Till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen beslöt 1979-04-20 att låta utreda hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning samt en god informationsspridning rörande arbetsmil- jörisker skall genomföras (Dir. l979:52). Jag utsågs 1979-09-01 att som särskild utredare genomföra det arbetet. Utredningens sammansättning i övrigt framgår av bilagda förteckning.

Jag överlämnar härmed betänkandet Information om arbetsmiljörisker (SOU 198230) med bilagorna Värdering av risker i arbetsmiljön (SOU 198231) och Arbetsmiljöinformation — påverkan, behov och utbud (SOU 198232) samt betänkandet i sammandrag (SOU 1982:33.

Särskilda yttranden har lämnats av de sakkunniga Bengt Bucht, Lars Ettarp och Ingemar Hjälm samt gemensamt av de sakkunniga Lisa Keisu-Lennerlöf, Bertil Lindström, Peter Westerholm och experten Carina Nilsson.

Mitt uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i juni 1982 Ingar Palmlund

/ Ylva Tivéus Ingela Byfors

• Sida 6
•  Original

Förteckning över medverkande i utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön

Särskild utredare

Ingar Palmlund, överdirektör 1979-09-01 Sakkunniga

Bengt Bucht, avdelningsdirektör 1980-01—01 Lars Ettarp, departementsråd 1979-1 1-01 Hans Granqvist, sekreterare 1979-1 1-01 Ingemar Hjälm, överingenjör 1979-1 1-01 Lisa Keisu-Lennerlöf, ombudsman 1979-1 l-Ol Bertil Lindström, ombudsman 1979-11-01 Bo Oscarsson, direktör 1979-1 1-01 Åke Schön, förste sekreterare 1979-1 1—01 Ulla Swarén, kanslichef 1979-1 1-01 Peter Westerholm, docent 1979-1 1—01 Experter

Jörgen Bäckström, docent 1980-02-27 Hans Gullberg, hovrättsråd 1980-07-01 Christer Hogstedt, t. f. professor 1980-02-27 E. Valter Jonsson, metodiklärare 1980-10-01 Bo Lambert, docent 1980-02-27 Härje Larsson, marknadschef 1980-10-01 Alexander Lauber, universitetslektor 1980—10-01 Pentti Lehto, informationssekreterare 1980-10-01 Heinz Leymann, psykolog 1980-02—27 Karl-Olof Lidin, lagman 1979-1 1-01 Karl-Axel Lindkvist, avdelningsdirektör 1980-10-01 Christer Lundeberg, undervisningsråd 1980-10-01 Kerstin Marmgren, informationschef 1980-10-01 Evert Medbo, docent 1980-02-27 Carina Nilsson, utredningssekreterare 1979-1 1-01 Christina Olivecrona, byrådirektör 1979-1 1-01 Kurt Ryberg, byrådirektör 1980-10-01 Greta Öm-Holm, byrådirektör 1980-10—01 Sekretariat

Ulla Åhs, utredningssekreterare 1979-1 1-01—1981-1 1-01 Ingela Byfors, avdelningsdirektör 1980-02-18 Harald Linton, departementssekreterare 1979-1 1-01—198 1-04-01 Ylva Tivéus, informationschef 1979-1 1-01 Eva Svennergård, assistent

• Sida 7
•  Original

Sammanfattning

Summary

I Uppdraget

] 1.1 1.2 1.3

Utredningens direktiv Utredningsarbetet Redovisning av uppdraget

H Problemområdet

2

2.2. 2.3 2.4

3.1

Värdering av risker i arbetsmiljön Riskidentifiering . . 2.1.1 När är en arbetsmiljörisk identifierad? 2.1.2 Rapportering om olycksfall och ohälsa 2.1.3 Vetenskapliga rön om risker 2.1.4 Undersökning av arbetsmiljöfaktorer för att identifiera '

risker . . . 2.1.5 Riskidentifrering och information Riskuppskattning Riskbedömning Riskkontroll . . . . 2.4.1 Kontrollen av arbetsmiljörisker på arbetsställena 2.4.2 Myndigheternas kontroll av arbetsmiljörisker 2.4.3 Riskkontroll i arbetsmiljön och information

Värdering av risker i arbetsmiljön — mer om de kemiska

hälsoriskerna .

Identifiering av kemiska hälsorisker . .

3. l . 1 Ämnets kemiska struktur och dess fysikaliska och kemis- ka egenskaper . 3.1 2 Djurförsök och andra biologiska testmetoder

13

27

43 43 43 44

Utredningens direktiv och arbete

47 50 50 56 59

61 61 62 65 71 71 73 76

79 82

83 83

• Sida 8
•  Original

3.1.3 Erfarenheter av ämnets inverkan på människan . . 85 3.1.4 Systematisk sökning efter kemiska hälsorisker . . . 86 3.2 Uppskattning av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön . . . 89 3.3 Bedömning av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön . . . . 90 3.4 Kontroll av kemiska hälsorisker . arbetsmiljön . . . . 94 3.5 Behovet av information för värdering av kemiska hälsorisker 99 4 Ett exempel: värdering av risken för nervskada vid arbete med lösningsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . 103 4.1 Riskidentifiering . . . . . . . . . . . . . . 106 4.1.1 Epidemiologiska studier . . . . . . . . . . 107 4.1.2 Tidssamband . . . . . . . . . . . . . . 108 4.1.3 Biologisk trovärdighet . . . . . . . . . . . 109 4.2 Riskuppskattning . . . . . . . . . . . . 110 4.2.1 Lösningsmedlens utbredning . . . . . . . . . 1 12 4.2.2 Sannolikhet för skada . . . . . . . . . . . 112 4.2.3 Lösningsmedel utanför arbetsmiljön . . . . . . 113 4.2.4 Konsekvenser av skadan . . . . . . . . . 1 14 4.2.5 Hur värderas risken av de som utsätts? . . . . . 1 14 4.3 Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . 114 4.4. Riskkontroll . . . . . . . . . . . 115 4.4.1 Kom riskkontrollen onödigt sent? . . . . . . . 1 15 4.4.2 Hur informerades om risken? . . . . . . . . . 1 16 5 Informationskällor vid värdering av arbetsmiljörisker . . . 1 19 5.1 Information i värdering av arbetsmiljörisker — en fråga om kunskapsmöten . . . . . . . . . . . . . 119 5.2 Vetenskaplig litteratur och dokumentation . . . . . . 122 5.3 Register över förhållanden . arbetslivet . . . . . . . . 134 5.4 Informationskällor på arbetsställena . . . . . . . 135 5.5 Utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågori Sverige . . . . . . . . . . . . 139 6 Hur tillgänglig är informationen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? . . . . . . . . . . . 143 6.1 Är det lätt eller svårt att få tag på information? . . . . 143 6.2 Vad hindrar upplysning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgär- der? . . . . . . . . . . . 145 6.3 Regler om information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgär- der . . . . . 147 6.3.1 Medborgares tillgång till information hos myndigheter- na..................150 6.3.2 Arbetstagares och fackliga företrädares tillgång till infor- mation . . . . . . . . . . . 150 6.3.3 Arbetsgivares tillgång till information . . . . . . 155 6.3.4 Forskarestillgångtill information . . . . . . . 157 6.3.5 Myndigheternas tillgång till information . . . . . 159

6.4 Hur kan informationen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgär- dergöras mertillgänglig? . . . . . . . . . . . . 162

• Sida 9
•  Original

Information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder på arbets-

ställena . . . 163 7.1 Får arbetsgivare och arbetstagare den information de behö- ver? . . . . 164 7.2 Hur förmedlas informationen om arbetsmiljörisker och skydds- åtgärder? . 173 7.2.1 Arbetsstället och omvärlden 173 7. 2. 2 Informationens väg på arbetsstället 177 7.3 Informationens roll . förändringsarbetet . . 178 7.3.1 Arbetsorganisationens och produktionsförhållandenas betydelse . . . 178 7. 3. 2 Risktagandet . arbetsmiljön 180 7.4 Var inte rädd att fråga! 182 111 Överväganden och förslag 8 Några utgångspunkter 183 9 Insatser för att bättre bevaka arbetsmiljöriskerna 187 9.1 Ökad kunskap genom forskning och undersökningar 187 9.1.1 Prioritering . arbetsmiljöforskningen . . 188 9.1.2 Studier för bevakning av arbetsmiljöutvecklingen 192 9.1. 3 Epidemiologiska bevakningssystem . . 193 9.2 Bättre underlag för bedömning och kontroll av risker . årbets- miljön . . . . . . . . . 195 9.2.1 Behovet av uppskattningar av risker i arbetsmiljön 196 9.2.2 Analys och samordning av information om arbetsmiljö- risker i myndigheternas och företagshälsovårdens regis- ter . . . 197 9.3 Skärpt riskkontroll 200 9.4 Förslag 201 10 Insatserjör att bättre bevaka kunskapsutvecklingen om arbets- miljörisker och skyddsåtgärder 203 10.1 Bevakning av forskning och utveckling 204 101. 1 Kommunikationsproblem 205 10.12 Åtgärder för bättre bevakning av arbetsmiljöforskning- en . . . . . . . 206 10. 1 3 Åtgärder för bättre överblick över svensk arbetsmiljö- forskning . 212 10.2 Bevakning av beprövad erfarenhet . arbetslivet 215 10.3 Bevakning av bedömningen av arbetsmiljörisker 216 10.31 Överblick över utvecklingen . Sverige . . . 216 10. 3. 2 Överblick över utländsk och internationell utveckling 217 10.4 Förslag 217

• Sida 10
•  Original

11

11.1 11.2 11.3 11.4 11.5 12

12.1

12.2 12.3

13

13.1

13.2

13.3 14

14.1 14.2 14.3

14.4

Insatser för bättre planering av utbildning. rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor Prioritering och målsättning Viktiga målgrupper

Rollfördelningen

Samordnade insatser

Förslag

Insatser för bättre tillgång till information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder . . . . Möjligheterna att genom ändringar . formella regler tillgodose önskemål om tillgång till information om arbetsmiljörisker Biblioteks- och dokumentationsservice i arbetsmiljöfrågor Förslag

Insatser för bättre utbildning om arbetsmiljörisker och skydds— åtgärder . . . Utbildning för dem som förbereder sig för arbetslivet 13.1. 1 Skolöverstyrelsens ansvarsområde 13.1.1.1 Grundskolan l3.l.1.2 Gymnasieskolan . . . . 13.1 .1.3 Arbetsmarknadsutbildning 13.1.1.4 Kommunal vuxenutbildning 13.1.1.5 Grundutbildning för vuxna 13.1.1.6 Folkhögskolor 13.1.2 Högskolan . . Utbildning för dem som f.nns' . arbetslivet . . 13.2.1 Introduktion, instruktion och utbildning . arbetsmiljö- frågor på arbetsstället . . . . . . . . 13.2.2 Utbildning av i skyddsorganisationen verksamma m. 11. . 13. 2. 3 Utbildning av arbetsledning, konstruktörer, tekniker programmerare m.fl. som påverkar arbetsmiljön 13.2.4 Utbildning av personal inom företagshälsovård och yrkesmedicin Förslag

Insatser för bättre rådgivning och spridning av nya rön om

arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder Rådgivning i arbetsmiljöfrågor

Upplysningstjänst . arbetsmiljöfrågor . . . .

Rapporter direkt till arbetsgivare m. 11. om nya rön om risker' .

arbetsmiljön . . . . . . . . .

”Konsumentupplysning" från arbetsmiljösynpunkt om skydds-

utrustning, produkter och tekniska anordningar m. m. . 14.4.1 Förhandsgranskning och godkännande av produkter m.m. från arbetsmiljösynpunkt .

14. 4. 2 Information om förhandsgranskade produkter, anord- ningar m. m.

219 220 222 226 228 230

231

231 241 243

245 246 246 246 247 249 250 251 251 251 253

253 254 256 257 258

261 261 265 266 267 268

269

• Sida 11
•  Original

14.5

14.6

14.7 14.8 14.9

14.4.3 Information om kemiska produkter 14.4.4 '”Konsumentupplysning” i arbetslivet Informationsservice om kemiska hälsorisker i arbetslivet 14.5.1 Toxikologisk informationsservice vid Karolinska Insti- tutets bibliotek och informationscentral

14. 5. 2 Bättre produktinformation . .

14. 5. 3 Service för identifiering av kemiska hälsorisker 14.5.4 Rådgivning om kemiska hälsorisker . arbetslivet 14. 5. 5 Rådgivning vid akuta förgihningar

Rådgivning om god teknikanvändning . . 14.6.1 Behovet av information om god teknikanvändning

14.6.2 Rådgivning om teknikutveckling och arbetsmiljö 14. 6. 3 Försöksverksamhet vid IVF med rådgivning om teknik och arbetsmiljö inom verkstadsindustrin . 14. 6. 4 Föisöksverksamhet med rådgivning om teknik och ar- betsmiljö för kontorsverksamhet Rådgivning till mindre företag

Redovisning av arbetsmiljöutvecklingen . . .

Tidskrifter för samhällsriktad information om arbetsmiljöris- ker

14.10 Massmedias medverkan i att sprida information om arbetsmil-

jörisker 14.11 Förslag 1 5 Insatser för att bättre anpassa informationen om arbetsmiljöris— ker och skyddsåtgärder till vissa gruppers behov . 15.1 Åtgärder för att förbättra arbetsmiljöinformationen till invand- rare . . . . . 15.1.1 Utbildning av invandrare 15.1.2 Tolkservice 15.1. 3 Introduktion, instruktion och utbildning på arbetsstäl- let......... ... 15.1 .4 Samhällsinformation om arbetsmiljöfrågor till invandra- re 15.2 Åtgärder för att förbättra arbetsmiljöinformationen för vissa grupper av handikappade 15.2.1 Synskadade . . . 15. 2. 2 Hörselskadade och döva . . 15. 2. 3 Psykiskt utvecklingsstörda och förståndshandikappade 15.2.4 Möjliga förbättringar 15.3 Förslag 16 Organisatoriska frågor m.m. . . . 16.1 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen 16.2 Arbetarskyddsfonden 16.3 Arbetslivscentrum 16.4 Produktkontrollnämnden 16.5 Statens miljömedicinska laboratorium 16.6 Giftinfonnationscentralen

270 271 272

273 273 273 275 276 277 277 279

282

286 288 289

290

292 295

299

299 302 304

305

306

307 307 308 309 309 310

311 311 313 314 314 314 315

• Sida 12
•  Original

16.7 Universitets- och högskoleämbetet samt högskolorna . . . 315 16. 8 Skolöverstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . 315 16.9 Forskningsrådsnämnden . . . . . . . . 316

16.10 Delegationen för vetenskaplig och teknisk infomationsförsönj- ning . . . . . . . . . . . . . . . . 316 16. 11 Statistiska centralbyrån . . . . . . . . . . . . . 316 16.12 De yrkesmedicinska klinikerna . . . . . . . . . . 316 17 Kostnader och finansiering . . . . . . . . . . . . 319 17.1 Principer för avgihsbeläggning av vissa tjänster . . . . . 321 17.2 Kostnadsberäkning. Förslag om finansiering . . . . . . 323 17.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 326 Särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . 327

Appendix ] Direktiv (1979. 52) för utredning om information rörande arbetsmiljörisker . . 333

Appendix 2. Direktiv (1980. 20) till samtliga kommittér och särskilda utredare angående finansiering av reformer . . . . 335

Appendix3. Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . 337

• Sida 13
•  Original

Sammanfattning

] Uppdraget

Utredningen rörande infomation om risker i arbetsmiljön (INRA) har haft till uppgift att lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning samt en god informationsspridning rörande arbetsmiljörisker ska genomföras. Vikten av att bevaka forskningen samt att fortlöpande sprida forskningsinformation till berörda i arbetslivet betonades särskilt i direktiven för utredningen.

Utredningen redovisar sitt uppdrag i betänkandet Information om risker i arbetsmiljön (SOU 1982:00) med bilagorna Värdering av risker i arbetsmiljön (SOU 1982:00) och Arbetsmiljöinformation — påverkan, behov och utbud (SOU 1982:00) samt i ett sammandrag av betänkandet (SOU 1982:00).

2. Problemområdet

I stort sett varje arbetsdag dör en person och varje minut skadas någon genom olyckor i arbetet i Sven'ge. Förhållanden i arbetsmiljön påverkar hälsotill- ståndet hos stora grupper arbetstagare. Information om arbetsmiljörisker kommer till genom förändringar i värderingen av arbetsmiljörisker i form av resultat från forskning, lagstiftning och på många andra sätt. Kunskapsfronten förskjuts snabbt. Särskilt när det gäller information om kemiska hälsorisker upplevs bristen på information som skrämmande. Brister i kunskapen om risker i arbetsmiljön förklarar till en del att människor kan arbeta länge i en miljö som man för sent upptäcker har skadat deras hälsa.

Den vetenskapliga kunskapen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder växer fram inom många olika vetenskapliga discipliner. Medicinsk vetenskap, beteendevetenskap och teknisk vetenskap är några av de viktigaste vetenska— perna för förståelsen av arbetsmiljörisker och vilka riskförebyggande åtgärder som är möjliga. Större delen av den vetenskapliga litteratur och dokumenta- tion som berör arbetsmiljöproblem är publicerad utomlands och är skriven på något av de internationellt sett stora språken, oftast engelska. Resultaten från utländsk forskning återspeglas visserligen i de forskningsrön som görs i Sverige, men någon direkt för allmänheten avsedd bred presentation av viktigare nya rön som redovisas i den intemationella litteraturen finns inte. Inte heller finns någon biblioteks- och dokumentationsservice som särskilt är avsedd för dem som söker information i arbetsmiljöfrågor. Massmedia är för

• Sida 14
•  Original

många i arbetslivet en viktig informationskälla om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder.

Med det ökade intresset för bättre arbetsmiljö har följt ökad efterfrågan på utbildning, information och rådgivning som kan vara stöd i arbetet med att skapa en större medvetenhet om arbetsmiljöns betydelse och om vikten av att förbättra den. Kunskaper som gör det möjligt att delta i arbetslivet och där medverka i att skapa och värna om en tillfredsställande arbetsmiljö kommer människor till del främst genom det reguljära utbildningsväsendet, dvs. grundskola, gymnasieskola, universitet och högskolor, arbetsmarknadsutbild- ning samt annan utbildning som samhället tillhandahåller som förberedelse för arbetslivet. Det är därigenom som grunden läggs för förståelse av de risksituationer som kan möta i arbetslivet och för insikt om hur riskerna kan begränsas och undanröjas. Arbetsmiljöfrågoma har emellertid inte beretts tillräckligt utrymme i undervisningen vid skolor och högskolor.

Trots de omfattande utbildnings- och informationsinsatser i arbetsmiljöfrå- gor som under 1970-ta1et bedrivits i arbetslivet med stöd av bl. a. arbetar- skyddsfonden, finns fortfarande stort behov av utbildning om arbetsmiljöris- ker och skyddsåtgärder för att de i arbetslivet verksamma ska få tillfredsstäl- lande kunskap om hur de kan skydda sig själva och andra. Arbetstagarna och deras företrädare har enligt medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen , vissa andra lagar och dessutom ingångna avtal rätt att ta del av sådant som rör deras arbete och förhållanden i arbetsmiljön som påverkar dem. Ibland upplever arbetstagarna och deras företrädare ändå att de inte får del av allt de skulle behöva veta för att förstå vilka risker de utsätts för och hur de ska värna om liv och hälsa.

Arbetsgivarna har enligt arbetsmiljölagen ett allmänt åliggande att se till att de som är anställda hos dem vet vad de behöver veta för att undgå risker i arbetet. Arbetsgivarnas möjligheter att få tag på information som tydligt belyser hur farlig en produkt eller en produktionsprocess kan vara är ofta begränsade till den information om olika produkters och teknologiers risker som producenter och leverantörer är skyldiga att lämna. Producenter och leverantörer har visserligen skyldighet att ge upplysningar om hur deras produkter bör användas och vilka risker deras produkter kan medföra. Deras redovisning till kunderna — som ofia i egenskap av arbetsgivare har informa- tionsskyldighet gentemot sina anställda — är emellertid många gånger ofullständig, eftersom deras egna kunskaper ofta är otillräckliga.

Det finns förväntningar på att den information om risker i arbetsmiljön som myndigheterna förfogar över ska vara offentlig och tillgänglig för bl. a. fackliga organisationer. Möjligheterna att ta del av informationen vid myndigheterna regleras i tryckfrihetsförordningen och sekretessförordningen.

Det finns många organ som genom rådgivning, utbildning och annan informationsverksamhet påverkar arbetsgivare och arbetstagare i arbetsmil- jöfrågor. Företagshälsovård, regionala skyddsombud, yrkesinspektion, yrkes- medicinska kliniker, organisationer på arbetsmarknaden, branschorgan och massmedia ska särskilt nämnas. Vilken information som når det enskilda arbetsstället beror bl. a. på om företagshälsovård och regionala skyddsombud finns att tillgå, om arbetsgivare och anställda är anslutna till intresseorgani- sationer samt hur väl organiserad skyddsverksamheten är.

Det är verksamhetens art, arbetets organisation och arbetsplatsemas

• Sida 15
•  Original

utformning som präglar arbetsmiljön på arbetsställena. De flesta arbetsmil- jöproblem löser man varken med ökad information eller utbildning, även om utbildning och information kan bidra till problemens lösning. Ökad kunskap för den enskilde arbetstagaren är inte heller alltid tillräckligt för att han eller hon ska kunna undvika risker eller åstadkomma förbättringar. Oftast behövs dessutom förändringar av arbetsorganisation, produktionsprocesser, material och arbetsplatser för att skapa en tillfredsställande och riskfri arbetsmiljö. Utan en aktiv medverkan från arbetsmarknadens organisationer samt enskil- da arbetsgivare och arbetstagare kan information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder inte väntas få genomslagskraft på det enskilda arbetsstället.

3. Överväganden och förslag

Utredningens förslag syftar i huvudsak till att effektivisera samhällets insatser för info.-mation om risker i arbetsmiljön. De innebär en precisering av vilken roll skilda samhälleliga organ bör spela i spridningen" av kunskaper om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder.

Insatser för att bättre bevaka arbetsmiljöriskerna

En första fråga som utredningen behandlar är om kunskapstillväxten om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder kan påverkas så att mer information kommer fram om de problem som är angelägna att lösa. Utredningen föreslår att ett program för arbetarskyddsstyrelsens forskningsverksamhet med prio- ritering av områden och problem som är väsentliga med hänsyn till arbetarskyddsstyrelsens behov av underlag för tillsynen enligt arbetsmiljöla- gen bör utarbetas av arbetarskyddsstyrelsen i samarbete med arbetsmarkna- dens parter. Utredningen föreslår också att produktkontrollnämnden, där flertalet av de myndigheter som har anledning att ta ställning till de kemiska hälsoriskerna är företrädda, får i uppdrag att inventera ämnen och frågeställ- ningar, där det för den produktkontrollerande verksamhetens del är angeläget att öka kunskaperna. Syftet bör vara att formulera ett nationellt toxikologiskt program över problem som är angelägna att utforska. Med hänsyn till det stora politiska intresse som finns för de kemiska hälsoriskerna i vå.t samhälle bör resultatet av en sådan inventering redovisas för regeringen.

Utredningen understryker också att behovet av översiktliga undersökningar av arbetsmiljöns tillstånd och utveckling och behovet av framåtblickande studier av teknikutveckling m. m., som kan förändra förutsättningama för människors arbete, bör uppmärksammas allmänt inom forskningen men särskilt av arbetarskyddsfonden, arbetslivscentrum och arbetarskyddsstyrel- sen. Behovet av löpande bevakning av uppkomst och förekomst av sjukdom och skador på grund av förhållanden i arbetet berörs också. Arbetsmiljöns inverkan på människors hälsa kan klarläggas bl. a. genom att epidemiologiska bevakningssystem byggs upp. Utredningen framhåller även att statens miljö- medicinska laboratorium bör svara för ett fortsatt arbete med att pröva förutsättningama för att inrätta epidemiologiska bevakningssystem med arbetarskyddsstyrelsen och landstingen företrädda i arbetet. Utredningen fäster även uppmärksamheten på behovet av metoder för uppskattning av arbetsmiljörisker i syfte att åstadkomma bättre information om problemens

• Sida 16
•  Original

karaktär och omfattning och därmed bättre underlag för beslut om åtgärder. Arbetarskyddsstyrelsen, statistiska centralbyrån och arbetarskyddsfonden föreslås få i uppdrag att utreda behovet av metodutveckling för uppskattning av risker i arbetsmiljön samt att lägga fram förslag om hur behovet ska tillgodoses.

De register som myndigheterna bygger upp'som ett led i sin verksamhet liksom de data om arbetsbetingad ohälsa som insamlas genom företagshälso- vården är av värde som underlag för identifiering, bedömning och kontroll av risker i arbetsmiljön. Utredningen betonar att de centralt förda registren med information som belyser riskerna i arbetslivet bör vidmakthållas. De ger möjligheter till överblick och jämförelser av olika gruppers arbetsmiljöförhål- landen och utveckling av arbetsmiljön.

Vissa åtgärder föreslås i syfte att säkra informationen i bl. a. informations- systemet för arbetsskador (ISA) vid arbetarskyddsstyrelsen. Vidare föreslås att inom arbetarskyddsstyrelsen bör skapas en särskild funktion med uppgift att analysera och verka för samordning av innehållet i olika register med arbetsmiljöinforrnation inom och utom arbetarskyddsstyrelsen i syfte att förbättra underlaget för bedömning och kontroll av risker i arbetsmiljön.

Utredningen har också tagit upp frågan om hur en förbättrad kontroll av kemiska ämnen och produkter kan bidra till att de som i sitt arbete hanterar kemiska produkter ska få tillfredsställande information om vad de utsätts för och hur de ska värna om sin hälsa. Utredningen diskuterar en rad åtgärder härför, bl. a. förstärkning av myndigheternas tillsyn, kartläggningar av förekomst och hantering av särskilt riskabla ämnen samt anmälningsskyldig- het i fråga om nya kemiska ämnen innan de importeras och försäljs.

Insatser för att bättre bevaka kunskapsutvecklingen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

För att förbättra bevakningen såväl inom myndigheterna som i arbetslivet av kunskapsutvecklingen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder föreslår utredningen en rad åtgärder. Mera bör bl. a. satsas på samhällsriktad information i Sverige om vad som kommit fram i utländsk forskning och som är av betydelse för arbetsmiljöutvecklingen i Sverige. Arbetarskyddsstyrelsen böri samarbete med andra forskare och vetenskapliga institutioner bygga upp en bred bevakning av såväl svensk som utländsk forskning och utveckling med arbetsmiljöanknytning, sammanfatta rönen och verka för att kunskapen sprids. Ledamöteri det vetenskapliga råd, som enligt instruktionen skulle vara knutet till arbetarskyddsstyrelsen, bör därför utses. Arbetarskyddsstyrelsen bör också med skilda medel verka för att en bred och effektiv bevakning av kunskapsutvecklingen ligger till grund för de föreskrifter som utarbetas av arbetarskyddsstyrelsen och den tillsyn som arbetarskyddsstyrelsen och yrke- sinspektionen bedriver samt redovisa för regeringen hur detta ska göras. Yrkesinspektionens viktiga roll i att göra arbetsgivare och skyddsombud på arbetsställena uppmärksamma på väsentliga nya rön bör särskilt beaktas. Arbetarskyddsfonden bör genom sina programkommittéer och på annat sätt verka för att kunskapsöversikter och populärvetenskapliga sammanställ- ningar tas fram i aktuella frågor och sprids i arbetslivet genom utbildning och på andra vägar. Det bör också vara möjligt för arbetarskyddsfonden att mer än

• Sida 17
•  Original

hittills utveckla former för att utnyttja forskningsinstitutioner och bransch- forskningsinstitut för utvecklingsverksamhet med praktisk anpassning av fomkningsresultat till problem i arbetslivet. Det är därtill av värde om bl. a. fackliga organisationer och mindre arbetsgivareorganisationer genom arbetar- skyddsfondens försorg kan få utredningar och kunskapssammanställningar gjorda om arbetsmiljörisker samt möjlighet att rådslå med vetenskaplig expertis.

Högskolorna bör bl. a. genom den verksamhet med s. k. kontaktforskare som forskningssamverkanskommittén (Fosam) föreslagit också kunna använ— das för att underlätta bevakningen av kunskapsutvecklingen i arbets- miljöfrågor för många i arbetslivet.

Utredningen föreslår även vissa åtgärder för att underlätta överblick över svensk arbetsmiljöforskning, bl. a. att arbetarskyddsfonden ska försöka få till stånd bredare samhällsriktad redovisning av sådan svensk forskning med arbetsmiljöanknytning som bedrivs med stöd av offentliga medel samt också svara för registrering av svensk arbetsmiljöforskning i databasen SERIX och ge ut kataloger över projekt och rapporter i svensk arbetsmiljöforskning.

Arbetarskyddsfonden bör även svara för att i samarbete med arbetarskydds- styrelsen, yrkesinspektionen och andra lämpliga organ bevaka utvecklingen av beprövad erfarenhet i arbetslivet i syfte att ge underlag för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor.

Insatser för bättre planering av utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor

Utredningen tar också upp frågan om planeringen av utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor kan förbättras.

Utredningen konstaterar att det sannolikt skulle vara av stort värde för alla organ som är verksamma inom arbetsmiljöområdet om arbetarskyddsstyrel- sen, som ju har att verka för att målen i arbetsmiljölagen uppnås och som enligt regeringens instruktion ska ”leda, samordna och övervaka verksamhe- ten på arbetarskyddets område”, kunde ge allmän vägledning för prioritering av insatserna inom arbetsmiljöområdet. Sådana vägledande uttalanden skulle kunna innefatta utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor, och allmänt visa på vilka grupper som är särskilt viktiga att beakta, vilka sakområden som är strategiskt väsentliga i det förebyggande arbetet etc. Styrelsen för arbetarskyddsfonden kan också spela en viktig roll genom sitt ansvar att beakta behovet av samordning av insatserna för fo.skning och utveckling samt utbildning och upplysning på arbetarskydds- fondens verksamhetsområde.

Utredningen pekar ut vissa områden i arbetslivet som särskilt viktiga i upplysningen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Det är områden där många arbetsskador inträffar eller där sjukskrivningen är hög, bl. a. eftersom insatser på sådana områden kan bidra till att minska samhällets kostnader för hälso- och sjukvård. Särskilt nämns arbeten med tunga lyft, ensidiga arbetsrörelser, olämpliga arbetsställningar och vibrationer, områden där många olycksfall inträffar, områden där kemiska hälsorisker förekommer samt områden där ny teknik införs i stor omfattning.

En målsättning för information, utbildning och rådgivning i arbetsmiljöfrå- gor formuleras. Syftet med information, utbildning och rådgivning i arbets-

• Sida 18
•  Original

miljöfrågor bör enligt utredningen vara 1] att utveckla ett ökat medvetande om arbetsmiljörisker och skyddsåtgär- der 1] att öka enskilda individers och hela gruppers faktiska kunskaper, [] att ge vägledning för den enskilda individens handlande samt El att öka kunskaperna om hälsofrågomas direkta samband med samhälls- och miljöförhållanden.

Upplysning i arbetsmiljöfrågor bör leda till påverkan dels av mil jöfaktorema i arbetslivet, dels av enskilda människors val av handlingsmönster och beteende för att förebygga risker och annan ohälsa.

Vilka behöver då kunskap om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? Utredningen skiljer mellan tre grupper, nämligen riskgrupper, sårbara grupper och strategiskt viktiga grupper som särskilt bör beaktas när det gäller information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Till riskgrupper räknas då de som i sitt arbete är särskilt utsatta för risker. I sårbara grupper ingår de som är ovana vid sitt arbete, de som har svårt att tillgodogöra sig information som finns och sprids genom vanliga kanaler och de som är svåra att nå med information. De som i sin yrkesverksamhet utformar och påverkar arbetsmil- jön för andra är en strategiskt viktig grupp liksom arbetstagarnas företrädare i arbetsmiljöfrågor och de som arbetar i utbildning, information och rådgivning i arbetsmiljöfrågor.

Utredningen påpekar också att samordnade insatser för utbildning, rådgiv- ning och annan inforrnationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor kan vara av värde. Arbetarskyddsfonden, arbetarskyddsstyrelsen och organisationerna på arbetsmarknaden bör därför fortlöpande beakta behovet av gemensamma upplysningskampanjer i arbetsmiljöfrågor.

Utredningen diskuterar även rollfördelningen mellan arbetarskyddsstyrel— sen, arbetarskyddsfonden och arbetsmarknadens organisationer och förordar särskilt en mer aktiv roll för arbetarskyddsfondens del när det gäller kunskapsfönnedling och opinionsbildning i arbetsmiljöfrågor. Utredningen konstaterar också att organisationerna på arbetsmarknaden har viktiga uppgifter både som opinionsbildare och som förmedlare av ny kunskap. Den informationsverksamhet som bedrivs av bl. a. de fackliga organisationerna kan i många avseenden ses som en avlastning och som ett komplement till samhällets insatser för information och rådgivning. Det är enligt utredningens mening riktigt om samhället via arbetarskyddsfonden även framgent ger stöd till de fackliga organisationemas utbildnings- och informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor.

Insatser för bättre tillgång till information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

Möjligheterna för olika intressenter att få tillgång till den information som finns om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder är begränsade dels genom formella regler, dels genom praktiska hinder. Genom ändringar i gällande lagstiftning kan vissa önskemål som finns om förändringar tillgodoses. Arbetsgivaren svarar enligt arbetsmiljölagen för att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iakttaga för att undgå riskerna i

• Sida 19
•  Original

arbetslivet. Producenter och leverantörer av maskiner, produkter m. m. som används i arbetslivet är också enligt arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor skyldiga att lämna uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall på arbetsställena. Det finns emellertid önskemål om att genom lagändringar öka tillgången till information om arbetsmiljörisker. Utredningen rörande infomation om risker i arbetsmiljön har särskilt diskuterat möjligheterna för envar att ta del av myndigheternas sekretesskyddade information . tillsyn främst enligt arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor samt möjligheterna för de anställda och deras företrädare att i kontakter med sin fackliga organisation lämna vidare information som de fått av arbetsgivaren under tystnadsplikt.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 8 kap. 2 och 6 åå sekretesslagen ändras på sådant sätt att myndigheterna, då någon begär att få sekretessskyd- dad uppgift utlämnad, har att väga syftet med utlämnandet av uppgift mot den skada som ett utlämnade kan vålla och därvid särskilt beakta vikten av att värna om liv och hälsa. Utredningen föreslår också att innebörden i reglerna i arbetsmiljölagen7 kap. 13 & om tystnadsplikt för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté klarläggs i syfte att bättre visa vilka rättigheter som finns att föra vidare information i frågor som rör arbetsmiljön. Utredningen vill särskilt betona vikten av att reglerna om möjligheter att få tillgång till information om arbetsmiljörisker preciseras i dessa avseenden.

Det är oclaå möjligt att förbättra tillgången till information om arbetsmil- jörisker och skyddsåtgärder genom bättre biblioteks- och dokumentationsser- vice i arbetsmiljöfrågor. Inget organ uppfyller de två kraven att ha tillfreds- ställande täckning av arbetsmiljöfrågor i sitt litteratur- och dokumentations- bestånd samt att dessutom ha möjlighet att ge utåtriktad service.

I arbetet med att bygga upp en tillfredsställande vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i landet har tankar väckts om att man skulle kunna inrätta s. k. ansvarsbibliotek med nationellt ansvar för anskaffning av litteratur och dokumentation, sambruk av materialet och bevakning av informationsutbudet inom ett visst ämnesområde eller problemområde. Utredningen föreslår att ett ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor, som har det nationella ansvaret för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i arbetsmiljöfrågor, byggs upp med utgångspunkt i arbetarskyddsstyrelsens biblioteks- och dokumentationsverksamhet.

Folkbibliotek och skolbibliotek har också en viktig roll när det gäller att tillhandahålla och förmedla litteratur och dokumentation i arbetsmiljöfrågor. Det är enligt utredningens mening naturligt om det vid varje folkbibliotek och skolbibliotek finns ett visst basbestånd av arbetsmiljölitteratur.

Insatser för bättre utbildning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

Utbildningsväsendet har i vissa avseenden inte hunnit med i den snabba utvecklingen av kunskaper om arbetsmiljöfrågor som en ökad uppmärksam- het på och ökade resurser för arbetsmiljöarbetet medfört.

Trots att en stor del av vår ekonomi vilar på verksamheter där naturveten- skap och teknik tillämpas är det förhållandevis få i den vuxna arbetande befolkningen i Sverige som har goda grundkunskaper i de ämnena. Det

• Sida 20
•  Original

påverkar förmågan att uppfatta, analysera och värdera förhållanden och förändringar i arbetslivet som förorsakar arbetsmiljörisker eller kan bidra till att begränsa dem. Det är därför viktigt att undervisning i naturvetenskapliga och tekniska ämnen bereds utrymme och har god kvalitet i såväl utbildning som ges vid allmänna läroanstalter som i annan utbildningsverksamhet med syfte att höja folkbildningen.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmijön har granskat hur behovet av utbildning som rör arbetsmiljöfrågor är tillgodosett och vill särskilt understryka vikten av att åtgärder vidtas för att förbättra utbildningen i arbetsmiljöfrågor genom utbildningsväsendet.

Utredningen förordar sålunda att Skolöverstyrelsen inom sitt verksamhets- område på olika sätt bör verka för att arbetsmiljöfrågoma bättre beaktas i undervisningen. För att arbetsmiljöfrågoma bättre ska kunna uppmärksam- mas i undervisningen i grundskolan bör arbetsmiljöfrågor ingå obligatoriskt i utbildningen av grundskolans lärare. Lärama bör också beredas möjlighet till fortbildning i arbetsmiljöfrågor. Det är också önskvärt att undervisningsmate- rial i arbetsmiljöfrågor avsett för grundskolan utarbetas. När det gäller gymnasieskolan betonar utredningen det angelägna i att arbetsmiljöfrågor ingår i undervisningen inte enbart i olika tillämpningsämnen utan också övergripande för att ge eleverna kunskaper om hur arbetsmiljöfrågoma behandlas i arbetslivet, vilka regler som gäller m. rn. Utredningen föreslår därför att läroplanen för gymnasieskolan ses över i syfte att arbetsmiljöfrågor bättre ska uppmärksammas i undervisningen. Lärare i gymnasieskolan bör också få möjligheter till fortbildning i arbetsmiljöfrågor. Utredningen stryker dessutom under vikten av att arbetsmiljöfrågor bereds utrymme i arbetsmark- nadsutbildning (AMU), kommunal vuxenutbildning (komvux) samt grundut- bildning för vuxna (grundvux).

Utredningen framhåller också det angelägna i att högskolan ger utbildning i arbetsmiljöfrågor i betydligt större utsträckning än för närvarande och föreslår att universitets- och högskoleämbetet får i uppdrag att se över de centrala ut- bildningsplanema för olika utbildningslinjer för att tillgodose det syftet. Utredningen föreslår därtill att universitets- och högskoleämbetet får i upp- drag att ge riktlinjer till högskolorna om att i ökad utsträckning inrätta fristående enstaka kurser i arbetsmiljöfrågor. Sådana kurser skulle kunna ut- nyttjas för fortbildning av lärare vid grundskola, gymnasieskola och arbets- marknadsutbildning samt för personer i arbetslivet som i sitt arbete utformar och påverkar arbetsmiljön för andra.

Utredningen har också diskuterat åtgärder för att förstärka utbildningen i arbetsmiljöfrågor för dem som finns i arbetslivet och förordar att arbetar- skyddsstyrelsen utfärdar en föreskrift om introduktion, instruktion och utbildning på arbetsstället samt även i andra föreskrifter anger om instruktion eller utbildning krävs för att undvika risker.

Utbildningen i arbetslivet i arbetsmiljöfrågor behöver förnyas. Utbildning av i skyddsorganisationen verksamma m. fl. behöver också i fortsättningen ges stöd. Nya utbildningsmaterial behövs dock för fortbildning om risker och möjliga skyddsåtgärder anpassade till förhållandena i en speciell bransch eller verksamhet. Utbildningsinsatsema kan behöva förnyas även i andra hänse- enden. Insatserna kan behöva anpassas till särskilda yrkesgrupper eller fackliga företrädare respektive arbetsgivarföreträdare inom ett begränsat

• Sida 21
•  Original

verksamhetsområde. Nya former för att snabbt föra ut nya rön från forskning och utveckling till berörda grupper bör också prövas, bl. a. möjligheten att utnyttja nya media, t. ex. Videoteknik, som används allt mer inom många andra samhällsområden.

Det är enligt utredningen angeläget att behovet av fortbildning i arbetsmil- jöfrågor och nya utbildningsformer uppmärksammas både av arbetsmarkna- dens organisationer och av arbetarskyddsfonden. Det är också väsentligt att finna lämpliga former för bidrag till utbildning. Parternas möjligheter att själva ta initiativ till olika utbildningsinsatser bör därvid understödjas. Medel från arbetarskyddsfonden bör sålunda ställas till enskilda organisationers förfogande för utbildning . arbetsmiljöfrågor.

Det är också angeläget att utbildning i arbetsmiljöfrågor särskilt upplagd för arbetsledning, konstruktörer, tekniker, administratörer m.fl. kommer till stånd. Behovet av utbildning för dessa grupper kan tillgodoses på många sätt. Möjligheten att inrätta fristående fort- och vidareutbildningskurser i arbets- miljöfrågor vid högskolorna kan utnyttjas i större utsträckning. Arbetar- skyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden bör också söka finna former för att till dessa grupper snabbt sprida nya rön från forskning och utveckling som rör arbetsmiljön.

Insatser för bättre rådgivning och spridning av information om nya rön om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

Från samhällets sida sprids information om nya rön om arbetsmiljörisker via rådgivning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder av olika organ. Redovis- ning i översiktliga skrifter samt via tidskrifter och massmedia kan också bidra till att gemene man lättare ska kunna få del av vad som är känt om arbetsmiljörisker och arbetsmiljöns utveckling. Utredningen rörande infor- mation om arbetsmiljörisker föreslår en rad åtgärder för att förbättra spridningen av information om nya rön om arbetsmiljörisker och skyddsåt- gärder.

Yrkesinspektionen med den kommunala tillsynen, de yrkesmedicinska klinikerna, de regionala skyddsombuden, arbetsmarknadsorganisationema samt företagshälsovården ger i sina kontakter med arbetsställena råd i ar- betsmiljöfrågor. De regionala utvecklingsfondemas och branschforsknings- institutens rådgivning till företag kan också ibland innefatta råd i arbetsmil- jöfrågor. Även konsultföretag utnyttjas som rådgivare i arbetsmiljöfrågor. Därtill kommer en ansenlig mängd organ under ledning av arbetsmarknadens parter som också förmedlar råd och information i arbetsmiljöfrågor.

Det är naturligt att detär de organ som olika grupper i arbetslivet är vana att vända sig till i arbetsmiljöfrågor, som i första hand bör förmedla utbildning, rådgivning och information i annan form.

Förstärkning av rådgivningen i arbetsmiljöfrågor kan allmänt bidra till att de berörda i arbetslivet snabbare får del av nya rön om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder.

Fortbildning och informationsförsörjning för dem som arbetar med utbild- ning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor är emellertid väsentlig för att innehållet i utbildning, rådgivning m. ni. ska kunna ha god och jämn kvalitet. Utredningen vill understryka vikten av att

• Sida 22
•  Original

arbetarskyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden uppmärksammar behovet av informationsstöd till och fortbildning av dem som arbetar med utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor, så att ny kunskap om arbetsmiljörisker och förebyggande åtgärder snabbare förs ut. Arbetamkyddsfonden m. fl. bör också pröva möjligheten att tilldela institu- tioner med överblick över sådan forskning som är av betydelse för arbetsmil- jön särskilda resurser för rådgivning om risker och åtgärder i arbetsmiljön.

Arbetarskyddsstyrelsen, produktkontrollnämnden m. fl. myndigheter bör därtill eftersträva att snabbt sprida varningar om nya rön om risker till arbetsställen och arbetsmarknadens organisationer genom yrkesinspektionen, massmedia m. m. Arbetarskyddsstyrelsen bör dessutom med ledning av arbetsskadestatistiken särskilt rikta information om dödsolyckor och andra allvarliga arbetsbetingade skador till arbetsgivare i utsatta verksamheter och fackliga organisationer.

För att få till stånd en bättre ”konsumentupplysning” från arbetsmiljösyn- punkt om skyddsutrustning, förhandsgranskade produkter, tekniska anord- ningar m. m. bör arbetarskyddsstyrelsen få i uppdrag att aktivt verka för att informera ”konsumentema” inom sitt område om för dem väsentliga fakta och förhållanden om skyddsutrustning, produkter, tekniska anordningar m.m. Däri ingår utåtriktad information om förhandsgranskning, provning och godkännande av produkter, tekniska anordningar m. m. Utredningen vill också framhålla att arbetarskyddsstyrelsen bör kräva som villkor för typgod- kännande av produkt, teknisk anordning m. m. att det finns bruksanvisning på svenska språket. Ett annat krav bör vara att märkning med varningstext etc. är tillfredsställande.

Utredningen vill särskilt understryka att en bättre inforrnationsservice om kemiska hälsorisker i arbetslivet är angelägen att få till stånd. Utredningen föreslår därför att statens miljömedicinska laboratorium får i uppdrag att utveckla en kvalificerad konsultservice där företag, organisationer på arbets- marknaden m.fl. kan köpa tjänster avseende identifiering av risker med kemiska ämnen och produkter. Arbetarskyddsfonden föreslås också få i uppdrag att vid yrkesmedicinska kliniker organisera en försöksverksamhet med rådgivning om kemiska ämnens och produkters egenskaper och effekter särskilt riktad till skyddsombud, personal inom företagshälsovården samt mindre företag utan företagshälsovård. Försöksverksamheten bör organiseras i samarbete med Karolinska institutets bibliotek och informationscentral samt i kontakt med landstingsförbundet, arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspek- tionen och statens miljömedicinska laboratorium. Syftet med försöksverk- samheten bör vara att få underlag för en bedömning av hur rådgivningen om kemiska hälsorisker i arbetslivet bör utvecklas.

Utredningen föreslår dessutom att giftinfonnationscentralens service byggs ut till att omfatta rådgivning vid akuta förgiftningar i arbetslivet. Utredningen vill vidare förorda att arbetarskyddsfonden även framgent bör främja produk- tionen av vederhäftiga och pedagogiskt tillrättalagda skyddsblad om kemiska ämnen som förekommer i arbetslivet.

I syfte att bättre tillgodose behovet av information om hur ny teknik kan påverka arbetsmiljö och arbetsorganisation bör arbetarskyddsverket i sin bedömning av arbetsmiljörisker ägna mer uppmärksamhet åt bedömningar av de risker som har att göra med användning av datorteknik i olika typer av

• Sida 23
•  Original

verksamhet. Dessutom förordas att den av Styrelsen för teknisk utveckling (STU) finansierade rådgivningen i tekniska frågor som kollektiva forsknings- institut rn. fl. riktar till mindre och medelstora företag också ska innefatta ar- betsmiljöfrågor.

Arbetarskyddsfonden föreslås vidare organisera en försöksverksamhet med rådgivning om god teknikanvändning med särskild tonvikt på teknikens samband med arbetsmiljö och arbetsorganisation i syfte att få underlag för bedömning av fortsatta rådgivande insatser rörande ny teknik, arbetsmiljö och arbetsorganisation. Försöksverksamheten bör organiseras vid Institutet för verkstadsteknisk forskning vad gäller information om verkstadsteknik och vid arbetslivscentrum vad gäller teknikanvändning i kontorsmiljö.

För att förbättra rådgivningen i arbetsmiljöfrågor särskilt för mindre företag föreslås att arbetarskyddsstyrelsen och statens industriverk får i uppdrag att göra en utredning i kontakt med STU, delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, Stiftelsen institutet för företagsutveckling, arbetarskyddsfonden och arbetsmarknadens parter. Utredningen bör utmyn- na i förslag om hur samverkan bör utecklas mellan de organ i samhället som verkar för bättre arbetsmiljö och de organ som stöder mindre och medelstora företags utveckling.

För att redovisningen av arbetsmiljöutvecklingen ska kunna förbättras föreslås att statistiska centralbyrån får i uppdrag att fortsätta utvecklingen av officiell statistik som belyser förhållandena i arbetslivet samt att arbetar- skyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden får i uppdrag att på lämpligt sätt i publikationer redovisa arbetsmiljöns kvalitet och utveckling.

För att underlätta massmedias medverkan i att sprida information om arbetsmiljörisker förordas att arbetsskyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden som ett led i sin informationsverksamhet uppmärksammar joumalistemas informationsbehov och ger dem service bl. a. genom att anordna seminarier för dem. Vidare bör Nämnden för fortbildning av journalister (FOJO) planera en förbättrad fortbildning vad gäller arbetsmiljöfrågor i kontakt med bl. a. arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Myndigheter och orga— nisationer bör dessutom i kontakt med bl.a. Sveriges Utbildningsradio AB verka för att ett ökat programutbud av arbetsmiljöfrågor kommer till stånd i radio och TV:s utbildningsverksamhet. Dessutom föreslås att arbetarskydds- fonden utlyser stipendier föratt ge journalister möjlighet att under viss tid sätta sig in i och skildra frågor av betydelse för arbetsmiljön. Stipendierna bör även kunna användas för att stimulera forskare till populärvetenskapliga presen- tationer av rön i viktiga arbetsmiljöfrågor.

Insatser för att bättre anpassa informationen till vissa gruppers behov

l arbetslivet finns grupper av människor som av olika skäl behöver informa- tion i arbetsmiljöfrågor som är särskilt anpassad för deras behov och förutsättningar. Hit hör t. ex. människor som är ovana i arbetet och personer som genom t. ex. dåliga kunskaper i svenska, olika handikapp m. m. har svårt att tillgodogöra sig den information som finns och sprids genom de vanliga kanalerna. Hit hör också människor som är svåra att nå med information beroende på att de t. ex. arbetar i småföretag, på utspridda arbetsplatser, är

• Sida 24
•  Original

isoleradei sitt arbete m. m. Utredningen har tecknat en bild av hur insatser för utbildning, rådgivning och information kan förbättras för två grupper. Den ena är invandrarna. Den andra är människor som är svåra att nå med information på grund av syn-, hörsel- eller förståndshandikapp.

För att förbättra invandrarnas förutsättningar att få kunskaper . arbetsmil- jöfrågor föreslås att Skolöverstyrelsen i samråd med invandrarverket och arbetarskyddsstyrelsen tillser att den samhälls- och arbetslivsorientering som ges i samband med svenskundervisningen för invandrare omfattar arbetsmil- jöfrågor.

Vidare förordas att Skolöverstyrelsen tillser att orientering om arbetsmiljö- frågor och arbetsmiljöterminologi ingår i samtliga tolkutbildningar. Dess- utom understryks att arbetarskyddsstyrelsen i sina föreskrifter betonar invandrarnas behov av information och utbildning, då stora invandrargrupper berörs av föreskriftemas innehåll.

Utredningen föreslår också att regeringen låter utreda möjligheterna att utse regionala arbetsplatstolkar som ger tolkservice till flera företag inom en region.

Arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskyddsfonden m. fl. bör i samråd med statens invandrarverk ge ut informationsmaterial om arbetsmiljöfrågor på invandraispråk i ökad utsträckning. Arbetarskyddsfonden bör även i sin verksamhet sträva efter att stimulera organisationerna på arbetsmarknaden att uppmärksamma behovet av utbildning och information i arbetsmiljöfrågor för invandrare.

För att förbättra synskadades, hörselskadades och förståndshandikappades tillgång till arbetsmiljöinformation understryks att arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskyddsfonden m. fl. myndigheter verksamma inom arbetsmiljöområ- det bör uppmärksamma dessa handikappades behov av information i arbetsmiljöfrågor på media som är tekniskt anpassade till deras förutsättning- ar.

Organisatoriska frågor

1 direktiven för utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön framförs att det kan vara viktigt att ett organ har ett övergripande och samordnande ansvar både för bevakningen av inkommande information och för dokumentationsverksamhet. Utredningen har emellertid inte funnit skäl att utpeka ett enda organ som ansvarigt för att sprida kunskaper om riskerna i arbetsmiljön utan vill i stället betona att det ligger ett värde i frihet i sökandet efter kunskap och mångfald i utbud av kunskap. Utredningens förslag syftar därför bl.a. till att tydligare precisera roller. för de samhälleliga organ som arbetar med utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor. De rör främst verksamhet som bedrivs av arbetarskydds- styrelsen och yrkesinspektionen, arbetarskyddsfonden, arbetslivscentrum, produktkontrollnämnden, statens miljömedicinska laboratorium, giftinfor- mationscentralen, universitets- och högskoleämbetet och högskolorna, skol- överstyrelsen,forskningsrådsnämnden, delegationen för vetenskaplig och tek- nisk informationsförsörjning, statistiska centralbyrån samt de yrkesmedicin- ska klinikerna. Förslagen förutsätter inga omfattande organisatoriska föränd- nngar.

• Sida 25
•  Original

Kostnader och finansiering

Samhällets kostnader för arbetsbetingad ohälsa 'är av okänd storlek. Det är emellertid uppenbart att de är betydande. Förhållanden i arbetsmiljön påverkar allvarligt hälsotillståndet hos stora grupper arbetstagare. En förbätt- ring av hälsan som leder till minskad sjukskrivning är av statsfinansiell betydelse.

Åtgärder för att öka kunskaperna om risker i arbetsmiljön och om riskförebyggande åtgärder kan sänka såväl samhällets som enskildas kostna- der för arbetsbetingad ohälsa. Förslagen om förstärkta insatser från samhällets sida i fråga om utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor bör bedömas mot den bakgrunden. Om de föreslagna åtgärderna bidrar till att begränsa den arbetsbetingade ohälsan är samhällets vinst på sikt större än kostnaderna för att genomföra förslagen.

Utredningen förordar att vissa tjänster, bl.a. tidskriften Arbetarskydd, arbetarskyddsfondens information om svensk arbetsmiljöforskning samt tjänster vid det föreslagna ansvarsbiblioteket på arbetsmiljöområdet, i princip skall vara gratis för användarna.

Större delen av de åtgärder som utredningen föreslagit är av den karaktären att de bör kunna genomföras inom ramen för pågående verksamhet. Sådana åtgärder har inte kostnadsberäknats. Kostnaderna för de åtgärder vid statliga myndigheter som därutöver är erforderliga har beräknats till 5,6 milj. kronor.

Vissa förslag som framlagts kräver ytterligare prövning, både vad gäller åtgärdemas utformning och omfattning. Därmed är det också svårt att inom ramen för utredningens arbete göra någon detaljerad kostnadsberäkning. Särskilt gäller detta vissa av de förslag till åtgärder som utredningen förutsatt att arbetarskyddsfonden efter prövning finansierar. Flera av de förslagen innebär inte något principiellt nytt utan utgör snarare ett fullföljande av insatser som i många fall redan inletts.

• Sida 26
•  Original

• Sida 27
•  Original

Summary

1. The Commission on Information concerning Hazards in the Occupational Environment (INRA)

In 1979, upon request by the Parliament, the Swedish Government decided to make a study on information concerning hazards in the occupational environment. A senior Civil Servant and a team of experts were appointed as a Commission with the task of drafting a scheme of efficient monitoring and dissemination of information regarding occupational hazards. The Commis- sion's terms of reference particularly emphasize the importance of monitoring research and of continuously disseminating research information to the people concerned in working life.

The Commission has presented its deliberations in the report Information on Hazards of the Occupational Environment (SOU 1982:30) with appen- dices entitled Evaluation of Hazards of the Occupational Environment (SOU 198213 1) and Information concerning the Occupational Environment — influence, needs and availability (SOU 1982:32), and in a summary of the main report (SOU 1982:33).

1.1. Utredningens direktiv

De som är utsatta för arbetsmiljörisker är ofta — men inte alltid -— okunniga om vilka risker de löper. Arbetsmiljörisker kartläggs, utreds och värderas både genom forskning och myndigheters arbete och genom skyddsverksamheten på arbetsplatserna. Kunskapen om riskerna är emellertid inte alltid lätt tillgäng- lig för vanliga människor. Dokumentation om risker i arbetsmiljön finns bl. a. i vetenskapliga rapporter, många av dem skrivna på annat språk än svenska och för människor med vetenskaplig bakgrund. Infomation och dokumen- tation om arbetsmiljörisker sprids genom utbildning, rådgivning och annan infomationsverksamhet till olika grupper i samhället men når inte alltid alla som behöver den och är kanske inte heller alltid utformad på sådant sätt att budskapen når fram.

Regeringen beslöt därför 1979-04-20 att låta göra en utredning om infomation om arbetsmiljörisker. Direktiven (I979:52) för utredningen rörande infomation om risker i arbetsmiljön finns i appendix 1. Utredningen skulle lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning samt en god informationsspridning rörande arbetsmiljörisker ska genomföras och belysa eventuella personalkonsekvenser som förslaget medför. Utredning- en fick 1979-12-13 ytterligare en uppgift. LO och TCO hade i en skrivelse till regeringen anhållit om att få ta del av sekretesskyddade uppgifter på arbetsmiljö- och produktkontrollområdet. Regeringens åtgärd blev att över- lämna LO:s och TCO:s skrivelse till produktkontrollnämnden och till utredningen rörande infomation om risker i arbetsmiljön för beaktande. Utredningen har därtill — i likhet med övriga offentliga utredningar - fått direktiv (198020) som rör finansiering av de refomer utredningen föreslår, (se appendix 2). Enligt dem ska utgångspunkten för utredningsarbete vara att alla förslag som läggs fram ska kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser.

1.2. Utredningsarbetet

Vilka behöver infomeras om arbetsmiljörisker? Vilka budskap behöver föras ut till dem? Vilken infomation finns? På vilket sätt bör infomationen föras ut för att nå fram? Behövs förändringar i verksamheten vid de myndigheter och andra samhälleliga organ som arbetar med arbetsmiljöfrågor för att informa-

• Sida 44
•  Original

tionsspridningen ska kunna förbättras? Detta är några av de frågor utredning- en sökt svar på.

Utredningen har i sitt arbete dels samlat in material och synpunkter genom kontakter med myndigheter, organisationer och enskilda som är verksamma på arbetsmiljöområdet, dels bearbetat särskilda frågor i arbetsgrupper. En arbetsgrupp bestående av företrädare för arbetsgivar- och arbetstagarorgani- sationer — som sakkunniga knutna till utredningen — har särskilt belyst olika gruppers behov av infomation om arbetsmiljörisker. En expertgrupp har sysslat med frågor som rör värdering av arbetsmiljörisker och bevakning av den vetenskapliga kunskapsutvecklingen. En annan expertgrupp har utrett frågor om spridning av arbetsmiljöinfomation genom utbildningsväsendet. En tredje expertgrupp har arbetat med frågor rörande spridning av arbetsmil- jöinformation till invandrare. Under utredningsarbetet har hållits tre semina- rier, ett tillsammans med Arbetarskyddsnämnen om invandrares behov av arbetsmiljöinfomation, ett tillsammans med Centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor vid Göteborgs universitet med stöd av arbetarskyddsfonden över temat Kunskapsmöten mellan vetenskap och arbetsliv samt ett större seminarium om bevakning och rådgivning om arbetsmiljörisker.

Utredningen har därtill yttrat sig över remisser av betänkandena Utbyggnad av yrkesmedicinen (SOU 1980:22), Bättre miljöinformation (SOU 1980:24), Ny produktkontrollorganisation (Ds Jo 1980:O4) samt Kontorens datorise- ringeffekter på sysselsättning och arbetsmiljö (Ds A 1981 :16).

1.3. Redovisning av uppdraget

Resultatet av utredningsarbetet rörande infomation om arbetsmiljörisker redovisas i detta betänkande (SOU 1982:30) jämte bilagorna Värdering av riskeri arbetsmiljön (SOU 1 98223 1 ) samt Arbetsmiljöinfomation — påverkan, behov och utbud (SOU 1982:32). 1 SOU 1982:33 återges dessutom betänkan- dets innehåll i sammandrag.

Utredningens betänkande och rapporter har skrivits med tanke på att de kanske kan vara till nytta i Studieverksamhet eller på annat sätt. Själva betänkandet har två huvuddelar — en där problemen med information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder beskrivs och en där utredningens överväganden och förslag redovisas.

Kemiska arbetsmiljörisker har ägnats särskild uppmärksamhe: eftersom de kemiska hälsoriskerna är delvis okända och av många upplevs som särskilt skrämmande.

I de två bilagorna publiceras uppsatser som fördjupar diskussionen i själva betänkandet. De är SOU 1982:31 Värdering av risker i arbetsmiljön. 121 Vad vet vi om arbetsolyckor och arbetsbetingade sjukdomar. Sverige? En sekretariatspromemoria. . El Identifiering av arbetsmiljörisker med epidemiologiska studier av Peter Westerholm. El Värdering av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön. Allmänt)xikologiska synpunkter av Jörgen Bäckström.

• Sida 45
•  Original

[] Risken för genetiska skador av kemiska miljöfaktorer av Bo Lambert. El Utdrag ur utländsk lagstiftning m. in. som belyser offentlighet och sekretess i kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor.

SOU 1982:32 Arbetsmiljöinfomation — påverkan, behov och utbud [] Risker i arbetsmiljön — kan infomationen påverka? av Heinz Ley- mann. EI Vilka behöver information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? En sekretariatspromemoria. El Invandrares behov av arbetsmiljöinformation. En sekretariatspromemo- ria. D Utbud av arbetsmiljöinfomation, utbildning och rådgivning i Sverige. En sekretariatspromemoria. D Infomation utomlands om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder av Chri- stina Olivecrona och Ingela Byfors.

• Sida 46
•  Original

• Sida 47
•  Original

H Problemområdet

2.1. Riskidentifiering

Risker i arbetsmiljön har traditionellt identifierats på arbetsställena med utgångspunkt i tillbud, olyckshändelser och sjukdomar. Under senare år har emellertid strävan ökat att systematiskt utifrån kända forskningsrön först identifiera och analysera risker och som ett andra steg kartlägga var i samhället människor är utsatta för dem. På det sättet har man t. ex. blivit medveten om en rad möjliga hälsofarliga verkningar av kemiska ämnen som människor handskas med i sitt arbete.

Identifiering av okända risker i arbetsmiljön sker bl. a. med utgångspunkt i olycksfall, tillbud och sjukdomar som inträffar på arbetsställena samt vetenskapliga rön om risker som erhålls genom experimentella och epidemio- logiska undersökningar. När en risk väl är känd kan den identifieras på arbetsställena genom bl. a. kartläggning av riskfaktorer, såsom t. ex. kartlägg- ning av hantering av kända farliga kemiska ämnen, beredningar och andra varor.

I det följande ställs först frågan ”När är en arbetsmiljörisk identifierad?” Sedan redovisas hur rapportering av olycksfall och ohälsa utnyttjas för riskidentifiering. Därefter beskrivs hur vetenskapliga undersökningar i arbets- miljön läggs upp och hur andra undersökningar av risker i arbetsmiljön görs. På olika sätt speglas så hur infomation utnyttjas i identifieringen av arbetsmiljörisker.

2.1.1. När är en arbetsmiljörisk identifierad?

Dödsfall, olycksfall och tillbud på arbetsställena har länge varit den viktigaste utgångspunkten för att bestämma risker i arbetsmiljön. Sambandet mellan

• Sida 51
•  Original

orsak och verkan förefaller då oftast klart: En maskin klipper av ett finger för att det inte finns något skydd mellan skärkniv och den hand som håller arbetsstycket. En vältande traktor krossar föraren för att det inte finns något skydd över förarplatsen. I många fall kan orsaken dock hänföras till brister i arbetsorganisation, utbildning m. m.

Sambandet mellan arbete och ohälsa är svårare att fastställa. Med tiden har det blivit accepterat att det finns ett samband mellan arbete i stendamm och lungsjukdomen silikos. Sambandet mellan damm i sågverk och cancer i näsa och bihålor eller mellan radongas i gruvor och lungcancer har man emellertid tagit på allvar först för något tiotal år sedan. Och sambandet mellan hantering av asbest och cancer blev allmänt uppmärksammat i Sverige först i mitten av l970-talet.

Andra kallor

Lagring och omvandling | atmosfären

Utsläpp till luft

Nedfall. nederbörd

Arbetsmiljö

ie— PROCESS

Djur. Inandntng växter

”tf/tiil

Utsläpp till mark o. vatten

'?

M M M M M M M M M M

Lagring och omvandling | mark o. vatten

källor

Figuren visar hur t. ex. kemiska och radioaktiva ämnen sprids, lagras, omvandlas och slutligen tas upp av människan. Den visar också att det är svårt att identifiera en enda faktor som påverkar hur människan mår, med andra ord att det är svårt att förstå och värdera sambandet mellan ohälsa och vad som kanske förorsakat den.

Källa: Energi, hälsa, miljö (SOU l977:67).

Figur 22 Vad är orsaken till att en människa är frisk eller sjuk?

• Sida 52
•  Original

Att det är besvärligt att slå fast samband mellan arbete och ohälsa beror bl. a. på att människor utsätter sin hälsa för många påfrestningar av olika slag, såväl i sitt arbete som på andra sätt (se figur 2z2).

Arbetsmiljön betraktas tyvärr ibland som något av ett experimentfält, där ny teknik prövas utan att alla dess verkningar är kända. Det framgår t. ex. av tablån i figur 2:3, som är en översikt av hur identifiering av kemiska ämnens

Skeden i den tekniska Skeden i den toxikolo— Toxikologiska studier utvecklingen giska värderingen

]. Systemidé och teore- Preliminär toxikologisk Litteraturstudier av toxicitet och tisk plan för flödet i pro- värdering risker med råmaterial, katalysato- m. m. Toxikologisk värdering på grund- val av kända kemiska och fysika- liska egenskaper samt biologisk aktivitet.

2. Laboratorieutveck- Studier av akut toxici- Djurförsök rörande bl.a. akut ling av den tekniska pro- tet toxicitet. Toxikologisk värdering cessen av tekniska delprocesser.

3. Försöksverksamhet Studier av subakut toxi— Djurförsök om subakut toxicitet

citet och fördröjda effekter. Medicinsk Detaljerad toxikologisk undersökning av arbetare. värdering Studier av kemikaliemas kroniska

toxicitet, verkningar på reproduk- tion samt cancerframkallande och mutagena verkningar. Medicin- ska och arbetshygieniska krav for- muleras för produktionen i full skala. 4. Utveckling av indu- Ytterligare studier Studier av verkningsmekanismer— striell process i full ska- na. tidigare medicinska diagnoser la och experimentell medicinsk tera- pi. S. Produktion och han- Fältstudier Bedömningar av verkningar på tering av kemikalier arbetsmiljö.yttre miljö och hälsa både för arbetstagare och allmän- het. duktionsprocessen rer, halvprodukter. tillsatser Epidemiologiska studier.

Klinisk värdering av metoder för att förebygga. klarlägga och undanröja verkningarna. Anpassning av kraven på skydd av hälsa och miljö.

Källa: Principles and Methods for Evaluating the Toxicity of Chemicals. Part l, Environmental Health Criteria, 6, WHO, 1978.

Figur 2.3 Värdering av kemiska hälsorisker i förhållande till den tekniska utvecklings- processen.

• Sida 53
•  Original

hälso- och miljöfarlighet i arbetslivet är länkade till den tekniska utvecklings- processen. Översikten är hämtad från en rapport utgiven av Världshälsoor— ganisationen (WHO).

Det är inte alltid enkelt att isolerat peka ut en orsak till ett sjukdomstill- stånd. Erfarenheter och medicinsk kunskap om hur svårbedömda riskfaktorer inverkar på människokroppen växer fram gradvis och långsamt. Arbetet med att klarlägga orsakerna till cancer kan tas som exempel.

Under de senaste decennierna har sjukdomsfallen i cancer totalt sett ökat kraftigt. Att andelen gamla människor i befolkningen ökat samtidigt, gör det svårare att bedöma hur stor ökningen av cancerfallen egentligen är relativt sett. Många anser att denna ökning kan tillskrivas dels den ökande andelen gamla människor i befolkningen (cancerrisk har starkt samband med ålder), dels en efter hand förbättrad diagnostik och rapportering från läkarna av upptäckta cancerfall. Andra återigen är av uppfattningen att en hel del av ökningen antagligen kan tillskrivas den kraftigt ökade användningen av nya kemiska ämnen och föreningar i vårt samhälle. Det vetenskapliga underlaget för att klara ut orsakerna till cancerökningen och visa på förebyggande åtgärder är otillräckligt trots omfattande satsningar på forskning. Och det kan ta decennier mellan vad läkarna kallar exponering (eller exposition) och effekt, dvs. tiden mellan att man utsatts för cancerframkallande inverkan och att det blir möjligt att påvisa cancertumörer i kroppen (se figur 2:4). 1 ett enskilt fall kan det t. o. m. vara omöjligt att avgöra om t. ex. lungcancer har orsakats av cancerframkallande ämnen i arbetsmiljön eller av andra orsaker, t. ex. tobaksrökning. Det finns många som menar att vi ännu bara har sett toppen av ett isberg när vi betraktar den ökning i bl. a. cancerfall som vi sett hittills.

nering

Med dos menas en viss mängd av en riskfaktor. Exponering betyder ”att vara utsatt för.” Så här beskrivs i medicinska termer sambandet mellan orsak och verkan när det gäller t. ex. ett kemiskt ämne och vad som händer i kroppen hos det djur eller den människa som utsatts för det. Tiden mellan exponering och effekt kan vara lång. Ofta vet man inte hur lång. Allmänt gäller att dosens storlek avgör effekten. Vid liten dos finns liten risk. Vid stor ökning av dosens storlek ökar risken för effekt och ofta även effektens intensitet. Tiden från exponering till dess en effekt observeras kallas latenstid (av det latinska ordet latere = vara fördold).

Figur 2:4 Samband mellan das och effekt.

• Sida 54
•  Original

Kunskapsmassan är spridd och arbetsmiljörisker identifieras successivt. En forskningsrapport om att ett samband observerats mellan t. ex. ett kemiskt ämne och ohälsa räcker som regel inte för att man ska kunna säga att sambandet är bevisat. Det är oftast först när det finns flera rapporter från undersökningar gjorda oberoende av varandra och på olika sätt som medicinsk expertis kan godta sambandet såsom bevisat. En rapport när i allmänhet inte en större krets än de forskare som arbetar med effekter av just det kemiska ämnets eller en besläktad grupp kemiska ämnens verkningar eller de som arbetar med just den typen av förändringar som ämnet påstås förorsaka. Steget från det att ett samband upptäcks och accepteras vetenskap- ligt till det att sambandet blir så allmänt känt att kunskapen utnyttjas i det sjukdomsförebyggande arbetet kan därför vara långt. Det kan också ta tid innan den medicinska kunskapen sprids till andra grupper, så att de medvetet kan arbeta med att förebygga och hindra att människor utsätts för en klarlagd arbetsmiljörisk (se figur 2:5).

[___—___

Arbetsgivare, "Forskningsvärlden" Myndigheter, läkare, l arbetstagare, identifierar arbets- företag, intresse- fackliga miljörisken. organisationer m. fl. organisationer, erkänner arbets- företagshälsovård miljörisken. eller forskare märker något som inte är

som det ska vara.

Forskningsresul- talen granskas, Kompletterande forskning. Forskningsresul— raten erkänns.

En första miss- tanke om att Den första forsknings- rapporten

Riskuppskattning, riskbedömning och riskkontroll

en risk före- ligger

Detta är en starkt förenklad bild av hur kunskap om arbetsmiljörisker — och därmed identifieringen av arbetsmiljörisker— växer fram, sprids och leder till att riskerna bedöms och åtgärder vidtas för att få dem under kontroll. Ofta märks en risk först av dem som är utsatta för den. Men den anses inte identifierad förrän den är vetenskapligt belagd. [bland identifieras en risk av forskare på företaget som utvecklar, producerar eller använder en farlig produkt, ibland finns forskaren på en forskningsinstitution, ett sjukhus eller en myndighet. [ allmänhet tar det tid innan en risk har erkänts som risk av alla de olika grupper som arbetar med arbetsmiljörisker.

Figur 2.'5 Idenli/iering av arbetsmiljörisker.

ldentifieringen av sambandet mellan asbest och cancer är ett gott exempel på hur sakta kunskapsringama växer och hur långsamt kunskaperna sprids (se figur 226).

• Sida 55
•  Original

1800-talet Första varningen

Inom 20 år av den första fabriksproduktionen av asbest började hälsoriskerna förenade med asbest komma i dagen. Mellan 1890 och 1895 hade sexton av sjutton arbetare dött i en fransk textilfabrik för asbestväv. År 1899 rapporterades elva män i trettioårsåldem, som hade arbetat i ett asbestspinneri i England, döda av asbest efter att ha arbetat med asbest "kardning" i hela sitt yrkesverksamma liv.

1900—1950 Asbest [demi/erat som arbetsmiljörisk

1907 Hos asbestarbetare påvisas lungfibros (förtjockning av bindväv i lungan) 1930 Asbestos erkänns som yrkessjukdom i England. 1947 1 det svenska standardverket "Yrkessjukdomar" av John Nordin framhålls vikten av att en asbestskadad i så tidigt stadium som möjligt lämnar det farliga arbetet.

1950-talet Nya misstankar om asbestrisker

Enstaka fall av mesotheliom publiceras och misstanken framförs att de orsakats av asbestexpo- nering.

1953 Asbestos erkänns som yrkessjukdom i Sverige. 1955 Sambandet mellan asbest och lungcancer påvisas.

1960-talet Uppskattning och bedömning av asbest som arbetsmiljörisk

1964 Arbetarskyddsstyrelsen utfärdar de första svenska anvisningarna ”till förebyggande av asbes- tos." 1966 Konferens i Johannesburg där uppmärksamheten riktas mot mesotheliomriskema. 1969 Konferens i Stockholm anordnad av arbetsmedicinska institutet där forskare bl. a. rapporterar om en studie som bekräfiar samband mellan mesotheliom och asbestexponering. Samtidigt startade arbetarskyddsstyrelsen en kartläggning av asbestförekomsten på våra arbetsplatser.

l970-talet Nya larm. Kontroll och åtgärder

1971 Arbetarskyddsstyrelsen påbörjar arbetet med att revidera tidigare asbestanvisningar. 1972 Motion i riskdagen angående totalförbud mot asbest. Motionen avslås med hänvisning till anvisningsarbetet på arbetarskyddsstyrelsen. 1975 Arbetarskyddsstyrelsen anger ett hygieniskt gränsvärde för asbest från januari. 1 juni utfärdas nya anvisningar med skärpta krav på asbestanvändning. Dessutom publicerar arbetarskyddsstyrelsen 7 meddelanden med detaljregler om asbesthantering.

I tidningen Metallarbetaren redovisas en epidemiologisk studie om åtta arbetare som avlidit till följd av asbestarbete. En intensiv massmediadebatt följer.

1976 Arbetarskyddsstyrelsen publicerar 7 nya meddelanden angående detaljregler om hantering av asbest där bl.a. blå asbest (krokidolit) totalförbjöds. Efter framställning från fackföreningarna rekommenderar socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen att läkarundersökning ska genomföras på dem som tidigare arbetat med asbest. Regeringen, SAF och företagen ställer medel till förfogande för undrsökningar. 1977 LO kräver sänkning av gränsvärdet för asbest. 1978 Asbestcement får ej användas efter 1 januari 1978. Arbetarskyddsstyrelsen publicerar ytterligare ett meddelande med detaljregler om asbesthantering. 1980 Uppgörelse mellan en svensk asbesttillverkare Industri AB Euroc (f. d. Skånska Cement) och Fabriksarbetareförbundet angående skadeersättning för berörda arbetstagare.

I 980-talel Historieskrivning inleds

Böcker och forskningsrapporter kommer ut om hur asbestfaran i arbetsmiljön blev känd, t.ex. boken "Asbestarbetaren berättar" och forskningsrapporten "Det kan ligga och gro länge i kroppen — en bok om arbete med asbestcement".

Figur 2.6 Kunskaper om sambandet mellan asbest och ohälsa har spritts långsamt. Asbest kan förorsaka sjukdomarna asbestos (damm/unga), lungcancer och mesolheliom (elakartad tumör i lungsäck och bukhinna).

• Sida 56
•  Original

Asbest identifierades som arbetsmiljörisk vid olika tillfällen av olika grupper i samhället, allt eftersom de blev medvetna om — eller varseblev som psykologerna säger — dess verkningar. Förmodligen finns det högar av forskningsrapporter i världen om kemiska ämnen och annat som kan skada människor i deras arbete. Det kan vara rapporter där sambanden är klarlagda eller rapporter som var för sig utgör pusselbitar, vilka tillsammans skulle ge en klarare bild av vissa riskfaktorer. Innehållet i rapporterna är emellertid ännu inte känt och accepterat i vida kretsar och kan således inte bidra till insatser för att förebygga att människor skadas i sitt arbete.

Vad är det då som hindrar att riskidentifieringen går snabbare? För det första har vi alla som människor hinder som blockerar vår förmåga att ta till oss ny kunskap. Det är hinder som också forskare, företagare, läkare, administratörer och fackföreningsfolk lever med. Den nya kunskapen kanske helt enkelt inte passar in i den bild av verkligheten som vi har eller som vi vill ha. Vi kan ha starka motiv att skydda och bevara tillvaron som den är och inte förändra den. Vi kan känna oss hotade av den nya kunskapen — eller vi kan uppleva att den inte är viktig eller inte angår oss.

För det andra: Det som är känt av en mindre krets människor sprids inte av sig själv till andra. Det kan med andra ord ta en avsevärd tid innan alla som utsätts för en risk i sitt arbete kan identifiera risken. Det kan också behövas särskilda insatser för att alla berörda parter ska kunna uppfatta risken. Insatser för att orientera och utbilda människor om nya rön kan vara för svaga, för illa genomförda och alltför lite inriktade på att nå rätta grupper av människor.

För det tredje kan det nya budskapet vara uttryckt på ett sätt som vi inte förstår. De flesta forskningsrapporter som rör risker i arbetsmiljön är skrivna på engelska och dessutom på tekniskt och medicinskt fackspråk. De är lätt tillgängliga för en expertkrets men alla de som berörs av rapportemas innehåll kan inte tyda och förstå innebörden i rapporterna.

Risker i arbetsmiljön identifieras emellertid inte bara utifrån forskningsrön om enskilda samband. Man söker också systematiskt efter riskfaktorer. Genom experiment kan arbetsmiljöfaktoremas verkningar undersökas en efter en. Från kända resultat av undersökningar av en arbetsmiljöfaktors verkningar kan man formulera antaganden om verkningar av andra arbets- miljöfaktorer med liknande egenskaper. Litteraturregister och andra informa- tionskällor kan också utnyttjas för systematiska sökningar. Vidare kan viktiga hjälpmedel i systematisk sökning efter arbetsmiljörisker vara studier av rapporterade sjukdomsfall eller undersökningar på arbetsställena om huruvi- da vissa kända eller misstänkta riskfaktorer förekommer.

2.1.2. Rapportering om olycksfall och ohälsa

Misstankar om samband mellan arbetsmiljö och ohälsa utgår ofta från iakttagelser av enskilda fall. Många sjukdomar som kan vara arbetsbetingade behöver inte i det enskilda fallet ha samband med den sjukes arbetsmiljö. En liten eller t.o.m. en måttlig ökning av en sjukdom, som t.ex. ålderförkalkningi hjärtat eller en vanlig cancertyp, är svår att allmänt betrakta som en följd av risker i arbetsmiljön, även om kanske i ett enskilt fall något i den sjukes arbetsmiljö framkallat sjukdomen. Ibland kan iakttagelser av ovanliga sjukdomsfall ge goda utgångspunkter för undersökningar och

• Sida 57
•  Original

identifiering av vad som framkallat sjukdomen. Ur arbetsmiljösynpunkt är det då naturligtvis av särskild vikt, om den undersökta typen av sjuklighet har en klart urskiljbar orsak som ofta eller enbart kan hänföras till arbetsmiljön.

I Sverige liksom i många andra länder samlas det in uppgifter om arbetsskador, dödsorsaker, inträffade cancerfall, fall av medfödda missbild- ningar, uppgifter om sluten sjukhusvård m.m. för statistisk bearbetning. Resultaten publiceras i sammanställningar som ger en landsomfattande, översiktlig bild av variationer och utvecklingstendenser. En sådan rutinmäs- sigt gjord statistik kan emellertid sällan användas för att identifiera eller bekräfta misstänkta samband mellan miljö och ohälsa utan sammanfattar snarast vad som redan är känt.

Det ligger nära till hands att tro att rapporteringen från läkare av deras diagnoser i enskilda fall kan användas för att identifiera samband mellan arbetsmiljö och ohälsa. I arbetsmiljölagen har inrapportering av misstänkta samband mellan arbete och ohälsa tillmätts sådan vikt att i lagen har skrivits in att läkare är skyldiga att rapportera misstankar om sådana samband till arbetarskyddsstyrelsen. Syftet med den rapporteringen skulle vara att under- lätta identifiering av riskfaktorer i arbetsmiljön. Efter några års erfarenheter har emellertid konstaterats att rapporteringen haft begränsat värde för identifieringen av tidigare inte kända hälsorisker i arbetsmiljön.] 1 samman- hanget bör nämnas att det också finns planer på att försöka systematiskt samla och utnyttja medicinsk och teknisk information hos företagshälsovården och de yrkesmedicinska klinikerna för att identifiera risker i arbetsmiljön.

För att rapporter om enskilda sjukdomsfall ska kunna användas för systematisk identifiering av arbetsmiljörisker krävs att de ger en god och rättvisande bild av de undersökta sjukdomsfallen. De bör helst också visa vad i den sjukes arbetsmiljö som kan ha framkallat sjukdomen. En sådan miljöbe- skrivning finns sällan i läkarjoumaler. Forskare som arbetar med kemiska hälsorisker säger ibland att en logg eller journal över vilka kemiska ämnen och blandningar som en människa handskas med i sitt liv skulle kunna vara en fin hjälp för att klara ut sambandet mellan olika riskfaktorer och t. ex. cancer. De är dock svåra att åstadkomma, eftersom det skulle innebära att man registrerar alla ämnen som en människa kommer i kontakt med både inom och utom arbetslivet. Emellertid förs journaler för vissa grupper, som i sitt arbete är utsatta för vissa väl kända riskfaktorer, i regel bara med uppgifter om dessa redan identifierade riskfaktorer. En sådan grupp är de som i sin arbetsmiljö utsätts för påverkan av bly (se figur 217). Andra grupper är de inom bl. a. industrin som är utsatta för radioaktiv strålning, kvarts och asbest. Man planerar även att följa dem som i arbetslivet är utsatta för styren. Att systematiskt insamla, lagra och analysera hälso- och miljödata, då man har att göra med ett stort antal miljöfaktorer, är givetvis betydligt svårare än då övervakningen inriktats på en enstaka riskfaktor.

Värdet av rutinmässig joumalföring och rapportering om samband mellan arbetsmiljö och ohälsa beror naturligtvis av hur materialet sedan används. Ett syfte med rapportering kan vara att följa en grupp människor som är utsatta för en känd arbetsmiljörisk — t. ex. strålning eller bly — och kontrollera att | Se arbetarskyddsstyrel-

. ,, . .. . . .. sens rapporter (1976:12, exponeringen halls inom godtagbara granser så att arbetstagaren inte i onödan 1978: 4)_ Sjukdom som drabbas av hälsostömingar. Ett helt annat syfte kan vara att bevaka en grupp kan ha samband med arbetstagares hälsostömingar och de arbetsmiljöfaktorer som gruppen utsatts arbete.

• Sida 58
•  Original

Foyklaring 1111 nedanstående blld Från torsoksverksamheten kan nloc'ika sam» manslallmngat produceras lur all uu- 9060er cirka mlressenlers behov av m— lormauun

Informationsllodel tramgar av blider! och består t grova drag av tonande mo- man! . blodprov tas på de tnolvrder som ul- satls Ior blypaverkan . prove! sands ull laboratorium du blyhalten bestammes . resultatet atersanas ull bestklmngs— lakaten som Vldlal ev älgardet | Ior samtliga personer upnrattas en |oumal som sktckas Ull arbeten skyddsstyrelsen l 2 exemplar . arbetarskyddsstyrelsen vldarebelold- tar en kopia llII yrkesinspektionen Från den andra kopian regrstreras uppqlhema r ADB-reqtstrel en gång per månad lramstans anska' de listor som darellev distribueras till de personer som pa ett eller annat satt ar rnblandade r mtormatrons- hanteringen

Källa: Ml-nytt l979:2—3.

Figur 27 Vid arbetarskyddsstyrelsen bedrivs sedan 1976 en försöksverksamhet med ett ADB—register över arbetstagare exponerade för bly. Figuren ger en schmematisk bild över jörsöksverksamhetens informationsjlöde.

• Sida 59
•  Original

för. Läkama arbetar då utan hypotes eller antagande om vilken sjukdom som möjligen kan inträffa i gruppen. I praktiken innebär detta att en stor mängd information samlas om ett antal exponeringsfaktorer och hälsoförhållanden i avvaktan på en analys. Erfarenheten har visat att det är svårt att analysera material som insamlats på detta sätt utan utgångspunkt från en hypotes. Ju mer rikhaltigt och sammansatt ett insamlat material är, desto svårare blir analysen.

2.1.3. Vetenskapliga rön om risker

Naturligtvis är det kunskapen om olika arbetsmiljöfaktorers verkningar på människan som är viktig för att bestämma om en viss arbetsmiljöfaktor ska betraktas som en risk. Oftast vill man emellertid inte vänta med att identifiera en risk tills dess effekter på arbetande människor har observerats. Experiment - det definieras ibland som observation av förändringar under kontrollerade villkor — och laboratorieförsök används därför i stor utsträckning för att forska ut hur en maskin eller en kemisk produkt fungerar och vilka verkningar den kan ha utöver de önskade. I naturvetenskaplig och medicinsk forskning gäller att samband mellan orsak och verkan ofta är lättast att studera genom experiment i laboratorium. Forskaren har i en sådan situation alla i sammanhanget väsentliga betingelser under god kontroll, kan förändra förutsättningama en och en och mäta effekten av förändringama.l

Ett annat sätt att försöka förutse vilka risker människor löper är att studera sjukdomars och sjukdomsframkallande faktorers förekomst i grupper av människor. Det görs i epidemiologiska undersökningar (av grekiskans epi = bland, demos : folk och logos = lära). I epidemiologiska undersökningar som rör arbetsmiljön studerar läkarna hälsan hos grupper av människor som arbetar i vissa yrken eller som är utsatta för någon viss arbetsmiljöfaktor. Ofta görs jämförelser med grupper som inte är utsatta för den faktor som studeras. Resultaten från epidemiologiska undersökningar om arbetsmiljön är ibland svåra att tolka eftersom personer i samma arbete skiljer sig i fråga om levnadssätt, kostvanor, utbildning, bostadsort och mycket annat som kan påverka hälsosituationen eller risken för olika sjukdomar.

Följande typer av frågeställningar är vanliga inom epidemiologin: [1 Hur fördelas och hur stora är hälsostömingama, dvs. dödsorsaker och

sjukdomar, i grupper av människor? El Hur fördelas sjukdomsframkallande faktorer i de berörda grupperna av människor? El Vilka sjukdomsförebyggande åtgärder har satts in? Vad blev resultatet av

vård? ' Se mer härom i betän-

kandets bilaga Värdering Epidemiologiska undersökningar kan bidra på olika sätt till kunskapsutveck- fsvoriikfsrtslzégliätisliigbgt- ling när det gäller samband mellan miljöfaktorer och ohälsa. Genom epide- serna Värdering av ke- mrologrska undersoknrngar kan man få fram misstankar och ledtrådar om miska hälsorisker i ar. samband mellan miljöfaktorer och ohälsa och därigenom belysa orsaker till betsmiljön- Allmäntoxi- sjukdomar. Man kan också få mått på (kvantifiera) riskfaktorers inverkan på ljfoääglikf fynpgåkåigfgn .. . . . .. . . C S rom 0 1

halsan och .belysa inverkan av rrskforstarkande faktorer. Vidare kan man för genetiska skador av klarlagga vrlka felkallor som bor uppmarksammas r undersoknrngar av kemiska miljöfaktorer av

samband mellan miljöfaktorer och ohälsa. Epidemiologiska undersökningar B. Lambert.

• Sida 60
•  Original

' Knave B., Persson H., Goldberg M., Wester- holm P., Longtemr expo- sure to jet fuel. An inves- tigation on occupational- ly exposed workers with special reference to the nervous system. Scandi- navian Journal of Work, Environment and Health, 2:152—164, 1976. 2 Hemberg S., Nurminen M., Tolonen M. Excess mortality from coronary heart disease in viscose- rayon workers exposed to carbon disulfide. Scan- dinavian Journal of Work, Environment and Health, 10:33—99, 1973. 3 Hogstedt C., Axelsson O., Nitroglycerine-nitro- glycol exposure and the mortality in cardio- cerebral vascular disease among dynamite work- ers. Journal of Occupa- tional Medicine 19:675—678, 1977. 4 I P. Westerholms Iden- tifiering av arbetsmiljö- risker med epidemiolo- giska studier i betänkan- dets bilaga Värdering av risker i arbetsmiljön (SOU 1982:31) finns en utförligare beskrivning av hur epidemiologiska undersökningar kan användas för att identi- fiera risker i arbetsmil- jön.

kan dessutom användas för att mäta effekten av åtgärder som vidtagits i förebyggande och annat syfte.

Några av de omständigheter som är viktiga att beakta vid analys av samband mellan arbetsmiljö och ohälsa bör nämnas. Arbetsbetingade sjukdomar ärinte alltid helt betingade av arbetsmiljöförhållanden. Det är vanligt att sjukdomar- na förekommer i befolkningen också av andra skäl än risker i arbetsmiljön. De flesta sjukdomar har många orsaker, där flera faktorer — kända eller okända — samspelar med individers egenskaper eller mottaglighet på ett oftast okänt sätt. Eftersom långtidseffekten av s. k. miljöfaktorer yppar sig sent i livet, kan epidemiologiska undersökningar ofta inte påvisa några samband mellan miljö och hälsa förrän efter lång tid, i vissa fall kanske upp till 30—40 år efter exponering. En miljöfaktor kan dessutom ha funnits sedan lång tid utan att för den skull dess skadliga verkningar varit kända. I det enskilda fallet kan det alltså vara svårt att klarlägga om en sjukdom orsakats av något i arbetsmiljön. Däremot kan faktorer i arbetsmiljön förstärka påfrestningarna hos en viss befolkningsgrupp så att människorna där blir sjukare än vad de kanske annars skulle vara.

Det är inte lätt att alltid få användbart resultat av epidemiologiska studier som rör arbetsmiljö och ohälsa. En svårighet kan vara att antalet exponerade personer är litet eller att personerna är spridda. En annan svårighet kan vara att den ökning av risk som betingas av arbetsmiljön är liten i förhållande till de hälsorisker som befolkningen i sin helhet är utsatta för. Identifiering och mätning av den förmodade riskfaktom och den ifrågasatta hälsostömingen kan också vara svår. Dessutom kanske själva riskfaktom inte finns längre.

Ett svenskt exempel på vad epidemiologiska undersökningar av arbetsmil- jörisker kan ge information om är en undersökning som har visat på sjukdom i nervsystemet hos personal som utsattes för jetbränsle.I Ett annat exempel är en finsk undersökning som startade på 1950-talet.2 Den visade högre förekomst av sjukdom i hjärtats kranskärl i en grupp människor som arbetat i rayonindustri och som varit utsatt för kolsvavla än i en grupp anställda i annan industri. Åter en annan undersökning av dödsfall av hjärtinfarkt i en svensk ort med sprängämnesfabrik visade att personer som avlidit av hjärtinfarkt oftare hade exponerats för dynamit vid sprängämnestillverkning än personer som dött av annan orsak.3

Det samband mellan miljö och ohälsa som man kan påvisa med epidemio- logiska undersökningar är av statistisk natur. Ett samband mellan en miljöfaktor och en hälsostöming, som är observerat i en epidemiologisk undersökning, behöver därför inte nödvändigtvis betyda att miljöfaktom är orsak till hälsostömingen.

När vetenskapliga slutsatser ska dras av epidemiologiska undersökningar är en kritisk punkt själva ställningstagandet huruvida ett statistiskt samband mellan en faktor i arbetsmiljön och ohälsa verkligen också är ett samband mellan orsak och verkan. Om det slås fast att en faktor i arbetsmiljön förorsakar ohälsa, är den med andra ord identifierad som arbetsmiljörisk.

Det finns inga fasta regler om hur och när riskfaktorer bör anses vara identifierade, inte heller om hur identifieringen ska kunna utlösa åtgärder. Beslutsunderlagets kvalitet samt kunskaper och attityder hos den eller de som har att ta ställning betyder mycket. Det är också viktigt att komma ihåg att en arbetsmiljöfaktor sällan identifieras som en arbetsmiljörisk med stöd av en enda vetenskaplig undersökning.4

• Sida 61
•  Original

2.1.4. Undersökningar av arbetsmiljöfaktorer för att identifiera risker

Undersökningar av arbetsmiljörisker för att identifiera risker kan göras med olika utgångspunkter. Vad de som är verksamma i arbetslivet upplever som farligt kan vara viktigt att fånga, med andra ord subjektivt upplevda risker. Ett annat sätt kan vara att kartlägga förekomsten av vissa faktorer på arbetsplat- serna.

Subjektivt upplevda arbetsmiljörisker kan kartläggas och undersökas på två sätt. Ett sätt är att i en avgränsad undersökning svepa över en större eller mindre del av dem som arbetar i viss typ av verksamhet eller på vissa arbetsställen och ställa frågor. Exempel på en sådan undersökning är de frågor om arbetsmiljöförhållanden som statistiska centralbyrån (SCB) har ställt sedan 1974 i samband med de löpande undersökningarna av levnadsförhål- landena och de undersökningar av arbetsmiljön som Landsorganisationen (LO) i Sverige gjort genom enkäter till sina medlemmar.

Som en annan typ av kartläggning av subjektivt upplevda arbetsmiljörisker kan anmälningar till yrkesinspektionen betraktas. De flesta av dem leder till utredning av yrkesinspektionen som därmed formellt konstaterar om den subjektivt upplevda risken också från myndighetens synpunkt bör identifieras som risk. Anmälningama till yrkesinspektionen redovisas inte offentligt.

Under senare år har intresset ökat för kartläggning av arbetsmiljöfaktorer som är eller kan misstänkas vara risker. Kartläggningar av riskfaktorer i arbetsmiljön görs inom företagen, av branschorganisationer och fackliga organisationer samt av myndigheter. LO:s enkät 1975 om kemiska hälsoris- ker, som kompletterats 1980, är exempel på en sådan kartlägging. En annan satsning i liknande syfte är det produktregister som produktkontrollnämnden håller på att bygga upp. Avsikten är att registret ska kunna vara en hjälp i att ringa in vilka kemiska produkter och ämnen som används i landet och som bör undersökas särskilt och bedömas ur risksynpunkt. De register som förs över dödsorsaker, olycksfall m. m. används också i arbetet med att klarlägga arbetsmiljörisker.

2.1.5. Riskidentifiering och information

Några avslutande ord om riskidentifiering och information: |] Den som utsätts för en risk är inte alltid den förste att se den. Många arbetsmiljörisker identifieras dock på arbetsställena av vakna och erfarna människor där. I vårt komplicerade och starkt teknikberoende samhälle där kraven på god levnadsstandard är höga har emellertid forskningen, särskilt den medicinska forskningen, fått en allt viktigare roll i identifie- ringen av risker. Riskidentifiering, så som den beskrivits här, är därför i stor utsträckning forskning. [I Underlaget för identifiering av arbetsmiljörisker är information om hur faktorer i arbetsmiljön var för sig eller tillsammans påverkar människan. Delar av underlaget för identifiering av arbetsmiljörisker finns i veten- skaplig litteratur och andra rapporter bl. a. om förhållanden i arbetslivet. Andra delar finns bl. a. i register, journaler, akter och andra dokument hos myndigheter, företag, hälso- och sjukvårdsorgan samt forskningsinstitu- tioner.

• Sida 62
•  Original

!] Endast det material som är känt och redovisas utanför den institution eller organisation som förfogar över det kan användas i riskidentifiering. I] Helst ska material och slutsatser ha redovisats från mer än en vetenskaplig undersökning om ett visst samband mellan en risk och dess verkningar för att risken ska anses identifierad. I] En risk måste vara åtminstone misstänkt, men helst identifierad och i någon bemärkelse erkänd för att man ska kunna informera om den. Det finns ingen enkel regel för att avgöra när en risk kan betraktas som identifierad och erkänd. EJ Kunskapen om att en risk är identifierad sprids i allmänhet inte snabbt och av sig själv.

2.2. Riskuppskattning

I riskuppskattning försöker man bestämma orsaken till en risk, hur stor den är, hur riskspridningen i samhället sker, hur många som är utsatta för risken och dessutom uppskatta riskens verkningar i tid och rum.

Hur uppskattar man hur stor en risk är? I vårt dagliga liv uppskattar vi risker ”mellan tummen och pekfingret” genom att vi använder vad vi vet och tror och anar för att uppskatta hur stor eller allvarlig en risk kan vara. Om en risk i ett större sammanhang ska uppskattas behövs emellertid mera systematiska ansatser. Försäkringsbolag t. ex. grundar ju hela sin verksamhet på riskupp- skattning och använder bl. a. statistiska metoder för att uppskatta hur stor en risk, som de säljer försäkring för, kan vara, hur många den kan drabba och hur allvarliga dess verkningar kan bli. I systematiska riskuppskattningar använder man statistik och arbetar ofta med statistiska modeller.

Utanför försäkringsföretagen har systematiska riskuppskattningar gjorts ganska lite. I samband med diskussionen om verkningar av olika energislag har man emellertid sökt göra systematiska riskuppskattningar eller riskmät- ningar så att resultaten blivit jämförliga.

Så småningom har ett visst synsätt utvecklats på den process som en systematisk riskuppskattning innebär. (Se figur 2:8).

Det första steget är att identifiera orsaker eller händelser som skapar en sannolikhet för att en viss risk ska inträffa. Varje orsak kan ge flera olika möjliga verkningar. I ett andra steg definieras dessa verkningar och deras relativa sannolikhet bestäms. I ett tredje steg försöker man göra klart för sig på vilka vägar risken kan spridas och hota människor, miljö eller annat. I det fjärde steget bestäms tänkbara konsekvenser av att vara utsatt för risk och för varje konsekvens beräknas sannolikheten för att den ska inträffa. I ett femte och sista steg bestäms konsekvensemas värde bl. a. med hänsyn till hur de människor som utsätts för risken värderar den. I det här synsättet på riskuppskattning ligger att man öppet arbetar med en kombination av objektiv sannolikhet och subjektiva värderingar.

Det är i praktiken svårt att göra goda systematiska riskuppskattningar. Men det borde ibland vara av värde att ha en uppfattning om hur många i ett land som arbetar med t. ex. ett farligt kemiskt ämne på sådant sätt att de löper risk att få cancer eller drabbas på annat sätt. Det kan därför i vissa sammanhang vara viktigt att ungefärligt kunna skatta verkningarna av hanteringen av ämnet

• Sida 63
•  Original

Riskuppskattningsprocessen kan indelas i fem steg: att definiera riskorsaken, mäta dess verkningar, bestämma riskexponeringen, definiera konsekvenser- na av en exponering och slutligen värdera konsekvenserna.

[_

Definiera sannolikheten för att risk uppstår

Bestämning av sannolikheter

Definiera sannol ikhetan för verkningarna

Definiera sannolik Exponering spridning och exponering

Definiera sannolikheten Konsekvenser för att konsekvenserna inträffar Konsekvensernas Värdera Bestämning av värde konsekvenserna kgräsekvansemus var &

RISKFÖRHÅLLANDEN

Källa: Rowe W. D., Introduction to Risk Assessment i Energy Risk Management, Ed Goodman G. T., Rowe W. D., Academic Press, 1979.

Figur 28 Systematisk riskuppskattning.

och hur de människor som är utsatta för ämnet värderar risken. Vi har i Sverige en ganska omfattande statistik över produktion och handel, som man föreställer sig skulle kunna användas för en sådan kartläggning. Ett exempel får visa att det trots detta är mycket besvärligt att få en någorlunda rättvisande och detaljerad bild av t. ex. hur och var den giltiga tungmetallen kadmium och dess kemiska föreningar används. Den mest utförliga bilden som finns av kadmiumflödet i vårt samhälle redovisas i ett materialflödesschema i figur 219.

Kadmium är nästan det enda farliga kemiska ämne vars spridning i Sverige visats i ett sådant materialflödesschema genom en kombination av uppgifter ur tillgänglig statistik, och andra öppna infomationskällor och rena uppskatt- ningar. Materialflödesschemat räcker emellertid inte om man vill få en bild av hur många människor som i sitt arbete hanterar kadmium. Det skulle behöva kompletteras med uppgifter om vid vilka arbetsställen kadmium hanteras och om hur många människor vid de arbetsställena som i sitt arbete kommer i

• Sida 64
•  Original

Figur 2.'9 Materia/flödesbalans över kadmium (Cd).

TECKENFÖRKLARING

OMVANDLING UTSLÄPP TILL Kadmiering Kommunala utsläpp

_ Gödselmedel Rug ment industri till färg, plast

m.m. Hushålls- Gödselmedel avfall

Stabilisatorer

& 5 =" & t'? ." fl) Z ( 'D 5 = -1 5 A O 0. ('D 0 O 3 O'" O -1 5 x] 50

.?! !— Z 0: Å 59. ('n 0. ." Z :» c—O ('D :E. & ä (0 m U'" &. :e = U: 19 ( 7? :e 0. å. : 5 D. ('D ... w ( (D 5 m 7? 9)

Kabel- Fossila

Övriga bränning bränslen

326—422 produkter Industri ton/år lage

Billacker .. . Metallurgiska Dackslrtage

legeringar Bilskrotning Icke iärnme-

Konsument- produkter

% Omsmältning

Återvun- W av kadmierat nen me— (0.05 (0.15 och ga,vani_ HUSHÅLLSAVFALL

tall serat Var tar Ni-Cd batterierA

Nickel-kadmi- iärnskrot na vägen?

umackumula— Förmodligen går stör- re delen till hushålls- avfallet, man kan där- för med fog misstänka att det verkliga Cd- innehållet iavfallet måste vara betydligt större än de ca 9 ton/ år som beräknats.

Återvinning 3—4%?

Nickel-kadmium

slutna småbatte- rier

• Sida 65
•  Original

kontakt med kadmium. De uppgifterna finns till viss del i register som statistiska centralbyrån, produktkontrollnämnden och arbetarskyddsstyrel- sen förfogar över, men det är register som inte är lättillgängliga för den sökning och bearbetning av uppgifterna i dem som skulle behövas för att komplettera schemat. Att därtill uppskatta hur svåra verkningarna av kadmiumhantering- en kan vara för dem som arbetar i den är en vansklig uppgift. Bl. a. behövs uppgifter som visar om, på vilket sätt och hur mycket de som arbetar med kadmium också exponeras för ämnet.

Sammanfattat kan sägas att för att en god systematisk uppskattning av arbetsmiljöriskers verkningar ska kunna göras behövs bl. a. tillgång till ganska rättvisande statistik och annan information om bl. a. råvaror, mellanproduk- ter och slutprodukter, produktion och distribution, arbetsställen, arbetspro- cesser samt människors exponering och sjuklighet. Informationen måste vara ordnad på sådant sätt att det går att ta uppgifter ur olika källor för att sammanställa och jämföra dem. Statistiska modeller som kan användas vid beräkning av riskspridning behövs också. Dessutom fordras information om vetenskapliga rön om riskfaktorers verkningar på djur och människor.

2.3. Riskbedömning

I en riskbedömning ingår att med så utförligt underlag som är nödvändigt analysera en risk och jämföra den med andra risker. I riskbedömning ligger också att väga risk mot nytta och att bedöma vad som är det bästa praktiska sättet att handskas med en risk. Att bestämma i vilken utsträckning en risk ska accepteras ingår också i en riskbedömning. Riskbedömning är på väg att bli ett allt mer medvetet inslag i hushållningen med mänskliga och andra resurser både i samhället i stort och i företag och organisationer. I ordet riskbedömning ligger att det är en dom, ett utslag, ett avgörande som ska fattas. Syftet med riskbedömning beskrivs ibland så här. Det är att erkänna att risker alltid finns till en viss grad och att bestämma när risker som en viss del av samhället utsätts för är tillräckligt låga. ] en riskbedömning ligger alltså att man bestämmer sig för vilken risk som ska godtas. När är en risk sådan att den kan godtas då? Svaret på den frågan är inte enkelt. I ett mänskligt samhälle bör det väl vara så att en risk betraktas som godtagbar, när de som berörs av den inte är allmänt rädda för den. En förutsättning är dock att de berörda känner till risken. Av det följer att om en riskbedömning ska stå sig och respekteras måste de berörda bli informerade och vara beredda att samtycka till att utsättas för risken. Nås inte ett sådant ”upplyst samtycke” så skapas ett missnöje, som förr eller senare leder till att riskbedömningen måste omprövas.

Vem bestämmer över riskerna och vem drabbas av dem? Det ärinte alltid samma personer. Att ta risker är en del av att leva. Trygghetssträvandena i vårt samhälle gör ibland att risktagande betraktas som något negativt. Men risktagande och spänning premieras ändå — så länge risktagandet är frivilligt. Fortköming med bil är kanske härligt för föraren men inte för hans passagerare och ännu mindre för dem han möter eller kör om. Att få ut en ny produkt på marknaden före ett konkurrerande företag är kanske viktigt för att ett företag ska kunna bestå, men risker som kan finnas vid framställning och användning av den nya produkten drabbar människor som kanske inte vill ta riskerna om de ens känner till dem.

• Sida 66
•  Original

Bedömningarna av vid vilken nivå en risk är godtagbar skiftar. Det finns ett område mellan den risknivå som man vill godta och den som man kan godta. Där sätts säkerhesstandards. Sådana säkerhetsstandards för arbetsmiljön är t. ex. hygieniska gränsvärden (se figur 2:10). De sätts i allmänhet inte bara utifrån vad som är känt om en risks hälsoeffekt utan också med hänsyn till möjligheterna att minska risken och vilka resurser som kan behövas för förändringen. I en riskbedömning vägs också oftast in de risker som alternativ till en bedömd teknologi eller produkt kan föra med sig — risken jämförs då med andra risker.

I en riskbedömning ligger att risken vägs mot nytta och vinst. Den risk en rökare tar genom att fortsätta med sin rökning väger han eller hon mot ett slags nytta, tillfredsställelse, lustkänsla och kanske rädsla för avvänjningsbesvär. Den risk en arbetare tar genom att inte använda skyddsutrustning kan bero på att han eller hon inte är medveten om risken att arbeta utan skydd. Men det kan också vara så, att han eller hon väger den mot nyttan av att kunna röra sig snabbare, friare och lättare och då föredrar att arbeta utan skydd. Avlönings- systemet kan premiera ett sådant beteende. På samma sätt är det med den risk ett företag tar genom att ta ett kemiskt ämne eller material i bruk i produktionen, innan dess verkningar på människors hälsa och miljö är fullständigt uttestade. Företaget väger tiskema med produkten mot vinsten att få ut en billigare eller bättre produkt på marknaden före konkurrenterna och föredrar ibland vinsten.

Risk, nytta och vinst är emellertid inga enkla begrepp. Ibland måste risker med låg sannolikhet — men med oerhört allvarliga konsekvenser om det som fruktas inträffar— vägas mot en ganska säker nytta. Andra gånger måste direkta risker vägas mot indirekta, långsiktiga vinster.

Källa: Figuren är hämtad från Kemiska hälsorisker, Studiematerial för vidareutbildning i ämnet arbetsmiljö. Arbetarskyddsnämnden 1978.

Figur 2:10 Gränsvärdena anger den högsta halt av en lujiförorening under vifcen- en,/ör jöroreningen exponerad person anses vara skyddad mot ohälsa. Den invidiivuella variationen i känslighet är dock star.

• Sida 67
•  Original

Riskbedömning och ekonomisk lönsamhetskalkylering har stora likheter. Om fördelarna, vinsterna som kan nås om man tar en viss risk är större än kostnaderna som man måste bära, så tar man risken. Om nackdelarna, kostnaderna är större, så tar man den inte. Gränsen omkring det som behöver tas med i kalkylen är viktigt. Om ett företag kan släppa ut en produkt på marknaden och väga intäkterna bara mot sina egna produktionskostnader är situationen helt annorlunda än om företaget också måste väga in kostnader för att vidta åtgärder mot skadeverkningar, som dess produkter kan ha på människor och miljö. Den typen av kostnader betraktas som ”extema”, dvs. ligger utanför företaget och bärs av andra. Sålunda bärs ju kostnaderna för arbetsmiljöskador och arbetsbetingad ohälsa i stor utsträckning av samhället och inte av företaget, där orsaken till skadan eller ohälsan legat.

Riskuppskattningar med ekonomisk analys, där kostnader för arbetsmiljö- risker och deras verkningar jämförs med kostnader för och nytta av förebyggande åtgärder, görs sällan. Arbetarskyddsstyrelsen har visserligen under de senaste åren i samband med att nya föreskrifter fastställts gjort 5. k. konsekvensanalyser. De översiktliga riskuppskattningama däri är emellertid mycket grova. Enstaka företagsekonomiska studier har gjorts av kostnader och vinster i att hålla en god arbetsmiljö. Och det är få samhällsekonomiska studier som gjorts, där kostnader för produktionsbortfall, sjukvård och sociala åtgärder föranledda av dålig arbetsmiljö ställs mot samhälleliga vinster med god arbetsmiljö.

Det är visserligen omöjligt att i pengar mäta enskildas kostnader för lidande, sjukdom och död. Samhällsekonomiska studier med kostnadsnyttokalkyler kan därtill ge en förment objektiv bild av de förhållanden som studeras, trots att de alltid präglas av subjektiva — inte alltid redovisade och ibland inte heller medvetna — värderingar. Grova mått på samhällets kostnader för vård och andra stödåtgärder för arbetsskador kan emellertid användas för att visa på riskområden där förebyggande åtgärder är angelägna.

Riskbedömningar i samhället är svåra att göra så att alla berörda blir nöjda med resultatet. De som får vinsterna av en ny teknologi eller produkt är med andra ord sällan desamma som utsätts för riskerna. Vi har egentligen heller ingen tradition att offentligt redovisa och diskutera möjliga faror med en ny produkt eller teknologi innan den tas i bruk.

Den situation som riskbedömningar görs i präglas dessutom ofta av osäkerhet eller misstro. Trovärdigheten i de riskbedömningar som görs har stor betydelse för om de ska godtas och respekteras av alla berörda. Det är därför viktigt att bestämma hur riskbedömningar ska kunna göras på ett sådant sätt att resultatet blir trovärdigt och att de som berörs av slutsatserna litar på dem. Däri ligger ibland också att bygga upp en allmän opinion om vilka risker som kan godtas. Lika lite som tekniska och vetenskapliga experter alltid är överens, lika lite kan man räkna med samförstånd mellan teknisk och vetenskaplig expertis å ena sidan och dem som är utsatta för risker å den andra. De som ska bedöma risken ur samhällets synpunkt får ofta inta en tredje ståndpunkt. I spelet mellan de grupper som med olika utgångspunkter deltar i bedömningen av risker är information och fri opinionsbildning viktiga inslag.

Det sägs ibland att det viktigaste beslutet i en riskbedömning är att välja vad som ska tas upp till bedömning. En viktig förutsättning för tilltron till en

• Sida 68
•  Original

riskbedömnig är ofta samförstånd om hur det område ser ut, där riskbedöm- ningen behövs. För att skapa tilltro krävs många gånger ett samråd med olika intressenter om en öppen prioritering av vad som är viktigt. Det betyder att riskområdet behöver beskrivas på ett ordnat sätt och ges en struktur utifrån vad som är känt om riskemas karaktär. När det gäller arbetsmiljön kan förändring och utveckling av industriella processer och nya produkter medföra nya och ökade risker. Bedömningen av vilka risker som ska prioriteras kan därför inte göras en gång för alla utan behöver anpassas allt eftersom riskerna förändras.

I arbetsmiljölagen , medbestämmandelagen och arbetsmiljöavtal mellan arbetsmarknadens parter har lagts fast bl. a. former för hur det lokala skadeförebyggande arbetet ska bedrivas. Bedömning av vilka risker som finns är en grundläggande förutsättning för det förebyggande arbetet.

Dessutom finns två samhälleliga mekanismer för bedömning av arbetsmil- jörisker. Den ena liggeri tillämpningen av bl. a. arbetsmiljölagstiftningen och lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor, den andra i tillämpningen av lagen om arbetsskadeförsäkring. Enligt arbetsmiljölagen och i viss mån lagen om hälso- och miljöfarliga varor är det i princip regeringen men i praktiken arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollnämnden med bemyndigande från regeringen, som å samhällets vägnar utformar regler för bedömningar av arbetsmiljörisker och som också utför bedömningarna. Därtill kommer att det i lagstiftningen lagts ett ansvar på såväl arbetsgivare som på producenter och leverantörer av produkter att bedöma riskerna i varje enskilt fall. I figur 2:1 1 visas vilka arbetsmiljörisker arbetarskyddsstyrelsen planerar att ta upp till bedömning under de närmaste åren.

Själva bedömningen sker i arbtetarskyddsstyrelsens regi, ibland i arbets- grupper där arbetsmarknadens parter är representerade och där resultatet av den tekniska och vetenskapliga expertisens arbete vägs mot de värderingar som företrädarna för arbetsgivare och arbetstagare vill göra.

I myndighetens arbete speglas bl. a. genom en organisatorisk boskillnad att detär olika typer av riskvärderingar som görs och redovisas. Arbetet med att i partssammansatta grupper diskutera fram en riskbedömning, som kan publiceras i en föreskrift och omsättas i praktiska åtgärder för att förbättra arbetsmiljön sköts vid arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning. Arbetar— skyddsstyrelsens arbetsmiljöforskning, som ger en del av underlaget. bedrivs däremot vid forskningsavdelningen. Såväl inom Sverige som utomlands bedrivs för övrigt merparten av det forsknings- och utredningsarbete som används vid riskbedömningar utanför ansvariga myndigheter, ofta inom offentliga och privata forskningsinstitutioner och inte minst inom företagen. När arbetarskyddsstyrelsen fastställer t. ex. ett hygieniskt gränsvärde för luftförorening i arbetsmiljön, dvs. beslutar hur hög genomsnittshalt av ett visst ämne man kan godta i inandningsluften, och publicerar reglerna om det hygieniska gränsvärdet i sina föreskrifter, är detta det sista steget i en riskbedömning där teknisk och vetenskaplig värdering, värdering av praktiska möjligheter att åstadkomma en förändring samt värdering ur samhällets synpunkt vägs samman. Hur det går till när arbetarskyddsstyrelsen fastställer ett hygieniskt gränsvärde visas i figur 2: 12.

Den andra samhälleliga bedömningen av arbetsmiljörisker görs enligt lagen om arbetsskadeförsäkring av försäkringskassoma och försäkringsrättema vid

• Sida 69
•  Original

Föneckningen upptar endast s.k. övergripande författningar. Författning utfärdas i normala fall l—l I/2 år efter utsändandet på remiss.

Författningar

Författning som plane» ras kunna färdigställas slutgiltigt eller i vissa fall remissbehandlas under budgetåret 1982/83 alt 1983/84

Författningsarbete som planeras påbörjas under budgetåret 1981/82 alt 1982/83

AR BETSPLATSENS UTFORM N I NG

Arbetslokaler (82/83)

Olycksfallsforcbyggande åtgärder mot skada ge- nom

— brand. explosion (82/83) — kringflygande föremål (82/83) Personalrum (82/83) Projekt och planering (82/83)

Arbetsplatsens utformning och inrättande (81/82) Olycksfallsförebyggande åtgärder mot skada genom elektrisk ström (81/82)

Slutna rum (81/82) Personallransponer (82/83)

ARBETETS UTFÖ- RANDE

Arbetets utförande (81/82) Reparations-. service- och under- hållsarbcte (81/82)

TEKNISKA ANORD- NINGAR

Lyftanordningar och lyftredskap (82/83) Tryckkärl och liknande tekniska anordningar:

— svetsning. värmebe- handling och oförstö— rande provning av me- talliska material (82/83) — fortlöpande tillsyn och besiktning (82/83) Motorrcdskap och trakto— rer (83/84)

FYSIKALISKA ARBETSMILJÖFAK- TORER

Belysning (82/83) Buller (82/83) Strålning. optisk (82/83) Ventilation (82/83) Vibrationer (82/83)

Yrkeshygicniska mätningar av fy- sikaliska arbetsmiljöfaktorer (un— der planering)

KEMISKA OCH MIKROBIOLOGISKA ARBETSMILJÖFAK- TORER

Hantering av farliga äm- nen (82/83) Hygieniska gränsvärden (rev AFS I981:8) (82/83) Infomation om farliga ämnen (82/83) Yrkeshygieniska mät- ningar av luftförorening- ar (82/83)

PSY KOSOCIALA ARBETSMILIÖFAK— TORER OCH SPE- CIELLA ARBETSTA- GARGRUPPER

Datorisering (82/83) Våldsrisker i arbetsmil- jön (82/83)

Speciella arbetslagargrupper. inA vandrargmpper och handikap- pade (under planering)

DIVERSE FÖR- FATTNINGAR

Första hjälpen vid olycksfall eller sjukdom (82/83) Kvarts- och asbestarbete (82/83)

jan. I982.

1981/82 och 1982/83.

Källa: Arbetarskyddsstyrelsen Plan l98l/82 Förvaltningsarbcte ijuli 1981. reviderad

Figur 2:11 Arbetarskyddsstyrelsens planering av jöreskrijisarbetet för budgetåret

• Sida 70
•  Original

forskn och k

_. xo oo : .— 57? 0. ('D :: N ( V) ('D (I) E &) 5. D. ('D 53 o. ( m :l» m =: = 97 _. 320 71

Föreskriftsgruppen vid arbetarsky dsstyrelsens tills nsavdelning väljer ut e kemiska ämnen för vilka n tt gräns- värde ska iskuteras.

K'iteriegrup en vid arbetar- skyddsstyre sens forsknings— avdelning tar fram ett un- derlag med toxicitetsupp— gifter samt avger en värder- ing ur medicinsk synpunkt. Detta publiceras senare i tidskriften Arbete och Hälsa. Viss medicinsk do- kumentation tas fram in—

om tillsynsavdelningen.

Föreskriftsgruppen väger medicinsk—toxikologiska data mot teknisk—eko- nomiska aspekter och diskuterar fram förslag till gränsvärden.

Förslagen går ut på re- miss till arbetsmarkna- dens parter, berörda myndigheter och in- tressenter.

Tillsynsavdelningen gör en bearbetning av remissvaren och läg er därefter fram

ett förs ag till gränsvärden.

Förslagen till gräns- värden föreläggs verk- styrelsen, som fast- ställer gränsvärdena.

Figur 2:12. Arbetarstyrelsens fastställande av hygieniska gränsvärden.

(I) 7? =( O. Q. & .-. E & V: 0 ? 3 00 = 8 =! 5. $, 5 '( 0 77 0 .— o: ( O 2. >? 2 (i? .— :F = -t &: O' O .— en '— O' (T) 0. :|. ( E” _. 5

I arbetet med att ta fram förslag till nya hygieniska gränsvärden tar man hänsyn till medicinsk-toxikologiska data samt teknik och ekonomi. I arbetet deltar en föreskriftsgrupp vid tillsynsavdelningen och en kriteriegrupp vid

riteriegruppen, vid remissbehandling samt i verkstyrelsen vid arbetar-

ingsavdelningen. Arbetsmarknadens parter deltar i föreskri (tsgru ppen rdades en författning om hygieniska gränsvärden (AFS 198 l :8) och

aj

• Sida 71
•  Original

prövningen av arbetsskadeanmälningar. Medan riskbedömningen vid arbe- tarskyddsstyrelsen kan sägas vara generell, prövar försäkringsmyndighetema i vilken utsträckning risker i arbetsmiljön i enskilda fall lett till ohälsa.

Det kan vara så att tekniskt-vetenskaplig rationalitet får mera utrymme i riskvärdering än politiskt förnuft som rör vad som är bra och dåligt för människor. Skälet är i så fall brister i kommunikation och information. En forskare som sysslar med forskning om riskvärdering uttrycker sig så här om olika gruppers svårigheter att förstå varandra i riskvärderingsprocessen:

" _ . . åtminstone är det nu möjligt att förbättra vår förståelse av det svåra begreppet sannolikhet och tillämpa det på hur vanliga människor föreställer sig händelser som är svåra att förutse. Fördelarna med detta är enorma, för riskvärderingsforskningens resultat börjar göra det möjligt för människor som är riskmottagare att på ett kunnigt sätt hantera olika slags teknologier och beteenden, som syftar till att reducera risk, och att sålunda kommunicera mera förnuftigt med de politiker som måste besluta om olika lämpliga åtgärder.

Forskningen om detta är fortfarande i ett mycket tidigt utvecklingsskede, så det är ännu för tidigt att se om forskningsresultaten verkligen kommer att göra det möjligt för politiker att fatta bättre beslut i det allmännas intresse. Men preliminära resultat visar, trots att de är något motsägelsefulla, att vanliga människor kan skilja mellan olika slags risker, att deras tolkningar ändras om de får begripliga vetenskapliga bevis och att de åtminstone kan förstå ett samband mellan risk och nytta. Om de rönen visar sig riktiga i vårt fortsatta forskningsarbete är de utbildningsbehov som döljer sig i riskvärdering utomordentligt stora, men troligtvis berättigade.”' Kunskapsavståndet mellan de tekniskt och naturvetenskapligt utbildade och de andra i vårt samhälle är stort. Det är kanske inte nödvändigt att alla som på ett eller annat sätt deltar i bedömningar av arbetsmiljörisker kommer till samma slutresultat om hur allvarliga riskerna är och vilka åtgärder som skall vidtas. Men det är viktigt att de förstår varandras kunskapsunderlag för att kunna begripa varandras bedömningar. Det betyder att tekniska och veten- skapliga experter som forskar om arbetsmiljörisker måste förmås rikta sina rapporter inte bara till sina kollegor utan också till lekmän. Det betyder också att de som har dåliga kunskaper i sådant, som rör deras arbetsmiljö eller arbetsmiljöproblem som de sysslar med, måste få särskilt stöd så att de bättre kan förstå och granska resultatet av experternas bedömningar.

2.4. Riskkontroll 2.4.1 Kontrollen av arbetsmiljörisker på arbetsställena

Arbetsgivarna har ansvaret för kontroll och styrning av riskerna på de enskilda arbetsställena och ska enligt arbetsmiljölagen vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa och olycksfall. ”Arbetsgi- vare skall se till att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, och upplysa om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Han skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iakttaga för att undgå riskerna i arbetet.” Så står det i arbetsmiljölagen3 kap., 3 &. Arbetstagare å sin sida ska medverka till att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö och följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iakttaga den försiktighet i övrigt som

' O'Riordan T., Environ- mental Risk Manage- ment i Energy Risk Ma- nagement, Ed. Goodman G. T., Rowe W. D., Aca- demic Press 1979.

• Sida 72
•  Original

behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. Om arbetstagaren —den som är utsatt för riskerna — trots kontrollen av riskerna på ett arbetsställe tror att arbetet innebär fara för liv och hälsa ska företrädare för arbetsgivare eller skyddsombud underrättas snarast. Skyddsombudet kan bestämma att arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetsgivares liv och hälsa ska avbrytas i avvaktan på yrkesinspektionens ställningstagande.

Hur riskkontrollen sker på arbetställena styrs också av avtal. Enligt arbetsmiljöavtalet mellan Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF), Landsorga- nisationen (LO) och Privattjänstemannakartellen (PTK) liksom enligt mot- svarande avtal för statlig och kommunal verksamhet är det sålunda arbetsgi- varen tillsammans med de lokala fackliga organisationemas representanter, bl. a. skyddsombuden, som i det dagliga skyddsarbetet och i skyddskommittén ska utforma arbetsmiljön. l skyddskommitténs uppgifter ligger att från arbetsmiljösynpunkt behandla alla frågor som rör produktionsuppläggning och arbetsmetoder. [ det mindre företaget som saknar skyddskommitté sker motsvarande kontakt direkt mellan arbetsgivaren och facket.

För hälsoövervakning och medicinska kontroller av de anställda har arbetsgivaren i enlighet med arbetsmiljölagen ett allmänt ansvar. Närmare föreskrifter om läkarkontroller av t. ex. grupper av anställda som arbetar i viss verksamhet meddelas av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med socialstyrelsen. Sådan hälsokontroll måste för närvarande göras bl. a. av anställda vid arbetsställen där man är exponerad för bl. a. bly, kvarts eller asbest. Arbetarskyddsstyrelsen kan med stöd av arbetsmiljölagen också förbjuda att vissa grupper av anställda får utföra visst arbete där de kan utsättas för särskild risk. Regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva, att det vid de obligatoriska läkarundersökningama ska föras register med uppgifter om de undersöktas namn och om undersökningsresultat. Om arbetsolycksfall eller ohälsa till följd av arbete har föranlett dödsfall eller svårare personskada eller samtidigt drabbat flera arbetstagare, ska arbetsgivaren utan dröjsmål under- rätta yrkesinspektionen. Arbetsskador ska därtill anmälas till allmän försäk- ringskassa. Tidigare har också nämnts att läkare är skyldiga att göra anmälan till tillsynsmyndighet, då de i sin verksamhet får kännedom om sjukdom, som kan ha samband med arbete, och att lämna tillsynsmyndighet upplysningar och biträde. Arbetarskyddsstyrelsen kan därtill, som nyss nämnts, föreskriva bl. a. läkarkontroll av grupper av anställda och också rapporteringsskyldighet för arbetsgivarna i syfte att begränsa skadeverkningar av tekniska anordningar och farliga ämnen i arbetslivet.

Förtagshälsovården — som ungefär hälften av de anställda i landet har tillgång till — har bl. a. till uppgift att ge skyddskommittén råd. Företagshäl- sovården deltar i utredningar och tar fram underlag för arbetsmiljöfrämjande åtgärder. Den medverkar i det lokala skyddsarbetet för att motverka arbetsskador och främja de anställdas hälsa, och arbetar inte minst med utbildning och information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. l företagshälsovårdens arbete ingår att göra provtagningar, analyser och utvärderingar av arbetsmiljöförhållandena liksom att genomföra förebyggan- de hälsoundersökningar och spåra arbetsmiljörisker. Målet är att alla arbetsplatser ska ha tillgång till företagshälsovård. En särskild utredning, företagshälsovårdsutredningen (A 1976101), håller f. n. på med att bedöma den framtida utbyggnadstakten av företagshälsovården på de delar av arbetsmarknaden som inte omfattas av avtal om företagshälsovård.

• Sida 73
•  Original

2.4.2. Myndigheternas kontroll av arbetsmiljörisker

Kontrollen av risker i arbetsmiljön är emellertid inte enbart en sak mellan arbetsgivare och arbetstagare. Riskkontroll i samhället innefattar att reglera och sätta normer, övervaka den tekniska utvecklingen i stort och bevaka genom tillsyn, förhandsprövning m.m. att regler och normer följs i det enskilda fallet. De instrument samhället har för riskkontroll och riskstyming är lagstiftning och myndigheter. Den lagstiftning som styr kontrollen av arbetsmiljön i Sverige är främst arbetsmiljölagen , arbetsmiljöförordningen och de följdförfattningar som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar. Lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor har betydelse också för kontrollen av arbetsmiljön. Lagstiftningen om säkerheten ombord på fartyg bör också nämnas. Flera myndigheter har uppgifter som rör kontrollen av arbetsmiljön (se figur 2:13).

En av myndigheternas uppgifter är att utarbeta tillämpningsjöreskrifter till lagarna. Arbetarskyddsstyrelsen har givit ut ett stort antal anvisningar samt vissa föreskrifter enligt arbetsmiljölagen och den arbetarskyddslagstiftning som gällde tidigare. Flera reglerar den yrkesmässiga användningen av vissa typer av kemikalier som t. ex. organiska lösningsmedel, asbest, limningsan- visningar, kemiska bekämpningsmedel och kadmium. Dessutom finns vissa branschorienterade regler som rör t. ex. stenkrossar, jämgjuteri, motorbran- schen, grafiska maskiner, bergarbete och avloppsanläggningar. Därtill kom- mer övergripande bestämmelser om bl. a. hygieniska gränsvärden, åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsa, förande av förteckning över farliga ämnen samt hantering av farliga ämnen.

Produktkontrollnämnden har fastlagt generella tillämpningsföreskrifter till lagen om hälso- och miljöfarliga varor huvudsakligen riktade till tillverkare, importörer och leverantörer av hälso— och miljöfarliga varor. De innehåller t. ex. regler om märkning samt om att produkter ska anmälas och i vissa fall innehållsdeklareras.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har tillsyn över efterlevna- den av arbetsmiljölagstiftningen och lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor vad gäller arbetsmiljöförhållanden. Kommunerna ska i viss utsträck- ning biträda yrkesinspektionen. Sjöfartsstyrelsen svarar för tillsynen när det gäller arbete till sjöss. Rättsväsendet kommer in i bilden om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bl. a. föreskrifter och förbud som myndighe- terna meddelat med stöd av bl. a. arbetsmiljölagen .

Det är vanligt att det krävs att myndigheter ska _[örhandspröva produkter, antingen innan de förs ut på marknaden eller innan de tas i bruk. Sådana krav kan komma från samtliga led där produkterna hanteras och av olika skäl. lmportörer vill t. ex. försäkra sig om att produkter de önskar föra in i landet inte senare kommer att bli föremål för förbud eller andra restriktioner från myndigheternas sida. Arbetsgivare eller arbetstagare vill i många fall ha ett myndighetsgodkännande på att en produkt är acceptabel från arbetsmiljösyn- punkt. Men ansvaret för förhandsprövning ligger i första hand på producenter och företag som använder produkterna.

Myndigheternas förhandsprövning av arbetsmiljön sker bl. a. genom yrkes- inspektionens granskning av ritningar vid ny—, om- eller tillbyggnad av arbetslokaler eller personalrum.

• Sida 74
•  Original

Figur 2:13 Exempel på lagar, föreskrivande myndigheter och tillsynsmyndigheter inom arbetsmiljöområdet. Förteckningen upptar ej lagstiftning inom det arbetsrättsliga området samt inom området transport av szrligt gods.

Tillämpningsområden

Arbetsmiljölagen ger grundläg- gande bestämmelser för arbetet med att skapa goda förhållanden i arbetsmiljön. Arbetsmiljöla- gen är övergripande när det gäl- ler skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbetet.

Dessutom gäller angränsande lagstiftning.

Lagstiftning om explosiva och brandfarliga varor samt ellag- stiftning.

Strålskyddslagstiftning

Lagstiftning om hälso- och mil- jöfarliga varor

Byggnadslagstiftning Miljöskyddslagstiftning Brandförsvar

Lagen om säkerhet på fartyg

' Ändrad sr=s l977:4l5

2 Med senare ändringar 3 Omtryckt SFS l978:l09, ändrad SFS 197911107

Ramförfattning

Arbetsmiljölag (SFS 1977: I 160)2

Lag om explosiva och brandfarliga varor (SFS l975:69)'

Lag om vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar (SFS 1902:71)2 Strålskyddslag (SFS l958: ! 10)2 Atomenergilag (SFS l956:306)2

Lag om hälso- och miljöfarliga varor (SFS |973:329)2

Byggnadsstadga (1 959:6 r 2)2 Miljöskyddslag ( | 969:387)2 Brandlag (SFS 1974180)2

Lag om säkerhet på far- tyg (SFS l965:7l9)3

Föreskrivande myndig- Tillsynsmyndighet (förutrom het

Arbetarskyddsstyrelsen

Statens industriverk

Statens industriverk

Statens strålskyddsin- stitut

Statens kämkraftsin- spektion Produktkontrollnämn- den

Statens planverk Statens naturvårdsverk Statens brandnämnd

Sjöfartsstyrelsen

föreskrivande)

Yrkesinspektionen Kommunal tillsyn

Länsstyrelsen Polismyndigheten Sprängämnesinspektionen Byggnadsnämnden

Statens elektriska inspektion

Statens naturvårdsverk Arbetarskyddsstyrelsen Yrkesinspektionen Länsstyrelsen Hälsovårdsnämnden

Byggnadsnämnden Yrkesinspektionen Länsstyrelsen Hälsovårdsnämnden

Länsstyrelsen

Statens fartygsinspektion Yrkesinspektionen

• Sida 75
•  Original

Enligt arbetsmiljölagen (liksom tidigare arbetarskyddslagstiftning) kan arbetarskyddsstyrelsen inom en vid ram meddela föreskrifter om förhands- prövning. Prövningen kan omfatta tekniskt skydd, arbetshygieniska faktorer av olika slag samt anpassningen över huvud taget av förhållandena på arbetsställena till människans förutsättningar. Sålunda finns av arbetar- skyddsstyrelsen utfärdade föreskrifter om kontroll och provning av vissa tekniska anordningar antingen med krav på typgodkännande eller med krav på godkännande vid individuell kontroll. Bland anordningar som vid leverans och/eller användning ska vara av godkänd typ kan nämnas excenterpressar, bultpistoler och olika utrustningsdetaljer för tryckkärl, lyftkranar, lyftredskap och transportanordningar. Individuell kontroll genom besiktning och prov- ning krävs bl. a. innan tryckkärl, lyftanordningar, transportanordningar, grävmaskiner, lastmaskiner etc. tas i bruk. Krav kan också ställas på periodiska kontroller under den tid anordningen används.

Officiell provning—dvs. opartisk teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning av regering eller myndighet — ska ske vid s. k. riksprovplats. Statens provningsanstalt är en viktig riksprov- plats och svarar för teknisk provning och kontroll av bl. a. maskinkonstruk- tioner. Bland riksprovplatsema i övrigt kan nämnas Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB, AB Statens Anläggningsprovning och Statens Maskinprovningar.

På det arbetshygieniska området finns också vissa föreskrifter om förhands- bedömning från myndigheternas sida. Ämnen på en särskild lista, nämligen lista B över cancerframkallande ämnen i arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS l98lz8) Hygieniska gränsvärden, får tillverkas eller användas endast efter anvisningar från yrkesinspektionen. Det finns också regler om att lösningsmedelshaltiga lim för användning på tillfällig arbetsplats (t. ex. bygge) inte får användas, innan man genom mätningar visat att det hygieniska gränsvärdet ej överskrids. Arbetarskyddsstyrelsen har vidare för olika verk- samhetsområden föreskrivit om undersökning av luftförhållandena på arbets- platser med silikosfarligt arbete och där radon förekommer. [ övrigt sker officiell förhandsbedömning i stort sett bara efter ingripande i enskilda fall.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor gör det möjligt för regeringen att införa förprövningstvång på varugrupper när det behövs. Sådana bestämmel- ser finns sedan länge för bekämpningsmedel. Ett sådant medel får inte överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos produktkontrollnämn- den. Bekämpningsmedel, som kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt att det inte lämpligen bör användas i bekämpningssyfte, ska inte registreras. Motsvarande bestämmelser gäller för vissa andra mindre produktgrupper, som i fråga om egenskaper och använd- ning står nära bekämpningsmedel. Som underlag för registrering kräver produktkontrollnämnden omfattande dokumentation över produkternas verkningar från hälso- och miljösynpunkt. En annan typ av specialbestäm- melser finns för PCB/PCB-vara. Ett annat slag av tillstånd (förprövning) gäller personal. Det behövs t. ex. särskild behörighet för att hantera de farligaste bekämpningsmedlen. Det meddelas av lantbruksstyrelsen, vilken också anger kompetenskraven. Ett företag som vill importera eller använda gift måste också ha tillstånd och kunna peka ut någon lämplig person som ansvarig. I dessa fall är det således inte fråga om någon prövning av varan.

• Sida 76
•  Original

' Citat ur Ny produkt-

kontrollorganisation, (Ds Jo l980:4).

Sedan l980 förhandsprövar arbetarskyddsstyrelsen också viss användning av DNA-teknik.

Myndigheterna har dessutom möjlighet att fordra in anmälningar utan att förhandspröva. Arbetarskyddsstyrelsen har enligt arbetsmiljöförordningen möjlighet att föreskriva, att arbetsgivare eller motsvarande som använder eller avser att använda bl. a. ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall ska anmäla det och dess användningssätt. Produktkontrollnämnden har motsva- rande befogenheter enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Genom att besluta om anmälningsplikt t. ex. för vissa produkttyper, innan de tas i användning, har myndigheterna möjlighet att redan innan användningen kommit igång bedöma om särskilda restriktioner behövs för att åstadkomma en från arbetsmiljösynpunkt tillfredsställande hantering.

Fortlöpande mätningar i arbetsmiljön föreskrivs också ibland. Större långsiktiga övervakningsprogram av hur de kontrollerade arbetsmiljöförhål- landena i stort utvecklar sig — om de allmänt blir bättre eller sämre genom insatta åtgärder — finns dock inte. Som jämförelse kan nämnas att sådana program för övervakning av den yttre miljön har satts igång i Sverige och i flera andra länder som ett led i myndigheternas kontroll.

Tillsynen på enskilda arbetsställen sker normalt genom yrkesinspektionen, som vid sina inspektioner kontrollerar att arbetet är tillfredsställande från arbetsmiljösynpunkt och att gällande bestämmelser efterlevs. ! tillsynsarbetet ingår att ge arbetsgivare och arbetstagare vägledning om gällande regler och att informera om risker och skyddsåtgärder.

2.4.3. Riskkontroll i arbetsmiljön och information

Information och utbildning betyder mycket i kontrollen av arbetsmiljörisker på arbetsställena. Företag, organisationer och enskilda förväntas känna till de regler som samhället lägger fast i lagar och på andra sätt. De är dessutom skyldiga att tillämpa dem och kan i princip straffas om de inte gör det tillfredsställande. [ riskstyming och riskkontroll ligger att i första hand söka få reglerna accepterade och följda frivilligt av dem som berörs. Det förutsätter ibland att samhället ger särskilt ekonomiskt stöd till forskning och utveckling eller andra investeringar. Det förutsätter också att de som berörs av riskerna informeras på olika sätt om de bedömningar som gjorts. Den bedömning av arbetsmiljörisker, som samhället gör, förändras för närvarande ganska snabbt, genom att kunskaperna om riskerna ökar och genom att det funnits en stark vilja att skapa skydd. Det speglas bl. a. i att många nya regler kommit till under de senaste åren, allt eftersom kraven på god standard i arbetsmiljön vuxit.

Föränderligheten i bedömningar och kontroll av arbetsmiljörisker leder till, att såväl arbetsgivarnas som myndigheternas uppgift att föra ut information om vilka regler som gäller blir väl så viktig som uppgiften att fatta beslut om föreskrifter, anvisningar och konkreta åtgärder.

1 en utredning om produktkontrollen som gjorts nyligen framhölls särskilt att i tillsynen enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor är det tre inslag som är viktiga, nämligen ”. . . att sprida information om gällande bestämmelser och föreskrifter, att kontrollera efterlevnaden av dessa samt att inhämta kunskaper och utnyttja dem genom att ta initiativ till sådana ytterligare föreskrifter, villkor eller förbud som kan visa sig erforderliga. . .”.' Det är

• Sida 77
•  Original

också en god sammanfattning av vilken roll informationen har i samhällets kontroll av arbetsmiljörisker.

Redovisning av vidtagna åtgärder kan vara ett medel att åstadkomma förändringar. Kontrollen av arbetsmiljörisker kan sannolikt stärkas genom bättre information och Öppnare redovisning av hur riskkontroll går till och vad den leder till. Om information som ett av medlen i kontrollen av arbetsmiljörrisker ska slutligen framhållas: !: Arbetsgivarna har i arbetsmiljölagen ålagts ansvar för att arbetstagarna ska ha kännedom om arbetsförhållandena, de risker som kan vara förbundna med arbetet och också för att arbetstagarna ska veta hur de ska skydda sig. ] kontrollen av arbetsmiljön är det därmed arbetsgivaren, som främst ska svara för att information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder inte bara sprids till dem som är berörda av riskerna utan också att informa- tionen når fram så att den kan omsättas i handling. ] De som tillverkar, importerar eller överlåter produkter som ska användas i arbetslivet måste i enlighet med arbetsmiljölagen märka dem tydligt med uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall. 3 Samhällets reglering och kontroll av vilka arbetsmiljörisker som är tillåtna och vilka som är förbjudna förändras f. n. ganska snabbt. Det kan därför finnas särskilda skäl för myndigheterna att verka för att aktivt sprida information om gällande regler om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder samt om hur gällande regler tolkas bl. a. av yrkesinspektionen och i domstolarna. [] Redovisning av prioriteringen av vilka arbetsmiljöproblem som är viktigast att angripa och undanröja kan vara ett viktigt inslag i riskkon- trollen. Detta gäller såväl prioritering i myndigheternas arbete som prioritering i skyddsverksamheten på arbetsställena. D Bevakning av utvecklingen av arbetsmiljöns kvalitet genom forskning och undersökningar rörande sambandet mellan förändringar i produktionsför- hållandena och de sysselsattas hälsa och säkerhet i syfte att tidigt förutse arbetsmiljörisker bidrar till bättre underlag för prioritering i riskkontrol- len.

l] Redovisning av miljökvaliteten — om arbetsmiljön blir bättre eller sämre, om arbetsmiljöriskema ökar eller minskar, om vidtagna miljöförbättrande åtgärder och deras resultat - kan sannolikt vara ett värdefullt inslag i arbetet med att på sikt skapa samförstånd mellan olika parter i värderingen av arbetsmiljörisker. El Redovisning och utbyte av erfarenheter om åtgärder som vidtagits för att få en arbetsmiljörisk under kontroll eller undanröja den kan sannolikt bidra till en skärpt riskkontroll. Detta gäller såväl redovisning av myndigheter- nas kontrollverksamhet som redovisning av kontrollåtgärder vidtagna på arbetsställena.

• Sida 78
•  Original

• Sida 79
•  Original

3.1. Identifiering av kemiska hälsorisker

De som utsätts för kemiska hälsorisker är ofta de första som uppmärksammar att allt inte står rätt till med dem, och därmed kanske också de första att för egen del identifiera en risk i sin arbetsmiljö. Det räcker emellertid inte för att det ska accepteras i en vidare krets att risken finns. Toxikologi (av grekiskan toxikon = gift, och logos : lära) är namnet på den vetenskapsgren som rör kemiska ämnens biologiska skadeverkningar. Toxikologiska och epidemiolo- giska undersökningar är viktiga inslag i arbetet med att klarlägga samband mellan ett kemiskt ämne och hälsostömingar. Ett sådant forskningsarbete börjar alltid med litteraturstudier av redan tillgängliga undersökningsresultat, som tillsammans med eventuella egna undersökningar utgör underlaget för forskarnas slutsatser. Hur epidemiologiska undersökningar görs har berörts tidigare. Här ska nämnas något om hur toxikologiska undersökningar görs. Risken för förgiftningsskador av ett kemiskt ämne beror av ämnets toxicitet (giftighet) och graden av exponering för ämnet. Begreppet exponering innefattar den koncentration av ett kemiskt ämne som en person utsätts för i t. ex. inandningsluft eller i känsliga organ och vävnader samt den tid under vilken ämnet får verka. För att kunna identifiera risker med ett kemiskt ämne behöver man söka svar på frågor som t. ex.: [:| Vilka är effektema vid hudkontakt, stänk i ögonen, inandning eller förtäring? l:] Är ämnets effekter av övergående slag eller kan ämnet ge upphov till kvarstående organskador? Kan ämnet skada arvsmekanismen och fortplantningsförmågan? Kan ämnet ge upphov till skador som yttrar sig först lång tid efter exponering? Kan ämnet skada fostret hos gravida? Kan ämnet ge upphov till allergi? Hur farligt är ämnet vid en enstaka kontakt? Hur farligt är ämnet vid upprepad kontakt, kanske under lång tid?

[:|—El

BDSEI

En beskrivning av allt detta sammanfattar man under begreppet toxicitet. För att kunna besvara de olika frågorna kan man ibland använda sig av direkta observationer på människa, men oftast måste man utnyttja och tolka resultat som erhållits vid laboratorieundersökningar. Djurförsök och andra experi- mentella undersökningar är nödvändiga om man vill få kunskap om ämnets

• Sida 83
•  Original

toxicitet redan innan människor kommit i kontakt med det och skador kanske inträffat, dvs. för den viktiga förebyggande uppgiften att förutsäga kemiska ämnens skadeverkningar på människan.

Beskrivning av ett ämnes toxicitet och därmed också riskidentifieringen grundar sig på ämnets kemiska struktur samt dess fysikaliska och kemiska egenskaper, ämnets biologiska egenskaper studerade i djurförsök och andra biologiska tester samt erfarenheter av ämnets inverkan på människan.

Detta behandlas närmare i det följande. Hur man systematiskt kan söka efter kemiska hälsorisker tas också upp.

3.1.1. Ämnets kemiska struktur och dess fysikaliska och kemiska egenskaper

Kunskap om ett ämnes kemiska struktur kan ge viss vägledning för att klarlägga dess giftighet. Ofta är det dock svårt att enbart med utgångspunkt från strukturen dra säkra slutsatser om ett ämnes skadeverkan, eftersom kemiskt närbesläktade ämnen kan ha vitt skilda egenskaper. Strukturen kan därför oftast bara tjäna som vägledning för hur olika testningar ska utföras och för hur försiktig man bör vara i hanteringen av ämnet.

För att klarlägga ett kemiskt ämnes verkningar är vissa fysikaliska egenskaper intressanta. De är bl. a. flyktighet och löslighet. När det gäller luftföroreningar är partikelstorlek en viktig fysikalisk egenskap. Kunskap om t. ex. flyktighet har betydelse för att bedöma risken för att ämnet ska kunna inandas och tränga in i kroppen. Detsamma gäller partikelstorlek. Uppgifter- na om löslighet har bl. a. betydelse för att bedöma exponeringsrisken och möjligheterna att avlägsna t.ex. hud— och ögonstänk. Dessutom ger de vägledning om sannolikheten för att ämnet anrikas i kroppen.

3.1.2. Djurförsök och andra biologiska testmetoder

Kunskap om kemiska ämnens giftighet kan också erhållas genom biologiska försök. Därmed avses främst djurförsök med t. ex. möss, råttor och marsvin. Till biologiska försök räknas också användningen av cell- och Vävnadskultu- rer, isolerade organ, bakterier, jästsvampar etc. för studier av ett kemiskt ämnes verkningar. Till biologiska försök kan dessutom räknas sådana undersökningar då man avsiktligt utsatt frivilliga personer för ett kemiskt ämne för att få veta mer om dess verkningar. Ibland måste biologiska försök löpa under lång tid för att slutsatser ska kunna dras av resultaten.

Biologiska försök används för att studera en rad olika toxiska effekter av vilka de vanligaste återges i figur 313.

Avsikten med biologiska försök är givetvis att de resultat som erhålls ska kunna belysa risken för människor som hanterar det undersökta ämnet. För åtskilliga ämnen reagerar människor och försöksdjur tämligen likartat eller exakt på samma sätt. För många ämnen kan emellertid skillnaderna vara stora. Risker kan då såväl överskattas som underskattas. Att från försöksdjur dra slutsatser om hur ett kemiskt ämne påverkar människan är därför ofta en svår process, som måste baseras på kunskap och erfarenhet och som alltid inrymmer en viss osäkerhet.

• Sida 84
•  Original

Genom litteraturstudier, biologiska försök m.m. tar man reda på vilka verkningar ämnet har bl. a. i följande avseenden:

akut toxicitet (akut giftighet) kronisk toxicitet (långtidseffekter) hudirritation ögonirritation effekter på lever och njure hudallergi (sensibilisering) mutagenicitet (framkallar förändringar i gener) carcinogenicitet (cancerframkallande verkningar) teratogenicitet (fosterskadande verkningar) fertilitet (påverkar fruktsamheten) andra reproduktionsstörningar Immunosuppression (störningar i kroppens naturliga försvarsmekanis- mer mot bakterier och främmande ämnen) endokrina effekter (hormoneffekter) neurotoxicitet (giftverkan på nervsystemet) beteendeeffekter

Figur 3.3 Vad ingår i en undersökning av kemiska ämnens risker?

Djurförsök har sedan lång tid varit den dominerande metoden för att studera kemiska ämnens toxicitet. På senare tid har man emellertid i allt större utsträckning intresserat sig för möjligheten att utnyttja levande celler i provrörsförsök för samma ändamål. Framför allt är det vid undersökningar av kemiska ämnens genetiska skadeverkningar och cancerframkallande verk- ningar (mutagenicitet och carcinogenicitet) som provrörsförsök har kommit till användning. Detta beror bl.a. på att man för att i djurförsök studera genetiska förändringar måste använda mycket stora djurgrupper under lång tid. Djurförsöken blir därför tids- och kostnadskrävande. Provrörsförsöken (t. ex. Ames test), som ofta även kallas korttidstester för att de går snabbare än djurförsöken, kan på billigare sätt och kortare tid ge vägledning om sannolikheten för att ett testat ämne kan orsaka mutationer (bestående förändringar i generna) och cancer. Den egentliga risken för att det undersökta ämnet skulle kunna ge upphov till mutationer och cancer hos exponerade människor måste därför bedömas med utgångspunkt från hur människorna är exponerade, den dos de är utsatta för och exponeringstidens längd. Riktigt utnyttjade kan emellertid provrörsförsöken ge värdefull information, t. ex. vid urval av kemiska ämnen, för en mera ingående testning med djurförsök etc. samt för beslut om skyddsåtgärder vid viss hantering.

För att resultat från en biologisk undersökning på försöksdjur eller provrörsorganismer ska anses bekräftade bör bl. a. följande vara uppfyllt: D Resultaten ska vara reproducerbara, dvs. samma eller ungefär samma resultat ska ha erhållits då testen gjorts om (helst vid olika laboratorier och vid olika tillfällen). ' Resultaten bör visa att effektens storlek varierar med dosens storlek. Testerna ska vara korrekt utförda.

Bl]

• Sida 85
•  Original

21 Testorganismemas känslighet ska i förekommande fall vara kontrollerad genom 5. k. positiva kontroller, dvs. det ska vara kontrollerat hur känsliga de är för ämnen med känd verkan. Det testade ämnets renhetsgrad och förekomst av föroreningar ska vara kartlagda.

En viktig uppgift i en toxikologisk utredning är att avgöra om tillgänglig information räcker för att dra slutsatser. Om informationen är otillräcklig måste man ange på vilka punkter den behöver kompletteras.

Att göra en fullständig toxikologisk undersökning av ett kemiskt ämne är dyrbart och kostar i allmänhet miljontals kronor. Laboratorieresurser för att utföra åtminstone de mer tidskrävande testerna är dessutom begränsade både i Sverige och utomlands. För läkemedel, livsmedelstillsatser och bekämpnings- medel finns normer om vad som ska ingå i underlaget för att klarlägga om ett kemiskt ämne kan utgöra en hälsorisk. För övriga kemikalier saknas emellertid i Sverige i stort sett f. n. sådana normer. lnom OECD pågår sedan några år arbete med att ta fram riktlinjer för olika tester och för vad som kan anses som ”god laboratoriepraxis” (GLP) vid testning av kemiska ämnens verkningar. Ett 50-tal riktlinjer har hittills utarbetats. Man rekommenderar nu att riktlinjerna och de grundläggande reglerna för hur laboratorietestema ska genomföras accepteras av de länder som är med i OECD, däribland Sverige.

3.1.3. Erfarenheter av ämnets inverkan på människan

Det är som sagt svårt att i förväg och med olika typer av tester klarlägga hur hälsofarliga kemiska ämnen och de produkter som de ingår i kan vara. Hälsofarligheten kan uppskattas men inte klart påvisas förrän man låter människor komma i kontakt med ämnena. I vissa fall görs därför försök, där människor frivilligt utsätter sig för ett visst ämne för att verkningarna ska kunna studeras. I många fall tas emellertid kemiska ämnen i bruk utan att sådana försök kunnat göras eller ansetts nödvändiga.

Det är, som framgått tidigare, svårt att i förväg och med olika typer av tester klarlägga hur hälsofarliga kemiska ämnen och de produkter i vilka de ingår kan vara. Osäkerheten kan dels gälla verkningssätt och hälsoriskens yttringar, dels vilka doser som krävs för att hälsorisk ska uppstå. Hälsofarligheten kan ofta inte helt identifieras förrän ämnena och produkterna tillverkas och används och människor kommer i kontakt med dem. Detta innebär, att kemiska ämnen ofta tas i bruk utan att tillräckliga ansträngningar gjorts att i förväg bilda sig en uppfattning om deras eventuella hälsorisker. Anledning- arna härtill kan variera. Förklaringen kan i en del fall vara att tillgängliga testmöjligheter bedöms ge alltför otillförlitliga resultat för praktisk riskiden- tifiering. I andra fall kan skälet vara att sådana prövningar anses svåra att utföra, alltför kostsamma eller onödiga. När skador uppstår får man i efterhand genom medicinska undersökningar utreda sambandet mellan skadan och den exponering som den drabbade kan ha varit utsatt för och på den vägen komma fram till en erfarenhetsgrundad uppfattning om riskerna med ämnet.

• Sida 86
•  Original

3.1.4. Systematisk sökning efter kemiska hälsorisker

Medvetandet om mängden av kemiska ämnen i användning och de otillräck- liga kunskaperna om deras verkningar på hälsa och miljö har medfört att systematisk sökning efter kunskap om kemiska ämnens hälsorisker är väsentlig. Medveten inriktning av utredningar och forskningsinsatser mot grupper av kemiska ämnen som är misstänkt farliga är därför viktig, särskilt då resurserna för toxikologisk forskning och undersökningsverksamhet är begränsade.

1 USA skapades 1978 ett samarbetsprogram för undersökning av kemiska ämnens verkningar (National Toxicology Program). där olika myndigheter och forskningsinstitutioner i USA:s federala förvaltning medverkar. ] Natio- nal Toxicology Program deltar bl. a. USA:s motsvarigheter till arbetarskydds- styrelsen, socialstyrelsen, statens livsmedelsverk och ett antal större forsk- ningsinstitut. De flesta av de i USA tillgängliga litteraturdatabasema — och därmed de flesta i världen — har sökts igenom för att få fram vad som rapporterats i litteraturen om ett stort antal kemiska ämnen som de i National Toxicology Program medverkande myndigheterna och forskningsinstitutio- nema pekat ut som misstänkt farliga. De i den vetenskapliga litteraturen redovisade bedömningarna och slutsat- serna om ämnena har därefter granskats av forskare och myndigheter. Sedan har ett antal ämnen valts ut för utförliga toxikologiska undersökningar och värderingar av risker med dem. Urvalet har gjorts både med hänsyn till vad som är känt om ämnenas farlighet och vad som är känt om hur de används. Vetenskapsakademin i USA fortsätter nu i en tvåårig studie med att välja ut vilka av de 60000 ämnena, som är i kommersiellt bruk i USA, som med största sannolikhet kan förorsaka skador på människa och miljö. En förteckning över ämnen som prioriteratsi National Toxicology Program finns i figur 3:4. % Därtill kommer att enligt Toxic Substances Control Act (TSCA) — dvs. USA:s motsvarighet till den svenska lagen om hälso- och miljöfarliga varor— vissa ämnen utpekats, som särskilt ska testas för att få fram data som kan belysa ämnenas risk för hälsa och miljö. (Se fig. 315). I Sverige finns inte motsvarande samordning av insatser vad gäller toxikologisk forsknings- och undersökningsverksamhet. Den forsknings- och undersökningsverksamhet som finansieras av samhälleliga medel bestäms i regel av respektive forskningsråd och myndighet (medicinska och naturveten- skapliga forskningsråden, arbetarskyddsfonden, statens naturvårdsverks forskningsnämnd, produktkontrollnämnden, socialstyrelsen, statens livsme- delsverk och arbetarskyddsstyrelsen) var för sig. Forskningsnämnden startade dock 1980 ett sexårigt forskningsprogram kallat ”Kemiska hälsorisker i vår totala miljö” som samfinansieras av en rad forskningsråd och sektorsorgan. Programmet syftar främst till att stimulera forskning kring metodologiska och andra grundläggande problem inom det toxikologiska området samt att därigenom stödja en breddad och fördjupad utbildning och kompetens inom området. Forskningsområdena är kemi, metabolisk nedbrytning och biologis- ka effekter av miljögifter, miljögiftsanalys samt riskvärdering av miljögifter. I sammanhanget bör också nämnas att arbetarskyddsfonden har en särskild program- och beredningsgrupp för toxikologisk forskning och att universitets-

1 | 1 f i i

• Sida 87
•  Original

Kemiskt ämne

Omsaweww—

. Acetaldehyd . Acetonitril

Bariumklorid o-Bensyl-p-klorfenol

. Butyraldehyd

Kadmiumoxid Kadmiumsulfid

. Cl Acid Red 114 (färgämne) . Cl Direct Blue 1 (färgämne) . C 1 Direct Blue 2 (färgämne) . Cl Direct Blue 218 (färgämne) . Cl Pigment Yellow 74 (färgämne)

. Kloramin

. 4-Klor-2-nitroanilin

. Klortyrilen . N,N-Dimetylfonnamid . Doxylamin . Mangansulfat

. Metdilazin

. Metylfenidat . p-Nitroanilin . o-Nitroanisol

. Nitrotoluen

. Fosgen . Polyvinylpyrrolidonpolymerer

. Prometazin

. Propantelinbromid . Pyrilamin . Senecifyllin

. Natriumarsenanilat 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39.

Tetrahydrofuran Tenyldiamin Triamiteren 2,4,5,-Triklorfenol 1,2,3,-Triklorpropan Trikresylfosfat Tripelenamin Volframkarbid Vinylidenfluorid

" Unikt identifieringsbegrepp. Källa: NTP Technical Bulletin Volume 1, Issue 3, Dec. 1980.

Figur 34 Följande ämnen har valts utför studier rörande toxicitet och carcinogenicitet i National Toxicology Programme (N TP) i USA.

CAS-nr”

75-07-0 75—05-8 10361-37-2 120-32-1 123—72-8 1306-19-0 1306-23-6 6459-94-5 2610-05-1 2429—73-4 10401 -50-0 6358-31-2 10599-90-3 89—63-4 148—65-2 68-12-2 469-21-6 7785-87-7 1982-37-2 ] 13-45-1 100-01-6

91 -23-6 132 1-12-6 75-44-6 9003-39-8 60-87-7 50-34-0 91-84-9 480-81-9 127-85-5 109-99-9 91-79-2 396-01-0 95-95-4 96-18-4 1330-78-5 91-81-6 12070-12-1 75-38-7

• Sida 88
•  Original

Kemiskt ämne

Källa: US Federal Register No. 104 of 28 May 1980. US Federal Register NO. 229 of 25 November 1980.

wsowewwr

Acetonitril Akrylamid Alkylexpoxider

. Alkylftalater

Alkyltenföreningar

. Anilin och brom, klor- och/eller nitroanilinföreningar

Antimon (metallisk) Antimonsulfid

. Antimontrioxid

. Arylfosfater . Benzidinbaserade färger . Bensylbutylftalat . Butylglykolylbutylftalat . Bensener, klorerade, mono- och di-

. Bensener, klorerade, tri-, tetra-, och penta- . Naftalener, klorerade . Paraffiner, klorerade

. Kresoler

. o-Dianisidinbaserade färger . Diklorrnetan

. 1,2,-diklorpropan . Cyklohexanon . Fluoralkener

. Glycidol och dess derivat . Alkylepoxider, halogenerade . Hexaklor-2,3-butadien . Hexaklorcyklopentadien

. Hydrokinon

. Isoforon

. Mesityloxid . 4,4-Metylendianilin . Metyletylketon . Metylisobutylketon

. Nitrobensen

. Fenylendiaminer

. Terfenyler, polyklorerade

. Pyridin . Kinon

. o-Tolidinbaserade färger

. Toluen

. 1,1,1-Trikloretan . Xylen

Figur 35 Förteckning över olika ämnen, som ska testas i USA enligt Toxic Substances Control Act ( TSCA). Avsikten är att ]äf'am data som kan belysa ämnenas risk för hälsa och miljö.

'i l l

• Sida 89
•  Original

och högskoleämbetet 1980 fick i uppdrag av regeringen att utreda det långsiktiga behovet av toxikologisk grund- och vidareutbildning, toxikologisk forskning och forskarutbildning samt frågan om toxikologisk laboratorieverk- samhet.'

3.2. Uppskattning av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön

Riskuppskattning syftar till att bestämma sannolikheten för att en viss risk ska uppstå, dess spridning och storlek samt de ungefärliga kostnaderna för dess följder.

Huvudfrågoma vid uppskattningar av kemiska hälsorisker är: Hur många är utsatta för riskerna? Hur allvarlig är risken för dem?

Varken den officiella statistiken över import och produktion av kemiska ämnen eller den statistik, som branschföreningar såsom t. ex. Plast- och kemikalieleverantörers förbund kan ha, är tillräcklig som underlag för att uppskatta de kemiska hälsoriskerna för befolkningen.

Vilken typ av underlag kan då användas? Ett underlag kan t. ex. vara det bekämpningsmedelsregister som förs inom statens naturvårdsverks produkt-

Syftet med registret är att ge myndigheterna m. fl. möjlighet att utöva en effektivare kontroll av kemiska produkter. Registret byggs upp etappvis.

1. Anmälningsetappen 1978—våren 1979. Tillverkare och importörer av kemiska ämnen och produkter (ej läkemedel, fodermedel, livsmedel, tobak och radioaktiva ämnen) blev skyldiga att anmäla sina produkter till produktkontrollnämn- den. Uppgift om produktnamn, statistiskt nummer enligt tulltaxan samt företagets namn och adress registrerades för ca 105 000 produkter och ca 2 500 företag.

2. Deklarationsetappens steg I hösten 1979—sommaren 1981. Deklarationsplikt gäller föri första hand tillverkare och importörer av vissa organiska och oorganiska kemikalier enligt speciella kapitel i tulltaxan. Dessa produkter består ofta av ett mindre antal relativt enkla kemiska ämnen och är sällan komplexa kemiska sammansätt- ningar. Deklarationsplikten innebär att en fullständig innehållsdekla- ration ska avges. Materialet omfattar 1982-01-13 13 100 produkter från ca 900 företag, varav vid samma tidpunkt 9 000 produkter är färdigregistrerade. Registreringsarbetet med övriga pågår. (] Produktkontrollnämnden fick 1979 i uppdrag av regeringen att utreda den fortsatta verksamheten samt även sekretess- och datasäkerhetsfrå- gor. Utredningen överlämnades till regeringen i april 1982. Källa: Bl. a. Kungörelse om deklaration av vissa produkter, (SNFS 1979z2), Kungörelse om produktanmälan (SNFS 1979z3), samt Statens naturvårds- verks produktkontrollbyrå, PM 1980-09-01, Produktregistret.

1 Utbildningsdeparte- mentet, 1980-02-21, dnr Figur 3.6 Uppbyggnad av produktregistret vid produktkontrollnämnden. 4161/ 79.

• Sida 90
•  Original

kontrollbyrå. Registret, som omfattar alla i Sverige idag godkända bekämp- ningsmedel med fullständig innehållsdeklaration, omfattar ca 800 produkter. En annan ansats är den insamling av uppgifter om kemiska produkteri Sverige

som gjorts av produktkontrollnämnden i syfte att bygga upp ett produktre- gister.

I figur 326 redovisas vad produktregistret ska innehålla och hur nuvarande uppbyggnadsplan ser ut. Det är f. n. oklart om registret kommer att innehålla uppgifter som belyser var, dvs. på vilka arbetsställen, till vad och i vilka mängder kemiska produkter och ämnen hanteras, något som skulle kunna vara en del av underlaget för systematiska riskuppskattningar av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön. För det skulle krävas att man till uppgifterna i registret om produkters sammansättning kunde koppla uppgifter om var i samhället, t. ex. inom vilken typ av verksamhet produkter eller enskilda kemiska ämnen hanteras i större mängder och hur de då används. Arbetar- skyddsverkets register över arbetsställen, register över grupper av arbetstagare som utsätts för vissa kemiska ämnen och inforrnationssystemet för arbets- skador (ISA) kan vara andra viktiga delar av underlaget för systematiska riskuppskattningar, om registren ordnas på sådant sätt att det går att knyta samman uppgifter om hantering av kemiska ämnen i olika verksamheter och ; på olika arbetsställen med uppgifter om sjukdomsfall m. rn. ] sammanhanget ; kan nämnas att förutsättningama för att skapa ett sådant underlag har varit ett i av syftena med det ADB-utvecklingsarbete i statsförvaltningen, lett av ; miljödatanämnden, som bedrivits under rubriken Miljövårdens informations- system (MI). De kartläggningar av risker i arbetsmiljön som LO gjort genom sina medlemmar 1970 och 1980 bör också nämnas i sammanhanget.

Svårigheten att uppskatta kemiska hälsorisker liggeri att informationen om hanteringen av kemiska ämnen i landet är splittrad och spridd. Den rör ; dessutom ofta produktionsprocesser och tillverkningsförhållanden. Informa- tionen är därmed sällan fritt tillgänglig.

Goda uppskattningar av hur allvarliga verkningarna kan vara av hantering- en av kemiska ämnen i arbetslivet finns inte. Både företagsekonomiska och samhällsekonomiska studier saknas.

3.3. Bedömning av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön

När en kemisk hälsorisk identifieras och dess verkningar uppskattats gäller det att avgöra om risken kan accepteras av de människor som direkt utsätts för den, av det producerande företaget och av samhället. Risken jämförs med andra, mer välkända risker. Fördelarna med det riskbärande ämnet, t. ex. att produktionen av det ger arbetstillfällen, att det tillgodoser vissa behov etc. vägs mot nackdelarna. Kostnaderna för förebyggande åtgärder och kontroll av riskerna vägs också in. Alternativ granskas. Det informationsunderlag som används vid bedömning av kemiska hälsorisker kan röra både biologiska rön och tekniska frågor. Det kan därför vara svårt att tolka för lekmannen.

Några av_ de åtgärder, som en bedömning av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön kan utmynna i, visas i figur 3:7.

Bedömnrngen av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön görs givetvis främst inom företagen där ämnena produceras eller används. Riskerna bedöms

• Sida 91
•  Original

Ansvarigt företags åtgärder

_ Produkten klassificeras, dvs. bedöms om den utgör en hälsofarlig vara, enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor

Produkten märks med hanteringsanvisningar, skyddsinstruktion m. m. Lämplig förpackning väljs Arbetsinstruktioner utfärdas Förebyggande åtgärder övervägs och vidtas Skyddsblad och liknande material utarbetas

Myndighetsåtgärder

Vägledande förteckningar över hälsofarliga varor utfärdas

[ Hygieniskt gränsvärde fastställs

Bekämpningsmedel registreras

:l Föreskrifter om användningen av visst ämne eller viss produkt i arbetslivet utarbetas

Figur 3.7 Exempel på åtgärder som mot bakgrund av svensk lagstiftning förutsätter en riskbedömning av ett kemiskt ämne eller produkt.

emellertid där mot bakgrund av den riskbedömning som samhället genom lagstiftning och myndigheter svarar för. Också utanför landets gränser finns regler för hur bedömning av kemiska hälsorisker bör gå till, som påverkar arbetet i Sverige.

Såväl arbetsmiljölagstiftningen som lagstiftningen om hälso- och miljöfar- liga varor kräver att företaget i sin egenskap av arbetsgivare, producent eller leverantör av kemiska produkter ska göra bedömningar av kemiska hälsoris- ker. Några av de lagar som direkt eller indirekt ställer krav på bedömningar av kemiska hälsorisker återfinns i förteckningen i figur 3:8.

!— C Arbetsmiljölagen (SFS 197711 160) med tillämpningsföreskrifter

! _ Lagen om hälso- och miljöfarliga varor (SFS 1973:329) med tillämp- ningsföreskrifter Lagen om explosiva och brandfarliga varor (SFS l975:69) med tillämp- ningsföreskrifter, särskilt förordningen om explosiva varor (SFS 1949z34l) och förordningen om brandfarliga varor (SFS 1961:568) Läkemedelsförordningen (SFS 1962:701) med tillämpningsföreskrifter Livsmedelslagen (SFS l971:51 1) med tillämpningsföreskrifter Marknadsföringslagen (SFS 1975:1418) Brottsbalken l3:7

| _____t

Figur 3.8 Svensk lagsti/ining som direkt eller indirekt ställer krav på bedömning av kemiska hälsorisker.

• Sida 92
•  Original

' Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om hygienis- ka gränsvärden. AFS 198118.

2 Produktkontrollnämn- dens kungörelse med vä- gledande förteckningar över gifter och vådliga ämnen. SNFS 1978z5, PK 6.

Samhällets bedömning av kemiska hälsorisker formuleras ofta som hygien- ska gränsvärden. Ett sådant, som används om livsmedel, är s. k. acceptabelt dagsintag (ADI) vid förtäring av ett ämne. Ett annat är arbetshygieniskt gränsvärde för ämnen som man kan andas in när de förekommer som luftförorening i arbetsmiljön. Detta slag av hygieniska gränsvärden är till sin karaktär en typ av formaliserade riskbedömningar. Från medicinsk synpunkt är det inte möjligt att ange någon absolut eller skarp gräns mellan skadliga och icke skadliga halter. Vidare är den individuella variationen i känslighet bland exponerade grupper av människor stor. Undantagsvis kan därför enstaka, höggradigt känsliga eller mottagliga individer i en stor exponerad grupp reagera även vid halter under det fastställda gränsvärdet (jfr fig. 2.10). Allmänt gäller dock att man bör eftersträva att människor i sitt arbete så lite som möjligt utsätts för ämnen som kan leda till ohälsa.

De hygieniska gränsvärdena fastställs, som tidigare nämnts, av arbetar- skyddsstyrelsen på grundval av en bedömning av kända uppgifter om ämnenas egenskaper och kända förhållanden om samband mellan dos och verkningar. I förberedelserna för ett beslut om ett hygieniskt gränsvärde tas hänsyn till allt som är publicerat och känt om ämnet ifråga. Det kan gälla såväl experimen- talbiologiska och toxikologiska uppgifter som resultat från epidemiologiska undersökningar. l fastställandet av hygieniska gränsvärden läggs en säkerhets- faktor eller säkerhetsmarginal mellan den lägsta dos där verkningar iakttagits och det värde som antas som gränsvärde. Storleken av denna säkerhetsfaktor eller marginal beror på vilken typ av effekt eller verkningar som gränsvärdet avses ge skydd för. I det slutliga fastställandet av ett gränsvärde ingår även tekniska och ekonomiska överväganden. Man tar hänsyn till vilka tekniska möjligheter som finns att uppnå och kontrollera de nivåer som fastställts, och vilka ekonomiska och andra konsekvenser de fastställda värdena har i den miljö där de sedan tillämpas.

Hygieniska gränsvärden finns angivna för ca 250 ämnen i arbetarskydds- styrelsens aktuella kungörelse om hygieniska gränsvärden? Dessutom finns, som nämnts tidigare, en särskild förteckning över de ämnen med cancerfram- kallande verkningar som har reglerats för arbetsmiljön' En del av ämnena på den listan används sannolikt inte i svenskt arbetsliv.

Vissa ämnen har av produktkontrollnämnden klassificerats och införts i s. k. vägledande förteckningar över gifter och vådliga ämnen.2 Förteckning- ama upptar ca 200 kemiska ämnen som exempel på gifter och ca 150 kemiska ämnen som exempel på vådliga ämnen. Några ämnen har klassificerats på begäran.

När producenter och leverantörer bedömer riskerna med en produkt måste de avgöra om den utgör en hälsofarlig vara enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor för att veta vilka av lagens bestämmelser som är tillämpliga. Om produkten då bedöms som hälsofarlig, måste de också avgöra om den är att betrakta som gift eller som vådligt ämne. Med klassificeringen av ett ämne som hälsofarlig vara, gift eller vådligt ämne följer en rad krav beträffande märkning, tillstånd för hantering osv.

Om tillverkaren eller importören är osäker om huruvida lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor är tillämplig på en viss vara kan han begära s. k. responsum av produktkontrollnämnden. Svaret — responsum — innebär dock inte därutöver någon närmare bedömning av hälsofarligheten. Myndigheten

• Sida 93
•  Original

måste självfallet ha ett ganska omfattande underlag för sin bedömning. Om inte den som begär responsum kan prestera den dokumentation som krävs, får han vara beredd att betala för erforderliga undersökningar.

När en tillverkare eller importör ska bedöma riskerna med ett ämne bör en åtgärd vara att se efter om ämnet finns medtaget i den vägledande förteck- ningen över gifter och vådliga ämnen. Producenter, importörer eller andra kunde tidigare också erhålla råd i form av särskilda yttranden från naturvårds- verkets produktkontrollbyrå rörande bl. a. klassificering av en varas hälsofar- lighet. Denna möjlighet finns inte längre.

Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om hygieniska gränsvärden kan också ge vägledning för producentens och leverantörens bedömningar. Även om de flesta av de i kungörelsen nämnda ämnena är att anse som hälsofarliga, framgår dock inte riskerna utan vidare. Det fordrar en hel del kompletterande utredningsarbete.

Slutligen kan också klassificering av kemiska ämnen i andra länder ge god vägledning. De direktiv som gäller inom EG-ländema är av särskilt intresse för oss i Sverige. EG:s direktiv rörande klassificering, märkning och förpackning av farliga ämnen1 innehåller t. ex. en bilaga med en omfattande förteckning över hälsofarliga ämnen och klassificering av ämnen i olika grupper.

Även om det är viktigt att klassificera ett ämne så innebär klassificeringen ändå ofta inte en tillfredsställande beskrivning av riskerna med ämnet. För det kan ett utförligare underlag fordras än vad som kan behövas för att avgöra vilka regler i lagstiftningen som gäller för dess hantering.

Vid riskbedömningen av ett kemiskt ämne försöker man bedöma risken för människor som på olika sätt kan komma i kontakt med ämnet. Det bör påpekas att myndigheterna beroende på nya rön förändrar bedömningen av ett ämnens effekter. Förändringar i bedömningen av riskerna med kadmium och PCB är exempel på detta.

Förutom ämnets egenskaper är bl. a. de praktiska förhållandena vid dess hantering betydelsefulla. Vid en allmän riskbedömning är det emellertid svårt att förutse hur ämnet kan komma att hanteras i olika situationer. Den allmänna bedömning som en producent eller arbetsgivare har att göra av risken med hänsyn tagen till ämnets avsedda hantering ligger i regel till grund för information om användningsinstruktioner, märkning av produkten med allmänna uppgifter om farlighet, utarbetande av s. k. skyddsblad och liknan- de. Först då ämnet tas i bruk, kan en sådan allmän riskbedömning kompletteras med en riskbedömning gjord lokalt utifrån den praktiska hanteringssituationen. Riskbedömningen på ett arbetsställe kan utmynna i att det behövs speciell tilläggsmärkning av ämnet på arbetsstället, lokalt anpas- sade arbetsinstruktioner och särskilda skyddsåtgärder.

Vid all riskbedömning är det viktigt att få perspektiv på risken. När det gäller en kemisk hälsorisk kan man få det bl. a. genom att jämföra det ämne som bedöms med vad som är känt om andra, helst bättre kända ämnen och genom att jämföra risken med ämnet med andra risker.

Ett uttryck för det senare är när arbetarskyddsstyrelsen motsätter sig förbud mot kemisk lövslybekämpning, eftersom den kända risken — skador vid , Council Directive mekanisk skogsröjning — anses mycket större än de mindre kända som ligger i 67 /548 /EEC med senare bekämpning med tillgängliga kemiska medel. ändringar.

• Sida 94
•  Original

' Arbetsmiljölagen(197721160) I kap. 65. 2 Arbetsmiljölagen(1977:1160)8 kap. 9 5.

3.4. Kontroll av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön

Kontrollen av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön regleras i likhet med allt övrigt skyddsarbete genom de lagar och avtal som översiktligt beskrivits tidigare. För kontrollen av kemiska hälsorisker gäller en rad lagar förutom arbetsmiljölagen och dess tillämpningsföreskrifter. Några av dem är uppräk- nade i figur 3:7.

Enligt arbetsmiljölagen har ju arbetsgivaren i första hand ansvaret för att arbetsmiljön är tillfredsställande och är också ansvarig för att hanteringen av kemiska ämnen sker under säkra och sunda förhållanden. Inom det kemiska området gäller arbetsmiljölagen all hantering i arbetslivet av brandfarliga explosiva, frätande, giftiga eller annars hälsofarliga ämnen. Alla ämnen och material som kan vara farliga vid hantering omfattas av lagen. Åtgärder ska vidtas för att förebygga att arbetstagare utsätts för skada. I lagen sägs: ”Ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall i arbetet får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet”.'

I arbetsmiljölagen läggs också ett ansvar på dem som tillverkar, importerar eller överlåter ett ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. De ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt.2 Motsvarande regler om producenters och leverantörers ansvar finns också i lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Samhällets kontroll av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön utövas i huvud- sak genom att tillämpningsföreskrifter till lagarna ges ut med regler om bl. a. hygieniska gränsvärden, märkning och hantering. Krav finns på att arbetar- skyddsstyrelsens gränsvärdeslista utvidgas med gränsvärden för betydligt fler ämnen.

Myndigheterna har också att utöva tillsyn över att lagstiftningen följs. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter enligt arbetsmiljölagen . Statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen, yrkesin- spektionen, länsstyrelserna och hälsovårdsnämndema delar på ansvaret för tillsynen enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Myndigheternas resurser för produktkontroll är f. n. alltför små för att de ska kunna rå med en bred och effektiv tillsyn. Yrkesinspektionen har f. n. bara en kvalificerad kemist i vart och ett av de nitton yrkesinspektionsdistrikten. Dessutom finns inom yrkesinspektionen i övrigt allmäninspektörer samt yrkeshygieniker med i vissa fall kvalificerad kemisk utbildning. Tillsynen sker i samband med de arbetsställebesök som yrkesinspektionen gör. Yrkesinspektionen gör även speciella satsningar för att kartlägga hanteringen av kemiska ämnen. Som exempel kan nämnas kartläggningar av kemikaliehantering inom textilindu- strin, av den totala hanteringen av etylenoxid inom industrin samt av hantering av styren inom plastpåseindustrin.

Den information som finns om kemiska ämnen och produkter som hanteras bl. a. i arbetslivet är emellertid på många sätt otillräcklig för att kontrollen ska bli effektiv. Kunskapen om kemiska ämnens och produkters farlighet för människor är bristfällig.

Kontrollen av kemiska hälsorisker kan dock baseras på ett bättre plane- ringsunderlag än för närvarande. Uppbyggnaden av myndigheternas register med information om produkter, förhållandena på arbetsställena och arbets-

• Sida 95
•  Original

skador är en av förutsättningama för en bättre planering och prioritering av effektivare forskning, undersökning och kontroll av kemiska hälsorisker. En förutsättning för en effektiv kontroll är att de som hanterar kemiska produkter har tillgång till utförlig information om produkternas egenskaper från hälso- och miljösynpunkt. Märkning av produkterna och information om dem på s. k. skyddsblad eller annan skriftlig produktinformation, som kan följa produkten vid överlåtelse och hantering, är två sätt att tillgodose det inforrnationsbehovet. I figur 3:9 redovisas vilka regler för märkning av produkter som gäller för närvarande. Ansvaret för att produkter är märkta med korrekt information om risker och skyddsåtgärder m. m. vilar som tidigare nämnts, på producenter och leverantörer. Vad skyddsblad kan vara framgår av figur 3:10. Skyddsblad och liknande skriftlig produktinformation ges ut av enskilda företag, såväl producenter, leverantörer som arbetsgivare, branschföreningar och ideella organisationer men finns bara för en begränsad del av de kemiska ämnen som förekommer i arbetslivet.' I kontrollen av kemiska hälsorisker kan ingå att föreskriva testning av vissa kemiska ämnen för att få fram mer information om dem. Det har, som redan nämnts, skett i USA. För att få en bättre kontroll har man också i vissa länder infört att nya kemiska ämnen ska förhandsanmälas till myndigheterna innan de marknadsförs, så att myndigheterna har möjlighet att ingripa tidigt. Krav på förhandsanmälan eller notifiering (minst 90 dagar) finns i lagstiftningen i USA om kontroll av farliga ämnen, Toxic Substances Control Act (TSCA). En förhandsanmälan av ett ämne ska åtföljas av dokumentation som bl. a. belyser ämnets toxicitet. Myndigheterna har därtill stora befogenheter att kräva kompletterande information, t. ex. redovisning av resultat av vissa tester. Inom EG-ländema infördes 1981 en liknande lagstiftning2 som, då det gäller marknadsföring av nya kemiska ämnen, kräver att nya ämnen minst 45 dagar före marknadsföringen måste anmälas till vederbörande myndighet. Denna förhandsanmälan ska åtföljas av en dokumentation med vissa uppgifter för att göra en riskbedömning möjlig. Om myndigheterna finner det nödvändigt kan de därutöver begära kompletterande information. EG-kommissionen skulle på basis av information från medlemsländerna inventera vilka kemiska ämnen som 1981-09-18 förekom på marknaden inom EG. Den ska därefter föra en förteckning över de kemiska ämnen som förhandsanmälts. Medlems- ländema i EG ska omedelbart informera de övriga medlemsländerna om de förbjuder eller sätter vissa villkor för ett ämne på grund av att det kan skada människor eller miljö. Även inom OECD är en rekommendation under utarbetande som gäller förslag till vilken dokumentation som i första hand ska medfölja nyintrodu- cerade kemiska ämnen. Detta s. k. Minimum Premarketing set of Data 1 För en överblick över (MPD) är en beskrivning av vilka uppgifter som normalt behövs för en första några Skyddsbladsserier riskbedömning av ett kemiskt ämne. häm'isfs till Kemis” Möjligheterna att förbättra kontrollen av kemiska hälsorisker har diskute- gfådtjoecrigåfåågggsd rats i skilda sammanhang, bl. a. i betänkandet (Ds Jo 198024) Ny produkt- information om kemiska kontrollorganisation, där kommittén (J 0 1978106) för översyn av produktkon- ämnen. Miljödatanämn- trollens organisation föreslog bl. a. att ett fristående produktkontrollverk med den. 1979. eget kansli och egna resurser skulle skapas. Den centrala tillsynen skulle enligt 2 Council Directive förslaget delas mellan arbetarskyddsstyrelsen, konsumentverket och natur- 79/83l/EEC.

• Sida 96
•  Original

Under 1982 väntas nya regler för märkning av produkter. Följande är ett utdrag ur produktkontrollnämndens förslag till kungörelse om klassificering och märkning vid överlåtelse av hälsofarliga varor.

lå Denna kungörelse skall tillämpas på sådana ämnen och beredningar som avses i lagen ( 1973:329 ) om hälso- och miljöfarliga varor och som kan befaras medföra skada på människor. Ämne och beredning av angivet slag kallas i kungörelsen hälsofarlig vara. Kungörelsen skall dock inte tillämpas på bekämpningsmedel enligt kungörelsen ( 1973:334 ) om hälso- och miljö- farliga varor, ej heller på vara som är avsedd för export.

3 & Varan skall vid märkningen med hänsyn till graden av risk hänföras till en av följande fyra kategorier.

1. Livsfarliga varor

Som livsfarliga räknas varor som vid inandning, förtäring eller kontakt med hud kan orsaka död eller mycket allvarliga skador redan vid kortvarig exponering för mycket små doser.

2. M ycker farliga varor

Som mycket farliga räknas varor som vid inandning, förtäring eller kontakt med huden redan i små doser kan orsaka allvarliga skador antingen vid kortvarig exponering eller vid långvarig eller ofta upprepad exponering.

3. Farliga varor

Som farliga räknas varor som vid inandning, förtäring eller kontakt med huden redan i relativt små doser kan orsaka skador antingen vid kortvarig

; exponering eller vid långvarig eller ofta upprepad exponering.

4. Övriga märkningspliktiga varor

Hit räknas varor som utan att vara hänförliga till någon av ovan nämnda kategorier likväl kan medföra skada.

Märkningens utformning

65 Vid märkning av en hälsofarlig vara skall upplysning om varans karaktär av gift eller vådligt ämne, riskupplysning, skyddsanvisningar och ' Enligt 18? kungörelsen innehållsuppgifter som avses i 18 & kungörelsen om hälso- och miljöfarliga av hälso- OCh miljöfarliga varor| anges enligt bestämmelserna i 7—10 åå. varor (SFS l973z534) gal-

ler följande.

Figur 3:9 Märkning av hälsofarliga produkter.

• Sida 97
•  Original

7 5 Upplysning om en hälsofarlig varas karaktär av gift eller vådligt ämne skall anges med orden "Gift" respektive "Vådligt".

8 & Riskupplysningen skall ange art och grad av risk beträffande de upptags- och kontaktvägar som kan komma i fråga med hänsyn till varans egenskaper och hantering samt utformas på det sätt som framgår nedan.

Föreslagna farosymboler:

&» .jigi

Utföres i orangegul bottenfärg med, i förekommande fall, symbol i svart.

18 & Förpackning till gift eller vådligt ämne som överlåtes skall vara tydligt och otvetydigt märkt på svenska språket med

1. varans namn och uppgift om dess akaraktär av gift eller vådligt ämne,

2. varningstext med upplysning om de risker som är förbundna med varan samt de anvisningari övrigt om lämplig hantering av varan som kan behövas till skydd mot skada,

3. uppgifter om vilket eller vilka ämnen som ger varan dess hälsofarliga egenskaper och de innehållsuppgifter eller mängduppgifter i övrigt som produktkontrollnämnden föreskriver,

4. tillverkarens eller beträffande i utlandet tillverkad vara importörens namn eller firma samt hemort.

Vid överlåtelse av gift skall förpackningen dessutom vara märkt med säljarens namn eller firma samt hemort.

Produktkontrollnämnden kan begränsa märkningsskyldigheten enligt första eller andra stycket.

• Sida 98
•  Original

Figur 3:10 Exempel på sk yddsblad.

öreskrifter, Informationsblad m m

Skyddsf för kemiska produkter

S&W... . _ gift?] K

.rs ) 11.700 sin)

ta;

___—"3111" & SKYDDSBLAD & ”annars

men gnmlbm od nur, moln-m ...a vast-n. xs ' »

FÖRSTA kunnon." "flm HJÄLPEN runnnmr. org.nr madame

: 94;wa nea-..,

W m.m. nu». tror pott-coma

| rull li" M MW" a han?-», nu MHII— mun..

.»gnumm nunnan och W, en. vik- www.-zman. som vid I, od- » du vi lever, Nuur ad— lam.

um», .net, m.m.-k, Hurme-, vw. kr...-;. M.

___. M.... .,. i...”... mn co-w mmm "nu!

• Sida 99
•  Original

vårdsverket. Regional och lokal tillsyn skulle, liksom hittills, vila på yrkesinspektionen, länsstyrelserna och hälsovårdsnämndema. Förhandsan- mälan till svenska myndigheter av nya kemiska ämnen och viss kontroll av dem i samband därmed förordades också men några konkreta förslag lades inte fram. Statsmaktema har ännu inte (juni 1982) tagit ställning till kommitténs förslag.

Förhandsprövning av hälso- och miljöfarliga varor har begärts i den svenska riksdagen.' Det kan därtill nämnas att i riksdagen har fyra är å rad i socialdemokratiska partimotioner2 krävts att en gift- och kemikommission skulle tillsättas för att under en begränsad tidsperiod ha till uppgift att kartlägga de problem som är en följd av kemikalieanvändningen i landet, att samordna och initiera forsknings- och undersökningsarbete för att bl.a. ta fram nya, miljövänliga produktionsmetoder och att lägga fram förslag om utbyggnad av laboratorier m. m. Kommissionen skulle vidare föreslå utform- ning och inriktning av erforderlig utbildning, se över och anpassa gällande lagstiftning till framställda krav bl. a. i fråga om förhandskontroll, märkning m. m. samt föreslå de förändringar av nuvarande administration, som kan erfordras. Motionerna har avslagits bl. a. med hänvisning till att beredning pågår inom regeringskansliet av förslaget om ny produktkontrollorganisa- tion.3

Kontrollen av kemiska hälsorisker såväl inom företagen som från samhäl- lets sida präglas av knapphet på resurser. Det finns få toxikologiskt sakkunniga i landet. Laboratorieresurser och andra förutsättningar för forskning och undersökningar av kemiska hälsorisker är begränsade. Det gör att det är svårt också att för svensk del ha överblick över, ta till vara, sammanfatta och sprida den kunskap som kommer fram om kemiska hälsorisker genom den omfattande forsknings- och undersökningsverksamheten som bedrivs utanför landets gränser.

Stärkt samhällelig kontroll av kemiska hälsorisker håller på att växa fram i de flesta industrialiserade länderna i världen. En stor del av de kemiska ämnen och produkter som hanteras i Sverige har importerats. Det är därför av stor vikt att Sverige aktivt följer verksamheten i andra länder och deltari det internationella samarbetet för att begränsa kemiska hälsorisker. Detta kan på sikt underlätta för oss att få tillgång till och utnyttja existerande information om kemiska hälsorisker. Information från Sverige om de mått och steg som vidtagits här för att begränsa och kontrollera de kemiska hälsoriskerna kan kanske också bidra till bättre produktkontroll i andra länder, något som vi indirekt har nytta av eftersom vi importerar både livsmedel och en stor del av de kemiska ämnen som används i arbetslivet.

3.5. Behovet av information för värdering av kemiska hälsorisker

Kunskapen om kemiska hälsorisker i världen ökar. Det skärpta medvetandet om de kemiska hälsoriskerna har lett till ökad forskning och strängare kontroll i många länder. Det vetenskapliga underlaget för bedömning av kemiska hälsorisker växer fram inom många olika vetenskapliga specialgrenar och är i hög grad internationellt. En del av informationen om kemiska hälsorisker

' Se t. ex. jordbruksut- skottets betänkande 1980/812 om kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor och produkter.

2 Motion 1978/79: 1990 av Olof Palme rn. fl. om miljövärden. Motion 1979/80: 1760 av Olof Palme m. fl. om miljö- värden. Motion 1980/81: 1379 av Olof Palme m. fl. om miljövärden. Motion 1981/82: 1921 av Olof Palme m. fl. om miljövärden. 3 Jordbruksutskottets be- tänkande 1981/82:10.

• Sida 100
•  Original

' Bättre miljöinfomia- tion, SOU 1980:24.

finns inom de företag som arbetar med utveckling av kemiska produkter och är inte tillgänglig för utomstående. Annat publiceras, men är till sin karaktär svårt att förstå för andra än en snäv krets av specialister. Kunskapsklyftan är stor mellan dem som på verkstadsgolvet handskas med en kemisk produkt och dem som har insikt i vad som vetenskapligt är känt om dess risker och hur de bedöms i olika sammanhang. Men inte bara det. Skillnaderna i möjligheterna att ha överblick över vad som är känt, att ha tillgång till den kända informationen och att kunna rätt förstå och utnyttja den är också stora. Och det ärinte bara den enskilde på verkstadsgolvet som kan känna sig utestängd från viktig information som berör honom eller henne. Liknande svårigheter kan personer inom skyddsorganisation och företagshälsovård uppleva, liksom de som i sin egenskap av arbetsgivare, importör eller leverantör har att märka sina produkter med vamingstext och de hos myndigheter och i fackliga och andra organisationer som har anledning att söka värdera kemiska hälsorisker i arbetslivet. Ansträngningar för att bättre än för närvarande kunna utnyttja den information som växer fram i värderingen av kemiska hälsorisker är därför viktiga.

Ansvaret för att informera om kemiska produkters verkningar, så att de som hanterar produkterna inte utsätts för onödiga risker, ligger som sagt i första hand på tillverkarna och importörerna. Trots det finns det många som menar att samhället ska öka sina insatser för att de människor som hanterar kemiska ämnen och produkter ska få tillräcklig information och kunskap för att hantera ämnena och produkterna på ett säkert sätt.

Stora förväntningar har ställts på att den information om kemiska produkter som myndigheterna förfogar över ska kunna användas bl. a. av dem som på arbetsställena verkar för en bättre arbetsmiljö. Krav har bl. a. ställts på att arbetet med uppbyggnaden av produktregistret ska påskyndas och att registret ska kunna utnyttjas bl. a. av fackliga organisationer och skyddsom- bud för att trygga en god arbetsmiljö. I riksdagen har jordbruksutskottet vid ett par tillfällen med skärpa framhållit nödvändigheten av att registret kan utnyttjas så att att skyddsombuden på effektivaste möjliga sätt bereds tillgång till för deras verksamhet relevanta uppgifter ur registret. Frågan om samhällelig service med uppgift att på förfrågan ta fram information om kemiska hälsorisker har på regeringens uppdrag nyligen utretts av miljödatanämnden. Den utredningen utmynnade i förslag' om att en toxikologisk informationsservice — TOXIT — med följande typer av service skulle skapas: |] Litteraturservice i form av dokumentanskaffning (speciellt sammanställd och utvärderad litteratur samt äldre elleri övrigt svåråtkomlig sådan) och i form av litteratursökning med hjälp av toxikologiskt orienterade doku- mentalister. El Nyhetsservice som kontinuerligt skulle bevaka forskning, konferenser, litteratur, larm, lagstiftning etc., samt producera nyhetsblad för större eller mindre intressentgrupper. [] Hänvisningsservice varifrån man blir hänvisad till rätt myndighet, labo- ratorium, expert, litteratur etc. och som utger tryckta hänvisningspubli- kationer. El Sammanställningsservice för produktion av informationsunderlag till skyddsblad, framtagande av monografier etc. och eventuellt uppbyggnad av en ”faktabank”.

• Sida 101
•  Original

1: Riskvärderingsservice, särskilt för intressenter utan egen toxikologisk expertis. F rågeservice för akuta miljöeffekter motsvarande giftinformationscentra- lens och dessutom en frågeservice som skulle besvara frågor med hjälp av handböcker, t. ex. om kroniska effekter.

Vid remissbehandlingen av förslaget om TOXIT underströks från många håll behovet av toxikologisk information. Bland de grupper vars behov särskilt framhölls var företagshälsovårdens personal, skyddsombud och fackliga organisationer. Om lämplig organisatorisk form för en toxikologisk informa- tionsservice i samhällets regi rådde dock delade meningar. Vid riksdagsbe- handlingen underströks i två motioner bl.a. skyddsombudens behov av toxikologisk information. Dessutom framhölls att de fackliga organisationer- na, som är direkta avnämare av informationsverksamheten, måste ges ett inflytande över verksamheten. Det betonades också att servicen borde vara kostnadsfri för skyddsombuden.

Statsmaktema beslöt att en toxikologisk informationsservice med inrikt- ning främst på hänvisningsservice inkluderande litteraturservice, där sökande kan få anvisning på infomationskällor i form av böcker, rapporter, tidskrifts- artiklar, databaser, personer m. m. ska byggas upp vid karolinska institutets bibliotek och informationscentral. Statens naturvårdsverk fick i uppgift att följa utbyggnaden av informationsservicen samt att pröva verksamhetsplaner och resursdispositioner inom av statsmakterna givna anslagsramar. Karolin- ska institutet och naturvårdsverket ska dessutom i samarbete med andra intressenter följa det framtida behovet av olika slag av informationsservice när det gäller kemiska ämnen samt deras egenskaper och risker, så att utveckling- en av servicen fortlöpande anpassas till aktuella behov i samhället.I

Sammanfattningsvis kan konstateras att behovet av information för värde— ring av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön måste tillgodoses genom åtgärder från många håll och av olika art. Här ska några nämnas: D För bättre bevakning av kemiska hälsorisker behövs målmedvetet arbete med riskvärdering. Åtgärder för att tidigt identifiera risker, uppskatta deras verkningar, bedöma dem och få dem under kontroll är viktiga. Det systemorienterade angreppssätt som prövas i USA bl. a. inom National Toxicology Program kanske kan vara en förebild för prioritering av toxikologisk forsknings- och undersökningsverksamhet i Sverige. [: Kartläggningar av kemiska ämnen som hanteras i arbetslivet —både sådana som produceras i landet och sådana som importeras — och uppskattningar av deras verkningar kan vara viktiga inslag i planering av forskning, kontroll och förebyggande åtgärder. Det är därför angeläget att bl. a. klargöra hur det produktregister som byggs upp vid produktkontroll- nämnden kan användas för det syftet. Utöver produktregistret behövs emellertid kartläggningar och utredningar om hanteringen av kemiska ämnen i arbetslivet för att få ett gott underlag för värderingar av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön. En toxikologisk informationsservice som ger service inte bara till den krets människor som är vana att ur vetenskaplig litteratur söka fram rön om kemiska ämnen och deras effekter, skulle sannolikt vara till god hjälp för många som söker information om kemiska hälsorisker. Det är särskilt önskvärt att service kan ges för att besvara förfrågningar om kemiska

' Prop. l98l/82248, mo- tionerna 1981/82196, 1981/821112, 1981/ 82:113, JoU 1981/82117, snabbprotokoll 1981-12- 15, 1981/82z52, Rege- ringsbeslut 1982-02-04 nr 35.

• Sida 102
•  Original

hälsorisker i arbetsmiljön. Skyddsombudens, de fackliga organisationer— nas och företagshälsovårdens behov av information behöver särskilt beaktas.

121 De register som byggs upp inom myndigheterna samt inom hälso- och sjukvården med uppgifter som kan belysa sambandet mellan hantering av kemiska ämnen och ohälsa har strategisk betydelse för ett målmedvetet arbete i syfte att begränsa skadorna av kemiska hälsorisker. De bör därför ordnas så att det är tekniskt möjligt att ta uppgifter ur skilda register, länka dem samman och jämföra dem. För epidemiologiska undersökningar är det väsentligt att uppgifter som kan belysa samband mellan risker i arbetsmiljön och ohälsa inte gallras bort ur registren alltför tidigt. El Kravet på uttömmande och tydlig märkning av produkter med uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall måste särskilt framhävas. Behov av information om kemiska ämnen på arbetsställena tillgodoses främst genom tydlig märkning av de ämnen och produkter som hanteras samt genom goda anvisningar om hur de ska hanteras och vilka skyddsåtgärder som behövs.

• Sida 103
•  Original

4. Ett exempel: Värdering av risken för nervskada vid arbete med lösningsmedel

"Giv akt på hälsofaran från vissa tekniska lösningsmedel!”

Skyddsaffrsch från 1942, utgiven av Föreningen för Arbetarskydd

För att göra bilden tydlig av hur kunskapen om kemiska hälsorisker växer fram och hur värderingen i praktiken görs ska här beskrivas hur värdering av risker med lösningsmedel har förändrats i och med att informationen och kunskaperna har ökat.

Organiska lösningsmedel kallas en grupp kemiska ämnen med sinsemellan mycket olika struktur men som alla är fettlösande. De mest kända och använda lösningsmedlen är blandningar av typen tinner. lacknafta eller bensin. Figur 4:l.

Industriell användning av organiska lösningsmedel startade på allvar under 1820-talet, när man upptäckte att koltjämafta, som bildades vid Londons nystartade gasverk, var ett utmärkt lösningsmedel för gummi. Industrialise- ringens framväxt medförde alltfler användningsområden för olika lösnings- medel — och alltfler risker. En historisk snabbskiss visar på de skilda hälsoeffekter som olika lösningsmedel kan ha.

Lösningsmedlet kolsvavla framställdes redan i slutet på 1700-talet och prövades under första hälften av 1800-talet som narkosgas. Det fick utbredd användning vid mitten på 1800-talet för kallvulkanisering av gummi och senare vid tillverkning av konstgjort silke. Redan 1856 beskrevs förvirrings- tillstånd som ledde till behandling på mentalsjukhus bland kolsvavlaexpone- rade arbetare. Franske läkaren A. Delpech gjorde en beskrivning som fortfarande står sig om kolsvavlas effekter på nervsystemet (se figur 412).

Upptäckten 1888 av ”det pneumatiska däcket”, dvs. det uppumbara cykeldäcket, populariserade cykelanvändningen. För att foga samman gum- mislangen användes lösningsmedlet bensen. Den klassiska beskrivningen av bensenförgiftning härstammar från svensken C. G. Santesson, som 1897 vid en medicinkongress i Moskva beskrev fyra dödsfall på grund av blodbrist bland nio kvinnor anställda vid en cykeldäcksfabrik i Stockholm. Iakttagelsen att kraftig bensenexponering påverkade benmärgen så att inga blodkroppar produceras och medförde döden inom några månader bekräftades snart från andra länder.

Blindhet och dödsfall vid användning av träsprit (metanol) som lösnings— medel uppmärksammades i början på l900-talet i USA.

' Författare till detta kapitel är t. f. professor Christer Hogstedt.

• Sida 104
•  Original

Exempel på organiska lösningsmedel

Aromatiska kolväten —- t. ex. toluen, xylen Tekniska kolväten — lacknafta (alifatiska, aromatiska) tinner solvesso 100 Klorerade kolväten metylenklorid trikloretylen perkloretylen Ketoner aceton metyletylketon Estrar etylacetat butylacetet Alkoholer etanol butanol isopropylalkohol Glykoler, glykoletrar etylglykol etylglykolacetat Övriga fotogen industribensin kolsvavla

Procentandel av förbrukade lösningsmedel i Sverige (inom industribensin och fotogen)

Lösningsmedel

Lacknafta Toluen

Xylen

Etanol Butylacetat Etylglykolacetat Etylacetat Mibk

Etylglykol Övriga

Figur 4.1 .

Vissa lösningsmedel kan förenas med kloratomer och bilda s. k. klorerade lösningsmedel. Ett sådant är tetrakloretan, som i början av 1900-talet ingick i cellulosaacetatlösning och bl. a. användes till sprutning av tygvingar på flygplan för att göra dem vattensäkra. Många dödsfall p. g. a. leverförstöring rapporterades och även försvagningar i musklerna. Ett annat klorerat lösningsmedel, trikloretylen, prövades dels som narkosmedel och dels som

• Sida 105
•  Original

]. lntellektuella besvär: Minnesförsämring, svag och förvirrad tankeförmå- ga. Växlande anfall av fånig munterhet och manisk häftighet. Sömnsvå— righeter, stark upprördhet vid minsta rörelse, mardrömmar, ideliga uppvakningar under natten. Under dagen sömnighet, modlöshet, slöhet och tröghet. . Allmän känslighet. Tyngdkänsla i huvudet, huvudvärk vid minsta rörelse, yrsel, genomtrött. . Fortplantning: Sällan upphetsad, praktiskt taget alltid avsaknad av sexuell lust, bristfällig erektion, total impotens.

— blindhet av metanol

HJÄRT-KÄRLEFFEKTER — akuta dödsfall vid sniffning av lösningsmedel — ökad risk för hjärtsjukdom vid kolsvavlaexponering

BLODBILDANDE ORGAN —— blodkroppsbrist vid bensenexponering

LEVERN — akut enzymstegring vid exponering för främst klorerade lösningsmedel och blandningar

- kronisk leverskada av koltetraklorid och tetrakloretan

NJURAR — ökad risk för kronisk njurskada (glomerulonefrit) rapporterat vid bland- exponering

HUD OCH LUFTVÄGAR — eksem — retande på luftrören (hyperreaktivitet)

CANCER — ökad risk för blodkräfta (leukemi vid bensenexponering)

GENETISKA SKADOR — kromosomförändringar visade vid styren-, tri-, toluen(?)- och ”laborato- de"-exponering — rapporterad ökad risk för hjämmissbildningar hos foster vid ”lösningsme-

delsexponering” under graviditet

Figur 4.3 Övriga organellekter vid långvarig exposition för olika lösningsmedel.

• Sida 106
•  Original

avfettnings- och fläckurtagningsmedel. Snart rapporterades åtskilliga dödsfall p. g. a. de kraftiga narkotiska effekterna och senare även den typ av skador som går under beteckningen "psykoorganiskt syndrom”, dvs. psykiska symtom p. g. a. hjämcellsskada.

Många andra organeffekter har så småningom blivit kända för olika lösningsmedel och en kortfattad sammanställning återfinns i figur 4:3. I fortsättningen ska redogörelsen behandla ett exempel på möjligheter och svårigheter vid riskvärdering av hjärnskador p. g. a. lösningsmedel. Härvid kommer hela gruppen organiska lösningsmedel att behandlas som om den vore i stort sett homogen. Det är egentligen felaktigt, men våra kunskaper är så grova att det kan vara befogat.

4.1. Riskidentifiering

Misstanken om att en risk för sjukdom föreligger i en viss miljö eller att en sjukdom kan förbättras av en viss behandling har praktiskt taget alltid utgått från iakttagelser på enstaka människor. Detta är också mycket karaktäristiskt för hur riskerna med lösningsmedel har identifierats. Redan under 1800-talet men framför allt under 1900-talet har en omfattande litteratur publicerats om kroniska nervskador vid industriell exponering för organiska lösningsmedel. [ många av dessa fallbeskrivningar finns en lång rad symtom, som är välkända vid lättare hjärnskador, t. ex. minnes- och koncentrationssvårigheter, irrita- tion, abnorm trötthet och nervösa reaktioner.

Dessa fallbeskrivningar ledde till undersökning av grupper av arbetare med systematisk kartläggning av symtom och sjukdomshistoria. Resultaten angavs med enkla procentangivelser av hur vanliga sjukdomsfynden eller symtomen var. Före andra världskriget användes praktiskt taget aldrig kontrollgrupper som inte exponerats för lösningsmedel för jämförelse av symtonfrekvens.

Medicinska skador av olika lösningsmedel var uppenbara och välkända. En svensk upplysningsskrift som utkom 1942 framhöll att ”de flesta av dessa medel hava vidare narkotiskt berusande till sövande verkan och kunna framkalla lättare eller svårare skador inom nervsystemet, i vars fetthaltiga vävnader de lätt lösa sig”. Riksförsäkringsanstalten ersatte 18 fall för skador orsakade av trikloretylen under åren 1937—4 l , vilket visar att risken var känd och accepterad.

Risken var uppenbarligen lätt att identifiera för de läkare som såg arbetarna på arbetsplatserna, eftersom de akuta effekterna var dramatiska. Även vissa kroniska följdtillstånd var tämligen karaktäristiska för denna speciella påverkan, Halterna av lösningsmedel var ibland kolossalt höga, vilket man kan sluta sig till av de många rapporterna om dödsfall och medvetslöshet.

Trots dessa tidiga iakttagelser och mångfaldiga publikationer hir identifie- ringen av risker med lösningsmedel betraktats som en nyhet under 1970-talet. Skador har nämligen kunnat fastställas vid avsevärt lägre halter in vad som tidigare rapporterats och intresset har riktats mot mer smygande kroniska sjukdomstillstånd.

Under 1950-talet introducerades snabbtorkande färger. Just cenna egen- skap att vara snabbtorkande beror på att de ingående lösningsmedlen förångas snabbt. Det ligger då i sakens natur att lufthaltema snabbt blir höga och

• Sida 107
•  Original

betydligt högre än av terpentin som traditionellt använts som lösningsmedel. Återigen började fallrapporter strömma in om medvetslöshet och andra akuta skador, främst bland golvläggare, som utsätts för extrema halter i dåligt ventilerade källarutrymmen, badrum m. rn. Förhållandena väckte avsevärd publicitet i Sverige och åtgärder vidtogs — men inte för målarna och sprutlackerama, som använder samma lösningsmedel i lägre halter. Identi- fieringen av risker vid de lägre halterna försvåras av att symtomen främst yttrar sig som subjektiva obehag av ganska diffus typ, t. ex. trötthet, viss minnesför- sämring, koncentrationssvårigheter, nedsatt sexuell lust m.m. När dessa symtom inte åtföljs av medvetslöshet eller förlamningar blir de mindre påtagliga, speciellt som de är beroende av den klagandes personlighet och som det kan finnas många andra orsaker till besvären.

Ett orsakssamband kan anses föreligga om tre krav är uppfyllda: om samma typ av skada är kraftigt överrepresenterad i flera exponerade grupper jämfört med oexponerade (stark association), om ämnet har påverkat kroppen tillräckligt långt före sjukdomen (tidssamband) och om effekten förefaller biologiskt trovärdig (saklogik). Dessa krav undersöks i arbetsmedicinsk riskidentifiering med epidemiologiska studier, resultat från uppföljande studier samt djurstudier eller andra fysiologiska iakttagelser.

4. 1 .] Epidemiologiska studier

Metoderna för undersökningar av sjukdomars förekomst i grupper av människor — epidemiologiska undersökningar — utvecklades främst under tiden efter andra världskriget. Kartläggningen av rökningens lungcancerfram- kallande effekter spelade en stor roll för epidemiologins utveckling i både Storbritannien och USA. Jämförelser gjordes mellan olika grupper och därmed kunde även mindre dramatiska symtom och överfrekvenser identi- fieras.

I en studie från 1955 bedömdes att 34 % av schweiziska arbetare som arbetade med trikloretylen led av ett lätt till medelsvårt organiskt psykosyn- drom. Någon oexponerad kontrollgrupp fanns inte. I denna studie av trikloretylen kunde man emellertid jämföra högexponerade med lågexpone- rade och visa att de högexponerade företedde flest och svårast symtom. Denna schweiziska studie tillsammans med tidigare och senare svenska erfarenheter torde ha medfört det ovanligt låga gränsvärde som gällt för trikloretylen i Sverige jämfört med andra länder.

Diffusa hjärnskador har sedan åtskilliga decennier diagnostiserats med psykologiska tester. Införandet av liknande testbatterier i arbetsmedicinska studier innebar ett språng framåt i klarläggande av nerveffekter vid halter som inte medförde dramatiska akuta skador.

I en finsk studie jämfördes psykologiska testresultat mellan tre grupper på vardera 50 arbetare varav en varit kolsvavlaförgiftad med kliniska förgift- ningssymtom, en var exponerad men inte hade tecken på förgiftning samt en tredje grupp som aldrig varit exponerade för kolsvavla. De oexponerade presterade bäst, de förgiftade sämst och de exponerade men friska mitt emellan. Testmetodiken gav resultat som kunde upprepas, beräknas och i viss mån kvantifieras. Under 1970-talet har studier sedan duggat tätt från Finland

• Sida 108
•  Original

och Sverige av olika lösningsmedelsexponerade grupper, t. ex. målare, styrenexponerade arbetare, bil- och industrilackerare, jetbränsleexponerade arbetare m. m.

lnvändningar kan resas i varje enskild studie mot jämförbarheten mellan de exponerade och den kontrollgrupp som använts. Det är t. ex. omöjligt att garantera att grupperna hade likvärdig begåvning vid födseln, har fått likvärdig skolutbildning, har druckit lika mycket alkohol, haft lika mycket intellektuell stimulans etc. och att det bara är exponeringen som skiljer dem åt. Resonemangsvis försöker man välja grupper som rimligen är likvärdiga i betydelsefulla avseenden. I vissa fall har till exempel mönstringstest kunnat användas för bedömning av allmän begåvning innan eller alldeles i början av det yrkesverksamma livet.

Mångfalden av studier med likartade resultat och testprofiler pekar starkt på ett samband mellan exponering för de undersökta lösningsmedlen och påverkan på nervsystemet med nedsatta testresultat som följd. Dessutom har de undersökta i praktiskt taget samtliga studier även uppgivit fler symtom av den karaktäristiska typen jämfört med kontrollgruppema.

Det finns skäl att varna för de falska slutsatser om avsaknad av risk som kan bli följden av ”tvärtsnittsstudier”, dvs. studier av en viss grupp, ett ”tvärsnitt”, vid ett visst tillfälle. Om risker medför svår sjukdom eller död (t. ex. cancer) kommer ingen eller mycket få med denna sjukdom att återfinnas bland aktivt arbetande människor och en undersökning vid ett visst tillfälle kommer inte att avslöja denna risk. Det finns många exempel på felslut om utebliven risk p. g. a. studier med denna uppläggning.

Dessa ”tvärsnittsstudier” som gjorts av lösningsmedelsverkningar på aktivt arbetande människor har alla utförts i anslutning till arbete, kanske efter en eller två dagars bortovaro. Lösningsmedel sitter emellertid kvar i kroppen under flera dagar och de effekter som uppmätts kan således ha varit akuta och behöver inte nödvändigtvis medföra bestående men. För att entydigt belysa kroniska skador behövs andra typer av studier.

4.1.2. Tidssamband

Identifiering av kvarstående (irreversibla) skador skiljer sig metodmässigt från identifiering av akuta skador och symtom. Vissa lösningsmedel ger en typ av akut skada, t. ex. nervskada, och en helt annan typ av kronisk skada, t. ex. ökad risk för blodkräfta (bensen).

Det finns två huvudmetoder för att studera kroniska skador — kohort- och case—control-studier. Man kan till exempel följa en grupp lösningsmedelsex- ponerade målare ett antal år efter det att de slutat måla och därefter genomföra undersökningarna. Resultaten måste jämföras med en grupp som är likvärdig i ålderssammansättning m. m. Det är uppenbara svårigheter och kostnader förenade med att ”hålla reda på folk” under åtskilliga år och att dra samman ett stort antal för en undersökning av denna typ. Det blir också problem med att bedöma orsakerna till att vederbörande inte längre sysslar med lösnings- medel. Skälet till att sluta kan vara att personen är särskilt känslig för de akuta effekter som åstadkoms eller att har halt sjukdomsanlag av annan orsak som förvärrats av lösningsmedlen. Detta kan leda till betydande under- eller överskattningar av risken.

• Sida 109
•  Original

Den andra metoden — case-control studien — bygger på att man jämför exponeringsfrekvensen mellan en grupp med den aktuella sjukdomen och en grupp utan den aktuella sjukdomen. Problemet här är således att finna en källa för ”fall” med den sjukdom som man vill studera. Försäkringskassan i Örebro hade sparat promemorior över förtidspensionerade sedan flera år. De användes av yrkesmedicinska kliniken för en studie av neuropsykiatriska sjukdomstillstånd hos lösningsmedelsexponerade. 1 det materialet fanns det uppgifter om både läkarnas diagnoser och om vilka yrken och sysselsättningar som de förtidspensionerade hade haft. 23 % av dem som förtidspensionerats p. g. a. neuropsykiatriska sjukdomstillstånd var lösningsmedelsarbetare (må- lare, lackerare och mattläggare) mot 14 % bland dem som förtidspensionerats p. .g. a. andra sjukdomar. Studien visade således en överrepresentation av yrken med lösningsmedelsexponering bland dem som drabbats av neuropsy- kiatriska, kvarstående sjukdomar.

Liknande fynd har nyligen presenterats i två danska studier. I en studie jämförs förtidspensionsdiagnoser bland målare med murare (kohortstudie). 1 den andra studien jämfördes exponeringen för träarbetare med neuropsykia- triska sjukdomstillstånd och träarbetare utan sådana förtidspensionsdiagno- ser. Träarbetare med hög exponering för lack och lim hade en förhöjd risk för att få neuropyskiatrisk sjukdom. Den troligaste förklaringen till denna överrepresentation av neuropsykiatriska sjukdomar bland lösningsmedelsex- ponerade ansågs i samtliga studier vara just lösningsmedlens skadliga effekter på hjärnan.

Man kan således sammanfatta att både tvärsnitts- och uppföljande studier talar för såväl akuta, subakuta som kvarstående effekter av de lösningsme- delshalter som varit aktuella under 1950- och l960-talen. Att skadorna blir tydliga och iakttagbara under 1970-talet visar på ett logiskt tidssamband med den tämligen höga exponeringen under de tidigare decennierna.

Det tredje villkoret för att acceptera ett orsakssamband, nämligen den biologiska trovärdigheten kvarstår emellertid att diskutera.

4.1.3. Biologisk trovärdighet

Den biologiska trovärdigheten är inte särskilt svår att identifiera när det gäller lösningsmedel och nervskador. Dels innehåller nervsystemet fettmolykyler som drar till sig lösningsmedel, dels visar den sömngivande verkan ju att medlen via inandning kan nå nervsystemet och hjärnan i så hög grad att samtliga funktioner kan släckas ut. Man kan emellertid invända att sådana akuta effekter enbart är övergående eftersom lösningsmedlen utsöndras relativt snabbt.

De eventuella hjämcellsskadliga effekterna av lösningsmedel skulle kunna undersökas med röntgenmetoder eller genom att utföra djurförsök. Flera olika röntgenmetoder för undersökning och bedömning av hjärnans omfattning och funktion har prövats bland lösningsamedelsexponerade, men ingen kan ännu anses etablerad för diagnostik av dessa typer av hjämcellspåverkan.

Djurförsök har endast utförts i begränsad omfattning med inriktning främst på akuta effekter. De försök som utförts pekar på att de vanligaste försöks- djuren, råttor och möss, varit ovanligt motståndskraftiga mot nervskador av lösningsmedel. Skador på de ytliga (perifera) nerverna har emellertid identi-

• Sida 110
•  Original

fierats övertygande för vissa lösningsmedel.

Nyligen har även svenska studier av ökenråttor utförts med trikloretylen vid halter 3—1 6 gånger det svenska gränsvärdet. Ökenråttomas hjämor unc'ersök- tes fyra månader efter det att luftexponeringen upphört. Man fann då att vissa delar av nervsystemet uppvisade tecken på bestående förändringar. Fjränd— ringarna tydde på en tidig hjärnskada och vissa delar av nervsystemet tycktes vara betydligt känsligare för trikloretylen än andra. Motsvarande hjärrområ- den hos människan svarar bl.a. för minne, inlärning och samordning av kroppsrörelser.

Sammanfattningsvis har således de olika faserna i riskidentifieringen visat att samband förelegat mellan exponering för organiska lösningsmedel och såväl akuta som kvarstående effekter på nervsystemet i upprepade studier samt att dessa effekter är biologiskt rimliga.

4.2 Riskuppskattning

Riskuppskattning syftar till att bestämma sannolikheten för att en vzss risk förekommer och det ungefärliga utfallet av riskens följder. Det finns olika modeller för en sådan riskuppskattning som i viss utsträckning liknar begreppen dos-respons respektive dos-effekt, som används inom epidemiologi och toxikologi. Två exempel på sådan riskuppskattning visas i figurerna 4:4 och 4:5.

I kapitel 2 och figur 2:8 nämns att riskuppskattningen kan genomföras i fem olika steg. Hur de fem stegen ter sig i uppskattning av risker med lösnings- medel berörs i det följande.

16000 mg/m3 (3000 ppm) Medvetslöshet, andnings- och hjärtförlam- ning. 2700 mg/m3 (550 ppm) Skada på perifera nervsystemet. Lever-, njure- och hjärnskador. 500 mg/m3 (100 ppm) Begynnande neurovegetativa symtom vid korttidsexponering. Begynnande psykomo- toriska symtom. Övergående EEG-föränd- ringar. 400—1100 mg/m3 (75—206 Kromosomförändringar i perifert blod ppm) 250—500 mg/m3 (50—100 Begynnande irritationssymtom från slem- ppm) hinnoma. 250—500 mg/m3 (50—100 Neurovegetativa symtom vid långtidsex- ppm) panering. 100—500 mg/m3 (20—100 Luktgräns. ppm)

Figur 4:4 Dosejfeki för trikloretylen hos människor— exempel på riskuppskattning från nordiska expertgruppen för gränsvärdesdokumentation (Arbete och hälsa 197913).

• Sida 111
•  Original

Sammandrag av styrenets effekter

Effekter av styrenexponering på olika nivåer är sammanfattande nedan, såväl akuta och kroniska effekter redovisas. Resultaten är erhållna från såväl experimentella studier som arbetsplatsundersökningar.

> 4 200 mg/m23 (> 1 000 ppm)

Hos djur: Omedelbart kraftiga tecken på irritation i ögon och andningsorgan; död inträffade på grund av centralnervös hämning inom 3 h vid 46 400 mg styren/m3 luft och inom 40 h vid 6 OOO—6 300 mg/m3; vid 6 OOO—6 300 mg styren/m3 luft förekom tydliga tecken på lungirritation.

2 100—4 200 mg/m3 (500—1 000 ppm)

Hos djur: Inga patologiska förändringar efter upprepad 7 hzs exponering för 3 000 mg styren/m3 luft.

Hos människa: Omedelbart irritation i ögon, näsa och svalg, samt somnolens, försämrad kroppsbalans, muskulär svaghet och apati vid 3 360 mg/m3 (800 ppm); icke adapterade personer kunde inte uthärda halter på 2 100—3 360 mg/m3 (500—800 ppm) längre än 1-2 minuter. 420—2 100 mg/m3 (100—500 ppm)

Hos djur: Förhöjd aktivitet av biotransformationsenzymer i lever och njure hos råtta efter 11 veckors exponering vid 1 260 mg/m3 (300 ppm); större antal kromosomaberrationer i benmärgsceller (8—12 %) än hos kontrolldjur (1—6 %); ökad aktivitet av lysosomalt surt proteinas i hjärna hos råtta efter 9 veckors exponering för 1 260 mg styren/m3 luft (300 ppm).

Hos människa: Irritation i ögon och näsa inom 20 minuter vid 918 mg styren/m3 luft (216 ppm) och i andningsvägama; prestationsförsämring i psykofysiologiska funktioner såsom reaktionstid, koordination och finmo- torik; perifera nervfunktionseffekter (oklart definierad exponeringsnivå).

210—420 mg/m3 (50—100 ppm)

Hos djur: Inga försök rapporterade.

Hos människa: Prestationsförsämring i tester, som mäter visuell percep- tionsförmåga, psykomotorik och vigilans; större frekvens av abnorma EEG-fynd.

85—294 mg/m3 (20—70 ppm)

Hos djur: Inga försök rapporterade.

Hos människa: Större frekvens av kromosomaberrationer i lymfocyter hos arbetare; prestationsförsämring i visuell perceptionsförrnåga, psykomotorik och vigilans; onaturlig trötthet och berusningssymtom i anslutning till arbetet uppgavs oftare än i kontrollgruppen.

( 85 mg/m3 ( ( 20 ppm)

Hos djur: Embryonala effekter hos råtta vid en exponeringsnivå på 1 ,5—5 mg styren/m3 luft.

Hos människa: Onaturlig trötthet och berusningssymtom i anslutning till arbetet uppgavs oftare än i kontrollgruppen.

Figur 4.5 Sammanfattning av riskidentifiering och riskuppskattning av styren — exempel från nordiska expertgruppen för gränsvärdesdokumentation (Arbete och hälsa 1979.'I4).

• Sida 112
•  Original

4.2.1 Lösningsmedlens utbredning

”Sannolikheten för att händelse som medför risker inträffar” (första steget) är beroende av den använda mängden organiska lösningsmedel och sannolikhe- ten för att dessa ska inandas eller på annat sätt tränga in i kroppen. En grov utgångspunkt skulle därför kunna tas i att 7 miljoner ton lösningsmedel produceras per år och 3 miljoner ton förbrukas (varav huvuddelen industri- bensin).

I en LO-enkät 1980 angav 17% av ett urval att de var besvärade av lösningsmedel på arbetsplatsen, vilket skulle motsvara ca 300000 LO- medlemmar. Därtill kommer många småföretagare, tjänstemän och andra som inte är anslutna till LO. Eftersom stora mängder lösningsmedel används på en mångfald arbetsplatser finns således förutsättningar för att de kan påverka flera hundra tusen arbetare i Sverige.

4.2.2 Sannolikhet för skada

I det andra steget av riskuppskattningen ska verkningarna och deras relativa sannolikhet bestämmas.

”Verkningama”, dvs. symtom och skador, har beskrivits ovan och i figur 4: 1 . Att beräkna sannolikheten för att de olika grader av skador som beskrivits ska inträffa och i så fall i vilken utsträckning bland de 250 000—500 000 människor som kan beräknas vara utsatta för lösningsmedel i någon form i arbetsmiljön förefaller utomordenligt svårt. Det finns emellertid vissa epide- miologiska metoder för att bestämma ”etiologisk fraktion” (den andel av en viss sjukdom som kan anses förorsakad av det aktuella ämnet).

En sådan beräkning har gjorts på Örebrostudien av förtidspensionerade. Den lösningsmedelsberoende andelen av alla neuropsykiatriska tillstånd som registreras i samband med förtidspension befanns vara cirka 10 % bland yrkesarbetare. Det skulle i sin tur kunna innebära att cirka 200—400 personer per år blir förtidspensionerade p. g. a. nervskador av lösningsmedelsexpone- ring i Sverige.

Denna uppskattning måste emellertid kringgärdas av en lång rad reserva- tioner. Materialet som insamlades gällde förtidspensioner 1969—73 och det är inte sagt att motsvarande andel gäller för de som förtidspensionerats före eller efter denna tidsperiod. Siffrorna har utgått från Örebro län och vare sig arbetsmiljö eller andelen yrkesarbetare behöver vara likartade i andra delar av landet. En betydande underskattning kan uppkomma eftersom alla andra yrken än de tre studerade har betraktats som oexponerade, vilket uppenbar- ligen inte är fallet.

Pension i förtid är bara ett sätt att registrera den skadliga inverkan bland många andra. Sämre livskvalitet med bibehållen arbetsförmåga är en mindre allvarlig men fortfarande påtaglig, negativ inverkan.

I Örebrostudien av förtidspensionärer var exponeringen endast kategorise- rad som yrke och det fanns inga uppgifter om vilka lösningsmedel eller vilka halter som förekommit. Vissa slutsatser kan emellertid erhållas från allmänna iakttagelser och andra studier.

Arbetsmiljön vid en billackeringsverkstad har rekonstruerats som den såg ut i början av 1950-talet. Resultaten visar något överraskande att billackerarens

• Sida 113
•  Original

exponering för damm och metaller visserligen har minskat men att lufthal- tema av lösningsmedel, med undantag för bensen, var relativt oförändrade.

Vissa andra studier pekar dock på att halterna varit avsevärt högre, speciellt för golv- och mattläggare, där limmen numera huvudsakligen är vattenbase- rade. De lösningsmedel som ingår i färger som används av byggnadsmålare har i viss utsträckning ersatts med vatten eller mindre lättflyktiga vätskor, vilket bör ha minskat exponeringen.

De halter som idag uppmäts ligger i allmänhet betydligt under gällande gränsvärden och resultatet av dessa nivåer kan inte utvärderas närmare förrän efter flera decennier. Det förefaller sannolikt att också de aktuella nivåerna kan ge skador hos känsliga personer, om än i mindre utsträckning än tidigare. Sådana beräkningar skulle emellertid kräva kunskap om ett flertal fakto- rer: C Exakt vilka lösningsmedel som förekommer ensamma och i kombinatio- ner. Halterna i luften och upptaget hos individerna. Skillnader mellan tämligen jämn exponering jämfört med kortvariga exponeringstoppar med fria perioder emellan. Skyddsutrustning och dess användning. Om män och kvinnor är lika känsliga. Betydelsen av ålder för påverkan av lösningsmedel. Hur kombinationseffekter med alkohol, läkemedel, kostvanor m. m. påverkar utfallet. El Samverkan med andra sjukdomar. 121 Lösningsmedlens utveckling på lång sikt.

|_ll—l

DDWD

Ansträngni ngar görs för att besvara dessa frågor genom fortsatta epidemiolo- giska studier, experiment, strategi för provtagning i luften och blodet samt djurförsök av bl. a. kombinationseffekter.

4.2.3 Lösningsmedel utanför arbetsmiljön

I tredje steget av riskbedömningen kartläggs de vägar som risken kan spridas till människor eller miljö. Spridning av lösningsmedel i arbetsmiljön har redan behandlats. Även i omgivningsmiljön finns betydande exponeringsmöjlighe- ter. Så t.ex. diskuteras effekten av att minska blyhalten i bensin. Detta kommer sannolikt att medföra en ökning av bensenhalten i bensin, vilket i sin tur kommer att innebära en viss ökning av bensenhalten i omgivningsmiljön. I massmedia har också beskrivits en ökande oro över betydande utsläpp av lösningsmedel från stora lackeringsanläggningar.

Lösningsmedel förekommer dessutom i hemmiljöema, t. ex. som fläckbort- tagningsmedel, lim för modellbygge, målarfärg m.m. Även här har skador rapporterats, främst på barn. Dessa risker är självfallet allvarliga men svåra att kvantifiera.

• Sida 114
•  Original

4.2.4 Konsekvenser av skadan

I det fjärde steget ska beräknas ”de tänkbara konsekvenserna av att vara utsatt för risk och för varje risk beräknas sannolikheten för att den ska inträffa”. Konsekvensen av att drabbas av onormalt stor förstöring av hjämcellema varierar uppenbarligen med graden av skada. För de allvarligast skadade inträffar en betydande intellektuell sänkning, utpräglade minnessvårigheter och personlighetsförändringar som är både tragiska och katastrofala såväl för individen som de närstående. I de mycket lätta fallen kan skadan sannolikt kompenseras av andra funktioner, utan att vare sig den drabbade eller närstående kan notera förändring förrän andra belastningar läggs ovanpå skadan, till exempel på åldrande, stora krav på de psykiska resurserna eller infektioner. Sannolikheten för att olika stadier ska inträffa så att livskvalitén försämras, har inte och kommer sannolikt aldrig att kunna beräknas.

4.2.5 Hur värderas risken av dem som utsätts?

Idet femte och sista steget uppskattas ”hur de människor som utsätts för risken värderar den”. Erfarenheten visar att de kända allvarliga skador som kan inträffa upplevs som skrämmande och hotande. När uppmärksamheten under 1970-talet riktades mot riskerna med organiska lösningsmedel minskade viljan att arbeta oskyddat med sådana medel. Lösningsmedelsbaserade färger och limmer har i betydande utsträckning ersatts med vattenlösliga trots något sämre tekniska egenskaper. Det torde stå klart att de som utsätts för organiska lösningsmedel önskar att halterna är så låga som möjligt och helst att exponeringen helt kan undvikas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att riskuppskattning med någon högre grad av precision knappast är möjligt för utpräglade blandexponeringar av den typ som lösningsmedel utgör. Riskuppskattningen försvåras ytterligare av att de skadliga effekterna varierar från utomordenligt lätt påverkan av det psykiska allmäntillståndet till tämligen allvarlig hjärnskada. Symtombilden är diffus och bland alla dem som företer dessa symtom beror endast en mindre del av skadorna på exponering för lösningsmedel. Riskuppskattningar av enstaka ämnen med ”allt-eller-intet-sjukdomar” typ cancer eller dödsfall är betydligt enklare.

4.3 Riskbedömning

Med riskbedömning avses att analysera en risk, jämföra den med andra risker, väga risk mot nytta och att bedöma vad som är det bästa praktiska sättet att handskas med en risk. Vissa lösningsmedel har tämligen lätt kunnat ersättas. Att bestämma i vilken utsträckning en risk ska accepteras ingår också i en riskbedömning.

De ställningstaganden som inkluderas i riskbedömning förutsätter kunska- per om alternativa tekniker och ekonomiska bakgrundsfakta utöver det medicinska kunnandet. Vissa lösningsmedel har tämligen lätt kunnat ersättas, medan det ter sig orealistiskt att förbjuda till exempel bensin. För närvarande finns inte tillräckligt underlag för några mer kvalificerade riskbedömningar

• Sida 115
•  Original

som kan leda till att ersättningsmedel krävs eller långtgående inkapslingar av arbets- och produktionsmetoder. I någon mån ingår dock sådana övervägan- den och värderingar i förhandlingarna om de hygieniska gränsvärden som fastställs av arbetarskyddsverkets styrelse.

Det torde vara omöjligt att precisera en nivå där man med stor säkerhet kan säga att inga som helst nervskador skulle uppkomma p. .g. a. exponering oavsett hur många människor som utsattes. Problemet är likartat för cancersjukdomar. Om ett ämne har cancerframkallande eller nervskadliga effekter bör exponeringen vara minimal. Kan man avstå från ämnena är det ur medicinsk synpunkt lyckligast, under förutsättning att de inte ersätts av andra ämnen eller sociala förhållanden med högre risker. I vissa fall kan det vara fördelaktigt att behålla ett ämne med identifierad och uppskattad risk framför att introducera mindre undersökta ämnen.

4.4 Riskkontroll

Riskkontroll definieras som ”att reglera och sätta normer, övervaka den tekniska utvecklingen i stort och bevaka att regler och normer följs i det enskilda fallet”.

Lösningsmedel uppmärksammade tidigt i lagstiftningen. Redan i giftstad- gan från 1906 föreskrivs att om ett kärl innehåller t. ex. ”koltetraklorid, metylenklorid, perkloretylen, trikloretylen etc.” ska ordet ”gift” anges. I lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar från 1929 inkluderas skador av lösningsmedel. Som ett resultat av ”golvläggarsjukan” i mitten på 1960-talet kom en limningsanvisning 1970. Den första listan över gränsvärden som rekommenderades av arbetsmedicinska institutet, innehöll många lösnings- medel som 1974 överfördes i något modifierad form till den första gränsvär- deslistan med juridisk tyngd.

Under slutet av 1970-talet har ett flertal anvisningar som rör olika lösningsmedel och branscher med lösningsmedel kommit från arbetarskydds- styrelsen. Gränsvärdena för de flesta lösningsmedel har även sänkts. Dessa anvisningar och gränsvärdessänkningar har sannolikt motiverats av nyvunna kunskaper om lösningsmedlens effekter på nervsystemet.

4.4.1 Kom riskkontrollen onödigt sent?

Det fanns föreskrifter om vissa lösningsmedel sedan början på 1900-talet men problement fick förnyad aktualitet under 1950-talet, när de snabbtorkande alkydfärgema infördes. Själva förmågan att vara ”snabbtorkande” berodde på att de använda lösningsmedlen förångades snabbt och därmed uppstod också större risker. Som nämnts tidigare blev detta särskilt tydligt på 1960-talet för golv- och mattläggama. Som också framgått var såväl akuta som kroniska nervskador kända vid arbete med lösningsmedel, men de kopplades förmod- ligen ihop med ännu mer primitiva arbetsförhållanden än de som rådde på 1950- och 1960-talen.

En annan orsak till att omfattningen av skadorna inte upptäcktes tidigare kan vara att intresset var inriktat på mer dramatiska och lättiakttagbara effekter som dödliga olycksfall, kronisk lungsjukdom med röntgenförändring-

• Sida 116
•  Original

ar (silikos) och blykolik snarare än de mer lågmälda, ospecifika psykiska symtom som uppkommer vid lösningsmedelsexponering. Detta gällde hela hälso- och sjukvården och kan knappast belastas arbetsmedicinen speciellt. Metoderna för studier av kroniska skador (epidemiologiska metoder) var också outvecklade. Inte ens de tämligen dramatiska översjukligheter i lungcancer som gällt för gruv- och asbestarbetare i Sverige påvisades förrän under 1970-talet. Då kanske det inte är så anmärkningsvärt att en viss ökad frekvens av neuropsykiatriska sjukdomstillstånd passerat utan att bli avslö- jade.

Ytterligare en faktor i sammanhanget var att Sverige relativt sent uppmärk- sammade arbetsmiljöns problem. Listan över hygieniska gränsvärden kom tämligen sent internationellt sett (1974) och då utan dokumentation.

Sammanfattningsvis kan man möjligen påstå att om den epidemiologiska metodiken varit bättre utvecklad, om neuropsykiatriska symtom och sjukdo— mar ansetts som allvarliga och om intresset varit inriktat på arbetsmiljöns problem så hade strängare föreskrifter om lösningsmedel kunnat utfärdas redan i slutet av 1950-talet, när de snabbtorkande färgerna blev aktuella, eller senast efter erfarenheterna av matt- och golvläggning på l960-talet.

4.4.2 Hur informerades om risken?

Information om ”golvläggarsjukan” spreds i dags- och fackföreningspressen, men därefter glömdes riskerna åter bort. Det är intressant att notera att ”golvläggarsjukan” aldrig rapporterades vetenskapligt vilket sannolikt bidrog till ”glömskan”. När lösningsmedelsriskema åter blev aktualiserade under första åren på 1970-talet togs frågan främst upp av forskare även om varningar kom från Målarförbundet. Studier av upptagi kroppen, kolsvavlastudier från Finland och tidiga rapporter om hjämskadebilder i styrenarbete publicerades vetenskapligt liksom så småningom mer övertygande studier av kroniska sjukdomstillstånd i överfrekvens bland lösningsmedelsarbetare. Det allmänna intresset för arbetsmiljöfrågor under senare hälften av 1970—talet innebar att de vetenskapliga rapporterna fördes ut via massmedia och fackföreningspress i stor utsträckning.

Medvetenheten och kunskapen om lösningsmedlens effekter har således kommit successivt såväl bland forskare som allmänhet. Denna informations- process skiljer sig drastiskt från hur kunskaperna spritts om andra arbetsmil- jörisker, t. ex. asbest. Kunskapen om asbest hos allmänheten kan inringas till år, månad och vecka efter ett ”massmedialarm”, som kom åtminstone 20 år efter det att cancerriskema övertygande visats i internationell vetenskaplig litteratur. Den svenska forskningen på asbestrisker var obetydligt, vilket möjligen kan förklara den stora skillnaden mellan kunskapstillväxten kring lösningsmedel jämfört med asbest.

Arbetarskyddsfonden har bekostat en mångfald lösningsmedelsstudier och har haft stor betydelse för det fortsatta intresset för dessa risker. Innan arbetarskyddsfonden beslöt sig för att starta en stor informationskampanj om organiska lösningsmedel 1980 avvaktades det vetenskapliga underlaget i form av en rapport från en särskild programkommitté för lösningsmedelsbrskning. Detta arbetssätt kan förefalla tungrott och ”marknaden” har redan genomgått betydande förbättringar p. g. a. det opinionsmässiga trycket mot användning

• Sida 117
•  Original

av organiska lösningsmedel. På lång sikt torde emellertid ett sådant grundligt forskningsarbete förhindra att riskerna åter glöms bort samt medföra att stor uppmärksamhet riktas även mot låga koncentrationer av kemiska ämnen i luften där människor arbetar.

• Sida 118
•  Original

• Sida 119
•  Original

5. Informationskällor vid värdering av arbetsmiljörisker

Vetenskapen säljer kunskap som vunnits genom tvivel, den skaffar fram kunskap om allting för alla, för att göra alla till tvivlare.

Galileo Galilei i Bertolt Brechts drama Galileis liv

I värderingen av arbetsmiljörisker möts kunskaper från forskarnas värld med kunskaper från arbetslivet och kunskaper från den samhälleliga förvaltningen. Här ska först kort redovisas något om de informationskällor som kan användas vid värdering av arbetsmiljörisker i Sverige. Därefter ges en orientering om utbudet av utbildning, rådgivning och annan informations- verksamhet. I uppsatsen Utbud av arbetsmiljöinformation och utbildning i Sverige i bilagan Arbetsmiljöinfomation — påverkan, behov och utbud (SOU 1982:00) finns en fylligare redogörelse därom. I samma bilaga finns också en uppsats om utbudet av information utomlands om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder.

Här ska först några allmänna grundsatser om informationens roll i värderingen av arbetsmiljörisker diskuteras. Sedan beskrivs vetenskaplig litteratur och dokumentation som kan användas i värderingen av arbetsmil- jörisker, register över förhållanden i arbetslivet samt informationskällor som finns på arbetsställena. Slutligen redovisas i korthet utbudet av utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor i Sveri-

ge.

5.l Information i värdering av arbetsmiljörisker — en fråga om kunskapsmöten

Vad är information? Den mängd osäkerhet som avlägsnas när vi får ett meddelande, säger införmationsteoretikema. Information ökar vår kunskap. Ibland betonas att information är budskap, något som måste nå ut och nå fram. Och några av dem som är fascinerade av hur moderna infonnationsmedia kan användas påstår att ett budskap präglas så helt av vilket medium som används för att få ut det, att budskapet inte finns utan sitt medium.

Vår tid kallas ibland för informationsåldem. Det finns de som gärna visar på att produktion av råvaror och bearbetade produkter —— hårdvaror — verkar minska som bas för vår näring och att produktion och byte av information — mjukvara - i stället ökar. Utveckling och användning av informationstek—

• Sida 120
•  Original

* Enligt en beräkning i en opublicerad rapport från OECD skulle ”infor- mationssektom” svara för 35-40 % av Sveriges ekonomi 1977—1978. I informationssektom räk- nas då in dels produktion av apparater, som produ- cerar information, t. ex. skrivmaskiner, datorer, TV-apparater, dels pro- duktion och förmedling av kunskap t. ex. forsk- ning, utbildning, infor- mationsspridning etc. Motsvarande tal för USA under samma period är 50 %.

nologi och informationsförsörjning blir strategiskt viktig i många länders ekonomi. Man försöker t. o.m. beräkna ”inforrnationssektoms” andel av bruttonationalprodukten. 1

Som enskilda människor blir vi dagligen översköljda av budskap och meddelanden som pockar på vår uppmärksamhet. Vi använder mycket av vår tid på att avvärja, sortera och bearbeta information. Hur informationen används i samhället blir ett politiskt tema som löper genom den politiska debatten. Verkliga problem och intressekonflikter översätts ofta till informa- tionsproblem: man föreställer sig att om bara någon informerar lite mer och lite snabbare och lite bättre löser problemen och konflikterna upp sig själva.

Kunskap är makt. Den som har kunskap kan påverka sin situation. Den som förstår riskema i sitt arbete kan verka för att skydda sig själv och andra för dem.

Det finns visserligen ”vita fläckar” i kunskaperna om arbetsmiljörisker, dvs. information som saknas och som måste till för att man ska kunna förstå att risker finns, hur de uppkommer och hur de kan begränsas. Allt är emellertid inte okänt. Om den information som finns om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder, blir spridd genom utbildning, rådgivning och annan informa- tionsverksamhet, kan den bidra till att skapa större medvetenhet om riskerna och om hur de kan begränsas. Information ökar kunskaperna och därmed förutsättningama för konstruktiva åtgärder. Genom informationsspridning strävar man efter att skapa opinion. Intresset för miljöfrågor i samhället växer och kunskapsfronten förskjuts ganska snabbt. Samhällets bedömningar förändras också. Satsningarna på information för att sprida värderingar om arbetsmiljörisker har därför ökat, ofta för att skapa lojalitet med den riskbedömning en myndighet, en arbetsgivare eller en producent gjort men ibland för att få till stånd'omprövning av den riskbedömning som gäller.

I värderingen av arbetsmiljörisker är det olika kunskaper som möts. Vardagskunskapen hos dem som finns i arbetslivet ställs mot teknisk och vetenskaplig kunskap. Teknisk och vetenskaplig kunskap om arbetsmiljöris- ker ryms inom många discipliner. Inom ingenjörsvetenskap, medicinsk vetenskap och beteendevetenskap har arbetsmiljöproblem länge varit del av de erkända problemområdena. Inom samhällsvetenskap med juridik och ekonomi börjar miljöfrågor tas upp allt mer. De som arbetar vetenskapligt kan ”renodla” de problem de bearbetar och lägga osäkerhetsmoment utanför sin problembild. De, som är verksamma i arbetslivet och där identifierar eller ska lösa arbetsmiljöfrågor, står emellertid ofta inför en sammansatt och kanske delvis osäker problembild. Lösningar av praktiska problem måste göras med sikte på helheten. Lösningarna måste oftast bygga både på praktisk erfarenhet och på kunskap med ursprung i flera olika vetenskaper.

Avståndet kan vara stort mellan olika vetenskaper. Men det kan vara ändå större mellan dem som bygger upp sin kunskap på annat sätt än genom vetenskapligt arbete och dem som arbetar vetenskapligt.

Svårigheterna som hindrar kunskapsmöten såväl mellan vetenskapliga discipliner som mellan vetenskap och arbetsliv är många, sannolikt fler än drivkrafterna. Språksvårigheter är ett hinder. Vetenskaplig jargong med begrepp laddade med viss innebörd skärmar av mot utomstående, både mot praktiker och mot dem som arbetar inom andra vetenskaper. Bakgrundskun-

• Sida 121
•  Original

skaper behövs ofta för att förstå. Inom varje yrke och vetenskap finns dessutom vad som ibland kallas ”underliggande försanthållanden”, dvs. odefinierade, grundläggande föreställningar som inte kan analyseras. Tillsammans hindrar detta byte och sammansmältning av kunskaper.

Just i värderingen av arbetsmiljörisker är det emellertid angeläget att sträva efter större öppenhet mellan olika kunskapsområden. Där krävs både mångvetenskaplighet och flöde av kunskaper mellan arbetsliv och vetenskap, inte bara knutet till en viss situation utan i långsiktigt samspel mellan forskning, studier och praktisk verksamhet.

En utredning om information om risker i arbetsmiljön rör i grunden svårigheterna att värdera arbetsmiljörisker och att kommunicera om värde- ringarna. Svårigheterna beror delvis på att utgångspunkterna för värdering- arna är olika. De har emellertid också sin grund i att olika människor har olika förutsättningar, olika förmåga och benägenhet att uppfatta risker i arbetsmil- jön samt olika förutsättningar att tolka tillgänglig information om risker.

Arbetsmiljölagen lägger ett ansvar på arbetsgivaren att sätta sig in i vilka risker som finns och som kan uppstå på de arbetsställen där han ansvarar för att begränsa riskerna och att se till att arbetstagarna är informerade. Arbetsgivaren behöver information som är korrekt, relevant och tillräcklig för att förutse risker och vidta skyddsåtgärder som samtidigt är tekniskt lämpliga och ekonomiskt rimliga. Det är emellertid välkänt att arbetsgivarna inte sällan saknar den information som skulle behövas. Arbetstagarna å sin sida vill kunna bilda sig uppfattningar om arbetsmiljöriskema oberoende av de uppfattningar som arbetsgivare eller samhälleliga organ ger uttryck för. De beslut som värderingen av arbetsmiljörisker utmynnar i har som underlag information som ofta är osäker och motstridig. Besluten fattas dessutom många gånger under trycket av att de måste fattas snabbt. I många stycken saknas samförstånd om kriterier och tumregler som kan vara till hjälp för beslutsfattarna. Det är den information beslutsfattarna har tillgång till och kan utnyttja som avgör deras beslut.

lnforrnation, som gäller arbetsmiljö och hälsorisker, rör problem som är viktiga för den enskilde. Riskeri arbetsmiljön uppfattas av den enskilde ofta på annat sätt än risker som är självvalda och som beror av förhållanden utanför arbetet.

Frågan om informationens roll i riskvärderingen är en fråga om informa- tionens roll i en kommunikationsprocess. När en sådan process beskrivs används ofta begreppen sändare, informationskällor, syfte, meddelande, budskap, kanal, mottagare och effekt. De begreppen kommer också att användas här.

För att spridning av information skall vara effektiv krävs analys av vem som ska informera om vad och för vilket ändamål. Mottagarens tilltro till sändarens förmåga att ge korrekt, relevant och fullständig information är en viktig förutsättning för att budskap ska accepteras av mottagaren. Detta är särskilt väsentligt när innehållet i ett meddelande är svårt och sammansatt, framför allt i situationer där tillgänglig information av betydelse möjliggör olika — kanske t. o. rn. motstridiga — tolkningar och slutsatser. Höga krav ställs då på, att sändaren har en säker uppfattning om mottagarens förväntningar och kunskapsmässiga förutsättningar att ta emot information, och att budskapet formuleras på ett begripligt sätt utan att innehållet går förlorat.

• Sida 122
•  Original

I en situation när en mottagare behöver ett visst underlag för att kunna välja bland ett antal handlingsaltemativ och fatta ett beslut, är det mottagaren som är den mest aktiva i samspelet mellan sändare och mottagare av information. Sändarens uppgift är då helt enkelt att förse mottagaren med den information han anser sig behöva. Sändarna ger emellertid ofta ifrån sig information i syfte att överföra kunskap och påverka mottagarens beteende. Sändaren är då den aktiva parten i förhållande till mottagaren och avgör i vilken riktning han vill ändra mottagarens beteende och vilken information mottagaren behöver.

De som finns i arbetslivet behöver information för att kunna värdera risker i det dagliga livet och lösa praktiska problem. De praktiska problemen präglas av att de rör levande människor och kan vara en blandning av tekniska spörsmål och samarbetsfrågor. Information om arbetsmiljörisker och skydds— åtgärder behöver ofta passa mottagarens uppfattning om problemen för att kunna användas direkt. Sändarens föreställning om vad mottagarna kan behöva är visserligen viktig. Men deras meddelanden är ofta med nödvändig- het allmänna, styrda av intressen i deras egen verksamhet och inte avpassade efter mottagarens behov. Endast om information som är relevant för att lösa ett problem finns tillgänglig på ett sätt som gör att den kan uppfattas och vid en tidpunkt då den behövs, undanröjer den osäkerhet, dvs. fungerar som information.

Det är också av vikt för alla berörda att den information som på skilda sätt sprids om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder väl speglar kunskapsläget och gällande värdering av arbetsmiljörisker. Eftersom kunskaper och värderingar om risker i arbetsmiljön förskjuts ganska snabbt är urvalet av vilka upplys- ningar som bör spridas vi ktigt att uppmärksamma. Det påverkar ju vilka arbetsmiljöproblem som upplevs väsentliga och om hur det riskbegränsande arbetet bör bedrivas.

I informationskällor som används vid värderingen av arbetsmiljörisker inbegrips bl. a. data från mätningar vid olika slag av undersökningar, teknisk och vetenskaplig litteratur och dokumentation, samhällets regler och normer, information i massmedia om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder samt information från myndigheter, företag, intresseorganisationer m. fl. om risker och skyddsåtgärder.

5.2. Vetenskaplig litteratur och dokumentation

Identifiering och bedömning av risker bygger, som tidigare nämnts, i mycket på resultat av tidigare forskning och undersökningsverksamhet. Den forskning som ligger till grund för identifiering av arbetsmiljörisker sker inom bl. a. medicinsk, naturvetenskaplig, teknisk och beteendevetenskaplig forsk- ning. Forskningsrön som bidrar till att identifiera risker i arbetsmiljön kan komma från ren grundforskning eller från tillämpad forskning med stark anknytning till praktiska miljöproblem.

Den information som används i riskidentifieringen kan vara både iaktta- gelser av vad som sker med människorna på ett enskilt arbetsställe och sammanställningar av resultat av tidigare forskning och undersökningar. I forskningsresultaten ingår data från undersökningar och mätningar av olika slag, redovisning av tidigare rön samt utvärderingar och slutsatser. Data från undersökningar bevaras oftast inom den organisation som utfört undersök-

• Sida 123
•  Original

ningen. Resultaten av forsknings- och undersökningsverksamkhet dokumen- teras däremot i forskningsrapporter som i bästa fall publiceras i den internationellt tillgängliga vetenskapliga litteraturen. Forskare vänder sig i regel främst till andra forskare som arbetar inom deras intresseområden. Deras rapporter är mestadels skrivna på något av de internationellt sett stora språken, oftast engelska, ibland tyska, franska eller ryska. Svenska används bara av forskare som riktar sig till en svensk läsekrets.

Vetenskaplig litteratur och dokumentation inom det område som ibland intemationellt kallas ”life sciences”, alltså livsvetenskaper, dit vetenskaperna som behandlar risker i arbetsmiljön bör räknas, växer explosivt. Det är svårt att ge en god bild av hur stort inforrnationsflödet är. Redan för flera år sedan uppskattades att omkring 7,mi1joner dokument har publicerats. Utbudet av vetenskapliga artiklar som rör toxikologi enbart lär under perioden 1971—1975 ha vuxit med ca 350 %. Man räknar med att mängden vetenskap- liga publikationer i världen fördubblas ungefär vart tionde till vart femtonde är. Sveriges bidrag till den samlade forskningen i världen är av storleksord- ningen 1—2 %. Sammanlagt utförs i landet bara en liten andel av den forskning som påverkar risker och säkerhet i arbetsmiljön i Sverige. I figur 511 visas hur mycket som under de senaste åren satsats på arbetsmiljöforskning i Sveri-

ge.

Diagram 1. Satsade medel inom industri, myndigheter, institut m. m. på förbättring av arbetsmiljö och personalskydd (1979):

___—___—_—-————

Verksamhet Förbättrad arbetsmiljö som

primärt sekundärt syfte syfte

###—_—

lndustrin 4,7 32,0 Offentliga sektorn 52,0 3,0 (exkl. universitet/högskolor) Privata institut och organisationer 6,0 0,0 Affärsdrivande verk 2,0 1,0

Totalt Mkr 64,7 36,0

_____________———— Diagram 2. Statliga medel för forskning och utveckling inom arbetsmiljö- och arbetslivsområdet (1981/82) ri,—___—

Medelsförvaltande organ Budget för FoU

__________________—————

Arbetarskyddsfonden 148,0 Arbetarskyddsstyrelsen 75,0 Styrelsen för teknisk utveckling 11,0 Övriga 20,0

Totalt Mkr 254,0

___—___!—

Källa: 1. Forskningsstatistik 1979—81 Statistiska centralbyrån. U 1981zl8. 2.Statliga anslag till forskning och utveckling 1981/8, PM, Statistiska centralbyrån, 1981-06-12.

Figur 5:l ArbetsmiUÖforskning i Sverige.

• Sida 124
•  Original

Detta säger något om att mängden av vetenskaplig litteratur och dokumen- tation är stor, att merparten inte är skriven på svenska och att svenska forskningsrön till mycket stor del bygger på vad som kommer fram i utländsk forskning. Att kunna hantera och utnyttja denna snabbt växande kunskaps- massa håller på att bli ett problem i sig. Det krävs specialkunskap bara för att kunna söka i den enorma informationsfloden.

I det vetenskapliga arbetet med riskidentifiering är studier av vad som står i litteraturen om tidigare forskningsrön viktiga. Omfattande sökningar i vetenskaplig litteratur används för att få fram underlag för identifiering av risker. För en forskare är det nästan omöjligt att följa kunskapsutvecklingen inom annat än ett snävt problemområde. Uttalanden av ett par forskare får illustrera vad kännedom om redan dokumenterad kunskap kan betyda för identifiering av arbetsmiljörisker (se figur 52).

När det gäller vetenskaplig litteratur och dokumentation skiljer man ibland mellan primära, sekundära och tertiära informationskällor. Flödet av veten- skaplig inforrnation från producenterna till användarna åskådliggörs ibland som i figur 523.

Till primära informationskällor brukar man räkna forskningsrapporter publicerade i vetenskaplig litteratur och i tidskrifter, där den eller de som gjort en undersökning redovisar hur undersökningen utförts, vilka resultat den givit samt hur resultatet kan tolkas och utvärderas och vilka slutsatser som kan dras.

Exempel på några av de vetenskapliga tidskrifter som används av dem som i Sverige arbetar med frågeställningar inom arbetsmiljöområdet visas i figur 5:4.

Till sekundära och tertiära informationskällor räknas tjänster från bibliotek och inforrnationscentraler. I figur 5:5 visas biblioteks- och dokumentations- tjänster som kan användas av dem som söker litteratur i arbetsmiljöfrågor i Sverige. Dit brukar också föras referat och sammanställningar av forsknings- rön gjorda av andra än den eller de som utarbetat sammanställningen. Sådana sammanställningar publiceras också i vetenskaplig litteratur och tidskrifter. En särskild typ är s.k. state-of—the-art-reports. De kan på svenska kallas rapporter om kunskapsläget, dvs. sammanfattningar av vad som är känt om t. ex. ett visst kemiskt ämnes verkningar på människan. Rapporter om kunskapsläget, som ligger till grund då bl. a. hygieniska gränsvärden fastställs nationellt och internationellt, brukar kallas kriteriadokument. De innehåller i regel inte bara sammanfattningar av känd kunskap utan även bedömningar och rekommendationer om på vilken nivå gränsvärdet bör läggas fast. Uppslagsverk och handböcker där vetenskaplig information sammanfattas bör särskilt nämnas i det här sammanhanget. I figur 526 visas exempel på handböcker med sammanställningar av vetenskaplig information om kemiska ämnen.

Bibliotekskataloger, referattidskrifter, databaser med litteraturreferenser m.m. är hjälpmedel för att söka reda på vad som är publicerat i den vetenskapliga litteraturen. En litteraturreferens innehåller uppgifter om författare, titel, ämnesområde, publikation och tryckår men däremot inte information om var man kan få tag på rapporten, boken eller tidskriften. Exempel på litteraturreferenser till några publikationer som belyser värde- ringen av arbetsmiljörisker visas i figur 517.

• Sida 125
•  Original

II ”I flera produkter finns kemiska tillsatser som är allmänt kända bland tekniker, men inte bland läkare, exempelvis dermatologer. Innan den informationen gått fram kan patientens diagnos ej ställas på ett korrekt sätt. Som exempel kan nämnas, att vi år 1970 fann att galvansierad plåt på ytan hade vattenlösligt sexvärt krom. Det hade använts i minst 15 år utan att vi visste det och utan att svenska eller utländska dermatologer visste om det.

Då vi är 1962 fann att det tillsattes vattenlösligt sexvärt krom i tändsatsen på tändstickor så var detta okänt för dermatologer. Uppgiften var emellertid allmängods och stod (. o .m. i Svensk Uppslagsbok. lnfortnationen var naturligtvis av mycket storbetydelse. Var och en som är kromallergisk måste sluta att ha kontakt med tändstickor och dessutom rengöra fickorna. Innan dessa åtgärder rekommenderades såg vi betydligt fler kroniska krom- eksem.

Cement har använts i mer än 100 år, men inte förrän 1950 upptäckte schweiziska dermatologer att det fanns vattenlöslig sexvärd krom i den. Först därefter kunde man få klarhet i vad cementeksem orsakades av. Det kan dock nämnas, att man på Svenska Siporexfabriker redan 1943 kände till förekomsten av krom i cement.

Det finns säkerligen många sådana informationer som är dolda för läkare, men som för teknikerna är allmängods.”

Docent Sigfrid Fregert, Yrkesdermatologiska avdelningen vid lasarettet i Lund

”Den inventering vi företog oss för gummiindustrin innefattade en toxikologisk bedömning och sammanfattning, som jag tror ledde till förbättringari svensk gummiindustri. Först och främst i rent allmän mening: när uppmärksamheten riktas på ett problemområde börjar detta problem- område att bearbetas av produktionstekniker m. fl. Detta skedde parallellt med vårt arbete. Jag vet att t. ex. fenyl-oénaftylamin utgick ur produktions- sortimentet hos de tre-fyra företag som använde ämnet under vår projekttid — därför att vi påpekade dess potentiella effekter. Under åren efter projektets genomförande har troligen många fler ämnen substituerats.

Det är dock viktigt i det här sammanhanget att innehållsdeklarationen eller nytillkommen biologisk-medicinsk information inte spelade stor roll i gummiindustrins utveckling mot bättre arbetshygien. Så som jag ser det var den viktigaste faktorn härvidlag att befintlig toxikologisk litteratur grävdes fram, granskades, utvärderades och offentliggjordes i rapportform.

Men detta är ju en god lärdom.”

Professor Bo Holmberg, Arbetarskyddsstyrelsen

Fig 5.2 Om betydelsen av att känna till känd kunskap.

• Sida 126
•  Original

PRODUCENTE R

Informations-

(Informellal (Formella) Samtal, kon- fefense' m (Publicerat) lOpublicerat)

PRIMÄRA KÄLLOR

FÖRLAG/ EDITÖRE R Urval, produktion,

Bok 4 _ . Tidskrift Avhandling distribution

Rapport

ABSTRAKT- & INDEX- TJÄNSTE R

| .. .. BIBL OTEK FÖRMEDLlNGS— SEKUNDARA KALLOR

CENTRALER Analys, lagring, spridning

INFORMATIONS— CENTRALER

Abstrakt- & Index- tidskrifter

Kataloger, Vägledningar etc

Specialbiblio- grafier, over- sattningar etc

, TERTIARA KALLOR Överstkts- Förenkling, samman- aniklar, ställning, värdering synteser etc

Källa: UNESCO, 1971226. Figuren är hämtad från Höglund, L., Persson, O., Kommunikation inom vetenskap och teknik, Umeå 1980.

Figur 5.'3 Från informalionsproducent till informationsanvändare.

• Sida 127
•  Original

American Industrial Hygiene Association Journal, USA Annals of Occupational Hygiene, Storbritannien Applied Ergonomics, Storbritannien Arbeitsmedizin, Sozialmedizin, Präventivmedizin, Västtyskland Arbete och hälsa, Sverige Archives des maladies professionelles, Frankrike British Journal of Industrial Medicine, Storbritannien Contact Dermatitis, Danmark Ergonomics, Storbritannien Japanese Journal of Industrial Health, Japan Journal of Hazardous Materials, Nederländerna Journal of Occupational Accidents, Nederländerna Journal of Occupational Behaviour, Storbritannien Journal of Occupational Medicine, USA Journal of Safety Research, USA Journal of Sound and Vibration, Storbritannien Journal of Toxicology and Environmental Health, USA Scandinavian Journal of Work Environment and Health, Finland Läkartidningen, Sverige Travail et securite', Frankrike Zeitschrift fur Arbeitswissenschaft, Västtyskland

Figur 5.4 Exempel på vetenskapliga tidskrifter som tar in artiklar med forskningsre- sulla! m. nr. av intresse för arbetsmiljöområdet.

Högskolebiblioteken bl. a. Karolinska Institutets bibliotek och informa- tionscentral samt Tekniska högskolans bibliotek med informations- och dokumentationscentral Arbetarskyddsstyrelsens bibliotek Försvarets forskningsanstalts bibliotek Statens Naturvårdsverks bibliotek Studsvik Energiteknik AB, bibliotek Arbetslivscentrums bibliotek Branschforskningsinstitutets bibliotek Institutet för byggdokumentation (BYGGDOK) K-Konsults bibliotek

Verkstadsföreningen (Miljöbanken, Produktbanken)

Cl [I [I [1 :l :[

' Se mer härom i uppsat- sen Utbud av arbetsmil-

, _ _ jöinformation, utbildning Figur 5:5 Exempel pa svenska biblioteks— och dokumentationstjänsler på arbetsmiljö- och rådgivning i Sverige

området' . (SOU 1982:32).

• Sida 128
•  Original

Bretherick L., Handbook of Reactive Chemicals Hazards, 2:a upplagan. Butterworths 1979. Cassarett L. J. & Doull J., Toxicology: The Basic Science ofPoisons, 2:a upplagan. MacMillan publ. Co., New York, 1980. Gosselin R. E., Hodge H. C., Smith R. P., & Glaeson M. N., Clinical Toxicology ofCommercial Products, 4:e upplagan. Williams & Wilkins Co, Baltimore, 1976. Grant W. M., Toxicology of the Eye. Charles C. Thomas, 1974. Handbook of Chemistry and Physics. The Chemical Rubber Co, 59:e upplagan, 1978/79. Hunter D., Diseases of Occupation, 6:e reviderade upplagan. Hodder & Stoughton, London, 1978. lntemational Technical Information Institute, Japan Toxic & Hazardo- us Industrial Chemicals Safety Manual. ITII Japan 1976. Kommission zur Priifung Gesundheitsschädlicher Arbeitsstoffe der Deutschen Forschunggemeinschaft. Gesundheitsschädliche Arbeitsstof- fe — Toxikologisch Arbeitsmedizinische Begrändungen von MAK- Werten, Verlag Chemie Weinheim, 1976/77. The Merck Index. An Encyclopaedia of Chemicals and Drugs, 9:e upplagan. Merck & Co Inc 1976. National Fire Production Association. Manual of Hazardous Chemical Reactions, 5:e upplagan, 1975 Patty F. A., Industrial Hygiene & Toxicology. Interscience 1979. Plunkett E. A., Handbook oflndustrial Toxicology. Heydon 1976. Römpp H. Chemie Lexicon Vol 1—6. Franckische Verlagshandlung, 8:e upplagan, 1979. Sax N. I., Dangerous Properties of Industrial Materials, 5:e upplagan. Van Nostrand Book Corp, New York Amsterdam London, 1979. Sittig M., Hazardous and Toxic Effects of Industrial Chemicals, Noyes Data Corp, 1979 US Department of Health, Education & Welfare. NIOSH Registry of Toxic Effects of Chemical Substances, US Government Printing Oflice, senaste upplaga 1978. Verschueren K. Ed. Handbook of Environmental Data on Organic Chemicals. Van Nostrand Reinhold 1977.

Figur 5.6 Exempel på handböcker med information om kemiska ämnen.

Biblikotekskataloger omfattar vanligen endast det egna bibliotekets sam- lingar. En gemensam datoriserad katalog — databasen LIBRIS — för de svenska forskningsbibliotekens nyförvärv finns emellertid. De flesta referattidskrifter och databaser med litteraturreferenser är mer eller mindre specialiserade för att täcka vissa ämnesområden eller rentav vissa problemställningar. Exempel på referattidskrifter som är av intresse för forskare med arbetsmiljöinriktning redovisas i figur 518.

Det finns stora databaser med litteraturreferenser, där man kan söka efter referenslitteratur om medicinska symptom och organiska förändringar i människokroppen eller efter litteratur om nya tekniska rön. Vissa andra databaser är byggda med sikte på att man lätt ska kunna få fram litteratur om

• Sida 129
•  Original

Cl

l 1:

_ Kriteriadokument från olika organisationer I

i

Arbetsmiljöutredningen. ]. Arbetsmiljölagen (SOU l976:l),

2. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag (SOU 197612),

3. Rapport i psykosociala frågor (SOU 197623),

4. lntemationella konventioner inom arbetarskyddet (SOU l976z4). Bolinder E., Magnusson E., Nilsson C., Rehn M., Vad händer med arbetsmiljön? Rapport om LO-medlemmamas och skyddsombudens erfarenheter. Tidens förlag, Stockholm, 1981. Hansson S. O., Hellsten E., Arbetsmiljö från A till Ö. Prisma 1981. Holmberg, B., Rantanen J., Arrhenius E., Prövning och utvärdering av carcinogen aktivitet — riktlinjer och synpunkter. Arbetarskyddsstyrel- sen, Stockholm 1979. Holmberg B., Sjöström B., Toxikologisk översikt av gummikemikalier. Undervisningsrapport 1977: 19, Arbetarskyddsstyrelsen, Stockholm, 1977. Johnsson E., Sätt pris på arbetsmiljön—en jämförelse mellan avgifter och kostnader för yrkesskador. Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI), Stockholm, 1975. J ungen B., ”Det kan ligga och gro länge i kroppen” — en bok om arbete med asbestcement. Centrum för tvärvetenskapliga studier av männi- skans villkor, Göteborgs universitet. Preliminär slutrapport till projektet Asbestcement, Arbetarskyddsfonden, 274/76, 1980. Jönsson B., Lyttkens C. H., Arbetsmiljö och samhällsekonomi. Liber läromedel, Lund 1981. Nordfors L., Asbest —debatt, larm och åtgärder. En studie i de politiska aktörernas behandling av en arbetsmiljörisk. Rapport 19-77. Projektet Riskgenerering och Riskbedömning i ett samhälleligt perspektiv, Sam- arbetskommittén för långsiktsmotiverad forskning. Göteborgs universi- tet, 1977. Sanne C., Ed, Kemisamhället och Hälsan. Rapport nr 506, Sekretariatet för framtidsstudier. Liber förlag, Stockholm, 1980.

Nordiska expertgruppen för gränsvärdesdokumentation. Riskvärdering- ar publiceras 1 Arbete och Hälsa, Arbetarskyddsstyrelsen, Stockholm Svenska kriteriegruppen för hygieniska gränsvärden. Riskvärderingar publiceras i Arbete och Hälsa, Arbetarskyddsstyrelsen, Stockholm Publikationer från National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH), (kriteriadokument, Occupational Hazard Assessment, Special Hazard Review, Current Intelligence m.fl. serier av liknande typ), USA Publikationer från Världshälsoorganisationen (WHO), t. ex. Environ- mental Health Criteria och IARC Monographs on the evaluation of the carcinogenic risk of chemicals to humans Deutsche Forschungsgemeinschaft (kriteriadokument) Umweltbundesamt (kriteriadokument)

Figur 5.7 Exempel på publikationer om värdering av arbetsmiljörisker.

• Sida 130
•  Original

' Mutagen = kemiskt ämne som kan påverka arvsanlagen.

2 Teratogena effekter = fosterskador.

Acoustics Abstracts Biological Abstracts Byggreferat Chemical Abstracts CIS Abstracts

Current Contents

Ergonomics Abstracts Exerpta Medica. Occupational Health and Industrial Medicine Index Medicus Industrial Hygiene Digest

Pesticides Abstracts

Pollution Abstracts

Psychological Abstracts

RAPRA Abstracts (Rubber and Plastics Research Association ofGreat Britain) Safety Science Abstracts SDA NYT (Samnordisk dokumentation av arbetarskyddsföreskrifter) Toxicology Abstracts VA-NYTT

Figur 5.8 Exempel pa index— och ref/erattidskri/ier ( eller sekiini/ärliclskri/ier) som är av intresse förforskare med arbeismiljöinriklning.

kemiska ämnens egenskaper och effekter. Det finns också specialdatabaser med information som tagits fram genom systematiska uttag i de större databaserna. Det finns t. ex. en sådan databas med referenser till litteratur om kemiska ämnens mutagena effekter' och en annan med uppgifter om litteratur rörande kemiska ämnens teratogena effekter.3 En översikt över databaser som kan användas för sökning efter underlag för värdering av arbetsmiljörisker finns i figur 5:9. 1 figur 5:10 visas exempel på en litteraturreferens. som erhållits ur en databas.

Vissa myndigheter, organisationer och företag på skilda håll i världen har satsat på att bygga upps. k. faktadatabaser. Faktadatabaser kan innehålla t. ex. data från experiment som gjorts för att värdera vissa bestämda kemiska ämnens risker. Oftast används sådana faktadatabaser bara inom företaget eller myndigheten för att lagra data från egna experiment. Det finns emellertid exempel på att man försökt skapa faktadatabaser för allmänt bruk just inom det toxikologiska området.

Merparten av de informationskällor som används i det vetenskapliga arbetet för identifiering av risker i arbetsmiljön kan huvudsakligen utnyttjas . endast av människor med kvalificerad specialutbildning.

Skälet är enkelt. Forskningsrapporter och kunskapssammanställningar är oftast skrivna för andra forskare som arbetar inom det specialområde som rapporten eller sammanställningen rör. Författarna förutsätter att deras läsare har specialkunskaper inom området. Rapporterna är därmed svåra eller omöjliga att förstå för en expert inom ett annat område eller en lekman. Likaså kan data från vetenskapliga undersökningar vara svåra för en utomstående att tolka och sätta in i ett sammanhang, eftersom omständigheterna omkring

• Sida 131
•  Original

___—___.______

Motsvarar Antal Till- Sökningar Databasens tryckt pub- Produceras refe— växt Typ av in- utförs _, namn likation vid renser per är information av Ovrigt APTIC Air Pollution 85 000 (3 500) Luftförore- Tekniska Via Lockheed Technical ningar Högskolan, Information IDC-KTHB, Center. USA tel 08—787 89 50 CA- Chemical Chemical 4 milj 380 000 Kemi Tekniska Via Lockheed, SEARCH Abstracts Abstracts Högskolan, SDC, Service, USA IDC-KTHB, ESA-Quest, tel 08-787 89 50 m ti CIS/ILO CIS- ILO (Internatio- 14000 2 000 Bred interna- Upplysningar via Abstracts nal Labor tionell täckning CIS-centralen Office). av litteratur på vid Arbetar- Genéve arbetarskydds- skyddsstyrelsen, området tel 08-730 90 00 ENVIRO- Environ- Environment 75 000 9 000 Arbetsmiljö- Tekniska Via Lockheed. LINE ment Information förhållanden Högskolan. SDC och Abstracts Center Inc, inom olika IDC-KTHB. ESA-Quest New York näringsgrenar tel 08—787 89 50 EXCERPTA 45 medi- Excerpta 1 milj 250000 En av de 45 Karolinska Via Lockheed MEDICA cinska Medica publikationer- institutet, referat- Foundation. na, Occupa- MIC, publika- Holland tional Health, tel 08-23 22 70 tioner täcker stora delar av arbe- tarskydds- litteraturen LABORDOC Inter - ILO-biblioteket 75 000 4 800 ILO—publika- Tekniska Via SDC national i Geneve tioner fr o m Högskolan, Labour 1965. Sociala IDC—KTHB Documen- och ekonomiska tel 08-787 89 50 tation aspekter av arbetslivet MEDLARS National 3 milj 240 000 Medicin, Karolinska Via NLM Library of social- institutet, MIC, Medicine. USA medicin tel 08-23 22 70 NIOSHTIC National 77 000 7 000 Referenser till Miljödata- Institute for ca 450000 tidskrif- nämnden Occupational ter, alla NIOSH- tel 08—2464 75 Safety and publikationer, och Arbetarskydds— Health, USA. material från styrelsens (NIOSH- CIS—Abstracts. bibliotek, Technical Utvärderings— tel 08-730 90 00 Information studier om Center) riskfaktorer i arbetsmiljön POLLU- Pollution Data Courier. 67 000 6000 Luft- och vatten- Tekniska Via Lockheed TION Abstracts USA föroreningar Högskolan SDC och avfall, buller, IDC-KTHB, ESA-Quest strålning, m m tel 08—787 39 50 SAFETY Safety Cambridge 75 000 15 000 Litteratur om Tekniska Via SDC Science Scientific risker och Högskolan, Abstracts Abstracts Inc, skyddsåtgärder, IDC-KTHB & samarbete täcker 8 000 tel 08-787 89 50 med Center tidskrifter for Safety vid New York University SCI- Institute 2,7 milj 58000 Tvär- Tekniska Via Lockheed SEARCH of Scientific vetenskaplig Högskolan. Information, medicln- IDC-KTHB, Philadelphia, teknik tel 08-787 89 50. USA Karolinska Institutet, MlC, tel 08-23 22 70 TOXLINE Flera National 1 milj 100 000 Miljögifter Karolinska Via NLM referat- Library of m m institutet, publika- Medicine, USA MIC, tioner tel 08-23 22 70

Källa: Arbetsmiljö 13/80.

%

Figur 5.9 Exempel på databaser av intresse inom arbetsmiljöområdet.

• Sida 132
•  Original

Antal Till- Motsvarar Kostnader

Databasens Typ av in- rafe- växt tryckt för sök— _. namn Finns hos formation rensar par år publikation ningar Ovrigt

AID Arbetslivs- Arbetslivets demokratisering. 25 000 2 000— Gratis till Alla original- centrum, Arbetsmarknadens parter. 3 000 årsskiftet dokument »Iitteratur- Arbetsutbildning. Arbetsorgani- finns till- sökningen», sation, Social arbetsmiljö. Före- gängliga på tel 08-22 99 80 tagsplanering. Organisationsfrå— Arbetslivs-

gor. Arbetsmarknad. Tekniska centrums förändringars konsekvenser för bibliotek arbetet. — Tonvikt på nordisk litteratur

BVR legg- Byggvaruregist- Byggmaskiner och bygg— 38 000 6 000 Byggvaru— JA varu- ret, AB Svensk platsutrustning. byggvaror varor, nya eller förteckning registret) Byggtjänst, VVS-varor, el-varor, varor för 10 000 ändrade (ingår i tel 08-730 51 00 hiss- och transportanl'agg- leveran- varor Svensk

ningar. varor för inredning törer Bygg- katalog)

BYGGDOK Institutet för Hus, anläggningar, installa- 30 000 6 000 »Byggrefe- 300 kr/tim Alla original- bygg- tioner. fysisk planering, ener- rat» lut- dokument dokumentation gi, miljövård, rn m. lnnefattar drag ur da- finns tillgängli- tel 08-34 0170 den fysiska miljön för alla tabasen) ga genom

bevakade ämnen BYGGDOK. SDI-tjänster utförs

MI 01 DAFA, tel Anläggningar prövade enligt 4 000 1 000 JA 08-738 40 00. miljöskyddsförordningen. Statens natur- Mätvärden från utsläpps- vårdsverk, kontroll- tel 08—98 13 20. (Produceras vid

Länsstyrelserna)

MILJO- Miljöbanken Detaljerade beskrivningar av 6 000 1000 Miljö- Den normala rutinen är att BANKEN Sveriges Verk- åtgärder som genomförts i (10 000 banken, Miljöbankens kontaktmän stadsföruning, olika företag. Företagens dokument) Produkt- ringer eller skriver till tel 08-63 17 50 normer och krav vid inköp banken Miljöbanken och beställer

av maskiner, utrustning och kopior av önskat material. anläggningar. Hjälpmedel för Leverans sker inom någon handikappade. Skyddsföre- dag. Det nya datasystemet skrifter, faktablad m rn för ger möjlighet till utvidgad kemiska produkter. (Aven service, Kontakta Produktbanken med ca 600 Miljöbanken för närmare referenser) upplysningar om sök- alternativ och kostnader

PRODUKT- Produkt- Produktanmälningar (han» 105000 1 000 NEJ Uppgifterna REGISTRET registret, delsnamn pä kemiska pro- skyddade tel 08—98 79 45 dukter, tillverkning eller men lämnas

import, företag). ut ivissa Produktdeklarationer (full» 13 000 10 000 fall ständig kemisk sammansätt- ning av produkter, årlig mängd). Kemiska ämnen (namn. 54 000 synonymer, CAS-nr)

REGIS Standardiserings- Svensk standard, IKH- ca 6000 ca 400 Register Gratis till kommissionen i normer, NGS-publikationer över Svensk årsskiftet Sverige (SIS), samt VIS-standard Standard tel 08-23 04 00 SERIX Miljödata- Svensk forskning på miljö- 10 500 1 500 Svensk 100—150 Överflyttning (MI-20) nämnden, området, inklusive arbetsmiljö- Miljö- kr.tim till statens tel 0824 64 75 omrädet forskning naturvårdsverk

och Karolinska institutets bibliotek och informations-

STUDS STUDS informa- FoU inom bl a arbetsmiljö 21 000 3 500 NEJ Vissa tionssökning, området uppgifter Styrelsen för tek- sekretess- nisk utveckling skyddade (STU). tel 08-744 51 00

VANYTT K-Konsults Miljövård. Arbetsmiljö. Natur- 26 000 3 000 VANYTT 300 kritim Alla original- bibliotek, vård. Toxikologi. Strålning. Bul- — litteratur- + moms dokument tel 08-744 00 00 ler. Luftvård, Vattenvård. Limno- översikt finns till-

logi, Vattenlörorening. Vatten- över gängliga på undersökningar. VA-teknik. Vat- miljövård K-Konsults tenförsörjning. Vattenbehandv bibliotek

ling. Avloppssystem. Avlopps- behandling. Slambehandling, Avfallshantering. Återvinning

• Sida 133
•  Original

i-EFIxI—å' . It-Jcb SERIX RAPF NL: 011306 TITEL: Aruebsmltjön inom mindre svebs- och smidesförehogu tr

? summanscöttninJ ov eLL angörosinrtkouc ForskningsproJekL

PFCJ Lco/Fan: GjönlorP kannech ctr cut.:J lnscinucet. rör— voccun— och luFLvCrosPorst-ning FruksLu S-obeO Kil 0550/12900 SAMMANFATTNINUZ rotv mindre Förecog Inom svaLs- och suiceshranschen nea k-JZ onsnättou har unucraékus nec avseende pd Fysiska aruecsmttjöqucorero InLeeruer' med För—et.cgore. unscöucc och skgousamoud har ucForus I someone ned möcnlngorncc Undersökningan cguer pd att von pd nrbzcaploccerno väl Känner cttt vilka problem som Föreliggero ALL desse tnca ängar—aus kan bero pl! Lingbo-lst.- skona-i som, nu att. löuplig Lekntk helc enkulL inbe rtnnsa ungersbkningan har visat pa DrisLar. PromFörcllL hör ceL gäller

I lurcoenonulings/venctluciursurrongemengenn

DIHL htF: IVL pub! & 008. maj KGB! SID: £7 uESTÅLLS MC:: IVL Box 21900 5—10031 Snuckrolm NVCKELCFU: svaLsnIn, smideslnauscrter arueusptacsmitjo smdrörecog

5 vanLIIoLIonscnlöggningcr ÄMNESKLC CIS: 100 19)

' lntema referensnummer 3 Proj 1ed/fo'rf: projektledare/författare 3 Utf org = utförande organ ** Bibl ref: bibliografisk referens 5 Ämneskod CIS = Ämnesindelning utarbetad av lntemational Labor Organisation (ILO)

Figur 5:10 Exempel på en litteraturreferens som erhållits vid en sökning i litteratur- databasen SERIX . SERIX-databasen innehåller referenser till xvenska/orskningspro- jekt och rapporter inom miljöområdet.

själva mätningen eller undersökningen betyder mycket för hur resultaten kan tolkas.

Vilka möjligheter har då de som inte är vetenskapligt utbildade eller som inte lätt läser engelska eller andra främmande språk att ta del av rön från sådan forskning som rör arbetsmiljöfrågor? De behöver hjälp med översättning av forskningsrön inte bara från utländska språk till svenska, utan också från forskarnas språk och begrepp till framställningar, som är begripliga för lekmän. Resultaten från utländsk forskning återspeglas visserligen i de forskningsrön om görs i Sverige, men någon direkt för allmänheten avsedd bred presentation av viktigare nya rön som redovisas i den internationella litteraturen finns inte. Endast i få fall har kunskapssammanställningar av vetenskapliga rön gjorts för att ge allmänheten en bredare orientering av vad som är känt om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Skrifterna i serien Arbete och Hälsa, som utges av arbetarskyddsstyrelsen, och tidskriften Läkartidningen, som utges av Sveriges läkarförbund, kan emellertid ge viss inblick. Viss information om forskning ges också fortlöpande i tidskrifterna Arbetsmiljö och Arbetarskydd. Här bör dessutom nämnas att resultaten från den forskning som arbetarskyddsfonden stöder presenteras i för lekmän begripliga sammanfattningar på svenska. De distribueras genom tidningen

• Sida 134
•  Original

Arbetsmiljö men också genom direktutskick till företag, företagshälsovård m.fl. Ca 100 slut- och delrapporter per år sammanfattas på detta sätt. Sammanfattningarna (ca 4—6 sidor) erhålls kostnadsfritt efter beställning eller genom prenumeration från arbetarskyddsfonden. Rapporterna från den forskning som stöds av arbetarskyddsfonden måste också publiceras på svenska.

5.3. Register över förhållanden i arbetslivet

Litteratur och olika register med uppgifter om vad litteraturen innehåller är emellertid inte de enda informationskällor som utnyttjats för att identifiera risker i arbetsmiljön. Register som förs över dödsorsaker, ohälsa, skadefall m. m. används också. ] figur 5:I ] och 5:12 visas register som kan användas för värdering av arbetsmiljörisker.

De informationskällor som kan användas för identifiering och uppskattning av arbetsmiljörisker och som underlag för bedömningar av förebyggande insatser, är dels data i register och akter som finns inom enskilda företag, branschorganisationer m. m., dels data i register och akter som förs inom myndigheter. Den information som finns inom företag, branschorganisationer m. m. är oftast begränsad till den egna organisationens intresseområde och i begränsad utsträckning tillgänglig utanför den organisationen. Register förda som ett led i myndigheternas verksamhet, är därför viktiga informationskällor som kan användas vid värderingen av arbetsmiljörisker i samhället.

De flesta av de i figur S:] 1 upptagna registren innehåller uppgifter som gör att registren i praktiken inte är tillgängliga för vem som helst.

En stor brist i de av myndigheternas register som kan utnyttjas för värderingen av arbetsmiljörisker är att möjligheterna att koppla uppgifter om produktionsprocesser och produktionsfaktorer till uppgifter om exponerade personer ofta är begränsade.

En förutsättning för att data i olika register ska kunna användas i värderingen av arbetsmiljörisker är ibland, att de på ett representativt sätt speglar förhållanden inte bara vid en viss tidpunkt utan över en längre tidsperiod. Eftersom det kan ta flera år mellan exponering för en viss arbetsmiljöfaktor till dess en sjuklig förändring hos de exponerade kan iakttas, behöver ibland enskilda individers arbetsförhållanden kunna följas och registreras under en lång tid. I många register saknas dock de historiska data som gör en analys bakåt i tiden möjlig. För närvarande sparas inte heller data i myndigheternas register på det sätt som kanske skulle behövas för detta.

En annan förutsättning som ibland måste vara uppfylld är att data från skilda register ska gå att sammanställa, jämföra och använda i beräkningar. Uppgifterna måste därför vara lika och entydigt definierade i de register som används. Om man ska kunna utnyttja myndigheternas register i värderingen av arbetsmiljörisker, är det bl. a. viktigt att företag, arbetsställen, produktions- processer, varor och kemiska ämnen betecknas på samma sätt i de olika registren. Likaså är det väsentligt att uppgifter om hälsostömingar och skador registreras på enhetligt vis. Vidare är det betydelsefullt att informationen i registren sparas, så att det går att göra sammanställningar som visar utveckling och riskspridning i både tid och rum.

• Sida 135
•  Original

De förutsättningama är inte uppfyllda i dag. Begreppet arbetsställe i statistiska centralbyråns företagsregister och i informationssystemet för arbetsskador (ISA) är t. ex. något annorlunda än det begrepp som används i arbetarskyddsverkets och yrkesinspektionens arbetsställeregister. Kodema som används för att beskriva olycksfall och sjukdomar i ISA är också annorlunda än de koder som används i hälso- och sjukvårdsstatistiken.

I sammanhanget kan nämnas att företagshälsovårdsdelegationen vid arbe- tarskyddsstyrelsen 1980 påbörjat en utredning om hur informationsbehand— lingen inom företagshälsovården bör samordnas, så att materialet i olika företagshälsovårdscentralers register ska kunna bearbetas samlat för bl. a. undersökningar av olika gruppers hälsoförhållanden.

5.4. Informationskällor på arbetsställena

Kontrollen av arbetsmiljön på de enskilda arbetsställena vilar på de regler och normer som arbetsgivaren utfärdar och sprider i samverkan med företrädare för de anställda. Det kan vara allt från arbetsordningar och instruktioner till produktinformation i s.k. skyddsblad eller i märkningen på produkterna. Arbetsinstruktioner och produktinformation har ofta ett praktiskt syfte och måste därför vara klara och kortfattade. Även sådan infomation kan emellertid vara svåröverskådlig och besvärlig för den enskilde att förstå.

Samhällets regler och normer finns i lagar och författningar, i föreskrifter, anvisningar och allmänna råd från myndigheterna. De speglas också i myndigheternas beslut i enskilda fall om hur bl. a. arbetsmiljölagens krav ska tillgodoses. Det är informationskällor där texten är skriven av jurister och andra specialister med ett särskilt språk och syfte, nämligen att de formulerade reglerna och bedömningarna ska vara otvetydiga när andra jurister och specialister granskar dem och tolkar dem. Visserligen strävar skribenterna ofta . efter att uttrycka sig, så att det som skrivs också kan läsas och förstås av andra. Kravet på tydlighet inför dem som ska granska och tolka professionellt tillgodoses emellertid av rättssäkerhetsskäl ofta bättre än kravet på att budskapet ska vara tydligt för gemene man. De informationskällor som innehåller samhällets regler och bedömningar i arbetsmiljöfrågor kan också vara besvärliga för vem som helst att finna rätt i, eftersom rättsläget förändras ganska snabbt. Det är flera olika myndigheter, som gör riskbedömningar och utfärdar regler, och som var för sig har att tillse att reglerna blir kända och tillämpade. Materialet är svåröverskådligt. För en enskild arbetsgivare kan det därför vara besvärligt att hålla reda på alla regler som bör tillämpas i verksamheten.

Några av de informationskällor som kan vara nyttiga att känna till vid bedömning av arbetsmiljörisker på arbetsställena finns förtecknade i figur 5:13.

Enskilda människors subjektiva riskupplevelser betyder mycket för deras bedömning av risker. Utbildning och kunskaper har stor betydelse men också vilka signaler som ges från skilda håll om risker. Yrkeskunnighet och utbildning i arbetsmiljöfrågor, god instruktion på arbetsställena samt signaler i arbetsmiljön om risker genom varningsskyltar, risksymboler och varningstex- ter på utrustning och produkter bidrar till hur enskilda människor bedömer arbetsmiljörisker.

• Sida 136
•  Original

Registrets namn

Ansvarig myndighet Täckningsgrad

Register över arbetsta- gare exponerade för asbest

Register över arbetsta- gare exponerade för kvarts

Register över arbetsta- gare exponerade för bly

Register över arbetsta- gare exponerade för styrén lnformationssystemet för arbetsskador (ISA- systemet)

Samordnat ADB- baserat arbetsställere- gister för arbetsskydds- verket (SARA) Cancer-registret

Cancer-mi ljöregistret

Medicinskt födelsere- gister

Missbildningsregister

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen

Försöksverksamhet, beräknas omfatta 2 000 personer med vissa uppgifter om hälsotill- stånd samt uppgift om 100 företag med sådan verksamhet. Försöksverksamhet, beräknas omfatta 40 000 personer som är eller har varit exponerade för kvarts med vissa uppgifter om hälsotillstånd samt uppgift om ca 250 företag med sådan verksamhet. Försöksverksamhet, beräknas omfatta 3 000 personer som är exponerade för bly. Försöksverksamhet. Registret är under uppbyggnad.

Registrering av alla arbetsska- dor från 1979-01-01 enligt lagen om arbetsskadeförsäk- ring. Registrering av arbetsställen.

Anmälningar om 450 000 diagnosticerade tumörer." Cancer-registrets material från 1961 till 1972 samkört med vissa variabler från Folk- och bostadsräkningen 1960 (t. ex. Yrkes-bostadsort 1960)” Uppgift om nyfödda barn ca 100 OOO/år, moderns graviditet och ev. sjukdomsdiagnos." Uppgift om nyfödda barn ca 2 OOO/år med seriös missbild- ning./*

Figur 5:11 Urval av register hos myndigheter som kan användas för värdering av arbetsmiljörisker.

• Sida 137
•  Original

Registrets namn Ansvarig myndighet Täckningsgrad

Diagnosstatistik över Socialstyrelsen Löpande registrering av ca sluten somatisk sjuk- 1 000 000 vårdtillfällen/år vård sedan 1964. Diagnosstatistik över Socialstyrelsen Löpande registrering av ca sluten psykiatrisk värd 100 000 vårdtillfällen/år sedan 1969. Centrala företagsregi- Statistiska Centralbyrån Ca 450 000 verksamma, stret momspliktiga företag med arbetsställe och underställd personalf Dödsorsaksregistret Statistiska Centralbyrån Registrering av alla avlidna i

kyrkobokförda i Sverige samt dödfödda bam, ca 85 000 personer.”

Dödsfallsregistret Statistiska Centralbyrån Dödsorsaksregistrets uppgifter för 1961—70 samkört med vissa variabler från Folk- och bostadsräknignen 1960 (t. ex. yrke-näringsgren-hemort 1960). Folk- och bostadsräk- Statistiska Centralbyrån Omfattar alla folkbokförda i ningen 1975 (m.fl.) Sverige.!7 Varustatistik Statistiska Centralbyrån Omfattar 15 000 arbetsställen,

15 000 företag inom industri och handel samt 12 500 varor (brutto urval)!)

Ekologiregistret Statens miljömedicin- Uppgifter om vissa miljöför-

ska laboratorium hållanden, i geografisk indel- ning.

Tvillingregistret Statens miljömedicin- 30 000 tvillingpar födda ska laboratorium 1886—1958.” Produktregistret Produktkontrollnämn- Ca 2 500 företag, ca 100 000 den, statens natur- produkter, ca 20 000 kemiska vårdsverk ämnen./7

” Uppgifterna har hämtats från Dokumentation över ADB på miljöområdet — kartläggning av ADB-system inom statsförvaltningen, Miljödatanämnden, Jord- bruksdepartementet, 1978. " Katalog över statliga ADB-system 1980, Rapport statskontoret l980:22.

• Sida 138
•  Original

Företags- hälsovård

Registert yp

Syfte

Omfattning

Boliden Mineral-LKAB

Bygghälsan

Bygghälsan

Götaverken Företags- hälsovård AB

Ericsson lnformation Systems AB

Ramunderhälsan

Skogshälsan

Östermalms företags- hälsovårdscentral

Exponeringssystem

Medicinska ADB— systemet

Bygghälsans kohort- register

Epidemiologiskt system

Företagshälsovårdsre— gister

Företagshälsovårdsre— gister

Företagshälsovårdsre- gister

Hälsovårdsregister

Uppföljning av miljöpåverkan hos gruvarbetare. Startas under 1982. Uppgift om silikosunder- sökningar och senare även expo— neringsuppgifter. Bedömning av sjuklighet och dödlighet i relation till expone- ring. Dödsorsaken cancerincidens hos målare. isolerare och rörarbetare

Studier av hälsa och exponering. Uppgift om hälsokontroller och yrkesexponering. kemisk och ergonomisk Studier av sambandet hälsa och arbetsmiljö. lndividrelaterade uppgifter med avseende på arbets- relaterad sjukvård, hälsokontroller och arbetsmiljövård. lndividrelaterade uppgifter med avseende på yrkesgrupp. risk- grupp. anställningstid, sjukfrån- varo m. m. Planerad verksamhet med indi- vidrelaterade uppgifter med av- seende på yrkesgrupp. riskgrupp. hälsotillstånd m. m. Studier av sambandet hälsa och arbetsmiljö. Individrelaterade uppgifter med avseende på häl- sotillstånd. riskgrupper etc.

ca 1 500-2 000 pers/år.

ca 240 000 pers

ca 30 500 målare. 1 700 isolerare och 18 500 rörarbetare ca 8 000 pers

ca 12 000 pers

ca 1 800 pers

ca 5 000 pers (1982/83)

ca 7 200 pers

Källa: Pågående bearbetning av Epidemiologiska lnformationskällor- en vägledning till register som kan utnyttjas i epidemiologiskt arbete. Miljödatanämnden. 1980.

Figur 5:12 Urval av register inom _lärelagshälsovården som kan användas för att identi/iera risker i arbetsmiljön.

• Sida 139
•  Original

Svensk författningssamling Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och anvisningar Arbetarskyddsstyrelsens meddelanden Hygieniska gränsvärden. föreskrift 198118, arbetarskyddsstyrelsen Vad gäller om kemiska ämnen? En vägledning till författningar, allmänna råd m. m., miljödatanämnden Forskningsrapporter publicerade av högskolorna, arbetarskyddsstyrel- sen, arbetarskyddsfonden m. fl. CEFlC:s transportkort för farligt gods, Sveriges Kemiska lndustrikon- tor Skyddsblad för kemiska produkter, Sveriges Kemiska lndustrikontor Skyddsföreskrifter 1 och 2, Läkemedelsindustriföreningen Kemisk skyddshandbok. Svenska arbetsgivareföreningen Farligt gods, Svenska brandförsvarsföreningen. miljöbanken Miljöstatistisk årsbok — Arbetsmiljön. statistiska centralbyrån 1975 Rapporter från informationssystemet för arbetsskador, arbetarskydds- styrelsen Vad händer med arbetsmiljön? Rapport om LO-medlemmamas och skyddsombudens erfarenheter. Bolinder E., Magnusson E., Nilsson C., Rehn M., Landsorganisationen 1981 Arbetarskydd — tidskrift utgiven av arbetarskyddsstyrelsen Arbetsmiljö — tidskrift utgiven av Föreningen för arbetarskydd Fackföreningspress Fackpress

Figur 5:13 Nagra inlorinaiionskä/Ior som kan användas vid bedömning av arbelsntil/öriskei'.

Vilka informationskällor påverkar människor i allmänhet mest och utnyttjas av flest människor i bedömningen av arbetsmiljörisker? Massmedia nämns ofta som en viktig informationskälla, där frågeställningar och problem lyfts fram i rampljuset och därigenom tvingar fram granskning av vetenskap- liga rön och de bedömningar som tidigare gjorts av riskerna i arbetsmiljön. Undersökningar om vilka källor med information om arbetsmiljön som används bl. a. i svenska småföretag visar att massmedia används mycket som källa till kunskap om arbetsmiljön av både arbetsgivare och arbetstagare.' lnformation i massmedia riktas till dem som inte är experter och läggs upp på sådant sätt att den ska nå så många som möjligt så snabbt som möjligt. Massmedia bestämmer också i mycket vilka arbetsmiljörisker som ska uppmärksammas från samhället sida, dvs. de påverkar prioriteringen i myndigheternas arbete. De har mindre att ge om hur problemen ska bedömas och lösas.

5.5. Utbildning, rådgivning och annan informations- verksamhet i arbetsmiljöfrågor i Sverige

Kunskaper som gör det möjligt att delta i arbetslivet och där medverka i att skapa och värna om en tillfredsställande arbetsmiljö kommer människor till

* Beckérus, Å., Borg, S. Företagshälsovård för småföretag. Rapport från en pilotstudie i norra Da- larna med förslag till mo- dell för utbyggnad av fö- retagshälsovård till små- företag ("Mora-projek- tet"), PA-rådet. Stock- holm 1979.

Frick, K., Skyddsarbe- tet i små industriföretag. Projektrapport från arbe- tarskyddsfonden. Arbe— tarskyddsnämnden, Stockholm 1979.

• Sida 140
•  Original

' lnstruktion för styrelsen för arbetarskyddsfonden SFS 19711803, ändrad 19732856, 19761652, 19811260, 19811394.

2 Instruktion för arbetar- skyddstyrelsen SFS 1972216 ändrad 19731564, 19732846, 19762459, 1977:1168, 19781436, l9792ll72, 19802687, 19802794.

del genom det reguljära utbildningsväsendet, med andra ord genom grund- skola, gymnasieskola, universitets- och högskoleutbildning, arbets- marknadsutbildning och annan utbildning som samhället tillhandahåller som förberedelse för arbetslivet. Det är därigenom som grunden läggs för förståelse av de risksituationer som kan fmnas i arbetslivet och för insikt om hur riskerna kan begränsas och undanröjas.

Med det ökade intresset för bättre arbetsmiljö har följt ökad efterfrågan på utbildning, information och rådgivning som kan vara stöd i arbetet med att skapa en större medvetenhet om arbetsmiljöns betydelse och om vikten av att förbättra den. De samhälleliga reformerna på arbetsmiljöområdet under 1970-talet gav stora grupper i arbetslivet rätt till särskild utbildning i arbetsmiljöfrågor. Arbetarskyddsfonden skapades för att ge stöd till sådan forskning och utveckling samt utbildning och upplysning, som kan motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetslivet.' Arbetsmarknadens parter har aktivt medverkat till att få till stånd och genomföra omfattande utbildnings- och inforrnationsinsatser i arbets- miljöfrågor, såväl var för sig som genom gemensamma insatser, ofta admini- strerade av partssammansatta organ såsom t. ex. Arbetarskyddsnämnden eller branschvisa arbetsmiljöorgan. Här bör också nämnas att arbetarskyddsstyrel- sen bland andra uppgifter har att bedriva informations- och utbildningsverk- samhet på arbetarskyddets område samt fungera som centralt dokumenta- tions-, informations- och konsultationsorgan för myndigheter, institutioner, företag och enskilda m. tt. i arbetsmedicinska frågor.2 Arbetarskyddsstyrelsen tillhandahåller utbildning för företagshälsovårdens personal och ger också arbetsmedicinsk forskarutbildning. Bland övriga organ inom den offentliga sektorn som genom utbildning, rådgivning eller annan informationsverksam- het verkar för god arbetsmiljö bör särskilt nämnas yrkesinspektionen, de yrkesmedicinska klinikerna samt arbetsmarknadsverket. Också de kollektiva branschforskningsinstituten, som finansieras av staten och industrin, bidrar till informationsutbudet på arbetsmiljöområdet.

Avslutningsvis ska kortfattat redovisas något om den utbildning som organiserats i arbetslivet med syfte att förbättra skyddsarbetet på arbetsstäl- lena.

Den nya arbetsmiljölagstiftningen gav bl. a. skyddsombuden rätt till utbildning. Arbetsmarknadens parter träffade avtal och överenskommelser om hur utbildningen skulle genomföras. Arbetarskyddsfonden gjorde det ekonomiskt möjligt att genomföra den breda utbildningsinsats som kräv- des.

I det lokala skyddsarbetet finns flera grupper som behöveri stort sett samma utbildning. De flesta utbildningsmaterialen vänder sig därför till skyddsom- bud, arbetsledare, huvudskyddsombud, regionala skyddsombud, skyddskom- mittéledamöter och andra som påverkar arbetsmiljöns utformning. Utbild- ningen planeras på det lokala planet i skyddskommittén eller på annat sätt i samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare. Härvid bygger man på de centrala eller branschvisa överenskommelser som träffats mellan parterna. Överenskommelsema skiljer mellan grundutbildning, som samtliga skydds- ombud och arbetsledare ska genomgå, och vidareutbildning, som ofta sprids bland skyddombud, huvudskyddsombud och arbetsledare på arbetsplatsen.

• Sida 141
•  Original

Verksamhet Bid ragsbc rättigade Kostnarlxliickning Titlsomlztllning

Redovisning

Cirklar lntcrnttt'Extcrmtt ('irkltir Intcrniit' External

Cirklur InternritJExtcrnul

l:a. Handledar- utbildning för grund- utbildning

' . Handledar- utbildning för vidare- utbildning

2. Utbildning av regionala skydds- ombud

. . Grund- utbildning

4. Vidare- utbildning

5. Utbildnings- material

Ccntrala organisa- tioncr var för sig Annan organisa- tion på uppdrag av centralt organ

Gemensamt på förbundsplan

Centrala organ

Studieförbund Centrala organ Gemensamt på förbundsplan

Studieförbund Centrala organ Gemensamt på förbundsplan

Centrala organ Gemensamt på förbundsplun

55 kr/l Rcsc- o rcslids- crsättn t hand- ledare

60 km Rcsc- n rcstids- crsättn ! hand- ledare

Högst 35.50 pci" deltagare

Högst 700 kr per deltagare Högst 451) kr per deltagare

Högst 2550 per deltagare

Högst Rcsor: 200 kr kost/logi: 165 kr/dygn studicmzttr: 100 kr lärare: 70 kr/tim

Högst

Rcsor:200 kr kostllogi: 165 kr/dygn studiematr: 100 kr lärare: 70 kr'i'tim

Prövus av fondens styrelse i varje enskilt fall

211—411 1

Minst 20t

Minst 5 dagar (35 l)

l diig

pc r yt tc r- ligare dagar

Minst 5 dagar (35 ti

Minst 3 dagar (24 t)

At studie- förbunden budget— itrsvis

Av studie- förbunden budget- tirsvis

llulvarsvis eller i enlighet med kontrakt

llalvarsvis eller i enlighet med kontrakt

llztlvarsvis eller i enlighet med kontrakt

Bidratgsntot- tagare i enlighet med kontrakt

Bidrugsmot- tagztrc i enlighet med kontrakt

Enligt i kontraktet angivna villkor

Källa: Arbetarskyddsfondens bidragsnormer för utbildningsverksamhet 1981-01-01.

Figur 5:14 Sammanställning över bidragsnormer/ör utbildningsverksamhet ] 981.010].

Utbildningen bedrivs vanligen i studiecirklar på betald arbetstid. Utbild- ningen finansieras enligt särskilda normer (se figur 5: 14) av arbetarskyddsfon- den vad gäller utbildningsmaterial, föreläsare, resor, logi m.m. Förlorad arbetsförtjänst, produktionsbortfall m.m. täcks av respektive arbetsgivare. Totalt utbildades under 1970-talet ca 350 000 personer i arbetsmiljöfrågor.

Huvuddelen av utbildningen som genomförs i företagen baseras på studiematerial som tagits fram av Arbetarskyddsnämnden. Det hittills mest använda studiematerialet heter Bättre Arbetsmiljö. Det syftar till att ge grundläggande kunskaper inom hela arbetsmiljöfältet, dvs. om lagar och avtal, uppgifter och roller i skyddsarbetet, olika arbetsmiljöfaktorer m.m. Som komplement till detta studiematerial har ett 20-tal branscher tagit fram eget material. 1 överenskommelser mellan parterna har man enats om att grundutbildningen av skyddsombud och arbetsledare ska omfatta mellan 20 och 40 studietimmar.

• Sida 142
•  Original

Arbetarskyddsnämnden har också tagit fram vidareutbildningsmaterial, som behandlar områdena belysning, buller, ergonomi, kemiska hälsorisker, lokalt skyddsarbete, planering samt transport av farligt gods. Utbildningstiden för dessa beräknas till ca 30 timmar per material.

Förutom denna utbildning, som mestadels bedrivs gemensamt av parterna, förekommer också en omfattande kurs- och konferensverksamhet hos de fackliga organisationerna och arbetsgivarnas organisationer var för sig. De fackliga organisationerna anordnar också kurser för regionala skyddsombud och huvudskyddsombud samt för fackliga representanteri skyddskommittéer, i företagshälsovårdscentralemas styrelser och kommittéer samt i yrkesinspek- tionsnämnder. Arbetsgivareförbunden anordnar kortare kurser för arbetsgi- varerepresentanter och arbetsledare inom respektive förbund. Det finns också centralt anordnade kurser kring arbetsledares och andra chefers roller i arbetsmiljöfrågor.

Slutligen kan också nämnas två speciella längre kurser. Den ena anordnas av Markaryds Folkhögskola och utgör en kvalificerad vidareutbildning i arbetsmiljöfrågor. Utbildningen omfattar 3 x 2 kursveckor och vänder sig till huvudskyddsombud, regionala skyddsombud, arbetsledare och övriga funk- tionärer inom arbetsmiljöområdet. Den andra anordnas av arbetarskyddssty- relsen och omfattar sammanlagt 5 veckors avancerad utbildning av vissa skyddsombud, dvs. regionala skyddsombud, heltidsanställda huvudskydds- ombud och arbetsmiljöombudsmän vid de centrala fackliga organisationer- na.

• Sida 143
•  Original

6. Hur tillgänglig är informationen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder?

”Lyckligast är man emellertid, om man rörande ett ämne kan träffa ett enda dokument av så ovedersäglig halt, att det står för all kritik och tillika sådant, att det innehåller alla de underrättelser man behöver.”

Carl Jonas Love Almqvist, Törnrosens bok.

Är det lätt eller svårt att få tag på information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? Vad är det som hindrar fri inblick i vad som är känt om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? Vilka regler finns i lagar och avtal om information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? Det är tre frågor som kort ska behandlas här.

6.1. Är det lätt eller svårt att få tag på information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder?

Mycket i dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare rör arbetstagarnas möjlighet till insyn i och medbestämmande om den verksamhet som de deltar 1.

Arbetstagarna och deras företrädare har enligt medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen , vissa andra lagar och dessutom genom ingångna avtal rätt att ta del av sådant som rör deras arbete och förhållanden i arbetsmiljön som påverkar dem. Ibland upplever arbetstagarna och deras företrädare ändå att de inte får del av allt de skulle behöva få veta för att förstå vilka risker de utsätts för och hur de ska värna liv och hälsa. Centrala fackliga organisationer, som verkar för god säkerhet i arbetet för sina medlemmars del, har också begränsade möjligheter att få del av information som rör produktionsförhål- landen m. m. hos en enskild arbetsgivare. De kan egentligen bara få sådana upplysningar om förhållanden på ett arbetsställe som den enskilde arbetsgi- varen är beredd att ge dem. De fackligt förtroendevalda på arbetställena kan inte utan vidare upplysa sina centrala organisationer om sådant som de själva fått veta under tystnadsplikt.

Arbetsgivare har enligt arbetsmiljölagen ett allmänt åliggande att se till att de som är anställda hos dem vet vad de behöver veta för att undgå risker i arbetet. Arbetsgivarnas möjligheter att få tag på information som tydligt belyser hur farlig en produkt eller en produktionsprocess kan vara är emellertid ofta i praktiken begränsade. De flesta arbetsgivare förlitar sig på den

• Sida 144
•  Original

information om olika produkters och teknologiers risker som producenter och leverantörer är skyldiga att lämna. Producenter och leverantörer har visser- ligen skyldighet att ge upplysningar om hur deras produkter bör användas och vilka risker hanteringen av deras produkter kan medföra. Deras redovisning till kundema— som ofta i egenskap av arbetsgivare har informationsskyldighet gentemot sina anställda — är emellertid många gånger ofullständig eftersom deras egna kunskaper många gånger är otillräckliga. Underlag därutöver för bedömning av hur farlig en produkt eller produktionsprocess är i den situation där den hanteras kan en arbetsgivare sällan hämta utifrån. Den bedömningen måste alltid göras på arbetsstället.

Producenter och leverantörer måste ge upplysningar om vad deras produk- ter kan användas till och vad de inte bör användas till för att över huvud taget kunna konkurrera på marknaden. Samtidigt ligger det i deras intresse att varken för kunder eller konkurrenter avslöja tillverkningshemligheter alltför mycket. De är i sin riskbedömning ofta beroende av vad de tror sig kunna ta fasta på i den information som forskare och samhälleliga organ lämnar..

Forskare arbetar med information. ”Vetenskap är information”, är en slogan som ibland används. För forskning om arbetsmiljörisker behövs — utöver tillgång till andras forskningsrön — i många fall uppgifter om faktiska förhållanden i arbetslivet av ganska detaljerat slag. Det betyder t. ex., att forskare som arbetar med kemiska hälsorisker kan behöva full insyn i både hur en produkt är sammansatt och hur den hanteras i den praktiska arbetssitua- tionen. Det förefaller som om forskare kan få ganska detaljerade upplysningar från producenter, om de är försiktiga med att avslöja den information de får. De kan däremot ha svårt att få de uppgifter de behöver, om de kräver att få redovisa dem öppet. Vissa forskare stryker under att förtroendefullt samarbete mellan forskningsinstitutionema och industrin är en förutsättning för att kunna bedriva miljöforskning.

Myndigheter, som svarar för kontroll och tillsyn av arbetsmiljön, har rätt enligt lag att få den information som de bedömer att de behöver för sin tillsyn. I praktiken visar det sig emellertid att det kan råda delade meningar om hur detaljerade upplysningar myndigheterna kan behöva. Som exempel på detta kan nämnas svårigheterna att få producenter och leverantörer av kemiska produkter att gå med på att produktkontrollnämnden vid statens naturvårds- verk ska bygga upp ett register med ingående uppgifter om kemiska varor som underlag för myndigheternas kontroll och tillsyn enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.

Att det finns förväntningar på att den information om risker i arbetsmiljön som myndigheter förfogar över ska vara offenlig och tillgänglig för bl. a. fackliga organisationer kan illustreras genom citat ur en skrivelse från LO och TCO till regeringen 1979-1 1- 12 där de två organisationerna begär ändring av sekretesslagstiltningen:

”Under senare år har olika myndigheter erhållit möjligheter att infordra uppgifter från företagen för att föra olika typer av register. Syftet med dessa register har bland annat varit att ge statliga myndigheter, forskare, de fackliga organisationerna och andra samhällsorgan information på olika områden och därmed förutsättning att verka på ett effektivt sätt.

För de fackliga organisationerna har insamling av uppgifter inom arbetsmiljöområdet och produktkontrollen varit särskilt angelägen. Därför har såväl LO som TCO bl. a.

• Sida 145
•  Original

krävt en utbyggnad av ett effektivt produktregister. Syftet med detta register och överhuvud taget insamlandet av uppgifter inom arbetsmiljöområdet är bl. a. att ge skyddsombud, fackliga organisationer och forskare bättre underlag för deras arbete med att kartlägga och undanröja risker, som våra medlemmar är utsatta för i sitt arbete. Problemen har emellertid visat sig vara mycket stora, när det gäller att bygga upp ett produktregister. Dessa problem består främst i att företagen vägrar medge att innehållsdeklarationer, som anses innehålla "tillverkningshemligheter", utlämnas. Genom nuvarande sekretesslagstiftning, som i huvudsak ger företagen avgörande över, om en uppgift får lämnas ut, riskerar uppbyggandet och ett effektivt utnyttjande av ett produktregister att helt omöjliggöras. Arbetet med att bygga upp ett effektivt produktregister har redan, bl. a. på grund av oklara sekretessbestämmelser och farhågor för att uppgifterna skall bli tillgängliga för en alltför vid krets, fördröjts 3—4 år.

Ett annat exempel på hur sekretesslagen fungerar är att arbetarskyddsstyrelsen ansett sig förhindrad att utlämna en förteckning över de företag, som under åren 1978 och l979 köpt "Mystoxprodukter". Den statliga myndighet, som har att övervaka de anställdas arbetsmiljö, kan således inte ge deras fackliga representanter möjligheter att agera för sina medlemmar.

Såsom framgår av SOU l977z52 "Forskningspolitik" förhindrar motsvarande sekretessbestämmelser inom det området en effektiv planering av samhällsstödd forskning.

Mot bakgrund av de exempel, som här nämnts, framstår nuvarande sekretessbestäm- melser som orimliga. Diffusa risker av ekonomiskt slag för företagen tillåts förhindra de fackliga organisationerna att verka för att medlemmarna skyddas till liv och hälsa”.1

Vad som skedde då arbetarskyddsstyrelsen vägrade lämna ut uppgifter om företag som 1978 och 1979 köpte Mystoxprodukter—det exempel som nämns i texten — visas i figur 6: I. Det bör nämnas att en bedömning enligt den nu gällande sekretesslagen kanske hade lett till att uppgifterna hade utläm- nats.

6.2. Vad hindrar upplysning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder?

Den som söker information gör det oftast i avsikt att kunna belysa ett problem eller lösa det. Den information han eller hon söker ska helst vara åtkomlig, relevant, sann, fullständig, trovärdig och smältbar för att kunna leda till klara slutsatser, ställningstaganden eller åtgärder. Trots att utbudet av information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder är ganska stort finns det hinder av skilda slag mot upplysning. Några ska nämnas här. De är okunnighet, obegriplighet, osäkerhet, kostnader och institutionella hinder.

Den som söker information är naturligtvis alltid okunnig i den meningen att han eller hon vill veta mer. Men okunnigheten blir ett hinder mot upplysning om man inte vet att information överhuvud taget finns och var och hur den går att få tag på. Det är svårt att fråga om något som man inte alls känner till. Den som inte vet att det finns information om t. ex. tester och undersökningar av någon produkt kommer kanske aldrig på den idén att fråga efter den. Och den som inte vet var och hur man kan få tag på forskningsrapporter är hindrad från att ta del av dem.

Ett annat hinder ligger i att information sällan är begriplig för alla. Den vilar alltid i ett visst språk och innebörden är uttryckt i begrepp med ofta ganska

* Denna skrivelse över- lämnades av regeringen 1979-12-13 för beaktan- de till produktkontroll- nämnden och utredning- en rörande information om risker i arbetsmiljön.

• Sida 146
•  Original

' Se bl. a. undersökningar redovisade i låginkomst- utredningens betänkande (SOU 1970:34) Svenska folkets inkomster; Kem- pe, P. och Stiitz, G., Per- sonalen vid de allmänna försäkringskassomas Io- kalkontor SF Rapport 19803; Frick, N. och Malmström, S., ”Språk- klyftan”, Tidens förlag, 1976, samt Björnsson S. C., Läsbarhet, Bokförla- get Liber AB, 1968.

Augusti 1979 i

Beklädnadsarbetamas förbund anhåller hos arbetarskyddsstyrelsen att få ta del av förteckning över de företag till vilka företaget Texotan under 1978 och 1979 har försålt Mystox-produkter.

Augusti l979

Arbetarskyddsstyrelsen avslår begäran med stöd av 2; 66 kungörelsen (1939z7) med förordnanden på civilförvaltningens områdejämlikt lagen den 28 maj 1937 (249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Augusti l979

Beklädnadsarbetamas förbund anför besvär över arbetarskyddsstyrelsens beslut.

September 1979

Kammarrätten avslår besvären med hänvisning till ovanstående lagrum och att företagets samtycke inte föreligger till utlämnande av handlingen samt att omständigheter inte visat sig föreligga att utlämnandet av handlingen inte kan lända företaget till men.

September 1979

Beklädnadsarbetamas förbund anför besvär över kammarrättens beslut.

November 1979

Regeringsrätten lämnar besvären utan bifall med samma motiveringar som kammarrätten hade.

Figur örl Hill” det gick trär/äckel Vil/(' informera sina lnt'cI/t'mnmr om all produkter: M YSTOX var misstänkt fiir/ig.

bestämd betydelse. Oftast förutsätter den som ”sänder" information att mottagaren eller mottagarna har de särskilda kunskaper och föreställningar som är nödvändiga för att förstå nyanserna i det som uttrycks. Den som inte behärskar det språk, de begrepp och de teorier som information vilar i är hindrad från att förstå den. Liksom specialister inom medicinska vetenskaper, ingenjörsvetenskaper och beteendevetenskaper har svårt att förstå varandras språk och faktaunderlag, så har många av dem som är berörda av risker i arbetsmiljön svårt att förstå och tillgodogöra sig den information om risker som finns i forskningsrapporter och i dokument från myndigheter. Ganska få vuxna svenskar använder skriven information obehindrat? Människor med teoretisk utbildning är bättre tränade att utnyttja olika informationskällor i samhället än andra. Bristfällig utbildning, ovana vid teoretiska framställning- ar, språksvårigheter, synskador eller ren fysisk trötthet kan hindra många i arbetslivet från att söka efter och utnyttja information som i och för sig är tillgänglig.

• Sida 147
•  Original

Svårbegriplighet som hänger samman med den språkliga utformningen av en text kan till en del avhjälpas genom att texten bearbetas med tanke på olika mottagargrupper. En redogörelse för komplicerade sammanhang kan emel- lertid inte förenklas hur mycket som helst utan att inforrnationsvärdet sjunker. Det särskilda fackspråk som används i vetenskapliga och andra sammanhang är inte något självändamål utan ofta nödvändigt för att kunna ge uttryck åt nyanserade omdömen, hypoteser och teorier. En förenkling av information måste därför ibland betalas med att det budskap som når fram blir mindre exakt och mer onyanserat.

Osäkerhet i information kan betraktas som ett hinder både för den som har att informera och för den som tar emot information. Vad är säker kunskap om arbetsmiljörisker? Är en arbetsmiljörisk ”fastställd” när någon säger att hon lätt får huvudvärk och blir yr och har svårt att sova? Eller är det när en forskare första gången har belagt ett samband mellan något i arbetsmiljön och inträffade skador eller sjukdomar? Eller är det först när flera forskare oberoende av varandra kommit fram till samma slutsatser? Eller är det när ansvariga myndigheter gjort sin bedömning efter en ibland lång process som i Sverige delvis är en slags förhandling mellan arbetsmarknadens parter?

Osäkerheten om vad som är bestående kunskaper och värderingar är störst på de områden där vetandets gränser förskjuts snabbt. Kemiska hälsorisker är ett sådant område.

Det kan vara svårt att bedöma om osäker och ofullständig information bör föras vidare innan den kontrollerats och kompletterats. Osäkerhet i underlaget är ett hinder för den som ska informera om arbetsmiljörisker, vare sig detär en forskare, en producent, en arbetsgivare, en tjänsteman vid en myndighet eller ett skyddsombud. Benägenheten att inte vilja säga mer än vad man anser man kan stå för är stark. Ibland kan en felaktig upplysning skada mer än ingen upplysning alls. Men i benägenheten att vara försiktig med information ligger att man hindrar någon annan från att få full inblick i ett sakförhållande, från att göra sin egen bedömning och därmed från möjlighet att påverka situationen. Den som väljer att inte informera tar på sig ett ansvar för den oinfortnerade. Om de upplysningar man fått om en risk har någorlunda konkret och säkert innehåll bör det vara möjligt att föra informationen vidare till andra.

lnformation kostar pengar och kan liksom mycket annat köpas för pengar. Att ta fram, kontrollera och komplettera information är med andra ord också en ekonomisk fråga. Ett företag som låter undersöka en produkt noggrant innan den marknadsförs eller tas i användning köper därmed information om den. Varje tidskriftsnummer, forskningsrapport, bok, studiehäfte, lektions- timme och bibliotekslån kostar pengar även om betalningen inte alltid utkrävs direkt av användaren.

] vissa fall bär samhället kostnaderna. ] andra fall måste de bäras av den som sprider eller söker information. Sålunda svarar samhället för kostnaderna för de flesta tjänster som forskningsbiblioteken kan ge. Arbetarskyddsfonden finansierar gratis spridning av tidskriften Arbetsmiljö till alla registrerade skyddsombud och arbetarskyddsstyrelsen bär kostnaderna för tidningen Arbetarskydd. Den som vill ha arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och anvisningar får i regel betala för dem, och detsamma gäller böcker, tidskrifter och forskningsrapporter om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Brist på

• Sida 148
•  Original

ekonomiska resurser kan således vara hinder för en enskild person, ett företag eller en organisation som söker kunskap om arbetsmiljörisker och skyddsåt- gärder.

De gränser som finns i vårt samhälle mellan bl. a. företag, organisationer och myndigheter begränsar den fria tillgången till information och upplysning dem emellan. Gränser och bristande kontakter mellan enheter inom ett företag eller en myndighet kan också utgöra hinder. Den information som finns inom t. ex. ett företag på en forsknings- och utvecklingsenhet skyddas inte bara gentemot företagets omvärld utan ibland också gentemot andra enheter inom företaget. Detta kan kallas institutionella hinder.

Till de institutionella hindren mot fri upplysning kan också räknas de hinder som finns mellan arbetsgivarpart och arbetstagarpart när det gäller tillgång till information.

Tillgången till information över institutionella gränser styrs och begränsas av regler som finns i lagstiftning och i avtal mellan parterna på arbetsmark- naden. De reglerna gås igenom i det följande.

6.3. Regler om information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

Det svenska samhället är sedan gammalt ett öppet samhälle, på många sätt mer genomskinligt för dem som lever i det än många andra samhällen i världen. Öppenheten har bland annat tagit sig uttryck i den så kallade offentlighetsprincipen, som gör det möjligt för medborgarna att ha en vidsträckt insyn i hur statliga och kommunala myndigheter arbetar. Principen bygger på antagandet att öppenhet i ett samhälle förbättrar förtroendet olika samhällsgrupper emellan.

Regler om tillgång till information finns både i grundlag och annan lag. Möjligheterna att få tillgång till information bestäms av vem som faktiskt har den, vilka rättsregler som ålägger innehavaren att lämna ut den eller hemlighålla den, vilka åtaganden innehavaren av information har gjort genom avtal att lämna ut eller hemlighålla information och vilken vilja informa- tionsinnehavaren har att lämna ut information utöver vad han är tvungen.

Krav på ökad insyn och förbättrad information har under senare år tillgodosetts både i arbetsrättslig lagstiftning och avtal på arbetsmarknaden. ] medbestämmandelagen, och arbetsmiljölagen har tagits in bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att lämna infon'nation. De är avsedda att säkra att arbetstagarna och deras företrädare får tillräcklig kännedom om det som rör deras arbetssituation. I arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor finns dessutom regler om skyldighet för dem som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter maskiner, ämnen m. m. att märka sina produkter med uppgifter av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall. Lagreglema kompletteras med bestämmelser i kollektivavtal, bland vilket i detta samman- hang främst arbetsmiljöavtalen bör framhållas. Trots detta har arbetstagarna och deras företrädare ibland funnit det svårt att få fram det kunskapsmaterial som de velat ha för att förstå vilka risker de utsätts för och hur de ska kunna skydda liv och hälsa.

Här ska först medborgarnas möjlighet rent allmänt att få tillgång till

• Sida 149
•  Original

R egeringsjformwr

2 kap. l 5 första och andra punkterna

] & Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

l. yttrande- och tryckfrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela uppgifter och framföra åsikter,

2. rätt till information: rätt att inhämta och mottaga uppgifter och upplysningar.

'I'rj'c'Åj/i'ihelsj/Zirordningen 1 kap. l ä

1 5 Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder. utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

l överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerhetsställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet I och 2 åå

] 5 Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.

25 Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till [. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation,

2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

4. intresset att förebygga eller beivra brott,

5. det allmännas ekonomiska intresse,

6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,

7. intresset att bevara djur- eller växtart. Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall befmnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndi- gande i sådan bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet.

Utan hinder av andra stycket får i bestämmelse som där avses riksdagen eller regeringen tilläggas befogenhet att efter omständigheterna medgiva att viss handling lämnas ut.

Figur 6.2 Om medborgarnas grundlagsfästa rätt till information.

• Sida 150
•  Original

information hos myndigheterna beskrivas. Sedan gås översiktligt igenom hur reglerna för tillgång till information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder ter sig för arbetstagare och deras fackliga företrädare, arbetsgivare, forskare samt myndigheter.

6.3.1. Medborgarnas tillgång till information hos myndigheterna

De grundläggande bestämmelserna om offentlighet och inforrnationsfrihet finns i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen (se figur 6:2).

Med åberopande av offentlighetsprincipen kan envar hos en myndighet begära att få ta del av allmänna handlingar hos myndigheten. Myndigheten får vägra utlämnande endast med stöd av bestämmelse i sekretesslagen. Skyldig- het för myndigheten att hemlighålla information (sekretess) förutsätter i regel att utlämnande av uppgifter skulle medföra skada i någon bemärkelse som är angiven i lagen. De regler i sekretesslagen som rör arbetsmiljöinfomation återfinns i figur 6:3. I fråga om arbetsmiljöinformation är det främst skaderisk för enskilda om känsliga uppgifter röjs om deras affärs- eller driftsförhållan- den, som kan medföra sekretess hos myndigheterna. Regeln att regeringen i ärenden enligt lagstiftning om arbetsmiljön kan förordna om undantag från sekretessen har nyligen införts. Den markerar, liksom uttalanden i förarbetena till sekretesslagen, ett särskilt starkt behov av insyn och offentlighet för myndigheternas information rörande arbetsmiljöförhållanden.

Sekretess innebär förbud att röja uppgift vare sig det sker muntligen, genom att hemlig handling lämnas ut eller på annat sätt. När det gäller muntliga uppgifter medför emellertid tryckfrihetsförordningens bestämmelser om s. k. meddelarfrihet en betydelsefull inskränkning. Meddelarfriheten innebär att offentliga funktionärer liksom andra medborgare har rätt att meddela uppgifter för publicering i massmedier utan hinder av eljest gällande tystnadsplikt utom i vissa fall, som är särskilt angivna i sekretesslagen. De sekretessbestämmelser som rör arbetsmiljön inskränker inte meddelarfrihe- ten. De grundläggande reglerna om meddelarfrihet återfinns i figur 614.

Meddelarfriheten ökar tidningarnas möjlighet att inhämta och publicera material inte bara från den offentliga utan också från den privata sektorn, eftersom enskilda i skydd av meddelarfriheten kan lämna information till journalister utan att riskera obehagliga påföljder. Meddelarfriheten är en slags säkerhetsventil, tänkt att användas i situationer när myndigheter eller organisationer söker hemlighålla missförhållanden som behöver underkastas offentlig kritik. Det torde vara sällsynt att den utnyttjas för att avslöja enskilda personer och företag.

6.3.2. Arbetstagares och fackliga företrädares tillgång till information

Arbetstagares och fackliga företrädares tillgång till information om arbetsmil- jörisker och skyddsåtgärder från arbetsgivaren är reglerad främst i arbetsmil- jölagen. Även medbestämmandelagen och lagen om facklig representation i styrelser kan nämnas i sammanhanget. De viktigaste lagrummen finns i figur 615. l avtal mellan fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer finns

• Sida 151
•  Original

Sekretesslagen (SFS 1980:100) med senare ändringar 7 kap. 8 _t'

8 (j Sekretess gäller hos myndighet, som har till särskild uppgift att verka för arbetarskydd. i ärende enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring. arbetsmiljön eller reglering av arbetstid eller annars i ärende om arbetar- skydd, för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhål- landen, om det kan antas att den enskilde lider men om uppgiften röjs. Hos myndighet som nu har nämnts gäller sekretess också för arbetstagares anmälan i ärende om arbetarskydd. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretess i högst femtio år.

8 kap. 2 53

' 2 & Sekretess gäller i ärende om arbetsskadeförsäkring eller delpensionsför- säkring för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållande, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Under samma förutsättning gäller sekretess för sådan uppgift i ärende enligt lagstiftning om arbetsmiljön, om reglering av arbetstid eller om arbetstillstånd för utlänning. Såvitt avser ärende enligt lagstiftning om arbetsmiljön kan regeringen för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen i fråga om uppgift som nu har nämnts, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

3 Lydelse enligt SFS 19801880.

8 kap. 6?

65 Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för upgift om ]. enskilds affärs- och driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsre- sultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i allärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretess som har föreskrivits med stöd av första stycket 1 , om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

8 kap. 12ä

125 Sekretess gäller i myndighets verksamhet avseende hälso- eller sjuk- vård för sådan uppgift om viss varas tillverkning eller innehåll, som har lämnats till myndigheten för att användas som upplysning om eller underlag för behandling eller annan liknande åtgärd, om det kan antas att tillverkaren eller försäljaren lider skada om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Figur 6.3 Reg/er i sekretexslagen som rör arbets-miljöin/ormation

• Sida 152
•  Original

Tri't'Ajfrihetsj/örortlningen ] kap. l ä tredje och fjärde stycket

Det skall ock stå envar fritt att, ialla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Vidare skall envar äga rätt, om ej annat följer av denna förordning. anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i

föregående stycke.

3 kap. 1 och 4 äg"

] & Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas å skriften. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande den som lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 ätredje stycket, så ock i fråga om utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk.

25 Myndighet eller annat allmänt organ må ej efterforska författaren till framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift, den som utgivit eller avsett att utgiva framställning i sådan skrift eller den som lämnat meddelande enligt 1 kap. ! ätredje stycket, i vidare mån än som erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som ej står i strid med denna förordning. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den i 3å angivna tystnadsplikten.

Figur 6:4 De grund/liggande reglerna om meddelarfrihet.

också bestämmelser som rör arbetstagares och fackliga företrädares tillgång till information. Några exempel på sådana bestämmelser i avtal finns i figur 6:6.

Lagar och avtal är helt naturligt inriktade på förhållanden mellan en enskild arbetsgivare och de anställda. Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivare se till att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, och upplysas om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Ansvaret omfattar inte bara att informationen ges utan också att den blir förstådd. Arbetsmiljöavtalen bygger vidare på den i lagen angivna grunden. Fungerar allt i enlighet med lag och avtal bör detta leda till att den information som är tillgänglig för arbetsgivare sprids till de anställda som behöver den.

Ändrade produktionsmetoder, nya maskiner, verktyg och produkter samt mekaniskt eller kemiskt verkande ämnen på arbetsstället kan emellertid skapa nya, tidigare okända risker som arbetstagarna utsätts för. Arbetsgivarens ansvar enligt lag och avtal omfattar givetvis även sådana risker. Både den enskilda arbetsgivarens förmåga att leva upp till detta ansvar och de anställdas möjligheter att kontrollera att så sker kan dock i praktiken vara begrän- sade.

Arbetsgivarna är skyldiga enligt arbetsmiljölagen att aktivt sprida informa- tion till sina anställda för att olycksfall och ohälsa ska undvikas. En

• Sida 153
•  Original

Lagen om medbestämmande i arbetslivet

11 5 Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhål- lande till vilken han är bunden av kollektivavtal.

195 Arbetsgivare skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhål- lande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.

Arhetsmtl/ö/agen 3 kap. 3 &

Arbetsgivare skall se till att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, och upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Han skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iakttaga för att undgå riskerna i arbetet.

Det åligger arbetsgivaren att taga hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.

Arbetsgivare skall underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för skyddsförhållandena inom ombudets område. 6 kap. 6 Ö

Skyddsombud har rätt att taga del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.

Figur 6.5 .Alrbetsgivurens informationsskyldigliet enligt lagen (SFS 1976:58()) om inec/buttömmande i arbetslivet och (Irbe/smiljiilagen (SFS 1977:I 160).

arbetsgivare ska till och med förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Bestämmelserna om skyddsombud och skyddskommitté i arbetsmil- jölagen rör också indirekt anställdas och fackliga företrädares rätt till tillgång till information. 1 arbetsmiljöavtalen läggs stor vikt vid att inforrnationsarbe- tet ska planeras inom skyddskommittéema, och betydelsen av deras verksam- het betonas. Det bör emellertid påpekas att avtalen bygger på lagens bestämmelser och inte ändrar eller inskränker principen om arbetsgivarens huvudansvar.

Förhållandena på det egna arbetsstället har arbetstagarna i regel någorlunda goda möjligheter att följa med hänsyn till arbetsmiljölagens regler om arbetsgivarens inforrnationsskyldighet och om skyddsombuds rätt att ta del av information.

• Sida 154
•  Original

Arbetsmiljöa vtalel ( SA F— LO- P TK) 20 &

Arbetsgivaren skall fortlöpande informera skyddskommittén om förhållan— den som är av betydelse för dess arbete. Skyddskommitte'n äger rätt ta del av erforderliga handlingar, upplysningar och förklaringar som möjliggör kommitténs planering och övervakning av skyddsarbetet enligt detta avtal.

(En liknande föreskrift om skyddsombud finns i 9 Q'.)

Allmänt arbetsmiljöavtal (AML/4). (statliga området) 13 ä 1 mom. Arbetsgivare ska

a) i skyddskommitté redovisa planerad utbildning i arbetsmiljöfrågor som inte behandlas i skyddskommittén,

b) så snart som möjligt underrätta skyddskommitté om planerade ändring- ar beträffande lokaler, utrustning, anordningar, arbetsmetoder och andra frågor rörande arbetsmiljön,

c) bereda skyddskommitté tillfälle att medverka vid framtagandet av underlag för anslagsframställning beträffande arbetsmiljöfrågor,

d) bereda skyddskommitté tillfälle att yttra sig beträffande nya eller ändrade arbetslokaler innan dessa tas i bruk och

e) bereda skyddskommitté tillfälle att yttra sig över förslag till utformning av sanitära anordningar i anslutning till arbetsplatserna, såsom möjlig- heter till personlig hygien och förvaring av kläder samt över förslag till lokaler och utrustning för måltider och till utformning av pausrum.

i Arbetsmiljöavtal — Mil/'()" 81 ( Lands!ings/Zirbunt/et-Kommutt/örbitntlel— | Kommunalarbetare/örburidet-K "FK-SA C O/SR-K m../l.). 5 &

Skyddsombudens rättigheter

Skyddsombud skall delges arbetsskadestatistik samt beträffande det egna Skyddsområdet anmälningar om arbetsskador. Skyddsombud äger ta del av övertidsjoumal och befintlig statistik som rörjour- och beredskapstid samt sjukfrånvaro. Dessutom skall skyddsombud ha tillgång till arbetshygieniska, tekniska, arbetsmedicinska och personalsociala utredningar samt handling- ar i övrigt, som rör skyddsombudens verksamhet i den mån detta ej strider mot gällande tystnadsplikts- och sekretessbestämmelser.

Figur 6.6 Avtalsbestänunelser om informationsskjMig/ret i arbetsm[(it)/ragor.

I fråga om förändringar och planering av förändringar i arbetsmiljön är medbestämmandelagens regler om informationsskyldighet och förhandlings- skyldighet dessutom av intresse. De lokala fackliga organisationerna är inforrnationsmottagare enligt medbestämmandelagen. Arbetstagarna och de som medverkari skyddsorganisationen är också infonnationsmottagare enligt arbetsmiljölagen.

• Sida 155
•  Original

Den som har utsetts till skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté är i vissa fall bunden av tystnadsplikt. Reglerna därom, som gäller för arbetsstäl- len inom den enskilda sektorn, finns i arbetsmiljölagen . För skyddsombud och skyddskommittéledamöter vid statliga och kommunala myndigheter m. m. gäller reglerna i sekretesslagen. Brott mot tystnadsplikten kan straffas enligt brottsbalken . Dessa regler återges i figur 627.

När det gäller myndigheternas information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder har arbetstagare. fackliga företrädare och fackliga organisatio- ner givetvis samma rätt som andra medborgare att få del av information. Som nämnts tidigare kan regeringen i frågor som rör arbetsmiljöförhållanden i vissa fall förordna om undantag från sekretessreglema. Av arbetsmiljölagens regler om arbetsgivares informationsskyldighet följer dessutom att skyddsombud ska informeras av arbetsgivaren även om sådana uppgifter som arbetsgivaren lämnat till myndighet.

Förarbetena till sekretesslagen pekar på att myndigheternas sekretess inte ska hindra insyn för skyddsombud i frågor på det egna arbetsstället, som faller under arbetsmiljölagstiftningen. Förvarar en myndighet sådana uppgifter om arbetsgivare bör de i princip lämnas ut till t. ex. ett skyddsombud om han eller hon begärt det. Detta är inte anmärkningsvärt, då skyddsombud genom arbetsmiljölagen i princip kan begära information direkt från sin arbetsgivare. Vägran från arbetsgivaren att lämna information kan betraktas som hinder mot Skyddsombudets verksamhet och kan då föranleda skadestånd. Önskar däremot en central facklig organisation uppgifter om en viss arbetsgivares förhållanden från en myndighet blir situationen en annan. De centrala fackliga organisationerna har ingen särställning enligt sekretesslagen utan kan bara med samma rätt som andra få del av myndigheternas information.

6.3.3. Arbetsgivares tillgång till information

Arbetsgivaren är normalt den som beslutar och den som i huvudsak förfogar över informationen på ett arbetsställe. Det gäller både förhållandena på arbetsstället och planerade förändringar. Det innebär emellertid inte att arbetsgivaren alltid har tillgång till all information som behövs. I arbetsmil- jölagen understryks visserligen att arbetsgivare ska ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas så, att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Men när det gäller att föra in nya maskiner, material och arbetsmetoder på en arbetsplats kan det vara ett svårt praktiskt problem att få tillgång till information för att belysa vilka risker som förändringen kan medföra. Både i arbetsmiljölagen och i lagen om hälso— och miljöfarliga varor har dock lagts en särskild informationsplikt på tillverkare, importörer och leverantörer av kemiska ämnen och andra varor med kemiska risker. l arbetsmiljölagen ställs samma krav på tillverkare, importörer och leverantörer av maskiner, redskap, skyddsutrustning eller andra tekniska anordningar. Det betyder att tillverkare och importörer bl. a. är skyldiga att märka de varor de säljer med uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall (se fig. 6:8). Arbete pågår för att närmare precisera hur hälsofarliga varor ska vara märkta. Produktkontrollnämnden har utarbetat en ny kungörelse om märkning vid överlåtelse av hälsofarliga varor som nu överlämnats till regeringen och som föreslagitsträda i kraft den ljanuari 1983. (Se fig. 3:9.) Arbetarskyddsstyrelsen

• Sida 156
•  Original

Arbetsmiljölagen (SFS l977.'1160) 7 kap. 13 5

135 Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts i till skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté får ej obehörigen yppa eller utnyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om | yrkeshemlighet, arbetsförfarande, aflärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad nu sagts skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om ledamot i styrelsen för lokal facklig organisation med avseende på vad denne har erfarit av skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté som har utsetts av organisationen.

Sekretesslagen (SFS ] 980.'100) 14 kap. 7, 9 och 10 åå

7 & Sekretess enligt 6 kap. 1—5, 7 och 8 åå, 7 kap. 8 och l l åå samt 8 kap. 2 och 8—10 åå utgör inte hinder mot att myndighet fullgör vad som i lag är föreskrivet om skyldighet att lämna information till företrädare för arbet- stagarorganisation eller till skyddsombud.

Är den, som erhåller uppgift med stöd av första stycket, knuten till myndigheten på det sätt som anges i 1 kap. 6 &, gäller för honom samma förbud att lämna ut eller utnyttja uppgiften som gäller hos myndigheten. Han får dock utan hinder av förbudet lämna uppgiften vidare till ledamot i organisationens styrelse, om han underrättar denne om förbudet. ] sådant fall gäller förbudet också för styrelseledamoten.

Utan hinder av att förbud gäller enligt denna lag att lämna ut eller utnyttja uppgift får företrädare för arbetstagarorganisation, skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté utnyttja uppgiften för sitt uppdrag. Därvid får han dock inte röja uppgiften för annan.

95 Finner myndighet att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet, som enligt bestämmelse om sekretess utgör hinder att lämna uppgift till enskild, kan undanröjas genom förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, skall myndigheten uppställa sådant förbehåll när uppgiften lämnas till honom.

Figur 6.7 Regler om tystnadsplikt i arbetsmiljölagen , sekretesslagen och brottsbalken .

har inlett arbete med kompletterande regler för den yrkesmässiga hanteringen av farliga ämnen.

Den information som erhålls från leverantörer och andra kan emellertid, som tidigare nämnts, vara ofullständig och otillräcklig. En arbetsgivares förutsättningar att känna till nya forskningsrön och nya bedömningar av förut okända risker är stundom små eller obefintliga. Detta torde dock i regel inte kunna åberopas av arbetsgivaren till befrielse från ansvar för skador eller bristfälliga upplysningar till de anställda. Det medför också att riskerna i arbetsmiljön ökar.

• Sida 157
•  Original

Samtycker enskild till att uppgift, för vilken sekretess gäller till skydd för honom själv, lämnas till annan enskild endast under förutsättning att förbehåll som anges i första stycket uppställs, skall myndigheten uppställa förbehållet när uppgiften lämnas ut.

10 & Myndighet får uppställa förbehåll, som inskränker enskild mottagares rätt att lämna uppgift vidare eller utnyttja uppgift, också när

]. myndigheten enligt 5 & lämnar sekretessbelagd uppgift till part, ställföreträdare, ombud eller biträde,

2. myndigheten med stöd av 75 första stycket lämnar uppgift till någon som inte är knuten till myndigheten på det sätt som anges i 1 kap. 6 &.

Förbehåll enligt första stycket 1 får inte innebära förbud mot att utnyttja uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig upplysning till part, ställföreträdare, ombud eller biträde.

Har förbehåll uppställts enligt första stycket 2, skall i fråga om förbehållet gälla vad som föreskrivs i 7 åandra stycket andra och tredje meningarna samt tredje stycket angående förbud att lämna ut eller utnyttja uppgift.

Förordnande av regeringen eller riksdagen för särskilt fall om undantag från sekretess för uppgift får förenas med villkor att förbehåll som anges i första stycket skall uppställas vid utlämnande av uppgiften.

Brottsbalken 20 kap. 3 &

35 Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag om annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse högst ett år. Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, dömes till böter. i annat fall skall dock ej dömas till ansvar. Lag 1980 nr 102, som trätt i kraft ljan. 1981.

Arbetsgivare är också skyldiga att känna till författningar och bestämmelser på det område de är verksamma. Det är i och för sig något som samhället kräver av alla. Okunnighet om en rättsregel — det kallas råttvillfarelse — kan ytterst sällan användas som ursäkt när man överträtt den. Det hindrar dock inte att okunnighet om rättsläget kan vara ett allvarligt praktiskt problem på ett sådant område som arbetsmiljöområdet, där rättsläget förändras snabbt.

En arbethivare har samma rätt som vilken medborgare som helst att få del av den information som myndigheterna förfogar över.

6.3.4. Forskares tillgång till information

Forskningsverksamhet som rör arbetsmiljön har många olika huvudmän. Myndigheter, företag, fackliga organisationer, universitetsinstitutioner eller

• Sida 158
•  Original

Lagen om hälso- och miljö/ärliga varor (SFS 1973:329)

55 Den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall vidtaga de åtgärder och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Härvid skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller miljö— skyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått och undersöknings- eller märk- ningsskyldighet enligt första stycket.

Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) 3 kap. 8, 9. 10 och 13 53)"

85 Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter maskin, red- skap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. när den avlämnas för att tagas i bruk eller utställes till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för anordningens montering, användning och skötsel skall medfölja vid avlämnandet. Anordningen skall vara tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.

9 5 Den som tillverkar, importerar eller överlåter ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, skall vidtaga de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk från skydds- synpunkt. När ämnet avlämnas för att tagas i bruk skall de anvisningar medfölja som behövs för hanteringen. Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande, vari det förvaras, skall vara tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.

10 5 Den som installerar anordning som avses i 8 5 skall se till att behövliga skyddsanordningar uppsättes och att i övrigt erforderliga skyddsåtgärder l vidtages.

135. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel- sen kan föreskriva

1. att visst slag av anordning som avses i 8 5 skall ha skylt eller annan märkning som upptager tillverkarens namn eller annan uppgift om anord- ningen,

2. att ämne som avses i 9 5 eller förpackning, kärl eller liknande, vari ämnet förvaras, skall vid användningen ha märkning.

3. att förteckning skall föras över sådan anordning och sådant ämne. i I samma ordning kan meddelas föreskrifter i fråga om installation av visst slag av anordning som avses i 8 5.

Figur 6.8 Om skyldighet för tillverkare och importörer att märka sina produkter:

• Sida 159
•  Original

enskilda kan svara för forskning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Beroende på vem som är huvudman för forskningsarbetet gäller olika regler för forskarna om insamling och kontroll av data liksom om hur uppnådda resultat ska vara tillgängliga.

Den information som finns hos myndigheter är i enlighet med offentlig- hetsprincipen tillgänglig för forskning i den mån sekretesslagen inte lägger hinder i vägen. Risken för att ett utlämnande av uppgifter ska förorsaka skada anses ofta mindre, när uppgifter begärs för forskningsändamål, än i andra fall. Forskare kan sålunda för forskningsändamål i vissa fall få del av information som myndigheterna inte skulle utlämna för andra ändamål. Vidare kan regeringen förordna om undantag från sekretessen om synnerliga skäl kan åberopas (se figur 6:9). Den möjligheten har skapats med hänsyn bl. a. till forskningens intressen.

Datainsamling i forskningssyfte på en arbetsplats kräver vanligen samtycke av arbetsgivaren och förhandling enligt medbestämmandelagen med arbetsta- garnas fackliga organisationer. Om forsknings- och undersökningsarbete sker enligt lag— t. ex. som ett led i att ta fram underlag för tillsyn —är förhållandet något annorlunda. Arbetsgivaren är då skyldig att medverka till att under- sökningar, t.ex. mätningar, genomförs på ett sätt som myndigheten inom lagstiftningens ram beslutar.

En statlig utredning, nya arbetsrättskommittén (A 1976102), har nyligen föreslagit nya regler om forskares tillträde till arbetsplatserna. Det kan också nämnas att forskares tillträdesrätt till arbetsplatserna även kan regleras i avtal mellan parterna på arbetsmarknaden, så som skett nyligen inom verkstads- industrin.

Forskningsarbete syftar till ökad kunskap. Forskningsresultatens tillgäng- lighet påverkas dock av huvudmannaskapet. I regel publiceras vad som kommit fram genom forskningsarbete. Den forskning som bedrivs inom företagen är emellertid i stor utsträckning inriktad på att stärka företagets konkurrensförmåga. Resultaten är därför sällan avsedda att bli allmänt tillgängliga omedelbart. Arbetsgivaren är dock enligt bestämmelser i arbets-

Sekretesslagen (SFS l980.'100) 14 kap. 8 och 9 55

85 Regeringen får, förutom när det särskilt anges i bestämmelse om sekretess, för särskilt fall förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga skäl.

9 5 Finner myndighet att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet, som enligt bestämmelse om sekretess utgör hinder att lämna uppgift till enskild, kan undanröjas genom förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, skall myndigheten uppställa sådant förbehåll när uppgiften lämnas till honom.

Samtycker enskild till att uppgift, för vilken sekretess gäller till skydd för honom själv lämnas till annan enskild endast under förutsättning att förbehåll som anges i första stycket uppställs, skall myndigheten uppställa förbehållet när uppgiften lämnas ut.

Figur 69 Regler om ttndantag_från sekretess.

• Sida 160
•  Original

miljölagen, medbestämmandelagen eller avtal, som tidigare nämnts, skyldig att låta arbetstagare ta del av resultat från undersökningar och forskning som har betydelse för arbetsmiljön. Ett företag kan också enligt bl. a. lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor vara skyldigt att på begäran informera myndigheterna om resultaten av undersökningar av varor som företaget tillverkar eller eljest hanterar.

Myndigheter och universitetsinstitutioner tar ibland emot uppdrag som går ut på att utföra ett visst forskningsarbete. Trots att uppdragsgivaren kan vara t. ex. ett enskilt företag, kan de resultat som kommer fram många gånger vara av allmänt intresse. För information som härrör från sådan uppdragsforskning gäller särskilda regler i sekretesslagen (se figur 6: 10). Med stöd av de reglerna kan både grunddata och resultat av undersökningar sekretessbeläggas. Det bör kanske påpekas att vetenskapliga undersökningsuppdrag, där uppdragsgiva- ren kräver sekretess, inte behöver tas emot av universitetsinstitutioner och myndigheter i större utsträckning än vad de själva anser sig böra accepte- ra.

6.3.5 Myndigheternas tillgång till information

Myndigheter har rätt att begära information om det stadgats så i den lagstiftning myndigheten har att arbeta efter. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen svarar för tillsyn enligt arbetsmiljölagen. Det finns också andra myndigheter — bl. a. strålskyddsinspektionen och sjöfartsverket — som för tillsyn har anledning att begära information av företag och andra organ för att bevaka arbetsmiljön där är sund och säker. Tillsynsmyndighetema har stora möjligheter att genom förfrågningar och inspektioner skaffa sig känne- dom om förhållandena på ett arbetsställe. (Se figur 6.11.) Arbetsgivaren är skyldig att lämna den information som myndigheterna begär för att kunna fullgöra sina åligganden. Tillsynsmyndighetemas resurser är emellertid begränsade och därmed också deras möjlighet att göra grundliga inspektioner. Grundligare undersökningar av förhållandena på en viss arbetsplats torde

Sekretesslagen (SFS l980:100) 8 kap. 95

95 Sekretess gäller hos myndighet för uppgift som avser provning, bestäm- ning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk. ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för enskilds räkning, om det måste antas att updraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. 1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Hos högskoleenhet gäller sekretessen dock i högst tio år och hos statens skeppsprovningsanstalt i högst femtio år.

Figur 6:10 Om sekretessbeläggn ing av information [ undersökningar som m_i'ndigheter utförför enskilds räkning.

• Sida 161
•  Original

främst förekomma där det finns uppenbara missförhållanden eller när skyddsombud, facklig organisation eller arbetsgivare själv särskilt begärt det.

Enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor kan regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer föreskriva att producenter, importörer eller de som yrkesmässigt hanterar en viss vara ska lämna viss information som belyser bl. a. hur hälso- och miljöfarlig varan är. Det innebär att producenterna kan vara skyldiga att låta myndigheter ta del av alla data och andra upplysningar från testning och utveckling av produkter som belyser deras farlighet för hälsa och miljö.

I sammanhanget bör nämnas att uppgifter, även om de är sekretessbelagda, kan lämnas från en myndighet till en annan för att ingripande ska kunna göras mot dålig arbetsmiljö.

Arbetsmiljölagen (SFS [977.1160) 7 kap. 3, 4 och 555"

3 5 Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar, handlingar och prov samt påkalla de undersökningar som behövs för tillsyn enligt denna lag.

4 5 Den som i sin verksamhet använder viss produkt eller har uppdragit åt annan att utföra visst arbete är skyldig att på tillsynsmyndighets begäran lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utfört arbetet.

55 För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet tillträde till arbets- ställe och får där göra undersökningar och taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning. Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet sådana kostnader för provtagning och undersökning av prov som har varit skäligen påkallade.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor (SFS 1973:329) 8, 9 och 12 55

8 5 Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar ämne, beredning eller annan vara är skyldig att till myndighet som regeringen bestämmer och iden ordning sådan myndighet föreskriver lämna de uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som är nödvändiga för utredningen om varans hälso- eller miljöfarlighet.

9 5 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall göra anmälan om denna verksamhet samt årligen lämna uppgift om varans art, sammansättning, mängd och hantering.

12 5 Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla upplysningaroch handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Figur 6:11 Om myndigheters rätt till information för tillsyn av arbetsmiljön.

• Sida 162
•  Original

6.4. Hur kan informationen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder göras mer tillgänglig?

Några utgångspunkter ska här ges för överväganden om åtgärder för att informationen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder ska blir mer tillgäng- lig.

Öppenhet är en grogrund för förtroende. Öppenhet om vad som är känt om risker i arbetsmiljön kan bidra till att öka förståelsen för svårigheterna att värdera riskerna. Öppenhet kan också bidra till att öka trovärdigheten i de värderingar som görs. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare för att åstadkomma en god arbetsmiljö förutsätter öppet informationsutbyte.

Ansvaret för information till arbetstagare om arbetsmiljörisker och skydds- åtgärder vilar på arbetsgivarna. De måste därför kräva upplysning av sina leverantörer om risker med de tekniska anordningar och produkter som de anställda använder. Trots detta saknas på arbetsställena många gånger uppgifter om vilka risker som maskiner, verktyg, produkter m. m. medför.

Myndigheterna samlar in och förfogar över information om arbetsmiljöris- ker och skyddsåtgärder som ett led i sin kontroll och tillsyn enligt lag. Den informationen kan inom ramen för vad som är möjligt enligt lagstiftning om offentlighet och sekretess ställas till andras förfogande. Myndigheterna har emellertid inte något allmänt ansvar att informera om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder, som kan jämföras med leverantörernas ansvar att i det enskilda fallet informera sina kunder eller arbetsgivarnas ansvar att informera sina anställda.

Okunnighet om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder kan minskas genom utbildning och rådgivning samt genom åtgärder för att bättre tillhandahålla information och bättre anpassa den till skilda gruppers behov.

• Sida 163
•  Original

7. Information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder på arbetsställena

”Det man inte vet om, har man inte ont av”

Svenskt ordspråk

Vilken effekt har då utbildning, rådgivning och annan informationsverksam- het om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder haft? Har den lett till högre medvetenhet om arbetsmiljöfrågoma och därmed bättre arbetsförhållanden? Det är svårt att ge några entydiga svar på dessa frågor då utbildning och informationsverksamhet svårligen kan isoleras från andra åtgärderi samhäl- let. Förbättringar i arbetsmiljön kan förklaras med förändrad lagstiftning, strängare gränsvärden, ökad forskning, teknisk utveckling m. rn. likaväl som att kunskaperna ökat.

LO har nyligen genomfört en undersökning bland sina medlemmar och skyddsombud för att få svar på i vilken mån de anser att olika miljöfaktorer förbättrats eller försämrats under den senare tioårsperioden.' Resultatet visar att medlemmarna oftare nu än för tio år sedan anger att arbetsmiljöfaktorer förekommer i besvärande eller hälsofarlig mängd på arbetsplatserna. 87 procent, mot tidigare 82 procent, av medlemmarna anger i dag att olika miljörisker föreligger i *i hög grad” eller ”i någon mån”.

I undersökningen kommenteras denna uppgift på följande sätt:

"Detta kan då vara lätt att tolka så att arbetsmiljön i motsvarande grad skulle ha försämrats under 70-talet. Ett deprimerande konstaterande mot bakgrund av de förändringar som vidtagits under denna lO-årsperiod med bl. a. nya lagar, avtal m. in., som borde ha givit förutsättningar till förbättring av miljön.

Tolkningen är emellertid av olika skäl mer komplicerad än så. Bl.a. försvåras tolkningen av att det är medlemmarnas subjektiva bedömningar av arbetsmiljön som undersökts. Medlemmarnas bedömningar påverkas bl. a. av vilka kunskaper de har. Under den gångna lO-årsperioden har arbetsmiljön inte minst genom ökat fackligt engagemang uppmärksammats alltmer. Utbildning och information om arbetsmiljön har ökat och man har fått nya lagar och avtal som har ställt ökade krav på arbetsmiljön. Förutsättningama för fackligt inflytande har också förbättrats.”

Medlemmarna själva förklarar att i den mån förhållandena i arbetsmiljön förbättrats så beror detta i första hand på tekniska förändringar (47 %), i andra hand på bättre stöd i lagar och avtal (36 %) och i tredje hand på bättre utbildning och information (35 %). Skyddsombuden förklarar eventuella förbättringari första hand med bättre stöd i lagar och avtal (49 %) och därefter med bättre utbildning och information (45 %).

' Bolinder, E m.fl.: Vad händer med arbetsmil- jön? Rapport om LO- medlemmamas och skyddsombudens erfaren- heter. Landsorganisatio- nen/Tidens förlag, 1981 .

• Sida 164
•  Original

Vilken information arbetsgivare och arbetstagare får på arbetsställena samt hur den förmedlas bl. a. via personlig rådgivning till och inom respektive arbetsställe belyses i detta kapitel. Informationens roll i förändringsarbetet i förhållande till bl. a. produktionsförhållandena och människors inställning till risktagande diskuteras också.

7.1. Får arbetsgivare och arbetstagare den information de behöver?

Vad är det då för information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder som når ut på arbetsställena? Varifrån hämtas den och vad upplevs som otillfredsställande?

Företrädare för arbetsgivare och anställda, liksom ett antal lokalt verksam- ma skyddsombud, skyddsingenjörer, företagsläkare samt personer i arbetsle- dande ställning har beskrivit hur de betraktar befintlig arbetsmiljöinformation och hur de skulle vilja ha den. 1 uppsatsema Vilka behöver information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? samt Invandrares behov av arbetsmil- jöinformation i bilagan Arbetsmiljöinfomation — påverkan, behov och utbud (SOU 1982:32) finns en utförlig redogörelse för olika gruppers behov av arbetsmiljöinformation. Några huvuddrag återges här.

Arbetsgivare — arbetsledning

l arbetsgivarens skyldighet att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall ligger också ansvaret för att informera arbetstagarna så att de kan undgå risker i arbetslivet. För att kunna uppfylla denna skyldighet har arbetsgivarna själva ett behov av att vara välinformerade. l

Arbetsgivarens skyldighet att informera om risker eller större förändringar som har konsekvenser för de anställda har slagits fast i såväl arbetsmiljölagen som medbestämmandelagen. Information om risker och åtgärder i arbetsmil- jön förmedlas vanligen som en del av den löpande arbetsinstruktionen från arbetsledningen till de anställda elleri förhandlingar mellan arbetsgivare och anställda. På arbetsställen, där skyddskommitté finns inrättad, behandlas arbetsmiljöfrågoma dessutom inom den. De kommer också upp i lokala förhandlingar mellan arbetsgivare och företrädare för arbetstagarna.

Vilken typ av arbetsmiljöinformation olika personer med arbetsgivaransvar behöver beror på inom vilken verksamhet de arbetar. Verksamhetens art och organisation samt vilken funktion personerna har i företagen påverkar också behovet av arbetsmiljöinformation.

Företagsledning, politiker med arbetsgivaransvar i kommuner och lands- ting, verksledningar m. fl. kan ha svårt att själva vara informerade i detalj i alla de olika arbetsmiljöfrågor som förekommer inom det egna verksamhetsom- rådet. I stora företag och organisationer har arbetsgivaransvaret för arbetsmil- jöfrågoma därför ofta delegerats inom organisationen. Detta gäller till exempel stora företag inom tillverkningsindustrin, kommuner och landsting samt vissa statliga verk.

• Sida 165
•  Original

Arbetsgivare i småföretag, liksom ensamföretagare, har ofta svårt att aktivt hålla sig informerade om och uppmärksamma de förpliktelser som finns i arbetsmiljöfrågor. Många småföretagare har inte heller tillgång till de kanaler till och från företagen som de större företagen använder för att hämta in arbetsmiljöinformation. Många småföretag är därtill utan företagshälsovård och står utanför de olika intresseorganisationer som förser sina medlemmar med arbetsmiljöinformation, såsom t. ex. arbetsgivareförbund och branschor- gan. Många småföretag saknar skyddskommitté. Företag med färre än fem anställda har inte alltid heller skyddsombud.

Arbetsledama har en särskilt utsatt roll. De leder det dagliga arbetet men förfogar inte alltid över resurser för att på bästa sätt förebygga olycksfall och ohälsa. Arbetsledare i den löpande verksamheten har ett stort reellt ansvar för en säker arbetsmiljö och en central roll som inforrnationsförmedlare. De ska föra information om risker vidare till de anställda. En viktig förutsättning för detta är att arbetsledama har tillräckliga kunskaper. Oklarhet i ansvarsför— delning, ovana vid att hantera arbetsmiljörisker samt bristande kunskaper om arbetsmiljörisker hos personer i mellanställning hämmar arbetsmiljöarbe- tet.

Några citat får belysa arbetsgivarnas och arbetsledningens behov av arbetsmiljöinformation (Se figur 711).

På vilket sätt uppfylls dessa informationsbehov? Arbetsgivare och arbetsledning uppger att de får sin arbetsmiljöinfomation bl. a. genom arbetarskyddsstyrelsens anvisningar och föreskrifter, tidskrifter- na Arbetarskydd och Arbetsmiljö, arbetarskyddsfondens rapportsammanfatt- ningar och broschyrer samt Arbetarskyddsnämndens meddelanden. Från branschorganisationer och förbund får man också information liksom från massmedia. Av stor betydelse är också de personliga kontakterna med exempelvis företagsläkare, skyddsingenjörer, yrkesmedicinska kliniker och yrkesinspektionen.

Många arbetsgivare uppger sig få för mycket information i förhållande till den tid de har avsatt för arbetsmiljöfrågor. Detta kan ibland ha att göra med att arbetsmiljöfrågoma inte betraktas som en integrerad del av den ordinarie verksamheten (se citat i figur 7:2) eller att arbetsgivarna inte har personella resurser för att bevaka dessa frågor. Ett problem som ofta uppges är att information kommer från så många håll att det är svårt att bedöma vilken information som är att lita på. Mängden information gör det också svårt att prioritera insatserna och att få en ordentlig överblick över de risker som finns i arbetsmiljön. Särskilt svårt anses det vara att få korrekt information från tillverkare vad gäller risker förknippade med olika maskiner och kemiska produkter.

Många arbetsledare uppger också att de har svårt att få tag på den information de behöver och även svårt att förstå den information som finns. Framför allt upplevs regler och föreskrifter som svåra att få överblick över. Andra problem som nämns är att lagtexter och föreskrifter är svårtolkade och dåligt anpassade till företagens verklighet. Branschanpassad och praktiskt tillämpbar information med konkreta åtgärdsrekommendationer efterlyses också. Det finns starka önskemål om att det egna arbetsgivareförbundet eller ett partsgemensamt branschorgan tar hand om och anpassar den centralt framställda informationen till de varierande förhållanden som kan finnas i olika branscher.

• Sida 166
•  Original

[] "En viktig förutsättning för att åstadkomma en god arbetsmiljö är att alla de som har ansvaret i någon form blir medvetna om detta och får tillräcklig kunskap och tillräckliga befogenheter för att kunna leva upp till ansvaret.”

Representant för TCO

"Vad gäller "kända" risker i arbetsmiljön är en nyckelgrupp för arbetstagarna också arbetsledama. Arbetsledama får ofta ett delegerat arbetsgivaransvar. De är en grupp som direkt har att medverka till att åtgärder vidtas. Det är en ofta återkommande synpunkt att arbetsledama inte har förutsättningar utbildingsmässigt och på annat sätt att leva upp till det ansvar de får sig pålagda. Arbetsledamas utbildning. förutsätt— ningar i fråga om tid m.m., måste därför noggrant ses över och förbättras."

Representant för LO

"Arbetsgivaren har således ett långtgående ansvar för att se till att dels information om risker i arbetsmiljön inhämtas, dels att vidareinformation fungerar. Att ta del av all relevant information är ett mycket svårt arbete som tyvärr hämmas av de praktiska möjligheterna att överhuvudtaget finna adekvat infomation.”

Representant för SAF

"Politikema har alltså helt klart en nyckelroll och får de inte ett underlag som motiverar till arbetsmiljöförbättrande åtgärder så kommer dessa åtgärder inte att prioriteras i budgetarbetet. Inom den kommunala sektorn finns därför en uppenbar risk att man endast kommer att vidtaga de åtgärder som föreskrivs i lag och föreskrifter och som är av tvingande natur.”

Representant för Kommunförbundet

Figur 7.'I Cila! som bebisar arbetsgivares" och arbetsledning; behov av arbetsmiljöin- forma/ion.

Det utbildningsmaterial om arbetsmiljöfrågor som arbetsgivarna använder har i regel tagits fram av Arbetarskyddsnämnden eller det förbund arbetsgi- varen tillhör. Dessutom erbjuder resp. arbetsgivareorganisation viss utbild- ning. Undersökningar har dock visat att arbetsgivare och arbetsledning i stor utsträckning uteblir från den utbildning som arrangeras i arbetsmiljöfrågor. Detta leder till att arbetsledare på olika nivåer ofta har sämre arbetsmiljöut- bildning än motsvarande skyddsombud. Arbetsledare nås inte heller av en hel del information i arbetsmiljöfrågor, bl. a. genom att de inte automatiskt får tidningen Arbetsmiljö.

• Sida 167
•  Original

"Jag är teknisk direktör vid ett tidningsföretag och har utsetts att vara ordförande i vår skyddskommitté. Eftersom jag dessutom ytterst svarar för produktionen, personalfrågor. teknisk utveckling och kvalitet, eko- nomi, underhåll, fastigheten samt vidare har många uppdrag inom branschens olika organ kan jag inte ägna miljöfrågorna mer än måttligt intresse."

Direktör vid ett tidningsföretag

"De största problemen är att kunna tillgodogöra sig den information som kommer, det kommer ett veritabelt flöde av informationsblad från olika håll icke minst från myndigheter. 1 små företag är det nästan omöjligt att noggrant läsa allt och utvärdera vad som är tillämpligt i de enskilda fallen. Därför är det svårt att planera och förbereda skyddsåtgärder utan det får oftast klaras av när problemen uppstår, vilket blir dyrt och skapar osäkerhet."

Direktör vid en rörledningsfirma

"Arbetsgivarens svåraste problem är att vi inte är kemister/arbetshygie- niker och därigenom inte är kapabla att utifrån t, ex. en fargs kemiska sammansättning (som troligen är okänd) bedöma dess miljörisker."

Direktör vid en måleriflrma

Figur 7.'2 Några citat/ran personer i arbetsledande stål/ning.

Skyddsombud, skyddskommittéledamöter och andra fackligt förtroendevalda

1 skyddskommitténs uppgifter ingår dels att ta emot och aktivt söka efter information i arbetsmiljöfrågor, dels att ge information i arbetsmiljöfrågor till skyddsombud och andra med uppgifter i skyddsarbetet samt att verka för att information i arbetsmiljöfrågor i allmänhet sprids till alla i företaget. Skyddskommittén svarar också för utbildning och introduktion av nyanställ- da i arbetsmiljöfrågor. Detta gör skyddskommittén till en viktig knutpunkt för bevakning och spridning av information om risker och åtgärder på arbetsstäl- lena.

Skyddsombuden är den grupp som särskilt utpekats i den stora satsning på information och utbildning i arbetsmiljöfrågor som genomförts sedan 1970- talet. Detta har sin förklaring i den nya och förstärkta ställning skyddsombu- den gavs då arbetsmiljölagen kom till. Skyddsombuden har en viktig roll när det gäller att informera arbetskamraterna i arbetsmiljöfrågor.

I mitten av 1981 fanns det ca 1 12 000 registrerade skyddsombud. Eftersom skyddsombud och skyddskommittéledamöter är förtroendevalda är de utsed- da på mandatperioder, i regel 2—3 år. De personer som företräder arbetsta- garna i arbetsmiljöarbetet byts således ganska ofta. Uppskattningsvis är ca en tredjedel av skyddsombuden och skyddskommittéledamötema nya i sina uppdrag vade mandatperiod. Detta innebär att det finns ett ständigt behov av information och utbildning i arbetsmiljöfrågor för skyddsombuden.

• Sida 168
•  Original

Skyddsombuden har genom sin förtroendeställning en särskilt viktig roll som förmedlare av information om arbetsmiljöfrågor. Allmänt gäller att de anställda har tilltro till den information som erhålls av Skyddsombudet och de bedömningar av hälsorisker som han/hon gör. Skyddsombuden spelar dessutom en viktig roll ifråga om att föreslå åtgärder — på basis av gjorda riskbedömningar — för att rätta till förhållanden som är otillfredsställande i arbetsmiljön.

Även andra fackliga företrädare som ledamöter av anpassningsgrupper och klubbstyrelser har vissa uppgifter i arbetsmiljöarbetet.

Fackliga företrädare ska kunna bevaka att arbetsmiljöarbetet följer givna föreskrifter och att arbetsmiljöproblem åtgärdas. De ska också vara pådrivan- de i arbetsmiljöarbetet genom att fortlöpande ställa krav på förbättringar av arbetsmiljön. För detta är det speciellt viktigt att de har möjligheter att följa och bli informerade om resultat från arbetsmiljöforskning och utvecklings- verksamhet inom området.

Typen av arbetsmiljöinformation som de fackliga företrädarna behöver beror givetvis på inom vilken verksamhet de arbetar. Huvudskyddsombud och skyddsombud som arbetar i en verksamhet med många olika miljöpro- blem har ofta svårigheter att hålla sig informerade om alla arbetsmiljöfrågor som är aktuella för det egna arbetsstället.

Den av LO nyligen genomförda undersökningen av arbetsmiljön visade sålunda bl. a. att endast tre av fyra tillfrågade skyddsombud hade tillgång till gällande författningar.I

Det är viktigt för berörda parter att inför förändringar få tillgång till beslutsunderlag. Enligt LO-enkäten 1981 är frågan om att få handlingar i god tid före skyddskommittésammanträden inte något större problem. Däremot är det bara 59 % av skyddsombuden som anser sig få det beslutsunderlag som behövs inför sammanträdena. Detta är en kritik som i första hand riktar sig mot arbetsgivarna, men det kan också ses som ett uttryck för svårigheten att över huvud taget få fram goda beslutsunderlag.

Skyddskommittén och de fackliga företrädarna, i första hand skyddsombu- den lokalt på arbetsställena, har ett stort behov av att få information vid vissa speciellt strategiskt viktiga tillfällen. särskilt när beslut ska fattas om ny arbetsorganisation, nya arbetsmetoder, inköp av maskiner, redskap, kemiska produkter etc.

Att företrädare för de anställda -— skyddsombud och andra — deltar i planeringen av arbetsplatsen innebär inte bara att de granskar ritningar och genomförandeplaner. När ett projekt hunnit så långt att ritningar och planer för genomförande av förändringar finns, är ofta de avgörande besluten redan fattade. Det är därför viktigt för skyddsombuden att delta i de förberedande diskussionerna och ta del av de beslutsunderlag som kommer fram under förberedelsearbetet samt att det också ges tid och möjlighet för dem att ta fram egna alternativ. För detta behöver de känna till och kunna tillämpa

! Bolinder, E m, fl_; Vad föreskrifter, anvisningar, byggnormer m. m. Utbildning i bl. a. hur projektar- händer med arbetsmil- bete och byggprocess går till är därför viktig för skyddsombuden. 10"? Rapport om LO" Regionala skyddsombud som kan utses för arbetsställen där skyddskom- medlemmamas och . , , ,, skydds ombudens erfaren- mitte saknas, samt ensamskyddsombud, dvs. skyddsombud pa sma arbets- heter. Landsorganisatio- platser med bara ett skyddsombud, måste likaså behärska många olika typer nen/Tidens förlag, 1981. av arbetsmiljöproblem.

• Sida 169
•  Original

Några citat får ytterligare belysa hur fackliga företrädare ser på behovet av arbetsmiljöinformation. Se figur 713.

Vilken information får de fackliga företrädarna? Skyddsombud och fackliga förtroendemän uppger att de får sin information främst via det egna förbundet eller branschorganisationen. Tidskriftema Arbetarskydd, Arbetsmiljö, de fackliga förbundstidningama samt gratismate- rial från arbetarskyddsstyrelsen med lättillgänglig information om gällande föreskrifter, s. k. PoP-anvisningar, är viktiga informationskällor för dem.

Mycket av skyddsombudens kunskap om arbetsmiljörisker byggs upp vid kurser och konferenser samt vid kontakter med företagshälsovården, skydds- kommittén, de regionala skyddsombuden, de fackliga organisationerna och yrkesinspektionen.

[ en utvärdering av kursen Bättre arbetsmiljö, som Arbetarskyddsnämnden genomförde under 1976—78, framkom att endast 61 % av skyddsombuden samt 46 % av arbetsledama genomgått utbildning fram till 1 976/ 77. Året efter beräknades antalet utbildade ha stigit till 63 % resp. 52 %.'

Enligt den nyligen genomförda LO-undersökningen har 74 % av skydds- ombuden genomgått grundkursen Bättre arbetsmiljö. Drygt 30 % har dess- utom studerat något av Arbetarskyddsnämndens material och lika många har gått igenom facklig miljöutbildning. Det är dock främst på de större arbetsplatserna som utbildningen slagit igenom. Skyddsombudskåren föränd- ras dessutom snabbt. Utbildade skyddsombud lämnar sina förtroendeuppdrag och nya kommer till. Utbildningen av skyddsombud är därför inte på långt när slutförd utan måste betraktas som en kontinuerlig verksamhet.

Vad gäller utformning och innehåll i det skriftliga informationsmaterial som skyddsombuden får uppges ofta att språket är svårbegripligt och att

"Eftersom en tillförlitlig information om arbetsmiljöförhållanden ofta anses kunna vara påverkad av partssynpunkter är det viktigt att också den fackliga sidan, skyddsombuden och övriga fackliga förtroendevalda, har förutsättningar att bidra till informationen till arbetstagarsidan. Detta är en fråga för i första hand avtal och överenskommelser om skyddsombu— dens egna utbildningsmöjligheter och möjligheter att fungera som förtroendevalda.

Det bör klart understrykas, att en väl fungerande företagshälsovård som förmår fungera som god informationsgivare, eller en väl fungerande arbetsinsats vad gäller infomation om risker i arbetsmiljön, inte kan ersätta en fackligt förmedlad information om förhållanden i arbetsmil- jon.”

Representant för LO

Cl "Vid förändringari företagen kommer de olika kategorierna förtroende- valda in vid olika tillfällen. Vid förändringar är det viktigt att information finns att tillgå om de konsekvenser som förändringen innebär.”

' Kamienski, Abraham: Utbildning i Bättre Arbetsmiljö — framsteg och problem, Arbetar- F igttr 73 Citat som belyser/ackligaföreträdares behov av arbetsmiliöin/ormation. skyddsnämnden, 1979.

Representant för TCO

• Sida 170
•  Original

”Informationen är många gånger helt obegriplig för mig som jobbar nere på golvet. Språket är sådant att man inte förstår. Det är svåra ord så att uppslagsverk och andra hjälpmedel måste till för att jag ska klara av att läsa och förstå. Så ska det naturligtvis inte vara, utan informationen till oss som arbetar med arbetsmiljöfrågoma ska vara i klartext på vanlig svenska utan en massa krångliga ord. Det ska väl inte vara så svårt att åstadkomma en lättfattlig information."

Huvudskyddsombud inom sjukvården

"Vadjag mest saknar är information nerifrån den enskilde arbetstagaren— arbetsplatsen. Vid arbetsplatsbesök inträffar ibland att man hittar dåliga anordningar etc. När man då frågar varför det inte slagits larm till arbetsledning och skyddsombud får man ofta svaret: Vem lyssnar på en enkel linjearbetare? Här är en klar brist i informationskedjan som måste förbättras. Vi måste klargöra att även den lilla verkstaden eller lilla arbetslaget ”ute i buskarna" har en roll inom arbetsmiljöverksamheten, få dem att känna samhörighet."

Centralt huvudskyddsombud inom ett kraftbolag

"Informationen är till stor nytta, men skulle vara till ännu större om den innehöll mera exempel på ansvarsfrågor och konkreta fall med hela händelsekedjan olycka-ansvar-rättegång-hur gick det sedan för den "skadade. Den skulle även spridas hårdare hos våra arbetsgivare.”

Regionalt skyddsombud inom Svenska Lantarbetareförbundet

Figur 7:4 Några citat/rån skyddsombud om informationens utformning.

informationen om arbetsmiljörisker är för abstrakt och inte beskriver konkreta fall ur verkligheten. (Se figur 714). Förslag till lösningar på olika miljöproblem efterlyses också liksom uppgifter om vilka förbättringar som gjorts på liknande arbetsplatser ute i landet.

Arbetstagare i övrigt

Arbetstagarna utgör en stor grupp. 1981 fanns det 4,2 milj. arbetstagare i landet.

Varje arbetstagare behöver oavsett bakgrund ha allmänna kunskaper om t. ex. arbetsmiljölag och arbetsmiljöavtal. Varje arbetstagare behöver också kunna tillämpa föreskrifter och instruktioner som gäller för deras arbetsplat- ser och vilka skyddsåtgärder som han eller hon ska vidta för att förebygga olycksfall och ohälsa. De behöver dessutom veta till vem de kan vända sig vid problem av olika slag i arbetsmiljön.

Det är arbetsgivarens skyldighet att se till att arbetstagarna får information om de risker som kan vara förbundna med arbetet och har den utbildning som krävs. Information om arbetsmiljörisker får arbetstagaren också från skydds- ombuden och den fackliga organisationen, fackförbundstidning, cirkulär m. m. Någon avtalsenlig rätt till allmän arbetsmiljöutbildning har de enskilda arbetstagarna ej.

• Sida 171
•  Original

Som arbetstagare utsätts man för risker i arbetsmiljön och många drabbas av arbetsskador. Det är därför viktigt för arbetstagarna att få kännedom om misstänkta risker även om de inte är vetenskapligt bevisade eller slutligt bedömda i föreskrifter från myndigheterna.

Omkring 5 % av arbetskraften är invandrare. Språksvårigheter, ibland i kombination med annan kulturell bakgrund och utbildning än svenskar har, gör att invandrare är en grupp arbetstagare för vilka kraven på en för den enskilde förståelig information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder kan vara speciellt svåra att tillgodose.

Utbildning och vana att läsa betyder också mycket för människors förutsättningar att tillgodogöra sig information. Det finns stora grupper i arbetslivet som har svårt att förstå och tolka skriftlig information.

Personer med nedsatt syn och hörsel hör också till dem som kan ha svårt att tillgodogöra sig information.

Människor som av olika skäl är socialt isolerade i sitt arbete är en annan grupp som kan ha svårt att nås av och utnyttja arbetsmiljöinformation. Med social isolering menas här ensamarbete, arbete på splittrade arbetsplatser men också isolering på grund av sociala problem av olika slag, t. ex. samarbets- svårigheter, missbruksproblem, långvarig sjukdom m. m.

Några citat får ytterligare belysa behovet av information om arbetsmiljö- risker och skyddsåtgärder. (Se figur 7:5).

Den enskilde arbetstagaren, som inte har förtroendeuppdrag, ska främst få sin information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder direkt från arbets- ledningen som en del av den löpande arbetsinstruktionen och via skyddsmed- delanden, personaltidning m. m. En viktig informationskälla är de upplys- ningar om hur maskiner, utrustning, produkter m. ni. ska hanteras som ska finnas tillgängliga i form av märkning, hanteringsanvisningar, skyddsblad m. m. I många fall är emellertid märkningen ofullständig, svårbegriplig, missledande eller t. o. m. obefintlig.

Vad som sagts ovan visar att den information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder som arbetstagare får i stor utsträckning är beroende av om och hur arbetsgivarna fullgör sin informationsskyldighet enligt arbetsmiljölagen . Tillgången till information är också beroende av om de är fackligt organise- rade, anslutna till företagshälsovård, har skyddsombud m. m. Detta innebär att tillgången till information om arbetsmiljörisker är sämre i små företag. Organisationsgraden i de minsta företagen är nämligen mycket låg och torde inte överstiga 50 % av de anställda. Inom industrin är det först vid företag med över 25 anställda som organisationsgraden överstiger 75 % enligt en under- sökning gjord av Arbetslivscentrum'

För de mindre företagen spelar massmedia en stor roll som informations- förrnedlare. I en undersökning om skyddsarbetet i små och medelstora företag2 anger hälften av skyddsombuden och 39 % av företagsledarna att de hämtar sin arbetsmiljöinformation från massmedia. Den information företagen och de anställda får på detta sätt blir dock slumpmässig och motsvarar ofta inte de praktiska behoven i arbetslivet.

Får arbetsgivare och arbetstagare den information de behöver? Svar: Till viss del. Men inforrnationsbehovet växer i takt med att medvetandet om arbetsmiljöns betydelse för hälsan ökar.

' Persson, Kurt Inge: Arbetsvillkor i mindre och medelstora företag — en sammanfattande rap- port av småföretagspro- jekten. Arbetslivscent- rum, 197918.

2 Frick, Kaj: Skyddsarbe- tet i små industriföretag. En projektrapport från arbetarskyddsfonden. Arbetarskyddsnämnden, Stockholm, 1979.

• Sida 172
•  Original

Cl ”Det är uppenbart ett allvarligt läge idag att fortfarande så många även välkända arbetsmiljörisker tycks vara obekanta för arbetstagare som arbetar i direkt kontakt med dem.”

Representant för LO

”lnformation om vilka risker som kan vara förknippade med arbetet förekommer sällan. Kunskaper om lagar, föreskrifter, instruktioner etc. som krävs för arbetets bedrivande är ofta låg. Då kunskapen om olika risker som är förknippade med arbetet ofta är låg vet man ej hur man skall skydda sig.”

Representant för TCO

"Det är ett delat ansvar mellan samhället och företagen-arbetsplatsema att informera om arbetsmiljön och dess risker. Det borde exempelvis vara en självklarhet att arbetsgivaren skall tillhandahålla föreskrifter som direkt berör arbetstagarna i deras arbete. Det kan gälla användandet av affischer på arbetsplatserna, vamingsmarkeringar m. m. Vi anser att en hel del brister ifråga om detta finns på arbetsplatserna. Det finns vidare anledning att ifrågasätta vad samhället gör ifråga om en allmän saklig information via massmedia. Borde inte tidningar, radio och TV m. m. utnyttjas mera för att informera om allmänna arbetsmiljöproblem? På trafiksäkerhetens område har sedan länge massmedia utnyttjats på olika

”

Sätt.

Representant för LO

"Det måste vara en allmän rättighet att forskningsinformation ges på sådant sätt att alla berörda och då i synnerhet arbetstagarna, får möjlighet att ta del även av ej helt klarlagda forskningsrön eller andra fakta om misstänkta arbetsskador."

Representant för LO

El ”Tillgången till information varierar mycket beroende på hur väl definierade riskerna är, vilket i många fall är otillfredsställande. Ofta är också innehållet i olika informationsmaterial svårtolkat.”

Representant för TCO

Figur 7:5 Citat som belyser arbetstagares behov av information om arbetsmiljöris— ker.

• Sida 173
•  Original

7.2. Hur förmedlas informationen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder?

7.2.1. Arbetsstället och omvärlden

Det finns, som visats tidigare, många som genom inforrnationsinsatser, utbildning och rådgivning påverkar informationsutbudet för enskilda, arbets- givare och arbetstagare.

Ett försök att åskådliggöra förhållandet mellan det enskilda arbetsstället och dessa olika centrala, regionala och branschvisa organ görs i figur 7:6.

På bilden i figur 716 ser det ut som om arbetsgivare och arbetstagare är omgivna av många som öser över dem information i arbetsmiljöfrågor. Riktigt så är det inte i verkligheten. De omges av organisationer som med olika mellanrum — ibland ganska långa — ger dem riktlinjer och impulser för skyddsverksamheten på arbetsställena. Arbetsgivarna har inte alltid byggt upp egen dokumentation om riskerna på arbetsställena. Och när olika grupper har behov av information om arbetsmiljörisker vet de inte alltid vart de ska vända sig för att få svar på sina frågor.

Företagshälsovårdens roll

Företagshälsovården är en rådgivande expertfunktion till den lokala skydds- organisationen. Dock saknar fortfarande ca 50 % av alla anställda tillgång till företagshälsovård. I större företag och verksamheter är företagshälsovården i regel inbyggd, dvs. tillhandahållen av arbetsgivaren inom den egna verksam- heten. Det är också den form, som är vanligast. Mindre företag kan i stället ansluta sig till gemensamma företagshälsovårdscentraler. Anslutningsgraden bland dessa är dock låg, endast 10—20 procent.

Viktiga uppgifter för företagshälsovården är att bevaka och informera om hälsorisker i arbetsmiljön, att ta initiativ till och informera om skyddsåtgärder samt att utbilda i arbetsmiljöfrågor. Företagshälsovårdens personal har med dessa uppgifter en viktig roll som inforrnationsförmedlare. Företagshälsovår- dens tillgång till information liksom dess kompetens och möjligheter att bevaka, sovra och värdera information är därför väsentlig.

Genom att företagshälsovården samverkar med samhälleliga organ som offentlig hälso— och sjukvård, yrkesinspektion, länsarbetsnämnd, yrkesmedi- cinska kliniker m. fl. kan den tillföra företaget eller verksamheten väsentlig sakkunskap och information i arbetsmiljöfrågor.

Företagshälsovården medverkar ofta i skyddskommitténs sammanträden. 1 det dagliga arbetet och i skyddsronder lämnas dessutom en fortlöpande rådgivning till arbetsledning, skyddsombud och enskilda.

För att företagshälsovården ska kunna nära samverka med skyddskommitté och skyddsombud krävs dock fasta rutiner både för att tillföra företagshälso- vården information och för att denna i sin tur ska kunna föra ut information på arbetsställena. Organiserad informationsverksamhet i form av exempelvis regelbundna informationsträffar eller regelbundet utgivna informationsblad är emellertid ovanligt.

För att företagshälsovården ska kunna fungera på avsett vis måste den byggas ut så att alla anställda får tillgång till företagshälsovård. 1976 års företagshälsovårdsutredning (A l976:01) utreder hur det ska gå till.

• Sida 174
•  Original

. Centrala samarbets- Sfågäi'åifåågga organ i arbetsmiljö- Centrala _arbetsgivare- och förbund frågor bl a Arbetar- organisationer skyddsnämnden, Statens Arbetsmiljö- nämnd

Lokala och regio- nala fackliga or- Samarbetsorgan på

anisationer .. . 9 forbundsntvå, exempel- Branschorganisa- vis ar'betsmiljökom- tioner mitteer

Regionala Intresseföreningar, skyddsombud bl a__SHlO, Köpman- naforbundet

”bemmkvdds' Y'kesln' ARBETS- %Pkf' _ Bransehhälso- styrelsen spektion, STÄLLET höra agåsd vård, exempelvis konmunal alsov r Bygghälsan, tillsyn Transporthälsan

Yrkesmedi- .. .. Konsulter Leverantörer cinska Allmän halsa- . . och Sjukvård kliniker Utvecklings- Arbets- fonder förmedling

Forskningsinstitutioner vid universitet och hög- skolor

Branschforsknings- institut m m

Forskningsbeviljande organ, bl a arbetarskyddsfonden, byggforskningsrådet, STU

Figur 7.6 Injbrmationsvägar till och från det enskilda arbetsstället.

• Sida 175
•  Original

Regionala skyddsombud

För arbetsställen som saknar skyddskommitté kan de fackliga organisationer- na enligt arbetsmiljölagen utse regionala skyddsombud. Systemet med regionala skyddsombud har byggts ut under 1970-talet. 1 dag finns det ca 1 450 regionala skyddsombud, varav drygt 1 300 inom LO-området. Dessa skyddsombud täcker ca 80 000 arbetsställen men det är givet att de inte kan stå i ständig kontakt med dem. Ca hälften av de regionala skyddsombuden uppger att de inte hunnit med att besöka alla sina arbetsställen. Huvuduppgiften för de regionala skyddsombuden är att aktivera det lokala skyddsarbetet. Detta sker vid personliga besök, där man genom information, skyddsronder, påpekanden m. m. dels försöker lösa konkreta problem, dels försöker organisera skyddsarbetet på arbetsställena. Enligt den tidigare refererade undersökningen om skyddsarbetet i små och medelstora företag använder de regionala skyddsombuden en stor del av besöken till att informera om bestämmelser, risker och skydd. Var fjärde företagsledare och skyddsombud uppger också att det är från det regionala skyddsombudet de får sin information om företagets arbetsmiljö. De regionala skyddsombuden har i allmänhet en gedigen facklig utbildning och också en god utbildning i arbetsmiljöfrågor. Vanligen har de genomgått såväl Bättre arbetsmiljö som någon ytterligare grundkurs och fortsättningskurs arrangerad av deras huvud- organisation eller förbund. Detta gör de regionala skyddsombuden till viktiga förmedlare av information om risker och skyddsåtgärder till de mindre arbetsställena.

Arbetsmarknadens parter, branschorgan m. m.

"Det viktiga är inte vad som sägs, utan vem som säger det.” Så lyder en välkänd regel om information. Därför bevakas och sprids mycken information och utbildning om risker och åtgärder i arbetsmiljön av arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer var för sig.

Inom flera branscher har dock parterna gemensamt åtagit sig att genom aktivt uppsökande verksamhet föra ut bl. a. information om forsknings- och utvecklingsarbete till framför allt de små och medelstora företagen. Bl. a. pågår inom trä- och sågverksbranschema försök att nå ut med information med hjälp av uppsökande verksamhet genom dels regionala skyddsombud, dels arbetsmiljöexperter. Konferenser för företagsledare, arbetsledare och skyddsombud anordnas också för att stimulera till åtgärder på arbetsstäl lena. Liknande verksamhet har bedrivits inom den grafiska branschen för att föra ut forskningsinformation genom konferenser och företagsbesök. Uppsökande verksamhet med praktiska demonstrationer och muntlig information har också genomförts för att få till stånd bullerbekämpning inom betongvaruin- dustrin och inom stenindustrin. Representanter för arbetsgivare, arbetstagare och företagshälsovård har där gett konkreta förslag till bullerdämpande åtgärder för företagen. Denna verksamhet ger också tillfällen för branschens företrädare att fånga upp och föra vidare upplysningar om praktiska lösningar och åtgärder, som genomförs lokalt på olika arbetsställen.

De fackliga organisationerna och branschorganisationema är viktiga resur- ser att utnyttja i utbildning och information om arbetsmiljöfrågor. Deras

• Sida 176
•  Original

effektivitet som inforrnationsförrnedlare betingas bland annat av det förtro- ende de åtnjuter och den ingående kännedom de har om förhållandena i de arbetsmiljöer där problemen finns. De har även goda förutsättningar att bedöma mottagamas behov och att göra urval av relevant information och kunskap om vad som krävs ifråga om förebyggande åtgärder för att eliminera riskerna.

Yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen

Yrkesinspektionen är samhällets resurs för att följa arbetarskyddets utveck- ling och vaka över arbetsmiljön lokalt på arbetsställena. 1979 fanns över 220 000 arbetsställen registrerade i landet, varav drygt 90 000 under yrkesin- spektionens tillsyn. Av dessa besökte yrkesinspektionen ca en tredjedel. Den stora arbetsbördan innebär vanligen en kontakt med arbetsställena i genom- snitt vart tredje år.

För att biträda yrkesinspektionen vid tillsyn av arbete på arbetsställen med mindre än tio anställda och där inte maskinella hjälpmedel eller tryckkärl används åligger det kommunen att utse s. k. kommunala tillsynsmän. Det finns ca 750 kommunala tillsynsmän i landet. Dessa har att vaka över omkring 130000 arbetsställen. Den kommunala tillsynen är ojämnt fördelad över landet och hinner inte heller besöka mer än i genomsnitt en tredjedel av arbetsställena per år.

Två roller kan urskiljas i yrkesinspektionens verksamhet — en kontrollörs- roll och en konsultroll. I konsultrollen ingår att lämna råd och upplysningari samband med besöken på arbetsställena samt att medverka vid konferenser, hålla föreläsningar och föredrag.

Det finns ca 400 yrkesinspektörer i landet. Antalet har ökat väsentligt under senare år. Trots detta har antalet inspektionsbesök varit i stort sett oförändrat. Detta anses bero på att rådgivnings-, informations- och förhandsgransknings- verksamheten kraftigt ökat. Yrkesinspektörema tycks alltså fått en allt viktigare roll som rådgivare.

Annan rådgivning i arbetsmiljöfrågor

De regionala utvecklingsfondema i vissa län tar i sin rådgivning till de mindre och medelstora företagen också upp information i arbetsmiljöfrågor. Det finns också exempel på projekt där flera organ och parter samarbetar i syfte att informera om gällande bestämmelser samt hur arbetsmiljöproblem ska lösas i mindre företag. Sålunda samarbetar den regionala utvecklingsfonden, Sveri- ges Hantverks- och lndustriorganisation (SHIO), yrkesinspektion, företags- hälsovård, kommunen, högskolan och yrkesmedicinska kliniken med lokala arbetstagare- och arbetsgivareorganisationer i ett regionalt försöksprojekt bl. a. i Södermanlands län. Avsikten är att genom rådgivning och annan informationsverksamhet visa hur man tekniskt och ekonomiskt bör lösa konkreta arbetsmiljöproblem i företagen.

Vissa av de kollektiva branschforskningsinstituten bedriver också en rådgivningsverksamhet på arbetsmiljöområdet särskilt riktad till små och medelstora företag.

• Sida 177
•  Original

Det finns också många privata konsultfirmor som ger råd i frågor som rör arbetsmiljön.

7.2.2. Informationens väg på arbetsstället

Den information och rådgivning som förmedlas utifrån är oftast riktad till flera instanser eller personer på arbetsställena, dvs. både till företagsledning, skyddsombud, skyddskommitté och företagshälsovård. Det förutsätts då att informationen sedan slussas vidare via linjeorganisationen och via skyddsor- ganisationen till berörd personal och arbetsledning.

Arbetsmiljöfrågor är inte en angelägen fråga bara för skyddsombuden och andra inom skyddsorganisationen. Arbetsmiljöaspektema behöver vägas in i bedömningar som görs av bl. a. personal som arbetar med inköp, konstruk- tion, ekonomi- och personaladministration, planering och produktion. De behöver också tillgång till information om risker och skyddsåtgärder i arbetsmiljön så att den på ett naturligt sätt kan integreras i det dagliga produktions- och utvecklingsarbetet.

Bland de grupper som kan vara viktiga att nå med information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder bör nämnas beslutsfattare i arbetsmiljö- frågor på olika nivåer, såsom arbetsgivare och arbetsledning. Planerare, produktionstekniker, konstruktörer, produktutvecklare, inköpare m.fl. är också en viktig grupp liksom personalen inom företagshälsovården. Skydds- ombud och skyddskommittéledamöter bör även nämnas. Den berörda personalen får inte heller glömmas.

Den information som finns om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder kan utnyttjas på många sätt. Inforrnationsmaterial läggs ibland på hög utan att nå de berörda. Därför är rutinerna på arbetsstället för att ta emot och sprida arbetsmiljöinformation betydelsefulla.

Ansvaret för information om arbetsmiljörisker på arbetsplatserna åvilar enligt alla regler arbetsgivaren. Men betraktar man hur myndigheter och organisationer sprider sin information finner man att material i stor utsträck- ning adresseras till skyddsombuden direkt. Även om givetvis skyddsombuden har ett naturligt intresse av att själva medverka i informationen till arbetsta- garna kan detta i många fall sägas vara en omväg. Det är dock givet att skyddsombuden för att klara sina uppgifter också behöver ha tillgång till information i arbetsmiljöfrågor för att kunna medverka till förbättringar av arbetsmiljön och för att tillvarata de anställdas intressen.

Olika sätt används av arbetsgivarna för att sprida information till de anställda. Den löpande arbetsinstruktionen är viktig. Arbetsledningen är skyldig att informera om riskerna i arbetet, vilka skydd och skyddsutrustning— ar som finns, vem de anställda ska vända sig till ifråga om arbetsmiljön och hur de ska bära sig åt om en olycka eller ett tillbud inträffar. Det kan ske genom anslagstavlor och genom personlig kontakt vid informationsmöten och arbetsplatsträffar. Ibland används också informationsblad och personaltid- ningar för att sprida arbetsmiljöinformation till de anställda. Information om arbetsmiljöfrågor och skyddsåtgärder är särskilt viktigt i samband med förändringar i verksamheten, exempelvis när nya produkter, nya arbetsme- toder och nya arbetsprocesser tas i bruk.

• Sida 178
•  Original

' Dessa frågor diskuteras utförligare i H Leymanns uppsats Risker i arbets- miljön — kan informa- tion påverka? i Arbets- miljöinfomation — på- verkan, behov och utbud (SOU 1982:32).

När det gäller information som direkt berör de anställda på arbetsställena är den mänskliga, personliga kontakten ofta viktigare än den skrivna informa- tionen. Det framhålls därför ofta som viktigt att det finns möjlighet till kommunikation och möten på arbetsplatsen.

Kartläggningar av arbetsmiljörisker i verksamheten och skyddsronder är medel att påverka arbetsmiljön Och samtidigt informera och engagera de anställda. De ska planeras av skyddskommittén och genomföras av skydds- ombud och arbetsgivare tillsammans. Skyddsrondema kan vara antingen allmänna eller riktade mot speciella maskiner eller miljöfaktorer. Med hjälp av checklistor kan miljön kontrolleras systematiskt. Checklistor har tagits fram av flertalet branscher och kan kompletteras inom det enskilda företaget. Iakttagelsema vid ronden antecknas vanligen i en s. k. skyddsjoumal som sedan ska finnas tillgänglig på arbetsställena för var och en som vill följa upp vad man kommit överens om att åtgärda. Också tillbudsrapportering kan systematiskt utnyttjas i informationssyfte.

7.3. Informationens roll i förändringsarbetet

7.3.1. Arbetsorganisationens och produktionsförhållandenas betydelse

Det är verksamhetens art, arbetets organisation och arbetsplatsemas utform- ning som präglar arbetsmiljön på arbetsställena. De flesta arbetsmiljöproble- men löser man varken med ökad information eller utbildning men utbildning och information kan bidra till problemens lösning. Ökad kunskap för den enskilde arbetstagaren ärinte heller alltid tillräckligt för att han eller hon ska kunna undvika risker eller åstadkomma förbättringar. Oftast behövs föränd- ringar av arbetsorganisation, produktionsprocesser, material och arbetsplat- ser.

För att åstadkomma önskvärda förändringar med hjälp av information krävs därför goda kunskaper om möjligheter och begränsningar i olika informationsåtgärder. För att komma till rätta med exempelvis olycksfall i arbetslivet är det viktigt att förmedla en detaljerad, konkret och verklighets- nära bild av de risker som finns i arbetssituationen. Men det är lika viktigt att ge realistiska handlingsaltemativ med hänsyn till den produktion som bedrivs och med hänsyn till olika gruppers möjligheter till påverkan.'

Själva arbetsorganisationen bestämmer i hög grad den enskildes och kollektivets möjligheter att lära och förändra. Företagets eller förvaltningens omkringliggande miljö, finansiella situation, teknologi, policy, organisation och fördelning av inflytande över arbetet präglar möjligheterna för dem på arbetsställena att ta till sig ny kunskap och omsätta den i handling.

Arbetsorganisationen binds av den produktionsprocess som valts. Om bindningarna är sådana att stora investeringar eller kraftiga ingrepp i produktionsprocessen behövs för att göra arbetsmiljön säkrare, så är förut- sättningama att förändra genom att informera ytterligt begränsade. Hur själva arbetet är organiserat är också av betydelse för hur den information som finns

• Sida 179
•  Original

tillgänglig kan spridas. Medger organisationen över huvud taget kommuni- kation på arbetsplatsen? Finns hög grad av ensamarbete, skiftarbete eller deltidsarbete? Dessa faktorer påverkar starkt möjligheterna att nå fram med budskap om risker eller skyddsåtgärder liksom de anställdas möjligheter att själva aktivt söka efter och få tag på information. Det finns också andra faktorer som försvårar möjligheterna att med information förebygga risker i arbetet. Löneformen styr t. ex. i viss utsträckning på vilket sätt anställda upplever och skyddar sig mot olika risker. Detta har framgått av undersök- ningar som gjorts i flera ackordspremierade yrken?

Antalet olycksfall i skogsarbetet har t. ex. aldrig sänkts så kraftigt som just i samband med övergången till fastare löneformer oberoende av satsningar på information och utbildning. Liknande erfarenheter av löneformsförändringar har konstaterats i svensk gruv- och byggnadsindustri.

Erfarenheter från försök som syftat till att förmedla exempelvis olycksfalls- förebyggande åtgärdsprogram till olika företag har visat, att det oftast är de organisatoriska förutsättningama som är avgörande för om aktiviteterna ger bra resultat eller inte. Samspelet mellan linje- och skyddsorganisation är av stor betydelse. I dag handläggs, diskuteras och beslutas produktions- respek- tive skyddsfrågoma ofta i separata organ. Detta kan medföra att skyddsfrå- goma kommer in för sent i beslutsprocessen och att skyddsombud och andra skyddstjänstemän får dåligt gensvar för sin verksamhet hos chefer, arbetsle- dare och arbetskamrater och tycker sig påtvinga dessa olika säkerhetskrav. En förutsättning för att information om risker och skyddsåtgärder ska få genomslagskraft är bl. a. att skyddsarbetet ses som en naturlig del av den totala verksamheten.

En annan förutsättning är att de som arbetar med direkt arbetsledning ges goda förutsättningar och stöd för att främja arbetsmiljöarbetet och därmed skyddsmedvetenheten hos de anställda. Möjligheterna att förändra förhållan- dena i arbetsmiljön för att förebygga ohälsa och öka riskmedvetandet påverkas i hög grad av på vilket sätt arbesledama och produktionsledama medverkar i arbetsmiljöarbetet. En arbetsledare som intresserar sig för skyddsarbete stimulerar sina underordnade till att skaffa sig kunskaper i skyddsfrågor och tillämpa dem, medan en arbetsledare som i första hand driver produktionen hårt kan påverka de anställdas intresse för skyddsfrågori negativ riktning. Ett problem som ibland nämns är att skyddsombud och huvudskyddsombud i svenskt arbetsliv genom den information och utbildning de får nu börjar kunna mer om arbetsmiljöfrågor än sina arbetsledare.

Arbetsledama å sin sida känner ibland osäkerhet om vilket ansvar och vilka befogenheter de har i skyddsfrågor. Detta förstärks troligen också av att de anställda i många fall hellre går till skyddsombudet än till arbetsledaren för att påtala olika brister.

Det ansvar som arbetsgivaren har för arbetsmiljön kan delegeras till andra personer i organisationen. Vilka beslutsbefogenheter dessa tilldelas i bl. a. ekonomiskt hänseende avgör hur de i praktiken kan påverka arbetsmiljön inom sitt ansvarsområde. Deras kunnighet i arbetsmiljöfrågor är också av stor betydelse. Det framhålls ofta att chefer på mellannivå har bristfällig utbildning i arbetsmiljöfrågor.

En tredje viktig förutsättning för att information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder ska uppmärksammas är de anställdas inflytande över sitt

' Se bl.a.: Pettersson. Bo m. fl.: Ökad säkerhet i skogsbruket — ett aktions- program för en bransch. Koncept till slutrapport. Arbetarskyddsstyrelsen, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Sveriges Lantbruksuniversitet. 1980.

Kronlund, J & Jenssen I-L: Risktagande och olycksfall — en fråga om styrt beteende, Social- medicinsk tidskrift nr 3, 1975.

Kronlund,J m.fl.: Pengarna eller livet! — målamas löneformer, Arbetslivscentrum. Rap- port l979z9.

Jacobsen, G & Johns- son C-O: Olycksfall på byggnadsplatser. Bygg- forskningsrådet. Rapport 95: 1978.

• Sida 180
•  Original

' Kjellén, Urban: Au ut- veckla det lokala arbetar- skyddet — en undersök- ning inom explosiv- ämnesindustrin. Sam- manfattning av en tvär- vetenskaplig studie. Arbetarskyddsfonden, sammanfattning nr 107, 1978.

2 Sundström-Frisk, C: Styrfaktorer vid riskfyllt arbetsbeteende, Sveriges Skogsvårdsförbunds Tid- skrift, nr 76:1-2, 1978.

arbete. Undersökningar av bl. a. olycksfall' har visat att ökat personalinfly- tande också kan leda till ökat engagemang och ökad aktivering i skyddsarbetet och därmed till en större medvetenhet om riskerna i arbetet.

7.3.2. Risktagandet i arbetsmiljön

Normer och informella gruppbildningar på arbetsställena betyder mycket för synen på arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Forskning har visat att de ”närgrupper”, som en individ tillhör har stor betydelse för hans eller hennes benägenhet att ta till sig ny information. Ju angelägnare man är att tillhöra och accepteras av en grupp, desto större blir benägenheten att förändra de egna värderingarna så att de stämmer med gruppens, och desto större blir motståndskraften mot avvikande värderingar.

Den enskilda gruppmedlemmen hålls så att säga via de andras beteende ”på plats" och har liten frihet att ensam och mot gruppens vilja förändra sitt eget beteende. Det mesta av det skeendet är undermedvetet både hos den enskilda och hos gruppens övriga medlemmar. Undermedvetna gruppnormer upprätt- hålls bl. a. genom vad som ibland kallas ”kollektiv okunnighet” i en grupp. Med det menas att medlemmarna i en grupp kan sakna kunskaper om gruppkamratemas värderingar, kunskaper och avsikter. Det kan innebära att vissa gruppnormer upprätthålls, trots att var och en i gruppen för sin egen räkning skulle vilja handla annorlunda. Den enskilde törs inte avvika för att han tror att gruppkamratema skulle ogilla det. Gruppnormer kan alltså visa sig vara mycket starka hinder för att en enskild ska ta emot ny information eller bete sig på ett nytt sätt. Man kan säga att närgruppen oftare hämmar än förändrar.

Varför tar människor risker? En svensk forskare skriver så här om risktagande i arbetsmiljön:2

”För att man skall kunna tala om ett medvetet frivilligt risktagande måste följande förutsättningar vara uppfyllda: Cl Individen skall ha kunskap om att en risk föreligger, samt kunna identifiera de signaler som indikerar risken. :] Han skall ha möjlighet att upptäcka dessa signaler. 21 Han måste räkna med att inte kunna handskas med en kritisk situation, dvs. han måste räkna med att olyckshändelsen kan leda till personskada. El Han måste ha ett fritt val av realistiska handlingsaltemativ.”

För att över huvud taget kunna uppleva en risk måste man alltså vara medveten om dess existens. Det framhålls ibland att det är den egna subjektiva riskuppfattningen, inte den objektiva risken, som påverkar våra tankar och vårt sätt att handla. Den subjektiva riskbedömningen kan av en rad skäl avvika från den objektiva: bedömaren känner kanske till den objektiva risken, tycker kanske att dess egenskaper är abstrakta och komplicerade att förstå, vet kanske inte vilka tecken i omgivningen som är signal på att en risk föreligger, och tror kanske att han eller hon kan handskas med den riskfyllda situationen så bra att någon verklig fara inte föreligger.

Bland personer som arbetar i miljöer med vad man kan kalla smygande hälsorisker kan ibland uppstå ett psykologiskt försvar mot information om dessa risker. Detta gäller framför allt i situationer där man saknar handlings-

• Sida 181
•  Original

På en verkstadsindustri med starkt skyddsintresse hade man stora buller- problem. För att förhindra eventuella hörselskador hade hörselskydd delats ut. Men dessa användes inte trots instruktion och upprepade informations- insatser. Man beslöt då att utnyttja det faktum att det uppstår en tillfällig hörselförlust omedelbart efter en dags exponering för buller. Förlusten är störst när exponeringen upphör, varefter örat sakta hämtar sig. Hörseltester gjordes således på en grupp anställda under en månads tid — före och efter arbetspasset — efter det att de hade använt, respektive ej använt hörsel- skydd.

En kopia av resultatet av varje hörseltest (audiogram) delades ut till de undersökta arbetarna, och en kopia sattes upp på anslagstavlan. Av audiogrammen framgick arbetarens namn. ålder, tjänsteår på avdelningen, hur ofta han använt hörselskydd och om han använt skydd vid mättillfället. Audiogrammen visade en tydlig nedgång i hörseln vid de tillfällen de undersökta ej använt hörselskydd.

Audiogram på en arbetare som använt hörselskydd dag I. men ej under dag 2.

aa DAG 1 aa DAG 2 0"—r——|__t—'_t__ ”__-m—Dt—F—j— 51— s..

roI to—

15 is.——

20”I" 201—

25— 25-

30+ 30_

35— 354—

404- m...

45— m..

593— 50—

551— 55—

so—I— so—

70_%_|__|___t__-l 70 500 2000 4000 6000 Hz 500 2000 4000 6000 H1

O——O = Fare arbetspasset (>-—() = Efter arbetspassu

En kontrollgrupp gavs samtidigt vanliga arbetsinstruktioner med infor- mation om behovet av hörselskydd i bullriga miljöer. Vid en uppföljning under 5 månader, visade det sig att 85—90 % i försöksgruppen använde hörselskydd men bara 5 % i den ”oinformerade” kontrollgruppen.

Informationen i audiogrammen med bevis på att hörseln tog skada slog alltså igenom varaktigt. Den enskilde arbetaren tog till sig informationen. Gruppens beteenden när det gällde användning av hörselskydd ändrades påtagligt. [ kontrollgruppen ledde varken arbetsinstruktioner med informa- tion eller ens hot om sanktioner till användning av hörselskydd.

Figuren och exemplet i texten hämtat ur; Dov Zohar, Alexander Cohen and Naomi Azar. "Promoting increased Use of Ear Protectors in Noise Through Information Feedback” Human Factors, 1980, 22 (1).

Figur 7:7 Förändring med hjälp av injormation - ett exempel.

• Sida 182
•  Original

alternativ. Man vill helt enkelt inte veta hur farligt det är på arbetsplatsen. Det är psykiskt pressande och ofta konfliktfyllt att känna till att det egna arbetet kan vara farligt. Detta kan leda till att man undviker information om att risker föreligger eller att man förringar dessa risker. Det kan också leda till att man tycker detär för sent att göra något av den vetskap man fått eller att man slår ifrån sig mot motiveringen ”Det tjänar inte något till” eller ”Det drabbar inte mig”.

Vårt riskmedvetande påverkas i viss mån genom information om "objek- tiva” risker. Men det byggs också upp av våra egna erfarenheter. Mycket av det vi lärt oss vet vi för att vi prövat oss fram genom att bete oss på ett visst sätt och genom att ta till vara erfarenheterna. Om man vid ett antal tillfällen varit i en viss risksituation utan att vare sig något olycksfall eller allvarligt tillbud inträffat är det lätt att nedvärdera risken. Man resonerar ungefär som så: ”Jag har gjort så här förr och klarat mig, alltså behärskarjag den här risksituatio-

” nen .

Detta kan vara en förklaring till att människor tar risker och chanser trots att de fått information om de eventuella konsekvenser det medför. Genom att exempelvis olycksfallen absolut sett är relativt få per arbetsställe har människor lätt att underskatta olycksriskema i den egna omgivningen. ”Det händer inte särskilt ofta och det händer inte mig”.

Med ett exempel visas i figur 7:7 hur verklighetsnära information om risker ibland måste vara för att förändra människors beteende.

7.4. Var inte rädd att fråga!

Det man inte vet om. har man inte ont av — det gamla ordspråket stämmer inte när det gäller kunskaper om arbetsmiljörisker. Även om information och utbildning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder inte i sig kan skapa en säker arbetsmiljö undanröjer den osäkerhet och stimulerar till sökande efter 1 ytterligare information, så att det onödiga risktagandet minskar. Varje ? människa måste själv förstå sin egen verklighet, bearbeta osäkerheten i den : och påverka den. Några rader ur Bertolt Brechts dikt Lärandets lov får stå för uppmaningen till oss alla att göra det.

nu

Var inte rädd för att fråga, kamrat Låt ingen lura dig se efter själv! Vad du inte själv vet vet du ej!

Granska din räkning, Du ska ju betala.”

— Bertolt Brecht

• Sida 183
•  Original

HI Överväganden och förslag

8. Några utgångspunkter

Uppgiften för utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön är att lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning samt en god informationsspridning rörande arbetsmiljörisker ska genomföras.

Arbetsmiljöns betydelse för uppkomsten av sjukdom och skada är svår att värdera. Av arbetsskadestatistik och sjukstatistik framgår emellertid att vissa grupper av människor genom sitt arbete utsätts för större hälsorisker än befolkningen i övrigt. Kunskaperna om riskerna i arbetsmiljön och riskföre- byggande åtgärder växer fram successivt genom iakttagelser i forskning och annan verksamhet. De sprids genom utbildning, rådgivning och annan infomationsverksamhet. Brister i kunskapen om risker i arbetsmiljön förklarar till en del att människor kan arbeta länge i en miljö som man för sent upptäcker har skadat deras hälsa.

Hur kunskapen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder växer fram, under vilka betingelser den är tillgänglig, hur den sprids och hur behovet av kunskap ter sig i stort, har beskrivits tidigare. Brister, blottor och utvecklingsmöjlig— heter påpekades. Överväganden och förslag om åtgärder ska redovisas här.

En första utgångspunkt för överväganden om information om risker i arbetsmiljön är arbetsmiljölagens stadgande att arbetsmiljön ska vara tillfreds- ställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. 1 arbetsmiljölagen står också att arbetsmiljön ska anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende samt! att det ska eftersträvas att arbetet anordnas så, att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation. Insatser för bättre information om risker i arbetsmiljön bör vara medel bland andra att nå de i lagen formulerade målen.

De överväganden som görs i utredningen är i huvudsak ägnade åt att effektivisera samhällets insatser för information om risker i arbetsmiljön. Utan en aktiv medverkan från arbetsmarknadens organisationer samt enskil- da arbetsgivare och arbetstagare kan dock samhällets insatser inte väntas få genomslagskraft på det enskilda arbetsstället. Detta är en andra utgångs- punkt.

Människors benägenhet att ta emot information och handla beror bl. a. av deras kunskaper. Kunnighet är en god grund för den som vill påverka arbetsmiljön. Detta är en tredje utgångspunkt för övervägandena i det följande om hur informationen om risker i arbetsmiljön kan förbättras.

Arbetsmiljön formas av hur produktionen är ordnad. Upplysning genom utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet är inslag i ett

• Sida 184
•  Original

ständigt pågående förändringsarbete i samhället. För att förändra medveten- het, attityder och beteenden i arbetslivet behövs information. Det räcker emellertid inte alltid. För att åstadkomma förändringar behövs insatser också av annan art, nämligen beslut om förändringar i arbetsorganisation och produktionsprocesser som tar sig uttryck i investeringar, inköp och andra åtgärder. Information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder kan inte ersätta de besluten — men kanske bidra till att de bättre tillgodoser att arbetsmiljön blir tillfredsställande. Det är en fjärde utgångspunkt.

Det statsfinansiella läget gör att ekonomisk återhållsamhet med offentliga medel anses angelägen. Kravet på medveten prioritering av insatser från den offentliga sektorns sida ökar därmed. Detta är en femte utgångspunkt för övervägandena om bättre spridning av information om arbetsmiljörisker.

Överväganden om hur information om arbetsmiljörisker bättre ska kunna komma berörda människor till del bör egentligen ha tre inslag.

För det första behöver tillkomsten av ny kunskap beröras. Identifiering av risker genom forskning och på annat sätt, tillväxten av kunskap genom sammanställning och jämförelse av kända rön, bevakning av kunskapsutveck- ling inom och utom landet och omvärdering av tidigare kunskap ingår däri. För det andra måste behandlas på vilket sätt vunnen kunskap kan spridas från dem som ursprungligen äri besittning av den till dem som på olika sätt berörs eller är i behov av den. Planering av informationsspridning, åtgärder för att göra information tillgänglig och begriplig samt val av kanaler för att tillhandahålla och sprida den är åtgärder som då behöver diskuteras. Åtgärder för att stimulera efterfrågan på information är också väsentliga.

För det tredje är det angeläget att beakta på vilket sätt information kan bidra till handling, aktivitet och förändring. Ekonomiska och praktiska förhållan— den samt fördelning av inflytande över hur tillgängliga resurser används är då väsentliga förutsättningar. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön har inriktat sitt arbete främst på de två först nämnda inslagen. Utredningen har också betraktat det som naturligt att behandla inte bara , information om risker i arbetsmiljön utan också information om åtgärder som i vidtas som skydd mot arbetsmiljörisker. i

Insatser för att förbättra kunskaperna om arbetsmiljörisker kan innebära [: att bättre bevaka arbetsmiljöriskema, [] att bättre bevaka kunskapsutvecklingen om arbetsmiljörisker och skydds-

åtgärder,

E att verka för bättre planering av utbildning, rådgivning och annan

informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor,

[: att verka för bättre tillgång till information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder, CI att ge bättre baskunskaper om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder till

' dem som förbereder sig för arbetslivet och till dem som finns i arbetsli-

vet,

EJ att bättre sprida information om nya rön om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder, samt EJ att bättre anpassa information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder till olika gruppers behov.

• Sida 185
•  Original

Den indelningen används i den följande framställningen.

Mot bakgrund av den tidigare redovisade beskrivningen av problemområ- det diskuteras här åtgärder för att förbättra informationen om arbetsmiljöris- ker. Många av åtgärderna är sådana att statsmakterna eller myndigheterna bör besluta om de ska vidtas. Förslag om sådana åtgärder sammanfattas i slutet av varje kapitel. För att förbättra informationen om arbetsmiljörisker kan emellertid mycket göras av enskilda, arbetsgivare, intresseorganisationer samt ideella föreningar utan att något statsmaktsbeslut krävs. Sådana insatser diskuteras också.

• Sida 186
•  Original

• Sida 187
•  Original

9. Insatser för att bättre bevaka arbetsmiljöriskema

I värderingen av risker i arbetsmiljön spelar information en betydande roll. I de inledande kapitlen visades hur information växer fram och kan utnyttjas i värderingsprocessen. Det kan finnas skäl för en utredning rörande information om risker i arbetsmiljön att ställa frågorna: Finns den information som behövs? Kan kunskapstillväxten påverkas så att mer information kommer fram om de problem som är angelägna att lösa? Kan kunskapstillväxten planeras så att nya rön om misstänkta eller kända risker kommer fram tidigare? Eller så att okända risker upptäcks tidigare? Detta kan sammanfattas i frågan: Hur kan bevakningen av riskerna i arbetsmiljön förbättras?

Här ska först kortfattat beröras hur forskningen bidrar till kunskapsökning— en. Därpå behandlas behovet av bättre underlag för riskvärderingen. Slutligen konstateras att skärpt riskkontroll är ett viktigt led i en bättre bevakning av riskerna i arbetsmiljön. Syftet med att här ta upp dessa frågor är, att en bättre bevakning av arbetsmiljöriskema kan bidra till att relevant information blir tillgänglig för dem som berörs av arbetsmiljörisker eller som av andra skäl har anledning att vara medvetna om risker i arbetslivet och åtgärder för att förebygga riskerna.

9.1. Ökad kunskap genom forskning och undersökningar

För att arbetsmiljörisker ska kunna identifieras tidigt, dvs. innan de förorsakat alltför många alltför stor skada, krävs forskning och kritisk vetenskaplig prövning av forskningsresultat.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön har inte sett som sin uppgift att granska och pröva den forskning om förhållanden i arbetslivet som pågår eller planeras. Det finns dock anledning att peka på några problem. Behovet av prioritering i arbetsmiljöforskningen i Sverige tas upp liksom behovet av studier för bevakning av arbetsmiljöns utveckling. Epidemiologis- ka studiers betydelse för att förstå samband mellan arbetsmiljö och ohälsa och därmed ge en grund för överväganden och riskförebyggande åtgärder berörs aven.

• Sida 188
•  Original

' Se härom i t. ex. forsk- ningsrådsutredningens betänkande (SOU 1977:52) Forskningspoli- tik, sidan 125 f. och pro- position 1981/82:106 om forskning m.m.

9.1.1. Prioritering i arbetsmiljöforskningen

Det ligger i forskningens natur att frihet i sökandet efter förklaringar av fenomen, förlopp och samband är väsentligt och att begränsningar i den friheten kan hämma och hindra tillkomsten av ny kunskap. Tillämpad forskning och utveckling i det svenska samhället som är inriktad på en viss samhällssektor ska samtidigt vara ett hjälpmedel i sektorns verksamhet och organiseras med utgångspunkt i de krav som verksamheten inom sektorn och behovet av samverkan med andra samhällssektorer ställer.' Detta ställer krav på planering och prioritering av forskningsinsatsema från skilda intressenter. Ett kärvt ekonomiskt läge skärper därtill kraven på prioritering av hur samhälleliga medel används så att resultatet av användningen på bästa sätt kan nyttiggöras i samhället.

När det gäller prioritering och inriktning av den arbetsmiljöforskning som finansieras med samhälleliga medel är det två organ som spelar en viktig roll, nämligen arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetsmiljö- och arbetslivsforskningen har främst under 1970—talet byggts ut mycket kraftigt. Ungefär tre fjärdedelar av stödet till arbetsmiljö- och arbetslivsforskning - 107 milj. kr budgetåret 1981/82 — kanaliseras via arbetarskyddsfonden, som i sin tur finansieras av arbetsgivaravgifter. Reste— rande statliga medel till forskning på arbetslivsområdet kommer via statsbud- geten, fördelade främst av styrelsen för teknisk utveckling (STU) och olika forskningsråd. Arbetarskyddsfonden har också av riksdagen ålagts progra- mansvar för forskningen inom arbetsmiljö- och arbetslivsområdet. Arbetar- skyddsfonden ska stödja sådan forskning vars resultat kan väntas få praktisk användning i arbetslivet och sådant utvecklingsarbete som behövs för att nya tekniska lösningar ska komma i praktisk tillämpning. Parterna på arbetsmark- naden har varit överens om att via den särskilda arbetarskyddsavgiften avsätta lönemedel för forskning med denna inriktning. En allmän målsättning för arbetarskyddsfonden är mot denna bakgrund att avslutade projekt om möjligt ska redovisas med konkreta förslag till åtgärder. Tanken är att de som kommer i kontakt med problemen i sitt dagliga arbete också verkligen ska kunna dra nytta av de erfarenheter som vunnits genom forskningsarbete.

Arbetarskyddsfonden redovisar regelbundet planer och program för stöd till forskning och utvecklingsarbete. Forskningsområden som under de närmaste budgetåren anses vara i behov av utvidgat stöd är ergonomi i vid bemärkelse, arbetslivsforskning särskilt arbetsorganisation, introduktion av ny teknik, särskilt datateknik, samt insatser som rör kemiska hälsorisker i arbetslivet. Områden för praktiskt orienterade insatser, exempelvis rörande arbetsplats- utformning, ges hög prioritet, liksom formerna för hur resultat från forskning- en ska föras ut i praktisk tillämpning.

Arbetarskyddsstyrelsen har i sin forskningsavdelning landets största och ledande institution för arbetsmiljöforskning. Arbetarskyddsstyrelsen ska också enligt instruktionen ha ett vetenskapligt råd. Några ledamöter till rådet har emellertid inte utsetts. Regeringen har vidare nyligen föreslagit riksdagen att en särskild forskningsdelegation ska inrättas som kan medverka i forskningsplanering och i övrigt främja kontakterna med arbetsmarknadens parter och med övrig arbetsmiljöforskning i landet.

Bland de större forskningsprojekt som bedrivits och bedrivs under senare år

• Sida 189
•  Original

vid forskningsavdelningen märks studier av lösningsmedels verkningar, bl. a. beteendetoxikologi, studier rörande belastningssjukdomar, ergonomisk arbetsplatsutformning, konsekvenser av arbetsorganisation och arbetsutform- ning, beteendevetenskaplig olycksfallsforskning samt studier av cancerfram- kallande ämnen och av hälsoeffekter och luftkoncentrationer vid svetsning. Man har också ägnat stort intresse åt kemiska risker i gummi- och plastindustrin samt hälsorisker förenade med mögel, infraljud, optisk strål- ning, radiofrekvent strålning och vibrationer. Arbetarskyddsstyrelsens plane- rade forskningsverksamhet redovisas årligen till regeringen i verkets anslags- framställning. En del av forskningsavdelningens externt finansierade verk— samhet finansieras via arbetarskyddsfonden.

Arbetarskyddsstyrelsen har inte uttalat vilka problemområden som ur den sektoransvariga tillsynsmyndighetens synvinkel är särskilt angelägna att studera. De krav som ställts på arbetarskyddsstyrelsens egna forskningsverk- samhet, formulerade med utgångspunkt i arbetarskyddsstyrelsens behov av underlag för sin verksamhet i egenskap av tillsynsmyndighet enligt arbetsmil- jölagen, är inte heller väl kända utanför arbetarskyddsstyrelsen.

Detta upplevs ibland som en allvarlig brist. Oklarhet i prioritering och planering av forskningen kan t. ex. innebära svårigheter att få fram ett aktuellt vetenskapligt underlag då arbetarskyddsstyrelsen i kontakt med arbetsmark- nadens parter ska bedöma arbetsmiljörisker och omsätta denna bedömning i praktiska regler i syfte att skydda de anställda. Vidare saknas i många stycken önskvärd forskning om och annan uppföljning av utfallet av kontrollen av arbetsmiljön och effekter av vidtagna åtgärder, som också skulle kunna vara av värde som underlag för tillsynen enligt arbetsmiljölagen . Behovet av en nära koppling mellan arbetarskyddsstyrelsens forskningsverksamhet och dess arbete med föreskrifter har understrukits bl. a. i budgetpropositionen 1981/82:100.

Ett program för arbetarskyddsstyrelsens forskningsverksamhet med priori- tering av områden och problem som är väsentliga med hänsyn till arbetar- skyddsstyrelsens behov av underlag för tillsyn enligt arbetsmiljölagen bör därför utarbetas i samarbete med arbetsmarknadens parter. Programmet bör innefatta en inventering av de egna forskningsbehoven samt en bedömning avi vilken utsträckning behoven kan tillgodoses med egna resurser och i vilken utsträckning externa resurser — främst inom universitetsområdet — måste anlitas.

Behovet av styrning av insatserna i toxikologisk fosknings- och undersök- ningsverksamhet behöver därtill uppmärksammas. Forsknings- och under— sökningsverksamhet kan bedrivas utifrån många utgångspunkter. Utredning- en rörande information om riskeri arbetsmiljön vill särskilt ta upp frågor som rör behovet av toxikologisk forsknings- och undersökningsverksamhet för att få en effektiv kontroll av de kemiska hälsoriskerna och därigenom öka arbetarskyddsstyrelsens och andra myndigheters möjligheter att informera bättre på arbetsställena om ny kunskap som vunnits om risker och om åtgärder för skydd.

Hanteringen i arbetslivet av kemiska ämnen och produkter har länge i praktiken utgått från förutsättningen att ämnena och produkterna är ofarliga, så länge man inte känner till något om vilka skadliga verkningar som de kan ha. Nu hävdas allt oftare att en grundprincip ska vara att ett ämne betraktas

• Sida 190
•  Original

som hälsofarligt intill dess att motsatsen är bevisad. Önskemålet är visserligen omöjligt att tillgodose, men det är ett tydligt uttryck för stora behov av ökade kunskaper om de kemiska hälsoriskerna. Behovet av ökad forsknings- och undersökningsverksamhet om kemiska ämnens och produkters effekter på människa och miljö blir därmed uppenbart.

Det är av vikt att behovet blir bättre tillgodosett inom landet genom ökade resurser förtoxikologisk testning men även genom prioritering av toxikologisk forskning vid fördelning av forskningsanslag. Gränsen mellan toxikologiska undersökningar och forskning är otydlig, eftersom även rutinmässiga under— sökningar måste bedrivas och utvärderas i nära kontakt med forskare. Bristen på såväl toxikologisk expertis som laboratorieresurser är en allvarlig begräns- ning i kontrollen av kemiska hälsorisker. Producerande företag och arbetsgi- vare med ansvar för sina produkters säkra hantering blir många gånger hänvisade till att söka hjälp utomlands för att få produkternas risker identifierade. Inte minst i de produktkontrollerande myndigheternas verk— samhet är bristen på expertis och laboratorieresurser inom landet kännbar. Ökade insatser för toxikologisk utbildning krävs för förbättringar. Resurserna för toxikologiska undersökningar behöver också byggas ut. Dessa frågor behandlas i den utredning om toxikologisk utbildning och forskning som universitets- och högskoleämbetet bedriver. Utredningen rörande informa- tion om risker i arbetsmiljön vill ändock betona, att tillgången på resurser för toxikologisk forsknings— och undersökningsverksamhet i landet är en väsentlig förutsättning både för en bättre kontroll av kemiska hälsorisker och för att kunskaperna om de kemiska hälsoriskerna ska kunna öka.

Det finns, som tidigare framgått, ett par olika samordningsmekanismer för toxikologisk forsknings- och undersökningsverksamhet. Forskningsråds- nämndens forskningsprogram Kemiska hälsorisker i vår totala miljö har nämnts liksom arbetarskyddsfondens program- och beredningsgrupp för toxikologisk forskning.

Kontrollen av kemiska hälsorisker ligger inte inom en samhällssektor, utan den skär över flera sektorer med olika ansvariga centrala myndigheter. Principen att forskningen helst ska vara ett hjälpmedel i samhällets verksam- het och organiseras med utgångspunkt från kraven i verksamheten bör dock gälla för inriktning och prioritering även av sådan forskning som kan vara ett stöd för kontrollen av kemiska hälsorisker. Prioritering inom den med statliga medel finansierade toxikologiska forsknings- och undersökningsverksamhe- ten med utgångspunkt i en plan över ämnen, produkter och problem som är särskilt angelägna att utforska saknas dock. Det finns emellertid ett starkt behov av prioritering av svenska insatser för att testa kemiska ämnen och i vissa fall även produkter som finns på marknaden, bl. a. eftersom tillgängliga resurser inom landet för toxikologiska undersökningar och forskning är knappa. Sverige kan visserligen i stor utsträckning utnyttja resultaten av den toxikologiska forsknings- och undersökningsverksamhet som bedrivs utom.- lands men svensk toxikologisk forsknings- och undersökningsverksamhet behövs också. Vissa problem med kemiska hälsorisker kan nämligen vara av särskilt intresse med hänsyn till förhållandena i Sverige. Svensk toxikologisk forsknings- och undersökningsverksamhet är också nödvändig, för att svenska forskare rätt ska kunna värdera utländska rön och genom bidrag till världens l toxikologiska forskning lättare kunna få del av resultaten av den utländska

• Sida 191
•  Original

forsknings- och undersökningsverksamheten.

Tidigare har nämnts det 5. k. National Toxicology Program i USA, som bedrivs med utgångspunkt i en nationell prioritering av kemiska ämnen, vars verkningar behöver utforskas ytterligare. Det synes angeläget att toxikologisk undersökningsverksamhet i Sverige, i likhet med vad som görs i USA inom dess National Toxicology Program, bedrivs med utgångspunkt från en inventering av ämnen och frågeställningar, där det för svensk del är viktigt att öka kunskapema. En svensk motsvarighet till USA:s National Toxicology Program bör därför komma till stånd. Då en inventering görs av vilka problem som bör utforskas i ett svenskt nationellt toxikologiskt program, är det naturligt att särskild vikt läggs vid behovet av kunskaper om kemiska ämnen och produkter som människor exponeras för i arbetslivet. Syftet med ett nationellt toxikologiskt program bör i första hand vara att förstärka besluts- underlaget för de produktkontrollerande myndigheterna och därigenom öka bl. a. arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens möjligheter att inforrne- ra om och ingripa mot kemiska hälsorisker i arbetslivet. Behovet av att för allmänheten redovisa översikter över vad som är känt om de problem som prioriteras bör även uppmärksammas.

Ansvaret för att göra en inventering av behovet av angelägna toxikologiska forsknings- och undersökningsuppgifter kan läggas antingen på en myndighet som arbetar med produktkontroll, på ett forskningsråd eller på en akademi. Med nuvarande ansvarsfördelning inom statsförvaltningen torde det snarast vara produktkontrollnämnden, där flertalet av de myndigheter som har anledning att ta ställning till de kemiska hälsoriskerna är företrädda, som bör inventera behovet av toxikologisk forsknings- och undersökningsverksamhet i landet för den produktkontrollerade verksamhetens del. Med hänsyn till det stora politiska intresse som finns för de kemiska hälsoriskerna i vårt samhälle bör resultatet av en första sådan inventering redovisas för regeringen. I princip bör uppgiften i övrigt ses som en kontinuerlig verksamhet.

Toxikologisk forskning har emellertid fler utgångspunkter än de behov som administrativa myndigheter kan formulera. Avsikten med utredningens förslag är givetvis inte att hindra fortsatta initiativ från enskilda forskare och forskningsfinansierade organs planering och beslut om medelsanvändning. Utredningen utgår emellertid från att de behov av forskning som myndigheter med ansvar för produktkontrollen och andra kemiska hälsorisker formulerar beaktas av de forskningsfinansierande organen. De konkreta problem eller de forskningsområden som behöver bearbetas som stöd för myndigheternas arbete, bör närmare preciseras av berörda myndigheter och de forskningsfi- nansierande organen i samverkan. Här bör också än en gång erinras om den utredning om det långsiktiga behovet av toxikologisk utbildning och forskning som universitets- och högskoleämbetet bedriver.

Ytterligare ett problem ska beröras. Många forskare inom det toxikologiska området lär ha svårt att åta sig uppdrag från myndigheterna även om myndigheterna är beredda att betala för utlagda uppdrag, eftersom tidspressen att utföra de arbeten för vilka forskningsanslag erhållits ofta är stor. Så länge resurserna för toxikologisk verksamhet är begränsade, är det emellertid angeläget, att forskare vid olika vetenskapliga institutioner så långt möjligt söker biträda myndigheterna även med uppdrag som inte innebär nyutveck- ling i strikt vetenskaplig mening eller ger vetenskapliga meriter på annat sätt.

• Sida 192
•  Original

I Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet Hälso- och sjuk- vård inför 90-talet

(HS 90) (SOU 198114), sidan 48.

De forskningsfinansierande organen och de produktkontrollerande myndig- heterna bör gemensamt kunna finna en lämplig avvägning, så att myndighe- ternas behov av underlag för sin verksamhet kan tillgodoses bättre än för närvarande.

9.1.2. Studier för bevakning av arbetsmiljöutvecklingen

"Hälso- och sjukvården bör i ökad utsträckning baseras på kartläggningar och analyser av befolkningens hälsotillstånd och faktorer som påverkar olika befolkningsgruppers benägenhet att efterfråga vård. Därvid bör särskilt beaktas möjligheterna att genom förbättrade förebyggande, kurativa och rehabiliterande insatser reducera skillnader i ohälsans omfattning mellan olika socio- och ekonomiska grupper.”' Det är en av slutsatserna som utredningen om hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS 90) drar i sitt arbete med planeringen av hälso- och sjukvården inför 90-ta1et. HS 90 har konsta- terat att förhållandena i arbetsmiljön väsentligt påverkat behovet av hälso- och sjukvård. Kartläggningar och undersökningar av arbetsmiljön i syfte att få bättre överblick av arbetsmiljöförhållandena och hur de påverkar människors hälsa bör därför kunna vara ett viktigt bidrag i bättre underlag för planering av hälso- och sjukvård i landet.

Större delen av de översiktliga kartläggningar och undersökningar om arbetsmiljön som gjorts har varit grundade på intervjuer och enkäter, där människor subjektivt uttryckt sina upplevelser och värderingar. Det finns endast få publicerade breda, översiktliga undersökningar av arbetsmiljön som baserats på mätningar eller andra någorlunda objektiva iakttagelser. Kartlägg— ningama och undersökningarna har av naturliga skäl gjorts av olika huvud- män och för skilda syften. Undersökningsresultaten är därför inte helt lätta att jämföra och slutsatser från jämförelser av resultaten av olika studier blir ofrånkomligen grova. Det är därför inte lätt att få en fast grund för överväganden om var i svenskt arbetsliv arbetsmiljöproblemen i någon bemärkelse är störst och allvarligast och därför bör prioriteras.

Hurdan arbetsmiljön i en verksamhet är betingas av verksamhetens art samt av hur arbetsorganisation och produktionsprocess är ordnad. Strukturföränd- ringar i samhället och arbetslivet sker löpande. Det finns åtskilliga förutsä- gelser om att strukturomvandlingen under de närmaste decennierna kan få ett dramatiskt förlopp och medföra kraftiga förändringar i arbetslivet. Flera studier har gjorts av hur förändringar av produktionsförhållandena genom att ny teknik tas i anspråk påverkar arbetsförhållandena för de anställda. De har emellertid varit begränsade till vissa typer av verksamhet och i regel också till vissa typer av effekter. Framåtblickande bevakning av hur förändringar i produktionsförhållandena i stort kan påverka de sysselsattas hälsa och säkerhet i syfte att arbetsmiljörisker ska kunna uppmärksammas tidigt saknas emellertid.

Regeringen har nyligen i proposition 1981/82:106 om forskning m.m. angivit vissa områden för forskning, där långsiktiga förstärkningar och nysatsningar bör komma till stånd utan att prioriteringen med utgångspunkt i olika samhällssektorers krav därmed sätts ur spel. Två av de områdena bör nämnas här. Det första är forskning som är en förutsättning för och konsekvens av den starka nationella satsningen på teknisk utveckling. Däri

• Sida 193
•  Original

inbegrips naturvetenskaplig forskning i anslutning till och som stöd för prioriterade teknikområden samt samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad forskning om tekniksamhällets utveckling och förutsättningar. Det andra av de prioriterade områdena är forskning som vänder sig mot viktiga problem inom social- och hälsovårdsområdet. Epidemiologi nämns där, dock utan att prioriteras högst.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön menar, att underlag från studier, forskning och undersökningar av tvärvetenskaplig karaktär om hur förändringar i samhällsstruktur och produktionsförhållan- den påverkar sambanden mellan arbete och hälsa skulle kunna bidra till bättre insikt om hur prioritering bör ske mellan samhällets olika insatser för att värna om tillfredsställande arbetsmiljö. Utvecklingen vad gäller elektronik, mikro- processorer, bioteknik, laser, kompositmaterial i plast, hårdare energibespa- ringar som leder till annan inomhusmiljö m. m. kan nämnas som exempel på sådant som kan komma att föra in nya hälsorisker i arbetslivet. Inom de ovan nämnda, av regeringen prioriterade forskningsområdena synes det därför viktigt att uppmärksamma arbetsmiljöns betydelse. Vidare är det väsentligt, att behovet av översiktliga undersökningar av arbetsmiljöns tillstånd och utveckling och behovet av framåtblickande studier av teknikutveckling, som kan förändra förutsättningama för människors arbete, uppmärksammas av bl. a. arbetarskyddsfonden, arbetarskyddsstyrelsen och arbetslivscentrum.

9.1.3. Epidemiologiska bevakningssystem

Epidemiologiska undersökningar har stor betydelse för att identifiera och bevaka riskeri arbetsmiljön. Det framgår bl. a. av Peter Westerholms uppsats om Identifiering av arbetsmiljörisker med epidemiologiska studier som ingåri betänkandets bilaga, Värdering av risker i arbetsmiljön (SOU 198213 1).

För att ytterligare illustrera vilken betydelse epidemiologiska undersök- ningar kan ha i bevakningen av risker i arbetsmiljön och därmed för informationen om vilka risker som finns ska här återges några av rekommen- dationema från en konferens om epidemiologiska undersökningar och miljöinformation' som anordnades för forskare och administratörer för några år sedan:

9;

11. Toxiska effekter av nya kemiska produkter framträder vanligen först, och kan lättast spåras hos yrkesmässigt exponerade personer. Det synes därför viktigt att skapa ett monitoringssystem baserat på ett urval av yrkesexponerade personer. Detta skulle kunna fungera som ett larmsystem när det gäller att upptäcka cancerogena och andra kroniskt degenerativa effekter till följd av miljöföroreningar. 111. Befintliga dos- och effektregister skulle kunna få ett ökat värde för epidemiolo- giska undersökningar om datasamlingen kompletteras med uppgifter som ger informa- tionen en större precision, t. ex. definition av arbetsprocess samt hanteringsmängd och plats för hantering av kemiska substanser. När det gäller individrelaterad information dens informationssystem kan uppgifter avseende t. ex. yrke vara av stort varde. Ifraga om matningar .bor så (Mit Rapport från en fullständig information som möjligt om faktorer som bestämmer värdenas validitet ges konferens 8—10 december plats, t. ex. uppgifter om mätstrategi, val av provplatser, salingstid, provningsfrekvens 1975, Miljödatanämnden och analysmetod. 1976.

* Epidemiologiska under- sökningar och miljövår-

• Sida 194
•  Original

lV. Många av de effekter som studeras till följd av exponering för olika faktorer i omgivningen uppträder först efter flera tiotals års latenstid. Det är därför nödvändigt att informationssystem tillskapas för att bevara uppgifter om exponering och hälsoeffekter under längre tidsperioder. Behovet av att bevara denna registrerade information måste beaktas. Ifråga om personanknuten information måste det garanteras, att registrcringen sker med tillfredsställande integritetsskydd. Det är också väsentligt att kontinuiteten säkras i lokalt förvarad information —t. ex. exponerings- eller sjukdomsdata vid enskilda industrier — och att regler utformas för att skydda information från att förstöras eller förkomma vid t. ex. företagsnedläggelse. Det 'är vidare utomordentligt viktigt att sjukhusens patientjournaler bevaras i framtiden, och att tendensen som finns vid vissa sjukhus att slänga gamla journaler brytes.

V. I framtiden kan redan nu förekommande miljökomponenter identifieras som riskfaktorer. Mätmetodik för redan kända miljöfaktorer och hälsoeffekter kan utvecklas att bli känsligare. Med tanke på framtida epidemiologisk forskning kan det därför vara av värde, om biologiska prover (t. ex. blod, urin, faeces och olika organ) systematiskt insamlas och bevaras för att kunna användas vid framtida retrospektiva studier.

VI. Kvinnor i fertil ålder exponeras i allt större utsträckning för fysiska och kemiska agens i arbetslivet. Det är möjligt att riskerna för uppkomsten av teratogena och genetiska skador ökat, sedan kvinnorna i större utsträckning gått ut i förvärvslivet. Det är angeläget att utreda förutsättningama för att samla en objektiv information beträffande mödramas yrkesexponering i samband med graviditet. Även fädernas yrkesmässiga exponering bör beaktas vid rutinmässiga eller riktade undersökningspro- jekt avseende miljögifters mutagena eller teratogena effekter.

VII. Möjlig interaktion mellan fysikaliska och kemiska miljöfaktorer, kostvanor samt konsumtion av läkemedel, tobak och alkohol kan ge vilseledande resultat, om inte dessa faktorer beaktas vid epidemiologiska undersökningar. Studier över miljöfaktoremas hälsoeffekter bör därföri möjligaste mån beakta problem med multipel exponering och kontrollera sådana viktiga bakgrundsfaktorer.

Vlll. Det saknas för närvarande i stor usträckning system för att identifiera individer eller grupper med viss exponering i arbetsmiljön. Utan sådan identifiering försvåras i hög grad möjligheterna att spåra och uppsöka riskgrupper i behov av hälsoundersök- ningar. Det rekommenderas att man utreder förutsättningama för ytterligare registre- ring av individer exponerade för utvalda kemiska och fysikaliska agens inom arbetslivet och parallellt med en sådan registrering bör även uppgifter avseende exponeringens storlek lagras.

IX. Flertalet källor med information om exponering och hälsoeffekteri befolkningen, såväl utanför som inom industrin. har tillskapats med ett annat primärt syfte än det epidemiologiska. Ofta borde man med rimliga justeringar och kompletteringar kunna anpassa informationen för ett epidemiologiskt syfte. Det rekommenderas att en referensgrupp skapas för att undersöka förutsättningama för och ge rekommendationer beträffande komplettering och anpassning av befintliga och tillkommande registerdata för epidemiologiska behov.

,.

Flera förslag om epidemiologiska undersökningsprogram med syfte att belysa sambandet mellan miljöfaktorer och människors hälsa har förts fram under de senaste åren av enskilda forskare samt av forskningsinstitutioner, myndigheter och kommitteer.

Sålunda har företagshälsovårdsutredningen (A l976:01) i sitt betänkande Utbyggnad av yrkesmedicin (SOU 1980222) betonat bl. a. att utredningar av arbetsmiljöbetingad ohälsa avseende grupper eller enskilda fall samt kartlägg- ning och värdering av miljöfaktorer i anslutning till sådana utredningar är viktiga arbetsuppgifter förde yrkesmedicinska klinikerna. I den föreslagna nya

• Sida 195
•  Original

hälso- och sjukvårdslagen| fastslås landstingens övergripande hälso- och sjukvårdsansvar också när det gäller att följa och analysera befolkningens hälsoförhållanden. En av uppgifterna för landstingen kommer att bli att utveckla regionala epidemiologiska bevakningssystem. Statens miljömedicin- ska laboratorium torde komma att få en samordnande roll i denna verksam- het. Det bör dessutom nämnas att socialdepartementets sjukvårdsdelegation har till HS 90-projektet överlämnat för beaktande förslagen från en utredning rörande miljöproblem i vissa industriområden (SOU 19782 5). Mot bakgrund bl. a. av de förslagen ska riktlinjer utarbetas såväl inom landsting som vid centrala myndigheter för en successiv utveckling av epidemiologiska bevak- ningssystem. Också cancerkommittén (S 1979:O7) har anledning att beröra frågan om epidemiologiska bevakningssystem. Den ska enligt sina direktiv pröva möjligheten att samordna undersöknings— och forskningsverksamheten kring sambandet mellan miljöfaktorer och cancer.

Utredningen rörande information om riskeri arbetsmiljön anser, att det är väsentligt att behovet av löpande bevakning av uppkomst och förekomst av sjukdom och skador på grund av förhållanden i arbetet särskilt uppmärksam- mas. Arbetsmiljöns inverkan på människors hälsa kan belysas bl. a. genom att epidemiologiska bevakningssystem byggs upp. Det är, enligt utredningens mening, också väsentligt att de ovan citerade slutsatser och bedömningar som gjordes vid 1975 års expertmöte följs upp. Det framstår som naturligt att statens miljömedicinska laboratorium får svara för ett fortsatt arbete med att pröva förutsättningama för att inrätta epidemiologiska bevakningssystem, eftersom det tills vidare i hög grad kräver expertinsatser. Statens miljömedi- cinska laboratorium bör särskilt få i uppdrag att göra detta. Med hänsyn till såväl den statliga tillsynsmyndigheten arbetarskyddsstyrelsens som sjukvårds- huvudmännens intressen i ett sådant arbete bör arbetarskyddsstyrelsen och landstingen vara företrädda i det. Det är angeläget att de yrkesmedicinska klinikerna också får en roll i samarbetet.

Behovet av epidemiologiska undersökningar om sambandet mellan miljö- faktorer och människors hälsa synes väl känt. Här ska därför bara slutligen understrykas vikten av att epidemiologiska bevakningsprogram kommer till stånd och att arbetsmiljöns inverkan på människors hälsa särskilt beaktas däri.

9.2. Bättre underlag för bedömning och kontroll av risker i arbetsmiljön

Behovet av bättre underlag för bedömning och kontroll av arbetsmiljön har beskrivits tidigare. Resultaten från inhemsk och utländsk forskning är väsentliga inslag i underlaget. Men även information av annan art behövs. Genom kartläggningar och undersökningar av förhållandena på arbetsställena kan betydelsen för samhällets del av riskerna i arbetsmiljön bättre uppskattas. Värdefull information finns samlad i register och akter hos myndigheter, inom företagshälsovården och inte minst hos arbetsgivarna. Rätt utnyttjade kan | Proposition 1981/82:97 sådana informationskällor bidra till att underlätta prioriteringar vid bedöm- Hälso_ och Sjukvårdsjag ningar och kontroll av riskerna i arbetsmiljön. Dessa frågor ska här något m.m. beröras.

• Sida 196
•  Original

' Se bl. a. Miljöstatistik årsbok Arbetsmiljö 1978, betänkanden (SOU 1981: 1—4) av utredningen om hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS 90). Socialstyrelsen redovisar (l98lz6), Sjukfrånvaron i Sverige samt Gladh, L., Gustafsson, S., Lundgren, I., En samhällsekono- misk analys av frånvaron (Arbetslivscentrum 198lz46).

9.2.1. Behovet av uppskattningar av risker i arbetsmiljön

Såväl för samhället som för den enskilde arbetsgivaren kan det vara god ekonomi att satsa på åtgärder för att undanröja eller begränsa riskerna i arbetsmiljön. Information om vilka risker som drabbar vilka grupper, hur stora gruppema är, vad skadorna kostar samhället och inte minst vad förebyggande åtgärder kostar och vilka effekter de kan ha är viktig för att rätt avväga och prioritera hur samhällets resurser för att förbättra arbetsmiljön ska användas. Behovet av sådant underlag förstärks i en situation då samhällets resurser är knappa.

Det finns nästan inga studier där försök har gjorts att visa på storleksord— ningen av samhällets kostnader för att människor skadas eller blir sjuka på grund av förhållanden i sitt arbete och samtidigt peka ut vissa grupper där samhällets kostnader blir särskilt stora. Statistiska centralbyrån, sjukvårds- delegationens utredning om hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS 90), socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, arbetslivscentrum samt riksrevisions- verket har dock redovisat visst material av intresse i sammanhanget.' Där framgår bl. a. att fysiskt tungt arbete ger utslag i hög sjukfrånvaro liksom kemiska miljöfaktorer. Där kan också utläsas att privatanställda arbetare, kommunalt anställda arbetare samt statligt anställda kvinnliga tjänstemän och manliga arbetare är grupper med höga uttag av sjukledighet. Mycket tyder på att det är förhållanden i arbetet som bidrar till det. Som framgår av uppsatsen Vad vet vi om arbetsolyckor och arbetsbetingade sjukdomar i Sverige? i bilagan Värdering av risker i arbetsmiljön (SOU 1982:31) finns det dock allvarliga brister i det underlag som är tillgängligt för att belysa förekomst och omfattning av arbetsmiljörisker.

Genom insamling av uppgifter om arbetsskador, kartläggning av hälso- och miljöfarliga varor, annan insamling av uppgifter till myndigheter samt genom statistiska centralbyråns insamling av information om förhållandena i samhället skapas bidrag till underlag för beskrivningar av riskerna i arbets- miljön. Metoderna för att närmare analysera detta material i syfte att uppskatta riskemas storlek och omfattning är dock otillräckligt utvecklade. 1 väsentliga avseenden saknas också erforderliga data och de som finns är otillräckliga för analys.

Det finns ett allmänt behov av utveckling av metoder för uppskattning av riskeri samhället. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön vill dock särskilt fästa uppmärksamheten på behovet av metoder för uppskattning av arbetsmiljörisker i syfte att åstadkomma bättre information om problemens karaktär och omfattning och därmed bättre underlag för beslut om åtgärder.

Att uppskatta riskerna i arbetsmiljön har karaktär av forskning men är ändå en verksamhet av sådan art att den bör utföras inom myndigheterna, främst arbetarskyddsstyrelsens, socialstyrelsens och statistiska centralbyråns verk- samhet. Det bör dock vara möjligt att använda medel ur arbetarskyddsfonden för att bidra till att finansiera såväl metodutveckling som undersökningar i syfte att uppskatta riskerna i arbetsmiljön för att därigenom få bättre underlag för såväl bedömning som kontroll av riskerna i arbetsmiljön.

Behovet av metodutveckling och möjligheterna att insamla erforderliga data behöver dock klarläggas närmare. Arbetarskyddsstyrelsen, statistiska

• Sida 197
•  Original

centralbyrån och arbetarskyddsfonden bör därför få i uppdrag att utreda behovet av metodutveckling för uppskattning av risker i arbetsmiljön och för att kontinuerligt följa arbetsmiljöns "riskprofil” samt att lägga fram förslag om hur behovet ska tillgodoses. Arbetsmarknadens parter bör vara företrädda i arbetet.

9.2.2. Analys och samordning av information om arbetsmiljörisker i myndigheternas och företagshälsovårdens register

Bättre kartläggning av arbetsmiljöns effekter, genom bl. a. att register med information om sjuklighet m. m. skapas och vidmakthålls, har såväl forskare som fackliga organisationer och andra intressenter framfört önskemål om. De register som myndigheterna bygger upp som ett led i sin verksamhet liksom de data om arbetsbetingad ohälsa som insamlas genom företagshälsovården är av värde som underlag för identifiering, bedömning och kontroll av risker i arbetsmiljön. Bland myndigheternas register kan särskilt nämnas det register över arbetsställen (SARA), som arbetarskyddsverket bygger upp, produktkon- trollnämndens produktregister, informationssystemet för arbetsskador (ISA) vid arbetarskyddsstyrelsen, de olika register över grupper av människor som är utsatta för risker (s. k. exponeringsregister) som arbetarskyddsstyrelsen m. fl. för, riksförsäkringsverkets sjukförsäkringsregister och register med sjuksta- tistik, socialstyrelsens cancerregister och andra register över sjuklighet samt statistiska centralbyråns dödsorsaksregister och dess register med data om befolkningen och skilda förhållanden i samhället. I en förteckning utgiven av miljödatanämnden ges en överblick över innehållet m.m. i ett urval av register och datasamlingar som kan användas för studier av samband mellan människors hälsa och miljö.' Miljödatanämnden kartlägger f. n. i samarbete med cancerkommittén dessutom olika informationskällor som kan vara av intresse vid studier av sambandet mellan miljöfaktorer och cancer.

Det är angeläget att betona värdet av att de centralt förda registren med information som belyser riskerna i arbetslivets vidmakthålls. De ger möjlig- heter till överblick och jämförelser av både olika gruppers arbetsmiljöförhål- landen och utvecklingen av arbetsmiljön. Särskilt bör framhållas värdet i register som belyser exponeringsförhållanden och exponeringars verkning- ar.

Det finns, som framgått av kapitel 5, vissa allmänna krav på enhetlighet som måste vara uppfyllda för att data ska kunna tas ur olika register och andra informationskällor och jämföras. Definitioner av begrepp, klassificering och standards i övrigt för registerföring, gallringsregler etc. är viktiga. Nu gällande regler tillåter t. ex. att sjukhusjoumaler gallras 20 år efter att det individen senast haft kontakt med hälso- och sjukvården, vilket är olyckligt med hänsyn till den epidemiologiska forskningens behov.

De formella och praktiska förutsättningar som behöver vara uppfyllda för ! Epidemiologiska infor- att information ska kunna ges ur olika register och jämföras i syfte att förbättra mationskällor — en väg-

underlaget för insatser på arbetsmiljöområdet är väsentliga att uppmärksam- ledning till register 50") kan utnyttjas i epidemio- ma. , .. . , _, __ . logiskt arbete. Rapport, Inom halso- och Sjukvardsomradet har dessa problem vad galler register av Miljödatanämnden,

betydelse för planering av hälso- och sjukvård behandlats bl. a. av HS 90- 1980.

• Sida 198
•  Original

1 Se härom i Karaktäri- sering av miljödata, NU B [9781 IO och Characte- rization of Environmen- tal Data. Handbook. Nord-serien, 1982.

utredningen som tagit upp frågan om att en särskild sambandscentral för för klassifikationsfrågor inom hälso- och sjukvårdsområdet skulle inrättas. Det kan också nämnas att miljödatanämnden har uppmärksammat frågor av denna att vad gäller data om den yttre miljön och medverkat i ett nordiskt samarbete om karakterisering av miljödata, under Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitte' för miljövårdsfrågor.' Dessutom bör nämnas att en särskild utredning (S l980:5),joumalutredningen, har till uppgift att se över gallringsregler för medicinska arkiv och då bl. a. särskilt beakta yrkesmedi- cinska och epidemiologiska synpunkter. Joumalutredningen har vidare i uppdrag att föreslå lagstiftning med grundläggande bestämmelser om skyldig- het att föra journal.

Vissa frågor som rör inrapporteringen till informationssystemet för arbets- skador (ISA) och data i företagshälsovårdens akter och register behöver särskilt uppmärksammas här. En fråga gäller datafångsten till ISA. Den sker i utredningen på arbetsstället av inträffade arbetsskador och den därpå följande dokumenteringen. Riksförsäkringsverket har utarbetat en handledning för sådana utredningar men den är inte anpassad till behovet på arbetsställena. Arbetarskyddsnämnden arbetar f. n. med att ta fram ett studiecirkelmaterial om att förebygga olycksfall. Materialet lägger tonvikten på hur arbetsskador förebyggs men belyser även praktiskt tillvägagångssätt vid arbetsskaderappor- tering. Materialet riktar sig till skyddsorganisationen på företag, arbetsledare, arbetsgivare, företagshälsovård m.fl. Arbetet beräknas vara slutfört under hösten 1982. Sannolikt skulle det bidra till en bättre rapportering om arbetarskyddsstyrelsen dessutom i samarbete med riksförsäkringsverket utar- betar en särskild föreskrift om utredning och rapportering av arbetsskador. En sådan föreskrift bör utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen.

En annan rör inrapporteringsrutinen till ISA. Arbetsskaderapporteringen är som framgått knuten till försäkringsadministrationen. Ändringar i reglerna för socialförsäkringen kan därför medföra att innehållet i rapporteringen av arbetsskador förändras, så att ISA inte kan användas för att få fram vissa statistiska översikter. En aktuell sådan förändring har aviserats i propositio- nen l980/8lzl78 om förenklade regler för socicalförsäkringsavgifter m. m. Där föreslås förändrade regler som bl. a. innebär att arbetsgivaren inte längre behöver lämna uppgift om de anställdas antal arbetade timmar under året. För arbetsskadestatistikens del innebär detta att ett viktigt jämförelsetal som beräknas enligt rekommendationer från ILO, nämligen måttet på relativ yrkesskadefrekvens (antal arbetsskador per miljon arbetstimmar), inte längre kan tas fram på samma sätt och med samma kvalitet som idag.

En annan förändring som också kan beröra arbetsskadestatistiken är införandet av karensdagar i sjukförsäkringen. Den kan leda till att lindriga arbetsskador, som bara föranleder kort sjukledighet, faller bort ur rapporte- ringen. Det innebär att enklare skador och kortare sjukledigheter inte kan redovisas i arbetsskadestatistiken och därmed inte kommer att ingå i underlaget föratt klarlägga arbetsmiljöriskema och vilka grupper som är mest utsatta. Detta är speciellt allvarligt för vissa yrkesgrupper, t. ex. svetsare, slaktare och andra som är utsatta för många arbetsskador med kort sjukskrivning. Arbetsskadefrekvensen kommer därför att underskattas för dessa grupper.

Det är väsentligt att arbetsskadestatistiken inte försämras. Sammankopp-

• Sida 199
•  Original

lingen av arbetsskaderapportering och försäkringsadministration innebär att rapporteringen av de skadefall som omfattas av sjukförsäkringen, blir ganska fullständig, eftersom den vilar på försäkringstagamas egna intressen. Men det är olyckligt om sammankopplingen innebär att för arbetsskadestatistiken väsentliga uppgifter bortfaller om försäkringsreglema ändras. Frågan om hur arbetsskaderapponeringen kan ordnas, så att underlaget för arbetsskadesta— tistiken blir tillfredsställande också framöver bör därför snarast utredas. En sådan utredning bör göras av arbetarskyddsstyrelsen i samarbete med riksförsäkringsverket.

En tredje fråga rör användningen av materialet i ISA. Arbetarskyddsstyrel- sen presenterar periodiska rapporter med arbetsskadestatistik i serien Sveriges officiella statistik. Många intressenter vill emellertid utnyttja materialet i ISA för att utreda och belysa särskilda frågeställningar och är beredda att betala för att få hjälp med uttag och analys av materialet. Möjligheterna att få sådan service från arbetarskyddsstyrelsen är emellertid begränsad.

Uppgifter om arbetsskador kan dessutom användas som instrument för att göra urval av grupper i arbetslivet som särskilt bör uppmärksammas genom inforrnationsinsatser och på andra sätt. Återföring av information till dem som rapporterar efterlyses av många. Information om vilka risker som är vanliga, hur de inträffar, vilka grupper de drabbar etc., som ställs samman branschvis eller för vissa typer av verksamhet och sprids via fackliga organisationer och branschorganisationer, kan sannolikt effektivt bidra till att öka medvetandet om risker i arbetsmiljön och stimulera till förebyggande åtgärder. Erfarenheterna av försök som gjorts i den riktningen är goda.

Det är angeläget att arbetarskyddsstyrelsen ordnar verksamheten omkring ISA så att materialet kan utnyttjas för olika ändamål utöver de periodiska publikationerna med arbetsskadestatistik. Det är också väsentligt att materia- let i ISA fortlöpande analyseras så att riskgruppema i svenskt arbetsliv tydligare kan identifieras och så att insatser för förebyggande åtgärder, däribland informationsåtgärder, kan planeras med utgångspunkt däri.

De uppgifter om miljön och iakttagelser av ohälsa bland de anställda som samlas av företagshälsovården kan också vara användbara i det praktiska miljöarbetet och bl. a. användas för epidemiologiska undersökningar. Arbete pågår under överinseende av arbetarskyddsstyrelsens företagshälsovårdsdele- gation med att undersöka förutsättningama för en samordnad informations— hantering inom svensk företagshälsovård. Det arbetet är viktigt, inte minst för att bidra till enhetlighet vad gäller begrepp, klassificering m. m. Frågan om omhändertagande av journaler från företagshälsovård vid företag där verk- samheten upphör behöver också snarast uppmärksammas. Den nu arbetande joumalutredningen bör dessutom särskilt uppmärksamma frågan om hur information i företagshälsovårdens journaler, arkiv och register bör hanteras och tas till vara så att den kan utnyttjas i epidemiologiska undersökningar.

Sammantaget visar detta på att samordnande insatser behövs för att säkra möjligheterna att sammanställa och erhålla data ur olika register med information om samband mellan arbete och hälsa. Arbetarskyddsstyrelsens möjlighet att ge föreskrifter om rapportering både om vissa faktorer i arbetsmiljön och om resultatet av hälsokontroller av de anställda är ett instrument, som kan användas för att styra inte bara omfattningen av rapporteringen om arbetsmiljön utan också dess tillförlitlighet och noggrann-

• Sida 200
•  Original

het. Statistiska centralbyrån har med sitt ansvar för produktion av officiell statlig statistik i samhället också möjligheter att styra uppgiftsinsamlingen. Det är angeläget att arbetarskyddsstyrelsen verkar för samordningen inom sitt verksamhetsområde och med olika medel i samverkan med statistiska centralbyrån strävar efter att påverka, samordna och styra informationsin- samling och uppläggning av register så att de kan användas i värderingen av arbetsmiljörisker.

Analys, tolkning och sammanställning av information ur skilda källor för att belysa utvecklingen av arbetsbetingad ohälsa, ringa in riskgrupper och sålla fram problem som bör lösas är en förutsättning för ett fullödigt underlag för bedömning och kontroll av riskeri arbetsmiljön. Inom arbetarskyddsstyrelsen finns grupper som arbetar med analys och tolkning av information i bl. a. ISA och exponeringsregistren. Verksamheten är emellertid splittrad och får stå tillbaka för löpande registervård m. m. Med tanke på vikten av att utnyttja alla informationskällor inom och utom arbetarskyddsstyrelsen som kan användas för att kvantitativt och kvalitativt belysa arbetsmiljöutvecklingen, bör verkets resurser för samordning, analys och tolkning av registerinformation samlas i en särskild funktion. Där bör ingå de grupper inom arbetarskyddsstyrelsen, som nu arbetar med register med data om hälsa och miljö, främst ISA och exponeringsregistren. En sådan funktion bör svara för att analysera innehållet i olika register och andra informationskällor inom och utom arbetarskydds- styrelsen för att visa på väsentliga inslag i utvecklingen. Den bör också arbeta med samordning av arbetsmiljöinformation i olika register inom och utom arbetarskyddsverket samt utarbeta rekommendationer om karakterisering och presentation av data. Det är naturligt att detta sker i nära samarbete med statistiska centralbyån, statens miljömedicinska laboratorium, socialstyrelsen och den föreslagna sambandscentralen för klassifikationsfrågor inom hälso- och sjukvårdsområdet.

9.3. Skärpt riskkontroll

En självklar väg att förbättra bevakningen av arbetsmiljöriskema är att skärpa riskkontrollen med skilda medel. Däri ligger skärpning av regler, starkare tryck på efterlevnad av befintliga regler bl. a. genom effektivare tillsyn från myndigheterna samt bättre riskkontroll och förebyggande åtgärder på arbets- ställena. I myndighetemas tillsyn och kontroll ligger också krav på redovis- ning av uppgifter om sådant som är väsentligt för att klarlägga och bedöma sambandet mellan arbetsmiljön och de arbetandes hälsa. Många av de åtgärder som utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön tar upp syftar till att få fram ett bättre underlag för att bedöma vilken kontroll som är erforderlig och angelägen. Utredningen har inte anledning att diskutera och bedöma riskkontrollen som sådan, men vill ändå peka på några åtgärder som rör information om arbetsmiljörisker och som kan bidra till en effektiv kontroll av de risker människor utsätts för i sitt arbete.

Människor som i sitt arbete är utsatta för kemiska hälsorisker är en av de : grupper i samhället som enligt sjukstatistiken har utpräglat hög sjukledighet. 5 Åtgärder för att förstärka och effektivisera kontrollen av hälso- och miljöfar- liga varor har stor betydelse för möjlighetema att få fram information om deras

• Sida 201
•  Original

egenskaper och effekter. Stor enighet råder dock om att kontrollen av hälso— och miljöfarliga varor är bristfällig.

En statlig utredning (Ds Jo I980:4) om ny produktkontrolIorganisation redovisades 1980 till regeringen, men regeringen har ännu inte tagit ställning till dess förslag. Oavsett hur organisationen utformas för produktkontrollverk— samheten, skulle en rad åtgärder kunna vidtas för att förbättra överblicken över vilka kemiska ämnen och produkter som finns i användning i landet och vilka egenskaper och effekter de har. Förstärkning av tillsynsverksamheten bl. a. genom ökade resurser och aktivare produktkontroll från myndigheter- nas sida kan verksamt bidra därtill. Bättre tillgång på toxikologiskt utbildad personal och toxikologiska laboratorieresurser för att produktkontrollen ska bli effektiv är, som framhållits tidigare, också av betydelse. Kartläggningar av förekomst och hantering av särskilt riskabla ämnen kan verksamt bidra till bättre underlag såväl för produktkontroll som för planering av förebyggande insatser. Om ett produktregister med information om på den svenska marknaden befintliga kemiska produkter och ämnen byggs upp så som planerats, kan det användas för samma syfte. En anmälningsskyldighet med toxikologisk dokumentation i fråga om nya kemiska ämnen innan de importeras eller försäljs, i likhet med den anmälningsskyldighet som sedan flera år finns i USA och som 1981 har trätt i kraft inom EG-ländema, är också ett naturligt led i att skapa en bättre överblick över kemiska ämnen som kan vara skadliga för hälsa och miljö. Myndigheterna bör kunna granska undersökningsresultaten samt bedöma om ämnet kan medföra sådan skada för människors hälsa och miljö att marknadsföring bör förbjudas eller bara få ske på vissa villkor rörande avsedd användning, märkning m. m.

Åtgärder som dessa är angelägna för att öka kunskapen om kemiska ämnens och produkters effekter. De är också viktiga för att de som i sitt arbete hanterar kemiska produkter ska få tillfredsställande information om vad de utsätts för och hur de ska kunna värna om sin hälsa. Därför förordar utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön att de nämnda åtgärderna vidtas. Utredningen har dock inte sett som sin uppgift att i detalj utveckla hur åtgärderna ska förverkligas.

Över huvud taget är risk— och skyddsinforrnation rörande produkter och utrustning av skilda slag väsentlig för kontrollen av risker på arbetsställena. Den som hanterar en produkt ska inte behöva vara osäker om vilka risker som föreligger och om hur man kan skydda sig mot dem. Så länge produkter och utrustning inte åtföljs av tillfredsställande information med uppgifter om avsedd hantering och varningar för risker har de anställda små möjligheter att på arbetsställena aktivt medverka i bevakning och kontroll av riskeri sin egen arbetsmiljö. Det är därför av stor vikt att producenter, leverantörer och arbetsgivare bemödar sig om att genom märkning och på annat sätt ge erforderliga upplysningar till dem som hanterar produkterna och utrustning- en.

9.4. Förslag

Svensk forsknings- och undersökningsverksamhet med arbetsmiljöanknyt- ning bidrar till att ny kunskap om risker i svenskt arbetsliv kommer fram.

• Sida 202
•  Original

Därför förordas att arbetarskyddsstyrelsen ska redovisa ett program för sin forskningsverksamhet. Produktkontrollnämnden bör vidare få i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter redovisa behovet för den produktkon- trollerande verksamhetens del av toxikologisk forsknings- och undersöknings- verksamhet i ett förslag till ett nationellt toxikologiskt program. Det framhålls även att statens miljömedicinska laboratorium bör svara för ett fortsatt arbete med att pröva förutsättningama för att inrätta epidemiologiska bevaknings- system. Arbetarskyddsstyrelsen och landstingen i egenskap av huvudmän för de yrkesmedicinska klinikerna, bör beredas möjlighet att medverka i det arbetet.

Möjligheterna att få fram bättre underlag för bedömning och kontroll av risker i arbetsmiljön behöver också prövas. Arbetarskyddsstyrelsen, statistiska centralbyrån och arbetarskyddsfonden föreslås få i uppdrag att utreda behovet av metodutveckling för uppskattning och beskrivning av riskerna i arbetsmil- jön samt lägga fram förslag om hur behoven ska tillgodoses.

Analys och samordning av information om arbetsmiljörisker i myndighe- ternas och företagshälsovårdens register kan underlätta kartläggning av riskerna i arbetsmiljön. Utredningen understryker vikten av att de av myndigheterna förda registren med information som belyser riskerna i arbetslivet, särskilt register som belyser exponeringsförhållanden och som kan utnyttjas för att undersöka exponeringars verkningar, vidmakthålls. Vidare föreslås, att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att i samarbete med riksförsäkringsverket utreda hur arbetsskaderapporteringen bör vara ordnad så att underlaget för arbetsskadestatistiken förblir tillfredsställande, samt att arbetarskyddsstyrelsen i samråd med riksförsäkringsverket utfärdar en före- skrift om utredning och rapportering av arbetsskador. Arbetarskyddsstyrelsen bör därtill ordna verksamheten omkring ISA så att materialet kan utnyttjas för olika ändamål utöver de periodiska publikationerna med arbetsskadestatistik. Arbetarskyddsstyrelsen bör i samråd med bl. a. statistika centralbyrån och statens miljömedicinska laboratorium allmänt verka för samordning av arbetsmiljöinformation i myndigheternas register. Arbetarskyddsstyrelsens resurser för analys och samordning av arbetsmiljöinformation i register inom och utom arbetarskyddsstyrelsen föreslås också bli sammanförda i en särskild funktion. Dessutom föreslås att joumalutredningen särskilt uppmärksammar frågan om hur informationen i företagshälsovårdens journaler, arkiv och register bör hanteras och tas tillvara så att den kan utnyttjas i epidemiologiska undersökningar.

Avslutningsvis föreslås att åtgärder vidtas för att stärka och effektivisera kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor, vilket kan bidra till att öka kunskapen om kemiska ämnens och produkters effekter.

• Sida 203
•  Original

10. Insatser för att bättre bevaka kunskaps- utvecklingen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

Kunskapen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder växer fram inom flera vetenskapsområden genom bedömningar i skilda sammanhang och genom beprövad erfarenhet i arbetslivet. Den blir till och förändras genom riskvär- deringen. Den uttrycks sällan som en oföränderlig och slutgiltig sanning. Därtill kommer att endast en mycket begränsad del av den forskning och utveckling som är av betydelse i värderingen av arbetsmiljörisker görs i Sverige. Den bedömning av arbetsmiljörisker som görs i vårt land är också i viss mån samstämd med bedömningar i andra länder, framför allt i de industrialiserade länderna, och förstärks bl. a. genom samarbete i internatio- nella organisationer som är verksamma i arbetarskyddsfrågor.

De som aktivt deltari uppbyggnaden av kunskaper kan, var och en inom sitt område, ganska väl följa kunskapsutvecklingen inom just det området och passa in sina tankeprodukter i det givna mönstret där. De har emellertid inte alltid överblick över helheten. De många, som inte är experter men som ska skydda sig själva eller andra från onödiga risker i arbetslivet, behöver emellertid hjälp med att få del av kunskapstillväxten, hjälp med överblick och med tolkning av vad i det nya som för deras del är viktigt att ta fasta på för att lösa praktiska problem. Det informationsbehovet beskrevs så här när riksdagen 1978 behandlade frågan om information rörande arbetsmiljöris- ker:

Det krävs ”dels en effektiviserad verksamhet i fråga om dokumentation och sammanställning av forskningsresultat i mera lättillgänglig form, dels en utökad informationsspridning som är anpassad bl. a. till olika avnämargrup- per”.'

Här har tidigare visats att behovet av information om arbetsmiljörisker inte bara rör forskningsresultat utan också andra rön i värderingen av arbetsmil- jörisker som kommit fram i myndigheternas bedömningar eller i erfarenheter i kontrollen av arbetsmiljörisker. För att den information som växer fram i värderingen av arbetsmiljörisker ska kunna bli till relevant kunskap hos alla berörda behövs utbildning, rådgivning och andra inforrnationsinsatser från många håll. Innehållet i utbildning och rådgivning och annan informations- verksamhet är det som till sist avgör dess värde för mottagarna. Bevakning av kunskapsutvecklingen är en förutsättning för att utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet ska bli rik till sitt innehåll, meningsfull och 1 . slagkraftig. __Se socralutskottets be-

. . . _ tänkande 1978/79.14

I det här kapitlet behandlas åtgärder for att förbättra bevakningen av samt kommittédirektiv kunskapens tillväxt, dvs. hur en bättre bevakning av inhemsk och utländsk A 1979152.

• Sida 204
•  Original

forskning och utveckling, av utländska och internationella organs bedömning- ar av arbetsmiljörisker, av erfarenheter i arbetslivet samt av olika åtgärders effektivitet m. ni. kan ge underlag för dem som arbetar med att föra ut information om arbetsmiljörisker. Förmedling och spridning av informa- tionen samt anpassning av den till olika gruppers behov behandlas i senare kapitel.

10.1. Bevakning av forskning och utveckling

Forskning och utveckling bedrivs för att frambringa ny kunskap om fakta och förhållanden mellan fakta, åstadkomma nya idéer och synsätt, ta fram nya produkter, processer och system. Forskning och utveckling skeri många olika former och i en rad olika sammanhang och miljöer. Information om forskning och forskningsresultat är av avgörande betydelse för forskningens utveckling och dess möjligheter att nyttigt användas i samhället. Vikten av att på olika sätt förbättra informationen om forskningen och dess resultat har betonats allt mer under senare är, bl. a. i prop. 1981/82:106 om forskning m. m. Högskolan fick genom högskolereformen 1977 ett i lag uttalat ansvar för att sprida kännedom om vilka erfarenheter och kunskaper som vunnits inom forskning- en och om hur de ska kunna tillämpas. Forskningsråden har ett liknande ansvar. Forskningsrådsnämnden har ett allmänt, övergripande ansvar och till sig knuten en särskild delegation för forskningsinformation, vilken ger stöd och stimulans åt forskare som vill sprida kännedom om forskning och delta i samhällsdebatten liksom till journalister som arbetar med forskningsfrågor. Forskningsrådsnämnden arbetar bl. a. med en särskild utredning om hur forskningsresultat bättre ska kunna spridas till nyttjama av forskningens rön. Den kommer också enligt prop. 1981/82 om forskning m. m. att få i uppdrag av regeringen att i samråd med universitets- och högskoleämbetet och berörda högskoleenheter utforma och genomföra ett försöksprogram med utbildning i forskningsinformation. Sedan 1979 svarar delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning för planering och samordning när det gäller information till forskning och utvecklingsarbete.

Arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsstyrelsen är de två organ som har särskilt ansvar för att bevaka och sprida rön från forskning med arbetsmiljö- anknytning. Arbetarskyddsstyrelsen har enligt sin instruktion bl. a. att bedriva informations- och utbildningsverksamhet på arbetarskyddets område. Arbe- tarskyddsfonden har som en av sina huvuduppgifter att genom bidrag från fonden stödja utbildning och upplysning, som kan motverka ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetsli- vet.

Överväganden i det följande om bevakning av forskning och utveckling av betydelse för arbetsmiljön görs mot bakgrund av strävanden på olika håll i samhället att allmänt verka för bättre samspel mellan forskning och utveck- ling samt annan verksamhet.

Tre problem tas upp, nämligen forskares och lekmäns svårigheter att kommunicera, svårigheten att få överblick över resultaten från forskning världen över med betydelse för arbetsmiljön samt svårigheten att få överblick i över svensk arbetsmiljöforskning.

• Sida 205
•  Original

10. l . ] Kommunikationsproblem

Ansvaret för att föra ut nya forskningsrön så att de kan kritiskt prövas av andra forskare och bidra till uppbyggnaden av kunskaper ligger främst på forskarna själva. Det är i deras redovisning av sitt arbete som förutsättningama skapas för andra att ta del av vad forskarna utfört. Den forskning som har betydelse för värdering av arbetsmiljörisker kan vara grundforskning, tillämpad forskning eller utvecklingsarbete inom många olika vetenskapsområden. Mycket av det som ökar kunskapen om arbetsmiljörisker är så ”svårt” att forskaren själv bara kan överbringa den fulla innebörden av sina fynd till en begränsad krets andra forskare inom samma område. Den som ska förstå till fullo måste ofta vara kunnig inom det området, där rönen är gjorda. Forskningsmaterian kan således vara svårtillgänglig. Forskningresultat måste därför ofta ”översättas” för att bli fattbara utanför specialistemas krets.

Alla resultat från forskning i egentlig bemärkelse måste naturligtvis bli tillgängliga för det internationella forskarsamhällets prövning och konstruk- tiva kritik. Däri Iigger en garanti för kvaliteten i redovisade resultat. Därför bör i varje fall någon rapport om resultat från ett forskningsprojekt publiceras på ett internationellt språk. Detta bör naturligtvis främjas av de organ som finansierar forskning. Av samma skäl är det angeläget att forskaren på det egna språket redovisar en ”lätt” text om forskningsresultaten och då helst sätter dem i samband med samhällets aktuella situation, vilket vetenskapliga rapporter riktade till andra forskare sällan gör.

Ibland skiljer man mellan å ena sidan forskning med inomvetenskaplig betydelse och å andra sidan samhällsrelevant forskning, dvs. forskning som kan förmodas påverka förhållandena i samhället. Den skillnaden speglas i en skillnad mellan vetenskaplig forskningsinformation, dvs. information om forskning och resultat som vänder sig till forskare och experter genom bl. a. traditionell vetenskaplig publicering, och s. k. samhällsriktad forskningsinfor- mation, som vänder sig till politiker, yrkesmän och allmänhet och är anpassad till de gruppernas behov.

Samhällsriktad forskningsinformation är givetvis av betydelse för de beslut som fattas i samhället genom att den påverkar synen på viktiga samhällspro- blem, men den kan också ha till syfte att rent allmänt vidga kunskaperna och därigenom stimulera och bredda samhällsdebatten. Eftersom forskare samlar sina meriter genom att sprida sina rön via vetenskaplig forskningsinformation har emellertid den samhällsriktade forskningsinformationen ofta inte getts utrymme i deras verksamhet.

Vikten av att forskare — även på mycket speciella områden — redovisar sina rön så begripligt som möjligt betonas i många sammanhang. Även för detta har finansiärerna av forskning ett ansvar. I USA, där ju en stor andel av världens samlade forskning utförs, ställer många forskningsfinansierande organ och organisationer, som arbetar med publicering av vetenskapliga rön, upp regler för forskarnas publicering. De kan gå ut på att forskarnas manuskript ska vara tydligt redigerade enligt vissa normer, att de ska innehålla en sammanfattning och ibland också att det ska skrivas en särskild sammanfattning avsedd för lekmän.

I den svenska högskolelagen finns numera inskrivet att till verksamheten inom högskolan ska höra att sprida kännedom om forskning och utvecklings-

• Sida 206
•  Original

arbete. Kännedom ska också spridas om vilka erfarenheter och kunskaper som vunnits och om hur dessa erfarenheter och kunskaper ska kunna tillämpas. Betydelsen av insater för att sprida information om forskningsrön också utanför den vetenskapliga världen har betonats också i propositionen 1981/82:106 om forskning m. m. Där understryks att i planeringen av forskningsprojekt bör också spridningen av resultaten från projektet planeras och budgeteras. I det ingår att tänka igenom vilka grupper som främst är tänkbara avnämare av forskningsresultaten och hur resultatspridningen bäst kan ske. En sådan ordning ansågs kunna öka forskningens användbarhet och också påverka forskningens inriktning på ett fruktbart sätt. Här bör också nämnas, att när det gäller svensk arbetsmiljöforskning har arbetarskyddsfon- den, för den forskning som fonden finansierat, på ett föredömligt sätt genomdrivit att forskare ska skriva för lekmän begripliga sammanfattningar av sina rön, som sedan snabbt sprids till en vid krets.

Behovet av allmän forskningsinformation som rör arbetsmiljörisker är stort, eftersom många i olika rolleri samhället behöver veta mer för att kunna bättre förstå och påverka sin egen och andras situation. Också för forskare inom andra områden än det resultaten rör kan en bättre samhällsriktad information om forskningsrön av intresse ur arbetsmiljösynpunkt vara av värde. Den ökade specialiseringen i det vetenskapliga arbetet ökar behovet av åtgärder för att översätta, jämka samman och smälta ihop resultat av kunskapsutveck- lingen inom vitt skilda områden, när praktiska problem ska lösas. Detta är väsentligt inte minst när det gäller forskning av betydelse för att lösa arbetsmiljöproblem, eftersom arbetsmiljöforskning till sin karaktär bör vara mångvetenskaplig eller tvärvetenskaplig för att forskningsresultaten ska kunna lätt tillämpas på praktiska problem. Identifiering och lösning av arbetsmiljöproblem bygger som känt på resultat från många vetenskapliga kunskapsområden.

Insatser för bredare samhällsriktad redovisning av forskning som rör arbetsmiljöfrågor är av dessa skäl angelägna.

Det finns också ett annat kommunikationsproblem. Den beprövade erfarenhet och praktiska kunskap som finns i arbetslivet är svår att ta till vara. Den dokumenteras alltför sällan i syfte att sprida kunskaper till en krets utanför det egna företaget eller den egna organisationen. Spridning av sådan kunskap kan vara ett värdefullt medel att genom förebyggande åtgärder förhindra att människor i sitt arbete utsätts för onödiga risker. Den kan också bidra till att stimulera till forskningsinsatser inom angelägna problemområ- den. Åtgärder för att sprida beprövade erfarenheter är därför också angeläg- na.

10.1.2. Åtgärder för bättre bevakning av arbetsmiljöforskningen

Forskning är en internationell verksamhet i den meningen att den bygger på forskningsresultat från skilda länder och att viktiga resultat från forskningen i allmänhet snabbt blir tillgängliga för andra nationers forskare. Forskare i olika länder arbetar i stor utsträckning med likartade metoder. De påverkas i sin forskning ofta av samma internationellt studerade litteratur. Den internatio- nellt dominerande, i litteraturen mest uppmärksammade forskningen styr i viss mån indirekt forskningen i varje enskilt land. Inom de flesta vetenskaper ,

• Sida 207
•  Original

finns en slags internationell forskningsfront. En forskning som arbetar inom snäva nationella gränser riskerar att förlora kontakten med den aktuella forskningsfronten. Sverige svarar bara för en liten del av världens samlade forskning. Vi får större delen av vår vetenskapligt grundade kunskap från andra länder.

Samspelet mellan svensk och utländsk forskning av betydelse för värdering- en av arbetsmiljörisker passar väl in i den bilden. Merparten av de forskningsresultat som är av betydelse för värderingen av arbetsmiljörisker i Sverige härrör från forskning i andra länder. Många svenska forskare som sysslar med arbetsmiljörisker har ett väl utvecklat samspel med forskare i utlandet.

Det svåra i en bevakning av hur den vetenskapliga kunskapen utvecklas ligger i att i den stora floden av ny information med olika hjälpmedel kunna söka fram det som är intressant och fånga upp det som är väsentligt. Det sistnämnda kan ibland vara nog så svårt och kräva stor kunskap och god vetenskaplig orienteringsförmåga. lntemationella kontakter är väsentliga för en god bevakning liksom informationsförsörjning med väl fungerande biblio- teks- och dokumentationsservice, som gör det enkelt att utnyttja utländska infomationskällor.

Utbyte av vetenskaplig forskningsinformation länder emellan sker genom litteratur, forskningsrapporter och facktidskrifter men också genom samspelet mellan människor vid symposier, konferenser, kongresser, studiebesök och gästföreläsningar. lntemationella stipendier, gästprofessurer och forskarutby— te bidrar till att skapa personliga kontakter. lntemationella samarbetsprojekt och forskningsinstitutioner bidrar också till det internationella utbytet av forskningsinformation.

Resultat från forskningen sprids till arbetslivet framför allt genom utbild- ning vid universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter av yrkeskun- niga människor, som sedan i sin yrkesverksamhet omsätter och tillämpar de kunskaper de byggt upp.

De önskemål om att bättre kunna följa forskningen i arbetsmiljöfrågor som lett fram till att utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön tillsattes, handlar emellertid inte om svenska forskares behov av att följa den internationella utvecklingen inom sina egna specialområden. De äri stället ett uttryck för mångas behov av en bättre allmän överblick över ny kunskap om arbetsmiljörisker som kommer fram genom forskning och utveckling, bättre möjligheter att kunna följa utvecklingen och bättre möjligheter att få del av relevanta rön för att kunna tillämpa dem. Utbytet av samhällsriktad forskningsinformation internationellt sker främst via populärvetenskapliga tidskrifter och annan litteratur. Det är emellertid nödvändigt med medverkan av svenska forskare, som i sin vetenskapliga verksamhet följer och bidrar till den internationella kunskapsuppbyggnaden, för att tillgodose behovet av bättre samhällsriktad information i Sverige om forskningen av arbetsmiljöin- tresse.

En viktig fråga för utredningen rörande information om risker i arbetsmil- jön är, med andra ord, behovet av en samhällsriktad information i Sverige om vad som kommit fram i internationell forskning och som är av betydelse för arbetsmiljöutvecklingen i Sverige. Behovet är emellertid inte ensartat. Olika åtgärder krävs för att täcka behovet av att följa forskningen i arbetsmiljöfrågor

• Sida 208
•  Original

som finns hos tillsynsmyndighetema, arbetarskyddsstyrelsen och yrkesin- spektionen, behovet hos arbetsgivare och de i skyddsverksamheten verksam- ma i företag och andra organisationer samt behovet i fackliga organisationer av att kunna följa kunskaputvecklingen i arbetsmiljöfrågor. De förslag som utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön lägger fram i följande kapitel är ägnade att allmänt förbättra och underlätta bevakningen av rön och resultat från bl. a. forskning om arbetsmiljörisker. Här begränsas därför diskussionen till några centrala mekanismer som kan bidra till att behovet av att följa den vetenskapliga utvecklingen ska kunna tillgodoses bättre än för närvarande.

Arbetarskyddsverket — dvs. arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen — har inom arbetarskyddsstyrelsen landets bästa samlade expertis i arbetsmil- jöfrågor. På det arbetsmedicinska området ska arbetarskyddsstyrelsen enligt sin instruktion bl.a. fungera som centralt dokumentations-, informations- och konsultationsorgan för myndigheter, institutioner, företag och enskilda m. fl. i yrkeshygieniska, yrkesmedicinska, yrkestoxikologiska, arbetsfysiolo- giska och arbetspsykologiska frågor. De forskare som arbetar vid arbetar— skyddsstyrelsens forskningsavdelning — tidigare benämnd den arbetsmedicin- ska avdelningen -— följer utvecklingen nära, var och en inom sin ibland snäva specialitet. Behovet av att arbetarskyddsstyrelsen, med större bredd och även inom andra områden än där egna forskare verkar, närmare bör följa utvecklingen för att få underlag för bedömningen av arbetsmiljörisker betonas emellertid ibland. Betydelsen av en nära koppling mellan verksamheten vid forskningsavdelningen och arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete under- ströks sålunda i budgetpropositionen 1981/82:100. Fördelarna med att kunna utnyttja forskningen i arbetarskyddsstyrelsens arbete med bl.a. föreskrifter och gränsvärden framhölls också i prop. 1981/82:106 om forskning m. m.

Det tidigare nämnda vetenskapliga rådet, som enligt instruktionen ska vara knutet till arbetarskyddstyrelsen, skulle kunna bidra till en bredare bevakning av kunskapsutvecklingen. Ledamöterna ska nämligen enligt instruktionen bl. a. av eget initiativ rikta arbetarskyddsstyrelsens uppmärksamhet på sådana framsteg eller förhållanden inom sin vetenskapsgren eller sitt verksamhets- område som har särskild betydelse för arbetarskyddsstyrelsens arbete. Leda- möter till det vetenskapliga rådet är emellertid, som tidigare påpekats, inte utsedda och rådet kan således inte fungera på avsett vis. Ett vetenskapligt råd kan i och för sig inte svara för en samordnad systematisk bevakning av kunskapsutvecklingen i världen, som kan vara av betydelse för bedömning av riskerna i arbetsmiljön i det svenska samhället. Det skulle emellertid kunna komplettera den pejling av utvecklingen som nu sker inom forskningsavdel- ningens på vissa områden inriktade verksamhet och därigenom bidra till en större bredd i bevakningen. Det vetenskapliga rådets ledamöter bör därför snarast utses.

Den nyligen föreslagna forskningsdelegationen som skulle knytas till arbetarskyddsstyrelsen för att främja forskningsavdelningens kontakter med arbetsmarknadens parter och med övrig arbetsmiljöforskning i landet torde dessutom kunna underlätta avkänningen av de problem som finns i arbetslivet och överblick över utvecklingen av den inhemska arbetsmiljöforskningen.

Arbetarskyddsstyrelsens bibliotek kan också underlätta bevakningen av internationell arbetsmiljöforskning genom att aktivt insamla och tillhanda-

• Sida 209
•  Original

hålla litteratur, rapporter m. m. om och från verksamheten vid viktiga institutioner i världen, som utför forskning med inriktning på hälsorisker som förorsakas av förhållanden i arbetsmiljön samt verka för att viktigare litteraturdatabaser blir tillgängliga för svenska intressenter.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön har erfarit, att tillsynsavdelningens behov av överblick över kunskapsutvecklingen och hjälp med sammanställning av forskningsrön inte skulle tillfredsställas enbart genom dessa åtgärder, utan att en förstärkning av tillsynsavdelningen med antingen en särskild enhet för utredning och bevakning av kunskapsutveck- lingen eller en förstärkning av de olika byråerna inom avdelningen vore erforderlig. Utredningen menar, att det är angeläget att arbetarskyddsstyrelsen med skilda medel verkar för att en bred och effektiv bevakning av kunskaps- utvecklingen ligger till grund för de föreskrifter som utarbetas och den tillsyn som arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen bedriver. Resursmässig förstärkning av tillsynsavdelningen kan givetvis vara ett medel. Ökad satsning på intern utbildning av arbetarskyddsverkets personal med särskild tonvikt på att förmedla kunskaper från forskningen inom och utom arbetarskyddsstyrel- sen kan vara ett annat. En medveten bredare organiserad bevakning från arbetarskyddsstyrelsens sida av kunskapsutvecklingen är ett tredje medel. En fjärde möjlighet är att arbetarskyddsstyrelsen dessutom utser en eller flera paneler av forskare som, inom områden där utvecklingen bedöms särskilt viktig med hänsyn till utvecklingen av tillsynsverksamheten, kan medverka i kunskapsuppbyggnaden vid tillsynsavdelningen.

Utredningen har inte närmare analyserat samspelet mellan forskningsav- delningen och tillsynsavdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen och inte heller samspelet mellan arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Ett väl utvecklat samspel mellan de två avdelningarna inom arbetarskyddsstyrelsen är emellertid en förutsättning för en god bevakning av kunskapsutvecklingen i arbetsmiljöfrågor. Det bör, enligt utredningens mening, ankomma på arbe- tarskyddsstyrelsen att ordna verksamheten så att tillsynsmyndighetemas behov av att följa den vetenskapliga utvecklingen tillgodoses på ett för verksamheten tillfredsställande sätt och redovisa detta för regeringen. Syftet med en sådan förbättrad bevakning bör vara dels att tillgodose främst tillsynsavdelningens behov av underlag för bedömningar av arbetsmiljörisker då föreskrifter utarbetas, dels att ge underlag för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet vad gäller arbetsmiljörisker och skyddsåtgär- der. Yrkesinspektionens viktiga roll i att göra arbetsgivare, skyddsombud rn. fl. på arbetsställena uppmärksamma på väsentliga nya rön bör särskilt beaktas.

Det är sålunda, enligt utredningens mening, angeläget att arbetarskyddssty- relsen i samarbete med andra forskare eller vetenskapliga institutioner bygger upp en bred bevakning av såväl svensk som utländsk forskning och utveckling med arbetsmiljöanknytning, sammanfattar rönen och verkar för att kunska- pen sprids.

Arbetsgivarna behöver kunna följa kunskapsutvecklingen vad gäller arbets- miljörisker och skyddsåtgärder. Större organisationer och företag har oftast möjlighet att inom den egna verksamheten ha sakkunniga, vars huvuduppgift är att arbeta med skyddsverksamhet. Arbetsgivare med mindre resurser har inte de möjligheterna. Hjälp med bevakning av kunskapsutvecklingen i

• Sida 210
•  Original

' Se propositionen 1980/81:100 bilaga 15, Arbetsmarknadsdeparte- mentet s. l06 ff.

arbetsmiljöfrågor kan arbetsgivarna få dels genom företagshälsovården, dels genom intresseorganisationer som de är anslutna till. Företagshälsovård finns emellertid bara för ungefär hälften av de anställda i landet. Många arbetsgi- vare, särskilt mindre företag, är dessutom inte anslutna till någon intresseor- ganisation. Åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är led i åtgärderna att trygga goda produktionsförutsättningar. Kostnaderna för att värna om god arbets- miljö har därför i likhet med andra investeringskostnader fått täckas av produktionen. Det kan emellertid ändå finnas skäl att från samhällets sida med olika medel underlätta bevakningen av kunskapsutvecklingen i fråga om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder.

Från de fackliga organisationemas sida betonas ofta att förtroende för den som meddelar information i arbetsmiljöfrågor är av stor betydelse för vilken trovärdighet informationen tillmäts och vilken genomslagskraft den slutligen får. Detta gäller också i bevakningen av kunskapsutvecklingen och i sovring och urval av forskningsresultat som bör spridas. De fackliga organisationerna arbetar bl. a. med att tillvarata sina medlemmars intressen i arbetsmiljöfrågor genom bl. a. rådgivning till medlemsförbund och enskilda medlemmar. De behöver ibland bl. a. för detta ändamål få gjort särskilda utredningar och undersökningar av arbetsmiljörisker men har begränsade resurser inom de egna organisationerna för att genomföra sådana undersökningar. De fackliga organisationerna förfogar över särskilda medel från arbetarskyddsfonden för forskningsinitierande verksamhet. Bidrag har utgått vid två tillfällen och upphör efter det att de senast anvisade medlen förbrukats. Det har ibland framförts att det vore av värde om de fackliga organisationerna hade ett

] särskilt vetenskapligt råd för arbetsmiljöfrågor, där ledamöterna är beredda att

stå till förfogande för rådslag med de fackliga organisationerna om nya rön i arbetsmiljöfrågor.

Flera av de förslag som utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön lägger fram i följande kapitel är ägnade åt att på skilda sätt överhuvud taget underlätta bevakningen av kunskapsutvecklingen. Utred- ningen rörande information om risker i arbetsmiljön vill dock här särskilt peka på några åtgärder.

En sådan är utbyggnaden av yrkesmedicinska kliniker och företagshälso- vård. Uppbyggnad av yrkesmedicinska kliniker i landets samtliga sjukvårds- regioner pågår. Det är önskvärt att de kan utvecklas till aktiva centra för rådgivning i arbetsmedicinska frågor gentemot arbetsgivare och dem som är verksamma i skyddsarbete samt företagshälsovård, en slags ”omkopplingssta- tioner” mellan forskning och praktisk tillämpning av vetenskapliga rön i arbetsmedicinska frågor, så som föreslogs av 1976 års företagshälsovårdsut- redning i dess delbetänkande (SOU l980:22) Utbyggnad av yrkesmedicinen. Det ankommer på landstingen att verka för en sådan utveckling? En utbyggd företagshälsovård som omfattar alla arbetstagare, kan också verksamt bidra till att nya rön från forskningen snabbare blir kända på arbetsställena. En annan åtgärd, som utredningen särskilt vill betona, är fortbildning och stöd med informationsmaterial såväl för personalen inom företagshälsovården som för dem som arbetar med skyddsverksamhet på arbetsställena.

Arbetarskyddsstyrelsens utbildning av bl. a. personal inom företagshälso- vården är ett viktigt led i förbättring av bevakningen i arbetslivet av hälsorisker. De 5. k. arbetsmedicinska kontaktdagar som arbetarskyddstyrel-

• Sida 211
•  Original

sen anordnat under de senaste åren har t. ex. givit många möjligheter till orientering i aktuella arbetsmiljöfrågor. Den värdefulla verksamheten bör därför fortsätta. Det är också angeläget att arbetarskyddsstyrelsen genom skriftserien Arbete och Hälsa och i andra publikationer belyser kunskapsut- vecklingen i arbetsmiljöfrågor.

Utredningen vill också framhäva den viktiga roll arbetarskyddsfonden kan spela för att underlätta en bättre bevakning av forskningsresultat från olika vetenskapliga områden.

Arbetarskyddsfonden har till uppgift att genom bidrag från arbetarskydds- fonden stödja sådan forskning och utveckling samt utbildning och upplysning som kan motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetslivet. Den ska beakta behovet av samordning av insatserna på sitt verksamhetsområde och kan själv ta initiativ till forsknings- och utvecklingsprojekt. Den kan bl.a. lämna bidrag för att främja kontakterna mellan svensk arbetsmiljöforskning och utländsk forskning. Arbetarskydds- fonden har ett antal programkommittéer som inom utvalda områden följer utvecklingen utomlands och ibland låter göra populärvetenskapliga översik- ter av kunskapsläget i vissa frågor. Ett exempel är en nyligen publicerad översikt över vad som är känt om lösningsmedel och deras verkningar samt skyddsåtgärder som bör vidtas vid hantering av lösningsmedel. Arbetar- skyddsfonden står också för kostnader för arbetsmiljöattachéer knutna till vissa svenska ambassader för att för svensk räkning särskilt bevaka arbetsmil- jöforskningen i USA och inom EG.

Det är angeläget att arbetarskyddsfonden genom sina programkommittéer och på annat sätt verkar för att kunskapsöversikter och populärvetenskapliga ' sammanställningar liknande den nyligen publicerade om lösningsmedel tas fram i aktuella frågor och sprids i arbetslivet genom utbildning och på andra vägar. I detta ligger att arbetarskyddsfonden bör kunna vidga sina insatser för att summera resultaten från många olika vetenskapliga områden och genom att stödja utvecklingsarbeten anpassa forskningsresultaten till att lösa prak- tiska problem i arbetslivet. Det bör också vara möjligt för arbetarskyddsfon- den att mer än hittills utveckla former för att utnyttja forskningsinstitutioner och branschforskningsinstitut för utvecklingsverksamhet med praktisk anpassning av forskningsresultat till problemen i arbetslivet.

Det är också av värde om organisationerna på arbetsmarknaden genom arbetarskyddsfondens försorg kan få utredningar och kunskapssammanställ- ningar gjorda om arbetsmiljörisker samt möjlighet att rådslå med vetenskaplig expertis. Utredningen har diskuterat möjligheten att till arbetarskyddsfonden knyta ett vetenskapligt råd för de fackliga organisationerna. Utredningen menar dock, att det i första hand är en fråga för de fackliga organisationerna om de vill ha ett vetenskapligt råd. För övrigt bör det ankomma på arbetarskyddsfonden att tillsammans med bl. a. arbetsmarknadens organisa- tioner finna lämpliga fonder för att tillgodose organisationemas önskemål om att med stöd från arbetarskyddsfonden konsultera vetenskapligt sakkunniga. Däri kan ingå att skapa någon form av vetenskapligt råd. Utredningen ser detta främst som en möjlighet för fackliga organisationer och bl. a. mindre arbetsgivarorganisationer att för vetenskapliga utredningar få tillgång till sådan expertis som man i annat fall skulle ha svårt att utnyttja.

• Sida 212
•  Original

Högskolorna bör också kunna utnyttjas för att bättre bevaka kunskapsut- vecklingen om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Enligt högskolelagen' hör till verksamheten inom högskolan att sprida kännedom om forsknings- och utvecklingsarbete, erfarenheter och kunskaper som vunnits samt om hur dessa erfarenheter och kunskaper ska kunna tillämpas. Bl. a. bör den verksamhet med s. k. kontaktforskare som forskningssamverkanskommittén (Fosam) föreslagit kunna användas i bevakningen av kunskapsutvecklingen om arbetsmiljörisker.2 Fosam har bedrivit en försöksverksamhet, som inne- burit att vetenskapligt tränad personal ställts till förfogande för verksamhet utanför högskolan, främst små och medelstora företag samt myndigheter och organisationer. Forskarnas uppgift har varit att tillsammans med det mottagande företaget eller organet lösa aktuella problem inom mottagaror- ganisationen. Mot bakgrund av de goda erfarenheterna av försöksverksamhe- ten hari prop. 1982/82:106 om forskning m. m. föreslagits att högskolan ska svara för en fortsatt kontaktforskningsverksamhet. Särskilda medel har också föreslagits bli reserverade som bidrag till att täcka lönekostnaderna för forskare som medverkar. De bör liksom medlen för försöksverksamheten kunna utnyttjas för att belysa frågor som rör risker i arbetsmiljön och riskförebyggande åtgärder.

Den kunskapsförrnedling mellan forskning och näringsliv som högskolor- nas kontaktsekretariat svarar för kan också bidra till att underlätta bevak- ningen av kunskapsutvecklingen i arbetsmiljöfrågor för många i arbetslivet. De öppna seminarier över breda tvärvetenskapliga temata, som anordnas bl. a. av Stockholms universitet, kan vara av stort värde för att ge yrkesverk- samma utanför högskolan en sammanfattning av kunskapsläget i aktuella frågor. Det är angeläget att högskolorna också i sådan kontaktverksamhet uppmärksammar behovet i arbetslivet av överblick av kunskapsutvecklingen i fråga om arbetsmiljörisker.

Forskningsrådsnämndens tidigare nämnda utredning om hur forskningsre- sultat bättre ska kunna spridas till dem som ska använda och tillämpa resultaten kan utöver här nämnda åtgärder vara en möjlighet att ytterligare få undersökt om spridningen av forskningsresultat som rör arbetsmiljörisker i något avseende kan förbättras. Spridningen av resultat från forskning som rör arbetsmiljöfrågor till dem som har att omsätta rönen i praktiken, bör därför behandlas i forskningsrådsnämndens utredning.

10.1.3. Åtgärder för bättre överblick över svensk arbetsmiljö- forskning

Den arbetsmiljöforskning som bedrivs i Sverige utförs mot bakgrund av de rön som kommit fram genom vetenskapligt arbete världen över. Åtgärder för att

] göra resultat från svensk arbetsmiljöforskning mera lättillgängliga och SFS_|97_7:218 med 88- förbättra överblicken över den svenska arbetsmiljöforskningen är därför Ewe ändringar. _ viktiga inslag i en förbättrad bevakning av forskning och utveckling om Se mer härom 1 faPPOf' arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. De organ som finansierar och utför

ten (DsU 1981229) Kon- . . . . ., .. .. , taktforskare. Utvärdering forskning med arbetsmiljöanknytning samt forsknmgsradsnamnden har har i

av en försöksverksamhet en viktig uppgift. 1978/79—1980/81. Redovisningen i svenska forskningsrapporter kan förbättras om, så som

• Sida 213
•  Original

framhållits i prop. 1981/82:106 om forskning m. m., de forskningsfinansie- rande organen kräver att informationsinsatser för att sprida forskningsresul- taten och göra dem lättillgängliga särskilt ska tas upp i planeringen av forskningsprojekt. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljö- risker menar att detta bör beaktas då medel beviljas för forskning som kan ha betydelse för bedömningen av arbetsmiljörisker. Syftet bör vara att informa- tion om sådan forskning ska spridas särskilt till dem som arbetar med utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrå- gor, så att de i sin tur kan föra rönen vidare.

De redovisningsrutiner, som används av arbetarskyddsfonden för lättill- gänglig och bred spridning av resultaten från den forskning som finansieras av arbetarskyddsfonden, bör därtill kunna bidra till en bättre redovisning av den svenska forskningen, nämligen om de kunde användas också för redovisning av svensk forskning och utveckling med arbetsmiljöanknytning, som finan- sieras på annat sätt än genom arbetarskyddsfonden. Det torde vara rimligt att t. ex. information om all forskning, som bedrivs vid arbetarskyddsstyrelsen, sprids på liknande sätt. En fullständigare samhällsriktad redovisning av svensk arbetsmiljöforskning kan åstadkommas antingen genom att varje organ för sig lägger upp rutiner liknande arbetarskyddsfondens eller att ett organ fåri uppdrag att i samarbete med de övriga verka för att arbetarskyddsfondens rutiner införs. Den senare varianten torde vara mest praktisk. Ett ansvar bör därför läggas på arbetarskyddsfonden som innebär att arbetarskyddsfonden genom kontakter med forskningsfinansiärer, högskolor, branschforskningsin- stitut rn. fl. försöker få till stånd redovisning via arbetarskyddsfondens rutiner av sådan svensk forskning med arbetsmiljöanknytning som bedrivs med stöd av samhälleliga medel. I sammanhanget bör nämnas att arbetarskyddsfonden för närvarande inte gör någon granskning av kvaliteten i de forskningsresultat som sprids via arbetarskyddsfondens rutiner. Frågan om urval av vilka forskningsprojekt — utöver projekt finansierade via arbetarskyddsfonden — som bör redovisas genom arbetarskyddsfondens rutiner blir emellertid viktig att uppmärksamma.

Flera av de organ som finansierar eller bedriver forskning ger i informa- tionssyfte ut kataloger över projekt i sin egen verksamhet. Eftersom forskning och utveckling som är av vikt för värderingen av arbetsmiljörisker bedrivs av många olika organ är det emellertid svårt att få överblick över vad som pågår och vad som kommer fram.

Frågan om förbättra överblicken över i Sverige pågående forskning genom att skapa ett nationellt register över forskningen har varit aktuell sedan mitten av 1960-talet. Ett sådant register skulle bl. a. kunna innehålla information om forskningsprojekt och deras finansiering samt uppgifter om tillhörande rapporter. Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i samråd med forskningsrådsnämnden har nyligen till regeringen redovisat en utredning om olika användares behov av uppgifter ur forskningsregister och förordat att den pågående projektregistreringen i olika register bör fortsätta, men att en samordning rörande former för uppläggning av register och innehållet i registren bör komma till stånd. Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning ska ha ansvaret för fortsatt utredning av dessa frågor i samråd med forskningsrådsnämnden.

Bred registrering av svensk forskning torde kunna bidra till en bättre

• Sida 214
•  Original

överblick över svensk forskning och därigenom underlätta såväl övervägan- den om forskningens inriktning som åtkomst av information om forskning och forskningsresultat. Eftersom forskning av värde för värderingen av arbetsmil- jörisker bedrivs inom många olika ämnesområden, är registrering av svensk pågående forskning allmänt av betydelse för att underlätta överblicken över den svenska forskning som rör arbetsmiljön.

För att ge en bättre samlad överblick över pågående forskning och utveckling inom miljövårdsområdet har miljödatanämnden sedan 1974 samlat in uppgifter om forskning, registrerat uppgifterna i en databas (SERIX-databasen) och givit ut kataloger med korta beskrivnigar av de forskningsprojekt och forskningsrapporter som är registrerade i databasen. I katalogerna presenteras svensk miljöforskning för en bredare publik. Databa— sen SERIX är ett värdefullt hjälpmedel för överblick över pågående ar- betsmiljöforskning och dess resultat. Det är angeläget att arbetet med att hålla SERIX-databasen aktuell fortgår.

Då miljödatanämnden enligt statsmakternas beslut inom kort upphör, övergår huvudansvaret för SERIX-databasen till statens naturvårdsverk. Statsmaktema har förutsatt att naturvårdsverket i samråd med främst arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsstyrelsen skulle pröva lämpliga for- mer för framtida samarbete när det gäller registrering av forskning om den yttre och den inre miljön. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön menar att naturvårdsverket på sikt knappast kan anses vara en naturlig huvudman för de uppgifter i databasen som rör arbetsmiljöinriktad forskning. Arbetarskyddsstyrelsen eller arbetarskyddsfonden torde ha större anledning än naturvårdsverket att hålla överblick över svensk arbetsmiljö- forskning. Arbetarskyddsfonden finansierar större delen av den svenska arbetsmiljöforskningen. Arbetarskyddsfonden samlar löpande in information såväl om de projekt arbetarskyddsfonden finansierar som om forskningsrap- porter från projekten. Vissa administrativa vinster skulle därför sannolikt kunna göras om arbetarskyddsfonden gavs ansvar för sådana uppgifter i databasen som rör svensk arbetsmiljöforskning. Ett sådant ansvar skulle kunna innebära att arbetarskyddsfonden tar på sig det samlade ansvaret för bevakning och inrapportering av uppgifter som rör svensk arbetsmiljöforsk— ning eller eljest är av speciellt intresse från arbetsmiljösynpunkt. Ansvaret bör gälla såväl databasens täckning som innehåll i registrerade uppgifter. I ansvaret för inrapportering kan också ingå att arbetarskyddsfonden medver- kar vid indexering och registrering av materialet. Databasens innehåll bör fortlöpande anpassas till de behov som olika intressenter på arbetsmiljöom- rådet ger uttryck för. Besparingar skulle också kunna göras om arbetarskydds- fonden svarade för periodisk utgivning av en samlad katalog över svensk arbetsmiljöforskning. De kataloger om arbetsmiljöforskning, som de forsk- ningsfinansierande och forskningsbedrivande organen idag utger var för sig, torde därigenom bli obehövliga. Det är också lämpligt att pröva om det är rationellt att införliva även arbetslivscentrums uppgifter om pågående forskningsprojekt och tillhörande forskningsrapporter inom arbetslivsområ- det i SERIX-databasen, så att den kan användas som underlag för en bred redovisning av svensk forskning som rör såväl arbetsmiljö- som medbestäm- mandefrågor, dvs. svensk arbetslivsforskning över huvud taget. Databasen bör också marknadsföras bättre än hittills, så att den blir känd inom arbetsmil-

• Sida 215
•  Original

jöområdet och kan utnyttjas av flera än för närvarande. Det bör ankomma på arbetarskyddsfonden att på lämpligt sätt lösa dessa frågor.

Dessa arbetsuppgifter för arbetarskyddsfonden, som syftar till att förbättra redovisningen av all arbetsmiljöforskning i Sverige, torde kräva en förändring av instruktionen för styrelsen för arbetarskyddsfonden. (Se vidare kapitel 1 1).

10.2. Bevakning av beprövad erfarenhet i arbetslivet

Värdefulla erfarenheter av hur arbetsorganisation, produktionsprocesser, tekniska anordningar och utrustning påverkar arbetsmiljön finns på varje arbetsställe. Sådan kunskap, som ju framför allt rör skyddsåtgärder, doku- menteras sällan, sprids inte ofta och är inte heller lätt att få del av för en utomstående. Behovet att ta del av sådana praktiska erfarenheter påtalas i skilda sammanhang. Framför allt tycks det vara mindre företag och fackliga företrädare som känner sig ha otillräcklig överblick över möjliga alternativ och som har önskemål om att ta del av praktiska erfarenheter utanför den egna verksamheten.

Det finns många sätt att bevaka erfarenheter som växer fram på skilda arbetsställen. Arbetarskyddsstyrelsen och främst yrkesinspektionen har i sina kontakter med arbetsställena byggt upp en omfattande men sällan dokumen- terad erfarenhet av arbetsmiIjöförbättringar. Företagshälsovården likaså. Verkstadsföreningen har till sin Miljöbank samlat in dokumentation av arbetsmiljöintresse som berör bl. a. verkstadsindustrin. Också branschforsk- ningsinstituten förmedlar genom sin verksamhet praktiska rön i arbetsmiljö- frågor. Samarbetet inom branschföreningar stimulerar även till erfarenhets- utbyte. Arbetarskyddsfonden har också tagit flera initiativ i syfte att sprida kunskaper om beprövad erfarenhet, bl.a. genom stöd till etablering av referensanläggningar.

Det finns inga fasta organisatoriska former för bevakning av beprövad erfarenhet i arbetslivet i syfte att genom utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet systematiskt söka sprida de kunskaper som finns på arbetsställena. En möjlighet att få fylligt, verklighetsanknutet underlag för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor vore kanske att få till stånd en sådan bevakning samordnad av något lämpligt organ. En bevakning av beprövad erfarenhet av arbetsmiljöns utveckling kan vara ordnad branschvis eller på annat lämpligt sätt. Det torde närmast vara arbetarskyddsfonden med sitt ansvar för att stödja forskning och utveckling, vars resultat väntas på praktisk erfarenhet inom arbetslivet, som bör svara för att i samarbete med arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen och andra lämpliga organ söka åstadkomma en mer systematisk bevakning av erfaren- heter i arbetslivet av goda praktiska lösningar på arbetsmiljöproblem. Syftet bör vara att stimulera erfarenhetsutbyte och förmedla kunskap om rön som görs på skilda håll.

• Sida 216
•  Original

10.3. Bevakning av bedömningen av arbetsmiljörisker

Arbetsmiljön utvecklas och styrs genom de bedömningar av arbetsmiljörisker som görs både på arbetsställena och av myndigheter och som tar sig uttryck i regler och normer av skilda slag. Det finns olika möjligheter att underlätta tillhandahållande och spridning av information till arbetsgivare och arbetsta- gare om hur bedömningen av arbetsmiljörisker förändras i Sverige och utomlands.

10.3.1. Överblick över utvecklingen i Sverige

Arbetsgivare och arbetstagare behöver kunna följa hur myndigheternas bedömning av arbetsmiljörisker förändras. En arbetsgivare kan vara skyldig att känna till och tillämpa reglerna i en lång rad föreskrifter. Många hävdar emellertid att det är svårt dels att följa förändringar i gällande rätt, dels att förstå och tolka innebörden av gällande regler. Ibland framförs också att spridning av information om hur de av samhället givna reglerna tillämpas på olika arbetsställen skulle kunna ha ett pedagogiskt värde och indirekt bidra till jämn arbetsminöförbättring.

Arbetarskyddsstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynen över efterlev- naden av arbetsmiljölagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Myndigheten har därmed ett allmänt ansvar för att underlätta bevakningen av bedömningen av arbetsmiljörisker. I sitt arbete med nya föreskrifter strävar arbetarskyddsstyrelsen efter att uttrycka reglerna i före— skrifterna klart och otvetydigt. Populära sammanfattningar av vissa föreskrif- ter har också givits ut.

Eftersom föreskrifter och annat material av juridisk karaktär som nu ges ut av arbetarskyddsstyrelsen ändock synes vara svårbegripligt för många, måste den språkliga utformningen ägnas stor uppmärksamhet. Vissa myndigheter har anställt särskilda s. k. språkvårdare med uppgift att undervisa i god svenska och på andra sätt bistå övriga medarbetare, så att myndighetens skriftliga material får ett enkelt och lättillgängligt språk. Sådana insatser inom arbetarskyddsstyrelsen bör kunna underlätta arbetsgivares och arbetstagares bevakning av bedömningen av arbetsmiljörisker.

Det är också angeläget att ett lättillgängligt och samlat material utarbetas om rättsutveckling och rättstillämpning inom arbetsmiljöområdet, som kan finnas tillgängligt i bibliotek, användas vid utbildning och rådgivning och annan informationsverksamhet samt tillhandahållas i övrigt. Inom det arbetsrättsliga området i övrigt — främst beträffande medbestämmandelagstift- ningen, förtroendemannalagen och lagstiftningen om anställningstrygghet — sker en sådan kontinuerlig bevakning av utvecklingen genom tidskriften Lag och Avtal. I varje nummer redovisas sålunda intressanta rättsfall och ärenden från berörda domstolar och myndigheter. Årligen ger tidskriften också ut en samlad redovisning över artiklar och domstolsfall etc., som varit införda i tidningen. Tidskriften Lag och Avtal ges ut av en stiftelse i vilken arbetsmark- nadens parter ingår.

Rättsutvecklingen inom arbetsmiljösektom är om möjligt mer splittrad än inom den övriga arbetsrätten. Utvecklingen sker dels genom arbetarskydds- styrelsens författningsverksamhet, dels genom beslut i enskilda ärenden som

• Sida 217
•  Original

fattats av yrkesinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och i sista hand regering- en. Vissa typer av ärenden, främst sådana som rör skyddsombudens och andra berördas ställning som förtroendemän eller arbetstagare, avgörs av arbets- domstolen, medan andra ärendetyper avgörs av de allmänna domstolarna. Rättsutvecklingen inom produktkontrollområdet påverkas av beslut av bl. a. produktkontrollnämnden, naturvårdsverket och arbetarskyddstyrelsen. Här- till kommer att arbetsmarknadens parter valt att i hög grad ersätta de dispositiva lagstiftningarna med avtal.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljö anser det angeläget med en löpande bevakning och redovisning av rättsutvecklingen inom arbetsmiljöområdet i likhet med den som idag sker beträffande arbetsrätten i övrigt i tidskriften Lag och Avtal.

Enligt utredningens mening är det naturligt att arbetsmarknadsdepartemen- tet i kontakt med arbetsmarknadens parter och andra berörda intressenter närmare undersöker hur en sådan löpande bevakning ska komma till stånd. Arbetarskyddsstyrelsen liksom arbetsmarknadens parter bör i övrigt verka för att lättillgängligt material om rättsutveckling och rättstillämpningi arbetsmil- jöfrågor utges för att underlätta för arbetsgivare, fackliga företrädare m. fl. att följa utvecklingen.

10.3.2. Överblick över utländsk och internationell utveckling

Svenska myndigheters bedömning av arbetsmiljörisker sker inte avskärmat från hur arbetsmiljörisker bedöms i andra länder. Trots detär förändringarna i de bedömningar av arbetsmiljörisker, som görs av myndigheter i andra länder samt av internationella organisationer, inte kända av många som medverkar i bedömningen av arbetsmiljörisker i Sverige. Bättre kännedom om utveckling- en utomlands kan emellertid ge värdefulla perspektiv på värderingen av arbetsmiljörisker i Sverige. Därför är en aktiv bevakning av utländska bedömningar ett inslag i att skapa underlag för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet om arbetsmiljörisker i Sverige. De särskilda arbetsmiljöattachéer med uppgift att bevaka utvecklingen i frågor som rör arbetsmiljön, som sedan några år finns vid de svenska beskickningarna i USA och inom EG-området, rapporterar under en försöksperiod till arbetsmark- nadsdepartementet och arbetarskyddsfonden.

Arbetarskyddsstyrelsen behöver för sin egen verksamhet som central förvaltningsmyndighetförärenden om arbetarskydd följa utvecklingeninom sitt område utomlands och internationellt. Det är också naturligt om arbetarskyddsstyrelsen aktivt verkar för att sprida kännedom om de bedöm- ningar av arbetsmiljörisker som utländska arbetarskyddsmyndigheter och internationella organisationer gör.

10.4. Förslag

För att åstadkomma en bättre bevakning av kunskapsutvecklingen om

arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder föreslås en rad åtgärder. Arbetarskyddsstyrelsen bör redovisa till regeringen hur bevakningen av den vetenskapliga kunskapsutvecklingen kan ordnas för att dels tillgodose tillsyns-

• Sida 218
•  Original

verksamhetens behov, dels ge underlag för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet vad gäller arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. Ledamöter i det till arbetarskyddsstyrelsen enligt instruktionen knutna vetenskapliga rådet bör också snarast utses.

Det är dessutom av vikt att den yrkesmedicinska verksamheten inom den offentliga hälso- och sjukvården utvecklas i syfte att stärka rådgivningen om arbetsmiljörisker.

Arbetarskyddsfonden bör öka sina insatser för att få fram kunskapsöver- sikter och populärvetenskapliga sammanställningar av forskningsresultat som belyser aktuella problem i arbetslivet. Arbetarskyddsfonden bör dessutom i lämpliga former söka tillgodose arbetsmarknadens organisationers behov av utredningar och kunskapssammanställningar om risker i arbetsmiljön. Däri kan ingå att skapa någon form av vetenskapligt råd.

Vidare föreslås att högskolorna, bl. a. den nyligen föreslagna kontaktfor- skarverksamheten, bör utnyttjas för att belysa frågor som rör risker i arbetsmiljön.

I syfte att förbättra redovisningen av svensk arbetsmiljöforskning föreslås att de organ som finansierar och utför forskning med arbetsmiljöanknytning samt forskningsrådsnämnden verkar för bredare samhällsriktad redovisning av svensk forskning som rör arbetsmiljöfrågor.

De organ som finansierar arbetsmiljöriktad forskning bör kräva att informationsinsatser om forskningsresultaten planeras in i finansierade projekt.

Arbetarskyddsfonden bör få i uppdrag att i kontakt med andra organ som ! finansierar eller utför forskning av arbetsmiljöintresse verka för att resultat från sådan svensk forskning redovisas genom arbetarskyddsfondens redovis- ningsrutiner. Dessutom föreslås att arbetarskyddsfonden utses att svara för bevakning och inrapportering av svensk forskning om arbetsmiljö och arbetsliv för databasen SERIX samt för utgivning av kataloger över svensk arbetsmiljöforskning.

Vidare föreslås att arbetarskyddsfonden får i uppdrag att i samarbete med lämpliga organ verka för bevakning av beprövad erfarenhet i arbetslivet av hur arbetsorganisationen, produktionsprocesser, tekniska anordningar, utrust- ning m. rn. påverkar arbetsmiljön. Syftet härmed bör vara att sprida erfarenheter genom utbildning, rådgivning och annan informationsverksam— het.

Vissa förbättringar förordas också när det gäller bevakningen av hur bedömningarna av arbetsmiljörisker förändras. Sålunda förordas att arbets- marknadsdepartementet i kontakt med bl. a. arbetsmarknadens parter under- söker om en bevakning och redovisning av rättsutveckling och rättstillämp— ning i arbetsmiljöfrågor kan ordnas på liknande sätt som bevakningen av arbetsrättsutvecklingen i övrigt i tidskriften Lag och Avtal. Arbetarskyddssty- relsen bör dessutom i kontakt med arbetsmarknadens parter verka för att lättillgängligt material utarbetas om rättsutveckling och rättstillämpning på arbetsmiljöområdet i Sverige, som kan användas i information, utbildning och rådgivning i arbetsmiljöfrågor.

Slutligen förordas att arbetarskyddsstyrelsen verkar för att sprida kännedom om de bedömningar av arbetsmiljörisker som utländska arbetarskyddsmyn- digheter och internationella organisationer gör.

• Sida 219
•  Original

11. Insatser för bättre planering av utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor

Ett önsvärt mål för utbildning, rådgivning och information vore att alla som utsätts för risker i arbetet väl kände till dem och visste hur de skulle skydda sig mot dem. Kunskap om arbetsmiljörisker sprids bäst genom utbildning, både sådan utbilding som är förberedelse för arbetslivet och vidareutbildning av dem som är verksamma i arbetslivet. Ett stort flöde ut i arbetslivet av nya kunskaper bärs av de människor som efter avslutad utbildning tillämpar sina kunskaper i sitt arbete. En viktig kanal för att sprida nya rön om arbetsmil- jörisker och skyddsåtgärder är därför utbildningsväsendet. Kunskapssprid- ningen via utbildningsväsendet är emellertid relativt långsam. Därtill kommer att det finns många i arbetslivet med bristfällig utbildning. Eftersom kun- skapsfronten förskjuts ganska snabbt, när det gäller just den typ av risker som människor utsätts för i sitt arbete, behöver särskild uppmärksamhet ägnas åt hur nya rön bäst ska kunna föras ut till dem som behöver information om dem.

Visserligen är många risker i arbetsmiljön väl kända såväl av läkare och andra experter som av dem som utsätts för dem. Men kunskapen om de kända riskerna kan förändras liksom bedömningen av deras farlighet. Ibland kan också "larm” om risker som publiceras i internationell vetenskaplig press eller av internationella organisationer behöva uppmärksammas av berörda parter i Sverige. Vissa nya rön i arbetsmiljöfrågor är därför viktiga att sprida snabbt och att sprida på sådant sätt att ett så korrekt budskap som möjligt når ut till dem som berörs utan att alltför lång tid gått.

1 spridningen av kunskaper om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder spelar organisationerna på arbetsmarknaden en viktig roll. Förutsättningama för deras arbete präglas emellertid av hur de samhälleliga resurserna för spridning av kunskaper disponeras och vilket Stöd de samhälleliga organen kan ge organisationerna. I detta avsnitt ska behovet av planering av information, utbildning och rådgivningsverksamhet tas upp liksom behovet av att forrnu- lera målsättning för verksamheten. Vidare redovisas vilka grupper, som är särskilt viktiga att nå med information. Rollfördelningen när det gäller utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet om arbetsmiljöris- ker och skyddsåtgärder tas också upp. Behovet av samordnade insatser diskuteras därefter.

• Sida 220
•  Original

* Se förordning (SFS 1972: 164 med senare ändringar) med instruk- tion för arbetarskyddssty- relsen.

1 1.1 Prioritering och målsättning

Information, utbildning och rådgivning om arbetsmiljörisker och skyddsåt- gärder bör planeras med utgångspunkt i vilka resultat man vill uppnå — dvs. vilka sakfrågor som är viktiga att informera om och vilka grupper som är viktiga att nå för att åstadkomma önskvärd effekt. En utgångspunkt bör givetvis också vara en bedömning av möjligheterna att genom information, utbildning och rådgivning kunna stimulera till förebyggande åtgärder eller förändringar. Kunskapsspridning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder är till viss del en sorts hälsoupplysning.

Det är väsentligt — inte minst i dagens samhällsekonomiska situation — att de resurser som enskilda arbetsgivare, arbetsmarknadens parter och samhälleliga organ använder för information, utbildning och rådgivning i arbetsmiljöfrågor kommer till nytta på bästa sätt. Samförstånd och samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden och samhälleliga organ som arbetar med arbetsmiljöfrå- gor om vilka grupper och vilka sakområden som är särskilt viktiga att beakta i upplysningsverksamhet är en av förutsättningama för att insatser ska kunna bli effektiva, kanske också samordnas och därigenom få större slagkraft. Mångfalden har dock värde. Behovet av initiativ till insatser av olika art och från många håll bör därför understrykas.

En av många förutsättningar för att insatser för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor ska kunna bli effektiva och få slagkraft är att det fortlöpande förs en diskussion om grunder för prioritering av de insatser som finansieras med samhälleliga medel. Även ekonomiska begränsningar tvingar härtill. Med tanke bl. a. på det starka inflytande över information, utbildning och rådgivning i arbetsmiljöfrågor som arbetsmark- nadens parter med rätta hävdar, är det knappast möjligt att tänka sig en samordning som styr alla samhällsorgans och partsorgans arbete. Däremot skulle det sannolikt vara av stort värde för alla organ som är verksamma inom arbetsmiljöområdet om arbetarskyddsstyrelsen, som ju har att verka för att målen i arbetsmiljölagen uppnås och som enligt regeringens instruktion ska "leda, samordna och övervaka verksamheten på arbetarskyddets område”", kunde ge allmän vägledning för prioritering av insatserna inom arbetsmiljö- området. Det vore värdefullt om sådana vägledande uttalanden också innefattade utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor, där det allmänt framgår vilka grupper som är särskilt viktiga att beakta, vilka sakområden som är strategiskt väsentliga i det förebyggande arbetet etc. Vägledande uttalanden av detta slag bör göras i sådana former att företrädare för arbetsmarknadens parter medverkar i beslut härom. De allmänna uttalandena bör därför fastställas av arbetarskyddssty- relsen genom beslut av dess lekmannastyrelse. Arbetarskyddsstyrelsens styrelse kan givetvis inte utfärda några riktlinjer som blir bindande för andra organ. Med hänsyn till den centrala roll arbetarskyddsstyrelsen och dess styrelse har och måste ha inom området, bör dock uttalanden från verkets styrelse i frågor av ovannämnda slag kunna bli av stort värde för andra offentliga organs och partsorganisationers planering av insatser som rör arbetsmiljöinformation.

I sammanhanget bör även framhållas den viktiga roll som arbetarskydds- fonden kan spela genom sitt ansvar att beakta behovet av samordning av

• Sida 221
•  Original

insatserna för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning på arbetarskyddsfondens verksamhetsområde.'

Underlag för arbetarskyddsstyrelsens vägledande uttalanden bör vara en löpande analys av utvecklingen vad gäller arbetsmiljörisker, sådan den speglas i statistik över sjukfrånvaro och arbetsskador, bevakning av kunskapsutveck- lingen vad gäller arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder samt värdering av förändringar av produktionsförhållanden i arbetslivet som kan medföra nya risker. Den föreslagna funktionen vid arbetarskyddsstyrelsen för analys och samordning av information samt arbetarskyddsstyrelsens och arbetarskydds- fondens bevakning av kunskapsutvecklingen torde kunna bidra med större delen av underlaget.

Vilka områden i arbetslivet kan då sägas vara viktiga i upplysning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? Underlaget för att göra en prioritering är visserligen bristfälligt, men områden där många arbetsskador inträffar eller där sjukskrivningen är hög bör betraktas som väsentliga, bl. a. eftersom insatser på sådana områden kan bidra till att minska samhällets kostnader för hälso- och sjukvård.

Arbeten med tunga lyft, ensidiga arbetsrörelser, olämpliga arbetsställningar samt vibrationer bör först nämnas som exempel på områden där insatser synes viktiga. Grupper som utsätts för sådana ”belastningsfaktorer" har nämligen cirka tre gånger fler sjukpenningdagar per år än andra jämförliga grupper.2

Områden där många olycksfall inträffar bör också nämnas. Trots att det är förhållandevis lätt att härleda orsaken till ett enskilt olycksfall på det sätt som fordras för den officiella arbetsskadestatistiken, är det mera komplicerat att analysera olycksfallen så att man får underlag för förebyggande åtgärder. Detta kan vara en av anledningarna till att olycksfallsfrekvensen inte minskat i önskad grad. Eftersom olycksfallen svarar för den ojämförligt största delen av alla registrerade arbetsskador vore det önskvärt att i högre grad än hittills ägna uppmärksamhet åt information om olycksfallsnedbringande rutiner och åtgärder.

Områden där kemiska hälsorisker förekommer är också väsentliga att uppmärksamma. Kunskaperna om vad kemiska hälsorisker kan leda till är visserligen ännu otillräckliga och kunskapsfronten förskjuts snabbt. Det står emellertid klart, att yrkesgrupper som besväras av gas, damm, rök eller dimma — och som med andra ord i sitt arbete dagligen andas in ämnen som kan påverka kroppen menligt — har högre antal sjukpenningsdagar än grupper som inte är utsatta för sådana luftföroreningar.2 Vad gäller specifika ämnen är det också känt att vissa grupper av- människor genom kemisk påverkan i arbetet får hudskador eller skador på centrala nervsystemet i högre utsträckning än , . ,

.. . . . .. . . Se instruktion (SFS andra. Aven vissa former av cancer förknippas med yrkesmässig hantering av l971:803 med senare skadliga kemiska ämnen. ändringar) för styrelsen

Därtill bör områden där ny teknik införs i stor omfattning särskilt för arbetarskyddsfonden. framhållas. I införandet av ny teknologi och nya produkteri en arbetsprocess 2 Se härom bl.a. i betän- ligger att alla risker egentligen inte upptäcks förrän den nya tekniken tagits i kandet (SOU 198112) bruk. Inom vissa områden i arbetslivet införs ny teknik så snabbt, att de flesta _Ohälsa OCh Vårdujnyn'

. . .. . jande från utredningen som arbetar med den nya tekniken inte har de kunskaper som kravs for att om hälso- och sjukvår- kunna möta förändringarna. den under 19904315

Mot denna bakgrund kan en målsättning för information, utbildning och (HS 90).

• Sida 222
•  Original

rådgivning i arbetsmiljöfrågor formuleras. Syftet med information, utbildning och rådgivning i arbetsmiljöfrågor bör vara

D att utveckla ett ökat medvetande om arbetsmiljörisker och skyddsåtgär- der El att öka enskilda individers och hela gruppers faktiska kunskaper, EJ att ge vägledning för den enskilda individens handlande samt [I att öka kunskaperna om hälsofrågomas direkta samband med samhälls- och miljöförhållanden.

Upplysning i arbetsmiljöfrågor bör leda till påverkan dels av miljöfaktorema i arbetslivet, dels av enskilda människors val av handlingsmönster och beteende för att förebygga risker och annan ohälsa.

1 1.2 Viktiga målgrupper

Utöver kunskapsspridningen i arbetsmiljöfrågor genom utbildningsväsendet och genom rådgivning via yrkesinspektion, företagshälsovård m. in. har, som tidigare nämnts, stora inforrnations- och utbildningsinsatser riktats mot bl. a. skyddsombuden i syfte att ge dem kunskaper om deras rättigheter och skyldigheter att verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. Samtidigt finns det betydande grupper i arbetslivet, vars situation skulle kunna förbättras avsevärt om de nåtts av målmedvetna informations-, utbildnings- och rådgivningsin- satser.

Vilka behöver då kunskap om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder? Vissa grupper löper i sitt arbete större risker än andra. Andra har svårt att förstå och utnyttja den information som finns eller nås normalt inte av utbudet av information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder. De, som genom sin yrkesverksamhet påverkar hur andras arbetsmiljö utformas, har en nyckelroll i arbetet för sund och säker arbetsmiljö, liksom människor som har till uppgift att på ett eller annat sätt informera andra om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder.

Det kan vara praktiskt att skilja mellan tre grupper när det gäller information i arbetsmiljöfrågor, nämligen riskgrupper, sårbara grupper och strategiskt viktiga grupper. Till riskgrupper räknas då de som i sitt arbete är särskilt utsatta för risker. I sårbara grupper ingår de som är ovana vid sitt arbete, de som har svårt att tillgodogöra sig information som finns och sprids genom vanliga kanaler och de som är svåra att nå med information. De som i sin yrkesverksamhet utformar och påverkar arbetsmiljön för andra är en strategiskt viktig grupp liksom arbetstagarnas företrädare i arbetsmiljöfrågor och de som arbetar med utbildning, rådgivning och annan informationsverk- samhet i arbetsmiljöfrågor.

I figur ll:l åskådliggörs närmare vilka som ingår i tre grupperna. Dessa kriterier för urval av vilka grupper, som är viktiga att tänka på när det gäller utbildning, rådgivning och annan informationsverksamet i arbetsmiljöfrågor, bör kunna användas vid planering av informationsinsatser om arbetsmiljö- risker och skyddsåtgärder inom företag, andra organ och intresseorganisatio- ner liksom vid planering av informationsinsatser från myndigheter och andra

• Sida 223
•  Original

offentliga organ. Alla kriterier är naturligtvis inte lika viktiga, men människor, som flera av kriterierna gäller för, tillhör med säkerhet grupper, vars situation skulle kunna förbättras om de fick stöd genom utbildning eller informa- tion.

Det är dock angeläget att peka på några grupper vars behov av information i arbetsmiljöfrågor är viktigare att uppmärksamma än andras: [: De som genom beslut eller på annat sätt påverkar arbetsmiljön. Detta inbegriper främst dem som har arbetsgivaransvar och svarar för arbetsled- ning. Det innefattar också dem som genom utvecklings- och konstruk- tionsarbete formar arbetsmiljön för andra. De som på arbetsställena verkar för att arbetsmiljöfrågor uppmärksammas — med andra ord skyddsombud, ledamöter i skyddskommittéer och personal inom företagshälsovården — hör också hit. De som är utsatta för särskilda risker inom ramen för rådande produk- tionsförhållanden och som genom sitt beteende kan påverka hur hälsan

skyddas.

De som förbereder sig för arbetslivet i skola, högskola och arbetsmark- nadsutbildning. Kunskap är basen för handling. Om kunskaperna om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder byggs upp som en del av yrkeskun- skapema hos dem som förbereder sig för arbetslivet, så skapas goda förutsättningar för en bättre framtida arbetsmiljö.

:l Invandrare, som är särskilt sårbara grupper genom att de ofta har svårt med svenska språket, har en annan kulturell bakgrund än den som präglar svenskt arbetsliv och ibland har begränsad erfarenhet av industriell verksamhet. Därtill kommer att många invandrare har riskfyllda arbe- ten. 3 De som har bristfällig utbildning och därför kan ha svårt att tillgodogöra

sig information. De som arbetar i småföretag där hälsorisker finns eller som har arbeten som är rörliga och tillfälliga på många arbetsplatser och som därför är svåra att nå med information. _ De som är handikappade och som därför på skilda sätt behöver särskilt stöd i sitt arbete.

Den analys som här gjorts av vilka grupper som är särskilt viktiga att beakta när det gäller upplysning i arbetsmiljöfrågor är ganska grov och översiktlig. Den är inte giltig för all framtid och inte heller tillräcklig som underlag för detaljerad planering och prioritering av information, utbildning och rådgiv- ning.

En utförligare beskrivning av vilka grupper som behöver information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder återfinns i en av uppsatsema i bilagan Arbetsmiljöinfomation — påverkan, behov och utbud ( SOU 1982:32 ). Insatser för att bättre anpassa informationen om arbetsmiljörisker och

skyddsåtgärder till vissa sårbara gruppers behov diskuteras därtill i kapitel 15.

• Sida 224
•  Original

Riskgrupper

Personer i risk/jlllda arbeten Däri ingår personer som finns i

[ arbeten där arbetsskador är vanliga :] arbeten med hög sjukfrånvaro Il arbeten med risker som arbetarskyddsmyndighet bedömt höga C arbeten där ny teknik införs och därmed nya och tidigare okända arbetsmiljörisker kan uppstå arbeten med risker som utsatta människor bedömer höga

Sårbara grupper

Personer som är ovana vid sitt arbete Dit hör

Cl den som är ny på arbetsmarknaden D den som nyligen bytt arbete eller arbetsuppgift *

Personer som har svårt att tillgodogöra sig inhrmation som finns och sprids genom vanliga kanaler

De kan ha

El dåliga kunskaper i svenska språket El läs- och skrivsvårigheter :l hörsel- och synproblem

_ förståndshandikapp _ missbruksproblem

Dit hör också de socialt utslagna

Personer som är svåra att nå med information

De finns

II i ensamarbete

_ i ensamföretag , . o . H I smaforetag *

B på utspridda arbetsplatser ? D i social isolering ; l

Figur I 1 :1 Exempel på kriterier för urval av grupper som behöver särskilt informationsstöd.

• Sida 225
•  Original

Strategiskt viktiga grupper

Personer som utformar arbetsmiljön

_ arbetsgivare — arbetsledning [: tekniker, arkitekter, personaladministratörer, ekonomer m. fl. tillverkare, leverantörer, inköpare

Personer med uppgih att sprida arbetsmiljäin/ormation

arbetsgivare — arbetsledning

_ tillverkare och importörer av produkter och material som sedan används yrkesmässigt

skyddsombud personal inom företagshälsovård

:! anställda i fackförbund, arbetsgivareorganisationer, branschorgan personer i tillsynsverksamhet personer som ger vägledning i yrkesval lärare i yrkesförberedande utbildning journalister vid massmedia

LJfll

Personer som utses att företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor

arbetstagarnas företrädare i skyddskommittéer _ skyddsombud I: regionala skyddsombud

fackliga förtroendemän

• Sida 226
•  Original

1 1.3 Rollfördelningen

Människors beredskap att ta emot upplysningar och införliva dem med sin kunskap beror i stor utsträckning på vem som ger dem information, utbildning eller råd. Att avsändaren uppfattas som trovärdig är oftast av större betydelse än budskapets utformning. I kravet på trovärdighet inryms bl. a. mottagarens uppfattning om sändarens kunskaper och erfarenheter, ärlighet och motiv såväl vid det aktuella informationstillfället som annars.

För att utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbets- miljöfrågor ska fylla en funktion måste innehållet också svara mot behov så som de upplevs i den lokala skyddsverksamheten. Detta innebär att den som ger information också bör ha kännedom om de praktiska problem som ska lösas.

En myndighet, ett partssammansatt organ eller en facklig organisation kan med samma budskap uppnå helt olika effekter beroende på hur mottagaren värderar sändaren. Värderingen styr benägenheten att acceptera eller förkasta de upplysningar som ges. Det är därför angeläget att klargöra vilka olika roller myndigheter och organisationer har och bör ha i dessa frågor.

Idet moderna samhället ställs ökade krav dels på medborgarnas kunskaper om samhället, dels på en ökad öppenhet från de offentliga organens sida. Detta . förhållande ledde år 1967 fram till tillsättandet av den s. k. informationsut- redningen, som bl. a. hade att pröva behovet av och målen för en vidgad samhällsinformation samt i vad mån samhällsinformationen skulle kunna ' effektiviseras och samordnas. År 1969 lade utredningen fram sitt betänkande (SOU 1969148) Vidgad samhällsinformation med riktlinjer för den statliga informationsverksamheten.

Utredningen fann bl. a. att allmänhetens kunskaper om de förmåner samhället har att erbjuda var så begränsade att avsikten med flera nya reformer inte kunnat förverkligas. Man fann också stora brister i medborgarnas kunskaper om vad de å sin sida var skyldiga samhället. I utredningen definieras begreppet samhällsinformation som "sådan information, som är en följd av riksdagens, landstingens och kommunernas beslut och de instruktio- ner de utfärdat för myndighetema”. I diskussionen framhölls dock att information om medborgarnas rättigheter och skyldigheter enligt olika myndigheters beslut inte är tillräckligt. Samhället måste också ibland söka verka opinionsbildande och förebyggande för att styra utvecklingen i önskad riktning. Som exempel på sådana informationsområden. där det var önskvärt, nämndes hälsoupplysning, olycksfallsförebyggande upplysning och brottsfö- rebyggande upplysning. Syftet med information på dessa områden måste vara att förändra eller förstärka värderingar och beteenden.

Enligt infonnationsutredningens mening skulle samhällsinformation i första hand vara information till följd av olika beslut. Med hänvisning till att myndigheternas kontaktverksamhet endast är en begränsad del av den totala samhällsinformationen borde myndigheterna inte ta på sig någon aktiv roll som opinionsbildare. För detta är de politiska partierna, folkrörelser och andra organisationer bättre lämpade. Utredningen pekade också ut två institutioner som fyller en väsentlig funktion för såväl opinionsbildning som för samhällsinformation, nämligen undervisningsväsendet och massmedia.

En stor uppgift i utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet

• Sida 227
•  Original

i arbetsmiljöfrågor är att sprida kännedom om innehållet i de regler och föreskrifter som utfärdas av myndigheter. En annan viktig uppgift är att sprida kännedom om nya rön och forskningsresultat, som har betydelse för omprövning av gällande regler och värderingar. På samma sätt som hälso- upplysning och olycksfallsförebyggande upplysning om exempelvis trafiksä- kerhet måste arbetsmiljöupplysning dessutom vara opinionsbildande och förebyggande för att arbetsmiljölagens intentioner ska kunna förverkligas.

Arbetarskyddsstyrelsen har i regeringens instruktion' ålagts att bl. a. ”leda samordna och övervaka verksamheten på arbetarskyddets områ- de ..... meddela föreskrifter, råd och anvisningar om arbetsmiljön och arbetstidslagstiftningens tillämpning, bedriva informations- och utbildnings- verksamhet på arbetarskyddets område, . . . samt att på det arbetsmedicin- ska området "fungera som centralt dokumentations-, informations- och konsultationsorgan för myndigheter, institutioner, företag och enskilda m. fl. i yrkeshygieniska, yrkesmedicinska, yrkestoxikologiska, arbetsfysiologiska och arbetspsykologiska frågor, . .

Arbetarskyddsfonden har enligt sin instruktion2 att . . beakta behovet av samordning av insatserna för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning på arbetarskyddsfondens verksamhetsområde." Arbetarskydds- fonden ska vidare enligt sin instruktion ”. . . övervaka att bidrag som styrelsen beviljat kommer till avsedd användning samt tillse att resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete, som bedrivs med stöd av bidrag från arbetarskyddsfonden, offentliggöres på lämpligt sätt.”

Att värdera resultat från forskning och utveckling samt att utifrån det meddela föreskrifter råd och anvisningar ligger inom arbetarskyddsstyrelsens ansvarsområde. l arbetarskyddsstyrelsens informationsverksamhet ligger ton- vikten vid vad informationsutredningen kallade samhällsinformation.

Arbetarskyddsfonden har dels rollen som huvudfinansiär av svensk arbets- miljöforskning, dels ställning som myndighet, utan att för den skull ha i uppgift att tillse efterlevnad av någon lagstiftning. Mot bakgrund av de förslag utredningen lägger fram beträffande bevakning och redovisning av forskning och utveckling på arbetsmiljöområdet bör övervägas om inte arbetarskydds- fonden kan åläggas en mer aktiv roll när det gäller kunskapsförmedling och opinionsbildning i arbetsmiljöfrågor. Arbetsmarknadens parters inflytande över arbetarskyddsfondens verksamhet är ytterligare ett skäl härför. En ytterligare precisering av arbetarskyddsfondens informationsuppgifter i denna riktning kan därför vara befogad. En precisering föreslås därför bli gjord genom ändring av instruktionen för styrelsen för arbetarskyddsfonden med följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4å Styrelsen skall övervaka att bidrag som styrelsen beviljat kom- mer till avsedd användning samt till- se att resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som bedrivs med stöd av bidrag från arbetar-

4é Styrelsen skall övervaka att bidrag som styrelsen beviljat kom- mer till avsedd användning samt till- se att resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som bedrivs med stöd av bidrag från arbetar-

' SFS 1972:164 med se- nare ändringar. 2 srs l97l:803 med se- nare ändringar.

• Sida 228
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyddsfonden, offentliggörs på lämp- skyddsfonden offentliggörs på lämp- ligt särr. ligt sätt.

Styrelsen skall också i övrigt beak- ta behovet av överblick och samlad redovisning av forskning och utveck- lingsarbete på arbetsmiljöområdet.

En precisering av detta slag av arbetarskyddsfondens inforrnationsansvar bör gagna behoven av överblick vad gäller kunskaper och erfarenheter från forskning och utveckling på området.

Organisationerna på arbetsmarknaden har viktiga uppgifter både som opinionsbildare och som förmedlare av ny kunskap.

Som beskrivits tidigare ligger enligt lagstiftning om arbetsmiljö. hälso- och miljöfarliga varor samt medbestämmande ansvaret för att tillhandahålla information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder dels hos enskilda arbetsgivare, dels hos dem som tillhandahåller utrustning, produkter och ämnen som används på arbetsplatserna. Arbetsgivarnas organisationer har därför en betydande uppgift i vämet om god arbetsmiljö. De kan vid kurser. konferenser och på annat sätt hålla sina medlemmar underrättade om tillämpningen av lagar och regler och informera om risker och förebyggande åtgärder m. m.

De fackliga organisationerna intar givetvis en särställning vad gäller information till de anställda och deras företrädare i skyddsarbetet. De fackliga organisationerna verkar också som opinionsbildare i samhället. För att stimulera intresset för arbetsmiljöfrågor hos fackligt förtroendevalda m. fl. ger därför arbetarskyddsfonden årliga inforniationsanslag till de fackliga organi- sationerna. Anslagen, som baseras bl.a. på respektive organisations med- lemsantal, uppgår f. n. till ca 5 milj. kr per år. Dessa särskilda informations- anslag fördelas mellan förbunden inom respektive organisation och används för att ta fram skriftligt informationsmaterial, ordna konferenser m. m.

Enligt utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön är det riktigt om samhället via arbetarskyddsfonden även framgent ger stöd till de fackliga organisationemas utbildings- och infomationsverksamhet i arbets- miljöfrågor.

11.4 Samordnade insatser

Samförstånd om samordnade insatser för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet om arbetsmiljörisker och förebyggande åtgärder kan ge större effekt än när de skilda organ som arbetar med information, utbildning och rådgivning i arbetsmiljöfrågor verkar var för sig. Sådan samordning behöver inte innebära att enighet måste nås om innehåll och uppläggning i varje enskild infonnationsåtgärd. Enighet om vilka sakområden, som under en viss tid bör beaktas som angelägna, är också en form av samordning. Som exempel på vilken genomslagskraft samordnade insatser kan få kan nämnas aktiviteterna i samband med folkomröstningen om kärnkraft. Under

• Sida 229
•  Original

loppet av ett år lyckades myndigheter, näringsliv, politiska partier, mass- media, fackliga organisationer, folkrörelser och andra frivilliga utveckla såväl ett ökat medvetande om risker och fördelar med kärnkraft, som ökade faktiska kunskaper i frågan hos individer och grupper. Detta kunde ske genom massiva insatser av olika art och från många håll under en bestämd tidsperiod. Eftersom mångfalden i informationsutbudet bedömdes vara viktig ställdes också medel till förfogande av statsmakterna.

På liknande sätt kan insatser för utbildning, rådgivning och annan informationsverksamhet i arbetsmiljöfrågor samordnas, utan att enskilda organisationers rätt och möjligheter till egen informationsverksamhet begrän- sas.

Mot bakgrund av den tidigare redovisade grova analysen av vilka grupper av människor och vilka problem som är viktigast att uppmärksamma vid planering av information och rådgivning i arbetsmiljöfrågor ska som exempel tre områden nämnas, där samordnade insatser sannolikt kan ha väsentlig betydelse under de kommande åren.

Det ena området är ergonomi. En stor del av den arbetsbetingade sjukledigheten i landet har föranletts av olämpliga arbetsställningar, tunga lyft, ensidiga arbetsrörelser och vibrationer. Många skador hade antagligen kunnat förebyggas genom enkla praktiska förändringar av arbetsplatsen och modifiering av arbetsställningar och rörelser. Ökade kunskaper om hur människokroppen påverkas vid belastning och andra fysiska påfrestningar kan troligen effektivt bidra till att minska antalet ”onda ryggar”, värkande axlar och armar, cirkulationsrubbningar m. m. En upplysningskampanj under medverkan av olika organ som arbetar med information, utbildning och rådgivning kan med hjälp av såväl studiematerial som annan informations- verksamhet belysa hur skador kan undvikas och ergonomiska problem bekämpas.

Ett annat område är olycksfall. Trots stora insatser på arbetsmiljöområdet vad gäller såväl föreskrifter, förbättrad olycksfallsrapportering och statistik, ökade forskningsinsatser och tekniskt utvecklingsarbete, utbildning och information skadas fortfarande ca 1 50 000 personer årligen så allvarligt att det föranleder sjukskrivning. Därutöver dödas mer än 200 personer årligen. Ökade ansträngningar måste göras för att genom tekniska åtgärder göra arbetet säkrare och för att uppmärksamma de risker som finns. Eftersom risker och åtgärder varierar mellan olika yrken och verksamhetsområden krävs medver- kan både från parterna på arbetsmarknaden och deras samarbetsorgan, tillsynsmyndighetema, arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen samt arbetarskyddsfonden som forskningsfinansiär. Samarbete med konstruktörer och tillverkare måste också etableras.

Ytterligare ett exempel är ventilation. Kemiska hälsorisker i arbetsmiljön svarar för en betydande del av den arbetsbetingade ohälsan. Luftföroreningar upplevs dessutom av många som ett allvarligt arbetsmiljöproblem på svenska arbetsställen. Olika undersökningar visar att många arbetstagare besväras av luftföroreningar i form av gas, damm, dimma, rök etc. som i sig kan bära på ' Funktionskontroll av kemiska hälsorisker. Därför har det satsats stora summor på att installera Véfltilationsanläggningar ventilationsanläggningar för att på så sätt minska luftföroreningama. En Egåiäfängååäfåfå' undersökning, som arbetarskyddsstyrelsen låtit utföra, visar emellertid att AB, Stockholm l98l-06- ventilationen på arbetsställena fungerar dåligt.' Enligt undersökningen kan 0|_

• Sida 230
•  Original

' Se bl. a. Ventilation i verkstäder, Sveriges Verkstadsförening 1980, Svetsning. Arbetar- skyddsfondens översikts- serie 1977, Ytbehand- lingsbad, Arbetarskydds- fondens översiktsserie 1979.

många av felen i ventilationsanläggningar avhjälpas genom underhåll och enkla åtgärder. Men ofta saknas kunskap om de vanligaste problemen och om vilka åtgärder som kan vidtas.

Arbetsgivarna har sällan egen expertis i ventilationsfrågor, utan är hänvi- sade till konsultmarknaden. En hel del forskning och utveckling på ventila- tionsområdet pågår. Sålunda stöder arbetarskyddsfonden forskning om allmänventilation, processventilation, punktutsug m. m., men också forsk- ning som avser metoder och instrument för att mäta ventilationsparametrar. Flertalet projekt är inriktade mot verkstadsindustrin men arbeten har också gällt färgfabriker, järnverk och fartyg. Utvecklingsarbeten pågår för att få fram metoder som kan minska dammproblemen vid rivningsarbeten inom bygg- nadsindustrin. Projekt Lindholmen AB i Göteborg har fått särskilt stöd för att projektera och bygga upp en anläggning för ventilationsteknisk forskning.

Forsknings- och utvecklingsinsatsema behöver emellertid kompletteras med utbildnings— och informationsaktiviteter för att kunskapema ska spridas. Det finns inte många kurser i ventilationsteknik. Dock anordnar Stiftelsen institutet för företagsutveckling (SIFU) några kurser i ämnet. Sveriges Verkstadsförening och arbetarskyddsfonden har tagit fram informationsskrif- ter om bl. a. ventilation i verkstäder, svetsning, ytbehandling och smide där åtskilliga förslag ges till hur ventilation kan förbättras.'

Behovet av ytterligare utbildning, rådgivning och annan informationsverk- samhet vad gäller bl. a. skötsel, tillsyn och underhåll av ventilationsanlägg- ningar är uppenbart. En ökad upplysning krävs därför om hur luftföroreningar i arbetsmiljön kan begränsas i syfte att förebygga bl.a. de skador kemiska hälsorisker kan medföra. En sådan upplysningskampanj bör också kunna bidra till att minska felinvesteringar i ventilationsanläggningar och därmed minska arbetsgivarnas kostnader för att skapa en tillfredsställande arbetsmil- jö.

Samordnade informationsinsatser kan som sagt användas för att föra ut kunskaper från forskningen, sprida kännedom om gällande föreskrifter och om praktiska erfarenheter från fältet och väsentligt bidra i det riskförebyg- gande arbetet. Formerna för större samordnade informationsinsatser måste dock prövas för varje insatsområde. Arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskydds- fonden och organisationerna på arbetsmarknaden bör fortlöpande beakta behovet av gemensamma upplysningskampanjer i arbetsmiljöfrågor.

1 1.5 Förslag

Mot den här redovisade bakgrunden föreslås att arbetarskyddsstyrelsen ger allmän vägledning om vilka grupper och vilka sakområden som bedöms vara särskilt viktiga att beakta i utbildning, rådgivning och annan informations- verksamhet i arbetsmiljöfrågor. Arbetarskyddsfonden bör även fortsättnings- vis ställa medel till de fackliga organisationemas förfogande för att stimulera intresset för arbetsmiljöfrågor. Vidare förordas att arbetarskyddsstyrelsen. arbetarskyddsfonden och organisationerna på arbetsmarknaden i ökad utsträckning prövar behovet av och möjligheterna att anordna gemensamma upplysningskampanjer i arbetsmiljöfrågor.

• Sida 231
•  Original

12. Insatser för bättre tillgång till information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

Möjligheterna för olika intressenter att få tillgång till den information som finns om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder är begränsade dels genom formella regler, dels genom praktiska hinder. De regler som finns i lagstiftning och avtal om tillgång till information och ansvar för att ge information har redovisats tidigare. Här ska gås igenom möjligheterna att genom ändringar i gällande lagstiftning tillgodose de önskemål som finns om förändringar. De praktiska möjligheterna att förbättra tillgången till information om arbetsmil- jörisker och skyddsåtgärder, dvs. möjligheterna att förbättra biblioteks- och dokumentationsservicen i arbetsmiljöfrågor behandlas därefter.

12.1. Möjligheterna att genom ändringar i formella regler tillgodose önskemål om tillgång till information om arbetsmiljörisker

Arbetsgivaren svarar enligt arbetsmiljölagen för att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iakttaga för att undgå riskerna i arbetslivet. Producenter och leverantörer av maskiner, produkter m. ur. som används i arbetslivet är också enligt arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor skyldiga att lämna uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall på arbetsställena. Det finns emellertid önskemål om att genom lagändringar öka tillgången till information om arbetsmiljörisker. En kortfattad redovisning av gällande regler finns i kapitel

6. Önskemålen om förändring av möjligheterna att få del av information om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder ska diskuteras här i följande ordning: A. Möjligheterna för envar att ta del av myndigheternas sekretesskyddade information i tillsyn främst enligt arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor. B. Möjligheterna för envar att ta del av resultaten av forskning som myndigheter, universitet rn. fl. offentliga institutioner utför på uppdrag av enskilda företag m. nr. C. Möjligheterna för de anställda och deras fackliga organisationer att av arbetsgivaren få del av information som är av betydelse för att göra en riktig bedömning av arbetsmiIjöförhållandena. D. Möjligheterna för de anställda och deras företrädare att i kontakter med sin fackliga organisation lämna vidare information som de fått av arbetsgiva- ren under tystnadsplikt.

• Sida 232
•  Original

E. Möjligheterna för de anställda och deras företrädare att ha insyn i samt påverka arbetsgivarens forskning och utveckling. F. Arbetsgivarnas möjlighet att av producenter, leverantörer, m. fl. få information om tekniska anordningar, produkter, arbetsmaterial m. ni. som de köper. G. Forskares möjligheter att få tillgång till företagens information.

A. Möjligheterna för envar att ta del av myndigheternas sekretesskyddade information i tillsyn främst enligt arbetsmiljö- lagen och lagen om hälso— och miljöfarliga varor

De dokument, register m. m. som myndigheterna förfogar över innehåller i många avseenden de mest fullständiga uppgifter som finns i landet om arbetsmiljöns tillstånd och om risker som människor utsätts för i sitt arbete. Det är därför naturligt att det finns starka önskemål om öppenhet i myndigheternas verksamhet och insyn i den information myndigheterna förfogar över. Sålunda har från fackligt håll önskemål framförts om ökade möjligheter att ta del av myndigheternas sekretesskyddade information som har betydelse för bedömningen av arbetsmiljön. Särskilt uttalade är önske- målen om att få tillgång till information ur det produktregister som är under uppbyggnad hos produktkontrollnämnden och ur informationssystemet för arbetsskador (ISA) hos arbetarskyddsstyrelsen.

Regeringen har uppdragit åt produktkontrollnämnden att närmare utreda vissa frågor av betydelse för den fortsatta uppbyggnaden av produktregistret, däribland att överväga den framtida utformningen av sekretessen för uppgifter som lämnas till registret. Produktkontrollnämnden har nyligen redovisat utredningen om produktregistret till regeringen. Produktkontrollnämnden nämnes är rapporten att speciallagstiftning kan komma att erfordras, om nuvarande sekretessregler skulle komma att försvåra uppbyggnaden av ett produktregister av önskvärd detaljeringsgrad. Den för dock inte fram några förslag om ändrad lagstiftning.

Möjligheterna att få tillgång till information i ärenden enligt arbetsmiljö- lagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor regleras bl. a. i sekretesslagen 8 kap. 2 och 6 åå (se figur 6:3).

Sedan gammalt gäller offentlighetsprincipen i det svenska statliga och kommunala förvaltningsarbetet. Den har, som tidigare nämnts, lagts fast i en av våra grundlagar, tryckfrihetsförordningen . Den innebär att allmänheten ska ha fri insyn i verksamheten hos våra myndigheter och andra allmänna organ och att de handlingar som förvaras hos statliga och kommunala myndigheter ska vara tillgängliga för envar. Offentligheten får inskränkas bara i vissa i tryckfrihetsförordningen särskilt angivna fall, som närmare avgränsas i sekretesslagen. Ett av de motiv som enligt tryckfrihetsförordningen kan åberopas för att begränsa offentligheten är behovet av skydd för enskilda personliga eller ekonomiska förhållanden. Detta motiv är det som åberopats för de nyss angivna sekretessreglema beträffande information om arbetsmil- jöförhållanden.

I svenskt arbetsliv används många produkter, tekniska anordningar m. m. som produceras i utlandet. Särskilt när det gäller myndigheternas information om hälso- och miljöfarliga varor har företrädare för utländsk industri uttryckt

• Sida 233
•  Original

farhågor för att den information om deras produkter, som svenska myndig- heter förfogar över, skulle komma i konkurrenternas händer på grund av offentlighetsprincipen. I figur 12:l redovisas något om vad som gäller i andra industriländer beträffande myndighetemas sekretessbeläggning av informa- tion om hälso- och miljöfarliga varor. I bilagan Värdering av risker i arbetsmiljön (SOU 1982:31) redovisas ett fullständigare utdrag ur utländsk lagstiftning om offentlighet och sekretess.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön har inte haft möjlighet att undersöka hur dessa utländska bestämmelser tillämpas. ] de flesta andra länder är myndigheternas handlingar i regel sekretessbelagda och

Länderna i den ekonomiska gemenskapen (EG)

Inom EG får fr.o.m. 18 september 1981 enligt rådsdirektiv 79/83l/EEC (sjätte ändringen av direktiv 67/548/EEC) nya kemiska ämnen inte mark- nadsföras innan behörig myndighet fått uppgifter som gjort det möjligt att bedöma deras risker för hälsa och miljö. Härvid kan sekretesskydd inte : begäras för bl. a. information om ämnets fysikaliska och kemiska egenskaper i vissa avseenden, ämnets handelsnman, möjliga åtgärder som kan göra l l

ämnet ofarligt, tolkningen av toxikologiska och ekotoxikologiska undersök- ningar samt namn på den institution som utfört undersökningama.

Ämnets kemiska beteckning kan inte sekretessbeläggas om ämnet kan klassificeras som farligt enligt de definitioner som angivits i direktivet. I annat fall kan ämnets kemiska beteckning anges i kod under högst 3 år. De ämnen som redan klassificerats som farliga ämnen finns listade i ett annex till direktivet som omfattar omkring ett tusental kemiska ämnen.

US .»l

I USA ska enligt FIFRA (Federal Insecticide, Fungicide and Rodenticide Act) undersökningar beträffande registrerade bekämpningsmedels effekter på hälsa och miljö vara allmänt tillgängliga. med vissa undantag för uppgifter som avslöjar tillverkningsmetoder, identitet och halt av inerta ingredienser o. dyl. Uppgifterna får dock inte göras tillgängliga för anställda eller ombud för konkurrerande företag från andra länder. Bestämmelserna tillkom år 1978 efter omfattande diskussioner och syftar till en rimlig balans mellan allmänhetens rätt att känna underlaget för myndigheternas beslut och företagens intresse av att aflärshemligheter inte röjs för konkurrenter. FIFRA innehåller också bestämmelser som begränsar konkurrerande företags möjligheter att utnyttja toxikologiska undersökningar från ett annat företag som grund för egna registreringsansökningar.

Enligt TSCA (Toxic Substances Control Act) får EPA (Environmental Protection Agency — den amerikanska motsvarigheten till statens natur- vårdsverk) lämna ut data som rör hälsa och säkerhet under förutsättning att upplysningarna inte avslöjar konfidentiella uppgifter om tillverkningsmeto- der eller om ingående halter av ett ämne i en produkt.

Figur 12.'l Exempel på utländska regler rörande m_i'ndiglietssekretess om hälso- och miljöfarliga varor.

• Sida 234
•  Original

inte offentliga som hos oss. Redan ordalydelsen i bestämmelserna visar dock att man även i länder med betydligt mindre insyn i förvaltningens arbete än i Sverige, funnit det viktigt att klarlägga att viss information om kemiska hälsorisker bör vara offentlig.

Utgångspunkten för den svenska lagstiftningen är alltså att offentligheten har ett egenvärde och att endast tungt vägande skäl bör få åberopas för att inskränka den. I frågor som rör arbetsmiljöförhållanden och misstankar om hälsorisker är behovet av offentlighet särskilt starkt, vilket också understryks i förarbetena till 8 kap. 2 & sekretesslagen.

Sekretesslagens regler om hemlighållande är i allmänhet uppbyggda på det sättet att sekretess ska gälla för en uppgift, om röjande av uppgiften skulle medföra en på visst sätt beskriven skaderisk för ett av lagen skyddat intresse. I de här aktuella reglerna i fråga om enskilds affärs- och driftsförhållanden gäller sekretess om det kan antagas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Bedömningen av skaderisken ankommer på den myndighet som har att pröva utlämningsfrågan. Det räcker alltså inte med att den enskilde som uppgiften rör påstår att uppgiftens röjande kan skada honom.

En svårighet vid tillämpningen av sekretesslagen är att varken lagen eller dess förarbeten ger mycket ledning när det gäller att bedöma vad som ska anses som skada för den enskilde. Redan enligt gällande rätt är det emellertid otvivelaktigt så att vissa uppgifter inte får hemlighållas, även om deras röjande i och för sig är förenat med påtaglig risk för skada. Uppgifter om att en produkt innehåller ett ämne med kända farliga egenskaper är den som tillverkar, säljer eller hanterar produkten enligt lagar och föreskrifteri stor utsträckning skyldig att informera om. En myndighet som konstaterar att sådana skyldigheter försummats kan givetvis inte av sekretessregler hindras att se till att informationen om riskerna när dem som berörs därav.

Det kan därtill konstateras att lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor ålägger tillverkare atti märkningen lämna uppgifter om vilket eller vilka ämnen som ger varan dess hälsofarliga egenskaper. Även om tillverkaren bryter mot bestämmelserna och inte själv vid märkningen offentliggör sådana uppgifter kan rimligen inte sekretesskydd gälla för motsvarande uppgifter inlämnade till de produktkontrollerande myndigheterna. Svårigheten för den som vill ta del av sådana uppgifter hos de produktkontrollerande myndighe- terna kan i stället ligga i att myndighetens utredning om hälsofarligheten kan ta avsevärd tid, om underlaget för bedömning av hälsofarligheten är ofull- ständigt. Då det gäller välkända farliga ämnen i större mängd i en produkt, torde dock beslut om utlämnande av uppgifter kunna gå snabbt.

En mera svårbedömbar situation föreligger om den begärda uppgiften avser exempelvis ett ämne om vilket mer eller mindre vaga misstankar har yppats. Ej sällan har den som begår uppgiften ett särskilt intresse av att få uppgiften utlämnad. Det kan t. ex. gälla en facklig organisation som vill få fram underlag för att kunna bevaka att dess medlemmar inte utsätts för risker i arbetet. I själva verket torde det främst vara en osäkerhet om hur sådana situationer ska bedömas som ligger bakom de krav som rests på begränsning av sekretessen i arbetsmiljöärenden.

I anslutning till detta bör till en början framhållas dispensmöjligheten i 8 kap. 2 och 6 Gå sekretesslagen. Här har lagts in en möjlighet för regeringen att i särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av

• Sida 235
•  Original

vikt att en uppgift lämnas ut. Denna regel är tillämplig också vad gäller utlämnande av uppgifter från produktregistret och ISA för förebyggande arbetsmiljöåtgärder. Vid denna prövning kan regeringen väga skadan av utlämnandet av uppgifter mot det ändamål för vilket uppgifterna begärts. En sekretessbelagd uppgift kan med andra ord lämnas ut efter beslut av regeringen, trots att det finns risk för sådan skada som i normala fall motiverar sekretess. Det ändamål för vilket uppgiften har begärts kan alltså tillmätas större vikt än intresset att skydda mot skada.

En hänvändelse till regeringen är emellertid ett tungrott förfarande. Det finns därför anledning att undersöka möjligheterna att i sekretesslagstiftning- en på ett mera generellt sätt beakta vikten av offentlighet i arbetsmiljöären- den.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön har i första hand prövat möjligheten att i sekretesslagen eller sekretessförordningen skriva in vilka typer av uppgifter hos myndigheterna som är av sådan betydelse för att värna om liv och hälsa att de under alla förhållanden bör vara offentliga. Utredningen har bl. a. övervägt om man direkt i lagtexten borde ange att sekretess inte ska gälla resultat från utförda toxikologiska undersökningar av hälsofarliga kemiska ämnen och produkter. En sådan begränsning innebär dock endast att önskemålen om ökad offentlighet på arbetsmiljöområdet tillgodoses i ett speciellt avseende.

Kraven på begränsning av myndigheternas sekretessbeläggning vad gäller uppgifter av betydelse för kontrollen av arbetsmiljön skulle vidare allmänt kunna tillgodoses genom att förutsättningama för sekretessbeläggning inskränks. Yrkande om ändring av sekretesslagstiftningen framfördes bl. a. i en reservation i konstitutionsutskottet vid dess behandling av förslaget till sekretesslagen.' Den gick ut på att det skulle framgå av sekretesslagens 8 kap. 2 & att uppgifter kan hemlighållas endast om detär uppenbart att enskild lider avsevärd skada om en uppgift röjs, i ärenden enligt lagstiftning om arbetsmil- jön och om reglering av arbetstid. En sådan precisering av lagtexten anger dock inte på ett tillfredsställande sätt vad för slags skada som avses. En reglering på detta sättet skulle dessutom kunna äventyra myndigheternas möjligheter att erhålla de upplysningar som är erforderliga för tillsyn och kontroll.

Det behövs därför en större precisering med sikte på just sådana situationer där utlämnandet är av intresse för säkerheten i arbetsmiljön. En möjlig ändring av 8 kap. 2 och 6 %& sekretesslagen kan vara, att man för in bestämmelser om särskild avvägning. Bestämmelserna bör i så fall innebära, att myndigheterna har att väga syftet med utlämnandet av uppgift mot den skada ett utlämnande kan vålla och därvid särskilt beakta vikten av att värna om liv och hälsa.

En stor fördel med en sådan lagändring är att det därigenom markeras att syftet med begäran om utlämning ska vägas in vid sekretessbedömningen. Därmed betonas också att det är av betydelse vem som begär att få del av en viss uppgift och vilket syftet med begäran är. Sekretessreglema till skydd för enskildas ekonomiska förhållanden avser ju att hindra insyn från konkurren- ter och andra som önskar utnyttja informationen på ett för den berörde ofördelaktigt och enligt lagstiftarens mening obehörigt sätt. En begäran om uppgifter som motsvaras av önskan om att skydda liv och hälsa bör kunna ! Konstitutionsutskottets behandlas mer positivt. Utredningen vill här erinra om att redan förarbetena betänkande 1979/80:37.

• Sida 236
•  Original

till sekretesslagstiftningen utgår från att frågan om vem som begår en uppgift eller ändamålet med begäran kan få betydelse när sekretessfrågan i ett enskilt fall avgörs. I konsekvens härmed öppnar sekretesslagen möjlighet för myndighet att lämna ut uppgift med förbehåll som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, om skaderisken därigenom kan undanröjas (14 kap. 9 & sekretesslagen). I sekretesslagstiftningen har emellertid inte närmare belysts i vad mån sökandens ställning och ändamålet med begärt utlämnande bör påverka sekretessbedömningen på arbetsmiljö- området. En precisering av sekretesslagen som tar sikte på ändamålet med begärd utlämning skulle enligt utredningens uppfattning kunna undanröja mycket av den osäkerhet som för närvarande råder beträffande fackliga organisationers möjlighet att få uppgifter från myndigheterna för att bevaka arbetsmiljön.

Mot denna bakgrund förordar utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön att sekretessreglema preciseras i syfte att ge de fackliga organi- sationerna bättre möjligheter att bevaka risker i arbetsmiljön. I det föregående har antytts olika vägar att nå ett sådant resultat. För att komma vidare behövs dock en mera djupgående analys bl. a. av skadebegreppet i sekretesslagen än utredningen har kunnat genomföra.

Utredningens förslag är därför att de sekretessfrågor som här har tagits upp övervägs i särskild ordning.

B. Möjligheterna för envar att ta del av resultaten av forskning vid universitet, myndigheter m.fl. ofentliga institutioner

Resultaten av den forskning som bedrivs vid universitet, myndigheter m. fl. offentliga institutioner äri regel offentliga. Det liggeri sakens natur att såväl de enskilda forskarna som forskningsinstitutionema är måna om att utåt öppet redovisa resultatet av sitt arbete. Universitet, myndigheter och andra offent- liga institutioner som bedriver forskning tar emellertid i ökande utsträckning emot forsknings- och utvecklingsuppdrag från företag och enskilda. Ibland ställs krav på att resultaten av sådan forskning och utveckling endast ska redovisas till uppdragsgivaren. Om uppdragstagaren formellt är statlig eller kommunal myndighet kan forskningsresultaten i sådana fall sekretessbeläggas med stöd av sekretesslagen (8 kap. 9 é). Regeringen kan emellertid för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen.

Det hävdas bl. a. från fackliga organisationers sida att det är otillfredsstäl- lande om forskningsresultat som belyser arbetsmiljörisker på detta sätt undanhålles från offentligheten. Å andra sidan kan hemlighållande av forskningsresultaten vara en förutsättning för att vissa forsknings- och utvecklingsuppdrag över huvud taget kan lämnas till offentliga organ. Önskemål om sekretess kan ha andra risker än att informationen som sådan skulle skyddas mot insyn. Inte sällan är kostnaderna höga för att få ett uppdrag utfört och uppdragsgivaren vill inte utan ersättning låta andra ta del av resultatet av uppdraget. Ofta ingår emellertid i forsknings- eller undersök- ningsavtal mellan offentliga institutioner och uppdragsgivare en överenskom- melse om att resultaten får publiceras av undersökaren.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön har inte anledning att förorda någon förändring av reglerna rörande uppdragsforskning

• Sida 237
•  Original

men vill dock understryka vikten av att resultat från företagens forskning i frågor som är av betydelse för värderingen av arbetsmiljörisker blir öppet redovisade och spridda. Ett särskilt ansvar vilar här på dem som åtar sig forsknings- och utvecklingsuppdrag, utredningar, tester av produkter och liknande. De harju inte skyldighet att åta sig forskningsuppdrag med förbehåll om hur resultaten kan redovisas.

C. Möjligheterna för de anställda och deras fackliga företrädare att av arbetsgivaren få del av information som är av betydelse för att göra en riktig bedömning av arbetsmiljöförhållandena

Arbetsgivarna har enligt arbetsmiljölagen ett vidsträckt ansvar för att se till att de anställda och deras fackliga företrädare har god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs, upplyses om de risker som kan vara förbundna därmed, har erforderlig utbildning och i övrigt vet vad de ska iaktta för att undgå risker i arbetet. Om en arbetsgivare inte fullföljer den skyldigheten kan de anställda och deras fackliga företrädare vända sig antingen till yrkesinspektionen eller till arbetsdomstolen för att få sina rättigheter tillgodosedda.

Arbetsgivarnas förpliktelser kan preciseras genom kollektivavtal. Så har också skett i betydande utsträckning. Det finns därför ingen anledning för utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön att överväga förändringar av lagreglema i detta avseende.

D. Möjligheterna för de anställda och deras företrädare att i kontakter med sin fackliga organisation lämna vidare information som de fått av sin arbetsgivare under tystnadsplikt

Bestämmelser om tystnadsplikt för skyddsombud och skyddskommittéle- damöter finns i arbetsmiljölagen . Där regleras emellertid tystnadsplikten bara vad avser arbetsställen inom den enskilda sektorn. I fråga om den som är skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté på ett arbetsställe i det allmännas verksamhet (statliga och kommunala myndigheter m. m.) gäller i stället bestämmelser i sekretesslagen. Dessa syftar till att ge skyddsombud och skyddskommittéledamöter samma rätt till insyn inom den offentliga sektorn som inom arbetslivet i övrigt. Vid strikt tillämpning av reglerna om tystnadsplikt är det nödvändigt att skilja mellan privata och offentliga arbetsställen.

Enligt arbetsmiljölagen (7 kap. 13 &) får skyddsombud och skyddskommit- téledamöter inte obehörigen röja eller utnyttja vad de under uppdraget har erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds per- sonliga förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Motsva- rande bestämmelse gäller för en styrelseledamot i lokal facklig organisation med avseende på vad han har erfarit av skyddsombud eller skyddskommitté— ledamöter som har utsetts av organisationen. (Se fig. 6:7.)

Bestämmelsen om tystnadsplikt för styrelseledamot tillkom för att klargöra att skyddsombud och skyddskommittéledamöter har den möjlighet som behövs för att till facklig fackföreningsstyrelse, klubbstyrelse el. dyl. föra

• Sida 238
•  Original

vidare information om omfattas av tystnadsplikten.' Det är uppenbart att tystnadsplikten inte heller i övrigt är absolut. Det kan sålunda i regel inte anses obehörigt att yppa förhållande, som omfattas av tystnadsplikt, med samtycke av den till vilkens förmån tystnadsplikten gäller. Det har — som framgår av nämnda bestämmelse om tystnadsplikt för styrelseledamot — också betydelse om mottagaren av informationen själv är bunden av tystnadsplikt. Det kan därför inte finnas något hinder mot att diskutera frågor om arbetsmiljön med en yrkesinspektör.

De lokala arbetstagarrepresentantemas rådslag med sina centrala fackliga organisationer torde i allmänhet kunna ske på sådant sätt att företagshemliga uppgifter inte röjs. När det behövs kan emellertid material, som är hemligt, i vissa fall få utnyttjas även utanför kretsen av personer som är uttryckligen , underkastade tystnadsplikt. Bedömningen av i vilken utsträckning och i I vilken form detta får ske är en omdömesfråga som vederbörande får ta ställning till på eget ansvar. Uttrycket ”obehörigen” förutsätter nämligen en avvägning, som bl. a. kan avse att väga arbetsmiljöintresset mot arbetsgivarens intresse att uppgiften hålls hemlig.

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön vill framhålla att det många gånger kan vara naturligt och riktigt — och alltså inte obehörigt — att skyddsombud eller skyddskommittéledamöter vid förtroligt samråd i syfte att värna om liv och hälsa ger sina centrala fackliga organisationer tillgång till information som de själva fått under tystnadsplikt. Betydande oklarhet tycks emellertid råda om skyddsombudens och skyddskommitteledamötemas rättigheter att föra vidare information i arbetsmiljöfrågor. Något slags förtydligande av de rättigheterna är därför önskvärt och bör särskilt övervägas. Ett förtydligande kan även behövas när det gäller att belysa möjligheten att lämna information vidare till arbetstagarkonsulenter.

För att de offentliganställda ska ha samma rätt till information som de privatanställda finns i sekretesslagen (14 kap. 7 &) särskilda regler om begränsning av annars gällande sekretess (se fig. 627). Sekretesslagen innehåller också bestämmelser om tystnadsplikt för den som får del av sådan i och för sig sekretesskyddad information, t. ex. ett skyddsombud eller en skyddskommit- téledamot. För denne gäller därvid i princip samma förbud att lämna ut uppgiften som i övrigt gäller hos myndigheten (14 kap. 7 éandra stycket och 105 första stycket 2).

Enligt vad som sägs i sekretesslagen får han dock utan hinder av förbudet lämna uppgiften vidare till ledamot i styrelsen för den arbetstagarorganisation för vars räkning han har fått del av informationen. (Härmed torde i detta fall avses den lokala arbetstagarorganisation som har utsett skyddsombudet eller skyddskommittéledamoten.) En förutsättning för rätten att lämna uppgiften vidare är dock att han underrättar styrelseledamoten om sekretessen. Enligt sekretesslagen binds då styrelseledamoten av tystnadsplikt i samma utsträck- ning som gäller för skyddsombudet eller skyddskommittéledamoten.

Ett skyddsombud eller en skyddskommittéledamot, som har fått del av

' Se proposition sekretesskyddad information på ett arbetsställe i det allmännas verksamhet, l_97331_30 angående änd' blir alltså bunden av den sekretess som normalt gäller för uppgiften i fråga. En ;?äirnlgzrrlbåtäsrgååsåg' rad bestämmelser i sekretesslagen blir följaktligen aktuella vid bedömningen gärder för bättre arbets- av om infomiationen kan lämnas vidare. Exempelvis får ett skyddsombud miljö, 5. 165. enligt 14 kap. 2 & första stycket 3 lämna sekretessbelagda uppgifter till

• Sida 239
•  Original

yrkesinspektionen, om uppgifterna behövs för tillsynen. Viktigt är också att sekretesslagstiftningen i stor utsträckning bygger på om man kan förutse någon skada som resultat av att en uppgift lämnas ut. Först då får uppgiften inte lämnas ut. Därigenom skapas enligt vad som framhålls i förarbetena till lagstiftningen ett ökat utrymme för myndigheterna att lämna ut uppgifter till sina anställda och deras fackliga organisationer. När en uppgift lämnas ut i sådant fall skulle det nämligen vara mindre risk för skada än när uppgifter annars utlämnas. För skyddsombud, som önskar lämna sekretesskyddad information vidare, innebär detta 5. k. skaderekvisit på motsvarande sätt ett krav på bedömning om utlämnandet kan orsaka skada. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön bedömer att de offentliganställdas skyddsombud och skyddskommittéledamöter genom dessa regler har i stort sett samma möjligheter som privatanställda att oavsett tystnadsplikt samråda med centrala organisationer. Deras handlingsutrymme ökar självfallet om den ovan föreslagna ändringen av 8 kap. 2 åsekretesslagen genomförs. Mot denna bakgrund förordas att innebörden i reglerna i arbetsmiljölagen7 kap. 13 åom tystnadsplikt för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté klarläggs i syfte att bättre visa vilka rättigheter som finns att föra vidare information i frågor som rör arbetsmiljön.

E. Möjligheterna för de anställda och deras företrädare att ha insyn i och påverka arbetsgivarnas forskning och utveckling

Från fackligt håll har framhållits, att företagens forsknings- och utvecklings- verksamhet ofta kan ha viktiga konsekvenser för arbetsmiljön och att de anställdas och de lokala fackliga organisationemas möjligheter att överblicka det fältet inte alltid är tillfredsställande.

Innan beslut fattas om viktigare förändring av arbetsgivarens verksamhet, t. ex. då resultat av forskning och utveckling ska omsättas i praktiken, är arbetsgivaren skyldig enligt medbestämmandelagen att förhandla med före- trädare för de anställda. Arbetsgivaren torde också enligt medbestämman- delagen ha ansvar för att informera sina anställda om forskningsuppdrag, konsultuppdrag etc. som läggs utanför det egna företaget eller den egna organisationen. I den mån arbetsgivaren lägger ut verksamhet som innefattar forsknings- och utvecklingsarbete kan reglerna om facklig vetorätt vara tillämpliga. I varje fall är arbetsgivaren skyldig att förhandla enligt 385 medbestämmandelagen.

En vidgad möjlighet för de anställda och deras företrädare att få del av resultaten från 5. k. uppdragsforskning och eventuellt påverka omfattningen och inriktningen av sådana uppdrag torde lämpligen kunna regleras avtalsvä- gen och inte genom lagstiftning.

Det väsentliga för utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön är inte i första hand hur medbestämmande över företagens forskning och utveckling kan regleras utan snarare att understryka vikten av att resultaten av företagens forskning och utveckling av betydelse för värderingen av arbetsmil- jörisker blir öppet redovisade och spridda.

• Sida 240
•  Original

F. Arbetsgivarnas möjligheter att av producenter, leverantörer m.fl. få information om tekniska anordningar, produkter. arbetsmaterial m. m. som de köper

Reglering i lag av producenters, importörers och leverantörers ansvar att informera om sina produkter finns framför allt i arbetsmiljölagen och i lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Kraven är där höga. Tillverkare och importörer ska noga känna sina produkters sammansättning och verkningar. Trots detta har det hävdats att arbetsgivarnas möjligheter att få tillräcklig information inte är tillfredsställande, främst därför att tillverkare och importörer i praktiken inte har skaffat sig tillräckliga kunskaper om produk- terna. Till en del beror detta på omfattning av den arbetsinsats som detta kräver av tillverkare och importörer, till en del beror det på att utländska tillverkare inte är villiga att avslöja sammansättningen i produkten eller i dess delkomponenter.

Föreskrifter om hur lagarna ska tillämpas kan också spela en viktig roll för att få fram en bättre redovisning. Det är angeläget att erforderliga föreskrifter om risk- och skyddsinformation, bl. a. märkning av produkter och hanterings- anvisningar, uppgifter om farlighet och möjliga skyddsåtgärder fastställs på de områden där så inte redan har skett. Det arbete med att ta fram sådana föreskrifter, som pågår vid arbetarskyddsstyrelsen, bör därför påskyndas. Insatser för att göra sådana föreskrifter allmänt kända och tillämpade är också angelägna.

G. Forskares möjligheter att få tillgång till företagens information

Det hävdas ibland att forskarnas begränsade möjligheter att få tillgång till företagens information är ett hinder i arbetet för att förbättra arbetsmiljön. Andras möjligheter att få insyn i arbetsmiljöförhållandena begränsas i så fall indirekt.

Frågor rörande bl. a. arbetslivsforskningens villkor har behandlats av nya arbetsrättskommittén (A l976:02). Kommittén föreslog i delbetänkandet (DsA l977z4) Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbets- livsforskningen bl. a. att arbetslivsforskare genom lagstiftningen skulle bere- das tillträde till arbetsplats som berörs av forskningen. Ett villkor var enligt förslaget att forskningsuppgiften godkänts av central arbetstagarorganisation. I betänkandet diskuteras också forskares tillgång till information m. m., bl. a. genom att den lokala fackliga organisationen kan utnyttja sin rätt enligt medbestämmandelagens inforrnationsregler. Förslaget har ännu inte lett till några förändringar i lagstiftningen.

Sveriges Verkstadsförening och Svenska Metallindustriarbetarförbundet träffade i slutet av 1980 ett centralt avtal om arbetslivsforskning. Inom kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) här frågan om forskartillträ- de också reglerats.

• Sida 241
•  Original

12.2. Biblioteks- och dokumentationsservice i arbetsmiljöfrågor

Arbetsmiljöfrågoma spänner över ett brett, tvärvetenskapligt fält med natur- vetenskap, ingenjörsvetenskap, medicinsk vetenskap och beteendevetenskap som stora bevakningsområden. Forskningen i arbetsmiljöfrågor har ökat kraftigt under de senaste decenniet. Litteratur och dokumentation som rör arbetsmiljöfrågor likaså. Varje forskningsbibliotek torde ha litteratur som i något avseende har betydelse för värdering av arbetsmiljörisker.

Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivscentrum, Byggdok, K-konsult och Verk- stadsföreningens miljöbank är några av de organ som vid sidan av forsknings- bibliotek och folkbibliotek tillhandahåller litteratur och dokumentation i arbetsmiljöfrågor. Arbetarskyddsstyrelsen ska t. o. m. enligt sin instruktion ”fungera som centralt dokumentations-, informations- och konsultationsor- gan för myndigheter, institutioner, företag och enskilda medborgare i yrkeshygieniska, yrkesmedicinska, yrkestoxikologiska, arbetsfysiologiska och arbetspsykologiska frågor”. Inget av de nämnda organen uppfyller emellertid de två kraven att ha tillfredsställande täckning av arbetsmiljöfrågor i sitt litteratur- och dokumentationsbestånd samt att dessutom ha möjlighet att ge utåtriktad service.

Ett sätt att tillgodose det ökade behovet av information om arbetsmiljöris- ker och skyddsåtgärder är därför att förbättra biblioteks- och dokumentations- servicen i arbetsmiljöfrågor, både centralt och genom att varje folkbibliotek och skolbibliotek har ett litteraturbestånd som någorlunda väl speglar hur arbetsmiljörisker värderas och vad som är känt om förhållandena i arbetsli- vet.

I arbetet med att bygga upp en tillfredsställande vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i landet har tankar väckts om att man skulle kunna inrätta s. k. ansvarsbibliotek med nationellt ansvar bl. a. för anskaffning av litteratur och dokumentation, sambruk av materialet och bevakning av informationsutbudet inom ett visst ämnesområde eller problemområde. Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning utreder f. 11. på regeringens uppdrag förutsättningama för att bygga upp ansvarsbi- bliotek och förbereder förslag till handlingsprogram för ansvarsbibliotek på vissa försöksområden.

Ett tänkt ansvarsbibliotek skulle inom sitt ansvarsområde svara för referensservice, beståndsservice, planering och utveckling samt utbildning.' I begreppet referensservice ligger att bevaka utbudet av och svara för referens- tjänster, bevaka utbudet av och svara för ämnesbibliografering, svara för nationella bidrag till internationella inforrnationssystem samt svara för hänvisningsservice och förmedla kontakter för anskaffning av svåråtkomlig litteratur. lbeståndsservice ligger att bevaka utbudet av och anskaffa litteratur och referensmaterial, ha överblick över fjärrlånetrafiken samt ha ansvar för utlån av litteratur och kopieservice till andra bibliotek. I planering och utveckling för ett ansvarsbibliotek ligger att ta initiativ till uppbyggnad av samlingar och databaser, ta initiativ på skilda plan till dokumentation, samarbete inom ämnesområdet nationellt och internationellt, medverka vid ' Se närmare härom i utvärdering och kontroll samt ta initiativ till och medverka i utvecklingspro- ”WOW:" Ansvarsbiblio- jekt. Ett ansvarsbibliotek skulle också inom sitt område ta initiativ nu och ”* mgesmppo" *”

— . .. . . . ansvarsbiblioteksutred— medverka ] ut,,..dning av anvandare och informationsformedlare. ningen DFI 19813.

• Sida 242
•  Original

Det finns behov av ett centrum i landet, som har det nationella ansvaret för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i arbetsmiljöfrågor, m .a. 0. ett ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor. Vid ett sådant bibliotek skulle en stor del av landets litteratur och dokumentation i arbetsmiljöfrågor—bl. a. alla svenska forskningsrapporter av betydelse — säkert finnas att tillgå. Biblioteket skulle därtill ha sådan överblick att det kan hänvisa till andra servicestäl- len.

Det ligger närmast till hands att utveckla ett sådant ansvarsbibliotek med utgångspunkt i arbetarskyddsstyrelsens biblioteks- och dokumentationsverk- samhet. Med hänsyn till att arbetarskyddsstyrelsen redan instruktionsmässigt har ålagts ansvar för att fungera som centralt dokumentationsorgan i arbetsmiljöfrågor bör det därför uppdras åt arbetarskyddsstyrelsen att i samarbete med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörj- ning utveckla arbetarskyddsstyrelsens biblioteks- och dokumentationsverk- samhet så, att arbetarskyddsstyrelsen kan svara för ett ansvarsbibliotek på arbetsmiljöområdet.

I första hand bör ett ansvarsbibliotek på arbetsmiljöområdet ha följande funktioner: III Särskilt ansvar för ett gott och såvitt möjligt komplett bestånd av kvalificerad svensk och utländsk arbetsmiljölitteratur. I detta ingår bl. a. att systematiskt anskaffa svenska och utländska forskningsrapporter i arbetsmiljöfrågor. Dessutom ingår ansvar för att anskaffa svåråtkomlig litteratur i arbetsmiljöfrågor och för samverkan med andra bibliotek som har material av arbetsmiljöintresse. D Fjärrlåneservice med utlån och kopieservice till andra bibliotek. Dit hör också ansvar för kontakter med utländska specialbibliotek med litteratur och dokumentation för att kunna låna in och få kopieservice från dessa bibliotek. El Ansvar för de svenska bidragen till det internationella dokumentations- samarbetet på arbetsmiljöområdet, som bedrivs vid internationella arbets- tagarorganisationen (ILO) i Geneve, samt ansvar för det svenska deltagan- det i det nordiska dokumentationssamarbetet i arbetsmiljöfrågor. Cl Uppbyggnad av hjälpmedel för informationsförsörjning i arbetsmiljöfrå- gor. Däri ingår bl.a. att skapa och vidmakthålla en tillfredsställande katalog över ansvarsbibliotekets bestånd, medverka i uppbyggnaden av databaser med information om svensk forskning och publikationer i arbetsmiljöfrågor samt verka för ett samordnat och tillfredsställande utbud av litteratursökningstjänster. El Service för litteratursökning i arbetsmiljöfrågor, dvs. dels datorbaserad litteratursökning i svenska och utländska databaser, dels sökningar i ansvarsbibliotekets egna samlingar. I detta kan också ingå att utarbeta ämnesbibliografier, när efterfrågan uppstår. El Aktiv marknadsföring av biblioteks- och dokumentationstjänstema så att de blir effektivt utnyttjade. Hit hör även ansvar för viss utbildningsverk— samhet i frågor som rör information och dokumentation på arbetsmiljö- området.

Utvecklingsarbetet bedöms kunna ske under en period på tre år och bör äga rum i nära samverkan med delgationen för vetenskaplig och teknisk

• Sida 243
•  Original

informationsförsörjning samt övriga organisationer med inforrnationsresurser som rör arbetsmiljöfrågor.

Ansvarsbiblioteket bör ta på sig en sammanhållande roll i arbetet med att förbättra biblioteks- och dokumentationstjänster för dem som söker litteratur och dokumentation i arbetsmiljöfrågor och bl. a. bevaka möjligheterna att samordna servicen till användarna i fråga om litteratursökningar. Det bör också vara viktigt att finna former för samverkan och praktisk ansvarsfördel- ning med Karolinska institutets bibliotek och informationscentral, särskilt den toxikologiska informationsservice som är under uppbyggnad där, arbets- livscentrum och arbetarskyddsfonden. Det är också väsentligt att ansvarsbib- lioteket spelar en aktiv roll i det internationella samarbetet när det gäller information och dokumentation i arbetsmiljöfrågor i syfte att underlätta för svenska intressenter att få del av utländska rön.

Folkbibliotek och skolbibliotek har emellertid också en viktig roll när det gäller att tilllhandahålla och förmedla litteratur och dokumentation i arbetsmiljöfrågor. Det är naturligt om det vid varje folkbibliotek och skolbibliotek finns ett visst basbestånd av arbetsmiljölitteratur. Vad som bör ingå i ett sådant basbestånd kan emellertid vara oklart. Arbetarskyddsstyrel- sen bör därför i kontakt med Skolöverstyrelsen, delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, statens kulturråd, Svenska kommunför- bundet samt Sveriges allmänna biblioteksförening utarbeta rekommendatio- ner om vilken litteratur som bör ingå i ett basbestånd av arbetsmiljölitteratur vid folkbibliotek och skolbibliotek. Arbetarskyddsstyrelsen bör sprida dessa rekommendationer till folkbiblioteken och skolbiblioteken, som i sin tur på lämpligt sätt bör beakta dem i sin verksamhet.

12.3. Förslag

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön vill särskilt understryka vikten av att reglerna i sekretesslagen och arbetsmiljölagen tillgodoser syftet att göra information om arbetsmiljörisker mer tillgänglig. Utredningen föreslår därför att sekretessreglema i sekretesslagen 8 kap. 2 och 6 åå preciseras på sådant sätt att de innebär, att myndigheterna har att väga syftet med utlämnandet av uppgifter mot den skada ett utlämnande kan vålla och därvid särskilt beakta vikten av att värna om liv och hälsa. Utredningen föreslår Också att innebörden i reglerna i arbetsmiljölagen7 kap. 13% om tystnadsplikt för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté klarläggs i syfte att bättre visa vilka rättigheter som finns att föra vidare information i frågor som rör arbetsmiljön.

För att förbättra biblioteks- och dokumentationsservicen i arbetsmiljöfrå- gor föreslår utredningen att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att i kontakt med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning utveckla sin biblioteks- och dokumentationsverksamhet till ett ansvarsbiblio— tek med specialisering på arbetsmiljöfrågor. Utredningen förordar också att arbetarskyddsstyrelsen i kontakt med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, statens kulturråd, Skolöverstyrelsen, Sven- ska kommunförbundet samt Sveriges allmänna biblioteksförening utarbetar och sprider rekommendationer för ett basbestånd av arbetsmiljölitteratur som bör finnas vid folkbibliotek och skolbibliotek.

• Sida 244
•  Original

• Sida 245
•  Original

13. Insatser för bättre utbildning om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder

De kunskaper som människor i arbetslivet har är av stor betydelse för hur arbetet organiseras och ordnas och därigenom för hur arbetsmiljön blir. Människors kunskaper betyder också mycket för hur de kan delta i och påverka värderingar av arbetsmiljörisker.

De behöver ha kunskaper om arbetsmiljörisker och skyddsåtgärder för att inte utsätta sig själva och sina arbetskamrater för onödiga risker. De behöver också veta vilka rättigheter och skyldigheter de har i arbetslivet och ha sådana grundläggande kunskaper att de själva kan söka och tillgodogöra sig informa- tion om olika arbetsmiljöfrågor.

Samhället har därför en viktig uppgift i att bygga upp grundkunskaper hos dem som förbereder sig för arbetslivet. Utbildningen bör helst förmedla nödvändiga kunskaper om arbetsmiljörisker, skyddsåtgärder, rättigheter och skyldigheteri arbetslivet. Det finns dock brister i undervisningen i arbetsmil- jöfrågor. Utbildningsväsendet har i vissa avseenden inte hunnit med i den snabba utvecklingen av kunskaper om arbetsmiljöfrågor som en ökad uppmärksamhet på och ökade resurser för arbetsmiljöarbetet medfört i arbetslivet.

Trots att en stor del av vår ekonomi vilar på verksamheter där naturveten- skap och teknik tillämpas är det förhållandevis få i den vuxna arbetande befolkningen i Sverige som har goda grundkunskaper i de ämnena. Det påverkar förmågan att uppfatta, analysera och värdera vilka förhållanden och förändringar i arbetslivet som förorsakar arbetsmiljörisker eller kan bidra till att begränsa dem. Uppmärksamhet på risker på arbetsställena samt bedöm- ning och förståelse av hur ändamålsenliga olika skyddsåtgärder kan vara, är ofta en fråga om att tillämpa allmänna grundkunskaper om teknik, kemi, människans biologi m. m.

Om skolan ger goda grundkunskaper i sådana ämnen till allt fler elever, förbättras deras möjligheter att utifrån egna erfarenheter och med stöd av fortbildning i arbetslivet bättre förstå både hur arbetsmiljörisker uppkommer och vilka skyddsåtgärder som kan vidtas. Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön vill därför betona vikten av att undervisningen i naturvetenskapliga och tekniska ämnen bereds utrymme och har god kvalitet i såväl utbildning som ges vid allmänna läroanstalter som i annan utbildnings- verksamhet med syfte att höja folkbildningen.

Vid en UNESCO-konferens om miljövårdsutbildning i Tbilisi i Sovjetunio- nen 1977 antog närvarande representanter från 66 länder-däribland Sverige— enhälligt en deklaration och ett flertal rekommendationer om miljövårdsut-

• Sida 246
•  Original

bildning. Genom deklarationen uppmanas UNESCO:s medlemsländer att se till att miljövårdsfrågoma får en plats i olika utbildningar. Miljövårdsunder- visning ska ges människor i alla åldrar och på alla nivåer.

Några av de 41 rekommendationema ska återges här:

"Regeringama rekommenderas att fastställa vissa mål för utbildning i miljöfrågor och att sådan utbildning skall erbjudas såväl i ungdomsskolan som till redan yrkesverk- samma personer.

Regeringama rekommenderas att införa miljöfrågori läroplanerna för grundläggande lärarutbildning. ;

Regeringama uppmanas att göra relevant fortbildning tillgänglig för alla verksamma ' lärare som är i behov av sådan. UNESCO uppmanas stödja spridning av material av relevans för främjande av fortbildning av lärare.

Regeringama rekommenderas att tillse att i utbildningen av kvalificerade experter såsom ekonomer, planerare, arkitekter och ingenjörer, vars verksamhet direkt eller indirekt har stor betydelse för miljön, ingår en käma av tvärvetenskapliga miljöstu- dier.

Regeringama rekommenderas utnyttja och stärka universitetens och högskolornas roll i miljövårdsutbildningen.”

Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön har mot denna bakgrund särskilt granskat hur behovet av utbildning som rör arbetsmiljöfrå- gor är tillgodosett och redovisar i det följande överväganden och förslag därom.

13.1. Utbildning för dem som förbereder sig för arbetslivet

13.1.1. Skolöverstyrelsens ansvarsområde

13.1.l.l Grundskolan

Enligt Mål och riktlinjer i grundskolans. nya läroplan Lgr 80 ska skolan ge eleverna insikter i miljöfrågor, arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor. Läro- planen ger ett relativt stort utrymme för den enskilde läraren att ge undervisning i arbetsmiljöfrågor, bland annat genom temastudier som förberedelser till praktiskt arbetslivsorientering, och som inslag i olika ämnen. Den praktiska arbetslivsorienteringen (prao) har fått ökat utrymme. Läropla- nen föreskriver också att lärare, elever m.fl. ska samverka för en god arbetsmiljö i skolan.

Förutsättningama att uppfylla läroplanens målsättning för undervisning i arbetsmiljöfrågor är dock i många fall otillfredsställande. Orsakerna till detta är många. Här kan nämnas bristande kunskaper i arbetsmiljöfrågor, avsaknad av studiematerial och svårigheter att ha överblick över och kunna följa utvecklingen i olika arbetsmiljöfrågor.

Den viktigaste förutsättningen för att arbetsmiljöfrågoma ska uppmärk- sammas i undervisningen är den enskilde lärarens kunskaper och intresse för dessa frågor. Iärarutbildningen innehåller dock mycket litet om arbetsmiljö- frågor och den överblick över hela arbetsmiljöområdet som behövs för att läraren ska kunna undervisa i dessa frågor saknas. Möjligheter till vidareut-

• Sida 247
•  Original

bildning i arbetsmiljöfrågor är i stort obefintlig för grundskolans lärare.

Om de intentioner som finns i grundskolans nya läroplan ska kunna förverkligas är det angeläget att arbetsmiljöfrågor obligatoriskt ingår i utbildningen av grundskolans lärare. Det är också angeläget att lärarna bereds möjligheter till fortbildning i arbetsmiljöfrågor.

För att snabbt och på ett inte alltför resurskrävande sätt få igång fortbildning av grundskolans lärare bör den Studieverksamhet och det utbildningsmaterial som används i arbetslivet kunna utnyttjas i större omfattning än vad som görs nu, t. ex. kurserna Bättre arbetsmiljö och de olika fortbildningsprogrammen Buller, Belysning etc. Lärare som är skyddsombud eller ledamöter i skydds- kommittéer deltar i sådana kurser. Skyddskommittéverksamheten är dock i många kommuner inte så omfattande. Det finns t. ex. kommuner som endast haren skyddskommitté för hela kommunen. Detta innebär att en relativt liten andel av grundskolans och även gymnasieskolans lärare får utbildning i arbetsmiljöfrågor. Inom arbetsmarknadsutbildningen har arbetslivets kurser i arbetsmiljöfrågor utnyttjats i betydligt större utsträckning.

Den praktiska arbetslivsorienteringen ger möjligheter för eleverna att få egna intryck av arbetsmiljöer. Elevernas uppmärksamhet bör därför riktas mot arbetsmiljöfrågor vid förberedelser till och uppföljning av den praktiska arbetslivsorienteringen.

Skolor får idag relativt liten del av allt det informationsmaterial som finns om arbetsmiljöfrågor och som i många fall kan användas i undervisning. Kanaler för att sprida information vidare inom skolan saknas ofta. Vidare saknas undervisningsmaterial i arbetsmiljöfrågor som är anpassat för elever i grundskolan.

Det är önskvärt att undervisningsmaterial i arbetsmiljöfrågor avsett för grundskolan utarbetas. Det bör tillsammans med tillgängligt informations- material om arbetsmiljörisker från olika håll kunna användas i undervis- ningen. För att öka intresset för arbetsmiljöfrågor kan det även vara lämpligt att varje skola utser en ansvarig för arbetsmiljöinfomation och för samord- ning av undervisning i arbetsmiljöfrågor. Informationsmaterial om arbetsmil- jöfrågor bör vidare samlas på ett sätt som gör det lättillgängligt för skolans lärare och elever, t. ex. i skolans bibliotek.

Möjligheterna för skolorna att utnyttja informations- och studiematerial som används i arbetslivet skulle underlättas betydligt om det fanns en förteckning över lämpligt material för undervisning i arbetsmiljöfrågor i skolorna. En sådan förteckning bör utarbetas av skolöverstyrelsen i samråd med arbetarskyddsstyrelsen och efter kontakt med arbetsmarknadens par- ter.

Andra åtgärder, som skulle kunna underlätta undervisningen i arbetsmil- jöfrågor, är att utarbeta en handledning till skolans lärare om arbetsmiljöun- dervisning och undervisningsmaterial, som är anpassat till grundskolans elever.

13. 1. 1.2 Gymnasieskolan

I läroplanen för gymnasieskolan Lgy 70 anges mål och riktlinjer för skolans arbete samt allmänna anvisningar för skolans verksamhet. Läroplanen innefattar i övrigt för de olika linjerna timplaner och kursplaner samt

• Sida 248
•  Original

anvisningar och kommentarer i anslutning till kursplanerna. Mål och riktlinjer samt tim- och kursplaner fastställs av regeringen. Skolöverstyrelsen fastställer i regel övriga delar av läroplanen.

Gymnasieskolan omfattade 1981 ett 25-tal linjer med ett 60-tal grenar. Dessutom finns ett antal specialkurser. Linjerna består av tvååriga yrkesin- riktade linjer och teoretiska två-, tre- och fyraåriga linjer.

För de tvååriga yrkesinriktade linjerna och för flertalet specialkurser föreskrivs i läroplanen att arbetsplatsemas miljöfrågor ska ingå som obliga- toriskt huvudmoment i yrkesämnena. Sådan föreskrift kan också förekomma i ett ämnes målbeskrivning. I ämnet arbetslivsorientering som förekommer på dessa linjer i stället för ämnet samhällskunskap ingår arbetsmiljöfrågoma. Ämnet ergonomi, som finns på fyraårig och tvåårig teknisk linje samt på vissa yrkesinriktade linjer och specialkurser, behandlar arbetsmiljöfrågor i vid mening.

För flertalet teoretiska linjer och för en del specialkurser finns ingen föreskrift om obligatorisk undervisning i arbetsmiljöfrågor. I något enstaka ämne är undervisning om arbetsplatsens miljöfrågor obligatorisk.

Ämnet samhällskunskap ska på de teoretiska linjerna ge utbildning om förhållandena i arbetslivet. För detta ämne finns endast en rekommendation till läraren om att undervisa i arbetsmiljöfrågor med lydelsen ”På olika arbetsplatser kan eleverna studera arbetsmiljö och arbetsprocesser . .

Skolöverstyrelsen gjorde 1981 en översyn av ergonomiutbildningen och en arbetsgrupp har lämnat förslag till förstärkningar av utbildningen i ergonomi på gymnasieskolan. Bl.a. föreslogs att ergonomiska inslag skulle finnas på samtliga studievägar i gymnasieskolan. Vidare föreslogs att kursplanema i ergonomi skulle revideras, att möjligheten att inrätta lärartjänster i ergonomi skulle utredas samt att behovet av lärarfortbildning i ergonomi skulle uppmärksammas.

Det är angeläget att arbetsmiljöfrågoma ingår i undervisningen på samtliga gymnasieskolans linjer och specialkurser. Det är också angeläget att arbets- miljöfrågoma ingår i undervisningen inte enbart i olika tillämpningsämnen utan också övergripande för att ge eleverna kunskaper om hur arbetsmiljö- frågoma behandlas i arbetslivet, vilka regler som gäller rn. m. Arbetsmiljö- frågoma bör därför obligatoriskt behandlas dels integrerade i olika ämnen där arbetsmiljöfrågor är aktuella, dels övergripande i ämnena arbetslivsoriente- ring, samhällskunskap och ergonomi.

Här ska visas några förändringar i läroplanen för gymnasieskolan som utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön anser är angelägna för att arbetsmiljöfrågoma bättre ska uppmärksammas i undervisningen i gymnasieskolan.

”Arbetsplatsemas miljöfrågor” bör föras in som huvudmoment i vissa ämnen på de teoretiska linjerna på motsvarande sätt som på de yrkesinriktade linjerna. Som exempel på vissa ämnen där detta bör ske kan nämnas teknologi, konstruktion, byggteknik, anläggning, elektronik, kemi, teknisk kemi, före- tagsekonomi m. m. Målbeskrivningaroch supplement till läroplanen bör med hänsyn till detta överarbetas.

Arbetsmiljöfrågor bör obligatoriskt behandlas i ämnet samhällskunskap. Ämnet ergonomi bör föras in på flera utbildningslinjer. Ämnet ergonomi skulle dessutom kunna döpas om till arbetsmiljölära för att på ett bättre sätt beteckna vad som ingår i ämnet.

• Sida 249
•  Original

Den utbildning gymnasieelevema får i arbetsmiljöfrågor beror liksom i grundskolan på de kunskaper och det intresse lärama har för arbetsmiljöfrå- gor. En del arbetsmiljöfrågor kan behandlas i vissa ämnen i lärarutbildningen, t. ex. säkerhetsfrågor i ämnet fysik, kemiska hälsorisker i ämnet kemi osv. Den överblick som behövs för att läraren ska kunna undervisa i arbetsmiljöfrågor saknas dock i regel. Detta gäller även lärare på de yrkesinriktade linjerna, trots att de ofta genom praktisk erfarenhet av yrket, innan de utbildat sig till lärare, fått viss erfarenhet av arbetsmiljöfrågor. Det har nämligen visat sig att deras arbetsmiljökunskaper är ojämna. Lärare inom gymnasieskolan bör också få möjligheter till fortbildning i arbetsmiljöfrågor.

Ett sätt att tillgodose behovet av fortbildning i arbetsmiljöfrågor för lärare är att högskolan erbjuder sådana kurser. Möjligheterna att utnyttja de kurser som används i arbetslivet för utbildning om skyddsverksamhet bör även utnyttjas i större utsträckning för gymnasieskolan på sätt som idag sker inom arbets- marknadsutbildningen.

Mycket av det informations- och utbildningsmaterial om arbetsmiljöfrågor som används i arbetslivet skulle kunna användas i gymnasieskolans under- visning. Många skolor har dock ingen beredskap för att ta emot, lagra och sprida arbetsmiljöinformation vidare inom skolan. Även inom gymnasiesko- lorna skulle därför den enkla praktiska åtgärden att utse en ansvarig för arbetsmiljöinformation och samling av informationsmaterial om arbetsmil- jöfrågor i skolans bibliotek kunna bidra till att förbättra situationen.

13. l . 1.3 Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) bedrivs i framförallt tre olika former, nämligen i skolöverstyrelsens särskilt ordnade kurser vid AMU-center, i utbildning inom det reguljära skolväsendet och genom utbildning i företag i olika former.

Läroplan för arbetsmarknadsutbildning vid AMU-center fastställs av skolöverstyrelsen i samråd med arbetsmarknadens parter. Utbildning i arbetsmiljöfrågor ingår i arbetsmarknadsutbildningen vid AMU-center dels som del i olika ämnen i de yrkesinriktade utbildningama, dels i ämnet arbetslivsorientering. De som går i arbetsmarknadsutbildning vid gymnasie- skolan följer de läroplaner som gäller för denna. Den arbetsmarknadsutbild- ning som bedrivs inom företag ska innefatta arbetsmiljöfrågor.

Relativt omfattande utbildning ges till de skyddsverksamma vid samtliga AMU-center. Skyddsombud, ledamöter i skyddskommitté och kurslednings- personal vid samtliga AMU-center får genomgå grundutbildning och vida- reutbildning i arbetsmiljöfrågor. Arbetarskyddsnämndens utbildningsmate- rial Bättre arbetsmiljö, Buller etc. används. Skyddsombud utsedda av elevråd vid AMU-center får genomgå grundkurs.

Hittills har ca 2 000 av totalt 4 500 lärare i arbetsmarknadsutbildning samt ungefär 300 personer i kursledning genomgått grundkursen Bättre arbetsmil- jö. Ca 300 av vardera kategorien har även genomgått de olika vidareutbild- ningskursema Buller, Belysning, Planering etc. Nytillkomna lärare och kursledningspersonal får efterhand delta i grund— och vidareutbildningen i arbetsmiljöfrågor.

Utbildningen genomförs i studiecirkelforrn. Bidrag utgår från arbetar-

• Sida 250
•  Original

skyddsfonden. Utbildningen leds av ett 80-tal handledare som har utbildats genom arbetarskyddsfonden. Nämnas kan också att ca 8 000 kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildning som varit utsedda skyddsombud eller ingått i skyddskommittéer hittills har deltagit i kursen Bättre arbetsmiljö. För närvarande utbildas mellan 800 och I 000 av AMU—utbildningens kursdel- tagare i arbetsmiljöfrågor per år.

Lärare och kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildningen har på detta sätt bättre möjligheter att få kunskaper om arbetsmiljöfrågor än lärare i övriga skolor. Dessutom har flertalet av lärarna yrkeslivserfarenhet från det yrke som ' eleverna i arbetsmarknadsutbildning utbildas till och kan därigenom bidra till att eleverna görs uppmärksamma på arbetsmiljöfrågor. Det är angeläget att arbetsmiljöfrågor även fortsättningsvis bereds utrymme i arbetsmarknadsut— bildningen.

l arbetsmarknadsutbildningen vid AMU-center och inom företag kan mycket av det informationsmaterial i arbetsmiljöfrågor som finns i arbetslivet användas. För att underlätta det kan det vara lämpligt, att en person vid varje AMU-center ansvarar för att samla in, lagra och föra vidare informations- material som rör arbetsmiljöfrågor.

Invandrare och personer som av andra skäl än Språksvårigheter har svårt att tillgodogöra sig gängse arbetsmiljöinformation utgör en relativt stor del av eleverna i arbetsmarknadsutbildningen. Speciella insatser kan vara erforder- liga för att genom arbetsmarknadsutbildningen ge dem erforderliga kunskaper om arbetsmiljöförhållanden.

l3.l.l.4 Kommunal vuxenutbildning

Kommunal vuxenutbildning (komvux) är uppbyggd som ett ämneskurssys- tem och följer centralt fastställda läroplaner. En huvuduppgift för kommunal vuxenutbildning är att ge vuxna möjligheter till att kompensera brister i tidigare utbildning. Komvux vänder sig till vuxna som önskar kompetensin- riktad utbildning, i första hand kortutbildade och studieovana. Vuxna som vill skaffa sig behörighet för fortsatta studier eller vidareutbilda sig i sitt yrke kan dock även utnyttja komvux. Speciell hänsyn tas till handikappade, personeri socialt utsatta positioner, invandrare m. fl.

Komvux omfattar kurser på grundskolans högstadium och gymnasieskolan och följer för dessa kurser läroplaner som motsvarar ungdomsskolans. Dessutom anordnas direkt yrkesinriktade kurser enligt läroplaner som gäller enbart för komvux, s. k. särskild yrkesinriktad utbildning. Samråd med arbetsmarknadens parter ska ske vid utformning av dessa läroplaner.

Flertalet lärare inom komvux är även knutna till ungdomsutbildningen eller har annan huvudsaklig sysselsättning. Grundutbildning anpassad till komvux finns ej. Fortbildning av lärare finns i vuxenpedagogik m. m.

Det är angeläget att "arbetsmiljöfrågoma ägnas uppmärksamhet i den kommunala vuxenutbildningen. Det är helt beroende på den enskilde lärarens intresse och kunskaper om detta sker idag. Översyn av läroplaner och utbildning av lärare är därför önskvärt för att arbetsmiljöfrågor ska uppmärk- sammas på tillfredsställande sätt även i komvux. Det informations- och utbildningsmaterial om arbetsmiljöfrågor som används i arbetslivet bör utnyttjas i komvux.

• Sida 251
•  Original

13.1. 1.5 Grundutbildning för vuxna

Grundutbildning för vuxna (grundvux) anordnas för vuxna som saknar grundläggande kunskaperi läsning, skrivning och räkning. Grundvux följeri tillämpliga delar läroplanen för grundskolan. Undervisningen omfattar läsning, skrivning och räkning motsvarande högst årskurs 6. Orientering om samhälls- och naturkunskap ska även ingå. Grundvux är organisatoriskt knuten till komvux.

l grundvux deltar svenskar, vars faktiska kunskaper i läsning, skrivning och räkning ligger under medelnivån för elever som gått igenom årskurs 4. Utbildningen omfattar även invandrare som har en kortare skolgång i sitt hemland än vad som motsvarar fyra års effektiv skolgångi Sverige. För många invandare är grundvux den enda utbildning de får innan de kommer ut på den svenska arbetsmarknaden. För närvarande är ca 75 procent av deltagarna i grundvux invandrare.

I den samhällsinformation som förmedlas via grundvux bör arbetsmiljöfrå- goma översiktligt ingå. Lärare inom grundvux har idagi regel ingen erfarenhet av arbetsmiljöfrågor.

Att ge grundvuxlärama orientering i arbetsmiljöfrågor och därtill tillgång till lättförståeligt informationsmaterial är därför väsentligt, för att de genom grundvux ska kunna ge sina elever kännedom om förhållandena i arbetsli- vet.

13. 1. 1.6 Folkhögskolor

Folkhögskolan är landets äldsta utbildningsform för kortutbildade vuxna som vill skaffa sig grundkunskaper. Studier vid flertalet av folkhögskolans långa kurser ger behörighet på grundskolenivå och allmän behörighet för studier vid högskola. Dessutom anordnas ett flertal korta kurser. Varje folkhögskola bestämmer själv sin verksamhet och utarbetar egna studieplaner. Det fanns 121 folkhögskolor 1981.

Vissa folkhögskolor har kurser i arbetsmiljöfrågor. Nämnas kan t. ex. Markaryds folkhögskola som har en arbetsmiljöutbildning avsedd för skydds- ombud, arbetsledare m. fl. verksamma inom arbetsmiljöområdet. Det är önskvärt att behovet av utbildning i arbetsmiljöfrågor särskilt uppmärksam- mas i de enskilda folkhögskolomas planering av utbildningsinsatser.

13.1.2. Högskolan

Högskolans uppgift är att bedriva utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Den grundläggande högskoleutbildningen ska vara yrkesförberedande eller ge vidareutbildning för redan yrkesverksamma. Yrkesförberedelsen kan avse specifika yrkesområden, t. ex. sjuksköterskeyrket, eller rikta sig mot en sektor av arbetslivet, t. ex. ekonomlinjen.

Den grundläggande högskoleutbildningen erbjuds i form av utbildningslin- jer som är uppbyggda av kurser. Dessutom finns enstaka kurser som kan vara fristående.

Allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inrättas centralt genom

• Sida 252
•  Original

riksdagsbeslut. De är inriktade mot breda yrkesområden där det finns ett mera bestående utbildningsbehov. Det finns över 100 allmänna utbildningslinjer och ca 15 påbyggnadslinjer.

För varje allmän utbildningslinje ska finnas en central utbildningsplan som fastställer bl. a. linjens omfattning, syfte och innehåll i stora drag. Dessutom finns till varje utbildningslinje lokal utbildningsplan samt kursplaner som anger utbildningens konkreta innehåll. Vilka kurser som ingår och kursernas inriktning m.m. fastställs av linjenämndema på respektive högskola. De i allmänna utbildningslinjema kan på detta sätt få olika utformning vid olika ' högskoleenheter.

Lokala utbildningslinjer kan inrättas av högskolestyrelsema. De lokala utbildningslinjema ska anpassas till de resurser och behov som finns på en ort eller i en region. Som exempel kan nämnas att i Jönköping finns en småföretagsekonomisk linje. Linjenämndema fastställer även utbildningspla- ner och kursplaner för lokala linjer och fristående enstaka kurser.

Den arbetsmiljöutbildning som finns vid högskolorna avser i främsta hand tekniska yrken. Vid några av högskolorna ingår kurser i arbetsmiljöfrågor obligatoriskt på tekniska utbildningslinjer. Detta gäller t. ex. högskolan i Luleå.

Vid flertalet högskolor är dock kurser i arbetsmiljöfrågor ett frivilligt val. Kurserna är ofta korta och behandlar arbetsmiljöfrågoma ytligt. Inom andra utbildningslinjer än de tekniska är inslagen av utbildning i arbetsmiljöfrågor mycket begränsade.

Det är angeläget att högskolan ger utbildning i olika arbetsmiljöfrågor i betydligt större utsträckning. Arbetsmiljöfrågor bör reguljärt ingå som moment i kurser och som enstaka kurser i samtliga utbildningslinjer för tekniska yrken och för aktuella undervisningsyrken. Flertalet utbildningslin- jer för administrativa, ekonomiska och sociala yrken samt vårdyrken bör även innefatta utbildning i arbetsmiljöfrågor. När det gäller utbildningslinjema för kultur- och informationsyrken är det speciellt angeläget att kurser i arbets- miljöfrågor erbjuds studerande på joumalistlinjen. Det är önskvärt att eleverna har möjlighet att välja kurs i arbetsmiljöfrågor på samtliga utbild- ningslinjer.

Vid högskolorna inrättas också fristående enstaka kurser som främst är avsedda för dem som vill fort- och vidareutbilda sig. Vilka kurser som ska inrättas beslutas av högskolestyrelsen inom ekonomiska ramar och riktlinjer fastställda av regionstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Omfattningen av enstaka kurser kan variera från en veckas studier (en poäng) till tjugo veckors studier eller mer. De kan utformas för heltids- eller deltidsstudier, på dagtid eller kvällstid, som koncentrerade eller utspridda kurser och kan även bedrivas i form av distansundervisning, dvs. den studerande läser på hemorten, har fasta telefontider med lärare vid högskolan och är endast på högskolan för att delta i examen, speciella laborationer m. m.

Möjligheten att inrätta fristående enstaka kurser som behandlar arbetsmil- jöfrågor har inte utnyttjats i någon större utstäckning vid de olika högskolorna. Fristående enstaka kurser i arbetsmiljöfrågor skulle dock kunna utnyttjas i betydligt större omfattning för fort- och vidareutbildning. Speciellt angeläget är det att kunna erbjuda denna form av fortbildning till lärare vid grundskola,

• Sida 253
•  Original

gymnasium och arbetsmarknadsutbildning samt alla de personer i arbetslivet som i sitt arbete utformar och påverkar arbetsmiljön för andra. Enstaka kurser i arbetsmiljöfrågor vid högskolorna, särskilt kurser med distansundervisning, skulle sannolikt avsevärt kunna bidra till att öka kunskaperna om arbetsmil- jörisker och åtgärder av förebyggande art.

13.2. Utbildning för dem som finns i arbetslivet

Intresse och förståelse för risker i arbetsmiljön och möjligheterna att genom förebyggande åtgärder begränsa dem grundläggs genom att nödvändiga grundkunskaper ges genom det allmänna utbildningsväsendet. Denna kun- skap måste emellertid byggas på i det praktiska arbetslivet.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivare och arbetstagare samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Arbetsgivare ska enligt arbetsmiljölagen förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han eller hon har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. I lagen stadgas att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt ska svara för att skyddsombuden utbildas. Utbildning och information i arbetsmiljöfrågor bör därför i olika grad omfatta alla kategorier på arbetsställena.

Arbetsmarknadens parter har genom avtal och överenskommelser närmare reglerat hur sådan utbildning ska utformas och genomföras. Utbildningen, som i stor utsträckning finansieras via arbetarskyddsfonden, genomförs också under överinseende av arbetsmarknadens parter. I sammanhanget bör nämnas att det finns en central utbildningsdelegation vid arbetarskyddssty- relsen för samråd i frågor som rör arbetsmiljöutbildningens innehåll och omfattning. I delegationen ingår bl. a. representanter för arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsstyrelsen.

1321. Introduktion, instruktion och utbildning i arbetsmiljöfrågor på arbetsstället

En förutsättning för att den enskilda arbetstagaren ska kunna skydda sig, undvika att utsätta sig för risker och i övrigt medverka till en god arbetsmiljö är att han eller hon får tillfredsställande introduktion och instruktion om vad som gäller för arbetet. Introduktion till nyanställda eller omplacerade syftar oftast till att ge en översiktlig orientering om verksamheten och de aktuella

arbetsuppgiftema. Innan ett arbete påbörjas ska arbetstagaren instrueras om föreliggande

risker, vilka skyddsföreskrifter som gäller, vilka skyddsanordningar och skyddsutrustningar som ska användas, vilka kontaktvägar som ska utnyttjas, hur man ska förfara vid olika nödsituationer m. m. Sådan arbetsinstruktion syftar till att förebygga ohälsa och olycksfall. Den måste därför ha inslag som motiverar de anställda att använda skyddsanordningar och i övrigt engagera dem för arbetet med att värna om och förbättra arbetsmiljön.

Det är, som nyss nämnts, arbetsgivarens skyldighet att svara för introduk- tion och instruktion av de anställda. Arbetsgivaren är också skyldig att följa upp instruktionen och förvissa sig om att de anställda har behövlig utbildning