SOU 1972:56
Glesbygder och glesbygdspolitik
Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
Kungl. Maj:t bemyndigade den 27 juni 1969 chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga för utredning rörande glesbygdsproblemen. Med stöd härav tillkal- lade departementschefen den 14 augusti 1969 såsom sakkunniga landshövding Hans Gustafsson, ordförande, ledamoten av riks- dagen Frida Berglund, kanslirådet Åke Fors, ledamöterna av riksdagen Bertil Jonasson och Carl-Wilhelm Lothigius, kanslirådet Olof Petersson, före detta ledamoten av riksda- gens första kammare Thore Sörlin, direktö- ren Lars Ågren samt numera ledamoten av riksdagen Bertil Öhvall.
De sakkunniga har antagit namnet gles- bygdsutredningen.
Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 1 oktober 1969 numera departementsrådet Claes-Eric Norrbom, den 23 oktober 1969 numera överdirektören Stig Johansson —— på egen begäran entledigad den 16 mars 1970 — samt departementssekrete- raren Sven Sahlström, den 20 januari 1970 numera länsarbetsdirektören Henry Sääf, den 17 mars 1970 jägmästaren Ernst Persson — på egen begäran entledigad den 31 mars 1971 —— den 1 oktober 1970 socionomen Håkan Walander, den 2 mars 1971 förste inspektören Georg Tjärnberg — på egen begäran entledigad den 30 november 1971 — den 3 november 1971 rådmannen Anders Andersson samt den 27 november 1971 numera avdelningsdirektören Sven-Olof My- resten.
Som sekreterare åt utredningen förordna- des den 14 augusti 1969 numera byråchefen Hans Åkerlund och som biträdande sekrete- rare den 5 oktober 1969 socionomen Håkan
Walander — på egen begäran entledigad den 30 september 1970 — den 3 mars 1970 pol. mag. Roland Norman, den 1 september 1970 fil. kand. Hans Mårten, den 1 januari 1971 utredningssekreteraren Hans Olof Olsson, den 1 februari 1971 skolinspektören Inge- mar Broderi, den 26 maj 1971 departements- sekreteraren Folke Jonsson, den 6 december 1971 förste inspektören Stig Modig samt den 1_ februari 1972 planeringsdirektören Jan Björklund.
I enlighet med direktiven har utredningen följt den försöksverksamhet med förbättrad social service i glesbygder som med statligt stöd bedrivs i vissa kommuner samt försöks- verksamheten med särskilt stöd till hemarbe- te m. m. i skogslänens glesbygder. Detta har bl. a. skett genom deltagande i arbetet inom en särskild samrådsgrupp med representanter för socialstyrelsen, kommunförbundet och glesbygdsutredningen. På motsvarande sätt har utredningen medverkat i en samråds- grupp för sysselsättningsfrågor med represen- tanter för kommerskollegium, arbetsmark- nadsverket, företagareföreningarna och gles- bygdsutredningen.
Den etapp av den regionalpolitiska ut- vecklingsplaneringen som har pågått i länen har varit av väsentligt intresse för utredning- en. Utredningen har därför i anslutning till arbetet med Länsprogram 70 redovisat vissa preliminära synpunkter på glesbygdernas ser- viceförsörjning och under hand fått del av länsstyrelsernas och planeringsrådens åsikter i vissa frågor. Utredningen har sedermera även tagit del av de förslag till förbättringar av glesbygdernas sysselsättningsförhållanden pch serviceförsörjning som redovisats i läns-
programmen.
Tidigare har utredningen lämnat delbetän- kanden rörande kommersiell service, utbild- ningsfrågor, hälso- och sjukvård, kommunal social service, sysselsättningsfrågor samt kommunikationer i glesbygder. Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande ”Glesbygder och glesbygdspolitik”.
I avbidan på ställningstagande till utred- ningens förslag bl. a. beträffande glesbygds- verksamhetens framtida organisation är ut- redningen beredd att tills vidare fortsätta sitt arbete i vad avser vissa uppgifter samman— hängande med pågående försöksverksamhet.
Stockholm ijuni 1972.
Hans Gustafsson
Frida Berglund Carl- Wilhelm Lothigius
Lars Ågren
Åke Fors
010 f Petersson
Bertil Jonasson
Thore Sörlin
Bertil Öhvall
/Hans Åkerlund
1. Glesbygder och glesbygdsproblem 1.1 Glesbygdsproblem 1.2 Glesbygder 1.3 Primära problemområden
2 Utgångspunkter för utredningsarbe- tet 2.1 Glesbygdsfrågans tidigare behand-
ling ............... 2.2 Direktiven 2.3 Avgränsning av utredningens ar-
betsområde 2.4 Arbetets uppläggning
3 Samhällsu tvecklingen iglesbygderna 3.1 3.2
Inledning ........... Det lokala och regionala befolk- ningsunderlaget ilandets olika delar Befolkningsutvecklingen Befolkningens åldersstruktur Födelseöverskottet Flyttningar .......... Sysselsättningsförhållanden
3.8 Inkomstförhållanden 3.9 Bostadsförhållanden 3.10 Serviceförhållanden ...... 3.1 1 Den framtida utvecklingen 3.12 Konsekvenser av utvecklingen i glesbygderna 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7
4 Principiella synpunkter på mål och medel för glesb ygdspoli tiska insatser 4.1 Lokaliseringspolitik och glesbygds- politik .............
4. 2 Glesbygdspolitikens mål .
4.3. Principiella synpunkter på åtgärder för att trygga serviceförsörjningen
SOU 1972: 56
OOxlxl
10
12
12 14
15 16
18 18
19 21 21 23 24 24 28 30 31 32
33
36
36 37
38
4.4 Principiella synpunkter på åtgärder för att förbättra sysselsättningsför-
hållandena ........... 42 4.5 Glesbygdspolitikens medel 43 5 Behovet av stödjepunkter för service- försörjning och sysselsättningsinsatser 46 6 Organisatoriska synpunkter på den fortsatta glesbygdsstödverksamheten 52 6.1 Kommunernas roll ....... 52 6.2 Länsmyndigheternas roll 53 6.3 De centrala myndigheternas roll 54 7 Sammanfattning av utredningens för- slag i olika delbetänkanden ..... 56 7.1 Inledning ........... 56 7.2 Kommersiell service ...... 56 7.3 Utbildning ........... 61 7.4 Hälso- och sjukvård ....... 67 7.5 Kommunal social service 70 7.6 Kommunikationer ....... 72 7.7 Sysselsättning ......... 76 7.8 Sammanställning av utredningens förslag samt därav föranledda stat- liga _kostnader jämte förslag till finansiering .......... 84 Bilagor Bil. 1 = Samhällsutvecklingen i gles- bygderna ......... 93 Bil. 2 = Behovet av samhällsmsatser i glesbygder enligt Länspro- gram 1970 ......... 191
n'. ||) ' H I ; år. V.. '1. .—.
...,-L | '
Ju
Ina]
(”|-HM ga |! 1213. '
tai-ua a_i . names .' " ':. ri lemma så.
; a_n-|!- & ' WIMF'UI. & _.__hJilin.-1'(1H.£ 11501 'Ält
l Glesbygder och glesbygdsproblem
1.1. Glesbygdsproblem
Med beteckningen glesbygdsproblem sam- manfattas vanligen en serie olikartade problem som anses utmärkande för landets glesare befolkade delar. Utredningsuppdraget som närmare behandlas i det följande moti- verar att diskussionen om glesbygdsproble- men här i första hand inriktas på befolk- ningens, de enskilda individernas och hushål- lens förhållanden medan exempelvis närings- livets villkor i glesbygderna i huvudsak får förutsättas bli behandlade i annan ordning. De frågor det här gäller är i första hand sådana som allmänt anses betydelsefulla för befolkningens levnadsvillkor, exempelvis till- gången på förnödenheter och hjälp, vård, utbildning och meningsfull sysselsättning. Svårigheter i dessa avseenden kan givetvis förekomma också i andra områden än de glest befolkade, exempelvis för vissa befolk- ningsgrupper eller individer och föranleds ofta av bristande kapacitet i serviceutbudet.
Glesbygdernas problem är framför allt en konsekvens av den spridda bosättningen. Befolkningsunderlaget för olika kollektiva verksamheter blir därmed svagt och av- stånden till olika inrättningar stora för bety— dande delar av befolkningen. Stora avstånd till service, arbetsplatser och sociala kontak- ter är sålunda ett utmärkande drag för de glesbefolkade områdena.
Svårigheterna i landets glesbygder präglas
SOU 1972: 56
emellertid också i hög grad av en vikande sysselsättnings- och befolkningsutveckling som accentuerar problemen och skapar bety- dande anpassningssvårigheter för den berör- da befolkningen. Utvecklingen medför ofta arbetslöshet eller undersysselsättning för de delar av befolkningen som inte kan eller vill flytta, lägre genomsnittsinkomster, en fort- gående förskjutning av befolkningens ålders- struktur mot en högre andel åldringar, minskade skatteintäkter och ekonomiska svårigheter för glesbygdskommunerna.
Glesbygdsutredningen har ansett det nöd- vändigt att i sitt arbete inrikta uppmärksam- heten på sådana hinder för normala levnads- förhållanden som har sin grund i de för glesbygderna särskilt kännetecknande förhål- landena och därmed försöka särskilja gles- bygdsproblemen från de allmänna sociala problemen. Primärt bör glesbygdsproblemen kunna härledas till de grundläggande fakto.— rerna — alltför litet befolkningsunderlag inom rimliga avstånd från kollektiva inrätt- ningar av olika slag och därmed följande åtkomlighetsproblem samt svårigheter sam- manhängande med sysselsättnings och be- folkningsminskningen. Det är självklart att en bedömning av om glesbygdernas problem på detta sätt är en konsekvens av glesbygdssi- tuationen eller inte knappast kan göras på något invändningsfritt sätt.
Olika betydelsefulla" serviceanordningar har inte sällan helt olika krav på underlag för
7
att kunna drivas till rimliga kostnader och behöver därför geografiska arbetsfält eller försörjningsområden av varierande omfatt- ning. Tillgången till kvalificerade servicespe- cialiteter som endast förekommer på ett fåtal platser i landet och som följaktligen har mycket stora regioner att betjäna, kan natur- ligtvis vara ett problem för befolkningen inom stora delar av landet, i betydande tätorter likaväl som i utpräglade glesbygder. Försörjningen med sådan kvalificerad service kan vara ett regionalpolitiskt problem, men framstår till skillnad från försörjningen med enklare service inte som något för gles- bygderna utmärkande åtkomlighetsproblem, även om avstånden alltid gör problemen svårare i de mest perifera områdena.
Glesbygdernas svårigheter utgörs till stor del av problem som befolkningen möter ofta. Sysselsättningen är ett dagligt problem liksom exempelvis försörjningen med livsme- del eller den obligatoriska skolutbildningen. Ju oftare återkommande angelägenheter det gäller, desto viktigare är det i allmänhet att de kan ordnas lätt. Vissa servicebehov, t. ex. av sjukvård, kan det dock vara viktigt att man lätt kan få tillgodosedda, även om de inte uppträder ofta.
Glesbygdsutredningen har ansett det na- turligt att koncentrera sitt arbete på sådana verksamheter som representerar vanliga och ofta återkommande behov hos befolkningen. Därmed har beträffande servicefrågorna följt en begränsning till främst lokala verksamhe- ter som försörjer befolkningsmässigt mindre regioner, där problemen primärt har en anknytning till verkliga glesbygder. Som ett sådant företrädesvis lokalt problem kan man också betrakta sysselsättningen för den orts- bundna arbetskraften.
1.2. Glesbygder
Glesbygder definieras i statistiska samman- hang som de delar av landet som inte _är tätorter, dvs. bebyggelsegrupper med minst 200 invånare. Definitionen anknyter till det rent fysiska arrangemanget av begyggelsen.
8
Denna formella uppfattning av glesbygden har begränsat intresse när man diskuterar glesbygdsproblem. Service- och sysselsätt- ningssituationen i de små befolkningsanhop- ningar som de mindre tätorterna utgör skiljer sig i de glest befolkade delarna av landet inte mycket från förhållandena i den formella glesbygden, och de små tätorterna utvecklas ofta i huvudsak på samma sätt som den egentliga glesbygden. Befolkningen i sådana tätorter är sålunda inte befriad från gles- bygdsproblem, lika litet som det behöver medföra sådana problem att bo i formell glesbygd om den är väl belägen i förhållande till service och arbete. Det är sålunda natur- ligt att innefatta också de glesbefolkade områdenas mindre tätorter i utredningens arbete. Samtidigt är det klart at-t utred- ningens arbetsfält inte behöver omfatta alla glest befolkade småområden.
Att glesbygderna som arbetsfält för gles- bygdsutredningen även måste omfatta tätor- ter motiveras också av att alla egentliga glesbygder funktionellt hänger samman med en serie tätorter — centralorter av olika dignitet. Från sådana orter förses glesbygden med varor och tjänster av mer eller mindre kvalificerat slag. Glesbygden i centralorter- nas omland utgör därmed ett underlag för orternas servicefunktioner. I samma mån som tyngdpunkten inom näringslivet för- skjuts mot s. k. stadsnäringar tenderar också sysselsättningen att bli tätortsbunden och man kan säga att man får ett funktionellt samband mellan tätorter och glesbygd också på det sättet att det i hög grad är tätorterna man får lita till för att få arbete. Hur de glest befolkade områdenas service- och arbetsorter utvecklas är sålunda en viktig angelägenhet för kringliggande glesbygder och måste be- traktas som en integrerande del av glesbygds- problematiken. Glesbygdsutredningen har därför anledning att i sitt intressefält även innefatta vissa av glesbygdsområdenas större centralorter.
Avgörande för service- och sysselsätt- ningsproblemen iglesbygderna är det samlade ekonomiska eller befolkningsmässiga under- laget för olika verksamheter inom rimliga
SOU 1972: 56
BEF. r= 30km
lOOO—tol invånare
7100
7000
6900
6800
6700
6600 _
6500
6400
6300
6200
Figur ]
7600
7500
KARESUANDO
MUODOSLOMPOlO KIRUNA VITTANGI JUNOSUANDO PAJALA
7400
GÄLLIVARE HAKKAS KOR PILOMBOLO
7300
7200
JOKKMOKK VUOLLERIM
ÖVERTORNEÅ OVERKALIX
KÅBDALIS ARJEPLOG HAPARANDA KALIX SESKARO A_Lvsnm
TARNA ARVIDSJAUR SORSELE __ GLOMMERTRASK DIKANAS MALÅ JORN STORUMAN NORSJÖ BASTUTRÄSK VILHELMINA lYCKSELE GÄDDEDE DOROTEA VINDELN ROBERTSFOI
ÅSELE
H TIN 1800 VRNNcAjS STRÖMSUND SOLBERG FÖLLINGE JUNSELE NORDMAIJNG BJÖRNA
AMSEIE BREDBYN RE JÄRPEN
FREDRIKA
HAMMARST AND NORDINGR VALLEN
SVENSTAVIK BRÄCKE LIDEN FUNÄSDALEN ÅNGE FRÄNSTA HEDE
RAMSJÖ _ SVEG BERGSJÖ KÅRBÖIE BJURÅKER IDRE Los
SÄRNA HAMRA
EDSBYN ÄLVDALEN TRANS'I'RAND ORSA UNA kArrvm OCKELBO SVSSlE'ÅCK MALUNG LEKSAND
VANSDRO
ÖSTERFÄRNEBO roksuv KYRKHEDEN
ÅRJÄNG
STRÖMS'IAD BENG'ISFORS GULLSPÅNG
FÄRGELANDA
VALDEMARSVIK KISA
A EDA HÖGSBY mör—Asmus IORGHOLM tfåä'åo MÖREYLÅNGA KYRKHULT ERINGsuooA
TORHAMN
1200 1300 1400 1500 1600 1700
Lokalt befolkningsunderlag 1970
avstånd från befolkningens bosättning. En- ligt utredningens åsikt kan regioner med glesbygdsproblem i huvudsak avgränsas med ledning av förhållandena i sådana mindre områden inom vilka befolkningen om så erfordras kan förflytta sig för sociala kontak- ter, service- och arbetsresor dagligen. I fråga om vissa mera kvalificerade servicefunk- tioner som utredningen ansett sig böra be- handla som glesbygdsangelägenheter, exem- pelvis gymnasieutbildning eller lasarettsvård, gäller det regioner som man bör kunna förflytta sig inom för veckoslutsresor e. (1. De relevanta regionerna motsvarar i dessa fall ofta 5. k. A-regioner.
Glesbygdsproblemen är naturligt nog sär- skilt stora i de svagast befolkade delarna av landet. En anvisning om var befolkningsun- derlaget i landet är svagast ger fig. 1, s. 9, som visar det lokala befolkningsunderlaget år 1970 utan hänsyn till administrativa indel- ningar eller befolkningens fördelning på tät- orter och formell glesbygd.
Som förut antytts måste en geografisk avgränsning av bygder med glesbygds- problem i hög grad bli beroende av hur man definierar glesbygdsproblemen och var man anser problemen vara så stora att man kan tala om problembygder. Eftersom uppfatt- ningarna härom givetvis kan växla, kan någon allmängiltig avgränsning av problem- områdena inte göras. Det är vidare uppen- bart att glesbygdsproblemens innebörd måste variera från tid till annan, dels som en följd av den fortgående strukturomvand- lingen inom näringslivet och därmed sam- manhängande befolkningsförändringar, dels på grund av förändringar i den allmänna uppfattningen om vad som krävs för godtag- bara levnadsförhållanden. Glesbygdspro- blemområdenas geografiska omfattning mås- te sålunda förändras genom tiden.
1.3. Primära problemområden Behovet av arbete, service och sociala kon- takter växlar i stor utsträckning från individ till individ och glesbygdsproblem avsådant
slag måste därmed upplevas som olika svåra av olika människor. På samma sätt varierar befolkningens möjligheter att förflytta sig till serviceinrättningar, arbetsplatser m.m. Redan på relativt korta avstånd från service- orterna möter man åtkomlighetsproblem som kan karakteriseras som glesbygds- problem, främst i form av svårigheter för vissa delar av befolkningen att nå servicein- rättningar. Omlandet i de större tätorternas närhet är ofta inte särskilt väl utrustat med serviceinrättningar på grund av konkurrensen från tätorten och det kollektiva trafiknätet är i allmänhet inte så välutvecklat att alla som saknar egna fortskaffningsmedel med dess hjälp kan nå tätortens serviceinrätt- ningar. Trots närheten till en välutrustad serviceort kan alltså brister itrafikapparaten medföra att delar av befolkningen inte kan få sina servicebehov tillgodosedda på ett acceptabelt sätt.
Sysselsättningen kan givetvis, beroende på den lokala arbetsmarknadens struktur, ar- betskraftens utbildning m. m., i många delar av landet innebära individuella svårigheter. Utredningen anser dock att inom sådana regioner där arbetsmarknaden totalt sett kan erbjuda tillräckligt många arbetstillfällen inom räckhåll för dagliga arbetsresor kan sysselsättningen knappast betraktas som något utpräglat glesbygdsproblem. Den yr- kesverksamma befolkningen får —- i den mån man inte önskar byta bostadsort — förutsät- tas ha den yrkesmässiga rörlighet som erford- ras för att utnyttja de arbetstillfällen som den lokala arbetsmarknaden erbjuder och därtill vara beredd att acceptera dagliga arbetsresor.
Utredningen anser att glesbygdsproble- men inom de glesbygder som är väl belägnai förhållande till bestående arbets— och service- orter — inom pendlingsavstånd — kan betrak- tas som tämligen ordinära kommunikations- problem, i första hand för resor till service och sociala kontakter och praktiskt taget helt begränsade till de mindre delar av befolkningen som inte har tillgång till bil. Förutsättn'ingarna kan anses vara relativt gynnsamma för att med förbättrade kollekti-
SOU 1972: 56
va persontransporter och ambulerande servi- ce av typen varubussar, lantbrevbäring o.d. från respektive orter tillgodose dessa närbe- lägna glesbygders servicebehov. Det bör allt— så vara möjligt att enbart genom insatser inom transportområdet komma till rätta med de problem som glesbygdsläget kan förorsaka för dem som bor relativt nära bestående arbets- och serviceorter. Den yr- kesverksamma befolkningen torde till stor del vara oberoende av kollektiva trafikmedel för sina arbetsresor.
Mera uttalade blir åtkomlighetsproblemen givetvis i de glesbygdsområden där avstånden till service och arbete är så stora att befolk- ningen inte ens med tillgång till ordinära kollektiva transporter eller egen bil kan få elementära behov tillgodosedda med rimliga insatser av tid och kostnader för resor. Man måste räkna med att de åtgärder som samhäl- let behöver vidta för att förbättra levnadsför- hållandena för befolkningen i de arealmässigt större glesbygderna får en delvis annan ka- raktär än inom de mindre och ortsnära glesbygdsområdena. Utredningen har därför ansett det vara motiverat att i utredningsar- betet göra åtskillnad mellan å ena sidan de glesbygder som är belägna inom rimliga verksamhetsområden från bestående arbets- och serviceorter med en acceptabel utrust- ning och å andra sidan de sämre belägna, stora glesbygderna. En grov geografisk av- gränsning av de enligt detta synsätt mest problematiska glesbygderna visar att de prak- tiskt taget helt återfinns inom de s. k. skogslänens inre delar och till huvudsaklig del faller inom det inre lokaliseringsstödom- rådet. De speciella transportförhållandena till sjöss medför att också vissa mindre öar och skärgårdsområden i olika delar av landet bör hänföras till samma primära problemom- råde. I huvuddelen av södra och mellersta Sverige samt det norrländska kustlandet har glesbygdsproblematiken dock en ganska be- gränsad omfattning.
SOU 1972: 56
2. Utgångspunkter för utredningsarbetet
2.1. Glesbygdsfrågans tidigare behandling
Som tidigare har nämnts torde uppfatt- ningen om vilka svårigheter i glesbygderna som kräver särskilda samhälleliga åtgärder förändras ganska mycket genom tiden. En längre tillbakablick på glesbygdsfrågans be- handling i vårt land framstår bl. a. därför inte som särskilt meningsfull. Glesbygds- problemens nära samband med övriga regio- nalpolitiska frågor gör att det även för en kortare återblick är svårt att rekapitulera vad som förevarit utan att samtidigt redogöra för vad som i övrigt förekommit inom regional- politikens ram. En redogörelse för glesbygds- frågans tidigare behandling försvåras också av att glesbygdsproblem ofta behandlas som ett led i arbetet inom olika samhällssektorer, exempelvis vägfrågor, skolfrågor osv. Den följande redogörelsen för glesbygdsfrågans tidigare behandling i Sverige har mot bak- grund härav givits en relativt snäv begräns- ning till åtgärder av mera omedelbart intresse för utredningens arbete och koncentrerats på åtgärder som vidtagits under senare år. Någon utförligare redogörelse för behand- lingen av de regionalpolitiska problemen i andra offentliga utredningar, propositioner, utskottsutlåtanden'osv. lämnas sålunda inte här.
Som exempel på utredningar med regio- nalpolitisk inriktning som tidigare behandlat frågor av betydelse för glesbygderna kan
12
nämnas norrlandskommitte'n, som i en serie betänkanden under 1940—talets senare del behandlade regionalpolitiska problem i Norr- land, 1947 års lokaliseringsutredning (SOU 1951 : 6), kommittén för näringslivets lokali- sering, vars betänkande (SOU 1963: 58) låg till grund för riksdagens beslut om en aktiv lokaliseringspolitik år 1964, samt 1968 års lokaliseringsutredning (SOU 1969z49). Med en regional begränsning har liknande pro- blem behandlats exempelvis av tornedalsut- redningen (SOU 1958: 22) och i olika länsut- redningar. Bland sektorsinriktade utred- ningar som berört glesbygdsfrågor kan nämnas exempelvis utredningen rörande stöd till jordbruket i norra Sverige (SOU 1970: 72).
I prop. 1964: 185 om lokaliseringspoliti- ken framhöll inrikesministern att i områden där lokaliseringspolitiska insatser inte var möjliga samhället måste bära ansvaret för att befolkningen ändå tillförsäkras en godtagbar servicestandard. För att ge människor i alla delar av landet en rimlig del av välståndsut- vecklingen måste man finna vägar för att skapa acceptabla levnadsvillkor för befolk- ningen också i sådana orter och regioner, där man måste räkna med ett fortsatt krympan- de näringsliv och successiv befolkningsminsk- ning och därmed otillräckligt underlag för lokal service och viktiga gemensamhetsan- ordningar även i framtiden. För att finna lämpliga former för nädvändiga samhällsin-
SOU 1972: 56
satser av detta slag har utredningsarbete och försöksverksamhet med statligt stöd bedri- vits i stegrad omfattning sedan l960—talets senare år.
Hösten 1966 bildades i Kungl. Maj :ts kansli en särskild arbetsgrupp för glesbygds- frågor med uppgift att pröva och successivt lägga fram förslag till åtgärder för att för- bättra levnadsförhållandena för befolkningen i glesbygderna, främst i fråga om samhällelig service. Denna s. k. glesbygdsgrupp var sam— mansatt av företrädare för olika departement och centrala verk samt kommun- och lands- tingsförbunden. Gruppens arbetsuppgifter bestod inte i sedvanligt utredningsarbete utan var inriktat på att direkt få fram åtgärder av olika slag inom statliga myndig- heter och kommuner.
Arbetsgruppen undersökte olika åtgärder som kunde vidtas för att underlätta levnads- förhållandena i glesbygderna och inventerade olika serviceområden för att undersöka möj- ligheterna till ett effektivare samhällsstöd till service åt glesbygdsbefolkningen och för att söka nya vägar att lösa problemen i samband med pågående befolkningsomflyttningar. En av de första frågor glesbygdsgruppen intres- serade sig för var äldringarnas situation i glesbygden. Man ansåg sig på detta område kunna konstatera att åtskilliga hjälpmedel som samhället redan hade ställt till förfogan- de inte utnyttjades tillräckligt. För att sprida upplysning om dessa medel och aktivera kommunerna till nya initiativ utarbetades i samarbete med berörda myndigheter en broschyr, Gammal i glesbygd, som distri- buerades till kommunala förtroendemän m. fl., i första hand i skogslänens glesbygds- kommuner. Arbetsgruppen publicerade se- dermera ytterligare en skrift, Glesbygd, med en översiktlig sammanfattning av glesbygds- problemen och en utförligare redogörelse för olika åtgärder av betydelse för glesbygdernas befolkning som vidtagits från statens sida intill 1960-talets slut.
För att bistå glesbygdskommunerna i deras ansträngningar att förbättra den sociala servicen inrättades år 1968 på förslag av glesbygdsgruppen två särskilda konsulent-
tjänster i socialstyrelsen. Dessa s.k. gles- bygdskonsulenter har till uppgift att genom besök i'glesbygdskommunerna informera om de möjligheter som finns att lösa olika sociala problem och hjälpa till att utreda olika frågor som aktualiseras. Glesbygdskon- sulenternas arbetsfält har i första hand be- gränsats till det allmänna stödområdet med en av konsulenterna stationerad iMora och den andre i Umeå.
Glesbygdsgruppen ansåg det angeläget att stimulera kommunerna till insatser för att lösa de lokala kommunikationsfrågorna. En arbetsgrupp inom kommunikationsdeparte- mentet upprättade därför en modellplan för transportförsörjningen i ett kommunblock av glesbygdskaraktär, den s. k. vilhelminapla- nen (SOU 1968: 33). I denna plan redovisas bl. a. hur det befintliga trafiknätet kan kom- pletteras med matartrafik så att alla kom- mundelar kan nås av kollektiv trafik åtmin- stone ett par gånger per vecka. För såväl person- som godstransporter med denna kompletteringstrafik förutsattes avgifter motsvarande bussbiljettpriser.
Inom handelsdepartementet granskade en särskild arbetsgrupp förhållandena i fråga om varuförsörjningen i glesbygderna och disku- terade vilka åtgärder som kunde vidtas för att minska svårigheterna inom detta område. Vissa preliminära synpunkter redovisades under år 1968. De utmynnade i att det var lämpligast att försöka förbättra möjlighe- terna till hemsändning av varor efter för- handsbeställning. Med kompletteringstrafik enligt den ovannämnda modellplanen borde det enligt arbetsgruppen gå att åstadkomma en godtagbar hemsändningsservice som komplement till glesbygdsbefolkningens bu- tiksbesök.
Som en följd av glesbygdsgruppens arbete ställdes två särskilda anslag om fem miljoner kronor vardera till förfogande för statligt stöd till försöksverksamhet, dels med för- bättrad social service i glesbygder — anslaget för detta ändamål höjdes senare till tio milj. kr per år — dels inom syssel- sättningsområdet, företrädesvis i form av stöd till hemarbete, hemslöjd m. m. i gles-
bygdskommuner inom skogslänen. Omfatt- ningen och inriktningen av denna försöks- verksamhet redovisas närmare i bilagor till utredningens delbetänkanden rörande kom- munal social service resp. sysselsättnings- frågor (Ds In 1972: 7 resp. 1972: 8).
En betydande forsknings- och utrednings- verksamhet har under l960-talets senare del bedrivits i syfte att redovisa ett grundmate- rial rörande glesbygderna och glesbygdspro- blemen. Till stor del har detta arbete bedri- vits inom ramen för ERU:s1 verksamhet. I den s. k. glesbygdsforskningen vid Umeå universitet har ett tjugotal undersökningar redovisats. Som exempel på sådana under- sökningar kan nämnas En sociologisk under- sökning av fem glesbygdsområden, Skogsbru- ket och serviceorterna, Sjukvård i glesbygd rn. fl. Resultat av forsknings— och utrednings- verksamheten rörande glesbygdsproblemen har också redovisats i ERU:s betänkande,' Balanserad regional utveckling (SOU 1970: 3) med bilagor (SOU 1970: 14, SOU 1970: 15).
Under åren 1967—1969 motionerades i riksdagen om tillsättande av en särskild parlamentarisk utredning rörande glesbygds- problemen. 1 det av riksdagen godtagna utlåtandet av bankoutskottet över rege- ringens proposition om den fortsatta regio- nalpolitiska stödverksamheten m. m. är 1969 (Ba U 1969: 30) framhölls att regionalpoliti- ken måste innefatta bl.a. strävanden att undvika eller mildra sådana glesbygdspro- blem som otillfredsställande kommersiell och institutionell service, förluster på det insatta samhällskapitalet och ogynnsam ål- dersfördelning. Det var enligt utskottet inte realistiskt att tänka sig en lösning av dessa problem enbart eller huvudsakligen genom lokaliseringspolitiska åtgärder. Servicepro— blemen i de mest glesbefolkade delarna av landet måste lösas genom en vidareutveck- ling av glesbygdsstödet. Utskottet förutsatte att den fortgående regionalpolitiska plane- ringen i länen skulle komma att leda till att glesbygdsproblemen på olika håll i landet blev grundligare analyserade och att nya metoder för att komma till rätta med pro-
blemen skulle övervägas. Utskottet ställde sig ändock bakom de förslag om en särskild parlamentarisk utredning rörande glesbygds- frågorna som framförts i olika motioner till riksdagen. De närmare riktlinjerna för en sådan utrednings arbete borde enligt utskot- tets mening få anges av Kungl. Maj:t.
2.2 Direktiven
l direktiven för utredningens arbete (27.6.1969) framhålls att utredningen bör ses som ett led i strävandena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan människor som bor i olika regioner. En väsentlig uppgift för de sakkunniga bör vara att på grundval av bl. a. det forsknings- arbete om glesbygderna som bedrivits på initiativ av expertgruppen för regional utred- ningsverksamhet kartlägga glesbygdsproble- men och lägga fram förslag till mera långsik- tiga lösningar av dem. Resultatet av det regionalpolitiska planeringsarbetet i länen bör också beaktas i utredningsarbetet. Den försöksverksamhet ifråga om samhällelig ser- vice m. 111. som arbetsgruppen för glesbygds- frågor tagit initiativet till borde också syste- matiskt studeras och erfarenheterna därav läggas till grund för förslag till åtgärder i olika avseenden. I övrigt framhålls i direkti- ven bl. a. föliande.
"Bristen på arbetstillfällen är det dominerande problemet i glesbygderna. Det är — som min företrädare framhöll i årets statsverksproposition — inte realistiskt att tänka sig en lösning av dessa problem enbart eller i huvudsak genom lokalise- ringspolitiska åtgärder. Lokaliseringspolitiken har dock stor betydelse även för glesbygden genom att medverka till att livskraftiga tätortsbildningar i olika delar av landet kan upprätthållas, vilka är nödvändiga som stödjepunkter för de utpräglade glesbygdsområdena. De lokaliseringspolitiska frå- gorna är emellertid för närvarande föremål för särskild utredning genom 1968 års lokaliseringsut- redning och de bör därför inte omfattas av den nu avsedda utredningen.
Även om de sakkunniga sålunda inte skall behandla lokaliseringspolitiska frågor bör de vara oförhindrade att överväga och lägga fram förslag
] Expertgruppen för regional verksamhet, inrikesdepartementet.
utrednings-
till sådana sysselsättningsskapande åtgärder som inte har direkt lokaliseringspolitisk innebörd. Exempel på sådana åtgärder är det på initiativ av glesbygdsgruppen införda stödet till hemarbete i glesbygderna."
”I den mån de sakkunniga tar upp frågor som berör jordbrukarnas förhållanden måste dessa be- handlas under beaktande av jordbrukspolitiken i stort. De sakkunniga bör därför inte på detta område självständigt utforma mera långtgående reformförslag.”
[ frågor rörande insatser för turism och frilufts- liv m. m. i glesbygder borde kontakt hållas med de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsanläggningar m. rn.
”Som bankoutskottet har framhållit är det angeläget att de smidiga former som för närvarande tillämpas för arbetet med glesbygdsproblemen kan bestå och att det alltså även framgent kommer att finnas möjligheter att snabbt initiera och genomfö- ra olika slags serviceåtgärder 'm. m."
”Glesbygdsgruppens verksamhet har varit av- gränsad till att gälla skogslänens inland. Som bankoutskottet framhållit gör sig glesbygdspro- blemen alltmer kännbara även i sydligare delar av landet. De sakkunniga bör vara oförhindrade att i sin verksamhet inbegripa även sådana områden av södra och mellersta Sverige där glesbygdspro- blemen är jämförliga med de i skogslänen förekom- mande, men bör dock främst inrikta arbetet på skogslänens glesbygdsproblem.
De sakkunniga bör från här angivna allmänna utgångspunkter ha stor frihet att själva planera sitt arbete och att ta upp olika frågor som de finner vara av intresse i sammanhanget. ! första hand bör de dock söka finna långsiktiga lösningar på frågor som gäller samhällelig och kommersiell service. Beskattningsfrägor bör inte behandlas av de sak- kunniga. I fråga om trafikpolitik, arbetsmarknads- politik m. m. bör de sakkunniga i huvudsak utgå från nu gällande riktlinjer.”
2.3 A vgränsning av utredningens arbetsområde
I det följande redovisas de avgränsningar av arbetsfältet i regioth avseende och ifråga om ämnesområden som utredningen av bl. a. praktiska skäl nödgats göra. Det är emeller- tid väsentligt att här först konstatera att utredningsdirektiven och uttalanden av de- partementschefen och riksdagen i samband med tillsättandet av utredningen anger vissa begränsningar av utredningens arbetsfält i avseende på mål och medel för sådana glesbygdspolitiska insatser som utredningen bör diskutera. Som framgått av direktiven har utredningen exempelvis inte haft till
uppgift att behandla frågor rörande lokalise- ringspolitiken eller jordbrukspolitiken i stort.
Glesbygdsutredningens förslag skall syfta till att komplettera den lokaliseringspolitiska stödverksamheten där så erfordras med åt- gärder av en från lokaliseringspolitiken skild karaktär. Enligt utredningens åsikt är ett utmärkande drag för de lokaliseringspolitiska insatserna att de syftar till tillväxt och har ett långt tidsperspektiv. Det långsiktiga resul- tatet av utvecklingen i landets glesbygdsom- råden måste i sina huvuddrag betraktas som en lokaliseringspolitisk angelägenhet. Enligt utredningens mening har direktiven inte medgett att sådana i och för sig mycket viktiga frågor behandlas i detta sammanhang. Även om glesbygdsutredningen haft anled- ning at't diskutera den lämpliga resursdispo- sitionen inom glesbygdsregionerna och loka- liseringsöverväganden därmed har måst ingå i utredningens arbete har utredningen ansett det klart att i utredningens uppdrag inte har innefattats frågan om olika glesbygdsområ- dens utveckling på längre sikt och de medel som kan erfordras härför. Utredningens arbe- te har i första hand inriktats på glesbygdsbe- folkningen och dess levnadsförhållanden och därmed fått en socialpolitisk prägel.
De förhållanden som utmärker glesbyg- den kan förorsaka svårigheter på många olika områden. I enlighet med vad som förut sagts har utredningen inte ansett sig inom ramen för direktiven kunna uppehålla sig vid nä- ringslivets problem i glesbygderna. Utred- ningsarbetet har i stället primärt inriktats på glesbygdernas befolkning. Även med denna begränsning har ett stort antal samhällsfunk- tioner varit av intresse. De områden som utredningen bedömt viktigast att be- handla har varit varuförsörjning och annan grundläggande kommersiell service, utbild- ningsfrågor, hälso- och sjukvård, kommunal social service, kommunikationer samt syssel- sättningsfrågor. Flera viktiga samhällsom- råden har därmed av rent praktiska skäl måst lämnas åt sidan. Utredningen har sålunda inte behandlat exempelvis arbetsförmedling, försäkringskassa, polisväsendet, brandbered-
skapen, elförsörjningen, kyrkliga verksamhe- ter m.m. Utredningen anser att sådana frågor i den utsträckning det visar sig lämp- ligt bör behandlas i det fortlöpande arbete med glesbygdsproblemen som utredningen förordar i det följande (kap. 6). Motsvarande gäller även vissa i och för sig angelägna frågor som utredningen diskuterat i anslutning till olika delbetänkanden men som utredningen av olika skäl inte ansett sig kunna ta upp i dessa sammanhang. Av skäl som förut redo- visats (primära problemområden, direktiven) har utredningen inriktat sitt arbete i huvud- sak på skogslänens glesbygdsproblem. l kart- läggningsarbetet har utredningen emellertid i görlig mån sökt göra jämförelser med förhål- landen i glesare befolkade områden i andra delar av landet. Förslagen har dock väsent- ligen knutits till skogslänens glesbygdsdelar.
Det är ofrånkomligt att i ett utredningsar- bete rörande en regional problematik av den typ som glesbygdsutredningen har att be- handla arbetet hos olika fackmyndigheter och mer eller mindre fackinriktade utred- ningar kommer att beröras. Glesbygdsutred- ningen har i sitt arbete haft anledning att intressera sig för arbetet inom ett flertal andra utredningar. I allmänhet har det inte varit möjligt'att samordna utredningsarbetet med sådana utredningars. I vissa fall har glesbygdsutredningen inte ansett sig kunna avstå ifrån att behandla vissa frågor med hänvisning till att dessa är föremål för utredning i annan ordning. Som exempel kan nämnas frågan om samhälleligt stöd till kollektiv trafik, där glesbygdsutredningen framför vissa förslag trots att sådana frågor också behandlas bl. a. i bussbidragsutred- ningen. En central fråga inom regionalpoliti- ken är nämligen samordningen mellan åtgär- derna inom olika samhällssektorer. De vikti- gare delarna av glesbygdsproblematiken kan därför inte behandlas oberoende av varandra.
Genom sin övergripande karaktär måste glesbygdsutredningens arbete i stor utsträck- ning bli relativt översiktligt och utredningen måste avstå ifrån att i detalj penetrera problem inom olika områden. Delvis har utredningens arbete utmynnat i förslag till
allmänna riktlinjer för politiken inom olika samhällssektorer. Utredningen har därvid förutsatt att respektive fackorgan närmare kommer att kunna utforma detaljerna i olika åtgärder som kan behöva vidtagas.
I vissa fall har glesbygdsutredningen emel- lertid avstått ifrån att behandla glesbygds- frågor med hänvisning till att de förväntas bli behandlade av andra utredningar. I första hand har detta gällt frågor om kultur- och fritidsaktiviteter i glesbygder, där glesbygds- utredningen efter samråd med kulturrådet kommit till den slutsatsen att glesbygdernas kultur- och fritidsfrågor i den utsträckning de kunnat diskuteras av glesbygdsutred- ningen får förutsättas bli behandlade i kul- turrådets kommande betänkande. Ifråga om vissa verksamheter rörande utbildnings- och den sociala sektorn har utredningen som närmare redovisats i respektive delbetänkan- den utgått från att 1968 års barnstugeutred- ning kommer att behandla dels frågor röran- de förskoleverksamheten i glesbygder, dels vissa andra frågor om barn- och ungdomsak- tivitetcr i glesbygder.
2.4. Arbetets uppläggning
Utredningsarbetet inom de olika områden som utredningen bedömt vara av central betydelse och mest angelägna att behandla har i huvudsak bedrivits parallellt och ut- mynnat i sex delbetänkanden rörande res- pektive kommersiell service (SOU 1972: 13), utbildningsfrågor (Ds In 1972: 1), hälso- och sjukvård (Ds In 197216), kommunal social service (Ds In 1972: 7), vissa sysselsättnings- frågor (Ds In 1972z8) samt kommunika- tioner inklusive tele- och postservice (Ds In 1972: 9). Föreliggande betänkande avser att utgöra redovisning av utgångspunkterna för utredningens arbete och en sammanfattning av dess förslag. Jämte en översiktlig redogö— relse för samhällsutvecklingen i landets gles- befolkade delar (kap. 3) och en redovisning av de principiella utgångspunkter utred- ningen haft för sitt arbete (kap. 4) diskuteras
här dels behovet av stödjepunkter för för- sörjningen med service m. m. i glesbygderna (kap. 5) samt hur det fortsatta glesbygdsar— betet bör organiseras (kap. 6).
2—SOU 1972: 56
17
3. Samhällsutvecklin gen i glesbygderna
3.1. Inledning
Följande redogörelse syftar till att korftattat belysa samhällsutvecklingen i glesbygderna och dess konsekvenser för befolkningen. Enligt vad som sagts i föregående kapitel har beskrivningen i huvudsak inriktats på befolk- ningen och dess levnadsförhållanden. Näringslivets eller den offentliga sektorns villkor har sålunda inte närmare berörts. Samtidigt som befolkningens glesbygdspro- blem översiktligt behandlas redovisas vissa allmänna bakgrundsdata rörande de glesast befolkade delarna av landet. Framställningen baseras i huvudsak på den redogörelse som lämnas i bilaga 1 och dess appendix. För en utförligare faktaredovisning hänvisas dit. Som inledningsvis anförts kan någon en- tydig geografisk avgränsning av glesbygderna som problemområde inte göras. Vad som skall betraktas som glesbygder i denna me- ning måste bestämmas av hur man definierar glesbygdsproblemen och blir därmed ytterst beroende av den ambitionsnivå man har. Man kan utgå från att glesbygdsproblemen är mest uttalade i de glesast befolkade delarna av landet. Det är därvid inte iförsta hand de glesbefolkade småområden som förekommer i alla delar av landet som är av intresse utan de större sammanhängande glesbygderna. Enligt utredningens mening ger befolkningsunderlaget inom de dags- resp. veckopendlingsområden som kan vara
18
relevanta för glesbygdsbefolkningen som 10- kala respektive regionala verksamhetsfält de bästa anvisningarna om var glesbygdspro- blem förekommer. Som närmare framgår av bilaga 1 är de befolkningsglesa delarna av landet samtidigt de områden där befolk- ningsminskningen i första hand sker och förutsättningarna för olika samhällsfunk- tioner alltså mest påtagligt försämras.
Till den kartläggning av glesbygdspro- blemen som utredningen enligt direktiven skall göra bör höra en redogörelse för pro- blemens regionala omfattning. Av praktiska skäl kan denna inte baseras på en inventering av problemlåget sektor för sektor i hela landet. Man får istället som förut nämnts utgå från att problemen är mest framträdan- de i de glesast befolkade delarna av landet och studera förhållandena där. Det är därvid naturligt att i görligaste mån jämföra förhål- landena i de glesbefolkade områdena med motsvarande förhållanden i andra delar av landet.
Eftersom de flesta statistiska uppgifter som erfordras för en redogörelse för befolk- ningens förhållanden förekommer redovisade för administrativa områden måste en av- gränsning av de glesast befolkade delarna av landet göras med hänsyn till de administrati- va indelningarna. Beskrivningen av glesbyg- dernas förhållanden får sålunda delvis grundas på data för de nordligare ”gles- bygdslänen”, ”skogslänen” eller dylikt. Med
SOU 1972: 56
de grova genomsnittsuppgifter som kan er- hållas för så stora regionala enheter kan emellertid de lokalt varierande glesbygdspro- blemen i allmänhet inte belysas på ett tillfredsställande sätt. För detta måste man ha tillgång till data för mindre redovisnings- enheter som kommunblock.
De kommunblockl i landet som är glesast befolkade har därför urskiljts enligt en me- tod som närmare presenteras i bilaga ,1. Dessa kommunblock bildar en regiongrupp som i bilagan kallats norra glesbygden och som utmärks av ett svagt befolkningsunder- lag inom kommunblockscentras lokala för- sörjnings— eller arbetsmarknadsområden. Som framgår av fig. 2 s. 20 omfattar detta operationellt avgränsade glesbygdsområde i huvudsak skogslänens inre delar. För en översiktlig beskrivning av glesbygdernas för- hållanden är det mindre viktigt om redovis- ningsområdet omfattar ett eller annat kom- munblock mer eller mindre. De genomsnitts- data rörande norra glesbygden som redovisas i bilaga 1 kan sålunda anses väl lämpade för en beskrivning av förhållandena i de delar av landet där glesbygdsproblemen kan antas vara särskilt framträdande.
Även inom det sålunda avgränsade gles— bygdsområdet förekommer givetvis stora skillnader ifråga om befolknihgstäthet m. 111. För att i någon mån belysa de regionala variationerna inom norra glesbygden har i bilaga 1 gjorts ett försök att avgränsa de allra svagast befolkade delarna av glesbygdsområ- det'. Dessa områden som ofta är belägna utom pendlingsavstånd från mera betydande service- och arbetsorter har i bilagan be- nämnts fjärrbygder. Det har emellertid inte varit möjligt att i någon större utsträckning redovisa genomsnittsdata för dessa bygder. De regionala variationerna inom glesbygds- området har därför till stor del måst illustre- ras med exempel rörande enstaka orter'eller regioner inom området.
SOU 1972: 56
3.2. Det lokala och regionala befolkningsun- derlaget i landets olika delar
30—45 minuters restid brukar uppfattas som ett rimligt maximiavstånd för dagliga arbets- resor. Det område som kan nås inom en sådan restid kan också ifråga om ett flertal andra angelägenheter betraktas som ett rim- ligt dagligt rörelsefält för befolkningen. Schematiskt kan det angivna restidsavståndet anses motsvara 30 kmzs fågelvägsavstånd. Fig. 1 s. 9 visar det med de angivna utgångs- punkterna beräknade lokala befolkningsun- derlaget i landets olika delar är 1970, dvs. antalet invånare inom avståndet 30 km från ett stort antal mätpunkter och beräknat utan hänsyn till administrativa gränser och befolk- ningens fördelning på tätorter och formell glesbygd. Kartbilden ger en god anvisning om var i landet glesbygdsproblemen kan anses mest framträdande. De delar av landet där det lokala befolkningsunderlaget är sva- gast, exempelvis understigande 10 000 invå- nare, finns samlade i ett sammanhängande område i skogslänens inland. Inom huvudde- len av detta område överstiger det lokala befolkningsunderlaget inte 5 000 invånare. Det bör observeras att de relativt glesbefol— kade områden som även förekommer i södra och mellersta Sverige och där befolkningsut- vecklingen för övrigt ofta är negativ genom- gående har betydligt större lokala befolk- ningsunderlag än skogslänens inland och därmed betydligt bättre förutsättningar för att ordna lokala kollektiva angelägenheter. De områden som har den minsta befolk- ningstätheten i södra och mellersta Sverige finns i gränstrakterna mellan Östergötland och Småland. Där är det lokala befolk- ningsunderlaget mellan 20 000 och 40000 invånare. Kartan antyder att glesbygdspro- blemen, åtminstone i avseende på den bety- delsefulla del som gäller försörjningen med lokal service, har en helt annan dimension i skogslänens inland än i sydligare delar av landet.
1 Här används genomgående beteckningen kom- munblock även för nybildade storkommuner.
7600
KARESUANDO NORRA GLESBYGDEN MUODOSLOMPOLO gräns för norra KIRUNA glesbygden 7 VITI'ANGI kommunblocksgröns JUNOSUANDO inom norro gles- ":”” bygden GALLIVARE ————— länsgröns HAKKAs KORPILOMBOLO 7400 IOKKMOKK OVERroRNEÅ VUOLLERIM OVERKALIx KADDALIS ARJEPLOG HAPARANDA 7300 KALIx SESKARO ALVSSVN rARNA ARVIDSJAUR SORSELE _, GIOMMERrRASK DIKANAs MALÅ JORN STORUMAN 7200 NORSJÖ ,_ BASTUTRASK VILHELMINA lYCKSElE GÄDDEDE DORorEA VINDELN RouERrs ASELE 7100 HorING FREDRIKA goo VANNAs , srROMSUND SOLBERG + FÖLLINGE JUNSELE NORDMALING ' BJÖRNA ? AMSELE BREDBYN 7000 , RE JÄRPEN I _ HAMMARSTRAND f NORDINGRÅVALLEN + SVENSIAVIK BRÄCKE LIDEN i FUNÄSDALEN ÅNGE FRANsrA l HEDE 6900 [+'- + RAMSJÖ , : SVEG BERGSJÖ ? KÅRBÖLE nJURAKER . IDRE Los SARNA HAMRA 6800 EDSBYN ÄLVDALEN rRANsrRAND ORSA UNA RArrVIK OCKELuo SVSSLEBÅCK MALUNG LEKSAND 6700 VANsuRo ÖSTERFÄRNEBO rORsuv KVRKHEDEN 6600 ÅRJÄNG stRöMser BENGISFORS GULLSPÅNG 6500 .. FARGELANDA VALDEMARSVIK KISA 6400 ÅSEDA HöGSsv 6300 MONerRAs BORGHOLM åfååiåeo MöRSVLÅNGA RVRKHULr ERINGSBODA **. TORHAMN 6200 ) J'. ”) ) _) IOOlrm 1200 1300 1600
Figur 2 Norra glesbygden
För regionala funktioner av typen gymna- sieskolor och lasarett är befolkningsunderla- get inom "veckopendlingsavstånd” av stor betydelse. Fig. 2: 3 i bilaga ] redovisar det regionala befolkningsunderlaget år 1970 mätt på motsvarande sätt som ifråga om det lokala underlaget. Ett rimligt veckopend- lingsavstånd kan givetvis vara svårt att ange. 1 de beräkningar som ERU gjort har fågelvägs- avståndet 100 km tillämpats. Man kan alltså säga att kartan visar befolkningsunderlaget inom ett par timmars restid från varje mätpunkt. Som man kan vänta framträder även här skogslänens inland som de delar av landet där förutsättningarna för regionala aktiviteter med hänsyn till befolkningsunder- laget är sämst. [ stort sett gäller för skogslä- nens inland att det regionala befolknings- underlaget ingenstans överstiger 100 000 in— vånare. För det område som i bilagan kallats fjärrbygden understiger det regionala befolk- ningsunderlaget i allmänhet 50 000. Kartan ger en klar anvisning om i vilka delar av landet förutsättningarna för att organisera mera kostnadskrävande serviceverksamheter, exempelvis kvalificerad sjukvård, är sämst.
3.3. Befolkningsutvecklingen
De allmänna drag'en i befolkningsutveck- lingen inom landet under de senaste decen- nierna får förutsättas vara väl kända och redovisas inte närmare här. Under 1960-talet har folkminskningen i första hand drabbat de delar av landet där befolkningsunderlaget tidigare varit relativt svagt, i huvudsak om- råden med ett lokalt befolkningsunderlag understigande 50 000 invånare. De delar av landet som berörts är främst skogslänen och vissa delar av sydöstra Sverige. Fig. 3 s. 22 som visar det lokala befolkningsunderlagets procentuella förändring under sista hälften av 1960-talet illustrerar väl var landets folk- minskningsområden under senare år funnits.
Inom det operationellt avgränsade gles- bygdsområde som kallats norra glesbygden hade praktiskt taget samtliga kommunblock sjunkande befolkningstal under andra hälf-
ten av 60-talet. En betydande del av dessa block — cirka 1/3 — förlorade i genomsnitt mer än 2 % av sin befolkning per år. En så kraftig befolkningsminskning förekom knap- past i någon del av landet i övrigt.
Under hela 1960-talet innebar befolk- ningsutvecklingen i norra glesbygden en sam- manlagd folkminskning på 68 000 personer. Totalbefolkningen i de berörda kommun- blocken har sålunda minskat från 512 000 år 1960 till 444 000 år 1970 och cirka 430 000 år 1972. Det innebär en genomsnittlig be- folkningsavtappning varje år på 6 OOO—8 000 personer. Bland de berörda kommunblocken är en minskning under 1960-talet på närmare 1/3 av totalbefolkningen inte ovanlig.
l glesbygdsområden är tätortsbefolk- ningens andel ofta låg. Tätorterna i dessa områden är ofta serviceorter vars utveckling bestäms av utvecklingen i omlandet. Folk- minskningen i glesbygderna medför därför att också mindre och medelstora tärorter i allt större utsträckning kommit att beröras. I relativt stora sammanhängande områden in- om Norrlands inland har sålunda även tät- ortsfolkmängden totalt sett minskat under 1960-talet.
3.4. Befolkningens åldersstruktur
Befolkningens åldersstruktur har förändrats väsentligt i landet under de senaste årtionde- na. I huvudsak består dessa förändringar i att de högre åldersgrupperna växt till såväl absolut som relativt. Antalet personer i åldern över 65 år har sålunda under den senaste 20—årsperioden ökat med mer än 50 %.
Skillnaderna i ålderssammansättningen är emellertid betydande i olika delar av landet. Andelen äldre personer är särskilt hög i skogslänens sydligare delar. 1 Jämtlands län finns exempelvis kommuner med en åldrings— andel på närmare 25 % och i dessa kom- muners glesbygdsdelar är mer än var tredje person över 65 år. Stora andelar äldre finns också i vissa randområden till större befolk- ningscentra i sydligare delar i landet. I fig.
KARESUANDO
MUODOSlOMPOLO
KIRUNA VITTANGI JUNOSUANDo PAJALA GÄlLIVARE
HAKKAS KORPILOMBOLO
JOKKMOKK VUOLLERIM
OVERTORNEÅ OVERKALIX
KÅDDALIS ARJEPLOG HAPARANDA IgAux SESKARO AivsavN TARNA ARVIDSJAUR SORSELE . GLOMMERrRA'sx DIKANAS MALÅ JORN erRUMAN
NORSJÖ _
aAsrurRAsx VILHELMINA LYCKSELE GÄDDEDE DOROTEA VINDELN RouERTSEORs ÅSELE H 1800 V SIROMSUND SOLEERG FOLLINGE JUNSELE NORDMALING BJÖRNA
AMSELE aREDavN RE JÄRPEN HAMMARST AND NORDINGR VAlLEN
SVENSI'AVIK aR'Ach LIDEN FUNÄSDALEN ÅNGE FRÄNSTA HEDE
7100 FREDRIKA OTIN ÄNNES
7000
6900
RAMSJÖ SVEG BERGSJÖ KÅRBÖLE DJURÅKER IDRE Los SÄRNA HAMRA 6800 EDSMN ÄLVDALEN rRANsrRAND ORSA UMA R'Ajrvm OCKELBO SYssl—"ÅCK MALUNG LEKSAND 6700 VANSIRO
ÖSTERFÄRNEBO TORSBY KVRKHEDEN
6600 ÅRJÄNG
srRöMSTAD BENGTSFORS GuLLsrÅNG
'FÄRGELANDA
VALDEMARSVIK
KISA 6400
ÅSEDA HÖGSBY MÖNSTERÅS !ORGHOLM
532330. MÖRBYLÅNGA xvnxnuu ERINcsaooA
6200 TORHAMN 6300
1200 1300 1400 1500 1600 1700
Figur 3 Det lokala befolkningsunderlagets relativa förändring 1965—1970. Kartan visar totalbefolkningens relativa förändring inom avståndet 30 km från mätpunkterna. Befolk- ningen 1965 = 100. Källa: FoB 1965, Folkmängd 31.12.1969 och ERU:s datapaket GEDAP.
Tabell ] Förändring i totalfolkmängd samt antalet personer 65 år—w i skogslänen samt norra glesbygdens kommunblock perioden 1960—70.
Län/område Folkmängdsförändring
totalbefolkning 65 år och äldre
96 — 0 1960—70 absolut % absolut % S,W,X — 15 000 — 1,8 + 25 000 +23,1 Y,Z — 26 000 — 6,5 + 12 000 + 22,4 AC,BD — 12 000 — 2,5 + 15 000 + 35,0 Totalt i skogslänen — 53 000 — 3.0 + 52 000 + 25,5 Norra glesbygden — 68 000 — 11,2 + 13 000 + 24,1 Hela riket +582 000 + 7,7 + 226 000 + 3,0
2: 5 i bilaga 1 illustreras de regionala varia- tionerna i andelen befolkning över 65 år 1965. Detta år gällde fortfarande att även de mest utpräglade glesbygdsdelarna av Väster- bottens och Norrbottens län hade förhål- landevis låga andelar äldre befolkning.
Ett utmärkande drag i den regionala befolkningsutvecklingen är att andelen åld- ringar ökar snabbast i de särskilt glest befol- kade områdena. Inte sällan kan man iaktta att antalet äldre i sådana områden ökar samtidigt som totalbefolkningen minskar. Detta framgår även av nedanstående sam- manställning som visar befolkningsföränd- ringarna under 1960-talet i skogslänen res- pektive i norra glesbygden.
Trots en total folkmängdsminskning under 60-talet i norra glesbygden på närmare 70000 personer ökade antalet åldringar i området med 13 000. Även de två nordligaste länen hade under denna tid en förhållandevis stor ökning av antalet åld- ringar. Medan åldringsandelen i hela riket under 60-talet ökade med 3% utgjorde ökningen i Norrbottens och Västerbottens län 35 %.
De lägsta åldersklasserna har ungefär lika stora befolkningsandelar i olika delar av landet. Även norra glesbygdens kommun— block hade sålunda år 1970 en relativt hög andel barn i befolkningen, t.o.m. något högre än genomsnittet för riket. Till stor del förklaras detta av jämförelsevis höga siffror för kommunblocken i Norrbottens län. Me- delåldern i de två nordligaste länen var år 1970 fortfarande avsevärt lägre än i de
sydligare skogslänen. I vissa kommunblock i Norrbottens län var andelen befolkning un- der 15 år betydligt större än motsvarande andel för landet som helhet. Utvecklingen tycks emellertid rätt snabbt gå mot en mera genomsnittlig åldersstruktur även i de nordli- gare delarna av landet.
3.5 Födelseöverskottet
En för svenska förhållanden stor naturlig befolkningstillväxt har medverkat till att norrlandslänen ända in på 1950-talet kunnat visa en positiv befolkningsutveckling trots att under lång tid en betydande utflyttning därifrån har skett till mera expansiva områden i mellersta och södra Sverige. Framförallt som en följd av förändringarnai åldersstrukturen har denna naturliga tillväxt emellertid under de senaste decennierna minskat allt mer. En av anledningarna till befolkningsminskningen i landets glesbygds— områden är sålunda att det s. k. födelseöver- skottet, dvs. nettoresultatet av antalet födda och döda, krympt och under senare år på många håll t. o. m. blivit negativt dvs. be- folkningen minskar även om ingen utflytt- ning skulle äga rum. Utvecklingen i norra glesbygdens kommunblock illustreras i bilaga ], tabell 2: 2 för perioden 1966—1970. Det framgår därav att födelseöverskottet under perioden har förbytts i ett underskott som är särskilt påtagligt i glesbygdsområdets sydliga- re delar. Endast de berörda kommunblocken i Norrbottens län visade ett positivt födelse—
Tabell 2 Årliga nettoflyttningen per femårsperiod 1950—1970 i skogslänen, storstadslänen och övriga län
Område Nettoflyttning i genomsnitt per år
1951—55 1956—59 1960—65 1966—70 Storstadslänen + 12 800 + 17 600 + 22 700 + 24 700 Skogslänen — 1 000 — 5 550 — 13 350 — 8 600 Övriga län + 2 060 + 2 080 + 8 850 + 12 450
överskott även vid periodens slut. Även i Norrbottens län minskar födelseöverskottet emellertid snabbt.
3.6. Flyttningar
Befolkningsförändringarna i olika delar av landet är huvudsakligen ett resultat av flyttningsrörelserna. Dessa bör i första hand ses som en konsekvens av de strukturella förändringarna inom näringslivet. I grova drag framgår resultatet av omflyttningarna inom landet av följande sammanställning som för varje femårsperiod redovisar utveck- lingen undertiden 1950—1970.
Det framgår att skogslänens genomsnittli- ga flyttningsförluster under 1960-talets första hälft översteg 13 000 personer per år, och att länen under decenniets senare del i medeltal förlorade 8 600 invånare årligen. Det bör observeras att vissa delar av skogslä- nen inte är förlustområden och att utflytt- ningen från vissa delar av länen sålunda är ännu starkare än vad sammanställningen ovan antyder.
Under treårsperioden 1967—1969 var den sammanlagda flyttningsförlusten i kommun- blocken inom norra glesbygden närmare 25 000 personer och enbart år 1969 förlora— de norra glesbygden cirka 9 500 personer genom utflyttning till landet i övrigt.
Av flyttningarna från norra glesbygden sker en stor del till de mera tätbefolkade delarna av skogslänen. Betydande delar av utflyttningen går emellertid också till Stock- holm och andra större orter.
Den illustration av norra glesbygdens flyttningsbild år 1969 som ges i fig. 4 s. 25 visar även att ett utflyttningsområde som
norra glesbygden också har en betydande inflyttning. Den totala utflyttningen från norra glesbygdens kommunblock var ifråga- varande år drygt 20 000 personer. Samtidigt med denna utflyttning flyttade emellertid närmare 1 1 000 personer till området, varför nettoförlusten som tidigare nämnts stannade vid cirka 9 500 personer.
3.7. Sysselsättningsförhållanden
Befolkningens levnadsförhållanden i landets glesbygdsområden påverkas givetvis i hög grad av sysselsättningssituationen. Eftersom den har sin grund i näringslivets struktur redovisas här inledningsvis några kortfattade uppgifter om näringslivet och dess utveckling i skogslänen och särskilt i norra glesbygdens kommunblock.
Det är naturligt att areella näringar som jord- och skogsbruk leder till ett glest bosätt- ningsmönster. Jord- och skogsbruket kan betraktas som traditionella glesbygdsnäringar och dominerar fortfarande glesbygdernas näringsliv.
Trots en stark nedgång i sysselsättningen inom jord- och skogsbruk svarar dessa nä- ringar fortfarande för en stor del av syssel- sättningen i glesbygderna. Nedanstående ta- bell som avser situationen är 19651 ger en översiktlig bild av näringsstrukturen i olika delar av landet.
Medan 10 % av landets förvärvsarbetande vid 1960-talets rnitt var sysselsatta inom jord- och skogsbruk var i norra glesbygden som helhet 28% av de förvärvsarbetande sysselsatta inom dessa näringar. I vissa kom-
1 Uppgifter från 1970 års folkräkning finns ännu ej tillgängliga.
NORRA GLESBYGDENS FLYTTNINGSBILD 1969. Utflyttore Inflyttore
NORRA GLESBYGDEN
__NORRA TATBYGDEN
SÖDRA MELLANBYGDEN
sröRRE srADER
GÖTE som ocn MALMÖ
STOC KHOtM
UTLANDET
Figur 4 Norra glesbygdens flyttningsbild 1969. Högra figurhalvan visar utflyttningen (20 187 personer) från norra glesbygden fördelad på övriga kommunblocksgrupper. Den vänstra halvan visar inflyttningen (10 715 personer) till norra glesbygden.
Källa: Befolkningsförändringar 1969
Tabell 3 Den förvärvsarbetande befolkningen fördelad på näringsgrenar i olika regiongrup- per år 1965
Område Procentuell andel i jordbruk industri byggnads— service— m. m. verksamhet näringar Storstadsområdena 2,7 28,6 9,0 59,7 Norra tätbygden1 15,7 26,4 11,2 46,7 Norra glesbygden 28,1 21,4 13,3 37,2 Hela riket 10,4 34,2 9,7 45,6
munblock i Jämtlands och Norrbottens län var andelen ända upp till 40 % eller något mer.
De regionala variationerna i sysselsätt- ningen inom jord- och skogsbruk illustreras vidare i bilaga 1, fig. 3:2 som visar dessa näringars andel av den totala sysselsättningen inom lokala arbetsmarknadsområden i olika delar av landet.
Jordbruket i de nordligaste delarna av landet präglas i hög grad av småbruk. I hela riket är för närvarande något mindre än hälften av alla brukningsenheter under 10 hektar, i skogslänen omkring två tredjedelar.
Jordbrukets struktur kan också belysas med uppgifter om relationen mellan arbets- kraft och åkerareal. Sådana relationer måste givetvis påverkas av produktionsinriktningen. Uppgiften att antalet sysselsatta per hektar åker i norra glesbygden var mer än dubbelt så stort som riksgenomsnittet ger dock en tämligen klar anvisning om näringens ratio- naliseringsgrad.
Såväl uppgifterna om brukningsenheter- nas storlek som jordbrukarnas medelålder rn. m. tyder på- en fortsatt kraftig struktur- omvandling inom jordbruket i skogslänens inland och på många håll begränsade förut- sättningar för ett på sikt bestående jordbruk.
Vad beträffar skogsnäringen har utveck— lingen under 1960-talet inneburit ökande avverkningar — i norrlandslänen dock lång- sammare än i övriga landet — med successivt större maskininsatser och minskande arbets- styrka. Inom storskogsbruket har skogsarbe- tarna under senare år i ökande utsträckning helårssysselsatts. Utvecklingen inom skogs- bruket har därmed medfört minskande möj-
ligheter till sysselsättningskombinationer mellan jord— och skogsbruk. Även tillgången till andra kompletterande sysselsättningsmöj- ligheter såsom flottning m.m. har minskat.
Sysselsättningen inom industrin har i ri- ket som helhet stagnerat under 1960-talet och under decenniets senare del totalt sett till och med minskat. Betydande skillnader kan härvidlag emellertid iakttas mellan olika industribranscher. Bl.a. som en följd härav har sysselsättningsutvecklingen inom in- dustrin också varierat i betydande grad mellan olika regioner i landet. Industriut- vecklingen framförallt i skogslänen har under senare år påverkats även av samhällets lokali- seringspolitiska strävanden. Ett resultat av utvecklingen har blivit att norrlandslänens andel av industrisysselsättningen under 1960-talets andra hälft ökat samtidigt som de större stadsregionernas andelar minskat.
Figur 3:4 i bilaga 1 illustrerar industrisys- selsättningens relativa betydelse för syssel- sättningen inom lokala arbetsmarknader i landets olika delar. Det framgår därav att industrisysselsättningen i större delen av södra och mellersta Sverige överstiger riksge- nomsnittet 34 %, medan industrins andel av sysselsättningen i norra glesbygdens kom- munblock i allmänhet är mindre än 17 %. I norra glesbygden som helhet utgjorde de industrisysselsatta enligt 1965 års folkräk- ning cirka 20% av den totala sysselsätt- ningen. Högre industriandelar återfinns i norra glesbygden endast i de delar där gruvverksamheten har en större omfattning. På vissa håll i glesbygdens kommunblock är
I I huvudsak = de tätare befolkade delarna av skogslänen. För närmare definition se bilaga 1, s. 99.
Som nämnts har utvecklingen under sena- re år inneburit en sysselsättningsmässig till- växt av industrin inom norrlandslänen. Även inom norra glesbygdens kommunblock har en viss sysselsättningsökning ägt rum. Enligt industristatistiken ökade antalet sysselsatta inorn industriföretag i denna del av skogslä- nen sålunda med cirka 1 000 personer under perioden 1962—1968. I norra glesbygdens industriföretag1 sysselsattes därmed är 1969 omkring 25 000 personer.
Lokaliseringsstödets faktiska sysselsätt- ningseffekter under perioden 1965—1970 har för allmänna stödområdet beräknats till 8 400 sysselsatta. Cirka 2 000 av dessa nya arbetstillfällen kan hänföras till norra gles- bygdens kommunblock.
Samtidigt med att sysselsättningen inom industrin i norra glesbygden på detta sätt ökade med i genomsnitt cirka 400 personer per år kan man emellertid räkna med att avgången från de areella näringarna i medel— tal översteg 3 000 personer per år.
Av den tabell över den förvärvsarbetande befolkningens fördelning på huvudnärings— grenar år 1965 som redovisats på s. 29 framgår att byggnads- och anläggningsverk- samheten har en relativt stor betydelse i norrlandslänen och särskilt i norra glesbyg- dens kommunblock. Sysselsättningsutveck- lingen inom denna sektor sammanhängeri hög grad med utvecklingen inom näringslivet i övrigt. En starkt bidragande orsak till den höga andelen sysselsatta inom byggnadsverk- samhet i skogslänens inland har emellertid varit kraftverks- och vägbyggandet i dessa områden. Under 1960-talets första hälft har sysselsättningen inom sektorn minskat starkt i'_skogslänen, särskilt i de två nordligaste län'en. Antalet sysselsatta inom byggnads- och anläggningsverksamhet i norra glesbyg- dens kommunblock minskade under perio- den 1960—1965 med 5 700 personer.
Sysselsättningsutvecklingen inom service- sektorn bestäms till huvudsaklig del av ut- vecklingen inom näringslivet i övrigt. Service- sektorn har under senare är totalt sett vuxit betydligt. Denna tillväxt beror framförallt på
utvecklingen av förvaltning, sjukvård o.d., dvs. vad som i statistiken brukar sammanfat- tas som offentliga tjänster. De regionala variationerna i sysselsättningen inom offent- liga tjänster i förhållande till den totala sysselsättningen år 1965 illustreras i bilaga ], fig. 3: 5.
Särskilt stor omfattning har servicesek- torn i storstadsområdena där den vid 1960-talets mitt svarade för cirka 60% av sysselsättningen. Motsvarande siffra för riket var cirka 46 %. Medan de tätare befolkade delarna av skogslänen hade en något mer än riksgenomsnittlig omfattning på servicesys— selsättningen uppgick denna i norra glesbyg- dens kommunblock endast'till cirka 37 %. Att servicesektorn i norra glesbygden jäm- fört med riket i övrigt är sysselsättningsmäs- sigt underdimensioneråd framgår även av tabell 3:7 i bilaga 1.
Servicesektorn har emellertid under 1960-talet vuxit även inom norra glesbyg- den. Under perioden 1960—1965 ökade så- lunda antalet sysselsatta inom servicenä- ringarna i norra glesbygden med 3 500 perso- ner trots en samtidig folkminskning på 19 000 personer.
Den fortgående omvandling av närings- livet som illustrerats ovan har fått särskilt svåra konsekvenser för befolkningen i gles- bygderna. 1 de mera tätbefolkade, sydligare delarna av landet har de nödvändiga'omställ- ningarna i allmänhet kunnat ske genom yrkesmässig rörlighet hos arbetskraften men utan omfattande nödtvungna omflyttningar. I de glesare befolkade delarna av landet har yrkesbyten i betydligt högre grad även gjort det nödvändigt för arbetskraften att byta bostadsort. Utflyttningen från landets gles- bygder har därmed fått stor omfattning. Trots detta har utvecklingen resulterat i betydande arbetslöshet och undersysselsätt- ning för dem som bor kvar. Den av arbetsför- medlingarna registrerade arbetslösheten var sålunda i vissa delar av glesbygden i genom-
1 Endast företag som redovisatsi industristatisti- ken, dvs. iallmänhet sådana med mer än 4 anställda.
snitt under 1960-talet nära tio gånger så stor som i storstadsområdena. Enligt arbetsför- medlingarnas uppgifter uppgick antalet ar- betslösa i landet under perioden 1965—1970 till i genomsnitt 0,4 % av hela befolkningen. Motsvarande uppgifter var i flera kommun- block inom norra glesbygden mellan 2 och 5 %, exempelvis i Pajala 4,9, Överkalix 3,7, Övertorneå 3,5, Åsele 2,5 och Vilhelmina 2.4 %.
Enligt de arbetskraftsundersökningar som varje månad genomförs av statistiska central- byrån är den totala arbetslösheten betydligt större än den som registreras vid arbetsför- medlingama. I bilaga 1, appendix B redovisas dessa rrbetskraftsundersökningars resultat som genomsnitt för år 1971. Medan den relativa arbetslösheten detta år i medeltal uppgick till 2,5 % för riket som helhet var den i flera av skogslänens A-regioner mer än 5 %. Den högsta arbetslösheten redovisas för Karlstads, Haparanda/Kalix, Kiruna/Gälliva- re och Lycksele A-regioner. Hur den relativa arbetslösheten för män respektive kvinnor varierat under perioden augusti 1963—maj 1971 i skogslänen, storstadslänen och riket redovisas i fig. 5, s. 29.
En bild av sysselsättningssituationen i landets olika delar som även kan sägas ta hänsyn till den s. k. dolda arbetslösheten ger uppgifter om förvärvsintensiteten, dvs. hur stor andel av befolkningen i yrkesverksam ålder som förvärvsarbetat. För hela landet gällde år 1965 att 67 % av samtliga personer i åldrarna 15—64 år var förvärvsarbetande. De lägsta förvärvsintensiteterna finns genom- gående i norrlandslänen. I norra glesbygdens kommunblock hade på sina håll endast hälften av befolkningen i yrkesverksam ålder förvärvsarbete. De regionala olikheterna i förvärvsintensiteten beror till stor del på variationer i sysselsättningsgraden för kvin- nor.
Tabell 6: l i bilaga 1 redovisar för olika regiongrupper andelen förvärvsarbetande i olika delar av landet vid folkräkningstillfälle— na 1960 och 1965. Det framgår därav att förvärvsintensiteten i norra glesbygdens kommunblock i genomsnitt var ungefär tio
procentenheter lägre än i storstäderna. Ta- bellen visar också att förvärvsintensiteten i norra glesbygden till skillnad från alla andra kommunblocksgrupper har minskat under 1960-talets första hälft. Om sysselsättningen i norra glesbygden skulle ha varit i nivå med hela rikets skulle år 1965 ytterligare 23 000 personer i området ha förvärvsarbetat.
Hur förvärvsintensiteten år 1965 variera- de i landet framgår närmare av bilaga 1, fig. 6: 1, som visar avvikelserna från riksgenom- snittet inom lokala arbetsmarknader.
3.8. Inkomstförhållanden
Variationer i inkomstfördelningen mellan olika regioner i landet sammanhänger givet- vis i hög grad med befolkningens ålders— och utbildningsstruktur samt näringslivets olika inriktning och produktivitetsförhållanden. Det är exempelvis självklart att de regionala olikheterna i förvärvsintensitet som behand- lats ovan slår igenom i genomsnittsinkom- sterna så att inkomsten per capita enbart av detta skäl blir lägre i glesbygdsområden. Det är också uppenbart att statistikens inkomst- uppgifter påverkas av näringslivets inrikt- ning, exempelvis så att en stor andel jord- bruksbefolkning tenderar att ge låga nomi- nella genomsnittsinkomster för respektive regioner.
De regionala skillnaderna beträffande in- komster belyses i bilaga 1, tabell 6: 3 med uppgifter om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten år 1970 för olika region— grupper. Det framgår därav att genomsnitts- inkomsten i norra glesbygdens kommun- block är betydligt lägre än i övriga landsdelar och föga mer än hälften av deni Stockholm. Även om man tar hänsyn till förvärvsintensi- teten och studerar inkomsten per inkomstta- gare i de olika regiongrupperna är skillnader- na betydande.
En närmare granskning av inkomsten per capita i norra glesbygdens kommunblock som redovisas i bilaga 1, appendix B, visar att större delen av glesbygdsbefolkningen bor i kommunblock där medelinkomsten
% M" 5 AN '_N 4 : X . I xx I x I I & I 3 | & I I '» 4 ' "— I R'k t *”"! -— l e 2 / x_åkogslan ,,l// X ,, _l_ _, "'.-.. , .- — .-"--. *x [Ä'åforstadslön ..."-n...... "" 1 .- av __ .v 0
19631964 1965 1966 1967 1968 1969 19701971År
% KVINNOR _”. * Skogslön .u'—x 3 XGJA—qu, W—t— Xx ,; Riket __ ”'_"x [' 2 (- _;A/c' J.S.torstodslön
] .
19631964 1965 1966 1967 1968 1969 19701971År
Figur 5 Relativa arbetslöshetstal för män och kvinnor i storstadslänen, skogslänen och riket i augusti 1963—maj 1971. Utjämnade värden.
ligger mellan 8 000 och 9 500 kronor. Hur de olika genomsnittsinkomsterna i norra glesbygdens kommunblock fördelar sig på inkomstklasser belyses närmare i bilaga ], appendix A fig. 3:4. Spännvidden mellan kommunblocken inom norra glesbygden sträcker sig från knappt 7000 kronor i svenstaviksblocket till närmare 11 000 kro- nor i kirunablocket. Skillnaderna förklaras till stor del av olikheter i sysselsättnings- strukturen, vilken exempelvis ifråga om de nämnda blocken skiljer sig markant. Medan de sysselsatta inom jord- och skogsbruk i svenstaviksblocket var cirka 50% var mot- svarande andel i Kiruna endast 5 %.
Det bör framhållas att de nominella in- komstskillnader som kan noteras mellan olika regioner, t. ex. mellan storstadsområde- na och andra delar av landet inte utgör någon tillfredsställande mätare på skillnader i hushållens konsumtionsmöjligheter eller levnadsstandard. Vid regionala jämförelser av inkomster bör man bl.a. ta hänsyn till förekomsten av självhushållning, som inte minst i landets glesbygdsområden i vissa avseenden kan vara av stor betydelse. Som illustration till inkomstvariationerna
inom kommunblocken kan nämnas att me- dan medelinkomsten för hela Sorsele kom- mun år 1969 var 7 400 kronor var den i de glesaste delarna av samma kommun endast 5 500 kronor. Olikheter i förvärvsintensitet torde vara den huvudsakliga förklaringen till dessa inkomstskillnader.
3.9. Bostadsförhållanden
Enligt preliminära uppgifter från 1970 års folk— och bostadsräkning hade norra glesbyg- dens kommunblock närmare 5 % av samtliga lägenheter i landet, vilket är något mindre än områdets andel av landets befolkning.
Under 1960-talet har bostadsproduk- tionen i norra glesbygden minskat med 5 % samtidigt som den i landet som helhet ökat med närmare 50 %. Norra glesbygdens andel av nyproduktionen som under 1960-talet utgjorde drygt 3 % av hela landets har
sålunda minskat successivt. År 1969 var produktionen i norra glesbygden mindre än 3 000 nya lägenheter, vilket motsvarar 2,7 % av landets produktion.
Bostadsstandarden kan illustreras med uppgifter dels om det genomsnittliga bo- stadsutrymmet, dels om bostädernas ålder och utrustning. Som framgår av tabell 5: l i bilaga 1 var bostadsstandarden mätt som antalet rum per invånare år 1965 i genom— snitt lägre i norra glesbygdens kommunblock än i riket som helhet. Enligt preliminära uppgifter från 1970 års bostadsräkning har skillnaden i genomsnittligt bostadsutrymme ökat trots att antalet rum per invånare i norra glesbygden har ökat från 1,20 är 1965 till 1,32 är 1970, vilket motsvarar det genomsnittliga bostadsutrymmet i hela riket år 1965.
Norra glesbygdens kommunblock har ett förhållandevis stort antal lägenheter i de lägre kvalitetsgrupperna. Drygt 17000 av lägenheterna dvs. 13 % av bostadsbeståndet var år 1965 hänförliga till den lägsta kvali- tetsgruppen och saknade vatten och/eller avlopp. Motsvarande andel i landet som helhet var endast 6 %. En stor andel lägenhe- ter i lägre kvalitetsgrupper förekommer emellertid också i vissa av södra Sveriges glesbygder.
Trots en fortgående befolkningsminsk- ning är bostadsbyggnadsbehovet i glesbyg— derna ganska stort, beroende dels på befolk- ningens omflyttningar inom kommunerna, dels på att det förhållandevis sämre bostads- beståndet kräver ersättning. Enligt beräk- ningar som redovisas i bilaga 1 föreligger för norra glesbygden som helhet ett nybyggnads- behov på cirka 34000 lägenheter under 1970-talet.
Bostadsförhållandena i'norra glesbygden belyses i bilaga 1, appendix A, tabell 3: 11, också med uppgifter från låginkomstutred- ningens levnadsnivåundersökning år 1968. Dessa uppgifter tyder på att skillnaderna ifråga om bostadens utrustning i jämförelse mellan norra glesbygden och Stockholm är störst ifråga om innehav av frys, diskmaskin och dusch eller bad. Medan över 70% av
hushållen i norra glesbygden har frysbox är motsvarande siffra för Stockholm endast 30 %. Tillgången till diskmaskin, dusch- och badmöjligheter är enligt levnadsnivåunder- sökningen förhållandevis sämre i norra gles- bygden och bättre i Stockholm än i riket som helhet.
3.10. Serviceförhållanden
I avsnitt 3.2 har belysts variationerna ifråga om befolkningsunderlag för lokala och regio- nala verksamheter i olika delar av landet. Avståndsförhållandena illustreras översiktligt i bilaga 1, fig. 2: 4, som visar hur stor folkmängd inom norra glesbygdens kom- munblock som bor på olika avstånd från kommunblockscentra och tätorter av olika storleksordning. Det framgår därav att cirka 100 000 av norra glesbygdens år 1965 om- kring 470 000 invånare hade mer än 30 km :s fågelvägsavstånd till kommuncentrum (kom— munblock) och att nästan hälften av befolk- ningen i området hade minst 30 km till närmaste tätort med 3000 invånare eller mer — en storleksordning på tätorten som ansetts vara minimum för en god serviceut- rustning. Mindre än 25 % av glesbygdsinvå- narna hade en större tätort om minst 10 000 invånare inom 30 km :s avstånd.
Restidsavstånden har för stora delar av glesbygdsbefolkningen minskat genom för- bättrade vägar och bilismens snabba utveck- ling. I de inre del rna av skogslänen "finns dock som framgår av vad förut sagts förhål- landevis många människor som har långt till kvalificerade serviceorter. En översiktlig il- lustration av hur transportavstånden till oli- ka servicefunktioner påverkar servicestandar- den för befolkningen i olika delar av landet ger fig. 6, på följande uppslag, som visar de ge- nomsnittliga åtkomstmöjligheterna till kom- binationen tandvård, läkare, större allmänt bibliotek och viss typ av teknisk gymnasie- utbildning. 1
Naturligt nog har befolkningen i skogslä- nen och särskilt deras inland svårare än andra grupper att nå serviceinrättningar av ifrågava- rande slag. Medan avståndet till samtliga
SOU 1972: 56
nämnda serviceverksamheter i den med hän- syn till serviceutrustningen bästa zonen — de större_.städerna och deras omgivningar —- är mindre än 2 mil tur och retur är motsvaran- de avstånd i skogslänens inland i allmänhet mer än 32 mil.
Fig. 6 illustrerar avståndsfaktorns bety- delse för tillgången till service utan hänsyn till de olika serviceverksamheternas kapaci- tet. I tätbygder kan servicestandarden vara låg som en följd av köproblem. I allmänhet torde serviceinrättningarnas kapacitet dock inte representera särskilt stora problem i glesbygder. Som en följd av det krympande befolkningsunderlaget torde förhållandet tvärtom ofta vara det motsatta.
Den geografiska spridningen av olika ser— viceverksamheter varierar naturligtvis bl. a. efter vilket 'underlag som krävs för lönsam- het eller för att verksamheten skall kunna bedrivas till rimliga kostnader. Vissa service- inrättningar förekommer med tämligen stor spridnihg. Ett exempel på service av denna typ som nämns i bilaga 1 är apoteken som även i glesbygder förefaller vara relativt lätt tillgängliga. För mera kvalificerade service- funktioner, exempelvis vissa delar av sjukvår- den är det dock i allmänhet inte möjligt att upprätthålla en stor geografisk spridning. ] fråga om vissa sjukvårdsspecialiteter är åt- komligheten i norra glesbygden sålunda inte god. En översiktlig illustration av de regiona- la variationerna i tillgången till viss sjukvård ges i bilaga ], appendix A, fig. 3: 1, som visar läkartätheten för dels allmänläkare, dels ögonläkare i öppen vård.
Tillgången till egna fortskaffningsmedel eller kollektiva kommunikationer är självfal- let särskilt viktig i glesbygder. Bilinnehavet har ökat starkt under de senaste decennierna i alla delar av landet. Särskilt bland den äldre befolkningen är dock tillgången till egen bil fortfarande mycket begränsad. I bilaga 1, appendix A, fig. 3:6 belyses med utgångs— punkt ifrån låginkomstutredningens under- sökningar hur stor andel av befolkningen i
] Uppgifterna avser tidigare gymnasieorganisa- tion.
olika delar av landet som inte har tillgång till bil. Det framgår därav att närmare 90 % av den äldre befolkningen i socialgrupperna 2 och 3 inom norra glesbygden inte har till- gång till bil och att detsamma gäller närmare 60 % av befolkningen i åldersgruppen 50—64 år. Eftersom pensionärshushållen i stora de- lar av glesbygden representerar en betydande andel av hushållen får man räkna med ett förhållandevis lågt genomsnittligt bilinnehav i sådana områden.
3.11. Den framtida utvecklingen
Enligt de framtidsbedömningar som redo- visats i länsplanering 1967 (prognos 2) be- räknas minskningen av antalet förvärvsarbe- tande inom jord- och skogsbruket i norra glesbygdens kommunblock under perioden 1965—1980 uppgå till cirka 27 000 perso- ner, dvs. mer än 50 % av de yrkesverksamma inom dessa näringar år 1965. Även om denna minskningstakt vid jämförelser med övriga regiongrupper inte är anmärkningsvärt stor får en sådan utveckling förhållandevis stora konsekvenser i ett område där jord- och skogsbruket har så stor andel av hela syssel- sättningen.
Enligt vissa bearbetningar av länsplane- ringens prognoser med hänsyn till 1970 års långtidsutrednings kalkyler som utförts av ERU:s kansli skulle sysselsättningen” inom jord- och skogsbruket komma att minska med närmare 8 800 personer i norra glesbyg— den under första hälften av 1970-talet. Jord- och skogsbruket skulle därmed svara för ungefär hälften av den totala sysselsättnings- minskning som förutses för norra glesbyg- dens kommunblock under samma tid. 1 bilagan redovisas resultatet av ERU:s beräk- ningar rörande sysselsättningsutvecklingen inom jord- och skogsbruket för norra gles- bygdens kommunblock grupperade på olika utvecklingsklasser. Sysselsättningsminsk- ningen under femårsperioden 1970—1975 beräknas i medeltal för de olika kommun- blocksgrupperna variera mellan cirka 140 och 320 personer.
Beräkningar rörande sysselsättningsut- vecklingen inom industrin i norra glesbygden tyder på att industrisysselsättningen under första hälften av 1970—talet kommer att öka med cirka 800 personer. Som framgår av bilaga 1, tabell 3: 6, skulle sysselsättningsök- ning inträffa i ungefär hälften av norra glesbygdens kommunblock medan man för den andra hälften har att räkna med en sysselsättningsminskning. De under senare år intensifierade regionalpolitiska insatserna torde medföra att den faktiska sysselsätt- ningsutvecklingen kommer att bli mera posi- tiv än vad de i bilagan redovisade beräkning- arna antyder. I dessa beräkningar har nämli- gen hänsyn inte kunnat tas till de sannolika effekterna av de senaste årens förstärkta regionalpolitiska insatser.
Sysselsättningsutvecklingen inom bygg- nadsverksamheten beräknas enligt ERU:s kalkyler innebära en minskning med något över 4000 sysselsatta i norra glesbygdens kommunblock under första hälften av 70—ta- let. Som framgår av bilaga 1, tabell 3:3 väntas minskningen bli särskilt stor i de nordligaste delarna av området. Andelen sysselsatta i byggnadsverksamhet i norra glesbygden beräknas dock fortfarande är 1975 att vara betydligt större än iriket som helhet (12 % resp. 9 %).
Som tidigare har framhållits visar vissa delar av servicesektorn en stark sysselsätt- ningsökning under senare år och servicenä- ringarna som helhet är numera den huvuddel av näringslivet som svarar för sysselsättnings- tillväxten i landet. Servicenäringamas ut- veckling i olika regioner är emellertid i hög grad beroende av utvecklingen inom närings- livet i övrigt. Detta förklarar att även service- näringarna i många glesbygdsområden visar en negativ sysselsättningsutveckling.
Enligt ERU:s kalkyl för perioden 1970—1975 som redovisas i bilaga 1, tabell 3: 8 väntas utvecklingen inom servicenä- ringarna i norra glesbygdens kommunblock efter att ha varit positiv under början av 1960-talet under första hälften av 1970-talet komma att resultera i en sysselsättnings- minskning med cirka 5 500 personer. Sär-
SOU 1972: 56
Genomsnittlig to r resa i km
_ 320—
_160—320 Ej 80—160 E 40— 80 _ 20— 40 _ o— 20
Anm: Geografiska variationer i till- gången till viss kvalificerad service, uttryckt med hjälp av de genomsnitt- liga åtkomstmöjligheterna räknat i tur och returresa till kombinationen tand- vård, läkare, större allmänt bibliotek och tjärdeårsavdelning vid tekniskt gymnaSIum. Källa: SOU 1970:14. bilaga 4.
1 | . -'* I " u . 1. . I " ""' ' | V , . -- |. ,-.i, -.l' Li.. .. =rr.'r.r: 'it' .fr = -.. " :"" ._f. _ _, | - .- .QjL-* , .... ! '."-.. * L 41 Ill.—n., _ I II ' . ' ' — I | k ' : 11 I . J . ' ' lll ' I | I | 'I , .- I ' H ' H _l _| ' 4! I | _ _ ' I ' . 1 V _|_ ' _ I _| 11 I I ' I , . 11 i .. ."!— IJ '1 .. . Ilil ' _ r-I * l _ 'F 1 lll . ._ . .. . . G | . .. . | 11 . . | . lll * 11 ' . :_rz .. .. . .
.I | I_ I .. |. _, I I.. |__. _. ; . . "4 l i i I | 11 l ...-| , _l _ .:".llhu . - - ll ' .. Iu- ' ...—
I .jl -....... '. . mr .; =.; *..I
skilt stor väntas minskningen inom service— sektorn bli i glesbygdsblocken iNorrbottens och Västerbottens län.
En sammanfattning av de näringslivskal— kyler som presenterats i bilagan ger vid handen att den totala sysselsättningen i norra glesbygdenslkommunblock under åren 1970—1975 skulle minska med 17 700 för— värvsarbetande. Till största delen skulle en sådan minskning förklaras av jord- och skogs- brukets kraftiga tillbakagång. Endast in- dustrin väntas ge ökad sysselsättning under perioden.
Det bör betonas att de kalkyler som redovisas i bilagan har grundats på utveck- lingen under 1960-talets senare år och den då förda regionalpolitiken och bygger på att denna politik i huvudsak inte ändras. Som även framhålls i bilaga 1 kan utvecklings— förutsättningarna för enskilda kommunblock i vissa fall genom lokaliseringsbeslut av större betydelse ha förändrats på ett sätt som inte har kunnat förutses i beräkningarna. Man torde dock för norra glesbygden som helhet få räkna med en fortsatt betydande syssel- sättningsminskning.
Om den beräknade sysselsättningsminsk— ningen i norra glesbygdens kommunblock omräknas i befolkningstal kan befolknings- minskningen i norra glesbygden under första hälften av 1970-talet enligt de beräkningar som gjorts av ERU:s kansli uppskattas till 50 000 personer. 1 bilaga 1, tabell 4: 2 har kommunblocken i norra glesbygden förde- lats på grupper med hänsyn till den förvänta- de befolkningsutvecklingen. I medeltal skulle kommunblocken i de olika grupperna få vidkännas en befolkningsminskning under femårsperioden på mellan 8 och 22 %. I jämförelse med de prognoser för befolk- ningsutvecklingen i glesbygdsblocken som redovisats i länsplanering 1967 tyder de av ERU gjorda beräkningarna på en mindre negativ utveckling under 1970-talet. Som närmare redovisas i bilagan har den faktiska befolkningsutvecklingen i norra glesbygden under senare delen av 60-talet och 70-talets första år också varit mindre negativ än vad man räknade med i_ länsplanering 1967. För
3—SOU 1972: 56
norra glesbygdens kommunblock gäller exempelvis att den faktiska befolknings- minskningen under 60—talets senare hälft var 23 000 personer mindre än den beräknade. Delvis torde detta förklaras av intensifierade regionalpolitiska stödinsatser. Även konjunk- turutvecklingen kan ha inverkat.
3.12 Konsekvenser av utvecklingen igles- bygderna
Som har framgått av föregående redogörelse utmärks utvecklingen i landets glesbygder av en fortgående sysselsättningsminskning inom alla huvudnäringsgrenar utom industrin. Den krympande arbetsmarknaden leder till en omfattande utflyttning, i första hand av yngre och därmed till en ipraktiskt taget alla glesbygdskommuner fortgående befolknings- minskning. För den del av befolkningen som inte kan eller vill flytta till andra regioner medför den krympande arbetsmarknaden i glesbygderna långvarig arbetslöshet eller un- dersysselsättning. De begränsade utkomst- möjligheterna i glesbygderna slår också igenom i befolkningens medelinkomster som genomgående är lägre än i andra delar av landet. Utvecklingen på arbetsmarknaden i glesbygderna medför givetvis också mycket starka begränsningar för de kvarboende i fråga om möjligheterna att välja bland olika typer av sysselsättning. Befolkningsavtappningen och en förhål- landevis låg köpkraft hos den kvarboende befolkningen leder till att lokala serviceverk- samheter faller bort. De allmänt ökande kraven på servicens kvalitet leder för övrigt till att serviceverksamheterna koncentreras även i områden utan befolkningsminskning, eftersom serviceenheternas krav på underlag för lönsamhet ökar. Befolkningsutvecklingen i glesbygderna medför sålunda successivt ökande svårigheter i fråga om tillgången till viktiga servicefunktioner. Befolkningsminskningen i landets glesbyg- der under 1970-talet kan antas leda till en ökande lokal koncentration av befolkningen inom glesbygdsområdena genom att i första
Befolkningsutvecklingen i glesbygderna medför samtidigt en successivt ökande me- delålder hos den kvarboende befolkningen. Härmed kan följa vissa sociala problem som leder till starkt ökade krav på sjukvårdsinsat- ser och på glesbygdskommunernas sociala service. Generellt ökar behovet av vård och social omsorg med den stigande medelåldern i glesbygdsområdena. Trots minskande folk- mängd torde sålunda behovet av sociala serviceinsatser öka.
Jämte sysselsättningsproblem, försörj— ningssvårigheter och därmed'sammanhängan- de sämre ekonomiska resurser får glesbygds- befolkningen alltså även av andra skäl ökan- de svårigheter att klara serviceförsörjningen. Den låga inkomstnivån i glesbygderna med- ger i allmänhet inte att de långa avstånden till viktigare serviceinrättningar av befolk- ningen själv kompenseras med snabbare per- sontransporter och andra åtgärder. Många glesbygdshushåll saknar tillgång till bil. En förbättring av de kollektiva kommunika- tionerna i glesbygderna framstår därför som mycket angelägen. Med hänsyn till gles- bygdsbefolkningens relativt sämre ekonomis- ka resurser måste också frågan om kostna- derna för resor med kollektiva trafikmedel uppmärksammas. Jämte sysselsättningssvårigheter och pro-
blem med serviceförsörjningen medför ut- vecklingen i glesbygderna också ogynnsam- ma konsekvenser av annan art. Från psykolo- gisk synpunkt är det otillfredsställande att leva i bygder som successivt överges. Vidare drabbas såväl enskilda som kommuner i glesbygderna av negativa konsekvenser i form av betydande värdeminskningar på det fasta kapitalet. Förhållandet belyses i bilaga 1, appendix A, fig 6: 3 som visar prisutveck- lingen och antalet försålda småhus i några kommuner under senare delen av 1960-talet. Såväl antalet köp som prisutvecklingen inom de olika kommunerna illustrerar glesbygds- kommunernas ofördelaktiga situation ijäm- förelse med mera expansiva områdens.
I bilaga 1 redovisas vissa beräkningar rö- rande bostadskapitalet och vissa delar av
kommunernas realkapital i glesbygderna. Av dessa beräkningar framgår att en betydande utflyttning av befolkningen skulle kunna äga rum från glesbygderna utan att det skulle medföra stora kapitalförluster. På grundval av vissa beräkningar har ERU i bilagan uppskattat övergivandet av icke rivningsmog- na lägenheter i norra glesbygden till drygt 9 000 under 1970-talet.
Bland de ogynnsamma följderna av utvecklingen i glesbygderna bör också näm- nas de som sammanhänger med kommuner- nas villkor. Befolkningsminskningen och den relativt låga skattekraften hos den kvarboen— de befolkningen i förening med ett stort behov av kommunala serviceinsatser leder trots betydande tillskott av statliga skatteut- jämningsmedel till en pressad ekonomi i de flesta glesbygdskommuner. Kommunrefor- men torde i allmänhet ha medfört bättre förutsättningar för olika kommunala aktivi- teter även i glesbygdskommunerna. De stora avstånden inom de nya kommunerna i de glesare befolkade delarna av landet måste dock innebära svårigheter och förhållandevis höga kostnader för många kommunala verk- samheter. Man får räkna med att glesbygds- kommunernas möjligheter att göra sociala serviceinsatser m.m. för medborgarna där- igenom begränsas.
Utöver de konsekvenser som den pågåen- de utvecklingen kan väntas medföra för glesbygdsbefolkningen och glesbygdskom- munerna bör också nämnas andra som inte enbart berör den lokala befolkningen. Ge- nom befolkningsminskningen och bortfallet av serviceinrättningar försämras också förut- sättningarna för vissa näringar som även fortsättningsvis måste bedrivas i glesbygder. Hit hör skogsnäringen som måste anses beroende av de råvarukvantiteter som kan frambringas inom de landsdelar där gles- bygdsproblemen gör sig mest kännbara. Även om det i och för sig inte torde vara helt nödvändigt för skogsbrukets behov att ha arbetskraft permanent bosatt inom alla delar av fångstområdena måste det i hög grad underlätta ett intensivt skogsbruk att den erforderliga arbetskraften kan bosätta sig på
SOU 1972: 56
ett tillräckligt stort antal orter inom råvaru- områdena.
Även för turismen kan utvecklingen i glesbygderna få ogynnsamma konsekvenser. Kulturlandskapet och befolkningens lokala aktiviteter i glesbygderna kan vara av stor betydelse för rekreationsområdenas attrakti- vitet. Enbart genom att verksamheten inom de traditionella glesbygdsnäringarna upphör och vissa bosättningar överges torde sålunda vissa väsentliga förutsättningar för turism försvinna. Härtill kommer att den service av olika slag som de besökande behöver blir svårare att ordna. För turismen liksom för skogsbruket erfordras baser i form av relativt välutrustade serviceorter även i glesbygdsom- råden. För turismen i landets fjälltrakter kan även enstaka bosättningar vara av stor bety- delse som replipunkter.
Slutligen kan den fortgående befolknings- minskningen i landets glesbygder och övergi— vandet av tidigare bosättningar också få negativa konsekvenser från försvarssyn- punkt
SOU 1972: 56
4. Principiella synpunkter på mål och medel för glesbygdspolitiska insatser
Utredningen ansåg det på ett tidigt stadium i arbetet nödvändigt att som en utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet formulera vissa preliminära mål för serviceförsörjningen i glesbygder.
Utredningens synpunkter redovisades i en
särskild promemoria (december 1969) som även distribuerades till länsstyrelserna för att prövas i det då pågående länsprogramarbetet. Även om man inte i detalj anslutit sig till de preliminära synpunkter som glesbygdsutred- ningen gav uttryck för i denna promemoria har man i länsprogramarbetet i flera län diskuterat serviceförsörjningen och analyse- rat behovet av samhällsinsatser för att för- bättra servicestandarden i liknande termer. Utredningen har inte funnit anledning att under arbetets gång frångå de principer för glesbygdens serviceförsörjning som uttryck- tes i utredningsarbetets inledningsskede utan har funnit dessa användbara när det gällt att inventera problemens omfattning inom olika servicesektorer. De har även bildat utgångs- punkt för utredningens förslag till åtgärder inom olika områden och finns i olika delbe- tänkanden återgivna som principiella ut- gångspunkter för utredningsarbetet inom varje samhällssektor. I det följande redovisas dessa principiella synpunkter på målet för samhällets insatser för att trygga serviceför- sörjningen i glesbygderna. Glesbygdsutredningens arbete skall enligt direktiven i första hand inriktas på att finna långsiktigare lösningar på glesbygdernas ser- viceproblem. Utredningen skall dock inte behandla frågan om olika glesbygdsområdens utveckling på längre sikt. Enligt utredningens mening innebär detta att ett system för serviceförsörjningen bör utformas som är tillämpligt i glesbygdsområden med relativt olikartade förhållanden och användbart i områden med starkt skiftande utveckling. Om man i enlighet med vad som sagtsi det föregående uppfattar befolkningens ser- vicestandard som en fråga om tillgång till vissa yttre kollektiva anordningar är det uppenbart att standarden bestäms av kapaci- teten och kvaliteten på serviceutbudet och dessutom av hur tillgängligt utbudet är. Serviceverksamheternas kapacitet utgör iall- mänhet inte något särskilt problem i glesbyg- der. Det är naturligt att betrakta tillgänglig- heten i geografisk mening som ett centralt glesbygdsproblem. De standardbestämmande faktorerna har ett inbördes samband främst
på så sätt att kvaliteten hos serviceutbudet inom en given kostnadsram normalt ökar i samma mån som antalet utbudspunkter minskar.
Den spridda bosättningen i glesbygderna medför att alla folkmängdsberoende service- verksamheter måste ha ytmässigt stora un- derlags— eller försörjningsområden. I sam- band med befolkningsavtappningen och de ökande kraven på underlag för olika service— verksamheter måste man godta att den sta- tionära serviceapparaten endast kan upprätt- hållas på ett begränsat antal platser, om man skall ha en kvalitativt tillfredsställande servi- ce. Det är därför ofrånkomligt att befolk— ningen i glesbygderna ofta får stora avstånd till fasta serviceinrättningar av olika slag.
Transporter
När det gäller att förbättra glesbygdsbefolk- ningens servicestandard ligger det nära till hands att försöka reducera avståndsproble- met genom att underlätta persontransporter för de befolkningsgrupper som saknar egna fortskaffningsmedel och att sätta i system utsändning av varor och tjänster från service- orterna till befolkningen. Transportinsatser av sådant slag måste anses särskilt lämpligai områden med osäkra framtidsutsikter efter- som de ger stora möjligheter till flexibilitet och lätt kan anpassas efter hur förhållandena förändras. Med tillräckligt täta och billiga transporter som förbinder serviceorter och omkringliggande glesbygd bör olägenheterna med de ökande avstånden till serviceinrätt- ningar av olika slagi stor utsträckning kunna minskas. Därmed kan en viss koncentration av serviceapparaten till ett mera begränsat antal orter vara acceptabel.
Det kan anges som ett primärt mål för glesbygdspolitiken att medverka till ett upp- rätthållande av kollektiva transportsystem som gör det möjligt för alla dem som är beroende därav att till låga kostnader och tillräckligt ofta resa till viktigare servicein- rättningar respektive få varor och tjänster till hemmen. Det tidigare påpekade sambandet
mellan serviceenheternas antal och kvaliteten. på det serviceutbud som erbjuds på varje punkt innebär att begränsningar av antalet serviceinrättningar kan vara till fördel för befolkningen om därmed erhålls en högre kvalitet på serviceutbudet. Det finns alltså inte skäl att tro att glesbygdsbefolkningen generellt är betjänt av att man genom sam- hällsinsatser försöker konservera en service— struktur som etablerats under andra ekono- miska förutsättningar och med lägre anspråk på servicens omfattning och inriktning. En viss omstrukturering måste på det hela taget anses vara till glesbygdsbefolkningens nytta. Den olägenhet som kan följa av en begräns— ning av antalet serviceenheter och därmed ökande avstånd för en del av befolkningen till serviceinrättningarna kan iviss utsträck- ning motverkas om förbättrade transporter till mera kvalificerad service ordnas. Det är emellertid uppenbart att omstruktureringen inte kan få leda till en alltför långtgående koncentration av serviceutbudet, eftersom det kan medföra att servicebehoven inte kan tillgodoses inom en rimlig tidsrymd. Praktis- ka skäl talar för att också för utsändning av varor eller ambulerande service från service- orterna behövs geografiskt begränsade ar- betsfält. I de glesare befolkade delarna av landet måste planeringen för glesbygdernas serviceförsörjning baseras på en bedömning av vilka transportavstånd som kan vara tole- rabla för olika typer av service.
Ambulerande service och fasta serviceinrätt- ningar
Utredningen har funnit att ambulerande serviceformer i vissa avseenden och särskilt i vissa situationer på ett värdefullt sätt kan bidra till att förbättra glesbygdsbefolk- ningens servicestandard. I vissa fall torde man till och med kunna uppnå en bättre service genom att ersätta fasta serviceinrätt— ningar med ambulerande serviceformer. All- mänt torde dock gälla att ambulerande service i de mest glesbefolkade delarna av landet som en följd av de långa ”improdukti-
40
va” transportavstånden ställer sig förhållan- devis dyrbar. Som exempel kan nämnas att varubussar i allmänhet inte kan drivas lön- samt i utpräglade glesbygdsområden. Bl. a. av sådana skäl kan ambulerande servicefor- mer inte tänkas såsom någon generell lösning på serviceproblemen i glesbygderna. Även ambulerande service måste för övrigt som replipunkter ha fasta serviceinrättningar med en relativt stor spridning i glesbygderna.
Fasta serviceinrättningar representerar i många fall en serviceform av större värde. Utredningen har ansett det vara väsentligt för servicestandarden att viktigare sådana inrättningar relativt lätt kan besökas av glesbygdsbefolkningen. Utredningens dis- kussioner om servicens tillgänglighet har därför i hög grad koncentrerats till frågan om tillgången till fasta serviceinrättningar. En utgångspunkt har därvid emellertid varit att olika serviceverksamheter i områden med svagt befolkningsunderlag inte nödvändigtvis behöver förekomma i traditionell form. Det viktiga är att funktionerna finns represente- rade. Formerna härför bör i görligaste mån anpassas till de lokala förutsättningarna ge- nom kombinationer av verksamheter, branschblandning o. d.
Servicebatterier
Enligt utredningens mening är en förut- sättning för en godtagbar servicestandard att viktigare service förekommer i sta- tionär form med en viss spridning även i de glesbefolkade delarna av landet. Vilka krav på tillgänglighet som kan ställas ifråga om serviceinrättningar av olika slag beror i hög grad på vilka servicebehov det gäller. Åtkom- lighetskraven måste variera med hur frekven- ta eller angelägna servicebehoven kan vara.
I syfte att göra problematiken mera grip- bar har utredningen i sina resonemang kring dessa frågor utgått från att befolknmgens servicebehov bör kunna grupperas efter hur ofta eller lätt de normalt bör kunna tillgodo- ses för att servicestandarden skall kunna betecknas som tillfredsställande. Utred-
ningens diskussioner har därmed kommit att röra sig omkring olika ”behovsnivåer” och de mot behoven svarande servicefunktioner- na. I dessa resonemang har utredningen alltså tills vidare bortsett ifrån de krav på underlag som olika serviceinrättningar med traditio- nell uppbyggnad har.
Utredningen har av naturliga skäl utgått från att sådan närhetsservice som generellt kan tillhandahållas inom bekvämt räckhåll från befolkningens bosättning i glesbygder i allmänhet endast kan ha formen av ambule- rande service. Utredningens överväganden om behovet av stationära serviceinrättningar i glesbygderna har därför endast i begränsad utsträckning behandlat närhetsservice. I en- lighet med vad som anförts i avsnitt 1.2 har utredningen ansett att diskussionen rörande serviceförsörjningen i glesbygderna ihuvud- sak kan begränsas till två grundläggande servicenivåer, nämligen dels en lokal, avseen- de ofta återkommande eller på annat sätt angelägna behov som bör kunna tillgodosesi alla hushåll utan stort besvär och inom rimligt avstånd för dagliga resor, dels en regional nivå, avseende i allmänhet mindre frekventa behov och motsvarande ett mera kvalificerat serviceutbud som det kan vara acceptabelt att ha mindre lätt tillgängligt, men likväl inte längre bort än att befolk- ningen under en och samma dag kan förflyt- ta sig till och från respektive serviceinrätt- ningar och ändå ha rimlig uppehållstid där.
Som serviceinrättningar av särskilt stor betydelse för den lokala serviceförsörjningen har utredningen redovisat, dels ett antal kommersiella servicefunktioner, som närma- re specificerats i delbetänkandet om kom- mersiell service (SOU 1972: 13), bl. a. livs- medelsbutik, apotek och vissa reparations- verksamheter, dels viss samhällsservice såsom postanstalt, grundskola inklusive högsta- dium, läkare, tandläkare m.m. I fråga om sådana grundläggande servicefunktioner an- ser utredningen att man inte kan anse servicesituationen som godtagbar om restids- avståndet överstiger 30—45 minuter enkel resa, dvs. vad som allmänt brukar betraktas som ett acceptabelt maximiavstånd för dagli-
SOU 1972: 56
ga arbetsresor. Restiden bör därvid beräknas efter färd med kollektiva trafikmedel.
Som exempel på serviceinrättningar av väsentlig betydelse för den regionala service- försörjningen har utredningen betraktat va— ruhus, advokatkontor, lasarett och gymnasia- la skolor. I fråga om sådana mera kvalificera— de serviceverksamheter har utredningen an- sett att servicestandarden i avseende på tillgängligheten får anses godtagbar om re- spektive serviceinrättningar kan nås av prak- tiskt taget alla glesbygdshushåll inom ett par timmars restid enkel resa.
Enligt utredningens mening bör det vara ett planeringsmål att som ett minimum tillhandahålla grupper av serviceverksamhe- ter — servicebatterier — av i princip två olika kvalifikationsnivåer med en tillräcklig sprid- ning — i enlighet med de angivna restidsav- stånden — i alla glesbygder. I kombination med transportinsatser bör detta kunna resul- tera i en tillfredsställande servicestandard för befolkningen.
Det har stor betydelse för glesbygdsbe- folkningen att ha nära tillgång till fasta replipunkter för olika servicefunktioner. Ut- redningen vill därför betona värdet av att utöver de nämnda lokala och regionala ser- vicebatterierna vissa fasta serviceinrättningar om möjligt vidmakthålls i områden med en något så när samlad bebyggelse, framför allt på längre avstånd från de egentliga serviceor- terna. Genom en medveten strävan till kom- bination av serviceverksamheter, exempelvis i anslutning till en lanthandel, kan det i vissa fall vara möjligt att åstadkomma ett mindre servicecentrum för försörjning med dagligva- ror, utlämning av beställda varor, post m. ni. även i mycket glest befolkade områden. Det är också tänkbart att innehavaren av en sådan lanthandel kan äta sig uppgifter i fråga om vissa typer av samhällsservice. I andra fall kan ett slags mindre lokalt servicecentrum åstadkommas utan anknytning till någon redan befintlig serviceinrättning. Utredning- en har i delbetänkandet rörande kommersiell service föreslagit samhällsstöd för inrättande i vissa fall av en funktion som varuombud dvs. en privatperson med uppgift att ta
emot, förvara och lämna ut beställda varor .som levererats med kollektiva trafikmedel. Om liknande serviceuppgifter systematiskt anförtros en och samma person kan en enkel form av kompletterande fast service åstad- kommas.
4.1. Lokaliseringspolitik och glesbygds- politik
Målet för den svenska regionalpolitiken hari prop. 1970: 75 angetts vara att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt, socialt och kultu— rellt avseende mellan människor i olika regioner. Detta mål innefattar också ett ansvar för att strukturomvandlingen och den ekonomiska tillväxten i landet sker på ett sådant sätt att de enskilda människornas trygghet värnas. Att trygga goda levnadsför- hållanden i alla delar av landet är sålunda ett av regionalpolitikens huvudsyften.
Glesbygdsproblemen är att betrakta som en del av den regionalpolitiska problemati- ken. Glesbygdsutredningens arbetsfält kan närmast avgränsas från det regionalpolitiska området i övrigt efter vilka medel som från samhällets sida kan användas för att komma till rätta med problemen.
Som tidigare berörts (kap. 2) kan man då det gäller att skapa eller bibehålla goda levnadsförhållanden för befolkningen igles- bygder och avfolkningsområden i princip följa två huvudvägar, nämligen dels en syf- tande till ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt, varigenom underlag för viktigare ekonomiska verksamheter och kollektiva an- ordningar och aktiviteter av olika slag ska- pas, dels en socialpolitisk väg, innebärande åtgärder mer eller mindre direkt inriktade på individerna och hushållen.
36
Den lokaliseringspolitiska stödverksamhe- ten i Sverige får sägas ha en tillväxtfrämjande karaktär. Dess syfte är att påverka närings- livets lokalisering för att därigenom göra det möjligt att åstadkomma en rättvis välstånds— fördelning och tillfredsställande levnadsför- hållanden. Även om det instrument som lokaliseringsstödet utgör uppenbarligen ock- så kan användas till att lösa kortsiktigare anpassningsproblem är det klart att den lokaliseringspolitiska verksamheten syftar till att ge resultat som blir bestående på längre sikt. Det är i och för sig tänkbart att service- och sysselsättningsproblemen i vissa gles- bygdsområden kan lösas enbart genom loka- liseringspolitiska insatser. Under alla förhål- landen måste det enligt utredningens mening vara mycket angeläget att fortlöpande till- handahålla samhälleligt stöd till stimulans för näringslivet i glesbygderna. I många fall torde dock stimulansåtgärder av den typ som lokaliseringsstödet representerar vara otill— räckliga. Möjligheterna att göra lokaliserings- politiska insatser av annat slag måste av naturliga skäl anses vara små. I regioner med glesbygdsproblem kan alltså tillväxtfrämjan- de insatser inte alltid vara tillfyllest. I sådana regioner erfordras dessutom kompletterande åtgärder av annan karaktär, företrädesvis inriktade på de enskilda individerna och hushållen, om tillfredsställande levnadsför- hållanden för befolkningen skall åstadkom— mas. Det är sådana samhällsinsatser som
SOU 1972: 56
De åtgärder som glesbygdsutredningen kan föreslå för att förbättra glesbygdsbefolk- ningens levnadsförhållanden kan sammanfat- tas i benämningen glesbygdspolitik. Med glesbygdspolitik skulle därmed förstås sum- man av en serie samhällsåtgärder i glesbygds- områden som erfordras som komplement till de långsiktigare lokaliseringspolitiska insat- serna för att regionalpolitikens överordnade mål skall kunna uppnås. Denna del av regionalpolitiken syftar alltså till goda lev- nadsförhållanden för befolkningen även i glesbefolkade regioner med krympande eko- nomi och stora avstånd till arbete och service. Eftersom glesbygdspolitiska insatser skall komplettera övriga regionalpolitiska åt- gärder bör de utmärkas av stor flexibilitet. Åtgärderna måste lätt kunna anpassas efter effekterna av andra regionalpolitiska insatser i glesbygdsområdena och till de lokalt och temporärt varierande behoven och förutsätt- ningarna.
4.2. Glesbygdspolitikens mål
I det regionalpolitiska planeringsarbete som hittills har bedrivits har målen för utveck- lingen i olika län och kommunblock ut- tryckts i befolkningsramar. Detta är otill- fredsställande som uttryck för vilka levnads- förhållanden som eftersträvas för befolk- ningen i de olika regionerna men kan godtas som ett grovt, sammanfattande mål för fördelningen av tillväxtfrämjande resurser. När det gäller åtgärder av den typ som här kallats glesbygdspolitiska är det uppenbart att målet måste uttryckas i andra termer. Det blir nödvändigt att formulera målen på ett annat sätt.
Regionalpolitikens inriktning påverkas i hög grad av hur begreppet goda levnadsför- hållanden uppfattas. Befolkningens levnads- förhållanden bestäms av en serie olika fakto- rer. I stor utsträckning varierar åsikterna om vilka faktorer som är av den största betydel- sen för en god levnadsstandard från individ till individ. Detta torde gälla även om man
endast diskuterar den materiella standarden. Uppfattningen om levnadsförhållandena änd- ras också genom tiden i samma mån som den allmänna levnadsstandarden förbättras och befolkningens värderingar förändras.
Vissa inslag i levnadsstandarden kan dock betraktas som grundläggande och av stor vikt för alla människor. [ överväganden rörande dessa frågor som gjorts i internationella expertgrupper har grundläggande ”levnadsni- våkomponenter” förtecknats (jämför bilaga 1, appendix A). Låginkomstutredningen be- handlade i sitt arbete vad man ansåg vara särskilt betydelsefulla ”resurskomponenter” — hälsa, sysselsättning och arbetsförhållan- den,- utbildning, ekonomiska resurser, upp- växtförhållanden, politiska resurser — och "konsumtionskomponenter” — bostadsför- hållanden, kostvanor, fritid och rekreation. En avgränsning av vilka faktorer som är centrala för individers och hushålls levnads- förhållanden kan givetvis aldrig göras invänd- ningsfri. Fundamentala mål för samhällets omsorger på olika områden är individernas trygghet och valfrihet i olika avseenden. Dessa grundläggande ambitioner bör i första hand avse sådana för levnadsförhållandena centrala frågor som hälsa, tillgång på livsme- del, utbildning, sysselsättning m. rn.
Levnadsförhållandena kan diskuteras an- tingen som en fråga om graden av subjektiv behovstillfredsställelse hos befolkningen eller som en fråga om vilka resurser i olika avseenden individerna disponerar för att tillgodose sina behov. Den subjektiva upp— fattningen av levnadsförhållandena varierar med individernas värderingar och anspråksni— vå. Sannolikt förekommer bl.a. regionala skillnader i dessa avseenden. Utredningens intervjuundersökning i Sorsele kommun an- tyder att svårigheterna med serviceförsörj- ningen inte alltid upplevs som störst i de områden där tillgången till serviceinrätt- ningar av olika slag är mest begränsad. Det är uppenbarligen förenat med betydande prak— tiska svårigheter att klarlägga graden av behovstillfredsställelse hos befolkningen. Det skulle också få helt oacceptabla konsekven- ser om man strävade efter att anpassa sam-
hällets insatser i olika delar av landet till befolkningens varierande anspråksnivå. Slut- satsen blir därför att frågan om levnadsför- hållandena bör diskuteras som en fråga om vilka resurser i olika avseenden befolkningen har tillgång till samt om de hinder som kan finnas-för konsumtion av varor och tjänsteri vidsträckt mening, sysselsättning m. m. En- ligt glesbygdsutredningens mening bör sam- hällets ambitioner vara att tillförsäkra be- folkningen i olika delar av landet de nödvän- diga förutsättningarna för en god levnads- standard i vissa grundläggande avseenden.
Levnadsstandarden i samhället uppfattas inte sällan enbart som en fråga om befolk- ningens inkomster och förmögenheter. Det är naturligt att på detta sätt betrakta fördel— ningen av de individuella ekonomiska resur- serna som en mycket betydelsefull indikator på hur välfärden är fördelad i samhället, eftersom den i så hög grad bestämmer individernas och hushållens möjligheter att påverka den egna levnadssituationen. Det är emellertid klart att välfärdsbegreppet måste vara vidare än det konventionella inkomstbe— greppet. Till betydande del påverkas levnads- standarden av faktorer som inte låter sig mätas i pengar. Individernas och hushållens resurser kan också i sådana avseenden variera betydligt.
Av stor betydelse för levnadsförhållande- na är också befolkningens tillgång till kollek- tiva nyttigheter av olika slag. Med bristande kapacitet eller tillgänglighet i fråga om såda- na anordningar ökar anspråken på de indivi- duella resurserna. Det är framför allt i fråga om förutsättningarna för kollektiva verksam- heter av olika slag som problem uppståri glesbygder. Det har därför tett sig naturligt för utredningen att vid överväganden röran- de behovet av samhällsinsatser för att för- bättra befolkningens levnadsförhållanden i glesbygderna i första hand koncentrera in- tresset på särskilt viktiga kollektiva nyttighe- ter som kan anses erforderliga för goda levnadsvillkor.
Glesbygdsutredningen behandlar i sitt ar- bete sådana frågor som har ansetts vara av central betydelse för befolkningens'levnads-
förhållanden och samtidigt av sådan art att det funnits skäl att räkna med att de representerar särskilda problem för befolk- ningen i glesbygder. I enlighet med vad som förut sagts har utredningsarbetet gällt frågan om befolkningens tillgång till sådana kollek- tiva nyttigheter som närmast svarar mot vissa centrala ”levnadsnivåkomponenter”. Utred- ningsarbetet har därför inriktats på frågan om tillgången till vissa grundläggande kom- mersiella serviceaktiviteter, avseende såväl varor som tjänster, hälsovård och annan social omvårdnad, grundläggande utbildning samt sysselsättningsfrågor. Eftersom gles- bygdsproblemens kärna- är svårigheterna för befolkningen att komma till rätta med de ökande avstånden har dessutom kommunika- tionsfrågor i vidsträckt mening behandlats. Utredningens förslag har i huvudsak syftat till att upprätthålla en tillfredsställande upp- sättning kollektiva serviceverksamheter även i glesbygder och att underlätta befolkningens möjligheter att utnyttja dem samt till att förbättra sysselsättningsmöjligheterna i första hand för den ortsbundna arbetskraf- ten.
Utöver de glesbygdspolitiska mål rörande serviceförsörjning och sysselsättning som ut- redningen ansett viktigast kan även andra mål anges för de glesbygdspolitiska insatser- na. Det kan exempelvis framstå som mycket angeläget att med olika medel påverka ut- vecklingen så att en socialt acceptabel miljö kan "bibehållas även i områden med en vikande utveckling. Ett annat mål kan vara att reducera de kapitalförluster som kommu- ner och enskilda ofta får vidkännas i gles- bygdsområden.
4.4. Principiella synpunktgr på åtgärder för att förbättra sysselsättningsförhållartdena
För att mildra omställningsproblemen för befolkningen i glesbygderna är det mycket väsentligt att dämpa takten isysselsättnings- minskningen. Lokaliseringspolitiska stödåt- gärder kan ha stor betydelse härvidlag och utredningen anser en fortsatt sådan verksam- het vara angelägen också i glesbygdsområde- na. _ Dessutom erfordras emellertid även andra sysselsättningsåtgärder utan direkt lo- kaliseringspolitisk innebörd som glesbygdsut- redningen enligt direktiven kan föreslå.
Utredningens arbetsfält kan avgränsas som glesbygdsområden där det inte bedöms möjligt att lösa sysselsättningsproblemen med långsiktigare, expansivt syftande åtgär- der. Rent geografiskt torde de aktuella regio- nerna i huvudsak återfinnas inom skogslä- nens glesbygder. De primära problemområ- dena karl anses omfatta såväl tätorter som egentlig glesbygd i områden belägna utom pendlingsavstånd från mera betydande loka- liseringsorter.
Utredningen anser att man till åtgärder utan direkt lokaliseringspolitisk innebörd kan hänföra olika åtgärder som kan vidtas inom ramen för de lokala förutsättningarna exempelvis i form av arbetskraftstillgångar. De sysselsättningsfrågor utredningen behand- lar bör därför kunna avse inte bara den äldre ortsbundna arbetskraften utan hela den 10- kalt bosatta befolkningen i yrkesverksam ålder.
Målet för samhällets sysselsättningsinsat- ser för glesbygdsbefolkningen kan formule- ras i såväl kvantitativa som kvalitativa ter- mer. Till kravet på ett tillräckligt antal arbetstillfällen måste även fogas kravet att arbetena så långt möjligt skall motsvara de
arbetssökandes behov och förutsättningar i olika avseenden. Målet kan också omfatta möjligheter till val mellan olika arbeten.
Utredningen anser att ambitionen för samhällets sysselsättningspolitik i glesbygds- områdena i princip bör överensstämma med de arbetsmarknadspolitiska mål som gäller för landet i övrigt. Strävan måste vara att alla som önskar arbete bör kunna erbjudas någon form av sysselsättning, avpassad till vederbö- randes behov och förutsättningar. Detta in- nebär kvantitativa krav på tillgången till arbete men också på variation i arbetsmöjlig- heterna. Skilda typer av arbeten krävs för människor med olika grad av fysisk färdighet och yrkeskunnighet. För undersysselsatta erfordras arbeten möjliga att tidsmässigt anpassa till annan sysselsättning, så att lämp- liga kombinationer av arbeten kan åstadkom— mas.
Att mera exakt ange en yrkesverksam- hetsgrad som bör uppnås i glesbygderna är knappast realistiskt. Även om en med landet i övrigt jämförlig förvärvsintensitet måste eftersträvas torde detta vara svårt att uppnå. Bl.a. torde den under alla förhållanden begränsade valfriheten när det gäller arbets- möjligheterna minska efterfrågan på arbete. Detsamma gäller svårigheterna att på bo- stadsorten kunna erbjuda mera långsiktiga lösningar på sysselsättningsproblemen.
Av de sysselsättningsåtgärder som kan vidtas i glesbygdsområden måste krävas att de lätt kan anpassas efter hur behoven och förutsättningarna ändras. Härav följer att åtgärder som förutsätter större investeringar i fasta anläggningar i allmänhet är mindre lämpliga eller måste utnyttjas restriktivt. 1 stor utsträckning bör de sysselsättningsfräm- jande insatserna i glesbygdema sålunda kun- na göras inom ramen för det befintliga samhällskapitalet, genom utnyttjande av existerande lokaler osv.
De åtgärder utredningen föreslår bör i första hand inriktas på att förbättra förut- sättningarna för det befintliga näringslivet. Genom lokaliseringspolitiska stödåtgärder kan det i många fall vara möjligt att skapa en bas av sysselsättningstillfällen även i gles-
bygdsområdena. Därmed ges också tillgång till den typ av arbete som industriell verk- samhet innebär. I vissa områden där syssel- sättning av sådan karaktär inte kan åstad- kommas på annat sätt anser utredningen att industriell verksamhet för den ortsbundna arbetskraften bör etableras på samhälleligt initiativ. Beträffande lokaliseringen av såda- na helt eller delvis samhällsägda verkstäder i de regioner där de kan vara erforderliga anser utredningen att ett liknande synsätt kan tillämpas som ifråga om de lokala service- verksamheterna.
4.5. Glesbygdspolitikens medel
En meningsfull diskussion om regionalpoli- tiska samhällsinsatser måste ha ett rimligt tidsperspektiv. Redan teknologins snabba utveckling talar för detta. Kommunika- tionerna är exempelvis en central fråga inom glesbygdsproblematiken. Man kan anta att de kommunikationstekniska förutsättningar- na för att lösa olika glesbygdsfrågor om ett par årtionden kommer att vara väsentligt annorlunda än nu. De långsiktiga lösningarna av glesbygdernas problem måste givetvis på- verkas härav. Glesbygdsutredningens övervä- ganden måste avse ett kortare tidsperspektiv och bör för att inte bli spekulativa, utgå från dagens teknologiska förutsättningar. Utred- ningens diskussioner och förslag får sålunda anses begränsade till en tidsperiod som i stort sett motsvarar 1970-talet.
Vilka typer av regionalpolitiska åtgärder som är lämpliga i olika regioner bestäms i princip av det långsiktiga målet för respekti- ve regioners utveckling. I praktiken måste detta innebära att valet av åtgärder från samhällets sida helt enkelt grundas på en bedömning av hur pass gynnsamma utveck- lingsmöjligheterna på längre sikt är i ett område. I områden med ogynnsamma ut- vecklingsmöjligheter kan enbart åtgärder som medger god flexibilitet vara försvarliga med hänsyn till riskerna för förluster av samhällskapital.
Av de medel som kan utnyttjas i gles-
bygdspolitiken måste i princip krävas att de kan anpassas efter hur förhållandena kan förändras i glesbygdsområdena. Som nämnts innebär kravet på flexibilitet exempelvis återhållsamhet då det gäller större investe- ringar i fasta anläggningar. Sådana investe- ringar kan vara angelägna också i områden med en vikande utveckling men bör då i "allmänhet lokaliseras till viktigare, på längre sikt bestående centra för glesbygdens försörj- ning med arbete och sysselsättning. Behovet av fasta anläggningar för service- och syssel- sättningsinsatser i glesbygder med vikande utveckling bör i övrigt givetvis i största möjliga utsträckning tillgodoses genom ut- nyttjande av redan befintliga, otillräckligt utnyttjade resurser. Så kan exempelvis beho- vet av arbetslokaler för sysselsättningsska- pande verksamheter i utpräglade glesbygds- områden tillgodoses genom att ledigblivna skolor eller outnyttjade samlingslokaler an- passas till en sådan ny funktion.
I fråga om investeringar i flyttbar utrust- ning, maskiner, arbetsredskap, utrustning i butiker och dylikt, kommunikationsmedel och annat behöver man i allmänhet inte räkna med större risker för felinvesteringar. Då sådan utrustning inte längre behövs kan den i princip överföras till andra områden och utnyttjas där. För maskiner och dylikt är den ekonomiska livslängden för övrigt ofta relativt begränsad.
Glesbygdsproblemen är av mycket skif— tande art och man måste räkna med stora lokala och individuella variationer i behovet av samhällsåtgärder för att komma till rätta med dem. Samhällsinsatser i glesbygderna måste sålunda under alla förhållanden grun- das på en ingående kunskap om de lokala förhållandena och behoven. Det är bl. a. av sådana skäl naturligt att betrakta glesbygds- problemen som uppgifter i huvudsak för kommunerna. Även inom samhällssektorer där problemen primärt anses vara statliga angelägenheter måste man på grund av pro- blemens lokala karaktär ofta förutsätta ett långtgående kommunalt engagemang i de åtgärder som kan erfordras. Statligt stöd för att förbättra glesbygdsbefolkningens levnads-
förhållanden bör till stor del lämnas genom kommunerna. Utredningen anser att behovet av ingående kunskaper om de lokala och individuella förhållandena till grund för gles- bygdspolitiska åtgärder talar för att kommu- nerna i de mest utpräglade glesbygderna i landet, skogslänens inland, i allmänhet inte utan olägenheter kan göras större än enligt den kommunindelning som skall gälla från 1.1.1974.
Som nämnts måste man räkna med att inriktningen av de glesbygdspolitiska insat— serna kan behöva variera betydligt från ett glesbygdsområde till ett annat. De samhälls- insatser som kan komma ifråga är också delvis utbytbara. Som exempel kan nämnas att behovet av transportstödjande insatser av olika slag direkt beror av vilka samhällsåtgär- der som vidtas då det gäller att vidmakthålla serviceinrättningar och hur sysselsättnings- frågorna löses. En högre grad av koncentra- tion av de fasta anläggningarna medför auto- matiskt krav på större insatser inom trans- portområdet och vice versa. Vad som är lämpligt i detta avseende i det ena fallet är kanske inte lämpligt i ett annat. Det är uppenbart att bedömningen av vilka insatser som är lämpligast måste grundas på avväg- ningar från fall till fall. Man bör ha möjlighet att ge glesbygdsstödet antingen den ena eller den andra formen och att anpassa stödets utformning efter behovet i det enskilda fallet.
Såväl när det gäller att ordna serviceför- sörjningen på lämpligaste sätt som då det gäller att förbättra sysselsättningsläget i gles- bygderna kan de lokala förutsättningarna variera avsevärt. Genom att främja bransch- blandning o'ch kombinationer av serviceverk- samheter kan det vara möjligt och lämpligt att slå vakt om vissa perifera serviceenheter. Som tidigare har framhållits kan det emeller- tid inte anses vara till glesbygdsbefolk- ningens fördel att generellt stödja alla nu existerande serviceverksamheter. Det måste betraktas som en grannlaga uppgift för de berörda samhällsorganen att medverka i de strukturförändringar inom serviceområdet som erfordras för att servicefrågorna i gles-
bygderna skall kunna lösas på ett tillfreds- ställande sätt.
Sysselsättningsproblemen i glesbygderna har till stor del karaktären av arbetslöshet under vissa delar av året. Även bland den ortsbundna befolkningen kan graden av bun- denhet till bostaden eller dess närhet variera betydligt. Det är önskvärt att samhällets sysselsättningsfrämjande insatser i glesbyg- derna kan främja kombinationer av syssel- sättning och utkomstmöjligheter av många olika slag. Valet av samhällsinsatser måste därför även på detta område grundas på en ingående kännedom om de lokala och indivi- duella förhållandena. Samhällets stödjande insatser bör också i dessa avseenden vara flexibla och kunna anpassas från fall till fall.
Vad här har anförts talar för att det statliga glesbygdsstödet i stor utsträckning måste grundas på lokala dvs. kommunala bedömningar. Utredningen är också överty- gad om att glesbygdsstödverksamheten till mycket stor del måste förutsätta ett intimt samspel mellan statliga planerande och me- delsbeviljande myndigheter och kommuner. Utredningen anser det därför angeläget att beslut om särskilda statliga stödinsatser i glesbygder i största möjliga utsträckning decentraliseras till de regionala statliga myn- digheterna. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 6.
Mot bakgrund av vad som sagts om glesbygdsproblemen som företrädesvis lokala angelägenheter och kommunernas ansvar i dessa frågor skulle det kunna övervägas att staten enbart med ett generellt, icke närmare destinerat ekonomiskt stöd till kommunerna skulle kunna helt överlåta till de kommunala myndigheterna att förbättra glesbygdsbe- folkningens levnadsförhållanden. Häremot kan emellertid anföras att staten alltid måste ha ett ansvar för medborgarnas levnadsför- hållanden i olika delar av landet och därmed också på lämpligt sätt bör ge uttryck för sina ambitioner i detta avseende. Man kan inte utan vidare förutsätta att den statliga och kommunala prioriteringen av olika samhälls- insatser alltid överensstämmer. Även om man får räkna med att de kommunala och
statliga ambitionerna för glesbygdsbefolk- ningen sammanfaller anser utredningen det naturligt och nödvändigt att staten för sin del försöker påverka prioriteringen av olika samhällsinsatser genom att statens stöd åt- minstone i viss utsträckning specialdestine- ras.
Den del av serviceförsörjningen i glesbyg- den som det är lättast att påverka med statliga beslut är givetvis den statliga sam- hällsservicen. På grund av den sektoriella uppdelningen av de statliga verksamheterna uppstår emellertid behov av samordning oli- ka sektorer emellan. Befolkningsminsk- ningen i glesbygderna och förändrade förut— sättningar för olika serviceverksamheter ak- tualiserar då och då frågor om indragning av statliga servicefunktioner i olika glesbygds- centra. Utredningen vill starkt understryka att beslut i sådana frågor inte bör fattas utan att effekterna därav inom andra sektorer har beaktats. lndragningar av statliga servicein- rättningar i glesbygder kan dessutom ha ogynnsamma .psykologiska verkningar. Även sysselsättningsaspekterna kan kräva hänsyns- tagande. Utredningen anser det nödvändigt att en kontinuerlig prövning av samtliga frågor som gäller indragning av statliga ser- viceverksamheter i glesbygder sker med hän- syn till de regionalpolitiska effekterna därav. Länsstyrelsen får anses vara ett lämpligt forum för sådana överväganden. Utredningen anser att indragning av statliga serviceverk- samheter i glesbygder inte bör få ske utan länsstyrelsens och kommunernas hörande. Dessa frågor behandlas närmare ikapitel 6.
SOU 1972: 56
45
5. Behovet av stödjepunkter för serviceförsörjning och sysselsättningsinsatser
Utredningen har i föregående kapitel beträf- fande serviceförsörjningen i glesbygderna hävdat att en successiv anpassning av service- apparaten till de förändrade villkoren måste accepteras som en förutsättning för en kvali- tativt tillfredsställande och långsiktigare lös- ning av glesbygdernas servicefrågor. Även om detta leder till att serviceverksamheter inte kan upprätthållas på alla platser där de i dag förekommer, måste en sådan utveckling i allmänhet anses vara till glesbygdsbefolk- ningens fördel så länge den sker inom vissa gränser i fråga om serviceinrättningarnas åtkomlighet. En planmässig medverkan från samhällets sida i denna utveckling är en förutsättning för att resultatet av omvand- lingsprocessen skall bli det bästa möjliga.
En lösning av glesbygdernas servicepro- blem bör i första hand innebära åtgärder för att underlätta transporter till och från de viktigare serviceorterna och vissa former av ambulerande service. Samhällets stöd bör i övrigt inriktas på att vidmakthålla viktigare servicefunktioner i fasta serviceinrättningar på ett tillräckligt stort antal orter. En syste- matisk samordning av olika serviceverksam- heter bör därvid eftersträvas.
Innebörden av vad utredningen anfört beträffande målsättningen för serviceförsörj- ningen i glesbygderna är att servicesitua- tionen bör kunna anses godtagbar om de oftast förekommande och särskilt angelägna servicebehoven kan tillgodoses i lokala ser-
46
viceorter med en sådan geografisk spridning att de kan nås med kollektiva kommunika- tionsmedel inom en restid om maximalt 30—45 minuter. Vissa mera kvalificerade serviceverksamheter bör på motsvarande Sätt finnas representerade i. ett mindre antal regionala serviceorter som bör kunna nås av glesbygdsbefolkningen med högst ett par timmars restid.
Som tidigare antytts kan utvecklingeni vissa områden leda till svårigheter att upp- rätthålla en del tidigare servicecentra, där verksamheter etablerats under andra ekono- miska villkor och med lägre krav från befolk- ningens sida på serviceutbudets kvalitet. Ut- vecklingen tenderar sålunda att medföra att enbart vissa centra får förstärkta servicefunk- tioner. Samhällets åtgärder bör i detta sam- manhang inriktas på att i enlighet med de riktlinjer som utredningen redovisat vid- makthålla ett tillräckligt stort antal service- orters funktion trots koncentrationstenden- serna. Genom en lämplig utformning av trafiksystemen kan sådana strävanden under- lättas. Vid planeringen av såväl den lokala som den regionala trafiken är det exempelvis ofrånkomligt att ta ställning till mot vilka orter kollektivtrafiken i första hand skall ledas.
_ Vilka orter som skall utgöra primära stödjepunkter för lokal respektive regional serviceförsörjning och följaktligen centra i transportsystemen måste avgöras inom ra-
SOU 1972: 56
KOMMUNBLOCKSCBITRUM
% ve,/J., ,....— //€,././w fä,—
. ., .. ' ...,/f ,— få .,»! ..... ,,,
%»o KM FÅGELVÄG nu
/ ”%... VM?? fu...”; ' , t C.J.: /x ._ . _»
%iäåäåääe
,./, Wee/f,, .
,,,/,.... , ., ,, &. %%.
/ ,,,”, %,,éé/yifemä gå...—th......
.. u , / z ' .o 474 .7 Quel: 00/ |. &.
iz. ,,,/Å,, »»? %..éämaåmä».
; r.../.x ;.xxex . l.. . . . !
Figur 7
47
SOU 1972: 56
men för en lokal respektive regional plane- ring. Man bör därvid försöka bedöma vilka orter som i första hand erfordras för service- försörjningen. Genom en samverkan mellan stat och kommuner bör samhället därmed kunna göra utfästelselser av den innebörden att lokala respektive regionala servicefunk- tioner skall vidmakthållas åtminstone i vissa orter under en viss angiven tidsperiod. Det är mycket angeläget för en planmässig samord— ning av olika samhällsaktiviteter att dessa serviceorter uttryckligen redovisas i kommu- nalt och statligt planeringsmaterial som fort- löpande ses över och då så erfordras revide- ras.
Behovet av lokala serviceorter inom kom- munerna är såsom en primärkommunal ange- lägenhet en fråga som det ankommer på kommunerna att ta ställning till. För en serie olika åtgärder som kan erfordras för vid- makthållande av servicefunktioner m.m. i lokala servicecentra erfordras emellertid stat- ligt stöd. Statliga myndigheter måste därför beredas tillfälle att pröva behovet av olika insatser och kommer därmed i realiteten att medverka även i vissa bedömningar rörande lokala serviceorter inom kommunblocken.
Kommuncentra
Utredningen har ansett sig kunna utgå ifrån att de primära stödjepunkterna för försörj- ningen med lokal service i första hand måste utgöras av de nya kommunernas huvudorter. Varje sådant kommuncentrum bör enligt utredningens mening kunna tillhandahålla minst den service som det tidigare nämnda lokala servicebatteriet representerar. Genom transportinsatser av olika slag, innebärande såväl utförsel av varor och tjänster från kommuncentrum som persontransporter till denna ort bör varje kommuncentrums verk- ningsområde ifråga om serviceförsörjningen i allmänhet kunna vidgas intill ett restidsav- stånd om 30—45 minuters restid. Beroende på de lokala förutsättningarna i fråga om kommunikationsleder och kommunikations- medel kan detta anses motsvara ett område
48
intill 3—4 mil från kommuncentrum. Under förutsättning att transportstandarden är till- fredsställande bör befolkningen i de flesta kommuner i landet därmed kunna ha en godtagbar lokal serviceförsörjning även om de viktigare serviceverksamheterna endast skulle finnas representerade i respektive kommuns huvudort.
En helt schematisk illustration till vilken täckning av landets glesbygder som erhålls om det skulle gälla att ordna den lokala serviceförsörjningen enbart med utgångs- punkt från de nya kommunernas huvudorter ger fig. 7 s. 47. Det angivna restidsavståndet har på kartan ansetts motsvara 30 kmzs fågelvägsavstånd.
Enligt utredningens mening kan gles- bygdsproblemen i de icke streckade områ— dena på kartan betraktas som tämligen ordi- nära transportproblem i första hand för de befolkningsgrupper som inte har tillgång till bil. De streckade områdena representerar under de angivna förutsättningarna mera utpräglade problemområden som kräver sär- skilda överväganden. Kartbilden av de primä- ra problemområdena i landet när det gäller försörjningen med lokal service förändras inte i någon större utsträckning om man tar hänsyn till att en tillfredsställande lokal service under överskådlig tid kan beräknas vara tillgänglig också på ett betydande antal andra orter än kommuncentra (kommun- blockscentra). Detta gäller nämligen inte i någon högre grad de glesast befolkade delar- na av landet, framförallt skogslänens inland. I dessa delar av landet torde inte heller alla kommuncentra utan särskilt samhällsstöd kunna erbjuda en tillfredsställande lokal service under 1970-talet.
Den schematiska kartbilden ger en anvis- ning om att man med utgångspunkt från de standardkriterier som utredningen angett inte kan lösa de lokala serviceförsörjnings- problemen på ett tillfredsställande sätt en— bart med transporter till och från den kommunala huvudorten i de ytmässigt stora kommunerna (kommunblocken) i det norr- ländska inlandet. Även med en välutvecklad lokal transportapparat kan endast delar av
SOU 1972: 56
dessa kommuner antagas bli rimligt försörjda med service på ett godtagbart sätt i och med att kommuncentrum har en tillfredsställande serviceutrustning. Detsamma kan sägas om vissa mindre områden även i tätare befolkade delar av landet, nämligen i ö- och skärgårds- områden, där speciella kommunikationsför— hållanden råder.
Sekundära serviceorter
Vilka åtgärder som i olika fall är lämpligast för att förbättra serviceförsörjningen inom de bygder som ligger på större avstånd från de kommunala huvudorterna bör bedömas av respektive kommun. Man kan därvid ha ledning av befolkningsfördelningen — de streckade områdena på fig. 7 är delvis mycket glest befolkade — restidsavstånden m.m. I vissa fall torde den lämpligaste lösningen vara förstärkta transportinsatser så att restidsavstånden kan nedbringas och där- med den kommunala huvudortens försörj- ningsområde vidgas. I andra fall torde det visa sig angeläget att försöka vidmakthålla eller förstärka ytterligare stödjepunkter — sekundära serviceorter —— med en service- funktion i princip motsvarande det lokala servicebatteriets. Fig. 8 s. 50 visar ett exem- pel på en sådan situation. Valet av sekundära stödjepunkter för den lokala serviceförsörj- ningen måste naturligtvis grundas på en prioritering bland befintliga orter med hän- syn till deras förutsättningar att ge service till underförsörjda områden.
I vissa områden med mycket liten befolk- ning kan den sekundära stödjepunktens ser- viceanordningar behöva vara särskilt enkla och servicefunktionerna företrädas i integre- rad form vid en eller ett fåtal inrättningar. Det kan i sådana fall också vara nödvändigt att successivt anpassa formerna för service- verksamheterna efter underlagets föränd- ringar, exempelvis till öppethållande endast vissa tider. Ofta torde såväl särskilda trans- portinsatser som stöd för upprätthållande av serviceinrättningar behöva förekomma sam- tidigt.
4—SOU 1972: 56
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att utredningen har ansett det naturligt att de primära stödjepunkterna för försörjningen med lokal service i första hand utgörs av de nya kommunernas huvudorter. En översiktlig bedömning ger vid handen att särskilda åtgärder från samhällets sida för upprätthållande av en tillfredsställande lokal service i sådana orter kan bli aktuella .under 1970-talet endast i enstaka fall inom det inre lokaliseringsstödområdet.
Inom det norrländska inlandet är de kommunala enheterna ofta areellt mycket omfattande och befolkningen spridd över stora områden. I sådana kommuner torde den lokala serviceförsörjningen i allmänhet inte kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt enbart med utgångspunkt från kommun- centrum. Ofta behövs där ytterligare lokala serviceorter med en utrustning i princip motsvarande kommuncentrums. Huvudorter i tidigare kommuner kan vara exempel på sådana orter.
De lokala serviceorterna kan också utgöra naturliga lokaliseringsorter för särskilda sam- hällsinsatser inom sysselsättningsområdet i form av samhällsägda verkstäder o. d. De kan därmed också utgöra baspunkter för admi- nistration av andra lokala sysselsättningsåt- gärder.
Regionala serviceorter
Med utgångspunkt från sådana självklara huvudorter för den regionala serviceförsörj- ningen som under överskådlig tid kan till- handahålla en betryggande regional service utan samhällsstöd bör behovet av ytterligare regionala stödjepunkter kunna analyseras med tillämpande av det restidsavstånd som utredningen angivit.
Enligt utredningens bedömning kan den regionala serviceförsörjningen i landets glesast befolkade områden till huvudsaklig del ordnas med utgångspunkt från sådana betydande orter som länscentra m. fl. genom transportinsatser på det sätt utredningen förordat. För att få en tillfredsställande
Figur 8
50
A KOMMUNCENTRUM Bl-/, ANDRA SERVICEORTER IIIllll _30—45 MlNUTERS RESTIDS— AVSTAND TILL KOMMUNCENT RUM
SOU 1972: 56
regional serviceförsörjning i landets gles- bygdsområden måste man emellertid repliera på ytterligare ett antal stödjepunkter.
Enligt utredningens mening kan de nu- varande gymnasieorterna anses ge en unge- färlig anvisning om behovet av regionala servicecentra. En problemområdesinven- tering med utgångspunkt från dessa orter visar en relativt tillfredsställande servicesitua- tion även i stora delar av det norrländska inlandet. En ganska begränsad folkmängd har sålunda otillfredsställande restidsavstånd till närmaste gymnasieort. Vissa av de aktuel- la gymnasieorterna torde dock för närvaran- de inte ha en helt godtagbar serviceutrust- ning för en regional servicefunktion.
Utredningen anser det angeläget att man i det regionalpolitiska planeringsarbetet sna— rast klargör vilka serviceorter som med hän- syn till sitt läge m. ni. skall anses vara viktiga regionala servicecentra. Detta måste innebära ett ställningstagande framför allt ifråga om regionala servicestödjepunkter i marginella lägen med stor betydelse för serviceförsörj- ningen i de perifera delarna av glesbygds- området. Enligt utredningens mening kan särskilda stödinsatser från statens sida visa sig nödvändiga i ett mindre antal regionala stödjepunkter för att möjliggöra ett vidmakt- hållande av en tillfredsställande regional ser- viceapparat.
Som utredningen framhållit i kapitel 4 kan i princip två typer av åtgärder komma ifråga för att med samhälleligt stöd vidmakt- hålla tillfredsställande servicefunktioner i serviceorterna, nämligen lokaliseringspolitis- ka respektive glesbygdspolitiska insatser. Vil- ka åtgärder som är lämpligast måste givetvis bestämmas från fall till fall med utgångs- punkt från de varierande förutsättningarna. Man torde kunna utgå ifrån att långsiktigare, tillväxtfrämjande åtgärder normalt betraktas som förstahandsåtgärder som prövas i samtli- ga fall då så rimligen kan ske. I åtskilliga kommunblock i de mest utpräglade gles- bygdsdelarna av landet har åtgärder av detta slag dock visat sig föga verkningsfulla. I sådana områden måste glesbygdspolitiska in-
SOU 1972: 56
satser tillgripas. Lokaliseringspolitiska in— satser med en lämplig inriktning bör emeller— tid enligt utredningens mening alltid kunna komma ifråga då det gäller att hävda service- nivån hos de orter som utredningen här diskuterat. Vanligen måste det bli fråga om att båda typerna av samhällsinsatser före- kommer samtidigt. Eftersom förutsättningar- na för effekter av tillväxtfrämjande insatseri olika orter aldrig med någon säkerhet kan förutsägas kan det enligt utredningens åsikt vara förenat med svårigheter att karaktärise- ra de här ifrågavarande orterna efter vilka typer av regionalpolitiska åtgärder som bör ifrågakomma där. Av primär betydelse är dock att klargöra vilken minimifunktion orterna bör ha.
6. Organisatoriska synpunkter på den fortsatta glesbygdsstödverksamheten
6.1 Kommunernas roll
Som framhållits i det föregående kan gles- bygdsproblemen till stor del betraktas som lokala problem, som i väsentlig utsträckning måste lösas genom primärkommunala åtgär- der. Kommunernas roll i det glesbygdspoli- tiska arbetet måste sålunda vara betydande. Detta behöver inte innebära att kommuner— na ensamma ska ha det ekonomiska ansvaret för sådana samhällsåtgärder.
Det statliga stöd som glesbygdskommu- nerna behöver bör även fortsättningsvis hu- vudsakligen utgöras av årliga skatteutjäm- ningsbidrag. Bestämmelserna rörande dessa bidrag är för närvarande under översyn av skatteutjämningsrevisionen. Denna utredning har beräknats slutföra sitt arbete under 1972 och förväntas redovisa resultatet härav inom kort.
Revisionens förslag kan antas innebära sådana förändringar i reglerna för skatteut- jämningsbidrag att det statliga stödet till glesbygdskommunerna kommer att öka. Glesbygdsutredningen har emellertid i sina överväganden rörande behovet av statligt ekonomiskt stöd för skilda glesbygdspolitis- ka åtgärder utgått från att det allmänna skatteutjämningsbidraget inte tillräckligt kan ta hänsyn till de varierande behoven av särskilda insatser i olika glesbygdskommuner och att man inte heller i nya bidragsregler kommer att kunna ta tillräcklig hänsyn till
den för glesbygdsproblemen centrala av- ståndsfaktorns betydelse. Utredningen har därför i anslutning till sina olika förslag i allmänhet förordat särskilda bidrag. I möjlig utsträckning har utredningen därvid sökt anknyta dessa till redan existerande bidrags- former.
Utredningen har ansett det självklart att kommunerna som har ansvaret för samhälls- planeringen och den samhälleliga resursdis- positionen inom kommunerna, skall svara för de grundläggande bedömningar och pla- neringsinsatser som måste ligga till grund för stödåtgärder av olika slag. Som exempel på mycket betydelsefulla kommunala angelä- genheter av detta slag kan nämnas planering- en av den lokala trafiken och därmed sam- manhängande ställningstaganden rörande tra- fikstandard, behovet av kompletteringstrafik m. m. I delbetänkandet rörande kommersiell service i glesbygder (SOU 1972: 13) har utredningen hävdat att en förutsättning för statliga stödåtgärder bör vara att de föregåtts av en översiktlig planering av varudistribu- tion etc. Detta måste i första hand vara en kommunal angelägenhet. Utredningen har även föreslagit ett vidgat kommunalt engage- mang i frågor rörande sysselsättning av orts- bunden arbetskraft (Ds In 1972z8). Detta ställer ökade krav på planeringsinsatser från kommunernas sida också i detta avseende. Kommunernas ansvar för sociala servicefunk- tioner liksom för de grundläggande delarna
av utbildningsväsendet behöver inte närmare utvecklas.
Sammanfattningsvis kan sägas att ett långtgående kommunalt engagemang är en nödvändig förutsättning för glesbygdspolitis- ka åtgärder av det slag som utredningen förordat. Ett villkor för att stödåtgärderna skall kunna sättas in med all den kraft som är nödvändig är enligt utredningens mening ett relativt omfattande statligt ekonomiskt stöd till dessa åtgärder. En annan viktig förutsättning är att kommunerna har till— räckliga administrativa resurser för fortgåen- de planering och verkställande av de olika åtgärder som kan komma ifråga. Den för- söksverksamhet med vidgade sociala service- insatser som under de senaste åren med statligt stöd bedrivits i åtskilliga glesbygds— kommuner har visat bl. a. behovet av för- stärkningar av den sociala administrationen, särskilt då försöksverksamheten haft någon större omfattning. Erfarenheterna av för- söksverksamheten med kommunal sysselsätt- ningsplanering och kommunala sysselsätt- ningsinsatser i anslutning därtill antyder att den kommunala administrationen inom det- ta område måste förstärkas betydligt om verksamheten som utredningen förordat skall tänkas fortsätta i flera glesbygdskom- muner. Den lokala trafikplaneringen och det arbete som erfordras från kommunernas sida då det gäller att fortlöpande praktiskt orga- nisera den lokala trafiken kan likaså förvän- tas ställa stora krav på den kommunala ledningen i de flesta kommuner.
Hur de med ett vidgat glesbygdspolitiskt engagemang ökande anspråken på planering och ledning av olika verksamheter i kom— munerna skall tillgodoses måste givetvis av- göras av kommunerna själva. Glesbygdsut- redningen utgår emellertid från att de kom- munala resurserna i detta avseende måste förstärkas. Sannolikt bör ansvaret för olika glesbygdspolitiska verksamheter läggas på olika kommunala funktionärer allt efter verksamhetens art.
SOU 1972: 56
[ den mån statens ekonomiska medverkan till de föreslagna insatserna inte har generell karaktär erfordras en statlig prövning av angelägenheten i varje enskilt fall mot bak- grund av de kommunala planer och bedöm- ningar som först gjorts. I praktiken måste detta arbete innebära ett intimt och fortlö- pande samspel mellan stat och kommun i den glesbygdspolitiska verksamheten. Beho- vet av en relativt detaljerad inblick i de lokala förhållandena talar för att staten i detta arbete huvudsakligen representeras av de regionala statliga myndigheterna.
Utredningen anser det_lämpligt att även beslut i frågor rörande statligt stöd till olika glesbygdsinsatser i största möjliga utsträck- ning fattas av de regionala organen. I olika delbetänkanden har utredningen också före- slagit sådana beslutsbefogenheter åt länssty- relser, länsarbetsnämnder och företagareföre— ningar.
Det har förut framhållits att sambandet mellan de glesbygdspolitiska åtgärderna och det regionalpolitiska utvecklingsarbetet i öv- rigt är påtagligt. I olika sammanhang har utredningen understrukit vikten av att man, då 'det gäller att komma till rätta med glesbygdernas servicefrågor, samordnar olika samhällsåtgärder. Enbart kommunikations- problemen talar för detta. Samhällets strä- vanden bör därför bl. a. ta sig uttryck ien geografisk samordning av olika serviceaktivi- teter. En målmedveten lokaliseringspolitik erfordras sålunda också i kommuner med en vikande utveckling för att slå vakt om glesbygdsområdenas viktigaste serviceorter. Till väsentlig del måste sådana lokaliserings- överväganden vara primärkommunala angelä- genheter. Sambandet med övriga regional- politiska insatser är emellertid som nämnts påtagligt. Ansvaret för det statliga engage- manget i sådana frågor åvilar i första hand länsstyrelserna. Även i frågor rörande statligt stöd för glesbygdspolitiska insatser bör där- för länsstyrelsens bedömningar tillmätas stor vikt.
Utredningens förslag rörande glesbygds-
politiska stödinsatser avser bl. a. investering- ar i fasta anläggningar m. m. Den grad av koncentration av sådana investeringar som man i de kommunala lokaliseringsövervägan- dena finner lämplig kan få direkta konse- kvenser för behovet av lokala trafikinsatser. Som tidigare nämnts kan ett samhälleligt stöd till fasta serviceinrättningar i viss mån ersättas med samhällsstöd till snabbare ochi övrigt förbättrade transporter och vice versa. Frågan om statligt stöd till trafiken samman- hänger sålunda direkt med hur man bedömer behovet av fasta serviceinrättningar i lokala och regionala serviceorter m. rn. Det kan från fall till fall och från tid till annan bli en avvägningsfråga vilken typ av samhällsstöd som är lämpligast. Detta talar för att också frågan om statligt stöd till lokal och regional trafik prövas som ett led i det regionalpolitis- ka arbetet. Enligt utredningens mening bör de statliga bedömningarna av dessa frågor väsentligen ske i länsstyrelserna.
I de fall då beslut om statligt stöd i enskilda ärenden inte lämpligen bör fattas av länsstyrelserna — exempelvis i fråga om statligt investeringsstöd till vissa sjukvårdsin- rättningar som utredningen förordat (Ds In 1972: 6) — bör länsstyrelsens bedömning från regionalpolitisk synpunkt regelmässigt inhämtas.
De ärenden som länsstyrelserna enligt utredningens förslag skulle komma att berö- ras av innebär inte några principiellt nya inslag i länsstyrelsens verksamhet. De stöd- former och andra åtgärder som utredningen föreslagit kan till huvudsaklig del ses som naturliga inslag i den regionalpolitiska plane- rings- och stödverksamheten.
6.3 De centrala myndigheternas roll
I sina förslag rörande statsbidrag för gles- bygdspolitiska stödinsatser har utredningen som tidigare nämnts i görligaste mån försökt anknyta till redan existerande bidragsforrner. Inom sektorn kommunal social service inne- bär utredningens förslag sålunda bl. a. en höjning av statsbidragssatsen för social hem-
hjälp. Även en del av utredningens förslag inom utbildningsområdet avser ökade möjlig- heter till statsbidrag i former som redan förekommer. Vissa av utredningens förslag inom kommunikations- och sysselsättnings- området är också av detta slag.
I andra fall har utredningen emellertid ansett att de statliga bidragsfrågorna inte lämpligen kan lösas på detta sätt. För en hel del ändamål måste man ha tillgång till särskilda statliga medel. Enligt utredningens mening gäller detta exempelvis i fråga om stöd till kommersiella serviceverksamheter, hälso- och sjukvård, vissa insatser för kom- munal social service, särskilda sysselsätt- ningsinsatser och trafikstöd (jfr kap. 7).
För de senaste budgetåren har riksdagen anvisat medel för särskilda glesbygdsinsatser dels över inrikeshuvudtiteln (5 milj. kr. per år, reservationsanslag), dels över socialhuvud— titeln (10 milj. kr. per år). Det förstnämnda anslaget har i huvudsak utnyttjats för för- söksverksamhet med särskilt stöd 'till hemar— bete m. m. Även försöksverksamheten med kommunal sysselsättningsplanering och där- med sammanhängande sysselsättningsåtgär- der i försökskommunerna har finansierats från detta anslag. Med de särskilda medlen under socialhuvudtiteln har den omfattande försöksverksamheten med särskilda sociala serviceinsatser finansierats som under de senaste åren försiggått i många glesbygds- kommuner.
De ökade anspråk på statliga bidrag som följer av utredningens förslag innebär att det hittillsvarande anslaget under inrikeshuvud- titeln även fortsättningsvisbör finnas kvar och att det redan med hänsyn till behovet av sysselsättningsstödjande åtgärder måste ut- ökas betydligt. Härtill kommer att vissa andra stödinsatser som utredningen har före- slagit — till kommersiell service, lokal trafik m.m. — också bör finansieras från detta anslag.
Enligt utredningens mening kan en ut- ökad kommunal social service av den typ som prövats i försöksverksamheten inom det sociala området till viss del stödjas via anslaget för social hemhjälp. För vissa ända—
mål erfordras emellertid särskilda medel (Ds In 1972: 7). Det nära sambandet mellan sådant stöd till kommunal social service och andra stödåtgärder som föreslagits bli finan- sierade via anslaget under inrikeshuvudtiteln talar för att även dessa statliga insatser i fortsättningen finansieras från detta anslag.
Genom utredningens förslag inom sjuk- vårdsområdet ställs emellertid nya krav på statliga medel för sociala serviceinsatser. Det erfordras därför särskilda medel under social- huvudtiteln även i fortsättningen, vilka enligt utredningens bedömning bör vara av samma storlek — 10 milj. kr. per år — som under de senaste budgetåren.
Som redan framhållits har långt ifrån alla glesbygdsproblem kunnat behandlas av ut- redningen. Ett fortsatt arbete med glesbygds- frågor måste därför anses angeläget. Det torde vidare vara betydelsefullt att det finns möjlighet att fortlöpande bevaka frågor av betydelse för glesbygdsbefolkningen vad gäl- ler frågornas handläggning hos olika centrala myndigheter. Utredningen anser det därför nödvändigt att ansvaret för ett fortsatt arbe- te med glesbygdsfrågoma blir klarlagt.
De glesbygdspolitiska insatsernas nära an- knytning till den regionalpolitiska verksam- heten i övrigt har framhållits ovan. Med anledning härav torde huvudansvaret för glesbygdsfrågorna på departementsnivå ligga i inrikesdepartementet. Utredningen föror- dar att till inrikesdepartementet knyts en särskild arbetsgrupp med representanter för olika myndigheter för fortlöpande arbete med glesbygdsfrågorna.
Till dess att regering och riksdag tagit ställning till hur glesbygdsfrågorna framdeles skall handläggas är det angeläget att vissa arbetsuppgifter på central nivå, i huvudsak sammanhängande med pågående försöks- verksamhet, kan skötas. Det syns lämpligt att detta övergångsvis ordnas genom att glesbygdsutredningen tills vidare fortsätter sitt arbete. Rent praktiskt skulle det lämpli— gen kunna ske genom att utredningens ar- betsutskott svarar för vissa löpande arbets-
uppgifter medan utredningen kan samman- träda för att ta ställning till viktigare frågor som aktualiseras.
delbetänkanden
7.1 Inledning
I detta kapitel lämnas en sammanfattning av vad utredningen anfört iolika delbetänkan- den samt avslutningsvis en sammanställning av de olika förslagen och deras kostnadskon— sekvenser. Redogörelsen utgörs i huvudsak av de sammanfattningar som förekommer i delbetänkandena. Eftersom dessa bl. a. präg- las av att utredningsarbetet i skilda avsnitt haft en olikartad uppläggning har redogörel- sen inte kunnat bli helt likformig i olika delar.
Stödområde
Utredningen har bl. a. i kapitel 1 hävdat att någon allmängiltig avgränsning av glesbygds- problemområdena inte kan göras. Utredning- ens förslag till statliga stödåtgärder har dock i första hand måst knytas till vissa närmare angivna delar av landet. Som tidigare redovi- sats har utredningen ansett att glesbygderna i skogslänens inland kan betraktas som primä- ra problemområden. I konsekvens härmed har utredningens förslag till åtgärder också getts en sådan begränsning. I olika samman- hang har denna i de skilda delbetänkandena uttryckts som skogslänens glesbygdsdelar, det allmänna stödområdets glesbygdskom- muner m.m. Sådana geografiska angivelser har ansetts tillfyllest i de fall då en fortlö-
Sammanfattning av utredningens förslag i olika
pande prövning av behovet av åtgärder från statens sida ändock förutsatts ske. I andra fall har förslagen avsett skogslänen], det allmänna stödområdet eller det inre stödom— rådet. Dessa områden redovisas på fig. 9 s. 57, varvid det allmänna stödområdet åter- givits med den avgränsning som gällde 1 januari 1971. Utredningen har räknat med att det i särskilda fall kan vara motiverat att låta visst statligt stöd utgå även utanför de angivna områdena. Detta bör emellertid förutsätta en prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.
7.2 Kommersiell service
Takten i strukturOmvandlingen inom detalj- handel och övrig kommersiell service har varit snabb under 1960-talet. Särskilt inom livsmedelshandeln har en betydande netto- minskning av antalet enheter ägt rum. Sålun- da har antalet dagligvarubutiker reducerats från ca 25 000 till knappt 14000 under 1960-talet. Nedläggningstakten har emeller- tid inte varit högre inom skogslänen än i övriga delar av landet. Även den ambuleran- de handeln, som ökade i omfattning under de första åren av 1960-talet, har i allt större utsträckning börjat beröras av nedläggningar.
1 Skogslänen = Värmlands, Kopparbergs, Gävle- borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
SOU 1972: 56
Strukturförändringarna kan förklaras av ett flertal faktorer. Serviceverksamheter av typ detaljhandel och övrig kommersiell servi- ce är för sin existens beroende i första hand av det lokala befolkningsunderlaget. Service- strukturen påverkas av befolkningsföränd- ringarnas storlek, hushållens fördelning av disponibel inkomst på olika konsumtionsom- råden samt köpvanor. Av stor betydelse är även kostnadsutvecklingen för serviceföreta— gen och deras möjligheter till effektivisering av verksamheten.
Utredningen har översiktligt undersökt partihandeln med dagligvaror i två län och mer i detalj studerat servicestrukturen i ett antal utvalda glesbygdsområden. Vidare har livsmedelsbutikernas prisnivå samt hushål- lens inköpsvanor undersökts i en kommun. Normalt erhöll glesbygdsbutikerna i de stu— derade länen varuleveranser en eller två dagar per vecka. Mejeriprodukter och andra färsk— varor levererades betydligt oftare. Partihan- delsföretagen tillämpade normalt system med fraktutjämning så att inga extra frakt- kostnader debiterades mer perifert belägna butiker. I vissa fall förekom dock fraktmer- kostnader för livsmedelsbutiker vid mjölkle- veranser.
Flertalet livsmedelsbutiker i de undersök- ta glesbygdsområdena visade sig vara mycket små enheter och många drevs Som ”familje- butiker", dvs. utan anställd personal. Brister i livsmedelssortimentet förekom främst i fråga om kött och charkuterivaror samt frukt och grönsaker. En stor del av butikerna gav hemköpsservice, dvs. hemsändning av varor efter telefonorder. Hemsändningsmöj— ligheterna utnyttjades dock i relativt liten utsträckning av hushållen. Den prisundersök- ning som utredningen låtit utföra, visade att några egentliga prisskillnader inte förelåg mellan livsmedelsbutiker i glesbygdsområden och andra livsmedelsbutiker.
Fackhandeln i de undersökta glesbygds- områdena var normalt koncentrerad till kommunernas huvudorter. I en kommun fanns endast ett fåtal fackhandelsbutiker vid undersökningstillfället medan i andra om- råden flertalet branscher var representerade.
58
Många livsmedelsbutiker förmedlade dess- utom varor inom fackhandelssortimentet. Enligt den intervjuundersökning som utred- ningen företagit utnyttjade glesbygdshushål- len i relativt stor utsträckning möjligheterna till postorderköp.
Utöver livsmedelshandel och fackhandel fanns även andra servicefunktioner företräd— da i de studerade glesbygdsområdena. Vanli- gen hade serviceutbudet koncentrerats till kommunernas centralorter, men vad gäller t. ex. bensinstationer och bilverkstäder hade serviceenheterna en förhållandevis god sprid— ning. I samtliga undersökta kommuner i skogslänen fanns minst ett apotek. Dessutom förmedlades apoteksvaror i relativt stor ut- sträckning exempelvis av livsmedelsbutiker. Vad gäller reparationsservice tydde inter- vjuundersökningen på att betydande vänteti- der i vissa fall förekom för hushållen.
Utredningen har funnit att servicestandar- den för stora delar av glesbygdsbefolkningen i flera avseenden är relativt god. De avlägset belägna hushållen utan egna transportmedel har emellertid av allt att döma betydande svårigheter när det gäller försörjningen med vissa typer av service. Genom den fortgående koncentrationen av serviceutbudet kan pro- blemen komma att avsevärt förvärras för de kvarboende i glesbygderna. Utredningen har därför funnit det nödvändigt att åtgärder vidtas för att vidmakthålla och förbättra serviceförsörjningen i glesbygdsområdena.
Utredningen har närmare försökt precise— ra vilka servicefunktioner som utifrån all- männa synpunkter kan uppfattas som sär- skilt viktiga för glesbygdernas serviceförsörj- ning. Med hänsyn till befintliga data om utnyttjandefrekvenser m. ni. kan nedan upp- räknade anses vara mest grundläggande och av sådan betydelse för glesbygdsbefolkning- en att de i stationär form bör finnas före- trädda i glesbygdskommuner.
Livsmedelsbutik Järnhandelssortiment
Färghandelssortiment
Textilvarusortiment
Apotek
Möjligheter att beställa vin och spritdrycker
Bensinförsäljning Bilreparationer Annan reparationsservice, huvudsakligen i form av god serviceberedskap för i första hand rörledningsservice, elinstallationer och reparationer av hushållskapitalvaror, t. ex. radio- och TV—service
Herr- och damfrisör
Servering Banktjänster
Alltför stora avstånd till viktigare kom- mersiell service medför att befolkningens servicebehov inte kan tillgodoses med rimliga uppoffringar i tid och kostnader. Utred- ningen har som principiellt riktmärke angett att restiderna till grundläggande servicefunk- tioner inte .bör överstiga 30—45 minuter vid enkel resa. En förutsättning för att befolk- ningens servicestandard inte allvarligt skall försämras som en följd av en sådan koncen- tration av serviceutbudet är att en fungeran- de kollektiv transportapparat upprätthålls även i glesbygder. I områden, där på grund av stora avstånd serviceförsörjningen inte kan ordnas på ett godtagbart sätt från de lokala huvudorterna, måste enligt utredning- ens mening samhället vidta särskilda åtgär- der.
Utredningen har i sina överväganden om olika möjligheter att förbättra glesbygdsbe- folkningens tillgång till kommersiell servicei linje med vad som anges i direktiven sökt att finna lösningar, som i liten utsträckning rubbar de förutsättningar under vilka han- deln för närvarande arbetar. Två principiellt skilda huvudtyper av åtgärder har därvid diskuterats. Genom transportinsatser kan servicens tillgänglighet förbättras för de avsi- des belägna hushåll som saknar tillgång till egna kommunikationsmedel. Fördelen med transportinsatser är främst att en stor flexibi— litet medges och att inverkan på konkurrens- förhållandena är relativt liten. Utredningen har vidare övervägt olika typer av åtgärder för att vidmakthålla servicefunktioner på strategiskt belägna orter.
Utredningen har i fråga 'om glesbygdsbe- folkningens försörjning med dagligvaror och apoteksvaror diskuterat olika möjligheter att organisera hemsändning som ett komple-
SOU 1972: 56
ment till persontransporter. I princip bör så långt möjligt tillses att olika transportbehov samordnas. Utredningen föreslår att följande åtgärder vidtas:
l. Hemsändning av dagligvaror och apo- teksvaror efter telefonorder bör organiseras i glesbygder med utnyttjande av befintliga kommunikationsmedel, t. ex. ordinarie buss- linjer, lantbrevbäring, skolskjutsar eller sär- skild kompletteringstrafik. Vilka transport- medel som skall användas bör avgöras från fall till fall med hänsyn till de lokala förhållandena.Vid hemsändning av dagligva- ror bör glesbygdshushållens fraktkostnader reduceras. Fraktreduktionens storlek och omfattning bör avgöras av respektive kom- mun i samband med en kommunal planlägg- ning av verksamheten.
2. För att underlätta för hushållen i glesbygder att ta emot beställda varor vid hemsändning bör i vissa fall funktioner som varuombud inrättas. Behovet av varuombud bör avgöras i samband med den förut nämn- da kommunala planläggningen av hemsänd- ningsverksamheten.
3. Kommuner som i sina glesbygdsdelar reducerar hushållens fraktkostnader vid hem- sändning av dagligvaror eller inrättar funk- tioner som varuombud för att underlätta för glesbygdshushållen att ta emot beställda varor bör få statligt bidrag till kostnaderna för denna verksamhet. Statsbidrag bör utgå till glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna utgå även till glesbygds- kommuner utanför stödområdet, t. ex. skär- gårdsområden med serviceproblem. Statsbi- drag bör lämnas med ett belopp som svarar mot bidraget till glesbygdskommun för kost- nader för social hemhjälp, dvs. för närvaran- de 35 procent av kommunens nettokostna- der för fraktreduktionen och för varuombu- den. Beslut om statsbidrag bör fattas av länsstyrelsen. Utredningen har bedömt att statens kost- nader för nuvarande bidragsbestämmelser för social hemhjälp kommer att uppgå till om- kring 3 milj. kr per år för fraktreduktionen vid hemsändning och till omkring 2 milj. kr
Utredningen har även övervägtolika möj- ligheter att genom samhällsstöd vidmakthålla sådana servicefunktioner, som inte kan dri- vas på helt kommersiella grunder. Eftersom åtgärder av detta slag har en direkt konkur— renspåverkande innebörd, har utredningen ansett det 'lämpligt att ett samhällsstöd begränsas till sådana enheter, som med hän- syn till serviceförsörjningen i ett glesbygds- område är av särskilt stor vikt. Vid stödgiv- ning skall hänsyn bl. a. tas till befolkningsun- derlagets storlek i aktuella områden.
Beträffande samhällsstödets inriktning har utredningen avvisat direkta driftsstöd. I stället har utredningen diskuterat möjlighe— terna att genominvesteringsstöd, i vissa fall tillsammans med statlig kreditgaranti för rörelsemedel, förbättra funktionsmöjlighe— terna för serviceenheter i glesbygder. Utred- ningens förslag rörande investeringsstöd rn. m. innebär i huvudsak följande:
1. Statligt investeringsstöd bör efter sär- skild prövning utgå till näringsidkare som bedriver verksamhet inom kommersiell servi- ce av mer grundläggande betydelse i gles- bygdskommuner inom det allmänna stödom- rådet. I särskilda fall bör investeringsstöd kunna utgå även till verksamheter i gles- bygdsområden utanför det allmänna stödom- rådet. Det statliga investeringsstödet bör utgå för finansiering av ny-, till— eller om- byggnad av affärslokal eller annan byggnad som behövs för verksamheten eller för an- skaffning av inventarier och utrustning. Stör- re restriktivitet bör iakttas vad gäller stöd till stora fasta anläggningar än för anskaffning av teknisk utrustning. Statligt investeringsstöd bör i vissa. fall även kunna utgå till näringsid- kare som bedriver ambulerande service. Stö- det bör då begränsas till anskaffning av teknisk utrustning, t.ex. kyl- eller frysut- rustningi fordonet.
2. Det statliga investeringsstödet bör ges formen av lån, alternativt avskrivningslån. En kombination av lån och avskrivningslån bör även vara möjlig. Stödet bör kunna motsvara högst två tredjedelar av de totala kostnader- na för investeringarna. Avskrivningslån bör
60
kunna lämnas med ett belopp som motsvarar högst 35 procent, i särskilda fall högst hälften, av den sammanlagda stödberättigade investeringskostnaden. I fråga om säkerheter, ränta, amortering och uppsägning av lånen samt möjligheter att återkräva avskrivnings— lån bör bestämmelserna i kungörelsen om statligt regionalpolitiskt stöd få i huvudsak motsvarande tillämpning.
3. Statligt bidrag för förvärv och upprust- ning av butiksfastigheter bör i vissa. fall kunna utgå till glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet och i särskilda fall till andra glesbygdskommuner. Statsbidrag bör lämnas med 50 procent av kostnaderna för förvärvet eller av de för upprustningen erforderliga kostnaderna. Utredningen har beräknat kostnaderna för statligt investeringsstöd i form av lån eller avskrivningslån till högst 3 milj. kr per år och för statsbidrag till kommuner för förvärv och upprustning av butikslokaler till högst 2 milj. kr per år.
4. I särskilda fall bör statlig kreditgaranti lämnas till näringSidkare som erhåller inves- teringsstöd för att finansiera anskaffning av varulager. Kreditgaranti bör normalt avse högst 50 procent av kapitalbehovet för varulagret, i särskilda fall dock högst två tredjedelar.
5. Beslut i här avsedda stödärenden bör fattas av länsstyrelsen. I frågor rörande statligt stöd eller kreditgaranti utanför det allmänna stödområdet bör beslut fattas av Kungl. Maj:t.
6. Som underlag för beslut i stödärenden behövs bedömningar av den framtida struk- turomvandlingen m.m. inom kommersiell service. Utredningen rekommenderar kom- munerna att utarbeta översiktliga planer för serviceförsörjningen. Av planeringen bör framgå bl. a. på vilka serviceorter en beståen- de stationär service är särskilt angelägen.
7. Samhällsorganens möjligheter att i god tid överväga och vidta lämpliga åtgärder för att trygga glesbygdsbefolkningens serviceför- sörjning bör underlättas om ett kontinuerligt samråd i strukturfrågor och informationsut- byte äger rum mellan länsstyrelse, kom-
SOU 1972: 56
muner och handelns organisationer. Utred- ningen förordar att samhällsorganen tar ini- tiativ till sådana samråd och informationsut- byten. I detta sammanhang vill utredningen förorda att samhällsorganen träffar överens- kommelser med serviceföretagen i glesbygder om varsel vid planerad nedläggning.
Erfarenheterna av de föreslagna åtgärder- na bör systematiskt samlas in och bearbetas av länsstyrelserna. Det är naturligt att utred— ningens förslag får karaktären av försöks- verksamhet och de bör därför kunna omprö- vas efter en femårsperiod.
7.3 Utbildning
Inom utbildningsområdet har utredningen i första hand inriktat sig på den obligatoriska skolan och gymnasieskolan.
Det tidsperspektiv som utredningen har är i huvudsak begränsat till 1970-talet. Efter de reformer som genomförts under det gångna årtiondet finns det skäl att räkna med att de inre organisatoriska förutsättningarna för grundskolan och gymnasieskolan skall förbli i huvudsak oförändrade under innevarande decennium. I fråga om dessa typer av utbild- ning har utredningen därför ansett sig kunna utgå ifrån att förhållandena kommer att påverkas främst av befolkningsunderlagets förändringar. Detta torde dock inte gälla förskolan och vuxenutbildningen. Utredning- en uppfattar sålunda glesbygdernas problem inom utbildningsområdet i huvudsak som en fråga om i vilken utsträckning det ska vara möjligt att möta de koncentrationstendenser inom grundskolan och gymnasieskolan som följer av att befolkningsunderlaget i många bygder successivt reduceras.
En viktig målsättning för utbildningspoli- tiken i landet måste vara att åstadkomma största möjliga rättvisa mellan olika landsde- lar i fråga om utbildningens standard. Detta behöver inte innebära krav på en likadant utformad och dimensionerad utbildningsap— parat i alla regioner.
Det är naturligt för utredningen att utgå ifrån att största möjliga geografiska spridning
SOU 1972: 56
av utbildningsenheterna är till fördel för glesbygdsbefolkningen. Utredningen kan emellertid inte förorda en sådan organisation om det finns skäl att tro att den medför en kvalitativ försämring av utbildningssituation- en för eleverna. Man kan emellertid diskute- ra vilka aspekter på utbildningens kvalitet som är relevanta. Med en långt driven kon- centration av utbildningen följer betydande kvalitativa fördelar, exempel i form av ökade valmöjligheter för eleverna när det gäller studievägar. Med ökad storlek på skolenhe- terna följer emellertid också tidsödande, tröttande och delvis även kostsamma resor för många elever eller behov av inackorde- ring. En sammanvägning av fördelar och nackdelar med stora utbildningsenheter kan sålunda särskilt för elever i glesbygder resul- tera i att studiesituationen totalt sett blir sämre med en koncentrerad skollokalisering.
Det är uppenbart att en viss koncentra— tion av serviceutbudet inom utbildningsom- rådet till ett begränsat antal orter är ofrån- komlig i glesbygder i och med att elevunder- laget minskar. Behovet av att kunna tillhan- dahålla en något så när differentierad ut- bildningsservice till rimliga kostnader per elev talar för detta. Det är emellertid också klart att koncentrationen av utbildnings- apparaten inte kan fortsätta alltför långt utan att befolkningens servicestandard idet- ta avseende allvarligt påverkas. De grundläggande delarna av utbildnings- väsendet ingår som betydelsefulla delar i de lokala och regionala ”servicepake't” som utredningen diskuterat. Sålunda bör grund- skolan inklusive högstadiet anses tillhöra de viktigare lokala serviceverksamheterna lik- som förskolan och vissa delar av vuxenunder— visningen, medan gymnasieskolan får anses utgöra en betydelsefull del av den regionala servicen. Enligt de schematiska planerings- mål för glesbygdernas serviceförsörjning som utredningen gett uttryck för bör samhällets insatser inriktas på att som ett minimum grundskola inklusive högstadieundervisning skall finnas tillgänglig i varje kommuncent- rum (nya kommuner) men i de arealmässigt stora kommunerna inom skogslänen dess-
utom på ytterligare ett antal sekundära stödjepunkter för den lokala serviceförsörj- ningen. Vad beträffar gymnasieskolan kan det anses acceptabelt om en något så när fullvärdig sådan utbildning kan tillhandahål- las i regionala centra med en geografisk spridning ungefär motsvarande den som de nuvarande gymnasieorterna har.
Utredningen har utgått ifrån att det nor- malt inte kan bli fråga om att inrätta nya högstadie- eller gymnasieenheter i glesbyg- derna och att problemet i huvudsak består i att bibehålla så många bland de befintliga enheterna att en tillräcklig geografisk sprid- ning upprätthålls. Högstadie- eller gymnasie- skolor i dessa områden behöver inte nödvän- digtvis förekomma i traditionell form. Det viktiga är att respektive funktioner på lämp— ligt sätt finns företrädda på ett tillräckligt stort antal orter. Enligt utredningens mening måste de organisatoriska förändringar vidtas som erfordras för att respektive funktioner skall kunna upprätthållas även om underla- get för att bedriva verksamheten i tradi- tionell form sviktar. Det i och för sig be- fogade önskemålet att ge serviceapparaten en från vissa synpunkter rationell utform- ning får inte leda till att serviceinrättningari en mer eller mindre färdig form kräver att samhällsbyggandet i övrigt anpassas till hur de organiserats. Utbildningsverksamheterna måste utformas så att de kan fungera till- fredsställande under de mYcket skiftande förhållanden som råder i olika delar av vårt land.
Tillgången till platser i förskola varierar mycket inom landet. Eftersom förskolan inte är en obligatorisk inrättning har verk- samheten i hög grad kommit att bli beroende av den kommunala ambitionsnivån.
Ett av de största värdena med förskolan ligger i de möjligheter till sociala kontakter med andra barn som skapas. Det måste därför anses väl så angeläget att glesbygder- nas barn får tillgång till förskola som några andra.
Barn i förskoleåldrarna kan inte utan stora olägenheter resa långa sträckor till förskolor. För glesbygdernas del är det ange-
läget att söka finna former för förskoleverk- samheten som lämpar sig för glesbygdernas speciella förhållanden. Under de senaste åren har därför ett flertal glesbygdskommuner med hjälp av statliga bidrag inlett försöks- verksamhet med förskola i olika organisa- tionsformer.
Den av de organisationsformer som därvid prövats, vilken från utredningens synpunkt ter sig mest intressant, är den som syftar till integration med grundskolans lågstadium. Utredningen anser det sannolikt att de socia- la mål som förskolan har kan uppnås likaväl genom en integration med lågstadieskolan. För att finna de lämpligaste formerna för en ytterligare utveckling och förbättring av den integrerade förskolan anser utredningen att försöksverksamheten med denna inriktning bör vidgas. Det förefaller särskilt lämpligt att organisationsformen prövas på de orter där elevantalet är så lågt att risk för indragning av lågstadieenheter föreligger.
För att förbättra möjligheterna till en integration mellan förskola och lågstadium bör utbildningskomplettering för berörda lågstadielärare komma till stånd. Utredning- en föreslår att skolöverstyrelsen får i upp- drag att föranstalta om sådan utbildnings- komplettering.
Enligt utredningens mening är nu gällande krav på lokaler och utrustning för förskolor så högt ställda att de kan försvåra förskolans utveckling särskilt i glesbygder. Socialstyrel- sen bör därför få i uppdrag att se över ifrågavarande bestämmelser för förskoleverk- samheten i syfte att göra dem bättre anpassa- de till de speciella förhållanden i fråga om lokaler m. ni. som kan råda i glesbygder med svagt och vikande elevunderlag.
Utredningen anser sig kunna konstatera att små skolenheter på grundskolans låg- och mellanstadium inte generellt kan anses med- föra sämre studieresultat för eleverna än större skolor. Det torde därför inte finnas någon större anledning att eftersträva stora skolenheter av pedagogiska eller dylika skäl. En övergång från klasser av a-typ till b-typ behöver i och för sig inte innebära nigon försämring av skolans arbetsförutsättningar.
SOU 1972: 56
Frågan om val av klasstyp liksom om bibe- hållande eller nedläggning av skolenheter i områden med krympande elevunderlag torde alltså i huvudsak vara en ekonomisk fråga.
Hur klasstypen skall förändras med min- skande elevunderlag regleras i skolstadgan. Utredningen har inte ansett det motiverat att föreslå några ändringar i dessa bestämmelser. Av större betydelse är frågan om när ned- läggning av skolenheter skall ske. Denna fråga har ofta såväl pedagogiska som ekono- miska och lokaliseringspolitiska aspekter. När det gäller skolindragningar i glesbefolka- de områden där avståndsförhållanden kan medföra påtagliga problem för de elever som berörs bör staten enligt utredningens mening för sin del avstå ifrån att lägga ekonomiska synpunkter därpå. Den ekonomiska pröv- ningen av om skolenheter bör bibehållas eller nedläggas bör sålunda i de fall det här gäller i första hand göras av respektive kommun.
Utredningen anser att inackordering av elever på grundskolans låg— och mellansta- dium inte är lämplig. Utredningen anser att en koncentration av skolväsendet på grund- skolans låg— och mellanstadium bör kunna tolereras intill den gräns då i princip alla elever kan nå respektive skolenhet med maximalt 30—45 minuters restid enkel resa.
Utredningen anser att glesbygdsbefolk- ningens servicestandard i avseende på till- gången till grundläggande utbildning inte kan anses tillfredsställande om restidsavståndet till närmaste högstadieskola överstiger -45 minuter. Inackordering av elever på detta skolstadium måste betraktas som en nödlös- ning som endast bör förekomma i undantags- fall.
Enligt skolöverstyrelsens översiktliga be- räkningar skulle ett stort antal små högsta- dieenheter kunna avvecklas under 1970-talet utan att skolsituationen i glesbygderna skulle bli otillfredsställande. Utredningen anser att en nedläggning av små högstadieenheter av den omfattning som diskuterats i skolöver- styrelsens utredning, trots de fördelar som större skolenheter kan ha framför mindre, måste innebära en utveckling som inte är till glesbygdsbefolkningens fördel. Utredningen
SOU 1972: 56
anser det felaktigt att vid överväganden om den framtida högstadieorganisationen i gles- bygderna utgå ifrån att antalet små högsta- dieenheter bör nedbringas så långt som möjligt. Utgångspunkten bör istället vara att man skall söka sådana organisatoriska lös- ningar på de svårigheter som uppstår vid minskande elevunderlag att man kan upp- rätthålla så många befintliga skolenheter som möjligt och att nedläggningarna av högstadie- enheter i vårt lands glesbygder bör inskrän- kas till ett minimum. Enligt utredningens mening kan indragningar av högstadieskolor i skogslänens mera glesbefolkade delar endast ske i ett mycket begränsat antal fall utan betydande konsekvenser för de kvarboende elevernas möjligheter att med rimliga an- strängningar dagligen resa till högstadieorter- na.
Glesbygdsutredningen anser att skolan liksom övriga samhälleliga serviceverksamhe- ter i högre grad än vad som varit fallet hittills måste kunna anpassas efter de lokala förut- sättningarna så att den på ett tillfredsställan- de sätt kan fylla sin funktion under mycket skiftande villkor. Det är utredningens me- ning att ytterligare ansträngningar måste göras för att skapa bättre förutsättningar för högstadieskolans funktion i glesbygderna.
Beträffande de ekonomiska aspekterna på högstadieorganisationen i glesbygderna anser utredningen att staten för sin del inte av ekonomiska skäl bör verka för en koncentra- tion av skolväsendet i de delar av landet där avståndsförhållanden kan orsaka betydande problem vid skolindragningar. Utredningen har räknat med att det inte blir aktuellt att inrätta ytterligare högstadieenheter i landets glest befolkade områden och frågan gäller därför enbart bibehållandet av redan existe- rande enheter och de kostnader som är förbundna med att vid dem upprätthålla en tillfredsställande standard.
Utredningens principiella mening är alltså att högstadieutbildning som en integrerande funktion i det lokala ”servicebatteriet” un- der överskådlig tid bör bibehållas i alla kommuncentra (nya kommuner) och vissa andra erforderliga sekundära stödjepunkter.
63
I takt med att elevunderlaget för högstadie- undervisningen krymper bör inre funktions- förändringar successivt vidtagas.
Glesbygdsutredningen har haft tillfälle att följa skolöverstyrelsens utredningsarbete rö- rande de små högstadieskolorna och ansluter sig till de förslag som framförts av skolöver- styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t i augusti 1971 (se Ds In 1972: 1 s. 60—61) med följande tillägg.
Försöksverksamheten med samverkan över årskursgränserna och s.k. årskurslösa högstadieskolor bör vidgas som ett led i strävandena att hindra nedläggning av små högstadieenheter. Skolöverstyrelsen bör bi- träda kommunerna med praktisk rådgivning då det gäller att organisera sådan verksam- het. Utredningen föreslår vidare att det uppdras åt skolöverstyrelsen att i samråd med kommunförbundet utreda frågan om läromedelsförsörjningen för denna försöks- verksamhet och vidta åtgärder i detta avseen- de.
Utredningen anser det betydelsefullt att skolledarorganisationen vid varje högstadie- skola får tillräckliga resurser. Hänsyn härtill bör tas då skolledarorganisationen för varje kommun bestäms. Om så erfordras bör dispens från gällande bestämmelser rörande skolledarorganisationens dimensionering kun- na ges.
För att förbättra lärarsituationen vid- de små högstadieskolorna bör lärartjänster få ledigförklaras med angivande av förtur för sökande som även har behörighet för under- visning på lägre skolstadium'.
Undervisningen av gravt handikappade barn kan inte. betraktas som någon primär glesbygdsangelägenhet. Utbildningen är cen- traliserad till ett fåtal enheter, varför de flesta eleverna är tvingade att lämna sin hemmiljö för att få utbildning vare sig de bor i glesbygd eller inte.
För de elever som utan att ha handikapp av svårare art är i behov av särskilda insatser från skolans sida ges.inom det vanliga skolvä- sendets ram specialundervisning dels inom specialklasser av olika slag, dels i s.k. sam- ordnad specialundervisning. Under senare år
har utvecklingen gått mot en ökad inriktning på samordnad specialundervisning som kom- plement till och i viss män i stället för undervisning i specialklass. Därmed har. skill- naderna i standard mellan glesbygderna och tätbygder blivit allt mindre.
Enligt utredningens mening bör samord- nad specialundervisning och det 5. k. kom- panjonlärarsystemet i betydande utsträck- ning kunna ersätta specialklassema så att man blir oberoende av dessas relativt stora elevområden. De problem som föreligger beträffande specialundervisningen i glesbyg- derna sammanhänger därför enligt utred- ningens mening främst med svårigheterna att rekrytera behöriga lärare för dessa arbets- uppgifter. Utredningen föreslår att man på lämpligt sätt tar hänsyn härtill vid uttagning- en av lärare till speciallärarutbildning.
Vid planeringen av den nya gymnasiesko- lan strävar man efter att på varje gymnasie- ort kunna erbjuda flertalet av skolans utbild- ningsvägar. Av flera skäl har det ansetts angeläget att även i rent yttre avseende integrera de olika gymnasiala skolorna. Gym- nasiereformen tenderar sålunda att leda till en koncentration av den gymnasiala utbild- ningen till ett begränsat antal skolenheter.
Huvudorter för den gymnasiala utbild- ningen utgör de orter i landet som före den nya gymnasieskolans genomförande haft gymnasium och fackskola, s. k. g-orter. Den nya gymnasieskolan omfattar emellertid ock- så ett betydande antal utbildningsenheter med mera speciell inriktning lokaliserade på andra orter än g-orter, t.ex. tidigare yrkes- skolor. Gymnasiala utbildningsenheter på andra orter än g—orter utgör också de särskil- da gymnasier som etablerats i de glesare befolkade delarna av landet i form av s.k. korrespondensgymnasier respektive gles- bygdsgymnasier. .
Enligt glesbygdsutredningens mening ökar betydelsen av den kvalitetsfaktor som val- möjligheten i fråga om studievägar utgör alltmer från de lägre skolformerna till de högre. Inom gymnasieskolan måste därför möjligheterna att välja studieväg och att under utbildningens gång utan alltför stora
SOU 1972: 56
svårigheter övergå från en utbildningslinje till en annan tillmätas stor betydelse. Utred- ningen anser att de krav av detta slag som måste ställas på gymnasieskolan medför att en långt driven decentralisering av gymnasie- utbildningen inte kan anses realistisk. Utred- ningens principiella mening är dock att man även i fråga om den gymnasiala utbildningen måste förutsätta en viss åtkomlighet för att befolkningens servicestandard skall kunna anses godtagbar. Utredningen anser att frå- gan om den lämpliga geografiska sprid- ningen av de integrerade gymnasiala utbild- ningsenheterna dvs. g-orterna bör kunna bedömas mot bakgrund av de principiella uppfattningar rörande försörjningen med regional service som utredningen redovisat. Utredningen anser sig kunna konstatera att den geografiska spridning av den integrerade gymnasiala utbildningen som vi för närvaran- de har i landets glesare befolkade delar är nödvändig för en rimlig täckning av dessa områden.
Antalet g-regioner med svagt elevunderlag i skogslänen är fortfarande ganska litet. Huvudparten av de regioner i landet som år 1980 beräknas ha ett i jämförelse med planeringsnormerna alltför svagt elevunder- lag återfinns emellertid i skogslänen. Utred- ningen anser det klart att en centralisering av gymnasieutbildningen till ett mindre antal g-orter måste medföra påtagliga nackdelar för glesbygdsbefolkningen i första hand inom skogslänen. Utredningen anser det nöd- vändigt att nu befintliga g-orter i de glesare befolkade delarna av landet bibehålls som huvudorter för integrerad gymnasial utbild- ningi första hand under 1970-talet.
De svårigheter som kan uppstå när det gäller att upprätthålla en kvalitativt godtag- bar gymnasial utbildning i vissa regioner med vikande elevunderlag måste mötas med inre organisatoriska förändringar av skolans ar- betsformer. De förhållandevis högre drifts- kostnader som sannolikt måste bli följden av att man vidmakthåller en relativt differentie- rad gymnasial utbildning i små utbildnings- enheter bör enligt utredningens mening ac- cepteras som en samhällelig kostnad för
S—SOU 1972: 56
näringslivets omstrukturering. Förutsättningarna för en ytterligare geo— grafisk spridning av integrerade gymnasiala utbildningsenheter i vårt lands glesbygder torde vara mycket begränsade. De åtgärder som kan vidtagas för att förbättra tillgänglig- heten till gymnasial utbildning i glesbygder- na torde få inriktas dels på särskilda anord- ningar av typen glesbygdsgymnasier och dels på att man försöker inordna vissa ”externa” yrkesinriktade specialkurser på ett mera långsiktigt sätt i gymnasieskolan. Utredningen menar att en fortsatt vidare- utvecklad försöksverksamhet av den typ "som glesbygdsgymnasierna representerar är ange- lägen. En utgångspunkt för sådana försök att decentralisera utbildningen inom gymnasie- skolan måste emellertid vara att de inte medför påtagligt negativa effekter för andra redan befintliga gymnasieenheter. Enligt ut- redningens mening kan en vidgad försöks- verksamhet av detta slag bestå i att gles- bygdsgymnasier av den typ som redan prö- vats etableras på ytterligare några orter. Den bör emellertid också kunna få andra former. De tankar på ”partiella gymnasier” eller filialgymnasier som övervägdes inför försla- get om försöksverksamhet med glesbygds- gymnasier borde kunna utvecklas vidare och ett filialgymnasiesystem i lämplig form prö- vas på någon ort, företrädesvis i det norr- ländska inlandet. På de glesbygds- och kor- respondensgymnasieorter som redan finns borde en vidgad försöksverksamhet kunna bestå i att den gymnasiala utbildningen fick inbegripa ytterligare utbildningslinjer. Sammanfattningsvis föreslår utredningen beträffande gymnasieskolan följande. På nu- varande gymnasieorter inom stödområdet bör en integrerad gymnasial utbildning bibe- hållas i första hand under 1970-talet. Skol- överstyrelsen bör få i uppdrag att närmare klarlägga vilka inre organisatoriska åtgärder som erfordras för att det skall bli möjligt att vidmakthålla en i rimlig mån differentierad gymnasial utbildning trots minskande elev- underlag. Förutsättningarna för att mera långsiktigt inordna verksamheten vid vissa tidigare yr-
65
kesskoleenheter på icke g-orter i den integre- rade gymnasieskolan i form av utbildnings— linjer bör snarast undersökas.
Försöksverksamhet med glesbygdsgymna- sier bör fortsätta och eventuellt vidgas till att omfatta ytterligare orter. Möjligheterna att inrätta s. k. filialgymnasier bör prövas.
De orter där försöksverksamhet med gles- bygdsgymnasier bedrivs eller där korrespon- densgymnasier med statsbidrag finns bör likställas med g-orter i fråga om möjligheter- na att dit förlägga gymnasielinjer' av olika slag. Verksamheten vid dessa gymnasier bor- de därmed försöksvis kunna breddas.
Kontakterna mellan glesbygdsgymnasier och modergymnasier bör förbättras bl. a. genom att huvudlärare vid modergymnasiet gör regelbundna besök vid glesbygdsgymna- sierna. De lärare som tjänstgör som handle- dare vid glesbygdsgymnasier och korrespon- densgymnasier bör få utbildning för denna uppgift. Ökade insatser bör göras för ut- ,veckling av läromedel för glesbygds— och korrespondensgymnasiemas behov.
Antalet elever som deltar i olika former av vuxenutbildning har under senare år ökat starkt. Flera typer av vuxenutbildning är av en sådan art att de inte kan anses represente- ra särskilda problem i glesbygder. De delar av vuxenundervisningen. där glesbygderna riske- rar att komma i ett sämre läge omfattar främst den kommunala vuxenutbildningen och studieförbundens studiecirkelverksam- het. Svårigheterna består främst i att det lokala underlaget inte är tillräckligt för att kurser skall kunna organiseras enligt de bestämmelser för statsbidrag som gäller.
Enligt utredningens mening bör riksda- gens beslut under år 1971 rörande vuxenut- bildningen bli av stor betydelse för möjlighe- terna att komma till rätta med sådana problem. Utredningen anser att effekterna. av .de nya förutsättningar som därmed angivits för vuxenundervisningen i glesbygderna bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas. Vissa vuxenutbildningsformer har en sådan karaktär att deltagandet däri i princip är oberoende av elevernas bostadsort. Utred- ningen framhåller särskilt radio- och televi-
66
sionsundervisningens stora betydelse för be- folkningen i de utpräglade glesbygderna. Enligt utredningens mening bör insatserna inom denna del av vuxenutbildningen ökas.
Beträffande skolskjutsar och inackorde- ring har utredningen framhållit som sin åsikt att en godtagbar utbildningsstandard i fråga om den obligatoriska skolan i princip förut- sätter att inackordering av elever inte behö- ver förekomma annat än i rena undantagsfall samt att de maximala restidsavstånden inte överstiger 45 minuter enkel resa. När det gäller den gymnasiala utbildningen måste inackordering accepteras. En god utbild- ningsservice förutsätter emellertid enligt ut- redningens mening att även inackorderings- zonens storlek begränsas så att de elever som studerar vid sitt hemortsgymnasium i princip kan nå sin bostadsort inom restidsav- ståndet ett par timmar.
Utredningen anser det uppenbart att yt- terligare åtgärder av skolsocial karaktär bör vidtagas vid skolor som tar emot ett större antal skjutsade eller inackorderade elever. .Sådana skolenheter bör utrustas med större elewårdsresurser och ökad hjälp bör ges med hemuppgifter åt de elever som så önskar. Kommunerna — på den gymnasiala nivån respektive g-ortskommun — bör ha ansvaret för att organisera de speciella skolsociala åtgärder som kan erfordras vid skolor med många resande eller inackorderade elever. Statligt bidrag bör emellertid utgå för sådana åtgärder. Enligt utredningens mening bör detta kunna ske i form av ett schablonbidrag till skolorna inom det allmänna stödområ- det.
Vid skolenheter med en stor andel in- ackorderade och resande elever har redan nu ofta anskaffats extra uppehållsrum, studie- rum och dylikt. Utredningen anser att detta bör bli allmän regel och att det bör åligga kommunerna att tillse att lämpliga lokaler för detta ändamål finns tillgängliga. Kommu- nerna inom det allmänna stödområdet bör få räkna in ytterligare ytor för sådana lokaleri underlaget vid beräkningen av statsbidraget till skolbyggnader.
För inackordering av elever på gymnasial
SOU 1972: 56
nivå bör gälla att den kommun som är huvudman för gymnasieskolan skall ha an- svaret för att det på g-orten finns tillfreds- ställande inackorderingsmöjligheter. Kom- munen bör sålunda organisera inackorde- ringsverksamheten och utöva tillsyn över densamma. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att kommunen skall driva egna elevhem. I den mån ytterligare elevhemsplat- ser erfordras på g-orter inom det allmänna stödområdet anser utredningen att den högre statsbidragssats som författningsenligt kan utgå i särskilda fall generellt bör komma ifråga.
Inackorderade elever på gymnasial nivå bör — liksom elever i grundskolan — beredas möjligheter att resa till hemmet varje vecko- slut såvida de går i den egna regionens gymnasieskola. Den kommun som är huvud- man för respektive skolenhet bör ha ansvaret för att dessa hemresemöjligheter ordnas. Utredningen anser att kostnaderna för dessa hemresor helt bör bestridas av det allmänna. Centrala studiehjälpsnämnden har nyligen föreslagit kostnadsfria hemresor var tredje vecka för de elever som har inackorderings- tillägg och som är inackorderade på mer än 35 kilometers avstånd från hemmet. Enligt förslaget skulle resorna organiseras på samma sätt som nu sker vid de värnpliktigas fria hemresor. Utredningen föreslår att det av studiehjälpsnämnden föreslagna hemrese- stödet kompletteras så att berörda elever på gymnasieorterna i det allmänna stödområdet ges rätt till fri hemresa varje vecka.
På vissa håll i landet finns före detta centrala verkstadsskolor på icke g-orter som inte kunnat fogas in i den reguljära gymna- sieskolan. Många gånger är dessa verkstads- skolor försedda med rymliga elevhem samti- digt som undervisningslokalerna är i utmärkt skick. Utredningen framför tanken att man vid skolor av detta slag som hotas av nedläggning bör försöka skapa ett slags glesbygdsinternat dit sådana elever på gym- nasial nivå kunde förläggas som under alla omständigheter måste inackorderas. Utred- ningen föreslår att det uppdras åt skolöver- styrelsen att snarast undersöka möjligheterna
SOU 1972: 56
Det statliga studiestödet har haft stor betydelse för glesbygdseleverna men det torde ändock inte helt täcka de verkliga kostnader som sammanhänger med studier- na. Utredningen anser att en ingående under- sökning av dessa kostnadsfrågor bör göras och föreslår att Kungl. Maj:t föranstaltar om att frågan om det statliga studiestödet blir föremål för en särskild utredning som kan läggas till grund för nya bestämmelser. Utredningens förslag syftar till stor del till ett bibehållande av redan etablerade skolen- heter med krympande elevunderlag. De eko- nomiska konsekvenserna av att man därmed avstår från vissa s.k. rationaliseringsvinster är svåra att beräkna men kan antagas innebä- ra genomsnittligt något högre direkta drifts- kostnader per elev för undervisningen på vissa skolstadier.
I fråga om vissa andra förslag har utred- ningen bedömt kostnaderna vara av begrän- sad storleksordning och räknat med att statligt stöd till ifrågavarande åtgärder bör kunna lämnas utan några större förändringar av existerande statsbidragsramar. Utred- ningens förslag om särskilda insatser för läromedelsproduktion och utbildning av lära- re har beräknats medföra kostnader för statsverket på ca 700 000 kr. Kostnaderna för utrustning av vissa glesbygdsgymnasier m. m. samt för förbättrade kontakter mellan modergymnasier och glesbygdsgymnasier har uppskattas till ca 3 milj. 'kr. varav på statsverket bör komma den andel som nor- malt följer av gällande statsbidragsbestäm- melser. Den största kostnadsposten, ca 7 milj. kr., föranleds av utredningens förslag om fria hemresor för inackorderade elever.
7.4 Hälso- och sjukvård
Inom hälso- och sjukvårdsområdet har utred- ningen i första hand inriktat sig på de öppna vårdformer som provinsialläkaren, distrikts- sköterskan och folktandvården represente- rar. Utredningen har dock även behandlat
frågor rörande den slutna vården upp till och med den vårdnivå som motsvarar normallasa- rettets funktioner.
Hälso— och sjukvård är en primär service- och trygghetsfråga för befolkningen. Det är en självklar utgångspunkt för utredningen att befolkningen i glesbygderna skall ha samma rätt att erhålla adekvat sjukvård som andra medborgare i landet.
Glesbygdernas problem inom sjukvårds- området har en förklaring i den fortgående befolkningsminskningen. Förutsättningarna för olika sjukvårdsfunktioner i glesbygder påverkas emellertid även av de successivt ökande kraven på kvalitet i sjukvårdsutbu- det.
Mycket talar för att den fortgående om- struktureringen av sjukvården i huvudsak är till befolkningens nytta även i glesbygder trots att den ofta leder till en koncentration av vården till ett mindre antal orter. Åtgär- der för att tillförsäkra glesbygdsbefolkningen tillfredsställande kvalitativ service inom häl- so- och sjukvårdsområdet måste till stor del inriktas på att göra olika sjukvårdsfunktioner lättillgängliga genom insatser som underlät- tar transporter av vårdbehövande respektive vårdpersonal samt kontakter på annat sätt med kvalificerad sjukvårdspersonal.
Även om utredningen sålunda fäster stort avseende vid olika typer av kommunikations- insatser då det gäller att förbättra sjukvårds- standarden i glesbygderna anser utredningen det nödvändigt, framför allt från trygghets- synpunkt, att åtgärder också vidtas för att vidmakthålla en tillräcklig geografisk sprid- ning av vissa grundläggande sjukvårdsve/rk- samheter såsom provinsialläkare och di- striktssköterskor.
Utredningen har översiktligt undersökt olika delar av hälso- och sjukvården upp till och med de vårdfunktioner som normallasa- rettet representerar inom fyra av skogslänen. Vissa jämförelser har härvid gjorts med förhållandena i Kronobergs län. Utredningen har också mera i detalj studerat hälso- och sjukvården inom två utvalda glesbygdskom- muner.
Utredningen har funnit att servicestandar-
68
den för stora delar av glesbygdsbefolkningen i flera avseenden är relativt god. Betydande problem, framför allt med hänsyn till åtkom- ligheten, föreligger dock i fråga om vissa vårdfunktioner inom delar av skogslänen. Den fortgående strukturomvandlingen inom sjukvården kan i framtiden medföra att serviceproblemen förvärras för de kvarvaran- de i glesbygderna. Utredningen föreslår där- för åtgärder för att förbättra servicestandar- den och därigenom öka tryggheten för gles- bygdsbefolkningen.
Den slutna akutsjukvården tenderar att koncentreras till följd av en ökad specialise- ring. Utredningen har redovisat den kon- centration som skulle bli följden i glesbygder vid en tillämpning av SPRl:s (sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationalise- ringsinstitut) och socialstyrelsens riktlinjer för hälso- och sjukvårdens framtida struktur. Redan nu har befolkningen i vissa delar av skogslänen alltför långa restidsavstånd till lasarett för att dess servicestandard i detta avseende skall anses tillfredsställande. En ytterligare koncentration av den slutna akut- sjukvården måste därför anses olycklig. Ut- redningen anser att normallasarett med stora glesbygder inom sina upptagningsområden bör bibehålla sin nuvarande beredskapsgrad även i framtiden. Enligt vad utredningen erfarit har samtliga normallasarett inorn skogslänen med stora glesbygder inom upp- tagningsområdet för närvarande en tillfreds- ställande akutberedskap. Ett bibehållande av denna medför således inte några ytterligare kostnader för sjukvårdshuvudmännen.
På grund av de långa avstånden i utprägla- de glesbygdsområden är det angeläget att en eventuell centralisering av förlossningsvården sker med försiktighet. Nedläggning av för- lossningsavdelningar bör under alla omstän- digheter begränsas till indragning av förloss- ningsplatser vid sjukhem, sjukstugor och odelade lasarett.
I princip bör enligt utredningens uppfatt- ning varje kommun (kommunblock) med relativt stora glesbygdsområden ha tillgång till sjukhem med observationsplatser i första hand i kommunens hvudort. Enligt vad
utredningen erfarit är den somatiska lång- tidssjukvården som regel ännu ej fullt ut- byggd motsvarande framräknade behov. För att stimulera en ytterligare decentralisering av långtidssjukvården samt den mindre kvali- ficerade slutna akutsjukvården, ”observa- tionsvården”, föreslår glesbygdsutredningen ett statligt investeringsstöd omfattande 50 % av nedlagda kostnader för nybyggnad och medicinsk utrustning av perifera sjukhem med observationsplatser i kommuner med betydande inslag av glesbygd inom det all- männa stödområdet. Motsvarande investe- ringsstöd föreslås även utgå för tillbyggnad eller upprustning av sjukstugor och sjukhem med observationsplatser.
Den ökade läkarutbildningen bör enligt utredningens uppfattning skapa möjligheter för en ytterligare decentralisering av den öppna läkarvården. Utredningen anser att en utbyggnad av den öppna läkarvården i gles— bygder torde kunna ges en sådan omfattning att en läkarförstärkning främst i berörda kommuners huvudorter är möjlig att genom- föra utan att perifera enläkarstationer dras in.
Enligt sjukvårdshuvudmännens beräk- ningar kommer det långsiktiga behovet av öppen vård ej att kunna tillgodoses med nuvarande resurser. För att stimulera en utbyggnad av den öppna läkarvården föreslår glesbygdsutredningen ett investeringsstöd ut- format på motsvarande sätt som föreslagits för sjukstugor och perifiera sjukhem med observationsplatser.
Sannolikt anlitar befolkningen i gles- bygdsområden distriktssköterskan i relativt högre grad än vad som sker i tätare befolka- de delar. Det finns skäl att anta att detta bl. a. beror på att vissa vårduppgifter för vilka patienter i tåtbygd normalt anlitar läkare i glesbygder utförs av distriktsskö- terskan. Även om man kan räkna med att en successivt förbättrad tillgång på läkare under 1970-talet i viss mån kommer att påverka denna situation anser utredningen det moti- verat att genom vidareutbildning av distrikts- sköterskor som tjänstgör inom typiska gles- bygdsområden göra dem bättre skickade att
SOU 1972: 56
fullgöra sina faktiska arbetsuppgifter. Utred- ningen föreslår därför att socialstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen får i upp- drag att utreda behovet av och inriktningen på en vidareutbildning av distriktssköterskor som tjänstgör inom utpräglade glesbygds- distrikt.
Det föreligger stora svårigheter att preci- sera distriktssköterskans framtida roll i gles- bygderna. Utredningen förordar därför att socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans med SPRI utarbeta riktlinjer för en konkret planering av distriktsvården i första hand inom skogslänen.
Utredningen föreslår att investeringsstöd för nybyggnad, tillbyggnad eller upprustning av distriktssköterskemottagningar får utgå på motsvarande sätt som föreslagits för sjukstu- gor, sjukhem och läkarmottagningar.
Distriktssjukgym'nastik och distriktsar- betsterapi har stor betydelse vid rehabilite- ring. Utredningen anser det därför betydelse- fullt att förstärka de nuvarande obetydliga resurserna i glesbygderna. Med tanke på de rekryteringssvårigheter som föreligger för sjukvårdshuvudmännen för de båda berörda personalkategorierna bedömer utredningen det som en fördel att Riksföreningen mot reumatism övergångsvis ombesörjer den di- striktssjukgymnastiska verksamheten samt att föreningen också ges möjlighet att påbör- ja en försöksverksamhet med ambulerande distriktsarbetsterapeuter. Landstingen bör dock intensifiera sina insatser på dessa områ- den.
Utredningen föreslår ett statligt stimu- lansstöd till Riksföreningen mot reumatism för utrustning av nya 8. k._ behandlingsen- heter för distriktssjukgymnastik. Utred- ningen föreslår också statliga bidrag till riksföreningen vid en försöksverksamhet med distriktsarbetsterapi.
Förslag om införande av tandvårdsförsäk- ring väntas under innevarande år. Glesbygds- utredningen vill kraftigt betona nödvändig- heten av att utbyggnaden av folktandvården sker snabbt så att tandvårdsförsäkringen får full genomslagskraft i glesbygderna. För att möjliggöra en snabb utbyggnad av folktand-
69
vården föreslär utredningen ett statligt stöd om 50 % av nedlagda kostnader för nybygg- nad, tillbyggnad eller upprustning och medi- cinsk utrustning av folktandvårdspolikliniker i glesbygdskommunerna inom allmänna stöd- området. Motsvarande investeringsstöd före- slås också för en utökad försöksverksamhet med tandvårdsbussar.
Sjukvårdsutbildningen för helikopterper— sonalen inom ambulansflyget varierar betyd- ligt. Utredningen föreslår därför att rikspolis- styrelsen får i uppdrag att ansvara för sjuk- vårdsutbildningen för samtlig helikopterper— sonal inom ambulansflygets olika grenar. Utredningen föreslår också att rikspolissty- relsen åläggs ansvaret för planläggning och iordningställande av helikopterlandnings- platser vid sjukhus som bedöms vara i behov ,härav inom i första hand skogslänen. Styrel- sen föreslås också få motsvarande ansvar för de skärgårdsområden som för närvarande saknar helikopterlandningsplatser och som har helårsbosatt befolkning. Erforderliga he- likopterlandningsplatser föreslås bekostade av statsmedel.
Förutsättningarna för en fullgod jour- och beredskapsorganisation varierar med de loka- la förhållandena inom olika huvudmannaom— råden. Utredningen föreslår att socialstyrel- sen får i uppdrag att i samråd med SPRI utarbeta riktlinjer för den framtida jour- och beredskapsorganisationen i första hand inom skogslänens glesbygdsområden som underlag för berörda landstings konkreta planering. Som en förutsättning för jourorganisationen bör gälla att glesbygdsbefolkningen i akuta situationer alltid skall kunna få direktkon- takt med sjukvårdskunnig person.
. Utredningen anser att ett länsomfattande radiokommunikationssystem med anknyt- ning av samtliga vårdnivåer från distrikts- sköterska till centrallasarett är ett mycket betydelsefullt medel då det gäller att reduce- ra de speciella problem som föreligger i vissa, framför allt akuta sjukvårdssituationer inom områden med stora avstånd till kvalificerad vård. Med anledning härav förordar utred- ningen ett statligt stöd omfattande 25 % av nedlagda kostnader för utbyggnad eller
,70
komplettering av länsomfattande radiokom- munikationssystem inom skogslänen.
Glesbygdsbefolkningens rese- och över- nattningskostnader vid besök hos sjuka' an- förvanter som är intagna på sjukvårdsinrätt- ning kan i vissa fall uppgå till betydande belopp. Utredningen föreslår därför att riks- försäkringsverket får i uppdrag att pröva frågan om rese- och övernattningsersättning via försäkringskassan till nära anhöriga som besöker sjuka på sjukvårdsinrätrning inom respektive hemlån.
De totala statliga kostnaderna för de föreslagna åtgärderna är inte möjliga att beräkna utan närmare undersökningar. Gles- bygdsutredningen föreslår, tills erfarenheter vunnits, en anslagsram på 10 milj. kr/år för att åstadkomma en önskvärd stimulans för en förstärkning av hälso- och sjukvårdsresur- serna i glesbygder.
7.5 Kommunal social service
I fråga om kommunal social service i glesbyg- der har utredningens arbete inriktats på den äldre befolkningens situation och tyngd- punkten i redovisningar och förslag ligger på den öppna åldringsvården.
Utredningen anser att samhället bör bere- da'människoma sådana villkor att de så långt möjligt på ett godtagbart sätt kan leva i sin vanliga miljö. För äldre och handikappade innebär det bl. a. att behövlig social servicei första hand ges i deras hem. Det är också viktigt att i glesbygderna skapa bättre möjlig- heter för de perifert boende till sociala kontakter och förutsättningar att delta i skilda aktiviteter i tätorterna. Samhällets insatser måste därför till stor del inriktas på att sörja för en kvalitativt och kvantitativt lämplig transportservice. Som komplement härtill erfordras även åtgärder för att under- lätta vissa ambulerande serviceverksamheter.
Utredningen framhåller att målsättningen för de sociala serviceinsatserna i glesbygder måste vara densamma som gäller generellti kommunerna. De särskilda förhållandena i glesbygderna kan emellertid ställa krav på
SOU 1972: 56
extraordinära insatser av social service. Spe- ciellt statligt stöd till glesbygdskommunerna är därför enligt utredningen nödvändigt.
Utredningen framhåller värdet av upp- sökande verksamhet som en grundläggande förutsättning för planering och åtgärder inom det sociala området. Enligt utred- ningens uppfattning kan den uppsökande verksamheten inte anses innebära sådana problem i glesbygdskommunerna, att den har föranlett några särskilda förslag från utredningens sida.
Utredningen framhåller att vården på ålderdomshem inte kan anses erbjuda för glesbygden specifika problem. Utredningen anser det naturligt att betrakta ålderdoms- hemmen — särskilt om dessa även är centra för öppenvårdsfunktioner — som viktiga inslag" i den lokala servicen. De bör finnas företrädda i första hand i de nya kommuner- nas huvudorter och i kommunde1s0entra.
Den sociala hemhjälpen genom hemsama- riter är den dominerande formen av öppen verksamhet för äldre och handikappade i kommunerna. För glesbygdskommunernas vidkommande har hemhjälpsverksamheten särskild betydelse genom stora avstånd till serviceanordningar av olika slag. De nya verksamhetsformer som prövats bl. a. inom försöksverksamheten med servicebussar be- dömer utredningen kunna vara en form för hemhjälpsinsatser i glesbygder.
Utredningen anser att åtgärder för att förbättra de äldres kostvanor inte är ett speciellt glesbygdsproblem. Statsbidrag till subventionering av kostnader för mat- portioner bör därför enligt utredningens mening inte lämnas.
S. k. dagcentraler inom vilka kommuner sammanfört olika former av öppenverksam- het för äldre och handikappade förekommer i ringa utsträckning inom glesbygdskommu- nerna. Utredningen finner det emellertid angeläget att sådana dagcentraler inrättas inom dessa kommuner. En sådan utveckling böri vissa fall kunna främjas genom stats- bidrag.
Statsbidrag bör utgå till maskinell snöröj- ning inom ramen för den sociala hemhjälps-
SOU 1972: 56
verksamheten. Det bör ankomma på social- styrelsen att utfärda närmare bestämmelser härom.
I den mån fotvård, hårvård, bad- och tvättservice utföres inom ramen för hem- hjälpsverksamheten utgår statsbidrag till lö- nekostnaden. Utredningen finner inte skäl att vidga bidragsgivningen till att omfatta t. ex. fotvårdsspecialist eller frisör. För tele- foninstallation som kommun ordnar för en pensionär ger televerket vissa lättnader och utredningen förordar ingen utvidgning härav.
Utredningen anser det angeläget att den bostadsförbättringsverksamhet som med statliga lån och bidrag har pågått under ett antal år fortsätter. Någon ändring av gällande låne- och bidragsvillkor synes enligt utred- ningen inte vara nödvändig för närvarande. Dessutom föreslår utredningen att statliga lån för temporära bostäder får utgå-fortsätt- ningsvis och att bestämmelserna sålunda permanentas.
Utredningen har funnit att den försöks- verksamhet i fråga om social service som pågått fr. 6. m. budgetåret 1968/69 och som enligt riksdagens beslut skall fortsätta under budgetåret 1972/73 har givit värdefulla prak- tiska erfarenheter. Enligt utredningens me'- ning bör verksamheten efter det att försöken sålunda pågått i fem år minska eller upphöra.
Utredningen föreslår att medel fortsätt- ningsvis ställs till förfogande för att främja sociala insatser i glesbygder. Dessa medel bör disponeras av inrikesdepartementet och i huvudsak ställas till förfogande för länssty- relserna i de berörda länen i form av medels- ramar.
Statsbidraget för social hemhjälp utgår f.n. med 35 % av kommunens nettokostna-_ der för personal inom verksamheten. Utred- ningen föreslår att glesbygdskommunerna erhåller rätt till bidrag för social hemhjälp med 50 % av kostnaderna för hemhjälpsverk- samheten. Bidragsunderlaget bör beräknas på i stort sett samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser. Bidragsrätten' bör inte begrän- sas till hemsamaritverksamheten utan jämväl omfatta hjälp åt barnfamiljer.
De av utredningen föreslagna bidragen
71
bör utgå till kommuner inom det 5. k. inre ”stödområdet samt efter beslut av Kungl. Maj:t även till kommun utanför detta stöd- område. Utredningen nämner i detta sam- manhang särskilt kommuner i norra Koppar- bergs och Värmlands län.
Utredningen bedömer medelsbehovet för den särskilda stödverksamheten till 10 milj. kr. per år. Kostnader för det förhöjda statsbidraget för social hemhjälp till kommu- ner i inre stödområdet har utredningen bedömt till 7 milj. kr. årligen.
7.6 Kommunikationer
Vad gäller glesbygdernas kommunikationer har utredningen valt att behandla frågorna om vägnät, kollektiv trafikförsörjning, tele- och postservice.
Den allmänna väghållningen omfattar byggande och drift av väg. Väghållare för de allmänna vägarna på landsbygden är statens vägverk. Inom vissa delar av de kommuner, som före den 1 januari 1971 betecknats som städer och inom några kommuner som tidi- gare var köpingar, svarar kommunerna för väghållningen.
Det enskilda vägnätet utgör en mycket stor del av den totala våglängden i landet. Väghållningen på. det enskilda vägnätet om- besörjes'äv vägföreningar, vägsamfälligheter eller enstaka intressenter. Det enskilda väg- nätets betydelse som komplement till de allmänna vägarna har medfört att en statlig bidragsgivning på området synts både önsk- värd och nödvändig. Vid början av 1970 omfattade det statsbidragsberättigade enskil- da vägnätet något mer än 62 000 km.
Statsbidrag till enskilda vägar kan utgåi form av byggnadsbidrag och driftsbidrag. Normalt utgår statsbidrag med 70 procent av kostnaderna men kan i vissa fall höjas till högst 85 procent. För åtgärder som behövs ur trafiksäkerhetssynpunkt kan vidare 5. k. iståndsättningsbidrag beviljas med högst 70 procent av beräknade kostnader för åtgärder- na i fråga. För att stimulera rationaliseringen av underhållsarbetet kan statliga lånegaran-
72
tier för lån till inköp av maskiner beviljas och statsbidrag utgå till inköp av större redskap för väghållningen. Slutligen skall i detta sammanhang nämnas att primärkom- muner och landsting under senare år i allt större utsträckning börjat ekonomiskt enga- gera sig i den enskilda väghållningen. I åtskilliga fall täcker därmed de sammanlagda bidragen intressenternas kostnader för väg— hållningen.
I glesbygdsområden sker indragning av allmänna vägar vanligen som en följd av att vägarna bedömts som obehövliga för det allmänna. Minskande befolkning liksom ned- läggning av olika allmänna inrättningar be- traktas ofta som skäl för indragning av allmän väg. Utredningen har närmare stude- rat orsakerna till indragning av allmänna vägar i Jämtlands län under perioden 1967—71 och därvid funnit att den vanligas- te orsaken till indragning är att den aktuella vägen har byggts om, varvid den äldre vägen dragits in.
Enskilda vägar kan under vissa förutsätt- ningar förändras till allmänna. De faktorer som har betydelse i detta sammanhang äri korthet trafikens art på den enskilda vägen, storleken av den bebyggelse som bör finnas för att vägen skall anses ha allmän karaktär, i vilken utsträckning vägen tjänar som genom- fartsled eller uppsamlingsväg, i vad mån planer redan finns på byggande av allmän väg i det aktuella området samt vägens betydelse för samfärdseln till allmänna inrättningar.
Utredningen vill betona att i glesbygder med stora avstånd till serviceorter vägstan— darden är av mycket stor betydelse och avgö- rande för reshastigheten och därmed res- tiden. Det är sålunda särskilt angeläget att vägarnas kvalitet kan förbättras eller bevaras i glesbygder. Utredningen anser att största restriktivitet bör iakttas ifråga om indragning av allmänna vägar på grund av minskande befolkning i glesbygder. Indragning bör i princip inte komma ifråga i sådana fall då den kan medföra kostnader eller svårigheter för den enskilde.
Utredningen har vid en diskussion av statsbidragets storlek till enskilda vågar inte
funnit anledning att förorda en höjning av nu gällande procentsatser. ] fråga om prin- ciperna för rådande statsbidragsvillkor bör enligt utredningens mening en generös tolk- ning tillämpas. Eftersom samtliga statsbi- dragsberättigade enskilda vägar för närvaran- de inte har kunnat beviljas bidrag på grund av bristande medelstillgång anser utred- ningen det vara nödvändigt att ytterligare medel ställs till förfogande för det enskilda vägnätet.
Biltätheten har under de senaste decen- nierna ökat markant i Sverige. Sålunda har merparten av hushållen för närvarande till- gång till egen bil. Äldre personer saknar dock tillgång till bil i betydligt större utsträckning än yngre. Några betydande regionala olik- heter i bilinnehav kan inte konstateras. Den reguljära kollektiva trafiken inom områden av glesbygdskaraktär upprätthålls i första hand av landsvägsbussar. Genom urbanise- ringen och den ökade biltätheten har trafik- underlaget påverkats med försämrad lönsam- het för trafikföretagen och nedläggningar som följd. Fortfarande finns dock i många glesbygdskommuner ett stort antal statione- ringsorter för taxi.
En stor del av hushållen i glesbygder har trots nedläggning av trafiklinjer tillgång till kollektiva kommunikationer med en viss turtäthet. Utnyttjandet av de befintliga kommunikationsmöjligheterna synes dock vara mycket lågt. En orsak torde vara att resebehoven för många hushåll till stor del kan tillgodoses genom privatbilismen. En annan faktor av betydelse är den ofta låga bekvämligheten vid utnyttjandet av de kol- lektiva transportmedlen. Härtill kommer de höga resekostnaderna.
Den nuvarande statliga trafikpolitiken syftar till att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader och under former som medger företagsekonomisk effektivitet. Trafikpolitiken skall sålunda stimulera till en uppdelning av transporterna mellan olika trafikgrenar i överensstämmelse med deras reella kostnads- och kvalitetsförutsättningar. Det ringa transportunderlaget i glesbygder
SOU 1972: 56
innebär emellertid betydande svårigheter att i sådana områden bedriva kollektiv trafik med krav på företagsekonomisk lönsamhet. Staten har därför genom direkta och indirek- ta ekonomiska insatser sökt främja upprätt- hållandet av kollektiva kommunikationer i glesbygder. Vidare har staten tagit initiativ till utredningar för samordnad transportför- sörjning och till organisatoriska förändringar av transportapparaten. I detta sammanhang kan nämnas den modellplanering rörande lokal trafikservice i glesbygder som år 1968 utfördes av en arbetsgrupp inom kommuni- kationsdepartementet och den regionala tra- fikplanering, som för närvarande pågår ge- nom trafikplaneringsutredningen och Kungl. Maj :ts uppdrag till länsstyrelserna att genom- föra en regional trafikplanering.
Utredningen har i fråga om transportför- sörjningen i glesbygderna i första hand diskuterat möjligheterna att bevara en lokal kollektiv trafikservice, dvs. förbindelserna med lokala serviceorter inom kommun- blocken. Skolskjutsarna svarar i de flesta glesbygdskommunerna för huvuddelen av den lokala kollektiva persontransportvo- lymen. Det är sålunda enligt utredningens mening naturligt att Skolskjutsarna-ofta ut- gör basen i det lokala kollektiva trafiksy- stemet i glesbygder. Den lokala kollektiva trafikförsörjningen måste därmed få påver- kas av skolturemas uppläggning.
Utredningen anser att i princip samtliga hushåll bör ha tillgång till kollektiva kommu- nikationer. Av kostnadsskäl bör trafiken i glesbygder till viss del kunna bedrivas med utnyttjande av taxibilar och endast om den efterfrågas genom förhandsbeställning. Till- gång till taxi kan för glesbygdsbefolkningen ses som en viktig trygghetsfaktor. Genom att i ökad utsträckning utnyttja taxibilar för såväl linje- som beställningstrafik skapas bättre förutsättningar för att bevara en avsevärd del av de för närvarande relativt väl spridda stationeringsorterna för taxi i gles- bygderna.
Åtskilliga glesbygdskommuner som har organiserat lokal trafikservice har funnit att en rimlig turtäthet kan innebära resemöjlig-
heter till kommuncentra eller andra lokala serviceorter minst två gånger i veckan. Utredningen anser att en sådan turtäthet bör kunna ses som en minimiservice. Vidare bör regionala servicecent'ra kunna nås varje vecka. När transportförsörjningen organise- ras i glesbygder bör tillses att turerna tidsmässigt förläggs så att fram- och återresor kan företas inom loppet av en dag och med rimliga uppehållstider i serviceorterna. Sålun- da kan uppehållstiderna exempelvis i de lokala serviceorterna behöva vara minst 2—3 timmar.
Många kommuner har sedan lång tid på olika sätt engagerat sig i frågan om den lokala kollektiva trafikförsörjningen. Det har därmed börjat framstå som en kommunal angelägenhet att organisera och ansvara för den lokala kollektiva trafiken medan den regionala trafiken ses som en statlig angelä- genhet. För närvarande utgår statsbidrag i form av bussbidrag till trafikföretag som bedriver icke lönsam busstrafik på lands- bygdslinjer. Vidare kan glesbygdskommuner, som organiserar kompletteringstrafik, i vissa fall erhålla extra skatteutjämningsbidrag till en del av kostnaderna för sådan trafik.
Inom den statliga bussbidragsutredningen sker för närvarande en översyn av det nuvarande bussbidragssystemet. Glesbygds- utredningen utgår ifrån att bussbidragsutred- ningens kommande förslag till åtgärder kan medföra att bättre förutsättningar skapas för bibehållande av lokal kollektiv trafikservicei glesbygder.
I ytstora glesbygdskommuner kan den enskildes kostnader för resor med kollektiva kommunikationer till kommuncentra eller andra lokala serviceorter bli mycket höga. Utredningen har mot denna bakgrund disku- terat frågan om en sänkning av bussbil- jettaxan i glesbygderna. Det synes enligt utredningens mening vara särskilt angeläget att en sådan reduktion äger "rum i de mest perifera glesbygderna, t. ex. utanför normala pendlingsavstånd från lokala serviceorter. Motsvarande resonemang kan givetvis föras beträffande styckegodstransporterna till pe- rifera delar av glesbygderna.
Frågan om en reduktion av rese- och styckegordstransporttaxoma bör avgöras av respektive kommun och vägas mot alterna- tiva åtgärder, t.ex. möjligheterna att bevara ett stationärt utbud av samhällelig och kommersiell service. Enligt utredningens me- ning bör glesbygdskommunerna kunna få statsbidrag till sina merkostnader för lokal kollektiv trafik. För närvarande sker en översyn av det statliga bidraget till olönsam busstrafik inom den statliga bussbidragsut- redningen. Om den nuvarande uppläggningen av bussbidragssystemet bibehålls är det inte sannolikt att man med befintliga bidrags- system helt kan lösa frågan om statsbidrag för sådana särskilda åtgärder, som här har diskuterats.
För att göra det möjligt att beakta lokala variationer i bidragsbehov vill utredningen förorda att ett särskilt statsbidrag skapas för lokal trafikservice utöver de generella bidra- gen till olönsam busstrafik. Utredningen anser att beslut om statsbidrag bör fattas av länsstyrelsen. Staten bör svara för 50 pro- cent av merkostnaderna för sådan trafikser— vice som glesbygdskommunerna organiserar och där det generella bussbidragssystemet inte är tillämpligt. Om statsbidrag utgår till kommuner i skogslänens inland kan statens kostnader uppskattas till omkring 2 milj. kr. per år.
Vad gäller den regionala trafikservicen utgår utredningen ifrån att staten helt tar ett ekonomiskt ansvar för att en tillfredsställan- de kollektiv trafikförsörjning upprätthålls.
Utredningen anser att en förutsättning för att statligt stöd till kommunerna skall utgå för den lokala trafikservicen är att kommu- nerna upprättar trafikförsörjningsplaner. Vid denna planering är det angeläget att de olika var för sig ofta små transportbehoven i glesbygderna samordnas. Vidare bör kommu- nerna ta ställning till vilken trafikstandard som bör upprätthållas. Utredningen vill slutligen betona vikten av att hänsyn tas till de speciella glesbygdsproblemen vid den regionala trafikplanering, som i anslutning till trafikplaneringsutredningens arbete be- drivs inom de olika länen.
Telefontätheten i Sverige är internatio- nellt sett mycket hög. Totalt har 97 % av landets hushåll egen telefon. Vissa undersök- ningar tyder dock på att telefontätheten för pensionärer kan vara lägre än genomsnittet.
Praktiskt taget samtliga telefonabonnen- ter är för närvarande anslutna till automati- serade telefonstationer. Under år 1972 kom- mer de sista manuella stationerna i landet att automatiseras. Automatiseringen torde till övervägande del ha medfört en bättre tele- service för glesbygdsbefolkningen. Nackde- len för kunderna med automatiseringen sam- manhänger främst med bortfallet av den personliga service som växeltelefonisten kan ge.
Samtalsautomatema har inte en sådan spridning i glesbygder att de i allmänhet kan ersätta tillgång till telefon i hushållen. Enligt televerkets normer uppsätts samtalsauto- mater vanligen på allmänna platseri tätorter. På ort där allmän telefoneringsmöjlighet saknas får riktvärdena vad gäller bruttoin- komster från samtalsautomat underskridas med normalt 30 %. Utredningen anser det angeläget att televerkets krav på bruttoin- komst ytterligare sänks på sådan ort så att samtalsautomat kan bevaras. Bruttoinkoms— terna bör sålunda i vissa fall få underskridas med upp till 50 %.
I detta sammanhang kan nämnas att möjlighet finns för kommun eller förening att begära uppsättning av samtalsautomat och stå som s.k. garant för den. Garanten måste då erlägga skillnaden—mellan en garan- tisumma och de faktiska intäkter som har flutit in.
Vid telefonering utgår för samtal inom telefonstationsområdena endast en samtals- markering oberoende av samtalets längd, s.k. lokaltaxa. Vid samtal mellan abonnen- ter anslutna till skilda stationer inom ett taxeområde tillämpas närtaxa, dvs. en sam- talsmarkering var nionde minut. För telefon- trafik mellan skilda taxeområden sker debi- tering enligt en rikstaxa, vars storlek beror på det fysiska avståndet mellan taxestatio- nema. Hänsyn "tas vid taxesättningen till abonnenter, vilka bor nära en taxeområdes—
SOU 1972: 56
gräns, genom särskilda s. k. bufferttaxor Vidare förekommer i vissa fall taxenedsätt- ningar för samtal till närmaste tätort av större betydelse, s. k. huvudortstaxa.
Televerket har nyligen beslutat om taxe- lättnader för telefonsamtal med centralorten i egen kommun. Därmed kommer för sådana samtal den högsta taxan att motsvara tre nrinuters markeringsintervall. Vidare har te- leverket tillsatt en utredning med uppgift att se över telefontaxesystemet. Denna utred- ning har avlämnat ett första delbetänkande med förslag till en regional utjämning av telefonkostnadema. I korthet innebär utred- ningens förslag att den högsta avstånds- klassen slopas för rikssamtal, att samtal till regioncentra aldrig skall vara dyrare än näst lägsta rikssamtalstaxa och att taxorna för samtal inom ett kommunblock inte får överstiga lägsta rikssamtalstaxan.
Utredningen anser att de förslag, som telefontaxeutredningen har framlagt, snarast bör genomföras som ett första steg mot en regional utjämning av telefontaxoma. Enligt utredningens mening bör dock målet vara att närsamtalstaxa införs generellt för samtal ihom kommunerna.
I glesbygder sker postdistributionen vanli- gen genom lantbrevbäring, postombud eller postväskbefordran. Lantbrevbäring före- kommer huvudsakligen i södra Sveriges gles- bygder och i Norrlands kustområden. Lant- brevbäringsnätet har sålunda en mycket begränsad utbredning i de glesast befolkade delarna av landet. I sådana områden sker postdistributionen i regel genom postombud eller postväskor.
Praktiskt taget samtliga hushåll som be- tjänas av lantbrevbärare har postgång varje vardag. För hushåll med postdistribution via postombud är motsvarande andel drygt 90 % och för postväskbefordran omkring 80 %.
Möjligheterna att kombinera postservice med annan samhällsservice har tagits upp till undersökning inom postverket i samband med den försöksverksamhet med statligt stöd till kommunala serviceåtgärder i gles- bygder, som bedrivs inom socialstyrelsen. För närvarande pågår exempelvis försök
med varudistribution genom lantbrevbärare i några kommuner. Vidare har postverketi några glesbygdsområden påbörjat försök med att kombinera lantbrevbäring med re- guljär person- och godsbefordran iområden, där befolkningsunderlaget för lantbrevbäring egentligen är otillräckligt.
Antalet postanstalter har minskat i bety- dande utsträckning under 1960-talet. Enligt utredningens mening bör postanstalter lik- som olika typer av kommersiell service finnas tillgängliga med en viss geografisk spridning även i glesbygder. Utöver i de kommunala huvudorterna kan postanstalter sålunda behöva bibehållas i andra lokala serviceorter inom särskilt ytstora kommuner.
Lantbrevbäring är enligt utredningens me- ning den form av postdistribution som ur glesbygdshushållens synpunkt kan anses mest tillfredsställande. Utredningen anser det väsentligt att nuvarande lantbrevbäring så långt möjligt bibehålls och att en ytterli- gare utbyggnad av linjenätet kan ske. Genom att kombinera postservicen i glesbygder med andra typer av samhällelig och kommersiell service kan olika slag av transportbehov samordnas. Därmed bör möjligheterna öka att i framtiden bevara och förbättra nuvaran- de postservice i glesbygder. Vad gäller turtät- heten vid postbefordran bör målet vara atti princip samtliga hushåll får tillgång till var- daglig postservice,
7.7 Sysselsättning
De sysselsättningsåtgärder utredningen dis- kuterar skall syfta till att komplettera de insatser som görs inom ramen för den tillväxtfrämjande lokaliseringspolitiken. Åt— gärder av sådan karaktär är i princip kortsik- tigare och bör ge goda möjligheter till anpassning efter hur förhållandena föränd- ras. Utredningen har ansett att dess förslag bör gälla verksamheter som är lokalt förank- rade så att det är fråga om att underlätta fortsatt drift för redan befintliga verksam- heter eller i vissa fall tillkomsten av nya verksamheter bland lokalt bosatt befolk-
ning. Den yttre ramen för utredningens arbetsfält bör således anges av de sysselsätt- ningsbehov som den lokalt bosatta befolk— ningen har.
I regionalt hänseende anser sig utred- ningen av direktiven i huvudsak begränsad till skogslänens glesbygder. Intresset mäste primärt gälla de delar av stödområdet där lokaliseringspolitiken inte visat sig tillräckligt verkningsfull.
Utgångspunkten för glesbygdsutredning- ens diskussion om olika vägar att främ- ja sysselsättningen i glesbygderna har varit att i första hand det enskilda näringslivets utveckling bör främjas.
Vad beträffar jordbruket syftar utred- ningens förslag till att komplettera det utökade stödet till jordbruket i norra Sverige som allmänt förbättrat förutsättningarna för jordbruken i de områden som i första hand utgör utredningens arbetsfält. Glesbygdsut- redningens förslag inriktar sig i detta sam- manhang i första hand på jordbrukaren och hans villkor och inte på jordbruket som sådant. Av intresse för utredningen är sålun- da inte bara åtgärder som kan förbättra jordbrukarens utkomst av sitt jordbruk utan också åtgärder som kan underlätta för honom att finna lämplig kompletterande sysselsättning. Utredningens förslag avser i första hand den nuvarande brukaren och hans problem.
De förslag till åtgärder som lämnas för att förbättra brukarens utkomst av den egna brukningsenheten avser dels att underlätta vissa smärre investeringar och underhållsar— beten, dels att utöka produktionsrådgivning- en. Den utökade produktionsrådgivningen bör inriktas på att ta till vara den mindre jordbruksenhetens förutsättningar "på bästa sätt, men bör framför allt inriktas på brukarnas möjligheter till kompletterande sysselsättning. Utöver detta berörs frågan om marknadsföringen av vissa specialprodukter som kan ligga väl till för det mindre jordbruket. Problemet med det vikande underlaget för' veterinärservice samt för mjölk- och slakttransporter i många områden tas också upp.
SOU 1972: 56
De närmast till hands liggande komple- menten till arbete på den egna brukningsen- heten torde vara insatser inom landskapsvår- den och utkomst från turismen. Dessa möjligheter till bisysslor behandlas därför särskilt. Extrainkomster från jakt och fiske berörs också något.
Även arbete i egen skog kan utgöra ett viktigt komplement till övrigt arbete på brukningsenheten. Några förslag för att underlätta sådant arbete har dock utredning- en inte funnit anledning att här framlägga.
Utredningen föreslår att förutsättningarna för s.k. giftfri odling särskilt skall utredas, mot bakgrund av de förutsättningar för denna typ av odling som vissa glesbygds- områden torde ha.
Det är angeläget att även brukarna vid sådana mindre jordbruk som inte har förut- sättningar att på sikt utvecklas till bärkrafti- ga enheter i ökad utsträckning får tillgång till rådgivare som hjälper dem att på bästa sätt utnyttja de speciella förutsättningar dessa jordbruk kan ha i kombination med andra verksamheter. Rådgivaren bör stå till förfo- gande helt eller i det närmaste utan kostnad för brukaren. I den mån lantbruksnämnder— nas nuvarande ekonomiska och personella resurser inte räcker till för en ökad rådgiv- ning till de små jordbruken, bör nämnderna i skogslänen försöksvis få särskilda medel för ändamålet.
Glesbygdsutredningen anser det mycket väsentligt att veterinärväsendeutredningens förslag om kostnadsreducering för vissa jordbruk vid utnyttjande av veterinär realise- ras. Glesbygdsutredningen framhåller också vikten av att veterinärsservicen inte koncen- treras så att servicen för de mindre utprägla- de jordbruksbygderna allvarligt försämras.
Det vikande underlaget för mjölktrans— porter utgör ett problem i många glesbygds— områden. Utredningen anser det vara rimligt att staten påtar sig en delav kostnaderna för att upprätthålla dessa transporter. Detta bör dock kunna ske inom ramen för det trans- portstöd till kommunerna som utredningen i annat sammanhang förordar.
Många mindre jordbruk kan idag inte få
SOU 1972: 56
statligt finansieringsstöd genom lantbruks- nämndema. Också på dessa jordbruk kan emellertid vissa mindre investeringar vara nödvändiga för att driften skall kunna hållas igång och försörjningsmöjligheterna förbätt- ras. Sådana investeringar föreslås kunna utföras som beredskapsarbete eller bli före- mål för sådana kommunalt organiserade sysselsättningsinsatser som föreslås i det följande.
Vad gäller glesbygdsjordbrukamas behov av kompletterande sysselsättning pekar gles- bygdsutredningen på de möjligheter som insatser inom landskapsvärden ger. En ar- betsgrupp inom naturvårdsverket som arbe- tat med frågor om landskapsvård vid jord- bruksrationalisering har hävdat att staten genom avtal med enskilda brukare bör garantera vissa bygders öppethållande. Vid avgränsningen av de områden i landet som bedöms kunna hållas öppna genom sådana avtal och på annat sätt anser glesbygdsutred- ningen att hänsyn också bör tas till de sysselsättningseffekter som härigenom kan åstadkommas.
I den mån åtaganden av detta slag kräver mindre investeringar i stängsel och ekonomi- byggnader bör sådana investeringar kunna stödjas i samband med kommunalt organise- rade sysselsättningsinsatser. Stöd till investe- ringar på detta sätt bör också användas för att hävda områden som är av mera utpräglat lokalt eller regionalt intresse.
Sådana kommunala sysselsättningsinsatser bör även utnyttjas för att förbättra förutsätt- ningarna i vissa områden för biinkomster från turismen. Stöd bör ges till upprustning av outnyttjade bostadsutrymmen, uppföran- de av mindre stugbyar, kiosker, mindre serrferingsbyggnader m.m. i'glesbygdsom- råden.
Kompletterande arbete i turistnäringen underlättas också av en bättre utbildning. Sådan utbildning bör i ökad utsträckning erbjudas inom arbetsmarknadsutbildningens ram.
Ytterligare en rad bisysslor som kan bidra till den enskildes utkomst kan vara tänkbara i detta sammanhang. Det kan gälla verksam-
heter som jakt, fiske, pälsdjursuppfödning, viltvård m.m. Även sådan verksamhet bör kunna stödjas inom ramen för kommunala sysselsättningsinsatser.
De arbeten inom skogsbruket som i första hand är av intresse för glesbygdsutredningen är skogsvårdande åtgärder. Företrädare för skogsbruket har i olika sammanhang presen- terat skogsvårdsprogram. Även om sådana program i allmänhet är av den omfattningen och har sina verkningar så långt fram i tiden att frågan om samhällsstöd till dem kan sägas vara av regionalpolitisk natur, vill glesbygds- utredningen fästa uppmärksamheten på den betydande volym av arbetstillfällen som ligger i själva genomförandet av ett program av detta slag.
I övrigt har åtgärder inom skogsbruket från glesbygdsutredningens synpunkt i första hand sitt intresse som underlag för bered- skapsarbeten. Betydande insatser från sta- tens sida görs här redan.
Även om industrins andel av den totala sysselsättningen i glesbygdsområden i all- mänhet inte når upp till mer än hälften av motsvarande andel för riket som helhet spelar ändå industrin en betydande roll också för glesbygdens arbetsmarknad. Inte minst gäller detta de små företagsenheterna som dominerar i dessa områden. Utöver den betydelse sådana företag har för sysselsätt- ningen fyller de ofta en viktig lokal service- funktion. Koncentrationstendensema inom industrin och en till följd av befolkningsut- tunningen krympande lokal marknad har gjort det svårt för många av dessa företag att fortsätta sin verksamhet. Utredningens för- slag syftar till att förbättra förutsättningarna för sådana företag.
Samhällets stöd till den mindre industrin är för närvarande i första hand inriktat på finansiell hjälp till investeringar. De instru- ment som finns för att från samhällets sida hjälpa företagen med problem som samman- hänger med deras marknadsföring, produkt- utveckling, produktion, administration m.m. är mindre väl utvecklade. Ytterligare samhällsinsatser av sådant slag skulle emeller- tid enligt utredningens mening kunna under-
lätta för mindre företag i glesbygdsområdena att fortsätta sin verksamhet, i första band inom ramen för de anläggningar de redan byggt upp.
Företagareföreningama bedriver för när- varande en rådgivnings— och serviceverksam- het gentemot mindre företag. Även om föreningarna erhåller bidrag från stat och kommuner är principen den att föreningarna för sina insatser gentemot enskilda företag skall ta ut ersättning för sina kostnader. Mot denna princip har glesbygdsutredningen ingenting att invända. För de företag det här är fråga om innebär detta emellertid i många fall att man inte utnyttjar företagareför- eningarnas tjänster. Utredningen anser därför att företagareföreningama i skogslänen bör få ökade möjligheter till en kostnadsfri eller i det närmaste kostnadsfri service och rådgiv— ning till enskilda mindre företag.
Föreningarnas möjligheter att bedriva en uppsökånde verksamhet skulle på detta sätt kunna förbättras. De utökade insatserna bör även avse en förbättring av företagens kon- takter i olika avseenden. Företagareförening— arna bör sålunda stimulera företagen till samverkan för att lösa gemensamma pro- blem, hjälpa enskilda företag att utnyttja resurser utanför företaget, bistå företagen med deras marknadskontakter rn. m.
En förbättrad samhällelig företagsservice av detta slag skulle enligt utredningens me- ning utgöra ett viktigt komplement till det statliga finansiella stödet till småindustrin och underlätta för företagen att utnyttja sådant stöd. Mot denna bakgrund förordar utredningen att statens bidrag till företagare- föreningarna i skogslänen höjs med 500 000 kr./år vad avser föreningarna i de fyra nordligaste länen och med 300 000 kr./år för föreningarna i de övriga skogslänen. Verk- samheten bör bedrivas såsom en försöksverk- samhet under förslagsvis 5 år.
Glesbygdsufredningen hai sett en utveck- ling av rådgivnings— och serviceverksamheten gentemot de mindre företagen som särskilt viktig för småföretagens möjligheter att fort- leva. Det samhälleliga stödet till finansie- ringen av företagens investeringar är mera väl
utbyggt och torde för de flesta företag som kan uppvisa en lönsam verksamhet vara tillfyllest. Vissa mindre företag i glesbygds- områdena måste dock sägas sakna förutsätt- ningar att komma ifråga för de existerande stödformerna. Inte sällan torde dessa företag emellertid kunna upprätthålla sin verksam- het under en begränsad tidsperiod om de kan bli föremål dels för viss service och medver- kan exempelvis ifråga om marknadsföring och objektanskaffning, dels för ett visst stöd till smärre investeringar. Att möjligheter finns att genom sådana insatser skapa syssel- sättning i mindre företag har framkommit i den försöksverksamhet som bedrivits med hemarbete i glesbygder och som förutom stöd till legoarbetesutläggning även kommit att omfatta stöd till småföretag i inte ovä- sentlig utsträckning.
Enligt utredningens mening har försöks- verksamheten med stöd till hemarbete m. m. i glesbygderna påvisat möjligheter att till relativt låga kostnader per arbetstillfälle be- reda den lokalt bundna arbetskraften syssel- sättning. Utredningen förordar därför en fortsatt försöksverksamhet efter i huvudsak samma riktlinjer som hittills. Det bör sålun- da vara möjligt att inom denna verksamhet även i fortsättningen bistå vissa småföretag och hemslöjdare som inte i första hand kan komma ifråga för de övriga stödformer som står den mindre industrin till buds.
Stöd i denna form bör främst avse befintliga småföretag men i vissa fall bör också nyetablering kunna stödjas. Stödets storlek bör som hittills knytas till den lönesumma som företaget utbetalar. Med en sådan lösning får ett angivande av vilka kostnadsslag som bör vara stödberättigade mindre betydelse. Restriktivitet bör dock iakttas i avseende på tillskapande av fasta anläggningar.
Även om den hittillsvarande försöksverk- samheten fått en relativt bred inriktning och även omfattat stöd till småföretag har dock huvuddelen av stödm'edlen använts för att få till stånd legoarbete. Detta arbete har dels bedrivits enskilt i hemmen, dels genom att grupper av ”hemarbetare” har samlats till
SOU 1972: 56
Försöksverksamheten har visat på pro- blem som kan innebära vissa begränsningar för en utveckling av hemarbetsverksamheten. Svårigheterna har främst varit att finna lämpliga tillverkningsobjekt och att uppnå marknadsmässiga löner för hemarbetama. Frågan om arbetsgivaransvaret har också vållat problem i de fall flera hemarbetare sammanförts till ett arbetsställe. Trots detta har inte obetydliga sysselsättningseffekter uppnåtts. Utredningen anser därför att det i de särskilda stödåtgärdema för att främja sysselsättningen i glesbygdsområdena är mo- tiverat att även fortsättningsvis innefatta ett stöd till utläggning av legoarbete.
Den svåraste stötestenen när det gäller den fortsatta hemarbetsverksamheten torde vara objektanskaffningen. Det är sannolikt att företagen anser denna typ av legoarbetes- utläggning i vissa stycken administrativt besvärlig även om de kompenseras för de kostnader de härigenom åsamkas. Viss ar- betsledning erfordras ofta även för hem- arbetsverksamheten om den skall fungera väl. Även om ansvaret härför givetvis i första hand bör åvila de utläggande företagen, bör företagareföreningarna om så erfordras kun- na medverka till att lösa problem av detta slag genom att hjälpa till att organisera tillsyns- eller ledningsverksamhet. I de fall hemarbetsverksamheten får en större omfatt- ning kan det visa sig lämpligt att lokalt inrätta något särskilt organ som kan bistå med vissa ledningsfunktioner.
Med anledning av de problem som visat sig föreligga att anskaffa lämpliga legoarbe- ten har företagareföreningarna hävdat att en expansion av verksamheten kräver ökade möjligheter att söka och utveckla ”egna produkter” lämpliga att tillverka som hem- arbete liksom resurser att marknadsföra dessa. Utredningen anser att företagare- föreningarna i särskild ordning bör kunna söka medel för sådana åtgärder.
Legoarbeten har i försöksverksamheten ofta organiserats så att flera hemarbetare
samlats i en särskild lokal där arbetet utförts. Löntagareorganisationerna har krävt att ar-
betsgivareansvaret i sådana fall skall vara detsamma som gäller för industrin i övrigt. Hittills har det företag som svarat för tillverkningsobjekten också haft arbetsgivar- ansvaret, vilket bör gälla även i fortsätt- ningen. Det administrativa merarbete detta medför för det utläggande företaget bör kunna underlättas genom inrättande av så- dana lokala kontaktorgan för hemarbetsverk- samheten som ovan diskuterats.
Det har ifrågasatts om inte samhället i någon form bör kunna gå in och ta arbetsgivareansvaret i sådana fall då det utläggande företaget inte vill ikläda sig detta ansvar och arbetstillfällen därigenom riskerar att gå förlorade. Möjligheten härtill bör närmare övervägas i samband med den särskilda utredningen om samhällsägda verk- städer som nedan förordas.
Det har i försöksverksamheten visat sig vara svårt att uppnå tillfredsställande löne- villkor för vissa typer av hemarbete. Flertalet av de i försöksverksamheten inblandade anser att denna fråga inte kan ges en generell lösning. Glesbygdsutredningen delar uppfatt- ningen att den enskilde hemarbetaren själv bör få avgöra sina arbetstider och sin arbetstakt och sålunda påverka sin lön. Den flexibilitet i arbetet detta ger är värdefull. Den lämpligaste löneformen för hemarbete är därför prestationslön. Utredningen anser det dock klart att arbeten'a bör prissättas enligt gällande branschavtal.
Det är orealistiskt att räkna med att alla sysselsättningsproblem i glesbygderna skall kunna lösas genom att det enskilda närings- livets utveckling stirnuleras. Som komple- ment härtill kommer även fortsättningsvis insatser i form av allmänna arbeten att behövas.
Av de olika arbetsmarknadspolitiska instrument som används för att möta syssel- sättningsproblemen i glesbygdsområdena är beredskapsarbetena det viktigaste. Dessa har hittills i stor utsträckning varit inriktade på anläggningsarbeten av olika slag. Orsaken härtill har varit en strävan att förbättra samhällsservicen och det' allmänna närings- livets förutsättningar och härigenöm få en
En stark inriktning av beredskapsarbetena på anläggningsarbeten har emellertid visat sig medföra att urvalet av arbetsuppgifter anpas- sade till de arbetssökandes sammansättning i avseende på ålder, yrkeskunskaper och kön begränsas. Det är också svårt att bland anläggningsarbetena finna mindre kostnads- krävande arbeten, vilket är en allmän strävan när det gäller beredskapsarbetena.
Som försök att motverka beredskaps- arbetenas ensidiga inriktning och höga kost- nader får man se de senaste årens expansion av skogs— och naturvårdsarbeten liksom den ökade inriktningen på s.k. industriella be- redskapsarbeten och beredskapsarbeten inom kontor och förvaltning (arkivarbeten). Även beredskapsarbeten inom vårdyrken har prövats. Glesbygdsutredningen anser det vara viktigt att denna strävan mot mindre kost- nadskrävande och mer differentierade objekt fortsätter.
De begränsningar hos de mera traditionel- la beredskapsarbetena som här berörts har föranlett utredningen att initiera en försöks- verksamhet med intensifierad kommunal sys- selsättningsplanering i ett antal glesbygds- kommuner. Statligt bidrag har utgått till planeringsarbetet. Syftet med försöksverk— samheten har varit i första hand att under- söka i vilken utsträckning det är möjligt att genom ingående inventering, förberedelse och tidsplanering på kommunal nivå av lokalt tillgängliga arbetsuppgifter av olika slag förbättra förutsättningarna för arbets- marknadspolitiska åtgärder i avsikt att öka sysselsättningen för den bundna arbetskraf- ten. Samtidigt borde man också söka klar- lägga vilka sysselsättningseffekter som utan— för lokaliseringspolitikens ram skulle kunna åstadkommas genom olika åtgärder för att underlätta verksamheten inom befintliga småföretag m.m. Sedan ett sådant invente- rings- och planeringsarbete genomförts har försöksverksamheten sedermera vigats till att även avse genomförande av" viss syssel- sättningsåtg'a'rder i kommunal regi med stat- ligt stöd.
Även om försöksverksamheten inte är
SOU 1972: 56
helt avslutad anser sig utredningen ha grund för bedömningen att det i betydande ut- sträckning är möjligt att genom en ingående objektinventering och sysselsättningsplane- ring på kommunal nivå förbättra förutsätt- ningarna att sysselsätta den lokalt bundna arbetskraften. Ett på så sätt ökat kommunalt engagemang i dessa frågor får anses värde- fullt och näraliggande den sociala verksam- het kommunerna i övrigt bedriver.
Mot denna bakgrund anser utredningen att det är motiverat att fortsättaförsöksverk- samheten och att utvidga den till att omfatta alla kommuner i inre stödområdet. Den bör också omfatta en relativt lång tidsperiod, förslagsvis 5 år. Utredningen anser dock inte att kommunerna i en fortsatt försöksverk- samhet bör erhålla bidrag för det invente- rings- och planeringsarbete som ingår i verk- samheten. Kostnaderna för detta arbete bör kunna bestridas av kommunerna och statens bidrag knytas till utförande av de framtagna arbetsobjekten.
En stor del av de arbeten som hittills framkommit har varit av den arten att de lämpligen kan utföras som beredskapsarbe- ten. Samtidigt har emellertid framförts en rad mindre objekt som var för sig har begränsad sysselsättningseffekt men som till- sammans kan ha en inte oväsentlig betydelse. Samordningen av dessa arbeten och detalj- planläggningen av dem kräver ingående kun- skaper om de lokala förhållandena. Det är därför naturligt att arbetenas genomförande administreras av kommunerna.
I denna typ av verksamhet bör kommu— nerna ges friheten att arbeta inom årliga medelsramar även om deras val av objekt måste göras med hänsyn till insatserna av övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ut- redningen anser att det inom relativt begrän— sade kostnadsramar, i storleksordningen 1 milj. kr./kommun (kommunblock) och år, på detta sätt kan skapas värdefulla arbetstill- fällen.
Det är naturligt att liksom i hittillsvaran- de försöksverksamhet anknyta statsbidraget till lönekostnaderna för insatserna. För när- varande täcks den totala lönekostnaden för
6—SOU 1972: 56
den anlitade arbetskraften, vilket bör gälla även i en fortsatt försöksverksamhet.
Från de bidragsberättigade verksamheter- na bör även fortsättningsvis undantas objekt som ingår i den normala kommunala verk- samheten. Inte heller när statsbidrag utgår i annan ordning bör det här aktuella stödet komma ifråga.
På vissa håll i skogslänen har under senare år arbetsmarknadsstyrelsen etablerat s.k. industriella beredskapsarbeten i sysselsätt- ningsskapande syfte. I dessa områden har de hittillsvarande erfarenheterna visat att de lokaliseringspolitiska stödmedlen inte förmår locka fram tillräckligt många initiativ från den privata industrins sida. De sysselsätt- ningsproblem detta medför har heller inte visat sig kunna klaras genom traditionella beredskapsarbetsinsatser. Etableringen av in- dustriella beredskapsarbeten i dessa områden uttrycker sålunda ett behov av arbetstillfäl- len av en viss karaktär som inte visat sig kunna tillskapas på annat sätt.
Glesbygdsutredningen anser att etablering av verkstäder ägda av samhället är det enda sättet att i vissa områden kunna erbjuda arbete under industriella former, vilket ut- redningen finner mycket angeläget. Utred- ningen anser det också klart att staten bör svara för en sådan verksamhet. Det finns i detta sammanhang en rad tänkbara drifts- och ägandeformer. Verksamhetens detaljut- formning måste i viss mån bli avgörande för valet mellan dem. Det har inte varit möjligt för glesbygdsutredningen att inom den tids- ram som stått till förfogande komma med förslag till lösningar i detta stycke. Utform- ningen av ett system med samhällsägda verkstäder för lokalt bunden arbetskraft på vissa orter bör bli föremål för särskild utredning. Utredningen bör även omfatta den fortsatta driften av de industriella bered— skapsarbeten som redan etablerats i gles- bygdsområdena.
Glesbygdsutredningen har översiktligt be- räknat behovet av ytterligare verkstäder i det inre stödområdet till mellan 10 och 15 utöver de industriella beredskapsarbeten som idag bedrivs. Varje verkstad torde behöva
81
dimensioneras för åtminstone några tiotal anställda om behoven skall kunna fyllas i rimlig utsträckning.
De insatser som i övrigt görs inom arbetsvårdens område-i form av skyddad och hulvskyddad sysselsättning, arkivarbete, nä— rihgshjälp m. m. har glesbygdsutredningen inte funnit vara av den karaktär att de bör behandlas i detta sammanhang.
Anskaffningen av arbetsobjekt har fram- stått som en stötesten i det här förda resonemanget. En väg att öka objekttillför- seln är enligt utredningens mening att i större utsträckning utnyttja den offentliga upphandlingsverksamheten i detta syfte. Ut- redningen har dock bedömt denna fråga vara av mera allmän regionalpolitisk art och som sådan till stor del ligga utanför utredningens arbetsfält.
Utredningen har gjort ett försök att över- siktligt beräkna medelsbehovet för de förslag för att förbättra sysselsättningen som fram- lagts.
Utredningen har bedömt att ett anslag för särskilda stödåtgärder i glesbygder även fortsättningsvis bör finnas för stöd
dels till vissa mindre hantverks- industriföretag,
dels till utläggning av hemarbete, dels till kommunalt organiserade syssel- sättningsfrämjande insatser.
Stödet till mindre industriföretag och till utläggning av hemarbete föreslås administre- ras av företagareföreningarna som tilldelas ramar härför av Kungl. Maj:t. Medlen bör utbetalas av kommerskollegium som också bör utöva tillsyn över verksamheten.
Inom ramen för glesbygdsstödet bör företagareföreningarna även i särskild ord- ning kunna ansöka om bidrag för marknads— förings- och produktutvecklingsinsatser när det gäller produkter lämpliga att tillverka som hemarbete.
När den av företagareföreningarna admi- nistrerade verksamheten byggts ut i full utsträckning beräknar utredningen att me- delsbehovet för denna del av glesbygdsstödet kan komma att stiga till 10 milj. kr./år.
För kommunalt organiserade sysselsätt-
och
82
ningsinsatser har utredningen föresla— git en utvidgning av försöksverksam- heten till att omfatta alla kommuner i inre stödområdet och även angivit en kostnads- ram om _ca 1 milj. kr. per kommun och år. Medelsbehovet för dessa insatser kan sålunda beräknas till ca 30 milj. kr./år.
Medel för sådana ändamål föreslås för- delas av Kungl. Maj:t på länsramar varefter inom länen en fördelning av medlen på ramar för de berörda kommunerna görs av länsarbetsnämnderna efter hörande av läns- styrelserna. Arbetsmarknadsstyrelsen bör ut- betala meillen och utöva 'tillsyn över verk- samheten.
Anslaget för särskilda sysselsättningsstöd- jande åtgärder i glesbygder skulle härmed behöva uppgå till totalt 40 milj. kr./år.
För de övriga åtgärder utredningen före- slår inom jordbruket, såsom en utökning av produktionsrådgivningen till de små bruk- ningsenhetema har utredningen inte bedömt det möjligt att utan ytterligare beräkningar ange något medelsbehov. Sådana beräkningar bör dock ankomma på lantbruksnämnderna att göra. I den mån medel för att förstärka nuvarande resurser erfordras, bör dessa utgå av glesbygdsmedel.
Utöver företagareföreningamas befattning med glesbygdsstödet har utredningen också förordat att föreningarna i skogslänen får ökade möjligheter att avgiftsfritt eller till begränsad avgift bistå den mindre företag- samheten med service- och rådgivningsverk- samhet. För detta -föreslår utredningen en höjning av statens bidrag till företagareför- eningarna med tillsammans 2,9 milj. kr./år.
Av de allmänna arbeten som-tagits upp till diskussion har medelsbehovet för kom- munalt organiserade sysselsättningsinsatser redan berörts. Vad gäller behovet av bered- skapsarb'etsmedel får detta bestämmas på vanligt sätt.
Medelsbehovet för ytterligare samhälls- ägda verkstäder får beräknas i samband med den särskilda utredning som förordas.
Även sysselsättningseffekter: av de föror- dade insatserna har överslagsmässigt be- dömts. Detta har dock varit möjligt endasti
SOU 1972: 56
avseende på medlen för särskilda stödåtgär— der i glesbygdema och de föreslagna sam- hällsägda verkstäderna.
Effekten av den del av glesbygdsstödet som föreslås administreras av företagare- föreningarna har mot bakgrund av hittills- varande resultat bedömts kunna komma att motsvara ca 1 500 helårsarbetare/år vid fullt uppbyggd verksamhet. Anslagen till kommu- nalt organiserade sysselsättningsinstanser tor- de kunna ge en effekt motsvarande ca 600—800 helårsarbetande. I båda dessa fall torde emellertid en betydande del av de sysselsatta endast efterfråga delårs- eller deltidsarbete, varför antalet berörda perso- ner kan bli avsevärt större. Vid de föreslagna verkstäderna bör ytterligare några hundra personer kunna beredas arbete.
SOU 1972: 56
83
7.8 Sammanställning av utredningens förslag samt därav föranledda statliga kostnader jämte förslag till finansiering
Förslag
Bidragsgrund m. rn. Beräknad kostnad och finansie- ring
Kommersiell service
För att förbättra'hushållens till— gång till dagligvaror bör hem- sändning efter telefonorder or- ganiseras i glesbygder. I första hand bör man därvid använda sig av befintliga kommunika- tionsmedel så att olika trans- portbehov kan samordnas.
Vid hemsändning av dagligvaror bör kommunerna kunna redu- cera hushållens fraktkostnader.
För att underlätta distributio- nen av beställda varor bör gles- bygdskommunerna i vissa fall kunna inrätta särskilda funktio- ner som varuombud.
Statligt investeringsstöd efter särskild prövning till näringsid- kare som bedriver verksamhet inom kommersiell service av mer grundlä ande betydelse. Stöd bör ut a för finansiering av ny-, till- e er ombyggnad av affärs- lokal eller annan byggnad som behövs för verksamheten eller för anskaffning av inventarier och utrustning.
I vissa särskilda fall bör investe- ringsstöd kunna utgå till närings- idkare som bedriver ambuleran- de service för anskaffning av t. ex. kyl- eller frysutrustning i fordonet.
Statligt bidrag till kommuner för förvärv och upprustning av butiksfastigheter.
Statlig "kreditgaranti till närings- idkare som erhåller investerings- stöd för att finansiera anskaff- ning av varulager.
Kommunerna rekommenderas att utarbeta översiktliga planer för serviceförsörjningen. Av pla- neringen bör framgå bl.a. på vilka serviceorter en bestående stationär service är särskilt an- gelägen.
84
Storleken av fraktreduktionen fastställs av kommunen. Stats- bidrag till glesbygdskommuner i allmänna stödområdet som för social hemhjälp. Beslut av länsstyrelsen.
Statsbidrag till glesbygdskom- muner i allmänna stödområdet som för social hemhjälp.
Beslut av länsstyrelsen.
Lån alternativt avskrivningslån eller kombination därav. Stödet bör kunna motsvara högst 2/3 av de totala kostnaderna för investeringarna. Avskrivningslån motsvarande högst 35 % i sär- skilda fall högst 50% av den sammanlagda stödberättigade in- vesteringskostnaden. Statsbi- drag till glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet. Beslut av länsstyrelsen.
50 % av kostnaderna för förvär- vet eller de för upprustningen erforderliga kostnaderna. Stats- bidrag till glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet. Beslut av länsstyrelsen.
Högst hälften av kapitalbehovet för varulagret i särskilda fall dock högst två tredjedelar. Beslut av länsstyrelsen.
Kostnaden uppgår till ca 3 milj. kr. per år vid 35 % statsbidrag och ca 4,5 milj. kr. vid 50% statsbidrag. Finansieras från inri- kesdepartementets glesbygdsan- slag.
Kostnaden uppgår till ca 2 mili. kr. årligen vid 35 % statsbidrag och ca 3 milj. kr. vid 50 % statsbidrag. F inansieras från inri-
lsclesdepartementets glesbygdsan- ag.
Högst 3 milj. kr. per år. Finansie- ras från inrikesdepartementets glesbygdsanslag.
Högst 2 milj. kr. per år. Finan- sieras från inrikesdepartemen- tets glesbygdsanslag.
SOU 1972: 56
Bidragsgrund m. m. Beräknad kostnad och finansie- ring
För att i god tid kunna vidta lämpliga åtgärder för att trygga glesbygdsbefolkningens service- försörjning föreslås samhällsor- ganen ta initiativ till kontinuer- ligt samråd i strukturfrågor med bl.a. handelns organisationer och träffa överenskommelser med serviceföretagen i gles- bygder om varsel vid planerade nedläggningar.
Förslagen har karaktären av för- söksverksamhet och bör kunna omprövas efter en femårsperiod.
Utbildning
Försöksverksamheten med in- tegration av förskola med grund- skolans lågstadium bör vidgas, särskilt på orter där risk för indragning av lågstadieskolor fö- religger.
Utbildningskomplettering för- söksvis för berörda lågstadie- lärare vid integration med för- skola.
Kraven på förskolornas lokaler bör ses över av socialstyrelsen i syfte att göra dem bättre anpas- sade till de speciella förhållan— den som kan råda i glesbygder.
Skolenheter på grundskolans låg-, mellan- och högstadium bör bi- behållas i sådan utsträckning att inackordering av elever inte behöver förekomma. ] takt med att elevunderlaget krymper bör inre funktionsändringar succes- sivt vidtas. Staten bör för sin del avstå från att lä a ekonomiska synpunkter på rågan om ned- läggning av skolor i glesbygder.
Försöksverksamheten med sam- verkan över årskursgränsema och s.k. årskurslösa högstadie- skolor bör vidgas som ett led i strävandena att hindra nedlägg- ning av små högstadieenheter.
Skolöverstyrelsen bör biträda kommunerna med att organisera sådan verksamhet och i samråd med kommunförbundet utreda frågan om läromedelsförsörjning- en för denna försöksverksamhet.
Skolledarorganisationen vid var- je högstadieskola bör tilldelas tillräckliga resurser.
SOU 1972: 56
Dispens från gällande bestäm- melser skall kunna ges.
0,3 milj. kr. Bekostas helt med statsmedel. Finansieras från or- dinarie anslag.
85
Bidragsgrund m. m. Beräknad kostnad och finansie- ring .
För att förbättra lärarsituatio- nen vid de små högstadieskolor- na bör lärartjänster kunna ledig- förklaras med angivande av för- tur för sökande som även har behörighet för undervisning på lägre skolstadium.
På nuvarande gymnasieorter in- om stödområdet bör en integre- rad gymnasial utbildning bibe- hållas i första hand under 1970-talet. Åt skolöverstyrelsen bör uppdras att klarlägga vilka inre organisatoriska åtgärder som erfordras för att det skall bli möjligt att vidmakthålla en i rimlig mån differentierad gym- nasial utbildning trots minskan- de elevunderlag.
Förutsättningarna för att mera långsiktigt inordna verksam- heten vid vissa tidigare yrkessko- leenheter på icke g-orter i den integrerade gymnasieskolan i form av utbildningslinjer bör snarast undersökas.
Försöksverksamheten med gles- bygdsgymnasier bör eventuellt vidgas till att omfatta ytterligare några orter. Möjligheterna att inrätta s.k. filialgymnasier i lämplig form bör även kunna prövas på någon ort, företrädes- vis i det norrländska inlandet.
De orter där försöksverksamhet med glesbygdsgymnasier bedrivs eller där korrespondensgymna- sier med statsbidrag finns bör likställas med g-orter i fråga om möjligheterna att dit förlägga gymnasielinjer av olika slag. Verksamheten vid dessa gymna- sier borde därmed försöksvis kunna breddas.
Kompletterande utrustning tor- de erfordras till vissa glesbygds- och korrespondensgymnasier.
. För försöksverksamhet vid gles- bygds— och korrespondensgym- nasier samt samverkan över års- kursgränserna på högstadiet bör särskilda insatser för läromedels- produktion, utbildning av lärare m.m. göras.
Kommun som är huvudman för gymnasieskolan bör ansvara för att det på g-orter finns tillfreds-
.lsltällande inackorderingsmöjlig- eter.
86
På statsverket förutsätts falla den andel som normalt följer av gällande statsbidragsbestämmel- ser.
I den mån ytterligare elevhems— platser erfordras på g-orter inom det allmänna stödområdet bör den högre statsbidragssats som författningsenligt kan utgå ge- nerellt komma i fråga.
Engångskostnad om ca 3 milj. kr. för kommun och stat tillsam- mans. Finansieras från ordinarie anslag.
Ca 0,5 milj. kr., varav 0,4 milj. engångskostnad. Bekostas helt av statsmedel och finansieras från ordinarie anslag.
SOU 1972: 56
Bidragsgrund rn. m. Beräknad kostnad och finansie- ring
Uppehållsrum, studierum och liknande bör för skolor inom det allmänna stödområdet vid behov få inräknas i bidragsun- derlaget vid lokalbehovsprövning.
Ytterligare åtgärder av skolsocial karaktär bör vidtas vid skolor som tar emot ett större antal skjutsade eller inackorderade ele- ver.
Elever vid gymnasier i det all- männa stödområdet bör få kost- nadsfria hemresor varje vecko- slut om de är inackorderade på mer än 35 kilometers avstånd från hemorten.
Skolöverstyrelsen bör ges i upp- drag att undersöka möjligheter- na att skapa någon form av glesbygdsinternat vid f.d. cen- trala verkstadsskolor på icke g-orter som inte kunnat fogas in i den reguljära gymnasieskolan.
Landstingen bör även fortsätt- ningsvis vara skyld' a att om så erfordras tillhandah personal för skolhälsovården iglesbygds- kommunerna.
Särskild utredning rörande gles- bygdselevernas studiekostnader och det statliga studiestödet.
Hälso- och sjukvård
Normallasarett med stora gles- bygder inom sina uppt ings- områden bör bibehållaasgnn nu- varande beredskapsgrad även i framtiden.
Nedläggning av förlossnings- avdelningar bör under alla om- ständigheter begränsas till in- dragning av förlossningsplatser vid sjukhem, sjukstugor och odelade lasarett.
Investeringsstöd till nyby nad av perifera sjukhem med gäster- vationsplatser samt investerings- stöd för tillbyggnad eller upp- rustning av sjukstugor och peri- fera sjukhem med observations- platser. Stödet bör jämväl kunna omfatta medicinsk utrustning.
Investeringsstöd till ny-, till- el- ler ombyggnad av läkarmottag- ningar inkl. filialrnottagningar. Stödet bör jämväl kunna omfat- ta medicinsk utrustning.
SOU 1972: 56
Statliga bidrag bör utgå i form av ett schablonbidrag till skolor- na inom det allmänna stödområ- det.
Komplettering av det av studie- hjälpsnämnden föreslagna hem- resestödet.
Stödet föreslås be ränsat till allmänna stödomr dets gles- bygdsdelar och omfatta 50 % av nedlagda kostnader. Beslut av Kungl. Maj:t.
Stödet” föreslås be änsat till allmänna stödomr dets gles- bygdsdelar och omfatta 50% av nedlagda kostnader. Beslut av Kungl. Maj:t.
Finansieras från ordinarie an- slag.
Ca 2 milj. kr. per år. Finansieras från särskilt anslag.
Ca 7 milj. kr. per år utöver vad som föranleds av studiehjälps- nämndens förslag.
Kostnaderna inte närmare be- räknade. Finansieras från social- departementets glesbygdsmedel.
Kostnaderna inte närmare be- räknade. Finansieras från social- departementets glesbygdsmedel.
87
Bidragsgrund m. m. Beräknad kostnad och finansie- ring
Vidareutbildning av distrikts- sköterskor som arbetar inom all- männa stödområdets glesbygds- delar.
Distriktssköterskans och dis- triktsbarnmorskans arbetsupp- gifter bör i ökad utsträckning sammanföras till en och samma funktion.
Distriktssköterskomas bilar bör utrustas med kommunikations- radio.
lnvesteringsstöd för ny-, till- eller ombyggnad av distrikts- sköterskemottagningar. Stödet bör jämväl omfatta medicinsk utrustning.
Utökning av den sjukgymnastis- ka verksamhet som administre- ras av Riksföreningen mot reu— matism.
Försöksverksamhet med dis- triktsarbetsterapi under Riks- föreningens mot reumatism ad- ministrativa ansvar.
Investeringsstöd för ny-, till- eller ombyggnad av folktand- vårdsmottagningar. Stödet bör jämväl omfatta medicinsk ut- rustning. lnvesteringsstöd för in- köp och utrustning av tand- vårdsbussar avseende utökad försöksverksamhet på detta om- råde.
Ambulans bör vara. stationerad inom varje kommun med stora glesbygdsområden.
Obligatorisk sjukvårdsutbildning av de piloter som tjänstgör inom samtliga grenar av arnbulansfly- get.
Planering och iordningställande i erforderlig utsträckning av heli- kopterlandningsplatser i de delar av den svenska skärgården som har helårsbosatt befolkning och där landningsplatser för närva- rande saknas. Planering och iordningsställande av helikopter- landningsplatser vid de sjukhus, inom i första hand skogslänen och berörda skärgårdsområden, som bedöms ha behov därav.
88
Stödet föreslås begränsat till allmänna stödområdets gles- bygdsdelar och omfatta 50 % av nedlagda kostnader. Beslut av Kungl. Maj:t.
Bidrag till riksföreningens kost- nader för utrustning av nya behandlingsenheter föreslås utgå tills vidare. Beslut av Kungl. Maj:t.
Bidrag till verksamheten föreslås utgå tills vidare. Beslut av Kungl. Maj:t.
Stödet föreslås begränsat till allmänna stödområdets gles- bygdsdelar och omfatta 50 % av nedlagda kostnader. Beslut av Kungl. Maj:t.
Kostnaderna föreslås helt täckas av statsmedel. Finansieras från socialdepartementets glesbygds- anslag.
Kostnaderna inte närmare be- räknade. Finansieras från social- departementets glesbygdsanslag.
Investeringsstöd finansieras från socialdepartementets glesbygds- anslag.
Driftkostnader som inte täcks genom behandlingsavgifter for- utsätts bli täckta genom lands- tingens försorg.
Finansieras från socialdeparte- mentets glesbygdsanslag.
Kostnaderna inte närmare be- räknade. Finansieras från social- departementets glesbygdsanslag.,
Kostnaderna för den föresla na utbildningen föreslås helt täc as av statsmedel. Finansieras från rikspolisstyrel— sens anslag.
Samtliga kostnader för såväl pla- nering sorh utbyggnad av heli- kopterlandningsplatser föreslås bli täckta av statsmedel. Finansieras från rikspolisstyrel— sens anslag.
SOU 1972: 56
Bidragsgrund m. m. Beräknad kostnad och finansie- ring
Investeringsstöd för utbyggnad eller komplettering av länsom- fattande radiokommunikations— systern inkluderande alla vård- nivåer frän distriktssköterska till centrallasarettet.
Riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att pröva frågan om rese- och övernattningsersätt- ning via försäkringskassan till nära anhöriga som besöker sjuka på sjukvårdsinrättningar inom respektive hemlän.
Kommunal sociaI service
Ålderdomshem bör som viktiga inslag i den lokala servicen finnas företrädda i första hand i de nya kommunernas huvud- orter och kommundelscentra särskilt om de är centra för öppenvårdsfunktioner.
Dagcentraler för äldre och han- dikappade bör inrättas på olika orter inom glesbygdskommuner- na.
Glesbygdskommuner bör över- väga att tillhandahålla särskilda temporära bostäder i kommu- nens huvudort, där avlägset bo- ende pensionärer kan vistas un- der längre eller kortare tid.
Bestämmelserna om förbätt- ringslån för temporära bostäder bör permanentas.
Lokaliseringen av inrättningar och bostäder för äldre bör inrik- tas så att enskilda som så önskar ges ökade möjligheter till bosätt- ning i tätorterna.
Statsbidrag till maskinell snöröj- ning i glesbygdskommuner.
Försöksverksamhet med sociala serviceinsatser i glesbygd före- slås minska eller upphora med utgången av bud etåret 1972. I stället bör me el ställas till förfogande för att främja olika sociala insatser som inte stöds genom reguljära statsbidrag.
Glesbygdskommunerna i inre stödområdet bör få statsbidrag för social hemhjälp med 50 % av kostnaderna för verksamheten.
SOU 1972: 56
Stödet föreslås begränsat till skogslänen och utgå med 25 % av nedlagda kostnader. Beslut av Kungl. Maj:t.
Då enskild person sköter arbetet inom ramen för den sociala hem- hjälpen.
Medlen bör i huvudsak utnyttjas för investeringar i sådan utrust- ning som underlättar och ratio- naliserar glesbygdskommunernas sociala service. Beslut av länsstyrelsen.
Finansieras från socialdeparte- mentets glesbygdsanslag.
Kostnaderna beräknas till ca 10 milj. kr. per år. Finansieras från inrikesdepartementets glesbygds- anslag.
Merkostnadema beräknas till ca 7 milj. kr. årligen. Finansieras från ordinarie anslag.
89
Kommunikationer
Eftersom vägstandarden är av- görande för resehastigheten är det särskilt angeläget att vägar- nas kvalitet förbättrasi glesbyg- der.
Stor restriktivitet beträffande indragningen av allmänna vä ar på grund av minskande befo _- nin i esbygder. Indra ' g börginte gömma i fråga i sfåanria fall då den kan medföra kostna- der eller andra svårigheter för den enskilde.
Ytterligare statliga medel bör ställas till förfogande så att samtliga statsbidragsberättigade enskilda vägar kan få statsbi- drag.
Glesbygdskommunerna bör upp- rätta lokala trafikförsörjnings— Flaner samt organisera lokal tra- rk i den utsträckning som man anser erforderlig. Man bör där- vid bl. a. uppmärksamma trans- portkostnaderna för den enskil- de och andra faktorer av bety- delse för trafikstandarden.
Televerkets krav på bruttoin- komst för sarntalsautomat på orter där allmän telefonerings- möjlighet saknas bör ytterligare få underskridas.
Telefontaxeutredningens förslag om en regional utjämning av telefontaxorna bör snarast ge- nomföras. Målet bör vara att närsamtalstaxa införs generellt för samtal inom kommuner.
Postdistributionen bör så långt möjligt kombineras med annan samhällsservice och kommersiell service.
Målet vad gäller turtätheten vid postbefordran bör vara att samt- liga hushåll får tillgång till var- daglig postservice.
90
Statsbidrag med upp till 50 % av de kostnader för lokal trafik- försörjning som glesbygdskom- muner åsamkås och som ej täcks av bussbidrag e. d. Beslut av länsstyrelsen.
Bruttoinkomsten bör i vissa fall få underskridas med _upp till 50 %.
Beräknad kostnad och finansie- ring
Ca 2 milj. kr. per år. Finansieras från inrikesdepartementets gles- bygdsanslag.
SOU 1972: 56
Bidragsgrund m. m. Beräknad kostnad och finansie- ring
Sysselsättning
Femårig försöksverksamhet med utökad produktionsråd 'vning till mindre jordbruk i ogslä- nens glesbygdsdelar som inte har förutsättningar att på sikt ut— vecklas till bärkraftiga enheter för att de på bästa sätt skall kunna utnyttja de speciella för- utsättningar sådana jordbruk kan ha i kombination med andra verk- samheter.
Förutsättningarna för giftfri od- ling bör särskilt utredas.
Veterinärservicen bör inte kon- centreras så att servicen för de utpräglade jordbruksbygderna allvarligt försämras.
Kostnadsreducering för vissa jordbruk vid utnyttjande av ve- terinär.
Staten bör påta sig en del av kostnaderna för mjölktranspor— ter i glesbygdsområdena.
Statliga bidrag till begränsad upprustning av byggnader m. m. vid mindre jordbruk.
För att befrämja bylgdeturism bör statligt stöd ges ti upprust- ning av outnyttjade bostadsut- rymmen, uppförande av mindre stugbyar, kiosker, mindre serve- ringsbyggnader rn. m. i gles- bygdsområden.
Arbetskraften inom turistom- rådena bör erhålla bättre utbild- ning för arbete inom turistnä- ringen.
Stöd till bisysslor som jakt, fiske, pälsdjursuppfödning, vilt- vård m.m.
Försöksverksamhet i fem år med ökade möjligheter för företa- gareföreningarna i skogslänen att ge kostnadsfri eller i det närmaste kostnadsfri service och rådging till mindre företag.
Fortsatt försöksverksamhet med stöd till hemarbete m. rn. i gles- bygder.
SOU 1972: 56
Rådgivningen bör ges av lant- bruksnämndema i skogslänen och vara kostnadsfri eller i det närmaste utan kostnad för bru- karen.
Enligt veterinärväsendemredning- ens förslag.
Inom ramen för det transport— stöd till lokal trafrkförsörjning som utredningen föreslagit.
Beredskapsinsatser. eller mot- svarande åtgärder i samband med föreslagna kommunalt or- ganiserade sysselsättningsinsat- ser (se nedan). Stödet får inte motverka jordbrukets rationali- sering, varför samråd bör ske med lantbruksnämnderna.
Inom ramen för kommunala sysselsättningsinsatser (se ne- dan).
Genomföres inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Inom ramen för kommunala sysselsättningsinsatser (se ne- dan).
Efter i huvudsak samma riktlin- jer som hittills.
] den mån ytterligare medel erfordras bör dessa utgå från inrikesdepartementets glesbygds- anslag.
Bidragen till före areförening- arna i de fyra nord 'gaste skogs- länen höjs med 500 000 kr. per år och med 300000 kr. per år till övriga skogslän.
10 milj. kr. per år. Finansieras från inrikesdepartementets gles- bygdsanslag.
9l
Företa föreningarna bör i särskil ordning kunna få medel för utveckling av produkter lämpliga för hemarbete m. m.
Försöksverksamhet i fem år med kommunala sysselsättningsinsat- ser.
Utredning om utformning av ett system med samhällsägda verk- städer för lokalt bunden arbets- kraft på vissa orter.
Omfattar samtliga kommuner i inre stödområdet. Kostnaderna för inventerings— och planerings- arbetet bör åli ga kommunerna. Statens bidragämyts till utföran- det av de framtagna arbetsobjek- ten. Beslut om ramar till kommuner- na av länsarbetsnämnden efter länsstyrelsens hörande.
Beräknad kostnad och finansie— ring
Kostnaden beräknas till 1 milj. kr./kommun och år eller totalt ca 30 milj. kr. per år. Finansieras från inrikesdeparte- mentets glesbygdsanslag.
92. SOU 1972: 56
Innehåll
Kapitel 1 Avgränsningen av gles- och fjärrbygder ............. Kapitel 2 HurhålLssektorn ..... 2.1 Befolkningsunderlag och befolk-
ningsutveckling ......... 2.2 Åldersstruktur, könsfördelning och
födelseöverskott ........ 2.3 Inrikes och utrikes flyttningar
Kapitel 3 Företagssektorn offentliga sektorn .......... 3.1 Jord- och skogsbruk m. m. 3.2 Byggnadsverksamhet 3.3 Industri
och den
.........
Kapitel 4 Den framtida befolkningsut- vecklingen i glesbygden ....... 4.1 Den kalkylerade befolknings- och
näringslivsutvecklingen ..... 4.2 Utvecklingen inom olika kommun-
block ............. Kapitel 5 Samhällskapitalet i glesbyg- den ................ 5.1 Kapitalförluster i utflyttningsbyg-
der .............. 5.2 Bostäder ............ 5.3 Kommunernas realkapital
Kapitel 6 Hushållens levnadsvillkor 6.1 Arbetsmarknadsförhållanden
6.2 Inkomster ........... 6.3 Tidsanvändning 6.4 Kvalificerad service
SOU 1972: 56
95
100
100
105
. 109
111
. 111
114
115
117
120
120
122
Samhällsutvecklingen i glesbygderna
Kapitel 7 Sammanfattning och slutsat- ser ................. 7.l Befolkningsutveckling och hushål—
lens levnadsvillkor i glesbygden 7.2 Företagssektorn och den offentliga
sektorn ............ Appendix A Levnadsstandard och standardnormer — metoder för mät- ningar av hushållens levnadsvillkor i olika regioner med exempel hämtade från norra glesbygden ........ Appendix B Tabellkatalog
142
. 142
143
Bilaga 1
l Avgränsningen av gles- och fjärrbygder
Glesbygdsområden brukar ofta karaktärise- ras av ett för vissa samhällsaktiviteter vikan- de befolkningsunderlag och ett isolerat läge med avseende på dels kontaktmöjligheter med andra regioner, dels tillgång till såväl detaljhandelsservice som offentlig service. Med karaktäristika av detta slag kan olika områdens relativa glesbygdsgrad urskiljas. En ort eller region bör inte enbart betraktas ur storlekssynpunkt utan även med hänsyn till dess geografiska läge. Vad som i första hand ger upphov till glesbygdsproblem är enligt detta betraktelsesätt ett allt för litet befolk- ningsunderlag för olika verksamheter samt stora avstånd. Problemens skiftande karaktär motiverar en relativt bred beskrivning av samhällsutvecklingen i glesbygden. Den i föreliggande framställning lämnade redogö- relsen skall närmast ses som ett försök att beskriva bakgrunden till glesbygdsproble- mens uppkomst. Svårigheterna att ge en fullständig belysning av glesbygdsbefolk- ningens problem och levnadsvillkor är bety— dande. De senare ägnas därför speciell upp- märksamhet (se appendix A).
I södra och mellersta Sverige har omställ— ningen från jord- och skogsbruk till stadsnä- ringar kunnat ske med befolkningsomflytt- ningar över förhållandevis korta avstånd. Befolkningsunderlaget har varit relativt stort och ytan förhållandevis liten varför en i
SOU 1972: 56
Samhällsutvecklingen i glesbygdernal
jämförelse med norra Sverige jämn spridning av i första hand industrisektorn har varit möjlig. I Norrland har en mer betydande industriell expansion endast ägt rum i kust- landet och på några få platser i inlandet. De personer som inte har kunnat beredas arbete inom det norrländska jord- och skogsbruket har flyttat relativt långa sträckor för att finna sysselsättning. Det är mot ovanstående bakgrund naturligt att glesbygdsutredningens arbete främst inriktas på skogslänens gles- bygdsproblem. Enligt direktiven skall utred- ningen även kunna ta upp glesbygdsområden i södra och mellersta Sverige som har jämförbara problem.
I kapitel ] diskuterar glesbygdsutred- ningen glesbygdsbegreppet och framhåller därvid bl.a. att utredningens arbetsfält geo- grafiskt bör avgränsas till de delar av landet där mera påtagliga glesbygdsproblem före- kommer. Glesbygdsproblemen definieras som sådana svårigheter för befolkningen som väsentligen har sin grund i låg folktäthet och stora avstånd till service- och arbetsorter. Sådana problem kan anses förekomma där befolkningsunderlaget för olika verksamhe- ter är svagt. När det gäller att avgränsa dessa områden är det klart att uppgifter om den genomsnittliga folktätheten inom admi- nistrativa områden är av mindre intresse.
l Utarbetad inom inrikesdepartementets Expert— grupp för regional utredningsverksamhet, ERU, av dess kansli.
Avgörande bör i stället vara underlaget inom olika verksamhetsfält, såsom pendlingsom- landen kring regionernas arbetsplatser. Sche- matiskt kan de verksamhetsfält som är av betydelse i detta sammanhang sammanföras till lokala respektive regionala aktivitetsom- råden. Detta har varit en utgångspunkt för den redovisning som lämnas i det följande. Den syftar till att belysa vissa grundläggande förhållanden i de svagast befolkade delarna av landet och jämföra dem med motsvarande förhållanden i landet i övrigt. Som rimliga lokala rörelsefält har därvid avgränsats områ- den med 30 kilometers radie (fågelvägsav- stånd) och som rimliga verksamhetsfält för regionala verksamheter områden med 100 kilometers radie. Motsvarande regionindel- ning har av ERU använts i andra samman- hang.
En avgränsning på detta sätt utan hänsyn till administrativa gränser och till den statis- tiska uppdelningen i tätorter och glesbebyg- gelse men med hänsyn till avståndsfaktom ger en god uppfattning om var underlaget för lokala respektive regionala verksamheter är svagast och var glesbygdsproblemen kan an- tas vara mest påtagliga (jfr figur 2:2 och 213). För redovisningar av data om de glesbefolkade delarna av landet måste man emellertid göra en avgränsning som tar hän- syn till de administrativa områden för vilka statistiska uppgifter finns tillgängliga. Detta skulle kunna ske genom en anpassning av gränser exempelvis enligt figur 2:2 till kom— munblocksgränser. Det kan emellertid också ske genom att som glesbygdskommunblock urskilja de block som har det svagaste lokala befolkningsunderlaget räknat med utgångs- punkt från kommunblockscentrum. Så har skett här. Befolkningsunderlagsgränsen för de svagast befolkade blocken har relativt skönsmässigt satts till högst 27 000 invånare inom 30 kilometer från kommunblocks- centrum. Därmed anknyts till tidigare grup— peringar av landets kommunblock som gjorts i andra sammanhang av ERU. (Jfr not på sid. 4).
Sedan underlagsgränsen på detta sätt fastställts blir avgränsningen av glesbygds-
blocken rent mekanisk'. Om ett glesbygds- präglat block faller bort eller inte saknar emellertid betydelse i detta sammanhang, då syftet är att avgränsa ett glesbygdsområde och redovisa genomsnittsdata för detta samt att ställa det emot motsvarande data för andra delar av landet. [ redovisningarna utnyttjas härvid det sammanfattande namnet norra glesbygden. Området visas i figur 1 :1. Med den i rapporten utnyttjade mättekniken återfinns två av de 42 kommunblocken som avgränsats på detta sätt i södra Sverige nämligen Borgholm och Gullspång. Kartan i figur l:l kan inte uppfattas som någon avgränsning av de delar av landet där glesbygdsstöd eller dylikt bör förekomma utan endast som en delvis praktiskt (statis- tiskt) betingad avgränsning av de delar av landet som i den följande redovisningen får representera de med hänsyn till det lokala befolkningsunderlaget svagast befolkade de- larna av landet, där glesbygdsproblemen kan antas vara mest uttalade.
För att något kunna illustrera variationer— na inom norra glesbygden har de allra svagast befolkade delarna av detta område urskiljts. Dessa områden som vanligtvis är belägna utom pendlingsavstånd från mera betydande serviceorter benämns i det följande med det sammanfattande namnet fjärrbygd. Områ- dena har i allmänhet ett lokalt befolknings- underlag som understiger 5 000 invånare. Möjligheterna att aggregera statistiska upp- gifter för områden som inte avgränsats i administrativa enheter är begränsade. Detta har medfört att förhållandena i fjärrbygden beskrivs med hjälp av enstaka typexempel, vars grundenheter utgörs av församlingar.
Enligt en vid redovisning av statistiskt material vanlig avgränsning omfattar glesbe- byggelse sådana områden utanför tätorter, vilka definieras som hussamlingar med minst 200 invånare och med mindre än 200 meter 1 Detta kan i enstaka fall leda till att tämligen
utpräglade glesbygdsblock inte faller ut som ett glesbygdsblock. Som exempel kan nämnas Kro- koms kommunblock i Jämtlands län som till följd av det inom kommunblocket decentralt belägna kommunblockscentrats närhet till Öster- sund inte uppfyller kriterierna för ett glesbygds- kommunblock.
SOU 1972: 56
mellan huskropparna. En sådan avgränsning saknar intresse vid analys av glesbygdspro- blem. Den torde framför allt ha värde vid upprättandet av byggnadsplaner och plan- läggning av t. ex. gatu- och vattenlednings- system. Den regionala planeringen gäller dock i allmänhet regioner som omfattar såväl tätbebyggda som glesbebyggda områden mel- lan vilka pendling kan ske. ERU har i sina utredningar följt regionala indelningar som baseras på områden vilka begränsas av cirklar med 30 och 100 kilometers radie från tätortscentrum. Avsikten är att med grova mått fånga upp de lokala och regionala rörelsefälten för de boende.
Problem som sammanhänger med glesbyg- dens struktur återfinns i såväl södra som norra Sverige. De är dock mest uttalade inom de delar av den norrländska glesbygden som ligger avlägset i förhållande till de större basortema. I det följande görs ett försök att ge en allsidig information om befolkningens och näringslivets utveckling i norra glesbyg- den jämfört med andra delar av landet. Vid jämförelserna delas landets kommunblock upp i följande grupper. 1. Stockholm, 2. Göteborg och Malmö, 3. Större städer, 4. Södra mellanbygden, 5. Norra tätbygden och 6. Norra glesbygden. Som framhållits ovan urskiljs inom norra glesbygden de områden som ligger utom pendlingsavstånd från mer betydande serviceorter och som benämns fjärrbygden.l Indelningen framgår av figur 12.
Den regionklassificering, som ERU arbe- tar med, bygger på befolkningsunderlag. I den framtida regionalpolitiken synes en klassificering av orter krävas som även anger vilken funktion orterna bör fullgöra i regio- nala sammanhang. Fler kriterier än befolk- ningsunderlaget måste därvid beaktas, t. ex. en del av dem som återfinns i appendix B. En skiss till klas'sificeringssystem har under 1971 utarbetats av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet? I skissen urskiljs ett 30-tal s.k. servicebasorter och kommun- centra som föreslås fungera som serviceorter i norra glesbygden. I till ytan stora-kommun-
block förutses att kommundelscentra måste utpekas.
Till norra glesbygden räknas, som tidigare nämnts, 40 kommunblock. De olika kom- munblockscentra” fyller olika funktioner i service- och arbetsmarknadshänseende. Spe- ciellt viktiga ur servicesynpunkt har Älvs- byns, Strömsund, Lycksele, Kalix, Kiruna och Gällivare ansetts vara. De räknas i inrikesdepartementets ovannämnda skiss till s.k. länsdelscentra. Övriga kommunblocks- centra i norra glesbygden betecknas antingen som servicebasorter eller kommuncentra.
! Regiongrupperna karaktäriseras av storleken och graden av koncentration hos befolkningen. Den exakta indelningen är 1. Stockholms A-region.
2. Göteborgs och Malmö/Lund/Trelleborgs A- regioner.
3. Kommunblock med mer än 90 000 invånare i en cirkel med 30 kilometers radie runt kommunblockscentrum.
4. Kommunblock med mer än 27 000 och min- dre än 90000 invånare inom 30 kilometers radie runt kommunblockscentrum samt med mer än 300 000 invånare inom 100 kilometers radie med centrum i samma punkt.
5. Kommunblock med mer än 27 000 och min- dre än 90000 invånare inom 30 kilometers radie runt kommunblockscentrum samt med mindre än 300 000 invånare inom 100 kilome- ters radie från kommunblockscentrum.
6. Kommunblock med mindre än 27 000 invåna- re inom 30 kilometers radie runt kommun- blockscentrum.
2 Ortsklassifrcering i ett regionalpolitiskt handlings- program, DS ln 197l:7
3 Ingår iprimära centrat Luleå.
NORRA GLESBYGDEN
grön; för norra glesbygden kommunblocksgröns inom norra glos-
bygden ————— lö nsgröns
7400
7200
7100
; + i + I
”Siku-..."...nuuni.
7000
du
6900
"N_x
6800
.v""—+_+_4-'* |_-
6700
6600 __
6500
6400
6300
6200
MUODOSLOMPOLO
KIRUNA VITTANGI
JUNOSUANDO PAJALA GÄLLIVARE
HAKKAS KORPILOMBOLO
JOKKMOKK VUOLLERIM
ÖVERTORNEÅ OVERxAux
KÅBDALIS ARJEPLOG HAPARANDA KALIX SESKARO ALvquN 'I'ARNA ARVIDSJAUR sossar (_ GLOMMERTRASK DIKANÄS MALÅ JORN stORUMAN NORSJÖ BASTUTRÄSK VILHElMlNA LYCKSELE GÄDDEDE DOROJEA VINDELN ROBERT ÅSELE HQTING FREDRIKA 1800 VANNAs STRÖMSUND sorsERG FOLLINGE JUNSElE NORDMAllNG sJORNA
AMSELE IREDBYN RE JARREN HAMMARST AND NORDJNGR VALlEN
SVENSTAVIK BRÄCKE lIDEN FUNÄSDALEN ÅNGE FRÄNSI'A HEDE
RAMSJO ser rERosJö KÅRBÖLE IJURÅKER nox: Los SÄRNA HAMRA
EDSBYN ÄLVDALEN JRANSTRAND ORSA ”MÅ RUTWK ocxzuo SVSSlE'ÅCK MALUNG LEKSAND
VANSBRO
ÖSTERFÄRNEBO rORssv KVRKNEDEN
ÅRJÄNG
stRöMsrAD BENGTSFORS GULLSPÅNG
FÄRGELANDA
VALDEMARSVIK KISA
ÅSEDA Höc—ssv MÖNSJERÅS BORGHOLM #fåäeåo MÖRDYLÅNGA xvsxnuu ERINGsaooA
TORHAMN
O room
1200 1300 Figur I:] Norra glesbygden
1400 1500 1600 1700
Anm. Den heldragna linjen avgränsar de kommunblock som ingår i norra glesbygden. Indelningen avser förhållandena 1.1.1971. Ett antal orter har markerats med punkt och bygynnelsebokstav. Fullständiga ortsnamn finns utskrivet till höger om kartan i jämnhöjd med orten. Samtliga kommunblockscentra i norra glesbygden är utsatta på kartan. Dessutom har en del orter, vilka av länsstyrelserna angivits som serviceorter, i norra glesbygden och sydöstra Sverige markerats.
KOMMUNBLOCKSGRUPPER
Stockholm Göteborg och Mol mö
? Större städer Södra mellonbygden Norra tätbygden ! Norra glesbygden
Figur 1: 2 Kommunblocken indelade i grupper efter det lokala och regionalabefolkningsun— derlaget enligt indelningen 1.1.1971 99
2.1 Befolkningsunderlag och befolkningsut- veckling1
Folkmängden i Sverige ökade under 1960-ta- let med i genomsnitt omkring 50 000 perso- ner per år. Nettoinvandringen från utlandet svarade för omkring hälften av denna befolk- ningsökning. Det är dock i huvudsak regio- ner med ett lokalt befolkningsunderlag över- stigande 90 000 invånare, som har inregistre- rat en befolkningsökning. I stort sett före- kom folkminskning i de delar av landet, där den lokala befolkningen uppgick till mindre än 50 000 invånare. Sådana områden före- kommer främst i Norrland och nordvästra Svealand — skogslänen — samt östra Upp- land, nordöstra Småland och sydöstra Skåne. åsamtliga kommunblock i norra glesbyg— den, utom Kiruna och Kalix, hade sjunkande befolkningstal under andra hälften av 60- talet. Omkring en tredjedel av glesbygds- blocken registrerade en befolkningsminsk- ning på mer än 2% per år. Bland övriga kommunblock i Sverige var det bara 2 av omkring 200 block som hade en så kraftig befolkningsminskning — Sollefteå och Ljus- narsberg. Denna utveckling belyses av figur 221. Av den framgår att de allra flesta delarna av norra Sverige uppvisar stora be— folkningsförluster under 60-talets senare hälft.
Stora delar av Norrlands inland består, som visas i figur 2:2, av områden med ett lokalt befolkningsunderlag som understiger 5 000 invånare. Det är dessa områden som i den fortsatta framställningen kommer att benämnas fjärrbygden. Som exempel på befolkningsunderlaget i fjärrbygdens orter kan nämnas Gäddede med 2 000 invånare samt Funäsdalen och Hede med 3 000 invånare vardera inom 30 kilometers radie från centrum. I dessa områden reducerades de lokala befolkningstalen med mer än 20 % under 60-talet.
Av figur 223 framgår att för större delen av fjärrbygden även det regionala befolk- ningsunderlaget är begränsat. Antalet invåna-
re inom 100 kilometers radie understiger 50 000. De lokala och regionala befolknings- underlagen i norra glesbygden år 1965 illustreras även i figur 2:4 a-d. Den första figuren (2:4 a) visar hur stor folkmängd som bor på.-olika avstånd från tätorterna med minst 1 000 invånare. I figur 2:4 b visas bl. a. att drygt 250 000 personer bor närmare än 30 kilometer från tätorter med 3 000 invå- nare. Närmare än 30 kilometer från kom- munblockscentrum bor 400 000 invånare (figur 2:4 c). Drygt 100000 personer av norra glesbygdens närmare 500 000 invånare har närmare än 3 mil till en tätort med 10 000 invånare (figur 2:4 d). Avståndsrela- tionerna mellan tätorterna och norra gles- bygdens befolkning i figur 214 har beräknats oavsett om den närmaste tätorten ligger i eller utanför norra glesbygden.
Som framgår av figur 2:2 och appendix B. finns det inte några platser i södra och mellersta Sverige med färre än 27 000 invånare inom 30 kilometers radie, frånsett Borgholm och Gullspång samt de nordligaste delarna av Värmland och Dalarna.2 I förhål- lande till norra Sverige är befolkningsned- gångarna små i de södra delarna, se figur 2zl. Utanför de ovan nämnda områdena med minskande befolkning, som i stort motsvarar det allmänna stödområdet, kan två områden med mera anmärkningsvärda befolknings- minskningar under 60-talet urskiljas. Det ena omfattar norra Blekinge och sydöstra Små- land, medan det andra ligger i nordöstra
lBefolkningsunderlag och befolkningsutveckling för enskilda kommunblock i norra glesbygden och orter i fjärrbygden redovisas i appendix B. Den framtida glesbygdsutvecklingen diskuteras främst i avsnitt 4.
2 Mättekniken innebär: att alla invånare inom 30 kilometers radie från kommunblockscentrum räknas. I de fall större tätorter ligger inom 30 kilometer från kommunblockscentrum räknas dessa till centrats lokala befolkningsunderlag. Borgholm med 17 000 invånare och Gullspång med 24 000 invånare inom 30 kilometers radie saknar i stor utsträckning sådana kringliggande tätorter. Bland andra kommunblockscentra med litet lokalt befolkningsunderlag i södra och mellersta Sverige kan nämnas Kisa och Taunum med 30 000 invånare vardera och Askersund med 29 000 invånare inom 30 kilometers radie.
KARESUANDO
MUODOSLOM POLO
KIRUNA VIrrANGI JUNOSUANDo PAJALA GÄLLIVARE
HAKKAS KORPILOMBOLO
JOKKMOKK
OVERI'ORNEÅ VuoLLERIM OVERRALIx xÅaDALIS ARJEPLOG HAPARANDA IgALIx SESKARÖ ALVSBVN rARNA ARVIDSJAUR SORSELE GLOMMERrRAsx DIKANAS MALÅ JORN STORUMAN NORSJÖ __
BASTUTRASK VILHELMINA LYCKSElE GÄDDEDE DOROTEA VINDELN ROBERTSFORS
ÅSELE HorlNG FREDRIKA 1300 VANN AS
STRÖMSUND SOLBERG FÖLlINGE JUNSELE NORDMALING BJÖRNA
AMSELE BREDaVN
7000 RE JÄRPEN
HAMMARsr AND NORDINGR VALLEN
SVENSTAVIK BRÄCKE llDEN FUNÄSDALEN ÅNGE FRÄNSTA HEDE
7100
RAMSJÖ SVEG BERGSJÖ KÅRBÖLE BJURÅKER IDRE Ios SÄRNA I-IAMRA
EDSBYN ÄLVDALEN IRANSTRAND ORSA UMÅ RAITVIR OCKELBO SYSSLEBÅCK MALUNG LEKSAND 6700 VANSBRO
ÖSTERFÄRNEBO
ronsav KYRKHEDEN
6800
6600 ÅRJÄNG
STRÖMSTAD BENGTSFORS GULLSPÅNG
FÄRGELANDA
VALDEMARSVIK
KISA 6400
ÅSEDA HÖGSBY MöNerRAs BORGHOLM
553530 MÖRBYLÅNGA KVRKHULT ERINGSBODA
6200 TORHAMN 6300
1200 1300 1400 1500 1600 1700
Figur 2:1 Det lokala befolkningsunderlagets relativa förändring 1965—1970. Kartan visar totalbefolkningens relativa förändring inom avståndet 30 km från mätpunkterna. Befolk- ningen 1965 = 100. Källa: FoB 1965, Folkmängd 31.12.1969 och ERU:s datapaket GEDAP.
BJORNA
7000 RE JÄRP
6900
IDRE LOS
EDSBYN ÄLVDALEN
6700 VANSIRO
6600 ÅRJÄNG
KISA
LESSEEO TINGSRYD KVRKNULI' TORHAMN
1400
1700
1200 1300 1500 1600
Figur 2:2 Lokalt befolkningsunderlag 1970
MUODOSLOM POLO
KIRUNA VI'I'I'ANGI JUNOSUANDO PAJALA GÄLLIVARE
HAKKAS KOR PILOMBOLO
JOKKMOKK
OVERrORNEÅ VuouER'M ÖVERKALIX KABDALIS ARJEPLOG HAPARANDA KALIX SESKARÖ A_LVSRVN rARNA ARVIDSJAUR SOR SE LE GLOMMERTRÄSK DIKANÄS MALÅ JORN erRUMAN NORSJÖ_
BASTUIRASK VILHELMINA LYCKSELE GADDEDE DORO'I'EA VINDELN ROIERISH
ASEL
NQrNINGs VAN NSA
FREDRIKA
800 srROMsuND SOLBE RG FÖLLINGE JUNSELE NORDMALING
AMSELE BÄEDBYN E
HAMMARSY AND NORDINGR VALLEN SVENSTAVIK BRÄCKE LIDEN FUNÄSDALEN ANGE FRÄNSTA HEDE
MSJ Ö SVEG BERGSJÖ KÅRBÖLE BJURÅKER
SÄRNA HAMRA
rRANsrRAND ORSA HMÅ RArrVIR OCKEth SVSSLEMCK MALUNG LEKSAND
öerRrARNEso ronsuv KYRKHEDEN
srRöMsrAD sENGtSFORS GU LLSPÅNG
FÄRGELANDA
VALDEMARSVIK
ÅSEDA HöGSSY MÖNSYERAS SORGNoLM
MÖRIYLÅNGA ERINGSBODA
Figuren visar antalet invånare i lOOO-tal inom avståndet 30 km från mätpunkterna. Fjärrbyg- den består av det område som har ett befolkningsunderlag som avgränsas av 5000—isaritmen. Beträffande arternas lokala befolkningsunderlag hänvisas även till appendix B Källa: SOS, Folkmängd 31.12.1969 och ERU:s datapaket GEDAP.
EF. r-100 km DOO— 161 invånare
___- 5 10 50
............ 'l00
7100
7000
6900
6800
6700
7500
7400
7300
7200
*** KARESUANDO
MUODOSLOMPOLO
KIRUNA VITTANGI
JUNOSUANDO PAJALA GÄLLIVARE
HAKKAS KORPILOMBOLO
JOKKMOKK VUOLLERIM
ÖVERYORNEÅ OVERKALIx KÅBDALIS
;.8/ 'N.
”S”». z-g (Q3._.._.,_
"hu..."?! . E i- I 8 I 1 I
ARJEPLOG HAPARANDA IgALIx SESKARÖ ALVSSYN TARNA ARVIDSJAUR SORSELE GLOMMERTRASK DIKANAS MALÅ JORN STORUMAN
NORSJÖ
nu; u
BASTUTRÄSK VILHELMINA GÄDDEDE DOROIEA VINDELN ROBERYSFORS ÅSELE
LYCKSELE
HQTING FREDRIKA 1300 vANNAs STRÖMSUND SGLRERG FOLLINGE JUNSELE NORDMALING BJÖRNA
AMSELE BREDBYN RE JÄRFEN HAMMARST AND NORDINGR VALLEN
SVENSTAVIK BRÄCKE LIDEN FUNÄSDALEN ANGE FRÄNSTA HEDE
RAMSJÖ SVEG BERGSJÖ KÅRROLE LJURÅKER IDRE Los SARNA HAMRA
6600 __
6500
6400
6300
6200
EDSBYN ÄLV DALEN TRANSTRAND ORSA L'MÅ RATTVIK OCKELBO SVSSLEMCK MALUNG LEKSAND
VANSBRO
ÖSTERFÄRNEBO TORSBY KYRKHEDEN
ÅRJÄNG
srRöMSTAD BENGYSFORS GULLSPÅNG
FARGELANDA
VALDEMARSVIK KISA
ÅSEDA HÖGSBY MÖNSTERÅS
BORGHOLM LESSEBO TINGSRYD
KYRKHULT TORHAMN
MöRaYLÅNGA ERINGSSODA
1200 1300 1400 1500
Figur 2: 3 Regionalt befolkningsunderlag 1970 Figuren visar antal invånare i tusental inom avståndet 100 kilometer från mätpunkterna. Källa: SOS, Folkmängd 31.12.1969 och ERU:s datapaket GEDAP.
1600 1700
Småland och södra Östergötland. Befolk- ningsnedgångar på mellan 10% och 20% under 60-talet är där inte ovanliga. Det lokala befolkningsunderlaget äri dessa områ— den dock betydligt större än i norra gles- bygden, varför möjligheterna är större att tillgodose befolkningen med service. Områ-
dena med minsta befolkningstätheten i södra och mellersta Sverige finns i södra Östergöt- land där det lokala underlaget ligger på mellan 20000 och 40 000 invånare och i norra Blekinge där det är drygt 40000 invånare.
Figur 2: 4 Norra glesbygdens befolknings bosättningi förhållande till närmaste:
Figuren skall läsas på följande sätt, se krysset i figur a: 400 000 av.472 000 invånare i norra glesbygden (vänstra lodräta axeln) bor närmare än 30 km (vågräta axeln) från en tätort med minst 1 000 invånare vare sig orten ligger inom eller utanför norra glesbygden. Förhållandena avser år 1965.
Inv. 000 lol
500—
%
Inv. 000 tal
500 —
/
400- /
3004 /
zoo. // 1.000 m- /// 3000 I 100— 100 _, 5 10 20 30 40 50 100 21 30011"! 5 10 20 30 40 50 1 200 amkm
a tätort med minst 1 000 invånare b tätort med minst 3 000 invånare
Inv. 000 tal Inv. 0001u| 500- 500- V— 400 // 400-' ( aoo— // aoo— // 200— / lock- zoo— / 10.000 / centrum / 100- 100— 1 / 4 5 II) 20 30 40 50 100 200 300km 5 13 20 30 40 50 100 21 lim 0 kommunblockscentrum d tätort med minst 10 000 invånare 104 SOU 1972: 56
7100
7600
7500
7400 ;
7300
. D
7200 1 *
7000
6900
,,,.-.Ngq
6800
___/+
6700
6600
6500
6400
6300
6200
I
(.
l—.
0- 1-
Re
! A
KARESUANDO
MUODOSLOMPOLO
KIRUNA vITTANG| JUNOSUANDO PAJALA
* GÄLLIVARE
HAK KAS KOR PILOMBOLO
JOKKMOKK ,! ÖVERTORNEÅ & O.. VUOLLERIM X
ÖVERKALIX
KÅBDALIS ARJEPLOG HAPARANDA KALIX SESKARÖ A_LVSBYN TARNA ARVIDSJAUR SORSELE ” GLOMMERTRASK DIKANAS MALA JÖRN STORUMAN
I-o mo
NORSJÖ ._ BASTUTRASK VILHELMINA GADDEDE DOROTEA VINDELN ROBERTSFORS
ÅSELE
LYCKSELE
HOTING FREDRIKA 1800 vANNAS STRÖMSUND SOLBERG FOLLINGE JUNSELE NORDMALING BJORNA
AMSELE BREDBYN RE JÄRPEN
HAMMARSTRAND NORDINGRAVALLEN
SVENSTAVIK BRÄCKE FUNASDALEN ANGE HEDE
LIDEN FRÄNSTA
RAMSJO , SVEG BERGSJÖ KÅRBÖLE BJURÅKER IDRE Lo
SARNA HAMRA
EDSBYN ÄLVDALEN IRANSTRAND ORSA L'MA RATTVIK OCKELBO SYSSLEBACK MALUNG LEKSAND
VANSBRO
ÖSTERFÄRNEBO TORSBY KYRKHEDEN
ÅRJÄNG
STRÖMSTAD BENGTSFORS GULLSPÅNG
FARGELANDA
VALDEMARSVIK KISA
ÅSEDA HÖGSBY MONSTERÅS
BORGHOLM LESSEBO IINGSRYD KYRKHULI TORHAMN
MöRBYLÅNGA ERINGSBODA
: (21 _21—24 _24-27 _ > 27
7100
7000
6900
6800
6700
6600
6500
6400
6300
6200
7600
7500
7400
7300
7200
,k'*'*x r
KARESUANDO
MUODOSLOMPOLO
KIRUNA VITTANGI JUNOSUANDO PAJALA GALLIVARE
HAKKAS KORPILOMBOLO
JOKKMOKK ÖVERTORNEÅ vUOLLERIM
ÖVERKALIX
H KÅBDALIS
©s_ ARJEPLOG HAPARANDA KALIX SESKARÖ
A_LVSBYN TARNA ARVIDSJAUR SORSELE . GLOMMERTRASK DIKANAS MALÅ STORUMAN
JÖRN
NORSJÖ .. BASTUTRASK VILHELMINA GADDEDE DOROTEA VINDELN ROBERTSFORS
ÅSELE
LYCKSELE
HOTING 1300 VANNAS STRÖMSUND SOLBERG FOLLINGE JUNSELE NORDMALING BJÖRNA
AMSELE BREDBYN RE JÄRPEN
FREDRIKA
o Io'o km
HAMMARSTRAND NORDINGRÅVALLEN SVENSTAVIK BRA'CKE LIDEN FUNÄSDALEN ANGE FRÄNSTA HEDE
RAMSJO SVEG BERGSJÖ KÅRBÖLE BJURÅKER IDRE LOS SARNA HAMRA
EDSBYN ÄLVDALEN TRANSTRAND ORSA UMÅ RATTvIK OCKELBO SVSSLEBÅCK MALUNG LEKSAND
VANSBRO
OSTERFARNEBO TORSBY KYRKHEDEN
ÅRJÄNG
STRÖMSTAD BENGTSFORS GULLSPÅNG
FÄRGELANDA
VALDEMARSVIK KISA
ÅSEDA HOGSBY MONSTERÅS BORGHOLM LEssEBo TINGSRYD KYRKHULT TORHAMN
MöRBYLÅNGA ERINGSBODA
2.2 Åldersstruktur, könsfördelning och fö- delseöverskott
Å Idersrtruktur
Befolkningens åldersstruktur har förändrats väsentligt i landet som helhet under de senaste årtiondena. Som exempel kan näm- nas att det år 1950 fanns ungefär 700 000 personer i landet i åldern över 65 år. Denna åldersgrupp har fram till 1971 ökat med ca 400000 personer, vilket innebär att dess befolkningsandel har ökat från 10 % till 14 % under de senaste 20 åren. Den relativa ökningen är snabbare i glesbygdsområdena än i övriga delar av landet. Medan totalbe- folkningen i norra glesbygden minskade med 14 % under perioden 1960—1965, var minsk- ningen i gruppen över 65 år endast 1 %. År 1969 bodde omkring 67 000 personer i åldrarna över 65 år i norra glesbygden. Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande tal 1950 och 1960 var 47 000 och 54 000 personer i dessa åldrar. Av kartläggningar som bl. a. har utförts inom glesbygdsforsk- ningen vid Umeå universitet1 framgår att hög andel av personer över 65 år återfinns i mellersta Norrland och de nordligaste delar- na av norra Mellansverige. Höga andelar för dessa åldersklasser finns även irandområden till större befolkningscentra i södra och mellersta Sverige. Detta visas i figur 2:5, i vilken avvikelser från riksgenomsnittets 12 % markerats. Fjärrbygden i Jämtlands och Kopparbergs län har förhållandevis hög andel äldre personer, medan den låga andelen i åldrarna 65 år och över i Västerbotten och Norrbotten även gäller för fjärrbygden i dessa län.
Av länsplanering 1967 och länsprogram 1970 framgår att andelarna äldre personer i de båda nordligaste länen kommer att öka väsentligt fram "till år 1980 om nuvarande utvecklingstendenser fortsätter. Enligt prog- nos 2.i1änsplanering 1967 kommer är 1980 mer än 30% av befolkningen att bestå av äldre personer i—bl. a. Överkalix, Övertorneå, Pajala och Jokkmokks kommunblock.2
De lägsta åldersklasserna — upp till 15 år
SOU 1972: 56
— har ungefär lika stora befolkningsandelari alla kommunblocksgrupper i landet. An- märkningsvärt är att norra glesbygden år 1965 hade en högre andel, 22 %, än genom- snittet för riket, 21 %. Av figur 216 och appendix B framgår att medan kommun- blocken i Jämtlands län är 1965 iallmänhet hade lägre andelar än riksgenomsnittet så hade Norrbottens kommunblock ofta högre. Det kan t. ex. nämnas att i Övertorneå, Pajala, Gällivare och Kiruna mer än 28 % av befolkningen utgjordes av barn och ungdo— mar upp till 15 år.
Som exempel på utvecklingen i fjärrbyg— den visas i figurerna 227 och 218 åldersstruk- turen för Sorsele kommunblock för åren 1965 och 1990.3 Det framgår att andelen av befolkningen under 25 år kommer att minska enligt prognosen. Detsamma gäller för befolkningen i åldrarna 40—59 år, medan förhållandet är det motsatta för åldersgrup- perna 25—39 år och 60—w år. Även om den valda tekniken för beräkningarna kan medfö- ra att vissa utvecklingsdrag överbetonas, så torde de spegla det väsentliga förhållandet att den starka utflyttning som drabbat norra glesbygden i första hand gäller den yngre befolkningen. Mer förvånande är att enligt prognosen andelen personer i åldrarna mel- lan 25—40 år kommer att öka.
Motsvarande utveckling i hela riket fram- går av figur 219 som visar åldersstrukturen år 1965 och figur 2:10 som visar en prognos för år 1990.
Utvecklingen i Sorsele kommunblock fram till år 1990 kan innebära att antalet personer över 65 år ökar från 650 till närmare 1400 trots en total befolknings- minskning. Åldersklasserna 0—15 år beräk- nas reduceras från 1 200 till 630 personer.
1 Se rapport nr 5 i serien Glesbygdsforskningen utgiven av geografiska institutionen vid Umeå universitet.
2 Utgår från länsstyrelsernas bedömningar av den troliga framtida utvecklingen av näringslivet i länet.
3 Uppgifterna är beräknade med hjälp av den ADB-modell som har utarbetats inom ramen för länsplaneringen.
105
MAN KVINNOR :1 4 3 90 15 45 51 30 65 BI 100 1:17 70 93 135 119 193. ” 163 437 50 160 4 1411 :a *” 131 1:15 30 124 172 127 217 20 202 221 10 226 230 199 151 o IZQ 2535 23119
Figur 2: 7 Åldersstrukturen i Sorsele kom- munblock 1965. Källa: FoB 1965
ÅLDEI AN'AL MAN ' KVIN NOR
SBSSSäSB
5
:»
hela
Figur 2:9 Åldersstrukturen i 1965
Källa: FoB 1965
Det kan nämnas att i Sorsele kommer enligt den prognos som här har presenterats ande- len personer i yrkesverksam ålder (20—64 år) att minska från 54,7 % till 51,3 % under åren 1965 till 1990. De ekonomiska konsekven- serna för kommunerna om åldersstrukturen förändras på ovan angivna sätt kan bli betydande.
En väsentlig uppgift för glesbygdspoliti- ken är att ge stöd till sådana befolknings- grupper som har begränsade möjligheter att förflytta sig till olika serviceutbud. Därvid krävs bl. a. detaljkunskap om den geografis-
106
ANTAL ALDER ANTAL MAN KVINNOR
5 14 14 21 50 40 75 87 104 105 125 99 95 99 112 1111 57 75 75 72 93 79 111 95 127 98 105 105 98 81 103 95 105 1011 111 104 J? 95 1652 1503
Figur 2: 8 Framräknad åldersstruktur för Sorsele kommunblock 1990.
Källa: ADB-modell för länsprognos, Länsstyrelsen i Västerbottens län
ANTAL KVINNOR
Ålnll
4 mm Amon
Figur 2:10 Framräknad åldersstruktur för hela riket 1990.
ka fördelningen av personer i olika ålders- klasser. Som exempel på en sådan kartlägg- ning visas i figur 2:11 förhållandena i Sorsele kommunblock år 1969. I figuren, som utarbetats inom ramen för glesbygdsforsk— ningen vid Umeå universitet, visas fördel- ningen av personer i åldrarna över 65 år. Det framgår att huvudparten — närmare 400 personer — av de äldre bor inom kommun- centrats omgivande 30-kilometerszon. Utan- för denna zon bor omkring 250 personer i denna åldersgrupp.
SOU 1972: 56
_ + _ + lihgråns ——————— Lönsgröne —————— Kommungröm __ järnväg
Lund "ög
Figur 2: 11 Antal personer över 65 år i olika delar av Sorsele kommun- block år 1969. (Rutomas storlek motsvarar 25 kvadratkilometer)
Könsfördelning
Könsfördelningen i olika kommunblocks- grupper år 1965 framgår av tabell 2—:1. Största kvinnounderskottet fanns i norra glesbygden, medan Stockholm, Göteborg och Malmö hade ett kvinnoöverskott.
Tabell 2: 1 Könsfördelning 1965.
Antal kvinnor per 1 000 män
Stockholm 1 071 Göteborg och Malmö 1 023 Större städer 1 009 Södra mellanbygden 95 8 Norra tätbygden 985 Norra glesbygden 923 Hela riket ] 002
Källa: FoB 1965.
SOU 1972: 56
Andelen män och kvinnor varierar i olika åldersklasser. Kvinnorna blir fler än männen först i åldrarna över 55 år, då kvinnoandelen snabbt ökar. Detta kan sägas gälla generellt för riket och speciellt för norra glesbygden.
En detaljstudie har gjorts för de delar av norra glesbygden som liggeri Västerbottens län. Könsfördelningen har undersökts för befolkningen inom och utanför tätorter år 1965 (enligt SCB:s definitioner). Här erhålles en mer differentierad bild av könsproportio- nerna. Av figur 2:12 framgår att variatio- nerna följer både ålder och bebyggelsetyp. 1 de undersökta tätorterna är kvinnorna i majoritet i åldrarna mellan 15—40 år och över 60 år.
Motsvarande fördelning för hela riket återfinns i tätorter med upp till 2 000
107
Antal kvinnor per 1000 män 1400 T A T O R T E R 1200 1000- , 0— 1 300 . *7' 9 .3 o 3 8 I":
600
Antal kvinnor per 1000 mån 1400
1200—
1000
800 *
; 3 år 500 g = Figur 2:12 Antal kvinnor per 1 000 män i olika åldersklasser inom de områden av norra glesbygden som ligger i Västerbottens län 1965.
invånare. Som en jämförelse visas i figur 2:13 könsfördelningen för hela riket dels i samt- liga tätorter och dels utanför tätorterna. Utanför tätorterna är kvinnorna i minoritet i alla åldersklasser med en kraftig minskningi åldrarna 20—24 år. Detta förhållande gäller såväl för de undersökta områdena i norra glesbygden som] för hela landet.
F ödelseöverrka tt
En av anledningarna till befolkningsminsk- ningen i norra glesbygden är att födelseöver- skottet1 krymper och ibland t.o.m. blir negativt. Utvecklingen illustreras i tabell 2:2 för åren 1966—1970. De delar av norra glesbygden som ligger inom BD, AC och Z län särredovisas.
Det framgår av tabellen att födelseöverskot- tet har avtagit påtagligt i norra glesbygden och bytts i ett underskott. Minskningstakten varierar inom området. I glesbygdsområdet som helhet är minskningen snabbare än för hela riket, vilket bl. a. förklaras av den ogynnsamma äldersfördelningen. Under pe- rioden 1966—1970 reducerades födelseöver-
108
Antol kvinnor per 1000mön 1400
UTANFÖR TATORTER 1200
1000
800 7 . = :, |) år I | 600 0 = '1'3 Antal kvinnor perIOOO män 1600
SAMTLIGA IÄTORTER
Figur 2: 13 Antal kvinnor per 1 000 män i olika åldersklasser i hela riket 1965. Källa: FoB 1965
Tabell 2: 2 Födelseöverskott i norra glesbyg- den 1966—1970.
Födelseöverskott per 1 00) av medelfolkmängden
1966 1967 1968 1969 1970
Norragles- bygden 3,6 2,7 0,9 —0,5 ——0,1 däravi BD 8,6 7,9 6,2 4,4 4,9 AC 3,8 3,5 1,8 —0,3 —0,3 Z 0,8 —l,l —2,4 —3,1 —3,7 övriga län—0,1 —1,2 —3,3 —4,2 —3,2 Helariket 5,7 5,2 3,9 3,0 3,7
Källa: SOS, Befolkningsförändringar 196”, 1968, 1969,1970 SM, Be 1967212.
1Med födelseöverskott menas den befdknings—
förändring som erhålls om hänsyn endas tas till antalet födda och döda under en tilsperiod (redovisas vanligen i promille av medelfolk- mängden).
SOU 1972: 56
(JN
+ +2 AX A+B />(BD 0 *, RIKSGENOMSNITT X /x Ac _] %%: X / —2 **XEILDX lv Xl _ 1905 —66 —67 —68 —59 —7 Är Figur 2:14 Skillnader i antalet levande
födda barn mellan riket och några utvalda, län 1965—1970. Avvikelser från riksgenom- snittet per år i procentenheter. Källa: 0 Erson, Geografiska institutionen, Umeå universitet.
skottet för norra glesbygden med 3,7 promil- leenheter medan motsvarande tal för riket var 2,0 promilleenheter. Endast de delar av Norrbottens län som ingår i norra glesbygden uppvisar ett positivt födelseöverskott från år 1969. Dessa områden har även under hela femårsperioden ett födelseöverskott som överstiger rikets. Den fortgående minsk- ningen är emellertid betydligt snabbare än för landet i sin helhet.
Ett annat sätt att beskriva befolknings- strukturens förändringar i olika områden är att studera antalet levande födda barn — nativiteten. Skillnaderna i nativitet mellan re- gionerna, som visas i figur 2:14, beror främst på kvinnornas åldersfördelning. I samtliga län i figuren utom i Stockholms län är nati- viteten sjunkande i förhållande till riksge— nomsnittet.
2.3 Inrikes och utrikes flyttningar Under treårsperioden 1967—1969 var den inrikes nettoinflyttningen till de tre storstä- derna nära 50 000 människor. Regiongrup—
SOU 1972: 56
pen större städer registrerade en flyttnings- vinst på ungefär 14 000 personer under samma period. Kartläggningarna av flytt- ningsströmmarnas omfattning och riktning visar att en betydande inflyttning även sker till flera av de orter för vilka en nettoutflytt- ning kan konstateras. Av figur 2:15 framgår att norra glesbygden förlorade ca 10 000 personer under år 1969 till övriga riket. Bruttoutflyttningen var dock i, det närmaste dubbelt så stor. Den största flyttningsström- men går mellan norra glesbygden och norra tätbygden, vilket till en del kan förklaras av att områdena gränsar till varandra. De flesta flyttningarna är relativt korta. Omkring 4 000 flyttade till de tre storstäderna samti— digt som ca 1800 flyttade från dessa till norra glesbygden. Den omfattande bruttoin— flyttningen till norra glesbygden kan göra det motiverat att tala om en flyttningscirkel för glesbygden.1
Utflyttningen från norra glesbygden går ofta etappvis. I en undersökning i anslutning 1111 1960 års folkräkning2 hävdas att en successiv nettoutflyttning går från perifera områden mot allt större tätorter. I ett enkelt exempel visas detta förhållande. Det är hämtat från urvalsområdet Östersund — norska gränsen och innefattar omflyttningar— na mellan kommunerna Åre, Undersåker, Mörsil och Östersund under perioden 1950—— 1960.
Åre —> Undersåker + Mörsil —> östersund —10 —18 —50
Exemplet ovan visar hur den mest perife- ra kommunen, Åre, har en nettoförlust på 10 personer i flyttningsutbyte med Unders- åker som i sin tur har nettoavtappning
1Det bör i detta sammanhang påpekas att de registrerade flyttningarna, dvs. de som sker över en administrativ gräns, blir förhållandevis längre i Norrland än i södra Sverige. Den oregistrerade flyttningen inom norrlandsförsamlingarna kom- mer inte med. Flyttningar över motsvarande sträckor i Syd- och Mellansverige sker ofta över administrativa gränser och registreras följaktligen.
2 Arne Jacobsson. Omflyttningen i
Sverige 1950—1960, Lund 1969
NORRA GLESBYGDENS FLYTTNINGSBILD 1969.
lnflyttare Utflyttore
NORRA GLESBYGDEN
_NORRA TAT BYGDEN SÖDRA MELLANBYGDEN
STÖRRE STADER
GÖT E BORG OCH MALMÖ
STOCKHOLM
UILANDEI
Figur 2:15 Norra glesbygdens flyttningsbild 1969. Högra figurhalvan visar utflyttningen (20 187 personer) från norra glesbygden fördelad på övriga kommunblocksgrupper. Den vänstra halvan visar inflyttningen (10 715 personer) till norra glesbygden.
Källa: Befolkningsförändringar 1969
(— 18) gentemot den närmre östersund belägna Mörsils kommun Osv. Åre och Undersåker har också direkta flytt- ningsförluster gentemot Östersund. Enkel- riktningen i nettoflyttningarna är således mycket påtaglig.
Inflyttningen till norra glesbygden från ut- landet består till största delen av skandinaver och då främst finska medborgare. Drygt 10 % av den totala inflyttningen till norra glesbygden motsvarades år 1969 av från utlandet inflyt- tade. Utflyttningen till utlandet från områ- det var samma är endast 0,2 % av den totala utflyttningen. Som en jämförelse kan näm- nas att norra glesbygdens andel av den totala utflyttningen från landet fortfarande mot- svarar 0,2 % medan inflyttningsandelen en- dast är 1,8 %.
3 Företagssektorn och den offentliga sektorn
Ett välkänt drag i den nuvarande näringslivs- utvecklingen är att kapitalintensiteten inom jordbruket och industrin ökar snabbt, samti- digt som antalet sysselsatta i dessa sektorer minskar. Ett annat framträdande drag i nä— ringsutvecklingen är servicesektorns snabba tillväxt. l föreliggande avsnitt ges en kortfat- tad översikt över den hittillsvarande regiona- la utvecklingen. För varje näringsgren disku— teras därvid med utgångspunkt från prognos 2 i länsplanering 1967, vissa regionala utvär- deringar av 1970 års långtidsutredning. Ut- värderingama, som presenteras i form av räkneexempel, förutsätter en i förhållande till 1960-talets senare del oförändrad regio- nal— och näringspolitik. Det statistiska under- lagets art medför i allmänhet att kalkylerna måste ges en schematisk karaktär.
I figur 3 :] ges en översiktlig bild av näringslivsstrukturen i olika grupper av kom- munblock för åren 1965 och 1975. Industrin uppvisar i fråga om andelen förvärvsarbetan— de, de lägsta värdena i Stockholm och norra glesbygden, dvs. i de tätast respektive glesast befolkade delarna av landet. Byggnadsverk- samheten har jämförelsevis stor betydelse i Norrland. Servicesektorn svarar för inte mindre än 65 % av den totala sysselsätt- ningen i Stockholm medan motsvarande andel i norra glesbygden endast är 37 %.
I det följande behandlas i huvudsak utvecklingen inom norra glesbygden. Statisti- ken medger vanligtvis inte någon särredovis- ning för näringslivsutvecklingen inom fjärr- bygden. I appendix B visas emellertid nä- ringslivsstrukturen för några utvalda orter inom fjärrbygden. Det framgår bl. a. att industrisysselsättningen i dessa orter är 1969 var obetydlig. I Sorsele var de industrisyssel- satta 26 personer enligt industristatistiken. Orten är en av de största inom fjärrbygden och hade totalt omkring 300 personer syssel- satta i företag med fler än 5 anställda. För Gäddede med sammanlagt 142 sysselsatta i företag av denna storlekl saknades helt industriföretag.
Betydande arbetskraftsresurser har under årens lopp överförts från jord- och skogsbruk till andra näringar. I hela landet minskade sysselsättningen inom dessa näringar med närmare 100 000 personer under perioden 1960 till 1965. Det senare året uppgick andelen förvärvsarbetande inom sektorerna till i genomsnitt 12 %. Av figur 3:2 framgår att andelen förvärvsarbetande inorn jord- och skogsbruken är speciellt hög inom norra glesbygden. För större delen av området gäller att år 1965 mer än 18 % av de förvärvsarbetande var sysselsatta inom dessa sektorer. Av landets jordbruksenheter var år 1966 närmare 12 % större än 30 ha. I övre Norrland (Västerbottens och Norrbottens län) uppgick motsvarande andel till endast 1 %. Detta är en huvudorsak till den stora reduktionen av det norrländska jordbruket, eftersom nedläggningarna i första hand drab- bar de mindre brukningsenheterna. För fjärrbygden kan konstateras att de areella näringarna har en mycket hög andel i de delar som ligger i Tornedalen och Jämtland. Som exempel kan nämnas Frostvikens för— samling med en jordbrukarandel på nära 40 % år 1965 .
Enligt 1967 års riksdagsbeslut avser jord- brukspolitiken att främja en fortsatt snabb rationalisering samtidigt som en viss sam- hällsekonomiskt motiverad minskning av produktionen sker i första hand för att undvika överproduktion. Statens medverkan i rationaliseringsarbetet syftar till att bygga upp effektiva jordbruksföretag utan begräns- ning till någon särskild företagsform. Det stöd som lämnas sker därför huvudsakligeni form av statliga kreditgarantier för lån.
Rationaliseringsstödet har varit föremål för en översyn med syfte att möjliggöra att investeringsstöd övergångsvis skall kunna lämnas till mjölkproduktion även vid jord- bruk med begränsade utvecklingsmöjligheter.
1 Källa: Företagsregistret 1969 En granskning av företag med 2—5 anställda år 1966 visar att det fanns ytterligare 32 industri- sysselsatta i Sorsele och 22 i Gäddede.
_. SÖDRA STORRE STADER
GÖTEBORG
STOCKHOLM 0. MALMÖ BYGDEN
% / % % % % % %
”% % % % % %
/
% % % % % % %
W
imm— W
1905 175 19
ME LLAN—
Nog RA TAT- BYG DE N
NORRA GLES— BYGDEN
W w—
JORDBRUK . SKOGSBRUK ._ MM
NW
Figur 3: 1 Olika näringsgrenars andel av sysselsättningen i skilda kommunblocksgrupper och riket 1965 och 1975.
Källa: Regional utveckling och planering. SOU 1971116
1967 års riksdagsbeslut innebär att en betydande jordbruksproduktion även i fort- sättningen skall upprätthållas i norra Sverige. Med hänsyn härtill utgår särskilt stöd till landsdelens jordbruk dels i form av rationali- seringsstöd dels i form av prisstöd. Det särskilda rationaliseringsstödet utgår såsom ett komplement till det rationaliseringsstöd, som kan erhållas i hela landet. Syftet med särskild rationalisering (SR) är att nå en fullständig uppbyggnad av bärkraftiga bruk- ningsenheter. Vid särskild rationalisering ut- går ett förhöjt bidrag till investeringar i bl. a. ekonomibyggnader, dikning, jordbruksvägar. I vissa fall utgår bidrag även till investeringar i maskiner och djur m. m.
1 avvaktan på resultaten av den fortsatta uppbyggnaden av fullt rationella jordbruk utgår enligt beslut av 1971 års riksdag visst investeringsstöd även till jordbruk med be- gränsade utvecklingsmöjligheter i norra Sve- rige. 1971 års riksdag beslutade vidare om en förstärkning av det tidigare prisstödet.
För skogsbruket är grundprincipen att statligt stöd endast skall ges 4till sådana
områden där förbättrade ekonomiska förut- sättningar är nödvändiga för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Förutom indirekt stöd via skogsvårdsstyrelserna ger staten bidrag för att täcka kostnaderi samband med skogsför- bättringar och vägbyggnader på skogar i enskild ägo. Vidare finns ett särskilt anslag för åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland. Skogsbruket tillförs också statliga medel via arbetsmarknadspolitiken.
Den fram tida utvecklingen
I norra glesbygden beräknas enligt prognos 2 i länsplanering 1967 minskningen av antalet förvärvsarbetande inom jord— och skogsbruk uppgå till ca 27 000 personer — dvs. mer än 50 % — under åren 1965—1980 eller närmare 15 % av den totala sysselsättningen 1965. Även om minskningstakten inte är anmärk- ningsvärt stor jämfört med övriga region- grupper får således nedläggningen förhållan- devis stora konsekvenser för den totala
SOU 1972: 56
_ 6-9 _ 9—12 -12-15 _15—111 _ >IB
7100
7000
6900
6800
6700
7600
7500
7400
7300
7200
6600 . _
6500
6400
6300
6200
x.
Q.
KARESUANDO
MUODOSLOMPOLO
KIRUNA VITTANGI
JUNOSUANDO PAJALA GÄLLIVARE
HAKKAS KOR PILOMBOLf
JOKKMOKK VUOLLE RIM
ÖVERTORN OVERKALIX
H KÅBDALIS
QS, ARJEPLOG HAPARAND. KALIx SESKARÖ
AIVSBYN TARNA ARVIDSJAUR SORSELE GLOMMERTRASK _ DIKANAS MALÅ JORN STORUMAN NORSJO BASTUTRASK VILHELMINA LYCKSELE GÄDDEDE
DOROTEA VINDELN ROI
ASELE
0 100km 1_.I__L_I_J
HOTING FREDRIKA jgoo VANNAS STRÖMSUND SOLBERG FOLLINGE JUNSELE NORDMALING BJORNA
AMSELE BREDBYN RE JARPEN
HAMMARSTgAND NORDINGRAVALLEN
SVENSTAVIK BRA'CKE LIDEN FUN'ASDALEN ANGE FRÄNSTA HEDE
RAMSJO' __ stG BERGSJO KÅRBÖLE BJURAKER IDRE Los
SARNA HAMRA
EDSBYN ALVDALEN TR ANSTRAND ORSA LIMA RATTVIK OCKELBO SYSSLEMCK MALUNG LEKSAND
VANSBRO
öSTERFARNEBO TORSBY KVRKHEDEN
ÅRJÄNG
STRÖMSTAD BENGTSFORS GULLSPANG
FÄRGELANDA
VALDEMARSVIK KISA
ÅSEDA HÖGSBY MÖNSTERÅS BORGHOLM
L .. Tfåäeåb MORBYLÅNGA KYRKHULT ERINGSBODA
TORHAMN
: (5 . 547 . 7—10 .10—12 .12714 . >IA
7100
7000
6900
6800
6700
6600
6500
6400
6300
6200
;, x ,. / 76 * 00 + ”f*n.? ***rm KARESUANDO ) I, 7 MUODOSLOMPOLO xt KIRUNA vITTANGI 0 750 , * JUNOSUANDO ( PAJALA * GALLIVARE ,'( HAKKAS KORPILOMBOLO K 7400 7 )( M K . #7 10” OK OVERTORNEÅ V R . :x ”OLLE IM OVERKALIX +”r H KÅBDALIS ' GS, ARJEPLOG HAPARANDA 7300 KALIx SESKARO AIVSBYN TARNA ARVIDSJAUR SORSELE GLOMMERTRASK DIKANAS MALÅ JÖRN STORUMAN 7200 NORSJÖ” BASTUTRASK VILHELMINA LYCKSELE GADDEDE DOROTEA VINDELN ROBERTSFORS ÄSELE HOTING FREDRIKA 1800 VANNAS STRÖMSUND SOLBERG FoLLINGE JUNSELE NORDMALING BJÖRNA AMSELE BREDBYN RE JARPEN HAMMARSTRAND NORDINGRÅVALLEN SVENSTAVIK BRÄCKE LIDEN ll FUNÄSDALEN ANGE FRÄNSTA HEDE RAMSJÖ _. SVEG BERGSJO KÅRBÖLE BJURÅKER IDRE LOS SÄRNA HAMRA EDSBYN ÄLVDALEN TRANSTRAND ORSA L'MA RATTVIK OCKELBO SVSSLEBÅCK MALUNG LEKSAND * VANSBRO ÖSTERFÄRNEBO TORSBY KYRKHEDEN xi * ÅRJÄNG ' oo STRÖMSTAD BENGTSFORS GULLSFÅNG 7 ' FARGELANDA a , VALDEMARSVIK ? KISA ÅSEDA HÖGSBY MONSTERÅS BORGHOLM LE SEB .. TlåcsåD MORBYLÅNGA KYRKHULT ERINGSBODA T TORHAMN IDOL". 1300 1400 1500 1600 1700
sysselsättningen. Med 1970 års långtidsutred- nings kalkyler för utvecklingen under de närmaste decennierna som utgångspunkt kan antalet sysselsatta inom jord- och skogsbru- ket i hela riket beräknas till endast 100 000 personer år 1990. Av tabell 321 framgår att inemot en halv miljon personer var sysselsat- ta inom sektorn år 1960. I tabellen redovisas utvecklingen under åren 1960—1980 enligt länsplanering 1967 för de sex regiongrupper- na.
I det följande presenteras ett försök att bedöma utvecklingen för de enskilda kom- munblocken i norra glesbygden då hänsyn tas såväl till långtidsutredningens som läns- planeringens bedömningar över utveckling- en.l
Enligt dessa beräkningar, som utförts inom ERU:s kansli, skulle sysselsättningen inom jord- och skogsbruket komma att minska med närmare 8 800 personer i norra glesbygden under första hälften av 70—ta1et, vilket kan jämföras med en beräknad total sysselsättningsminskning på 17 700 personer för alla näringsgrenar i norra glesbygden. Den framtida utvecklingen av antalet syssel- satta inom de areella näringarna kommer främst att bestämmas av hur många personer som genom flyttning eller pensionering upp- hör som brukare. Med den starka avflytt- ningen har följt en lägre nyrekrytering av arbetskraft vilket återspeglasi en relativt hög medianålder. Som ett exempel kan nämnas att jordbrukarnas medianålder enligt lant- brukets företagsregister var drygt 53 år för
Tabell 2.3:1 Sysselsättningen inom jord- och skogsbruket 1960—1980
1960 1965 1980
Stockholm 11 954 9 495 3 811 Göteborg och Malmö 25 975 21 131 10 082 Större städer 138 882 113 387 48 073 Södra mellan- bygden 154 222 122 4261 53 406 Norra tätbygden 50 104 38 998 19 102 Norra glesbygden 64 937 49 180 21 865 Hela riket 446 074 354 617 156 338
Källor: FR 1960, FoB 1965 samt Länsplanering 1967 prognos 2, SOU 1967:27
8—SOU 1972: 56
riket som helhet år 1969. Detta år var 58 % av totala antalet brukare över 50 år. En stark avgång av äldre brukare är inte trolig, då dessa skulle ha svårt att finna en ny utkomst inom andra näringar. Minskningen av antalet brukare kommer istället att ske huvudsakli- gen genom utebliven nyrekrytering, då tidi- gare brukare på grund av hög ålder slutar sin verksamhet.
I tabell 3:2 fördelas norra glesbygdens kommunblock på olika utvecklingsklasser enligt ERU:s kalkyl. En rangordning har skett efter kommunblockens förväntade ut- veckling i absoluta tal. Det måste betonas att tabellen visar absoluta förändringar, vilket innebär att kommunblock med få sysselsatta inom jord- och skogsbruk som regel hamnar i en förhållandevis gynnsam utvecklingsklass, även om den procentuella nedgången är stor. Problemen med att finna alternativsysselsätt- ning för jordbruksbefolkningen torde dock vara små i dessa kommunblock. De fyra utvecklingsklasserna är grupperade efter den beräknade sysselsättningsförändringen från 1970 till 1975. De 10 första kommun- blocken — utvecklingsklass 1 — med median- värdet minus 138 sysselsatta uppvisar den minst negativa sysselsättningsutvecklingen. De 10 sista kommunblocken — utvecklings— klass 4 — med medianvärdet minus 317 uppvisar den mest negativa utvecklingen.
lI jordbrukskalkylen liksom i de kalkyler som presenteras för övriga näringsgrenar utom indu- strin beräknas kommunblockens andelar av den totala sysselsättningen inom respektive näringar för åren 1965 och 1980. Uppgifterna hämtas från länsplanering 1967. Andelsförskjutningarna för de olika kommunblocken antas utvecklas i samma takt under hela lS-årsperioden. Det betyder att en tredjedel av andelsförskjutningen är uppfylld 1970 och två tredjedelar 1975. Med detta antagande som utgångspunkt beräknas i det följande kommunblockens andelar för åren 1970 och 1975. Andelarna appliceras på den totala sysselsättningen inom näringen 1970 och 1975 enligt långtidsutredningens prognoser, varvid en med långtidsutredningen konsistent kalkyl över sysselsättningsförändringen under S-årsperioden erhålles för de enskilda kommunblocken i norra glesbygden.
113
Tabell 3:2 Kalkyl över sysselsättningsutvecklingen inom jord- och skogsbruk m.m. 1970—1975 i norra glesbygdens kommunblock (absoluta tal).
Utvecklings- Utvecklings— Utvecklings— Utvecklings- klass 1 klass 2 klass 3 klass 4 Arjeplog Kalix Arvidsjaur Berg Haparanda Malung Bräcke Bergsjö Jokkmokk Nordmaling Finnskoga-Dalby Kyrkheden Järpen Orsa Gällivare Lycksele Kiruna Ovanåker Hammarstrand Pajala Ockelbo Strömstad Norsjö Sveg Sorsele Yansbro Robertsfors Torsby Storuman Alvdalen Strömsund Vännäs Yilhelmina Qverkalix Vindeln Årjäng Alvsbyn Övertorneå Ånge Åsele (Gullspång) (Borgholm) Medianvärde Medianvärde Medianvärde Medianvärde — 138 — 167 —214 —317
Hela norra glesbygden — 8 800 sysselsatta
3.2 Byggnadsverksamhet
Byggiadssektorn har i huvudsak en regional och lokal avsättningsmarknad, vilket innebär att en mycket liten del av dess produktion av- sätts på den nationella eller internationella marknaden. Det innebär samtidigt att sek- torns regionala utveckling nära samman- hänger med urbaniseringsprocessen som hel- het. Av sektorns sysselsättningstillväxt på drygt 35 000 personer gick sålunda 21 000 till de tre storstadsområdena under 60-talets första hälft.
Under samma period reducerades antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten i norra glesbygden med omkring 5 700 perso- ner eller 18 %. Samtidigt ökade sysselsätt- ningen inom byggnadssektorn i landet som helhet med 12 %. Trots nedgången i norra glesbygden under 60-ta1ets första hälft svara- de byggnadssektom år 1965 som framgår av figur 3:3 för en större andel där — mer än 14 % — av den totala sysselsättningen än i andra delar av landet. En orsak till glesbyg— dens höga andel är det starka inslaget av kraftverks- och vägbyggande. En stor del av den arbetskraft som sysselsätts med bered- skapsarbeten torde tillhöra byggnadssektorn.
Förhållandena i fjärrbygden kan exempli- fieras med uppgifterna för Vuollerims för- samling, som har präglats av omfattande kraftverksbyggen. År 1965 arbetade närmare
'-114
500 av totalt 1 200 yrkesverksamma perso- ner inom byggnadsverksamheten. I Särna församling var motsvarande relation 100 av 650.
Den framtida utvecklingen
Enligt långtidsutredningen är en fortsatt tillväxt av produktionen inom byggnadssek- torn att vänta under den närmaste femårspe- rioden. Ökningen beräknas dock bli svagare än för perioden 1966—1970, vilket främst förklaras av den förutsatta nedgången av bostadsinvesteringama. En regional bearbet- ning av dessa data indikerar att de byggnads- sysselsattas andel av totala antalet sysselsatta i norra glesbygden kommer att år 1975 vara knappt 12 % jämfört med 8 %i Stockholms- området och 9 % för riket som helhet.
Sammanlagt beräknas sysselsättningen inom byggnadssektorn minska med 4200 personer i norra glesbygden under första hälften av 70-talet. Som framgår av tabell 3:3 beräknas minskningen bli särskilt stori den nordligaste delen av norra glesbygden. De 10 första kommunblocken — utvecklings- klass 1 — med medianvärdet minus 17 sysselsatta uppvisar den mest gynnsamma utvecklingen medan. de 10 sista — utveck- lingsklass 4 -— med medianvärdet minus 174 uppvisar den minst gynnsamma. '
SOU 1972: 56
Tabell 3: 3 Kalkyl över sysselsättningsutvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksam- het 1970—1975 i norra glesbygdens kommunblock (absoluta tal).
Utvecklings- Utvecklings— Utvecklings— Utvecklings- klass 1 klass 2 klass 3 klass 4 Bergsjö Bräcke Arjeplog Arvidsjaur Kyrkheden Hammarstrand Berg Gällivare Nordm aling Lycksele Finnskoga-Dalby Jokkmokk Ockelbo Malung Haparanda Järpen Orsa Norsjö Sveg Kalix Ovanåker Sorsele Vilhelmina Kiruna Robertsfors Strömsund Vännäs Pajala Ström stad Vindeln _ . sele Storum an Vansbro nge Alvdalen Iorsby Alvsbyn Årjäng Overtorneå Overkalix (Gullspång) (Borgholm)
Med ianvärde Medianvärde Medianvärde Medianvärde — 17 — 53 — llO — 174 Hela norra glesbygden — 4 200 sysselsatta
3 .3 Industri
År 1969 sysselsattes drygt 26 000 personer inom industrin i norra glesbygden.l Enligt 1965 års folkräkning utgjorde de industrisys- selsatta ca 20 % av den totala sysselsättning- en i norra glesbygden, medan motsvarande tal för hela riket var 34 %. Av figur 3:4 framgår att industrisysselsättningen i större delen av södra och mellersta Sverige översti- ger 34 %. Viktiga undantag är Stockholm och Malmö med kringliggande bygder. Norra glesbygdens industriandel ligger i allmänhet under 17 %. Höga andelar återfinns emeller- tid i de delar av Kiruna, Gällivare och Norsjö kommunblock, som domineras av gruvverk- samhet.
Enligt 1970 års långtidsutredning beräk- nas industrisysselsättningen i landet minska med drygt 50 000 personer mellan åren 1970 och 1975. Sverige följer därmed utvecklingen i de mest industrialiserade länderna. För Sveriges del kan man säga att nedgången inleddes under andra hälften av 60—talet. Industrisysselsättningen har framför allt minskat i storstäderna och i övriga större städer, medan den i norra glesbygden istort sett är oförändrad.
Beträffande branschstrukturen gäller att metall- och verkstadsindustrin svarar för omkring hälften av landets industrisysselsätt- ning. I Norrland och då speciellt i glesbygden
SOU 1972: 56
är andelen betydligt lägre. l tabell 3:4 ges en översiktlig bild av branschstrukturen i olika delar av landet. Det framgår att de råvarube- tonade näringarna är relativt starkast repre- senterade i norra glesbygden, medan föräd- lingsindustriema är svagare företrädda.
I appendix B presenteras uppgifter för hela industrin över antalet arbetsställen, antal anställda samt lön per arbetare. Antalet arbetsställen och antalet anställda inom industrin i norra glesbygden uppgår till 660 respektive drygt 26 000. Detta innebär att varje arbetsställe i genomsnitt sysselsätter ca 40 personer, vilket är drygt 20 personer färre än vad som gäller för företag i landet som helhet. Endast 5 % av arbetsställena i norra glesbygden har ett salutillverkningsvärde som överstiger 10 miljoner kronor mot 8% i landet för övrigt. De regionala skillnadernai storleken på arbetsställena uttryckta i salu- tillverkningsvärde redovisas i tabell 3 :5.
Industrins sysselsättningsandel i fjärrbyg- den kan exemplifieras mot förhållandenai Frostvikens församling där är 1965 knappt 8% var sysselsatta inom industrin och i Karesuando där motsvarande siffra var knappt 10 %.
] Uppgifterna är hämtade från industristatistiken som endast omfattar företag med fem eller fler anställda. En omläggning av statistiken har skett, vilket medfört att en del serviceverksamheter har utgått från redovisningarna. Jämförelser bakåt i tiden försvåras därför.
115
Tabell 3:4 Industribranschernas andelar av industrisysselsättningen i olika regiongrupper 1969 Branscher Stockholm Göteborg Större Södra Norra Norra Hela riket och städer mellan tät- gles- Malmö bygden bygden bygden
Gruvindustri 0,2 0,4 0,5 1,7 2,5 24,2 1,6 Metall- o. verkstads-
industri 58,0 51,8 49,4 48,3 39,3 24,6 49,3 Jord- o. stenindustri 3,7 3,6 4,6 5,7 3,5 3,3 4,5 Träindustri 1,2 1,9 6,2 16,3 14,4 26,0 8,8 Massa- o. pappersindustri 1,3 3,1 7,6 7,2 17,2 7.0 6,6 Grafisk industri 14,5 6,8 3,9 2,1 3,7 1,1 5,1 Livsmedelsindustri 8,4 8,6 7,7 5,5 8,5 4,0 7,2 Dryckesvaru- o. tobaks-
industri 1,8 1,6 0,6 0,9 1,9 0,7 1,0 Textil- o. sömnads-
industri 1,5 10,1 11,3 6,6 2,2 4,9 7,9 Läder-, hår- 0. gummi-
varuindustri 1,8 5,4 3,9 3,4 3,4 2,1 3,6 Kemisk o. kem. tekn.
industri 7,6 6,8 4,3 2,2 3,2 2,1 4,4 Samtliga branscher 100,0 100,0 10050 100,0 100,0 100,0 100,0 Totala antalet
industrisysselsatta 114 013 124 529 336 030 246 062 48 662 25 160 894 465
Källa: lndustristatistiken 1969
Av appendix B framgår att årslönen 1969 i norra glesbygdens industriföretag i genom- snitt uppgick till 20 000 kronor, vilket ligger i nivå med riksgenomsnittet. Glesbygdens genomsnittliga lönenivå påverkas emellertid kraftigt av de höga lönerna inom gruvindu- strin och massa- och pappersindustrin. För exempelvis jord- och stenindustrin, livsme- delsindustrin och textilindustrin ligger norra glesbygdens värden 10-20 % under riks- genomsnittet. För glesbygdens industri gäller
Tabell 3: 5 Arbetsställena inom industrin
procentuellt fördelade på storleksgrupper 1967 Salutillverkningsvärde (1 milj. 1—10 milj. >10 milj. kr kr kr Stockholm 54 37 9 Göteborg och Malmö 50 40 10 Södra mellan- bygden 52 40 9 Norra tätbygden 54 38 8 Norra glesbygden 58 36 5 Hela riket 53 39 8
116
att produktiviteten, mätt som förädlings- värde per sysselsatt, är något lägre än riksgenomsnittet om man undantar gruvin- dustrin.
Den fram tida utvecklingen
Långtidsutredningen räknar i sin bedömning med att sysselsättningen inom industrin kommer att minska med en procent per år under första hälften av 70-talet.1 1 tabell 3:6 visas en på långtidsutredningen baserad be- räkning av industrins utveckling i norra glesbygden. Vid oförändrad utvecklingstakt
1 De beräkningar över industrins utveckling som .orts inom ERU:s kansli baserar sig på långtids- utredningens bedömningar. De omfattar två steg. 1 det första steget beaktas branschernas utveck- ling för landet som helhet. Det andra steget tar hänsyn till att branscherna tillväxer eller avtari olika takt i skilda kommunblock. Det första steget baseras på de bedömningar av industribran- schernas utveckling 1970—1975 som utförts av Industriens utredningsinstitut (IUI), medan det andra steget har erhållits genom att anta att förändringarna av kommunblockens andelar av rikets totala sysselsättning för en viss bransch är desamma för kalkylperioden som för åren 1962—1968.
SOU 1972: 56
7100
7000
6900
6800
6700
6600 __
6500
6400
6300
6200
7600
7500
74 00
7300
7200
& + _.x
. D
s_-
1.
ut.
re+_+
s..
t.. (.
x.
KARESUANDO
MUODOSLOM POLO
KIRUNA VITTANGI JUNOSUANDO PAJALA GÄLLIVARE
HAK KAS KORPILOMBOLO
JOKKMOKK VUOLLERIM
ÖVERTORNEÅ ÖVERKALIX KÄBDALIS
r—o
(.
>=.
ARJEPLOG HAPARANDA K_ALIX SESKARÖ A_LVSBYN TARNA ARVIDSJAUR SORSELE , GLOMMERTRASK DIKANÅS MALÅ JÖRN erRuMAN NORSJO BASTUTRÄSK VILHELMINA GÄDDEDE DOROTEA VINDELN ROBERTSFORS
ÅSELE
LYCKSELE
IBOO
IOOkm
ägs—ig
1200 1300 1400 1500 1600 1700
HQTING FREDRIKA VANNAS
STRÖMSUND SOLBERG FÖLLINGE JUNSELE NORDMALING BJÖRNA
AMSELE BREDBYN RE JÄRPEN
HAMMARsrgAND NORDINGRAVALLEN
SVENSTAVIK BRÄCKE LIDEN FUNÄSDALEN ÅNGE FRÄNSTA HEDE
RAMSJÖ __ SVEG sERGSJo KÄRBÖLE BJURÄKER IDRE LOS
sARNA HAMRA
EDSBYN ÄLVDALEN IRANSYRAND ORSA UMA RÄJI'VIK OCKELBO SVSSLEBÅCK MALUNG LEKSAND
VANSBRO
ÖSTERFÄRNEBO ronssv KYRKHEDEN
ÅRJÄNG
STRÖMSTAD BENGTSFORS GULLSPÅNG
EARGELANDA
VALDEMARSVIK KISA
Ä5__EDA HÖGSBY MONSTERÄS
BORGHOLM
#fååEåeD MöRavLÅNGA KYRKHULT ERINGSBODA
TORHAMN
Tabell 3:6 Kalkyl över sysselsättningsutvecklingen inom industrin 1970—1975 i norra glesbygdens kommunblock (absoluta tal).
Utvecklings— Utvecklings— Utvecklings- Utvecklings- klass 1 klass 2 klass 3 klass 4 Kalix Bräcke Arjeplog Arvidsjaur Kiru na Hammarstrand Berg Bergsjö Lycksele Jokkmokk Finnskoga-Dalby Gällivare Nordm aling Paj ala Haparanda Ockelbo Norsjö Strömstad Järpen Orsa Storum an Sveg Kyrkheden Ovanåker Torsby Vilhelm ina Malung Robertsfors Vansbro Vindeln Sorsele Vännäs rjäng Åsele S_trömsund __ ge Älvsbyn Overtorneå Overkalix Alvdalen (Gullspång) (Borgholm) Medianvärde Medianvärde Medianvärde Medianvärde +127 +31 '— 15 —162
Hela norra glesbygden + 800 sysselsatta
kommer enligt kalkylen industrisysselsätt- ningen under första hälften av 70-talet att öka med 800 personer inom ifrågavarande kommunblock. Medianvärdet i de första 10 kommunblocken — utvecklingsklass 1 - är plus 127 sysselsatta och i de sista 10 — utvecklingsklass 4 — minus 162. De intensi- fierade regionalpolitiska insatserna torde medföra att sysselsättningen kommer att öka mer än vad beräkningarna, som bygger på oförändrad politik, anger. Ett exempel på en sådan åtgärd är det sysselsättningsstöd som utgår till företagi det 5. k. inre stödområdet.
3 .4 Servicesektorn
Servicesektorn intar en strategisk plats i glesbygdspolitiken. Glesbygdsutredningen re- dovisar därför i särskilda betänkanden en relativt ingående kartläggning av den samhäl- leliga och kommersiella serw'cen i gles- bygden. I föreliggande avsnitt ges endast en översiktlig framställning.
Servicenäringarna beräknas enligt 1970 års långtidsutredning år 1975 sysselsätta omkring 53 % av arbetskraften mätt i ande- len arbetstimmar, vilket kan jämföras med 49% år 1970, 41 % år 1960 och 36% år 1950. Olika utvecklingsalternativ fram till år 1990 tyder på att servicesektorns andel kommer att öka till mellan 65 och 70 % av
SOU 1972: 56
arbetskraften. Hittills har en mycket stor del av servicesektorns tillväxt skett i storstäder- na.
För norra glesbygden gäller att omkring 13 % av de förvärvsarbetande inom företag med minst 5 anställda sysselsattes inom handel.l Motsvarande rikssiffra var dubbelt så stor. Av folkräkningen framgår att skogs- länen år 1965 hade omkring 17 % av varuhandelns sysselsatta, vilket kan jämföras med att man hade knappt 23 % av befolk- ningen.
Utvecklingen inom norra glesbygdens va- ruhandel hänger bl.a. samman med den stora sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruket som medfört minskat ser- viceunderlag. Om inga speciella åtgärder sätts in är det sålunda troligt att utglesningen av glesbygdens detaljhandelsnät kommer att fortsätta.
Den omfattande nedläggningen inom de- taljhandeln kan åskådliggöras med resultat från glesbygdsforskningen och från gles- bygdsutredningens arbete. En undersökning av utvecklingen av antalet livsmedelsbutikeri Jämtlands län från 1950 till 1963 visar att nedläggningarna till största delen har drabbat livsmedelsbutiker som ligger utanför tätor- ter. Inom denna grupp lades 39 % av butikerna ned under perioden. 1 en motsva-
l Källa: SCB:s företagsregister 1969.
117
rande undersökningi Gävleborgs län för åren 1963—1970 framkom att 38 % av glesbygds- butikerna hade lagts ned.
Förhållandena i fjärrbygden exemplifieras med att det i Sorsele kommunblock år 1969 fanns 20 livsmedelsförsäljande enheter medi genomsnitt 2 anställda. Sju år tidigare fanns 75 % fler enheter.
Sam färdsel
Den geografiska fördelningen av investering- ar inom transportsektorn påverkar i hög grad den regionala utvecklingen. 1963 års trafik- politik, som syftar till kostnadstäckning för samtliga trafikgrenar, innehåller även en målsättning om tillfredsställande transport- försörjning inom landets olika delar. Stats- makterna har även på olika sätt sökt utjämna de regionala differenser som finns och som skulle accentueras om ej en viss regionalpoli- tisk styrning äger rum.
Samfärdselns andel av den totala syssel- sättningen i landet var så väl är 1960 som 1965 drygt 7 %. För skogslänens del minska- de sysselsättningen under denna period med 3 500 personer till 56 000. År 1965 utgjorde samfärdseln 8 % av den totala sysselsättning- en i skogslänen. Samma år var 9 % av de förvärvsarbetande i norra glesbygden sys- selsatta inom samfärdsel, motsvarande 17 000 personer. Antalet sysselsatta hade då min- skat med drygt 1 000 personer från år 1960.
Den successiva utbyggnaden av transport- apparaten har bl. a. inriktats på att tillgodose de stora trafikbehov som är knutna till tätorterna. För perioden 1970—1974 kan som exempel nämnas att anslagen till byg- gande av trafikleder i och omkring städer och samhällen planeras att öka snabbare än anslagen för byggande av vägar på landsbyg- den. Över 30 % av de statliga investerings- kostnaderna väntas falla på Stockholms— och Göteborgsregionerna. I skogslänen väntas andelen uppgå till drygt 20 %, vilket innebär en minskning med 7 % jämfört med före- gående fyraårsperiod.
Den år 1971 beslutade regionala trafikpla- neringen skall omfatta hela landet och ske i
118
samarbete mellan kommunikationsdeparte- mentet och länsstyrelserna. Därigenom bör ett framtida instrument kunna erhållas för en lämplig awägning av investeringar i ett transportsystem mellan olika regioner.
Offentliga tjänster
Stockholm och vissa orter i Norrland med militärförband uppvisade, såsom framgår av figur 315, år 1965 stora andelar sysselsatta inom offentliga tjänster — mer än 34 %. Norra glesbygden med knappt 13 % ligger under riksgenomsnittets 22 %. Mellan 1960 och 1965 ökade sysselsättningen i hela landet inom sektorn offentliga tjänster med 115 000 personer eller 22 %. Som enjämfö- relse kan nämnas att den totala sysselsätt- ningen inom samtliga näringsgrenar under samma period ökade med 135 000 personer. Den offentliga sektorns expansion och ökan- de sysselsättningsandel innebär att den har fått ökad betydelse som styrande faktor i den regionala utvecklingen. Lokaliserings- förändringar inom en rad offentliga verksam- hetsområden har inte enbart stora sysselsätt- ningseffekter. De påverkar också indirekt företagens och hushållens lokaliseringsval, eftersom de bidrar till att skapa nödvändig infrastruktur för företagen och ett mer varierat utbud av icke prissatta varor för hushållen.
Av intresse är att en viss regional utjäm- ning i sysselsättningen synes ha ägt rum. Medan folkminskningen i skogslänen mellan 1960 och 1965 uppgick till nära 30000 personer ökade antalet sysselsatta inom de offentliga tjänsterna med över 22000. 1 norra glesbygden ökade sysselsättningen med 3 500 personer trots en folkminskning på 19 000. Utvecklingen sammanfattas i tabell 3:7.
Den fram tida utvecklingen
För servicesektorn som helhet har på samma sätt som i avsnitt 3.1 och 3.2 utarbetats en
SOU 1972: 56
,..1 I 'x + vx , * 7600 , x ”% "-* + +_*—x KARESUANDO I :| (” ,X ? MUODOSLOMPOLO )( xi _ Il—I7 ; KIRUNA VITTANGI _ OO / _ '7 22 75 ; JUNOSUANDO " 22-23 & PAJALA *, GALLIvARE -28—34 . ', HAKKAS KORPILOMBOLO _ >” 7400 *)! M . *, JOKK DKK OVERTORNEÄ LLERI . ; . WO M OVERKALIX , x TJ X_ H KÅBDALIS + x 651 ARJEPLOG HARARANDA 7300 J RALIx SESKARO ,. ALvssYN i TARNA ARVIDSJAUR / .,- SORSELE _ ,, . ,/ GLOMMERTRASK D *— DIKANAS MALÅ JÖRN STORUMAN 7200 NORSJÖ ,, BASTUTRASK VILHELMINA LYCKSELE GADDEDE DOROTEA VINDELN ROBERISFORS ÅSELE 7100 ** ' HQTING FREDRIKA _ 1300 VANNAS STRÖMSUND SOLBERG FOLLINGE JUNSELE NORDMALING BJÖRNA AMSELE BREDBVN 7000 RE JÄRPEN HAMMARsrgAND NORDINGRAVALLEN SVENSTAVIK BRÄCKE LIDEN () FUNÄSDALEN ÅNGE FRANsTA HEDE 6900 RAMSJÖ ,_ SVEG__ BERGSJO KÅRBOLE BJURÄKER IDRE LOS sA'RNA HAMRA 6800 EDSBYN A'LVDALEN TRANsTRAND ORSA L'MÅ RATTVIK OCKELBO SYSSLEBÅCK MALUNG LEKSAND 6700 i, VANSBRO OSTERFARNERO TORSBY KYRKHEDEN 6600 _ x. * ÅRJÄNG * ' % STRÖMSTAD BENGTSFORS 6500 o GUILSRÅNG / ' FÄRGELANDA ( g ;! VALDEMARSVIK 6400 KISA a,, AS,,EDA HÖGSBY 6300 MONSTERAS BORGHOLM LE EB .. "335,30 MORBYLÅNGA KYRKHULT ERINGSBODA T 6200 TORHAMN 0 IOOkrn I 1200 1300 1400 1500 1600 1700
Befolkning 1965 Sysselsatta 1965
Sysselsättningsförändring
riksandel, % riksandel, % 1960—1965 Absolut förändring,
Stockholm 17,2 24,8 + 25 270 Göteborg och Malmö 13,4 14,0 + 15 750 Större städer 32,4 30,2 + 38 330 Södramellanbygden 22,8 18,1 + 22 210 Norra tätbygden 7,8 8,7 + 9 880 Norra glesbygden 6,3 4,2 + 3 420 Hela riket 100,0 100,0 + 114 860 Totala antalet 7 765 980 523 370
Källa: FoB 1965
Tabell 3:8 Kalkyl över sysselsättningsutvecklingen inom servicenäringarna 1970—1975 i norra glesbygdens kommunblock (absoluta tal).
Utvecklings- Utvecklings- Utvecklings— Utvecklings-
klass 1 klass 2 klass 3 klass 4
Berg Arjeplog Arvidsjaur Gällivare Bräcke Finnskoga-Dalby Bergsjö ] okkmokk Hammarstrand Kiruna Haparanda Järpen Orsa Kyrkheden Kalix Malung Ovanåker Lycksele Norsjö Pajala Robertsfors Nordmaling Sveg Storuman Strömstad Ockelbo Torsby Vilhelmina Vansbro Sorsele Årjäng Vännäs
__ nge Strömsund Åsele Alvsbyn Alvdalen Vindeln Övertorneå Overkalix
(Borgholm) (Gullspång)
Medianvärde Medianvärde Medianvärde Medianvärde 43 2 — 184 — 257
— — 1 Hela norra glesbygden — 5 500 sysselsatta
kalkyl över utvecklingen för kommun- blocken i norra glesbygden. Dessa beräkning- ar sammanfattas i tabell 3:8. Medianen för de 10 kommunblocken som har den minsta sysselsättningsminskningen — utvecklings- klass 1 — är minus 43 sysselsatta. För de 10 kommunblocken med den högsta sysselsätt- ningsminskningen — utvecklingsklass 4 — är medianvärdet minus 257.
För hela servicesektorn beräknas syssel- sättningen minska med 5 500 personer i norra glesbygden. Särskilt stor väntas minsk- ningen bli i kommunblocken i Norrbottens och Västerbottens län.
SOU 1972: 56
119
4 Den framtida befolkningsutvecklingen i glesbygden
4.1 Den kalkylerade befolknings- och näringsutvecklingen
Befolkningsprognoser sammanfattar många gånger på ett bra sätt utvecklingen inom en kommun eller ett län. I den regionalpolitiska debatten brukar ofta starkt negativa befolk- ningsprognoser tas som intäkt för att områ- det ifråga i flera avseenden går en problem- fylld framtid till mötes. Det måste dock betonas att enkla befolkningstal inte visar flera för samhällsutvecklingen väsentliga för- hållanden. Två orter med ungefär samma folkmängd eller likvärdig befolkningsutveck- ling kan ha helt olika näringslivsstruktur och därmed olika inkomster, serviceutbud och möjligheter för framtida expansion.
Vid beräkningar av befolkningsutveckling- en i en region måste hänsyn tas till såväl den förväntade näringslivsutvecklingen i regionen som till'utvecklingen för övriga faktorer som påverkar hushållens levnadsvillkor i regionen. I det följande presenteras några alternativa befolkningsprognoser som samtidigt speglar de metodproblem som uppstår vid prognos- arbete.
Enligt länsstyrelsens bedömningar i läns- planering 1967 av innebörden av rådande utvecklingstendenser ifråga om kommun- blockens framtida befolkning, sysselsätt- ningsutveckling rn. ni. kommer befolkningen i glesbygden att minska kraftigt. I tabell 4:1 sammanfattas den faktiska befolkningsut- vecklingen för norra glesbygden fram till år 1972. Uppgifterna för åren 1975 och 1980 utgörs av prognos 2 i länsplanering 1967.
Befolkningen i norra glesbygden uppgick år 1960 till 512 000 personer. År 1970 hade
befolkningen sjunkit till 444 000 eller med 11 %. Enligt prognos 2 kommer befolknings- minskningarna att accelerera. Avfolkningen i norra glesbygden beräknades vid prognostill- fället 1967 uppgå till 77 000 personer under 70-talets första hälft. Norra glesbygdens befolkningsutveckling jämförs i figur 4:1 med övriga regiongruppers. Andelsförskjut- ningarna mellan regionerna är som synes förhållandevis små under den aktuella 20-års— perioden 1960—1980.
Enligt den skiss till ortsklassificering som har redovisats i den tidigare omnämnda departementspromemorian från inrikesde- partementet (Ds I-n l971:7) har Strömstad, Torsby, Ånge, Sveg, Vilhelmina, Haparanda och Arvidsjaur klassats som servicebasorter, vilket betyder att de har god service eller med hänsyn till avstånden har ett speciellt strategiskt läge för serviceförsörjningen. En- ligt prognos 2 kommer folkmängden i dessa kommunblock att minska mellan 25 och 45 % under perioden 1965—1980. Detta antyder ett behov av regionalpolitiska insat- ser inom kommunblocken för att en accepta- bel servicenivå skall kunna upprätthållas. Vid en jämförelse mellan den faktiska utveckling- en under åren 1965—1970 och länsplane- ringens beräkningar för samma period fram- går emellertid att för samtliga ovanstående servicebasorter utom Ånge har utvecklingen varit gynnsammare än vad prognos 2 anger. Den faktiska befolkningsminskningen i Vil- helmina kommunblock uppgick exempelvis till 1 000 personer, medan prognosen angav en minskning på 3 200 personer. Lågkon- junkturåret 1971 har även karaktäriserats av relativt små befolkningsförskjutningar mel- lan glesbygd och landets expansiva delar.
Genomgående kan sägas att för de flesta kommunblocken i norra glesbygden har den
Tabell 4: ] Totalbefolkningens utveckling i norra glesbygden.
År 1960 1965 1970 1971 1972 1975 1980 prognos prognos Totalbefolkning 512 000 472 000 444 000 436 000 433 000 378 000 337 000
Källa: Länsplanering 1967, SOU 1969:27 och SOS befolkningsstatistik
120 SOU 1972: 56
faktiska utvecklingen visat en mindre befolk- ningsminskning under senare delen av 60-ta- let än vad prognos 2 indikerar. Speciellt gäller detta Storuman, Vilhelmina och Vän- näs. För hela norra glesbygden gäller att den faktiska befolkningsminskningen varit 23 000 personer färre än den i prognosen framräknade. Till en del torde avvikelsen från prognosen förklaras av de intensifierade regionalpolitiska stödåtgärdema. Konjunk- turutvecklingen torde även ha medfört en avmattning i inflyttningstakten till de större tätorterna.
En sammanfattning av de näringslivs- kalkyler som presenteras i avsnitt 3 ger vid handen att den totala sysselsättningen i norra glesbygden beräknas minska med 17 700 förvärvsarbetande under åren 1970—1975. Till största delen beror minsk- ningen på jord- och skogsbrukets kraftiga tillbakagång (minus 8800 förvärvsarbetan- de). Den enda sektor som väntas öka
sysselsättningen är industrin (plus 800 för- värvsarbetande). Det bör betonas att kalky- lerna förutsätter oförändrad politik. De bygger bl.a. på utvecklingen under 60-talet och den då förda regionalpolitiken. I vissa fall kan utvecklingsförutsättningarna genom beslut om betydande lokaliseringar ha för- ändrats på ett sätt som inte kunnat förutses i kalkylerna, vilket kan innebära att enskilda kommunblock kommer att tillhöra en annan utvecklingsklass. Som exempel kan här näm— nas att det för närvarande övervägs inom försvarsdepartementet att förlägga ett mili- tärt fredsförband till Arvidsjaur. Avfolkningen från norra glesbygden ten- derar sålunda att fortsätta. Om den minska- de sysselsättningen omräknas i befolknings- tal kan, som framgår av tabell 4:2, den kalkylerade befolkningsminskningen från norra glesbygden uppskattas till 50 000 per- soner under första hälften av 70-talet. Detta skulle i sådana fall innebära en mindre
Miljoner
Invånare
9 ' Stockholm
”_ Göteborg och Malmö
Större städer
5 . Södra mellanbygden Norra tätbygden Norra glesbygden
I j 1960 1970 1980
Figur 4:1 Befolkningsutvecklingen i olika regiongrupper 1960—1980.
Källa: Prognos 2 i Länsplanering 1967, SOU 1969:27
SOU 1972: 56
121
Tabell 4: 2 Kalkyl över befolkningsutvecklingen 1970—1975 i norra glesbygdens kommun- block (procentuell förändring).
Utvecklings— Utvecklings- Utvecklings— Utvecklings- klass 1 klass 2 klass 3 klass 4
Berg Gällivare Arjeplog Arvidsjaur Bräcke Hammarstrand Bergsjö Finnskoga-Dalby Kiruna Kalix Haparanda Jokkm okk Lycksele Malung Järpen Kyrkheden Nordmaling Ockelbo Orsa Pajala Norsjö Sveg Ovanåker Sorsele Strömstad Vindeln Robertsfors Storuman Strömsund rige Torsby Vännäs Vansbro _ 'äng Vilhelm ina Overkalix Alvsbyn Alvdalen Åsele Övertorneå (Gullspång) (Borgholm) Medianvärde Medianvärde Medianvärde Medianvärde —8% ——10% —15% —22%
Hela norra glesbygden — 50 000 personer
negativ utveckling än vad prognos 2 i läns- planering 1967 räknar med. Som har påpe- kats ovan har befolkningsminskningen inor- ra glesbygden under senare delen av 60-talet och 70-ta1ets första år också varit något mindre än den som anges i prognosen.
I tabell 4:2 har kommunblocken inom norra glesbygden grupperats på kvartiler efter den kalkylerade procentuella befolk- ningsutvecklingen under första hälften av 70-talet. Mediankommunblocket bland de 10 första — utvecklingsklass l — uppvisar en befolkningsminskning på 8 %, ”medan mot- svarande värde för de sista 10 kommun- blocken — utvecklingsklass 4 — är minus 22 %.
I huvudsak överensstämmer rangordning- en med vad som anges i länsplaneringens prognos 2. Det främsta undantaget utgör Älvsbyn, som återfinns i den utvecklingsklass som har minst negativa befolkningsutveck- lingen. Enligt prognos 2 skulle detta kom- munblock ha tillhört den fjärde klassen. Bortsett från Arvidsjaur har alla kommun- block i utvecklingsklass 4 klassificerats som kommuncentra (ortsnivå 4 b) i den skiss till klassificeringssystem som presenteras av gruppen för regional utvecklingsplanering inom inrikesdepartementet.
122
4.2 Utvecklingen inom olika kommunblock
För att ge en uppfattning om storleksord- ningen på den tätortstillväxt som skulle erfordras i norra glesbygden för att balansera befolkningsavgången från områdets gles- bygdsdelar visas nedan ett räkneexempel där det antas att kommunblockens befolkning hålls konstant och hela omflyttningen sker inom kommunblocken från glest befolkade delar till tätorterna. Folkmängden utanför tätorterna antas minska i samma takt som under 60-talet.
l tabell 4: 3 visas hur mycket tätortsbe- folkningen inom norra glesbygdens kom- munblock måste öka för att befolkningen i kommunblocket som helhet skall vara kon- stant.
Totalt för hela norra glesbygden kommer enligt dessa beräkningar befolkningen utan- för tätorterna att under 1970-talets första hälft minska med närmare 31 000 personer, vilket motsvarar 13 % av tätortsbefolkningen iområdet år 1970.
Det är emellertid inte säkert att utflytt- ningen från glesbygden kommer att ske i samma takt som under 60-talet, bl. a. med tanke på att åldersstrukturen förändras. I de delar av kommunerna som ligger utanför centralorterna har enligt glesbygdsforsk- ningen den andel, av befolkningen som är 65 år och äldre ökat markant, samtidigt som
SOU 1972: 56
Tabell 4:3 Nödvändig ökning av tätortsbefolkningen för att kommunblockens befolkning skall vara konstant i norra glesbygden under 1970-talets första hälft1 (procentuell ökning)
Strömstad 17 Bräcke 27 Åsele 31 jäng 31 Strömsund 16 Alvsbyn 13 Torsby 28 Järpen 27 Arvidsjaur 16 Finnskogs-Dalby 49 Berg 45 Arjeplog 21 Kyrkheden 34 Sveg 17 Jokkmokk 13 Vansbro 11 Nordmaling 22 Kalix 7 Malung 5 Vindeln 23 Overkalix 25 O_rsa 9 Vännäs 14 Haparanda 10 Alvdalen 9 Robertsfors 24 Overtorneå 13 Ockelbo 10 Norsjö 19 Pajala 29 Ovanåker 8 Lycksele 9 Gällivare 5 Bergsjö 18 Storuman 17 Kiruna 2 nge 14 Sorsele 37 (Borgholm) 27 Hammarstrand 34 Vilhelmina 25 (Gullspång) 20 antalet barn i skolåldern har sjunkit.2 För— skjutningen av åldersstrukturen inom kom- munerna kan tyda på att åtminstone takten i vissa delar av glesbygdens avfolkning kan komma att dämpas något. En eventuell förstärkning av t. ex. den öppna och rörliga åldringsvården utanför centralorterna kan komma att bidra till en sådan utveckling. Det bör dock påpekas att i de delar av kommunerna där andelen åldringar stigit, t_orde avfolkningstakten på sikt komma att öka till dess en eventuell balans uppstår i åldersstrukturen. 1 I FoB avses med tätort hussamlingar med minst 200 inv. och med mindre än 200 meter mellan huskropparna. 2 Det är vanligt att andelen personer över 65 år har ökat med 5 procentenheter under 60-talet i de kommundelar som ligger utanför centralorterna medan motsvarande ökning är 3 enheter för centralorterna i undersökningsområdet och 2 för landet som helhet. SOU1972:56 123
5 Samhällskapitalet i glesbygden 5.1 Kapitalförluster i utflyttningsbygder
Teknisk utveckling, kapitalbildning och smakförändringar är exempel på orsaker till att gamla produktionsmetoder ständigt över- ges och ersätts med nya. Ofta innebär denna omvandling att relationerna mellan insat- serna av arbetskraft och realkapital i form av byggnader och maskiner ändras. Detta illust- reras för jordbrukssektorns del med att kapitalinsatsen per arbetstimme har ökat med 9,2 % per år under sextiotalets senare hälft, medan den i skogsbruket ökade med 15,5 % och inom varuhandeln med 7,6 % per år. För ekonomin som helhet gäller en ökningstakt på 5,7 %.1
Utvecklingen inom jordbrukssektorn intar som framgår av tidigare avsnitt, en framträ- dande roll i norra glesbygden. Att produk- tionsmetoderna inom jordbruket skiljer sig mellan olika delar av landet framgår bl. a. av att relationen mellan arbetskraft och åker- areal inte är densamma i alla landsdelar. Antalet sysselsatta per ha åker var för norra glesbygden 0,27 är 1966 eller mer än dubbelt så stor som för hela riket.2 Ökning- en av kapitalintensiteten sker parallellt med ett betydande övergivande av äldre kapital- föremål och uppodlad mark. För norra glesbygden beräknas den odlade markytan minska med 50% mellan åren 1970 och 1980.
Samhällsekonomiska och företagsekono- miska kalkyler kan leda till skilda bedöm- ningar beträffande såväl den önskvärda tak- ten i förändringen av kapitalutnyttjandet som vad gäller beslut om nedläggning av olika verksamheter. Inte sällan kan övergi- vandet av realkapital vara såväl företagseko- nomiskt som samhällsekonomiskt motiverat, även om dess fysiska förslitning vid nedlägg- ningstillfället är liten.
En balanserad regional utveckling förut- sätter att olika näringsgrenars utveckling anpassas till varandra. Riskerna för att samhällsekonomiska förluster skall uppstå vid en obalans i utvecklingen är betydande.
124
Med en relativt snäv definition kan en begränsning inom eller nedläggning av ett företag i en näringsgren i en region, medföra samhälleliga kapitalförluster i de delar av övriga näringsgrenar som därigenom får ett ofullständigt utnyttjande av realkapitalet. Föreliggande framställning baseras på en definition av detta slag vilket innebär att övergivandet av det först nedlagda företagets realkapital ej medför någon samhällelig kapi- talförlust. 1 samhällsekonomiska kalkyler skall dessa kapitalförluster, tillsammans med bl. a. enskilda människors välfärdsförluster, vägas mot de produktionstillskott på kort och lång sikt som kan uppstå, genom att friställda resurser i en region överförs och utnyttjas i andra. Det bör beaktas att en del av dessa resurser därvid åtgår för uppbygg- nad av samhällskapital i inflyttningsregio- nerna.3
Kapitalförlusterna i glesbygden torde i första hand gälla ett lågt kapacitetsutnyttjan- de av bostäder, vägar, skolor, ålderdomshem, vatten- och avloppsanläggningar osv. I det följande koncentreras framställningen till utnyttjandet av bostadskapitalet och av kommunernas realkapital i glesbygden.
1 Se 1970 års långtidsutredning (sou 1970:71).
2 Se 1970 års långtidsutredning och Kungl. Lant- bruksstyrelsens Medd. Ser A nr 6.
3 Den ovan angivna definitionen av samhälls- ekonomiska kapitalförluster, som är en av flera tänkbara, innebär att endast de som uppstår till följd av ojämn utveckling mellan olika sektorer beaktas. I dessa kapitalförluster inräknas således inte rationaliseringar inom enskilda företag. Defi- nitionen avviker något från de definitioner som tidigare har använts i de regionalpolitiska diskus— sionerna. 1 bilaga 11 till 1963 års lokaliseringsut- redning (SOU l963:62) utgår sålunda Per Holm från att den samhällsekonomiska kapitalförlusten är beroende av kapitalföremålens livslängd och åldersstruktur. Kort livslängd ger snabb omsätt- ning av realkapital och skapar förutsättningar för att omflyttningar av arbetskraft kan ske utan samhälleliga kapitalförluster. Skillnaden mellan Holms definition och den som utnyttjas i föreliggande rapport är att förlust enligt den senare inte enbart uppstår vid befolkningsom- flyttningar utan även vid regionala omflyttningar av produktion. Som ett exempel kan här nämnas att väg— och avloppssystem kan stå outnyttjade till följd av sådana industrinedläggelser som inte medför befolkningsom flyttningar.
SOU 1972: 56
Möjligheterna att få fram aggregerade mått på de kapitalförluster som uppstår till följd av glesbygdens befolkningsminskning är för närvarande små. I den följande framställ- ningen" ges därför en allmän översikt över glesbygdens samhällskapital samtidigt som en mer detaljerad beskrivning av förhållande- na i några utvalda kommunblock lämnas. Vansbro, Mora, Falun, Borlänge, Sorsele, Åsele och Skellefteå studeras sålunda mer ingående. Av dessa tillhör Falun och Bor- länge gruppen rtörre städer, Skellefteå och Mora norra tätbygden, medan Vansbro, Sor- sele och Åsele räknas till nårra glesbygden. Sorsele, med 4 000 invånare inom 3 mil från kommunblockscentrum, tillhör den del av norra glesbygden som ovan betecknats som fjärrbygd.
Det bör understrykas att de kalkyler som presenteras i följande delar av avsnitt 5 bygger på klart angivna begränsande antagan- den. Med hänsyn till kalkylernas schematiska karaktär bör detaljresultat tolkas med försik- tighet. Kalkylerna syftar i första hand till att antyda en möjlighet att belysa den viktiga aspekt på den regionala utvecklingen som de samhälleliga kapitalförlustema utgör.
5.2 Bostäder
Av landets 2,86 miljoner lägenheter är 1965 återfanns 5,6% i norra glesbygden, vilket exakt motsvarade dess befolkningsandel. Un- der 60-talet minskade bostadsproduktioneni norra glesbygden med 5 %, samtidigt som produktionen i norra tätbygden ökade med drygt 50% och i landet som helhet med knappt 50 %. Enligt den kalkyl över bostads- byggnadsbehovet som har utarbetats inom ERU:s kanslil för perioden 1968—1980 vän- tas norra glesbygdens andel av nyproduk- tionen minska från drygt 3 % under 60-talet till knappt 1 % år 1980.
Avgången av lägenheter har i kalkylen beräknats genom att den procentuella av- gången under perioden 1960—1965 förut- satts fortsätta. Om hänsyn hade kunnat tas till förändringar i omflyttningarna inom
SOU l972z56
glesbygdens kommunblock torde kalkylen ha givit ett högre värde.
För beräkningar av kapitalförlustens om- fattning i glesbygden krävs information om bostadsbeståndets fördelning på olika kvali- tets- och åldersgrupper. På grundval av uppgifter om utrustning har lägenheterna i Folk- och bostadsräkningen 1965 indelatsi sju kvalitetsgrupper.2 För norra glesbygden gäller att 55 % tillhör grupperna 1—2, 12 % gruppen 3 och 33 % grupperna 4—7. Motsva— rande värden för hela landet var 65 %, 10 % och 25 %. Som framgår av figur S:] är det främst andelen lägenheter i kvalitetsgrupper- na 4—7 som skiljer sig åt mellan norra glesbygden och övriga delar av landet. Av norra glesbygdens 95 000 lägenheter i dessa kvalitetsgrupper ingick år 1965 drygt 17 000 eller 13 % i kvalitetsgrupp 7, vilket kan jämföras med 6 % för riket som helhet.
Vid en beräkning av kapitalförluster inom bostadssektorn vid utflyttning från norra glesbygden, kan det vara lämpligt att välja kvalitetsgruppsindelningen som utgångs- punkt.
Med denna indelning kan de mest sane- ringsmogna lägenheterna — kvalitetsgrupp 7 — urskiljas ur bostadsstocken. Om utflytt- ningen antas ske från lägenheter som tillhör denna kvalitetsgrupp och om varje hushåll antas omfatta riksgenomsnittets 2,7 indivi- der skulle en utflyttning av 46 000 personer
lSe Regional utveckling och planering, SOU 1971:16. 2 Grupperingen omfattar följande utrustningsele- ment: vattenledning i lägenheten (va), avlopp (av), egen vattenklosett (wc), centralvärme (cv), eget bad- eller duschrum (bad), el- eller gasspis med ugn (sp) samt kylskåp (kyl). Innebörden av kvalitetsgrupperingen framgår av följande: 1) va+av+wc+cv+bad+sp+kyl 2) va+av—l'wc+cv+bad 3) va+av+wc+cv 4) va+av+wc 5) va+av+cv 6) va'l—av 7) saknar va och/eller av I saneringsutredningens betänkande (SOU 1971:64) betecknas lägenheter i kvalitetsgrupper- na 1—2 som moderna, i kvalitetsgrupp 3 som halvmoderna och i kvalitetsgrupperna 4—7 som omoderna lägenheter.
125
från norra glesbygden ha kunnat ske under-. perioden 1965—1970, utan att några sam- hälleliga kapitalförluster skulle ha inträffat inom bostadssektorn. Den verkliga befolk- ningsminskningen var 28 000 personer.
Av tabell 5:1 framgår att bostadsstandar- den mätt som antalet rum per invånare är lägre i norra glesbygden, jämfört med förhål- landena i riket som helhet. En utflyttning från glesbygden torde medföra att bostadsut- rymmet för den kvarvarande befolkningen närmar sig riksgenomsnittet. Även detta standardmått tyder således på att en bety- dande befolkningsminskning skulle kunna ske utan att något kapitalövergivande inom bostadssektom behöver äga rum.
Vid bedömning av resultaten av ovan- stående beräkningar av kapitalförlusterna måste beaktas att inte all flyttning sker från rivningsmogna fastigheter. Av saneringsut- redningens betänkande (SOU 1971 :64) fram- går att en relativt hög andel av de omoderna bostäderna i glesbygden bebos av äldre hus- håll.1 De har den relativt sett lägsta flytt- ningsbenägenheten. Det vore önskvärt att i
Tabell 5:1 Rum per invånare i utvalda kommunblock samt norra glesbygden och hela riket 1965.
Utvalda kommunblock rum senheter/ invånare Falun 1,30 Borlänge 1,25 Mora 1,20 Skellefteå 1,22 Vansbro 1,32 sele 1,21 Sorsele 1,12 Norra glesbygden 1,20 Hela riket 1,32
Källa: FoB 1965
kalkyler av ovanstående slag kunna-beakta den varierande flyttningsbenägenheten för olika åldersgrupper. Hänsyn bör också tas till att de långa avstånden i glesbygden medför att den inomkommunala omflyttningen till goda bostäder sker med större tröghet än i de större tätorterna.
l Hushåll med hushållsföreståndare över 65 år.
FALUN
llllllllllllllllll_
BORLÄNGE
Illlllllll-
MORA
Illllllllllllllllll_
SKELLEFTEÅ
I I I |
VANSBRO
:Im—
ÅSELE |
Illlllllllll—
SORSELE
Illllllllll_
NORRA GLESBYGDEN
L
Illlllllllll—
RIKET
r
Illllllll
IIIYI. IO 30
I
|. 0 40
T | |
50
lTl'l' 60 70 80
[:] KVALITETSGRUPP 1—2 [HIM] KVALITETSGRUPP 3 . KVALITETSGRUPP 4—7
Figur 5:1 Lägenhetsbeståndets relativa fördelning i utvalda kommunblock samt norra glesbygden och hela riket 1965. Källa: FoB 1965
126 SOU 1972: 56
Vid geografiska institutionen i Umeå har en metod utarbetats för beräkning av kapital- förlusterna vid snabb befolkningsminsk- ning.1 Med metodens hjälp bestäms hur snabbt befolkningsminskningen i ett kom- munblock kan tillåtas gå, utan att icke rivningsmogna bostäder kommer att stå oanvända. I beräkningarna förutsätts att inga nya lägenheter byggs efter 1970.2
De beräkningar som har utförts vid geografiska institutionen i Umeå, har kompletterats med uppgifter för övriga delar av norra glesbygden. I tabell 512 har kom— munblocken fördelats på utvecklingsklasser med avseende på behovet av nya lägenheter resp. den kapitalförlust mått som antalet övergivna lägenheter som kan väntas fram till 1975. För de 10 första kommunblocken — utvecklingsklass 1 — är medianvärdet ett utbyggnadsbehov på drygt 1 800 lägenheter, medan motsvarande värde för de 10 sista kommunblocken — utvecklingsklass 4 — är ett lägenhetsöverskott på 800 lägenheter. För hela norra glesbygden föreligger ett nybyggnadsbehov, enligt kalkylen, på 27 000 lägenheter under perioden 1970—1975 om utrymmesstandarden skall hålla jämna steg med rikets. Det totala övergivandet av icke rivningsmogna lägenhe- ter uppskattas samtidigt till drygt 10000 lägenheter för samma period.3
5.3 Kommunernas realkapital
Förutom eventuella kapitalförluster inom bostadssektorn måste även sådana som in- träffar inom andra samhällssektorer beaktas. Av stort intresse är i detta sammanhang de investeringar och den 'överskottskapacitet, som förändringar i invånarantal och lägen- hetsbestånd medför inom den kommunala sektorn. De kommunala investeringarna kan gälla vatten och avlopp, gator och vägar, parker och friluftsanläggningar, skolor, barn- stugor, ålderdomshem, samlingslokaler, idrottsanläggningar, m.m. Investeringarna
SOU 1972: 56
föranleds av skyldigheter som ålagts kom- munerna av riksdagen eller är uttryck för den enskilda kommunens ambitioner vad gäller serviceutbudet. I anslutning till under- sökningar av kommunernas långtidsplanering — KELP — har kommunerna bl. a. tillfrågats om sina totala byggnads- och anläggningsin- vesteringar, med speciellt angivande av de bostadsberoende investeringarna. I bilaga 6 till 1970 års långtidsutredning, Utvecklings- tendenser inom offentlig sektor (SOU 1971:13) har kommunala följdinvesteringar per bostadslägenhet beräknats till i genom-
! R Axelsson, kapitalförlust till följd av snabb be- folkningsminskning, Glesbygdsforskningen Rap- port 7, Stencil 1969.
2I beräkningarna jämförs det bostadsbehov som genereras av befolkningstalen enligt prognos 2 i länsplanering 1967 med det antal lägenheter i varje kommunblock som inte är rivningsmogna. Eventuella skillnader anger antingen kapitalför- luster i form av outnyttjade lägenheter eller behov av ytterligare lägenheter i kommunblocken.
Beräkningarna kräver uppgifter om
1. Lägenhetsstocken fördelad på byggnadsperiod
2. Den genomsnittliga amorteringstiden för varje byggnadsperiod (TS), vilken antas vara 50 år.
3. Den tidpunkt då lägenheterna inom varje byggnadsperiod i allmänhet renoveras (TR), vilken antas variera från 25 år för de äldsta till 35 år för de yngre årgångarna.
4. Dessa reinvesteringars halveringstid (TH), vilken antas variera från 20 år för de äldsta till 40 år för de yngre årgångarna.
5. Kapitalets förräntningskrav i procent (P).
. Antalet avgångna lägenheter antas vara en funk- tion av tiden (T), där funktionssambandet beskri- ver en annuitetskurva av fo_rmen
(1+1>)T— 1 = 1 _ (I) 7 (1+1>)Is —1.
7 anger den relativa andel av lägenhetsbeståndet som kvarstår vid undersökningsåret. På grund av reparationer och underhåll antas lägenhetsavgången efter viss tid (TR) övergå i en långsammare avgång så att annuitetskurvan vid tidpunkten TR övergår i en exponentialfunktion av följande form. T TR (2) 7 = A - f TE Vid tidpunkten TR är följaktligen (1) lika med (2). Konstanten A kan då beräknas genom (1 + P)TR— 1 Fms—_l TH anger efter hur lång tid 7 = %A A=1— 3I norra glesbygden var år 1970 den genom- snittliga byggnadskostnaden för en lägenhet, oavsett byggnadstyp, omkring 85 000 kr.
127
Tabell 5:2 Kalkyl över utbyggnadsbehovet (+) / kapitalförluster (—) av bostadslägenheter fram till år 1975 i norra glesbygdens kommunblock
Utvecklings- Utvecklings- Utvecklings— Utvecklings- klass 1 klass 2 klass 3 klass 4 Bergsjö Berg Arjeplog Arvidsjaur Bräcke Finnskoga-Dalby Järpen Gällivare Hammarstrand Kyrkheden Kalix Haparanda Kiruna Nordmaling Lycksele Jokkmokk Malung Ockelbo Norsjö Pajala Strömstad Orsa Ovanåker Storuman Strömsund Torsby Robertsfors Vilhelmina Sveg Vansbro Sorsele Älvsbyn Ånge Vännäs Vindeln överkalix Älvdalen Årjäng Åsele Övertorneå Medianvärde Medianvärde Medianvärde Medianvärde +1 800 +700 — 250 — 800
Hela norra glesbygden + 16 000 lägenheter
snitt omkring 20 000 kronor. I figur 5 :2 Skillnaderna i realkapital per invånare kan antyds de kommunala investeringarnas sam- band med bostadsbyggandet efter kommun- storlek under perioden 1969—1975. Även om det materialet inte är regionalt uppdelat så framgår det av storleksgrupperingama att omkring 40% av de kommunala investe- ringarna är bundna till bostadsbyggandet. I storstadsområdena är motsvarande värde om- kring 30 %. Av ovanstående torde framgå att en uppskattning av den samhälleliga kapital- förlusten ej kan ske utan att även det kommunala realkapitalet och investerings- kostnaderna är kända. Trots sin relativa betydelse är de kommunala tillgångarnas omfattning mycket ofullständigt kartlagda. Inom ERU:s ram pågår dock uppskattningar av sammansättning och åldersstruktur på det kommunala realkapitalet.
Undersökningen omfattar återanskaff- ningsvärdet år 1967 för brandförsäkrade tillgångar i form av fastigheter .och maskiner inom samtliga kommunala förvaltningsgrenar utom hälso- och sjukvård. Dessutom presen- teras kommunernas investeringsutgifter för anläggningstillgångar år 1969 i Falun, Bor- länge, Mora, Skellefteå, Vansbro, Åsele och Sorsele.
1 tabell 513 redovisas kommunernas real- kapital per invånare. Det framgår att gles- bygdskommunerna Vansbro, Mora och Sor- sele har låga värden i jämförelse med övriga kommuner som ingår i undersökningen.
128
tolkas på olika sätt. Bl. a. kan de bero på att befolkningsrika kommuner åläggs större kommunalt engagemang exempelvis i form av mer specialiserad utbildningsverksamhet. En annan tolkning är att kommunala investe- ringar oftast sker språngvis. Anläggningar
KOMMUNSJORLEK - 4 999 Inv.
llllllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII ||||llllllllllllllllllllll llIllll||||||||||||||||||||llll
lllllllllllllllllllllll
lll!
l02030405060708090
5000 ' 9999 Inv.
10000-19999 luv.
20000 - 49 999 Inv.
50 000 - Inv.
IooZ
UTAN SAMBAND MED BOSTADSBVGGANDEI
SAMBAND MED DOSTADSBYGGANDE'I
Figur 5:2 De kommunala investeringarnas samband med bostadsbyggandet efter kom- munstorlek 1969—1975. Investeringarna re— lativt fördelade dels på kommuner efter kommunstorlek, dels efter om de har redovi- sats med eller utan samband till bostadsbyg- gandet.
Källa: Utvecklingstendenser inom offentlig sektor Bilaga 6 till 1970 års långtidsutredning (SOU 1971:13).
SOU 1972: 56
Tabell 5:3 Realkapitaltillgångar per invåna— re 1967 för några utvalda kommunblock (kronor)
Realkapitaltillgångar per invånare (1 OOO-tals kr.)
Falun 8 000 Borlänge 6 100 Mora 2 800 Skellefteå 5 900 Vansbro 3 600 Åsele 6 500 Sorsele 4 800
byggs i allmänhet för att kunna användas under en relativt lång tid, vilket innebär att det är rationellt att i planeringen utgå från att anläggningarna skall ha överkapacitet under en viss tid. Särskilt för relativt snabbt växande kommuner torde sådana överinves- teringar ske. Detta kan vara fallet samtidigt som någon eller några av kommunernas sektorer ej byggs ut tillräckligt snabbt.
Även för kommuner i glesbygden kan realkapitalet per invånare förväntas vara relativt stort, eftersom de ofta har fått vidkännas befolkningsminskning samtidigt som livslängden på byggnader och anlägg- ningar är mycket lång. Det förefaller rimligt att- vänta sig att åldersstrukturen på realkapi- talet är äldre i glesbygden än i andra regioner. Något som dock inte stöds av det begränsade empiriska material som här pre- senteras.
Risken för framtida kapitalförluster är störst i de fall där kommunens realkapital är ungt samtidigt som befolkningsutvecklingen är negativ. Av materialet framgår att om- kring 50 % av realkapitalet i såväl Mora som Sorsele är yngre än 10 år. Motsvarande siffror för Borlänge och Skellefteå är 10—20 %. Detta kan tyda på att överkapaci- tet kan uppstå för åtminstone delar av det kommunala realkapitalet om rådande befolk- ningsutveckling fortgår.
Det kommunala realkapitalet kan även mätas med andra metoder. Detta är av betydelse eftersom ovan angivna värden bara gäller de delar av realkapitalet som är brandförsäkrade. En alternativ metod för realkapitaluppskattningar bygger på att in-
9—SOU1972: 56
vesteringama för varje år summeras, varefter avskrivning avdras. Inom ramen för gles- bygdsforskningen har med hjälp av denna metod de kommunala kapitaluppbyggna- derna under 60-talet beräknats. Som ett exempel kan nämnas att man med denna metod kan beräkna den andel av Sorsele kommuns kapitalstock som är yngre än 10 år till 5 150 kronor per person. I jämförelse med andra kommuner i Västerbotten har Sorsele haft relativt omfattande investerings- verksamhet under 60-talet.
Enligt båda de ovanstående beräkningarna är en stor andel av de kommunala tillgångar- na i Sorsele relativt ung. Eftersom Sorsele samtidigt har befolkningsminskning synes därmed risk föreligga för samhälleliga kapi- talförluster.
Av materialet i tabell 5 :4 från KELP 691 framgår att utgifterna för de kommunala byggnads- och anläggningstillgångarna i Sor- sele med sina 590 kronor per invånare är högre än genomsnittet för norra glesbygden som helhet, vilket är 500 kronor per invåna- re. Det är dock under riksgenomsnittets 710 kronor. Detta kan, tillsammans med de ovan nämnda uppgifterna om Sorseles relativt omfattande investeringsverksamhet under 1960-talet, tolkas så att dess investeringsnivå tidigare legat ovanligt högt i jämförelse med andra glesbygdskommuners och att den nu befinner sig på en mer normal nivå. En annan tolkning kan vara att de kommunala investeringarna har motiverats av att invånar- na flyttat inom kommunen, vilket dragit med sig stora anläggningskostnader under de senaste tio åren.
Fördelningen mellan de olika huvudtitlar- nas andelar av bruttoutgifterna varierar även starkt mellan de undersökta kommunerna. För Sorseles del är andelen för fastighetsför- valtning stor, medan den industriella verk- samheten är störst i bl. a. Mora. Det finns här anledning påpeka att det i viss utsträck- ning är en bokföringsteknisk fråga till vilken huvudtitel en utgift förs. En viktig synpunkt
1 För en närmare beskrivning av den kommunal- elåonomiska långtidsplaneringen (KELP) se SOU 1 71:13
Tabell 5: 4 Kommunernas bruttoutgifter per invånare för byggnads- och anläggningsarbeten 1969
Huvudtitel Falun Bor— Mora Skellef- Vans— Åsele Sor- Norra Hela länge teå bro sele gles- riket bygden
0—1 Central förvaltning, rätts- o samhälls- skydd samt folkbok- föring o beskatt- ningsväsen 3 32 12 5 0 23 0 20 5
2 Fastighetsförvalt- ning o bostads- försörjning 41 23 0 43 30 154 192 114 57
3—4 Stadsbyggnad, gatu- o parkförvaltning, Sport 0 friluftsliv Hamnar, kommunika- tioner o näringsliv 147 152 83 230 106 94 247 91 208 5 Industriell verk-
samhet 122 248 405 258 39 0 137 117 225 6 Undervisning o
annan verksamhet 120 269 274 71 323 243 12 138 133 7 Socialvård 0 social—
försäkring 195 341 58 54 3 161 0 29 51 8 Hälso- o sjukvård 0 0 0 0 0 0 0 1 30 Samtliga huvudtitlar 630 1 065 832 661 501 675 588 510 709
Källa: KELP 1969
i detta sammanhang är dock att befolknings- och yrkesstrukturen varierar kraftigt mellan kommunerna. En strävan i kalkyler av ovanstående slag bör vara att relatera de kommunala anläggningskostnaderna till den befolkningsgrupp som avses bli betjänad av servicen i fråga. I detta fall har det, på grund av det statistiska underlagets uppläggning, varit nödvändigt att ställa kostnaden i relation till hela kommunens totalabefolk— ning.
130 SOU 1972: 56
En av ERUs huvuduppgifter är f. n. att söka belysa hushållens levnadsvillkor i olika regio- ner och individernas preferenser, dvs. önske- mål, när det gäller olika miljöelement i bostadsorter. I appendix A läggs vissa prin- cipiella synpunkter på innebörden av begrep- pet levnadsvillkor. På grundval av den i appendixet förda diskussionen definieras här hushållens levnadsvillkor i en region som deras valmöjligheter mellan skilda konsum- tionsmönster i olika regioner. I den följande texten behandlas några av de mest väsentliga restriktionerna för hushållens konsumtion. Valmöjligheterna begränsas såväl av hushål- lens inkomst och förmögenhetssituation som av deras tidsåtgång för att nå utbud av prissatta och icke-prissatta varor och tjäns- ter. Svårigheterna att jämföra hushållens levnadsvillkor i olika regioner hänger nära samman med svårigheterna att över huvud- taget väga samman de olika komponenterna som ingår i levnadsvillkoren. Som besluts- underlag för olika samhällspolitiska ingri- panden såsom inkomstpolitik, socialpolitik och utbildningspolitik krävs en rad operatio- nella definitioner av levnadsvillkoren, för att en sammanvägning av komponenterna skall vara möjlig.
Som framgår av appendix A har kartlägg- ningar av levnadsvillkoren från olika aspek- ter under senare år genomförts. Något sche- matiskt kan dessa indelas i
]. Arbetsmarknadsundersökningar 2..Inkomstfördelningsundersökningar
3. Tidsbudgetstudier
4. Konsumtionsundersökningar
5. Studier av utbud av kvalificerad service.
För en närmare presentation av dessa undersökningar hänvisas till appendix A. I det följande sammanfattas en del av de resonemang som förs i detta appendix.
SOU 1972: 56
Ett mycket allvarligt problem i glesbygderna är de bristande sysselsättningsmöjligheterna. För vissa delar av glesbygden var den registrerade arbetslösheten i genomsnitt un- der 60-talet nära tio gånger så stor som i storstadsområdena. Vid den geografiska av- gränsningen av regionalpolitiska stödområ- den utgör hög arbetslöshet och låg förvärvs- intensitet naturliga urvalskriterier. En grund för detta är att tillgången till arbete bedöms vara ett av de viktigaste elementen i välfärden. Möjligheterna att erhålla arbete torde också i de allra flesta fall vara avgörande vid beslut om flyttning från en region.
Tre statistiska källor lämnar det huvud- sakliga materialet för belysning av arbetslös- het och förvärvsintensitet i den följande texten, nämligen arbetskraftsundersökning— arna, den av arbetsmarknadsstyrelsen insam- lade statistiken över de vid arbetsförmed- lingen registrerade arbetslösa samt förvärvs- intensiteten enligt folkräkningarna.
I arbetskraftsundersökningama (AKU) till- frågas 18 000 intervjupersoner om de varit arbetssökande under mätveckan. Intervjuper- sonerna behöver emellertid inte ha vidtagit någon åtgärd just under mätveckan för att få ett arbete. En sådan åtgärd får emellertid inte ligga längre tillbaka i tiden än sextio dagar närmast före sista dagen i mätveckan. AKU genomförs varje månad av statistiska centralbyrån. I urvalet ingår endast personer iåldrarna 14—75 år.
I appendix B redovisas arbetskraftsunder- sökningens resultat för årsgenomsnittet 1971. Den relativa arbetslösheten var enligt denna undersökning högst i Lycksele, Hapa- randa—Kalix och Kiruna—Gällivare A-regio- ner. Arbetslösheten mätt enligt arbetskrafts— undersökningarnas mått var i dessa regioner över 6 %. 1 södra och mellersta Sverige hade Norrtälje, Eskilstuna, Visby och Karlskrona med knappt 4 % arbetslöshet de högsta arbetslöshetstalen.
1 Avsnittet bygger på appendix A.
I arbetsförmedlingens statistik, som görs upp en dag i mitten av varje månad, räknas de som varit arbetslösa räkningsdagen och som har haft kontakt med arbetsförmed- lingen under den vecka som räkningsdagen infaller. Under perioden 1965—1970 upp- gick enligt denna statistik arbetslösheten till i medeltal 0,4 % av hela befolkningen. Natur- ligtvis varierar den på detta sätt registrerade arbetslösheten under året och med olika konjunkturförlopp. Som framgår av appen- dix B hade norra glesbygdens kommunblock en betydligt större arbetslöshet än den riks— genomsnittliga. Speciellt hög var den i vissa kommunblock i Norrbottens län t ex i Pajala (4,9 %), Överkalix (3,7 %) och Övertorneå (3,5 %). I Västerbottens län hade Åsele (2,5 %) och Vilhelmina (2,4 %) de högsta arbetslöshetstalen. 1 appendix B redovisas hur många procent av antalet personer över 55 år som var arbetslösa i de olika kommun- blocken. Det framgår inte oväntat att denna åldersgrupp hade högre arbetslöshet än vad som redovisas för den yngre arbetskraften. För hela riket uppgick arbetslösheten för personer över 55 år till 0,7 %. I norra glesbygden var denna arbetslöshet betydligt högre. Allra högst var den i glesbygdsblocken i Norrbottens län där den i ett flertal fall uppgick till 5 %. För den regionala politiken medför detta konsekvent då det för nämnda åldersgrupp bl. a. inte är lika lätt att uppnå inkomstökningar som kompenserar flytt- ningskostnader. För de flesta kommun- blocken i norra glesbygden gäller att andelen arbetslösa för den aktuella åldersgruppen är mellan två och tre gånger så stor som andelen för övriga åldersgrupper.
I folkräkningen 1965 räknas personer som arbetar under minst en halv normal arbetstid under en vecka i november som förvärvsarbetande. Även personer som vid tillfället hade semester, var sjuka, var på repetitionsövning eller var tillfälligt arbetslö- sa högst fyra månader, inräknas bland de förvärvsarbetande. Tabell 611 redovisar för- värvsintensiteten i olika regioner. Det fram- går att förvärvsintensiteten i norra gles- bygden till skillnad från alla andra kom-
munblocksgrupper minskat under 1960- talets första hälft och år 1965 var ungefär 10 procentenheter lägre än i storstäderna. De angivna siffrorna är lägre än de som redovisas av arbetskraftsundersökningarna. Olikheter- na i förvärvsintensiteterna beror till stor del på variationer i sysselsättningsgraden för gifta kvinnor men också på skillnader i befolkningens ålderssammansättning.
Som visas i figur 6: 1 är förvärvsintensite- ten i norra glesbygden i allmänhet 10—20 % lägre än riksgenomsnittet. Hänsyn har därvid tagits till befolkningens ålders- och könsför- delning. Förvärvsintensiteten är enligt dessa analyser lokalt högre än riksgenomsnittet endast i Örebro och Mälarregionerna samt i stora delar av västra och södra Sverige.
För att exemplifiera förhållandena ifia'rr- bygden kan nämnas att förvärvsintensiteter- na i Frostviken var 0,39 och i Sorsele 0,33 är 1965.
Samtidigt som arbetslöshet råder i en region kan det finnas lediga platser som är svåra att besätta. Yrkesdifferentieringen på arbetsmarknaden är av stor betydelse när åtgärder för att minska arbetslösheten skall sättas in. Av ERU's material framgår att många yrkeskategorier är hänvisade till ett fåtal orter därför att efterfrågan på vissa typer av arbetskraft är starkt regionalt koncentrerad. Därutöver tillkommer att det torde råda ett starkt samband mellan arbets- marknadens storlek och takten i uppkom- sten av lediga platser.
Tabell 6:I Förvärvsintensiteten 1960 och 1965. Fördelning på regiongrupper
Regiongrupper 1960 1965 Stockholm 0,48 0,48 Göteborg och Malmö 0,46 0,47 Större städer 0,43 0,44 Södra mellanbygden 0,41 0,45 Norra tätbygden 0,40 0,42 Norra glesbygden 0,39 0,37 Hela riket 0,43 0,44
Källor: FR 1960 och FoB 1965.
Anm. Förvärvsintensiteten avser kvoten mellan an- talet förvärvsarbetande och totalbefolkningen.
KARESUANDO MUODOSLOMPOIO KIRUNA VIrrANGI 7500 JUNOSUANDO PAJALA GÄLLIVARE HAKKAS KORPILOMBOLO 7400 JOKKMOKK ÖVERTORNEÅ vuouERm ÖVERKALIX KÅBDALlS ARJEPLOG HAPARANDA 7300 IgAux SESKARO A_Lvsam TARNA ARVIDSJAUR SORSELE ,, GLomAERrRAsK DIKANAS MALÅ JORN SIORUMAN 7200 NORSJÖ ,, BASTUTRASK VILHELMINA LYCKSELE GÄDDEDE DOROTEA VINDELN ROBERTSFORS ÅSELE 7100 norING FREDRIKA 1300 VANNAs S'I'ROMSUND SOLBERG FOLLINGE JUNSELE NORDMALING aJORNA AMSELE BREDBYN 7000 RE JÅRPEN HAMMARSI AND NORDINGR VALLEN SVENsrAVIR BRÄCKE LIDEN FUNÄSDALEN ÅNGE FRÄNSTA HEDE 6900 RAMSJÖ SVEG BERGSJÖ KÅRBÖLE BJURÅKER IDRE LOS SÄRNA HAMRA 6800 EDSBYN ÄLVDALEN rRANsrRANo ORsA L'MÅ errVIR OCKELBO SVSSLE'ÅCK MALUNG LEKSAND 6700 VANSIRO ÖSTERFÄRNEBO TORSBY xVRxNEoEN 6600— ÅRJÄNG STRÖMSTAD BENGTSFORS GULLSPÅNG 6500 ,, FARGELANDA S 00 VALDEMARSVIK I Mr IusA 6400 Ios I .. 05 A _EDA I-IOGSsV 6300 "0 M NS'I'ERÅS BORGHOLM 532—320 MÖRIYLÅNGA KYRKHULT ERINGsaooA 6200 N E_r YORHAMN Ios , o * o IOOIun 1200 1300 1400 1500 1600 1700
Figur 6.'1 Relativ förvärvsintensitet 1965. Kartan visar kvoten mellan faktisk och riks- genomsnittlig förvärvsintensitet. Vid mätningarna har hänsyn tagits till förvärvsintensiteten för befolkningen i åldrarna 15—64 är fördelad på kön och femårsklasser. Den på detta sätt beräknade riksgenomsnittliga förvärvsintensiteten = 100.
En stor del av den dolda arbetslösheten avser gifta kvinnor som bor i regioner med låg förvärvsintensitet. I dessa regioner kan inte alla hushållsmedlemmar som önskar erhålla förvärvsarbete få detta. För hela landet gällde att år 1965 var 67 % av samtliga personer i åldern 15—64 år förvärvs- arbetande. Som framgår av appendix B hade så gott som samtliga kommunblock i norra glesbygden förvärvsintensiteter som betyd- ligt understiger rikssiffran. För exempelvis Övertorneå och Överkalix kommunblock gäll- de att förvärvsintensitetema i åldrarna 15—64 år var ca 25 % under den riksgenom- snittliga. Vid given befolkning skulle ytterli- gare 23 000 personer behöva sysselsättas i norra glesbygden, om förvärvsintensiteten i dessa åldrar skulle komma i nivå med den, som råder i landet som helhet. Detta mot- svarade nästan en fördubbling av industri- sysselsättningen i norra glesbygden.
De stora potentiella arbetskraftsresurser- na består i huvudsak av kvinnor. Enligt arbetskraftsundersökningens årsmedeltal 1970 tillhörde 81 % av de vuxna männen gruppen som arbetade eller sökt arbete. För de gifta respektive ogifta kvinnorna var motsvarande tal 50 % och 55 %. Detta bety- der att sammanlagt 1,4 miljoner kvinnor i åldrarna 16—74 år inte ingick i arbetskraf— ten. Av dem var 260 000 gifta kvinnor utan barn under 7 år.
Den relativa arbetslösheten enligt arbets- kraftsundersökningarna under perioden augusti 1963 till maj 1971 framgår av figur 6:2.
Orsakerna till att många kvinnor ej förvärvsarbetar varierar regionalt. I samband med arbetskraftsundersökningen i februari 1968 tillfrågades personer som inte förvärvs- arbetade om orsaken till detta. Samtidigt tillfrågades de om de under vissa villkori framtiden skulle söka förvärvsarbete. Av svaren på de ställda frågorna framgick atti skogslänen var bristen på arbete ett vanligare skäl till att man ej arbetade än i övriga regioner. En fjärdedel av kvinnorna i skogs- länen som inte förvärvsarbetar är villiga att ta ett arbete omedelbart.l
1965 1966 1968 1970 1971 År
KVINNOR
-_.— gtarslodslön
19631964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 År
Figur 6:2 Relativa arbetslöshetstal för män och kvinnor i storstadslänen, skogslänen och riket augusti 1963—maj 1971. Utjämnade värden.
Källa: Arbetskraftens struktur och dimensioner, SOU 1971:43 samt arbetskraftsundersökningarna.
Den faktiska arbetsmarknadssituationen återspeglas också i undersökningar av hushål- lens attityder till olika regioner. Kommunal- forskningsgruppen2 har sålunda studerat at- tityder till hemorten i ett urval av svenska kommuner. Den klaraste tendensen i grup- pens material återfinns i svar som gäller tillgången till arbete i hemkommunen. Vid intervjutillfället år 1970 upplevde de inter- vjuade i storstäderna inte arbetsmarknads- situa'tionen som problematisk. I norra gles- bygden fanns däremot ett starkt missnöje över arbetsmarknadsförhållandena.
Möjligheterna att på kort sikt väsentligt höja förvärvsintensiteten i glesbygden är
1 Se arbetskraftens struktur och dimensioner, SOU 1971:43.
2 Claes Örtendahl: Regionstorlek och kommunal service, stencil, ERU 1972. Kommunalforsk- ningsgruppen består av ett antal statsvetare på de olika universiteten. Beteckningen avser ett ge- mensamt forskningsprojekt.
SOU 1972: 56
Tabell 6.'2 Procent av befolkningen som uppger missnöje med arbetsmarknadssitua- tionen på hemorten år 1970. Materialet tillåter inte någon procentsiffra för norra tätbygden
Stockholm 13 Göteborg, Malmö 15 Större städer 30 Södra mellanbygden 37 Norra tätbygden — Norra glesbygden 42
begränsade av flera skäl. Ett är att båda makarna i ett hushåll i stor utsträckning måste beredas möjlighet till arbete om arbetskraftstalen skall höjas. Kravet på dif- ferentiering av arbetsmarknaden ökar där- med.
6.2 Inkomster
En viktig komponent i hushållens levnadsvill- kor är deras inkomst- och förmögenhetsför- hållanden. Inkomsterna består av lön för arbetsprestation, förmögenhetsavkastning, naturaförmåner och transfereringar av olika slag, t.ex. barnbidrag och familjebostads- bidrag. Inkomsten samvarierar bl.a. starkt med utbildningsnivån och hälsotillståndet. Dessutom kan den påverkas av de regionala variationerna i arbetsmarknadens storlek och struktur. Även för samma arbetsprestation kan lönen variera mellan olika regioner. Sysselsättningsmöjligheterna uppvisar, som framgår av föregående avsnitt, kraftiga regionala variationer. Bl.a. kan den kom- munala servicen påverka hushållens arbets- möjligheter t. ex. genom barnstugeverksam— heten. En sådan faktor påverkar i sin tur förvärvsintensiteten och därmed genom- snittsinkomsten i regionen. Det betyder ofta, att inkomsten per capita är lägre i glesbygds- kommuner. För mer exakta jämförelser av levnadsstandarden måste även de regionala prisvariationema beaktas. Andra väsentliga faktorer är tillgången till icke prissatta produkter och graden av självhushållning. ERU har i andra sammanhang redovisat inkomstskillnader mellan olika regioner. I
SOU 1972: 56
det följande skall därför endast ett fåtal data presenteras. I tabell 6: 3 redovisas den sam- manräknade nettoinkomsten enligt taxering till statlig inkomstskatt år 1970 i relation till befolkningen 1969. Data har delats upp på de sex regiongrupper som förekommer i föreliggande framställning. Norra glesbygden uppvisar den lägsta deklarerade inkomsten per capita.
Förhållandena i fjärrbygden kan exempli- fieras med uppgifter för Sorsele kommun- block där medelinkomsten år 1969 var 7 400 kr. I de glesaste delarna av Sorsele kommun- block var medelinkomsten samma år 5 500 kr.1
En stor del av variationerna i lönein- komstema mellan de olika kommunblocken torde kunna förklaras av skillnader i yrkes- verksamhetsgraden samt olikheter i utbild- nings-, ålders- och näringsgrensfördelning.
I appendix B redovisas per capita inkom— sten för kommunblocken i norra glesbygden. De flesta invånarna bor i kommunblock där medelinkomsten ligger mellan 8 000 och 9 500 kronor. Spännvidden mellan kommun- blocken i norra glesbygden varierar från Svenstavik 6 800 kronor, till Kiruna, som har en medelinkomst på närmare 11000 kronor. Se tabell 624. Den arbetsföra delen av befolkningen är liksom andelen inkomst- tagare ungefär lika stor i båda dessa kom- munblock. Däremot skiljer sig sysselsätt- ningsstrukturen markant. I Svenstavik är
1Westerlund-Norberg: Inkomst i glesbygd, Geo- grafiska institutionen Umeå universitet, 1971.
Tabell 6: 3 Sammanräknad nettoinkomst en- ligt taxering till statlig inkomstskatt 1970 i relation till totalbefolkningen och inkomst- tagare 1969
inkomst per inkomst per
capita mkomsttagare Stockholm 15 557 21 574 Göteborg, Malmö 13 052 18 787 Större städer 11 293 16 955 Södra mellanbygden 10 290 15 738 Norra tätbygden 10 330 15 895 Norra glesbygden 8 553 13 864 Hela riket 11 689 17 579
Källa: Inkomst och förmögenhet 1969.
135
Tabell 6: 4 Sammanräknad nettoinkomst enligt taxering till statlig inkomstskatt 1970 i rela- tion till totalbefolkningen 1969 i Norra glesbygdens kommunblock.
Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Arvidsjaur Arjeplog Bräcke Bergsjö Gällivare Haparanda Järpen Hammarstrand Jokkmokk Lycksele Kyrkheden Pajala Kalix Nordmaling Norsjö Sorsele Kiruna Orsa Robertsfors Strömsund Malung Sysslebäck Storuman Sveg Ockelbo Torsby Vansbro Svenstavik Ovanåker Ånge Vindeln Vilhelmina Strömstad Årjäng Vännäs Alvdalen Alvsbyn Åsele Overkalix Overtorneå (Gullspång) (Borgholm) Medianvärde Medianvärde Medianvärde Medianvärde 9632 kr 8959kr 8427 kr 8213 kr
Källa: Inkomst och förmögenhet 1969.
50 % sysselsatta inom jord- och skogsbruk. Motsvarande andel i Kiruna är 5 %.
Det torde vara svårt att uppskatta vilken begränsning som en låg taxerad inkomst utgör för hushållens konsumtion i de olika kommunblocken. Eventuellt är självhushåll- ningsgraden lägre i kommunblock med högre inkomster, exempelvis Kiruna, än i block med låga inkomster. I hushållens totala inkomst ingår dessutom en mängd transfere- ringar, vilka för närvarande inte kan belysas med tillgänglig statistik.
6.3 Tidsanvändning
Tiden är en väsentlig restriktion när olika konsumtionsmönster skall förverkligas. Gles- bygdshushållens ibland långa vägar till orter med olika slags utbud medför i regel att det tar lång tid att nå utbuden. Tidsavstånden är med andra ord betydande. Några exempel på glesbygdshushållens avstånd till olika typer av service redovisas i appendix A. Mellan vägavstånd och tidsavstånd existerar en ut- bytbarhet likaväl som mellan tidsavstånd och kommunikationsmöjligheter. Som ERU tidi- gare] har framhållit kan ett hushåll med hög inkomst i större utsträckning än andra köpa snabba transporter och tidsbesparande kapi— talvaror som disk- och tvättmaskin. Tidsät- gången för ett visst konsumtionsmönster kan sålunda skilja sig betydligt mellan olika
136
hushåll på samma bostadsort. Å andra sidan kan hushåll med likartade ekonomiska för- hållanden få helt olika tidsanvändning i olika regionala situationer. För hushåll utan till- gång till bil, bosatta långt från närmaste .allmänna kommunikationsmedel, kan kon-
sumtionsmöjligheterna vara mycket begrän- sade.
I några av de forskningsprojekt, som ERU varit med om att initiera, jämförs hur det dagliga livet gestaltar sig för personer i olika funktioner och ålder inom tätorter av varie- rande storlek i Sverige. Kvantifieringar sker, genom att individernas dagliga tidsförbruk- ning i skilda geografiska positioner registre- ras. Särskild vikt läggs vid strukturen hos det kopplingsschema enligt vilket grupper av personer (hushåll, arbetsgrupper, skolklasser, umgängesgrupper) sammanträffar under da- gen samt de förflyttningar dessa gruppering- ar för med sig. I forskningsprojekten pågår för närvarande metodutvecklingsarbete, vil- ket innebär att endast resultat från mycket små stickprovsundersökningar för närvaran- de kan presenteras för att exemplifiera principernai arbetet.2
I figur 6:3 redovisas några resultat från en
1 Se sou 1971:16, avsnitt 6.3
2 Det bör i detta sammanhang framhållas att flera länsprogram, bl. a. Jämtlands, innehåller kartlägg— ningar av förflyttningstider från centralorterna till vissa punkter i deras omgivning.
SOU 1972: 56
ÖREBRO HÄSSLEHOLM 2 . .
sång
kollek cykel 1 bil
.umw 000401 0000.
0.10. O...
2 2 2 2 2 2 2 2 4
Nk,—A_- (DUM-— O—lmw 000000! .tomxt
sång
kollek cykel 3 bil
bank
&!an ..hh O... O... O... O... O... O... O... O... O...
sång
kollek cykel 1 bil
apotek
DAN—l C.:—(.) 0005 O... O... O... O... O... O... O... O...
sång
kollek cykel 2 bil
ro Nl (» co co _. o .
&)
LDU'INN »I .mww co (o .. o _. C.) .. to
14
daghem
annu .weom
_. o _. c.: _. & . . .
14 0 30 60 min 0 30 60 min
GARPHYTTAN VITTSJÖ gång kollek cykel bil
1 . . . 1 . . . 1 . . . 1
post
112
sång kollek cykel bil
bank
gång kollek cykel bil
apotek
gång kollek cykel bil 1 8
0 30 60 min 0 30 60 min
daghem
Figur 6.'3 Ärendetider i Örebro centrum, Hässleholms centrum, Garphyttan (ca 17 km från örebro) och Vittsjö (ca 20 km från Hässleholm). Antal utbudspunkter inom blocket, som kan nås för besök och omedelbar återfärd vid olika tidsinsats. Mätningarna gjorda mellan klockan 17.00 och 18.00 en vanlig vardag.
Källa: T. Hägerstrand: Tätortsgrupper som regionsamhällen, Regioner att leva i, ERU, Stockholm 1972.
SOU 1972: 56 137
studie av den möjliga tidsanvändningen i fyra orter.l Av figuren framgår inte hur hushållen faktiskt använder sin tid utan hur de skulle kunna använda sin tid eller närmare bestämt vilka typer av utbud de kan nå mellan klockan 17.00 och 18.00 med hjälp av olika transportmedel. Utbudsexemplen är delvis bostadsorienterade, post och daghem, och delvis centrumorienterade, bank och apotek. Siffervärdena i figuren kan därför sägas vara ungefärligen giltiga för även andra typer av utbud med liknande dragningar och tider inom såväl den enskilda sektorn som den kommunala och statliga förvaltningen. Ta- bellerna skall således i första hand tolkas som ett allmänt mått på kombinationsmöj- ligheterna att nå många utbudspunkter av ett visst slag. För den enskilde konsumenten är det självfallet endast möjligheten att nå en punkt av varje slag som är av intresse.
Det är av intresse att studera förflytt- ningssättens olika effektivitet i skilda regio- ner. I både Örebro och Hässleholm är cykeln överlägsen andra kommunikationsmedel i en närzon. Den kan parkeras nära dörren vid start- och målpunkterna. Inom en större zon blir bilisten den som hinner mest under en begränsad tidsrymd. Vad som i Örebro tar en timme med buss klarar den bilbume på tjugo minuter. I Hässleholm är skillnaden mindre beroende på att de få utbudspunkterna är samlade i centrum.
Även i de små orterna — Garphyttan, med ca 1000 invånare, sjutton kilometer från Örebro och Vittsjö med ca 1 300 invånare, tjugo kilometer från Hässleholm — har forskare kartlagt valmöjligheterna för en förvärvsarbetande att nå olika typer av utbud efter arbetstidens slut. Dessa orter har små valmöjligheter jämfört med huvudorter- nas. Om däremot ett utbud finns på orten ligger det inom nära räckhåll oavsett hushål- lens transportmedel. En ökad tidsinsats ger emellertid sedan inget mer i utbyte för andra än bilisterna, då huvudorten ligger inom bekvämt räckhåll för dessa.
Det torde utan tvekan ha ett värde för den regionala planeringen att få preciserade uppgifter på hur möjligheterna är att nå
138
olika utbud av service och arbete för ett hushåll som är utan motorfordon. Speciellt gäller detta för hushåll som bor i orter utanför de medelstora städerna. Olika grup- per av människor - i ovanstående exempel rörliga och icke rörliga — lever under olika levnadsvillkor i skilda regiontyper.
Behovet av kartläggningar av hushållens tidsanvändning synes växa snabbt. En fram- tida regionalpolitik torde i utökad grad kunna inriktas på investeringar i samhällska- pital, som ger en bättre tidsanvändning för regionernas invånare. Tidsbudgetstudier ger bl. a. underlag för avvägningar vid beslut om investeringar i kommunikationssystem och serviceanläggningar för att exempelvis redu- cera köproblem.
6.4 Kvalificerad service
De regionala skillnaderna i utbudet av olika servicegrenar är en följd av att endast ett litet urval av orter har kunnat erhålla ett verkligt specialiserat och mångsidigt utbud. I många småorter med lokala centralortsupp- gifter finns bara den service, som bedöms kunna delas upp i små enheter. Servicen i större städer, t. ex. i huvudstaden eller universitetsstäderna, är naturligtvis inte bara avsedd att betjäna respektive ort utan även ett vidsträckt kringliggande omland, ibland hela riket.2
Den kvalificerade servicen har inom ERUs ram tidigare studerats med avseende på vilka befolkningsunderlag som krävs för en acceptabel servicestandard. Vissa typer av service uppvisar enligt dessa undersökningar en tämligen jämn spridning mellan tätt och glest befolkade delar av landet. Ett exempel på service av denna typ är apoteken. Inom sjukvården synes de produktionstekniska stordriftsfördelama ha bedömts som bety-
lResultaten är hämtade från T. Hägerstrand: Tätortsgrupper som regionsamhällen, Regioner att leva i, ERU, Stockholm 1972. 2 ge SOU 1970:14 bilaga 4 eller SOU 1971:16 kap.
SOU 1972: 56
delsefulla, vilket innebär att först regioner med över 100 000 invånare når en standard som motsvarar den riksgenomsnittliga. För norra glesbygden och fjärrbygden innebär detta att servicestandarden inom sjukvården oftast är låg. Mindre frekventa vårdformer — exempelvis vårdplatser inom gynekologisk vård — kan saknas helt i fjärrbygden eller finnas i mycket liten utsträckning i norra glesbygden. Ett av undantagen från denna regel är antalet vårdplatser inom förloss- ningsvård som i förhållande till befolkningen är fler i norra glesbygden än i landet som helhet.
De höga värden för Stockholmsregionen som redovisas i tabell 6:5 förklaras till en del av att vissa specialistfunktioner med patien- ter från hela landet har förlagts dit. För den framtida regionalpolitiken kan det vara av intresse att särskilja den regionalt och lokalt begränsade efterfrågan.
Ett annat exempel på den regionala för- delningen av kvalificerad service är den kartläggning som har gjorts över hushållens möjligheter att nå de juridiska tjänster som erbjuds på advokatbyråer och rättshjälps- anstalter. Som framgår av figur 624 är advo- kattätheten förhållandevis låg i norra gles- bygden. Koncentrationen av serviceutbudet till främst Stockholm men även Göteborg och Malmö kan i viss utsträckning förklaras av att fler advokater där på grund av sina specialkunskaper ofta är verksamma på en nationell marknad. I figur 6:5 redovisas ett exempel på utbudet av kvalificerad samhällsservice. De två vänst- ra kartorna visar områden med stort utbud
Tabell 6:5 Läkare och tandläkare per invå- nare i norra glesbygden och Stockholm. Index riket = 1,0
Tand- Läkare Ögon- Läkare läkare i öppen läkare totalt vård iöppen vård
Norra glesbygden 0,8 0,7 0,2 0,3 Stockholm 1,6 1,4 1,7 1,8 Hela landet 1,0 1,0 1,0 1,0 SOU 1972: 56
ADVOKATTÄTHET ? . El (50 (" % 50-100 I-v' " & 100—200 g _ >2oo =( 0 100 200km
Figur 6:4 Advokattäthet 1970. Antalet ad- vokater på advokatbyråer och rättshjälps- anstalter inom 50 kilometer från mätpunk- tema har satts i relation till befolkningen inom samma mätyta. Riksgenomsnittet för varje advokats årskapacitet är 5 732 per- soner = 100.
Källa: [. Felländer och Hushållens tillgång till juridisk service, stencil, maj 1972.
av tjänster på de kommunala folkbiblio— teken. Den vänstra kartan med det första utbudsmåttet visar var den befolkning bor, som har mer än en halv miljon böcker på kommunala folkbibliotek inom 30 kilo- meters avstånd från bostaden. Utbudsmåttet samvarierar med litteraturvalsmöjligheter och övriga tjänster, exempelvis musikavdel- ningar, biblioteken kan tillhandahålla. Den
139
>sooooo ; l >2.5 volymer volymer ( 2 per inv.
totalt / ,)
” ) ” ) . I >4,5 volymer / . l
7 utlånade er ' 7
x . . P ) x
. Inv. och ur / ;
Figur 6: 5 Utbud och konsumtion av bibliotekstjänster 1966.
Anm. Kartsviten visar områden med — på alla kommunala folkbibliotek inom 30 kilometers aVStånd _ mer än a. 500000 volymer sammanlagt i bokbeståndet (vänstra utbudskartan), b. 2,5 volymer per invånare i bokbeståndet (mellersta utbudskartan) och c. 4,5 utlånade volymer per invånare och år (högra
konsum tionskartan).
Källa: Ockborn-Öberg: Geografiska variationer i tillgången till de kommunala folkbibliotekens tjänster, Litteraturutredningens biblioteksstudier, under publicering i SOU.
mellersta kartan visar det andra utbuds- måttet, det lokala bokbeståndet satt i rela- tion till det lokala befolkningsunderlaget. Måttet torde exempelvis samvariera med möjligheterna att få tag på efterfrågad nyin- kommen litteratur. Slutligen visar den högra kartan i figur 6:5 vilka områden som hade hög utlåning av böcker i förhållande till befolkningen. Kartan kan sägas redovisa ett mått på konsumtionen av biblioteksutbudet.
ERU har tidigare redovisat attityderna till en rad faktorer som ofta beaktas vid val av bostadsort. Ser man på svaren i fem glesbygdsområden i Norrland är de högst värderade faktorerna trivsam bostad, låga levnadskostnader, goda valmöjligheteri fråga om arbete samt vacker natur. Först därefter kommer närhet till affärer och service i listan som totalt omfattar tolv variabler. Liknande resultat har erhållits av glesbygdsutred-
140
ningen vid en undersökning i Sorsele kom- munblock som publicerats iavsnittet ”Kom- mersiell service”.
1 ett tidigare avsnitt redovisades befolk- ningens attityder till arbetsmarknadssituatio- nen i olika regioner. Från samma undersök— ning återges i tabell 6:6 inställningen till service i norra glesbygden jämfört med några andra delar av landet. Attityder och prefe- renser till de olika servicesektorerna torde kunna ändras snabbt med tiden. Den ökade informationen i press och TV kring främst storstadens och glesbygdens problem skulle kunna ha medfört att attityderna hunnit förändras från år 1966 då ett liknande undersökningsmaterial insamlades. Emeller- tid tyder bearbetningar av detta material på att inställningen till den kommunala servicen även då entydigt var mindre positiv i de tätbefolkade delarna av landet.
SOU 1972: 56
Tabell 6:6 Andel av intervjupersonerna som år 1970 uppgivit missnöje med bostadspoliti- ken i kommunen, trafik och VA-politiken, skolpolitiken och förhållanden beträffande ålderdomshem, pensionärsbostäder och bostadstillägg för pensionärer
Bostads- Vägar, gator Vatten, av- Skola Ålder- byggande trafik lopp och dom shem luftvård m. m. Stockholm 73 51 60 22 42 Göteborg, Malmö 35 68 23 15 33 Större städer 34 45 35 15 21 Södra mellanbygden 28 44 32 15 22 Norra tätbygden — — — — -— Norra glesbygden 24 29 16 13 17
Källa: C. Örtendahl, Regionstorlek och kommunal service, stencil, ERU 197 2.
SOU l972:56 141
Enligt givna direktiv skall ERU samla infor- mation om och föreslå koordinering av forskning kring urbaniseringens orsaker och verkningar. Speciell uppmärksamhet skall därvid bl. a. ägnas forskningen kring orsaker- na till glesbygdernas uppkomst och de problem som är förknippade med glesbyg- dernas utveckling. Resultat från några av de forskningsprojekt som ERU har varit med om att initiera har, mot denna bakgrund vid sidan av ERU's kanslis materialsamman- ställningar, utgjort en naturlig källa för föreliggande framställning. Bland de referera- de forskningsprojekten skall främst gles- bygdsforskningen vid Umeå universitet näm- nas.1 Föreliggande materialredovisning skall ses som ett av flera underlag för avvägningar beträffande volymen och fördelningen av de sammanlagda samhällspolitiska insatserna i glesbygdsregionerna, där de medel som dis- kuteras av glesbygdsutredningen utgör en del och det regionalpolitiska stödet till enskilda företag en annan.
De åtgärder som skall sättas in för att ge glesbygdsbefolkningen del i samhällets all- männa standardutveckling måste grundas på goda kunskaper om orsakerna till glesbyg- dens utveckling. Orsaksanalysen baseras på studier av samspelet mellan beslut som fattas av hushålls- och företagssektorn samt den offentliga sektorn i olika regioner. l förelig- gande framställning jämförs därför hushål- lens, företagens och den offentliga sektorns utveckling i glesbygden, med den som skeri andra delar av landet. Vid jämförelserna har landets kommunblock delats in i sex grupper vilka benämns: l.Stockholm, 2. Göteborg och Malmö, 3. Större städer, 4. Södra mel- lanbygden, 5. Norra tätbygden och 6. Norra glesbygden.
Den regionklassificering som här följs bygger enbart på befolkningsunderlaget. I den framtida regionalpolitiken torde det även krävas en klassificering av orter som anger vilken funktion de bör fullgöra i regionala sammanhang. Fler kriterier än befolkningsunderlaget bör därvid beaktas.
Ett förslag till ortsklassificering efter dessa riktlinjer utarbetas för närvarande ramen för länsplaneringen.
inom
7.1 Befolkningsutveckling och hushållens levnadsvillkor i glesbygden
]. Samtliga kommunblock i norra glesbyg- den utom Kiruna och Kalix har sjunkande befolkningstal under andra hälften av 60-ta- .let. De större orterna i norra glesbygden ligger i allmänhet i arbetskraftsområden med mellan 5 och 10 procents reduktion av totalbefolkningen under 60-talets första hälft. Mellan 10 och 20 procents minskning är vanlig .i områdena utanför centralorternas omland. Under första hälften av 70—talet beräknas enligt den av ERU's kansli utförda kalkylen befolkningen att minska med drygt 50 000 personer i norra glesbygden.
Utanför det allmänna stödområdet kan två områden med mera anmärkningsvärda befolkningsminskningar urskiljas. Det ena omfattar norra Blekinge och sydöstra Små- land, medan det andra ligger i nordöstra Småland och södra Östergötland. Det som framför allt skiljer dessa områden från norra glesbygden är att befolkningsunderlaget är större, varför möjligheterna att tillgodose befolkningen med service är bättre. Även om folkmängdens storlek inom en region inte ses som ett självständigt mål i den regionala politiken ger en beskrivning av folkmängds- utvecklingen möjligheter att på ett enkelt sätt sammanfatta aktuella utvecklingstenden- ser och avgränsa olika typer av problem- regioner.
2. Andelen äldre personer ökar avsevärt snabbare i glesbygdsområdena än i övriga] delar av landet. Medan totalbefolkningen minskade med 14 % under första hälften av 60-talet i norra glesbygden, uppgick minsk- ningen i åldersgruppen över 65 år till endast 1%. En förhållandevis stor del av denna åldersgrupp bor i vad som i föreliggande
1 För en närmare beskrivning av detta projekt se E. Bylund—G. Weissglas, Glesbygdens servicenät, Urbanisering i Sverige, bilaga 2, SOU 1970:l4.
SOU 1972: 56
framställning betecknas som fjärrbygd och som består av de områden inom norra glesbygden som har ett lokalt befolknings- underlag som understiger 5 000 invånare. Speciellt i Jämtlands län finns fjärrbygds- områden med hög åldringsandel. Väster- bottens och Norrbottens län har en relativt låg andel åldringar, även inom fjärrbygden.
Befolkningsutvecklingen har hittills inte fått till resultat att åldersstrukturen i Norr- land som helhet skiljer sig avsevärt från de områden i södra och mellersta Sverige som ligger utanför storstäderna.
3. Eftersom utbildnings- och yrkesvalen oftast sker i unga år tillhör flyttarna i huvudsak de yngre åldersklasserna, vilket till en del förklarar den nuvarande åldersfördel- ningen i delar av norra glesbygden. Vid kartläggning av flyttningsströmmarna torde det vara angeläget att beakta både ut- och inflyttningarna till ett område — dvs. brutto- flyttningen. År 1969 förlorade norra gles- bygden i utflyttning drygt 10 000 personer till övriga delar av landet. Av bruttoflytt— ningen, som var dubbelt så stor, gick den största delen (33 %) till norra tätbygden, medan 17 % flyttade till Stockholm. Åter- flyttningen till norra glesbygden kom fram- för allt från norra tätbygden.
4. När det krävs kartläggningar av hus- hållens levnadsnivå i olika regioner är deti första hand viktigt att studera människornas möjligheter att tillfredsställa vad som ofta uppfattas som primära behov såsom hälsa, mat, husrum, utbildning och arbete. Den kanske viktigaste frågan för norra glesbygden är tillgång till arbete. Enligt arbetsförmed— lingarnas statistik var arbetslösheten i vissa kommunblock i norra glesbygden 10 gånger så stor som i hela landet. Om arbetslösheten i norra glesbygden skulle reduceras till vad som gäller för hela riket krävs att ytterligare 4 000 personer sysselsätts. Den registrerade arbetslösheten täcker inte alla som är beredda att gå ut på arbetsmarknaden om tillfälle ges. För att få en uppfattning om den dolda arbetslösheten kan yrkesverksamhetsgraderna mellan olika regioner jämföras. För hela landet gällde att
SOU 1972: 56
år 1965 var 67% av samtliga personer i åldrarna 15—64 år förvärvsarbetande. För en del kommunblock i norra glesbygden var förvärvsintensiteten 2,5 % lägre. Vid given befolkning skulle ytterligare 23 000 personer behöva sysselsättas i norra glesbygden för att yrkesverksamhetsgraden skall komma inivå med den för hela riket.
Förvärvsintensiteten är speciellt låg bland kvinnor. Enligt arbetskraftsundersökningen står i hela landet 1,4 miljoner kvinnor utanför arbetskraften. Bland dessa återfinns närmare 260 000 gifta kvinnor som ej har barn under 7 år. I bilaga 31 till KSA-utred- ningens betänkande hävdas att en stor del av kvinnorna inte kan arbeta full tid på grund av att de är upptagna av hushållsarbete. En möjlig metod för att undersöka möjlighe- terna för hemarbetande kvinnor att ta er- bjudna arbeten är s.k. tidsbudgetstudier i vilka individernas möjligheter att genomföra olika dagsprogram i skilda regiontyper kart- läggs.
5. De ovan beskrivna regionala skillnader- na i arbetslöshet och förvärvsintensitet upp— levs mycket starkt av befolkningen, vilket framgår av kommunalforskningsgruppens ar- bete. Antalet missnöjda med arbetsmarkna- den var enligt undersökningen är 1970 i Stockholm 13 % jämfört med 42 % i norra glesbygden. En helt annan bild får man då frågor ställs om den kommunala fysiska servicen. Som exempel kan nämnas bostads- marknaden som 73 % förklarar sig vara missnöjda med i Stockholm, jämfört med 24 %i norra glesbygden.
7.2 Företagssektorn och den offentliga sektorn
1. Enligt de kalkyler som presenteras i föreliggande rapport kommer sysselsätt- ningen inom jord- och skogsbruket att minska med närmare 9 000 personer i norra glesbygden under första hälften av 70-talet. Minskningen torde i huvudsak ske genom
1 sou l971:43
utebliven nyrekrytering där tidigare brukare på grund av hög ålder slutar sin verksamhet. I viss utsträckning torde en övergång till industrin ske. Ökningen inom denna sektor beräknas dock bli mycket begränsad. Stor sysselsättningsnedgång beräknas inom de lokala och regionala sektorerna byggnads- verksamhet och service.
En hopsummering av de olika sektorernas utveckling ger vid handen att det skulle krävas omkring 17 700 nya sysselsättnings- tillfällen i norra glesbygden för att sysselsätt- ningen skall hållas konstant. En koncentre- rad satsning på ett begränsat antal orteri norra glesbygden torde vara nödvändig om man vill skapa konkurrenskraftiga produk— tionsbetingelser för bl. a. tillverkningsindu- strin i detta område. Utbyggnaden av sådana orter torde dock komma att ta lång tid i anspråk.
2. I norra glesbygden är andelen industri- sysselsatta betydligt lägre än i övriga delar av landet. År 1968 sysselsattes ca 25 000 personer inom industrin i norra glesbygden. Enligt ERU's kalkyl väntas i detta område sysselsättningen öka med 800 personer un- der 70—talets första hälft. Hänsyn till det nya sysselsättningsstödet har inte tagits i kalky- len. I förhållande till hela riket har träindu- strin med 23 % en stor sysselsättningsandel. Metall- och verkstadsindustrin som är under- representerad expanderar dock snabbast. Ett av glesbygdens största problem sam- manhänger med att den har en låg andel personal tillhörande företagsledning, utred- nings- och planeringsarbete samt försäljning. Detta kan exemplifieras med att den procen- tuella andelen förvaltningspersonal av den totala industrisysselsättningen år 1967 upp- gick till 18 % i norra glesbygden jämfört med 38 % i Stockholmsområdet. En utökad diffe- rentiering av glesbygdens arbetsmarknad tor- de bl.a. kräva synnerligen omfattande förbätt- ringar av möjligheterna till personkontakter.
3. Servicesektorn intar en strategisk plats i glesbygdspolitiken. Om inga speciella åtgär- der sätts in är det troligt att utglesningen av glesbygdens detaljhandelsnät kommer att
fortsätta. Nedläggningstakten kan exempli- fieras med resultat från glesbygdsforskningen som indikerar att mellan 5 och 6 % av glesbygdsbutikema lagts ned per år under 60—talet.
4. För hela norra glesbygden föreligger ett utbyggnadsbehov enligt ERU:s kalkyl på 26 000 lägenheter under perioden 1970—1975, om utrymmesstandarden ej skall försämras i jämförelse med 1965. Det totala övergivandet av icke rivningsmogna lägenheter uppskattas till drygt 10 000 för samma period vilket kan jämföras med att det i norra glesbygden finns drygt 17 000 lägenheter i den lägsta kvalitetsgruppen enligt ERU:s använda kriterier.
5. Befolkningen i norra glesbygden upp- gick år 1960 till 512 000 personer. År 1970 hade befolkningen sjunkit till 444 000 perso- ner eller med 13 %. Avfolkningen från norra glesbygden väntas fortsätta. ERU har rang- ordnat glesbygdens kommunblock i kvartiler efter befolkningsutvecklingen under perio- den 1970—1975. Medianen för de 10 första kommunblocken — utvecklingsklass l — är —8 %, medan motsvarande värde för de 10 sista är —17 %. Kommunblock i den fjärde kvartilen — utvecklingsklass 4 —, utom Ar- vidsjaur, har i den skiss till klassificerings- system som presenterats i gruppen för regio- nal utvecklingsplanering klassificerats som kommuncentra, som är den lägsta nivån i skissens klassificeringssystem.
SOU 1972: 56
Appendix A Levnadsstandard och standardnormer1
— metoder för mätningar av hushållens levnads-
villkor i olika regioner med exempel hämtade
från norra glesbygden
] Inledning
Expertgruppen för regional utredningsverk- samhet (ERU) har för närvarande som en av sina huvudsakliga uppgifter att belysa hus- hållens2 levnadsvillkor i olika regioner och i samband därmed individernas preferenser för olika bostadsorter. I detta appendix läggs vissa principiella synpunkter på metoder vid mätning av hushållens levnadsvillkor i olika regioner. Förhållandena i glesbygden3 tas därvid upp och jämförs med andra regionty- pers.
Levnadsvillkor används i detta appendix som en beteckning för hushållens tillgång till varor och tjänster, vare sig dessa är prissatta eller icke. Konsumtionsmöjligheterna upp- fattas här i mycket vid bemärkelse. Hushål- lens levnadsvillkor är beroende dels av hus- hållens egna förutsättningar — i form av exempelvis förmögenhet och god hälsa — och dels av yttre restriktioner i form av förflyttningsmöjligheter, avstånd mellan bo- staden och bl.a. arbetsplatser, service- och rekreationsmöjligheter. Avsikten med de un- dersökningar arbetsgruppen HLV utför inom ramen för ERU:s verksamhet är således i första hand att beskriva konsumtionsmöjlig- heterna i olika regioner, inte 'att beskriva det faktiska beteendet eller attityderna till de olika regionerna.
Uppskattningar av hushållens levnadsvill- kor i olika regioner kan exemplifieras med
IO—SOU 1972: 56
förhållandena på utbildningsområdet. Lev-
nadsvillkorskomponenten avser därvid en-
bart tillgången till utbildningsmöjligheter. Nyttan av utbildningen kommer därvid inte in i bilden. Den måste däremot uppmärksam- mas i s.k. levnadsnivåundersökningar, där såväl utbildningens resurs- som konsumtions- komponent bör beaktas (se vidare avsnitt 3). Det kan synas lättare att lägga normativa aspekter på hur levnadsvillkoren bör vara än att i praktisk politik utgå från normtal beträffande levnadsnivån, som kan variera kraftigt mellan olika individer, som lever under samma yttre förutsättningar. Hushållens levnadsvillkor i olika regioner kan studeras genom att beskriva det sam- hällsekonomiska systemet på ett sätt, som sätter hushållens aktiviteter — eller snarare möjligheter till aktiviteter — i centrum.
1 Vid utarbetandet av föreliggande appendix har ERU:s arbetsgrupp för studier av hushållens levnadsvillkor, HLV, varit rådgivande. Fil. lic. Sture Oberg har varit sekreterare.
2. Genom att välja hushållet som enhet kan under- sökningarna ta hänsyn till att exempelvis flerper- sonshushåll kan samordna olika aktiviteter. Hus- hållet utgör dessutom ofta inkomst- eller kon- sumtionsenhet. Villkoren för de enskilda med- lemmarna i flerpersonshushåll kan också stude- ras. Speciellt kan detta vara ett krav när hushål- lens sammansättning skiljer sig mellan olika regioner. I den följande texten kommer emeller- tid ingen åtskillnad att göras mellan individer
3eller hushåll.
I detta appendix används i huvudsak samma regionindelning som i bilagan till betänkandet när empiriska data presenteras för att belysa hushål- lens levnadsvillkor eller konsumtionsmönster i olika regioner.
Detta innebär som ERU tidigare har anfört att hushållens samverkan med övriga sam- hällssektorer måste uppmärksammas.
Svårigheterna att jämföra hushållens lev- nadsvillkor i olika regioner hänger samman med svårigheterna att över huvud taget mäta en grupps välfärd eller, om man så vill, faktiska konsumtionsmönster. För olika samhällsekonomiska ingripanden, såsom in- komstpolitik, socialpolitik och utbildnings- politik krävs emellertid en rad operationella definitioner av välfärdsmått.
En huvudsaklig avsikt med samhällseko- nomisk analys är att studera hur samhällets mål uppfylls i fråga om de enskilda männi- skornas eller hushållens välfärd. I en rad utredningar, både internationella och natio- nella, har följande primära välfärdspolitiska mål uttalats: individens fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Dessa allmänt hållna uttalanden om målen för samhällspolitiken omfattas av de flesta. Mål av detta slag innefattar inte några bedömningar av hur välfärden skall fördelas mellan olika personer och grupper av personer. Vidare anges inte hur välfärden skall fördelas i tiden och mellan generationerna. För preciseringar i detta avseende krävs sålunda mer detaljerade mål än de ovan angivna.
Vid kvantifiering av välfärden är den totala konsumtionen av varor och tjänster en naturlig komponent. Detta mått måste dock kompletteras med andra mått av olika slag för att inte ge en felaktig bild av välfärdeni olika regioner. Ett par exempel: Samman- ställningar av livsmedelskonsumtionen kan kompletteras med uppgifter om kalori-, pro- tein- och fettinnehåll i födan. Vid uppskatt- ning av tidsåtgången för hushållens resor kan man söka särredovisa pendlingsresor till och från arbetet (som ju i allmänhet inte är uttryck för någon positiv behovstillfreds- ställelse).
När det gäller att välja ut relevanta välfärdskomponenter uppstår sålunda stora både teoretiska och praktiska svårigheter. Om välfärdsbegreppet mäts i termer av ”graden av behovstillfredsställelse” — eller konsumtion i vid mening — gäller det att
avgöra vilka behov som skall tillfredsställas samt hur och när de skall anses tillfredsställ- da. Om man utgår från individens egna preferenser är möjligheterna goda att mäta dennes förmåga att infria olika konsum- tionsönskemål. Däremot kan man inte aggre- gera olika individers behovstillfredsställelser. En viktig utgångspunkt för samhällsbyggan- det är att finna metoder, som kan utgöra en gemensam bedömningsmall för jämförelser mellan olika gruppers behovstillfredsställelse.
I mera praktiska sammanhang, när det krävs kartläggning av levnadsnivån i olika regioner såsom t. ex. i glesbygden, är det i första hand viktigt att inrikta sig på att finna lämpliga mått på individens hälsa, närings- och bostadssituation samt arbets- och utbild- ningsförhållanden.
En av stötestenama vid urval av variabler, som kan beskriva levnadsvillkoren, har länge varit att ge konkreta innehåll till olika mål. Mätningar av hushållens levnadsvillkor måste betraktas med denna problematik som bak- grund. Det innebär också att en kvantifiering av hushållens levnadsvillkor och levnadsnivå med all säkerhet möter motstånd från skilda intressegrupper. Några anser att spännvidden mellan olika hushåll inte framgår tillräckligt klart medan andra anser att den är överdri- ven. Företrädare för olika grupper i samhäl- let känner sig sannolikt missgynnade med varje metod som försöker kvantifiera hushål- lens levnadsvillkor. Specialister på olika delar av samhällsmaskineriet har en naturlig ten- dens att framhålla de egna områdenas bety- delse för levnadsvillkoren.
Vid kvantifiering av levnadsvillkoren mås- te i första hand hushållets egna förutsätt- ningar, som kan sammanfattas under beteck- ningen arv, beaktas. Dit hör delvis förmögen- het och hälsa. Vidare ingår variabler kopp- lade till den miljö hushållet lever i. En av de viktigaste är en inkomstbringande sysselsätt- ning. Även en mängd andra komponenter behöver belysas, såsom bostadstillgång, till- gång till hälso- och sjukvård, en differentie— rad arbetsmarknad, utbildnings- och kultur- aktiviteter, fritidssysselsättningar, miljöbe- tingelser, goda kontaktmöjligheter etc.
SOU 1972156
Välfärdsmätningar har länge diskuterats i den vetenskapliga litteraturen. I början av detta sekel var debatten livlig kring national- inkomsten och dess användning som väl- färdsmått. Uppfinningsförmågan var redan då stor när det gällde att finna exempel på sådant som bidrar till hushållens välfärd eller inte gör det — och därför borde inkluderasi nationalinkomsten eller uteslutas. Skall exempelvis tvättkostnader för kläder dras från nationalinkomsten då den har sin grund i sot från industriproduktionen i större samhällen?
Bm tto nationalprodukten
Under andra världskriget fick beräkningarna av bruttonationalprodukten, BNP, sitt ge- nombrott. Statistiken över tillgången på va- ror och tjänster och deras användning kom att spela en väsentlig roll som informations- underlag vid fördelningen av knappa resur— ser. De flesta torde vara överens om att BNP och försörjningsbalansen med fördel kan användas för kortsiktiga samhällsekonomiska analyser, t. ex. konjunkturanalyser, och nationalbudgetkalkyler på ett års sikt. Att de däremot inte är lämpade för att på ett sammanfattande sätt mäta välfärden i ett samhälle får väl anses som självklart. Det har heller aldrig varit avsikten med den nuvaran- de uppbyggnaden av nationalräkenskaperna.
Levnadsnivåundersökningar
Efter andra världskriget började nya mått på välfärd att vinna anseende. De stora svårig- heterna att med ett enda mått sammanfatta och kvantifiera välfärden för olika individer, hushåll eller grupper av hushåll försökte man undvika genom att bryta ner välfärden i olika komponenter och mäta dessa var för sig. Varje välfärdskomponent mättes sedan med hjälp av s. k. indikatorer. Redan i slutet på 1940—talet började man skissa på svenska
SOU 1972: 56
undersökningar av denna typ som skulle kunna ge information om hushållens välfärd i olika orter. För ca 20 år sedan preciserades följande lista' över de faktorer som ansågs av intresse: a. demografiska förhållanden b. ekonomiska förhållanden c. organisationsför- hållanden d. gruppstrukturen e. den sociala kontakten f. arbetsmiljön g. hemmiljön h. fritidsmiljön i. personlighetsstrukturen samt slutligen j. sociala avvikelser.
Tidsbudge tundersökningar
Människans tidsanvändning ingår vid sidan om t. ex. inkomstförhållanden, hälsotillstånd och bostadsförhållanden i en bred beskriv- ning av människans levnadsnivå. De tidsan— vändningsstudier som genomförts i bl. a. Sverige har oftast haft begränsade syften både vad avser de grupper av människor och de tidskomponenter som undersökts. Under senare år har emellertid tidsanvändningsstu- dier kunnat inplaceras som ett naturligt led vid mätningar av hushållens levnadsvillkor. Man kan exempelvis jämföra hur det dagliga livet gestaltar sig för personer i olika funktio- ner och åldrar inom tätorter av varierande storlek genom att registrera den dagliga tidsförbrukningen i skilda geografiska posi— tioner. Särskild vikt läggs härvid vid struktu- ren hos det kopplingsschema enligt vilket grupper av personer (hushåll, arbetsgrupper, skolklasser, umgängesgrupper) sammanträf- far under dagen samt de förflyttningar dessa grupperingar för med sig. När tidsbudget- studier används för att beskriva hushållens levnadsvillkor är det viktigt att hushållens faktiska tidsanvändning kompletteras med detta över hushållens alternativa möjligheter att disponera sin tid samt — där så är möjligt — hushållens attityder till sin tidsanvänd- ning.
l Listan hämtad ur Erik Dahlström: Stadssociologi, ingår i Boalt, G (m. fl.), Sociologi, Forum, Stockholm, 1951
BNP som välfärdsmått
Bristen på välfärdsmått har i vissa samman- hang framtvingat jämförelser mellan BNst förändringar och förändringar i produktivite- ten samt välfärden för ett samhälle. Att en Åsådan användning av BNP alls blivit aktuell beror givetvis dels på den starka korrelation som rått eller ansetts råda mellan ekonomisk produktionstillväxt å ena sidan och ökad välfärd å andra sidan, dels på BNst särställ- ning som enkelt sammanfattande mått för samhällsekonomin.
Denna användning har helt naturligt mött stark kritik och det har i den allmänna debatten i Sverige framställts önskemål om andra totalmått, som inte bara ger uttryck för ekonomiska utan också sociala värde- ringar. Även i riksdagen har det motionerats om utarbetande av nya mått som bättre belyser välfärdskomponenternas utveckling i vårt samhälle.1
Kritiken mot nationalräkenskapsstatisti- ken som mått på välfärdsutvecklingen kan sättas in på många punkter. Experterna på området är givetvis medvetna om sitt dilem- ma, som har två huvudorsaker: för det första är NR-"systemen i allmänhet utformade med tanke på direkt ekonomisk-analytiska ända- mål och fordrar för sin konsistens en genom- gående värdering i monetära termer. Det skulle därför vara mycket svårt att konstru- era nationalräkenskaper som även tog hän- syn till mer ”sociala" värderingar. För det andra föreligger det en klar brist på balans mellan den tillgängliga statistiska informatio— nen och behoven av statistik för natio- nalräkenskaperna.
De påtagligaste bristerna i BNP — om detta mått skall användas för att beskriva välfärden i ett samhälle — kan sammanfattas i följande punkter:
— Brister i nettoberäkningarna Beräkning av avskrivningar som ger en rätt- visande bild av kapitalbeståndets förslitning har ju alltid varit en av de klassiska stöteste—
narna i nationalräkenskaperna och frågan om kapitalförluster har kommit upp i den regio- nala debatten. Nära besläktad med avskriv- ningsfrågan är också diskussionen om utnytt- jandet av naturtillgångarna och om det berät- tigade i att ograverat räkna en ökning i exploateringen som ökad produktivitet.
— Avsaknad av mått på miljöförstöring
En av de allvarligaste invändningarna mot nationalräkenskapsstatistiken som mått på produktivitet och välfärd är väl numera, att den registrerar den snabba tekniska utveck- lingens direkta produktionseffekter men där- emot inte dess negativa samhällseffekter, som blir alltmer påtagliga. Vissa av dessa negativa effekter har direkta ekonomiska konsekvenser, genom att t.ex. öka den offentliga sektorns utgifter för renhållning, vattenrening, natur- och miljövård, etc. I den mån sådana åtgärder inte vidtas kan man istället få effekter på befolkningens hälsa och trivsel, som sannolikt är omöjliga att ekonomiskt beräkna eller värdera.
— Brister i värderingen av hushållssektorns och den offentliga sektorns produktion och konsumtion av denna
Av brist såväl på *'sysselsättningsvolymdata” som på värderingsmöjligheter har det i natio- nalräkenskaperna varit nödvändigt att ute- sluta produktionsarbetet i hemmen ur pro- duktions-, inkomst- och konsumtionsberäk— ningarna. Att man i tider med ökad förvärvs— intensitet då får en registrerad produktions- ökning som är överdriven från produktivi- tets— och välfärdssynpunkt är ju ganska självklart och har länge påtalats.
När det gäller den offentliga sektorns produktion som konsumeras kollektivt, mäts denna ju från kostnadssidan och avspeglar därför inte produktivitetsutvecklingen inom sektorn. Det blir också lätt dubbelräkningar,
lSe finansutskottets betänkande nr 39, 1971
när den offentliga sektorns ”produktionsbe- främjande” verksamhet räknas in i den offentliga konsumtionen i stället för att räknas som input i andra sektorer.
— Ingen värdering av fritiden
Genom att nationalräkenskaperna registrerar produktionen av varor och tjänster men inte tidsanvändningen kommer en ökad preferens för fritid att yttra sig som en produktions- minskning (och kan därigenom t. o. m. tolkas som en välfärdsminskning), om man inte tar hänsyn till kompletterande data om arbetstiden.
— Ingen hänsyn till fördelningsaspekterna
Samhällsdebatten i Sverige har liksom i många andra länder alltmer inriktats mot fördelnings- och jämlikhetsfrågor, och den hittillsvarande avsaknaden av fördelningsdata i nationalräkenskapsstatistiken har i sådana sammanhang upplevts som en stor brist. Det gäller såväl inkomst- och konsumtionsfördel- ningen mellan olika individkategorier som den regionala fördelningen av produktivitet och olika välfärdskomponenter.
SOU 1972: 56
2 Välfärdsmätningar i några undersökningar
Bakom varje uppdelning av välfärdsbegrep- pet i olika delkomponenter vilar en föreställ- ning om vilka förhållanden som är mest väsentliga för levbarheten i ett samhälle. Listorna kan struktureras efter olika variab- ler, exempelvis individens villkor över en livscykel eller individens villkor betingade av olika psykologiska och fysiologiska behov. Uppmärksamheten kan självfallet också kon- centreras på olika komponenter eller till- gångar som är begränsade och samtidigt påverkar levnadsnivån — positivt eller nega- tivt.
Den vikt man internationellt fäst vid 5. k. levnadsnivåundersökningar medförde att generalsekreteraren i Förenta Nationerna i början på 1950-talet tillsatte en expertgrupp som skulle försöka definiera detta begrepp. Gruppen skulle vidare ge förslag till hur man skulle kunna mäta levnadsnivån i olika natio- ner. År 1954 publicerades FN-rapporten ”International definition and measurement of standards and levels of living”. Lågin- komstutredningen behandlade expertgrup- pens rapport närmare i kapitel 1 av sitt betänkande om svenska folkets levnadsför- hållanden.
Här skall sammanfattningsvis endast kon- stateras att man avvisade möjligheten att använda inkomster eller konsumtionsuppgif— ter som mått på levnadsnivån. Vidare ansågs det omöjligt att få fram något mått eller index som ensamt kunde ange ett folks levnadsnivå. Man nöjer sig med att mäta ett antal komponenter. Varje sådan komponent (se nedan) mäts med hjälp av ett antal indikatorer. Listan över komponenter som påverkar levnadsnivån har vid ett senare tillfälle (1961) reviderats så att den nu ser ut på följande sätt: i. hälsa 2. livsmedelskon- sumtion 3. utbildning 4. sysselsättning och arbetsförhållanden 5. bostadsförhållanden 6. social trygghet 7. beklädnad 8. rekrea- tion och fritid samt 9. mänskliga friheter.
Komponenterna är självfallet inte direkt tillämpbara för att jämföra hushållens lev- nadsförhållanden i olika regioner inom ett utvecklat land av typen Sverige. Punkt 9. mänskliga friheter är exempelvis av intresse endast vid jämförelser mellan olika länder. Skillnader i beklädnaden i olika delar av Sverige torde inte heller vara ett förstahands- intresse vid studier av denna typ. Indikato- rema, med vilkas hjälp man mäter den första komponenten ”hälsa”, rekommenderas exempelvis i första hand till a. den förväntade livslängden för nyfödda
b. spädbamsdödligheten c. befolkningens dödlighet
Det framgår med all tydlighet att indika- torerna främst är avpassade för jämförelser mellan länder på helt olika nivåer vad avser hälsotillståndet. Varken listan över kompo- nenter som påverkar levnadsnivån eller de indikatorer som preciserar komponenterna kan således hämtas direkt ur FN:s rekom— mendationer när olika regioner inom ett land skall jämföras.
Som ett led i låginkomstutredningens (LIU) arbete har man försökt att dels över- sätta FN:s komponentlista till svenska för- hållanden dels empiriskt uppskatta de olika komponenterna för ett representativt urval av den vuxna befolkningen i Sverige. En omfattande intervjuundersökning genomför- des under tiden maj—juni 1968. Urvalet utgjordes av närmare 6 000 individer. Med undersökningen ville man belysa följande komponenter.
l Primära resurskomponenter 1. Hälsa 2. Sysselsättning och arbets- förhållanden 3. Utbildning
11 Sekundära resurskomponenter 4. Ekonomiska resurser 5. Uppväxtförhållanden 6. "Politiska” resurser
lll Konsumtionskomponenter 7. Bostadsförhållanden 8. Kostvanor 9. Fritid och rekreation
Givetvis behöver resurskomponenterna inte enbart ses som medel i förhållande till varandra och till ett överordnat levnadsnivå- mål. De kan också uppfattas som mål isig själva, exempelvis en god hälsa, en tillfreds- ställande sysselsättning osv.
Som referensram för en sådan undersök— ning som denna skulle man kunna tänka sig en ideal situation, en beskrivning av ”det goda livet”. På grund av de stora svårigheter— na att definiera en sådan situation har undersökama dock avstått från detta och i stället utgått från mer allmänt omfattande föreställningar om ”missförhållanden” på olika områden. Komponenterna har sålunda valts i avsikt att kunna ”belysa och mäta förekomsten av problem för individen”. Med hänsyn till utredningens målsättning att bilda underlag för politiska beslut har under- sökningen dessutom koncentrerats till så-
dana problem som kan påverkas genom sådana beslut. Urvalet av levnadsnivåkompo- nenter anknyter därför till existerande insti- tutionella ramar. Även FN:s expertgrupp valde denna lösning. För att minska riskerna med ett sådant förfaringssätt har LIU tagit med även ”politiska resurser” som en kom- ponent. Därmed vill man söka mäta dels individens möjligheter att ”skydda sig” mot institutionerna, dels hans möjligheter att på det politiska planet få nya problem beaktade och därigenom påverka uppsätt- ningen av institutioner.
Bland olika välfärdskomponenter har i många sammanhang hälsa bedömts vara den allra viktigaste, i varje fall om hälsa definie- ras i den mycket vida betydelse som före- kommer i WHO's stadga: ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt väl- befinnande och ej endast frånvaro av sjuk— dom eller svaghet”. En så vittsyftande defini- tion är givetvis mycket svår att precisera närmare, och att finna mått på hälsa i denna betydelse är ännu svårare. Lyckades man med det vore man bra långt på väg mot att kunna mäta ”välfärd" eller ”levnadsnivå".
Redan att mäta hälsa i den mer inskränk- ta betydelsen ”frånvaro av sjukdom eller svaghet”, vållar betydliga svårigheter. LIU har i sin kartläggning av (den vuxna) befolk- ningens hälsotillstånd använt individens egen redogörelse för sitt upplevda hälsotillstånd, genom att i sin intervjuundersökning ta med frågor om sjukdomar, handikapp och all- mänt hälsotillstånd. För ett litet urval bland intervjupersonerna uppföljdes även intervjun med en läkarundersökning.
Vissa resultat från undersökningen har bearbetats av ERU, som har kompletterat LIU's regionala indelningar med en indelning i sex regiontyper som är konsekvent upp— byggda efter befolkningsunderlaget. Några sammanfattande tabeller från ERU:s bear— betningar kommer att presenteras längre fram i detta appendix.
Med den uppdelning av materialet som LIU använt sig av kan det konstateras att det för komponenten hälsa i fråga om de flesta sjukdomar inte fanns någpn signifikativ skill- nad i frekvens mellan olika ortstyper. I några fall fann man dock sådana skillnader, nämli- gen i fråga om psykiska besvär, magsår ochi viss mån förkylningar, som alla var vanligare i storstäderna än i mindre städer och på landsbygden. En annan signifikant skillnad gällde i fråga om tändernas tillstånd, där andelen intervjuade med egna tänder i rela- tivt gott skick var betydligt större i städerna än på landsbygden.
SOU 1972: 56
En annan offentlig utredning, servicekom- mittén (SK), har liksom LIU försökt lägga en helhetssyn på individen, hushållet och sam— hället. Man framhåller bl.a. att de kompo- nenter som faller inom kommitténs'arbets- område har avgörande betydelse för indivi- dens fysiska, psykiska och sociala välbefin- nande. Vidare skapar de förutsättningar för trygghetskänsla och livsvilja, påverkar indivi- dens möjligheter till personlighetsutvecklan- de aktiviteter och gemenskap samt medver— kar till eller motverkar jämlikhet. SK beskri- ver sitt arbetsområde genom att ange ett antal servicefunktioner som ingår i begreppet boendeservice. Till boendeservice räknar SK:
— Barntillsyn i form av institutionell barntillsyn, famil- jedaghem och tillsyn i barnets eget hem av person utanför familjen samt tillfällig barntillsyn
— Åldrings—, sjuk— och handikappservice förutsatt att den ges i bostaden eller dess närhet
— Fritidsservice och kulturdistribution i form av ordnad verksamhet för alla ålders- och intressegrupper förutsatt att den skeri bostadsområdet —— Mathållning för alla grupper som alternativ eller kom- plement till självständig hushållning i den egna bostaden. Hit hänförs också frågor om distribution av färdig mat till hushål- len för konsumtion i bostaden
— Bostadsvård daglig städning, veckostädning och stor- städning. Hit hänförs olika former för hemhjälp — ofta kombinerad med tillsyn och vård
— Tvätt och klädvård såväl i bostaden, bostadsfastigheten som genom kommersiella anläggningar — Varudistribution och expeditiva tjänster för alla hushållstyper. Hit hänförs frågor om handelns och de offentliga och expe- ditiva tjänsternas lokaltyper, lokalisering och öppethållande, om olika former av förmedling av varor och tjänster samt distributionsformer
SK arbetar huvudsakligen med servicefrå- gor, dvs. söker lösningar på funktioner som överförts från det enskilda hushållet till en samhällelig eller kollektiv organisation. Ser- vicebegreppet gäller givetvis hela samhället, vilket får» konsekvenser för serviceförsörj— ningen i exempelvis norra glesbygdsområdet, där bristerna idag är stora. Enligt direktiven skall servicekommittén ej behandla frågor
rörande glesbygdens problem men man fram- håller ändå starkt den regionala obalansen då det gäller serviceutbudet. Glesbygdsutred- ningen och servicekommittén har i viss mån likartade frågeställningar även om de helt olika förhållandena beträffande de större tätorternas boendeserviceproblem och gles- bygdsområdenas servicedistributionsproble- matik kräver olika åtgärder från samhällets sida.
Konsumentutredningen (KU) har i en lägesrapport preciserat ett hushålls produk- tionsresurser i avsikt att för det första kunna beskriva hushållets interna produktionska— pacitet i förhållande till primära individmål samt för det andra att kunna precisera kraven på de yttre serviceresurser som hus- hållet behöver. Resurserna har indelats enligt följande lista:
Målresurser
Mänskliga resurser — Fysisk prestationsförmåga — Planerings- och kontrollkapacitet
Serviceresurser
— Varor och tjänster (konsumtionsfärdiga) -— Redskap (typ apparater och andra var- aktiga konsumtionsvaror, bostadsutrust- ning för målaktiviteter och transportme- del för målaktiviteter utanför bostaden
Hjälpresurser
.Mänskliga resurser
— Fysisk prestationsförmåga — Planerings- och kontrollkapacitet
Serviceresurser
— Råvaror, halvfabrikat och tjänster för hushållets egenproduktion — Redskap (apparater, maskiner, arbetsverk- tyg, bostadsutrustning för hjälpaktiviteter och transportmedel för hjälpaktiviteter utanför bostaden)
KU framhåller att en s. k. målresursanalys enligt ovanstående schema skall leda fram till ”en specificering av de resurser som är en förutsättning för att hushållets samlade mål- aktiviteter skall kunna ge ett resultat som rimmar med hushållens primära mål, dvs. hushållsmedlemmarnas fysiska, psykiska och sociala välbefinnande”.
Integrerat samhälle är namnet på en rapport från huvudgruppen för utredningen om den icke institutionsbundna socialvår- dens målsättning' och organisation. Utred- ningen, som arbetar i socialstyrelsens regi, försöker anpassa sociala insatser till de av FN formulerade allmänna målsättningarna för
strävanden inom hälsovården. Medlen för att nå vad som kallas ett integrerat samhälle är enligt utredningen dels att tillföra de betal- ningssvaga grupperna i samhället ökade re- surser, dels att ge ett socialpsykologiskt stöd till vissa människor.
SOU 1972: 56
3 Mått på skilda välfärdskomponenter i olika regioner — bearbetningar av bl.a. låginkomstutredningens primårmaterial
Arv och miljö formar individen och ger henne en viss utbildning, ett visst hälsotill- stånd m. m. Dessa grundläggande egenskaper ger henne sedan förutsättningar att välja ett visst arbete samt därmed sammanhängande inkomst, bostadsstandard, kostvanor m. in.» En lång utbildning brukar medföra hög inkomst med möjlighet till god bostadsstan- dard och goda möjligheter att köpa fullvär- dig kost. Även hälsa kan i viss utsträckning köpas för pengar.
I detta avsnitt presenteras några bearbetningar av bl. a. låginkomstutredning- ens intervjumaterial. I denna utredning an- knyter man till en teoribildning där välfär- den delas upp efter de s.k. resurser som individerna förfogar över. Vid tolkningen av materialet skiljer sig frågeställningen något från den som ursprungligen uppställdes av låginkomstutredningen. Eftersom det i före— liggande undersökning är väsentligt att på olika sätt belysa levnadsvillkoren i olika regioner, utnyttjas LlU:s kartläggningar av olika levnadsnivåkomponenter som indika- torer på levnadsvillkoren. Materialet komp- letteras i några fall med mer direkta upp- skattningar av levnadsvillkorskomponenter. LIU framhåller bl. a. att ”om vi känner till vilka resurser individen har till sitt förfo- gande kan vi förutsäga hur han står sig i konkurrensen om varor och tjänster”. Detta ställningstagande diskuteras i det följande med utgångspunkt från att två hushåll med samma inkomst, det ena t.ex. bosatt i Stockholm och det andra bosatt i norra glesbygdsområdet, i övrigt inte har samma levnadsvillkor. De är beroende av de till— gångar eller utbud av varor och tjänster av olika slag som finns i eller i närheten av bostadsorten. Tillgången eller närheten till arbete och rekreationsmöjligheter varierar mellan olika orter.
ERU's bearbetningar av låginkomstutred- ningens undersökningsmaterial ger inte nå- gon fullständig belysning av dessa förhållan—
SOU 1972: 56
den. Kompletterande undersökningar av till- gången till utbud av skilda slag i olika regioner pågår för närvarande.
Hälsa
En god hälsa betraktas av många som den viktigaste välfärdskomponenten. Bearbet- ningar av låginkomstutredningens primärma- terial visar att skillnader i sjukdomsfrekven- ser för befolkningen i olika ortstyper är små. Exempel på utfallet vid mätningar av några indikatorer på hälsan i regioner med olika befolkningsunderlag återfinns i sammanställ- ningen i tabell 3:l.
Allmän trötthet och depressioner är enligt tabellen vanligare i norra glesbygden än i Stockholm, medan motsatta förhållandet gäller för Sömnbesvär, nervösa besvär och överansträngning. Det bör starkt framhållas att det är svårt att dra några längre gående slutsatser av materialet. För det första är skillnaderna små mellan frekvenserna i de två regiontyperna. För det andra är vissa former av nedsatt psykiskt välbefinnande vanligare i större regioner medan andra är vanligare i mindre regioner. För det tredje kan skilda grupper av människor ha olika lätt att medge att de lider av t.ex. nervositet. Även om man bortser från eventuella brister i tillförlit- ligheten i siffrorna, återstår för det fjärde tolkningssvårigheter. Är det exempelvis män- niskor med störra anlag för nervösa besvär, som i första hand flyttar från landsbygden? Kanske de i så fall förbättrat sitt välbefin— nande? I större orter kan finnas en större andel nyinflyttade, vilka håller på att anpas- sa sig till nya arbeten i en ny miljö, vilket kan vara psykiskt påfrestande, men ett över- gående problem. Hur påverkar ett sådant förhållande siffrorna i tabellen? Är miljön i städer sådan, att den ger människorna nervö- sa besvär? Eller är det tvärtom, varvid exempelvis anpassningsprocessen hos nyin- flyttade skulle dölja ett sådant förhållande. En stor andel av befolkningen i norra gles- bygden uppger sig vara allmänt trötta. En rimlig förklaring till detta skulle kunna vara
153
de (procent)
Allmän Sömn- Depres- Nervösa Överan- trötthet besvär sioner besvär strängning Stockholm 66 12 6 12 4 Norra glesbygden 72 8 7 1 I 3 Riket 70 10 6 11 3
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Förhållandena avser den vuxna befolkningen i socialgrupp [[ och III.
skillnaderna i yrkessammansättningen och åldersstrukturen mellan regionerna. En när- mare analys av siffermaterialet visar dock att andelen allmänt trötta är större i norra glesbygden i alla åldersgrupper och speciellt i åldrarna 15—24 år.
Sammanfattningsvis kan framhållas att tabell 3:1 är svår att tolka. Inget i tabellen kan stödja de föreställningar som kan finnas om att befolkningen i den ena regiontypen skulle ha en annan psykisk välbefinnandeni- vå än i den andra regiontypen.
Välbefinnandet för individen i olika regio- ner kan vara en subjektiv eller objektiv funktion av den allmänna anspråksnivån. För att komplettera den subjektiva eller individu- ella uppskattningen av välbefinnandet har låginkomstutredningen även mätt den faktis- ka konsumtionen av viss hälso- och sjukvård. Här görs sålunda ett avsteg från den typ av mätningar som benämnes individernas resur- ser. Tabell 3:2 visar besöksfrekvensen i Stockholm och norra glesbygden för läkar- besök m. m.
Antalet tandläkare i norra glesbygden i
Tabell 3:2 Vissa besöksfrekvenser för den glesbygden (procent)
förhållande till befolkningen är betydligt mindre än i Stockholm vilket framgår av figur 3 :l. Konsumtionen av läkarvård i norra glesbygden torde således vara förknippad med betydligt längre resor än läkarkonsum- tionen i huvudstaden.
De regionala skillnaderna i utbudet av olika former av hälso- och sjukvård är en följd av att endast ett litet urval av orter har kunnat erhålla ett verkligt specialiserat och mångsidigt utbud. I många småorter med lokala centralortsuppgifter finns bara den service som bedöms kunna delas upp i små enheter. Den kvalificerade sjukvården i stör- re städer, t. ex. i huvudstaden eller universi- tetsstäderna, är naturligtvis inte bara avsedd att betjäna lokaliseringsorten utan även ett vidsträckt kringliggande omland, ibland hela riket.
Sjukvården har inom ERU's ram tidigare studerats med avseende på vilka befolk- ningsunderlag som krävs för en acceptabel servicestandard. Vissa typer av service upp— visar enligt dessa undersökningar en tämligen jämn spridning mellan tätt och glest befolka-
vuxna befolkningen i Stockholm och norra
Andel som under de senaste 12 månaderna har Andel av be- besökt besökt besökt eller erhållit folk- läkare tand- besökts av kommunal ningen läkare distrikts- hemhjälp över sköterska 65 år el. likn. 1969 Stockholm 49 62 11 4 11,4 Norra glesbygden 5 2 37 18 7 14,5 Riket 49 5 5 13 5 13 ,3
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Förhållandena avser den vuxna befolkningen i socialgrupperna II och III.
154 SOU 1972: 56
LÄKARE | örrrn vÅm ÖGONLÄKARE | ÖPPEN VÅRD
Tl—j LÄKARE TOTALI
LÄKARE |_ ÖPPEN VÅRD . J OGONLÄKARE | ÖPPEN VÅRD
LÄKARE IOTALI LÄKARE _l OMN VÅRD _ ÖGONLÄKARE [ ÖPPEN VARD
LÄKARE IOTALT
O 100 200 lndeiukuln
Figur 3: ] Läkartätheten i Stockholm, norra glesbygden och riket 1968. Antalet läkare per invånare i riket = 100.
de delar av landet. Ett exempel på service av denna typ är apoteken. Inom sjukvården synes de produktionstekniska stordriftsför- delarna ha bedömts som betydelsefulla, vilket innebär att först regioner med över 100 000 invånare når en standard som motsvarar den riksgenomsnittliga. För norra glesbygden och fjärrbygden innebär detta att servicestandarden inom sjukvården oftast är låg. Mindre frekventa vårdformer — exempel- vis vårdplatser inom gynekologisk vård — kan saknas helt i fjärrbygden och finns i mycket liten utsträckningi norra glesbygden som helhet. Ett av undantagen från denna regel är antalet vårdplatser inom förloss- ningsvård som iförhållande till befolkningen är fler i norra glesbygden än i hela landet.
De höga värden för Stockholmsregionen som redovisas i figur 3:1 förklaras till en del
av att vissa specialistfunktioner med patien- ter från hela landet har förlagts där. För den framtida regionalpolitiken kan det vara av intresse att särskilja den regionalt och lokalt begränsade efterfrågan.
Studier av sjukvårdskonsumtionen i olika regioner kan inte ge en rättvisande bild av hälsotillståndet hos befolkningen. Antalet restriktioner — i form av exempelvis invånar— nas informationsnivå, ekonomiska resurser eller avståndsrelationer till sjukvårdsutbudet — i olika" miljöer varierar avsevärt. Man får således inte jämställa dessa konsumtionsmått med mått på levnadsnivån. De måste komp- letteras med andra.
Exempel på utbud av viss sluten mental- vård visas i figur 3:2. Uppgifterna avser antalet vårdade per 100000 invånare och riksområde den 31/12 år 1966. Att vårdkon- sumtionen i exempelvis Småland med öarna är hög, både totalt och beträffande senilitet och schizofreni, kan antingen betyda att antalet personer med dessa diagnoser är förhållandevis stort eller att just detta riks- område är ovanligt välförsett med dessa former av sluten mentalvård.
I tabell 3:3 har några kompletterande mått sammanställts på tandvårdssituationen i norra glesbygden och Stockholm. Som ett mått på levnadsvillkoren har det faktiska utbudet av tandläkare relaterats till befolk- ningen som besökt tandläkaren de senaste 12 månaderna. Några mått på tandstatus komp- letterar bilden.
Tabell 3.3 Tandläkare per invånare, andel som besökt tandläkare under de senaste 12 månaderna och tandstatus för den vuxna befolkningen. Index för tandläkartätheten: Riket =
1,0 Tandläkare Andel av befolkningen som per invånare, riket = 1,0 besökt tand- har egna bra har lös- läkaren de tänder tänder senaste 12 månaderna Stockholm 1,6 62 40 21 Norra glesbygden 0,8 37 23 51 Riket 1,0 55 35 29
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968 och SOU 1970:l4. bilaga 4 Uppgifterna beträffande besöksfrekvenser och tandstatus avser den vuxna befolkningen i socialgrupp I? och 111.
SOU 1972: 56
155
Figur 3:2 Vårdkonsumtionen av sluten mentalvård. Andel vårdplatser per 100 000 invånare och riksområde 1966 inom vårdformerna senilitet (vänstra kartan) och schizofreni (mitten) samt inom den slutna mentalvården (högra kartan).
Källmaterial: Socialstyrelsen redovisar. Patientstatistik: 4, Stockholm 1970.
En allsidig belysning av tandvårdsstandar— den skulle även kräva uppgifter på de upp- offringar som individerna måste göra — både i tid och pengar —- för att konsumera tandvård, de substitutionsmöjligheter som finns samt de attityder man har till tand- vårdskonsumtionen.
Sysselsättning och arbets förhållanden
Tillgången till arbete i en region är en av dess viktigaste levnadsvillkorskomponenter. Ut- budet av olika typer av arbeten med skiftan- de arbetsmiljöer är därvid betydelsefull. Fler- talet regionala variationeri arbetsmiljöer vad gäller buller, klimat, smuts, luftföroreningar, giftiga ämnen m. m. torde kunna förklaras av helt andra faktorer än själva regionstorleken. Kausalsamband mellan arbetsmiljö och typ av yrke ger dock självfallet utslag i form av geografiska variationer i yrkesskador eller yrkessjukdomar på grund av skilda yrkesfre-
156
kvenser i olika regioner. Låginkomstu'tred- ningen försöker belysa vilka individer som drabbas av arbetslöshet och undersysselsätt- ning och vilka grupper som har ett dåligt — i betydelsen illa betalt och/eller ohälsosamt, riskabelt eller på annat sätt betungande — arbete. Arbetslösheten och undersysselsätt- ningen i olika regioner behandlas närmare i bilagans huvudtext och i avsnitt 5.
Utbildning
Utbildning kan i regionalpolitiska samman- hang sägas bestå av en levnadsvillkorskompo- nent och en konsumtionskomponent. Med den förstnämnda avses därvid tillgången till utbildningsmöjligheter, medan den senare gäller hushållens nytta av utbildning, som både'kan ses som ett medel att nå andra mål (t. ex. hög inkomst) och som ett mål i sig.
I en mångfald undersökningar har man sökt avgöra lönsamheten av investeringari
SOU 1972: 56
utbildning, En avvägning efter exempelvis enbart produktionskriterier innebär att sam- hällets mål för produktionstillväxten sättsi första rummet. Detta hindrar inte, att utbildningen dessutom kan betraktas som ett konsumtionsmål. Vid en samhällsekonomisk bedömning måste man dock utgå från vilken art, grad och fördelning av utbildning, som är önskvärd. Man måste fråga, vilken utbild- ning som är bra för en viss individ i ett givet samhälle. Låginkomstutredningen fäster inte någon vikt vid tillgången till utbildningstill- fällen i olika regioner utan lägger i stället huvudvikten vid en kartläggning av hur utbildningen är fördelad i befolkningen. Som mått på utbildning används dels ”utbild- ningsnivå” efter en sjugradig skala, dels ”utbildningstid” i antal år. I båda fallen är skillnaderna i utbildning stora mellan olika generationer och mellan olika socialgrupper, men däremot inte mellan könen annat än på de allra högsta utbildningsnivåerna. Man har dock inte som utredningen framhåller kun- nat ta hänsyn till utbildningens art och inriktning, vilket med all säkerhet skulle ha visat stora skillnader mellan könen. Regiona- la skillnader finns både med avseende på bostadsort och uppväxtort. Den längsta me- delutbildningstiden finns i båda fallen i storstäderna, den kortaste på landsbygden.
I andra utredningar och undersökningar har det konstaterats att det råder ett starkt kausalsamband mellan studerandefrekvenser i olika befolkningsgrupper och det avstånd de har till skilda utbildningstillfällen. Ut- byggnaden av allmänna gymnasier i en rad mellanstora orter under 1950-talet höjde snabbt gymnasiefrekvensen i dessa orter till en ungefärlig riksgenomsnittlig nivå. De nordligaste länen har för närvarande en högre frekvens än övriga landet. Vilhelmina hade år 1970 landets högsta gymnasiefre- kvens. Andelen behöriga förstahandssökande till gymnasium är dock lika stor i norra glesbygden som i Stockholm.
Inom utbildningspolitiken är det en strä- van att genom samhällets försorg undervisa barn och ungdom i anslutning till bostadsor- ten. Den högre utbildningen och vuxenut-
SOU 1972: 56
bildningen kan med de resurser som för närvarande ställs till förfogande endast spri- das till ett färre antal orter. Det betyder att befolkningen i stora orter, dvs. orter utanför norra glesbygden, i första hand kommer att få praktiska möjligheter att tillgodogöra sig dessa utbildningsformer.
Ekonomiska resurser
I fråga om inkomst och förmögenhet har låginkomstutredningen utöver allmänna kart- läggningar bl. a. gjort en studie av de extremt lågavlönades situation och sambandet mellan ålder och inkomst. ERU har tidigare behand- lat inkomstskillnader — såväl nominella som reella — för hushållen i olika regioner. I bilaga 1, avsnitt 6, till glesbygdsutredningen redovisas den genomsnittliga inkomsten i olika regioner. Hushållens ekonomiska resur- ser är i stort beroende på deras hälsa, utbildning och sysselsättning. De flesta av de hushåll, som utgör undantag från denna regel, torde ha fått en speciellt gynnsam ekonomisk situation genom arv av ekono- miska resurser. Ett av måtten på hushållens ekonomiska resurser är deras likviditetssitua- tion. l tabell 3:4 visas hur stor andel av den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111 i Stockholm och norra glesbygden som tror sig kunna få fram 2 000 kronor i kontanter på en vecka. De mest markanta skillnaderna mellan regionerna är att så många fler i Stockholm tror sig kunna låna pengar av andra privatpersoner medan man i norra glesbygden förlitar sig på banklån eller lik- nande. Hushållens fördelning på inkomstklasseri landets folktätaste och mest folkglesa bygder framgår av figur 3:3. Hushållens sammanlag- da inkomster före skatt är normalt betydligt större i Stockholm. Den ojämna inkomstför- delningen mellan regionerna sammanhänger som bekant bl. a. med befolkningens ålders- och utbildningsstruktur samt näringslivets olika inriktningar och produktivitetsförhål- landen". Ett avslutande exempel på de olika inkomstförhållandena — vilket inte alltid
157
Tabell 3:4 Den vuxna befolkningen fördelad på möjligheter att inom en vecka kunna få fram 2 000 kr kontant (procent)
Kontanter Personlån Banklån Kan inte Alla eller ut— från famil- el. tag från jemedlemmar, likn. eget konto släktingar
eller vänner
Stockholm 51 24 7 17 99 Norra glesbygden 47 16 14 23 100 Riket 53 19 8 19 99
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser socialgrupp II och 111.
betyder olika välfärdsförhållanden — i Stock— holm och norra glesbygden är det skilda utfallet när den sammanräknade nettoin- komsten enligt taxering till statlig inkomst- skatt sätts i relation till befolkningen, se tabell 3: 5. I figur 3: 4 visas kommunblocks- värden inom norra glesbygden. I ett kom- munblock, Svenstavik, var medelinkomsten under 7 000 kronori ett annat, Kiruna, var den över 10 500 kronor.
STOCKHOLM NORRA GLESBYGDEN % 50 '.
kx xi
, i
x X 25 S* & xi xx l r-_ . T=—
o—io 20130 40150 o-lo 10130 40150 Kw ooo—u
Figur 3: 3 Hushållen i Stockholm och norra glesbygden efter sammanlagd inkomst före skatt 1966
Anm. Inte fullt hälften av hushållen iStockholm hade under 10000 kronors inkomst före skatt. Motsvarande andel i norra glesbygden var två tredjedelar av hushållen. I båda områdena hade en fjärdedel av hushållen inkomster mellan 10000 och 20 000 kronor.
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivå- undersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111.
Tabell 3:5 Den sammanräknade nettoin- komsten 1970 satt i relation till befolk- ningen 1969
Stockholm 15 557 Norra glesbygden 8 553 Riket 11 689
Källa: SOS, Inkomst och förmögenhet 1969
158
BEFOLKNING 1000-lol
120"
100 '
80-
40—
20-
7ooo ecco/9000 10000 11000 tNKQMSI PER
MEDELINKOM T INVÅNARE I NORRA GLES— KQMMUNBLOCKS" BYGDEN VÅRDEN
Figur 3:4 Den i norra glesbygdens kom- munblock sammanräknade nettoinkomsten 1970 satt i relation till befolkningen 1969.
Anm. Horisontella axeln visar antalet invånare i kommunblock med en viss medelinkomst.
Källa: SOS, Inkomst och förmögenhet 1969.
Uppväxtförhållanden och familjerelationer
Med hänsyn till låginkomstutredningens refe- rensram har det varit nödvändigt att låta uppväxtförhållandena ingå som en särskild komponent på grund av de tydliga belägg som finns för att minoriteter med sociala problem företrädesvis kommer från fattiga och svåra uppväxtförhållanden. I denna komponent ingår dock icke enbart indivi- dens uppväxtförhållanden och familjerelatio- ner i det förflutna utan också hans/hennes sociala relationer i nuläget. Det bör betonas
SOU 1972: 56
Faderns socialgruppstillhörighet
I 11 111 I, 11 och 111
Stockholm 6 42 Norra glesbygden 5 24 Riket 6 35
53 101 71 100 59 100
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp [[ och 111.
att betydelsen av uppväxtförhållanden och familjerelationer för individernas välfärd är svåra att mäta.
Ett exempel på ett mått på den sociala rörligheten i olika regioner är andelen av befolkningen i socialgrupp II och III som har syskon i socialgrupp I. I norra glesbygden var denna siffra sex procent år 1968 medan den i Stockholm var dubbelt så stor. Ett annat mått på social rörlighet är den socialgrupps- växling som förekommer mellan olika gene- rationer, se tabell 3:6. Dessa mått säger självfallet inte mycket om vad man egentli- gen skulle vilja mäta med levnadsnivåkompo- nenten ”uppväxtförhållanden”.
Politiska resurser
Med denna komponent vill låginkomstutred- ningen försöka få fram vilka möjligheter individen har för att kunna göra sig gällande i politiska sammanhang och därmed påverka sin egen och sin grupps situation. Man söker kartlägga i vilken utsträckning de formellt
lika stora politiska rättigheterna även utnytt- jas av olika kategorier av individer.
Som ett exempel på tillvägagångssättet kan nämnas att man frågat om i vilken utsträckning fackföreningsmedlemmar besö- ker fackföreningsmöten. De angivna måtten visar självfallet inte befolkningens reella möjligheter att skydda sina intressen. Det synes, som framgår av tabell 3:7, som om man är något mer fackligt aktivi Stockholm än i norra glesbygden. Däremot uppger sig mer än dubbelt så stor andel i det senare området vara medlemmar i politiska partier.
A vståndsrela tioner
Många samhällsproblem kan ytterst hänföras till att behov av skilda slag uppstår på annan plats i tid och rum än där utbudet som skulle kunna tillfredsställa behovet finns. Gles- bygdsproblemen kan ses som en form av kommunikations- eller avståndsproblem. I några tabeller och diagram presenteras i det följande olika avståndsrelationer, vilka kan
Tabell 3: 7 Andel av befolkningen som är politiskt aktiva i olika avseenden (procent)
Stockholm Norra gles— Riket bygden
Medlem i fackförening 39 34 41 Deltagit i fackför— eningsmöte 1967 22 21 22 Innehaft förtroende- post i fack förening 13 10 12 Medlem ipolitiskt parti 6 14 12 Rostade vid kommunal- valet 1966 75 74 74 Tänker rösta vid andra- kammarvalet 1968 80 75 79
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111.
SOU 1972: 56
159
Tabell 3: 8 Befolkningens fördelning efter avstånd till den ort, där huvuddelen av uppväxt- tiden tillbringades (procent)
0—50 km 51—200 km 201—w km Summa Stockholm 30 18 52 100 Norra glesbygden 49 30 22 101 Riket 45 24 31 100
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111.
sägas utgöra mått på befolkningens levnads- villkor.
Det skulle kunna hävdas att bostadens lokalisering i förhållande till utbud av olika slag — arbetsplatser, skolor, service, fritidslo- kaler m.m. — är en av de viktigaste faktorerna som avgör hushållens levnadsvill— kor. Låginkomstutredningen har med ett par frågor tangerat problematiken med avstånds- relationer. _
Tabell 318 visar hur långt från den ort, där huvuddelen av uppväxttiden tillbringats, den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111 är bosatt. Stockholmare har normalt betyd- ligt längre avstånd till uppväxtorten än vad människorna i norra glesbygden har. Sanno- likt har befolkningen i huvudstaden därmed längre avstånd — och svårare att upprätthålla personlig kontakt — till sina föräldrar.
I tabell 3:9 framgår hur befolkningen är bosatt i förhållande till närmaste matvaru- affär i norra glesbygden. Närmare fem procent av de intervjuade i dessa områden har mer än en mil till denna elementära service. Norra glesbygdens befolknings bo- sättning i förhållande till tätorter av olika storlek redovisas i bilagan.
Exempel på hur den offentliga taxepoliti— ken kan påverka. avståndsrelationerna i ut- jämnande riktning visas i figur 325. Telefon- taxorna är inte utformade i direkt propor-
tion till de fysiska avstånden mellan olika orter. Det kostar lika för en person bosatt i Sorsele att hålla telefonkontakt med anför- vanter vare sig de är bosatta i Stockholm, Göteborg eller Malmö.
Informationsnivå
En komponent, som får speciell betydelse när individernas välfärd betraktas ur aspek- ten hur deras val mellan olika konsumtions- mönster genomförs, är deras informations- nivå. Den är självfallet svår att mäta samti- digt som den, liksom de andra komponen- terna, samvarierar med utbildning, inkomst osv. Det är även en värderingsfråga vilken typ av information som skall anses höja informationsnivån. Problemet kan delvis undvikas genom att man istället mäter vilka informationskanaler individen har tillgång till. I tabell 3:10 redovisas en av de viktigas- te, nämligen den information som kan spri- das direkt mellan individer vid personliga möten och samtal.
Bostadsförhållanden
Bland den mängd konsumtionskomponenter som man kan tänka sig att belysa har
Tabell 3: 9 Befolkningens fördelning efter avstånd till närmaste matvaruaffär (procent)
0—1 km 1—4 km 5—10 km 10-w km Summa Stockholm 92 1 0 100 Norra glesbygden 75 3 5 100 Riket 83 2 1 100
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna be- folkningen i socialgrupp 11 och 111.
160 SOU 1972: 56
SORSELE
Malörtr'dsk . Skellefteå
1
Storuman
Gäddede . Umeå
2
Storlien Sol lefteö .
Ostersund Sundsvall Örnsköldsvik
& co ,? Visby * sr KHOLM Norrköping Kalmar
Figur 3: 5 Kostnadskartor. Sverige format efter telefonsamtalens kostnad (3 minuters samtal) från Stockholm (vänstra kartan) och Sorsele (högra kartan) 1971
Tabell 3: 10 Tillgången till några informationskanaler i Stockholm och norra glesbygden
(procent) Radio TV Daglig Minst två hyll- Tele- tidning meter böcker fon Stockholm 82 78 76 77 81 Norra glesbygden 94 84 88 49 85 Riket 88 81 84 64 82
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Tabellen avser den vuxna befolk- ningen i socialgrupp II och 111.
Iåginkomstutredningen bl. a. inriktat sig på bostadsförhållandena. Utredningen säger sig inte kunna räkna med att en bild av individens allmänna resurser för konsumtion ger en rättvisande bild av bostadsförhållan- dena, eftersom bostadsmarknaden är präglad av speciella ingripanden av ransone- ringskaraktär. Bostadsförhållandena har av utredningen klassats som en konsumtions- komponent. Trots detta kan några resultat från mätningar av denna komponent ingå i
1 1—SOU 1972: 56
detta avsnitt som behandlar hushållens resur- ser i olika regioner.
I tabell 311 1 belyses bostadsförhållandena i Stockholm och norra glesbygden. De största skillnaderna föreligger betsäffande innehav av frys, diskmaskin och dusch eller bad. Större besvär att nå livsmedelsbutiken synes tillsammans med en större grad av självhushållning ha inneburit att över 70 procent av hushållen i norra glesbygden har frysbox, medan motsvarande siffra för
161
Dusch WC Central- Modern Kyl- Tvätt» Fry s Disk- OCh/ eller värme spis skåp maskin maskin bad Stockholm 81 86 85 85 82 72 30 6 Norra gles- bygden 73 84 83 82 81 73 71 4 Riket 78 85 85 85 84 72 48 4
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxnabe- folkningen i socialgrupp II och 111.
Stockholm är 30 procent. Det kan nämnas att dessa skäl torde ha medfört att endast tre procent av de vuxna i socialgrupp II och III i norra glesbygden saknar kokmöjligheter i bostaden. I Stockholm är denna siffra fyra gånger högre dvs. tolv procent. Diskmaskin, dusch och badmöjligheter är, som framgår av tabellen vanligare i storstaden.
Kostvanor
I ett land som Sverige betingas brister i kosthänseende i allmänhet inte av bristande möjligheter att få en i stort sett fullvärdig kost utan av bristande kunskap om eller intresse för frågeställningen. Detta tar sig också uttryck i att intervjupersonerna i låginkomstutredningens undersökning visade det minsta intresset för just det avsnitt som rörde kostvanorna. Det är därför också troligt att resultaten på det området är mindre tillförlitliga än på andra. Utredningen visar dock att den svenska livsmedelskon- sumtionen avviker betydligt från den av näringsexperter rekommenderade samman- sättningen framför allt genom låg andel grönsaker och frukt och hög andel sötsaker, kaffebröd o.d. I socialgrupp II och 111 i Stockholm har endast 27 procent av befolk- ningen ett acceptabelt näringsintag enligt folkhälsans kriterier. Motsvarande siffra i norra glesbygden ligger tio procent högre men fortfarande under den riksgenomsnitt- liga nivån som är 31 procent. När det gäller rökning och alkoholförtäring är det tydliga
162
skillnader mellan olikstora regioner. Fre- kvensen är i båda fallen högst i storstäderna och lägst på landsbygden.
En helt fullvärdig kost enligt folkhälsans definitioner torde för två vuxna och två skolbarn kostar nu ca 10 000 kronor per år, transport- och tillagningsarbetet inom hus- hållet oråknat. Om en fullvärdig kost sätts som ett överordnat mål för samhällspoliti- ken blir implikationerna för regionalpoliti- ken betydande.
Fritid och rekreation
Fritidens betydelse för välfärden är svårmätt. Ett skäl är att distinktionen mellan fritid och arbetstid skiljer sig mellan olika befolknings- grupper. Fritiden delas upp efter samman- lagd varaktighet i vardagsfritid, veckoslutsfri- tid och semesterfritid. Den vardagliga friti- dens längd varierar självfallet mycket mellan olika grupper av människor.
Förflyttningsmöjligheterna påverkar i hög grad hushållens disposition av fritiden. Till— gången till bil är i detta avseende väsentlig. Av låginkomstutredningens material framgår att bilinnehavet är ungefär lika stort i olikstora regioner i landet även om befolk- ningen i både landets mest tät- och glesbe- folkade delar ligger under riksgenomsnittet, tabell 3 :l 2.
Det kan vara av intresse att se närmare på bilinnehavets — och därmed i stor utsträck- ning förflyttningsmöjlighetemas — fördel- ning på olika åldersgrupper. 1 figur 3:6
SOU 1972: 56
hushållsmedlem) bil, båt och sommarstuga eller husvagn (procent)
Andel av befolkningen som har
bil båt sommarstuga] husvagn Stockholm 51 16 22 Norra glesbygden 49 23 19 Riket 54 14 18
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111.
Tabell 3:13 Andel av befolkningen som uppger sig bruka sysselsätta sig med olika aktiviteter under sin fritid (procent)
Stockholm Norra Riket glesbygden
Fiska 36 50 36 Besöka bio 50 27 42 Besöka teater, konsert eller museum 61 19 40 Gå på dans 28 36 33 Läsa böcker 82 64 73 Göra utflykter 64 69 72 Besöka släkt 83 89 87 Besöka vänner 90 91 91 Delta i kurser el liknande 22 17 20 Spela musikinstrument 19 12 14 Idrotta 30 20 26 Syssla med hobby 59 62 60
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåun befolkningen i socialgrupp II och 111.
Tabell 3: 14 Andel av befolkningen som gjort under 1967 (procent)
dersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna
minst en semesterresa på minst två veckor
Sverige Övriga Europa Övriga Totalt Norden länder Stockholm 46 15 24 2 87 Norra glesbygden 36 14 4 1 55 Riket 3 8 13 14 1 66
Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968. Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111.
redovisas den procentuella andelen av be- folkningen i olika åldersklasser som ej har tillgång till bil. Hela sju åttondelar av de som är över 65 år i norra glesbygden saknar bilistens möjligheter att bekvämt, snabbt och utan tidtabellsrestriktioner förflytta sig över större avstånd.
Vissa fritidsaktiviteter kräver tillgång till speciella typer av utbud. Av tabell 3:13 framgår att bio-, teater- och museibesök är
SOU 1972: 56
vanligare i Stockholm än i norra glesbygden. Ett tydligt samband mellan levnadsvillkoren och konsumtionsmönstret, eller beteendet, kan konstateras, även om fritidsvanoma i många avseenden är lika i de båda regionty- perna.
Under semesterfritiden har befolkningen i Stockholm något andra vanor än befolk- ningen i norra glesbygden. Dels är det betydligt vanligare, se tabell 3:14, att man
163
Procent av befolkningen i åldersklasserna
100
STOCKHOLM
83
; 54 % Slo—% 30 / / få % %% % 23 // 02% %%Å ; .. ; 501/ / / 25 // // %%
Figur 3: 6 Procentuell andel av befolkningen i olika åldersklasser som inte har (äger själv eller genom make/maka eller hushållsmed- lem) bil i Stockholm, norra glesbygden och riket. Källmaterial: Låginkomstutredningens levnadsnivå- undersökning 1968. Uppgifterna i figuren avser den vuxna befolkningen i socialgrupp II och 111.
164
reser till länder utanför de nordiska, vilket kan vara en följd av tillgången till billigare resor och den bättre betalningsförmågan hos storstadens hushåll. Dels tillbringade över hälften av Stockholmarna år 1967 någon tid i sommarstuga, kolonistuga eller liknande. Motsvarande andel i norra glesbygden var en femtedel. Dessa konsumtionsskillnader speg- lar ej ägandet av fritidshus. De kan delvis vara en följd av att så många storstadsbor har sina rötter i det gamla bondesamhället.
SOU 1972: 56
4 Studier av tidsanvändning och konsum- tionsstruktur
Konsumtion av varor, tjänster och s.k. miljöfaktorer är vanligen förknippad med direkta penningtransaktioner. Ibland betalas konsumtionen indirekt via skatter, vilket gäller när man utnyttjar vägar eller olika
%
KOLLEKTIVT
©©©©©
kostnadsfria former av kommunal service. Nästan all konsumtion kostar tid.
Mellan tidsanvändning och konsumtions- struktur finns självfallet stora substitutions- möjligheter. Ett hushåll med hög inkomst kan köpa sig varor och tjänster i högre utsträckning än andra hushåll i samma region. På samma sätt ger hög inkomst
en»
BIL
©©©©©
post 11111111112 11111222334 pos1 bank 1 FJUGESTA 1 1 1 1 1 1 bank apotek 11111111111 l448inv.l965 11111111111op0fek daghem daghem o ' 3'0 ' 60min ' ' . pos1 11111111111 11122222339 post bank GARPHYTTAN I I 1 1 I 1 15 bank 0190"?k 956inv. 1965 115 GPCmak daghem ] 18 daghem o ' 3'o ' som ' ' ' Post 11 111 111 1 1 1 1 12410101111121214 pos1 bank LILLÄN 34444444 bank apotek 12601nv. 1965 1 4 4 4 4 4 4 4 ("IWek daghem , . . 11 3 9.13'4'41'4'4'4 daghem o 30 60min - post 1236788899 post bank 344444444 44 ÖREBRO bank OPO'ek 2 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 77576 inv. 1965 C””"” daghem 2 2 3 5 8 9 910 3131 daghem o 30 60min 1700 1730 1300 1700 1730 1800 .GARPHYTTAN 'N'—LÅN ÖREBRO _EI: .FJUGESTA % 0 IO 20 30 km _: g—l—|__|
Figur 4: I Ärendetider för invånarna i Fjugesta, Garphyttan, Lillån och Örebro. I diagram- met kan avläsas antal utbudspunkter som kan nås för besök och omedelbar återfärd vid olika tidsinsatser. Kollektivtrafikanternas (buss, tåg, cykel, gång) ärendetider kan avläsas till väns- ter i figuren, bilisternas tider till höger. Mätningarna gjorda en vardag 1972 mellan klockan 17.00 och 18.00. ISI/lä: Torsten Hägerstrand, Tätortsgrupper som regionsamhällen, Regioner att leva i, ERU, Stockholm
SOU 1972: 56 165
möjligheter till snabba persontransporter och införskaffande av sådana kapitalvaror och prefabricerade varor, som ger tidsbesparing- ar. Ett hushåll med lägre inkomst får i större utsträckning välja mellan en viss konsum- tionsnivå beträffande varor och tjänster och exempelvis resor med tidsbesparande snabba transportmedel. Förflyttningar över långa avstånd för att uppnå en viss konsumtion kostar tid. Glesbygdsbefolkningens långa avstånd till olika former av serviceutbud rn. m. kan, med tanke på den genomsnittliga låga inkomstnivån i norra glesbygden, ofta inte kompenseras med hjälp av snabba transportmedel. Några andra möjligheter för hushållen själva att snabbt förbättra tidsbud- geten kan inte skönjas. Avstånden måste således reduceras med i första hand bättre kollektiva kommunikationsmedel eller in- komstförstärkningar. För hushåll utan till- gång till bil, bosatta långt från närmaste allmänna kommunikationsmedel, kan kon- sumtionsmöjligheterna vara så begränsade att samhällsingripanden torde vara nödvändiga.
Den möjliga tidsanvändningen vid besök hos olika typer av serviceinrättningar fram- går av figur 411. Figuren visar ärendetider för invånarna i några orter i centrala Närke. Det är nödvändigt att skilja på två grupper inom befolkningen, de som har tillgång till bil och de som måste förlita sig på kollektiva trans- porter. I figuren har cyklister och fotgängare räknats till kollektivtrafikanterna, medan taxiresenärer räknats till bilisterna. De som ej har bil och är bosatta i orter utanför de större städerna kan inte nå många typer av service en vardag mellan klockan 17.00 och 18.00. För stora grupper i samhället är dessa begränsade rörelsemöjligheter en realitet. Det torde inom en nära framtid krävas ytterligare studier av den möjliga tidsanvänd- ningen i olika regioner. ' .
Den framtida regionalpolitiken torde i utökad grad inriktas på investeringar i samhällskapital, som ger en bättre tidsan- vändning för regionernas invånare. I några av de forskningsprojekt, som ERU varit med om att initiera, studeras hur det dagliga livet gestaltar sig för personer i olika funktioner
och åldrar inom tätorter av varierande storlek i Sverige. Tidsanvändningsstudierna ger bl. a. underlag för avvägningar vid beslut om investeringar i kommunikationssystem och serviceanläggningar för att exempelvis reducera stockningsproblem. Investeringar i transportsystem exempelvis nya flygplatser och kvalitetsförbättringar av järnvägsnätet är exempel på satsningar på samhälleliga åtgär- der för att förbättra tidsanvändningen.
SOU 1972: 56
Vid den geografiska avgränsningen av regio- nalpolitiska stödområden utgör hög arbets- löshet och låg förvärvsintensitet naturliga urvalskriterier. En grund för detta år att tillgången till arbete bedöms vara en av de viktigaste välfärdsindikatorerna. Möjligheter- na att erhålla arbete torde också i de allra flesta fall vara avgörande vid beslut om flyttning från en region.
Ett av de viktigaste målen för samhällspo- litiken är att nå full sysselsättning. Med sysselsättning menas då förvärvsarbete, dvs. arbete mot betalning. Definitionsmässigt kan full sysselsättning erhållas genom att samhäl- let betalar för den verksamhet som de personer, som inte kan erhålla arbete på den öppna arbetsmarknaden, bedriver. Som exempel kan här nämnas hushållsarbete, studier och rekreationsaktiviteter. I debatten
UTFLYTTNING I PROCE NT AV DE NYUTBILDADE
A 7 a 8— 7— 6— 5— 4— 3— 2-1
O 1
framhålls ofta att målet för samhällspoliti- ken bl. a. är att ge sysselsättningen kvalita- tivt innehåll.
Skilda former av arbetslöshet kan före- komma. Man kan urskilja arbetslöshet som har uppkommit till följd av strukturella förändringar, konjunktursvängningar eller säsongvariationer. Det finns också 3. k. frik- tionsarbetslöshet. Under denna kategori kan den arbetslöshet, som beror på dålig anpass- ning i tiden mellan utexaminering av arbets- kraft och tillkomsten av lediga arbetsupp- gifter, inordnas. Låg förvärvsintensitet kan också förklaras av förekomsten av nödvändig icke-betald sysselsättning av typen hemarbe- te med barnpassning. Glesbygdens arbetsför—' hållanden behandlas närmare i bilagans hu- vudtext.
I föreliggande avsnitt fästes uppmärksam- het på sambandet mellan arbetsmarknadens storlek och arbetslöshetens omfattning.
ARBETSMARKNADENS STORLEK
100 LOOO
l l 7
10.000 l00.000
Figur 5:1 Exempel på hur friktionsarbetslösheten skapar utflyttning av nyutbildade från olika stora arbetsmarknader.
Exemplet förutsätter att arbetsmarknaden är i långsiktig jämvikt. I verkligheten torde till skillnad från i exem let utflyttningen på lång sikt kompenseras med inflyttning, om arbetsmarknaden befinner sig i långsi tig jämvikt. Den nyutbildade antas flytta om arbetslösheten förväntas vara i mer än 6 månader, när den nyutbildade söker arbete.
Källa: Svante Öberg. En köteoretisk modell av en arbetsmarknad, stencil, ERU, dec. 1971.
SOU 1972: 56
Flera utrednings- och forskningsresultat ger vid handen att vissa slumpmässiga variationer i utbud och efterfrågan på arbetskraft minskar med ökad arbetsmarknadsstorlek. Detta tenderar att hålla friktionsarbetslös- heten på låg nivå på större arbetsmarknader. Av speciellt intresse är de slumpmässiga variationerna i uppkomsten av vakanser.
Man kan från teoretiska utgångspunkter bestämma friktionsarbetslösheten och där- med hur stor utflyttningen blir när man känner yrkesdifferentieringen, den genom- snittliga Iivsarbetstiden på ett jobb, regio— nens befolkningsunderlag osv. I figur 511 visas ett exempel på hur utflyttningen för nyutbildade kan sammanhänga med arbets- marknadens storlek. En förutsättning i exemplet är att arbetsmarknaderna befinner sig i långsiktig jämvikt, dvs. utbudet av och efterfrågan på arbetskraft är lika stora över en längre tidsperiod. Slumpmässiga variatio- ner över tiden gör dock att tillfälliga köer eller bristsituationer temporärt kan uppstå. Om den förväntade arbetslöshetstiden när den nyutbildade söker arbete är längre än sex månader antas man flytta från orten. Om det inte råder långsiktig jämvikt på arbets- marknaden så spelar de slumpmässiga varia— tionerna inte någon roll, dvs. den procen- tuella utflyttningen är lika stor oavsett ar- betsmarknadens storlek.
Den utflyttning som sker i verkligheten från en arbetsmarknad i jämvikt torde på lång sikt kompenseras av en motsvarande inflyttning till regionen. I verkligheten torde den naturliga, ibland temporära, ibland slut- giltiga, uttlyttningen från små arbetsmark- nader vara större än i exemplet ovan, dels på grund av denna inflyttning, dels på grund av arbetskraftens specialisering och arbetsmark- nadens differentiering.
Som en exemplifiering av ovanstående resonemang kan nämnas att det för en person som bor inom en glesbygdskommun och som är nyutbildad t.ex. vägbyggare, snickare eller lärare gäller att han inte kan räkna med att något arbete inom yrket är ledigt vid tiden för inträde på arbetsmarkna- den. I glesbygd tvingas man således i större
168
utsträckning än i övriga regioner att flytta från hemorten även om det på längre sikt finns lika många arbetsplatser som det finns personer som vill ha arbete.
SOU 1972: 56
6 Hushållens fördelning av konsumtionen över tiden
En viktig uppgift för samhällets olika organ är att fördela hushållens konsumtionsmöjlig- heter över tiden. Stödet till barnfamiljer och ATP är några exempel på sådana intertempo- rala omfördelningar. Under sina mest arbets- intensiva år betalar individerna via olika avgifter eller skatter en form av försäkrings- premier, som utfaller om de drabbas av sjukdom, arbetslöshet eller ålderdom.
Enskilda hushåll har också vissa möjlighe- ter att själva reglera förhållandet mellan nutida och framtida konsumtion. Avstår man regelbundet från en viss kvantitet konsumtion genom att spara på en bankräk- ning, under exempelvis 20 år, kan den dubbla kvantiteten konsumeras under de kommande 20 åren — förutsatt att priserna är fasta och att räntan är närmare fyra procent.
Ännu högre avkastning kan ibland erhål- las på sparandet — den uppskjutna konsum- tionen — om investeringarna sker i andra sparformer eller i t. ex. utbildning för att erhålla högre lön eller i ett eget hem i en expanderande region. Åtskilliga sparmöjlig- heter är beroende av i vilken bostadsort hushållet befinner sig. Vissa av dessa spar- möjligheter, som berör en stor andel av hushållen, kan vara av intresse att belysa lite närmare. Den mycket ojämna fördelningen av rika hushåll — med exempelvis en tio gånger så hög miljonärstäthet i Stockholm som i Norrland — behandlas däremot inte. En generaliserad bild av förmögenhetstäthe- ten i regioner med olika befolkningsunderlag återfinns i figur 611.
Sparmöjligheterna för ett hushåll är be- roende av både inkomstens storlek och nivån på de mer eller mindre obligatoriska utgifter— na för att tillfredsställa de elementära beho- ven hos hushållsmedlemmarna.
De internationellt vedertagna inkomst- begreppen redovisas i figur 6:2. Avsikten är att visa att endast en djupgående analys av olika ”delinkomster” som tillsammans kon— stituerar den totala inkomsten ger en bild av
SOU 1972: 56
FÖRMÖGENHEIS- man
Im-ibndl-
"glam,
' _ svmvads- _. .. 3 regioner &" 11 - ; ' — ._ "tan... _:
FÖRMÖGENHETS- stomk
Figur 6:I Förmögenhetstäthet och förmö- genhetsstorlek i tre olika regiontyper år 1969
Källa: Johnson-Meuller: Interaktioner mellan kon- sumtion och storstadstillväxt, stencil, nationalek. inst., Göteborg 1971. Regiontypema avviker från de som normalt används i detta appendix.
inkomstsituationen i olika hushåll. Någon fullständig samlad statistik över denna finns ej. Även vid intervjuer med hushållen. glöms lätt exempelvis hyresinkomster från inne- boende, bostadstillägg, förlängda barnbidrag, familjebidrag vid värnpliktstjänstgöring och inackorderingsbidrag. Hushållens sparmöjlig- heter är beroende av den totala inkomsten och de "obligatoriska” utgifternas storlek. De obligatoriska utgifterna är svåra att precisera. Det är en kunskaps- och värde- ringsfråga vilka utgifter som är obligatoriska i ett hushåll. Några enkla exempel på dessa utgifter är viss mat- och bostadskonsumtion. Antalet medlemmar i hushållet har vidare stor betydelse för Sparmöjligheterna. Barnfamiljerna har en rad utgifter som man ej kan undgå och som ej täcks av transfereringar från samhället. Skillnader i sparmöjligheter mellan skilda regioner be- roende på olika stor försörjningsplikt gent- emot barn drabbar vissa delar av norra glesbygdsområdet. Andelen hushåll med fler än tre barn under 15 år är i genomsnitt 6,6 %
roaruowmomsv INKOMSI AV Formex—ENHET
DIS'IRIIJEIAD FÅKIORIMOMST
Figur 6: 2 Inkomstbegrepp
WWELANDE VIANSFEIEMWI
OFFENTLIG INKWST
i Sverige. Ungefär dubbelt så stor andel återfinns i Överkalix, 15,0, Haparanda, 12,3, Övertorneå, 18,6, Pajala, 19,6, Gällivare, 12,3, och Kiruna, 12,1 procent.
Andelen hushåll utan barn under 15 år är i ovanstående kommunblock i storleksord- ningen 50 procent. Riksgenomsnittet är ca 60 procent. I de sydligaste kommunblocken i norra glesbygdsområdet finns däremot exempel på kommunblock där över 70 pro- cent av hushållen ej har barn under 15 år.
En annan obligatorisk utgift för hushållen är uppvärmningen av bostäder, vare sig kostnaden betalas via hyran eller via bränsle- räkningen. Årsmedeltemperaturen skiljer sig mellan de nordligaste och sydligaste delarna av landet med ca 10 grader. För en trerumsvilla med oljeuppvärmning och nor- mal värmeisolering kan den årliga skillnaden i uppvärmningskostnader vara av storleks- ordningen 800 kr.
Både beträffande inkomstsidan och ut- giftssidan är det svårt att analysera hushål- lens ekonomi och därmed deras sparmöjlig- heter. Det ovan angivna exemplet på upp- värmningskostnader kan lätt ge en felaktig bild av de faktiska Sparmöjligheterna. Det kan exempelvis visa sig att produktions- kostnaderna för bostäder skiljer sig mellan olika regioner i sådan utsträckning att skillnader i uppvärmningskostnader är för- sumbara.
Det är svårt att uppskatta regionala skillnader i den genomsnittliga sparbenägen- heten. Ännu svårare är det att förklara de eventuella skillnader som kan upptäckas. För studier av hur och varför sparbenägenheten förändras, beroende bl. a. på bostadsort, vore det önskvärt med data för ett visst antal hushåll under en lägre tidsperiod. Data av denna typ finns ej i Sverige.
En problemställning i föreliggande fram- ställning är att påvisa skillnader i hushållens levnadsvillkor i olika regioner. Det ligger mot denna bakgrund nära till hands att dela upp hushållens sparande i två kategorier. Till den första typen av sparande hör alla former av investeringar, vars avkastning sammanhänger med urbaniseringen. Denna grupp omfattar
bl.a. sparande i eget hem, vars värde förändras på grund av urbaniseringen och samhälleliga investeringar. Till den andra typen av sparande hör de investeringar som förräntar sig oberoende av ägarens bostads- ort, t.ex. banksparande, aktiesparande och vissa försäkringsformer.
Sparandet i olika hushåll är beroende av en rad samhälleliga åtgärder. Värdet av ett bostadsrätts- eller villainnehav förändras bryskt om en bullrig trafikled byggs utanför fönstret. Varken ägaren eller de boende får någon ersättning. Militärfordon som övar nattkörning intill bostäder betalar skade- stånd först när fysiska skador uppstår, exempelvis när ett staket skadas. Vissa bostadsområden i expanderande tätorter får en alltmer central lokalisering och därmed ökat värde. Villaägarna i Kalmar och Örn- sköldsvik har under de senaste 10 åren upplevt ett annorlunda sparande än de i Växjö och Umeå, beroende på samhälleliga utbyggnader i de senare orterna.
Kontrasterna mellan Sparmöjligheterna i egna hem i olika regioner konkretiseras i figur 6:3 med prisutvecklingen för en- och tvåfamiljshus i några kommuner. De faktiska försäljningspriserna har satts i relation till taxeringsvärdena åren 1965—68. Det erhåll- na måttet är således ett vägt medeltal som brukar betecknas överprisprocent. Källmate- rialet är den s.k. köpeskillingsstatistiken, som för olika grupper av fastigheter redovi- sar dels totala antalet köp, dels totala taxeringsvärden och totala köpeskillingar dels den i figuren visade överprisprocenten.
Avvägningar mellan konsumtion och spa- rande inom enskilda hushåll kan i stor utsträckning göras av hushållet självt. För hushållssektom som helhet tillkommer en ibland försummad aspekt som gäller välfär- dens långsiktiga fördelning över tiden. Fråge- ställningen gäller hur en ökad välfärd i nuet påverkar senare generationers välfärd. I Sverige finns månghundraåriga traditioner vad gäller hänsyn till denna aspekt beträffan- de realkapitalbildning och utnyttjandet av knappa naturresurser såsom malmtillgångar- na. De ingrepp i den biologiska miljön som
SOU 1972: 56
too. 34 kop
75'1
50—
x
GÄLLIVARE 142 köp
SORSELE 34 köp
_&
0 r . &
VILHELMINA 4lköp 100-
75"
50— 25-
1 v #
LJUSDAL 93köp
..
*x/
O . v 1
srnömser
1004 44k'op
75—
25—
HUDDINGE _ 758 köp
SOLLENTUNA _ 531 köp
0 I 1' *I l965 66 67 68
_ /_/
' I 1965 då 67 68 Av
Figur 6:3 Prisutveckling och antalet försålda en- och tvåfamiljshus i några kommuner åren 1965—1968.
Anm. Kurvorna visar med hur många procent de faktiska köpeskillingarna överstiger taxeringsvärdet. Dessa värden brukar betecknas överprisprocent.
för närvarande görs får effekter inte bara på den nuvarandes utan också på kommande generationers välfärd. Det kan bli nödvändigt att i en mängd avseenden komplettera den hittills förda långsiktiga politiken som fram- för allt inneburit att varje generation lämnat efter sig ett minst lika stort kapital som den har fått från föregående generationer. För- valtandet av en rad ekologiska förhållanden kan därvid bli alltmer väsentlig.
SOU 1972: 56
7 Levnadsvillkoren och den regionala politiken
Det har tidigare betonats att en beskrivning av hushållens levnadsvillkor i olika regioner inte får tolkas som en kartläggning av hur folk lever i, eller uppfattar, olika miljöer. Levnadsvillkoren bör i stället uppfattas som restriktioner och möjligheter för hushållen att uppnå skilda mönster av konsumtion av prissatta och icke-prissatta varor och tjäns- ter. I vilken utsträckning och på vilket sätt någon kan nå olika konsumtionsmönster — i vid mening — bör sedan bedömas i förhållan- de till dennes värderingssystem. En kartlägg- ning av alla individers preferenser för olika kombinationer av varor, tjänster och miljö- faktorer är dock ej möjlig.
Hushållens levnadsvillkori olika orter kan exempelvis konkretiseras i resultat från mät- ningar av tillgången till miljöfaktorer och kostnader för att använda dessa. På tillgångs- sidan finns sådana tunga miljöfaktorer som tillgången till en differentierad arbetsmark- nad, tillgång till utbildning, tillgång till olika typer av service — såväl prissatta som icke- prissatta varor och tjänster, tillgång till fri- tidsmiljö. Användningen av sådana miljöfak- torer är oftast förknippad med vissa kostna- der för själva användningen. Det gäller dels direkta kostnader i form av pris och avgifter för att tillgodogöra sig miljöfaktorema i vid mening och dels tidsanvändningskostnader. Bl. a. kan nämnas att den definitiva restrik- tion som dygnstiden etc. utgör, har lett till att studier av tidsåtgången för att genomföra program av olika typer av orter blivit av vital betydelse i den regionala utredningsverksam- heten.
De förväntningar eller anspråk den enskil- de kan ställa på livet är i stor utsträckning en funktion av invand miljö, informationsnivå och fantasi. Anspråksnivån skiljer sig därför mycket mellan olika människor. Den är i stor utsträckning beroende av den konsum- tion man vant sig vid. Konsumtionsstruktu— ren varierar mellan olika regioner, bl. a. beroende på skillnader i omgivningsstruktu- ren. Befolkningen i exempelvis en mindre
glesbygdsort ställer således inte alltid an- språk på att få tillgång till kvalificerad utbildning inom räckhåll för en möjlig daglig pendling. Storstädernas befolkning ser det ofta som en självklarhet att det finns goda valmöjligheter inom utbildningsväsendet.
Den uttalade efterfrågan från enskilda medborgare kan vara allt för beroende av den invanda miljön för att kunna ge underlag för förbättringar. Det är en fördel att kunna vidga en på marknaden registrerad efterfrå- gan som norm för samhällets ingripanden. Skall levnadsvillkoren i en region utvärderas i avsikt att bidra till ett beslutsunderlag för förbättringar av dem, torde det således vara nödvändigt att låta många bedömningar — även från personer med erfarenhet från andra regioner — komplettera varandra vid valet av mått på beskrivningar av levnadsvill- koren. Samhällets mål för utvecklingen av en regions levnadsvillkor kan därmed skilja sig från invånarnas egna uttalade önskemål. På detta sätt kan ett större utrymme ges för långsiktiga samhällspolitiska mål.
Som påpekats ovan kan inte alla indivi- ders preferenser för olika kombinationer av varor, tjänster och miljöfaktorer kartläggas. Den nuvarande bosättningen kan inte betrak- tas som ett balansläge där individen har haft valfrihet att uppnå en önskad kombination av dessa faktorer. Man kan dock urskilja vissa allmänt omfattade individuella önske- mål om vilka minimianspråk som bör till- godoses i olika regioner. Dessa allmänt om- fattade krav, såsom t. ex. viss sjukvårdstan- dard, har i tidigare sammanhang förutsatts svara mot politiska uttalanden eller fastställ- da planeringsnormer inom olika sektorer och då främst de där samhället har övertagit en stor del av ansvaret för serviceutbudet.
De regionalpolitiska åtgärderna påverkari allmänhet befolkningens levnadsvillkor på ett direkt sätt och därmed på ett mer indirekt sätt också levnadsnivån eller vilfär- den. Inom ERU har det bedömts som väsentligt att koncentrera forsknings- och utredningsresurserna till analys av levnads- villkoren, för att på detta sätt ge underlag för regionalpolitiken. Kartläggningar av lev-
SOU 1972: 56
nadsvillkor beträffande tillgång till åldrings- vård, utbildningsmöjligheter osv. utförs så- lunda med motivet att de kan påvisa behov av förändringar.
Möjligheterna för hushållen att systema- tiskt informera sig om alternativa arbets— och bostadsorter torde av olika skäl vara begrän- sade. Hushållen har exempelvis små möjlig- heter att överblicka servicesituationen i olika orter eller regioner. Även för samhällsplane- ringen föreligger begränsad kunskap om vilka delar av landet, som medger möjligheter för hushållen att välja mellan olika konsumtions- mönster.
Det enskilda hushållet har ofta begränsa- de möjligheter att påverka levnadsvillkoren inom den egna regionen. Flyttning mellan regioner kan ses som ett led i hushållens strävan att antingen undvika allt för mindre dåliga levnadsvillkor eller att förbättra redan acceptabla levnadsvillkor. Antalet individer som flyttar över en församlingsgräns, är årligen ca 1/2 miljon. Några av de faktorer hushållen kan tänkas ta hänsyn till, när man överväger att flytta, har tidigare redovisats av ERU. Fördelarna med att byta bostadsort måste på längre sikt vara så stora för det enskilda hushållet, att de kompenserar de kortsiktiga flyttningskostnadema. Fördelar- na kan växla i omfattning och styrka mellan olika hushåll, beroende på dels deras situa- tion före flyttningen, dels deras preferenser för olika kombinationer av de faktorer som avgör levnadsvillkoren. Yngre personers vär- deringar skiljer sig t. ex. ofta från äldres, vilket kan ge mycket olika flyttningsmönster för dessa grupper.
I och med att resmöjligheter finns mellan närbelägna orter, även om de är förknippade med kostnader, måste levnadsvillkoren i en ort ses i ett geografiskt perspektiv. Det är inte bara levnadsvillkoren i en speciell ort, utan även denna orts möjligheter till samspel med andra orter (ortssystem) som spelar en roll. Därvid har uppkommit sådana begrepp' som områden för dagspendling (30 km.), områden för veckopendling (100 km.) samt givetvis mycket vidare områden för semester- pendling.
SOU 1972: 56
Med miljödeklarerade bostadsorter skulle de enskilda hushållen lättare kunna treva sig fram till en lämplig bostadsort samtidigt som det finns beslutsunderlag för förbättringari orter med sämre värden på olika för levnads- villkoren viktiga miljövariabler.
Appendix B
TABELLKA TALOG Tabell 1 Basdata ............................. 1.1 Uppgifter för norra glesbygdens kommunblock samt hela riket 1.2 Uppgifter för glesbygdsorter som utgörs av kommunblockscentra 1.3 Uppgifter för glesbygdsorter som utgörs av kommun- eller kommundels- centra .............................. Tabell 2 Befolkningen fördelad efter sysselsättningsstatus och A-region 1971, årsmedeltal ............................ Tabell 3 Procentuell fördelning av verksamhetsställen och anställda för samtliga företag respektive tillverkningsindustrin på riksområden ....... SOU 1972: 56
176 178 182 184 187
189
175
Tabell ] Basdata I Ort- och tabellbeskrivning
I följande tabeller har olika bakgrundsdata sammanställts för norra glesbygden, vissa områden i södra Mellansverige som kan betecknas som glesbygder samt för några gränsområden till norra glesbygden. Tillsam- mans innehåller tabellerna uppgifter för samtliga de orter, som är markerade på kartorna i bilagan.
Orterna har valts på så sätt att samtliga kommunblockscentra i norra glesbygden är medtagna.
Därtill har sådana orter tagits med som av länsstyrelserna i länsprogram 1970 utmärkts som serviceorter iglesbygalsområdenal inom de ovan angivna områdena. Dessa orter utgörs främst av kommunblockscentra i södra delarna av landet och av kommun- respektive kommundelscentra i de norra. Dessa orter kallas glesbygdsorter i de följan- de tabellerna.
Dessutom tillkommer en del orter som bl. a. valts bland de av glesbygdsforskningen i Umeå klassade basorter och komplette- ringsorter2 för de län där inte några service- orter i glesbygdsområden utpekats ilänspro- gram 1970. Dessa orter ingår emellertid i tabellerna för glesbygdsorter.
Orterna är uppdelade på kommunblock och församlingar och tabellerna är samman- ställda på följande sätt. Tabell 1.1 Uppgifter för samtliga kommun- block i norra glesbygden samt hela riket. Tabell 1.2 Uppgifter för glesbygdsorter som utgörs av kommunblockscentra. Tabell].3 Uppgifter för viktiga glesbygds- orter som utgörs av kommun— eller kommun- delscentra. Denna tabell avviker från de övriga på så sätt att orterna, som utgörs av församlingar, står i bokstavsordning med uppgift om i vilket kommunblock de ingår. Dessutom innehåller tabellen färre uppgifter då inte alla variabler varit möjliga att erhålla på församlingsnivå. Församlingsnamnet står inom parentes i de fall det inte sammanfaller med ortsnamnet.
Variabel nr Innehåll Hushållssektorn l Folkmängd 1.1.1972. 2 Folkmängd 1.1.1971 3 Folkmängdens förändring 1.1.1966 —l.1.1971 4 Lokalt befolkningsunderlag 1970, 1000-tal 5 Inflyttning 1970, absolut Utflyttning 1970, absolut 7 Nettoflyttning 1970, absolut
Åldersfördelning i procent av total- befolkningen 1965:
8 0—14 år 9 15—64 år 10 65—w år 11 Födelseöverskott per 1000 av me- delfolkmängden, genomsnitt för åren 1968/1970 Företagssektorn 12 Antal arbetsställen 1969 13 Antal anställda 1969 14 Årslön per arbetare 1969 15 Antal anställda i servicesektorn 1969 16 Samtliga anställda 1969 17 Andelen anställda i servicesektorn
av samtliga anställda 1969
Hushållens levnadsvillkor 18 Förvärvsintensitet 1965, andelen förvärvsarbetande i förhållande till befolkningen i åldrarna 15—64 år, % Arbetsförmedlingsstatistik 19 Genomsnittlig arbetslöshet 1965/ 1970, andelen arbetslösa i förhål- lande till befolkningen i åldrarna 15—70 år, % 20 Arbetslösa personer över 55 år 1970, andelen arbetslösa över 55 år
' Enligt direktiv från inrikesdepartementet till läns- program 1970 ”bör orter hänförbara till denna grupp vara belägna på sådant avstånd från regio- nala tillväxtcentra att den service som erbjuds där icke är inom acceptabelt räckhåll för befolk- ningen i berörda områden”. 2 Se sou 1970:14, bilaga 2.
SOU 1972: 56
i förhållande till befolkningen i åldrarna 55—70 år, % Antal anmälda arbetslösa 1970, års- medeltal, inom:
21 jord- och skogsbruk 22 industri 23 byggnadsverksamhet 24 service 25 Sammanräknad nettoinkomst enligt
taxering till statlig inkomstskatt 1970 i förhållande till totalbefolk- ningen 1969 Hushåll 1965: 26 antal 27 andel därav med 1 barn 28 andel därav med 2 barn 29 andel därav med 3 eller flera barn
111 Källförteckning
Variabel nr Källa 1 Folkmängd 31.12.1971 2 Folkmängd 31.12.1970 3 SM, Be 196613, Folkmängd 31.12.
1965 och Folkmängd 31.12.1970 4 Bearbetning av FoB 1965 5—7 Befolkningsförändringar 1970 8—10 FoB 1965 11 Befolkningsförändringar 1968, 1969, 1970 Folkmängd 31.12.1967, 31.12. 1968, 31.12.1970 12—14 Industristatistiken 1969 15—17 Företagsregistret 1969 18 FoB 1965 19—24 Arbetsmarknadsstyrelsen 25 Inkomst och förmögenhet 1969 26—29 FoB 1965
lZ—SOU 1972: 56
177
Variabel nr 1 2 3 4 5 Kommunblock Folkmängd Folkmängd Folkmängdens Lokalt be- Inflytt- l.1.1972 1.1.1971 förändring folknings— ning 1970 num- namn 1.1.1966— underlag absolut mer 1.1.1971 1970, 1 OOO-tall
1415 Strömstad 9 503 9 568 — 425 15,8 302 1710 Årjäng 9 887 9 989 — 645 19,3 281 1714 Torsby 10 334 10 403 — 857 19,2 277 1715 Sysslebäck 4 296 4 438 — 821 4,6 123 1716 Kyrkheden 6 822 6 911 » 714 24,5 200 2009 Vansbro 8 917 9 028 — 777 11,4 264 2010 Malung 12 144 12 289 — 385 11,8 462 2014 Qrsa 8 809 8 815 — 755 25,1 295 2015 Alvdalen 8 806 8 962 — 1 036 7,0 232 2104 Ockelbo 6 728 6 762 — 701 16,4 218 2107 Ovanåker 7 946 7 856 — 238 13,5 193 2110 Bergsjö 11 433 11 469 — 564 20,7 441 2201 Ånge 14 880 15 052 — 1 810 13,0 516 2301 Hammarstrand 8 362 8 517 — 1 227 12,9 264 2302 Bräcke 9 930 9 983 — 999 11,3 462 2305 Strömsund 18 387 18 551 -— 3 143 9,7 545 2307 Järpen 9 420 9 556 — 568 9,8 319 2308 Svenstavik 9 361 9 395 — 1 263 8,2 229 2309 Sveg 12 870 12 794 _ 723 5,9 513 2402 Nordmaling 8 036 8 159 — 544 17,5 236 2403 Vindeln 7 420 7 619 — 873 13,4 230 2404 Vännäs 11 883 12 034 _ 370 26,8 495 2405 Robertsfors 7 549 7 571 — 821 13,1 202 2407 Norsjö 10 805 10 892 — 741 7,4 508 2408 Lycksele 14 589 14 619 — 697 12,4 778 2409 Storuman 8 507 8 768 — 916 6,0 288 2410 Sorsele 4 264 4 316 — 696 3,8 105 2411 Vilhelmina 8 637 8 657 — 1 058 8,1 302 2412 Åsele 9179 9 378 — 1648 4,4 303 2502 Alvsbyn 8 684 8 686 — 606 14,7 316 2503 Arvidsjaur 8 331 8 400 — 974 4,8 291 2504 Arjeplog 4 438 4 435 — 628 2,4 145 2507 Jokkmokk 7 873 7 998 — 2 108 3,8 289 2508 Kalix 18 263 18 199 — 100 19,0 742 2509 Överkalix 5 861 6 023 — 1 495 5,6 144 2510 Haparanda 8 833 8 888 — 724 16,5 419 2511 Övertorneå 7 197 7 356 — 1 329 5,2 299 2512 Pajala 10 578 10 745 — 2 073 3,5 363 2513 Gällivare 25 494 25 417 » 1 639 22,5 1 107 2514 Kiruna 30 991 30 623 + 838 23,4 1 732 0812 Borgholm 10 396 10 442 — 748 19,2 288 1616 Gullspång 6 991 7 032 — 786 24,3 505
Norra glesbygden 433 634 436 595 — 38 437 10 715 Hela riket 8 127 396 8 091 782 +247 715
l Lokalt befolkningsunderlag = befolkningen inom 30 km radie från kommunblockscentrum
178 SOU 1972: 56
6 7
13 14
Utflytt- Nettoflytt- ning 1970ning1970 absolut absolut
Åldersfördelning i pro- Födelseöverskott cent av totalbefolk- medelfolkmängden, genomsnitt för åren 1968/1970 15—64 år 65—wår
Antal an. ställda
Industristatistiken 1969l
Årslön per arbe- tare, kr
bb'oobol—"w'xfukl—h
_ _o—A-åg—f-ywqoyaywwuM:hw—wwbowou—wmh * wak—wmowmwwwm—maoweahaow
+++++l+++l+l|I+++|+l|l|l|ll|l+|I|||||l|| GNU! [080th
.—
wä— NOKND-låNDJNNb—ww
1 203 665 388
111 735 1 680 636 260 471 1 329 1 305 615 60 536 293 214 26 263 821 303 242 412 899 775 181 26 265 219 221 168
18 736 17 936 22 099
21 337 18 504 16 595 20 566 18 721 20180 18 593 20 428 22 959 20 830 21 292 18 278 21 283 11560 18 427 23 225 17 065 21063 19 831 21 869 21 331 21041 25 091 19 230 18 487 25 498 21 827 24 251 24 894 24 823 19 886 21660 15 042 19 058 25 413 25 457
19 784 18 484
453 — 151 297 — 16 367 — 90 214 — 91 239 _ 39 384 — 120 538 — 76 431 — 136 474 — 242 343 — 125 317 — 124 487 — 46 769 — 253 512 — 248 580 — 118 899 — 354 558 — 239 531 — 302 520 — 7 372 — 136 450 —— 220 674 —— 179 349 — 147 602 — 94 975 — 197 638 _ 350 226 — 121 473 — 171 698 — 395 494 — 178 457 — 166 304 _ 159 679 — 390 921 — 179 414 — 270 527 — 108 631 — 332 975 — 612 1477 — 370 1826 — 94 357 — 69 402 +103 20 187 — 9 472
++ +| wo mb
26 372 953 593
20 065 22 207
1Arbetsställen med minst 5 anställda
SOU 1972: 56
Variabel nr 15 16 17 18 19 Kommunblock Företagsregistret 1969 Förvärvsinten- Arbetsför- sitet medlings- ant syss/bef num- namn Antal an- Samt- Andelen an- 15—64 år Genom- mer ställda i liga an- ställda i ser- snittlig service— ställda vicesektorn arbetslöshet sektorn av samtliga 1965/70 anställda, % ' ant arbl/ bef 15—70 år 1415 Strömstad 381 2 127 17,9 70,2 0,1 1710 Årjäng 234 1723 13,6 69,0 1.1 1714 Torsby 193 1656 11,7 65,8 1,1 1715 Sysslebäck 47 355 13,2 57,2 1,9 1716 Kyrkheden 90 1 145 7,9 63,3 0,6 2009 Vansbro 107 1 433 7,5 62,3 1,0 2010 Malung 517 3 642 14,2 66,7 0,8 2014 Orsa 197 1 629 12,1 60,4 0,9 2015 Alvdalen 177 1 270 13,9 61,4 2,42 2104 Ockelbo 44 1 641 2,7 62,4 0,8 2107 Ovanåker 139 1 899 7,3 62,9 0,83 2111 Bergsjö 90 2 918 3,1 62,9 0,4 2201 Ånge 242 1 658 14,6 59,9 1,5 2301 Hammarstrand 100 748 11,3 60,4 1,3 2302 Bräcke 5 2 944 5 ,2 61,2 0.7 2305 Strömsund 197 1 727 11,4 60,7 2,4 2307 Järpen 526 1 582 33,2 64,5 1,2 2308 Svenstavik 47 610 7,7 63,9 1,7 2309 Sveg 368 2 008 18,3 63,1 1,3 2402 Nordmaling 67 1 562 4,3 60,1 1,0 2403 Vindeln 44 741 5,9 58,1 1,4 2404 Vännäs 116 894 13,0 58,5 1,0 2405 Robertsfors 59 1 317 4,8 63,1 0,8 2407 Norsjö 96 1 620 6,0 53,7 1,7 2408 Lycksele 558 2 482 22,5 59,0 1,4 2409 Storuman 186 1 051 17,7 57,7 1,6 2410 Storsele 16 300 5,3 53,0 1,7 2411 Vilhelmina 220 996 22,1 60,4 2,4 2412 Åsele 144 758 19,0 56,0 2,5 2502 Alvsbyn 128 1 185 10,8 53,1 2,6 2503 Arvidsjaur 121 742 16,3 55,3 2,1 2504 Arjeplog 46 617 6,2 56,1 2,0 25 07 Jokkmokk 96 705 13,6 56,5 1,7 2508 Kalix 703 4 033 17,4 5 3,8 2,2 2509 Overkalix 41 463 8,9 50,9 3,7 2510 Haparanda 290 1 573 18,4 54,2 2,0 2511 Övertorneå 41 684 6,0 49,4 3,5 2512 Pajala 45 804 5,6 53,3 4,1 2513 Gällivare 771 4 973 15,5 55,2 2,3 2514 Kiruna 834 6 627 12,6 58,4 1,5 0812 Borgholm 330 1 159 28,5 64,5 0,7 1616 Gullspång 177 1 669 10,6 64,9 0,9 Norra glesbygden 8 877 67 670 13,1 59,3 1,6 Hela riket 574 599 2 520 181 22,8 66,9 0,6 1Med servicesektorn avses anställda i varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet, bank- och försäkrings-
verksamhet, fastighetsförvaltning samt uppdragsverksamhet. 2 Redovisas tillsammans med Gävle Redovisas tillsammans med Hudiksvall
180 SOU 1972: 56
29'
20 21 22 23 24 25 26 27 28 Samman- Hushåll 1965 -statistik räknad nettoinkomst Arbets- Antal arbetslösa 1970, års— 1970 i förh. till Antal andel därav med barn 0—15 år lösa per- medeltal, inom totalbef. 1969 __ soner 1 barn 2 barn 3— barn över 55 ind. ind byggn ser- år/bef skog vice 55—70
år,1970 1,7 38 24 31 19 9 546 3 752 15 9 4 2,0 13 22 31 26 8 711 3 789 15 10 5 2,7 40 21 21 23 8 949 3 757 18 12 6 3,6 28 3 18 12 8 668 1737 16 11 6 1,3 18 1 11 1 8 386 2 459 19 10 5 1,3 11 11 18 14 8 540 3 499 15 10 6 1,3 11 12 33 6 9 400 4 250 19 13 6 1,8 21 11 26 11 8660 3411 15 11 6 5,2 642 2 2 802 252 8 213 3 054 19 15 9 1,52 21 125 184 172 9 632 2 658 17 11 5 1,5 93 12 153 83 9 361 2 676 18 14 6 1,43 23 493 65 39 8171 4184 18 10 6 3,8 41 25 73 48 9132 5 955 19 12 5 2,6 13 12 45 22 8 219 3 214 17 13 7 1,2 9 11 17 15 8490 3815 16 11 6 4,1 71 21 161 58 8 218 5 967 17 13 7 2,2 8 22 53 20 8 427 3 381 16 12 7 3,3 48 5 48 16 6 817 3 293 17 13 8 2,7 21 18 61 27 8 243 4 505 19 11 6 1,8 7 26 5 50 9 006 2 953 17 12 7 2,6 31 9 21 16 8 397 2 746 18 13 9 2,7 24 6 37 17 8 638 3 928 19 15 9 2,0 21 8 12 17 8 396 2 745 16 12 8 3,3 19 14 35 49 8 577 3 476 20 15 10 3,3 49 12 54 42 9 154 4 855 20 15 9 2,6 20 8 36 47 8 592 2 842 20 19 10 3,1 20 8 16 14 7 758 1525 18 16 10 4,7 54 22 66 35 8 305 3 017 19 15 9 4,4 52 16 63 65 8 822 3 492 17 14 8 6,3 36 13 85 38 9 215 2 967 20 16 9 5,3 29 13 42 55 9 301 2 945 21 15 7 5,4 17 9 21 31 9107 1490 23 17 9 7,1 38 5 60 44 10186 2 961 22 16 9 5,4 40 90 94 78 9 797 5 759 18 15 8 5,7 48 11 49 48 8 362 1 928 18 15 15 5,7 20 28 81 29 8 959 2 865 17 14 12 7,8 68 16 95 38 7 669 2 203 17 15 19
10,6 148 21 188 56 7 343 3193 17 14 20 6,2 76 95 153 135 10143 7 994 21 16 12 3,7 27 54 115 131 10 950 8 870 21 17 12 1,7 8 23 16 14 7 586 3 975 14 11 6 1,8 1 38 13 7 8 828 2 158 15 12 8 3,4 1 361 972 2 348 1 618 8 553 150 243 18 13 8 1,3 4113 11595 11816 8256 11689 2852151 19 13 7
SOU 1972156 181
Tabell 1.2 Uppgifter för glesbygdsorter som utgörs av kommunblockscentra (serviceorter i glesbygdsområdena enligt länsprogram 1970)
Variabel nr 1 2 3 4 5 Kommunblock Folkmängd 1.1.1972 Folkmängdens Lokalt be- Inflytt- l.1.l972 Folkmängd förändring folkningsun- ning 1970, 1.1.1971 1.1.1966— derlag 1970, absolut num- namn 1.1.1971 1 OOO-tal mer 0506 Kisa 10 490 10 492 — 289 28,8 634 0512 Valdemarsvik 8 971 9 146 — 465 33,6 453 0706 Tingsryd 14 869 15 030 — 613 55,5 677 0707 Åseda 11 906 12 020 — 628 34,9 727 0708 Lessebo 8 527 8 467 + 123 53,7 473 0804 Högsby 8 237 8 337 — 663 31,7 295 0806 Mönsterås 13 334 13 416 — 129 46,4 623 0811 Mörbylånga 9 853 9 865 — 461 54,9 333 1502 Bengtsfors 17 575 17 530 — 628 38,0 600 1503 Färgelanda 6 401 6 299 — 381 89,3 214 2011 Leksand 12 278 12 339 — 448 32,7 428 2012 Rättvik 8 929 8 962 — 568 34,1 359 Variabel nr 15 16 17 18 19 Kommunblock Företagsregistret 1969 Förvärvs- Arbetsför- intensitet —— num- namn Antal an- Samtliga Andelen anställda 1965 Genomsnitt- mer ställda 1 anställda i servicesektorn syss/bef lig arbetslös- servicecekt.1 av samtliga 15—64 år 1161 1965/1970, anställda, % ant arbl/bef 15—70 år 0506 Kisa 258 1 450 17,8 64,8 0,3 0512 Valdemarsvik 142 2 327 6,1 65,1 1,0 0706 Tingsryd 165 3 104 5,3 71,5 0,5 0707 "Åseda 120 3 161 3,8 68,0 0,5 0708 Lessebo 102 2 908 3,5 70,9 0,6 0804 Högsby 164 1 997 8,2 63,7 0,5 0806 Mönsterås 287 3 313 8,7 64,4 0,6 0811 Mörbylånga 175 1 314 13,3 63,3 0,6 1502 Bengtsfors 352 4 122 8,5 67,2 0,8 1503 Färgelanda 39 809 4,8 74,4 0,5 2011 Leksand 695 2 867 24,2 64,5 0,8 2012 Rättvik 354 1 800 19 7 65,2 0,9
»;
182 SOU 1972: 56
6 7 8 9 10 11 12 13 14 Utflytt- Netto- Åldersfördelning i procent Födelseöverskott Industristatistiken 1969I ning flyttning av totalbefolkningen, 1965 per 1000 av me- 1970 1970, ab- delfolkmängden, Antal Antal Årslön per absolut solut genomsnitt för arbets- anställ- arbetare, kr.
0— 14 år 15—64 år 65—w år åren 1968/1970 ställen da 573 + 61 19 63 18 — 3,6 25 787 20 595 554 — 101 19 65 16 + 0,8 18 1406 19 506 701 — 24 19 62 19 — 3,4 52 1946 20 455 782 — 55 19 65 16 + 0,8 54 2 334 18 930 441 + 32 19 67 14 + 1,5 31 2143 20 515 368 — 73 18 64 18 — 4,5 48 1178 18 594 767 — 144 22 64 14 + 2,8 45 2 311 20 370 349 — 16 20 63 17 — 3,4 18 524 21353 646 — 46 18 65 17 — 1,8 48 2 531 20 313 228 — 14 19 61 20 — 3,3 6 431 20 326 502 — 74 17 64 19 — 5,1 47 963 20 440 497 — 138 18 64 18 — 4,2 31 630 18158 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 medlingsstatistik Samman- Hushåll 1965
räknad
Arbetslösa Antal arbetslösa 1970,årsmedeltal, nettoinkomst Antal andel därav med barn 0— 15 är personer" inom 19701 __ över 55 år förh. till 1 barn 2 barn 3— barn /bef 55—70 jord ind byggn ser- totalbef. år skog vice 1969 0,3 1 3 5 5 8 713 3 905 14 10 6 1,4 10 20 16 12 9065 3413 16 11 6 1,0 3 37 16 5 8 833 5 497 15 11 6 1,7 3 45 12 7 9 740 4 339 17 12 6 2,0 2 43 9 3 10 530 2 999 16 11 5 0,7 3 10 8 4 9 107 3 220 14 11 5 1,0 2 18 17 11 9008 4687 18 14 7 1,2 13 26 5 2 7 999 3 635 15 10 7 1,7 11 43 37 18 9 362 6 463 15 10 6 0,8 14 10 1 25 7 556 2 290 13 10 8 1,6 4 12 50 10 9 912 4569 14 11 5 1,6 4 9 44 12 9527 3507 15 11 5
SOU 1972: 56 183
(församlingsdata) Variabel nr 1 7 Ort Kommun— Folkmängd Folkmängd Folkmängdens Nettoflytt- (församling) block 1.1.1972 ning 1970 namn nr absolut Bastuträsk 2407 1 442 — 9,7 — 31 Bjuråker 2109 2 785 — 8,6 — 2 Björna 2209 2 464 — 11,3 — 86 Bredbyn 2209 5 536 + 14,4 + 64 (Anundsjö) Dikanäs 2411 831 — 1 ,9 — 39 Dorotea 2412 3 426 — 8,6 — 103 Eringsboda 1002 975 — 46,9 — 15 Fredrika 2412 1 070 — 2,8 — 73 Fränsta (Torp) 2201 6 331 — 15,2 — 147 Funäsdalen 2309 1 671 + 2,1 + 47 (Tännäs) Föllinge 2306 1 552 2,8 55 Glommerträsk 2503 1 257 — 2,9 — 51 Gäddede 2305 1 784 — 1,9 — 60 (Frostviken) Hakkas 2512 1653 — 1,8 — 120 Hamra 2108 976 — 2,1 — 56 Hede 2309 2 114 + 2,7 + 88 Hoting (Tåsjö) 2305 2 919 — 7,0 — 115 Idre 2015 1 428 — 2,6 — 39 Junosuando 2512 1 369 — 1,5 — 80 Junsele 2207 2 515 — 5,1 — 91 Jörn 2406 3 565 — 9,9 — 97 Karesuando 2514 1 279 — 0,8 — 37 Ko ilombolo 2512 2 564 — 2,9 — 211 Kyr hult 1005 3 247 — 72,3 — 25 Kåbdalis 2507 509 — 0,6 —— 33 (Puottaure) Kårböle 2108 322 — 1,4 — 16 Liden 2202 1 534 — 5,0 — 23 Lima 2010 2 029 — 4,0 — 25 Los 2108 379 — 2,1 — 30 Malå 2407 4 677 _ 7,7 + 40 Muodoslompolo 2512 839 — 0,6 — 60 (Muonionalusta) Nordingrå 2206 2 382 — 19,6 — 29 Ramsele 2207 2 745 — 6,0 — 109 Ramsjö 2108 929 — 1,2 — 103 Seskarö 2510 670 — 22,0 — 28 Solberg 2209 1 094 — 2,5 — 60 Särna 2015 1560 — 2,2 — 55 Torhamn 1001 1 450 — 55,9 — 28 Transtrand 2010 1 457 — 3,6 — 66 Tärna 2409 1903 — 2,1 — 136 Vittangi 2514 3 577 — 1,9 — 179 Vuollerim 2507 2184 — 2,2 — 145 Åre 2307 2 240 — 7,4 — 92 Österfärnebo 2102 1 861 — 9,8 — 57 184 SOU 1972:56
8 9 10 11 15 16 17
Åldersfördelning i procent av Födelseöver- Företagsregistret 1969 totalbefolkningen 1965 skott per ___— 1 000 av medel- Antal an- Samtliga Andelen anställda folkmängden ställda i ser-1 anställda i servicesektorn av 0— 14 år 15—64 år 65—w år 1968/1970 vicesektorn samtliga anställda % 25 64 11 + 0,5 8 116 6,9 22 63 15 — 2,3 5 529 0,9 22 65 13 — 2,6 5 502 1,0 20 65 15 + 0,3 0 6 0,0 23 64 13 + 1,4 — — — 21 63 15 — 0,8 63 424 14,9 15 62 23 — 1,1 0 44 0,0 21 67 12 — 4,8 0 57 0,0 19 65 16 — 6,8 60 808 7,4 20 65 15 — 0,8 134 262 51,3 18 63 19 — 5,1 '6 197 3,0 20 65 15 — 4,5 0 6 0,0 22 63 15 — 2,9 7 173 4,0 27 63 10 — 0,6 5 39 12,8 20 63 17 — 10,7 0 9 0,0 21 65 14 + 2,0 81 356 22,8 21 64 15 — 1,0 24 87 27,6 25 62 13 — 2,8 34 88 38,6 28 63 9 + 4,3 0 62 0,0 18 66 16 — 5 ,9 0 209 0,0 22 65 13 -— 5 ,0 15 343 4,4 34 57 9 + 5,9 0 66 0,0 29 63 8 + 3,1 13 212 6,1 19 64 17 —- 3,1 6 263 3,3 22 64 14 — 4,5 0 13 0,0 19 66 15 — 4,6 —— — —— 19 62 19 + 8,7 0,0 24 62 14 — 3,1 353 2431 14,5 18 65 17 — 6,0 5 99 5,1 24 65 11 + 2,6 25 773 3,2 28 64 8 + 3,1 — — — 17 68 15 — 1,1 15 449 3,3 21 63 16 — 4,6 — - — 20 66 14 — 5,8 5 60 8,3 17 66 17 — 1,8 — — — 22 64 14 — 6,9 0 6 0,0 21 64 15 — 1,7 27 245 11,0 18 59 23 — 4,9 0 43 0,0 21 62 17 — 6,0 98 275 35,6 24 66 10 + 5,7 71 176 40,3 28 64 8 + 6,8 0 302 0,0 22 70 8 + 1,9 18 63 28,6 21 63 16 — 4,9 275 549 50,1 20 60 20 — 7,2 10 124 8 1
1 Med servicesektor avses anställda i varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet, bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning samt uppdragsverksamhet.
13—SOU 1972156 185
Variabel nr 18 26 27 28 29 Ort Kommun- Förvärvsinten- Hushåll 1965 (församling) block sitet 1965 namn nr ant syss/bef antal andel därav med barn 0—15 år 15—64 år 1 barn 2 barn 3— barn Bastuträsk 2407 50,3 5 21 20 16 10 Bjuråker 2109 63,0 1 035 18 12 8 Björna 2209 58,6 900 18 13 10 Bredbyn 2209 61,6 1 800 17 13 7 (Anundsjö) Dikanäs 2411 59,7 289 17 11 12 Dorotea 2412 55,2 1 243 17 14 8 Eringsboda 1002 62,9 419 13 9 4 Fredrika 2412 52,6 437 19 15 7 Fränsta (Torp) 2201 58,8 2 606 17 12 5 Funäsdalen 2309 67,6 441 22 15 8 (Tännäs) Föllinge 2306 66,8 615 17 11 6 Glommerträsk 2503 54 ,9 509 16 15 6 Gäddede 2305 61,0 670 17 14 9 (Frostviken) Hakkas 2512 47,7 598 17 16 16 Hamra 2108 55,9 437 16 11 7 Hede 2309 66,2 579 22 11 7 Hoting (Tåsjö) 2305 56,1 1 132 20 14 9 Idre 2015 63,2 487 22 16 11 Junosuando 2512 46,9 373 17 11 22 Junsele 2207 59,8 1 093 17 11 5 Jörn 2406 57,0 1 355 17 14 9 Karesuando 2514 51,3 320 12 15 29 Korpilombolo 2512 54,7” 791 16 16 22 Kyrkhult 1005 68,3 1 159 14 11 7 Kåbdalis 2507 5 1 ,4 240 14 14 11 (Puottaure) Kårböle 2108 59,9 131 18 16 5 Liden 2202 58,9 607 16 10 7 Lima 2010 68,7 605 18 12 6 Los 2108 59,0 385 19 11 4 Malå 2407 54,1 1 402 22 16 11 Muodoslompolo 2512 46,2 263 18 13 22 (Muonionalusta) Nordingrå 2206 64,7 931 17 11 5 Ramsele 2207 63,5 1 130 18 13 7 Ramsjö 2108 64,0 407 17 12 8 Seskarö 2510 42,4 281 14 9 5 Solberg 2209 56,0 436 18 14 9 Särna 2015 57,6 618 19 12 8 Torhamn 1001 70,8 569 12 10 7 Transtrand 2010 62,0 542 14 14 8 Tärna 2409 59,9 648 17 19 9 Vittangi 25 14 52,3 915" 19 16 16 Vuollerim 2507 56,6 935 24 14 9 .. e 2307 65,4 844 17 12 8 Osterfärnebo 2102' 66,4 719 12 13 8 186 SOU 1972: 56
A-region 100-tal Rel. Rel. arb.— arb.- ] arbetskraften Ej i Summa löshets- kraft- ar- tal (2) tal (3) Sys- Ar- Summa bets- i pro- i pro- sel- bets- kraf— cent cent satta lösa ten av (3) av (5) (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) 01 Stockholm/Södertälje 7 560 146 7 706 3 140 10 846 1,9 71,0 02 Norrtälje 185 7 192 85 277 3,7 69,2 03 Enköping 158 6 163 76 239 3,5 68,3 04 Uppsala 746 11 757 370 1 127 1,4 67,1 05 Nyköping 284 5 239 149 438 1,7 85,9 06 Katrineholm 317 8 325 168 494 2,4 65,9 07 Eskilstuna 503 19 522 284 805 3,6 64,3 08 Mjölby/Motala 387 13 399 227 627 3,2 63,8 09 Linköping 646 13 659 321 980 1,9 67,2 10 Norrköping 758 27 785 425 1 210 3,4 64,8 11 Jönköping 621 17 638 314 952 2,7 67,1 12 Tranås 115 2 118 85 203 2,0 58,1 13 Eksjö/Nässjö/Vetlanda 441 10 452 189 641 2,3 70,5 14 Värnamo 324 5 329 111 440 1,6 74,8 15 Ljungby 176 2 178 85 263 1,1 67,7 16 Växjö 659 16 674 291 966 2,3 69,8 17 Västervik 191 2 193 114 307 0,9 62,9 18 Hultsfred/Vimmerby 161 3 164 90 254 1,9 64,6 19 Oskarshamn 202 4 206 106 312 2,0 66,2 20 Kalmar/Nybro 522 14 535 269 804 2,5 66,5 21 Visby 239 9 248 124 372 3,6 66,7 22 Karlskrona 395 15 410 227 638 3,6 64,4 23 Karlshamn 283 7 290 165 454 2,3 63,7 24 Kristianstad 398 10 408 212 620 2,5 65,9 25 Hässleholm 299 6 304 156 461 1,9 66,1 26 Angelholm 201 3 204 90 294 1,3 69,4 27 Hälsingborg/Landskroona 1 020 22 1 042 488 1 530 2,1 68,1 28 Malmö/Lund/Trelleborg 2 223 66 2 289 1 052 3 342 2,9 68,5 29 Ystad/Simrishamn 384 9 393 222 615 2,2 63,9 30 Eslöv 227 3 231 121 851 1,4 65,6 31 Halmstad 501 9 510 222 733 1,8 69,7 32 Falkenberg/Varberg 350 6 356 155 511 1,6 69,7 33 Göteborg 3 441 78 3 519 1 681 5 200 2,2 67,7 34 Uddevalla 527 13 539 297 836 2,4 64,5 35 Trollhättan/Vänersborg 559' 16 575 285 859 2,7 66,9 36 Borås 908 20 928 374 1 302 2,2 71,3 37 Lidköping/Skara 337 7 344 199 544 2,2 63,3 38 Falköping 223 5 228 98 326 2,3 70,0 39 Skövde 351 4 354 179 534 1,1 66,4 40 Mariestad 183 6 189 121 310 2,9 60,9 41 Kristinehamn 240 7 247 133 381 2,9 64,9 42 Karlstad 762 27 789 422 1 211 8,4 65,2 43 Säffle/Åmål 253 12 265' 107 372 4,6 71,2 44 Arvika 212 11 223 136 360 5,1 62,1 45 Örebro 796 25 821 427 1 249 3,0 65,8 46 Karlskoga 251 3 254 126 380 1,1 66,8 47 Lindesberg .231 3 234 133 367 1,4 63,8 48 Västerås 726 21 747 316 1 063 2,8 70,3 49 Köping 239 8 247 118 366 3,4 67,6 50 Fagersta 158 3 161 61 222 1,7 72,6 51 Sala 154 3 157 93 249 1,9 62,8 52 Borlän e/Falun 628 18 646 358 1003 2,8 64,3 53 Avesta Hedemora 210 3 213 116 329 1,5 64,7 54 Ludvika 195 4 200 126 326 2,2 61,2 55 Mora 179 7 186 131 317 3,6 58,8 56 Gävle/Sandviken 851 20 871 455 1 326 2,3 65,7 57 Bollnäs/Söderhamn 322 12 335 193 528 3,6 63,4 58 Hudiksvall/Ljusdal 294 8 302 182 484 2,7 62,3 59 Sundsvall 569 21 590 297 887 3,6 66,5 60 Härnösand/Kramfors 261 10 271 166 437 3,7 62,0 SOU 1972156 137
A-region 100-tal Rel.arb.- Rel. löshets- arb.- I arbetskraften Ej i Summa tal (2) kraft- ———————— ar- ipro- tal (3) Sys— Ar— Summa bets— cent i pro- sel- bets- kraf— av (3) cent satta lösa ten av (5) (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) 61 Sollefteå 115 5 120 76 196 4,0 61,3 62 Omsköldsvik 265 9 273 151 424 3,1 64,4 63 Östersund 577 23 600 348 948 3,8 63,3 64 Umeå 476 10 486 287 773 2,1 62,9 65 Skellefteå 339 14 353 218 571 3,9 61,9 66 Lycksele 208 13 222 133 355 6,0 62,5 67 Piteå 220 12 232 146 378 5,2 61,3 68 Luleå/Boden 454 16 470 213 683 3,5 68,8 69 Haparanda/Kalix 153 13 166 122 288 8,0 57,6 70 Kiruna/Gällivare 258 21 279 202 481 7,5 58,1 Hela riket 38 602 1 006 39 608 19 361 58 969 2,5 67,2
Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1971 .
188 SOU 1972: 56
Tabell 3 Procentuell fördelning av verksamhetsställen och anställda för samtliga företag respektive tillverkningsindustrin på riksområden
Totalt Tillverkningsindustri (SNI 3) Antal Antal Antal Antal verksamhets— anställda verksamhets- anställda ställen ställen Hela riket 240 877 2 184 183 30 702 894 733 = 100 = 100 = 100 = 100 Riksområden Stockholm (AB) 17 21 17 14 Ostra mellansverige (CDETU) 15 17 14 20 Småland med öarna (FGHI) 12 9 14 12 Sydsverige (KLM) 14 14 15 15 Västsverige (NOPR) 20 20 22 21 Norra mellansverige (SWX) 11 10 9 11 Mellersta norrland (YZ) 5 4 4 3 Ovre norrland (AC BD) 6 5 5 3
Källa: SM N 1972: 32 Företag med anställd personal — regional redovisning av verksamhetsställen och anställda. Uppgifterna varierar för de olika verksamhetsområdena och avser för undervisning-forskning- sjukvård m m 1967, för industriföretag 1968, för handel 1970 och för övriga 1969.
SOU 1972: 56 189
Figur 2: 5 Andel av befolkningen som är över 65 år i olika delar av landet är 1965. Figuren visar den procentuella fördelningen av personer över 65 år i förhållande till totalbe- folkningen inom 30 kilometers radie från mätpunkterna. Riksgenomsnittet år 1965 var 12 procent.
Figur 2:6 Andel av befolkningen som är under 15 år i olika delar av landet är 1965. Figuren visar den procentuella fördelningen av personer som är under 15 år i förhållande till totalbefolkningen inom 30 kilometers radie från mätpunkterna. Riksgenomsnittet år 1965 var 21 procent.
Figur 3: 2 Sysselsättningen inom jord— och skogsbruk i förhållande till den totala sysselsätt- ningen år 1965. Uppgifterna gäller lokala arbetsmarknader avgränsade med 30 kilometers radie. Riksgenomsnittet år 1965 var 12 procent.
Figur 3: 3 Sysselsättningen inom byggnads- industrin i förhållande till den totala sysselsätt- ningen år 1965. Uppgifterna gäller lokala arbetsmarknader avgränsade med 30 kilometers radie. Riksgenomsnittet år 1965 var 10 procent.
Figur 3: 4 Sysselsättningen inom' industrini förhållande till den totala sysselsättningen år 1965. Uppgifterna gäller lokala arbetsmarkna- der avgränsade med 30 kilometers radie. Riks- genomsnittet år 1965 var 34 procent.
Figur 3: 5 Sysselsättningen inom offentlig förvaltning och andra tjänster i förhållande till den totala sysselsättningen år 1965. Uppgifter- na gäller lokala arbetsmarknader avgränsade med 30 kilometers radie. Riksgenomsnittet år 1965 var 22 procent.
Källa: FoB 1965, församlingsdata, samt ERU:s geografiska datapaket GEDAP. Mätytan ar en cirkel med 30 kilometers radie.
190 SOU 1972: 56
Bilaga 2 Länsprogram 1970
I Länsprogram 1970 redovisas bl. a. länssty- relsernas förslag till handlingsprogram röran- de samhällsinsatser för sysselsättning och service i glesbygder. [ anvisningarna för planeringsarbetet anges i fråga om de social- politiska åtgärderna bl.a. att det är en angelägen uppgift att söka klarlägga var och i vilken omfattning särskilda åtgärder behöver vidtas för att bereda befolkningen även i områden med vikande utveckling tillfreds- ställande levnadsförhållanden i framtiden.
Nedan lämnas en översiktlig redogörelse för de förslag som redovisats i länsprogram- men rörande sysselsättningsinsatser av tem- porär natur och åtgärder för att trygga serviceförsörjningen i glesbygderna. Det är givet att frågor av detta slag har olika stor aktualitet i olika delar av landet- och att detta återspeglas i det av länsstyrelserna redovisade materialet. Variationerna i pro- blemställningarna påverkar självfallet såväl åtgärdsförslagens inriktning som utförlig- heten i framställningen. I vissa fall kan länsstyrelsernas synpunkter vara mera all- mänt hållna, i andra fall mera konkreta och detaljerade.
Sysselsättningsskapande åtgärder av tempo- rär natur
1 anvisningarna för länsprogramarbetet anges att sysselsättningsskapande åtgärder av tem-
SOU 1972: 56
Behovet av samhällsinsatser i glesbygder enligt
porär natur i första hand avser den svår- placerade eller av andra skäl ortsbundna arbetskraften. Åtgärderna bör vara av sådant slag att investeringsbehovet är relativt ringa.
I Norrbottens län har man definierat stödåtgärder av temporär natur som ”insat- ser som innebär att anställningstiden normalt är relativt kort och som berör investeringar på kort och medellång sikt, dvs. perioden 1970—80”. Länsstyrelsen anser det svårt att klart avgränsa de socialpolitiska åtgärderna från andra sysselsättningsstimulerande insat- ser. Socialpolitiskt betingade åtgärder kan bl.a. ses som åtgärder avsedda att täcka behov utanför centralorterna. Enligt läns- styrelsens mening får åtgärderna inte enbart syfta till att täcka behovet av sysselsättning för den äldre arbetskraften.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har med sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur avsett ”åtgärder vilka inte kräver några större investeringar i fasta anläggningar. Sådana åtgärder kan i och för sig ge sysselsättning under relativt lång tid men de är i princip lätta att avbryta utan kapitalför- luster”.
Flertalet länsstyrelser framhåller vikten av att platser i skyddade verksamheter av olika slag ökas väsentligt för att sysselsättnings- behoven bland äldre och handikappade skall kunna tillgodoses. I flera län har man även försökt kvantifiera behovet av skyddade arbetsplatser. I exempelvis Kristianstads län
191
anges att antalet arbetsplatser bör ökas från f.n. 400 till 1 000 år 1975.
Från bl. a. Kalmar län föreslås att företag stimuleras att anställa äldre och av andra skäl svårplacerad arbetskraft. I exempelvis Got- lands, Västernorrlands och Västerbottens län uttalar sig länsstyrelserna för en höjning av bidragen till den skyddade verksamheten. Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att bidraget till den halvskyddade verksamheten bör höjas så att företag speciellt inom det inre stödområdet även stimuleras att anställa handikappad arbetskraft.
De problem som uppstår speciellt för den äldre och ortbundna arbetskraften bl. a. vid företagsnedläggningar påtalas av ett flertal länsstyrelser. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att bättre handlingsberedskap inför företagsnedläggelser bör tillskapas i ko'rnmu- nerna genom samarbete med länsarbets- nämnden. Länsstyrelsen i Kalmar län fram- håller att samhället vid nedläggningar och konkurser måste ges möjlighet att påverka avvecklingsperiodens längd.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att ett socialpolitiskt motiverat stöd bör kunna utgå under en begränsad tid för att upprätthålla driften vid nedläggningshotade företag om arbetskraften företrädesvis består av personer som inte kan erhålla arbete på den öppna arbetsmarknaden. Sådana företag bör kunna stödjas med särskilda medel samtidigt som hjälp med marknadsföring, produktutveckling samt rådgivning iekono- miska och juridiska frågor ges. I Jämtlands län är man inne på liknande tankegångar och menar att småindustrins tillbakagång i länet i stort sett fått fortgå oförhindrat samtidigt som insatser för att få till stånd hemarbete gjorts. Länsstyrelsen anser att stöd i någon form riktat mot den mindre industrin är socialpolitiskt motiverat bl. a. med tanke på den stora geografiska spridning den har i länet. Genom stöd i form av viss service och medverkan vid marknadsföring och objekt- anskaffning torde möjligheter finnas till ökad sysselsättning vid dessa företag. För att erfarenheter i detta avseende skall kunna vinnas bör staten lämna bidrag för en
192
Förslag om hemarbete av olika slag har framförts från flera län. Man menar att denna sysselsättningsform är värdefull som kompletterande sysselsättning.
I Norrbottens län har den särskilda försöksverksamheten med stöd till hem- arbete kommenterats utförligt och resone— mang förts kring en utbyggnad och effektivi- sering av denna verksamhet. Målsättningen bör enligt länsstyrelsen vara att verksamhe- ten omstruktureras till en "hemindustriell" produktion med andra ekonomiska resurser och annan organisation än vad som f.n. gäller. Länsstyrelsen anser att olika arbets- rutiner inom vissa industriföretags produk- tion som inte kräver direkt anslutning till övriga rutiner borde kunna organiseras på annan ort och produktionen lokaliseras till hemmen eller andra hemindustriella arbets- platser under förutsättning att kvalitet och leveranstider inte påverkas därav. För att tillgodose de arbetsutläggande företagens krav på leveransdisciplin, kvalitet m. rn. bör en "mellanhand” — distribunal — organiseras som ansvarar för den hemindustriella verk- samheten. Sådana distribunaler bör etableras i ett antal centralorter i länet och betjäna var sitt operationsområde. Genom en kombina- tion av det regionalpolitiska sysselsätt- ningsstödet och befintligt glesbygdsstöd tor- de kostnaderna för verksamheten kunna täckas. En förutsättning för hemindustriell produktion är dock att de organisatoriska frågorna löses. Den organisatoriska upplägg- ningen av distribunalsystemet föreslås ske i samarbete med industriorganisationer.
Även länsstyrelsen i Jämtlands län före- slår f örsöksverksamhet med förbättrad regio- nal och lokal organisation av hemarbetsverk- samheten.
De i vissa fall svårbemästrade problem som blivit följden av den snabba avgången från jordbruket har även uppmärksammats och behandlats inom ramen för de socialpoli- tiska åtgärderna. Vissa av dessa problem torde i många fall kunna lösas genom befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som exempelvis omställningsbidrag. De jord-
SOU1972156
brukare som inte kan komma ifråga för sådana åtgärder borde enligt flera länsstyrel- sers bedömningar ges möjligheter att fort- sätta jordbruksdriften fram till pensions- åldern.
En fortsatt jordbruksdrift av detta slag motiveras av bl.a. sociala skäl, landskaps- värdssynpunkter och i viss mån även av beredskapsskäl. Länsstyrelsen i Västernorr- lands län påpekar dock att ett stöd till äldre jordbrukare på icke bärkraftiga jordbruk bör utformas så att möjligheterna att bygga upp långsiktigt bestående företag inte försämras.
I Norrbottens län undersöks möjligheter- na att genom åtgärder inom naturvårdens område i kombination med jordbrukssyssel— sättning öka antalet lönsamma jordbruk. Enligt länsstyrelsen torde en för kombina- tionssysselsättningen särskilt tillsatt utred- ning ge värdefullt material rörande detta och likartade problem.
Från flera håll har framförts Önskemål om att beredskapsmedel tillförs länen i minst lika stor utsträckning som tidigare. Önske- mål om en ökning av antalet industriella beredskapsarbetsplatser har även framförts. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län bör de industriella beredskapsarbetena ges en mera offensiv inriktning för att därigenom mot- verka en ensidig uttunning av befolkningen i de yngre åldrarna. Rekryteringen av arbets- kraft bör därför ske bland alla åldrar för att varaktigt bidra till en lämplig åldersfördel- ning bland den lokala befolkningen.
Flertalet län framhåller betydelsen av att fortlöpande inventering och planering görs av lämpliga beredskapsobjekt så att projek- ten kan sättas igång med kort varsel. Det har även påpekats att det vore önskvärt med en aktivare kommunal insats i planeringsstadiet. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att nedgången i glesbygdskommunernas investe- ringsverksamhet gör det allt svårare att finna lämpliga objekt för beredskapsarbeten av traditionellt slag och finner det mycket angeläget att en mera allmän sysselsättnings- planering av den typ, som på glesbygdsutred- ningens initiativ genomförts i vissa kom- muner inom det inre stödområdet kommer
SOU 1972: 56
till stånd. Statligt bidrag till planeringsarbe- tet bör enligt länsstyrelsen kunna utgå. Statligt stöd torde även behövas för att många av de arbeten som framkommer vid en sådan inventering skall kunna bli utförda. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att försöksverksamheten visat att positiva syssel— sättningseffekter kan uppnås i en kommunal sysselsättningsplanering och framhåller att en sådan planering bör komma till stånd i samtliga kommunblock i länets inland.
Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen
I detta avsnitt behandlas länsstyrelsernas bedömningar av behovet av institutionell och kommersiell service samt kommunikationer. Som utgångspunkt för arbetet har flera länsstyrelser diskuterat behovet av service på olika nivåer i anslutning till de resonemang som glesbygdsutredningen fört i PM rörande preliminära synpunkter på målsättningen för glesbygdernas serviceförsörjning (dec. 1969). Nedan redovisas länsstyrelsernas förslag till åtgärder rörande kommersiell service, utbild- ning, sociala serviceåtgärder samt kommuni- kationer.
Kommersiell service
Från ett flertal län påpekas att serviceproble men till stor del skulle kunna lösas genom transportsamordning och förbättrade kom- munikationer. Detta gäller främst förhållan- dena i södra och mellersta Sverige, där en koncentration av serviceutbudet under dessa förutsättningar skulle kunna accepteras.
I norra delarna av Sverige torde dock enbart förbättrade kommunikationsmöjlig- heter inte lösa de problem som kan uppstå vid en uttunning av serviceutbudet. Andra åtgärder bör enligt flera länsstyrelser därför vidtas för att tillförsäkra befolkningen en rimlig serviceförsörjning. Samhälleligt stöd behöver i vissa fall utgå för att stationär service skall kunna vidmakthållas. Bransch- blandning bör eftersträvas och även inklude-
Flertalet län betonar behovet av hemsänd- ning av dagligvaror. Utsändningarna kan antingen organiseras i enskild butiks regi, samordnas med lantbrevbäring eller ske via kollektiva kommunikationer. Några länssty- relser anser att särskilda beställningscentraler kan behöva inrättas för att kompensera butiksnedläggningarna.
Från några län framkommer önskemål om en utbyggnad av varubussnätet, ivissa fall med statligt stöd, medan andra län påtalar att varubussama kan bidra till en ytterligare försvagning av det stationära serviceutbudet med en snabbare nedläggning av butiker som. följd.
För att kommunala organ snabbt skall få kännedom om planerade förändringar i bu— tiksstrukturen och kunna diskutera lämpliga lösningar på serviceproblemen behövs enligt några län samråd mellan kommun och representanter för handeln.
Utbildning
Det är enligt flera länsstyrelsers mening angeläget att nuvarande utbildningsmöjlig- heter bibehålls även om elevunderlaget redu- ceras. Kombination av förskole- och lägsta- dieundervisning bör prövas. Erfarenheterna av den försöksverksamhet av detta slag som förekommer i en kommun i Jämtlands län bör ge värdefullt material när det gäller att finna åtgärder som så långt som möjligt medger lågstadieundervisning i glesbygds- områden. Ambulerande förskola bör enligt några länsstyrelser även prövas.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det vara av mycket stor betydelse att över— förandet av elever från en skola med otillräckligt elevunderlag till en annan sker så att målsmäns och elevers krav blir beaktade och att så stora allmänna fördelar av överföringen som möjligt uppnås. I en sådan bedömning ärinte enbart skoltekniska värde- ringar utslagsgivande. En total regional- politisk bedömning måste göras.
Högstadieundervisningen måste enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län ivarje kom- mun garanteras den standard som ett 3-paral- lelligt högstadium medger. Länsstyrelsen hemställer om att ett lägre antal elever per klass accepteras i de kommuner där central- orten inte har det erforderliga befolknings- underlaget.
Länsstyrelsen framhåller även betydelsen av att 5. k. enkla högstadier i vissa fall bibehålls i orter med mycket stora avstånd till alternativa skolorter genom att ett lägre antal elever per klass accepteras även idessa fall.
Krav på förbättrade sociala anordningar för elever har framförts från några län. Från Hallands län anförs att fritidslokaler i anslut- ning till skolor bör få inräknas i statsbidrags- underlaget för skolbyggnader.
Från Västerbottens län har önskemål framförts om att den gymnasiala yrkesinrik- tade utbildning som finns på andra orter än gymnasieorter bibehålls så länge elevtill- strömningen inte är otillfredsställande.
Hälso- och sjukvård
Utöver vissa allmänna uttalanden rörande behovet av en tillfredsställande institutionell service framförs inga konkreta åtgärdsförslag rörande hälso- och sjukvård. Från några län påpekas att sjukvårdsservicen kan förbättras genom ett väl fungerande kommunikations- system.
Från Västerbottens län framhålls att även om det kan anses vara angeläget att bevara de små läkarstationerna inom räckhåll för glesbygdsbefolkningen så är det stora proble- met rekryteringsfrågan. Detta problem torde dock lösas på sikt genom en ökad intagning till de medicinska'skolorna.
Social service för äldre m. fl.
Den äldre befolkningens serviceproblem tor- de enligt några länsstyrelser kunna förbättras avsevärt genom insatser på kommunikations- området.
SOU 1972: 56
Från flera håll har åldringarnas bostads- situation uppmärksammats. Informations- verksamheten rörande möjligheterna att er- hålla bostadsförbättringslån bör utvidgas. Planmässigt utnyttjande av statliga lån bör åstadkommas för upprustning av åldrings- bostäder för äldre personer. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att de temporära åldringsbostäderna bör lokaliseras till orter med ett serviceutbud som inte understiger en viss given nivå (”kvalificerade närservice- orter”).
Från flera länsstyrelser framhålls att öka- de insatser erfordras på den öppna åldrings- vårdens område. Detta kan åstadkommas genom ökade insatser från kommunernas sida på hemsamaritverksamhet, färdtjänst, matdistribution, snöröjning, fotvård o.d. Genom svårigheter att i vissa områden rekrytera hemsamariter har förslag framförts om att göra delar av den kommunala servicen mobil exempelvis genom att utrusta servicebussar för social hemhjälp. Möjlig- heter att inrätta dagcentraler bör enligt några länsstyrelser även prövas.
Några länsstyrelser har pekat på den viktiga sociala funktion som telefontjänst har för många äldre och handikappade. En sådan möjlighet att få kontakt med någon person som kan förmedla hjälp och råd torde med säkerhet bidra till en ökad trygghets- känsla bland många äldre.
Förslag om subventionering av telefoner har även framförts från några län.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att en samverkan mellan försäkringskassa och kommunernas sociala organ vore en tänkbar lösning på en del av glesbygdernas service- problem. Man pekar på olika tänkbara former för ett sådant samarbete.
Kommunikationer
En av de viktigaste frågor som måste lösas för att minska åtkomlighetsproblemen för de människor som bor i områden med vikande utveckling är transportförsörjningen. Det gäller såväl person- som godstransporter.
SOU 1972: 56
Flertalet länsstyrelser anser därför det mycket angeläget att kommunerna upprättar trafikförsörjningsplaner.
Från flera län har man sökt ange en målsättning för den kollektiva trafiken ge- nom att ange hur ofta kollektiva resor skall kunna företas till bl. a. kommuncentra och närserviceorter, och vilka uppehållstider som erfordras i olika centra för att den kollektiva trafiken skall kunna anses vara tillfreds- ställande.
Den modellplan som utarbetats inom kornmunikationsdepartementet för Vilhel- mina kommun anses av flera länsstyrelser kunna tjäna som en utgångspunkt för plane- ringsarbetet.
Planeringen av den kollektiva trafiken i kommunerna bör utgå från det befintliga linjenätet. Vissa kompletteringslinjer torde dock vara erforderliga. Trafiken på sådana linjer kan ordnas exempelvis genom beställ— ningstrafik med taxi. I planeringsarbetet bör eftersträvas en samordning med olika trans- portbehov exempelvis genom utnyttjande av den kapacitet som de befintliga skolskjuts- turerna och liknande särskilt organiserade transporter har.
Från några län har påpekats att nuvarande koncessionsförfarande i vissa fall lägger hin- der i vägen för möjligheterna att ordna ändamålsenliga och flexibla kommunika- tioner. Det är därför angeläget att denna fråga tas upp till behandling på central nivå.
Den regionala trafikfrågan har även upp- märksammats. Ett flertal länsstyrelser finner det nödvändigt att en regional trafikplane- ring snarast kommer till stånd.
Kronologisk förteckning
1. Ämbetsansvaret ||. Ju.
2. Svensk möbelindustri. I.
3. Personal för tyg- och intendenturförvaltning. F6.
4. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö.
5. CKR. (Centrala körkortsregistret) K.
6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U.
7. Reklam II. Beskrivning och analys. U.
8. Reklam Ill. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) 9. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.)
0. Godsbefordran till sjöss. Ju.
1. Förenklad löntagarbeskattning. Fi.
2. Skadestånd IV. Ju.
3. Kommersiell service i glesbygder. In.
4. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. 15. Ny regeringsform . Ny riksdagsordning. Ju. 16. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. (Följdförfatt- ningar) Ju. 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval - Riksdagen i pressen. Ju. 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Littera- turutredningens Iäsvanestudier. U. 21. Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. Ju. 23. Högre utbildning — regional rekrytering och samhälls— ekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet ll. Ju. 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. Ju. 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Bostadsanpassningsbidrag. ln. 31. Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. 32. Kommunalt samlingsstyre eller mejoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. ln. 34. Familjestöd. S. 35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. 36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. 37. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. U. 38. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossam- funds ekonomi. U. 39. Abortfrågan. Remissyttranden. Ju. 40. Konkurrens i bostadsbyggandet. ln. 41. Familj och äktenskap I. Ju. 42. Vägtrafikbeskattningen. Fi. 43. Utnyttjande och skydd av havet. I. (utkommer senare) 44. Reformerad skatteutjämning. Fi. 45. Kulturminnesvärd. U. 46. Landskapsvärd genom täktsamverkan. Ju. 47. Data och integritet. Ju. 48. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. 49. Tryckfriheten och reklamen. Ju. 50. Skyddsrum. På. 51. Sjölagens befraktningskapitel. Ju. 52. Rapport angående kommunal information m.m.. C. 53. Handräckningstjänst i försvaret. Fö. 54. Skyddat arbete. ln. 55. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Fi. 56. Glesbygder och glesbygdspolitik. ln.
_ KUNGL. BIBL.
31 JUL1972
196 SOU 1972: 56
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Åmbetsansvaret II. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform - Ny riksdags- ordning. [15] 2. Ny regeringsform ' Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande vid riksdagsval - Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Vågfraktavtalet ||. [24] Konsumentköplag. [28] Abortfrågan. Remissyttranden. [39] Familj och äktenskap |. [41] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [49] Sjölagens befraktningskapitel. [51]
Försvarsdepartementet
Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvars- pgårtrken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplanerigen. [ ] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53]
Socialdepartementet
1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. För- skolan 2. [27] Familjestöd. [34]
Kommunikationsdepartementet
CKR. (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21]
Finansdepartementet
Förenklad löntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Reformerad skatteutjämning. [44] Decentralisering av statlig verksamhet -— ett led i regionalpolitiken. [55]
Utbildningsdepartementet
Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam Il. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. [8] (Utkommer senare). 4. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. [9] (Ut- kommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litte- raturutredningens läsvanestudier. [20] Högre utbildning — regional rekrytering och samhälle- ekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och tros- samfund. Bilaga 1—19. [37] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38] Kulturminnesvård. [45]
Jordbruksdepartementet Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31 Skogsbrukets fro- och plantförsörjning. [35]
Handelsdepertementet Konsumentupplysning om försäkringar. [29]
lnrikesdepartementet
Kommersiell service iglesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Skyddat arbete. [54] Glesbygder och glesbygdspolitik. [56]
Civildepartementet
Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angående kommunal information. [52]
Industridepartementet Svensk möbelindustri. [2]
Naturgas i Sverige. [25] Utnyttjande och skydd av havet. [43] (utkommer senare)
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningernee nummer | den kronologiska förteckningen.
SOU 1972: 56
197
___—___- 1______________. KUNGL. BIBL.
3 i JUL 1972 STOCKHOLM
| i . . ' 1 I" .. I ' 's Hill] H "' |, J ||” IILA ' | " _ ' r'Hr .. .i | . _L. '11 . " " ' . _ ,_ li j- _a If ..I ". .. lll | | ' '. , ' '. " II I Ill I II " ' II, | I . | | S "' .rl ' |I . ' "| .. .' "..?-..Nu " '. , "' ' ' v. _ . .. .. H:. ? 1" mitt;-' :.....c. IH: .. . ' .1'. - ' _.r ...g.. wi! ' | .' | gl.|'|H.:I__. r'i'..|| 'n LH "= 'å'-l- : "fi: 'Hl' ' __'7|' W .' I.I I] .. J" " II | .— 'i |. | . .. || ' I'Jh ' .. f'. "i
