SOU 1977:97
Finansieringsbolag
Till Statsrådet och chefen för ekonomidepartementet
Den 25 september 1975 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande fmansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga att göra en utredning om finansieringsbolagen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 6 november 1975 som sakkunniga riksbanksdirektören Kurt Eklöf, riksdags- ledamoten, elektrikern Paul Jansson samt riksdagsledamoten, lantbrukaren Yngve Nilsson. Departementschefen utsåg Eklöf att vara ordförande.
Sedan Nilsson avlidit ijanuari 1977, tillkallades den 12 januari 1977 f. d. riksdagsledamoten, fil. dr. Carl Göran Regnéll som sakkunnig.
De sakkunniga har antagit namnet Finansieringsbolagskommittén.
Att som experter biträda kommittén förordnades den 15 mars 1976 numera departementsrådet Lars Hedberg, ekonomidepartementet, verkställande direktören Claes-Olof Livijn, Svenska Finans AB, samt verkställande direktören Lars-Olof Ödlund, FinansSkandic AB samt den 1 april 1976 direktören Gösta Telestam, bankinspektionen.
Sedan Hedberg på egen begäran entledigats den 12 januari 1977, förord- nades samma dag hovrättsrådet Lars Persson, ekonomidepartementet, som expert.
Till sekreterare förordnades den 6 november 1975 avdelningsdirektören Lars-Erik Klangby, riksbanken, och till biträdande sekreterare den 15 november 1976 byråsekreteraren Magnus Uggla, riksbanken.
I avsikt att närmare studera de norska erfarenheterna och den norska lagstiftningen rörande fmansieringsbolag företog kommittén den 31 januari 1977 en resa till Oslo. Kommittén sammanträffade härvid med representanter för det norska finansdepartementet, den norska bankinspektionen, Norges Bank samt för norska fmansieringsbolag.
Efter remisser har kommittén avgett yttranden den 13 september 1976 över betänkandet Företagens uppgiftslämnande (SOU 1976:12), den 4 oktober 1976 över Promemoria med förslag till ändring i lagen (197111 12) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (Ds Ju 1976:10) och Avtalsvillkorslagens tillämp- ningsområde (Ds Ju 1976:13), den 11 mars 1977 över betänkandet Om fondkommissionsrörelse m. m. (SOU 1976:54) samt den 31 augusti 1977 över fullmäktiges i riksbanken skrivelse av den 9 juni 1977 till regeringen angående förlängning av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.
Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande Finansieringsbolag. I avvaktan på riksdagens beslut angående lagstiftning om fondkommis- sionärer har kommittén inte behandlat dessa företag. Kommittén är dock
beredd att fortsätta sitt arbete när detta riksdagsbeslut föreligger. Reservation har avgetts av ledamoten Regnéll. Särskilt yttrande har avgetts av experterna Livijn och Ödlund.
Stockholm i december 1977 K ur! Eklöf Paul Jansson Carl Göran Regnéll
Mars-Erik Klang/zjt Magnus Uggla
Sammanfattning Direktiv
F inansieringsjöretagen [ Sverige Inledning
Kreditformer . . . . . . .
De större finansieringsföretagens ägarförhållanden och huvud-
sakliga verksamhetsinriktning . . . . . .
3.3.1 Finansieringsföretag med direkt eller indirekt ägaran- knytnmg till bank . . . .
3.3.2 Leverantörsanknutna iinansieringsföretag
3.3.3 Låntagaranknutna finansieringsföretag
3. 3. 4 Övriga finansieringsföretag
Upplåning . . . . . . . .
Internationellt samarbete mellan Iinansieringsföretag
Finansieringsföretagens utveckling
Appendix 311 Balansomslutning och ägaifdi'hä/Ianden i de större
4.1 4.2
4.3
svenska _linansierings/öretagen per boks/utsdag räken— skapsåret 1976
Factor/ng
Inledning . . . . . .
Beskrivning av olika former av factoring 4.2.1 Fakturabelåning
4.2.2 Fakturaköp . . . 4. 2. 3 Exportfactoring. Internationellt factoringsamarbete 4. 2.4 Närbesläktade kreditformer
Den svenska factoringmarknaden
Appendix 4:1 F akturabelåningsavtal
15
19
23 23 23
29
32 34 34 34 35 36 36
40
43
åååä
48 48 49
53
5.1 5.2
5.3 5.4
Finansiell leasing
Inledning . . . Beskrivning av finansiell leasing 5.2.1 Principer för en leasingaffär 5.2.2 Avtal om finansiell leasing 5.2.3 Redovisning av leasing Leasing som iinansieringsalternativ Den svenska Ieasingmarknaden
Appendix 5:l Avtal omfinansiell leasing
6 6.1 6.2
6.3 6.4
Kontokortskrediter
Inledning . . . . . . . Beskrivning av kreditgivning vid köp med kreditkort 6.2.1 Gången vid kreditkortsköp
6. 2.2 Ränta och avgifter
6. 2. 3 Betalningsvillkor
6. 2. 4 Viktiga bestämmelser | ett kreditkortsavtal Konsumentens kreditkostnad Den svenska kreditkortsmarknaden
Appendix 631 Exempel på kreditkortssystem Appendix 6:2 Anslutningsavta/ — externt kontosystem
7 7.1 7.2
7.3
7.4
7.5
A vbetalningsfinansiering
Inledning . . . .
Beskrivning av avbetalningsköp
7. 2.1 Gången vid avbetalningsköp
7. 2 2 Köparens kreditkostnad . . . .
Legal reglering av kreditvillkoren vid avbetalningsköp
7.3.1 Särskilda bestämmelser om kreditköp' | konsumentköp— lagen (1973. 877) .
7. 3. 2 Förordningen (1959. 575) med föreskrifter om vissa betal- ningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar
7. 3. 3 Förslaget till konsumentkreditlag
Avbetalningskrediternas relinansiering . . . . .
7.4.1 Olika former av refinansiering hos fmansieringsföretag 7.4.2 Säljföretagets kostnader vid refmansiering hos finansie- ringsföretag . . . . . . . . .
Omfattningen av finansieringsföretagens kreditgivning i sam-
band med avbetalningsköp
7.5.1 Allmänt . . .
7. 5. 2 Avbetalningskrediter till företag 7.5.3 Avbetalningskrediter till konsumenter 7.5.4 Avbetalningskrediter vid fordonsförsäljning
Appendix 7:l Avtal angående belåning av avbetalningskontrakt
57 57 58 58 59 61 63 63
68
73 73 74 75 75 76 76 78 79
84 85
87 87 88 88 89 91
91
91 92 93 93
94
94 94 96 98 99
101
8.1 8.2
8.3
9.1 9.2 9.3 9.4
10 10.1 10.2 10.3
11 11.1
11.2 11.3
12 12.1 12.2 12.3 12.4 12.5
F inansieringWretagens övriga kreditgivning
Inledning
Kreditformer .
8.2.1 Confirming
8.2.2 Lagerfmansiering . . .
8.2.3 Belåning av hyreskontrakt
8.2.4 Reverslån till företag . . . . .
8.2.5 Säljarförmedlade reverslån till konsumenter
8. 2.6 Andra krediter . . . . . . . . Omfattningen av finansieringsföretagens övriga kreditgivning
F inansierings/öretagens upplåning Specialinlåningsmarknaden
Långivare och låneformer . . . . . . Bankers förmedling av f nanS|er|ngsforetags upplåning Upplåningsräntor
Allmänna överväganden . . . . Finansieringsföretagens betydelse på kreditmarknaden Faktorer bakom finansieringsföretagens expansion Behovet av lagstiftning
Kreditpolitisk reglering . . . . . . Finansieringsföretagens utveckling under olika kreditpolitiska lägen . . .
Allmänna överväganden
Kreditpolitiska medel
11.3.1 Allmänt . .
11.3.2 Likviditetskrav . .
11.3.3 Selektiva likviditetskrav
11.3.4 Kassakrav . . .
11.3.5 Utlåningsreglering 11.3.6 Räntereglering 11.3.7 Emissionskontroll 11.3.8 Uppgiftsskyldighet
Särskild lagstiftning för/inansieringWretag
Motiv för en särskild lagstiftning . Finansieringsföretagen som kreditaktiebolag Lagstiftningens tillämpningsområde Upplysningsplikt .
Den särskilda lagstiftningens innehåll 12. 5. 1 Upplåningsrätt
12. 5. 2 Aktiebolagsform . . 12. 5. 3 Precisering av föremålet för verksamheten 12.5.4 Tillsyn och registrering
103 103 104 104 104 105 106 107 108 108
113 113 114 117 118
121 121 122 123
127
127 129 131 131 132 138 ' 139 139 141 142 143
145 145 147 148 151 152 152 153 153 153
' 13 Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . . 157 13. 1 Lag om fmansieringsbolag . . . . 157 13.2 Lag om ändring | lagen (1974. 922) om kreditpolitiska medel . 163 Reservation av ledamoten Regnéll . . . . . . . . . . . . 165 Särskilt yttrande av experterna Livijn och Ödlund . . . . . . . 167 Bilaga 1 Den norska lagstiftningen om iinansieringsbolag . . . . 191 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 2 Den kreditpolitiska regleringen . . . . . . . . . . 191 3 Lagen om iinansieringsverksamhet . . . . . . . . . 192 4 Lagtext . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 BilagaZ Statistiska källor . . . . . . . . . . . . 211 1 Statistik från statistiska centralbyrån . . . . . . . . 211
2 Statistik från Finansieringsföretagens Förening . . . . 219
Lagförslag
1. Förslag till Lag om finansieringsbolag
Härigenom föreskrives följande.
1 5 Denna lag äger tillämpning på näringsverksamhet om verksamheten 1. helt eller huvudsakligen består i att lämna kredit eller att, i syfte att medverka till finansiering. förvärva fordringar eller upplåta egendom till nyttjande, 2. är av mera betydande omfattning eller bedrives av aktiebolag i vilket bank eller banks dotterbolag äger aktier.
Lagen är dock inte tillämplig på sådan verksamhet som
1. tillgodoser iinansieringsbehov endast inom en mindre eller särskild grupp näringsidkare och för vilken medel ej anskaffas från allmänheten,
2. på grund av annan lag är föremål för bankinspektionens tillsyn eller med stöd av särskild föreskrift i sådan lag är befriad från inspektionens tillsyn. eller 3. avses i lagen (1949:722) om pantlänerörelse.
25 Verksamheten på vilken denna lag är tillämplig skall. om ej bankinspek- tionen i särskilt fall medger annat, bedrivas i form av aktiebolag. För sådant aktiebolag (finansieringsbolag) gäller vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet i den mån ej annat följer av vad i denna lag föreskrives. Annan än finansieringsbolag får icke i sin firma eller eljest vid beteckning av sin rörelse använda ordet finansieringsbolag eller linansieringsaktiebo- lag.
3 & Finansieringsbolag står under bankinspektionens tillsyn.
4 5 Bankinspektionen avgör i varje särskilt fall om företag är att anse som linansieringsbolag och godkänner bolagsordningen för bolaget. Sådant bolag skall registreras som iinansieringsbolag.
Bolagsordningen skall innehålla bestämmelser om bolagets eget kapital i förhållande till dess upplåning. Detta förhållande skall motsvara vad som i fråga om krav på eget kapital föreskrives för bankaktiebolag. Föremålet för bolagets verksamhet skall vara tydligt angivet i bolagsordningen. I övrigt
prövar bankinspektionen om med hänsyn till bolagets verksamhet särskilda föreskrifter behövs i bolagsordningen.
Ändring av fmansieringsbolags bolagsordning skall godkännas av bankin- spektionen.
55 Om det behövs för att bedöma om denna lag skall äga tillämpning på viss verksamhet får bankinspektionen förelägga den som bedriver verksamheten att till inspektionen lämna uppgifter om verksamheten.
65 Bankinspektionen skall övervaka att fmansieringsbolags verksamhet bedrives i överensstämmelse med denna lag, bolagsordningen och andra författningar som gäller för verksamheten. Inspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa verksamheten i den mån det behövs för att få kännedom om de förhållanden som har betydelse för en sund utveckling av finansieringsbolagens verksamhet. Bankinspektionen får kalla till samman- träde med bolagets styrelse och, om styrelsen ej har efterkommit begäran av inspektionen att utfärda kallelse till extra bolagsstämma. till sådan stämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde som inspektionen har utlyst och vid bolagsstämma samt deltaga i överläggning- arna. Bankinspektionen får i linansieringsbolag förordna en revisor. Inspek- tionen får när som helst återkalla sådant förordnande och i stället utse ny rev1sor.
75 Om bankinspektionen finner det erforderligt, får inspektionen meddela närmare föreskrifter om sättet för förande av iinansieringsbolags räkenska- per, om förvaring av värdehandlingar och om inventering av dessa.
85. Finansieringsbolag är skyldigt att
1. på begäran hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för bankinspektionens gransk- ning,
2. på tider och enligt formulär som inspektionen bestämmer till inspek- tionen insända översikter över bolagets tillgångar och skulder och uppgift om de fmansieringsvillkor som bolaget tillämpar,
3. till inspektionen insända avskrift av årsredovisningen, revisionsberät- telsen och protokoll vid ordinarie bolagsstämma samt i förekommande fall av delsårsrapporter, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen,
4. i övrigt lämna inspektionen de upplysningar om bolaget som inspek- tionen begär.
9 5 Har tinansieringsbolag fattat beslut som strider mot lag eller bolagsord- ningen. kan bankinspektionen förbjuda verkställigheten av beslutet. Har beslutet verkställts, kan inspektionen förelägga bolaget att göra rättelse om det kan ske. Även om avvikelse från lag eller bolagsordningen icke har skett, får inspektionen göra de erinringar i fråga om linansieringsbolags verksamhet som inspektionen finner påkallade.
Driver iinansieringsbolag verksamhet i strid mot lag eller bolagsordningen,
får bankinspektionen förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärd för rättelse. Vidtages ej åtgärd inom den bestämda tiden, får inspektionen förbjuda bolaget att driva verksamhet på vilken lagen är tillämplig.
105 Bestämmelserna i 10 kap. 45 första stycket 4 och 12 kap. 75 aktiebolagslagen (l975zl385) äger motsvarande tillämpning i fråga om finansieringsbolags förvärv av fordringar och upplåtelse av egendom som avses i l 5 första stycket 1.
11 5 Träder iinansieringsbolag i likvidation, får bankinspektionen förordna ombud som skall närvara vid likvidatorernas sammanträden och i övrigt övervaka likvidationen. Ombudet har rätt att yttra sig vid sammanträ- dena. Likvidatorerna skall på begäran bereda ombudet tillfälle att inventera bolagets kassa och övriga tillgångar samt granska bolagets böcker, räken- skaper och andra handlingar. De skall lämna ombudet de upplysningar om bolaget som ombudet begär.
12 5 Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna lag får vite utsättas.
13 5 Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk- samhet skall tinansieringsbolag årligen erlägga bidrag. Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av regeringen.
Det åligger tinansieringsbolag dessutom att till revisor som har förordnats enligt 65 andra stycket och ombud som har förordnats enligt 11 5 första stycket utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.
14 5 Talan mot beslut som bankinspektionen meddelar enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär. Inspektionens beslut länder omedelbart till efterrättelse.
15 5 Den som är eller har varit verksam i fmansieringsbolag får ej obehörigen uppge vad han till följd därav har fått veta om enskilds ekonomiska förhållanden eller yrkes- eller affärshemlighet.
165 Styrelseledamot eller befattningshavare hos iinansieringsbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen oriktiga upplys- ningar om finansieringsbolagets verksamhet eller vilseleder inspektionen genom oriktig bokföring dömes till bötereller fängelse i högst ett år. I ringa fall dömes ej till ansvar. Den som bryter mot 2 5 andra stycket dömes till böter.
17 5 I fråga om verksamhet, som på grund av medgivande enligt 2 5 drives i annan form än aktiebolag, gäller vad som föreskrives om iinansieringsbolag i tillämpliga delar. Närmare föreskrifter om verksamheten meddelas av bankinspektionen.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel
Härigenom föreskrives att 2, 7, 8, 14—17 55 lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
I denna lag förstås med
Föreslagen lydelse
]. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank och centralkassa förjordbruks- kredit,
2. försäkringsinstitut: allmänna pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession,
3. kreditinstitut: bankinstitut, jordbrukskassa, kreditaktiebolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna, Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa.
Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitut.
Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst femtio procent, av institutets förbin- delser med de avdrag och undantag som riksbanken anger enligt 95 4 och 5.
3. kreditinstitut: bankinstitut, jordbrukskassa, kreditaktiebolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna, Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa och _finansieringsbolag.
Med jinansieringsbolag jämstäl/es vid tillämpning av denna lag företag som avses i 17 5 lagen (1978.'000) om ,finansieringsbolag.
75
Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitut elle/',hnansie- ringsbolag.
Med likviditetskrav avses att bankinstituts eller/inansieringsbolags likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst femtio procent, av institutets eller bolagets förbindelser med de avdrag och undantag som
riksbanken anger enligt 95 4 och 5.
145
Förordnande om utlåningsregle- ring kan avse bankinstitut.
Förordnande om utlåningsregle- ring kan avse bankinstitut eller
. fina nsieringsbolag.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 5 Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibelopp) fast- ställes för
1. utlämnade län,
2. beviljade men ej utlämnade lån. eller/ör
3. garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning.
2. beviljade men ej utlämnade län,
3. garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning,
4. värdet av egendom som_/inansie- ringsbolag i syfte att medverka till _ finansiering upplåtit till nytt/"ande ( lea- singobjekt) eller för
5. värdet avhnansieringsbolags ny- anskaffade leasingobjekt.
Med län jämställes vederlag _äjr fordringar som _linansieringsbolagjör-
värvat isyfte att medverka till/inansie- ring.
165
Riksbanken fastställer för viss tidpunkt (beräkningstidpunkt) eller för viss tidsperiod (beräkningspe- riod) maximibelopp enligt 155 i förhållande till lånens eller garanti- förbindelsernas storlek vid viss tid- punkt eller på annat sätt. Därvid får riksbanken ge skilda regler för utlå— ning eller garantiförbindelser avse- ende olika ändamål.
Riksbanken fastställer för viss tidpunkt (beräkningstidpunkt) eller för viss tidsperiod (beräkningspe- riod) maximibelopp enligt 155 i förhållande till länens eller garanti- förbindelsernas storlek eller Ieasing- objektens värde vid viss tidpunkt eller på annat sätt. Därvid får riks- banken ge skilda regler för utlåning, garantiförbindelser eller leasingobjekt avseende olika ändamål.
175
Med emissionskontroll avses att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än riks— gäldskontoret och att andra skulde- brev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får utan sådant tillstånd utges av kreditin- stitut.
Denna lag träder i kraft den
Med emissionskontroll avses att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än riks- gäldskontoret och att andra skulde- brev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får utan sådant tillstånd utges av annat kreditinstitut än _finansieringsbolag.
1 Sammanfattning
I enlighet med sina direktiv har kommittén framlagt förslag till laglig reglering av de 5. k. finansieringsföretagens verksamhet och deras inord- nande under den kreditpolitiska lagstiftningen. I avvaktan på riksdagens beslut vad gäller lagstiftningen om fondkommissionärer har kommittén i sitt betänkande inte behandlat den in- och utlåningsrörelse som bedrivs av dessa.
F inansieringsföretagens verksamhet
Sedan mitten av 1960-talet har en ny typ av kreditinstitut vuxit fram på den svenska kreditmarknaden — institut som med ett gemensamt namn kan kallas för finansieringsföretag. Bakom bildandet av många av dessa företag har stått de svenska affärsbankerna. I dag är de flesta av de större tinansieringsföretagen dotterbolag till banker. Vid sidan av de bankanknutna finansieringsföretagen finns dock flera företag av betydande omfattning av vilka de som är knutna till bilproducenter är de största. Vid slutet av 1976 ingick i den officiella statistiken över fmansieringsföretag 76 företag.
Finansieringsföretagens kreditgivning riktar sig både till företag och till konsumenter. En stor del av deras kreditgivning sker i speciella former som i mycket liten utsträckning återfinns hos andra kreditinstitut. Factoring och finansiell leasing är två betydelsefulla kreditformer när det gäller kreditgiv- ningen till företag. Med factoring avses framför allt belåning av fakturaford- ringar. Finansiell leasing är en kreditgivning i form av långtidsuthyrning av framförallt produktionsutrustning. Även finansiering av avbetalningshandel — genom belåning av avbetalningskontrakt — utgör en icke oväsentlig del av finansieringsföretagens verksamhet. Avbetalningsfinansieringen kan avse krediter till såväl företag som konsumenter. En "utpräglad konsumentkredit- givning är däremot de kontokortskrediter som återfinns hos vissa finansie- ringsföretag. Bilfinansiering avser såväl finansieringen av återförsäljares lagerhållning av bilar som belåning av återförsäljarnas avbetalnings- och uthyrningskontrakt. Vid sidan av de mer eller mindre speciella kreditfor— merna sker finansieringsföretagens kreditgivning också i former som åter- finns hos bankerna.
Under 1970-talet har kreditgivningen från de svenska finansieringsföre- tagen ökat i en mycket snabb takt. Speciellt under de senaste tre åren — 1974—1976 — har ökningstakten i genomsnitt uppgått till ca 30 % per år. År 1976 ökade de utestående krediterna från finansieringsföretagen med drygt
] 800 mkr.
Den stora betydelse som kreditmarknaden har för den samhällseko- nomiska utvecklingen har lett till att samhället skaffat sig ett relativt stort mått av kontroll av och insyn i de olika institut som uppträder på denna marknad. Således omfattas flertalet kreditinstitut av speciell lagstiftning, såsom banklagstiftningen och lagen om kreditaktiebolag. som bl.a. inne- håller regler om offentlig tillsyn över deras verksamhet. Härutöver omfattas de av den kreditpolitiska lagstiftningen, som ger möjlighet att tillämpa olika kreditpolitiska medel på dem. Finansieringsföretagen omfattas i dag varken av någon speciell lagstiftning eller av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser.
Den kreditpolitiska regleringen
Den snabba expansion som finansieringsföretagen hittills har uppvisat har inneburit att de kommit att Spela en allt större roll på den svenska kreditmarknaden. Härigenom har en inte obetydlig del av kreditgivningen kommit att bli mindre påverkad av den förda kreditpolitiken. En sådan situation kan leda till att effektiviteten hos kreditpolitiken minskar vad gäller uppnåendet av de samhällsekonomiska målen. Detta gäller inte minst om det även föreligger selektiva mål, t. ex. vad gäller tillgången på konsumentkre- diter där finansieringsföretagen kommit att spela en relativt betydande roll. I ett läge där vissa kreditinstitut, t. ex. banker, är underkastade olika kredit- politiska restriktioner medan andra, t. ex. finansieringsföretagen, inte är underkastade några sådana kan detta leda till en snedvridning av kreditgiv- ningsmönstret. I viss mån synes en sådan utveckling redan ha skett — en överflyttning av kreditgivningen från banker till finansieringsföretag. Denna tendens har varit mest framträdande under perioder då bankernas kreditgiv- ning mer påtagligt begränsats av den förda kreditpolitiken.
Kommittén föreslår därför att vissa av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser skall kunna tillämpas även på finansieringsföretagen. Detta gäller bestämmelserna om likviditetskrav, utlåningsreglering och ränteregle- ring.
Lag om _ finansieringsbolag
De bankägda finansieringsföretagen kan i viss mån redan i dag sägas omfattas av ett regelsystem liknande det som gäller för övriga kreditinstitut. Vid det tillstånd av regeringen som krävs för en banks förvärv av aktierna i ett finansieringsföretag har vissa villkor uppställts. Banken skall bl. a. vara skyldig att lämna bankinspektionen uppgifter om företaget och att överhu- vudtaget bereda inspektionen insyn i finansieringsföretagets verksamhet. Vidare har i de bankägda finansieringsföretagens bolagsordningar införts ett kapitaltäckningskrav liknande det som gäller för bankerna.
De icke bankägda finansieringsföretagen omfattas inte av några liknande bestämmelser och någon allmän kontroll av finansieringsföretagen kan inte byggas härpå Det kan lätt leda till en situation där konkurrensen mellan bankägda och icke bankägda företag sker på olika villkor.
Kommittén föreslår att en speciell lagstiftning —lag om iinansieringsbolag —
införs som omfattar samtliga fmansieringsföretag oberoende av ägarkatego- rier. En sådan lagstiftning utgör även en grund för den av kommittén föreslagna kreditpolitiska regleringen av finansieringsföretagen.
Enligt kommitténs förslag skall en sådan lag om finansieringsbolag inte omfatta varje verksamhet där kreditgivning ingår. Kommittén föreslår i stället att lagen enbart skall omfatta företag vars huvudsakliga verksamhet utgörs av kreditgivning och som i sin utlåning eller upplåning riktar sig till allmänheten.
Företag, som omfattas av lagens bestämmelser, skall enligt kommitténs förslag benämnas finansieringsbolag och skall stå under bankinspektionens tillsyn.
För att öppna möjligheter att avgöra vilka företag som skall omfattas av lagen föreslår kommittén att en allmän upplysningsplikt införs på så sätt att tillsynsmyndigheten får rätt att infordra uppgifter om verksamheten från de företag där fråga uppstår om de bedriver sådan verksamhet som skall omfattas av lagstiftningen.
För fmansieringsbolag uppställs vissa villkor. Verksamheten skall således bedrivas som aktiebolag — möjlighet till dispens från detta krav skall dock finnas. Vidare skall finansieringsbolagen iaktta kaptialtäckningskrav som motsvarar de som gäller för bankaktiebolagen. Kaptialtäckningskraven för finansieringsbolagen utformas som en upplåningsrätt. Den tillsyn, som enligt kommitténs förslag, skall utövas av bankinspektionen, utformas i övrigt på ett sätt som motsvarar vad som gäller för kreditaktiebolagen.
2 Direktiv
Direktiven för kommittén finns i anförande till protokoll vid regeringssam- manträde den 25 september 1975. Dåvarande chefen för finansdepartemen- tet, statsrådet Sträng, anförde.
Samhället har ett betydande inflytande över bankernas verksamhet bl. a. via banklagstiftningen med den tillsyn som utövas av bankinspektionen och via kredit- politiska åtgärder som sker med stöd av en särskild kreditpolitisk lagstiftning. Även kreditaktiebolagen står under tillsyn av bankinspektionen och omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. År 1974 genomfördes en översyn av den kreditpolitiska lagstiftningen som ledde till att tidigare gällande lagar ersattes med lagen (1 974:922) om kreditpolitiska medel (prop. 1974cl68, FiU 39, rskr 357). Den gällande tillsynslagstift- ningen liksom den kreditpolitiska lagstiftningen omfattarenbart institut som uppträder på den s. k. organiserade kreditmarknaden. Idet betänkande (Ds Fi 197412) som låg till grund för den nya lagen om kreditpolitiska medel, erinras om att kreditgivning också sker via andra slag av institut, bl. a. fondmäklare och s. k. finansieringsföretag. Med finansieringsföretag avsågs bl. a. factoring- och leasingbolag och olika typer av konsumtionskreditföretag. Om kreditgivningen från sådana företag skulle öka mera väsentligt, borde enligt utredningen prövas på vilket sätt dessas kreditgivning skulle kunna regleras. Utredningen pekade på möjligheten att låta lagen (1963276) om kreditaktiebolag omfatta även finansieringsbolagen. Skedde det skulle vissa bestäm- melser i den kreditpolitiska lagstiftningen automatiskt bli tillämpliga på dessa företag. Vidare skulle finansieringsbolagen i likhet med de nuvarande kreditaktiebolagen komma under bankinspektionens tillsyn.
Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande förordade bankinspektionen, konjunkturinstitutet samt majoriteten av riksbanksfullmäktige en utredning i syfte att göra den kreditpolitiska lagstiftningen tillämplig också på finansieringsföretag och andra utanför den organiserade kreditmarknaden. I prop. 19741168 uttaladejag att även jag ansåg att det fanns goda skäl för en sådan vidgning av den kreditpolitiska lagstiftningens tillämpningsområde och att jag inom den närmaste framtiden avsåg att ta ställning till den fortsatta handläggningen av frågan.
De kreditpolitiska åtgärder som kan vidtas med stöd av lagen om kreditpolitiska medel kan riktas endast mot institut på den organiserade lånemarknaden. Erfarenhe- terna har visat att kreditströmmarna på den okontrollerade marknaden ökar väsentligti tider då en hårdare kreditpolitisk styrning sker. Detta bidrar till att de kreditpolitiska åtgärderna minskari effektivitet. En sådan okontrollerad marknad kan också medföra att de kreditpolitiska åtgärderna i vissa lägen måste bli hårdare än som annars hade varit nödvändigt. Med hänsyn till kreditpolitikens betydelse för strävandena att upprätthålla balans i samhällsekonomin är det självfallet viktigt att den eftersträvade styrningen av kreditgivningen i samhället blir så effektiv som möjligt. Den reform av den kreditpolitiska lagstiftningen som genomfördes förra året avsåg närmast en teknisk
översyn av lagstiftningen byggd på erfarenheterna av användningen av kreditpolitiska åtgärder och med hänsyn tagen till vissa ändringar som ägt rum på kreditmarknaden. Översynen var däremot inte inriktad på en vidgning av lagstiftningens tillämpnings- område till institut och andra som dittills inte omfattats av den kreditpolitiska lagstiftningen. Jag anser att frågan om en sådan vidgning nu bör utredas och att särskilda sakkunniga bör tillkallas för uppgiften. Utredningsarbetet bör i första hand avse finansieringsbolagen. Dessa bolags verksamhet är— somjag närmare skall belysa i det följande — av sådan att och omfattning att det finns skäl att låta bolagen omfattas inte bara av den kreditpolitiska kontrollen utan även av den tillsyn från det allmänna som genom bankinspektionen skeri fråga om banker och andra kreditinstitut. Behovet av tillsyn gör sig särskilt märkbart beträffande fmansieringsföretag som i en eller annan form har nära anknytning till bankinstitut. Den av samhället eftersträvade insynen i och kontrollen över bankväsendet gör det naturligt att också de bankanknutna finansieringsbolagen omfattas av bankinspektionens direkta tillsyn. En sådan tillsyn kan emellertid även vara påkallad i fråga om övriga finansieringsföretag. Kreditköp- kommitten har i sitt nyligen avlämnade betänkande Konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975:63) lagt fram förslag till regler som syftar till att stärka konsumentskyddet vid olika former av konsumentkrediter och vid långtidsuthyrning av vara. Enligt förslaget skall myndighet som regeringen bestämmer övervaka att kreditgivare, bl. a. finansie- ringsföretagen, följer de föreslagna reglerna. De sakkunniga bör pröva frågan huruvida även allmänna kontroll- och tillsynsregler av det slag som gäller för kreditinstituten bör införas också i fråga om finansieringsbolagen.
De åsyftade finansieringsföretagen är av olika slag. En grupp utgör de företag som är anknutna till bankinstitut och driver finansiell verksamhet genom factoring, dvs. belåning eller köp av kundfordringar, och/eller s. k. finansiell leasing. Med finansiell leasing avses att företaget finansierar inköp av maskiner och annan utrustning sedan avtal om uthyrning därav träffats. Flertalet av de bankanknutna factoring- och leasingföretagen ägs numera helt eller delvis av ett eller flera bankinstitut. En av de privata storbankerna samarbetar med factoring— och leasingföretag utan att banken äger företagen. Den totala balansomslutningen för de bankanknutna factoring- och leasingföretagen uppgick år 1974 till mer än 1 500 milj. kr. De ändringar i banklag- stiftningen som genomfördes efter beslut av 1975 års riksmöte innebar bl. a. en viss liberalisering av kapitaltäcknings- och blancokreditreglerna i fråga om bankinstituts kreditgivning till sidobolag som driver factoring- och leasingrörelse (prop. 1975173. NU 24. rskr 152. SFS 1975z227—229). Med anledning av att riksbanksfullmäktige i ett remissyttrande hade anfört att kapitaltäckningsreglerna för banks placeringar i sådana företag inte borde ändras förrän det hade utretts bl. a. i vad mån dessa företag borde kunna påverkas av kreditpolitiska åtgärder framhöll jag i prop. l975z73 att en kommande utredning om finansieringsföretagen kunde antas resultera i förslag om en bättre kontroll över dessa.
En annan grupp utgör de 5. k. kontokortsföretagen och en tredje grupp består av finansieringsföretag som är knutna till företag inom bilbranschen eller andra produk- tionsföretag och som i huvudsak är inriktade på diskontering av avbetalningskontrakt. Även andra typer av finansieringsföretag än de nu nämnda finns.
Finansieringsföretagen har efter hand blivit allt flera och omfattningen av företagens verksamhet har under senare år ökat kraftigt. Statistiska centralbyrån gör fortlöpande för varje räkenskapsår en sammanställning av finansieringsföretagens rörelseresultat. Redovisningen för år 1974 omfattar 76 finansieringsföretag. Vid utgången av nämnda år var den totala omslutningen fördessa företag 6 200 milj. kr.. vilket innebar en ökning från föregående räkenskapsår med 1 700 milj. kr. Företagens utestående krediter uppgick till 4 900 milj. kr. Anskaffningen av kapital till verksamheten omfattas av den kreditpolitiska regleringen i den mån den skulle ske genom obligations- eller förlagsupplåning. Vidare berörs finansieringsföretagens krediter från bankinstitut indirekt av kreditpolitiska åtgärder riktade mot banksektorn. Företagen finansierar
emellertid sin verksamhet i huvudsak på annat sätt. Av statistiska centralbyråns sammanställning framgår att vid utgången av år 1974 uppgick den totala upplåningen till 4 239 milj. kr. Av sistnämnda belopp kom 837 milj. kr. från bankinstitut. 709 milj. kr. från fmansföretag och återstoden i huvudsak från andra företag.
De sakkunniga bör närmare belysa finansieringsföretagens kreditgivningsverk- samhet och hur den finansieras samt göra en bedömning av företagens betydelse på kreditmarknaden i framtiden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att undersöka hur verksamheten har utvecklats under perioder då skärpta kreditrestriktioner har gällt för banker och andra kreditinstitut. Mot bakgrund av vad som kommer fram beträffande finansieringsföretagens verksamhet bör de sakkunniga lägga fram de förslag som bedöms som nödvändiga för att kreditpolitiska åtgärder med önskvärd effekt skall kunna användas också i fråga om dessa företag.
Som jag redan har framhållit har finansieringbolagens verksamhet numera sådan betydelse och omfattning på kreditmarknaden att det bör prövas på vad sätt det allmänna bör ha möjlighet inte bara till kreditpolitisk styrning utan också till en mera allmän kontroll av och insyn i verksamheten. Det ligger nära till hands att göra en jämförelse med vad som gäller för kreditaktiebolagen. Lagen om kreditaktiebolag är tillämplig på aktiebolag som har till ändamål att driva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i vars rörelse bankrörelse inte ingår. Lagen har karaktär av tillsynslagstiftning innebärande bl. a. att bolagens bolagsord— ningar skall prövas av regeringen och att bolagen står under tillsyn av bankinspektio- nen. om dispens från sådan tillsyn inte lämnas av regeringen. I de factoring— och leasingbolag som bankinstitut efter regeringens medgivande har fått förvärva, har bankinspektionen f.n. indirekt insyn via den tillsyn som inspektionen har över ägarbankerna. De övriga finansieringsföretagen drivs utan någon motsvarighet till sådan tillsyn från det allmänna som gäller för andra institut som driver kreditgivnings- _ rörelse. De sakkunniga bör lägga fram de förslag till lagstiftningsåtgärder som behövs för att det allmänna skall få behövligt inflytande över finansieringsbolagens verksam- het. En möjlighet är att genom en ändrad definition av begreppet kreditaktiebolag fånga in finansieringsbolagen under kreditaktiebolagslagens tillämpningsområde. Häri- genom skulle samtidigt nås den effekten att den kreditpolitiska lagstiftningens regler om kreditaktiebolag skulle komma att gälla för finansieringsbolagen. Väljs den vägen är utredningen oförhindrad att överse och anpassa kreditaktiebolagslagen till det vidgade tillämpningsområdet. Andra lösningar kan emellertid visa sig lämpligare. Sammanfattningsvis bör de sakkunniga mot bakgrund av finansieringsbolagens ökande betydelse på kreditmarknaden lägga fram förslag till lagstiftningsåtgärder som ger samhället behövliga möjligheter till såväl kreditpolitisk styrning av finansierings- bolagens verksamhet som allmän kontroll av och insyn i verksamheten. Bankverksamhet får enligt lag här i landet drivas endast av bankinstituten, dvs. bankaktiebolagen. sparbankerna och föreningsbankerna. Med bankverksamhet förstås därvid sådan verksamhet vari ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas. Lagen om kreditpolitiska medel ger möjlighet att använda kreditpolitiska medel förutom i fråga om bankinstitut också beträffande försäkrings— institut, kreditaktiebolag och hypoteksinstitutionerna. Förordnande om ränteregle- ring, såvitt gäller möjligheten att fastställa högsta eller lägsta ränta för inlåning, kan dock användas även i fråga om annan som driver inlåning på räkning av det slag bank allmänneligen begagnar. Den sparkasseverksamhet som drivs inom t. ex. Kooperativa förbundet och Hyresgästernas sparkasse— och byggnadsföreningar kan sålunda omfattas av sådant förordnande. Lagen om kreditpolitiska medel är däremot inte tillämplig på den inlånings- och utlåningsverksamhet som sedan lång tid tillbaka drivs av de fondkommissionärer som inte är banker. Verksamheten bedrivs antingen av fondkommissionärerna själva eller genom sidoordnade bankirföretag och innebär att fondkommissionärerna från sina kunder lånar medel som — tillsammans med medel
som lånas upp i banker eller på annat sätt används för krediter åt andra kunder som behöver lån för att finansiera sina förvärv av aktier och andra värdepapper. För de åtta fondkommissionärer som i nämnvärd omfattning sysslar med bankirverksamhet uppgick vid utgången av år 1974 inlåningen till 224 milj. kr. och utlåningen till 308 milj. kr. Det totala antalet kundkonton i bankirverksamheten var ca 4 000. De sakkunniga bör jämväl överväga i vad mån ifrågavarande in- och utlåningsverksamhet bör omfattas av åtgärder som kan vidtas med stöd av lagen om kreditpolitiska medel. Jag vill i sammanhanget erinra om att fondbörsutredningen (Fi 1967132) i sitt slutbetän- kande, som avses föreligga nästa år, kommer att se över den lagstiftning som gäller i fråga om drivande av fondkommissionsrörelse. De sakkunniga har självfallet att beakta de nya regler som kan bli resultatet av fondbörsutredningens arbete.
Lagen om kreditpolitiska medel har inte heller tillämpning på bankirer och andra privatpersoner som yrkesmässigt bedriver linansieringsverksamhet eller på företag i allmänhet som använder likviditetsöverskott för utlåning. I tider med kreditrestrik- tioner i bankväsendet kan sådan utlåning uppgå till betydande belopp. De sakkunniga är oförhindrade att överväga även härmed sammanhängande frågor.
3. Finansieringsföretagen i Sverige
3.1. Inledning
Sedan början av 1960-talet bedrivs en snabbt växande kreditgivning i Sverige av en grupp institut som inte kan hänföras till någon av de traditionella grupperna av kreditinstitut såsom t. ex. banker och kreditaktiebolag. Den grupp som här avses är de 5. k. finansieringsföretagen.
Efter en relativt måttlig tillväxt under 1960-talet har finanseringsföretagens verksamhet utvidgats mycket kraftigt under 1970—talet. Denna expansion har kommit till stånd dels genom kraftiga volymökningar hos redan existerande företag och dels genom nyetableringar. Enligt den officiella statistiken uppgick den sammanlagda balansomslutningen hos finansieringsföretagen vid utgången av 1976 till 10,7 miljarder kr. Under 1974—1976 expanderade kreditgivningen från finansieringsföretagen med ca 30 % per år. Finansie- ringsföretagens utestående krediter till allmänheten uppgick vid utgången av 1976 till 6 % av banksystemets utlåning exkl. bostadsbyggnadskrediter. Ökningen av utestående krediter under 1976 uppgick till 15 % av ökningen hos banksystemet.
Den officiella statistiken omfattar i dag 76 finansieringsföretag. Flertalet av dessa är förhållandevis små. De 15 största finansieringsföretagen svarar ensamma för 75 % av samtliga 76 företags totala balansomslutning. Motsva- rande siffra för de 30 största finansieringsföretagen är 94 %.
Detta kapitel innehåller dels en sammanfattning av kapitlen 4—9 som beskriver finansieringsföretagens kreditgivning och upplåning och dels en institutionell beskrivning av finansieringsföretagens ägarförhållanden m. m. Kapitlet är disponerat på följande sätt. Först ges en översikt av de olika kreditformer som återfinns hos finansieringsföretagen samt den relativa betydelsen av dessa kreditformer. Därefter följer en beskrivning av ägarstruk- turen i de svenska finansieringsföretagen. Vidare ges några uppgifter om finansieringsföretagens upplåning. Efter en kort redogörelse för internatio- nellt samarbete mellan finansieringsföretag avslutas kapitlet med en diskus- sion av finansieringsföretagens expansion och bakgrunden till denna.
3.2. Kreditformer
En stor del av de kreditformer som finansieringsföretagen arbetar med är en vidareutveckling av bankernas. På vissa områden har de emellertid utvecklat
nya finansieringsformer. Parallellt med kreditgivningen tillhandahåller finansieringsföretagen avancerade administrativa system för t. ex. faktura— hantering.
Finansieringsföretagens kreditgivning kan delas in i grupperna factoring, finansiell leasing, kontokortskrediter, avbetalningskrediter och övriga kredi- ter. Det förekommer även andra indelningar men denna används bl. a. i den officiella statistiken.
Den vanligaste formen avjactoring är fakturabelåning, vilken innebär att finansieringsföretaget producerar kundföretagets reskontra och lämnar kredit på normalt upp till 80 % av det samlade fakturävärdet. Factoringföretagets säkerhet utgörs av stocken av fakturor. Eftersom factoringbolaget har "kontrollen" över företagets fakturor kan dels belåningsvärdet fastställas dag för dag och dels erhålls en mycket god säkerhet. Därmed kan ett factoring- bolag bättre utnyttja fakturorna som säkerhet för kreditjämfört med vad som är möjligt för en bank, som ger kredit mot säkerhet i företagsinteckning. Förutom fakturabelåning ingår även exportfactoring och fakturaköp i det traditionella factoringbegreppet. I dessa båda former ingår kreditrisktäckning, dvs. factoringföretaget övertar gäldenärens betalningsansvar.
Finansiell leasing innebär att ett fmansieringsföretag köper in utrustning anvisad av leasingkunden. Utrustningen ägs av linansieringsföretaget medan nyttjanderätten genom ett leasingavtal upplåtes till leasingkunden under en första leasingperiod (basperiod) anpassad bl. a. till utrustningens ekonomiska livslängd, vanligen mellan 3 och 7 år. Leasingavtalet är i princip ouppsägbart från leasingkundens sida och kan inte heller uppsägas av leasingbolaget så länge leasingkunden fullgör sina skyldigheter enligt avtalet. Summan av de leasingavgifter leasingkunden erlägger under basperioden ger leasingbolaget ersättning för räntekostnader, administration, risk och vinst samt medger avskrivning av hela eller största delen av leasingobjektets anskaffningskost- nad.
Vid basperiodens slut äger leasingkunden rätt att förlänga leasingavtalet, varvid leasingavgift utgår med ett belopp som fastställts redan vid leasing- avtalets ingående. Denna avgift motsvarar ofta 1/12 av leasingavgiften under basperioden. Avstår leasingkunden från sin rätt att förlänga avtalet upphör nyttjanderätten och leasingobjektet skall återlämnas till leasingbolaget.
Ur leasingkundens synvinkel fungerar leasing ungefär som om investe- ringen hade finansierats med ett lån. Leasingobjektet kan omedelbart disponeras mot att kunden åtar sig att betala av sin ”skuld” till leasingbolaget enligt en på förhand uppgjord betalningsplan. Affären påverkar dock inte kundens balansräkning. Ur finansieringsföretagets synvinkel är leasing inte kreditgivning i den meningen att en fordran redovisas på balansräkningens tillgångssida. I stället redovisas leasingobjektet som en anläggningstillgång och skrivs successivt ned i takt med att leasingavgifterna flyter in. Leasing är dock till sin karaktär en renodlad finansiell tjänst och det bokförda värdet av leasingobjekten utgör ett ungefärligt mått på leasingbolagets ”utestående kredit”.
Finansiell leasing bör skiljas från operationell leasing. Den senare termen innebär förhyrning på vanligen 6—24 månader kombinerad med service och underhåll. Operationell leasing bedrivs framför allt av leverantörer. Av speciell betydelse är operationell leasing av personbilar, s. k. billeasing.
Vidare förekommer operationell leasing av städutrustningar, kaffeautomater m. m.
En mycket stor del av de kontokortskrediter som ges i dag ges och administreras av finansieringsföretag. Ett antal finansieringsföretag har egna s. k. externa kontosystem till vilka ett stort antal köpställen är anknutna. Många affärer vill emellertid skaffa sig ett kontokortssystem som enbart gälleri den egna affären. Vissa finansieringsföretag tillhandahåller därför s. k. legokontosystem. som bär affärskedjans namn men där finansieringsföre— taget svarar för administration och vanligen även för finansiering av kontofordringarna. 5. k. interna kontosystem tillhandahålls av detaljhandels- företag eller dotterbolag till sådana. Administration och finansiering sköts i dessa system av företaget självt och kontokorten är endast giltiga inom den egna detaljhandelskedjan.
Finansieringsföretagens avbetalnings/inansiering förekommer i samband med såväl privatpersoners som näringsidkares avbetalningsköp. Mot säkerhet i varan och rätt till inkommande likvider belånar ett fmansierings- företag säljföretagets avbetalningskontrakt. Ofta sker detta inom ramen för ett fast etablerat samarbete mellan säljföretag och fmansieringsföretag. I sådana fall svarar finansieringsföretaget för ett flertal administrativa funk- tioner på liknande sätt som vid factoring och kontokortskrediter.
Gruppen övriga krediter är mycket heterogen. En viktig kreditform som ingår i denna grupp är de stora bilfinansieringsföretagens lagerfinansiering av framför allt personbilar. Belåning av kontrakt avseende operationell leasing är en annan betydelsefull kreditform. Den dominerande delen av denna belåning avser billeasingkontrakt. I gruppen övriga krediter ingår vidare confirming som är en form av inköpsfinansiering, vilken vanligen innebär att ett finansieringsföretag betalar leverantören kontant och ger köparen kredit i upp till sex månader. Säljarförmedlade reverslån i form av medellånga konsumentkrediter (båtlån, renoveringslån m. 11.) och s. k. fritidshuslån är andra exempel på vad som inkluderas i gruppen övriga krediter. Vidare ingår i denna grupp bl. a. refinansiering av postorderföretagens kreditförsäljning och krediter som ges av företag som specialiserat sig på belåning av statens premieobligationer.
I den officiella statistiken över finansieringsföretagen ingår även varube- låningsföretag. Den rörelse som bedrivs av dessa företag är föremål för särskild lagstiftning — lagen (1949:722) om pantlånerörelse. Verksamheten kräver enligt denna lag tillstånd av länsstyrelsen som även utövar tillsyn över varubelåningsföretagen. Eftersom den rörelse som varubelåningsföretagen driver är av så pass Speciell karaktär. tas denna kreditgivning ej med i den fortsatta framställningen. Det kan dock nämnas att de totala utestående krediterna från varubelåningsföretagen enligt SCB vid utgången av 1976 uppgick till 36 mkr.
Enligt den officiella statistik över finansieringsföretagen som SCB sedan 1969 varje år publicerar. fördelade sig finansieringsföretagens totala utestå- ende krediter vid utgången av 1976 på sätt som framgår av tabell 3.1. Det bör observeras att det i statistiken görs en åtskillnad mellan utestående krediter till finansinstitut och utestående krediter till övriga. dvs. till allmänheten. Eftersom krediter till finansinstitut även inkluderar vissa krediter mellan finansieringsföretag inom samma koncern. bortses i fortsättningen från
Tabell 3.1 Finansieringsföretagens utestående krediter till allmänheten per den 31/12 1976 fördelade på kreditformer
Kreditformer Utestående Andel av to- krediter till tala kredi- allmänheten ter till all-
mänheten mkr %
Factoring ] 277 15 Leasing" ] 280 15 Kontokortskrediter 687 8 Avbetalningskrediter 2 773 32 Övriga krediter” 2 601 30
Summa 8 618 100
" Bokförda värdet av utestående leasingobjekt vid bokslutstidpunkten under räken— skapsåret 1976. ”Med övriga krediter avses sådana krediter som i den off|ciel|a statistiken över finansieringsföretagen inte hänförs till någon av grupperna factoring. leasing. konto- kortskrediter. avbetalningskrediter eller krediter från varubelåningsföretag.
Källa: SCB.
sådan kreditgivning. Med finansieringsföretagens utestående krediter avses därför i detta och följande kapitel krediter till allmänheten.
Medan factoring och leasing riktar sig enbart mot företag och kontokorts- krediterna endast går till konsumenter. så är avbetalningsfinansieringen och den övriga kreditgivningen mellanformer, som riktar sig till både företag och konsumenter.
Traditionellt har finansieringsföretagens företagskunder nästan helt utgjorts av mindre och medelstora företag. Förutom finansieringen har stordriftsfördelarna med finansieringsföretagens administrativa system för fakturahantering m.m. varit en värdefull hjälp för mindre företag med förhållandevis outvecklade administrativa rutiner på detta område. Framför allt på leasingsidan har det emellertid på senare år blivit allt vanligare att även större företag uppträder som kunder till finansieringsföretagen.
Enligt den officiella statistiken avser 15—20 % av de övriga krediterna sådana krediter som ges till andra än företag. Det rör sig här bl.a. om medellånga reverslån till konsumenter och fritidshuslån. alltså utpräglade konsumentkrediter. Avbetalningskrediterna består till stor del av fordons— krediter varav en betydande andel avser personbilsförsäljning till privatper- soner. Dessutom ingår linansiering av näringsidkares och konsumenters avbetalningsköp av andra varor än fordon. Enligt vad som framgår av kapitlet om avbetalningsfinansiering utgörs ungefär hälften av finansieringsföreta- gens avbetalningskrediter av konsumentkrediter. Kontokortskrediter är. som ovan nämnts, rena konsumentkrediter.
Med dessa förutsättningar blir konsumentkrediternas andel av finansie- ringsföretagens totala kreditgivning ca 30 %.
Statistik över finansieringsföretagen publiceras förutom av SCB även av
Finansieringsföretagens Förening, som är en branschorganisation för de svenska finansieringsföretagen. Föreningen bildades 1960 och i dag svarar dess 35 medlemmar för ca 85 % av de svenska finansieringsföretagens marknad räknat i utestående krediter och värdet av utestående leasingobjekt. Föreningen fungerar som en intresseorganisation — något kommersiellt samarbete inom föreningen förekommer inte.
Den statistik över medlemsföretagen som föreningen producerar lades om 1975 varför någorlundajämförbar statistik endast föreligger för åren 1975 och 1976. Den statistik som finns publicerad i föreningens årsberättelse för 1976 återges i Bilaga 2.
SCB:s statistik över finansieringsföretagen är uppdelad med hänsyn till i vilka former krediterna ges. [ statistiken från Finansieringsföretagens Förening delas krediterna istället i första hand in efter ändamål på sätt som redovisas i tabell 3.2.
Uppdelningen i tabell 3.2 är inte helt logisk enär fordonskrediterna består av både konsumentkrediter och företagskrediter. Med hänsyn till fordonskredi- ternas stora betydelse hos finansieringsföretagen är det emellertid av intresse att särredovisa dem.
För att uppskatta andelen konsumentkrediter i finansieringsföretagens
Tabell 3.2 Utestående krediter hos medlemmarna i Finansieringsföretagens Förening per den 31/12 1976
Kreditformer Utestående Andel av to- krediter tala utestående krediter mkr % Företagskrediter 3 310 44 därav: factoring 1 158 16 leasing!1 875 12 avbetalning 485 6 övrigt 792 11 Fordonskrediter 2 476 33 därav: avbetalning 1 236 17 belåning av kontrakt av- seende operationell Ieasing - 401 5
övrigt (framför allt lagerkrediter) 839 11 Konsumentkrediter ] 687 23
därav:
avbetalning och reverser 877 12 kontokrediter 802 11 övrigt 8 0.1 Summa 7 473 100
" Bokförda värdet av utestående leasingobjekt.
Källa: Fina nsieringsföretagens Förening.
totala kreditgivning ger föreningens statistik bättre underlag än den officiella statistiken. För att ur tabell 3.2 få fram andelen konsumentkrediter måste emellertid ett antagande göras om hur stor andel av fordonskrediterna som bör betraktas som konsumentkrediter. Belåning av leasingkontrakt och övriga fordonskrediter förutsätts inte innehålla konsumentkrediter. Enligt uppgift från Finansieringsföretagens Förening avser ungefär hälften av avbetalningsfinansieringen av fordon försäljning av personbilar. Eftersom en helt dominerande del av avbetalningsförsäljningen av personbilar sker till privatpersoner (jfr kap. 7) kan det antas att andelen konsumentkrediter, som ingår i fordonskrediterna i tabell 3.2, uppgår till ungefär en fjärdedel. Med detta antagande blir konsumentkrediternas andel av finansieringsföretagens totala kreditgivning ungefär en tredjedel.' Detta resultat stämmer väl överens med den skattning som i det föregående gjordes med hjälp av den officiella statistiken. Det bör emellertid framhävas att dessa uppskattningar är mycket grova.
Trots att SCB:s statistik inte är upplagd på ett helt tillfredsställande sätt — bl. a. är ju andelen ospecificerade krediter hela 30 % — används i fortsätt— ningen i huvudsak denna statistikkälla. Motiv härför är bl.a. att det är den enda tillgängliga statistik där jämförelser bakåt i tiden är möjliga i någon större utsträckning. Eftersom en stor del av siffermaterialet i detta betän- kande är hämtat från SCB:s statistik finns det anledning att göra några kommentarer till statistikens uppläggning. Dessutom hänvisas till Bilaga 2. där det statistiska meddelande från SCB som beskriver finansieringsföreta- gens utveckling under 1976 återges.
Vid jämförelser bakåt i tiden bör SCB:s statistik användas med viss urskillning. Detta beror framför allt på att det under vissa är tillkommit företag i den officiella statistiken som skulle ingått i tidigare års statistikre- dovisning. I dessa fall har emellertid SCB inhämtat uppgifter från dessa företag för närmast föregående år, vilket gör att uppgifter om nettoföränd- ringar hos identiska företag blir helt tillfredsställande ur denna synvinkel.
Vidare förekommer, som påpekats i samband med tabell 3.1, viss dubbelräkning i den officiella statistiken. Koncerninterna transaktioner mellan finansieringsföretag räknas nämligen ibland som upplåning resp. utlåning. Genom att enbart betrakta utlåning till allmänheten undvikes den uppblåsning av utlåningen som annars blir fallet. Denna effekt slår även igenom på balansomslutningen för samtliga finansieringsföretag. Enligt uppgift från SCB uppgick den från koncerninterna transaktioner rensade balansomslutningen till ungefär 10 miljarder kr vid utgången av 1976. Detta är 0,7 miljarder mindre än vad som anges i det statistiska meddelandeti bilaga 2.
Slutligen bör en viss försiktighet iakttagas när det gäller användandet av SCB:s siffror rörande fördelningen av finansieringsföretagens upplåning på långivare och låneformer. Fördelningen på långivare är osäker därför att en betydande del av finansieringsföretagens upplåning förmedlas av bank. Ofta
1Egentligen gäller denna skattning enbart föreningens medlemmar. Enär dessa ganska väl täcker in de olika kreditformer som förekommer hos samtliga finansie- ringsföretag och svarar för en övervägande del av samtliga finansieringsföretags volym kan denna skattning dock anses vara representativ för branschen som helhet.
vet då inte finansieringsföretagen vem som är den egentlige långivaren, varför rapporteringen till SCB blir bristfällig. Fördelningen på olika former av upplåning är bristfällig på grund av oklarheter i terminologin.
3.3. De större finansieringsföretagens ägarförhållanden och huvudsakliga verksamhetsinriktning
3.3.1. Finansieringsföretag med direkt eller indirekt äga/anknytning till bank
I början av 1960-talet startades på initiativ av de större affärsbankerna de första factoring- och leasingföretagen i Sverige. Dessa ägdes till en början inte direkt av bankerna utan drevs i stället som dotterbolag till förvaltnings- och utvecklingsföretag inom resp. banks intressesfär. Efter hand som bankernas engagemang i factoring- och leasingföretagen växte, framförde bankinspek- tionen önskemål om att dessa bolag skulle bli bankägda för att därigenom få ökad insyn i dem. År 1969 förvärvade för första gången en affärsbank (Sparbankernas Bank) aktierna i ett fmansieringsföretag. Under de följande åren genomförde ett antal affärsbanker liknande förvärv och i dag har en rad av de finansieringsföretag, som tidigare endast var närstående till bank, blivit helägda dotterbolag till resp. bank. Genom ägarbankens engagemang gäller bl.a. att den har skyldighet att till bankinspektionen lämna uppgifter om finansieringsföretaget och bereda inspektionen möjlighet till insyn i verk- samheten. Förutom denna indirekta insyn gäller en begränsning av upplå- ningsrätten för de bankägda finansieringsföretagen vilken innebär att upplåningen inte får uppgå till mer än 12,5 gånger det egna kapitalet.
Att det är just bankerna som ofta tagit initiativ till bildandet av finansieringsföretag har flera orsaker. De moderna finansieringstjänsterna factoring, leasing osv. betraktas som ett viktigt komplement till övriga banktjänster. Finansieringsföretagets tjänster kan fungera som komplement till bankens vanliga tjänster både i riskhänseende och i kreditpolitiskt hänseende. Om banken inte kan gå in med ytterligare krediter i ett företag kanske man kan finna en lösning som innebär att finansieringsföretaget bistår företaget med ytterligare medel. Likaså kan banken, i tider av kreditåtstram- ning, hänvisa sina kunder till finansieringsföretaget.
För ett finansieringsföretag är det en fördel att vara bankägt bl. a. därför att det ger en möjlighet att utnyttja hela bankens kontorsnät för att skaffa nya kunder. Men det finns även andra viktiga fördelar.
När det gäller upplåningen kan ett samarbete mellan bank och finansie- ringsföretag vara mycket fruktbart. 1 stor utsträckning arbetar banker och finansieringsföretag på samma uppläningsmarknad, den s.k. specialinlå- ningsmarknaden. Banken kan förmedla upplåning åt finansieringsföretaget och är ett låntagande finansieringsföretag dotterbolag till en bank upplevs detta som en ökad trygghet av långivarna. Samtidigt kan ibland banken genom finansieringsföretaget erbjuda sina kunder en hög inlåningsränta när banken själv inte har behov av ytterligare inlåning eller inte anser sig kunna betala angivna räntor. Kunderna får då en högre ränta men behålls fortfarande inom bankens intressesfär.
Svenska Handelsbanken var den bank som först tog initiativ till bildandet av ett finansieringsföretag. Redan 1963 bildades Svensk Factoring AB och Svensk Leasing AB, vilka båda drev verksamhet i kommission för moder- bolaget Säljfinans AB. Säljfinans ägdes vid denna tid av AB Trustee. År 1971 förvärvade Svenska Handelsbanken samtliga aktier i Säljfinans AB och året därpå bytte detta bolag namn till Svenska Finans AB Svefma. Sedan oktober 1975 äger Handelsbankens personalstiftelse Oktogonen 20 % av aktierna i Svenska Finans. Företaget bedriver uteslutande företagsfinansiering och har sin största betydelse på factoringsidan med ca 50 % av den svenska marknaden. Marknadsandelen på leasingsidan är också stor, ca 20 %. Svenska Finans avser att vid årsskiftet 1977/ 78 förvärva Kundkredit, som är ett finansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på konsumentkreditgiv- ning. Kundkredit beskrivs längre fram i detta kapitel.
Dåvarande Skandinaviska Banken tog initiativ till bildandet av Skandic- gruppen 1963. Ägare var investmentbolagen AB Custos och Säfveåns AB. Under 1976 förvärvade Skandinaviska Enskilda Banken samtliga aktier i Skandic-gruppen. Gruppen består i dag av moderbolaget FinansSkandic AB och dotterbolagen Skandic Factoring AB, Skandic Leasing AB och Skandic Refinans AB. De två förstnämnda dotterbolagen bedriver endast företagsli- nansiering medan det sistnämndas kreditgivning till 85 % består av konsu- mentkrediter eller finansiering av sådana. Marknadsandelen inom factoring och leasing är 15—20 %. I fortsättningen används namnet FinansSkandic, varmed avses hela koncernen.
Den tredje storbanken, PKbanken, äger i dag två fmansieringsföretag, PKfinans AB och PKfactoring AB. Dessa startades på initiativ av dåvarande Kreditbanken i mitten av 1960-talet och hette då Kredit Leasing AB resp. Factoring Service AB. Bolagen ägdes vid starten av AB Credentia. År 1972 förvärvade Kreditbanken samtliga aktier i Kredit Leasing och 80 00 av aktierna i Factoring Service. Resterande 20 % av aktierna i factoringbolaget ägs av finansieringsföretaget Walter E. Heller Overseas Corporation, USA. PKfinans och PKfactoring har i dag en ungefärlig marknadsandel på 5—10 % och verksamheten expanderar snabbt.
En annan bank som i detta sammanhang var tidigt ute var dåvarande Göteborgsbanken. På bankens initiativ bildades 1964 Merkantil Leasing AB och Merkantil Factoring AB. Dessa bägge bolag ägdes från starten av Sponsor AB men efter en period av återkommande förändringar i ägarförhållandena förvärvade Götabanken samtliga aktier 1974. I dag har de bägge Merkantil— bolagen i grova tal 10 % av marknaden för factoring resp. leasing. Förutom den ägarbaserade kontakten med Götabanken samarbetar Merkantilbolagen även med föreningsbankerna.
Sparbankernas Bank hade fram till hösten 1977 tre finansieringsföretag, Sparfactoring AB, Sparleasing AB och IndustriFinans AB IFAB (sistnämnda bolag var ej ett helägt dotterbolag). Sparfactoring och Sparleasing bildades 1969 resp. 1971 och till skillnad från övriga bankägda finansieringsföretag stod banken redan vid starten som ägare. Marknadsandelen är för både Sparfactoring och Sparleasing ungefär 5 %. IndustriFinans AB IFAB började sin verksamhet ijuni 1976. Bolaget ägdes fram till hösten 1977 till 51 % av Sparbankernas Bank och till 49 % av Industri-Leasing AB. Då slogs emellertid Sparfactoring, Sparleasing och IndustriFinans samman till ett
helägt dotterbolag till Sparbankernas Bank under namnet IndustriFinans AB IFAB.
I och med bildandet av Banco Finans Factoring AB 1974 har även provinsbankerna fått ett helägt finansieringsföretag. I samband med att bolaget hösten 1976 började bedriva leasingverksamhet ändrades namnet till Banco Finans AB. Den factoringrörelse som 1974 började bedrivas i Banco Finans Factoring ingick tidigare i AB Vendax. Marknadsandelen på facto- ringsidan är i dag ca 5 %.
Föreningsbankerna startade under 1977 ett eget finansieringsföretag under namnet Agro Finans AB. Agro Finans är ett helägt dotterbolag till Sveriges Föreningsbankers Förbund. Verksamheten påbörjades under hösten 1977 och skall i första hand inriktas på kontraktsfinansiering, finansiering av handel med jordbruksmaskiner, finansiering av fast egendom, belåning av pantbrev inom högst 75 00 av uppskattat värde i fastighet avsedd för bostadsändamål, affärsändamål och jordbruk m. m. Finansieringsverksam- heten synes därmed få en annan inriktning hos Agro Finansjämfört med hos övriga bankägda finansieringsföretag. Eftersom Föreningsbankernas För- bund inte är en bank har inte förbundets aktieförvärv krävt tillstånd av regeringen.
De bankägda finansieringsföretagen ägnar sig, som framgått av det ovanstående, i huvudsak åt kreditgivning till företag. Förutom factoring och leasing kan de bankägda finansieringsföretagen oftast erbjuda även andra typer av företagskrediter. Exempel på sådana kreditformer är belåning av avbetalnings- och hyreskontrakt, lagerfinansiering, confirming samt vissa typer av reverslån.
Bland de ovan nämnda kreditformerna intar de bankägda finansieringsfö- retagen den mest dominerande ställningen när det gäller factoring. Här är marknadsandelen för dessa företag undefär 95 %. Denna höga andel förklaras delvis av att factoring förutsätter ett välutvecklat samarbete mellan finansieringsföretaget och kundföretagets bank. Framför allt är det av intresse för banken att bevaka att värdet av företagsinteckningarna i kundföretaget inte urholkas. Det är uppenbart att detta samarbete väsentligt underlättas om banken äger finansieringsföretaget.
Även inom leasing är de bankägda finansieringsföretagens marknadsandel mycket stor. Dominansen är emellertid inte lika påtaglig som på factoring- sidan. Leasingbolag med en relativt omfattande verksamhet återfinns såväl bland finansieringsföretag med indirekt ägaranknytning till bank som bland finansieringsföretag utan sådan anknytning.
Förutom direkt ägarskap har många banker även indirekt anknytning till något finansieringsföretag. Framför allt är det här fråga om finansieringsfö- retag som helt eller delvis ägs av bankerna närstående investmentbolag. Exempel på denna typ av fmansieringsföretag är Finansierings AB Vendor, AB Vendax,1ndustri-Leasing AB och Köpkort AB. Dessa bolag ägs till 100 % av banker närstående investmentbolag eller förvaltningsbolag. De finansie- ringsföretag som endast till viss del ägs av investmentbolag ägs ibland till resterande del av ett industri- eller detaljhandelsföretag. Exempel på sådana fmansieringsföretag är Finax Finans Service AB och Kundkredit AB. Denna typ av finansieringsföretag har hänförts till kategorin övriga leverantörsan- knutna, som beskrivs längre fram.
Finansierings AB Vendor bildades i slutet av 1950-talet. Företaget ägs via AB Thisbe till lika delar av AB Investor och AB Providentia. Verksamheten är inriktad på olika specialformer av företagsfinansiering samt Säljarförmed- lade reverslån till konsumenter, framför allt i form av s.k. fritidshuslån. Företagsfinansieringen riktar sig framför allt mot Skandinaviska Enskilda Bankens kunder, vilka genom Vendor kan erbjudas fmansieringsformer som kompletterar bankens egen kreditgivning. Vendor äger Eurocard, som är ett kontokortsföretag (endast 5. k. betalkort) men som även driver viss annan verksamhet. Bl. a. kan nämnas att Eurocard står bakom Rikskuponger som fått en omfattande spridning.
AB Vendax startades av Vendor i mitten på 1960-talet men är sedan 1974 ett helägt dotterbolag till AB Investor. Verksamheten 'är helt inriktad på företagsfinansiering. Sedan factoringrörelsen 1974 avyttrades till Banco Finans Factoring, består verksamheten numera framför allt av finansiell leasing samt finansiering av avbetalnings- och hyreskontrakt. Marknadsan- delen inom leasing är ca 10 %.
Industri-Leasing AB ägs till lika delar av Almedahl-Dalsjöfors AB och Nordinvest AB. Det sistnämnda bolaget är ett helägt dotterbolag till Investment AB Promotion. Verksamheten som påbörjades 1973 är bl.a. inriktad på leasing av datamaskiner. Industri-Leasing har dotterbolag i flera europeiska länder. Bolagets andel av den svenska Ieasingmarknaden uppgår till ca 5 %.
Köpkort AB är det största svenska kreditkortsföretaget. Det bildades i början av 1960-talet på initiativ av ett konsortium av de största affärsban- kerna. Företaget ägs av dessa banker närstående bolag. Verksamheten bedrivs dels i det egna kontosystemet Köpkort och dels i ett tiotal legokontosystem, som administreras av det helägda dotterbolaget Detaljhan- delns Kontoservice AB. Moderbolagets andel av marknaden för kontokorts- krediter är ca 40 %.
3.3.2. Leverantörsanknutna_linans/erings/öretag
Vissa industri- och detaljhandelsföretag har brutit ut delar av koncernens linansieringsverksamhet och lagt dessa i ett särskilt företag. Denna typ av finansieringsföretag sysslar endast med finansiering av försäljning av koncer- nens egna produkter. Det är framför allt inom bilbranschen man återfinner denna typ av linansieringsföretag.
Det finns flera anledningar till att ett industriföretag väljer att lägga finansieringsverksamheten i ett separat bolag. För det första kan man undvika den uppblåsning av balansräkningen och försvagning av soliditeten, som finansieringsverksamheten annars skulle leda till. För det andra erhålles en effektiv avgränsning av ansvar och resultat. Vidare kan det ofta vara en policyfråga — det anses inte lämpligt att ett produktionsföretag bedriver linansieringsverksamhet i större omfattning.
Störst bland de leverantörsanknutna bilfinansieringsföretagen är AB Volvofinans. Med en balansomslutning som vid utgången av 1976 uppgick till drygt 1,4 miljarder kr var Volvofinans vid denna tidpunkt det största svenska finansieringsföretaget. Volvofinans ägs till lika delar av AB Volvo och AB Volverkinvest. Sistnämnda bolag ägs av Volvos återförsäljare. De tre
dominerande kreditformerna är lagerfinansiering, avbetalningsfinansiering samt belåning av billeasingkontrakt. Krediter lämnas enbart till Volvos svenska återförsäljare.
Saab-Scania Finans AB ägs till 40 % av AB Saab-Scania medan resterande 60 % av aktierna är lika fördelade mellan Investor och Providentia. Verksamheten är inriktad på finansiering av försäljning av nya Scania- lastbilar och -bussar.
Södertälje Bilkredit AB är ett helägt dotterbolag till Saab-Scania. Bolagets verksamhet administreras av personal anställd hos Saab-Scania Finans. Bolaget finansierar försäljning och uthyrning av personbilar samt försäljning av begagnade lastbilar.
Saab-Scania äger även Bil & Buss Finansierings AB, som köptes upp under 1976. Tidigare ägare var Incentive AB. Bolaget bedriver finansiering av fordonsförsäljning av såväl Saab-Scanias egna bilar som av andra bilmär- ken.
Förutom Volvo och Saab-Scania har ett flertal bilföretag etablerat egna finansieringsföretag. Bland dessa märks Ford, General Motors och Peugeot- Citroén. I likhet med t. ex. Volvofinans består dessa företags verksamhet huvudsakligen av avbetalningsfinansiering, belåning av billeasingkontrakt samt lagerfinansiering.
Förutom inom bilbranschen finns det såväl inom industrin som inom detaljhandeln finansieringsföretag som helt eller delvis ägs av leverantörsfö- retag. Bland de leverantörsägda finansieringsföretagen inom detaljhandeln återfinns bl. a. kontokortsföretagen NK-konto AB, IKEA Konto AB(numera IKANO Finans AB) samt Gylling Plus-konto AB. Dessa är helägda dotterbolag till resp. detaljhandelsföretags ägare eller till detaljhandelsföre- taget självt. NK-konto, som är äldst av kontokortsföretagen, sköter själv administration och finansiering av sitt kontosystem. Såväl IKEA Konto som Gyllings Plus-konto överlåter emellertid administrationen av sina konto- system till ett annat finansieringsföretag, Conto Företagen AB, vilket beskrivs längre fram i detta kapitel. De svarar emellertid själva för finansieringen. IKEA Konto och Gylling Plus-konto är s.k. legokonton. Denna kontoform har utbrett sig snabbt de senaste åren. De flesta övriga legokontosystem är emellertid förhållandevis små och behandlas därför inte i detta kapitel.
Inom detaljhandeln finns också två finansieringsföretag som endast delvis är leverantörsägda—Finax Finans Service AB och Kundkredit AB. De är båda relativt stora när det gäller konsumentkrediter.
Finax ägs till 51 % av Finans AB Tornet och till resterande 49 % av Rationell Finansiering AB (Rafi). Rafi ägs i sin tur av Svenska AB Philips. Finax kreditgivning består till drygt 80 % av konsumentkrediter. De vanligaste kreditformerna är reverskrediter och avbetalningskrediter. Vidare har bolaget ett eget kontosystem och administrerar dessutom ett antal legokontosystem. En betydande del av, men långt ifrån hela, Finax finansiering avser försäljning av Philips produkter.
Kundkredit ägs till lika delar av Industrivärden AB och NK-Åhléns AB. Bolaget är liksom Finax till en helt dominerande del inriktat på konsument- kreditgivning. Verksamheten består till största delen av avbetalningsfinan- siering och säljarförmedlad reverslångivning. Svenska Finans avser att vid
årsskiftet 1977/78 förvärva samtliga aktier i Kundkredit.
Utanför bilbranschen är det ett fåtal linansieringsföretag av större betydelse i vilka industriföretag innehar aktier. Som exempel kan nämnas Rationell Finansiering AB (Rafi) och Atlas Copco Finans AB. Rafi är, som tidigare nämnts,ett helägt dotterbolag till Svenska AB Philips. Bolaget ger krediter till försäljningsbolag inom Philipskoncernen mot säkerhet i kundfordringar. Kreditgivningen är till ungefär lika stora delar inriktad på finansiering av Philipstillverkade varaktiga konsumtionsvaror resp. industriella varor.
Atlas Copco Finans ägs till 40 % av Atlas Copco AB samt till 30 % vardera av Investor och Providentia. Kreditgivningen gäller enbart försäljning från företag inom Atlas Copco-gruppen. En stor del av kreditgivningen avser transaktioner med utlandet.
3.3.3. LdntagarknutnaIfinansierings/öretag
Inom detaljhandeln — framför allt inom livsmedelsbranschen — har ett antal finansieringsföretag bildats där kreditgivningen inte riktar sig till konsu- menter utan till ägarföretagen själva. Dessa finansieringsföretag har till- kommit för att underlätta ägarföretagens finansiering av inköp av nya butiksinredningar, lagerlokaler m. m.
Dagab och ICA representeras i detta sammanhang bl. a. av AB Svenska Kolonialgrossister resp. AB Eols Kreditinstitut. Ett antal fristående detalj- handlare har organiserat sig i AB Handelskredit med dess systerbolag Bagerikredit, Järnhandelskredit, Kiosk- och Servicehandelns kreditinstitut, Svensk Hotell- och Restaurangkredit samt Textilkredit.
3.3.4. Övriga jinansierings/öretag
Bland de större finansieringsföretag som ännu inte nämnts återfinns bl. a. Independent Leasing AB, Conto Företagen AB och Leasing AB Garnis.
Ägarstrukturen hos Independent Leasing är något komplicerad. Karl- Adam Bonnier äger två tredjedelar och Simon Bonnier äger en tredjedel av aktierna i Bonnier & Bonnier Independent Banking AB. Detta bolag äger i sin tur till 100 % Independent Holding AB. Sistnämnda bolag äger 100 % av aktierna i Independent Factoring och 23,3 % av aktierna i Independent Leasing. Den dominerande delen av resterande aktieri Independent Leasing innehas av två utländska leasingbolag (United States Leasing International och Mercantile Credit Company) samt investmentbolagen Asken, Cardo och Företagsfinans.
Independent Leasing är ett av de mest expansiva svenska leasingbolagen. Marknadsandelen uppgår till ca 20 %. Bolaget introducerades på Stockholms Fondbörs under hösten 1976 och blev därmed det första finansieringsföre- taget på börsen. Bl.a. genom etablering av dotterbolag i Danmark och Finland har Independent Leasing en högre andel utlandsverksamhet än flertalet övriga leasingbolag.
Conto Företagen är ett av de större kontokortsföretagen. Erik Elinder, som intill helt nyligen ägde 90 00 av aktierna, har byggt upp koncernen kring Stockholms Konto-Ring som inköptes 1971. Hösten 1977 trädde tre nya ägare in — Rederi AB Salénia, Rang Invest AB samt Finans AB Tornet. Dessa har
numera 33. 33 resp. 6 % av aktierna medan de gamla ägarna samt vissa medarbetare tillsammans äger resterande andel. Verksamheten bedrivs i tre egna kontosystem samt ett antal legokontosystem. Conto Företagens kreditbedömning sköts av Abak Justitia AB som är dotterbolag till kredit- upplysningsföretaget Soliditet AB. Volymen av utestående krediter inom samtliga de av Conto Företagen administrerade kontosystemen var vid utgången av 1976 mer än tre gånger så stor som Conto Företagens egen balansomslutning.
Ett litet speciellt finansieringsföretag är Leasing AB Garnis. Företaget ägs av Stockholms Läns Landsting. Verksamheten omfattar leasing av främst sjukvårds- och tandvårdsutrustning till landstingets egna förvaltningar. Upplåningen sker på den öppna marknaden mot borgen av landstinget. Verksamheten administreras av landstingets finanskontor.
I Appendix 3:1 återfinns en sammanställning som omfattar de fiesta större fmansieringsföretag. För varje företag anges ägare och balansomslutning per bokslutsdag under räkenskapsåret 1976. Sammanställningen inkluderar emellertid inte ett antal mindre finansieringsföretag inom bilbranschen, vissa finansieringsföretag som bedriver obligationsbelåning m. fl. Vidare ingår inte finansieringsföretag som bedriver verksamhet i kommission för moderbola- get. Exempel på sådana fmansieringsföretag är AB Motorfinans (dotterbolag till Philipssons) och AB Radio-Invest (dotterbolag till Luxor). Orsaken till att denna typ av finansieringsföretag ej behandlas närmare i detta betänkande är att verksamheten i hög grad är integrerad i moderbolagets verksamhet.
3.4. Upplåning
Ungefär hälften av finansieringsföretagens upplåning sker enligt den off- ciella statistiken hos svenska icke-finansiella företag. Upplåningen i bank uppgår enligt den officiella statistiken till ungefär 20 %. På grund av viss oklarhet i samband med rapporteringen till SCB är emellertid denna procentsats något högre än den verkliga andelen. Andra finansiella företag, dvs. andra finansieringsföretag, försäkringsbolag, investmentbolag m.fl., svarar enligt den officiella statistiken för ca 15 %. Med hänsyn till den dubbelräkning som ibland förekommer i samband med koncerninterna transaktioner är denna andel dock i realiteten knappt 10 %. Resterande del av upplåningen kommer från stiftelser, pensionskassor, organisationer m.fl. Endast en obetydlig del kommer från utlandet. Tendensen under senare år har framför allt varit att bankerna minskat sin andel av finansieringsföreta- gens upplåning medan övriga långivares andel har ökat.
Finansieringsföretagens upplåning från andra än banker är för det mesta kortfristig — ibland är uppsägningstiden så kort som sju dagar. De vanligaste Iåneformerna är här reverslån och finansväxlar. Räntan för denna upplåning ligger för det mesta något över den ränta som bankerna betalar för s.k. specialinlåning. En betydande del av finansieringsföretagens upplåning förmedlas av banker.
Den långfristiga upplåningen svarar för en mindre del av finansieringsfö- retagens totala upplåning. Långivare är bl. a. försäkringsbolag, pensionskas-
sor, stiftelser och organisationer.
De olika typerna av fmansieringsföretag uppvisar vissa skillnader i sin upplåningsstruktur. Således lånar de stora factoring- och leasingföretagen (som mestadels är bankägda) relativt sett mindre i bank än övriga finansie- ringsföretag, medan det omvända gäller för bl. a. de branschinriktade finansieringsföretagen i detaljhandelssektorn, t. ex. AB Handelskredit.
3.5. Internationellt samarbete mellan finansieringsföretag
Det internationella samarbetet mellan linansieringsföretag består både av informationsutbyte och rent kommersiellt samarbete. Inom de båda intres- seorganisationerna Eurofinas och Ixaseurope sker ett vidsträckt internatio- nellt erfarenhetsutbyte. Dessa båda organisationer är sammanslutningar av nationella branschorganisationer i ett 15-tal länder. Sverige representeras i dessa organisationer av Finansieringsföretagens Förening.
Kommersiellt samarbete sker inom ramen för ett flertal organisationer. Inom bl.a. Interlease, International Credit Union. Leaseclub och Multilease förmedlar finansieringsföretag i ett 30-tal länder leasingaffärer sinsemellan. Factoringsamarbete sker bl.a. inom Factors Chain International, Heller- gruppen och International Factors. som alla har medlemmar i ett 20-tal länder. Hur det kommersiella samarbetet går till tas upp i samband med beskrivningen av de olika finansieringsformerna i följande kapitel.
3.6. Finansieringsföretagens utveckling
Finansieringsföretagens verksamhet har framför allt under senare år expan- derat mycket kraftigt. I diagram 3.1 visas utvecklingen av finansieringsföre- tagens kreditgivning dels nominellt och dels justerat för ökningen i producentprisindex för industrin. Som framgår av diagram 3.1 har expansionen, även efter korrigering för prisstegringar, varit mycket kraftig. En tendens till extra kraftig ökning under år med stram kreditpolitik kan skönjas. Således har expansionstakten varit relativt sett högre, bl. a. under de kreditpolitiskt restriktiva åren 1969—1970 och fr.o.m. 1974. Under år med en mindre stram kreditpolitik, t.ex. 1971—1973, har däremot utvecklingen av finansieringsföretagens kreditgiv- ning varit betydligt mer dämpad.
I diagram 3.2 visas hur finansieringsföretagens kreditgivning fördelad på olika kreditformer har utvecklats under åren 1969—1976.
Av diagram 3.2 framgår att de olika kreditformerna uppvisar mycket skilda expansionsmönster. Vissa likheter finns dock. Således uppvisar factoringkre— diter och övriga krediter påfallande lika utvecklingsmönster. Detsamma gäller avbetalningskrediter och leasingkrediter. Det är emellertid inte troligt att det förekommer några sådana direkta samband som diagrammet antyder. Det är nämligen en mängd faktorer som på olika sätt påverkat de olika kreditformernas utveckling.
När det gäller utvecklingen av finansieringsföretagens kreditgivning till näringsidkare är det framför allt två trender i näringslivets finansiella
Procentuell ökning under året
40
35
30
25
20
15—
10
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976
Nettoförändring uttryckt som procentuell ökning av utestående krediter vid årets början
_ d:o minskat med det antal procentenheter med vilket Diagram 3_1 Finansie- producentprisindex för industrin ökade under året
ringsföretagens nomiella
3 Inkl bokförda värdet av utestående leasingobjekt. | de 06/7 rea/a kreditgivning" fall leasingbolagen har brutet räkenskapsår avses 1969—1976 förändringen mellan respektive års bokslutstidpunkter Nelia/örändring hos iden-
Källa: SCB tiska förelag
Diagram 3 :2 F inansie- ringsföretagens kreditgiv- ning 1969—1976 Nettqförändririg has iden- tiska 4 företag
Mkr 200 Factoring- krediter 200 Leasing— a krediter
200 Konto korts- krediter
400
Avbetalnings- krediter
200
400
200 Övriga krediter
1 600
1400 1200
1000 800
600
400 200 Summa krediter
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976
a Avser förändringen mellan bokslutstidpunkter av bokförda värdet av utestående leasingobjekt.
Källa: SCB
utveckling under 1970-talet som är av betydelse. Dels har näringslivets kapitalbehov ökat genom en kraftig ökning av investeringarna och dels har företagen på grund av sjunkande självfinansieringsgrad ökat andelen externt anskaffat kapital. Detta har inneburit ökad efterfrågan på krediter som inte ställer så stora krav på bankmässiga säkerheter. Finansieringsföretagen har specialiserat sig på just denna form av krediter.
Finansieringsföretagen har dels vidareutvecklat vissa av bankernas kredit- former och dels utvecklat helt nya former av krediter. Factoring och belåning av avbetalningskontrakt är exempel på vidareutveckling av kreditformer som bankerna sedan länge arbetat med. Finansiell leasing representerar däremot en helt ny kreditform som finansieringsföretagen successivt utvecklat.
Karakteristiskt för finansieringsföretagens kreditformer jämfört med bankernas är att de i högre grad utnyttjar befintliga säkerheter. Banklagens formella krav på betryggande säkerheter och bankinspektionens övervakning begränsar bankernas möjligheter att utnyttja tillgängliga säkerheter. Några motsvarande krav på säkerheter gäller inte för finansieringsföretagen. Detta förhållande har med all säkerhet bidragit till finansieringsföretagens kraftiga tillväxt.
Jämfört med andra kreditinstitut åtnjuter finansieringsföretagen ytterli- gare en fördel — frånvaron av kreditpolitisk reglering. [ situationer där bankerna på grund av t. ex. utlåningsreglering inte har kunnat möta allmänhetens kreditefterfrågan har finansieringsföretagen kunnat tillgodose vissa av de kreditbehov som bankerna inte har klarat.
Vid sidan av finansieringstjänsterna kan finansieringsföretagen erbjuda sina kunder avancerade administrativa system för t. ex. fakturahantering. Dessa system kan ofta ge kunderna värdefulla rationaliseringsvinster och har säkert skapat ett ökat intresse för finansieringsföretagens tjänster. framförallt bland mindre och medelstora företag.
En nödvändig förutsättning för finansieringsföretagens expansion har varit att det har funnits en upplåningsmarknad att tillgå. Tillkomsten och tillväxten av den s. k. specialinlåningsmarknaden har därvid varit av största vikt. Långivare på denna marknad är framför allt större företag med hög likviditet. Termen specialinlåningsmarknad kommer av att bankerna i allt större utsträckning erbjuder dessa företag — och även andra — förmånligare räntevillkor än vad som avspeglas i deras normala, annonserade inlånings- räntor. Det rör sig här om belopp i storleksordningen en halv miljon kronor och uppåt. lnlåningen i affärsbankerna består i dag till ca 20 % av sådan specialinlåning. Termen specialinlåningsmarknad har emellertid utvidgats till att omfatta upplåning på denna marknad över huvud taget, alltså inte enbart bankernas specialinlåning. Specialinlåningsmarknaden har först på senare år nått den omfattning den har i dag. Bl. a. har det ökade resultats- medvetandet hos företagens finansavdelningar bidragit till denna marknads ökade betydelse. Genom specialinlåningsmarknadens tillväxt har linansie- ringsföretagen haft god tillgång till upplåningsmedel för sin kreditgivning.
Appendix 3:1
Balansomslutning och ägarförhållanden i de större svenska finansieringsföretagen per bokslutsdag räkenskapsåret 1976 Företag Agare Balansomslutning per bokslutsdag räkenskapsåret 1976 (mkr) Factoring och leasingföretag Banco Finans AB Provinsbankerna 59 Förvaltnings AB P-finans Prospective Investment 28 Independent Factoring AB Karl—Adam och Simon Bonnier via bl. a. Independent Holding 30 Independent Leasing AB Karl-Adam och Simon Bonnier (via bl. a. Independent Holding) 23 %, två utländska leasingbolag 20 %. tre svenska investmentbolag 24 %. m. fl. 207 IndustriFinans AB IFABb Sparbankernas Bank 51 % Industri-Leasing 49 % 18 Industri-Leasing AB Almedahl 50 %. Nordinvest”d 50 % 95 Leasingaktiebolaget Garnis Stockholms Läns Landsting 99 Merkantil Factoring AB Götabanken 132 Merkantil Leasing AB Götabanken 207 PKfactoring AB
PKfinans AB FinansSkandict Sparfactoring ABb Sparleasing AB” Svenska Finans AB AB Vendax
K red/[korts/örelag Conto Företagen AB
AB Girokredit Gylling Plus-konto AB IKEA Konto ABd Köpkort AB
AB NK-Konto
Bilfinans/erings/öremg AB Autokredit
Bil & Buss Finansierings AB Ford Credit AB
PKbanken 80 %. Walter E. Heller Overseas Corp. USA 144 20 % PKbanken 416 Skandinaviska Enskilda Banken 1 172 Sparbankernas Bank 158 Sparbankernas Bank 131 Svenska Handelsbanken 80 %. Oktogonen 20 % 1 306 Investor 361
Summa balansomslutning 4563
Rederi AB Salénia 33 %. Rang Invest 33 %. Finans AB Tornet 6 %, övriga (bl. a. Erik Elinder) 28 % 49 Gunnar Axelsson 30 Bertil Gylling J:r 57 Ingvar Kamprad 63 De större affärsbankerna och Sparbanksföreningen via diverse förvaltningsbolag 303 NK-Åhléns 128
Summa balansomslutning 630
Motorvärden 88 Saab-Scania 91 Ford Motor Company 112
General Motors Acceptance Corp..Genera1 Motors Acceptance Corp. Continental. Continental. USA. filialen i Sverige Motorvärden AB
Saab-Scania Finans AB AB Svensk Bildiskontering Södertälje Bilkredit AB AB Volvofinans
USA 237
Investment AB Östermalm 37 %, UDT International Ltd.. 33 England 35 %. AB Custodia 11 %, m. fl. Saab-Scania 40 %. Investor 30 %. Providentia 30 % 441 Peugeot—Citroen S/A. Paris 25 Saab-Scania 90 Volvo 50 %. Volverkinvest 50 % 1 411
Summa balansomslutning 2 528
Företag Ägare
Balansomslutning per bokslutsdag räkenskapsåret 1976 (mkr)
Ovriga_fi/mnsieringS/örelag
Atlas Copco Finans AB Atlas Copco 40 %. Investor 30 %. Providentia 30 % Bonniers Obligationsavdelning Karl-Adam och Simon Bonnier via Bonnier & AB Bonnier Independent Banking AB Eols Kreditinstitut ICA Eol AB Finansierings AB Vendor Investor och Providentia via Thisbe Finax Finans Service AB Finans AB Tornet 51 %. Rafi (se nedan) 49 % AB Handelskredit m.fl. Diverse detaljhandlare Kundkredit AB/ Industrivärden 50 %. NK-Åhle'ns 50 % Lånekassan för premieobliga- tioner K/B Bonniers Obligationsavdelning (se ovan) Rationell Finansiering AB (Rafi) Svenska Philips AB Svenska Kolonialgrossister Dagab (via ASK-bolagens ek. fören. u. p. a.) m. fl.
76 146 651 383 178e 349
53 220 33
Summa balansomslutning 2 359
" Nordinvest är helägt dotterbolag till Investment AB Promotion. " Hösten 1977 slogs IndustriFinans, Sparfactoring och Sparleasing ihop till ett helägt dotterbolag till Sparbankernas Bank under namnet IndustriFinans AB IFAB. C Består av moderbolaget FinansSkandic AB. samt dotterbolagen Skandic Factoring AB. Skandic Leasing AB och Skandic Refinans AB. Koncernen bedriver inte enbart factoring och leasing, men dessa verksamhetsgrenar dominerar. *' Numera namnändrat till IKANO Finans AB, (* Avser summan av balansomslutningen för Handelskredit. Bagerikredit. Järnhandelskredit. Kiosk- och Service- handelns Kreditinstitut. Svensk Hotell- och Restaurangkredit samt Textilkredit. iSamtliga aktier i Kundkredit förvärvas vid årsskiftet 1977/78 av Svenska Finans.
Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.
4. Factoring
4.1. Inledning
Factoring består av tre huvudfunktioner. finansiering. reskontraservice och kreditrisktäckning. Dessa kan kombineras ihop till olika servicepaket på sätt som framgår av figur 4.1. Finansierings/itnktionen innebär att säljaren av factoringsbolaget får kredit mot säkerhet i sina fakturor. Vid fakturabelåning kan en säljare på detta sätt disponera upp till 70—80 % av de överlåtna fakturornas värde omedelbart efter faktureringen. Motsvarande procentsats vid fakturaköp är 80—90 %.
Kredirriskräekning innebär att factoringbolaget övertar kreditrisken för säljarens fakturor. Factoringbolaget åtar sig att betala säljaren senast en viss tid efter förfallodagen även om köparen ej har betalt. Kreditrisktäckning kombineras ofta med finansiering.
Reskonrraservice innebär att factoringbolaget upprättar en kundreskontra för säljarens räkning. Denna administrativa service. som är starkt mekani- serad. innefattar även likvidhantering samt påminnelse- och bokföringsruti- ner.
Förutom ovanstående funktioner kan man säga att factoring även innehåller en rådgivande flm/trion. Genom att factoringbolaget löpande behandlar information om kundernas betalningsvanor kan Säljföretaget ”varnas" för att ge kredit till en kund som börjat missköta sina betal- ningar.
Den ökade systematisering av fakturarutinerna som factoring innebär leder ofta till att kunderna betalar snabbare — en minskning av den genomsnittliga faktiska kredittiden är mycket vanlig. Dessutom minskar ofta kundförlus- terna.
Deltjänst
Service- Finan- Kreditrisk— Resekontra- paket siering täckning service Faktura- belåning X X Fakturaköp (X) X X Export- factoring (X) X X
Anm. (X) markerar att deltjänsten inte nödvändigtvis ingår.
Figzir 4.1 Factoring — tie/tjänster och servicepaket
För att factoring skall vara lämpligt för ett företag bör detta ha en viss storlek på omsättningen och visst minimiantal fakturor per år. Som riktmärken anges ibland 2 mkr i omsättning och 1000 fakturor per år. Dessutom bör företaget ha en relativt låg frekvens av reklamationer och tvister. Huvudsakligen belånas varufordringar. Factoring anses speciellt förmånligt för företag med knapphet på traditionella ”'bankmässiga” säker- heter. företag som befinner sig i snabb tillväxt. företag med säsongmässiga variationer i försäljningen och företag som har en stor del av rörelsekapitalet bundet i kundfordringar. Factoring infördes i Sverige 1963 och har sedan dess ökat kraftigt i omfattning. 1 dag bedrivs factoring av ett tiotal finansieringsföretag. De bankägda factoringbolagen dominerar stort med en sammanlagd marknads- andel på ca 95 %. År 1976 belånade/köpte factoringbolag i Sverige fakturor för nära 16 miljarder kr. Enligt statistiska centralbyråns statistik över finansieringsföretagen uppgick de utestående factoringkrediterna till ca 1 300 mkr i slutet av 1976. Därmed uppgick factoringkrediternas andel av finansieringsföretagens totala utestående krediter. inkl. leasing, till 15 %.
Innehållet i detta kapitel är disponerat på följande sätt. Först ges en beskrivning av fakturabelåning som inkluderar finansieringsfunktionen och den administrativa service som alltid ingår i factoring. Den tredje deltjänsten i factoringbegreppet. kreditrisktäckning. beskrivs närmare i det avsnitt som behandlar fakturaköp. Exportfactoring beskrivs i ett särskilt avsnitt som även innehåller en kortfattad redogörelse av det kommersiella samarbetet inom internationella factoringorganisationer. Vid sidan av de former av factoring som beskrivs i figur 4.1 finns ett antal varianter och specialfall som ofta något felaktigt benämns factoring. Ett par av dessa specialformer beskrivs under rubriken närbesläktade kreditformer. Slutligen ges dels en kvantitativ beskrivning av den svenska factoringmarknadens utveckling och dels en diskussion av några tänkbara orsaker till denna utveckling.
4.2. Beskrivning av olika former av factoring
4.2.1. Fakturabe/äning
Fakturabelåning är den form av factoring som är vanligast i Sverige. I det följande ges en kort beskrivning av hur fakturabelåning går till rent tekniskt. Först skall emellertid några begrepp som är relevanta i sammanhanget definieras.
Några _facloringrerm er
Följande termer används i första hand i samband med fakturabelåning. men några är även aktuella vid beskrivningen av fakturaköp. Factoringföretaget som ger krediten kallas vanligenfacrorn. Säl/aren är den som belånar sina fakturor. medan köparen är den som faktureras. Fakturans s/utsumma utgörs av bruttobeloppet på fakturan, inkl. moms 0. ö., med avdrag för eventuella rabatter. De fakturor som ligger till grund för den kredit som factorn ger säljaren utgör belåningsunderlaget. Den maximala andel av belåningsunderlaget som factorn åtar sig att belåna kallas belåningsprocenten
och uttrycks vanligen i procent av belåningsunderlaget. Den övre kredit- gränsen i kronor räknat varierar således vid konstant belåningsprocent med belåningsunderlaget. För att hålla kontroll på kreditåtagandena mot enskilda säljare. men också totalt. fastställer factorn även en kredit/imir som inte får överskridas även om belåningsunderlaget skulle medge detta.
Förloppet vid fakturabelåning
Förloppet vid fakturabelåning i Sverige varierar något mellan olika factoring- bolag men är i stort sett följande:
1. Originalfaktura med kopior skickas som vanligt till köparen. I faktura- texten meddelas att fordringen överlåtits till factorn och att betalning skall ske till denne (denuntiation).
2. Överlåtna fakturor skickas tillsammans med en s. k. överlåtelsehandling av säljaren till factorn. vanligen en gång per vecka.
3. Köparen betalar senast på förfallodagen till factorn (givetvis förekommer även förseningar).
4. Regelbundet. t. ex. varje vecka. erhåller säljaren en saldolista från factorn där denne bl. a. anger vilka fakturor som f. n. ingår i belåningsunderlaget. Förutsättningar för att en viss faktura skall kunna ingå i belåningsunder- laget är bl. a. att varan är levererad och att motfordran inte föreligger.
5. Enligt överenskommelse med säljaren åtar sig factorn att efter en viss tid skicka betalningspåminnelse till köparen såvitt denne inte har betalat på förfallodagen. Factorn åtar sig även att på anmaning från säljaren överlämna obetalda fakturor till inkassoföretag för indrivning.
6. Factorn ombesörjer kundreskontrabokföring över de i avtalet inkluderade fakturorna och lämnar regelbundet säljaren en förteckning över utestå- ende fordringar och influtna betalningar. s. k. likvidavräkning.
7. När säljaren fått besked om storleken av den outnyttjade delen av fakturakrediten. t. ex. då Iikvidavräkningen erhålles, kan han disponera detta belopp efter eget gottfinnande.
8. Om säljarens skuld till factoringbolaget skulle överstiga det högsta kreditbelopp som säljaren enligt avtalet får utnyttja är säljaren skyldig att. på uppmaning från factorn. inbetala överskjutande belopp till factorn.
A vra/ om _ fakturabelåning
För att närmare belysa innebörden av ett fakturabelåningsavtal återges här några punkter vilka normalt ingår i ett sådant avtal. En kopia av ett fakturabelåningsavtal bifogas i Appendix 411. Det bör framhållas att de avtal som olika factoringbolag använder till vissa delar skiljer sig åt. Det enskilda factoringbolaget använder dock nästan alltid sitt standardavtal vid inhemsk fakturabelåning. I varje enskilt avtal specificeras kreditlimit. belåningspro- cent. ränta. hanteringsavgift (kallas ibland hanteringsprovision) och limitav- gift.
1 Vid nuvarande kredit- marknadsläge har skill- naden mellan finansie- ringsföretagens upplå- ningsränta och diskontot ökat. varför siffran 4 procentenheter torde vara för låg.
A vtal, uppsägning
Avtalet gäller t. v. och skall upphöra att gälla 90 dagar efter från någondera sidan verkställd uppsägning. Om emellertid säljaren inte fullgör sina förpliktelser eller om factorn bedömer att säljaren inte kommer att kunna fullgöra sina förpliktelser. kan factorn till omedelbart upphörande säga upp avtalet eller sänka kreditlimiten och/eller den procent av belåningsunder- laget till vilken fakturakrediten får utnyttjas.
Pan (förskrivning
Till säkerhet för sina förpliktelser gentemot factorn pantförskriver säljaren samtliga sina fordringar enligt fakturor som utfärdats efter avtalets ikraftträ- dande. Även om det så gott som alltid är så att alla fakturor går till factorn förekommer det även att säljaren inte låter hela sin fakturering gå genom factorn. Detta regleras i så fall i ett särskilt avtal.
A vgi/"ter
Vid fakturabelåning betalar säljaren i huvudsak tre olika avgifter till factoringbolaget. Limitavgiften uppgår till ett i avtalet angivet procenttal av kreditlimiten. vanligen 1 %. För utnyttjad fakturakredit betalar säljaren en årlig ränta, som vanligen ligger ungefär 4 procentenheter över gällande diskonto.l Räntesatsen kan dock successivtjusteras av factorn med hänsyn till förändringar i det allmänna ränteläget. För factorns arbete med hante- ringen av fordringarna erlägger säljaren en hanteringsavgift enligt ett i avtalet angivet procenttal av slutsumman på varje faktura (brukar variera mellan 0,2 och 1.5 %). Normalt förbinder sig säljaren att erlägga en minimisumma. vanligen ca 10000 kr. per år för limitavgift och hanteringsavgift även om summan av dessa avgifter inte uppgår till nämnda minimibelopp. Hante- ringsavgiften bestäms bl.a. av säljarens årsfakturering, antalet köpare. antalet fakturor och köparnas betalningsvanor och revideras med jämna mellanrum.
Bestämning av belåningsunder/ag
Normalt belånas inte fakturor med en löptid som överstiger 90 dagar. Även längre löptider förekommer dock. Om inte full betalning för en faktura som ingåri belåningsunderlaget sker inom 45—60 dagar från den i fakturan angivna sista betalningsdagen. skall fakturan såsom osäker utgå ur belåningsunder- laget. Även före denna tidpunkt skall en faktura frånräknas belåningsunder- laget om:
a. Köparen bestrider betalningsskyldighet. b. Faktorn finner att det föreligger risk för att fakturan inte kommer att
betalas. Säljaren inte har fullgjort sina skyldigheter avseende den aktuella fakturafordringen.
fi
A dm inis trari v service
Den administrativa service som ingår i fakturabelåning (och även i övriga former av factoring) varierar något mellan olika factoringbolag, men nedan- stående serviceåtaganden torde vara bland de vanligast förekommande. Reskonrra/b'ring av överlåtna fakturor och inkommande likvider ger grund- valen för factorns administrativa service till säljaren. Likvidbehand/ing innefattar bl.a. kontroll av dragna kassarabatter samt avprickning och bokning av likvider. Kravverksamher sker i enlighet med överenskommelse med säljaren. Statistik över säljarens fakturering och utestående kundford- ringar produceras regelbundet. Kredit/imitering innebär att säljarens kunder kan åsättas individuella kreditlimiter i enlighet med säljarens önskemål. Överskriden kreditlimit rapporteras sedan av factoringbolaget till säljaren. Det förekommer även att factoringbolaget ombesörjer solvensrapportering och kreditkontroll med angivande av solvenskod för varje kund och rapportering av händelser som kan påverka kundens kreditvärdighet.
4.2.2. Fakturaköp
Fakturaköp innebär att factoringbolaget förvärvar fakturafordringar från en säljare och innefattar kreditrisktäckning, reskontraservice samt ofta även finansiering. Det bör således observeras att fakturaköp inte nödvändigtvis innebär en finansiering. I de fall finansiering ingår, dvs. då säljaren får en kredit av finansieringsföretaget, brukar man tala om fakturaköp med förskott.
l och med att factoringbolaget köper en fakturafordran övertar det även kreditrisken. kostnader för indrivning m. m. Säljföretaget betalar då upp till en halv procentenhet mera i hanteringsavgift än vid fakturabelåning, men eliminerade kreditrisker och minskat administrationsbehov möjliggör ju även ökade besparingar. Kreditkostnaden för finansieringen är dock densamma som vid fakturabelåning.
Vid fakturaköp med förskott kan säljaren i normala fall direkt disponera upp till 90 % av fakturavärdet. Resterande del innehåller bl. a. ersättning till factoringbolaget och utgör säkerhet för reklamationsrisker. När köparen har betalat sker en avräkning mellan factorn och säljaren. Det bör tilläggas att om varan är behäftad med fel vid leveransen så att kunden vägrar betala har säljaren normalt skyldighet att köpa tillbaka de till factoringbolaget försålda fakturorna.
Vid fakturaköp utan förskott övertar factoringbolaget kreditrisken, ansvaret för indrivning rn. m. Däremot erhåller inte säljaren betalning av factoringbolaget förrän köparen betalt eller senast tre månader efter den för fakturan gällande sista betalningsdagen.
Fakturaköp vid inlandsfactoring är förhållandevis ovanligt i Sverige. På grund av den svenska marknadens relativa litenhet känner företagen sina kunder ganska bra. Risken för kundförluster betraktas som relativt liten. Därmed anses det för det mesta onödigt att betala för den risktäckning som fakturaköp innebär. Bankinspektionen har inte heller varit särskilt positivt inställd till att de bankägda finansieringsföretagen. som dominerar factoring- marknaden i Sverige. köper fakturafordringar. Bakgrunden till denna inställ-
ning är att det har ansetts principiellt olämpligt att ett Hnansieringsföretag som är dotterbolag till en bank driver sådan verksamhet som banken är förhindrad att bedriva. Enligt banklagen är det inte tillåtet för banker att förvärva fakturafordringar utan regressrätt. Därmed anses det även olämpligt att bankägda fmansieringsföretag köper fakturafordringar. Bankinspektionen har dock gått med på att bankägda fmansieringsföretag bedriver fakturaköp i begränsad omfattning.
Fakturaköp har sina största betydelse vid exportaffärer då det kan vara svårt för ett företag att bedöma risken för kundförluster. Detta gäller framför allt mindre och medelstora företag utan egna exportavdelningar och utlands- specialister. Exportfactoring och då speciellt exportfakturaköp behandlas närmare i nästa avsnitt.
4. 2 . 3 Exportfactoring. I merna tionell ! _ factoringsam arbete
Precis som alla andra renodlade former av factoring innefattar även exportfactoring administrativ service. Denna kompletteras med att factorn Övertar kreditrisken för exportfordringar och vid behov dessutom lämnar exportören kredit. Tekniskt skett sker en samverkan mellan ett factoringfö- retag i exportlandet (exportfactorn) och ett i importlandet (importfactorn). Exportfactorn tillfrågar normalt importfactorn om den ne är beredd att överta aktuell kreditrisk. Efterjakande besked accepterar exportfactorn den aktuella fordran och samtidigt övergår kreditrisken till importfactorn. Respektive importfactor tar sedan emot betalning från köparna i importländerna och skickar pengarna till exportfactorn. Genom den marknadskännedom som importfactorn besitter, reduceras säljarens risk för kundförluster. Detta gäller främst mindre exportföretag som inte har egna resurser att följa utvecklingen på de utländska marknaderna. '
En säljare kan vid exportfactoring med finansiering disponera upp till 80 % av fakturavärdet direkt. Resterande del. med avdrag för factoringbolagets ersättning, erhålles då köparen betalt eller senast tre månader efter den i fakturan angivna sista betalningsdagen. Det är Säljföretaget som står valutakursrisken vid exportfactoring. De bankanknutna factoringbolagen erbjuder dock terminssäkring via sina moderbanker.
Räntesatsen vid exportfactoring är densamma som vid inhemsk faktura- belåning. Hanteringsavgiften ligger däremot något högre, ca OJO—1.75 % av fakturavärdet.
Internationellt factoringsamarbete förekommer bl. a. inom organisatio- nerna Factors Chain International, International Factors och den s. k. Hellergruppen. Inom dessa organisationer sker samarbete mellan factoring- bolag över hela världen. Factors Chain International har för närvarande 42 medlemsföretag i 17 länder. International Factors har medlemsföretag i 24 länder, medan Hellergruppen har ägarintressen i fmansieringsföretag i ca 20 länder. Alla tre kedjorna är representerade i Sverige.
4.2.4. Närbesläktade kreditformer
Förutom ovanstående former av factoring förekommer en del andra varianter som egentligen inte ingår i det traditionella factoringbegeppet. En rad olika
kreditformer och beteckningar förekommer. Här diskuteras endast två, vilka hos ett fmansieringsföretag benämns blockfactoring och styckebelåning.
Blockfactoring innebär att Säljföretaget självt producerar sin reskontra. Reskontran pantförskrivs till factoringbolaget och de enskilda fordringarna är denuntierade. Kunderna är här ofta stora företag med egna dataanläggningar. Factoringbolagets uppgift blir att ta hand om likvidhanteringen och belåna kundfordringarna. Blockfactoring är således huvudsakligen en finansierings- tjänst kombinerad med likvidhantering.
Styckebe/åning innebär belåning av enstaka fakturor. Dessa är ofta ganska stora —ett factoringbolag anger 50 000 kr som minimibelopp. Upp till 80 % av det fakturerade beloppet kan Säljföretaget erhålla i kredit av factoringbolaget. Factoringbolaget ställer dock högre krav på köparen vid styckebelåning än vid vanlig factoring. Dessutom är krediten normalt något dyrare än en vanlig factoringkredit. Styckebelåning anses vara ett bra sätt för factoringbolaget att knyta kontakter med kunder som sedan övergår till att utnyttja factoringbo- lagets övriga tjänster.
En annan kreditform som uppvisar vissa likheter med factoring är confirming. Contirming tas emellertid inte upp här utan behandlas i kapitel 8.
4.3. Den svenska factoringmarknaden
Factoring infördes i Sverige 1963. Sedan dess har marknaden expanderat kraftigt och under 1976 belånade/ köpte svenska factoringföretag fakturor för ca 16 miljarder kr. En viktig del av factoringmarknaden är den del som har anknytning till utrikeshandeln. F. ri. svarar exportfactoring för uppskatt-
Tabell 4.1 De större factoringbolagens hanterade fakturavolym 1971-1976 (mkr)
Företag 1971 1972 1973 1974 1975 1976 Andel av
total- summan 1976 % Svenska Finans 2 100 2 900 3 600 5 000 6 500 7 800 49 FinansSkandic 720 960 1 200 1 600 2 300 2 800 18 Merkantil Factoring 280 400 740 980 1 200 1 500 9 PKfactoring 190 290 390 580 860 1 300 8 Sparfactoring 60 130 250 500 670 970 6 Banco Finans — — — — 620 850 5 Vendax” 300 400 400 500 — — — Independent Facto- ring 30 50 80 160 290 380 2 Finax Finans Service — — — 40 130 210 1 Summa 3 680 5130 6 660 9 360 12 570 15 810 100
" Vendax factoringrörelse såldes 1974 till Banco Finans. Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.
ningsvis 10 % av den totala factoringvolymen.
Med factoringmarknaden menas i detta avsnitt den factoringverksamhet som bedrivs av fmansieringsföretag och inte är begränsad till någon viss företagsgrupp. Enligt denna avgränsning ingår inte fmansieringsföretag som i och för sig bedriver factoring men endast gör det inom den egna koncernen (t. ex. Atlas Copco Finans AB) i den svenska factoringmarknaden.
Factoringverksamhetens omfattning kan mätas på olika sätt. Ett sätt är att använda llödesmåttet hanterad fakturavolym per år. Ett annat sätt är att använda stockmåttet utestående factoringkrediter vid en viss tidpunkt.
I tabell 4.1 visas hur den hanterade fakturavolymen i de större factoring- företagen utvecklats under åren 1971—1976.
Mätt på detta sätt har den svenska factoringmarknaden under de senaste åren ökat med i genomsnitt ca 40 % per är. Svenska Finans har under hela perioden haft en marknadsandel på ca 50 % och är i dag Europas största factoringföretag. Bland de i tabellen redovisade factoringföretagen är det endast Independent Factoring och Finax Finans Service som inte är affärsbankägda. De bankägda finansieringsföretagen svarar för drygt 95 % av den svenska factoringmarknaden.
Ett annat mått på omfattningen av factoringverksamheten är utvecklingen av utestående krediter. I tabell 4.2 visas utvecklingen av factoringföretagens utestående krediter avseende fakturabelåning och fakturaköp under perioden 1968—1976
Som framgår av tabell 4.2 uppvisar de utestående krediterna en stigande trend under hela perioden. Under 1974 inträffade en mycket kraftig ökning av både belånade och köpta fakturafordringar. Denna utveckling dämpades dock betydligt under 1975 för att sedan åter ta fart under 1976.
I tabell 4.3 återges de större factoringbolagens utestående factoringkrediter vid utgången av 1976.
Tabell 4.2 Svenska finansieringsföretags utestående krediter för fakturabelåning och fakturaköp per den 31/12 1968-1976 (mkr)
År Antal företag Utestående Utestående krediter med huvudsaklig krediter vid vid fakturaköp. inriktning på fakturabelåning. samtliga företag factoring” samtliga företag
1968 6 93 6 1969 9 154 24 1970 9 200 26 1971 13 215 23 1972 14 337 23 1973 15 451 26 1974 15 777 77 1975 19 877 47 1976 20 1 195 81
aSiffrorna i denna kolumn visar summan av antalet factoring- och leasingföretag eftersom ingen skillnad mellan dessa typer av fmansieringsföretag görs i statistiska centralbyråns uppgifter. Källa: SCB.
Tabell 4.3 De större factoringföretagens utestående factoringkrediter per den 31/ 12 1976 Företag Uteståen— Andel av de facto- totalsumman ringkrediter % mkr Svenska Finans 567 49 FinansSkandic 186 16 PKfactoring 140 12 Merkantil Factoring 92 8 Sparfactoring 75 6 Banco Finans 55 5 Independent Factoring 29 2 Finax Finans Service 20 2 Summa 1 164 100
Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.
Ett flertal faktorer har bidragit till de senaste årens snabba expansion av factoringverksamheten i Sverige. Factoringfinansiering har varit ett lämpligt sätt att tillfredsställa företagens behov av rörelsekapital, som på grund av de senaste årens höga inflationstakt har ökat kraftigt. Finansieringsmöjlighe- terna vid factoring står i direkt proportion till volymen av utestående fakturafordringar. som i sin tur spelar en avgörande roll för storleken av rörelsekapitalbehovet. Därmed framstår factoring som ett flexibelt finansie- ringsalternativ där tillgången på kredit automatiskt anpassas till behovet. Kreditbehovet hos factoringföretagens kunder avspeglas bl. a. i hur stor del av den tillgängliga factoringkrediten som utnyttjas, den s. k. utnyttjandegra- den. I genomsnitt uppgår normalt utnyttjandegraden hos de större finansie- ringsföretagen till 50—70 %. Spridningen är dock stor mellan de olika kunderna och även mellan de branscher i vilka kunderna arbetar. Genom- gående är utnyttjandegraden högst i konjunkturuppgångar.
En annan fördel med factoring är att reskontran kan belånas till en mycket hög procentsats. Detta sammanhänger med att factoringbolaget genom sin reskontraservice har mycket god kontroll över fakturorna och därigenom dels kan fastställa belåningsvärdet dag för dag och dels erhåller en mycket bra säkerhet (panträtt). Jämfört med en bank som ger kredit mot företagsinteck- ning innebär detta att ett factoringbolag i betydligt högre grad kan utnyttja befintliga säkerheter.
En tredje orsak till att factoringmarknaden vuxit kraftigt torde vara den kostnadsbesparing som många företag uppnår då ett factoringföretag tar över arbetet med kundreskontra, betalningspåminnelser osv. Denna rationalise- ringsvinst är speciellt uppenbar för mindre och medelstora företag, vilket bl. a. bekräftas av att det är denna typ av företag som utgör den största delen av factoringsföretagens kunder.
Vidare uppnås ofta en minskning av den genomsnittliga faktiska kredit- tiden per faktura när ett factoringbolag tar över fakturahanteringen. Detta innebär att behovet av rörelsekapital minskar.
En ytterligare förklaring till factoringmarknadens expansion är den relativa
frihet under vilken factoringföretagen arbetar. De är ju till skillnad från bankinstituten inte underkastade någon form av kreditpolitisk reglering.
Som tidigare har konstaterats är affärsbanker den helt dominerande ägargruppen till de svenska factoringföretagen. Denna bankdominans är mycket större inom factoring än inom finansieringsföretagens övriga verk- samhetsgrenar.
En orsak till detta är att samarbetet bank — finansieringsföretag är av speciell vikt vid factoring genom kravet på samordning av de säkerheter som ligger till grund för krediter från bank resp. factoringbolag. Banker gerju ofta krediter mot företagsinteckning vari även ingår fakturafordringar. Om sedan låntagaren börjar belåna sina fakturor hos ett factoringbolag måste det ske en samordning så att inte företagsinteckningens värde urholkas. Denna samord- ning underlättas avsevärt om banken äger det factoringbolag som det aktuella företaget är kund i. Denna koppling gör att det är relativt ovanligt att ett företag är kund i ett factoringbolag som ägs av en annan bank än den i vilken företaget normalt är kund. Lika ovanligt är det att ett företag. som är kund i en bank och dess factoringbolag, byter factoringbolag utan att samtidigt byta bank. Detta förhållande bidrar till att det råder stor stabilitet i relationerna mellan de bankägda factoringbolagen och deras kunder.
SVENSKA FINANS
Factoring: Fakturabelåning Avtal nr
AVTAL
angående Fakturabelåning och Administrativ Service i samband därmed
Mellan Factorn=Svenska Finans AB och Säljaren=
har följande avtal träffats angående belåning av fakturaford- ringar och administrativ service i samband därmed i enlighet med omstående ”Allmänna villkor för fakturabelåning".
Särskilda villkor:
I ...
Högsta krgditbelopp enligt 5 1 Belåningsgräns enligt 8 1
Ränta enligt 8 10
Hanteringsavgift enligt 5 11 _Detaavsiff, enligt 5 11 Kreditavgift enligt 8 11
Naim-huk)
Tillägg bilaga nummer
Parterna bekräftar härmed att de tagit del av och godkänt samtliga omstående "Allmänna villkor för fakturabelåning".
Detta avtal har upprättats i två exemplar, av vilka parterna tagit var sitt.
.................................. den ._.__....../ 19...... Stockholm den / 19............
BORGEN: För behöriga fullgörandet av Sälja- rens förpliktelser enligt detta avtal tecknas härigenom borgen såsom för egen skuld, tills betalning sker. Borgensman har särskilt att upp- märksamma SS 19 och 20 i ”Allmän- na villkor för fakturabelåning”.
SVENSKA FINANS AB
Vi bekräftar härmed vår skyldighet att fullgöra de åtaganden beträffande datatjänster som åvilar Factorn enligt detta avtal.
Stockholm som ovan SVENSKA FINANS DATA AB
Kredll
Admlnl- atratlv eervlee
Allmänna villkor för takturabelånlng
FACTORNS ÅTAGANDEN s 1
Factorn åtager sig att på de i detta avtal angivna vill— koren lämna Säljaren kredit intill det högsta belopp som angivcs i mom. 1) på sid. 1. Kredirbcloppet får dock aldrig överstiga den belåningsgråns som angives i mom. 2) på sid. 1 vilken beräknas på det utestående beloppet av de pantförskrivna fakturafordringar som ini medräknas vid beräkning av kreditbeloppcts stor- C . Vid beräkning av kreditbeloppcts storlek skall icke med- räknas
a) fnktiirafordringar, som avser öppet köp. kommis—
sions—, avbetalnings— eller cftcrkravsförsäljning;
b) fakturafordringar, för vilka utfärdats växel, skul- debrev eller annat fordringsbcvis; :) fakturafordringar, vilka icke motsvaras av presta— tion fullgjord av Säljaren;
d) fakturafordringar beträffande vilka 1) förfallodag icke uttryckligen angivits i fakturan; 2) förfallodagen infaller senare än 90 dagar efter den dag då Factorn mottog resp. fakturakopia;
3) hinder mot överlåtelse eller pantförskrivning av fakturafordran föreligger; 4) kunden äger kvittningsrätt på grund av mot- fordran gentemot Säljaren eller rätt till rabatt eller annat avdrag på vederbörande fakturas slutsumma än som framgår av fakturan; 5) i övrigt avtal stridande mor fakturavillkoren föreligger; 6) tvist råder mellan Säljaren och kunden angående den fakturerade fordran;
e) fakturafordringar på viss kund eller kundkoncern till den del dessa fordringar överstiger 20 % av Sälja- rens vid beråkningsrillfället enligt Factorns bedöm— ning belåningsbara reskontran;
f) fakturafordringar på dotter— eller moderföretag cl- lcr annat företag, varmed Säljaren står i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, eller på företag vars rörelse arrenderas av sådant företag eller på person anställd hos sådant företag eller hos Säljaren;
g) fakturafordringar som avser kunder utom riket;
h) fakturafordringar i övrigt, som Factorn finner sig icke kunna belåna.
sz
Factorn åtagcr sig att ombesörja följande administra- tiva servicc beträffande samtliga pantförskrivna fak—
turafordringar. 1) Rrs/eonrmföring Periodvis datamaskincll reskontraföring av fak— turor och kreditnoror, vilka specificeras i en saldo- lista, som periodiskt tillstålles Säljaren. 2) Likvidbebandling Identifiering och datamaskincll bearbetning av in— flutna likvider. Kontroll av att dragna kassarabat- ter överensstämmer med fakturans betalningsvill- kor och Säljarens direktiv beträffande toleranser. Godkända kassarabatter redovisas separat.
3) Kvar/verksamhet Uträndande av krav i form av kontokuranter över förfallna fordringar i enlighet med vad som över- enskommes mellan Säljaren och Factorn. 4) Stalirti/e Kontinuerlig statistik över Säljarens fakturering och utestående fakturafordringar i enlighet med vad som överenskommes mellan Säljaren och Fae- tom.
5) Solvensrapporlering — kreditkontroll Aiigivande av solvenskod för varje kund enligt schablon, grundad på företagsstorlck och betal— ningsanmårknin . Rapportering av händelser, som enligt Factorns gedömande kan inverka på kundens kreditvärdighet enligt de rutiner, som Facrorn till- li—impar. Privatpersoner och utländska kunder varken solvenskodas eller rapporteras.
6) Kredizlimilering Kreditlimitcring för varje kund i enlighet med Säljarens önskemål. Överskriden kreditlimit rap- porteras. Amunt-ls ont/anning Factorn ansvarar inte — utöver vad som framgår av följande stycke — för den skada, som Säljaren må rillskyndas på grund av felaktigheter i av Fac- torn eller annan llimnade uppgifter eller underlåten- het från Factorns sida att utföra något eller några åtaganden enligt denna paragraf. Factorns ersättningsskyldighet för den skada som Säljaren må tillskyndas på grund av felaktigheter i av Factorn eller annan lämnade uppgifter eller un- derlåtenhet från Factorns sida att utföra någor eller några åtaganden enligt denna paragraf inskränker sig alltid till att omfatta högst det belopp, som debiterats för felaktigt eller ej levererat material ökat med kostnaden för förbrukar, Säljaren tillhö- rigt material. Factorn äger alltid rätt att fullgöra sin ersättningsskyldighct genom leverans av fullgott material. Factorns ersättningsskyldighet skall aldrig omfatta skada, som må uppstå för Säljaren i förhållande till tredje man.
S ) Kredit enligt detta avtal ställas till Säljarens förfo— gande i form av insättningar från Factorn på det bankkonto, varom överenskommelse träffas.
S 4 Sedan betalning för pantförskriven fakturafordran in- flurit till Factorn gottgöres Säljaren denna betalning i den utsträckning så är möjligt med beaktande av re— geln i mom. 2) på sid 1 om kreditbeloppets storlek i relation till de fakturafordringar, som må utgöra belå- ningsunderlag. efter avdrag för kostnader, av ifter samt övriga fordringar tillkommande Factorn oc leller Svenska. Finans Data AB=SFD. S 5 Factorn skall på anmodan av Säljaren uppdra"a åt inkassoföretag att ombesörja indrivning av förfallna fakturafordringar. Säljaren skall därvid själv svara för samtliga kostnader. Däresr Factorn inte erhåller svar från Säljaren inom Stipulerad tid vid förfrågan i inkassoärende äger Factorn rätt att avsluta ärendet hos inkassoföretaget och debitera Säljaren kostnaderna i samband med in— kassoårendet samt återrransportera fordran på Säljaren.
SÄLJARENS ÅTAGANDEN S 6 Till säkerhet för samtliga sina förbindelser gentemot Factorn och SFD pantförskriver Säljaren härigenom samtliga i sin rörelse uppkommande fakturafordringar. Dårest växel, skuldebrev eller annat fordringsbevis ut— färdats för fakturafordran skall Säljaren på Factorns begäran pantförskriva även dylikt fordringsbevis såsom säkerhet för sina förbindelser gentemo: Factorn. Med Säljarens förbindelser gentemot Facrorn avses även sådana som Factorn har övertagit från tredje man.
Tlllhandl- honnnde lv kradlt
Dlapoelllon nv Inbotalt belopp
lndrlvnlnu
Pa utför- lkrlvnlng
Glllnll
Uverli- tolulul
Overla- lalnhond- llng
Flinta
Avgiller
57
Säljaren garanterar. att icke något förhållande som av- ses under 5 1 a)—h) ovan föreligger beträffande fak— turafordran som pantförskrives enligt detta avtal därest icke mötsatsen uttryckligen angives på den i S 9 avsedda överlåtelsehandlingen.
58
Säljaren skall förse samtliga fakturor och kreditnotor, som omfattas av detta avtal med den överlåtelscklausul som föreskrives av Factorn. Utformning av fakturor och kreditnotor skall ske efter samråd mellan Säljaren och Factorn.
59
Samtidigt med utsändande till kund av originalfaktu- ror och kreditnotor skall Säljaren till Factorn över- sända överlåtelsehandling enligt formulär tillhandahål- let av Factorn jämte en kopia av varje i överlåtelse- handlingen angiven faktura och kreditnom. Därest Fac- torn medger Säljaren rätt att jämte fakturakopior över- sända hålremsor, hålkort, magnetband eller andra data- bärare, skall Factorn och/eller SFD äga rätt att debitera Säljaren sina kostnader för testkörningar, korrigeringar av felaktigheter och andra erforderliga åtgärder beträf- fande det översända materialet. Säljaren skall på överlåtelsehandlingen ange hur stor kredit han önskar disponera.
510
Säljaren debiteras ränta på sin vid varje tidpunkt utestående kredit efter den i mom. 3) på sid 1 angivna räntesatsen. vilken av Factorn kan justeras med hän- syn till förändringar i det allmänna ränteläget. Ränta beräknas på utnyttjad kredit från och med den bankdag Factorn utbetalat kredit till och med bank- dagen efter den då amortering skett. Ränta påföres Säljaren i efterskott den sista bankdagen i varje kalendermånad samt då avtalet upphör. Med kredit avses även förfallna avgifter och andra Factorns fordringar gentemo: Säljaren, även sådana fordringar som övertagits från tredje man.
sn
För Factorns kreditåtagande enligt 5 1 samt för han- teringen av de med detta avtal avsedda fakturaford— ringarna skall Säljaren erlägga dels hanteringsavgift för Factorns hantering av fakturafordringarna enligt vad som angives i mom. 4) på sid. 1 och dels dataavgift för datatjänster enligt vad som angives i mom. 5) på sid. 1. Dessa avgifter beräknas på bruttobeloppet av varje faktura (inkl. mervärdeskatt och andra skatter eller av ifter), sedan av Säljaren i fakturan avdragen ovillkor ig mängdrabatt eller annan rabatt frånräknats. Avgifterna förfaller till betalning vid anfordran. Datatjänsterna utföres av SFD, som uppbär den avgift som avser dessa tjänster. Factorn verkställer debitering för SFDzs räkning. Factorn och SFD äger rätt att ändra avgifterna därest omständighet inträffat, som enligt Factorns eller SFDzs bedömande inverkar på kostnaden för arbetet med fakturafordringarna. Factorn eller SFD skall i dylikt fall skriftligen meddela Säljaren minst 90 da- gar innan en avgiftsändring skall träda i kraft. Därest Säljaren inte accepterar ändringen, äger han rätt att inom 30 dagar från dagtecknandet av Factorns eller SFDcs meddelande up säga avtalet till upphörande den dag ändringen skalrträda i kraft. För Factorns åtagande att tillhandahålla kredit enligt i 1 skall Säljaren erlägga kreditavgilt beräknad på det elopp som angives i mom. 1) på sid. 1 efter den pro- centsats som anges i mom. 6) på sid. 1. Kreditavgift erlägges halvårsvis i förskOtt. Skulle de till Factorn erlagda avgifterna enligt mo- ment 4) och 5) på sid. i sammanlagt ej uppgå till 12.000 kronor för helt år räknat från Factorns undertecknan- de av avtalet är Säljaren vid anfordran skyldig att till Factorn inbetala skillnaden mellan sistnämnda belopp och summan av de erlagda avgifterna.
512
Skulle likvid för pantförskriven fakturafordran er- läg as direkt till Säljaren skall detta omedelbart an- mä as för Factorn och beloppet tillställas Factorn. Al- ternativt kan — efter Factorns medgivande — motsva- rande belopp avdragas från det sammanlagda beloppet av de fakturafordringar som enligt 5 1 ligger till rund för beräkning av kredit. I båda fallen skall Sä jaren uppge de nummer som återfinns på den till ifrågava- rande fordran hänförliga fakturan.
su
Beträffande de fakturafordringar som omfattas av det- ta avtal gäller dels att Säljaren skall hålla dessa vid makt och dels att Säljaren skall fullgöra de skyldig- heter som Säljaren har gentemot kunden.
514
Därest kund icke inom 60 dagar — räknat antingen från den dag Factorn m0ttog respektive fakturakopia eller från den i fakturan an ivna sista betalningsdagen — erlagt full betalning för akturafordran, mot vilken kredit lämnats, skall Säljaren —— oberoende av anled- ningen till den uteblivna betalningen —— på anfordran av Factorn omedelbart återlösa fordran genom inbetal— ning av det mot säkerhet härav erhållna kreditbeloppet efter avdrag av vad som må ha inbetalats till Factorn av fordran. jämväl före utgången av nämnda tid och även utan att dröjsmål med betalningen föreligger är Säljaren skyldig att på Factorns begäran på angivet sätt ome- delbart återlösa pantsatt fakturafordran, därest kunden skulle helt eller delvis bestrida betalningsskyldighet eller om eljest enligt Factorns bedömande omständighet föreligger, som äventyrar behöriga betalningen av den pantförskrivna fakturafordran. Pantförskriven fakturafordran skall även återlösas därest denna befinnes vara av beskaffenhet som angivits i S 1 a)—h) och den medräknats vid beräkning av kreditbeloppets storlek. Factorn äger — i stället för att påfordra inbetalning — avdraga det belo p, varmed återlösen enligt denna paragraf skall ske, rån sammanlagda beloppet av de fakturafordringar som enligt 5 1 ligger till grund för beräkning av kredit, och återtransportera ifrågavaran- de fordran. Fakturafordran, mot vilken kredit icke lämnats. må Factorn återtransportera på Säljaren då förhållande, som angivits ovan i denna paragraf föreligger.
sis
Därest det totala beloppet av pantförskrivna faktura— fordringar skulle nedgå så att det uteStående kredit- beloppet kommer att överstiga det högSta kteditbelopp eller den ram som angivits i mom 1) eller 2) på sid. 1, skall Säljaren omgående till Factorn inbetala så mycket som erfordras för att det utestående kreditbeloppet skall nedgå till det högsta kreditbeloppet och rymmas inom ramen enligt nyssnämnda moment.
sie
Säljaren är skyldig att till FaCtorn årligen översända årsredovisning, att i övrigt tillhandahålla Factorn de upplysningar och handlingar angående sin affärsverk— samhet, som Factorn må anse erforderliga samt att låta representant för Factorn besöka Säljaren och där- vid tillhandagå denne med nyssnämnda upplysningar och handlingar.
ÖVRIGT
sw
Därest kund är betalningsskyldig för flera fakturor och kunden vid betalning till Factorn icke anger vilken faktura betalningen avser skall denna i första hand avräknas mot den äldsta fakturafordran.
Boulnln dlnki lll SMI-ron
Säl aren-
lky dlgho- ler med av— leende p. plnllankrlvnl Inklurn- lordtlngar
llorlöun och Mer- tron-poll
Extra Imonerlng
A conlo- beulnlnn
Under- rltto .- lkyldlghel
Generell partum
Borgen
PIM Milld av innan ln Sllluon
Uverlltol- "förbud
sis
Därest kund hos Säljaren eller Factorn bestrider betal— ningsskyldighet eller ör annan invändning mot verk— stäl d fakturering skall den av parterna, som mouagit sådant meddelande, vara skyldig att omedelbart under- rätta den andra parten därom.
s 19.
Pant som Säljaren ställt såsom säkerhet för sina för- bindelser enligt detta avtal skall utgöra säkerhet såväl för dessa förbindelser som för alla övriga förbindelser bl. a. enligt leasingavtal, i vilka Säljaren nu häftar eller framdeles må komma att häfta gentemot Factorn. Den generella panträtten enligt denna paragraf omfattar även ordringar som Facrorn förvärvat eller kan komma att förvärva i sin rörelse från annan än Säljaren. Factorn äger bestämma i vilken ordningsföljd förbindelserna skall gäldas ur panten. Factorns pantvård omfattar endast skyldighet att av— bryta preskription.
520
Beträffande borgen som tecknats på detta avtal skall iakttagas, att pant, som Säljaren ställt såsom säkerhet för sina förbindelser enligt 5 19 skall — i den mån den ej av Factorn tagits i anspråk för skuld på grund av avtalet eller andra förbindelser enligt 5 19 — anses lämnad såsom säkerhet jämväl för borgensmans regress— fordran met Säljaren, varemot borgensman icke skall på grund av nämnda borgen äga någon rätt i annan till Factorn upplåten pant. Factorn skall äga rätt att — utan minskning av borgensmans ansvar — utan borgensmnns hörande med- giva ändringar beträffande panten och således även dess friställande, varav följer att borgensman för ut— lägg på grund av sin borgen icke skall äga rätt till annan pant än sådan. som återstår sedan Säljarens för— bindelser enligt avtalet eller andra förbindelser enligt 5 19 blivit till fullo infriade.
521
Bestämmelserna i 55 19 och 20 skall äga motsvarande tillämpning med avseende på pant som stailts av an— nan än Säljaren.
522
Säljaren äger icke till annan överlåta eller pantför- skriva fordran som pantförskrivits till FaCtorn enligt detta avtal.
523
Så länge detta avtal gäller äger Säljaren icke utan Factorns medgivande träffa överenskommelse med an- nan om köp och/eller belåning av fakturafordringar.
524
De fakturafordringar, som pantförsltrivits enligt tidi— gare avtal, skall utgöra säkerhet jämväl för den fak— turakredit, som lämnats Säljaren enligt det nu ingångna avtalet.
525
Factorn är ej ansvarig för skada som beror av lagbud, myndighets åtgärd, krigshändelse. strejk, lockout, boj- kOtt, blockad, eldsvåda, olyckshändelse, eller annan lik- nande omständighet ävensom varje annan händelse utom Factorns kontroll, 'som förhindrar, försvårar eller för- dröjer för Factorn att fullgöra sina åtaganden enligt detta avtal. Förbehållet i fråga om strejk, lockout, boj- kott och blockad gäller även om Factorn själv vidtar eller är föremål för sådan åtgärd. Skada, som mål upp- komma i andra fall, skall ersättas av Factorn endast i den mån vållande ligger Factorn till last.
526
Detta avtal gäller tills vidare och skall upphöra att gälla 90 dagar efter från någondera sidan verkställd uppsägning. Skulle emellertid Säljaren i nägOt avseende icke full- göra sina förbindelser enligt detta avtal eller skulle eljest omständighet befinnas föreligga, som enligt Fac- torns bedömande äventyrar behöriga fullgörandet av Säljarens förbindelser. skall Factorn äga till omedel- bart upphörande uppsäga avtalet eller inställa begag- nandet av beviljad kredit helt eller delvis. Oberoende av uppsägning kvarstår parternas rättig- heter och skyldigheter beträffande före avtalstidens ut— gång av Säljaren pantförskrivna fakturafordringar; dock äger Factorn rätt att från och med uppsägnings— dagen avsluta sina åtaganden enligt 5 1.
527
Factorn äger rätt att debitera Säljaren de extra kost- nader, som mä uppstå ] samband med avveckling av detta avtal.
SVENSKA FINANS AB
Box 16395 . 103 27 STOCKHOLM 16 - Telefon 08/22 87 00
Parallell- avtal
Tldlglro avtal
Force malnun m.m.
Avlaluld
Exlrl koalnldu
5. Finansiell leasing
5.1. Inledning
Idén att hyra utrustning i stället för att köpa den är mycket gammal. Finansiell leasing (långtidsuthyrning) i dess moderna form uppstod dock inte förrän i början av 1950-talet i USA. Det nya var att särskilda företag, leasingbolag, specialiserade sig på långtidsuthyrning av produktionsmedel, s. k. equipment leasing.
Idag förekommer leasing av en mängd olika produkter. Verktygsmaskiner, processutrustning och datorer är några exempel på leasingbolagens uthyr- ningsobjekt.
Den form av leasing som detta kapitel behandlar benämns finansiell leasing. Finansiell leasing skiljer sig från s.k. operationell leasing (vanlig uthyrning plus service) genom att avtalet normalt löper över huvuddelen av leasingobjektets ekonomiska livslängd. Dessutom får leasetagaren själv ansvara för reparation och underhåll av leasingobjekt. Operationell leasing erbjuds ej av finansieringsföretag. Däremot förekommer det att kontrakt som gäller operationell leasing belånas hos finansieringsföretag.
Följande definition av finansiell leasing har utarbetats inom Finansierings- företagens Förening:
"Finansiell leasing är en tjänst som tillhandahålles näringsidkare genom särskilda leasingbolag.
Tjänsten innebär att leasingbolaget inköper utrustning anvisad av leasingkunden. Utrustningen ägs av leasingbolaget medan nyttjanderätten genom ett leasingavtal upplåtes till leasingkunden under en första leasingperiod (basperiod) anpassad bl. a. till utrustningens ekonomiska livslängd. vanligen mellan 3—7 år. Leasingavtalet äri princip ouppsägbart från leasingkundens sida och kan inte heller uppsägas av leasingbolaget så länge leasingkunden fullgör sina skyldigheter enligt avtalet. Summan av de leasing- avgifter leasingkunden erlägger under basperioden ger leasingbolaget ersättning för räntekostnader, administration, risk och vinst samt medger avskrivning av hela eller största delen av leasingobjektets anskaffningskostnad. På leasingavgiften utgår mervärdeskatt.
Vid basperiodens slut äger leasingkunden rätt att förlänga leasingavtalet, varvid leasingavgift utgår med ett belopp som fastställts redan vid leasingavtalets ingående. Denna avgift motsvarar ofta l/12 av leasingavgiften under basperioden. Avstår leasingkunden från sin rätt att förlänga avtalet upphör nyttjanderätten och leasingob- jektet skall återlämnas till leasingbolaget.
Leasingobjektet tas upp som anläggningstillgång i leasingbolagets balansräkning. Leasingavgifterna kostnadsbokförs hos leasingkunden. Föreningen Auktoriserade
Revisorer (FAR) rekommenderar att därest en väsentlig del av anläggningarna disponeras p. g. a. leasingavtal, detta förhållande bör omnämnas i förvaltningsberät- telsen eller i not till balansräkningen".
Finansiell leasing introducerades i Sverige i början av 1960-talet. Den verkligt kraftiga expansionen kom emellertid inte förrän ett par år in på 1970-talet då leasingbolagens årsinvesteringar femdubblades inom loppet av tre år. I dag motsvarar leasinginvesteringarna drygt 4 % av de totala industriinvestering- arna.
Finansiell leasing bedrivs av ett relativt begränsat antal svenska finansie- ringsföretag, varav de flesta är bankägda. Vid utgången av 1976 hade enligt den officiella statistiken tio leasingbolag leasingobjekt till ett sammanlagt anskaffningsvärde av 1 730 mkr varav 540 mkr utgjorde nyanskaffningar under året. Det bokförda värdet av de svenska leasingbolagens leasingobjekt uppgick till 1 280 mkr. Därmed motsvarade det bokförda värdet av Ieasing- objekten ca 15 % av finansieringsföretagens totala utestående krediter inkl. leasing.
Internationellt leasingsamarbete förekommer i dag bl. a. inom organisatio- nerna Interlease, International Credit Union (ICU), Leaseclub och Multi- lease. Samarbetet består dels av informationsutbyte, dels av renodlat kommersiellt samarbete. I det sistnämnda fallet kan ett leasingbolag som leasar till utlandet få hjälp av medlemsföretag i det andra landet, t. ex. när det gäller kreditbedömning av leasetagaren. Vanligare är dock förmedling av affärer medlemmarna emellan.
Detta kapitel innehåller en beskrivning av finansiell leasing, följd av en diskussion kring de företagsekonomiska aspekterna på leasing som finansie- ringsalternativ. Avslutningsvis ges en översikt av den svenska Ieasingmark- naden och den hittillsvarande utvecklingen.
5.2. Beskrivning av finansiell leasing
5.2.1. Principer/ör en leasingaffär
Normalt förekommer tre parter vid en leasingaffär. Leverantören som säljer leasingobjektet, leasingbolaget och leasetagaren, dvs. kunden. I figur 5.1 visas transaktionerna vid finansiell leasing.
Samtidigt som leasingbolaget sluter ett leasingavtal med kunden sluter det även ett inköpsavtal med leverantören. Därefter sker leverans från leveran- tören direkt till leasetagaren. I vissa fall kan det dock dröja upp till ett år eller mer från det att avtalen undertecknas till det att leveransen sker. Denna ”inkubationstid” sammanhänger bl. a. med att objektet ofta inte finns i lager utan måste tillverkas efter det att beställningen gjorts.
Det är leasingbolaget som äger objektet men nyttjanderätten upplåts till kunden. Denne får själv svara för underhåll, service m. m., vilket vanligen sker genom att ett separat serviceavtal med annan part tecknas. Leasingbo- lagets funktion är således av rent finansiell karaktär. Avtalet löper i vanliga fall under tre till sju år och leasingkunden väljer själv leverantör och typ av utrustning. Leasetagaren erlägger periodiska avgifter som bestäms i förväg men som kan ändras efter hand i händelse av förändringar i det allmänna
Leasingobjekt
Leveran- tör
Kontant- likvid
Leasing— bolag
Periodiska leasingavgifter
l ___J
ränteläget. Leasingbolagets säkerhet utgörs normalt endast av äganderätten till leasingobjektet. Karakteristiskt för finansiell leasing är att avtalet är ouppsägbart under så lång tid att de samlade leasingavgifterna överstiger summan av beräknade avskrivningar och leasingbolagets räntekostnader. Normalt anpassas avtalstiden efter leasingobjektets ekonomiska livslängd. Efter avtalstidens utgång har leasingobjektet ofta ett begränsat andrahands- värde. Kunden har då normalt option på förlängning av avtalet, varvid avgiften vanligen reduceras till en tolftedel av den ursprungliga avgiften.
5.2.2. Avtal om finansiell leasing
Nedan ges en kort redogörelse för några av de viktigaste villkoren i ett konventionellt avtal om finansiell leasing. Vissa av uppgifterna är hämtade ur ett avtal om finansiell leasing som används av ett av de större leasingbolagen i Sverige. Detta avtal i bifogas i Appendix 5:1. Avtalet överensstämmer i stort sett med de avtal som används av övriga leasingbolag, men skillnader förekommer på några punkter.
A vtalets löptid
Leasingtiden varierar normalt mellan tre och sju år, bl.a. beroende på leasingobjektets ekonomiska livslängd. Avtalet är ouppsägbart för kunden men också för leasingbolaget så länge kunden fullföljer sina åtaganden.
Ägande/'att, vårdnadsplikt
Leasetagaren, dvs. kunden, har nyttjanderätten till leasingobjektet men såväl under själva avtalstiden som efter avtalstidens utgång är leasingbolaget ägare till leasingobjektet. Leasetagaren har under avtalsperioden underhålls- och reparationsskyldighet och tecknar därför ofta fortlöpande underhållsavtal med leverantören.
Figur 5 . ] Transaktioner vid finansiell leasing
lAtt inte inkludera mer— värdeskatten i den i kon- traktet angivna leasing- avgiften är det normala förfaringssättet. Kunden betalar dock mervärde- skatt till leasingbolaget som i sin tur betalar mervärdeskatt på den av leverantören inköpta utrustningen.
A vgifter
Leasingavgiften erläggs vanligen kvartalsvis i förskott och uttrycks i regel som en procentuell andel av objektets anskaffningsvärde. Vid ett leasingob- jekt med anskaffningsvärde i storleksordningen 100 000 kr och ett diskonto på 8 % är följande kvartalshyror tillämpliga (alla avgifter är räknade exkl. mervärdeskattl):
Exempel på normala leasingavgifter vid nuvarande diskonto (8 %)
Avtalstid Leasingavgift per kvartal, exkl. moms
Procent av anskaffningsvärdet
3 år 10 4år 8.5 5 år 7
Källa: Uppgifter från olika leasingbolag
Somjämförelse kan nämnas att en kvartalsavgift på 7 % vid en femårsaffär motsvaras av en effektiv ränta på 15—16 %.
Uppgifterna i ovanstående tablå bör betraktas som ett slags genomsnitt. Stora avvikelser i avgiftssatserna förekommer nämligen i de enskilda fallen. Avvikelserna motiveras bl. a. av att kreditrisken och förlustrisken vid omplacering eller försäljning varierar.
I avtalet förbinder sig även kunden att betala leasingbolagets i avtalet ej specificerade kostnader för leasingobjektet. Härmed avses kostnader för transport, installation, tull m. m. Om leasingbolaget tecknar försäkring för leasingobjektet. skall kunden vid anfordran betala försäkringspremien utöver i avtalet angiven leasingavgift.
Om räntan på checkkontokredit höjs eller sänks med minst en halv procentenhet i förhållande till den ränta som rådde vid avtalstidpunkten, äger leasingbolaget rätt att höja resp. sänka leasingavgiften med "ett belopp som enligt leasingbolagets bedömande föranleds av ränteändringen”. Leasingav- giften skall dock icke i något fall utgå med lägre belopp än den från början utgående leasingavgiften. Att denna formulering används i avtalet samman- hänger med att leasingbolaget eftersträvar en utjämning i syfte att undvika alltför många avgiftsändringar. Genom att inte sänka leasingavgiften då räntenivån sjunker kan man även i vissa fall undvika höjningar. Det har dock hänt att leasingavgiften har sänkts under avtalsperioden.
Betalningsvillkor
Leasingavgiften erlägges vanligen kvartalsvis i förskott. Vid dröjsmål med inbetalningen är leasetagaren skyldig att erlägga ränta för förfallet, icke inbetalt belopp efter en räntesats av 1,5-2,0 % per månad (normal dröjsmåls- ränta) tills betalning sker.
Leasingbolagets rätt till uppsägning. Skadestånd
Leasingbolaget har rätt att säga upp avtalet om:
a. leasetagaren inte i rätt tid erlägger leasingavgift eller annan avgift förknippad med leasingavtalet b. leasetagaren hamnar på obestånd så att det kan antas att leasingavgiften inte blir erlagd c. leasetagaren vanvårdar leasingobjektet d. leasetagaren i övrigt åsidosätter bestämmelserna i leasingavtalet
Om avtalet sägs upp av någon av anledningarna ovan äger leasingbolaget rätt till skadestånd utöver redan förfallna belopp. Skadeståndet uppgår om inte annat visas till tre fjärdedelar av sammanlagda beloppet av återstående icke förfallna leasingavgifter för den resterande delen av avtalsperioden.
Förlängning av avtalet. Köp
Om inte leasetagaren säger upp avtalet senast tre månader före avtalstidens utgång, anses detta förlängt på ett år och avgiften skall betalas i förskott för hela året. I regel utgör leasingavgiften vid förlängning av avtalet en tolftedel av den ursprungliga avgiften. Den avgift som skall gälla vid förlängning av avtalet finns angiven i leasingkontraktet.
Vad beträffar köp, återfinns i det studerade leasingavtalet följande mening: ”Leasingbolaget är dock berett att välvilligt pröva framställning från leasetagaren om förvärv av äganderätten till leasingobjektet.” Av denna mening framgår att leasetagaren inte har någon kontraktsenlig rätt till köp av objektet. Om en överenskommelse om köp vid avtalstidens utgång skulle skrivas in i avtalet skulle detta, juridiskt sett, betraktas som ett avtal om avbetalningsköp.
F el eller brist. Reklamation
Leasingbolaget äger hyresobjektet men ansvarar inte gentemot kunden för fel eller brist hos leasingobjektet i annan utsträckning än leverantören svarar gentemot leasingbolaget. Om leasingobjektet skulle ha någon defekt skall leasetagaren själv verkställa reklamation hos leverantören. Normalt börjar inte avtalet löpa förrän leasetagaren lämnat s. k. leveransgodkännande till leasingbolaget.
5.2.3. Redovisning av leasing Redovisning hos leasingbolaget
När ett leasingbolag köper in ett leasingobjekt bokförs detta på samma sätt som när ett produktionsföretag gör en maskininvestering. Leasingbolagets medverkan är emellertid enbart av finansiell karaktär varför transaktionen ur kalkylsynpunkt kan jämställas med ett lån till leasetagaren. På samma sätt som vid ett annuitetslån kan leasingavgiften delas upp på ränta och amortering, varvid amorteringarna kan sägas motsvara avskrivningarna. När leasingavtalet mellan leasingbolag och leasetagare är undertecknat
Figur 5 . 2 Leasingbolagets utrymme/ör avskrivning utöver plan
Värde efter avskrivning
A
100%
Planmässigt rest värde
Utrymme för avskriv- ning utöver plan
Minsta möjliga bok- förda värde
sänder leasingbolaget en inköpsorder till leverantören. När leveransgodkän- nande avlämnats av leasetagaren betalar leasingbolaget och leasingobjektet bokförs på balansräkningens tillgångssida som en anläggningstillgång med ett värdeminskningskonto för avskrivningarna.
Många leasingbolag tillämpar kvartalsvis förskottsbetalning av leasingav- giften. Detta medför att finansieringen, från kundens sida sett, inte uppgår till 100 % utan snarare till drygt 90 % med normala avgiftssatser. Vid förskotts- betalning utgörs sålunda ”leasingkrediten” av objektets anskaffningsvärde minus den första inbetalningen. Precis som vid ett annuitetslån innehåller leasingavgiften en över avtalsperioden successivt växande avskrivningsdel, medan räntedelen minskar i motsvarande grad. Den planmässiga avskriv- ningen blir därmed progressiv. Skattetekniskt tillämpas vanligen degressiv avskrivning enligt huvudregeln, dvs. avskrivningen kan uppgå till maximalt 30 % av ingående värde ökat med årets nettoanskaffning. Härigenom föreligger ett utrymme för avskrivning utöver plan, vilket ger leasingbolaget möjlighet till konsolidering. Detta förhållande åskådliggörs i figur 5.2. Figur 5.2 visar emellertid endast det teoretiska utrymmet för avskrivningar utöver plan. För att detta utrymme skall kunna utnyttjas krävs givetvis att leasingbolaget har tillräckligt stora vinster. Normalt kan leasingbolaget inte utnyttja hela utrymmet för avskrivning utöver plan.
Redovisning hos leasetagaren
Vid en leasingaffär påverkas inte leasetagarens balansräkning. 1 resultaträk- ningen finns leasingavgiften med som en kostnad men samtidigt ger leasingobjektet ett bidrag till företagets intäkter. Skattetekniskt är leasingav- giften helt avdragsgill för leasetagaren.
Föreningen Auktoriserade Revisorer rekommenderar företag som leasing-
finansierar en stor del av sin utrustning att omnämna detta i förvaltnings- berättelsen eller i not till balansräkningen.
5.3. Leasing som finansieringsalternativ
I detta avsnitt skall behandlas några av de företagsekonomiska aspekterna på leasing, sett ur det leasetagande företagets synvinkel. Om inte annat anges är det alternativ till leasingfinansiering som antas en kombination av banklån och internt genererade medel.
Leasingbolagen framför bl. a. följande fördelar med leasing som finansie- ringsalternativ:
a. Hundraprocentig finansiering. Avtalet löper på en förutbestämd tid och med fastlagda avgifter vilket underlättar finansplaneringen för kundföre- taget b. Säkerheten ligger i själva leasingobjektet vilket gör att andra säkerheter inte erfordras c. Till skillnad från t. ex. avbetalningsköp behandlas företaget vid leasing som kontantkund och kan därmed dra fördel av eventuella rabatter d. Leasingavgiften är i sin helhet avdragsgill vid beskattning
Som framhållits i tidigare avsnitt är leasingfinansieringen ofta inte hundra— procentig eftersom många leasingbolag tillämpar förskottsbetalning. Den höga finansieringsgraden framstår dock som en väsentlig fördel med leasingfinansiering. Även säkerhetsaspekten har en mycket stor betydelse.
Den effektiva räntan vid en normalstor femårig leasingaffär ligger f. n. 7—8 procentenheter över diskontot. Spridningen mellan de enskilda fallen kan dock vara stor. Leasingfinansiering ger därmed en betydligt högre ränta än finansiering med banklån. Med hänsyn bl, a. till skillnaden i risktagande framstår dock en viss ränteskillnad som motiverad. Det ärinte fråga om två helt jämförbara tjänster. Eftersom bankfinansiering ofta kombineras med internt genererade medel som många företag kräver mycket hög avkastning på, bör alternativkostnaden till leasing sättas högre än bankräntan.
Vidare leder ökad leasingfinansiering till mindre flexibla avskrivningsmöj- ligheter för kundföretaget. Hela leasingavgiften är avdragsgill, men leaseta- garen kan inte betala en lägre leasingavgift under dåliga år för att sedan under år med stora vinster betala en högre avgift.
5.4. Den svenska leasingmarknaden
Finansiell leasing i Sverige bedrivs huvudsakligen av svenska finansierings- företag. Vid sidan av dessa bedriver även utländska leasingbolag samt vissa leverantörer finansiell leasing. Innan de svenska leasingbolagen diskuteras skall i korthet något sägas om de andra båda gruppernas leasingverksam— het.
De utländska leasingbolag som gör affärer med svenska företag lånar oftast inte upp pengar på den svenska kreditmarknaden. En svensk leasetagare som ingår ett leasingavtal med ett utländskt leasingbolag i Sverige tvingas därför
att ta en valutakursrisk. Valutaregleringen utgör inte något hinder för svenska företag som anlitar utländska leasingbolag — leasingavgifter som erläggs till utlandet och som avser utrustning inköpt i utlandet, jämställs i detta avseende med löpande betalningar och tillstånd från riksbanken erfordras således inte.
Även vissa leverantörer bedriver finansiell leasing i Sverige. Verksam- heten är dock inte av någon större omfattning. Vanligare är att leverantörer bedriver operationell leasing. Det är f. ö. ganska naturligt att en leverantör kombinerar uthyrningen med service- och reparationsåtaganden. Även här kan dock finansieringsföretagen komma med i bilden genom att belåna leverantörens avtal med kunden.
Med begreppet leasingmarknaden avses i det följande endast den leasing- verksamhet som bedrivs av svenska finansieringsföretag. Om ett leasing- bolag skall anses verka på marknaden skall dess tjänster bjudas ut öppet och inte vara riktade mot en speciell kund. Enligt detta synsätt bör leasingbolag som t. ex. Leasingaktiebolaget Garnis, vilket ägs av Stockholms Läns Landsting och vars uthyrningsverksamhet är begränsad till landstingets egna förvaltningar, inte räknas till den svenska leasingmarknaden.
Omfattningen av leasingbolagens verksamhet kan mätas på flera sätt. Awa/svärdet anger summan av resterande leasingavgifter som kunderna skall betala till leasingbolaget. Summan av anskaffningsvärdet förde leasingobjekt för vilka leasingavtal slutits men där leverans ännu ej skett benämns orderstock. Balansomslutning, leasingobjektens anskaffningsvärde, nyanskaff- ningar under året och leasingobjektens bokförda värde, är andra mått på storleken av leasingbolagens verksamhet som kan användas. 1 det följande används endast begreppen anskaffningsvärde resp. bokfört värde. En sammanfattning av det material som statistiska centralbyrån publicerar återges i tabell 5.1.
Tabell 5.1 De svenska leasingbolagens” leasingobjekt 1968—1976b (mkr)
År Antal Leasingobjekt till Under året Nettoföränd- större nyanskaffa- ring av bok- leasing- ——————- de leasing- förda värdet bolag Anskaff— Bokfört objekt hos identiska
ningsvärde värde företag
1968 4 79 54 32 — 1969 4 138 93 65 40
1970 4 187 127 59 34 1971 6 287 192 100 58 1972 7 359 288 105 65 1973 7 431 353 136 65 1974 7 700 548 354 195 1975 9 1 193 1037 508 392 1976 10 1 731 1 280 574 233
a Uppgifterna om anskaffningsvärde avser de större leasingbolagen medan uppgifterna om bokfört värde avser samtliga finansieringsföretag i SCB:s statistik. bUppgifter om bokfört värde av utestående leasingobjekt avser ställningen vid bokslutstidpunkter. Uppgifter om anskaffningsvärdet av utestående leasingobjekt avser ställningen den 31/12. Källa: SCB.
Som framgår av tabell 5.1 har värdet av leasingobjekten vuxit under hela perioden med en markant stegring av tillväxttakten under åren 1974—1976. Detta gäller oberoende av om anskaffningsvärdet eller bokförda värdet används. För att få grepp om storleken av leasingmarknaden kan man ställa leasinginvesteringarna i relation till industriinvesteringarna. Leasinginveste- ringarna motsvarade 1969 1 % av industriinvesteringarna, en siffra som 1976 hade stigit till över 4 %.
Finansiell leasing bedrivs av ett relativt begränsat antal svenska finansie- ringsföretag. Majoriteten av dessa är bankägda. I somliga fall bedrivs leasingverksamheten i ett särskilt bolag. I andra fall är den inordnad tillsammans med t. ex. factoring i ett gemensamt bolag. Beträffande ägarför- hållanden och historik hänvisas till kapitel 3.
De tio leasingbolag som återfinns i tabell 5.2 dominerar den svenska leasingmarknaden i så hög grad att marknadens storlek med god approxima- tion kan sättas lika med summan av de tio företagens verksamhetsvolym. Sex av leasingbolagen i tabellen är numera helägda dotterbolag till affärsbank. Tillsammans har de bankägda leasingbolagen ungefär två tredjedelar av marknaden.
Tabell 5.2 mäter leasingverksamheten med måttet ackumulerat anskaff- ningsvärde av leasingobjekt. Genom att statistiken inte säger något om åldersstrukturen på de olika leasingbolagens objekt bör inte alltför långtgå- ende slutsatser om de olika bolagens relativa storlek dras ur tabellen. Uppgifterna i tabellen ger snarare en bild av volymen av de olika bolagens verksamhet under en flerårsperiod.
Av tabell 5.2 framgår att det skett betydande svängningar i marknadsan- delarna under perioden 1971—1976. En orsak till detta kan vara att bankin-
Tabe115.2 Anskaffningsvärdet för leasingobjekten” hos de större leasingbolagen per den 31/ 12 1971—1976 (mkr)b % Företag 1971 1972 1973 1974 1975 1976 Andel av totalsum- man 1976 % Svenska Finans 54 70 86 133 297 442 24 Independent Leasingf 19 31 56 124 223 321 18 FinansSkandic 53 66 75 153 207 314 17 Merkantil Leasing 72 88 103 124 175 227 12 Vendax 89 92 109 144 167 202 11 Sparleasing — 4 7 30 77 123 7 Industri-Leasing — — — 53 72d 88d 5 PKfinans 2 5 10 23 41 73 4 Finax Finans Service — — — 6 13 23 1 IndustriFinans? — — — — — 8 0.4 Summa 289 356 446 784 1 272 1 821 100
a Vissa bolag inkluderar även avbetalningsobjektens anskaffningsvärde i nedanstående siffror. Volymen av avbetalningsobjekten är emellertid jämförelsevis små. b Siffrorna i tabellen avser ställningen vid bokslutstidpunkten. C 1971—1973 endast moderbolaget, fr. o. m. 1974 koncernen. d Dessutom utländska dotterbolag 30. resp. 69 mkr. ? Har numera gått ihop med Sparleasing. Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.
spektionen tidigare föreskrev de bankägda leasingbolagen att ordna återköps- avtal med leverantören. Eftersom återköpsavtal inte är särskilt förmånligt för leverantören kom bankinspektionens krav att utgöra en hämsko på de leasingbolag som på ett tidigt stadium blev bankägda. I och med att kravet så småningom luckrats upp har de därav berörda leasingbolagen kunnat stärka sin ställning på marknaden. Andra faktorer som kan förklara förskjutningeni marknadsandelar är intensiteten i marknadsföringen, graden av riskvillighet och betydelsen av enstaka leasingaffärer. En leasingaffär kan uppgå till flera tiotals miljoner kr. Det får som följd att marknadsandelarna kan svänga ganska kraftigt mellan olika är på grund av enstaka affärer.
Om marknaden i stället mäts som summan av det bokförda värdet av de större leasingbolagens leasingobjekt fås de marknadsandelar som visas i tabell 5.3.
Det är få marknader som kan uppvisa en så snabb expansionstakt som leasingmarknaden — vissa av leasingbolagen har de senaste åren haft en årlig tillväxttakt på över 50 %. Leasingverksamhetens kraftiga expansion sammanhänger delvis med några av de allmänna utvecklingstendenserna i näringslivet. En sjunkande självfinansieringsgrad ökar företagens behov av externt kapital. Höga infiationsförväntningar gör det attraktivt att tidigare- lägga planerade investeringar, vilket också leder till ett ökat behov av externa medel. I samma riktning verkar en snabb teknisk utveckling som tvingar företagen att tidigt byta ut gamla maskiner mot nya. Vidare har statsmakterna bedrivit en investeringsstimulerande politik. Härvid har systemet med investeringsbidrag/-avdrag varit av speciell betydelse.
För att möta den ökade efterfrågan på externt kapital har leasing visat sig vara ett bra alternativ. Detta beror bl. a. på att bankmässiga säkerheter utöver själva leasingobjektet normalt inte erfordras. Vidare omfattas inte leasingbo- lagens verksamhet av den kreditpolitiska lagstiftningen och kan därmed expandera fritt. När bankernas utlåning stramas åt synes det dessutom som
Tabell 5.3 Bokfört värde av leasingobjekten hos de större leasingbolagen per den 31/12 1976
Företag Bokfört värdet av ute- Andel av totalsumman stående leasingobjekt % mkr
FinansSkandic 218 19 Independent Leasing 217 19 Svenska Finans 215 19 Merkantil Leasing 149 13 Vendax 128 11 Sparleasing 92 8 Industri-Leasing” 59 5 PKfinans 56 5 Finax Finans Service 18 2 Industri Finans 8 1
Summa 1 160 100
a Exkl. utländska dotterbolag. Uppgiften avser ställningen den 31 mars 1977. Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.
om en del av den icke tillfredsställda kreditefterfrågan vänds mot leasingbo- lagen som därmed får en extra kraftig expansion. Utlåningstaket för affärsbanker 1974/ 75 är ett exempel på en sådan situation.
Leverantörernas ökade intresse för leasing har också bidragit till markna- dens expansion. I många fall är det leverantören som tar initiativ till ett samarbete med leasingbolaget.
Till en början användes leasing i Sverige mest av mindre och medelstora företag. Det har emellertid blivit allt vanligare bland storföretag att leasing- finansiera investeringar. Eftersom storföretagen är en så tung bit i det svenska näringslivet betyder denna uteckling ökade expansionsmöjligheter för leasingbolagen. I dag motsvarar leasinginvesteringarna drygt 4 % av de totala industriinvesteringarna. Motsvarande siffra för USA ligger kring 20 %. Även om den svenska leasingmarknaden fortsätter att expandera är det dock inte alls säkert att vi i Sverige når upp till denna andel inom överskådlig framtid.
BL 301 B
Leasingavtal Nr
Leasingbolag Leasetaglre
FinansSkandic
Skandic Leasing AB ”väninnan.
Leverantör (namn, adress, tfn)
.Arlman... villkor r". r objektet lillhsndlhlllel ia. "u,-...a. pl um... villkor i n * — såvitt sin" leverans» och ,...-mm- 5....|u. och min lng-nder: sv lever-Möten _ in". i köpelvtllzl ...en... i... singbolsgcl och leverantören i.. tv. i.u-;. ...min-mm.. .. leverantören och av... :Allmiinul uttr.... .,. 3); .ton. med und-ning eller nu." ta. ua in. nedan u. lillkill angive- t.. i... All...... vent... p. 9):
Under-ökning och rekl-m-tlonz Lruelsglrrn .it-u vid ru...... " munarter... tar...-.ru om nd... under- sökning av leasingobjektet lnm eller .nu undantar. |... "finn...... vid moltlgsndet " gods, och är förluuig .n rill .u tr.... ...-pm. . .nled 'ug " fel eller brist. m.. m.m.-m. vid underrökningru | ell-" bot-| mirkl, .ivta. reklamation nu leuingbollgel ej .nu mama.... nu... dröj-null.
Leasingobjekt (typ. modell, beteckning, tillit.-nr. antal) Leasingbolagets inköps- pris Kronor exkl moms
Leasingbolaget begränsar sitt ansvar för leasingobjekten belklffen- het. försenad leveraiis och dyl. enligt :Allm'n'nnn villkor för leasing: p. 8, 9, 11 och 12. Totalt inköpspris exkl moms
Leasingavgift per månad/kvartal Kr. Leasingavgiften skall utan anmaning erläggas under _ är första gången den och därefter den första söckendagen i varje månad/kvartal samt sista gången den Antal månads/kvartalsinbetalningar_ .. . . St.
Leasingavgift vid förlängning av ovan angiven leasingtid per år Kr. Särskilda villkor vartill kommer vid varje betalningstill- fälle föreskriven för- säljningsskatt(moms o. dyl.)
Utöver här angivna villkor giiller på följande sidor angivna »Allmiinna villkor för leasing» av vilka vi tagit del. Detta leasingavtal, som upprättats i två likalydande exemplar, är icke bindande för leasingbolaget förrän leaseta- garen erhållit sitt avtalsexemplar försett med leasingbolagets underskrift. Parterna är dock fria från sina förplik- telser, om leasetagaren icke erhållit sitt av leasingbolagetundertecknade exemplar av avtalet senast en månad från den dag, då avtalet, undertecknat av leasetagaren, kom leasingbolaget tillhanda.
Ort, dltum Ort. datum
SkandicLeasinaAB Lessetagnrens underskrift genom behörig firmatecknare ' "' !?
BORGEN
För leuetsgnrenu förpliktelser enligt detta avtal tecknas härigenom borgen såsom för egen skuld till dess full betalning sker.
. den
Box 40143, 103 43 Stockholm - Telefon 118-249160 - M' er Samuelsgatan 34 - Bankgiro SOI-4808
ALLMÄNNA VILLKOR FÖR LEASING
l. Leasingtid.
[.vusingtitlt-n hiirjnr gt-nast vid leverans och löper under ovan angiVet antal år räknat fr.o.m. den kalendermånad. då leasing- avgiften riitteligen skall erläggas första gången. Därest Iea— st—tagaren icke tiv-nast tre månader före den avtalade leasing- tidvns utgång skriftligt-n nppsäger leasingavtalet hos leasing— bolaget. skall avtalet anses vara förlängt på ett år för varje gång. Förlängning av leasingtid må dock icke ske med mer n högst tio år. såvida annat icke överenskommits. Sker förläng- ning av lrasingtidcn. skall leasingavgiften per år därefter utgå med det hclopp. som anges i leasingavtalet. Efter förlängning erlägges leasingavgiften årligen i förskott.
2. Försäljningsskstt. avgifter o. dyl. I ovan angivna leasingavgift ingår icke försäljningsskstt eller andra Int-d nyttjandet av leasingobjektet eller med leasingför- ltållnndi-t sammanhängande eventuella skatter och avgifter. vilka dock skall slutligt-n bestridas av leasetagaren. Försälj- ningsskatt erlägges av leasetagaren samtidigt med leasingav- giften; övriga skatter och avgifter då leasingbolaget så på- fordrar.
3. Övriga kostnader.
l.t- ' gluolagcts kostnader — exempelvis för transport, inkl. förs ng. installation, tull o.dyl. — för leasingobjektet. vilka icke inkluderats i leasingbolagets i detta avtal angivna inköpspris, skall betalas av leasetagaren. såvitt annat icke överenskommits i avtalet. Sådana kostnader skall leasetagaren betala vid anfordran.
4. Ändring av leasingavgiften. Leasingavgiften skall ändras. om leverantören fakturerar lea- singbolaget annat pris för leasingobjektet än leasingbolagets i nttztlt't angivna inköpspris, som är ett offererat pris. I avlett fall skall leasingavgiften ändras i motsvarande mån. Skulle räntan för checkkontokredit hos Skandinaviska En- skilda Bankrn höjas eller sänkas med minst en halv procent i förhållande till den nuvarande räntan för sådan kredit eller skulle efter flera ränteändringar den sammanlagda ändringen uppgå till minst en halv procent. äger leasingbolaget höja resp. sänka ovan angiven leasingavgift med ett belopp. som enligt leasingbolagets bedömande förauledes av ränteändringen. För varje ytterligare halv procent. med vilken räntan för sådan kredit därefter genom en eller flera ändringar höjes eller sänkcs. äger leasingbolaget höja resp. sänka leasingavgiften efter enahanda grunder. Leasingavgiften skall dock icke i något fall utgå med lägre belopp än den från början utgående leasingavgiften. Ändring av räntan för checkkontokredit må påverka leasingavgiften först fr.o.m. den inbetalning. aom inträffar närmast efter ränteändringen.
5. Åganderätt för lea-iugbolaget. Nyttjanderätt för leasetagaren. Detta leasingavtal innebär endast att till leasetagaren upplåtes nyttjanderätten till leasingobjektet under i detta avtal angi- ven tid och på däri angivna villkor. Leasingbolaget. som av leverantören förvärv/at leasingobjektet. iir slledes såväl under leasingavtalets giltighetstid som efter detsammas upphörande fortfarande ägare till leasingobjektet. Detta skall av leaseta- garen förses med en av leasingbolaget tillhandahållen skylt. angivande att objektet tillhör leasingbolaget. Leasetagaren äger ej vidtaga sådan åtgärd att leasingbolagets anderätt till leasingobjektet äventyras.
6. Besiktningsrätt. Tillträde till leasetagarens lokaler. Leasingbolaget äger rätt att när som helst under leasingtiden låta besiktiga leasingobjektet och leasetagaren medger härmed leasingbolaget tillträde till lokaler. där leasingobjektet för- varas.
7. Överlåtelse av leasingbolagets rättigheter. Leasingbolaget äger rätt att till annan överlåta sin rätt till betalning och övriga rättigheter enligt detta avtal inkl. ägan- derätten till leasingobjektet.
8. Fel i leasingobjektet och annan bristande uppfyllelse. Ansvarsbegränsuiug m. m Leasingbolaget svarar icke mot leasetagaren i annan utsträck- ning iin leverantören enligt i leasingavtalet under »Leveraus- villkor» nämnda åtaganden är ansvarig gentemot leasingbo I- get för försenad leverans. fel eller brist i leasingobjektet. icke heller för dess kvalitet. prestanda eller lämplighet för lease- tagaren. liksom ickr heller för annan bristande uppfyllelse som kan hänföras till leverantören.
.
Leasetagaren Eiger således uppsäga detta leasingavtal end om och i tll'n mån leasingbolaget bevisligen äger rätt att häva (lt'l mrllan bolaget och leverantören träffade köpeavtalet om leasingobjektet. Leasetagaren är vidare berättigad till skade- stånd resp. nedsättning av den sammanlagda leasingavgiften med högst belopp. som svarar mot vad leasingbolaget av leve- rantören på grund av hävning av köpeavtalet eller eljest er- håller eller är berättigad att erhålla som skadeertiittning resp. nedsättning av köpeskillingen för leasingobjektet. MotsVarau- de giiller andra påföljder av bristande uppfyllelle. som kan hänföras till leverantören.
Lcasctagarcns här angivna uppsägningsrätt resp. rätt till ned- sättning av leasingavgiften och/eller skadeers'a'ttning i förhål- lande till leasingbolaget skall således icke i och för sig vara ltrroentle av domstols- eller skiljrdomsavgörande i ev. tvist med leverantören eller av om leasingbolaget på grund av leverantörens insnlvens eller eljest utfår leasingbolaget till- kommande köpcskillingsnedsättning och/eller skadeersättning. För leveransförscning skall utöver vad ovan föreskrivits gälla att. om leverans utan leasetagarens vållande och utan att denne eljest tagit befattning med leasingobjektet sker senare än vad angivits i leasingavtalet under »Lcuransvillkor». för- skjutning i tiden i motsvarande mån skall ske av de ovan an- givna månads/kvartalsinbetalningarna av leasingavgiften.
Leasetagaren är skyldig att undersöka leasingobjektet och att reklamera enligt föreskriften i leasingavtalet under »Under- sökning och reklamation». Leasetagaren skall. om leasingbo- laget så påfordrar. för leasingbolagets räkning hos leverantö- ren rcrkställa reklamationer och i eller utom rättegång fram- ställa krav i anledning av fel hos leasingobjektet eller annan bristande uppfyllelse, för vilken leverantören svarar mot ea- singbolaget. Leasetagaren skall ersätta alla kostnader. som förorsakat av reklamationer och krav. som här avses. såsom kostnader för juridiskt och tekniskt biträde samt rättegångskostuader. och skall på begäran av leasingbolaget förskottera sådana beräk- nade kostnader.
9. Bristande uppfyllelse av särskilt lvtalal leveransvillkor. Ausvarsbegränsuiug m. ut. Om bristande uppfyllelse föreligger av i lealingavtllet under x>cherztnsvillkors särskilt avtalat villkor. iir leasingbolagets ansvar begränsat till vad leasingbolaget antingen kan utkräva eller är berättigad att utkräva av den. som på uppdrag av leasingbolaget åtagit sig att utföra sådant sörskilt åtagande —— såsom transportör eller underleverantör —— eller utfå lålom försäkringsersättning för bristande uppfyllelse av sådant åta- gande. För i dcnna punkt avsedd bristande uppfyllelse skall vidare i tillämpliga delar gälla vad ovau föreskrivita i p. 3.
10. Leasingbolagets rätt till uppsägning. Skadestånd. Leasingbolaget skall äga rätt att omedelbart uppsäga detta av- tal och återtogs leasingobjektet därest
a) leasetagaren icke i rätt tid erlägger leasingavgift. för i'- ningsskatt eller premie för av leasingbolaget tecknad for- säkring avseende leasingobjektet;
b) leasetagaren inställer betalningarna. inleder ackordaför- handling, blir försatt i konkurs eller träder i likvidation eller eljest finnes vara på sådant obestånd. att det kan antagas att leasingavgiften ej blir rätterligeu erlagd;
c) leasetagaren vanvlrdar leasingobjektet eller utan giltigt sköl v'a'grar leasingbolaget att besiktiga detsamma;
d) leasetagaren i övrigt åtsidosötter beatömmelse i detta avtal.
Leasingbolaget skall vara bibehållet rätten att upps'dga avtalet och återtaga leasingobjektet så länge det förhlllande. Vlrl uppsägning grundas. består.
Vid dröjsmål med erläggande av leasingavgift eller annat be- lopp skall leasetagaren erlägga rönta l förfallet oguldet belopp efter en räntesats av 1.5 procent per mlnad tills betalning sker. Samtliga kostnader för indrivning av förfallet belopp ävensom för återtagande av leasingobjektet skall betalas av leasetagaren.
Därest avtalet uppaöges av leasingbolaget av anledning aom anges ovan, skall leasingbolaget öga rött till — förutom lea- singavgiften och andra belopp som ör förfallna — skadestånd som, om icke annan skada kan visas, skall uppgå till tre fjir- dedelar av sammanlagda beloppet av lterstlende icke för- fallna leasingavgifter för den avtalade leasingtiden. L tagaren skall diirvid gottskrivas en fjärdedel av erlagd le lng- avgift till den del den belöper på tiden efter uppsögnings- dagen.
lLLeasetagarens ansvar för hinder i nyttjandet pl grund av föreskrifter i författningar eller myndighets beslut. Leasingbolaget anavarar icke för att hinder i nyttjandet av leasingobjektet kan föreligga pl grund av föreskrift i författ- ning eller myndighets beslut utan detta anavar åvilar helt leasetagaren. Det lligger således denne att för ig om att vid leasingobjektets nyttjande alla i författningar eller av myndighet uppställda krav uppfylles såvitt gäller utrustning, skyddlanordningar, försökringar ln. m. Leasetagaren igar icke nyttja objektet i strid mot giillande författningar eller myn- dighets beslut.
12. Fel eller hinder för nyttjandet som uppkommer under leasiugtiden. Ansvarsbegr'a'nsning. Leasingbolaget ansvarar ej. utöver vad som kan följa av punk- terna 8 och 9 ovan, för att leasingobjektet under leasingtiden fortlöpande kan nyttjas för avsett indamll. Leasingbolaget ansvarar således exempelvis icke för hinder i nyttjandet. Iom beror på brist på drivmedel eller reservdelar. fackliga stride- åtgörder eller andra omlt'a'ndigheter utom leasingbolagets kontroll. Leasetagaren öger ej framställa krav pl erlittning eller andra anspråk mot leasingbolaget i anledning av här avsedda fel eller hinder för nyttjandet, och sldana omständig- heter kan icke heller lberopas av leasetagaren som skil till befrielse från eller minskning av hane förpliktelser enligt detta avtal.
13. Mottagande av leasingobjektet. Det åligger leasetagaren att pl egen bekostnad vidtaga er- forderliga åtg'a'rder för att mottaga lea-ingabjektet. dl det hålles till hans förfogande.
14. Leasetagarens vlrdnadaplikt. Det åligger leasetagaren stt völ vlrda leasingobjektet lamt att själv svara för erforderligt underhåll och behövliga repa- rationer pl detta. Leasetagaren skall till sökerstöllando av sin underhålls- och reparationsskyldighet teckna fortlöpande nn- derhållaavtal med leverantören.
15. Ändring pl leasingobjektet. Leasetagaren 'a'ger endast mad leasingbolagets akriftliga med- givande före eller efter leverans av leasingobjektet utföra eller låta utföra öndringar pl eller andra ingrepp i detta. Kostnader. som förorsak leasingbolaget för indring av eller extra utrustning till lea-ingobjektet. debiteras leasetsglren särskilt och skall av honom betalas vid anfordran.
16. Skada orsakad av leasingobjektet. Leasetagaren är ansvarig för de skador som leasingobjektet kan vålla på person eller egendom i den mån skadan ej täcks av utfallande försäkring, Lealetagaren skall hålla leasingbolaget skadeslöst för vad lea- singbolaget såsom ägare till och tillhandahållare av leasing- objektet nödgas utge i skadestånd till tredje man eller annan i den mån skadeståndet ej täcks av utfallande försäkring,
". Förlust av eller skada på leasingobjektet. Reklamation.
Leasetagaren ansvarar under lrasingliden oberoende av vål- lande för förlust av eller skada på leasingobjektet i den mån förlusten eller skadan ej täcks av utfallande försäkringser- sättning. Vid delskada är dock leasetagarens ansvar för skada på leasingobjektet begränsat till hans skyldighet att erlägga leasingavgift och att fullgöra övriga förpliktelser enligt detta avtal, men sådan skada kan å andra sidan ej av leasetagaren åberopas som skäl till minskning av dessa åtaganden. Vid totalskada eller förlust av lrasingobjektct är leasetagarens ansvar begränsat till summan av dels samtliga oguldns leasing- avgifter —— beräknade på sätt anges i p. 18 C) 1. — för hela den thalade leasingtiden, och dels det restvärde leasingob- jektet skäligen skulle ha haft vid Irasingtidens utgång. om skadan ej inträffat.
Därest leasingobjektet skadas eller förloras. åligger det lease- tagaren att omedelbart skriftligen underrätta leasingbolaget hörom.
l8. Försökringar. Leasingbolaget öger teckna den eller de försäkring/ar med avseende på leasingobjektet, som bolaget finner erforderlig/a. Kostnaderna för försäkring tecknad av leasingbolaget skall leasetagaren betala vid anfordran utöver i avtalet angiven leasingavgift. För att underlätta för leasetagaren att bedöma. huruvida han själv önskar teckna någon ytterligare försäkring. åligger det leasingbolaget att på leasetagarens begäran utan dröjsmål underrätta leasetagaren om de försäkringar. som leasingbolr get tecknat med avseende på leasingobjektet. Finns annan skadeförsökring avseende leasingobjektet. som gäller till lesse- tagarens förmån, överlåter leasetagaren härmed till leasing- bolaget all rätt till försäkringsersättning eller annan ersätt- ning avseende leasingobjektet, Ev. avbrottsförsäkring har leasetagaren stt sjölv teckna för egen räkning och på egen bekostnad.
Därest leasingobjektet skadas eller förloras och skadan eller förlusten omfattas av utfallande försäkringsersiittning. skall gälla vad nedan stadgas:
A) Eraöttnings-, ajälvrisk- och kompensationsbelopp.
Utfallande ersättningshelopp på grund av försäkringar, som tagits av leasingbolaget och/eller av leasetagaren pl leasing- objektet — dock ej ev, ersättning enligt av leasetagaren teck- nad avbrottsförsäkring —- skall oavkortat tillfalla leasingbo- laget. som hörutöver ir berättigat att av leasetagaren erhålla det sjilvriskhelopp. som skall avräknas vid reglering av in- träffat försäkringsfall. Ersättnings- och självriskbelopp kallas hör nedan kompensationsbelopp.
B) Delskada.
Leasingbolaget skall använda kompensationsbeloppet efter leasetagarens val antingen till det skadade leasingobjektets iståndsöttande eller till dess utbyte mot annat likvärdigt ob- jekt. Leasingbolaget skall likväl icke vara skyldigt att låta objektet undergå reparation resp. anskaffa annat likvärdigt objekt för en kostnad överstigande kompensationsbeloppet. Leasetagaren ör dock berättigad att på egen bekostnad låta ombesörja den ytterligare reparation, som han kan finna er. forderlig. Såsom anges ovan i p. 17 medför skadefall icke be- frielse från leasetagarens skyldighet att erlägga leaeingsvgift eller fullgöra övriga förpliktelser enligt detta avtal,
Därest leasingobjektet utbytta enligt föregående stycke. skall leasingavtalet oförändrat giilla och såsom leasingobjekt avse det objekt. som satts i sliillct för det ursprungliga objektet. Skulle leasingbolagets kostnader för leasingobjektets istånd- sättaude resp. för dess utbyte mot annat likvärdigt objekt icke uppgå till knmpensatiunslmloppet, skall leasingbolaget lill leasetagaren redovisa vad som av skillnaden motsvarar av leasetagaren för i anspråktagen försäkring erlagda premier.
C) Totalförlust.
1. Är skadan så omfattande, att leasingobjektet skäligen måste anses tulalförstiirt. skall leasingbolaget äga tillgodoräkna sig ctt belopp motsvarande summan av
a) dels samtliga ognldna leasingavgifter, som är förfallna vid tidpunkten för avräkning och slutreglering mellan leasetagaren och leasingbolaget,
b) dels samtliga övriga oguldna leasingavgifter för hela den avtalade leasingtidcn. neddiskontcrade till nuvärdet efter den räntesats, som vid ovan under a) angiven tid- punkt ligger ||| grund för beräkningen av leasingavgif- ten,
c) dels det restvärde leasingobjektet skäligen skulle ha haft vid leasiugtidcns utgång om skadan ieke inträffat
d) och dels vad leasingbolaget därutöver må ha att fordra av leasetagaren.
Av kompensationslwlnppet skall, i den mån det överstiger vad som enligt niist föregående stycke tillkommer leasing- bolaget. till leasetagaren redovisas vad som motsvarar av leasetagaren för försäkring erlagda premier. Därefter åter- stående kompensationsln-lopp skall tillfalla leasingbolaget. I händelse avräkning enligt detta moment visar ett belopp leasingbolaget tillgodo. är leasetagaren skyldig erlägga det- ta till leasingbolaget men må, efter medgivande av leasing- bolaget, detta erläggas genom amorteringar in samma tider och med samma belopp, som gällt fiir leasingavgifterna därest leasingobjektet ej blivit obrukbart. Sedan aVriikning och slntreglering skett enligt detta mo- ment, skall detta leasingavtal upphöra att gälla.
2. Sker skadereglering genom att försökringsbolaget till lea— singbolaget överlåter ersiittningsegeudnm i stället för lea- singobjektet, skall detta leasingavtal oförändrat giilla och avser ersättningsegendomen såsom leasingobjekt.
19. Överlåtelse av leasetagarens rättigheter m. m. Rättslig åtgärd avseende leasingobjektet. Leasetagaren får icke:
a) pantsätta, försälja eller på annat sätt överlåta leasingob- jektet;
b) utan skriftligt medgivande från leasingbolaget överlåta leasingavtalet på annan eller genom avtal med annan för- foga ichr rätt till leasingobjektet;
c) utan leasingbolagets skriftliga medgivande förflytta lea- singobjektet från det i leasingthalet förutsatta använd- uingssliillcl.
Skullc- under lcasingtidcn rättslig åtgärd, såsom utmätning, kvarstad eller skingringsförbud, vidtagas beträffande leasing- objektet, är leasetagaren skyldig att för utmätningsmsnnen uppvisa sitt exemplar av leasingavtalet samt upplysa utmät- ningsmannen om leasingbolagets eller dess rättsinnehavares riitt till Icasingobjektct. Leasetagaren är även skyldig att omedelbart skriftligen underrätta leasingbolaget eller dess rötteinnehavare om den av utmätningamaonen vidtagna åt- gården.
20. Leasetagarens eventuella förvärv av leasingobjektet. Leasetagaren får på grund av leasingavtalet, såsom framgått ovan i p. 5, endast nyttjanderätt till leasingobjektet. Leasing— bolaget är dock berett att välvilligt pröva framställning från leasetagaren om förvärv av äganderätten till leasingobjektet.
Köpeskillingen skall, om köp slutes, betalas kontant och upp- gå till det belopp, varom parterna enas. Hiir 'mte skall lease- tagaren erliigga föreskrivna skatter.
21. Återställande av leasingobjektet na. m.
5 vitt annat icke skriftligen överenskommes, skall leasingob- jektet vid leasingtidcns utgång återlämnas till leasingbolaget i ursprungligt utförande eller i sådant utförande, som upp- kommit gcnom ändring medgiven av leasingbolaget. Leaseta- garen svarar för att leasingobjektet återlämnas i skick icke sämre Ein vad som föraulcdes av normal förslitning.
Leasingobjektet skall av leasetagaren på dennes bekostnad och risk ltjt'cl'rrils till leasingbolaget på plats inom Sverige, som Iicstiims av leasingbolaget. Leasetagarens ansvar för lea— singsobjcktets vård upphör icke förrän leasingbolaget eller representant för detta skäligen kunnat omhändertaga leasing- objektet. .casctagaren In—fnllruäktigar härmed leasingbolaget att vid lcasiugtidcns utgång på leasetagarens bekostnad åter- taga leasingobjektet.
22. Meddelanden. llar meddelande, som rör detta avtal, av leasingbolaget IV- siinls till leasetagaren i rekommenderat brev under hans i IV- talet angivna adress eller den ändrade adress, som vid medde- landets avsändande är för leasingbolaget kind såsom ritt adress, skall meddelandet anses ha kommit adressaten till- handa senast på tredje dagen efter avsändandet. Har medde- landet avsäuts genom telegram, skall det anses ha kommit adressaten tillhanda senast 24 timmar efter inlämnandet.
23. Eventuella tillägg eller ändringar. Leasingavtalet återger fullständigt vad som avtalats mellan parterna. Mun ' .: överenskommelser om tillägg eller ind- ringar iir icke giltiga och ej heller vad som kan ha diskuterats eller avtalats före undertecknandet av avtalet men som ej in- tagits i dclsamma. Tillägg eller ändringar av avtalet måste för' att vara gällande ske skriftligen och undertecknas av båda parter.
24. Tillämplig lag. Force majeure. Formen för och rättsverkningarna av detta avtal skall be- dömas enligt svensk rätt. Leasingbolaget är icke ansvarigt för skada eller dröjsmål som beror av lagbud, myndighets åtgärd, krigshändelse. strejk, lockout, bojkott, blockad eller annan liknande omständighet. Förbehållet ifråga om strejk, lockout, bojkott och blockad gäller sålunda vare sig leasingbolaget själv är part i eller föremål för sådan åtgiird eller ej.
Skada, som må uppkomma i andra fall in som anges i första stycket, skall ersättas av leasingbolaget endast i den mån vål- lande ligger leasingbolaget till last.
25. Skall leasingbolaget enligt leveransvillkoren och/eller enligt »Siirskilda villkor» i detta avtal erlägga förskottsbetalning till leverantören giiller följande. Leasetagaren är skyldig att till leasingbolaget erlägga ett belopp motsvarande av leasingbo— laget erlagt förskottsbelopp om godkänd leverans ej skett senast tre månader efter ovan angiven första betalningadag för leasingavgift eller senast inom sådan längre tid efter första betslningsdagen som under tremånaderstiden kan ha överenskommits mellan leasingbolaget och leasetagaren för att möjliggöra leverans. På förskottsbelopp skall leasetagaren till leasingbolaget er- lagga ränta efter 9/0 p. &. över vid varje tid gällande dis- konto. Räntan bcräknas från leasingbolagets betalning till leverantören till och med dagen för mottagandet av den första leasingavgiften respektive dagen för leasetagarens betalning av förskottsbeloppet till leasingbolaget enligt ovan.
6. Kontokortskrediter
6.1. Inledning
I detta kapitel beskrivs finansieringsföretagens roll som administratörer och framför allt finansiärer av kontokortskrediter. Karakteristiskt för kontokorts- krediterär att de inte lämnas i samband med köp av en viss vara utan vid köp i viss eller vissa affärer.
Begreppet kontokort kan delas upp i betalkort och kreditkort. Bela/korten skiljer sig från kreditkorten genom att hela skulden normalt måste återbetalas inom 30 dagar. Därmed är det inte fråga om någon kredit i egentlig mening. Kontoinnehavarens kostnader består främst av faktureringsavgifter på 3—6 kr per faktura men för vissa betalkort får man även erlägga en årsavgift på 75—100 kr. Däremot debiteras i vanliga fall ingen ränta.
Det finns i dag mellan en halv och en miljon betalkort i Sverige. De utestående krediterna uppgår till ett par hundra mkr. Bensinbolagen svarar för den största andelen av betalkorten. Andra viktiga betalkortsystem är Eurocard, Diners Club och American Express. Dessa tre kortsystem är internationella och används framför allt av anställda i företag i samband med resor och representation.
l fortsättningen koncentreras framställningen helt till kredit/(orten. Karak- teristiskt för kreditkort är att amorteringen av krediten kan fördelas över en längre period. vanligen upp till ett år.
När det gäller krediternas administration och finansiering kan man dela in de olika kontosystemen i grupperna externa kontosystem, interna konto- system och legokontosystem. Externa kontosystem karakteriseras av att finansiering och administration av krediten ombesörjes av ett fmansierings— företag som inte har någon direkt anknytning till den detaljist som säljer varan. Kontosystemet är inte knutet till någon viss affa'rskedja eller viss bransch. Exempel på externa kontosystem är Köpkort och Stockholms Konto-Ring. De olika systemen beskrivs mera ingående i avsnitt 6.4.
[merna kontosystem administreras av företaget självt, medan linansie- ringen sker med medel från den egna koncernen och ibland även med extern upplåning. De är endast giltiga inom den egna affärskedjan. NK-konto och MEA-konto är exempel på interna kontosystem. De interna kontosystemen drivs ibland som egna juridiska personer och ibland som en del av
detaljhandelsföretaget. Legokomosysrem administreras av ett linansieringsföretag som inte har
någon direkt anknytning till detaljistföretaget. För det mesta svarar linan-
sieringsföretaget även för finansieringen. Därmed uppvisar legosystem vissa likheter med externa kontosystem. Det speciella med legokontosystem är att de inte är avsedda att användas mer än i viss eller vissa affärskedjor. Ett legokontosystem bär ofta samma namn som den detaljhandelskedja det är giltigt i. Det finns i dag ett 30-tal olika legokontosystem och antalet expanderar snabbt. Majoriteten av legokontosystemen är emellertid relativt små. Gylling Plus-Konto och VingKonto är exempel på legokonton.
Kreditvillkoren varierar mellan olika kreditkortssystem. Följande är dock gemensamt för de flesta system. Varje kontoinnehavare har en kreditlimit som inte får överskridas. Denna är normalt maximerad till 10000 kr. Ett riktmärke är att den individuella limiten inte bör överstiga 10 % av kontoinnehavarens årsinkomst. Krediten är vidare revolverande, dvs. amor- tering ger automatiskt utrymme för ny skuldsättning. Avgifter erläggs vanligen i form av månadsränta på den aktuella skulden, faktureringsavgift och ibland även uppläggningsavgift.
För kontokortskrediter krävs ingen egentlig säkerhet. Det avgörande anses vara kredittagarens framtida betalningsförmåga. Ett mått på denna är den nuvarande årsinkomsten, vilken ju även ligger till grund för beräkning av kreditlimiten. Kreditkortsföretaget gör alltid en kreditbedömning av inkomna ansökningar om kreditkort. Som en följd av detta tar även kreditkortsföretaget på sig kreditrisken förutsatt att Säljföretaget följt utde- lade anvisningar. På grund av den relativt ingående kreditprövningen av kontoinnehavaren är kundförlusterna relativt små, ca 0,5 %.
Vid utgången av 1976 uppgick finansieringsföretagens utestående konto- kortskrediter till 687 mkr enligt den officiella statistiken. Ökningen under 1976 uppgick till knappt 50 %. Antalet kreditkortskonton i de av linansie- ringsföretagen administrerade kontosystemen uppgick vid utgången av 1976 till ca en halv miljon. '
Det är relativt få fmansieringsföretag som ger kontokortskrediter. Ett begränsat antal företag dominerar marknaden. Kontokortskrediternas andel av finansieringsföretagens totala utestående krediter, inkl. leasing. uppgår till knappt 8 %.
Kapitlet är disponerat enligt följande. Först ges en beskrivning av det allmänna förfarandet vid kreditkortsköp samt de kreditvillkor som vanligen tillämpas. Därpå följer ett avsnitt som diskuterar konsumentens kreditkost- nad. Avslutningsvis följer så ett avsnitt som bl. a. innehåller en kartläggning av de olika kontokortssystem som finns på marknaden samt vilka finansie- ringsföretag som står bakom dessa.
6.2. Beskrivning av kreditgivning vid köp med kreditkort
I detta avsnitt ges en beskrivning av hur köp med kreditkort samt tillhörande kreditgivning går till. Beskrivningen avser i första hand förfarandet vid kreditkortsköp då ett fristående fmansieringsföretag ansvarar för linansie- ringen (externt kontosystem eller legokontosystem). En kort redogörelse lämnas även för de avgifter och betalningsvillkor som tillämpas. Avsnittet
avslutas med några exempel på viktiga bestämmelser som normalt före- kommer i ett kreditkortsavtal.
6.2.1. Gången vid kreditkortsköp
Vid kreditkortsköp med fristående fmansieringsföretag förekommer tre parter, detaljist, köpare och fmansieringsföretag (kreditkortsföretag). I det system som används av det största kreditkortsföretaget, Köpkort, kommer banken in som en fjärde part mellan detaljist och kreditkortsföretag. Figur 6.1 ger exempel på vilka transaktioner som förekommer.
Köparen erhåller varan av detaljisten mot uppvisande av kreditkortet. Ibland måste köparen även underteckna en försäljningsnota. Regelbundet, vanligen varje eftermiddag, skickar detaljisten sina försäljningsnotor till kreditkortsföretaget, varvid summan av beloppen för försäljningsnotorna med avdrag för finansieringsföretagets ersättning tillförs detaljistens konto. Varje månad skickar finansieringsföretaget kontoutdrag till köparen som sedan betalar in en viss del av skulden till finansieringsföretaget. Finansie- ringsföretaget står för hela kreditrisken, även i de fall kontoinnehavaren överskridit sin kreditlimit, förutsatt att Säljföretaget följt vissa säkerhetsfö- reskrifter.
6.2.2. Ränta och avgifter
Räntan för kontokortskrediter uttrycks normalt som en procentsats per månad på utnyttjat belopp. Månadsräntan ändras i takt med det allmänna ränteläget och ligger vid nuvarande diskonto (8 %) vanligen i intervallet 1,5—2,0 %, vilket kan jämställas med en årsränta på 18—24 %. Inom ett par kreditkortssystem tillämpas dessutom en differentierad räntesats som beror av återbetalningstiden. Limitavgift förekommer inte. Däremot tillämpar vissa kreditkortsföretag en uppläggningsavgift då ett nytt konto öppnas. Denna brukar uppgå till 30—50 kr. Nästan alla kreditkortsföretag tar ut en
Varor, tjänster
lnbetal- ningar
Försälj- ningsnotor
Finansieringsföretag (Kreditkortsföretagl _ Figur 6.1 Transaktioner
vid köp med kreditkort (extern! kontosystem och Iegokontasyslem)
faktureringsavgift när kontot är skuldbelastat. Denna avgift varierar normalt mellan 3 och 6 kr per månad.
Normalt erlägger de detaljister som är anslutna till kontosystemet två typer av avgifter till kreditkortsföretaget. Den ena är en anslutningsavgift som brukar uppgå till 50—500 kr. Den andra uttrycks som en procentsats av kreditförsäljningen. Vid en liten kreditförsäljning uppgår den rörliga avgiften ofta till 2—2,5 % men sjunker sedan något då kreditförsäljningen ökar. Detaljisternas avgifter till kreditkortsföretaget utgör en viktig del av det sistnämndas intäkter. För t. ex. Köpkort svarar detaljisternas avgifter för ca 15 % av de totala intäkterna.
För att åskådliggöra relationerna mellan kontokortsföretag och detaljist redovisas i Appendix 6:1 ett s.k. anslutningsavtal. Det avser detaljisters anslutning till Köpkorts externa kontosystem.
6.2.3. Beta/ningsvillkor
Flera kreditkortsföretag ger räntefria krediter om kontoinnehavaren betalar in hela kontoskulden före utgången av månaden efter det att köpet har gjorts. Normalt betalar kontoinnehavaren varje månad in ett belopp som är minst 1/ 10 (i vissa system minst 1/20) av skulden föregående månad. Beloppet avrundas normalt till närmast högre 50-tal eller 100-tal kr. Det förekommer även att kontoinnehavaren bestämmer sig för en viss amorteringstid och sedan amorterar ett månadsbelopp som är lika med den högsta skulden sedan kontot senast var skuldfritt dividerat med begärt antal amorteringsmånader. Enligt detta system, som tillämpas inom Conto Företagens tre externa kontosystem, ökar månadsräntan med kredittidens längd. Oavsett vilket betalningssystem som tillämpas kan dock kontoinnehavaren när som helst betala tillbaka den återstående skulden.
Vanligt är även att kontoinnehavaren ges två betalningsfria månader per år under förutsättning att denne dittills skött sina inbetalningar utan anmärk- ning. De betalningsfria månaderna får emellertid inte tas ut i följd.
Om kontoinnehavaren dröjer med inbetalningarna utöver angiven tid utgår normalt extra avgifter. Som exempel kan nämnas att Köpkort AB tar ut en kravkostnad på 10 kr om betalning inte skett 10 dagar efter förfallodagen, medan Villa Conto förbehåller sig rätten att ta ut en särskild bevakningsavgift på 10 kr/mån om kontot missköts. Kreditkortsföretaget förbehåller sig rätten att genast säga upp krediten och låta hela skulden förfalla till omedelbar betalning om kontoinnehavaren kommit efter med betalningen eller över- skridit det tillerkända kreditutrymmet. Vissa kreditkortsföretag lämnar anstånd med amorteringen om kontoinnehavaren kan styrka sjukdom. Det förekommer även att kreditkortsföretaget tecknar försäkring mot intäktsbort- fall vid sjukdom. I sådana fall träder försäkringsbolaget in och fullgör kontoinnehavarens förpliktelser gentemot kreditkortsföretaget.
6.2.4. Viktiga bestämmelser i ett kreditkortsavtal
I detta avsnitt kompletteras den tidigare framställningen med några exempel på bestämmelser som normalt ingår i ett kreditkortsavtal mellan konsument och kreditkortsföretag.
Avtalets löptid
Om kontoinnehavaren missköter sig kan kreditkortsföretaget säga upp avtalet med omedelbar verkan. I normala fall löper avtalet tills vidare med 30 dagars uppsägningstid för båda parter.
Köp av defekta varor
Kreditkortsföretaget fritar sig allt ansvar för kvalitet, beskaffenhet och utförande hos de varor som köpts för kontokortskrediten.
Enligt nuvarande bestämmelser måste kontoinnehavaren amortera sin skuld till kontoföretaget även om den köpta varan är behäftad med fel som detaljisten vägrar att rätta till. Förslaget till konsumentkreditlag, vilket f. n. föreligger som propositionI , innehåller förslag till förstärkning av konsumen- tens ställning i detta avseende. Enligt lagförslaget skall köparen ha befo- genhet att framställa samma invändningar p. g. a. köpet mot kreditgivare som mot säljaren.
Kreditens användningsomräde
Kontokortskrediter används ofta vid inköp av varaktiga konsumtionsvaror. men förekommer även vid inköp av andra varor. Kläder, möbler, smycken, radio- och TV-apparater samt charterresor är exempel på användningsområ- den. Vissa varor får man dock normalt inte köpa med kreditkort. Exempel på sådana varor är bilar, livsmedel och tobak. En del kreditkortsföretag medger dock undantag från dessa bestämmelser. Sålunda ger t. ex. NK-konto kreditkortsinnehavaren möjlighet att för krediten förvärva alla varor och tjänster som ingår i NK-affärernas sortiment, således även livsmedel. Villa Conto går ett steg längre. Om kontoinnehavaren sköter sitt konto har denne möjlighet att med sitt kreditkort göra kontantuttag på maximalt 1 500 kr per år som sedan betalas tillbaka som en vanlig kontokortskredit. I tider av kreditåtstramning förbehåller sig dock Villa Conto rätten att dra in denna möjlighet.2
'Extrakort
Normalt kan kreditkortsinnehavaren utan extra kostnad erhålla ett andra kort, t. ex. för sin make/maka. Då är emellertid bägge personerna ansvariga för hela kontoskulden, oavsett vem av de båda som verkställt inköp.
Ändring av räntor och avgifter I Konsumentkreditlagen
. . .. . . .. . t 'k Så gott som alla kreditkortsföretag förbehåller srg 1 avtalet ratten att justera 3:31 ååå/ååå???" den
månadsränta och avgiftssatser vid ändringar i det allmänna ränte- och kostnadsläget. När diskontot i oktober 1976 höjdes med två procentenheter, ? Det bör dock tilläggas höjdes räntan på checkräkningskredit med tre procentenheter. Eftersom 3" komaf'tunag madför kontokortsföretagens utlåningsräntor ofta följer checkräkningsräntorna gäigafgég'åtvezjåå gagna höjde samtidigt flera företag årsräntan på kontokortskrediterna med tre summan ”(över de n0r_ procentenheter. mala kreditkostnaderna.
Ansvar vid köp gjort av obehörig
Om kreditkortsinnehavaren förlorar sitt kreditkort och inköp görs av obehörig är kreditkortsinnehavaren formellt ansvarig för alla inköp som skett innan förlusten av kreditkortet meddelats till kreditkortsföretaget. l prak- tiken har dock innehavaren i vissa fall kunnat hållas skadeslös även då inköp av obehörig gjorts redan innan förlustanmälan skett.
6.3. Konsumentens kreditkostnad
Konsumentens kostnad för kontokortskrediten kan bestå av bl. a. ränta. faktureringsavgift och uppläggningsavgift. Ränte- och faktureringsavgift förekommer inom de flesta kreditkortssystem men uppläggningsavgift är inte fullt så vanlig. Inom vissa system förekommer dessutom avgifter för extrakort och kortbyte.
När man skall jämföra konsumentens kostnad för att erhålla kredit inom olika kreditkortssystem, bör man inte nöja sig med att endast jämföra räntekostnaden inom de olika systemen. Vissa kreditkortsföretag har nämligen valt att i räntan även inkludera hela eller delar av påslagen för administration, risk och vinst. Inom andra system sätts faktureringsavgiften så att den täcker t. ex. administrationskostnaderna. Därmed kan räntedelen variera kraftigt mellan olika system trots att konsumentens totalkostnad kanske är lika hög. Detta har viss betydelse för konsumenten eftersom räntan, men icke övriga avgifter, är avdragsgill i självdeklarationen.
Enligt förslaget till konsumentkreditlag skall det i reklam och kontrakt ingå uppgifter om kontokortskreditens effektiva årsränta. Med detta begrepp avses kreditkostnad (lika med summan av ränta och avgifter) under ett år dividerat med genomsnittligt skuldbelopp under året. F.n. förekommer kreditkostnaden uttryckt som effektiv ränta mycket sparsamt i reklam och kontrakt.
Månadsräntan hos det mest utbredda kreditkortssystemet, Köpkort, uppgår f.n. (vid ett diskonto på 8 %) till 1,75 %. Till detta kommer en faktureringsavgift på 3 kr per månad då kontot är skuldbelastat. Upplägg- ningsavgift tas inte ut i detta system. Den effektiva årsräntan för en genomsnittlig kredit på 3 000 kr är 22,2 %.] Vid en genomsnittlig kredit på 500 kr är den effektiva räntan 28,2 %. Att den effektiva räntan stiger då den genomsnittliga krediten sjunker beror på att den fasta faktureringsavgiften då slås ut på färre lånekronor vilket ökar kreditkostnaden per Iånekrona och därmed även den effektiva räntan. De ovan återgivna effektiva räntorna är ganska typiska, men stora variationer förekommer.
Även de konsumenter som inte handlar med kreditkort påverkas av kreditkortssystemens utbredning. Som tidigare nämnts betalar ju detaljis- terna en avgift till kreditkortsföretaget för att få vara anslutna till systemet. Denna kostnad för detaljisten fördelas på samtliga kunder eftersom kredit-
1 Den effektiva räntan fås som (3 000 x 0,0175 + 3)
3000 X12X100=22,2%
kortsinnehavarna betalar samma pris som övriga kunder. Eftersom försälj- ningen via kontokort fortfarande är en liten del av den totala omsättningen i de flesta branscher är dock denna effekt knappast märkbar.
6.4. Den svenska kreditkortsmarknaden
Uppgifter om kontokortskrediternas utveckling i Sverige finns dels i SCB:s officiella statistik över finansieringsföretagen och dels i den statistik som tas fram inom Finansieringsföretagens Förening.
I SCB:s uppgifter om finansieringsföretagen återfinns kontokortskrediter som en separat kreditform. En fördel med denna statistik är att den föreligger för hela perioden 1968—1976. Denna statistik har dock vissa nackdelar. Bl. a. ingår inte ett antal legokontosystem som administreras av de större kontokortsföretagen. '
Statistiken från Finansieringsföretagens Förening inkluderar endast föreningens medlemmar. Därmed faller ett par av de medelstora kreditkorts- systemen utanför denna statistisk. Statistiken inkluderar emellertid även kortlösa kontokrediter som ges av finansieringsföretag och avser refinansie- ring av postorderföretags kreditförsäljning. Föreningens statistik föreligger endast för åren 1975 och 1976.
Både SCB:s och föreningens statistik inkluderar utestående krediter i vissa betalkortssystem.
I tabell 6.1 återges finansieringsföretagens utestående kontokortskrediter vid utgången av åren 1968—1976. Utestående kontokrediter enligt Finansie- ringsföretagens Förenings statistik återfinns för åren 1975 och 1976.
Av tabell 6.1 framgår att volymen utestående kontokortskrediter har ökat varje år under perioden 1969—1976 med undantag av år 1970. Speciellt kraftig
Tabell6.1 Finansieringsföretagens utestående kontokortskrediter per den 31/12 1968—1976 (mkr)
År Antal företag Utestående Ökning i Utestående kon- med huvudsak- kontokorts- (2) hos identis- tokrediter en- lig inriktning krediter. ka företag ligt Finansie- på kontokorts— samtliga ringsföretagens krediter företag Förening ( 1) (2) (3) (4)
1968 5 82 . . —
1969 7 142 17 — 1970 6 132 ' —8 — 1971 6 150 18 — 1972 6 199 46 — 1973 5 225 26 — 1974 6 340 114 — 1975 6 464 125 543 1976 6 687 223 802
Källa: Siffrorna i kolumnerna (I), (2) och (3) kommer från statistiska centralbyrån, siffrorna i kolumn (4) från Finansieringsföretagens Förening.
har ökningen varit under perioden 1974—1976 då de utestående kontokorts- krediterna tredubblades.
De utestående kontokrediterna enligt föreningens statistik uppgick vid utgången av 1976 till drygt 800 mkr. Kontokrediterna, inkl. kortlösa kontokrediter, uppgick därmed till drygt 10 % av medlemmarnas totala utestående krediter, inkl. leasing, vid utgången av detta år.
I dag finns ett 40-tal kreditkortssystem i Sverige, varav de flesta är legokontosystem. Vissa kontosystem är mycket små och omfattar bara ett par butiker medan andra täcker flera hundra försäljningsställen. Det största kreditkortssystemet, Köpkort, täcker ca 10 000 specialaffärer, varuhus, researrangörer, bilverkstäder och 2 000 bensinstationer.
Antalet kreditkortssystem har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt som nya system växer upp försvinner emellertid gamla varför en kartläggning av marknaden mycket snabbt blir inaktuell. Den redovisning av existerande system som återfinns i Appendix 6zl är därför inte fullständig.
I inledningen till detta kapitel nämndes att det finns tre olika typer av kreditkortssystem, externa, interna och legokontosystem. Majoriteten av de system som redovisas i Appendix 621 är legokontosystem. Bakom dessa står i huvudsak tre finansieringsföretag. Dessa är Conto Företagen AB, Finax Finans Service AB och Köpkort AB. Köpkort administrerar sina legokonto- system genom dotterbolaget Detaljhandelns Kontoservice AB (Deko).
Legokontosystemen administreras alltid av ett finansieringsföretag. Det vanligaste är att finansieringsföretaget även svarar för finansieringen. Bland de av Conto Företagen administrerade legokontosystemen finns dock vissa som själva svarar helt och hållet för finansieringen. Som exempel kan nämnas IKEA Konto.
1 tabell 6.2 redovisas utestående kontokortskrediter och antal konton hos ett antal finansieringsföretag. Uppgifterna avser samtliga kontosystem som resp. företag administrerar, dvs. eventuella legokontosystem inkluderas. De 5. k. kortlösa kontokrediterna ingår dock inte i tabellen.
Tabell 6.2 De större kreditkortsföretagens volym av utestående kontokortskrediter samt antalet konton per den 31/12 1976
Kreditkortsföretag Antal Utestående konto— Andel av konton kortskrediter på totala de av finansie- utestående ringsföretaget ad- krediter ministrerade kon- % tosystemen mkr Köpkort 232 000 284 41 Conto Företagen 127 000 162 24 NK-konto 98 000 146 21 Finax Finans Service” 30000 64 9 Girokredit 7 000 30 4 Summa 494 000 686 100
" Finax är inget renodlat kreditkortsföretag. Källa: Uppgifter från resp. företag.
Köpkort AB har länge varit det största svenska kreditkortsföretaget.Före- taget bildades i början av 1960-talet på initiativ av ett konsortium av de största affärsbankerna. Verksamheten bedrivs i dag i det externa kontosystemet Köpkort samt i ett tiotal legokontosystem som administreras av dotterbolaget Detaljhandelns Kontoservice AB. Av dessa kontosystem svarar emellertid det externa kontosystemet Köpkort för en helt dominerande del av antalet konton och utestående kreditvolym.
För att något illustrera ett kreditkorts användning visas i nedanstående uppställning Köpkorts genomsnittskund 1965 och 1975:
1965 1975 Köpsumma/år 780 kr 1 780 kr Antal köp/år 10 st 12 st Genomsnittsköp 78 kr 148 kr Beviljad kredit 1 000 kr 2 175 kr Disponerad kredit 590 kr 1 020 kr
Källa: Köpkort AB
Som framgår av ovanstående tablå är genomsnittsinköpet med Köpkorts kreditkort endast ca 150 kr. Inom vissa andra kreditkortssystem är genom- snittsköpet avsevärt större. I allmänhet är dock genomsnittsköpet med kreditkort betydligt mindre än vad som gäller för t. ex. avbetalning.
Den genomsnittliga utnyttjandegraden på de av Köpkort beviljade konto— kortskrediterna har under många år legat mellan 45 och 50 %. Spridningen i utnyttjandegrad mellan olika konton är dock relativt stor. Vid utgången av 1976 var vart femte konto helt skuldfritt.
Conto Företagen AB är näst störst i branschen. Verksamheten bedrivs i de tre externa kontosystemen Göteborgs Como/Blåvitt Conto, Stockholms Konto-Ring och Villa Conto samt i ett antal legokontosystem. Några av de större av dessa legokontosystem tar själva hand om finansieringen av kontokrediterna. Kreditbedömningen av inkomna kontoansökningar sköts av Abak Justitia AB, som är ett dotterbolag till kreditupplysningsföretaget Soliditet AB.
NK-konto var ett av de första kontosystemen i Sverige. Det lanserades redan under mellankrigsperioden. NK-konto AB är ett dotterbolag till AB Nordiska Kompaniet (numera NK-Åhléns AB). Efter fusionen mellan NK och Åhléns har ett visst samarbete på kreditkortssidan inletts mellan NK- konto och Kundkredit, som är ett finansieringsföretag som delvis ägs av Åhléns. Kundkredit har sedan något år tillbaka börjat bygga upp ett antal egna legokontosystem. Dessa system drivs av Kundkredit men en viss del av administrationen sker i samarbete med NK-konto.
Finax Finans Service AB har först under de allra senaste åren gett sig in på kreditkortsmarknaden. Företaget erbjuder ett brett register av konsument- krediter och kreditkortsverksamheten är, till skillnad från hos t. ex. Köpkort, inte någon huvudverksamhet. Finax ägs bl. a. av Svenska Philips AB. Finax kontosystem har därmed en ”naturlig" bas i radio/ TV-branschen. Verksam- heten bedrivs i det egna externa kontosystemet Finax, samt i ett tiotal
legokontosystem. Ett av de mest framgångsrika av Finax legokontosystem är Nyckelkonto, som f. n. täcker ca 700 butiker inom bl. a. konfektions-, radio/ TV- och möbelbranschen. Finax övriga legokontosystem är egentligen ett mellanting av externa system och legosystem. Kontoinnehavaren har nämligen möjlighet att använda sitt kreditkort för inköp i samtliga affärer som är anslutna till det externa kontosystemet Finax-konto.
Girokredit är det minsta finansieringsföretaget som redovisas i tabell 6.2. Företaget har endast hand om ett kontosystem, Åhlbergskonto, som dock är ett av de större legokontosystemen.
De interna kontosystemen drivs ibland som egen juridisk person och ibland som en del av moderbolaget. Förutom NK-konto återfinnes samtliga interna kontokortssystem, vilka redovisas i Appendix 6: 1, inom konfektions- branschen. De utestående krediterna inom dessa system är förhållandevis små.
Vidare bör även nämnas att FinansSkandic har en betydande volym kortlösa kontokrediter inom postorderbranschen. Finansieringsföretagens engagemang i denna bransch hänförs emellertid i detta betänkande till kategorin övrig kreditgivning.
Förslaget till konsumentkreditlag har berörts tidigare. Redan innan denna lag trätt i kraft har den troligen gynnat kontokortskrediterna. Detta beror på att det i lagförslaget bl. a. föreslås att den s.k. återtaganderätten vid avbetal— ningsköp skall inskränkas. Troligen avstår p. g. a. detta många detaljister från att sälja på avbetalning och det uppges från flera håll att en viss överströmning till kontokortskrediter redan har skett. Kontokortskrediter ges ju inte av säljaren och påverkas därmed inte av en inskränkning av återtaganderätten som ju är begränsad till kredit som ges av säljaren. Det ovanstående anses av vissa förklara en stor del av kontokortskrediternas kraftiga expansion resp. avbetalningskrediternas något mer dämpade utveckling under 1976. Det bör dock framhållas att avbetalnings- resp. kreditkortsköp inte är helt utbyt- bara.
Det finns två tendenser på kreditkortsmarknaden som pekar i motsatt riktning. Å ena sidan vill detaljisterna binda kunderna till sig genom att ha ett eget kreditkortssystem. Detta är en av förklaringarna till den senaste tidens kraftiga ökning av antalet legosystem. Å andra sidan är konsumenterna betjänta av att ett och samma kreditkortssystem omfattar så många försäljningsställen som möjligt, vilket borde gynna utvecklingen av externa, riksomfattande system. För närvarande ökar antalet legokontosystem mycket kraftigt. Detta synes emellertid inte ha bromsat de externa systemens tillväxttakt.
Kreditkorten haren rad egenskaper som talar för en fortsatt tillväxt. För det första är det ett bekvämt betalningsmedel och man får varje månad en redovisning av gjorda inköp. Vidare är det en fördel med ett stående kreditlöfte som ger möjlighet att fördela inköpen över tiden med hänsyn till bl. a. tillfälliga prissänkningar.
I USA har det skett en nästan explosionsartad utveckling av kontokorts- marknaden. Ett kreditkort i USA har emellertid delvis andra funktioner än i Sverige. Kreditkorten fungerari USA bl. a. som ID-kort och som ett tecken på kreditvärdighet. Ett dåligt fungerande checksystem har också lett till att
betalningar som i Sverige görs med check i USA i stället utförs via kreditkortssystemen.
Mot bakgrund av ovanstående bör man inte förvänta sig att vi i Sverige får uppleva samma utveckling av kontokortssystemen som i USA. Oavsett detta är det emellertid många som anser att tillväxten de närmaste åren kommer att fortsätta i hög takt.
1 Kallas ibland Stock- holms Conto.
20m inte annat anges sköts både finansiering och administration av
kontokortsföretaget.
3 Finansieringen sköts av företagen själva.
Exempel på kreditkortssystem Externa kontosystem
Finaxkonto Köpkort Göteborgs Conto/ Blåvitt Conto Stockholms Konto-ringl Villa Conto
Ägs av Conto Företagen AB
Inte/'na kontosystem
Gulins/Pepita-konto Hagenfelts konto Hennes/Mauritz-konto MEA-konto NK-konto
Administration av lego- kontosystem?
Axel Johanssons konto Bilisten Konto3 IKEA Konto3 Gylling Plus-Konto3 Kapp Ahl/Herrman Konto Trivsel Cont03 Värde Konto
Åhlbergskonto
Mittkonto Resekonto Rinokonto Servlinekonto Watskikonto
C onto/öretagen:
Girokredit:
Finax:
J acobssonkonto Lelleskonto Lindströmskonto Nässjökonto
Nyckelkonto
A—konto Körkortskonto Ljud & Bild konto Solna Möbler konto
Austin Reed-konto Bredenbergskonto Byggtrygg-konto Järnia-Konto L-konto Mitt och Ditt—konto VingKonto Önskehem Konto
Kundkredit
Köpkort:
Appendix 6 :]
Dessa konton är även giltiga inom samtliga till Finaxkonto anslutna butiker
Efter önskemål från kunden kan även dessa konton göras giltiga inom samtliga till Finaxkonto anslutna butiker
Appendix 6:2
ANSLUTN IN GSAVTAL
Mellan undertecknade, Köpkort AB, här nedan kallat Bolaget, å ena sidan samt
Förétag
* Gatuadress Tel.
'Ääresspostanstalt
här nedan kallat Köpmannen, å andra sidan, har denna dag följande avtal träffats:
Kreditgivning
Samarbetande banker
Ansluten affärs åtagande
Förbud mot försäljning av vissa varor m.m.
2.
3.
4.
Köpmannen ansluter sig till det av Bolaget organiserade kontosystemet för ovan- stående affär samt i förekommande fall för i bil. 2 angivna filialer och är så- lunda villig att medgiva sina kunder kontoköp enligt de regler och på de villkor, som framgår av 55 4, 5 och 6 nedan.
Bolaget beviljar privatpersoner, efter för kreditgivning gängse prövning, kredit på belopp varierande från minimum 500 kronor till maxrmum 5.000 kronor.
Bolaget skall tillhandahålla de medel, som erfordras för verksamheten. Det sam— arbetar med följande banker: Götabanken, Skandinaviska Enskilda Banken, Skaraborgsbanken, Skånska Ban— ken, Sundsvallsbanken, Svenska Handelsbanken, Sveriges Kreditbank, Uplands- banken. Wermlandsbanken, Östgötabanken, Bohusbanken, Jämtlands Folkbank samt Sparbankernas Bank och de lokala sparbankerna.
Köpmannen åtager sig följande uppgifter: 3) att utlämna formulär till kontoansökningar samt mottaga och till Bolaget vidarebefordra ifyllda kontoansökningar;
b) att medverka till reklam för Bolaget bl. a. genom att i affärens annonsering införa upplysningar om att Köpmannen är ansluten till Köpkort AB. samt att i butik och skyltfönster använda av Bolaget tillhandahållet reklamaterial såsom skyltar, emblem o. d.;
e) att låta kund med gällande Köpkort verkställa kontoköp utan tillägg till för varan gällande kontantpris;
d) samt att iakttaga:
dels att kunden skall bekräfta inköpet genom underskrift på försäljnings— notan, dels att begära legitimation därest överensstämmelse ei råder mellan namn- teckningen på Köpkortet och namnunderskriften på försäljningsnotan och kunden inte med säkerhet igenkännes såsom rätt innehavare av det före- !cdda Köpkortet, dels att för .igra kund, vars kontonummer finnes upptaget på gällande spärr- lista, inköp. dels att, om Köpkortet är uppfört på gällande spärrlista eller om innehavet av Köpkortct uppenbarligen är obehörig, avkräva innehavaren detsamma och insända Köpkortet till Bolaget, varvid särskild ersättning utgår, dcls ock att vid försäljning mot köpeskilling, överstigande för ett eller flera föremål sammanlagt 500 kronor, hos Bolaget kontrollera att inom bevil- jad kreditgräns utrymme finnes för beloppet ifråga, innan det försålda utlämnas till kunden. Ersättning för ifrågavarande telefonsamtal utbetalas av Bolaget efter faktura från Köpmannen.
Köpmannen är i övrigt inte ansvarig för förlust som kan uppkomma därigenom att kontohavaren genom det Verkställda inköpet överskrider av Bolaget beviljad kredit därest inte Köpmannen insett eller hon inse att Bolaget tillfogades skada genom köpet, ex.vis om kontohavare är försatt i konkurs eller omyndigförklarad. Köpmannen är ej heller, om skälig aktsamhet iakttagits, ansvarig för förlust som kan uppkomma genom att Köpkortet eller legitimationshandling förfalskats eller brukats olovligt.
Köpmannen förbinder sig att vägra försäljning mot Köpkort av livsmedel, to- baksvaror eller liknande förbrukningsartiklar. Dellikvid vid avbetalningsköp eller betalning vid köp av bil — ny eller begagnad — eller fast egendom får ej erläggas genom anlitande av Köpkortskredit.
OBS ändring
Kontrollgränsen (se 5 4 punkt d) är höjd från 500:— till lOOO:--.
Stämpelapparat och försäljningsnota
Anslutnings- avgift
Serviceavgift
Redovisning och inlösen av Köpkortsförsälining
Administrativa föreskrifter i framtiden m. m.
Force majeure
Avtalstid
Förfarande vid tvist
58.
59.
5 10.
51].
5 13.
Köpmannen förbinder sig att vid kontoköp dels uteslutande använda av Bolaget godkända försäljningsnotor, dels medelst en särskild stämpelapparat på försälj- ningsnotan avtrycka i Köpkortet präglade uppgifter om kontonummer, namn och adress och i övrigt tydligt ifylla försäljningsnotan enligt dess rubriker och uppställning eller på annat godtagbart sätt anbringa nyssnämnda uppgifter. Specifikation av köpta varor med angivande av varuslag skall alltid ske. Endast varunummer är ej tillfyllest. Försäljningsnotan skall av Köpmannen kompletteras med Uppgifter om affärens namn och gällande affärsnummer inom Bolaget. Stämpelapparat bör anskaffas hos Bolaget för det fall att Köpmannen ej dispo- nerar lämplig maskin.
Köpmannen förbinder sig att samtidigt med detta avtals undertecknande till Bolaget inbetala gällande anslutningsavgift. Tillkommer under avtalstiden nytt (nya) försäljningsställe(n) skall särskild anslutningsavgift härför erläggas. Ny anslutningsavgift skall inte tillkomma vid avtalets förlängning. Erlagd anslut- ningsavgift återbetalas ej vid avtalets upphörande.
Ansluten affär erlägger till Bolaget, såsom ersättning för Bolagets övertagande av kreditgivningen och därmed förenad risk samt såsom administrationsbidrag för Bolagets övertagande av ansluten affärs arbete med kontoköp, serviceavgift enligt i bil. ] angiven tabell.
Ansluten affär överlämnar till samarbetande bank snarast, dock senast andra vardagen efter försäljningen, fö "ljningsnotor i 1 ex. (Köpkorts exemplar) för- sedda med sådan påskrift som säges i & 4d och 5 6. Vid överlämnandet skall försäljningsnotorna vara inlagda i tillslutet inlösen- kuvert, som tillhandahålles av Bolaget, varå försäljningsnotornas antal och be lopp angivits. Inlösen sker obligatoriskt genom insättning å ansluten affärs cheek- räkning och därvid skall användas insättningsformulär av utseende, som av resp. bank fastställts. Under förutsättning av att bestämmelserna för kontoförsäljning enligt avtalet iakttages har ansluten affär intet ansvar för att kontohavare full- gör sina betalningsskyldigheter gentemot Bolaget. Har försäljning skett i strid med avtalets bestämmelser återdebiteras det inlösta beloppet genom räkninge- förande bank.
Bolaget förbehåller sig rätt att under avtalstiden lämna kompletterande före— skrifter beträffande kontosystemets administration, med skyldighet för Köpman- nen att iakttaga sålunda lämnade föreskrifter så snart skriftligt meddelande här— om erhållits. Meddelande från Bolaget till Köpmannen under den adress, som vid avsändandet var för Bolaget känd såsom rätt adress, skall anses ha kommit Köpmannen till- handa senast andra vardagen efter den dag det inlämnades för postbefordran.
Bolaget eller Köpmannen ansvarar inte för följderna av sådant hinder i paner- nas rörelse som orsakats av myndighets åtgärd, strejk, lockout, upplopp, krig eller eljest av omständigheter utanför deras kontroll. Är dröjsmål med betalning enligt 5 9 beroende av sådan omständighet är Bolaget ej skyldigt att för dröje- målstiden erlägga ränta.
Detta avtal gäller med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader. Efter det la:vtalet upphört att gälla äger Köpmannen icke verkställa försäljningar mot Köp- on. Asidosätter Köpmannen eller Bolaget sina skyldigheter enligt detta avtal äger den förfördelade parten att bringa avtalet till omedelbart upphörande, varvid försäljningar mot Köpkort genast skall upphöra. Samma rätt att uppsäga avtalet med omedelbar verkan skall tillkomma Bolaget därest påförd serviceavgift ej betalas inom tio dagar efter mottagen faktura eller Bolaget finner, att Köpmannens rörelse under avtalstiden förändrats till sin branschtillhörighet eller karaktär. Uppsägning skall ske skriftligt i rekommenderad försändelse. När avtalet upphör att gälla är Köpmannen skyldig att omedelbart till Bolaget återsända allt material som detta ställt till Köpmannens förfogande.
"brist i anledning av detta avtal må inte prövas av domstol utan skall hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lag.
Av detta avtal är två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.
Köpkort AB Fack 10432 Stockholm 19 Tel.08—245360
Stockholm den
7. Avbetalningsfinansiering
7.1. Inledning
Avbetalning är en kreditform med mycket gamla anor. Förr i tiden svarade ofta säljaren själv för finansieringen av sin avbetalningsförsäljning. [takt med avbetalningskrediternas expansion har emellertid även kravet på extern finansiering ökat. [ dag svarar bankerna och linansiseringsföretagen för en helt överväldigande del av avbetalningskrediternas refinansiering. Den exakta andelen är svår att uppskatta men tendensen synes vara att finansieringsföretagens andel ökar på bekostnad av bankernas.
Förutom att finansieringsföretagen belånar säljföretagens avbetalnings- kontrakt kan de även sköta hanteringen av avbetalningsfordringarna. Genom välutvecklade datasystem uppnås betydande stordriftsfördelar.
Med hänsyn till avbetalningskrediternas användningsområde kan dessa delas in i företagskrediter. konsumentkrediter och fordonskrediter. Dessa tre grupper svarari nämnd ordning för uppskattningsvis en sjättedel , en tredjedel resp. hälften av finansieringsföretagens totala avbetalningskrediter”. Det bör tilläggas att denna uppdelning inte är helt logisk — en fordonskredit är ju antingen en företagskredit eller en konsumentkredit.
Det är egentligen inte helt korrekt att säga att finansieringsföretagen ger avbetalningskrediter. I normala fall belånar finansieringsföretaget säljarens avbetalningsfordran. Det är alltså säljaren som ger avbetalningskrediten och finansieringsföretaget som finansierar, eller snarare refinansierar, säljarens kreditgivning. I fortsättningen talas dock ibland något oegentligt om linansiseringsföretagens avbetalningskrediter. Likaså används omväxlande termerna finansiering och refinansiering av avbetalningskrediter, trots att den sistnämnda termen är mest adekvat vad gäller finansieringsföretagen.
Ett 20-tal finansieringsföretag bedriver avbetalningsfinansiering i nämn- värd omfattning. Några av de finansieringsföretag som har den största volymen av avbetalningskrediter är leverantörsägda och ger enbart fordons- krediter. Några bankägda fmansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på framför allt leasing finansierar även avbetalningsförsäljning till företag. Avbetalningskrediter där köparen är en enskild konsument ges till största delen av finansieringsföretag med ett mycket brett engagemang inom konsumentkreditgivningen, vilket förutom avbetalningskrediter ofta inklu- derar bl. a. kontokortskrediter och Säljarförmedlade reverslån.
Finansieringsföretagens totala avbetalningskrediter uppgick enligt den officiella statistiken vid utgången av 1976 till ca 2,7 miljarder kr. Öknings-
takten de tre senaste åren har legat kring 30 % per år. Avbetalningskrediterna svarar för ca 40 % av finansieringsföretagens totala krediter, inkl. leasing.
Kapitlet är disponerat på följande sätt. Först ges en beskrivning av principen för avbetalningsköp. Därefter följer en beskrivning av hur det går till när ett finansieringsföretag refinansierar avbetalningskrediter. Dessa två avsnitt beskriver det allmänna förfarandet oberoende av om det gäller fordons-, konsument- eller företagskrediter. Avbetalningshandeln regleras i flera lagar. Huvudinnehållet i de lagar som berör kreditvillkoren vid avbetalningsköp återges i ett särskilt avsnitt.
Kapitlet avslutas med en litet mera ingående beskrivning av de olika typer av avbetalningskrediter som finansieringsföretagen arbetar med. Avsnittet innehåller även en genomgång av den hittillsvarande utvecklingen av avbetalningskrediterna och finansieringsföretagens refinansiering av dessa.
7.2. Beskrivning av avbetalningsköp
I detta avsnitt ges en beskrivning av hur avbetalningsköp går till i praktiken. Refinansieringen av avbetalningskrediten antas ske hos ett fmansieringsfö- retag. Till att börja med definieras begreppet avbetalningsköp.
7.2.1. Gången vid avbetalningsköp
Avbetalningsköp definieras i lagen (1915:219) om avbetalningsköp ] å som avtal om försäljning av lösöre mot betalning i särskilda poster av vilka åtminstone någon skall erläggas efter det att godset utgetts till köparen. För att lagen skall vara tillämplig krävs dessutom att återtagandeförbehåll eller äganderättsförbehåll föreligger. Avbetalningsköp föreligger även om avtalet getts formen av hyreskontrakt, om det framgår av omständigheterna att den part till vilken godset utgetts skall bli ägare därav.
Vid avbetalningsköp av den typ som nedan studeras förekommer tre parter: säljföretag, köpare och fmansieringsföretag. Transaktionerna mellan de tre parterna framgår av figur 7.1. Gången i det allmänna fallet är i stort sett följande. Köparen erhåller varan av Säljföretaget mot undertecknande av avbetalningskontraktet. I kontraktet står att det skall överlåtas av Säljföretaget till finansieringsföreta- get. Äganderätten till varan övergår inte till köparen förrän den sista amorteringen är fullgjord.
Säljföretaget lämnar över kontraktet till finansieringsföretaget och erhåller då likvid för varan. Samtidigt övergår rätten till varan och inkommande likvider från säljföretag till fmansieringsföretag. Finansieringsföretaget admi- nistrerar sedan avbetalningsfordringen, ser till att inbetalningskort skickas till köparen, hanterar inkommande likvider, producerar reskontror och statistik och bevakar att köparen betalar inom utsatt tid. Köparen amorterar till finansieringsföretaget som på så sätt successivt får tillbaka den till Säljföre- taget utbetalade krediten. Om köparen dröjer för länge med en inbetalning skickar finansieringsföretaget ut påminnelse och överlämnar, enligt överen- skommelse med Säljföretaget, kontraktet till en inkassobyrå om påminnel-
Varor
Avbetalnings kontra kt
Amorte- ringar
Avbetalnings- Inbetal- kontrakt ningskort
no—-O_m wx
Finansierings— företag
l
serna inte ger resultat. Vanligt är även att kontraktet återförs på säljaren som då själv svarar för vidare åtgärder.
7.2.2. Köparens kreditkostnad
Förutom ränta består köparens kreditkostnad för det mesta även av diverse hanteringskostnader som ofta är fasta, dvs. oberoende av kreditens storlek. När totalkostnaden för avbetalningskrediten skall beräknas slås ofta räntor och förekommande avgifter ihop till en ”totalränta”, den s.k. effektiva räntan. Enligt förslaget till konsumentkreditlag som f.n. föreligger som proposition skall denna effektiva ränta anges av säljaren i reklam och avbetalningskontrakt. Om köparen är en privatperson spelar det en viss roll hur stor del av totalräntan som är verklig ränta och hur stor del som är övriga kostnader. Den verkliga räntan är nämligen, till skillnad från övriga kreditkostnaden avdragsgill i självdeklarationen.
F. n. används ofta även räntebegreppen rak och fallande ränta. Liksom den effektiva räntan beräknas den fallande räntan med hänsyn till att krediten successivt amorteras. Den raka räntan beräknas däremot som om krediten i sin helhet amorterades vid kredittidens utgång, vilket nästan aldrig är fallet i praktiken. Därmed kommer den raka räntan i normala fall att motsvaras av en dubbelt så stor fallande ränta.
Med hänsyn till innehållet i förslaget till konsumentkreditlag används i det följande begreppet effektiv ränta.
Material beträffande konsumentens kreditkostnad i samband med avbe- talningsköp av varaktiga konsumtionsvaror har bl. a. redovisats i konsum- tionskreditutredningens betänkande Konsumtionskrediter i Sverige (SOU l966:42)och i kreditköpkommitténs betänkande Konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975:63). Kreditköpkommitténs uppgifter bygger bl. a. på material från statens pris- och kartellnämnd (SPK) och Motorbranschens Riksförbund (MRF). I tabell 7.1 redovisas några exempel på effektiva räntan vid avbetalningsköp av varaktiga konsumtionsvaror hämtade från kreditköp- kommitténs betänkande.
Figur 7.1 Trama/(lianer vid avbetalningsköp med relinansiering hos en_li- itansierings/öre/ag.
Tabell 7.1 Genomsnittlig effektiv årsränta på avbetalningskrediter vid inköp av olika varaktiga konsumtionsvaror
År Produkt Kredit- Effektiv Diskonto tid årsränta mån % % 1966 Dammsugare 12 24 6 Diskmasin 18 18 6 Tvättmaskin 24 13 6 1972/73 Öppen segelbåt 20 30 5 Däckad segelbåt 33 16 5 1973 Bil 15 25 5 Färg-TV 23 18 5 Svartvit TV 20 30 5 Stereoartiklar 11 29 5
Källa: Kreditköpkommitténs betänkande Konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975163).
Den effektiva årsräntan varierar i tabell 7.1 mellan 13 och 30 %. Ur tabellen kan utläsas en viss tendens till att räntan minskar när kredittiden ökar. Detta samband är helt naturligt med tanke på att en längre kredittid innebär att de fasta kostnaderna slås ut på en längre period varvid den årliga effektiva räntan sjunker. F. n. ligger den effektiva räntan för avbetalningskrediter till konsu- menter ofta i intervallet 20—30 %.
Köparens kreditkostnad påverkas normalt inte av ändringar i det allmänna ränteläget som inträffar efter kontraktets undertecknande. Det börjar dock bli något vanligare att köparen betalar en rörlig ränta.
Vad som ovan sagts om kreditkostnader gäller i första hand varaktiga konsumtionsvaror som ju för det mesta köps av enskilda konsumenter. Vid näringsidkares avbetalningsköp är kreditkostnaden i det allmänna fallet lägre än de riktmärken som ovan angetts. Detta beror dels på att kreditvolymen är större (vilket gör att de fasta kostnaderna väger mindre tungt) och dels på att en större kund lägger större vikt vid kreditkostnaden och i kraft av en starkare förhandlingsposition kan lägga större tyngd bakom sina krav.
Ytterligare ett par faktorer påverkar köparens kreditkostnad vid avbetal- ningsköp. Enligt svensk skattelagstiftning skiljer sig mervärdeskarreberäk- ningen vid avbetalning från den som gäller vid t. ex. banklån och kontokorts- krediter. Generellt gäller att räntor är skattepliktiga när det är säljaren som finansierar en kreditförsäljning (vilket ju är fallet vid avbetalning). En köpare som finansierar sitt köp genom att ta ett lån i bank undgår emellertid mervärdeskatt på räntan. Detta gäller även om säljaren går i borgen för köparens banklån. Mervärdeskatt utgår ej heller på räntor som kontokorts- företag debiterar kontoinnehavare. Generellt kan man säga att mervärde- skatten på räntan gör att den effektiva räntan vid avbetalning ökar med tre till fyra procentenheter jämfört med t. ex. banklån och kontokortskrediter.
De uppgifter om effektiv årsränta för avbetalningskrediter som hittills diskuterats inkluderar inte den extra kreditkostnad som tillkommer om kontantköparen kan erhålla ett ännu lägre pris än det som åsatts varan och som ligger till grund för beräkningen av kreditköpspriset. Kontantrabatter som inte ges till avbetalningsköpare förekommer emellertid. Enligt en SPK-
undersökning av möbelhandeln hösten 1976 lämnade i genomsnitt 82 % av butikerna någon form av rabatt på de åsatta priserna. Rabatter beviljades dock i allmänhet endast då varorna betalades kontant.
Den ränta som avbetalningsköparen erlägger innehåller påslag för finan- siering. hantering och risk. Iden mån säljaren tillgodogör sig en vinst på själva kreditgivningen ökar detta givetvis köparens kreditkostnader. Detta torde förekomma inom bl. a. bilbranschen.1
7.3. Legal reglering av kreditvillkoren vid avbetalningsköp
7.3.1. Särskilda bestämmelser om kreditköp i konsumentköplagen (1973:87 7)
Konsumentköplagen innehåller bestämmelser som skyddar kreditköpare mot att behöva betala till särskild kreditgivare när säljaren inte har fullgjort sin prestation enligt köpeavtalet. Vidare innehåller lagen bestämmelser om att klausuler, genom vilka köparen avsäger sig rätten att framställa invänd- ningar på grund av köpet mot den som förvärvat säljarens fordran på köpeskillingen är ogiltiga. Före konsumentköplagens tillkomst innehöll avbetalningskontrakten ofta klausuler om att köparen var tvungen att erlägga betalning till den som diskonterat säljarens kontrakt även om det förelåg fel i varan vid leveransen från säljaren.
Dessutom innehåller konsumentköplagen ett straffsanktionerat förbud för säljaren att dra en växel på köparen för den del av betalningen som inte erlagts vid köpet.
7.3.2. Förordningen (] 959.'5 75) med föreskrifter om vissa betalnings- villkor vid yrkesmässig försäljning av bilar
Alltsedan 1951 har kontantinsatsens storlek och kredittidens längd varit reglerade vid yrkesmässig försäljning av bilar på avbetalning. Till en början skedde regleringen genom frivilliga överenskommelser. men 1959 antogs en förordning (bilkreditförordningen) om kreditvillkoren som omfattar de bilhandlare, vilka inte berörs av de frivilliga överenskommelserna. Bilkredit- förordningen och den därmed sidoordnade avbetalningsöverenskommelsen innehåller samma föreskrifter om betalningsvillkoren. F. n. föreskrivs en kontantinsats på minst 40 % och en längsta kredittid på 18 månader. I kontantinsatsen får inräknas värdet av inbytesbil. Tillsynen över efterlevnaden av bilkreditförordningen sköts av kommer- skollegium. medan Motorbranschens Riksförbund (MRF) kontrollerar att de enskilda bilhandlare som biträtt avbetalningsöverenskommelsen följer denna. Vid överträdelse av överenskommelsen beslutar en särskild nämnd — bilkreditnämnden — om utdömande av vite. Bestämmelserna om betalningsvillkor vid avbetalningsförsäljning av bilar kan emellertid kringgås på flera sätt. Omfattningen av detta är svår att bedöma. Bilkreditnämnden har i sitt remissyttrande över kreditköpkommit- téns betänkande Konsumentkreditlag m.m. (SOU l975z63) berört ”hiss- 'Jfr kreditköpkommit- ning”, mellanprisaffareroch diverse andra företeelser. "Hissning" innebäratt tens betänkande (sou värdet av eventuell inbytesbil och försäljningspriset förskjuts uppåt med 1975163) s. 54.
samma belopp för att därmed höja kontantinsatsen till föreskriven procent- sats. Vid s.k. mellanprisaffärer upplyser inte köpehandlingen om försälj- ningspris och inbytespris, utan det enda som anges är vilken bil som säljs, vilken bil som köps och vad köparen skall betala emellan, kontant och genom avbetalningar. Vidare kan ibland förekomma sidoöverenskommelser om längre kredittid än den maximalt tillåtna. Vid amortering med ”tung bakända" görs den sista inbetalningen oproportionerligt hög, varför köparen ofta har svårt att fullgöra amorteringen på utsatt tid, vilket kan leda till att den sista betalningen måste slås ut över en längre period.
Regleringen av kreditvillkoren vid avbetalningsförsäljning av bilar är unik så till vida att den inte har någon motsvarighet vid avbetalningsförsäljning av andra varor. Under 1970-talet har kreditvillkoren ändrats tre gånger. Hösten 1971 förlängdes den tillåtna kredittiden från 15 och 18 månader och våren 1974 förlängdes den återigen, denna gång till 24 månader. Fr. o. m. den 1 januari 1977 sänktes den maximalt tillåtna kredittiden till 18 månader.
7.3.3. Förslaget till konsumentkreditlag
Nedan redogörs i punktform för de delar av förslaget till konsumentkreditlag som är av speciellt intresse för avbetalningshandeln. Förslaget till konsu- mentkreditlag föreligger i form av en proposition och skall behandlas av riksdagen hösten 1977. Jämfört med kreditköpkommitténs lagförslag inne- håller propositionen ändringar på väsentliga punkter.
Några av de för avbetalningshandeln viktigaste bestämmelserna i förslaget till konsumentkreditlag är:
El Både säljföretag och fmansieringsföretag åläggs en omfattande upp/ys- ningsplikt såväl vid marknadsföring, då kredit erbjuds, som vid själva köptillfället. Informationen skall vara enhetligt utformad för alla kredit- givare och bl. a. omfatta kreditkostnaden uttryckt som effektiv årsränta. D Kontaiitinsatsen vid avbetalningsköp minimeras till 20 00 av varans kontantpris om inte särskilda förhållanden föranleder annat. Särskilda förhållanden anses t. ex. föreligga vid avbetalningsförsäljning av mycket dyrbara och värdebeständiga varor där behovet av att genom en hög kontantinsats motverka impulsköp inte är speciellt starkt. Likaså kan det, åtminstone under en övergångsperiod, bli tal om att särbehandla avbe- talningsförsäljning av tryckta skrifter. Den särskilda reglering i fråga om kontantinsats m. ni., som gäller för bilhandeln (jfr avsnitt 7.3.2) skall inte beröras av konsumentkreditlagen. El Förbehåll om återtagande/'att får inte användas beträffande varor som med hänsyn till sin beskaffenhet eller sitt värde eller på grund av förhållandena på marknaden inte är lämpade som kreditsäkerhet. I propositionen föreslås ingen gräns över vilken åtaganderätten automa- tiskt bör gälla, däremot föreslås en nedre gräns (1 000 kr) under vilken återtaganderätten under inga villkor bör få användas. El Utvidgade rättigheter införs för konsumenten att framställa anspråk mot kreditgivare och inte bara mot säljaren när det gäller att rätta till fel i det som köpts.
7.4. Avbetalningskrediternas refinansiering
Rent allmänt kan en säljare finansiera sin kreditgivning vid avbetalningsför- säljning på i huvudsak tre olika sätt — med i rörelse genererade medel (bl. a. leverantörskrediter) , med banklån eller hos ett fmansieringsföretag. Givetvis förekommer även kombinationer av dessa finansieringsalternativ.
Att självfinansiera sina avbetalningskrediter är för de flesta säljare endast möjligt vid mindre volymer. Ganska snart inträder behovet av komplette- rande extern finansiering. Traditionellt har då säljaren gått till en bank, som har lämnat kredit mot säkerhet i bl. a. avbetalningsfordringar. Det har emellertid blivit allt vanligare att säljaren i stället etablerar en kontakt med ett fmansieringsföretag. I vissa fall är finansieringsföretagen knutna till stora fabrikanter/detaljister men i andra fall föreligger ingen sådan anknytning. Finansieringsföretagen kan i allmänhet gå högre i belåningsgrad än bankerna och kan dessutom erbjuda administrativa tjänster som avlastar säljarens egen administration.
Det finns ingen tillförlitlig statistik över hur stor del av avbetalningskre- diterna som självfinansieras av säljaren resp. finansieras i bank eller fmansieringsföretag. Motorbranschens Riksförbund (MRF) gör regelbundet uppskattningar a'v denna typ gällande bilbranschen. Enligt den senaste uppskattningen1 refinansierades 40 % av krediterna i bank, 40 % i finansie- ringsföretag och 20 % självfinansieras av bilförsäljarna. Osäkerheten i dessa siffror är emellertid mycket stor.
7.4.1. Olika former av refinansiering hosjinansierings/öretag
Refinansieringen kan bl. a. med hänsyn till riskfördelningen mellan säljfö- retag och fmansieringsföretag gå till på tre olika sätt (det rör sig i alla tre fallen om ett löpande samarbete mellan de båda parterna):
1. Diskontering av avbetalningskontrakt. Härmed avses inom branschen att Säljföretaget inom ramen för ett kreditavtal varje gång får en nettokredit som grundar sig på det enskilda kontraktet (försäljningspris minus handpenning) med avdrag för s. k. diskonteringsavgift. Denna består av avgift för administration och ränta för kontraktets hela löptid. Räntan är för det mesta fast, men vissa fmansieringsföretag tillämpar en ränteänd— ringsklausul vid stora belopp. Ofta utbetalas inte hela krediten till Säljföretaget utan en mindre andel (ca 10—20 %) avsätts till ett särskilt spärrat, oftast räntebärande, konto som säkerhet för den lämnade krediten. Säljaren är dock tvungen att för varje till finansieringsföretaget inlämnat avbetalningskontrakt utnyttja hela det avtalade kreditutrym- met. Vid diskontering svarar Säljföretaget självt för hela risken gentemot finansieringsföretaget. Endast undantagsvis förekommer en uppdelning av risken mellan säljföretag och fmansieringsföretag. 2. Belåning av avbetalningskontrakt. I stället för att som vid diskontering basera finansieringsföretagets löpande kreditgivning på de enskilda fordringarna, baseras krediten vid belåning på det sammanlagda lEnligt uppgift i MRF:s kontraktsvärdet. I avtalet mellan säljföretag och fmansieringsföretag tidning "Motorbran- fastställs en limit för den sammanlagda krediten på samma sätt som vid schen" nr 10, sep. 1977.
fakturabelåning. Räntan är för det mesta rörlig. Hela kreditutrymmet behöver inte utnyttjas. Säljföretaget står kreditrisken gentemot finansie- ringsföretaget.
3. Köp av avbetalningskontrakt. Denna form är inte så vanlig. Den innebär att finansieringsföretaget övertar kreditrisken utan regressrätt mot säljfö- retaget.
I samtliga ovanstående fall har finansieringsföretaget säkerheter i rätten till varan och inkommande likvider. Ibland erfordras dock även kompletterande säkerheter. Om det skulle vara fel på varan, så att Säljföretaget inte uppfyller de kontraktsenliga förpliktelserna, återförs avtalet på Säljföretaget.
1 Appendix 7:1 bifogas ett avtal angående inkassering och belåning av avbetalningskontrakt.
7.4.2. Säljföretagets kostnader vid re/inansiering hos finansieringsfö- retag
Räntan på utnyttjad kredit vid belåning av avbetalningskontrakt hos fmansieringsföretag ligger normalt ca 5,5—7,5 procentenheter över diskontot. Till detta kommer en limitavgift på i vanliga fall 1 % av beviljat belopp. Dessa två kostnadsslag är relativt enhetliga, vilket däremot inte avgifterna för hantering m.m. är. Som exempel kan nämnas en konstruktion med en uppläggningsavgift på 35 kr per kontrakt samt en månatlig faktureringsavgift på 9 kr per kontrakt. Exemplet avser belåning av hyreskontrakt på upp till 50 000 kr.
7.5. Omfattningen av finansieringsföretagens kreditgivning i samband med avbetalningsköp
7.5.1. Allmänt
Utvecklingen av finansieringsföretagens avbetalningskrediter visas i tabell 7.2.
Finansieringsföretagens utestående avbetalningskrediter uppgick vid utgången av 1976 till 2,7 miljarder kr. Därmed svarade avbetalningskredi- terna för 38 % av finansieringsföretagens totala utestående krediter vid denna tidpunkt. Den årliga ökningstakten i de utestående avbetalningskre- diterna har de senaste tre åren legat kring 30 %. Den procentuella ökningen var dock lägre under 1976 än under 1974 och 1975.
För fmansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på avbetalningsfinan- siering gör SCB en uppdelning av krediterna i tre klasser med hänsyn till riskfördelningen mellan säljare och finansieringsföretag. Denna uppdelning återges i tabell 7.3.
Av tabell 7.3 framgår att Hnansieringsföretagen ide allra flesta fall har full regressrätt för kundförluster då de svarar för refinansieringen. Det bör dock framhållas att uppgifterna enbart avser de 18 fmansieringsföretag som enligt SCB har en huvudsaklig inriktning på avbetalningsfinansiering. Dessa fmansieringsföretag svarar för drygt hälften av samtliga finansieringsföretags avbetalningskrediter.
Tabell 7.2 Finansieringsföretagens avbetalningskrediter per den 31/12 1968—1976 (mkr)
År Antal företag med Utestående avbetal- Ökning i (2) hos huvudsaklig inrikt- ningskrediter, identiska företag ning på avbetalnings- samtliga företag finansiering (l) (2) (3)
1968 10 706 . .
1969 12 761 ' 22” 1970 13 1 010 249 1971 18 1 100 — 5 1972 21 1 132 — 4 1973 22 1 245 72 1974 21 1 595 349 1975 20 2 223 629 1976 18 2 733 549
” Förändringstalet avser de 10 företag som 1968 hade avbetalningsfinansiering som huvudsaklig verksamhetsinriktning. Källa: SCB
Tabell 7.3 Avbetalningskrediter per den 31/12 1976 hos fmansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på avbetalningsfinansiering samt utvecklingen under 1976 (mkr) Avbetalnings- Brutto- Förändring Utestående Förändring kontrakt krediter 1975—1976 fordringar 1975—1976
utan regressrätt
för kundförluster 33 — 35 66 —- 37 med delad regress-
rätt för kund- förluster 129 — 4 132 8 med full regress-
rätt för kund- förluster 1 183 156 1 360 175 Summa 1 344 116 1 559 146 Källa: SCB
Utvecklingen av finansieringsföretagens engagemang inom avbetalnings- handeln beror av ett flertal faktorer. Förslaget till konsumentkreditlag innebär att avbetalningskreditens ställning som konsumentkredit försvagas något. Det finns dock i dag ingen direkt orsak att förvänta sig någon drastisk förändring av avbetalningskreditens betydelse. Möjligen kan en viss över- strömning till kontokortskrediter och säljarfönnedlade lån ske. Dessa kredit- former har emellertid delvis ett annat användningsområde än avbetalnings- krediter — kontokortskrediterna avser normalt mindre belopp medan de Säljarförmedlade lånen delvis täcker ett annat varusortiment.
Ytterligare ett par faktorer påverkar utvecklingen av finansieringsföreta-
' l kreditköputredningens betänkande Näringsid- karens avbetalningsköp m. m. (SOU 1977:24) finns en utförlig redogö- relse för bl. a. de kredit- villkor som tillämpas då företag köper utrustning på avbetalning.
gens avbetalningskrediter. För det första har det i viss utstäckning blivit vanligare att produktionsföretag lägger över den finansieringsverksamhet som tidigare bedrevs inom koncernen i ett särskilt dotterbolag. Detta registreras då som en ökning av finansieringsföretagens kreditvolym även om kreditgivningen är lika stor som tidigare. Det är emellertid mycket troligt att bildandet av ett nytt fmansieringsföretag åtföljs av en intensifierad mark- nadsföring av kredittjänsterna, vilket leder till att koncernens finansierings- verksamhet trots allt ökar.
En annan viktig fråga är hur bankerna beter sig. Här gäller delvis samma resonemang som för produktionsföretagen. Ett par banker har valt att förlägga en stor del av avbetalningskreditgivningen till samarbetande finan- sieringsföretag, medan andra har valt att behålla en relativt omfattande avbetalningsfinansiering inom banken. Precis som när det gäller produk- tionsföretagen medför en utflyttning av avbetalningskreditgivningen från en bank till dess fmansieringsföretag, att finansieringsföretagens samlade avbe- talningskrediter ökar. Men man kan förvänta sig en ännu kraftigare ökning än så genom att denna finansieringsverksamhet när den flyttas ut ur banken ej längre omfattas av den kreditpolitiska regleringen.
Givetvis har, framför allt på konsumentkreditsidan, kreditpolitikens inriktning en mycket stor betydelse. Vid en lätt kreditpolitik, då konsumen- terna i stor utsträckning kan finansiera sina inköp av varaktiga varor med banklån, minskar givetvis efterfrågan på finansieringsföretagens tjän- ster.Under de senaste åren har kreditpolitiken i detta avseende varit mycket stram, vilket säkert har bidragit till de avbetalningsfinansierande företagens kraftiga expansion.
Finansieringsföretagens avbetalningskrediter kan delas upp i företagskre- diter, konsumentkrediter och fordonskrediter. Denna indelning är inte fullt logisk eftersom fordonskrediter egentligen är en undergrupp som består av både företagskrediter och konsumentkrediter. Eftersom avbetalningskrediter i samband med försäljning av fordon utgör en så stor del av finansieringsföre- tagens totala avbetalningskrediter (ca 50 %) är det emellertid värdefullt att särskilja denna kategori.
I avsnitten 7.5.2—7.5.4 beskrivs var för sig de tre kategorierna av avbetal- ningskrediter. Dessa avsnitt innehåller bl.a. uppskattningar av kreditvoly- merna och presentation av vissa marknadsförhållanden.
7.5.2. A vbetalningskrediter til/_företag'
Framförallt mindre och medelstora företag köper en icke oväsentlig del av sin produktionsutrustning på avbetalning. Om man bortser från fordon, som behandlas i avsnitt 7.5.4 förekommer avbetalningsköp av bl. a. entreprenad- maskiner, verkstadsmaskiner, skogs- och lantbruksutrustningar samt kontorsmaskiner.
Många leverantörer finansierar sin avbetalningsförsäljning med banklån och egna medel. Det är emellertid inte ovanligt att avbetalningskontrakten belånas hos ett finansieringsföretag. Finansieringsföretagens ställning som refinansiärer är emellertid inte lika stark vid avbetalningskrediter till företag
som vid avbetalningskrediter till konsumenter. Detta kan bero på att de stordriftsfördelar finansieringsföretagen uppnår vid hanteringen av avbetal- ningskontrakt är betydligt större vid avbetalningskreditertill konsumenter än till näringsidkare till följd av att det i det förstnämnda fallet är fråga om ett större antal kontrakt.
När ett fmansieringsföretag refinansierar en leverantörs avbetalningsför- säljning sker detta för det mesta inom ramen för ett fast etablerat samarbete. Avbetalningsförsäljning är en konkurrensfördel för leverantören och finan- sieringsföretaget får genom det fasta samarbetet enjämn tillströmning av nya kontrakt.
I normala fall säljer leverantören själv på avbetalning och belånar sedan kontraktet hos finansieringsföretaget. Det förekommer även i enstaka fall att finansieringsföretaget först köper utrustningen av leverantören och sedan själv säljer den på avbetalning till kundföretaget.
Som villkor för att belåna en säljares avbetalningskontrakt ställer ofta finansieringsföretaget krav på minsta kontantinsats och längsta kredittid. Kontantinsats på minst 25 % och maximalt 36 månaders kredittid är inte ovanliga krav.
Ofta utgör finansiell leasing ett alternativ till avbetalningsköp då ett företag skall anskaffa t. ex. en produktionsutrustning. Eftersom köparen vid avbetal- ning erlägger en kontantinsats på ofta upp till 25—30 % är kreditbedömningen vid denna finansieringsform något Iindringare än vid finansiell leasing där kontantinsatsen utgörs av den första hyresinbetalningen (erläggs vanligen i förskott varje kvartal)som ofta uppgår till mellan 5 och 10 % av anskaffnings- värdet. För leverantören är det en klar skillnad om köparen leasingfinansierar sig i stället föratt köpa på avbetalning. Leasingfinansiering innebärju normalt att leverantören inte tar någon kreditrisk. Vid avbetalningsförsäljning däremot är det så gott som alltid leverantören och inte finansieringsföretaget som orsakas kreditförluster om kundföretaget inte kan fullfölja sin amorte- ringsplan.
Bland finansieringsföretagen är det framför allt de som bedriver leasing- verksamhet som ger avbetalningskrediter till företag. Att så är fallet är naturligt med tanke på vad som ovan sagts om avbetalningsköp och leasing. Den enda statistik över finansieringsföretagens avbetalningskrediter till näringsidkare som finns tillgänglig är den som framtagits inom Finansie- ringsföretagens Förening. Majoriteten av de svenska leasingbolagen är medlemmar i föreningen och av dem som står utanför, bl. a. Independent Leasing och Industri-Leasing,är det inget som i någon större utsträckning ger avbetalningskrediter till företag. Sex av medlemmarna i Finansieringsföreta- gens Förening bedriver i större omfattning finansiering av näringsidkares avbetalningköp. Dessa är FinansSkandic, Merkantil Leasing, PKfinans, Sparfactoring, Svenska Finans och Vendax. Enligt föreningens statistik hade medlemmarna vid utgången av 1976 utestående avbetalningskrediter till företag på 485 mkr. Motsvarande siffra för 1975 var 307 mkr. Siffror för tidigare år finns inte.
1 Om inte annat anges kommer uppgifter i detta avsnitt rörande kreditför- säljning inom olika bran- scher från kreditköpkom- mitténs betänkande (SOU 1975163).
7.5.3. Avbetalningskrediter till konsumenter'
Konsumtionskreditutredningen uppskattade i sitt betänkande kreditförsälj- ningens andel av totala försäljningen av varaktiga varor till konsumenter 1961 till 39 %. Motsvarande andel hade 1973 sjunkit till ca 30 %. Kreditför- säljningen detta år uppgick till ca 5 miljarder kr, varav bilförsäljningen utgjorde en helt dominerande del, 3 miljarder kr. Radio-/TV-branschen svarade för drygt 800 mkr, möbelbranschen för 300—350 mkr, handeln med hushållsmaskiner för 250—300 mkr och båtbranschen för ca 70 mkr av den totala kreditförsäljningen av varaktiga konsumtionsvaror 1973.
Avbetalningskrediterna svarade enligt konsumtionskreditutredningen 1961 för 73 % av kreditbeloppet vid försäljningen av varaktiga varor till konsumenter. Även om kreditformer som låneköp och kontokrediter vunnit terräng under senare år, intar avbetalningskrediterna fortfarande en domine- rande ställning. Sålunda svarade avbetalningsköpen för ca 70—80 % av kreditköpens värde vid försäljning av möbler 1972, ca 90 % vid båtförsäljning och 70—80 % vid försäljning inom radio- och TV-branschen 1973.
Finansieringsföretagen svarar för en stor del av refinansieringen av de avbetalningskrediter som ges till konsumenter. Som villkor för att ett fmansieringsföretag skall finansiera en säljares avbetalningskontrakt ställer det ofta krav på viss minsta kontantinsats och längsta kredittid. För finansieringsföretagen ligger den genomsnittliga kredittiden för denna typ av krediter kring 20 månader. Vidare skall säljaren genomföra en kreditprövning av köparen. Denna går ofta till så att medan kunden väntar i affären ringer säljaren till ett kreditupplysningsföretag. Bl. a. kontrolleras taxerad inkomst och eventuella betalningsanmärkningar. Säljaren får ett muntligt, preliminärt besked per telefon, som sedan konfirmeras skriftligt av kreditupplysningsfö- retaget inom två veckor. Om allt verkar vara i sin ordning genomförs affären, men säljaren förbehåller sig rätten att säga upp avtalet inom 14 dagar. Uppsägning av avtalet kan bli aktuell om det definitiva beskedet från kreditupplysningsföretaget skiljer sig från det preliminära.
Trots att finansieringsföretaget nästan alltid har regressrätt gentemot säljaren är det finansieringsföretaget som kräver ovanstående förfarande. Finansieringsföretaget har dock en mycket påtaglig risk vad gäller reklama- tioner, underleveranser, rena falsarier o.d. För att gardera sig ytterligare kräver finansieringsföretaget därför ibland kompletterande säkerheter i form av företagsinteckning eller borgen.
Ett antal fmansieringsföretag svarar för en helt dominerande del av finansieringsföretagens avbetalningskrediter till konsumenter. Bland dessa märks tre fmansieringsföretag med anknytning till producent-/detaljhan- delsföretag — Finax (Svenska Philips), Kundkredit (NK- Åhléns) och Radio- Invest (verksamheten bedrivs i kommission för moderbolaget Luxor). Dessutom är ett bankägt fmansieringsföretag — FinansSkandic (Skandi- naviska Enskilda Banken) stort på denna marknad.
Iden statistik över medlemsföretagen som tas fram inom Finansieringsfö- retagens Förening särredovisas avbetalningskrediter, exkl. fordonskrediter, till konsumenter tillsammans med s. k. revers- eller personlån. Enligt föreningen uppgick medlemmarnas utestående avbetalnings- Och reverskre- diter vid utgången av 1976 till 877 mkr. Den största delen av detta belopp
torde utgöras av avbetalningskrediter. På grund av en statistikomläggning finns inte motsvarande uppgift för tidigare år.
7.5.4. A vbetalningskrediter vidfordonsförsä/jning1
I detta avsnitt behandlas de krediter som finansieringsföretagen ger i samband med avbetalningsförsäljning av fordon. Begreppet fordon inklu- derar i detta sammanhang personbilar, lastbilar och bussar. Som tidigare påpekats består fordonskrediterna av både företags- och konsumentkrediter. Vid personbilsförsäljning är det i första hand enskilda konsumenter som är kredittagare. När det gäller bussar och lastbilar är det å andra sidan nästan enbart företagskrediter. I det följande ges en överblick över förekomsten av avbetalningskrediter i samband med privatpersoners och näringsidkares fordonsköp. Därefter redovisas finansieringsföretagens engagemang i refi- nansieringen av dessa krediter.
Även om det på senare år synes ha minskat något i omfattning är det dock fortfarande ganska vanligt att privatpersoner köper bil på avbetalning. SCB publicerar varje kvartal en undersökning benämnd "Hushållens inköpspla- ner”. Denna undersökning innehåller bl. a. en uppskattning av hushållens bilinköp under föregående kvartal. Fördelningen av kontant- resp. avbetal- ningsköp vid köp av ny kontra begagnad bil uppskattas för sista kvartalet 1976 till:
Typ av bilköp Ny bil Begagnad bil % % Kontantköp 72 69 Avbetalningsköp 26 29 Uppgift saknas 2 2 Summa 100 100 Källa: SCB
Osäkerhetsmarginalerna i denna undersökning är relativt stora och inom branschen anser vissa att försäljningen av begagnade bilar snarare till 40 % än 30 % sker på avbetalning. Ovanstående uppskattningar gäller hushållens inköp av personbilar. I viss utsträckning köper givetvis även företag personbilar. Enligt kreditköputred- ningens betänkande sker i grova drag en fjärdedel av nybilsförsäljningen och en tiondel av försäljningen av begagnade bilar till andra än privatpersoner, dvs. i huvudsak företag. Det är emellertid mindre vanligt atten näringsidkare köper personbil på kredit än att en privatperson gör det. Framför allt torde mindre företag utnyttja möjligheten till avbetalningsköp. Av viss betydelse i 1 Om inte annat anges detta sammanhang är taxiföretagen. kommer uppgifter i detta En stor del av framför allt de mindre företagens lastbilsköp sker på avsnitt rörande kreditköp avbetalning. Andra kreditformer är inte speciellt utbredda. Bilkreditförord- av Olika typer av ford?" ningen och den därmed sidoordnade avbetalningsöverenskommelsen som från kr?.dltköpmrefmmg' _ . , . . _ _ _ ens betankande Närings- beskriVits I tidigare avsnitt gäller endast personbilar samt lastbilar och bussar idkares avbetalningsköp med en totalvikt på högst 1 800 kg. Därmed faller merparten av de försålda m. m. (SOU 1977:24).
lastbilarna utanför dessa bestämmelser. Vid avbetalningsförsäljning av last- bilar uppgår kontantinsatsen vanligen till ca 25 % och kredittiden till 36—48 månader. Ofta utgör inbytesbil en stor del av kontantinsatsen.
Bussar köps i viss utsträckning på avbetalning av enskilda bussföretag. På grund av den långa livslängden är kredittiden ganska lång — dock sällan över 60 månader om kontraktet skall belånas av finansieringsföretag. Kontantin- satsen uppgår till ca 20—25 %.
Den enda statistik som särskiljer uppgifter om finansieringsföretagens fordonskrediter är den statistik som framtagits inom Finansieringsföretagens Förening. Enligt föreningens statistik uppgick medlemmarnas utestående avbetalningskrediter avseende fordon till 1 236 mkr vid utgången av 1976. Ungefär hälften av detta belopp avsåg enligt uppgift personbilar. Många av föreningens medlemmar är engagerade i avbetalningshandeln med fordon. Mest betydelsefulla i detta sammanhang är de stora leverantörsanknutna finansieringsföretagen. Dessa företag finansierar enbart de auktoriserade återförsäljarnas avbetalningsförsäljning av det egna märket. Störst av de leverantörsägda bilfinansieringsföretagen är Volvofinans, vars avbetalnings- krediter vid utgången av 1976 uppgick till 445 mkr. Näst störst är Saab-Scania Finans, vars avbetalningskrediter vid utgången av 1976 uppgick till 353 mkr. Södertälje Bilkredit, som är ett helägt dotterbolag till Saab-Scania och finansierar försäljning av begagnade Scania-lastbilar, hade vid denna tidpunkt utestående avbetalningskrediter på 47 mkr. Därmed uppgick de tre bolagens avbetalningskrediter sammantagna till 845 mkr.
Andra stora leverantörsägda bilfinansieringsföretag är Ford Credit AB och General Motors svenska fmansieringsföretag. Dessa är ej medlemmar i Finansieringsföretagens Förening och ingår därför inte i föreningens statis- tik.
Förutom leverantörsägda fmansieringsföretag bedriver även bl. a. ett antal bankägda fmansieringsföretag finansiering av avbetalningsförsäljning av fordon.
(4 KUNDKREDIT
Säljare
Appendix 7:1
AVTAL BELÄNING AV AVBETALNINGSKONTRAKT
* Nummer Adreu Telefon Varor
Belaningxlimit Lr
Belåning-ctail Räntezais
(; f.n. ',";—
Avtalitid Särskilda villkor
Detta avtal ersätter avtal av den
I Rantebclastniiilespci'iod
med
Ilanteringsaxgifter (. ri.
1,2 kreditavgift per :ir (525 l).
Uppläggningsavgift kr Månadsavgift kr
Pant (i de fall xadan lämnas utnver vad som angivcs i avtalet)
Mellan Kundkredit oth ».iliaren har träff.—t» avtal aneaende belaning av Jt'bctainiiiusktmirah| —— fllrISliIIEHHgV—VIX kallat kontrakt —— enligt i detta anti anuix'na 'llluir. Da avtalet upphört tkall det dock fort- farande tillämpa» b.: affande v.t.lina kontrakt. som Kundkredit bela-
Ort, datum
Säljarens firman-(kuin);
nat i enliehct med det upphörda avtalet. Av detta avtal har två lika- lvdande veinplar upprättats oth växlits mellan parterna. Dl'SSL'TOkl GÄLLER NEDANSTÄI'ÄNDF. ÖVRIGA VILLKOR
Ort, datum
KUNDKREDIT AB
ÖVRIGA VILLKOR
; ]. Kr.».liii.iut-.m.li- Kundkredit .itagei- tig att enliet avtalets hexiäinnielser länina sälj. dit mot säkerhet i form av overlatelxe av säl|arrlittiizheterna t 4 trakten inklusive ritten till det försaltla end—et under forint—Linn ' att Kundkredit finner sig efter prövning kunna godtaga kontrakten. Matvan- det innebär att Kundkredit belar—ar eudtagna kontrakt intill ett belopp som motsvarar ovan angiven procent (beliningserad) av s.iiiimanlactla Nillnllmnlan av vid varje tillfälle ntesrienile avbetalningxfordiinear .i kon- trakt vilka inizar i belaningsunderlaeet enligt Kundkredits vid varje tillfälle gällande bestämmelser. Saliarens kredit far dock högst uppca till ovan angiven. bela'tirv imir. Kreditavgift xkall erläggas i forskntt for kredittiden med ett belopp niot- svarande ovan angiven procent av hela liinitcn.
en kre— kon-
& 2. Krrilil- (lf/j ni ri'l'luriii_ttikiiillii Säljarens kredit hclaxtas ett för säljaren tärxkilt upplagt kredit- och av- räkningskonto. Kundkredit äger debitera kontor för Kundkredn tillkom- mande avgifter och ränta. Fran .it'bctalninizskiiparna inflytande likvider tkall krediteras kontot. Skulle leiarens skuld enligt k dit- och avräk- nmgskontot överstiga i 5 l bet ljatl belaningsliniit eller angiven belanings- grad är säljaren skyldig att omgaende reglera ut erskjutande skuld.
5 ). Ru'irlil Säljaren erlägger ränta för utnyttjad k -dit (skuld kredit- och avräk- ningskontot) som vid nuvarande räntelae upp :ir till i ingressen angiven procentsats. Skulle Kundkredit besluta om ändring av räntesatsen för detta slag av kredit ändras omedelbart i ingrctwn angiven rä'lt'lsats i motsvarande mån. chlcrns icke överskjutandc skuld 3 kredit- och avräkningskontot enligt 5 2 äger Kundkredit debitera säljaren ränta .i det överskjutande beloppet efter en räntesats som med ) procent överstiger den som eljest utgår för skuld på kredit- och avräkningskontot.
Räntan belastas i efterskott ,] kredit- och avräkningvkontor med inter- v.tller win anemi ingresaen xatnni räntebelastningsperiod.
84. Kundkredit äger omgående efter mottagandet av kontrakt uttaga hante- ringsavgift med belopp som angexi ingressen ovan. ihm/min;,wn xi/li'r
(' t. Kii'ili/liröiniiig 'l'ill Kundkredit insänt kontrakt bör vara försett med av säljaren anskaf- fad och bekostad upplysning med taxeringsuppgift och i de fall kontraktets re—ttkuld överstiger 10.000 kronor skall sidan kreditupplysning alltid med- följa kontraktet.
s s. Krullt'alclifiirumlr'ir Kontrakt skall vara tecknat ii formulär, som godkänts av Kundkredit. Trycknini; av formulär ombesörjes och bekostas av säljaren.
g 7. Vma inin-iuluiiitrnilliw Kontrakt skill. för att kunna diskonteras hos Kundkredit, uppfylla följan- de villkor:
A. Handpcnningens storlek i förhållande till kontantpriset och avbetal- ningstidcns längd skall fastställas i enlighet med av statliga myndighe- ter utfärdade föreskrifter. 1 övrigt enligt villkor som gäller inom branschen eller som överenskommits med Kundkredit. B. Avbetalning skall erläggas per månad eller kvartal. Betalnings- dat: skall vara den 1 i månaden, undantagsvis kan betr. månadsbetal- ningar den 15 godkännas. C. Sista avbetalningen skall i kontraktet fastställas så, att den ej överstiger summan av två avbetalningar och ej understiger en halv avbetalning.
s 8. Överlåtelse av kontrakt Dä kontrakt översändes till Kundkredit. skall det vara överlåtet pä Kund— kredit eller order av vederbörlig firmatecknare för säljaren e er dettas befullmäktigade ombud enligt av Kundkredit godkänd text. Overlåtclsc skall vara daterad. Ar det flera överlåtelser skall detta gälla envar av dem och skall kedjan vara obruten. | de fall överlåtelse icke skett eller är bristfällig befullmäktigat säljaren härmed oåterkalleligen den som Kundkredit därtill utser att överlåta sanit- liga rättigheter ävensom äganderätten till den sålda varan till Kundkredit.
5 9. Räntrkleutultitl kontrakt äteraligamle [0.000 Iummr Om säljaren så önskar kan denne fiirse kontrakt med avbetalningsskuld (kontantpris minus handpenning plus kretlittillägg inklusive mervärdes- skatt) överstigande 10.000 kronor med av Kundkredit godkänd ränteklau- sul innebärande anpassning av kredittilläggct till vid varje tillfälle av Riks- banken tillämpat diskonto.
s IO. Försäkring
Därest egendom som avses i diskonterat kontrakt icke omfattas av hem— försäkring åligger det säljaren att utan kostnad för Kundkredit försäkra eller tillse att köparen försäkrar egendomen till betryggande belopp. Skulle Kundkredit finna att egendomen är oförsäkrad och underlåter säljaren att efter Kundkredit; anmodan teckna försäkring '_er Kundkredit på säljarens bekostnad försäkra egendomen. Skulle förlust uppstå på grund av att sidan egendom ".it oflirsfikrad eller icke försäkrad till fulla värdet äger Kundkre t rätt att .i säljaren tillfullo återdebiteta restskulden jämte ränta och indrivningskostnader.
5 ||. Säljarens anita.- ji'ir [undvek/et Säljaren ansvarat för att av säljaren eller av dess alcrftiruljare resp. för- säljare lämnade uppgifter ; kontrakten är riktiga. Förluster inklusive utlägg och kostnader som åsamkats Kundkredit genom oriktiga uppgifter av säljaren eller dennes aterförsäl'ire resp. försäljare skall till fullo ersättas av säljföretaget. Detta skall jämväl gälla även efter det att kontrakten diskonterats hos Kundkred't. Vidare skall säljaren cr): ta hundkredit för kostnader eller fi iuster som drabbar Kundkredit i anledning av de invändningar som avbetalningskö- pare med stöd av i lag angivna bestämmelser, esempelvis konsumentköp- lagen. kan komma att resa mot Kundkredit.
5 12. Glrantifärpliktelrrr m. m. Belåning från Kundkredits sida av kontrakt enligt detta avtal .ivner etidast säljarens rättigheter på grund av kontraktet inklusive rätten ( ! varan. Det aligger säljaren även efter diskonteringen att ;. ntemot köparen fullgöra de skyldigheter. som enligt kontraktet ellet ( jest på grund av avbetal- köpet ati. ar sa ' ren. qa:untla sv.-.ir r sl.!jit.n ensamt för eventuella service— och garantifiirpliktelscr och full randet av ko..ttaktsenliga åt- gärder med anledning av befogade reklamationer.
5 13. [tgauauautHi./n-lmlh—n giltig/Jr Där t .ed äganderättsfii beliail forsald eg endom blir fast egendom. aligget det säjaren att gentemot Kundkredit svara för förlust betraffatide rest- skuld. ränta och inkassokostnad.
S 14. Säljare!” t/t)l.fig/th a!! iller/ilsa kontra/e! (Pm förfallen betalning trots Is'tindkretlits ordinarie ktavtutin uteblir är säljaren skyldig att återtaga kontraktet. Bestrider köparen betalningsskyldighet eller föreligger i övrigt omständig- het som enligt Kundkretlits bedömande äventyrar .'betalningsköparens fullgörande av sina skyldigheter äger Kundkredit kräva att kontraktet omgående äterlöses av säljaren.
För den händelse säljarens kredit överstiger i 5 beviljad belåningslimit eller angiven belåningsgrad äger Kundkredit innehålla sådana kontrakt som här avses intill dess krediten nedgått till medgivet belopp. Intill så skett är Kundkredit innehavare av alla rättigheter på grund av kontraktet. Vid återlösen enligt denna paragraf skall Kundkredit äga rätt att debitera säljarens kredit- och avräkningskonto med en avgift som motsvarar i in- gressen angiven uppläggningsavgift. De avbetalningskontrakt som avses i denna paragraf skall av Kundkredit .itertranspotteras på och återsändas till säljaren snarast efter det att säljaren erlagt föreskrivna betalningar. Det åligger säljaren att omgående efter emottagandet av återtransporter—at kontrakt underrätta avbetalningsköparen om återtransporten. hit den händelse säljaren så önskar är Kundkredit berett att genom sitt dotterföretag Kredit-Inkasso vidtaga inkassoätgärder mot betalningsförsum4 liga avbetalningsköpare. Eventuella kostnader för inkassoarbetet .skall be- stridas av säljaren.
5 15. Förlängning resp. uppstigning nr ai talet Medgiver Kundkredit förlängning av avtalstiden. skall, där ej annat niellän Kundkredit oeh säljföretaget överenskommits. avtalstiden varje gång sådant medgivande lämnas förlängas med l2 manader. Därest enligt Kundkredits beprövandc säkerheten fot detta avtal icke läng- re finnes vara betryggande eller eljest omständighet finnes föreligga. som äventyrar forbnidelsernas behöriga fullgörande skall Kundkredit äga instäl. Ia begagnandet av den genom avtalet upplåtna krediten. Om därvid Kund— kredit .si påyrkar skall den under detta avtal utnyttjade krediten vara till ln. ilnntg förfallen : tid som Kundkredit bes'ammer. Därest genom myndighets ingripande förutsättningarna for detta avtal enligt Kund- kredtts bedömande lindras forbehfiller sig Kundkredit rätt att omgående forhtndia om detta avtals fortsatta omfattning.
S 16. Forreman-ur Kundkredit är icke ansvarig fiir skada, som beror på lagbud. myndighets åtgärd. krigshlindelse. strejk. lockout. bojkott. blockad eller annan lik— nande nmstlindighet. l'otbehallet i fråga om strejk. lotkout. bojkott och hlntkid .i ler s.ilunda vare sig Kundkredit själv är part i eller föremål för sidan atgärd eller ej. Skola. som nia uppkomma i andta fall. skall ersättas av Kundkredit en-- dist iden m.m vållande ligger Kundkredit till last.
(i I”. Rt./utinlmgt/unJIingm Säljaren (kall årligen utan anmodan till Kiirdkredzt översända årsredo— visning samt om Kundkredit sa pafordrar äsen periodbokslut.
s IR. Sul./uh.)... ut'/t tiil/tili]: l'tan extra kostnad for manad .frl- saldolittor. d.v.s. en spi—e vtikt upptagande restskuld. under sistförflutna niinad verkställda inbe— talningar. utsända kravbrev. m. m. .fr!— stattstik över näljarent mellan- " med koparna oth Kundkredit. Pa särskild frtmställning frin sälj- : kan Ku'itllifcklll utan ettra lao—mid uppdela ovannämnda saldolista )lillJll'sTlH'.Cl1 for varje återförsäljare el. dvl.
säljaren Ös'er Iindes till denne en gång per ' ik tion pfi varje utelöpande kon-
f 19. Rik/.nu ltek' i i'itit'hallande Kundkredits namn får ej förekomma utan Kundkre- tlits medgivande.
5 20. Bildggamlrrtt 'titN'r .*lla :sister he:täff.' e tolkning och tillämpning av detta avtal eller för de stal!tl sakerhet skall anhängiggoras vid Stovkholms Tingsrätt eller avgora—. genom skiljemän.
BORGENSFORBINDELSE
Namnteckning
Namnteckmngen förtydligadi tryckbcstaver Titel
Adress och telefon
Namnteckning
Namntecknmgen fortydligadi tryckbokstaver Titel
Adressnoieh télefon Bl 2.500 75 07 29 man...».
För fullgörandet av säljarens förpliktelser enligt detta avtal tecknas härmed borgen såsom för egen skuld. tills fell betalning sker och gäller åtagandet även om avtalet förlänges jämlikt & 15
den . 19
Nämnd:: kning
Namnteckningen fortydligad | tryckboksta'ver. Titel
Adress och telefon
Namnteckning
Namnteckningen fortydligadi tryckbokstäver Titel
Adress och telefon
8. Finansieringsföretagens övriga kreditgivning
8.1. Inledning
I detta kapitel behandlas några av finansieringsföretagens kreditformer som inte hänförts till någon av grupperna factoring, leasing, kontokortskrediter och avbetalningskrediter. Dessa övriga kreditformer är av mycket skilda slag
Confirming och kreditgivning mot säkerhet i varulager (lagerfinansiering) erbjuds bl. a, av många factoringföretag. I förhållande till factoring är dessa kreditformer emellertid beloppsmässigt mycket små. Lagerfinansiering före- kommer dock därutöver i betydande utsträckning inom bilhandeln. Här dominerar de stora bilföretagens egna finansieringsföretag. Dessa företag dominerar även den belåning av kontrakt avseende operationell leasing (uthyrning plus service) av bilar som expanderat mycket kraftigt i takt med ökningen av antalet leasingbilar. Belåning av hyreskontrakt förekommer även utanför bilhandeln. Kontrakt gällande uthyrning av städutrustningar, kontorsmaskiner m. m. belånas av bl. a. ett antal bankägda finansieringsfö- retag.
Finansieringsföretagen ger reverslån till både företag och enskilda konsu- menter. Reverslån till företag utgörs bl. a. av krediter för inköp av kompli- cerade objekt, t. ex. båtar och flygplan, och krediter till detaljhandeln som avser investeringar i butikslnredningar m. m. De sistnämnda krediterna ges framför allt av finansieringsföretag som ägs av företag inom detaljhan- deln.
Reverslån till konsumenter ges vanligen genom ett fast samarbete mellan säljföretag och finansieringsföretag. Båt-, bil-, renoverings- och fritidshuslån är exempel på dessa konsumentkrediter som under senare år ökat kraf- tigt.
Ett mindre antal finansieringsföretag är specialiserade på kreditgivning mot säkerhet i statens premieobligationer. Denna typ av kreditgivning är dock relativt liten.
I den officiella statistiken räknas även varubelåningsföretagen in bland finansieringsföretagen. Som tidigare framhållits är emellertid den verk- samhet som varubelåningsföretagen bedriver av så speciell karaktär att den inte närmare behandlas i detta betänkande.
Ett 20-tal finansieringsföretag erbjuder de finansieringsformer som beskrivs i detta kapitel. Bland dessa finansieringsföretag finns både bankägda, leverantörsägda och andra finansieringsföretag.
Finansieringsföretagens övriga krediter utgjorde enligt den officiella statistiken ca 30 % av de totala utestående krediterna. inkl. leasing, vid utgången av 1976. Denna andel har varit relativt stabil under 1970-talet.
Detta kapitel är disponerat på följande sätt. Först ges en beskrivning av de olika former av övrig kreditgivning som finansieringsföretagen bedriver. Därefter diskuteras den övriga kreditgivningens volymutveckling för bran- schen som helhet, varefter följer en beskrivning av storleken av finansie- ringsföretagens engagemang inom de olika formerna av övrig kreditgiv- ning.
8.2. Kreditformer
8.2.1. Con/irming
En finansieringsform som i likhet med exportfactoring förekommer vid internationell handel är confirming. Confirming innebär vanligen att ett fmansieringsföretag för en köpares räkning betalar leverantören kontant och sedan drar en växel på köparen på det utbetalda beloppet. Om köparen så önskar kan finansieringsföretaget i förväg bekräfta betalningsansvaret till leverantören. Betalningsbekräftelse förekommer även som en från finansie- ringen separerad tjänst.
Confirming kan användas som en ”rullande” finansiering av inköp där köparen har en confirminglimit hos finansieringsföretaget som han kan utnyttja vid behov. l normala fall lämnas upp till 180 dagars kredit.
Säkerheten för den kredit som finansieringsföretaget lämnar köparen utgörs om möjligt av de inköpta varorna. Andra säkerheter som kan förekomma är kundfordringar, realsäkerheter, borgen samt kombinationer av ovanstående. Confirmingkrediter ges dock ibland även utan säkerhet.
Räntan för den utnyttjade krediten ligger normalt ca 4—5 procentenheter över gällande diskonto. Därutöver tillkommer limit- och hanteringsavgift.
Jämfört med den traditionella banktjänsten remburs är confirming betyd- ligt enklare. Dels är de administrativa rutinerna inte lika omfattande,dels kan confirming göras rullande över en lång period medan remburs i regel öppnas under en kortare tid, t. ex. ett kvartal.
8.2.2. Lagerfinansiering
Finansieringsföretagens lagerfinansieringskrediter förekommer framför allt inom bilhandeln men ges även till företag inom andra branscher. Principen för lagerfinansiering är mycket enkel: varor som ligger i lager belånas och när varorna tas ut ur lagret betalas lånet tillbaka. Huvuddelen av lagerfinansie- ringen inom bilhandeln sköts av de leverantörsägda bilfinansieringsföretagen medan övrig lagerfinansering huvudsakligen bedrivs av bankägda fmansie- ringsföretag.
Den helt dominerande delen av finansieringsföretagens lagerfinansiering av fordon, framför allt av personbilar, ges av de stora bilfinansieringsföreta- gen. Dessa krediter ges endast till de egna, auktoriserade återförsäljarna. Nya fordon belånas ofta upp till 100 % av återförsäljarens anskaffningspris. Vid belåning av begagnade fordon ligger belåningsprocenten lägre, ca 50 % av
försäljningspriset enligt särskilda inom branschen utarbetade prislistor. Till bilfinansieringsföretaget betalar återförsäljarna en ränta för utnyttjad kredit som normalt ligger ca 4—5 procentenheter över diskontot. Förutom lagerfi- nansiering svarar bilfinansieringsföretagen även för belåning av återförsäl- jarnas uthyrningskontrakt (billeasingkontrakt). Den belåning av avbetal- ningskontrakt avseende fordon som dessa företag bedriver har beskrivits i kapitel 7.
Förutom lagerfinansiering av fordon förekommer även lagerfinansiering av bl. a. varor med starkt säsongmönster. Ett exempel är djupfrysta kräftor. Produktionen av dessa, bl. a. i Turkiet, sker under en stor del av året, medan konsumtionen i Sverige är starkt koncentrerad till slutet av sommaren. Lagerfinansiering av denna typ går till så att lagret läggs upp hos en auktoriserad Speditör eller hos annan tredje man. Speditören får därefter ett besked om pantförskrivning och spärrar varorna för finansieringsföretagets räkning. Därefter skickas ett underlag för beräkning av belåningsvärde, t. ex. leverantörsfaktura, till finansieringsföretaget och lånebeloppet betalas ut. Den genomsnittliga lagringstiden bör överstiga tre månader. När företaget sedan vill ta ut sina varor ur lagret betalar man in en summa som motsvarar lånebeloppet för dessa varor.
Varorna belånas upp till 60—70 % av värdet. Räntan för utnyttjad kredit ligger normalt 4—5 procentenheter över diskontot. Till detta kommer vanligen en limitavgift på I % av beviljat kreditbelopp. För att täcka kostnader för * hantering m. rn. tar finansieringsföretaget en hanteringsavgift på ca 0,25 % per månad på utnyttjad kredit.
8.2.3. Belåning av hyreskontrakt
På ungefär samma sätt som fmansieringsföretag belånar avbetalningskon- trakt belånar de även hyreskontrakt. Operationell leasing är en vanlig beteckning på denna typ av hyresuppgörelser. Termen innebär korttidsför- hyrning av utrustning där kontraktet även inkluderar serviceåtaganden från uthyrarens sida. Avtalstiden är för det mesta 6—24 månader och understiger därmed vanligen hyresobjektens ekonomiska livslängd. När det gäller bilar används ofta begreppet billeasing.
Det är vanligen leverantörer som bedriver denna form av uthyrningsverk- samhet. Det finns ingen allmän information om hur stor andel av kontrakten som belånas hos fmansieringsföretag men framför allt när det gäller bilar torde denna andel vara relativt stor. Vid belåning av hyreskontrakt hos ett fmansieringsföretag kan uthyraren även dra fördel av finansieringsföretagets välutvecklade administrativa system för bl.a. avisering och likvidhante- ring.
Liksom vid lagerfinansiering är det lämpligt att dela upp beskrivningen av belåning av hyreskontrakt i en fordonsdel och en övrig del.
Enligt uppgift från trafiksäkerhetsverket fanns det i slutet av 1976 över 60 000 bilar, exkl. utryckningsfordon, med besiktningsskyldighet var sjätte månad. Den dominerande delen av dessa bilar är leasingbilar, dvs. bilar som förhyrs på i regel minst ett år. Vanligen hyrs dessa bilar av företag. I siffran 60 000 ingår emellertid även bilar som används i korttidsförhyrning. I leasingutredningens betänkande Billeasing (DsK l975zl ]) uppskattas
andelen leasingbilar av totala antalet bilar i uthyrningsrörelse vid utgången av 1974 till drygt 80 %. Denna andel uppvisade en stadig ökning fram t. o. m. 1974 som är det sista år för vilket denna statistik återges i leasingutredningens betänkande. Om andelen 80 % antas gälla även för 1976 skulle antalet leasingbilar vid slutet av detta är därmed uppgå till ca 50 000,
Det bör framhållas att det i siffran 50000 även ingår sådana bilar som fmansieringsföretag köper in och själva leasar ut. Dessa bilar är då leasing- bilar, men det är fråga om finansiell i stället för operationell leasing. I förhållande till billeverantörernas operationella leasing är dock denna finansiella leasing relativt begränsad.
Billeasingkontrakt belånas ofta hos ett fmansieringsföretag. Liksom vid lagerfinansiering av fordon dominerar här de stora bilföretagens egna fmansieringsföretag. Själva tekniken påminner mycket om den som används vid belåning av avbetalningskontrakt. Säkerheten utgörs av rätten till inkommande likvider och själva varan, dvs. bilen. Kompletterande säker- heter i form av fastighetsinteckning, pant eller borgen kan dock före- komma.
Ett icke leverantörsägt fmansieringsföretag tillämpar följande avgiftssat- ser: ränta på utnyttjad kredit 6—8 procentenheter över diskontot, limitavgift 1 % samt uppläggningsavgift 35 kr per kontrakt och månadsavgift 9 kr per kontrakt. De auktoriserade återförsäljare som belånar kontrakten hos leverantörsföretagets eget fmansieringsföretag erbjuds normalt bättre belå- ningsvillkor på grund av att samarbetet är fastare etablerat.
Utanför bilhandeln är det bl. a. kontrakt avseende uthyrning av städut- rustningar, kaffeautomater och kontorsmaskiner som ofta belånas hos fmansieringsföretag. Genomgående gäller att hyresobjekten inte är alltför dyra. Kommer man upp i ett inköpspris i storleksordningen 50 000—100 000 kr kan det nämligen vara mera attraktivt att använda finansiell leasing som finansieringsform. Precis som vid belåning av hyreskontrakt avseende bilar, påminner förfarandet mycket om belåning av avbetalningskontrakt. Finan- sieringsföretaget lämnar en limit inom vilken det åtar sig att belåna hyreskontrakt. Vissa krav, bl.a. på längsta tillåtna hyrestid och högsta sammanlagda hyresbelopp, ställs på hyreskontraktens utformning. När uthyraren överlåtit hyreskontraktet till finansieringsföretaget underrättas förhyraren om detta och att han skall erlägga hyresavgifterna direkt till finansieringsföretaget. Uthyraren kan därefter hos finansieringsföretaget lyfta en kredit som svarar mot summan av återstående hyresavgifter (med vissa avdrag) gånger den belåningsgrad som fastställts i kontraktet mellan uthyrare och fmansieringsföretag. Säkerheterna utgörs av hyresföremålet och rätten till inkommande hyresbetalningar. Ibland erfordras även komplette- rande säkerheter.
De ränte- och avgiftssatser som angavs för belåning av hyreskontrakt gällande bilar är i stort sett giltiga även när det gäller belåning av hyreskontrakt avseende andra objekt.
8.2.4. Reverslån till företag
Reverslån till företag ges av finansieringsföretagen på i huvudsak två sätt. För det första ger framför allt factoring- och leasingbolag krediter som har
samband med de ordinarie verksamheterna. Det rör sig både om rena rörelsekrediter och finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. I vissa fall rör det sig om finansiering av objekt som kräver specialoffert baserad på ingående analys, t. ex. fartyg och flygplan.
För det andra finns det inom detaljhandeln ett antal fmansieringsföretag som ger krediter till enskilda butiker. Det rör sig ofta om investeringar i lagerlokaler. frysanläggningar osv. Ett par av de stora distributionskedjorna har egna fmansieringsföretag men det finns även fristående butiker som gemensamt äger fmansieringsföretag som är specialiserade på denna typ av kreditgivning.
8.2.5. Säljarförmedlade reverslån till konsumenter
I samarbete med säljföretag ger några fmansieringsföretag krediter knutna till inköp av vissa varor. Dessa lån ges av finansieringsföretagen direkt till konsumenterna. En rad olika varianter förekommer. Vanligast är fritids- huslån och medellånga reverslån som ges i samband med inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror. Dessa har under den nuvarande åtstramningen av bankernas konsumentkrediter blivit mycket populära i och med att de för många konsumenter fungerar som ett substitut för ett vanligt banklån. Den ökade populariteten hos dessa kreditformer torde även vara en följd av innehållet i förslaget till konsumentkreditlag vilket hos många säljare synes ha skapat en mera reserverad attityd gentemot avbetalningskrediter.
Fritidshus/ån ges i samband med försäljning av fritidsfastigheter av elementtyp. Ibland finansieras även markinköpet av finansieringsföretaget. Löptiden uppgår för det mesta till 10—15 år men även längre löptider förekommer. Räntan ligger vanligen 6—9 procentenheter över gällande diskonto. Dessutom tillkommer uppläggningsavgift och aviseringsavgift.
Förutom säkerhet i pantbrev krävs i vissa fall komplettering genom borgen från Säljföretaget. Kravet på handpenning uppgår ofta till minst 10 % av husets leveransvärde.
Fritidshuslån förekommer både som annuitetslån och som lån med rak amortering.
Mede/långa reverslån ges i huvudsak i samband med inköp av bilar, båtar och s. k. vitvaror (kylskåp, tvättmaskiner m. m.). I normala fall krävs inga säkerheter. Löptid och krav på kontantinsats varierar.
Billånen är utformade så att de svarar mot de legala krav som gäller för kreditvillkoren vid avbetalningsförsäljning av bilar.' Enligt dessa krav måste kontantinsatsen uppgå till minst 40 % av bilens försäljningspris och den längsta tillåtna amorteringstiden är för närvarande 18 månader. Lånebeloppet ligger för det mesta i intervallet 3 000 till 25 000 kr.
Båtlånen har, beroende på varans längre livstid, normalt längre löptid än billånen. Allmänt gäller att ju större lånebeloppet är, desto längre kredittid medges. Den maximala kredittiden uppgår till 4—5 år. Lånebeloppet ligger för det mesta i intervallet 3 000 till 30 000 kr. Kontantinsatsen brukar ligga kring 20 —30 %.
Renoveringslån (även kallade förbättringslån) ges ofta i samband med ombyggnad av kök m. m. och avser bl. a. inköp av hushållsmaskiner. Kravet ] Dessa har beskrivits på kontantinsats brukar ligga i storleksordningen 10 % och löptiden är ,närmareiavsnitt 7.3.2.
normalt 5 år, löptider på upp till 10 år förekommer dock. Krediten brukar uppgå till mellan 3 000 och 30 000 kr.
Precis som för fritidshuslån gäller även för bil-, båt- och renoveringslån att lånen ges genom ett fast samarbete mellan säljföretag och finansieringsföre- tag. Till skillnad från fritidshuslån ställs emellertid normalt inga krav på säkerheter. Dessutom behöver Säljföretaget inte ta någon del av kreditrisken. Till följd av detta är kreditbedömningen relativt ingående.
Bil-, båt- och renoveringslån är för det mesta annuitetslån. Räntan ligger f.n. ungefär 10—11 procentenheter över gällande diskonto. Förutom ränta tillkommer vanligen även uppläggnings- och aviseringsavgift.
8.2.6. Andra krediter
Långt ifrån alla typer av krediter som ingår i gruppen övrig kreditgivning har kommit med i ovanstående genomgång. Bland de som ej tagits med kan nämnas topp/ån till nybyggda bostadsfastigheter, la'n mot säkerhet i statens premieobligationer samt relinansiering av postorder/öretagens kredit/örsåljning. De totala utestående postorderkrediterna uppgår till ett par hundra miljoner kronor fördelade på ca 300 000 konton. Finansieringsföretagen refinansierar uppskattningsvis knappt hälften av dessa krediter.
8.3. Omfattningen av finansieringsföretagens övriga kreditgiv- ning
I detta avsnitt studeras utvecklingen av finansieringsföretagens övriga kreditgivning, hur denna kreditgivning volymmässigt är fördelad på de olika kreditformerna som beskrevs i föregående avsnitt, samt vilka finansierings- företag som erbjuder dessa kreditformer.
Statistiska centralbyråns uppgifter om finansieringsföretagens övriga krediter ger den totala utvecklingen under åren 1968—1976, När det gäller att bedöma volymen av de olika kreditformerna är det lämpligt att använda den statistik som framtagits av Finansieringsföretagens Förening. Slutligen kan viss information om de enskilda finansieringsföretagens engagemang i olika former av kreditgivning erhållas ur företagens årsredovisningar. Graden av öppenhet i redovisningen varierar emellertid mellan olika företag, vilket begränsar värdet av denna informationskälla.
Som framgår av tabell 8.1 har finansieringsföretagens övriga kreditgivning expanderat mycket kraftigt under åren 1974—1976. Den årliga ökningen i utestående krediter under dessa år var ca 400—500 mkr. Vid utgången av 1976 uppgick de övriga krediterna till 2,6 miljarder kr, vilket var ca 30 % av finansieringsföretagens totala utestående krediter vid denna tidpunkt. Denna andel har under hela perioden 1968—1976 legat i intervallet 30—40 %.
Även om SCB:s statistik inte säger så mycket om vilka fmansieringsföretag som bedriver olika former av övrig kreditgivning är det dock, som framgår av tabell 8.2, ändå möjligt att ur statistiken dra vissa slutsatser om detta.
Den dominerande delen av den övriga kreditgivningen består av vad som i den officiella statistiken benämns "andra län”. Dessa ges framförallt till
Tabell 8.1 Finansieringsföretagens övriga krediter per den 31/12 1968-1976"
År Antal företag Utestående övriga krediter. med huvudsaklig samtliga företag inriktning på mkr övrig kreditgivning
1968 17 664 1969 18 961 1970 17 1 162 1971 18 1 137 1972 19 1 146 1973 21 1 215 1974 22 1 631 1975 22 2070 1976 20 2 601
" Med övrig utlåning avses utlåning till allmänheten som i SCB:s statistik inte hänförs till någon av grupperna factoring, leasing, kontokortskrediter, avbetalningskrediter eller krediter från varubelåningsföretag. Källa: SCB
Tabell 8.2 Finansieringsföretagens övriga krediter” per den 31/12 1976 uppdelade på delkomponenter (mkr)
Låneform Samtliga Därav med huvudsaklig inriktning på företag Avbetalnings- Factoring/ Annan kre- finansiering Leasing ditgivning Andra växlar 89 11 - 78 Lån mot säkerhet av varor 93 — 93 — Andra lån 2 419 323 94 2 002 därav till företag 1 858 90 86 1 682 övriga 561 232 9 320 Summa 2 601 334 187 2 080
" För definition av övriga krediter, se not a till tabell 8.1. Källa: SCB
företag och inkluderar bl. a. bilfinansieringsföretagens lagerkrediter och belåning av billeasingkontrakt. Kategorin andra lån till övriga innehåller bl. a. de Säljarförmedlade konsu'mentlån som beskrivits i tidigare avsnitt.
Confirming och lagerfinansiering av annat än fordon bedrivs nästan enbart av factoring- och leasingföretag. Som framgår av tabell 8.2 svarar dessa kreditformer för en mycket begränsad del av finansieringsföretagens övriga kreditgivning.
Den information om volymen av övriga krediter som kan hämtas ur statistiken från Finansieringsföretagens Förening finns sammanställd i tabell 8.3.
Enligt tabell 8.3 uppgick medlemmarnas totala utestående övriga krediter vid utgången av 1976 till 2 040 mkr plus de reverslån som ingår i de 877 mkr
Tabell 8.3 Uppgifter om finansieringsföretagens övriga krediter” per den 31/12 1976. sammanställda av Finansieringsföretagens Förening!”
Kreditform Utestående krediter mkr
Övriga företagskrediter 792 Belåning av leasingkontrakt, fordon 40] Ovriga fordonskrediter (lagerkrediter) 839 Konsumentkrediter: avbetalning och reverser (8777' Ovriga konsumentkrediter 8
Summa 2 040 (2 917)
” I denna tabell ingår inte de kortlösa kontokrediterna i den övriga kreditgivningen. För övrigt gäller samma definition av övriga krediter som i tabell 8.1 och 8.2. 17 Uppgifterna innefattar enbart medlemsföretagen. f I denna siffra ingår säljarförmedlade reverslån till konsumenter och vissa fastighets- krediter, bl.a. fritidshuslån. Huvuddelen utgörs dock av avbetalningskrediter. Källa: Finansieringsföretagens Förening.
som består av konsumentkrediter. Volymen av reverslånen svarar för en mindre del av de 877 mkr som redovisas i tabell 8.3. Totalt skulle därmed medlemmarnas övriga krediter uppgå till mellan 2 och 2,5 miljarder kr vid utgången av 1976.
Vilka är då företagen bakom dessa siffror? I tabell 8.4 visas en uppställning med ett 10-tal fmansieringsföretag som erbjuder någon/några av de kredit- former som ingår i gruppen övrig kreditgivning. För varje företag markeras vilka av de aktuella kreditformerna som företaget arbetar med. Uppgifterna bygger på årsredovisningar och information från de enskilda företagen.
Uppställningen i tabell 8.4 innehåller inga uppgifter om storleken av företagens engagemang inom de olika verksamhetsgrenarna. Orsaken till detta är att de enskilda finansieringsföretagens årsredovisningar ofta inte ger så mycket information på denna punkt. Dessutom betraktas vissa sådana uppgifter som affärshemligheter.
Som framgår av uppställningen dominerar de bankägda finansieringsföre- tagen helt när det gäller confirming och lagerfinansiering, exkl. fordon. Endast fyra fmansieringsföretag arbetar med säljarförmedlade reverslån till konsumenter. Bilfinansieringsföretagen är givetvis viktiga när det gäller lagerfinansiering avseende fordon och belåning av billeasingkontrakt.
Avslutningsvis bör framhållas att uppgifterna i tabell 8.4 är i högsta grad approximativa. Såväl sådana fmansieringsföretag som återfinns i tabell 8.4 som andra finansieringsföretag har engagemang som inte har markerats i tabellen. Dessa engagemang har dock inte bedömts vara av en sådan storlek att de borde redovisas i detta sammanhang.
Tabell 8.4 Några av de större finansieringsföretagens engagemang i olika former av övrig kreditgivning"
Företag
Bankägda FinansSkandic
IndustriFinans
Merkantil Factoring/ Leasing
PKfinans/ PKfactoring
Svenska Finans Leverantörsägda bil/inansie—
ringsföretag
Övriga Finax
K undkredit Vendax
Vendor
” Uppgifterna i tabellen avser läget i början av 1977
Kommersiella krediter Säljarförmedlade revers- lån till privatpersoner
Confirming Lager- Belåning av Reverslån Fritids- Medellånga finansiering hyreskontrakt till företag huslån reverslån fordon övrigt fordon övrigt
x x x x x x x x
x
x x x
x x x x
x x x x x x x
x x x x x x x x
x x x x
x x x x x x x
Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.
9. Finansieringsföretagens upplåning
9.1. Specialinlåningsmarknaden
Finansieringsföretagens upplåning kan delas in i långfristig upplåning, upplåning i bank samt upplåning på den s. k. specialinlåningsmarknaden. Finansieringsföretagens möjligheter att erhålla långa lån synes ha varit begränsade. Bankkrediter, huvudsakligen i form av checkräkningskredit, har däremot spelat en väsentlig roll. Särskilt i tider av kreditåtstramning har det emellertid inte varit möjligt att öka upplåningen i bank. En viktig förutsätt- ning för finansieringsföretagens expansion har därför varit existensen och tillväxten av en öppen marknad för kortfristiga lån, som i brist på en bättre benämning kan kallas specialinlåningsmarknaden.
Med specialinlåning avses i första hand inlåning i banker av stora belopp, i dag vanligen minst 500 000 kr. Räntesättningen vid denna inlåning följer inte de utannonserade räntevillkoren utan är ett resultat av förhandlingar mellan banken och långivaren. I vidare mening har emellertid begreppet specialin- låningsmarknad numera vidgats till att omfatta upplåning som motsvarar bankernas specialinlåning även när den företas av andra än banker. Exempel på sådana låntagare är fmansieringsföretag, stora industriföretag och kommu- ner. Långivare är framför allt större industri- och andra företag, fonder, stiftelser och organisationer. För företag är utlåning på specialinlåningsmark- naden ett sätt att placera sin ofta omfattande likviditet.
Specialinlåningsmarknaden kan sägas ha tillkommit vid mitten av 1960- talet. Den första tidpunkt för vilken uppgifter om affärsbankernas specialin- låning finns tillgängliga är slutet av december 1968. Den uppgick då till ca 4 miljarder kr, vilket motsvarade knappt 10 % av affärsbankernas totala inlåning vid denna tid. Vid utgången av september 1977 hade affärsbankernas specialinlåning stigit till 20 miljarder kr eller ca 20 % av deras totala inlåning. Motsvarande belopp för hela banksektorn var då ca 27 miljarder kr.
Specialinlåningsmarknadens tillväxt sammanhänger med ett flertal fakto- rer. Ett ökat kostnadsmedvetande hos större företag har lett till att dessa utvecklat allt mer ambitiösa finansfunktioner. En under senare år relativ ökning av företagens finansiella placeringar kan vara både en förklaring till och ett resultat av specialinlåningsmarknadens tillväxt. Dessutom kan det inte uteslutas att den nuvarande nedåtgående trenden på aktiemarknaden har inneburit att kapital slussats över till specialinlåningsmarknaden som ger en hög och säker förräntning. Slutligen torde systemet med likviditetskrav för bankinstituten ha haft betydelse för tillväxten av specialinlåningsmarknaden.
En konsekvens av detta system är tillfälliga tryck uppåt på räntenivån när de olika bankerna söker dra till sig inlåning för att kunna uppfylla gällande likviditetskrav. Förutom effekten på räntorna torde likviditetskraven även ha ökat bankernas benägenhet i allmänhet att dra till sig specialinlåning.
För finansieringsföretagen ger specialinlåningsmarknaden möjlighet att skaffa de medel som behövs under förutsättning att de är beredda att betala den ränta som krävs. Jämfört med bankerna är finansieringsföretagen i detta avseende gynnade eftersom de har en betydligt större frihet i räntesättningen på utlåningssidan. För finansieringsföretagen är det enbart konkurrensen på marknaden som begränsar möjligheterna att höja utlåningsräntorna. Bankerna har däremot, efter diskussion med riksbanken, åtagit sig att uppfylla vissa rekommendationer som innebär begränsningar av möjlighe- terna att höja den genomsnittliga utlåningsräntan i förhållande till diskon- tot.
9.2. Långivare och låneformer
I tabell 9.1 visas fördelningen av finansieringsföretagens upplåning på långivare och låneformer under perioden 1969—1976.
Som framgår av denna tabell kommer ungefär 80 % av finansieringsföre- tagens upplåning från andra än banker. Den helt dominerande delen av dessa 80 % kommer från specialinlåningsmarknaden, medan resterande del framför allt utgörs av långfristig upplåning, som kan definieras som upplåning med mer än ett års uppsägningstid.
Finansieringsföretagens långfristiga upplåning sker främst i form av reverslån och kommer från bl. a. försäkringsbolag, stiftelser, pensionskassor och företag. Även om denna upplåning ofta kommer från samma långivare som uppträder på specialinlåningsmarknaden är karaktären på lånen sådan att det är något oegentligt att likställa denna upplåning med bankernas specialinlåning. Den genomsnittliga löptiden torde för finansieringsföreta- gens långfristiga upplåning Iigga vid ca 5 år men lån på upp till 10 år förekommer. Om det inte gäller större, bankägda företag kräver långivarna normalt kreditgaranti. Den officiella statistiken säger inget om hur stor finansieringsföretagens långfristiga upplåning är. Med utgångspunkt från uppgifter i årsredovisningar och samtal med ett antal större finansieringsfö- retag kan den långfristiga upplåningens andel av finansieringsföretagens totala upplåning skattas till lO—15 %. Mycket stora variationer i denna andel mellan olika företag förekommer dock. Många fmansieringsföretag säger sig sträva efter att öka andelen långfristig upplåning med hänsyn till att utlåningen normalt löper på längre tid än upplåningens formella uppsäg- ningstid.
Finansieringsföretagens förlagslån är givetvis också en form av långfristig upplåning. De kommer normalt från aktieägarna men även andra långivare förekommer. Förlagslånen upptas inte mot utfärdande av förlagsbevis och bjuds inte ut på den öppna marknaden. För bankägda fmansieringsföretag gäller ett kapitaltäckningskrav som innebär att upplåningen inte får överstiga ca 12,5 gånger den s. k. kapitalbasen. I denna kapitalbas ingår förutom aktie-
Tabell 9.1 Tidsserie över finansieringsföretagens upplåning per den 31/12 1969-4976!1
År Antal Total Procentuell andel av den totala upplåningen Förlags- företag upplåning lån
(exkl för- Egna accepter” till Lån (inkl. utnyttjad lagslån) kredit i räkning) hos
mkr Bankerr Övriga Banker Övriga'j mkr 1969 60 2215 9 15 26 50 81 1970 67 2 670 6 18 29 46 81 1971 73 2 674 10 19 17 54 72 1972 74 3214 6 19 16 61 90 1973 75 3611 6 14 18 61 99 1974 79 5180 5 10 16 69 112 1975 79 6 886 6 8 14 71 159 1976 76 8 898 7 7 16 70 193
” SCB:s statistik täcker även in 1968 men uppgifter för detta år återges ej i denna tabell p. g. a. att de är mycket osäkra. " P. g. a. felaktigheter i rapporteringen till SCB redovisas ett för högt värde på andelen egna accepter av finansieringsföretagens totala upplåning. Vid utgången av 1976 bör den ha varit ca 10 % istället för 14 % som anges i tabellen. Samma fel har förekommit under tidigare år. f De finansieringsföretag som får sin upplåning i form av egna accepter förmedlad av bank känner ofta inte till vem som är den egentlige långivaren. I vissa fall har banken felaktigt redovisats som långivare. Därmed har bankernas lån till finansieringsföretagen i form av egna accepter kraftigt överskattats. Det riktiga värdet torde uppgå till 1—2 %. 4 Enligt SCB:s officiella statistik bestod 15 % av finansieringsföretagens upplåning vid utgången av 1976 av lån från kategorin andra finansföretag. Denna kategori innefattar andra finansiella företag än banker. således även finansieringsföretag. Vid rapportering till SCB har koncerninterna transaktioner mellan finansieringsföretag ibland redovisats som upplåning från andra finansföretag. Den riktiga procentsatsen var därför lägre, ca 7—8 %. Som en konsekvens av detta skall siffran för total upplåning nedjusteras. Enligt uppgift från SCB var finansieringsföretagens totala upplåning för 1976 ca 700 mkr mindre än vad som anges i tabellen. Av samma orsak bör även motsvarande siffror för tidigare år nedjusteras, dock med lägre belopp.
Källa: SCB
och garantikapital även förlagslån.
Upplåningen från bank har spelat och spelar fortfarande en viktig roll för finansieringsföretagen. Bankernas relativa betydelse har dock minskat något under senare år. Som framgår av tabell 9.1, redovisas bankernas andel av finansieringsföretagens totala upplåning i dag till ca 20 %. Den dominerande delen härav torde bestå av checkräkningskrediter. De flesta finansieringsfö- retag har en checkräkningskredit i bank, varvid banken fungerar som ”lender of last resort" då svårigheter uppstår att få övrig upplåning till acceptabel ränta.
Även om bankernas betydelse som långivare till finansieringsföretagen har minskat något så spelar bankupplåning fortfarande en mycket viktig roll för vissa typer av fmansieringsföretag, vilket framgår av tabell 9.2. Således får hnansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på kontokortskrediter i genomsnitt nära hälften av sin totala upplåning från banker. Som kontrast häremot framstår factoring- och leasingbolagen — för det mesta bankägda — som den grupp av fmansieringsföretag som har den lägsta andelen bankupp- låning, ca 10 % om statistiken justeras med hänsyn till de felaktigheter som påpekats i noter till tabell 9.1.
Tabell 9.2 Finansieringsföretagens upplåning per den 31/ 12 1969 och 1976 fördelad på långivare, låneformer och verksamhetsgrenaranb
Procentuell fördelning av total upplåning på
Samtliga företag
Därav med huvudsaklig inriktning på
Kontokorts-
krediter
Avbetalnings- finansiering
Factoring/ Leasing
Varu- belåning
Övrig
kreditgivning
Antal företag
Egna accepter till: Ba n ker Ovriga Lån. inkl. utnyttjad kre- dit i räkning från: Banker Övriga
76
(60)
6
(7)
18
(12)
20 (9)
12
(14)
20
(18)
16 70
(9) (15)
(26) (50)
OO
43 57
(0) (0)
(38) (61)
17 58
(9) (25)
(41) (25)
80
(38) (29)
(7) (27)
22 77
(1) (0)
(28) (73)
cc
18 69
(1) (6)
(20) (74)
Summa upplåning (mkr) Förlagslån (mkr)
8 898 193
(2215) (81)
469
(131) (0)
1 777 35
(751) (27) 3169 81 (307) (20)
(17) (5)
3 465 67
(1 008) (30)
" Siffror inom parentes avser 1969. '7 Se även not a—d till tabell 9.1. Källa: SCB.
Den största delen av finansieringsföretagens upplåning hämtas, som framgått, från vad som kan kallas specialinlåningsmarknaden. Här skall något sägas om låneformer,belopp. lånetider och säkerheter vid upplåning på denna marknad. Bankernas medverkan som förmedlare tas upp i nästa avsnitt och i ett sista avsnitt ges några uppgifter om räntesättningen.
De båda låneformer som förekommer vid finansieringsföretagens upplå- ning på specialinlåningsmarknaden är finansväxlar och reverser. De först- nämnda utgör huvuddelen av det som i statistiken kallas egna accepter. Växelformen innebär att räntesatsen bindes för hela löptiden medan reversen ofta anger räntesatsen med utgångspunkt från diskontot. Fördelningen mellan finansväxlar och reverser torde bero på sedan länge etablerade vanor och är inte av något större intresse. Finansväxlar används i huvudsak av några fmansieringsföretag som skapades med anknytning till dåvarande Stockholms Enskilda Bank. Den officiella statistiken, där det dock vid rapporteringen rått oklarheter om terminologin, tyder på att växlarna relativt sett förlorat i betydelse under de senaste åren.
Bankerna har, åtminstone tidigare, sökt begränsa specialinlåningen till poster på en halv miljon kr och uppåt. Finansieringsföretagens upplåning sker emellertid ibland i mindre poster. Enligt uppgift är dock belopp under 100 000 kr ovanliga.
Hos bankerna har under senare år en förkortning skett av uppsägnings- eller bindningstiderna och en stor del av specialinlåningen har i dag en bindningstid på sju dagar. Finansieringsföretagen har strävat efter att hålla fast vid längre bindningstider på från någon månad upp mot ett år, men även i deras fall har bindningstiderna blivit kortare.
Vilka säkerheter som ligger till grund för finansieringsföretagens upplåning hänger bl. a. samman med det låntagande företagets renommé. De bankägda företagen intar i detta avseende något av en särställning. Dels genom det faktum att banken äger dem och dels genom att de är underkastade krav på kapitaltäckning som begränsar upplåningsrätten, kan de bankägda finansie- ringsföretagen normalt genomföra sin upplåning utan att behöva ställa några formella säkerheter.
Icke bankägda finansieringsföretag ställer normalt säkerhet för sin upplå- ning i form av pantsättning av fordringar och kontrakt. Ett par större finansieringsföretag utgör dock undantag i detta avseende.
Bankerna lämnar i viss utsträckning garanti för finansieringsföretagens upplåning. Detta synes emellertid ha blivit mindre vanligt på senare tid. Enligt den officiella statistiken uppgick finansieringsföretagens upplåning mot bankgaranti vid utgången av 1976 endast till ca 4 %. Motsvarande uppgift för tidigare år finns inte. Huvuddelen av garantierna torde avse finansieringsföretagens långfristiga upplåning. Enligt uppgift utfärdar ibland även kreditförsäkringsbolag garanti för finansieringsföretagens upplåning.
9.3. Bankers förmedling av finansieringsföretags upplåning
Förutom att bankerna själva ger krediter till finansieringsföretagen spelar de också en viktig roll genom att de ofta förmedlar finansieringsföretagens upplåning.
Bland de bankägda finansieringsföretagen finns både sådana som sköter upplåningen på egen hand och sådana som får hela sin upplåning förmedlad av ägarbanken. Den förmedling som bankerna på så sätt bedriver kan ofta bidra till att bankernas inlåningskunder behålls inom bankens intressesfär. Inte sällan händer det nämligen vid förhandlingar mellan banker och deras inlåningskunder att banken erbjuder sig att fördela en viss upplåning mellan sig själv och finansieringsföretaget.
Bankerna förmedlar även en stor del av de icke bankägda finansierings- företagens upplåning. Då betraktas banken ofta som en slags moralisk garant för låntagarens kreditvärdighet. Därför håller bankerna en ganska hård kontroll över de finansieringsföretag åt vilka de förmedlar upplåning. Det förkommer många variationer i förhållandet mellan bank och finansierings- företag här en bank eller ett bankkonsortium åtar sig att förmedla upplåning åt ett fmansieringsföretag. Ett typiskt exempel är följande. Banken garanterar att finansieringsföretaget tillförs en avtalad upplåningsvolym. Om det uppstår svårigheter att erhålla denna på marknaden skjuter banken till skillnaden. Företaget behöver inte ställa någon pantsäkerhet. Däremot regleras i avtalet att företagets upplåning bara får uppgå till en viss multipel av det egna kapitalet. Vidare skall företaget avsätta ett be10pp lika med det egna kapitalet på spärrkonto i banken. Dessutom förbinder sig företaget i avtalet med banken att inte genomföra upplåning på annat sätt än genom banken. Därmed påminner förfarandet mycket om upplåning med s. k. negativ klausul.
När banken inom ramen för ett avtal med ett finansieringsföretag åtar sig att förmedla en viss upplåningsvolym vet ofta inte finansieringsföretaget varifrån denna upplåning kommer. Givetvis är det möjligt för företaget att ta reda på detta men så har ofta ej skett vid rapportering till SCB, vilket har bidragit till de felaktigheter i den officiella statistiken som tidigare framhål- lits.
9.4. Upplåningsräntor
Räntan för bankernas specialinlåning ligger som tidigare nämnts betydligt över de utannonserade räntorna. I förhållande till diskontot har räntorna på specialinlåningsmarknaden under de senaste åren stigit kraftigt, vilket framgår av tabell 9.3 nedan.
Tabell 9.3 Ränta för inlåning på särskilda villkor Antal procentenheter över gällande diskonto
Medelränta beräknad på upplåning upptagen under perioderna
Affärsbanker Sparbanker, större Föreningsbanker
Riksbankens diskonto Riksbankens straffränta
1975 1976 1977
1—30 1—29 1—31 1—31 1—30 1—28 6—31 1—31 nov feb maj aug nov feb maj aug
1,31 1,24 1.28 2.74 2,51 2.54 2.50 3.05 1,69 1,70 1.66 2.48 2.93 3.18 2.81 3.01 1.38 1.25 1.28 1.96 2.80 2.58 2.74 2.84 6 5.5 5.5 6 8 8 8 8 8 7.5 7 .5 10 1 1 1 1 10 10
Under augusti 1977 betalade bankerna i genomsnitt en ränta på ca 3 procentenheter över diskontot för sin specialinlåning. En viss spridning kring genomsnittet förekommer men räntesatser på mer än 4 procentenheter över diskontot är f. n. mycket ovanliga. Nuvarande ränteläge är dock osedvanligt högt och är en följd av det strama likviditetsläget hos bankerna — ett likviditetsläge som framför allt är betingat av valutautströmningen under juli—oktober 1976 och juni—augusti 1977.
I allmänhet ligger räntan för finansieringsföretagens upplåning på special- inlåningsmarknaden 1/2—2 procentenheter över bankernas. Denna ränte- differens speglar en traditionell differentiering på marknaden. Mellan olika finansieringsföretag förekommer vissa variationer i upplåningsräntan. Således ligger räntan för de större finansieringsföretagen (t. ex. de bankägda) på ungefär samma nivå som specialinlåningsräntan för de större sparban- kerna brukat ligga. ca 1/2 procentenhet över storbankernas. Det finns dock även exempel på att finansieringsföretag lånar till samma ränta som storbankerna.
Numera föreligger normalt inte något samband mellan uppsägningstiden och räntans höjd vid bankernas specialinlåning. Däremot förekommer det att räntan ökar med poststorleken. I stort sett gäller dessa förhållanden även för finansieringsföretagens upplåning på specialinlåningsmarknaden. I vissa fall tillämpas dock en viss räntedifferentiering vid varierande uppsägningstid, varvid finansieringsföretaget erbjuder en högre ränta fören längre bindnings- tid.
Under de senaste åren synes finansieringsföretagens nyupptagning av långfristiga lån ha minskat kraftigt. Det kan därför vara vilseledande att f. n. tala om en marknad för långfristig upplåning. Något litet kan emellertid sägas om räntan för denna upplåning.
Finansieringsföretagens långfristiga upplåning har tidigare normalt varit dyrare än den kortfristiga. Den långa räntan har emellertid under den senaste tiden stigit mindre än den korta, vilket har lett till att den under hösten 1977 ofta har legat under den korta räntan. Detta gäller i vissa fall även sedan hänsyn tagits till att låntagarens kostnad ofta dras upp genom krav på kreditgaranti. Både fast och rörlig ränta förekommer.
10. Allmänna överväganden
10.1. Finansieringsföretagens betydelse på kreditmarknaden
] tidigare kapitel har finansieringsföretagens verksamhet närmare beskrivits. Som en utgångspunkt för den fortsatta framställningen vill kommittén något ytterligare belysa och sammanfatta finansieringsföretagens betydelse som kreditgivare.
Speciella fmansieringsföretag, av den typ som närmare har beskrivits i tidigare kapitel, kan sägas ha börjat uppträda i Sverige i början av 1960-talet. Sedan dess har de utvecklats i snabb takt såväl antalsmässigt som volym- mässigt. I den av statistiska centralbyrån årligen publicerade statistiken över fmansieringsföretag ingick 76 företag vid utgången av 1976. Den samman- lagda balansomslutningen hos dessa företag uppgick till 10,7 miljarder kronor. Under den tid för vilken en någorlunda tillförlitlig statistik föreligger — åren 1968—1976 — har kreditgivningen från finansieringsföretagen ökat med i genomsnitt ca 20 % per år. Under de senaste tre åren — 1974—1976 — har ökningstakten varit än snabbare — ca 30 % varje år.
Genom denna snabba och accellererande ökningstakt har finansieringsfö- retagen kommit att utgöra en inte obetydlig del av den svenska kreditmark- naden. För att illustrera den kvantitativa roll, som finansieringsföretagen numera spelar på den svenska kreditmarknaden, framstår det som lämpligt att relatera deras kreditgivning till bankernas. Ett möjligt tillvägagångssätt härvidlag vore attjämföra finansieringsföretagens samlade balansomslutning med bankinstitutens totala omslutning. Vid utgången av 1976 redovisade de svenska bankerna sammanlagda tillgångar på 240 miljarder kronor. Finan- sieringsföretagens totala tillgångar uppgick vid samma tidpunkt — som tidigare nämnts — till 10,7 miljarder kronor eller drygt 4 % av omslutningen i banksystemet.
En sådan jämförelse mellan den totala omslutningen hos olika grupper kreditinstitut framstår emellertid av olika skäl som mindre intressant och tenderar att underskatta finansieringsföretagens betydelse som kreditgivare. För det första framstår balansmåttet överhuvudtaget som mindre lämpligt för att bedöma ett företags aktuella betydelse eftersom omslutningens storlek framför allt återspeglar ett företags ackumulerade ställning. Enbart den relativt korta period under vilken finansieringsföretagen har existeratjämfört med de svenska bankerna medför att omslutningens storlek underskattar finansieringsföretagens vikt som kreditgivare.
För det andra har de olika bankinstituten över åren — av olika skäl — kommit
att uppträda som betydande placerare på kapitalmarknaden. framför allt som köpare av stats- och bostadsobligationer. Bankerna är dessutom betydande kreditgivare vad gäller den mer kortfristiga bostadsfinansieringen. Någon motsvarande verksamhet återfinns inte hos finansieringsföretagen. Deras kreditgivning är snarare av en karaktär som motsvarar vad som brukar kallas för bankernas "övriga" utlåning,dvs. direkta krediter till företag och hushåll av andra slag än bostadsbyggnadskrediter.
En mer adekvat bild av den kvantitativa betydelse finansieringsföretagen idag har på den svenska kreditmarknaden ges av den årliga ökningen av deras kreditgivning relaterad till ökningen av bankernas "övriga” utlåning.
I följande tablå redovisades den årliga ökningen av finansieringsföretagens kreditgivning tillsammans med den årliga ökningen av de olika bankinstit- utgruppernas "övriga” utlåning under åren 1974—1976. Finansieringsföreta- gens kreditgivning i form av finansiell leasing ingår med förändringen i det bokförda värdet av utestående leasingobjekt. Uppgifterna redovisas i mkr.
Finansie- Affa'rs- Spar- Före- Banker rings- banker banker nings- totalt företag banker 1974 ] 652 6 495 2496 822 9 813 1975 1 643 8 494 3 229 1 182 12 905 1976 1 825 8329 3 038 1 093 12 460
Under åren 1974—1976 har finansieringsföretagens kreditutbud (netto) motsvarat 13—17 % av det totala banksystemets utbud av direkta lån till företag och hushåll (exkl. bostadsbyggnadskrediter). I förhållande till affärs- bankerna, vars verksamhet finansieringsföretagen närmast påminner om, har andelen dessa tre år uppgått till mellan 20 och 25 %. Finansieringsföre- tagens kreditgivning har under denna period varje år varit avsevärt större än föreningsbankernas.
10.2. Faktorer bakom finansieringsföretagens expansion
Finansieringsföretagen har i många fall bidragit med värdefulla tillskott till den svenska kreditmarknaden. En stor del av förklaringen bakom den snabba expansionen hos finansieringsföretagen torde i själva verket kunna sökas däri att de vidareutvecklat och förbättrat vissa finansieringsformer. som redan tidigare funnits hos bankerna eller att de utvecklat helt nya kreditformer. Karakteristiskt för många av de finansieringsformer, som finansieringsföre- tagen erbjuder är det låga eller ibland obefintliga kravet på formella säkerheter av den typ som bankinstituten kräver. Samtidigt kan de säkerheter, som krävs. belånas mycket högt. Fakturabelåning — factoring — utgör ett exempel härpå. Genom en rationell masshantering av säkerheten — fakturorna - kan finansieringsföretagen ofta arbeta med en belåningsgrad som motsvarar 70—80 % av fakturavärdet. Vid belåning av fakturor i en bank uppgår belåningsgraden knappast högre än till 40—50 %. Leasing, som är en mer
långfristig investeringsfinansiering, är ett annat exempel. Investeringsob— jektet utgör här i sig säkerheten för krediten och belåningsgraden uppgår ofta här till om inte 100 % så — säg — drygt 90 %,
Trots att kostnaden normalt ligger högre har finansieringsföretagens tjänster — såsom factoring och leasing — kommit att framstå som attraktiva komplement eller alternativ till bankfinansiering. Detta är framför allt påtagligt för företag med en låg självfinansiering och med svårigheter att prestera formella säkerheter av det slag som bankerna kräver. Finansierings- företagens näringslivskunder återfinns också i huvudsak hos de mindre och medelstora företagen. Även på konsumtionskreditsidan har finansieringsfö- retagen utvecklat befintliga eller introducerat nya former, såsom kontokorts- krediter och masshantering av avbetalningskontrakt. Finansieringsföreta- gens kreditgivning sker emellertid även till betydande del i former som mer liknar vanliga bankkrediter.
Bakom den snabba tillväxten hos finansieringsföretagen torde även ligga att de arbetar under andra villkor än övriga kreditinstitut. De bankägda finansieringsföretagen arbetar visserligen med kapitaltäckningskrav liknande de som gäller för bankerna. Några ytterligare regler av det slag. som återfinns i t. ex. banklagsstiftningen och som bl. a. ställer upp formella krav på "betryggande säkerheter" för givna krediter finns ej. De ej bankägda finansieringsföretagen. som på vissa områden t. ex. bilfinansieringen är helt dominerande, arbetar inte ens med fastställda kapitaltäckningskrav.
Mer väsentligt torde dock vara att finansieringsföretagen inte omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser. Den begränsning av bl. a. bankernas expansion, som den förda kreditpolitiken under långa perioder har medfört har inte drabbat finansieringsföretagen. Såsom redovisas i avsnitt 11.1 har begränsningen av bankernas kreditgivning snarast medfört en överflyttning av kreditefterfrågan till finansieringsföretagen.
10.3. Behovet av lagstiftning
Den stora betydelse, som kreditmarknaden har för samhällsekonomin, har lett till att samhället skaffat sig ett realtivt stort mått av insyn i och kontroll över de institut, som verkar på denna marknad. De olika typerna av bankinstitut omfattas av en speciell banklagsstiftning — lag om bankrörelse, lag om sparbanker och lag om jordbrukskasserörelsen. Försäkringsbolagen omfattas av lag om försäkringsrörelse. För allmänna pensionsfonden finns ett speciellt reglemente. De olika kreditaktiebolagens och hypoteksinstitutens verksamhet regleras närmare i lagen om kreditaktiebolag och i den speciella lagstiftningen för hypoteksinstitutionerna. Gemensamt för dessa speciallagar kan sägas vara att de alla förutsätter någon form av offentligt godkännande för institutens etablering liksom att verksamheten skall stå under offentlig tillsyn.
Vid sidan av de regler för kreditinstitutens verksamhet, som denna speciallagstiftning ger, finns ett mer specifikt behov av att närmare kunna reglera institutens verksamhet på ett sätt, som bidrar till att de ekonomisk- politiska målen uppnås. Samtliga ovan nämnda kreditinstitut omfattas därför av bestämmelserna i den kreditpolitiska lagstiftningen.
Den typ av kreditinstitut, som med ett gemensamt namn kan kallas för finansieringsföretag, omfattas i dag inte av någon speciallagstiftning. De står därmed inte heller under någon direkt offentlig tillsyn. För de finansierings- företag, som är ägda av bank har dock myndigheterna krävt ett visst mått av insyn. Denna är emellertid av en indirekt karaktär och är en följd av tillsynen över ägarbanken. För de finansieringsföretag, där en bank inte står som ägare, har samhället ingen insyn. Varken de bankägda eller de övriga finansierings- företagen omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen.
De för kommittén gällande direktiven har tidigare återgetts. Kommitténs uppdrag har varit att mot bakgrund av finansieringsföretagens ökande betydelse på kreditmarknaden lägga fram förslag till lagstiftningsåtgärder som ger samhället behövliga möjligheter till såväl kreditpolitisk styrning av Gnansieringsföretagens verksamhet som allmän kontroll av och insyn i verksamheten.
Med den roll som finansieringsföretagen i dag spelar på den svenska kreditmarknaden har kommittén funnit, att för att de mål som uppställs i direktiven skall kunna nås, bör finansieringsföretagen inordnas under ett regelsystem liknande det som gäller för övriga kreditinstitut. Kommittén vill därför föreslå att en speciell lag om finansieringsföretag införes samt att lagen om kreditpolitiska medel på vissa punkter ändras så att finansieringsföre- tagen omfattas av dess bestämmelser. De närmare motiven och formerna härför utvecklas i följande kapitel.
Det utmärkande för finansieringsföretagen är deras karaktär av utpräglade kreditinstitut. Deras helt dominerande verksamhet — och själva syftet med deras verksamhet — är kreditgivning. Som framhålls i direktiven bedrivs finansieringsverksamhet även vid sidan av vad som kan betraktas som kreditinstitut. I direktiven pekas bl. a. på den in- och utlåningsrörelse som bedrivs av fondkommissionärer. En yrkesmässig utlåningsrörelse bedrivs också av bankirer och andra privatpersoner. Även vanliga produktions- och försäljningsföretag har ofta en utlåningsrörelse, normalt genom att deras likviditet ibland placeras som mer eller mindre kortfristig utlåning till andra företag. Denna kreditgivning vid sidan av specialiserade kreditinstitut sker ofta genom medverkan av banker.
Ett sätt att nå samhällelig kontroll av och insyn i den kreditgivningsverk- samhet som sker skulle vara att all kreditgivning omfattas av en samhällelig kontroll. Detta är också det sätt på vilket man i Norge gått tillväga. Iden "lov om finansieringsvirksomhet" som trädde i kraft den 1 januari 1977 stadgas att finansieringsverksamhet — varmed här avses att ge krediter, förmedla eller ställa garanti för krediter —enbart får ske av i lagen uppräknade kreditinstitut. Vissa undantag härifrån finns av vilka det viktigaste är leverantörskrediter. Den norska lagstiftningen innebär således att t. ex. ett produktionsföretag inte kan placera sin likviditet i form av en kredit till ett annat produktions— företag — om krediten inte kan karakteriseras som en leverantörskredit. Företagets finansiella placeringar skall i stället ske hos ett kreditinstitut eller genom köp av obligationer, aktier och dylikt.
Kommittén har diskuterat ett sådant tillvägagångssätt och är helt medveten om det konsekventa i denna lösning. Kommittén vill likväl ej föreslå en sådan konstruktion. Den skulle innebära ett ingrepp i vanliga företags verksamhet på ett sätt som hittills varit främmande för svensk
lagstiftning. Inte heller framstår det för kommittén som motiverat med en så långtgående lagstiftning. Den kreditgivningsverksamhet som sker t. ex. hos större produktionsföretag är normalt avhängig deras likviditetssituation. Denna påverkas emellertid av den allmänna kreditpolitiken — såväl via dess effekter på kreditinstituten som via de mer generella kreditpolitiska åtgär- derna.
Kommittén har därför funnit det vara tillfyllest att låta sina förslag enbart omfatta företag som kan betraktas som kreditinstitut. Även med denna begränsning uppkommer definitions- och avgränsningsproblem. Kommittén får tillfälle att återkomma till dessa i den fortsatta diskussionen.
Kommittén har valt att inte behandla den in- och utlåningsrörelse som bedrivs av fondkommissionärer. Fondbörsutredningen presenterade hösten 1977 förslag till en ny lagstiftning om fondkommissionsrörelse. En proposi- tion i frågan väntas föreläggas riksdagen under våren 1978. Innan riksdagen fattat beslut om utformningen av en sådan lagstiftning anser kommittén det inte vara meningsfullt att i sitt arbete behandla fondkommissionärer. När en ny lagstiftning föreligger är kommittén emellertid beredd att fortsätta sitt arbete och därvid överväga i vad mån och på vilket sätt fondkommissionärer bör omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen.
I den mån verksamheten hos bankirer och andra privatpersoner, som yrkesmässigt bedriver finansieringsverksamhet, är av större omfattning och medlen för verksamheten anskaffas genom upplåning från allmänheten, kommer den att omfattas av kommitténs förslag. Ofta torde det emellertid vara fråga om en förmedlingsverksamhet. En motsvarande kreditförmedling — och antagligen av betydligt större omfattning — bedrivs emellertid av bankerna. Det framstår därför som mindre ändamålsenligt att behandla - kreditförmedlingsverksamhet utan att samtidigt inkludera motsvarande verksamhet hos bankerna. En sådan utredning fordrar emellertid, enligt kommitténs mening,en väsentlig utvidgning av kommittén,där bl. a. kanske representanter för bankerna deltar. I viss mån torde även en komplettering av de för kommittén gällande direktiven erfordras. Enligt kommitténs mening kan det finnas skäl att närmare studera denna kreditförmedlingsverksamhet. Det kan ligga nära till hands att bankinspektionen. som har den erforderliga sakkunskapen och möjligheten till insyn, initierar en kartläggning av bankernas kreditförmedlingsverksamhet.
11. Kreditpolitisk reglering
11.1. Finansieringsföretagens utveckling under olika kreditpolitiska lägen
Vid en bedömning av behovet av och formerna för en kreditpolitisk reglering av finansieringsföretagen är det av intresse att något studera deras utveckling under en längre period och relatera utvecklingen till den förda kreditpolitiken. Under den period, för vilken en officiell statistik föreligger, uppvisar finansieringsföretagens kreditgivning relativt betydande variationer. Fyra olika delperioder kan urskiljas — en påtaglig ökning av kreditgivningen under åren 1969 och 1970, en nära nog obefintlig ökning av kreditgivningen under 1971, en lugn och relativt svag ökning under 1972 och 1973 och slutligen en mycket kraftig ökning åren 1974—1976. (Ökningen hos finansieringsföreta- gens kreditgivning tillsammans med ökningen av affärsbankernas övriga utlåning under åren 1969—1976 redovisas i diagram 11.1).
Under 1969 och 1970 hade kreditpolitiken varit starkt restriktiv med en åtföljande uppbromsning av bankernas utlåningsverksamhet. Mot slutet av 1970 började kreditpolitiken att lätta och blev under loppet av 1971 alltmer lätt. Bankernas — och framför allt affärsbankernas — utlåning reagerade mycket snabbt på den ändrade inriktningen av kreditpolitiken. Affärsban- kernas övriga utlåning, som under 1970 som helhet endast hade ökat med ca 200 mkr, tillväxte under 1971 med 3600 mkr. Under samma tid ökade finansieringsföretagens kreditgivning nästan inte alls.
Kreditpolitiken förblev lätt under både 1972 och 1973. Bankerna fortsatte att öka sin utlåning och kunde väl tillfredsställa uppkomna kreditanspråk. Under dessa båda år ökade även finansieringsföretagens kreditgivning men i en lugn och relativt låg takt — ingetdera året uppgick ökningen ens till vad som uppnåtts under 1969 och 1970.
I början av 1974 stramades kreditpolitiken ånyo åt och har sedan dess — i varierande grad — förblivit stram. Ökningstakten hos affärsbankernas övriga utlåning, som stigit alltsedan 1971 , sjönk nu. Den härigenom otillfredsställda kreditefterfrågan synes till stor del ha riktats mot finansieringsföretagen. Deras kreditgivning som 1973 hade ökat med ca 410 mkr, kom under 1974 att öka med inte mindre än 1 650 mkr. Under 1975 och 1976, då bankernas utlåning fortfarande i stor utsträckning begränsades av den förda kreditpo- litiken — om än i växlande omfattning — fortsatte finansieringsföretagens kreditgivning att expandera i minst lika stor omfattning som under 1974.
Trots att den statistiska informationen om finansieringsföretagen är något
lVlkr
8500 _ -i Affärsbanker
8000 7500
7000
'"'_'-___""_'I
6500 6000 5500 5000 4500
4000
1500
I I I I I I I 2000 : F inansieringföretag I I I 1000 I I I
00 Diagram 11. I F inansie- 5
ringsföretagens utlåning
— inkl finansiell leasing — samt affärsbankernas övriga utlåning 1969—1976 Netto/örändring. Mkr. Källa: SCB och riksbanken
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976
knapphändig, bl. a. finns enbart helårsuppgifter att tillgå, visar den ändå på hur kreditpolitikens effekter på framför allt affärsbankernas utlåning i viss mån motverkas av variationer i motsatt riktning i finansieringsföretagens kreditgivning.
Det framstår också som helt naturligt att en sådan effekt uppträder. Finansieringsföretagens kreditgivning är visserligen av olika slag och sker till stor del i former som inte återfinns hos bankinstituten. Detta hindrar inte att finansieringsföretagens kreditgivning tillgodoser samma ändamål som normala bankkrediter. Detta är fallet såväl vad gäller företagsfinansiering som konsumtionsfinansiering. Den otillfredsställda kreditefterfrågan, som uppkommer då bankernas utlåning begränsas av en restriktiv kreditpolitik, söker naturligtvis att finna andra finansieringskällor. Finansieringsföretagen, som inte är underkastade någon kreditpolitisk reglering, framstår härvid som ett finansieringsalternativ.
Den ökade kreditefterfrågan, som finansieringsföretagen möter under sådana perioder, är till stor del en spontan reaktion från de lånesökandes sida. Det bör emellertid observeras att en mycket stor del av finansieringsföretagen är helägda dotterbolag till affärsbankerna. I ett läge där moderbankens egna utlåningsmöjligheter begränsas av den förda kreditpolitiken, framstår det som naturligt att banken i görligaste mån söker tillfredsställa kundernas kreditefterfrågan på annat sätt än genom en egen kredit. Ett alternativ härvidlag för banken är att hänvisa kunden till sitt finansieringsföretag. Sett ur bankkoncemens synvinkel blir det ju i detta fall fråga om att krediten ges i en del av koncernen i stället för i en annan del. Det synes emellertid inte vara fråga om en konsekvent genomförd politik inom bankkoncernerna. Det samarbete som förekommer mellan moderbank och finansieringsföretag synes växla mellan olika koncemer— från en tämligen fullständig integrering till en mera fristående ställning för finansieringsföretaget.
11.2. Allmänna överväganden
Kreditpolitiken utgör en del av den allmänna ekonomiska politiken — framför allt vad gäller stabiliseringspolitiken. De kreditpolitiska åtgärderna verkar via sina effekter på kreditinstituten och värdepappersmarknadema. Genom att möjligheterna att erhålla krediter eller genom att villkoren för upplåning eller placering av finansiella tillgångar ändras påverkas ytterst företagens, hushål- lens och kommunernas dispositioner. Ofta är det ekonomisk-politiska syftet med de kreditpolitiska åtgärderna att i sista hand påverka den reala ekonomin, dvs. utvecklingen av investeringar, produktion, konsumtion etc. Detta utesluter inte att kreditpolitiska åtgärder ibland kan vidtas med det huvudsakliga syftet att åstadkomma förändringar i den finansiella situatio— nen. Alltsedan slutet av 1960-talet har den senare aspekten fått en alltmer framskjuten plats i den svenska kreditpolitiken. Med den ökade betydelse som balansen mot utlandet fått har det ofta gällt att genom en åtstramning av den inhemska kreditmarknaden motverka ett valutautflöde och att öka företagens intresse för utlandsupplåning.
För att kunna fullgöra sina stabiliseringspolitiska uppgifter har de kredit- politiska myndigheterna — i första hand riksbanken — utrustats med en
1 En selektiv kreditpolitik har visserligen förts un- der en lång följd av år. Denna politik har emel- lertid varit inriktad på bostadsfinansieiingen.
uppsättning kreditpolitiska medel. Utöver de 5. k. traditionella medlen, såsom diskontopolitik och marknadsoperationer, vilka påverkar ränteläget och den allmänna likviditetssituationen, finns de flesta samlade i lagen om kreditpolitiska medel. Lagen omfattar i dag bank- och försäkringsinstituten, kreditaktiebolagen och hypoteksinstituten samt obligationsmarknaden.
Genom tillkomsten av och den snabba expansionen hos finansieringsfö- retagen har en växande del av kreditmarknaden kommit att ligga utanför de kreditpolitiska åtgärdemas räckvidd. Effekterna av de kreditpolitiska åtgär- derna har dessutom till en del kommit att motverkas av ett ökat kreditutbud från finansieringsföretagen just under perioder då expansionsmöjligheterna hos bankerna varit begränsade av kreditpolitiken.
Då en växande andel av kreditmarknaden ligger utanför de kreditpolitiska medlens räckvidd minskar givetvis effektiviteten hos kreditpolitiken. För att uppnå den önskade allmänna stramheten på kreditmarknaden kan detta innebära att kreditpolitiken för de institut den i första hand kan påverka får utformas mer restriktivt än vad som annars är nödvändigt.
Detta gäller inte enbart för den totala kreditvolymen utan än mer om hänsyn tas till den alltmer selektiva inriktning som kommit att prägla den svenska kreditpolitiken — även om denna selektivitet hittills enbart fått formen av kvalitativa riktlinjer.l
Bakgrunden till denna selektiva inriktning av kreditpolitiken är de stora och växande underskotten i de löpande betalningarna gentemot utlandet. Samtidigt som kreditpolitiken fått hållas allmänt stram för att skapa incitament för företag att tillgodose en stor del av sin kreditefterfrågan utomlands och på detta sätt säkerställa finansieringen av bytesbalansunder- skotten har det framstått som angeläget att i första hand söka tillgodose industrins finansiering för att underlätta en nödvändig utbyggnad av produktionsapparaten. Kreditinstituten — och då i första hand bankerna — har därför uppmanats att inom ramen för det tillgängliga kreditutrymmet favorisera kreditgivningen till industrin medan vikten av en allmän återhåll- samhet i fråga om konsumtionskrediter framhållits.
Denna strävan att begränsa konsumtionskrediterna har motverkats av att finansieringsföretagens kreditgivning i stor utsträckning är inriktad på konsumtionsfinansiering. Uppskattningsvis en tredjedel av den utestående lånestocken hos finansieringsföretagen består av konsumtionskrediter. Av utlåningsökningen under de senaste åren torde andelen vara minst lika hög.
Av den privata konsumtionens snabba ökning de föregående åren — 3,1 resp. 4,4 % under 1975 och 1976 — är det framför allt inköpen av varaktiga varor, såsom bilar, radio- och TV-apparater som expanderat. Detta är också områden där finansieringsföretagen har en stor andel av finansieringen. Samtidig som bankerna uppmanats visa restriktivitet i sin konsumtionskre- ditgivning har denna i stor utsträckning tillgodosetts genom finansieringsfö- retagen. Medan relativt angelägna kreditbehov från näringslivet i vissa fall mött svårigheter har tillgången på konsumtionskrediter varit relativt god.
När en sektor av kreditmarknaden inte direkt påverkas av kreditpolitiken finns uppenbara risker för att effektiviteten hos den förda politiken minskar— inte minst vad gäller de selektiva målen. Enligt kommittén framstår det därför som önskvärt att de kreditpolitiska medlens verksamhetsområde
utsträckes till att omfatta även finansieringsföretagen.
En kreditpolitik, som framför allt är inriktad på att söka reglera tillgången på kredit, löper naturligtvis alltid risken att kreditgivningen finner nya — ej reglerade — kanaler. Kommittén har tidigare pekat på en sådan effekt just vad gäller finansieringsföretagen. Det kan t. ex. hävdas att en kreditpolitisk styrning av olika kreditinstitut inkl. finansieringsföretagen leder till en alltmer ökande kreditgivning direkt mellan långivare och låntagare — kanske med banker och finansieringsföretag som förmedlare.
Kommittén har tidigare deklarerat att dess förslag enbart omfattar utpräglade kreditinstitut. Vid en utvidgning av de kreditpolitiska medlens räckvidd till att omfatta även finansieringsföretag måste det därför bli fråga om en avvägning mellan vad som vinnes och vad som förloras i fråga om kreditpolitikens effektivitet. Många större produktionsföretags finansfunk- tioner är i dag välutvecklade. Det skulle kunna hävdas att vid en utsträckning av den kreditpolitiska lagstiftningen till att omfatta även finansieringsföretag, incitament skulle kunna skapas för en ytterligare utbyggnad av dessa finansfunktioner. Även om det framstår som mindre sannolikt att ett produktionsföretag skulle kunna eller vilja bygga upp en större kreditrörelse inom företaget baserad på upplåning från — säg — specialinlåningsmarknaden kan man likväl inte bortse härifrån. En sådan utveckling torde emellertid till stor del vara avhängig av den praktiska utformningen av kreditpolitiken. Det är härvid även av vikt att skilja mellan effekter på kort och lång sikt. Riskerna för en sådan utveckling kan bli överhängande t. ex. om ett mycket restriktivt utformat utlåningstak får vara i kraft under avsevärd tid.
De medel, som ingår i den kreditpolitiska lagstiftningen, har emellertid delats upp i två kategorier — normala och extraordinära medel. Utlåningstak och räntereglering ingår bland de extraordinära. I detta ligger att de enbart är avsedda att användas i mer ”akuta” situationer och under en begränsad tid. Motiven härför är just önskan att undvika ovan antydda desorganisations- effekter.
11.3. Kreditpolitiska medel
11.3.1. Allmänt
Finansieringsföretagens kreditgivning sker i många olika former som i flera fall kan sägas vara helt specifika för denna typ av kreditinstitut. Samtidigt uppvisar dock finansieringsföretagens verksamhet grundläggande drag som i stor utsträckning återfinns hos bankerna. Detta gäller såväl på utlåningssidan — där de kan sägas täcka samma typ av kreditbehov, som är normalt för bankinstitut — som på upplåningssidan, där de delvis opererar på samma marknad, den s. k. specialinlåningsmarknaden. Det kan därför ligga nära till hands att låta finansieringsföretagen omfattas av åtminstone vissa av de medel i den kreditpolitiska lagstiftningen, som i dag är tillämpliga på bankinstituten. I följande avsnitt diskuteras tillämpningen av likviditetskrav, kassakrav, direkt utlåningsreglering, räntereglering och emissionskontroll. Den kreditpolitiska lagstiftningen innehåller även speciella medel, avsedda att säkerställa bostadsbyggandets kreditbehov — allmän och särskild place-
ringsplikt. Finansieringsföretagen arbetar inte på denna marknad. Kommit- tén har ej heller funnit några skäl som talar för att de på detta sätt skulle bidra till bostadsfinansieringen.
De medel, som ingår i den kreditpolitiska lagstiftningen, är uppdelade i två huvudkategorier — normala och extraordinära. De normala medlen är avsedda att användas mer eller mindre permanent medan de extraordinära är avsedda att utnyttjas under mer speciella omständigheter. Häri ligger också att de enbart skall tillämpas under relativt begränsade perioder. För bankinstituten anges såväl likviditets- som kassakrav som normala, perm- anenta inslag i kreditpolitiken. Direkt utlåningsreglering och räntereglering är däremot extraordinära kreditpolitiska medel. Kommittén har diskuterat huruvida den kreditpolitiska regleringen av finansieringsföretagen enbart skall vara av extraordinär natur eller även omfatta en mer permanent reglering. Det ligger nära till hands att vid en hård begränsning av bankernas kreditgivning i ett ”akut” läge utnyttja möjligheter till att tillämpa ett direkt utlåningstak på finansieringsföretagen. Med hänsyn till att karaktären hos finansieringsföretagens verksamhet i mycket överensstämmer med banker- nas framstår det emellertid för kommittén som önskvärt att möjligheter även ernås att, liksom vad gäller bankinstituten, mer eller mindre permanent påverka deras expansionsmöjligheter. Härigenom motverkas bl. a. den snedvridning av kreditmarknaden som kan uppstå genom att delar av bankernas verksamhet flyttas över till finansieringsföretagen enbart som en följd av olikheter i den kreditpolitiska behandlingen.
I ett tidigare avsnitt pekade kommittén på den alltmer selektiva inriktning som kreditpolitiken fått. För att underlätta en sådan selektivitet framstår det för kommittén som önskvärt att åtminstone vissa möjligheter öppnas härför, när finansieringsföretagen inordnas under den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser.
En mycket stor del av finansieringsföretagens kreditgivning sker i form av belåning av avbetalningskontrakt. För avbetalningsköp av bilar finns en konjunkturpolitiskt motiverad reglering av kontantinsatsens storlek och kredittidens längd. I den proposition om konsumentkreditlag som nu föreligger och som skall behandlas av riksdagen under hösten 1977 föreslås bl. a. en minsta kontantinsats vid avbetalningsköp. Departementschefen uttalar också i propositionen att han skall återkomma till frågan om att i konjunkturpolitiskt syfte skapa möjligheter att variera denna minsta kon- tantinsats även för andra varor än bilar. Enligt kommitténs mening kan en sådan variabel minsta kontantinsats vara ett värdefullt inslag i stabiliserings- politiken. En sådan åtgärd skulle emellertid inte direkt påverka finansierings- företagens verksamhet utan säljföretagens. Kommittén kommer därför inte att behandla frågan om variabla minsta kontantinsatser vid avbetalnings- köp.
11.3.2. Likviditetskrav
Allmänt
Variabla likviditetskrav har hittills varit det viktigaste kreditpolitiska medlet gentemot bankinstituten. Med likviditetskrav avses att en viss del av ett
bankinstituts inlåning och vissa andra förbindelser skall placeras i olika former av likvida medel såsom fordringar på centralbanken, fordringar på andra banker eller på staten. Genom att variera likviditetskravets höjd varieras således den del av ett instituts inlåning (eller andra former av upplåning), som kan användas för utlåning.
Ett kreditpolitiskt medel, avsett att användas mer eller mindre permanent bör vara konstruerat så att någon oönskad snedvridning inte uppstår i relationen mellan olika institut. Variabla likviditetskrav kan sägas ha en sådan karaktär. Den bank, som har en bättre inlåningsutveckling, kan ju expandera sin utlåning snabbare än en bank med en sämre inlåningsutveck- ling.
Med hänsyn till de stora likheter som finns mellan finansieringsföretagens verksamhet och bankernas har det varit naturligt för kommittén att pröva i vad mån ett variabelt likviditetskrav kan utgöra ett ändamålsenligt medel att påverka finansieringsföretagens utlåning med.
Det skulle kunna hävdas att strukturen på finansieringsföretagens upplå- ning skiljer sig från bankernas på det sättet att finansieringsföretagens upplåningsvolym är behovsrelaterad till dess kreditåtaganden medan en banks inlåningsrörelse är mer passiv. Detta skulle innebära att t. ex. effekterna av ett höjt likviditetskrav skulle kunna motverkas av finansie- ringsföretaget genom att det ökar sin upplåning. En bank — med sin passiva inlåningsrörelse — skulle inte ha denna möjlighet.
Ett sådant synsätt har enligt kommitténs mening ringa relevans. Att betrakta bankernas inlåningsrörelse som enbart passiv har kommit att bli alltmer obsolet. Av bankernas totala inlåning utgörs i dag mer än 20 % av medel på s. k. särskilda villkor — inlåningsmedel som bankerna aktivt konkurrerar om. För att möta t. ex. ett höjt likviditetskrav söker den enskilda banken ofta i första hand att dra till sig ytterligare inlåning på särskilda villkor, specialinlåning.
Visserligen är upplåningens storlek för ett enskilt finansieringsföretag inte given, utan kan påverkas av företaget självt, t. ex. för att neutralisera effekten av ett höjt likviditetskrav. Inte heller för finansieringsföretagen totalt kan upplåningens storlek anses given. Men inte heller för ett enskilt bankinstitut är upplåningen (inlåningen) given till sin storlek. Utsträckes emellertid betraktelsesättet till hela systemet — banker och finansieringsföretag — kan upplåningens storlek betraktas som i stort sett given. En ökad upplåning av ett institut motsvaras av en minskad upplåning för ett annat institut.
Ett likviditetskrav, som gäller för såväl bankinstituten som för finansie- ringsföretagen, framstår därför för kommittén som ett naturligt instrument för att påverka den samlade utlåningen från banker och fmansieringsföretag. Härigenom motverkas även att delar av bankernas verksamhet flyttas över till finansieringsföretagen när enbart banker arbetar under ett likviditets- kravssystem.
Likviditetskravets konstruktion
De tillgångar, som bankerna i dag får inräkna som likvida medel i sina likviditetskvoter, utgöres i huvudsak av nettofordringar på riksbanken, nettofordringar på andra banker samt olika former av fordringar på staten.
Härutöver får även bostadsobligationer inräknas. De förbindelser mot vilka likviditetskravet ställs utgörs framför allt av inlåning från allmänheten samt skulder till andra kreditinstitut än banker.
Denna specificering av likvida tillgångar och förbindelser återfinns dock inte i lagtexten. Lagen överlåter åt riksbanken att i sina tillämpningsföre- skrifter göra den närmare avgränsningen av vilka tillgångar som skall få räknas som likvida samt omfattningen av de förbindelser mot vilka kravet skall ställas. Enda undantaget härifrån är att i lagen fastslås att fordringar på staten samt bostadsobligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar.
Kommittén ser inte några skäl att härvidlag ändra lagtextens utformning vid en tillämpning på finansieringsföretag. Kortfristiga fordringar på staten framstår för varje kreditinstitut som ett naturligt alternativ för placering av likvida medel. Vad gäller bostadsobligationer synes det väl vara mindre sannolikt att finansieringsföretagen — som inte medverkar i bostadsfinansie- ringen - skulle välja en sådan placeringsform. Å andra sidan finns det heller ingen anledning att ta bort denna möjlighet. I övrigt kommer alltså att överlåtas till riksbanken att göra den nämnare avgränsningen.
Kommittén vill likväl peka på och något diskutera två aspekter vid konstruktionen av likviditetskrav för finansieringsföretag som reser vissa problem — nämligen behandlingen av fordringar och skulder dels gentemot andra finansieringsföretag inom samma koncern, dels gentemot bankin- stitut.
Problemet med fordringar och skulder gentemot andra finansieringsföretag uppstår när två eller flera finansieringsföretag bildar en koncern eller på annat sätt måste betraktas som samhörande bolag. Kommittén har härvid förutsatt att som allmän regel fordringar på andra finansieringsföretag inte betraktas som likvid tillgång medan en skuld till annat finansieringsföretag skall ingå bland förbindelserna. Hänsyn måste dock tas till det fall att det råder koncernförhållande. Det kan där förekomma att ett av företagen sköter den externa upplåningen för hela koncernen. Det kan t. o. m. vara detta företags huvudsakliga uppgift. Det framstår i ett sådant fall inte som rimligt att varje företag inom denna koncern skall uppfylla ett likviditetskrav. Även mindre extrema fall kan tänkas där en likviditetsutjämning inom koncernen förekommer. Möjligheter måste därför finnas att låta likviditetskravet omfatta koncernen som helhet.
Mer komplicerad är frågan hur fordringar och skulder gentemot bankin- stitut skall behandlas i likviditetskraven. Vid de likviditetskravsregler, som gäller för bankinstituten, har problemet lösts på så sätt att som huvudregel en fordran på annan bank betraktas som likvid tillgång. Samtidigt avräknas dock härifrån skuld till annat bankinstitut. Med denna konstruktion uppnås att likviditetskravet får en riktig effekt på banksystemet som helhet. Bankerna kan inte genom egna transaktioner sinsemellan blåsa upp sina likvida tillgångar. Förutsättningen för en sådan form av konstruktion, som gör den rimlig även ur den individuella bankens synvinkel, är att bankerna inte baserar sin rörelse på upplåning från andra bankinstitut. De transaktioner, som sker mellan olika banker, har i stället en kassautjämnande funktion.
För finansieringsföretagen utgör emellertid bankkrediter — i större eller mindre grad — en del av deras medelanskaffning även på sikt. Det framstår därför som olämpligt att för finansieringsföretagen tillämpa samma konstruk-
tion som för bankerna.
Vad gäller ett finansieringsföretags skuld till ett bankinstitut innebär detta således att skulden inte rimligtvis kan ingå som en avdragspost från de likvida tillgångarna. Sett från ett enskilt finansieringsföretags synvinkel framstår det istället som rimligt att — vid beräkning av likviditetskravet — upplåning i bank jämställs med annan upplåning, dvs. bland de förbindelser mot vilka ett likviditetskrav ställs ingår finansieringsföretagets totala upplåning oberoende av upplåningsformen och oberoende av vem som är långivare.
Utvidgas emellertid betraktelsesättet till att omfatta en bankkoncern — bank och anknutet finansieringsföretag — eller hela systemet — banker och finansieringsföretag totalt — förefaller en annan konstruktion mer lämplig. I den mån ett finansieringsföretag baserar en del av sin verksamhet på upplåning i bank kan finansieringsföretaget i detta sammanhang ses som en kanal för bankens utlåning. Detta synsätt leder till att ett finansieringsföre- tags upplåning i bank överhuvud taget inte bör ingå i likviditetskraven. Skulle nämligen upplåning i bank inräknas bland förbindelserna kan bankens utlåning sägas ”drabbas” av ett likviditetskrav två gånger, dels i banken och dels i finansieringsföretaget. Argumentet för att inte låta bankskulder ingå i likviditetskraven förstärks om det beaktas att en stor del av finansieringsfö- retagen ingår i bankkoncerner. I det fall både moderbanken och dess dotterbolag omfattas av likviditetskrav framstår det som rimligt att låta koncernen avgöra om en kredit skall lämnas direkt av banken eller via dess finansieringsföretag och om motsvarande upplåning skall ske hos banken eller hos finansieringsföretaget.
Även om kommittén är medveten om att den senare konstruktionen kan leda till en viss snedvridning av konkurrensförutsättningarna mellan olika finansieringsföretag, vill kommittén likväl förorda denna lösning.
Behandlingen av finansieringsföretags fordringar på bankinstitut reser problem av ett annat slag. Iden mån banktillgodohavanden får inräknas som likvida medel vid beräkningen av likviditetskraven öppnas nämligen möjlig- heten att finansieringsföretag och banker genom transaktioner sinsemellan kan öka den redovisade behållningen av likvida medel. Resonemanget kan illustreras genom ett enkelt räkneexempel. Antag att ett finansieringsföretag lånar upp 100 mkr. Av dessa skall företaget hålla — säg — 20 mkr i likvida medel. Resten, eller 80 mkr, kan företaget låna ut. De likvida medlen placerar finansieringsföretaget som inlåning i bank. Banken skall i sin tur hålla — säg — 20 % eller 4 mkr i likvida medel. Resten, eller 16 mkr, kan banken låna ut. Trots att såväl finansieringsföretaget som banken i detta exempel har ett likviditetskrav på 20 % blir det samlade likviditetskravet enbart 20 % x 20 % = 4 %. Den logiska slutsatsen av detta torde bli att finansieringsföretagens banktillgodohavande inte skulle få räknas som likvida medel.
Kommittén vill likväl inte förorda en sådan konstruktion av likviditets- kraven. Den naturliga formen av likvida medel för ett finansieringsföretag äri dag banktillgodohavanden — oftast även den enda formen. För ett enskilt fmansieringsföretag skulle det därför framstå som orimligt om inte deras ”naturliga” form av likviditet fick inräknas i likviditetskvoterna.
Kommittén vill för övrigt erinra om att detta problem inte är något speciellt för finansieringsföretag. Tidigare omnämndes den konstruktion av likvidi- tetskraven som tillämpas för bankinstitut. Det finns emellertid två undantag
från denna konstruktion — nämligen Sparbankernas Bank och Föreningsban- kernas Bank. I motsats till vad som gäller för övriga bankinstitut behandlas en skuld till sparbanker resp. föreningsbanker — med avdrag för en motsvarande fordran — inte som någon avdragspost från de likvida medlen utan ingår bland förbindelserna.
Den möjlighet till uppblåsning av redovisade likvida medel, som tidigare illustrerades, gäller således även vid transaktioner mellan sparbanker och Sparbankernas Bank liksom mellan föreningsbanker och Föreningsban- kernas Bank. Möjligheterna till en konstlad ökning av de redovisade likvida tillgångarna bör dock kunna motverkas genom att en begränsningsregel införes för den omfattning i vilken banktillgodohavanden får inräknas i likviditetskvoterna, t. ex. att endast en viss andel av de redovisade likvida medlen får utgöras av banktillgodohavanden. Denna andel kan bestämmas med utgångspunkt i vad fmansieringsföretag genomsnittligt brukat redovisa som banktillgodohavanden.
Sammanfattningsvis vill kommittén således förorda att vid konstruktionen av likviditetskrav för fmansieringsföretag bankskulder över huvud taget inte skall ingåi beräkningen samt att banktillgodohavanden bör räknas som likvid tillgång upp till en viss gräns. Kommittén anser dock att lagstiftningen liksom hittills inte skall innehålla några sådana detaljregler. I den mån den faktiska utvecklingen visar på uppenbara nackdelar med en konstruktion av det slag kommittén vill förorda bör riksbanken i samråd med finansieringsföretagen ha möjlighet att i sina tillämpningsföreskrifter ta hänsyn härtill.
Ytterligare aspekter på likviditetskravets konstruktion
Syftet med ett likviditetskrav för fmansieringsföretag kan, som redan tidigare framhållits, sägas vara dels att tillgodose de kreditpolitiska kraven på styrningsmöjligheter av institutens rörelse, dels att motverka en snedvrid- ning av kreditgivningen från institut med likviditetskrav till institut utan likviditetskrav. Det kan från dessa utgångspunkter synas motiverat att åtminstone sträva efter en enhetlig höjd på likviditetskravet för de olika instituten. Samtidigt måste likviditetskravets höjd avvägas med hänsyn t. ex. till den faktiska likviditeten och likviditetsutvecklingen hos olika grupper av kreditinstitut. Inte ens för bankinstituten gäller någon enhetlig höjd på likviditetskraven. De varierar i dag mellan 19 och 30 %. För Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank gäller än högre krav.
När det gäller finansieringsföretagen kan man utgå från att deras upplå- ningskostnader ligger på en högre nivå än hos bankerna. Skillnaden reduceras dock genom att hanteringskostnaden hos finansieringsföretagen är lägre än hos bankerna eftersom de ju inte arbetar med den mängd små inlånings- konton som utgör en stor del av bankernas upplåning. När man siktar mot neutralitet är det mot denna bakgrund inte obefogat att likviditetskraven sätts lägre än för bankerna. Oberoende härav framstår det som lämpligt att, vid en introduktion av likviditetskrav på fmansieringsföretag. kraven sätts med utgångspunkt från dess hittillsvarande likviditetsvanor. Med tanke på att den faktiska likviditeten hos finansieringsföretagen i dag är relativt låg skulle likviditetskrav av den höjd som i dag gäller för bankerna få alltför kraftiga följder för företagen.
Kommittén vill här nämna ytterligare en aspekt på likviditetskrav för fmansieringsföretag.
Enligt gällande tillämpningsföreskrifter för bankernas likviditetskrav skall dessa vara uppfyllda vid varje månadsskifte. Härvid finns dock en s.k. utjämningsregel, som innebär att det är tillfyllest om den genomsnittliga likviditetskvoten under successiva 12-månadersperioder ej understiger de uppställda kraven. Enda undantaget härifrån är de mindre sparbankerna, vars likviditetskrav skall vara uppfyllt vid varje halvårsskifte.
För att likviditetskrav av den typ som i dag gäller för de mindre sparbankerna skall bli någorlunda effektiva fordras att institutens rörelse uppvisar ett stort mått av stabilitet.
Finansieringsföretagens rörelse har emellertid en relativt kortfristig karak- tär, såväl på ut- som upplåningssidan. Deras rörelse torde dessutom vara utsatt för påtagliga säsongvariationer av samma slag som t. ex. utmärker affärsbankernas verksamhet. Så t. ex. torde factoringkrediterna variera i takt med företagens likviditetsutveckling under året, vilken erfarenhetsmässigt uppvisar mycket påtagliga säsongvariationer. Den stora del av finansierings- företagens verksamhet, som är inriktad på konsumtionsfinansiering, torde i stor utsträckning variera i takt med konsumtionsutvecklingen, som normalt uppvisar stora toppar kring halvårsskiftena.
Mot denna bakgrund kan det visa sig lämpligt att låta finansieringsföre- tagen arbeta med något slag av utjämningsregel som dock bör kunna utformas enklare än vad som i dag gäller för bankinstituten.
F inansierings/öretagens kostnader vid ett likviditetskrav
F inansieringsföretagens lönsamhet ligger i dag på en betydligt högre nivå än bankernas. Om räntabiliteten på den totala omslutningen användes som ett mått på lönsamheten översteg 1976 finansieringsföretagens lönsamhet affärsbankernas med 50 % — en räntabilitet på 2,1 % mot 1,4 %. Skillnaden gentemot sparbanker och föreningsbanker var än större. En följdeffekt av ett likviditetskrav på ett kreditinstitut är att det i viss mån negativt påverkar institutets lönsamhet — förutsatt att ränteavkastningen på de likvida medlen är lägre än avkastningen på dess normala utlåning. Det skulle också kunna hävdas att effekten på finansieringsföretagens lönsamhet blir större än på bankernas eftersom räntenivån — såväl på upp- som utlåningssidan — ligger högre än hos bankerna.
För att något belysa vilken effekt ett likviditetskrav på fmansieringsföretag skulle få på dess lönsamhet har komittén gjort vissa kalkyler utifrån den officiella statistiken för 1976.
I kalkylerna har antagits att finansieringsföretagen reagerar på ett likvidi- tetskrav genom en ökad upplåning. Utlåningen från finansieringsföretagen är således lika stor i dessa kalkyler som den i verkligheten var 1976 medan upplåningen och totala balansomslutningen är större.
Den kostnad som finansieringsföretagen får genom likviditetskravet kan då sägas uttryckas genom skillnaden mellan räntekostnaden för den ökade upplåningen och ränteintäkten på de likvida medlen. Denna ränteskillnad har i kalkylerna antagits vara dels 5 % och dels 10 %. Som en jämförelse kan nämnas att den effektiva räntan på skattkammarväxlar under större delen av
' Finansieringsselskaper og låneformidling, NOU 197421, sid. 77 ff; Ot. prp. 36. (1975—76). sid. 11.
1977 legat på ca 10 % medan finansieringsföretagens Upplåningsräntor kan antas ha legat allra högst kring 14—15 %.
Likviditetskravets kostnad beror också på hur höga likviditetskraven sätts. 1 kalkylerna har räknats med två fall dels ett likviditetskrav på 10 % inklusive den likviditet finansieringsföretagen faktiskt hade 1976, dels ett likviditets- krav på 10 % uröver deras faktiska likviditet 1976.
För att renodla effekterna kan man först anta att finansieringsföretagen håller sina utlåningsräntor oförändrade och låter den ökade kostnaden helt slå på deras räntabilitet. Vid det ena extremfallet i kalkylen — ett likviditetskrav på 10 % inklusive den likviditet de faktiskt hade 1976 samt en räntedifferens mellan den ökade upplåningen och de ökade likvida medlen på 5 % — minskar räntabiliteten på den totala omslutningen från 2,4 % till 2,0 %. Vid det andra extremfallet—ett likviditetskrav på 10 % utöver deras faktiska likviditet 1976 samt en räntedifferens mellan den ökade upplåningen och de ökade likvida medlen på 10 % — sjunker räntabiliten till 1,1 %.
Ett annat sätt att räkna vore att låta räntabiliteten på den totala omslutningen hållas oförändrad och anta att den extra kostnaden motverkas genom en höjning av utlåningsräntorna. Vid det lindrigare av de två ovan nämnda extremfallen skulle därvid utlåningsräntorna i genomsnitt behöva höjas med 0,2 procentenheter och i det andra extremfallet med 1,4 procentenheter.
Denna typ av kalkyler kan naturligtvis endast ge en antydan om de effekter som kan uppkomma. Utgångsmaterialet är inte så detaljerat som är nödvändigt för en finare analys. Bl.a. är balansuppgifterna medeltal av ställningen vid början och slutet av ett år och variationer under årets lopp kommer således inte med. Dessutom avser kalkylerna samtliga de företag som 1976 ingick i den officiella statistiken, vilket innebär att resultaten blir ett genomsnitt och ingen hänsyn tas till att det kan föreligga en relativt stor spridning mellan de olika företagen.
En systematisk överskattning av effekterna uppkommer därigenom att i kalkylerna likviditetskravet ställts mot företagens totala upplåning. Kommittén har tidigare rekommenderat att ett likviditetskrav på finansie- ringsföretag inte bör ställas mot deras bankskulder. Om kommitténs förslag följs i den praktiska tillämpningen kommer effekterna på lönsamheten och/ eller räntenivån att bli lägre än vad här redovisade kalkyler angett.
11.3.3. Selektiva likviditetskrav
1 den norska offentliga utredning, som behandlade finansieringsföretagen i Norge, föreslogs en variant av likviditetskrav som där kallades för ”utlå- ningsrelation”.l Tanken är här att införa variabla kvotkrav mellan utlåningen och de totala tillgångarna, med vissa korrektioner. Genom att höja eller sänka detta kvotkrav skulle således utlåningens andel av de totala tillgångarna kunna ökas eller minskas. Den resterande delen av de totala tillgångarna skulle placeras i olika former av likvida medel.
Kommittén har dock svårt att se på vilket sätt en sådan konstruktion skulle ge några fördelar utöver vad som ges av likviditetskrav. En annan konstruktion är ett system där likviditetskravet riktas inte mot förbindelserna utan mot tillgångarna. Det öppnar möjligheter att ge likvidi-
tetskravsystemet en selektiv utformning. Det blirju härigenom möjligt att sätta olika likviditetskrav mot olika typer av utlåning.
För att en sådan selektiv styrning av kreditgivningen skall ha någon större effekt fordras emellertid att även de nu gällande likviditetskraven för bankinstituten ändras. Detta skulle innebära en omläggning av de nu gällande medlen för kreditpolitiken. Någon mer permanent bedriven selektiv kreditpolitik har dock inte varit aktuell i Sverige. Endast vid mer ”akuta” lägen har de selektiva inslagen framträtt. Kommittén vill därför inte föreslå en sådan ändring av likviditetskravssystemet.
11.3.4. Kassakrav
Variabla kassakrav är det andra av de två medel som i kreditpolitiken mer eller mindre permanent användes mot bankinstituten. Med kassakrav avses att en viss del av ett instituts inlåning och vissa andra förbindelser skall motsvaras av behållning på konto hos riksbanken. Genom att variera kassakravets höjd varieras därför också den del av en given inlåning,som kan användas för utlåning och andra placeringar.
Det instrument, som kreditpolitiken i dag utnyttjar i utlåningsreglerande syfte. är framför allt likviditetskrav. Kassakraven har mer kommit att användas utifrån andra överväganden. Framför allt används kassakraven i Sverige som ett medel att påverka räntenivån på dagslånemarknaden och därmed räntenivån på andra korta penningmarknader.
Ett kassakrav på finansieringsföretagen framstår mot denna bakgrund som mindre ändamålsenligt. Det skulle idetta fall få en verkan av samma slag som ett likviditetskrav, enbart med den skillnaden att de likvida medlen uteslutande skulle utgöras av kontofordringar på riksbanken. Kommittén finner därför inga skäl att föreslå att den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser om kassakrav utsträckes till att gälla även finansieringsföreta- gen.
1 l . 3 . 5 U tlåningsreglering
Även om bankernas utlåningsutveckling permanent regleras via framför allt likviditetskrav visar erfarenheten på att det i vissa situationer finns behov av ett mer direkt verkande instrument, för att t. ex. i lägen med akuta svårigheter med snabbhet och precision kunna påverka utlåningen. Lagen om kreditpo- litiska medel innehåller därför bestämmelser om utlåningsreglering — som ofta kallas utlåningstak — för bankinstituten. Utlåningstak är ett av lagstift- ningens extraordinära medel, vari ligger att synnerliga skäl skall föreligga för användandet samt att det är avsett att användas endast under begränsade perioder. Med hänsyn till finansieringsföretagens förmåga att snabbt kunna expandera sin utlåning på samma sätt som t. ex. affärsbankerna finner kommittén det vara av vikt att lagens bestämmelser om utlåningsreglering utsträcks till att omfatta även finansieringsföretagen.
Som tidigare framhållits har det blivit allt mer aktuellt att tillfälligt ge en mer selektiv inriktning hos den svenska kreditpolitiken. Utlåningsregle- ringen öppnar också möjligheter till en sådan selektivitet på det sätt att riksbanken vid utnyttjandet av utlåningsregleringen kan ge skilda regler för
utlåning avseende olika ändamål.
Utlåningstaket har vid tillämpning i Sverige konstruerats på så sätt att ett högsta värde åsatts den utestående kreditvolymens procentuella ökning från en viss bastidpunkt. 1 andra länder finns exempel på andra alternativ. som t. ex. att ett högsta procentuellt värde åsätts kreditvolymens ökning under en viss tidsperiod jämfört med ökningen under en basperiod.
Bestämmelserna om utlåningsreglering, som i dag enbart omfattar bankin- stituten. ger möjlighet till direkt styrning av utlämnade lån, beviljade men ej utlämnade län eller av garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning. När utlåningsregleringens bestämmelser utsträcks till att gälla även finansie- ringsföretagen uppkommer ett behov av att något utvidga de begrepp som regleringen skulle kunna omfatta. Skälen härför är att finansieringsformerna factoring och leasing innehåller element som inte täcks av de nuvarande tre begrepp, som utlåningsregleringen kan avse.
Den övervägande delen av factoringrörelsen — belåning av fakturor — faller naturligen inom lagens nuvarande begrepp "utlämnade lån” och "beviljade, men ej utlämnade lån”. Behovet av en viss utvidgning av lagtextens formulering uppkommer genom att i factoringrörelsen även kan ingå köp av fakturafordringar, s. k. fakturaköp. Såsom beskrivits i kapitlet om factoring kan dessa fordringsförvärv i princip ske på två sätt. I ena fallet förvärvar factoringsbolaget fakturafordringarna men säljaren erhåller inte betalning av factoringbolaget förrän fakturan har betalats av den som fakturan är utställd på eller först inom viss tid efter den för fakturan gällande sista betalnings- dagen. I detta fall fungerar inte finansieringsföretagets fordringsförvärv som någon kreditgivning utan blir en form av kreditrisktäckning. I det andra fallet däremot erhåller säljaren betalning av finansieringsföretaget innan fakturan förfaller till betalning — fakturaköpet sker med s. k. förskott. I detta fall är det fråga om en kreditgivning från finansieringsföretaget till säljaren och det betalda beloppet bör jämställas med utlämnade lån. Liksom vid fakturabe- låning upprättas normalt ett löpande avtal mellan finansieringsföretaget och säljaren om fakturaköp där bl. a. en kreditlimit — förskottslimit — specificeras. Denna förskottslimit bör kunna jämställas med ”beviljade lån”.
Inget av de begrepp som utlåningstaket i dag kan omfatta är tillämpliga på finansiell leasing. Leasing är dock till sin karaktär en kreditgivning —även om denna kreditgivning sker i en speciell form. Lagtexten bör därför komplet- teras på denna punkt. Det finns härvid två olika möjligheter till konstruk- tion.
Som närmare beskrivits i ett tidigare kapitel kan leasing liknas vid ett annuitetslån, där leasingföretaget i sin redovisning bokför leasinobjektet som en anläggningstillgång med ett värdeminskningskonto, där avskrivningarna i princip kanjämställas med amorteringar vid ett normalt lån. Det synes därför vara möjligt att låta utlåningsregleringen omfatta det bokförda värdet av utestående leasingobjektet. En viss nackdel härmed är att storleken av det bokförda värdet till viss del är beroende av det enskilda finansieringsföreta- gets avskrivningsmöjligheter. Detta torde dock i praktiken inte förorsaka några större problem.
En allvarligare invändning är däremot att leasingbolaget kan ha tecknat leasingavtal — och köpeavtal — långt innan leasingobjektet förs upp i leasingbolagets balansräkning. Detta gör det enligt kommitténs mening
befogat att låta ett utlåningstak kunna omfatta de avtal som sluts om finansiell leasing. Utlåningstaket bör i detta fall inte omfatta de leasingavtal som finns vid en viss tidpunkt, eftersom då ingen hänsyn skulle tas till de avskrivningar — amorteringar — som har skett. Utlåningstaket bör i stället omfatta de nya avtal som sluts under en viss tidsperiod och därvid relateras till de avtal som slöts under en tidigare period — basperioden. Det begrepp som utlåningstaket i detta fall kommer att omfatta skulle således bli värdet av de leasingobjekt som ett finansieringsföretag förvärvat under en viss tidsperiod. Finansieringsföretagets förvärv får här sägas ske redan när avtal om köp träffas mellan leasingbolaget och leverantören. Visserligen är detta inte identiskt lika med avtalet mellan leasingbolaget och leasingkunden. Leasing- avtalet och köpeavtalet torde dock i princip undertecknas samtidigt. Dessutom torde ett objekt — säg en maskin — ägt av ett leasingbolag inte bli ett leasingobjekt förrän avtal om leasing av detta objekt träffats.
1 1 .3.6 R äntereg/ering
De tidigare diskuterade kreditpolitiska medlen är alla avsedda att mer direkt påverka institutens utlåningsmöjligheter. Den kreditpolitiska lagstiftningen innehåller även bestämmelser om räntereglering. Lagen ger här riksbanken möjlighet att utfärda föreskrifter om maximi- och minimiräntor samt om en allmän anmälningsskyldighet avseende ränteändringar. Bestämmelserna omfattar samtliga kreditinstitut. Även om själva lagparagrafen inte har tillämpats har den legat som grund för olika överenskommelser med kreditinstituten.
I propositionen om kreditpolitiska medel' utvecklade departementschefen de allmänna motiven för en räntereglering. Departementschefen framhöll därvid bl. a. att det kan vara stabiliseringspolitiskt önskvärt att vid en kraftig kreditåtstramning undvika en okontrollerbar och av spekulativa inslag förstärkt räntestegringsprocess. 1 en svag konjunktur kan det vara behövligt att utan en överdriven likviditetsökning och utan en eftersläpning åstad- komma en låg, investeringsstimulerande räntenivå. Departementschefen underströk emellertid den extraordinära karaktären hos ränteregleringen. Departementschefen framhöll vidare att den allmänna principen bör gälla att den kreditpolitiska lagstiftningen i detta avseende bör omfatta alla institut vars verksamhet regleras i lagen.
Mot denna bakgrund anser kommittén det vara naturligt att även finansieringsföretagen omfattas av bestämmelserna om räntereglering. Någon ändring av lagtexten är inte erforderlig. 1 den mån finansieringsföre- tagen kommer att omfattas av någon av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser faller de automatiskt även under ränteregleringens bestäm- melser.
I propositionen antyds vissa situationer där en tillämpning av ränteregle- ringen kan bli aktuell. När det speciellt gäller finansieringsföretagen vill kommittén framhålla en situation där erfarenheten hittills har visat på att frågan kan aktualiseras. Kommittén tänker här på specialinlåningsmarkna- den. Räntenivån på denna marknad har stor betydelse - inte minst med hänsyn till dess effekter på korta kapitalrörelser till och från utlandet. I vissa 1 prop. 19.74163! sid. lägen - med en omfattande kortfristig kapitalexport — kan en höjning av 178 ff.
räntenivån på denna marknad vara motiverad från allmänna synpunkter. Bibehålls emellertid en mycket hög räntenivå under en längre period, leder detta lätt till en mer allmän ränteglidning hos såväl banker som finansie- ringsföretag. Ränterörligheten på specialinlåningsmarknaden har visat sig vara synnerligen assymetrisk. Även i lägen där likviditeten hos bankerna har varit god har det visat sig svårt att få till stånd en sänkning av räntenivån. Det läge kan således uppkomma när ett tillgripande av ränteregleringsinstru- mentet kan erfordras för att åstadkomma en önskvärd sänkning av ränte- nivån på specialinlåningsmarknaden. Med tanke på finansieringsföretagens rätt betydande roll på denna marknad måste även dessa komma med i bilden för att en sådan åtgärd skall bli effektiv.
1 1.3.7 E missionskontro/l
Emissionskontrollens bestämmelser kan sägas bestå av två delar. För det första ingår här regler om att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utges utan tillstånd av riksban- ken. Denna bestämmelse gäller generellt och ej enbart institut som omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. Den gäller sålunda redan i dag för finansieringsföretagen. För det andra ger emissionskontrollen möjlighet för riksbanken att, vad gäller kreditinstitut, reglera deras utgivande även av andra skuldebrev. Undantaget härifrån är enbart inlåning på bankräk- ningar.
Denna regel om kontroll över kreditinstitutens upplåning kan sägas utgöra grunden för de förhandlingar som riksbanken löpande för med de olika kreditaktiebolagen och hypoteksinstituten. De kvantifierade överenskom— melser som härvid träffats kan ha karaktären av upplåningstak, dvs. institutens samlade upplåning under en viss tidsperiod — vanligtvis ett år — fastställes. När det gäller de bostadsfinansierande instituten tillämpas dock ingen volymkontroll så snart ränte- och andra lånevillkor uppfyller gällande riktlinjer.
Frågan kan ställas om några skäl finns att låta den senare delen av emissionskontrollens bestämmelser omfatta finansieringsföretagen. [ tidi- gare avsnitt har kommittén föreslagit att finansieringsföretagen omfattas av bestämmelser om utlåningsreglering och räntereglering. Dessa båda medel tillsammans kan sägas ge samma kontrollmöjligheter som emissionskontrol- len, bortsett från att de karakteriseras som tillfälliga, extraordinära medel.
Samma invändning skulle kunna göras mot att bankerna omfattas av denna bestämmelse. Motivet för att emissionskontrollen kan avse alla skuldförbindelser utgivna av kreditinstitut är emellertid att bl. a. kunna täcka in bankernas långfristiga upplåning i allmänna pensionsfonden. Någon motsvarande upplåningsverksamhet förekommer inte hos finansieringsföre- tagen.
Enligt kommitténs mening finns det inte tillräckliga skäl att låta den senare delen av emissionskontrollens bestämmelser omfatta finansieringsföretagen. Kommittén vill därför föreslå att — liksom vad gäller inlåning i banker — finansieringsföretagens upplåning undantas från dessa bestämmelser.
l l .3 . 8 Uppgiftsskyldighet
Varje kreditinstitut, som omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser, har en uppgiftsskyldighet gentemot riksbanken. Detta moti- veras givetvis bl. a. av att riksbanken har ett behov av att kunna följa att givna föreskrifter — t. ex. om likviditetskrav eller utlåningsreglering — följs. Uppgiftsskyldigheten har dock en vidare innebörd. En förutsättning för en effektiv kreditpolitik är också att riksbanken ingående kan följa utvecklingen inom olika områden på kreditmarknaden bl. a. för att bedöma om ingri- panden är motiverade. Kreditinstituten är således skyldiga att lämna de uppgifter som riksbanken kräver härför.
12. Särskild lagstiftning för finansieringsföretag
12.1. Motiv för en särskild lagstiftning
Kommittén har tidigare framhållit att för att samhället skall kunna erhålla behövliga möjligheter till kontroll av och insyn i finansieringsföretagens verksamhet bör dessa inordnas under ett regelsystem — vid sidan av den kreditpolitiska regleringen — liknande det som redan gäller för övriga kreditinstitut.
För de bankägda finansieringsföretagen kan ett sådant system sägas gälla i viss mån redan i dag. Vid det tillstånd av regeringen som krävs för en banks förvärv av aktier i ett finansieringsföretag har vissa villkor uppställts. Banken skall bl. a. vara skyldig att lämna bankinspektionen de uppgifter om företagets verksamhet som inspektionen finner erforderliga ”för kännedom om förhållanden av betydelse för bankens säkerhet och av en sund utveckling av dess rörelse”. Banken skall härutöver bereda inspektionen möjlighet till insyn i finansieringsföretagets verksamhet. I samband med att olika finan- sieringsföretag fåttjämställas med kreditaktiebolag enligt 57 & banklagen vid beräkning av bankens eget kapitaltäckningskrav har också krävts att banken skall vara skyldig att till inspektionen anmäla ändring i finansieringsföreta- gets bolagsordning och ändring i sitt aktieinnehav i företaget. Under medverkan av bankinspektionen har det också i finansieringsföretagens bolagsordning införts ett kapitaltäckningskrav, nämligen att den samman- lagda upplåningen inte får överstiga 12.5 gånger det egna kapitalet.
Den insyn i de bankägda finansieringsföretagen, som bankinspektionen på detta sätt erhållit, är en följd av bankens tillstånd till aktieförvärv och har bedömts nödvändigt för att upprätthålla banklagstiftningens effektivitet. Kapitaltäckningskravet är en följd av de för bankerna gällande kapitaltäck- ningskraven. Den verksamhet som finansieringsföretaget bedriver, skulle ofta nog ha kunnat bedrivas inom banken. Hade så skett skulle verksamheten varit underkastad det för banken gällande kapitaltäckningskravet. Ett motsvarande krav måste därför gälla när verksamheten bedrivs i ett dotterbolag. lnsynen i finansieringsföretaget från bankinspektionen moti- veras av behovet av att kunna kontrollera att kapitaltäckningskravet upprätthålls samt av att banken inte skall kunna undandra delar av verksamheten från eljest gällande tillsyn genom att lägga den i ett särskilt bolag. Ägarbankens ansvar för finansieringsföretaget är visserligen från formell synpunkt begränsat. Det går dock inte att komma ifrån att banken kan uppfattas ha ett reellt ansvar, som sträcker sig längre än det rent
formella. Den gällande ordningen för de bankägda finansieringsföretagen är inte invändningsfri. Den har visserligen rent praktiskt fungerat bra men det kan från formella synpunkter sägas vara något otillfredsställande att föreskrif- terna om skyldighet att lämna uppgifter om och bereda insyn i finansierings- företagens verksamhet måste riktas mot banken i stället för mot den naturliga adressaten — finansieringsföretaget. Inte heller framstår det som helt tillfredsställande att kapitaltäckningskravet måste komma till stånd som ett resultat av bankinspektionens förberedande handläggning av och kontakter med banken i ärendet om bankens tillstånd till aktieförvärvet.
Mer väsentligt är dock att denna form av insyn och allmän kontroll enbart omfattar en del av finansieringsföretagen — de bankägda — medan övriga helt undantas en sådan reglering. Då båda grupperna av finansieringsföretag bedriver en likartad verksamhet framstår det för kommittén som mindre lämpligt att olika fmansieringsföretag arbetar under olika regler. Det kan lätt leda till en situation där konkurrensen mellan bankägda och icke bankägda företag snedvrides. Det är önskvärt att söka uppnå en mer konkurrensneutral behandling av likartade kreditinstitut. Enligt kommitténs mening bör därför en laglig reglering av finansieringsföretagen omfatta alla företag oavsett ägarförhållandena.
Det kapitaltäckningskrav som i dag gäller för de bankägda finansierings- företagen är visserligen en följd av banklagstiftningen och motiveras främst utifrån omsorgen om insättarnas medel i ägarbankerna. Både hos de bankägda och de icke bankägda finansieringsföretagen sker upplåningen i huvudsak från en kategori långivare som yrkesmässigt gör finansiella placeringar och därmed ingående kreditprövningar. De är alltså inte i samma behov av skydd som den breda allmänheten. För de icke bankägda finansieringsföretagen finns här inte heller en ägarbank med ett betydande reellt ansvar. Det kan dock framhållas att ett krav på kapitaltäckning är ägnat
' att förenkla långivarnas kreditprövning av instituten och ge finansieringsfö- retagen en bättre ställning på marknaden. Den allmänna kontroll av och insyn i de olika kreditinstitutens verksamhet som i dag sker avser dock inte enbart institutens solvens och långivarnas säkerhet. Stor vikt fästs således även vid kreditmarknadens utveckling i sunda och rationella former. Även från denna synpunkt kan det vara motiverat att t. ex. uppställa kapitaltäck- ningskrav.
En laglig reglering av finansieringsföretagen är också ägnad att skapa ett underlag för kreditpolitiska åtgärder — varvid intresset naturligen riktas mot samtliga företag. Lagen om kreditpolitiska medel är tillämplig på olika slag av kreditinstitut — banker. kreditaktiebolag, försäkringsbolag m. fl. Dessa olika slag av institut är definierade i särskilda lagar — banklagen, kreditaktiebolags- lagen, försäkringsrörelselagen. Det vore naturligtvis möjligt att samtidigt som lagen om kreditpolitiska medel gjordes tillämplig på fmansieringsföretag definiera dessa institut i den lagen. Den nuvarande systematiken som bygger på att de olika slagen av kreditinstitut är bestämda på annat håll skulle emellertid brytas.
Detta skäl är dock inte tvingande. Mer väsentligt är att en speciell lagstiftning får antas erbjuda ett instrument att på förhand kartlägga de företag, som utgör finansieringsföretag. Har en sådan kartläggning skett får
riksbanken ett betydligt bättre utgångsläge när den står inför att använda kreditpolitiskt medel mot finansieringsföretagen eller att med dessa träffa överenskommelse av kreditpolitiskt innehåll. Det kan till och med ifråga— sättas om det ens skulle vara praktiskt möjligt att med rimliga krav på rättssäkerhet använda kreditpolitiska medel på den ganska svårgripbara grupp som finansieringsföretagen bildar utan att man först vid tillämpning av annan särskild lagstiftning har bestämt den närmare.
Härtill kommer att riksbankens kontroll av att givna föreskrifter följs underlättas om det på förhand är klart vilka företag dessa riktar sig mot. Det kan också erinras om att den kreditpolitiska lagstiftningen inte innehåller några bestämmelser om tillsyn av efterlevnaden av meddelade föreskrifter. Anledningen härtill är att de kreditinstitut som omfattas av den kreditpoli— tiska lagstiftningen redan står under offentlig tillsyn i enlighet med den speciallagstiftning som finns, t. ex. banklagstiftningen. Riksbanken måste här kunna påkalla tillsynsmyndighetens bistånd vid kontroll av att föreskrif- terna efterlevs.
Mot bakgrund av det tidigare anförda finner kommittén det vara av vikt att finansieringsföretagen inordnas under ett legalt regelsystem — vid sidan av den kreditpolitiska regleringen — liknande det som gäller för övriga kreditin- stitut. Det framstår härvid också som angeläget att reglerna för olika finansieringsföretag utformas lika oavsett ägarförhållanden.
12.2. Finansieringsföretagen som kreditaktiebolag
[ de för kommittén gällande direktiven pekas på möjligheten av att genom en ändrad definition av begreppet kreditaktiebolag inordna finansieringsföre- tagen under kreditaktiebolagslagens bestämmelser. En sådan lösning fram- står emellertid för kommittén som mindre lämplig.
Kreditaktiebolagens och finansieringsföretagens upplåning har helt olika karaktär. Kreditaktiebolagens upplåning sker genom emission av obliga- tioner — att detta ingår i ändamålsangivelsen tillhör vad som definierar ett kreditaktiebolag — eller genom reverslån främst från allmänna pensionfon- den. Finansieringsföretagens medelanskaffning är av en helt annan karaktär. Vid bedömandet av vilka kreditpolitiska medel som bör kunna utnyttjas ligger analogin med banker närmare till hands. I ett tidigare kapitel, där en kreditpolitisk reglering av finansieringsföretagen diskuterades framhölls att det vore lämpligt att låta finansieringsföretagen omfattas av bl. a. likviditets- krav och utlåningstak. Något motsvarande behov vad gäller kreditaktiebo- lagen finns ej.
En annan invändning mot att låta en och samma lagstiftning omfatta både kreditaktiebolag och finansieringsföretag sammanhänger med den särställ- ning kreditaktiebolagen har fått på den svenska kreditmarknaden — en särställning som dock inte avspeglas i lagstiftningen om kreditaktiebolag.
De i dag existerande kreditaktiebolagen har grundats för att tillgodose vissa speciella,av samhället som särskilt angelägna betraktade ändamål. Två av de största kreditaktiebolagen är nästan helt inriktade på att ge långfristiga krediter till bostadsbyggandet. Två andra av kreditaktiebolagen ger uteslu- tande krediter till kommunerna. Av de övriga har de flesta tillkommit för att
ge långfristiga krediter till små- och medelstora företag eller för särskilda ändamål —som Investeringsbanken, Exportkredit och Lantbrukskredit. Den speciella ställning som kreditaktiebolagen har framgår också därav att i flertalet fall staten ingår som delägare. De existerande kreditaktiebolagen kan således — med några få undantag — sägas ha en mer eller mindre ”offentlig” prägel. Detta gäller dock inte längre kreditaktiebolag som Sigab, Gigab och Svensk Fastighetskredit, vars på obligationsutgivning baserade rörelse övertages av Bofab. Deras ställning som kreditaktiebolag kan förmodligen numera betraktas som en anordning av övergångskaraktär.
En ändring av kreditaktiebolagslagen för att infoga finansieringsföretagen framstår därför för kommittén inte som ett lämpligt tillvägagångssätt. Kommittén vill i stället föreslå en speciell lag för finansieringsföretagen.
12.3. Lagstiftningens tillämpningsområde
Kommittén har tidigare deklarerat att den inte avser att föreslå förbud mot eller reglering av kreditgivning från företag som inte kan betecknas som kreditinstitut. Den föreslagna lagstiftningens tillämpningsområde begränsas till företag för vilka kreditgivning utgör den huvudsakliga verksamheten och dessutom är av en viss storlek. Med detta mera begränsade mål uppstår givetvis vissa avgränsningsproblem.
Ett första fall av intresse är då finansieringsföretagets verksamhet uteslu- tande avser finansiering av inköp från ett visst företag eller koncern antingen i form av vanliga leverantörskrediter eller finansiering av återförsäljares lagerhållning. Ett produktionsföretag som inom sin ram bedriver en verk- samhet av detta slag kommer, enligt vad som ovan sagts, inte att inordnas under den föreslagna lagstiftningen. Har finansieringsverksamheten lagts i en särskild enhet. säg ett dotterbolag, uppstår däremot frågan om denna bör falla under lagstiftningens tillämpningsområde.
I sitt ställningstagande till denna fråga har kommittén först bedömt det fall då konsumtionskredit inte ingår i finansieringsföretagets rörelse. Ett av motiven bakom kommitténs förslag om lagstiftning för fmansieringsföretag är att denna skall kunna utgöra ett underlag för kreditpolitiska åtgärder. Andra motiv kan sammanfattas som en önskan att bidraga till en sund utveckling av branschen, något som har betydelse främst då företagen uppträder som låntagare hos allmänheten. Inget av dessa motiv synes ha någon nämnvärd styrka i det fall då finansieringsföretag, som har rörelsen knuten till ett enda säljföretag. inte finansierar sig genom upplåning hos allmänheten utan hos företag inom koncernen eller kreditinstitut.
Kommittén har emellertid bedömt gränsdragningen annorlunda, då finansieringsverksamheten avser konsumtionskredit. Rörelsen hos ett finan- sieringsföretag, som sysslar med kontokortskredit eller refinansiering av avbetalningskontrakt med konsumenter men vars rörelse avser endast ett företags försäljning, skiljer sig kanske inte mycket från samma rörelse bedriven inom säljföretagets ram. Ofta torde emellertid bildandet av ett särskilt fmansieringsföretag underlätta en ökad användning av kredit till kunderna. Det har tidigare framhållits att regleringen av finansieringsföre- tagen bör tillåta selektivt utformade åtgärder riktade mot konsumtionskre-
ditgivning. Kommittén vill därför föreslå att varje finansieringsföretag i vars rörelse konsumtionskredit ingår, direkt eller genom finansiering av kontrakt, skall falla inom tillämpningsområdet. Detta gäller givetvis icke om företaget ligger under den storleksgräns som föreslås i det följande.
Ett annat fall av intresse är finansieringsföretag som har karaktären av en sammanslutning av ett antal näringsidkare för att utgöra en mellanhand för finansiering av deras investeringar. Exempel härpå finns t. ex. inom detalj- handeln (se kap. 3, sid 34). Här bör samma gränsdragning kunna göras som ovan, dvs. beroende på om upplåningen helt eller delvis sker från allmän- heten. Skulle ett fmansieringsföretag av sistnämnda typ inte begränsa sin kreditgivning till intressentföretagen utan till en större grupp andra företag, bör det inte undantas från tillämpningen.
Vad som ovan sagts kan sammanfattas så att undantag från lagens tillämpning skulle göras för finansieringsföretag om två villkor är uppfyllda. För det första skall kreditgivningen avse en liten eller särskild grupp näringsidkare t.ex. ett säljföretags kunder eller en grupp intressenter i finansieringsföretaget. För det andra skall företaget icke i nämvärd omfatt- ning skaffa medel till sin rörelse från andra källor än företag i samma koncern eller från kreditinstitut. Detta skulle kunna uttryckas så att lagen omfattar företag som antingen i sin utlåning eller i sin upplåning riktar sig till allmänheten.
[ det kriterium som valts ingår även att kreditgivning skall utgöra företagets ”huvudsakliga” verksamhet. Detta speglar utredningens avsikt att icke skapa ett system för att reglera ett produktions- eller handelsföretags placering av egna medel som likvida placeringar eller som längre krediter. Frågan om inordnande under lagstiftningen uppstår först då kreditgivningen utgör en större del av företagets tillgångar. Mera omedelbart besvärliga problem kan sannolikt uppkomma med blandade företag, där kreditgivning är kombinerad med kreditförmedling, förvaltning av värdepapper eller fastigheter.
Detta understryker kommitténs uppfattning att riksbanken och bankin- spektionen noga bör följa utvecklingen. Om kreditgivning mellan företag fortsätter att växa eller en serie finansinstitut utanför lagens tillämpnings- område blir av betydelse får ny ställning tas till den av kommittén valda avgränsningen. Kommitténs bedömning är emellertid att den typ av verksamhet som de av lagstiftningen omfattade finansieringsföretagen representerar är så värdefull och har en sådan livskraft att en vidare reglering inte skall visa sig nödvändig vare sig av kreditpolitiska skäl eller ur mera allmänna kreditmarknadssynpunkter.
Kommittén har också diskuterat frågan om varje finansieringsföretag, oberoende av dess storlek, skall omfattas av en särskild lagstiftnings bestämmelser. Kommittén har härvid funnit det väsentligt att göra en åtskillnad mellan bankägda och icke bankägda företag.
Med hänsyn till det speciella koncernförhållande, som uppstår när en bank är ägare till ett fmansieringsföretag finner kommittén det vara lämpligt att varje finansieringsföretag, där bank — helt eller delvis — ingår som ägare, omfattas av lagstiftningen.
Är däremot den rörelse, som ett icke bankägt fmansieringsföretag bedriver,
obetydlig, tjänar det inte nämnvärt vare sig någon konkurrensneutralitet eller något kreditpolitiskt intresse att ett sådant företag tvingas in under lagstift- ningen. Det skulle även bli betungande för tillsynsmyndigheten och inkräkta på mer väsentliga uppgifter att öva tillsyn över en mängd mycket små företag. Eftersom nyttan av tillsynen måste bli begränsad, bör det undvikas att belasta tillsynsmyndigheten med denna uppgift.
Kommittén kommer i ett senare avsnitt in på frågan om tillsynen över finansieringsföretagen och förordar där bankinspektionen som tillsynsmyn- dighet. Detta har bl. a. betydelse för konsumentskyddets administration. Det skulle kunna hävdas att det vore en nackdel från konsumentskyddssynpunkt att olika myndigheter — både bankinspektionen och konsumentskyddsmyn- digheterna — kommer att övervaka finansieringsföretags verksamhet i det fall en lag om finansieringsföretag inte omfattar samtliga företag. Den alldeles övervägande delen av finansieringsföretagens rörelse torde dock komma att falla under lagens bestämmelser och därmed höra till bankinspektionens ansvarsområde. Bankinspektionens praxis på konsumentskyddets område torde därför kunna bli vägledande inom hela branschen.
I följande tablå redovisas balansomslutningens storlek för de 76 företag som ingick i statistiska centralbyråns undersökning avseende 1976.
Balansomslutning i miljoner kronor
0—5 5—10 10—15 15—20 20—25 > 25 Antal företag 19 5 5 5 1 41 Balansomslutning 31 34 61 89 24 10 470
Som en kompromiss mellan önskemålet att lagen bör omfatta alla finansieringsföretag och önskemålet att undvika en alltför omfattande regleringsapparat vill kommittén föreslå att lagen skall omfatta finansierings- företag vars balansomslutning överstiger 10 mkr. Företag med en mindre balansomslutning skulle således få fortsätta att bedriva finansieringsverk- samhet oberoende av lagstiftningens bestämmelser. Kommittén vill dock samtidigt betona att denna storleksgräns inte får användas på något stelt sätt. Möjligheter måste finnas både att låta lagen omfatta företag med en mindre balansomslutning och undanta företag med större omslutning. Det kan nämligen inte uteslutas att vissa företag, just med hänsyn till en fixerad storleksgräns, väljer att splittra upp verksamheten i flera mindre delar. Tillsynsmyndigheten bör därför ha möjlighet att vid sin prövning av om ett företag faller inom lagens bestämmelser eller ej även beakta koncernförhål- landen eller liknande. Mot denna bakgrund vill kommittén inte föreslå att någon absolut storleksgräns införes i lagtexten.
Med den avgränsning av vilka företag som bör falla inom lagstiftningen, som gjorts ovan, kommer även varubelåningsföretag. s. k. pantlånerörelse, att ingå. Pantlånerörelsen omfattas emellertid av en särskild lagstiftning och står under offentlig tillsyn av länsstyrelserna. Något skäl att låta dessa företag omfattas av den av kommittén föreslagna lagstiftningen torde därför inte finnas. Inte heller föreligger det något kreditpolitiskt behov att närmare reglera deras verksamhet. Enligt kommitténs mening bör därför denna typ av
verksamhet helt undantas från den av kommittén föreslagna lagstift- ningen.
De finansieringsföretag, som faller under den speciella lagstiftningens bestämmelser. kommer, som närmare utvecklas i följande avsnitt, att omfattas av ett legalt regleringssystem av samma slag som gäller för övriga kreditinstitut. Detta innebär bl. a. att de kommer att omfattas av offentlig tillsyn, vissa kapitaltäckningskrav, m. m., samt att de kommer att inordnas under den kreditpolitiska lagstiftningen. Företagen kommer härigenom att få en status som de i dag saknar — såväl gentemot myndigheter som gentemot kunder och långivare. För att undanröja den begreppsförvirring som kan bli följden om termen ”finansieringsföretag” användes både om de företag som faller under lagstiftningens bestämmelser och om de företag som faller utanför, vill kommittén föreslå att en enhetlig beteckning införs för de företag som omfattas av lagen. Denna beteckning skall inte kunna användas av andra företag. Som en sådan enhetlig beteckning vill kommittén föreslå "finansie- ringsbolag”. 1 konsekvens härmed skulle den särskilda lagstiftningen benämnas ”lag om finansieringsbolag”. Detta innebör dock inte att företag på vilka lagen är tillämplig måste använda ordet i sin firma.
12.4. Upplysningsplikt
Den tidigare diskussionen om lagens tillämpningsområde visar att åtskilliga gränsfall kan uppstå när det gäller att bestämma lagens giltighetsområde. Även om man i lagtexten lyckas definiera finansieringsföretagen på ett godtagbart sätt, kommer svårigheter att uppstå, om de berörda företagen i första hand själva har att tolka lagen och avgöra om den är tillämplig på dem. Dessa svårigheter kan undvikas, om det i stället får ankomma på tillsyns- myndigheten att i första hand avgöra när lagen skall tillämpas på ett visst företag. Detta betyder inte att det bör läggas i tillsynsmyndighetens hand att fritt pröva vilka företag som lagen gäller för och vilka som faller utanför. 1 lagen måste givetvis till ledning för tillsynsmyndighetens bedömning anges de tidigare nämnda kriterierna på företag, för vilka lagen bör gälla. Är lagen tillämplig skall bolaget, sedan tillsynsmyndigheten godkänt bolagsord- ningen, registreras som ”finansieringsbolag”. Tillsynsmyndighetens beslut, som självfallet bör kunna överklagas, om att ett visst bolag skall inregistreras som ”finansieringsbolag” bör vara avgörande för frågan om lagens bestäm- melser är tillämpliga på företaget. Innebörden härav blir att ”finansierings- bolag” kommer att vara endast de företag som registreras eller skall registreras som sådant enligt tillsynsmyndighetens belsut.
En förutsättning för ett sådant system är att en uppgiftsskyldighet införs för de företag för vilka det finns rimlig anledning att pröva om de skall registreras som ”finansieringsbolag". En bestämmelse om uppgiftsplikt bör därför innehålla att företag som bedriver sådan verksamhet att fråga uppstår om företaget skall registreras som finanseringsbolag, är skyldigt att till tillsyns- myndigheten lämna de uppgifter om verksamheten som denna kräver. Den som är uppgiftsskyldig bör kunna åläggas att lämna uppgifter fortlöpande, utan att tillsynsmyndigheten behöver framställa en särskild begäran om det för varje gång. Tillsynsmyndigheten bör kunna förelägga vite för att få företag
att komma in med begärda upplysningar.
När det gäller företag, som tillsynsmyndigheten finner falla under lagens tillämpningsområde, bör dessa få bedriva finansieringsverksamhet enbart om de registreras som finansieringsbolag. Härvid erfordras naturligen en över- gångsregel för den period under vilken ärendet prövas. Liksom vad gäller för upplysningsplikten bör tillsynsmyndigheten kunna förelägga vite för att få företag att komma in med en ansökan beträffande bolagsordning och registrering.
Kommittén vill i detta sammanhang ta upp frågan om tillsynsmyndighe- tens prövning även skall innefatta en behovsprövning och lämplighetspröv- ning.
Enligt kommitténs mening bör en behovsprövning av detta slag inte införas annat än om det är oundgängligen nödvändigt. Detta ärinte fallet när det gäller finansieringsföretagen. En sådan bedömning skulle behöva ske efter ganska vaga kriterier.
Inte heller finner kommittén det vara påkallat med någon lämplighets- prövning. I svensk lagstiftning förekommer inte någon lämplighetsprövning av företaget som sådant vid bildandet av kreditinstitut. Undantag härifrån gäller fondkommissionärer och fondbolag.
12.5. Den särskilda lagstiftningens innehåll
12.5.1. Uppläningsrätt
Som tidigare framhållits gäller i dag ett kapitaltäckningskrav för de bankägda finansieringsföretagen, konstruerat på så sätt att den samlade upplåningen hos ett företag inte får överstiga 12,5 gånger det egna kapitalet. Denna bestämmelse finns intagen i företagens bolagsordningar. Ett införande av en motsvarande bestämmelse i den föreslagna lagen skulle för de bankägda företagen inte göra någon reell skillnad mot vad som gäller i dag. För de icke- bankägda finansieringsföretagen finns inga motsvarande krav. Kommittén har tidigare framhållit att så långt möjligt bör likartade regler gälla för olika finansieringsföretag. Enligt kommitténs mening motiverar detta att i lag- texten stipuleras ett minsta kapitaltäckningskrav för alla finansieringsföretag. Med hänsyn till den varierande — och ibland mycket låga — soliditen hos många icke-bankägda finansieringsbolag erfordras en relativt lång övergångs- period.
Det nuvarande kapitaltäckningskravet — eller snarare upplåningsrätten — för de bankägda finansieringsföretagen är en översättning av det kapitaltäck- ningskrav som tidigare gällde för ägarbanken. Bankernas kapitaltäcknings- krav har sedermera(l juli 1977) sänkts med 10 %. Kommittén finner det vara naturligt att den koppling till bankernas kapitaltäckningskrav som tidigare gällde för de bankägda finansieringsföretagen överföres till lagstiftningen om finansieringsbolag. Detta skulle således innebära att i dagsläget multipeln för finansieringsbolagens upplåningsrätt skulle högst uppgå till 100/7,2, dvs 13,9, förutsatt att deras utlåning är av ett slag som för banker kräver 8 % kapitaltäckning. Härtill kommer att placeringar i — säg — statspapper inte belastar upplåningsrätten. Vidare bör beräkningsunderlaget, dvs. beräk-
ningen av det egna kapitalet,ske på samma sätt för finansieringsbolag som för banker. Kommittén vill här påminna om att banklagsutredningen (Fi 1976204) bl. a. har i uppdrag att se över reglerna för bankernas kapitaltäck- ningskrav. Iden mån reglerna för bankerna ändras bör motsvarande ändring vidtas vad avser Hnansieringsbolagens upplåningsrätt.
12.5.2. Aktiebolagsform
Den verksamhet, som finansieringsföretagen i dag bedriver kan ske i olika associationsrättsliga former — aktiebolag, ekonomiska föreningar, enskild firma etc. Enligt kommitténs mening är det här av vikt att de företag, som inordnas under lagstiftning, drivs i form av aktiebolag. Endast aktiebolags- formen torde ge rörelsen en sådan stadga som är önskvärd hos ett kreditinstitut. Kommittén vill här bl. a. peka på att motsvarande krav gäller för fondbolag och är föreslaget att gälla för fondkommissionärer. Härav följer att idag existerande finansieringsföretag som faller inom lagens tillämpnings- område och som inte är aktiebolag skulle åläggas att ombilda sin bolagsform. Möjlighet bör dock finnas att dispensvägen ge t. ex. ekonomisk förening tillstånd att driva sådan verksamhet. Den upplysningsplikt, som närmare har behandlats tidigare, skall dock gälla generellt, oberoende av bolagsformen.
12.5.3. Precisering av föremålet/ör verksamheten
De företag, vars bolagsordning godkänts av tillsynsmyndigheten och som registrerats som finansieringsbolag är att betrakta som kreditinstitut. Detta bör också väl framgå av företagens bolagsordningar, som bör innehålla en precisering av föremålet för verksamheten. Visserligen kan inte krävas att företagen uteslutande ägnar sig åt finansieringsverksamhet. En stor del av de finansieringstjänster som finansieringsföretagen — finansieringsbolagen — erbjuder är intimt förknippade med administrativa-tjänster. Av bolagsord- ningen bör emellertid klart framgå att verksamhet som ej är förenlig med ställningen som kreditinstitut ej kan förekomma. t. ex. driva rörelse med fastigheter och aktier. Å andra sidan får det undvikas att kräva en så långt gående specificering av verksamheten att den ”produktutvecklingsverksam- het”, som i mångt har präglat finansieringsföretagens verksamhet, försvå- ras.
12.5.4. Tillsyn och registrering
För de olika kreditinstitut, som i dag omfattas av speciell lagstiftning och tillsyn.är bankinspektionen tillsynsmyndighet.l Ifråga om bankinstituten är bankinspektionen dessutom registreringsmyndighet. För kreditaktiebolagen och övriga aktiebolag som till följd av särskild lagstiftning står under tillsyn av inspektionen är dock patent- och registreringsverket (PRV) registreringsmyn- dighet. Kommittén finner inga skäl att här bryta den kompetensfördelning gör försäkringsbolagen mellan bankinspektionen och PRV som i dag existerar. Kommittén vill därför för vilka försäkringsin- föreslå att bankinspektionen blir tillsynsmyndighet medan patent- och spektionen utövar tillsy- registreringsverket blir registreringsmyndighet för finansieringsbolagen. nen.
1 Undantag härifrån ut-
Enligt lagen om kreditaktiebolag skall regeringen godkänna kreditaktiebo- lags bolagsordning och kan härvid uppställa vissa villkor eller meddela särskilda föreskrifter. Emellertid har en i viss mån reviderad syn på arbetsfördelningen mellan regering och centrala myndigheter gjort sig gällande. Kommittén vill här erinra om de befogenheter i fråga om tillståndsgivning och fastställelse av grundläggande urkund som tillförts bankinspektionen enligt aktiefondslagen (l974:93l) samt datainspektionens åliggande enligt datalagen (l973z289), kreditupplysningslagen (1977: 1 l73)och inkassolagen (19741182). Kommittén vill mot bakgrund härav föreslå att de befogenheter, som när det gäller kreditaktiebolagen åvilar regeringen, när det gäller finansieringsbolagen utövas av bankinspektionen. En sådan delegering torde innebära en ökad snabbhet och smidigare administration. Rättssäker- hetsaspekterna tillgodoses genom den besvärsrätt som föreligger,
Den tillsyn över finansieringsbolagen, som föreslås utövas av bankinspek- tionen, bör enligt kommitténs mening vara grundad på samma principer som banktillsynen och tillsynen över kreditaktiebolagen. Tillsynen skall således avse efterlevnaden av den särskilda lagen om finansieringsbolag samt bolagsordning och föreskrifter utfärdade på grund av lagen.
Tillsynen bör emellertid även innefatta annan lagstiftning som gäller företag som omfattas av bankinspektionens tillsyn. Kommittén har tidigare nämnt bankinspektionens tillsyn i samråd med riksbanken när det gäller den kreditpolitiska lagstiftningen. En annan aktuell lagstiftning är den som gäller konsumentskyddsområdet. En lag om finansieringsbolag får nämligen en indirekt betydelse för administrationen av konsumentskyddet. Lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor gäller inte för verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen. Där lagen är tillämplig tillvaratar konsumentverket och marknadsdomstolen konsumenternas intressen. Konsumentintressena inom bankinspektionens tillsynsområde beaktar inspektionen, varvid den särskilda sakkunskap som där finns kan tas till vara. Det kan för övrigt erinras om att inspektionens verksamhet för bl. a. granskning av avtalsvillkor f.n. övervägs av banklagsutredningen. I den proposition om konsumentkreditlag som skall behandlas av riksdagen under hösten 1977 föreslås bankinspektionen bli tillsynsmyndighet för de företag som omfattas av inspektionens allmänna tillsyn.
Som kommittén tidigare framhållit har finansieringsföretagen i många fall bidragit med väsentliga tillskott till den svenska kreditmarknaden. Det skulle t. o. ni. kunna hävdas att det utmärkande för många av finansieringsföre- tagen är en fortlöpande förbättring och nyskapning av olika kreditformer. Enligt kommitténs mening är det av vikt att denna utveckling inte hämmas av den föreslagna lagliga regleringen. Samtidigt bör den tillsyn som följer av lagen bedrivas på ett sådant sätt att inte härigenom någon snedvridning av konkurrensförutsättningarna mellan olika finansieringsföretag uppstår. Den indirekta insyn i de bankägda finansieringsföretagen som bankinspektionen i dag har, är primärt betingad av tillsynen över ägarbanken. Detta motiv försvinner inte även om de bankägda finansieringsföretagen omfattas av en lag om finansieringsbolag.
De närmare bestämmelserna om bankinspektionens tillsyn bör utformas efter mönster av vad som gäller för tillsynen av kreditaktiebolag. Detta innebär bl. a. att inspektionen bör förfoga över korrektiv som kan användas
när verksamheten inte följer gällande föreskrifter. I enlighet härmed bör inspektionen kunna förelägga vite vid meddelande av förbud eller föreskrift enligt lagen. Som en yttersta sanktion bör bankinspektionen kunna förbjuda finansieringsbolag att fortsätta verksamheten om bolaget visat sig olämpligt att utöva verksamheten.
I enlighet med vad som gäller för övriga kreditinstitut bör bankinspek- tionen kunna förordna en revisor.
Kommitténs förslag till närmare bestämmelser rörande tillsynen — som i princip motsvarar vad som gäller för kreditaktiebolagen — redovisas i specialmotiveringen till förslaget till Lag om finansieringsbolag.
Det kan förutsättas att bankinspektionen behöver visst personaltillskott för den här ifrågavarande tillsynen. Kommittén anser sig emellertid inte behöva gå närmare in härpå.
13. Specialmotivering
13.1. Lag om finansieringsbolag
lå
I lagens inledande paragraf anges den art av verksamhet på vilken lagen är tillämplig. Den näringsverksamhet det gäller skall enligt första stycket 1 bestå i att lämna kredit eller att i syfte att medverka till finansiering förvärva fordringar eller upplåta egendom till nyttjande. Denna bestämmelse är avsedd att för det första omfatta kreditgivning av traditionellt slag — och detta oberoende av om denna kreditgivning har någon speciell beteckning såsom factoring, lagerfinansiering, kontokortkredit eller annat. Bestämningen är för det andra avsedd att omfatta den finansiering som sker t. ex. i sådan factoringverksamhet där factoringbolaget förvärvar fordringar (köper faktu- ror) och där finansieringsbolaget erlägger betalning för fakturan till säljaren innan kunden betalat fakturan. Slutligen är bestämningen avsedd att omfatta den finansiering som sker i form av finansiell leasing oberoende av om detär fråga om fast eller lös egendom. Finansiell leasing har närmare beskrivits i kapitel 5. '
Av första stycket 1 framgår också att företagen helt eller huvudsakligen skall syssla med finansiering av nu angivet slag för att lagen skall vara tillämplig. Finns det flera verksamhetsgrenar inom ett företag, varav en är finansieringsverksamhet, skall lagen inte tillämpas, om de andra verksam- hetsgrenarna överväger. Huruvida finansieringsverksamheten är den huvud- sakliga verksamheten får anses framgå av dess vikt i ett företags balansoms- lutning. I det fall utestående krediter eller i finansieringssyfte förvärvade fordringar eller till nyttjande upplåten egendom (leasingobjekt) utgör mer än 50 % av företagets totala tillgångar bör finansieringsverksamheten betraktas som huvudsaklig.
Första stycket 2 anger att verksamheten skall vara av mera betydande omfattning eller bedrivas av aktiebolag vari bank eller banks dotterbolag äger aktier. Huruvida denna verksamhet är av sådan omfattning torde böra avgöras i första hand med hänsyn till balansomslutningen. Överstiger den eller — i fråga om nystartat eller reorganiserat företag — kan den väntas överstiga 10 mkr torde verksamheten få anses vara av mera betydande omfattning. Är verksamheten blandad så att den till viss del avser annat än finansiering bör i princip omslutningssiffran för hela verksamheten minskas med den del som inte avser finansiering. Någon fast gräns bör 10 mkr dock
inte vara. Det kan bero på tillfälligheter att omslutningen för ett visst företag någon gång överstiger 10 mkr. Om företagets omslutning normalt ligger klart under denna siffra, behöver inte lagen tillämpas på detta företag. Är situationen däremot den att två eller flera finansieringsföretag, vilkas omslutningar endast tillsammans uppgår till 10 mkr, ingår i en och samma koncern eller eljest kan anses vara närstående bör lagen bli tillämplig på båda företagen. Frågan om verksamheten är av mera betydande omfattning bör i det fallet bedömas mot bakgrund av den sammanlagda verksamhet.
Olika banker har erhållit regeringens tillstånd att förvärva aktier i företag med sådan verksamhet som avses i första stycket 1. I regel torde dessa företags verksamhet vara av mera betydande omfattning och lagen på den grunden bli tillämplig. Oavsett omfattningen faller emellertid dessa företag under lagen enligt särskild föreskrift i första stycket 2. Detsamma gäller om det är ett dotterbolag till en bank som äger aktierna. Även om koncernreg- lernai 1 kap. 2 & aktiebolagslagen (l975:1385) inte anses direkt tillämpliga på bank och dess dotterbolag (jfr. prop. 1975:103, 5. 493), synes det naturligt att begreppet dotterbolag enligt denna punkt vid tillämpningen bestäms med ledning av nämnda regler. Om bank eller dess dotterbolag tillfälligt innehar aktier i ett bolag — aktierna har t. ex. förvärvats endast i syfte att skydda en fordran — avses lagen inte bli tillämplig.
Med bank avses här bankaktiebolag. sparbank och centralkassa för jordbrukskredit.
I andra stycket anges vissa undantag från lagens tillämpningsområde. De avser verksamhet som varken vid kreditgivning eller medelsanskaffning vänder sig till allmänheten eller som regleras i annan form.
Andra stycket 1 stadgar att lagen inte är tillämplig på verksamhet som vänder sig till en mindre eller särskild grupp näringsidkare och som inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten. Det är t. ex. inte ovanligt att ett finansieringsföretags rörelse endast avser leverantörskrediter knutna till ett bolags eller en koncerns försäljning. 1 den mån dess upplåning sker hos bolaget eller i koncernen elleri ett kreditinstitut faller verksamheten inte under lagen. Med kreditinstitut avses här vad som därmed förstås i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Sker däremot, helt eller delvis, medel- anskaffningen regelmässigt från allmänheten kommer verksamheten in under lagen. Med ”allmänhet” avses således i detta sammanhang annan än kreditinstitut eller koncernbolag.
Det kan också vara fråga om att en grupp av näringsidkare tillsammans bildar ett företag för att underlätta den egna finansieringen. Detta företags uppgift är att låna upp medel i eget namn för vidareutlåning till den grupp näringsidkare som står bakom företaget. Exempel på denna typ av företag är Handelskredit,jfr sid. 34, där företaget beskrivs. Iden mån ett sådant företag normalt lånar upp medel enbart från kreditinstitut faller det inte under lagen.
Om företagets kreditgivning inte avser finansiering av näringsidkare utan av konsumenter faller verksamheten under lagen oberoende av hur medlen för verksamheten anskaffas. Detta innebär t. ex. att om verksamheten avser kreditkortsrörelse eller finansiering av avbetalningskontrakt avseende konsumenter faller verksamheten inom lagen.
Den verksamhet som bedrivs av bankerna, lands- och stadshypoteksin- stitutionerna samt kreditaktiebolagen regleras av särskild lagstiftning och står med visst undantag under bankinspektionens tillsyn, se 1475 banklagen (19552183), 8045 sparbankslagen (19551416), 68å lagen (19561216) om jord— brukskasserörelsen, 62 & lagen (l970:65)om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, 40å lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar och 5 5 lagen (1963z76) om kreditaktiebolag. Enligt den sistnämnda paragrafen kan rege- ringen för viss tid eller t. v. befria kreditaktiebolag från tillsynen. Lagen om finansieringsbolag är inte tillämplig på verksamhet som de nämnda kredit- instituten bedriver (andra stycket 2). Skeppshypotekskassan och Skeppsfar- tens sekundärlånekassa står inte under tillsyn och är inte heller genom särskilt beslut befriade från tillsyn. Utredningen har dock utgått från att bestämmelser om tillsyn kommer att införas även för dessa båda institut i enlighet med vad bankinSpektionen anfört i sitt remissyttrande över varvskreditutredningens betänkande Fartygsfinansiering (SOU 19752101). Skulle inte detta bli fallet, får bestämmelserna i detta stycke ändras så att ett explicit undantag görs för dessa båda institut.
I andra stycket 3 görs undantag från lagens bestämmelser för verksamhet som omfattas av lagen (1949z722) om pantlånerörelse.
2å
Sådan finansieringsverksamhet som avses i l ä bedrivs nästan uteslutande i aktiebolagsform. I princip skall också de företag, som ägnar sig åt denna verksamhet, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf vara aktiebolag och de måste alltså ombildas för den händelse de inte är det. I särskilda fall kan bankinspektionen medge undantag från kravet på aktiebolagsform. Undantag kan sålunda böra medges dels temporärt så att ett företag får under en övergångstid drivas vidare t. ex. som enskild firma, tills det har omvandlats till aktiebolag, dels definitivt då i särskilt fall aktiebolagsformen är mindre lämplig. Möjligheten att medge undantag utan tidsbegränsning är närmast avsedd för ekonomiska föreningar. Att inspektionen kan meddela särskilda föreskrifter för undantagsfallen berörs i 17 &.
De aktiebolag på vilka lagen blir tillämplig kallas finansieringsbolag. För dessa gäller aktiebolagslagen (l975:1385) och övriga bestämmelser om aktiebolag, i den män inte annat följer av lagen om finansieringsbolag.
Andra stycket innehåller förbud för annan än finansieringsbolag att använda ordet finansieringsbolag eller finansieringsaktiebolag för att beteckna sin rörelse.
35
Enligt denna paragraf står finansieringsbolag under bankinspektionens tillsyn. Vad tillsynen innebär framgår av andra paragrafer i lagen.
4å
Denna paragraf handlar om hur finansieringsbolagen inordnas under lagen. I första stycket föreskrivs att bankinspektionen i varje särskilt fall, dvs. för varje enskilt företag, avgör om företaget är att anse som finansieringsbolag. Underlag för sådana avgöranden får inspektionen genom att infordra uppgifter enligt 5 &.
Bankinspektionen skall godkänna bolagsordningen för finansieringsbolag. Detta kan ske antingen samtidigt som inspektionen beslutar att verksam- heten är av sådant slag att lagen är tillämplig eller senare genom särskilt beslut. Inspektionen har att tillse att bolagsordningen innehåller bestäm- melser om bolagets upplåningsrätt, tillräckligt tydlig uppgift om föremålet för bolagets verksamhet och i övrigt de särskilda föreskrifter som kan behövas med hänsyn till bolagets verksamhet. När det gäller upplåningsrätten skall den motsvara vad som gäller för bankaktiebolags kapitaltäckningskrav. Detta gäller såväl avgränsningen av vad som får räknas som eget kapital som kapitaltäckningskravets höjd i fråga omjämförliga placeringar. Detta innebär bl. a. att medel som placeras i tillgångar som enligt banklagen inte kräver kapitaltäckning inte skall belasta finansieringsbolagens upplåningsrätt.
Föremålet för finansieringsbolagets verksamhet bör i den mån det är möjligt anges fullständigt i bolagsordningen. Sålunda bör det av bolagsord- ningen framgå vilka slag av finansiering, som bolaget i huvudsak sysslar med. Preciseringen behöver dock ej drivas så långt att inte utrymme finns för anpassning till en fortsatt utveckling av finansieringsbolagens tjänster.
Bankinspektionen prövar även om särskilda föreskrifter i bolagsordningen behövs. Dessa föreskrifter kan t.ex. röra hur arbetsfördelningen mellan styrelse och verkställande ledning skall regleras.
Har bankinspektionen avgjort att ett visst företag bedriver verksamhet som faller under lagen, får det utan särskild föreskrift anses gälla att företaget bör ges skäligt rådrum för att vidta de åtgärder som påkallas, t. ex. övergå till aktiebolagsform, ändra gällande bolagsordning, uppfylla krav på eget kapital etc. Under samma tid får det fortsätta sin hittillsvarande verksamhet, eventuellt med ledning av provisoriska föreskrifter som inspektionen kan finna påkallat att meddela. Bedriver ett företag verksamhet utan att fästa sig vid inspektionens föreskrifter får verksamheten anses bedriven i strid med lagen och kan inspektionen förbjuda verksamheten (jfr 9 ä). Samma gäller om fysisk person bedriver verksamhet av nu ifrågavarande slag. Inspektionen kan utsätta vite för överträdelse av förbudet (jfr 12 å).
Ändringar av tidigare godkänd bolagsordning skall enligt tredje stycket också godkännas av inspektionen. Vad som gäller för att ny bolagsordning skall godkännas äger naturligen motsvarande tillämpning på godkännande av ändringar.
Så
I paragrafen föreskrivs viss skyldighet att på bankinspektionens begäran lämna uppgifter. Sådan skyldighet åligger var och en som bedriver verk- samhet på vilken lagen synes kunna tillämpas. För att bestämmelsen skall kunna fylla sitt syfte kan naturligtvis inte krävas att inspektionen gör någon
närmare utredning, innan uppgifter infordras från den som bedriver verk- samheten. Skyldighet att lämna uppgifter föreligger som nämnts endast när inspektionen har begärt att få uppgifter.
65
Efter förebild bl. a. i lagen om kreditaktiebolag har utformats regler om bankinspektionens tillsyn över finansieringsbolagen. Reglerna finns i denna och några följande paragrafer. Inspektionen skall sålunda bl. a. övervaka att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med denna lag, bolagsordningen och andra författningar som gäller för verksamheten. Dit räknas bl. a. inkassolagen (1974:182) och viss lagstiftning på konsumentskyddetsområde. Vidare kan nämnas de kreditpolitiska föreskrifter som kan komma att gälla för finansieringsbolagen. Enligt kommitténs förslag skall sålunda vissa delar av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel kunna tillämpas i fråga om finansieringsbolagen. Ansvaret för tillämpningen av nämnda lag åvilar riksbanken. I bankinspektionens övervakande uppgift torde få anses ingå atti samråd med riksbanken övervaka att de föreskrifter, som är utfärdade med stöd av den kreditpolitiska lagstiftningen, iakttas.
Enligt paragrafens andra stycke får inspektionen förordna en revisor att med övriga revisorer delta i granskningen av årsredovisningen jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.
7—9 åå
I dessa paragrafer som har motsvarigheter bl. a. i lagen om kreditaktiebolag anges bankinspektionens befogenheter i samband med tillsynsverksamhe— ten. Det kan nämnas att bankinspektionen enligt 9 & kan, som en sista utväg när finansieringsbolag handlar i strid mot gällande bestämmelser, förbjuda bolaget att driva finansieringsverksamhet som omfattas av lagen. Visar det sig senare att betryggande garantier skapats mot ett upprepande bör förbudet kunna uphävas. Bestämmelserna i dessa paragrafer torde i övrigt inte kräva någon kommentar.
105
Aktiebolagslagens bestämmelser om kreditjäv omfattar även finansierings- bolagen. I paragrafen har jävsbestämmelserna utvidgats till att omfatta all den finansieringsverksamhet som avses i 1 & första stycket 1.
115
Paragrafen handlar om ombud som bankinspektionen får förordna för den händelse finansieringsbolag går i likvidation. Utan särskild föreskrift får anses gälla att likvidatorerna har samma skyldigheter att tillhandagå inspektionen som styrelsen och verkställande direktören tidigare har haft.
12å
Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt lagen, får inspektionen i samband därmed förelägga vite. Föreskrift om denna möjlighet har upptagits i denna paragraf. Försuttet vite utdöms av allmän domstol.
135
Paragrafen upptar bestämmelser om skyldighet för finansieringsbolag att utge årliga bidrag för inspektionens tillsynsverksamhet och ersättning till sådan revisor och sådant ombud som inspektionen har förordnat enligt lagen.
145
Enligt denna paragraf skall besvär över bankinspektionens beslut enligt lagen anföras hos regeringen. Inspektionens beslut länder omedelbart till efterrät- telse, om ej annat bestäms.
155
I paragrafen finns en bestämmelse om tystnadsplikt för den som är eller har varit anställd i finansieringsbolag. Om tystnadsplikt för bl. a. befattningsha— vare hos bankinspektionen finns förslag i ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ny sekretesslag (Ds Ju 1977111).
165
Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för vissa överträdelser av lagen.
175
Enligt 2 & första stycket kan bankinspektionen medge att finansieringsverk- samhet som avses i lagen får bedrivas i annan form än i aktiebolag. 1 tillämpliga delar gäller föreskrifterna om finansieringsbolag för sådana verksamheter. Inspektionen får meddela de särskilda föreskrifter som behövs till ledning för verksamheten.
I fråga om stadgar för ekonomisk förening bör i förekommande fall motsvarande gälla som för bolagsordning. Stadgarna bör godkännas av bankinspektionen.
Ikrafträdande m. m.
Lagen om finansieringsbolag bör träda i kraft samtidigt som föreslagna _ändringar i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.
Särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas med hänsyn till att bankinspektionen kan lämna berörda företag skäligt rådrum för att uppfylla lagens krav.
13.2. Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel
2?”
I paragrafen räknas de kreditinstitut upp för vilka kreditpolitiska medel enligt lagen kan tillämpas. Ändringen innebär att till denna grupp av kreditinstitut har fogats finansieringsbolag. Vilka bolag som är finansieringsbolag följer av den föreslagna lagen om finansieringsbolag. Eftersom annat företag än finansieringsbolag kan medges bedriva samma slags verksamhet som finansieringsbolag bedriver (jämför 2 och 17 Så lagen om finansieringsbolag) har vidare i ett nytt andra stycke föreskrivits att sådant annat företag jämställs med finansieringsbolag vid tillämpning av lagen om kreditpolitiska medel.
7—8 åå
I 7é har tillagts att förordnande om likviditetskrav kan omfatta finansie- ringsbolag. Härav betingade följdändringar har införts i 8 &.
145
I denna paragraf har tillagts att förordnande om utlåningsreglering kan omfatta finansieringsbolag.
15%
Enligt denna paragraf kan utlåningsreglering avse lån och garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning. För att täcka in de speciella kreditformer, som återfinns hos finansieringsbolagen — finansiell leasing och fakturaköp — har tillägg gjorts om dessa.
Enligt en ny punkt 4 kan utlåningsregleringen avse även värdet av finansieringsbolags leasingobjekt. Såsom framhållits i kapitlet Kreditpolitisk reglering betyder värdet här det bokförda värdet.
Punkterna 1—4 i paragrafen avser samtliga det utestående värdet vid en viss tidpunkt.Enligt en ny punkt 5 kan utlåningsregleringen även avse finansie- ringsbolags under en viss tidsperiod nyanskaffade leasingobjekt. Ett finan- sieringsföretag kan anses ha nyanskaffat ett leasingobjekt när köpekontraktet undertecknas.
I andra stycket, som är nytt, jämställs det vederlag finansieringsbolag lämnar för övertagande av fordringar med lån när det sker i syfte att medverka till finansiering. Bestämmelsen är tillkommen för att det slag av factoring som brukar kallas för fakturaköp skall kunna bli föremål för utlåningsreglering. Det fordras att finansieringsbolaget har erlagt betalning för fakturan till säljaren på sätt som motsvarar kreditgivning. I annat fall avser fordringsför- värvet enbart kreditrisktäckning.
Liksom när det gäller fakturabelåning upprättas normalt vid fakturaköp ett löpande samarbete mellan finansieringsbolag och säljaren. I ett sådant avtal specificeras en kreditlimit, dvs. ett högsta beviljat belopp för den kredit säljaren kan få av finansieringsbolaget vid försäljningen av sina fakturaford-
ringar. Utlåningsregleringen kan vid fakturaköp omfatta antingen det av finansieringsbolaget utbetalda beloppet eller det beviljade beloppet — jämför första stycket punkt 1 och 2.
165
I denna paragraf beskrivs det sätt på vilket utlåningsregleringen kan konstrueras. Det normala fallet torde vara att ett högsta värde föreskrives för lånens eller garantiförbindelsernas storlek vid en viss tidpunkt och att detta värde relateras till lånens eller garantiförbindelsernas värde vid en annan, tidigare, tidpunkt. I paragrafen har tillagts att denna konstruktion kan användas även när det gäller värdet av utestående leasingobjekt.
I paragrafen fastslås att utlåningsregleringen även kan konstrueras på annat sätt. Härmed har hittills avsetts att man som basvärde inte använder lånens eller garantiförbindelsernas storlek vid en viss, tidigare, tidpunkt utan att man bestämmer basvärdet som ett genomsnitt under viss tid eller förändringen mellan två tidpunkter. Genom tillägget av punkt 5 i 15 & får i bestämningen ”annat sätt” anses ingå att utlåningsregleringen kan konstrueras som ett högsta värde för nyanskaffade leasingobjekt under viss tidsperiod i relation till nyanskaffningen under en tidigare tidsperiod.
17å
Skuldebrev som utges av finansieringsbolag och som ej utgörs av obligatio- ner, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev omfattas ej av paragrafens bestämmelser. Ett uttryckligt undantag härför har intagits i paragrafen.
Ikraftträdande m. m.
Lagändringarna bör som nämnts i specialmotiveringen till lagen om finan- sieringsbolag träda i kraft samtidigt som den lagen. Särskilda övergångsbe- stämmelser torde inte behövas.
Reservation av ledamoten Regnéll
Utredningsarbetet har bedrivits som om direktiven inneburit endast beställ- ning av förslag till teknisk utformning av bestämmelser, ledande till ökad reglering av finansieringsverksamhet. Mycket litet uppmärksamhet har ägnats frågan — lämnad öppen i direktiven — vilken grad av reglering som är förenlig med önskemålet om att finansieringsbolagen skall göra största möjliga nytta för landets ekonomi.
Svaret på den frågan bör enligt min uppfattning vara vägledande för bedömningen av lämplig omfattning och utformning av lagregler för finansieringsbolagen. Vårt lands ekonomiska bekymmer borde ha gjort det klart för alla att stor flexibilitet kommer att krävas för att genom nyföreta- gande och utvidgning av livskraftiga mindre företag kompensera det bortfall i sysselsättning och produktion, som vi måste notera för stora delar av vår basindustri. För en sådan omställning bör finansieringsbolagen kunna lämna värdefull medverkan, om de också framdeles får den handlingsfrihet som krävs.
Den tillväxt i finansieringsbolagens verksamhet som redovisas av kommit- tén, är ett besked om att kundkretsen — till helt övervägande del mindre och medelstora företag — ansett sig ha nytta av finansieringsbolagens tjänster. Att dessa tjänster innebär långt mer än själva kapitalförmedlingen borde starkare ha understrukits av kommittén. Det hade då tydligare framgått att strävan- dena efter rigorösare reglering av kreditmarknaden i stället för att gagna samhällsekonomin kan innebära risk för att dynamiken inom näringslivet minskar.
Bedömningen att landets näringsliv för sin vitalitet har nytta av finansie- ringsbolagens tjänster har fört mig till att i huvudsak avvisa förslaget till ändring i den kreditpolitiska lagstiftningen, medan jag accepterar en lagstift- ning för att säkerställa samhällets insyn och företagens soliditet.
Beträffande den kreditpolitiska delen reserverar jag mig dels mot förslaget att införa likviditetskvoter, dels mot förslaget om möjlighet att tillämpa räntereglering.
Jag är övertygad om att intresset för samhällets insyn i finansieringsbo- lagen kan tillgodoses genom en mindre långt gående granskning än den kommittén föreslår. Därför reserverar jag mig också mot omfattningen av tillsynen som synes kunna leda till att finansieringsbolagens utveckling onödigtvis hämmas och att en onödig byråkrati utvecklas.
Också i övrig har jag i kommittén i huvudsak framfön samma invänd- ningar som experterna Livijn och Ödlund redovisar i sitt gemensamma särskilda yttrande.
Särskilt yttrande av experterna Livijn och Odlund
Sammanfattning A Metodfrågor A.1 Problemformulering A.2 Statistik . . . A.2.1 Underlaget A.2.2 Bearbetningen A.2.3 Tolkningen B Sakframställning B.1 Finansbolagens verksamhet B.2 Jämförelse med bankverksamhet B.3 Finansbolagenstillväxt . . . B.4 Betydelse för mindre och medelstora företag 35 Konsumentkrediter C Branschbeskrivning . C.1 Aspekter på finansbolagen C.2 Administrativ service C.3 Finansieringsformer . C.3.1 Systematiska problem C.3.2 Generalisering — Förenkling C.3.3 Leasing . C.3.4 Finansieringsgraden C.3.5 Avskrivningsmystik C. 3. 6 Förskott till leverantörer C.3.7 Sammanfattning . . D Förslaget till ändringen 1 lagen om kreditpolitiska medel D.1 Inledande synpunkter D.2 Exporthänsyn . . D.3 Inhemsk konkurrenskraft D.4 Finansbolagens tillväxt . . D.5 ”Regleringsfri” kreditgivning D.6 Jämförelse med bankverksamhet D.7 Regleringsinstrument D.7.l Likviditetskrav . D.7.2 Utlåningsreglering D.7.3 Räntereglering
169 171 171 172 172 172 172 173 173 173 174 174 175 175 175 177 177 177 178 178 178 178 179 179 179 179 179 179 180 180 180 181 181 183 184
D.8 Prövningsrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 E Förslaget till ”Lag om finansieringsbolag” . . . . . . . 185 E. 1 Lagförslaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185
E.2Namnfrågan..................189
Sammanfattning
Kommittén föreslår att de svenska finansbolagens verksamhet skall överva- kas, styras, kontrolleras och regleras på ungefär samma sätt som de svenska bankerna. Denna effekt skulle vinnas dels genom en ny "lag om finansie- ringsbolag”, dels genom ändringar i lag 13 dec 1974 om kreditpolitiska medel.
Kommittén har haft att behandla frågor som är vitala, inte bara för berörda finansbolag och deras anställda, utan även — och främst — för de många mindre och medelstora företag som i stor omfattning nu klarar delar av sin administration, sin kapitalförsörjning och kreditgivning till kunder med hjälp av finansbolagen. Finansiering av svensk export berörs ej av kommittén i nämnvärd grad.
Vi noterar med tillfredsställelse att kommittén bestämt tar avstånd från tanken att (som i Norge) begränsa företagens rätt att placera sina likvida överskott. Kommittén framhåller att detta "skulle innebära ett ingrepp i vanliga företags verksamhet på ett sätt som hittills varit främmande för svensk lagstiftning". (Kapitel 10.3, sid 124).
Sedan det egentliga kommittéarbetet avslutats har emellertid riksbanken utfärdat nya direktiv som tvingar företagen att placera minst 80 % av sina likvida medel i bank om de vill komma i fråga för emission av obligationslån. Åtgärden strider mot det citerade uttalandet, försämrar berörda företags lönsamhet samt försvårar finansbolagens upplåning och därmed deras medverkan i finansieringen av mindre och medelstora företag.
Mot denna bakgrund är det naturligt att företagens placeringar hos finansbolag blir jämställda med placering i bank i detta hänseende.
Kommitténs förslag är avsett att tjäna som underlag för statsmakternas beslut, och det har därför ett allmänt, samhällsekonomiskt intresse inte bara att granska vad som har utretts och hur det har utretts utan även att fastställa vad som icke har beaktats eller lämnats outrett.
Vi börjar med en lista över det som kommittén har lämnat outrett eller obeaktat. Det är i huvudsak:
1. Frågan om en jämnare fördelning i stabiliseringspolitiken mellan finans- och kreditpolitiken har lämnats obeaktad. Enligt vår uppfattning har finanspolitiska åtgärder hittills utnyttjats i allt för liten omfattning och huvudvikten lagts på regleringar av kreditmarknaden.
2. Möjligheten att ersätta selektiva kreditpolitiska medel med generella åtgärder som slår igenom både på den reglerade och på den fria kreditmarknaden — och som således skulle göra särskild lagstiftning om selektiva kreditpolitiska medel överflödig.
3. Vad skulle en räntereglering rent konkret betyda för finansbolagens upplåningsmöjligheter?
4. Vad händer om finansbolagen inte skulle kunna fullfölja den kreditför- medlande och administrativa roll som de nu har gentemot mindre företag?
5. Den föreslagna ränteregleringens återverkningar på kreditförmedlingen till mindre företag. Finansbolagens benägenhet att ta kreditrisker minskar om utlåningsräntan är låst. Detta försvårar kapitalförsörjningen
1].
12.
13.
framför allt för nystartade innovationsföretag. Vad skulle de föreslagna selektiva kreditpolitiska medlen kosta finans- bolagen? Schablonberäkningar i betänkandet omfattar endast en tänkt effekt på 1976 års bokslut av införandet av en likviditetskvot vid i övrigt oförändrade förutsättningar. Härtill kommer att schablonberäkningen är gjord för hela branschen varför några slutsatser om återverkningar för enskilda finansbolag ej kan dragas. Vilka effekter kan en utlåningsreglering dra med sig för de mindre företagens långsiktiga planering? Man har inte tillräckligt beaktat den fundamentala roll som adminis- trativ service spelar dels för finansbolagens inre verksamhet dels för rationalisering av de mindre företagens fakturerings- och betalningsru- tiner. Det statistiska faktaunderlaget har inte varit tillfredsställande. Man har inte utrett finansbolagens kostnader för den föreslagna byråkratiseringen nämligen dels den interna merkostnaden för att gå myndigheterna tillhanda med omfattande rapporter och uppgifter av olika slag, dels direkta avgifter till myndigheterna och dels arvode för den föreslagna "extra” revisorn. Hur samrådet mellan riksbanken och finansbolagen skall ske har icke behandlats av kommittén. Formerna för detta måste klarläggas innan något beslut fattas om kreditpolitisk reglering av finansbolagen. Man har ej undersökt återverkningarna på vår kreditbetingade import av den föreslagna kreditpolitiska regleringen. Den kreditbetingade importen är en följd av att de utländska leveran- törerna kan erbjuda svenska köpare bättre villkor med avseende på finansiering än vad många svenska leverantörer under nuvarande förhållanden kan erbjuda motsvarande köpare. Den föreslagna regle— ringen av finansbolagen kan ytterligare försämra den svenska leveran- törens försäljningsmöjligheter i Sverige. De utländska finansbolagens verksamhet i Sverige har inte kartlagts av kommittén. Och inte heller har man berört den aktivering av de utländska finansbolagens verksamhet som blir en naturlig följd av den föreslagna regleringen.
Enligt vår uppfattning står det klart att kommittén har lämnat kärnfrågor outredda. Detta gäller framför allt nyttan av lagen om kreditpolitiska medel och alldeles särskilt dess tillämpning på finansbolagen. Kommitténs förslag måste därför till helt övervägande del tillbakavisas i vad som gäller kreditpolitiska medel.
Däremot anser vi att tillräckliga skäl har anförts för den föreslagna lagen om finansieringsbolag. Vi anser därför att vi kan tillstyrka dess antagande — medan de reservationer som vi anför härnedan framför allt gäller den omfattande tillsynen.
Vi övergår nu till att utveckla våra synpunkter på Utredningsarbetet och kommitténs förslag.
A. Metodfrågor A 1 Problemformulering
Då denna utredning kan få återverkningar på de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning är det väsentligt att gå närmare in på innebörden av några politisk-ekonomiska frågeställningar.
De för den ekonomiska politiken ansvariga myndigheterna måste grunda sina val av styrmedel på bedömningar av internationella och nationella konjunkturutsikter. Dessa framtidsbedömningar är naturligen osäkra i likhet med andra prognoser. ,
Vi beklagar att utredningens direktiv inte givit utrymme för en undersök— ning eller ens diskussion i vad mån de prognoser som styrt kreditpolitiken 1968—1976 varit riktiga. 1 den mån prognoserna slagit fel kan den fria kreditmarknaden snarare ha varit till nytta än till skada för samhällsekono- min.
Det hade även varit av betydelse att få belyst huruvida de instrument som hittills använts för kreditpolitiken varit de mest tjänliga för att uppnå eftersträvade stabiliseringspolitiska effekter. Utredningen har begränsats till att undersöka möjligheterna att utvidga tillämpningsområdet för lagen om kreditpolitiska medel och därvid starkt koncentrerat sig på de regleringstek- niska aspekterna. Ett vidare perspektiv på frågan hur den önskvärda kreditpolitiska kontrollen skall uppnås hade varit befogat, därför att varken den utredning eller den proposition som föregick införandet av lagen om kreditpolitiska medel tog upp dessa spörsmål.
Vi har för vår del inte haft anledning att här närmare behandla dessa frågor. Vi vill dock påminna om att kvalificerad debatt och litteratur i nämnare 20 år visat, att en kreditpolitik där begränsning av utbudet hos en del av kreditapparaten är ett dominerande inslag, dels är ineffektiv, dels får allvarliga snedvridande verkningar t.ex. genom överströmning till andra kreditgivare. Dessa slutsatser har på senare tid ytterligare bestyrkts av ekonometriska undersökningar. Enligt vår uppfattning är föga vunnet med att utsträcka den regleringsapparat som nu tillämpas för bankerna till att gälla också finansbolagen. De senare representerar endast en mycket liten del av den stora sektor som f. n. befinner sig utanför riksbankens direkta kontroll.
Följden av en utvidgning av området för direkt utlåningsreglering blir med all sannolikhet att företag och allmänhet liksom varit fallet hittills finner utvägar att anpassa sig till ett nytt regleringsläge. Erfarenheten visar emellertid, att selektiva kreditpolitiska medel lätt får biverkningar som drar med sig behov av ännu flera regleringar. Enligt vår uppfattning bör det vara möjligt att finna för allmänheten och företagen mera tillfredsställande lösningar på de stabiliseringspolitiska problemen genom att i första hand använda generella medel som påverkar likviditet samt tillgång och efter- frågan på pengar i hela det ekonomiska systemet.
Medan direkt utlåningsreglerande ingrepp är ägnade att stöta bon för kreditgivning tillgängliga medel ur det totala kreditsystemet, är en penning- politik baserad på generella åtgärder ägnad att bevara dessa medel för utlåning på den svenska marknaden via kreditinstitut. Valet av system får därför stor inverkan på den svenska kreditmarknadens funktion.
1 Vi har tyvärr inte haft tillgång till den statistik som har framtagits av Kapitalmarknadsutred— ningen. Enligt uppgift innehåller den även material som belyser finansbolagens utveck- ling.
A 2 Statistik A 2.1 Underlaget
Utredningen bygger i stor utsträckning på statistik som erhållits från Statistiska Centralbyrån.l För större delen av den aktuella perioden, 1963—1976, är det statistiska underlaget både begränsat och ofullständigt. Därtill förekommer dubbelräkningar i viss utsträckning, vilka man i utredningens slutskede delvis sökt justera. SCB skriver i sina kommentarer (serie K 197718, som utkom den 26 juli 1977): ”Observera att direkt jämförbarhet bakåt i tiden ej föreligger beroende på att antalet företag ändras mellan åren
. dels genom nystartade och upphörda företag . dels också genom att företag tillkommer, som skulle ingått i undersök- ningen tidigare”.
Även finansbolagens kreditgivning till utlandet förekommer i denna statis- tik.
Från källkritisk synpunkt borde det väl därför stå klart att tidsserierna måste läsas med stor försiktighet och utan försök att ”pressa” fram slutsatser och synteser.
A 2.2 Bearbetningen
Beträffande den statistiska bearbetningen bör följande beaktas:
Ett av de större finansbolagen, som under en följd av år hade bokslut per den 31 mars har genomgående — utan justering — fått sina bokslutssiffror framflyttade till slutet av resp. kalenderår.
En källa till feltolkning är den valda metoden (jfr. avsnitt 10.1 5. 122) att i tidsserier i stort sett endast redovisa nettoförändringar i kreditgivningen i stället för attjämföra förändringar i totalt utestående krediter. Metoden får en dramatiserande effekt när man som här skett använder den på ett relativt litet antal företag med förhållandevis små kreditvolymer. Vår analys av orsakerna till de redovisade förändringarna visar också att tillfälligheter satt sina spår i statistiken:
. Enstaka större avtal har tecknats i slutet av ett år eller i början av nästa år.
. Statliga investeringsbidrag/avdrag har under vissa tider stimulerat efter- frågan på leasingobjekt. . Särskilda marknadsaktiviteter har pågått under konare eller längre tid.
Härtill får läggas det redan nämnda, återkommande periodiseringsfelet (mars-bokslut räknas som december-bokslut).
A 2.3 Tolkningen
Inflytandet av inflation och konjunkturväxlingar på finansbolagens utveck- ling har inte tillräckligt beaktats av kommittén vid tolkningen av det statistiska materialet. I takt med konjunkturen ändras exempelvis våra betalningsvanor. I ett högkonjunkturläge betalas leverantörsfakturor snab-
bare, varigenom factoringkrediterna kommer att utnyttjas på en lägre nivå än under lågkonjunkturen, där kreditbehovet ökar beroende på längre betal- ningstider.
Kommitténs behandling av det statistiska materialet har således icke varit tillfredsställande vilket medför svårigheter att dra pålitliga slutsatser därav. Härtill kommer att ca 1/3 av finansbolagens krediter avseende övrig kreditgivning ej närmare analyserats.
Kombinationen av ett ej fullt pålitligt historiskt material och den valda bearbetningsmetoden manar till försiktig tolkning.
B Sakframställning
B 1 Finansbolagens verksamhet
I avsnitt 10.3 (5. 124) ger kommittén en generaliserande karaktäristik av finansbolagen. Man skriver som om alla vore lika: ”Det utmärkande för finansieringsföretagen är deras karaktär av utpräglade kreditinstitut. Deras helt dominerande verksamhet — och själva syftet med deras verksamhet — är kreditgivning."
”Syftet” med finansbolagens verksamhet är emellertid inte enbart "kre- ditgivning” — i så fall skulle finansbolagen inte ha fått en sådan framgång. Syftet med de nya finansbolagen var att utveckla nya finansieringsformer och administrativa system, som komplement till dem som var tillåtna för bankerna vid 60-talets början.
Pionjärerna insåg redan då att den sjunkande självfinansieringen inom näringslivet i allmänhet och i de mindre och medelstora företagen i synnerhet skulle medföra ökat behov av kapital, vilket inte skulle kunna tillgodoses inom ramen för traditionella säkerheter. Man förutsåg vidare att de mindre och medelstora företagen skulle efterfråga externa tjänster såsom databe- handling och likvidmottagning.
Att tillgodose dessa önskemål var syftet med finansbolagen — och inte bara "kreditgivning ' '.
B 2 Jämförelse med bankverksamhet
Kommittén anger vissa skillnader mellan bankernas och finansbolagens verksamhet. Oftare framhålles emellertid likheterna mellan dessa verksam- heter. Flera klara olikheter mellan bankerna och finansbolagen bör dock understrykas.
(a) Inlåning från allmänheten är ett normalt inslag i bankverksamheten. Detta medför att bankerna arbetar med lägre inlåningsräntor och också har bättre tillgång till pengar. Ca 80 % av bankernas inlåning kommer från traditionella inlåningskonton, vilka ej har någon motsvarighet hos finansbolagen. (b) Bankerna har i allmänhet en ”total” affär med sina kunder, dvs. bankerna betjänar kunderna på både inlånings- och utlåningssidan. Därtill kommer en rad andra tjänster. Finansbolagen har däremot endast finansiering i förening med administrativ service.
(c) På grund av en större totalvolym och större spridning på typ av affärer OCh kunder kan bankerna räkna med att variationer i utnyttjande av krediter i större utsträckning kommer att ta ut varandra än vad fallet är hos finansbolagen. (d) Finansbolagens krediter är i allmänhet bundna och ger därigenom mindre amorteringar än bankkrediterna. Vad särskilt gäller leasing representerar denna en typisk medellång finansiering. (e) Bankerna har ett löpande samarbete med riksbanken innebärande att bankerna kan få lån i riksbanken. (I) En annan väsentlig skillnad mellan finansbolag och banker är, att finansbolagen är mera inriktade på administrativa tjänster till framför allt mindre och mede/stor'a/öretag. Dessa skillnader mellan banker och finansbolag har icke tillräckligt beaktats av kommittén.
B 3 Finansbolagens tillväxt
Enligt kommittén har finansbolagens kreditgivning expanderat just under åtstramningsperioder och bedarrat när åtstramningen lättat. Efter att närmare ha studerat utredningens redovisade siffermaterial har vi svårt att dela den uppfattningen. För exempelvis åtstramningsåren 1969—1970 redovisar nämligen kommitténs eget diagram kap 3 s. 38 följande förändringar i finansbolagens kreditgivning (i mkr):
1969 1970 Ändring Factoring 88 —20 —108 Leasing 40 34 —6 Avbetalning 22 249 227 Kontokort 17 —8 —25 Ovriga krediter 272 191 —81
439 446 7
Finansbolagens ökningstakt stagnerade således under det andra åtstram- ningsåret 1970. Den enda finansieringsform som ökade under detta år var avbetalningskred-iter, som ökade med 227 mkr. Detta var dock en naturlig följd av bilhandelns expansion under 1970.
B 4 Betydelse/ör mindre och medelstorajöretag
Mer än 90 % av finansbolagens kunder är mindre och medelstora företag. De beräknas svara för mer än 2/ 3 av finansbolagens utestående företagskrediter. Finansbolagens omfattande och effektiva administrativa system möjliggör för mindre och medelstora företag att i betydande utsträckning rationalisera den egna verksamheten och stärka konkurrenskraften.
I ett läge där mindre och medelstor'a/ör'etag redan brottas med många problem är det av betydelse att inte också kredit/örsör/"ningenförsvåras./ör dem.
Med tanke på finansbolagens betydelse för mindre och medelstora företag
hade det varit särskilt angeläget om kommittén diskuterat och föreslagit vägar för att underlätta finansbolagens egen upplåning.
B 5 Konsumentkrediter
Kommittén diskuterar avvägningen mellan krediter å ena sidan till företag och å andra sidan till konsumenter. Det uppges att finansbolagen skulle motverka den kända strävan att begränsa konsumentkrediterna. Vi vill påpeka, att avbetalnings- och kontokrediternas andel av finansbolagens utestående krediter (inkl. leasing) enligt SCB är lägre 1974—1976 än under perioden 1968—1973.
Gruppen avbetalningskrediter innehåller inte bara konsumentkrediter utan också investeringskrediter till näringsidkare.
I ett läge där näringslivet redan har överkapacitet och därför känner föga incitament att investera, vore det egendomligt att ge kapacitetshöjande investeringar obetingad prioritet medan krediter som skulle kunna underlätta utnyttjandet av befintlig kapacitet skulle ha låg prioritet. Om det inte finns mycket starka skäl till motsatsen, t. ex. restriktioner med hänsyn till betalningsbalansen, borde hela kedjan från råvaror, produktion, lager och försäljning behandlas lika vid en åtstramning.
Vi vill betona risken för att generellt ge konsumentkrediterna en samhälls- ekonomiskt låg prioritet.
C Branschbeskrivning
C 1 Aspekter på _ finansbolagen
Inledningsvis återger vi några aspekter, som kommittén anlagt på finansbo- lagen:
Utveckling av ,finansieringstekniken
”Finansieringsföretagen har i många fall bidragit med värde/itlla tillskott till den svenska kreditmarknaden. En stor del av förklaringen bakom den snabba expansionen hos finansieringsföretagen torde i själva verket kunna sökas däri att de vidareutvecklat och förbättrat vissa finansieringsformer, som redan tidigare funnits hos bankerna eller att de utvecklat helt nya kreditformer". (Avsnitt 10.2, 5. 122. Vår kursivering). '
”Även på konsumtionskreditsidan har finansieringsföretagen utvecklat befintliga eller introducerat nya former. såsom kontokortskrediter och masshantering av avbetalningskontrakt." (Avsnitt 10.2, 5. 123. Vår kursivering).
”Som kommittén tidigare framhållit har finansieringsföretagen i många fall bidragit med väsentliga tillskott till den svenska kreditmarknaden. Det skulle t. o. ni. kunna hävdas att det utmärkande för många av linansierings- företagen är enfortlöpandeförbättring och nyskapning av olika kreditformer. Enligt kommitténs mening är det av vikt att denna utveckling inte hämmas av den föreslagna lagliga regleringen." (Avsnitt 12.5.4, s. 154. Vår kursive- ring).
Önskan att säker'stä/Iajortsatt utveckling av finansieringstekniken markeras även i fråga om bolagsordningens innehåll och utformning. Enligt kommittén ”får det undvikas att kräva en så långt gående specificering av verksamheten att den ”Produktutvecklingsverksamhet", som i mångt har präglat finansieringsföretagens verksamhet, försvåras”. (Avsnitt 12.5.3, s. 153. Vår kursivering).
F inansbolagens särdrag
"Parallellt med kreditgivningen tillhandahåller finansieringsföretagen avan- cerade administrativa system för t. ex. fakturahantering”. (Avsnitt 3.2, 5. 24. Vår kursivering).
”En stor del av de finansieringstjänster som finansieringsföretagen — finansieringsbolagen — erbjuder är intimt förknippade med administrativa tjänster”. (Avsnitt 12.5.3, s. 153).
Mindre och mede/stor'a/ör'etag
"Trots att kostnaden normalt ligger högre har finansieringsföretagens tjänster — såsom factoring och leasing — kommit att framstå som attraktiva komplement eller alternativ till bankfinansiering. Detta är framför allt påtagligt för företag med en låg självfinansiering och med svårigheter att prestera formella säkerheter av det slag som bankerna kräver. Finansierings— företagens näringslivskunder återfinns också i huvudsak hos de mindre och medelstora,/öretagen. (Avsnitt 10.2, 5. 123. Vår kursivering).
Konkurrens på lika villkor
”Det är önskvärt att söka uppnå en mer konkurrensneutral behandling av likartade kreditinstitut. Enligt kommitténs mening bör därför en laglig reglering av finansieringsföretagen omfatta alla företag oavsett ägarförhållan- den." (Avsnitt 12.1 5. 146. Vår kursivering). Betydelsen av att trygga konkurrens på lika villkor betonas av kommittén även beträffande den tillsyn av finansbolagen som innefattas i lagförslaget. Denna tillsyn bör enligt kommittén ”bedrivas på ett sådant sätt att inte härigenom någon snedvridning av konkurrens/ömtsättningarna mellan olika fmansieringsföretag uppstår.” (Avsnitt 12.5.4 s. 154. Vår kursivering).
”Kommitténs bedömning är . . . att den typ av verksamhet som de av lagstiftningen omfattade finansieringsföretagen representerar är så värde/ull och har en sådan livskraft att en vidare reglering inte skall visa sig nödvändig vare sig av kreditpolitiska skäl eller ur mera allmänna kreditmarknadssyn- punkter.” (Avsnitt 12.3, 5. 149. Vår kursivering).
Vi vill gärna hoppas att kommitténs positiva bedömning av finansbolagens funktioner i samhället som ovan citerats skall leda till en modifiering av de framlagda lagförslagen. För att de mindre företagens kapitalförsörjning icke skall äventyras är det av stor vikt att finansbolagens livskraft bevaras och att de får möjlighet till fortsatt utveckling av tidsenliga finansieringsfortner.
C 2 Administrativ service
Kommittén har inte tillräckligt beaktat att en betydande del av finansbola- gens verksamhet består av administrativ service till kunder. Som exempel kan nämnas massbehandling av fakturor, kontrakt, köpnotor etc. Exempelvis hanterade finansbolagen i factoring under 1977 över 3 miljoner fakturor för sina kunder.
Mer än två tredjedelar av finansbolagens personal är således sysselsatt med administrativt arbete för kunders räkning, exempelvis likvidmottagning, betalningspåminnelser, reskontraföring, försäljningsstatistik, solvensbevak- ning, inkassering. Detta innebär stora kostnadsbesparingar för kunderna.
Givetvis utför även banker en betydande mängd av administrativt arbete t. ex. i samband med inlåning från allmänheten. Den stora skillnaden mellan det administrativa arbete som banker utför och det som finansbolagen utför är att finansbolagen övertar administrativt arbete som eljest skulle ha utförts av kunden.
Kommitténs benägenhet att underskatta det administrativa arbetet kommer till uttryck bl. a. i ”Förslag till lag om finansieringsbolag” och motsvarande specialmotivering. När man skall mäta vad som är den huvudsakliga verksamheten för ett finansbolag jämför man utestående krediter med balansomslutningen eller som det heter i ”Specialmotivering- en”: ”Huruvida finansieringsverksamheten är den huvudsakliga verksam- heten får anses framgå av dess vikt i ett företags balansräkning.”
Vi vill dock gärna framhålla att hos företag som huvudsakligen är sysselsatta med att producera tjänster balansomslutningen aldrig kan vara ett mått på verksamhetens omfattning och fördelning på olika verksamhets- slag.
C 3 F inansieringsformer
C.3.1 Systematiska problem
Det är ingen lätt uppgift att ge en kortfattad beskrivning av den mångfald av finansieringsformer som utvecklats av olika finansbolag under den senaste lO-årsperioden. Kommittén uttalar också att de 5. k. övriga kreditformerna ”är av mycket skilda slag”.
Enligt vår mening finns dock en enkel systematik, som vi föreslagit kommittén, nämligen uppdelning av kreditformerna efter typ av säkerhet. Man får då två huvudgrupper, flödesfinansiering och objektfinansiering. Vid flödesfinansiering är säkerheten ett flöde av dokument, t. ex. fakturor, kontrakt, butiks- och restaurangnotor etc. Vid objekt/inansiering tjänar ett visst objekt som säkerhet eller motsvarande för säkerhet. Som exempel kan nämnas leasing och avbetalning.
Huvudgrupperna indelas i sin tur efter kredittagare, dvs. företag, konsu- menter etc. Kreditens ändamål (rörelsekredit, investeringskredit etc.) påverkar inte de två första stegen idenna klassifikation. Finansformens namn påverkar heller inte de två första stegen.
C.3.2 Generalisering — Förenkling
Några enhetliga kontraktsvillkor för de olika finansieringsformerna existerar ej, utan varje finansbolag har i princip sina egna kontraktsvillkor för factoring, leasing etc. Kommittén har emellertid avstått från jämförande studier av de olika bolagens kontraktsvillkor. I stället har man valt ut ett bolags kontrakts- villkor för factoring, leasing etc. och antyder eller underförstår i betänkandet att övriga finansbolag i stort sett tillämpar samma villkor.
I princip har man således valt metoden att studera och generalisera ett typfall av varje finansieringsform. Särskilt ifråga om leasing har detta lett till snedvridningar, vilket läsaren måste hålla i minnet. På flera punkter lämnas ofullständig information och man har inte beaktat invändningar, t. ex. att en viss klausul inte förekommer hos vissa andra finansbolag.
Iarbetsmetoden har ingått inte bara att generalisera specialfall utan även att starkt förenkla och schematisera framställningen av dessa.
C.3.3 Leasing
Särskilt presentationen av leasing har blivit lidande. Det verkar som om man har missförstått denna finansieringsform på några punkter. Vi syftar närmast på finansieringsgraden, avskrivningsmöjligheterna och förskotten till lever- antörer.
C.3.4 Finansieringsgraden
I avsnitt 5.2.3 ägnas påfallande intresse åt en marginell fråga, nämligen om finansieringsgraden vid finansleasing är 90 eller 100 %. Vi anser det därför befogat att här reda ut begreppen en smula.
Enligt kommittén uppgår finansieringsgraden inte ”till 100 % utan snarare till drygt 90 % med normala avgiftssatser”. Detta uttalande grundas på att man vill reducera leasingobjektets anskaffningsvärde med den första leasing- avgiften, som vanligen betalas i förskott. Detta resonemang måste dock förutsätta att betalningen av leasingobjektet och den första leasingavgiften sker samtidigt, vilket är mycket ovanligt. Det kan tilläggas att siffran 90 % bygger på en generalisering av ett undantagsfall (3-årsavtal med betalning kvartalsvis i förskott).
C.3.5 Avskrivningsmystik
I avsnitt 5.2.3 förs ett ganska egendomligt resonemang om leasingbolagens avskrivningsmöjligheter, suggestivt illustrerat med en ”figur”, som visar något annat, nämligen restvärdena efter avskrivning. Med hjälp av detta diagram söker man göra gällande att leasingbolagen skulle ha särskilda möjligheter att göra ”avskrivning utöver plan”. Detta är givetvis nonsens. Enligt kommunalskattelagen har ju alla företag samma rätt att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning enligt "30-20-principen”. Till bilden hör att den övre kurvan är en fantasikurva och att man förbiser längre avskrivningstider än fem år. Dessutom anges i texten ”Skattetekniskt tillämpas vanligen degressiv avskrivning”. Detta är fel. Kurvan är degressiv endast under tre år därefter progressiv och slutligen konstant.
C.3.6 Förskott till leverantörer
Man har även förbisett de många leasingavtal där leasingbolaget betalar ut stora förskott till leverantören åtskilliga månader innan kunden börjar betala leasingavgifter. Som exempel kan nämnas att leasingbolagens förskott till leverantörer i slutet av 1976 översteg 90 mkr.
C.3.7 Sammanfattning
Ännu i övrigt har vi ett flertal synpunkter på beskrivningen av finansierings- formerna men av utrymmesskäl måste vi avstå från att gå in på dessa.
D Förslag till ändringar i lagen om kreditpolitiska medel
D 1 Inledande synpunkter
Vi. har inledningsvis kommenterat frågan om kreditpolitikens innehåll. Sammanfattningsvis vill vi här säga, att en lagstiftning som den föreslagna måste grundas på en mer ingående undersökning av de sannolika verkning- arna av de föreslagna reglerna. En sådan undersökning borde kunna ge en fastare grund för både utformningen av reglerna och för deras tillämpning. En väsentlig riktpunkt för reglernas innehåll och tillämpning bör vara att en utvidgning av regleringssystemet inte skall resultera i att nya kanaler för kreditgivning öppnas, vilka i sig skapar behov av ytterligare regleringar. Behovet av att tillämpa lagen om kreditpolitiska medel även mot finansbo- lagen och efter hand mot ytterligare delar av kreditmarknaden minskar ju mer kreditpolitiken litar till generella medel såsom diskontopolitik och marknadsoperationer. Metoden att med hjälp av generella kreditpolitiska medel påverka finansbolagen är redan idag tillgänglig.
D 2 Exporthänsyn
Det är viktigt att beakta, att en eventuell reglering av de svenska finansbo- lagens verksamhet bör inte få leda till att utländska köpare av svensk export erbjuds sämre inköpsvillkor, dvs. finansieringsmöjligheter, än deras inhemska konkurrenter, som importerar varor från länder med friare kreditmarknad.
Vi måste slå vakt om exportörernas frihet att lämna handelskrediter i enlighet med internationella handelsbruk. En ytterligare reglering av den svenska kreditmarknaden måste sannolikt leda till en försämring av de svenska exportörernas konkurrenskraft. Den nämnda konsekvensen har ej berörts av kommittén.
D 3 Inhemsk konkurrenskraft
Liksom ovan påpekats beträffande exporthänsyn måste man värna om de svenska industri- och handelsföretagens konkurrenskraft på den inhemska marknaden, så att de ej blir utslagna av de i finansiellt hänseende bättre
utrustade utländska företagen. Genom att utnyttja de specialiserade finans- bolagen har mindre och medelstora företag möjlighet att idag koncentrera sig på produktion och marknadsföring.
D 4 Finansbolagens tillväxt
Till stöd för de föreslagna tilläggen i lagen om kreditpolitiska medel anför kommittén att finansbolagens betydelse för den totala kreditmarknaden har ökat under senare år. Vi anser att kommittén vid utformningen av sina förslag har utgått från en delvis oriktig uppfattning om finansbolagens relativa betydelse och tillväxt. Vidare har kommittén inte tillräckligt beaktat särdragen i finansbolagens verksamhet och inte heller de stora inbördes olikheterna mellan bolagen.
För att ge en rättvisande bild av finansbolagens tillväxt bör denna relateras till den totala kreditmarknadens utbud. Som kommittén själv konstaterar har ”den årliga ökningen av de olika bankinstitutgruppernas ”övriga” utlåning” expanderat än snabbare under 1974—76 och finansbolagens andel av denna marknad har minskat från ca 17 % 1974 till ca 16 % 1976.
D 5 "Reg/erings/i'i” kreditgivning
Kommittén pekar på att en växande del av kreditmarknaden kommit att ligga utanför de kreditpolitiska åtgärdernas räckvidd. Skälet till detta torde dock ej huvudsakligen vara den angivna expansionen hos finansbolagen.
Genom bl.a. tillkomsten av en rad specialinstirirt har en större del av krediter till företagssektorn kommit att gå vid sidan av den marknad som är föremål för kreditpolitisk reglering i form av likviditetskrav, utlåningstak och räntereglering från riksbanken. Exempel härpå är Investeringsbanken, Statens Hantverks- och Industrilånefond samt olika krediter inom ramen för lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken. I takt med att specialinstitutens betydelse ökar har affärsbankernas andel av kreditgivningen sjunkit kraf- tigt.
Förutom de nämnda krediterna spelar skattekr'edlter samt Ieverarttt'irskre- diter en ökande roll för företagens finansiering. Undersökningar har visat att i tider av kreditåtstramning har framför allt de större företagen i stor utsträckning kunnat kompensera sig genom att ”importera pengar”. Detta har inte skett i första hand genom organiserad upplåning i utlandet, utan genom att företagen har utnyttjat det betydande svängrum som finns inom ramen för de löpande kommersiella betalningarna. Denna möjlighet står inte öppen i samma utsträckning för de mindre och medelstora företagen till vilka finansbolagens tjänster i huvudsak vänder sig.
D 6 Jämförelse med bankverksamhet
Som vi närmare utvecklat under punkt B 2 härovan räder betydande strukturskillnader mellan bankverksamhet och olika slag av finansbolags- verksamhet. Dessa olikheter har enligt vår uppfattning ej beaktats vid utformningen av kommitténs förslag.
D 7 Reg/er'ingsinstrirrrierit
D 7.1 Likviditetskrav
För att nå en mer eller mindre permanent kontroll på finansbolagens expansionstakt föreslår kommittén regler om likviditetskrav. Kommittén framhåller att finansbolagens verksamhet i mycket överensstämmer med bankernas och att det därmed föreligger risk för snedvridning i kreditgiv- ningen om finansbolagen ej omfattas av regler om likviditetskrav. Detta likviditetskrav avvisas av oss.
Li/o'iditetsbegreppet
Frågan om vad som ur Iikviditetssynpunkt är att betrakta som likvida tillgångar har alltså skjutits över till riksbankens avgörande när den skall precisera lagens tillämpning. Kanske kan en direkt angivelse i lagtexten vara att föredra, exempelvis att som likvida medel skall alltid anses fordringar på inhemskt finansinstitut samt av riksgäldskontoret utgivna skattkammarväx- lar. Vid en sådan skrivning bildar åtminstone dessa typer av fordringar grunden för Iikviditetsbegreppet.
Tvängsrnässig placering
Det kan ej framstå som ett naturligt alternativ för finansbolagen att placera likvida medel som en kortfristig fordran på staten vilket kommittén hävdar. En tvångsmässig placering till låg ränta — där differensen mellan upplånings- och placeringsränta blir större för finansbolaget än för banken — kan aldrig uppfattas som naturlig för ett företag där alternativa placeringsmöjligheter till bäftre förräntning finns.
Tvärigsrnässig placering
Det kan ej framstå som ett naturligt alternativ för finansbolagen att placera likvida medel som en kortfristig fordran på staten vilket kommittén hävdar. En tvångsmässig placering till låg ränta —där differensen mellan upplånings- och placeringsränta blir större för finansbolaget än för banken — kan aldrig uppfattas som naturlig för ett företag där alternativa placeringsmöjligheter till bättre förräntning finns.
Olämpligt pr'ior'iter'ingsinstr'urnent
Likviditetskravens funktion i banksystemet är i hög grad att tjäna som prioriteringsinstrument för statsupplåningen och bostadsfinansieringen. En motsvarande roll kan regler om likviditetskrav näppeligen tilldelas i finans- bolagens verksamhet. Likviditetskraven tjänar i bankernas verksamhet som ett placer'lrigsinstrurnent för att transferera spararnas inlåning till kapitalmark- naden — en funktion som för finansbolagen är helt främmande eftersom ”insättare” ej förekommer hos dem.
Administrativa problem
Trots att bankerna utgör en relativt homogen grupp har likviditetskrav visat sig vara svårhanterliga för såväl riksbanken som bankerna. En tillämpning av likviditetskrav för den mycket heterogena grupp, som finansbolagen utgör, måste innebära helt andra och större svårigheter än beträffande bankerna.
Kunderna jär betala
Det framgår av kommitténs framställning att likviditetskraven kommer att medföra ökade kostnader för finansbolagen. Dessa kostnader måste natur- ligtvis till slut bäras av finansbolagens kunder.
Leasing
Leasings roll av medelsfristig finansiering har tidigare påpekats. Leasingav- giften bestäms i samband med att leasingavtalet tecknas. Det är då otillfredsställande att ett senare införande av ett likviditetskrav eller höjning av kravet skall förändra kalkylsituationen. Av likviditetskravet betingade kostnader måste då bäras av andra kunder.
Lika för alla
Om likviditetskrav appliceras på finansbolag kommer de tydligen att ha samma höjd oberoende av verksamhetsslag hos finansbolaget. Detta kan innebära att om man introducerar likviditetskrav för att begränsa konsu- mentfinansieringen så kommer även näringslivskrediterna, vilka i första hand går till mindre och medelstora företag, att belastas med kostnaderna härför.
Behov av precisering
Kommittén anser att nivån på likviditetskraven skall vara lägre för finans- bolagen än för bankerna, vilket vi anser naturligt och riktigt. Det hade varit önskvärt att kommittén diskuterat ungefär på vilken nivå likviditetskraven skulle ha legat om de införes. I lagen bör under alla förhållanden preciseras ett lägre maximitak än vad som anges för bankerna.
Kommittén indikerar att vissa förenklingar skall eftersträvas vid utnytt- jandet av likviditetskrav, men går inte in på vari dessa förenklingar kan bestå. Då praktiska problem i samband med likviditetskraven noteras hänvisar kommittén till riksbankens tillämpningsföreskrifter, vilket är otillfredsstäl- lande.
Överströmningsetlekt
Viktigt för de vidare resonemangen är bl. a. kommitténs antagande att den totala upplåningen inom ”hela systemet — banker och tinansieringsföretag” i stort sett kan anses given. (Avsnitt 11.3.2). Man förbiser här den överström- ning till andra kreditgivare som blir följden av regleringar mot finansbolagen.
Därmed förlorar premissen sin giltighet och den fortsatta argumenteringen "hänger i luften”.
Tidspress i slutskedet
Flera tekniska erinringar mot kommitténs resonemang kring likviditets- kraven kan göras. Den tidspress under vilken utredningsarbetet slutförts har ej gjort det möjligt för kommittén att behandla de tekniska frågorna med den utförlighet som skulle ha varit önskvärt.
Slutsatser
Vi avvisar även förslaget att begränsa finansbolagens rätt att räkna banktill- godohavanden som en likvid tillgång. Detta måste leda till oönskad snedvridning från konkurrenssynpunkt. Förslaget är även betänkligt från rättssäkerhetssynpunkt — eftersom den likvida gränsen inte skulle inskrivas i lagen utan bestämmas av myndighet från fall till fall.
Av redovisade skäl avvisas förslaget att ställa likviditetskrav på finansbo- lagen. Vi anser att harmonisering med kreditpolitikens målsättningar bör ske genom frivilliga överenskommelser efter överläggningar och förhandlingar mellan finansbolagen (t. ex. representerade geom deras branschförening) och riksbanken. Sådana överläggningar och förhandlingar synes för övrigt vara nödvändiga mellan de parter som har en roll att spela vid kreditpolitikens effektuerande — något som kommittén ej berört.
D 7.2 Utlåningsreglering Leasing
I Norge har leasing undantagits från utlåningsreglering och inget talar för att man skulle göra annorlunda i Sverige. Skälen emot utlåningsreglering är följande:
Vid ett stort antal Ieasingprojekt undertecknas samtidigt beställning med maskinleverantör och finansieringsavtal med leasingkunden. Därefter dröjer det i många fall både ett och två år innan leasingobjektet är tillverkat och godkänd leverans har ägt rum så att basperioden kan börja och kunden kan börja betala leasingavgifter. Ett eventuellt utlåningstak får därför inte drabba redan ingångna leasingavtal eller hindra avtal som skall träda i kraft först sedan en restriktion upphört att gälla. Detta ger exempel på vådorna för näringslivet av den s. k. ryckiga kreditpolitiken: praktiskt taget all planering försvåras eller äventyras av att ingen kan i dag säga vilka perioder under de närmaste åren som det blir ”åtstramningar”. Hur blir det i september 1978, februari 1979 . . .
Konsekvensen måste kräva att ingen utlåningsreglering sätts för leasing- krediter under de tider då statligt investeringsavdrag/bidrag utgår.
Skulle en tillämpning av utlåningsreglering eventuellt ifrågakomma för finansbolag är det angeläget att riksbanken tar hänsyn till de olika finansbo- lagens struktur och verksamhet. Sådan hänsyn är oundgänglig för en adekvat utformning av regleringsåtgärderna.
För att undvika en omfattande överströmning av kreditgivning till nya kreditgivare bör utlåningstak inte användas under längre perioder — något som följer av dess karaktär av extraordinärt kreditpolitiskt medel, vilket även understrukits av kommittén.
Övriga finansieringsformer
Vi vill ej underlåta att påpeka, att praktiska problem skulle uppstå också i samband med utlåningsreglering av övriga finansieringsformer. Detta torde särskilt gälla factoring, som representerar en viktig näringslivskredit särskilt för mindre och medelstora företag.
Vi utgår ifrån att det är den avtalade factoringlimiten som skall gälla vid en eventuell utlåningsreglering.
D 7.3 Räntereglering Problemet
Det förhåller sig i praktiken så, att vad riksbanken reglerar i fråga om bankerna är inte enskilda räntesatser utan genomsnittsräntor, och i praktiken har man knappat möjlighet att göra någonting annat.
En sådan reglering blir emellertid ganska orimlig, om det är fråga om små rörelsegrenar där medelräntan kan variera ganska mycket, beroende på att man får en från tid till annan ändrad kund- eller räntestruktur. För bankernas del tarju sådana förändringar i viss utsträckning ur varandra på grund av de stora talens lag.
En räntereglering mäste (lär/ör när det gäller,/inansbo/agen av rent tekniska skäl bli ett mycket olämpligt instrument.
Finansbolagens verksamhet omfattar i stor utsträckning olika administra- tiva tjänster som är basen för deras kreditgivning. Dessa tjänster debiteras ofta integrerat med räntan för eventuell finansiering.
Någon med bankernajämförbar ränte-/prissättningsstruktur finns därför i stort sett ej hos finansieringsbolag. Av detta och nedan redovisade skäl vill vi avvisa införande av en räntereglering.
Biverkningar
Effekten av räntereglering begränsas efterhand genom att en ny snabbt växande fri marknad träder i den gamlas ställe. På denna nya kreditmarknad får man starka räntestegringar helt utanför riksbankens räntereglering.
Nyttan av priszlili'erentiering
Finansbolagens upplåningssituation, deras relativt större risktagande samt pågående produktutvecklingsarbete motiverar en stark flexibilitet i prissätt- ningen. Den fria och varierande räntan är därför en viktig regulator av kreditefterfrågan och kreditgivning och är ett medel att skapa balans.
Behovet av elr/ri kreditmarknad
Finansbolagen är för sin kreditförmedling till mindre och medelstora företag beroende av en kreditmarknad där en fri prissättning sker och utbud och efterfrågan kan mötas utan restriktioner.
En reglering av denna marknad skulle kunna leda till att upplåningen i avsevärd grad försvåras eller helt omöjliggörs för finansbolagen. Effekten för finansbolagens kunder skulle vara starkt negativ. Särskilt de mindre och medelstora företagen skulle drabbas. Vid en räntereglering måste riksbanken dessutom utfästa sig att i sista hand uppträda som "lender oflast resort". Vi avvisar därför förslaget.
I detta sammanhang vill vi särskilt notera att kommittén tar avstånd från en sådan reglering som syftar till att styra företags och organisationers placeringar av likvida medel eller direkta utlåning. (Se bl.a. kapitel 10.3 sid. 124 samt kapitel 12.3 sid. 149.
D 8 Prövningsrätt
Bankinspektionens beslut och åtgärder enligt föreslagen "Lag om finansie- ringsbolag" kan av berört finansbolag överklagas hos regeringen. Någon motsvarande bestämmelse finns ej föreslagen vad gäller riksbankens åtgärder i anledning av utnyttjandet av ”Lag om kreditpolitiska medel". Detta känns särskilt besvärande då en helt ny bransch som saknar tradition i umgänget med de penningvärdande myndigheterna nu föreslås bli underställd riksban- kens granskning och reglering.
Det är därför angeläget att under ärendets fortsatta handläggande möjlig- heten övervägs att finna en efter de särskilda förhållandena lämpad form för prövning och eventuell ändring av riksbankens beslut enligt den utvidgade lagen om kreditpolitiska medel.
E Förslaget till ”Lag om finansieringsbolag”
E 1 Lagförslaget
Vi sammanfattar härnedan våra synpunkter på lagförslaget. Av bl. a. tidsskäl har det inte varit möjligt att här redovisa våra ståndpunkter i en rad delfrågor som kan beröras av den föreslagna lagen.
59 [ Lagens tillämpningsområde
Vi delar kommitténs uppfattning att en särskild lag om finansbolagen bör införas hellre än att lagen om kreditaktiebolag skall ändras och göras tillämplig på dessa bolag.
Administrativ service
I 5 I första stycket punkt 1 borde tilläggas orden "och annan därmed förenlig verksamhet". Skäl för ett sådant tillägg är att finansbolagen ägnar sig icke blott åt finansiering utan även åt annan därtill hörande verksamhet, framför
allt administrativ service, dataproduktion och rådgivning. Det föreslagna tillägget innebär även en anpassning till vad som uttalas i motiven om att den nya lagen inte får hämma en fortsatt produktutveckling hos finansbola- gen.
Produktutveckling
Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att en produktutveckling får stå öppen i samma män för alla finansbolag, oavsett om de ägs av banker eller av andra. Utan en sådan jämställdhet blir den avsedda konkurrensneu- traliteten hos lagstiftningen åsidosatt i ett mycket väsentligt hänseende. Dessa likartade förutsättningar bör komma till klart uttryck i specialmotive— ringen.
Med den tillsyn över verksamhetens omfattning, som kommer att åligga bankinspektionen, borde en utveckling av finansbolagens verksamhet till nya produkter inte möta några betänkligheter sålänge nytillkomna aktiviteter till sin art och risk inte kan anses främmande för bolagets ändamål och verksamhet.
Huvudsaklig verksamhet
Definitionen av finansieringsbolag anknyter till vad som är bolagens huvudsakliga verksamhet. Vikten av en verksamhetsgren skall enligt motiven bedömas efter dess andel av balansomslutningen. En 50 %-regel indiceras. En sådan regel kan dock i det särskilda fallet slå fel. Exempelvis skulle en mycket omfattande finansieringsverksamhet kunna kombineras med fastighetsförvaltning, där tillgångarnas värde överstiger tillgångarna i finansrörelsen. Därmed skulle vissa finansbolag få möjlighet att driva verksamhet utan föreslagen reglering och tillsyn.
För lagens tillämpning bör räcka att finansieringsverksamheten utgör en väsentlig del av den totala verksamheten utan att avse finansiering av egen försäljning. Lagtexten bör avpassas i enlighet därmed.
Verksamhetens omfattning
En tillämpning av lagen skall enligt förslaget förutsätta att finansieringsverk- samheten har en "mera betydande omfattning”. Såsom en riktpunkt anges en omslutning av åtminstone 10 mkr. Vid denna bedömning tänkes i koncerner de olika koncernbolagens omslutningar adderas. Motsvarande bör även gälla för andra samhörande bolag, t. ex. bolag gemensamt ägda av'en eller ett fåtal fysiska personer eller med en stiftelse såsom gemensam ägare.
Undantag
Lagtexten i & 1 andra stycket punkt 1 bör kompletteras så att i denna punkt avsett undantag från lagen får omfatta även verksamhet, som tillgodoser endast ett bestämt företags finansieringsbehov.
53' 4 Bolagsordning
I denna paragraf upptas ett krav på viss kapitaltäckning i förhållande till bolagets upplåning. I kapitalbasen förutsätts ingå åtminstone vad som anges i de bankägda finansbolagens nu gällande bolagsordningar med de tillägg som kan motiveras av tillkommande lagstiftning.
I sådana bolag, vilkas bolagsordning ej fastställts i särskild ordning, ingår ibland värderegleringskonton i den internt bestämda kapitalbasen. I sådana fall kan kapitalbasen — om den skulle definieras på samma sätt som i de bankägda finansbolagens bolagsordningar — framstå såsom osedvanligt låg. I realiteten kan dock även dessa bolag ha en helt tillfredsställande soliditet.
Andra företag åter ställer bankmässiga säkerheter för sin upplåning för att kompensera en lägre soliditet. Kombinationer av dessa två uppläggningar förekommer också. Med tanke härpå är det angeläget att de föreslagna övergångsreglerna om en minsta kapitalbas görs så generösa att vissa företag ej kommer att få sin verksamhet äventyrad.
Då redan aktiebolagslagen föreskriver att föremålet för bolagets verk- samhet skall anges till sin art i bolagsordningen förefaller det för oss onödigt att ta in en särskild bestämmelse om detta i lagen om finansbolag.
I motiven till 4å förutsättes att bankinspektionen skall kunna påyrka föreskrifter i bolagsordningen om arbetsfördelningen mellan styrelse och verkställande ledning. Sådana föreskrifter hör enligt vår mening inte hemma i en bolagsordning utan bör ges i interna instruktioner.
_é' 6 Tillsyn Sund utveckling
Sedan i denna paragraf har angivits att bankinspektionen skall övervaka att finansbolagen åtlyder alla i lag, författning och bolagsordning givna bestäm- melser följer: ”Inspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa verksamheten i den mån det behövs för att få kännedom om de förhållanden som har betydelse för en sund utveckling av finansieringsbolagens verksam- het”. En motsvarande regel återfinnes i & 147 i lagen om bankrörelse.
Omsorg om insättarna
Av förarbetena till banklagen framgår att stadgandet i & 147 inte avser att utsträcka bankinspektionens tillsyn utöver vad som kan anses erforderligt för att skydda bankernas och därmed insättarnas säkerhet. (Proposition 195413 sid 227 och bankoutskottets utlåtande 195515 sid 107).
Regleringsmotiv
Reglerna i den föreslagna lagen om finansbolag har inte till syfte att utgöra ett skydd för de icke existerande "insättarnas” säkerhet. Huvudsyftet med lagstiftningen för dessa bolag, som det kommer till uttryck hos kommittén, är att inordna dem under den kreditpolitiska lagstiftningen och att möjliggöra en kontroll av att riksbankens föreskrifter för bolagen följs. Ur denna synvinkel förefaller området för bankinspektionens tillsyn ha blivit tillräckligt
vidsträckt angivet genom bestämmelserna i den föreslagna 56 och övriga bestämmelser i den tänkta lagen om finansbolag, utan att det ovan i stycket ”sund utveckling” citerade stadgandet i & 6 medtages. Skulle detta stadgande emellertid upptas i lagen bör innebörden konkretiseras genom uttalanden i propositionen.
Revisorer
Enligt andra stycken i % 6 får bankinspektionen förordna revisor i finansbolag. De flesta finansbolagen är små enheter. De flesta av dem har redan idag två av bolagsstämman utsedda auktoriserade revisorer. Att ytterligare en revisor utses av bankinspektionen måste i många fall framstå som omotiverat och onödigt kostsamt. I stället borde en ordning gälla av innebörd, att finansbo- laget med bankinspektionen kontrollerar om denna kan godkänna åtmin- stone en av de revisorer som bolagsstämman väljer. Skulle bankinspektionen inte godkänna i vart fall en av de föreslagna revisorerna, kan man förutsätta att bolaget vill ompröva sitt förslag. Om bankinspektionen finner önskvärt, bör bolaget kunna medge att revisorerna skall ha rätt att ge bankinspektionen de upplysningar om bolaget som inspektionen kan önska. Den sålunda föreslagna ordningen kräver i och för sig ingen ändring i den föreslagna lagtexten. Däremot bör den komma till uttryck i motiven.
558. Rapportering
I punkt 2 av denna paragraf stadgas att finansbolagen skall successivt enligt formulär som inspektionen fastställer ge inspektionen uppgift "om de finansieringsvillkor som bolaget tillämpar”. Motsvarande bestämmelse i banklagen föreskriver endast att bank skall till bankinspektionen lämna uppgift om sina in- och utlåningsräntor. Det måste bli betungande för finansbolagen att successivt på särskilda formulär redovisa alla sina fman- sieringsvillkor till bankinspektionen. De upplysningar som bankinspek- tionen kan önska om finansbolagens avtalsvillkor etc. bör inspektionen kunna från tid till annan inhämta enligt punkt 4 i & 8.
Vi förordar en allmän överarbetning av paragrafen så att den bättre tillgodoser finansbolagens särskilda förhållanden. För övrigt förutsättes att de uppgifter som finansbolagen kan behöva lämna alltid kommer att behandlas konfidentiellt.
53" 10 Låne/örbud (A ktiebo/agslagen)
I denna paragraf anges att det särskilda läne/örbudet i 12 kap. & 7 aktiebolags- lagen skall gälla även vid finansbolagens kreditgivning. Eftersom finansbo- lagens verksamhet syftar till att lämna krediter bör förbudet dock inte gälla sådana krediter som lämnas såsom ett naturligt led i finansbolagens verksamhet.
Det sagda bör gälla även om krediten inte lämnas till en rörelseidkare. Godtages inte vårt förslag, blir konsekvensen bl. a. att ett bankägt finansbolag måste vid varje kredit till en privatperson undersöka att denna t. ex. icke är större aktieägare i ägarbanken. På motsvarande sätt skulle ett kontoföretags kunder behöva prövas.
Övrigt
Finansbolag bör ha rätt att förvärva aktier i annat företag som bedriver sådan verksamhet som finansbolaget självt får bedriva. Detta bör inskrivas i lagtexten.
Likaså förutsätter vi att finansbolag äger rätt att till skyddande av fordran förvärva annat företag eller del därav.
Det bör stipuleras rätt och också skyldighet för finansbolag att säga upp lån eller finansavtal därest säkerheten för dessa avtal inte längre är tillfredsstäl- lande eller trygghet för återbetalningar eller motsvarande ej föreligger.
Kommittén har inte diskuterat huruvida finansbolag ägda av utländsk bank skall omfattas av lagen oberoende av bolagets storlek. Kommittén har ej heller diskuterat huruvida utländsk bank över huvud taget skall få äga aktieri Hnansbolag i Sverige.
E 2 Namn/rågat!
I lagförslaget används genomgående termen finansieringsbolag i stället för kortformen finansbolag, som dock redan är inarbetad i praktiken. De allra flesta finansbolagen har således redan registrerat kortformen på finans och har lagt ned betydande kostnader på att inarbeta denna i sina namn, logotyper och trycksaker.
Av praktiska skäl är det olämpligt att före, efter eller under firmanamnet tillägga ordet Finansieringsaktiebolag eller Finansieringsbolag.
Frågan om termen finansbolag eller finansieringsbolag skall användas är ej av kreditpolitisk natur. I första hand är det en praktisk fråga, i andra hand en fråga om språkriktighet.
El S/n'äkriktigheten. Svenska Språknämnden meddelar på förfrågan: bolags- namn brukar innehålla sammansatta verb eller sammansatta substantiv. Det är absolut inget fel att använda ordet ”finans” som redan är inarbetat i ord som AB Volvofinans och Sparbankernas Finanstjänst etc. Att ordet "finans” är allmänt känt som en kortform för finansierings- är fullt klart. Ordet ”finans” innehåller endast två stavelser medan "finansierings” innehåller fem stavelser.”Finans” är sålunda avsevärt kortare och lättare att använda i sammansatta ord.
i] Minsta med/ers lag — även/ör kommunikation. Att de flesta finansbolagen redan har valt att registrera den korta namnformen ”finans" är exempel på en allmän språkregel som säger: Idet praktiska livet slår en kortare ordform alltid ut en längre. Detta underlättar alldeles särskilt bildandet av sammansättningar genom att sätta ord, (leder) stavelser före eller efter det aktuella ordet.
I arbetslivet säger man således ej finansieringsavdelning, finansierings- man, finansieringsdirektör, finansieringsplan utan finansavdelning, finansman etc.
För att berättiga avsteg från denna princip i en lag som avses få betydande praktisk tillämpning borde mycket starka skäl kunna åbero- pas. [] Staten valde kort/armen. Det är obestridligt att flera användningar av ”finans-” är inarbetade hos statsmakterna. Man observerar att även den
statliga byråkratin här föredrar en kort namnform före en lång. I intet fall används formen finansierings-.
Mot bakgrund av ovanstående vill vi föreslå att termen finansbolag och motsvarande kortformer används i eventuell lagstiftning.
Bilaga 1 Den norska lagstiftningen om finansieringsbolag
1 Inledning
Vid utgången av 1976 fanns det i Norge mer än 200 fmansieringsföretag. Många av dessa är emellertid mycket små och har ofta en lokal förankring. De större finansieringsföretagen är i betydligt högre grad än de svenska ägda av banker. Även försäkringsbolag utgör ofta ägare. Ofta går flera intressenter samman och bildar ett gemensamt finansieringsföretag. Bankernas engage- mang i de svenska finansieringsföretagen sker däremot nästan enbart i form av helägda dotterbolag.
Jämfört med Sverige har man i Norge en förhållandevis ambitiös planering av kreditpolitiken. Riktlinjerna för den norska kreditpolitiken dras upp i den kreditbudget som stortinget varje år fastställer samtidigt med nationalbud- geten. I kreditbudgeten anges storleken av de penningflöden från kredit- marknaden till den reala ekonomin som anses förenliga med den ekonomiska aktivitet som förutsätts i nationalbudgeten. Kreditbudgetens ramar kan och skall ändras om den ekonomiska utvecklingen avviker alltför mycket från vad som antagits i nationalbudgeten. Precis som för andra kreditinstitut finns det varje år i kreditbudgeten en ram som anger den nettokreditgivning från finansieringsföretagen som anses lämplig.
Kreditpolitisk reglering av norska kreditinstitut baseras på ”lov av 25.juni 1965 nr 2 om adgang till regulering av penge- og kreditforholdene”, den s. k. kreditlagen. Enligt denna lag är det även möjligt att tillgripa vissa kreditpo- litiska medel gentemot finansieringsföretagen.
En lag som speciellt gäller finansieringsföretag är "lov 11. juni 1976 om finansieringsvirksomhet". Genom krav på koncession och offentlig tillsyn ger denna lag myndigheterna stora möjligheter att påverka de norska finansieringsföretagen.
2 Den kreditpolitiska regleringen
Kreditpolitisk reglering av de privata finansieringsföretagen har varit möjlig alltsedan kreditlagens tillkomst 1965. De kreditpolitiska medel som enligt denna lag kan tillämpas gentemot finansieringsföretagen är upplysningsplikt, direkt utlåningsreglering och räntereglering. Upplysningsplikt har gällt för finansieringsföretagen sedan 1966 medan föreskrifterom direkt utlåningsreg- lering utfärdats regelbundet sedan sommaren 1970. Räntereglering har ännu
192
1NOU 197411, Finansie- ringsselskaper og låne- formidling.
inte tillämpats gentemot de norska finansieringsföretagen. Finansiell leasing har hittills inte varit underkastad någon form av kreditpolitisk reglering.
Den direkta orsaken till att utlåningsreglering av finansieringsföretagen började tillämpas 1970 var den kraftiga tillväxten i dessa företags kreditgiv- ning under första hälften av detta år. Denna var i sin tur en följd av att affärs- och sparbankernas utlåning hade stramats åt medan finansieringsföretagens kreditgivning varit helt oreglerad. Redan under första halvåret 1970 var kreditgivningen från finansieringsföretagen så stor att den översteg kredit- budgetens ram för utlåningstillväxten under hela detta år. För att hålla kreditgivningen från finansieringsföretagen inom de ramar som angivits i kreditbudgeten har det fr. o. m. 1970 varit regel att myndigheterna i slutet av varje är bestämt ett utlåningstak för finansieringsföretagens kreditgivning påföljande år. Om förutsättningarna därefter ändrats har myndigheterna, om så ansetts nödvändigt, vid en senare tidpunkt reviderat utlåningstakets höjd.
Genom ändringar i kreditlagen ijuni 1971 blev det möjligt att differentiera utlåningstakets höjd med hänsyn till finansieringsföretagens verksamhetsin- riktning. Sedan dess har företag med huvudsaklig inriktning på factoring genomgående haft ett högre utlåningstak än övriga fmansieringsföretag. Under vissa perioder har factoringföretagen haft en mer än dubbelt så stor tillåten procentuell ökningstakt som övriga finansieringsföretag.
3 Lagen om finansieringsverksamhet
Den 1/1 1977 trädde "lov ll.juni 1976 om Gnansieringsvirksomhet” i kraft. Den bygger på två utredningar varav den ena handlar om finansieringsföretag och låneförmedling'. Lagen innehåller i huvudsak två nyheter vad gäller finansieringsföretagen:
l Koncessionsplikt för samtliga finansieringsföretag 2 Offentlig tillsyn genom bankinspektionen.
Utredningen hade bl.a. föreslagit att ett nytt kreditpolitiskt medel, en s. k. utlåningsrelation, borde införas. Från fmansdepartementets sida ansåg man emellertid att den existerande kreditpolitiska lagstiftningen medgav använ- dandet av en utlåningsrelation varför det inte var nödvändigt att ändra lagstiftningen i detta avseende. Utredningen hade dessutom föreslagit att hela lagen skulle tillämpas på finansiell leasing. Bortsett från bestämmelser om företagens beslutande organ m.m. kom lagen dock inte att omfatta finansiell leasing. Regeringen har dock möjlighet att besluta att hela lagen skall omfatta finansiell leasing. Norges Bank har också i ett brev till linansdepartementet den 30/12 1976 gjort en framställan om att det skall införas uppgiftsplikt för leasingföretagen. Anledningen till att finansiell leasing hittills har varit undantagen från all typ av kreditpolitisk reglering är att man har velat undvika att de norska leasingföretagen skall missgynnas i konkurrensen med utländska leasingbolag.
Lagen om finansieringsverksamhet omfattar i princip all privat finansie- ringsverksamhet. Med finansieringsverksamhet avses att ge kredit, förmedla kredit eller ställa garanti för kredit. Viktiga undantag från lagens verksam-
hetsområde finns dock. Lagen omfattar således inte inlåning i godkänt kreditinstitut, leverantörskrediter eller krediter som endast förekommer vid enstaka tillfällen.
Bestämmelserna om den som ger kredit stadgar att sådan verksamhet inte får ske utan koncession. Undantagna från lagens bestämmelser är affärsban- ker. sparbanker, försäkringsbolag m.m. det vill säga företag som redan omfattas av speciallagstiftning. Det generella förbudet att idka kreditgiv- ningsverksamhet utan koncession gäller allmänt även om t. ex. finansie- ringsverksamheten inte är företagets huvudsakliga verksamhet. Detta innebär bl. a. att ett produktionsföretags kreditgivning till andra produktions- företag kan omfattas av lagen. Kravet på koncession omfattar även redan existerande företag. Lagen innebär således i princip ett förbud för andra än koncessionerade kreditinstitut att bedriva kreditgivning.
De företag, som omfattas av lagen, och som således fått koncession kallas i lagen med ett gemensamt namn för "finansieringsforetak". Dessa företag står under tillsyn av bankinspektionen.
Lagens bestämmelser om "finansieringsforetak" är mycket generellt hållna. De mer detaljerade bestämmelserna förutsätts bli intagna i företagens bolagsordningar, som skall godkännas av regeringen.
"Finansieringsforetak" skall vara organiserade som aktiebolag eller stiftel- ser. De existerande hypoteksföreningarna får dock behålla sin företagsform. ”Finansieringsforetak” skall vidare enbart bedriva finansieringsverksamhet och sådan verksamhet som hänger intimt samman med detta, t. ex.
reskontrabokföring. För ”finansieringsforetak” skall det riskbärande kapitalet, dvs. summan av eget kapital, förlagskapital och garantikapital, uppgå till minst 1 mer. Det riskbärande kapitalet kan inte ökas utan regeringens medgivande på annat
sätt än genom fondavsättningar.
Lagen innehåller dessutom vissa kapitaltäckningskrav. Det egna kapitalet skall utgöra minst 10 % av företagets utlåning och garantier. Detta kapital- täckningskrav skall dock framför allt ses som ett allmänt riktmärke. Regeringen avgör från fall till fall hur högt kapitaltäckningskravet skall ställas.
1 lagen återfinns allmänna bestämmelser om hur ett ”finansieringsforetak" skall vara organiserat, dvs. regler om bolagsstämma, representantskap, styrelse, kontrollkommitté, revisorer etc. Här kan bl. a. nämnas att i företag med en balansomslutning på 100 mer eller mer utser regeringen en fjärdedel av representantskapets medlemmar.
För att bedriva affärsmässig Iåneförmedling fordras inte koncession. Den som bedriver sådan verksamhet omfattas dock av anmälnings- och uppgifts- skyldighet gentemot bankinspektionen och står under tillsyn av denna.
Lagen om finansieringsverksamhet kommer förmodligen att leda till att antalet finansieringsföretag minskar kraftigt. En sanering av marknaden är också ett av huvudmotiven bakom denna lag.
4 Lagtext
LOV
AV 11.JUNI 1976 NR. 71
OM
FINANSIERINGSVIRKSOMHET
Ot. prp. nr. 36 (1975—76). Innst. 0. nr. 60. Bes]. 0. nr. 67. Odels- og lag- tingsvedtak hhv. 18. og 25. mai 1976. Fremmot av Finansdep.
Kapittel I. Alminnelige bestemmelser.
& 1 Löven gjelder all finansieringsvirksomhet som ikke går inn under utmtaksbestemmelsene i denne paragraf. Som finansieringsvirksom— het regnes å yte, formidle eller stille garanti för kreditt eller på armen måte medvirke ved finansiering av annet enn egen virksomhet.
Löven gjelder ikke: 1. innskott i godkjent finansieringsinstitusjon
2. erverv av aksjer eller andre eierinteresser
3. kreditt fra den som selger en vare eller tjeneste
_2_
4. utlcie av fast eiendom eller lösare, dog gjelder lövens 55 9—16 for selskaper som utover finansiell leasing. Kongen kan bestemmc nt lövens ovrige paragrafer også skal gjelde for finansiell leasing
SUI län eller garanti för lån til egne ansatte
6. finansiering, som bare förekommer som enkeltstående tilfeller.
Kongen avgjor i tvilstilfelle om en virksomhet omfattes av loven.
& 2 Ved formidling av lån og garanti for lån gjelder bestemmelsene i åå 20 og 21.
Allt!-'En finansieringsvirksomhet kan bare drives av finansierings- foretak som har fått tillåtelse til det etter & 4. Uten tillåtelse kan likevel slik virksomhet drives av:
]. offentlige kredittinstitusjoner og fond
2. overformynderier og stiftelser som ikke har til formål å drive naz- ringsvirksomhet
3. pensjonskasser, pensjonsfond og andre pensjonsinnretninger som står under offentlig tilsyn
zl. sparebanker og forretningsbanker 5. livsforsikringsselskaper og skadeforsikringsselskaper 6. investeringsselskaper, jfr. midlertidig lov 19. juni 1970 nr. 62
7. foretak som begrenser sin finansieringsvirksomhet til bare å gjelde foretak hvor det har en betydelig eierinteresse, og under förutset— ning av at det ikke selv tar opp eller garanterer for andre lån enn ihendehaverobligasjonslån eller län fra kredittinstitusjon, långiver i utlandet eller firma hvor foretaket har en betydelig eierinteresse
8. samvirkelag for så vidt gjelder utlånsvirksomhet med midler som er skaffet ved innskott fra medlemmer, jfr. lov 24. mai 1961 nr. 2 om forretningsbanker & 1 tredje ledd.
Kongen kan i saerlige tilfelle unnta et foretak eller grupper av fore- tak fra bestemmelsene i forsta ledd og annet ledd forsta punktum og kan sette Vilkår for slike unntak.
_3_
Kapittel 2. Organiseringen av finansieringsforetak.
& 3 Finansieringsforetak kan ikke uten samtykke av Kongen organise— res på armen måte enn som aksjeselskap, selveiende institusjon (stif— telse) eller forening av låntakerne (kredittforening, hypotekforening). Som Vilkår for tillatelsen kan Kongen stille krav til foretakets orga— nisasjon.
Vedtektene skal ha naermere bestemmelser om organiseringen av foretaket. Lovgivningen om aksjeselskaper får anvendelse på foretak som er organisert som aksjeselskap hvis ikke annet folger av denne lov eller av forskrifter gitt i medhold av loven.
& 4 Finansieringsforetak kan med det unntak som felger av ä 24 annet ledd, ikke drive virksomhet uten tillåtelse av Kongen.
Tillatelse skal nektes dersom vilkårene etter denne lov ikke er opp— fylt eller virksomheten eller etableringen av foretaket ikke anses stem— mende med allmenne interesser.
For tillatelsen kan settes som Vilkår at virksomheten drives på en bestemt måte eller innenfor visse rammer eller fra visse faste forret- ningssteder. Det kan også settes andre Vilkår som er egnet til å ivareta de interesser som skal beskyttes ved denne lov. hernnder om adgang til å endre tidligere fastsatte Vilkår.
Vedtektene skal godkjennes av Kongen og kan ikke andres uten god— kjenning av Kongen.
55
Finansieringsforetak kan bare stiftes av norske statsborgere som bor her i riket. Kongen kan gjore unntak fra denne bestemmelse og sette Vilkår for unntaket.
I foretak som er organisert som aksjeselskap. kan andre enn norske statsborgere eie aksjer for inntil 10 pst. av aksjekapitalen. I selskaper med aksjer uten stemmerett eller med begrenset stemmevekt kan andre enn norske statsborgere ikke i noe have eie så mange aksjer at de på generalforsamlingen kan få så meget som 10 pst. av stemmene. Kon— gen kan samtykke i at eier- eller stemmeandelen okes til 25 pst.
Like med norske statsborgere etter dette og föregående lec'd regnes staten, institusjoner og fond som styres av staten, norske kommuner, norske banker, korporasjoner og stiftelser som har helt norsk styre med sete i Norge og har allmennyttige förmål. samt aksjeselskaper
_4_
og andre selskaper med begrenset ansvar, som har helt norsk styre med sete i Norge när minst to tredeler av deres grunnkapital tilherer staten, norske kommuner eller norske statsborgere.
Kongen kan gi utenlandsk foretak tillåtelse til å drive virksomhet i Norge som finansieringsforetak. Virksomheten må drives gjennom ct foretak opprettet her i riket. Kontrollkomiteen skal oppnevnes av Bankinspeksjonen. Kongen kan sette Vilkår for tillatelsen og avgrense den virksomhet foretaket får tillåtelse til å drive.
& 6 Et finansieringsforetak kan ikke ha mindre ansvarlig kapital i sum av egenkapital, ansvarlig lånekapital og garantikapital enn 1 000 000 kroner. Kongen kan samtykke i at den ansvarlige kapital settes til et lavere belop. Uten samtykke av Kongen kan den ansvarlige kapital ikke okes på annen måte enn ved fondsopplegg. Det kan knyttes slike Vilkår til samtykket som er egnet til å ivareta de interesser som skal beskyttes ved denne lov.
57
Vedtak om at et finansieringsforetak skal avvikle virksomheten. sluttes sammen med eller overdras til et annet foretak eller endre organisasjonsform, må godkjennes av Kongen. Vedtaket krever tilslut- ning fra minst to tredeler av de avgitte stemmcr. Foretakets kreditorer kan ikke motsette seg vedtaket såfremt gjennomforingen ikke vil for— ringe den förutsatte Sikkerhet, eller forringelsen må anse-s nvesentlig.
Er foretaket organisert på armen måte enn som aksjeselskap, treffes vedtaket av representantskapet. Kongen kan gi regler om gjennom- foringen av vedtaket.
& 8
Kongen kan ta tilbake tillatelsen til foretakets virksomhet dersom styret eller andre organer har gjort seg skyldig i grov eller vedvarende overtredelse av sine plikter etter lov, forskrifter gitt i medhold av lov, de Vilkår som er satt for tillatelsen til å drive virksomheten eller vedtektene. Det samme gjelder dersom det ellers finnes misligheter i foretakets ledelse, eller andre mulige forhold som gir grunn til å frykte for at en fortsettelse av virksomheten ikke Vil vaere stemmende med allmenne interesser.
Når tillatelsen til virksomheten er tatt. tilbake, skal foretaket av— Vikle virksomheten etter regler fastsatt av Kongen.
_5_
Kapittel 3. Foretakets organer. & 9
Uten samtykke av Kongen kan ingen andre enn norske statsbor- gere som bor her i riket ha tillitsverv i finansieringsforetak.
Tillitsmenn blir stående inntil nye er valgt eller oppnevnt, selv om tjenestetiden er utlept.
510
Foretaket skal ha et styre med minst fire valgte medlemmer der- som ikke Kongen samtykker i et lavere antall.
Styremedlemmene velges av representantskapet. Har foretaket ikke representantskap, velges styremedlemmene av generalforsamlingen. Den valgrett som tilkommer representantskapet eller generalforsam— lingen, kan i vedtektene overfores til andre, dog ikke til styret selv eller medlem av styret.
Foretaket skal ha en administrerende direktor som skal vare med— lem av styret. Administrerende direktar tilsettes av representantska— pet. Hvis foretaket ikke har representantskap, tilsettes administrer— ende direkter av styret.
Aksjelovens bestemmelser om medlemmenes tjenestetid og styrets og administrerende direkters myndighet gjelder tilsvarende for fore- tak som ikke er organisert som aksjeselskap.
511
Foretaket skal ha et representantskap med minst tolv medlemmer. Kongen kan samtykke i at representantskapet skal ha et lavere an- tall medlemar. Er foretaket organisert som aksjeselskap, kan Kon- gen samtykke i at selskapet ikke skal ha representantskap. I så fall kan det settes som Vilkår at Kongen skal oppnevne ett eller flere med- lemmer av styret.
Er foretaket organisert som aksjeselskap, har representantskapet den myndighet som folger av aksjeloven. Er foretaket organisert på annen måte, utever representantskapet den everste myndighet i fore- taket.
Representantskapet ber vaere allsidig sammensatt og ha represen- tanter fra de ulike distrikter, interessegrupper og naringer som er berert av foretakets virksomhet. Medlem av styret kan ikke vare med- lem av representantskapet.
I foretak som har forvaltningskapital 100 millioner kroner eller mere, oppnevner Kongen en firedel av representantskapets medlem— mer. Kongen kan bestemme at om et finansieringsforetaks forvalt-
——6—
ningskapital kommer over eller under 100 millioner kroner, skal dette i opptil to år ikke fire til endring i reglcne om valg av representant- skapets medlemmer.
Representantskapets avrige medlemmer velges etter naermere regler i vedtektene.
Aksjelovens bestemmelser om medlemmenes tjenestetid gjelder til— svarende for foretak som ikke er organisert som aksjeselskap.
& 12
Foretaket skal ha en kontrollkomite med minst tre medlemmer som velges av representantskapet. Hvis foretaket ikke har representant— skap, velges komiteens medlemmer av generalforsamlingen. Et med— lem av komiteen skal tilfredsstille de krav som stilles til dommere et— ter lov 13. august 1915 nr. 5 om domstolene & 54 annet ledd. Valget av dette medlem skal godkjennes av Bankinspeksjonen. Bankinspek— sjonen kan dispensere fra bestemmelsene i de to foregående punktum.
Kontrollkomiteen skal fare tilsyn med foretakets virksomhet og blant annet påse at virksomheten drives i samsvar med lov og ved— tekter. Den skal spesielt fore tilsyn med styrets disposisjoner. Kon— gen fastsetter naermere regler for komiteens arbeid. Komiteen skal minst en gang i året gi melding om sitt arbeid til representantskapet og Bankinspeksjonen.
Bestemmelsen i 5 11 Sjette ledd gjelder tilsvarende for medlem— mene av kontrollkomiteen.
5 13 Medlem av styre, representantskap eller kontrollkomite må ikke delta i behandlingen eller avgjerelsen av noe sporsmål som har slik saerlig betydning for ham selv eller naerstående at han må anses for å ha en framtredende personlig eller ekonomisk saerinteresse i saken. Styremedlem må heller ikke delta i beslutning om lån mot eller dis— kontering av noe papir som er påfart hans navn.
514
Revisor velges av representantskapet. Hvis foretaket ikke har re- presentantskap, velges revisor av kontrollkomiteen.
Revisor skal vare statsautorisert med mindre annet fastsettes av Kongen ved forskrift eller i det enkelte tilfelle.
515
Tillits— og tjenestemenn har taushetsplikt om det de i stillingens medfor får kjennskap til om andres forretningsmessige eller private
_7_
forhold hvis de ikke etter lov har plikt til å gi opplysninger. Tilsva— rende gjelder for takstmenn, kommisjonaerer og andre som utforer oppdrag for foretaket. Taushetsplikten gjelder ikke meddelelser som styret eller noen som har fullmakt fra styret, gir til andre kreditt— institusjoner på vegne av foretaket.
& 16 Vedtektene skal ha bestemmelser om aldersgrense for tillitsmenn, tjenestemenn, takstmenn, kommisjonarer og andre som utferer faste oppdrag for foretaket.
Vedtektene fastsetter om det ska] vaere varamenn for foretakets tillitsmenn. Lovens bestemmelser om tillitsmenn får så langt det passer anvendelse på varamenn.
Kapittel 4. Foretakets virksomhet.
517
Finansieringsforetak kan bare drive finansieringsvirksomhet og virksomhet som naturlig henger sammen med dette.
Vedtektene skal ha bestemmelser om hva slags finansieringsvirk- somhet det enkelte foretak skal kunne drive.
Bestemmelsen i farste ledd er ikke til hinder for at et foretak mid- lertidig driver eller deltar i driften av annen virksomhet i den ut— strekning det er nadvendig for å få dekning av krav. Bankinspeksjo— nen kan kreve at foretaket oppharer med slik virksomhet innen en fastsatt frist.
Kongen kan gi naermere forskrifter om foretakenes virksomhet.
& 18 Foretaket skal ha en ansvarlig kapital som til enhver tid står i for— svarlig forhold til virksomheten. Den ansvarlige kapital ska] til en— hver tid utgjare minst 10 pst. av summen av foretakets utlån og ga— rantier med mindre Kongen samtykker i en lavere andel. Kongen kan gi naermere forskrifter om storrelsen av den ansvarlige kapital og i tilfelle om fordelingen på egenkapital, ansvarlig lånekapital og ga- rantikapital.
Kongen kan sette som Vilkår for å godkjenne vedtektene at egen- kapitalen er fullt innbetalt far foretaket begynner virksomheten.
—8——
519
Summen av den bokfarte verdi av aksjer og andeler, fast eiendom og skipsparter må ikke uten samtykke av Kongen overstige halvpar— ten av foretakets egenkapital.
Kapittel 5. Formidling av lån. & 20
Enhver som driver virksomhet som består i organisert eller ervervs- messig formidling av lån eller garanti for lån, skal melde fra om virk- somheten til Bankinspeksjonen på skjema som inspeksjonen fastset— ter. Forretningsbanker, sparebanker og finansieringsforetak er unn— tatt fra meldeplikten.
Drives virksomheten på en, måte som strider mot bestemmelser i lov eller forskrifter gitt i medhold av lov, kan Kongen kreve at virk— somheten skal opphare. Bankinspeksjonen kan kreve de opplysninger som er nadvendige for å kontrollere at virksomheten oppharer.
521
Den som formidler lån skal på betryggende måte ivareta både lån- takers og långivers interesser. Han skal gi partene i låneforholdet opplysning om den effektive rente og andre forhold av betydning, herunder tilbakebetalingsvilkårene og eventuell adgang til å. regulere renten. Ved beregningen av den effektive rente skal det tas hensyn til enhver ytelse fra låntakers side, herunder formidlingsprovisjon, garantiprovisjon, annen provisjon og utgifter til administrasjon av lånet samt eventuell underkurs ved utbetaling av lånet. Opplysningen om den effektive rente skal gis tydelig og i skriftlig form med en nay— riktighet av minst 1/4 pst. årlig rente.
Kongen kan utferdige nzerinere for-skrifter om formidlingsvirksom— heten og gi pålegg om sikkerhetsstlllelse for det ansvar formidleren kan pad-ra seg ved utovelse av virksomheten.
Kapittel 6. Straffebestemmelse. g 22 Den som forsettlig eller uaktsomt overtrer eller medvirker til over— tredelse av denne lov eller forskrifter, regler eller Vilkår fastsatt i medhold av loven, straffes med beter eller med fengsel inntil tre må— neder eller begge deler hvis forholdet ikke rammes av noen strengere straffebestemmelse.
_9_
Kapittel 7. Ikrafttredelse og overgangsbestemmelser. 5 23 Kongen bestemmer når loven trer i kraft. Fra lovens ikrafttredelse oppheves folgende lover:
1. 'Lov 17. juni 1907 nr. 3 om adgang for kreditforeninger til at ut— stede obligationer, lydende paa ihazndehaveren.
2. Lov 3. september 1909 om adgang for visse skibskreditforeninger til at utstede obligationer, lydende paa ihmndehaveren.
3. Lov 19. juli 1912 nr. 6 om adgang for visse skibskreditforeninger til at utstede obligationer, lydende paa ihtendehaveren.
4. Lov 26. mars 1915 nr. 3 om adgang for hypotekforeninger for 2den prioritets pantelaan til at utstede obligationer lydende paa ihamdehaveren.
Lov 9. august 1918 nr. 9 om adgang for visse kreditforeninger til at utstede obligationer lydende paa ihzendehaveren.
gj!
524
Loven gjelder også foretak som er etablert, og virksomhet som har vaert drevet for lovens ikrafttredelse.
Foretak. som omfattes av loven skal innen 6 måneder fra lovens ikrafttredelse sake Kongen om tillatelse hvis det vil fortsatte virk— somheten. Vedtektene skal samtidig sendes inn til godkjenning. Kon- gen kan forlenge fristen for innsending av vedtektene.
Hvis et foretak ikke saker om tillåtelse til å fortsette virksomheten eller saknaden blir avslått, skal virksomheten avvikles. Kongen kan gi forskrifter om avviklingen. Får foretaket tillatelse til å fortsatte virksomheten, kan Kongen sette frister for oppfylling av lovens krav.
Kapittol 8. Endringer i andre lover.
525
Fra denne lovs ikrafttreden gjares falgende endringer i andre lover:
1. Lov 6. august 1897 nr. 10 om Adgang for visse Aktieselskaber og Bankindretninger til at utstede Obligationer, lydende paa Ihzende— haveren.
5 2 oppheves.
_m—
2. Lov 22. april 1927 nr. 3 om vergemål for umyndige. & 65 farste ledd nr. 4 ska] lyde:
4. Obligasjoner utstedt av finansieringsforetak som etter sine ved— tekter bare yter lån mot ferste prioritets pant i fast eiendom.
3. Lov 10. desember 1948 nr. 2 om Norges Postsparebank & 8 nr. 1 skal lyde:
1. I norske statsobligasjoner, obligasjoner som er garantert av den norske stat eller andre norske ihendehaverobligasjoner.
4. Lov 7. desember 1956 nr. 1 om offentlig tilsyn med banker og an— dre kredittinstitusjoner (Bankinspeksjonen).
& 1 nr. 4 skal lyde: 4. Finansieringsforetak, jfr. lov om finansieringsvirksomhet.
% 1 nytt nr. 5, 6 og 7 skal lyde:
5. Enhver som etter & 20 i lov om finansieringsvirksomhet har plikt til å melde fra til Bankinspeksjonen om organisert eller ervervsmessig formidling av lån.
6. Foretak som Kongen unntar fra lov om finansieringsvirksom— het når det settes som Vilkår for unntaket at Bankinspeksjonen skal fore tilsyn med virksomheten.
7. Samvirkelag som låner ut midler det mottar som innskott fra medlemmer, når det i utlånsreglene fastsettes at Bankinspek- sjonen skal fore tilsyn med utlånsvirksomheten.
I 5 2 tilfoyes som nytt tredje ledd: Bankinspeksjonen kan oppnevne statsautoriserte og registrerte revisorer til å, utfare oppdrag innenfor inspeksjonens arbeidsom— råde.
5. Lov 6. juli 1957 nr. 4 om aksjeselskaper. & 31 siste ledd skal lyde: Bestemmelsene i tredje ledd gjelder ikke for banker og finansie—
ringsforetak.
& 58 siste ledd siste punktum skal lyde: For banker, finansieringsforetak og forsikringsselskaper trer hen— holdsvis Bankinspeksjonen og Forsikringsrådeti skifterettens sted.
___11__
& 68 annet ledd siste punktum skal lyde: For banker, finansieringsforetak og forsikringsselskaper trer hen- holdsvis Bankinspeksjonen og Forsikringsrådet i skifterettens sted.
& 77 siste ledd "siste punktum skal lyde: På årsoppgjaret i banker og finansieringsforetak får lovens be- stemmelser anvendelse i den utstrekning ikke annet felger av for— skrifter gitt av Bankinspeksjonen.
5 85 siste ledd farste punktum skal lyde: Forsikringsrådet og Bankinspeksjonen kan gi forskrifter om års- beretningen i henholdsvis forsikringsselskaper og banker og finan- sieringsforetak.
& 100 annet ledd forste punktum skal lyde: Bankinspeksjonen og Forsikringsrådet kan gi forskrifter om revi- sjon i henholdsvis banker, finansieringsforetak og forsikringssel— skaper.
. Lov 14. mars 1964 nr. 2 om revisjon og revisorer.
5 1 nytt nr. 9 skal lyde:
9. Finansieringsforetak som ikke er organisert som aksjeselska- per.
Lov 25. juni 1965 nr. 2 om adgang til regulering av penge- og kre—
dittforholdene.
& 1 siste punktum skal lyde: Departementet kan utferdige bestemmelser om oppgaveplikt for den som driver virksomhet som går inn under lov om finansierings- virksomhet og om plikt til å gi oppgaver over rentesatser.
& 11 skal lyde:
Departementet kan bestemme at den som driver virksomhet som går inn under lov om finansieringsvirksomhet, skal gi oppgaver til Norges Bank om denne virksomhet og om hvordan den er fi- nansiert.
_12__
I tvilstilfelle avgjur departementet om en virksomhet går inn under furste ledd.
& 13 skal lyde: Departementet kan bestemme at den som driver virksomhet som går inn under lov om finansieringsvirksomhet, skal gi oppgave til Norges Bank om hvilke rentesatser som nyttes ved inn— og ut— lån. I tvilstilfelle avgjur departementet om en virksomhet går inn under furste ledd.
& 14 furste ledd furste punktum skal lyde: Kongen kan uansett om lånet ytes eller formidles av en som driver virksomhet som går inn under lov om finansieringsvirksomhet, utferdige forskrifter om huyeste rente og provisjon for de for— skjellige typer av utlån.
& 17 furste ledd furste punktum skal lyde: Er likviditetsreserven, valutareserven eller tilleggsreserven lavere enn påbudt med hjemrnel i 55 4—8, eller er beholdningen av obli— gasjoner lavere enn påbudt med hjemmel i & 9, eller er utlånene eller garantiene sturre enn fastsatt med hjemmel i % 12, skal ved- kommende betale renter til statskassan etter forskrifter som fast- settes av Kongen.
Ikrafttredelse av lov nr. 71 om finansieringsvirksomhet. Del. av myn— dighet.
Fastsatt ved kgl. res. av 11. juni 1976. Fremmet av Finansdep.
Loven trer i kraft 1. januar 1977.
Den myndighet som er tillagt Kongen i fulgende paragrafer, dele- geres til Finans— og tolldepartementet:
& 1 siste ledd, & 2 siste ledd, & 3 furste ledd, ä 4 furste og siste ledd, 5 6 furste og annet ledd, 5 7 furste og annet ledd, & 8 furste og annet ledd, % 9 furste ledd, & 10 furste ledd, & 11 furste ledd, annet og tredje punktum og fjerde ledd annet punktum, 5 12 annet ledd, & 14 annet ledd, & 18 furste og annet ledd, & 19, 5 20 annet ledd, & 24 annet og tredje ledd.
Lov av 25. juni 1965 nr. 21) om adgang til regulering av penge- og kredittiorholdene
') Endre! ved lover av 17. juni 1966, 30. juni 1967, 18. juni 1971 og 21. juni 1974
Kapittel 1. Alminnelige bestemmelser
51 Kongen kan i medhold av denne lov utfer- dige bestemmelser om likviditetsreserver, va- lutadekningsreserver, tilleggsreserver, plas— seringsplikt, direkte utlånsregulering for visse kredittinstitusjoner, huyeste rentesats for utlån og emisjonskontroll. Departemen- tet kan utferdige bestemmelser om oppgave- plikt for visse kredittinstitusioner og om plikt til å gi oppgaver over rentesatser.
52 Kongen skal hvert år sende Stortinget meld- ing om retningsliniene for penge- og kreditt- politikken det kommende år. Kongen skal likeledes i melding til Stortinget gi en narr- mere redegioring for den politikk som har vzert fulgt det siste år. Retningslinjer som har vaert forelagt Stor- tinget, må ikke endres på noe vesentlig punkt fur det er gitt seerskilt melding om det, med mindre den ukonomiske situasjon gior det uforsvarlig & vente. I så fall skal Stortinget snarest mulig ha underretning om de foretatte endringer.
53 Per Kongen treffer bestemmelse i medhold av denne lov, skal Norges Bank gis anled- ning til & uttale seg.
Kapittel 2. Om forretnings- og spare- bankers likviditetsreserver, valuta- dekningsreserver og tilleggsreserver 54 Kongen kan bestemme at forretnings- og sparebanker skal holde en naermere angitt reserve av primaere og sekundaxe likvider. Likviditetsreservene skal utgjure en bestemt prosent av vedkommende banks samlede passiva med unntak av rembursforpliktelser og iliknede men ikke betalte skatter.
5 5') _ Som primaer likviditetsreserve regnes ved- kommende banks beholdning av sedler og skillemynt, innskott på ordineer foliokonto i Norges Bank, innskott på postgiro og be- holdning av norske statskasseveksler.
Som sekundmr likviditetsreserve regnes bankens beholdning av norske stats- og stats- garanterte obligasjoner. Ved beregningen set- tes obligasjonsbeholdningen til bokfurt verdi.
Satsen for primmrreserven kan ikke set- tes huyere enn 15 prosent for forretnings- bankene og 10 prosent for sparebankene. Satsen for summen av den primmre og se- kundaere likviditetsreserve kan ikke settes huyere enn 25 prosent for forretningsban- kene og 40 prosent for sparebankene. Disse
satser kan settes forskjellig for forretnings- og sparebanker og etter bankens forvalt- ningskapital og geografiske beliggenhet.
') Endret ved lover av 17. juni 1966 og 30. juni 1967.
5 61) Den pliktige likviditetsreserve skal beregnes på grunnlag av vedkommende banks stilling ved utgangen av hver måned og holdes gjennom den påfolgende måned.
Kongen kan bestemme at forpliktelsen til å holde likviditetsreserver kan anses oppfylt når reservene i gjennomsnitt for måneden eller for deler av måneden minst har svart til det beregnede krav. ') Endret ved lover av 17. juni 1966 og 30. juni 1967.
5 7!) Kongen kan bestemme at forretnings- og sparebanker skal ha en egen valutadeknings- reserve bcregnet på grunnlag av okingen i innskott og lån fra utenlandske innskytere og långivere. Kongen fastsetter utgangspunk- tet for beregning av okingen av nevnte pas- sivaposter. Utgangspunktet kan ligge inntil fire måneder forut for utferdigelsen av for— skriftene. Innenfor denne periode kan det eventuelt fastsettes et gjennomsnitt av flere månedstall som utgangspunkt. Valutadek- ningskravet skal oppfylles ved innskott på separat foliokonto i Norges Bank. Prosentsatsen for reservekravet kan settes forskjellig for lån og innskott med lopetid over 12 måneder og for innskott og lån med kortere lopetid. Prosentsatsen må ikke overstige 100. ') Endret ved lov av 18. juni 1971.
58
Kongen kan bestemme at forretnings- og sparebanker skal ha en tilleggsreserve av lik— vide midler på separat foliokonto i Norges Bank. Tilleggsreserven skal utgjore en mer- mere angitt prosent av vedkommende banks utlånsoking. Kongen fastsetter reglene for beregningen av utlånsokingen, herunder tids— punktet utlånsokingen skal regnes fra.
Prosentsatsen for reservekravet kan settes forskjellig for forretnings- og sparebanker, for de ulike utlånsformål og etter bankenes forvaltningskapital og geografiske beliggen- het. Satsen må ikke overstige 100.
Kapittel 3. Om plasseringsplikt 5 9')
Kongen kan bestemme at forretnings- og sparebanker, livsforsikringsselskaper, kom- munale pensionskasser og pensionsfond samt private pensionskasser, pensionsfond og ta- riffestede pensjonsordninger godkjent som tienestepensionsordninger etter skattelovens regler, skal opprettholde den beholdning in- stitusjonen har av norske statsobligasjoner og andre norske ihendehaverobligasjoner på et nzermere angitt tidspunkt. Dette gjelder dog bare for så vidt institusionens behold- ning av slike obligasioner, regnet i forhold til forvaltningskapitalen, er mindre enn 30 prosent når det gjelder forretningsbanker, 40 prosent når det gjelder sparebanker og 60 prosent når det gjelder andre institusjoner. Kongen kan fastsette lavere satser enn nevnt i annet punktum og kan bestemme at in- stitusioner som har hatt nedgang i obliga- sionsbeholdningen i et visst tidsrom forut for utferdigelsen av forskriftene, skal gjen-
skaffe obligasjoner for det belop beholdnin- gen er redusert med.
Kongen kan bestemme at institusjoner som nevnt i forste ledd, skal plassere i norske statsobligasjoner eller andre norske ihendehaverobligasjoner inntil 60 prosent av det belop forvaltningskapitalen er okt med i et visst tidsrom, dog bare inntil institu- sjonens beholdning av slike obligasjoner når den grense som er fastsatt i forste ledds an- net punktum eller den lavere grense som Kongen fastsetter. Innenfor denne ramme kan Kongen bestemme at en viss minstedel av okingen skal plasseres i norske stats- obligasioner.
Har en institusjon hatt nedgang i for- valtningskapitalen, kan beholdningen av ob- ligasjoner reduseres etter forskrifter som gis av Kongen.
Som forvaltningskapital regnes institusjo— nenes samlede aktiva. Kongen kan ved for— skrift bestemme at visse aktivaposter ikke skal medregnes. Ved anvendelse av bestem- melsene i denne paragraf settes obligasjons- beholdningen til bokfort verdi.
') Endret ved lov av 18. juni 1971.
5 10') Utgangspunktet for beregning av gienskaf— felsesplikten etter 5 9 forste ledd siste punktum og for beregning av oking i for- valtningskapitalen etter 5 9 annet ledd kan ligge inntil fire måneder forut for utfer- digelsen av forskriftene. Innenfor denne pe- riode kan det eventuelt fastsettes et gjen- nomsnitt av flere månedstall som utgangs- punkt. Blir det fastsatt nytt utgangspunkt for beregningene, kan bestemmes at plasser- ingene etter de nye forskrifter skal okes eller reduseres med det belop institusjonen
har plassert for lite eller for meget etter de eldre forskrifter.
Plikten etter 5 9 til å opprettholde, gjen- skaffe eller å oke obligasjonsbeholdningene beregnes på grunnlag av oppgaver som ved— kommende institusjon plikter å gi. Kongen kan gi forskrifter om oppgaveplikten og en frist for å bringe plasseringen i orden. Fris— ten kan ikke settes kortere enn en måned for forretnings- og sparebanker og tre må- neder for andre institusjoner.
Forskrifter etter 55 9 og 10 kan utfer- diges forskjellig for ulike grupper av insti— tusjoner og forskjellig etter institusjonenes fotvaltningskapital og geografiske beliggen— het.
') Endret ved lov av 18. juni 1971.
Kapittel 4. Om oppgaveplikt og direkte regulering av utlån og garantier 5 11') Departementet kan bestemme at selskaper og stiftelser som har til formål å yte eller formidle kreditt og å stille garanti for kre- ditt, skal gi oppgaver til Norges Bank om denne virksomhet og om hvordan den er finansiert.
I tvilstilfelle avgjor departementet om et selskap eller stiftelse går inn under forste ledd.
') Endret ved lov av 18. juni 1971.
5 12') Kongen kan utferdige forskrifter til direkte regulering av omfanget av utlånsvirksom— heten i selskaper og stiftelser som omfattes av S 11. For slike selskaper og stiftelser kan Kongen også utferdige forskrifter om direkte
regulering av omfanget av garantier i låne- forhold. Forsltriftene kan utformes forskjel- lig for ulike grupper av institusjoner og for ulike finansieringsformål og forskjellig etter institusjonens forvaltningskapital.
Unntatt fra forste ledd forste punktum er institusjoner som er nevnt i 5 9 samt statsbankene og kredittforeninger og andre kredittinstitusjoner som utsteder ihendeha- verobligasjoner. Farste ledd annet punk- tum gjelder ikke hvor selskaper eller stif- telser som omfattes av 5 11 er långiver eller låntaker eller lånet er godkjent etter 5 15. ') Endret ved lover av 18. juni 1971 og 21. juni 1974.
Kapittel 5. Om renteregulering og emisjonskontroll
513
Departementet kan bestemme at forretnings- og sparebanker, livs- og skadeforsikringssel- skaper, kommunale pensjonskasser og pen— sjonsfond samt private pensjonskasser, pen- sionsfond og tariffestede pensionsordninger godkjent som tjenestepensjonsordninger etter skattelovens regler, kreditt- og hypotekfor- eninger og andre selskaper og stiftelser som har til formål å yte eller formidle kreditt, skal gi oppgaver til Norges Bank om hvilke rentesatser som nyttes ved inn- og utlån.
I tvilstilfelle avgjar departementet om et selskap eller stiftelse går inn under forste ledd.
5 14')
Kongen kan, uansett om lånet ytes eller for- midles av selskaper eller stiftelser som nevnt i 5 13 forste ledd, utferdige forskrifter om
hoyeste rente og provisjon for de forskjellige typer av utlån. I det enkelte tilfelle kan gjores unntak fra forskriftene. Likeledes kan Kongen fastsette at slike rente- og provi- sjonssatser ikke kan endres uten etter sam- tykke fra Norges Bank.
Denne paragraf får ikke anvendelse på rente- og provisjon fastsatt etter regler gitt i eller med hjemmel i armen lov.
') Endret ved lov av 21. juni 1974.
5 151)
Kongen kan ved forskrift bestemme at lån mot utstedelse av ihendehaverobligasioner eller lån som ellers gis av flere långivere sammen, ikke skal kunne tas opp uten etter samtykke fra Kongen.
') Endret ved lov av 18. juni 1971.
Kapittel 6. Om tilsyn, strafferenter og straffebestemmelser
516
Kongen gir bestemmelser om tilsyn med at de forskrifter som er gitt i medhold av 10- ven overholdes.
Institusjonene som omfattes av loven plikter etter anmodning i det enkelte tilfelle eller etter generelle bestemmelser som gis om utavingen av tilsynet å gi tilsynsmyn- digheten de opplysninger som er nodvendige for kontrollen.
Tilsynsmyndigheten skal ha adgang til in- stitusjonenes regnskaper.
Tilsynsmyndighetens tjenestemenn har taushetsplikt overfor uvedkommende om opplysninger som de blir kjent med i sin virksomhet.
5 17') Er likviditetsreserven, valutareserven eller tilleggsreserven lavere enn påbudt med hiemmel i 55 4—8, eller er beholdningen av obligasioner lavere enn påbudt med hiem- mel i 5 9, eller er utlånene storre en fast- satt med hiemmel i 5 12, skal vedkommende betale renter til statskassen etter forskrifter som fastsettes av Kongen. Rentebelopet kan inndrives ved utpanting.
Renter etter forste ledd kan i saerlige til- felle reduseres eller ettergis av Kongen. ') Endret ved lover av 30. juni 1967 og 18. juni 1971.
Den som forsettlig eller aktlast overtrer eller medvirker til å overtre bestemmelser som er gitt i medhold av 55 11 og 13—15, straffes med beter.
Er overtredelsen foretatt av noen som har
handlet på vegne av et selskap eller stiftelse, kan botestraff også idommes selskapet eller stiftelsen.
Kapittel 7. Lovens ikrafttreden
519
Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen bestemmer.') Fra den tid loven trer i kraft oppheves mellombels lov av 17. juli 1953 om have til regulering av rente og provi- sion.
Lov av 28. juni 1952 om aksie- og spare- bankers innskottsreserve i Norges Bank opp- heves senest 3 måneder etter at Kongen har truffet bestemmelser i medhold av denne lovs 5 4.
') Trådt i kraft 1. juli 1965 i henhold til Kgl. res. av 25. juni 1965. Endringer etter lov av 18. juni 1971 trådte i kraft straks i henhold til Kgl. res. samme dag. Endringer gitt i lov av 21. juni 1974 trådte i kraft straks i hem-told til Kgl. res. samme dag.
Bilaga 2 Statistiska källor
1 Statistik från statistiska centralbyrån
Statistiska meddelanden
Från trycket 26 Juli 1977 Producent STATISTISKA CENTRALBYRÅN. Enheten för finansstatistik Förfrågningar Förste aktuarie Jörgen Wallinder, tel 08 - 14 05 60 — 4553
FINANSIERINGSFÖRETAGEN 1976 SWEDISH FINANCE COMPANIES 1976
Någon ytterligare publicering av innehållet i detta nummer av Statistiska med- delanden (SM) planeras ej av statistiska centralbyrån (SCB). — Uppgifter för 1975 återfinns i SM K 1976:12.
SAMMANFATTNING
Finansieringsföretagens rörelseintäkter ökade under räkenskapsåret 1975— 1976 med 332 mkr till i 388 mkr och rörelsekostnaderna med 161 mkr till 916 mkr. Härigenom ökade rörelseöverskottei med 170 mkr till 473 mkr. Nettovinsten redovisas till 98 mkr, en ökning med 40 mkr.
Per ultimo 1976 uppgick deras totala utestående krediter till 8 122 mkr (+1 744 mkr jämfört med föregående år) fördelade på följande kreditformer: kontorskrediter 687 mkr (+228 mkr), factoring 1 277 (+285 mkr). avbetal— ningsh'editer 2 773 mkr (549 mkr) andra växlar 89 mkr (+1 mkr), varu- belåning och lagerfinansering 129 mkr (+41 mkr) och övriga län 2 419 mkr (+494 mkr) varav till företag 1 858 mkr (+266 mkr). Utestående krediter till finansinstitut ökade med 152 mkr till 750 mkr.
Finansieringsföretagens egna accepter uppgick till 1 229 mkr (+182 mkr) varav till banker 588 mkr (+143 mkr) övriga svenska 640 mkr (+65 mkr) och utlandet 0 mkr (-—26 mkr). Lånen (inkl utnyttjade krediter i räkning) uppgick till 7 670 mkr (+1 830 mkr) fördelade på följande kreditgivare: banker 1 385 mkr (+424 mkr) andra finansföretag 1 301 mkr (+152 mkr). företag 4 023 mkr (+843 mkr) övriga svenska 835 mkr (+336 mkr) och utlandet 125 mkr (+74 mkr). Obligations- och förlagslånen ökade med 34 mkr till 193 mkr.
Sveriges officiella statistik
K197718
Serie K - KREDITMARKNAD
ISSN 0346—6078 Uppgifter om bankerna, hypoteks- instituten. kreditaktiebolagen. Sveriges Invosteringsbank, finan- sieringsföretagen. investmentföre- tagen, försåkringsbolagen, AP- fondens placeringar och statliga lånefonder
212
UNDERSÖKNINGENS OM FATTNING
Uppgifterna avser aktiebolag och ekonomiska föreningar som i första hand driver finansieringsrörelse, t ex i form av kontokortkrediter, avbetalnings— krediter, factoring och leasing m m. Bland sådana s k fmansieringsföretag ingår således inte banker. hypoteksinstitut, inteclmingsbolag, tomträtts- kassor och andra kreditaktiebolag. Finansieringsrörelse som drivs av före- tag, vilkas verksamhet huvudsakligen består av annan rörelse, ingår inte heller.
TABELLKOMMENTARER
Uppdelningen på olika typer av företag har gjorts på basis av uppgifter som lämnats om procentuell fördelning av omsättningen på verksamhetsgrenar. Vid klassificeringen har ett mestkriterium tillämpats. Detta innebär att grupperna även innehåller företag med blandad verksamhet. Factoring— och leasing har därför sammanslagits till en grupp i redovisningen. På grund av avrundningar awiker ibland summan av delposter något från angivet su'mma- belopp.
I detta SM redovisas i tabell 1 företagens resultaträkning och i tabell 2 ba- lansräkningen. Tabell 3 visar företagens utestående krediter per 31 dec 1976 fördelade på kreditform samt företagens egna accepter och lån fördelade pl kreditgivare. Tabell 4 redovisar avbetalningskrediterna per 31 december för— delade efter säkerhet och tabell 5 ger uppgifter om leasingföretagen. Iå— bellerna GA och SB redovisar i tidsserie finansieringsföretagens utlåning fördelat på kreditform samt företagens upplåning fördelat på kreditgivare. Observera att direkt jämförbarhet bakåt i tiden ej föreligger beroende på att antalet företag ändras mellan åren dels genom nystartade ooh upphörda företag dels också genom att företag tillkommer, som skulle ingått i under- sökningen tidigare.
I tabellerna redovisas även förändringen från föregående år. Om något före— tag nybilgts eller upphört har detta betraktats som en reell förändring som ingår i de redovisade förändringstalen. Förändringen mellan 1975 och 1976 bör ses mot bakgrund av följande:
Ett företag har nybildats Fyra mindre företag har upphört
TECKENFÖRKLARING
- Intet finns att redovisa Magnitude nil 0,0 Mindre än hälften av den använda Magnitude less than half of unit enheten employed Uppgift ej tillgänglig eller alltför Data not available or too tmcertain osäker för att angivas to be stated Uppgift kan icke förekomma Category not applicable
Utgivare: Sutistinks oomnlbyrln, Fuck, 102 50 Stockholm Ann-rig utnlvorl: Lennart Funbom. Sunni-ka moddslnndnn (SM) kan köp.: i bokhandeln sllor frln Liber dinribution, 162 89 Vällingby,
tel 08 - 89 01 20. Meddelandena utom i boknnwbnnckmd- urior om! imnmmrlden: Arn Arbonmarknsd I Industri. Branschuppqifur P Priser och konsumtion Bo Befolkning och val lv Industri. Vsru— och unsrqiuppqiftor R Rinn/inn Bo Bonidcr och fastigheter J Jordbruk, skogsbruk och link. S Soci-lvlrd F För-un K Krsditrnsrknsd T Trsnlport och kommunikltionlr H Handel N Nationalriklnllupor och offsntlins U Utbildning, forskning och kultur HS Hilw» och sjukvlrd finanser
Published by the Nnioml Control Burnu of Sutinia, Fuck, S-102 50 Stockholm, Sweden Ststinisks meddelanden (St-timtal Floporu) may be obuinsd from Liber distribution, 5462 89 Vällingby, Sweden.
HIS
csn 176
.GE.
iow
SM'K 1977 : 8
SUMMARY
The tables contain information about income, expenditure assets and liabilities of finance companies except banks, mortgage institutions and credit companies.
LIST OF TERMS
aktiekapital aktier och andelar allmänna förvaltningskost— nader andra anskaffningspris antal avbetalning avgifter avgå avskrivningar
avsättningar
balansräkning beslutat (föreslagen) ut- delning
delad dold reserv därav
egen utdelning eget kapital egna accepter
faktura
fastigheter fordring
fria fonder 0 balanserad vinst
företag
förlust
i förskott inlåningsräkningar intäkter inventarier
kassa, bank o postgiro
kontokortskrediter kontrakt kostnader krediter i räkning kreditgivning kundförluster köpta
lån långivare låntagare
mot säkerhet nyanskaffade
obligationer o förlagsbe- vis (-lån)
regressrätt
reserv o skuldreglerings— fond
resultaträkning
share capital
shares etc general costs of administra- tion other initial cost number of
hire-purchase charges deduct depreciation allowances and written off on claims provisions
balance sheet declared (recommended) dividend
shared hidden reserves there of
dividends paid capital and reserves acceptances
invoice real estate claim free funds and balance of profits enterprise loss
paid in adwance deposit accounts income equipment
cash in hand. bank and postal giro accounts credits card credits agreement costs advances on current account credit granting losses on loans bought
loan lender borrower
secured by new purchase
bonds and debentures
recourse reserves
income statement
rörelseräntor
samtliga skatter skulder
tillgångar tillkommer
uppburna upplösning utestående utlandet utnyttjad
varor
verksamhetsinrikming värderegleringskonto växel
återvunna
övriga
operating interests
total taxes liabilities
assets added
received dissolving outstanding foreign counturies utilized
goods line of business valuation account bill
recoveries of
other
Tabell 1 FINANSIERINGSFÖRETAGENS RESULTATRÄKNING rön RÄKENSKAPSÅRET 1976 SAMT UTVECKLINGEN MELLAN 1975 ocn 1976 (MKR) Income statement for the financial year of 1976 and the development between 1975 and 1976 (000 000 's)
Samtliga
företag
Forand-
ring 1975— 1976
Kontokorts- Avbetalnings— Factoring- Varubelåning Annan kredit- krediter finansiering Leasing giving Föränd- Föränd— Föränd- Föränd— Föränd— ring ring ring ring ring 1975- 1975- 1975- 1975- 1975—
1976 1976 1976 1976 1976
Antal företag
Resultaträimili-g INTÄKTER
Avgifter inkl rörelseräntor Övriga ränteintäkter Andra intäkter
Simma intäkter KOSTNADER Räntor Avskrivning på inventarier Löner och andra ersättningar Övriga personalkostnader övriga förrättningskostnader Andra kostnader
Summa kostnader
INTÄKTER MINUS KOSTNADER
TILLKOMMER Extraordinära intäkter Upplösning av dold reserv Koncernbldrag
AVGÅR
Extraordinära kostnader
Av- och nedskrivning. materiella till- gångar Av— och nedskrivning, finansiella till— gångar Avsättning till värderings— och inverk- ningskonto
Koncernbidrag
Skatt
NETTOVINS'I'
76
cet—t— mbN
+314. 7 -8, 8 +26, 3 +332, 2
+111,5 -1,5 +10,6 +7,0 +36,5 —8,3 +160, 8 +170,4
-7,2 -7, 8 +34, 0
+11,6 +16,4 +13,0
+40. 0
106.6 +30.0 2 0,4 +0,0
13,4 +9, 5
120,4
"1 ro # 0 n + :»:
+190, 2 -2 1
in to a: 6 +
H3,2
H er; | Nor-(Q' Nefat—
r-1
;— n | anor—N Nämen .— .— o | 05—055) aaooo ao v- + omoto-in mccain ao cr; |
:o & ID a' & + sr N in a; n +
+192,9 1
ä'
+12 9 N N Q' .-4
mounta—vec 9 N
+0,4 +0 0
r
+0,7 +0 2
,
-0, 0
—02 +11
,; Hv—t N
N _ [— H +
a).-commune
N
+15.7
m
”mm!—951519.) b—nufoOav-q
&
+27, 1
0 m du e.!
en.-com_co— cen-Jao— + Coronado—doo ec
coola + awesome—ao N Fur—racism r.— co Nov—"oa: .—
N' o co n 05 b |!) +
+12,4
v—4 'D
-02
SD
|!)
_" + VGanwa *Fowävbw _— N
—0,2 0,3 +0,3 _2'5 _ .. +25,7 0,1 +0,1 2
mint— ov"— m eo | co.—o om':— | | 0 N | tr.-cm ooo'n
0,8 +0,8 6,3 +2,9 260.1 +92,1 0,3 -0 2 3.3 -0 7
+6,4 8,5 +0.3 -2,0 12,8 -1 +4,5 17,0
+1,0 0 -0 1 15,9 +4 ()
+1,4 0 +0.1 36,6 +18.2
+7.z 0,4 +0.l 10,5 5 9 ()
+33,G
ON samm 131601 N mt—
ooo—4 :» Cherin N
+2,2 16,3 +0,7
r:: i!: m' in
H) 3 18,2 +3.2
1) Därav lcaseavgifter 379,4 mkr (+129, 0 mkr)
SM K 1977 8
Tabell 2 FINANSIERINGSFÖRETAGENS TILLGÅNGAR OCH SKULDER VII) UTGÅNGEN AV RÄKENSKAPSÄRET 1976 SAMT UTVECKLINGEN MELLAN 1975 OCH 1976 (MKR) Assets and liabilities at the end of the financial year of 1976 and the development between 1975 and 1976 (000,000'5)
Samtliga företag Kontokorts- Avbetalnings- Factoring- Varubelåning Annan kredit—
krediter finansiering Leasgg'
Föränd- Forand- Foran - För änd- For and— Forand- ring ring ring ring ring ring 1975- 1975- 1975- 1975- 1975— 1975- 1976 1976 1976 1976 1976 1976
Antal företag 76 6 18 20 12 20
Balansräknin TILLG NGAR Kassa, bank och postgiro 684, 8 +140, 9 18, 7 +9, 4 109, 6 Utestående krediter 7 357, 5 1 650, 2 562, 8 +160,4 2 055, 6 Övriga fordringarl 1 096. 4 +as7, 9 17, 8 +8, 9 36, 9 Obligationer och förlagsbevis 18, 1 +2, 6 — - 6, 4 Aktier och andelar 141, 5 +47, 3 0, 3 —0, 1 4 Leasingsobjckt 1 279, 5 +233. 1 — —' 1 Fastigheter 72, 2 —13, 4 _
Inventarier 10, I -30, 5 +0, 6 Andra tillgångar 48, 4 +9, 7 0, -0, 3
Samma 10 708, 5 +2 397, 8 601, +178, 9 2 28
ao o en en + 0: ca M N N
+28.6 +409,1 +214,7 -1,3 +41,,0 +18,1 -9,7 -32.5 +2,1 670.1
oo una; HH n:o N (— ut +
:*: to a.; i!: :a + Q' en no 0 N Q' Q'l—N v—lv—l|+ ***I' 4,
;—
N 6 + QQWON om:—"oo
N
Q (') H +
IO
ID xa— N
ao N 6 + +
_a | |
v-1 +
aoNtc w:
madam"—NN v: av;
| |
+
z—i—Nmowv-co HmOw—QQHG nmofcoc (Dulo—vo ovana.-cui—
|
| (':—NO 06001
|:: +
+4,7 3 93
SKULDER
Lån, växlar och andra utnyttjade krediter i räkning 8 892,9 +1 987,3 468, 7 +141,9 1 795,7 +339,9 3 145,2 +960,3 1
Obligations- och förlagslån 192, 9 33, 7 - — 35, 0 - 81. 4 +27. 3
I förskott uppburna avgifter 153, 4 +76, 8
Övriga skulder 673, 6 +136, 5 1
Värderegleringskonto 249, 7 -27, 5
9 +543,0 1 +4,9 ,8 —0,3 4 9
+36,9 +11,3
I VQQQH ava-zone
00 q) _. N :o _. n + en H 9 N ("3 m. m + lan Nått!) o.—
EGET KAPITAL
Aktiekapital 277, 1 +91, 5
Rescrv- och skuldregleringsfond 55, 6 +9, 3
Fria fonder och balanserad vinst 128, 7 +63,1
Nettovinst 84, 6 427, 1 &lmma 10 708, 5 +2 397, 8 60
+32,8 —1,2 +39,5 +3.2 +670,1
+0.8 46,5 +20,6 +450,8 3 848,9 +1 093,3 3
WONNO (QI—OWN (—
N o' + HQCDQDO Nya—oa: Q'
(— "| + 0)
v—l M Q'
l-D + WIDQQ'O N N :o 0 + Omv-10510 VHäN-q
+178. 9 2 28 .
1) Inkl lån till dotterbolag
SM K 1977
8
Tabell 3 UPPGIFTER OM FINANSIERINGSFÖRETAGEN PER 31 DECEMBER l976 SAMT UTVECKLINGEN MELLAN l975 OCH 1976 Data as st December 31, [976 and the development during 1976 (000, 000's)
Antal företag LIKVIDA MEDEL OCH UTLANING Kassa. bank och postgiro
Utestående krediter till finansinstitut
Utestående krediter till övri a Kontokortskrediter Factoring Lån mot säkerhet av faktura- fordringar Köpt-a (akturafordringar
Avbetalningskrediter
lån mot säkerhet av kontrakt
Köpta kontrakt
Diakonterade avbetalningsväxlar Andra växlar
låneväxlar
Diskonterade växlar
därav med utländskt trassat Lån mot säkerhet av varor Andra lån
till: Företag
Övriga
Totala utestående krediter därav till utlandet
Smider Egna accepter till: Banker Övriga svenska Utlandet
Lzln (inkl utnyttjad kredit i räkning) från: Banker
Andra finansföretag Företag Övriga svenska Utlandet
Därav mot bankgaranti
Obligationslån och förlagslån
&imma skulder enligt ovan
Semtl lga
Företag
Kontokorts- krediter
Avbetalnings- finansiering
76 684. 9 749. 5
7 372.9 686.7 1 276.8 1 195,4 81,4 2 772,6 2 041.7 383,7 347.2 89,0 13,2 75,8 75.8 128.6 2 419.1 i 858.2 560,9
8 122, 4 203. 8
i 228.7 588, 3 640,4 7 669.6 | sams 1 301.4 4 023,1 835,4 124,8 329,11
192.9 9091,2
Föränd- ring
1 97 5- 1976
+139,7 +152_ 2
+1 592, 1 9222, 7 +284, 7
+257. 3 +27, 4 +549, 3 +528. 0 44. 9 +16.4 +0, 8 -1,6 +2.4 +2,4 HO. 2 +494. 3 +266. 2
+228,1
01 744. 3 1"1.2
+182,1 +143,3 +64.7 -25.9 1») 829.9 +424,3 +152.3 +843,2 +33G,4 +73.7
+33, 7 #2 045. 7
Föränd- ring 1975- 1976
18,7 +7.9
592,4 "54,0 578.7 +153.9
13,7 +0.1
13,7 00 1 468. 5 0148, 5 199,21 +61, 2
41.8 +20.7 19.7 +18,2
206,8 +48,0 0.4 +0, 4 1,0 .. 468,5 +143.5
109,63 2.7
2 057,41 108.0 40,9
32,1 8.8
1 574,7 945.2 282,4 347, 1
11,1 11,1
322, 7 90.3 232.4
2 060.1
439.7 2 4
437. 3
1 337, 6 308.1
499,5 495.0 29.0
6 0
199,9 35.0 1 812,13
Föränd-
ring 197 5— 1976
+l4,2 -7.3
+421,2 468,21 40 3
—15 +18
+212.1 +135, 5 +45.3
+31.3
—0 9
43.9
+140.9 +26.9 i'll—4,0 +413.9
+60,4 02.3 +58,1
+2
u::u
"”w"—Icon +
scenen:—.— . 'o N|+ N +
#313.6
Factoring— Varubel åning Leasing Föränd— ring 1975— 1976
20 12
240.2 "19,5 0.8 19,5 -16,7 - 2 067,5 +591.6 35,9 1 202.0 +277.8 - 1 129,4 +252.2 —
72.6 +25. 6 —
678, 5 +237,0 — 590,9 +277,5 - 87. G —40. 5 -
ooo moo m N .,. 4. N w; aa
2 087,0 +574.9 35.9
NN
| vi in a . |
No
cm's-' N :o n ,
uns- ut;-:> m
a' (— ut +
| :*; .— _. 4. wenn-own
81,3 427 2 9,4 3250.5 +103l.9 27,8
Föränd— ring 1975—
1976 #2.1 +] 5 —0,1 +2,6 —1 9 +15 *3.7
Annan kredit— givning
Föränd— ring 1975— 1976
+28,6 +17G.l +420.6
+G,8
42,4
+311.2 +202,2 +109,0 +596,8 +0,8
SM K 1977: 8
SMK1977: &
Tabell 4 AVBETALN'INGSKREDITER HOS FÖRETAG MED HUVUDSAKLIG VERKSAMHETSIN- RIKTNING PÅ AVBETALNINGSFINANSIERING PER 31 DECEMBER 1976 SAMT UT- VECKLINGEN UNDER ÅR 1976 (MKR) Hire-purchase financing (000, 000 's)
Nydiskon- Förändring Utestående Förändring teringar 1975—1976 fordringar 1975-1976
Avbetalningskontrakt utan regressrätt för kundförluster 32. 7 —35, 3 66, 0 —37, 1 med delad regressrätt för kund- förluster 129,1 —4,3 132,4 +8.2 med full regressrätt för kund— ' förluster 1 182.6 +155,6 1 360,4 +175,1 Summa 1 344, 4 +116, 0 1 558, & +146. 2
___—___
Tabell 5 UPPGIFTER OM LEASING HOS LEASINGFÖRETAG PER 31 DECEMBER 1976 SAMT UTVECKLINGEN UNDER ÅR 1976 (MKR)
___—___ Förändring 1975-1976 ___—___—
Antal företag 10
Leasingsobjekt till anskaffningsvärde 1 731, 0 +537, 9
därav under året nyanskaffade 573. 9 +65, 5
___—__—
Tabell GA TIDSSERIE ÖVER EINANSIERINGSFÖRETAGENS UTESTÅENDE KREDITER PER 31 DECEMBER 1968-1976 The development of the financing companies advances at December 31 1968—1976
___—O___å_________——————_——— Antal Utestaende krediter
”___—___— företag Totalt Därav ' ' därav till Till finans— Kontokorts- Factoring Avbetalnings- Andra Lån mot Andra lån utlandet institut krediter krediter växlar säkerhet
av varor1 1968 53 1 648,1 5,9 15,5 82,1 155,2 706,11 59,4 27,4 602,2 1969 60 2 160,0 49,5 17,4 142,4 253.6 760,59 97,6 24,4 863,7
1970 67 2 714,7 63,1 4,4 132,2 287,6 1 104,6 92,3 24, 5 1 069.2 1971 73 2 708.8 124,5 4,4 153,1 255,5 1 135,6 63,4 24,0 1 072.9 1972 74 3 088,2 109,6 130,0 198,9 424,9 1 165,5 29,5 22,8 1 116,63 1973 75 3 433.7 129,0 171,9 225,13 552,7 1 245.4 25,1 23,1 1 190,2 1974 79 4 910,8 144,4 376,1 339.5 942,2 1 594,8 47,8 37,7 1 572.7 1975 79 6 378,1 196,6 597,13 464,0 992.1 2 223,13 88,2 88,4 1 924,8 1976 76 8 122,3 203,9 749,1') 686,7 1 276,8 2 772,6 89.1 128.6 2 419,1
___—____________________—_-_———_—————-—————
Tabell 613 TIDSSERIE ÖVER FINANSIERINGSFÖRETAGENS UPPLÅNING PER 31 DECEMBER 1968-1976 The development of the financing companies liabilities at December 31 1968-1976
___—___.___——————————— ngl åning2
Totalt Därav ______________________——————— E a acce ter till Lån inkl utn tt'ud kredit i räknin hos Obligations- Banker Ovriga Utlandet Banker Andra Företag Övriga Utlandet och förlags— svenska finans— svenska lån
företag
1968 1 660.4 94,4 658.8 - 116—4,2 51,4 373,6 48,8 4,4 64,8 1969 2 295,6 191.7 329,25 - 579,9 96,1 991,9 23,6 1.9 80.7 1970 2 751,13 166,4 478,7 1,3 775,6 216,7 998.3 30.4 2.6 81.3 1971 2 745,7 260,8 511,0 2,7 453,9 202,4 1 158,5 48.8 35.4 72.2 1972 3 303,3 178,2 581.2 16,7 501,8 321,13 1 500.2 89,6 24,5 89,8 1973 3 710,4 223.7 497.5 6,6 662. 0 435,4 1 666,9 81,1 38, 0 99. 2 1074 5 291,9 236,1 517,13 3,7 840,2 795,5 2 567.53 171,6 47.6. 112,4
1975 7 045,5 445,0 575,7 25,9 960,11 1 149,l 3179,9 499.0 51.1 1976
________________—___—.-______________
9 091,2
588, 2 640. 5
1) Inklusive lagerfinansiering. —2) Se tabellkommentarerna.
1 385,0 1 301,4
4 023, 1
835,4
SM K 197" 8
2 Statistik från Finansieringsföretagens Förening Utdrag ur Årsberättelse 1976
1975 1976 Ökning _— _— i procent Miljoner kr. Medlemmarnas utestående fordringar 31.12 5 048 6 598 30.7 Medlemmarnas balansomslutning 31.12 6 480 8 269 27.6 F äreragskrediler E] Factoring — Volym 11 982 15 528 29.6 - Utestående fordringar 31.12 880 1 158 31 .6 El Leasing - Leasinginvesteringar exkl. mervär- J 467 — deskatt — Sammanlagt belopp for leasinginves- teringar per 31.12 gällande avtal 970 1 274 31.3 — Leasingobjekt. bokfört värde 3] . 12 626 875 39.8 Cl Avbetalning — Utestående fordringar 31.12 307 485 58 E! Övrigt — 792 — Fordonskrediter D Avbetalning —Volym 1046 1218 16.4 — Utestående fordringar 31.12 1 051 1 236 17.6 El Leasingkontrakt — Volym — 422 — — Utestående fordringar 31.12 - 401 — |:! Övrigt — Utestående fordringar 31.12 — 839 — Konsumentkrediter [] Avbetalning och reverser — Volym — 808 — — Utestående krediter 31 . 12 — 877 — D Kontokrediter — Utestående krediter 31.12 543 802 47,7 — Antal kontohavare 610 000 749 000 st 22.8 El Övrigt — Utestående krediter 31.12 — 8 —
" Jämförande siffermaterial är ej tillgängligt.
Statens offentliga utredningar 1977
Kronologisk förteckning
mesamewwe
Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K. Utbyggd regional näringspolitik. A.
Siukvärdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju.
Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U. Utrikeshandelsstatistiken. E.
. Forskning om massmedier. U.
Kommunal och enskild väghållning. K. Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. Sveriges samarbete med u—länderna. Bilagor. Ud. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. I. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. l. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. Inflationsskyddad skatteskala. B. Radio och tv 1978—1985'. U. Kommunernas ekonomi 1975—1985. B. . Svensk undervisning i utlandet. U. . Arbete med näringshjälp. A.
Psykiskt störda lagöverträdare. Ju.
. Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. . Båtliv 2. Registerfrägan. Jo. Kvinnan och försvarets yrken. Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. Konkursförvaltning. Ju. Elektronmusik i Sverige. U.
. Studiestöd. U. . Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. . AIlmänflygplats—Stockholm. K.
lnrikesflvgplats—StockhoIm. K. . lnrikestygpIats-Stockholm. Bilagor. K . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och fränskilda. Ju.
Folkbildningen i framtiden. U. Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. S. . Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. S.
Kronofogdemyndigheterna. Kn. . Koncentrationstendenser inom bvggnadsmaterialindustrin. I. . Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. A. . Information vid kriser. H.
Pensionsfrågor m. m. S. . Billingen. |. . Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. . Oversyn av rättshjälpssystemet. Ju.
Häktning och anhällande. Ju. . Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. H. . Forskningspolitik. U. . Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1". U. . Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. . Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U.
Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. I. . Energi — program för forskning, utveckling, demonstration.
Bilaga A. I. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. |. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. l. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. I.
61.
62.
63. 64. 65. 66. 67. 68.
69.
70. 71 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 90. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 92: 93. 94. 95. 96. 97.
Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. I. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. I. Fortsatt högskoleutbildning. U. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. l. Kommunernas gatuhällning. Bo. Patienten i sjukvården — kontakt och information. S. Energi, hälsa, miljö. Jo. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. Jo Energi, hälsa, miljö: Hälso» och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. Jo. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. U. Affärstiderna. H. U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud. Fiskerinäringen i framtiden. Jo. Industrimineral. I. Personalen vid kriminalvårdens anstalter. ..Iu. Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud. Kommunerna. Utbyggnad — Utjämning - Finansiering. B. Skatteutjämning. 8. Länsdomstolarne. Ställning och organisation. Kn. Vårdpersonal. Utbildning och attityder. S. Att dö på sjukhus. S. Tillsynsdom. Ju. Konsumentförsäkringslag. Ju. Patienter. S. Beskattning av företag. B. Beskattning av företag. Bilagor. B. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. A. Betingat arbetsföra, A. Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. A. Översyn av skattesystemet. 8. Utbildning i företag, kommuner och landsting. A. Ny jordförvärvslag. Jo. Personval och valkretsindelning. Ju. Måste insamlare kontrolleras? H. Artistavgift. B.
Finansieringsbolag. E.
Statens offentliga utredningar 1977
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23]
Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd Vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhållande. [50] Personalen vid kriminalvårdens anstalter. [76] Tillsynsdom. [83]
Konsumentförsäkringslag. [84]
Personval och valkretsindelning. [94]
Utrikesdepartementet
Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14] U-landsinformation och internationell solidaritet. [73] Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. [77]
Försvarsdepartementet
Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]
Socialdepartementet
Socialutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Pensionsfrågor m. m. [46] Patienten i sjukvården - kontakt och information. [66] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1. Vårdpersonal. Utbildning och attityder. [8 1 ] 2. Att dö på sjukhus. [82] 3. Patienter. [85]
Kommunikationsdepartementet
Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] AIImäanygplats—Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. Inrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes— fIygpIats—Stockholm. Bilagor. [35]
Ekonomidepartementet
UtrikeshandeIsstatistiken. [10] Finansieringsbolag. [97]
Budgetdepartementet
Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48] 1976 års kommunalekonomiska utredning. 1. Kommunerna. Utbyggnad —* Utjämning — Finansiering. [78] 2. Skatteutjämning. [79] Företagsskatteberedningen. 1. Beskattning av företag. [86] 2. Beskattning av företag. Bilagor. [87] Översyn av skattesystemet. [91] Artistavgift. [96]
Utbildningsdepartementet
Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 I]
Radio och tv 1978—1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrädsutredningen. 1. Forskningspolitik.]5212. Sektorsan- knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[5313. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskningi kontakt med samhället. Expertbilaga 3. [55] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71]
Jordbruksdepartementet
Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [ 17]
Båtliv 2. Registerfrågan. [25] Energi- och miljökommittén. 1. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. [70] Fiskerinäringen i framtiden. [74]
Ny jordförvärvslag. [93]
Handelsdepartementet
Information vid kriser. [45] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. [51] Affärstiderna. [72] Måste insamlare kontrolleras? [95]
Arbetsmarknadsdepartementet
Utbyggd regional näringspolitik. [3] Arbete med näringshjälp. [22]
Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Sysselsättningsutredningen. 1. Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44] 2. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. [88] 3. Betingat arbetsföra. [89] 4. Anställning av arbetshandikap- pade i stat och kommun. [90] Utbildning i företag, kommuner och landsting. [92]
Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhållning. [65]
Industridepartementet
Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. [56] 2. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 8. [58] 4. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. Energi— program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. [60] 6. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [61] 7. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Industrimineral. [75]
Kommundepartementet
Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna. [42] Länsdomstolarna. Ställning och organisation. [80]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
KUNGL. .BIBL. 1 U JAN 1979
N . LiberForlag . ISBN91-38—03823-4