Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den 29 november 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen. Med stöd av detta be- myndigande tillkallade departementschefen den 16 december 1968 såsom sakkunniga hovrättsrådet Gösta Dyrssen, tillika ordfö— rande, överinspektören Sven Andersson, di- rektören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult, riksdagsmannen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och riksdagsmannen Bo Turesson. Att som experter biträda de sakkunniga har departementschefen senare förordnat byråchefen Peter Heimbiirger, direktören Bo Helmerson, överingenjören Bertil Sjölander, ekonomie doktorn Bertil Thorngren, avdelningsdirektören Sten-Erik Wallin och byråchefen Sven Wetterhall. Vi- dare har till sekreterare åt de sakkunniga för- ordnats hovrättsassessorn Peter von Möller och till biträdande sekreterare hovrättsasses- som Peder Baagoe.

De sakkunniga, som antagit namnet vat- tenlagsutredningen, har tidigare avlämnat delbetänkandena Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar iprövningssy- stemet (SOU 1970:40) och Revision av vat- tenlagen, Del 2. Ersättningar, avgifter m.m. (SOU 1972:14).

Utredningen har därefter inriktat sitt ar- bete på frågan om lagstiftning beträffande vattenvärdsförbunden, vilken utredningen enligt sina direktiv har att överväga. I anslut- ning därtill har utredningen också tagit upp frågan om kostnadsansvaret för vattendra- gens skötsel och underhåll. Denna fråga har kommit under utredningens bedömande ge— nom att Kungl. Maj :t den 23 april 1971 ien- lighet med riksdagens skrivelse 197l:67 be— slutat överlämna motion 197lz414 jämte jordbruksutskottets utlåtande 1971:17 till utredningen för att tas under övervägande i enlighet med vad utskottet anfört. I förelig- gande delbetänkande, Revision av vattenla- gen. Del 3. Vattenförbund, redovisar utred- ningen sin uppfattning i de nu berörda frå- gorna.

Vattenlagsutredningen får härmed vörd- samt överlämna delbetänkandet. Därvid har fogats en promemoria med ekonomisk—teore— tiska synpunkter på vattenförbundens verk- samhet som på utredningens uppdrag utarbe. tats av experten Thorngren efter samråd med experterna Sjölander, Wallin och Wetterhall.

Stockholm den 25 maj 1973.

Gösta Dyrssen

Sven A ndersson

Göran Karlsson

Sture Annevall

Bengt S terne

Jöran Hult

Bo Turesson

/ P. von Möller Peder Baagae

• Sida 4
•  Original

' ||||| ' "11 | ' .- ."".".'1 '»'|.' "' '» '

|E ,, ,, |'= . _ | _ . " '-1 ' _ ',

.,,,.,",:.,,,,,,.",",'.,,1.',,|'|_, ' ., ,, _ ,,, . , _- ' , ,||.'"J,'|3".'|'|.'|1|Q',1':|19|å'|z1| |E, 11; -"' | . '.' " ,,:..'|||'|""» .. " .'.|

'. "| HW", ' .|.. ,, .,',1 .. ","' ';; .,_ ""' .

|..»»,|||| "..'1,,"1"I,-.,| |||” ".'.,_|.-'-...'.3'. '.',,,.,...',.,,.,,:,.,.,., ,.," ,..| |

'..| ':P, " ""'""... ” R.." '|'-"".".., .

""'..11'11». » ||... 1"... "| .. . |

. ”|"",','|' |. ,, ,,, ', ”,,,, , .. ..' , .. ""En" . .. .. ."""11- " ' " ' ""| |, »" . | " :." ""'-."” .. ,,,,,| ». ||,,' -'-'».| 1" l " ',', . '.' ," I'” ' '%'vl” "" llal-FII'INJM || '||, ,|,_|F .. | _ . ,,,|,"'|.,, ,,.,,|_.,J . .. ...'|...',"|,, .. |.,| .

"':'1 '1. , ,, _. ||lr ,',|.'.'.F1' ""'4" "" ||, . || .. . ' ' .. "'..' '.1'.'.'»," "',..|'.., |." ,'.-"- ." . _..',",.,"'i,-" "| -.|11,,=l|,|r|.||aw1i,,:ll,1z ["han”,-F.,, ,',r,|'1|,,||.,_|;|'l,,,,,|||,f|,;, , |,. ',' ”'if" ""W”" ""'"”;HWMW1,'.'_"-E'—",'"""""'|"""""" '4110' ,,. , ,,,,

:"7'51'1'1" |l|»||.1e1|..|111141|1 ...—.. ».:.':..|' .' .Jr

..' |.| |'_"||,. | |..

.- ”(,".WM'QI'IÄIJ "113.” i'm ;"P' '.".I ' |. ' JU"

'.."|."|""|1"""',"||"|'1|'1'""-".',.".'F+"'-'" ""-"" ' ,, . W$1H|FTE,H,M|LJI .||. |L- -|.',|.'|||| , ,, ' _ d'HuPJ 1',||_'||I |' | | '. l'" |"..2'2 .'|..'|'| "" "" "

'm- ,. 'Ezp'gq. :| ..-,| l'||-'1-'..11..1|.'|1

"%&.ij with:. 'lrv'lnl'lJiimrlll' -f ,.hru'

'” Ä'nöiwl_ll4."""m|'u*. "ml? nale-yy

. fi.?ll'furnf' IF;," r'muflnzullgel. ;-"||' " .'|1 '.|.|.'_..|_

,,W, JE?" tt. "”"”"1"""”"'".""' m...—|E: |;=|_r"1'.-J |... .mlmb ”'=' |'.'1||v' ifråga.; .u..'|L JU. :—|-|--_.1|.: Jai

H*n-m:,"- å|||'.".',"f|"H?'—'L,"11'—'|F'—|JUF| '" '1'11 E.=.||r|||.=|..1|F. ' ,,. ”"1"1W35" »»nj.i';|1'r..:'r '.»,.| ||...1n . nl ,,"I1H|',Å|,",' 1'1'3'"'1"p'."'r1'1,'.|1T DR .l'lf'..:1'.|||. af,-j,, MarinaJ-... ,måumbfå '11 .a":

'It?" 1,' "än '||||'l'.|t'-._'. » .,.'|a|5n'|n|1'l ""111"|'"JJI"$'»1>J||J;J|:|'M nu»: ...||..'—.'.' WH *"qu GI.-h.. "lm 1.'ll4|.-|..1.-

jwlflhdå-WFJ'JIV . |1 .'|'|.||'||.-

_' "' ,.giål'uplshn' .. '.-

.||.". .' ..,,. ,,,_||E|||r|t1_" .1'._.'1 ";,|

"”'"" |1'| ',',11,"1.1”,"11,|'|I'!|1|. mf": .',.1|=|,U||L| |.I'--—'.-||. .-||'

. .:',,3_||WF.||:,,',E|E£'|J1,'|1|. ,wf...migm.vfw|*|rsi|ui.|ai -' 1511"Y.|||"|».no,"..ivoii, m'mt...r..»|r1 1114." ,;

,,,,l', , 'IJ'WÖ'C'M'Ä 1.71...'..|"|'|'|,|"!';'S. trimm. Nm "I ., w

'i." ,. .|-||||u'»|...ar'|'n.» neta-MDH” || 1.1; .»...,,»,,'|.,

_. ..'—'..' ..».11,..»................ ...-..... ||",15:1""" :||:—|.,.,,,,-',,,, ,|,'.,"|,, "d., ., ..1i" 5.1.2. J'Ä'i'u'

_. :,',|| | .. " ' '. '. »" . ..| ' , - -_ .'.'. ,',.. . _ ' '. '.".,,",. " "" ' ' , - _ ., '- »» _ = .. .. %u.-, .. '. ..'2-,,||h|1'|._|.,,.|,;= .

.. .. . || ,. |... . .. . . ..-|'|. . ' ' ' ...,,1 ..

• Sida 5
•  Original

1. Förslag till Lag om vattenförbund

Härigenom förordnas som följer. Inledande bestämmelser

l & Enligt denna lag får bildas sammanslutning (vattenförbund) med uppgift att genom rensning, vattenreglering eller andra åtgärder främja en från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenlig hushållning med vattnet ivattendrag, sjö eller annat vattenområde.

Lagen äger ej tillämpning i fråga om vattenområde där gränsälvsöver- enskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland gäller.

25 För vattenförbund bestämmes verksarnhetsområde. Detta skall av- gränsas främst efter vad som är lämpligt med hänsyn till förbundets ändamål samt de geografiska och hydrologiska förhållandena.

3 5 Den som i laga ordning har medgivits rätt att inverka på vattenbe- skaffenheten eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsom- rådet skall vara medlem i förbundet. Vad nu sagts gäller även den som efter medgivande enligt IOä andra stycket eller 175 andra stycket miljöskyddslagen (19692387) gör sådan inverkan. Är fråga om vatten- reglering eller torrläggning enligt vattenlagen (1918z523), skall vatten- reglerings— eller torrläggningsföretaget vara medlem, om styrelse för företaget utsetts samt, beträffande vattenregleringsföretag, stadgar an- tagits.

Har någon som enligt första stycket skall vara medlem i förbundet av särskilt skäl motsatt sig medlemskap, får han stå utanför förbundet, om ej dess verksamhet avsevärt försvåras därigenom.

Utan hinder av första stycket får kommun, fiskevårdsområde eller samfällighetsförening för förvaltning av samfällt fiske ingå som medlem i vattenförbund.

Villkor för förbundsbildning

4 & Vattenförbund får bildas endast när det är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att de som kan vara medlemmar i förbundet samverkar för att främja hushållningen med vattnet inom verksamhetsområdet.

• Sida 10
•  Original

55 Vattenförbund får ej bildas, om de som kan vara medlemmar i förbundet mera allmänt motsätter sig förbundsbildningen och har be— aktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som är mest beroende av förbundets tillämnade verksamhet.

Vattenförbunds verksamhet

6 & Vattenförbund skall planlägga och utöva sin verksamhet på sådant sätt att förbundets ändamål vinnes utan oskälig kostnad. Därvid bör samråd äga rum med de myndigheter som beröres av frågan. Verksam- heten får omfatta flera verksamhetsgrenar.

Förbundet skall i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas gemen- samma bästa. Varje medlems enskilda intressen skall även beaktasi skälig omfattning.

7 & Vattenförbund får ej driva verksamhet som är främmande för dess ändamål.

Verksamhet som kan beräknas draga lägre sammanlagd kostnad om medlemmarna svarar för den var för sig får ej drivas av förbundet med mindre väsentliga fördelar vinnes därigenom.

Fördelning av kostnader

8å För att täcka förbundets allmänna förvaltningskostnader kan för- bundsavgift uttagas av medlemmarna.

9å Kostnaderna för verksamhet eller verksamhetsgren fördelas mellan medlemmarna efter andelstal. Andelstalen bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst till vars och ens nytta eller intresse i övrigt av verksamheten och till den omfattning i vilken han inverkar på vattenför— hållandena.

För medlem som vunnit inträde i förbundet med stöd av 3 & tredje stycket får ej bestämmas högre andelstal än medlemmen medgivit.

Kan medlem vinna ändamålet med verksamheten eller verksamhets- grenen genom egen åtgärd till lägre kostnad än som kan väntas belöpa på honom, om hans andelstal bestämmes efter de grunder som anges i första stycket, skall detta förhållande beaktas i skälig mån.

Verkan av ändrade förhållanden

10 & Inträder ändrade förhållanden varigenom behovet av vattenförbund eller av viss verksamhetsgren bortfaller, kan förbundet upplösas eller verksamhetsgrenen avvecklas. Härvid äger 62 och 65 %% lagen ( ) om förvaltning av samfälligheterl motsvarande tillämpning. Om ändrade förhållanden påkallar det, får vattenförbunds verksamhet utvidgas till att omfatta ny verksamhetsgren.

1 Denna och följande hänvisningar till lagen om förvaltning av samfälligheter avser det i protokoll den 8 december 1972 till lagrådet remitterade lagförslaget i ämnet.

• Sida 11
•  Original

Ändras verksamheten inom vattenförbund eller ger omständigheterna i övrigt anledning därtill, kan förbundets verksamhetsområde anpassas till nya förhållanden.

Ändras de förutsättningar som legat till grund för bestämmandet av andelstal för verksamhet eller verksamhetsgren, får nya andelstal fast- ställas.

11 5 Är någon medlem i vattenförbund på grund av 3 % första stycket och övergår den rättighet som ligger till grund för hans medlemskap till ny innehavare, skall denne inträda i förbundet som medlem i den förutvarande rättighetshavarens ställe och vara bunden av beslut som fattats enligt denna lag. I fråga om den nye medlemmens förpliktelser gentemot förbundet äger dock 44 % lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter motsvarande tillämpning.

Vattenförbunds organisation m. m.

12% Har i laga ordning bestämts att vattenförbund skall bildas, skall medlemmarna vid sammanträde utse styrelse och antaga stadgar.

135 Kallelse till sammanträdet skall i god tid utfärdas och delges medlemmarna. Kallelse och delgivning ombesörjes av den som skall hålla samman- trädet.

145 Som sammanträdets beslut gäller den mening som fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning och gäller i andra frågor den mening som biträdes av ordföranden.

15 & Stadgar för vattenförbund skall ange

1. förbundets firma, vilken skall innehålla ordet vattenförbund,

2. grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4. hur styrelsenxskall vara sammansatt och grunderna för dess beslut- förhet,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. förbundets räkenskapsperiod,

7. hur ofta ordinarie förbundsstämma skall hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till förbundsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

16 & Stadgarna skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Innan sådan fastställelse skett och anmälan om styrelseval gjorts hos länsstyrel- sen, kan förbundet ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Beslut om ändring av förbundets stadgar skall genom styrelsens försorg genast underställas länsstyrelsen för fastställelse. Beslutet får ej tillämpas,

• Sida 12
•  Original

Ändras styrelsens sammansättning, skall styrelsen göra anmälan därom hos länsstyrelsen.

När val av styrelse eller ändring i dess sammansättning har anmälts hos länsstyrelsen, skall kungörelse därom på förbundets bekostnad införas i allmänna tidningarna och en eller flera ortstidningar.

17 å Styrelsen för vattenförbund skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte inom län där förbundet har sitt verksamhetsområde.

18 å I fråga om vattenförbund äger i övrigt 31 å första stycket, 32—38, 40—43, 45 och 47 åå, 48 å första, andra och tredje styckena, 49—51 åå, 52 å första stycket samt 54 å lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter motsvarande tillämpning. Dock skall vad i 54 å stadgas om fastighetsdomstol i stället gälla vattendomstol.

Beslut om förbundsbildning m. m.

19å Fråga om förbundsbildning prövas av länsstyrelsen efter skriftlig ansökan av den som kan vara medlem i förbundet.

Länsstyrelsen får utan ansökan upptaga fråga om bildande av vatten- förbund som länsstyrelsen finner vara av betydelse från allmän synpunkt.

Innebär länsstyrelsens beslut att förbund skall komma till stånd, bestämmer länsstyrelsen samtidigt dess verksamhetsområde och anger vilka som skall vara medlemmar i förbundet. På begäran av medlem förordnar länsstyrelsen någon att hålla sammanträde som avses i 12 å.

20 å Beslut om upplösning av vattenförbund eller om upptagande eller avveckling av verksamhetsgren fattas av förbundets medlemmar, om de är ense.

Andelstal för verksamhet eller verksamhetsgren fastställes genom enhälligt beslut av de medlemmar som enligt 9å skall bidraga till kostnaderna.

Kan medlemmarna inte enas om beslut i fråga som avses i första eller andra stycket eller uppkommer fråga om ändring av vattenförbunds verksamhetsområde eller tvist om skyldighet att ingå eller kvarstå som medlem i vattenförbund, beslutar länsstyrelsen på framställning av för- bundets styrelse. Vad i 4— 7 åå stadgas om villkor för förbundsbildning och om vattenförbunds verksamhet gäller i tillämpliga delar vid prövning av fråga som avses i första stycket.

21 å Förbundsavgift fastställes på förbundsstämma.

22 å Vid handläggning av ärende som avses i 19 eller 20 å skall länsstyrelsen vara verksam för att ärendet utreds och bereda var och en vars rätt är i fråga tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsen skall hålla muntlig förhandling, när det kan antagas vara till fördel för utredningen eller om sakägare begär det och förhandlingen ej är uppenbart obehövlig. I ärende

• Sida 13
•  Original

enligt 19å och 20å första stycket skall myndigheter som beröres av frågan lämnas tillfälle att framföra synpunkter.

Vid behov kan länsstyrelsen anlita sakkunnig för särskild utredning. Sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel enligt länsstyrelsens bestämmande.

Fullföljd av talan m. m.

23å Talan mot länsstyrelses beslut om vattenförbunds bildande eller upplösning, om verksamhetsområde, om verksamhet eller verksamhets- gren, om antalet ledamöter i vattenförbunds styrelse eller om för- ordnande eller entledigande av styrelseledamot föres hos Konungen genom besvär.

Mot beslut varigenom länsstyrelse förordnat sakkunnig får talan ej föras.

I övrigt föres talan mot beslut av länsstyrelse enligt denna lag hos kammarrätten genom besvär.

24 å Anser medlem att beslut som fattats vid sammanträde enligt 12 å ej tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan författning eller att hans enskilda intressen ej i skälig omfattning beaktats i beslutet, får han klandra beslutet genom att väcka talan mot övriga medlemmar hos vattendomstolen. Talan skall väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid påföljd att rätten till talan eljest är förlorad.

När talan väckts, kan vattendomstolen förordna att beslutet tills vidare ej skall lända till efterrättelse.

Dom varigenom beslut upphävts eller ändrats gäller även för medlem som ej fört talan.

25 å Anser medlem uttaxering ej överensstämma med denna lag, stadgar, förbundsstämmobeslut eller avgörande om andelstal enligt 20å andra eller tredje stycket, får han hos vattendomstolen väcka talan mot förbundet om rättelse. Talan skall väckas inom fyra veckor från den dag då debiteringslängden lades fram på förbundsstämma.

Om vattendomstolen ej förordnar annat, när den prövar talan om rättelse, får debiterat och till betalning förfallet belopp uttagas enligt bestämmelserna i utsökningslagen (1877231 s. 1) om fordran för vilken betalningsskyldighet ålagts genom dom som äger laga kraft.

26 å Anser styrelseledamot eller medlem vars rätt beröres att beslut som fattats på förbundsstämma ej tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna, får han klandra beslutet genom att väcka talan mot förbundet hos vattendom- stolen.

Grundas talan på att beslutet ej tillkommit i behörig ordning eller att det kränker endast medlems rätt, skall talan väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid påföljd att beslutet eljest är gällande.

När talan väckts, äger vattendomstolen förordna att beslutet tills vidare ej får verkställas.

• Sida 14
•  Original

Dom varigenom stämmobeslut upphävts eller ändrats gäller även för medlem som ej fört talan.

27 å Bestämmelserna i 11 kap. vattenlagen (1918:523) om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål äger motsvarande tillämpning, när talan föres hos vattendomstol enligt 24—26 åå.

Slutbestämmelser

28 å Ärende som enligt denna lag skall prövas av länsstyrelse upptages av länsstyrelsen i det län där vattenförbundets styrelse har eller skall ha sitt säte. Ärende om förbundsbildning eller om verksamhetsområde kan, när förbundet har eller skall ha sitt verksamhetsområde inom olika län, upptagas av var och en av länsstyrelserna i dessa län men skall prövas i samråd med de övriga. Har länsstyrelserna olika uppfattning, hänskjutes frågan till Konungens prövning.

29å Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 15
•  Original

2 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918:523) Härigenom förordnas, att 2 kap. 9, 15, 31, 34 och 36 åå samt 6 kap. 28 och 29 åå vattenlagen (19181523) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 KAP. 9 å1

Kronan eller kommun äge rätt att i eller invid vattendrag för fiskens framkomst anordna särskild fiskväg eller eljest vidtaga anstalter för fiskets befrämjande ävensom taga i anspråk det vatten, som för ända- målet erfordras.

Kronan eller kommun äge ock Kronan, kommun eller vatten- rätt att i eller invid vattenområde förbund äge rätt att i eller invid vidtaga åtgärd som är önskvärd från vattenområde vidtaga åtgärd som naturskydds- eller hälsosynpunkt är önskvärd från allmän miljö- samt taga i anspråk för sådant vårdssynpunkt samt tagaianspråk ändamål erforderligt vatten. för sådant ändamål erforderligt

vatten.

Beträffande företag, som avses i första eller andra stycket, skola tillämpas bestämmelserna i denna lag angående byggande i vatten; dock gälla i stället för vad i 3 å första stycket stadgas om hinder mot byggande, att företaget ej må utföras, om det medför skada eller olägenhet, som ståri missförhållande till nyttan.

lSå

Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan tillhörig byggnad i vatten, och kan det ske utan väsentlig olägenhet för byggna- dens ägare, vare han därtill berättigad; dock åligge honom att, efter ty byggnaden prövas vara honom till gagn, gottgöra ägaren skälig andel av byggnadens värde i det skick, vari den befrnnes, samt taga del i kostnaden

1 Senaste lydelse 19691396.

• Sida 16
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för dess framtida underhåll. För intrång och olägenhet, som tillskyndas byggnadens ägare, skall ersättning givas enligt reglerna i 9 kap.

Vill kronan, kommun eller vat- tenförbund för tillgodoseende av allmänna miljövårdsintressen be- gagna sig av annan tillhörig bygg- nad i vatten, skall vad i första styc— ket stadgas äga motsvarande till- lämpning.

3152

Ägare av byggnad i vatten må, vare sig särskilda regler för vatten- hushållningen vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vatten- domstolen söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda rätt tillkomme ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande av vatten- kraften i honom tillhörigt ström- fall samt kronan, kommun eller hushållningssällskap för ändamål, som omförmäles i 9å. Ärende, som nu nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stad- gade grunder, och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i till- lämpliga delar vad ovan finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Ägare av byggnad i vatten må, vare sig särskilda regler för vatten— hushållningen vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vatten- domstolen söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda rätt tillkomme ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande av vatten— kraften i honom tillhörigt ström- fall samt kronan, kommun eller vattenförbund för ändamål, som omförmäles i 9 å. Ärende, som nu nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stadgade grunder, och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i tillämp- liga delar vad ovan finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushåll- ningen, eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på talan av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där det kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan parterna imålet och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser, som utan att änd- ra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden förebygga skadan.

34 å3

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på vatten- ståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i förs- ta stycket avses, icke längre nyttja

? Senaste lydelse 1961 :48. 3 Senaste lydelse 197125 31.

Vill ägare av byggnad, som i förs ta stycket avses, icke längre nyttja

• Sida 17
•  Original

Nuvarande lydelse

byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vatten- domstolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egen- dom, må domstolen efter åtagan- de av ägare till sådan egendom föreskriva, att han och de, somi äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess annorlunda varder bestämt, under- hålla byggnaden så som i 33 å sägs och fullgöra vad beträffande bygg- naden i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, meddele vattendom- stolen nödiga föreskrifter i avseen- de å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed be- stämma att, där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad ho- nom ålagts, den, vars rätt är bero— ende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Föreslagen lydelse

byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vatten- domstolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egen— dom, må domstolen efter åtagan- de av ägare till sådan egendom föreskriva, att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess annorlunda varder bestämt, under- hålla byggnaden så som i 33 å sägs och fullgöra vad beträffande bygg- naden i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Kronan, kommun eller vattenförbund må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, meddele vattendom- stolen nödiga föreskrifter i avseen— de å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed bestämma att, där byggnadens ägare bristeri fullgörandet av vad honom ålagts, den, vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på ägarens be- kostnad.

Har, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom jämlikt åta- gande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos inskrivnings- myndigheten för anteckning i fastighetsboken.

36 54

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av nö- den, äge den, som av uppgrund- ningen kan lida men, verkställa utan vattendomstols prövning, som i 20å sägs, ändå att arbete inom annans område tarvas; dock skall i

4 Senaste lydelse 1961248.

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av nö— den, äge den, som av uppgrund- ningen kan lida men, verkställa utan vattendomstols prövning, som i 20å sägs, ändå att arbete inom annans område tarvas; dock skalli

• Sida 18
•  Original

Nuvarande lydelse

ty fall denne förut därom tillsägas. Vill den, som ämnar företaga rens- ning, hos vattendomstolen påkalla prövning av arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och gälle om så- dan prövning vad angående byggan- de i vatten är i denna lag stadgat. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i 26 å av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

ty fall denne förut därom tillsägas. Rätt, som nu sagts, tillkommer också kronan, kommun eller vattenförbund, när rensning är på- kallad från allmän miljövärdssyn- punkt. Vill den, som ämnar före- taga rensning, hos vattendomsto- len påkalla prövning av arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och gälle om sådan prövning vad angå- ende byggande i vatten är i denna lag stadgat. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i 26 å av detta kap. äga motsvarande till- lämpning.

Jord eller annat, som vid rensning upptages, må, om det är påkallat och ej avsevärda olägenheter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämpligt ställe i närheten; dock skall markens ägare förut därom underrättas. Till skydd för allmänna eller enskilda intressen skola vidtagas erforderliga åtgärder, som ej föranleda oskälig kostnad. För skada och intrång, som likväl uppkommer, skall ersättning givas efter vad i 9 kap. sags.

6 KAP. 28 55

Varder allmän flottled avlyst el- ler har vattendomstol jämlikt 14 å förklarat beslut om flottleds in- rättande förfallet, må kronan, kommun, förvaltare, som är ut- sedd enligt 82 aå lagen om flott- ning i allmän flottled, eller den, som av bibehållandet av anlägg- ning för flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas bort- skaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffa- de. Vattendomstolen meddelar be— hövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffandet får ut- föra arbetet på sökandens bekost-

5 Senaste lydelse 197153].

Varder allmän flottled avlyst el- ler har vattendomstol jämlikt 14 å förklarat beslut om flottleds in- rättande förfallet, må kronan, kommun, vattenförbund, förvalta- re, som är utsedd enligt 823å lagen om flottning i allmän flott— led, eller den, som av bibehållan— det av anläggning för flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vattendomstolen meddelar behövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domsto- len äger därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffan- det får utföra arbetet på sökan-

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse

nad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

dens bekostnad, om denne ej full- gör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att vattendomstolens tillstånd inhämtats. Har förvaltare utsetts enligt 82 a å lagen om flottning i allmän flottled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anlägg- ningen bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhål- landena i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom att anläggning i avlyst flottled bortskaffas eller vill någon använ— da sådan anläggning för att tillgo- dogöra sig vattnet, äger vatten- domstolen bestämma att anlägg- ningen skall övertagas av fastig- hetsägaren eller den som vill tillgo- dogöra sig vattnet. Vill kronan eller kommun till skydd för all- männa intressen få övertaga an- läggning för flottleden, äger vat-. tendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyl- dig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.

Kan fast egendom skadas genom att anläggning i avlyst flottled bortskaffas eller vill någon använ— da sådan anläggning för att tillgo- dogöra sig vattnet, äger vatten- domstolen bestämma att anlägg- ningen skall övertagas av fastig- hetsägaren eller den som vill tillgo- dogöra sig vattnet. Vill kronan, kommun eller vattenförbund till skydd för allmänna intressen få övertaga anläggning för flottleden, äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig att underhålla anläggning- en så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.

Har ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av flottledsanlägg- ning skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen, skall vattenrättsdomaren göra anmälan härom hos inskriv— ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

29 å6

För genomförande av återställ— ningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled äger förvaltare som är utsedd enligt 82 aå lagen om flottning i allmän flottled samma rätt som enligt 2 kap. 9 å tillkommer kronan och kommun.

Denna lag träder i kraft den

6 Senaste lydelse 1969 :396.

För genomförande av återställ- ningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled äger förvaltare som är utsedd enligt 82 aå lagen om flottning i allmän flottled samma rätt som enligt 2 kap. 9å tillkommer kronan, kommun och vattenförbund.

• Sida 20
•  Original

• Sida 21
•  Original

Motiv

l Upplysningar om existerande vattendrags-

och vattenvårdsförbund

1.1 Allmänt

Statens naturvårdsverk har år 1973 upprättat en förteckning över vissa regionala samman- slutningar på i huvudsak vattenvårdens om- råde. Enligt denna finns det 5. k. vattendrags- eller vattenvårdsförbund för Ljusnan- Voxnan, Hjälmaren, Arbogaån, Sagån, Fyris- ån, Sävjaån, Knivstabäcken, Nyköpingsån, Motala ström, Tabergsån och Lillån, Ronne- byån, Mörrumsån, Kävlingeån, Vegeån, Nis- san, Viskan, Lygnern, Göta älv, Vänern, Dalslands kanal, Byälven, Klarälven, Gull— spångsälven, Tidan, Lidan-Nossan samt Gull- marsfjorden och Örekilsälven. Mörrumsåns vattenvårdsförbund har bildats genom sam- manslagning fr.o.m. år 1973 av Övre och Nedre Mörrumsåns vattenvårdsförbund. Alla dessa sammanslutningar har bildats på frivil- lig väg i syfte att främja vattenvården inom visst vattensystem eller del därav. Samman- slutningarnas verksamhet, organisation och inre rättsförhållanden regleras i stadgar som medlemmarna har antagit. Medlemmarna har också utsett styrelse för sammanslutningar— na, vilka alltså med hänsyn till verksamhe- tens inriktning är att betrakta som ideella föreningar. De s.k. vattenvårdsföreningarna — enligt förteckningen Gästriklands, Spar- rens och Lagans vattenvårdsföreningar — synes i allt väsentligt vara att jämställa med vattendrags— och vattenvårdsförbunden. Verksamhetsområdet för Gästriklands vat- tenvårdsförening omfattar Gavleåns och Tes- teboåns tillrinningsområden samt Gävle inre

och yttre fjärdar.

Naturvårdsverkets förteckning upptar ock- så vissa andra samarbetsorgan. För Örn- sköldsviksfjärden finns en samarbetskom— mitté bestående av företrädare för kommu- ner och industrier med uppgift att samråda beträffande aktuella föroreningsfrågor. Inom Kristianstads län finns samarbetskommittéer för vattendragskontroll i Skräbeåns och Vinnöåns vattensystem. Kommittéerna har inrättats i samband med den s.k. vatten- dragsplanering som bedrivs i länsstyrelsens regi. Vidare finns det kommittéer för Mäla- rens, Vätterns och Vänerns vattenvård, vilka är samarbetsgrupper med representanter för länsmyndigheterna i de län som gränsar till sjöarna samt, i viss utsträckning, för kommu- ner, landstingskommuner och industrier.

Sedan 1971 bildar ett antal vattenvårds- förbund en samrådsgrupp i vattenvårds- och verksamhetsfrågor av gemensamt intresse. I gruppen, som utökades i slutet av 1972, ingår f. n. Arbogaåns, Dalslands kanals, Gull- spångsälvens, Hjälmarens, Lidan-Nossans, Motala ströms, Nyköpingsåns, Tidans och Viskans vattenvårdsförbund. Inom gruppen har upprättats en promemoria, dagtecknad den 10 juni 1971, med synpunkter och program för en effektiv verksamhet inom förbunden. Arbetsgruppens allmänna syfte kan sägas vara att anpassa förbundens orga- nisation och verksamhet till samhällsutveck- lingens krav. Promemorian tecknar bl.a. följande allmänna bakgrund till förbunds- bildningarna på 1950- och l960-talen.

• Sida 22
•  Original

Förbunden bildades ofta på initiativ av och i samarbete med de vattenvårdande myndigheterna. Man såg från detta håll det som betydelsefullt att få en länk av samord- nande och kompletterande natur mellan sig och de lokala myndigheter samt juridiska och fysiska personer som av lagstiftningen åläggs en vattenvårdande uppgift. Flera or- saker torde ha legat bakom detta initiativ. Vattenvårdsproblemen var redan då snabbt växande. De resurser riksdagen ställde till myndigheternas förfogande var ibland otill- räckliga och eftersläpande. Man hann inte alltid förebygga eller hejda föroreningsflödet vid roten, dvs. på det lokala planet. Brist på resurser medförde brister i information och utredning om situationen och otillräckliga åtgärder för att hejda eller häva den negativa utvecklingen. Den lokala kännedomen om lagstiftningen var på många håll ofullständig, den tekniska kunskapen bristfällig och för— ståelse för frågans allvar ringa. Det brast därför på många håll i vilja att göra personella och ekonomiska insatser. Myndig- heternas problem accentuerades av det loka- la planets heterogena karaktär: kommuner av vitt skild typ, industri och näringsliv på olika nivåer och ett lantbruk med högst olika produktionsteknik.

Dessa synpunkter, som ihuvudsak återger de till samarbetsgruppen anslutna förbun- dens tillkomsthistoria, kan kompletteras med en redogörelse för några konkreta fall. I fråga om Gästriklands vattenvärdsförening inledde Gävle stad i början av 1950-talet utrednings- och projekteringsarbete för ett avloppsreningsverk i samarbete med Valbo och Hille kommuner. När tidpunkten för detaljprojekteringen av ett gemensamt re- ningsverk närmade sig, uppkom frågan om målsättningen i ett större sammanhang. Det visade sig då att ett samarbete borde komma till stånd mellan intressenterna i Gavleåns och Testeboåns vattensystem, inte bara mellan kommunerna utan också med de större industrierna. På framställning från Gävle stad anordnade länsstyrelsen i Gävle- borgs län ett sammanträde år 1957 med de berörda intressenterna vilket ledde till att en interimskommitte' tillsattes för att bilda en vattenvårdsförening.

Tidans vattenvårdsförbund bildades år 1956 på initiativ av länsstyrelsen i Skara-

borgs 1än. Länsstyrelsen ansåg att den stän- digt ökande tillförseln av föroreningar till länets vattendrag från kommuner, industrier, jordbruk m.fl. .orde det nödvändigt att ut- reda den aktuella föroreningssituationen. Ett regionalt samarbete över kommungränserna ansågs nödvändigt och bedömdes kunna bäst ske inom ramen för ett vattenvårdsför- bund.

Den ursprungliga anledningen till att Käv- lingeåns vattenvärdsförbund bildades var en omfattande fiskdöd som år 1947 inträffade i åns nedre lopp. Avloppsutsläpp från en industri ansågs vara orsaken. Industrin fram- höll å sin sida att det inträffade var följden av en ackumulerad föroreningsverkan föror- sakad av samhällen och industrier utmed ån och begärde hos länsstyrelsen syneförrätt- ning enligt vattenlagen (VL) för att utreda skulden. Länsstyrelsen förordnade förrätt- ningsman och medverkade till att en samar- betskommitté bildades av representanter för berörda tätorter och industrier. Förrättnings- mannen slutförde sin utredning år 1951 och framlade för samarbetskommitte'n förslag till åtgärder. Enligt förslaget borde det vara en samfälld skyldighet för alla förorenare att vidta de åtgärder som behövdes för att minska föroreningarna. Vidare borde en gemensam förvaltning komma till stånd inom ramen för ett förbund eller en för- ening. Denna förvaltning skulle ha till upp- gift att kontrollera att nödvändiga reningsan- ordningar byggdes, svara för driftskontroll av anläggningarna och företa erforderliga under- sökningar i ån. Samarbetskommittén fann det emellertid inte möjligt att inom en frivillig sammanslutning nå enighet i frågor om t. ex. utbyggnad av reningsanläggningar. I stället beslöts vid sammanträde år 1955 med länsstyrelsen att ett vattenvårdsförbund skulle bildas för kontroll och undersökningar i vattendraget.

Sävjaäns vattendragsförbund är resultatet av ett utrednings- och utvecklingsarbete som bedrivits i samarbete mellan lantbruksnämn- den i Uppsala län och institutionen för lantbrukets hydroteknik vid lantbrukshög-

• Sida 23
•  Original

skolan i Ultuna.

Slutligen kan nämnas att lantbruksnämn- den och hushållningssällskapet i Kalmar län är 1967 hemställt hos länsstyrelsen i länet att denna måtte utreda möjligheterna till reglering av Emån i samverkan mellan berör- da kommuner, jordbruket och övriga intres- senter, varvid bl. a. föreslagits att ett vatten- dragsförbund skulle bildas. Länsstyrelsen har sedermera vid flera tillfällen uppvaktats av kommuner och enskilda som framfört önske- mål i samma riktning. Önskemålen har främst grundats på de stora olägenheter som vållas i första hand jordbruket genom över- svämningar. Med anledning härav har länssty- relsen år 1971 tagit initiativ till ett samman- träde — gemensamt med länsstyrelsen i lön- köpings län — för att undersöka förutsätt- ningarna för en förbundsbildning. Vid sam- manträdet uttalades enhälligt att ett vatten- dragsförbund för Emän skulle bildas. En in- terimskommitté har tillsatts för det förbere- dande arbetet. Vattenlagsutredningen har fått ta del av stadgar och andra handlingar rörande ett tiotal vattendrags- och vattenvårdsförbund samt av det förslag till allmänna förbunds- stadgar som utarbetats av den tidigare omnämnda samarbetsgruppen och vilka har antagits eller kan väntas komma att antagas av de anslutna förbunden. Den följande redogörelsen för förbundens verksamhet, medlemskrets, grunder för kostnadsfördel- ning och organisation i övrigt bygger i hu- vudsak på detta material.

1.2 Förbundens verksamhet

Förbundens verksamhet syftar ytterst till en god hushållning med vattentillgångarna inom avrinningsområdet. Hur detta syfte skall nås uttrycks på olika sätt i stadgarna. Samarbets- gruppens förslag till allmänna förbundsstad- gar kan anses representativt för de förbund som huvudsakligen ägnar sig åt undersök- ningar och kontroller. Där sägs att förbundet fortlöpande skall följa vattnets beskaffenhet och dess förändringar, vattenföring och vattenstånd. Förbundet skall vid behov in-

ventera utsläpp till de i vattensystemet ingående vattendragen och befintliga anord- ningar för avloppsvattnets behandling. Vatt— nets användbarhet för olika ändamål skall bedömas. I samband med denna verksamhet skall förbundet vid behov och i mån av resurser lämna medlemmarna råd och anvis- ningarrörande vattenvård och förebyggandet av sanitära olägenheter genom utsläpp. Med— lemmarna skall också minst en gång om året få en översiktlig redogörelse för verkställda undersökningar rörande föroreningsgrad och andra faktorer av betydelse för vattnets tillstånd inom vattensystemet. Förbundet skall i anslutning härtill föreslå åtgärder för att avhjälpa påtalade missförhållanden. En viktig uppgift för förbunden är också att bevaka medlemmarnas intressen i gemensam- ma angelägenheter och hålla kontakt med myndigheter och andra parter. Liknande programförklaringar finns i stadgarna för Gästriklands vattenvårdsförening samt för Ljusnan-Voxnans, Övre Mörrumsåns och Kävlingeåns vattenvårdsförbund.

I enlighet med programförklaringarna lå- ter de olika förbunden — vanligen genom konsultföretag — verkställa rutinmässiga se- rier av regionala och lokala provtagningar i recipientsystemen med efterföljande analy- ser. I vissa fall görs också intensivundersök- ningar med tätare provtagningsserier. Inven- teringar av avloppsutsläpp sker på grundval av uppgifter från medlemmarna. Resultatet av verksamheten redovisas i årsberättelserna. Verksamheten planeras regelmässigt i samråd med länsstyrelsernas naturvårdsenheter.

Den praktiska verksamheten inom förbun- den kan belysas med följande exempel.

Inom Ljusnan-Voxnans vattenvårdsför— bund utförs provtagningen på fritid av befattningshavare hos gatukontoret i Boll- näs. Analyserna sker hos konsultföretag (Vattenlaboratoriet AB). Resultatet bearbe- * tas och redovisas i samarbete med länsstyrel- sens naturvårdsenhet.

Verksamheten inom Arbogaåns vatten- vårdsförbund har hittills väsentligen legat på det informativa planet. Intensiva vattenun- dersökningar i Arbogaån bedrivs genom

• Sida 24
•  Original

naturvårdsverkets limnologiska undersökning (NLU) sedan fem år, och förbundet har därför inte gjort några egna undersökningar. Däremot genomför tre större medlemsföre- tag egna undersökningar av betydande om- fattning. Avsikten är att i förbundets regi komplettera de pågående undersökningarna så att man får en helhetsbild av situationen i hela avrinningsområdet. De kompletterande undersökningarna planläggs f. n. i samarbete

mellan förbundet, länsstyrelsen och NLU. Hjälmarens vattenvårdsförbund har bekos- tat ett par omfattande vattenundersökningar av intensivkaraktär i de två största tillrin- ningarna Svartån och Täljeån. Härigenom har erhållits ett mycket värdefullt grundmaterial för bedömning av nödvändiga reningsåtgär— der i fråga om både industriellt och kom- munalt avloppsvatten. Förbundet har också låtit utföra mera speciella undersökningar, bl.a. genom limnologiska institutionen i Uppsala en studie av bottenfaunan i Garp- hytteån och genom fiskeriintendenten en fiskeundersökning i Toften. Beslut har också fattats att genomföra ett mera kontinuerligt undersökningsprogram av betydande omfatt- ning. Detta bygger på ett förslag som upprättats inom länsstyrelserna i Söderman- lands och Örebro län. Syftet är att samordna och rationalisera de recipientundersökningar som industrier, kommuner och andra åläggs genom beslut enligt miljöskyddslagen (ML). Med sannolikhet kommer genomförandet av detta program att bli förbundets huvudupp- gift under åtminstone ett par år framåt. Både provtagning och analyser torde i varje fall inledningsvis få utföras av konsultföretag. Senare kan troligen kommunal expertis anlitas och analyserna ske i kommunala laboratorier. Bedömningen får göras i samar- bete mellan expertis som är tillgänglig för medlemmarna, länsstyrelsens experter och utomstående sakkunskap.

Kävlingeåns vattenvårdsförbund utför ge- nom konsultföretag (Sydsvenska ingenjörs- byrån AB) provtagningar och analyser i enlighet med upprättat provtagningspro- gram. Åtgärderna omfattar kontroll i enlig- het med naturvårdsverkets normer av vatten-

beskaffenheten i ån samt av industriella och kommunala avloppsutsläpp. Förbundet har vidare med ekonomiskt stöd från naturvärds- verket låtit utföra en vattenvårdsplan för Kävlingeån, innebärande krav på långtgående reningsåtgärder för att minska förorenings- belastningen och på en separat avloppsled- ning från Eslöv till Öresund.

Det kan tilläggas att länsstyrelsen i Örebro län planerar ett samarbete med vattenvårds- förbunden för Svartälven-Gullspångsälven, Arbogaån och Hjälmaren i fråga om tillsynen över dessa vattendrag. Efter framställning våren 1972 från länsstyrelsen har naturvårds- verket ställt medel till förfogande för att pröva ett sådant tillsynssystcm i Arbogaån. Länsstyrelsen i Östergötlands län har tagit vissa initiativ till ett liknande samarbete mellan länsstyrelsen och Motala ströms vat- tenvårdsförbund beträffande Bråviken.

Vissa förbund vilkas verksamhet är inrik- tad på kontroller och undersökningar upptar även andra åtgärder på sitt arbetsprogram. Verksamheten inom Gästriklands vatten- vårdsförening får enligt stadgarna utsträckas till visst mindre arbete, t. ex. för att upp- snygga en strand, om full enighet i varje fall kan uppnås och frågan om kostnadsfördel- ning har lösts vid föreningsstämma. Viskans vattenvårdsförbund har ägnat uppmärksam- het åt problemet att få en från vattenvårds- synpunkt mera gynnsam vattenföring i syste- met framför allt vid lågvattenföring. Enligt stadgarna för Nyköpingsäns vattenvårdsför— bund skall förbundet inventera befintliga anordningar för vattenreglering inom vatten- systemet och följa deras förändringar. För- bundet har av ekonomiska skäl ännu inte tagit upp dessa frågor på sitt arbetsprogram men avser att göra det under 1973. Även Tidans vattenvårdsförbund arbetar med vat— tenregleringsfrågor. Vad Arbogaäns vatten- vårdsförbund beträffar har en regleringstek— nisk utredning rörande Arbogaån verkställts som examensarbete av studerande vid Chal- mers tekniska högskola, varvid förbundets arbetsutskott medverkat. Hjälmarens vatten- vårdsförbund har låtit inventera reglerings- förhållandena i Svartån.

• Sida 25
•  Original

I detta sammanhang kan nämnas att Hjälmarens vattenvårdsförbund kan komma att överta ansvaret för Hjälmarens reglering. Detta ansvar åvilar f.n. Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag vari markägar- na runt sjön är delägare. Bolaget svarar för kostnaderna för tillsynen av regleringen samt för underhåll och skötsel av regleringsdam- men vid sjöns utlopp. Regleringen är av väsentligt intresse inte bara för markägarna utan också för de omkringliggande kommu- nerna samt vissa industrier och kraftverk. Bl. a. med hänsyn till sjösänkningsbolagets svaga ekonomi har det ansetts lämpligt att söka finna nya former för administrationen. Efter framställning från länsstyrelserna i Södermanlands, Örebro och Västmanlands län har Kungl. Maj:t ijuni 1972 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att till- kalla en särskild sakkunnig med uppgift att föreslå omorganisation av den nuvarande administrationen för Hjälmarens reglering och i sådant syfte i första hand förhandla med bl. a. Hjälmarens vattenvårdsförbund om övertagande av ansvaret för regleringen (jfr riksdagsberättelsen 1973 s. 384).

Några förbund, bland dem Sagäns, Sävja- äns och Vegeåns vattendragsförbund, deltar aktivt i vad som brukar kallas vattendragens skötsel och underhåll i nära samarbete med lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna, i fråga om Sävjaån också med lantbrukshög- skolan. Sagäns och Sävjaåns vattendragsför- bund har till huvuduppgift att svara för ett rationellt underhåll av de vattendrag som omfattas av de till förbunden anslutna torrläggningsföretagens underhållsplikt. Inom samtliga sträckor sker årlig vegetations- bekämpning och vidare rensas en tiondel av samma sträckor varje år med grävmaskin. Förbunden är huvudmän för arbetena. Verk- samheten inom Vegeåns vattendragsförbund syftar också till en samordning av underhålls- arbetet. Förbundet har låtit upprätta detalj- kartor över de anslutna torrläggningsföreta- gen och avser att inventera vattendragens behov av rensningar och andra underhållsar- beten som förberedelse för en underhållsplan omfattande hela avrinningsområdet. Förbun-

det har också undersökt olika möjligheter att fördela kostnaderna för vattendragens under- håll mellan torrläggnings- och avloppsintres- senterna. I motsats till de båda nyssnämnda vattendragsförbunden uppträder Vegeåns vattendragsförbund inte som huvudman för underhållsarbetena. Dessa skall utföras i de berörda torrläggningsföretagens egen regi. Förbundets uppgifter begränsas till förvalt- ning och fördelning av bidrag från avloppsin- tressenterna. Dessa bidrag inbetalas till för- bundet som träffar avtal med torrläggnings- företagen om villkoren för bidrag. Lant- bruksnämnden i Malmöhus län upprättar rensningsförslag, stimulerar till samordning av underhållsåtgärder, följer kostnadsutveck- lingen och har gett information till torrlägg- ningsföretagen i form av en serie kurser.

Verksamheten inom Vegeåns vattendrags— förbund omfattar härutöver olika undersök- nings- och kontrollåtgärder rörande recipi- ent- och vattenföringsförhållandena i vatten- systemet. Vattenbeskaffenheten undersöks sålunda dels i vattendragen, dels i och invid utloppen från reningsverken. Arbetsuppgif- terna fördelas mellan medlemskommunerna och konsultföretag (Vattenbyggnadsbyrån AB samt i fråga om vissa analyser Kjessler & Mannerstråle AB).

I fråga om omfattningen av de olika förbundens verksamhet kan ytterligare hän- visas till sammanställningen i tabell 1 på nästa sida som bl. a. anger förbundens utgifter un- der ett verksamhetsår.

1.3 Medlemmar och finansiering

Som medlemmar i förbund tillhörande sam- arbetsgruppen godtas enligt de allmänna förbundsstadgarna kommuner, industrier, föreningar och övriga, vilka på grund av att de påverkar eller påverkas av vattenförhållan- dena har intresse för vattenvården inom avrinningsområdet. Liksom i Ljusnan-Vox- nans vattenvårdsförbund torde medlemskap stå öppet även för enskilda personer. Med- lemskretsen kan i övrigt omfatta t. ex. landsting, hushållningssällskap, fiskevårdsför- eningar, regleringsföreningar och torrlägg-

• Sida 26
•  Original

Tabell ]. Sammanställning av uppgifter rörande medlemmar m. m. Förbund År Medlemmar Utgifter (u) Ungefärlig kostnadsfördelning i %

Kommuner Industrier Övriga Inkomster (i) Kommuner Industrier Övriga

33 000 (u) Ljusnan-Voxnan 1970 14 6 3 28 000 (i) 73,3 23,5 3,2 42 000 (u) Gästrikland 1971 4 8 41 45 000 (i) 52,4 47,6 — 36 000 (u) Hjälmaren 1972 10 11 4 32 400 (i) 60,2 31,5 8,3 35 000 (u) Arbogaån 1971 8 12 — 19 000 (i) 50,5 49,5 — 44 000 (u) Sagån 1972 — — 82 44 000 (i) 11,55 — 88,5 79 000 (u) 52 000 (i) 25,05 — 510000) 58,5 31,7 9,8 46 000 (i) 52,0 39,6 8,4 ¹ 000 (11)3 Övre Mörrumsån 1972 4 5 1 6 000 (i) 68,5 26,3 5,2 ² 400 (u)3 Nedre Mörrumsån 1972 2 6 2 3 000 (i) 22,7 52,0 25,3 68 000 (u) Kävlingeån 1971 15 10 1 179 000 (i)4 44,4 53,4 2,2 130 000 (u) Vegeån 1970 8 15 172 90 000 (i) 39,7 53,8 6,5 31 000 (11) Viskan 1971 6 19 7 30 000 (i) 46,7 43,9 9,4 19 000 (u) 19 000 (i) 36,8 62,9 0,3 37 000 (i) 76,7 35 000 (u) Lidan-Nossan 1971/72 15 4 4 26 000 (i) 80,8 13,1 6,1

Sävjaån 1972 — —— Nyköpingsån 1971 8 12 Motala ström 1972 14 15

N ostr

Dalslands kanal 1971/72 Tidan 1971

u—tN VW NOK

1 Fiskevårdsföreningar. ? Torrläggningsföretag.

3. Verkställda undersökningar finansieras i särskild ordning (Övre Mörrum 1965 68 OOO:—, 1970 25 000:—; Nedre Mörru 197 40 '—' ' " vattendraget 1973—77 225 000:—). m 0 000" * plan"” for hela

4 Inklusive bidrag från naturvårdsverket 70 000:—. 5 Bidrag.

• Sida 27
•  Original

ningsföretag. Medlemsförteckningen för Vis— kans vattenvårdsförbund upptar en stugägar- förening. ] Sagäns och Sävjaäns vattendrags- förbund är bara torrläggningsföretag med- lemmar.

Medlemskap vinns vanligen genom beslut av styrelsen. Som en följd av förbundens karaktär av frivilliga sammanslutningar är medlem berättigad att utträda ur förbundet, vanligen vid tidpunkt för räkenskapsavslut- ning och efter viss uppsägningstid. Med medlemskap följer skyldighet att betala de avgifter som årligen beslutas av förbunds- mötet samt viss undersöknings- och upplys- ningsplikt. Medlem i förbund tillhörande samarbetsgruppen kan enligt de allmänna stadgarna uteslutas, om han inte till alla delar uppfyller sina förpliktelser gentemot förbundet.

Förbundens verksamhet har i viss ut- sträckning finansierats med statsmedel. Käv- lingeåns vattenvårdsförbund har t. ex. fått statsbidrag med sammanlagt cirka 145 000 kr för att upprätta en vattenvårdsplan för Kävlingeån. Dalslands kanals vattenvårdsför- bund har fått bidrag från länsstyrelsen för vissa intensivundersökningar. Verksamheten i Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund synes i viss utsträckning finansieras med reglerings- avgiftsmedel. Det normala är emellertid att medlemmarna själva får svara för kostna- derna. Fördelningsgrunderna anges vanligen i stadgarna. Ofta fastställs ett andels- eller rösttal som ligger till grund för både utdebi- tering och rösträtt vid förbundsstämma. Varje medlem i förbund tillhörande sam- arbetsgruppen skall enligt de allmänna för- bundsstadgarna årligen betala dels en fast medlemsavgift och dels en rörlig avgift (serviceavgift) för att bestrida förbundets kostnader för beslutade arbeten. Den rörliga avgiften bestäms efter fördelningstal. Detta fastställs på så sätt att varje medlem först påförs fördelningstalet 1. Medlem som regel- bundet beräknas åstadkomma vattenförore- ning eller eljest påverkar eller är beroende av vattensystemet påförs därutöver ytterligare fördelningstal. Det maximala antalet enheter kan variera inom de olika förbunden men

skall alltid anges i stadgarna. Liknande system tillämpas i Gästriklands vattenvårds- förening samt i Ljusnan-Voxnans och Övre Mörrumsåns vattenvårdsförbund med det undantaget att någon fast avgift inte före- kommer. Tidans vattenvårdsförbund upply- ser att kommunernas delaktighetstal har bestämts någorlunda efter invånarantalet och industriernas efter en skönsmässig bedöm- ning av föroreningsmängden.

] Kävlingeåns vattenvårdsförbund grundas fördelningstalen enligt stadgarna på medlems förorening av vattensystemet mätt i person- ckvivalenter enligt tabell 2.

Medlem som inte förorenar vattendraget påförs fördelningstalet ]. Enligt stadgarna kan förbundsstämman besluta om andra fördelningsgrunder. För sådant beslut krävs kvalificerad majoritet.

Mera komplicerade beräkningsgrunder har fått tillgripas i sådana fall där verksamheten inte omfattar bara recipientkontroll och liknande åtgärder utan också rensningsarbe- ten i vattendrag som tillförs kommunalt och industriellt avloppsvatten. [ Vegeåns vatten- dragsförbund, där medlemmarna utgörs av kommuner och vissa större industrier samt torrläggningsföretag, beräknas den fasta medlemsavgiften så att de båda förstnämnda grupperna betalar 1/3 öre per avledd m3 vatten jämte 8 öre per kg BS 7 i utsläppt vatten medan varje torrläggningsföretag er- lägger dels 50 kr dels 3 öre per m dike (huvudavlopp). Beträffande de särskilda

Tabell 2. Fördelningstal i Kävlingeåns vatten- vårdsförbund.

Förorening i person- F ördel- ekvivalenter ningstal Mindre än 1 000 1

1 000— 2 000 2 2 000— 3 000 3 3 000— 4 000 4 4 000— 5 000 5 5 000— 10 000 6 10 000— 15 000 7 15 000— 20 000 8 Större än 20 000 9

• Sida 28
•  Original

kostnaderna för underhåll —— bottenrensning och vegetationsbekämpning — svarar torr- läggningsintressenterna för ett grundbelopp, motsvarande beräknat underhåll för ett av avloppsutsläpp helt opåverkat vattendrag. Återstående underhållskostnad fördelas i proportion till den fosformängd som varje medlem släpper ut. Spillvattenintressenter— nas andel är omkring 50 %.

Kostnaderna för de rensningsåtgärder som utförs inom Sagåns och Sävjaåns vattendrags- förbund täcks dels genom bidrag från kom- muner som släpper ut avloppsvatten i vatten— dragen, dels genom medlemsavgifter. Bidra— get från kommunerna — som alltså inte är medlemmar i förbunden — grundas på den s.k. fosforprincipen, vilket innebär att hela underhållskostnaden fördelas mellan torr—

läggnings- och avloppsintressena på grundval av den mängd fosfor som tillförs vattendra- gen via dräneringsvatten respektive avlopps- utsläpp. Kommunernas bidrag bestäms med hänsyn inte bara till utsläpp från de allmän- na avloppsanläggningarna utan också till enskilda avloppsutsläpp. De kostnader som belöper på torrläggningsintresset fördelas mellan medlemsföretagen efter andelstal som i princip är proportionella mot bottenytan i företagens del av vattenområdet men som i viss mån jämkas med hänsyn till den högre specifika kostnaden i smalare vattendrag. Inom företagen fördelas kostnaden mellan deltagarna efter de andelstal som fastställts enligt VL.

Det kan tilläggas att kommunala bidrag till underhållet av Sävjaån utgår enligt överenskommelse som träffats mellan Sävja— åns vattendragsförbund och berörda kom- muner. I Sagån har någon liknande överens- kommelse inte kunnat träffas. Två torrlägg— ningsföretag i Sagån har därför väckt talan mot Sala kommun med yrkande om ersätt- ning för skada till följd av avloppsutsläpp i ån. Vattendomstolen fann i dom den 5 februari 1970 att kommunen, som medgivit viss ersättningsskyldighet, borde delta i un- derhållskostnaderna och att ersättningsskyl- digheten borde bestämmas efter en skälig- hetsuppskattning, grundad på en översiktlig

bedömning av de delvis osäkra faktorer som var tillgängliga i målet. Från denna utgångs— punkt älade vattendomstolen kommunen att betala skadestånd med belopp som översteg vad kommunen hade medgivit samt ersätt- ning för motpartens rättegångskostnader. Vattenöverdomstolen, dit talan fullföljdes, ansåg i dom den 6 juli 1971 att torrlägg— ningsföretagen inte mot kommunens bestri- dande hade visat att de lidit skada på grund av avloppsutsläppet i större omfattning än den kommunen hade medgett att utge ersättning för. Kommunen befriades också från skyldigheten att utge ersättning för företagens kostnader i vattendomstolen och tillerkändes i stället själv ersättning för sina egna kostnader där och i vattcnöverdomsto- len. Målet är nu (maj 1973) beroende på högsta domstolens prövning.

1 .4 Organisation och inre rättsförhållanden

Som redan framgått regleras förbundens organisation och inre rättsförhållanden i stadgar som medlemmarna har antagit. För- valtningsuppgifterna fördelas så att medlem- marna på stämma beslutar i frågor som är grundläggande för förbundet och dess verk- samhet medan de löpande angelägenheterna sköts av förbundets styrelse eller av ett inom styrelsen utsett arbetsutskott. Funktionärer- na biträds ibland i det löpande administrati- va arbetet av förbundets konsultföretag eller av närstående kommunala förvaltningar. Hel- tidsanställd personal saknas. Styrelsens för- valtning och förbundets räkenskaper grans- kas av revisorer som medlemmarna utser.

Ordinarie förbundsstämma hålls alltid årli- gen. Stadgarna brukar utförligt ange hur kallelse skall ske och vilka ärenden som skall behandlas på stämman. Extra förbundsstäm- ma kan hållas på initiativ av styrelse, revisorer eller en minoritet bland medlem— marna.

I fråga om beslut vid förbundsstämma gäller genomgående som huvudregel ett krav på enkel majoritet, räknat efter fördelnings— eller rösttal. Vid lika antal röster har ordföranden utslagsröst utom vid val, som

• Sida 29
•  Original

avgörs genom lottning. Beslut om stadgeänd- ring eller om förbundsupplösning skall vanli- gen fattas på två på varandra följande stämmor, varav den ena skall vara årsstäm- ma. Alla medlemmar har i princip rätt att vid förbundsstämma delta i förhandlingarna och utöva rösträtt. Vid stämma med Gästriklands vattenvårdsförening och Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund förutsätts för rösträtt att debiterade och till betalning förfallna med- lemsavgifter har betalats. Enligt de allmänna stadgarna för samarbetsgruppen har natur- vårdsdirektören, länsläkaren, ]änsveterinären, lantbruksdircktören och fiskerikonsulenten i län, vari vattensystemet ingår, rätt att när- vara vid förbundsmötet och få sin mening antecknad i protokollet.

Vad sedan gäller styrelsens sammansätt- ning och funktioner kan till en början konstateras att antalet styrelseledamöter va- rierar i de olika förbunden. Ett vanligt antal är nio. För giltigt beslut krävs dock vanligen inte att alla ledamöter är närvarande. I några fall tillförsäkras kommunerna, ibland också industrierna, viss representation i styrelsen genom uttryckliga bestämmelser i stadgarna. I styrelsen för Övre Mörrumsåns och Käv- lingeåns vattenvårdsförbund utser länsstyrel- sen en ledamot. Omröstning inom styrelse sker regelmässigt efter huvudtal med utslags— röst för ordföranden utom vid val, då lottning skall ske. Stadgarna brukar inte innehålla förbud för styrelseledamot att delta i behandlingen av ärende där han har intressen som strider mot förbundets. Styrel— sen är behörig att företräda förbundet i förhållande till tredje man och har oftast rätt att utse firmatecknare. I styrelsen för Vege- åns vattendragsförbund liksom i styrelsens arbetsutskott ingår som adjungerade ledamö- ter naturvårdsdirektörerna i de båda skåne- länen samt en representant för vardera lantbruksnämnden.

i fråga om det ekonomiska ansvaret föreskrivs i samarbetsgruppens stadgar att för förbundets förbindelser häftar bara för- bundets tillgångar, förfallna men ej betalda avgifter inräknade. Medlem svarar för sin del av förbundets stadgeenligt beslutade förplik-

telser och kostnader i överensstämmelse med fördelningsplanen. Medlem som utträtt eller uteslutits ur förbundet saknar rätt till för- bundets tillgångar. Vid förbundets upplös- ning fördelas förbundets tillgångar mellan medlemmarna efter de fördelningstal som gäller vid upplösningstillfället. Liknande be- stämmelser finns i stadgarna för bl.a. Ljus- nan-Voxnans och Kävlingeåns vattenvårds- förbund.

• Sida 30
•  Original

2. Statliga åtgärder på vattenvårdens område

De flesta vattendrags— och vattenvårdsför- bunden har bildats under de senaste två decennierna. Denna period kännetecknas av successivt förstärkta samhällsinsatser på mil— jövårdens och vattenvårdens områden i form av lagstiftning, organisatoriska förändringar och ekonomiska stödåtgärder.

Vad först gäller lagstiftningsåtgärderna har tillkomsten år 1969 av miljöskyddslagen (19691387) _ i fortsättningen förkortad ML _ inneburit ett betydelsefullt led i kampen mot vattenföroreningarna. Lagen uppställer ett principiellt förbud mot miljöfarlig verk- samhet i form av utsläpp av avloppsvatten och ger det allmänna möjlighet att utöva en effektiv kontroll och att aktivt medverka till att störningar bl. a. i form av vattenförore— ning förebyggs.

De organisatoriska förändringarna har framför allt berört den centrala och regiona- la myndighetsutövningen. En omfattande administration har byggts upp med konces- sionsnämnden för miljöskydd och statens naturvårdsverk som centrala myndigheter. Koncessionsnämnden prövar tillåtligheten enligt ML av avloppsutsläpp från kommuner, industrier och andra anläggningar. Natur— vårdsverket har planerande, ledande och samordnande tillsynsuppgifter men kan ock- så ge dispens från eljest föreliggande skyldig- het att söka tillstånd enligt ML. På det regionala planet har länsstyrelsernas resurser

förstärkts. De tidigare distriktsingenjörerna för vatten och avlopp, som senare kallades länsingenjörer och som administrativt lydde under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har inordnats i länsstyrelserna. Länsingenjörs- kontoren har sedermera gått upp i länsstyrel- sernas naturvårdsenheter, vilka utövar läns- styrelsernas tillsynsbefogenheter enligt ML. Enheterna som i sin tur inordnats i länssty- relsernas planeringsavdelningar leds av natur- vårdsdirektörer, vilka ofta tidigare uppehållit befattningar som länsingenjörer. Länsstyrel- serna fastställer kontrollprogram och har fr.o.m. 1972 övertagit naturvårdsverkets prövning av ärenden om bl. a. avloppsutsläpp från mindre tätorter. På det lokala planet åvilar ansvaret för miljövårdsfrågor liksom tidigare olika kommunala organ, främst hälsovårdsnämnderna. Utvecklingen kan för statsverkets del belysas med sammanställ—

ningen tabell 3 (jfr prop. 1972:1 bil. 1 s. 8).

Tabell 3. Antalet anställda vid statliga miljö— vårdsmyndigheter.

1967/68 1972/73 Statens naturvårdsverk 110 330 Koncessionsnämnden för miljöskydd — 14 Länsstyrelsernas natur— vårdsenheter 160 290

270 634

• Sida 31
•  Original

De ekonomiska stödåtgärderna har i första hand haft formen av statsbidrag till kom- munala reningsverk och till industriernas reningsåtgärder.

Ramen för statsbidrag till kommunala reningsverk har höjts från 40 milj. kr för budgetåret 1968/69 till 60 milj. kr för 1970/71, 84 milj. kr för 1971/72 och 130 milj. kr för 1972/73. För budgetåret 1973/ 74 upptas i 1973 års statsverksproposition (prop. 197311 bil. 11 s. 144) ett förslagsan- slag på 255 milj. kr. Bidrag utgår normalt med lägst 30 % och högst 50 % av kostna- den. För att ytterligare arbetstillfällen skulle skapas har emellertid statsbidragen tillfälligt höjts till 75 % för två olika perioder, nämligen dels den 1 november 1971—den 30 april 1972, dels den 1 september 1972—den 30 april 1973. För förstnämnda tid bevilja- des 365 milj. kr i förhöjda bidrag, vilket innebar att utbyggnaden av ett stort antal reningsverk tidigarelades betydligt. För den senare perioden beräknades 100 milj. kr för förhöjda statsbidrag utöver den tidigare beslutade bidragsramen.

I fråga om industriernas reningsåtgärder har särskilda statsbidrag på 50 milj. kr under en femårsperiod ställts till den äldre indu- strins förfogande för att möjliggöra en snabb utbyggnad av erforderliga reningsanordning- ar. Bidrag utgår normalt med belopp som motsvarar högst 25 % av godkänt bidragsun— derlag men får i princip inte överstiga 2,5 milj. kr för en och samma anläggning. För större delen av budgetåret 1971/72 har funnits möjligheter till bidragsgivning mot- svarande högst 75 % av bidragsunderlaget. Även för större delen av budgetåret 1972/73 har förhöjda bidrag kunnat fastställas, dock högst till 50% av bidragsunderlaget. Sam- manlagt beräknas möjligheterna till förhöjda bidrag till industrins miljövårdsinvesteringar komma att medföra extra statsutgifter på ca 500 milj. kr. Avskrivningsmöjligheterna för miljövårdsanordningar inom industrin har också förbättrats.

Den skärpta lagstiftningen i förening med de ekonomiska stödåtgärderna har förmått kommuner och industrier att vidta alltmer

långtgående reningsåtgärder. T. 0. m. novem- ber 1972 hade koncessionsnämnden för miljöskydd och naturvårdsverket samman- lagt fått in mer än 1700 ärenden rörande tillståndsprövning av verksamhet som kan medföra vatten- eller luftföroreningar eller andra störningar. Av dessa har drygt 700 ärenden kommit in efter den 30 november 1971. Denna uppgift pekar i sin mån på att den under senare år allt intensivare utbygg- naden av kommunala avloppsreningsverk har fortsatt. Endast omkring 8 % av avloppsvatt- net från tätortsbebyggelsen går nu helt orenat ut i vattendragen. Målet är att alla svenska tätorter skall ha en tillfredsställande avloppsrening senast år 1975. De betydande satsningar som görs på industrisidan hänför sig främst till skogsindustrin och metallin- dustrin.

På jordbrukssidan har statsmakterna efter beslut vid 1972 års vårriksdag ställt medel till förfogande för statsbidrag till miljövår- dande åtgärder inom jordbruks- och träd- gårdsföretag. Möjligheten till bidrag står öppen under tiden den 1 juli 1972—den 30 juni 1977. För budgetåret 1972/73 kan enligt uppgift från lantbruksstyrelsen 3,5 milj. kr väntas bli tagna i anspråk.

Bland de statliga insatserna på vattenvår- dens område bör slutligen också nämnas de statsbidrag som beviljats för restaurering av sjöar och vattendrag. Sedan 1969 har fram till 1972 statsbidrag för detta ändamål beviljats med 1,8 milj. kr. För vart och ett av budgetåren 1972/73 och 1973/74 har 4 milj. kr beräknats som ett gemensamt anslag för utredningar på miljövårdsområdet, främst för vattenvårdsfrågor, och för restaurering av vattenområden.

• Sida 32
•  Original

4. Samverkan mellan olikartade intressen

enligt vattenlagen

4.1 Historik

I svensk lag har det sedan länge uppmärk- sammats att det i vissa situationer kan föreligga ett behov av samverkan mellan de olika intressen som har anknytning till ett visst vattenområde. Enligt de 5. k. strömrens- ningsförfattningarna från 1764 och 1822 var alla rikets undersåtar skyldiga att delta i de rensningsarbeten som behövdes i strömfall, bäckar och åar för att hindra skadliga översvämningar. Strömrensningarna hade alltså karaktären av en allmän pålaga. Bestäm- melserna i ämnet upphävdes trots att de länge synes ha saknat praktisk betydelse först genom övergångsbestämmelserna till lagen (l920:459) om ändring i vissa delar av vattenlagen (19182523). Möjligheten att tvångsvis få till stånd en samverkan mellan fle- ra enskilda intressenter infördes för första gången i svensk rätt genom förordningen den 20 januari 1824 angående ändring eller utriv- ning av vattenverk som genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling. Tvångsan- slutningsprincipen utvecklades vidare i för- ordningen den 30 november 1841 (nr 62 s. 1) angående vissa villkor för vattenavled- ningar till beredande av samfällig jords odling, vari främst åsyftades större sjösänk— ningsföretag.

Det nu antydda regelkomplexet överarbe- tades under 1800-talets senare del av två kommittéer som åren 1865 och 1870 avgav förslag till ny vattenrättslagstiftning. I 1865 års förslag förekommer som en nyhet i

svensk rätt bestämmelser om samverkan mellan jordbruks- och vattenkraftintresset. Ägare såväl av jord som av vattenverk ävensom vissa andra intressenter skulle sålun- da vara pliktiga att i mån av vars och ens båtnad delta i företag för vattendrags upp- rensning. Motsvarande bestämmelser upptogs med vissa avvikelser i 1870 års förslag. I detta hade dessutom principen om tvångs- samverkan ytterligare utvecklats till att ut— över företag för strömrensning omfatta ock- så avdikning, vattenavledning, invallning och bevattning av jord. Förslagen som omfattade både den lukrativa och den defensiva vatten- rätten ledde emellertid inte till lagstiftning. Den lukrativa vattenrätten kom sedermera att regleras främst i förordningen (1880257 5. 1) om jordägares rätt över vattnet å hans grund, den s. k. vattenrättsförordningen, och den defensiva vattenrätten i lagen (1879:29 s. 1) om dikning och annan avledning av vatten.

I den sålunda närmast före VL gällande lagstiftningen hade gemenskapen mellan oli- ka intressen beträffande företag för vattens tillgodogörande ägnats obetydlig uppmärk- samhet. Vattenrättsförordningen innehöll visserligen bestämmelser om sådan intresse- gemenskap såvitt gällde gemensam utbygg- nad av samfällt strömfall, men saknade regler om deltagarnas inbördes ställning och om deras förhållande till tredje man. Diknings- lagens bestämmelser om intressegemenskap vid företag för jords torrläggning hade

• Sida 35
•  Original

däremot i väsentliga delar samma innebörd som motsvarande regler i 7 kap. VL. I båda fallen var det dock uteslutande fråga om att ordna en samverkan mellan likartade intres- sen. Föreskrifter om en samverkan mellan intressen av olika natur infördes i svensk vattenrätt först genom VL. Av betydelse i detta sammanhang är främst bestämmelser rörande regleringsföretag för både kraft- och torrläggningsändamål i 3 kap. VL och de år 1941 i 8 kap. VL upptagna reglerna om samverkan mellan avlopps- och torrläggnings- intressena.

4.2 Företagen enligt 3 kap. VL

Den samverkan mellan kraft- och torrlägg- ningsintressena som åsyftas i 3 kap. VL skall i princip äga rum inom en särskild samfällig- het som kallas regleringsföretag. Var och en som har nytta av regleringen från kraft- eller torrläggningssynpunkt blir medlem i företa- get med skyldighet att bidra till kostnaderna för att utföra och driva regleringen i förhål- lande till den nytta han vinner. Förhållandet mellan de båda intressegrupperna skall vid tvist ordnas så att t. ex. kraftintresset inte får betala för att en sjö med hänsyn till torrläggningsintresset sänks till lägre nivå än som kan anses påkallat från kraftsynpunkt.

Även andra intressen än kraft- och torr- läggningsintressena kan ha nytta av en vattenreglering. Förhållandena kan till en början vara sådana att regleringen blir av allmän betydelse för landet i dess helhet eller viss ort, och lagstiftaren har utgått från att staten, kommun eller landsting i en sådan situation kan anse det lämpligt att genom anslag understödja företaget. Om så sker kan anslagsgivaren enligt 3 kap. 8 & förbehålla sig rätt till delaktighet i företaget. Som grund för delaktigheten gäller anslagets storlek i förhållande till den beräknade anläggnings- kostnaden. Med delaktigheten följer skyldig— het för anslagsgivaren att i likhet med andra deltagare i framtiden bidra till drifts- och underhållskostnaderna i proportion till den fastställda andelen i företaget. Anslagsgiva- ren får i samma mån rösträtt vid samman-

Om en vattenreglering visar sig vara till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan allmän farled eller för ett avloppsföre— tag kan anläggningens ägare med stöd av 3 kap. 9 & förpliktas bidra till kostnaderna för att utföra vattenregleringen, däremot inte till drifts- och underhållskostnadema. Härvid förutsätts att den vunna nyttan kan upp- skattas till visst penningbelopp och att den kan påvisas med stöd av vunnen erfarenhet om redan inträdda förhållanden. Bidragsskyl- digheten får aldrig sättas högre än som motiveras genom en verklig och påtaglig fördel. Bidraget skall stå irelation till bidrags- givarens i pengar uppskattade nytta av regle- ringen och får inte utgöra större del av denna nytta än som motsvarar förhållandet mellan regleringsföretagets anläggningskostnad och dess nytta för delägarna. Det på detta sätt be— räknade beloppet utgör den övre gränsen för bidraget, vars storlek bestäms av vattendom- stolen med hänsyn till omständigheterna i var- je särskilt fall. Att en anläggningsägare får betala bidrag enligt 3 kap. 9å medför _ i motsats till anslag enligt 3 kap. 85 _ inte någon rätt för honom att bli medlem i regleringsföretaget. Han ådrar sig å andra sidan inte heller någon skyldighet att ta del i de framtida drifts— och underhållskostnader- na.

I 3 kap. meddelas bestämmelser — som i stor utsträckning är tvingande — om regle- ringssamfällighetens organisation (3 kap. 12—25 åå). Dessa bestämmelser är med smärre avvikelser tillämpliga vare sig regle- ringen sker med eller utan tvångsdelaktighet (jfr 3 kap. 27 5). Lagen förutsätter för tillkomsten av en regleringssamfällighet att laga tillstånd föreligger till sådan reglering som avses i 3 kap. Därefter skall medlemmar- na anta stadgar för företaget och utse styrelse. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan utse en ledamot i styrelse för regleringsföretag som är av betydelse från allmän synpunkt. Stadgarna skall granskas och fastställas av länsstyrelsen, innan de blir gällande. Anmälan av val av styrelse och om ändring i styrelsens samman-

• Sida 36
•  Original

sättning skall göras hos länsstyrelsen. Sedan styrelse utsetts och stadgar antagits utgör regleringsföretaget ett från de enskilda med- lemmarna skilt rättssubjekt och kan i egen- skap av juridisk person inneha egen förrnö- genhet, genom styrelsen föra talan vid domstol osv. (jfr af Klintberg Om byggande i vatten 5. 216 m).

Styrelsen skall sköta företagets angelägen— heter i enlighet med stadgarna och medlem- marnas beslut, såvida inte beslutet strider mot stadgarna eller mot lag. Styrelsen kan själv eller genom ombud företräda medlem- marna i allt som rör företaget. Om annat inte har föreskrivits i stadgarna gäller som styrel- sens beslut den mening som får de flesta rösterna på styrelsesammanträde. Vid lika röstetal gäller den mening som biträds av ordföranden.

Uttaxering av medlemmarnas bidrag till företaget sker — om annat inte bestämts i stadgarna — genom att styrelsen upprättar debiteringslängd och lägger fram denna vid sammanträde med medlemmarna. I längden anges det belopp som skall uttaxeras, vad som därav belöper på varje medlem och tiden för inbetalningen. Anser medlem att den i längden verkställda fördelningen inte överensstämmer med lag, kan han vid allmän domstol väcka talan om rättelse. Debiterings- beslut som inte klandras kan verkställas såsom lagakraftvunnen dom.

Medlemmarnas rätt att besluta om företa- gets angelägenheter utövas på sammanträde, vid vilket varje medlem har rösträtt efter det andelstal som bestämmer hans skyldighet att delta i kostnaderna för företaget. Medlem som inte har betalat förfallet bidrag får inte utöva sin rösträtt förrän betalning skett. Ingen får rösta för mer än en femtedel av summan av de andelstal som är företrädda på sammanträdet. Om annat inte följer av stadgarna gäller som sammanträdets beslut den mening som har fått högsta röstetalet. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som biträds av de flesta röstande eller, vid lika antal röstande, av ordföranden vid sammanträdet. Anser medlem att beslut som fattats på

sammanträde inte har tillkommit i behörig ordning eller att det eljest strider mot lag eller författning eller mot stadgarna, kan han klandra beslutet vid allmän domstol.

4.3. Företagen enligt 8 kap. VL

I 8 kap. 20—24 åå VL ges bestämmelser dels om en avloppsintressents rätt och skyldighet att leda avloppsvatten till en ledning som är avsedd för torrläggning av mark, dels om en torrläggningsintressents rätt och skyldighet att utnyttja avloppsledning och dels om hur kostnaden för gemensamma ledningar skall fördelas mellan de båda intressegrupperna. Av förarbetena framgår att dessa regler har tillkommit mot bakgrund framför allt av det förhållandet att avloppsvatten från samhäl- len och inrättningar tillförs öppna diken eller kanaler som ingår i torrläggningsföretag (NJA II 1942 s. 63). Det bör redan här framhållas att bestämmelserna inte torde vara tillämpliga när avloppsvatten släpps ut i sjöar och vattendrag som omfattas av vatten- avledningsföretag.

Frågorna om anslutningsrätt och anslut- ningstvång har väsentligen gjorts beroende av en lämplighets- eller skälighetsprövning. Vad kostnadsfördelningen beträffar är utgångs- punkten som nyss antytts att kostnaden för en gemensam ledning i första hand skall fördelas mellan avloppsintresset och torrlägg- ningsintresset. Anläggningskostnaden förde- las enligt huvudregeln med hänsyn till mängden och beskaffenheten av det vatten som avleds av en eller flera avloppsintressen- ter, å ena, och av en eller flera torrläggnings- intressenter, å andra sidan. Om avloppsvatt— net medför att ledningen måste utföras på visst sätt och därigenom vållar ökade kost— nader, skall ökningen i princip drabba avloppsintresset ensamt, eftersom den föran- leds av avloppsvattnets beskaffenhet. Om den kostnad för skötsel och underhåll som eljest skulle vila på torrläggningsintresset minskas, t. ex. genom att ledningen görs täckt i stället för öppen, kan emellertid torrläggningsintresset få bära skälig andel av ökningen i anläggningskostnad (NJA II 1942

• Sida 37
•  Original

s. 67). Ingen av de båda intressegrupperna är skyldig att bidra med större belopp än som skulle motsvara kostnaden för särskild led- ning eller kan anses rimligt med hänsyn till gruppens nytta av det gemensamma företa- get. Motsvarande grunder gäller beträffande fördelningen av kostnaderna för den gemen- samma ledningens skötsel och underhåll. I förarbetena har anmärkts att eventuella rensningskostnader många gånger torde för- anledas enbart av avloppsvattnets beskaffen— het och att i sådana fall avloppsintresset ensamt bör få vidkännas dessa kostnader (NJA II 1942 s. 67). Det har ansetts ligga i sakens natur att den andel som belöper på avloppsintresset bör fördelas enligt de grun- der som gäller för vanlig avloppsledning och någon särskild bestämmelse i ämnet har inte meddelats. Däremot har det befunnits lämp- ligt att beträffande den inbördes fördelning- en mellan torrläggningsintressenterna i 8 kap. 23 & erinra om bestämmelserna i 7 kap. angående dikningssamfällighet.

Tillkomsten av ett kombinerat avlopps— och torrläggningsföretag medför — i motsats till vad som gäller kombinerade vattenreglerings- företag — inte att en samfällighet måste bildas för att sköta företagets angelägenhe- ter. Lagen utgår från att avloppsledningen ingår i en allmän vatten- och avloppsanlägg- ning och från att anläggningens huvudman i allmänhet skall ha hand om det gemensam- ma företagets angelägenheter (8 kap. 38 & jfr 8 kap. 4 % sista stycket). Om så inte är fallet skall det emellertid bildas en samfällighet med styrelse och — eventuellt — stadgar av ungefär samma slag som ett regleringsföretag (8 kap. 38 å andra stycketjfr 39—44 åå).

• Sida 38
•  Original

5. Tidigare förslag m. m.

5.1 Översikt

Sedan mitten av 1950-talet har tid efter annan röster höjts för särskild lagstiftning om de s.k. vattenvårdsförbunden, ofta un- der åberOpande av förhållandena utomlands. I direktiven för vattenvårdskommittén (se 1954 års riksdagsberättelse s. 197 ff) anförde föredragande statsrådet bl.a. att det torde vara tänkbart att — såsom i viss utsträckning skett i Västtyskland och England — särskilda sammanslutningar bildades med uppgift att i fråga om visst vattenområde planlägga, sam- ordna och utföra erforderliga åtgärder för rening. En sådan sammanslutning skulle kunna ha rätt att uppbära avgifter från samhällen, industrier m.fl. som medverkar till vattenförorening eller att efter skälig fördelning kräva bidrag till kostnaderna från de olika intressenterna i sammanslutningen. Om utredningen skulle visa att sammanslut- ningar av angiven art lämpligen borde bildas, hade de sakkunniga att i första hand undersöka möjligheten att bilda dem på frivillig väg. Vattenvårdskommittén som be- handlade frågan i sitt slutbetänkande Vatten- vårdens organisation m.m. (SOU 1964:60), fann emellertid att det saknades tillräcklig anledning till lagstiftning. Motsatt uppfatt- ning hävdades i ett särskilt yttrande till betänkandet.

Av den proposition (196597) som lades fram med anledning av betänkandet framgår

att flertalet remissinstanser anslöt sig till uppfattningen att det behövdes lagstiftning om vattenvårdsförbunden. Departements- chefen tog själv inte ställning i frågan. Med anledning av väckta motioner ansåg sig riksdagen dock kunna förutsätta att Kungl. Maj:t lät utreda saken när förhållandena påkallade det (JoU 1965:16, rskr 255). Vid 1965 års riksdag avslogs fristående motions- yrkanden angående skyndsam utredning om vattenvårdssammanslutningarnas framtida organisation och ställning samt om bidrag till dessa sammanslutningars verksamhet (mot. II:153, SU 6). Yrkandet om bidrag uppre— pades utan framgång vid 1966 års riksdag (motion 11:536, SU 6). År 1967 begärde riksdagen emellertid skyndsam utredning av lagstiftningsfrågan (3LU 32, rskr 218). Riks- dagens önskemål har tillgodosetts genom vattenlagsutredningens direktiv. Kungl. Maj:t har vidare i enlighet med beslut vid 1971 års riksdag (JoU 17, rskr 67) förordnat att motion 19711414 jämte utskottsutlåtandet skulle överlämnas till vattenlagsutredningen för övervägande i vad avsåg frågan om kostnadsansvaret vid skötsel och vård av vattendragen. Så har skett genom Kungl. brev den 23 april 1971 till utredningen.

De nu aktuella frågeställningarna har berörts också i vissa utredningssammanhang utan att leda till direkta förslag. 1 ett av syneförrättningssakkunniga den 25 juni

• Sida 39
•  Original

1964 avgivet betänkande (stencil Jo 196424) framhölls att vattenhushållnings- och förore- ningsfrågoma kunde böra lösas samtidigt för ett helt vattendrag, vare sig det skedde i statlig eller kommunal regi, genom större samorganisationer av markägare eller genom kombinationer av dessa eller andra alterna— tiv. I Emåutredningens slutrapport, dagteck- nad i mars 1966, framfördes tanken på en enhetlig organisation för rationell använd- ning och vård av landets vattentillgångar i huvudsak baserad på det engelska systemet med River Authorities. Av immissionssak- kunnigas betänkande Luftförorening, buller och andra immissioner (SOU 1966:65 s. 236) framgår att de sakkunniga har övervägt ett uppslag att låta vatten— och luftvårdsför— bund svara för viss tillsyn över förorenings- förhållandena.

I betänkandet Vattenlagens torrläggnings- bestämmelser (SOU 1968:51) har utred— ningsmannen berört möjligheten att införa delaktighet i diken och andra anläggningar för alla som faktiskt drar nytta av dessa, eventuellt inom ramen för någon form av vattendragsförbund (bet. s. 30). I ett annat sammanhang (bet. s. 109) konstaterar utred- ningsmannen att det vid skilda tillfällen har framhållits att det vore mest rationellt att kunna i ett sammanhang samordna samtliga såväl defensiva som lukrativa vattenföretag inom ett nederbördsområde. Starka skäl talar enligt utredningsmannen för att en lämplig generell samordning mellan torrlägg- ningsföretagen inbördes samt mellan dessa företag å ena och andra vattenintressenter å andra sidan skulle kunna vinnas inom ramen för vattendragsförbund. Han har emellertid ansett det falla utom ramen för sina direktiv att lägga fram förslag i detta omfattande ämne. I flera remissyttranden har ställnings- tagandet beklagats och krav på utredning av frågan framförts.

Slutligen bör återges ett uttalande i civildepartementets rapport Hushållning med mark och vatten (SOU 1971175 5. 89). Enligt uttalandet är det önskvärt att t. ex. vatten— vårdsförbunden ges förbättrade möjligheter att verkställa genomförd planering för att

skapa förutsättningar för en rationell vatten- vård. Möjligheterna för detta anses böra utredas så snart som möjligt genom vatten- lagsutredningens försorg. I anslutning till detta uttalande framhåller vetenskapsaka- demin i sitt yttrande över rapporten att vattenvårdsförbunden måste ges förbättrade möjligheter att verka, om vattensystemen skall kunna betraktas som funktionella hel- heter och därigenom erhålla rationell vård. Vattenvärnet uttalar i sitt yttrande att det borde finnas ett vattenvårdsförbund i varje flodområde av betydelse för att tjäna som instrument för en aktiv vattenvård i samför- stånd mellan olika användare av vatten inom avrinningsområdet och de myndigheter som handlägger frågor om vatten och vattenvård.

Vattenlagsutredningen redogör i de följan- de avsnitten närmare för de viktigare uttalan- dena i lagstiftningsfrågan.

5.2. Vattenvårdskomrnittén

Efter en redogörelse för de utländska förhål- landena och de i Sverige verksamma förbun- den anför kommitténs majoritet följande angående värdet och behovet för svensk del

av sådana sammanslutningar som vatten- vårdsförbund (SOU 1964:60 s. 46 1).

Det undersökningsmaterial som framskaf— fas, bearbetas och offentliggöres av förbun- den har stort intresse för allmänheten, kommunerna och industrierna inom veder- börande vattenområde och även för de statliga myndigheter som har ansvar för vattenvården. Upplysningsverksamhet i all- männa eller för bygden aktuella vatten- skyddsfrågor, bedriven genom förbunden, betyder också mycket för vattenvårdsarbe— tet. Att skapa och vidmakthålla intresset för frivilliga åtgärder till vattnets skyddande är en ideell verksamhet, som förtjänar allt erkännande. Likaså är det betydelsefullt, att uppmärksamheten i förekommande fall rik- tas på rådande brister och på de åtgärder som är möjliga för att skapa förbättrade förhållanden. Det får därför betecknas som angeläget att förbunden, gärna i samarbete med andra intresserade organisationer, hälso- vårdsförbund, hushållningssällskap m.fl. in- tensifierar denna sida av sin verksamhet. Förbunden kan också genom kontakter med

• Sida 40
•  Original

hälsovårdsnämnder och med styrelser och befattningshavare, som vid anslutna företag är ansvariga för avloppsutsläpp, medverka till förbättrad lokal övervakning av avloppsut- släpp.

Med de åtgärder till lösning av vatten- värdsfrågan som redan blivit vidtagna här i landet uppställer sig beträffande vattenvårds- förbunden och likartade organisationer främst två frågor, nämligen dels om statliga ingripanden behövs för att bilda sådana förbund, dels i vad mån förbundens verksam- het och anslutningen till dem behöver regleras genom lag eller författning.

Vid bedömande av den förstnämnda frå— gan må till en början beaktas, att de tyska och engelska förebilderna har sin grund i förhållanden, som vanligen icke föreligger i Sverige. De nuvarande svenska vattenvårds- förbunden är uppbyggda och redan anpassa- de till svenska förhållanden, enligt vilka huvudansvaret för vattenvården vilar på statliga myndigheter.

En mera fullständig indelning av landet i områden för vattenvårdsförbund synes icke vara erforderlig. De med undersökningsverk- samheten förbundna kostnaderna blir icke sällan betydande och bör därför begränsas till verkligt angelägna objekt. Liksom hittills bör därför behovet av vattenvårdsförbund prövas med hänsyn till föroreningsförhållan- dena i varje särskilt fall. Det kan vara lämpligt att, såsom hittills ofta skett, läns— styrelserna då det anses vara till nytta tar initiativ till bildande av vattenvårdsförbund. Några särskilda regler härför behöver knap- past uppställas; ett önskemål bör dock vara att samråd i frågan äger rum med vatten- vårdsmyndigheten. Ehuru förbundens verk- samhetsformer och arbetsprogram numera i praktiken har fått en viss stadga, torde det vara av värde att särskilt i fråga om undersökningsverksamheten vissa vägledande anvisningar lämnas av vattenvårdsmyndighe- ten.

En huvudfråga i diskussionen rörande vattenvårdsförbunden är, om medlemmar skall som nu anslutas helt frivilligt eller om i vissa fall kommun eller företag skall kunna genom beslut av domstol eller annan myn- dighet tvingas ingå i sammanslutningen. Några påtagliga behov av tvångsanslutning har veterligen icke förekommit. Vidare torde det möta åtskilliga svårigheter att uppställa lämpliga regler för sådan anslutning. Det främsta skälet häremot är dock, att värdet av att i förevarande sammanhang tvinga någon att deltaga i ett samarbete, till vilket han

ställer sig ovillig, ter sig mycket tvivelaktigt. Vattenvårdskommittén finner därför, att förbunden såsom hittills bör vara frivilliga sammanslutningar, som i samråd med de vattenvärdande myndigheterna får utveckla sin verksamhet efter hittillsvarande linjer. Det är värdefullt om företrädare för den statliga vattenvårdsmyndigheten bereds till- fälle att närvara vid förbundens sammanträ- den. Statliga befattningshavare som har att handlägga föroreningsärenden eller andra vattenvårdsfrågor bör icke få utan särskilt tillstånd inneha uppdrag inom förbunden. Motsvarande föreskrift gäller redan nu enligt instruktionen för statens vatteninspektion beträffande ärenden som är eller kan bli föremål för handläggning av inspektionen.

Minoriteten, dåvarande distriktsingenjören för vatten och avlopp Ossian Svensson, utvecklar sin mening på följande sätt (bet. s. 62 ff).

Beträffande frågan om vattenvårdsför— bund delar jag den av kommittén redovisade uppfattningen, att en mera fullständig indel- ning av landet i områden för vattenvårdsför- bund icke synes vara erforderlig. Jag delar däremot icke den slutsats kommittén kom- mit till, att behov av lagstiftning icke skulle föreligga. Enligt min uppfattning kan de nuvarande förbunden just genom avsaknaden av reglerande bestämmelser hastigt komma att upplösas, enbart genom att ett mindre antal av ledamöterna godtyckligt utträder ur ett redan bildat förbund. I samma riktning talar enligt min uppfattning även de svårig- heter, som har funnits, då det gällt att starta dylika förbund. I vissa fall har sådana initiativ helt misslyckats och i vissa andra fall har den tid, som erfordrats för att bilda ett förbund, varit orimligt lång. Enligt min mening torde man därför icke kunna räkna med att som hittills länsstyrelser eller andra myndigheter tar initiativ till bildande av vattenvårdsförbund i medvetande om svårig- heterna att vinna anslutning från olika intressenter dvs. antingen enbart kommuner eller kommuner och industrier och andra organisationer eller institutioner. Jag anser, att avsaknaden av lagstiftning också är en orsak till att förbunden icke kunnat ut"/eck- las utan fortfarande måst begränsa sina uppgifter till måhända mindre betydelseful- la. Med en lämpligt utformad lagstiftning är det inte otänkbart, att förbunden skulle kunna tilldelas uppgifter, varigenom det regionala sammanhanget inom ett vatten—

• Sida 41
•  Original

område skulle kunna klarläggas betydligt enklare och smidigare än vad som nu är fallet. Det är vidare inte osannolikt att möjligheter därigenom också skulle kunna skapas, att i särskilda fall finna en enklare och naturligare form för samverkan även vid åtgärders vidtagande än vad som nu erbjuds enbart genom bolagsbildning eller bildande av kommunalförbund. Ingen av dessa former garanterar den samverkan mellan olika in- tressenter, som en framtida rationell vatten- vård kommer att kräva. Slutligen skulle frågan huruvida vattenregleringsföretag kan genomföras enbart i syfte att tjäna en rationell vattenhushållning för att motverka vattenförorening också kunnat finna sin lösning i detta sammanhang.

Behovet av lagstiftning i denna fråga borde enligt min mening även ses mot bakgrunden av vad kommittén uttalat om behovet av en rationell vattenvård, vilket enligt kommittén bäst skulle kunna realiseras genom att en landsomfattande vattendrags- inventering utföres, på grundval av vilken saneringsplaner för de olika vattendragen uppställes. Det kan icke anses helt osanno- likt att en dylik vattendragsinventering bor- de kunna genomföras betydligt snabbare, om den statliga myndigheten kunde komplette- ras på lämpligt sätt med regionala förbund.

Med stöd av bl. a. det anförda anser jag, att frågan om vattenvårdsförbund är så komplicerad, att kommittén i varje fall bort redovisa den förefintliga problematiken, klarlägga den nuvarande lagstiftningens möj- ligheter och/eller begränsningar för att lösa rådande problem och framlägga förslag till kompletteringar eller ändringar i lagstiftning- en.

5.3 .'967 års riksdag

Vid 1967 års riksdag togs frågan om vatten- vårdsförbunden upp i två olika motionspar, 11450 och 112814 samt 12638 och 11:576. 1 de båda förstnämnda motionerna yrkades att riksdagen skulle begära utredning av lagstift- ningsfrågan. Motionärerna åberopade i hu- vudsak att det visat sig svårt att bilda nya förbund och att de existerande förbunden hämmats i sin verksamhet på grund av bristen på normerande regler. De pekade ocksi på de problem som uppstår genom att avlopp från tätbebyggelse i ökad omfattning tillförs dikessystem som förvaltas av torrlägg-

ningsföretag. I motionerna 1:638 och 11576 yrkades utredning rörande vattenvårdsför- bundens organisation och uppgift samt for- merna för statligt stöd till förbunden. Motio- närerna framhöll bl. a. att förbunden utfört ett värdefullt och intensivt arbete på vatten- vårdens område men att de saknade tillräck- liga ekonomiska resurser. Eftersom vatten- dragen utnyttjas också t.ex. för bad eller fiske var det oskäligt att alla kostnader för vattenvårdsförbundens verksamhet lades på ett fåtal kommuner eller industrier. Statsbi- drag skulle kunna ge förbunden nödvändiga ekonomiska resurser men också stimulera medlemmarna till fortsatta insatser.

Motionerna behandlades av tredje lagut- skottet som inhämtade yttranden från vat- tenöverdomstolen, statens vatteninspektion, Svenska stadsförbundet, Svenska kommun- förbundet och Sveriges industriförbund. Vat- tenöverdomstolen och de båda kommunala intresseorganisationerna tillstyrkte utred- ning. Vatteninspektionen ville för sin del inte motsätta sig den ytterligare belysning av frågan som kanske kunde vinnas genom förnyad utredning. Industriförbundet, som ansåg att vattenvårdsförbunden borde vara frivilliga, privata sammanslutningar, avstyrk- te motionsyrkandena.

Utskottet konstaterar till en början att det då föreliggande förslaget till ny miljövårdsor- ganisation kan väntas medföra viss fötbätt- ring inom vattenområdet. Lokalt torde detta komma att märkas mest i fråga om tillsynen men knappast i någon större utsträckning beträffande sådana direkt vattenvårdande uppgifter som vattenvårdsförbunden har på- tagit sig. Förbunden kommer därför att allt framgent vid sidan av den nya lokala organisationen ha väsentliga uppgifter att fylla. Utskottet yttrar därefter följande.

Såsom framhållits under remissbehand- lingen torde avsaknaden av lagstiftning i fråga om vattenvårdsförbunden bidra till att förbunden inte alltid kan utöva sin verksam- het på effektivaste sätt. Bristen på reglerande bestämmelser kan sålunda medföra att ett förbund hastigt kan komma att upplösas enbart genom att ett mindre antal av medlemmarna godtyckligt utträder ur för-

• Sida 42
•  Original

bundet. Utan tvingande regler kan även svårigheter uppstå vid bildandet av ett förbund. I vissa fall lär sådana initiativ ha misslyckats och i andra fall har den tid som erfordras för att bilda ett förbund varit orimligt lång. Genom en rättslig reglering kan även exempelvis frågan om bidragsskyl- digheten lösas. De som är mera passiva kan därigenom tvingas att ekonomiskt bidra till de gemensamma kostnaderna.

Mot bakgrund av det anförda anser ut- skottet i likhet med de flesta remissinstanser- na det vara angeläget att frågan om lagstift- ning rörande vattenvårdsförbunden närmare övervägs. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att snarast möjligt föranstalta om utredning på området. Härvid synes framför allt böra övervägas frågan om skyldigheten att ingå i sammanslutningen, om samverkan mellan dem — kommuner, industrier och andra — som utnyttjar vattnet för vattenför- sörjning, fiske m.m. och mellan dem som använder samma vatten som recipient för avloppsvatten, om intressenternas inbördes rättigheter och skyldigheter, bl. a. i fråga om vilka åtgärder intressenterna bör ha att vidta till skydd mot vattendragens förorening, samt om de ekonomiska förpliktelserna och kostnadernas fördelning. Utskottet vill i sammanhanget peka på att regler beträffande likartade frågor finns i tvångsrättsliga lagar som VL och lagen om enskilda vägar. Även frågan om statligt stöd till sammanslutning— arna bör övervägas liksom övriga frågor som har samband med vattenvårdsförbundens uppgifter, organisation och ekonomi.

5 .4 Vattenlagsu trednz'ngens direktiv

I fråga om vattenvårdsförbunden innehåller utredningens direktiv följande uttalande (jfr 1969 års riksdagsberättelse s. 83 f).

1 Sverige finns ett femtontal vattenvårds- förbund med uppgift att främja vattenvården inom visst vattensystem. Sammanslutningar- ha har tillkommit på frivillighetens väg, i flertalet fall på initiativ eller under medver- kan av länsstyrelse. Avsaknaden av lagstift- ning på området har ansetts bidra till att förbunden inte alltid kan utöva sin verksam- het på effektivaste sätt. Riksdagen har därför funnit att frågan om lagstiftning beträffande vattenvårdsförbunden bör närmare övervägas (3LU 1967132, rskr 218). Sedan riksdagen uttalade sig har frågan om vattenförorening och tillsynen däröver ingående behandlats i

förslaget om skydd mot miljöfarlig verksam- het. Med hänsyn till de förslag som därvid lagts fram och till den pågående successiva förstärkningen av den regionala vattenvårds- organisationen minskar tyngden i kravet på lagstiftningi fråga om vattenvårdsförbunden. Man bör emellertid ändå inte avstå från att närmare utreda frågan om lagstiftning för vattenvårdsförbunden och i samband därmed frågan om eventuell samordning eller samver- kan mellan förbunden och den statliga miljövårdsorganisationen. Dessa övervägan- den bör lämpligen göras i detta sammanhang.

5.5 1 971 års riksdag

I motion 19712414 har hemställts om till— läggsdirektiv för vattenlagsutredningen angå— ende en skyndsam utredning av kostnadsan- svaret vid skötsel och vård av vattendrag. Motiveringen kan sammanfattas på följande sätt.

Åtgärder för att begränsa avloppsutsläpp och tillförseln av näringsämnen i vattendra- gen är av avgörande betydelse från vatten- vårdssynpunkt. I dagens läge är emellertid sådana åtgärder bara förebyggande och de har dessutom begränsad effekt. Från vatten- vårdssynpunkt är det lika betänkligt att vattendragen växer igen och slammar upp. Detta måste motverkas genom direkta åtgär- der för underhåll och rekonstruktion av vattendragen i form av upprensningar, vege— tationsbekämpning och liknande, och det är ett mycket starkt samhällsintresse att sådana åtgärder kommer till stånd.

Åtgärder för vattendragens skötsel och underhåll är f. n. en angelägenhet enbart för ägarna av den mark som kan beräknas ha torrläggningsbåtnad av arbetena. Den ekono- miska nyttan av en torrläggningsåtgärd är emellertid av helt underordnad betydelse om man jämför med vattendragens värde från allmän synpunkt som recipienter för av- loppsvatten, ytvattentäkter, rekreationsob- jekt eller över huvud taget från allmän naturvårdssynpunkt. Verkställda undersök- ningar visar att avloppsutsläppen vållar hu- vudparten av den igenväxning, uppslamning och förändring i övrigt som sker i vattendra- gen.

• Sida 43
•  Original

Torrläggningsintressenternas enda möjlig- het att tvinga övriga intressenter att deltai underhållskostnadema är f. n. att föra ersätt- ningstalan mot avloppsintressenterna. Utsik- terna till framgång är dock begränsade, och torrläggningsföretagen har därför med hän- syn till risken att få svara för rättegångskost- naderna i allmänhet avstått från rättegång. Situationen är även bortsett från avloppsut- släppen på många håll sådan att skötseln av vattendragen eftersätts. Flera skäl bidrar till detta. VL:s regler är i olika hänseenden otidsenliga. Båtnadsbegreppet svarar inte mot de faktiska förhållandena ivattendra- gen, och prövningsförfarandet är oftast kom- plicerat och dyrbart. Nya företag kommer därför numera knappast till stånd. Härtill bidrar också utvecklingen inom jordbruks— näringen. De existerande företagen brottas med ekonomiska svårigheter, intresset för rensningsåtgärder minskar mycket starkt och en stor del av företagen torde sakna funge- rande styrelse. Detta leder inte bara till att vattendragen växer igen och slammas upp utan också till att närliggande avrinningsom- råden försumpas.

För motionärerna framstår det som ett självklart och mycket starkt samhällsintresse att denna utveckling förhindras genom lämp- liga åtgärder från samhällets sida. Åtgärder för skötsel och underhåll av vattendragen mäste samordnas för vattensystemen som helhet. Motionärerna erinrar om verksamhe— ten inom vattendragsförbunden, t.ex. för Sagån och Sävjaån, men förmodar att sådana frivilliga sammanslutningar bara sällan kan tänkas komma till stånd. Förbunden kan också lätt tvingas att upphöra eller berövas sin effektivitet. Den utväg motionärerna anvisar är att staten övertar ansvaret för underhåll och skötsel av sådana vattendrag som är av större betydelse från allmän synpunkt och där det kan vara svårt att fördela ansvaret mellan olika intressegrup- per. Vilka vattendrag detta bör gälla kan lämpligen fastställas genom inventering. För övriga vattendrag bör ansvaret ligga kvar hos de olika intressegrupperna. Företagna utred- ningar anger metoder för ansvarsfördelning—

en som kan ligga till grund för lagregler. Vattenlagstiftningen bör skyndsamt ändras i enlighet härmed. Detta innebär i första hand att båtnadsbegreppet måste omfatta även nyttan av att vattendraget får användas som recipient för avloppsvatten. Om möjligt bör man också kunna beakta vattendragets bety- delse i övrigt för allmänna intressen. Slutli- gen bör det tillskapas ett enkelt förfarande för att fastställa de olika intressegruppernas ansvar för vattendragens skötsel och under- håll.

Jordbruksutskottet yttrade såvitt nu är i fråga.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i de synpunkter som anförts av motionärerna och anser att snabba åtgärder bör vidtas i syfte att ersätta VL:s nuvarande bestämmel- ser beträffande båtnadsbegreppet med regler, bättre avpassade för nuvarande förhållanden. Utskottet vill erinra om att VL under de cirka femtio år som lagen varit i kraft vid ett flertal tillfällen ändrats och kompletterats. Under de senaste femton åren har lagen ändrats isyfte att bereda ökat skydd dels för vissa allmänna intressen såsom naturskydds- intresset och fisket, dels för vattenförsörj- ningen. Vidare har bl.a. reglerna om av- loppsvatten, bygdekraft och regleringsavgif— ter reviderats. En revidering av VL:s båtnads- regler framstår som ett naturligt komple- ment till dessa förnyelsesträvanden. Den är 1968 tillsatta vattenlagsutredningen, som har att se över VL, skall i första hand behandla frågor som hänger samman med de organisa- toriska formerna för tillståndsgivningen i vattenmål. Behovet av ändrade lagregler härvidlag har bl. a. mot bakgrund av behovet av en översiktlig planering vid utbyggnaden av vattenkraft framstått som särskilt angelä- get. Utredningen är emellertid oförhindrad att behandla även andra frågor som lämpli- gen kan prövas i sammanhanget. Enligt utskottets uppfattning faller den i motionen 1971:414 väckta frågan naturligt inom ra- men för vattenlagsutredningens uppdrag. Med understrykande av vikten att det nu aktualiserade spörsmålet bringas till en snar lösning föreslår utskottet att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att motionen 19711414 överlämnas till vattenlagsutredningen för övervägande. Utredningen bör vara oförhind- rad att, om så befinns möjligt och lämpligt, avge delbetänkande i ämnet.

• Sida 44
•  Original

Det kan tilläggas att 1971 års riksdagi annat sammanhang erinrat om att frågan om möjligheterna att bilda vattenvårdsförbund skall prövas av vattenlagsutredningen samt förutsatt att bl.a. detta utredningsarbete bedrivs så skyndsamt som möjligt (JoU 197149).

• Sida 45
•  Original

6. Till vattenlagsutredningen framförda synpunkter

6.1 1969 års enkät

Vattenlagsutredningen har är 1969 inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och organisationer (se SOU 1970:40 s. 27 och 1972:14 s. 69) för att kartlägga vilka brister i vattenlagstiftningen som har visat sig före- ligga i praktiken och vilka önskemål som kan finnas beträffande lagstiftningens framtida innehåll. I ett stort antal av de inkomna yttrandena uttalas tillfredsställelse över att frågan om lagstiftning angående vattenvårds- förbunden skall tas upp till förnyat övervä- gande och behovet av lagstiftning i ämnet understryks på flera håll. Yttranden av den- na innebörd har avgetts av vattenöverdom- stolen, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, vattenrättsdomama i Nedre Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar, länssty- relserna i Uppsala, Södermanlands, Kristian- stads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Öre- bro och Gävleborgs län, lantbruksnämnderna i Uppsala och Gävleborgs län, lantbruks- ingenjören i Uppsala län, länsingenjörerna i Stockholms, Östergötlands och Gotlands län, naturvärdssektionerna vid länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, styrelsen för Sveriges advokatsamfund samt Svenska vatten- och avloppsverksföreningen. En mera tveksam inställning till behovet av lagstift- ning redovisas av Svenska teknologförening— en och Sveriges industriförbund. Länsstyrel- sen i Hallands län yttrar utan att ta ställning till lagstiftningsfrågan att värdet av en sam- verkan mellan de ideella vattenvårdsförbun-

den och den statliga miljövårdsorganisatio— nen inte bör förringas och lämpligen bör främjas genom statsbidrag till de delar av verksamheten som är av allmänt intresse.

Från några håll redovisas positiva om- dömen om de existerande förbundens verk- samhet. Länsstyrelsen i Örebro län, som har tagit initiativ till tre vattenvårdsförbund i länet, upplyser att erfarenheterna är positiva och att samarbetet mellan förbunden och länsstyrelsen är gott. Länsstyrelsen i Älvs— borgs län yttrar att de på frivillighetens väg tillkomna vattenvårdsförbunden fyller vikti- ga funktioner som gemensamma organ för vissa vattenområden. Enligt länsingenjören i Östergötlands län utför de frivilliga förbun- den ett betydelsefullt arbete. Som exempel nämns att den undersökningsverksamhet med årlig redovisning som bedrivs av Motala ströms vattenvårdsförbund är av stor bety— delse för kännedomen om länets vattendrag. Lantbruksnämnden i Uppsala län anser att erfarenheterna av Sävjaåns vattendragsför- bund visar att systemet med sådana förbund kan lösa många frågor på VL:s område.

I fråga om behovet av lagstiftning fram- hålls till en början i en del yttranden, bl. a. från länsstyrelserna i Malmöhus och Gävle— borgs Iän, lantbruksingenjören i Uppsala län och naturvärdssektionen vid länsstyrelsen i Kronobergs län, att bristen på rättsligt stöd i viss mån har hämmat förbundens verksamhet. Socialstyrelsen anför att man i slutet av 195 0— talet och början av 1960-talet, då flertalet

• Sida 46
•  Original

existerande förbund bildades, trodde att för- bunden skulle bli ett värdefullt instrument i kampen mot vattenföroreningar. Så har i regel inte blivit fallet. Årligen återkommande vat— tenundersökningar har i många fall helt do- minerat verksamheten inom förbunden vilka därigenom har blivit enbart undersöknings- förbund. Deras vattenvårdande verksamhet har varit ringa och av relativt underordnad betydelse. Enligt socialstyrelsens mening skul— le effektivare åtgärder säkerligen kunna åstad- kommas, om förbundens verksamhet regle- rades i lag. Länsingenjören iÖstergötlands län anser att det i kontinuitetens intresse är ange- läget med en lagstiftning som tryggar de existerande förbundens bestånd och under- lättar tillkomsten av nya förbund där sådana behövs.

I några yttranden berörs frågan huruvida den nya miljöskyddslagstiftningen och den förstärkta statliga miljövårdsorganisationen kan anses minska tyngden i kravet på lag- stiftning om vattenvårdsförbund. Länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohus län finner det viktigt att vattenvårdsförbunden, vilkas verk- samhet inte minst i form av rådgivning och information synes ha stort värde, får en fast form och att de kan framföra synpunkter i ärenden som berör deras verksamhetsområ- de, även om statens organ för naturvård förstärks. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län finns det alltjämt anledning att närmare klarlägga hur förbunden kan och bör arbeta. Advokatsamfundets styrelse konstaterar att de vattenvårdande centrala och regionala myndigheternas ökade resurser kan sägas i viss mån minska behovet av vattenvårdsför- bund. En samverkan mellan olika intressen- ter inom sådana förbund torde dock under alla omständigheter ha ett sådant betydande värde från olika synpunkter — samråd, kon- troll, kontakt med myndigheter — att den bör regleras i lag.

Vatten- och avloppsverksföreningen anser att den statliga satsningen på miljöskydds- området har åtföljts av ytterligare skärpta krav på vattenvårdande åtgärder och större effektivitet på detta område. Kommuner och industrier kommer otvivelaktigt att åläg-

gas successivt ökade skyldigheter i detta hänseende. En effektiv samverkan inom stör- re områden, kanske hela nederbördsområ- den, torde vara en förutsättning för att dessa åligganden skall kunna fullgöras på bästa sätt. Eftersom motstående intressen kan fin- nas mäste tvångsmöjligheter stå till förfogan- de. Föreningen anser det rimligt att stats- makterna tillhandahåller kommuner och in- dustrier de rättsliga instrument som behövs för att främja en från vattenvårdssynpunkt önskvärd samverkan. Genom en ändamålsen- lig lagstiftning skulle man också ta till vara kommunernas positiva intresse för vattenvär- dande åtgärder vilket f. n. bara med svårighet kan göra sig gällande. Enligt föreningens mening är det vidare angeläget att vattenvår- dande åtgärder kan sättas in där de får största verkan, oberoende av den kommuna- la indelningen. Detta förutsätter bestämmel- ser om kostnadsfördelning som är smidigare och mera ändamålsenliga än de som f.n. finns i 8 kap. 29 & VL (tidigare 8 kap. 28 å). Sådana bestämmelser kan tas in i en lagstift- ning om vattenvårdsförbund av innebörd att vattenvården inom visst vattenområde görs till en gemensam angelägenhet för berörda kommuner och industrier.

Av de båda organisationer som ställt sig tveksamma till lagstiftningsfrågan anser tek- nologföreningen å ena sidan att behovet av vattenvårdsförbund bortfaller, om de natur- vårdande myndigheterna inom rimlig tid får kapacitet att övervaka alla väsentliga vatten- drag. Å andra sidan finner föreningen det ovisst om en sådan förstärkning av det all- männas organ över huvud taget kan påräk- nas. I detta läge förefaller det föreningen som om åtskilligt kan vinnas genom en lag- stiftning om vattenvårdsförbund. Industri- förbundets tvekan gäller en lagstiftning var- igenom vattenvårdsförbunden anförtros upp- gifter att planera eller att bevaka allmänna intressen. Däremot anser industriförbundet att det behövs organ som ombesörjer investe- ringar för gemensamma ändamål, svarar för kontroll och skötsel av dessa och kontrolle- rar att givna föreskrifter följs. Förbundet pekar här på möjligheterna att ändra nuva—

• Sida 47
•  Original

rande regler om vattenregleringsföretag i 3 kap. VL så att organen får mera vidsträckta arbetsuppgifter.

Synpunkter på lagstiftningens allmänna innehåll förs fram i några yttranden. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning behövs det regler om tvångssammanslutning av de olika intressen som är representerade inom ett vattensystem i syfte att planera, genomföra och följa upp vården av vattendraget. l varje fall inom de hårdast exploaterade trakterna synes vattendragen kräva fastare former för vattenvård och skötsel och vård av vatten- dragen. Denna verksamhet bör inte längre ses som en angelägenhet enbart för enskilda personer eller enstaka grupper eller kom- muner. Det framstår i stället som alltmer nödvändigt att organ för samverkan med miljövårdsorganisationen tillskapas. Lant- bruksna'mnderna i Uppsala och Gävleborgs län jämför med förhållandena inom vägväsen- det och menar att det allmänna kan böra svara för underhållet av vattendrag som är av betydelse från allmän synpunkt.Naturvårds- sektionen vid länsstyrelsen i Norrbottens län anser att samverkan mellan olika intressenter inom ett vattenområde normalt bör baseras på frivilliga överenskommelser men att det bör finnas viss lagstiftning som stöd för verksamheten, bl. a. för att om så behövs tvångsvis få till stånd en samverkan.

Lantbruksingenjören i Uppsala län finner att lagstiftningen bör ta sikte på sådana större och medelstora vattendrag som är av betydelse från olika synpunkter — naturvård, torrläggning, fiske, bad och friluftsliv, vat- tentäkt, recipient, farled, flottled, kraftpro- duktion osv. De olika intressena bör repre- senteras i förbundet genom medlemskap för företagaren, kommunerna, föreningarna och de enskilda intressenterna. Förbunden bör vårda vattnets kvalitet, allmänt verka för vattendragets ändamålsenliga skötsel och underhåll samt söka få till stånd åtgärder som är till nytta för medlemmarna och därvid svara för nödig samordning och tillsyn. Förbunden, som lämpligen bör kallas vattendragsförbund, bör ha en styrelse som verkställande organ och stadgar vilka upp-

rättas av medlemmarna gemensamt och fast- ställs av länsstyrelsen. Om vattenvårdsför- bunden legaliseras bör enligt vattenrätts- domaren i Nedre Norrbygdens vattendom- stol förbunden få samma initiativrätt som enligt 2 kap. 9 & VL tillkommer kronan och kommun. För att belysa frågan om samordning eller samverkan mellan förbunden och den stat- liga miljövårdsorganisationen har länsstyrel- sen i Malmöhus län överlämnat en prome- moria med synpunkter på arbetsfördelning i vattenvårdsarbetet mellan stat, kommun, vattenvårdsförbund och kommunalförbund. Enligt promemorian kan vattenvårdsförbun- dens nuvarande rutinmässiga kontroll av av- loppsutsläpp, vattenbeskaffenhet och vatten- föring i huvudsak överföras pä stat och kommun. Förbundens verksamhet kan i stål- let inriktas på att rationalisera och förbilliga den kommunala kontrollen t. ex. genom att tillhandahålla provtagningsapparatur och göra analyser i stora serier. Förbunden kan vidare tänkas åtaga sig vattendragskontroll i särskilda fall, t. ex. vid extrema vatten- föringar eller i samband med omfattande rensnings- eller muddringsarbeten. Förbun- den kan slutligen böra svara för andra spe- ciella uppgifter som saknar statlig eller kom- munal anknytning t. ex. utredning av möjlig- heterna att förbättra vattenförhållandena, utredning om hur vattendragens underhåll genom rensning och dikning skall utföras, samordnas och fördelas mellan intressenter— na och slutligen utredning om hur fisket kan förbättras och utnyttjas.

[ fråga om den samverkan mellan olikarta- de intressen som åsyftas i 3 kap. VL anför Vattenregleringsföretagens samarbetsorgani— sation ( Vaso ) att kombinationen av reglering för vattenkrafts- och torrläggningsändamål aldrig torde ha kommit till användning. En- ligt Vaso bör det övervägas om inte skyldig- heten enligt 3 kap. 9ä att bidra till ett vattenregleringsföretag bör utvidgas till att omfatta t. ex. ett kraftföretag som vid fri- villig reglering inte tillhör sökandekretsen. Vaso påpekar också att en lagstiftning om vattenvårdsförbund kan påverka reglerings-

• Sida 48
•  Original

företagens förhållanden och föranleda änd- ringar i VL:s bestämmelser. Beträffande reglerna om kombinerade av- lopps- och torrläggningsföretag i 8 kap. VL anför lantbruksnämnden i Blekinge län att ett ändamålsenligt samgående mellan torr- läggnings- och avloppsintressena i många fall medfört stora vinster för båda intressegrup- perna utan nämnvärt intrång. De nuvarande bestämmelserna om kombinerade företag bör därför behållas i en ny VL. 1 ett stort antal yttranden hävdas å andra sidan att dessa bestämmelser inte medger en tillfreds- ställande lösning i de allt vanligare situatio- nerna att avloppsvatten släpps ut i diken och vattendrag som ingår i en torrläggningssam- fa'llighet. Uttalanden av denna innebörd görs av bl.a. socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings och Örebro län, lantbruksnämndema i Stockholms, Jön- köpings, Kronobergs, Kristianstads, Vänn- lands och Gävleborgs län samt av länsingen- jören i Östergötlands län.

Lantbruksstyrelsen framhåller att många torrläggningsföretag har tillkommit och dimensionerats för att tillgodose enbart jord- brukets torrläggningsbehov. Vattenavloppen har emellertid på senare tid även fått tjäna som recipienter för avloppsvatten från per- manent— eller fritidsbebyggelse, i vissa fall också från mindre industrier. Avloppsutsläp- pen har lett till igenväxning och igenslam- ning och har därigenom medfört ökade underhållskostnader för torrläggningsföre- tagen. Det är från jordbrukets synpunkt synnerligen angeläget att det blir möjligt att vidga kretsen av underhållspliktiga på ett enklare sätt än genom tillämpning av 8 kap. 20 & VL. Lantbruksnämnden i Kristianstads län anser att ML kan tänkas leda till en minskning av ifrågavarande olägenheter för jordbrukarna men att denna lagstiftning inte ensam utgör ett tillräckligt skydd.

6.2 1972 års enkät

De vattendrags- och vattenvårdsförbund som ombetts lämna de i 1 kap. redovisade uppgif- terna har beretts tillfälle att samtidigt yttra

' sig i frågan om det behövs någon lagstiftning

angående förbunden och, i så fall, på vilka punkter behovet av "lagstiftning starkast gör sig gällande. Synpunkter har framförts av Gästriklands vattenvärdsförening, Arboga- åns, Hjälmarens, Nyköpingsäns, Motala ströms, Tidans, Lidan-Nossans och Viskans vattenvårdsförbund samt Sagäns, Sävjaäns och Vegeåns vattendragsförbund. Vattendragsförbunden är positiva till lag— stiftning. Sagäns vattendragsförbund beteck— nar nuvarande ordning för fördelning av underhållskostnader som helt orimlig. Sam- hällen och industrier som släpper ut avlopps— vatten i ett vattendrag bör bidra till under- hållskostnadema i förhållande till den nytta man har av vattendraget. Kommunerna bör stå för de kostnader som kan hänföras till utsläpp från enstaka fastigheter utan åker- areal. Någon ovillkorlig skyldighet för vat- tenavledningsföretag att bilda förbund bör inte föreskrivas. Om en majoritet bland före- tagen vill bilda förbund bör emellertid an- slutningstvång gälla för övriga sänkningsföre- tag inom det tänkta verksamhetsområdet. Sävjaäns vattendragsförbund har goda er- farenheter av den frivilliga samverkan som kännetecknar förbundets verksamhet. Det anses emellertid önskvärt att eventuellt ge- nom lagstiftning underlätta tillkomsten av nya förbund. Det bör sålunda vara möjligt att genom någon form av syneförrättning bilda underhållsföretag i vilka befintliga torr- läggningsföretag samverkar i underhållsfrå- gor. Då endast de större avloppen bör ingå kan man behöva möjligheter att omfördela kostnaderna för det framtida underhållet. Anslutning till ett sådant underhållsföretag bör ske genom överenskommelse som för viss tid fastställs vid förrättning. Denna tid kan förlängas genom ny överenskommelse eller genom underlåten uppsägning. Kommu- ner, industrier och andra intressenter som är beroende av underhållssträckorna bör tvångs- vis anslutas till underhållsföretaget som del- ägare i detta. Deras andel i det gemensamma företaget bör kunna omprövas, om betydan- de förändringar sker i föroreningsgraden. Underhållsföretaget bör medges rätt att vid

• Sida 49
•  Original

behov verkställa underhållsåtgärder på så— dana sträckor som inte ingår i de särskilda medlemsföretagen, om sådana åtgärder är önskvärda med hänsyn till företagens intres- se eller allmänna intressen. Här avses kortare eller längre sträckor mellan olika företag i samma vattendrag.

Vegeåns vattendragsförbund uppger att det har visat sig att enbart förbundets exi— stens har varit av avgörande betydelse för genomförandet av gemensamma åtgärder i avrinningsområdet. Arbetet har emellertid hämmats av att förbundet är en helt frivillig organisation och därför saknar lagliga tvångs- medel. Detta gäller framför allt den mycket väsentliga frågan om underhållet av vatten- dragen men även naturligtvis den totala disponeringen av vattenresursernas använd— ning. Förbundet föreslår därför att vatten- lagsutredningen utarbetar förslag till arbets- form för vattendragsförbund med bestäm- melser om skyldighet att delta i kostnaderna för gemensamma åtgärder i förbundets regi. Även möjligheten till statliga bidrag till verk- samheten bör utredas. Arbetsområdet bör omfatta hela avrinningsområdet. Medlemmar bör vara utnyttjarna av vattnet och vatten- dragen samt representanter för statliga och kommunala organ. Förbundet understryker kraftigt vikten av att all lokal sakkunskap och kännedom om förhållandena i vatten- dragen som är företrädd hos befintliga torr- läggningsföretag, kommuner, industrier m. fl. tas till vara. Även lantbruksnämndema och länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör vara knutna till verksamheten.

Vattenvårdsförbunden har i allmänhet en mera tveksam inställning till lagstiftnings- frågan. Nyköpingsåns vattenvårdsförbund uppger att den tidigare omnämnda samråds- gruppen vid överläggning betonat värdet av att medlemskapet är frivilligt. Enligt för- bundets mening kan det dock framför allt i samband med vattenreglering eller rensnings- och restaureringsarbeten tänkas uppkomma situationer där ett visst mått av förpliktelse kan behöva åläggas företag, kommuner eller enskilda. Det kan också behövas allmänna riktlinjer för att klarlägga vattenvårdsförbun-

dens kompetensområde. Tiden anses mogen att låta förbunden åtaga sig visst ansvar för det praktiska vattenvårdsarbetet i vad detta omfattar samordning av provtagningar och undersökningar i vattendragen, sammanställ- ning av provtagnings- och analysmaterial, informationsverksamhet osv. Samarbetet mellan myndigheter och förbund bör för- djupas och förstärkas, och regelbundet sam- råd bör införas även på det centrala planet. Förbundens lokalkännedom kan möjligen ut- nyttjas bättre om de får rätt att yttra sigi vissa frågor rörande det egna flodområdet. Arbogaåns, Tidans och Lidan-Nossans vattenvårdsförbund har i stort sett samma mening. Även Motala ströms vattenvårdsför- bund framför liknande synpunkter. För- bundet anser att alla förorenare utmed ett vattendrag bör kunna tvingas in som med- lemmar i ett vattenvårdsförbund, om förhål- landena i vattendraget påkallar förbundsbild- ning.

Hjälmarens vattenvärdsförbund konstate- rar att hittills vunna erfarenheter inom för- bundet inte i och för sig talar för något större behov av lagstiftningsåtgärder. Samar- betet mellan olika intressen har löpt frik- tionsfritt och några egentliga motsättningar har inte framkommit, inte heller något be- hov av tvångsåtgärder. Förbundet anser det emellertid nödvändigt att eventuellt genom lagstiftningsåtgärder skapa en fastare form, om förbunden i framtiden får mera maktpå- liggande uppgifter som innebär t.ex. kon- trollfunktioner eller ekonomiska åtaganden. Framför allt måste frågorna om anslutnings- rätt och anslutningstvång regleras.

En negativ inställning redovisas av Viskans vattenvårdsförbund. Myndigheternas olika påbud i fråga om anläggnings-, utsläpps- och recipientkontroll gör en samordning av de berörda intressenternas åtgärder nödvändig. Detta torde innebära en tillräcklig grund för förbundens bestånd, och medlemskapet bör alltså vara frivilligt. En lagstiftning kan lätt leda till en tvångskänsla och dämpa viljan till samordning. Det är givetvis av vikt att myn- digheterna faster avloppsintressenternas upp- märksamhet på vad som åligger dem och ger

• Sida 50
•  Original

enhetliga anvisningar om kontrollverksamhe- ten. Det kan vara lämpligt att myndigheterna i sådana sammanhang föreslår ett samarbete inom vattensystemet, i all synnerhet om där finns ett vattenvårdsförbund.

Enligt Gästriklands vattenvårdsförenings mening har det i vart fall hittills inte före- legat något behov av lagstiftning och det är med hänsyn till den nya miljövårdslagstift- ningen inte heller sannolikt att något sådant behov kan uppstå i framtiden.

6.3 19 73 års överläggningar

På inbjudan av vattenlagsutredningen har företrädare för ett antal myndigheter och organisationer sammanträtt med represen- tanter för utredningen för överläggningar i lagstiftningsfrågan. Företrädda vid överlägg- ningarna, som ägde rum i Stockholm den 4 april 1973, har varit lantbruksstyrelsen, fis- keristyrelsen, domänverket, naturvårdsver- ket, lantbrukshögskolan, lantbruksnämnder- na i Uppsala och Malmöhus län, länsstyrel- serna i Södermanlands, Kalmar, Kristian- stads, Malmöhus och Skaraborgs lån, utred- ningen rörande kostnaderna för miljövärden, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska kom- munförbundet, Svenska kraftverksför— eningen, Sveriges industriförbund, samråds- gruppen för Arbogaåns m. fl. vattenvårdsför- bund, Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund, Mörrumsåns vattenvårdsförbund och Vege- åns vattendragsförbund. Till grund för över- läggningarna har legat ett utkast till delbe- tänkande vars innehåll i huvudsak motsvarar det nu framlagda betänkandet. Omdömena om förslaget har varit skiftande.

En huvudsakligen positiv inställning har redovisats av företrädare för lantbruksstyrel- sen, lantbrukshögskolan, lantbruksnämnden i Uppsala län, länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län, Lantbrukarnas riksförbund, Mörrumsåns vattenvårdsförbund och Vegeåns vatten- dragsförbund. Man har i förslaget sett en möjlighet att åstadkomma en ändrad fördel- ning av kostnaderna för vattendragens under- håll och komma till rätta med andra samord-

ningsfrågor, bl. a. när det gäller att få vatten- regleringar som är lämpliga från recipientsyn- punkt eller ger utrymme för bevattningsföre- tag. Länsstyrelsen i Kalmar län har pekat på översvämningsproblemen i Emåns nedre delar. Bl.a. företrädare för länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit att lagstiftningen kan underlätta frivilliga överenskommelser. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län visar erfarenheterna från Kävlingeåns vattenvårds- förbund och Vegeåns vattendragsförbund att förbunden underlättar myndigheternas arbete. De har också betydelse som för- medlare av närmare kunskap om förhål-

landena i vattendragen. Företrädarna för jordbruksintresset har

starkt understrukit behovet av skyndsamma lagstiftningsåtgärder för att lösa underhålls- frågan. Från lantbruksstyrelsens sida har framhållits att förslaget tillgodoser ett önske- mål som styrelsen har fört fram vid upprepade tillfällen sedan 1950-talet och att vattendra- gens underhåll nu är i ett ohållbart läge. Lantbrukshögskolans företrädare har erinrat om de faktiska förhållanden som skildratsi motionen 19712414 och anfört att det borde vara uppenbart för envar att samhällsutveck- lingen kräver en annan fördelning av under- hållskostnadema än den nuvarande. Man har från det hållet ifrågasatt om förslaget ger tillräckliga möjligheter att tvinga fram en rimlig kostnadsfördelning. Lantbrukarnas riksförbund har påpekat att vattendragens underhåll inte bara är ett sydsvenskt pro- blem utan vållar svårigheter på sina håll också i Mellansverige och i Norrland.

En mer eller mindre tveksam inställning har kommit till uttryck på andra håll. Från naturvårdsverkets sida har framhållits att man genom de senaste årens satsningar på miljövårdsområdet fått ett helt annat grepp om föroreningssituationen än tidigare. Detta grepp kommer förhoppningsvis att bli ännu fastare bl. a. genom förstärkningar på till— synssidan. En samordnad recipientkontroll eftersträvas. Verkets tvekan inför förslaget bottnar bl. a. i farhågor för en oklar gräns- dragning mellan myndigheternas och förbun— dens arbetsuppgifter, och dessa farhågor

• Sida 51
•  Original

måste ovillkorligen undanröjas. Man är också orolig inför utsikten att få ett nytt led i administrationen och ser från den synpunk— ten en anslutningsrätt för stat och kommun som ett tveksamt inslag. Det kan också bli så att intressekonflikter inom förbunden kan försvåra arbetet för de statliga och kommu- nala myndigheterna. Kommunförbundets företrädare har pekat på sambandet mellan förslaget och pågående utredning om kostna- derna för miljövärden och efterlyst närmare uppgifter om nuvarande fördelning av olika kostnader mellan stat, kommun och mark- ägare. Också från detta håll har anslutnings- rätten för staten ansetts tveksam. Man har också ställt sig frågande inför en iutkastet upptagen bestämmelse av innebörd att en kommun som frivilligt ansluter sig till ett förbund skulle bli bunden för framtiden om annat inte kan avtalas.

Svenska kraftverksföreningen har kritise- rat tanken på ett anslutningstvång för vissa tillståndshavare. Från kraftindustrins syn- punkt ter det sig oroväckande att tillstånds- havare skall kunna tvingas bidra till mera omfattande åtgärder, t. ex. vattenregleringar, som avses kunna utföras i förbundens regi för att främja en ändamålsenlig hushållning med vattentillgångarna. Detta kan leda till att ett förbund genom majoritetsbeslut kan tvinga fram ändrade regleringsbestämmelser för kraftproduktionen och att kraftprodu- centerna tvingas bidra till dessa kostsamma åtgärder som står i strid mot deras egna intressen. Förslaget innebär alltså ett visst mått av rättsosäkerhet för kraftproducenter- na och ett intrång i lagligen förvärvade rättig— heter. Även företrädare för samrådsgruppen har framhållit att frivilligprincipen måste upprätthållas, om man skall få ett positivt intresse för verksamheten.

Industriförbundets företrädare har ställt sig negativ till den föreslagna lagstiftningen. Behovet av tvångsregler är inte tillräckligt dokumenterat. Vad som sagts i 1969 års enkät är ointressant med hänsyn till att ML:s tillkomst samma år helt förändrat utgångs- läget. Inte heller anvisas någon bestämd lös- ning i 1971 års riksdagsbeslut. En ny och

mera omfattande enkät bör göras bland de existerande förbunden och bland länsstyrel- serna för att få klarhet om i vilka konkreta situationer det nuvarande systemet inte fungerar. lndustriförbundet ser gärna att man får ändrade grunder för fördelning av kostnader för vattendragens underhåll men tror inte att förslaget anvisar den bästa lös- ningen. Helt andra alternativ kan böra väljas, t. ex. att satsa mera på de frivilliga förbun- den.

• Sida 52
•  Original

7. Vattenlagsutredningens synpunkter

7.1 Behovet av lagstiftning

Som framgår av den inledande redogörelsen finns det i landet ett antal sammanslutningar av olika slag vilka är verksamma huvudsak- ligen på vattenvårdens område. De tid efter annan framförda önskemålen om lagstiftning har gällt vattenvårds— och vattendragsför- bunden.

Vattenvårdsförbunden ägnar sig i allmän- het huvudsakligen åt recipientkontroll i ett visst vattenområde. Medlemmar är vanligen kommuner och större industrier som använ- der vattenområdet för sin vattenförsörjning eller för utsläpp av avloppsvatten. Samhälls- utvecklingen har hittills medfört dels ökande anspråk på rent vatten för vattenförsörjning- en och dels ökande mängder avloppsvatten vilka successivt har försämrat vattnets be- skaffenhet. Det har därför varit ett gemen— samt intresse för de berörda kommunerna och industrierna att få kännedom om lägeti olika delar av vattensystemet och om hur det ena recipientområdet påverkar det andra samt att genom fortlöpande undersökningar följa utvecklingen. Det material som har kunnat redovisas har varit av intresse inte bara för medlemmarna utan också för de vattenvårdande myndigheterna.

De s.k. vattendragsförbundens verksam- het har ofta helt eller delvis inriktats på vad som brukar kallas vattendragens underhåll, dvs. främst rensning och vegetationsbekämp- ning, i sådana vattendrag där flera torrlägg- ningsföretag har att svara för underhållet

men där avloppsutsläppen vållar ökade un- derhållskostnader. [ dessa fall har torrlägg- ningsföretagen slutit sig samman i förbund för att själva eller tillsammans med kommu- ner och industrier som släpper ut avloppsvat- ten i vattendraget få till stånd en rationell och ekonomiskt rättvis lösning av underhålls— frågan.

Önskemålen om lagstiftning rörande vat- tendrags- och vattenvårdsförbunden samman- hänger framför allt med förbundens karaktär av frivilliga sammanslutningar. De skäl som har åberopats vid frågans tidigare behandling kan sammanfattas på följande sätt. Över- enskomrnelser måste träffas mellan de berör- da intressenterna om medlemskap samt om verksamhetens inriktning och finansiering. Initiativ till förbundsbildning, _vilka ofta har tagits av länsstyrelserna, kan därför lätt misslyckas och förhandlingarna kan under alla förhållanden kräva orimligt lång tid. Vidare kan existerande förbund lätt tvingas till upplösning genom att några medlemmar säger upp sitt medlemskap. Bestämmelser om anslutningstvång skulle alltså behövas. Genom en rättslig reglering skulle också t. ex. frågan om bidragsskyldighet kunna lösas och de mera passiva medlemmarna tvingas att ekonomiskt bidra till de gemen- samma kostnaderna. Behovet av lagstiftningi dessa hänseenden anses särskilt påtagligt när det gäller vattendragens underhåll. Vid sidan av dessa synpunkter som väsentligen tar sikte

• Sida 53
•  Original

på en rättslig reglering av förbundens nuva- rande organisation och verksamhet har också den uppfattningen framskymtat att förbun- den borde anförtros besluts- och tillsyns- funktioner efter mönster av de engelska River Authorities.

Det finns emellertid företrädare också för den uppfattningen att lagstiftning är obehöv- lig i varje fall såvitt gäller förbund för reci- pientkontroll. Det har ansetts att förbunden liksom hittills bör vara frivilliga sammanslut- ningar och utveckla sin verksamhet isamråd med berörda myndigheter. Av särskilt intres- se är att flera av de i dag existerande förbun— den biträder denna uppfattning. Det har anförts att samarbetet mellan de olika intres- senterna löper friktionsfritt och att något behov av tvångsåtgärder inte har framkom- mit. Samtidigt har det emellertid ansetts nödvändigt att i lag reglera framför allt frågorna om anslutningsrätt och anslutnings- tvång, om förbunden i framtiden får mera maktpåliggande eller kostnadskrävande upp- gifter.

Den verksamhet som bedrivs inom förbun- den och som sålunda eventuellt bör regleras genom lagstiftning betingas i allmänhet di- rekt eller indirekt av föroreningssituationen i vattendragen. De olika statliga åtgärder för vilka utredningen har redogort i kap. 2 har otvivelaktigt medfört högst avsevärda för- bättringar i detta hänseende. Beträffande flertalet tätorter har numera prövning av villkoren för utsläpp av avloppsvatten ägt mm eller också kommer sådan prövning att ske inom en nära framtid. De temporärt förhöjda statsbidrag som har beslutats av konjunkturpolitiska skäl beräknas medföra att kommunernas reningsprojekt tidigare- läggs med ett par år. Bidragsgivningen till befintliga industrier kan tillmätas ungefär samma effekt. Genom statsbidrag främjas också miljövårdande åtgärder på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden. Till bilden hör vidare den successiva förstärkningen av de miljövårdande myndigheterna som ägt rum inte minst under de senaste fem åren. Myndigheterna har till följd av denna utveck-

ling fått ett helt annat grepp över föro- reningssituationen än tidigare, och en bety— dande förbättring av situationen på utsläpps- sidan och därmed av vattenbeskaffenheten över huvud bör ha uppnåtts inom en nära framtid.

Kraven på lagstiftning kan emellertid inte avvisas under åberopande enbart av den nu antydda utvecklingen. Åtskilliga problem på vattenvårdens område återstår ännu att lösa. Detta gäller t. ex. frågorna om behandling av brädd- och dagvatten. Det kommer troligen att ta avsevärd tid innan kommunernas av- loppssystem kan läggas om så att man kan undvika bräddning förbi reningsverken vid häftig nederbörd. Ett annat exempel är de mera svårbedömda störningar som samman- hänger med tillförsel av näringsämnen från jord- och skogsbruk. Som framgår inte minst av 1971 års riks— dagsbeslut måste i sammanhanget särskild uppmärksamhet ägnas frågan om vattendra- gens underhåll eller med andra ord behovet av åtgärder för att bevara vattendragens av— bördningsförmåga. I ett vattendrag sker obe- roende av mänsklig påverkan på grund av erosionen en ständig förflyttning av sten, grus, sand och annat material från mera höglänt terräng till vattendragets flackare delar. Där äger en successiv uppgrundning rum. Risken för översvämning samt försump- ning av kringliggande mark ökar följaktligen. Vass och annan växtlighet hindrar också vattnets framrinning och ger upphov till sediment.

De hinder som sålunda redan vid naturliga förhållanden kan finnas för vattnets avbörd- ning förstärks ofta genom mänsklig påver- kan. Avloppsutsläpp ökar tillförseln av växt— näringsämnen och medför därigenom ökad växtlighet och avlagring av sediment från förmultnande växter. Även dräneringsvatten från jord- och skogsbruk kan innehålla växt- näringsämnen och tillföra vattendraget jord- material.

Det är tydligt att verkningarna av mänsk- lig påverkan och därmed också behovet av underhållsåtgärder främst måste göra sig gäl- lande i de mera tätbefolkade och flacka delar

• Sida 54
•  Original

av landet till vilka tätbebyggelse och jord- bruk har koncentrerats, t. ex. Uppsala, Kri- stianstads, Malmöhus och Skaraborgs läns jordbruksbygder. Åar och bäckar, som ofta omfattas av torrläggningsföretag, skall dels avleda nederbördsöverskottet, dels ta emot och avleda dagvatten från hårdgjorda ytor samt industriellt och kommunalt avlopps- vatten. Vattendragen utgör i många fall vattentäkter för industrier och kommuner och har med hänsyn till folktätheten bety- delse också från allmän naturvårdssynpunkt. Här är det alltså från en mängd olika syn- punkter angeläget att vattendragen under- hålls på ett tillfredsställande sätt. Enligt upp- gift från lantbruksmyndigheterna finns det belägg för att ett vattendrag med kraftig växtlighet under höstflöden vid visst vatten- stånd kan framföra endast 50—75 % av den vattenmängd som vid samma vattenstånd rinner fram i ett väl underhållet vattendrag. Uppdämningar om cirka en meter på korta sträckor av dåligt underhållna vattendrag har kunnat konstateras.

Till den del vattendragen har avsänkts, fördjupats, rätats eller invallats för att torr- lägga omgivande mark är underhållet — främst i form av rensning och vegetationsbe- kämpning — en angelägenhet enbart för del- ägarna i vattenavlednings- eller invallnings- företaget, dvs. huvudsakligen för jordbrukar- na. Dessa anser det vara en påtaglig orättvisa att de ensamma får bära det ekonomiska ansvaret för underhållet, trots att flera andra intressegrupper på ett eller annat sätt är beroende av vattendraget och i vissa fall utövar en verksamhet som är ägnad att öka underhållskostnaderna. Från jordbrukets sida har — senast vid utredningens överlägg- ningar med berörda myndigheter och organi- sationer — med skärpa framförts krav på ändrade grunder för kostnadsfördelningen. Dessa krav synes numera allmänt uppfattas som berättigade, låt vara att delade meningar råder om hur de lämpligen bör tillgodoses.

Enligt en uppfattning, framförd bl. a. av industriförbundet, bör man söka lösa frågan om vattendragens underhåll på basis av fri- villig samverkan, bl.a. inom ramen för vat-

tendrags- och vattenvårdsförbund. Skäl kan otvivelaktigt anföras för att frågan åtmin- stone på längre sikt kan komma att lösas utan att särskilda lagstiftningsåtgärder be- höver vidtas. Det är inte ovanligt att kommu- nerna övertar ansvaret för underhållsåtgär- dema efter överenskommelser med berörda torrläggningsföretag. Som framgått av den inledande redogörelsen har man också bl. a. beträffande Vegeån lyckats nå en överens— kommelse inom vattendragsförbundets ram om fördelning av underhållskostnadema mel— lan torrläggnings- och avloppsintressenter. Det kan tilläggas att ett antal överenskom- melser mellan kommuner och torrläggnings- företag på vissa delsträckor lär ha träffats utan att förbundsbildning kommit till stånd, bl. a. i ett femtiotal fall i Malmöhus län. De olika statliga åtgärderna på miljövårdens om- råde för vilka vattenlagsutredningen har redogjort i kap. 2 måste också antagas kom- ma att efter hand göra problemen mindre brännande än f. n.

Det står emellertid klart att frågan på ansvarigt håll bedöms alltför viktig för att kunna göras beroende av frivilliga överens— kommelser och en oviss framtida utveckling. Riksdagen har för sin del understrukit vikten av skyndsamma lagstiftningsåtgärder, och lantbruksstyrelsen har i skrivelse år 1971 till vattenlagsutredningen betecknat behovet av sådana åtgärder som synnerligen angeläget. Styrelsen har under hand meddelat att underhållet av flera viktiga vattendrag kräver samverkan i fastare former än en överens— kommelse kan erbjuda. Detta gäller bl.a. Fyrisån, Hjälmaren med dess tillflöden Svart— ån och Täljeån, vidare Arbogaån, Tidan, Lidan, Nossan, Kävlingeån och Vegeån. Vid vattenlagsutredningens överläggningar våren 1973 med berörda myndigheter och organi- sationer har företrädarna för jordbruksintres- set betonat att kravet på ändrade grunder för kostnadsfördelningen måste tillgodoses ge- nom skyndsamma lagstiftningsåtgärder.

] fråga om möjligheterna att med hjälp av nuvarande lagstiftning komma till rätta med de antydda problemen synes de tidigare be- rörda reglerna i 8 kap. VL om kombinerade

• Sida 55
•  Original

avlopps— och torrläggningsföretag vara till- lämpliga bara i samband med ledningsarbe- ten, däremot inte om avloppsvatten släpps ut i en sjö eller annat naturligt vattenområde som berörs av ett torrläggningsföretag. I samband med 1969 års enkät har ett stort antal myndigheter också påpekat att dessa regler inte medger en tillfredsställande lös- ning i sådana situationer. Som framhållits i den till utredningen överlämnade motionen l971:4l4 är torrläggningsintresset i så fall hänvisat till att föra ersättningstalan mot avloppsintresset, om detta inte kan förmås att frivilligt bidra till de ökade kostnader för rensning och vegetationsbekämpning som ut- släppet kan medföra. Sådana processer är dock sällsynta. Utgången kan med hänsyn till bevissvårigheter många gånger te sig oviss, och risken att få svara för rättegångskostna— der verkar också avhållande. Utredningen kan här hänvisa till redogörelsen under 1.3 för domstolarnas prövning av de ersättnings- yrkanden vissa torrläggningsföretag fram- ställt mot en kommun för att denna genom avloppsutsläpp tillfört Sagån i Uppsala och Västmanlands län slam och närsalter i stor omfattning, varigenom åfårans underhåll för- dyrades.

Önskemålen om ändrad lagstiftning fram- står mot denna bakgrund som klart befoga- de.

Om lagstiftningens allmänna inriktning har olika meningar framförts. Bl. a. i motio- nen 19711414 har föreslagits att staten skall överta det direkta ansvaret för underhållet av de från olika allmänna synpunkter viktigaste vattendragen. Utredningen anser för sin del att åtgärder för att ta till vara och rationellt utnyttja vattentillgången i ett vattendrag, t. ex. underhållsåtgärder, i första hand är en angelägenhet för de närmast berörda lokala intressena. Härtill kommer att förslaget om statens ansvar, som synes inspirerat av för- hållandena i bl. a. Danmark och Förbunds— republiken Tyskland, inte beaktar de princi- piella skiljaktigheter som föreligger mellan svensk och kontinental lagstiftning i fråga om den grundläggande rätten till vatten. En

annan sak är att staten naturligtvis bör stödja allmännyttig verksamhet av ifrågavarande slag efter måttet av tillgängliga resurser.

Tanken att frågan om vattendragens un- derhåll skulle kunna lösas inom ramen för vattendragsförbund har framförts bl. a. i 1968 års betänkande om vattenlagens torr- läggningsregler (SOU 1968151). Denna lös- ning har i 1971 års riksdagsärende bedömts olämplig med hänsyn till de olägenheter som enligt vad tidigare anförts anses vara förena- de med de frivilliga sammanslutningarna. Riksdagen har i stället pekat på utvägen att ändra de bestämmelser i VL, enligt vilka frågan om vattendragens skötsel och under- håll helt är en angelägenhet för ägarna av den mark som kan beräknas ha torrläggnings— båtnad av företagna åtgärder. Denna begräns- ning har i riksdagsärendet betecknats som orimlig, eftersom den ekonomiska nyttan av en åtgärd från torrläggningssynpunkt är av helt underordnad betydelse jämfört med vattendragens värde från allmän synpunkt såsom recipienter, som rekreationsobjekt eller över huvud taget från allmän natur— vårdssynpunkt. Riksdagens beslut går ut på att VL:s nuvarande regler beträffande båt- nadsbegreppet bör ersättas med bestämmel- ser som är bättre avpassade för nuvarande förhållanden.

Den av riksdagen anvisade lösningen synes innebära att genomförandet och underhållet av t. ex. ett vattenavledningsföretag skulle bli en gemensam angelägenhet för torrlägg- ningsintressenterna och för de kommuner och industrier som använder vattenområdet som recipient eller ytvattentäkt, eventuellt också för länsstyrelsen eller annan statlig myndighet som företrädare för det till vat- tenområdet knutna naturvårdsintresset. Det skulle alltså gälla att i 7 kap. VL införa en motsvarighet till bestämmelserna i 3 kap. 8 och 9 %% VL om vissa intressens medverkan i kombinerade kraft— och torrläggningsföretag. En reform av sådant slag torde bli av bety- delse främst för de sannolikt fåtaliga torr- läggningsföretag som kommer till stånd efter en ny lags ikraftträdande. Enligt vattenlags- utredningens mening skulle däremot dess ge-

• Sida 56
•  Original

nomslagsförmåga bli dålig när det gäller existerande företag. Reformen skulle där- med, totalt sett, bli av begränsad betydelse. Betänkligheter av lagstiftningsteknisk natur anmäler sig också. För bedömandet av torr- läggningsintressets delaktighet skulle det allt— jämt bli nödvändigt att behålla något slags båtnadsbegrepp. Frågan om hur detta bör bestämmas hör uppenbarligen systematiskt hemma i VL. Eftersom vattenföroreningsfrå- gorna numera behandlas i ML är det däremot inte givet att frågor om samverkan mellan exempelvis avlopps- och torrläggningsintres— sena bör behandlas i VL. En annan lösning av lagstiftningsfrågan bör därför övervägas.

Som ovan antytts har kommunerna på många håll i landet känt ett ansvar för vattendragens underhåll och i olika former frivilligt åtagit sig förpliktelser i detta hänse- ende. Åtminstone på längre sikt är det också tänkbart att underhållet i allt större omfatt- ning kan bli en angelägenhet för de nya storkommunerna. Flera av dessa har redan nu personella och tekniska resurser som gör dem väl skickade att själva, eventuellt i samarbete med konsulter, ha hand om un- derhållsarbetena, och andra kommuner kom- mer antagligen successivt att skaffa sig såda- na resurser. Man kan med tanke på detta fråga sig om inte en rationell ordning skulle kunna uppnås genom att kommunerna också lagligen förpliktades att svara för vattendra— gens underhåll på liknande sätt som den kommunala renhållningslagen (19701892) ålägger kommunerna att forsla bort hushålls- avfall m. m.

Flera nackdelar är emellertid förbundna med en sådan ordning. För det första till— godoser man inte därmed i önskvärd ut- sträckning ett från planeringssynpunkt vik- tigt önskemål att underhållsfrågoma skall kunna samordnas för vattensystemen i deras helhet. Ett sådant önskemål har förts fram bl. a. i motionen l97lz4l4. [varje fall skulle en dylik samordning ofta förutsätta ett sy— stem med kommunalförbund. Systemet kan väl vara genomförbart på sina håll men måste på andra ställen bli otympligt. En förpliktel- se för kommunerna att svara för underhållet

av vattendragen skulle för det andra innebära att man på kommunerna för över ett ekono- miskt ansvar som enligt ML och statsmakter— nas uttalanden i andra sammanhang skall bäras av dem som förorsakar inträffade stör- ningar, i detta fall främst ägare av jord- och skogsbruk liksom av anläggningar från vilka nårsalter förs ut ivattendragen med avlopps- vattnet. Frågan om en fördelning av miljö— vårdskostnaderna mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda studeras f.n. av ut— redningen (Jo l97lz8) rörande kostnaderna för miljövärden. För att kommunerna skall kunna fördela kostnaderna mellan berörda intressenter skulle krävas ett administrativt sett utomordentligt svårhanterligt avgifts- system. Med hänsyn till de nackdelar som nu har nämnts och till det pågående utrednings- arbetet kan vattenlagsutredningen inte för— orda en lösning av vattendragens underhålls— fråga som innebär att kommunerna förplik- tas ansvara för underhållet.

Som framhållits i 1968 års betänkande talar starka skäl för att en lämplig generell samordning dels mellan torrläggningsföre- tagen inbördes, dels mellan dessa företag och andra vattenintressen i stället skulle kunna vinnas inom ramen för en sammanslutning mellan intressenterna inom olika vattenom- råden. En sådan samordning har, låt vara partiellt, i några fall redan kunnat nås på frivillig väg, t. ex. i Vegeåns och Sävjaåns vattendragsförbund. Enligt utredningens me- ning bör man med utgångspunkt i de över— enskommelser som sålunda har träffats söka utforma en särskild lagstiftning som öppnar möjlighet för samverkan mellan alla berörda vattenintressen i sammanslutningar med fastare former än de nuvarande. En förut- sättning för att denna lösning skall leda till önskat resultat är att alla som sakligt sett bör medverka i gemensamma åtgärder, vare sig kommuner, industrier, torrläggningsföretag eller andra intressenter, bereds tillfälle del— taga i samarbetet eller kan dragas in i detta liksom att var och en kan åläggas ett ekono- miskt ansvar för åtgärderna som står i rimligt förhållande till de andras. Lagen måste med

• Sida 57
•  Original

andra ord innehålla regler om anslutnings- rätt, anslutningstvång och kostnadsfördel- ning. Inom sådana sammanslutningar bör det också vara möjligt att anpassa kostnadsför- delningen till de riktlinjer som statsmakterna kan komma att besluta på grundval av 1971 års utredning. En lagstiftning av angiven inne- börd kan alltså inte anses föregripa utred- ningens resultat.

Om man lagstiftningsvägen reglerar de nu behandlade samordningsfrågorna, bör man samtidigt söka lösa frågan om vattendragens underhåll i sådana fall då ett vattendrag eller del därav inte berörs av torrläggningsföretag. Över huvud bör man i erforderlig grad med den nya lagens hjälp söka främja en ända- målsenlig hushållning med vattentillgångar- na, varmed utredningen då avser konkreta åtgärder i själva vattensystemet eller dess omedelbara närhet i syfte att ta till vara och rationellt utnyttja vattentillgången inom ett område. Som exempel på andra åtgärder än rena underhållsåtgärder vilka emellanåt kan böra verkställas i samverkan mellan olika intressen och som kan innebära så omfattan- de åtaganden att lagregler kan behövas som stöd för intressenterna vill utredningen näm- na sjö- och vattendragsrestaureringar. Andra sådana åtgärder är regleringar som har till syfte att tillgodose recipient- eller vattenför- sörjningsintressen eller att minska översväm- ningsrisker. Regleringar står f.ö. redan på arbetsprogrammet för vissa existerande vattendrags— och vattenvårdsförbund. I sam- manhanget kan nämnas att två beslut som i maj 1972 meddelades av Södertörns tingsrätt (vattendomstolen) tar sikte på en samverkan mellan två intressenter som i och för sig lämpligen skulle kunna äga rum inom ramen för en sammanslutning av vattenvårdsförbun- dets typ. Det var fråga dels om en industri som begärt prövning av villkoren för utsläpp av avloppsvatten i Nyköpingsåns avrinnings- område och dels om ett kommunalt vatten— verksförbund som ansökt om tillstånd till vattenbortledning från samma avrinningsom- råde. I besluten ålades de båda sökandena att gemensamt låta utreda möjligheterna att till förebyggande av skada genom de båda före-

tagen reglera vattentillrinningen och/eller uppföra en dammtröskel i ett sjöutlopp. Den nya lagstiftningen bör däremot inte ta sikte på sådan samverkan ivattenregleringsföretag för kraftändamål som nu behandlas i 3 kap. VL.

De existerande vattenvårdsförbundens vik- tigaste uppgift är att svara för kontroll och undersökningar av vattenområdets för- oreningsgrad. Det torde å ena sidan stå klart att de senare årens starka satsning på den del av vattendragens sanering som avser rening av avloppsvatten liksom andra åtgärder på miljövårdsområdet på ett sätt minskar be- hovet av sådan samverkan. Data rörande recipientförhållandena kan numera erhållas t. ex. i samband med de särskilda undersök- ningarna av Vänern, Vättern och Mälaren eller genom de kontrollprogram som regel- mässigt föreskrivs som villkor för förorenan— de utsläpp. Avsikten är att samordna dessa kontroller och att upprätta en databank. Man synes f.ö. också i detta hänseende ha att räkna med att storkommunernas resurser kommer att tas i anspråk.

Det material som har framkommit under utredningen tyder å andra sidan på en positiv inställning till förbundens verksamhet, fram- för allt hos länsstyrelserna. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i vissa initiativ i syfte att låta förbunden fungera som samordnings- organ för recipientkontroll och redovisning av tillståndet i vattendragen. Naturvårdsver- ket har på framställning av länsstyrelsen i Örebro län ställt medel till förfogande för att pröva ett sådant system i Arbogaån. Verket har också anslagit medel för en liknande försöksverksamhet i Nyköpingsån. För Brå- viken förordar länsstyrelsen i Östergötlands län att ett samarbete etableras på kontroll- sidan mellan Norrköpings kommun och de industrier som skall svara för kontrollkostna- derna samt att de praktiska samordningsfrå- gorna anförtros åt Motala ströms vatten- vårdsförbund. Med hänsyn inte minst till förbundens egen inställning synes man kunna räkna med att en sådan samverkan i allmänhet kan komma till stånd utan lagstift- ning. Som antytts från förbundshåll är det

• Sida 58
•  Original

dock tänkbart att verksamhet som kräver me- ra betydande ekonomiska åtaganden från medlemmarnas sida kan medföra behov av bestämmelser om anslutningstvång och kost— nadsfördelning. Möjligen har också länssty- relserna behov av regler som underlättar för dem att få till stånd sammanslutningar för samordning av kontrollverksamheten i ett vattendrag. Enligt utredningens mening ut- gör recipientkontroll ett viktigt led i strävan- dena att åstadkomma en ändamålsenlig hus- hållning med vattentillgångarna. Den verk- samhet som skall regleras genom den nya lagstiftningen bör därför kunna omfatta även recipientkontroll.

7.2 Allmänna riktlinjer för en ny lagstiftning

7.2.1 Vissa utgångspunkter

Den samverkan som enligt vad utredningen nu har anfört bör främjas genom lagstiftning bör alltså äga rum i sammanslutningens form. Sammanslutningama kan lämpligen benämnas vattenförbund, en benämning som valts efter samråd med Nämnden för svensk språkvård och Tekniska nomenklaturcentra- len. Svenska akademiens ordboksredaktion har enligt uppgift inte i sina samlingar något belägg för ordet. Den nya lagen bör kallas lag om vattenförbund.

Vattenförbunden bör vara självständiga rättssubjekt med förmåga att förvärva rättig- heter och ikläda sig skyldigheter. Som utred- ningen nyss har anfört bör alla som sakligt sett bör medverka i gemensarrrrna åtgärder — kommuner, industrier, torrläggningsföretag och andra intressenter — vara medlemmar i vattenförbund och vissa möjligheter bör fin- nas att framtvinga en sådan samverkan. Det ligger samtidigt mycket i vattenvårdskom- mitténs uttalande om det tvivelaktiga värdet av att i vattenvårdssammanhang tvinga någon att delta i ett samarbete till vilket han ställer sig ovillig, och utredningen anser att den nya lagstiftningens huvuduppgift bör vara att främja frivillig samverkan. Vissa tvångsele- ment kan emellertid inte undvaras. Bestäm-

melser får därför meddelas rörande de förut- sättningar under vilka någon mot sitt bestri- dande får tvingas att ansluta sig till vatten- förbund. Lagen måste också skydda den anslutne mot alltför långt gående ekono- miska förpliktelser. Förbundens organisation och inre rättsförhållanden bör därför regleras ilag. Frågan om förutsättningama för anslut- ningstvång är uppfyllda bör prövas under medverkan av det allmänna och förbundens verksamhet bör stå under viss offentlig kon- troll.

I fråga om vattenförbundens plats i det allmänna miljövårdsarbetet bör en allmän utgångspunkt vara att förbunden inte skall överta några av de beslutsfunktioner som nu ankommer på statliga och kommunala myn- digheter. Däremot bör det inte finnas något hinder för dessa myndigheter att, om det lämpligen kan ske, låta förbunden svara för arbetsuppgifter som annars skulle ankomma på enskilda intressenter. Utredningen vill här erinra om att recipientkontrollen i vissa vat- tensystem f. n. sker genom vattendrags- och vattenvårdsförbundens försorg. Ifrågasatta ändringar i bl. a. 43 % ML öppnar vissa ytter- ligare möjligheter att engagera förbunden i kontrollverksamheten (jfr Ds Ju 197236). Det blir emellertid naturvårdsverkets och de berörda länsstyrelsernas sak att bestämma härom. Över huvud taget är det enligt utred- ningens mening angeläget att förbundens verksamhet planeras och bedrivs i nära sam- arbete med de miljövårdande myndigheter- na. Med hänsyn till att förbundens verksam— het ofta präglas av ett betydande mått av all- männytta bör det vidare övervägas att genom ändringar i VL underlätta genomförandet i förbundens regi av sådana åtgärder som mås- te underkastas vattenrättslig prövning. Det måste givetvis i det sammanhanget tillses att kommunerna får samma möjligheter som förbunden att med stöd av VL vidta åtgärder i miljövårdens intresse.

Förbundens verksamhet måste självfallet också planeras och utövas så att medlemmar- nas gemensamma bästa tillgodoses. Det är emellertid ofrånkomligt att man i en verk- samhet som inte alltid medför direkta eko-

• Sida 59
•  Original

nomiska fördelar för medlemmarna måste ta särskild hänsyn till de enskilda medlemmar- nas intressen. En skälig awägning mellan medlemmarnas gemensamma intressen, å ena, och däremot stridande enskilda intres- sen, å andra sidan, torde i själva verket vara en förutsättning för en meningsfull samver- kan i vattenförbund. Den huvudprincipen bör alltså gälla att vattenförbund i sin verksamhet skall tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa men även beakta varje medlems enskilda intressen i skälig omfattning.

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelser om vattenförbunden ligger det nära till hands att jämföra med fastig- hetsrättens regler om s.k. tvångssamfällig— heter. De mest närliggande exemplen är de kombinerade reglerings- och torrläggnings- företagen enligt 3 kap. VL och de kombine- rade avlopps- och torrläggningsföretag som behandlas i 8 kap. VL. Likartade bestämmel- ser finns i bl. a. 7 kap. VL, lagen (19392608) om enskilda vägar och lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar. Dessa båda lagar har jämte andra inarbetats i två lagför- slag som remitterats till lagrådet, nämligen dels förslag till anläggningslag (AL), dels förslag till lag om förvaltning av samfällighe- ter (LFS). Det bör emellertid framhållas att lagstiftningen om tvångssamfälligheter tar sikte på gemensamma anordningar som är av stadigvarande, främst ekonomisk betydelse för en gmpp varandra närliggande fastighe- ter, medan vattenförbundens verksamhet skall omfatta olika åtgärder som kan sägas ha betydelse främst från allmänna miljövårds- synpunkter. Varken verksamheten eller med- lemskretsen kan preciseras från början på det sätt som är möjligt i fråga om de fastighets- rättsliga tvångssarnfälligheterna. Detta ute- sluter självfallet inte att regelsystemen sär- skilt i vad gäller de associationsrättsliga frå- gorna bör samordnas så långt det är möjligt. En sådan samordning ter sig desto mera naturlig som utredningen enligt tilläggsdirek— tiv, utfärdade den 8 december 1972, har att se över 7 kap. VL och därvid i möjlig mån anpassa bestämmelserna till den nya samfäl- lighetslagstiftningen.

Vattenlagsutredningen tror att vattenförbun- den har sin viktigaste uppgift att fylla i de vattendrag där underhållsfrågan har störst aktualitet, dvs. i de mera tätbefolkade delar av landet där samhällsutvecklingen har med- fört motsättningar mellan avlopps- och torr- läggningsintressena. Det har framhållits för utredningen att vattendragens underhåll inte bara är ett sydsvenskt problem utan också vållar svårigheter på sina håll i Norrland. I de vattendrag t. ex. i Norrland som huvudsakli- gen är av intresse från vattenkraftssynpunkt synes behovet av samverkan dock i allmän- het kunna tillgodoses inom regleringsföreta- gens ram. Det är naturligtvis också tänkbart att föreliggande intressemotsättningar kan utjämnas på grundval av frivilliga överens- kommelser utan att vattenförbund bildas, eventuellt inom existerande vattendrags— och vattenvårdsförbund. Genomförandet av en lag om vattenförbund innebär alltså inte att de nuvarande frivilliga sarnrnanslutningama blir överflödiga eller måste ombildas till vat- tenförbund.

Av det nu anförda framgår att behovet av samverkan inom vattenförbundets ram får antas ha skiftande styrka i olika delar av landet. Samtidigt står det klart att en sådan samverkan inte bör kunna framtvingas annat än om behovet därav har nått viss intensitet. Som en allmän förutsättning för att vatten- förbund skall få bildas bör därför gälla att en samverkan mellan intressenterna för att främja hushållningen med vattnet i visst vat- tenområde är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Detta rekvisit får anses uppfyllt i en situation liknande den som föreligger i Hjälmaren, där både allmän- na och enskilda intressen är beroende av att sjöns utlopp underhålls och vattnets avrin- ning regleras. Om förhållandena i ett vatten— drag huvudsakligen berör torrläggningsintres- sen kan det vara av väsentlig betydelse från enskild synpunkt att olika torrläggningsföre- tag i vattendraget bringas att samverka för att få till stånd ett rationellt underhåll. Någon gång kan det vara av väsentlig bety-

• Sida 60
•  Original

delse från både allmän och enskild synpunkt att vattenförbund bildas för att svara för en samordnad recipientkontroll i ett vattensy- stem.

Som vattenlagsutredningen tidigare har berört bör samverkan i vattenförbund i störs- ta möjliga utsträckning bygga på frivillighe- tens grund. En meningsfull samverkan torde i allmänhet förutsätta att åtminstone huvud- intressenterna är positivt inställda. [motsatt fall får man räkna med att de i fortsätt- ningen begagnar varje möjlighet att dra sig ur gemenskapen och de ekonomiska förpliktel- ser den för med sig. Med hänsyn härtill bör det i lagen uppställas krav på att förbunds- bildningen stöds av en viss opinion bland intressenterna. Vid fastighetsreglering liksom vid inrättandet av vissa gemensamma anlägg- ningar gäller ett sådant opinionsvillkor. Det har utformats så att företaget inte får kom- ma till stånd om det motstånd som kan konstateras är av viss angiven styrka. Vatten- förbund bör i enlighet härmed inte få bildas, om de som kan bli medlemmar mera allmänt motsätter sig förbundsbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Ett sådant skäl kan vara att ändamålet, t.ex. underhåll av ett vattendrag, ändå kommer att uppnås på grund av frivilliga åtaganden.

Vid tillämpningen av opinionsvillkoret skall man enligt den fastighetsrättsliga lagstift— ningen främst beakta deras mening som har störst nytta av företaget. Det har ansetts rimligt att särskild betydelse på detta sätt tillmäts uppfattningen hos dem som får bära de största kostnaderna. För vattenförbun- dens del kommer utredningens förslag att innebära att de som har störst intresse av ett förbunds verksamhet och följaktligen är mest beroende av denna får vara beredda att svara för huvuddelen av kostnaderna. Deras medverkan kommer sålunda i allmänhet att utgöra en förutsättning för att förbundsbild- ningens syfte skall uppnås. Opinionsvillkoret bör därför också för vattenförbundens del utformas så att särskild hänsyn tas till hu- vudintressentemas mening. Utredningen räk- nar med att kommunerna i allmänhet kommer att framstå som huvudintressenter i vatten-

förbund liksom f. n. ofta är fallet i de existe- rande vattendrags- och vattenvårdsförbun- den. Särskild hänsyn torde alltså i allmänhet få tas till de berörda kommunernas inställ- ning.

I den fastighetsrättsliga lagstiftningen sätts opinionsvillkoret ur spel, om behovet av företaget är synnerligen angeläget. Utred- ningen har övervägt en motsvarande undan- tagsbestämmelse för vattenförbundens del. Å ena sidan kan det självfallet vara angeläget från en mängd olika synpunkter att t. ex. underhållsarbeten kommer till utförande i ett vattendrag där torrläggningsföretagen av ekonomiska eller andra skäl vill förhålla sig passiva. Situationen kan också vara den att vattendraget över huvud taget inte berörs av torrläggningsföretag. Med hänsyn till kom- munernas ansvar för lokala natur- och miljö- vårdsintressen får man å andra sidan räkna med att initiativ till förbundsbildning i så- dana fall tas från kommunalt håll och att opinionsvillkoret följaktligen inte kommer att utgöra något hinder. Något beaktansvärt skäl mot åtgärderna synes nämligen inte kunna anföras från de enskilda avlopps- och torrläggningsintressenternas sida. Man kan kanske också tänka sig att en förbundsbild- ning bedöms som synnerligen angelägen t.ex. av länsstyrelsen men att de lokala intressenterna, inklusive kommunerna, har motsatt uppfattning. I en sådan situation torde föga stå att vinna med en påtvingad samverkan. Opinionsvillkoret leder alltså till ett rimligt resultat utan någon särskild un- dantagsregel.

7.2.3 Medlemskretsen

Av utredningens tidigare uttalanden framgår att alla som sakligt sett bör medverka i gemensamma åtgärder — kommuner, in- dustrier, torrläggningsföretag och andra in- tressenter — bör vara medlemmar i vattenför- bund och att vissa möjligheter bör finnas att framtvinga en sådan samverkan. Bestämmel- ser i syfte att — om så behövs tvångsvis — få till stånd en ändamålsenlig samverkan mellan olika intressen i ett vattendrag ärinte någon

• Sida 61
•  Original

nyhet för svensk rätt. Bestämmelserna i 3 kap. VL går i första hand ut på att möjliggö- ra gemensamma företag för vattenreglering i syfte att öka möjligheterna att utnyttja vat- tenkraft. De gemensamma företagen kan emellertid också ha det dubbla syftet att dels tillgodose kraftintresset och dels öka möjlig- heterna att torrlägga mark. Vidare kan kro- nan, komrnun och landsting förvärva delak- tighet i ett regleringsföretag genom att bevil- ja anslag till detta. Det förutsätts då att det allmänna genom regleringen vinner stadigva- rande nytta av annat slag än båtnad i vatten- krafts- eller torrläggningshänseende. Här av- ses nytta från farleds-, fiske- eller flottnings- synpunkt men nyttan kan också bestå i möjligheten till avloppsutsläpp eller i att regleringen är till allmänt gagn och betydelse för landet i dess helhet eller för någon viss ort. Vidare föreligger skyldighet för ägarna av vissa anläggningar, bl. a. allmän farled och avloppsanläggning som har nytta av en ge- nomförd vattenreglering, att bidra till regle- ringskostnadema. Dessa bestämmelser kan alltså sägas innefatta vissa möjligheter att bilda en sammanslutning av en typ som påminner om vattenförbundets.

I fråga om de möjligheter till tvångsanslut- ning som fmns enligt den fastighetsrättsliga samfällighetslagstiftningen utgår lagstift- ningen vanligen från uppfattningen att det ofta föreligger en naturlig intressegemenskap mellan en grupp varandra närliggande fastig- heter, när det gäller t. ex. utfartsväg, parke- ringsplats, jaktvård, fiskevård osv. Både det allmänna och det enskilda intresset av att fastighetema utnyttjas på ett så ändarnålsen- ligt sätt som möjligt kan vara så starkt att den enskilde fastighetsägaren inte kan tillåtas bryta sig ut ur gemenskapen, om denna objektivt sett medför nytta för honom. Även när det gäller de tvångssamfälligheter som avses i VL kan man tala om en naturlig intressegemenskap mellan ägarna av olika fastigheter vid ett vattendrag eller en vatten- samling. Möjligheterna att gemensamt ut- nyttja vattnet genom reglering för kraftända- mål eller att gemensamt skydda sig mot vattnets verkningar genom torrläggningsåt-

gärder bestäms oberoende av fastighetsindel- ningen av de hydrologiska och geografiska förhållandena. Lagen öppnar därför också för dessa fall möjlighet att tvångsansluta den som inte vill delta i gemensamma åtgärder. Det nu sagda avser närmast de tvångssamfäl— ligheter som behandlas i 3 och 7 kap. VL. De bestämmelser om tvångssarnverkan i kombi- nerade avlopps- och torrläggningsföretag som finns i 8 kap. VL tar enligt vad förarbetena ger vid handen mera direkt sikte på att av all- männa rättviseskäl ålägga avloppsintresset viss skyldighet gentemot torrläggningsin— tresset att delta i kostnaderna för ledningar för torrläggning av jord som tjänar sanitära ändamål av olika slag (jfr NJA II 1942 s. 63).

Enligt utredningens mening kan man ock- så i fråga om de verksarnhetsgrenar som sammanfattas under begreppet ändamålsen- lig hushållning med vattentillgångarna tala om en intressegemenskap mellan dem som berörs av åtgärderna. Denna gemenskap har visserligen inte samma privaträttsliga, ekono- miska natur som präglar de fastighets- och vattenrättsliga tvångssamfälligheterna utan den bärs snarare i första hand upp av allmän- na miljövårdsintressen. Samtidigt står det klart att en naturlig intressegemenskap av samma slag som kännetecknar t. ex. de kom- binerade reglerings- och torrläggningsföreta- gen ofta kan föreligga när förhållandena i ett vattenområde berör flera etablerade intres- sen av såväl allmän som enskild natur. Ett konkret exempel är Hjälmaren, som på 1800-talet sänktes för att vinna torrläggning av mark under villkor bl. a. att torrläggnings- företaget genom reglering av avrinningen upprätthåller visst lägsta vattenstånd till för- män för den allmänna sjöfarten i sjön. Med hänsyn till att de reglerade förhållandena numera uppfattas som naturliga har regle- ringens upprätthållande självfallet blivit av intresse från en mängd andra synpunkter än markägamas och den avtynande allmänna sjöfartens. Sjön utgör numera vattentäkt för Arboga, Eskilstuna m.fl. tätorter och får samtidigt mottaga betydande mängder kom- munalt och industriellt avloppsvatten. Dess betydelse som vattentäkt väntas komma att

• Sida 62
•  Original

öka väsentligt. Likaså ökar fritidsfisket och trafiken med fritidsbåtar. Sjöns betydelse från rekreationssynpunkt är över huvud ta— get mycket stor. De som har ett väsentligt intresse av att regleringen i sjön sköts på ett tillfredsställande sätt och av att avbördnings- förrnågan i utloppet inte minskar är — för- utom markägarna — kommunerna och vissa industrier samt de kraftverk som ligger längs Eskilstunaån. En liknande intressegemen- skap, låt vara i mindre skala, får anses före- ligga i flera vattendrag som samtidigt är av betydelse från t. ex. vattenförsörjnings, reci- pient- och torrläggningssynpunkt. Att den sålunda tecknade intressegemenskapen upp- levs som en realitet framgår bl.a. av det förhållandet att de närmast berörda kommu- nerna, industrierna och torrläggningsföreta- gen ofta har överenskommit om samverkan i vattendrags— och vattenvårdsförbund. När det gäller frågan huruvida denna in-

tressegemenskap kan anses vara av sådant slag att någon mot sitt bestridande bör kun- na tvingas att delta i gemensamma åtgärder vill utredningen anföra följande. Åtgärder för att främja en ändamålsenlig hushållning med vattentillgångarna bör ses som ett led i skyddet av den yttre miljön. Ett särskilt ansvar vilar i detta hänseende på dem som tar i anspråk naturresurser vare sig detta sker genom utsläpp av avloppsvatten, bortledning av vatten eller andra åtgärder som är av beskaffenhet att påverka vattenförhållan- dena. Huvudprincipen att den som tar i anspråk naturresurser skall bära kostnaderna för att vidmakthålla en god miljö har slagits fast i direktiven för utredningen rörande kostnaderna för miljövärden. Denna utred— ning har samtidigt fått i uppdrag att studera hur sådana kostnader bör fördelas mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda. Det står också klart att kostnaderna för särskilda åtgärder bör hållas nere så långt det är möj- ligt utan att syftet förfelas och att detta ofta kan ske genom att insatserna samordnas. Det sagda innefattar enligt utredningens

mening i och för sig tillräckliga principiella skäl för att ålägga den som med stöd av tillstånd enligt ML eller VL påverkar vatten-

förhållandena skyldighet att ingå som med- lem i vattenförbund. Det kan inte gärna göras gällande att en sådan skyldighet är oförenlig med det rättsskydd som tillstånden innebär. Skyldigheten innebär inte att det meddelade tillståndet rubbas utan bara att ett latent ansvar för miljöskyddet i vissa fall kan utkrävas. Det kan också anmärkas att tvångssamverkan för tillgodoseende av ett huvudsakligen allmänt intresse förts på tal i annat lagstiftningssammanhang. Grustäkts- kommittén (Ju 1970151) föreslår nämligen att tvångsdelaktighet i täktsamfällighet skall kunna tillämpas för att främja en ändamåls- enlig landskapsvärd (se SOU 1972:46).

Vad särskilt gäller den samverkan mellan avlopps- och torrläggningsintressena som av- ses skola ske i fråga om vattendragens under- håll kan ytterligare skäl anföras till stöd för ett principiellt anslutningstvång. Ansvaret för vattendragens underhåll faller med nuva- rande lagstiftning på torrläggningsintressen- terna där sådana finns, alltså främst jordbruk och skogsbruk. Det synes uppenbart att er- forderliga åtgärder i form av t. ex. strandröj- ning, muddring och vegetationsbekämpning i allmänhet kan planeras och utföras på ett från teknisk och ekonomisk synpunkt lämp- ligare sätt om arbetena kan samordnas för större områden än om varje torrläggningsfö- retag står för sin del. En sådan samordning bör inte kunna hindras genom att ett enstaka företag vill ställa sig utanför. För torrlägg- ningsföretagens del innebär en samordning enbart av flera sådana företags arbeten en rent ekonomisk nytta. Detta förhållande blir ytterligare markerat om avloppsintresset får svara för sin del av underhållskostnaderna.

Avloppsintresset representerasi detta sam- manhang främst av kommuner och industrier som släpper ut avloppsvatten i vattenområ- det. Som tidigare berörts innebär sådana utsläpp ofta viss tillförsel av näring som ökar växtligheten i vattendragen. Växtema hind- rar vattenföringen och ger upphov till upp- grundande sediment. Utsläppen medför då otvivelaktigt ökade underhållskostnader. Denna situation har i viss utsträckning förut- setts av lagstiftaren. Behovet av en fördel-

• Sida 63
•  Original

ning av underhållskostnaderna mellan av- lopps- och torrläggningsintresset har i någon mån tillgodosetts genom de tidigare berörda bestämmelserna i 8 kap. VL. Som vattenlags- utredningen har påpekat i det föregående år det emellertid tveksamt om dessa bestäm- melser är tillämpliga, när avloppsvatten släpps ut i en sjö eller annat naturligt vatten- område som berörs av torrläggningsföretag. Sakligt sett framstår det som starkt motive- rat att avloppsintresset medverkar i åtgärder för att avhjälpa de olägenheter som utsläp- pen i vattendragen medför, och det ärinte tillfredsställande att frågan härom skall vara beroende av enskild skadeståndstalan. Utred- ningen kan inte heller finna några principiel- la betänkligheter mot att med utgångspunkt i VL:s bestämmelser om kombinerade av- lopps- och torrläggningsföretag föreskriva skyldighet för avloppsintresset att som med- lem i vattenförbund delta i underhållskost- naderna. En sådan skyldighet kan f. ö. sägas vara ett utflöde också av bestämmelserna i 5 & ML. Enligt dessa är den som utövar miljö- farlig verksamhet skyldig att vidta de skydds- åtgärder, tåla den begränsning av verksam- heten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Av det anförda framgår att avloppsintres- sets skyldighet att gå med i vattenförbund för samverkan rörande vattendragens under- håll inte kan grundas på något ekonomiskt nyttobegrepp. Skyldigheten sammanhänger snarare med förmånen att få använda ett vattenområde som recipient för avloppsvat- ten av viss mängd och beskaffenhet.

Som utredningen tidigare framhållit bör vattenförbunden i största möjliga utsträck- ning bygga på frivillig samverkan. Det torde också förhålla sig så att ett vattenförbund i många fall kan fungera väl utan att alla som är principiellt anslutningsskyldiga medver- kar. En i laga ordning medgiven anläggning, t. ex. en bro, kan ha så obetydlig inverkan på vattenförhållandena att man bör kunna bort- se därifrån när det gäller behovet av gemen- samma insatser. En annan sak är att vägför-

valtningarna kan finna det förenligt med sina intressen att vara anslutna till vattenförbund. Situationen kan också tänkas vara den att ett vattenförbund bör bildas för underhållet av visst vattendrag men att medlemskretsen trots förekomsten av avloppsutsläpp bör be- gränsas till de berörda torrläggningsföreta- gen. En kommun vilken i egenskap av av- loppsintressent i princip är skyldig att anslu- ta sig till förbundet men som föredrar att bidra till underhållet på grundval av överens- kommelse bör i en sådan situation kunna tillåtas att stå utanför. Om någon motsätter sig medlemskap och har särskilda skäl för det bör anslutningstvånget alltså kunna sättas ur spel, förutsatt att förbundets verksamhet inte avsevärt försvåras därigenom. Vid denna prövning måste dock beaktas all den verk- samhet som kan bli aktuell inom överskådlig tid. Om förbundet från början bildas för att huvudsakligen svara för recipientkontroll i ett helt vattensystem, kan det t. ex. anföras skäl för att låta eventuella enstaka torrlägg- ningsföretag stå utanför. Detta bör dock inte tillåtas om man har anledning att räkna med att verksamheten kommer att omfatta även underhållsåtgärder.

Om anslutningstvånget modifieras på det- ta sätt synes man i allmänhet kunna räkna med att de som i egenskap av tillståndsha- vare blir medlemmar i förbundet ansluts efter eget medgivande. Det kan dock inte krävas att sådana medlemmar skall delta i kostnaderna för åtgärder som saknar natur- ligt samband med den verksamhet på vilken medlemskapet grundas, även om åtgärderna i och för sig är angelägna och lämpligen bör utföras i förbundets regi. Utredningen tänker här bl.a. på sjörestaureringar och vatten- regleringar i en flodsträcka vilka huvudsak- ligen betingas av allmänna fiske- och rriiljö- vårdssynpunkter. Även om medlemmarna är positivt inställda och, såsom fallet är med kommunerna, har visst ansvar för allmänna miljövårdsintressen, torde särskilda ekono- miska insatser vanligen behövas för att så- dana arbeten skall komma till utförande. Situationen kan också vara den att ett vat-

• Sida 64
•  Original

tenförbunds verksamhet för underhåll av ett vattendrag är av betydelse från allmän syn- punkt exempelvis genom att tillgodose all- mänhetens behov av lämpliga vattenområden för bad, båtfart, fiske osv. men att t.ex. kommunen varken såsom avlopps- eller vat- tentäktsintressent är skyldig att vara med- lem. Det möter naturligtvis inte något hinder för allmänna centrala, regionala eller lokala myndigheter att i sådana situationer lärrma bidrag till förbundet under villkor om viss användning. Utredningen har övervägt att efter mönster av 3 kap. 8 & VL bereda stat, kommun och landsting möjlighet att i sam band med bidragsgivning förvärva rätt att bli medlem i vattenförbund och i den egenska- pen utöva inflytande på den understödda verksamheten. Utredningen har emellertid stannat för att låta anslutningsrätten för det allmänna omfatta enbart kommunerna och återkommer i specialrnotiveringen till frågan om anslutningsrättens omfattning i fråga om privata sammanslutningar m. fl.

De fastighetsrättsliga tvångssamfällighe- terna bildas vanligen för att tillgodose ett för flera fastigheter gemensamt behov av mer eller mindre permanenta anordningar såsom vägar, parkeringsplatser, diken osv. Gemen- samt för sådana anordningar kan sägas vara att de gör de deltagande fastigheterna mera lämpade för avsedda prirnärändamål. Med hänsyn härtill måste samfällighetens bestånd vara oberoende av förändringar i äganderät- ten till de särskilda fastigheterna. Denna s. k. sakrättsliga bindning innebär att en fastig- hets delaktighet i det gemensamma företaget är förenad med äganderätten till fastigheten och automatiskt medföljer vid överlåtelse eller exekutiv försäljning av denna. En sam- verkan i syfte att främja en ändamålsenlig hushållning med vattentillgångarna i visst vattensystem, vilket kan innebära en rad olika åtgärder, har tydligen inte samma bety- delse för fastighetsbeståndet, låt vara att den t.ex. för fastigheter som ingår i torrlägg- ningsföretag kan innebära klara ekonomiska fördelar. Skyldigheten att delta i vattenför- bund härrör emellertid enligt vad utred-

ningen anfört i det föregående från en med- given rätt att i någon form ta naturresursen vatten i anspråk. Sådana medgivanden har visserligen vanligen samband med utnyttjan- det av viss fastighet och gäller åtminstone såvitt avser medgivanden enligt VL i princip för all framtid. Något behov av att knyta delaktigheten i vattenförbund till innehavet av viss fastighet synes likväl inte föreligga. En sådan ordning skulle f. ö. kunna leda till mycket komplicerade gravationsförhållanden vid tillämpning på t. ex. reglerings— och torr- läggningsföretag. I sammanhanget bör också beaktas att den rätt till medlemskap för kommun som utredningen har förordat inte gärna kan knytas till innehavet av viss fastig- het.

Även om det sålunda enligt utredningens mening inte är påkallat att koppla ihop medlemskap i vattenförbund med äganderätt till fastighet, är det självfallet betydelsefullt att beslut som fattas inom ramen för en ny vattenförbundslag får sakrättslig verkan, dvs. blir bindande inte bara för dem som var medlemmar när beslutet fattades utan också för nya innehavare av anläggningar och till- stånd som tidigare utgjort grund för med- lemskap. Vidare torde som utredningen tidi- gare har framhållit vattenförbundens möjlig- heter att uträtta ett meningsfullt arbete ofta komma att bero på framför allt kommuner- nas vilja att frivilligt bidra till kostnaderna utöver vad som kan komma att åligga demi egenskap av tillståndshavare enligt ML eller VL. Å ena sidan skulle det uppenbarligen kunna förrycka förbundens verksamheti frå- ga om både planering och utförande, om sådana frivilliga åtaganden kunde återkallas när som helst. Å andra sidan kan det inte gärna komma i fråga att för all fram tid binda den frivillige medlemmen vid sina ekono- miska åtaganden. En sådan ordning skulle motverka anslutningsrättens syfte. I 3 kap. 8 & VL har frågan lösts så att statens, kommu- nens eller landstingets delaktighet som frivil- lig medlem bestäms med utgångspunkt i det beviljade anslagets storlek i förhållande till anläggningskostnaden. Med delaktigheten följer sedan skyldighet att för framtiden, så

• Sida 65
•  Original

länge företaget består, i proportion till ande- len i företaget delta i dettas underhålls- och driftskostnader. På motsvarande sätt kunde ett åtagande att frivilligt bidra till kostnader- na för ett vattenförbunds verksamhet i prin- cip böra anses bindande så länge verksarnhe- ten upprätthålls. Den frivillige medlemmen skulle dock kunna avtala med övriga med- lemmar vars rätt berörs om att hans skyldig- het att bidra helt eller delvis skall upphöra. Utredningen anser att man härigenom kunde skapa en stabilitet hos vattenförbunden som saknas i de frivilliga sammanslutningarna. Utredningen har dock avstått från att föreslå en sådan reglering med hänsyn till att också den skulle kunna motverka anslutningsrät- tens syfte.

Vattenförbunden skiljer sig från de fastig- hetsrättsliga tvångssamfälligheterna också därigenom att verksamheten varken kan eller bör preciseras från början. Även om ett förbund bildas med syfte främst att svara för underhållet av ett vattendrag, kan andra verksamhetsgrenar efter hand bli aktuella. Det kan t. ex. visa sig möjligt att i förbun- dets regi samordna olika regleringsåtgärder, och länsstyrelsen kan finna det lämpligt att låta förbundet svara för en samordnad reci- pientkontroll i vattendraget. Samtidigt kan medlemskretsen förändras t.ex. genom att kommuner och industrier väljer andra lös- ningar av sina vattenförsörjnings- och av- loppsfrågor eller genom att vattnet tas i anspråk för nya ändamål. Det måste också beaktas att medlemmarnas intresseanknyt- ning till olika verksamhetsgrenar kan ha va- rierande styrka. En medlem, t. ex. ett torr- läggningsföretag, som saknat anledning att vägra sin medverkan i fråga om vattendragets underhåll måste ställa sig främmande för tanken att medverka i exempelvis en sjösane- ring i en helt annan del av vattensystemet. Det måste som nyss sagts ställas krav på ett visst naturligt sammanhang mellan de åtgär- der som föranlett medlemskap och den verk- samhet i förbundets regi i vilken medlemmen skall medverka. Det nu sagda aktualiserar frågan vid vilken tidpunkt anslutningstvånget

] detta hänseende synes i huvudsak två alternativ föreligga. Enligt det första får man när vattenförbundet skall bildas utgå från de verksamhetsgrenar som då är aktuella och göra anslutningstvång gällande mot intressen- ter vilkas ingrepp i vattenområdet har ett naturligt samband med verksamheten. Upp- kommer sedermera fråga om att utvidga verksamheten får medlemskretsen utvidgas i motsvarande mån. Samtidigt måste det tillses att kostnaderna för särskild verksamhetsgren fördelas enbart mellan dem som enligt det sagda bör medverka på grund av sin intresse— anknytning. Enligt det andra alternativet får anslutningstvång från början göras gällande mot alla som i princip är skyldiga att ingå i förbundet, även om deras medverkan i viss verksamhetsgren kan bli aktuell först på längre sikt. Kostnadsansvaret för sådana medlemmar får i så fall självfallet begränsas och torde inte kunna tillåtas sträcka sig längre än till gemensamma administrativa utgifter.

Enligt utredningens mening är det ange- läget att vattenförbundens organisation och verksamhet från början får så fasta former som möjligt. Med hänsyn härtill är det önsk- värt att alla som såvitt kan överblickas bör medverka i vattenförbundet från början är med i detta och att frågan om undantag från anslutningstvånget prövas i ett tidigt skede. Utredningen förordar alltså det senare alter- nativet. Härigenom skapas bättre förutsätt- ningar för en mera långsiktig planering av förbundets verksamhet och större utrymme för samförståndslösningar. Utredningen vill framhålla att med medlemskap inte bör följa skyldighet att ta del i alla de olika verksam- heter förbundet kommer att utöva. För en skyldighet att ta del i viss verksamhet bör krävas en klar intresseanknytning till projek- tet i fråga.

7.2.4 Finansiering och kostnadsfördelning

Vattendrags— och vattenvårdsförbundens verksamhet har i viss utsträckning finansie- rats med statsmedel. Statsbidrag har utgått

• Sida 66
•  Original

till den vattenvårdsplanering som i vissa fall — bl. a. i Kävlingeån — bedrivits i förbundens regi. På några håll har länsstyrelserna till— skjutit medel för särskilda undersökningar. I något fall har regleringsavgiftsmedel fått tas i anspråk. Bidrag från utomstående kommu- ner förekommer också. Det vanliga är emel- lertid att medlemmarna själva får svara för kostnaderna enligt vissa överenskomna för- delningsgrunder. Ofta fastställs ett andelstal som ligger till grund både för utdebitering och för medlemmens rösträtt vid förbunds- stämma.

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 1.3 har olika metoder använts när andelstalen bestämts. Avvägningen synes i allmänhet ha skett med hänsyn till den större eller mindre omfattning i vilken medlemmen påverkar eller eljest är beroende av vattensystemet. I vattenvårdsförbund med huvudsakligen un- dersökande och kontrollerande verksamhet har stort avseende självfallet fästs vid påver- kan genom avloppsutsläpp. Det rör sig med andra ord om en fördelning efter avlopps- vattnets mängd och beskaffenhet, dvs. samma princip som kommer till uttryck i 8 kap. VL. Detsamma kan sägas gälla om den fördelning av rensningskostnader mellan avlopps- och torrläggningsintressenter som äger rum i Vegeåns vattendragsförbund.

Även vattenförbundens verksamhet torde få baseras på statsmedel och medlemsav- gifter. Som utredningen tidigare har fram- hållit- bör det inte kunna åläggas någon att bidra till kostnader för verksamhet vilken saknar naturligt samband med grunderna för hans medlemskap i förbundet. Något sådant samband torde i allmänhet inte kunna påvi- sas annat än i fråga om kommunerna, om verksamheten huvudsakligen avser tillgodo- seende av allmänna intressen. Utredningen tänker här bl.a. på saneringsprojekten och på särskilda åtgärder för rekreationsändamål. Med hänsyn till att kommunerna främst representerar lokala intressen kan det inte väntas att de åtar sig att ensamma svara för kostnader för sådan verksamhet som är sär- skilt önskvärd även från riks- eller regional- synpunkt. Sådan verksamhet i förbundens

regi torde därför i allmänhet förutsätta någon form av statlig bidragsgivning. Förhål- landet är troligen detsamma när ett vatten- förbund skall börja arbeta i ett vattendrag där underhållet sedan länge är eftersatt eller där svåra uppgrundningar förekommer som en följd av naturliga förlopp, t.ex. kraftiga erosioner. Utredningen anser sig inte böra föreslå några närmare riktlinjer för den stat- liga bidragsgivningen som i lika män kan höra komma existerande vattendrags- och vattenvårdsförbund till del. Sådana riktlinjer skulle f.ö. i viss mån föregripa pågående utredning rörande miljövårdskostnademas fördelning mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda.

Vad sedan gäller medlemsavgifterna skall vattenförbunden enligt vad utredningen tidi- gare har anfört i princip bestå av dem som med stöd av medgivanden enligt ML eller VL påverkar vattenförhållandena i olika hänse- enden, varjämte anslutningsrätt skall före- ligga för kommunerna. ] fråga om kommun som utnyttjar möjligheten till anslutningsrätt ligger det enligt utredningens mening i sa- kens natur att avgiften måste anpassas till kommunens frivilliga åtaganden. Som tidi- gare berörts bestäms enligt 3 kap. 8å VL delaktigheten för stat, kommun eller lands- ting med utgångspunkt i det lämnade ansla- gets storlek. En motsvarande möjlighet för kommun att begränsa delaktigheten genom att ange viss ram för de ekonomiska åtagan- dena bör finnas också beträffande vattenför- bunden.

Med tanke på dem som i princip är skyl- diga att bidra har utredningen tidigare fram- hållit att varje särskild medlem bör åläggas ett ekonomiskt ansvar för förbundets verk- samhet som står i rimligt förhållande till övriga medlemmars. Frågan om vad som i detta sammanhang kan anses rimligt bör till en början ses mot bakgrund av möjligheterna till tvångsanslutning och utredningens utta- landen om verksamhetens skiftande art. Utredningen har funnit att kostnaderna för särskild verksamhetsgren måste fördelas enbart mellan dem som bör medverka på

• Sida 67
•  Original

grund av sin intresseanknytning. Om sådan anknytning saknas bör kostnadsansvaret be- gränsas till de gemensamma administrativa utgifterna. Även en medlem som inte deltar i särskild verksamhetsgren får nämligen anses ha sådana fördelar av förbundets verksam- het, främst då möjligheterna till information, att han rimligen bör bidra till administra- tionskostnaderna. ] annat fall torde han ha sökt utnyttja möjligheterna till undantag från anslutningstvånget. Utredningen föreslår att administrationskostnaderna, om sådana uppstår, får täckas genom avgifter som i allmänhet bör kunna tas ut med lika stort belopp av alla medlemmar eller medlems- kategorier. Sådan avgift kan lämpligen kallas förbundsavgift. Det är isammanhanget ovid- kommande om den särskilda medlemmen _ en industri eller en kommun — har en eller flera anläggningar i vattendraget. En före- tagsfusion eller en kommunsammanslagning kan följaktligen tänkas medföra att intäk- terna genom förbundsavgifter sjunker. Kostnaderna för särskild verksamhetsgren får däremot fördelas efter skälighetsprövning med utgångspunkt i varje medlems intresse- anknytning. Med hänsyn till att dessa kost- nader kan komma att variera år från år måste denna medlemsavgift vara rörlig. Exempel på en liknande reglering finns i LFS. Denna lag, som är tillämplig på ett stort antal olika fastighetsrättsliga samfällighetstyper, utgår från att verksamheten inom ett och samma organ — i lagen kallat samfällighetsförening — skall kunna uppdelas i olika verksamhets- grenar. Föreningen kan också förvalta flera samfälligheter. Förvaltningen kan även då uppdelas på olika verksamhetsgrenar. Var och en av dessa betraktas som en ekonomisk enhet. Kostnaderna fördelas med utgångs- punkt i de andelstal som gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnaderna för den särskilda verksamhetsgrenen eller samfällig- heten. Utredningen anser att kostnaderna för olika verksamhetsgrenar i vattenförbund på motsvarande sätt bör kunna fördelas efter särskilda andelstal. Systemet överens- stämmer f.ö. i princip med den ordning som tillämpas i vissa vattenvårdsförbund, där

medlemmarna betalar dels en fast avgift och dels en rörlig avgift för att täcka förbundets kostnader för beslutade arbeten.

När delaktighet bestäms i fastighetsrätts- liga samfälligheter brukar utgångspunkten vanligen vara den ekonomiska fördel — ofta betecknad båtnad eller nytta — som varje fastighet bedöms vinna genom det gemen- samma företaget. När det gäller att bestäm- ma andelstal för verksamhetsgren i vattenför- bund kan man som tidigare berörts inte på samma sätt utgå från ett ekonomiskt nytto- begrepp. Skyldigheten att delta härrör ytterst från uppfattningen att den som tar i anspråk naturresursen vatten har visst ansvar för de miljöstörningar ianspråktagandet får anses innebära och därmed också skyldighet att medverka till bättre förhållanden. En naturlig utgångspunkt för bedömningen blir alltså i vilken utsträckning medlem genom utsläpp av avloppsvatten, vattenbortledning, torrläggningsåtgärder eller andra anordningar till vilka tillstånd givits enligt ML eller VL utsätter vattenområdet för störningar som skall motverkas genom förbundets verksam- het. Vid denna bedömning måste också tas hänsyn till att verksamheten kan ha en posi- tiv effekt. En vattenreglering för kraft— eller vattenförsörjningsändamål kan t. ex. med- föra fördelar även från recipientsynpunkt. När andelstal bestäms bör med andra ord de positiva effekterna vägas mot de negativa. En annan omständighet som måste beaktas är att verksamheten i vissa fall också kan med- föra ekonomisk nytta för medlem. Ett exem- pel på detta är torrläggningsföretagens even- tuella fördelar av att ansvaret för vatten- dragens underhåll till en del kommer att bäras av andra intressenter. Ett annat exem- pel är ökade möjligheter till vattenbortled- ning tack vare reglering. Även recipientkon- troll genom förbundens försorg synes kunna innebära minskade kostnader för den enskil- da medlemmen.

Det säger sig självt att den avvägning som här måste göras är förenad med åtskilliga svårigheter. Liksom i annan lagstiftning där motsvarande problem uppkommer är de fak- torer som måste beaktas så många och situa-

• Sida 68
•  Original

tionen även i övrigt så komplicerad att man svårligen kan utforma en lagregel som ger tillräcklig vägledning för att uppnå materiell rättvisa och som samtidigt är enkel att tillämpa. Utredningen anser dock att lagen i anslutning till det tidigare sagda bör som fördelningsprincip kunna hänvisa till vars och ens nytta och intresse av verksamheten och den omfattning i vilken han inverkar på vattenförhållandena.

En särskilt komplicerande faktor i sam- manhanget är att de olika intressen mellan vilka andelstalen skall fördelas inte alltid kan jämföras. Om verksamheten avser t. ex. underhåll av ett vattendrag måste en fördel- ning i allmänhet ske mellan dels avlopps— intresset, dels torrläggningsintresset och dels de övriga medlemmar som kan vara skyldiga att delta. Också inom andra verksamhets- grenar kan liknande svårigheter uppstå. Pro- blemen är enligt utredningens mening dock inte större än att de bör kunna övervinnas. Till en början bör erinras om att de existe- rande vattendrags- och vattenvårdsförbunden representerar ett stort antal exempel på fall där en tillfredsställande lösning kunnat upp- nås. Det bör också framhållas att en liknande fördelning mellan olikartade intressen förut- sätts kunna ske i fråga om de kombinerade reglerings- och torrläggningsföretagen. Ut— gångspunkten är den beräknade anläggnings- kostnaden för företaget. Denna fördelas en- ligt huvudregeln mellan kraft- och torrlägg— ningsintressenterna efter den nytta varje del- tagare har av företaget i dess helhet med möjlighet till jämkning när visst arbete huvudsakligen är till nytta enbart för den ena intressegruppen eller viss geografiskt bestämd grupp deltagare. En annan fördel- ning mellan olikartade intressen kan komma i fråga vid tillämpning av bestämmelserna om kombinerade företag i 8 kap. VL. Utgångs- punkten är här att kostnaden skall fördelas med hänsyn till mängden och beskaffen- heten av det vatten som avleds av en eller flera avloppsintressenter, å ena, samt det vatten som avleds av en eller flera torrlägg- ningsintressenter, å andra sidan.

Enligt utredningens mening kan det inte

komma i fråga att i lagen om vattenförbund införa någon motsvarighet till VL:s detalje- rade regelsystem. Det synes i viss mån ligga i sakens natur att en uppskattning först måste göras av hur andelstalen i stort bör fördelas mellan de olika intressegrupperna och att en närmare fördelning sedan får göras inom dessa grupper. De allmänna riktlinjer för uppskattningen som utredningen har föror- dat utgår från att en sådan uppdelning äger rum. Med tanke på de synnerligen skiftande förhållanden under vilka förbundens verk- samhet kommer att bedrivas är det ogörligt att uppställa några mera allmängiltiga nor- mer för jämkning mellan de berörda intres- sena i olika situationer. En alltför detaljerad reglering är olämplig också av den anled- ningen att fördelningsfrågorna i praktiken oftast torde få lösas förhandlingsvägen. Av- sikten är ju att vattenförbund inte skall kunna bildas annat än under förutsättning av en positiv inställning hos flertalet intressen- ter. Enighet kommer alltså i allmänhet att råda om hur verksamheten i stort bör bedri— vas. Denna enighet måste med nödvändighet omfatta också finansieringsfrågan. Allmänna grunder för kostnadsfördelningen av det slag som utredningen nyss har föreslagit synes i detta läge tillräckliga.

Utredningen vill här hänvisa till de ekono- misk-teoretiska synpunkter på vattenför- bundens verksamhet som utredningens ex- pert ekon. dr Bertil Thorngren redovisar i en vid betänkandet fogad promemoria.

Lagen bör ange vissa begränsningar i kost- nadsansvaret till skydd för den som till äventyrs mot sin vilja måste ta del i kostna— derna. I fråga om ledning för torrläggning av mark som skall användas också för avlopps- vatten gäller enligt 8 kap. 12 och 20 åå VL bl.a. att ingen är skyldig att sammanlagt vidkännas större kostnad än om särskild ledning anlagts eller att bidra med större belopp än som kan anses rimligt med hänsyn till hans nytta av företaget. Ett motsvarande stadgande i lagen om vattenförbund kan lämpligen ges den innebörden att andelstal skall jämkas om medlem uppenbarligen kan vinna ändamålet med verksamheten genom

• Sida 69
•  Original

egen åtgärd till lägre kostnad än som kan väntas belöpa på honom om andelstal be- stäms enligt huvudregeln. Det är naturligtvis orimligt om ett torrläggningsföretag skulle behöva vidkännas större kostnader för un- derhållsarbeten i ett vattenförbunds regi än om det självt svarat för arbetena.

Enligt utredningens mening bör uttaxe- ringen bland medlemmarna i princip inte vara större än att den täcker behovet under den närmaste verksamhetsperioden. Därige- nom skyddar man medlemmarna mot oskä- liga utgifter och undviker diskussioner om de olägenheter som otvivelaktigt är förbundna med förhandsfinansiering. Samtidigt under- lättar man förändringar inom medlems- kretsen som kan ske utan svårlösta avräk— ningsförfaranden. Utredningen anser det lik- väl inte nödvändigt att förbjuda uttaxering för avsättning till en fond för framtida inves- teringar. Det bör vara förbunden obetaget att i stadgarna införa bestämmelser härom, men förutsättningama bör vara att fondbild- ningen bara sker för investeringar som ligger inom ramen för förbundens verksamhet. Vidare bör fondering komma i fråga endast när det behövs för att inom en begränsad tidrymd, t.ex. en fem- eller tioårsperiod, genomföra en på förhand upprättad arbets- plan. Denna bedömning ligger nära den som gjorts under arbetet med den nya samfällig- hetslagstiftningen.

Under förarbetena till nämnda lagstiftning har stor uppmärksamhet också ägnats åt frågan om finansiering av gemensamhetsan- läggningar genom lån från banker och andra kreditinrättningar. Utredningen anser inte att lånefmansieringen har samma betydelse när det gäller vattenförbundens verksamhet. De uppgifter som lämnats angående de exi- sterande förbundens ekonomi tyder på att de årliga kostnaderna för verksamheten bör kunna hållas inom rimliga gränser. Det synes dock mycket väl tänkbart att kostnaderna i ett inledande skede kan bli betydande, t. ex. om det gäller att sätta i stånd ett vattendrag i vilket underhållet sedan länge är eftersatt. Statsbidrag torde inte alltid kunna påräknas,

och att på en gång uttaxera erforderliga medel från medlemmarna skulle troligen bli alltför betungande särskilt för eventuella torrläggningsföretag. Förbunden skulle alltså i sådana situationer kunna ha ett behov av lånefinansiering med amortering genom in- flytande medlemsavgifter.

Möjligheten att få sådana lån hänger givet- vis nära samman med de garantier som kan ges för återbetalningen. Med hänsyn till de allmänna intressen som berörs synes visst statligt eller kommunalt stöd kunna komma i fråga i form av statlig lånegaranti eller kommunal borgen eller kredit. ['de fall kommunal borgen kan komma i fråga torde den få tecknas efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t enligt 60% kommunallagen (1953z753). Även borgensförbindelser från större industrier eller pantbrev imedlemmar tillhöriga fastigheter kan naturligtvis i många fall utgöra betryggande säkerhet.

7.2.5 Förbundsbildning, organisation och förvaltning

Som utredningen tidigare har anfört bör vattenförbunden vara självständiga rätts- subjekt med förmåga att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Liksom i andra liknande sammanslutningar bör en funk- tionsuppdelning ske inom förbundet så att grundläggande förvaltningsbeslut fattas av medlemmarna på förbundsstämma, medan den löpande förvaltningen sköts av en sty- relse. Förvaltningen skall syfta till att ge- nomföra olika åtgärder som främjar hushåll- ningen med vattentillgångarna i visst vatten- område och kostnaderna för sådana åtgärder skall i princip fördelas mellan medlemmarna efter andelstal.

Enligt vad vattenlagsutredningen tidigare har förordat skall vattenförbund bildas bara under vissa förutsättningar. Det skall vara av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att de som kan vara medlemmar samverkar för att främja vattenhushållningen och det krävs också att tanken på en sådan samverkan har visst stöd hos dem som skall delta. Huruvida dessa förutsättningar är upp-

• Sida 70
•  Original

fyllda bör med hänsyn till de berörda all- männa och enskilda intressena prövas och avgöras under myndighets medverkan. Det kan inte heller överlämnas åt medlemmarna själva att genom majoritetsbeslut på för- bundsstämma besluta om andelstalen eller om undantag från det principiella anslut- ningstvånget. Vid tvist krävs alltså även i dessa hänseenden myndighets medverkan.

Fastighetsrätten erbjuder en mängd exem- pel på formerna för myndighets medverkan i likartade situationer. Den vanligaste formen är ett förrättningsförfarande, där förrätt— ningsmannens beslut får överklagas till fastig- hetsdomstol eller — vid syneförrättning en- ligt VL — till vattendomstol. I fråga om vattenreglering enligt 3 kap. VL kan motsva- rande prövning alternativt ske hos vatten- domstol utan föregående syneförrättning. Grustäktskommitténs förslag till lagstiftning om täktsamfälligheter (SOU 1972:46) inne- bär att fråga om inrättande av sådana samfäl- ligheter prövas av länsstyrelsen men att ären— det bereds av en särskild förrättningsman som avger förslag till beslut. Fullföljd sker i princip i administrativ väg, dvs. till Kungl. Maj:t. Däremot skall talan mot länsstyrelsens beslut bl.a. rörande fastigheternas andelstal med hänsyn till frågans utpräglat privaträtts- liga karaktär ske genom ansökan om stäm- ning till fastighetsdomstol. Ett prövnings- system av annat slag föreskrivs i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och av- loppsanläggningar. Länsstyrelsen prövar frå- gor om kommuns skyldighet att se till att allmän va-anläggning kommer till stånd, om- fattningen av anläggnings verksamhets- område och andra frågor av allmän räckvidd. Talan mot länsstyrelsens beslut i frågor som bör bedömas från planläggnings- eller andra allmänna synpunkter förs hos Kungl. Maj :ti statsrådet, i övrigt hos kammarrätten. Tvister mellan huvudman för allmän va—anläggning och fastighetsägare om va-förhållanden prö- vas av statens va-nämnd. Talan mot nämn— dens beslut får fullföljas till vattenöverdom- stolen.

Gemensamt för de frågor beträffande vat- tenförbunden vilka bör avgöras genom myn-

dighets beslut kan sägas vara att bedöm— ningen kräver god överblick över förhållan— dena i det berörda vattensystemet. Det är också tydligt att bedömningen måste ske med utgångspunkt i allmänna lämplighets- och skälighetsövervåganden av teknisk och ekonomisk natur. Å andra sidan rör det sig om frågeställningar som principiellt sett är av två olika slag. Bedömningen huruvida det från allmän eller enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ett vattenförbund bil- das har offentligrättslig prägel. Detsamma gäller omfattningen av förbundets verksam— hetsområde. Eftersom det med hänsyn till det principiella anslutningstvånget närmast blir en förbundets interna angelägenhet, om viss intressent skall tillåtas stå utanför, får frågan om undantag från anslutningstvånget en väsentligen privaträttslig karaktär. Detta gäller i ännu högre grad frågan om andels— talen.

Med hänsyn till att vattendomstolarnas domsområden omfattar hela vattensystem kunde det vara tänkbart att låta dessa dom- stolar svara för prövningen av hela fråge— komplexet, eventuellt efter föregående syne— förrättning. Som utredningen tidigare har framhållit skiljer sig vattenförbunden emel- lertid från de fastighets— och vattenrättsliga samfälligheterna bl.a. därigenom att deras verksamhet och medlemskrets kan förändras från tid till annan. Det skulle bli alltför tungrott att vid varje tillfälle då sådana förändringar aktualiseras tillgripa ett dom- stolsförfarande. Vattendomstolarnas sakkun— skap och överblick bör enligt utredningens mening utnyttjas på så sätt att de blir behö- riga enligt den nya lagen att pröva klander- talan i olika situationer. Däremot bör beträf- fande de nu aktuella frågekomplexen ett snabbare och smidigare förfarande eftersträ- vas.

Enligt utredningens mening ligger det närmast till hands att låta länsstyrelsen svara för prövning av frågorna om förbundsbild- ning. Denna prövning bör uppenbarligen ske i administrativ ordning och länsstyrelserna har genom naturvårdsenheterna god över- blick över vattenförhållandena i länet. Om

• Sida 71
•  Original

vattenförbundet skall verka i mer än ett län får länsstyrelserna naturligtvis samråda. lni— tiativrätt bör tillkomma var och en som kan vara medlem i förbundet. Dessutom bör länsstyrelse själv kunna ta initiativ, om den finner en förbundsbildning vara av betydelse från allmän synpunkt. Med hänsyn till det tidigare förordade opinionsvillkoret torde förbundsbildningen ofta få göras till föremål för förhandlingar med de berörda intressen- terna. Det i princip skriftliga länsstyrelseför- farandet erbjuder kanske inte helt ändamåls- enliga former för sådana förhandlingar. Den nya lagen bör därför ge utrymme för läns- styrelsen att hålla muntlig förhandling. Både grustäktskommitténs förslag till lag om täkt— samfälligheter och va-lagen anvisar möjlig- heter att komplettera länsstyrelseförfarandet med utredning i friare former, en ordning som synes lämplig också i detta samman- hang. Grustäktskommitténs förslag går ut på ett förberedande förrättningsförfarande. En- ligt va-lagen kan länsstyrelsen vid behov anli- ta sakkunnig. Utredningen vill för sin del förorda att detta senare system, som synes smidigare och som redan godtagits av stats- makterna, får motsvarighet i lagen om vat- tenförbund. Länsstyrelsen bör alltså kunna anlita sakkunnig för förberedande förhand- lingar med intressenterna liksom för utred- ning i övrigt av frågan om förbundsbildning. Länsstyrelsens beslut bör med hänsyn bl. a. till de allmänna intressen som berörs kunna överklagas hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

Om länsstyrelsen finner att ett vattenför- bund bör bildas, bör den samtidigt bestäm- ma det område inom vilket förbundets verk- samhet skall utövas. Utredningen utgår från att vattenförbundens verksamhetsområden i allmänhet bör omfatta hela vattensystem. Någon gång kan verksamhetsområdet böra omfatta flera varandra närliggande vatten- system eller en flod jämte havet i_mynnings- området. Ett och samma vattenområde bör aldrig få ingå i flera vattenförbunds verk- samhetsområden. En avgörande faktor vid gränsdragningen blir vilken inriktning för- bundens verksamhet avses skola få. I enlighet med vad utredningen tidigare har anfört bör

denna fråga bedömas med hänsyn till vad som på längre sikt kan anses sannolikt. Även de geografiska och hydrologiska förhållan- dena bör självfallet beaktas vid gränsdrag- ningen. Frågan bör prövas i samma ordning som nyss förordats beträffande förbunds— bildning. Länsstyrelsen bör också i detta skede fastställa vilka som skall vara medlem— mar i förbundet.

Länsstyrelsens beslut att ett vattenför- bund skall bildas utgör det första ledet i förbundens utveckling mot rättskapacitet. Nästa steg bör bli att de blivande medlem- marna sammanträder för att utse styrelse och anta stadgar. Genom en ordning med obligatoriska stadgar får förbundens organi- sation och förvaltning nödvändig fasthet. Enligt utredningens mening bör normalför— slag till stadgar utarbetas. Med hänsyn till opinionsvillkoret finns det enligt utred- ningens mening ingen anledning att räkna med att ett sådant sammanträde inte skall komma till stånd eller att medlemmarna skulle söka hindra förbundsbildningen ge- nom att t. ex. vägra att utse styrelse. Där- emot bör medlem kunna utverka länsstyrel- sens förordnande av lämplig person att hålla sammanträdet. Denne bör vara opartisk och ha vana att leda förhandlingar. Hänsyn måste naturligtvis tas till medlemmarnas önskemål. Med hänsyn till att andelstal för särskild verksamhetsgren knappast kan fastställas förr- än i ett senare skede synes omröstning vid det konstituerande sammanträdet nödvän- digtvis få ske efter huvudtal. Endast enkel majoritet torde böra krävas för beslut. Beslu- tet bör kunna klandras hos vattendomstol.

Innan förbundsbildningen fullbordas bör stadgarnas laglighet prövas genom länsstyrel- sens försorg. Häri ligger ett betydelsefullt skydd för de enskilda medlemmarnas intres- sen. Om normalförslag till stadgar utarbetas synes granskningen inte behöva medföra någ- ra större svårigheter för länsstyrelserna. I syfte att möjliggöra en sådan kontroll bör det åligga förbundets styrelse att ansöka om fastställelse av de antagna stadgarna. Vatten- förbund bör vara att betrakta som juridisk

• Sida 72
•  Original

I enlighet med den tidigare fastslagna prin- cipen att samverkan ivattenförbund så långt som möjligt skall vara frivillig bör medlem- marna själva kunna besluta om inriktningen av förbundets verksamhet och därmed sam- manhängande frågor om vilka andelstal som bör gälla för kostnadsfördelningen. Med hän— syn till de ekonomiska förpliktelser som medlemskapet innebär bör det däremot inte tillåtas medlemmarna att genom majoritets- beslut avgöra dessa frågor. Tvister mellan medlemmarna om verksamheten eller om andelstalen bör därför lösas under myndig- hets medverkan. Med hänsyn till att parterna i första hand synes ha behov av en opartisk skiljeman som kan jämka samman deras ståndpunkter anser utredningen den bästa lösningen också här vara att låta länsstyrel- sen vara behörig myndighet med möjlighet att anlita sakkunnig för de direkta förhand- lingarna.

Om man bortser från möjligheterna till statsbidrag och andra ekonomiska tillskott utifrån torde vattenförbundens verksamhet få finansieras av medlemmarna själva. Det är därför viktigt att lagen skyddar medlem- marna mot alltför långtgående ekonomiska förpliktelser. Vid sidan av tidigare berörda begränsningar i den enskilde medlemmens kostnadsansvar bör som allmän princip för förvaltningen gälla att förbundets verksam- het skall planläggas och utövas på sådant sätt att förbundets ändamål kan vinnas utan oskälig kostnad. Verksamhet som kan beräk- nas draga mindre sammanlagd kostnad om medlemmarna svarar för den var och en för sig bör inte få bedrivas av förbundet annat än om man vinner väsentliga fördelar därige- nom. Slutligen bör vattenförbund inte få driva verksamhet som är främmande för dess ändamål.

Det är givet att en verksamhet som syftar till en ändamålsenlig hushållning med vatten- tillgångarna måste planeras och utövas i nära samarbete med de statliga och kommunala myndigheter som arbetar på vatten- och miljövårdens område. I de existerande för- bunden har behovet av sådant samarbete

beaktats bl.a. genom stadgebestämmelser som ger representanter för t. ex. länsstyrelse och lantbruksnämnd rätt att närvara vid styrelsesammanträden och förbundsstäm- mor. Det förekommer också att länsstyrelsen har tillförsäkrats rätt att utse en ledamot i förbundsstyrelsen. Ett motsvarande samar- bete bör i fråga om vattenförbunden tryggas genom uttryckliga lagbestämmelser. Vatten- lagsutredningen räknar med att kommunerna vanligen kommer att vara medlemmar i vat- tenförbund som är verksamma inom deras områden liksom fallet f.n. är i de existe— rande förbunden. Kommunerna får också på det sättet goda möjligheter att bevaka sina intressen i vattenförbunden.

] fråga om vattenförbundens organisation och förvaltning i övrigt synes i huvudsak följande böra gälla. Styrelsens uppgift bör vara att sköta föreningens angelägenheter i överensstämmelse med lagens och stadgarnas innehåll samt medlemmarnas beslut. Styrel- sen bör i egenskap av föreningens verkstäl- lande organ ha behörighet att företräda för- bundet gentemot tredje man. Styrelsen bör kunna delegera sina befogenheter till särskilt utsedd firmatecknare. Mera ingripande trans- aktioner t. ex. med fast egendom bör inte få företas av styrelsen eller firmatecknare utan uttryckligt stöd i stadgarna eller beslut av medlemmarna. Styrelsen bör också ha hand om föreningens ekonomi. Om medelsbeho- vet inte kan tillgodoses på annat sätt får uttaxering från medlemmarna ske. Styrelsen bör då först upprätta utgifts- och inkomst— stat vilken medlemmarna skall godkänna. Ut- taxeringen sker sedan genom att styrelsen upprättar debiteringslängd och lägger fram den för medlemmarna. Beslut om uttaxering bör omedelbart kunna verkställas såsom laga- kraftvunnen dom på betalningsskyldighet. Medlem som anser att uttaxering strider mot lag, stadgarna, medlemmarnas beslut eller avgörande om andelstal bör kunna klandra uttaxeringen genom talan hos vattendom- stol.

Som utredningen tidigare har berört bör olika andelstal kunna gälla i fråga om skyl- digheten att ta del i kostnaden för skilda

• Sida 73
•  Original

verksamhetsgrenar inom vattenförbund. Varje verksamhetsgren får då behandlas som en ekonomisk enhet för sig med särskild inkomst- och utgiftsstat. Medel som hänför sig till en verksamhetsgren bör inte få använ- das för annan verksamhetsgren eller blandas samman med andra medel.

Den enskilde medlemmen deltar på för- bundsstämma i beslutsprocessen inom för- bundet. Ordinarie förbundsstämma bör hål- las regelbundet på tider som anges i stad- garna. Styrelsen eller en minoritet bland medlemmarna bör kunna påkalla extra för- bundsstämma, om någon angelägenhet krä- ver skyndsamt beslut. Alla medlemmar böri princip ha rätt att delta och utöva rösträtt vid förbundsstämma. I behandlingen av frå- gor som rör bara viss verksamhetsgren bör dock rätten att rösta begränsas till dem som är skyldiga att bidra till verksamhetsgrenen. Vidare bör den som inte har fullgjort sin bidragsskyldighet gentemot förbundet vara utesluten från rösträtt, däremot inte från rätt att delta i förhandlingarna.

I fråga om röstberäkningen finns två alter- nativ, nämligen huvudtals- och andelstals- metoderna. Till stöd för den förra metoden har i liknande sammanhang åberopats att de fördelar som är förenade med ett samver- kansföretag kan variera för delägarna utan relation till deras ekonomiska insatser. Denna synpunkt har i gällande rätt som regel beaktats på så sätt att man har reducerat rösträtten för delägare med större andelstal. Ett sådant system anses leda till att omröst- ningen blir ganska komplicerad och i viss mån beroende av slumpartade faktorer. Det är dessutom svårt att finna några rationella grunder för var röstspärren skall gå. Den synpunkten har också framförts att huvud- talet ofta utgör ett mer rättvisande mått på samfällighetens reella betydelse för delägarna än andelstalet samt att röstning efter huvud- talet från allmänna demokratiska synpunkter är att föredra framför röstning enligt den andra metoden. Till stöd för andelstalsmeto- den har under förarbetena till LFS framför allt anförts farhågor för att ägare till fastig- heter som skulle få stora andelstal skulle

motsätta sig samverkansföretag, om de inte får inflytande över företaget i ungefärlig proportion till sina ekonomiska insatser. Detta skulle kunna få till följd att önskvärd samverkan inte alls kommer till stånd. Det sagda har enligt utredningens mening giltig- het också i fråga om samverkan i vattenför— bund.

] LFS har frågan reglerats så att röstberäk- ningen i princip skall ske efter huvudtalet, men att en modifierad andelstalsmetod skall tillämpas i ekonomiska frågor om medlem begär det. Ingen delägares röstetal får sålun- da överstiga en femtedel av de närvarande delägarnas sammanlagda röstetal. Utred- ningen anser att denna lösning innebär en rimlig avvägning mellan de olika intressen som här möts och förordar att samma princi— per får gälla för röstberäkningi vattenför— bund. De större andelsägarnas intressen tor- de som regel komma att sammanfalla med de flesta övrigas och resultatet av en omröstning blir därför detsamma oavsett vilken metod som använts. Utredningen återkommer i spe— cialmotiveringen med närmare synpunkter på tillämpningen.

För giltigt beslut på förbundsstämma bör i allmänhet inte krävas mera än enkel majori- tet. Vid lika röstetal bör val avgöras genom lottning medan ordföranden bör ha utslags- röst i andra frågor. Kvalificerad majoritet bör krävas för stadgeändring. Beslut som har fattats vid förbundsstämma bör kunna klandras vid vattendomstol, om det inte har tillkommit i behörig ordning eller strider mot lag eller stadgarna. Häri ligger ett skydd för de enskilda medlemmarna.

På samma sätt som samhällsutvecklingen på sina håll kan komma att framtvinga sam- verkan i vattenförbund kan den fortsatta utvecklingen i sinom tid göra sådan samver- kan helt eller delvis onödig. lnom ramen för den löpande förvaltningen bör verksamhets- gren kunna avvecklas. Lagen bör emellertid också öppna möjlighet att upplösa vattenför- bund. Beslut härom bör träffas i samma ordning som beslut om förbundsbildning, dvs. av länsstyrelsen. Upplösning bör alltid medges, om medlemmarna är ense om det.

• Sida 74
•  Original

Upplösning av vattenförbund bör i princip ske på samma sätt som likvidation av andra typer av juridiska personer. Den viktigaste åtgärden bör alltså vara att betala förbundets borgenärer.

7.2.6 Ekonomiska konsekvenser

Enligt direktiven är vattenlagsutredningen skyldig att lägga fram kostnadsberäkningar för sina organisatoriska förslag och för de förslag i övrigt som har ekonomiska verk— ningar.

Utredningen vill till en början slå fast att den föreslagna lagen om vattenförbund har till syfte att stimulera ansträngningarna att vårda och skydda den del av vår yttre miljö som de svenska sjöarna och vattendragen utgör och dessutom att fördela ansvaret för underhållet av våra vatten på ett större antal intressentgrupper än f.n. Att i siffror söka redovisa den samlade samhällsekonomiska effekten av en sådan lagstiftning är enligt utredningens uppfattning meningslöst. Meto- der att mäta dylika effekter torde f. ö. sak- nas. Utredningen inskränker sig därför till att söka belysa förslagets tänkbara konsekvenser av statsfinansiell natur.

Även en bedömning av förslaget från stats- finansiella synpunkter är emellertid vansklig. Godtas den föreslagna lagen om vattenför— bund av statsmakterna, kan dess effekt tän- kas bli av olika slag. Möjligt ä." sålunda att lagen bara i undantagsfall vinner direkt tillämpning. Dess främsta effekt blir då i stället att den stimulerar till och underlättar bildandet och bibehållandet av frivilliga sam- manslutningar av den typ som de nuvarande vattendrags- och vattenvårdsförbunden re- presenterar. Utredningens förslag kommer i så fall knappast att medföra anspråk på ökade anslag från berörda myndigheter. Får där- emot en direkt tillämpning av den nya lagen större aktualitet, medför detta ökade an- språk på arbetsinsatser från de myndigheters sida som främst skall ta befattning med den nya typen av ärenden. Av den föregående framställningen följer att det i första hand blir länsstyrelserna i några av de syd- och

mellansvenska länen som får ökad arbets- belastning. En viss arbetsökning kommer väl även att drabba berörda centrala ämbetsverk, närmast lantbruksstyrelsen och statens naturvårdsverk. Oavsett vilken av ovannämn- da vägar utvecklingen kommer att följa, an- ser sig utredningen dock kunna utgå från att något ökat antal tjänster inte skall behöva inrättas för lagens tillämpning.

Däremot blir det nödvändigt att anvisa vissa medel för att täcka kostnaderna för sakkunniga som länsstyrelserna enligt försla- get skall kunna anlita. Enligt vad utred- ningen i det följande anför bör dessa kostna- der bestridas av statsverket. Med beaktande av att sakkunnig inte kommer att behövas i varje ärende enligt lagen uppskattar utred- ningen den årliga kostnaden till 150000 kronor. Även i detta sammanhang måste emellertid en reservation göras för ovissheten om i vilken omfattning lagen kommer att tillämpas.

Om man sålunda måste stanna i någon ovisshet om de ekonomiska konsekvenserna av förslaget, kan man dock utgå från att detta inte kan medföra någon statsfinansiell belastning av nämnvärd betydelse.

Det har på olika ställen i detta betänkande framhållits att samhället bör bidraga till kostnaderna för vattenförbundens verksam— het. Lika viktigt är att de bidrag som redan nu brukar tillerkännas existerande vatten- drags- och vattenvårdsförbund får utgå även framdeles och att samhälleligt stöd kommer också nybildade frivilligförbund till godo. Behovet av stöd torde vara särskilt uttalat i det inledande skedet av förbundens verksam- het, i synnerhet när det i verksamhetsområ- dena ingår sjöar och vattendrag vilkas under- håll blivit svårt eftersatt. Statligt stöd bör enligt utredningens mening kunna komma i fråga både som direkt statsbidrag och i form av statliga kreditgarantier. ] den mån fonde- rade regleringsavgiftsmedel finns att tillgå, bör stödet från det allmännas sida kunna utgå också med anlitande av sådana till— gångar (jfr SOU 1972:14 s. 138 f och 181 ff). Storleken av det allmännas insatser, vare sig från statligt eller kommunalt håll

• Sida 75
•  Original

eller med anlitande av regleringsavgiftsmedel, innebär en prioriteringsfråga som enligt ut— redningens mening faller utanför dess kom- petensområde.

• Sida 76
•  Original

8. Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om vattenförbund

Lagen har delats in i nio huvudavdelningar med särskilda rubriker. Inledande bestäm- melser om lagens tillämpningsområde m. m. ges i 1—3 åå. Villkoren för förbundsbildning anges i 4 och 5 åå och de allmänna riktlinjer- na för vattenförbunds verksamhet i 6 och 7 åå. Bestämmelser om fördelning av kostna- der följer i 8 och 9åå. I 10 och 11 åå meddelas regler om verkan av ändrade för- hållanden. Därefter följer i 12—18 åå före- skrifter om vattenförbunds organisation m. 111. Med hänsyn till den överensstämmelse som här föreligger mellan förbunden och de fastighetsrättsliga samfälligheterna innehåller bestämmelserna ett stort antal hänvisningar till LFS. Lagens tre sista huvudavdelningar innehåller föreskrifter angående beslut om förbundsbildning m. m. (19—22 åå) och full- följd av talan m.m. (23—27 åå) samt slut- bestämmelser om behörig länsstyrelse och tillåmpningsföreskrifter (28 och 29 åå).

Inledande bestämmelser

lå

Paragrafen innehåller vissa begreppsbestäm— ningar och anger lagens tillämpningsområde.

I första stycket definieras vattenförbund som sammanslutningar med syfte att främja en från allmän eller enskild synpunkt ända- målsenlig hushållning med vattnet i vatten- drag, sjö eller annat vattenområde. Med

vattenområde förstås även exempelvis havs- vikar, däremot inte grundvattentillgångar. Som exempel på vattenhushållningsåtgärder nämns i paragrafen särskilt rensning och vattenreglering. Med vattenreglering åsyftas därvid främst mindre åtgärder imiljövårdan- de eller likartat syfte. Genom exemplen mar- keras att det, såsom framhållits i den allmän- na motiveringen, är konkreta åtgärder i vattensystemen eller deras närhet som bör komma i fråga. Under begreppet vattenhus- hållningsåtgärder kan vidare falla återställ- nings- eller restaureringsarbeten. Även reci- pientkontroll är att hänföra till denna typ av åtgärder. Här avser utredningen alltså något annat än den vattenhushållning som regleras i 2 kap. 27—32 åå VL. Den förordade tenni- nologin anknyter i stället till den numera gängse definitionen på vattenhushållning som verksamhet vilken avser att ta till vara och rationellt utnyttja vattentillgångarna inom ett område (jfr Vattenordlista 3. Tek- niska nomenklaturcentralens publikationer nr 51, Stockholm 1973, s. 97).

Som utredningen berört tidigare kan till- stånd enligt VL behöva utverkas till vissa åtgärder, t. ex. vattenregleringar. Någon sär- skild tvångsrätt konstitueras inte genom lagen om vattenförbund. Inte heller ger lagen vattenförbunden några särskilda befogen- heter med avseende på tillsyn eller kontroll enligt ML. Utredningen vill tillägga att lagen inte sätter ur spel de tvingande bestämmelser om samverkan i reglerings— eller torrlägg-

• Sida 77
•  Original

ningsföretag som finns i 3 och 7 kap. VL. Om verksamhetens syfte är att vinna kraft- eller torrläggningsbåtnad är de angivna be- stämmelserna exklusivt tillämpliga. En annan sak är att åtgärder som förbundet vidtar kan leda till vissa förbättringar bl. a. från kraft- eller torrläggningssynpunkt. Detta förhållan- de får då beaktas vid bestämmande av an- delstal för kraft- eller torrläggningsföretag som är medlem i förbundet. Vad angår den nya lagens förhållande till bestämmelserna om kombinerade företagi 8 kap. VL är dessa bestämmelser enligt utredningens tidigare re- dovisade uppfattning inte tillämpliga på kon- flikter mellan avlopps- och torrläggnings- intressena i fråga om underhåll av naturliga vattenområden.

Utredningen har också tidigare gett ut- tryck för uppfattningen att behov av vatten- förbund framför allt torde föreligga i de mera tätbefolkade delarna av landet och att det behov av samverkan som kan föreligga längre norrut ofta torde kunna tillgodoses inom ramen för existerande regleringsföretag och regleringsföreningar. I fråga om gräns- älvarna mellan Sverige och Finland med till- flöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför Tome älvs mynning, som omfattas av gränsälvsöverens- kommelsen den 16 september 1971, torde lagen om vattenförbund över huvud taget inte böra vara tillämplig. En bestämmelse härom har upptagits i lagrummets andra stycke.

2å

I paragrafen ges bestämmelser om vattenför— bunds verksamhetsområde.

Som vattenlagsutredningen tidigare anfört bör vattenförbund ha visst till gränserna bestämt verksamhetsområde. Det är uppen- bart att utländskt vattenområde inte kan ingå däri. Av 1 å följer att verksamhetsområ- det bör omfatta vattendrag, sjö eller annat vattenområde. I viss mån ligger det i sakens natur att gränsdragningen inte bör bestäm- mas efter administrativa grunder, t. ex. efter läns- eller kommunindelning, utan efter vad

som är lämpligt med hänsyn till de geogra— fiska och hydrologiska förhållandena. Verk- samhetsområde bör alltså i allmänhet om- fatta ett helt vattensystem. Avsteg härifrån kan vara motiverade när en del av ett vatten- system framstår som en naturlig geografisk eller hydrologisk enhet, t. ex. när det gäller någon av våra större sjöar. Vilken omfattning som bör ges åt verksamhetsområdet beror emellertid i sista hand på den avsedda verk- samhetens inriktning. Om avsikten är att få till stånd en samverkan mellan avlopps- och torrläggningsintressenterna i fråga om under- hållet av en nedströmssträcka, behöver verk- samhetsområdet inte omfatta de översta delarna av vattensystemet. Skall avrinningen från källområdena regleras i förbundets regi t.ex. för att minska flödena, bör däremot verksamhetsområdet omfatta vattensystemet i dess helhet. Som utredningen förut fram- hållit bör verksamhetsområdet bestämmas med hänsyn inte bara till det omedelbara behovet av åtgärden utan också till den verksamhet som på längre sikt kan väntas bli aktuell.

Lagtexten utesluter inte att flera vatten- system ingår i ett vattenförbunds verksam- hetsområde.

3å

Paragrafen innehåller bestämmelser om vatten förbunds me dlemskrets.

Enligt det inledande stadgandet skall den som i laga ordning har medgivits rätt att inverka på vattenbeskaffenheten eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhets- området vara medlem i vattenförbundet. Skälen för detta principiella anslutningstvång har redovisats i den allmänna motiveringen. Stadgandet innebär till en början att med- lemskap kan grundas på tillstånd enligt VL eller ML. Med tillstånd enligt VL förstås i detta sammanhang också ett medgivande en- ligt 8 kap. VL i dess lydelse före ML:s tillkomst. Även tillstånd enligt äldre författ- ningar kan grunda medlemskap. Som exem- pel på sådana författningar kan nämnas lagen (1879 229 s. 1) om dikning och annan avled-

• Sida 78
•  Original

ning av vatten samt förordningen (1880:57 s. 1) om jordägares rätt över vattnet å hans grund, den s.k. vattenrättsförordningen. I anslutning härtill bör anmärkas att anlägg- ning som har tillkommit före VL:s ikraftträ- dande kan anses laglig, fastän medgivande till anläggningen inte har erhållits enligt äldre rätt (jfr NJA II 1919 s. 519). Av grunderna för nu ifrågavarande paragraf torde följa att ägare till sådan anläggning i princip bör tillhöra medlemmarna i vattenförbund.

Med tillstånd av här ovan nämnt slag jämställs å ena sidan enligt stadgandet i första stycket andra punkten medgivanden enligt 10å andra stycket eller 17å andra stycket ML. Här avses alltså de situationer då naturvårdsverket eller länsstyrelsen har med- gett undantag från eljest föreliggande skyl- dighet att söka tillstånd enligt ML. Utanför stadgandet faller å andra sidan miljöfarlig verksamhet i form av avloppsutsläpp som bedrivs efter anmälan hos naturvårdsverket eller länsstyrelsen enligt 10 å första stycket ML eller motsvarande bestämmelser i den numera upphävda lagen (1956:582) om till- syn över vattendrag, sjöar och andra vatten- områden. Stadgandet är inte heller tillämp- ligt om fastighetsdoms tol lämnat föreskrifter om försiktighetsmått i samband med miljö- farlig verksamhet eller om hälsovårdsmyndig- het utfärdat föreläggande att vidta åtgärd till skydd för vattenområde. Av uttalandena i den allmänna motive-

ringen frarngår att torrläggningsföretag, dvs. samfälligheter enligt 7 kap. VL, ofta kan väntas tillhöra vattenförbunds me dlemskrets. Detsamma kan någon gång tänkas bli fallet med regleringsföretag enligt 3 kap. VL. En förutsättning för att anslutningstvånget skall kunna göras gällande mot företaget synes vara att detta har vunnit självständig rätts- kapacitet. En erinran härom har intagits i första stycket sista punkten.

Det synes knappast möta några större svårigheter att bestämma, när ett medgivan- de som dokumenterats på här angivet sätt skall anses innefatta en rätt att inverka på vattenbeskaffenheten eller i övrigt på vatten- förhållandena. Vad särskilt gäller torrlägg-

ning enligt 7 kap. VL kan man till en början konstatera att medgivanden till vattenavled- ning och till invallning nästan undantagslöst är av den karaktär att de kvalificerar för medlemskap i vattenförbund. Vattenavled- ning definieras i 7 kap. 37 å VL så att någon för torrläggning av sin mark sänker eller ut- tappar sjö eller annan vattensamling, för- djupar, utvidgar eller rätar älv, å eller annat vattendrag eller eljest avleder vatten därifrån, medan invallning i 49å samma kapitel be- skrivs som uppförande för torrläggningsända- mål vid eller i vattendrag, sjö eller annan vattensarnling eller havet av vall eller annan byggnad till skydd mot vattnet. Båda slagen av åtgärder medför, typiskt sett, inverkan på vattenförhållandena. Läget torde vara ett annat i fråga om dikningsföretag. Visserligen medför dessa företag i regel en i varje fall teoretisk inverkan på vattenstånd och vatten- föring i de sjöar eller vattendrag som tar emot vattnet från dikena, men därför kan i allmänhet medgivanden till dikning, i den mån de över huvud inhämtas, inte sägas innefatta en sådan rätt att inverka på vatten- förhållandena i recipienten som avses i 3 å första stycket i utredningens lagförslag (jfr NJA II 1920 s. 391). Regelmässigt bortser man också från sådan inverkan vid diknings- förrättningarna. Endast i undantagsfall, då det klart slagits fast i förrättningsärendet att dikningen inverkar på vattenförhållandenai recipienten, bör det anses föreligga skyldig- het för företaget att gå in som medlem i vattenförbund inom vars verksamhetsområde recipienten är belägen. Detsamma bör gälla företag som visserligen vid förrättningen har betecknats som dikningsföretag men som i verkligheten innefattar åtgärder vilka enligt VL är att anse som vattenavledning.

Andra stycket i paragrafen innehåller be- stämmelser om undantag från det principiel- la anslutningstvånget. Sådant undantag får medges om den anslutningsskyldige har an- fört något särskilt skäl för att stå utanför förbundet. Ett sådant skäl kan vara att de medgivna åtgärderna saknar större betydelse för vattenförhållandena. Det kan också för-

• Sida 79
•  Original

hålla sig så att ett naturligt samband saknas mellan de medgivna åtgärderna, t.ex. ett kraftverksbygge i uppströmsdelen av ett vattendrag, och behovet av underhållsåtgär- der i förbundets regi längre ner i vatten- draget. Undantagsregeln uppställer också den förutsättningen att förbundets verksamhet inte får avsevärt försvåras genom bortfallet av medlemmen i fråga. Ett tänkbart fall är att ett av flera torrläggningsföretag med fog kan hävda att det ställer sig billigare för företaget att självt underhålla sin del av ett vattendrag men att ett rationellt underhåll av vattendraget i övrigt skulle avsevärt försvåras om företaget tilläts stå utanför förbundet. Undantagsregeln bör i ett sådant fall inte vara tillämplig. Förhållandet får i stället be- aktas genom jämkningi företagets andelstal med stöd av 9 å tredje stycketi förslaget.

Enligt vad som förordats i den allmänna motiveringen bör kommun få rätt att ansluta sig till vattenförbund, även om den inte är skyldig att vara medlem. En särskild fråga är om anslutningsrätten bör omfatta ytterligare kategorier. Utredningen har tidigare avvisat tanken att efter mönster av 3 kap. 8 å VL bereda staten och landstingskommun möjlig- het att ingå som medlemmar. Vad beträffar anslutningsrätten till de existerande vatten- drags- och vattenvårdsförbunden kan fram- hållas att denna är mycket vidsträckt. Med- lemskretsen kan sålunda omfatta t. ex. fiske- vårdsföreningar, sportstugeföreningar och t. o. m. enskilda personer. Ibland har sådana intressenter ställning av passiva medlemmar med reducerad medlemsavgift. Enligt utred- ningens mening kan det å ena sidan synas angeläget att ta till vara och uppmuntra det intresse för vatten- och miljövårdsfrågor som visas i olika privata intressesarnmanslutningar liksom av enskilda och låta dem som så önskar ta del i förbundets angelägenheter. Å andra sidan skulle det uppenbarligen föra för långt att lämna rätten till anslutning helt öppen. Bl.a. skulle grunderna för omröst- ningsreglerna förryckas. Det bör i princip förutsättas för anslutningsrätt att veder- börande har sådan intresseanknytning till

förbundets verksamhet eller till viss verksam- hetsgren att det ter sig naturligt att han svarar inte bara för förbundsavgift utan också för viss del av kostnaderna för konkre- ta åtgärder. Förbundens i viss utsträckning offentligrättsliga karaktär talar också för att anslutningsrätten begränsas till företrädare för i huvudsak allmänna intressen med an- knytning till vattenförhållandena. Med hän- syn till att förbundens verksamhet kan vara av betydelse från fiskevårdssynpunkt synes det framför allt önskvärt att det lokala fiske- intresset kan bli representerat i förbunden. Enligt LFS kan samfällighetsförening bildas för förvaltning av samfällt fiske. Om sådan förening bildats för förvaltning av samfällt fiske inom vattenförbunds verksamhetsom- råde, bör föreningen ha rätt att som medlem ansluta sig till förbundet. Detsamma bör gälla fiskevårdsområde. Det är i och för sig tänkbart att låta medlemmarna på grundval av särskild bestämmelse i stadgarna besluta om inval av ytterligare kategorier medlem- mar, eventuellt i förening med skyldighet att underställa länsstyrelsen sådant beslut för godkännande. Utredningen anser dock att anslutningsrätten bör begränsas till de nyss berörda kategorierna.

Villkor för förbundsbildning 4 och 5 åå

I 4å uppställs det grundläggande rekvisitet för förbundsbildning, nämligen att det skall vara av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att samverkan kommer till stånd för att främja hushållningen med vatt- net inom ett vattenområde. Tidigare har framhållits att behovet av sådan samverkan ibland kan vara tillgodosett genom existeran- de regleringsföretag eller regleringsförening— ar. I andra fall är det tänkbart att befintliga vattenvårds- eller vattendragsförbund kan tillgodose behovet. I dylika situationer kan det i paragrafen uppställda villkoret inte anses uppfyllt. Om emellertid ett vattenför- bund kommer till stånd fastän det redan tidigare existerar ett på frivillighetens väg

• Sida 80
•  Original

tillkommet vattenvårds- eller vattendragsför- bund, synes den frivilliga sammanslutningen lämpligen böra upplösas.

Som berörts i den allmänna motiveringen har det s.k. opinionsvillkoret, om vilket bestämmelser ges i 5 å, förebild i den fastig- hetsrättsliga lagstiftningen. En motsvarighet finns sålunda i 5 kap. Så andra stycket fastighetsbildningslagen (1970988) liksom i 7 å AL.

Tillämpningen av ifrågavarande bestäm- melser, vilkas innebörd framgår av den all- männa motiveringen, ankommer på länssty- relsen enligt l9å lagförslaget och i sista hand på Kungl. Maj:t. Förslaget skiljer sig här från de regler om judiciell prövning av motsvarande frågor som gäller enligt den fastighetsrättsliga lagstiftningen.

Vattenförbunds verksamhet 6 och 7 åå

Dessa paragrafer innehåller de grundläggande reglerna om vattenförbunds verksamhet.

I enlighet med vad som förordats i den allmänna motiveringen upptas i 6å första stycket som grundläggande princip för vat- tenförbundets förvaltning att dess verksam- het skall planläggas och utövas på sådant sätt att ändamålet vinns utan oskälig kostnad. Samråd bör äga rum med de myndigheter som berörs av frågan. Detta har anmärktsi lagrummet. Särskilt viktigt synes vara att vattenförbunden upprätthåller fortlöpande kontakter med länsstyrelserna och deras naturvårdsenheter. Dessa kan därigenom hållas kontinuerligt informerade om förbun- dens verksamhet och planläggningen av den- samma, varigenom bl. a. risken för dubbel- arbete kan elimineras till ömsesidigt gagn. Vidare kan naturvårdsenhetemas sakkunskap därigenom på ett naturligt sätt utnyttjas i det praktiska miljövårdsarbetet inom för- bunden. Självfallet bör även lantbruksstyrel- sen, fiskeristyrelsen och statens naturvårds- verk hållas underrättade om vidtagna eller planerade åtgärder av större vikt inom vat- tenförbunden. Ofta synes det lämpligt att

denna information förmedlas till de centrala myndigheterna av länsstyrelserna, men i vissa fall kan det vara motiverat med direktkon- takt mellan centralmyndigheterna och för- bunden. Av vikt är också att vederbörande kommunala myndigheter, bl. a. byggnads- och hälsovårdsnämnderna, kopplas in i god tid. I 6 å första stycket sista punkten erinras om att verksamheten kan omfatta flera olika grenar, t. ex. dels underhållsåtgärder, dels re- cipientkontroll.

Bestämmelsen i 6 å andra stycket har utformats efter mönster av 19å LFS. Den innehåller allmänna riktlinjer för förvalt- ningen såvitt gäller förhållandet mellan för- bundskollektivet och de enskilda medlem- marna. Principen att förbundet skall till- godose medlemmarnas gemensamma bästa men samtidigt beakta varje medlems enskilda intressen i skälig omfattning är generellt tillämplig och gäller inte bara den verksam— het som består i konkreta åtgärder i vatten- området utan också exempelvis vid fördel- ning av kostnader för extern och intern information. Intressekonflikter i det förra hänseendet kan tänkas uppkomma t.ex. i fråga om underhållsåtgärder i ett vattendrag, där olika meningar kan råda bland anslutna torrläggningsföretag om var och i vilken tids- följd åtgärderna skall sättas in. Vad informa- tionskostnaderna beträffar är det tänkbart att åtgärderna i fråga är av större intresse för anslutna kommuner och industrier än för torrläggningsföretag vilket i så fall bör beak- tas vid kostnadsfördelningen.

Bestämmelsen är bindande för alla förbun- dets organ. Om styrelseledamot eller annan företrädare för förbundet handlar i strid mot bestämmelsen kan skadeståndsansvar komma i fråga (18 å lagförslaget jfr 54 å LFS). Beslut av förbundsstämma varigenom be- stämmelsen har åsidosatts kan undanröjas eller ändras efter klandertalan (26 å). Före- skriften får betydelse också för länsstyrel- sens granskning av förbundets stadgar. Dessa får inte innehålla föreskrift som strider mot lagen (15 å sista stycket), och länsstyrelsen kan vägra fastställelse om medlems enskilda intressen har åsidosatts på ett otillbörligt sätt

• Sida 81
•  Original

(jfr 16 å). I 7 å första stycket upptas förbudet för

vattenförbund att driva verksamhet som är främmande för dess ändamål att främja en från allmän eller enskild synpunkt lämplig hushållning med vattnet inom verksamhets- området. I enlighet med vad utredningen— har anfört under 1 å avser förbudet exem- pelvis verksamhet i huvudsakligt syfte att vinna kraft- eller torrläggningsbåtnad. Även stug- eller båtuthyrning, försäljning av fiske- kort och annan kommersiell verksamhet synes — trots att den till äventyrs bedrivs i anslutning till en sjö eller flod som ingår i verksamhetsområdet — främmande för för- bundets ändamål. Å andra sidan torde det ligga i linje med förbundens ändamål att ett vattenförbund medverkar som faktainsamla- re i t. ex. riksplanesammanhang. Utred- ningen räknar över huvud taget med att vat- tenförbunden i likhet med existerande vat- tendrags- och vattenvårdsförbund kommer att fylla viktiga uppgifter i det allmänna mil- jövårdsarbetet som informationskanaler inte bara för medlemmarna inbördes utan också för allmänheten och de olika myndigheter som är verksamma på miljövårdsområdet. Förbundens opartiska ställning och den sak- kunskap och lokalkännedom som de bör re- presentera torde komma att ge särskild auk- toritet åt påpekanden om rådande brister och åt synpunkter på möjliga åtgärder för att förbättra förhållandena.

Föreskriften att förbundens verksamhet skall planläggas så att ändamålet vinns utan oskälig kostnad kompletteras genom stad- gandet i 7 å andra stycket att verksamhet, som kan beräknas dra lägre sammanlagd kostnad om medlemmarna svarar för den var för sig, inte är tillåten annat än om väsentliga fördelar kan vinnas därigenom. Det kan exempelvis vara en väsentlig fördel att en samordnad recipientkontroll kommer till stånd. Stadgandet kan liksom bestämmelser- na om andelstal i 9 å ses som ett utflöde av de allmänna förvaltningsprincipema i 6 å andra stycket.

Fördelning av kostnader 8 å

Paragrafen innehåller bestämmelser om den avgift, i förslaget kallad förbundsavgift, som kan utgå för att täcka förbundets allmänna förvaltningsomkostnader. Här avses i första hand arvoden åt styrelseledamöter samt kostnader för t. ex. skrivpersonal och even- tuell kontorsutrustning, porto, telefon osv. Utredningen räknar inte med att vattenför- bunden behöver upprätta eget kansli utan de administrativa göromålen torde i regel kunna ombesörjas av någon kommun eller industri i medlemskretsen, självfallet då mot ersätt- ning. Planerings- och administrationskostna- der som kan hänföras till särskild verksamhet eller verksamhetsgren skall belasta denna och alltså fördelas efter reglerna i 9 å. Förvalt- ningskostnadema bör på grund av vad nu sagts kunna hållas nere och skäl kan tala för att de schablonmässigt fördelas bland med- lemmarna eller medlemskategoriema med lika stora belopp. Det bör å andra sidan beaktas att extern information om verksam- heten i populär forrn anses vara ett viktigt led i de existerande vattenvårdsförbundens arbete och att detsamma kan bli fallet be- träffande vattenförbunden. De särskilda kostnader för årsredogörelser, åskådnings- material rn. ni. som detta kan medföra synes skäligen böra fördelas mellan medlemmarna efter överenskommelse. Någon skyldighet för medlem att delta i förvaltningskostnader av detta slag synes nämligen med hänsyn till innehållet i 6 å andra stycket andra punkten inte kunna föreskrivas.

95

Paragrafen innehåller bestämmelser om för- delning av kostnaderna för förbundets verk- samhet.

Vattenlagsutredningen har i den allmänna motiveringen angett principerna för kost- nadsfördelningen. Enligt huvudregeln i första stycket skall kostnaderna för förbundets verksamhet eller för särskild verksamhets- gren fördelas mellan medlemmarna efter

• Sida 82
•  Original

andelstal. Dessa bestäms efter vad som bedöms skäligt med hänsyn främst till vars och ens nytta och intresse av verksamheten och den omfattning i vilken han inverkar på vattenförhållandena. Som utredningen tidi- gare anfört krävs det ett naturligt orsakssam- manhang mellan medlemmens åtgärder och förbundets verksamhet för att delaktighet skall kunna åläggas honom. Det påtvingade medlemskapet medför alltså inte generell skyldighet för den enskilde medlemmen att delta i kostnaderna för all förbundets verk- samhet utan hans ekonomiska förpliktelser kan komma att begränsas till viss verksam- hetsgren eller till enbart förbundsavgiften.

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen föreskrivs i andra stycket beträffande de medlemmar som har utnyttjat möjligheten till anslutningsrätt att andelstalen inte får sättas högre än medlem- men har medgett.

Som framgår av tidigare uttalanden bör förbundens viktigaste uppgift bli att svara för underhåll av vattendrag. Kostnaderna för denna verksamhet torde normalt få fördelas mellan ett flertal olikartade intressen. Utred- ningen räknar med att framför allt kommu- nerna skall finna förenligt med sina intressen att frivilligt medverka i verksamhet av detta slag. I så fall blir det första steget i kostnads- fördelningen att bestämma andelstal för den- na kategori medlemmar med utgångspunkt i deras åtaganden.

Liksom i de existerande vattendragsför- bunden torde fördelningen av underhålls- kostnaderna i övrigt framför allt gälla avväg- ningen mellan avlopps- och torrläggnings- intressena. Utredningen är väl medveten om de svårigheter som är förenade med en sådan avvägning och vill understryka att det här gäller en skälighetsuppskattning utan an- språk på precision. Vad som kan begäras är att slutresultatet framstår som rimligt för de berörda medlemmarna, och det bör inte komma i fråga att stora belopp, som bättre kan användas för konkreta åtgärder, läggs ner på undersökningar i samband med an- delstalens fastställande. Svårigheterna bör dock inte överbetonas. Som framhållits bl. a.

i 1971 års riksdagsärende här frågan om ansvarsfördelningen mellan avlopps- och torrläggningsintressenterna varit föremål för vetenskapliga undersökningar i olika sam- manhang. De erfarenheter som härvid vun- nits har utnyttjats bl. a. inom Vegeåns och Sävjaåns vattendragsförbund. Utredningen anser sig inte böra ta ställning till den ena eller den andra metodens användbarhet men anser att exempelvis den s. k. fosforrnetoden bör kunna användas som ett av flera hjälp- medel i strävandena mot en rimlig kostnads- fördelning. Även andra omständigheter kan sålunda böra beaktas vid skälighetsbedöm- ningen, t.ex. den särskilda nytta ett väl fungerande underhåll kan ha för torrlägg-

ningsintressenterna. Vad nu sagts gäller närmast fördelningen

mellan avloppsintresset, å ena, och torrlägg- ningsintresset, å andra sidan. Den del av kostnaderna som skall bäras av avloppsintres- senterna får sedan fördelas mellan dem efter andelstal. Dessa bör enligt huvudregeln be- stämmas med hänsyn till den omfattning i vilken var och en av de berörda medlemmar- na genom sina utsläpp menligt inverkar på vattenförhållandena. Ett mått på denna in- verkan kan vara avloppsvattnets mängd och beskaffenhet uttryckt exempelvis i bio— kemisk syreförbrukning (BS-förbrukning). Har emellertid t. ex. fosforrnetoden använts vid fördelning mellan intressegrupperna tor- de den böra tillämpas även vid den interna fördelningen. Om de kostnader som belöper på torrläggningsintresset skall fördelas mel- lan flera torrläggningsföretag, kan andels- talen bestämmas med utgångspunkt i bl.a. båtnadsarealerna eller underhållssträckorna. En variant av sistnämnda metod tillämpas bl. a. inom Sävjaåns vattendragsförbund. Där bestäms andelstalen av den för varje företag aktuella längden av vattendraget multiplice- rad med vattendragets bottenbredd + slänt- höjd, den senare fastställd som en standard- höjd på 1 m. Inom varje företag får kostna- den fördelas mellan deltagarna efter de an- delstal som har fastställts enligt VL eller äld- re bestämmelser.

Underhållsåtgärder kan också tänkas vara

• Sida 83
•  Original

till nytta i form av förbättrade möjligheter till ytvattentäkt. En sådan vattentäkt kan vidare tänkas medföra ökat behov av under- hållsåtgärder särskilt om den innebär att vatten leds bort utan att återbördas till vattendraget. I båda fallen bör vattentäkts- intresset åsättas andelstal, i det förra fallet med beaktande av nyttan och i det senare kanske med hänsyn även till menlig inverkan på vattenförhållandena.

Det är i och för sig tänkbart att kostnader- na för rensning och vegetationsbekämpning kan höra fördelas efter olika grunder. Detta bör dock inte medföra att andelstal bestäms särskilt för vardera slaget av åtgärder. Det naturliga synes vara att andelstalet bestäms gemensamt för båda efter en sammanvägning så att den årliga uttaxeringen kommer att innebära en såvitt möjligt jämn ekonomisk belastning för medlemmarna. Däremot kan skilda andelstal böra bestämmas för under- hållsarbeten inom olika delar av verksam- hetsområdet, t. ex. för huvudvattendrag och biflöden.

Regleringsåtgärder i ett vattenförbunds regi torde vanligen få till syfte att utjämna skillnader mellan hög- och lågvattenföring i ett vattendrags huvudfåra. Att lågvatten- föringen kan ökas torde vara till fördel bl. a. från recipientsynpunkt, och de berörda av- loppsintressenterna bör därför vara skyldiga att ta del i kostnaderna. Utgångspunkten för kostnadsfördelningen synes här bli att av- loppsintressentema har viss nytta av regle- ringsåtgärderna. Hur stor torde närmast bero på avloppsvattnets mängd och beskaffenhet. Ett annat sätt att beräkna nyttan kan vara att jämföra med medlemmarnas tänkta kost- nader för egna regleringsåtgärder eller för ytterligare reningsåtgärder för att nå t.ex. samma specifika belastning. För vattentäkts- intresset kan ökad lågvattenföring betyda ökade möjligheter att utnyttja vattendraget. Detsamma gäller eventuella vattenkraftan- läggningar. I båda fallen rör det sig om ett ekonomiskt mätbart nyttobegrepp som kan uttryckas i vunna m3 /s eller kWh. Om regle- ringen innebär att risken för översvämningar minskar kan den förstärka effekten av vid-

tagna torrläggningsåtgärder och följaktligen vara till nytta även för deltagare i torrlägg- ningsföretag. Härtill kommer att åtgärderna kan vara ägnade att tillgodose allmänna in- tressen, t.ex. frske- och miljövård, vilket kan föranleda frivilliga insatser från det all- männas sida. Kostnaderna för regleringsåt- gärder kan alltså böra fördelas inom en lika vidsträckt krets av medlemmar som vid un- derhållsåtgärder. Andelstalen kommer emel- lertid att få bestämmas med andra utgångs- punkter för skälighetsbedömningen.

Om vattenförbunds verksamhet skall om- fatta kontrollåtgärder synes kretsen av berör- da medlemrnar i allmänhet få begränsas till avloppsintressenterna. De inom vattenvårds- förbunden tillämpade grunderna för kost- nadsfördelning torde kunna användas också i detta sammanhang. Med hänsyn till den in- verkan på recipienterna som vållas genom tillförsel av näringsämnen från jord- och skogsbruk kunde det i och för sig synas rimligt att dessa intressen bär sin del av kostnadsansvaret. Detta skulle då få ordnas på så sätt att eventuella torrläggningsföretag ålades delaktighet i kontrollkostnaderna. En sådan ordning synes dock inte kunna godtas eftersom den inverkan som skall kontrolleras inte har något samband med torrläggningsåt- gärderna.

Vattenlagsutredningen har tidigare funnit att sjörestaureringar och liknande sanerings- arbeten kan vara en lämplig uppgift för vattenförbund. Frågan om kostnadsansvaret för sådana arbeten har berörts i direktiven för utredningen rörande kostnaderna för miljövärden. Denna utredning skall sålunda ta ställning till frågan om hur kostnaderna skall bestridas vid återställande av redan skadad miljö. Att i efterhand finna den som är ansvarig för att vissa skador uppstått ställer sig i regel svårt. Ett annat problem som enligt direktiven måste lösas är kost- nadsfördelningen mellan kommuner vid sanering av skadad miljö, t. ex. förorenade sjöar och vattendrag som berör flera kom- muner. Vattenlagsutredningen anser det för sin del naturligt att de kommuner och in- dustrier som genom föroreningar har vållat

• Sida 84
•  Original

miljöskadorna bidrar till återställningskost- naderna. Situationen skiljer sig inte nämn- värt från den som föreligger när ett vatten- förbund skall börja arbeta med rensningar och vegetationsbekämpning i ett vattendrag där underhållet är eftersatt. Ändringar i kommunindelning och industrinedläggelser kan givetvis medföra svårigheter vid kost- nadsfördelningen och leda till orimliga kon- sekvenser för de bidragspliktiga medlemrnar- na. Saneringsåtgärder torde därför alltid för- utsätta särskilda insatser från det allmännas sida. Det finns självfallet inte något hinder mot att medlemmarna eller viss grupp av medlemmar kommer överens om att finan- siera arbeten av detta slag i vattenförbundets regi. Utredningen räknar också med att arbe- tena i regel har sådant intresse från allmänna miljövårdssynpunkter att statsbidrag kan ut- gå ur medel som anslagits för restaurering av vattenområden.

Av skäl som anförts i den allmänna moti— veringen upptas i 9å tredje stycket en be- stämmelse om jämkning av andelstal, om medlem kan vinna ändamålet med verksam- heten eller verksamhetsgrenen till lägre kost- nad genom egen åtgärd.

Verkan av ändrade förhållanden

10å

Som utredningen tidigare har framhållit mås- te vattenförbundens organisation och verk- samhet kunna anpassas till ändrade förhål- landen. I 10 och 11 åå har intagits de mate- riella bestämmelserna härom. 10 å innehåller sålunda regler om upplösning av vattenför- bund, avveckling av verksamhetsgren och upptagande av ny sådan, ändring i förbun- dets verksamhetsområde och fastställande av nya andelstal.

Upplösning av vattenförbund liksom av- veckling av verksamhetsgren kan självfallet få vissa ekonomiska konsekvenser som bör regleras i lagen. Enligt 62 åjämförd med 64 å andra stycket LFS får samfällighetsförening inte upplösas innan alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för betalningen

nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas på föreningens okända borgenärer. Bestämmelserna i förord- ningen (1862le s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer äger där- vid motsvarande tillämpning. Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som förenings- stämman har beslutat. Det sist sagda gäller inte, om annat föreskrivs i stadgarna. Vad som föreskrivs i fråga om upplösning har enligt 64 å andra stycket LFS motsvarande tillämpning vid avveckling av verksamhets- gren. Framkommer efter upplösning av sam- fällighetsförening eller avveckling av verk- samhetsgren ny skuld eller tillgång, skall länsstyrelsen enligt 65 å på begäran av borge- när eller annan som saken rör förordna sysslomän att vidta de åtgärder som skulle ha ålegat styrelsen, om skulden eller tillgången varit känd tidigare. Enligt 10 å första stycket andra punkten iutredningens lagförslag skall 62 och 65 åå LFS äga motsvarande tillämp- ning i fråga om upplösning av vattenförbund eller avveckling av viss verksamhetsgren.

Avveckling av verksamhetsgren eller annan ändring av verksamheten inom vattenför- bund kan tänkas medföra behov av inskränk- ning eller utvidgning av förbundets verksam- hetsområde. En uttrycklig bestämmelse härom tas upp i 10 å andra stycket. Bestäm- melserna i 2 å blir naturligtvis tillämpliga vid omprövningen.

Enligt 10 å tredje stycket får nya andels- tal fastställas vid ändring av de förutsätt- ningar som har legat till grund för bestäm- mandet av andelstal för verksamhet eller verksamhetsgren. Nya andelstal kan t. ex. böra fastställas vid förändringar i medlems- kretsen eller om ett medlemsföretag visas få väsentligt större nytta av förbundets verk- samhet än man från början räknat med. Bestämmelsen kan också bli tillämplig, om ett medlemsföretag efter driftomläggniing väsentligt minskar sin miljöstörande effekt. I detta fall bör dock omläggningen i allmänhet inte omedelbart kunna tas till intäkt för reducerat andelstal med hänsyn till de kvar-

• Sida 85
•  Original

stående verkningarna av exempelvis tidigare utsläpp av avloppsvatten.

Ändrade delaktighetsförhållanden beroen— de på att fastighet inträder i eller utträder ur en existerande anläggningssamfällighet eller på att andelstal i sådan samfällighet höjs eller sänks föranleder enligt 37 — 40 åå AL vissa ekonomiska uppgörelser mellan intressenter- na. Inträder fastighet i anläggningssarnfällig— het skall ägaren enligt 37å första stycket förpliktas att utge ersättning till övriga del- ägare för den andel i ett enligt 39 å beräknat överskott som tillförs honom genom anslut- ningen. Bestämmelserna om nyanslutning äger enligt 37 å andra stycket motsvarande tillämpning när redan ansluten fastighets andelstal höjs. Utträder fastighet ur sarnfäl- lighet skall ägaren enligt 38 å första stycket ha ersättning för den andel i ett enligt 39 å beräknat överskott som han förlorar genom utträdet. Föreligger underskott skall han utge ersättning för sin andel däri. I 38å andra stycket föreskrivs att bestämmelserna om utträde äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas. Beräkningsgrun- derna i 39 å innebär i fråga om samfällighet som förvaltas av samfällighetsförening att överskott eller underskott motsvarar skillna- den mellan värdet av anläggningen och föreningens tillgångar, å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. An- läggningens värde uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till kostnaderna för dess utförande samt till anläggningens ålder och fortsatta användbarhet. I 40å ges regler om tidpunkten för betalning av ersätt- ning som avses i 37 och 38 åå AL.

Den ekonomiska uppgörelse som före- skrivs i AL skall alltså äga rum om exempel- vis fastighetsbildningsåtgärder påkallar om- prövning av tidigare beslut rörande delaktig- heten i s. k. gemensamhetsanläggningar, dvs. anläggningar som är gemensamma för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem. Behovet av en uppgörelse kan sägas sammanhänga med de ändrade förhållandenas inverkan på de anslutna fastigheternas marknadsvärden. Vattenförbundens verksamhet torde bara un—

dantagsvis komma att omfatta förvaltning av särskilda anläggningar, och förbunden saknar också anläggningssamfälligheternas sakrätts- liga bindning till delägarfastighet. Av bl. a. dessa skäl anser vattenlagsutredningen att de fastighetsrättsliga reglerna inte kan ges mot- svarande tillämpning i fråga om vattenför- bunden. Det synes i och för sig möjligt att med utgångspunkt i ett vattenförbunds bok- slut för visst räkenskapsår få fram värden som kan ge ledning för en uppgörelse vid ändrade delaktighetsförhållanden i huvud— saklig överensstämmelse med AL:s principer. Utredningen finner det emellertid av flera skäl tveksamt om lagbestämmelser i ämnet bör meddelas.

I detta hänseende bör till en början främ- hållas att det möter betydande svårigheter att åstadkomma en rättslig reglering som är enkel att tillämpa och som leder till etti alla situationer rimligt resultat. Förbundens verk- samhet kan liksom finansieringsformema vara olikartade från fall till fall. Deras till- gångar kan inte heller med tillräcklig säker- het bestämmas genom praktiskt enkla meto- der i t.ex. sådana situationer då investering- arna består i vattendragsrensningar 0. 1. Ett avräkningsförfarande förutsätter f. ö. i vissa fall skälighetsbedömningar som inte låter sig fångas i formler av den typ som har intagits i 39å AL. Så är exempelvis fallet när en industri som under en längre tid har förore- nat ett vattendrag lägger ner driften eller avsevärt reducerar utsläppet av förorenande ämnen. Företaget torde inte vid tidpunkten för sådana förändringar böra tillerkännas en matematiskt bestämd andel av förbundets behållna tillgångar, eftersom hänsyn också i detta sammanhang måste tas till de kvar- stående verkningarna av tidigare utsläpp.

Även om svårigheterna att utforma lämp- liga regler kan övervinnas, föreligger det så- vitt kan bedömas endast ett begränsat behov av lagstiftning i denna fråga. Det finns näm- ligen anledning att räkna med att de vatten- förbund som kan komma att bildas huvud- sakligen kommer att ägna sig åt underhålls- och kontrollåtgärder. Verksamheten synes då väsentligen kunna finansieras med det

• Sida 86
•  Original

löpande årets inkomster, varvid förändringar i medlemskrets eller andelstal inte torde böra föranleda någon särskild ekonomisk upp- görelse mellan medlemmarna. Vattenlagsut- redningen utgår härvid från att sådana för- ändringar inte genomförs under löpande verksamhetsår, vilket kan böra framgå av stadgarna. Det kan tilläggas att föränd- ringar av detta slag inte torde föranleda särskilda ekonomiska uppgörelser inom de existerande vattendrags- och vattenvårdsför- bunden.

Vattenlagsutredningen har med hänsyn till det anförda avstått från att införa några bestämmelser om ekonomisk uppgörelse i sitt lagförslag. Vattenförbunden är däremot oförhindrade att reglera frågan istadgarna. I den mån särskilda bestämmelser i stadgarna behövs får det tillses att enskild medlems intresse inte eftersätts mot förbudet i 6å andra stycket lagförslaget. Det får ankomma på länsstyrelsen att beakta detta vid sin fastställelseprövning.

llå

I paragrafen behandlas den situationen att rättighet som ligger till grund för medlem- skap enligt 3 å första stycket övergår till ny innehavare.

Enligt 3å första stycket lagförslaget är skyldigheten att ingå som medlem i vatten- förbund i princip knuten till innehavet av en i laga ordning medgiven rätt att inverka på vattenförhållandena inom vattenförbundets verksamhetsområde. I samband med över- låtelse av exempelvis en industrianläggning kan sådan rättighet övergå till ny innehavare. Denne bör då träda i förre innehavarens ställe som medlem i vattenförbundet. Han bör i den egenskapen vara bunden av tidigare beslut som fattats med stöd av lagen om vattenförbund framför allt i fråga om det andelstal som gäller för anläggningen. Han blir följaktligen också skyldig att för fram- tiden bidra till kostnaderna för föreningens verksamhet i enlighet med sitt andelstal. Däremot är han i princip inte skyldig att gentemot förbundet svara för bidrag som

uttaxerats av den förre innehavaren.

För ny ägare av delägarfastighet i samfäl- lighetsförening gäller enligt 44å LFS viss skyldighet att svara för bidrag som uttaxe- rats av förre ägaren. Övergår delägarfastighet till ny ägare på annat sätt än genom försälj- ning på exekutiv auktion, skall den nye ägaren gentemot föreningen svara för ogul- det belopp som påförts den förre ägaren efter uttaxering enligt 42 eller 43 å och som har förfallit till betalning inom ett år före den bestämda tillträdesdagen. I fråga om innehållet i 42 och 43 åå LFS vill utred- ningen hänvisa till den följande framsräll- ningen under 18 å lagförslaget. Beloppet an— ses förfallet mot den nye ägaren på tillträdes- dagen. Bestämmelsen har tillkommit för att skydda föreningen mot förlust. Ett motsva- rande behov föreligger för vattenförbundens del. Detta kan lämpligen tillgodoses genom en hänvisning till 44 å LFS. Bestämmelserna i 11 å lagförslaget har avfattats i enlighet med de nu anförda synpunkterna.

Utredningen vill påpeka att vattenförbun- dens bidragsfordringar inte får någon för- månsrätt motsvarande den som avses skola gälla enligt samfällighetslagstiftningen. En sådan konstruktion är inte tänkbar eftersom delaktigheten i vattenförbund inte är sak- rättsligt knuten till viss fastighet (jfr därjäm- te SOU 1960125 5. 232). Önskas förmånsrätt står alltså endast den möjligheten föreningen till buds att genom utmätning hos den bi- dragsskyldige skaffa sig förrnånsrätt enligt 8 å förmånsrättslagen (l970:979).

Vattenförbunds organisation m. m. 12—14 åå

I 12 å ges bestämmelser om konstituerande sammanträde som skall hållas när det slutligt avgjorts att vattenförbund skall bildas. Som framgår av 19 å tillkommer beslutande- rätten länsstyrelsen. Vid sammanträdet skall medlemmarna utse styrelse och anta stadgar. Den som tagit initiativet till förbundsbild- ningen ligger nära till att svara för samman- trädet, men av 19 å tredje stycket följer att

• Sida 87
•  Original

medlem kan utverka länsstyrelsens förord- nande för viss person att hålla sammanträ- det.

Enligt 19 å skall länsstyrelsens beslut om förbundsbildning innehålla uppgift om vilka som skall vara medlemmar i vattenförbun- det. Dessa skall självfallet i god tid kallas till det konstituerande sammanträdet. Enligt be- stämmelserna om sådan kallelse i 13 å första stycket skall kallelsen delges medlemmarna. Av 22 å andra stycket delgivningslagen (19701428) framgår att lagens allmänna be- stämmelser om delgivning då är tillämpliga. Detta innebär bl. a. att delgivning med torr- läggningsföretag får ske genom att kallelsen överbringas till någon som har rätt att företräda samfälligheten, i regel ledamot av samfällighetens styrelse. Enligt 13å andra stycket skall kallelse och delgivning ombe- sörjas av den som skall hålla det konstitue- rande sammanträdet.

Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen bör omröstning vid konstitue- rande sammanträde ske efter huvudtal. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som ordfö- randen biträder. Bestämmelserna härom i 14 å ansluter till vad som föreskrivs i 22å LFS. Denna lag innehåller härutöver den bestämmelsen att ordföranden beslutar, om inga röster avges. För vattenförbundens del synes en motsvarande regel inte lämplig.

lSå

Paragrafen upptar föreskrifter om stadgarnas innehåll.

Som framhållits tidigare kommer stadgar- nas innehåll att ha väsentlig betydelse som skydd för de enskilda medlemmarnas intres- sen. I paragrafens första stycke anges under åtta olika punkter vissa uppgifter som alltid skall lämnas i stadgarna. Enligt punkt 1 skall uppgift lämnas om vattenförbunds firma, vilken skall innehålla ordet ”vattenförbund”. Härigenom undviks bl. a. förväxling med existerande vattendrags- och vattenvårdsför- bund. Det synes naturligt att firman i övrigt upptar namnet på det vattensystem som

omfattas av förbundets verksamhetsområde. I punkt 2 föreskrivs att stadgarna skall ange grunderna för förvaltningen. Dessa torde i allmänhet kunna utformas i anslutning till bestämmelserna i 1 å första stycket samt 6 och 7 åå lagförslaget. Frågan om disposition av överskott och det därmed sammanhängan- de spörsmålet om eventuell investeringsfond kan emellertid också böra beaktas. Var styrelse för vattenförbund skall ha sitt säte regleras i 17 å. Uppgift om orten skall emellertid enligt punkt 3 i förevarande para- graf lämnas i stadgarna. Någon närmare förklaring av vad som avses med övriga punkter torde inte vara nödvändig.

I andra stycket har upptagits ett förbud mot sådan föreskrift i stadgarna som strider mot lagen om vattenförbund eller annan författning.

l6å

Som framgått av den allmänna motiveringen anser vattenlagsutredningen skäl saknas för att i överensstämmelse med LFS uppställa krav på registrering av vattenförbund. Den offentliga kontroll av stadgarnas innehåll som är nödvändig skall i stället ske vid ett fastställelseförfarande inför länsstyrelsen. Bestämmelser härom har upptagits i denna paragraf. Paragrafen innehåller i övrigt be- stämmelser om den tidpunkt då vattenför- bundet vinner rättskapacitet och om stadge- ändring. Vidare meddelas bestämmelser om anmälan till länsstyrelsen beträffande ändrad sammansättning av styrelsen och om kungör- ande av styrelseval och ändring i styrelsens sammansättning. I sistnämnda hänseenden har regeln i 3 kap. 14 å VL tjänat som förebild.

l7å

I paragrafen ges föreskrifter om vattenför- bunds styrelse.

Enligt den inledande föreskriften skall vattenförbunds styrelse bestå av en eller flera ledamöter. Antalet får anpassas med hänsyn till vad som krävs för att olika medlemskate- gorier skall få erforderlig representation och

• Sida 88
•  Original

med hänsyn till verksamhetens omfattning osv. Ibland kan det givetvis vara lämpligt att också ha suppleanter för styrelseledamöter- na. Detta får i så fall anges i stadgarna. Länsstyrelsen får vid sin fastställelseprövning kontrollera att de nu antydda synpunkterna blir behörigen tillgodosedda. Vid behov får länsstyrelsen förordna att flera ledamöter skall ingå i styrelsen än som angivits i de stadgar som underställts länsstyrelsen för fastställelse. En sådan befogenhet tillkom- mer länsstyrelsen enligt den i 18å intagna hänvisningen till 31 å första stycket LFS.

Vattenförbunds styrelse skall enligt 17 å ha sitt säte inom län där förbundet har sitt verksamhetsområde. Omfattar detta flera län, kan naturligtvis vart och ett av länen komma i fråga.

18å

Vattenförbundens organisation kommer en- ligt utredningens förslag att förete stora likheter med samfällighetsföreningar enligt LFS. I denna paragraf regleras genom hänvis- ningar till LFS vissa organisatoriska frågor som ansetts kunna få en enhetlig lösning.

I paragrafen hänvisas först till 31 å första stycket och 32—38 åå LFS vilka innehåller bestämmelser om styrelse och firmateckning. I 31 å första stycket medges länsstyrelsen rätt att, när skäl föreligger därtill, förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om stadgeänd- ring. Länsstyrelsen får enligt samma lagrum i LFS vidare utse särskild ledamot i styrelsen. Bestämmelserna om kungörelse i 16 å sista stycket blir tillämpliga, om förordnandet innebär förändring i redan utsedd styrelses sammansättning. Kan överenskommelse inte träffas om arvode till sådan ledamot, bestäm- mer länsstyrelsen arvodet. Enligt 32å kan styrelseledamot i samma ordning som han har utsetts skiljas från sitt uppdrag före mandattidens utgång. I 33 å ges bestämmel- ser för det fallet att samfällighetsförening saknar beslutför styrelse på grund av att styrelseledamots uppdrag har upphört eller

på grund av hinder för styrelseledamot att utöva sitt uppdrag. Länsstyrelsen får då förordna sysslomän att ensam eller tillsam- mans med kvarstående styrelseledamöter handha föreningens angelägenheter och före- träda föreningen som styrelse. Syssloman- nens förordnande gäller till dess beslutför styrelse åter finns. Sysslomannen har rätt till arvode som bestäms av länsstyrelsen och betalas av föreningen. Enligt 34 å kan styrel- sen utse firmatecknare, om annat inte följer av stadgarna eller av beslut på föreningsstäm- ma. Styrelsen kan när som helst återkalla bemyndigande för firmatecknare. Styrelsens åligganden framgår av 35 å. Styrelsen hand- har samfällighetsföreningens angelägenheter i överensstämmelse med LFS, stadgarna och beslut på föreningsstämma, i den mån beslu- tet inte strider mot lagen, annan författning eller stadgarna. I 36 å ges en regel om jäv för styrelseledamot. Han får inte ta befattning med angelägenhet i vilken han har ett väsent- ligt intresse som strider mot föreningens. Bestämmelser om behörighet att företräda föreningen i förhållande till tredje man följer i 37 å. Sådan behörighet tillkommer styrel- sen och firmatecknare. De får dock inte utan stöd av stadgarna eller stämmobeslut överlå- ta eller söka inteckning i fast egendom eller upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år. Slutligen innehåller 38å regler om omröstning inom styrelse. Som styrelsens beslut gäller den mening om vilken vid styrelsesammanträde de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som ordföranden biträder. Andra omröstningsregler kan föreskrivas i stadgar- na.

En i huvudsak samordnad lösning har vidare ansetts möjlig av frågorna om uttaxe- ring av bidrag enligt 8 och 9 åå lagförslaget m.m. I detta hänseende hänvisas i förslaget till 40—43 och 45 åå LFS. Av dessa innehål- ler 40å den grundläggande föreskriften att bidrag i pengar skall uttaxeras av medlem- marna, om samfällighetsförenings medelsbe- hov inte täcks på annat sätt. Bestämmelser om utgifts- och inkomststat meddelas i 41 å.

• Sida 89
•  Original

Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprät- ta utgifts- och inkomststat för samfällighets- föreningen. Staten skall föreläggas förenings- stämman för godkännande. Gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnader olika bestämmelser för skilda verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemen- samma inkomster och utgifter fördelas på verksamhetsgrenarna efter vad som är skä- ligt. Om annat inte föreskrivs i stadgarna, skall enligt 42å medlemmarnas bidrag ut- taxeras genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma lägger fram debiterings- längd. I denna anges det belopp som skall uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning skall ske. Finns det olika verksamhetsgrenar skall var och en redovisas för sig i debiteringslängden. I 43 å ges föreskrifter om extraordinär utdebitering. Räcker inte tillgängliga medel till betalning av klar och förfallen skuld för vilken för- eningen svarar, skall styrelsen utan dröjsmål upprätta och på föreningsstämma lägga fram särskild debiteringslängd samt omedelbart ta ut vad som fordras. Bestämmelserna är för- enade med vissa sanktioner. Om styrelsens ledamöter försummar extraordinär utdebite— ring är de solidariskt betalningsskyldiga för skulden. Är försummelsen uppenbar skall länsstyrelsen på yrkande av borgenär förord- na syssloman att i styrelsens ställe utdebitera och ta ut erforderligt belopp. Sysslomannen har rätt till ersättning med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 33 å. Be- träffande förening med skilda verksamhets- grenar ges i 45 å ytterligare den föreskriften att medel och andra tillgångar som hänför sig enbart till viss verksamhetsgren inte får användas eller utmätas för ändamål som faller utanför verksamhetsgrenen. Sådana medel får inte heller sammanblandas med andra medel.

I LFS:s avsnitt om uttaxering m. m. finns härutöver bestämmelser i 44 å om skyldighet för ny ägare av delägarfastighet att i viss omfattning svara för bidrag som uttaxerats av den förre ägaren. Detta lagrum motsvaras i vattenlagsutredningens lagförslag delvis av

11 å. Bestämmelserna i 46 å LFS om klan- dertalan mot uttaxering motsvaras i utred- ningens lagförslag av 25 å.

Den stämma på vilken medlemmar i vat- tenförbund deltar ihandhavandet av förbun- dets angelägenheter kallas förbundsstämmai motsats till LFS:s benämning föreningsstäm- ma (jfr bl.a. 15 å första stycket p. 7 i utredningens lagförslag). LFS:s bestämmelser om föreningsstämma i 47—50 åå har i allt väsentligt ansetts böra äga motsvarande till- lämpning i fråga om förbundsstämma.

I 47 å LFS ges de grundläggande bestäm- melserna om föreningsstämma. Kallelse till stämman sker genom styrelsens försorg, och i kallelsen skall anges vilka ärenden som kommer att behandlas på stämman. Underlä- ter styrelsen att kalla till ordinarie stämmai enlighet med stadgarnas föreskrifter, skall länsstyrelsen på anmälan av medlem utlysa föreningsstämma. Om minst en femtedel av samtliga röstberättigade medlemmar hos sty— relsen begär att extra föreningsstämma skall hållas och därvid anger de ärenden som skall behandlas, åligger det styrelsen att inom en vecka kalla till sådan stämma. Om så inte sker utlyser länsstyrelsen stämma på anmä- lan av medlem.

Frågan om rätt för föreningsmedlem att delta i förhandlingarna och utöva rösträtt regleras i 48 å. Till en början begränsas rätten att rösta vid avgörande av fråga som bara rör viss verksamhetsgren till de medlem- mar som är bidragsskyldiga till verksamhets- grenen. Denna bestämmelse blir till följd av hänvisningen tillämplig också i fråga om vattenförbunden och bör därvid ges sådan innebörd att begränsningen alltid blir aktuell när bidragsskyldigheten inte omfattar alla medlemmarna i förbundet, oavsett om för- bundets verksamhet formellt sett bedrivs som skilda grenar eller inte. Situationen kan t. ex. vara den att förbundet tills vidare bara bedriver en verksamhet till vilken inte alla medlemmarna är bidragsskyldiga. Den ifråga- varande bestämmelsen hindrar inte att alla medlemmar har rätt att delta och yttra sig vid frågans behandling, eftersom beslutet genom sina konsekvenser för andra verksam—

• Sida 90
•  Original

hetsgrenar indirekt kan beröra hela medlems- kretsen. Vidare föreskrivs att den som under- låtit att i rätt tid fullgöra sin bidragsskyldig- het får delta i förhandlingarna men inte utöva rösträtt, innan han fulllort vad han har försummat. Medlem eller annan får inte, själv eller genom ombud eller som ombud, delta i behandlingen av angelägenhet vari han har ett väsentligt intresse som strider mot föreningens. De nu återgivna bestämmelserna återfinns i 48å första, andra och tredje styckena LFS.

I 49å ges bestämmelser om omröstning och beslut på föreningsstämma. Som huvud- regel gäller enligt första stycket att röstbe— räkning skall ske efter huvudtalet. I fråga som har ekonomisk betydelse skall röstning i stället ske efter andelstal, om medlem begär det. Ingen medlems röstetal får dock översti- ga en femtedel av det sammanlagda rösteta- let för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar. Medlems rösträtt kan enligt andra stycket utövas genom ombud. Ombud får inte företräda mer än en medlem. Som stämmans beslut gäller den mening som fått enkel majoritet. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som ordföranden biträder. Bestäm- melserna i första stycket har tvingande ka- raktär. I 51 och 52 åå uppställs dock krav på kvalificerad majoritet i vissa fall. Vidare kan awikelse från andra stycket föreskrivas i stadgarna. Styrelsen är enligt 50 å skyldig att på föreningsstämma lämna de upplysningar om föreningens verksamhet som medlem begär och som kan vara av betydelse för medlemmarna. Enligt samma lagrum skall genom styrelsens försorg föras protokoll över beslut som fattas på föreningsstämma. Protokollet skall hållas tillgängligt för med- lemmarna senast två veckor efter stämman.

Det kan vara tveksamt hur röstberäkning skall ske inom vattenförbund med flera verksamhetsgrenar. I överensstämmelse med vad föredragande statsrådet förordat för motsvarande situation vid föreningsförvalt- ning enligt LFS torde huvudtalsmetoden böra tillämpas så att ingen förbundsmedlem har mer än en röst, även om han har deli

flera av de berörda verksamhetsgrenarna. En tillämpning av andelstalsmetoden förutsätter däremot, principiellt sett, att röstetalen i de olika verksamhetsgrenarna läggs samman och att alltså varje medlems röstetal motsvarar summan av hans andelar, dock högst en fem- tedel av det totala röstetalet. I vissa fall sy- nes dock en omräkning av andelstalen böra ske före sammanläggningen. Som föredragan- de statsrådet har anfört i fråga om LFS blir detta för det första nödvändigt, när andelsta- len har fastställts efter skilda metoder, t. ex. procentmetoden och heltalsmetoden, för de olika verksamhetsgrenarna (jfr specialmotive- ringen till 55 å LFS i lagrådsremissen den 8 december 1972). Till undvikande av stötan— de resultat bör emellertid en modifiering ske också när verksamhetsgrenarna inom ett vat- tenförbund har olika ekonomisk omfattning. I sådana fall är det påkallat att andelstalen jämkas, förslagsvis med hänsyn till den rela- tiva kostnaden för varje verksamhetsgren. När det gäller omröstning beträffande viss verksamhetsgren vill utredningen erinra om hänvisningen till 48å LFS som innebär att rösträtt tillkommer enbart de medlemmar som är bidragsskyldiga till verksamhetsgre- nen.

Som nyss berörts uppställsi 51 och 52 åå LFS krav på kvalificerad majoritet i vissa fall. För beslut att överlåta eller söka inteck- ning i fast egendom eller att upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år fordras sålunda enligt 51 å två tredje- delars majoritet, om annat inte föreskrivs i stadgarna. Vattenlagsutredningen tror visser— ligen att vattenförbund endast i begränsad omfattning får anledning till sådana transak- tioner med fast egendom. Man kan dock inte helt bortse från möjligheten, och ett krav på kvalificerad majoritet torde då böra gälla. I 18 å lagförslaget hänvisas därför även till 51 å LFS. Enligt 52å första stycket LFS gäller vidare i fråga om omröstning rörande ändring av samfällighets stadgar att varje röstberättigad medlem har en röst. För beslut om sådan ändring fordras två tredje- delars majoritet. Föreskrivs strängare villkor i stadgarna skall det gälla. Att huvudtalsme-

• Sida 91
•  Original

toden skall tillämpas undantagslöst samman- hänger med att samma ordning gäller när stadgar antas vid det konstituerande sam— manträdet. Även i nu berörda hänseenden synes LFS:s reglering lämplig för vattenför- bundens del.

Till skydd för enskilda intressen stadgas i 54å LFS skyldighet för styrelseledamöter och andra som handhar samfällighets- förenings angelägenheter att svara för därvid vållad skada. Skadeståndsansvar kommer i första hand i fråga för styrelseledamot och annan som kunnat företräda föreningen, dvs. firmatecknare och sysslomän. Även revisor och medlem i föreningen kan åläggas skade- ståndsskyldighet. Skadeståndsberättigad är inte bara medlem och tredje man utan också själva föreningen. I fråga om förutsättningar— na för att skadestånd skall kunna utkrävas hänvisas till 63—66 och 106—109 åå lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Vad som sålunda skall gälla enligt LFS kommer enligt hänvisning i 18 å utredningens lagför- slag att äga motsvarande tillämpning också i fråga om vattenförbund. Enligt bestämmelse i 54 å sista punkten LFS skall skadeståndsta- lan tas upp av fastighetsdomstol. Av uttryck- ligt stadgande i l8å lagförslaget följer att talan såvitt gäller vattenförbund i stället skall upptas av vattendomstol. Detta samman- hänger med att klandertalan i olika situatio- ner enligt lagförslaget skall prövas av vatten- domstol.

Beslut om förbundsbildning m. m. 19 å

Paragrafen innehåller grundläggande bestäm- melser om förfarandet vid förbundsbildning.

Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen skall fråga huruvida vattenför- bund bör bildas prövas av länsstyrelsen. Enligt lagrummets första stycke får frågan anhängiggöras hos länsstyrelsen genom skriftlig ansökan av den som kan vara med- lem i förbundet. Flera av de existerande vattenvårdsförbunden har tillkommit på länsstyrelsernas egna initiativ. I lagrummets

andra stycke öppnas möjlighet för länsstyrel- se att på samma sätt ta initiativ till bildande av vattenförbund som styrelsen finner vara av betydelse från allmän synpunkt.

Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen skall länsstyrelsen i samband med beslut om förbundsbildning också be- stämma förbundets verksamhetsområde och ange vilka som skall vara medlemmar. Be- stämmelse härom ges i 19 å tredje stycket. Som tidigare anmärkts innehåller stycket också ett bemyndigande för länsstyrelsen att förordna sammanträdesledare för konstitue- rande sammanträde. En motsvarande be- stämmelse finns i 20 å första stycket LFS.

Utredningen har inte i paragrafen tagit in några regler om vad den i första stycket behandlade ansökningen bör innehålla. Be- stämmelser härom kan i stället lämpligen utfärdas i administrativ ordning med stöd av fullmakten i 29 å. Ansökningshandlingama bör omfatta sådana uppgifter, kartor och beskrivningar som länsstyrelsen kan behöva vid sin prövning, främst avseende det tilläm- nade förbundets ändamål, verksamhetsområ- de och medlemskrets. Ansökningen bör vida- re uppta en plan för förbundets verksamhet på såväl kort som lång sikt. Det ligger i sakens natur att en utredning som avser medlemskretsen bör innehålla så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka rättigheter att inverka på vattenbeskaffenheten och i övrigt på vattenförhållandena inom verksam- hetsområdet som finns och ännu har prak- tisk betydelse liksom också uppgift om vem som vid ansökningstillfället är innehavare av dessa rättigheter. Med hänsyn till bestämmel- sen i 3 å tredje stycket bör sökanden också uppge vilka fiskevårdsområden och samfällig— hetsföreningar för förvaltning av samfällda fisken som finns inom verksamhetsområdet.

20å

Utredningen har förut framhållit att frivillig samverkan mellan medlemmarna i ett vatten- förbund utgör en grundsten på vilka den nya lagen så långt det är möjligt bör bygga. Med hänsyn till allmänna intressen liksom till det

• Sida 92
•  Original

skydd minoriteten bör åtnjuta i en organisa- tion med visst anslutningstvång kan det emellertid inte överlämnas åt medlemmarna själva att genom majoritetsbeslut avgöra alla frågor som rör förbundet och dess verksam- het. Som redan anförts under 19å skall frågor om förbundsbildning prövas av läns- styrelsen. I förevarande paragraf finns be- stämmelser om hur beslut skall fattas i vissa andra frågor, för vilka majoritetsbeslut inte ansetts kunna föreskrivas. För att här skapa ett utrymme för frivillig samverkan mellan medlemmarna har dessa lämnats vittgående beslutsbefogenheter, under förutsättning att de är eniga. Enligt första stycket öppnas sålunda en möjlighet för medlemmarna, om de är överens, att besluta om upplösning av förbundet och om upptagande eller avveck- ling av verksamhetsgren. I andra stycket föreskrivs att andelstal för verksamhet eller verksamhetsgren skall fastställas genom en- hälligt beslut av de medlemmar som skall bidra till kostnaderna. Om medlemmarna inte kan enas om beslut i dessa frågor, ankommer det enligt tredje stycket på läns- styrelsen att besluta.! Länsstyrelsen skall dessutom fatta beslut i fråga om ändring i vattenförbunds verksamhetsområde och när tvist uppkommer om skyldighet att ingå eller kvarstå som medlem i vattenförbund. I alla de angivna situationerna åligger det vatten- förbunds styrelse att hänskjuta avgörandet till länsstyrelsen. Denna skall alltså inte ta några egna formella initiativ.

21å

Enligt denna paragraf skall förbundsavgift fastställas på förbundsstämma. Med hänsyn till de relativt blygsamma belopp som här förutsätts synes den enskilde medlemmens anspråk på rättsskydd tillräckligt tillgodosed- da genom möjligheten att klandra stämmans beslut.

22å

Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om förfarandet hos länsstyrelsen.

Allmänna regler om ärendes handläggning hos länsstyrelsen ges i förvaltningslagen (197lz290) och länsstyrelseinstruktionen (19712460). Dessa innebär bl. a. att förfaran- det i princip är skriftligt. Med hänsyn till det behov av muntlig förhandling som ofta torde uppkomma i ärenden angående vattenför- bund har i förslagets första stycke upptagits en bestämmelse som ålägger länsstyrelsen att hålla muntlig förhandling, när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller när sakägare begär det och förhandlingen inte är uppenbart onödig.

Av allmänna förvaltningsrättsliga principer om utredningsplikt följer att länsstyrelsen är skyldig att söka införskaffa behövliga upp- lysningar och yttranden från andra allmänna organ. I ärende som gäller fråga huruvida vattenförbund skall bildas är det givetvis nödvändigt att låta de myndigheter som kan ha intressen att bevaka få tillfälle att framfö- ra synpunkter. En erinran härom har intagits i första stycket tredje punkten. De myndig- heter som främst kommer i fråga synes vara lantbruksstyrelsen, iiskeristyrelsen och sta- tens naturvårdsverk på den statliga samt hälsovårdsnämnden på den kommunala si- dan. Vid förhandlingen eller annat lämpligt tillfälle bör länsstyrelsen söka förlika parter- na, om frågan är av sådan beskaffenhet att förlikning kan komma i fråga och förutsätt- ningar att uppnå enighet bedöms föreligga.

Vid sin prövning av frågor enligt lagen om vattenförbund kan länsstyrelsen ställas inför svåra tekniska, ekonomiska och biologiska problem. Länsstyrelsen bör därför vid behov kunna anlita sakkunnig för särskild utredning. Bestämmelse härom har intagits i lagrum- mets andra stycke.

1 Parentetiskt kan anmärkas att kostnadsfördel- ning av ifrågavarande slag inte är en ny uppgift för länsstyrelserna. Enligt förordningen den 20 februa- ri 1764 huru sjöar, strömmar och åar överallt i ri- ket årligen böra vårdas till skadelige vattudäm- ningars awärjande ålåg det sålunda KB att i fråga om fördelningen av rensningskostnader mellan lä- nets innevånare ”betämja och, efter särskilte före- kommande omständigheter, besörja”.

• Sida 93
•  Original

När länsstyrelse beslutat tillkalla sakkun- nig, bör parterna höras om vem som skall anlitas. Enligt utredningens mening är det lämpligt att i första hand befattningshavare hos statliga myndigheter och organisationer utnyttjas, t. ex. lantbruksstyrelsen eller sta- tens naturvårdsverk. Även tekniker vid vat- tendomstol, vattenöverdomstolen eller kon- cessionsnämnden för miljöskydd bör kunna komma i fråga. Den utbildning och erfaren- het dessa tjänstemän har gör dem nämligen enligt utredningens mening synnerligen väl skickade att fullgöra ifrågavarande uppdrag. Om särskilda skäl talar härför, bör sakkun- niguppdragen kunna anförtros även åt därför lämpade enskilda konsultföretag.

I lagförslaget har inte införts några regler för hur den sakkunnige bör förfara, när han fullgör sitt uppdrag. Länsstyrelsen är natur- ligtvis oförhindrad att i samband med för- ordnandet meddela de direktiv som kan finnas erforderliga. Visar det sig lämpligt, kan även centrala föreskrifter utfärdas med stöd av 29å i lagförslaget. Frågans beskaf- fenhet torde dock bli avgörande för hur den sakkunnige bör gå till väga. Hans riktpunkt bör vara att skaffa fram utredningsmaterial av den omfattning att det kan tjäna som grundval för ett beslut samt att i eget utlåtande utvärdera detta material och före— slå hur frågan enligt hans mening bör lösas. Under sina kontakter med parterna bör han vidare undersöka möjligheterna att förlika dem, när den fråga han utreder lämpar sig därför. Detta torde framför allt vara fallet när tvistefrågan gäller andelstal för verksam- het eller verksamhetsgren eller skyldighet att ingå eller kvarstå som medlem i vattenför- bundet.

Av bestämmelsen i 22å första stycket första punkten följer att länsstyrelsen skall bereda parterna tillfälle att yttra sig över den sakkunniges utlåtande.

Möjligheter för länsstyrelse att anlita sak- kunnig motsvarande dem som upptagits i förevarande paragraf föreligger enligt 85å andra stycket i lagen om enskilda vägar lik- som enligt 35 å andra stycket i va-lagen. I fråga om ersättning till den sakkunnige

gäller enligt va-lagen att ersättning utgår med belopp som länsstyrelsen bestämmer. Huvud— mannen för den va-anläggning som ärendet rör betalar ersättningen. Om ärendet inte rör befintlig eller planerad anläggning. betalas ersättningen av kommunen. Emellertid kan även va-nämnden enligt 42 å tredje stycket va—lagen vid behov anlita sakkunnig för särskild utredning. Ersättning till sådan sak- kunnig skall utgå av allmänna medel. Utred— ningen finner det rimligt att kostnaden för sakkunnigutredning angående vattenförbund liksom för sakkunnigutredning åt va-nämn- den stannar på statsverket. Härför talar inte minst det allmänna intresse som i allmänhet kommer att ligga bakom bildandet av vatten- förbunden. I sammanhanget mä även anmär- kas att enligt lOå i det förslag till lag om rättegången i tvistemål om mindre värden, som nyligen förelagts riksdagen genom prop. 1973187, kostnaden för av rätten utsedd sakkunnig skall betalas av allmänna medel. I 22 å andra stycket i utredningens lagförslag har därför föreskrivits att den sakkunnige i vattenförbundsfrägor har rätt till ersättning av allmänna medel enligt länsstyrelsens be- stämmande.

Fullföljd av talan m. m. 23 å

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan mot län?-:*vrelses beslut.

Utredningens förslag innebär att en rad olika frågor kan komma att avgöras genom länsstyrelses beslut. Detta gäller fastställande av stadgar för vattenförbund och ändringari dessa (16 å), förbundsbildning, verksamhets- område, medlemskrets och sammanträdesle- dare (19 å), upplösning av vattenförbund, upptagande och aweckling av verksamhets- gren, andelstal för verksamhet eller verksam- hetsgren, ändring av verksamhetsområde samt jämkning i medlemskrets (20 å) även- som förordnande av sakkunnig och arvode till denne (22 å). Hänvisningen till LFSi 18 å innebär att länsstyrelsen också får besluta om att styrelsen skall bestå av flera ledamö-

• Sida 94
•  Original

ter än som anges i stadgarna, utse särskild ledamot i styrelsen och bestämma arvodet till denne (31 å LFS), besluta om entledigan- de av sådan styrelseledamot (32 å LFS) samt förordna om sysslomän och om arvode till denne (33 å LFS).

De fullföljdsregler som utredningen före- slår utgår från gällande principer för fördel- ning av besvärsärenden mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och förvaltningsdomstol (jfr prop. 197130 5. 88). Besvärsärenden i vilka ända- målsenlighets- och lämplighetsfrågor domine- rar bör alltså avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet medan sådana besvärsärenden som huvudsakligen innefattar rättsfrågor skall handläggas av förvaltningsdomstol. I paragra- fens första stycke föreskrivs i enlighet här- med att talan mot länsstyrelses beslut om vattenförbunds bildande eller upplösning, om verksamhetsområde samt om verksamhet eller verksamhetsgren föres hos Konungen genom besvär. I överensstämmelse med 67 å andra stycket LFS skall besvär i samma ordning föras över beslut om antalet ledamö— ter i vattenförbunds styrelse och om tillsät- tande eller entledigande av särskild styrelse- ledamot.

Utredningens förslagi 22 å om sakkunnigt biträde åt länsstyrelsen innebär som förut nämnts att kostnaden för ersättning till den sakkunnige skall stanna på statsverket. Med hänsyn härtill saknas anledning att tillåta talan mot länsstyrelsens beslut varigenom sakkunnig har förordnats. Bestämmelse här- om har upptagits i paragrafens andra stycke.

Enligt stadgandet i tredje stycket skall talan i övrigt mot beslut av länsstyrelse föras hos kammarrätten genom besvär. Detta kom- mer att gälla avgöranden rörande medlems- krets, andelstal, sammanträdesledare, sysslo- man samt stadge- och arvodesfrågor. Särskilt frågorna om medlemskrets och andelstal kan uppenbarligen ställa kammarrätten inför svå- ra avgöranden. Utredningen vill erinra om möjligheterna enligt 16 å lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att ut- verka Kungl. Maj:ts förordnande av särskilda sakkunniga med uppgift att tillhandagå dom- stolen med utlåtanden. Samma frågor kan

också, om de bringas under kammarrättens prövning, tänkas ha nära samband med tvist om verksamhet eller verksamhetsgren. Med tanke på sådana situationer föreskrivs i 9å lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att om besvär även innefattar fråga som Kungl. Maj:t skall avgöra och kammarrätten finner att frågorna inte bör avgöras var för sig, så skall kammarrätten med eget utlåtande över- lämna målet till Kungl. Maj:ts prövning.

24å

Denna paragraf innehåller bestämmelser om talan mot beslut vid konstituerande samman- träde. Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 och 23 åå LFS.

Enligt paragrafen kan medlem draga be- slut som fattats vid konstituerande samman- träde under domstols prövning. Medlem har alltså talerätt, oavsett om han vid samman- trädet har sökt förhindra beslutet eller ens varit närvarande. Han måste emellertid fram- ställa yrkande om rättelse i stämningsansö- kan som skall ha inkommit till domstolen senast fyra veckor från beslutets dag. Den enda garanti som lagen innehåller för att den enskilde medlemmen skall få kännedom om fattade beslut inom denna tid ligger i kallel- seförfarandet enligt 13 å. Talan skall föras mot samtliga övriga medlemmar. I enlighet med vad utredningen tidigare har förordat har i paragrafen föreskrivits att talan som här avses skall prövas av vattendomstol.

Som klandergrund kan medlem åberopa dels att beslutet inte har tillkommit i behörig ordning, dels att det strider mot lagen om vattenförbund eller annan författning, dels att hans enskilda intressen inte i skälig omfattning har beaktats i beslutet. Den första klandergrunden avser exempelvis för- mella brister i kallelse- eller omröstningsför- farandet. Hit bör också kunna räknas att de närvarande fattat beslut i en annan angelä- genhet än den för vilken sammanträdet tillkommit, nämligen att utse styrelse och anta stadgar. Ett påstående att beslut är författningsstridigt kan gälla awikelser i stadgarna från de formella eller materiella

• Sida 95
•  Original

bestämmelser som reglerar förbundens för- valtning. Ett beslut att vattenförbundet inte skall bildas trots länsstyrelsens förordnande i motsatt riktning torde kunna klandras under åberopande av båda nu behandlade grunder. Däremot torde ett samstämmigt beslut av samtliga medlemmar att förbundet inte skall komma till stånd enligt grunderna för 20 å första stycket böra leda till att frågan om förbun dsbildning förfaller.

Klandergrunden att medlems enskilda in- tressen inte i skälig omfattning har beaktats i beslutet skall enligt förarbetena till LFS tillgodose behovet av en avvägning mellan gemensamma och enskilda intressen när det gäller att fatta beslut på konstituerande sammanträde. Ju större den gemensamma nyttan är desto större måste olägenheten för den enskilde vara för att beslutet skall undanröjas. I fråga om beslut på konstitue- rande sammanträde med vattenförbund sy- nes klandergrunden kunna användas som ett korrektiv mot olägenheter till följd av den obligatoriska huvudtalsregeln vid omröst- ning. Ett mindre antal huvudintressenter bör sålunda inte genom majoritetsbeslut kunna utestängas från representation i förbundssty- relsen.

25å

] paragrafen ges bestämmelser om klanderta- lan mot uttaxering. Den ansluter _ bortsett från forumfrågan — i huvudsak till 46 å LFS. Enligt paragrafens andra stycke är beslut om uttaxering omedelbart exigibelt som laga- kraftvunnen dom på betalningsskyldighet.

26å

Paragrafen innehåller bestämmelser om klan- der av beslut på förbundsstämma. Även den överensstämmer bortsett från forumfrågan i allt väsentligt med motsvarande lagrum — 53 å — i LFS.

27%

I paragrafen ges regler för processen i vatten- domstol. Enligt dessa skall bestämmelsernai

11 kap. VL om förfarandet vid vattendom- stol i stämningsmål äga motsvarande tillämp- ning, när klandertalan förs hos vattendom- stol enligt 24—26 åå lagförslaget. Detta inne- bär att bestämmelserna i rättegångsbalken samt allmänna processrättsliga principer i huvudsak kommer att gälla. Domstolen blir alltså bunden av framställda yrkanden och medgivanden som i ett vanligt dispositivt tvistemål. Om käranden påstår men inte lyckas styrka att omständighet som utgör klandergrund föreligger, skall hans talan i enlighet med allmänna bevisbörderegler ogil- las. Om ett beslut lider av formella brister bör det i regel undanröjas. Är det materiellt felaktigt, kan det antingen undanröjas eller ändras till sitt innehåll. Domstolen är i detta hänseende liksom annars bunden av käran— dens yrkande. Allmänna regler om rätt till ersättning för rättegångskostnader kommer att gälla. Part, som förlorar målet, skall alltså i princip ersätta motparten dennes kostna- der. Talan mot vattendomstolens dom eller beslut skall fullföljas till vattenöverdomsto- len.

Slutbestiimmelser 28 å

I denna paragraf meddelas bestämmelser om behörig länsstyrelse.

Enligt huvudregeln skall ärende som enligt lagförslaget skall prövas av länsstyrelse tas upp av länsstyrelsen i det län där vattenför- bundets styrelse har eller skall ha sitt säte. Som anmärkts under 17 å i förslaget skall detta förläggas till det län där förbundet har sitt verksamhetsområde eller, om detta berör flera län, till något av dessa.

Den angivna huvudregeln är naturlig, när verksamhetsområdet inte berör mer än ett län, men bör kunna godtagas såvitt gäller flertalet frågor också när flera län berörs. Utredningen förutsätter därvid att den läns- styrelse som skall handlägga ärende före sitt avgörande samråder med övriga länsstyrelser i överensstämmelse med rekommendationen i 40å andra stycket länsstyrelseinstruktio-

• Sida 96
•  Original

När det gäller förbundsbildning och verk- samhetsområde bör emellertid var och en av de länsstyrelser som berörs eller kan komma att beröras av verksamhetsområdet tillerkännas ett starkare inflytande än det huvudregeln ger. Med viss förebild i llå väglagen (1971 2948) har utredningen därföri 28å i lagförslaget infört bestämmelsen att var och en av länsstyrelserna är behörig att upptaga dessa frågor, men att ärendet skall prövas i samråd med de övriga länsstyrelser- na och, om länsstyrelserna har olika uppfatt- ning, hänskjutas till prövning av Kungl. Maj:t.

29å

Enligt denna paragraf skall tillämpningsföre— skrifter meddelas av Kungl. Maj:t eller myn- dighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Utred- ningen anser det ligga nära till hands att låta ett sådant bemyndigande omfatta lantbruks- styrelsen och naturvårdsverket gemensamt.

Utredningen har i det föregående anmärkt att administrativa bestämmelser kan behövas om innehållet i de ansökningshandlingar som skall inges till länsstyrelsen enligt 19 å samt om förfarandet inför sakkunnig som länssty- relsen förordnat med stöd av 22 å sista stycket. Administrativa bestämmelser kan i övrigt böra gå ut på att ålägga länsstyrelserna viss underrättelseplikt gentemot centrala myndigheter i frågor om förbundsbildning och ändringar i förbundens verksamhet. Med hänsyn till innehållet i 3 å torde vidare de myndigheter vilka fattar beslut som avses i sagda lagrum böra åläggas att underrätta vat- tenförbund om tillstånd eller dispens som påverkar medlemskretsen. Bemyndigande att utfärda tillämpningsföreskrifter får också an- ses innebära rätt att utfärda normalförslag till stadgar för vattenförbund.

8.2 Förslaget till lag om ändring i VL Som vattenlagsutredningen har framhållit i den allmänna motiveringen innebär lagen om vattenförbund inte att vattenförbunden får

några särskilda befogenheter att utan hinder av allmän eller enskild rätt genomföra under- hållsarbeten och andra åtgärder i vatten. Frågan under vilka villkor sådana åtgärder får genomföras blir i allmänhet att bedöma enligt VL:s bestämmelser om byggande i vatten. De föreslagna ändringarna i VL går i huvudsak ut på att underlätta förbundens verksamhet i vad den tillgodoser allmänna miljövårdsintressen. Vattenförbunden får i dessa hänseenden i viss utsträckning samma befogenheter som f.n. tillkommer stat och kommun. Samtidigt utvidgas i någon mån utrymmet för åtgärder som är av betydelse för det allmänna miljövårdsintresset.

2 KAP. 9 %

Enligt detta lagrum har kronan och kommun f. n. initiativrätt atti vattenområde tvångsvis genomföra åtgärder som är ägnade att främja vissa allmänna intressen nämligen dels fisket (9 å första stycket), dels naturskydds- och hälsovårdsintressena (9å andra stycket). I fråga om sådana åtgärder innebär lagrummet undantag från VL:s principiella krav på rätt till vatten. Inte heller krävs att nettonytlan av åtgärden står i viss proportion till skadan på annans egendom enligt de ekonomiska tillåtlighetsreglema i 2 kap. 3 å första styc- ket. I stället gäller att företaget inte får utföras om det medför skada som står i missförhållande till nyttan. Enligt uttalan— den i förarbetena (se prop. 1961:13 s. 72) torde 9 å andra stycket bl. a. bereda möjlig- het att i naturskyddets eller hälsovårdens intresse återställa en i torrläggningssyfte sänkt sjö i dess tidigare skick. Den omstän- digheten att tillstånd till sänkningen erhållits genom lagakraftvunnet beslut utgör inte hinder mot att initiativrätten utövas, men ersättning skall utgå till den som lider intrång i den rätt han äger enligt sänknings- tillståndet.

Bestämmelserna i lagrummets första styc- ke torde redan i nuvarande utformning ge tillräckligt utrymme för initiativ till fiske-

• Sida 97
•  Original

främjande åtgärder, och utredningens förslag innebär inte någon initiativrätt för vattenför- bunden i det hänseendet. Däremot torde återställningsätgärder av det slag som nyss berörts ibland böra genomföras i ett vatten— förbunds regi, och förbunden bör därför i likhet med staten och kommun få initiativ— rätt till sådana åtgärder.

Med hänsyn till att en av förbundens huvuduppgifter enligt utredningsförslaget bör vara att svara för underhållsarbeten i vattenområden anser utredningen det vara särskilt angeläget att skapa rättsliga förut- sättningar för sådana arbeten. Genom de av utredningen föreslagna ändringarna i 2 kap. 36 å, till vilka utredningen återkommer, får förbunden möjligheter att utföra sådana rensningsarbeten som behövs för att bibehål- la vattens djup eller läge. Lagrummet gäller emellertid bara åtgärder som avser att före- bygga förändringar i ett vattenområdes be- skaffenhet och inte att åstadkomma sådana. Enligt vad som anförts i litteraturen kan antagligen inte ens ett. återställande av vat- tendrag som har förändrats genom upp- grundning o. d. ske genom rensning i lagrum- mets mening, om förändringen redan har skett och fått en mera bestående karaktär (af Klintberg Om byggande i vatten 5. 161). Återställnings- och saneringsåtgärder av detta slag vilka i och för sig kan vara att hänföra till byggande i vatten bör vattenförbund kunna utföra med stöd av 2 kap. 9 å. Vattendomstols tillstånd torde i allmänhet behövas. Av 2 kap. 14 å första stycket VL följer att ett sådant tillstånd kan förenas med rätt för vattenförbundet att lägga upp rensningsmassor på annans mark eller att utföra underhållsarbeten inom strandregio- nen ovanför högsta högvattenytan, allt själv— fallet mot ersättning för uppkommande ska- da (jfr vattenöverdomstolens slutliga beslut den 18 oktober 1972, Avd. 1 nr ST 22).

Med hänsyn till att vattenförbunden också förutsätts kunna svara för vissa regleringsåt- gärder bör rättsliga förutsättningar för såda— na åtgärder tillskapas. Vattenreglering är en form av byggande i vatten och kräver därför i princip rätt till vatten. När det gäller regle-

ringar — vare sig dessa sker för kraft- eller torrläggningsändamål eller för att tillgodose andra intressen — är emellertid rätten att vidta åtgärden inte förbehållen den som äger eller på annan grund förfogar över marken vid utloppet av det tillämnade regleringsma- gasinet eller andra markägare kring detta. Även ägare av strömfall och andra vatten- rättsägare nedströms i vattendraget har ini- tiativrätt oberoende av vattenrätt just inom det område som skall användas som vatten- magasin. Att någon av medlemmarna i ett vattenförbund kan ha vattenrätt nedströms ett regleringsområde torde inte _ i varje fall inte i alla lägen — konstituera en rätt för vattenförbundet att utföra regleringen. En- ligt vattenlagsutredningens mening bör vat- tenförbundens befogenheter också i detta hänseende kunna baseras på 2 kap. 9 å.

Den initiativrätt som enligt 9å andra stycket tillkommer stat och kommun avser f.n. åtgärder som är önskvärda från natur— skydds- eller hälsosynpunkt. Utredningens förslag innebär att vattenförbunden i fråga om initiativrätt enligt andra stycketjämställs med stat och kommun. Samtidigt har lag- rummets tillämpningsområde utvidgats till att omfatta alla åtgärder som är önskvärda från allmän miljövårdssynpunkt. Avsikten härmed är främst att klarlägga att t.ex. underhållsåtgärder och annan miljövårds- främjande verksamhet omfattas av lagrum- met. Detta är tillämpligt vare sig stat, kom- mun eller vattenförbund svarar för åtgärder- na. Utredningen vill påpeka att åtgärder som enbart tillgodoser enskilda intressen inte faller under bestämmelserna.

15å

Enligt detta lagrum kan vattendomstol med- ge en företagare rätt att begagna en befintlig, annan tillhörig vattenbyggnad. Tvångsrätten är i första hand av betydelse när det gäller dammbyggnader men den kan också tilläm- pas i fråga om byggnader av annat slag, t. ex. en till- eller avloppskanal eller annan ledning för vattnet. För att tvångsrätten skall få utövas förutsätts dels att begagnandet skall

• Sida 98
•  Original

äga rum för tillgodogörande av vatten, dels att det gemensamma nyttjandet inte medför väsentlig olägenhet för byggnadens ägare. Ersättning skall utgå för intrång och olägenheter till följd av begagnandet liksom för skälig andel i anläggningskostnaderna. Med rätten att använda byggnaderna följer också skyldighet att delta i de framtida underhållskostnaderna.

Vattenförbundens verksamhet kan kom- ma att omfatta bl.a. regleringar för att utjämna skillnader mellan hög- och lågvat- tenföring i ett vattendrag eller för att hålla ett från allmänna naturvårdssynpunkter lämpligt vattenstånd i en sjö eller ett sjö- system. Även kommuner, någon gång också staten, kan tänkas ha intresse av att utföra sådana åtgärder i egen regi. Enligt utredning- ens mening kan det i sådana fall vara lämpligt att bedriva regleringen med begag— nande av annan tillhörig dammbyggnad. Ut- redningen föreslår därför att den tvångsrätt som avses i 2 kap. 15 55 får utnyttjas också av stat, kommun eller vattenförbund om det behövs för att tillgodose allmänna miljö- vårdsintressen. Liksom huvudregeln förutsät- ter den nya bestämmelsen att begagnandet inte medför väsentlig olägenhet för byggna— dens ägare. Vidare måste en ekonomisk uppgörelse med anläggningens ägare givetvis ske på det sätt huvudregeln föreskriver.

Utredningen vill påpeka att rätten att använda annans byggnad i vatten inte inne- bär någon befogenhet att utöva en för byggnadens ägare skadlig inverkan på vatten- förhållandena eller eljest göra intrångi den- nes rätt till vattnet. Ändrade bestämmelser angående t.ex. vattenhushållningen vid en dammbyggnad kan emellertid utverkas med stöd av 2 kap. 31 & VL.

31%

Enligt första stycket i detta lagrum kan kronan, kommun eller hushållningssällskap i syfte som avses i 2 kap. 9 åutverka ändrade eller nya regler för vattenhushållningen vid annan tillhörig byggnad i vatten. Ärendet skall prövas enligt de för byggande i vatten

stadgade grunderna, vilket bl. a. innebär att ersättning för skada utgår enligt reglerna i 9 kap. VL.

Genom ändringar är 1967 i 2 kap. 9 ?, VL (SFS 1967:370) har hushållningssällskapens tidigare befogenheter att vara verksamma till förmån för allmänna fiskeintressen upphört. Utredningen föreslår att motsvarande änd- ring nu genomförs i fråga om 31 &. Med hänsyn till vad utredningen har föreslagit beträffande 2 kap. 9 & bör vidare vattenför- bunden vid sidan av stat och kommun få befogenhet att påkalla ändrade eller nya hushållningsbestämmelser för ändamål som avses i andra stycket av samma lagrum. Utredningen vill understryka att de föreslag- na ändringarna i 2 kap. 9 och 31 åå inte innebär några nya inskränkningar i meddela- de tillstånds rättskraft. i den mån bestäm- melserna om kungsådra inte föranleder till annat skall ersättning utgå till vattenbyggna- dens ägare för det intrång som kan uppstå genom en tillämpning av lagrummen. Försla- get till lag om vattenförbund innebär inte att byggnadens ägare skall förpliktas bidra till kostnader av detta slag, om ingreppen påkal- las av vattenförbund vari han är medlem. Å andra sidan får han enligt 18 & samma förslag jämförd med 48 5 första stycket LFS inte utöva rösträtt, när förbundet skall beslu- ta i fråga som enbart rör ändringar i de ifrågavarande hushållningsbestämmelserna.

34%

Denna paragraf innehåller vissa föreskrifter för det fallet att en byggnad i vatten skall utrivas. Gör byggnadens ägare ansökan om utrivning hos vattendomstolen, skall ansök- ningen i allmänhet bifallas, men om vatten- byggnadens borttagande skulle medföra syn- nerlig skada på annans fastighet eller om allmänna intressen skulle motivera det, kan domstolen föreskriva att byggnaden skall behållas. Förutsättningen är att fastighets- ägaren eller staten åtar sig att underhålla byggnaden i ägarens ställe. Dessa bestämmel- ser om byggnadens bibehållande har främst kommit till med tanke på det fallet att en

• Sida 99
•  Original

vattenbyggnad sedan lång tid tillbaka hållit vattnet uppdämt till högre nivå än den naturliga och att en återgång till de ursprung- liga förhållandena skulle kunna sätta dem som inrättat sig efter det högre vattenståndet i en mycket ogynnsam situation (jfr NJA II 1919 s. 164).

Enligt vattenlagsutredningens mening bör den möjlighet att överta underhållsskyldighe- ten till skydd för allmänna intressen som kronan nu har utvidgas till att omfatta också kommun och vattenförbund. Förpliktelser och rättigheter som följer med ett överflyt- tande på kronan av ansvaret för byggnaden skall naturligtvis även gälla för kommun eller vattenförbund som övertar ett sådant ansvar.

36%

Som berörts i det föregående innehåller detta lagrum bestämmelser om rensning för bibehållande av vattens djup eller läge. Den som kan lida men av uppgrundningen får verkställa sådan rensning utan vattendom- stols prövning, även om åtgärden skall utfö- ras inom annans område, men ägaren skall då underrättas i förväg. Överskrider ett rens- ningsarbete som utförs utan tillstånd vad som behövs för att bibehålla de lagliga vattenförhållandena innebär detta olovligt byggande i vatten. Den som vill rensa kan skydda sig mot straff-, skadestånds- och handräckningssanktioner genom att begära förhandstillstånd hos vattendomstolen. Han undviker därigenom också den olägenhet som är förenad även med en i och för sig laglig rensning, nämligen att bli bevisnings- skyldig enligt 2 kap. 26 % VLi fråga om de förhållanden i vattenområdet som rådde före åtgärderna. Som framhållits i förarbetena torde denna skyldighet dock inte behöva bli alltför betungande (jfr NJA II 1919 s. 171).

Enligt utredningens förslag får kronan, kommun och vattenförbund rätt att rensa för att bibehålla de lagliga vattenförhållande- na, när rensning är påkallad från allmän miljövårdssynpunkt och under de villkor i övrigt som gäller enligt 36 %. Det måste nämligen anses tveksamt om sådana i och för

sig önskvärda arbeten kan utföras på annans område under åberopande av att staten, kommunen eller vattenförbundet lider men av uppgrundningen. Förslaget innebär också att staten, kommun eller vattenförbund kan utföra återställningsarbeten enligt 2 kap. 37 å, när vattendrag till följd av naturförhål- landena har vikit från sitt tidigare läge eller på annat sätt förändrat sitt lopp. Rätt att lägga upp rensningsmassor på annans mark föreligger utan särskilt förhandstillstånd en- ligt 36 å andra stycket.

Om ett vattenförbund i torrläggningsföre- tags ställe skall utföra rensningsarbeten i ett vattendrag, torde arbeten i annans vattenom- råde och massupplag på annans mark alterna- tivt kunna ske med utnyttjande av de befo- genheter som enligt 7 kap. 48 & VL tillkom- mer torrläggningsföretaget.

6 KAP. 28 &

Om allmän flottled avlysts eller beslut om flottleds inrättande förklarats förfallet, får enligt första stycket i denna paragraf kronan och kommun m. fl. tillåtas bortskaffa anlägg— ning för llottleden med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vidare kan kronan eller kommun enligt tredje stycket få rätt att överta anläggning för avlyst flottled för att därigenom skydda allmänna intressen. Sam- ma rättigheter som sålunda nu tillkommer kronan eller kommun bör enligt utredning- ens mening ges åt vattenförbunden.

29%

I denna paragraf föreslås en ändring av redaktionell natur.

• Sida 100
•  Original

• Sida 101
•  Original

Bilaga

PM med ekonomisk-teoretiska

synpunkter på vattenförbundens

verksamhet

Upprättad av vattenlagsu tredningens expert Bertil Thorngren

SPWNQP'PPNT'

.a...» MAO

_l—ld—l—l—l moment:—w

N_- Om

21. 22. 23.

24. 25. 26. 27. 28. 29. 30.

31.

Litteraturen i skolan. U. Högskolan. U. Högskolan. Sammanfattning. U. Fastigherstaxering. Fi. Museerna. U. Data och näringspolitik. l. Trygghet i anställningen. ln. Radio i utveckling. U. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudler inom vuxenutbildningen. U. .Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. U.

(Utkommer senare)

. Reklam lV. Reklamens kosmader och bestäm- ningsfakto rer. U.

.Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleut-

bildning. U. . Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. . Mål och medel i skogspolitiken. Jo. _ Kommunal planering och detaljhandel. H. . Samhället och filmen. Del 3. U. . Teknisk översyn av studiemedelssvstemet. U. . Styrelserepresentation för bankanställda. Lag-

teknisk översyn. Fi. . TRU:s försöksverksamhet1967-1972. U.

Varudeklaration — ett medel i konsumentpoli- tiken. H. Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. Ju. Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- ser. Ju. Boendeservice 7. In.

Unga lagöverträdare lll. Ju. Lag och rätt i grundskolan. Ju. Sanering lll. In. Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70 talet. |. Järn- och metallmanutakturindustrin under 70- talet. Bilagor. |.

Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbu nd. Ju.

• Sida 108
•  Original

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. [22] Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- ser. [23]

Unga lagöverträdare lll. [25[]

Lag och rätt i grundskolan. 26] Revision av vattenlagen. Del 3? Vattenförbund. [31]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4]

Styrelserepresentation för bankanställda. Lagtek- nisk översyn. [18] Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myn- digheter. [28]

Utbildningsdepartementet

Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till littera-

turutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8]

Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. ]9] Reklamutredningen. Reklam lll. Ställningstagan- den och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam

]V. ]Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. 11

Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU:s försöksverksamhet 1967—1972. [19]

Jordbruksdepartementet Mål och medel iskogspolitiken. [14] Handelsdepartementet

Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration -— ett medel i konsumentpolitiken. [20]

Inrikesdepartementet

Trygghet i anställningen. [7] Boendeservice 7. [24] Sanering |||. [27]

Industridepartementet

Data och näringspolitik. [6] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn- och metall- manufakturindustrin under 70-talet. [29] 2. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70—talet. Bilagor. [30]

___—___—

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 109
•  Original

• Sida 110
•  Original

. . .::-...nu; u.._

, & Allmänna Förlaget ISBN 91-38-016'15-X

m mmm =”WF..H'w—4—qux—m "