SOU 1971:3

Veterinärdistriktsindelningen, m.m.

Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom beslut den 3 juni 1965 bemyndigade Kungl Maj:t chefen för jordbruksdeparte- mentet att tillkalla fem sakkunniga för att utreda veterinärväsendets uppgifter och or- ganisation.

Med stöd av detta bemyndigande tillkal- lades genom beslut samma dag såsom sak- kunniga riksdagsledamoten, lantarbetaren Sven G F Persson, tillika ordförande, nu- mera generaldirektören K Gösta Björkman, numera förbundssekreteraren P Arne A Ny- bom, riksdagsledamoten, lantbrukaren Ha- rald A I Pettersson och byrådirektören Curt A Werner. Samtidigt förordnades avdel- ningsdirektören Lars O Ovegård till sekrete- rare och numera avdelningsdirektören R Kolk till biträdande sekreterare åt de sak- kunniga.

Sedermera har genom särskilda beslut den 1 juli 1965, den 8 februari 1966, den 31 oktober 1967 och den 6 december 1968 respektive förbundsdirektören i Sveriges ve- terinärförbund Ingvar Thege, byråchefen i statistiska centralbyrån Edmund Rapaport, statsveterinären Göran B Jönsson och då- varande sekreteraren i arbetsgruppen för glesbygdsfrågor, numera kanslirådet N Claes-Eric Norrbom förordnats som exper— ter åt de sakkunniga.

De sakkunniga har antagit namnet veteri- närväsendeutredningen.

Utredningen har avgivit den 20 april 1967 betänkande om sluten djursjukvård (stenci- lerat, Jo 1967: 6), den 10 maj 1968 betän- kande om veterinärmedicinsk rådgivnings— och laboratorieverksamhet (stencilerat, Jo 1968: 3) och den 31 mars 1970 en rapport om distriktsveterinärernas tjänstgöringsför- hållanden, m. m. (SOU 1970: 53).

Med stöd av lämnade bemyndiganden har utredningen avlagt vissa studiebesök.

Utredningen får härmed överlämna be- tänkande om Veterinärdistriktsindelningen, m.m. (SOU 1971: 3).

Utredningen har härmed i huvudsak slut- fört sitt arbete. Utredningens återstående ar- bete är beroende av Kungl Maj:ts ställnings- taganden i vissa frågor.

Stockholm den 13 januari 1971

Sven Persson

Gösta Björkman A me Nybom

Harald Pettersson Curt Werner

/ Lars Ovegård

3. Veterinärdistriktsindelningen och distriktsveterinärs

arbetsuppgifter, m. m.

3.1. Veterinärdistriktsindelningen

3.1.1 Distriktsveterinärväsendets förstatli- gande Distriktsveterinärväsendet förstatligades fr.o.m. den 1 januari 1934. Dessförinnan var distriktsveterinärerna anställda av lands- tingen. Frågan om ett överförande av den- na kår i statens tjänst hade dock varit ak- tuell under många år, och redan år 1865 föreslog en kungl. utredningskommitté, att distriktsveterinärer borde erhålla pension »i likhet med övriga statstjänare». Såsom landstingsanställda hade distrikts- veterinärerna fast avlöning jämte i före- kommande fall dyrtidstillägg ävensom er— sättning enligt taxa för varje verkställd för- rättning. Den fasta avlöningen bestreds dels genom bidrag av statsmedel samt dels, och till större delen, av vederbörande landsting. Såsom villkor för statsbidraget gällde bl.a. att landstinget skulle förbinda sig att under viss tid till distriktsveterinärernas inom landstingsområdet avlönande och pensione- ring utge vissa minimibelopp. Inom lands— tingsområde där distriktsveterinärbefattning uppehölls med statsbidrag skulle finnas en veterinärstyrelse, som bl. a. hade till upp- gift att tillsätta distriktsveterinärer inom ett av medicinalstyrelsen — vid denna tid cen— tral förvaltningsmyndighet för veterinärvä- sendet i riket uppgjort trerumsförslag. År 1929 tillkallades särskilda sakkun-

niga för att utreda distriktsveterinärernas anställnings- och avlöningsförhållanden. I sitt betänkande i ämnet (SOU 1930: 18) lämnade de sakkunniga en redogörelse för de synpunkter som bl. a. i anslutning till utredningsarbetet kommit fram i fråga om beredande av statsanställning åt distrikts- veterinärema. Medan å ena sidan Svenska distriktsveterinärföreningen, nära nog samt- liga veterinärstyrelser och medicinalstyrel- sen ansett att övervägande skäl talade för att distriktsveterinärema erhöll statsanställning, ställde sig å andra sidan statskontoret helt avvisande härtill. För egen del ansåg de sakkunniga, att överförandet på statlig grund av veterinärväsendet måste medföra bl. a. följande fördelar.

l. Skapandet av en för hela landet gemensam enhetlig organisation av veterinärväsendet.

2. Beredandet åt distriktsveterinärema av en mera fast och tryggad anställning.

3. Större möjligheter att på ett fullt rationellt sätt ordna distriktsveterinärernas tjänstgö- ringsområden och reglera dessas gränser.

4. I någon mån rättvisare fördelning av kost- naderna för distriktsveterinärväsendet på skattebetalare inom olika landstingsområ- den samt framför allt inom de fyra nord— ligaste landstingsområdena vid jämförelse med skattebetalare inom övriga landstings- områden.

Genom beslut vid 1931 års riksdag (prop. l., IX ht, p. 49) beslöts att distriktsveteri- närerna fr.o.m. år 1934 skulle vara stats- anställda. De är sedan dess statstjänste-

man och erhåller avlöning genom dels fast lön, dels praktikinkomster enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Distriktsvete- rinärtjänst hänföres till löneplan med be- teckningen D samt till lönegrupp med nå- got av numren I—V. Lönegrupperingen har kommit till bl. a. för att genom högre lön lämna veterinärema i de mindre djurtäta distrikten kompensation för den mindre praktikinkomsten. I detta sammanhang må erinras om att de förut omnämnda sakkun- niga hävdade den meningen, att i ett nor- maldistrikt åtminstone hälften av distrikts- veterinärernas inkomster borde utgå i form av fast avlöning. I de nordligaste länen borde dock en väsentligt större del än hälf- ten av inkomsterna utgå i denna form. Till principen om »hälftendelningen» av in- komsterna anslöt sig sedermera föredragan- de departementschefen vid anmälan av prop. 1933: 153.

3.1.2. Rikets indelning i veterinärdistrikt, m.m.

Frågan om landets indelning i veterinär- distrikt i anslutning till förstatligandet av distriktsveterinärkåren behandlades i prop. 19331153. Antalet distriktsveterinärer till vilkas avlöning utgick statsbidrag var vid denna tid 251. I nämnda proposition före- slogs att antalet skulle bestämmas till 249, dock att detta successsivt skulle nedbringas till 244. Förslaget innebar dock i stort sett ett stadfästande av den sedan länge bestå- ende indelningen. Författningsbestämmelser i ämnet utfärdades i kungörelsen 1933: 607. Antalet distrikt angavs i denna till samman- lagt 257; därtill kom länsveterinäremas praktikområden. Även om inte så få änd- ringar i denna indelning sedan dess vidta- gits, kan den dock sägas fortfarande i allt väsentligt bestå. Nämnas må att under 1960- talet ett 15-tal ändringar genomförts, inne- bärande bl.a. att tre distrikt tillkommit, därav två provisoriska i samband med av- veckling av länsveterinärers praktikskyldig- het och fyra distrikt indragits. Antalet dist-

rikt var den 1 januari 1970 sammanlagt 285, varav dock tre är vakantsattal).

Indelningen av landet i veterinärdistrikt bestäms av Kungl. Maj:t (22 & allmänna veterinärinstruktionen). Dessutom kan finnas en viss form av extra distrikt, som kan tillkomma utan särskilt beslut av Kungl. Maj:t; mera härom nedan. I varje distrikt finns en distriktsveterinär (22 5), vilken är skyldig att bo på den av Kungl. Maj:t fast- ställda stationeringsorten (24 å), dock att Kungl. Maj:t i ett litet antal fall av sär- skilda skäl givit vederbörande distriktsvete- rinär rätt att bo på annan plats i omedel— bar närhet av stationeringsorten. De nuva- rande distrikten anges enligt besluten om- fatta dels en eller flera hela kommuner, landskommuner, städer och/eller köpingar, dels delar av kommuner, i regel socknar. Kommunbestämningarna går med hänsyn till tidpunkten för tillkomsten av flertalet distrikt oftast tillbaka på kommunindelning- en på 1930-talet. Städer ingår i distrikten, dock att Stockholms stads centrala delar ej tillhör något distrikt.

I Umeå och Mariestad har med anlitan- de av vakanta distriktsveterinärlöner efter Kungl. Maj:ts medgivande inrättats två extra veterinärdistrikt, varigenom länsveterinären i respektive län befriats från tidigare åvilande praktikskyldighet inom visst område i an- slutning till residensstaden. Härigenom har samtliga länsveterinärer befriats från prak- tikskyldighet.

Enligt veterinärstyrelsens tidigare gällan- de och nuvarande instruktion äger styrelsen rätt att förordna extra veterinär att biträda vid sjukvården eller vid åtgärder som åsyf— tar att förekomma spridning av farsot. Den- na möjlighet har inte kunnat utnyttjas för att med arvode förordna extra veterinär vid tillfällig överbelastning beträffande det normala arbetet inom något distrikt, då någ— ra statliga medel till avlöning av sådan extra veterinär inte stått till förfogande.

* Antalet distrikt har under senaste är minskat från 287 till 285. Beroende på den tidpunkt vid vilken tabellerna i detta betänkande ur- sprungligen upprättats, varierar antalet i dessa mellan 287 och 285. Denna skillnad torde i praktiken sakna betydelse.

Tabell 3:l . Vissa uppgifter rörande veterinärdistrikten

Landareal Åkerareal 1966 Jämförelsetal i 1000 ha i 1000 ha 1966 Antal veterinär- i medeltal i medeltal i medeltal Län distrikt totalt per distrikt totalt per distrikt totalt per distrikt Stockholm 9 705 78 117 13 25 615 2 846 Uppsala 7 571 82 134 19 32 984 4 712 Södermanland 10 616 62 152 15 41 790 4 179 Östergötland 17 1 054 62 217 13 63 054 3 709 Jönköping 13 1 012 78 105 8 63 982 4 922 Kronoberg 8 946 118 70 9 49 800 6 225 Kalmar 15 1 089 73 150 10 67 605 4 507 Gotland 4 318 79 80 20 24 765 6 191 Blekinge 6 323 54 43 7 25 099 4 183 Kristianstad 12 493 41 194 16 98 477 8 206 Malmöhus 21 520 25 299 14 106 5 83 5 075 Halland 9 472 52 127 14 74 777 8 309 Göteborgs o. Bohus 9 474 53 74 8 36 690 4 077 Älvsborg 19 1 197 63 171 9 86 757 4 566 Skaraborg 17 790 46 282 17 102 205 6 012 Värmland 14 1 768 126 134 10 38 830 2 774 Örebro 11 815 74 124 11 29 224 2 657 Västmanland 8 645 81 148 18 32 985 4 123 Kopparberg 14 2 804 200 69 5 25 036 1 788 Gävleborg 11 1 821 166 87 8 30 551 2 777 Västernorrland 12 2 316 193 71 6 35 918 2 993 Jämtland 12 4 764 397 52 4 29 057 2 421 Västerbotten 16 5 533 346 104 6 53 575 3 348 Norrbotten 12 10 471 873 56 5 26 032 2 169 Hela riket 286 41 517 145 3060 11 1 201 301 4 200

Däremot har sådana dispositioner kunnat vidtas när det gällt åtgärder med anledning av sjukdom som funnits upptagen i epizoo- tilagen. Härvid har ersättning utgått från förslagsanslaget Bekämpande av smittsam- ma husdjurssjukdomar, m.m. (jämför 6 & allmänna veterinärinstruktionen).

Det förekommer dock att extra veteri- när förordnas i distrikt att biträda vid den normala sjukvården på grund av stor ar- betsbelastning. Detta sker på begäran av vederbörande distriktsveterinär och avser oftast kortare tid, en—två månader i taget. Någon ersättning utgår i dessa fall inte från statsverket, utan den extra veterinären får nöja sig med den inkomst som utförda förrättningar kan ge enligt veterinärtaxan. Sådan extra veterinär som i regel är yngre s.k. obefordrad veterinär förordnas med distriktsveterinärs skyldigheter och med rätt att för tjänstgöringen räkna tjänsteår lika med veterinär i statens tjänst. I några få distrikt har det förekommit, att arbetsbör- dan varit så stor för den ordinarie distrikts-

veterinären, att extra veterinär varit förord- nad under hela året.

Det må också nämnas att det funnits och alltjämt finns f.n. en -—— extra veterinär i distrikt men med annan stationsort än den ordinarie distriktsveterinären, således en form av uppdelning av distrikt, dock utan gränsdragning beträffande verksamhetsom- råden. Förordnanden av denna typ tillkom- mer på framställning av respektive kommun, i regel i samförstånd med vederbörande di- striktsveterinär och medges efter särskild prövning av veterinärstyrelsen. Till sådan extra veterinär utgår viss ersättning från vederbörande kommun.

3.1.3. Vissa data om utvecklingen av och nuvarande förhållanden i veterinärdistrikten

3.1.3.1 Distriktens fördelning på olika län, m.m.

Tabell 3:1 redovisar de nuvarande veteri- närdistriktens fördelning på olika län samt

deras landareal, åkerareal och jämförelse- tal i medeltal per distrikt inom länen. Med jämförelsetal avses antalet hästar, kor och svin, varvid häst och ko multipliceras med koefficienten 1 och svin med 0,1. Uppgif- terna om landareal och jämförelsetal för 1966 har hämtats ur veterinärstyrelsens sta- tistik, medan uppgiften om åkerareal 1966 grundar sig på 1966 års jordbruksräkning.

I antalet 286 distrikt ingår veterinärhögsko- lans praktikområde inom Stockholms län, men ej Visby distrikt som f.n. är uppdelat på granndistrikten.

Om den uppskattade arbetsmängden ut- tryckt i jämförelsetalets medelvärden per distrikt tages till utgångspunkt, grupperar sig länen enligt följande.

Landareal Åkerareal Jämförelsetal i medeltal i medeltal i medeltal per distrikt per distrikt per distrikt i 1 000 ha i 1 000 ha Län 8200—8300 40—50 14—16 Kristianstad, Halland 6000—6200 45—80 17—20 Gotland, Skaraborg 1 18 9 Kronoberg 5000 25 14 Malmöhus 4100—4900 50—80 7—10 Jönköping, Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborg 60—80 15—20 Uppsala, Södermanland, Västmanland 3 700 62 13 Östergötland 3300 346 6 Västerbotten 2100—2800 74—78 1 1—1 3 Stockholm, Örebro 125—200 6—10 Värmland, Gävleborg, Västernorrland 400—900 4—5 Jämtland, Norrbotten 1 800 200 5 Kopparberg

Veterinärdistrikten ligger tätast i Malmö- hus län (25 000 ha landareal i medeltal per distrikt), men även i Kristianstads, Hallands och Skaraborgs län har distrikten relativt liten yta (40 000—50 000 ha landareal i medeltal per distrikt). Åkerarealen i me- deltal per distrikt i dessa län är mellan 14 000—17 000 ha. Djurantalet i medeltal per distrikt är högst i Kristianstads och Hallands län (8 200—8 300 i jämförelse- tal).

En landareal mellan 50 000—80 000 ha i medeltal per distrikt gäller för hälften av länen (Blekinge, Kalmar, Gotland, Jönkö- ping, Göteborgs och Bohus, Älvsborg, Ös- tergötland, Södermanland, Örebro, Väst- manland, Uppsala och Stockholm). I den södra delen av landet är det endast distrikten i Kronobergs län som har en betydligt stör- re yta i medeltal per distrikt (118 000 ha). Däremot redovisar distrikten i Kronobergs

län tillsammans med Gotland och Skara- borg ett högt jämförelsetal i medeltal per distrikt (6 OOO—6 200). Vad särskilt Kro- nobergs län beträffar torde detta tyda på en intensiv animalieproduktion inom länet. Åkerarealen i Kronobergs län i medeltal per distrikt är endast 9 000 ha.

Även distrikten inom Blekinge, Kalmar, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län har 4 100 —4 900 i jämförel- setal i medeltal per distrikt, trots att åker- arealen i dessa län utgör endast 7000—— 10000 ha i medeltal per distrikt. Öster- götlands län och Mälarlänen. som har en betydligt högre åkerareal, mellan 10 000—— 20 000 ha i medeltal per distrikt, har ett jämförelsetal 3 700—4 900 och Stockholms och Örebro län t. o. m. 2100—2 800 i me- deltal per distrikt.

Distrikten i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län kännetecknas av en yta mel-

Tabell 3.2. Landareal och jämförelsetal för veterinärdistrikten, länsvis

Landareal i 1 000 ha per distrikt

Jämförelsetal 1966 Antal distrikt med jäm- per distrikt förelsetal som är mindre än Antal ———-——— distrikt

Län lägst högst lägst högst 1 000 2 000 4 000 6 000 totalt Stockholm 60 99 1 219 3 855 — 3 9 9 9 Uppsala 54 123 1 751 7 834 — 1 4 5 7 Södermanland 36 85 2 572 5 688 — — 4 10 10 Östergötland 22 120 1 533 7 481 — 1 11 16 17 Jönköping 33 137 3 030 7 545 — — 5 10 13 Kronoberg 50 179 2 970 10 267 — — 1 3 8 Kalmar 30 128 2 467 7 036 — — 7 11 15 Gotland 29 110 2 259 7 856 — — 1 4 5 Blekinge 25 70 2 912 5 537 — — 3 6 6 Kristianstad 22 73 6 784 12 084 — — — — 12 Malmöhus 13 44 2 202 10 206 — — 8 15 21 Halland 18 99 4 369 12 988 — — — 4 9 Göteborgs o. Bohus 23 92 1 992 6 361 — 1 4 7 9 Älvsborg 33 113 1 606 9 487 — 2 8 16 19 Skaraborg 23 76 2 679 12 697 — — 4 11 17 Värmland 62 296 460 4 716 1 3 12 14 14 Örebro 42 168 1 189 4918 — 2 10 11 11 Västmanland 37 144 2 201 7 032 — — 5 6 8 Kopparberg 58 679 586 3 875 5 8 14 14 14 Gävleborg 71 281 1 262 4 926 — 2 10 11 11 Västernorrland 92 371 945 5 309 1 3 9 12 12 Jämtland 205 683 750 6 541 2 5 11 11 12 Västerbotten 55 1 498 1 059 6 681 — 4 10 14 16 Norrbotten 172 1 945 209 4 729 4 6 10 12 12 Hela riket 13 1 945 209 12 988 13 41 160 232 287

lan 125 000—200 000 ha i medeltal per distrikt. Åkerarealen i dessa län ligger mel- lan 5 000—8 000 ha och jämförelsetalet mel- lan 1800—2 800 i medeltal per distrikt. Det lägsta jämförelsetalet i hela landet (1800 i medeltal per distrikt) föreligger i Kopparbergs län.

Inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län är ytan 200 000—400 000 ha och inom Norrbottens län 873 000 ha i medeltal per distrikt. Åkerarealen respek- tive jämförelsetalet inom dessa fyra nord- ligaste län är 4 000—6 000 respektive 2 100 —2 800 i medeltal per distrikt.

Med hänsyn till att Vissa län innefattar produktionsområden av olika karaktär samt att jordbruket under de senaste årtiondena genomgått väsentliga strukturförändringar utan att veterinärdistrikten anpassats till dessa förändringar föreligger stora olikheter i fråga om distriktens ytstorlek och järn- förelsetal även inom ett och samma län. Extremvärden i dessa avseenden anges i ta- bell 3: 2.

Det ytmässigt minsta distriktet med 13 000 ha i landareal återfinns i Malmöhus län och har ett jämförelsetal på 3066, medan det ytmässigt största distriktet med 1 945 000 ha i landareal ligger i Norrbottens län och har ett jämförelsetal på 547. Även distrikt med lägsta jämförelsetal (209) finns i Norr- bottens län och har en landareal på 1 844 000 ha. Distrikt med högsta jämförelsetal (12 988) finns i Hallands län och har en landareal på 49 000 ha.

13 av landets samtliga veterinärdistrikt har ett jämförelsetal som ligger under 1 000. De flesta av dessa distrikt återfinns i Kop- parbergs och Norrbottens län. 41 av distrik- ten har ett jämförelsetal under 2 000. Även dessa distrikt förekommer i huvudsak i Kop— parbergs län och inom de tre nordligaste lä- nen. Mer än hälften eller 160 av samtliga distrikt har ett jämförelsetal under 4000. Sådana distrikt förekommer utom i de nord- ligaste länen främst i Stockholms, Östergöt- lands, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs, Värm- lands och Örebro län, men även inom övriga

Tabell 3.3. Landareal och jämförelsetal för veterinärdistrikten, hela riket

J ämförel- Landareal setal 1001- 2001- 3001- 4001- 5001- 6001- 7001- 8001— 9 001- 10001- 11 001- 12001- i 1000 ha 1-1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 10000 1 1000 12000 13000 Summa

1— 20 21— 30 2 31— 40 41— 50 1 51— 60 61— 70 71— 80 81— 90 91—100

101—120 121—140 141—160 1 161—180 1 181—200 201—250 1 251—300 3 301—400 401—500 501—600 601—700 >700

1 7 2 3 l 1 27 1 1 21 3 1 3 27 1 3 1

tft—NN 1—1

1 29 1 1 36 1 1 16

15 10

3 1 17 3 15 1 1 1 11

NNMHNW NMQ'XOWle—d

q. Nv—iv-(NN

u—tr—NMN _ HXDNDKDm—NDhN—NN

OO u—l vawavaN—v—HN

eooxooooNNsrh F—l _va—uv—t _vam—N—m NQN—Nv—i—v—N v—l _Nm

oo N "] v—I

Summa 52 67 47 25 19 19 4 5 3 — 5 287

län i mindre antal. Det enda undantaget be- träffande distrikt med ett jämförelsetal un- der 4000 utgörs av Kristianstads och Hal- lands län, där inte några sådana distrikt förekommer. I Kristianstads län finns inte heller något distrikt med ett jämförelsetal under 6 000. Allt som allt finns i hela lan- det 72 distrikt som har ett jämförelsetal mel- lan 4000—6 000 och 55 distrikt som har ett jämförelsetal högre än 6 000. Distrikten med jämförelsetal mellan 4000—6 000 fö- rekommer i ett större antal främst inom Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus och Älvsborgs län. Distrikten med jämförelsetal högre än 6000 finns i utom Kristianstads län ett större antal främst inom Skaraborgs, Hallands och Kronobergs län.

3.1.3.2 Distriktens landareal respektive åker- areal i relation till jämförelsetal

Uppgifterna om landareal — jämförelsetal år 1966 avseende distrikten i hela landet har sammanställts i tabell 3: 3.

Det framgår att 93 eller ca 1/ 3 av dist- rikten i hela landet (13+28+52) har ett jämförelsetal som är lägre än 3 000. 19 av dessa har samtidigt en landareal som är mindre än 50000 ha och 20 en landareal som ligger mellan 50 000—100 000 ha. En- dast 30 av dessa distrikt är typiska norr— landsdistrikt med en landareal överstigande 200 000 ha.

114 eller drygt 1/ 3 av samtliga distrikt har ett jämförelsetal mellan 3 OOO—5 000. 32 av dessa distrikt har en landareal som är mindre än 50000 ha och 58 en landareal som ligger mellan 50 000—100 000 ha. Mer än 200000 ha i landareal har 9 av dessa distrikt.

63 av distrikten redovisar ett jämförelsetal mellan 5 OOO—8 000. 21 av dessa har mind— re landareal än 50000 ha och 23 en land- areal som ligger mellan 50 000—100 000 ha. Ett enda distrikt bland dessa har en land- areal överstigande 200 000 ha.

17 distrikt redovisar slutligen ett jämfö- relsetal som är högre än 8 000. 10 av dessa har en landareal som är mindre än 50 000

Summa 287

12001- 13000 11001- 12000 10001- 11000

9001- 10000

8001- 9000

7001- 8000 19

7000

6001— 19

5001- 6000 25 4001— 5000 21

14 47

3001- 4000 14

28 15

67

2001- 3000 22

20

52

1001— 2000 22

28

Jämförel-

setal 1-1000 10

Tabell 3:4. Åkerareal och jämförelsetal för veterinärdistrikten, hela riket. 13

Åkerareal

i 1 000 ha 6—1 0 1 1—1 5

16—20 21—25 26—30

3 1—40

Summa

Tabell 3:5. Förändringar i veterinärdistriktens jämförelsetal 1951, 1961 och 1966

Antal Antal distrikt distrikt

Jämförelsetal 1951 1961 mindre än 1 000 — 6 1 001— 2 000 2 18 2 001— 3 000 5 28 3 001— 4 000 22 52 4 001— 5 000 36 50 5 001— 6 000 50 39 6 001— 7 000 41 31 7 001— 8 000 38 18 8 001— 9 000 22 19 9 001—10 000 23 9 10 001—11000 21 6 11 001—12 000 7 3 12 001—13 000 8 4 13 001—14 000 6 2 14 001—15 000 2 1 15 001—16 000 1 — 16 001—17 000 — — 17 001—18 000 1 — 18 001—19 000 1 — Summa 286 286

1 År 1966 tillkom ett distrikt i Kalmar län.

ha och 5 har en landareal mellan 50 000— 100 000 ha.

Med utgångspunkt från landarealen kan konstateras att 82 av samtliga distrikt har en landareal understigande 50 000 ha, 106 har en landareal som ligger mellan 50 000— 100000 ha och 59 en landareal som lig- ger mellan 100 000—200 000 ha. Jämförel- setalen bland dessa 247 distrikt varierar i huvudsak mellan 1 OOO—8 000 utan att nå— gon särskild tyngdpunkt kan anges. 40 di- strikt har slutligen en landareal överstigan— de 200 000 ha. Jämförelsetalen bland dessa 40 distrikt varierar mellan 200—6 500.

I tabell 324 har motsvarande sammanställ— ning gjorts med avseende på åkerareal — jämförelsetal.

Det framgår av tabellen att bland 70 dist- rikt med åkerareal mellan 1 OOO—5 000 ha varierar jämförelsetalen i huvudsak mellan 1000—4 000, bland 90 distrikt med åker- areal 6 001—10 000 ha mellan 2 001—7 000 och bland 72 distrikt med åkerareal 11 001 —15 000 ha ävensom bland 35 distrikt med åkerareal 16 001—20 000 ha mellan 3 001

Antal

+ eller — distrikt + eller — + eller — 1951—1961 1966 1961—1966 1951—1966 + 6 13 + 7 +13 + 16 28 + 10 + 26 +23 52 +24 +47 + 30 67 + 15 + 45 + 14 47 _ 3 + 11 —11 25 —14 —25 —10 19 —12 —22 —20 19 + 1 —19 — 3 4 —15 —18 —14 5 — 4 —18 —15 3 — 3 —18 — 4 — — 3 — 7 _— 4 5 + 1 _ 3 — 4 — — 2 — 6 — 1 — — 1 — 2 — 1 — — — 1 — 1 — — — 1 — 1 — — — l _. 0 287 + 11 + 11

—8 000. Bland 17 distrikt med en åkerareal överstigande 21000 ha per distrikt översti- ger som regel jämförelsetalen 5 000.

3.133. Ändringar i distriktens jämförelse- tal 1951—1966

De ändrade strukturförhållandena inom jord— bruket under de senaste årtiondena återspeg- las bl.a. i de ändrade och i de flesta fall minskade jämförelsetalen för veterinärdist- rikten. I tabell 315 redovisas jämförelsetalen för åren 1951, 1961 och 1966.

Som framgår av tabellen fanns år 1951 endast 65 veterinärdistrikt med jämförelsetal understigande 5 000, därav sju med jämfö- relsetal lägre än 3 000. År 1961 var motsva— rande antal 154, därav 52 med jämförelsetal lägre än 3000, samt år 1966 207, därav 93 med jämförelsetal lägre än 3000. 130 eller nära hälften av samtliga distrikt hade år 1951 ett jämförelsetal som var högre än 7000. År 1961 var motsvarande antal 62 och år 1966 endast 36.

3134 Antalet behandlade fall under 1961 och 1966

De ändrade jämförelsetalen, d.v.s. minsk- ningar i djurantalet, har emellertid inte di— rekt påverkat distriktsveterinäremas arbets- volym. I tabell 3: 6 redovisas antalet fall, som behandlats av distriktsveterinär under år 1961 respektive 1966. Uppgifterna, som grundar sig på distriktsveterinärernas rap- porter till veterinärstyrelsen, torde emeller- tid böra bedömas med viss försiktighet med hänsyn till att någon helt enhetlig grund för redovisning av antalet behandlade fall inte föreligger. I materialet ingår också sällskaps— djur såsom hundar och katter m. fl.

Tabell 3.6. Antal behandlade fall 1961 och 1966

Antal av distrikts- Antal distrikt veterinär behandlade fall per distrikt 1961 1966 + eller— mindre än 1 000 18 14 — 4 1001— 3 000 136 123 — 13 3 001— 6 000 87 79 — 8 6 001— 9 000 23 29 + 6 9 001—12 000 10 24 + 14 12 001—15 000 10 6 — 4 15 001—18000 _ 3 + 3 18 001—21000 2 5 + 3 21 001—24 000 — — — 24 001—27 000 — 1 + 1 27 001—30 000 — 1 + 1 30 001—34 000 — 1 + 1 Summa 286 286 -_l— 0

De i tabellen redovisade uppgifterna tyder på att antalet av distriktsveterinär behandla- de fall per distrikt visar en klar tendens till ökning. År 1961 fanns sammanlagt 241 distrikt, där antalet behandlade fall inte översteg 6000. År 1966 var motsvarande antal 216. En närmare genomgång av ma- terialet visar vidare att ändringarna i antalet behandlade fall har under perioden inträf- fat främst i Östergötlands, Kalmar, Kristian- stads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län, (1. v. s. inom områden med framträdande animalieproduktion. I viss ut- sträckning torde ifrågavarande ändringar också bero på byte av innehavare på di- striktsveterinärtjänsten.

3.135 Sambandet mellan distriktsveterinärs arbetstid och distrikts ytstorlek respektive jämförelsetal

Statistiska centralbyråns utredningsinstitut har på utredningens uppdrag utfört en un- dersökning av distriktsveterinärernas tjänst- göringsförhållanden, m.m. Resultatet av denna har redovisats såsom en särskild rap- port och har tryckts i serien SOU som nr 1970: 53. En sammanfattning av denna rap- port fogas som bilaga 1 till detta betänkan- de. Denna omnämns i det följande som SCB. Beträffande uppläggningen av undersökning- en må här endast nämnas att den utfördes under tiden 28 november 1966—26 novem— ber 1967 i form av en urvalsundersökning, avseende 100 av de nära 300 distrikten. De resultat som erhölls avser dels åtta grupper av distrikt med i stort sett homogena förhål- landen inom varje grupp, dels landet i dess helhet. Resultaten från de enskilda under- sökta distrikten kan — förutom att utgöra grunden för totaler och medelvärden för grupper av distrikt — ge viktiga upplysning- ar om dåvarande förhållanden i enskilda di- strikt. Utredningen har därför funnit det va- ra av intresse att från vissa utgångspunkter göra sammanställningar av de redovisade uppgifterna. Avsikten härmed har helt all- mänt varit att belysa hur skiftande tjänstgö- ringsförhållandena är i distrikt som ytligt betraktade framstår som lika. De iakttagel- ser som görs är dock inte uttryck för några värderingar av olika förhållanden utan en- dast redovisning av vid undersökningen gjorda iakttagelser. De resultat som härvid framkommit redovisas i det följande; själva sammanställningarna presenteras dock inte.

De 100 undersökta distrikten har fördelats dels på redovisad arbetstid (inkl. resor och i egenskap av distriktsveterinäf) om mindre än 35 timmar, 35—45 timmar, 45—55 tim- mar, 55—65 timmar och mer än 65 timmar, allt per vecka i genomsnitt per år räknat, dels på ytstorlek och jämförelsetal.

1 Såsom i annat sammanhang närmare redovi- sas kan delade meningar råda om i vilken ut- sträckning restid skall beaktas vid beräkning av arbetstiden såsom distriktsveterinär. Vad som i detta sammanhang anförs om restiden såsom en del av arbetstiden utgör inte något ställningstagande i detta avseende.

Av materialet framgår att sambandet mel- lan dessa faktorer ofta är dåligt. Bland de 36 distrikt som redovisat en total arbetstid mellan 45—55 timmar per vecka varierar sålunda t. ex. jämförelsetalet mellan 900— 11000 djurenheter och ytstorleken mellan 20 000—370 000 ha. Det är endast tolv av dessa distrikt där arbetstiden i förhållande till jämförelsetal (3 000—6 000) och ytstor- lek (31 000—90 000 ha) är något så när en- hetlig.

21 distrikt som redovisat en arbetstid mel- lan 55—65 timmar per vecka varierar i fråga om ytstorlek mellan 15 OOO—1 500 000 ha och i fråga om jämförelsetal mellan 900— 10 000 djurenheter. I tolv av dessa distrikt koncentreras jämförelsetalen till gränserna 4 OOO—6 OOO djurenheter och ytstorlek till 15 000—1 10 000 ha.

För att närmare belysa sambandet mellan arbetstid och djurantal har gjorts en motsva- rande uppdelning med utgångspunkt från jämförelsetal. De 100 undersökta distrikten har fördelats dels på jämförelsetal (mindre än 2 000, 2 001—4 000, 4 001—6 000, 6 001—8 000, mer än 8 000), dels på arbets- tid per vecka enligt ovan omnämnda inter- valler, dels på ytstorlek.

Härav framgår bl. a. följande. Nio eller ca 2/ 3 av de 15 distrikt som har ett mindre jämförelsetal än 2 000 har redo— visat en arbetstid mellan 35—55 timmar per vecka. Ytstorleken i dessa nio distrikt varie- rar mellan 71 000—2 000 000 ha.

20 av de 35 distrikt som har ett jämförel- setal mellan 2001—4 000 djurenheter har likaledes redovisat en arbetstid mellan 35— 55 timmar per vecka. Ytstorleken i fråga om dessa 20 distrikt varierar mellan 30 000— 1 500 000 ha med en viss koncentration mel— lan 30 000—150 000 ha (15 distrikt).

25 av de 30 distrikt där jämförelsetalet ligger mellan 4 001—6 000 har redovisat en arbetstid mellan 45—65 timmar. Ytstorleken i fråga om dessa 25 distrikt varierar mellan 15 000—360 000 ha med viss koncentration mellan 15 000—110 000 ha (21 distrikt).

Tio eller ca 2/ 3 av de 14 distrikt som har ett jämförelsetal mellan 6 001—8 000 har redovisat en arbetstid mellan 45—75

timmar. Ytstorleken i fråga om dessa tio distrikt varierar mellan 15 000—190 000 ha.

Endast sex distrikt av de undersökta 100 har ett jämförelsetal som överstiger 8 000. Arbetstiden i dessa distrikt varierar mellan 45 och mer än 95 timmar samt ytstorleken mellan 15 000—90 000 ha.

Det visar sig således att en arbetstid mel- lan 35—55 timmar per vecka synes förut- sätta upp till 4 000 djurenheter per distrikt och en arbetstid mellan 45—75 timmar per vecka 4 000—8 000 djurenheter per distrikt. Med hänsyn till de kraftiga variationerna bå- de i fråga om jämförelsetal och ytstorlek är sambandet dock knappast entydigt.

Vidare har de 100 distrikten uppdelats dels på andelen restid av den totala arbetstiden i egenskap av distriktsveterinär (mindre än 25 %, 25—30 %, 31—35 %, 36—40 % och mer än 40 %), dels på respektive dist- rikts ytstorlek och jämförelsetal.

Det framgår att bland de tio distrikt som redovisat en restid som är mindre än 25 % av arbetstiden varierar ytstorleken mellan 15 000—170 000 ha och jämförelsetalen mel— lan 1 000—8 000 djurenheter.

19 distrikt eller ca 1/5 av de undersökta distrikten har redovisat att 25—30 % av den totala arbetstiden avser resor. Jämförelseta- len bland dessa 19 distrikt varierar mellan 900—7 000 och ytstorleken mellan 15 000— 310 000 ha. En viss koncentration beträffan- de dessa faktorer föreligger i fråga om elva distrikt (3 001—5 000 i jämförelsetal, 15 000 —90 000 i ytstorlek).

27 distrikt eller ca 1/ 3 har redovisat att 31—35 % av arbetstiden avser resor. Ytstor— leken bland dessa distrikt varierar mellan 15 000—330 000 ha och jämförelsetalen omspänner 900—12 000 djurenheter.

21 distrikt eller ca 1/5 har redovisat att 36—40 % av arbetstiden avser resor. Yt- storleken bland dessa varierar mellan 30 000 —1 800 000 ha och jämförelsetalen mellan 900—8 000. Tio av dessa distrikt begränsar sig dock till en ytstorlek mellan 30 000— 90 000 ha och ett jämförelsetal mellan 3 000 —6 000. Slutligen har 23 distrikt redovisat en restid som är mer än 40 % av arbetstiden (upp till

65 %). Även bland dessa distrikt är varia- tionerna maximala. Ytstorleken varierar mel- lan 31 000—2 000 000 ha och jämförelseta- len mellan 900—11 000. Typiska s. k. norr- landsdistrikt bland de sistnämnda 23 distrik- ten är sex.

Något klart samband mellan andelen res- tid och ytstorlek kan knappast skönjas. Det kan emellertid konstateras att 46 av de un— dersökta distrikten eller nära hälften har en restid som omfattar 25—35 % av den totala arbetstiden som distriktsveterinär. Ytstorlek eller djurantal synes härvid ha mindre be- tydelse. Andelen restid är ofta större i mind- re distrikt än i större distrikt. Likaså kan ut- läsas, att den totala arbetstiden ofta är helt olika i distrikt med samma jämförelsetal och ytstorlek. Förklaringen härtill torde vara olikheter i besättningsstruktur, produktio- nens inriktning, förmåga hos vederbörande distriktsveterinär att organisera sitt arbete 0. s. v.

Den av SCB utnyttjande gruppindelningen utgör i stort sett en motsvarighet till den i jordbruksstatistiken använda indelningen i naturliga jordbruksområden. Detta innebär att gruppindelningen praktiskt taget sträcker sig från söder till norr. Det skulle med hän- syn härtill finnas anledning att anta att bl. a. andelen restid med hänsyn till distriktens storlek, kommunikationsförhållanden m.m. skulle öka kraftigt i de nordligare delarna av landet. I grupp 7 och 8 är också denna andel något högre än i övriga delar av lan- det; skillnaderna är dock inte så stora som man kunde vänta sig. Anledningen härtill måste vara att jordbruken i de stora norr- landsdistrikten i väsentlig utsträckning är koncentrerade till relativt små områden och att resorna till de mera avlägset belägna de- larna av distrikten inte är så vanligt före- kommande.

3.2. Distriktsveterinärs arbetsuppgifter 3.2.1 Allmänt

Den veterinära verksamheten regleras främst av allmänna veterinärinstruktionen, som är

den femte i ordningen av sådana instruktio- ner sedan den första år 1877; paragrafhän- visningarna i det följande i detta avsnitt av- ser, om ej annat anges, allmänna veterinär- instruktionen. Veterinärstyrelsen har vidare den 1 juli 1968 utfärdat kungörelse med vissa föreskrifter i anslutning till allmänna veterinärinstruktionen. I instruktionen finns åtskilliga föreskrifter som är gemensamma för veterinärer av olika slag men även så- dana som speciellt avser distriktsveterinärer- na. Vad i lag eller annan författning är före- skrivet om tjänsteveterinär avser distriktsve- terinär, om annat ej särskilt anges (3 5). Till bestämmelserna av förstnämnda typ hör den i 4 %, att veterinär står under veterinär- styrelsens inseende i utövningen av veteri- näryrket. Han är skyldig att följa de före- skrifter som styrelsen meddelar, att låta sin verksamhet inspekteras av styrelsen eller den styrelsen förordnar därtill samt att till styrel- sen och länsveterinären skyndsamt avge in- fordrade förklaringar, utlåtanden, upplys- ningar, rapporter och årsberättelser. Veteri- när i allmän tjänst är även skyldig att på kallelse infinna sig hos veterinärstyrelsen för överläggning. Enligt 5 & åligger veterinär att

1. fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet,

2. i sin verksamhet föra journal i den omfatt- ning och på det sätt i övrigt som veterinärsty— relsen föreskriver,

3. vid förordnande och tillhandahållande av läkemedel iakttaga de föreskrifter veterinärsty- relsen meddelar,

4. vid utfärdande av intyg eller utlåtande iakttaga synnerlig omsorg och noggrannhet samt följa de anvisningar som veterinärstyrelsen med— delar,

5. skyndsamt underrätta veterinärstyrelsen, länsstyrelsen, vederbörande hälsovårdsnämnd, distriktsveterinär och länsveterinär om förhål- lande som ger anledning befara att det inom hans verksamhetsområde förekommer sjukdom som avses i epizootilagen den 12 april 1935 (nr 135) eller annan djursjukdom som kan över- föras till människa samt vidtaga omedelbart nödvändiga åtgärder för att förhindra att smit- ta sprides.

Enligt 7 5 får veterinär inte obehörigen yppa något som meddelats honom i förtroen- de i hans egenskap av veterinär eller vad

han själv funnit angående djursjukdom eller dess uppkomst. Veterinär får inte heller obe- hörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet som han fått kännedom om i tjänsten.

Enligt 8 & allmänna veterinärinstruktionen åligger veterinär att biträda enligt rekvisi- tionsförordningen 1942: 586 och enligt ut— tagningskungörelsen 1963: 110.

Veterinär i allmän civil tjänst är skyldig att enligt anvisningar av veterinärstyrelsen biträda inom sitt verksamhetsområde med planläggning för krigsorganisationen av den civila veterinärverksamheten (8 5).

De arbetsuppgifter som ankommer på distriktsveterinären inom respektive distrikt kommer att redovisas i det följande. Denne är emellertid inte helt bunden vid distrikts- gränsema för sin tjänsteutövning. Det ac- cepteras sålunda att distriktsveterinär vid si- dan av sin praktikskyldighet inom det egna distriktet åtar sig praktik i granndistrikt eller eljest mottar patienter från annat distrikt.

Om veterinärstyrelsen bestämmer det, är distriktsveterinär skyldig att fullgöra tjänste- åligganden som avser även annat veterinär- distrikt än det där han är stationerad, t. ex. i samband med vakans (24 å andra stycket).

Distriktsveterinär är även skyldig att efter förordnande av veterinärstyrelsen mot ersätt- ning som styrelsen godkänner bestrida göro- mål som ankommer på innehavare av veteri- närtjänst vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom distriktet i eller i närheten av stationeringsorten (24 & tredje stycket).

Distriktsveterinär bör, om han inte är hindrad av laga förfall, varje tjänstgörings- dag vara tillgänglig för allmänheten på be- stämd tid. Jourtjänst för ledighet äger i stor utsträckning rum mellan närbelägna distrikt, varigenom distriktsveterinärer övertar var- andras skyldigheter inom respektive distrikt och således svarar för mer än ett distrikt, i regel en lördag och söndag varje gång. Eljest får distriktsveterinär utan särskilt tillstånd och utan förordnad vikarie avlägsna sig utom distriktet under högst ett dygn 1 sänder. Så- dan vistelse utom distriktet får dock inte utsträckas över 15 dygn årligen och skall föregås av anmälan till länsveterinären. All— mänheten skall hållas underrättad om från-

varon genom telefonvakt eller telefonsvarare med i förekommande fall hänvisning till annan veterinär.

Distriktsveterinär får vidare av veterinär- styrelsen utöver semester medges befrielse från tjänstgöring under högst 15 dygn för kalenderår.

3.2.2. Närmare om distriktsveterinärs arbets- uppgifter och omfattningen härav

I 16 å allmänna veterinärinstruktionen har distriktsveterinärs tjänsteåligganden närmare definierats. Det heter där följande.

Det åligger distriktsveterinär att tillhandagå med hälso- och sjukvård i fråga om husdjur,

anmäla till länsveterinären fall av husdjurs— sjukdom som visar sig mycket smittsam eller eljest kan få stor spridning,

tillse att de bestämmelser i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) och hälsovårds- stadgan den 19 december 1958 (nr 663), vilka angår hans verksamhetsområde, samt föreskrif- ter rörande hälso- och sjukvården bland hus- djuren och djurskyddet efterleves och i detta syfte efter anmodan av länsveterinär företaga besiktning eller inspektion.

Finner distriktsveterinär anledning att anmär- ka på förhållande som angår hälsovårdsnämnd och vinnes icke rättelse, skall han anmäla detta till nämnden och länsveterinären.

De sålunda återgivna föreskrifterna i den allmänna veterinärinstruktionen ger en all- män bild av distriktsveterinärernas arbets- uppgifter. I det följande kommer en mera detaljerad redogörelse att lämnas. Denna an- knyter till den uppdelning av de olika göro- målen som förekom i det bokföringshäfte som användes vid SCB:s undersökning. I an- slutning till den följande redovisningen av distriktsveterinärernas arbetsuppgifter m. ni. kommer undersökningens resultat att sum- mariskt återges i relativa tal.

Distriktsveterinärernas arbetsuppgifter bru- kar uppdelas på två huvudområden, nämli- gen dels hälso— och sjukvård bland husdjur, dels livsmedelshygien och annan omgivnings- hygien. Omgivningshygienen omfattar gene- rellt sett åtgärder, som avser att för såväl djur som människor skapa yttre betingelser

för ett gott hälsotillstånd eller undanröja och oskadliggöra miljöfaktorer, som är ett hot mot hälsan. Hit räknas bl. a. livsmedelshy- gienen samt skyddsåtgärder i övrigt mot smitta eller annan hälsofara, vilken inte är av individuellt förebyggande natur men ock- så frågor om sanitär olägenhet av djurhåll- ning.

Av nämnda båda huvudaktiviteter för dist- riktsveterinärema är hälso- och sjukvården bland husdjur den helt dominerande. Den upptar genomsnittligt nära 99 % av arbets- tiden.

Av den totala arbetstiden såsom distrikts- veterinär (exklusive resor) upptar akut djur- sjukvård — operationer, besiktningar och undersökningar över 81 %. Djursjukvår- den utövas i regel i form av ambulant verk- samhet, d.v.s. distriktsveterinären besöker ve- derbörande djurägare. I genomsnitt 52 % av den totala arbetstiden exklusive restid åt- går för dylik arnbulant verksamhet. Men en inte obetydlig del av arbetstiden — nära 9 % — upptas av besök av djurägare hos veteri- nären. Det är framför allt hundpraktik som utövas i distriktsveterinärernas egna eller förhyrda lokaler, men där behandlas också exempelvis spädgrisar. I praktiklokalen eller bostaden sker också telefonmottagningen, vilken är en viktig del av distriktsveterinä- rens arbete (över 16 % av den totala arbets- tiden).

Enligt olika författningar har distriktsve- terinärema särskilt att delta i bekämpandet av olika djursjukdomar, av vilka de s.k. zoonoserna, d.v.s. sjukdomar som är överför- bara mellan djur och människa t. ex. sal— monellos, intar en framträdande plats. De arbetsuppgifter som hänför sig till dessa sjukdomar omfattar såväl utredning som rådgivning och profylax.

Profylaktisk verksamhet förekommeri öv- rigt både som på förhand organiserad hälso- kontroll och i annan form. I förstnämnda hänseende —— åtgärder i syfte att motverka svinsjukdomar, juversjukdomar o.s.v. är det fråga om uppgifter som i regel inte an- kommer på distriktsveterinärema som en tjänsteuppgift. Annan profylaktisk verksam- het ingår däremot i dessas tjänsteåligganden.

Det kan t. ex. vara fråga om åtgärder som i anslutning till behandling av ett sjukt djur vidtas beträffande besättningen i övrigt. Vac- cination och serumbehandling hör hit, lik- som de råd och anvisningar som distriktsve— terinären meddelar om utfodrings- och stall— hygien m. rn.

I epizootilagen 1935: 105 finns särskilda bestämmelser meddelade om vad distrikts— veterinär eller annan veterinär har att iakt- taga i fråga om förebyggande åtgärder när epizootisk sjukdom utbrutit eller antas ha utbrutit bland husdjuren. Skyldigheterna be— står bl. a. i att göra olika utredningar, rap— portera till veterinärstyrelsen, övervaka ned— slaktningar m. m.

Den profylaktiska verksamhet som ej är att hänföra till den organiserade anges i un- dersökningen omfatta i genomsnitt 2 % av distriktsveterinärernas arbetstid. I verklighe— ten torde den dock uppta ytterligare tid, då t.ex. den rådgivande verksamhet som dist- riktsveterinärema utövar i anslutning till den kurativa verksamheten inte tillräckligt torde ha kommit fram i undersökningen.

Djurskyddsfrågoma har under senare år kommit att tillmätas allt större betydelse. La— gen 1944: 219 om djurskydd (djurskyddsla— gen) har undan för undan skärpts. Tillsynen över djurens vård och behandling åligger främst hälsovårdsnämnderna, bl. a. under medverkan av distriktsveterinärema. Djur- skyddsfrågor har angivits uppta 0,1 % av en distriktsveterinärs arbetstid. Det bör dock påpekas att denne alltid har att beakta djur- skyddssynpunkter i sin verksamhet, varför också i denna del insatserna i verkligheten är betydligt större än vad detta tal är ett uttryck för.

Av vad förut nämnts framgår att distrikts- veterinärerna har uppgifter som är av livs- medelshygienisk och annan omgivningshy- gienisk karaktär. Enligt 9 % hälsovårdsstad- gan 1958: 663 skall, om veterinär inte är ledamot i hälsovårdsnämnd —— vilket för närvarande ett 80—tal distriktsveterinärer är — tjänsteveterinären, d.v.s. distriktsveterinä- ren närvara vid nämndens sammanträden, i den mån nämndens ordförande finner hans närvaro erforderlig och han inte hindras av

andra tjänsteåligganden. Han äger därvid delta i överläggningarna samt få sin mening antecknad till protokollet. Om inte distrikts- veterinären på grund av vad nyss nämnts är skyldig att närvara vid nämndens samman— träden, äger han rätt att närvara och delta i överläggningarna samt att få sin mening antecknad till protokollet. Enligt 88 & livs- medelsstadgan 1951: 824 medverkar dist- riktsveterinärema i tillsynen över livsmedels- kontrollen. I detta sammanhang må erinras om att distriktsveterinär som förut nämnts är skyldig att åtaga sig veterinärtjänst vid kommunal köttbesiktningsbyrå.

I distriktsveterinärs åligganden på detta område ingår att till hälsovårdsnämnd an- mäla förseelser och missförhållanden, som kommer till hans kännedom. På anmodan av länsveterinären är distriktsveterinären skyl— dig företa olika inspektioner av lokaler, for- don m.m.

Uppgifterna av omgivningshygienisk ka- raktär är rent tidsmässigt av begränsad om- fattning och upptar genomsnittligt endast drygt 1 % av arbetstiden.

I SCB:s undersökning lämnas utförliga uppgifter om distriktsveterinärernas arbetstid i absoluta tal. Till denna redovisning hänvi— sas liksom till de i det föregående i detta ka- pitel lämnade uppgifterna. Härav framgår bl. a. att arbetstiden exkl. restid i genomsnitt omfattar ca 35% tim. per vecka. Till resor använder distriktsveterinärema i genomsnitt drygt 18 tim. per vecka. Skillnaderna i ar— betstid är såsom nämnts avsevärda inom olika distrikt.

3.3 Distriktsveterinärs uppdrag vid sidan av tjänsten

Många distriktsveterinärer utför veterinärt arbete som inte är att hänföra till deras ar- betsuppgifter såsom distriktsveterinär. Det är i regel fråga om uppdrag av mera stadig-' varande karaktär. Av tabell 3: 7 framgår det antal veterinärer som har ett eller flera av följande uppdrag.

Uppdrag vid sidan av tjänsten har angi- vits omfatta 3,9 % av den totala arbetstiden

Tabell 3.7. Distriktsveterinärs uppdrag vid sidan av tjänsten

Befattning Antal

Stadsveterinär 3 Besiktningsveterinär 7 3 AI-veterinär 46 Gränsveterinär 3 3 Banveterinär 22 Annat uppdrag 22

för samtliga distriktsveterinärer. Uppgifter finns också om vilken tid som åtgår för de särskilda uppdragen. Dylika uppgifter får dock anses vara av mindre intresse, då frå- ga är om genomsnittsvärden som inte kan anses representativa för de veterinärer som innehar de olika uppdragen.

Till närmare belysning av vad här ifråga- varandra uppdrag innebär må följande an- föras.

Stadsveterinär är kommunalt anställd och utövar i första hand högsta inseendet över livsmedelshygienen inom staden och vad med denna äger samband. Han är hälso— vårdsnämndens expert. Vissa större städer har heltidsanställda stadsveterinärer, medan andra endast har deltidsanställda. För dylikt deltidsuppdrag anlitas tre distriktsveterinä- rer.

Slakteriet under offentlig kontroll finns av olika slag, offentliga slakthus, kontrollslak- terier, fristående sanitetsslaktavdelningar, renkontrollslakterier och fjäderfäkontroll- slakterier. Dessutom finns särskilda köttbe- siktningsbyråer. Verksamheten regleras av bl. a. lagen 1959:99 om köttbesiktning m. m. Besiktningsveterinärs uppgift är att tillse att denna lag och andra författningar noggrant efterlevs. Han skall verkställa köttbesiktning. Tjänsterna vid de kommunala köttbesikt- ningsbyråerna, sanitetsslaktavdelningarna, renkontrollslakterierna och fjäderfäkontroll- slakterierna avser deltidstjänster, som från- sett renkontrollslakterierna avlönas av ve- derbörande anläggnings innehavare. Det fö- religger skyldighet för distriktsveterinär att åta sig tjänst vid köttbesiktningsbyrå; även vid andra anläggningar av här avsett slag an- litas distriktsveterinärer.

Enligt bestämmelser i veterinära införsel- kungörelsen 1958: 551 skall för varje ort, dit jämlikt bestämmelserna i kungörelsen inför- sel av djur m.m. må ske, veterinärstyrelsen förordna en eller flera veterinärer att vara gränsveterinär. Motsvarande bestämmelser för utförsel av djur m. m. finns i veterinära utförselkungörelsen 1958: 552. Befattningen som gränsveterinär är av deltidskaraktär och avser besiktning i samband med in- och ut- försel av levande djur och vissa varor. Le- vande djur som införs till riket skall under Vissa förutsättningar hållas i karantän. F. 11. finns fem sådana som står under tillsyn av gränsveterinär.

Jämlikt föreskrifter i förordningen 1921: 581 angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett åligger kontrollen av införsel av köttvaror och djurfett särskil— da importbesiktningsveterinärer. Också så— dan veterinär, som skall ha kompetens som besiktningsveterinär, är deltidsanställd.

För samtliga nu nämnda uppdrag anlitas i varierande omfattning distriktsveterinärer.

I större delen av landet finns seminför- eningar för artificiell insemination av främst nötkreatur. Samtliga dessa föreningar utom de norrländska har egna veterinärer heltids- anställda för bl. a. sterilitetsarbete och dräk- tighetsundersökningar. I norrlandsförening— arna och på en del andra håll anlitas på deltid distriktsveterinärer härför.

Uppdragen som banveterinär går tillbaka på 4 a & kungörelsen 1959: 486 om offentlig förevisning av djur. Innan offentlig tävling med djur äger rum på tävlingsbana, skall denna besiktigas av veterinär som förordnats av veterinärstyrelsen. Om djur utsätts eller befaras kunna bli utsatt för djurplågeri, äger veterinären med omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda att tävlingen hålles eller fort- sättes eller att visst eller vissa djur deltar däri. Ersättning till banveterinär betalas av den som ordnar tävlingen och utgår efter grunder som veterinärstyrelsen bestämmer. För uppdrag som banveterinär anlitas bl. a. distriktsveterinärer. Uppdragen kan vara av mera permanent karaktär, t. ex. vid trav- och galoppbanor, eller av tillfällig art, t. ex. vid civila ryttartävlingar.

Förut har nämnts att distriktsveterinärerna deltager i profylaktisk verksamhet. Den på förhand organiserade som omfattar hälsokon- troller av olika slag omhänderhades tidigare såsom närmare framgår av utredningens betänkande om Veterinärmedicinsk rådgiv- nings- och laboratorieverksamhet främst av hushållningssällskapens veterinäravdel- ningar. Dessa hade i flertalet fall egna vete- rinärer anställda för ändamålet. I vissa andra län, där verksamheten hade en mindre om- fattning, hade hushållningssällskapen träffat särskilda avtal med distriktsveterinärer om viss medverkan. Dylika uppdrag låg alltså vid sidan av tjänsten som distriktsveterinär. Numera ombesörjs ifrågavarande verksam- het av lantbrukets riksorganisationer, som har flera veterinärer anställda för ändamålet. Undantagsvis kan distriktsveterinär fortfa- rande anlitas.

Utöver vad nu nämnts kan distriktsvete— rinärerna ha uppdrag av olika karaktär, som dock tidsmässigt spelar en blygsam roll.

4 "Distriktsveterinärs avlöningsförhållanden, veterinär-

taxan, m. m.

4.1. Utvecklingen av avlöningsförhållandena

4.1.1 1933 års riksdagsbeslut

Principbeslut om distriktsveterinärväsendets förstatligande fr.o.m. år 1934 fattades av 1931 års riksdag (prop. 1, IX ht, p. 49). I anslutning härtill reglerades distriktsveteri— närernas anställnings- och avlöningsförhål— landen såsom statstjänstemän genom beslut vid 1933 års riksdag. Före förstatligandet var distriktsveterinärerna som förut nämnts anställda av landstingen och avlönade av dessa, ehuru med bidrag av statsmedel. Nu blev distriktsveterinärerna inordnade under allmänna civilförvaltningens avlöningsregle- mente, dock med lön utgående efter en sär- skild löneplan, uppbyggd efter samma hu- vudprinciper som löneplanen för provinsial- läkare.

Statsmakternas beslut beträffande dis- triktsveterinärernas avlöningsförhållanden byggde på utredning och förslag, som fram- lagts i ett av särskilda sakkunniga (distrikts— veterinärlönesakkunniga) avgivet betänkan- de (SOU 1930: 18). Vid bedömandet av stor- leken av distriktsveterinärernas sammanlag- da inkomst borde man enligt de sakkunni— gas mening ta hänsyn till dessa befattnings- havares långa utbildningstid och önskvärd- heten av att kunna bibehålla distriktsveteri— närkåren vid den höga standard i avseende på duglighet och fackkunskap, som den all— mänt ansågs inneha. Den del av inkomsten,

som utgjordes av ersättning enligt taxa och som inte kunde anses jämställd med fast in— komst i form av avlöning, borde emellertid vid jämförelse med befattningshavare med hela inkomsten i form av avlöning av stats- medel reduceras med omkring 25 procent. Beträffande frågan hur den sammanlagda inkomsten borde fördelas var de sakkun- niga av den meningen, att i ett normaldis- trikt åtminstone hälften av distriktsveterinä- rernas inkomster borde utgå i form av fast avlöning.

De sakkunniga föreslog för distriktsveteri- närerna en särskild löneplan, där i första gruppen avlöningen skulle motsvara lönen på A—planen och i 15:e lönegraden. Antalet lönegrupper upptogs liksom i provinsiallä- karnas löneplan till sju, och löneskillnaden mellan lönegrupperna föreslogs till 360 kr. Enligt de sakkunniga skulle vid lönegruppe- ringen, förutom distriktens svårskötthet och praktikinkomstema, även levnadskostnader- na samt kallortsförhållandena beaktas, om ock i mindre grad. Särskilt kallortstillägg skulle inte förekomma.

Begynnelse- och slutlön inom dessa sju lönegrupper, oberäknat dyrtidstillägg, även- som genomsnittliga praktikinkomster fram- går av tabell 4: 1.

Med ledning av uppgifter som inhämtats rörande distriktsveterinärernas praktikin- komster upprättade de sakkunniga även ett preliminärt förslag till distriktens fördelning på lönegrupper.

Tabell 4: I . Distriktsveterinärs avlöning enligt distriksveterinärlönesakkunnigas förslag

I II III IV V VI VII Begynnelselön: Löneklass 1 3 450 3 810 4 170 4 530 4 890 5 250 5 650 Genomsnittlig praktikinkomst 4 500 3 750 3 250 2 750 2 250 1 750 1 250 Summa kr 7 950 7 560 7 420 7 280 7 140 7 000 6 850 Slutlön: Löneklass 5 4 560 4 920 5 280 5 640 6 000 6 360 6 720 Genomsnittlig praktikinkomst 4 500 3 750 3 250 2 750 2 250 1 750 1 250 Summa kr 9 060 8 670 8 530 8 390 8 250 8 110 7 970

Vid frågans behandling (prop. 1933: 153) biträdde departementschefen i allt väsentligt de sakkunnigas förslag. I fråga om uppdel- ningen av distriktsveterinärernas inkomster mellan avlöning och ersättning för enskild husdjurssjukvård uttalade departementsche- fen, att ungefär hälften av inkomsten borde i ett normaldistrikt utgöras av fast avlöning med eventuellt därpå utgående dyrtidstillägg. Departementschefen fann emellertid anled- ning att bereda kallortstillägg åt de distrikts- veterinärer, som vid en blivande lönegrup- pering skulle komma att hänföras till löne- grupperna V—VII och stationeras på orter, där kallortstillägg utgick. Härigenom skulle de i inkomsthänseende sämst ställda veteri- närerna, framför allt i de nordligaste delar- na av landet, komma att erhålla någon för- bättring i löneställningen. Vid gruppindel- ningen syntes man därför inte böra ta hän- syn till huruvida stationeringsorten var en sådan plats, där kallortstillägg enligt avlö- ningsreglementet utgick. För övrigt borde man vid distriktens indelning på de särskilda lönegrupperna främst ta hänsyn till distrik— tens möjligheter att bereda inkomster av praktik och annan veterinär verksamhet ävensom till deras svårskötthet. Nedsät-tning i lägre lönegrupp syntes inte böra ske vid annat än ombyte av distriktsveterinär.

Även i fråga om taxa för distriktsveteri- närer biträdde departementschefen i huvud- sak de sakkunnigas förslag. Förslaget inne- har någon förhöjning i avdelning B (tjänste-

taxa), med-an avdelning A (praktiktaxa) i sina grunddrag följde 1914 års taxa. De sämst lottade djurägarna skulle dock få nå- got reducerat veterinärarvode enligt de taxe- bestämmelser, som förordats av de sakkun- ni gas ordförande i en reservation.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med departementschefens förslag (JoU 89). Bl. a. avstyrktes det i motion 11: 443 framförda förslaget, att från veterinärstation mera av- lägset boende, mindre bemedlade djurägare skulle komma i åtnjutande av lindring för veterinärens arvode och skjutsersättnjng i överensstämmelse med vad som gällde om provinsialläkares sjukvårdsersät-tning. Ut- skottet fann motionens syfte vara behjär- tansvärt, men ansåg bl.a. att systemets ge— nomförande skulle stöta på betydande prak- tiska svårigheter.

Taxa för arvode åt vissa i civil tjänst an- ställda veterinärer m. fl. (veterinärtaxa) fast- ställdes av Kungl. Maj:t genom kungörelsen 1933: 630.

4.1.2 1936 års lönekommittés förslag, m.m.

1936 års lönekommitté (förslag den 17/11 1938 i maskinskrift) fann inte anledning att beträffande distriktsveterinärerna frångå det dittillsvarande systemet med dels en av stats- medel utgående lön, som för de olika veteri- närtjänsterna graderades genom tjänsternas fördelning på olika lönegrupper med hän-

syn till distriktets svårskötthet och praktik- inkomst, dels härutöver ersättning enligt taxa. Ej heller fann kommittén anledning att ifrågasätta någon ändring i löneställningen för distriktsveterinärerna.

Det förslag till ny löneplan som kommit- tén lade fram upptog sju lönegrupper. Så- som utgångsläge (lönegrupp I) valdes lönen i lägsta ortsgrupp av lönegrad A 15 i civila avlöningsreglementet. Härigenom skulle dis- triktsveterinärerna komma i åtnjutande av den vid 1938 års riksdag beslutade löneför- bättringen, men i övrigt bibehållas vid den löneställning i förhållande till andra civila tjänster, som de då hade. Löneskillnaden mellan lönegrupperna bestämdes till 396 kr.

Kommittén föreslog, att i samband med löneregleringens ikraftträdande en översyn av distriktsveterinärernas placering i löne- grupp borde verkställas. Vidare ansåg kom- mittén att det av departementschefen i prop. 1933: 153 gjorda uttalandet att nedsättning i lönegrupp syntes böra ske endast vid om- byte av distriktsveterinär inte borde följas. Ett sådant förbehåll ansågs vara ägnat att förhindra en rationell omgruppering av dis- triktsveterinärtjänsterna. Beträffande veteri- närtaxan utgick kommittén från att i då gäl- lande, endast för ett fåtal år sedan fastställda veterinärtaxa inte borde vidtas några änd- ringar av betydelse för befattningshavarnas inkomstnivå.

Föredragande departementschefen biträd- de utredningens förslag (prop. 1939:200) och riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed (SU 148). Beslutet innebar bl. a. att fr.o.m. den 1 juli 1939 civila avlönings- reglementet skulle tillämpas på distriktsvete- rinärerna. På förslag av dåvarande medici- nalstyrelsen intogs i reglementet även före- skrift om skyldighet för distriktsveterinär att mot särskild ersättning bestrida veterinärbe- fattning vid kommunal köttbesiktningsbyrå.

4.1.3 1945 års lönekommittés förslag, m. m. 1945 års lönekommitté fann inte anledning att ifrågasätta ett utbyte av ersättningsfor- merna för distriktsveterinärer. Kommittén

förutsatte att distriktsveterinärerna även för framtiden skulle äga åtnjuta dels en bestämd av statsmedel utgående avlöning, differentie- rad med hänsyn till storleken av praktikin- komst och distriktens svårskötthet, dels in- komst enligt taxa.

Med hänsyn till den betydelse distrikts- veterinärernas inkomster av enskild praktik m.m. avsågs ha vid distriktens fördelning på olika grupper samt för att skapa en grundval för utformningen av ett förslag till löneplan för distriktsveterinärer hade kommittén verkställt en utredning rörande de inkomster som i de särskilda veterinär— distrikten uppburits åren 1942 och 1944. Den verkställda undersökningen gav vid handen att nettoinkomsten av enskild prak- tik i medeltal för hela riket 1942 och 1944 utgjorde 6 775 kr respektive 7 484 kr. Av undersökningen framgick vidare att maxi— mum för 1942 års nettoinkomst för distrikts- veterinär av enskild praktik uppgick till 18 670 kr och minimum till 822 kr. Mot— svarande tal för år 1944 var 19 521 kr re- spektive 428 kr.

Lönekommittén fann sig inte böra före- slå annan ändring i distriktsveterinärernas löneställning än som betingades av kravet på en uppräkning av den fasta lönen i mot- svarande grad som för andra tjänstemän.

I fråga om ny löneplan föreslog kom- mittén bl. a. att antalet lönegrupper skulle minskas från sju till fem. En nedskärning av gruppantalet ansågs medföra såväl prak- tiska fördelar som ökade möjligheter till en mera rättvis fördelning av distriktsveterinä- rerna på de olika lönegrupperna. Vid en blivande inplacering i lönegrupper borde hänsyn tas i första hand till inkomster av praktik och av uppdrag såsom veterinär vid sidan av den egentliga tjänsten och först i andra hand till distriktens svårskötthet.

Slutligen ansåg lönekommittén, att före- skriften om helgdagsledighet enligt 19 & civila avlöningsreglementet borde göras till- lämplig på distriktsveterinärerna på så sätt, att distriktsveterinär i något angränsande distrikt eller annan kompetent veterinär skulle kunna fullgöra tjänstgöringen i stället för den, som åtnjuter helgdagsfrihet. Ersät-

taren, som förutsattes komma att få uppbära de av tjänstgöringen föranledda praktikin- komsterna, borde dock inte äga att för sin tjänstgöring erhålla ersättning från staten.

Lönekommitténs förslag var resultatet av förda förhandlingar. Förslaget hade godtagits av Svenska distriktsveterinärföreningen, som inte var ansluten till någon av huvudorgani- sationerna.

Departementschefen biträdde lönekom- mitténs förslag (prop. 1947: 281) och riks- dagen beslöt i överensstämmelse härmed (SU 23 3).

4.1.41952 års melsc

förhandlingsöverenskom-

En under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande den 26 september 1952 träffad överenskommelse om distrikts- veterinärernas inkomstförhållanden behand- lades i prop. 1952: 240. Härvid anförde de- partementschefen bl. a. följande.

Distriktsveterinärerna utgör en av de numera fåtaliga grupper statstjänstemän, som erhåller sin inkomst av tjänsteutövningen dels i form av fast lön och dels i form av inkomst av taxa (veterinärtaxan). Den fasta lönen utgår enligt löneplan 4 och är förenad med tilläggsförmå— ner enligt samma bestämmelser, som beslutats för statstjänstemän i allmänhet. På lönedelen har distriktsveterinärerna därför erhållit samma kompensation för penningvärdeförändringen och samma andel i inträdd produktivitetsökning som andra statsanställda. Taxebeloppen har däremot i stort sett varit oförändrade sedan 1914, frånsett en tillfällig höjning om 25— 50 % under åren 1918—1922. En icke oväsent- lig stegring av praktikinkomsterna har trots detta inträtt till följd av att distriktsveterinä- rerna i ökad omfattning tagits i anspråk för djursjukvården.

Den inom civildepartementet verkställda ut- redningen rörande distriktsveterinäremas in- komstförhållanden ger vid handen att den sam- manlagda inkomsten av taxa och lön för dessa tjänstemän relativt sett nu är lägre än omedel- bart efter genomförandet av 1947 års löne— reglering. Detta sammanhänger givetvis med att distriktsveterinärernas taxeinkomster, som år 1947 genomsnittligt torde ha uppgått till ungefär samma belopp som löneinkomsterna, därefter inte ökat i samma omfattning som de sistnämnda inkomsterna. Överenskommelsen

innebär, att distriktsveterinärerna genomsnitt- ligt erhåller en sammanlagd inkomst av sin tjänst som överensstämmer med eller något överstiger det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän blev en följd av 1947 års löneregle- ring. Det har emellertid, bl. a. av rekryterings— skäl, inte ansetts lämpligt att genomföra den avsedda inkomstökningen enbart genom en taxehöjning. I de svårbesatta distrikten, vilka tillhör de högsta lönegrupperna, är nämligen taxeinkomsterna lägst. På grund härav har det överenskommits att en del av inkomstökningen skall tillföras distriktsveterinärerna genom en höjning av de i löneplan 4 angivna grundlöner- na. Denna löneökning är med nuvarande för- delning av distriktsveterinärerna på löneklasser och lönegrupper inkl. nu utgående tillägg på grundlönerna i medeltal 1 150 kr för år. Höj- ningen är störst i de lönegrupper, där praktik- inkomstema är lägst. De årliga kostnaderna för lönehöjningen uppgår till 0,3 milj. kr.

Vad taxehöjningen beträffar har det inte an- setts lämpligt att i detta sammanhang ändra de särskilda i veterinärtaxan intagna arvodesbelop- pen, utan den åsyftade höjningen av dessa be— lopp synes kunna emås genom en generell före- skrift i likhet med vad som tillämpades under åren 1918—1922. På de i gällande veterinär— taxa intagna arvodesbeloppen skall utgå till- lägg med 25 %. Taxehöjningen har beräknats medföra en ökning av distriktsveterinärernas inkomster med sammanlagt 0,8 milj. kr. Den del därav, som avser i 13 & veterinärtaxan an- givna tjänsteförrättningar, faller direkt på stats- verket. Av återstoden torde ungefär en tredje- del komma att belasta förslagsanslaget Lind- ring i mindre bemedlades kostnader för djur- sjukvård.

Tjänste- och familjepensionsunderlagen för distriktsveterinärtjänsterna är f. n. anknutna till motsvarande underlag för tjänster i 24 löne- graden på löneplan 1. Enligt överenskommel- sen skall pensionsunderlagen överensstämma med underlagen för tjänster i 26 lönegraden.

Riksdagen godkände överenskommelsen (SU 213).

4.1.5 1954 års veterinärtaxeutredning

I direktiven för veterinärtaxeu-tredningen an— fördes bl.a., att utgångspunkten för taxe- sättningen borde vara, att arvodesbeloppen avpassades så, att de åstadkom den genom- snittliga inkomst av taxa, som åsyftades med 1952 års överenskommelse. Hinder

borde således ej föreligga att sänka eller höja vissa av de efter den 25-procentiga höj- ningen gällande arvodesbeloppen under för- utsättning att sådana ändringar totalt sett i huvudsak uppvägde varandra. I fråga om den tekniska utformningen av taxan borde största möjliga överskådlighet och enkelhet eftersträvas.

I sitt betänkande (SOU 1957: 20) fram- höll veterinärtaxeutredningen bl. a. följande.

Utvecklingen inom veterinärrnedicinen har medfört betydande förskjutningar på veterinärvårdens område. Undan för undan har de profylaktiska åtgärderna erhållit ökat utrymme. Även diagnostiseringsmöjligheter- na har vidga-ts, vilket medfört att besikt- ningar och undersökningar intar en mera framträdande plats än tidigare. Å andra si- dan kan pekas på att de förbättrade teknis- ka hjälpmedlen vid vissa rutinåtgärder så underlättade utförandet, att arvodena för desamma kan jämkas nedåt. Även i övrigt kan förändringar i behandlingsmetoder mo- tivera en reglering av då gällande arvoden, uppåt eller nedåt. Vidare är specificeringen av de olika förekommande åtgärderna ofull- ständig.

Praktiktaxans bestämmelser om inställelse- arvode fann utredningen helt föråldrade, ef- tersom de byggde på äldre kommunikations- förhållanden. Beträffande reseersät-tningsbe- stämmelserna syntes en närmare anknytning till allmänna resereglementet vara önskvärd. Bestämmelsen om distriktsveterinärens skyl- dighet att gentemot djurägare i ringa förmö- genhetsvillkor tillämpa lägre taxesatser än gentemot andra djurägare ansågs praktiskt taget ha förlorat sitt berättigande. Resultatet i flertalet fall blev endast det, att arvodes- begränsningen kom statsverket till godo i samband med bidragen till mindre bemed- lade. Till följd härav föreslog utredningen att slopa systemet med minimi- och maximi- gränser för arvoden och i stället göra dessa fixa.

Utredningen lade fram förslag till ny praktiktaxa, som efter att ha remissbehand- lats med vissa ändringar ingick i 1958 års förhandlingsöverenskommelse om distrikts- veterinärernas löner.

4.1.6 1958 års melse

förhandlingsöverenskom-

Denna överenskommelse behandlades i prop. 195 8: B 54. Departementschefen anförde bl. a. följande.

Vid de nu förda överläggningarna har enig— het nåtts om den förbättring av distriktsveteri- närernas inkomstförhållanden, som erfordras för ett återställande av det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän avsågs genom 1952 års uppgörelse. Då försämringen av inkomstlä- get för distriktsveterinärerna uppkommit där- igenom, att taxedelen legat stilla medan löne— delen följt löneutvecklingen för statstjänste- männen i allmänhet, skulle det legat närmast till hands att inkomstförbättringen i dess helhet uttogs på taxedelen. Av skilda skäl har det emellertid vid överläggningarna överenskom- mits, att en del av inkomstökningen skall till- föras distriktsveterinärerna genom en höjning av löneplanslönerna. Överenskommelsen inne- bär i denna del, att de i löneplan D angivna grundlönebeloppen samt de för år 1958 gäl- lande totallönebeloppen skall, med verkan fr. o.m. den 1 januari 1959, uppräknas med i princip 4 procent. Det har härvid förutsatts, att kommande förhandlingar om statstjänste- männens löner skall vad angår distriktsveterinä- rerna föras från den utgångspunkten, att dessa tjänstemäns totallöner vid utgången av år 1958 uppgick till nyss angiven nivå.

Vad så angår inkomsterna av taxa innebär överenskommelsen att, med verkan fr.o.m. den 1 januari 1959, den i veterinärtaxan intag- na praktiktaxan skall -— med vissa ändringar varom enighet vunnits vid överläggningarna — utformas i överensstämmelse med veterinär- taxeutredningens förslag.

Lönekostnadsökningen för statsverket upp- skattades till ca 200 000 kr. Taxehöjningen be- räknades medföra en årlig ökning av distrikts- veterinärernas inkomster med sammanlagt 500000 kr, varav en mindre del beräknades belasta anslaget till Lindring i mindre bemed- lades kostnader för djursjukvård.

Riksdagen godkände överenskommelsen

(SU B 103). Kungl. Maj:t utfärdade kungörelsen 195 8:

611 om ändrad lydelse av Avd. A veterinär- taxan 1933: 630.

4.1.7. Senare förhandlingsöverenskommelser

På 1960-talet har distriktsveterinärernas lö- ner i huvudsak följt de generella höjning-

arna av löneplanslönerna, dock att 1962 års överenskommelse innebar att i fråga om lö- neplan D löneförhöjningen fr.o.m. den 1 juli 1962 skulle ske med utgångspunkt i bas- lönebelopp, som i princip motsvarade 1961 års totallönebelopp höjda med 8 %. Över- enskommelsen innebar dessutom en höjning med 10 % av ersättningsbeloppen i den i veterinärtaxan ingående praktiktaxan, var- jämte vissa ändringar av huvudsakligen tek- nisk karaktär vidtogs i den i veterinärtaxan .ingående tjänstetaxan (prop. 1962: 169, SU 152). Kungl. Maj:t utfärdade kungörelserna 1962: 295 och 296 dels om ändrad lydelse av Avd. B i veterinärtaxan, dels om provi- sorisk höjning av de i 2—4 åå veterinär- taxan angivna arvodena.

1966 års förhandlingsöverenskommelse innebar bl. a. att de i 2—4 åå veterinär- taxan (praktiktaxan) angivna arvodena fr. o. m. den 1 september 1966 tills vidare skulle utgå med 30 % förhöjning (kungö- relsen 1966: 440). Av 1967 års överenskom- melse följde vidare att de i 7—10 och 12 åå veterinärtaxan (tjänstetaxan) angivna arvodena fr. o. m. den 1 augusti 1967 skulle utgå med 20 % förhöjning (kungörelsen 1967: 460).

Beträffande fördelning av distriktsveteri- närbefattningarna på lönegrupper innebar 1967 års överenskommelse att 13 av distrik- ten tillhörande lönegrupp I eller II skulle hänföras till lönegrupp III.

De olika överenskommelserna har även inneburit ändringar i fråga om Vikariats- och jourersättningar, m. m.

Av tabell 4: 2 framgår den fasta årslönen för distriktsveterinärerna under år 1970.

Tabell 4: 2. Löneplan D (distriktsveterinärer) år 1970

Årslön i lönegrupp Löne- klass I II III IV V

26 424 29 124 32 028 35 292 38 892 27 744 30 564 33 636 37 032 40 764 29 124 32 028 35 292 38 892 42 780 30 564 33 636 37 032 40 764 44 868

åhus)»—

Det må i detta sammanhang nämnas att distriktsveterinärerna inte omfattas av det arbetstidsavtal som gäller för statstjänste- männen; dessa har därför en i princip oreg— lerad arbetstid. Arbetarskyddsstyrelsen har vid olika tillfällen meddelat dispens från be- stämmelserna om veckovila. Närmare upp- gifter om omfattningen av distriktsveterinä- rernas tjänstgöringstid lämnas i SCB:s un- dersökning.

4.1.8. Fördelningen av distriktsveterinär- tjänsterna på lönegrupper

Som framgått av det föregående har de översyner som gjorts av distriktsveterinärer- nas inkomstförhållanden samt de senare för- handlingsöverenskommelserna i vissa fall medfört ändringar i fördelningen av dis- triktsveterinärbefattningarna på de olika lö— negrupperna. I tabell 4: 3 redovisas nämnda fördelning under vissa år.

Enligt distriktsveterinärlönesakkunnigas förslag, som omfattade sju lönegrupper, skulle ca 40 % av distrikten fördelas på lö- negrupp 1, ca 24 % eller en fjärdedel på lönegrupp II och III, ca 20 % på lönegrupp IV—VI samt ca 12 % på lönegrupp VII. Den fördelning i fråga om lönegrupper som började gälla fr.o.m. år 1934 motsvarade i stort de sakkunnigas förslag. Med anledning av 1936 års lönekommittés förslag flyttades sedermera visst antal distrikt uppåt i löne- grupp, så att lönegrupp I omfattade fortfa- rande ca 40 % av samtliga distrikt och lö- negrupp II ensamt 23 % eller ca en fjärde- del.

Den ordning med fem lönegrupper som föranleddes av 1945 års lönekommittés för- slag innebar likaledes att ca 40 % av dis— trikten fördelades på lönegrupp I och ca 25 % på lönegrupp II. Lönegrupp III om- fattade ca 18 % .av distrikten och lönegrupp IV—V ca 17 %. En mera väsentlig ändring i denna fördelning inträffade med anledning av 1967 års förhandlingsöverenskommelse, då 13 distrikt tillhörande lönegrupp I eller II hänfördes till lönegrupp III. F.n. är ca

%

aaaaaaaa

38 % av distrikten fördelade på lönegrupp 1, ca 21 % på lönegrupp II, ca 24 % på löne- grupp III och ca 17 % på lönegrupp IV och V.

Tabell 4: 3. Fördelningen av distriktsveterinärtjänsterna på lönegrupper under vissa år Distriktsveterinärtjänsterna i lönegrupp

VII

VI

IV

III

II

_. m ... Cl a: >J- dag) åå: _. ce .. C! :=: >.!- de?" åå: _. :e .. != m >.!» den ass—å” ... ce .. C! :=: >.L (US$) ååå: _. ut .. r:. nu I äga, en gm: .— ce .. C! :=: >.!» Mago $%: .— ce .. :: ce ... M := : 04 'D .... l—t

närlönesakkunni-

Distriktsveteri- gas förslag

5

omsocxoxcxowo"

15 13 17 24 25 25 25 24

12

9 11 18 18 19 19 24

30 24 28 48 52 54 54 68

12 16 23 24 25 23 23 21

30 41 59 64 69 69 69 60

43 46 43 41 40 40 40 38

111 117 111 108 112 114 114 109

1/1 1934 1/7 1939 1/1 1948 1/1 1954 1/1 1959 1/1 1962 1/1 1968

4.2 Närmare om veterinärtaxan

Veterinärtaxan 1933: 630 består av två av- delningar: Avd. A. Praktiktaxa (gällande ly- delse 1958z611 jämte ändringar 1966:440 och 1967: 459) och Avd. B. Tjänstetaxa (gällande lydelse 1962: 295 jämte ändring 1968: 352).

Praktiktaxan (1—6 åå) reglerar ersätt- ningar och arvoden i fråga om enskild hus- djurssjukvård som utövas av distriktsveteri- när eller annan veterinär som har att full- göra distriktsveterinärs skyldigheter. Taxan avser varje av sådan veterinär vidtagen åt- gärd med syfte att fastställa, utesluta, före- bygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd hos husdjur samt förbättra husdju- rens hälsotillstånd.

I 2 & taxan föreskrivs om ersättning för förrättningsbesök och rådgivning. För varje sådant besök utgår ett fast inställelsearvode jämte ytterligare arvode i vissa fall, beroen- de på avståndet från veterinärens bostad el- ler annat ställe inom distriktet, där veterinä- ren i tjänsten uppehåller sig. Om veterinä- ren vid resa för förrättningsbesök begagnar annat färdsätt än resa med bil, skall han beräkna det ytterligare arvodet efter den tid, som gått åt för färden inkl. väntetid på lämplig färdlägenhet. Den tid som gått åt för nattlogi får dock inte räknas in. Rese- kostnadsersättning utgår enligt i allmänna resereglementet eller eljest stadgade grun- der. Särskilt arvode är vidare fastställt för rådgivning, med eller utan receptgivning, på veterinärens mottagning eller annorstädes respektive för förnyelse av recept utan sam- tidig rådgivning.

Det föreskrivs också att veterinären skall, där så lämpligen kan ske, samordna förrätt- ningsresor. Vid sådan samordnad resa skall resekostnaden i görligaste mån fördelas lika mellan de besökta djurägarna. Inte någon

av dem får dock belastas med högre rese- kostnad än som skulle ha utgått för förrätt- ningsresa till honom ensam.

Bestämmelser om ersättning för veterinär- vård m.m., som tas upp i 3 & taxan, är för- delade på fem avdelningar. För enklare re- spektive mer-a ingående eller besvärligare un- dersökning, besiktning, ingrepp, behandling, intyg m. m. är ersättning fastställd med lägre respektive högre belopp (Avd. I och II). Även för särskilt kvalificerad undersökning, mera omfattande besiktning, större ingrepp och operation samt längre utlåtande m.m. är ett särskilt belopp fastställt (Avd. III). För särskilt svår operation utgår ersättning enligt överenskommelse (Avd. IV). Vid till- lämpningen av Avd. I—IV skall till taxan bifogad förteckning med uppräknade typfall tjäna till vägledning. Avd. V tar upp ersätt- ningar för injektion, olika slags provtagning, undersökning med tuberkulin m. in.

Om för en och samma persons räkning vid ett och samma tillfälle vidtas ett flertal ensartade åtgärder enligt Avd. I eller utförs ett flertal ensartade undersökningar och be- siktningar enligt Avd. II och 111, utgår ar- vode för var och en utöver den första med vissa reducerade belopp.

Arvode som anges i 2 eller 3 & veterinär- taxan utgår med 50 % förhöjning om vete- rinären anlitas 1) på sön- eller helgdag,

2) på lördag som ej är helgdag eller på midsommarafton respektive julafton el- ler på nyårsafton som ej är söndag, före kl. 7 eller efter kl. 13,

3) på annan vardag än som avses under 2) före kl. 7 eller efter kl. 19. För förbandsmaterial, narkos-, bedöv- nings— och läkemedel samt röntgenfilm lik- som för övriga utlägg, vilka veterinären kan åsamkas för en förrättning, utgår ersättning enligt självkostnadspris.

Den i veterinärtaxan intagna praktiktaxan fick som tidigare nämnts sin nuvarande ut- formning fr. o. m. den 1 januari 1959 (prop. 1958: B 54) på förslag av 1954 års veteri- närtaxeutredning (SOU 1957: 20).

De fr. o. m. den 1 januari 1959 fastställda ersättningsbeloppen i praktiktaxan, som fr.

o. m. den 1 juli 1962 utgick med 10 % för- höjning, utgår f.n. med 30 % förhöjning, räknat fr. o. m. den 1 september 1966.

Tjänstetaxan (7—14 55 veterinärtaxan) tar upp bestämmelser om arvoden för de av veterinär verkställda förrättningar, som är i lag eller allmän författning eller av offent- lig myndighet påbjudna.

En omarbetning av tjänstetaxan trädde i kraft fr.o.m. den 1 juli 1962 (prop. 1962: 169). Sedermera har tjänstetaxan ändrats vid olika tillfällen, innebärande bl. a. att vissa i taxan angivna arvoden har förhöjts med 20 %, räknat fr.o.m. den 1 augusti 1967.

I det följande anges vissa nu gällande ar- vodesbelopp (inkl. 30 % förhöjning) enligt veterinärtaxans Avd. A. Praktiktaxa

Kronor Inställelsearvode för varje förrätt- ningsbesök 10: 40 Om avståndet till platsen för be- söket är mer än 10 km, ett ytterli- gare arvode för varje därefter på- börjad sträcka av 10 km a) t.o.m. 50 km 2:60 b) fr.o.m. 50 km 1:30 Vid annat färdsätt än resa med bil utgår det ytterligare arvodet i stället efter den tid, som gått åt till färden eller del därav. Arvodet utgår så- lunda för varje påbörjad halvtimme utöver den första med 3: 90 Arvode för rådgivning, med eller utan receptgivning, på veterinärens mottagning eller annorstädes 2: 60 Arvode för förnyelse av recept utan samtidig rådgivning 1: 30 Ersättning för undersökning, be- siktning, behandling och intyg m. m. Avd. I: enklare sådan 5:20 II: mera ingående eller be— svärligare 7: 80 III: särskilt kvalificerad 13:— IV: särskilt svår operation enligt överens— kommelse

V: annan injektion än intra- venös, olika slags prov- tagning, undersökning med tuberkulin m. m. per enhet 0: 65—1: 30

4.3 Bostäder och tjänstelokaler 4.3.1 Bostäder

Enligt särskilda bestämmelser har vissa tjänstemän fri bostad respektive tjänstebo— stad. Enligt 12 & statstjänstemannalagen är tjänsteman skyldig att bebo tjänstebostad.

1956 års riksdag fattade principbeslut om tjänstebostadssystemet. Beslutet innebar bl. a. en stark reducering av antalet sådana bostä- der. Så skulle exempelvis tjänstebostäderna för provinsialläkare avvecklas.

Distriktsveterinärerna har inte haft vare sig fria bostäder eller tjänstebostäder i van- lig bemärkelse. Däremot har ett antal kom- muner ställt bostäder till förfogande vilka i enstaka fall (10 st.) på begäran av kommun av länsstyrelse fastställts som tjänstebostad för distriktsveterinär. Enligt den enkät om distriktsveterinärernas förhållanden som SCB utfört hyr sammanlagt 126 veterinärer bostäder som ställts till förfogande av kom- mun (motsv.). Hyran för dessa bostäder har hittills i många fall varit subventionerad men i samband med den översyn av hyres- sättningen för kommunala tjänstebostäder och liknande lägenheter som f. n. pågår un- der medverkan av Svenska kommunförbun- det torde subventionerna i princip komma att avskaffas. Av denna enkät framgår i öv- rigt bl. a. att sammanlagt 117 distriktsvete- rinärer har egna bostäder.

Totalt 40 veterinärer har bostäder som är förhyrda i öppna marknaden.

4.3.2. Tjänstelokaler

Vid den förut omnämnda enkäten inhämta- des också uppgifter om i vilken utsträckning distriktsveterinärerna har tillgång till sär- skilda tjänsteavdelningar. Sammanlagt 230 veterinärer besvarade denna fråga jakande. I 87 fall tillhörde lokalen vederbörande ve- terinär, i 22 var den förhyrd i öppna mark- naden och i 121 fall var den ställd till för- fogande av kommun eller annan samfällig- het och förhyrd av vederbörande distriktsve-

terinär. Sammanlagt 218 veterinärer uppgav att tjänsteavdelningen låg i samma hus som bostaden eller eljest i omedelbar närhet av denna.

Av nedanstående sammanställning fram— går det antal veterinärer som i sin tjänste— avdelning har speciell utrustning.

Antal distriktsveterinärer med

särsk. Operationsbord 141 röntgen 25 narkosapparat 4 EKG 3

Det bör beaktas att det förekommer att samma veterinär har mer än ett slag av nämnda utrustning. Bland övrig specialut- rustning, som distriktsveterinärer innehar må nämnas torrsterilisator, klinisk laborato— rieutrustning och mikroskop.

Till komplettering av nu lämnade uppgif— ter må erinras om att utredningen i sitt be- tänkande om Sluten djursjukvård redovisade att i anslutning till vissa distriktsveterinä— rers mottagningslokaler organiserats sluten djursjukvård, de 5. k. distriktsklinikerna i Varekil, Dingle, Lindesberg och Svärdsjö.. Dessa har i viss utsträckning erhållit bidrag från vederbörande kommuner eller andra. lokala intressenter. Nämnas må också att vederbörande kommun i vissa fall helt eller delvis tagit på sig kostnaderna för tjänste— lokalerna, där särskilda sådana finns.

I betänkandet nämndes också att Svenska. Blå Stjärnan i några fall överlämnat instru— mentutrustning m. m. till distriktsveterinä-- rer för att förbättra dessas praktikmöjlighe-V ter särskilt när det gäller hundar och andra. smådjur.

Utredningen har såsom framgår av annat sammanhang i anslutning till ett försök med flerveterinärstationer från berörda parter in-— hämtat synpunkter på olika frågor som ak- tualiseras vid anordnandet av dylika static-— ner. Därvid har även uttalanden gjorts i frå-— ga om behovet av tjänsteavdelningar.

Veterinärstyrelsen har sålunda framhållit: att en förutsättning för ett rationell-t utnytt- jande av veterinärstationer är att fullständigt

! 1 l l

tjänsteavdelning med instrumentarium ställs till förfogande av huvudmannen.

Chefen för försöksstationen i Örebro, dis- triktsveterinären Fager framhöll, att en sta- tion bör ha vissa lokaler till sitt förfogande. Uppgifter härom lämnas i det följande.

Viss utrustning borde även ingå såsom möbler, skrivmaskin och mindre instrument- utrustning för laboratorium och behand- lingsrum. Utrustningen borde ägas av stat eller kommun. Det skulle i annat fall helt säkert bli svårt att vid tjänstebyte värdera gemensam egendom.

Chefen för försöksstationen i Norrköping, distriktsveterinären Listenius ansåg, att ett större kontorsrum för expedition med tele— fon(er) och telefonsvarare måste finnas, vi- dare ett mindre sovrum. Vidare borde ut- rymme disponeras för mottagning av mindre husdjur (hundar, katter, spädgrisar, etc.) samt för ett laboratorium i inskränkt bemär- kelse, där prover som komplettering till den kliniska undersökningen ute på fältet kunde utföras, t. ex. urin-, träck— och blodprov.

Sveriges veterinärförbund har i en utred- ningen tillställd PM med synpunkter på den framtida distriktsveterinärorganisationen ut- talat att i likhet med vad nu sker beträffan- de vissa allmänna byggnader bör övervägas att kommunerna får möjligheter till statsbi- drag för kostnader vid inrättande av prak- tiklokaler åt distriktsveterinärer. Statsbidra- get bör dock inte få avse arrangemang för stationär vård utan skall avse inrättande och utrustning av expeditionslokal, mottag- ningslokal för smådjur, laboratorium och desinfektionsutrymme. — Detta uttalande har alltså avseende å såväl veterinärstationer som andra distriktsveterinärers mottagnings- lokaler.

5.1. Statsbidrag till mindre bemedlade för djursjukvård

Sedan riksdagen i skrivelse den 23 maj 1934 anhållit om utredning rörande åtgärder till djursjukvårdens förbilligande för mindre bemedlade, boende på längre avstånd från veterinär, uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvaran— de medicinalstyrelsen att verkställa utred- ning i ämnet. På grundval av denna utred— ning behandlades frågan i prop. 1937: 165. Departementschefen anförde bl. a. följande.

Den verkställda utredningen visar, att ett oförtydbart behov av lindring i mindre bemed- lades kostnader för djursjukvård föreligger. Jag syftar härvid närmast på mindre bemedlade djurägare, som är bosatta på ett mera bety- dande avstånd från veterinärens stationsort. Kostnaden för dylika djurägare torde mången gång vara nära nog oöverkomlig, och det kan inte anses lämpligt eller rättvist, att en djur- ägares möjligheter att anlita veterinär skall i så stor utsträckning som nu är fallet vara bero- ende av tätheten i bebyggelse på orten. Det säger sig självt, att veterinärdistrikten alltid måste bli relativt vidsträckta i glest befolkade trakter, varför ifrågavarande olägenheter inte heller torde kunna elimineras genom ytterli- gare utökning av antalet veterinärdistrikt.

Departementschefen biträdde de av me- dicinalstyrelsen angivna bidragsgrunderna, att statsbidrag endast skulle utgå för sjuk- besök på längre avstånd än tio kilometer från veterinärstationen samt att bidraget skulle utgå med 3/5 dels av den del av ar- vodet som översteg sju kronor, dels ock av

Statens kostnader för distriktsveterinärväsendet, m.m.

resekostnaden för den del av veterinärens resa, som föll utanför ett avstånd av tio kilometer från veterinärstationen. Statsbidrag skulle inte utgå till person, som yrkesmässigt bedrev kreaturshandel, eller till person som var bosatt i stad, köping eller municipalsam- hälle med egen veterinär. Statsbidrag skulle ej heller utgå för sjukbesök i anledning av sjukdomsfall hos hund och katt eller i så kallad djurfarm hållet djur.

Berättigad till statsbidrag skulle vara djurägare, vars beskattningsbara inkomst en- ligt den under det sistförflutna året verk- ställda taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inte översteg 300 kr.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med departementschefens förslag (JoU 49).

Kungl. Maj:t utfärdade kungörelsen den 28 maj 1937 (nr 323) angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. Samtidigt ändrades 2 5 i veterinärtaxan. Enligt ändringen »må endast det lägsta beloppet fordras av person, som är berättigad till statsbidrag enligt gällande bestämmelser om lindring i mindre bemed- lades kostnader för djursjukvård, eller eljest är i ringa förmögenhetsvillkor».

Efter att dåvarande medicinalstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 verkställt en ny utredning i ämnet, behand— lades frågan på nytt av 1946 års riksdag (prop. 1946: 51). Riksdagsbeslutet innebar ändrade grunder för bidragsgivningen samt bl. a. en förenkling av förfarandet för att få

Tabell 5:1. Statsbidrag till mindre bemedlade för djursjukvård

Län Budgetår 1964/65 1965/66 Stockholm 4 693 2 443 Uppsala 686 396 Södermanland 2 677 1 724 Östergötland 17 632 15 803 Jönköping 22 695 24 859 Kronoberg 30 563 18 843 Kalmar 10 859 9 027 Gotland 5 053 2 686 Blekinge 10 962 11 542 Kristianstad 11 078 7 839 Malmöhus 41 58 Halland 22 194 10 149 Göteborgs o. Bohus 14 808 11 192 Älvsborg 38 263 36 169 Skaraborg 13 929 8 730 Värmland 23 561 21 039 Örebro 4 141 2 533 Västmanland 865 838 Kopparberg 25 487 23 643 Gävleborg 32 274 27 021 Västernorrland 32 685 23 842 Jämtland 51 343 46 479 Västerbotten 50 382 29 918 Norrbotten 104 582 108 542

Summa utgifter kr 531 453 445 315

ut bidragen. En ny kungörelse (1946: 164) ut- färdades, som med vissa ändringar i fråga om bidragsgrunderna fortfarande gäller. En- ligt den senaste ändringen av dessa (1958: 237) får bidrag utgå till djurägare, vars taxe— rade inkomst till statlig inkomstskatt inte överstiger 5 000 kr och som ej heller på- förts statlig förmögenhetsskatt. Bidragsgrän- serna får —— enligt kungörelsen dock »alle- nast i ringa grad» — överskridas, om öm- mande omständigheter föreligger. Bidrag får utgå till bestridande av den del av veterinär- arvodet och resekostnader som överstiger 17 kr. Statens kostnader för ifrågavarande ändamål redovisas numera under anslaget till Bidrag till djursjukvård i vissa fall. Erinras må i sammanhanget också om att många kommuner lämnar bidrag till veteri- närkostnader och detta oavsett djurägarens inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Med anledning av att utgiften för ifråga- varande ändamål stigit under senare år har utredningen funnit det vara av intresse att inhämta närmare upplysningar om de olika länsstyrelsernas utgifter härför under budget-

1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 3 221 2 820 4 801 4 766 417 321 353 584 1 135 609 836 1 385 14 511 15 439 16 673 25 488 12 630 12178 27 577 21222 18 038 11 229 34 883 25 460 6 989 6 749 11 248 17 057 2 745 2 680 1 208 1 226 5 286 11399 7 250 15 660 6 336 5 696 6 834 7 895 — —— 947 17 249 10 804 18 807 29 342 7 394 11941 13 824 15 886 29 969 30 524 62 339 67 469 9115 7210 7688 14068 17 071 20 546 35 392 38 838 2105 3 183 3 677 3 248 541 706 522 513 19 002 18 736 27 506 26 769 30 878 47 894 95 693 44 486 19 852 23 069 22 510 31403 39 303 50 145 51734 117 965 34 817 32 479 42 579 56 776 72313 79 355 88152 157811 370 917 405 712 582 086 726 264

åren 1964/70. Uppgifterna härom har sam- manställts i tabell 5: 1.

5.2. Bidrag till avlägset boendes djursjuk- vårdskostnader

I det förslag till ny veterinärtaxa m.m. som år 1957 lades fram av 1954 års vete— rinärtaxeutredning (SOU 1957: 20) behand- lades även frågan om att minska djursjuk- vårdskostnaderna för avlägset boende djur- ägare. Enligt utredningens mening förelåg starka skäl för att dessa djurägare tillförsäk- rades viss ekonomisk hjälp till att bestrida veterinärs resekostnader.

Utredningen anförde bl.a., att staten påtagit sig kostnaderna för en allmän veterinär service gentemot djurägarna, vilket framför allt skett genom ett statligt, över hela riket förgrenat ve- terinärväsende. Distriktsveterinärer hade utpla- cerats främst i syfte att kunna var ochen ta vård om så många husdjur som möjligt. Av- steg från denna princip hade dock varit på- kallade för att inte de vidsträckta glebebyggda delarna av landet skulle bli alltför vanlottade

i fråga om möjlighet att erhålla veterinär hjälp. För att en distriktsveterinär skulle beredas för sin sysselsättning och försörjning tillräckligt an- tal djur inom sitt distrikt hade emellertid i dy- lika trakter större distrikt tillskapats än vad som i och för sig varit önskvärt; detta gällde sär- skilt inlandet av Norrland. Av huvudsakligen dessa skäl förordade utredningen en komplet- tering av den statliga veterinärservicen med statsbidrag för bestridande av en del av kost- naden för veterinärs resa till avlägset boende djurägare.

Utredningen berörde även resekostnadsför- dyringar som sammanhängde med att veterinär från annat —— mestadels angränsande — dist- rikt måste anlitas vid kortare ledigheter för distriktsveterinär. Det framhölls även att en väntad utbyggnad av jourtjänstsystemet ytter- ligare motiverade att kostnadsfrågan löstes.

Utredningens förslag innebar i korthet att statsbidrag utan behovsprövning skulle utgå till djurägare för att bestrida den del av vete- rinärs resekostnad som översteg 30 kr per ve- terinärbesök. Bidragsregeln skulle gälla även joursituationer m.m.

Veterinärtaxeutredningens förslag i denna del föranledde emellertid inte någon åtgärd från statsmakternas sida. Vid anmälan av förslaget i 1958 års statsverksproposition an- förde föredragande departementschefen bl.a., att förslaget knappast stod i överensstämmel- se med strävandena att förenkla och ratio— nalisera den statliga bidragsgivningen. De- partementschefens uttalande föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (prop. 1958: 1 IX ht p. 107; JoU 1 p. 97).

I likalydande motioner I: 234 och 11: 290 till 1962 års riksdag hemställdes om skynd- sam prövning och förslag angående lättna— der i fråga om kostnaderna för djurägare dels för veterinärs resa till avlägset boende djurägare, dels för de ökade kostnader som uppkom med anledning av jourtjänst.

Riksdagens jordbruksutskott (1962: 1) an- förde med anledning av motionerna, att ut- skottet var medvetet om att de dåvarande kostnaderna för djurägare med långa avstånd till jourhavande veterinär var betungande och att vissa lättnader därför var önskvärda. Utskottet fann skäligt, att Kungl. Maj:t underkastade bidragsbestämmelserna, såvitt var i fråga, en förnyad översyn och i sinom tid framlade de förslag i ämnet, som kunde anses betingade därav.

Genom beslut den 6 juni 1962 (regle- ringsbrev) uppdrog Kungl. Maj:t åt ve- terinärstyrelsen att utföra nämnda översyn och i sinom tid till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.

I skrivelse den 31 mars 1966 redovisa— de veterinärstyrelsen sitt uppdrag och före- slog därvid, att avlägset boende djurägare vid besök av distriktsveterinär endast skulle avkrävas 57 kr 60 öre. Överskjutande be- lopp som veterinär ägde uppbära skulle utgå i form av statsbidrag. Som avlägset bo- ende djurägare definierades sådan djuräga— re som hade rätt till sådant statsbidrag. Bi— dragsregeln hade utformats med utgångs- punkt från den resekostnadsersättning vete— rinär då ägde debitera för resa med egen bil (med en tjänstevikt av minst 1 100 kg) fem mil fram och åter, d.v.s. 40 kr; till detta belopp lades veterinärens inställelsearvode, 8 kr 80 öre och avståndsarvoden (4X2 kr 20 öre) 8 kr 80 öre eller tillsammans 17 kr 60 öre. Summan av 40 kr och 17 kr 60 öre eller 57 kr 60 öre skulle alltså utgöra det maximibelopp som djurägaren behövde be- tala.

Styrelsen uppskattade kostnaderna för en bidragsreform till 250000 kr årligen med bortseende från administrationskostnaderna.

Genom beslut den 7 oktober 1966 fann Kungl. Maj:t gott förordna att veterinär- styrelsens skrivelse i ämnet skulle överläm— nas till veterinärväsendeutredningen för att beaktas vid fullgörandet av Utredningsupp- draget.

I motioner till 1967 års riksdag (1:237 och II: 307) hemställdes att veterinärstyrel- sens förslag skulle genomföras omgående, eftersom kostnaderna för att anlita veteri- när vid långa reseavstånd kunde bli mycket höga.

Jordbruksutskottet (utl. nr 1) erinradc om att av veterinärväsendeutredningens ytt— rande över motionerna framgick att utred- ningen hade att undersöka underlaget för finansieringen av de veterinära resurserna inom för verksamheten lämpligt avpassade områden. Utredningen hade därvid att över- väga sådana frågor som innefattades i vete- rinärstyrelsens utredning. Utskottet, som an-

Tabell 5: 2. Antal vikariatsförordnanden på distriktsveterinärtjänst, länsvis, m.m.

Antal gånger vikariatsförordnande innehafts av

% a

. 5 35.5

8 ': "7:

% = % &

gå %; za

> E :: .E gg 0

_— q.) "3 ** s.. H

.. '; .D- = 3 *; 8

La" '5 få få & =E 32. Stockholm 26 6 Uppsala _ 31 3 Södermanland 1 47 + Östergötland 1 73 10 Jönköping 2 52 7 Kronoberg 2 25 —— Kalmar _— 64 17 Gotland — 20 3 Blekinge 3 34 5 Kristianstad 2 57 ] Malmöhus 1 83 2 Halland 4 48 1 Göteborgs o. Bohus _— 21 23 Älvsborg 3 85 16 Skaraborg 10 51 2 Värmland — 45 39 Örebro 3 36 1 1 Västmanland 1 34 1 Kopparberg 4 71 13 Gävleborg 2 37 13 Västernorrland 7 45 12 Jämtland 3 8 20 Västerbotten 22 39 12 Norrbotten 10 41 17

Hela riket 7 8 1103 234 69,2 14,7

”& W

% av samtliga i resp. kategori

såg att skäl talade för översyn av bestäm- melserna om bidrag till kostnaderna för an- litande av veterinär, fann dock att det bor- de anstå med eventuella ändringar i avvak— tan på veterinärväsendeutredningens förslag. På grund härav ansåg sig utskottet ej böra biträda motionerna.

5.3. Vikariat på distriktsveterinärtjänst För distriktsveterinär omfattar årssemester

samma antal dagar som gäller för tjänste- man i A 21 eller högre lönegrad. Med hän-

37; % _: . :5 . 5 u n.: Antal ? '='" ?>) gg & % E vikari- g, 5 g), g :;- €! ;; atsför- Genomsnitt- .E 29 .Eeg .:, g 5 ord- ligt antal 5 0 5 =— g, _g 55 nan- vikariats- -;; g "5 "g '” 2 5 den förordnanden Ben 3 s $ 85 totalt per distrikt —-— —- 15 47 6,7 — — 2 36 5,1 —— 4 52 5,2 — — 8 92 5,4 8 2 8 79 6,0 9 — 3 39 4,9 1 —— 14 96 6,4 — — -— 23 5,7 — — 1 43 7,2 1 — —— 61 5,1 3 — 2 91 4,3 — _- 1 54 6,0 — — 5 49 5,4 2 _ 6 112 5,9 — — 14 77 6,4 —— 15 99 7,1 4 — 12 66 6,0 — — — 36 4,5 — — 12 100 7,1 —— — 8 60 5,5 1 —— 3 68 5,7 — — 2 60 5,0 3 _ 10 86 5,4 — — 1 69 5,8 32 2 146 1595 5 6

2,0 0,0 9,2 100,0

syn till tjänstgöringsförhållandena och den till dygnets 24 timmar utsträckta tjänstgö— ringstiden äger distriktsveterinär utöver se- mester rätt till befrielse från tjänstgöring un- der ytterligare högst 15 dagar årligen. Även av annan anledning (vakans, fortbildning, vi- kariat på länsveterinärtjänst, enskild angelä- genhet, sjukdom m. m.) förekommer vika— riat på distriktsveterinärtjänst. Som vikarie förordnas i regel civil veterinärstipendiat, an- nan obefordrad veterinär, annan distriktsve- terinär, besiktningsveterinär eller pensione- rad distriktsveterinär.

Vikarie som saknar statlig tjänst — med vilken veterinärstipendiat är att jämställa

Antal vikariatsförord- nanden per distrikt 1—3 4—6

Antal distrikt inom respektive intervall 54 145

% av samtliga distrikt inom respektive intervall 19,0 51,1

Tabell 5: 3. Antal vikariatsförordnanden på distriktsveterinärtjänster, hela riket

7—9 10—12 13—15 1—15 66 13 6 284

23,2 4,6 2,1 100,0

— förordnas som extra tjänsteman i Dg 1 och distriktets lönegrupp. Även besiktnings- veterinär som frånträder utövningen av egen tjänst förordnas som innehavare av tjänst i D 1 med lön enligt lägsta löneklassen i dist- riktets lönegrupp. Till distriktsveterinär som förordnas att vid sidan av utövningen av egen tjänst uppehålla distriktsveterinärtjänst i annat distrikt utgår tjänstedubbleringstillägg med f.n. 19 kr per dag. Till besiktningsve- terinär och veterinär vid försvaret som för- ordnas att vid sidan av utövningen av egen tjänst uppehålla distriktsveterinärtjänst utgår tjänstedubbleringstillägg med f.n. 15 kr per dag.

Den som förordnas att uppehålla dist- riktsveterinärtjänst äger uppbära resekost- nadsersättning och traktamente enligt statens allmänna resereglemente. Vederbörande skall — om annat ej följer av vad eljest finns stadgat —— hänföras till reseklass B. Trak- tamente utgår dock inte vid tjänstgöring på vikaries bostadsort.

För att närmare belysa omfattningen av vikariatsförordnanden på distriktsveterinär- tjänst och därmed förenade kostnader för staten har utredningen från veterinärstyrel- sen inhämtat vissa uppgifter härom avseen- de budgetåret 1967/ 68.

Uppgifterna om antalet vikariatsförord- nanden har länsvis och med fördelning på olika slag av" veterinärer som innehaft vika-> riaten sammanställts i tabell 5: 2.

Det totala antalet vikariatsförordnanden på distriktsveterinärtjänst i hela landet var således under budgetåret 1967/ 68 samman- lagt 1595. Av dessa innehades 1 103 eller 69,2 % av obefordrad veterinär, 234 eller 14,7 % av annan distriktsveterinär vid sidan av egen tjänst,. 146 eller 9,2 % av pensio-

nerade distriktsveterinärer m. fl., 78 eller 4,9 %av civil veterinärstipendiat, 32 eller 2,0 % av besiktningsveterinär vid sidan av egen tjänst och 2 av besiktningsveterinär med frånträdande av egen tjänst.

Genomsnittligt antal vikariatsförordnan- den per distrikt i hela landet var 5,6. Varia- tionerna i detta avseende mellan olika län är tämligen små och rör sig genomsnittligt mellan 4,3—7,2 förordnanden.

I tabell 5: 3 har landets samtliga veteri- närdistrikt oavsett länstillhörighet fördelats på antalet vikariatsförordnanden per respek- tive distrikt.

Som framgår av tabellen hade drygt hälften (145) eller 51,1 % av landets samt- liga veterinärdistrikt 4—6 vikariatsförord- nanden per år, 66 eller 23,2 % 7—-—9, 54 eller 19,0 % 1—3, 13 eller 4,6 % 10—12 och 6 distrikt eller 2,1 % 13—15 sådana förordnanden per år.

En sammanräkning av antalet dagar med vikariatsförordnanden i landets samtliga ve- terinärdistrikt under budgetåret 1967/ 68 ger en totalsumma på 24 381 dagar eller om- räknat 66,8 år.

Vikariatsförordnandena motsvarade med andra ord, om hänsyn inte tages till se- mestrar och andra ledigheter för vikarierna, sammanlagt närmare 67 helårstjänster.

Det genomsnittliga antalet dagar med vi- kariatsförordnanden per distrikt var 85,8. Det förekommer emellertid stora variationer mellan olika distrikt. I tabell 5: 4 har samt- liga distrikt fördelats efter antal dagar med vikariatsförordnande och med hänsyn till distriktets lönegrupp.

Av sammanställningen ovan framgår att 115 distrikt eller 40,5 % av samtliga hade vikariatsförordnanden under 61—90 da-

Tabell 5:4 Antal dagar med vikariatsförordnanden på distriktsveterinärtjänster

Distrikt tillhörande lönegrupp

Antal dagar I 11 111 IV V Totalt med vikariats- förordnanden antal % antal % antal % antal % antal % antal % mindre än 30 2 1,8 — 2 3,0 — —- 1 4,2 5 1,8 30—60 29 27,0 18 30,0 21 30,8 6 25,0 7 29,1 81 28,5 61—90 42 38,8 28 46,7 25 36,7 11 45,8 9 37,5 115 40,5 91—120 21 19,4 8 13,3 8 11,8 2 8,3 4 16,7 43 15,1 121—150 3 2,8 1 1,7 7 10,3 3 12,5 2 8,3 16 5,6 151—180 3 2,8 1 1,7 1 1,5 1 4,2 — —— 6 2,1 mer än 180 8 7,4 4 6,6 4 5,9 1 4,2 1 4,2 18 6,4 Summa 108 100,0 60 100,0 68 100,0 24 100,0 24 100,0 284 100,0

gar (2—3 månader), 81 distrikt eller 28,5 % under 30—60 dagar (1—2 månader), 43 distrikt eller 15,1 % under 91—120 dagar (3—4 månader), 18 distrikt eller 6,4 % under mer än 180 dagar (mer än 6 månader), 16 distrikt eller 5,6 % under 121—150 dagar (4—5 månader), 6 distrikt eller 2,1 % under 151—180 dagar (5—6 månader) och 5 distrikt eller 1,8 % under mindre än 30 dagar (mindre än 1 månad). Distriktens tillhörighet till viss lönegrupp synes inte ha något direkt samband med behovet av vikariat. Den relativa fördel- ningen av antalet distrikt på olika tidsinter- valler inom respektive lönegrupp följer i hu— vudsak samma fördelning som gäller för hela landet.

Av intresse är vidare vikariats längd per förordnande. Av det tillgängliga materialet framgår antal vikariatsförordnanden och an- tal dagar med vikariatsförordnanden för

varje distrikt. På grundval av dessa uppgifter har framräknats genomsnittsvärden som sammanställts i tabell 5: 5.

Av sammanställningen framgår att för 162 distrikt eller 57,0 % av samtliga gällde ett genomsnittsvärde mellan 11—20 dagar per förordnande. För 65 distrikt eller 22,9 % var motsvarande värde 6—10 dagar, för 28 dist— rikt eller 9,9 % 21—30 dagar, för 13 dist— rikt eller 4,6 % 31—40 dagar, för 9 distrikt eller 3,1 % mer än 51 dagar, för 4 distrikt eller 1,4 % 1—5 dagar och för 3 distrikt eller 1,1 % 41—50 dagar. Det bör dock observeras, att tabellen bygger på beräkna— de genomsnittsvärden för de olika distrik- ten. För landets samtliga distrikt tillhopa var motsvarande genomsnittsvärde 15,3 dagar per förordnande.

Statens utgifter på anslaget Veterinär- staten under budgetåret 1967/ 68 med an- ledning av vikariatsförordnanden på dist-

Tabell 5:5 Längden av vikariatsförordnanden på distriktsveterinärtjänster

Det genomsnittliga an- talet vikariatsdagar per förordnande i mer än respektive distrikt 1—5 6—10 11—20 21—30 31—40 41—50 51 dagar 1 _ Antal distrikt inom respektive intervall 4 65 162 28 13 3 9 284 % av samtliga distrikt inom

respektive intervall 1,4 22,9 57,0 9,9 4,6 1,1 3,1 100,0

Vikariats- ersättningar kr

ningar

Månad kr Tabell 5:6 Utgifterna för vikariatsförordnanden på distriktsveterinärtjänster

Reseersätt- Kostnad % av kost- Traktamenten totalt naden i kr kr resp. månad

Juli 180 894 5 055 67 583 253 532 8,5 Augusti 406 539 13 587 129 564 549 690 18,3 September 261 551 17 561 152 307 431 419 14,4 Oktober 102 654 20 935 189 301 312 890 10,5 November 138 848 12 278 111 462 262 588 8,8 December 118 683 7 891 70 928 197 502 6,6 Januari 101 258 8 975 90 769 201 002 6.7 Februari 80 931 5 554 25 282 111 767 3,7 Mars 104 892 6 987 59 423 171 302 5.7 April 107 407 7 528 51 888 166 823 5,6 Maj 93 999 12 094 69 539 175 632 5,9 Juni 131327 2420 26 215 159962 5,3 Summa kr 1 828 983 120 865 1 044 261 2 994 109 100,0 Semesterersättning till vikarier under 1967 246 232 ——- — 246 232 —— Summa kr 2 075 215 120 865 1 044 261 3 240 341 —— % av den totala kostnaden 64,1 3,7 32,2 100,0 —

riktsveterinärtjänst har sammanställts i ta- bell 5: 6.

Som framgår av tabellen var statens här redovisade utgifter i samband med vikariat på distriktsveterinärtjänst under budgetåret 1967/ 68 cirka 3,2 milj. kr, varav cirka 2,1 milj. kr eller 64,1 % i form av vikariatser- sättningar, cirka 1,0 milj. kr eller 32,2 % traktamenten och cirka 0,1 milj. kr eller 3,7 % reseersättningar. I verkligheten torde denna kostnad emellertid ha varit något mindre, då tjänstgöringsbefrielser med löne- avdrag i vissa fall (sjukdom, enskild ange- lägenhet m.fl.) inneburit vissa besparingar på avlöningsanslaget.

Om man utgår från det i tabell 5: 6 re- dovisade beloppet för vikariatsersättningar (exkl. semesterersättningar) på cirka 1,8 milj. kr, var den genomsnittliga ersättningen per dag cirka 75 kr. Som jämförelse kan nämnas att distriktsveterinärs daglön enligt löneplan D, lönegrupp III, lägsta löneklassen under år 1968 och under kalendermånad med 30 dagar var 85 kr 5 öre. Att den ge— nomsnittliga vikariatsersättningen per dag var betydligt lägre, torde bl.a. bero på att

16,7 % av samtliga vikariatsförordnanden innehades av distriktsveterinär respektive besiktningsveterinär vid sidan av egen tjänst. Som framgått av det föregående utgick till dessa enbart tjänstedubbleringstillägg, med 19 kr respektive 15 kr per dag.

Den genomsnittliga totala kostnaden [vi- kariatsersättning (exkl. semesterersättning) + reseersättning + traktamente] för en dag med vikariatsförordnande var 122 kr 80 öre.

I tabell 5: 6 har kostnaderna redovisats även månadsvis. Inte mindre än 60,5 % av kostnaderna hänför sig till månaderna juli— november, med augusti månad som topp. Lägst har vikariatsbehovet varit under fe- bruari månad.

5 .4 Sammanfattning av statens kostnader för distriktsveterinärväsendet

Medel för bl.a. distriktsveterinärorganisa- tionen anvisas under det å nionde huvudti- teln uppförda anslaget Veterinärstaten. Ut- över lönen enligt löneplan D till 282 dist— riktsveterinärer (3 tjänster är f.n. vakant-

satta) bekostas av nämnda anslag vikariats— ersättningar inkl. reseersättningar och trak- tamenten till vikarier, ersättningar vid jour— tjänstgöring, kallorts-, vikariats- och tjäns— tedubbleringstillägg samt sjukvård. För att täcka sociala kostnader beräknas under an- slaget lönekostnadspålägg med 23 %.

Under budgetåret 1969/ 70 var den sam- manlagda utgiften för distriktsveterinärorga- nisationen under anslaget Veterinärstaten ca 17,3 milj. kr. Beloppet fördelar sig enligt följande.

(1 000 kr) Löner 10 142 Vikariatsersättningar 2 330 Reseersättningar och traktamenten till vikarier 1 350 Ersättning vid jourtjänstgöring 427 Kallorts-, vikariats- och tjänste- dubbleringstillägg m.m. 66 Sjukvård 10 Lönekostnadspålägg 2 987

17 312

En särskild utgift för distriktsveterinäror- ganisationen utgörs av centrala förvaltnings- kostnader, d.v.s. del i veterinärstyrelsens kostnader. Denna utgift har inte medräk- nats i det föregående. Det må emellertid erinras om att den beräknade utgiften för budgetåret 1970/ 71 för veterinärstyrelsen uppgår till 3,23 milj. kr. För budgetåret 1971/ 72 har veterinärstyrelsen tagit upp 3,5 milj. kr. Hur stor del av angivna belopp som är att direkt hänföra till distriktsveterinär- väsendet är utomordentligt svårt att beräk- na; olika metoder för denna beräkning kan tänkas. Ett till 10 % av 3,5 milj. kr eller 350000 kr beräknat belopp torde ej vara för högt.

I riksstaten finns vidare uppfört ett be- lopp till Bidrag till djursjukvård i vissa fall, vilket som tidigare nämnts används såsom bidrag till kostnaderna för mindre bemed- lade djurägares djursjukvård. Utgiftema var å detta anslag under budgetåren 1968/ 70 582 086 kr respektive 726 264 kr. För bud- getåret 1970/71 är anslaget uppfört med 400 000 kr men utgifterna har av veterinär- styrelsen beräknats till 600 000 kr.

6.1. Allmänt

Utöver den av SCB gjorda undersökningen om distriktsveterinärernas tjänstgöringsför- hållanden har utredningen utfört vissa and- ra undersökningar m.m. Sålunda har ut— redningen låtit genomföra en försöksverk— samhet med flerveterinärstationer. Vidare har utredningen lämnat uppdrag till två forskare vid kulturgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet att studera effek- terna av alternativa organisationsformer för den distriktsveterinära verksamheten i två områden.

6.2. Försöksverksamhet med flerveterinär- stationer

6.2.1. Allmänt

Enligt direktiven för veterinärväsendeutred- ningen bör utredningen pröva möjligheten att upprätta veterinärstationer för verksam- het inom stora distrikt med betjäning av mer än en veterinär jämte annan personal. Utred- ningen övervägde på ett tidigt stadium av sitt arbete att anordna försöksverksamhet i detta hänseende. På framställning den 31 mars 1967 av utredningen i samråd med veteri- närstyrelsen fann Kungl. Maj:t genom be- slut den 14 april 1967 gott bemyndiga ve- terinärstyrelsen att i samråd med utred- ningen, utan hinder av eljest gällande av

Flerveterinärstationer, m. m.

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, fr.o.m. den 1 maj 1967 tills vidare under högst sex månader anordna försöksverksam— het med flerveterinärstationer. Denna fick omfatta dels Fellingsbro, Odensbackens, Pålsboda och Örebro veterinärdistrikt med Örebro som stationsort, dels Norrköpings, Östra Husby och Söderköpings veterinär- distrikt med Norrköping som stationsort. Kungl. Maj:t meddelade samtidigt vissa be- stämmelser för verksamheten, innebärande bl.a. att under försökstiden veterinär, som deltog i försöken, skulle beräkna ersättning för förrättning som om denne varit statio- nerad på ordinarie stationsort inom det distrikt förrättningen avsåg. Ersättning skulle av statsmedel utgå till veterinär för belopp som denne enligt gällande veterinärtaxa vi- sade sig ha mistat till följd av att ersättning för förrättning debiterats på sätt nyss nämnts.

6.2.2. Organisation

Försöksverksamheten omfattade sålunda två försöksområden med Örebro respektive Norrköping som stationsorter. De fyra Öre- brodistrikten omfattade en sammanlagd land- areal av 215000 ha med ett djurunderlag av 13 450 djurenheter enligt 1966 års jord— bruksräkning. Motsvarande tal för de tre Norrköpingsdistrikten var 196 000 och 11 158. Försöksverksamheten pågick i Öre-

bro under tiden 2 maj—31 oktober 1967 och i Norrköping under tiden 2 maj—30 september 1967. I Örebro tjänstgjorde fy- ra veterinärer under tiden 2 maj—3 juni, 27 augusti—17 september och 28—31 ok— tober, i övrigt tre. I Norrköping tjänstgjorde under hela försökstiden tre veterinärer. An- ledningen till att fyra veterinärer tidvis togs i anspråk i Örebro var främst att hänföra till initialsvårigheter respektive trafikförhål- landena i samband med omläggningen till högertrafik.

Lokaler vid båda stationerna ställdes till förfogande av en av de vid respektive station tjänstgörande veterinärerna.

Arbetet vid stationen i Örebro var orga- niserat på i huvudsak följande sätt.

Telefontid var anordnad varje vardag kl. 7—9, då två veterinärer samtidigt tjänstgjorde. Den tredje, som haft jour föregående natt, ha- de att infinna sig vid stationen senast kl. 9.00. Vid denna tidpunkt fördelades arbetet för dagen på de tre veterinärerna på ett så likvärdigt sätt som möjligt. För varje veterinär antecknades av en särskild sekreterare vid stationen resrou- ter m. ni., så att respektive veterinär lätt kunde nås under dagen för besked om nya sjukbesök m. m. De djurägare som så önskade kunde ge- nom telefonsamtal till sekreteraren få besked om beräknad tid för veterinärbesöket.

Varje veterinär hade jourtjänst var tredje dag från kl. 17.00 till kl. 7.00 påföljande dag. Lördags- och söndagsjour omfattade tiden lör- dag kl. l3.00——måndag kl. 7.00. Som regel tjänstgjorde endast en veterinär under jourtid; s.k. bakjour var dessutom anordnad. Under tiden 27 augusti—2 september gjordes försök med veckojour för en veterinär, som i stället var helt ledig på dagtid.

Vid Norrköpingsstationen var försöks- verksamheten organiserad på liknande sätt som i Örebro.

6.2.3. Erfarenheter av försöksverksamheten

För att få underlag för ett bedömande av er- farenheterna av försöksverksamheten anhöll utredningen i skrivelse den 25 augusti 1967 till veterinärstyrelsen om upplysningar i vis- sa närmare angivna hänseenden. Såväl frå- gorna som svaren redovisas i sina huvuddrag i det följande. Till styrelsens svar var foga-

de av styrelsen infordrade yttranden från i försöken deltagande veterinärer, länsveteri- närema i Örebro och Östergötlands län, Sve— riges veterinärförbund, RLF:s länsförbund i Örebro samt Örebro och Östergötlands läns hushållningssällskap. RLF:s länsförbund i Linköping hade trots påminnelser ej med- delat några synpunkter.

1. En allmän redogörelse för försökets or- ganisation och erfarenheterna av detta. Här- av bör bl. a. framgå hur jourtjänsten organi- serats samt hur förekommande arbetsuppgif- ter eljest fördelats mellan de deltagande ve- terinärerna.

En sammanfattande redogörelse för or- ganisationen har lämnats i det föregående i anslutning till beskrivningen av försöks- verksamheten; i övrigt framgår av svaren på denna fråga följande.

Veterinärstyrelsen säger att den negativa kritik mot försöksverksamheten som kom- mit till uttryck från visst jordbrukarhåll i viss mån grundats på kommunalpolitiskt tänkande. Kommunen har fruktat att en förflyttning av distriktsveterinären även skall få andra verkningar, såsom indragning av apotek. Av inkomna rapporter framgår att många jordbrukare varit mycket positiva till flerveterinärstationsförsöket.

Länsveterinären i Örebro säger att om- dömena om verksamheten bland djurägarna varit varierande. Att distriktsindelningen i länet helt måste läggas om är dock klart.

Distriktsveterinären Fager i Örebro säger att de flesta djurägarna förmodligen inte märkt så mycket av försöken. Många har dock uttalat sig uppskattande och ansett att en bättre service erbjudits. Andra har fun- nit det vara en nackdel att vid olika till- fällen få skilda veterinärer. En faktor som måste ägnas särskild uppmärksamhet är de längre resvägar och därav följande kostna- der som kan bli följden av stationsdistrikt.

För egen del anser Fager erfarenheterna av verksamheten vara synnerligen positiva. Jourdygnen har varit ansträngande, men de fria kvällarna har givit god kompensation. Den dagliga personliga kontakten med kol-

lcger har varit en synnerligen värdefull till- gång. Fager anser att det behövs en genom- gripande förändring av distriktsindelningen med både indragningar och delningar. En väg till rationalisering av arbetet är att in— rätta flerveterinärstationer. På de få platser som skall komma att ha regionala veterinär- medicinska laboratorier eller djursjukhus, skulle det säkert vara praktiskt och ekono— miskt, om veterinärstation kunde anslutas till dessa. De direkta fördelarna med en fler- veterinärstation sammanfattade Fager på följande sätt.

1. Bättre utnyttjande av den veterinära sak- kunskapen.

2. Bättre service för den djurägande all- mänheten.

3. Den personliga kontakten vid stationen ger en möjlighet till utveckling av den enskil- de veterinärens kunskaper.

4. Distriktsveterinärens arbetsförhållanden för- bättras.

Veterinären Wollarz, Örebro, Vilken med tjänstledighet från sin stadsveterinärtjänst i staden deltagit i försöken, upplyser att ar- betsuppgiftema fördelats på så sätt att tjänst- görande veterinärer i största möjliga utsträck- ning erhållit lika stor arbetsbörda samtidigt som resorna förlagts så att djurägamas eko- nomiska intressen tagits tillvara på bästa sätt. Fördelningen av arbetsuppgiftema har inte berett några som helst svårigheter. Wol- larz bedömer arbetsbelastningen på varje veterinär som lämplig men givetvis har svängningar i denna förekommit. Vid några tillfällen har arbetsbelastningen under jour- tjänstgöring väsentligt överskridit gränserna för det acceptabla ur hälso- och trafiksäker- hetssynpunkt. Wollarz gör i övrigt i stort sett samma positiva uttalande om verksam- heten som Fager gjort.

Distriktsveterinären Olsson, Örebro, säger att några berättigade klagomål från djur- ägarna ej kunnat föras fram. Många djur- ägare har snarare framhållit sin tillfreds— ställelse med försöken. De anser sig ha fått snabbare service än eljest. Samarbetet mel- lan de deltagande veterinärerna har gått utmärkt. Personligen anser nog Olsson dock att ett eget distrikt med lagom djurunderlag och ordnade jourförhållanden är att före-

dra. Frågan om distriktssammanslagningar och ändringar av stationsorter måste dock aktualiseras. För en yngre generation har dock systemet med stationer framtiden för sig.

Örebro länsförbund av RLF upplyser att kontakten djurägare—veterinär varit bra. Det kan också vara till fördel att få ombyte av veterinär vid svårbedömda sjukdoms- fall.

Örebro läns hushållningssällskap har sva— rat på så sätt att sällskapet överlämnat ko- pior av berörda gillestyrelsers svar. Dessa innehåller mycket få synpunkter på själva försöksverksamheten.

Länsveterinären i Linköping säger att samarbetet mellan veterinärerna i Norrkö- ping inte förlöpt friktionsfritt. Anledningen torde ha varit dels djurägamas anspråk på att få anlita den »egna» veterinären, dels chefskapsförhållandet som mellan jämnåri- ga kolleger kan vara grannlaga. Djurägarna har inte haft anledning till berättigat miss- nöje; klagomål kan bl. a. ha berott på miss- förstånd. '

Distriktsveterinären Listenius i Norrkö- ping säger att erfarenheterna visat att den organisationsform som tillämpats erbjuder den djurägande allmänheten en perfekt ser- vice. Arbetstiden har effektivare kunnat ut— nyttjas. Den personliga telefonpassningen har härvid visat sig spela en ytterst viktig roll. Med ytterst få undantag har djurägar— na visat sig tillfredsställda med denna or- ganisation.

Även distriktsveterinär Engqvist i Norr- köping anser att den service som djurägar- na erhållit var god, även om klagomål fram- förts. För veterinärerna själva var den ord- nade ledigheten även vardagskvällar en stor fördel.

Östergötlands läns hushållningssällskap har i sitt svar hänvisat till yttranden från fyra hushållningsgillens ordförande, som i tre fall varit positiva till veterinärstationer, medan en fjärde varit negativ.

2. Anser Ni att för framtiden två- och/ eller flerveterinärstationer bör inrättas såsom ett normalt led i veterinärdistriktsorganisa- tionen och i så fall i vilken omfattning?

Av svaren på denna fråga framgår bl. a. följande.

Veterinärstyrelsen anser att stora delar av landet av geografiska förhållanden och på grund av litet djurunderlag fortfarande mås- te betjänas av enmansdistrikt. Framför allt i norrländska glesbygder blir avstånden myc- ket stora inom ett distrikt med relativt litet djurunderlag. Det kan i detta sammanhang framhållas att Jokkmokks distrikt omfattar 1 814 364 ha landareal med ett djurunder- lag av 209 enheter enligt 1966 års jord- bruksräkning. Eftersom denna endast upp— tar jordbruk över 2 ha, kan man förutsätta att antalet kor är större. För år 1966 redo— visade distriktsveterinären i Jokkmokk 466 behandlade fall, varav huvuddelen hänför sig till kor. Svårigheten är tydligen att i gles- bygderna ge både den tjänstgörande veteri- nären tillräcklig arbetsvolym och den djur- ägande allmänheten god service. En stor del av arbetsdagen åtgår för de långa res— vägarna.

Tre- och tvåveterinärstationer bör vara en lämplig form i djurtäta områden med lämpliga geografiska förhållanden. Delar av Skåne, Halland, Västergötland, Östergötland och Gotland torde i första hand komma i fråga.

Sammanfattningsvis anför veterinärstyrel- sen att styrelsen anser att flerveterinärsta- tioner inom lämpliga områden skulle ge djurägarna bättre service på grund av viss specialisering och bättre jour utan större kostnadsökning för flertalet av dem, var- jämte arbetsförhållandena för distriktsvete— rinärerna skulle förbättras.

Sveriges veterinärförbund uttalar, att sam- hället, det rationaliserade jordbruket och den djurägande allmänheten över huvud ställer allt sörre krav på den praktiserande veteri- nären kunskapsmässigt och arbetsmässigt. Flerveterinärstationer bör då kunna vara en organisationsform som ökar möjligheter- na att motsvara dessa krav i därför lämp- liga områden. Stora delar av landet kom- mer genom sina geografiska förhållanden fortfarande att vara hänvisade till enmans- distrikt. Hur många flerveterinärstationer distriktsveterinärorganisationen skulle inne-

hålla, beror i mycket på jordbrukets utveck- ling inom de närmaste åren. Enligt förbun- dets mening bör ett så flexibelt system som möjligt åstadkommas med beaktande av de medverkande veterinärernas berättigade in- tressen. —— Förbundet föreslår även andra åtgärder än veterinärstationer för förbättring av veterinärernas arbetsförhållanden. Distriktsveterinär Fager säger att för- söket klart visat, att det är praktiskt genom- förbart med flerveterinärstationer. Länsveterinären i Östergötlands län anser att flerveterinärstationer synes kunna med- föra en förbättrad service för djurägarna och ordnade arbetsförhållanden för veteri- närerna. Erfarenheterna från den slutförda försöksverksamheten kan bli av stort värde vid den framtida organisationens utformning.

3. Hur bör en veterinärstation vara orga- niserad och vilka arbetsuppgifter bör ankom- ma på denna? Vilket djurunderlag bör en station ha och vilken är den längsta resväg som vederbörande veterinär bör ha inom en stations verksamhetsområde?

Av svaret på denna fråga kan inhämtas bl. a. följande synpunkter.

Veterinärstyrelsen säger, att en treveteri- närstation synes kunna ha ungefär det yt— innehåll som Örebrostationen hade eller ca 200000 ha landareal men bör vara bättre utformad i fråga om Vägar. Hjälmaren hade på ett olämpligt sätt delat arbetsområdet i två hälfter. Vid lämplig arrondering torde längsta resavståndet för att täcka erforder- ligt djurantal knappast behöva överstiga 40 km. Djurunderlaget enligt den enhetsnorm veterinärstyrelsen använder bör vara omkring 15 000—18 000 enheter. Stationen bör be- tjänas av en chefveterinär (distriktsveterinär) och två bitr. distriktsveterinärer. Arbetsupp- gifterna för dessa bör överensstämma med distriktsveterinärens i enmansdistrikt. Ge- nom utnyttjande av möjligheterna till viss specialisering på en veterinärstation bör be- hovet av kirurgiska ingrepp och smådjurs- behandling bättre kunna tillgodoses. Vidare blir jourtjänstgöringen lättare att ordna och för djurägarna bättre än i ett enmansdist-

rikt. En tvåveterinärstation med en bi- trädande distriktsveterinär bör lämpligen kunna betjäna 10 000—12 000 enheter. Sta- tioner med fler än tre veterinärer torde i enstaka fall kunna komma ifråga. En förut- sättning för ett rationellt utnyttjande av sta- tioner är att fullständig tjänsteavdelning med instrumentarium ställs till förfogande av huvudmannen.

Sveriges veterinärförbund säger att för- söket med flerveterinärstationer visat att den fasta veterinärpersonalen inte bör understiga tre, om jourfrågan skall kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt. På grund av sä- songvariationer kan det bli nödvändigt att anställa extra veterinärer. Djurunderlaget bör vara omkring 20000 djurenheter och arealen upp till 200 000 ha. Längsta resväg bör inte överstiga 45 km vid enkelresa.

Länsveterinären i Örebro påpekar att var- je station bör ha en veterinär som chef. Ar- betsuppgifterna bör vara desamma som f.n. Veterinärerna bör vara all-round-utbil- dade. Lämpligt är dock att en har större vana vid medicin och en vid kirurgi. Ett djurunderlag av 15 000—20 000 enheter an- ses vara det lämpliga praktikunderlaget. Distriktets geografiska utseende, vägnätets beskaffenhet etc. inverkar.

Distriktsveterinären Fager i Örebro säger att stationen bör ha vissa lokaliteter till sitt förfogande, nämligen

1. Expedition om ett eller två rum

2. Rum för mindre laboratorieundersökning- ar och sterilisering av instrument

3. Behandlingsrum för mindre djur

4. Rum för rengöring och desinfektion av skyddskläder

5. Utrymme, ev. i laboratoriet, där varje ve- terinär kan förvara förrådsmedicin under lås

6. Oklädningsrum med dusch.

Viss utrustning bör även ingå såsom möb- ler, skrivmaskin och mindre instrumentut- rustning för laboratorium och behandlings— rum. Utrustningen bör ägas av stat eller kommun. Det skulle i annat fall helt säkert bli svårt att vid tjänstebyte värdera gemen- sam egendom.

En absolut förutsättning för att en sta- tion skall fungera tillfredsställande är att

det anställs en person för telefonpassning, skrivgöromål och visst annat förekomman- de rutinarbete.

Frågan om hur många veterinärer som bör vara knutna till en station hör intimt samman med stationens arbetsuppgifter. Om en station endast skall ha hand om en dist- riktsveterinärs nuvarande arbetsuppgifter, torde tre veterinärer vara lämpligt. Om viss profylaktisk verksamhet såsom svin- och juverhälsokontrollens fältarbete kunde skö— tas av veterinärstationens personal, kan en fjärde veterinär med fördel knytas till ve— terinärenheten. Härigenom skulle många fördelar nås. Under djursjukvårdens arbets- toppar fick alla utföra sjukresor. Under mindre arbetsbelastade tider kunde man äg- na sig åt profylaktisk verksamhet. Med störs— ta sannolikhet skulle en del kortare semest— rar eller sjukledigheter kunna klaras internt av stationens personal. Man skulle genom ett sådant arrangemang få ett bättre utnytt— jande av veterinär sakkunskap. Ju fler ak- tiviteter som knyts till en central, desto mindre kan det område vara som en station skall betjäna och desto kortare blir den tid som veterinärerna tjänstgör som bilföra- re.

Praktikunderlaget för en treveterinärsta- tion bör ligga vid omkring 20 000 enheter. Är djurtätheten stor, kan detta tal säkerli- gen överskridas något. Landarealen bör inte överstiga 200 000 har. Om stationsorten lig- ger centralt, medför detta att de längsta re- sorna bör bli under 4 mil.

Veterinär Wollarz i Örebro anför syn- punkter på ordnandet av telefonmottagning- en och framhåller lämpligheten av att ve- terinärernas bilar är utrustade med kommu- nikationsradio för förbindelse med själva stationen. En rationellt organiserad veteri- närstation bör kunna betjäna högst 23 000 djurenheter vid en längsta resväg av 4 mil samt högst 18000 enheter vid en längsta resväg av cirka 6 mil.

Distriktsveterinären Olsson i Örebro fram- håller att varje station måste ha en särskild chef. Allmänpraktik borde vara huvudupp— giften. En station kan i framtiden tänkas utökad med laboratorium och klinik för

mindre djur. Lämplig personal för telefon- passning bör finnas.

Antalet djurenheter bör vara omkring 15 000 (mest mjölkkor), fördelade inom ett område med tre mils radie. En sådan sta- tion bör betjänas av tre veterinärer med för- stärkning under högsäsong.

Örebro läns/örbund av RLF säger att längsta avståndet från stationsorten vid en veterinärstation bör vara 30—40 km. Blir avstånden längre, drabbas djurägarna av alltför höga reskostnader. Önskvärt är att stationen och veterinärernas bilar utrustas med kommunikationsradio.

Hushållningsgillena i Örebro län har i regel endast uttalat sig om längsta resväg inom ett stationsdistrikt. Uppgifterna härom varierar mellan 30 och 60 km.

Distriktsveterinären Listenius anser att en veterinärstation bör ha ett centralt läge och helst lokaliseras till stad eller tätort, där allmänna serviceinrättningar finns såsom post, apotek, skolor m.m. Läget bör vara sådant att störning för omgivningen helt kan undvikas. Ett större kontorsrum för expe- dition med telefon(er) och telefonsvarare måste finnas, vidare ett mindre sovrum. Vidare bör utrymme finnas för mottagning av mindre husdjur (hundar, katter, spädgri- sar etc.), för ett laboratorium i inskränkt bemärkelse, där prover som komplettering till den kliniska undersökningen ute på fältet kan utföras, t. ex. urin-, träck- och blodprov.

En veterinärstation bör lämpligen betjä- nas av tre veterinärer med extra förstärk— ning vid hög belastning. Arbetsuppgifterna bör vara terapeutiska och profylaktiska. Vi- dare bör en allmänhygienisk och livsmedels— hygienisk rådgivning kunna erbjudas. Samt- liga veterinärer vid en flerveterinärstation bör besitta en allsidig utbildning. Landare- alen bör förslagsvis omfatta 280 000 ha med en längsta resväg av 70—80 km vid ett väl utbyggt vägnät. Djurunderlaget bör vara ca 30 000 med en tänkbar fördelning på 2 000 hästar, 18 000 nötkreatur och 10000 svin, d.v.s. 21000 djurenheter enligt vanliga be- räkningsgrunder.

Veterinären Welin anser att djurunderla- get bör ligga vid omkring 15 000 storboskap.

Underlaget för smådjuren (hundar och kat- ter) är troligen av ingen eller ringa bety- delse för praktiken i ett område, då dessa djur av veterinärerna skulle komma att be- traktas som privatpraktik att skötas på fri- tiden. Längsta resväg bör vara ca 7 mil.

4. Finns förutsättning att anställa annan personal än veterinär vid en station? Vilken utbildning bör sådan personal ha och vilka arbetsuppgifter bör ankomma på denna?

Av svaren på denna fråga framgår i hu— vudsak följande.

Veterinärstyrelsen säger, att en förutsätt- ning för att en flerveterinärstation skall fun- gera tillfredsställande är att skrivbiträde an- ställs. Detta skall tjänstgöra som telefonvakt och skrivbiträde samt biträda i smådjurs- praktiken. Anställande av särskild icke— veterinär personal, som skall kunna överta en del veterinära uppgifter i fråga om pro— fylax eller terapi på en flerveterinärstation, torde i regel ej vara möjligt med hänsyn till den oregelbundna fördelningen av sådant arbete.

Sveriges veterinärförbund säger att sär- skild personal erfordras för telefonpassning, annat kontorsarbete, städning m. m.

Distriktsveterinären Fager anser det nöd- vändigt att en sekreterare anställs vid en veterinärstation. Däremot ställer han sig av- visande till korttidsutbildad personal anställd för medhjälp i det veterinära fältarbetet.

Ett liknande uttalande gör länsveterinärer! i Örebro.

Veterinären Wollarz i Örebro anser att annan personal än veterinär behövs för te- lefonpassning, enklare kliniska laborationer samt för att gå tjänstgörande veterinären tillhanda i den smådjurssjukvård, som ound- gängligen måste bli en inte ringa del av verksamheten vid en veterinärstation. Endast veterinärer kan dock användas i det tera- peutiska och profylaktiska arbetet ute i fält.

Distriktsveterinären Olsson i Örebro fram- håller, att veterinärfruama måste befrias från telefonpassningen; det finns ingen rim- lig anledning för dem att stå allmänheten till pass med detta gratisarbete.

Distriktsveterinären Listenius i Norrkö— ping anser att kontorsbiträde bör anställas. Ett liknande uttalande gör veterinären We— lin.

6.3 E ] fekter av alternativa organisationsfor- mer för den distriktsveterinära verksamheten i två områden

Enligt vederbörligt bemyndigande har ve- terinärväsendeutredningen lämnat uppdrag åt fil lic Lars Nordström och fil kand Bert— Åke Eriksson vid Göteborgs universitets kulturgeografiska institution att i två av ut- redningen valda områden söka utvärdera effekterna av alternativa organisationsfor- mer för den distriktsveterinära verksamhe- ten, varvid särskilt effekterna av inrättan- det av veterinärstationer skulle undersökas.

Det ena området bestod av Kristianstads och Bromölla kommunblock, som av ut— redningen slutligt föreslagits utgöra ett sta- tionsdistrikt. Tre alternativa organisations- former skulle jämföras, nämligen ett med fyra veterinärer i stationsdistrikt, ett med fyra veterinärer i enmansdistrikt och ett med fem veterinärer i enmansdistrikt. Det andra området bestod av Nässjö, Eksjö, Sävsjö och Vetlanda kommunblock, som slutligt föresla- gits utgöra fyra framtida distrikt med fem veterinärer. Beträffande detta område skulle två alternativ jämföras, nämligen ett med fyra veterinärer i ett stationsdistrikt, d.v.s. det alternativ som utredningen preliminärt föreslagit, och ett med fem veterinärer i fyra distrikt.

Jämförelsen mellan de alternativa orga- nisationsformema utfördes på så sätt att för vartdera området distriktsveterinärernas sannolika arbetsuppgifter simulerades fram dag för dag under fyra veckors tid. Simule- ringarna bygger på beräknade jämförelsetal för 1975 och deras geografiska fördelning inom vartdera området samt på skattningar om sjukdomsfrekvenser, deras fördelning mellan veckodagar och olika tider på dyg- net. De simulerade arbetsuppgiftema har därefter bearbetats för var och en av de alternativa organisationsformema.

De dagliga förrättningsresorna har för varje alternativ planerats och utförts på grundval av den för dagen aktuella sjuk— domsbilden. Avsikten har varit att finna den kortaste resvägen genom att pröva oli- ka alternativ — ungefär på likartat sätt som en veterinärs vägval sker i verkligheten. Den använda metoden utesluter således inte att det bästa Vägvalet inte alltid upptäckts.

De på detta sätt konstruerade förrättnings- slingornas längd har därefter uppmätts. Den! använda restiden har vidare beräknats på grundval av varierande vägbeskaffenhet och körhastigheter. De så uppmätta resultaten har tillsammans med övriga faktorer legat till grund för jämförelser mellan alternati— ven. Utvärderingarna har gjorts med hän- syn till tre intressegrupper, nämligen de en- skilda veterinärerna, de enskilda djurägarna och staten-arbetsgivaren. Så långt möjligt har därvid de olika alternativens effekter ut- tryckts i ekonomiska termer och samman- vägts. De variabler som därvid ägnats störst intresse är de enskilda veterinärernas arbets- förhållanden, djurägamas kostnader för den veterinära servicen samt staten-arbetsgiva- rens kostnader. Därefter har på grundval av de framkomna resultaten ett av de prö- vade alternativen i vartdera området föror- dats såsom det sannolikt bästa.

En sammanfattande redogörelse för ut- redningens genomförande och resultat fogas som bilaga 2 till detta betänkande. Här må endast nämnas att de framkomna resultaten i regel visat sig vara så entydiga att man med mycket stor sannolikhet har kunnat ut— peka det bästa av de prövade alternativen. Stationsdistriktssystemet har befunnits vara den sannolikt bästa organisationsformen för såväl Kristianstads- som Vetlandaområdet.

Utan att lägga alltför stor vikt vid en- skilda delresultat, har utredarna sammanfat- tat resultaten på följande sätt.

a) Den totala arbetstiden för de enskilda veterinärema blir kortast i båda områdena vid stationsdistriktsaltemativen. Arbetstidens för- delning mellan olika dagar och veterinärer blir jämnare än i något av de övriga alternativen, vilket innebär att veterinärerna erbjuds större möjligheter till regelbunden fritid. Stations— distriktsalternativen ger också veterinärerna

möjlighet att ägna relativt längre tid åt direkt inkomstbringande verksamhet. I jämförelse med de alternativ som innebär att ytterligare en veterinär stationeras i området, kan denna för- del uppskattas till ca 800 kronor per veterinär och månad i bägge områdena. Beräkningarna bygger på nuvarande taxa och på ett antagan- de av ett genomsnittligt förrättningsarvode av 10 kronor.

b) Stationsdistriktsalternativet med fyra ve- terinärer är ca 2 000 kronor dyrare i lönekost- nader för samhället jämfört med samma an- tal veterinärer i enmansdistrikt i Kristianstads- området. Skillnaden utgörs av lön åt biträ- det. Det måste emellertid anses uteslutet att samma antal veterinärer i enmansdistrikt kan klara arbetet utan i verkligheten måste or- ganisationen förstärkas med minst en man, varför det i stället uppkommer en kostnadsbe- sparing. I Vetlandaområdet med dess absolu- ta behov av fem veterinärer i enmansdistrikt är stationsalternativet också lönemässigt för- månligast för staten-arbetsgivaren. Skulle över- tidsersättning i någon form införas, kommer stationsaltemativet i båda områdena att vara att föredraga.

Djurägamas kostnader för den veterinära servicen har visat sig vara f.n. i stort sett obe- roende av organisationsform, eftersom skill- naderna i total reslängd mellan olika alterna- tiv i samma område är små. Sålunda har i Kristianstadsområdet den genomsnittliga totala kostnaden per förrättning beräknats till mind- re än en krona lägre vid stationsdistriktsalter- nativet än vid något av de andra. I Vetlanda- området har stationsdistn'ktsalternativet beräk- nats innebära en fördyring med mindre än en krona per förrättning. Det bör emellertid ob— serveras att det finns anledning antaga att lö- nekostnaderna i framtiden kommer att stiga snabbare än resekostnadema, varför stations— distrikt på längre sikt innebär ett förmånligare organisationsaltemativ.

Vid sidan av de i studien direkt uppmätta fördelarna med stationsdistriktsaltemativen för- tjänar andra, mer allmänna och svårkvantifier- bara aspekter att nämnas.

Samhällets kostnader för utbildning av ve- terinärer blir lägre, eftersom ett mindre an- tal veterinärer behöver utbildas om veterinärsta- tioner införs.

Systemet med stationsdistrikt medger på ett smidigt sätt en successiv anpassning av perso- nalstyrkan allt eftersom efterfrågan av veterinä— ra tjänster förändras. På lång sikt bör en så— dan flexibilitet leda till ekonomiska fördelar för samtliga intressenter.

Den distriktsveterinära verksamheten kan också, om den organiseras i form av stations- distrikt, på ett effektivt sätt samordnas med andra samhällsaktiviteter av liknande slag. Ex-

empel på funktioner som kan komma att ut- nyttjas gemensamt är jourcentral, kommu- nikationsradioanläggning, laboratorieutrustning rn. rn.

Det finns också viss anledning att förmoda att kvaliteten på den veterinära servicen kan bli högre i stationsdistrikten. Dels får veteri- närerna tillgång till en välutrustad praktiklokal, dels kan speciella kunskaper hos en enskild veterinär utnyttjas i ett större område än vad som skulle blivit fallet om han varit statio- nerad i ett enmansdistrikt.

Speciellt i glesbygdsområden kan en koncen- trering av veterinärverksamheten till en central ort innebära att rekryteringen av kvalificerad personal underlättas.

På lång sikt kan den rationaliseringsvinst som stationsdistrikten i många fall ger upphov till återspeglas på så sätt, att åtminstone en rela- tiv sänkning av arvodestaxan blir möjlig.

Sammanfattningsvis konstateras att i båda de undersökta områdena är alternativet med stationsdistrikt fördelaktigare än övriga. Även om man bör vara försiktig när det gäller att dra generella slutsatser av den gjorda undersökningen, synes det dock som om fördelarna med stationsdistrikt är störst i områden med tätt djurbestånd, såsom i Kristianstadsområdet. Knappast några fak- torer har dock kommit fram som motsäger att stationsdistrikt skulle kunna införas i mycket stora delar av landet. Endast i ex- trema fall, där avstånden är mycket långa, kan förmodligen problem vid en koncentra- tion uppstå. Den fördel som stationsdistrik- ten främst innebär att kunna fördela da- gens arbete bland minst tre veterinärer —- är i princip oavhängigt djurtäthet och av— stånd. Det är mot denna bakgrund som de mycket likartade resultaten i två så skilda områden som kring Kristianstad och Vet- landa får ses.

7. Utredningens synpunkter och förslag

7.1 Allmänt

Huvudsyftet med veterinärväsendeutredning— ens arbete är enligt direktiven att" anpassa veterinärväsendets uppgifter och organisation till utvecklingens krav. Utredningen har i sina båda föregående betänkanden om Slu- ten djursjukvård respektive Veterinärmedi- cinsk rådgivnings- och laboratorieverksam— het lagt fram förslag i de ämnen betänkan- dena innefattar som enligt utredningens me— ning är ägnade att tillgodose dessa krav. Förslagen har i huvudsak accepterats av statsmakterna.

Den viktigaste återstående uppgiften på utredningens program är att överväga frå- gan om distriktsveterinärorganisationen. I de båda nämnda betänkandena har utredningen sagt sig utgå från att en statlig distrikts- veterinärkår skall finnas även i framtiden. Utredningen har sålunda som ett led i be- handlingen av förut nämnda frågor redan preliminärt övervägt detta spörsmål. Utred- ningen har dock tidigare inte närmare re- dovisat skälen härför utan har avsett att göra detta i nu förevarande sammanhang. Innan så sker, skall utredningen emellertid göra en allmän värdering av de krav som i våra dagar kan ställas på veterinärmedi- cinska insatser av den natur att de lämpli— gen bör tillgodoses av en distriktsveterinär- organisation.

7.2 Behovet av veterinärmedicinska insatser

Enligt direktiven bör utredningen i första hand söka klarlägga behovet och arten av de veterinära insatserna inom hälso- och sjukvården bland husdjuren. Utredningen skall vidare ingående pröva de framtida ve- terinära insatserna vad gäller livsmedelskon- trollen och därmed sammanhängande upp- gifter. Redan i sitt föregående betänkande om Veterinärmedicinsk rådgivnings- och laboratorieverksamhet redovisade utredning- en en allmän bedömning härav i vad avser animalieproduktionen, vilken grundades på den prognostiserade utvecklingen inom den- na. Även om denna bedömning främst tog sikte på de frågor som togs upp i nämnda betänkande, har den dock i allt väsentligt giltighet även för vad som nu behandlas. För sammanhangets skull bör dock såsom en bakgrund till utredningens kommande förslag även här redovisas en bedömning av arten och behovet av de framtida vete— rinära insatserna inom hälso— och sjukvår- den bland husdjuren. Också frågan om livs- medelskontrollens behov av veterinärmedi- cinska insatser kommer att beröras, även om frågan härom främst varit en uppgift för livsmedelsstadgekommittén, som redo- visat resultatet av sitt arbete i betänkande med förslag till ny livsmedelsstadga (SOU 1970: 6).

Vad först gäller behovet av veterinär- medicinska insatser inom animalieproduk- tionen må framhållas följande.

A. Den redan inträffade och den förvän- tade minskningen av mjölkkoantalet förlö- per parallellt med ökade krav på produk— tionsförmågan, vilket innebär ökade sjuk- domsrisker för djuren. Reduktionen av ko- populationen innebär därför inte någon mot- svarande minskning av behovet av veterinä- ra insatser. En ändrad fördelning av dessa kan dock komma i fråga. Sju'kdomarna hos ko är koncentrerade till kalvningen och hög- laktationen. Vid denna tidpunkt är sjuk- vårdande ingrepp ekonomiskt motiverade i stort sett oberoende av spännvidden mellan kornas liv- och slaktvärde.

B. En ökning av specialiseringsgraden tor- de för mjölkproduktionen komma att inne- bära, att den egna rekryteringen kommer att upphöra i vissa besättningar. Denna kom— mer i stället att ske genom inköp eller ge- nom återköp av i den egna besättningen födda kalvar som fötts upp av specialiserade uppfödare. En ökad omfattning av förflytt- ningar mellan besättningar medför en steg- rad risk för uppkomst och spridning av in- fektionssjukdomar, vilket är ägnat att öka behovet av både terapeutiska och profylak- tiska åtgärder.

C. En specialiserad köttproduktion kan förväntas bli allt vanligare. De enskilda be- sättningarnas storlek kan som följd härav förutsättas öka. Eftersom rekrytering genom inköp torde bli förhärskande, kommer de förut nämnda problemen i samband med förflyttningar av djur att bli påtagliga, sär- skilt som det i denna produktionsgren är fråga om förflyttning av späda och för in- fektionssjukdomar mycket mottagliga djur. Nötköttproduktion i stor skala kommer att innebära försämrade möjligheter till indi— viduell tillsyn och omvårdnad. Härigenom kommer terapeutiska åtgärder att minska i både effekt och betydelse. Vikten av pre- ventiv veterinärmedicin ökar i motsvarande grad. Speciellt viktigt kommer detta att bli också med avseende på de parasitära sjuk- domarna.

D. Smågn'sproduktion torde komma att

bedrivas i färre men större besättningar än hittills. Storleksförskjutningen innebär i princip stegrade sjukdomsrisker. Ökningen av storleken på besättningarna torde därför kräva vidgade kunskaper hos uppfödarna. Behovet av akutsjukvård torde kunna för- utsättas bli oförändrat, även om den ut- formning som svinhälsokontrollen numera fått på sikt kan i någon mån minska be- hovet härav. Utvecklingen talar dock för att det uppstår ett ökat behov av profylak- tisk verksamhet, framför allt i form av en intensifierad rådgivnings- och upplysnings- verksamhet. Frågan härom har ingående behandlats i utredningens senast avgivna be— tänkande.

E. Slaktsvinsuppfödningen är redan nu tämligen starkt industrialiserad och torde bli så i än högre grad i framtiden. Den in— dividuella djursjukvården kommer i en så— dan produktion att vara av underordnad betydelse. Besättningssjukdomar av olika slag är redan och kommer framdeles i än större utsträckning att i stället — och i be- tydligt högre grad än vid mjölk- och små- grisproduktion — utgöra de väsentligaste veterinärmedicinska problemen.

F. Ägg-, broiler— och annan fjäderfäpro- duktion torde komma att bli nästan helt in- dustrialiserad. De veterinära insatserna kom- mer att ligga på laboratoriediagnostik, ut- redningsarbete samt på veterinärmedicinsk kontroll av de olika leden i produktions— kedjorna.

G. Rationaliseringen inom jordbruket in- nebär förändringar av produktionsprocesser— na, vilka påverkar behovet av veterinärme- dicinska insatser. I föregående betänkande framhölls att den ökade användningen av importerade fodermedel samt färdigblanda— de sådana, som produceras vid ett fåtal fa— briker med vidsträckta distributionsområ— den, ökar behovet av fodermedelshygienisk kontroll. I nu aktuellt sammanhang mera relevanta rationaliseringsåtgärder, som kan ha inverkan på behovet och även arten av veterinära insatser berördes även i det före— gående betänkandet. Så erinrades bl. a. om att nya driftsformer och stalltyper börjat an- vändas, t. ex. lösdrift, liggbåssystem, flyt—

gödselsystem, spaltgolv, uppbindning av mo- dersuggor o.s.v. Nya byggnader och meto- der för lagring och hantering av spannmål, hö och ensilage har tillkommit. Samtidigt konstaterades att nybyggnadsbehovet av djurstallar är betydande. Med anledning här- av underströk utredningen vikten av att ve— terinärmedicisk expertis kontinuerligt får in- gå i den rådgivande nämnd, som har att granska de typritningar för djurstallar och andra driftsbyggnader, som byggnadskon- toret inom lantbruksstyrelsen upprättar. Dessutom borde åtgärder vidtagas för att underlätta ett kontinuerligt ianspråktagande av Veterinärmedicinsk expertis även i lant- bruksnämnderna vid handläggning av frå- gor av denna art. Angivna önskemål är nu- mera tillgodosedda. Även om man häri- genom skapat bättre grundförutsättningar för att nya stallmiljöer o.d. kan införas utan menliga följder för djurhälsan, måste man räkna med att uppgjorda typritningar och tekniska anvisningar kommer att modi- fieras på många olika sätt. Detta innebär i sin tur, att rationaliseringssträvanden av den- na art även i framtiden kan komma att med— föra dels inte önskvärda effekter på djur- hälsan med ekonomiska konsekvenser för den enskilde, dels djurhållning i sådana for— mer som kan te sig tveksamma ur djur— skyddssynpunkt.

Så långt frågan om animalieproduktionen. Det bör i detta sammanhang vidare fram- hållas, att hundpopulationen ökat starkt un- der senare år. Även katter och andra säll- skapsdjur torde ha stigit i antal. I större tätorter bedrivs hundsjukvård i allmänhet av privatpraktiserande veterinärer, som of- tast inriktat sin verksamhet uteslutande på dessa och andra sällskapsdjur. För sjukvård av sällskapsdjuren svarar dessutom djur— sjukhusen, som ofta har stora upptagnings- områden. Dessa sjukhus fungerar också som remissmottagare. Beståndet av djursjukhus i landet befinner sig under en inte obetydlig utveckling. I regioner där behovet av små- djurspraktiker inte täcks på nu angivet sätt efterfrågas i ökad utsträckning distriktsve- terinärernas tjänster för sällskapsdjur. Vik- ten av en allmän hälsoövervakning från

tjänsteveterinärs sida av de mindre husdjuren har accentuerats av den ökade turismen, varigenom risken för spridning av sjukdo- mar och även införsel till landet av nya så- dana (t. ex. rabies) har ökat. Frågan om distriktsveterinärernas uppgifter i nu berör— da avseenden behandlas av utredningen i det följande.

Erinras må slutligen att antalet hästar to— talt sett minskat kraftigt och nedgången fortsätter. Sporthästar av olika slag har dock stigit i antal. Bl. a. på grund av sport- hästarnas ofta stora ekonomiska värden är veterinärmedicinska insatser beträffande dessa hästar av betydelse.

Utredningen skall också enligt sina direk- tiv pröva de framtida veterinära insatserna vad gäller livsmedelskontrollen och därmed sammanhängande uppgifter. Livsmedelsstad— gekommittén har haft i uppdrag att se över livsmedelsstadgans kontrollföreskrifter men även formerna för kontrollen, kontrollor— ganens befogenheter och ledningen av livs- medelskontrollen. Veterinärväsendeutred- ningens arbete i denna del bör enligt direk- tiven ske i samråd med nyssnämnda kom- mitté.

Livsmedelsstadgekommittén har som tidi- gare nämnts lagt fram förslag till ny livs- medelsstadga. Kommittén har i detta utför- ligt redovisat behovet av ökade insatser in- om livsmedelskontrollen, varvid kommittén också räknat med vidgade veterinära såda- na. Veterinärväsendeutredningen har för sin del inte ansett sig ha att göra någon själv- ständig bedömning rörande behovet härav. Helt allmänt må endast framhållas att de veterinärmedicinska åtgärder som vidtas in— om animalieproduktionen ofta är av direkt nytta också för livsmedlens hygien och kvalitet. Dessa åtgärder kan därför inte ses isolerade från insatserna i övrigt inom livs- medelskontrollen. I fråga om distriktsvete— rinärernas insatser inom livsmedelskontrol- len har utredningen haft samråd med livs- medelsstadgekommittén. Utredningen åter- kommer härtill i det följande. Här må en- dast nämnas att utredningen vid utformning- en av sina olika organisatoriska förslag inom den ram som utredningens arbete erhållit

genom direktiven beaktat de synpunkter den- na kommitté framfört i fråga om den fram- tida livsmedelskontrollen.

7.3 Principbedömm'ng av frågan om hu- vudmannaskapet för en distriktsveterinär- organisation

7.3.1 Allmänt

Enligt direktiven för veterinärväsendeutred- ningen är huvudsyftet med utredningen att anpassa veterinärväsendets uppgifter och organisation till utvecklingens krav. De sak- kunniga bör i första hand söka klarlägga behovet och arten av de framtida veterinära insatserna inom hälso— och sjukvården bland husdjuren. Tyngdpunkten i de sakkunnigas arbete synes enligt direktiven böra ligga på att åstadkomma en rationellt utformad vete- rinär organisation, som betjänar animalie- produktionen inom jordbruket genom en mot sjukdomar och andra störningar inrik- tad förebyggande verksamhet. Särskild hän- syn bör tas till jordbrukets rationalisering. Underlaget för dimensioneringen av de vete- rinära resurserna inom för verksamheten lämpligt avpassade områden bör ingående undersökas.

Det heter också i direktiven att de sak- kunniga bör försöka bedöma om de veteri- nära uppgifterna är av sådan natur att de bör omhänderhas av en statlig organisation eller om det för dessa uppgifter är lämp- ligt med annan huvudman än staten.

De veterinära insatserna i allmänhet av- ser främst hälso- och sjukvård för djur samt livsmedelshygien. De kan i princip sägas innebära en medverkan till och ansvar för tillhandahållandet av fullgoda livsmedel. Härutinnan avser verksamheten att motar- beta att smittsamma och andra sjukdomar hos djur påverkar livsmedelstillgången och därmed det ekonomiska utbytet av hus- djuren samt att förhindra spridandet av sjukdomar till och bland människor genom djur och livsmedel. I våra dagar har dess— utom sport- och sällskapsdjuren kommit att medföra allt större arbetsmängd för veteri- närerna.

För tillgodoseendet i praktiken av ifråga- varande göromål framför allt i vad avser de levande djuren spelar otvivelaktigt distrikts- veterinärkåren den största rollen. Tyngd- punkten i dennas arbete ligger inom hälso— och sjukvården. Denna kår utgör på sitt sätt kärnan i den veterinära Verksamheten. När det gäller att för framtiden åstadkomma en rationellt utformad veterinär organisation, måste därför frågan om distriktsveterinärer- na inta en central plats i bedömningen.

Före år 1934 var distriktsveterinärerna anställda av landstingen, som avlönade dem men som under vissa förutsättningar erhöll statsbidrag härför. 1931 års riksdag beslöt emellertid att distriktsveterinärerna fr. o. m. 1934 skulle vara statsanställda. De är se- dan dess statstjänstemän och erhåller ersätt- ning genom dels fast lön, dels praktikin- komster enligt en av Kungl. Maj:t fast— ställd taxa. Tjänsterna tillsätts numera av veterinärstyrelsen.

De motiv som åberopades för ett för- statligande av distriktsveterinärkåren har i huvudsak återgivits i annat sammanhang. Dessa motiv var inte i någon högre grad av principiell art utan fastmer grundade på dåtidens organisatoriska och ekonomiska förhållanden. Skälen kan visserligen sägas Vara i väsentliga avseenden alltjämt gällan- de, men knappast med samma styrka, sär- skilt som de fördelar man ville uppnå med ett förstatligande i dag skulle kunna vinnas även på annat sätt. Även om det i direk— tiven inte ifrågasatts att distriktsveterinär- organisationen skulle avskaffas och före— liggande veterinära uppgifter överlåtas på privatpraktiserande veterinärer direkti- ven synes tvärtom utgå från att en sådan organisation alltjämt skall finnas kan det med hänsyn till vad nyss anförts om de i olika avseenden ändrade förhållanden som inträtt sedan förstatligandet finnas skäl att något uppehålla sig vid denna fråga, som bör ses bl.a. mot bakgrunden av distrikts"— veterinärernas nuvarande "arbetsuppgifter samt utvecklingstendenserna beträffande dessa ävensom inom veterinärmedicinen över huvud. ' ' '

Distriktsveterinär åligger att tillhandagå

med hälso- och sjukvård i fråga om hus— djur, anmäla till länsveterinären fall av så- dan husdjurssjukdom som visar sig mycket smittsam eller eljest kan få stor spridning och medverka vid epizootibekämpande, till- se att de bestämmelser i livsmedelsstadgan och hälsovtårdsstadgan, vilka angår hans verksamhetsområde, samt föreskrifter rö- rande hälso— och sjukvården bland hus- djuren och djurskyddet efterleves och i detta syfte bl. a. efter anmodan av länsveterinär företaga besiktning eller inspektion. Han står vidare till hälsovårdsnämnds förfogan- de som sakkunnig i hithörande frågor. Utredningen har redan i sina tidigare be- tänkanden understrukit veterinärmedicinens stora betydelse för det moderna jordbruket och folkhälsan och har därvid bl. a. åbero- pat uttalanden som veterinärhögskoleutred- ningen på sin tid gjorde. Denna bedömning har också godtagits av statsmakterna. Det torde med hänsyn till omfattningen och arten av nuvarande arbetsuppgifter och ut- vecklingstendenserna inom veterinärmedi— cinen m.m. utan ytterligare särskild moti- vering kunna konstateras att dessa arbets- uppgifter uppenbarligen under nu överskåd- lig tid kommer att vara av sådan omfattning att i olika delar av vårt land behov före— ligger av sådana veterinära insatser, för vilka distriktsveterinärerna i dag främst är ansvariga. Om dessa insatser i fortsättning- en helt skulle baseras på privatpraktiserande veterinärer, torde det emellertid kunna för— utses, att det åtminstone i vissa delar av landet skulle bli svårt att täcka behovet av veterinär sakkunskap. Privatpraktikerna skulle nämligen med all sannolikhet söka sig till de större orterna och de djurtätare områdena. Det kan då ifrågasättas, om inte distriktsveterinärorganisationen borde be- gränsas till glesbygdema, där tillgång till veterinära tjänster eljest inte skulle stå till _buds. De må dock gentemot en dylik orga- nisation utöver de rent organisatoriska skälen — framhållas att rekryteringen av en sådan antagligen skulle möta oöverstigliga svårigheter. De nuvarande möjligheterna till transport från glesbygdsområden till djur- tätare sådana och tätare befolkade områden torde utgöra en förutsättning för rekryte-

ring av veterinärer till den förra typen av områden. Över huvud torde det kunna häv- das, att det skulle te sig egendomligt, om det allmänna — vid en tidpunkt då veteri- närmedicinen gör väsentliga framsteg — helt skulle dra sig undan ansvaret för tillhanda- hållandet av en organisation som medför att bl.a. de enskilda djurägarna kan till- godogöra sig dessa framsteg relativt bekvämt och över hela landet. Genom att det all- männa ansvarar för att veterinärer anställs kan vidare vid reglering av lönevillkoren fastställas taxa för arvodesdebiteringen, så att därigenom veterinärvård kan erbjudas mot kontrollerbar kostnad.

Genom sin lokal— och personkännedom har tjänsteveterinärerna goda möjligheter att verksamt främja djursjukvården inom re- spektive distrikt. Den nuvarande organisa- tionsformen har också — och detta synes väsentligt — inneburit säkra garantier för att samhället vid hotande eller redan in- träffade epizootier och i fråga om de till människa överförbara zoonoserna har till- gång till en effektiv organisation för bekäm— pandet. Visserligen kan samhället genom en beredskaps— och tjänstpliktslagstiftning i varje fall i viss utsträckning säkra tillgång- en på veterinärer under dylika förhållanden, även om en redan på förhand organiserad kår av tjänsteveterinärer inte finns att till- gå. En sådan organisationsform torde dock inte under några förhållanden kunna bli lika effektiv som den nuvarande.

Redan av vad sålunda anförts torde fram- gå att utredningen anser att en i det all- männas tjänst anställd distriktsveterinärkår bör finnas i framtiden. Det kan likväl finnas skäl att i sammanhanget beröra ett alterna- tiv, som förts fram i diskussionen på detta område. Det har sålunda ibland gjorts gäl— lande att fördelar skulle stå att vinna, om den statliga distriktsveterinärorganisationen ersattes av en veterinärkår som —— med eller utan statsbidrag anställts av animalie- producenterna själva. En fördel med en så- dan ordning har ansetts vara att produ- centernas behov av veterinär service av olika slag skulle kunna tillgodoses av en och samma veterinär inom respektive om- råde. Som motiv härför åberopas bl. a. att

det f. n. förekommer att samma gård inom loppet av en kort tid, ja, t.o.m. under samma dag besöks av flera veterinärer, en för akutsjukvård, en för insemination och en för hälsokontroll. Det torde emellertid vara ostridigt att dylika händelser är rena undantagsfall. Därtill kommer att det är svårt att kombinera en regelbunden hälso- kontrollverksamhet med akutsjukvård. Om— fattningen och arten av den senare kan inte på förhand förutses. Visserligen förekom- mer det att man redan nu på vissa håll har en sådan samordning som här avses på så sätt att distriktsveterinärer anlitas inom häl- sokontrollverksamhet. Detta sker dock främst inom sådana delar av landet, där liten djurtäthet och andra speciella förhållan- den nödvändiggör ett sådant arrangemang för att behovet av veterinärer för den nämn— da verksamheten över huvud skall tillgodo— ses.

Utredningen kan inte finna annat än att relativt små vinster skulle stå att uppnå med en organisation av nu antydd art. Det synes vidare uteslutet, att jordbrukets organisatio— ner utan betydande bidrag från det allmänna skulle vara beredda att ta på sig uppgiften att vara huvudman för en veterinärkår. Ge- nom statsmakternas ställningstagande till ut- redningens föregående betänkande om vete- rinärmedicinsk rådgivnings- och laboratorie- verksamhet torde f.ö. en sådan organisa- tionsform numera sakna aktualitet.

Också andra skäl talar direkt mot en sådan ordning som nu diskuterats. Det må i sammanhanget sålunda erinras om att djur- skyddsfrågorna från samhällets sida kom- mit att tillmätas en allt större betydelse. Här— vid har det från statsmakternas sida förut- satts att tjänsteveterinärerna — bl. a. läns- veterinärer och distriktsveterinärer — skall göra ökade insatser. Dessa har därför att ta erforderliga initiativ vid försummat djur— skydd eller eljest för att få till stånd bättre förhållanden i fråga om djurens vård och behandling. Otvivelaktigt föreligger i dylika sammanhang behov av objektiva, från alla djurägareintressen fristående organ som fort- löpande kan biträda hälsovårdsnämndema i deras ofta grannlaga uppgifter i förevarande avseenden. Visserligen gör länsveterinärema

värdefulla insatser även på detta område men det ligger i sakens natur, att dessa tjänstemän inte på samma sätt som distrikts- veterinärerna har möjlighet att ute på fältet biträda hälsovårdsnämndema.

Som ett ytterligare skäl för bibehållande av en i det allmännas tjänst anställd dist- riktsveterinärkår må framhållas att oavsett distriktsveterinärernas framtida uppgifter på livsmedelshygienens område, behov förelig- ger av viss allmän bevakning av omgivnings- hygienisk karaktär i samband med djurhåll- ningen och av de problem inom djurhåll- ningen som kan influera på livsmedlens kva— litativa och hygieniska beskaffenhet. För dessa uppgifter kan bl. a. distriktsveterinärer med fördel användas. Över huvud måste an— tagas att uppgifter av denna typ, som ford— rar i viss mån oberoende ställning gentemot klientelet, kommer att tillmätas en allt stör- re betydelse. Distriktsveterinärerna har re- dan och torde fortsatt i inte ringa utsträck- ning få uppgifter som naturligen bör ombe— sörjas av personer som är anställda i det allmännas tjänst.

7.3.2 Huvudmannaskapet

Utredningen anser alltså att en i allmän tjänst anställd distriktsveterinärkår alltjämt bör finnas. Det återstår då att i enlighet med utredningens direktiv diskutera, vem som i fortsättningen bör vara huvudman för den- na kår. Härvid är olika alternativ tänkbara, stat, primärkommun och landsting. Visst hu- vudmannaskap kan vidare kombineras med bidrag från annat håll. Till att börja med torde få övervägas, om primärkommuner och landsting kan anses lämpliga som hu- vudmän, därefter torde få diskuteras om skäl över huvud föreligger för ett ändrat huvudmannaskap.

Vad primärkommunerna beträffar må er- inras om att storleken av dessa är mycket växlande. Bestämmande härför har varit helt andra faktorer än att de skall vara lämpliga enheter för distriktsveterinärer.- Även om det i och för- sig är möjligt och

även önskvärt att bygga en veterinärorgani— sation på kommunerna som grund, torde det likväl kunna sägas att enskilda kommuner —— och detta gäller även efter en avslutad kommunreform i stor utsträckning inte torde vara lämpliga enheter för en distrikts- veterinärorganisation. Denna skulle därför i många fall kräva samarbete olika kommu- ner emellan med komplikationer i skilda av- seenden som följd. Därtill kommer att upp- gifterna inom hälso- och sjukvården till ani- malieproduktio'nens fromma som är dist- riktsveterinärernas främsta åliggande inte gärna kan sägas ligga i linje med de upp- gifter som primärkommunerna eljest ombe- sörjer. Bl. a. med hänsyn till vad nu anförts torde primärkommunerna böra avföras ur diskussionen såsom lämpliga huvudmän för en framtida distriktsveterinärorganisation. Detta bör emellertid inte utesluta primär- kommunal medverkan när det gäller att till- godose behovet av lokaler för veterinärsta— tioner. Utredningen återkommer i ett senare sammanhang till denna fråga.

Nu anförda synpunkter kan inte åbero- pas mot ett överförande av huvudmannaska- pet till landstingen. Landstingsområdena tor— de sålunda i och för sig utgöra lämpliga underlag för att organisera en tjänstevete- rinärkår. Enligt 4 & landstingslagen (1954: 319) äger landstingskommun att, efter vad i lagen närmare bestäms, vårda sina ange— lägenheter avseende hälso— och sjukvård, un— dervisning, socialvård, jordbrukets och and— ra näringars utveckling med mera dylikt, såvitt inte handhavandet därav enligt gällan- de författning tillkommer annan. I ett andra stycke av paragrafen uttalas att angående vissa på landstingskommun ankommande an- gelägenheter särskilt är stadgat.

I förarbetena till lagen erinras om att hälso- och sjukvården är de uppgifter som framför allt sysselsätter landstingen. Någon närmare förklaring till vad som avses med hälso- och sjukvård lämnas inte, men det torde få anses klart att härmed avses en- dast den humana hälso- och sjukvården. Däremot synes inte veterinära uppgifter åsyf- tas. Dessa torde emellertid falla inom ramen för åtgärder som. syftar till jordbrukets ut- veckling och som särskilt omnämnts i lagen.

Över huvud kan beträffande landstingslagen sägas att de gränser som lagen uppdragit för landstingens verksamhet är mycket vida. Att stöd åt veterinära insatser anses falla in— om den landstingskommunala kompetensen framgår också därav att landsting, enligt av utredningen inhämtade uppgifter, tidigare lämnat bidrag till exempelvis veterinärmedi— cinska laboratorier. Erinras må också om att landstingen före förstatligandet av dist- riktsveterinärorganisationen var huvudman för denna.

Men oavsett vilket innehåll man vill ge landstingens kompetens, må erinras om att hinder givetvis inte föreligger för riksdagen att besluta om att landstingen skall omhän- derha andra uppgifter än de nuvarande. Beslut kan sålunda fattas om att landsting- en skall vara huvudman för veterinärvä- sendet. Det torde dock få anses uteslutet, att riksdagen genom ett ensidigt beslut skul- le ålägga landstingen sådana nya uppgifter. Härför torde erfordras en föregående över- enskommelse mellan Kungl. Maj:t och Svenska landstingsförbundet.

För att ett överförande av huvudmanna— skapet från staten till landstingen på allvar skall aktualiseras, bör härför kunna åbero- pas starka skäl. Det må erinras om att lands- tingen efter beslut av 1961 års .riksdag fr.o.m. den 1 juli 1963 är huvudmän för provinsialläkarväsendet. Anledningen till det- ta beslut var främst att det ansågs uppen- bart att en rationell fördelning av uppgifter mellan sjukhusläkare och tjänsteläkare och därmed avvägningen av de resurser, som borde ställas till förfogande för vardera or- ganisationen samt den närmare utformning- en av de olika organisationsenheterna bäst skedde om en och samma huvudman hade att fatta besluten. Några sådana skäl kan i dag över huvud inte åberopas beträffande tjänsteveterinärväsendet, då den slutna sjukvården inte är utbyggd —— och ej heller kan förväntas bli detta i sådan utsträck— ning att några påtagliga samordningspro— blem torde föreligga. De skäl som gäller för ett samspel mellan öppen och sluten vård inom humansjukvården torde, såsom veterinärväsendeutredningen framhöll i sitt betänkande om sluten djursjukvård, inte

kunna göras gällande med samma styrka in— om veterinärvården.

Möjligheterna till samordning av veteri- närväsendet med humansjukvårdens resurser torde vara mycket begränsade. Ett på de skilda landstingen splittrat huvudmannaskap kan vidare med hänsyn till distriktsveterinär— kårens ringa storlek komma att försvåra ett effektivt utnyttjande av veterinärerna vid framför allt epizootibekämpande. Härtill torde från landstingens sida kunna sägas, att det f.n. är föga lämpligt att ifrågasätta, att landstingen skall ta på sig helt nya upp- gifter samtidigt som landstingen har att an- passa sig till de förhållanden som överta- gandet av provinsialläkarväsendet och men- talsjukvården medför. Landstingen skulle f.ö. med all säkerhet av staten kräva full kompensation för de ökade utgifterna. Då —— såsom förut anförts — några fördelar ur organisatorisk synpunkt inte torde kunna åberopas för ett på sådant sätt ändrat hu— vudmannaskap, synes frågan härom inte vidare behöva diskuteras.

Den nuvarande organisationen för dist- riktsveterinärväsendet har i princip funge— rat väl. För en ändring i denna, häri inbe- gripet frågan om huvudmannaskapet, måste därför kunna åberopas starka, nytillkom- mande skäl. Erinras må också att konstitu- tionsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 till 1962 års riksdag i anled- ning av Kungl. Maj:t proposition angående översyn av rikets indelning i borgerliga pri- märkommuner ävensom i ämnet väckta mo- tioner uttalade, att avgörande skäl för änd- ringar i fråga om huvudmannaskapet för skilda uppgifter bör vara vad som med hän- syn till samhällets service åt människorna och förhållandena i övrigt befinns vara mest ändamålsenligt. Några sådana skäl fö- religger inte och torde, såvitt f.n. kan be— dömas, inte kunna åberopas inom nu över- skådlig tid. Tvärtom har kraven på ökad medverkan från distriktsveterinärernas sida inom bl. a. djurskyddsövervakningen accen- tuerat fördelarna med en fristående, statligt anställd distriktsveterinärkår. Det finns där- för inte anledning att föreslå en ändring i förevarande avseende utan staten torde böra förbli huvudman för distriktsveterinär-

väsendet. Till frågan om finansieringen av kostnaderna för detta återkommer utred- ningen senare.

I detta sammanhang må dock beröras ett par synpunkter som förts fram i diskussio— nen om det framtida distriktsveterinärväsen- det. Det har sålunda föreslagits att man på vissa håll, där de egentliga distriktsveterinä- ra arbetsuppgifterna är otillräckliga för att bereda en veterinär full sysselsättning, bor- de inrätta tjänster med delat huvudmanna— skap mellan stat och kommun. Ett annat al- ternativ som aktualiserats för motsvaran- de situation är att kommuner eller staten skulle lämna bidrag för täckande av kost- naderna för hos staten respektive kommun anställd veterinär. Utredningen kan inte finna sådana arrangemang lämpliga. Dessa skulle kunna skapa administrativa problem, i vissa situationer föranleda tveksamhet om huvudmannaskapet o.s.v. Vidare skulle ett genomförande av dylika förslag kunna in- nebära avsteg från den under senare år hävdade principen om förenkling av regler- na för statsbidragsgivning. Utredningen an— ser därför att tjänster med sådant delat hu- vudmannaskap eller till vilka bidrag från annat håll lämnas ej bör inrättas.

7.4. Distriktsveterinärs framtida arbetsupp- gifter

7.4.1. Allmänt

Utredningen har med vad förut anförts ta- git i princip ställning till att en motsvarig- het till den nuvarande statliga distriktsvete— rinärkåren alltjämt bör finnas. Detta ute— sluter emellertid inte att organisationen ges en annan uppbyggnad än den nuvarande. Tänkbart är sålunda att behovet av veterinär arbetskraft kan mätas ut på ett annat sätt än genom en distriktsindelning. Utredningen avser att diskutera frågan härom senare. Dessförinnan skall utredningen närmare an— ge de arbetsuppgifter som bör ankomma på veterinärerna inom denna organisation. Oav- sett vad nyss nämnts kallas denna i det följande för distriktsveterinärorganisationen

och de inom denna anställda veterinärerna för distriktsveterinärer.

7.4.2. Hälso- och sjukvård bland husdjur

När det gäller att bestämma de framtida ar- betsuppgiftema för distriktsveterinärer må erinras om att dessa f.n. har sin verksam- het förlagd till två huvudområden, nämligen dels hälso- och sjukvård bland husdjur, dels livsmedelshygien och annan omgivningshy- gien. Hittills har det förstnämnda området varit det helt dominerande med tyngdpunk— ten inom jordbrukets animalieproduktion. Under senare år har dock Sporthästar av olika slag och hundar kommit att spela en allt större roll bland veterinärernas klien- tel. Samtidigt kan konstateras att jordbru- kets hästar, som tidigare var det domine— rande inslaget i distriktsveterinärens praktik, successivt fått en allt mindre betydelse.

Någon anledning att för framtiden ifråga- sätta en principiellt ändrad inriktning av distriktsveterinärernas arbete finns enligt ut- redningens mening inte. Erinras må att tyngdpunkten i utredningens arbete enligt direktiven bör ligga på att åstadkomma en rationellt utformad veterinär organisation, som betjänar animalieproduktionen inom jordbruket genom en mot sjukdomar och andra störningar inriktad förebyggande verk- samhet. Genom veterinärmedicinens utveck- ling och ändrade produktionsförhållanden på olika områden som hittills omfattats av ve- terinärernas verksamhet kan visserligen för- skjutningar i arten och omfattningen av olika göromål förekomma. Dessa förskjutningar får dock antas ligga inom ramen för verk- samhetens nuvarande inriktning. Det finns likväl anledning att något närmare än vad hittills skett diskutera de framtida arbets- uppgifterna.

Vad först angår de göromål som är att hänföra till hälso- och sjukvården må er- inras om att i 16 & allmänna veterinärin- struktionen sägs att det åligger distriktsve- terinär att tillhandagå med hälso- och sjuk- vård i fråga om husdjur. Även i veterinär— taxan talas om husdjur. Begreppet »hus- djur» synes inte närmare ha definierats. I

den veterinärtaxa som utfärdades i samband med distriktsveterinärväsendets förstatligan— de den 1 januari 1934 nämns vissa djur, t. ex. hästar och kor, men någon fullständig uppräkning av vilka djur som är att hän- föra till husdjuren förekommer ej. Inom den officiella jordbruksstatistiken används också ifrågavarande begrepp och där räk- nas de olika djurslag upp som i nämnda sammanhang är att hänföra till husdjuren. Det är naturligt nog där i huvudsak fråga om de djur som sammanfattningsvis skulle kunna kallas för animalieproduktionens djur. I vanligt språkbruk är hunden utan tve- kan att hänföra till husdjuren. Viss tvek- samhet synes dock tidigare ha rått om huru- vida hundarna skulle räknas in bland dist- riktsveterinärernas skyldighetsklientel. Den- na tveksamhet har inte undanröjts genom att ingrepp på hund finns upptagen i nu gällan— de veterinärtaxa. Veterinärväsendeutredningen har funnit skäl att särskilt överväga, om anledning finns att avgränsa distriktsveterinärernas nu av- sedda arbetsuppgifter inom hälso- och sjuk- vården på annat sätt än vad nu är fallet. Till att börja med må då framhållas att animalieproduktionens djur givetvis även i framtiden bör vara distriktsveterinärernas främsta arbetsuppgift. Vården och tillsynen av dessa får anses vara det förnämsta skälet för att samhället överhuvud anställer veteri— närer i sin tjänst. Vidare bör i detta samman- hang pälsdjuren räknas in bland husdjuren. Som förut nämnts har arbetshästama kommit att spela en allt mindre roll i dist- riktsveterinärernas praktik. Men de torde dock under en överskådlig tid alltjämt kom- ma att utgöra en viktig del av denna. Des- sa hästar är givetvis att hänföra till husdju- ren. Någon anledning att i detta hänseende betrakta sporthästarna på annat sätt än ar— betshästama finns enligt utredningens me- ning inte. Det bör emellertid beaktas att det är antagligt att trav- och galopphästarna även i framtiden i betydande utsträckning kom- mer att tas om hand av för ändamålet sär- skilt anställda, utanför distriktsveterinärkå- ren stående veterinärer. I detta sammanhang må erinras om att föredragande departementschefen vid riks-

dagsbehandlingen av frågan om den slutna djursjukvården (prop. 1967:155, JoU 40) uttalade att de statliga insatserna på det veterinära området bl.a. genom distrikts- veterinärorganisationen, dittills främst av- sett animalieproduktionens djur och att till- räckliga skäl syntes inte föreligga för en väsentligt ändrad inriktning och omfattning av statens insatser. Den inriktning veterinär- väsendeutredningen genom vad nyss anförts vill ge distriktsveterinärkårens arbete ligger sålunda helt i linje med nämnda, av riksda- gen nyligen godtagna departementschefsut- talande.

Förut har utredningen nämnt att hun- darna — och det gäller i viss mån även and- ra sällskapsdjur såsom katter, burfåglar m.fl. kommit att spela en allt större roll i distriktsveterinärernas praktik. Säll- skapshundarna har under senare år ökat vä— sentligt i antal och torde nu närma sig ett antal av 400 000. Samtidigt kan noteras att hundar på allt flera samhällsområden tas i anspråk för olika viktiga uppgifter. Att på grund av vad förut anförts om inriktningen av distriktsveterinärernas arbete ifrågasätta att hundar och andra sällskapsdjur. ej skulle vara att hänföra till denna kårs arbetsupp- gifter synes inte böra komma ifråga. Att hundarna — liksom andra smådjur av säll- skapskaraktär —— även i fortsättningen bör ingå bland de djur som i nu förevarande av- seende är att hänföra till husdjuren står också i överensstämmelse med den innebörd man rent språkligt brukar ge begreppet »hus— djur».

Med vad nu anförts har utredningen emel- lertid inte tagit ställning till vilken vikt hundarna bör tillmätas när det gäller di- mensioneringen av en ny distriktsorganisa— tion. Utredningen erinrar på annan plats om att vi i vårt land fr. o. m. den 1 januari 1971 fått en enhetlig kommuntyp. Nuvarande stä- der kommer som en följd härav att för- svinna. Utredningen diskuterar i nämnda sammanhang om tätortsbildningama liksom hittills bör ingå i blivande veterinärdistrikt och föreslår därvid, främst med hänsyn till svårigheterna att klart avgränsa dem från övriga delar av respektive kommun, att så bör bli fallet. Som en konsekvens av ut-

redningens tolkning av begreppet husdjur och

ordalydelsen i. 16 & allmänna veterinärin- struktionen, där det heter att det åligger distriktsveterinär att tillhandagå med hälso- och sjukvård i fråga om sådana, skulle följa att distriktsveterinären även inom så— dant distrikt som innefattar en större tätorts— bildning skulle ha oinskränkt skyldighet att mot taxebunden ersättning ta emot hundar och andra sällskapsdjur för vård och be- handling. Det säger sig självt att en sådan konsekvens skulle innebära betydande krav när det gäller tilldelning av arbetskraft inom t.ex. sådana distrikt som innefattar Stock- holm, Göteborg och Malmö. Utredningen har redan i sitt betänkande om Sluten djur— sjukvård förklarat att utredningen för sin del inte är beredd att ge distriktsindelningen en sådan utformning att kravet på att alla ägare av sällskapsdjur inom ett distrikt har en oinskränkt rätt att anlita distriktsvete- rinär kan tillgodoses. Behovet av sådan sjuk- vård torde liksom hittills även få tillgodoses av privatpraktiserande veterinärer. Utred- ningen vill också framhålla att på samma sätt som kommunerna under senaste åren allt mer engagerat sig i den slutna djur- sjukvården det torde vara att förvänta att dessa kommer att även medverka när det gäller att t. ex. ordna jourfrågan inom den öppna vården.

Utredningen har nyss erinrat om att riks- dagen uttalat sig för att distriktsveterinäror- ganisationen i huvudsak skall tillgodose ani- malieproduktionens behov. Utredningen har för sin del anslutit sig till detta uttalande. En följd härav i fråga om sällskapsdjuren bör enligt utredningen bli att en uttalad skyldighet för distriktsveterinärer att under- söka och behandla dessa djur begränsas till att avse sådan mottagning som inte utgör ett hinder för utövningen av praktiken till fromma för främst animalieproduktionen och övriga obligatoriska tjänsteåligganden. Utredningen har därför utarbetat förslag i detta avseende till erforderlig ändring av den allmänna veterinärinstruktionen, innebäran- de att det i fortsättningen skall åligga dis- triktsveterinär att tillhandagå med hälso- och sjukvård i fråga om husdjur, dock att i fråga om sällskapsdjur denna skyldighet skall före-

ligga endast i den mån övriga åligganden medger detta. Några egentliga svårigheter att i praktiken avgöra vilka djur som är att hänföra till sällskapsdjuren torde inte behöva komma upp. Genom den föreslagna avgränsningen kommer vidare vården av le- darhundar, polishundar, renvallarhundar m.fl. att bli en obligatorisk uppgift. Utred— ningen utgår emellertid från som självfallet att inte någon distriktsveterinär skall ta den nya lydelsen till intäkt för att neka att ge erforderlig vård åt sådana sällskapsdjur som t.ex. blivit utsatta för trafikolyckor eller andra olycksfall. Gällande djurskyddsbe- stämmelser och den etik som tillämpas vid utövningen av veterinäryrket torde utgöra tillräcklig garanti härför. Det bör också be- tonas att vad nu anförts i frågan om dist— riktsveterinärernas skyldighet att behandla och undersöka sällskapsdjur inte innebär någon inskränkning i skyldigheten att såsom tjänsteveterinär till länsveterinären anmäla fall av sådan husdjurssjukdom som visar sig mycket smittsam eller eljest kan få stor spridning. Förslaget innebär knappast nå- gon ändring av vad nu tillämpas, särskilt som de nya distrikten i flertalet fall dimensio- nerats så att ett inte obetydligt utrymme kommer att finnas även för praktik av här avsett slag. Utredningen anser emellertid lämpligt att förhållandet preciseras i allmän- na veterinärinstruktionen och har därför så- som nämnts utarbetat förslag till ändring av 16 å i denna.

7.4.3. Profylaktiska uppgifter

Enligt utredningens direktiv bör som förut framhållits tyngdpunkten i arbetet ligga på att åstadkomma en rationellt utformad ve- terinär organisation, som betjänar animalie— produktionen inom jordbruket genom en mot sjukdomar och andra störningar inrik- tad förebyggande verksamhet. Som utred— ningen uttalat i de förut anförda synpunk— terna på behovet av veterinärmedicinska in— satser inom animalieprouktionen har dessa åtgärder i flera hänseenden numera blivit mer betydelsefulla än de rent kurativa. Ut- redningen har också i sitt föregående be-

tänkande om Veterinärmedicinsk rådgiv- nings— och laboratorieverksamhet ingående diskuterat vad som enligt utredningens me— ning bör vidtagas för att ge bl. a. den sjuk- domsförebyggande verksamheten ett inne- håll och en organisation som svarar mot dagens och morgondagens krav. Särskilt må framhållas det numera genomförda för— slaget om uppbyggnaden av hälsokontrol- lerna, som i princip är en näringens egen angelägenhet, dock under offentlig in- och tillsyn, samt förslaget om inrättandet av vissa statliga specialisttjänster för s. k. djur- slagsspecialister m. m.

Även om distriktsveterinärerna, såsom ut- redningen erinrade i sitt förut omnämnda betänkande, främst kommer att vara inrik- tade på akutsjukvård, har de väsentliga upp- gifter även på det rent sjukdomsförebyggan- de området. Utredningen framhöll vidare att distriktsveterinärerna är den kategori ve- terinärer som oftast kommer i kontakt med de enskilda producenterna. Dessa veterinä- rer har på grund härav och även av psyko— logiska skäl särskilt goda förutsättningar att med framgång sprida kunskaper och rön in- om det veterinärmedicinska området. De bör även kunna förmedla impulser till forsk- ningen. I sitt nämnda betänkande föreslog utredningen också att en särskild tjänst skul- le inrättas vid statens veterinärmedicinska anstalt för en kvalificerad informatör (kon— sulent). Det borde vara en viktig uppgift för denna tjänsteman att förse bl. a. dist- riktsveterinärerna med sådana uppgifter som erfordras för ett intensifierat deltagande i rådgivningen. Det kan vara fråga om infor- mationsmaterial, avsett för distriktsveterinä- rerna själva och/eller för producenter m. fl.

Frågan om inrättandet av denna tjänst har av statsmakterna ställts på framtiden. Utredningen vill emellertid på nytt fram- hålla betydelsen av att den snarast inrättas. Den utgör enligt utredningens mening näm- ligen ett betydelsefullt inslag i upprustningen av den veterinärmedicinska rådgivningsverk— samheten. Utredningen vill erinra om att veterinärstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1971/ 72 tagit upp en tjänst för i stort sett här avsedda uppgifter på styrel—

sens stat men föreslagit att innehavaren lokalmässigt skall placeras vid konsulentav- delningen vid statens veterinärmedicinska anstalt, dit även publikationsverksamhetens praktiska genomförande bör koncentreras.

Sammanfattningsvis framhöll utredningen i detta betänkande att över huvud bör gälla att distriktsveterinärerna skall spela en vik- tig roll inom alla grenar av den veterinärme- dicinska rådgivningen.

Utredningen erinrar också om att i det nämnda betänkandet utformningen av den veterinärmedicinska rådgivningsverksamhe- ten på länsplanet diskuterats. Därvid har fö- reslagits att veterinärstyrelsen skall utse en veterinär i varje län att fungera som kon- taktman för rådgivningsarbetet. Denne bör väsentligen ha två uppgifter. Den första in- nebär att inom länet vara veterinärstyrelsens ombud när det gäller att ge den veterinär- medicinska rådgivningen avsedd effekt och inriktning. Han bör sålunda se till att de in- tentioner och beslut som det veterinärmedi- cinska riksprogrammet innefattar blir för- verkligade inom respektive län. Den andra uppgiften bör vara att ingå som veterinär representant i länsprogramnämnderna vid lantbruksnämnderna för att där tillvarataga de veterinärmedicinska intressena. Veterinär- styrelsen har numera beslutat i enlighet här- med.

Utredningen vill på nytt understryka syn- punkterna rörande distriktsveterinärernas framtida uppgifter inom rådgivningsarbetet samt framhålla att denna yrkesgrupp i fort- sättningen bör i större utsträckning än vad nu är fallet utnyttjas i bl. a. den gruppråd- givning som förekommer i form av hus- djursdagar och liknande sammankomster.

Rådgivningen har en väsentlig betydelse när det gäller att förebygga olika sjukdo- mar och annat som har negativ verkan inte endast för vederbörande producenter utan även för samhället i övrigt. Den del av distriktsveterinärernas ersättning som kan komma att utgå som fast avlöning av sta— ten kan såsom närmare utvecklas i annat sammanhang enligt utredningens mening bl. a. ses som ersättning för dessa tjänste- mäns deltagande i det sjukdomsförebyggan- de arbete som samhället har ett direkt in-

tresse av samt även som en ersättning för de tjänster distriktsveterinärerna utför såsom en förmedlande länk i kedjan forskning— försök—rådgivning.

7.4.4 Livsmedelshygieniska m. fl. uppgifter

Vad härefter angår distriktsveterinärer- nas arbetsuppgifter på det livsmedelshy- gieniska och övriga omgivningshygieniska området må erinras om att distriktsveterinä- rernas medverkan härutinnan är reglerad främst av allmänna veterinärinstruktionen, som i sin tur hänvisar till livsmedelsstadgan och hälsovårdsstadgan. Den utformning nämnda författningar i detta avseende er— hållit ger dock föga vägledning och i dessa utsägs strängt taget inte något annat än att skyldighet respektive rättighet föreligger för distriktsveterinär att i viss utsträckning delta i hälsovårdsnämnds sammanträde.

Som framgått av SCB:s undersökning är de direkta insatserna från dessa veterinärers sida på förevarande områden mycket be— gränsade. Som förut framhållits är dock de veterinärmedicinska åtgärder som eljest vid- tas, främst inom animalieproduktionen, ofta av betydelse också för bl. a. livsmedlens hy- gien och kvalitet. Beaktas bör också att ett inte obetydligt antal distriktsveterinärer — sammanlagt ett 80-tal — vid sidan av sin tjänst är engagerade såsom ordförande eller ledamot i hälsovårdsnämnders arbete. Härigenom kan dessa befattningshavares spe- ciella kunskaper på detta område särskilt tas till vara.

Som förut erinrats skall utredningen en- ligt sina direktiv pröva de framtida veteri- nära insatserna vad gäller livsmedelskontrol- len och därmed sammanhängande uppgifter. Livsmedelsstadgekommittén som arbetat pa— rallellt med utredningen har haft i uppdrag att se över livsmedelsstadgans kontrollföre- skrifter men även formerna för kontrollen, kontrollorganens befogenheter och ledningen av livsmedelskontrollen. Utredningen har i enlighet med sina direktiv haft samråd med livsmedelsstadgekommittén, vilken såsom förut nämnts numera lagt fram förslag till ny livsmedelsstadga. Härav framgår bl. a.

att denna kommitté föreslagit inrättandet av en livsmedelsstyrelse, i vilken veterinärsty- relsen skall gå upp. I övrigt föreslås livs- medelskontrollen uppbyggd på principiellt samma sätt som f. n., vilket bl. a. innebär att regionalt ansvarig blir länsstyrelsen och lokalt hälsovårdsnämnden. Skyldigheten för läkare och veterinärer i offentlig tjänst att medverka vid livsmedelskontrollen har bibe- hållits, vilket sålunda bl.a. innebär att distriktsveterinärerna även i framtiden i princip skall fylla liknande uppgifter som f. 11.

I fråga om den närmare innebörden av den ifrågavarande medverkan från distrikts- veterinärernas sida har särskilda överlägg- ningar ägt rum mellan de båda utredningar— na, livsmedelsstadgekommittén och veteri- närväsendeutredningen, varvid enighet upp- nåtts om följande riktlinjer.

Livsmedelsstadgekommitténs olika förslag innebär bl. a. att de kommunala hälsovårds- nämnderna skall intensifiera sin livsmedels- kontrollerande verksamhet och i sådant syfte liksom hittills anställa särskilda tjänstemän, som erhållit speciell utbildning för ändamå- let. Det oaktat kommer det utan tvekan un- der nu överskådlig tid att föreligga behov av kompletterande insatser även från annat håll. Mot bakgrund av utbildning, upp- gifter i övrigt m.m. bör bl.a. distriktsvete- rinärerna fullgöra dylika kompletterande in- satser i form av en allmän observationstjänst med skyldighet att till vederbörande myn- digheter rapportera iakttagna missförhållan- den som inte avhjälps i annan ordning samt i övrigt medverka i det allmänna arbetet med förkovran av livsmedelshygienen. Dist— riktsveterinärerna bibehåller härigenom prin— cipiellt samma ställning och uppgifter i detta avseende som tidigare och som provinsial— läkarna har fått genom föredragande depar- tementschefens uttalande vid anmälan av prop. 1961: 181. De myndigheter som enligt eljest gällande bestämmelser är överordna- de i förhållande till distriktsveterinärerna bör Vidare liksom f.n. kunna uppdra åt distriktsveterinär att uföra särskilda inspek- tioner. Bl.a. med hänsyn till den uppbygg- nad livsmedelskontrollen principiellt erhållit, bör distriktsveterinärerna däremot inte få

ställning som egen självständig myndighet inom livsmedelskontrollen. Förutsättning för att dessa skall få utföra särskilda kontroll- uppgifter, t. ex. direkta inspektioner i andra fall än där kännedom erhållits om sannolikt missförhållande bör alltså vara förordnan— de av därtill behörig myndighet. Såsom för- utsättning för inspektion vid sannolikt miss- förhållande bör dock gälla föregången an— mälan till vederbörande myndighet.

Även om distriktsveterinärerna sålunda kommer att kunna göra inte obetydliga in- satser till fromma för livsmedels- och annan omgivningshygien bör dessa insatser dock inte övervärderas och tagas till intäkt av an- svariga myndigheter för att underlåta att vidta åtgärder som primärt ankommer på dessa myndigheter. Man bör nämligen bl. a. hålla i minnet, att distriktsveterinärernas ar- betsuppgifter inom hälso- och sjukvården bland husdjuren i allmänhet är av sådan omfattning och av så kvalificerad natur att det inte är att förvänta att deras insatser på olika hygienavsnitt skall kunna ersätta för ändamålet särskilt anställda specialisters. Distriktsveterinärernas kapacitet på ifråga- varande område bör emellertid i fortsätt— ningen kunna tagas till vara på ett bättre sätt än f. it. I sådant syfte bör de beredas vidgade möjligheter att deltaga i hälsovårds- nämndernas arbete. Bestämmelserna i detta ämne är f.n. så utformade att det ankom— mer på ordföranden i hälsovårdsnämnd att bedöma, om distriktsveterinären skall kallas. till nämndens sammanträden.

Enligt livsmedelsstadgekommitténs och ve- terinärväsendeutredningens samstämmiga mening borde emellertid i framtiden bl. a. distriktsveterinär städse kallas, såvida inte särskilda skäl talar häremot. Sådana särskilda skäl kunde t.ex. föreligga om fråga är om sammanträde med sådana ärenden på dag- ordningen, som uppenbarligen ligger helt utanför distriktsveterinärens kompetensom- råde eller om vederbörande kommun har anställt särskild stadsveterinär (motsv.). Det normala skulle dock vara att distriktsveteri— nären kallas. Samtidigt borde införas skyl- dighet för distriktsveterinär att närvara vid nämndens sammanträden och även deltaga i överläggningarna, såvida han inte är hind-

rad av andra brådskande tjänsteuppgifter, t. ex. inom akutsjukvården.

I utlåtande den 12 juni 1970 över livs- medelsstadgekommitténs betänkande har ut- redningen erinrat om att det förslag till ändring av 9 & hälsovårdsstadgan som kom- mittén lagt fram i princip är i överensstäm- melse med vad som överenskommits vid nyssnämnda samrådsförfarande men att det i kommitténs förslag fått en mera katego- risk utformning än vad som angivits i det föregående. Paragrafen borde därför enligt utredningens mening få en sådan lydelse att angivna begränsning i skyldigheten för distriktsveterinär att delta i hälsovårds- nämnds sammanträde kommer till uttryck. Utredningen vidhåller denna sin uppfatt- ning och presenterar i det följande ett eget förslag till utformning av ifrågavarande pa— ragraf. Utredningen har också övervägt att lägga fram förslag till sådan ändring av 16 å i allmänna veterinärinstruktionen att distriktsveterinärs övriga skyldigheter på fö- revarande områden kommer till klarare ut— tryck än vad nu är fallet. Utredningen av— står dock från detta, då ändringen bör ge- nomföras i anslutning till att ny livsmedels- stadga utfärdas. Utredningen förutsätter att frågan härom aktualiseras i nämnda sam- manhang.

7.4.5 Övriga uppgifter

Utredningen har i det föregående anfört synpunkter på distriktsveterinärernas fram- tida arbetsuppgifter, varvid den gängse upp- delningen på dels hälso- och sjukvård bland husdjur, dels livsmedelshygien och annan omgivningshygien använts. Härutöver finns vissa göromål som hittills ankommit på dist- riktsveterinärerna och även för framtiden bör ombesörjas av denna yrkeskategori men som inte utan vidare låter sig klassificeras på angivet sätt. Utredningen tänker härvid i första hand på djurskyddsfrågor. Distrikts- veterinär åligger sålunda att tillse att gällan- de föreskrifter rörande djurskyddet efterle- ves. Den författning som härvid främst är aktuell är djurskyddslagen med följdförfatt- ningar m.m. Enligt 14 5 lagen har hälso-

vårdsnämnden i orten att öva tillsyn över djurens vård och behandling. För sådant ändamål skall nämnden utse en eller vid behov flera tillsynsmän. Vid tillsynen med— verkar bl. a. distriktsveterinären. Även om de uppgifter som är att hänföra till djur- skyddet rent tidsmässigt inte spelar så stor roll, bör dock dessa givetvis även i fort- sättningen ingå som ett väsentligt led i dist- riktsveterinärernas samlade arbetsuppgifter. Såsom framgår av den föregående redo- görelsen innehar vidare många distriktsve- terinärer veterinära uppdrag vid sidan av tjänsten. Distriktsveterinär är sålunda skyl- dig att efter förordnande av veterinärstyrel- sen mot ersättning som styrelsen godkän- ner bestrida göromål som ankommer på in- nehavare av veterinärtjänst vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom distriktet i eller i närheten av stationsorten. Övriga uppdrag av här avsett slag är dels baserade på förordnande av veterinärstyrelsen, varvid när det gäller uppdrag som t. ex. gränsve- terinär det måste anses vara ett arbetsgivar- intresse att tjänsterna upprätthålls, dels av frivillig karaktär. Bisyssleuppdrag av det se- nare slaget regleras av 8 & i allmänt avlö- ningsavtal för statliga och vissa andra tjäns- temän (AST), där det heter att tjänsteman är skyldig att på anfordran lämna uppgift till arbetsgivaren huruvida och i vilken om- fattning han innehar bisyssla. Uppgift om sådan må avkrävas tjänsteman endast om arbetsgivaren finner anledning därtill med hänsyn till tjänstemannens sätt att utöva tjänsten. Arbetsgivaren äger ålägga tjänste— man att helt eller delvis upphöra med bi— syssla som enligt arbetsgivarens bedömande inverkar hindrande på tjänstutövningen. De veterinära göromål av olika slag som förekommer och som inte tillhör distrikts— veterinärs tjänst såsom t.ex. medverkan i organiserad hälsokontroll är ofta, och sär- skilt gäller detta i de delar av landet där djurtätheten inte är särskilt stor, av den ringa omfattning att de inte utgör underlag för särskilda tjänster. För att göromålen skall kunna utföras av kompetent personal kan det därför vara nödvändigt att anlita distriktsveterinärer härför. Sådana uppdrag har hittills även stundom ansetts utgöra ett

lämpligt komplement till distriktsveterinär, som eljest inte har full sysselsättning i sitt distrikt. Även om sådana arrangemang som här avses många gånger i och för sig är praktiska och önskvärda även i framtiden, bör distriktsindelningen i möjligaste mån dock utformas så att göromålen som dist- riktsveterinär ger vederbörande normal sys- selsättning.

7.4.6 Sammanfattning

En sammanfattning av distriktsveterinärer- nas arbetsuppgifter sådana de här kommit till uttryck skulle kunna uttryckas så att dessa veterinärer även i framtiden skall ha sin verksamhet förlagd till främst två hu- vudområden, nämligen dels djursjukvård och djurhälsovård, dels hygien. Den först- nämnda gruppen av uppgifter måste till övervägande del karakteriseras som led i produktionsprocessema inom djurhållning- en. Med hälso- och sjukvården följer dock automatiskt en övervakning av djurskydds- lagens efterlevnad, av smittosamma sjuk- domars utbredning och vägar för sprid- ning samt även av omgivningshygienen. Men även andra uppgifter än de som är att hän- föra till det sistnämnda området innehåller uppenbarligen inte obetydliga moment av hygienisk karaktär, t. ex. övervakning av att hygienen på produktionsplatserna är sådan att den inte påverkar de producerade livs- medlens hygieniska kvalitet i negativ rikt- ning. Dessa uppgifter är följaktligen också av direkt intresse för det allmänna. Djursjukvården och -hälsovården har hit- tills ofta sagts vara i alltför hög grad av diagnostisk och terapeutisk karaktär. Även om sådana insatser även i fortsättningen måste anses utgöra kärnan i distriktsveteri- närernas arbete, bör det dock beaktas, att de samtidigt utgör grunden för sådana and- ra insatser av mera rådgivande karaktär som bl. a. avser att förhindra att liknande sjuk- donisfall skall uppträda i samma besättning. Dessa råd och anvisningar måste också ba- seras på miljökännedom (stallförhållanden, foder, vatten etc), vilken distriktsveterinä- rerna med lätthet förvärvar genom sin kon-

takt med besättningarna. Dylika kunskaper är av värde långt utanför de besättningar där iakttagelserna görs och således av stor betydelse som ett led i det allmännas hälso- och hygienövervakning. Det är utredningens förhoppning att de olika organisatoriska åt- gärder utredningen i skilda sammanhang fö- reslår skall, om de genomförs, ge distrikts- veterinärerna möjlighet att i än högre grad än hittills göra insatser av profylaktisk ka- raktär till båtnad inte bara för de enskilda djurägarna utan även för samhället i övrigt. Härigenom kommer bl. a. de önskemål som uttalats från livsmedelsstadgekommit— téns sida om ökade insatser från olika håll till fromma för livsmedelshygienen att kun- na tillgodoses också av distriktsveterinärerna.

7.5 Vissa allmänna förutsättningar i övrigt för veterinärdistriktsorganisationen

Utredningen har i det föregående tagit ställ-» ning för en fortsatt statlig distriktsveterinär- organisation samt till de arbetsuppgifter som skall ankomma på denna. I det följande skall anges vissa andra förutsättningar som bör' gälla för den framtida organisationen på det— ta område.

7.5.1 Organisationens principiella uppbyggnad

Behovet av veterinära insatser av natur att böra tillgodoses av distriktsveterinärer mäts f.n. ut -—— såsom namnet antyder —— på grundval av en distriktsindelning. Varje lärt är sålunda indelat i distrikt. Varje sådant omfattar ett av Kungl. Maj:t fastställt om— råde. I veterinärdistriktet finns en distrikts- veterinär, som är skyldig att bo på den av Kungl. Maj:t fastställda stationeringsorten. Distriktsveterinärs tjänstgöringsskyldighet omfattar i princip endast det egna distrik- tet. Om veterinärstyrelsen bestämmer det, är han dock skyldig att fullgöra tjänsteålig— ganden som avser också annat veterinär— distrikt än det där han är stationerad. Det accepteras också att en distriktsveterinär även i andra fall utövar praktik utanför det

egna distriktets gränser. Det förekommer därför att distriktsveterinär har viss praktik inom angränsande distrikt, särskilt i de fall då djurägaren har nämare till denne än till »egen» veterinär.

Bakom indelningen i bestämda distrikt ligger bl. a. kravet på att avnämama av distriktsveterinärernas tjänster alltid skall kunna vända sig till veterinär med skyldig- het att tillhandagå med sjukvård och andra förrättningar. Dessutom anses det, med hän— syn till distriktsveterinärernas tjänsteåliggan- den på såväl det sjukvårdande som det om- givningshygieniska området, innebära en be- stämd fördel att ha tillgång till veterinärer med den lokal— och personkännedom som följer med en mer eller mindre långvarig verksamhet inom visst distrikt. Detta är sär- skilt påtagligt när det gäller de skillnader i sjukdomsförhållanden som föreligger i oli- ka delar av landet och är också anledningen till att veterinärstyrelsen i princip inte med— ger transport till nytt distrikt förrän efter fem års distriktsinnehav. Att tjänstgörings— skyldigheten är fastställd till ett distrikt är inte något för veterinärväsendet unikt. Sam— ma ordning möter på andra förvaltningsom- råden både statliga och kommunala. Exem- pel härpå utgör lantmäteriet och provinsial- läkarväsendet. Det har likväl, bl.a. i den debatt om en ny distriktsindelning som före- kommit inom berörda kretsar, förts fram den tanken att den av Kungl. Maj:t fastställ- da distriktsindelningen för framtiden borde slopas. I stället skulle införas den ordningen att varje län skulle tilldelas ett visst antal tjänster utan att särskilda distrikt inom lä- nen fastställdes. Innehavarna av dessa tjänster skulle i stället mer eller mindre fritt äga välja tjänstgöringsområden och även stationsorter. Till grund för detta för- slag ligger bl. a. den tanken att ett sådant system skulle bli mindre stelt än det nuva- rande och att konkurrensen olika veterinä- rer emellan skulle kunna leda till en i olika avseenden bättre service.

Gentemot en sådan ordning må emellertid framhållas att det allmänna med anställandet av vissa veterinärer i statlig tjänst velat ska- pa garantier för att i princip samtliga invå- nare i ett län på ett bekvämt sätt skall få

tillgång till veterinär sakkunskap. Om dessa garantier skall kunna uppfyllas, måste up- penbarligen vissa regler om tjänstgörings- skyldighet m.m. utfärdas. Det är då tro- ligt att sådana regler i praktiken inte skul- le få i stort sett annan innebörd än vad systemet med fasta distrikt innebär. Oavsett reglernas innehåll är det också troligt att en mer eller mindre fast distriktsindelning i praktiken skulle uppkomma. De fördelar man velat vinna med att slopa distriktsin- delningen synes därför inte särskilt stora och uppväger inte nackdelarna med detta.

Såsom motiv för anställandet av statliga distriktsveterinärer har utredningen för sin del —— och detta innebär inte någon nyhet — anfört bl.a. behovet för samhället att ha tillgång till veterinärmedicinsk expertis för allmän sjukdomsövervakning och för djurskydds- och omgivningshygieniska upp- gifter. För att denna expertis rationellt skall kunna utnyttjas bör vederbörande ha den lokal- och personkännedom som erhålles genom en mera långvarig tjänstgöring inom visst område. Över huvud kan sägas att åt— minstone vissa av fördelarna med statligt an' ställda distriktsveterinärer skulle gå förlora— de, om man övergav ordningen med be— stämda tjänstgöringsområden. Som förut nämnts finns liknande indelningar på andra förvaltningsområden. Det torde inte vara en tillfällighet att så är fallet. Det krav på administrativ ordning och reda som bör följa med en verksamhet av förevarande karaktär tillgodoses nämligen härigenom på ett bättre sätt än eljest. Vad nu anförts be— höver dock såsom utredningen senare kom— mer att utveckla, inte nödvändigtvis inne- bära att endast en veterinär skall avses för ett sådant område.

Av skäl som nu anförts anser utredningen alltså att behovet av distriktsveterinärer även i fortsättningen bör mätas ut på grundval av en uppdelning av landet i distrikt.

7.5.2 Frågan om behovet av en total över— syn av distriktsindelningen

Med vad sålunda anförts har utredningen tagit ställning för att behovet av veterinära

insatser för i första hand animalieproduk- tionens behov även i framtiden bör tillgodo- ses av en organisation som i likhet med den nuvarande bygger på en distriktsindelning. Mot bakgrund härav har utredningen an- sett sig böra överväga, om de ändringar i den nuvarande indelningen som utveckling- en i olika avseenden utan tvekan nödvän- diggör bör ske inom den nuvarande orga- nisationens ram eller om en total översyn av indelningen bör komma till stånd. Här- om må anföras följande.

I direktiven för veterinärväsendeutredning— en erinras om att veterinärväsendets orga- nisation varit i huvudsak oförändrad under en tidsperiod som präglats av stora om- daningar inom jordbruksnäringen. Husdjurs- skötseln har ändrats såväl med hänsyn till djurslag, djurantal och besättningsstorlekar som i fråga om driftsformer och djurvärden. Veterinärinsatserna har i ökad utsträckning kommit att inriktas på förebyggande hälso- vård. Sådan vård har kommit att framstå som minst lika betydelsefull för animaliepro- duktionen som den akuta djursjukvården. Sport- och sållskapsdjurens antal har sam- tidigt ökat.

Huvudsyftet med utredningens arbete an- ges i direktiven böra vara att anpassa veteri- närväsendets uppgifter och organisation till utvecklingens krav. Utredningen bör i första hand söka klarlägga behovet och arten av de framtida veterinära insatserna inom häl- so- och sjukvården bland husdjuren. Tyngd- punkten i de sakkunnigas arbete synes böra ligga på att åstadkomma en rationellt utfor- mad veterinär organisation som betjänar animalieproduktionen inom jordbruket ge- nom en mot sjukdomar och andra störning- ar inriktad förebyggande verksamhet. Sär- skild hänsyn bör tas till jordbrukets ratio— nalisering.

Nu återgivna delar av veterinärväsende- utredningens direktiv innehåller i kompri- merad form de viktigaste skälen som kan anföras för en översyn av distriktsveterinär- organisationen. Dessa är i sig själva inte särskilt märkliga utan tvärtom naturliga mot bakgrund av den utveckling som ägt rum i de hänseenden som har betydelse för lan- dets indelning i veterinärdistrikt. Det kan

likväl finnas anledning att något utförligare än som skett i direktiven belysa vad som ligger bakom kraven på en översyn av nämnda indelning.

Då distriktsveterinärväsendet förstatliga- des år 1934, fastställdes en distriktsindel- ning som i allt väsentligt överensstämde med den som varit gällande under den tid landstingen haft som uppgift att vara huvud- män för distriktsveterinärkåren. Den av landstingen tillämpade indelningen gick i sin tur många gånger tillbaka på förhållandena i slutet av 1800-talet. Även om efter för- statligandet inte så få ändringar genom- förts, kan det likväl med direktivens ord sägas att organisationen i huvudsak varit oförändrad under en tidsperiod som präg- lats av stora omdaningar inom jordbruks- näringen.

Tidigare har redovisats vissa uppgifter rörande utvecklingen av det svenska jord- bruket. Dessa belyser den nyss angivna om- daningen. Här må erinras om att antalet brukningsenheter under de senaste 40 åren minskat med mer än hälften, så att antalet med en areal över 2 ha enligt 1969 års uppgifter utgör 162000 från att ha varit 307 000 år 1927. Åkerarealen har gått ned från 3.6 milj. ha till 3.03 milj. ha vid bruk- ningsenheter över 2 ha. Även husdjursstoc- ken har under samma tidsperiod undergått väsentliga förändringar. Hästamas antal har totalt minskat från 579 000 till 68 500, me- dan sporthästarnas antal samtidigt ökat till omkring 33 000 jämte omkring 10 000 pon- nies. (I uppgiften om totalantalet hästar in— går delvis sporthästar och ponnies). Nöt- kreaturens antal har reducerats från 2.7 milj. till 2.04 milj., varav antalet kor 816 000. Antalet svin har däremot ökat från 1.2 milj. till 2.1 milj. Nu nämnda uppgif- ter hänför sig i stort sett till brukningsen— heter med mer än 2 ha åker. Medan hästar och kor tidigare fanns vid praktiskt taget samtliga brukningsenheter, visar frekvens- uppgifterna från senaste jordbruksräkning att hästar 1966 fanns vid ca 34 % av alla brukningsenheter och nötkreatur vid 78 %. Av tillgängliga uppgifter framgår också att åkerarealen under 1960-talet minskat med 1.1 % per år och att den i genomsnitt för

hela 1960—talet nedgått med ca 35000 ha per år, att antalet brukningsenheter under 1960-talet minskat med omkring 9 000 per år, medan minskningama under 1950-talet var ca 5 000 per år, att antalet i jordbruket förvärvsarbetande 1950—1965 minskat med knappt 5 % per är, gifta medhjälpande kvin- nor ej medräknade, att antalet kor minskat med drygt 30000 per år under 1950-talet, med drygt 45 000 per år under första delen av 1960-talet samt ca 37 000 årligen 1966 —l969 samt att antalet brukningsenheter med kor minskat med 28 000 perioden 1966 —l969, medan totala antalet nedlagda bruk- ningsenheter uppgick till 24 000 under sam- ma period.

Samtidigt som de jordbrukets djur som ur veterinär synpunkt är särskilt arbetskrä- vande sålunda i stort sett minskat kraftigt, har antalet andra djur ökat. Förut har t. ex. sporthästarna nämnts. Hundarnas antal har under de senaste 20 åren i stort sett för- dubblats och uppgår nu till omkring 400000.

Nu angivna utveckling understryker utan tvekan behovet av en översyn av veteri- närdistriktsindelningen. Men även andra förändringar i samhället har betydelse i det— ta sammanhang. Här må pekas på vägväsen— dets radikalt ändrade förhållanden. Då den ursprungliga distriktsindelningen kom till, var häst och vagn fortfarande i stor utsträck- ning det transportmedel distriktsveterinären i första hand hade att lita till. Bilismens ge— nombrott och den därmed följande upprust- ningen av vägnätet har i hög grad i de fles- ta delar av vårt land förbättrat möjligheterna för distriktsveterinärerna att snabbt komma fram till även relativt avlägset boende djur- ägare. En omstrukturering av jordbruksnä— ringen har också skett på så sätt att sam- tidigt med att antalet brukningsenheter mins— kat, har en viss koncentration av jordbruket ägt rum till de trakter av Vårt land som har de största naturliga förutsättningarna för jordbruk. Många avsides och otillgängligt belägna djurbesättningar har försvunnit. För- ändringen i olika hänseenden av jordbruket väntas fortsätta och belyses bl.a. ingående av den utredning om åkerjordens framtida omfattning och lokalisering som lantbruks-

styrelsen utfört och som i sina huvuddrag återgivits i det föregående.

En konsekvens av att den nuvarande dist- riktsindelningen i stort sett är av gammalt datum är att denna inte följt med de för- ändringar som ägt rum i fråga om t. ex. ri- kets indelning i borgerliga primärkommuner. Distriktsindelningen är således inte anpassad till vare sig den s.k. storkommum'eformen eller indelningen i kommunblock. Detta be- höver om man bara ser till förhållandena för djursjukvården i och för sig inte inne- bära några egentliga nackdelar. Förändring— arna försvårar dock en uppföljning av sta- tistiska och andra data som är av betydelse vid bedömande av den lämpligaste arronde- ringen av veterinärdistrikten.

Distriktsveterinärerna har främst sina upp- gifter koncentrerade på hälso— och sjukvård för animalieproduktionens djur. Men de har även vissa åligganden inom livsmedelshygien och annan omgivningshygien. I detta avse- ende har de såsom tidigare nämnts bl. a. att gå de kommunala hälsovårdsnämndema till handa. De förändringar i olika avseenden som ägt rum i fråga om både den kommu- nala indelningen och det sakliga innehållet i de omgivningshygieniska arbetsuppgiftema har otvivelaktigt även betydelse för distrikts- veterinärindelningen. Det bör sålunda fram- hållas att distriktsveterinärernas insatser på nu nämnda områden utan tvekan underlät— tas om distriktsindelningen anknyts till de borgerliga primärkommunerna.

På samma gång som det sålunda kan kon- stateras att stora förändringar ägt rum i de så att säga yttre förutsättningarna för dist- riktsveterinärernas arbete, har också betydel- sefulla sådana inträffat när det gäller veteri- närmedicinen som sådan. I sitt betänkande Sluten djursjukvård framhöll utredningen att veterinärmedicinen under senare år under- gått en väsentlig utveckling. Exaktare diag- nostik och förbättrade behandlingsmetoder kemoterapi, avancerad kirurgi o.s.v. -— hade gjort att veterinärerna numera i långt högre grad än tidigare kunde både förebyg— ga sjukdomar och till hälsa återställa sjuka djur. Vidare hade djursjukvården på samma sätt som humansjukvården gått mot en allt större specialisering. Samtidigt hade nya

driftformer och det forcerade utnyttjandet av animalieproduktionens djur gjort dessa mera känsliga för olika störningar. För att tillvarataga nämnda landvinningar och ytter- ligare utveckla dessa hade statsmakterna år 1965 beslutat om en upprustning av den ve- terinärmedicinska undervisningen och forsk- ningen.

Denna bedömning som utredningen alltså gjorde i anslutning till sin prövning av frå- gan om den slutna djursjukvården gäller allt- jämt. Det är självklart att angivna utveck- ling också måste ha betydelse för frågan om den lämpligaste indelningen av landet i ve- terinärdistrikt.

Den nu på olika områden skildrade ut- vecklingen belyser behovet av en total över- syn av distriktsveterinärväsendet, som alltså inte bör begränsas till en översyn inom den nuvarande indelningens ram. Denna utveck- ling och detta behov understryks också av de olika statistiska data som utredningen re— dovisat i fråga om distriktsveterinärväsen- dets utveckling ävensom av SCB:s under- sökning. I detta sammanhang må också er— inras om den relativt stora spännvidd i frå- ga om distriktsveterinärernas arbetsbörda som påvisats. Vilken indelningsgrund som än tillämpas torde det dock inte vara möjligt att helt utjämna skillnaderna i detta avse- ende. Dessa är nämligen delvis beroende av de väsentligt olika förhållanden under vilka distriktsveterinärerna i skilda delar av vårt land bedriver sitt arbete. En utjämning bör dock kunna åstadkommas. Det är en av ve— terinärväsendeutredningens viktigaste upp- gifter att lägga fram sådana förslag som tillfredsställer dylika krav. Vilka andra så- dana som en ny distriktsindelning skall upp- fylla, kommer att belysas i det följande.

7.5.3 Allmänna krav på distrikten

Utredningen har förut angivit de arbetsupp- gifter som enligt utredningens mening i framtiden bör ankomma på distriktsveteri- närerna. Även om utvecklingen i samhället i stort, jordbrukets produktionsutveckling, upptäckten av nya sjukdomar o.s.v. har stor betydelse för dessa uppgifter, är det dock

sannolikt att dessa i stort sett även i fortsätt- ningen kommer att vara av ungefär samma karaktär som för det närvarande. Svårare är det däremot att bestämma omfattningen av arbetsuppgiftema i framtiden. Denna ut— gör dock i väsentliga avseenden grunden för uppbyggnaden av den kommande distrikts— organisationen. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas denna fråga. Men även andra faktorer än arten och omfattningen av arbetsuppgiftema måste tillmätas bety- delse i sammanhanget. Här skall några så- dana faktorer beröras och värderas.

Till att börja med må framhållas att en god organisation i sig själv är en förutsätt- ning för att arbetsuppgiftema skall kunna utföras på ett tillfredsställande sätt. Organi- sationen är dock endast den yttre ramen för arbetet. En skicklig och välutbildad personal med lämplig utrustning och teknik fordras för att denna ram skall kunna fyllas med in— nchåll. Distriktsveterinären får sin grund- läggande utbildning vid veterinärhögskolan. Utbildningen fick sin nuvarande utformning m.m. genom beslut vid 1965 års riksdag och måste därför sägas tillgodose moderna krav. Det oaktat föreligger otvivelaktigt ett fortlöpande behov av undervisningens an- passning till utvecklingen på olika områden, vetenskapens senaste rön m.m. Härvid är det bl. a. uppenbart att frågan om en Viss differentiering av veterinärutbildningen med hänsyn till behovet av livsmedelshygieniska insatser blir allt mer aktuell. Det ankommer emellertid inte på veterinärväsendeutredning— en att närmare gå in på dylika frågor. Ut- redningen begränsar sig därför till att utta— la det önskemålet att veterinärstyrelsen i den del av sin verksamhet som avser att främja distriktsveterinärväsendets utveckling även uppmärksammar frågor som avser inrikt— ningen och uppläggningen av undervisning- en vid veterinärhögskolan och tar därav för- anledda initiativ.

Av betydelse för distriktsveterinärens möj- ligheter att göra en insats som motsvarar da- gens krav är inte endast den grundläggande utbildningen utan även den fortbildning som kan erbjudas. Veterinärstyrelsen har under senare år ägnat denna ökad uppmärksamhet, något som enligt utredningens mening är att

hälsa med .tillfredsställelse. De ökade an— slagsbehov som följer härmed bör enligt utredningens mening i möjligaste mån till- godoses.

Kännetecknande för en god organisation är att den är så uppbyggd att den inte en- dast tillgodoser de krav som kan ställas vid dess tillkomst utan också att den successivt kan anpassas till utvecklingens krav. Dist- riktsveterinärorganisationen är beroende av bl. a. omfattningen av förekommande ar— betsuppgifter. Dessa är i sin tur avhängiga av animalieproduktionens struktur m. m. och därför underkastade stora förändringar. Distriktsorganisationen måste därför kunna anpassas till dessa. Det ligger i sakens na- tur att en distriktsorganisation där ändring i omfattningen av ett distrikt får direkt be- tydelse för minst ett annat distrikt gärna blir trögrörlig. Genom att, såsom kommer att framgå av det följande, föreslå inrättan- det av veterinärstationer -— vilka utred- ningen ser som ett mycket väsentligt inslag i den framtida distriktsorganisationen och även distrikt av annan typ som ger syssel- sättning åt mer än en veterinär tror utred— ningen emellertid att möjligheterna till an- passning av organisationen kommer att öka. Nya arbetsuppgifter eller minskade sådana behöver inom ramen för en sådan organi- sation inte få samma omedelbara effekt med krav på ändrad gränsdragning som f. n. när det gäller distriktsindelningen.

En organisation av distriktsveterinärväsen- det som tillgodoser kraven på anpassnings— barhet framstår som särskilt angelägen mot bakgrunden av utvecklingen av det svenska jordbruket. Detta kännetecknas f.n. som bekant av stora förändringar både när det gäller antalet brukningsenheter och omfatt— ningen av dessa, produktionens inriktning m.m. Nu angivna förhållanden har förut siffermässigt belysts. Här må endast fram— hållas att omställningsprocessen är ständigt pågående och något slut på denna kan f.n. inte skönjas. Denna process måste beaktas vid utformningen av distriktsveterinärorga— nisationen, varvid kända planer måste till- mätas vitsord, medan mera löst grundade antaganden bör bedömas med försiktighet.

I detta sammanhang må också erinras om

att inom lantbruksstyrelsen gjorts en utred— ning som syftat till att mera ingående än dit- tills varit möjligt kartlägga den sannolika framtida utvecklingen i fråga om markan— vändningen. Samtidigt har målsättningen va- rit att söka åstadkomma en första etapp i en översiktlig markanvändningsplan för jord- bruket. Huvuddragen av lantbruksstyrelsens utredning har redovisats i det föregående. Som bekant har resultatet av denna blivit omstritt. Erinras må dock om att vid den under senare år genomförda länsplaneringen för jordbrukets del den ifrågavarande inven— teringen varit utgångspunkt. Utredningen har för sin del inte någon anledning att del- ta i den sålunda förda diskussionen utan vill endast helt allmänt framhålla att resultatet :" start otvivelaktigt måste beaktas i den långsiktiga planeringen av uppbyggnaden av distriktsveterinärväsendet. Överhuvud mås- te uppmärksammas att detta måste ingå som en integrerande del av samhällsplaneringen i vidsträckt bemärkelse. Distriktsindelningen är åtminstone i vissa hänseenden att se som en del av den service samhället är berett att ge i olika delar av vårt land. Därvid måste uppenbarligen förhållandena i glesbygdema ägnas särskild uppmärksamhet. Utredningen kommer därför att särskilt behandla frågor som har samband därmed.

Utredningen har förut angivit att det stat- liga distriktsveterinärväsendet i framtiden liksom hittills främst bör vara inriktat på animalieproduktionens behov. Detta blir på så sätt en del av den statliga jordbrukspoli- tiken. Nya riktlinjer för denna fastställdes av 1967 års riksdag. Enligt dessa skall jord- brukspolitiken utformas så att den främjar jordbruksnäringens anpassning till ändrade förutsättningar för såväl jordbruket som det svenska näringslivet överhuvud. Samtidigt kvarstår behovet att genom inhemsk jord- bruksproduktion i tillräcklig omfattning tryg- ga en god beredskap i fråga om livsmedels—. försörjningen. Det anses ur samhällets och konsumenternas synpunkt vara av stor vikt att. den samhällsekonomiska kostnaden för den svenska jordbruksproduktionen blir den minsta möjliga. För jordbrukets del är mål- sättningen att under så långt möjligt samma betingelser som gäller—för näringslivet i öv-

rigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruksproduk- tion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegring- en. Nu anförda riktlinjer måste givetvis få betydelse även för uppbyggnaden m.m. av distriktsveterinärväsendet.

En god distriktsveterinärorganisation fram— står även ur andra synpunkter än de nu an- givna som angelägen. I annat sammanhang har nämnts att bland motiven för ett statligt distriktsveterinärväsende finns kraven på en samhällelig övervakning av sjukdomsutveck- lingen inom "animalieproduktionen och även av andra förhållanden som har betydelse för folkhälsan. Härvid kommer bl. a. de om- givningshygieniska synpunkterna in. Dessa tillmäts i våra dagar allt större betydelse. Livsmedelsstadgekommittén har särskilt be- handlat livsmedelshyginen. För tillgodoseen- det av vad där anförts bör distriktsveterinä- rerna även i framtiden spela en roll. Möjlig- heterna till detta blir som först antytts bl. a. beroende av organisationens utformning.

» Förut har talats om utbildningens roll för distriktsveterinärväsendets funktionsduglig— het. Omvänt kan pekas på att detta har stor betydelse för utbildningsbehovet. En bety- dande del av de veterinärer som utexamine— ras från veterinärhögskolan får sin fram- tida utkomst som distriktsveterinärer. Beho- vet av sådana får därför ett väsentligt in—' flytande på'dimensiöneringen av veterinär— utbildningen och även på omfattningen av de samhällets resurser som bör satsas på denna disciplin.

—» När det gällerdistriktsveterinärorganisa- tionens närmare utformning må framhållas att varje distrikt bör få en sådan arronde— ring att djurägare och andra som kan vara beroende av distriktsveterinärens service får en rimlig sådan. Att ge något direkt mått på vad som är rimlig service torde inte vara möjligt utan här måste vissa allmänna över— väganden komma in. Kraven på service mås- te bl. a. vägas mot kraven på att ett distrikt bör vara så utformat att det ger minstven veterinär sysselsättning av sådan karaktär och omfattning att det svarar mot dennes utbildning och förmåga till insatser i olika

avseenden. Utgångspunkt för nuvarande in- delning har varit att dels söka fördela ar- betsmängden med samtidigt iakttagande av att distriktet gavs ekonomisk bärighet, dels medverka till att distriktsveterinär med hän- syn till det direkta sambandet mellan avstån- det till och kostnaderna för veterinär fanns tillgänglig på rimligt avstånd. Detta har lett till att distrikten i dag är mycket olika både i vad avser ytstorlek och jämförelsetal. Här må erinras om att Kävlinge och Trelleborgs distrikt i Malmöhus län omfattar 19 000 respektive 17 000 ha, medan Arvidsjaurs och Kiruna distrikt omfattar 1 865 000 respekti— ve 1 945 000 ha. Kristianstads och Laholms distrikt hade under år 1966 jämförelsetalen 12084 respektive 12012. Motsvarande tal för Gällivare och Jokkmokks distrikt var 683 och 209. .

Även andra mått på skillnaden i arbets- bördan i olika distrikt finns. Här må endast erinras om resultatet av SCB:s undersök- ning som just ingående belyser dessa skill- nader. Så t. ex. varierar arbetsbördan i tim- mar räknat enligt denna undersökning inom mycket vida gränser.

7.5.4 Distriktsveterinärväsendets servicenivå, m. m.

Det görs ofta gällande att efterfrågan på veterinära insatser inom ett visst område i hög grad är avhängigt av vederbörande tjäns— teinnehavares person. Även om en sådan uppfattning torde vara riktig, är det givet- vis inte möjligt att beakta sådana person- liga egenskaper vid utformningen av dist- riktsindelningen. Man kan inte göra om denna allteftersom distrikten byter inneha- vare. I stället måste vissa allmänna bedö- manden i fråga om servicenivå m.m. bli avgörande. I fråga om denna bör helt all- mänt gälla att tjänster skall effektivt och i överensstämmelse med vetenskap och be- prövad erfarenhet tillhandahållas i en om- fattning som i princip motsvarar en bered- villighet att betala de härmed förenade kost- naderna. Servicen skall med andra ord i överensstämmelse med eljest numera till- lämpade normer vara efterfrågeanpassad.

Häri ligger ett krav på att vederbörande ve- terinärer skall kunna beredas i princip full sysselsättning med sådana arbetsuppgifter för vilka de erhållit särskild utbildning samt att de som efterfrågar tjänsterna bör svara för respektive del av kostnaderna för dist- riktsveterinärväsendet. I detta sammanhang må särskilt erinras om bankoutskottets en- hälligt godkända utlåtande 1966: 50 angå- ende beräkningen av avgifter till statsverket för tjänster till allmänheten. Utskottet fram— höll att prissättningen på tjänster av viss typ till allmänheten enligt utskottets mening ut- gjorde ett betydelsefullt medel för att nå en rationell avvägning av resurserna såväl mel- lan olika sektorer inom samhällsekonomin som inom den offentliga sektorn. Utskottet erinrade vidare om att i de anvisningar som utfärdats för myndigheternas anslagsfram- ställningar fästs stort avseende vid frågan om anpassningen av avgifter och taxor till myndigheternas faktiska kostnader för tjäns- ter som tillhandahålls allmänheten. Här vill utredningen också nämna att statliga åtgär- der på olika områden som från början haft bl.a. sociala utgångspunkter efterhand fått en alltmera samhällsekonomisk syftning.

Det hävdas ibland att allt för höga kosta nader för anlitande av distriktsveterinär kan innebära att vissa jordbrukare underlåter att utnyttja veterinärs tjänster, då sådan med- verkan framstår som påkallad. Detta kan i sin tur medföra en viss risk för att den ur samhällets synpunkt viktiga del i distrikts- veterinärernas arbete som består i allmän sjukdomsövervakning, främst i fråga om zoonoserna, och insyn i djurhållningens hy- gieniska och sanitära förhållanden, kan komma att försvåras. Även om en sådan uppfattning inte torde sakna fog för sig, må erinras om att utredningen, bl. a. mot bak- grunden av den av statsmakterna beslutade allmänna inriktningen av jordbruket som en

mer medvetna om bl.a. den ekonomiska betydelsen av rätt utnyttjade specialistinsat— ser, i detta fall från distriktsveterinärerna. Denna inställning, som efter hand torde bli allt mer fördjupad, utgör också en viss ga- ranti för att samhället genom distriktsveteri— nära insatser får den nyssnämnda insynen som är nödvändig för den samhälleliga över- vakningen av utvecklingen av olika sjukdo- mar m. in.

Det förhåller sig emellertid så att dist— riktsveterinärernas insatser inom t.ex. ani- malieproduktionen och den därtill hörande hygienövervakningen delvis går längre än vad som är direkt betingat av producenter- nas primära behov. De är i stället en följd av samhällets krav i olika avseenden. Den service som distriktsveterinärerna på så sätt och även eljest utför åt samhället —— så- lunda delvis parallellt med insatserna till förmån för animalieproduktionen —— bör därför i enlighet med den förut angivna prin- cipen också ersättas av samhället.

Nu anförda resonemang innebär alltså att avnämarna av distriktsveterinärernas tjänster i princip skall bära de kostnader som följer härmed. För animalieproducenter och andra som lämnar direkta uppdrag till distriktsve— terinärerna synes det naturligt att ersättning-_ en med hänsyn till distriktsveterinärernas ställning som statstjänstemän utgår enligt en på visst sätt konstruerad taxa, som även i fortsättningen lämpligen bör fastställas av Kungl. Maj:t. De insatser distriktsveterinär—' rerna direkt och indirekt gör 'till samhällets fromma är ofta inte på samma sätt så mät— bara att de kan ersättas enligt taxa. En an— nan ersättningsgrund torde därför liksom hit- tills vara nödvändig i detta avseende. Utfor'må ningen av denna sammanhänger emellertid med distriktsveterinärernas anställningsföri hållanden. Innan utredningen kommer in" på frågan härom, skall behandlas andra frå-

näring som bör bedrivas under så likartade gor som har samband med vad nu anförts. förhållanden som möjligt med andra nä- ringar, i andra sammanhang, t.ex. i fråga om den slutna djursjukvården, uttalat sig mot av det allmänna subventionerade vete- rinära tjänster. Jordbrukets utveckling, den större yrkeskunnigheten bland dettas utöva- re m.m. talar också för att dessa blir allt

7.5.5 Vissa bidrag till kostnaderna för an— l-itande av distriktsveterinär, m.m. '

När det gäller ersättningen för den service distriktsveterinärerna ger åt animalieprodu—

center och övriga avnämare av deras tjäns— ter, utgår den f.n. dels enligt den på visst sätt uppbyggda veterinärtaxan, dels på så sätt att distriktsveterinärerna av huvudman— nen-staten utfår viss fast lön, pension och övriga för statstjänstemän gällande löneför- måner. Staten betalar också i enlighet med bestämmelserna i en särskild kungörelse bidrag till mindre bemedlade för djursjuk— vård m. m. Dessa senare bestämmelser in- nebär att staten tar på sig kostnaden utöver visst belopp för anlitande av distriktsveteri- när. För ändamålet finns 5. nionde huvud- titeln uppfört ett särskilt anslag.

Såsom framgår av vad förut anförts ut- talade 1962 års jordbruksutskott med anled- ning av motioner att utskottet var medve— tet om att kostnaderna för djurägare med långa avstånd till jourhavande veterinär var betungande och att vissa lättnader därför var önskvärda. Utskottet fann skäligt, att Kungl. Maj:t underkastade bidragsbestäm— melserna, såvitt var i fråga, en förnyad översyn och i sinom tid framlade de för- slag i ämnet som kunde anses betingade därav.

Den av veterinärstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag sedermera utförda utredningen ut- mynnade i förslag' om' generell ersättning en- ligt vissa grunder till avlägset boende djur- ägare. Förslaget har ej föranlett annan åt— gärd än att det av Kungl. Maj:t överlämnats till utredningen.

Utredningen har i det föregående redovi- sat sin principiella syn på uppbyggnaden av distriktsveterinärorganisationen och bestri- dandet av kostnaderna för denna. Organisa- tionen skall vara efterfrågeanpassad och kostnaden för de tjänster som den erbjuder skall bäras av avnämarna av dessa. Detta innebär en principiell överensstämmelse med de grunder som eljest numera tillämpas för ersättning av tjänster som tillhandahålls av staten och ligger även i linje med utform- ningen av jordbrukspolitiken.

De riktlinjer som sålunda varit vägledan— de för utredningen ger enligt utredningens mening i och för sig knappast utrymme för generella bidrag till kostnaderna för utnytt- jandet av distriktsveterinärernas tjänster. Er-

inras må att riksdagens förut omnämnda hemställan om viss utredning i ämnet främst var betingad av den kostnadsökning för djur- ägarna som uppkommer vid anlitande av jourhavande distriktsveterinär från annat distrikt än det egna. Om utredningens i det följande presenterade förslag att i vissa de- lar av landet inrätta distrikt med mer än en veterinär godtages, kommer dylika kostnads- stegringar att i vissa fall kunna undvikas men i andra kan kostnaderna bli minst lika höga som f.n. Erinras må också om att staten redan genom att anställa distriktsve- terinärer och till animalieproducenters och andras förfogande mot taxebunden ersätt- ning erbjuda dessa veterinärers tjänster ger en inte obetydlig service. Även i övrigt stäl— ler staten resurser till förfogande inom ve- terinärväsendets område.

Utredningen har förut angivit att dist— riktsveterinärorganisationen i princip skall vara efterfrågeanpassad. Detta innebär bl. a. att veterinärdistrikten inom de i egentlig me- ning animalieproducerande områdena kan ges en sådan utformning att kraven på en rimlig service åt producenterna och full sys- selsättning med sådana uppgifter för vilka tjänsteinnehavarna erhållit särskild utbild- ning i regel kan tillgodoses på ett rationellt sätt. Men även inom ramen för en på så sätt uppbyggd organisation kan avstånden till veterinär för många djurägare bli rela- tivt långa. Veterinären måste därför i dessa fall sätta till längre tid för resor. Principen om kostnadsansvaret leder över huvud till att utgifterna för anlitande av veterinär blir olika stora för skilda avnämare. Krav har emellertid framförts om att denna utgift skall vara lika stor oberoende av avstånd till distriktsveterinär och dennes prestation varvid den s.k. sju-kronorsreformen inom humansjukvården tagits som jämförelse. Mot bakgrund av förut nämnda synpunkt att några subventioner inte skall utgå, skulle en sådan reform för jordbrukets del kunna innebära att de jordbrukare som bedriver den mest intensiva animalieproduktionen och där avstånden till distriktsveterinär i regel är små måste subventionera jordbrukarna i övriga delar av landet. Ifrågasättas kan om en_sådan ordning är rimlig. En sådan sub—

vention måste således framstå som princi- piellt mindre lämplig mot bakgrund av ut- formningen av jordbrukspolitiken. Ifråga— sättas kan också om jordbrukarna själva önskar en sådan ordning. Vid jämförelser med förhållandena inom humansjukvården bör beaktas att den s. k. sju—kronorsreformen förutom av sociala skäl — tillkommit för att förenkla tillämpningen av den all- männa sjukförsäkringen. Någon motsvarig- het till denna finns inte inom djursjukvår- den, som för animalieproduktionens del främst måste ses som en ekonomisk fråga. Att aktualisera frågan om en i det allmän— nas regi administrerad försäkring för veteri— närkostnader synes enligt utredningens me— ning inte aktuellt. Djurägarna kan f. ö. re- dan nu i viss utsträckning teckna frivilliga försäkringar inom området.

I Norrlands inland samt vissa bygder i öv- riga delar av landet, där animalieproduk- tion i egentlig mening ej bedrivs, leder ut— vecklingen till en betydande krympning och omlokalisering av jordbruket. Avstånden mellan de områden där förutsättningar på lång sikt för jordbruk är för handen kom- mer att bli betydande. Mellan sådana på lång sikt bestående områden kommer dock under en kortare eller längre övergångstid att finnas ett antal mindre enheter som in- te har förutsättningar att utvecklas men som består så länge de nuvarande ägarna fort- sätter att driva dessa. Inom vissa av de nu befintliga veterinärdistrikten finns anled- ning att räkna med att jordbruk i egentlig mening upphör inom en relativt nära fram— tid.

Anspråket på veterinär service inom här avsedda områden är oförenligt med förut omnämnda krav på rimliga avstånd och full sysselsättning för veterinärerna. Bl. a. med hänsyn till vissa av de motiv som utred- ningen tidigare anfört för bibehållandet av en statlig distriktsveterinärorganisation bör samhället dock enligt utredningens mening ha ett ansvar för att även här ifrågavarande djurägare får möjlighet till veterinär hjälp. Vidare må framhållas att samhället under senare år av sociala skäl redan vidtagit eller förbereder åtgärder för att hjälpa den del av befolkningen som bor kvar i här av-

sedda områden. Att lämna djurägare helt utan sådan service som här avses från sam- hällets sida skulle mot denna bakgrund en- ligt utredningens mening kunna framstå som inkonsekvent. Det låter sig naturligtvis också sägas att servicenivån inom områden av här avsedd typ skall vara lika hög som där en mera intensiv animalieproduktion be- drivs. Det bör dock beaktas att man inom glesbygden inom andra områden av sam- hällslivet måst acceptera att servicenivån blir lägre än på andra håll. Att ifrågasätta att förhållandena inom veterinärväsendet markant skulle skilja sig i detta avseende kan knappast vara motiverat.

Det är inom här avsedda trakter särskilt önskvärt att organisationen ges en sådan utformning att en anpassning av servicen kan ske i takt med jordbrukets utveckling. Om inte vederbörande tjänsteinnehavare skall bli påtagligt undersysselsatt, kan det emellertid i dessa fall bli nödvändigt att gö- ra distrikten så stora, att reseavstånden och därmed resekostnaderna kan te sig avskräc- kande. Sociala skäl men även t.ex. djur— skyddssynpunkter talar för att i dessa fall särskilda åtgärder vidtas för att förbilliga djurägamas kostnader för djursjukvård, så att inte dessa ägare drabbas allt för hårt i ekonomiskt avseende. Sådana åtgärder be- höver enligt utredningens mening inte stå i motsatsförhållande till de principiella rikt- linjer som varit vägledande för utredningen vid uppbyggnaden av den distriktsveterinär- organisation som i första hand skall tillgo- dose animalieproduktionens behov. Distrik- ten bör alltså i dessa fall göras så stora att de ger minst en veterinär sysselsättning var- vid dock kravet på att tjänsten skall vara i huvudsak täckt av egentliga veterinärme- dicinska uppgifter ändå måste sättas be- tydligt lägre än på andra håll. Inom andra distrikt är det vidare tänkbart, såsom ut- redningen närmare skall utveckla i det föl— jande, att till att börja med hålla minst två veterinärer, varav en extra, men med skilda stationeringsorter. Då efterfrågan nått en viss lägsta nivå, bör den extra tjänsten dra- gas in.

Utredningen anser det av skäl som förut nämnts motiverat att djurägarna inom här

avsedda distrikt med extrema avstånd till veterinär endast behöver betala viss andel av resekostnaderna. Utredningen hade från början övervägt att föreslå att bestämmel- serna härom skulle begränsas att endast gäl- la Norrlands inland och övriga egentliga glesbygdsområden. Det må emellertid er- inras, såsom arbetsgruppen för glesbygds- frågor inom Kungl. Maj:ts kansli uttalat i sin år 1969 utgivna skrift, att någon exakt avgränsning i regioner av glesbygdsproble- men inte är möjlig att göra. Därtill kommer att sådana författningsbestämmelser skulle bli svåra att utforma på ett enkelt sätt. Ut- redningen har därför funnit sig böra före- slå att de ges generell räckvidd. Även om bestämmelserna i främsta rummet kommer att vinna tillämpning i Norrlands inland och därmed jämställda trakter, kan de få bety- delse även i vissa andra fall. Bl.a. rätt- viseskäl talar därför enligt utredningens me- ning för utredningens ställningstagande.

Arbetarskyddsstyrelsens i annat samman- hang omnämnda beslut om tolkningen av arbetarskyddslagens bestämmelser om vecko- vila kan komma att kräva en utvidgad och regelmässig tillämpning av joursystemet mel- lan olika distrikt. Ifrågavarande ersättning till avlägset boende djurägare motiveras en- ligt utredningens mening därför också av de ökade kostnader som till följd härav kan uppkomma för vissa av nämnda djurägare.

Hur bestämmelserna i ämnet närmare bör utformas, återkommer utredningen till läng- re fram. Det må i sammanhanget erinras om att många kommuner eller andra sam- fälligheter lämnar bidrag till kostnader för anlitande av distriktsveterinär. Utredningen anser sig inte ha anledning att räkna med att förhållandena i dessa avseenden i fram- tiden skall bli annorlunda.

Vad gäller de sedan 1937 utgående bidra— gen till mindre bemedlade djurägare är des- sa enligt utredningens mening närmast att betrakta som en social kostnad som i prin— cip tills vidare bör behållas. De nuvarande bestämmelserna i ämnet fastställdes år 1946 och gränsen för erhållande av bidrag änd— rades senast 1958. Utredningen har för sin del inte ansett sig böra ifrågasätta någon ändring i dessa bestämmelser.

7.5.6 Typer av veterinärdistrikt

Förut har nämnts att f. 11. en distriktsveteri- när tjänstgör inom varje distrikt. I utred- ningens direktiv nämns emellertid särskilt att möjligheten att upprätta veterinärstatio- ner inom stora distrikt med betjäning av mer än en veterinär jämte annan personal bör prövas. Som ett led i övrvägandena av denna fråga har utredningen — som utför— ligt redovisas i annat sammanhang — med vederbörligt bemyndigande anordnat för— söksverksamhet med veterinärstationer. (Här må nämnas att då utredningen i det följan— de talar om veterinärstation eller stations- distrikt härmed avses distrikt med minst tre veterinärer. Inom provinsialläkarväsendet ta- las om stationer även i det fall då fråga är om station med endast en läkare.) Till den- na redogörelse hänvisas i första hand. Här må endast erinras om att verksamheten på- gick under ett halvt år i Örebro och om— fattade fyra distrikt med i princip tre tjänst- görande veterinärer. I Norrköping var mot- svarande tidsperiod fem månader. Antalet distrikt var där tre liksom också antalet del- tagande veterinärer. Efter försökens slut in- hämtade utredningen från berörda parter —— jordbrukare och deras organisationer, vete- rinärstyrelsen, deltagande veterinärer m.fl. —uppgifter om erfarenheterna av verksam- heten och om lämpligheten av att i framti- den införa ett system med veterinärstatio— ner.

Av de sålunda infordrade svaren kan, som också framgår av den föregående redogörel- sen, utläsas att erfarenheterna i stort sett är mycket positiva och att systemet med vete— rinärstationer anses vara värt att satsa på för framtiden. Utredningen, som bl. a. vid ett par tillfällen överlagt med i försöken delta- gande veterinärer, har också för egen del bibringats en positiv inställning i saken. Utredningen har sålunda blivit övertygad om att veterinärstationerna — såsom redan motsvarande stationer inom humansjukvår— den visat sig vara -—— innebär en organisa- tionsform som är förenad med så många fördelar att den bör bli ett stadigvarande in- slag i det framtida distriktsveterinärväsendet. I det följande skall utredningen närmare ut-

veckla de synpunkter som varit bestämman- de för denna utredningens ståndpunkt.

Veterinärmedicinen har under senare år undergått en väsentlig utveckling, som bl. a. innebär att ständigt nya rön kan föras ut i den praktiska verksamheten. Som distrikts- veterinärväsendet hittills varit organiserat, har de enskilda veterinärerna ute på fältet trots ambitioner att följa utvecklingen ofta svårigheter att göra detta. De upplever ofta tillvaron som yrkesmässigt isolerad. Även om de per telefon kan få råd när det gäl- ler komplicerade eller eljest intressanta fall, föreligger ett behov av att direkt kunna dis- kutera dylika fall med kolleger. Det har från den förut omnämnda försöksverksam- heten omvittnats av de deltagande veterinä— rerna att de funnit det mycket stimulerande att kunna få ta upp sådana frågor med kol- leger. Ett ömsesidigt utbyte av erfarenhe- ter har kunnat ske. Härigenom har flera veterinärers samlade erfarenheter direkt kunnat nyttiggöras till förmån för den en- skilde jordbrukaren. I detta sammanhang må beröras en synpunkt som kommit fram i diskussionen om veterinärstationer, nämligen den att det skulle vara till nackdel att så— som en följd av stationssystemet inte sam- ma veterinär besöker en besättning gång efter annan. Detta kan givetvis i speciella fall innebära en olägenhet men det kan också —— av skäl som nyss anförts —— inne- bära en direkt fördel att olika veterinärer får ta del av förhållandena i en viss besätt- ning. F. ö. bör hållas i minnet att under den tidsrymd som tjänstgöringen inom ett sta— tionsdistrikt i regel torde komma att om- fatta samtliga veterinärer vid en station torde lära känna förhållandena inom de olika be- sättningarna i distriktet.

Utredningen anser sålunda en sådan sam- verkan mellan olika veterinärer som här talats om mycket värdefull både för vete- rinärerna själva och för avnämarna av de— ras tjänster.

Även om det inom den begränsade ram som en veterinärstation kommer att utgöra inte är möjligt att driva specialiseringen hos de tjänstgörande veterinärerna allt för långt, torde vid en station en veterinärs speciella

kunskaper och erfarenheter bättre komma till sin rätt än eljest.

Den väsentligaste delen av distriktsveteri- närens praktik utövas i form av s. k. am— bulant verksamhet, d.v.s. veterinären upp- söker djuren. En inte ringa del av praktiken förekommer också som poliklinisk, för vil— ket ändamål ett stort antal distriktsveterinä- rer har tillgång till mer eller mindre välut- rustade praktiklokaler. Den polikliniska verksamheten visar otvivelaktigt tendenser till ökning, vilket bl. a. sammanhänger med att hundarna blir allt flera. Men distrikts- veterinärernas praktiklokaler utnyttjas även för mottagning av andra mindre djur. Det ligger i sakens natur att praktiklokaler kan både bättre utrustas och mera ekonomiskt utnyttjas, om de utgör bas för mer än en veterinärs verksamhet. Detta blir möjligt in- om stationsdistrikt till fromma för både djurägarna och veterinärerna själva. Över huvud ger en station möjlighet till en ut- vidgad poliklinisk verksamhet utan att djur— ägamas krav på ambulant service behöver eftersättas.

Enligt utredningens direktiv skall utred- ningen undersöka, om möjligheter föreligger att överföra uppgifter inom veterinärväsen- det till personal med lägre kompetens än veterinärutbildning. Redan nu förekommer som bekant att teknisk personal utnyttjas för vad som i viss män kan betraktas som veterinär verksamhet i den artificiella inse- minationen, för vilket arbete dock i regel andra veterinärer än distriktsveterinärer är ansvariga. Att eljest anlita personal med annan utbildning än veterinär för rent vete- rinärmedicinska uppgifter är enligt utred- ningens mening knappast realistiskt att tän- ka sig. Detta utesluter emellertid inte att distriktsveterinärerna i viss utsträckning tor- de kunna avlastas från göromål som nu åligger dem.

I anslutning till praktiken förekommer en mängd skrivarbete —— journalföring, rap- portskrivning av olika slag o.s.v. -— som i regel utförs av distriktsveterinärerna själva. Vidare förekommer vissa enklare blodana- lyser, träckprover o.s.v. Nu angivna arbete är i regel av den enkla karaktär att det inte bör

överlåtas på särskilda veterinärmedicinska laboratorier utan med fördel kan utföras av ett biträde med för ändamålet lämplig ut— bildning. Hos den ensamme distriktsveteri— nären har nu avsedda göromål sällan sådan volym att det motiverar anställandet av sär— skild personal för ändamålet. Minorlunda ställer det sig på en veterinärstation där ett biträde utan tvekan kan beredas full syssel— sättning. Utöver förut angivna uppgifter kan biträdet också ansvara för telefonpassning- en, som hittills ofta varit en betungande och hindrande uppgift för distriktsveterinärens hushåll.

Genom inrättandet av särskilda biträdes- tjänster kan den dyrbara veterinära arbets- kraften utnyttjas på ett effektivare och där- med mera ekonomiskt sätt än eljest är möj- ligt. Utredningen anser detta som en be- stämd fördel men vill samtidigt framhålla att just tillgången på biträdespersonal är en förutsättning för att fördelarna med en ve— terinärstation i förhållande till enmansdistrikt fullt ut skall kunna tagas till vara. Utred- ningen vill därför redan i detta sammanhang nämna att utredningen i det följande kom- mer att föreslå att erforderligt antal biträden erhåller statsanställning inom organisationen.

De flesta yrkesgrupper har i våra dagar en reglerad arbetstid. För distriktsveterinä- rerna har det dock inte ansetts lämpligt att införa en dylik. Verksamhetens natur anses vara sådan att detta knappast låter sig göra. Genom jourbyte och rätten till viss tjänstebe- frielse som kompensation för den i princip dygnet runt pågående tjänstgöringsskyldig— heten har under senare år vissa lättnader i arbetsbördan kunnat beredas distriktsveteri- närerna. Omfattningen av denna är dock tidsmässigt likväl inte jämförbar med fler- talet andra yrkeskategoriers. Det är därför förståeligt, om man från veterinärt håll be- traktar det som en väsentlig fördel med veterinärstationer vid sidan av andra me— ra yrkesmässiga — att jourtjänsten ständigt _ kan delas upp. Även utredningen anser gi- vetvis en sådan ordning fördelaktig inte en- dast för veterinärerna själva utan även för djurägarna. Dessa kan härigenom få en bättre service inte endast under jourtid utan

även eljest. —— Utredningen återkommer i det följande till frågan om arbetstiden.

En konsekvens av införandet av ett system med veterinärstationer är att distrikten måste bli större än vad f.n. är fallet. Detta inne— bär alltså att veterinärernas resor kan bli längre. Det har därför ofta i diskussionerna om veterinärstationer hävdats att djurägamas kostnader skulle bli större inom veterinär— stationsdistrikt än i traditionella enmansdi- strikt. För att om möjligt belysa om så kommer att bli fallet har utredningen låtit genomföra en särskild undersökning i äm- net. Uppläggningen och resultatet av denna har förut i korthet presenterats och redovi- sas utförligt såsom bilaga 2 till detta be- tänkande. Härtill hänvisas i första hand. Även om inte allt för långt gående slutsatser bör dragas av undersökningen, synes resul- tatet av denna dock vara ganska entydigt. Här må sålunda erinras om att man i de områden som det här varit fråga om och som till sin struktur är mycket olika kommit fram till att stationsdistrikt ställer sig för- månligare än andra organisationsalternativ. Som väntat visar sig dock fördelarna, inte minst för djurägarna, vara störst i mera djurtäta områden. Förutom vissa allmänna, svårkvantifierbara förhållanden kan pekas på att resekostnaderna tvärtemot vad sålunda antagits — kan bli lägre inom ramen för ett stationsdistrikt än eljest.

Utredningen har genom denna undersök- ning ytterligare styrkts i sin uppfattning att stationsdistrikten är en organisationsform som är väl värd att satsa på för framtiden. I de preliminära förslagen som utförligare berörs i fortsättningen hade tagits upp ett relativt stort antal sådana distrikt men i det slutliga förslaget har utredningen något minskat detta antal. Distrikt av denna typ föreslås sålunda slutligt i huvudsak endast i områden med en rikt utvecklad animalie- produktion. Anledningen härtill är jämte an- nat att utredningen är medveten om att bl. a. visst psykologiskt motstånd vid genomföran- det av en ny organisationsform finns att övervinna hos både avnämare och anställda. Utredningen är emellertid övertygad om att veterinärstationer i framtiden kommer att

bli ett vanligt inslag i den distriktsveterinära verksamheten. Uppenbart är dock att om- råden med liten djurtäthet och mycket stora avstånd lämpar sig mindre väl för stations— distrikt.

Utredningen anser alltså att veterinärsta- tioner för verksamhet inom stora distrikt med betjäning av mer än en veterinär jämte annan personal bör inrättas. Särskilda frågor "är härvid hur många veterinärer som bör finnas vid varje station, hur stora distrikten bör göras, hur arbetet bör organiseras o. s. v. Utredningen kommer att behandla dessa frågor i det följande.

Förut har nämnts att förutsättningarna för distriktsveterinärväsendet under senaste årtionden undergått väsentliga förändringar. Denna process pågår alltjämt och kan un— der en överskådlig tid väntas fortsätta, inne- bärande bl. a. att djurunderlaget inom olika delar av landet snabbt förändras. Den nu i korthet skildrade utvecklingen medför bl. a. att stora krav på distriktsorganisationens an- passbarhet till skilda förutsättningar måste ställas. Ett sätt att möta dessa krav är för- slaget att organisera veterinärstationer. På många håll i landet är dock djurunderlaget alltför begränsat för att sådana stationer skall lämpligen kunna inrättas, om resav- stånden för veterinärerna inte skall bli allt för stora. Ett annat sätt att tillgodose an— givna önskemål är att inrätta distrikt med mer än en veterinär, dock utan att organi- sera veterinärstationer. Distrikt med mer än en veterinär blir uppenbarligen inte lika känsliga för förändringar som enmansdi- strikt. Kraven på ökade insatser inom en viss trakt kan sålunda lättare mötas. På samma, sätt behöver ett starkt vikande djur— underlag inte betyda att distriktsgränserna måste ändras utan i stället kan en av tjäns— terna t.v. vakantsättas eller dras in, even- tuellt ersättas av personal med tillfällig tjänstgöring då sådan behövs. I de fall tve- kan råder om varaktigheten av behovet av en viss tjänst inom sådant distrikt bör den därför tagas upp som extra. Såsom för- ut nämnts kan en sådan organisationsform vara särskilt lämplig inom glesbygdema. Vi— dare kan inom ett sådant distrikt en utjäm- ning av arbetsbördan inom skilda trakter

lättare ske än om dessa skiljs åt av distrikts— gränser. Utredningen kommer i det följan- de att föreslå att kommunblocksgränsema i princip skall följas vid en nyindelning av landet i veterinärdistrikt. Genom att inrätta distrikt av här avsedd typ kan man utjäm- na stora olikheter i djurunderlag i olika kom- munblock som är olämpliga som enmans- distrikt. Exempel på innebörden av vad nu anförts finns t. ex. i den föreslagna indel- ningen för Blekinge län. Distrikt av här av- sedd typ bör i regel omfatta två man men undantagsvis kan man tänka sig flera man. Till frågan om verksamhetens organisation inom här avsedda distrikt återkommer ut- redningen i det följande. Redan i detta sam— manhang må erinras att utredningen från början övervägt att föreslå att veterinärer i distrikt av denna typ skulle stationeras på samma plats. Utredningen har emellertid slutligt stannat för att föreslå att de i regel skall placeras på skilda orter.

Vid sidan av nu angivna typer av distrikt, stationsdistrikt och distrikt med mer än en veterinär, bör liksom hittills finnas distrikt med endast en veterinär. Denna typ av di- strikt kommer alltjämt att finnas i relativt stort antal. Men genom att denna typ av distrikt kompletteras av distrikt av annan karaktär får man enligt utredningens me- ning en flexibel organisation som relativt lätt kan anpassas till utvecklingens krav.

7.5.7 Veterinärdistrikten och länsgränserna

Riket är såsom förut nämnts i avseende å distriktsveterinärernas tjänstgöringsområden indelat i veterinärdistrikt. Författningen i ämnet fördelar distrikten på olika län. Di- strikten omfattar en eller flera kommuner, landskommuner, städer och köpingar, eller delar av kommuner, i regel socknar. Kom- munbestämningarna går med hänsyn till tid- punkten för tillkomsten av flertalet distrikt ofta tillbaka på kommunindelningen på 1930-talet. Städer ingår som nämnts i di— strikten, dock att Stockholms stad inte tillhör något distrikt.

Distrikten omfattar i princip endast delar

av ett län, i ett 20-tal fall dock delar av två län och i något fall delar av tre län.

Då det gäller den framtida distriktsin— delningen må framhållas att redan vissa all— männa överväganden om regional samord— ning och samverkan talar för att distrikten i princip endast bör omfatta delar av ett och samma län. Ett samband råder sålunda mel- lan den verksamhet en distriktsveterinär ut- övar och den länsstyrelsen i vissa hänse- enden ansvarar för. En sådan ordning ska— par också gynnsammare förutsättningar än eljest för att i statistiska och andra hänseen- den följa upp verksamheten. Över huvud strävar man i olika administrativa samman- hang efter en samordning av olika indel- ningsgrunder.

Även om vad nu anförts sålunda talar mot att låta veterinärdistrikt skära länsgrän— ser, kan det dock givetvis förekomma sådana fall där vägförbindelser och andra skäl kan tala för att man låter distrikt omfatta delar av mer än ett län, t. ex. där ett kommun— block går in i annat län. Kommunblockens betydelse kommer att beröras ytterligare i det följande.

I detta sammanhang må erinras om att en viss osäkerhet f. n. råder om den framtida länsindelningen. Det förslag som länsindel- ningsutredningen lade fram för några år se- dan kommer uppenbarligen inte att för- verkligas. Ev. ändringar i länsindelningen torde därför inom nu överskådlig tid komma att begränsas till smärre justeringar.

7.5.8 Veterinärdistrikten och kommun- blocken

Som förut nämnts har under 1950- och 1960-talen skett åtskilliga ändringar i kom- munindelningen. 1952 genomfördes den s. k. storkommunreformen och genom särskilda beslut under åren 1963 och 1964 har Kungl. Maj:t fastställt planer för länens indelning i kommuner, innebärande att dåvarande kommuner eller delar därav förts samman till s.k. kommunblock. Avsikten är att des- sa så småningom skall bilda kommuner. Fr. o. m. den 1 januari 1971 har kommunblocks—

indelningen fullföljts därhän att antalet kom- muner minskat till 464.

Distriktsindelningen för veterinärväsendet är som tidigare nämnts av gammalt datum. Den indelning som kom till vid förstatligan— det den 1 januari 1934 bygger i åtskilliga hänseenden på förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden. Den går tillbaka på den tidigare gällande kommunindelningen eller på indelningen i socknar. Någon anpassning till storkommunreformen eller kommun- blocken har således inte ägt rum. Det må emellertid erinras om att det i olika sam- manhang uttalats, bl. a. i direktiven för den år 1963 tillkallade länsindelningsutredning— en, att indelningen i kommunblock bör läg— gas till grund för övriga administrativa och judiciella indelningar. Det är med hänsyn härtill och till vad i tillämpliga delar förut anförts om länen såsom administrativ grund- enhet för veterinärdistriktsindelningen natur- ligt att vid indelningen i distrikt inom respek— tive län utgå från kommunblocken. Härige- nom skapas förutsättningar för att distrikten i framtiden kommer att följa kommungrän- serna. Utredningen är medveten om att en sådan indelningsgrund i dag på många håll måste verka främmande. Skälen för dessa lokala ståndpunkter är av olika slag, dock ofta psykologiska. Utredningen anser sig emellertid kunna utgå från att allt eftersom tiden går och kommunblocken upphöjs till kommuner den av utredningen sålunda före— slagna grunden för en uppdelning av landet i veterinärdistrikt kommer att framstå som allt mer naturlig, särskilt som vid indelningen i kommunblock näringsgeografiska förhål- landen, däribland jordbrukets, varit avgö- rande. Erinras må också att i den PM som under hösten 1968 utarbetats inom kommu- nikationsdepartementet om kommunindel- ningsreformens fullföljande uttalats att det förutsatts att länsgränser och andra admini- strativa gränser anpassas till kommunblocks- indelningen. Den utredning om en ny dist- riktsindelning inom lantmäteriväsendet som genomfördes för några år sedan har som ut- gångspunkt kommunblocken. Den i anslut- ning till polisväsendets förstatligande fr. o. m. 1965 genomförda nya indelningen i po- lis-, åklagar- och kronofogdedistrikt bygger

också på kommunblock som minsta enheter liksom den år 1969 beslutade nya domkrets- indelningen för underrätterna.

Den nu angivna principen måste också anses naturlig i betraktande bl.a. av di— striktsveterinärernas förutsatta medverkan i de kommunala hälsovårdsnämndemas verk— samhet. I de fall då särskilda skäl —— fram- för allt praktiskt geografiska synpunkter och hänsyn till avnämarnas intressen — talar härför bör dock kommunblock undantags- vis kunna delas upp på olika distrikt. Så- dana uppdelningar förändrar dock inte prin- cipen att distrikten bör följa kommunblocks- indelningen.

Utredningen föreslår alltså att gräns för veterinärdistrikt skall sammanfalla med kommunblocksgräns. Besluten i ämnet måste dock av formella skäl utformas så att in— delningen anknyts till befintliga kommuner. Utredningen har valt att ta förhållandena per den 1 januari 1971 till utgångspunkt härför.

Som förut nämnts ingår f.n. städerna i veterinärdistrikt med det undantaget att Stockholms stad ställts utanför distriktsin- delningen. Beslut har numera fattats om slo- pande av den nuvarande uppdelningen av kommunerna på landskommuner, städer och köpingar. I stället har fr. o. m. den 1 januari 1971 införts en enhetlig kommuntyp. Den nya distriktsindelningen bör anpassas till den nya ordningen, vilket alltså innebär att samt- liga förutvarande städer bör ingå i distrikt. I annat fall skulle i många fall svårigheter uppkomma att avgränsa tätortsbildningama från övriga delar av respektive kommun. Vilken betydelse denna princip kan få för verksamhetens omfattning i övrigt, har dis- kuterats i anslutning till frågan om distrikts- veterinärernas framtida arbetsuppgifter.

7.5.9 Stationeringsorterna inom veterinär— distrikten

Enligt nu gällande principer fastställer Kungl. Maj:t stationeringsorten för distrikts- veterinären inom respektive distrikt. 24 & allmänna veterinärinstruktionen föreskriver att distriktsveterinär skall bo på statione-

ringsorten. I ett antal fall har Kungl. Maj:t emellertid medgivit att vederbörande får bosätta sig utanför denna. Skälen härför kan vara personliga men också sammanhänga med ändrade förhållanden inom vederböran— de distrikt.

I fråga om de principer som på detta om- råde bör gälla för framtiden må erinras om uttalandet av de 5. k. indelningssakkunniga i betänkandet om principerna för en ny kom- munindelning (SOU 1961: 9). De sakkunni- ga uttalade att en kommun bör ha en cen- tralort av sådan storlek och med sådant läge, att den är en lämplig lokaliseringsort för såväl den samhällsservice kommunen skall tillhandahålla som för annan service. Det är med hänsyn till vad sålunda uttalats och mot bakgrund av utvecklingen över huvud på detta område naturligt att även distrikts— veterinären om inte särskilda skäl såsom t. ex. animalieproduktionens lokalisering ta- lar häremot, får sin stationering fastställd till centralorten inom distriktet. I den mån mer än en sådan kommer att finnas inom distriktet, torde lämplighetsskäl i det aktuella fallet få bli avgörande för valet av statione- ringsort, vilken alltså även i fortsättningen bör särskilt preciseras.

Det må i detta sammanhang beröras en synpunkt som kommit fram i debatten om en nyindelning av distrikten, nämligen den att tillkomsten av veterinärstationer skulle kunna motivera en annan ordning än den nu angivna i fråga om distriktsveterinärs skyldighet att bo på stationeringsorten. Det är i och för sig riktigt att bundenheten till stationeringsorten kanske kan framstå som mindre nödvändig i dylika distrikt. Statio- nerna torde dock knappast kunna motivera en annan principiell inställning än den ut- redningen nu intagit. Enligt nu gällande be- stämmelser prövas ansökningar om annan än föreskriven stationeringsort av Kungl. Maj:t. Enligt utredningens mening bör de i fortsättningen få avgöras av veterinärstyrel- sen. Utredningen har därför utarbetat för- slag till erforderlig ändring av 24 & allmän- na veterinärinstruktionen.

Med vad nu anförts har utredningen ock- så berört ett av Sveriges veterinärförbund framfört önskemål i fråga om lättnader i

bostadsbandet. Förbundet har nämligen i skrivelse till utredningen uttalat att frågan om distriktsveterinärs bundenhet att vara bo- satt å viss ort bör övervägas närmare. Om han så själv önskade och kunde redovisa skäl härför (fördelar för familjen med hän- syn till skolor, sjukhus, kulturella inrättning- ar etc.), borde han sålunda enligt förbundet regelmässigt beviljas rätt att vara bosatt i den största tätorten inom distriktets gränser.

De övergångsanordningar som bl. a. i frå- ga om bestämmandet av stationeringsorter kan bli aktuella i samband med genomfö- randet av en ny distriktsindelning behandlas senare i detta betänkande.

7.5.10 Distriktsveterinärs anställningsför- hållanden, m. m.

Spörsmålet om den principiella uppbyggna- den av distriktsveterinärernas anställnings- förhållanden är av både organisatorisk och lönepolitisk natur. I sistnämnda avseende är detta en förhandlingsfråga mellan vederbö— rande parter. Denna kan emellertid inte be- dömas fristående från de organisatoriska aspekterna. Bl. a. med hänsyn härtill har ut- redningen inte ansett sig kunna underlåta att även beröra distriktsveterinärernas fram- tida avlöningssystem. Det nuvarande bygger som bekant på den principen att distriktsve- terinär erhåller avlöning enligt en speciell löneplan jämte ersättning — i första hand från djurägare — enligt en särskild veteri- närtaxa. Löneplanen är uppdelad i fem olika lönegrupper. Varje distrikt är hänfört till viss lönegrupp på så sätt att lägre be- räknad praktikinkomst skall kompenseras genom placering i högre lönegrupp. Detta samband är emellertid såsom framgått av utredningens olika undersökningar inte sär- skilt framträdande. Förhållandet mellan fast lön och praktikinkomster byggde vid stats- anställningen 1934 på den principen att i ett normaldistrikt åtminstone hälften av in- komsten borde utgå i form av fast avlöning. Enligt nu gällande löneplan varierar års- lönen i löneklass 3 i de olika lönegrupperna mellan 29 124 kr och 42 780 kr.

Någon fastställd arbetstid gäller inte för

distriktsveterinärerna utan endast rätt till viss jourledighet jämte som kompensation viss annan ledighet. Denna yrkesgrupp är också undantagen från det allmänna arbets- tidsavtal som gäller för statsförvaltningens del. En central fråga i de framtida anställ- ningsförhållandena för distriktsveterinärerna är emellertid utan tvekan just arbetstiden. Denna påverkar sålunda den organisatoriska uppbyggnaden av distriktsveterinärväsendet. Utredningen har därför trots att även frå- gan härom är av förhandlingsnatur ansett sig något böra beröra den.

Riksdagen har numera beslutat om en ny allmän arbetstidslag, innebärande en generell förkortning av arbetstiden till 40 timmar i veckan fr.o.m. 1973. Lagen skall — i motsats till vad nu är fallet _— i princip om- fatta alla arbetstagare. Bl.a. kommer stat- ligt arbete inom sjukvård och socialvård att föras in under lagstiftningen. Enligt bestäm— melser i 2 & undantages dock vissa slag av arbeten från lagens tillämpningsområde. Det tillkommer inte utredningen att ta ställning till om distriktsveterinärernas arbete är att hänföra till sådant arbete som avses i nämn- da paragraf. Om lagens bestämmelser gäller för dessa arbetstagare, kan emellertid en- ligt 3 & undantag göres genom kollektivavtal. Lagen synes emellertid i praktiken knappast kunna tillämpas för distriktsveterinärernas del, om organisationen skall ha samma prin- cipiella uppbyggnad som f.n. Det må emel- lertid erinras om att distriktsveterinärerna efter det att avtal träffats rörande bl. &. provinsialläkarnas löner torde vara den en- da arbetsgrupp i offentlig tjänst som har ett lönesystem, som inte bygger på enbart fast lön. En övergång till reglerad arbetstid för distriktsveterinärernas del lär också få den konsekvensen att även lönen bör vara reg- lerad på samma sätt som för andra arbets— tagare i offentlig tjänst, d.v.s. en fast lön. Detta skulle bl. a. få till följd att distrikts- veterinärerna i princip skulle ha att till stats- verket inleverera uppburen ersättning av djurägarna.

Erinras må att redan nu kollektivavtal gäller för de statsanställda rörande arbets- tiden (ARB). Enligt detta är distriktsveteri— närerna undantagna från arbetstidsreglering.

Inget hindrar under angiven förutsättning att även efter den 1 januari 1971, då ar- betstidslagen träder i kraft, ett kollektiv- avtal gäller som har motsvarande innehåll, d.v.s. att inte någon arbetstidsreglering skall tillämpas. I detta sammanhang må nämnas att i 7 & avtalet om arbetstid för vissa stats- tjänstemän m. fl. samt om vissa förmåner i anslutning därtill stadgas att om en ny all- män arbetstidslag, gällande även för verk— samhet som bedrivs av staten, skulle kom— ma att antas av statsmakterna före utgången av år 1970, parterna snarast möjligt efter lagens antagande skall ta upp frågan om de ändringar i ARB m. fl. bestämmelser som kan motiveras av lagens bestämmelser.

I detta sammanhang finns anledning att erinra om arbetarskyddsstyrelsens beslut den 9 april 1969 att tjänsteläkare enligt arbetar- skyddslagen är att räkna såsom arbetstagare i förhållande till sin huvudman, landsting eller stad, samt att på grund härav bestäm— melserna om veckovila i 21 & nämnda lag skall äga tillämpning på tjänsteläkares arbete. Jämlikt första stycket i ovannämnda para- graf åligger det sålunda vederbörande hu- vudman att —- med visst undantag låta tjänsteläkare för varje period om sju dagar åtnjuta minst 24 timmars sammanhängande ledighet. Arbetarskyddsstyrelsen har tidigare intagit den ståndpunkten att arbetstagare un- der fullgörande av sådan beredskapstjänst- göring, som utövas i arbetstagarens bostad eller å av honom vald plats, där han är anträffbar per telefon, med bud eller annor- ledes, åtnjuter sådan ledighet, som avses i 21 & första stycket arbetarskyddslagen, så- framt beredskapstjänstgöringen inte avbrytes av arbete. Arbetarskyddsstyrelsen har nu av olika skäl funnit sig böra frångå denna ståndpunkt. Styrelsen har alltså funnit att arbetstagare som fullgör sådan beredskaps- tjänstgöring inte åtnjuter veckovila i arbetar- skyddslagens mening.

Arbetarskyddsstyrelsens ifrågavarande be- slut har senare fått giltighet även för di- striktsveterinärernas del. Veterinärstyrelsen har dock för viss tid tills vidare erhållit dispens från ifrågavarande bestämmelse. Beaktas bör emellertid att arbetarskydds-

styrelsens principbeslut inte har avseende å arbetstidens omfattning utan å dennas förläggning. Här må också framhållas att tillkomsten av veterinärstationer väsentligt kommer att förbättra förutsättningarna för att bereda vederbörande veterinär sådan veckovila som här avses.

Det normala är numera, att förhandling- ar om lönevillkor m. m. sker först sedan be- slut fattats i organisationsfrågan. Mot bak— grund av vad förut anförts kan en sådan ordning i detta fall synas mindre lämplig, men utredningen har haft att utgå från gäl- lande ordning. Här må även erinras om ut- redningens förut omnämnda ställningstagan— de att avnämarna av distriktsveterinärernas tjänster i princip skall bära de med distrikts- veterinärväsendet förenade kostnaderna och de konsekvenser detta kan få för uppbygg- naden av distriktsveterinärernas lönesystem inkl. veterinärtaxan.

Utredningen vill framhålla att det i och för sig är genomförbart att bygga upp di— striktsveterinärorganisationen på sådant sätt att även distriktsveterinärerna kan erhålla en reglerad arbetstid. Från Sveriges veterinär— förbunds sida har dock uttryckligen förkla- rats att man önskar bibehålla nuvarande ord- ning. Bl.a. med hänsyn härtill har utred- ningen vid sina olika överväganden ansett sig böra utgå från denna, som alltså ligger till grund för utredningens organisatoriska ställningstaganden. Denna utredningens ståndpunkt utesluter givetvis inte att utred- ningen ägnat uppmärksamhet även åt ar- betstidsfrågor. Sådana måste tvärtom inom vissa gränser ingå som komponenter vid sidan av andra när det gäller utformningen av en ny distriktsindelning. Uppmärksam- mas bör härvid jämte annat restiden och dess inverkan på den totala tjänstgöringsti- den. Generellt gäller också att genom lämp- liga organisatoriska åtgärder både från hu- vudmannens sida och från distriktsveterinä- rerna själva en allt för lång arbetstid kan motverkas.

Med en liksom f.n. är fallet oreglerad arbetstid är det enligt utredningens uppfatt- ning i och för sig naturligt att förena ett system för avlöningen som liknar det nu-

varande. Den nu gällande ordningen ifråga nämnda bankoutskottsutlåtande. Utredning- om arbetstid och övriga anställningsförhål- landen har tillämpats under hela den tid distriktsveterinärerna varit i statstjänst, d.v.s. sedan den 1 januari 1934. Den kan sägas ligga i linje med den fria ställning och de fria tjänstgöringsförhållanden som följer med en tjänst av ifrågavarande karaktär. Enligt utredningens mening är en sådan ordning till fördel för såväl anställningshavama själva som avnämarna av deras tjänster. De senare kan genom den stimulans som anställnings- systemet innebär påräkna en fullgod service i princip dygnet runt. Arbetets karaktär är överhuvud sådant att det utan tvekan på- verkas av en sådan stimulansfaktor som ett prestationslönesystem innebär. I systemet med i en i princip oreglerad arbetstid är dock också involverad en påtaglig nackdel, nämligen den att arbetstiden blir både orc- gelbunden och ofta även långt utsträckt. Det ligger över huvud i detta systems karaktär att arbetstidsförhållandena aldrig kan bli helt jämförbara med andra statstjänstemäns. Bl. a. med hänsyn till innehållet i det gäl- lande arbetstidsavtalet har utredningen an- sett sig kunna utgå från att det ej heller från löntagarnas sida anses möjligt.

Frågan om den fasta lönens storlek och den inkomstnivå. som överhuvud bör gälla för distriktsveterinärerna är en förhand- lingsfråga. Den innehåller emellertid även sådana moment som måste anses falla inom veterinärväsendeutredningens kompetens. Förut har erinrats att förhållandet mellan den fasta lönen, d.v.s. den av staten erlagda, och praktikinkomsterna från början ansågs i ett normaldistrikt böra vara 50—50. Den- na princip har emellertid i praktiken bru- tits sönder. Med hänsyn till inriktningen av distriktsveterinärernas arbete skulle en till- lämpning av sådan princip i dag otvivelak- tigt innebära en inte obetydlig subvention åt olika avnämare av distriktsveterinärernas tjänster. Under senare år har på vissa nära- liggande fält, t. ex inom lantmäteriets och lantbruksnämndemas verksamhetsområden, taxorna successivt ändrats därhän att full täckning av statens utgifter så småningom i princip skall erhållas. Erinras må också i detta sammanhang om innehållet i förut

en har redan förut uttalat att även avnämar— na av distriktsveterinärernas tjänster i prin- cip bör bära kostnaderna för distriktsveteri- närväsendet. För animalieproducenter och andra som lämnar direkta uppdrag till di- striktsveterinärerna är det naturligt att er— sättningen utgår enligt en på visst sätt kon- struerad taxa, som alltså i princip bör an- passas till en nivå som motsvarar värdet av distriktsveterinärernas insatser i olika av- seenden. Det arbete dessa tjänstemän direkt eller indirekt gör till samhällets fromma är inte på samma sätt så mätbart att det kan ersättas enligt taxa. En annan ersättnings— grund är därför i detta avseende nödvändig. Ett nära till hands liggande alternativ är att låta ersättningen liksom f.n. utgå i form av fast lön. Om till denna skall knytas pen- sionsförmåner av nuvarande konstruktion m.m., är också en förhandlingsfråga. Som en viss erinran om de kostnader varom här är fråga må nämnas att utgifterna för di- striktsveterinärorganisationen för budgetåret 1969/70 beräknats till omkring 17.3 milj. kr. Överhuvud gäller emellertid att frågan om löne- och taxenivån måste bli beroende av löne- och allmänpolitiska överväganden, som ligger utanför utredningens kompetens.

Utredningen återkommer senare till ut- formningen av taxan.

7.6 Storleken på veterinärdistrikten

7.6.1 Allmänt

Utredningen har i det föregående definierat distriktsveterinärernas framtida arbetsuppgif- ter sarnt angivit allmänna förutsättningar i övrigt för distriktsindelningen. Detta har skett på grundval av ett omfattande mate- rial, som varit avsett att på olika sätt belysa utvecklingen inom veterinärdistrikten. Utred- ningen har sålunda gjort sammanställningar av den statistik som veterinärstyrelsen publi- cerar och vidare har utredningen bl. a. ge— nom SCB-undersökningen erhållit en mängd upplysningar i ämnet. Ett genomgående drag i dessa uppgifter har varit de stora föränd- ringar som ägt rum i fråga om distriktens

djurunderlag, vilket bl. a. kommit till uttryck genom att de s. k. jämförelsetalen i regel minskat, i vissa fall kraftigt. Samtidigt har dock distriktsveterinärerna redovisa—t ett ökat antal behandlingar. Uppgifterna härom är dock inte helt inbördes jämförbara, delvis beroende på att olika principer torde ha an- vänts vid redovisningarna. Ökningarna kan delvis förklaras av sällskapsdjurens vidgade betydelse för arbetsbördan men nämnda uppgifter belyser också många animaliepro- ducenters ökade intresse för att anlita vete- rinär, bl. a. beroende på större yrkeskunskap hos djurägarna, djurens stegrade produk- tionsvärden m. in.

En närmare genomgång av resultaten för de olika grupperna av distrikt i SCB:s under- sökning visar på att det föreligger mycket stora variationer i vad gäller den genom- snittliga arbetstidsvolymen och även kompo- nenterna av denna. Variationen blir mindre, ehuru fortfarande stor, om man betraktar de relativa talen för förhållandet mellan arbetstid och djurantal för de olika djur- slag som medtagits.

Vad variationen i distriktsgenomsnitten beträffar är den utan tvekan till stor del en spegling av att distrikten i dag är påtagligt ojämna i fråga om den alstrade arbetsmäng- den för veterinärerna. När det gäller rela- tionstalen med antal djur som nämnare upp- träder följdriktigt en viss utjämning men denna utjämning är alltjämt så begränsad att tämligen stor variation mellan olika grupper av distrikt uppträder. Förklaringen till detta är att söka främst i det faktum att distriktsveterinärernas personlighet och ar- betssätt spelar en betydande roll för arbets- insatsen. Många sysselsättningar, men fram- förallt inom s.k. fria yrken, lämnar ett stort utrymme för anpassning av arbets- tiden till arbetsmängden. Råsiffrorna från bearbetningen av anta-len från de enskilda distrikten liksom andra under arbetets gång vunna erfarenheter stöder detta påstående. Men även andra förhållanden är av betydel- se. Som viktiga exempel härpå kan nämnas att det inom vissa distrikt kan ha funnits konkurrens från andra veterinärer, även från distriktsveterinärer i angränsande di-

strikt. Besättningarnas storlek och animalie- produktionens speciella inriktning är säker- ligen en annan betydelsequ faktor. För t. ex. relationstal avseende hästar är själva den sporadiska förekomsten av dessa djur inom distrikten en delförklaring till varia- tionen.

Men oavsett vilka förklaringar man vill ge till de redovisade förhållandena, visar de olika undersökningarna och även erfaren- heterna av veterinärstyrelsens tidigare för- sök i förevarande avseenden att det inte är möjligt att i en formel sammanfatta de för- utsättningar i fråga om djurunderlag, land- arealens storlek m.m. som bör gälla för vad som kunde kallas ett normaldistrikt vid en framtida distriktsindelning. Därtill är förutsättningarna alltför skiftande. Det må emellertid i detta sammanhang nämnas att utredningen med hjälp av de genomsnitts- värden beträffande arbetstiden per 1000 djur m.m. som erhållits vid SCB:s under- sökning gjort försök att beräkna arbets- mängden inom visst område.

Som väntat visar det sig att användbar- heten av dessa beräkningar för uppskattning av den totala arbetsmängden inom visst om- råde är mycket begränsad. Bl.a. varierar djurantal och ytstorlek starkt mellan olika distrikt också inom samma redovisnings- grupp i undersökningen. Sambandet mellan djurantal och arbetstid är inte heller linjärt. Som förklaring till detta kan nämn-as så- dana faktorer som djurtäthet, besättnings- storlekar, driftförhållanden i övrigt, väg- nätets utbyggnad m.m.

Även om angivna och liknande metoder inte är användbara för en indelning av lan- det i veterinärdistrikt, framstår det likväl som både önskvärt och nödvändigt att lägga åtminstone vissa gemensamma normer till grund för indelningen.

Det må erinras om att veterinärstyrelsen, med full vetskap om metodens ofullkomlig- het, sökt uppskatta arbetsmängden inom olika områden med hjälp av s.k. jämfö- relsetal som framräknas genom samman- läggning av antalet hästar, kor och svin, varvid de båda förstnämnda djurslagen mul- tipliceras med koefficienten 1 och svinen

med 0,1. Som redan antytts är jämförelse- talen inte något säkert mått på arbetsbördan inom visst distrikt, då dessa tal inte ger nå- got uttryck för avståndens betydelse, pro- duktionens fördelning på stora och små besättningar o.s.v. Men i brist på en bättre metod har jämförelsetalen hittills visat sig användbara särskilt som de som nyss nämnts utnyttjats i full vetskap om metodens ofull- komlighet.

Den av SCB gjorda undersökningen har givit vid handen att koefficienten för svin borde i stället för 0,1 vara 0,2 eller högre. Uppenbart är enligt utredningens mening att koefficienten för svin vid användningen ger anledning till särskild uppmärksamhet. Så kan det med fog göras gällande att koefficienten för suggor och galtar borde vara 1. Samtidigt torde dock kunna hävdas att »övriga svin» i den officiella statistiken inte bör ha högre koefficient än 0,01 eller att man t.o.m. helt bör bortse från dem inom ramen för en så grov metod som det här är fråga om (under förutsättning givetvis att galtar och suggor får koefficienten 1). I sammanhanget må också enrinras om att svinhälsokontrollen på längre sikt kan kom- ma att minska behovet av distriktsveteri- närers insatser inom svinproduktionen. Vid granskning av jämförelsetalen för olika om- råden visar det sig att summan av antalet galtar och suggor ofta motsvarar ungefär 1/ 10 av summa svin, vilket kan tyda på att koefficienten 0,1 för svin i och för sig trots allt kan vara ganska rättvisande. Inom om- råden där en mera intensiv svinproduktion bedrivs, t. ex. i Hallands och Kristianstads län, måste dock denna särskilt beaktas, om inte de framräknade jämförelsetalen skall framstå för låga vid jämförelse med andra områden med annan produktionsinriktning.

Mot användningen av jämförelsetalen som beräkningsgrund för den veterinära arbets- bördan kan också riktas den invändningen att andra djurslag än hästar, kor och svin samt övriga arbetsuppgifter av skilda slag inte kommer till uttryck. Försök har därför, såsom bl. a. framgår av yttranden som åt- följt länsstyrelsers skrivelser till utredningen med anledning av utredningens preliminära

förslag till distriktsindelning, gjorts att även inräkna bl. a. ungdjur av olika slag vid be- räkning av jämförelsetalen. Dessa försök har emellertid knappast fått annan slutlig inne- börd än den av veterinärstyrelsen tillämpade metoden. Denna ger ej heller såsom nämnts uttryck för arbetsuppgifter av annat slag, t. ex. hygienuppgifter. I områden där en speciell produktion är mycket utbredd, t. ex. fårskötseln på Gotland, måste naturligtvis hänsyn tas också härtill vid bedömning av det veterinära arbetskraftsbehovet. Detta kan dock göras utan att något generellt gällande jämförelsetal behöver räknas fram för ak- tuellt djurslag. Beaktas bör även att inne- börden när det gäller behovet av veterinära insatser per djurenhet inte är konstant; utredningen diskuterar frågan härom nedan.

Den angivna metoden syftar över huvud inte till att ge ett absolut mått på den totala arbetsbördan utan bör ses som en förenklad metod som tillsammans med andra uppgifter kan vara användbar för uppskattning av ar- betsmängden inom och mellan olika områ- den. Metoden är också i stort sett lämplig ur den synpunkten att den ger möjlighet att på ett ungefärligt sätt följa utvecklingen år från år inom visst område. Inte minst av denna anledning har även utredningen an- sett sig böra använda den hittills tillämpade metoden för beräkning av jämförelsetalen. Men det sker, i likhet med vad som skett inom veterinärstyrelsen, med hänsynstagan- de till de i det föregående angivna reserva- tionerna. Det är alltså inte fråga om en formel som enbart den kan läggas till grund för beräkning av veterinärdistriktens storlek men beräkningsgrunden utgör vid sidan av andra faktorer som i varje särskilt fall måste beaktas en hjälp i detta arbete.

Behovet av veterinära insatser per djur- enhet är emellertid som tidigare nämnts inte oföränderligt. I annat sammanhang har ut- redningen i sina överväganden rörande detta inom animalieproduktionen framhållit, att minskningen av koantalet löper parallellt med ökade krav på produktionsförrnågan, vilket innebär stegrade sjukdomsrisker för djuren. Arbetsinsatserna per djurenhet har därför ökat och kommer att fortsatt öka även

om andra faktorer, såsom besättningarnas storlek, mer kvalificerade brukare m.m., i viss mån motverkar en sådan ökning. Det totala behovet av insatser kommer således inte att reduceras i samma takt som djur- antalet. Hur stort behovet kan bli i förhål- lande till dagens läge är ytterst svårbedöm- bart. Bl. a. kan den rationaliserade djurhåll- ningen väntas i ökande omfattning medföra både helt nya och andra tidigare mindre svårbemästrade problem av veterinärmedi- cinsk natur med därav följande behov av ökad arbetsinsats. I detta sammanhang bör också beaktas att de beräkningar rörande utvecklingen av antalet kor som utredningen redovisar på grundval av utredningar som gjorts av Svensk husdjursskötsel baserar sig på 6 51 7 % högre jordbruksareal än vad lantbruksstyrelsens beräkningar ger vid han- den.

Något entydigt samband mellan djur- underlag och distriktens storlek, å ena sidan, och arbetstiden å andra, finns inte. Man behöver endast erinra om vilken olika inne- börd i fråga om arbetsbördan 1000 djur samlade i tio besättningar kan ha i förhållan- de till samma antal djur, fördelade på 100 besättningar. Observeras bör över huvud, såsom närmare kommer att framgå av det följande, att jämförelsetalet endast är en bland flera faktorer som måste beaktas vid distriktsindelningen. I detta sammanhang må också nämnas att utredningen inte ansett sig böra använda begreppet djurkvot, d.v.s. förhållandet mellan ytstorlek på distrikten och djurunderlag. En sådan kvot innebär nämligen av olika skäl ett mycket osäkert mått på arbetsbördan.

7.6.2 Normer för distriktsindelningen 7.6.2.1 Allmän norm

På grundval av vad utredningen förut i olika sammanhang anfört kan normerna för di- striktsindelningen anges i allmänna ordalag. Ett distrikt bör sålunda vara så beskaffat att det ger minst en distriktsveterinär rimlig arbetsbörda inom ett område där avnämarna

av dennes tjänster får en rimlig service till en godtagbar kostnad. Detta arbete måste i sin tur utgöra grund för en lämplig inkomst- bildning för vederbörande tjänsteman. Att översätta denna målsättning i konkreta ter- mer som kan läggas till grund för en lämp- lig indelning är däremot mycket svårt. Vad t. ex. kostnaden beträffar har utredningen i det föregående angivit vissa allmänna prin- ciper för fördelningen av denna men den nivå på kostnaden som kan anses godtagbar är kanske främst en politisk fråga, både en jordbruks- och lönepolitisk fråga, som inte i första hand utredningen har att beakta. Vilka avgöranden som än slutligt träffas i dylika frågor, anser utredningen dock att det är väsentligt att spörsmålet om kostnads- ansvaret ständigt hålls levande. Bl.a. här- igenom blir det möjligt att på olika nivåer, beakta betydelsen av en ur olika synpunkter väl avvägd distriktsorganisation. ,

Vad innebörden i övrigt av nämnda mål; sättning beträffar må erinras om att utred- ningen förut sagt sig utgå från att distrikts- veterinärerna även i framtiden skall ha en i princip oreglerad arbetstid men att frågan om denna givetvis måste uppmärksammas. Härvid måste jämte annat restiden och dess inverkan på den totala tjänstgöringstiden på olika sätt beaktas.

7.6.2.2 Restiden, dess omfattning och betydelse

Distriktsveterinärernas verksamhet bedrivs främst såsom ambulant, d.v.s. vederböran- de veterinär har att uppsöka djurägaren för undersökning och behandling av djuren. Ett ofrånkomligt inslag i verksamheten är alltså resor. Det skulle med hänsyn till de skif- tande förhållandena i olika delar av landet finna-s anledning anta att restidens omfatt- ning skulle vara mycket varierande. SCB:s undersökning visar dock att om man bortser- från de sydligaste och nordligaste delarna av landet, restiden relativt sett har ungefär samma omfattning av den totala tjänstgö— ringstiden. Men undersökningen visar också, överraskande nog, att sambandet mellan

distriktens storlek och den totala restiden är dåligt. Detta kan bl. a. förklaras av att veterinärerna i stora distrikt nödgas organi- sera sitt arbete på ett annat sätt än i andra distrikt.

Genom ett allt bättre vägnät och använd- ning av lämpliga bilar har resorna i stort sett blivit mindre krävande än tidigare, både ivad avser den tid som måste användas för resor och bekvämligheten vid dessa. Men det bör inte förbises att resorna under vissa tider av året på grund av väderleksförhål- landena kan vara i olika avseenden ansträng- ande, särskilt omde gårdar som skall besö- kas inte ligger i omedelbar närhet av de allmänna vägarna. Å andra sidan torde strukturutvecklingen komma att innebära att avlägset belägna eller eljest svåråtkomliga gårdar i'allt större utsträckning försvinner.

Ett framträdande önskemål vid utform- ningen av den framtida distriktsorganisatio— nen måste vara att distrikten i möjligaste mån ges en sådan arrondering att restiden blir så liten som möjligt. Samhället kostar naturligtvis inte på de blivande distrikts— veterinärerna en mycket dyrbar utbildning för att de Under en stor del av sitt yrkes- Verksamma liv ska-ll fungera som bilförare. Men inte desto mindre är det ofrånkomligt med den nuvarande uppläggningen av di- striktsorganisationen att tjänsteinnehavarna får sätta till en inte obetydlig tid för bl. a. bilkörning. Att ge organisationen ett sådant innehåll att detta inte är nödvändigt är f. 11. inte praktiskt möjligt. Det ter sig dock inte orimligt att tänka sig att så småningom t. ex. en gemensam helikopterorganisation kan ut- nyttjas för vissa statliga och kommunala be— fattningshavare, i varje fal-l i glesbygderna. Även om försök med en sådan organisation i viss mån pågår, ställer sig ännu så länge en sådan service i stort allt för dyrbar. Det måste därför tills vidare åligga både staten- arbetsgivaren och distriktsveterinärerna själ— va att organisera tjänstgöringen på sådant sätt att restiden med bil blir den minsta möjliga. Ett led härutinnan får anses vara inrättandet av veterinärstationer och även andra distrikt med mer än en veterinär. Genom tillkomsten av dylika distrikt kan

en sådan fördelning av arbetet i många fall ske att resorna kan organiseras på ett mera rationellt sätt än i motsvarande enmans- distrikt.

Vid övervägande av alla de faktorer som bör beaktas vid en diskussion av restidens rimliga omfattning har utredningen blivit övertygad om att det inte torde vara möjligt att ange något absolut mått på denna. Här- för är förhållandena i de olika delarna av landet allt för skiftande. Men helt allmänt kan sägas att restiden givetvis inte får ha en sådan omfattning att den innebär en tra- fiksäkerhetsfara eller eljest strider mot de principer som ligger till grund för utform— ningen av arbetstidsregler inom vägtrafiken. Restiden måste också sättas i relation till arbetsmängden i distriktet.

' När det sedan gäller att bedöma vilken vikt restiden skall tillmätas vid uppskatt— ningen av en rimlig total arbetstid, må till att börja med framhållas att frågan härom ytterst är av natur att böra avgöras genom förhandlingar mellan vederbörande parter. Här må endast erinras om några synpunkter som bör beaktas vid dylika förhandlingar. Det finns sålunda skäl att erinra om att distriktsveterinärerna i regel kan starta sina tjänsteresor från hemmet. De har alltså inte någon särskild restid till sina tjänsterum, vilket andra tjänstemän ofta har. Restider på 10—15 timmar per vecka för dessa är inte ovanliga, i varje fall i storstäderna, en- bart för att inställa sig vid arbetsplatserna. Nämnas må att arbetsmarknadsstyrelsen i maj 1967 låtit samla in uppgifter om den vanligast förekommande restiden mellan bo- stad och arbetsplats för anställda. Härav framgår bl. a. att restiden i minuter för resa i ena riktningen för 58 000 personer var mer än 61 minuter. Den sammanlagda restiden för dag räknat var alltså den dubbla. Å andra sidan framgår av under-sökningen att omkring 82 % av landets 3,2 milj. anställda hade högst 30 minuters restid mellan bostad och arbetsplats.

' Det bör vidare beaktas att tjänstemän med reglerad arbetstid för vilka resor är ett ofrån- kOmligt inslag i tjänsten, t.ex. lantmätare och lantbruksnämndstjänstemän, i betydande

utsträckning på grund av tjänstens karaktär måste förlägga restiden så att den faller utanför den ordinarie arbetstiden. För andra tjänstemän med reglerad arbetstid vilka har att göra resor för att inställa sig vid förrättningsställe kan gälla särskilda bestämmelser om att restiden skall anses motsvara viss kortare arbetstid än den tid som åtgått för resorna. Sådana regler är ut- tryck för att restiden anses mindre kvalifi- cerad än det yrkesarbete för vilket veder- börande erhållit särskild, ofta kvalificerad utbildning.

I redogörelsen för SCB:s undersökning har nämnts att delade meningar kan råda om och i vilken utsträckning restid skall beaktas vid beräkning av arbetstiden såsom distriktsveterinär. Vad här förut anförts un- derstryker otvivelaktigt svårigheten i en så- dan bedömning. Ostridigt är att restiden upptar en större eller mindre del av den i princip dygnet runt pågående tjänstgöringen och ostridigt är också att den är ett ofrån-- komligt element i distriktsveterinärernas tjänstgöringsförhållanden vilket binder di- striktsveterinären vid hans arbete. Samtidigt måste restid betraktas som en långt mindre kvalificerad tjänstgöring än egentligt yrkes- arbete. Beaktas bör också att tidspillan i varje fall hittills i viss utsträckning ersatts enligt taxa. Det torde också med visst fog kunna hävdas att den tid distriktsveterinären tillbringar i hemmet i_ avvaktan på kallelse. av djurägare eller under särskild mottag- ningstid i praktiklokal också bör räknas som viss tjänstgöringstid. Erinras må att i den nya arbetstidslagen avses med arbetstid, dels tid under vilket arbete utförs för arbetsgiva- rens räkning, dels jourtid, d. v. s. sådan tid då arbetstagaren har att uppehålla sig på ar- betsstället för att vid påkommande behov ut- föra arbete för arbetsgivarens räkning. Det har emellertid inte ansetts möjligt att inom ramen för den föreslagna gränsen för ordit- narie arbetstid och övertid inrymma jourti- den.

Distriktsveterinärerna omfattas som förut nämnts inte av nu gällande statliga arbets- tidsavtal. På direkt förfrågan från utred- ningen har veterinärförbundet förklarat att

man för sin del önskar en oreglerad arbets- tid även för framtiden. Med hänsyn härtill och tivll det förhållandet att här diskuterade spörsmål i väsentliga avseenden ytterst är förhandlingsfrågor anser sig utredningen för sin del inte böra söka definiera hur restiden och även väntetiden i hemmet skall beaktas. Mer angeläget synes vara att ge distrikten en sådan utformning att vederbörande tjänsteinnehavare totalt sett får en rimlig ar- betsbörda, där restiden ingår som en kom- ponent vid sidan av andra. En helhetssyn på tjänstgöringsförhållandena bör med andra ord tillämpas, varvid bl.a. tjänstgöringens bundenhet bör beaktas. Denna bundenhet har dock under senare år något kunnat lät- tas genom ett utvidgat joursystem. Tillkoms- ten av veterinärstationer torde innebära en ytterligare lättnad i detta avseende. Men man bör också hålla i minnet att med tjänstgöringen som distriktsveterinär i vad den avser icke brådskande sjukresor följer en viss frihet att ordna sina egna tjänst- göringsförhållanden som förunnas få andra yrkesgrupper.

7.6.2.3 Vissa erfarenheter av nuvarande distriktsindelning

För uppbyggnaden av den framtida distrikts- veterinärorganisationen måste givetvis erfa— renheterna från den nuvarande spela en vä- sentlig, vägledande roll. I- detta hänseende kan det vara av intresse att något erinra om utvecklingen av jämförelsetalen i vissa di- strikt sedan 1951. Sistnämnda år fanns det 29 distrikt med ett jämförelsetal av högst 4 000. 1966 var motsvarande tal 160. 1951 fanns det 165 distrikt med jämförelsetal inom latituden 4 OOO—8 000. 1966 var mot- svarande tal 110. 1951 fanns 66 distrikt med jämförelsetal inom latituden 8 000—— 11000. 1966 var motsvarande tal 12. Ut- vecklingen visar alltså att jämförelsetalen inom olika distrikt totalt sett sjunkit kraftigt. Även om man inte kan göra gällande att 1951 års förhållanden var idealiska, visar dock de redovisade talen att djurunderlaget tidigare var betydligt-större och att tenden-

sen över huvud taget var en helt annan. An- givna utVeckling kan inte heller enbart eller ens till väsentlig del förklaras av förhållan- den i glesbygdsområdena, då jämförelsetalen även i rena jordbruksbygder i flera fall sjun- kit kraftigt. Under den tidsperiod som här avses har dock förutsättningarna för veteri- härvården blivit i väsentliga avseenden an- norlunda. Beaktas bör sålunda den tendens mot en ökad arbetsinsats per djurenhet som dtvivelaktigt föreligger under perioden från 1951 som följd både av djurägamas ökade insikter om behovet och värdet av att ut- nyttja veterinär sakkunskap och av veteri- närernas genom veterinärmedicinens utveck- ling ökade möjligheter till resultatrik insats. Veterinärens arbetsinsats påverkas negativt av ett alltför stort djurantal genom att tiden inte medger en önskvärd utveckling av verk- samheten. Omvänt möjliggör i förhållande till tidigare situation minskat djurantal per distrikt en intensivare och mera aktiv arbets- insats, något som tydligt visats inom fler- talet distrikt under hittillsvarande uttunning av djurantalet. Vid ett försök till bedömning av normaldistri—ktets djurantal måste hänsyn därför tas också till behovet av en sådan ökad veterinär insats, ett behov som särskilt accentuerats genom de moderna systemen för djurhållning. Erinras må också att ut- redningen i annat sammanhang uttalat sig för en fortsatt'medverkan av distriktsveteri- närerna inom alla grenar av rådgivnings- verksamheten. Även med beaktande av nu redovisade förhållanden talar dock utveck- lingen för att jämförelsetalen bör genom- snittligt .ligga på-en högre nivå än f. n.

7.6.2.4 Bestämning av arbetsmängden som underlag för ny distriktsindelning

Vad de slutsatser som kan dragas av SCB:s undersökning beträffar må nämnas att varia- tionen mellan grupperna av distrikt och mel- lan de enskilda distrikten konstaterats vara så stora att det måste bedömas som ofrukt- samt att med hjälp av någon mera avancerad form av statistisk sambandsanalys söka kvan- tifiera de olika i undersökningen uppmätta

variablernas betydelse för arbetstidens om- fattning. Genomsnitten för hela riket kan dock komma till viss användning vid kon— struktionen av nya distrikt. Tillsammans med andra, mera erfarenhetsmässigt kända förhållanden kan dylika genomsnittstal så- lunda vara till viss vägledning.

SCB har i sin undersökning redovisat be- räkningar rörande arbetstiden exklusive res- tid per vecka för 1 000 djur för hästar, kor och svin. Resultatet blev att distriktsveteri- närerna ägnar 61/2 tim. åt 1000 hästar, 5 tim. åt 1 000 kor och 50 min. åt 1 000 svin. Vid användningen av denna tid för upp- skattning av arbetsmängden inom ett visst område bör beaktas att dessa värden inte är något mått på det totala vårdbehovet för respektive djurslag. I nämnda tidsuppgifter ingår nämligen endast den tid som vid undersökningen redovisats under djurslag. Denna tid utgör 75 % av den totala arbets- tiden. Distrikt med ett jämförelsetal av om- kring 6 000 enheter kan, beroende på djur- underlagets sammansättning, beräknas ge en arbetstid om cirka 40 timmar per vecka. Härtill kommer restid som i genomsnitt om- fattat 18. timmar.

En annan beräkningsgrund kan också vara av intresse att redovisa i detta sammanhang. Enligt vissa erfarenheter torde man kunna uppskatta antalet förrättningar (sjukresor) pr år till 1/3—1/2 av antalet djurenheter. Ett jämförelsetal av _6 000 skulle alltså vid utgångspunkt i talet 1/3 ge 2 000 sjukbesök per år eller i genomsnitt drygt fem per dag; vid 1/2 blir antalet drygt åtta per dag. Motsvarande tal för 5 000 respektive 7 000 enheter blir knappt fem och knappt sju respektive drygt sex och knappt :tio. Vid ett jämförelsetal av 4 000 blir antalet sjukresor under angiven förutsättning drygt fem re- spektive knappt fyra. Angivna antal måste i samtliga fall i och för sig anses måttliga, även om de givetvis respresenterar ett års- medeltal. Uppmärksammas bör även att ut- vecklingen går mot större besättningar, vil- ket i viss män kan innebära ett minskat be- hov av antal förrättningar med dock i regel förlängd för-rättningstid som följd.

Men som förut framhållits kan distrikten

inte konstrueras enbart på grundval av järn- förelsetalen. Distriktens storlek eller annor- lunda uttryckt den väg vederbörande di- striksveterinär har att tillryggalägga för att nå de längst bort från stationsorten boende djurägarna måste — vid sidan av andra faktorer —-—- tillmätas väsentlig vikt. Av förut redovisade uppgifter från veterinärstyrelsen kan läsas ut att sammanlagt 137 distrikt med jämförelsetal varierande mellan 2000 och 7 000 har en landareal inom latituden 20 000—90 000 ha. I fråga om avståndet till veterinären skulle detta i ett konstruerat cirkelrunt distrikt med stationsort i medel- punkten och enbart bestående av landareal motsvara radiens längd. Om denna sätts till 10 km, ger detta ett distrikt om 31 400 ha. Motsvarande tal med radier respektive 15, 16, 17 och 50 blir respektive 70 650, 80 384, 91035 och 785000 ha. Distrikt med av— stånd om högst 20 km kan i dag förekomma i de extrema jordbruksbygderna men i fler- talet distrikt medför landets rikedom på sjö- ar, de geografiska förhållandena i övrigt samt vägnätets utformning avsevärd för- längning av avstånden. Hittills har avstånd på 40 km till veterinären ansetts godtagbara men enligt utredningens mening bör med hänsyn till de allt bättre kommuni-kationsför- hållandena i framtiden även något längre avstånd kunna accepteras i de mera tättbe— byggda delarna av landet. Erinras må att även vid planering av t. ex. skolregioner längre resavstånd för eleverna än 40 km an- ses möjliga att tillämpa. I andra delar av landet än de djurrika måste betydligt längre avstånd än de nu angivna godtagas. Utredningen har i annat sammanhang nämnt att distriktsveterinärerna också ifort- sättningen skall ha vissa arbetsuppgifter av livsmedelshygienisk och även av annan ka- raktär som inte direkt är att hänföra till animalieproduktionen. Dessa tjänstemän skall sålunda bl. a. utföra en allmän observa— tionstjänst på det livsmedelshygieniska om- rådet med skyldighet att till vederbörande myndighet rapportera iakttagna missförhål- landen som inte avhjälps i annan ordning samt i övrigt medverka i det allmänna ar— betetmed förkovran av livsmedelshygienen.

Som framgått av SCB:s undersökning har ifrågavarande uppgifter hittills tidsmässigt haft en ringa betydelse för distriktsveterinä- rernas totala arbetsbörda. Även om insatser— na i fortsättningen kommer att förstärkas, finns det dock anledning att antaga att dessa inte kommer att väga särskilt tungt när det gäller att bedöma distriktsveterinärernas samlade arbetsmängd. Med hänsyn till spe- ciella förhållanden på vissa håll kan dock nu aktuella arbetsuppgifter där komma att spe- la en större roll. Sådana förhållanden får beaktas vid distriktsindelningen.

7.6.2.5 Sammanfattande synpunkter

Efter övervägande av bl. a. här anförda för- hållanden har utredningen funnit att ett djur- underlag av 5 000 enheter per distrikt och veterinär i andra än stationsdistrikt i och för sig kan utgöra en godtagbar norm för utred- ningens överväganden rörande den framtida distriktsindelningen under förutsättning att längsta reseavståndet inom distriktet från stationsorten inte överstiger 40—50 km. Härigenom borde en distriktsveterinär få en rimlig arbetsbörda inom ett område där av- nämarna av dennes tjänster skulle få en rim- lig service. Distrikt som i nuvarande läge har upp emot 6000 enheter per veterinär skulle även undantagsvis kunna accepteras, även om sådana distrikt inte skulle bli sär- skilt vanliga med hänsyn till att djurtätheten på de flesta håll inte är så stor. Även ett djurunderlag som understiger 5 000 enheter skulle många gånger få godtagas för att få nöjaktiga resavstånd. Frånsett glesbygdsom- rådena borde dock distrikt med lägre djur- underlag än 4 000 knappast accepteras an- nat än där det av praktiska skäl visade sig ofrånkomligt.

Men även om nämnda tal under angivna förutsättningar i och för sig måste anses godtagbara, visar det sig dock i praktiken att man många gånger måste gå under, i vissa fall långt under, ovan nämnda gräns om 5 000 enheter för att få acceptabla res- avstånd m.m. även inom de delar av lan- det som inte kan betraktas som glesbygd.

I flertalet fall får distrikten också en natur- lig avgränsning på en lägre nivå i fråga om djurunderlaget än den angivna genom den förut fastlagda principen om att distrikten som regel skall följa kommunblocksgräns. Men även andra faktorer än djurunderlag och resavstånd måste givetvis beaktas. Såda— na är produktionens inriktning, för distrik- tet speciella förhållanden o. s. v. Överhuvud taget visar det sig att det är utomordentligt svårt att ge något absolut mått på hur stort ett distrikt bör vara. Denna slutsats är inte ny utan samma iakttagelse har veterinärsty- relsen redan tidigare gjort. Genom utred- ningens undersökningar har iakttagelsen dock på olika sätt kunnat verifieras.

Vad förut anförts om storleken av distrik- ten hänför sig i första hand till andra distrikt än stationsdistrikt. Utredningen har förut utförligt motiverat inrättandet av stations- distrikt med betjäning av mer än en veteri- när jämte biträde. När det gäller beräkning av storleken av sådana distrikt har utred- ningen också i annat sammanhang redovi- sat vissa synpunkter som kommit fram i anslutning till försöksverksamheten med ve— terinärstationer. Så har t. ex. Sveriges vete- rinärförbund angivit att djurunderlaget i ett tre-veterinärdistrikt bör vara omkring 20 000 djurenheter och arealen upp till 200 000 ha med en längsta resväg av 45 km vid enkelresa. En av de i försöksverksam- heten med flerveterinärstationer deltagande veterinärerna har framhållit att en rationellt organiserad veterinärstation borde kunna betjäna högst 23 000 djurenheter vid en längsta resväg av 40 km samt högst 18 000 enheter vid en längsta resväg av ca 60 km.

Enligt utredningens mening är det uppen- bart att djur-underlaget per veterinär räknat i ett stationsdistrikt kan göras större än i enmansdistrikt. Erinras må sålunda att ut— redningen förut föreslagit att till varje sta- tionsdistrikt skall knytas ett kvalificerat bi- träde som kommer att kunna övertaga vissa av de uppgifter som distriktsveterinärerna eljest har att själva utföra. Överhuvud kom- mer ett sådant biträde att kunna bidraga till att arbetet inom ett stationsdistrikt kan orga- niseras på ett mera rationellt sätt. SCB:s

undersökning visar också att f. n. nära 10 % av arbetstiden eller omkring fem timmar per vecka och veterinär använts för sådana göromål som med fördel kan övertagas av ett biträde. Andra för utredningen tillgäng- liga uppgifter tyder på att tidsbesparingen kan bli betydligt högre; inte minst erfaren- heterna från försöksverksamheten bekräftar detta.

Utredningen anser att ett högsta djur- underlag på omkring 7 000 djurenheter per veterinär skulle kunna läggas till grund för planeringen av stationsdistrikt. Med hänsyn till möjligheterna att i ett stationsdistrikt planera resorna på ett bättre sätt än eljest bör längsta resavstånd inom ett sådant di- strikt normalt kunna utsträckas till 50—60 km. Ett jämförelsetal av 7 000 per veterinär i ett stationsdistrikt om tre veterinärer och 5 000 i ett enmansdistrikt innebär alltså i ett distrikt av förstnämnda typ inbesparing av mer än en veterinär arbetskraft.

Beträffande stationsdistrikten gäller givet— vis också vad förut anförts om enmans- distrikten, nämligen att avgörande för di- mensioneringen av dessa måste bli animalie- produktionens inriktning inom respektive område, kommunikationsförhållanden och annat som i varje särskilt fall måste tillmätas betydelse. Detta gör att jämförelsetalen i verkligheten kommer att i flertalet fall bli betydligt lägre. Genom den form utred- ningen valt för att få underlag för sina slut- liga ställningstaganden rörande distrikts- indelningen —— utredningen har därför ut- nyttjat länsstyrelserna, annan regional och lokal expertis m. fl. anser sig utredningen ha skapat tillräckliga garantier för att för- hållandena i olika delar av landet skall kun- na komma till uttryck på ett meningsfullt sätt.

Tidigare har i allmänhet ansetts att så— songvariationerna i den veterinära verksam- heten skall vara avsevärda. SCB:s under- sökning motsäger i viss mån en sådan upp- fattning. Att säsongvariationer förekommer är dock uppenbart och ofrånkomligt. Sådana torde dock som regel även i fortsättningen kunna bemästras inom den ordinarie organi- sationens ram -—-— särskilt gäller detta inom

stationsdistrikt —— men kan också behöva mötas genom särskilda åtgärder. Utredning- en får anledning att diskutera frågan härom i ett senare sammanhang, där även det ofrånkomliga behovet av vikarier skall be- röras. Sistnämnda fråga är betydelsefull från flera synpunkter.

De värden för beräkning av djurunderla- get inom olika veterinärdistrikt som ut- redningen förut nämnt i detta avsnitt hän- för sig till 1966 års tal. Bekant är dock och utredningen har på olika sätt belyst detta att animalieproduktionens djur, däri in- räknat hästarna, antalsmässigt minskat under senare år. Enligt de prognoser som ställts till utredningens förfogande —— även på an— nat sätt är det känt kommer denna minskning i stort sett att fortsätta ännu un- der viss tid. Även en omstrukturering inom animalieproduktionen pågår. Vad nu anförts innebär alltså att djurunderlaget inom de olika veterinärdistrikten relativt snabbt kan komma att förändras, vilket kan utgöra ett särskilt skäl för att, där så av andra för- hållanden är möjligt, inte dimensionera djur- underlaget i de olika distrikten för lågt. Ett sådant allmänt hänsynstagande till den vän- tade utvecklingen synes emellertid knappast tillräckligt såsom grundval för distriktsindel- ningen. Erinras må att de senaste jämfö- relsetal som utredningen genom veterinärsty- relsens försorg haft tillgängliga går tillbaka på jordbruksräkningen 1966. Vid den tid- punkt då utredningens förslag kan väntas börja bli förverkligade den 1 juli 1972 är dessa jämförelsetal således närmare sex år gamla. Med hänsyn till den väntade ut- vecklingen i fråga om animalieproduktionen och särskilt med hänsyn till att djurunder- laget i många distrikt i de mera jordbruks- fattiga delarna av vårt land av olika skäl under alla förhållanden måste bli svagt, har det synts utredningen nödvändigt att vid distriktsindelningen ha tillgång även till prognostiserade jämförelsetal för vissa år under det närmaste årtiondet.

De prognoser som utredningen därför an- sett sig böra utnyttja och som redovisas i annat sammanhang sträcker sig fram till år 1980. På grundval av bl. a. dessa har utred-

ningen kommunblocksvis tagit fram uppgif- ter om antalet kor, hästar över tre år och svin för 1975 och 1980. Uppgifter om kor- nas antal har hämtats från en beräkning som utförts vid Svensk husdjurskötsel och Sven- ska Mejeriernas Riksförening. I fråga om hästarna har utredningen för enkelhets skull antagit att antalet varmblodshästar och för- delningen av dessa på kommunblock kom- mer att under sistnämnda båda år vara oför- ändrade i förhållande till år 1966. Kallblods- hästarna har antagits 1975 utgöra 33 % av kallblodens antal 1966 och 1980 18 % av antalet 1966. Därigenom erhålles ett total- antal hästar av respektive 35 000 och 25 000 år 1975 och 1980. Dessa totalantal har upp— skattats med utgångspunkt från hästarnas användning och nuvarande rekryteringsten— denser. När det gäller svinen har en utök— ning beräknats ske i takt med konsumtions- ökningen av fläsk inom landet. Denna för- utsättning ger en utvidgning av svinbestån- det från 1966 till 1975 och 1980 med 15 respektive 20 %. Förändringarna inom olika kommunblock har antagits bli beroende av besättningsstrukturen i utgångsläget 1966. I områden med liten genomsnittsbesättning har antalet svin beräknats minska. Med ökad besättningsstorlek har nedgångstendensen an- tagits avta och från ett visst läge förutsätts en ökning i stigande takt.

Sålunda framräknade uppgifter om djur- antal har omräknats till jämförelsetal. Även om dessa av olika skäl måste anses osäkra, måste de likväl anses utgöra ett värdefullt komplement till övriga uppgifter i första hand 1966 års jämförelsetal — av natur att böra beaktas vid distriktsindelningen. Kan- ske främst i de fall djurunderlaget inom till- tänkta distrikt på grundval av redan nu kända, säkra uppgifter framstår som svagt, måste nämnda kompletterande uppgifter till- mätas särskild vikt. I annat fall kan det hända att djurunderlaget redan vid ett di- strikts tillkomst kommer att vara otillräck- ligt.

Sedan utredningen på angivet sätt räknat fram jämförelsetal för 1966 och beräknade sådana för 1975 och 1980, har dylika, fak— tiska uppgifter blivit tillgängliga för 1969.

Det visar sig då att den prognostiserade utvecklingen stämmer mycket, ja, överras- kande väl under den tidsperiod som hittills gått till ända av prognostiden.

Utredningen har i olika sammanhang pe- kat på olika faktorer som vid sidan av djur- underlaget för framtiden är ägnade att både öka och minska behovet av veterinärinsatser. Vilken samlad innebörd dessa faktorer kan få är utomordentligt svårt att bedöma. Ut- redningen anser sig dock kunna förutsätta att de premisser utredningen utgått från för olika delar av landet i stort sett skall äga giltighet under en inte obetydlig tid och att dessa premisser med den utformning utred- ningens förslag till distriktsindelning faktiskt får skall ge utrymme för en inte obetydlig utveckling av de veterinära insatserna. Men det bör samtidigt framhållas, att det inte gärna kan vara ett intresse för vare sig distriktsveterinärerna själva eller avnämarna av deras tjänster att veterinärdistrikten får en utformning som innebär ett för svagt djurunderlag. Dylika distrikt ger mindre go- da inkomster och kan därför föranleda krav på höjda ersättningar från veterinärernas si- da med därav följande ekonomiska anspråk på avnämarna som konsekvens. Den slut- satsen kan bl. a. dragas av den förut om— nämnda ekonometriska utredningen, som också visar vad tillämpning i praktiken av utredningens normer för den framtida di- striktsindelningen kan få för innebörd. De resultat som framräknats vid den nämnda utredningen måste enligt utredningens me- ning anses i olika avseenden helt accep- tabla.

7.7 Organisationen av verksamheten inom veterinärdistrikten, m.m.

7.7.1 Omfattningen av och verksamheten vid veterinärstationer

Utredningen har förut tagit ställning för att veterinärstationer för verksamhet inom stora distrikt med betjäning av mer än en veteri- när jämte biträdespersonal bör inrättas. Ut-

redningen har också angivit de allmänna normer rörande distriktens storlek som bör vara vägledande vid distriktsindelningen. U-t- redningen har vidare sagt sig ha för avsikt att senare diskutera de närmare principer som bör gälla för omfattningen av perso- nalen vid veterinärstationerna. Detta skall nu ske. Här skall också vissa andra organisa— tionsfrågor beröras.

Till att börja med må framhållas att åt- minstone vissa av de fördelar utredningen vill vinna med inrättandet av stationsdistrikt skulle gå förlorade, om tvåveterinärstationer blev den typ av stationer man i första hand satsade på. Ett sådant distrikt blir sålunda utan tvekan i flera hänseenden mera »sår- bart» än en station med tre eller flera veterinärer. Två veterinärer torde vid en treveterinärstation under kortare tid, t.ex. vid ett sjukdomsfall, kunna klara arbets- bördan utan att särskild vikarie behöver till- kallas. Det torde däremot inte annat än i undantagsfall vara möjligt för en ensam veterinär att klara ett tvåveterinärdistrikt. Inom ett distrikt med minst tre veterinärer torde det också under vissa tider av året bli möjligt att ta ut i första hand kortvariga semestrar utan anlitande av vikarie. Inom ett treveterinärdistrikt blir vidare av natur- liga skäl bördan av jourtjänstgöringen mind- re samtidigt som utrymmet för insatser av rådgivningskaraktär (föredrag, kurser m. m.) blir större. En annan fördel med sådana distrikt är att den veterinära personalen inom dessa torde få större utrymme för att skaffa sig speciella erfarenheter och kun- skaper och därigenom täeka större kunskaps- fält än vad som är möjligt i en- eller två- mansdistrikt. Inom sådana distrikt kan ett biträde vidare beredas jämn och full syssel- sättning. I ett tvåveterinärdistrikt däremot torde detta inte kunna bli fallet.

Utredningen föreslår nedan på anförda skäl att särskilda tjänstelokaler skall finnas för veterinärstationerna. Kostnaderna för anskaffning, underhåll m. 111. av dylika loka- ler måste bli jämförelsevis lägre för en sta- tion som omfattar minst tre veterinärer än för en med endast två, detta bl.a. med hänsyn till möjligheterna att vid en större

station mera intensivt utnyttja utrustning och inredning av olika slag.

Av bl. a. de skäl som nu anförts anser utredningen att förutsättningen för att in- rätta veterinärstationer bör vara att minst tre veterinärer kan sysselsättas inom samma distrikt och med gemensam stationeringsort. På vissa håll är det vidare lämpligt att di— mensionera stationsdistrikten så att de bil- dar underlag för mer än tre veterinärer. Det kan vara fråga om ett mera varaktigt eller tillfälligt behov av arbetskraftsför- stärkning. I några fall bör det vidare kom- ma ifråga att låta en fjärde veterinär tills vidare få annan stationeringsort än övriga veterinärer inom distriktet. Denna organisa- tionsform bör vara lämplig inom områden med en koncentrerad djurhållning inom viss mera avlägsen del av ett stationsdistrikt. För- delarna med en sådan ordning i stället för att inrätta fristående enmansdistrikt är flera. Här må pekas på att den ifrågavarande veterinären i viss utsträckning kan utnyttja stationens biträdespersonal, kan ingå i ett lag med ordnat joursystem, ersättare kan lätt anskaffas vid kortare ledigheter, han kan åtminstone i viss utsträckning utnyttja sta- tionens specialutrustning m.m. Dessutom får vissa jordbrukare kort—are väg till distrikts- veterinären.

Vad sedan gäller själva yrkesverksamhe- ten vid veterinärstationerna bör i princip lik— artade arbetsuppgifter ankomma på samtliga vid en station fast tjänstgörande veterinärer. I den mån någon av dessa har speciella kun- skaper bör dock sådana givetvis utnyttjas. En av veterinärerna bör ha förmansställning i förhållande till övrig vid stationen tjänst- görande personal, veterinärer och biträde. Personalen har alltså att ställa sig till efter- rättelse vad förmannen i tjänsten föreskriver och denne bör ha ansvaret för skrivelser och rapporter till myndigheter m.m. Han bör vidare leda och fördela arbetet, vara i första hand ansvarig för stationens kontak- ter med statliga och kommunala myndighe- ter samt för andra utåtriktade uppgifter. Veterinärstyrelsen bör utfärda de närmare föreskrifter rörande arbetet i nu nämnda och andra avseenden som kan anses motive-

rade, i förekommande fall efter överlägg- ningar med vederbörande personalorganisa— tioner. Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas de regler som skall gälla för ordnan- det av jourtjänstgöringen samt formerna för utövandet av den polikliniska verksamheten vid stationerna. Utredningen anser sig inte heller böra särskilt diskutera formerna för eventuella ekonomiska uppgörelser mellan de tjänstgörande veterinärerna, då dessa mellanhavanden närmast synes böra betrak- tas som en angelägenhet för de enskilda veterinärerna.

Som förut nämnts anser utredningen att till varje veterinärstation bör knytas ett bi- träde, anställt och avlönat av staten. Ett så— dant biträde är nödvändigt för att arbetet vid stationen ska-ll fungera väl och för att den veterinära personalen i större utsträck- ning än f. 11. skall kunna utnyttjas för sådana kvalificerade göromål som de erhållit utbild- ning för. Som utredningen påpekat vid be- handlingen av frågan om dimensioneringen av veterinärdistrikten, kan ett biträde göra en sådan insats att djurunderlaget inom distrikt med tillgång på ett biträde kan vara större än i andra distrikt.

Ett biträde vid en veterinärstation skall utföra förekommande skrivarbete. Lämpligt synes vara att i veterinärernas utrustning in- går bandinspelningsapparater, så att erfor- derliga journaluppgifter kan talas in i an- slutning till sjukbesöken. Dessa uppgifter bör samma eller påföljande dag skrivas ut av biträdet. Biträdet bör vidare svara för telefonpassning; biträdet kan härigenom un- der de tider av dagen som veterinärerna befinner sig på sjukresor till dem anmäla önskemål om nya sjukbesök och på så sätt bidraga till att resorna blir kortare än eljest skulle kunna bli fallet. Biträdet bör också utföra enklare laboratoriearbete, motta och skriva in poliklinikpatienter, biträda vid enklare polikliniska ingrepp, ombesörja ren— göring och sterilisering av instrument m.m. Ett arbete av denna karaktär kommer utan tvekan att vid en treveterinärstation ge ett biträde full sysselsättning. Detta visar inte minst erfarenheten av sådant biträde vid försöksverksamheten med veterinärstationer.

Om ett sådant biträde som här avses skall kunna göra avsedd nytta, är det nödvändigt att biträdet får särskild utbildning för ända— målet. Utredningen har övervägt innehållet i en sådan och har även sökt kartlägga ut- bildningsbehovet under de närmaste tio åren. Resultatet härav kommer att redovisas sär- skilt.

7.7.2 Verksamheten inom övriga distrikt, m.m.

Utredningen anser alltså att förutsättningen för att en veterinärstation skall inrättas är att minst tre veterinärer kan få stadigvaran- de tjänstgöring inom det till stationen hö- rande distriktet. Men utredningen har förut också på anförda skäl föreslagit att distrikt med mer än en veterinär skall kunna inrät- tas utan att fråga är om stationsdistrikt. I regel bör veterinärer inom dylika distrikt stationeras på skilda orter men i särskilda fall bör dock stationering på en och samma plats komma i fråga. Verksamheten inom dylika distrikt bör i princip bedrivas på samma sätt som inom enmansdistrikt och veterinärerna bör alltså ha praktikskyldighet inom hela distriktet. Av särskilda skäl kan det dock måhända visa sig lämpligt att vete- rinärstyrelsen anger de områden inom vilka respektive veterinär i första hand är prak- tikskyldig. Om inte fördelarna med denna organisationsform skall gå förlorade, bör dock en sådan uppdelning ske med försik- tighet. Även om i distrikt av förevarande typ inte någon av veterinärerna skall inta egentlig förmansställning i förhållande till övriga inom distriktet tjänstgörande veteri- närer, är det dock nödvändigt att en anses vara chef i allmänna verksstadgans bemär- kelse. Såsom chef bör i likhet med vad som gäller inom besiktningsveterinärorganisatio— nen förstås den till tjänsteställningen främste (jfr 9 & allmänna veterinärinstruktionen).

En särskild fråga inom distrikt av denna typ är om skyldighet skall finnas för sådan jordbrukare som får rätt till bidrag till vete- rinärkostnaderna att vända sig till viss vete- rinär. Några sådana regler torde inte behöva

införas, då det får förutsättas att jordbru- karen vänder sig till den närmast boende, då han inte kan vinna någon ekonomisk fördel av att vända sig till längre bort boen- de veterinär. Skulle det mot förmodan visa sig att behov uppkommer av särskild regle- ring på detta område, torde veterinärstyrel- sen få aktualisera frågan härom.

Distrikt av nu angiven typ blir särskilt användbara i glesbygden, där den ene av veterinärerna i regel får ställning som extra tjänsteman. I distrikt av denna typ liksom i glesbygdens enmansdistrikt måste, som utredningen förut framhållit, accepteras att servicenivån blir lägre inom i varje fall de delar av distriktet där animalieproduktion i egentlig mening ej bedrivs. Emellertid är det viktigt att servicenivån inte sänks därhän att hittillsvarande möjlighet att anlita vete- rinär försämras så långt att läget inbjuder till en pånyttfödelse av den kvacksalvarverk- samhet som i dag genom veterinärkårens insatser knappast längre förekommer i Sve- rige. Det är dock inte att begära att en veterinär annat än undantagsvis skall göra resor som kanske tar mer än en dag enbart för enstaka fall. Det blir i stället nödvändigt att —— såsom redan tidigare förekommit —— så långt möjligt koncentrera resorna till vissa på förhand bekantgjorda dagar, då veterinären utför erforderliga förrättningar. Över huvud torde allmänna veterinärinstruk- tionens föreskrift om att det åligger distrikts- veterinär att tillhandagå med hälso- och sjukvård i fråga om husdjur här som i andra fall få ges en innebörd som svarar mot de organisatoriska förutsättningarna. I distrikt av denna typ torde det vara av sär- skilt värde med sådana speciella teletekniska anordningar som bilradio för att det dagliga arbetet skall kunna på ett lämpligt sätt för- delas mellan de båda veterinärerna. Över- huvud framstår det som önskvärt att dis- triktsveterinärerna kan utnyttja moderna te- lekommunikationer i sitt arbete. Som be- kant planeras på flera håll i landet länsom- fattande kommunikationsnät för samhällets olika serviceorgan. Utredningen utgår från att veterinärstyrelsen undersöker förutsätt— ningarna för distriktsveterinärorganisatio—

nens anknytning till dylika kommunikations- system och vidtar de åtgärder som därav kan föranledas.

Utöver vad förut anförts torde inte ut- redningen behöva uttala sig särskilt om verksamheten inom enmansdistrikt utan det är även i fortsättningen en naturlig uppgift för veterinärstyrelsen att här som i andra fall medverka till att arbetet får en så ända- målsenlig utformning som möjligt. Särskilt viktigt är självfallet medverkan i uppbygg- naden av ett rationellt joursystem inom och mellan olika distrikt.

I anslutning till vad sålunda anförts om verksamheten inom veterinärdistrikten må nämnas att utredningen övervägt att föreslå användning av ett modernt informations- system inom veterinärväsendet. Då arbetet med införandet av ett dylikt system redan påbörjats, har utredningen ansett det till- räckligt att endast lämna en översiktlig redo- görelse för vad som hittills åtgjorts i saken. Utredningen förutsätter emellertid att arbe- tet fortsättes och utvecklas. Det är också angeläget att erforderliga medel av vederbö- rande ställs till förfogande för ändamålet, då ett informationssystem av här avsett slag otvivelaktigt har en väsentlig uppgift att fylla. Utredningen har därför i samråd med veterinärstyrelsen i skrivelse den 3 decem- ber 1970 till Kungl. Maj:t hemställt om viss medelsanvisning för ändamålet. —— Be- träffande hittills vidtagna åtgärder i detta ämne må nämnas följande. På initiativ av veterinärstyrelsen har förberedelser pågått för att överföra sammanställningar av be- siktningsdata från kontrollslakterier till ADB. Blanketter som underlättar ett sådant arbete har framtagits. Bearbetningen av be- siktningsdata, som kommer att ske kvartals- vis, har betydelse för såväl köttbedömnings- normerna som den allmänna sjukdomsöver- vakningen.

I samband med diskussioner om detta projekt med berörda parter har det fram- kommit önskemål att vidareutveckla data- behandlingen så att den blir av värde för forskning, förebyggande djursjukvård och även för terapeutiska åtgärder. Av verkligt stort värde får statistiken först om den kan

föras tillbaka till den enskilde djurägaren och sammankopplas med data om produk- tion, klassificering m. m.

För att vinna erfarenhet hur ett dylikt system skall kunna genomföras har inom Skaraborgs slakteris upptagningsområde se- dan april 1970 påbörjats en försöksverk- samhet med databehandling av beslagsfynd vid normalslakt av svin, vilken verksamhet senare utökats med nötkreatur. Besiktnings— fynden refereras via löpnummer till djur- ägarens medlemsnummer i vederbörande organisation och därmed erhålles möjlighe- ter att utreda sambandet hälsa-sjukdom i den enskilda besättningen. Även behand- lingsdata från distriktsveterinärerna inom samma område skall beaktas.

Det genom dessa åtgärder framtagna ma- terialet bör ge en betydelsequ grund för att uppnå ett effektivt sjukdomsbekämpan- de. Materialet är vidare av värde vid be- dömningen av de snabbt föränderliga me- toderna inom modern djurhållning.

7.7.3 Vissa rekryteringstjänster

För behörighet till ordinarie tjänst som dis- triktsveterinär fordras enligt bestämmelser i allmänna veterinärinstruktionen viss full- gjord tjänstgöring efter veterinärexamen. Det synes inte uteslutet att kraven på denna tjänstgörings innehåll och omfattning bl. a. som en följd av införandet av den fasta studiegången kan komma att förändras. Frågan härom har inte veterinärväsendeut- redningen att bedöma. Uppenbart är dock att viss tids tjänstgöring inom distriktsvete- rinärorganisationen även i fortsättningen kommer att uppställas som krav, varvid vi- karia'tstjänstgöring och därmed jämställd tjänstgöring liksom hittills för flertalet vete- rinärer kommer att utgöra ett naturligt led i meriteringen för den fortsatta yrkesverk- samheten.

Tjänstgöring som vikarie för distrikts- veterinär, vilket tidigare i varierande ut- sträckning även kom i fråga under studie- tiden, har vidare enligt uppgift alltid upp- fattats som en form av fortsatt praktisk

utbildning. Med införandet av den koncen- trerade bundna studiegången vid veterinär- högskolan har behovet av mera ordnad så- dan praktisk efterutbildning ånyo kommit att diskuteras, varvid bl. a. ett återinförande av tidigare obligatoriska assistentmånader förts på tal men ansetts mindre lämpligt. Vikariaten kommer under alla förhållan- den alltjämt att vara ett viktigt led som erfarenhetsbaserad fortsatt utbildning för tjänstekompetens.

Då utredningen haft att överväga frågan om arbetsorganisationen inom vissa distrikt, har utredningen också ansett sig kunna be— akta behovet av vidareutbildning. Det behov av ytterligare veterinär arbetskraft som nu och framgent föreligger i vissa distrikt kan nämligen enligt utredningens mening lösas på ett sätt som också är av värde för frågan om vidareutbildningen efter examen. Detta synes kunna ske på så sätt att vid sådana veterinärstationer där viss arbetskraftsför- stärkning tills vidare erfordras, i stället för extra veterinärtjänster inrättas ett antal tjäns- ter — av utredningen benämnda rekryte— ringstjänster —— avsedda för sådana veteri- närer, som önskar skaffa sig erfarenhet av arbetet under distriktsveterinärs överinseen— de eller direkt meritera sig för distriktstjänst. Dessa veterinärer kan härigenom under er- farna kollegers ledning få en värdefull vi- dareutbildning samtidigt som de i vanlig ordning deltar i verksamheten vid stationen. I de fall där en av tjänsterna i ett stations- distrikt föreslås placerad på annan plats än stationsorten bör däremot denna tjänst inte avse rekryteringstjänst utan besättas av vete- rinär med distriktsveterinärkompetens.

Veterinärstationer bör med hänsyn till arbetets omfattning och natur vara särskilt lämpade för sådan vidareutbildning som här avses. Innehavet av här avsedd tjänst bör vara tidsbegränsat till förslagsvis högst två år. Erinras må att en viss motsvarighet till här skisserad organisation förbereds inom den humanmedicinska sjukvården såsom ett led i den allmänna sjukvårdsplaneringen (jfr prop. 1969: 35).

Hur här avsedda rekryteringstjänster av- löningsmässigt skall betraktas, ankommer

inte på utredningen att ta ställning till. Ifrågavarande tjänster skall avse kontinuer- lig tjänstgöring. Det bör ankomma på vete- rinärstyrelsen att fastställa kompetenskrav för ifrågavarande rekryteringstjänster, om sådana krav anses erforderliga.

7.7.4 Särskilda tjänster för vikarier

I det föregående har omfattningen under budgetåret 1967/ 68 av Vikariaten på dis— triktsveterinärtjänsterna och arbetskraftsför— stärkningarna inom veterinärdistrikten in- gående belysts. Förhållandena under nämn- da tidsperiod torde inte markant skilja sig från andra budgetår. Av uppgifterna fram- går bl. a. att vikariatsbehovet m. m. motsva- rar i runt tal 67 helårstjänster; hänsyn har då inte tagits till vi-kariernas semester-rätt. Utgiftema för ändamålet uppgick till om- kring 3,2 milj. kr.

Bl.a. mot bakgrund av storleken av an— givna utgifter har utredningen funnit det angeläget att framlägga förslag vilkas ge— nomförande kan medföra en begränsning av dessa utgifter. En förändring i föreva- rande avseenden fra-mstår också som ange— lägen inte minst på grund därav att det sedan länge är känt att vikariatstjänstgöring- en i många fall är förenad med betydande olägenheter för vederbörande vikarie. Med hänsyn till den långa tid — i regel 6—7 år som vikariegruppen av de yngre s.k. obefordrade veterinärerna är hänvisade till vikariatstjänstgöring före erhållande av första ordinarie tjänst har systemet sålunda bl.a. sociala nackdelar, vilka accentuerats genom de senare decenniernas tidigare fa- miljebildning. Den förbättring av läget som skedde från 1964 genom att vikarierna un- der tjänstgöring gavs ställning som extra tjänstemän bör betraktas som ett led i ut- vecklingen mot en mera tryggad anställ- ningsform. Det bör emellertid också beaktas att tillkomsten av veterinärstationer kommer att inom berörda områden minska behovet av särskilda, från annat håll kommande vikarier. Vidare kommer den utjämning av arbetsbördan mellan olika distrikt som ut-

redningens förslag till ny distriktsindelning innebär att något minska behovet av extra arbetskraft. Men trots nu angivna åtgärder kommer det även i framtiden att behövas ett inte ringa antal vikarier inom distrikts— veterinärorganisationen.

Att söka införa ett system för vikariats- tjänstgöringen som helt kan eliminera de olika personliga olägenheterna med denna torde inte vara möjligt inom ramen för ett system som tillgodoser rimliga ekonomiska hänsyn. Utredningen anser emellertid att in— rättandet av ett antal tjänster, vilkas inne— havare avses som vikarier inom vissa regio- ner av landet skulle vara ägnat att i olika avseenden skapa gynnsammare förhållanden i förevarande avseenden än nu gäller. Ge- nom att dessa regionvikariers tjänstgöring begränsas till bestämda delar av landet kan rese- och traktamentskostnaderna minskas i förhållande till vad f. n. är fallet, då vika- rierna ofta nödgas resa långa vägar för in- ställelse till tjänstgöring. Samtidigt kommer Vikariernas möjligheter till regelbunden vis— telse i hemorten att öka. Vikariernas inne- hav av särskilda tjänster måste över huvud innebära betydande fördelar för dessa i jämförelse med nuvarande ordning. Tjänster för vikarier finns enligt vad utredningen har sig bekant inom åklagarväsendet; erfa- renheterna av denna organisationsform lär vara goda.

Som förut nämnts motsvarade behovet av vikarier under budgetåret 1967/ 68 nära 67 årsarbetskrafter. Utredningen kommer att i det följande ange behovet av vikariatstjäns- ter. Redan i detta sammanhang bör emel- lertid framhållas att behovet av vikarier inte uteslutande bör tillgodoses genom dessa re- gionvikarier utan även i fortsättningen mås- te också andra vikarier tas i anspråk och särskilt gäller detta under intensiva semes- terperioder och även för korta vikariat. Ut- redningen anser nämligen att regionvikarier— na i princip inte bör användas för vikariat som omfattar kortare period än 15 dagar. Lämpligt kan dock vara att de även utnytt- jas för kortare vikariat på respektive sta- tioneringsort.

Med det innehåll utredningen sålunda vill

ge ifrågavarande tjänster är de inte att jäm- föra med det system för jourersättare som finns inrättat i de fyra nordligaste länen. Er- farenheterna av detta system är inte gynn- samma, vilket i och för sig inte är förvånan- de då fråga där är om ersättare för endast någon dags vikariat åt gången.

Utredningen anser att vikarierna bör sta- tioneras på lämpliga orter inom respektive region. Bl. a. för att förkorta reseavstånden bör vikarierna stationeras på skilda platser inom respektive region. Utredningen åter- kommer härtill i det följande.

För att fördelarna med systemet med re- gionvikarier skall kunna tas till vara bör dessas tjänstgöring som regel begränsas till respektive region. Undantagsvis bör dock sådan inom annan region kunna komma i fråga. Av samma skäl är det vidare nödvän- digt att dessa tjänstemäns tjänstgöring pro- grammeras för viss längre tidsperiod. Detta nödvändiggör i sin tur att distriktsveterinä- rerna måste planera semestrar och eventuel- la andra ledigheter motsvarande tid i förväg. Utredningen är medveten om att en sådan ordning kan innebära olägenheter för be- rörda tjänstinnehavare men den torde vara ofrånkomlig med hänsyn till inte minst re— gionvikarierna själva. Det bör också vara fördelaktigt för vederbörande distriktsvete- rinär att lång tid i förväg veta att tillgång till vikarie kommer att finnas. Det må också framhållas att liknande planering förekom- mer inom andra områden av arbetslivet. Över huvud torde en sådan programmering som här avses vara ägnad att minska vikarie- behovet och därmed kostnaderna därför. Sant är att sjukdomar och andra oförmoda- de händelser bland t. ex. regionvikarier kan rubba förutsättningarna för programmering- en. Sådana händelser torde emellertid få mö- tas genom insatser av andra vikarier än re- gionvikarier. Programmeringen bör ske cen— tralt av veterinärstyrelsen.

Innehavare av tjänst som regionvikarie bör enligt utredningens mening besitta sam- ma kompetens som distriktsveterinär och även kallas distriktsveterinär. Det synes lämpligt att innehavet av dylik tjänst i regel innebär den första fasta anställningen inom

distriktsveterinärkåren. Med hänsyn till de regler som tillämpas inom distriktsveterinär- organisationen i fråga om tjänstgöringstid före transport (3—5 år) är det enligt utred- ningens mening naturligt att vederbörande tjänstinnehavare på grund av tjänstgöringens karaktär redan efter en treårsperiod vid upp- kommande ledigheter och efter sedvanlig konkurrensprövning med andra sökande kan erhålla tjänst som distriktsveterinär i eget distrikt. Tjänsterna bör inrättas som ex— tra ordinarie och förordnande avse förslags- vis distriktsveterinär i distriktsveterinärorga- nisationen med placering som regionvika— rie i region . . . och med stationeringsort . . .

7.7.5 Sammanfattning av utredningens för- slag till olika distrikt och tjänstetyper

Om det i det föregående redovisade försla- get till uppbyggnad av distriktsveterinärorga- nisationen genomförs, kommer olika typer av distrikt och tjänster att finnas, nämligen a) stationsdistrikt med minst tre ordinarie distriktsveterinärer;

b) distrikt med fler än en ordinarie distrikts- veterinär; samt

c) distrikt med en ordinarie distriktsveteri- nar.

I stationsdistrikt kan finnas rekryterings- tjänst och i samtliga distrikt extra distrikts- veterinär, varvid extra innebär att behovet av tjänsten tid efter annan bör prövas om. Dessutom kommer utanför den egentliga distriktsorganisationen att finnas tjänster för s.k. regionvikarier. Vilka konsekvenser i löneliänseende angivna organisationsform bör få, tillkommer inte utredningen att be- döma. Olika önskemål ifråga om tjänstgö— ringsförhållanden kan inom ramen för den- na organisation tillgodoses samtidigt som vidgade möjligheter till vidareutbildning för veterinärer kommer att stå till buds. Över- huvud måste organisationen komma att bli anpassbar till utvecklingen i olika avseen— den. Detta gör att behovet av förändringar relativt lätt kan genomföras utan att orga- nisationen i stort behöver förändras, vilket givetvis är en påtaglig fördel.

7.7.6 Bostäder och tjänstelokaler

Distriktsveterinärerna har inte haft fri bo- stad eller tjänstebostad i vanlig bemärkelse. Systemet med dylika bostäder är över huvud under avveckling. Några skäl som skulle kunna motivera avsteg från denna princip för ifrågavarande yrkeskategoris del torde inte kunna anföras. Skäl saknas därför en- ligt utredningens mening att aktualisera den- na fråga.

Utredningen anser sig vidare sakna an- ledning att uttala sig om systemet med vete- rinärbostäder som tillkommit genom över- enskommelse mellan Sveriges veterinärför- bund och vederbörande kommuner i vidare mån än att det framstår som önskvärt att sådana bostäder ej speciellt inrättas å andra orter än sådana som med hänsyn till jord- brukets utveckling och andra faktorer som kan påverka det framtida behovet av dis- triktsveterinärer måste antagas bli varaktiga stationsorter för dylika veterinärer. I annat fall föreligger risk för att den fortlöpande anpassningen av distriktsveterinärväsendet till utvecklingens krav kan försvåras.

Distriktsveterinärernas verksamhet bedrivs främst såsom ambulant verksamhet, d. v. s. veterinärerna besöker djurägarna i deras la- dugårdar, stallar o.s.v. för behandling av sjuka djur eller för andra tjänsteförrättning- ar. Tendenser till ökad stationär verksamhet i av veterinärerna disponerade tjänsteutrym- men föreligger dock otvivelaktigt. Orsaken härtill är främst ökningen av antalet hundar och andra smådjur. Den stationära verk- samheten bedrivs i lokaler som är mer eller mindre lämpliga för sitt ändamål. Men även den ambulanta verksamheten kräver tillgång till vissa lokaler. Utrymmen behövs sålunda för de många skrivarbeten som är förbundna med tjänsten som distriktsveterinär samt för det tjänstearkiv som dessa tjänstemän enligt särskilda bestämmelser är skyldiga att upp- rätta och vårda. Såsom bas för den ambu- lanta verksamheten tjänar telefonmottag- ningen, som i regel är anordnad varje mor- gon. För denna bör finnas tillgång till ostört utrymme. En distriktsveterinär har vidare behov av vissa förrådsutrymmen för

instrument, mediciner av olika slag m.m. Han måste också kunna sterilisera instru— ment, rengöra skyddskläder o. s. v.

Konstateras kan sålunda att distriktsvete- rinärerna redan för den ambulanta verk- samheten behöver vissa lokaler. I den mån stationär verksamhet av någon omfattning bedrivs ökar otvivelaktigt behovet. Vad nu anförts innebär emellertid inte någon prin- cipiell nyhet utan utövningen av distrikts- veterinäryrket har alltid krävt tillgång till vissa utrymmen. Det antal distriktsveterinä- rer som kan disponera helt lämpliga lokaler för ändamålet har under senare år utan tve— kan ökat, även om förhållandena ännu inte är helt tillfredsställande. De förbättringar som ännu krävs för veterinärdistrikt av tra- ditionell typ bör emellertid kunna tillgodoses utan särskilda åtgärder från huvudmannens- statens sida. Det synes därför i nuvarande läge inte påkallat att vidta några sådana.

I det föregående anförda synpunkter hän- för sig alltså till andra distrikt än stations- distrikt. Inom sistnämnda typ av distrikt ak- tualiseras på ett mera markant sätt kravet på tillgång till särskilda tjänsteavdelningar. Redan det förhållandet att minst tre veteri- närer tillsammans kommer att sköta arbetet inom ett och samma distrikt ökar behovet av erforderliga lokaler. F.n. är det ofta så att distriktsveterinärerna disponerar tjänsteut- rymmen i den egna bostaden. Att förutsätta eller ifrågasätta att så skall vara fallet inom stationsdistrikt synes inte höra komma i fråga. Detta gör lokalbehovet inom stations- distrikt än mer akut. Vid veterinärstationer- na torde det vidare som regel komma att anordnas stationär mottagning för hundar och andra smådjur, för vilken krävs sär- skilda utrymmen. I annat sammanhang an- ges att en veterinärstation för att bli effek- tiv bör utrustas med särskild biträdeshjälp. Denna behöver ett eget arbetsrum. Över huvud måste det antagas att arbetet vid en veterinärstation kräver tillgång på tjänste- lokaler för att kunna bedrivas under me- ningsfyllda förhållanden.

Vid en treveterinärstation, vilket såsom framgår av annat sammanhang bör förut-

sättas som normalfall, torde följande lokal-

behov föreligga: Ung. behov i m2 . Expedition med biträdesplats 12 2. 3 veterinärmm, varav ett som stations- chefens arbetsrum. Av övriga två bör 12 det ena även kunna utnyttjas som vi- karierum (sovplats) och det andra in- 12 redas att också utgöra mottagnings— och behandlingsrum 15

3. Större behandlingsrum med plats för fristående Operationsbord för mindre ... djur och behandlingsbord 20 4. Rum för laboratorieändamål, medicin- förråd och instrument 10

5. Avskilt rum för rengöring, desinfek- tion och förvaring av skyddskläder, vilket bör förläggas med ingång från garage och i anslutning (vägglucka) till disk- och steriliseringsrum 6 6. Rum för disk och sterilisering av in- strument 6 7. Mörkrum för framkallning 2 8. Omklädningsrum med dusch och toa- lett 8

9. Väntrum (inkl. toalett) för besökande 8 10. Garage för vikarie

Summan av angivna lokalbehov blir 111 m2 exklusive garage. Det sistnämnda är främst avsett för vikaries behov.

De lokaler det här är fråga om torde ur utrymmessynpunkt väl kunna inrymmas i byggnad som tillgodoser även andra ända- mål, t. ex. förvaltningslokaler och liknande. Erfarenheten har emellertid visat att den verksamhet som här avses lätt medför sani- tära olägenheter för den närmaste omgiv- ningen, vilket varit särskilt påtagligt vid för- läggning till bostadshus. Särskild byggnad för ifrågavarande tjänstelokaler har därför stundom visat sig lämpligare också med hänsyn till det förbilligande som en mindre central placering med lägre tomtkostnad kunnat innebära. Särskild byggnad eller ansluten byggnadskropp medför också öka- de möjligheter till eventuell utvidgning eller komplettering. Det bör emellertid fram- hållas att det i vissa fall torde visa sig lämp- ligt att för ifrågavarande ändamål bygga om t. ex. förutvarande förvaltningsbyggnader som blivit överflödiga till följd av kommun- sammanslagningarna. De materiella ansprå-

ken på lokaler av ifrågavarande slag bör emellertid inte överbetonas; givetvis bör de dock vara helt ändamålsenliga.

När det sedan gäller det sätt på vilket behovet av tjänstelokaler lämpligen bör till- godoses är olika alternativ tänkbara, genom distriktsveterinärerna själva, genom statens eller kommuners försorg. I det följande skall vissa skäl för och emot de olika alternativen anges.

l. Distriktsveterinärerna själva ansvarar för att erforderliga tjänstelokaler står till förfogande.

En sådan ordning kan avse antingen ett frivilligt åtagande eller en föreskrift om skyldighet att hålla lokaler. Delalternativet med ett frivilligt åtagande överensstämmer i princip med nuvarande förhållanden. Ett sådant system innebär emellertid knappast någon garanti för att erforderliga lokaler verkligen kommer att finnas tillgängliga, även om såsom hittills vissa kommuner av Sveriges veterinärförbund kan animeras till att medverka vid lokalanskaffningen. Syste- met kan också skapa komplikationer i olika avseenden vid byte av tjänstinnehavare vid en veterinärstation, särskilt i det fall veteri- närer på egen hand tillgodosett lokalbehovet.

Det andra delalternativet med åläggande för vederbörande veterinärer att själva an- skaffa lokaler av viss storlek och standard torde i princip vara främmande för våra dagars förvaltning och torde möta vissa problem för de enskilda veterinärerna när det gäller anskaffning, underhåll m. m. Även detta delalternativ medför komplikationer vid tjänstebyten. Inte något av dessa delal- ternativ synes därför lämpligt att på allvar aktualiseras.

2. Staten håller lokaler. En sådan ordning kan i och för sig te sig naturlig med hänsyn till att distriktsveteri- närerna alltjämt föreslås vara statsanställda. Det bör emellertid beaktas att staten f. n. endast undantagsvis på de aktuella orterna torde kunna tillhandahålla lokaler i fastig- heter som tillhör staten, vilket förhållande måste försvåra en lösning av lokalfrågan. Över huvud torde gälla — och detta givetvis oberoende av vem som upplåter lokaler

att sådana inte på förhand torde finnas till- gängliga. I stället blir det nödvändigt att in- rätta särskilda lokaler för ändamålet. Så— som förut framhållits kan härvid ifrågakom- ma antingen speciella byggnader för veteri- närstationer eller inrymmande i byggnader som i övrigt används för exempelvis kom- munal förvaltning eller liknande ändamål. Denna synpunkt ger anledning till att över— väga ett tredje alternativ för lokalupplåtel- sen.

3. Kommun håller lokaler. Av kommunerna torde endast primär- kommunerna vara aktuella. Landstingen har nämligen knappast anledning att engagera sig i denna angelägenhet. En primärkom- mun som får en veterinärstation inom sina gränser torde emellertid få en väsentlig för- del därav. Kommunen får härigenom på nära håll, till väsentligt lägre kostnad än vad eljest skulle bli fallet, tillgång till kvali- ficerad expertis på bl.a. livsmedelshygien och annan omgivningshygien. Veterinärsta- tionerna förbättrar även möjligheterna vä- sentligt för att tillgodose det behov av hund- och annan smådjursvård, för vilket primär- kommunerna enligt riksdagens beslut i förs- ta hand måste anses ansvariga. Även om dis- triktsveterinärerna alltjämt skall vara stats- anställda, utgör vad nu anförts ett väsentligt skäl för ett kommunalt engagemang när det gäller att säkra en effektiv organisation av veterinärstationer. För övrigt torde skäl av rent praktisk natur kunna anföras för ett primärkommunalt åtagande. Kommunerna torde sålunda i många fall relativt enkelt kunna tillgodose behovet av lokaler för ve- terinärstationer i samband med att kom- munala byggnadsfrågor får sin lösning. Un- derhållet av dylika lokaler måste också kun— na ske på ett enklare sätt genom vederbö- rande komrnunala organ än om statliga så- dana skall kopplas in, särskilt som det i re- gel torde bli fråga om orter, där staten ej har andra lokaler att underhålla. Även om principiella skäl kan tala för att staten bör ha ansvaret för tillhandahållandet av erforderliga lokaler för veterinärstationer, synes det på grund av vad sålunda anförts ligga närmast till hands att kommunerna i

stället får taga på sig detta ansvar. Det för- tjänar omnämnas att vid kontakter som ut- redningen i sitt arbete haft med företrä- dare för olika kommuner stort intresse vi- sats från deras sida för ordnandet av ifråga- varande lokalbehov. Beslut om införandet av en dylik kommunal skyldighet synes emel- lertid inte ensidigt böra fattas av statsmak- terna. Innan förslag härom föreläggs riks- dagen, synes det därför lämpligt att Kungl. Maj:t uppdrar åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar i ämnet med Sven- ska kommunförbundet. I detta sammanhang bör bl.a. prövas Sveriges veterinärförbunds förslag att införa ett system med statsbidrag till kommunerna för anskaffning av dessa lo— kaler eller statliga lån för ändamålet. Utred- ningen vill emellertid för sin del erinra om att det under senare år varit en konsekvent handlingslinje från statsmakternas sida att minska omfattningen av statsbidragen och de statliga lånen, särskilt i de fall dessa är av mindre omfattning. Vid förhandlingarna bör även prövas hur kostnadsansvaret skall fördelas, då ett stationsdistrikt omfattar mer än en kommun.

Frågan om hur hyrorna för dessa kom- munala lokaler skall täckas är en förhand— lingsfråga mellan bl. a. staten såsom arbets- givare och vederbörande personalförbund.

Till lokalerna bör även höra viss fast in- redning, möbler, operationsbord och annat som är nödvändigt för utövandet av verk- samheten vid en veterinärstation. Kostnader- na härför torde ej överstiga 20 000 kronor. Däremot bör alla instrument, förbruknings— artiklar m.m. anskaffas och hållas av ve- derbörande veterinärer, såvida inte annat avtalas förhandlingsvägen. Totalkostnaden för inrättandet av en veterinärstation enligt de angivna normerna torde kunna uppskat- tas till ca 200 000 kronor.

Om den angivna ordningen för anskaffan- det av veterinärstationslokaler godtages, sy- nes det ändamålsenligt att en särskild nämnd inrättas genom överenskommelse mellan in- tressenterna för handhavandet av de prak— tiska frågor som aktualiseras i samband härmed. I denna synes böra ingå represen- tanter för Svenska kommunförbundet, vete-

rinärstyrelsen och Sveriges veterinärförbund. En första uppgift för denna nämnd bör bli att ta ställning till den närmare utformning- en av lokaler av denna typ, vilken fast in- redning som bör tillhandahållas av vederbö- rande kommun m.m. Nämnden bör sedan fortlöpande följa verksamheten, ta de initia- tiv rörande lokalfrågorna som efter hand kan komma att aktualiseras, såsom för— brukningstider för fast inredning m. m., lösa uppkommande principiella frågor etc.

7.8 Formen för framläggande av förslag till ny veterinärdistriktsindelning

Sedan utredningen sålunda tagit ställning till frågorna om de arbetsuppgifter som skall an— komma på distriktsveterinärema och dist- riktsorganisationens principiella uppbyggnad m.m. (i fortsättningen kallade grundprinci— per), har ingående övervägts den enligt ut- redningens mening mest lämpliga formen för utarbetandet av förslag till ny distrikts— indelning. Därvid har olika alternativ prö— vats. De som i första hand diskuterats, torde kunna sammanfattas på följande sätt.

A. Utredningen tillämpar grundprinciperna på några län, förslagsvis ett i södra Sverige, ett i Mellansverige och ett i Norrland (principför- slag). Därefter kan förfaras på olika sätt. ]. Utredningen överlämnar principförslaget jäm- te nämnda tillämpningsexempel till Kungl Maj:t, som remissbehandlar detta och därefter underställer riksdagen principema för godkän- nande, varefter Kungl. Maj:t på lämpligt sätt låter utarbeta detaljförslag.

2. Utredningen remissbehandlar principförsla- get jämte tillämpningsexemplen, varefter utred- ningen

a) antingen bearbetar sitt principförslag och överlämnar detta till Kungl. Maj:t för fortsatt behandling i enlighet med vad under 1. nämnts; b) eller på grundval av de föreslagna prin- ciperna och remissyttrandena däröver utarbe- tar ett fullständigt förslag till indelningen av landet i veterinärdistrikt, vilket förslag däref- ter överlämnas till Kungl. Maj:t för vidare be- handling.

B. Utredningen tillämpar grundprinciperna på landet i dess helhet och utarbetar ett full- ständigt förslag till nyindelning av landet i ve- terinärdistrikt (detaljförslag), som 1. antingen överlämnas till Kungl. Maj:t för fortsatt behandling;

2. eller remissbehandlas av utredningen, där— efter bearbetas av utredningen och slutligen överlämnas till Kungl. Maj:t för vidare be- handling.

C. Med tillämpning av grundprinciperna be- räknar utredningen hur många distrikt och vilka typer av distrikt som varje län förslags- vis skall omfatta. Det är dessutom möjligt att utredningen mer eller mindre utförligt, bero- ende på förhållandena i vederbörande län, an- ger hur indelningen kan tänkas utformad. Där- efter överlämnas ett på så sätt beräknat för- slag jämte tillhörande PM till varje länsstyrel- se, som i samråd med respektive lantbruks- nämnd och efter vederbörandes hörande har att utarbeta detaljförslag för varje län. Dessa förslag till nyindelning överarbetas av utred— ningen och överlämnas till Kungl. Maj:t för vidare behandling.

Vid prövningen av de olika alternativen har följande synpunkter varit vägledande för utredningen. Vilken ordning som än väljs för framläggande av förslag till ny dist— riktsindelning, har utredningen bedömt det som nödvändigt att visa, åtminstone för ett mindre antal län, vad en tillämpning av grundprinciperna i praktiken innebär.

Dessa synpunkter tillgodoses av samtliga de tre nämnda 'huvudalternativen (A—C). Beträffande dessa gäller f.ö. självfallet att de förr eller senare, beroende på vilken administrativ ordning som än tillämpas, kommer att remissbehandlas. Det förefaller då troligt att ett inte så litet antal remiss- organ beträffande förslag som inte inne- håller detaljförslag för landet i dess helhet skulle komma att uttala, att det ställer sig svårt att ta en säker ställning utan tillgång till sådana detaljförslag.

Av denna anledning har det synts ut- redningen som om alternativ A. 1. och A. 2. a) inte är lämpligavägar att beträda. Dessa alternativ har också förefallit mindre attrak- tiva av det skälet att ett betydande arbete återstår med att utarbeta ett detaljförslag se- dan utredningen för sin del skiljt sig från ärendet. Av bl.a. de skäl som nu anförts har alternativ A. 1. och A. 2. a) bedömts så- som inte lämpliga att tillämpa.

Alternativ A. 2. b) drabbas delvis av sam— ma kritik som de båda förut nämnda. Be- träffande detta gäller också att det knap- past torde vara praktiskt möjligt att centralt

utarbeta ett förslag, som har förutsättningar att accepteras av regionala och lokala myn- digheter m. fl.

Mot alternativ B. och C. kan inte an- föras samma argument som i fråga om al- ternativ A. 1. och 2. a). Både alternativ B. och C. innebär att Kungl. Maj:t erhåller fullständiga förslag i ämnet. I fråga om B. 1. gäller dock detsamma som nyss nämnts i fråga om alternativ A. 2. b), nämligen att det måste anses vara mycket svårt för ut— redningen att även med ett omfattande för- arbete med en mängd regionala Och lokala kontakter utarbeta ett detaljförslag, som slutligt kan vinna förståelse. Av denna an- ledning har detta alternativ bedömts som mindre bra. I alternativ B. 2. skall utred— ningen remissbehandla sitt förslag, innan det överlämnas till Kungl. Maj:t. Detta delal- ternativ har därför framstått som bättre än delalternativ B. 1. men svårigheterna att cen- tralt utarbeta ett sådant detaljförslag torde över huvud vara så stora, att även detta delalternativ förefallit mindre lämpligt.

Med alternativ C. förfaller åtskilligt av vad som kan anföras mot förut diskuterade alternativ samtidigt som beträffande detta flera fördelar kan åberopas. Förut har fram— hållits att detaljförslag torde bli svåra att utarbeta centralt. Det har likväl förutsatts att en viss central styrning av arbetet med detaljförslagen är nödvändig. Aldrig så pre- ciserade allmänna principer torde inte kun- na ersätta en sådan. Alternativ C. tillgodoser dessa allmänna synpunkter. Alternativet in- nebär som nämnts att utredningen i första hand överväger vilket antal distrikt som bör förekomma inom varje län men att utred- ningen i stort sett överlåter åt respektive länsstyrelse att i samråd med vederbörande lantbruksnämnd, bl. a. på grundval av ma- terial utredning tillhandahåller, utarbeta de— taljförslag. Genom att lantbruksnämnderna kopplas in kan dessas speciella sakkunskap rörande jordbrukets utveckling m.m. till— varatas. I övrigt har det förutsatts att läns- styrelsen skall utnyttja egen expertis, t.ex. länsveterinärerna, och även inhämta ytt- randen från kommunala myndigheter, jord- brukets organisationer m. fl.

Det har vidare antagits att varje länssty- relse som ett led i arbetet med detaljför- slagen skulle ordna ett sammanträde till vil- ket företrädare för olika intressen inbjuds. Representanter för veterinärväsendeutred- ningen har även varit beredda att delta i så- dana sammanträden, om länsstyrelserna så önskat.

Uppenbart är att vissa invändningar kan framföras även mot det tillvägagångssätt som innefattas i alternativ C. Det har likväl framstått som andra alternativ överlägset främst genom att i detta kan tillvaratas bå- de den centrala expertis som finns att till- gå och den regionala som länsstyrelserna m.fl. representerar. Övervägande skäl har därför ansetts tala för att detta alternativ skulle utgöra grundval för utredningens ar- bete med en ny distriktsindelning. Utred— ningen har därför handlagt frågan om en ny distriktsindelning i enlighet härmed.

Länsstyrelserna och övriga berörda myn- digheter m.fl. har beredvilligt medverkat i arbetet med ifrågavarande arbete. De syn- punkter och förslag som— därvid kommit fram har överarbetats av utredningen. I det följande läggs fram länsvisa förslag i äm- net.

7.9 Förslag till ny veterinärdistriktsindelning 7.9.1 Allmänt

Sedan veterinärväsendeutredningens arbete med förslag till en ny veterinärdistriktsindel— ning avancerat så långt att utredningen enat sig om principiella, i det föregående åter- givna grunder för en ny sådan indelning, har utredningen i enlighet med vad som an- förts i föregående avsnitt med tillämpning av dessa länsvis utarbetat preliminära för- slag till indelning, vilka utsänts till respek- tive länsstyrelse för yttrande. I skrivelsen som åtföljt förslagen har angivna grunder i korthet sammanfattats. Utredningen har nämnt att dessa möjliggjort för utredningen att bedöma vilket antal veterinärer distrikts;- organisationen i varje län bör uppta och hur

distriktsorganisationen i stora drag bör se ut. Utredningen ansåg sig emellertid inte ha till- räckligt underlag för att på grundval av för utredningen tillgängligt material i detalj kun- na slutligt föreslå en sådan indelning. Här- för synes förhållandena i fråga om vägnät och annat som måste tillmätas vikt vid be- slut i denna fråga vara alltför växlande. Ut- redningen hade därför funnit mest ratio— nellt att låta länsstyrelsen i varje län i en- lighet med av utredningen angivna rikt- linjer framlägga synpunkter på detaljut- formningen, innan utredningen överlämnar förslag i ämnet till chefen för jordbruksde- partementet. Efter samråd med lantbruks- styrelsen anhöll därför utredningen, att re- spektive länsstyrelse i samråd med länets lantbruksnämnd och efter hörande av öv- riga berörda, bland dem länsveterinären, skulle utarbeta förslag till ny distriktsindel- ning för länet. . ,

Länsstyrelserna har därefter kommit in med de begärda yttrandena i ämnet. Dessa har åtföljts av yttranden från olika statliga och kommunala organ, från jordbrukets or- ganisationer m.-fl. Dessutom har till ut.-.. redningen kommit in ett stort antal skrive]; ser från kommuner, organisationer m. fl. rö—, rande den nya distriktsindelningen. Utrede ningen har därigenom erhållit ett mycket brett underlag för sitt slutliga ställningstar, gande; vid detta har utredningen så långt detta varit möjligt inomramen för de fast- lagda principerna sökt beakta de fram-_ förda synpunkterna. I det följande skall de inkomna svaren i huvuddrag redovisas till.- sammans med slutligt förslag till indelning, Ifrågavarande redogörelser, "som presenteras länsvis, inleds med en kort beskrivning av länets administrativa indelning, vissa prog- noser rörande jordbrukets utveckling, m. m". Nämnas må att uppgifterna rörande länens indelning i kommuner hänför sig till den 1 januari 1971. Uppgifterna om åkerarealen har hämtats ur lantbruksstyrelsens medde- lande om åkerjordens framtida omfattning m.m. samt uppgifterna om; antalet brukl ningsenheter ur den av Svensk Husdjurs— skötsel utarbetade prognosen. Ändringar i länsindelningen per den 1 januari 1971 har här ej beaktats. '

De riktlinjer som utredningen i enlighet med vad i det föregående anförts enat sig om för den framtida distriktsindelningen har givetvis varit vägledande vid utarbetandet av de slutliga förslagen. Länsstyrelsernas förslag har i flertalet fall måst frångås för att få en efter enhetliga principer gjord in- delning. Det oaktat har den av länsstyrelser- na för respektive län tillämpade regionindel- ningen i allt väsentligt kunnat följas. Utred— ningens riktlinjer har f.ö. tillämpats på ett något annurlunda vis än i det preliminära förslaget. Ändringarna torde — såsom även framgår av vad förut anförts kunna sam- manfattas på följande sätt.

1. Veterinärstationer inrättas — på nå- got undantag när, vilket motiveras av spe— ciella skäl — endast i de län som har en intensiv animalieproduktion.

2. I distrikt av annan typ än stations— distrikt stationeras i regel inte mer än en veterinär på samma plats. Dock förekom— mer många distrikt med mer än en veteri- när, vilka veterinärer sålunda i regel är pla— cerade på skilda orter. Anledningen härtill är bl. a. de kortare reseavstånd som härige- nom uppkommer samtidigt som inom givna gränser en naturlig utjämning av arbetsbör— dan kan ske mellan olika kommunblock.

Utredningens förslag till ny veterinärdist- riktsindelning presenteras dels i tabellform, dels genom kartor, som fogas som bilagor till detta betänkande. För varje län redovi— sas fem tabeller, nämligen 1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning;

2. Uppgifter beträffande kommunblocken; 3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning; Förslagen redovisas i tre särskilda tabel— ler, nämligen 3: l Veterinärväsendeutredningens prelimi- nära förslag; 3: 2 Länsstyrelsens förslag; 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag. Beträffande innehållet i de olika tabeller- na må nämnas följande.

1. Uppgifterna i denna tabell är hämtade från de statistiska sammanställningar som upprättats inom veterinärstyrelsen.

2. Uppgifterna om kommunblocken hänför

sig till de kommunblock som redovisats i Jordbruksräkningen 1966 (Sveriges officiella statistik 1968). Från denna har även häm- tats uppgifterna om antalet hästar, kor och svin samt de därå beräknade jämförelseta- len. Uppgifterna om åkerjorden är hämtade ur lantbruksstyrelsens meddelande om åker— jordens framtida omfattning och lokalisering. 3: l Uppgifterna i denna tabell går tillbaka på de under 2. angivna uppgifterna; dock att vid tidpunkten för tabellemas upprättan— de kända uppgifter om ändringar i kom- munblocksindelningen i regel beaktats. 3: 2 Uppgifterna grundas på av respektive länsstyrelse lämnade uppgifter samt de un- der 2. angivna uppgifterna. Det må tilläg- gas att det i några fall varit svårt att an- giva vad vissa länsstyrelser slutligt yrkat, varför uppgifterna härom ofta måst redo- visas summariskt. 3: 3 Uppgifterna i denna tabell hänför sig till den kommunindelning som fastställts att gälla per den 1 januari 1971, varom uppgifter inhämtats från respektive länssty- relse. Jämförelsetalen för 1966 och 1969 är för respektive kommun och andra ad— ministrativa enheter grundade på 1966 års jordbruksräkning respektive husdjursräk- ningen den 15 juni 1969. De beräknade jäm- förelsetalen för 1975 och 1980 grundar sig på förut omnämnda prognoser som upp- rättats inom Svensk Husdjursskötsel. Som angivits i de principiella synpunkterna föl- jer indelningen i allt väsentligt gällande kommunblocksindelning. Av formella skäl hänför sig dock uppgifterna till respektive kommuner.

7.9.2 Stockholms län

Stockholms län omfattar totalt 29 kom- muner. Kommunblockens antal är 22. Åkerarealen var 1966 sammanlagt 116 575 ha, varav 58 250 ha (50 %) anges som långsiktigt bestående. Den marginella åkern beräknas utgöra 15 350 ha (13 %). Antalet brukningsenheter var nämnda år 3 607 och antas 1980 utgöra 1 300. 1966 fanns i länet 24 500 kor, fördelade på 2 277 besättning-

ar, motsvarande 10,8 kor per besättning. Motsvarande tal för 1980 anges till respek- tive 11 800, 548 och 21,5.

I länet finns åtta veterinärdistrikt jämte veterinärhögskolans praktikområde, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 1 219 (Drottningholm-Gustavsberg) och 3 855 (Östhammar). Två av distrikten hålls t.v. vakanta och ingår i praktikområdet.

]. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Stockholm län (antal: 8)

Jämförelsetal1 Landareal _ Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Drottningholm—

Gustavsberg 82 000 2 183 1 219 Elmsta 80 414 4 423 3 429 Märsta 63 757 4 799 3 406 Norrtälje 70 867 4 814 3 653 Rimbo 59 513 3 903 3 068 Södertälje 65 021 2 614 1 994 Tungelsta 94 279 3 195 1 966 VHS praktikområde 98 552 4 123 3 025 Östhammar 90 099 5 316 3 855

Summa 35 370 25 615

1 Summa av antal hästar+kor+1/ 10 svin

Enligt veterinärväsendeutredningens pre— liminära förslag skall länet delas in i två distrikt med sammanlagt fyra veterinärer, varav en extra, jämte högskolans praktik— område.

Yttrandena

Länsstyrelsen överlämnar en rapport som utarbetats av en särskild arbetsgrupp i vilken ingått bl. a. länsveterinären, planeringsdirek- tören och representant för lantbruksnämn- den.

Med hänsyn till veterinärhögskolans even- tuella förflyttning från Stockholm har ar- betsgruppen lagt fram två alternativa för- slag. Enligt alternativ II, som förutsätter att högskolans nuvarande praktikområde läggs under vanlig veterinärdistriktsindelning, fö— reslås den indelning som framgår av bifoga- de tabeller. Härav framgår att länsstyrelsen beräknat sex veterinärer för länets del.

Arbetsgruppen har räknat med att

a) Kungsängens kommunblock i Uppsala län enligt Kungl Maj:ts beslut fr.o.m. den 1 januari 1971 skall läggas till Stockholms län;

b) Östhammars kommunblock samt Blad- åkers, Faringe och Knutby församlingar i Knutby kommun fr.o.m. den 1 januari 1971 skall föras över till Uppsala län;

c) Daga, Gnesta, Hölö och Vagnhärads kommuner, Trosa stad samt Taxinge för- samling i Mariefreds stad och Torsåkers för- samling i Tystberga kommun, som vid tid— punkten för framläggande av länsstyrelsens förslag tillhörde Södermanlands län, skall föras över till Stockholms län.

Utredningens synpunkter och förslag

I Stockholms län har sedan veterinärväsen- deutredningen lade fram sitt preliminära förslag inträffat händelser av väsentlig be- tydelse för bedömandet av frågan om den lämpligaste distriktsindelningen. Sålunda har på grundval av Kungl Maj:ts proposi- tion 1970: 37 beslut fattats om att veteri- närhögskolan skall förläggas till Uppsala, varigenom behovet av praktikområde för högskolans del inom länet faller bort. Vi- dare har beslut fattats om ändrad kommun- blocksindelning för bl. a. länets norra del; vissa kommuner m.m. har på grund härav överförts till Uppsala län. Länsstyrelsen har i sitt förslag tagit hänsyn till dessa beslut. Länsstyrelsens förslag till indelning av lä- net godtas av utredningen. Även förslaget att länet skall ha sex distriktsveterinärer har utredningen ansett sig kunna acceptera, även om underlaget för det sydligaste di- striktet synes något svagt för sammanlagt tre veterinärer, två synes i och för sig mera motiverat. Med hänsyn till de speciella för- hållandena i denna del av länet tillstyrker dock utredningen att en extra veterinär tills vidare stationeras i Västerhaninge. F. ö. fö- reslår utredningen i enlighet med sina prinf cipiella synpunkter att samtliga veterinärer stationeras på skilda orter. Beträffande de närmare detaljerna i förslaget som ansluter sig till gällande kommunblocksindelning hän- visas till tabeller. För den extra veterinär som avses för det nordligaste distriktet före-

5 2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Stockholms län

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 19661 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Längs. areal räkn. best. mar-

Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980 %

Bollmora 6 900 125 0 0 0 24 15 27 41 6 1

1 (l) (3) (3) Danderyd 2 600 — —- — —— — 7 —- Gustavsberg 43 900 2 175 325 15 8 46 293 425 382 190 194 114 ' (27) (33) (17) Hallstavik 59 500 6 250 2 175 35 13 126 1 910 1 259 2 162 1 787 1 151 878 (109) (221) (141) Handen 45 400 4 150 1 800 43 19 107 514 1 798 801 439 598 553 (30) (45) (30) Huddinge 12 900 475 0 0 0 20 109 76 137 124 52 28

(5) (6) (2) Jakobsberg 5 600 450 0 0 0 1 90 25 94 5 28 3 Lidingö 3 100 (1) (2) (1) Märsta 32 700 10 975 7 450 68 8 147 1 478 3 393 1 964 1 605 1 491 1 452

(47) (129) (93)

Nacka 9 500 — 75 -— — 70 —— — Norrtälje 89 900 15 300 6 975 46 14 270 4 224 4 412 4 935 4 865 3 066 2 650 (220) (445) (237)

Nynäshamn 35 600 6 500 4 000 62 15 56 929 477 1 033 824 698 639 (38) (92) (60)

Rimbo 64 900 12 800 7 350 57 14 167 2 773 2 033 3 143 2 785 2 052 1 938 (107) (290) (184)

8 132 117 152 48 93 68 (5) (6) (7)

9 64 2 73 65 34 13 (2) (4) (1)

79 —- 80 16 25

l (1) (3) ___—___________—_____

1 Inom parentes redovisade värden anger antalet brukningsenheter med djur av respektive slag.

Roslags-Näsby 6 000 1 175 100 9 45 Sollentuna 5 200 500 0 0 10

Solna/ Sundbyberg 2 600 _- _. _ _ Stockholm 18 600 375 0 0 0

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Stockholms län

Procent åker Antal vid jordbruks— Beräknade bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Längs. areal räkn. best. Namn ha 1966 åker1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Södertälje 140 600 27 925 16 700 60 19 286 6 726 5 969 7 609 6 598 5 132 4 781 ' (187) (457) (296)

Träkvista/ Tappström 21 600 6 625 4 625 70 8 84 662 646 811 664 596 571 (29) (5 3) (28)

Tumba 19 400 3 775 1 400 37 9 37 532 473 616 544 352 276 (24) (24) (12)

Upplands-Väsby 7 800 2 050 650 32 7 1(7) 1207 1 295 454 316 273 9 10) (3)

Vallentuna 36 000 9 375 4 900 52 150 1 410 1 879 1 748 1 176 1 056

(52) (117) (77) Vaxholm 1 600 —— _ _ _ _ Åkersberga 35 100 3 350 325 10 74 821 1 590 1 054 597 (49) (74) (33) Östhammar 90 100 9 150 3 550 39 201 3 474 1 797 3 855 2 133 (179) (407) (301)

31130 19790

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Stockholms län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ___—— _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Bollmora Danderyd Gustavsberg Jakobsberg Lidingö Märsta Nacka Veterinärhög- Roslags-Näsby 238 800 6 839 5 502 4 556 4 024 skolans praktik- Sollentuna område Solna—Sundbyberg Stockholm Träkvista-Tappström Upplands-Väsby Vallentuna Vaxholm ' Åkersberga Hallstavik gP'ftalle 304 400 14 095 12 910 8 402 7 178 2 Norrtälje imbo Östhammar Handen Huddinge Nynäshamn 253 900 10 196 8 529 6 832 6 277 1+l extra Södertälje Tumba Södertälje - Summa 797100 31 130 26 941 19 790 17 479 Summa antal vet. 3+1 extra+ veterinärhög- skolans praktik- område slås alternativa placeringar i Elmsta eller Utredningen föreslår alltså att Stockholms Hallstavik. Utredningen förutsätter att den- län skall delas in i tre veterinärdistrikt med na fråga närmare övervägs i anslutning till sammanlagt sex veterinärer, fyra ordinarie remissbehandlingen av utredningens betän- och två extra. kande.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Stockholms län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal

nedanst. kommunblock för distr. _ _— Antal vet. Stationerings- m. m. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Hallstavik Norrtälje Rimbo kommun Norrtälje, ev 1 i Edsbro förs. 237 561 10 773 9 923 6 526 5 618 2 Rimbo Vaxholm Åkersberga

Bollmora Gustavsberg Handen Huddinge Nacka Nynäshamn Södertälje Tumba

Södertälje (2),

314 200 10 606 8 830 7 032 6 392 3 Handen

Danderyd Jakobsberg Kungsängen Lidingö

Märsta

Roslags-Näsby Stockholms Sollentuna 165 600 6 560 5 283 4 616 4 254 1 västra förorter Solna-Sundbyberg

. Stockholm

Träkvista-Tappströrn Upplands-Väsby

Vallentuna

Summa 717 361 27 939 24 036 18174 16 264

Summa antal vet. 6

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelm'ng för Stockholms län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Distrikt omfattande nedanst. kommuner m. m.

1. Norrtälje distrikt Norrtälje Vaxholm Österåker

2. Stockholms distrikt Danderyd Ekerö Järfälla Lidingö Sigtuna Sollentuna Stockholm Solna Sundbyberg Täby Upplands-Bro Upplands-Väsby Vallentuna

3. Södertälje distrikt

Botkyrka Djurö Gustavsberg Värmdö Haninge Huddinge Nacka Nynäshamn Sorunda Ösmo Salem Södertälje Tyresö

I detta distrikt ingår även Daga, Gnesta, Trosa och Vagnhärad samt Torsåkers församling i Nyköpings kommun, allt i Södermanlands län

Summa

Total landareal Jämförelsetal för distr. ha 1966 1969 237 561 10 773 9 923 165 600 6 560 5 283 314200 10606 8 830 717 361 27 939 24 036

Beräknade jämförelsetal 1975 1980 6 526 5 618 4 616 4 254 7 032 6 392 18 174 16 264

Antal vet. Stationerings- inom distr. orter Norrtälje 1+1 extra Elmsta alt. Hallstavik (extra) 1 Stockholm Södertälje Gnesta 2+1 extra Västerhaninge (extra) Summa antal vet. 4+2 extra SOU 1971: 3

7.9.3 Uppsala län

Uppsala län är indelat i 14 kommuner. Antalet kommunblock är fem.

Enligt 1966 års jordbruksräkning utgjor- de åkerarealen 134100 ha; härav anges 102 375 ha (76 %) som långsiktigt bestå- ende och 11 300 ha (8 %) som marginell. Antalet brukningsenheter var 1966 sam- manlagt 3793 och beräknas 1980 utgöra 1 900. Under samma tidsperiod antas antalet kor i länet minska från 27 900 till 16 800, fördelade på 2537 respektive 818 besätt- ningar. Detta innebär att medeltalet kor per besättning väntas öka från 11,0 till 20,5.

Länet är indelat i sju veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mel- lan 1 751 (Bålsta) och 7 834 (Uppsala).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelnz'ng i Uppsala län (antal: 7)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Alunda 119 494 9 388 7 425 Bålsta 37 844 2 600 1 751 Enköping 61 537 6 879 5 646 Skärplinge 90 839 3 941 3 024 Tierp 84 247 5 698 3 895 Uppsala 122 666 10 808 7 834 Örsundsbro 53 737 4 992 3 409 Summa 44 306 32 984

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag skall länet delas in i tre distrikt, varav ett stationsdistrikt, med sam- manlagt sex veterinärer.

Yttrandena

Länsstyrelsen har uppdragit åt en arbets- grupp att utarbeta ett förslag till distriktsin- delning inom länet på grundval av utred— ningens direktiv och med hänsyn till ändrad kommunblocks- och länsindelning. Arbets- gruppen föreslår den distriktsindelning som framgår av bifogade tabeller.

Yttranden över arbetsgruppens förslag har inhämtats från samtliga berörda kom- muner och kommunblock, länsveterinären,

distriktsveterinärerna samt Uppsala länsför- bund av RLF. Fullmäktige i sju kommuner tillstyrker förslaget, medan flertalet är starkt tveksamma. Beträffande norra delen av Uppsala län anser de berörda att nuvaran- de distriktsindelning bör bibehållas.

Länsveterinären anser att nuvarande dist- riktsindelning är i stort sett tillfredsställan- de. På grund av den mycket stora djur- minskningen i Bålsta distrikt bör dock detta distrikt dragas in och tjänsten flyttas över till Uppsala distrikt. Om en distriktsindel- ning i enlighet med utredningens direktiv ändock skulle övervägas, måste ett oefter- givligt krav vara att antalet distriktsveteri- närer i länet inte minskas.

Distriktsveterinärerna framhåller att di- striksveterinärerna redan f.n. (med undan- tag för Bålsta) har stor arbetsbelastning. Förslaget anses medföra bl. a. för långa körsträckor.

För egen del anser länsstyrelsen att ar- betsbelastningen för nuvarande veterinärer enligt föreliggande statistik inte medger en minskning av antalet veterinärer i länet. Be- träffande de allmänna riktlinjerna för di- striktsindelningen biträder länsstyrelsen ut- redningens mening, att kommunblocken i princip bör bilda underlag härför. I stort sett kan denna ordning följas 1 södra läns- delen, där underlag för mer än en veterinär finns både i Uppsala och Enköpings vete— rinärdistrikt. I norra länsdelen leder emeller- tid utredningens direktiv till att relativt stora områden endast får tillgång till en veterinär. Det finns anledning räkna med lägre jäm- förelsetal i dessa mera glesbygdsbetonade bygder än i södra länsdelen. De två nord- liga distrikten, vart och ett, bör förses med två distriktsveterinärer. En sådan åtgärd är motiverad av områdenas storlek och av reseavstånden. Statlig serviceverksamhet får inte bli sämre i glesbygdsområden än i mera tätortsbetonade områden.

Beträffande Stationeringsorterna anser länsstyrelsen, att en minskning av antalet veterinärdistrikt inte automatiskt får leda till en koncentration av stationeringen. Läns- styrelsen föreställer sig att länsveterinären genom en ledande och samordnande verk-

s 2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Uppsala län

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Längs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Alunda 73 700 16 375 10 925 67 13 155 4 864 9 286 5 948 5 508 4 300 4 111 (129) (437) (427)

Enköping 132 000 59 000 52 375 89 3 330 9121 18 819 11333 9186 8 631 8 618 (183) (778) (732)

Kungsängen 23 800 6 650 4 625 70 6 63 909 2 121 1 184 1 040 857 818 (16) (38) (17) Skutskär 20 800 650 100 15 35 38 129 83 175 121 96 64 (26) (23) (28)

Tierp 126 400 16 450 10 625 65 18 378 4 824 2 993 5 501 4 929 3 494 3 238 (302) (563) (468)

Uppsala 185 400 52 200 37 875 73 9 431 9 604 10 625 11 098 9 597 7 620 7 277 (310) (892) (745)

Örbyhus 55 900 8 800 5 775 66 15 131 2 498 3 291 2 958 2 475 2 007 1 899 (103) (261) (234)

___—mm

Summa 38 197 32 856 27 005 26 025 ——_——————————————-——————_—————__—______________.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Uppsala län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Tierp

Skutskär 147 200 5 676 5 050 3 590 3 302 1 Tierp

Uppsala

Örbyhus 315 000 20 004 17 580 13 927 13 287 3 Uppsala (station) Alunda

Enköping .. .

Kungsängen 155 800 12 517 10 226 9 488 9 436 2 Enköping Summa 618 000 38 197 32 856 27 005 26 025

Summa antal vet. 6

Anm. Med hänsyn till avstånden och ett ev. överförande till Uppsala län av Östhammars kom- munblock kan det övergångsvis bli aktuellt att förstärka stationen i Uppsala med en extra di- striktsveterinårtjänst och placera innehavaren av tjänsten i Gimo, som skulle betjäna — utöver Östhammars kommunblock _— delar av Uppsaladistriktet.

samhet kan verka för att fördelarna med större distrikt med flera veterinärer tillvara- tas, även om olika stationsorter finns inom distriktet.

Ärendet har behandlats vid planerings— rådets sammanträde. Länsstyrelsens yttrande har vidare tillstyrkts av Iantbruksnämnden.

Utredningens synpunkter och förslag

Sedan utredningen lade fram sitt prelimi- nära förslag till distriktsindelning för detta län, har förutsättningarna för indelningen väsentligt ändrats. Sålunda har — jämte annat — en ny kommunblocksindelning be- slutats för länets nordligare delar, varige- nom bl.a. vissa delar av Stockholms län förts över till Uppsala län. Länsstyrelsen har i sitt yttrande till utredningen beaktat dessa ändringar. Vidare har riksdagen på grundval av prop 1970: 37 fattat princip- beslut om att bl. a. veterinärhögskolan skall förläggas till Uppsala. Utflyttningen be- räknas enligt propositionen bli påbörjad se- nast inom tre år och vara slutförd efter ytterligare tre—fyra år. Med hänsyn till

detta beslut och under beaktande av den tidsperiod som krävs för genomförandet av en ny veterinärdistriktsindelning har utred— ningen vid utarbetandet av sitt slutliga för- slag räknat med att ett praktikområde för högskolan skall finnas i Uppsalas närhet. Som sådant har utredningen avsatt Uppsala kommunblock. Skulle detta så småningom bli för litet, torde vissa delar av Enköpings kommunblock —— förslagsvis områden mot- svarande Fjärdhundra och Lagunda kom— muner —— kunna läggas till området. I så fall blir det tillräckligt med en veterinär i Enköpings kommunblock men tills vidare bör för detta avses två tjänster, som båda med hänsyn till nu överblickbara förhål- landen bör vara ordinarie. Även om skäl kan tala för att stationera dessa veterinä- rer på skilda platser, synes båda i varje fall tills vidare böra bo i Enköping.

För de tre nordligaste kommunblocken i länet — Skutskär, Tierp och Östhammar — beräknar utredningen på grund av de för- hållandevis stora avstånden i denna del av länet tre veterinärer, två ordinarie och en extra, vilka bör stationeras i respektive Ti-

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Uppsala län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. _— __ Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Enköping 132 000 11 333 9 186 8 631 8 618 2 Enköping Uppsala 245 595 14 780 13 000 10 245 9 783 2+1 Uppsala Nordöstblocket: Östhammars stad Dannemora kommun Alunda, Gimo eller Ekeby och 145 062 7 750 7 063 4 900 4 349 1 Östhammar Skäfthammars försam- lingar i Olands kom- * mun * Tierp . Skutskär 175 090 7 528 6 492 4 845 4 490 1 Tierp

Summa 697 747 41 391 35 741 28 621 27 240

Summa antal vet. 6 + 1

erp, Alunda och Östhammar. Beroende på förhållandena vid tidpunkten för genom- förandet av utredningens förslag kan det också bli aktuellt att tills vidare inrätta en extra tjänst i Skärplinge. Utredningens för- slag ansluter sig till gällande kommun- blocksbildning.

Med hänsyn till bl. a. den service hög- skolans ambulanta verksamhet kommer att

erbjuda, måste det förslag som utredningen sålunda presenterat innebära en förstärk- ning av de veterinära resurserna inom länet i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Utredningen föreslår alltså att Uppsala län skall delas in i förutom veterinär- högskolans praktikområde —— två veterinär- distrikt med sammanlagt fem veterinärer, fyra ordinarie och en extra.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Uppsala län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal

nedanst. kommuner för distr. _— —— Antal vet. Stationerings- m. ni. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

1. Tierps distrikt Dannemora Östhammar samt Alunda, Ekeby och Skäft- hammars försam- lingar i Olands kom- mun Tierp

., .. Alunda Hallnas 320152 15 278 13 555 9 745 8 839 2+1 extra Ö th mma Söderfors - ( ;t 2) f Tierp e r Tierpsbygden Vendel Västland Österlövsta

Älvkarleby

2. Uppsala distrikt

Uppsala _ __ _ samt Rasbo, Rasbo- x(etgtllrslqrhog- kils, Stavby och Tuna 245 595 14 780 13 000 10 245 9 783 0 1

.. . . Uppsala praktik-

forsamlmgar 1 Olands kommun område

3. Enköpings distrikt få?” 132 000 11 333 9 186 s 631 8 618 2 Enköping

Summa 697 747 41391 35 741 28 621, 27 240 Summa antal vet. 4+1 extra+ veterinärhög- skolans praktik- område SOU 1971: 3 129

7.9.4 Södermanlands län

Länet är indelat i elva kommuner. Kom- munblockens antal är sammanlagt sju.

Enligt 1966 års jordbruksräkning omfat- tade åkerarealen 150 975 ha. Härav beräk- nas 88 675 ha (59 %) vara långsiktigt be- stående; den marginella åkerarealen upp- skattas utgöra 21 % av 1966 års åkerareal eller 32000 ha. Antalet brukningsenheter var sistnämnda år 3 946 och antas 1980 bli 1800. Antalet kor var 1966 sammanlagt 38 000, fördelade på 2 735 besättningar, motsvarande 13,9 per besättning. 1980 he- räknas motsvarande tal utgöra respektive 21 600, 965 och 22,3.

Länet är indelat i tio veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 upgick till mellan 2572 (Björkvik) och 5174 (Katrineholm).

1. Nuvarande veternärdistriktsindelning i Södermanlands län (antal: I 0)

J ämförelsetal Landareal _—

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Björkvik 43 473 3 404 2 572 Eskilstuna 81 479 6 664 5 136 Flen 53 658 6 143 4 957 Gnesta 64 256 5 883 4 627 Katrineholm 68 265 5 912 5 174 Malmköping 50 920 4 412 3 370 Nyköping 84 616 7 684 5 688 Strängnäs 81 412 5 616 4 262 Vingåker 36 350 3 921 3 010 Vagnhärad 53 268 3 960 2 994

Summa 53 499 41 790

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag skall länet i fortsättningen omfatta tre distrikt med sammanlagt sju ve— terinärer, varav en extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen, som särskilt understryker vikten av att veterinärdistrikten knyts till kommunblocksgränsema, hänvisar till läns- veterinärens PM rörande distriktsindelning- en.

Länsveterinärens förslag framgår av bi-

fogade tabeller, där det angivits såsom läns— styrelsens; förslaget tar upp en tjänst mer än utredningens preliminära.

Beträffande det föreslagna Eskilstuna- Strängnäsdistriktet anför länsveterinären att vissa avstånd inom distriktet, räknat från Eskilstuna, kommer att tangera och över- skrida 50 km, vilket av utredningen angetts som en övre gräns. Därtill kommer att Strängnäs kommunblock lämpligen bör ha tillgång till en tjänsteveterinär på central- orten. Problem inom hälsovårdsnämndens ansvarsområde såsom djurskydd, livsme- delshygien, miljöskydd m. rn. gör medver- kan av veterinärmedicinsk sakkunskap inom blocket önskvärd. Utredningen har i detta avseende framhållit att distriktsveterinärerna bör medverka som observatörer. Mot bak- grunden av nämnda faktorer bör antingen den ene veterinären tills vidare stationeras i Strängnäs eller ett distrikt omfattande Strängnäs kommunblock kvarstå.

Inom framför allt Flens och Katrine- holms kommunblock anser länsveterinären att goda förutsättningar föreligger för ani- malieproduktion av skilda slag. En avsevärd nyproduktion pågår i området. Denna är särskilt betjänt av den differentierade och breddade sakkunskap som en treveterinär- station kan innebära. Länsveterinärens för- slag tar upp en sådan i Katrineholm.

Utredningens preliminära respektive läns- veterinärens förslag omfattar inte kommu- nerna Daga, Gnesta, Trosa och Vagnhärad samt Torsåkers församling som kommer att överföras till Stockholms län. Om detta »Östra Södermanlandsblock» kommer att kvarstå i Södermanlands län, bör enligt läns- veterinären en distriktsveterinär placeras i blockets centralort.

Lantbruksnämnden har inte någon erinran mot länsveterinärens förslag. I förslaget in- stämmer även Iänets distriktsveterinärer.

Utredningens synpunkter och förslag

Länsstyrelsens förslag, som överensstäm- mer med ett av länsveterinären i länet av- givet yttrande, tar upp en tjänst mer än vad veterinärväsendeutredningen preliminärt föreslagit. Förslaget från länsstyrelsen inne-

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Södermanlands län

___—__M—

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långa.

areal räkn. best. mar- ' Nmn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Eskilstuna 109 900 31 300 17 150 54 26 291 5 751 7 081 6 750 5 970 4 623 4 347 _ (233) (500) (360) Flen 71 500 16 000 7 400 46 27 233 4 841 3 940 5 473 5 225 3 501 3 160 (159) (346) (214) Katrineholm 101 900 22 250 13 625 61 23 298 7 287 7 201 s 305 7 567 5 761 5 460 (229) (523) (366) ' Nyköping 141 700 33975 22 575 66 15 242 s 205 5 318 s 979 7 549 6 020 5 617 _ , (180) (527) (272) Oxelösund * 3 300 . 225 100 ' 44 44 . 2 %3 4 15 15 11 . 10 . , . ' . (2) 1) (1) - Strängnäs 73 600 18 325 10 525 57 , 154 2 950 6 242 3 728 2 700 2 641 2 465 . . (88) (230) ,(182) Vingåker 36 800 9 000 5 225 58 113 2 607 2 354 3 010 2 665 2 089 1 955 (109) (236) (177)

36 260 31 691 24 646 23 014

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Södermanlands län

3: 1_ Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade

. lan'dareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. _— __— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Eskilsmlla 183. 500 10 478 8 670 7 264 6 812 2 Eskilstuna Strangnas

K?"?lehmm 138 700 11 315 10 232 7 850 7 415 2 Katrineholm * Vingåker * Nyköping . - Nyköping ; Oxelösund 216 500 14 467 12 789 9 532 8 787 2+1 extra (1 +1 extra) 1 Flen Flen '

Summa 538 700 36 260 31 691 24 646 23 014

fattar bl; a. en veterinärstation i Katrine- holm. Som utredningen framhållit i sina principiella synpunkter bör restriktivitet tills ' vidare iakttas när det gäller att inrätta dylika ' stationer så" långt norrut i landet som det här är fråga om. Även om vissa skäl kan tala för tillkomsten av en stationi nämnda stad, anser utredningen dock övervägande skäl tala för att det av länsstyrelsen upp- tagna stationsdistriktet, omfattande Katrine- holms, Flens och Vingåkers kommunblock bör delas upp på två distrikt. Flens kom- munblock bör i stället bilda ett särskilt di— . strikt och de båda övriga nämnda blocken . ett distrikt med en veterinär i Katrine-' holm och en i Vingåker. Vad beträffar den senare stationeringsorten kan det över- . vägas att .så småningom låta även veterinären på denna plats bo i Katrineholm. I övrigt föreslår utredningen samma indelning m. ni. "som länsstyrelsen.

Beträffande den extra tjänsten i Nykö- ping förslaget tar dessutom upp en or- dinarie tjänst för ifrågavarande distrikt, som

Summa antal vet. 6+1 extra

föreslås omfatta Nyköpings och Oxelösunds kommuner — må särskilt nämnas att rent statistiskt underlag föreligger för en extra

tjänst utöver den ordinarie. Med hänsyn

till de speciella förhållanden som råder i denna trakt är det emellertid tveksamt, om behov föreligger av denna tjänst, då det blir aktuellt att genomföra en nyindelning. Frågan härom bör därför särskilt över— vägas vid nämnda tidpunkt. Utredningens förslag tar dock upp en extra tjänst. Förslaget bygger i övrigt på den förut- sättningen att det s.k. Östra Söderman- landsblocket skall föras till Stockholms län; kommun- och kommunblocksbildningen i

.denna del av länet är dock f.n. osäker. "Förslaget ansluter sig helt till nu gällande kommunblocksindelning. Beträffande när- mare detaljer i övrigt i utredningens för- slag m. m. hänvisas till tabeller.

Utredningen föreslår alltså att Söder— manlands län skall indelas i fyra veterinär- distrikt med sammanlagt sju veterinärer, sex ordinarie och en extra.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Södermanlands län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. _ ___—__— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr orter

Eskilstuna Eskilstuna Strängnäs 183 500 10 478 8 670 7 264 6 812 2 Strängnäs Katrineholm Katrineholm Flen 210200 16788 15 457 11351 10575 3+1 rt (2+1 rt) Vingåker Flen Nyköping .. . Oxelösund 145 000 8 994 7 564 6 031 5 627 2 Nykoplng

Summa 538700 36260 31691 24646 23014

Summa antal vet. 7+l rt: rekryterings- tjänst

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Södermanlands län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade

landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ——————— ———-— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommuner ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter 1. Eskilstuna distrikt Eskilstuna ' Eskilstuna Strängnäs 183 500 10 478 8 670 7 264 6 812 2 Strängnäs 2. Flens distrikt . . Flen 71 500 5 473 5 225 . 3 501 3 160 1 Flen 3. Katrineholms distrikt Katrineholm ' Katrineholm Vingåker 138 700 11315 10 232 7 850 7 415 2 ! Vingåker 4. Nyköpings distrikt Nyköpings kommun med undantag av .. . Torsåkers församling 145 000 8 994 7 564 6 031 5 627 1+1 extra Nykoplng Oxelösund

Summa 538 700 36 260 31 691 24 646 23 014

Summa antal vet. 6+1 extra

Anm. Till distrikt redovisat för Stockholms län har förts Daga, Gnesta, Trosa och Vagnhärads kommuner samt Torsåkers församling i Nyköpings kommun.

7.9.5 Östergötlands län

Länet omfattar sammanlagt 19 kommuner. Länet är indelat i tolv kommunblock.

Åkerarealen omfattade 1966 totalt 216 525 ha. Härav beräknas 133 825 ha eller 62 % bli bestående (1980). Den marginella åkern bedöms utgöra 17 % av 1966 års åker— areal eller 37 275 ha.

Antalet brukningsenheter var 1966 totalt 7059 och beräknas till 1980 minska till 3 300. Kornas antal var förstnämnda år 53 900 och antas 1980 utgöra 33 200. Sam- tidigt förutsätts antalet besättningar minska från 5 052 till 1 889, vilket innebär att me- deltalet kor per besättning stiger från 10,6 till 17,6.

Veterinärdistriktens antal är 17, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 1 533 (Motala) och 7 481 (Linköping).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Östergötlands län (antal: 17)

Jämförelsetal Landareal _— Veterinärdistrikt ha 1961 1966 . Boxholm 65 232 3 168 2 170 Brokind 49 153 5 033 3 941 Finspång 120 184 6 192 S 108 Kisa 101731 7 253 5 836 Klockrike 22 296 2 435 2 039 Linköping 76 537 9 394 7 481 Mjölby 47 769 5 064 3 905 Motala 30 160 2 019 1 533 Norrköping 69 708 3 886 2 498 Skänninge 32 846 3 290 3 235 Söderköping 69 999 5 789 4 511 Tjällmo 54 364 3 290 2 478 Valdemarsvik 84 586 5 506 4 167 Åtvidaberg 56 773 4 111 3 294 Ödeshög 47 616 4 313 3 046 Österbymo 67 843 4 505 3 663 Östra Husby 56 187 5 050 4 149

Summa . 80 298 63 054

Enligt utredningens preliminära förslag skall länet delas in i tre distrikt, varav två stationsdistrikt, med sammanlagt tio veteri— närtjänster, [åtta ordinarie, en rekryterings— tjänst och en extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen föreslår efter samråd med lantbruksnämnden den distriktsindelning för länet som framgår av bifogade tabeller. Detta innebär att länet skall delas in i tre distrikt med sammanlagt 13 tjänster. Såsom motivering hänvisar länsstyrelsen till lantbruksdirektörens skrivelse i ämnet, varav framgår bl. a. följande. Lantbruksnämnden ifrågasätter om en ve- terinärstation generellt bör ges en sådan storlek att tre veterinärer skall vara place- rade vid sådan station. Detta ställer större krav på djurtätheten än som motsvaras av de faktiska förhållandena i Östergötland. Lantbruksnämnden föreslår därför ett mo- difierat system, innebärande att inom vete- rinärstationsområde med tre eller fyra ve—

terinärer endast två behöver vara place- ' rade vid den egentliga stationen. Lantbruksnämnden kan inte heller finna förslaget, att endast treveterinärstation skall tilldelas statligt avlönat biträde tillräckligt underbyggt. Inom ett stationsområde med t. ex. fyra veterinärer, varav två vid stationen och två utplacerade, är ett dylikt biträde synnerligen välbehövligt. Biträdet skall bl. a. ombesörja den ytterst viktiga telefonkon— takten mellan veterinärer och djurägare. Vil- ken djurägare som helst inom hela stations- området skall alltså via stationen snabbt kunna komma i förbindelse med veterinär eller få veterinär dirigerad till sjukplatsen. Veterinärerna inom stationsområdet skall också kunna få journaler och statistik förda genom biträdet vid stationen. Däremot kan lantbruksnämnden inte finna att behov fö- religger för uppförande av dyrbara admi- nistrationsbyggnader vid veterinärstation. Vid veterinärstationsområdena skall inte några fixerade gränser för veterinärernas verksamhet uppdras. T. ex. Finspångs och Valdemarsviks kommunblock kan inte er- bjuda tillräckligt djurunderlag för en vete— rinär var för sig. Hela stationsområdet med Norrköping som stationsort torde dock krä- va fyra veterinärer. Såväl i detta område som i de övriga har utredningen inte tagit hänsyn till vare sig ungnöt- eller fårstocken. Östergötland har en i förhållande till an-

talet mjölkkor mycket stor ungnötstock, ca 70 000, vartill kommer ca 16 000 får. Detta torde väl motivera det av lantbruksnämnden föreslagna antalet veterinärer, i varje fall inom Norrköpings och Linköpings stations- områden.

Vid val av stationsort för Motala—Bo- rensberg—Vadstena-området finner lant- bruksnämnden övervägande skäl tala för Borensberg, detta med hänsyn till såväl djurtäthet som vägnät.

Länsveterinären framlägger följande för- slag till distriktsindelning.

Antal veterinärer

Kommunblock resp. stationeringsort , .. .

äöfzjråäioågfg 2 i Norrköping

Finspång 1 iFinspång

Valdemarsvik 1 iValdemarsvik Linköping 2 i Linköping Åtvidaberg 1 i Åtvidaberg Kisa 1 iKisa

Österbymo 1 iÖsterbymo Mjölby

Boxholm 2 i Mjölby

Ödeshög

Motala 1 i Motala,

1 i Borensberg

Antal tjänster = 13

Enligt länsveterinären är prognoserna om den stora minskningen i fråga om djurantal osäkra och osannolika. Jämförelsetalen an- ses över huvud utgöra ett mycket ofullstän- digt uttryck för behovet av distriktsveteri- närer för animalieproduktionens djur.

Länsveterinären finner det tveksamt, om något behov av organiserad samordning av distriktsveterinärernas verksamhet förelig- ger. Något krav på sådan samordning har inte framförts av djurägare eller distrikts- veterinärer. Skulle en organiserad samord- ning ändå anses angelägen, kan den lämp- ligen ske genom att placera expeditionsbi— träden i anslutning till veterinärexpeditioner i Norrköping, Linköping och Motala. Nå- got behov av andra särskilda stationslokaler som skulle förhyras gemensamt av flera di-

striktsveterinärer föreligger inte för Öster- götlands vidkommande.

Det av länsveterinären framlagda försla- get anses möjliggöra lagstadgad jourtjänst med ordinarie veterinärpersonal utom i frå- ga om Norrköping och Finspång.

Utredningens förslag avstyrks i ett gemen- samt yttrande av Östergötlands distriktsve- terinärer. Även i yttranden som inhämtats av Östergötlands länsförbund av RLF, lä- nets stads- och kommunalfullmäktige samt kommunala samarbetsnämnder avstyrks i huvudsak utredningens förslag.

Utredningens synpunkter och förslag

Länsstyrelsen har föreslagit en annan orga- nisatorisk ram för distriktsveterinärväsendet än den av utredningen angivna. De av läns- styrelsen åberopade synpunkterna har tidi- gare prövats av utredningen, som därvid funnit att de inte bör läggas till grund för en nyindelning av landet. Vad länsstyrelsen nu åberopat utgör inte tillräckliga skäl för att frångå de principer som utredningen an- ser böra gälla för landet i övrigt.

Såsom utredningen anfört i sina princi- piella synpunkter bör veterinärstationer in- rättas i de delar av landet, där en mera intensiv animalieproduktion bedrivs. Med hänsyn härtill skulle det kunna vara moti- verat att tillskapa dylika stationer åtminsto- ne i vissa delar av detta län utred- ningens ursprungliga förslag upptog också dylika stationer. Med hänsyn till länets ar- rondering synes det dock t.v. böra anstå med detta för länets del. I stället bör i länet inrättas distrikt som bygger på att endast en veterinär placeras på varje sta- tioneringsort men i stället bör länet av skäl som i annat sammanhang anges få distrikt som tilldelas mer än en veterinär. Härige- nom blir organisationen mer flexibel och kan lättare än eljest anpassas till behovet av veterinära insatser.

Utredningen anser att länet bör delas in i fem veterinärdistrikt, ett med fyra veteri- närer, ett med tre veterinärer och tre med två veterinärer. Beträffande de närmare de- taljerna i förslaget, som helt ansluter sig till gällande kommunblocksindelning, torde få

'; 2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Östergötlands län

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade

Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal Jamförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar-

ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980 ___—__M—

Boxholm 52 800 4 375 2 000 46 18 135 1 604 1 364 1 875 1 661 1 347 1 157 (116) (202) (116)

Finspång 106 000 9 600 1 650 17 39 237 3 925 1 086 4 271 3 867 2 685 1 983 (200) (356) (216)

Kisa 113 500 11 175 4 725 42 22 499 5 729 2 767 6 505 5 590 4 595 3 923 (418) (601) (379)

Linköping 143 000 46 675 33 625 72 12 389 10 518 12 937 12 201 10 455 8 980 8 660 (281) (931) (572)

Mjölby 54 900 24 550 18 500 75 6 130 3 541 9 003 4 571 3 556 3 436 3 325 - (95) (397) (267)

Motala 117 600 39 800 31 900 80 12 255 5 201 16 070 7 063 6 340 6 310 6 326 (188) (500) (385)

Norrköping 149 200 37 350 24 225 65 21 318 7 644 6 011 8 563 7 102 6 178 5 993 (255) (618) (296)

Söderköping 67 400 15 550 7 500 48 23 139 4 104 1 420 4 385 3 926 2 813 2 582 (117) (383) (232)

Valdemarsvik 73 300 11 725 2 300 20 28 166 3 247 1 689 3 582 3 108 2 781 2 597 (130) (291) (201)

Åtvidaberg 68 100 8 550 2 175 25 26 262 3 434 1 835 3 880 3 466 2 444 2 047 (193) (296) (200)

Ödeshög 43 000 9 850 6 400 65 9 185 2 210 3 859 2 781 2 289 1 965 1 741 (147) (342) (225)

Österbymo 67 800 4 500 100 2 268 3 102 2 931 3 663 3 143 2 367 1 863 (222) (329) (221)

___—___—

63 340 54 503 45 901 42 197 %

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Östergötlands län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. _— _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Norrköping Finspång Söderköping 395 900 20 801 18 003 14 457 13 155 3

Valdemarsvik

Norrköping (stat.)

Linköping

Kisa Linköping . 392 400 26 249 22 654 18 386 16 493 3+1 rt (2+1 rt, stat.) Åtv1daberg Kisa

Österbymo

Boxholm

Mjölby Motala 268 300 16 290 13 846 13 058 12 549 2+1 extra Ödeshög

Mjölby ev. Skänninge

Summa 1 056 600 63 340 54 503 45 901 42 197

Summa antal vet. 8+1 rt+ 1 extra 3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Östergötlands län 3: 2 Länsstyrelsens förslag Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ___—'_— _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 19 80 inom distr. orter Norrköping Norrköping Söderköping (2, stat.) Finspång 395 900 20 801 18 003 14 457 13 155 4 Finspång Valdemarsvik Valdemarsvik IÄinköping Linköping

tvidaberg (2, stat.) Kisa 392 400 26 249 22 654 18 386 16 493 5 Kisa (2) Österbymo Åtvidaberg Boxholm Mjölby Mjölby (2, stat.) Motala 268 300 16 290 13 846 13 058 12 549 4 Borensberg (2) Ödeshög

Summa 1 056 600 63 340 54 503 45 901 42 197

Summa antal vet. 13

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Östergötlands län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total landareal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommuner ha

1. Norrköpings distrikt Finspång

Norrköping Vikbolandet Stegeborg Söderköping

322 600

2. Skänninge distrikt Aska Motala

Tjällmo

Vadstena Boxholm

Mjölby Ödeshög

268 300

3. Linköpings distrikt Linköping 143 000

4. Valdemarsviks distrikt Valdemarsvik Åtvidaberg 141 400 5. Kisa distrikt Norra Kinda Södra Kinda Västra Kinda Ydre

181300

Summa 1 056 600

Jämförelsetal

1966

17 219

16 290

12201

7 462

10168

63 340

1969

14 895

13 846

10455

6 574

8 733

54 503

hänvisas till tabeller. Härav framgår att länet får sammanlagt 13 veterinärer, varav fyra extra. Uppenbart är dock att underlaget för vissa av ifrågavarande tjänster snabbt kan bli svagt. Ökningen av antalet tjänster i förhållande till utredningens preliminära förslag blir alltså tre, vilken bl.a. kan för-

Beräknade jämförelsetal Antal vet. Stationerings- 1975 1980 inom distr. orter Norrköping 11 676 10 558 2+1 extra Söderköping Finspång (extra) Skänninge Borensberg 13 058 12549 3+1 extra Boxholm Ödeshög (extra) Linköpino 8 980 8 660 2 Brokind Valdemarsvik 5 225 4 644 1+1 extra Åtvidaberg (extra) Kisa 6 962 5 786 1+1 extra Österbymo (extra) 45 901 42 197

Summa antal vet. 9+ 4 extra

klaras av den kapacitetsminskning per ve- terinär räknat som slopandet av stations- distrikten innebär.

Utredningen föreslår alltså, att Östergöt- lands län skall delas in i fem veterinärdi— strikt med sammanlagt 13 veterinärer, nio ordinarie och fyra extra.

7.9.6 Jönköpings län

Länet omfattar sammanlagt 19 kommuner. Kommunblockens antal är tolv.

Åkerjordens areal var 1966 totalt 105 225 ha och beräknas 1980 bli 28150 ha eller 27 % av 1966 års. Den marginella åkern an- tas utgöra 33 525 ha eller 32 %. Bruk- ningsenheterna väntas mellan nämnda båda är minska från 10 169 till 3 200. Antalet kor var 1966 sammanlagt 58 900, fördelade på 8 756 besättningar. 1980 beräknas besätt— ningarna bli 2 866 och antalet kor samman- lagt 29 300. Medeltalet kor per besättning väntas alltså stiga från 6,7 till 10,2.

Veterinärdistriktens antal är 13, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 3 030 (Tranås) och 7 545 (Värnamo).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Jönköpings län (antal: 13)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Aneby 56 462 5 568 4 621 Eksjö 45 963 4 298 3 343 Gränna 54 682 7 554 5 884 Jönköping 88 182 6 880 5 320 Mariannelund 69 900 4 546 3 509 Nässjö 59 017 5 205 3 978 Reftele 112 392 8 640 6 611 Sävsjö 94 026 8 643 6 709 Tranås 33 293 3 623 3 030 Vaggeryd 132 470 6 394 4 856 Vetlanda 89 913 7 811 5 290 Värnamo 137 281 10 227 7 545 Österkorsberga 40 343 4 520 3 286 Summa 83 909 63 982

Enligt utredningens preliminära planer skall i länet inrättas tre distrikt, varav två stationsdistrikt, för vilka sammanlagt skulle finnas åtta ordinarie och två extra tjänster samt en rekryteringstjänst eller sammanlagt elva tjänster.

Yttrandena

Länsstyrelsen överlämnar en av länsveteri- nären upprättad promemoria i ärendet. Den- ne föreslår den distriktsindelning som fram- går av tabeller. Härav framgår att länet bör delas in i fyra distrikt med samman-

lagt tretton veterinärer eller samma antal som f. n.

Länsveterinären framhåller bl. a. att av- ståndet från stationsorten Jönköping till längst avlägsna delar av detta distrikt (Tran- åsområdet) enligt utredningens förslag skulle uppgå till 80—90 km. Beträffande den av utredningen föreslagna stationsorten Vet- landa skulle veterinären vid förrättningar i Mariannelundstrakten under åtminstone vis— sa årstider välja färdväg över Eksjö, varvid reslängden fram och åter skulle komma att uppgå till 2X70 å 75 km. Jönköpings län är i andra avseenden (polisdistrikt, civilför- svarsområden, krigsveterinärområden m. m.) indelat i fyra områden, genom i stort sett i nord—sydlig och i öst—västlig riktning gå- ende delningslinjer. Av rent praktiska skäl föreslår länsveterinären vissa förskjutningar i denna indelning.

A. Jönköpings veterinärdistrikt

Adelövs (Tranås kommunblock) samt Vireda och Haurida (Aneby kommunblock) sock- nar, som f. n. tillhör Gränna veterinärdi- strikt bör hänföras till Jönköpings distrikt av avstånds- och vägtekniska skäl.

B. Värnamo veterinärdistrikt

Det förutsätts att Hylte kommunblock tas in i veterinärdistrikt i Hallands län samt Tannåkers församling och Bolmsön i Ljung- by veterinärdistrikt i Kronobergs län. Om veterinär inte kommer att stationeras i Tor- up i Hallands län, bör övervägas att i stället hänföra Hylte—Unnarydsområdet till Vär- namo veterinärdistrikt. Vid sådant förhållan- de bör en veterinär i detta distrikt statione— ras i Smålandsstenar i stället för Reftele.

C. Vetlanda veterinärdistrikt

En veterinär bör stationeras i Sävsjö med hänsyn till inom Sävsjöområdet beräknad kvarvarande större djurhållning. Av geogra— fiska och vägtekniska skäl bör vidare N. Sandsjö kommun och Bodafors köping av Nässjö kommunblock hänföras till Vetlanda distrikt. Områdenas djurägare bör i första hand hänvisas till den i Sävsjö stationerade veterinären.

: 2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Jönköpings län 0

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar-

Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Aneby 51 900 6 300 1 750 28 32 312 3 561 3 280 4 201 3 837 2 815 2 301 (241) (413) (311)

Eksj" 80 200 8 425 1 850 22 38 491 4 452 3 963 5 339 4 653 3 549 2 858 (405) (583) (394)

Gislaved 111 900 7 500 1 750 23 30 644 4 928 5 204 6 092 5 440 3 736 2 817 (597) (983) (704)

Gnosjö 42 200 2 175 375 17 31 178 1 158 618 1 398 1 184 782 572 (169) (289) (211)

Hyltebruk 94 000 4 975 450 9 26 446 2 850 2 701 3 566 2 983 1 811 1 120 (430) (715) (474)

Jönköping 148 400 21 400 9 100 37 21 597 9 611 7 685 10 977 9 686 7 753 6 524 (513) (1 107) (778)

Nässjö 96 000 10 450 1 675 16 36 643 6 051 4 082 7 102 6 422 4 343 3 267 (524) (857) (523)

Sävsjö 63 500 6 275 950 15 34 453 3 849 3 629 4 665 4 357 2 854 2 143 (407) (679) (355)

Tranås 40 400 5 700 2 000 35 28 219 3 048 1 605 3 428 3 127 2 307 1 867 (180) (311) (187)

Vaggeryd/ Skillingaryd 83 000 5 400 1 225 23 33 253 2 972 1 765 3 402 3 006 2 122 1 611 (232) (491) (354)

Vetlanda 152 600 16 575 2 925 18 38 1 026 8 937 5 880 10 551 9 284 6 523 4 970 (875) (1 322) (833)

Värnamo 121 800 11 200 4 000 36 32 755 5 855 6 193 7 229 6 370 4 969 4 108 (660) (1 134) (835)

——-————————____——_______________

Summa 67 950 60 349 43 564 34 158

Distri kt omfattande nedanst. kommunblock ha

Habo kommunblock från Skaraborgs län Jönköping Tranås

Aneby

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Jönköpings län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total landareal Jämförelsetal för distr.

1966 1969

Nässjö Eksjö Sävsjö Vetlanda

Vaggeryd Gislaved Gnosjö Värnamo

293 900 21 990 19 692 392 300 27 657 24 716 358900 18121 16000 Summa 1 045 100 67 768 60 408

Beräknade jämförelsetal

1975

Antal vet. inom distr.

Stationerings-

1980 orter

15 603 13 204 3+1 extra Jönköping (stat.) 17 269 13 238 3+1 rt Vetlanda (stat.) 11 609 9 108 2+1 extra Värnamo 44 481 35 550

Summa antal vet. 8+1 rt+ 2 extra

Anm. Hylte kommunblock föreslås fört till distrikt i Hallands län

D. Eksjö veterinärdistrikt

Länsveterinären har varit tveksam om hu— ruvida veterinären i distriktets norra del bör vara stationerad i Tranås eller Aneby. Den större kvarvarande djurhållningen beräknas komma att finnas i Anebyområdet. Å andra sidan måste man räkna med att den nämn- de veterinären även framdeles får engageras med viss service åt det i Tranås belägna fjäderfäslakteriet. Stationeringsorten bör allt- så bli Tranås.

Av veterinärerna bör åtminstone en av de på vardera huvudstationsorten placerade samt de utanför dessa orter stationerade or- dinariesättas. Skäl torde föreligga att be- sätta även den andra tjänsten på varje hu- vudstationsort med ordinarie innehavare. In- om länet bör finnas åtminstone två region- vikarier.

På varje huvudstationsort bör inrättas en under dagtid bemannad veterinärexpedition, vilken bl. a. skall ombesörja telefonpassning och" andra erforderliga expeditionsgöromål åt inom distriktet tjänstgörande veterinärer. Däremot ifrågasätter länsveterinären bl. a.

mot bakgrund av att en på smådjurspraktik specialinriktad veterinär startat sin verk- samhet i Jönköping, om behov finns för mot- tagningslokaler med mera omfattande spe- cialutrustning på de veterinära stationsorter- na inom länet.

Lantbruksnämnden och hushållningssäll- skapet föreslår att länet delas in i fyra di- strikt med tre veterinärtjänster i varje di- strikt.

' Kritiska synpunkter mot utredningens för-

slag och ändringsförslag framförs i flertalet av de yttranden som inhämtats av kom- munala samarbetsnämnder, kommunalfull- mäktige, distriktsveterinärer och RLF-för- bund i Jönköpings län. Utredningens för- slag tillstyrks av samarbetsnämnden för Vet- landa kommunblock, stadsfullmäktige i Jön- köpings respektive Vetlanda och Värnamo stad samt kommunalfullmäktige i Gnosjö kommun.

Utredningens synpunkter och förslag

Såsom utredningen framhållit i sina allmän- na synpunkter bör restriktivitet tills vidare

3: 2 Länsstyrelsens förslag

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Jönköpings län

Total Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal nedanst. kommunblock för distr. m. 111. ha 1966 1969

Jönköping Adelövs förs. Vireda förs. Haurida förs.

Habo kommunblock i Skaraborgs län

221 997

Värnamo Vaggeryd/Skillingaryd Gislaved 358 900 Gnosjö

Vetlanda

Sävsjö Norra Sandsjö kommun Bodafors köping

Eksjö Nässjö Aneby

Tranås kommunblock utom Norra Sandsjö kommun, Bodafors köping, Adelövs, Vireda och Haurida församlingar

242 747

221 456

Summa 1 045 100

16012

18121

17 363

16 272

67 768

14131

16 000

15 628

14 649

60 408

Beräknade jämförelsetal

Antal vet. Stationerings- 1975 1980 inom distr. orter

Jönköping (2) 11591 9938 3 Gränna Värnamo (2) 11 609 9 108 3 Reftele Vetlanda (2) 10 690 8 101 3 Sävsjö Eksjö (2) 10 591 8 403 4 Nässjö Tranås 44 481 35 550

Summa antal vet. 13

Anm. Hyltebruks kommunblock föreslås fört till distrikt i Hallands län

iakttas när det gäller att inrätta stations- distrikt i andra delar av landet än i de verk- ligt betydande animalieproducerande. Med hänsyn härtill anser sig utredningen ej böra föreslå något stationsdistrikt i detta län. I stället bör, såsom utredningen också uttalat i sina principiella motiv, veterinärerna i om- råden av här avsedd typ placeras på skilda orter för att minska reseavstånden. För att få en mera flexibel organisation bör dock i vissa fall mer än en veterinär finnas i samma distrikt.

Med dessa synpunkter för ögonen har ut- redningen för Jönköpings län gjort upp ett förslag som mycket nära ansluter sig till den av länsstyrelsen gjorda regionindelningen; distrikten följer på grund därav inte helt

kommunblocksindelningen. Detaljerna i för- slaget framgår av tabeller. Härav framgår att utredningen föreslår att sammanlagt sju distrikt med tolv tjänster skall inrättas, sta- tionerade på skilda orter, vilket innebär att två orter mer än länsstyrelsen föreslagit blir stationeringsort för distriktsveterinärer. En av dessa veterinärer föreslås placerad i Habo i Skaraborgs län. För det distrikt som avses omfatta Vetlanda kommun bör en av sta- tioneringsorterna övervägas i anslutning till remissbehandling av utredningens betänkan- de.

Utredningen föreslår alltså att Jönköpings län skall delas in i sju veterinärdistrikt med sammanlagt tolv veterinärer, nio ordinarie-

ch tre extra.

!

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Jönköpings län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Distrikt omfattande Total Beräknade nedanst. kommuner landareal Jämförelsetal jämförelsetal

m. m. för distr. _— _— Antal vet. Stationerings- ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

l. Jönköpings distrikt Vireda och Haurida församlingar i Aneby kommun Jönköping samt Adelövs församling i Tranås kommun Jönköping I detta distrikt ingår 221 997 16 012 14 131 11 591 9 938 2+1 extra Gränna även Habo (extra) Habo och Mullsjö samt Brandstorps försam- ling i Fågelås kommun, allt i Skaraborgs län

i 2. Tranåsdistrikt

Aneby kommun utom Vireda och Haurida församlingar 71 903 5 978 5 561 4 012 3 266 1 Tranås Tranås kommun utom Adelövs församling

3. Nässjö distrikt Nässjö kommun utom Norra Sandsjö och .. Bringetofta försam— 69 353 4 955 4 435 3 030 2 279 1 NaSSJO lingar

4. Eksjö distrikt Eksjö 80 200 5 339 4 653 3 549 2 858 I Eksjö 5. Vetlanda distrikt Vetlanda Vetlanda 152 600 10 551 9 284 6 523 4 970 1+1 extra Plats föreslås

senare (extra) 6. Sävsjö distrikt Hjälmseryd Sävsjö samt Norra Sandsjö och 90 147 6 812 6 344 4 167 3 131 1 Sävsjö Bn'ngetofta försam- lingar i Nässjö kommun

7. Värnamo distrikt

Anderstorp Burseryd

Gislaved Reftele Värnamo Södra Mo 358 900 18 121 16 000 11 609 9 108 2+1 extra Reftele Villstad Vaggeryd (extra) Gnosjö

Vaggeryd

Värnamo

Summa 1 045 100 67 768 60 408 44481 35 550

Summa antal vet. 9+3 extra

Anm. Till distrikt redovisat för Hallands län har förts Hylte och Unnaryds kommuner.

7.9.7 Kronobergs län

Kronobergs län är indelat i sammanlagt åtta kommuner, vilket innebär att planen för länets indelning i kommuner är genom- förd.

Åkerarealen omfattade 1966 totalt 69 900 ha. Av denna areal beräknas 26 200 utgöra långsiktigt bestående åker (1980), motsva- rande 37 %. Den marginella åkern antas utgöra 17 350 ha (25 %). Brukningsenheter- nas antal utgjorde 1966 sammanlagt 8 219 och antas till år 1980 sjunka till 2700. Antalet kor var förstnämnda år 37 100 för- delade på 6773 besättningar, motsvarande 8,6 kor per besättning. 1980 beräknas mot- svarande tal utgöra respektive 19 600, 2 076 och 9,5 .

Länet är indelat i åtta veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 2 970 (Lammhult) och 10 267 (Ljungby).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Kronobergs län (antal: 8)

Jämförelsetal Landareal ——

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Alvesta 87 761 8 678 7 055 Lammhult 50 367 3 913 2 970 Lenhovda 179 437 5 744 4 155 Ljungby 155128 13 016 10 267 Markaryd 121 361 8 435 6 451 Tingsryd 105 087 8 173 6 068 Växjö 94 670 7 233 5 611 Älmhult 152 747 10 090 7 223

Summa 65 282 49 800

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag skall länet delas in i två stationsdistrikt med stationer i Ljungby och Växjö med sammanlagt sju veterinärtjänster, sex ordinarie och en rekryteringstjänst.

Yttrandena

Länsstyrelsen är inte övertygad om att sys— temet med stationsdistrikt medför så bety- dande fördelar som utredningen antagit. För Kronobergs läns vidkommande anses olä- genheterna vara påtagliga. Länet har ett mycket stort antal produktionsenheter och avstånden från de två huvudorterna Växjö

och Ljungby är betydande. För att elimi- nera olägenheterna bör veterinärernas sta- tionering inom stationsdistriktet göras flexi- bel. De djurägare som genom de längre re- seavstånden får större kostnader bör er- hålla kompensation.

Vid beräkning av djurunderlaget bör en- ligt länsstyrelsen även antalet ungnöt för köttproduktion beaktas. Vidare bör hänsyn tas till de mycket skiftande produktionsför- hållandena i olika delar av länet. Mjölk- produktionen är vikande men olika stark i skilda områden och ersätts av köttproduk- tion från ungnöt och får. Från 1966 till 1969 har koantalet minskat med i runt tal 11 %, medan totala antalet nötkreatur min- skat endast med 3 %. — Länsstyrelsen an- ser vidare att undersökning och behandling av hundar och andra sällskapsdjur även i framtiden bör vara en uppgift för distrikts— veterinärerna.

Länsstyrelsen ansluter sig i princip till en av länsveterinären föreslagen distriktsin- delning enligt följande, nämligen 1) nuvarande Ljungby, Markaryds och Älmhults distrikt med två veterinärer sta- tionerade i Ljungby, en i Markaryd och en i Älmhult; 2) övriga delar av länet med tre ordinarie veterinärer stationerade i Växjö och en i Tingsryd. Detta gör sammanlagt åtta tjäns- ter.

Enligt länsstyrelsen bör Västra Torsås kommun, som tillhör Alvesta kommunblock, i likhet med övriga delar av blocket till- höra Växjö stationsdistrikt. Beträffande Ljungbydistriktet bör de områden i Kristian- stads och Hallands län, som f.n. ingår i Älmhults och Markaryds veterinärdistrikt, även i framtiden betjänas av veterinärer sta- tionerade på dessa platser. För uppgifter i övrigt i fråga om länsstyrelsens förslag hän— visas till tabeller.

Länsstyrelsen framhåller bl. a. att veteri- närstationernas lokaler bör vara ändamåls- enliga och välutrustade. Möjligheter bör fin- nas för operativa ingrepp, analyser av blod- och urinprov m.m. Såväl expeditions- som laboratoriebiträde bör finnas. Stationerna bör vidare förses med radioanläggningar.

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Kronobergs län

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks— Längs. areal räkn. best. Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Alvesta 97 400 11 325 6 900 61 15 697 5 722 6 836 7 103 6 467 5 414 4 898 (591) (979) (698)

Lessebo 41 000 1 275 o 0 27 129 625 746 829 725 390 240 (116) (146) (100)

Ljungby 178 600 16 900 39 26 946 8 890 17 257 11 562 10 455 s 432 7 329

(846) (1 577) (1 183) Markaryd/

Strömsnäsbruk 52 100 3 100 52 197 1 442 3 014 1 940 1 703 1 299 1 054 (1 80) (3 60) (249)

Tingsryd 104 700 8 075 22 723 4 085 6 037 5 412 4 524 3 066 2 135 (639) (954) (676)

167 400 17 475 22 863 8 651 12 867 10 801 9 529 8 589 7 990 (794) (1 433) (1 069)

Åseda/Lenhovda 117 800 3 825 36 386 2 186 1 305 2 703 2 268 1 336 807 (341) (439) (312)

Älmhult 89 400 6 325 499 3 262 3 694 4 130 3 709 2 388 1 751 (453) (710) (449)

44480 39 381 30 914 26204

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kronobergs län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade

Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal _ _ nedanst. kommunblock för distr. __ _— Antal vet. Stationerings- m. 111. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Ljungby .. .. yåikaWd/suomms' 320 100 17 632 15 868 12 119 10 134 3 Ljungby (stat.) Älmhult Alvesta Lessebo __ Tingsryd 528 300 26 848 23 513 18 795 16 070 3+1 rt VäXJÖ (stat.) Växjö Åseda/Lenhovda

Summa 848 400 44 480 39 381 30 914 26 204

Uppbyggandet av veterinärstationerna bör planeras i god tid och ske successivt. Hän- syn bör tas till sådana förhållanden som djurantalet inom vissa delar av distrikten, vilket kan motivera att någon av veterinä— rerna under en övergångstid placeras utan- för stationen. Detta är enligt länsstyrelsens mening lämpligt i det föreslagna Växjö- distriktet där en av veterinärerna på den tänkta Växjöstationen tills vidare bör sta- tioneras i Lenhovda. I länsstyrelsens hand— läggning av ärendet har deltagit vissa leda- möter i lantbruksnämnden. Länsstyrelsen har vidare inhämtat yttranden av bl. a. vissa kommuner, samarbetsnämnder för kommun- block samt Kronobergs Iänsförbund av RLF .

Utredningens synpunkter och förslag

Utredningens preliminära förslag upptar för Kronobergs län två stationsdistrikt med sta- tioner i Ljungby och Växjö för samman- lagt sju veterinärer. Såsom utredningen framhållit i sina principiella synpunkter bör stationsdistrikten tills vidare förbehållas de delar av landet, där en mera intensiv ani— malieproduktion bedrivs. Utredningen anser därför att endast en station bör inrättas i detta län, i Växjö, en ordning som över- ensstämmer med länsstyrelsens synpunkter.

Länsstyrelsen har i sitt förslag i väsent-

Summa antal vet. 6+1 rt

liga avseenden hänfört sig till nuvarande distriktsindelning och har i flera fall från- gått både kommunblocks- och länsgränser. Utredningen anser för sin del att i likhet med vad som skett i andra län och vad som där kunnat accepteras dessa gränser även i nu förevarande fall i möjligaste mån bör respekteras vid en nyindelning av länet i distrikt. Planen för indelning av länet i kommuner är helt genomförd fr.o.m. den 1 januari 1971. Utredningen kan dock anslu- ta sig till uppfattningen att Knäreds och Hishults kommuner i Hallands län bör gå in i distrikt i Kronobergs län. Utredningen fö- reslår att länet skall delas in i tre distrikt, varav ett stationsdistrikt med fyra veteri- närer. En av dessa tjänster bör tills vidare avses för en veterinär stationerad i Tingsryd.

Beträffande detaljerna i övrigt i utred- ningens förslag hänvisas till tabeller. Här- av framgår att Kronobergs län får samma antal distriktsveterinärer som f. n., vilket ock- så länsstyrelsen föreslagit. Motiven härför är bl. a. de relativt stora avstånden inom länet och produktionsförhållandena i övrigt. Såsom utredningen framhållit i sina prin- cipiella synpunkter bör veterinärerna i di— strikt av annan typ än stationsdistrikt som avses få mer än en veterinär i princip pla- ceras på skilda stationeringsorter. I det di- strikt som föreslås omfatta Ljungby och

3: 2 Länsstyrelsens förslag Total Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal nedanst. kommunblock för distr. m. ni. ha 1966 1969

Ljungby Markaryd/Strömsnäs- bruk Älmhult samt Loshults, Örkeneds, Vittsjö och Skånes Fagerhults kommuneri Kristian- stads län

Hishults och Knäreds * kommuner i Hallands län

Alvesta Lessebo

Tingsryd Växjö

Åseda / Lenhovda Summa 950 527

422227 23 488 21 170

528 300 26 848 23 513

50 336 44 683

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kronobergs län

Beräknade jämförelsetal

1975 1980

16 627 14 028 18 795 16 070 35 422 30 098

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kronobergs län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total landareal Jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommuner ha 1966 1969 1. Växjö distrikt Alvesta Lessebo Tingsryd 528 300 26 848 23 513 Uppvidinge Växjö 2. Markaryds distrikt Markaryd I detta distrikt ingår även Hishults och 80 532 4 215 3 652 Knäreds kommuner i Hallands län 3. Ljungby distrikt Ljungby Älmhult 268 000 15 692 14 165»

Summa 876 832 46 775 41 330

Älmhults kommunblock synes dock särskilda skäl tala för att två veterinärer stationeras i Ljungby.

Utredningen föreslår alltså att Krono-

Beräknade jämförelsetal 1975 1980 18 795 16 070 3 369 3 024 10 820 9 080 32 984 28 174

Antal vet. inom distr.

Summa antal vet. 8

Antal vet. inom distr.

3+1rt

2+ 1 extra

Summa antal vet. 6+l rt+ 1 extra

Stationerings- orter

Ljungby (2, stat.) Markaryd Älmhult

Växjö (3, stat.) Tingsryd

Stationerings- orter

Växjö (2+1 rt, stat.) Tingsryd

Markaryd

Ljungby (2) Älmhult (extra)

bergs län skall delas in i tre veterinärdi— strikt, varav ett stationsdistrikt, med sam- manlagt åtta veterinärer, sex ordinarie, en rekryteringstjänst och en extra.

7.9.8 Kalmar län

Länet omfattar sammanlagt 16 kommuner. Kommunblockens antal är tolv.

Åkerarealen omfattade 1966 sammanlagt-

149 575 ha, varav 74 800 ha beräknas vara långsiktigt bestående. Detta motsvarar 50 % av 1966 års areal. Den marginella anges till 19850 ha eller 13 %. Antalet bruknings— enheter var nämnda år 7 911 och beräknas ”1980 bli 3 500. Antalet kor var år 1966 57 500 och anges 1980 till 36 200. Be- sättningarnas antal antas samtidigt minska från 6 629 till 2 587, vilket innebär att an— talet kor per besättning kommer att öka från 8,6 till 14,0. Länet är indelat i 15 veterinärdistrikt. Jämförelsetalen uppgick 1966 till mellan- 2 467 (Högsby) och 7 036 (Vimmerby).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Kalmar län (antal: 15)

Jämförelsetal Landareal _— Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Borgholm . 41662 6 360 6 302 Emmaboda" 79 883 4 614 3 200 Gamleby 122 285 9 182 7 009 Högsby 77 961 3 183 2 467 Löttorp 29 503 3 811 3 177 ”Målilla 86 579 4 256 3 529, Mönsterås . 631 715 4 237 3 284 Mörbylånga" 62 994 5 916 5 531 Nybro 57 442 4 291 3 460 Oskarshamn1 127 661 2 459 4 072 Rockneby 60 552 4 813 4 350 Torsås 52 035 5 448 4 864 Vassmolösa 56 738 6 531 6 239, Vimmerby 104 182 8 689 7 036 Västervik” 64 969 3 085

Summa 73 780 67 605

* ' Ändinng' ' "av distrikt 1966 * Nybildat 1966

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag skall länet delas in i fyra distrikt, .varawett stationsdistrikt, med sam-— manlagt _ tolv . veterinärer, nio ordinarie tjänster, en rekryteringstjänst och två extra.,

* Yttrandena

Länsstyrelsen kan i huvudsak acceptera ut- redningens allmänna principer, medan där- emot de konkreta förslagen måste bli före- mål för diskussion. Det anses vidare väsent— ligt att organisationen utformas så att jour— frågan kan lösas på ett för alla parter till- fredsställande sätt. Med hänvisning till att di- striktsveterinären på många platser kommer att vara den ende tillgänglige veterinären bör han enligt länsstyrelsens mening vara skyldig att liksom nu utöva nödig djur— sjukvård även för hundar och ev. övriga sällskapsdjur.

Med de motiveringar som i övrigt fram— förts i länsveterinärens yttrande föreslår länsstyrelsen den distriktsindelning som - framgår av tabeller. Detta innebär att länet

sammanlagt skall ha 14 veterinärer eller två mer än utredningen preliminärt föreslagit. Länsveterinären framhåller bl. a. att be- tydelsen av att stationsdistrikt skall ha sär- skilda lokaler och biträdeshjälp inte får över- värderas. De veterinära insatserna inom

stationsdistrikten kan i allmänhet inte vän-

tas ge någon stor kapacitetsökning, ty redan nu har flertalet distriktsveterinärer en väl fungerande telefonpassning. Stationsdistrikt kan innebära vissa fördelar endast under förutsättning att djurtätheten inom området är stor och avstånden blir rimliga. Stations- distrikt i Kalmar kan endast accepteras, om veterinär tills vidare delegeras till Torsås och Nybro samt om sammanlagt fem vete- rinärer tillhör stationen.

I de övriga föreslagna distrikten gäller inte de för stationsdistrikten gällande reg- lerna, om lokaler och biträdeshjälp. I reali- teten betyder det sålunda att man placerat flera veterinärer på samma ställe, utan att ,.. dessa f.ö. har någon sammanbindande fak-

tor. Med hänsyn till bl. a. de stora reseav- ' stånden inom vissa områden föreslår läns-

veterinären att den nya distriktsindelningen utformas i enlighet med hans förslag. Lantbruksnämndens förslag till distrikts— indelning sammanfaller med länsveterinärens i fråga om antal distrikt och antal veterinä— rer. Beträffande stationeringsorter föreslår lantbruksnämnden, att inom Västerviks re-

% ?

nr:-:d. *

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Kalmar län

Procent åker Antal vid jordbruks- bedömd såsom räkningen 1966

Beräknade

Jämförelsetal jämförelsetal

Land— Jordbruks- Långa.

Namn

Borgholm Emmaboda HtiltSfred/ Virserum

Högsby). Kalmar Mönsterås Mörbylånga Nybro . oskarsh'ani'n Torsås ;” . Västervik :

areal ha

67 500

68 9004 118 300 75 400

95 500 59 700 66 700

. 118200

925.800 * 46900

* 120-700

:"187300

Summa . .

räkn. 1966

19200

41754

10 175 ;5 425

23 000.

7 550 18 850 .;7 425

15400" .. 17 925 _ " 12 3001": 234257

best. åker 1980 best.

16 025 0. *3 575 2 0251 17 650 3 425 17 950

525 '

0. ..

:*3 700” _1 875. '6 7753

ginell Hästar

17 164 (124)

26 426 : (372) 14 522 (464)

.11 f 236

(205)

7 283 (187)

14 215 (152) 9 109 (61) 434 (3 69)

321 (265) 354 (287)

564 (476) 650 (47 3)

Kor

7 611 (897) . 2 105 _ (488) . 4 502 (687) _ 2 126 ' (311) 6 640 (518) 2 380 (289) 4 973 (518) 4 160 (626) 2 266 ; (395)— 3 244 '- (483). 6 456 == (760). 8 269 (772)

Svin

12 347 (818)

1 996 (391) 3 827 (544) 2 958 (272) 31 788 (481) 2 891 (243) 9 179 (458) 4 316 (479) 1 774 (338) 7 455 (428) 3 708 (488) 11 750 (595)

1966

9 010 2731 5 407 2658

10102 2 884 6 000 5 026 2764 4344 7 391

10 094 68 411

1969

8 673

2190

4 908 2 493" 9 038 2 824 5 609

- 4415

.". 2 373, I 4 266 6 694 9 177

62 660

1975

7 922 1 290 3 426 2 073 9 059 1 933 5 405 2 939 1 843 2 976 __r_4 551 8 277

51 694

1980

7 761 704 3 343 1 994 8 844 1 588 5 342 2 197 723 f_z 476 3. 3 657 _7 845

46 474

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kalmar län 311 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total landareal Jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommunblock ha 1966 1969 Borgholm Mörbylånga 134 200 15 010 14 282 Västervik Vimmerby 308 000 17 485 15 871 Hultsfred Oskarshamn Högsby 345 500 13 713 12 598 Mönsterås Nybro Kalmar Emmaboda 329 500 22 203 19 909 Torsås

Summa 1 117 200 68 411 62 660

spektive Oskarshamn—Högsby—Mönsterås distrikt båda tjänsterna (l+1 extra) sta- tioneras till Gamleby respektive Högsby. En- ligt lantbruksnämnden bör det inte vara

självklart, att den kommunala centralorten . inom ett distrikt skall vara veterinär sta- tioneringsort. Härvidlag bör animaliepro- duktionens lokalisering väga tyngre än vad utredningen ansett.

I de från länets distriktsveterinärer, kom- munala samarbetsnämnder och två RLF- förbund inhämtade yttrandena framförs syn— . punkter och "förslag som i huvudsak sam— manfaller med länsveterinärens förslag.

Utredningens synpunkter och förslag

Både enligt veterinärväsendeutredningens preliminära och länsstyrelsens förslag bör i detta län inrättas ett stationsdistrikt med stationsort i Kalmar. Erinras må emellertid att utredningen i sina principiella synpunkter framhållit att restriktivitet f.n. bör iakttas när det" gäller att inrätta stationsdistrikt. Dessa bör sålunda förbehållas de delar av

Beräknade jämförelsetal —-—————— Antal vet. Stationerings- 1975 1980 inom distr. orter 13 327 13 103 2+ ] extra Borgholm 12 828 11 502 2+1 extra Västervik 9 275 7 648 2 Högsby 16 264 14 221 3+1 rt Kalmar (stat.) 51 694 46 474

Summa antal vet. 9+2 extra

+1rt

landet där en mera intensiv animalieproduk- tion bedrivs. Detta skulle kunna tala för att något stationsdistrikt ej bör tillkomma i detta län. Det oaktat anser utredningen att sär- skilda förutsättningar föreligger för att in- rätta ett dylikt distrikt i länet. I Kalmar finns sålunda ett välutvecklat veterinärme-

V'dicinskt laboratorium. Ett mindre djursjuk- hus för poliklinisk och stationär vård av sällskapsdjur har inrättats. Vidare finns, en- ligt vad utredningen har sig bekant, en tomt tillgänglig för en veterinärstation. Ut- redningen föreslår därför att en station omfattande sammanlagt fyra veterinärtjäns— ter upprättas; en av dessa bör vara en re- kryteringstjänst. I enlighet med vad utred— ningen också framhållit i de pricipiella syn- punkterna bör en av tjänsteinnehavarna pla— ceras utanför stationsorten och stationeras i Torsås.

Vad länsstyrelsens förslag i övrigt be- träffar innebär detta en ökning av antalet tjänster med två utöver de av utredningen föreslagna. Ett tillgodoseende av länsstyrel-

, sens förslag skulle emellertid innebära att

1 ,1 i i i i i ,. v 1

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kalmar län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. ___—— _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Borgholm Borgholm (2) Mörbylånga 134 200 15 010 14 282 13 327 13 103 2+1 Mörbylånga .. . Gamleby Vastervrk 187 300 10 094 9 177 8 277 7 845 1+1 Västervik (extra) Vimmerby 120 700 7 391 6 694 4 551 3 657 1 Vimmerby Hultsfred/Virserum 118 300 5 407 4 908 3 426 3 343 1 Målilla Oskarshamn Högsby Högsby 227 200 8 306 7 690 5 849 4 305 1+1 Oskarshamn Mönsterås (extra) Nybro Kalmar (stat., Kalmar 2+1 rt) Emmaboda 329 500 22 203 19 909 16 264 14 221 4+1 rt Nybro Torsås Torsås

Summa 1117 200 68411 62660 51694 46474

Summa antal vet. 14

man redan från omkring 1975 skulle få di— strikt med otillräckliga djurunderlag. Utred- ningen anser sig därför böra vidhålla för- slaget om antalet tjänster i länet. Däremot talar bl. a. principiella skäl för en omdispo— sition av de föreslagna tjänsterna, varvid länsstyrelsens synpunkter i fråga om indel- ningen, såsom framgår av tabeller, i väsent- liga avseenden kan tillgodoses. På tio platser i länet kommer därför att finnas veterinärer mot av utredningen tidigare föreslagna fyra. Indelningen ansluter sig helt till kommun- blocksindelningen.

Utredningen föreslår alltså, att Kalmar län delas in i sju veterinärdistrikt, varav ett stationsdistrikt, med sammanlagt tolv tjäns- ter, nio ordinarie, en rekryteringstjänst och två extra.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kalmar län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. __— _— Antal vet. Stationerings— nedanst. kommuner ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter 1. Borgholms distrikt Bergbom" 67 500 9 010 8 673 7 922 7 761 1+1 extra Borghdm Ölands-Åkerbo Löttorp (extra) 2. Mörbylånga distrikt Mörbylånga 66 700 6 000 5 609 5 405 5 342 1 Mö b lån a Torslunda r y g

3. Gamleby distrikt

.. . Gamleby Vastervrk 187 300 10 094 9 177 8 277 7 845 1+l extra Västervik (extra)

4. Vimmerby distrikt Vimmerby 120 700 7 391 6 694 4 551 3 657 1 Vimmerby

5. Målilla distrikt Hultsfred 118 300 5 407 4 908 3 426 3 343 1 Målilla

6. Oskarshamns distrikt

Fliseryid Mönsterås

Ålem 227 200 8 306 7 690 5 849 4 305 1 Oskarshamn Högsby Oskarshamn

7. Kalmar distrikt

Källägwa Kalmar (stat., 329 500 22 203 19 909 16 264 14 221 3+1 rt 2+1 rt) Nybråo Torsås ors s

Summa 1 117200 68411 62 660 51694 46 474 ___—___—

Summa antal vet. 9+1 rt+ 2 extra

7.9.9 Gotlands län

Gotlands län omfattar numera endast en kommun.

Vid 1966 års jordbruksräkning uppgick åkerarealen till 80 125 ha, varav 66 800 ha beräknas vara långsiktigt bestående, motsva- rande 83 %. Den marginella åkern anges till 12 975 ha eller 16 %. Antalet bruknings- enheter var 1966 totalt 3 632 och beräknas 1980 utgöra 2000. Antalet kor var först- nämnda år 18 800 och antas 1980 bli 15 500, fördelade på 2 829 respektive 1 024 besättningar. Detta innebär att antalet kor per besättning mellan angivna år väntas sti- ga från 6,8 till 15,2.

Veterinärdistriktens antal är fem, av vilka dock Visby distrikt vakantsatts och tillsvi— dare delats upp på andra distrikt i länet.

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning :" Gotlands län (antal: 5)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Hemse 63 716 7 711 7 856 Klintehamn 51 312 5 019 4 673 Ljugarn 64 354 5 048 4 408 Slite 109 873 6 252 5 569 Visby 28 567 2 484 2 259 Summa 26 514 24 765

Enligt utredningens preliminära förslag skall länet i fortsättningen ha en treveteri- närstation och ett enmansdistrikt.

Yttrandena

Länsstyrelsen framhåller bl. a. att i jämfö- relsetalen för Gotlands län inte inräknats länets 90 000 får. Länet har närmare 30 % av landets samtliga får. Förlossningssjuk- domar, mastiter, infektiösa polyarthriter m.fl. sjukdomar hos får samt receptför- skrivning och profylaktisk rådgivning åt får- ägarna utgör en påtaglig andel av Gotlands- veterinäremas arbete. För får torde koeffi- cienten 1/ 20 vara realistisk. Även om den skulle korrigeras till 1/30, innebär fårstam-

men en ökning av jämförelsetalen för länet med drygt 3 000.

Behovet av veterinära insatser för fjäder— fänäringen, sällskapsdjur och sporthästar är inte täckt. Det är högst ovisst om nuvarande underlag inom länet kan leda till anställning, alternativt fri etablering av specialister för nämnda djurslag. Det torde vara mest rea- listiskt att inräkna servicebehoven för dessa djur i distriktsveterinärernas arbetsbörda. Två av de nuvarande distrikten är onormalt arbetstyngda. Hemse hade 1966 ett jämfö- relsetal på 7 856, räknat enbart på kor, häs- tar och svin. Slite med tillagda delar av Visby distrikt har även ett högt jämförelse- tal och därtill stor landareal. Länsstyrelsen föreslår att länet skall få en treveterinär- station med Hemse som stationsort samt två enmansdistrikt med Visby respektive Slite som stationeringsorter, d. v. s. sammanlagt fem veterinärer. Länsstyrelsens förslag till avgränsning av de olika distrikten framgår av utredningens definitiva förslag.

Den gotländska animalieproduktionen an- ses visa en klar koncentration till södra Got- land. Hemse utgör centralort för detta om- råde och har en väl utbyggd allmän service. Ändamålsenliga tjänstelokaler för en veteri- närstation kan ordnas i seminföreningens f. d. tjurstall och laboratorium.

I fråga om vägnät kan Visby och Hemse betecknas som likvärdiga operationsbaser, men vid hänsynstagande till reseavstånd och resekostnader framstår Hemse som det ojäm- förligt bästa alternativet. I Hemse har man ett enligt utredningens kalkyler lämpligt djurunderlag för en treveterinärstation in- om en radie av ca 40 km med stationsorten belägen i det djurtätaste området. Motsva— rande tal med Visby som stationsort skulle bli ca 60 km med en sektor på ca 10 km runt Visby praktiskt taget utan animalie- produktion och den största djurtätheten 40—60 km bort. Stationsdistrikt i Hemse och enmansdistrikt i Visby respektive Slite skulle innebära att reseavstånden inom lä- nets samtliga tre distrikt maximeras till ca 40 km.

Länsstyrelsens förslag sammanfaller med de synpunkter och förslag som framförts av

lantbruksnämnden, hushållningssällskapet, RLF:s länsavdelning och samarbetsnämnden för Gotlands kommuner. Vid länsstyrelsens handläggning av ärendet har länsveterinären deltagit.

Distriktsveterinärerna i Gotlands län, som kommit in med gemensamt yttrande till läns- styrelsen, anser sig inte kunna biträda ut- redningens förslag. Enligt distriktsveterinä- rerna bör nuvarande indelning bibehållas och Visby distrikt återupprättas. Tjänsten i Visby bör beredas möjlighet att täcka beho- vet av veterinära insatser bl. a. inom Got— lands fjäderfäskötsel samt bland hundar, andra sällskapsdjur och sporthästar.

jämförelsetal

J ämförelsetal

Beräknade

Utredningens synpunkter och förslag

Länsstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om den betydande fåravel som finns på Gotland och de speciella problem denna för med sig. Även om de veterinära insatserna för får i väsentliga avseenden bör ske inom ramen för en organiserad fårhälsokontroll, ställer onekligen denna gren av animalieproduktio- nen även krav på insatser från distriktsve- terinärt håll, som inte kommer till uttryck i de s.k. jämförelsetalen. Länets isolerade läge ställer i förevarande avseenden — lik- som också i andra fall — speciella krav på organisationen. Utredningen anser därför att länsstyrelsens förslag bör accepteras, vilket alltså innebär att länet skall ha fem veteri- närer mot av utredningen föreslagna fyra. En treveterinärstation bör inrättas i Hemse och dessutom bör två enmansdistrikt tillkom- ma med stationeringsorter i Visby och Slite. Som alternativ till Visby kan tänkas Roma kloster. -— Beträffande de närmare detal- jerna i förslaget hänvisas till tabeller. Utredningen föreslår alltså att Gotlands län delas in i tre veterinärdistrikt, en tre- veterinärstation i Hemse och två enmans- distrikt med stationeringsorter i Visby re— spektive Slite, d.v.s. sammanlagt fem vete- rinärer vilka samtliga bör bli ordinarie.

Antal vid jordbruks- räkningen 1966 Kor

Hästar

mar- ginell

—å ge, en? G'U !: :E HU Guo

åker 1980 best. best.

Jordbruks- Längs. räkn 1966

2. Uppgifter beträffande Gotlands läns kommunblock

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Gotlands län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal för distr. ___—__— —— Antal vet. Stationerings- Distrikt ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

________________—__-—_—

På Gotland föreslås en treveterinärstation i Visby samt ett enmansdistrikt i Hemse. Det senare di- striktet torde böra avgränsas på lämpligt sätt av vederbörande länsmyndigheter så att utredning- ens allmänna normer blir tillgodosedda.

Summa antal vet. 4 ___—________—_—_

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Gotlands län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

____________—_____._——-_———

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal

för distr. ___—— ___—— Antal vet. Stationerings- Distrikt ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter _________________________—__ Visby 50 477 3 999 3 834 3 587 3 583 1 Visby Slite 112 393 5 192 4 617 4 656 4 652 1 Slite Hemse 151 140 15 581 14 701 13 974 13 961 3 Hemse (stat.)

________________————————————

Summa 314010 24772 23152 22217 22196

________________________—————————

Summa antal vet. 5 ______________________.___.____——

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Gotlands län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal för distr. Distrikt ha 1966 1969 1975 1980

1. Slite distrikt

Fårö, Fleringe, Rute, Bunge, Lärbro, Hellvi, Halls, Hangvars, Othems, Stenkyrka, Tingstäde, Martebo, Lokrume, Hejnums, Fole, Bäls, Vallstena, 112 393 5192 4 617 4 656 4 652 Källunge, Gothems, Hörsne med Bara, Norrlanda, Anga och Boge församlingar i Gotlands kommun

2. Visby distrikt Lummelunda, Väskinde, Bro, Visby, Hejdeby, Endre, Ekeby, Follingbo, Barlingbo, Dalhems, Ganthems, Sjonhems, Halla, Björke, Roma, 50 477 3 999 3 834 3 587 3 583 Valls, Akebäcks, Träkumla, Stenkumla, Västerhejde och Tofta församlingar i Gotlands kommun

3. Hemse distrikt

Eskelhems, Hogräns, Atlingbo, Mästerby, Viklau, Vänge, Ala, Kräklingbo, Gammel- gams, Östergarns, Ardre, Alskogs, Buttle, Guldrupe, Väte, Västergams, Sanda, Klinte, Hejde, Etel- hems, Garde,å1n.au, Närs, Lye, St ga, Lojsta, Fröjels, 151140 15 581 14 701 13 974 13 961 Gerums, Levide, Eksta, Sproge, Silte, Fard- hems, Linde, Hemse, Burs, Rone, Alva, Eke, Havdhems, Hablingbo, Grötlingbo, Näs, Fide, Öja, Hamra, Vam- lingbo och Sundre församlingar i Gotlands kommun

Summa 314010 24772 23152 22217 22196

Antal vet. inom distr.

1

1

3

Summa antal vet. 5

Stationerings- orter

Hemse (stat.)

7.9. 10 Blekinge län

Länet omfattar sammanlagt tio kommuner. Länet är indelat i fem kommunblock.

Åkerarealen utgjorde 1966 totalt 43 525 ha; härav beräknas 23 125 ha (53 %) utgöra långsiktigt bestående åker (1980). Den mar- ginella åkern antas utgöra 9 150 ha (21 %). Brukningsenheternas antal var 1966 totalt 3 329 och beräknas 1980 till 1 200. Antalet kor var 1966 sammanlagt 15 400 fördelade på 2598 besättningar och har antagits år 1980 bli 8200 i 715 besättningar, vilket innebär att antalet kor per besättning mel- lan angivna år stiger från 5,9 till 11,5.

Länet är indelat i sex veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 utgjorde mellan 2 912 (Olofström) och 5 537 (Ramdala).

1. Nuvarande veterinördistriktsindelning i Blekinge län (antal: 6)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Eringsboda 61 278 4 881 3 657 Karlshamn 48 510 3 923 2 955 Olofström 47 803 3 432 2 912 Ramdala 70 005 6 886 5 537 Ronneby 70 087 5 860 4 627 Sölvesborg 25 397 4 690 5 411 Summa 29 672 25 099

Enligt veterinärväsendeutredningens pre— liminära förslag skall länet delas in i två distrikt med två veterinärer i varje distrikt eller sammanlagt fyra veterinärer.

Yttrandena

Länsstyrelsen föreslår att länet skall delas in i fyra enmansdistrikt bestående av de kom- munblock som framgår av tabell. I di- strikt i länet föreslås även ingå Bromölla kommunblock i Kristianstads län.

Länsstyrelsens förslag om fyra enmans— distrikt överensstämmer med vad bl. a. lantbruksnämnden och länsveterinären för- ordat.

Länsstyrelsen delar utredningens principi- ella uppfattning att länsgräns, såvida inte särskilda skäl föreligger, skall utgöra spärr för distriktsindelningen. Sådana särskilda skäl anses emellertid föreligga såvitt avser Bromölla kommunblock i Kristianstads län och västra delen av Blekinge län. Sölves— borgs och Bromölla kommunblock utgör ur såväl arbetsmarknads- som näringssynpunkt en väl sammanhållen enhet med Sölvesborg som naturlig centralort. Bromölla köping tillhör också f.n. Sölvesborgs veterinär- distrikt. Även pälsdjursuppfödningen talar för ett bibehållande av Sölvesborgs veteri— närdistrikt. Ett av landets största distrikt för uppfödning av pälsdjur finns här, om- fattande cirka 240 uppfödare med en års- produktion av 200 000—300 000 valpar. Nä- ringen måste anses ha ett legitimt behov av veterinär service på nära håll.

Länsstyrelsen biträder utredningens upp- fattning att distrikten bör omfatta ett eller flera kommunblock. I princip bör varje kommunblock utgöra ett veterinärdistrikt. Särskilda skäl, exempelvis lågt djurunderlag, kan tala för att ett eller flera block tillsam- mans kan bilda veterinärdistrikt. Jämförelse- talet för Olofström blir för lågt för att mo- tivera köpingen som ett fristående veterinär- distrikt. Av denna anledning förordas att Olofström och Karlshamn tillsammans bör utgöra ett distrikt.

Länsstyrelsen föreslår, att distriktsveteri- närerna även framdeles skall som tjänste- uppgift ha hälso— och sjukvård för hundar och andra sällskapsdjur.

I länsstyrelsens handläggning av ärendet har deltagit planeringsrådet.

Beträffande de tvåveterinärdistrikt som utredningen föreslagit anför länsveterinären bl. a. följande.

När förslaget redogör för de 3. k. stations- distrikten med minst tre ordinarie distrikts- veterinärer, redovisas fördelar som tillgång till statsanställt biträde, lämpliga lokaler, minskad yrkesmässig isolering, möjlighet för

speciella kunskaper och erfarenheter att bätt- re komma till sin rätt o.s.v. Men övervä- gande delen av detta kommer inte dem till del som enbart är två. Biträde, lokaler etc. förutsätts inte tillhandahållas. I realiteten betyder det därför endast, att veterinärerna bor på samma plats. De behöver inte ha närmare kontakt med varandra och kommer med största sannolikhet att vara verksamma inom var sitt område oberoende av varandra. Några påtagliga fördelar av att vara bosatt på samma ort kan sålunda inte påvisas men desto fler nackdelar för den djurägande all- mänheten. Ökade kostnader medför lätt re- striktivitet från djurägarens sida beträffande anlitande av veterinär. Ett djurägarintresse av hög dignitet är vidare önskemålet att kunna samarbeta med samma veterinär. För denne är det angeläget att göra sig fullt för- trogen med de olika besättningarnas spe- ciella problem.

Lantbruksnämnden framhåller att utred- ningens prognoser över djurantalet 1975 och 1980 stämmer väl överens med de beräk- ningar av antalet husdjur, som gjorts av nämnden. Den indelning som utredningen föreslår anses emellertid inte ge några för- delar vare sig för länets djurägare eller för veterinärorganisationen som sådan. Nämn- den förordar i stället att länet delas in i fyra distrikt. Skulle ändock en mera långtgående förändring i distriktsindelningen övervägas, bör i så fall frågan om inrättande av ett enda länsdistrikt med veterinärstation när- mare utredas.

De synpunkter som framkommit i de öv— riga av länsstyrelsen inhämtade yttrandena överensstämmer i huvudsak med vad läns- styrelsen, länsveterinären och lantbruks- nämnden anfört.

Utredningens synpunkter och förslag

Överensstämmelse råder så till vida mellan utredningens preliminära förslag och läns- styrelsens att länet enligt båda förslagen i fortsättningen bör få fyra veterinärer. Ut- redningen har för sin del preliminärt för- delat dessa på två distrikt, medan länssty— relsen för sin del föreslår fyra distrikt; till

distriktet i Sölvesborg bör enligt länsstyrelsen föras även Bromölla kommunblock i Kri- stianstads län.

Såsom framgår av utredningens principi- ella synpunkter delar utredningen länsvete- rinärens uppfattning att fördelarna med att ha två veterinärer stationerade på samma plats i regel inte uppväger de nackdelar som kan följa därmed. Däremot anser ut- redningen såsom i annat sammanhang nämnts att bestämda fördelar kan följa med att inom samma distrikt ha två veterinärer, men stationerade på olika platser. Så kan t.ex. vara fallet då den beräknade arbets— bördan i två intilliggande kommunblock kan förväntas bli mycket olika i de båda blocken men där en utjämning sker genom ett sam- manförande av blocken till ett distrikt med två veterinärer men placerade på oli-ka orter. Förutsättningar för en sådan ordning anser utredningen föreligga i vad avser Karls- krona- och Ronnebyblocken, som sålunda bör bilda ett distrikt med två veterinärer, stationerade i Karlskrona och Ronneby. I övrigt bör i länet inrättas två enmansdistrikt, omfattande Karlshamns och Olofströms kommuner med stationeringsort i Karlshamn samt Sölvesborgs kommun med statione- ringsort i Sölvesborg. Däremot anser sig ut- redningen inte kunna tillstyrka att Bro- mölla kommunblock i Kristianstads län hän— förs till detta distrikt, som kan beräknas få ett fullt tillräckligt djurunderlag utan ytter— ligare tillskott. Detta block bör i stället ingå i distrikt i sistnämnda län. Härigenom kom- mer distrikten att helt följa kommunblocks- indelningen i länet.

Genom vad utredningen sålunda föresla- git bör länet få en lämplig indelning som bl. a. kan tillgodose de speciella krav som sammanhänger med pälsdjursuppfödningen i länet. Även om dess behov av veterinär sakkunskap i väsentliga avseenden tillgodo- ses på annat sätt än genom distriktsveteri- närkåren, bör dock i detta sammanhang särskild hänsyn tas till denna uppfödning.

Utredningen föreslår alltså att Blekinge län delas in i tre veterinärdistrikt med sam- manlagt fyra veterinärer; samtliga bör bli ordinarie.

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Blekinge län

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Längs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Karlshamn 48 500 6 500 2 350 36 15 343 2 240 3 727 2 956 2 821 1 806 1 417 (261) (362) (316)

Karlskrona 103 100 15 450 8 175 53 29 634 5 969 10 401 7 643 7 106 5 659 4 930 (565) (1 067) (942)

Olofström 38 700 3 325 575 17 21 324 1 357 3 533 2 034 1 801 1 274 1 214 (270) (308) (281)

Ronneby 82 200 10 650 5 625 53 23 440 4 177 4 955 5 113 4 480 3 530 3 020 (386) (648) (557)

Sölvesborg 18 400 7 600 6 400 84 6 81 1019 35119 4 612 5169 4 915 4 816 (65) (213) (262)

___—”___”—

Summa 22 358 21 377 17 184 15 397

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Blekinge län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. __ ___—_— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

ååå?” 185300 12756 11586 9189 7950 2 Karlskrona Karlshamn Olofström 105600 9602 9791 7995 7447 2 Karlshamn Sölvesborg

Summa 290 900 22 358 21 377 17 184 15 397

Summa antal

vet. 4

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Blekinge län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. _— '_'—__— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Karlskrona 103 100 7 643 7 106 5 659 4 930 1 Karlskrona Ronneby 82 200 5 113 4 480 3 530 3 020 1 Ronneby Karlshamn Olofström 87 200 4 990 4 622 3 080 2 631 1 Karlshamn Sölvesborg Bromölla kommun- .. block i Kristianstads 34 500 6 288 6 851 6 486 6 354 1 Sölvesborg län

Summa 307 000 24 034 23 059 18 755 16 935

Summa antal vet. 4

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Blekinge län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total landareal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommuner ha 1. Karlskrona distrikt Fridlevstad Hasslö Jämjö Karlskrona 185 300 Nättraby Rödeby Ronneby 2. Karlshamns distrikt Karlshamn Olofström 87 200 3. Sölvesborgs distrikt Sölvesborg 18 400

Summa 290 900

Jämförelsetal 1966 1969 12 756 11 586 4 990 4 622 4 612 5 169 22 358 21 377

Beräknade jämförelsetal 1975 1980 9 189 7 950 3 080 2 631 4 915 4 816 17 184 15 397

Antal vet. inom distr.

Summa antal vet. 4

Stationerings- orter

Karlskrona Ronneby

Karlshamn

Sölvesborg

7.9.11 Kristianstads län

Detta län är indelat i 33 kommuner. Länet har sammanlagt 13 kommunblock.

1966 uppgick åkerarealen till 193 875 ha och beräknas 1980 utgöra 142 575 ha. Detta innebär att den bestående åkern antas upp- gå till 74 % av 1966 års. Den marginella anges till 19025 ha eller 10 %. Antalet brukningsenheter var 1966 sammanlagt 10780 och beräknas till 1980 sjunka till 5 200. Antalet kor var 1966 totalt 62 000, fördelade på 8 398 besättningar, och antas fram till 1980 minska till 38 900 vid sam- manlagt 3154 besättningar, vilket innebär att medeltalet kor per besättning väntas öka från 7,3 till 12,3.

Länet är indelat i tolv veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 6 784 (Tommarp) och 12 084 (Kristianstad).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Kristianstads län (antal: 12)

Jämförelsetal

Landareal __ Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Broby 73 396 7 493 6 872 Brösarp 42 555 8 539 7 671 Båstad 21 746 10 017 9 766 Hässleholm 50 820 10 613 9 407 Klippan 38 263 8 091 7 662 Kristianstad 62 733 11 097 12 084 Löderup 23 245 8 623 7 186 Tollarp 46 598 8 327 7 336 Tomelilla 16 619 7 993 7 449 Tommarp 23 152 7 971 6 784 Ängelholm 29 849 9 302 8 934 Örkelljunga 63 403 9 029 7 326

Summa 107 095 98 477

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag skall länet delas in i fyra stationsdistrikt med sammanlagt 17 veteri- närer.

Yttrandena

Länsstyrelsen är ense med lantbruksnämn- den och länsveterinären om att Perstorps

kommunblock bör hänföras till Hässleholms- distriktet i stället för Ängelholmsdistriktet. För detta talar Perstorpsblockets läge och re- seavstånden. Avgränsningen av distrikten i övrigt synes, utifrån de förutsättningar ut- redningen uppställt, inte ge anledning till erinringar.

Länsstyrelsen framhåller, att utredningen för sin del redan tagit ställning till de rikt- linjer efter vilka den veterinära distriktsor- ganisationen skall utformas. De synpunkter på utredningens förslag som utredningen nu begär skall enligt remisskrivelsen avse de- taljutformningen. I enlighet härmed saknar länsstyrelsen anledning att nu skärskåda för— slaget ur principiella synpunkter. Länsstyrel- sen utgår emellertid från att tillfälle ges att återkomma bl. a. till frågan om distriktens lämpliga storlek, sedan detdefinitiva för- slaget lagts fram.

Frågan om stationeringsort för det före- slagna Österlensdistriktet anses böra disku- teras. Innan det definitiva förslaget presen- terats, synes det dock ej nödvändigt att ta ställning till huruvida Tomelilla eller Sim- rishamn bör anses lämpligast som statione- ringsort.

I de yttranden som länsstyrelsen inhämtat anförs bl. a. följande.

Lantbruksnämnden har gjort egna beräk- ningar av djurunderlaget inom kommun- blocken 1980 enligt två alternativ. I vissa avsnitt avviker båda alternativen från utred- ningens beräkningar. Avvikelserna är emel- lertid så små att utredningens anses kunna tjäna som underlag för ärendets bedöm— ning.

Lekmannaledamöter inom nämnden har framfört starka betäpkligheter mot utred- ningens förslag om stationsdistrikt. Enligt deras mening är med föreslagen organisa- tion intet att vinna för djurägarna. Det kan tvärtom befaras, att servicen för djurägarna blir sämre och att dessa får vidkännas ökade kostnader för veterinärernas resor. Om ut- redningens förslag likväl genomförs, bör en- ligt nämndens enhälliga mening Perstorps kommunblock tillföras Hässleholms stations- distrikt.

Yttrandena av Skånska Veterinär/ör-

eningen och Föreningen Skånes Distrikts- veterinärer är i huvudsak likalydande med sistnämnda förenings yttrande till läns- styrelsen i Malmöhus län. Även yttrande av Skånes provinsförbund av RLF är lika- lydande med förbundets yttrande till läns— styrelsen i Malmö; till redogörelsen för Mal- möhus län hänvisas.

Länsveterinären tillstyrker utredningens förslag under förutsättning att Perstorps kommunblock förs över till Hässleholms- distriktet, att den föreslagna biträdestjäns— ten i varje distrikt utökas med ytterligare ett biträde på halvtid, att det allmänna kost- nadsfritt ställer stationslokaler till förfo- gande samt att en veterinärtjänst i varje distrikt organiseras som en cheftjänst.

Samarbetsnämnden i Simrishamns stad -— Kiviks kommun föreslår att Simrishamn bör bli stationsort inom distriktet för Simris- hamn och Tomelilla kommunblock. Sim- rishamn anses ha behov av nära tillgång på veterinärmedicinsk expertis med hänsyn till dess egenskap av landningsplats för Öster- sjöfisk, internationell båthamn och lokalise- ringsplats för flera livsmedelsföretag. Tome- lilla har ett kontrollslakteri med flera be- siktningsveterinärer. Antalet privatpraktise— rande veterinärer uppgår till fem i Tome- lilla och enbart en i Simrishamn. Om Tome- lilla väljs som stationsort, innebär detta yt- terligare koncentration av veterinärmedi- cinsk expertis till Tomelilla. Enligt nämnden har det även skett en betydande ökning av djurhållningen inom Simrishamnsblocket.

Kommunalnämnden i Tomelilla köping tillstyrker utredningens förslag. Då hela syd- östra Skåne (kommunblocken Skurup, Sim- rishamn, Sjöbo, Tomelilla och Ystad) utgör en naturlig ekonomisk-geografisk serviceen— het, anses dock att särskilda skäl talar för en undersökning av ett vidgat distrikt ut- över länsgränserna.

Samarbetsnämnden i Kristianstads kom— munblock tillstyrker utredningens förslag, dock under förutsättning att en enhetlig taxa gäller för djurägare oavsett bostadsort i dist- riktet.

Även samarbetsnämnderna för Hässle- holms, Åstorps och Å'ngelholms kommun-

block ansluter sig till förslaget. Samarbets- nämnderna för Broby, Klippans, Osby. och Örkelljunga kommunblock framför vissa er- inringar.

Enligt samarbetsnämnden i Bromölla kommunblock kommer samarbetsnämnden i Sölvesborgs kommunblock att föreslå, att ett veterinärdistrikt upprättas med statione- ringsort i Sölvesborg. Om detta förslag be- aktas, bör även Bromöllablocket föras till detta distrikt.

Lantbruksförbundets föreningsnämnd i Kristianstad avstyrker utredningens förslag. Nämnden förordar att nuvarande indelnings— grunder och placeringsorter i princip bibe— hålls.

Utredningens synpunkter och förslag

Kristianstads län kännetecknas av en om- fattande animalieproduktion; inom vissa de- lar av länet är särskilt svinproduktionen in- tensiv vilket bör beaktas vid en nyindelning idistrikt.

Utredningens preliminära förslag till dist- riktsindelning har i huvudsak godtagits av länsstyrelsen, som dock föreslagit att Pers- torps kommunblock bör hänföras till Häss- leholmsdistriktet i stället för Ängelholms- distriktet. Länsstyrelsens ändringsförslag bör genomföras. I övrigt bör distriktsindelning- en bli den av utredningen preliminärt före- slagna, vilket innebär att Bromölla kom- munblock bör ingå i Kristianstadsdistriktet och inte som från bl. a. länsstyrelsen i Ble- kinge län förordats i distrikt i sistnämnda län. Stationeringsorterna bör bli de av ut- redningen och länsstyrelsen föreslagna. Ut- redningen föreslår dock att en av veterinärer- na vid vardera stationen i Ängelholm och Tomelilla tills vidare stationeras i respektive Båstad och Simrishamn.

Beträffande de närmare detaljerna i ut- redningens förslag, som ansluter sig till gäl- lande kommunblocksindelning, hänvisas till tabeller.

Utredningen föreslår alltså att Kristian— stads län skall delas in i fyra veterinärdist- rikt, samtliga stationsdistrikt, med samman- lagt 17 veterinärer; härav föreslås 13 bli ordinarie och fyra rekryteringstjänster.

ä 2. Uppgifterbeträffande kommunblocken i Kristianstads'län

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- _. .- Jordbruks- Längs. _ - _areal " : räkn. _ best. . * " mar- ' N_amn :ha 1966 . ' åker 1980 best. ginell _Hästar Kor _ Svin 1966 1969 1975 1980

Broby 43 300 7 450 4 650 62 11 171 2 692 15 758 4 439 4 738 3 920 3 692 (154) (331) (286)

Bromölla 16 100 3 075 2 450 80 12 103 1 045 5 282 1 676 1 682 1 571 1 538 ( 89) (155) (160)

Båstad 21 700 11 825 8 500 72 8 170 5 743 38 527 9 766 9 537 8 853 8 691 (113) (679) (714)

Hässleholm 127 100 23 850 13 650 57 17 758 10 436 41 073 15 301 15 297 13 224 12 203 (521) (1 506) (1 325)

Klippan 37 400 10 750 7 300 68 14 162 3 513 18 613 5 536 5 483 4 834 4 631 (109) (430) (427)

Kristianstad 123 800 47 525 36 200 76 8 495 11 746 94 180 21 659 22 379 20 286 19 946 (318) (1 410) (1432)

Osby 57 600 3 575 200 6 19 289 1 706 3 079 2 303 2 081 1 203 717 (246) (366) (267)

Perstorp 15 900 2 200 625 28 27 71 1 075 3 721 1 518 1 388 1 173 1 011 (62) (171) (156)

Simrishamn 39 300 22 350 19 625 88 202 5 289 48 286 10 320 9 975 9 731 9 749 (156) (871) (1 022) Tomelilla 39 700 22 800 21 000 92 308 7 373 49 673 12 648 12 191 12 475 12 484 (208) (997) (1 030)

Åstorp 9 100 6 100 4 350 71 27 1 182 15 857 2 795 2 607 2 580 2 572 (24) (154) (177)

Ängelholm 41 900 20 475 15 900 78 173 5 038 51 476 10 359 10 128 9 301 9 268 (121) (721) (791)

Örkelljunga 31 900 4 425 600 14 192 1 759 7 042 2 655 2 616 1 972 1 664 (157) (364) (310)

100 975 100102 91 123 88166

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kristianstads län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ___—— ___—— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Kristianstad Kristianstad Bromölla 139 900 23 335 24 061 21 857 21 484 3+1 rt (stat.) . Broby .. . ". Osby 228 000 22 043 22 116 18 347 16 612 3+1 rt _ gäsåehmm

Hässleholm ' $$$?” 79 000 22 968 22 166 22 206 22 233 3+1 rt Tomelilla (stat.) Båstad Ängelholm ägg? 157 900 32 629 31 759 28 713 27 837 4+1 rt Ängelholm (stat.) Örkelljunga Åstorp

Summa 604 800 100975 100 102 91 123 88 166

Summa antal vet. 13 +4 rt 3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kristianstads län 3: 2 Länsstyrelsens förslag Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal _ ' Distrikt omfattande för distr. ————————— ___—__ Antal vet. Stationerings- ' nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. ' orter ' ' t . . 532232” 139 900 23 335 24 061 21 857 21 484 3+1 rt Kristianstad Broby Osby .. Hässleholm 243 900 23 561 23 504 19 520 17 623 3+1 rti. Hassleholm Perstorp Simrishamn Tomelilla Tomelilla 79 000 22 968 22 166 22 206 22 233 3+1 rt (Simrishamn) Båstad Ängelholm Klippan 142 000 31 111 30 371 27 540 26 826 4+1 rt Ängelholm Örkelljunga Åstorp

Summa 604 800 100975 100 102 91 123 88166

Summa antal vet. 13+4 rt

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kristianstads län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. _ _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommuner ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

1. Ängelholms distrikt Båstad Klippan Riseberga Ängelholm

Östra Ljungby . Kvidinge 142 000 31 111 30 371 27 540 26 826 4+1 lt Sååå—*I rt)

Åstorp Ängelholm Örkelljunga

2. Hässleholms distrikt

Bjärnum

Hässleholm Hästveda Sösdala

Tyringe Vinslöv

Vinslövs central- kommun Hässleholm Vittsjö 243 900 23 561 23 504 19 520 17 623 3+1 rt (stat., 2+1 rt) Broby Broby Glimåkra

Hjärsås Knislinge

Loshult'

Osby Örkened Perstorp

3. Kristianstads distrikt Bromölla Näsum Degeberga Kristianstad Kristianstad 139 900 23 335 24 061 21 857 21 484 3+1 rt (stat.) Oppmanna och Vånga

Tollarp

4. Tomelilla distrikt

Kivik Tomelilla Simrishamn 79 000 22 968 22 166 22 206 22 233 3+1 rt (stat., 2+1 rt) Tomelilla Simrishamn

Summa 604800 100975 100102 91123 88166

Summa antal ; vet. 13+4 rt

7.9.12 Malmöhus län

Länet är indelat i 36 kommuner. Kommun- blockens antal uppgår till 17.

Åkerarealen omfattade 1966 sammanlagt 298 500 ha. 1980 beräknas denna utgöra 251 200 ha, vilket motsvarar 84 % av 1966 års. Den marginella åkern anges till 20 600 ha eller 7 % av 1966 års. Antalet bruknings- enheter var 1966 sammanlagt 11 046 och beräknas till 1980 sjunka till 6000. 1966 fanns 60900 kor fördelade på 7339 be— sättningar. Motsvarande tal för 1980 anges till 30 500 respektive 2094. Detta innebär att antalet kor per besättning antas öka från 8,2 till 14,6.

Länet är indelat i 21 veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 2 202 (Trelleborg) och 10 206 (Vollsjö).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Malmöhus län (antal: 21)

Jämförelsetal

Landareal ___——

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Anderslöv 22 637 5 103 3 754 Eslöv 22 896 6 812 6 478 Höganäs 14 215 4 201 4 148 Hörby 24 223 8 312 7 428 Höör 44 053 6 071 4 970 Kattarp 12 702 3 157 3 066 Kävlinge 18 504 3 717 2 701 Lund 26 036 5 739 3 967 Löberöd 23 303 9 492 8 324 Malmö 26 340 3 695 3 306 Mörarp 25 524 4 933 3 970 Röstånga 33 442 5 255 4 789 Sjöbo 26 310 8 893 8 027 Skurup 19 397 6 921 5 739 Teckomatorp 25 533 6 230 4 992 Trelleborg 17 350 3 308 2 202 Tågarp 30 146 4 591 4 492 Veberöd 34 824 7 390 5 107 Vellinge 23 743 4 124 2 603 Vollsjö 25 473 11 743 10 206 Ystad 23 950 8 035 6 314 Summa 127 720 106 583

Enligt veterinärväsendeutredningens preli- minära förslag skall länet delas in i sex stationsdistrikt, varav fem skall sysselsätta tre veterinärer. För ett distrikt har beräk-

nats fyra veterinärtjänster, varav en avsetts att bli en rekryteringstjänst. Sammanlagt fö- reslogs alltså för länet 19 tjänster.

Yttrandena

Länsstyrelsens yttrande har avgetts efter samråd med lantbruksnämnden. Länsveteri- nären har varit föredragande i ärendet.

Länsstyrelsen erinrar om att utredningen ansett förutsättningar för inrättande av fler- veterinärstationer föreligga i Malmöhus län. Länsstyrelsen ställer sig dock tveksam hu- ruvida flerveterinärdistriktens fördelar upp- väger särskilt nackdelar med längre reseav- stånd. Frågan bör därför ytterligare övervä- gas.

Om en stationsdistriktsorganisation genom- förs, bör skälig hänsyn tas till de nuvaran- de distriktsveterinärer som på annan ort än blivande stationsort har egen fastighet med eller utan tjänsteutrymmen.

Länsstyrelsen har inte någon erinran mot de av utredningen föreslagna stationsortema med undantag för Malmö. Övervägande skäl anses tala för att i stället välja Staffans- torp, som ligger närmare den större delen av djurunderlaget i det avsedda distriktet och har goda vägförbindelser.

I fråga om det s.k. jämförelsetalet har länsstyrelsen beräknat djurpopulationen med koefficienten 1 för häst, unghäst, föl och ko, 0,2 för övriga nötkreatur, 0,5 för vuxna avelssvin, 0,03 för gödsvin samt 0,1 för får. Resultatet vid uträkning av jämförelsetalen enligt nämnda koefficienter ger emellertid inte anledning till ändring i den föreslagna distriktsindelningen.

Med hänsyn till lämpligheten av att an- passa veterinärdistrikten till såväl krigsvete- rinärområden som allmän kontaktinriktning föreslår länsstyrelsen ett alternativ till ut- redningens distriktsindelning. Detta framgår av tabeller.

Länsstyrelsen framhåller att i två fall (distrikten Eslöv—Svalöv respektive Malmö —-—Trelleborg) kan teknisk samverkan etable- ras. Härigenom blir i praktiken antalet ve- terinärstationsdistrikt liksom i utredningens förslag sex. Som stationsort för Malmö dist— rikt i det alternativa förslaget föreslås Lund.

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Malmöhus län

M_— Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade

Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Längs. areal räkn. best. mar-

Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Bjuv 11500 6525 5225 80 10 51 1 158 10 516 2261 2463 1718 1754 (25) (133) (155)

Eslöv 41 900 30 525 27 425 90 4 233 6 704 38 407 10 778 9 864 9 146 9 008 (136) (767) (805)

Helsingborg 34 300 25 650 22 825 89 1 129 2 861 41 392 7 129 6 194 6 163 6 382

(63) (347) (463)

Höganäs 14 300 10 100 8 100 80 10 45 1 857 22 456 4 148 4 118 3 378 3 485 (31) (228) (302)

Hörby 42 100 18 025 11 650 65 12 370 8 934 36 850 12 989 12 789 10 849 9 947 (238) (1 107) (1 071)

Höör 29 300 8 575 4 225 49 16 132 3 288 14 421 4 862 4 503 3 882 3 454 (92) (378) (350)

Kävlinge 15 400 11 325 10 675 94 0 72 1 404 7 703 2 246 2 150 1 552 1 595

. (31) (196) (228) Landskrona 13 800 10 450 8 975 86 4 35 940 8 824 1 857 1 552 1 426 1 477

(17) (131) (167)

Lomma 5 600 3 675 3 225 88 0 24 314 3 977 736 693 615 638 (9) (42) (75)

Lund 51 200 30 000 24 050 80 15 422 4 184 32 014 7 807 7 147 6 505 6 529 (138) (545) (668)

Malmö 40 400 24 625 21 175 86 3 267 2 933 20 501 5 250 3 974 3 849 3 908 (87) (315) (410)

Sjöbo 49 400 28 350 20 450 72 16 513 10 914 49 232 16 350 15 827 14 211 13 426 (309) (1 252) (1 244)

Skurup 19 400 15 600 14 025 90 7 300 3 157 22 820 5 739 5 051 4 550 4 571 (104) (502) (569)

Svalöv 38 800 22 775 19 050 84 10 220 3 977 26 450 6 842 6 731 5 732 5 651 (109) (480) (521)

Trelleborg 33 800 27 300 26 450 97 1 113 1 983 29 998 5 096 4 714 4 490 4 666

(68) (386) (612) Vellinge 14 100 9 575 8 700 91 0 61 492 9 590 1 512 1 096 1 393 1 448

(27) (87) (197) Ystad 35 000 24 525 23 550 96 2 254 5 599 43 494 10 202 10 212 8 102 8 259

(161) (774) (873) Summa 105 804 99 078

87 561 86198

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Malmöhus län

311. Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Detta motiveras med att Lund är centralort samt att där finns för tjänsten värdefulla kontakter. I de yttranden som länsstyrelsen inhämtat anförs bl. a. följande.

Enligt Malmöhus läns hushållningssäll— skap synes det vara mindre ändamålsenligt och opraktiskt att inrätta veterinärdistrikt i storstäderna Malmö och Helsingborg. Säll- skapet anser vidare att inom varje stations- distrikt bör finnas minst lika många biträ- den som veterinärer. För att vara den jour- havande veterinären behjälplig med telefon- passning, assistans vid sjukvården m.m. måste ett biträde vara i tjänst under helger och veckoslut. I gengäld måste biträdet ha kompensationslediga vardagar. Ett biträde synes därför vara helt otillräckligt.

Skånes Provinsförbund av RLF vill på det bestämdaste motsätta sig ett genomfö- rande av utredningens förslag. En omorga— nisation enligt förslaget anses innebära a)

Total Beräknade

landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Höganäs Helsingborg Helsingborg Bjuv 73 900 15 395 14 327 12 685 13 098 3 (stat.) Landskrona Eslöv Svalöv 96 100 19 866 18 745 16 430 16 254 3 Eslöv (stat.) Kävlinge Hgfgy 71 400 17 851 17 292 14 731 13 401 3 Horby (stat.) Sjöbo 49 400 16 350 15 827 14 211 13 426 3 Sjöbo (stat.) Y 81535!) 54 400 15 941 15 263 12 652 12 830 3 Ystad (stat.) Malmö Lomma Lund 145 100 20 401 17 624 16 852 17 189 3+1 rt Malmö (stat.) Vellinge Trelleborg

Summa 490 300 105 804 99 078 87 561 86 198

Summa antal vet. 18+ 1 rt

ökade reseavstånd och därmed stora risker för betydande tidsspillan för resor, b) up— penbara risker för ökade kostnader för djur- ägarna, c) risker för ytterligare komplikatio- ner, åtminstone under en övergångstid, ge- nom att veterinären i fråga inte känner verksamhetsområdet och dess djurägare så väl som en på sitt distrikt i nuläget inarbetad och erfaren veterinär. Förbundet förordar att nuvarande indelningsgrunder och sta- tioneringsorter i princip bibehålls. Föreningen Skånes Distriktsveterinärer finner att stationsdistriktsprincipen och dist- riktsgränserna i enlighet med utredningens förslag liksom placeringen av stationsorterna med undantag för Malmö kan godtas. För- eningen vill emellertid framhålla, att boen- detvång i likhet med nuvarande bestämmel- ser inte bör införas, att lokaler för tjänste- bruk på stationsorten helt bör bekostas av staten, att den inre organisationen inom sta-

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Malmöhus län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. __ Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

tionsdistrikt ges en sådan utformning att den är anpassningsbar till förändringar i produk- tionsinriktningen i det aktuella området. En- ligt föreningen kan ett högsta avstånd av 30 km accepteras inom ramen för rimlig service till godtagbara kostnader. Detta in- nebär att den veterinära organisationen inom stationsdistrikt måste ges en sådan utform- ning att veterinär kan utplaceras på för djur- hållningen lämpliga platser. Föreningen an- ser vidare att antalet veterinärer i ett sta— tionsdistrikt måste vara minst tre ordinarie distriktsveterinärer och minst en rekryte- ringstjänst för att på ett rationellt sätt kun- na lösa jourtjänsten.

Samarbetsnämnderna i Helsingborgs kom— munblock och Ystads kommunblock har inte haft något att erinra mot utredningens förslag. Samarbetsnämnden inom kommun-

Summa antal vet. 19

block Lund föreslår med hänsyn till djur- koncentrationen, att stationeringsorten för Malmö distrikt förläggs längre österut, t. ex. i Dalby eller Veberöd.

Utredningens synpunkter och förslag

Malmöhus län är med hänsyn till sin struk— tur och till animalieproduktionens omfatt- ning och inriktning i enlighet med de all— männa synpunkter utredningen i annat sam- manhang anfört väl lämpat för stations- distrikt. Utredningen har ursprungligen före- slagit att sex sådana distrikt skall inrättas i länet. Länsstyrelsen har i huvudsak god- tagit detta förslag till indelning men såsom förut nämnts förordat vissa modifikationer. Utredningen anser sig i stort sett kunna an- sluta sig till länsstyrelsens förslag, dock att utredningen vidhåller att Svalövs och Eslövs

Höganäs

gagna” 73 900 15 395 14 327 12 685 13 098 3 Helsingborg Landskrona

Svalöv 38 800 6 842 6 731 5 732 5 651 1 Svalöv

Eslöv 41 900 10 778 9 864 9 146 9 008 2 Eslöv

Höör ..

Hörby 71 400 17 851 17 292 14 731 13 401 3 Horby

Kävlinge Lomma Lund

Lund __ 126 700 17 551 15 060 13 914 14118 3 (Staffanstorp) Malmo Vellinge 1

Trelleborg 33 800 5 096 4 714 4 490 4 666 1 Trelleborg ( ! Ystad Skurup 54 400 15 941 15 263 12 652 12 830 3 Ystad l | Sjöbo 49 400 16 350 15 827 14 211 13 426 3 Sjöbo

Summa 490 300 105 804 99 078 87 561 86 198

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Malmöhus län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal

edanst. kommuner för distr. _— ———————— Antal vet. Stationerings- m. ni. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

l . Helsingborgs distrikt

Billesholm

Bikuv

E eby _ Helsingborg 73 900 15 395 14 327 12 685 13 098 3 Hflgmgbofg Härslöv (s a .) Landskrona

Höganäs

2. Eslövs distrikt

Esl" ' ” 5.33. 80700 17 620 16 595 14 878 14 659 3 Eslov (stat.)

3. Lunds distrikt

Bara Burlöv Malmö Svedala Månstorp Staffanstorp

Dalby Genarp Lund alt.

Lund 126 700 17 551 15 060 13 914 14118 3 Staffanstorp Södra Sandby (stat.) Veberöd

Kävlinge Löddeköpinge Lomma Räng Skanör med Falsterbo Vellinge

4. Trelleborgs distrikt Trelleborg 33 800 5 096 4 714 4 490 4 666 1 Trelleborg

5. Hörby distrikt

Hörby

Höör samåVäster-

stads och straby .. församlingar 1 71400 17 851 17 292 14 731 13 401 3 Horby (stat.) Bjärsjölagårds

kommun

6. S iöbo distrikt

Blentarp Sjöbo Vollsjö

Östra Färs samt Östra 49 400 16 350 15 827 14 211 13 426 3 Sjöbo (stat.) Kärrstorps och Öveds församlingar i

Bjärsjölagårds

kommun

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommuner för distr. _— _— Antal vet. Stationerings- m. rn. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

7. Ystads distrikt Skurup Ystad 54 400 15 941 15 263 12 652 12 830 3 Ystad (stat.)

490 300 Summa 105 804 99 078 87 561 86 198 :

Summa antal vet. 19

kommunblock bör förenas i ett stations- distrikt med Eslöv som stationsort. Ett god- tagande av länsstyrelsens förslag att göra bl. a. Svalövs kommunblock till ett särskilt distrikt med en veterinär skulle nämligen innebära att distriktet skulle få ett väl stort djurunderlag, 5732 enligt 1975 års beräk- ningar. Beaktas bör också att jämförelseta- let för svin med hänsyn till svinproduktio- nens inriktning och omfattning i detta om- råde väger väl lätt. Trelleborgs kommun- block synes med hänsyn till sitt läge i för- ! hållande till de block som avses ingå i ett ! Lundadistrikt lämpligen böra, såsom läns- styrelsen föreslagit, bilda ett särskilt distrikt. Några svårigheter att ordna joursamverkan med närbelägna distrikt föreligger inte. Be- träffande närmare detaljer i utredningens förslag som helt ansluter sig till gällande kommunblocksindelning hänvisas till ta- beller. För Lunds distrikt föreslås alternativa stationsorter. Utredningen förutsätter att denna fråga närmare övervägs i anslutning till remissbehandlingen av utredningens be- tänkande.

Utredningen föreslår alltså att Malmöhus län skall delas in i sju veterinärdistrikt, sex stationsdistrikt med tre veterinärer i varje distrikt samt ett enmansdistrikt; samtliga 19 tjänster föreslås såsom ordinarie.

7.9.13. Hallands län

Detta län omfattar sammanlagt 20 kom- muner. Kommunblockens antal är fem.

År 1966 var åkerarealen 127 300 ha, var- av 89 650 (70 %) antas vara långsiktigt be— stående. Den marginella åkerarealen anges till 10 150 (8 %). Antalet brukningsenheter väntas mellan nämnda år minska från 7 948 till 3 700. 1966 var antalet kor 51 600, för- delade på 6 471 besättningar, vilket motsva- rar 7,9 kor per besättning. 1980 antas mot- svarande tal bli respektive 34 100, 2 899 och 11,7.

Länet är indelat i nio veterinärdistrikt vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 4 369 (Ullared) och 12988 (Varberg).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Hallands län (antal: 9)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Falkenberg 42 350 12 574 12 341 Getinge 26 391 5 316 4 924 Halmstad 75 928 9 727 9 158 Kungsbacka 60 552 9 026 7 620 Laholm 46 362 12 012 12 814 Torup 99 155 6 016 4 622 Tvååker 18 346 5 727 5 941 Ullared 54 630 4 984 4 369 Varberg 49 149 13 094 12 988 Summa 78 476 74 777

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag föreslås länet indelat i fy- ra stationsdistrikt med sammanlagt 15 ve- terinärer; 14 ordinarie och en rekryterings- tjänst.

Yttrandena

Länsstyrelsen har inte några väsentliga in— vändningar att anföra mot de riktlinjer som utredningen ställt upp. Vid inrättandet av s. k. stationsdistrikt bör dock stor hänsyn tas till djurunderlag, animalieproduktionens in— riktning och struktur samt till reseavstånd.

Den höga uppfödningsintensiteten vid djur- hållningen i Hallands län och den höga av- kastningen medför att behovet av akutsjuk- vård är mycket stort. I distrikt med längre reseavstånd än 40 km i länet är det högst osannolikt att djurägarna kan erbjudas »rim- lig service till godtagbara kostnader». Dess— utom uppstår risk att sjukdomsfall som krä- ver snabb behandling inte kan bli föremål för sådan inom erforderlig tid.

Länsstyrelsen föreslår den distriktsindel- ning som framgår av tabeller. Vid länssty- relsens handläggning av ärendet har plane- ringsrådet och länsveterinären deltagit.

I de yttranden som inhämtats av länssty- relsen, bl. a. från lantbruksnämnden, anförs synpunkter och förslag som i huvudsak över- ensstämmer med länsstyrelsens.

Utredningens synpunkter och förslag

Hallands län kännetecknas av en mycket in- tensiv animalieproduktion; särskilt framträ- dande är svinproduktionen. Vad nu anförts har också kommit till uttryck i veterinärvä— sendeutredningens preliminära förslag som upptar sex tjänster mer än som nu finns inrättade i länet. Med hänsyn till animalie- produktionens struktur och länets arronde- ring synes detta väl lämpat för stationsdist- rikt, en uppfattning som också länsstyrelsen delat. Utredningens första förslag upptog fyra stationer, vilket också länsstyrelsens gör. Två av de av länsstyrelsen föreslagna statio- nerna skulle dock endast få två veterinärer på själva stationsorten och en placerad ute i distriktet. Med hänvisning till vad utred- ningen anfört i sina principiella synpunkter anser utredningen att station inte bör inrät- tas i det fall endast två veterinärer placeras på samma ort. Utredningen anser för sin del att en station med tre veterinärer bör in— rättas i Falkenberg, medan någon station inte bör tillkomma i Halmstad. Utredningen har därför i likhet med vad som skett på andra håll — övervägt att placera samt- liga veterinärer inom detta distrikt på skilda stationeringsorter, en i Halmstad, en i Ge- tinge och en extra i Torup. Med hänsyn till de speciella förhållandena i detta fall finner

: 2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Hallands län _|; % Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långa. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

%

Falkenberg 110 700 31 325 22 400 72 7 664 11 176 68 466 18 687 17 682 17 266 16 616 (542) (1 417) (1 468)

Halmstad 101 500 26 125 18 850 72 3 419 8 066 45 691 13 054 11 298 11 871 11 315 (340) (959) (847)

Kungsbacka 60 600 13 200 8 675 66 19 343 5 376 19 013 7 620 6 655 6 350 5 923 (282) (835) (706)

Laholm 88 500 26 100 18 100 69 7 331 10 883 63 282 17 542 16 565 15 954 15 191 (263) (1 347) (1 341)

Varberg 86 400 28 050 21 300 76 9 754 13 118 67 497 20 622 19 908 19 027 18 413 (577) (1 711) (1 706)

%

77 525 72 108 70 468 67 458

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Hallands län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag M..—___—

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

___—_______________———_——————'

Kungsbacka Zadieäå (stat.,

Varberg 240 700 36 861 34 399 31 398 29 552 5+1 rt Klin sbacka Kinna i Älvsborgs län Kin nga-Horre (1

Falkenberg 110 700 18 687 17 682 17 266 16 616 3 Falkenberg (stat.)

Hyltebruk i Jönköpings

län 195 500 16 620 14 281 13 682 12 435 3 Halmstad (stat.) Halmstad

Laholm 88 500 17 542 16 565 15 954 15 191 3 Laholm (stat.) Summa 635 400 89 710 82 927 78 300 73 794

_________________.____———_——-——-——

Summa antal vet. 14+1 rt ________________________—__———-

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindeIning för Hallands län

3: 2 Länsstyrelsens förslag _________________________.____

Total Beräknade

landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

______________________._——_-—-—-————-—————-

Laholm 88 500 17 542 16 565 15 954 15 191 3 Laholm (stat.) Halmstad Halmstad Hyltebruk i Jönköpings 195 500 16 620 14 281 13 682 12 435 3 (stat., 2) län Torup Falkenberg Falkenberg 110 700 18 687 17 682 17 266 16 616 3 (stat., 2) Ullared Varberg 86 400 20 622 19 908 19 027 18 413 4 333913” 3) Kungsbacka 60 600 7 620 6 655 6 350 5 923 1+1 extra Kungsbacka

_____________________.___———_-————

Summa 541700 81 091 75 091 72 279 68 578 _________________________———————

Summa antal vet. 15 _______________________._————

länsstyrelsens förslag, dock att Knäreds och Hishults kommuner bör hänföras till distrikt

sig utredningen dock höra i första hand föreslå att de båda ordinarie veterinärerna stationeras i Halmstad, dock utan att någon station inrättas. Den av utredningen nu fö- reslagna indelningen ansluter sig i övrigt till

i Kronobergs län och område motsvarande Kungsäters förutvarande kommun till dist- rikt i Älvsborgs län. 1 Kungsbacka kommun-

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Hallands län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommuner för distr. ___— —— Antal vet. Stationerings- m. ni. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

1. Kungsbacka distrikt

Fjärås

Kungsbacka få??? 60 600 7 620 6 655 6 350 5 923 1+1 extra Plats föreslås Onsalaa senare (extra)

2. Varbergs distrikt Varbergs kommun utom Kungsäters, Grimma- reds, Karl-Gustavs och 70 894 19 090 18 498 17 613 17 045 3+1 rt Varberg (stat.) Gunnarsjö försam-

lingar

3. Falkenbergs distrikt j Falkenberg 110 700 18 687 17 682 17 266 16 616 3 Falkenberg (stat.) l 1

4. Halmstads distrikt Eldsberga Enslöv

Getinge

Halmstad Harplinge ( Kvibille '

.. Halmstad (2) . 5 4 2 gääiätmm 19 500 16 620 1 81 13 682 12 435 2+1 extra Torup (extra) :

Torup I detta distrikt ingår även Hylte och Unnaryds kommuner i Jönköpings län

5. Laholms distrikt

Laholm Ränneslöv 60068 15267 14616 13884 13221 3 Laholm (stat.) Veinge

Summa 497762 77284 71732 68795 65 240

Summa antal vet. 12+1 rt+ 2 extra

Anm. Till distrikt redovisat för Kronobergs länhar förts Hishults och Knäreds kommuner. Till distrikt redovisat för Alvsborgs län har förts Kungsäters, Grimmareds, Karl-Gustavs och Gun- narsjö församlingar i Varbergs kommun.

block har utredningen bl.a. upptagit en ansluter sig till gällande kommunblocksin- extra tjänst. Stationeringsorten för denna, delning, hänvisa till tabeller. * som bör vara annan plats än Kungsbacka, Utredningen föreslår alltså att Hallands bör närmare övervägas i anslutning till re- län delas in i fem veterinärdistrikt, varav tre missbehandlingen av utredningens betänkan- stationsdistrikt, med sammanlagt 15 veteri— de. —- Utredningen får beträffande de när— närtjänster, tolv ordinarie, två extra och en mare detaljerna i förslaget, som i huvudsak rekryteringstjänst.

,, ja,,

7.9.14 Göteborgs och Bohus län

Länet omfattar numera 21 kommuner. Kommunblockens antal är sammanlagt 15.

Åkerarealen utgjorde 1966 totalt 74025 ha. Härav beräknas 28 275 (38 %) vara långsiktigt bestående och 13 225 ha (18 %) marginell. Antalet brukningsenheter var 1966 sammanlagt 6 533 och antas 1980 bli 1 900. I länet fanns förstnämnda år 32 600 kor, fördelade på 5 362 besättningar, vilket motsvarar 6,0 kor per besättning. Motsva- rande tal för 1980 beräknas bli respektive 15 100, 1 253 och 12,0.

Länet är indelat i nio veterinärdistrikt, vil- kas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 1 992 (Lysekil) och 6 361 (Tanum).

]. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Göteborgs och Bohus län (antal: 9)

I ämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Dingle 68 740 6 799 5 467 Jörlanda 30 859 3 989 3 093 Kungälv 36 383 6 153 4 523 Lysekil 22 838 2 532 1 992 Mölndal 67 000 4 262 2 254 Strömstad 46 593 3 145 2 584 Tanum 91 861 7 555 6 361 Uddevalla 59 166 S 814 4 280 Varekil 55 231 ' 7 687 6 136 Summa 47 929 36 690

Enligt veterinärväsendeutredningens pre— liminära förslag skall länet delas in i två distrikt med sammanlagt sju veterinärer, varav två extra. Ett av distrikten föreslås bli s. k. stationsdistrikt.

Yttrandena

Länsstyrelsens yttrande har avgetts efter samråd med lantbruksnämnden. Länssty- relsen förordar en distriktsindelning av lä- net i enlighet med länsveterinärens förslag. Detta framgår av tabeller, där det beteck— nats såsom länsstyrelsens. Detta upptar lika många tjänster som utredningens preliminä- ra eller sammanlagt sju.

Enligt länsveterinären är det mindre lämp- ligt att inom Göteborgs och Bohus län in- rätta stationsdistrikt. Länet är långt och smalt med dels stora öar, dels djupt inträng- ande fjordar, vilket gör att reseavståndet avsevärt förlängs. Djurtätheten är dessutom, speciellt i södra delen av länet ävensom runt Uddevalla och Lysekil, mycket låg. Med hänsyn till det vikande djurunderlaget anser länsveterinären minskningen av antalet dist- riktsveterinärer från nio till sju väl befo- gad. Genom att två tjänster är extra kan, när så anses erforderligt, en ytterligare minskning av antalet tjänster lätt genom- föras.

Beträffande Munkedal-Gravarne-Lysekil anser länsveterinären att en av veterinärerna bör kunna sköta deltidstjänst som stadsve- terinär i Lysekil med Dingle som statio- neringsort.

Inom det sydligaste distriktet —— Kung— älv anses minskningen av djurbeståndet gå snabbast. Söder om Göta älv torde år 1980 knappast finnas några av animalie- produktionens djur kvar, med undantag för i Björketorps kommun. Det synes länsvete- rinären lämpligast att nämnda kommun förs över till Älvsborgs län.

Distriktsveterinärerna inom länet föreslår samma antal tjänster som länsstyrelsen men med en distriktsindelning som knyter an till nuvarande indelning.

Enligt samarbetsnämnden för Orust kom— munblock m. fl. bör hänsyn tas till djurkli- niken i Varekil till vilken också hör en tjänstebostad. En av veterinärerna bör få sin verksamhet förlagd till Varekil. Vissa andra remissorgan framhåller, att resurser- na vid djurkliniken i Dingle bör utnyttjas.

Utredningens synpunkter och förslag

Utredningens preliminära förslag upptar tre distrikt, varav ett stationsdistrikt. Länssty— relsen, som åberopar länsveterinärens ytt— rande, anser det mindre lämpligt att i detta län inrätta distrikt av denna typ. Länssty- relsen har i stället förordat att länet skall delas in i fyra distrikt med sammanlagt sju veterinärer, varav två extra eller samma an-

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Göteborgs och Bohuslän

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade

Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jamförelsetal

Jordbruks- Längs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

1950 375 19 24 64 819 1 880 1 071 964 703 556 (61) (128) (80)

Göteborg 42 400 4 975 0 0 18 142 1 691 6 668 2 500 1 588 1 512 1 135 (114) (265) (208)

Kungälv 38 000 7 575 4 400 58 19 303 3 968 3 710 4 642 3 753 3 416 3 049 (286) (715) (386)

Lysekil 20 800 3 800 1 175 31 20 151 1 636 1 714 1 958 1 785 1 218 928 (133) (242) (131)

Munkedal 63 500 10 600 4 600 43 25 369 4 092 3 439 4 805 4 608 3 305 2 835 (334) (644) (289)

Mölndal 14 700 1 700 300 18 13 100 614 476 762 585 376 239 (70) (136) (57) Mölnlycke 26 700 1 425 450 32 2 112 728 228 863 705 431 237 (103) (166) (78)

Orust 38 600 6 500 2 850 44 16 474 3 587 2 030 4 264 3 594 2 638 2 054 (386) (694) (355)

Partille 5 700 200 0 o 0 6 59 37 69 10 34 8 (3) (6) (4)

Stenungsund 25 000 3 425 1 550 45 19 211 1 694 1 351 2 040 1 660 1 322 1 085 (172) (323) (168)

Strömstad 46 600 5 775 2 400 42 19 191 2 346 475 2 585 2 478 1 604 1 269 (172) (305) (88)

Tanumshede 91 900 13 925 4 200 30 22 472 5 251 6 381 6 361 5 695 4 048 3 178 (424) (841) (426)

Tjörn (Skärhamn) 16 600 2 400 1 025 43 9 224 1 488 1 582 1 870 1 537 1 105 842 , (206) (398) (189)

Uddevalla 64 000 10 850 4 800 44 15 455 3 918 4 871 4 860 4 302 3 220 2 651 (326) (645) (381)

Gravarne

Öckerö 2 500 -- _. _ _

___—___—_______—__—_

Summa 38 650 33 264 24 932 20 066

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Göteborgs och Bohus län

3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total landareal Jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommunblock ha 1966 1969

Beräknade jämförelsetal

1975 1980

Antal vet. inom distr.

5' ”Stationerings-

orter

Strömstad Tanumshede Munkedal 236 600 16 780 15 530

274 200 21 870 17 734

Stenungsund Tjörn Uddevalla Öckerö

___—___w—Å

Summa 510 800 38 650 33 264

tal utredningen ursprungligen föreslagit. Ut- redningen godtar länsstyrelsens förslag till indelning och föreslår att sammanlagt sju veterinärer fördelas på de stationeringsor- ter, som framgår av tabeller; till dessa hän- visas också när det gäller detaljerna i övrigt i förslagen, som med något undantag an- sluter sig till gällande kommunblocksindel- ning. Beroende på tidpunkten när en ny distriktsindelning kan genomföras, kan det övergångsvis bli aktuellt att placera en extra veterinäri Mölndal.

Utredningen föreslår alltså att Göteborgs och Bohus län delas in i fyra veterinärdist- rikt med sammanlagt sju veterinärer, fyra ordinarie och tre extra.

10878

14 054

24 932

8 766

11300

20 066

2+ ] cittra

3 + 1 extra

Summa antal vet. 5 + 2 extra

Tanum

Stenungsund

(stat., 2+1 extra) Kungälv

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Göteborgs och Bohus län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total , Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal ' nedanst. kommunblock fördistr. _— _ Antal vet. Stationerings- m.m. .- ha '- 1966 1969 ' 1975 1980 inom distr. orter Strömstad .. (Den extra vete- ägg?;gide. 138 500 8 946 8173 5 652 4 447 1+1 extra rinären bör ev.

senare placeras i Tanumshede) j Munkedal ; Gravame . Lysekil utom Skaftö 95 481 7 707 7 249 5 147 4 259 1+1 extra Dlngle församling

Stenungsund,

Tjörn . ' '

Orust ' Stenungsund Uddevalla 146 819 13 161 11201 8 364 6 692 2 Varekil Skaftö församling i

Lysekils kommun

Kungälv Öckerö

Göteborg . _

Mölndal -, ' . 121 305 8 357 6 218 5 530 4 536 1 Kungälv Partille

Mölnlycke utom

Björketorp

Summa 502105 38171 32 841 24 693 19 934

Summa antal vet. 5+2 extra

Anm. Björketorps kommun föreslås förd till distrikt i Älvsborgs län

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Göteborgs och Bohus län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag . _

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal . . _ _ nedanst. kommuner för distr. ——————- ————— Antal vet. Stationerings- m. ni. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. ' orter

___—____________——————_——

1. Tanums distrikt Tanum

Strömstad . : Tanum 138 500 8 946 8 173 5 652 4 447 l+1 extra . . Strömstad (extra)

2. Dingle distrikt ' Munkedal Svarteborg Sörbygden Smögen D' 1 Södra Sotenäs 95 481 7 707 7 249 5 147 4 259 1+1 extra ngkål ( t ) Tossene samt 4 . lyse ex ra Lysekils kommun ' utom Skaftö försam-

ling

3. Uddevalla distrikt Orust Stenungsund . 4 . Uddevalla Tjörn "' Uddevallasamt 146819 13161 11201 8364 6692 1+1extra Varekuexm) Skaftö församling i Lysekils kommun

4. Kungälvs distrikt Askim Göteborg Styrsö Kungälv . ' . Mölndal . , .. Partille 121 305 8 357 6 218 5 530 4 536 l . _ Kungalv Öckerö ' ' ' . . Härryda kommun - : : , utom Björketorps - . . ' _ .. församling . ; ________————-——————_—'—'—_'—'—_—-——_ Summa 502105 38171 32 841 24 693 19934 ______________________———————— _ ' Summa antal - ' vet. 4+3 extra . , __————————_——-__————'_—f —' ' _ ' | . Anm. Till distrikt redovisat för Älvsborgs län har förts Björketorps församling i Härryda kommun "

7.9. 15 Älvsborgs län

Länet är indelat i 36 kommuner. Kom— munblockens antal uppgår till 17.

Åkerarealen omfattade 1966 sammanlagt 171 350 ha, varav 81 650 ha (48%) anges som långsiktigt bestående och 33 750 ha (20 %) som marginell. Antalet bruknings— enheter var 1966 totalt 14 408 och beräknas 1980-vara 4900. Antalet kor var förstnämn- da år 73 600 och antas sistnämnda år bli 37 600. Besättningarnas antal förutsätts un- der samma tid minska från 11 368 till 3 191, vilket motsvarar 6,4 respektive 11,8 kor per besättning. ,

Länet är indelat i 19 veterinärdistrikt. Jämförelsetalen uppgick 1966 till mellan 1606 (Bengtsfors) och 9 487 (Ulricehamn).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Älvsborgs län (antal: 19)

Jämförelsetal

Landareal _—

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Alingsås 59 172 6 123 4 676 Bengtsfors 85 748 2 563 1 606 Borås 70 243 6 123 4 534 Brålanda 48 243 8 640 7 955 Dals-Ed 84 586 4 080 3 108 Färgelanda 57 430 4 872 3 953 Herrljunga 64 654 10 348 8 512 Horred 38 663 5 578 S 123 Lilla Edet 33 319 3 238 2 465 Limmared 69 955 4 620 3 632 Mellerud 44 966 7 222 4 751 Rävlanda 55 221 3 748 2 964 Skene 70 923 5 273 4 027 Sollebrunn 34 038 5 480 4 326 Svenljunga 112 524 7 164 5 606 Trollhättan 45 794 6 212 4 731 Ulricehamn 101 847 12 271 9 487 Åmål |, . 147 675 2 534 1 795, Älvängen " ' ' 71 381 S 584 3 906 Summa 111 673 87 157

Enligt veterinärväsendeutredningens pre— liminära förslag skall länet delas in i fyra distrikt med sammanlagt tolv veterinärer, varav fem extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen framhåller bl.a. att det på vissa håll inom Älvsborgs län förekommer uppfödning av svin samt även av ungnöt

till slakt. Utredningens jämförelsetal är där- för inte rättvisande. Hänsyn har inte tagits till bl. a. förekomsten av avelssvin. Även djursjukvård för sällskapsdjur, viss upplys- ningsverksamhet och förebyggande djursjuk- vård bör räknas in i veterinärernas arbe- te. I sina allmänna anvisningar för beräk- ningen av storleken av de olika distrikten synes utredningen inte ha beaktat dessa ar- betsuppgifter.

Länsstyrelsen ansluter sig till länsveteri- närens förslag om inrättande av statsbidrags- berättigade kommunala veterinärtjänster för att behovet av veterinär betjäning i glesbyg- derna skall kunna tillgodoses. Lämpligheten av sådana tjänster bör utredas.

Länsstyrelsen föreslår den distriktsindel- ning som framgår av tabeller.

Länsstyrelsens förslag innebär att länet skall delas i nio distrikt med sammanlagt 19 tjänster, varav åtta extra. Två av distrikten avses bli stationsdistrikt. I några fall förut- sätter länsstyrelsen att distrikten snart kan komma att behöva slås samman med andra distrikt för att ge tillräckligt underlag.

Lantbruksnämnden anser att utredning- ens uppdelning på olika typer av distrikt knappast synes organisatoriskt motiverad. En rationellare indelning på sikt erhålles enligt nämndens mening om länet delas in i endast en typ av distrikt, enmansdistrikt med i hu- vudsak nuvarande omfattning och statione- ringsorter. Distriktsgränserna bör inte fast- låsas till kommunblocksgränser utan anpas- sas till i första hand kravet på korta rese- avstånd och en hög utryckningsberedskap. Tre av lantbruksnämndens ledamöter har re-

. serverat sig. Reservanterna anser att en ra-

tionell indelning på sikt erhålles, om länet delas in i endast en typ av distrikt, nämligen stationsdistrikt med en fast distriktscentral (veterinärstation) och en eller flera rörliga filialer, som kan förstärkas eller dras in ef— ter hand som behovet påfordrar. Som lämp- liga distriktscentraler föreslås Brålanda, Vår— gårda, Kinna och Ulricehamn.

Länsveterinären föreslår två skilda indel- ningsalternativ som i huvudsak överensstäm- mer med länsstyrelsens förslag.

I länsstyrelsens yttrande återges vidare i

2. Uppgifter beträffande kommunblocken [ Älvsborgs län

Procent åker Antal vid jordbmks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

____________________.___—_————————————

Alingsås 29 100 3 525 825 23 28 139 1 247 1 152 1 501 1 290 872 653 (130) (268) (115)

Bengtsfors 160 800 9 250 1 150 12 23 724 3 189 1 333 4 046 3 201 1 862 1 119 (563) (827) (288)

Borås 118 300 8 300 1 650 20 35 633 4 744 3 220 5 699 4 947 3 368 2 532 (530) (901) (507)

Färgelanda 58 900 11 150 5 175 46 28 484 3 614 2 940 4 392 3 914 3 070 2 729 (385) (649) (290)

Herrljunga 50 000 9 875 5 575 56 16 325 5 680 8 401 6 845 6 183 4 985 4 366 (276) (728) (544)

Kinna 93 700 13 425 6 350 47 18 774 6 546 12 994 8 619 7 836 6 021 5 216 (644) (1 174) (982)

Lerum 29 000 3 025 975 32 26 107 1 119 507 1 277 1 076 807 645 (85) (145) (48)

Lilla Edet 31 800 5 250 2 550 49 17 138 2 004 1 590 2 301 1 889 1 547 1 332 (117) (279) (130)

Mellerud 50 900 17 725 13 600 77 10 418 4 761 7 447 5 924 5 490 4 582 4 305 (303) (680) (437)

Surte 31 800 5 550 3 125 56 15 139 2 397 1497 2 686 2 271 1 871 1619 (129) (388) (158)

Svenljunga 92 300 6 700 1 725 26 32 403 3 341 6 300 4 374 4 097 2 884 2 373 (352) (646) (485)

Tranemo 74 800 5 775 1 475 26 36 375 3 262 2 396 3 877 3 579 2 421 1 895 (334) (582) (410)

Trollhättan 35 000 9 975 4 725 47 15 206 3 996 2 778 4 480 3 660 2 795 2 376 (177) (456) (189)

Ulricehamn 107 700 14 075 4 250 30 27 763 7 937 8 370 9 537 8 312 6 023 4 753 (643) (1 110) (747)

Vårgårda 42 900 9 350 4 900 52 16 180 4 263 4 545 4 898 4 209 3 156 2 619 (167) (618) (353)

Vänersborg 64 100 22 175 17 200 78 8 378 6 642 15 811 8 601 7 959 6 947 6 666 (301) (884) (544)

Åmål 47 700 6 475 1 275 20 22 274 1 379 1 421 1 795 1 506 933 671 (210) (319) (147)

_____________________._—_———————————

Summa 80 852 71 419 54 144 45 869

__________________-——————_——

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Älvsborgs län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag ___—___—

Summa 1 025 100 72 233 63 583 48 123 40 653 ___—___..— Summa antal vet. 7 + 5 extra %—

Anm. Kinna kommunblock föreslås fört till Hallands län

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. *— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter ___—__ Bengtsfors Åmål 259 400 11 765 10 197 7 377 6 095 1+1 extra Mellerud Mellerud i Vänersborg .. i Trollhättan Vänersborg * Lilla Edet 189 800 19 774 17 422 14 359 13 103 2+1 extra (1._+1 extra) ! Färgelanda F argelanda l Herrljunga I Vårgårda Herrljunga ! Alingsås 182 800 17 207 15 029 11 691 9 902 2+ 1 extra (I+ 1 extra) , Surte Alingsås | Lerum | Ulricehamn g?r.ås hamn (1 + 1 extra) I "c? 393 100 23 487 20 935 14 696 11 553 2+2 extra Svenljunga Svenljunga (extra) Tranemo Borås l l i

stort de synpunkter och förslag som fram- förts i övriga av länsstyrelsen inhämtade ytt- randen.

Utredningens synpunkter och förslag Såsom framgår av det föregående föreligger betydande skiljaktigheter mellan veterinär- väsendeutredningens preliminära förslag och länsstyrelsens. Ett genomförande av det se- nare skulle innebära att länet fick en indel— ning som redan i mitten av 1970-talet måste antas vara föråldrad och som i väsentliga avseenden skulle vara grundad på andra principer än dem som tilllämpas för andra län. Även länsstyrelsen synes f. 6. vara med- veten om att dess förslag snabbt kan bli för— åldrat, då det upptar inte mindre än åtta extra tjänster. I några fall förutsätts också att de föreslagna distrikten ganska snart kan komma att behöva förenas med andra dist— rikt för att ge tillräckligt underlag. Utredningen har med tillämpning av de

principer som varit vägledande för andra län gjort upp ett nytt förslag för detta läns del. Förslaget ansluter sig nära till den re- gionindelning länsstyrelsen tillämpat och innebär samtidigt att veterinärer kommer att stationeras på betydligt fler platser än vad utredningen ursprungligen tänkt sig, 15 mot tidigare föreslagna åtta. I några distrikt kommer visserligen djurunderlaget att ganska snart vara svagt men med hän- syn till länets arrondering och övriga för- hållanden kan detta inte undvikas, om inte avstånden skall bli alltför stora. — Beträf- fande de närmare detaljerna i förslaget som praktiskt taget helt ansluter sig till gäl- lande kommunblocksindelning hänvisas till tabellariska sammanställningar. Härav framgår att utredningen föreslår att i länet skall finnas 15 distriktsveterinärtjänster, var- av tre extra, fördelade på sammanlagt nio distrikt. Dessutom bör övervägas att över— gångsvis förstärka det föreslagna Herrljunga-

_- 3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Älvsborgs län i 3: 2 Länsstyrelsens förslag i

. Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal

? nedanst. kommunblock för distr. Antal vet. Stationerings-

. m.m. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

3 Åmål ! Säffle (Värmlands län) 168 300 7 528 6 907 5 222 4 570 1 Åmål

1 Bengtsfors 160 800 4 046 3 201 1 862 1 119 1 extra Dals-Ed l Mellerud Brålanda (stat., 3) Färgelanda 173 900 18 917 17 360 14 599 13 700 3+1 extra Färgelanda

l Vänersborg (extra) Trollhättan Lilla Edet Lilla Edet Surte 127 600 10 744 8 896 7 020 5 972 1+1 extra Älvängen (extra) Lerum Herrljunga Vårgårda Alingsås Stora Mellby, Magra, 143 526 16 223 14 075 11 321 9 858 2+1 extra Vårgårda (stat.) i Erska och l Lagmansered för- l samlingar

' Ulricehamn

, Ulncehamn utom - Fivlereds församling 179 460 13 194 11 790 s 305 6 538 1+2 extra åågågåfma) Tranemo (extra) Borås 126 995 6 178 5 370 3 607 2 664 2 Borås Björketorps kommun Rävlanda Kinna 109 206 10 151 9 246 7 434 6 584 1+1 extra Skene Kungsäters kommun Horred (extra) Svenljunga 92 300 4 374 4 097 2 884 2 373 1 extra Svenljunga

Summa 1 282 087 91 355 80 942 62 254 53 378

Summa antal vet. 11+ 8 extra

distriktet med en extra veterinär i Solle- Utredningen har också noga övervägt, om brunn. Ett genomförande av detta förslag bör bli beroende av förhållandena när en ny distriktsindelning genomförs. Utredning— en vill tillägga att utredningen bl. a. övervägt att föreslå att Bengtsfors, Åmåls, Färgelan— da och Melleruds kommunblock borde bilda ett distrikt för att få en utjämning av vete— rinärernas arbetsbörda. Utredningen har dock stannat för den indelning som fram- går av tabeller. På längre sikt kan det dock bli aktuellt att förenhetliga ifrågavarande kommunblock i ett veterinärdistrikt.

Åmåls kommunblock bör föras samman med Säffle kommunblock i Värmlands län till ett distrikt men har ansett att blocket bör bilda ett distrikt tillsammans med Bengtsfors kommunblock. I annat fall skul- le ett distrikt omfattande endast sistnämnda block mycket snabbt få ett alltför svagt un- derlag.

Utredningen föreslår alltså att Älvsborgs län delas in i nio veterinärdistrikt med sam- manlagt 15 veterinärtjänster, tolv ordinarie och tre extra.

Distrikt omfattande nedanst. kommuner m. m.

1. Bengtsfors distrikt Bengtsfors Dals-Ed Åmål

2. Färgelanda distrikt

Färgelanda Högsäter

3. M clleruds distrikt Melletwd

4. Brålanda distrikt

Brålanda Frändefors

Vänersborg Västra Tunhem

5. Lilla Edets distrikt

Lerum Lilla Edet Nödinge Skepplanda Starrkärr Trollhättan

6. Herrljunga distrikt Alingsås

Hemsjö

Gäsene Herrljunga Vårgårda samt Långareds församling i Bjärke kommun

7. Borås distrikt Bollebygd Borås Dalsjöfors Fristad Sandhult Viskafors I detta distrikt ingår även Björketorps församling i Härryda kommun i Göteborgs och Bohus län

Total

3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

landareal Jämförelsetal för distr. ha 1966

208 500 5 841 58 900 4 392 50 900 5 924 64 100 8 601

127 600 10 744

122 000 13 244

126 995 6 178

1969

4 707

3 914

5 490

7 959

8 896

11682

5 370

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Älvsborgs län

Beräknade

jämförelsetal 1975 1980 2 795 1 790 3 070 2 729 4 582 4 305 6 947 6 666 7 020 5 972 9 013 7 638 3 607 2 664

Antal vet. inom distr.

1 +1 extra

1 +1 extra

]

Stationerings- orter

Bengtsfors

Färgelanda

Mellerud

Brålanda Vänersborg (extra)

Lilla Edet Älvängen (extra)

Herrljunga Alingsås

Borås

mh- .

Total Beräknade

Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommuner för distr. __— _— Antal vet. Stationerings- m. m. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

8. Ulricehamns ldistrikt Hökerum Ulricehamn Åsunden Dalstorp Tranemo samt i Blidsbergs, Böne, Ulricehamn Dalums, Gullereds, 179 460 13 194 11 790 8 305 6 538 2 Tranemo alt. Humla, Hössna, Limmared Knätte, Kölaby, Kölingareds, Liareds, Strängsereds och Timmele församlingar i Redvägs kommun

9. Svenljunga distrikt Mark

Svenljunga

samt Kungsäters, Svenl'un Grimmareds, Karl- ] ga Gustavs och Gunnarsjö 201 506 14 525 13 343 10 318 8 957 2+1 extra Horred församlingar i Varbergs kommun i Hallands län

Skene (extra)

Summa 1 139 961 82 643 73 151 55 657 47 259

Summa antal vet. 12+3 extra

Anm. Till distrikt redovisade för Skaraborgs län har förts Erska, Iagmansereds, Magra och Stora Mellby församlingar i Bjärke kommun samt Fivlereds, Norra Åsarps, Smula och Solberga församlingar i Redvägs kommun

7.9. 16 Skaraborgs län

Länet är fördelat på 28 kommuner. Antalet kommunblock är numera 15.

Enligt 1966 års jordbruksräkning utgjorde åkerarealen 282 000 ha. Härav beräknas 226950 (80 %) vara långsiktigt bestående och 20 200 (7 %) marginell. Antalet bruk- ningsenheter var nämnda år 13 101 och an- tas 1980 utgöra 6 300 samtidigt som antalet kor väntas minska från 83 500 till 54 800. Detta innebär att medeltalet kor per besätt- ning stiger från 8,7 till 15,1.

Länet är indelat i 17 veterinärdistrikt. Jämförelsetalen för dessa uppgick 1966 till lägst 2 679 (Karlsborg) och högst till 12 697 (Falköping).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Skaraborgs län (antal: 17)

Jämförelsetal

Landareal __

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Axvall 37 612 4 695 3 536 Falköping 56 236 14 724 12 697 Grästorp 34 345 7 615 5 779 Götene 41 885 6 419 5 146 Hjo 46011 6606 4731 Hova 66 726 4 354 3 247 Järpås 22 630 6 087 4 827 Karlsborg 65 097 3 547 2 679 Kvänum 36 264 8 775 6 885 Lidköping 42 57 8 9 063 6 905 Mariestad 36 196 3 700 2 947 Nossebro 23 829 6 946 5 919 Skövde 75 698 12 311 10 079 Tidaholm 55 321 6 700 5 700 Töreboda 40 491 5 162 4 632 Vara 39 350 11 528 9 271 Vartofta 69 855 8 728 7 225 Summa 127 230 102 205

Enligt veterinärväsendeutredningens preli- minära planer skall länet delas in i fem veterinärdistrikt, varav tre stationsdistrikt, med sammanlagt 17 veterinärer, 13 ordina- rie, tre rekryteringstjänster och en extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen understryker vad som fram- hållits från länsveterinärens och lantbruks-

nämndens sida, nämligen att nuvarande vete— rinärorganisation i länet fungerar i stort sett tillfredsställande. Den ändrade organisatio— nen, vilken tar sikte på framtida förhållan- den, bör genomföras successivt och så mjukt som möjligt. Utredningens förslag att i orga- nisationen inrymma ett antal inte fast an- ställda veterinärer finner länsstyrelsen i lik- het med länsveterinären vara rationellt, då härigenom den veterinära arbetskraften blir mera effektivt utnyttjad.

Länsstyrelsen har inte några invändning- ar mot s.k. stationsdistrikt men vill anmär- ka mot att sammanlagda antalet veterinärer i länet enligt utredningens förslag blir 17, inklusive rekryteringstjänster, mot f.n. 20, extra tjänster inbcräknade.

Länsstyrelsens indelningsförslag innebär att länsstyrelsen har särskilt uppmärksam- mat vad utredningen anfört i fråga om för- delarna med stationsdistrikt. Därest en in- delning skulle gjorts upp utan att eftersträ- va bildandet av sådana distrikt, skulle in- delningen i flera hänseenden kunnat bli en annan.

Länsstyrelsens förslag till distriktsindel- ning framgår av tabeller; härav framgår att länsstyrelsen tagit upp sammanlagt 19 vete- rinärer.

Lantbruksnämnden förordar att länet de- las in i sex stationsdistrikt enligt följande, Vara (4), Skara (2), Lidköping (2), Falkö- ping (3), Tidaholm (3), Töreboda (3) eller sammanlagt 17 tjänster.

Lantbruksnämndens förslag innebär att Skövdeområdet i huvudsak ingår i Tida- holmsdistriktet. På så sätt skulle den för- hållandevis nötkreatursrika Tidaholmsbyg— den få en egen station, vilken dessutom skul- le kunna betjäna i vart fall större delen av Habo kommun. Lantbruksnämndens förslag avviker på några punkter från gränserna för den blivande kommunindelningen.

Lantbruksnämnden framhåller bl. a. att även en tvåveterinärstation bör ha tillgång till biträde. Distriktsveterinärorganisationen anses vidare böra utrustas med kommuni- kationsradio och detta synes böra ske redan nu. I vart fall bör sådana anläggningar till- komma i samband med omorganisationen.

I en senare skrivelse till länsstyrelsen har lantbruksnämnden överlämnat ytterligare två alternativ till distriktsindelning. Dessa inne- bär bl. a. att a) hela Habo kommun tas med, b) antalet stationer ökas till sju genom att även Skövde får en station, c) antalet veterinärer ökas med en.

För att undvika större variationer i djur- antalet (kor och modersuggor) per veterinär överförs i ett av alternativen Kälvene, Var- tofta-Åsaka, Näs, Yllestad och Vistorps socknar från Falköpingsområdet till Tida- holmsområdet. Lantbruksnämnden räknar även med att Bjärka socken tillhörande Fal- köpings kommunblock förs över till Skara- distriktet.

Länsveterinären tillstyrker i huvudsak ut— redningens förslag. Beträffande vissa av de föreslagna distrikten anför länsveterinären följande.

Länsveterinären och berörda distriktsvete- rinärer anser Skara vara olämplig som sta- tionsort. Med tanke på djurantalet och det geografiska läget är Lidköping att föredra. Endast under förutsättning att veterinärhög- skolan får en fältstation förlagd till Skara, kan Skara diskuteras som en stationsort. I så fall bör en eller två av veterinärerna pla- ceras i Lidköping.

Karlsborgs kommunblock bör hänföras till Töreboda distrikt. Därvid skulle två or- dinarie och en extra veterinär placeras i Skövde och samma antal i Töreboda. Djur- antalet i Karlsborgs kommun är litet och kraftigt sjunkande. Avståndet från Hjo till norra delen av Karlsborgs kommunblock är mer än fem mil.

Länsveterinären anser att principen med flerveterinärstationer med tanke på djur- tätheten inom länet är en bra lösning. Att Habo kommunblock förs över till Jönkö- pings veterinärdistrikt finner länsveterinären vara mycket tillfredsställande. I praktiken tillämpas detta redan nu, vilket är helt na- turligt med hänsyn till den geografiska be- lägenheten. Beslut om överförande av Habo kommunblock till Jönköpings distrikt samt inrättande av Falköpings flerveterinärdistrikt kan fattas redan nu, medan beslut röran-

de övriga distrikt inom Skaraborgs län bör anstå till slutet av 1970-talet.

Länsstyrelsen har inhämtat yttranden från länets samtliga kommuner. 15 av 41 kom- muner tillstyrker utredningens förslag, 14 tillstyrker länsveterinärens förslag med even- tuell möjlighet att fördela veterinärerna på olika platser inom distriktet. Tolv av kom- munerna önskar bibehålla den nuvarande distriktsindelningen. Även Vartofta södra RLF-förbund har uttalat betänkligheter mot att ändra nuvarande förhållanden. Vissa RLF-avdelningar anser, att en flerveterinär- station bör inrättas i Nossebro och betjäna Essunga storkommun samt större delen av Bjärke kommun i Älvsborgs län.

Samarbetsnämnden för Habo kommun- block uttalar att det för större delen av Habo kommunblock innebär en väsentlig fördel att anlita veterinär från Jönköping. Utredningens förslag tillstyrks. Det förut- sätts dock att de djurägare för vilka det är fördelaktigare bör kunna anlita veterinär från Falköping (de västligaste delarna av kommunblocket).

Utredningens synpunkter och förslag

Skaraborgs län kännetecknas av en intensiv animalieproduktion och är med hänsyn här- till enligt utredningens mening väl lämpat såsom underlag för stationsdistrikt. Denna uppfattning delas i stort sett av vederböran- de remissmyndigheter. En annan omständig- het att beakta för distriktsindelningen i detta län är att på grundval av Kungl. Maj:ts pro- position 1970: 37 beslutats att frågan om i vilka former ett ökat utnyttjande av djurma- terialet i Skaraborgs län för undervisning och forskning lämpligast bör äga rum skall utredas. Denna utredning torde enligt jord- bruksutskottet (utl. 23) även böra belysa i vilken utsträckning klinisk utbildning bör förläggas till Skara. Med hänsyn till detta beslut har veterinärväsendeutredningen an- sett sig böra avstå från att såsom tidigare avsetts utreda förutsättningarna för att in- rätta en station i Skara, vid vilken _ ut- över sedvanliga distriktsveterinära uppgifter skulle kunna bedrivas bl. a. visst ut-

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Skaraborgs län ___—________________

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade

Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

___—___—

Falköping 103 400 38 200 21 425 56 20 555 15 642 30 240 19 221 18 936 15 440 14 273 (422) (1 676) (1 281)

Grästorp 26 400 14 850 13 675 92 2 145 3 356 9 298 4 431 3 702 3 500 3 463 (105) (448) (349)

Gullspång 27 600 4 725 2 925 62 16 98 1 508 734 1 679 1 452 1 233 1 140 (83) (200) (83)

Götene 40 500 18 225 15 775 87 3 124 4 524 10 064 5 654 5 085 4 325 4 193 (101) (462) (300)

Habo 53 200 6 800 2 825 42 26 189 2 868 3 270 3 384 3 042 2 728 2 512 (159) (357) (254)

Hjo 29 900 10 300 9 775 95 120 3 012 3 275 3 460 3 113 2 970 2 974 (91) (292) (151)

Karlsborg 43 300 4 050 2 325 57 118 1 462 1 129 1 693 1 553 1 309 1 175 (89) (168) (96)

Lidköping 68 900 38 050 34 650 91 222 8 245 34 793 11 946 10 352 9 983 9 968 (152) (989) (750)

Mariestad 60 300 18 475 15 125 82 185 4 235 5 478 4 968 4 496 3 576 3 414 (139) (482) (259)

Nossebro 45 400 17 500 14 075 80 258 7 018 16 216 8 898 7 545 6 894 6 632 (217) (944) (684)

Skara 44 000 16 025 13 300 83 195 4 066 7 362 4 997 4 385 3 868 3 769 (105) (474) (279)

Skövde 67 300 25 350 21 300 84 330 7 497 7 196 8 547 7 866 6 179 5 864 (235) (841) (446)

Tibro 21 900 5 500 3 925 72 85 1 869 1 354 2 089 1 960 1 483 1 375 (64) (205) (116)

Tidaholm 52 200 13 725 9 350 68 173 4 261 11 749 5 609 5 219 4 800 4 698 (135) (490) (344)

Töreboda 54 500 17 675 14 825 84 226 4 131 9 428 5 300 4 996 4 174 4 078 (192) (491) (254)

Vara 69 900 38 750 36150 93 288 9 850 41 982 14 336 12 253 12125 12171 (199) (1337) (1 132)

%

106 212 95 955 84 587 81699

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Skaraborgs län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Grästorp Vara 141 700 27 665 23 500 22 519 22 266 3+1 rt Vara (stat.) Nossebro Lidköping Skara 153 400 22 597 19 822 18 176 17 930 3+1 rt Skara (stat.) Götene 5323ng 155 600 24 830 24 155 20 240 18 971 3+1 rt Falköping (stat.) Skövde Tibro Skövde (2) Hjo 162 400 15 789 14 492 11 941 11 388 2+1 extra Hjo (extra) Karlsborg Mariestad Töreboda 142 400 11 947 10 944 8 983 8 632 2 Töreboda Gullspång

Summa 755 500 102 828 92 913 81 859 79 187

Summa antal vet. 13 + 3 rt+ 1 extra

Anm. Habo kommunblock föreslås fört till Jönköpings län

vecklings- och försöksarbete i vad avser am- bulant veterinär verksamhet. Avsikten var att låta stationen bli en viss motsvarighet till läkarstationen i Dalby. Utredningen för- utsätter att frågan härom i stället kommer att närmare undersökas av den utredning som tillkallats med anledning av riksdagens förenämnda beslut.

Även om det sålunda f.n. är osäkert vilken veterinär verksamhet som i framtiden kan komma att bedrivas i Skara, har utred- ningen dock för sin del vid uppgörandet av förslag till distriktsindelning för länet räknat med att en veterinärstation av den typ ut- redningen avser bör tillkomma på denna plats och omfatta sammanlagt fyra veteri- närer. En av dessa bör dock stationeras i Lidköping. I övrigt anser utredningen att stationer bör tillkomma i Vara och Falkö- ping; av de vid dessa stationer placerade ve-

terinärerna bör en stationeras i Nossebro och en i Tidaholm. Nämnas må att i Falköping i viss mån redan bedrivits stationsverksamhet av vilken erfarenheterna är utomordentligt goda. Dessa kompletterar därför på ett ut- märkt sätt bl. a. den försöksverksamhet med flerveterinärstationer som utredningen ge- nomfört. I andra distrikt än stationsdistrikt föreslår utredningen att samtliga veterinärer stationeras på skilda orter, varigenom bl. a. reseavstånden kan minskas i de mera peri- fera delarna av länet.

Utredningens slutliga förslag upptar sam- manlagt 18 tjänster, vilket med hänsyn till inslaget av veterinärstationer i realiteten in- nebär en kapacitetsförstärkning i förhållan— de till nuvarande förhållanden. Förslaget in- nebär alltså att utredningen föreslår en tjänst mindre än vad länsstyrelsen förordar men då är att märka att utredningen, i enlighet

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Skaraborgs län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. _— _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Vara Grästorp 141 700 27 665 23 500 22 519 22 266 4 Vara (stat.) Essunga Skara i Götene 84 500 10 651 9 470 8 193 7 962 2 Skara Lidköping 68 900 11 946 10 352 9 983 9 968 2 Lidköping Falköping 106 440 19 441 19 037 15 579 14 383 3 Falköping (stat.) äidahdm 105 400 8 993 8 261 7 528 7 210 2 Tidaholm 1 abo

Mariestad | Karlsborg .. Töreboda 185 700 13 640 12 497 10 292 9 807 3 Toreboda (stat.) Gullspång Skövde Tibro 119 100 14 096 12 939 10 632 10 213 3 Skövde (stat.) i Hjo

Summa 811 740 106 432 96 236 84 726 81 809

Summa antal vet. 19

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Skaraborgs län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommuner för distr. _— __— Antal vet. Stationerings- m. ni. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter 1. Vara distrikt Essunga Grästorp . Kvänum _ Larv ; Vara ? I detta distrikt ingår Vara (stat.) ', även Erska, Iag- 141 700 27 665 23 500 22 519 22 266 3+1 rt Nossebro (1) . mansereds, Magra ) och Stora Mellby ! församlingar i _" Bjärke kommun i i Älvsborgs län &

2. Skara distrikt E

(_

Götene ."

-- - Skara (stat.) # 18412leng 153 400 22 597 19 822 18 176 17 930 3+1 rt Lidköping (1)

'I otal Beräknade

Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommuner för distr. Antal vet. Stationerings- m. m. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter 3. Falköpings distrikt Falköping Frökind Vilske Vartofta Stenstorp Dimbo Gudhem Tidaholm .. . Hökensås samt 158 640 25 050 24 256 20 379 19 081 3+1 rt 135111”ng (Stat-)

.. . . Tidaholm (1) FrOJereds forsamllng 1 Fröjereds kommun. I detta distrikt ingår även F ivlereds, Norra Åsarps, Smula och Solberga församlingar i Redvägs kommun i Älvsborgs län 4. Mariestads distrikt Mariestad 60 300 4 968 4 496 3 576 3 414 1 Mariestad 5. Töreboda distrikt Gullspång .. Töreboda 125 400 8 672 8 001 6 716 6 393 2 Eggma Karlsborg * 6. Skövde distrikt Skövde Tibro Hjo samt Fridene och Korsberga .. församlingar i åkgvde Fröjereds kommun 119 100 14 096 12 939 10 632 10 213 2+1 extra Pllats föreslås avensom Norra Fågelås och senare (extra) Södra Fågelås församlingar i Fågelås kommun

Summa 758 540 103 048 93 014 81998 79 297

Summa antal vet. 14+3 rt+ 1 extra

Anm. Till distrikt redovisat för Jönköpings län har förts Habo och Mullsjö kommuner samt Brandstorps församling i Fågelås kommun

med opinionen inom berört område, fört Habo kommunblock till Jönköpings län. Be- träffande de närmare detaljerna i förslaget som i stort anknyter till gällande kom- munblocksindelning för länet torde få hänvisas till tabeller. Stationeringsorten för en extra veterinär i Skövde distrikt torde få

övervägas i anslutning till remissbehandling- en av detta betänkande.

Utredningen föreslår alltså att Skaraborgs län delas in i sex veterinärdistrikt, varav tre stationsdistrikt med sammanlagt 18 veteri- närer, 14 ordinarie, tre rekryteringstjänster och en extra.

7.9.17 Värmlands län

Länet är indelat i 23 kommuner. Kommun- blockens antal är sammanlagt 18.

Vid 1966 års jordbruksräkning var åker- arealen 133 650 ha. Härav beräknas 69 275 ha eller 52 % bli långsiktigt bestående. Den marginella åkern anges till 29 275 ha eller 22 %. Antalet brukningsenheter var år 1966 sammanlagt 10 767 och beräknas till år 1980 ha sjunkit till 2 600. Kornas antal var förstnämnda är 33 300, fördelade på 6 480 besättningar eller 5 kor per besättning. För år 1980 beräknas motsvarande tal utgöra respektive 18 300, 1 254 och 14,6

Länet är indelat i 14 veterinärdistrikt, vil- kas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 460 (Värmlands-Dalby) och 4716 (Sunne).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Värmlands län (antal: 14)

Jämförelsetal , Landareal _

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Arvika 130 981 4 197 3 083 Filipstad 181 017 2 105 1 481 Häljebol 104 324 3 617 2 786 Kil 88 961 5 131 3 750 Kristinehamn 66 196 3 616 2 864 Molkom 85 440 4 704 3 535 Skönnerud 95 944 3 070 2 237 Sunne 111237 5681 4716 Säffle 80 338 5 313 4 489 Torsby 144 069 3 169 2 192 Uddeholm 197 425 2 891 1 794 Visnum 62 316 3 270 2 497 Värmlands-Dalby 295 833 666 460 Årjäng 127 337 4 255 2 946 Summa 51 685 38 830

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära planer skall länet delas in i tre distrikt, varav ett stationsdistrikt, med sam— manlagt nio distriktsveterinärer, fem ordina- rie, en rekryteringstjänst och tre extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen finner det angeläget att in- delningen av länet i veterinärdistrikt så nära som möjligt ansluter sig till de förvaltnings—

regioner som länsstyrelsen efter kontakter med länets kommuner utarbetat. I enlighet härmed föreslår länsstyrelsen den distrikts— indelning, som framgår av tabeller. Försla— get ansluter sig i väsentliga avseenden till ut- redningens förslag.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om inte Åmåls kommunblock i Älvsborgs län bör hänföras till Säffle distrikt. I gränsområdet föreligger ett klart näringsgeografiskt samband och ett omfattande primär- och landstingskom- munalt samarbete är etablerat över läns- gränsen.

Även länsveterinären finner det önskvärt att Åmål införlivas med Säffle. Länsveteri- nären föreslår vidare att Kil blir statione- ringsort i stället för Karlstad på grund av att djurtätheten är störst i detta område samt att Nysunds församling i Degerfors kommunblock i Örebro län skall gå in i Kristinehamns distrikt. Länsveterinären räk- nar med sex ordinarie och fyra extra tjänster i Värmlands län. Detta innebär bl. a. att två veterinärer skall stationeras i Säffle distrikt.

Enligt lantbruksnämnden vore det lämp- ligt att hela Karlskoga kommunblock i Öre— bro län bildade distrikt tillsammans med den östra förvaltningsregionen (Kristine— hamns distrikt).

I övriga av länsstyrelsen inhämtade ytt- randen förordas i huvudsak länsstyrelsens och länsveterinärens indelningsförslag. Be— träffande Karlstad-Kilområdet ifrågasätter flera av de berörda, om inte den ene vete- rinären bör stationeras i Kil och den andre i Molkom. Beträffande länets norra område anser berörda kommuner att av de två före— slagna tjänsterna en bör placeras i Fryks- dalen och en i Klarälvsdalen. Om så inte sker, anses befolkningen i Klarälvsdalen bli direkt missgynnad. I stället för i Torsby bör den ene av veterinärerna alltså placeras i Hagfors.

Utredningens synpunkter och förslag

Det förslag länsstyrelsen lämnat till ny ve— terinärdistriktsindelning av länet överens— stämmer i väsentliga avseenden med utred— ningens preliminära. Länsstyrelsen anser det angeläget att indelningen så nära som nöj—

'i SOU 1971: 3 I

_. vny-Juu vou to;/unna nullalllunuuvbncn ; ' urnuuuuo mn

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Arvika 165 300 10 775 4 050 38 26 569 2 847 2 585 3 675 3 071 1 966 1 346 _ _ (498) (722) (494) Flllpstad 156 800 2 000 0 0 39 143 668 224 833 611 416 216 (131) (150) (92) Forshaga 34 700 4 050 48 30 92 1 110 321 1 234 1 157 830 711 (72) (146) (90) Grums 38 200 5 750 31 25 145 1 031 791 1 255 1 154 798 655 (86) (173) (97) Hagfors 101 300 1 975 33 35 146 616 242 786 588 389 263 (130) (144) (125) Karlstad 115 800 25 175 60 16 356 4 394 5 335 5 284 4 665 4 169 3 947 _ (227) (579) (342) Kil 35 500 s 200 60 11 130 1 509 1 555 1 795 . 1 502 1 330 1 205 _ . (116) (317) (179) ; Knstmehamn 78 400 13 375 60 19 167 2 855 1 767 3 199 2 771 2 476 2 346 (141) (357) (210) - Kyrkheden 154 300 3 175 40 40 214 699 503 963 - 714 381 241 (190) (304) (318) - Munkfors 14 000 975 31 31 50 233 118 295 * ' 248 152 93 (28) (52) (28) Skoghall 5 400 675 15 37 15 91 83 114 90 67 65 (11) (17) (9) Storfors 38 000 3 125 21 43 85 1072 191 1 176 966 587 (79) (130) (56) Sunne 129 100 14 150 67 18 589 4 486 3 769 5 452 .4 819 3 265 (548) (1 069) (920) . Sysslebäck 205 700 525 0 71 43 106 49 154 125 44 11 (41) (45) (40) . Säffle 120 600 - 21 750 . 55 15 465 4 595 6 732 5 733 5 401 4 289 .3 899 . . _ . (347) (766) (424) ; Torsby ..144 100 . 4 075 48 21 250 _. 1 175 869 1 512 1 257 . 762 . 560 _ (233) 1 (380) (386) * * ; ' Åmotfors . 82 200 5 925 53 24 340 . 1 635 711 2 046 1 633 1 214 953 (295) (392) (291) Årjäng 141 100 7 975 49 40 657 2 330 1 495 3 137 2 357 1 824 1 427 (519) (737) (415)

38 643 , 33 129 245 603 21790

3.- Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Värmlands län

3:51 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total

ligt ansluter sig till de förvaltningsregioner som länsstyrelsen efter kontakter med länets kommuner utarbetat. Utredningen delar den- na uppfattning och accepterar länsstyrelsens förslag till indelning, dock att till det di- strikt som avses omfatta Filipstads, Storfors och Kristinehamns kommuner bör hänföras även Karlskoga och Degerfors kommun- block i Örebro län. Dessa block kan där- igenom på ett bekvämare sätt än om de ingår i distrikt i Örebro län få tillgång till veterinär service. För" detta distrikt bör av- ses två veterinärer, en placerad i Kristine- hamn och en i Karlskoga. Utredningen före— slår också, såsom nämnts vid behandlingen av Älvsborgs län, att Åmåls kommunblock skall gå in i distrikt i sistnämnda län. I an- nat fall blir Säffle distrikt för stort för en veterinär. " '

Beräknade

f landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- ne'danst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Kristinehamn Storfors Elllpstag Karlstad

?" Sta ' (stat., 2+1 rt) Skfghall 623 400 20 623 18 317 15 151 13 631 3 +1 rt+1 extra Kristinehamn görshaga Säffle (extra) Gfrums Säffle Sunne Torsby Sysslebäck . Sunne Kyrkheden 748 500 9 162 7 751 5 448 4 433 1+l extra Torsby (extra) Hfagfors Munkfors Åirjäng . Arv1ka

$%?” 388 600 8 858 7 061 5 004 3 726 1+1 extra Årjäng (extra)

i ,; Summa 1 760 500 38 643 33 129 25 603 21 790 )

Summa antal

; vet. 5 +1 rt+

' 3 extra

Vad stationeringsorterna i övrigt beträffar och i fråga om närmare uppgifter om de nya distrikten hänvisas till tabeller. Härav fram- går bl. a. att utredningen föreslår att en ve- terinär stationeras i Kil och en i Molkom. Detta innebär att inte någon får placering i Karlstad. Med hänsyn till produktionsför- hållandena i ifrågavarande distrikt synes de nu föreslagna stationeringsorterna lämpliga- re än Karlstad. För det nordligaste distrik— tet i länet, för vilket distrikt avses två vete- rinärer, anser utredningen att stationerings— orterna bör vara Sunne och Råda. Förslaget ansluter sig för länets del helt till gällande kommunblocksindelning.

Utredningen föreslår alltså att Värmlands län delas in i fem veterinärdistrikt med sam— manlagt nio veterinärtjänster; åtta bör bli ordinarie och en extra.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Värmlands län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ___—— _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Kristinehamn Storfors 273 200 5 208 4 348 3 668 3 149 2 Kristinehamn

Filipstad

Karlstad

Skoghall Kil 229600 9682 8568 7194 6583 2 äggsmd Forshaga Grums

120 600 5 733 5 401 4 289 3 899 l Säffle

Säffle1

Årjäng Åmotfors 388600 8858 7061 5004 3726 2 Älgå

Arvika

, Sunne ] Torsby Sysslebäck Kyrkheden 748 500 9 162 7 751 5 448 4 433 2 Hagfors Munkfors

Sunne Torsby

Summa 1 760 500 38 643 33 129 25 603 21 790

Summa antal vet. 9

1 Länsstyrelsen ifrågasätter, om inte Åmåls kommunblock i Älvsborgs län bör föras till detta distrikt.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Värmlands län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Distrikt omfattande nedanst. kommuner

1. Sunne distrikt kshärad Norra Ny Finnskoga-Dalby Gustav Adolf Hagfors Norra Råda » Munkfors Sunne Torsby

2. Arvika distrikt Arvika Eda Töcksmark Årjäng

3. Säffle distrikt Säffle

4. Kils distrikt Forshaga Ullerud Grums Kil Karlstad Hammarö

5 . Kristinehamns distrikt

Filipstad

Kristinehamn Storfors I detta distrikt ingår även Karlskoga och Degerfors kommuner i Örebro län

Summa

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal för distr.

' ha 1966 1969 1975 1980 748 500 9 162 7 751 5 448 4 433 388 600 8 858 7 061 5 004 3 726 120 600 5 733 5 401 4 289 3 899

_229 600 9 682 8 568 7 194 6 583 352 700 7 428 6 498 5 500 4 690

1 840 000 40 863 35 279 27 435 23 331

Antal vet. inom distr.

1+1 extra

Summa antal vet. 8+1 extra

Stationerings- orter

Sunne Råda

Arvika Årjäng (extra)

Säffle

Kil Molkom

Kristinehamn Karlskoga

7.9. 18 Örebro län

Länet är uppdelat på tolv kommuner. Kom- munblocken är sammanlagt elva.

Enligt 1966 års jordbruksräkning uppgick åkerarealen till 123 575 ha. Härav beräk- nas 85 875 eller 69 % bli långsiktigt be- stående. Den marginella åkern anges till 17 250 ha (14 %). Antalet brukningsenheter var 1966 sammanlagt 5 231 och beräknas 1980 bli 2 000. Antalet kor var förstnämnda år 25 800, fördelade på 3 232 besättningar eller 8,0 per besättning. För 1980 beräknas motsvarande tal till respektive 15 800, 853 och 18,5.

Veterinärdistriktens antal är elva, vilkas jämförelsetal 1966 var lägst 1 189 (Bångbro) och högst 4 918 (Örebro).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Örebro län (antal: ll)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Askersund 68 067 2 928 2 163 Bångbro 169 163 2 014 1 189 Fellingsbro 59 269 4 258 3 368 Fjugesta 72 756 4 676 3 478 Hallsberg 71 401 5 750 3 179 Karlskoga 65 006 2 391 2 026 Lindesberg 53 466 2 731 2 048 Nora 104 871 2 450 1 691 Odensbacken 43 414 4 124 3 084 Pålsboda 42 489 2 751 2 080 Örebro 73 679 6 037 4 918 Summa 40 110 29 224

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag skall länet delas in i två distrikt, varav ett stationsdistrikt, med sam- manlagt fem tjänster, fyra ordinarie och en rekryteringstjänst.

Yttrandena

Länsstyrelsen ansluter sig till de synpunkter och det indelningsförslag som utarbetats av en särskild arbetsgrupp bestående av bl. a. länsveterinären och t. f. lantbruksdirektören. Förslaget framgår av tabeller och innebär

att länet skall delas in i fyra distrikt med sammanlagt sju tjänster.

Vad Karlskogaområdet beträffar anses det orimligt att betjäna djurägare där med veterinär från någon lämplig stationerings- ort inom de övriga distrikten, enär avstån— den i regel kommer att röra sig om sex till åtta mil. Motiv för särskilt veterinärdistrikt eller ev. en filial i Karlskoga är vidare att Karlskogaområdet avskiljs från Örebroom- rådet genom en utpräglad skogsbygd med en synnerligen gles bebyggelse och endast ett par överbryggande vägförbindelser. På grund av önskemål från Karlskoga stad föreslås att distriktsveterinären i Karlskoga bör få ställ- ning som halvt statlig, halvt kommunal tjäns- teman. Alternativt kan Karlskoga ingå i Örebrodistriktet, varvid Karlskoga bör ut- göra en filial till Örebro. Det förutsätts i sådant fall att Staden köper (abonnerar på) veterinära tjänster av staten.

Utredningens synpunkter och förslag

Vad Örebro län beträffar må först erinras om att utredningen såsom i annat sam- manhang framhållits —— funnit övervägande skäl tala för att Karlskoga och Degerfors kommuner bör gå in i distrikt i Värmlands län. Härigenom kan en lämplig distriktsin- delning med rimliga reseavstånd erhållas utan att man behöver aktualisera önske- målet från länsstyrelsens sida att tillskapa kommunalt subventionerade distriktsveteri- närtjänster, en tanke som utredningen prin- cipiellt avvisar. Utredningen vill också till- lägga att insatser av distriktsveterinär inom omgivningshygienen inte kan ersätta sär- skilda stadsveterinärer inom områden med stor befolkningstäthet.

I fråga om länet i övrigt kan utredningen ansluta sig till den av länsstyrelsen tilläm- pade regionindelningen. Utredningen hade ursprungligen tänkt sig en veterinärstation i Örebro. Såsom utredningen i flera samman- hang framhållit, bör dylika stationer dock tills vidare förbehållas de mera betydande animalieproducerande områdena. Genom den av länsstyrelsen föreslagna regionindel- ningen finns f.ö. knappast underlag för en station i Örebro. Det distrikt som före-

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Örebro län

___—%%

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land— Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar-

Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980 ___—______________

Askersund 82 000 9 850 4 325 44 23 314 2 845 1 465 3 306 2 868 2 319 1 983 (251) (409) (269)

Degerfors 38 600 3 375 1 725 51 29 63 952 624 1 077 1 108 891 758 (55) (132) (52)

Hallsberg 26 100 6 250 4 600 74 16 90 1 210 2 514 1 551 1 148 1 136 1 085 (74) (169) (134)

Hällefors 99 600 700 0 0 18 86 238 37 328 227 137 50 (74) (62) (24)

Karlskoga 40 900 4 275 2 075 49 26 144 879 1 204 1 143 1 042 941 783 (95) ( l l 1) (32)

Kopparberg 57 900 800 150 19 22 72 251 172 340 271 194 134 (54) (54) (13)

Kumla 16 700 8 600 7 975 93 5 51 1 340 1 793 1 570 1 446 1 186 1 213 (33) (160) (95)

Laxå 55 700 2 000 450 23 25 120 731 254 876 661 538 391 (111) (132) (99)

Lindesberg 138 600 19 550 10 675 55 16 379 3 841 4 421 4 662 4 088 2 862 2 476 (288) (514) (334)

Nora 62 200 ' 2 700 825 31 29 112 672 302 814 785 642 399 (101) (106) (49)

Pålsboda 61 800 12 050 9 600 80 16 141 2 583 3 967 3 121 2 926 2 375 2 297 (115) (297) (210)

Örebro 170000 51075 41200 81 9 539 9149 18163 11504 9613 8913 8 811 (384) (1 104) (654)

Summa 30 292 26 183 22 134

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Örebro län

3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

______________________—_——__—

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ————— _ Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

________________._._—_——_——

Kopparberg gälrlsfms 358300 6144 5371 3835 3059 1 Lindesberg Lindesberg

Askersund Degerfors

Hallsberg Karlskoga Örebro (stat.) Kumla 491 800 24 148 20 812 18 299 17 321 3+1 rt Askersund

Laxå Pålsboda Örebro

Summa 850100 30 292 26183 22134 20 380

Summa antal vet. 4+1 rt

____________________.___—————

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Örebro län

3: 2 Länsstyrelsens förslag

________—__________.______-——————————_

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ___—'_— —-—-— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

___—___—___—__._._—_——_-————_—

Örebro 189 348 12 446 10 341 9 630 9 504 2 Örebro

Lindesberg gälåfm 358300 6144 5371 3835 3059 2 Lindesberg Kopparberg

Hallsberg Sigmund 222952 9482 8321 6837 6276 2 Hallsberg

Kumla

Karlskoga Degerfors 79 500 2 220 2 150 1 832 1 541 1 Karlskoga

Summa 850100 30292 26183 22134 20380

Summa antal vet. 7

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Örebro län

3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade

Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommuner för distr. _— Antal vet. Stationerings— m. ni. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter 1. Lindesbergs distrikt Hällefors Lindesberg . , Ljusnarsberg 358 300 6 144 5 371 3 835 3 059 1 Lmdesberg : Nora | 2. Örebro distrikt | Örebro samt Örebro ! Glanshammars Fjugesta kommun utom 189 348 12 446 10 341 9 630 9 504 2+1 extra Odensbacken Götlunda församling (extra) 3. Hallsbergs distrikt Askersund Hallsberg Hallsberg Kumla 22" 952 9 482 8 321 6 837 6 276 2 Askersund Laxå

Summa 770 600 28 072 24 033 20 302 18 839

Summa antal vet. 5 +1 extra

Anm. Till distrikt redovisat för Värmlands län har förts Karlskoga och Degerfors kommuner. Till distrikt redovisat för Västmanlands län har förts Götlunda församling i Glanshammars kom- mun.

slås omfatta Örebroblocket bör få tre vete— rinärer, varav en extra. En föreslås placerad i Örebro och en i Fjugesta. Även om djur- underlaget kan synas något svagt, bör vida- re en extra distriktsveterinär tills vidare pla- ceras i Odensbacken. Genom att fördela de olika veterinärerna på skilda stationerings— orter tillgodoses f. 6. ett önskemål som fram- förts till utredningen av samarbetsnämnden i detta block.

I fråga om utredningens förslag i övrigt torde få hänvisas till tabeller. Härav fram- går att utredningen tar upp sammanlagt sex veterinärer för detta län eller en mindre än vad länsstyrelsen föreslagit. Då är emel- lertid att märka att utredningen för sin del anser att Karlskoga— och Degerforsblocken bör hänföras till distrikt i Värmlands län. I övrigt ansluter sig förslaget helt till gällan-

de kommunblocksindelning. Skillnaden mel— lan utredningens och länsstyrelsens förslag ligger dessutom i att länsstyrelsen för Lin- desberg, Hällefors, Nora och Kopparberg (Ljusnarsberg) tagit upp två veterinärer och utredningen en. Det må emellertid erinras att även om avstånden i distriktet kan sy- nas stora de perifera delarnas behov av veterinär service torde dock vara gans- ka ringa —— jämförelsetalet för 1980 be- räknas till 3 059, vilket knappast kan ge un— derlag för två veterinärer. Beroende på för- hållandena vid förslagets genomförande kan dock övervägas att övergångsvis placera en extra veterinär i Fellingsbro i Lindesbergs kommun.

Utredningen föreslår alltså att Örebro län delas in i tre veterinärdistrikt med samman- lagt sex veterinärer, varav en extra.

annv.-.eu. Jan... . .....a ;.rAz—ALQLA M____;—L.A_=_ Jung—A&M— _ _ ___, A..—%...... _

"l l l

7.9. 19 Västmanlands län

Länet består numera av elva kommuner och lika många kommunblock.

Vid jordbruksräkningen 1966 utgjorde åkerjorden 147 875 ha. Härav beräknas 75 % eller 111 375 ha såsom långsiktigt bestå- ende och 16 % eller 23 000 ha vara margi- nell. Antalet brukningsenheter var 1966 sam- manlagt 4296 och beräknas 1980 utgöra 2 500. 1966 fanns i länet 27 600 kor för- delade på 2581 besättningar, vilket mot- svarar 10,7 kor per besättning. 1980 upp- skattas kornas antal till 16 800 inom 885 besättningar eller 18,9 kor per besättning.

I länet finns åtta veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 2 201 (Norberg) och 7 032 (Sala).

1. Nuvarande veterinärdis(riktsindelning i Västmanlands län (antal: 8)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Arboga 36 897 3 538 2 596 Fjärdhundra 36 923 4 094 3 317 Heby 60 650 4 355 3 071 Köping 75 060 6 246 4 833 Norberg 143 519 3 134 2 201 Sala 106 432 8 823 7 032 Västerås 120 284 8 278 6 126 Östervåla 64 934 4 219 3 809 Summa 42 687 32 985

Veterinärväsendeutredningen har prelimi- närt delat in länet i tre distrikt med sam— manlagt sex veterinärer, fyra ordinarie och två extra.

Yttrandena

Enligt länsstyrelsen synes den föreslagna in- delningen i stort kunna godtas, om de av utredningen redovisade riktlinjerna kommer att ligga till grund för distriktsindelningen. I fråga om Sala distrikt skulle dock indel- ningen medföra relativt långa avstånd mel- lan stationeringsorten samt Fagersta och Norberg. Därtill kommer att vägarna till dessa kommuner inte håller någon högre standard. Dessa kommuner har emellertid

kortare avstånd och bättre väg till Avesta i Kopparbergs län. Om denna stad blir sta- tioneringsort för distriktsveterinär, synes det därför böra övervägas att föra dessa kom- muner till samma distrikt som Avesta.

I länsstyrelsens handläggning av ärendet har deltagit bl. a. lantbruksdirektören.

Länsveterinären anser att det inte finns någon anledning att upprätta tvåveterinär- stationer, då fördelarna med detta system inte överväger nackdelarna. Enligt länsve- terinären bör stationeringsorterna för dist- riktsveterinärer inom Västmanlands län tills vidare bli de nuvarande. Även distriktens omfattning bör bli densamma som förut med undantag av att Götlunda socken bör hänföras till Arboga distrikt.

Utredningens synpunkter och förslag

Länsstyrelsen har anslutit sig till utredning- ens preliminära förslag med det undantaget, att länsstyrelsen förordat'att Fagersta och Norbergs kommunblock skall hänföras till distrikt i Kopparbergs län. Länsstyrelsens synpunkter bör godtagas. Länet kommer så- lunda att delas in i tre distrikt. Av skäl som i annat sammanhang anförs bör statione- ringsorterna ändras något, så att endast en veterinär blir placerad på samma ort. I en- lighet härmed bör veterinärerna i det distrikt som avses omfatta Sala- och Hebyblocken placeras i Sala och Östervåla (ordinarie) samt Heby (extra). I det distrikt som om- fattar kommunblocken Arboga, Kungsör, Köping och Skinnskatteberg bör en ordina- rie veterinär placeras i Köping och en extra i Kolsva. Alternativt kan den sistnämnde stationeras i Arboga. Utredningen förutsät- ter att frågan härom särskilt uppmärksam- mas i anslutning till remissbehandlingen av utredningens betänkande. — Beträffande de närmare detaljerna i förslaget i övrigt hänvisas till tabeller. Detta ansluter sig till gällande kommunblocksindelning utom att två kommuner såsom nämnts hänförts till distrikt i Kopparbergs län.

Utredningen föreslår alltså att Västman- land skall delas in i tre veterinärdistrikt med sammanlagt sex veterinärtjänster, fyra ordi- narie och två extra.

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Västmanlands län

—_———-——_———_——._______________________

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar-

Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980 ___—MM

Arboga 32 800 9 050 6 350 70 16 69 1 394 1 375 1 601 1 274 1 022 965 (54) (157) (126)

Fagersta 27 100 1 550 . 575 37 26 62 287 289 378 250 248 212 (47) (46) (36)

Hallstahammar 23 900 8 250 6 325 76 17 63 1 140 3 017 1 505 1 202 1 117 1 128 (45) (95) (78)

Heby 116 900 21650 15 300 71 11 404 4 857 8 413 6 102 5 462 4 021 3 822 (303) (513) (466)

Kungsör 20 300 8 625 7 025 81 12 35 1 140 1 810 1 356 1 010 954 960 (31) (98) (85)

Köping 60 700 17 800 13 975 79 16 157 3 834 3 273 4 318 3 960 3 048 2 989 (132) (337) (253)

Norberg 42 100 2 150 . 625 29 23 74 638 151 727 641 440 327 (60) (67) (43)

Sala 117 300 30 650 25 600 84 10 350 6 565 8 929 7 808 6 335 5 387 5 341 (290) (668) (531)

Skinnskatteberg 66 200 3 550 1 150 32 43 110 1 032 529 1 195 884 884 763

(92) (115) (73)

Surahammar 34 400 2 450 1 125 46 36 46 651 96 707 562 549 491 (32) (54) (30)

Västerås 88 900 32 350 23 875 74 21 237 3 520 6 368 4 394 3 773 3 111 3 092 (148) (296) (288)

___—W

Summa 30 091 25 353 20 781 20 090 %

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västmanlands län

3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. __"— —— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Västerås Hallstahammar 147 200 6 606 5 537 4 777 4 711 1 Västerås Surahammar

Sala Heby Sala (1 + 1 extra) Fagersta 303 400 15 015 12 688 10 096 9 702 2+1 extra Östervåla Norberg

A b .. . hängig, 180000 8470 7128 5908 5677 1+1extra Kopmg

Skinnskatteberg

j Köping 1

Summa 630 600 30 091 25 353 20 781 20 090

Summa antal vet. 4+2 extra

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västmanlands län

3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ___—— _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Västerås Hallstahammar 147 200 6 606 5 537 4 777 4 711 1 Västerås Surahammar Sala Sala (1 +1 extra) Heby 234 200 13 910 11 797 9 408 9 163 2+1 extra Östervåla Arboga K .. .. . Kggigjgf 180 000 8 470 7 128 5 908 5 677 1+1 extra Koping Skinnskatteberg

Summa 561 400 28 986 24 462 20 093 19 551

Summa antal vet. 4+2 extra

Anm. Norbergs och Fagersta kommuner föreslås förda till distrikt i Kopparbergs län.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västmanlands län

3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommuner för distr. _— _— Antal vet. Stationerings- m. 111. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter 1. Sala distrikt Heby Sala Sala 234 200 13 910 11 797 9 408 9 163 2+1 extra Östervåla Heby (extra) 2. Västerås distrikt Hallstahammar Surahammar 147 200 6 606 5 537 4 777 4 711 1 Västerås Västerås 3. Köpings distrikt Arboga Kungsör Köping Skinnskatteberg Köping I detta distrikt ingår 180 000 8 470 7 128 5 908 5 677 1+1 extra Kolsva alt. även Götlunda Arboga (extra) församling i Glans- hammars kommun i Örebro län

Summa 561400 28 986 24 462 20 093 19 551

Summa antal vet. 4+ 2 extra

Anm. Till distrikt i Kopparbergs län har förts Fagersta och Norbergs kommuner.

7.9.20 Kopparbergs län

Länet är indelat i 19 kommuner. Kom- munblockens antal är 15 .

Vid jordbruksräkningen 1966 utgjorde åkerarealen 69 125 ha. Härav beräknas 32 000 ha (46 %) bli långsiktigt bestående och 16 300 ha (24 %) vara marginell. An- talet brukningsenheter var 1966 samman- lagt 5 909 och antas 1980 utgöra 1700. Samtidigt beräknas antalet kor minska från 22300 till 12200, vilket innebär att me— deltalet kor per besättning stiger från 5,9 till 12,7.

Länet är indelat i 14 veterinärdistrikt. Jämförelsetalen för dessa utgjorde 1966 lägst 586 (Sunnansjö) och högst 3 875 (Dala- Husby).

l. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Kopparbergs län (antal: 14)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Borlänge 91 760 4 114 3 401 Dala-Husby 75 432 4 098 3 875 Avesta (Fors) 61 330 3 936 3 465 Hedemora 58 168 3 122 2 726 Leksand 150 044 3 174 2 173 Malung1 450 000 769 1 019 Mora 246127 1311 610 Nås 169 860 1 401 869 Orsa 301 215 1 421 954 Rättvik 108 124 1 658 1 208 Smedjebacken 96 631 1 785 1 206 Sunnansjö 152 091 940 586 Svärdsjö 164 501 2 810 2 118 Älvdalen 678 550 1 001 826 Summa 31 540 25 036

1 Ändrad indelning

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminiära förslag skall länet delas in i två veterinärdistrikt med sammanlagt sju veteri- närer, fyra ordinarie och tre extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen erinrar i sitt yttrande om att under senare år indelningar för skilda upp-

gifter varit föremål för ändringar i länet. Motivet för dessa ändringar har självfallet väsentligen varit detsamma som nu moti- verar en översyn av veterinärdistriktsindel- ningen, nämligen en nödvändig anpassning till utvecklingens krav.

Genomförda indelningsändringar har i stort sett genomgående byggts upp med ut— gångspunkt från vissa planeringsregioner i länet. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör även den framtida veterinärdistriktsindel- ningen få en utformning som så långt möj- ligt är anpassad till planeringsregionerna. Därför kan länsstyrelsen ej biträda av utred- ningen preliminärt utarbetat förslag, som skär av länets centralregion och överför delar av denna till den norra regionen. Läns- styrelsen kan med viss tvekan ansluta sig till att länet indelas i blott två veterinärdi- strikt. Det ena skulle då omfatta den norra planeringsregionen, det andra centralregio- nen, södra Dalarna och Västerbergslagen.

Länsstyrelsen ansluter sig i övrigt till vad länsveterinären anfört i sitt yttrande, som utarbetats i nära samråd med länsstyrelsen. I några yttranden har föreslagits att ett an- tal regionvikarier för jourtjänst etc. bör kny— tas till organisationen utöver de ordinarie befattningshavarna. De skäl som redovisas härför finner länsstyrelsen välgrundade. Länsstyrelsen framhåller slutligen vikten av att en i och för sig nödvändig förändring av veterinärväsendets regionala organisation sker under stort hänsynstagande till skilda krav. Till dem hör kanske främst service- aspekten för befolkningen i länets vidsträck- ta glesbygder men också veterinärvården vid sidan av animaliedjuren. Anpassningen bör därför komma till stånd under en relativt lång övergångsperiod. Vidare synes det an— geläget att uttalandena rörande den fram- tida regionalpolitiken i länsprogram 1970 avvaktas innan konkreta beslut rörande den framtida organisationen fattas.

Länsveterinären framhåller att han vid sammanträffande med representanter för Dalarnas veterinärkår, kommunala samar- betsn'ämnder och jordbrukets föreningsrörel- ser funnit en samstämmig mening att endast det totala behovet av veterinära insatser för

lantbruk, sällskapsdjur, livsmedelshygien och travsport kan ligga till grund för beräk— ningen av det framtida behovet av tjänste— veterinärer i ett län av Kopparbergs struk- tur.

Länsveterinären biträder utredningens me- ning att man kan vänta en ökad insats för olika former av rådgivning och hälsokon- troll. Likväl anser han tyngdpunkten för arbetet i ett län med utpräglade enfamiljs- jordbruk fortfarande ligga på sjukvårds— sidan. Dessutom måste i brist på annan ve— terinär arbetskraft kraven på seminarbete och betjäning av de åtta köttbesiktningsby- råer som finns kvar åvila tjänsteveterinärer- na. Han finner det orealistiskt att Dala- Gävleborgs husdjurstjänst kan ersätta de nio distriktsveterinärer som f. n. sysslar med se- min- och sterilitetsarbete med annan arbets- kraft.

Länsveterinären ansluter sig även till ut- redningens mening att länet kan delas in i två mycket stora distrikt. Fördelarna här- med anser han bestå i att arbetet kan för- delas jämnare samt att utsikterna för en smidigare jourtjänst ökas. Däremot kan han inte tillstyrka förslaget om placering av två veterinärer på samma ort. De nuvarande ar- betsområdena är betingade av lantbrukets samling till naturliga områden och dessa bör i möjligaste mån behållas för framtiden.

Länsveterinären föreslår vidstående indel- ning.

Beträffande övriga detaljer i förslaget hänvisas till tabeller.

Lantbruksnämnden framhåller bl. a. att under 15-årsperioden 1952—67 mjölkav- kastningen räknad per ko i länet ökat med 78 %. Den ökade intensiteten och det ökade intresset för en rationell mjölkproduktion ävensom den specialisering som skett inom husdjursskötseln i övrigt har också stegrat efterfrågan på veterinära tjänster. Under en period, då antalet kor t. ex. minskat till hälften, har efterfrågan på veterinärtjänster ökat med 50 %. Det anses inte vara rättvi- sande att som utredningen gjort använda sig av jämförelsetal och främst ställa den fram- tida veterinärvården i relation till prognoser om minskning av djurbeståndet.

Jämfö- relsetal Kommunblock 1966

Antal vet. resp. stat. ort

Mora 1 i Orsa (arbetsom- Orsa | råde Mora, Orsa, Älvdalen 4 052 Älvdalens kommun- Malung [ block) Vansbro 1 i Malung (arbets— område Västerdalar— na) 1 extra i Älvdalen (temporärt arbets- område i Älvdals- blocket, renkontroll- slakterierna samt som jourvik.) Avesta 1 i Avesta (Avesta Borlänge stad och Garpenberg Falun som arbetsområde) äetåemora 1 i Dala-Husby (ar- Ludvika 20 885 betsområde Hede- Smedjebacken mora kommun utom Leksand Garpenberg, Stora Rättvik Skedvi kommun av Säterblocket) Mockfjard

1 i Borlänge (arb.- område Borlänge stad, Säterblocket utom Stora Skedvi)

1 i Falun (arbetsom- råde Falu stad efter inkorporering) 1 extra i Smedje- backen (Smedjebac- kens- och Ludvika- blocken)

1 i Leksand (Rätt- viks-, Leksands- och Mockfjärdsblocken)

1 extra i Hedemora (för jourtjänst och extra behov av ar- betskraft)

1 telefonist för detta distrikt

Antal tjänster 7+3 extra

Enligt lantbruksnämnden bör det finnas sju ordinarie distriktsveterinärer samt en extra tjänst, placerade i huvudsak på de or- ter som i det föregående förordats av läns- veterinären. Härutöver bör finnas fyra extra tjänster för jourtjänst. Vid bedömning av sta- tioneringsort bör hänsyn tas till de välutrus-

2. Uppgifter beträffande kommunblocken :" Kopparbergs län

Procent åker Antal vid jordbruks— Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks— Långs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Avesta 61 300 10 850 6 875 63 14 227 3 129 1 085 3 465 3 161 2 515 2 667 (186) (347) (236)

Borlänge 58 400 8 050 3 550 44 16 207 1 741 2 085 2 157 1 837 1 445 1 384 (165) (272) (226)

Falun 205 400 7 200 1 375 19 42 436 2 750 1 103 3 296 2 714 2 069 1 940 (370) (501) (320)

Hedemora 83 100 12 300 6 975 57 8 237 3 181 1 876 3 606 3 394 2 407 2 383 , (193) (375) (282)

Leksand 122 400 3 850 975 25 18 298 1 219 791 1 596 1 175 720 388 (268) (293) (197)

Ludvika 152 100 1 425 575 40 39 146 426 142 586 439 295 173 (124) (125) (53) Malung 415 300 1 200 150 13 69 112 599 56 717 514 331 216 (102) (191) (46) Mockfjärd 77 600 2 475 1 200 48 33 139 644 202 803 633 443 321 (123) (149) (111) Mora 284 000 1 350 525 39 89 145 523 77 676 706 366 295 (138) (175) (71) Orsa 263 400 2 050 400 20 65 193 640 556 889 672 413 226

(167) (172) (134)

Rättvik 106 800 1 975 400 20 57 191 704 299 925 677 421 239 (162) (143) (102) Smedjebacken 96 400 3 175 1 625 51 36 172 1 013 212 1 206 1 068 653 449 (124) (137) (92)

Säter 58 200 9 125 5 700 62 7 139 2 906 2 001 3 245 2 939 2 265 2 300 ' (123) (349) (274)

Vansbro 155 800 2 925 1 625 56 17 172 744 282 944 838 529 400 (161) (223) (153) Älvdalen 694 700 1 175 50 4 119 702 50 826 549 455 363 (118) (223) (37)

24937 21316 15327 13744

Orsa Leksand Malung Mockfjärd Mora

3. Förslag till ny veterinärdistriktsina'elning för Kopparbergs län

3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total landareal Jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommunblock ha 1966 1969

2 120 000 7 376

Rättvik Vansbro Älvdalen

Avesta Borlänge Falun Hedemora Ludvika Smedjebacken Säter

714900 17561 15 552

Summa 2 834 900 24 937 21 316

tade kliniker som finns hos distriktsveterinä- rerna i Husby, Svärdsjö, Smedjebacken, Ma- lung och Älvdalen. En godtagbar sådan finns även i Orsa.

Landstingets förvaltningsutskott tillstyrker länsveterinärens förslag till distriktsindel— ning.

Utredningens synpunkter och förslag

Kopparbergs län är utan tvekan ett av de län där djurhållningen undergått de mest be- tydande förändringarna. Oavsett vilken in- nebörd man vill ge de av utredningen till— lämpade jämförelsetalen, måste konstateras, att dessa för år 1966 för länet i dess helhet utgjorde endast omkring 25 000, fördelade på sammanlagt 14 distriktsveterinärer. 1975 beräknas jämförelsetalen uppgå till i runt tal 15000. Denna mycket kraftiga minsk— ning har också kommit till uttryck i utred- ningens preliminära förslag som innebär att länet i fortsättningen skulle ha sammanlagt sju distriktsveterinärer eller hälften av nu-

5 764

Beräknade jämförelsetal

Antal vet. 1975 inom distr. 1980 orter

Mora

3 678 2 448 1+1 extra

Borlänge (2) Hedemora

” 649 (1 +1 extra) 11 296 3+2 extra

Ludvika (extra)

15 327 13 744

Summa antal vet. 4+ 3 extra

varande antal. Länsstyrelsen har för sin del begränsat minskningen så att antalet veteri- närer skulle bli tio.

Till grund för länsstyrelsens förslag ligger bl. a. en beräkning av olika s.k. sidoupp- gifter som i fortsättningen bör ankomma på distriktsveterinärerna. Utredningen är med- veten om att distriktsveterinärer i ett län av förevarande typ behöver tas i anspråk för dylika sidouppgifter. Men skulle utredning— en beräkna tjänster i den omfattning läns- styrelsen gjort för detta ändamål, skulle det- ta innebära att statliga tjänstemän nödga- des överta på kommunala och enskilda an— kommande göromål i en omfattning som in- te kan anses acceptabel. En sådan ordning skulle också enligt utredningens mening di- rekt motverka tillkomsten av t. ex. särskilda veterinära befattningar för livsmedelshygi- eniska uppgifter. Det är sålunda enligt utred- ningens uppfattning högst sannolikt att kom- muner av den storlek som finns i Koppar- bergs län inom en mycket nära framtid b-e-

Stationerings-

Malung eller Vansbro (extra)

*n—t—a. ir ,. *

l, l 1 ! l

Distri

Mora Orsa

Leksa 3: 2 Länsstyrelsens förslag nedanst. kommunblock ha Älvdalen Malung Vansbro

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kopparbergs län

Total landareal för distr.

Jämförelsetal

1969

kt omfattande 1966

1 812 200 4 052 3 279

nd

Rättvik

? Mockfjärd

Ludvi

Smedjebacken

Säter

ka

1021700 20 885 18 037

Avesta Borlänge Hedemora Falun

Summa 2 834 900 24 937 21 316

höver anställa egna stadsveterinärer. Även i övrigt bör det finnas underlag för utveck- ling av de veterinärmedicinska aktiviteterna vid sidan av de insatser distriktsveterinärerna gör.

Utredningen anser sig bl. a. mot bak- grund av vad sålunda anförts inte kunna tillstyrka att så många tjänster inrättas som länstyrelsen föreslagit. Vid ett förnyat över- vägande av organisationsfrågan för detta län har utredningen dock funnit sig kunna öka antalet veterinärer med en till åtta. Härigenom blir bl. a. möjligheterna till jour- samverkan förbättrade. Vidare har utred- ningen, samtidigt som en av regionerna de- lats upp på två distrikt, i enlighet med sina principiella riktlinjer placerat samtliga veterinärer på skilda stationeringsorten vari- genom en bättre täckning av länet erhålles. Beroende på förhållandena vid den tidpunkt då en ny distriktsindelning kan genomföras kan också övervägas att tillsvidare placera ett extra veterinär i Älvdalen. Utredningen

Beräknade

jämförelsetal

_ Antal vet. Stationerings- 1975 1980 inom distr. orter

Orsa Malung Älvdalen (extra

2 094 1 500 2+1 extra

Avesta Dala-Husby Borlänge Falun Smedjebacken (extra) leksand Hedemora (extra)

13 233 12 244 5+2 extra

15 327 13 744

Summa antal vet. 7+3 extra

vill emellertid tillägga att utredningens di- ' mensionering av den veterinära arbetskraften innebär att underlaget för insatser av natur att böra tillgodoses av distriktsveterinärerna i flera fall blir svagt. Bl.a. de stora avstån- den i vissa delar av länet gör dock att vissa befattningshavare tyvärr måste sätta till en oproportionerligt stor tid till resor. Erinras må också att utredningen i annat samman— hang föreslår att bidrag skall utgå för täc— kande av veterinärernas resekostnader m. m. vid resor utöver viss längd.

Beträffande de närmare detaljerna i ut- redningens förslag som för länets del helt ansluter sig till gällande kommunblocksin- delning — hänvisas till tabeller; här må en- dast omnämnas att utredningen till distrikt i detta län hänfört Fagersta och Norbergs kommunblock från Västmanlands län.

Utredningen föreslår alltså att Koppar- bergs län skall delas in i tre veterinärdistrikt med sammanlagt åtta veterinärer, sex ordi- narie och två extra.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Kopparbergs län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal

Distrikt omfattande för distr. ___—_ _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommuner ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

1. Mora distrikt

Malung

Mora Ore Mora Orsa 1 813 200 4 052 3 279 2 094 1 500 2 Malung '

Vansbro !

Älvdalen . l

2. Falu distrikt ! Borlänge

Falun

Gagnef '

Leksand Falun Siljansnäs Borlänge Ål _ 819 100 10 569 8 543 6 044 4 894 2+1 extra Smedjebacken Ludvika (extra)

Smedjebacken

Söderbärke Rättvik

3. Avesta distrikt

Avesta "

Hedemora Avesta

Sater . . . .. Dala-Husby

I detta distrikt ingar 271 800 11 421 10 385 7 875 7 889 2+1 extra Hedemora även Fagersta och (extra) Norbergs kommuner i Västmanlands län

Summa 2 904 100 26 042 22 207 ' 16 013 14 283

Summa antal vet. 6+2 extra

7.9.21 Gävleborgs län

Länet är indelat i 17 kommuner. Kommun- blockens antal är tio.

Vid jordbruksräkningen 1966 utgjorde åkerarealen 86 600 ha, varav 49 700 ha (58 %) anges som långsiktigt bestående. Den marginella åkern beräknas omfatta 20 675 ha (24 %). Antalet brukningsenhe- ter var 1966 sammanlagt 7484 och antas till 1980 sjunka till 3 000. Samtidigt anges antalet kor komma att minska från 26 000 till 16 200, fördelade på 4394 respektive 1477 besättningar, vilket innebär att anta- let kor per besättning stiger från 5,9 till 10,9.

I länet finns elva veterinärdistrikt med jämförelsetal som år 1966 uppgick till mel- lan 1 262 (Färila) och 4 926 (Bollnäs).

l. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Gävleborgs län (antal: 11)

. Jämförelsetal Landareal _

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Bergsjö 114 024 4 182 3 148 Bollnäs 182 023 5 7 80 4 926 Delsbo 128 852 3 350 2 734 Edsbyn 186 850 3 705 3 197 Färila 281 127 1 759 1 262 Gysinge 131 232 2 536 2 612 Hudiksvall 149 205 4 296 3 470 Ljusdal 251 189 3 187 2 432 Ockelbo 199 523 2 876 2 257 Storvik 126 366 4 335 2 921 Söderhamn 71 301 1 975 1 592 Summa 37 981 30 551

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära planer skall länet delas in i fyra veterinärdistrikt med sammanlagt sju vete- rinärer, varav två extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen, som har haft överläggningar" i ärendet med lantbruksnämnden, ansluter sig till länsveterinärens förslag, som innebär den indelning som framgår av tabeller. An- talet tjänster föreslås alltså bli tio, varav två extra.

Lantbruksnämnden framhåller bl. a. att

vid beräknandet av jämförelsetalen hänsyn . borde tas till samtliga nötkreatur och ej en?

bart till mjölkkorna. Det stora ungdjursan— talet borde föranleda att jämförelsetalen räk- nades upp med ca 15 %.

Enligt länsveterinären borde ett djurun- derlag på 2 000—3 000 enheter vara till- räckligt för att bilda ett distrikt. I vissa fall, där en tillfredsställande jourtjänst eljest inte skulle kunna ordnas, borde även ett djurun- derlag på mindre än 2000 enheter kunna godtas såsom t. ex. i Söderhamns distrikt. De kommunala samarbetsnämnderna avstyr- ker i regel utredningens förslag.

Utredningens synpunkter och förslag

Utredningens preliminära förslag upptar sammanlagt sju veterinärtjänster, varav två extra, fördelade på fyra distrikt. Länsstyrel- sen har för sin del föreslagit tio tjänster, varav två extra, fördelade på sju distrikt. Ett genomförande av den av länsstyrelsen för- ordade indelningen skulle enligt utredning- ens mening innebära att man mycket snart skulle få distrikt med jämförelsetal som mås- te betraktas som mycket låga. Exempel här- på är Gävledistriktet, som enligt gjorda be- räkningar år 1975 skulle ha ett jämförelse- tal av 1 191, vilket knappast kan accepteras i ett område av den karaktär somdet här är fråga om.

Utredningen har med hänsyn till vad så- lunda nämnts och med beaktande av de principer som eljest varit vägledande för en nyindelning av landet i veterinärdistrikt ut- arbetat ett nytt förslag, som innebär en in- delning av länet i fem distrikt, med sam—" manlagt åtta veterinärer, fem ordinarie och tre extra, alltså en veterinär mer än utred- ningens ursprungliga förslag. Även. utred- ningens nu framlagda förslag innebär i vis- sa fall jämförelsevis svaga underlag. Av- ståndsfaktorns betydelse torde .dock kunna motivera den sålunda föreslagna ökningen. Beträffande de närmare detaljerna i försla- get -— som med ett undantag ansluter sig till gällande kommunblocksindelning — hän- visas till tabeller.

Utredningen föreslår alltså att Gävleborgs län delas in i fem veterinärdistrikt med sam- manlagt åtta veterinärer, fem ordinarie och tre extra.

B 2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Gävleborgs län

;> % Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Bergsjö 137 900 8 100 3 900 48 28 487 2 804 473 3 338 2 426 2 165 1 838 (423) (562) (259)

Bollnäs 276 400 17 500 10 900 62 22 886 5 536 2 820 6 704 5 481 4 809 4 357 (719) (923) (812)

Edsbyn 94 600 3 125 1 450 46 34 242 1 141 364 1 419 1 227 925 761 (180) (204) (199)

Gävle 160 300 6 750 3 400 50 20 355 1 602 954 2 052 1 653 1 191 902 (271) (261) (224)

Hofors 41 000 3 325 1 950 59 14 84 599 323 715 679 454 361 (69) (83) (86)

Hudiksvall 249 600 16 250 8 800 54 23 863 4 934 2 274 6 024 5 005 4 126 3 615 (697) (827) (620)

Ljusdal 529 400 10 325 5 900 57 30 570 2 945 1 786 3 694 2 962 2 460 2 149 (507) (625) (663)

Ockelbo 107 000 3 950 2 450 62 27 211 1 002 344 1 247 1 077 805 708 (189) (199) (160)

Sandviken 116 600 10 550 6 750 64 23 374 2 813 1 069 3 294 2 802 2 107 1 810 (305) (414) (328)

Söderhamn 106 200 6 725 4 200 62 19 296 1 695 825 2 074 1 839 1 432 1 262 (241) (296) (309)

___—__h—

30 561 25 151 20 474 17 763

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Gävleborgs län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. __ ___—— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Edsbyn Bollnäs 477 200 10 197 8 547 7 166 6 380 2 Bollnäs Söderhamn

åfåfgvau 387500 9362 7431 6291 5453 1+1extra Hudiksvall

Ljusdal 529 400 3 694 2 962 2 460 2 149 1 Ljusdal

Gävle Hofors Storvik Ockelbo 424 900 7 308 6 211 4 557 3 781 1+1 extra Gävle (extra) Sandviken

Summa 1 819 000 30 561 25 151 20 474 17 763

Summa antal vet. 5 +2 extra

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Gävleborgs län

3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal nedanst. kommunblock för distr. —-———— _— Antal vet. Stationerings- m. m. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Sandviken . _ Hofors 264 600 5 256 4 558 3 366 2 879 1+1 extra ga???” ( ) Ockelbo c e 0 (ex ra Gävle 160 300 2 052 1 653 1 191 902 1 Gävle Söderhamn 106 200 2 074 1 839 1 432 1 262 1 Söderhamn Bollnäs utom .. Alfta kommun 182 743 4 926 4 030 3 534 3 201 1 Bollnas Edsbyn Alfta kommun 188 257 3 197 2 678 2 200 1 917 1 Edsbyn - Hudiksvall Sumi???” 387 500 9 362 7 431 6 291 5 453 2+1 extra Delsbo ergslo Bergslo (extra) Ljusdal 529 400 3 694 2 962 2 460 2 149 1 Ljusdal

Summa 1 819 000 30 561 25 151 20 474 17 763

Summa antal vet. 8+2 extra

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Gävleborgs län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Distrikt omfattande nedanst. kommuner m. 111. ha 1966

landareal Jämförelsetal för distr. 1 969

Beräknade jämförelsetal

1975 1980

Antal vet. inom distr.

Stationerings- orter

1. Bergsjö distrikt Bergsjö Gnarp

Harmånger

Hassela samt Bjuråkers och Norrbo församlingar i Hudiksvalls kommun

220 190

2. Hudiksvalls distrikt Hudiksvalls kommun utom Bjuråkers och Norrbo församlingar Söderhamn

273 510

3. Ljusdals distrikt Ljusdal 5 29 400

4. Bollnäs distrikt Alfta Arbrå Bollnäs Hanebo Rengsjö Ovanåker

5. Sandvikens distrikt Gävle Hofors Ockelbo Sandviken

371 000

424 900

Summa 1 819 000

4 583

6 853

3 694

8 123

7 308

30561

3 473

5 797

2 962

6 708

6211

25151

3018

4 705

2 460

5 734

4 557

20 474

2585

4130

2149

5118

3781

17 763

I+ 1 extra

l+1 extra

1+1 extra

Summa antal vet. 5 +3 extra

Bergsjö

Hudiksvall Söderhamn (extra)

Ljusdal

Bollnäs Edsbyn (extra)

Sandviken Ockelbo (extra)

7.9.22 Västernorrlands län

Länet omfattar sammanlagt 19 kommuner. Kommunblockens antal är sju.

Vid jordbruksräkningen 1966 utgjorde åkerarealen 71 075 ha. Härav antas 38 300 ha (54 %) vara långsiktigt bestående och 18 950 ha (27 %) marginell. 1966 var anta- let brukningsenheter 9 810 och beräknas 1980 utgöra 2 800. Antalet kor var först- nämnda år 32 900 och anges 1980 till 15 700. Antalet besättningar väntas mellan angivna år minska från 6 530 till 1 766, vil- ket innebär en ökning av medelbesättningens storlek från 4,8 till 8,9.

I länet finns tolv veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 945 (Backe) och 5 309 (Örnsköldsvik).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Västernorrlands län (antal: 12)

J ämförelsetal Landareal

Vete rinärdistrikt ha 1961 1966 Backe 257 800 1 445 945 Bredbyn 335 930 4 833 3 637 Fränsta 371 111 3 967 2 869 Härnösand 127 900 4 646 3 292 Indals-Liden 167 993 2 585 1 954 Långsele 205 710 3 511 2 545 Nyland 109 440 2 959 2 357 Ramsele 193 310 1 897 1 348 Skog 92 470 5 183 4 151 Sundsvall 147 650 6 629 4 954 Trehörningsjö 159 020 3 343 2 557 Örnsköldsvik 147 210 6 865 5 309 Summa 47 863 35 918

Veterinärväsendeutredningen har prelimi- närt delat in länet i tre distrikt med sam— manlagt åtta veterinärer, varav en extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen framhåller att antalet sjuk- domsfall per djur ökat. Vid bestämmandet av antalet veterinärtjänster bör hänsyn tas till denna faktor och inte endast till djur- antalet. Utredningen anses ej heller ha be-

aktat att behovet av veterinärmedicinsk råd- givning i samband med den förebyggande djurhälsovården kommer att öka. Antalet distriktsveterinärer inom länet får under inga omständigheter understiga tio. Länssty- relsen framlägger det förslag till distriktsin— delning, som framgår av tabeller.

Länsveterinärens förslag till distriktsindel- ning är identiskt med länsstyrelsens. Läns- veterinären framhåller som sin uppfattning att samtliga föreslagna distrikt med hänsyn till vägnät, sjukdomspanorama hos djuren och övriga lokala faktorer ligger mycket nä- ra den optimala servicenivå som erfordras under de förhållanden vilka nu råder och inom överskådlig framtid kan förväntas.

Även lantbruksnämnden föreslår tio tjänster, varav sju ordinarie och tre extra. Om efterfrågan når en viss lägsta nivå, kan extra veterinärtjänster dras in. Lantbruks- nämndens förslag är följande.

Distrikt omfattan- de k-block eller Antal kommuner veterinärer Stationeringsort

1 Örnsköldsvik Örnsköldsvik 2+1 extral Bredbyn

1 Trehömingsjö Sollefteå Ramsele 1+1 extrai ååå? Fjällsjö ** Kramfors 1 Skog Härnösand 2+1 extral Nyland Timrå 1 Härnösand Sundsvall 2 1 Sundsvall Ånge 1 Fränsta

H ushållningssällskapets förslag är iden- tiskt med lantbruksnämndens.

De synpunkter som framförs i Övriga av länsstyrelsen inhämtade yttranden återspeg- las i huvudsak i länsstyrelsens förslag till distriktsindelning.

Utredningens synpunkter och förslag

Utredningens preliminära förslag upptar sammanlagt åtta veterinärtjänster, fördelade på tre distrikt, medan länsstyrelsen för sin del önskar ha tio veterinärer i enmansdist-

B 2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Västernorrlands län oo ___—% Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs.

areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svm 1966 1969 1975 1980 %—

Härnösand 107 000 5 175 3 000 58 20 288 2 278 2 603 1 992 1 609 1 413 (264) (457)

Kramfors 169 500 10 425 5 650 54 23 709 4 927 5 812 4 683 3 619 3 142 (603) (945)

Matfors 120 300 5 625 3 625 64 27 429 2 047 2 530 1 930 1 535 1 337 (360) (398)

Ramsele 378 800 4 150 2 250 54 34 351 1 752 2 141 1 583 1 061 830 (333) (527)

Sollefteå 406 300 8 600 5 575 65 22 (522) ååå) 3 948 3 179 2 362 2 051

4

Sundsvall 80 600 6 875 3 550 52 23 445 2 542 3 128 2 498 1 885 1 579 (325) (431)

Timrå 198 600 6 200 2 225 36 30 444 2 382 2 877 2 039 1 467 1 069 (385) (512)

Ånge 309 100 4 925 3 325 68 21 385 1 429 1 928 1 544 1 048 872 (341) (359)

Örnsköldsvik 642 200 19 100 9 100 48 30 1 355 9 948 11 508 9 194 6 332 5 054 (1 251) (2 211)

___—___—

36 475 28 642 20 918 17 347

___—______________

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västernorrlands län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Örnsköldsvik 642 200 11 508 9 194 6 332 5 054 2 ggäggådmk Ramsele Sollefteå Sollefteå Kramfors Kramfors 1 061 600 14 504 11 437 8 651 7 436 3+1 extra Härnösand Härnösand Ramsele (extra)

Matfors Sundsvall Sundsvall Timrå 708 600 10 463 8 011 5 935 4 857 2 Fränsta Ånge

Summa 2 412 400 36 475 28 642 20 918 17 347

rikt. Länsstyrelsen har vidare i sitt förslag i stor utsträckning gått från både kommun- blocks- och nuvarande kommungränser och i stället i viss utsträckning anslutit distrikts- gränserna till församlingsgränser. Även om de speciella förhållanden som råder i ett län av förevarande typ kan göra det svårt att helt ansluta distrikten till kommunblocks— gränser, anser utredningen att det bör vara möjligt att genomföra en indelning som mera ansluter sig till de principer som utredningen i övrigt tillämpat. Med utgångs- punkt i dessa har utredningen indelat länet inklusive Fjällsjö kommun i fem distrikt med sammanlagt nio veterinärer, varav en extra.

Vissa av distrikten i länets inland kom- mer visserligen mycket snart att få ett svagt underlag men med hänsyn till avstån- den synes det ofrånkomligt att tills vidare stationera veterinärer även i de mera peri- fera delarna av länet. Vad kusttraktema beträffar må erinras om att i dessa finns kommuner av sådan storlek, att särskilda hygientjänster —- utöver vad nu finns -— inom en nära framtid torde bli erforderliga. Genom att föreslå distrikt med mer än en veterinär erhålls enligt utredningens mening

Sum ma antal vet. 7 + 1 extra

en flexibel organisation, vilket är särskilt viktigt i ett län av denna karaktär.

Beträffande de närmare detaljerna i ut- redningens förslag — som i stora delar an- knyter till gällande kommunblocksindelning —— torde få hänvisas till tabeller.

Utredningen föreslår alltså att Västernorr- lands län skall delas in i fem veterinär— distrikt med sammanlagt nio veterinärer, åtta ordinarie och en extra.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västernorrlands län 3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal

nedanst. kommuner för distr. ___—_— __ Antal vet. Stationerings- m. m. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Sundsvall Njurunda Matfors Indals och Lidens 233 780 5 813 4 512 3 408 2 825 1 Sundsvall församlingar i Indals-Lidens kommun

Ånge Borgsjö Haverö

T?.rP 397150 3012 2311 1691 1423 1 Fränsta Stode Holms församling i Indals-Lidens kommun

Härnösand Hässjö 184 663 4 241 3 180 2 444 2 022 1 Härnösand Timrå

Ullånger

Nordingrå 79 500 3 589 2 890 2 235 1 940 1 Skog Noraström

Kramfors Ytterlännäs Bjärtrå 90 030 2 223 1 793 1 384 1 202 1 Nyland Styrnäs församling i Boteå kommun

Sollefteå Långsele Helgum

Resele Överlännäs, Boteå och Sånga försam- lingar i Boteå kommun

238 090 3 210 2 597 1 920 1 668 1 Sollefteå

Junsele Ådals-Liden Ramsele Fjällsjö

Örnsköldsvik Grundsunda Själevad Nätra

547 027 2 879 2 165 1 503 1 213 1 Ramsele

183 170 6 193 4 838 3 408 2 719 1 Örnsköldsvik

Trehömingsjö Björna 159 020 2 556 2 154 1 407 2 123 1 Trehömingsjö Gideå '

Anundsjö 299 970 2 759 2 202 1 518 1 212 1 Bredbyn

Summa 2412400 36475 28642 20918 17347

Summa antal vet. 10

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västernorrlands län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade Distrikt omfattande landareal Jämförelsetal jämförelsetal

nedanst. kommuner för distr. ___—_" ___—_— Antal vet. Stationerings- m. m. ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

1. Ramsele distrikt

Ramsele

Fjällsjö

samt Ådals-Lidens och Junsele för— 547 027 2 879 2 165 1 503 1 213 1 Ramsele samlingari Sollefteå kommun

! 2. Örnsköldsviks

distrikt Örnsköldsvik _ .. . Bredbyn Ömskoldsvrk 642 200 11 508 9 194 6 332 5 054 2+1 extra Trehömingsjö (extra)

3. Sollefteå distrikt Sollefteå kommun utom Ådals-Lidens och Junsele för— samlingar samt Boteå, Överlännäs och Sånga försam- lingar i Boteå kommun

238 070 3 210 2 597 1 920 1 668 1 Sollefteå

4. Härnösands distrikt Bjärtrå Kramfors Noraström Nordingrå Ullånger Ytterlännäs Härnösand Härnösand samt Styrnäs 344 470 9 817 7 738 5 943 5 076 2 Skog församling i Boteå kommun och Tynderö, Hässjö och Ljustorps försam- lingar i Timrå kommun

5. Sundsvalls distrikt Indals-Liden

Sundsvall Sundsvall Ånge 640 633 9 061 6 948 5 220 4 336 2 Fränsta samt Timrå kommun utom Tynderö, Hässjö och Ljustorps församlingar

Summa 2412400 36475 28642 20918 17347

Summa antal vet. 8+1 extra

7.9.23 Jämtlands län

Detta län består numera av 25 kommuner. Antalet kommunblock är åtta.

Åkerarealen utgjorde 1966 sammanlagt 51650 ha. Härav beräknas 23150 ha (45 %) vara långsiktigt bestående och 14675 (28 %) marginell. Antalet brukningsenhe- ter uppgick nämnda år till 6 904 och vän- tas 1980 utgöra 2 300. Antalet kor var 1966 sammanlagt 26 300 och beräknas till 1980 sjunka till 14400. Samtidigt som antalet besättningar under denna tid minskar från 4622 till 1637, stiger antalet kor per be- sättning från 5,5 till 8,8.

I länet finns tolv veterinärdistrikt. Jäm- förelsetalen för dessa var 1966 lägst 750 (Hede) och högst 6 541 (Östersund).

]. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Jämtlands län (antal: 12)

Jämförelsetal Landareal _—

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Bräcke 227 423 1 913 1 464 Föllinge 322 249 1 359 1 071 Hammerdal 245 808 3 772 2 579 Hede 509 144 973 750 Månsåsen 205 468 3 531 3 208 Mörsil 672 132 3 080 2 405 Offerdal 242 396 3 930 3 277 Ragunda 332 727 2 811 2 048 Strömsund 668 940 2 165 I 397 Sveg 683 359 1 159 930 Svenstavik 442 652 3 979 3 387 Östersund 214 317 7 906 6 541 Summa 36 578 29 057

Veterinärväsendeutredningen har prelimi- närt delat in länet i tre distrikt med sam- manlagt sju veterinärer, varav en extra.

Yttrandena

Beträffande de principer som enligt utred- ningens mening skall ligga till grund för den framtida distriktsindelningen anför länssty- relsen bl. a. följande.

Vid organisationens utformning måste hänsyn tas till föreliggande förhållanden inom olika delar av landet. Vid beräkning- en av distriktsveterinärernas arbetsvolym in-

om Jämtlands län bör bl. a. renskötselns be- hov av veterinär service beaktas. Man får inte heller glömma den stora betydelse hun- den har inom länets glesbygder framför allt i samband med räddningstjänst, jakt och renskötsel. När det gäller distriktsveterinä- rernas verksamhet på det livsmedelshygie- niska området, erinrar länsstyrelsen om att antalet turisthotell och pensionat i länet är högt och att veterinär medverkan vid kon- trollen av dessa anläggningar är betydelse- full. Länsstyrelsen hoppas vidare, att di- striktsveterinärerna även i framtiden skall ha möjligheter att åtaga sig veterinära upp— drag vid sidan av tjänsten inom bl.a. kött- kontrollen och seminverksamheten. Den sist- nämnda uppgiften är betydelsefull framför allt inom glesbygdema i länets ytterom- råden, som inte betjänas inom ramen för seminföreningens allmänna verksamhet (Svegs- och Strömsundsdistrikten).

Enligt länsstyrelsen har utredningen inte tillräckligt beaktat de för länet betungande reseavstånden. För länets vidkommande kan det röra sig om avstånd upp till 20 mil enkelresa. Även om djurägarna kompense- ras för resekostnaderna, måste ändock den veterinära servicen bli lidande på ett sådant system. Länsstyrelsen kan ej heller dela ut- redningens grundsyn att den veterinära »ser- vicenivån» inom Norrlands inland måste sät- tas lägre än inom övriga delar av landet. Målet bör i stället vara att söka få till stånd" en så långt möjligt är likvärdig servicenivå inom landets olika delar. Animalieproduk-- tionen är för många glesbygdskommuner av utomordentligt stor betydelse och utgör för befolkningen ett nödvändigt komplement till andra näringsgrenar. En försämrad service- nivå kan få den effekten, att driftiga och an— svarskännande jordbrukare inte vågar satsa på kreatursskötsel och att i och för sig fullt bärkraftiga jordbruk därför kommer att läg- gas ned i en takt och omfattning som inte är önskvärd.

Länsstyrelsen framhåller, att de av utred- ningen åberopade jämförelsetalen inte är helt rättvisande. Samtidigt med att antalet kor går ned, ökar i regel den relativa an- delen av andra djur, särskilt ungnöt och får,

duu—m ...-_;g. -_._r-__-_.__.

ur.-

i ?

2. Uppgifter beträffande kommunblocken [ Jämtlands län

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade

Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

Bräcke 344 400 3 250 1 025 32 45 339 1 478 308 1 848 1 385 927 675 (292) (348) (183)

Hammarstrand 254 000 3 425 1 750 51 26 280 1 490 201 1 790 1 551 1 024 856 (258) (323) (154)

Järpen 746 300 4 950 1 950 39 31 347 2 723 275 3 098 2 400 1 848 1 569 (310) (445) (144)

Krokom 620 300 10 950 5 675 52 23 742 5 414 926 6 249 5 274 4 206 3 682 (603) (854) (284)

Lit 296 000 6 725 3 475 52 25 481 3 198 530 3 732 3 048 2 541 2 264 (400) (570) (270)

Strömsund 668 900 2 375 700 29 55 219 1 169 91 1 397 979 917 809 (205) (309) (73)

Sveg 1 177 600 2 650 0 0 55 303 1 364 134 1 680 1 190 751 530 (281) (394) (120)

Svenstavik 542 600 7 775 43 27 622 3 912 555 4 590 3 840 2 765 2 341 . (543) (785) (306)

Östersund 100 700 9 550 55 18 556 4 075 929 4 724 3 991 3 190 2 790 (422) (594) (253)

”___—___

29108 23 658 18169 15 516

Hammerdal

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Jämtlands län

3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total landareal Jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommunblock ha 1966 1969

Strömsund 828 400 3 021 2 396

Järpen

Krokom Östersund 2 202 100 19 817 16 232 Bräcke Hammarstrand

Svenstavik Sveg 1 720 200 6 270 5 030 Summa 4 750 700 29 108 23 658

som inte ingår i jämförelsetalen. Framför allt inom glesbygdema, där förutsättningar- na för en lönsam mjölkproduktion försäm- rats mest, övergår man i stället till ungdjurs- uppfödning samt får- och getskötsel. De två sistnämnda djurslagen har visat en markant uppgång under senare år.

Länsstyrelsen föreslår den distriktsindel- ning, som framgår av tabeller. Förslaget, som följer kommungränserna per den 1 januari 1974, upptar sammanlagt tio tjäns- ter.

Utöver de föreslagna distriktsveterinär- tjänstema måste enligt länsstyrelsen för länet finnas tillgängliga regionvikarier, avsedda för semestervikariat m. fl. uppgifter.

Länsstyrelsens förslag har avgetts i sam- råd med länets lantbruksnämnd, som biträtt detsamma. Ärendet har även föredragits in- för länets planeringsråd.

Länsveterinären har upprättat ett eget för- slag till distriktsindelning, som upptar sam- manlagt tio tjänster, varav tre extra men där indelningen inte anknutits till kommun- blocken.

Länsveterinären har inhämtat dels di- striktsveterinärernas synpunkter på utred- ningens förslag till distriktsindelning, dels vissa uppgifter rörande arbetsbelastningen

Beräknade jämförelsetal

1980

Antal vet.

1975 inom distr. orter

2 023 1 794 1 Strömsund Östersund ) (2+1 extra 12630 10851 4+l extra Järpen Hammarstrand 3 516 2 871 1 Svenstavik 18 169 15 5 16

Summa antal vet. 6+1 extra

under år 1969 i nuvarande veterinärdistrikt inom länet. Länsstyrelsen har hört bl. a. hälsovårdsnämndema i länets samtliga kom- muner. De synpunkter som anförts i de in- hämtade yttrandena återges i sina huvuddrag i länsstyrelsens yttrande.

Utredningens synpunkter och förslag

För detta läns del har länsstyrelsen före- slagit ytterligare tre veterinärer utöver av utredningen preliminärt föreslagna sju. Mo- tiven har härvid främst varit de stora av- stånden som skulle uppkomma inom de olika distrikten vid ett genomförande av ut- redningens förslag, insatser av hygienisk ka- raktär och renskötselns behov. Utredningen är medveten om angivna förhållanden men vill å andra sidan framhålla att det från många synpunkter sett måste framstå som mindre önskvärt att få distrikt, som ger ve- derbörande tjänsteinnehavare otillräckliga arbetsuppgifter, vilket enligt utredningens uppfattning skulle kunna bli fallet vid ett genomförande av länsstyrelsens förslag. Det är dock onekligen en mycket svår avväg- ningsfråga att bedöma vad som kan anses som en rimlig samhällsservice i förevarande avseenden i ett län som Jämtlands, där up- penbarligen olika meningar därom kan gö-

Stationerings-

3. Förslag till ny veterinärdistriktsz'ndelning för Jämtlands län

3: 2 Länsstyrelsens förslag

Beräknade

Total landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

Sveg 1 177 600 1 680 1 190 751 530 1 Sveg Svenstavik 542 600 4 590 3 840 2 765 2 341 1 Svenstavik Järpen 758 745 3 491 2 758 2113 1801 1 Järpen Krokom 620 300 6 249 5 274 4 206 3 682 1 J ämtlands-Änge Strömsund 1 063 233 4 165 3 218 2 590 2 237 2 Strömsund Hammarstrand 254 000 1 790 1 551 1 024 856 1 Hammarstrand ; Bräcke 344 400 1 848 1 385 927 675 1 Bräcke Östersund 224 772 6 439 5 264 4 360 3 837 2 Östersund Summa 4 985 650 30 252 24 480 18 736 15 959

ra sig gällande. Utredningen är medveten om detta.

Vid ett förnyat övervägande av behovet av veterinärer i länet har utredningen till att börja med, i enlighet med de principiella riktlinjer som varit vägledande vid utar- betandet av de slutliga förslagen, placerat samtliga veterinärer på skilda stationerings- orter. Redan härigenom uppnås en bättre täckning av länet med mindre reseavstånd som följd. Dessutom har utredningen ansett sig kunna föreslå att antalet veterinärer ökas med en till sammanlagt åtta. Vidare må pekas på att utredningen i motsats till vad länsstyrelsen gjort — låtit Fjällsjö kom- mun i Västernorrlands län som tillhör Strömsunds kommunblock alltjämt tillhöra distrikt i nämnda län för att få en mera lämplig indelning. Härigenom ges utrymme för endast en veterinär i resten av Ström- sunds kommunblock. Utredningen vill ock- så framhålla att behovet av veterinär service till rennäringen — förutom av de av utred- ningen föreslagna distriktsveterinärerna bör tillgodoses via konsulentavdelningen vid statens veterinärmedicinska anstalt. Erinras må sålunda att utredningen i annat sam- manhang föreslår att en tjänst för en djur- slagsspecialist för rennäringens behov skall

Summa antal vet. 10

inrättas med placering vid lantbruksnämnden i Jämtlands län. Härigenom får rennäringen enligt utredningens mening en bättre hjälp än genom en ökning av distriktsveterinär- kåren. Under de delar av året då distrikts- veterinärer i detta län liksom i andra län med renskötsel det oaktat behöver tas 1 an- språk för mera intensiva insatser för ren- näringen främst i samband med renslakten, bör extra veterinär eller vikarie vid behov kunna förordnas å aktuella distriktsveteri- närtjänster. Bl. a. bör de av utredningen föreslagna regionvikarierna anlitas i detta sammanhang. Såvitt utredningen kan be- döma, kommer ett accepterande av utred- ningens förslag att ge utrymme för alla de insatser varom länsstyrelsen talat. Dessutom är att förvänta att kommunernas egna möj— ligheter till åtgärder inom t. ex. livsmedels- hygienen torde komma att avsevärt förbätt- ras under de närmaste åren.

Beträffande de närmare detaljerna i för- slaget — som med nämnt undantag följer kommunblocksindelningen för länet — hän- visas till tabeller.

Utredningen föreslår sålunda att Jämt- lands län delas in i fyra veterinärdistrikt med sammanlagt åtta veterinärer, sex ordinarie och två extra.

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Jämtlands län

3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total landareal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommuner ha

1. Strömsunds distrikt

Frostviken Hammerdal Ström

828 400

2. Östersunds distrikt Alsen Föllinge Offerdal Rödön Hallen Kall Mörsil Undersåker Åre Östersund

1 603 800

3. Hammarstrands distrikt Bräcke Kälarne Revsund Fors Ragunda Stugun

598 400

4. Svenstaviks distrikt

Berg Hede Hogdal Lillhärdal Sveg Tännäs

1 720 200

Summa 4 750 800

Jämförelsetal

1966

3 021

16 179

3 638

6 270

29 108

1 969

2 396

13 296

2 936

5 030

23 658

Beräknade jämförelsetal Antal vet. 1975 1980

2 023 1 794 1

10679 9 320 3

1951 1531 1+1extra

3 516 2 871 1+1 extra

18169 15516

inom distr.

Stationerings- orter

Strömsund

Östersund J ämtlands-Än ge Mörsil

Hammarstrand Bräcke (extra)

Svenstavik Sveg (extra)

Summa antal vet. 6 + 2 extra

7.9.24 Västerbottens län

Länet består av sammanlagt 23 kommuner. Kommunblockens antal är tolv.

Åkerarealen utgjorde vid 1966 års jord- bruksräkning 103 875 ha, varav 62425 ha (60 %) anges som långsiktigt bestående. Den marginella åkern beräknas utgöra 19 925 ha (19 %). Antalet brukningsenheter väntas under tiden 1966—1980 minska från 12 948 till 4 600. 1966 var antalet kor 48 900, för- delade på 9 578 besättningar, vilket mot- svarar 5,0 kor per besättning. Motsvarande tal för 1980 anges till respektive 25 400, 2 867 och 8,9.

Länet är indelat i 16 veterinärdistrikt, vil- kas jämförelsetal 1966 uppgick till lägst 1 059 (Åsele) och högst 6 681 (Umeå).

1. Nuvarande veterinärdistriktsindelning i Västerbottens län (antal: 16)

Jämförelsetal Landareal _—

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Bjurholm 179 081 3 152 2 605 Burträsk 185 840 5 990 4 672 Byske 133 279 5 199 4 286 Dorotea 376 101 1 805 1 250 Lycksele 512 485 2 258 1 423 Lövånger 80 720 5 268 4 247 Nordmaling 153 045 4 565 3 625 Norsjö 344 125 3 381 2 217 Nysätra (Ånäset) 127 630 7 724 6 203 Skellefteå 126 536 7 707 4 327 Storuman 1 497 839 3 225 2 465 Umeå 172 929 8 845 6 681 Vilhelmina 811 041 2 502 1 764 Vindeln 294 637 4 133 3 250 Vännäs 55 118 4 143 3 501 Åsele 431 514 1 547 1 059 Summa 71 444 53 575

Enligt veterinärväsendeutredningens pre- liminära förslag skall länet delas in i fyra distrikt med sammanlagt, 13 veterinärer, var- av fem extra. '

Yttrandena

Länsstyrelsen framhåller bl. a. att veterinär- väsendet utgör endast en liten del av statens service till medborgarna. En sänkning av

veterinärväsendets kapacitet i Norrlands in- land jämfört med övriga områden kan där- för i sig själv endast ha en marginell in- verkan på försörjningsbetingelserna i Norr- lands inland. Emellertid kan detta resone- mang med i huvudsak lika stort berättigan- de föras för varje servicesektor för sig. Den sammanlagda effekten av den offentliga ser- vicens raskt fortgående rationalisering blir en mycket betydande kvalitetsdifferentiering beträffande offentlig service mellan Norr- lands inland och övriga delar av landet. Detta står i uppenbar motsats till statsmak- ternas uttalade avsikt att medborgarna i alla delar av landet skall tillförsäkras en tillfreds- ställande serviceförsörjning.

Länsstyrelsen kan ej heller dela utred- ningens ståndpunkt att kommunblocksindel- ningen bör utgöra grund för distriktsindel- ningen och att stationeringsorten för veteri- nären bör bli centralorten inom distriktet. De bästa jordbruksbygderna ligger inte om- kring eller i närheten av ett kommunblocks- centrum. Stationeringsorterna bör väljas så att de ligger centralt med avseende på krea— turbeståndets geografiska fördelning. Mo- dern datateknik bör möjliggöra att de sta- tistiska uppgifter som inlevereras från vete- rinärväsendet är kommunblocksanpassade.

Länsstyrelsen föreslår den distriktsindel- ning som framgår av tabeller.

Länsstyrelsens förslag -— som upptar 14 tjänster, varav fyra extra är i huvudsak identiskt med vad länsveterinären föreslagit.

Länsveterinären framhåller bl. a. att an- talet rapporterade veterinärbehandlingar per jämförelsetal väsentligt ökat. Som exempel på detta förhållande redovisar länsveterinä— ren antalet fall av kalvningslamhet hos ko inom Västerbottens län enligt följande.

Antal kor År Antal fall inom länet 1951 1 67 1 87 000 1968 2 247 40 000

Länsveterinären presenterar vidare en be- räkning av kostnad och tidsåtgång för be- handling av kalvningslamhet.

Avstånd

Resekostnad Arvode

Tidsåtgång

Resor (60 km/tim.) 20 min.

Behandling 30 » Reservtid 10 » 1 tim. 1 tim. 40 min.

3 mil 5 mil

21'—

. 35' _— 28: 60

332 30

49: 60 68: 80 60 min. 100 min. 30 » 30 » 10 » 10 »

2 tim. 20 min.

Länsveterinären anför att antalet behand- lade djur inom länet år 1968 jämfört med 1958 års antal har ökat med cirka 10 % från 30 000 till 33 000, medan antalet djur- enheter samtidigt har minskat från cirka 82 500 till cirka 46 200. Antalet tjurar, tjur— kalvar och stutar, ej inräknade i jämförel- setalen, har däremot ökat från cirka 2 300 till 12 500. Om behandlingsfrekvensen per djurenhet i länet efter några år kommer upp till 1966Vårs medeltal för landet eller kanske till och med, närmar sig Skåneför- hållanden, torde det inte vara möjligt för en veterinär att sköta det av utredningen ane givna normdistriktet (4 OOO—5 000 enheter per distrikt) under Norrlandsförhållanden. Från ett aktuellt mellanbygdsdistrikt redo- visas en arbetstid av 50 tim/veckan för att behandla 1300 sjukdomsfall årligen. Jäm— förelsetalet för distriktet är cirka 2000.

. Lantbruksnämnden anser det lämpligt att distriktsindelningen ansluter sig till A-re- gionindelningen i länet enligt följande.

Distrikt Tjänster ord. extra

1) Umeå . 1 Umeå. 1 Umeå 1 Robertsfors 1 Vindeln 1 Vännäs 1 Nordmaling

2) Skellefteå 1 Skellefteå 1 Skellefteå

1 Burträsk 1 Norsjö 1 Lövånger ' 3) Lycksele 1 Vilhelmina 1 Lycksele

1. Storuman

9 5

Förste konsulenten vid lappväsendet i länet anför, att vid utformningen av den fram- tida veterinära organisationen måste det va- ra av vikt att beakta rennäringens ökande behov av veterinära insatser. Inom länet kontrollslaktas numera drygt 10000 renar årligen. För några år sedan omfattade slak- ten endast cirka 6 000 djur. Den rationali- sering av rennäringen som pågår har som målsättning att bl. a. erhålla en förbättrad kontroll över djuren. Detta kan uppnås ge— nom en kombination av en utbyggnad av tekniska anläggningar och ett intensifierat arbete med djuren innebärande bl. &. be— kämpning av rensjukdomar.

-De synpunkter och förslag som fram- förts i övriga av länsstyrelsen inhämtade yttranden tillgodoses i huvudsak i länssty- relsens förslag till distriktsindelning.

Utredningens synpunkter och förslag

Västerbottens län kännetecknas av ett be- tydande jordbruk i länets östra delar, me— dan övriga delar av länet har ett i stort sett endast marginellt jordbruk. Liksom i övriga Norrlandslän måste särskild hänsyn tas till de stora avstånden som blir en följd härav. Redan i utredningens preliminära förslag ha- de dessa förhållanden beaktats. Utredningen är nu beredd att något öka bemanningen, d. v. 5. från 13 till 14 veterinärer eller sam— ma antal som länsstyrelsen föreslagit. Ut- redningen har även förståelse för att man i ett län av denna karaktär delvis måste frångå kommunblocksindelningen. Utred- ningen kan också ansluta sig till den av länsstyrelsen tillämpade regionindelmngen. Utredningen anser för sin del lämpligt att vissa av de av länsstyrelsen föreslagna di-

% l i l ; % % %

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Västerbottens län .

________________——____—_—_—_————————

Procent åker Antal vid jordbruks- Beräknade

Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks- Långs. areal räkn. best. mar- Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor Svin 1966 1969 1975 1980

__________________..____—.—_——_————_-————

Lycksele 563 600 3 400 350 10 46 249 1 619 210 1 889 1 376 680 440 (247) (483) (188) Nordmaling 124 100 5 600 3 750 67 22 295 2 824 377 3 157 2 611 2 029 1 781 , . , (286) (592) (205) Norsjö 339 000 3 450 0 41 202 1 660 255 1 888 1 352 591 280 (190) (501) (170) Robertsfors 129 800 11 300 . 75 13 342 5 434 4 273 6 203 5 098 4 460 4 187 ' (339) (836) (410) Skellefteå 683 800 37 575 1 449 15 659 7 541 17 862 14 341 11 921 10756 (1 381) (2 822) (1452) Sorsele 749 400 1 750 142 911 209 1 074 872 293 120 (142) (317) (126) Storuman 748 500 2 325 26 109 1 273 93 1 391 1 116 447 205 (108) (1411) (56) Umeå 231700 16 900 12 513 6 672 3 786 7 564 6 159 5 324 4 969 (475) (1 153) (532) Vilhelmina 812 000 3 050 6 4 31 178 1 566 203 1 764 1 392 556 277 (177) (498) (169) Vindeln 264 800 5 350 42 26 222 2 556 563 2 834 2 352 1 469 1 053 (220) (556) (299) Vännäs 184 400 10 350 68 23 442 4 995 2 028 5 640 4 625 3 672 3 244 (426) (926) (461) - Åsele 711 800 2 825 18. .. 41 191 1 490 407 1 722 1 367 - 668 433 (186) (483) (254)

_____________—_______.__________——————-—————-——

52 988 42 661 32110 27 745

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västerbottens län 3': 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

Total landareal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommunblock ha

Nordmaling Vännäs Vindeln

Skellefteå Norsjö

573 300

1 022 800

Umeå Robertsfors 361 500 Lycksele Vilhelmina Åsele Storuman Sorsele

3 585 300

Summa 5 542 900

Jämförelsetal 1966 1969 11 631 9 588 19 750 15 693 13 767 11 257 7 840 6 123 52 988 42 661

Beräknade jämförelsetal 1975 1980 7 170 6 078 12 512 11 036 9 784 9 156 2 644 1 475 32 110 27 745

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västerbottens län

3: 2 Länsstyrelsens förslag

Total landareal Distrikt omfattande för distr. nedanst. kommunblock ha

Nordmaling Vännäs Vindeln

573 300

Umeå Robertsfors 361 500

Skellefteå Norsjö ] 022 800 Lycksele Vilhelmina Åsele Storuman Sorsele

3 585 300

Summa 5 542 900

Jämförelsetal 1966 1969 11 631 9 588 13 767 11 257 19 750 15 693 7 840 6 123 52 988 42 661

Beräknade jämförelsetal 1975 1980 7 170 6 078 9 784 9 156 12 512 11 036 2 644 1 475 32 110 27 745

Antal vet. inom distr.

3 +2 extra

.

2+1 extra

1 + 2 extra

Summa antal vet. 8+5 extra

Stationerings- orter

Vännäs Nordmaling Skellefteå

(2+1 extra) % Burträsk

Norsjö (extra) ] Umeå (2) Robertsfors (extra)

Lycksele Vilhelmina (extra) Storuman (ext . .

Antal vet. Stationerings- inom distr. orter Vännäsby 2+1 extra Nordmaling . Vindeln (extra) , Umeå ' 2+ 1 extra (1 +1 extra) Ånäset Skellefteå(2) Burträsk 4+1 extra Lövånger Norsjö (extra) Vilhelmina 2+1 extra Storuman Lycksele (extra) Summa antal V vet. 1044 extra SOU 1971 : 3

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Västerbottens län 3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. Antal vet. Stationerings- nedanst. kommuner ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter

1. Vilhelmina distrikt

Dorotea Fredrika Åsele Vilhelmina Lycksele 3 585 300 7 840 6 123 2 644 1 475 1+2 extra Storuman (extra) Sorsele Lycksele (extra) Storuman Vilhelmina 2. Skellefteå distrikt Skellefteå Skellefteå Malå 785 920 12 065 9 186 7 383 6 409 1+2 extra Byske (extra) Norsjö Norsjö (extra) 3. Burträsks distrikt Burträsk 183 232 4 672 3 796 3 118 2 813 ] Burträsk -4. Umeå distrikt Lövånger Bygdeå Nysätra Umeå Holmsund (1 + 1 extra) Holmön 415 148 16 780 13 968 11 795 10 970 3+1 extra Ånäset Hörnefors Lövånger Sävar Umeå 5. Vännäs distrikt Bjurholm Vännäs Vännäs - . 0 0 Nordmaling 573 300 11631 9 588 7 17 6 78 2+1 extra äggläåa) Vindeln

Summa 5 542 900 52 988 42 661 32 110 27 745

_________________________—-————————

Summa antal vet. 8+6 extra ____________________________————-

strikten delas upp på skilda distrikt, så att länet kommer att omfatta fem distrikt mot av länsstyrelsen föreslagna fyra. Genom att inte stationera mer än en veterinär på samma plats kan utredningen på så sätt vidare öka antalet platser med veterinär från länssty- relsens 12 till 13. Härigenom kommer rese- avstånden i de egentliga jordbruksbygderna att kunna förkortas. Vad länsstyrelsens syn— punkter i övrigt angår torde som kommen— tar till dessa få åberopas utredningens all- männa motivering. Beträffande behovet av arbetskraft för rennäringen må erinras om

vad som anförts under avsnittet om Jämt— lands län.

I fråga om detaljerna i utredningens för- slag torde få hänvisas till tabeller. Utred- ningen vill nänma att tveksamhet rått huru- vida en ordinarie distriktsveterinär bör pla- ceras i Ånäset eller Robertsfors; utred- ningen har slutligt stannat för att föreslå den förstnämnda orten som stationeringsort.

Utredningen föreslår alltså, att Västerbot- tens län delas in i fem veterinärdistrikt med sammanlagt 14 veterinärer, åtta ordinarie och sex extra.

7.9.25 Norrbottens län

Detta län är indelat i 14 kommuner. Kom- munblocksindelningen är numera helt ge- nomförd.

Vid jordbruksräkningen 1966 utgjorde åkerarealen 56 500 ha. Härav beräknas 30 700 (54 %) vara långsiktigt bestående och 14 525 ha (26 %) marginell. Antalet bruk- ningsenheter var nämnda år 7 413 och an- tas 1980 utgöra 1 900. Under samma tids— period beräknas antalet kor minska från 24700 till 12 000 samtidigt som antalet be- sättningar kommer att sjunka från 4620 till 1 156, vilket innebär att antalet kor per besättning stiger från 5,2 till 10,4.

Länet är indelat i tolv veterinärdistrikt, vilkas jämförelsetal 1966 uppgick till mellan 209 (Jokkmokk) och 4 729 (Boden).

1. Nuvarande veterinärdistriktsina'elning i Norrbottens län (antal: 12)

Jämförelsetal Landareal

Veterinärdistrikt ha 1961 1966 Arvidsjaur 1 865 191 2 513 1 326 Boden 338 892 6 522 4 729 Gällivare ] 599 582 1 342 683 Haparanda 241 922 4 705 3 525 Jokkmokk 1 814 364 506 209 Kalix 171 720 3 403 2 287 Kiruna (Vittangi) ] 944 700 610 547 Pajala 873 438 3 649 2 828 Piteå 298 123 6 201 4 370 Råneå 261 093 4 775 3 440 Älvsbyn 181 069 1 557 1 129 Överkalix

(Brännan) 277 900 1 325 959 Summa 37 108 26 032

Enligt veterinärväsendeutredningens pre— liminära förslag skall länet delas in i tre veterinärdistrikt med sammanlagt åtta vete- rinärer, sex ordinarie och två extra.

Yttrandena

Länsstyrelsen anser det tveksamt huruvida utredningens uppdrag bör uppfattas såsom en isolerad och från andra utredningar m. m. avgränsad organisationsundersökning. Sam- hällets institutionella service omfattande även veterinärdistriktsorganisationen

kommer att ingå som ett led i den social- politiska undersökning som anförtrotts läns- styrelsen inom ramen för länsprogram 1970. Resultatet av denna undersökning kommer att föreläggas länsstyrelsens planeringsråd för bedömning i slutet av 1970. I avbidan härpå föranleder veterinärväsendeutredning- ens organisationsförslag följande preliminä- ra ställningstagande från länsstyrelsens sida.

Gällande distriktsorganisation bör bibe- hållas i stort sett oförändrad under över- skådlig tid. Endast smärre jämkningar ter sig försvarbara i dagens läge. Sålunda har länsstyrelsen intet väsentligt att erinra mot att Jokkmokks och Råneå veterinärdistrikt i en framtid utgår ur organisationen. Di- striktsveterinären i det sistnämnda distrik- tet bör lämpligen förflyttas till Gammelstad vid Luleå. Distriktsveterinärtjänsten i Över- kalix distrikt torde vidare med fördel kun- na omvandlas till en extra befattning som vid behov kan dras in. I övrigt bör de tio återstående tjänsterna självfallet vara or— dinarie.

Lantbruksnämnden har utsänt utredning— ens preliminära förslag för yttrande till läns- veterinären, lappväsendet, jordbrukets or— ganisationer och samtliga berörda kommu- ner. Den kritik som framkommit i yttran- dena mot utredningens förslag anses vara tämligen entydig och kan sammanfattas en- ligt följande.

Avståndsfaktorn och behovet av veteri- när medverkan i seminverksamhet, juverhäl- sokontroll och förebyggande djurhälsovård samt vid slakt och övrig livsmedelskontroll har inte beaktats tillräckligt. Möjlighet att ordna rimlig och fungerande jourtjänst för veterinärerna kommer att saknas. Veteri— närernas medverkan i hälsovårdsnämndemas arbete kan inte heller tillgodoses på ett till- fredsställande sätt vad avser inlandet. Vi- dare kan i detta behovet av veterinär för rennäringen, hundar och övriga djur utan- för den traditionella animalieproduktionen inte tillgodoses. Utredningen anses i fråga om länets inland uppenbarligen ha utgått ifrån att samma veterinärservice inte är möj- lig och ej heller bör eftersträvas som då det gäller mera djurtäta områden.

Lantbruksnämnden har för sin del ingen direkt erinran mot utredningens preliminära förslag vad avser de djurtätare områdena i kustlandet och mellersta Tornedalen. För inlandet skulle däremot förslagets genomfö- rande innebära, att veterinärservicen prak- tiskt taget upphörde. Lantbruksnämnden har därför bedömt det som ett minimikrav att de föreslagna åtta veterinärerna utökas till tio, varav en stationeras i Arvidsjaur och en i Kiruna. Den traditionella animalieproduk- tionen har visserligen en begränsad omfatt- ning i de båda områdena, men den är å andra sidan utspridd på så stor yta att ve- terinärbchovet inte på ett rimligt sätt kan tillgodoses från de tilltänkta stationerings— orterna i Gällivare och Älvsbyn. Inom de aktuella områdena förekommer en bety- dande renskötsel och i samma mån som denna kommer att rationaliseras kan man förutse ökat behov av veterinärernas med- verkan i den rena djurhälsovården och ock— så i de planeringsuppgifter som kräver ve- terinär sakkunskap. Vidare utgör övervak— ning och kontroll av renslakt en betydande arbetsuppgift. Import av renar förekommer nu över Karesuando och en liknande im- port kan förutses i anslutning till den pla— nerade mellanriksvägen, som kommer att beröra Arvidsjaurs veterinärdistrikt. Till des- sa arbetsuppgifter kommer hälsovårdsnämn- demas och samhällenas stora behov av ve- terinär service. Lantbruksnämnden har viss förståelse för utredningens uppfattning att inom Norrlands inland och vissa skogsbyg- der servicenivån måste sättas lägre än i djurtäta områden men nivån bör dock inte sättas så lågt att en meningsfylld service blir omöjlig.

Lantbruksnämndens förslag till distrikts- indelning framgår av tabeller, där detta re- dovisas i stället för länsstyrelsens som är mera allmänt hållet. I beredningen av ären- det hos lantbruksnämnden har länsveterinä- ren deltagit.

Utredningens synpunkter och förslag

I Norrbottens län finns i dag tolv distrikts- veterinärer, för vilka arbetsunderlaget i vissa

fall är mycket svagt. Även om detta givet- vis till väsentlig del är beroende av länets struktur, synes den nuvarande organisatio- nen väl stor. Detta har fått till följd att ut- redningens preliminära förslag endast upp- tar åtta tjänster. Länsstyrelsen har i sitt ytt- rande i ärendet uttalat sig för en i stort sett bibehållen organisation, medan lantbruks- nämnden i länet föreslår att tio tjänster, varav två extra, skall finnas.

Utredningen vill efter att ånyo ingående ha övervägt den föreliggande frågan helt allmänt framhålla att det är utomordent- ligt svårt att för detta län upprätta en vete- rinär organisation som tillgodoser i olika av- seenden acceptabla krav. Att såsom läns- styrelsen ifrågasatt bibehålla den nuvarande organisationen praktiskt taget intakt synes dock knappast möjligt. De synpunkter och förslag lantbruksnämnden fört fram synes utredningen i stort sett realistiska och sär— skilt gäller detta beträffande kustlandet. Vad angår inlandet kan konstateras att vilken rimlig organisation som än föreslås måste avstånden nödvändigtvis bli stora. Här som i andra liknande fall måste kraven på ser- vice därför anpassas till det utrymme de organisatoriska förutsättningarna skapar.

Lantbruksnämndens förslag innebär bl. a. att en extra distriktsveterinärtjänst skall fin- nas i Kiruna. De arbetsuppgifter som avses ankomma på innehavaren av denna tjänst synes dock utredningen i första hand vara av den karaktär att de bör utföras på annat sätt än genom en statligt anställd distrikts- veterinär. Göromålen synes nämligen till största delen vara av livsmedelshygienisk och annan omgivningshygienisk art. Tjänsten kan inte motiveras av animalieproduktionens behov. Utredningen anser sig därför inte kunna tillstyrka att denna tjänst tas upp i den statliga organisationen.

Vad gäller rennäringens behov av veteri- när service i länet är utredningen medveten om att detta kan komma att öka. Liksom i övriga län där rennäring bedrivs bör detta behov vid toppbelastning, t. ex. under ren- slakten, fyllas genom att organisationen till- fälligt förstärks. Att dimensionera denna på sådant sätt att den utan arbetskraftstillskott

2. Uppgifter beträffande kommunblocken i Norrbottens län

___—__M— Procent åker Antal vid jordbruks— Beräknade Åker ha bedömd såsom räkningen 1966 Jämförelsetal jämförelsetal

Land- Jordbruks— Långs. areal räkn. best. mar-

Namn ha 1966 åker 1980 best. ginell Hästar Kor 1966 1969 1975 1980

Arjeplog 1 294 500 475 0 0 21 29 27 6 306 223 38 (29) (104) Arvidsjaur 570 800 1 675 9 51 93 923 1 020 690 139 (93) (234) Boden 431 800 8 425 27 415 2 706 3 204 2 430 2 067 (373) (477) Gällivare 1 599 600 1 350 63 73 609 683 491 85 (73) (213) Haparanda 91 900 3 875 19 155 1 911 2 068 1 759 (150) (264) Jokkmokk 1 814 400 675 37 45 161 209 131 (44) (61) Kalix 180 300 5 125 33 205 2 076 2 287 1 761 (202) (388) Kiruna 1 944 700 975 51 43 504 547 431 74 (43) (161) Luleå 178 600 12 025 17 598 4 344 4 965 3 812 3 363 (554) (747) Pajala 789 700 3 450 21 167 1 967 2 137 1 573 905 (164) (558) Piteå 309 100 9 725 22 363 3 898 4 370 3 784 2 849 (354) (616) Älvsbyn 171 200 2 825 33 122 979 1 129 951 593 (119) (204) Överkalix 277 800 2 275 68 888 959 732 383 (67) (229) Övertorneå 236 700 3 625 219 1 928 2 150 1 724 1 301 1 179 (217) (364)

26 034 20 492 14 546 13 037

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Norrbottens län 3: 1 Veterinärväsendeutredningens preliminära förslag

j_ ? Total Beräknade _, landareal Jämförelsetal jämförelsetal , Distrikt omfattande för distr. _— _— Antal vet. Stationerings- ' nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter : Gällivare Pal?!” Kalix Kalix Ha aranda Haparanda 5 120 700 10 831 8 471 5 452 4 467 2+2 extra P 'pl ( xt ) Övertorneå Gajia e (ran a) Överkalix a lvare e r Kiruna Jokkmokk Luleå 2 424 800 8 378 6 373 5 475 5 281 2 Boden Boden Piteå å Älvsbyn Pite Arvidsjaur 2 345 600 6 825 5 648 3 619 3 289 2 Älvsbyn Arjeplog Summa 9 891 100 26 034 20 492 14 546 13 037 Summa antal vet. 6+2 extra 3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Norrbottens län 3: 2 Lantbruksnämndens förslag Total Beräknade landa real Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. ___—— ___—_— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommunblock ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter Gällivare Gällivare Kiruna 3 544 300 1 230 922 159 46 1+1 extra Kiruna (extra) Pajala Övertorneå Pajala Haparanda 1 576 400 9 601 7 549 5 293 4 421 3 Haparanda Kalix Kalix Överkalix Luleå Boden (2) eller 610 400 8 169 6 242 5 430 5 267 2 Boden Boden .. Lulea Piteå Piteå Älvsbyn 480 300 5 499 4 735 3 442 3 180 1+1 extra Älvsbyn (extra) Arvidsjaur Arjeplog 3 679 700 1 535 1 044 222 123 1 Arvidsjaur Jokkmokk

Summa 9 891 100 26 034 20 492 14 546 13 037

Summa antal vet. 8 + 2 extra

3. Förslag till ny veterinärdistriktsindelning för Norrbottens län

3: 3 Veterinärväsendeutredningens definitiva förslag

Summa antal vet. 7 + 2 extra

Total Beräknade landareal Jämförelsetal jämförelsetal Distrikt omfattande för distr. _— Antal vet. Stationerings- nedanst. kommuner ha 1966 1969 1975 1980 inom distr. orter l. Gällivare distrikt i gällwafe 3 544 300 1 230 922 159 46 1 Gällivare lruna

2. Haparanda distrikt Haparanda Kalix Haparanda Pajala 1 576 400 9 601 7 549 5 293 4 421 2+ 1 extra Kalix Överkalix Pajala (extra) Övertorneå 3. Arvidsjaurs distrikt Arjeplog * Arvidsjaur 3 679 700 1 535 1 044 222 123 1 Arvidsjaur Jokkmokk 4. Bodens distrikt Boden Boden Luleå 610 400 8 169 6 242 5 430 5 267 2 Råneå 5. Piteå distrikt | Piteå Piteå Älvsbyn 480 300 5 499 4 735 3 442 3 180 l+1 extra Älvsbyn (extra) |

Summa 9 891 100 26 034 20 492 14 546 13 037 !

!

under alla tider på året kan tillgodose upp- kommande krav från rennäringen synes nämligen inte ekonomiskt försvarbart. En sådan organisation skulle nämligen inne- bära en överkapacitet under vissa tider. Det djurunderlag (hästar-kor-svin) som redovisas för de av utredningen upptagna distrikten där rennäringens krav är särskilt aktuella är f. ö. så svagt, att vederbörande tjänsteinne- havare måste kunna sätta till en väsentlig del av sin arbetstid enbart för denna näring. I övrigt hänvisas i fråga om arbetskraft för rennäringens behov till vad som anförts un- der avsnittet om Jämtlands län.

Med nyss angivet undantag accepterar utredningen lantbruksnämndens förslag, vil— ket innebär att nio tjänster skall finnas i länet eller en mer än utredningen prelimi- närt föreslagit. Utredningen anser också att

innehavarna av tjänsterna skall stationeras på skilda orter, varigenom reseavstånden i vissa fall kan förkortas. Utredningen vill tillägga att utredningen förutsätter att det med hänsyn till animalieproduktionens för- ändringar i länet kan bli aktuellt att snart ompröva behovet av vissa tjänster. —- I fråga om stationeringsort för en av veteri- närerna i Bodens distrikt har utredningen tvekat mellan Luleå och Råneå men slut- ligt stannat för den senare orten.

Utredningens förslag till distriktsindelning ansluter sig helt till kommunblocksindel- ningen för länet, som f.ö. numera är ge- nomförd.

Utredningen föreslår alltså att Norrbot- tens län skall delas in i fem veterinärdi— strikt med sammanlagt nio veterinärer, sju ordinarie och två extra.

7. 10 Sammanfattning av förslaget till ny l'eterinärdistriktsindelning

7.10.l Allmänt

Utredningens definitiva förslag till ny vete- rinärdistriktsindelning innebär att landet de— las in i 110 veterinärdistrikt. I efterföljande tabeller har ställts samman vissa uppgifter rörande de föreslagna distrikten. Uppgifter- na avser dels ytstorlek, dels jämförelsetal per distrikt respektive veterinär, varvid di- strikten delas upp på tre olika grupper en— ligt tabell 7: 1.

Tabell 7: 1. Antal distrikt och tjänster

Antal tjänster Antal di- ext- to- strikt ord. rt1 ra talt

A. Distrikt med flerveterinär- station 19 5 8 10 68

B. Distrikt utan flerveterinär- station (inklu- derar ej vissa under C. an- givna län) 59 81 —— 26 107

C. Distrikt inom S, W, X, Y, Z, AC och BD län 32 48 — 17 65

Summa 110 187 10 43 240

* rt : rekryteringstjänst

Tabellerna upptar inte veterinärhögsko- lans praktikområde, för vilket Uppsala kom- munblock avses. Utredningen föreslår alltså att veterinärdistriktsorganisationen skall om- fatta sammanlagt 240 tjänster.

7. 10.2 Ytstorlek

16 av 19 distrikt med flerveterinärstation (grupp A) har en ytstorlek mindre än 200000 ha. I åtta distrikt inom denna grupp föreslås att en av tjänsterna placeras till ort utanför stationen, och detta gäller

bl. a. i samtliga de tre fall då distriktets yt- storlek överstiger 200000 ha (tabell 7: 2).

Tabell 7:2. A. Distrikt med flerveterinär- station: Ytstorlek

Antal distrikt med följande antal ve- terinärer Antal ___—distrikt

Ytstorlek i ha 4+1 rt 3+1 rt 3 totalt — 50 000 1 1 50 001—100 000 2 5 7 100 001—150 000 1 2 2 5 150 001—200 000 2 1 3 200 001—250 000 1 1 250 001—300 000 — 300 001—350 000 1 1 350 001—400 000 — 400 001—450 000 -— 450 001—500 000 — 500 001—550 000 1 1 Summa 1 9 9 19

Inom grupp B har 45 av 59 distrikt en ytstorlek om högst 200000 ha. Nio av distrikten inom denna grupp har en yt- storlek mellan 200 001—300 000 ha och fem mellan 300 001—400 000 ha. 24 di- strikt inom grupp B föreslås bli enmansdi- strikt. I övriga 35 distrikt föreslås två eller fler tjänster som i regel är placerade på skilda stationeringsorter (tabell 7: 3).

Inom grupp C har endast två distrikt en ytstorlek om högst 200 000 ha. 16 av dist- rikten har en ytstorlek mellan 200 001— 600 000 ha, sju mellan 600 001—900 000 och ytterligare sju mellan 1000 001— 4 000 000 ha. Endast nio av 32 distrikt in- om grupp C föreslås bli enmansdistrikt. Två eller fler tjänster inom övriga 23 distrikt föreslås i huvudsak placerade på skilda sta- tioneringsorter (tabell 7: 4).

7.10.3 Jämförelsetal per distrikt

Räknat på grundval av 1969 års uppgifter får huvudparten eller 15 av de föreslagna 19 distrikten inom grupp A ett jämförelsetal mellan '15 001—25 000 per distrikt. År 1975 och 1980 beräknas åtta respektive nio dist-

Tabell 7.'3 B. Distrikt utan flerveterinärstation: Ytstorlek (inkluderar ej S, W, X, Y, Z, AC och BD län)

Antal distrikt med följande antal veterinärer S:a

Ytstorlek i ha 3+1 extra 2+1 extra 2

50 000 50 001—100 000 100 001—150 000 150 001—200 000 200 001—250 000 250 001—300 000 1 300 001—350 000 350 001—400 000

Hun—LAN—

Summa 1 1 1 9

Tabell 7:4 C. Distrikt inom S, W, X, Y, Z,

Antal distrikt med följande antal veterinärer

Ytstorlek i ha 3+1 extra 3

100 001— 200 000 200 001— 300 000 1 300 001— 400 000 400 001— 500 000 1 500 001—- 600 000 1 600 001— 700 000 1 700 001— 800 000 800 001— 900 000 1 900 001—1 000 000 1 000 001—2 000 000 1 1 2 000 001—3 000 000 3 000 001—4 000 000

Summa 1 1 5

rikt få ett jämförelsetal mellan 10 001— 15 000 samt tio respektive nio distrikt mel— lan 15 001—25 000 per distrikt (tabell 7: 5).

Av de 59 distrikten inom grupp B har en- ligt 1969 års uppgifter elva distrikt ett jäm- förelsetal om högst 5 000, 31 distrikt mel- lan 5 001—10000 och 16 distrikt mellan 10 001—15 000 enheter. År 1975 och 1980 beräknas 19 respektive 25 distrikt få ett jämförelsetal mindre än 5 000 samt 32 re- spektive 30 distrikt ett jämförelsetal mellan 5 001—10 000 enheter (tabell 7: 6).

Av de 32 distrikten inom grupp C får en- ligt 1969 års uppgifter elva distrikt ett jäm- förelsetal om högst 5 000 och 18 distrikt ett jämförelsetal mellan 5 001—10000. År

2+1 extra 2

1+1 extra 1 distrikt

2 2 2 16 6 17 1 10 2

AC och BD län: Ytstorlek

Antal distrikt

1+2 extra I+ 1 extra 1 totalt 2 2 1 1 2 5 2 2 4 2 3 1 2 4 2 3 1 1 2 1 2 1 1 4 1 2 3 7 2 7 9 32

1975 och 1980 beräknas 16 respektive 22 distrikt få ett jämförelsetal om högst 5 000 och 14 respektive nio distrikt ett jämförelse- tal mellan 5 001—10 000 enheter (tabell 7: 7).

7.10.4 Jämförelsetal per veterinär

För de 19 distrikten inom grupp A, som alltså är distrikten med flerveterinärstation, föreslås totalt 68 veterinärtjänster. Räknat efter 1969 års uppgifter har samtliga dessa tjänster ett jämförelsetal om lägst 4 001 per veterinär. 21 veterinärer får ett jämförelse- tal mellan 4 001—5 000, 34 veterinärer mel-

Tabell 7: 5. A. Distrikt med flerveterinärstation: Jämförelsetal per veterinär Antal veterinärer med följande jämförelsetal per veterinär

1969 1975 1980 Jämförelse- Antal distrikt ___—"'""—

tal per __— 3 000— 4001— 5001— 6001— 3000— 4001— 5001— 6001— 3000— 4001— 5001— 6001— distrikt 1969 1975 1980 4 000 5 000 6 000 7 000 4 000 5 000 6 000 7 000 4 000 5 000 6 000 7 000

9 24 4 24 20 3 20 3

oo v—l

N

v—i 0!an OOO?

GN

O O O O N

35 000 1 5 Summa 19 19 19 — 21 34 13 44 24 —— 4 44 20 _

% 31,0 50,0 19,0 ——- 65,0 35,0 6,0 65,0 29,0 ——

Tabell 7: 6. B. Distrikt utan flerveterinärstation: Jämförelsetal per veterinär (inkluderar ej S, W, X, Y, Z, AC och BD län)

Antal veterinärer med följande jämförelsetal per veterinär

1969 1975 1980

Jämförelse- Antal distrikt tal per _ distrikt 1969 1975 1980

000 L "IOO 9 000 9 —100 S 000 S —100 17 000 V —IOO € 000 E "100 Z 000 Z —000 I 000 L "*100 9 000 9 —100 S 000 S —100 17 000 'V "100 € —000 Z —000 I 000 !. *IOO 9 000 9 —I00 S 000 S —100 17 000 ? ""100 € 000 E —I00 Z 000 Z —000 I

—5000 11 19 25 3 8 1 10 8 1 13 5 001—

10 000 31 32 30 10 001——

15 000 16 8 4 10 21 11 22 3 10 3 15 001— 20 000 1 3

(X

00 N _ m

23

v—l x—l Q' a!

34 15 3 21 38 5 1

Summa 59 59 59 _— 3 25 52 23 4 -—— 12 66 26 3 -— 1 34 56 15 1 % — 3,0 23,0 49,0 21,0 4,0 — 11,0 62,0 24,0 3,0 — 1,0 32,0 52,0

14,0 1,0 —

.=un-_._-/'- . . _ .... _. - __. ., . . .. ___t_______-__..__A...__.__.______—____2._..__._

lan 5 001—6 000 och 13 veterinärer mellan

6001—7 000. År 1975 beräknas 44 av 000 9 ifrågavarande 68 veterinärtjänster få ett jäm- *IOO S i | förelsetal mellan 4001—5 000 och 24 ett 000 S jämförelsetal mellan 5 001—6 000 per vete- —100 7 | | rinär. År 1980 beräknas fyra få ett jämfö- 0001, q relsetal mellan 3 OOO—4 000, 44 mellan —100 € "' "" *” ”* 4 001—5 000 och 20 mellan 5 001—6 000 000 E 0 per veterinär (tabell 7: 5 och 7: 8). —100 Z : _q xx & ==: Inom grupp B (59 distrikt) föreslås totalt 107 veterinärtjänster. Enligt 1969 års upp- _?gg? = m 8 ;; gifter skall 28 av dessa få ett jämförelsetal 0 om högst 4000. 52 mellan 4001—5 000 2 0001 a, & S: och 27 större än 5 000 per veterinär. År _ _ 1975 beräknas tolv av ifrågavarande 107 0009 veterinärtjänster få ett jämförelsetal mellan —100 S | | 2 001—3 000, 66 mellan 3 001—4 000, 26 000 5 0 mellan 4 001—5 000 och endast tre mellan —10017 "' "' "" 5001—6 000 enheter per veterinär. Mot- _ svarande beräkning avseende år 1980 visar ”& _?882 N on to rx % att 34 veterinärer får ett jämförelsetal mel- & lan 2 001—3 000, 56 veterinärer mellan E &; _000 E (0 (D (2 & år 3 001—4 000 och 15 veterinärer mellan 5 "g 100 Z N m © 4 001—5 000 enheter per veterinär (tabeller ; & _?83% 00 m __ S— 7: 6 och 7:9). ;; *— "' "” Inom grupp G (32 distrikt) föreslås totalt å å & h h 3 65 veterinärtjänster. Räknat efter 1969 års 10 Ej "' 0001— " uppgifter skall sex av dessa tjänster ha ett 2 TB. jämförelsetal om högst 2 000, 19 mellan H % 000 9 '". 2 001—3 000, 34 mellan 3 001—4 000 och =E 5— ”00 5 H " " fem mellan 4 001—5 000 per veterinär. År å % 000 ; C; 1975 beräknas 18 av ifrågavarande 65 _: % "100 17 N m '" 00 tjänster få ett jämförelsetal om högst 2 000, 8 "_; 000 ,, q 39 mellan 2 001—3 000 och sju mellan 0 g —100 e " 2 " & 9. 3001—4000 enheter per veterinär. Ned- (i 5 0005 o gången i jämförelsetal per veterinär inom N_ % —[0()z *” 2 & få; i grupp C upptagna län markeras ytterli- >* 5 0002 o gare genom motsvarande beräkningar avse- >€ E —IOOI "* "" ”6 ende år 1980. 29 veterinärer eller 45 % 3” % % _a av samtliga 65 beräknas få ett jämförelsetal _ ( 3 0001— _ ... _? om högst 2000, 30 eller 46 % ett jämfö- ””E % relsetal mellan 2 001—3 000 och endast sex 2 ; 9. ä & _ = & eller 9 % ett jämförelsetal mellan 3 001— ': å m 4000 enheter per veterinär (tabeller 7: 7 %. ;5' E 2 E N & och 7: 10). å % % __ 2 m = O &! 7.10.5 Sammanfattande synpunkter : g g . . . .. .. =: % 5 i 8 __L 0 v-It o (5 De statistiska uppglfter som nu lämnats ro- 3 tg g, 5 i 88 %% rande innebörden av utredningens förslag 54 35% | ung & & SOU 1971: 3 241

Tabell 7: 8. A. Distrikt med flerveterinärstation: Ändringar i jämförelsetal per veterinär

%-andel veterinärer med följande jämförelsetal per veterinär

3 001— 4 001-_ 5 001—— 4 000 5 000 6 000 1969 31,0 50.0 1975 65,0 35,0 1980 6,0 65,0 29,0

6 001— 7 000 Totalt

19,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 7: 9. B. Distrikt utan flerveterinärstation: Ändringar i jämförelsetal per veterinär (inkluderar ej S, W, X, Y, Z, AC och BD län)

%-andel veterinärer med följande jämförelsetal per veterinär

1001— 2 001— 3 001— 4 001— 5 001—

År 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 1969 3,0 23,0 49,0 21,0 1975 11,0 62,0 24,0 3,0 1980 1,0 32,0 52,0 14,0 1,0

Tabell 7:10. C. Distrikt inom S, W, X, Y, Z, AC och BD län: Ändringar i jämförelse- tal per veterinär

6 001 7 000 Totalt

4,0 100,0 100.0 100,0

%-andel veterinärer med följande jämförelsetal per veterinär

1001— 2 001— 3 001— År -—1 000 2 000 3 000 4 000 1969 1,5 8,0 29.0 52,0 1975 11,0 17,0 60,0 11,0 1980 14,0 31,0 46,0 9,0

till ny veterinärdistriktsindelning visar, att de riktlinjer rörande distriktens storlek som utredningen av olika skäl funnit rimliga i många fall inte kunnat tillgodoses. I stället har ett antal distrikt, främst till följd av av- ståndsfaktorns betydelse, blivit mindre i vad avser antalet djurenheter än vad som i och för sig kan anses önskvärt. Särskilt gäller detta naturligtvis i de nordligaste delarna av riket och speciellt då i Norrlands inland, där det fortfarande inte kunnat undvikas att man

4 001— 5 001— 5 000 6 000 Totalt 8,0 1.5 100,0 1,0 100,0

100,0

får distrikt som till sin ytstorlek är allt för stora samtidigt som de ofta ger ett svagt ar- betsunderlag. Men detta är tyvärr ofrån- komligt, om inte vissa delar av landet skall lämnas utan veterinär service från samhäl— lets sida. Erinras må f. 6. om att utredningen om stöd till jordbruket i norra Sverige räk- nat med att antalet kor 1980 blir lägre än vad de prognoser som veterinärväsendeut- redningen utnyttjat ger vid handen.

Vad nu anförts innebär dock att organi-

sationen i de delar av landet som innefattas i förslaget om särskilt stöd till det norr- ländska jordbruket utformats så att utrym- me kommer att finnas för de veterinära in- satser som kan bli påkallade vid ett genom- förande av det framlagda förslaget. Även om de föreslagna åtgärderna kan komma att i berörda trakter innebära en uppbroms- ning i takten när det gäller minskningen av djurunderlaget, kan dock en fortsatt minsk- ning av detta förutses i praktiskt taget alla delar av landet. Erinras må i sammanhang- et om att utredningen utgår från att den nya distriktsindelningen skall vara genom- förd fullt ut först den 30 juni 1977. Med hänsyn härtill och till vad nyss nämnts kom- mer det att över huvud finnas ett bety- dande utrymme för den ytterligare utveck- ling av olika veterinärmedicinska aktivite- ter som veterinärmedicinens framsteg, änd- rade produktionsförhållanden m.m. kräver för att olika avnämares önskemål skall kun- na tillgodoses. Distriktens utformning är också i flertalet fall sådan att en väsentlig insats kommer att kunna göras även för sällskapsdjuren.

Det bör också beaktas att utredningens förslag innebär en betydande utjämning av arbetsbördan mellan olika distrikt, något som såväl djurägarna som distriktsveterinärerna själva bör vara tillfreds med. Samtidigt som arbetskraften härigenom kan tillvaratas på ett mera rationellt sätt, har organisationen blivit differentierad både med hänsyn till animalieproduktionens inriktning och till oli- ka berättigade veterinära önskemål. Inom ramen för den avsedda organisationen kom— mer sålunda olika intressen ifråga om tjänstgöringsförhållanden att kunna tillgodo- ses samtidigt som utrymme ges för en an- passning av distriktsveterinärernas tjänstgö- ring till förhållandena på arbetsmarknaden i övrigt i våra dagar. Särskilt innebär inrät- tandet av veterinärstationer en nyhet som, därom är utredningen övertygad, i varje fall på längre sikt kommer att hälsas med stor tillfredsställelse av berörda parter. De un- dersökningar utredningen utfört visar att skäl kan tala för att sådana stationer borde inrättas i större utsträckning än vad som

slutligt föreslagits. Av olika skäl har utred- ningen dock såsom tidigare nämnts ansett att erfarenheterna av den nya organisations- formen något bör avvaktas, innan man går vidare på den inslagna vägen. Men på flera håll i landet där veterinärstationer nu ej fö- reslås finns utan tvekan förutsättningar för att organisera ytterligare veterinärstationer.

7.11 Behovet av regionvikarier

Utredningen har i det föregående föreslagit att särskilda tjänster som regionvikarier skall inrättas. I detta sammanhang skall behovet m. m. av sådana tjänster närmare motiveras. Efter övervägande av olika på frågan inverkande faktorer anser utredningen att landet bör delas in i fem geografiskt sam- manhängande regioner, varje region omfat— tande ett visst antal län, inom vilka sålunda skall finnas inrättade tjänster som regionvi- karier. Enligt utredningens mening synes följande indelning lämplig, nämligen

1. Kopparbergs, Västernorrlands, Jämt- lands, Västerbottens och Norrbottens län (48);

2. Göteborgs och Bohus, Värmlands, Öre- bro, Älvsborgs och Skaraborgs län (55);

3. Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Västmanlands och Gävle- borgs län (37);

4. Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län (49);

5. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län (51).

Talen inom parentes anger det antal dist- riktsveterinärtjänster som enligt utredning- ens förslag skall finnas inom respektive re- gion. »

Som ovan berörts motsvarade behovet av vikarier under budgetåret 1967/ 68 nära 67 årsarbetskrafter. Utredningen anser att i avvaktan på närmare erfarenheter sam- manlagt 30 tjänster för regionvikarier bör inrättas. Enligt utredningens mening bör tjänsterna fördelas så att region 1. och 2. får sju tjänster vardera, region 3. fem, re-

gion 4. sex och region 5. fem tjänster. Detta innebär att behovet av vikarier inte kom- mer att uteslutande kunna tillgodoses genom dessa regionvikarier utan även i fortsättning- en måste också andra vikarier tas i anspråk och särskilt gäller detta för korta vikariat. Som förut nämnts anser utredningen näm- ligen att regionvikarierna i princip inte bör utnyttjas för vikariat som omfattar kortare period än i regel 15 dagar. Erinras må att 57 % av Vikariaten under budgetåret 1967/ 68 låg inom intervallet 11—20 dagar. Un- der nämnda budgetår innehades omkring 75 % av antalet vikariat — och i dagar räknat troligen än större andel -— av veteri- närer som inte hade annan tjänst. Detta måste innebära att några svårigheter att be- reda innehavama av de 30 tjänsterna kon- tinuerlig tjänstgöring inte föreligger. Detta innebär också —— såsom redan nämnts — att tillgång alltjämt kommer att finnas till vikariat för andra än regionvikarier. Detta är nödvändigt för att kunna bereda blivan- de distriktsveterinärer erforderliga praktiska erfarenheter.

Bl. a. för att förkorta reseavstånden bör vikarierna stationeras på skilda platser inom respektive region. Utredningen har i detta avseende upprättat nedanstående förslag, nämligen

l. Boden 2, Umeå 2, Östersund 1, Härnö-

sand l, Borlänge 1; Dingle 1, Kil 1, Vänersborg 2, Marie- stad 2, Örebro 1;

3. Stockholm 2, Nyköping 1, Västerås 1, Sandviken 1;

4. Linköping 2, Jönköping 1, Växjö 1, Kal- mar 2;

5. Kristianstad 2, Lund 1, Halmstad 2. Ex.)

Talen efter respektive ort anger antalet tjänster såsom regionvikarie på angiven plats.

7.12 Genomförandet av ny veterinärdist- riktsindelning

Utredningens förslag till ny distriktsindel- ning innebär inte endast att distriktens om-

fattning förändras utan också att ett stort an- tal omkring 100 —- stationeringsorter för distriktsveterinärer drages in och att ett mindre antal — omkring 15 kommer till. Allt detta påverkar givetvis i olika av- seenden främst de nuvarande distriktsvete- rinärernas förhållanden. Detta ålägger sta- ten som arbetsgivare ett särskilt ansvar för att i möjligaste mån underlätta omställning- en för den berörda personalen. Utredning- en skall i det följande redovisa sin prin- cipiella syn på de frågor som aktualiseras i samband härmed.

Utredningen räknar med att detta be- tänkande skall kunna remissbehandlas i så- dan tid att principförslag i ämnet skall kun- na föreläggas senast 1972 års vårriksdag och att Kungl Maj:t därefter fastställer den nya distriktsindelningen att gälla fr.o.m. den 1 juli 1972. Det är givet att denna inte kah genomföras på en gång utan att en viss övergångstid blir nödvändig. Denna bör in- te göras för kort och inte heller för lång. En alltför långt utdragen omställningspro- cess kan nämligen innebära en försvagning av organisationen även på längre sikt med negativa konsekvenser som följd inte minst för den berörda personalen.

Alla ordinarie — och givetvis även extra distriktsveterinärer är förflyttningsskyl- diga. Enligt utredningens mening bör dock denna skyldighet aktualiseras med försiktig- het. Omplacering innebär sålunda ofta stora omställningsproblem för vederbörande och dennes familj. Men det bör också beaktas att mot bakgrund av utvecklingen inom vis- sa nuvarande veterinärdistrikt en omplace- ring kan innebära övergång till en mera me- ningsfull sysselsättning. Som allmän regel bör dock enligt utredningens mening gälla att de ordinarie tjänsteinnehavare som vid tidpunkten för ikraftträdandet av en ny distriktsveterinärorganisation endast har fem år kvar till uppnåendet av pensionerings- periodens nedre gräns inte skall behöva flyt- ta annat än frivilligt. Enligt uppgifter från veterinärstyrelsen uppgår denna grupp un- der i det föregående angivna förutsättningar till omkring 40. Övre gränsen uppnås av högst 30 av dessa. Vidare må i samman-

hanget erinras om att Kungl. Maj:t beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1969 ledigblivande distriktsveterinärtjänster inte får återbesät— tas med ordinarie innehavare. Antalet tjäns- ter som till följd härav endast tillsatts på förordnande (motsv.) kan per den 1 juli 1972 beräknas uppgå till mellan 40 och 50. Innehavama av dessa förordnanden har vid tillträdandet av dessa varit medvetna om att tjänsten kan komma att dragas in eller förändras. Med hänsyn till vad nu anförts finns det anledning att räkna med att de fall då förflyttningsskyldigheten kan kom- ma att aktualiseras utan att Vederbörande på förhand varit medveten om denna even- tualitet måste bli relativt få under förutsätt- ning att omorganisationsperioden utsträcks att omfatta ovan angivna femårsperiod. Utredningen vill i detta sammanhang fram- hålla att om på stationeringsort där utred— ningen angivit att en extra distriktsveterinär bör vara placerad redan finns en ordinarie tjänstinnehavare denne vid övergången till ny organisation givetvis inte skall behöva un- derkasta sig förflyttningsskyldigheten en- bart på grund av att han innehar ordinarie tjänst. Överhuvudtaget bör gälla att det i ut— redningens förslag i första hand är statione- ringsorterna som är att betrakta som ordi- narie respektive extra. Härav följer att det inte bör vara uteslutet att under särskilda förutsättningar placera en ordinarie ve- terinär på en extra stationeringsort.

Svårigheten vid genomförandet av den nya distriktsindelningen ligger kanske främst däri att förändringar i ett distrikts omfatt- ning i regel aktualiserar ändringar även in— om andra distrikt i samma län. Det torde därför i regel bli nödvändigt att samtidigt ge- nomföra flera ändringar. Utredningen har övervägt att upprätta länsvisa planer för hur omorganisationen bör genomföras men har funnit att sådana planer i många fall —- ja, kanske i flertalet snabbt skulle bli inak- tuella till följd av att tjänsteinnehavarna flyt— tar till andra län eller att andra händelser in- träffar som omkullkastar planerna. Utred- ningen anser därför mest rationellt att ve- terinärstyrelsen helt allmänt inom ovan an- given tidsram får i uppdrag att genomföra

nyindelningen. Uppdraget kommer att bli mycket arbetskrävande och ställa stora an- språk på styrelsens kapacitet, varför extra arbetskraft kan bli behövlig. För att under- lätta styrelsens arbete —- uppgiften ligger utanför styrelsens ordinarie göromål —— och för att ge den berörda personalen tillfälle att utöva direkt inflytande på verksamheten anser utredningen lämpligt att till styrelsen knyts en rådgivande nämnd med vilken sty- relsen skall samråda vid genomförandet av nyindelningen.

Beträffande en sådan nämnds samman- sättning får utredningen anföra följande.

Nämnden bör inte göras för stor, om ar- betet skall kunna bedrivas snabbt och även eljest rationellt. Nämnden bör därför be- gränsas och synes lämpligen böra bestå av bl. a. en representant för Kungl. Maj:ts kansli och en för den berörda personalen. Nämnden bör tillsättas av Kungl. Maj:t, se— dan nämnda personal beretts tillfälle att föreslå egen företrädare. Ersättning till nämndens ledamöter bör utgå enligt kom- mittékungörelsen.

Nämndens arbete kan tänkas upplagt efter principiellt två olika linjer. Antingen kan nämnden få en enbart rådgivande funktion beträffande förslag som utarbetas inom ve- terinärstyrelsen eller också kan den få i upp- drag att själv lägga fram konkreta förslag. Ett val av något sådant alternativ torde vara en lämplighetsfråga som Kungl. Maj:t be- slutar i. Uppläggningen av arbetet torde bl. a. bli beroende av de personalresurser som för ändamålet kan disponeras inom veterinärsty- relsen eller på annat sätt.

Vilket av de här diskuterade eller even- tuellt andra alternativ som än väljs för nämndens arbete, bör beslutanderätten i des- sa ärenden förbehållas veterinärstyrelsen. För att möjliggöra en smidig övergång bör styrelsen av Kungl. Maj:t bemyndigas att övergångsvis besluta om provisoriska statio- neringsorter, andra distriktsgränser än dem som finns angivna i Kungl. Maj:ts beslut om nyindelningen, tillfällig förstärkning med förordnad extra distriktsveterinär och de öv- riga övergångsanordningar som kan bli nöd- vändiga. Som allmän regel bör dock gälla

att Kungl. Maj:ts beslut skall genomföras successivt och så snart som möjligt. Det skall vara helt genomfört till den 1 juli 1977.

Det ligger i sakens natur att den före- slagna nämnden skall arbeta i nära samver- kan med veterinärstyrelsen. Styrelsen och nämnden bör även samråda med statens om— placeringsnämnd som är centralt organ för handläggning av omplaceringsfrågor inom den civila statsförvaltningen.

Några andra direktiv än dem som inne- fattas i bcslutet om tidpunkten för omor- ganisationens genomförande bör knappast gälla för styrelsens och nämndens arbete. Detta bör bedrivas så praktiskt som möjligt och under hänsynstagande till personalens önskemål så långt förhållandena medger. Undantagsvis bör nämnden kunna föreslå förtidspensionering av någon tjänsteman men som regel bör gälla att en sådan åtgärd in- te innebär någon tillfredsställande lösning. Det må emellertid erinras att omkring 40 tjänstemän kommer att uppnå pensione— ringsperiodens nedre gräns före den 1 juli 1977. Antalet distriktsveterinärtjänster —— med bortseende från regionvikarierna — kommer att i förhållande till nuläget redu- ceras med 45. Det innebär att minskningen i antalet tjänster i stort sett motsvarar den naturliga avgången.

Den till styrelsen knutna nämnden bör också medverka till beredandet av syssel— sättning åt distriktsveterinärer inom andra områden än distriktsveterinärväsendet, om önskemål härom framförs. Enligt de direk- tiv som gäller för den statliga omplacerings— verksamheten ankommer dock det primära ansvaret för omplaceringar på veterinärsty- relsen som anställningsmyndighet.

Med omorganisationen av distriktsveteri- närväsendet följer inte enbart personella frågor utan även andra av rent organisato- risk karaktär. Utredningen tänker härmed främst på uppbyggnaden av veterinärstatio- nerna vilket nödvändigtvis måste ta viss tid. Utredningen har ovan föreslagit att en sär- skild nämnd skall inrättas som skall ha hand om utrustningsfrågor m.m. för dessa sta- tioner. Enligt utredningens mening synes det lämpligt att denna nämnd sätts till så

snart beslut föreligger om inrättande av vete- rinärstationer, så att nämnden redan från början kan ta aktiv del i utformandet av sta- tionerna och verksamheten vid dessa. Utred— ningen kommer såsom tidigare nämnts se- parat att lägga fram förslag till utbildning av biträdespersonal för veterinärstationerna.

En fråga som ofta aktualiseras i samband med diskussion av frågan om genomföran— det av en ny distriktsindelning är hur det skall bli med de bostäder m.m. som vissa kommuner uppfört för distriktsveterinärers räkning. Utredningen anser sig inte ha an- ledning att närmare gå in på frågan härom, då dessa bostäder tillkommit genom initia- tiv av vederbörande personalorganisation eller av kommunerna själva. I detta sam- manhang må också erinras om att flera tjänstinnehavare har egen fastighet på re- spektive stationeringsort. Att sådan ägs, hör till de faktorer som bör beaktas vid genom- förandet av omorganisationen.

Förut har angivits att många nuvarande stationeringsorter för veterinärer försvinner men att också vissa nya kommer till, då den nya organisationen genomförs. I detta sam- manhang bör därför också erinras om att detta innebär förändringar inte bara för vederbörande tjänstinnehavare utan också för ett stort antal djurägare. I vissa fall föl- jer att avståndet till distriktsveterinär blir mindre, i andra större. Det ligger i sakens natur att de djurägare som får längre väg till veterinär upplever detta som en för- sämring. Men sådana förändringar är ofrån- komliga, om man skall få en rationell or- ganisation, där kostnadsaspekten i stort mås— te beaktas. Det bör också hållas i minnet att utredningens olika undersökningar visar att kostnaderna för resor är betydligt mind- re än vad ersättningar till veterinärer utgör. Detta innebär att avnämarna av distrikts— veterinärernas tjänster skulle med hänsyn till vad utredningen förut anfört om kost- nadsansvaret för den veterinära servicen i varje fall på längre sikt kunna få vidkän- nas en än högre kostnad för ersättning till veterinär, om en sådan organisation utfor- mades att veterinärens kapacitet ej fullt ut kunde utnyttjas.

7.13 Tjänster som djurslagsspecialist

I sitt föregående betänkande om veterinär- medicinsk rådgivnings- och laboratorieverk- samhet behandlade utredningen, såvitt här är i fråga, konsulentavdelningen vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Utred- ningen diskuterade inriktningen av konsu- lentavdelningens arbete och fann att denna borde vara i huvudsak oförändrad. Rådgiv- ningsverksamheten bör _ i viss analogi med vad som gäller för konsulentavdelningen vid lantbrukshögskolan —— i första hand ha till syfte att vara en förbindelselänk mellan för- sök och forskning, å ena sidan, och landets tjiinsteveterinärer och övriga veterinärer, å andra sidan. Härvid bör det forsknings- och utredningsarbete bedrivas som krävs för rådgivnings— och upplysningsverksamheten. Den forskning som äger rum inom konsu- lentavdelningens ram bör med andra ord ta sikte på att lösa uppkommande praktiska problem och således vara direkt målinrik- tad.

Utredningen framhöll att såsom grund för rådgivningen ligger inte så sällan ett kva- lificerat utredningsarbete ute på fältet. Med hänsyn till bl. a. att behovet av sådant fält- arbete ökar föreslog utredningen att ytter- ligare tjänster skulle tillföras anstaltens kon- sulentavdelning. Innehavama av de nya tjänsterna bör emellertid stationeras ute i landet, där de inom respektive region skall tjänstgöra som specialister på vissa djurslag. Inom sitt respektive ämnesområde bör de ha i huvudsak fem arbetsuppgifter, nämli- gen sjukdomsutredningar, regional rådgiv- ning, insamling av uppgifter om sjukdoms- problem för central bearbetning, deltagan- de i centralt ledda undersökningar samt del- tagande i centralt ledda bekämpanden. Or— ganisationen bör byggas ut successivt. Till att börja med bör enligt utredningens me- ning inrättas fem tjänster för ändamålet.

Ifrågavarande förslag behandlades i prop 1969: 43 (JoU 12). Föredragande depar- tementschefen uttalade härvid, att förslaget hörde samman med frågan om distriktsve— terinärorganisationens framtida upplägg- ning. Med hänsyn därtill kunde han inte tillstyrka förslaget.

I anslutning till det i det föregående pre— senterade förslaget till ny distriktsveterinär- organisation vill utredningen erinra om be- hovet av ifrågavarande djurslagsspecialister. Med hänsyn till animalieproduktionens allt mer specialiserade inriktning föreligger en- ligt utredningens mening ett uttalat behov av ifrågavarande tjänster. Även om distrikts- veterinärkåren håller en hög standard, är det inte möjligt för denna att alltid kunna utföra sådana komplicerade utredningar m. m. som djurslagsspecialisterna är avsedda för. Ej heller finns alltid tidsmässigt utrym- me för sådana inom den nya organisatio- nens ram. Utredningen anser därför motive- rat att ifrågavarande tjänster nu kommer till som ett led i omorganisationen av dist- riktsveterinärväsendet och föreslår därför att förslaget nu slutligt prövas.

Utredningen vill i detta sammanhang an- mäla behov av ytterligare en djurslagsspecia- list, nämligen för rennäringens behov. 1964 års rennäringssakkunniga har i sitt betän- kande om rennäringen i Sverige (SOU 1968: 16) dragit upp riktlinjer för en strukturell förändring av näringen, innebärande bl.a. en sanering av hjordens könssammansätt— ning, en minskning av omloppstiden, en för— skjutning av slaktåldern mot kalv och ung- ren, ett aktivt avelsarbete mot bättre snabb- vuxenhet samt ett effektivare sjukdomsbe- kämpande.

Den skisserade utvecklingen av rennäring- en kommer otvivelaktigt att ställa stora krav på insatser även från veterinärt håll. I de yttranden som berörda länsstyrelser av- givit rörande utredningens preliminära för- slag till distriktsindelning har betydelsen här- av understrukits. Såsom utredningen förut framhållit, är det inte ekonomiskt försvar- bart att dimensionera distriktsorganisationen så att rennäringens behov av veterinär ar- betskraft kan tillgodoses under alla delar av året utan förstärkning utifrån. Utredningen har därför bl.a. räknat med att regionvi- karier skall kunna ersätta ordinarie distrikts- veterinärer under den tid dessa måste tagas mer intensivt i anspråk inom renskötseln och härvid främst för kontrollslakteriarbete. Som ' ett komplement till denna insats anser ut-

redningen också motiverat att utöver den nu befintliga konsulenttjänsten vid SVA en tjänst för en djurslagsspecialist inom rennäringen snarast inrättas. Denne som bör ha de uppgifter som i det föregående angivits för djurslagsspecialister i allmänhet bör tillhöra SVA men stationeras i ett län där renskötsel förekommer. Tjänsten bör vara gemensam för de delar av landet där sådan näring bedrivs. Lämpligt synes vara att denne djurslagsspecialist lokalmässigt får placering vid den föreslagna rennäringssek- tionen inom lantbruksnämnden i ett av ren- länen, förslagsvis Jämtland län.

7.14 Veterinärtaxan, m. m.

Veterinärtaxan består av två avdelningar, Avd. A Praktiktaxa och Avd. B Tjänste- taxa. Av dessa utgör praktiktaxan tillsam— mans med den fasta lön som utgår till dist- riktsveterinärerna grunden för den helt över- vägande delen av distriktsveterinärernas in- komster.

Den nu gällande taxan är inte uttryck för några företagsekonomiska överväganden utan dess främsta uppgift torde vara att jämte den fasta lönen ge vederbörande ve- terinär en skälig inkomstnivå samtidigt som den utgör ett penningmässigt uttryck för värdet av distriktsveterinärernas insatser i olika situationer. Erinras må att det vid för— statligandet av distriktsveterinärväsendet ut- talades att förhållandet mellan fast lön och praktikinkomster i ett normaldistrikt borde vara 50—50. Under senare år har f. ö. frå- gan om taxenivån sammankopplats med för- handlingarna om distriktsveterinäremas fas- ta löner. Det må i sammanhanget erinras om att som ett resultat av dessa förhand- lingar en Viss successiv förskjutning av in- komstbildningen åsyftas på så sätt att en större del än tidigare av den totala inkoms- ten avses utgå i form av praktikinkomster.

Utredningen anser sig särskilt böra er- inra om att utredningen tidigare i detta be- tänkande uttalat sig för att den veterinära servicen skall vara efterfrågeanpassad och att de olika avnämarna av distriktsveterinä-

rernas tjänster i princip skall bära de kost- nader som följer härmed. Denna stånd- punkt ansluter sig väl till de principer som i våra dagar eljest tillämpas för prissättning av tjänster som staten tillhandahåller. Detta innebär med andra ord att ersättningen för distriktsveterinärernas tjänster i princip bör grundas på ett företagsekonomiskt tänkande. I de beräkningar som skall ligga till grund för storleken av ersättningen bör ingå lön, sociala förmåner, lokalhyra, telefon, littera- tur, avskrivning av utrustning, viss för— brukningsmateriel m. m. En annan post att beakta är värdet av tjänstebrevsrätten. I kostnaderna bör vidare inräknas andel i ve— terinärstyrelsens kostnader av olika slag till den del de är att hänföra till distriktsveteri- närväsendet. Om i enlighet med utredning— ens förslag veterinärstationer inrättas, kom— mer till kostnader för biträdeshjälp, som även på lämpligt sätt bör beaktas. I anslut- ning till vad nu anförts må sålunda bl. a. erinras att genom tillkomsten av biträdes- personal vid veterinärstationerna en ratio- naliseringsvinst kommer att uppstå på så sätt att de vid stationen tjänstgörande veteri- närerna får ytterligare tid över för egentligt veterinärt arbete. Under förutsättning att av- löningssystemet för distriktsveterinärerna är utformat på motsvarande sätt som f. n., er— håller dessa därigenom möjligheter till öka- de praktikinkomster samtidigt som de torde kunna göra vidgade insatser för det allmän- na. Då biträdespersonalen enligt utredning- ens mening bör avlönas av staten, hör vad nu anförts uppmärksammas vid prövningen av dessa veterinärers inkomstförhållanden. Beaktas bör också de särskilda kostnader för veterinärerna som kan komma att följa med verksamheten vid en veterinärstation i jämförelse med den i ett enmansdistrikt. I detta sammanhang må också erinras om vad utredningen uttalat om distriktsveterinärer- nas skyldighet att behandla sällskapsdjur. Vilka konsekvenser ett bifall till detta utred— ningens förslag kan få i taxehänseende till- kommer det inte utredningen att gå in på; spörsmålet härom är en förhandlingsfråga.

Erinras må i anslutning till vad sålunda anförts att i andra sammanhang, t. ex. när

det gäller ersättning för tjänster från lant- bruksnämndernas sida, beslutats om en suc- cessiv anpassning av taxan till de verkliga kostnaderna. Enligt uttalande av 1967 års riksdag (prop 74, JoU 18) bör tjänster som lantbruksnämnd tillhandahåller på be- ställning och som rör jordbrukets och träd- gårdsnäringens rationalisering i princip be- talas så att ersättningen ger full kostnads— täckning. Riksdagen beslutade emellertid att sådan under en övergångstid inte skall krä— vas. Fr.o.m. budgetåret 1967/68 uppgick kostnadstäckningen till 60 %. Fr.o.m. den 1 juli 1970 har denna höjts till i genom- snitt 75 %. I anslutning till detta beslut har jordbruksutskottet (utl nr 1, p 3) på nytt erinrat om att riksdagen i olika samman- hang uttalat sig för att taxor och avgifter för statlig service ej utan särskilda skäl bör understiga självkostnaden.

Avnämarna av distriktsveterinärernas tjänster kan i stort sett fördelas på två kate— gorier, nämligen a. djurägare och därmed jämställda; b. offentliga myndigheter m. fl.

Omfattningen av de tjänster som görs åt djurägare är relativt lätt att mäta; sam— ma gäller beträffande de direkta tjänster som görs åt offentliga myndigheter m. fl. Det bör emellertid beaktas att i anslutning till eller som ett led i betjäningen av djurägare görs iakttagelser och rön, som kommer samhäl- let till godo men som inte är direkt mätbara på samma sätt som andra tjänster. Det gäl- ler t.ex. hygien- och djurskyddsövervak- ning men också den allmänna sjukdomskon- trollen. I insatserna åt de enskilda djurägar- na finns därför regelmässigt inslag som inte i första hand tillgodoser djurägamas intres- sen. Värdet av dessa insatser bör givetvis också beaktas vid avvägningen av taxenivån. Bl.a. med hänsyn härtill har utredningen i annat sammanhang utgått från att tjäns— terna åt myndigheterna m.fl., i den mån de inte är direkt mätbara, skall ersättas på så sätt att liksom hittills bör utgå en viss fast lön. Om inte annat överenskoms vid förhandlingar mellan vederbörande parter, bör den ersättning som djurägarna skall er— lägga på samma sätt såsom f.n. bygga på

en av Kungl. Maj:t fastställd taxa, där den direkta ersättningen för utförda tjänster måste bli den väsentligaste komponenten.

Om det nuvarande systemet med en fast lön jämte inkomster av taxa även i fortsätt- ningen kommer att utgöra grunden för dist- riktsveterinärernas avlönande, påverkar den inkomstnivå som fastställts efter förhand- lingar mellan vederbörande parter storleken av både den fasta lönen och taxan. Bl. a. med hänsyn härtill är det inte möjligt för utredningen att presentera ett förslag till taxa. Utredningen anser det emellertid vä— sentligt att vid nämnda förhandlingar upp- gifter rörande olika bl. a. ovan nämnda kost- nadselement finns tillgängliga. Utredningen finner det därför lämpligt att t. ex. riksre— visionsverket efter närmare direktiv av Kungl. Maj:t får i uppdrag att ta fram dessa kostnader. Vid en sådan utredning bör den av statistiska centralbyråns utred- ningsinstitut gjorda undersökningen om dist- riktsveterinärernas tjänstgöringsförhållanden m.m. kunna vara till vägledning. Det bör emellertid beaktas att denna undersökning inte utgör ett helt rättvisande uttryck för distriktsveterinärernas insatser i olika avse- enden, då t.ex. hygien— och djurskydds- övervakningen som förut nämnts i stor ut- sträckning fullgörs i anslutning till förrätt- ningar av andra slag utan att detta kommit till uttryck i undersökningens resultat. Över— vägas bör också den betydelse rådgivnings- verksamheten som utförts i anslutning till olika förättningar bör få vid avvägningen av taxenivån. En viss rådgivning sker såsom integrerande del av förrättningen men i and- ra fall k n rådgivningen mera framstå som ett uttryc för samhällets intressen i olika avseenden.

Men även om man på angivet sätt kan få underlag för avvägning av prissättningen i veterinärtaxan, är denna dock ytterst be- roende av löne- och även jordbrukspolitiska bedömanden. Taxan kan därför sägas ha en dubbel funktion, en lönepolitisk och en jord— brukspolitisk, där andra hänsyn än rent fö- retagsekonomiska måste tagas. Sådana be- dömanden ligger utanför utredningens upp- drag.

Utredningen förordar alltså att resulta- tet av en sådan undersökning som här avses får utgöra grunden för kommande beslut rörande löner och taxor inom distriktsvete- rinärväsendet.

Vid översynen av taxan som givetvis bör omfatta såväl Avd. A som Avd. B i denna bör taxans tekniska utformning också beak- tas, varvid bl.a. den veterinärmedicinska utvecklingen och dess betydelse för olika behandlingar bör uppmärksammas.

Utredningen vill tillägga att utredningen utgår från att ersättning för bilresor och andra transportsätt liksom hittills skall utgå enligt särskilda bestämmelser och bl. a. grun— das på beräkningar som utförs för statsför- valtningen i övrigt.

Av undersökningen (tab 1 och 2) framgår bl.a. den totala tjänstgöringstid distrikts- veterinärerna har i egenskap av veterinärer. Såsom tjänstgöringstid avses då arbete både såsom distriktsveterinär och annan veteri- när samt restid. Vad den sistnämnda be- träffar må framhållas att delade meningar kan råda om och i vilken utsträckning res- tid skall beaktas vid beräkning av arbets- tiden såsom distriktsveterinär. Frågan här— om torde få närmare diskuteras av veteri- närväsendeutredningen. Vad som i denna rapport anföres om restiden såsom en del av arbetstid utgör således inte något ställ- ningstagande i detta hänseende utan endast en redovisning av faktiska förhållanden. Be- träffande restiden må även anmärkas att det av praktiska skäl inte varit möjligt att avgöra, om denna hänför sig till tjänsten såsom distriktsveterinär eller veterinärt uppdrag vid sidan av denna. Ej heller kan restiden fördelas på de olika uppdragen i

tjänsten utan denna tid måste redovisas som en enhet.

Av redovisningen i tab 1 kan utläsas att en distriktsveterinär i genomsnitt har en arbetstid exkl restid av 36 tim 47 min per vecka. Om uppdragen vid sidan av tjänsten borträknas, blir arbetstiden 35 tim 22 min (tab 2). Till resor använder distriktsveteri— närerna i genomsnitt 18 tim 6 min per vecka. Detta ger alltså en total arbetstid om 54 tim 53 min. Motsvarande tal med de särskilda uppdragen borträknade blir 53 tim 28 min. Mellan de olika grupperna varierar den totala arbetstiden, inkl resor och särskilda uppdrag mellan 41 tim 45 min (grupp 6) och 66 tim 58 min (grupp 1).

I tablå 4 redovisas för de olika grupper- na arbetstidens relativa fördelning på di- striktsveterinärtjänst, särskilda uppdrag och resor. Av tablån framgår att i runt tal 2/3 (64,4 %) av den totalt redovisade arbetsti— den, exkl restid, genomsnittligt hänför sig till distriktsveterinärtjänst. Inom de olika grupperna varierar talen mellan 55,1 %

(grupp 8) och 71,2 % (grupp 1).

Tablå 4. Arbetstidens fördelning på distriktsveterinärtjänst, särskilda uppdrag och resor.

Relativ fördelning, %

Grupp

1 2 4 5 6 7 8 Samtliga Distriktsveterinårtjänst 71 ,2 66,5 62,9 67,2 65,2 65,9 61,7 55 , 1 64,4 Särskilda uppdrag 3,1 0,9 1,7 0,1 1,2 2,6 5 ,7 5,3 2,6 Resor 25,7 32,6 35,3 32,8 33,6 31,6 32,6 39,7 33,0 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100

5.3 Arbetstiden såsom distriktsveterinär och dess innehåll

Enligt allmänna veterinärinstruktionen (l968:405) åligger det distriktsveterinär bl.a. att tillhandagå med hälso- och sjuk- vård i fråga om husdjur, tillse att de be- stämmelser i livsmedelsstadgan den 21 de- cember 1951 (nr 824) och hälsovårdsstad- gan den 19 december 1958 (nr 663), vilka angår hans verksamhetsområde, samt före-

skrifter rörande hälso- och sjukvården bland husdjuren och djurskyddet efterleves och i detta syfte efter anmodan av läns- veterinär företaga besiktning eller inspek- tion.

5.3.1. Arbetstidens omfattning

Tab 2 redovisar arbetstidens omfattning per vecka såsom distriktsveterinär. I den- na tid har inräknats veterinära aktiviteter,

vare sig de hänför ”sig till det egna distriktet eller annat distrikt. Den totala arbetstiden har redovisats dels inkl restid dels exkl så- dan. Av tab 2 framgår att arbetstiden exkl restiden för en distriktsveterinär i Sverige i genomsnitt omfattar ca 35 1/2 tim per vecka. Till resor använder distriktsveteri- närerna i genomsnitt 18 tim 6 min per vecka. Restiden varierar mellan 13 tim 10 min (grupp 6) och 21 tim 18 min (grupp 4). Inräknas restiden blir den totala arbetsti- den 53 tim 28 min i genomsnitt per vecka.

Vid jämförelse mellan de åtta redovis- ningsgrupperna kan konstateras att skillna- den i arbetstid är avsevärd. Om arbetstid exkl resor först beaktas, har veterinärdistrik- ten i grupp 1 den längsta arbetstiden med 47 tim och 40 min i genomsnitt per vecka, följd av grupp 4 med 43 tim och 40 min. Den kortaste arbetstiden redovisas för grup- perna 6 och 8 med 27 tim 29 min resp 27 tim 24 min. För övriga grupper varierar den mellan ca 33 och 36 tim och skillnaden är alltså tämligen liten. En klar tendens före- ligger till kortare arbetstid i de norra delar- na av landet. Så varierar arbetstiden mellan ca 36 och 47% tim i grupperna 1—4 mot ca 27% och 34% tim i grupperna 5—8.

Av tab 2 framgår vidare att andelen res- tid för grupperna 2—7 är tämligen kon- stant, varierande mellan ca 32 och 36 % av arbetstiden som distriktsveterinär. Där- emot har grupp 1 en avvikande låg andel restid, 26,6 %, och grupp 8 en avvikande hög andel restid, 41,9 %. Detta innebär en viss utjämning av skillnaderna i arbets- tid mellan grupperna, då grupp 1 har den längsta arbetstiden exkl restiden, medan grupp 8 har den kortaste. Med restiden inkluderad varierar arbetstiden för de olika grupperna mellan 40 tim 39 min för grupp 6 och 64 tim 54 min för grupp 1. För grupperna 1—4 ligger arbetstiden inom in- tervallet 54%——65 tim och för grupperna 5—8 inom intervallet 40%—52% tim.

Som orsak till skillnaderna i fråga om arbetstid mellan grupperna kan nämnas faktorer som djurantal, djurens fördelning på besättningar, besättningarnas samman- sättning (djurslag och ras), driftintensitet,

djurägamas intresse för aktiv. djurhållning, avstånd och dess berobnde av t.ex. vägnät m.m. Beaktas bör också att arbetstiden inom distrikten i väsentliga avseenden på- verkas av veterinärernas personliga egen- skaper och intresseinriktning. Detta försvå- rar jämförelser mellan olika distrikt och grupper av distrikt, då dessa faktorer ej låter sig infångas i en undersökning av här ifrågavarande slag (jfr avsnitt 4.2).

Av tab 1 framgår att av den totalt redo- visade arbetstiden, exkl resor, hänför sig i genomsnitt 96,1 % till distriktsveterinär— tjänsten. Inom de olika grupperna varierar procenttalen mellan 91,2 (91,5) och 99,9. Det lägsta talet hänför sig till grupp 8 (grupp 7), där således nära 9 % a