SOU 1983:58

Kunskap för gemenskap : läromedel för språklig och kulturell mångfald : delbetänkande

Till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 9 juli 1981 bemyndigade regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden som rör skolväsendet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att

dels analysera olika frågor som aktualiseras på skolområdet och inom vuxenutbildningen med hänsyn till målen för invandrar- och minoritetspoli- tiken,

dels avge förslag till behövliga och lämpliga förändringar. Med stöd av bemyndigandet tillkallade statsrådet Ulla Tillander samma dag generaldirektören Birgitta Ulvhammar att vara särskild utredare.

Utredningen har antagit namnet Språk- och kulturarvsutredningen (SKU).

Med stöd av regeringens bemyndigande har såsom sakkunniga tillkallats departementssekreteraren Richard Lagercrantz fr. o. m. den 9 september 1982, skolrådet Lennart Teveborg, avdelningsdirektören Staffan Lundgren samt byrådirektörerna Ulf Ebbeson, Boel Westerberg och Inga-Britta Åstedt fr. o. m. den 1 januari 1983 samt byrådirektören Mai Beijer fr. o. m. den 10 januari 1983 och byrådirektören Eva Benson fr. o. m. den 1 februari t. o. m. den 15 mars 1983. Mai Beijer har därvid haft ett särskilt ansvar för läromedelsfrågorna.

Sekreterare i utredningen fr. o. m. den 1 januari 1982 har varit byrådirek- tören Bertil Jakobsson. Biträdande sekreterare fr. o. m. den 15 december 1981 t. o. m. den 31 december 1982 har varit Johan Rådmark.

I utredningens kansli har även ingått assistenterna Ulla Jiman fr. o..m. den 19 oktober 1981 t. o. m. den 31 januari 1983 och Gunilla Westman fr. o. m. den 1 februari 1983. Vidare har assistenterna Stina Fogelström och Seth Berglund biträtt i kansliets arbete.

SKU har i enlighet med direktiven samrått med utredningen om språk- minoriteter i förskoleåldern (S 1979:03), med gymnasieutredningen (U 1976:10), med komvuxutredningen (U 1978:04), med kommittén angå- ende skolor med enskild huvudman (U 1976113), med invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04), med diskrimineringsutredningen (A 1978:06) samt med utredningen om samverkan mellan förskola och skola (U 1981:01).

Vidare har samråd ägt rum mellan 1980 års abortkommitte' (S 1980:02) och SKU angående samlevnadsundervisning för invandrarelever.

Som underlag för arbetet med läromedelsfrågorna ingår bl. a. en rapport om minoritetsspråks- och invandrarundervisningens läromedelsförsörjning, som utarbetats av en arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen (SÖ) och av rege-

ringen överlämnats till SKU genom beslut den 5 november 1981.

Statens In vandrarverks (S] V) anslagsframställning för budgetåret 1981/82 i vad avser en central för pedagogiska hjälpmedel för invandrare har likaså överlämnats till SKU av regeringen genom beslut den 9 september 1982.

I förutsättningarna för SKU:s arbete har ingått att följa pågående försöks- verksamhet av olika slag i Sverige'med anknytning till undervisningen av invandrare och att utnyttja därvid vunna erfarenheter.

Genom beslut av regeringen den 11 november 1982 överlämnades till SKU SÖ:s redogörelse samt förslag till åtgärder den 1 oktober 1982 för försöks- verksamheten med jämkade timplaner på grundskolans låg- och mellanstadier för hemspråksundervisning.

Vidare överlämnades genom samma beslut SÖ:s utvärdering den 22 sep- tember 1982, i vissa delar, av försöksverksamheten med finskspråkig gym- nasial utbildning i Stockholm.

Utredningsarbetet har samordnats med utredarens uppdrag i det fortlöp- ande samarbetet mellan svenska myndigheter och motsvarande organ i vissa ursprungsländer i frågor som rör utbildningsåtgärder för invandrare och de- ras barn. Detta samarbete avser också utbildningsväsendets ansvar för att ta tillvara invandrarnas kulturarv.

Utredaren och sekreteraren har förutom resor inom landet gjort studie- och kontaktresor till Belgien, Berlin, Danmark, England, Finland, Frank- rike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Italien och Ungern.

Särskild uppmärksamhet har därvid ägnats Finland, där utredningen ge- nom upprepade besök fått tillfälle att i olika delar av landet följa undervis- ning av såväl finskspråkiga som svenskspråkiga barn, samtala med lärare, skolledare, forskare och administratörer och fördjupa kännedomen om finska kulturtraditioner.

Utredaren och sekreteraren har deltagit i en rad konferenser och sympo- sier såväl i Sverige som utomlands kring invandrar- och minoritetsundervis- ning. Särskilt bör framhållas Europarådets symposium ”The intercultural training of teachers” i L'Aquila i Italien i maj 1982, Werner-Gren stiftelsens symposium ”Multicultural and multilingual education” i Stockholm i juli 1982, vilket delvis finansierades av och samplanerades med SKU, samt ”L'enseignement des enfants des travailleurs arabes emigrés en Europe" i Paris i januari 1983.

SKU har genom olika kontakter med Europarådet och OECD tagit del av pågående arbete inom dessa organisationer på invandrarundervisningens område.

Förevarande delbetänkande innehåller SKU:s förslag rörande läromedels- försörjningen för invandrar- och minoritetsundervisningen.

SKU:s uppdrag i förevarande del har varit att göra en samlad bedömning över tillgång på och behovet av läromedel i invandrarundervisningen och förutsättningarna för ett vidgat samarbete med invandrarnas ursprungslän- der. Detta har medfört ingående analyser och överväganden rörande bl. a. läromedlens roll i förhållande till undervisningen. Det är SKU:s förhoppning att det redovisade materialet även skall kunna bli till vägledning för kom- munerna i frågor rörande läromedelsförsörjningen för invandrar- och mino— ritetsundervisningen. Vidare bör materialet kunna komma till användning i utbildning och fortbildning av personal.

SKU har tidigare överlämnat dels The Relationship between Swedish and Immigrant Adolescents — An Analysis of Attitudes and Understanding of Attitudes (Ds U 1983:4) som är en studie av svenska ungdomars och invandrarungdomars syn på varandra i Södertälje och Falun "

dels Invandring och invandrarforskning i Australien — En kommenterad bibliografi (Ds U 198327)

dels Multicultural and Multilingual Education in Immigrant Countries (Pergamon Press Ltd 1983) — en rapport från ovannämnda symposium i Stockholm med samma namn.

SKU avser att i oktober 1983 överlämna sitt huvudbetänkande Olika ur- sprung - Gemenskap i Sverige, utbildning för språklig och kulturell mång- fald.

Stockholm i september 1983 Birgitta Ulvhammar

/Bertil Jakobsson Mai Beijer

InnehåH

Förkortningar

Sammanfattning

Inledning

1 Målgrupper — Undervisning 1.1

1.2

1.3

1.4 1.5

1.6 1.7 1.8

Invandrarnas och minoriteternas kulturella och språkligt- -sociala situation . . . . .

Förskolebarnen och hemspråksträningen

Förskolebarn med minoritetsspråk Hemspråksträningen i förskolan Metodik och material i hemspråksträningen Utvecklingen av hemspråksstödet i framtiden Elever med annat hemspråk än svenska 1 grundskolan Undervisning 1 hemspråket

Undervisning på hemspråket . . Undervisning 1 och på svenska som främmande språk Undervisning på svenska Läsinlärning och annan elementär undervisning

Särskilda stödåtgärder för elever med ringa skolbakgrund Elever med annat hemspråk än svenska i gymnasieskolan Invandrare | vuxenutbildningen Undervisning 1 svenska som främmande språk Undervisning | och på hemspråk

Grundutbildning för vuxna . . . . . Samhällsorientering och studie- och yrkesorientering (syo) Handikappade invandrarbarn och vuxna i olika utbildningar Interkulturell undervisning

2. Föräldrar, lärare, övrig personal samt invandrar- och föräldraföre- ningar 2.1 2.2

2.3

Föräldrarnas betydelse för barnens språk- och kulturutveckling Invandrar-, minoritets- och föräldraföreningarnas kulturstödjan- de insatser för barnen . . . . . . Lärare och övrig personal 1 förskola, skola och vuxenutbildning m. m.

11

13

23

25

25 26 26 27 27 28 29 30 31 32 32 32 34 35 37 37 39 40 41 41 43

45

45

45

46

3 Läromedel 3.1 3.2 3.3 Läromedlens roll' | invandrar- och minoritetsundervisningen Behovet av läromedel Bristen på läromedel 3.4 Sammanfattning av viktiga utvecklingsområden

3.5

Läromedel för undervisning i hemspråket

Läromedel för läsinlärning . Läromedel för undervisning på hemspråket . Läromedel för undervisning | svenska som främmande språk Läromedel för undervisning på svenska som främmande språk Läromedel för samhällsorientering och syo Läromedel för undervisning av handikappade elever

Material för lärare, övrig personal och föräldrar Läromedel för interkulturell undervisning Behovet av kontinuerliga behovsanalyser

4 Information om läromedel 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 Behovet av information

Läromedelsförteckningar . . Läromedelsutställningar och pedagogisk rådgivning Informationskanaler

Information till producenter

5 Utveckling, produktion och distribution av läromedel 5.1

5.2 5.3

5.4

5.5 5.6

Forsknings- och utvecklingsprojekt inom läromedelsområdet på central nivå . . . . . . . . Läromedelsutveckling' mom skolöverstyrelsen Utveckling av lexikon och ordlistor Övrigt centralt utvecklingsarbete .

Lokalt utvecklingsarbete mom läromedelsområdet . Utveckling och produktion hos svenska producenter inklusive ut- bildningsradion . . . . . . . Samverkan med andra länder kring utveckling och produktion av läromedel Samiska läromedel Övrigt nordiskt samarbete . .

Samarbete med utomnordiska utvandrarländer

Internationella kontakter

Olika produktionsstödsformer . . . . Distribution av invandrar- och minoritetsläromedel

6 Import av läromedel 6.1 Användningen av utländska läromedel

6. 2 Kommunernas import av läromedel

Direkt och indirekt import . Rutiner vid import av hemspråksläromedel Kommunernas problem Kommunernas önskemål

49 49 50 51 52 52 53 54 54 54 54 55

57 60 61 62

63

63 63 65 68 68

69

71 7 1 72 73 73 74 76

77 77 77 78 80 80 81

6.3

6.4

Samverkan vid import av läromedel Importmarknaden för hemspråksläromedel Distributionsstöd till Kommunsamköp Läromedelscentralen i Olofströms kommun Olika sätt att underlätta importen Förbättrad inköpsinformation

Samordnade beställningar . . . . Distributionsstöd och andra ekonomiska stödformer

7 Det lokala arbetet med läromedel och litteratur

7.1 7.2

7.3 7.4

7.5

Det lokala ansvaret för läromedelsförsörjningen Organisationen av läromedels- och litteraturförsörjningeni kom- munen . . .

Valet av läromedel och litteratur

Beställnings— och inköpsrutinerna' mom kommunen . Förvaringen och den lokala distributionen av läromedel och lit- teratur . . . . Fortbildning' | läromedelsfrågor . . . Finansieringen och kostnaderna för invandrar- och minoritetsun- dervisningens läromedel och litteratur . . . . Möjligheter att förbättra rutiner för urval, beställning, inköp och distribution av läromedel och litteratur

8. Förslag om den framtida läromedelsförsörjningen för invandrar- och minoritetsundervisningen 8.1

8.2

8.3

8.4 8.5

8.6

Relationen mellan målen för undervisningen och resurserna för läromedel . . . .

Behovet av samordning av läromedelsfrågorna . Läromedelsfrågorna är uppdelade på många myndigheter Problemen inom läromedelsområdet . Rikscentral för läromedel för invandrar- och minoritetsundervis- ningen

Organisation Arbetsuppgifter

Personella och ekonomiska resurser

Lokalisering . . . . . . . . Planeringsunderlag för invandrar— och minoritetsläromedel Utveckling och produktion .

Utveckling av läromedel inom rikscentralen Läromedelsutveckling' mom förskoleområdet Utbildningsradions programverksamhet på invandrar— och mino- ritetsområdet . . . . . . Kontakter med övriga producenter och förlag Information om invandrar- och minoritetsläromedel samt om in- köp, import och distribution

Läromedelsförteckningar . . . . Bedömning av läromedel producerade utanför Sverige Läromedelsutställning

Information till läromedelsinköpare

82 82 83 83 84 85 85 86

87 87

88 88 89

90 90

91

92

95

95 96 96 96

97 97 98 99 100 101 102 102 103

104 104

105 105 105 105 106

8. 7 Utbildning och fortbildning | läromedelsfrågor . 8. 8 Produktionsstöd för invandrar- och minoritetsläromedel och lit— teratur . . SIL. s produktionsstöd Stöd till litteratur på olika språk Stöd för utgivning av talkassetter på minoritetsspråk 8.9 Lagerhållning, distribution och försäljning samt importstödjande åtgärder . . . 8.10 Läromedel för vissa minoriteter Läromedel för samiska elever Läromedel för tornedalsfinska elever Läromedel för zigenska elever . . . 8.11 Samordning av terminologiskt och lexikografiskt arbete 8.12 Kostnader, finansiering och genomförande

Bilaga 1 Utredningens direktiv Bilaga 2 Tabeller som sammanfattar vissa läromedelsbehov ur rappor- ten Minoritetsspråks— och invandrarundervisningens lärome- delsförsörjning, SÖ 1981

107

108 108 108 108

110 111 111 112 112 113 113

117

123

Förkortningar

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildning AV-central Kommunal eller regional central för audiovisuella hjälpmedel Dir Kommittédirektiv DsA Departementspromemoria, Arbetsmarknadsdepartementet DsU Departementspromemoria, Utbildningsdepartementet EIFO Delegationen för invandrarforskning (tidigare Expertgruppen för invandrarforskning) FoU Forsknings- och utvecklingsarbete Grundvux Grundutbildning för vuxna GU Gymnasieutredningen Komvux Kommunal vuxenutbildning KUR Statens kulturråd Lgr Läroplan för grundskolan Lgy Läroplan för gymnasieskolan Lvux Läroplan för kommunal vuxenutbildning prop. Regeringsproposition RHS Riksförbundet Hem och Skola RPH Rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade RPH-HÖR Rikscentral för pedagogiska hjälpmedel för handikappade — döva och hörselskadade elever SCB Statistiska centralbyrån Sfi Svenska för invandrare SIL Statens institut för läromedelsinformation SIV Statens invandrarverk 'SKU Språk— och kulturarvsutredningen

so Samhällsorienterande

SOS Socialstyrelsen SOU Statens offentliga utredningar syo Studie- och yrkesorientering

SÖ Skolöverstyrelsen

TNC Tekniska nomenklaturcentralen UHÄ Universitets- och högskoleämbetet UR Utbildningsradion

ion || | l'. Ät!—:|

alal"! —

_".w] *"7 |". |” _'

3!” ml .3

y,. rr -|.-.p

,le '

'n —|_.'l

Sammanfattning

Under de senaste tjugo åren har gradvis genomförts en serie utbildningsre- former riktade till invandrare och språkliga minoriteter. Om utbildningsre- formerna för invandrare skall ge önskad effekt krävs inte bara resurser för undervisningstimmar och välutbildade lärare. Det behövs också lämpliga läromedel.

För den reguljära, svenskspråkiga undervisningen finns ett system för ut- veckling, produktion och distribution av läromedel. SKU har haft i uppdrag att göra en samlad bedömning av läromedelsförsörjningen för invandrare och språkliga minoriteter. Undervisningen av dessa berör flera hundra tusen personer. SKU har inte haft möjlighet att beakta alla läromedelsproblem inom denna omfattande undervisning. I första hand behandlas följande mål- grupper och problemområden i detta delbetänkande:

M ålgrupper/ undervisningsformer

3 Hemspråksträning/hemspråksstöd i förskoleåldern Hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska och undervisning i svenska som främmande språk' i grundskolan och gymnasieskolan samt vissa läromedelsfrågor avseende undervisningen för samiska, tornedals- finska och zigenska elever . 3 Undervisning i svenska som främmande språk i olika former av vuxen—

utbildning

Grundutbildning för vuxna, grundskolkurser inom kommunal vuxenut- bildning, övrig kommunal vuxenutbildning samt viss undervisning inom

arbetsmarknadsutbildningen

C Hemspråksundervisning för vuxna (studiecirklar)

Undervisning av handikappade invandrare i olika utbildningar Zl Metodikundervisning för personal verksam i de uppräknade undervis- ningsformerna ' D Information till invandrarföräldrar m. fl. om språk och språkutveckling,

kultur och skolfrågor.

FI

1 SÖ har i skrivelse till regeringen den 6 juni 1983 föreslagit, att för undervisningen i svenska för dem som inte har svenska som förstaspråk införs ämnesbeteckningen svenska som andraspråk i skolförordningen och i läroplanerna. SKU behandlar denna fråga i sitt huvudbetänkande Olika ursprung — Gemenskap i Sverige,-utbildning för språklig och kulturell mångfald.

Direktiven för SKU omfattar inte förskolan och vissa delar av vuxenutbild- ningen. SKU anser det dock angeläget att läromedelsfrågorna för invand rar- och minoritetsundervisningen behandlas som en helhet. Med en sådan hel- hetssyn ökar möjligheterna att genom centrala och lokala insatser förbättra läromedelsförsörjningen.

Definition av begreppet läromedel

Under utbildningen utnyttjar elever, kursdeltagare och lärare en mängd oli- ka typer av läromedel. I läroplanen för grundskolan (Lgr 80) används en mycket vid definition. "Läromedel är sådant som lärare och elever kommer överens om att använda för att nå uppställda mål”.

Denna definition innebär att i princip alla slags material och informations- källor i samhället, inte bara den traditionella läroboken, kan användas som läromedel.

SKU har dock avgränsat sitt arbete till i första hand behandla sådana tryckta läromedel och AV-material som är producerade för undervisning. Barn- och ungdomsböcker, facklitteratur, tidningar och tidskrifter är också viktiga läromedel i invandrar- och minoritetsundervisningen. Därför har SKU i vissa sammanhang även belyst problem som rör litteraturförsörjning- en och biblioteken. I SKU:s huvudbetänkande redogörs också för vissa kul- turstödjande insatser som skulle kunna fungera som läromedel i vid bemär- kelse.

Problemområden

D Undervisningssituationen

Invandrar- och minoritetsundervisningen präglas bl. a. av det stora antalet språkgrupper. Undervisningsgrupperna är ofta små och hetero- gena vad avser språkfärdighet. Många lärare saknar lämplig utbildning för sin uppgift. SKU sammanfattar dessa problem och de krav de ställer på läromedlen i kapitlen 1 och 2.

D Behovet av läromedel

Flera tidigare behovsanalyser har behandlat läromedel för skilda typer av invandrarundervisning. Analyserna har byggt på intervjuer eller en- käter. SKU har sammanfattat dessa behovsanalyser.

SKU diskuterar också vad man kan mena med läromedelsbrist och pekar på behovet av fortsatta analyser och av förbättringar av metodiken för sådana undersökningar i kapitel 3.

D Information om läromedel

Statens institut för läromedelsinformation (SIL) ger ut förteckningar över läromedel för undervisning i och på hemspråk och i svenska som främmande språk. Tillsammans med SÖ och Stockholms kommun har SIL en läromedelsutställning. SKU pekar på behovet av förbättrad infor—

mation som även bör omfatta läromedel och litteratur i förskolan och sådant material som kan användas för att all undervisning skall präglas av en interkulturell grundsyn. Information behövs också om beställningsru- tiner och distribution. Dessa frågor behandlas i kapitel 4.

D Utveckling och produktion av läromedel

En läromedelsproducent har möjlighet att få produktionsstöd från SIL för utveckling av invandrarläromedel. Trots detta tvekar producenterna ofta att satsa på sådan produktion. SKU diskuterar detta problem och föreslår vissa förändringar samt understryker behovet av ökade anslag för produktionsstöd i kapitel 5.

Urval, inköp och lokal administration av läromedel

SKU har undersökt hur valet av läromedel går till i några kommuner och hur läromedlen köps in. SKU diskuterar förbättringar av urvals- och inköpsrutinerna.

Genom en bättre lokal organisation av läromedel kunde tillgång och utnyttjande förbättras. Samverkan inom kommunen mellan olika utbild- ningsanordnare och med folkbibliotek m. fl. samt interkommunal sam- verkan diskuteras i kapitlen 6 och 7.

Import- och lagerhållning av läromedel

De flesta läromedel för hemspråksundervisningen importeras. Import- en är förenad med många svårigheter. SKU har undersökt hur kommu- nerna gör sina utlandsinköp och hur tullbehandlingen går till. Leveransti- derna skulle avsevärt kunna förkortas om de vanligaste läromedlen i olika språk kunde hållas i lager. För närvarande sker detta endast i mycket begränsad omfattning. Dessa frågor behandlas i kapitel 6.

Förslag till åtgärder för att förbättra läromedelsförsörjningen

SKU betonar att en förbättrad läromedelsförsörjning inte ensam förbättrar invandrarundervisningen. Brister med anknytning till läromedel ärinte alltid rena läromedelsproblem. När man gör upp ett åtgärdsprogram för att avhjäl- pa bristerna blir därför också andra åtgärder aktuella. Det kan gälla fort- bildning. information, forsknings— och utvecklingsarbete eller förändring av skolorganisation. resurser och andra "ramfaktorer". SKU pekar på ett antal sådana insatser t. ex. personalutbildning och fortbildning i läromedelsfrågor. förbättringar av den lokala läromedelsorganisationen m. m. men koncentre- rar sig på sådana förändringar som direkt berör läromedelsförsörjningen. Detta behandlas i kapitlen 7 och 8.

SKU:s underlag visar att det finns betydande brister när det gäller läro- medelsförsörjningen för invandrare och språkliga minoriteter. Det framgår

också att läromedlen spelar en särskilt viktig roll i invandrar- och minori- tetsundervisningen. Många invandrarlärare är oerfarna och saknar ofta lä- rarutbildning. Dessa lärare blir särskilt beroende av läromedel. Bristen på andra informationskällor på olika språk i samhället gör hemspråkslärarna ännu mer beroende av förproducerade läromedel. Ytterligare faktorer som styr användningen av läromedel är bl. a. bristen på naturlig språkstimulans när det gäller hemspråksundervisningen och de heterogena undervisnings- gmppema.

För vissa utbildningar som rör invandrare och språkliga minoriteter saknas idag helt läromedel, inom andra föreligger sådana brister som direkt inverkar på undervisningens kvalitet. Jämfört med svenskspråkiga handikappade elever är handikappade elever med annan kulturbakgrund och annat hem- språk än svenska underrepresenterade i vissa former av utbildning. Det är inte uteslutet att bristen på handikappanpassade läromedel kan vara en av anledningarna till att invandrarelever inte sökt sig till dessa utbildningar.

Inom invandrar- och minoritetsundervisningen sker snabbare förändring- ar än inom den övriga undervisningen. De förändringar som sker är ibland svåra att förutse. Undervisningsgrupperna förändras, elevernas färdighets- nivåeri hemspråk och svenska och övriga ämnen förändras, nya invandrar- grupper tillkommer, nya läroplaner fastställs etc. Det finns ett stort behov av central beredskap för att möta nya behov inom invandrar- och minoritets- undervisningen.

I invandrarundervisningen används i mycket stor utsträckning läromedel som ursprungligen är avsedda för annan undervisning. Merparten av de läro- medel som används i hemspråksundervisningen importeras. Sådana läro- medel återspeglar kulturen i ursprungsländerna och detta är värdefullt i vissa undervisningssammanhang även i Sverige. Men sådana läromedel är också utarbetade efter andra läroplaner, för en annan undervisningssituation och ibland även en annan metodik. Detta ställer stora krav på lärarens pedago- giska kunnande och kännedom om dessa förhållanden. Många invandrarlä- rare behöver bättre information om vilka läromedel, som är användbara vid undervisning av invandrarelever och elever med minoritetsspråk i Sverige.

SKU:s förslag baseras på att språk och kultur är viktiga inte bara för de grupper som har många barn i skolan — samma krav måste ställas på en kvalitativt god undervisning även för de små gruppernas undervisning. In- vandrar- och minoritetsundervisningens läromedelsförsörjning berör olika utbildningsformer. För närvarande finns stora brister när det gäller samord- ningen mellan sådana centrala myndigheter som inom olika sektorer ansva- rar för läromedelsfrågorna. Motsvarande brister finns i kommunerna. Enligt SKU kommer det under åtskilliga år framåt att finnas behov av ett samlat ansvar och särskilda insatser för läromedelsförsörjningen för invandrar- och minoritetsundervisningen i ett interkulturellt perspektiv. Ett av SKU:s för- slag är att vissa uppgifter som rör information, utveckling och produktion av läromedel samordnas till en rikscentral för invandrar— och minoritetslärome- del.

Rikscentralens huvuduppgift bör vara att genom olika insatser förbättra invandrar- och minoritetsundervisningens läromedelsförsörjning. Centra-

lens verksamhetsområde bör omfatta alla stadier och utbildningsformer från förskolan till vuxenutbildningen.

Rikscentralen för invandrar— och minoritetsundervisning bör få samma organisatoriska anknytning till SIL som de fyra rikscentralerna för pedago- giska hjälpmedel för handikappade (RPH) har och i huvudsak samma upp- byggnad.

Med hänsyn till eventuella framtida förändringar i invandringens struktur och förändrade behov hos de språkliga minoriteterna bör rikscentralen få en mycket flexibel organisation. Verksamheten och organisationen bör konti- nuerligt omprövas.

Rikscentralen behöver ha nära samarbete med ansvariga för invandrar- och minoritetsundervisningen på central, regional och lokal nivå. SIV är ytterligare en samarbetspartner särskilt då det gäller framförhållningen för nya invandrargruppers behov. Samverkan behövs också med statens kultur- råd (KUR) i frågor som rör litteratur på minoritetsspråk.

SKU föreslår att till rikscentralen knyts en referensgrupp som skall fungera som ett samverkansorgan mellan berörda myndigheter och organisationer. I denna referensgrupp bör finnas representanter för invandrar- och minori- tetsundervisningen på olika nivåer.

Rikscentralen föreslås få följande arbetsuppgifter: El att följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom invand- rar- och minoritetsundervisningens område och i detta sammanhang vid behov initiera forskning inom läromedelsområdet D att ha informations- och kontaktuppgifteri läromedelsfrågori förhållande till svenska och utländska intressenter av olika slag U att i samverkan med de utbildningsansvariga kontinuerligt analysera läro- medelsbehovet för invandrar- och minoritetsundervisningen och försko- lans hemspråksträning D att vid behov ta initiativ till utveckling och produktion av läromedel i samarbete med olika intressenter i Sverige och andra länder

El att informera om invandrar- och minoritetsläromedel samt om inköp, import och distribution av sådana läromedel, och att medverka vid infor- mation om läromedel som är användbara i interkulturell utbildning D att pedagogiskt bedöma läromedel som produceras utanför Sverige och som används inom invandrar- och minoritetsundervisningen samt infor- mera om bedömningarna D att ge råd om användningen av läromedel samt stöd till lärare, kommuner m. fl. som vill utveckla egna läromedel inom invandrar- och minoritetsun- dervisningsområdet 3 att informera om produktionsstödsmöjligheter för läromedel och littera- tur

Il att svara för viss distribution och försäljning av läromedel. Rikscentralen bör även vid behov kunna medverka vid samordning av inköp av lärome- del från utlandet.

Vid dimensioneringen av de personella och ekonomiska resurserna bör upp- märksammas att målgruppen i förhållande till övriga RPst målgrupper är både avsevärt större och mer heterogen. I kapitel 8 redogörs för SKU:s för- slag när det gäller utformningen, kostnaderna och finansieringen av rikscen- tralen.

Invandrarna är till största delen bosatta i storstadsregionerna. De flesta finns i området kring Stockholm. Många av de lärare och andra experter som behöver anlitas för läromedelsinformation, pedagogisk rådgivning och läro- medelsutveckling är verksamma i Stockholmsområdet. Genom centralens förläggning till området sparas kostnader för resor, traktamenten m. m. Med hänsyn till detta anser SKU det lämpligt att förlägga den föreslagna rikscen- tralen till Stockholmsområdet.

SKU efterlyser i sitt huvudbetänkande Olika ursprung — Gemenskap i Sverige ett bättre underlag för planering av utbildning för invandrare och språkliga minoriteter. Ett sådant underlag skulle också underlätta lärome- delsplaneringen.

SKU konstaterar att behovet av produktionsstöd för läromedel inom in- vandrar- och minoritetsområdet är stort och att det endast är i ringa omfatt- ning som sådan läromedelsutveckling kan komma till stånd utan statliga in- satser. Möjligheten att utveckla läromedel i kommunerna är begränsad. Ofta behövs specialistkunskaper och visst utvecklingsarbete är dessutom mycket kostnadskrävande. Kostnaderna för förlagsanknutna läromedel blir också mycket höga, när det gäller de små språkgruppernas material.

SKU föreslår därför att rikscentralen får resurser för att utveckla läromedel och för produktion av material för de små Inti/grupperna. Detta föreslås fi- nansieras genom att de medel som SIL disponerar för utveckling av invand- rar- och minoritetsläromedel förs över till rikscentralen samt genom att även viss del av det produktionsstöd, som SIL idag disponerar för insatser på in- vandrar- och minoritetsområdet, likaså förs till rikscentralen.

När det gäller utveckling och produktion av vissa läromedel för förskolans hemspråksstöd saknas idag helt medel. SKU föreslår att rikscentralen, i lik- het med RPH, får medel för utvecklingsarbete även inom förskoleområdet. Vidare föreslår SKU att området för SIL:s ansvar för produktionsstöd när det gäller i-nvandrar- och minoritetsområdet utvidgas till att omfatta även läromedel för förskolan.

SKU konstaterar att det finns ökat behov av samverkan med ursprungs- länderna och andra mottagarländer samt med internationella organisationer vid utveckling och produktion av invandrarläromedel. Centralen föreslås få resurser för kontakter rörande läromedelsfrågor även utanför Sverige.

Rikscentralen bör få till uppgift att genom information och fortbildning stödja lokala läromedelsprojekt inom invandrar- och minoritetsområdet. Centralen bör även ta initiativ till och stimulera övrigt läromedelsutvecklings- arbete, t. ex. försök med kollektivt skapande, skrivarkurser, författar- och illustratörseminarier, föräldramedverkan vid läromedelsutveckling m. m.

SKU understryker vikten av utökad produktion vid utbildningsradion (UR) av radio- och tv-program riktade till invandrare och språkliga mino- riteter både på svenska och olika hemspråk. Rikscentralen bör i samarbete med UR, centralerna för audiovisuella hjälpmedel (AV-centralerna) och kommunernas kontaktpersoner för invandrarläromedel utveckla metoderför distribution, information och fortbildning när det gäller användningen av A V- läromedel i invandrar- och minoritetsundervisningen. Likaså bör centralen medverka till att även andra program på olika språk. som produceras inom Sveriges Radiokoncernen, i större utsträckning görs tillgängliga för under- visningsändamål.

Rikscentralen bör svara för information till förlag och övriga läromedels- producenter om behov av nya läromedel för invandrar- och minoritetsun- dervisningen. Förlagen skall även kunna vända sig till rikscentralen för råd vid utveckling och produktion av läromedel.

SKU föreslår att SIL:s nuvarande läromedelsinformation på invandrar- och minoritetsundervisningens område överförs till rikscentralen. Försöks- verksamheten med läromedelsinformation för förskolans hemspråksstöd fö- reslås bli reguljär och utökas till att omfatta ytterligare språk. Rikscentralen föreslås även få ansvar för information om den interkulturella dimensionen i läromedel för olika utbildningar.

De läromedelsförteckningar för hemspråksundervisningen som hittills ut— givits innehåller kortfattade beskrivningar av läromedlens innehåll och ut- formning. SKU föreslår att rikscentralen ges i uppdrag att utveckla lärome- delsinformationen på så sätt, att läromedelsförteckningarna förses med en utvidgad beskrivning av de läromedel, som är producerade i andra länder eller för annan undervisning. Motsvarande frågor som har att göra med användningen av sådana läromedel bör också uppmärksammas i personal- utbildning. "

SKU föreslår att SIL:s ansvar för den i Stockholm befintliga läromedels- utställningen för invandrar- och minoritetsundervisningen överförs till riks- centralen. Utställningen föreslås omfatta även material för förskolans hem- språksstöd och vissa läromedel för interkulturell utbildning. Rådgivnings- verksamheten vid utställningen bör byggas ut etappvis.

Rikscentralen bör vidare utveckla modeller och material för lokala fort- bildningsaktiviteter kring användningen av läromedel och verka för att in- slagen om läromedel och läromedelsanvändning ökar i olika personalutbild- ningar.

Rikscentralen bör erbjuda kommunernas läromedelsinköpare informa- tion om import, tullhantering och inköpskanaler samt erbjuda service åt de kommuner som önskar bygga upp egna utställningar.

SKU konstaterar att den litteratur på olika språk, som köps in till biblio- teken utgör ett värdefullt komplement till läromedlen och diskuterar olika förbättringar när det gäller organisationen och distributionen av läromedel och litteratur i kommunerna.

För vissa språk saknas nästan helt barn- och ungdomslitteratur och litte- ratur för vuxna med begränsad läsfärdighet. SKU bedömer det som ange- läget att de av SIV och KUR påbörjade initiativen med kurser för författare som skriver på invandrar- och minoritetsspråk fullföljs. Rikscentralen bör även kunna medverka vid sådana kurser, som i vissa språk bör kunna anord- nas i samarbete mellan de nordiska länderna.

SKU föreslår också försöksverksamhet med utveckling och produktion av talkassetter för barn på sådana minoritetsspråk som inte är undervisnings- språk i ursprungsländerna.

Rikscentralen bör följa samarbetet kring import av läromedel mellan SIL och Kommunsamköp. I avvaktan på en utvärdering av huruvida detta statliga distributionsstöd underlättat kommunernas inköp av läromedel från utlan- det, föreslår SKU inga särskilda åtgärder för en starkare koncentration av importen av läromedel och litteratur.

SKU föreslår följande insatser för att förbättra läromedelsförsörjningen för de inhemska minoriterna:

Samiska

Inom det samiska läromedelsutvecklingsarbetet finns värdefulla erfarenhet- er av bl. a. nordiskt samarbete. Rikscentralen bör få möjlighet att följa den samiska läromedelsutvecklingen. Det torde även finnas behov för same- skolstyrelsen av kontakter med övrigt utvecklingsarbete inom minoritets- området. SKU föreslår därför att en representant för sameskolstyrelsen bör ingå i den föreslagna referensgruppen för rikscentralen.

SÖ skall i framtiden inte längre bedriva sådant utvecklingsarbete som ti- digare bedrevs inom läromedelsprojekt. För att den samiska läromedelsut- vecklingen inte skall avstanna föreslår SKU i avvaktan på förslag från kom- mittén med uppgift att utreda vissa frågor om samernas ställning i Sverige (Dir. 1982171) att sameskolstyrelsen för budgetåret 1984/85 tilldelas medel för fortsatt läromedelsutveckling. Detta bör ske genom att ett belopp på 250 000 kr. överförs från SÖ:s FoU-anslag till sameskolstyrelsen.

Tornedalsfinska

Länsskolnämnden i Norrbottens län har tagit vissa initiativ till utveckling av läromedel för och om den finsktalande minoriteten på Nordkalotten och på tornedalsfinska. SKU bedömer det som angeläget att denna läromedelsut- veckling fortsätter genom lokalt utvecklingsarbete. Rikscentralen bör ta del av länsskolnämndens erfarenheter och vid behov samarbeta med den pro- jektgrupp vid nämnden som arbetar med dessa frågor.

Zigenska språk

SÖ:s projekt för läromedel på zigenska språk upphörde budgetåret 1982/83. Mycket pågående utvecklingsarbete hann inte slutföras. SKU föreslår att rikscentralen övertar ansvaret för den fortsatta läromedelsutvecklingen på de olika zigenska språken och förutsätter att den zigenska gruppens behov beaktas vid prioriteringen av olika insatser inom rikscentralen.

Samarbetet med Finland när det gäller läromedel för de finsk- och kalé- talande zigenarna bör utökas. Framtagningen av lexikon och ordlistor på de zigenska språken bör enligt SKU ske på samma sätt som för invand— rarspråk.

Interkulturell undervisning

Som närmare utvecklasi SKU:s huvudbetänkande utgår SKU från att under— visningen i ett flerspråkigt och mångkulturellt samhälle måste bedrivas i ett interkulturellt perspektiv, vilket också påverkar läromedelsproduktionen. Det räcker inte med åtgärder inom undervisningen som riktar sig till invand- rar- och minoritetsbarnen. Alla barn och vuxna berörs av närvaron av nya grupper i skolan och samhället i övrigt. Även skolor där det inte finns några invandrarbarn måste anpassa undervisningen till de förändringar som in- vandringen till Sverige medfört. Det interkulturella perspektivets återverkan på läromedlen behandlas under avsnitt 1.8 i detta betänkande.

Samordning av terminologiskt och lexikografiskt arbete

SKU anser det nödvändigt med särskilda insatser när det gäller produktion av lexikon och ordlistor för olika invandrar- och minoritetsspråk. Erfaren- heterna från SÖ:s LEXIN-projekt kan utnyttjas, men efter den 1 juli 1983 har SÖ inte möjlighet att föra projektet vidare. Utvecklings- och produk- tionskostnaderna blir också så stora, att de inte ryms inom de resurser som SKU föreslår för rikscentralen.

Frågan om lexikon och ordlistor på invandrarspråk har emellertid sådan samhällelig betydelse även utanför utbildningsområdet att SKU föreslår att regeringen ger SIV i uppdrag att i samråd med SIL, SÖ, rikscentralen och UHÄ skyndsamt inkomma med förslag om hur utveckling och produktion av lexikon och fackordlistor m. m. för invandrare och minoriteter bör ske. Man bör vid utarbetande av förslaget även beakta behovet av tolkordlistor, ter- minologiska ordlistor för andra behov som t. ex. handelsförbindelser, forsk- ning. kulturella förbindelser samt biståndsverksamhet. Vidare bör man un- dersöka möjligheter till samarbete med andra länder och därvid särskilt de nordiska länderna. Beträffande finansieringen av lexikonproduktionen bör man undersöka möjligheter att vid sidan av medel från berörda statliga myn- digheter även erhålla bidrag från näringsliv, handel, exportfrämjande orga- nisationer, internationella organ m. fl.

Kostnader, finansiering och genomförande av rikscentralen

SKU beräknar att verksamheten vid rikscentralen kan finansieras dels ge- nom att de medel som SIL och socialstyrelsen (SoS) begär i sina anslags- framställningar för budgetåret 1984/85 för sådana uppgifter som SKU före- slår bör ligga på rikscentralen, sammanlagt 3,185 milj. kr. förs över till riks- centralen, dels genom en ökning med 115 000 kr som SKU bedömer som erforderliga för nytillkommande uppgifter, totalt 3,3 milj. kr. Detta innebär en medelsökning jämfört med de medel som finns anvisade enligt reglerings- brev för budgetåret 1983/84 med 975 000 kr. varav 360 000 kr. avser insatser inom förskoleområdet. Av ökningen för insatser inom ungdomsskolan och vuxenutbildningen kan enligt SKU:s bedömning 450 000 kr. finansieras ge- nom överföring av befintliga medel under SIL:s anslag för produktionsstöd DS. Nya anslagsmedel utgör då 525 000 kr.

SKU är medveten om de ekonomiska förutsättningarna enligt tilläggsdi- rektiven (Dir 1980:20) till alla kommittéer men anser det nödvändig att alla möjligheter prövas att ge rikscentralen en sådan medelstilldelning att den redan från starten kan utföra de uppgifter som SKU föreslår.

SKU föreslår att regeringen ger SILi uppdrag att inkomma med förslag till instruktion och föreskrifter i övrigt som erfordras för att verksamheten skall kunna fungera fr. o. m. den 1 juli 1984.

,,tf'vu

. # ll'vr ('lr

.. Ägiål'rflf' l'

..,» ...i "så . , ': *- n . . ... få" Miata”: 1; " '.. ""l'li'tu '.' | |

| lufllFlÄ;'lu'!f;'i 3", .» 1E_i,li.il-'fll( _ ,....

%%": '—"»* itll-”31333 lik; ,,

ni:).

Inledning

Läromedel kan definieras på olika sätt. I läroplanen för grundskolan (Lgr'80) används en mycket vid definition. ”Läromedel är sådant som lärare och elev- er kommer överens om att använda för att nå uppställda mål”. Denna defi- nition innebär att i princip alla slags informationskällor i samhället, inte bara den traditionella läroboken, kan användas som läromedel.

SKU har avgränsat sitt uppdrag till att i första hand behandla sådana tryckta läromedel och AV-material som är producerade för undervisning. Barn- och ungdomsböcker, facklitteratur, tidningar och tidskrifter är dock också viktiga läromedel i invandrar- och minoritetsundervisningen. Därför har SKU bl. 3. då det gäller den lokala läromedelsorganisationen även belyst problem som rör litteraturförsörjningen och biblioteken.

För undervisning om den egna kulturen behövs förutom AV-material så- som bilder, filmer, tv-program, ljudinspelningar även ett utbud av kultur- program som teater, dans, musik och utställningar. SKU har inte haft för- utsättningar att närmare behandla frågor kring behovet av kulturprogram. I SKU:s huvudbetänkande Olika ursprung — Gemenskap i Sverige redogörs bl.a. för vissa andra kulturstödjande insatser såsom grekiska reselärare. Dessas verksamhet kan utgöra ett viktigt komplement till skolans hem- språksundervisning.

Läromedel har olika stor betydelse i olika utbildningar och detta gäller speciellt sådana läromedel, som är direkt producerade för att användas i undervisningen. Ju säkrare en lärare äri sin undervisningssituation t. ex. om målen för undervisningen desto friare kan valet av hjälpmedel bli. Tillgången på informationskällor i samhället är en annan viktig faktor som styr valet av hjälpmedel för undervisningen. Många invandrarlärare är oerfarna och sak- nar ofta lärarutbildning. Dessa lärare blir särskilt beroende av läromedlen. Ytterligare faktorer som styr användningen av läromedel är bl. a. bristen på naturlig språkstimulans när det gäller hemspråksundervisningen och de he- terogena undervisningsgrupperna. För vissa språk gäller dessutom att de få material som finns måste användas i mycket olika undervisningssituatio- ner.

Slutsatsen av ovanstående blir att läromedlen spelar en särskilt viktig roll i invandrar- och minoritetsundervisningen.

I den av regeringen till SKU överlämnade rapporten Minoritetsspråks- och invandrarundervisningens läromedelsförsörjning (SÖ I 981) redogörs utför- ligt för läromedelsbehovet för olika utbildningsformer.

SKU ansluter sig i stort till bedömningarna i rapporten när det gäller be-

hovet av läromedel för invandrar- och minoritetsundervisningen. Härutöver behöver insatser göras därför att det för vissa utbildningar har kommit nya läroplaner och genom att vissa nya målgrupper tillkommit. Vidare kan man räkna med ytterligare nya grupper i framtiden.

Som närmare utvecklas i SKU:s huvudbetänkande utgår SKU från att undervisningen i ett flerspråkigt och mångkulturellt samhälle måste bedrivas i ett interkulturellt perspektiv, vilket också påverkar läromedelsproduktio- nen. Det räcker inte med åtgärder inom undervisningen som riktar sig till invandrar- och minoritetsbarnen. Alla barn och vuxna berörs av närvaron av nya grupper i skolan och samhället i övrigt. Även skolor där det inte finns några invandrarbarn måste anpassa undervisningen till de förändringar som invandringen till Sverige medfört. Det interkulturella perspektivets återver- kan på läromedlen behandlas i det följande under avsnitt 1.8.

1. Målgrupper — undervisning

1.1. Invandrarnas och minoriteternas kulturella och språkligt-sociala situation

Kultur år inte något entydigt begrepp utan i detta ryms alla aspekter på mänskligt liv och beteende. Språket utgör en viktig beståndsdel i en kultur. Med språket överförs innehållet i en kultur. För att behärska ett språk väl räcker det inte att bara känna till orden och de grammatiska strukturerna, man måste också veta vad orden och uttryckssätten står föri deras kulturella sammanhang. Att lära sig ett ”nytt” språk innebär också att skaffa sig insikter i en annan kultur, en ny tolkning av verkligheten.

Det svenska språket dominerar i Sverige. Svenska är samhällsinstitutio- nernas, massmedias, arbetsplatsernas språk. Även i områden inom landet där det finns språkliga minoriteter sedan länge (t. ex. Tornedalen) domine- rar svenska språket skola, rättsväsende osv.

Invandringen har medfört att antalet personer som talar andra språk har ökat. Men invandringen har inte nämnvärt påverkat svenska språkets ställ- ning. En följd av detta blir att en person som inte kan svenska har svårt att göra sig gällande i samhället. I de utbildningsreformer som gällt invandrare har också undervisning i svenska som främmande språk fått stor plats. Men minoritetsspråkens värde för individ, minoritetsgrupp och samhälle har un- der de senaste decennierna blivit alltmer uppenbar. I SKU:s huvudbetän- kande redogör vi för invandrarundervisningens utveckling och hemspråks- reformen. Här vill vi bara erinra om att kommunerna fr. o. m. den 1 juli 1977 är skyldiga att under vissa förutsättningar anordna hemspråksträning och hemspråksundervisning i förskola, grundskola och gymnasieskola. Denna reform byggde bl. a. på riksdagens beslut är 1975 om målen för invandrar- och minoritetspolitiken, där bl. a. rätten till kulturell valfrihet slås fast.

Idag finns det vuxna och barn från många av världens länder i Sverige. Det är svårt att få fram heltäckande statistiska uppgifter om vilka språk de talar. Enligt uppgifter från delegationen för invandrarforskning (EIFO) 1980-01- 01 fanns det förskolebarn i Sverige "med minst en i utlandet född förälder” från ca 130 länder. Vi känner till att i grundskolan undervisas i och på 60-talet språk. Men många av dessa språk talas av endast få invandrare i Sverige. När man i statistiken passerat det tjugotal språk, som har största antalet elever per språk i grundskolan, så rör man sig i fortsättningen med språkgrupper som totalt i landets grundskolor representeras av från ca 300 elever ner till enstaka elever.

Många invandrare har flera aktuella språk och dialekter som levande in- slag i hemmet. Ett exempel: En invandrare från Mellanöstern har i hemmet talat den lokala arabiska dialekten, som inte finns som skriftspråk. I skolan har han lärt sig läsa på klassisk arabiska som också varit undervisningsspråk. Högre upp har undervisningen skett på franska som även delvis varit um- gängesspråk i familjen och samhället. Ett annat exempel: En invandrare från Turkiet kan ha kurdiska som modersmål men hela sin utbildning på turkiska. Turkiskan är också viktig att bevara i Sverige om familjen skall ha möjlighet att återinvandra till Turkiet.

Även om svenskan dominerar samhället som helhet, kan perspektivet för den enskilde se helt annorlunda ut. En grundskolelev kan exempelvis ha helt skilda språkliga miljöer i hem, kamratkrets, skola, närsamhälle respektive den ”yttre” samhällsmiljön (samhällsinstitutioner, massmedia etc.). Den språkligt-sociala situationen växlar inte bara från minoritetsgrupp till mino- ritetsgrupp utan också från individ till individ. Två exempel kan belysa det- ta:

För en turkisk invandrarfamilj bosatt i ett bostadsområde med stor tur- kiskspråkig befolkning dominerar turkiskan närmiljöerna. Barnen har många turkiskspråkiga kamrater. Barnen påverkas av svenskans dominans i skolan och massmedia, men de upplever inte något starkt behov av goda kunskaper i svenska.

Ett motsatt förhållande kan illustreras av en samisk familj inflyttad till en storstad. Svenskan dominerar i alla miljöer. I viss mån är umgängesspråket i familjen samiska, men barnen svarar på svenska även när de blir tilltalade på samiska. Barnen har få möjligheter att öva samiska. De upplever inte något starkt behov av goda kunskaper i samiska.

De två exemplen belyser förhållanden där barnens motivation att lära sig svenska respektive minoritetsspråket är låg. Mellan dessa ytterlighetsexem- pel finns många tänkbara situationer — också sådana där barnen har dåliga färdigheteri båda språken. I många familjer är situationen ytterligare kom- plicerad genom att den ena föräldern talar ett språk, den andra ett annat med barnet och inget av dessa är svenska.

1.2. Förskolebarnen och hemspråksträningen

Förskolebarn med minoritetsspråk

Antalet barn i åldrarna 0—6 år i Sverige med minst en förälder som är född utanför Sverige uppgår till över 105 000 (SCB Reinans 1981). Drygt 47 % av dessa har föräldrar som är födda i olika länder. 20 % av de i utlandet födda föräldrarna är ensamstående. Utredningen om språkminoriteter i förskole- åldern (SOU 1982:43) uppskattar antalet barn med annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk mellan barn och föräldrar till minst 60 000 i äld- rarna 0—6 år. I många fall får vi också räkna med att barnen lever eller kan komma att leva i flera än två språk- och kulturmiljöer.

Enligt den svenska invandrarpolitiken har invandrarna rätt att välja i vil- ken grad de vill behålla och utveckla sin kulturella och språkliga identitet. De vuxna som fostrats i ett annat lands kulturella och sociala mönster kan kanske

ha vissa förutsättningar att välja. Men barnen, som ännu inte hunnit utveckla sitt förstaspråk och som från sin tidiga ålder omges av majoritetssamhället och dess värderingar, har inte stora valmöjligheter. Därför måste samhället hjälpa föräldrarna att fostra sina barn i den egna kulturen.

Hemspråksträningen i förskolan

Hemspråks- och kulturstödet i förskolan, hemspråksträningen är avsedd att främja barnens positiva utveckling. Hemspråksträning ges vid daghem och i deltidsförskola. Men det är bara 25—30 % av barnen i förskoleåldern med annat språk än svenska som har plats i förskola. Övriga barn har hittills inte kommit i fråga när det gäller nuvarande formen av hemspråksträning.

Hemspråksträningen organiseras på olika sätt beroende på antalet språk- grupper, tillgången på personal, barnunderlag etc. I kommuner med större underlag av invandrarbarn eller barn med minoritetsspråk har det blivit gan- ska vanligt med hemspråksgrupper (enspråkiga grupper) i daghemmen och i deltidsförskolan. Vanligen inrättas dessa grupper parallellt med svensk- språkiga grupper. Där antalet barn är mindre eller om föräldrarna föredrar detta bildas sammansatta grupper med ungefär hälften barn med samma minoritetsspråk och hälften svenska barn. Barn med minoritetsspråk kan också ingå i svenskspråkiga grupper. Den dominerande gruppen bland barn med behov av hemspråksstöd är de finskspråkiga barnen. Både antalet barn och antalet språk på vilka det sker hemspråksträning ökar. 1980 erhöll ca 65 % av de barn med annat modersmål än svenska som fanns i förskolan hemspråksstöd. Bland 5—6-åringarna var andelen 76 %. Vid årsskiftet 1980/ 81 erhöll totalt ca 11 000 barn hemspråksträning.

Vid årsskiftet 1980/81 var drygt 2 000 tvåspråkiga personer anställda inom förskolan. Cirka 1 100 av dessa hade fast anställning i barngrupp, drygt 700 var (ambulerande) hemspråkslärare, övriga uppemot 200 var ekonomiper- sonal och lokalvårdare. Endast 5—10 % av den tvåspråkiga personalen hade utbildning för att arbeta som tvåspråkig personal i förskolan. 62 % av den fasta tvåspråkiga personalen i barngrupp respektive 30 % av den ambule- rande tvåspråkiga personalen hade någon form av pedagogisk utbildning.

Metodik och material i hemspråksträningen

Förskolans språk- och begreppsträning präglas av en mycket stor frihet. Bar- net utvecklar språket i lek och i naturliga situationer tillsammans med andra barn och vuxna. Hemspråksträningen i förskolan bygger på att man systema- tiskt söker ordna sådana situationer där det blir naturligt och lustfyllt att utnyttja språket. Av detta följer att de viktigaste läromedlen blir förskole- material och förskolans miljö — ”vardagsting” som kan bidra till begrepps- utvecklingen. Utflykter och studiebesök vidgar barnens erfarenhetsvärld. Berättelser och högläsning spelar också stor roll i förskolan. Bildböcker, sagoböcker och andra barnböcker behövs därför, liksom grammofonskivor och ljudband med berättelser, lekar, sång och musik.

I hemspråksgrupperna — eller i de sammansatta grupperna där barn och personal talar samma hemspråk — blir språk- och begreppsutvecklingen på

hemspråket inte något större problem. Förskolans vanliga begreppsutveck- lande material kan utnyttjas. Men ju färre barn i grupperna som talar hem- språket och ju färre tillfällen barnen har att träffa vuxna som talar samma språk som barnet, desto svårare blir det att arrangera situationer där det blir naturligt för barnet att använda hemspråket. I samma mån blir läromedel med ursprung i hemspråkets kulturmiljö viktigare. Ljudband och grammo- fonskivor kan hjälpa till att uppväga bristen på naturlig språkmiljö. Bruks- föremål, bilder- och sagoböcker från barnets egen ursprungskultur kan med- verka till att ge hemspråket större värde i barnets ögon. Att visa upp och berätta ur en ”egen” bilderbok för de svenskspråkiga kamraterna kan få stor betydelse för barnets fortsatta vilja att utnyttja sitt hemspråk.

Slutsatsen av detta resonemang blir att ju färre minoritetsbarn i en för- skolegrupp som har gemensamt hemspråk, desto större roll spelar sådana läromedel i form av föremål, bilder, böcker, ljudmaterial, film, tv-program rn. in. som speglar den egna kulturen. Men detta material behövs givetvis för alla barn med invandrar- eller minoritetsspråk oavsett i vilken organisations- form av förskola som de ingår i.

Tillgången på material för språk- och kulturstöd i förskolan är idag be- gränsad. I kapitel 3 redogörs för de viktigaste bristområdena. Personalen i förskolan har också svårt att få tillräcklig information om lämpligt lek- och arbetsmaterial för hemspråksstödet. Socialstyrelsen (SoS) har försöksvis medverkat i SIL:s—SÖ:s-Stockholms skolförvaltnings permanenta lärome- delsutställning. Hittills har denna verksamhet för förskolan endast omfattat material på finska, grekiska, spanska samt några jugoslaviska språk och verksamheten har finansierats ur ett anslag för SoS:s fortbildningsverksam- het. Man har för dessa språk utställning av material och pedagogisk rådgiv- ning i form av föreläsningar och personlig rådgivning en gång i månaden. I kommunerna förekommer samarbete mellan förskolan och folkbiblioteken när det gäller litteraturförsörjningen, däremot är det ovanligare att förskolan och skolan samarbetar kring urval och inköp av material. Personalen vid förskolan har endast i begränsad utsträckning utbildning för hemspråksträ- ningen. Det finns ett stort informations- och utbildningsbehov som även gäl- ler användningen av olika slags material.

Utvecklingen av hemspråksstödet i framtiden

Utredningen om språkminoriteter i förskoleåldern (SOU 1982:43) föreslår viktiga utvidgningar av hemspråksstödet, bl. a. att även de barn från språk- liga minoritetsgrupper som inte går i förskola bör få möjlighet till hemspråks- stöd såväl inom öppen förskola som i kultur- och fritidsverksamhet av skilda slag. Föräldrarna måste göras medvetna om sin roll för barnets språkliga och kulturella utveckling, så att de kan ge sina barn en positiv förankring både i den egna och i det nya samhällets kultur. Nämnda utredning föreslår vidare att barnets behov av språkligt och kulturellt stöd skall planeras i samråd mellan föräldrarna och olika samhällsinstanser, främst socialförvaltning och barnavårdscentral.

Om ovanstående förslag skall kunna förverkligas, behövs forskning, me- todutveckling och utbildningsinsatser. Det kommer att behövas förbättring- ar när det gäller tillgången till material som i olika sammanhang kan använ-

das för att ge språk- och kulturstöd. Det kommer vidare att behövas metod- material för föräldrar, hemspråkslärare och övrig personal. Den svensksprå- kiga personalen behöver material som kan ge insikter i de kulturer och länder som barnen härstammar ifrån. Föräldrarna och den tvåspråkiga personalen behöver kunskap om seder och bruk, värderingar och normer i Sverige.

I SKU:s huvudbetänkande redogörs för SKU:s syn på behovet av insatser för barn med annat hemspråk än svenska i förskoleåldern och på behovet av samverkan mellan förskola och skola när det gäller dessa barn. Insatser som görs i förskoleåldern för att stärka barnets språkutveckling har stor betydelse för skolans möjligheter att fortsätta att stödja barnen. Därför är det naturligt för SKU att föreslå insatser för att förbättra läromedelsförsörjningen för förskoleålderns Språkstöd i samma sammanhang som insatserna för bl. a. skolan.

1.3. Elever med annat hemspråk än svenska i grund- skolan

I SKU:s huvudbetänkande redogörs utförligt för framväxten och omfattning- en av invandrarundervisningen i grundskolan. Alla elever som har minori- tetsspråk som hemspråk och invandrarelever som har svenska som hemspråk och som har behov därav, har rätt till stödundervisning i svenska enligt gäl- lande statsbidragsbestämmelser. De principer som fortfarande gäller för rätt till undervisning i och på hemspråk fastslogs i hemspråksreformen som träd- de i kraft läsåret 1977/78. Enligt Lgr 80 finns numera också möjlighet att läsa hemspråk som tillval på högstadiet. Dessutom finns möjlighet att på tid för fria aktiviteter anordna sådana på olika språk.

Läsåret 1982/83 deltog 44 038 elever i stödundervisning i svenska. Antalet elever som deltog i undervisning i och på hemspråk var samma år 55 022. Sådan undervisning anordnades i 265 av landets 279 kommuner. Hemspråks- klasser, förberedelseklasser med gemensamt hemspråk eller sammansatta klasser fanns i ca 65 kommuner. Antalet lärarveckotimmar för hemspråks- undervisning och stödundervisning i svenska var samma år 124 059. Uppgif- terna är hämtade ur Hemspråk och hemspråksundervisning (SMU 1983:14, SCB).

I samband med 1980 års läroplansreform fick den ökade medvetenheten om invandrarna olika uttryck. I Mål och riktlinjer för undervisningen i Lgr 80 finns en klar hänvisning till det invandrarpolitiska valfrihetsmålet genom beskrivningen av syftet med undervisningen i hemspråk:

"att vidmakthålla och utveckla kunskaper i det språk. som barnet använder i sin dag- liga miljö. Därigenom främjas barnets känslomässiga. språkliga och intellektuella ut- veckling. Barnet får också möjlighet att leva sig in i och känna samhörighet med för- äldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella bakgrund.

Syftet med undervisningen är vidare att eleverna senare skall kunna utveckla två- språkighet som gör det möjligt för dem att känna sig hemma i två kulturer. De skall få stöd och uppmuntran för att utveckla sin förmåga att lyssna. förstå. tala. läsa och skriva. Målet är att eleverna skall vilja. kunna och våga använda sitt hemspråk i olika situationer".

Vidare skall enligt Mål och riktlinjer i Lgr 80 kommunerna ”i samråd med de lokala invandrarorganisationerna, invandrareleverna och invandrarföräld- rarna, kunna organisera undervisningen på det sätt som bäst tillgodoser elev- ernas allsidiga utveckling. Det ankommer på skolstyrelsen att avväga insatser för undervisning i hemspråk, studiehandledning på hemspråk samt hemspråk som tillval. Organisationen kan bl. a. innebära att en större del koncentreras till lågstadiet, att man organiserar särskilda klasser osv.”

I SKU:s huvudbetänkande redogörs för den utvärdering som skett av för- söksverksamheten med olika organisatoriska former för invandrarundervis- ningen. I detta betänkande har vi anledning att redogöra för de olika orga- nisatoriska formerna utifrån metodiska och innehållsliga aspekter, eftersom olika former av undervisning ibland kräver olika läromedel.

Undervisning i hemspråket

Undervisningen i hemspråket skall i första hand vara ett stöd för utveckling- en av ett förstaspråk. Elevernas språkligt-sociala situation (se avsnitt 1.1) kan dock i många fall göra det nödvändigt att metodiskt lägga upp undervis- ningen som ett mellanting mellan ren modersmålsundervisning och under- visning där språkbehärskningen är begränsad.

Inom hemspråksundervisningen finns ett stort antal språkgrupper. Inom en kommun blir bl. a. därför ofta många undervisningsgrupper små. Det är ganska vanligt med 2—3 elever per grupp utom i finska, där man oftast har större grupper. Konsekvenserna av de många små undervisningsgrupperna blir bl. a. splittrade lärartjänster och lokalproblem, vilket i sin tur får följder för läromedelsförsörjningen. Ganska ofta utnyttjas för denna undervisning lokaler där lärarna t. ex. inte har möjlighet att utnyttja AV-utrustning. De splittrade tjänsterna medför att lärarna måste bära med sig en stor del av läromedlen eftersom det inte finns resurser att bygga upp läromedelsförråd för varje språk i de olika skolorna. I synnerhet drabbar detta litteraturför- sörjningen (samlingar av barn- och ungdomslitteratur, faktaböcker, större uppslagsböcker. lexikon m. m.).

För undervisningen i hemspråket gäller också att grupperna är mycket heterogena vad avser språkfärdighet. I samma undervisningsgrupp kan finnas elever på såväl låg språkbehärskningsnivå som på modersmålsnivå. På alla stadier måste därför undervisningen präglas av en stark individualisering. Detta ställer stora krav på hemspråkslärarnas metodiska kunnande och på läromedlen. Många hemspråkslärare saknar lämplig utbildning för en sådan undervisningssituation. Lokal fortbildning kan vara ett sätt att förbättra undervisningsmetodiken. I synnerhet behöver läromedlens roll för en indi- vidualiserande undervisning framhållas i sådan utbildning.

Endast i mycket begränsade områden i vårt land har eleverna en naturlig tvåspråkig miljö. Ett av hemspråksundervisningens stora problem är bristen på naturlig språkstimulans. Läromedlen kan i viss omfattning bidra till att kompensera denna brist. Det säger sig självt att den traditionella läroboken inte ensam kan motsvara det behovet. Många olika typer av text- och ljud- material krävs, liksom möjligheter för elever och lärare att själva producera sådant material.

Undervisning på hemspråket

Undervisning på hemspråket kan ske i olika former alltifrån studiehandled- ning på hemspråket någon lektion per vecka till en undervisning nästan helt bedriven på hemspråket.

Studiehandledning på hemspråket innebär att hemspråksläraren förklarar viktiga undervisningsmoment i olika ämnen för eleven på dennes språk. Antingen sker undervisningen så att hemspråksläraren är med i klassrummet under den svenskspråkiga undervisningen som "kompanjonlärare" eller så att läraren samlar en liten grupp elever, ofta från flera klasser, som får lämna sin ordinarie undervisning. Hemspråksläraren kan få ge studiehandledning i många olika ämnen på alla stadier. Undervisningssättet kräver därför mycket breda kunskaper hos läraren och dessutom goda kunskaper i både svenska och hemspråket. I den här undervisningen utnyttjas både svenskspråkiga läromedel och läromedel på hemspråket. Lärarna tillverkar också termino- logi-ordlistor och sammanfattningar som hjälpmedel åt eleverna. Många hemspråkslärare producerar en ansenlig mängd sådant material. Samarbetet mellan lärare försvåras av att de svenskspråkiga lärarna ofta inte har tid att lämna tillräcklig information om sin undervisning till hemspråkslärarna— och de senare har genom splittrad tjänstgöring ofta inte heller tid att informera klasslärare och ämneslärare om invandrarelevernas kunskaper och behov. Delvis torde problemen i samband med studiehandledning på hemspråket vara av organisatorisk natur. Klassammansättning, schemaläggning, under- visningsplanering, lokal läromedelsorganisation och läromedelsproduktion är faktorer som i viss omfattning kan påverkas. Hemspråkslärarnas möjlig- heter till samverkan i lärarlag och arbetsenheter spelar en stor roll i sam- manhanget liksom tillgången på läromedel och utformningen av dessa.

Isammansarra klasser finns en svenskspråkig elevgrupp och en elevgrupp som har ett annat gemensamt hemspråk. Grupperna undervisas till en början var för sig en stor del av undervisningstiden. De svenskspråkiga eleverna lär sig läsa och skriva på svenska, de andra eleverna lär sig läsa och skriva på sitt språk. Så småningom ökas den gemensamma undervisningstiden. Under dessa gemensamma lektioner arbetar oftast den svenskspråkiga läraren och hemspråksläraren tillsammans. Vid detta undervisningssätt bör det finnas parallella uppsättningar av läromedel på svenska och på hemspråket. Här finns en uppenbar risk för ”statusjämförelse", de svenskspråkiga eleverna har egna läromedel i alla ämnen, de andra eleverna kanske bara i vissa.

I hemspråksklassen finns endast elever som har ett annat gemensamt hem- språk än svenska. Undervisningen startar på hemspråket. Svenska införs som andraspråk och undervisningen på svenska påbörjas så småningom i olika ämnen. Också här finns behov av läromedel både på svenska och på hem- språket. Ett speciellt problem utgör undervisningen i de moment inom de samhällsorienterande ämnena som speciellt anknyter till Sverige (t. ex. tra- fikregler, samhällsorganisation, politiskt system). Det är naturligt att läro- medel producerade i andra länder inte innehåller lämpligt stoff för sådana moment. Läromedel inom dessa områden behöver produceras i Sverige.

Undervisning i och på svenska som främmande språk

Undervisning i svenska som främmande språk i grundskolan kan organiseras på olika sätt. Vanligt är att eleven får lämna den ordinarie undervisningen ett antal lektioneri veckan och deltaga i en liten stödundervisningsgrupp. I sam- mansatta klasser och hemspråksklasser sker undervisningen i svenska som främmande språk i klassen. Medan eleven får läsinlärning på hemspråket är undervisningen i svenska till att börja med muntlig, sedan införs successivt läsning och skrivning samt viss ämnesundervisning på svenska och antalet veckotimmar ökar.

För invandrarelever som kommer till Sverige i mellan- eller högstadieålder ordnas i vissa kommuner särskilda förberedelseklasser där eleverna får in- tensivundervisning i svenska som främmande språk samtidigt som de får undervisning i vissa ämnen och kursmoment på hemspråket. I förberedel- seklasserna kan finnas elever från olika årskurser och med olika förstaspråk. I klassen arbetar då en svensk lärare och ett antal hemspråkslärare. Eleverna är vissa lektioner ute i vanliga klasser i skolan. En sådan uppläggning av undervisningen ställer stora krav på lärarnas samarbets- och organisations- förmåga. Läromedelssituationen i en förberedelseklass kan lätt bli svåröver— skådlig för lärarna på grund av elevernas skiftande åldrar, förkunskaper och färdighetsnivåer i modersmålet respektive svenska.

Undervisning på svenska

Även om invandrareleverna fått en omfattande undervisning i svenska som främmande språk, får de ofta svårigheter, när de skall följa den vanliga undervisningen på svenska. Läromedlen saknar vanligen sakordsregister och ordförklaringar. Antalet facktermer i ämnesundervisningen är stort. Ett sätt att underlätta förståelsen av den svenskspråkiga undervisningen är den förut nämnda studiehandledningen på hemspråket. Ett annat är att ge stödunder- visning på svenska. Vid all stödundervisning är terminologiordlistor och lexi- kon nödvändiga. Tyvärr saknas sådana i de flesta språken. Det är också ett kvalificerat lingvistiskt arbete att utarbeta goda översättningar. SKU åter- kommer i kapitel 8 med förslag om förbättringar när det gäller lexikon och ordlistor.

Läsinlärning och annan elementär undervisning

Läs- och skrivinlärning sker i de flesta länder på modersmålets grund. Vid läsningen utnyttjas elevens hela språkliga kompetens och erfarenhet. Inte minst viktig är den passiva språkliga förmågan. Allmänt gäller att det passiva ordförrådet är mångdubbelt större än det aktiva — vi förstår i allmänhet mer än vi själva språkligt kan uttrycka. För en invandrarelev kan det aktiva ord- förrådet på hemspråket vara betydligt mindre än motsvarande ordförråd hos en elev som har majoritetsspråket som modersmål. Invandrarelevens munt- liga färdighet i svenska ökar i allmänhet relativt snabbt men den motsvaras inte av en proportionell ökning av det passiva ordförrådet.

Så här kan en jämförelse av ordförråden hos en svenskspråkig elev res- pektive en invandrarelev se ut:

svenskspråkig invandrarelev: elev: (svenska) hemspråket svenska

aktivt ordförråd

passivt ordförråd

Invandrareleven i diagrammet ovan har bättre muntliga färdigheter i sven- ska än i hemspråket. Därför ligger det nära till hands att välja läsinlärning på svenska för denna elev. Men då har man inte tagit hänsyn till den passiva språkliga förmågan. I många fall kan det vara bättre att välja läsinlärning på hemspråket.

Valet av undervisningsspråk vid läsinlärning kan kompliceras ytterligare för de språkgrupper som utnyttjar två språk vid sidan om svenska. Det gäller ofta grupper som i sitt hemland varit språkliga eller etniska minoriteter, t. ex. zigenare som talar både finska/polska/spanska etc. och romanés, araber som talar berberiska och arabiska, assyrier och syrianer som vid sidan av sitt eget språk talar turkiska, arabiska eller något annat språk. Ibland saknas möjlig- het att utnyttja det ”bästa” språket därför att transkription och/eller lärome- del saknas. Antalet elever som har en sådan språksituation kommer troligen också att öka genom den ökade flyktinginvandringen från utomeuropeiska länder. Dessa elevers situation behandlas i ett följande avsnitt.

Läsinlärning på hemspråket sker i sammansatta klasser och hemspråks- klasser. I en del kommuner har man prövat läsinlärning på hemspråket också i mindre elevgrupper. I diagrammet ovan belyses en av de svårigheter som ofta möter läsinlärningen på hemspråket. Invandrareleven i exemplet har visserligen större passivt ordförråd på hemspråket än på svenska. Men detär mindre än den svenskspråkiga elevens passiva ordförråd och mindre än mot- svarande ordförråd hos en elev i samma ålder i utvandringslandet. Elevernas språkfärdigheter måste därför utvecklas i samband med läsundervisningen, som inte kan ske i samma takt som om den skedde i total ”modersmålsmiljö”. Det ställer också krav på läromedlen. I läslärorna förekommer ofta ord och uttryck som inte är frekventa i invandrarelevens språk. Lärarna behöver därför komplettera böckerna med bildmaterial och övningar som syftar till att utöka elevernas ordförråd och talspråk. Många lärare utnyttjar också LTG-metod (läsning på talets grund). När man använder denna metod bru-

kar det ofta uppstå behov av bokstavskort, bilder och kompletterande text- material för läsfärdighetsträningen.

Ett stort antal invandrarbarn får lära sig läsapå svenska. Många av dem har så goda färdigheter i svenska att läsinlärningen inte stöter på några större problem. Men vissa barn har inte tillräckligt goda kunskaper i svenska, ord- förrådet är litet. De läromedel som används är oftast konstruerade för sven- ska elever som lär sig läsa på sitt förstaspråk. För invandrarelever kan ibland både innehåll och ordval i dessa läsläror vara så främmande att de utgör allvarliga hinder för läsinlärningen. Några enstaka läromedel har utvecklats för läsinlärning på svenska som tar hänsyn till att undervisningen sker på ett andraspråk. Mer frekventa ord utnyttjas än i traditionella läsläror, satsbygg— naden är enklare osv. För läsinlärning på ett andraspråk krävs också en annan metodik än många svenska lärare är vana vid. Det finns metodisk litteratur där dessa problem behandlas, men lärarna har inte alltid informa- tion om sådan litteratur. Läsinlärningsmetodik borde vara en viktig del i fortbildning och utbildning av lärare i svenska som främmande språk.

För de svenskspråkiga elevernas del har man under senare år betonat vik— ten av systematisk lästräning i hela grundskolan. I hög grad gäller detta också invandrarelever. När eleverna börjar på grundskolans högstadium sker en ”fackordsexplosion” i ämnesundervisningen som kan kräva förnyad och för- djupad stödundervisning i svenska inbegripet lästräning.

Särskilda stödåtgärder för elever med ringa skolbakgrund

Bland de invandrarelever som kommer till den svenska grundskolan finns en grupp vars skolgång i ursprungsländerna starkt avviker från svenska jämn- årigas. Det gäller både antal år och innehåll i undervisningen. Inom denna grupp finns även de 5. k. ”barnanalfabeter" från 8 år och uppåt, dvs. de barn och ungdomar som med hänsyn till sin ålder borde kunna läsa och skriva men inte kan, varken på eget språk eller svenska.

Dessa barn och ungdomar tas emot i Sverige antingen som s. k. anknyt- ningsfall eller flyktingar. Det finns ingen tillförlitlig statistik över antalet. Vi har försökt analysera uppgifter i SIV:s statistik om antal invandrare från olika länder och statistiksammanställningarna i SÖ:s behovsanalys angående undervisning av assyriska-syrianska elever inom grundskolan (SÖ 1982) samt de behovsanalyser angående kurdisk- respektive tigrinjatalande som är un- der utarbetande inom SIL. På grundval av dessa uppgifter samt efter kon- takter med vissa kommuner uppskattas antalet elever i åldrarna 8—16 år med ingen eller mycket bristfällig skolgång till minst 2 000. Vi kan också räkna med att antalet barn och ungdomar med ringa skolgång från ursprungslän- derna kommer att öka genom att vi får allt flera flyktingar från utomeuro— peiska länder.

De bestämmelser och anvisningar som finns för undervisning av invand- rarbarn är inte utformade med tanke på dessa elever. Skolan måste från början ta ansvar för att dessa elever inte förlorar sitt fungerande hemspråk. Detta språk är mycket viktigt för elevernas möjlighet att uppnå sådana bas- kunskaperi läsning och skrivning, i svenska och matematik, i samhälls- och kulturorientering att vidare utbildning blir möjlig. Många av dessa elever kommer från områden där fler än ett språk är aktuella inom familjen. Ibland

saknas skriftspråk, ibland skiljer sig skriftspråket väsentligt från talspråket. Det kan finnas flera sätt att skriva språket, ibland finns olika alfabet. De här eleverna är helt beroende av att hjälpen att ta igen det försprång som deras jämnåriga har blir så effektiv som möjligt.

För att genomföra en kvalitativt god undervisning för dessa elever behövs även utveckling av metoder och material. När man planerar undervisning av elever som kommer från länder med flera språk, där ibland talspråket inte har varit skolspråk för eleven eller när det finns andra komplikationer t. ex. att det inte finns en enhetlig ortografi dvs. att ett språk inte har enhetligt stavningssystem, är det viktigt att välja metoder och material för den första inlärningen på ett sådantsätt att även de fortsatta studierna underlättas. I SIV:s utredning ”De boklösa barnen”, (SIV 1982) föreslås att de böcker för barn och ungdom på minoritetsspråk som utges med statligt produktionsstöd skall följa den ortografi som de svenska skolmyndigheterna finner vara den lämp- ligaste. Flera kommuner som anordnar undervisning av barn och ungdomar med bristande skolgång efterlyser på samma sätt gemensamt agerande från skolmyndigheterna när det gäller val av undervisningsspråk, ortografi osv. Det är också viktigt att beslut som rör val av skriftspråk, ortografi, alfabet sker i samarbete med lingvistisk expertis i ursprungsländerna och/eller andra länder.

För behovet av speciella material för denna undervisning redogörs i kapi- tel 3. Det finns också många beröringspunkter mellan behov av forsknings— och utvecklingsarbete som framgår av detta avsnitt och behovet att utveckla lexikon och ordböcker och annat terminologiskt arbete. Dessa frågor be- handlas i kapitel 5.

1.4. Elever med annat hemspråk än svenska i, gymna- sieskolan

I SKU:s huvudbetänkande redogörs för hur det dröjde till 1970-talet innan elever med annat modersmål än svenska fick studera det egna språket i gym- nasieskolan. År 1972 medgavs sådana elever att i viss ordning byta ut C- språk, B-språk eller engelska mot annat främmande språk som var elevens modersmål. Bestämmelsen kom att framför allt utnyttjas för att eleverna genom särskild prövning skulle få betyg i sina egna språk.

I början av 1970-talet var invandrarelevernas övergång till gymnasieskolan av ganska blygsam omfattning. Genom olika åtgärder har man sedan dess försökt underlätta dessa elevers gymnasiestudier. Ett viktigt steg var försök- en med kompletterande sommarkurser respektive introduktionskurser för invandrarungdom. Kurserna har numera permanentats och bidrar till att öka rekryteringen av invandrarelever till gymnasieskolan och förbereda dem för att klara av studier på linjer och specialkurser.

Fr. o. m. år1977 när hemspråksreformen trädde i kraft ökade möjligheten för elever i gymnasieskolan att få hemspråksundervisning avsevärt. Parallellt med den befintliga ordningen infördes samma system som i grundskolan. Läsåret 1982/83 utnyttjade 5 440 elever i gymnasieskolan möjligheten till hemspråksstudier.

Sedan läsåret 1974/75 finns ett särskilt anslag för stödundervisning i sven-

ska åt invandrarelever i gymnasieskolan. Sådan undervisning anordnas för elever i gymnasieskolan som har minoritetsspråk som hemspråk och som behöver och önskar delta i extra undervisning i svenska. Undervisningen ges i form av stödundervisning eller undervisning i ämnet svenska som främmande språk.

Andelen invandrarelever som fortsätter sin utbildning i gymnasieskolan har ökat kraftigt men fortfarande är andelen lägre än motsvarande för sven- ska elever. Av dem som går vidare avbryter en del utbildningen. Den främsta anledningen är bristande språkbehärskning i svenska. De språkfärdigheter, som eleverna hunnit tillägna sig under grundskoletiden eller under introduk- tionskurserna för invandrarungdom, räcker inte till för att följa gymnasie- skolans undervisning och förstå det abstrakta språk som ofta förekommer i läromedlen.

Sedan läsåret 1977/78 bedrivs försöksverksamhet med finskspråkig gym- nasial undervisning i Stockholm. Meningen med denna försöksverksamhet är bl. a. att utöver ökad rekrytering till gymnasieskolan ”ge finsktalande ung- domar med bristfälliga kunskaper i svenska möjlighet att bedriva studier i svensk gymnasieskola med i huvudsak samma mål som gäller för de svenska eleverna, varvid finska skall vara undervisningsspråk och svenska ett obli- gatoriskt ämne. Försöksverksamheten syftar vidare till att möjliggöra att eleverna uppnår aktiv tvåspråkighet.”

Av rapporten Försöksverksamhet med finskspråkig gymnasial utbildning, Stockholms universitet 1982, framgår att en av erfarenheterna från försöks- verksamheten är att lärarna framhåller att läromedelsfrågan är den viktigaste och samtidigt den mest svårlösta. Målsättningen för finsk och svensk gym- nasieskola skiljer sig och detta medför att det ofta är svårt att använda läro- medel från Finland. Ibland saknas helt läromedel och lärarna har i stor ut- sträckning fått utarbeta stenciler och sammanfattningar.

I SKU:s huvudbetänkande redogörs för SÖ:s utvärdering av denna verk- samhet. SÖ föreslår att verksamheten skall bli reguljär samt att möjligheter öppnas för finskspråkig gymnasial utbildning på andra håll i landet.

SKU tillstyrker i sitt huvudbetänkande SÖ:s förslag dock med förbehållet att denna typ av undervisning endast bör ges sådana elever som inte har svensk grundskolutbildning eller som kommit in i grundskolan så sent att de har svårigheter att tillgodogöra sig gymnasiesutbildning på svenska.

I SKU:s huvudbetänkande redogörs också för gymnasieutredningens (GU) resonemang i betänkandet En reformerad gymnasieskola (SOU 1981:96) där GU lägger stor vikt både vid internationaliseringssträvandena i ett framtidsperspektiv och Sveriges förändring till ett mångkulturellt sam— hälle genom invandringen. GU ser som en av de mest angelägna åtgärderna för att berika det svenska kulturlivet. att man tar tillvara den språkliga kom- petens och de andra kulturella värden som olika invandrargrupper genom sina hemspråk för med sig till Sverige. Man framhåller vidare att särskilt med tanke på invandrarpolitikens långsiktiga kulturella mål. och de problem som ofta kännetecknar situationen för den andra och tredje generationen bland olika invandrargrupper, det framstår som viktigt, att man på gymnasiestadiet kan erbjuda möjligheter till ett tämligen fylligt studium av hemspråket. En— ligt GU bör därför möjligheter öppnas till fördjupade hemspråksstudier både i de korta och långa program som enligt GU:s förslag skall finnas i den

framtida gymnasieskolan.

I SKU:s huvudbetänkande redogörs vidare för den kartläggning som ut— förts av en arbetsgrupp inom regeringskansliet som haft i uppdrag att granska i vilken utsträckning tvåspråkighet (dvs. kunskaper i såväl svenska som i minoritetsspråk som används i Sverige) f. n. ges ett meritvärde vid anställning eller annan offentlig tjänst samt vid antagning till högre utbildning. I uppdra- get har också ingått att överväga åtgärder som kan leda till att tvåspråkig personal i ökad utsträckning anställs i offentlig tjänst, bl. a. genom att till— mäta tvåspråkighet ett värde vid antagning till viss högre utbildning. Resul- tatet av kartläggningen har redovisats i en rapport Tvåspråkighet som merit vid anställning och utbildning (Ds A 19829).

Arbetsgruppen anser att särskilda studievägar för tvåspråkiga och förtur till antagning för dem som är tvåspråkiga bör prövas för att öka tillgången till tvåspråkig personal med högskoleutbildning. En särskild satsning menar gruppen bör i första hand ske på vårdyrken och socialt inriktade yrken. In- satserna bör avse finska språket och något eller några andra språk. Rege- ringen har också den 21 april 1983 uppdragit åt UHÄ att utreda förutsätt- ningar för att få till stånd sådan högskoleutbildning.

SÖ har även haft i uppdrag att närmare pröva hur utbildning av tvåspråkig personal för vårdområdet kan ske inom gymnasieskolan. I en rapport som avlämnades våren 1982 föreslog SÖ försöksverksamhet med en studieförbe- redande kurs med vårdinriktning för tvåspråkiga. Vidare lade SÖ fram för— slag om försöksverksamhet med särskild rekrytering till vårdlinjens grenar och varianter samt sociala servicelinjen. Förslagen omfattade också utbild- ning av tvåspråkig personal i verksamheter för barn och ungdomar. SÖ anser att även i Specialkurser som har nära anknytning till vårdlinjen och sociala servicelinjen borde ges möjlighet till utbildning för tvåspråkiga.

I prop. 1982/83:100, bilaga 12, föreslås en försöksverksamhet redan fr. o. m. budgetåret 1983/84, med ovannämnda studieförberedande kurs för tvåspråkiga.

Den ökande andelen elever med annat hemspråk än svenska samt ökade inslag av undervisning på hemspråk i gymnasieskolan kommer att ställa nya krav på läromedel. Delvis sammanfaller dessa behov med läromedelsbeho- ven för grundskolans studiehandledning t. ex. behovet av lexikon och ter- minologiska ordlistor delvis även med behoven inom olika former av vuxen- utbildning. Det är synnerligen angeläget att man vid planeringen av fortsatt läromedelsutveckling på olika språk och för olika utbildningar ser på gym— nasieskolans behov i detta större sammanhang. När det gäller läromedel för de finskspråkiga utbildningarna behöver också samarbetet med Finland ut- ökas.

1.5. Invandrare i vuxenutbildningen

Undervisning i svenska som främmande språk

Deltagare med invandrarbakgrund finns i nästan alla former av vuxenutbild- ning. Den utbildning som de flesta vuxna invandrare först kommer i kontakt med är undervisning i svenska som främmande språk.

Tidigare har undervisningen i svenska för vuxna invandrare i studieför- bundens regi haft stor omfattning. Medan denna undervisning nu fått mindre volym, har motsvarande undervisning inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU) och den kommunala vuxenutbildningen (komvux) ökat.

Kommittén för översyn av svenskundervisningen m. rn. för invandrare (SFI-kommittén) sammanfattar i sitt betänkande Svenskundervisning för vuxna invandrare (SOU 1981:86) nuläget när det gäller svenskundervisning för invandrare enligt följande:

”Grundläggande undervisning i svenska språket med samhällsorientering anordnas genom Studieförbunden, i samband med arbetsmarknadsutbildning (AMU), vid arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) mottagningsförläggningar för flyktingar. vid vissa folkhögskolor och inom högskolan. Inom kommunens utbildningsväsende anordnas stödundervisning i svenska för invandrarelever i grundskolan och gymnasieskolan. Inom den kommunala vuxenutbildningen (komvux) anordnas också viss stödunder— visningi svenska för invandrare. För invandrare som saknar grundläggande färdighe- ter i läsning, skrivning och matematik anordnar kommunerna grundutbildning för vuxna (grundvux).

Utöver de nu nämnda formerna av svenskundervisning förekommer vissa kurser med specialinriktning mot särskilda grupper samt kurser i svenska vid utländska uni— versitet och organisationer.

Svenskundervisningen för invandrare har varierande inriktning, uppläggning och finansiering beroende på om det är fråga om anställda invandrare, invandrare som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, flyktingar, högskolestuderande eller övriga.

Genom att det sålunda saknas en enhetlig ram för svenskundervisningen har också frågor som lärarkompetens och studiestöd kommit att behandlas på skilda sätt, bero- ende på vilken utbildningsanordnare som ansvarar för undervisningen.”

Det rör sig alltså om mycket skiftande utbildningsformer när vi talar om undervisning i svenska för vuxna invandrare. Bakom de olika organisations- modellerna ryms dessutom olikheter i fråga om mål, innehåll och metoder. Detta medför också att läromedelsbehoven skiftar i de olika utbildningarna. Av sitt kartläggningsarbete drar SFI-kommittéen nedanstående slutsatser om undervisningen. Flera av dessa slutsatser medför också läromedelskon- sekvenser.

El Färdigheter i svenska och kunskaper om samhälle och arbetsliv spelar en bety- dande roll för invandrarnas levandsförhållanden.

Cl Med nuvarande svenskundervisningssystem nås inte alla grupper. Cl Genom att deltagarunderlaget är splittrat på många utbildningsanordnare i samma kommun blir studiegrupperna ofta små och heterogent sammansatta. Gruppindel- ning efter förkunskaper, modersmål etc. är mycket svår att genomföra. Detta på- verkar undervisningens resultat. D Genom att ett gemensamt mål för svenskundervisningen saknas finns ingen anpass- ning av svenskundervisningen till övrig vuxenutbildning. El Invandrare som önskar fortsätta sina svenskstudier efter nybörjarundervisningen har svårt att göra detta eftersom påbyggnadskurser i svenska som främmande språk nästan helt saknas. D Innehållet i och omfattningen av den svenskundervisning som en invandrare kan få hos olika anordnare varierar. Detta medför bl. a. att olika utbildningsanordnare också behöver olika läromedel.

D Svenskundervisningen för invandrare är innehålls- och metodmässigt helt skild från svenska som modersmål. I prop. 1980/81:203 om läroplan för den kommunala vuxenutbildningen jämställs för första gången ämnet svenska som främmande

språk med andra undervisningsämnen. Enligt Lvux 82 kan numera också invand- rare i stället för att följa den reguljära undervisningen i ämnet svenska i grund- skolkurs delta i svenska som främmande språk. Den totala kostnaden för svenskundervisning för invandrare beräknades budget- året 1979/80 till ca 490 Mkr. Hälften av denna kostnad avsåg utbildningskostnader medan ca hälften studiestöd i form av lön eller utbildningsbidrag.

Även om alltså undervisningen av vuxna invandrare i svenska som främ- mande språk försiggår inom olika organisatoriska former finns vissa gemen- samma problem som bl. a. hänger samman med gruppernas sammansätt- ning. I varje grupp kan finnas kursdeltagare som representerar många olika förstaspråk. Lärarna saknar ofta kännedom om de speciella svårigheter elev- er med ett visst modersmål kan få vid svenskinlärningen. Få lärare har hittills fått utbildning eller fortbildning i svenska som främmande språk. Detta med- för självfallet stora krav på läromedlen — inte minst på lärarhandledningar- na.

När det gäller läromedel på nybörjarnivå för vuxna i svenska som främ- mande språk finns ganska många parallella läromedel. Detta medför att upplagorna i allmänhet blir mycket små. Trots detta sker det alltså en nyut- givning och en pedagogisk utveckling inom denna undervisning som också medför kvalitativt bättre läromedel.

Inom undervisningen i svenska som främmande språk på högre färdig— hetsnivåer finns betydande pedagogiska svårigheter som bl. a. beror på att undervisningen ofta blir sporadisk, någon timme per vecka. För den fördju- pade undervisningen i svenska på dessa nivåer är också behovet av diagnos- tiserande material stort. Även metodiken är outvecklad.

Undervisning i och på hemspråk

Vuxna invandrare har möjlighet att studera hemspråk inom studieförbundens cirkelverksamhet. Studiematerial till sådana cirklar hämtas huvudsakligen från ursprungsländerna. I några fall har material utvecklats i Sverige och producerats med statligt produktionsstöd.

Inom komvux finns enligt läroplanen Lvux 82 möjlighet att anordna grund- skolkurser i hemspråk. När det gäller gymnasieskolkurser i olika hemspråk, var komvux-utredningen (SOU 1982:29) visserligen positiv men avstod av resursskäl att föreslå sådana och i prop. 1982/832 fastslogs att sådana kurser inte skall inrättas.

Undervisning på olika invandrarspråk, framför allt finska, förekommer i viss utsträckning inom AMU och inom komvux. Komvux-utredningen före- slog att försöksverksamheten med undervisning på invandrarspråk i gymna- sieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser skulle få fortsätta efter SÖ:s medgivande i varje särskilt fall. När det gäller grundskolkurser på in— vandrarspråk inom komvux har SÖ rätt att medge försöksverksamhet även på andra språk än finska. Enligt Lvux 82 bör invandrare, som önskar det, om möjligt få stödundervisning på sitt hemspråk.

För dessa i många fall helt nya utbildningar behövs läromedel. Av SÖ:s utvärderingsrapport från försöksverksamheten med undervisning på finska inom komvux läsåret 1981/82 (SÖ 1982) framgår att det är förenat med svå- righeter att använda läromedel från Finland, eftersom sådana läromedel är

mer "faktaspäckade" än motsvarande svenska läromedel. Men det är inte tillräckligt utrett i vad mån man inom vuxenutbildningen kan använda läro- medel från ursprungsländerna. Troligen kan sådana material användas i vissa utbildningar. När det gäller material som behöver utvecklas och produceras i Sverige kan antagligen samma material ofta användas även inom gymnasie- skolan.

Andelen invandrare inom AMU:s och komvux kurser på svenska ökar också. Antingen dessa kursdeltagare behöver stödundervisning på svenska eller hemspråk eller de inte är i direkt behov av stödundervisning, har de stor användning för lexikon och terminologiska ordlistor. Kravet på t. ex. korrekt yrkesterminologi i sådana hjälpmedel måste ställas högt. SKU återkommer till lexikonfrågan i kapitel 8.

Grundutbildning för vuxna

Omfattningen av grundutbildningen för vuxna (grundvux) har ökat kraftigt under de senaste åren. Den 1 mars 1982 deltog 6 437 kursdeltagare med annat hemspråk än svenska i grundvux och dessa utgjorde 63 % av det totala antalet kursdeltagare. Dessutom bedrivs inom AMU grundutbildning för vuxna zigenare.

Inom grundvux har också andelen kursdeltagare som lär sig läsa på hem- språket ökat. En stor del av dessa vuxna har mycket goda färdigheter i hem- språket varför man inte har samma behov av allmän övning av språkfärdig- heterna jämsides med själva läsinlärningen som man har på grundskolans lågstadium. Däremot är läromedelsproblemen även här stora. De vuxna får ofta utnyttja läsinlärningsmaterial avsett för barn, vilket inte gynnar moti- vationen. Inom SÖ har man påbörjat utveckling av material och metoder för grundvux på några hemspråk, men mycket återstår att göra bl. a. när det gäller alfabetisering på språk, där annat än latinskt alfabet används.

De flesta vuxna invandrare i grundvux får lära sig läsa på svenska. För många kursdeltagare gäller att deras färdigheter i svenska inte är tillräckligt goda, ordförrådet är relativt litet. Ibland utnyttjas en metod där en svensk- lärare och en hemspråkslärare samarbetar. Hemspråksläraren förklarar ord och sammanhang som eleven kommer att möta i läsinlärningen på svenska. Hemspråksläraren kan också parallellt med att eleven lär sig läsa på svenska ge undervisning i matematik, naturorienterande ämnen och samhällsorien- terande ämnen på hemspråket. Den svenska läraren ger dels muntlig under- visning i svenska som främmande språk, dels läsundervisning på svenska.

Också vid läsinlärning på svenska för vuxna kan det vara problem med att utnyttja läromedel producerade för barn. Många lärare utnyttjar LTG-me— todik, vilket delvis eliminerar behovet av förproducerade elementära läslä- ror. Men så fort eleverna börjar kunna läsa finns behovet av texter på en mycket enkel svenska och med ett innehåll som är anpassat till vuxna.

Ett speciellt metodiskt problem inom grundutbildningen utgör den under- visning i svenska som främmande språk för sådana kursdeltagare med be- gränsad svenskfärdighet som får läs- och skrivundervisning på hemspråket. Man försöker här undvika att störa läsinlärningen på hemspråket med en samtidig inlärning av ett annat skriftsystem. Därför vill man ge helt muntlig undervisning. Tyvärr saknas stöd för en sådan undervisning i lärarhandled-

ningar och andra läromedel och den muntliga undervisningen blir ofta ganska osystematisk.

Hittills har man endast i begränsad utsträckning samarbetat med ur- sprungsländerna och övriga mottagarländer när det gäller metod- och mate- rialutveckling. Enligt SKU:s bedömning borde ett sådant internationellt samarbete när det gäller läromedelsutvecklingen inom grundvux kunna leda till både billigare och kvalitativt bättre läromedel för flera av de i Sverige aktuella språken. I kapitel 8 återkommer SKU med förslag som gäller ökade kontakter med utlandet när det gäller läromedel på olika språk.

1.6. Samhällsorientering och studie- och yrkesorien- tering (syo)

Inom all invandrarundervisning förekommer samhällsorienterande under- visning. I vuxenundervisningen har det varit vanligt att visst samhällsorien- terande stoff arbetas in i undervisningen och läromedlen i svenska som främ- mande språk. Detta medför ibland att de samhällsorienterande avsnitten präglas av stark förenkling. Om det skall bli möjligt att uppnå invandrarpo— litikens jämlikhetsmål, behöver den samhällsorienterande undervisningen ha hög kvalitet.

Om undervisningen sker på invandrarnas eget språk ökar möjligheterna till en mer mångsidig samhällsorientering. Dock stöter man då på problemet att anskaffa läromedel. I utlandet producerade läromedel duger inte som grund för undervisning om specifikt svenska förhållanden. Sådana läromedel måste utarbetas för alla åldersstadier i Sverige.

Även inom syon för invandrare, både i ungdomsskolan och olika former av vuxenundervisning, behövs särskilda material. Sådana kan i viss utsträckning produceras på svenska, men för många invandrargrupper behövs också material på hemspråk. Speciellt viktig är syon för de elever som kommer till Sverige under grundskolans högstadium och för sådana elever och kursdel— tagare som har bristande skolutbildning från ursprungsländerna. Samma gäl- ler naturligtvis också de elever i gymnasieskolan som på grund av bristande språkkunskaper avbryter sina studier. I denna syoverksamhet medverkar i många kommuner hemspråkslärare. Dessa har stort behov av handlednings- material, eftersom de i allmänhet saknar utbildning för uppgiften. Också svenskspråkig syopersonal behöver material, som gör dem bättre rustade att hjälpa invandrareleverna.

1.7. Handikappade invandrarbarn och vuxna i olika utbildningar

Handikappade invandrare finns i olika utbildningar men det är svårt att få fram uppgifter om elevantal. Likaså finns få statistiska uppgifter överhuvud- taget om förekomsten av handikapp bland invandrare. Statens handikappråd och SIV genomförde under 1979—1980 en undersökning för vilken redogörs i rapporten Handikappade invandrarbarns situation, en undersökning (SIV 1981) där ett av syftena var att göra en inventering av förekomsten av handi-

kapp hos invandrarbarn. Även denna undersökning visar att det statistiska underlaget behöver förbättras.

Inom SÖ har under ett antal år genomförts utvecklingsarbete rörande handikapp inom folkbildningsområdet. I rapporten Vuxna handikappade invandrares behov av studier, (Institutionen för praktisk pedagogik vid Gö- teborgs universitet, rapport nr 115, 1982), konstateras också att statistik sak- nas när det gäller andelen invandrare med handikapp.

SIV:s undersökning bland handikappade invandrarbarn ger vissa belägg för att handikapp bland invandrare kanske diagnostiseras som svårare än motsvarande handikapp bland svenskar. Detta kan ha att göra med att han- dikapp är ett relativt begrepp, dvs. att faktorer i omgivningen och olika aktiviteters utformning har en avgörande betydelse för hur stora hinder olika funktionsnedsättningar kan innebära. Handikappade invandrare med språk- och kulturbarriärer påverkas av fler faktorer än vad en svensk handikappad gör. Mot bakgrund av de undersökningar som finns kan man konstatera, att kombinationen invandrarskap-handikapp skapar problem som ställer stora krav på samhällets stödåtgärder. Det är t. ex. fortfarande vanligt att de han- dikappade invandrarbarnen i första hand betraktas som handikappade, och därmed får behandling för sitt handikapp, men att de inte får stöd för det egna språket och den kulturella identiteten.

SKU har inte haft möjlighet att undersöka läromedelsbehovet för olika handikappgrupper, men de kontakter SKU haft med företrädare för olika utbildningar tyder på att inom detta område finns betydande läromedels- brister. Detta visar erfarenheterna från ett lokalt utvecklingsarbete med hemspråksundervisning för döva och gravt hörselskadade barn som pågår vid Manillaskolan. Här har man också i samverkan med rikscentralen för peda- gogiska hjälpmedel för döva och hörselskadade (RPH-HÖR) påbörjat ett utvecklingsarbete kring läromedel om ursprungskulturerna för döva invand- rarbarn.

När det gäller andra handikappgrupper i grundskolan vet vi inte mycket om omfattningen av och innehållet i den hemspråksundervisning som före- kommer. Hemspråkslärarna saknar utbildning för undervisningen av handi- kappade. Lärare och övrig personal som kommer i kontakt med handikap- pade invandrarelever saknar kunskap om elevernas bakgrund och t. ex. olika kulturers syn på handikapp och sjukdom. Här föreligger ett stort behov av material men också av forskning och utbildning som riktar sig till föräldrar, behandlingspersonal och lärare.

Handikappade vuxenstuderande finns inom komvux, AMU och folkbild- ningen. Samtliga studieförbund och flertalet folkhögskolor bedriver verk- samhet bland handikappade. Men andelen invandrare i dessa utbildningar är liten. Den sociala isolering, som många upplever till följd av sitt handikapp ökar, om den handikappade samtidigt är invandrare, och hindrar invandrade handikappade att ta del i olika studie- och kulturaktiviteter. Många ställs också utanför produktionen och det politiska livet, då de inte får stöd och stimulans att utvecklas i det sociala livet.

SIL samlade i januari 1983 företrädare för de fyra rikscentralerna för pe- dagogiska hjälpmedel för handikappade (RPH), SÖ m. fl. till överläggningar kring handikappade invandrarelevers läromedelsbehov. Det framkom att centralerna är beredda att medverka vid utveckling av läromedel för handi-

kappade invandrarelever men också att efterfrågan hittills varit synnerligen begränsad. Som ett resultat av överläggningarna beslöt SIL att under 1983/84 starta ett utvecklingsprojekt i samarbete med RPH. Under det första året skall man inrikta sig på invandrarelever på särskolnivå och undersöka hur man kan stödja dessa elevers utveckling när det gäller den egna kulturella identiteten. SIL bedömer det angeläget, att det jämsides med olika kart- läggningsprojekt kommer igång mer försöksverksamhet både när det gäller metodutveckling och eventuell materialproduktion.

I SKU:s huvudbetänkande redogörs för hur utredningen ser på handikap- pade invandrares behov av studier och vilka insatser som behövs för att dessa på ett jämlikt sätt skall få samma valfrihet, när det gäller att behålla och vidareutveckla sitt modersmål och sin kultur, som andra invandrare. I kapitel 3 i förevarande betänkande redogörs för SKU:s bedömning av de handikap- pade invandrarelevernas läromedelsbehov. De förslag om förbättringar som SKU lägger fram när det gäller läromedelsförsörjningen, omfattar även läro- medel för handikappade invandrarelever.

1.8. Interkulturell undervisning

De allra flesta elever med annat hemspråk än svenska och med annan kul- turbakgrund finns i den vanliga svenskspråkiga undervisningen. Av tidigare avsnitt framgår t. ex. att stödundervisning i svenska i grundskolan anord- nades läsåret 1982/83 i 265 av landets 279 kommuner. Även om majoriteten av invandrareleverna finns i de tre storstadsregionerna finns invandrarelever spridda i hela landet. Andelen invandrarelever i gymnasieskolan och olika former av vuxenutbildning från grundvux till universitetsstudier ökar. I SKU:s huvudbetänkande redogörs för denna nya situation och vilka konse- kvenser detta för med sig för all utbildning. I förevarande betänkande finns anledning att stanna inför konsekvenserna på läromedelsområdet.

Hittills har den nya mångkulturella situationen inte avspeglat sig i läro- medlen. Det finns visserligen en omfattande utgivning av faktaböcker och skönlitteratur om invandrare och minoriteter och om deras ursprungsländer, men i de läromedel som används för undervisningi olika ämnen finns mycket litet som anknyter till de ändrade utgångspunkterna för undervisningen. Fortfarande presenteras t. ex. i grundskolans läromedel i geografi länder från vilka många elever härstammar som ”främmande" länder. I antologier och läseböcker finns sällan texter för lästräning och upplevelseläsning av invandrarförfattare eller ut litteratur från invandrarelevernas ursprungslän- der. Läromedlen i religionskunskap, historia och samhällskunskap har i mycket begränsad omfattning utvecklats så, att de utgår från ett interkultu- rellt perspektiv. Även läromedel för t. ex. samlevnadsundervisning och. sjuk- vårdsutbildning som tar upp invandrarfrågor gör detta oftast ur ett ”svenskt” perspektiv.

Inom detta område efterlyser SKU utvecklingsarbete. Det finns erfaren- heter från andra länder som kan utgöra grund för sådant arbete. I t. ex. Kanada har utbildningsmyndigheterna utarbetat kriterier för hur läromedel, som används vid undervisningen i skolorna i Ontario, skall utformas för att motsvara behoven vid en interkulturell undervisning. En sammanfattning av

dessa kriterier finns i publikationen Race, Religion, and Culture in Ontario School Materials. Suggestions for Authors and Publishers, Ministry of Edu- cation, Ontario (ISBN 0-7743-5161-6 80-092). Här behandlas hur läromedlen skall utformas utifrån följande grundprinciper:

1. Läromedel bör bidra till en känsla av egenvärde hos alla elever.

2. Läromedel bör fullständigt och korrekt återge verkligheten i Kanadas etniska, religiösa och kulturella mångfald.

3. Läromedel bör främja ömsesidig medvetenhet, förståelse och uppskatt- ning mellan alla etniska, religiösa och kulturella grupper i det kanaden- siska samhället.

4. Läromedel bör spegla det universella i all mänsklig erfarenhet och alla människors och samhällens beroende av varandra.

Man har utformat anvisningar för författare, utgivare och illustratörer inom följande områden: D språkbruk

D val av illustrationer E! utgångspunkter för hur skilda teman skall behandlas

Häftet innehåller även en checklista för utvärdering av läromedel utifrån etniska, religiösa och kulturella aspekter.

Även i England finns flera intressanta försök med utveckling av undervis- ningen i interkulturell riktning. Inom ACER-projektet (Afro—Caribbean Education Resource Project) som bedrivs av Center for Learning Resources i London arbetar man med att ge svarta barn och ungdomar en positiv bild av sig själva men också med att ge både svarta och vita barn och ungdomar kännedom om varandra och med att ge sådana insikter att man inte nedvär- derar någons erfarenheter och traditioner. I de läromedel som projektet ut- arbetat t. ex. studiematerialet OURSELVES avsedd för undervisningen på mellanstadiet och Images and Reflections som är avsedd för lärare, föräldrar och ungdomar (båda materialen kan beställas från ACER Project, 275 Ken- nington Lane, London SE 11 SQZ), har man vidgat begreppen multikulturell och multikulturell undervisning till att avse alla barn och inte som så ofta tidigare endast etniska minoriteters barn.

Inom läromedels- och läroplansutvecklingen arbetar projektet också med att försöka få ett interkulturellt perspektiv i undervisningen i olika ämnen som matematik, naturorienterande ämnen, språk, bild, drama, historia lika- väl som i den samhällsorienterande undervisningen.

SKU föreslår i kapitel 8 i förevarande betänkande att rikscentralen för lä- romedel för invandrar- och minoritetsundervisningen även bör medverka vid informationen om hur det interkulturella perspektivet på undervisningen bör komma till uttryck i olika läromedel samt ha möjlighet att ta initiativ till utvecklingsarbete i sådant syfte.

2 Föräldrar, lärare, övrig personal samt invandrar- och föräldraföreningar

2.1. Föräldrarnas betydelse för barnens språk- och kulturutveckling

Föräldrarnas möjligheter att stödja sina barns språk- och begreppsutveckling i förskoleåldern och långt upp i skolåldern har en avgörande betydelse, för hur förskolan och skolan skall lyckas med att ge barn med minoritetsspråk en reell valmöjlighet till tvåspråkighet som vuxna.

För närvarande saknas i stor utsträckning planmässiga kontakter mellan skolan och invandrarföräldrarna. Många skolor har utarbetat rutiner för in- troduktionen av nyanlända invandrarelever, men erfarenheter visar att be- hovet av kontinuerliga kontakter med skolan finns kvar lång tid fram- över.

Utredningen om språkminoriteter i förskoleåldern föreslår en rad insatser för att förbättra föräldrarnas möjligheter att stödja sina barn. Man föreslår bl. a. utökad information till invandrarföräldrar i frågor som rör språk- och begreppsutveckling, modersmålets betydelse, värderingar och normer i det svenska samhället samt förskolans och skolans målsättning. Man föreslår vidare att individuella program för barnens hemspråksstöd skall göras upp i samråd mellan föräldrarna och samhällsinstitutionerna.

I SKU:s huvudbetänkande ger vi synpunkter på samverkan mellan olika myndigheter och med föräldrar, så att föräldrarna även under skoltiden skall kunna fortsätta att stödja barnens utveckling med en positiv förankring i bägge kulturerna.

2.2. Invandrar-, minoritets- och föräldraföreningarnas kulturstödjande insatser för barnen

Språk- och kulturtillägnande sker i sociala och kulturella sammanhang inom och utom det egna hemmet. Släkt— och vänkretsen är därvid en viktig tillgång. Särskilt de som har litet umgänge med andra som talar deras eget språk och har samma kulturbakgrund behöver få stöd och stimulans av samhället ge- nom ett fritids- och kulturutbud på detta språk. För fostran av barnen är såda- na kontaktmöjligheter utanför familjen av största betydelse.

Utredningen om språkminoriteter i förskoleåldern (SOU 1982:43) föreslår därför förbättringar när det gäller språk— och kulturstöd för de barn i åldrarna 0—6 år som inte har plats i förskolan. Bl. a. vill man att även dessa barn skall få

hemspråksstöd i olika former av kultur- och fritidsverksamhet.

Man föreslår vidare att KUR och statens ungdomsråd får i uppdrag att tillsammans med andra myndigheter och organisationer göra en översyn av bidragen till hemspråksstödjande verksamhet utanför förskolan. Likaså att man utvecklar ledarutbildning för invandrar- och minoritetsgrupper inom ramen för folkhögskolornas fritids- och ungdomsledarutbildning.

SKU har i kontakter med invandrarorganisationer och med representanter för föräldraföreningar och riksförbundet Hem och Skola (RHS) diskuterat fritidsaktiviteter på modersmålet. Redan nu bedrivs bland många grupper medvetet hemspråksstödjande verksamhet bland barn och ungdomar i form av s. k. eftermiddags/lördags/söndagsskolor, idrotts- och kulturaktiviteter samt läger och koloniverksamhet. Men det är stora problem med att organi- sera denna typ av verksamhet bl. a. föreligger brist på utbildade ledare och lämpligt material. I SKU:s huvudbetänkande redogörs närmare för den s. k. lördagsverksamheten och de grekiska reselärarnas verksamhet samt disku- teras vikten av utökade möjligheter till minoritetsorienterade aktiviteter utanför skolans hemspråksundervisning.

RHS har som sin uppgift att stödja föräldrar till skolbarn och verka för förbättrad kontakt mellan hemmen och skolan. Man har även på sitt program att man skall verka för att övergången mellan förskolan och skolan under- lättas. Förbundet har sedan början av 70-talet försökt informera de svenska föräldrarna i invandrarfrågor och också försökt verka för att invandrarföräld- rarna engagerar sig i sina barns skolgång och i kontaktverksamheten i den egna klassen och i den lokala föreningen. Under de senaste åren har skett en anslutning av 30-talet finska hem- och skolaföreningar till förbundet. Till- sammans med SIV har man försökt kartlägga förekomsten av andra föräldra- föreningar som arbetar med föräldra- och undervisningsfrågor. I samarbete med SÖ har RHS utarbetat ett informations- och diskussionsmaterial om den svenska skolan för föräldrar som har sin egen skolgång i annat land, Våra barn och skolan (RHS/SÖ 1982). Materialet kan även användas som läro- medel vid undervisning av vuxna invandrare samt vid lärarutbildning och fortbildning av skolpersonal.

Olika föräldraorganisationers aktiviteter för att åstadkomma kontakt mel- lan skilda grupper i det svenska samhället kan verksamt bidraga till ett mång- kulturellt samhälle, där det sker utbyte av idéer och impulser. När det gäller dessa organisationers behov av utbildnings- och informationsmaterial i in- vandrar- och skolfrågor anser SKU att samma möjligheter till statligt stöd bör gälla för sådana material, som för material till skolan och den statliga och kommunala vuxenutbildningen. Därför föreslår också SKU i kapitel 8 att i den mån så inte redan är fallet, bör samhällets service och stödåtgärder ut- vidgas till att omfatta även sådant material som behövs i invandrar- och för- äldraföreningarnas utbildnings- och kulturaktiviteter.

2.3. Lärare och övrig personal i förskola, skola och vuxenutbildning m. m.

Många olika personalkategorier är engagerade i samhällets insatser för att ge språk- och kulturstöd till föräldrar och invandrar- och minoritetsbarn i för-

skoleåldern. En första viktig kontakt sker ofta redan på mödra- och barna- vårdscentralerna. Inte minst betydelsefulla är dessa kontakter när det gäller barn med särskilda behov och handikappade invandrarbarn. För dessa kom— mer också behandlingspersonalen in som en viktig kontakt. I förskolan, sko— lan och fritidsverksamheten finns lärarna, fritidsledarna och övrig personal som på olika sätt skall stödja barnen och ungdomarna i deras utveckling. Många vuxna invandrare deltar i olika former av utbildning och kommer däri kontakt med lärare, studie- och yrkesvägledare m. fl. personalkategorier. Samtliga uppräknade kategorier behöver utbildning för att på bästa sätt kun- na stödja invandrarna och minoritetsmedlemmarna i deras strävanden att behålla och vidareutveckla sina språk och kulturer i det svenska samhället. De behöver också utbildning i att ge svenskt språkstöd och/eller tydliggöra den svenska kulturen i förhållande till minoritetskulturerna.

De läromedel i invandrarkunskap, språkutveckling, kulturbakgrund m. ni. som används vid utbildning av personal som skall undervisa invandrar- elever kan ofta användas inom olika utbildningar. För närvarande finns ingen samlad information om vilka material som används i olika utbildningar. Det- ta kan medföra att man, eftersom man inte känner till att motsvarande mate- rial finns inom en annan utbildning, sätter i gång att utveckla ”nytt” mate- rial.

SKU föreslår i kapitel 8 olika åtgärder för samordning av läromedelsfrå- gorna bl. a. att samordningen även skall gälla sådana personalutbildningsma- terial som används för att ge insikt i frågor som rör vårt mångkulturella samhälle.

,. ' .H7iggv'iaåjtluf ' _ anni-t ;.nr.

II

.,1- . | ' &%%'

'N'-' , . .

, $%?!th

.'H

. ._ I ' .'.|_ .. ;_—H'_*_-'E'ilr "..I '

. %.. ....' '.' ..,.:.:._| ;, ' '- -.hl- "'-'

In | 1 l 4 . '. » .'l... I." J.”. , .. ;.LI. __| . .:?-

'l. *l , lllllhljv. .

3. Läromedel

3.1. Läromedlens roll i invandrar- och minoritets- undervisningen

Läromedel kan definieras på olika sätt. I läroplan för grundskolan Lgr 80 används en mycket vid definition. ”Läromedel är sådant som lärare och elev- er kommer överens om att använda för att nå uppställda mål”. Denna defi— nition innebär att i princip alla slags informationskällori samhället, inte bara den traditionella läroboken, kan användas som läromedel.

SKU har avgränsat sitt arbete till i första hand sådana läromedel som är producerade för undervisning. Barn- och ungdomsböcker, facklitteratur, tid- ningar och tidskrifter är dock också viktiga läromedel i invandrar- och mi- noritetsundervisningen. Därför har SKU bl. a. då det gäller den lokala läro- medelsorganisationen även belyst problem som rör litteraturförsörjningen och biblioteken.

För undervisning om den egna kulturen behövs förutom AV-material så— som bilder, filmer, tv—program, ljudinspelningar även ett utbud av kultur— program som teater, dans, musik och utställningar. SKU har inte haft möj- lighet att närmare behandla frågor kring behovet av kulturprogram. I SKU:s huvudbetänkande redogörs för vissa andra kulturstödjande insatser, t. ex. grekiska reselärares verksamhet.

Läromedel har olika stor betydelse i olika utbildningar och detta gäller speciellt sådana läromedel, som är direkt producerade för att användas i undervisningen. Ju säkrare en lärare är i sin undervisningssituation t. ex. om målen för undervisningen desto friare kan valet av hjälpmedel bli. Tillgången på informationskällor i samhället är en annan viktig faktor som styr valet av hjälpmedel för undervisningen. Många invandrarlärare är oerfarna och sak- nar ofta lärarutbildning. Dessa lärare blir särskilt beroende av läromedlen. Bristen på andra informationskällor på olika språk i samhället gör hem- språkslärarna än mer beroende av förproducerade läromedel. Ytterligare faktorer som styr användningen av läromedel är bristen på naturlig språk- stimulans när det gäller hemspråksundervisningen, de heterogena undervis- , ningsgrupperna, bristande kontinuitet för undervisningen i ämnen som fö- rekommer som enstaka veckotimmar. För vissa språk gäller dessutom att bristen på material medför att de få material som finns måste fylla flera be- 'hov.

Slutsatsen av ovanstående blir att läromedlen spelar en särskilt viktig roll i invandrar- och minoritetsundervisningen.

3.2. Behovet av läromedel

Ett stort antal analyser av invandrar- och minoritetsundervisningens lärome- delsbehov inom olika utbildningsformer och för olika minoritetsgrupper har genomförts under de senaste tio åren. En del har varit ambitiösa enkät— och intervjuundersökningar, andra kan betraktas som enklare översikter av be- hovet. Fortfarande saknas dock för de flesta utbildningar som berör invand- rare och språkliga minoriteter behovsanalyser som innehåller ett grundligt studium av undervisningssituationen och där undervisningens utformning ställs i relation till läroplaner och mål. Lärare som är osäkra på målen för undervisningen och som kanske har bristande kännedom om läromedlens användning vet ibland inte vilka hjälpmedel de skulle behöva. Här behövs både utbildning och fortbildning men i många fall också forsknings- och ut- vecklingsarbete om undervisningsprocessen. Bland genomförda undersökningar om läromedelsbehov kan nämnas: D Projektet Läromedelsutveckling i samiska SÖ. Vid projektets start gjor— des en utförlig teoretisk analys (1972). Den har senare följts upp med en- kätundersökningar till lärare i samiska. Rapporten Dokumentation och utvärdering av samisk läromedelsutveckling (SÖ 1982) innehåller en aktuell genomgång. El Projektet Läromedel för invandrare, grundskolan (LIG) SÖ. Enkätun- dersökningar om läromedelsbehovet för hemspråksundervisning och undervisning i svenska som främmande språk (1975, 1976 och 1979). D Projektet Läromedels- och metodutveckling inom vuxenutbildningen (LÄRVUX) SÖ. Vid projektets start genomfördes en behovsanalys i form av en konferens med lärare och utbildningsanordnare. Senare har enkätundersökningar och intervjuer genomförts för skilda utbildning- ar. D SIL. Inför SIL:s utarbetande av långtidsbudget inför anslagsframställ- ningen för budgetåret 1978/79 anordnades konferenser med SÖ:s skol- konsulenter m. fl. Resultatet sammanfattades i långtidsbudgcten 1978. D Projektet Läromedelsutveckling för grundutbildning av vuxna (LÄR- VUX) SÖ. En större enkät- och intervjuundersökning om läromedels- * behovet har genomförts 1980. Undersökningen ligger till grund för prio- riteringar inom projektet. D Projektet Läromedelförinvandrare igrund- och gymnasieskolan (Ll) SÖ. En intervjuundersökning om läromedelsbehovet i hemspråksklasser och sammansatta klasser genomfördes tillsammans med Stockholms kommun (1981). . 3 Projektet Utveckling av lexikon, ordböcker för invandrarumleri'isning m. m. (LEXIN) SÖ, SIV, SIL. Flera behovsanalyser har genomförts. en i form av enkät till lärare. D Projektet Läromedel för hemspråk (LÄRl—IEM) SÖ. Undersökning om de assyriska och syrianska elevernas läromedelsbehov 1981 samt i sam- arbete med SIL ett försök till kartläggning av behovet av läromedel för undervisningen i orienteringsämnen på mellanstadiet i hemspråksklas— ser. B KUR. En inventering av behovet av litteratur på invandrarspråk som delvis ligger till grund för ett handlingsprogram om litteraturförsörjnin gen

för barn med minoritetsspråk som hemspråk, (KUR 1980). 3 503. Enkätundersökning om behov av och tillgång till förskolelitteratur på invandrarspråk (1980). Utbildningsradion (UR). Undersökning av behovet av radio- och tv-pro- gram för undervisning i svenska för vuxna invandrare (1982). Göteborgs universitet. Inom ramen för SÖ:s utvärdering av försöksverk- samheten med jämkade timplaner m. m. för hemspråksundervisning på grundskolans låg- och mellanstadiet genomförde SPRINS-gruppen en delstudie, Invandrarundervisnngen och läromedlen, (SPRINS-Rapport 11. 1982). SIV. En utredning om behovet av talkassetter på vissa minoritetsspråk. Rapporten De boklösa barnen, (SIV 1982). SIL. Undersökning av de kurdisktalande elevernas läromedelsbehov 1982/83. Inventering av läromedelsbehoven för tigrinjatalande (1983).

I rapporten Minoritetsspråks- och invandrarundervisningens läromedelsför- sörjning (SÖ 1981) redogörs utförligt för läromedelsbehovet för olika utbild— ningsformer. Vi återger i bilaga 2 de tabellsammanställningar över lärome- delsbehoven som finns på sidorna 19—24i denna rapport. I stort sett överens- stämmer bedömningarna i rapporten med SKU:s bedömning av det totala läromedelsbehovet, dock med de tillägg som behöver göras, genom att det för vissa utbildningar har kommit nya läroplaner och genom de nya målgrup- perna som vi redogör för i kapitlen 1 och 2. Eftersom det inte hunnit ut- vecklas eller produceras läromedel som motsvarar de behov som dessa för- ändringar medför. redogörs för dessa behov i nedanstående avsnitt.

3.3. Bristen på läromedel

"Jag har inga läromedel" är ett vanligt påstående från lärare. Vad betyder detta? Saknas läromedel helt? Är tillgängliga läromedel olämpliga? Är det svårt att köpa in dem eller saknas det medel för inköp? Antyder frågan ett utbildningsbehov för läraren? Sådana frågor är viktiga att analysera när man undersöker läromedelsbehovet för en viss typ av utbildning. För invandrar- och minoritetsundervisningens del kan upplevda och verkliga behov inom läromedelsområdet karakteriseras under följande rubriker: El Kvantitativ brist

Läromedel saknas helt eller delvis. Ofta är det brist på ekonomiska resurser som ligger bakom. Ibland är det också bristande framförhållning t. ex. att undervisningsgrupperna förändras, elevernas språkfärdighets- nivå i hemspråket och i svenska skiftar, nya invandrargrupper tillkom- mer. Men ibland föreligger också behov av forsknings- och utvecklings- arbete på ”grundforskningsnivå” för att man skall kunna producera de läromedel som erfordras (exempel: utveckling av ortografi för zigenska språk) och behov av internationellt samarbete (exempel: nedteckning av talspråket turabdinska). Kvalitativ brist

Läromedlet är mindre lämpligt för den undervisning där det används. Detta gäller ofta invandrarläromedel eftersom invandrarundervisningen

vuxit fram hastigt i vårt land och metodiken skiftar. I många fall används också läromedel som ursprungligen är producerade för annan undervis— ning, efter en annan läroplan. Men ibland kan påstådda kvalitativa brister indikera behov av fortbildning om läromedlens användning eller läro- planens mål. El Brist på information Läromedlet kanske finns men läraren och eleverna saknar information om det. Bristen kan också gälla lärarens undervisningsplanering. Läraren vet inte vilka läromedel som kommer att behövas. El Brister som har att göra med distributionen Detta gäller ofta utländska läromedel som används inom hemspråksun- dervisningen. Hanteringen av läromedel dvs. urval, beställning, import och distribution är förbunden med många problem. Även svenska förlag kan ibland ha svårt att nå ut med läromedel för små målgrupper. Speciella distributionsproblem finns också när det gäller radio- och tv—program.

3.4. Sammanfattning av viktiga utvecklingsområden

Läromedel för undervisning i hemspråket

Behovet att utveckla nya läromedel varierar från språkgrupp till språkgrupp. För en del språkgrupper saknas helt läromedel på hemspråket. För andra är inte ”importkanalerna" upparbetade. ”Större” språkgrupper (finska, tyska, serbokroatiska, spanska, danska, engelska, turkiska, grekiska) har oftast tillgång till material men kvaliteten kan skifta.

Förskolans hemspråksträning

För att underlätta språk- och begreppsträningen behövs förutom de männi- skor, företeelser och vardagsting som finns i barnets hemmiljö, i förskolan och i samhället även vissa förproducerade läromedel. Materialbehovet kan sammanfattas under följande rubriker: El Pedagogiskt och metodiskt material för föräldrar och personal D Barnlitteratur i form av bildböcker, sagoböcker och andra barnböcker. ibland i form av ljudinspelningar CI Musik, sånger, rim och ramsor, lekar, danser El Inlärningsspel och annat konkret material för begreppsträning D Bilder (bildböcker, diabilder, film) och föremål som anknyter till ur- sprungsländernas kultur.

För många språkgrupper finns ganska mycket användbart material som pro- duceras i ursprungsländerna.

För vissa språkgrupper saknas helt sagoböcker och övriga typer av barn- böcker på hemspråket. För denna grupp behöver man producera böcker och/ eller inspelningar där vuxna berättar om sin barndom, sitt land och sina tra- ditioner och sagor och andra berättelser som hör till ursprungsländernas kulturskatter. Många gånger saknas även lämpliga "författare”” som kan äta sig uppgiften, såvida de inte får stöd för att komma igång med sådan verk- samhet.

För andra språkgrupper finns barnböcker men kvaliteten är dålig. I de "större” språken finns oftast bättre tillgång på barnböcker. Men när man däremot, som framgår av den enkätundersökning som SoS genomförde 1980 i 22 kommuner, i vissa av kommunerna uppger att det är svårt eller omöjligt att få fram barnböcker på språk som japanska eller kinesiska, rör det sig om antingen brist på information eller distributionssvårigheter eftersom barn- boksproduktionen på dessa språk är mycket omfattande.

För samtliga språkgrupper finns behov av översättning av ”klassiska” svenska barnböcker, barnsånger och ramsor för gemensamma kulturupple- velser. Även det mesta av det pedagogiska och metodiska materialet för hemspråksstödet måste utvecklas inom Sverige eftersom sådant material skall utgå från barnens situation här och från de ideologiska och pedagogiska mål som samhället har ställt upp för hemspråksträningen.

Övrig undervisning i hemspråket

För de flesta språken gäller att det saknas material för elever och kursdeltaga- re med bristande färdighet i hemspråket samt material som anknyter till sit- uationen i Sverige. Sådana material behöver utvecklas och här behövs bättre samarbete både med ursprungsländerna och övriga mottagarländer. Samar- betet bör omfatta både metodutveckling för språkundervisning och lärome- delsproduktion. Vidare förligger det ett stort behov av kompletterande material t. ex. skönlitteratur, radio och tv-program som kan hjälpa till att motivera eleverna att bibehålla och utveckla sitt eget språk.

Läromedel för läsinlärning

Även här gäller det generella påståendet att behovet av och tillgången på material på hemspråk skiftar. För elever med god färdighet i hemspråket kan läromedel från ursprungsländerna användas, men just läslärorna har många gånger för svårt ordförråd för barn som växer upp i en annan miljö.

Många invandrarelever får sin första läsinlärning på svenska. För dessa elever behöver vi utveckla metoder för läsinlärningen på hemspråket, när detta är det andra språket som eleven får läsundervisning i. Här finns även behov av mindre ”barnsligt” läsinlärnings- och lästräningsmaterial.

Elever som kommer till Sverige under grundskoltiden med ingen eller mycket bristfällig skolgång och som på begränsad tid måste försöka hämta in i många fall flera års försprång behöver läsinlärningsmaterial på det språk som fungerar bäst. Ibland är det modersmålet. Sådant material saknas helt och behöver utvecklas. Ibland kan samma metodik och material användas som inom grundvux.

Inom grundvux finns stor brist på vuxenanpassat läsinlärningsmaterial. I vissa språk finns utländskt material, men det behöver kompletteras med bil- der och texter som knyter an till invandrarnas och minoriteternas liv i Sve- rige.

Läromedel för undervisning på hemspråket

Hemspråksklasser och sammansatta klasser

Vissa läromedel från ursprungsländerna som idag används i dessa klasser har betydande kvalitativa brister. Med undantag för läromedel i finskspråkiga klasser på lågstadiet behöver de flesta läromedel för hemspråksklasser pro- duceras i Sverige, eftersom läroplanerna för olika ämnen kan förete mycket stora olikheter mellan länderna. För undervisningen på mellanstadiet kan ibland utländska läromedel användas, men dessa behöver kompletteras med tvåspråkiga terminologiska ordlistor. Samma behov av ordlistor föreligger också om man använder svenska läromedel i dessa klasser.

Studiehandledning på hemspråket

Här föreligger stor brist på ordlistor och sammanfattningar för olika ämnen och utbildningar. Dessutom saknas helt läromedel för samlevnadsundervis- ningen och studie- och yrkesorienteringen där hemspråksläraren många gånger får svara för undervisningen utan att ha fått utbildning därför.

Läromedel för undervisning i svenska som främmande språk

Inom undervisningen i svenska som främmande språk behöver produceras ”enkla texter” för olika åldrar och intressen samt språkläromedel med delvis annan metodik än man hittills använt. Det finns också behov av metodut- veckling för muntlig undervisning i svenska för de elever som lär sig läsa på hemspråket. Det största behovet för den fördjupade undervisningen i svens- ka som främmande språk är behovet av lexikon, som kan underlätta för elever och kursdeltagare att fortsätta utveckla sin svenska på egen hand.

Läromedel för undervisning på svenska som främmande språk

För nästan alla ämnen på grund— och gymnasieskolan samt komvux föreligger behov av sammanfattningar på enkel svenska. För grundvux och för ungdom- ar med bristande skolbakgrund behövs också läromedel på enkel svenska som ger de elementära grunderna i samhällskunskap, naturorienterande äm- nen, matematik och teknik. De viktigaste hjälpmedlen är också här ordlistor och lexikon.

Läromedel för samhällsorientering och syo

Det finns behov av materialutveckling inom båda dessa områden både på svenska och på olika hemspråk. Dessa material kan inte hämtas från ur— sprungsländerna utan ansvaret ligger helt på svenska utbildningsmyndighet- er. För många invandrargrupper finns här också behov av metodutveckling för en undervisning som till en början behöver ske muntligt. Inom detta område finns även stort behov av handledningsmaterial både för hemspråks- lärare och svenskspråkig personal som lärare, syokonsulenter m. fl.

Läromedel för undervisning av handikappade elever

Handikappade invandrarelever och handikappade elever med minoritets- språk som modersmål har hittills i ringa omfattning fått möjlighet att utveckla sitt modersmål och sin kulturella identitet. Vuxna handikappade invandrare har inte haft möjlighet att delta i undervisningen i svenska på samma villkor som andra invandrare. Om samhället vill uppfylla de handikappolitiska och invandrarpolitiska målen. behöver undervisningen av handikappade invand- rare utvecklas. Detta kommer också att medföra behov av läromedel utveck- lade för denna undervisning.

Material för lärare, övrig personal och föräldrar

Inom detta område pågår utvecklingsarbete på olika håll t. ex. vid SÖ, SoS, fortbildningsavdelningarna vid lärarhögskolorna, forskningsinstitutioner, SIV. invandrarnas egna organisationer och som lokalt utvecklingsarbete i kommunerna m. m. Men fortfarande finns det områden där det saknas mate- rial. Det finns också risk för att det sker visst dubbelarbete p. g .a. att resulta- ten från ett utvecklingsarbete inte alltid sprids till andra.

Läromedel för interkulturell undervisning

SKU redogör ovan i avsnitt 1.3 för sin syn på hur den förändrade situationen i ungdomsskolan och i andra utbildningar måste få konsekvenser, så att under- visningen i sin helhet präglas av ett interkulturellt synsätt. Detta kommer på sikt att ställa krav på innehåll och utformning av alla aktuella läromedel. SKU efterlyster också utvecklingsarbete inom detta område.

3.5. Behovet av kontinuerliga behovsanalyser

Inom invandrar- och minoritetsundervisningen sker snabbare förändringar än inom den övriga undervisningen. De ändringar som sker är ibland svåra att förutse. Undervisningsgrupperna förändras, elevernas färdighetsnivåer i modersmål och svenska och i övriga ämnen förändras, nya invandrargrupper tillkommer osv. Om man inte tar ett samlat grepp kring behovsanalyserna finns en uppenbar risk för dubbelarbete inom olika projekt och hos olika myndigheter.

Behovsanalyser måste utvecklas. I större utsträckning än vad som hittills varit fallet måste analyserna utgå från studier av undervisningssituationen och läromedelsbehovet ställas i relation till undervisningens utformning och läroplanernas mål.

För ett samordnat, kontinuerligt behovsanalysarbete, där också undersök- ningsmetodiken kunde utvecklas, vore det en fördel med en samordning av insatserna till en instans. Sådana centralt administrerade analyser utesluter inte den typ av behovsanalyser som måste ske lokalt i skolor och kommuner. Tvärtom kunde det vara till nytta för det lokala arbetet att få tillgång till färdigutvecklade analysmetoder.

I kapitel 8 redogör SKU för sin syn på hur läromedelsanalyserna skall kunna förbättras.

lmr |l_ _._.| wirhjrll'lll

"'.lil' ||». 1...| 'i

||| | L'ljlil

4. Information om läromedel

4.1. Behovet av information

I kapitel 3 nämndes att en orsak till upplevd läromedelsbrist kan vara brist— fällig information om användbara läromedel. I första hand tänker man då på information direkt riktad till lärare som skall välja läromedel för sin under- visning. Invandrar— och minoritetsundervisningen rymmer många informa- tionstekniska problem. I stor utsträckning används i denna undervisning material som ursprungligen är avsedda för andra målgrupper. För undervis- ning i och på hemspråk måste läromedel oftast hämtas från utlandet. Under- visningen är uppdelad på många språkgrupper. I varje kommun finns flera utbildningsanordnare osv. Ett studium av informationsvägarna är därför lika viktigt som diskussion om informationens innehåll.

En del av de informationsbrister förskolepersonal, lärare och skolledare påvisar kan gälla grundläggande information om tänkbara läromedel och användningen av olika typer av läromedel i undervisningen. Sådan informa- tion bör i ökad omfattning ingå i utbildningen av lärare. Det är synnerligen viktigt att lärarkandidaterna får en systematisk träning i informationssökning av olika slag. Detta är en av förutsättningarna för att läroplanens vidgade syn på vad som är läromedel skall kunna realiseras genom användningen av skil- da typer av läromedel även i invandrar- och minoritetsundervisningen. Mot- svarande utbildningsbehov finns också när det gäller andra personalkatego— rier såsom förskolepersonal, fritidspedagoger och cirkelledare.

4.2. Läromedelsförteckningar

Under senare år har först SÖ och sedan SIL utvidgat och förbättrat infor- mationen om invandrar- och minoritetsläromedel. Bl. a. utarbetas olika ty- per av förteckningar. De första läromedelsförteckningarna för invandrarun- dervisning utarbetades inom SÖ i LIG-projektet. 1977 fick SIL medel för information om invandrarläromedel och förteckningsarbetet överfördes då från SÖ till SIL. Förteckningarna utarbetas av olika lärargrupper som utses av SIL i samråd med SÖ. Enligt nuvarande utgivningsplan söker SIL förnya förteckningarna vart tredje läsår. Enligt riksdagsbeslut (prop. 1982/83:79) skall SIL fr. o. m. den 1 juli 1983 vara kvar som central myndighet för läro- medel. SIL har även tilldelats medel för fortsatta insatser för läromedels- informationen inom invandrar- och minoritetsundervisningen.

Läromedelsförteckningar finns nu för undervisning i och på de största in- vandrar- och minoritetsspråken samt för undervisning i svenska som främ- mandespråk samt grundvux. Förteckningarna omfattar material både för ungdomsskolans ämnen och ämnen och kurser inom vuxenutbildningen.

För invandrar- och minoritetsspråk som talas av ett mindre antal elever produceras ”miniförteckningar”. ] dessa förtecknas huvudsakligen material för hemspråksundervisning inom grundskolan. Samtliga förteckningar inne- håller förslag på metodiskt material för läraren. informationsmaterial om ursprungsländerna och om invandrarnas situation i Sverige, forskningsrap- porter samt information om barn- och ungdomsböcker, skönlitteratur. fak- taböcker och AV-material på respektive språk. SIL utarbetar dessutom vissa specialförteckningar för invandrarundervisningen inom ett enskilt ämnesom- råde, t. ex. samhällskunskap eller förteckningar som innehåller material för olika undervisningsändamål som t. ex. textlöst material för begreppsträning. lexikonförteckningar m. m. Till och med augusti 1983 hade följande förteck- ningar utarbetats (senaste utgåva inom parentes):

Större Svenska som främmande språk, grundsko- förteckningar lan (1980) Svenska som främmande språk, gymnasie- skolan och vuxenundervisningen (1982) Grundutbildning för vuxna (1982) Samhällsorientering för vuxna invandrare (1980) Danska (1978) Finska (1981) Grekiska (1978) Polska (1983) Portugisiska (1979) Samiska (1983) Serbokroatiska/kroatoserbiska (1980) Tjeckiska (1979) Turkiska (1982)

”Miniförteckningar" och Arabiska (1978) ”specialförteckningar” Bilder (1980) Engelska (1982) Franska (1978) Isländska (1978) Italienska (1979) Japanska (1978) Kartor (1979) Kinesiska (1981) Metodik, invandrarkunskap (1982) Nederländska (1982) Norska (1983) Slovakiska (1978) Swahili (1979) Svenska i utlandet (1983)

Svenska som främmande språk, komvux grundskolkurs (1982)

Thailändska (1983) Tyska (1982) Ungerska (1983)

Samtliga förteckningar distribueras till kommunernas kontaktpersoner (se avsnitt 4.4), länsskolnämnderna, vissa AV- och läromedelscentraler, AMU- centra, folkhögskolor och lärarhögskolor. För att bl. a. öka spridningen av förteckningarna erbjuder SIL sedan våren 1982 även en försäljningsupplaga, så att kommuner. institutioner m.fl. kan köpa exemplar till biblioteken, enskilda lärare m. fl.

Sedan våren 1982 har SIL också i samarbete med SoS påbörjat ett för- teckningsarbete när det gäller material för förskolans hemspråksstöd. Hittills har listor över material på finska, spanska, jugoslaviska språk och grekiska utarbetats. Materiallistorna distribueras till kommunala kontaktpersoner för invandrarfrågor inom förskolesektorn, tvåspråkiga förskollärarutbildningar m. fl. Denna verksamhet är fortfarande på försöksstadiet och finansieras av medel från 808 fortbildningsanslag.

I en de] kommuner utarbetar man egna läromedelsförteckningar som kom- plement till SIL-förteckningarna. Man utnyttjar också förlagskataloger från olika länder.

Större importörer och distributörer ger ut egna förteckningar. Som exem- pel kan nämnas Bibliotekstjänsts s. k. sambindningslistor som innehåller er- bjudanden om inköp av svenskspråkig litteratur och även böcker och visst AV-material på olika invandrarspråk. Bibliotekstjänst har också i samarbete med SIL utarbetat speciella urvalslistor t. ex. faktaböcker för barn och ung- dom på finska. Bibliotekstjänst skulle behöva utöka både antalet språk och titlar i sina listor men resurserna räcker inte till.

I SÖ:s undersökning om kommunernas organisation, rutiner och problem vid val och anskaffning av hemspråksläromedel som rapporterades i Kom- munerna och hemspråksläromedlen (SÖ 1980) behandlades frågan om läro- medelsinformationen. Av undersökningen framgår att samtliga tillfrågade kommuner använder SIL:s förteckningar. Många kommuner anser att för- teckningarna är oumbärliga. Läromedelsvalet har underlättats radikalt se- dan förteckningarnas tillkomst. Sedan denna undersökning har SIL ytterli- gare försökt utveckla förteckningarna i enlighet med de synpunkter som framkom i undersökningen. Men fortfarande kvarstår följande önskemål: D Förteckningar bör utarbetas för ytterligare trettiotalet hemspråk CI Central beredskap måste finnas så att läromedelsförteckningar snabbt

kan utarbetas för nya språk och nyanlända invandrargrupper D Förteckningarna bör revideras oftare än nu för att man skall kunna und- vika beställning av föråldrat och/eller utgånget material.

I SÖ:s rapport föreslås dessutom att politiskt och/eller etniskt känsliga läro- medel bör kommenteras i förteckningarna. Vidare bör förteckningarna in- nehålla en redogörelse för produktions- och marknadsförhållanden i respektive land samt inköpsråd till kommunerna.

SKU har diskuterat behovet av utökad läromedelsinformation i form av

förteckningar för flera språk och med tätare utgivningstakt samt för fler språkgrupper. Det finns även behov av information om sådana läromedel som lämpar sig för en undervisning som mer utgår från den mångkulturella situationen i samhället och i skolan. De förteckningar som SIL utarbetar är avsedda för lärare och övrig personal. Elever och kursdeltagare i olika ut- bildningar har behov av läromedelsinformation som också riktar sig direkt till dem. Framför allt gäller det information om skönlitteratur, faktaböcker, tidningar och tidskrifter på olika språk och på enkel svenska.

4.3. Läromedelsutställningar och pedagogisk rådgivning

1975 påbörjades uppbyggnaden av en läromedelsutställning för minoritets- och invandrarundervisning [ Kungsholms skola i Stockholm. Lärargrupper anställda i Stockholms kommun valde ut böcker och utarbetade information om dem. Arbetet utfördes inom ramen för SÖ:s LI-projekt och samordnades med utvecklingen av läromedelsförteckningarna. 1977 kunde utställningen öppnas också för besökare från andra kommuner. Utställningen har sedan dess drivits som en riksutställning i samarbete mellan SÖ, SIL och Stockholms skolförvaltning. Sedan 1981 deltar även 508 i samarbetet. Ut- ställningen omfattar samtliga de läromedel och informationsmaterial, lättläst litteratur m. m. som ingår i SIL:s förteckningar. Dessutom finns i begränsad omfattning läromedel på ytterligare ca 20 språk.

Sedan 1980 sker kontinuerlig utvärdering av verksamheten. Antalet besö- kare fortsätter att öka. Under 1982/83 besökte över 4000 lärare, lärar- kandidater, förskolepersonal, skolledare, läromedelsutvecklare m. fl. ut- ställningen. Antalet besökare från kommuner utanför Stockholmsregionen är påfallande stort. Besökarna kommer enskilt eller i grupp. Flera kommu- ner förlägger studiedagar till utställningen. Besökarna anser sig ha stor nytta av utställningen och den pedagogiska rådgivning som ges i anslutning till utställningsmaterialet. Många efterfrågar också en möjlighet att genom ut- ställningen kunna beställa det material som finns där eller åtminstone infor- mation om inköpsvägar.

Fr. o. m. hösten 1982 har SIL en anställd konsulent vid utställningen som ansvarar för samordningen av den pedagogiska rådgivningsverksamheten. Detta ger en möjlighet att prova och utveckla olika former av muntlig infor— mation och viss fortbildning knuten till utställningen. Sålunda genomförde man under 1982/83 25 temadagsaktiviteter riktade till olika lärarkategorier, skolledare, fortbildningsansvariga i kommuner, bibliotekarier m. fl.

Under hösten 1982 startade SIL också en telefonrådgivningsservice om läromedel för undervisning i och på sex hemspråk i grundskolan. En efter- middag i veckan finns lärare i dessa språk på utställningen och kan svara på frågor om material och metodik.

Sedan våren 1982 har man även pedagogisk rådgivning för hemspråksträ- ningen i förskolan på fyra språk en eftermiddag i månaden.

Olofströms kommun håller på att bygga upp en utställning med invandrar- undervisningens läromedel i anslutning till sin kommunala läromedels- central. Här samlar man läromedel och läromedelsinformation om sådant

material som lärare m.fl. i den egna kommunen och andra, närbelägna kommuner kan tänkas vilja beställa via den importservice som kommunen erbjuder (se avsnitt 6.3). Flera andra kommuner har egna, mindre utställ- ningar. Bokimportören Finlands bok anordnar en ambulerande utställning av läromedel från finska förlag och Nordisk Bokimport besöker på liknande sätt förskolorna i vissa kommuner. Även dessa utställningar har rönt upp- skattning och underlättat läromedelsvalet.

Vid de kontakter som SÖ och SIL haft med företrädare för kommunernas invandrarundervisning har dessa betonat nödvändigheten av att lärarna har tillgång till olika material när de skall göra sina beställningar. Man menar också allmänt, att det inte räcker med ambulerande utställningar. Lärare behöver ha tillgång till materialet under hela läsåret, så att de kan studera det vid t. ex. studiedagar och andra tillfällen och diskutera materialens utform- ning och metodiska uppläggning utifrån målsättningen med sin undervis- ning.

I många kommuner saknas idag resurser för att på egen hand bygga upp utställningar. I rapporten Kommunerna och hemspråksläromedlen diskute- ras dels regional verksamhet, dels ambulerande utställningar och olika möj- ligheter att stödja lokal utställningsverksamhet. I rapporten utvecklas olika förslag om hur man centralt kan stödja lokal utställningsverksamhet bl. a. genom att underlätta för kommunerna att köpa in utställningsexemplar av ”nyheter” inom läromedelsområdet via den rikscentral för invandrar- och minoritetsundervisningens läromedel som man förespråkar.

4.4. Informationskanaler

SÖ och SIL har byggt upp ett nät av lokala kontaktpersoner för spridning av information om invandrar- och minoritetsläromedel. SIL:s läromedelsför- teckningar distribueras via dessa kontaktpersoner som i sin tur får organisera den lokala informationen. Varje år förnyas förteckningen över kontaktper— soner. Adresslistan är tillgänglig också för producenter och importörer som vill informera kontaktpersonerna.

Förskolans personal får information centralt via 808 och vidare förekom- mer ofta nära samarbete med folkbiblioteken. De flesta folkbibliotek till— handahåller speciella listor över nyinkomna böcker på olika språk. Skolbib- lioteken i invandrartäta kommuner utarbetar också listor. I en del kommuner pågår en mer aktiv information om litteraturbeståndet. Folkbiblioteken till- handahåller boklådor för förskolorna med material som är avpassade för de olika barngrupperna. Urvalet på minoritetsspråk är dock mycket begränsat. Genom den personliga kontakten barn-förskolepersonal-bibliotekarier un- derlättas urvalet av böcker.

En viktig kanal för spridning av information är fortbildningen. SKU har vissa förslag om fortbildning som framförs i kapitel 8. I det här samman- hanget kan framhållas vikten av att man vid lokal fortbildning också behand- lar frågan om hur de lokala informationskanalerna kan fås att fungera så att naturliga kontakter skapas mellan folkbibliotek, personal i förskolor, olika utbildningsanordnare och andra personer som arbetar med läromedel och litteratur för invandrarundervisning.

4.5. Information till producenter

I samband med förändringar i läroplaner brukar SÖ inbjuda producenterna till information. SÖ har tidigare också anordnat konferenser för producenter om invandrarundervisning och läromedel för invandrare. Även enskilda ut- vecklingsprojekt har informerat producenter om sin verksamhet.

SIL anordnar varje år konferenser för läromedelsproducenter, där nyheter inom informationsverksamheten och produktionsstödet presenteras.

Kontakterna med läromedelsproducenterna behöver utvecklas. Genom det lokala utvecklingsarbetet och genom att invandrarnas organisationer och enskilda invandrarlärare i ökad utsträckning engagerar sig i läromedelspro- duktion behövs i många fall en mer grundläggande information om t. ex. produktionsförhållanden och tekniker. För närvarande sker viss sådan råd- givande verksamhet på SIL i samband med produktionsansökningar men SKU bedömer det angeläget att det även bör finnas resurser för uppsökande verksamhet.

5. Utveckling, produktion och distribution av läromedel

5.1. Forsknings- och utvecklingsprojekt inom lärome- delsområdet på central nivå

Läromedelsutveckling inom skolöverstyrelsen

Bristen på lämpliga läromedel för invandrar- och minoritetsundervisning har gjort det nödvändigt att sätta igång läromedelsutveckling för olika utbild- ningsformers behov. [ flertalet forsknings- och utvecklingsprojekt (FoU- projekt) har man arbetat på likartat sätt. Läromedelsbehovet inom en viss sektor analyseras med hjälp av intervjuer. enkäter och andra metoder. Sedan utarbetar man ett antal läromedelsmodeller eller helt färdiga läromedel. För vissa språk behövs ett mer grundläggande forskningsarbete t. ex. för språk som saknar vedertagen ortografi. Ibland behöver man samarbete med forsk- are utanför Svcrige. De läromedel som utvecklas utprövas, revideras samt går slutligen till produktion i samarbete med ett läromedelsförlag. Den slut- liga produktionen fordrar oftast produktionsstöd från SIL (Se avsnitt 5.5.). Många projekt utarbetar information om läromedel och metodmaterial typ servicematerial för lärare. Fr. o. m. budgetåret 1982/83 har merparten av SÖ:s forsknings- och utvecklingsanslag decentraliserats till länsskolnämn- derna och SÖ skall i framtiden inte längre driva denna typ av läromedels- projekt. Här nedan beskrivs de viktigaste SÖ-projekten i kronologisk ord- ning.

Läromedel för invandrare, grundskolan (LlG-projektet) 1971—1977

Projektet utprövade prototyper för läromedelsförteckningar vilket senare resulterade i SIL:s reguljära arbete med information om invandrarlärome- del. lnom projektet genomfördes flera behovsanalyser och ett 50-tal olika läromedel utvecklades eller anpassades bl. a. ett läsmaterial på svenska för invandrarelever. ett flertal ordlistor. informationsmaterial om invandrare och utvandrarländer. LlG—projektet leddes inom SÖ:s läromedelssektion.

Läromedelutveckling i samiska 1973— (pågår)

Projektet leddes fram till 1981 av länsskolnämnden i Luleå i samverkan med representanter för sameundervisningen. SO m. fl. Sedan den 1 juli 1981 lig- ger ansvaret på sameskolstyrelsen. Man har utvecklat 40-talet läromedel

däribland även ordböcker och grammatikor. I samarbete med sameinstitutet samt Norge och Finland arbetar man med ortografifrågor. Projektet utvär— derades under 1981/82. Rapporten Läromedelsutveckling i samiska, 1982 kan beställas från sameskolstyrelsen.

Läromedelsutveckling för invandrare i grund- och gymnasieskolan (LI-projekt) 1975-1981

Projektet arbetade på samma sätt som LIG-projektet. En preliminär be- hovsanalys beträffande gymnasieskolan genomfördes liksom analyser av läromedelsbehovet i hemspråksklasser och sammansatta klasser. Ett flertal läromedelsprototyper utarbetades bl. a. nybörjarböcker i det syriska skrift- språket och ett läsinlärningsmaterial på turkiska. Projektet samarbetade med flera läromedelsförlag. Tillsammans med Natur och Kultur utgavs några tvåspråkiga (finska—svenska) so-läromedel. Projektet stödde det finska för- laget Kirjayhtymäs serie ”Hemspråk”. Projektet tog även initiativ till forsk- nings- och utvecklingsarbete som resulterade i andra utvecklingsprojekt både inom SÖ och vid forskningsinstitutioner.

Läromedel på zigenska, 1977—1983

Projektet började med en analys av och förslag till ortografi för zigenska dialekter. Projektet har spelat in ett omfattande material av zigenska berät- telser, i viss mån även sång och musik. På grundval av inspelningarna och manuskript skrivna av zigenare har en försöksupplaga av en Iäsebok produ- cerats. Den utprövas även i andra länder än Sverige. Flera andra läromedel är under produktion. Inom projektet planeras utveckling av lexikon för de zigenska huvuddialekterna lovari och kalderari. Projektet har även produ- cerat material om zigenare. Projektet avslutas budgetåret 1982/83 men mycket arbete återstår.

Läromedelsutveckling för grundutbildning av vuxna (LÄGVUX) 1976—1983

Projektet startade som en följd av den s. k. ALFAVUX-utredningen. som 1975 gav förslag till en förbättrad alfabetiseringsundervisning för vuxna. De två första åren var projektet förlagt till fortbildningsavdelningen vid lärar- högskolan i Linköping. Därefter har det varit knutet till SÖ. Ett omfattande läsinlärningsmaterial på svenska för invandrare har utformats och efter re- videring lämnats över till förlagsproduktion. En större behovsanalys har ge— nomförts. Man inventerade också förekomsten av alfabetiseringsmaterial på olika språk från skilda länder. Utvecklingsarbetet har omfattat naturoriente- rande och samhällsorienterande läromedel, matematik, läsinlärning på hem- språket och på svenska. Projektet har gett ut en serie med servicematerial som kan beställas från rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för hörsel- skadade (RPH-HÖR) som åtagit sig distributionen och försäljningen av allt material som utvecklats inom projektet. Projektet avslutas budgetåret 1982/ 83 men mycket utvecklingsarbete återstår både för grundutbildning av in- vandrare och svenskar.

Läromedels- och metodutveckling inom vuxenutbildningen (LÄRVUX) 1978— (pågår)

Projektet avser all vuxenundervisning. En behovsanalys vid projektets start prioriterade flera läromedel för invandrarundervisningen, bl. a. ett gram- matikmaterial för hemspråksundervisningen på finska. Man har utvecklat metodmaterial för samhällsorientering för vuxna invandrare. I samarbete med LEXIN-projektet (se nedan) utarbetar man en ordlista för verkstads- mekanisk utbildning. Man har medverkat i flera delprojekt inom tolkområ- det. Under de senaste åren har man i huvudsak arbetat med läromedel för annan utbildning än invandrarundervisning.

Pedagogisk information om läromedel för invandrare (PILI-projektet) 1979—1982

Detta projekt var i första hand ett informations- och fortbildningsprojekt knutet till läromedelsutställningen för invandrar- och minoritetsundervis- ningen i Stockholm. Projektet skulle belysa hur man kan utnyttja läromedel av olika slag och anpassa dessa till invandrarundervisningens behov. Mot- svarande utvecklingsarbete fortsätter på utställningen inom ramen för de medel som SIL sedan budgetåret 1982/83 har för utvecklingsarbete.

Läromedel för hemspråk (LÄRHEM-projektet) 1981— (pågår)

Detta projekt har fortsatt med motsvarande utvecklingsarbete som det som bedrevs inom LIG— och LI-projekten. Framför allt har man arbetat med utveckling av läromedel för språkgrupper som saknar skriftspråk eller där man inte har någon gemensam ortografi t. ex. turabdinska och kurdiska. Projektet har samarbetat med forskare både inom och utanför Sverige. Man har även genomfört behovsanalyser och tagit fram läromedelsspecifikationer för läromedel för orienteringsämnen (oä) i hemspråksklasser. Vidare har man kartlagt läromedelsutvecklingen och produktionen av läromedel inom olika utbildningar i Finland. Projektet skall pågå även under budgetåret 1983/84. Vid planeringen samarbetar man med SIL och man fördelar upp- gifterna så att det mer forskningsinriktade arbetet skall genomföras inom projektet medan SIL övertar ansvaret för utvecklingen av läromedel.

Övriga utvecklingsprojekt

Också inom SÖ:s olika fackbyråer har utvecklats läromedel. Som exempel kan nämnas den serie lärarmaterial kring kontrastiva språkfrågor som byrå V 1 lett utvecklingen av och de tolkordlistor samma byrå utarbetat. Samtliga V-byråer har medverkat vid utveckling av material och metoder i svenska som främmande språk för vuxna. Byrå V 3 har framför allt arbetat med ut- veckling av material för ”facksvenska” samt läromedel för undervisning av vuxna zigenare.

Utveckling av lexikon och ordlistor

Det svenska samhället har åtagit sig att aktivt främja och stimulera tvåspråk- ighet hos invandrar- och minoritetsbarn i Sverige. Detta sker bl. a. genom

undervisning i och på hemspråk. Vuxna invandrare kan få liknande utbild- ning inom vuxenundervisningen. Språklexikon är ett viktigt hjälpmedel för att nå tvåspråkighet. Eftersom lämpliga lexikon för invandrare saknades i de flesta språken, beslöt SÖ att starta ett forsknings- och utvecklingsprojekt med syfte att utreda förutsättningar för och samla erfarenheter av produktion av Språklexikon för invandrare.

Utveckling av lexikon, ordböcker för invandrarundervisning m. m. (LEXIN) 1978—1983

Projektet har letts av SÖ, men i ledningsgruppen har även ingått SIL, SIV och Institutionen för språklig databehandling vid Göteborgs universitet (Språkdata). Under budgetåret 1983/84 kommer det att inom SÖ ske upp- följning av det utvecklingsarbete som inte hunnit avslutas inom projektet. Vid planeringen av denna uppföljning deltar också SIL. SIV och Språkda- ta.

Projektet har utvecklat en ordlista på svenska strukturerad för att under- lätta ordurval och översättning vid lexikonproduktion. Ordlistan görs med hjälp av dator och avsikten är att översättningar till olika språk skall lagras i en flerspråkig databas (”LEXIN-bas"). Det ordurval man för närvarande arbetar med omfattar: El ett större och ett mindre urval frekventa allmänspråkliga ord (16 000 resp.

4 000 ord)

D ett urval 5. k. samhällsord (ord som är speciellt viktiga för att invandraren skall kunna orientera sig i det svenska samhället. ca 1 000 ord) El två specialurval på cal 000 ord vardera, det ena med verkstadsmekaniska termer. det andra med vårdtermer.

Vissa företeelser och begrepp är svåra att förklara i ord. Andra kan med fördel grupperas systematiskt t. ex. kroppsdelar. livsmedel. växter och djur. För båda dessa kategorier gäller att ordförståelsen underlättas om de verbala förklaringarna kompletteras med tematiskt utformade illustrationer. Projek— tet har därför tagit fram vissa bildteman (LEXIN-bild).

Invandrarlexikon behöver ange uttalet av de svenska orden. Lingvistiska institutionen vid Lunds universitet har fått i uppdrag att utarbeta ett lättbe- gripligt system för uttalsangivelser. Den grafiska utformningen av ett invand- rarlexikon måste vara tydlig och överskådlig. Även här har projektet gc— nomfört ett utvecklingsarbete.

För att kunna bedöma för vilka språk det behövs lexikon har projektet tagit fram en lexikonförteckning. Denna innehåller en beskrivning av i Sverige tillgängliga en-, två- och flerspråkiga lexikon och ordlistor. både allmänspråkliga och mer speciellt fackspråkliga. LEXIN — lexikonförteck— ning SÖ/SIL 1982.

Översättning till in vandrarspråken

Den svenska databasen utgör det gemensamma grundmaterialet för över- sättning till olika invandrarspråk. Översättningsarbetet utförs av universi— tetsinstitutioner, SIV:s språksektion och språkexpertis inom invandrargrup- perna. Granskning av översättningarna sker i möjligaste mån i målspråks-

länderna. I ett första skede översätts det större allmänspråkliga urvalet plus samhällsorden till serbokroatiska, kroatiska och turkiska.

Provöversättningar av det mindre ordförrådet sker till olika språk med speciella förutsättningar t. ex. armeniska, kurdiska, zigenska och arabiska samt turabdinska.

Vissa invandrarspråk talas av så få personer i Sverige att det inte är möjligt att framställa tryckta lexikon för dessa grupper. Därför kommer de svenska ordmaterialen också att utges separat med en sådan utformning att det kom- mer att finnas utrymme att föra in egna översättningar till olika språk.

Som vägledning för bl. a. dem som skall använda de svenska översätt- ningsunderlagen kommer projektet att dokumentera översättarerfarenheter m. m. i en handbok för lexikonkonstruktörer.

Utgivning

De tre stora lexikonen utges i samarbete med Esselte Studium och med pro- duktionsstöd från SIL. De mindre lexikonen och de övriga produkterna utges av SÖ och SIL, även de med produktionsstöd.

Tolkordlistor

Sedan år 1968 pågår utbildning av s. k. kontakttolkar inom områdena social-, sjukvårds/försäkrings-, arbetsmarknads/arbetsplats- och rättstolkning. Se- dan 1974/75 ligger ansvaret för denna utbildning på SÖ. Förutom kontakt- tolkutbildningen finns även en högre tolkutbildning som allmän linje vid högskolan. Tolklinjen är indelad i etapper som leder fram till nivån för kom- merskollegiets prov för godkänd tolk respektive nivån för prov för speciell kompetens inom bl. a. rätts- och sjukvårdstolkning. Tolkutbildningen har varit föremål för översyn och resultatet från denna redovisas i Reformerad tolkutbildning (DsU 1982:10). Beredning av förslagen pågår.

Både inom olika former av tolkutbildning och i tolkarbetet behövs hjälp- medel i form av goda lexikon och specialordlistor. Sedan år 1970 har också speciella tolkordlistor utarbetats för de verksamhetsområden som kontakt- tolkarna arbetar inom. Ansvaret för detta utvecklingsarbete ligger på SÖ. Listorna ges ut i samarbete med Liber och för utgivningen erhålls stöd från SIL. F. n. omfattar tolkordlistorna ca 5 300 termer och sådana finns på 15 språk. Ytterligare listor på två språk är under utarbetande men behov finns på många flera språk. Arbetet med översättning till nya språk innebär också oftast ett omfattande terminologiskt arbete, eftersom det saknas baslexikon i flera av de språk som nu är aktuella, t. ex. kurdiska respektive kinesiska.

Inom SÖ:s utvecklingsarbete med tolkordlistor behöver man därför sam- arbeta med SIV:s språksektion, aktuella universitetsinstitutioner, Tekniska Nomenklaturcentralen (TNC) m. fl. intressenter.

Fortsatt behov av utvecklingsarbete

Erfarenheterna från LEXIN-projektet och SÖ:s arbete med tolkordlistor visar att utvecklingen av lexikon är komplicerad och resurskrävande. Inte minst krävs en omfattande administrativ apparat för ledning av författare,

översättare, granskare, produktion m. m. Hittills har utvecklingsarbetet kunnat ske inom SÖ dels med särskilda utvecklingsmedel dels genom kon- sulenter, experter m. fl. anställda på SÖ. Efter SÖ:s omorganisation har möjligheterna för fortsatt utvecklingsarbete minskat och LEXIN—projektet avslutas under år 1983. Behovet av fler ordböcker och lexikon för invandrare kvarstår och kommer dessutom troligen att öka i framtiden bl. a. genom att vi får invandrare från ”nya” länder. SKU anser att tillgången på kvalitativt goda ordböcker och lexikon är av mycket stor betydelse både för invandrar— undervisningen och för hela det svenska samhället.

I avsnitt 8.11 redogörs för SKU:s förslag för att förbättra möjligheten att utveckla och producera lexikon och ordlistor på invandrarspråk.

Övrigt centralt utvecklingsarbete

I fortbildningsavdelningars, lärarhögskolors och universitetsinstitutioners regi har en mängd läromedel för invandrare och invandrarlärarutbildning producerats. Också inom studieförbunden och folkhögskolorna sker sådan läromedelsutveckling.

Några av de mest omfattande projekten har SIV stått för. Det stora in- formationsmaterialet SIV utarbetade i samarbete med olika centrala myn- digheter, dets. k. invandrarpaketet, vari första hand avsett som information om det svenska samhället för nyanlända invandrare. Men materialet har i betydande utsträckning kommit att nyttjas som läromedel i framför allt vuxenundervisningen. Materialet har nu reviderats och utkommer under 1983 i helt ny utformning på svenska och 13 övriga språk. Sverige — en sam- hällsorientering för invandrare, SIV 1983.

Även stiftelsen Invandrartidningen ger ut material på olika språk i form av tidningar, som kommit till stor användning i undervisningen. SIV genomför för närvarande projektet Invandrarkunskap som också delvis kan ses som läromedelsutveckling. Likaså har SoS utvecklat ett studiematerial i invand— rarkunskap. Även konsumentverket, AMS m.fl. myndigheter utvecklar läromedel för invandrare inom sina ansvarsområden.

5.2. Lokalt utvecklingsarbete inom läromedelsområdet

Också enskilda kommuner och länsskolnämnder har anslagit medel för läro- medelsutveckling. I Göteborg har en serie sammanfattningar för oä-under- visning av invandrare på grundskolans mellan- och högstadier utprövats. I Södertälje har man prövat att delvis utgå från finska faktaböcker vid oä— undervisningen och i Botkyrka har man bl. a. utvecklat material på turkiska. Länsskolnämnden i Norrbottens län har utvecklat material om och på tor— nedalsfinska, för att nämna några exempel.

Fr. o. m. budgetåret 1982/83 har större delen av de medel för forsknings- och utvecklingsarbete som SÖ tidigare ansvarade för decentraliserats till länsskolnämnder och kommuner. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken utsträckning dessa medel också kommer att användas för läromedels- utveckling inom invandrar- och minoritetsundervisningens område. Hösten 1982 kontaktade ett par kommuner SIL för råd angående utveckling av

material för hemspråksklasser och för förberedande yrkesinformation på svenska och hemspråk. SIL har även samlat ansvariga på länsskolnämnder för att diskutera olika möjligheter att stödja det lokala utvecklingsarbetet. Fr. o. rn. budgetåret 1982/83 har SIL vissa medel för utvecklingsarbete inom invandrar- och minoritetsområdet. Hittills har man huvudsakligen samarbe- tat med läromedelsprojekten på SÖ för insatser på turabdinska och kurdiska. Man har även påbörjat utveckling av läromedel på tigrinja samt genomfört en arbetskonferens kring bilden i invandrarundervisningen.

5.3. Utveckling och produktion hos svenska produ- center inklusive utbildningsradion

Invandrar- och minoritetsundervisningens målgrupper är med undantag för några grupper små och detta medför att utgivningen av läromedel oftast måste ske med statligt produktionsstöd. En genomgående erfarenhet från utvecklingsprojekten inom invandrarområdet är att resurserna för produk- tionsstöd är helt otillräckliga. Många läromedel kommer därför aldrig förbi prototypstadiet. I andra fall har man använt utvecklingsmedel också för att producera läromedel.

Det var tidigare vanligt att läromedelsproducenter avbröt en påbörjad produktion av läromedel initierad av SÖ:s forsknings- och utvecklingspro- jekt (FoU-projekt). Orsakerna till detta var bl. a. att produktionskostnader- na ofta blev högre än för svenskspråkiga läromedel samt att försäljningen gick långsamt och det blev mycket dyrbart att lagerhålla ”smala” produkter. Numera händer det i stället att läromedelsförlagen tvekar att äta sig pro- duktion av läromedel utvecklade inom FoU-projekt, även när produktions- stöd finns tillgängligt. Så var det t. ex. inget förlag som ville åta sig produk- tion av de inom LI-projetet utvecklade läromedlen i polska respektive tur- kiska. Dessa måste i stället produceras av fristående grafiska producenter och lagras och försäljas av RPH-HÖR. Samma förhållande gäller flera läro- medel utvecklade inom LÄGVUX-projektet.

Förutom de läromedel som producerats på grundval av erfarenheter som vunnits inom olika utvecklingsprojekt, har svenska läromedelsproducenter på eget initiativ producerat en mängd läromedel för invandrarundervisning- en, i första hand för svenska som främmande språk. En del av dessa läro- medel har varit lönsamma och därför inte krävt produktionsstöd. Men även inom svenskundervisningens område gäller att läromedel för nya grupper fordrar särskilda stödinsatser.

UR:s produktion

UR, tidigare skolradion och TRU, har sedan slutet av 1960-talet producerat radioprogram, tv-program och tryckt programmaterial om och för invand- rare i förskola, ungdomsskola och vuxenutbildning. Flera programserier har avsett svenska som främmande språk. Programserier för hemspråksunder- visning har också producerats bl. a. på finska, serbokroatiska/kroatoserbis— ka, grekiska, turkiska och spanska.

I UR:s direktiv understryks att insatser för och om invandrare är en ange-

lägen uppgift för UR: ”För invandrarbarn i förskolan och ungdomsskolan kan program på hemspråk verksamt bidra till att utveckla barnens tvåspråk— ighet och därigenom underlätta deras kontakt med hemlandets kulturmil- jö". Vidare framhålls det angelägna i ”insatser på vuxenutbildningsområdet i syfte att öka invandrarnas möjligheter till utbildning”. Insatserna bör "dels bestå av särskilt producerade ljud- och bildprogram dels bör vissa redan producerade vuxenutbildningsprogram bearbetas för att komma till använd-

ning inom invandrarundervisningen”. De prioriteringar som UR gör för närvarande i sin treårsplan (1982—85) gäller följande områden:

D att genom inköp av program erbjuda invandrarbarn i förskole- och låg- stadieåldrarna ett återkommande utbud i tv

D att inom ramen för OM-programmen (diaserier, tv-program) utöka pro- duktionen om invandrarbarn i Sverige och dessa barns ursprungslän— der El att under förutsättning att ytterligare medel tillkommer producera radio— program på olika hemspråk för förskolan D att för ungdomsskolan fortsätta insatserna i svenska som främmande språk — två radioserier för låg- och mellanstadierna respektive högstadiet samt starta en radioserie med metodikprogram för lärare. Man avser fortsätta satsningarna på finska samt pröva versioneringar, dvs. översätt- ningar och bearbetningar, av radioprogram med diabilder till lätt svenska och tre ”udda” språk D att för vuxenutbildningen framför allt skjuta insatserna för invandrare i förgrunden. Hittills har tonvikten legat på program om invandrare. Till hösten 1983 kommer en större satsning på svenska som andraspråk och samhällsinformation med både radio och tv-program samt trycksaker. Däremot är eventuella hemspråksinsatser beroende av tillkommande me- del. Samma gäller ökade insatser på hemspråk inom den regionala sek- torn.

UR:s möjligheteri dag är trots alla uttalanden om vikten av program på hemspråket ytterst begränsade när det gäller produktion på olika språk. I viss mån söker man lösa problemet genom inköp av program och genom över- sättningar och bearbetningar. Andra problem för UR gäller informationen, distributionen och möjligheterna att motivera lärare att arbeta med program- men. UR har unika möjligheter att nå ut till undervisningen. Man har tillgång till tre medier: radio, tv och förlagsprodukter (böcker, häften, diaserier). Programmen etersänds i regel med dagtidsrepriser för att underlätta kopie- ring på AV-centralerna. Men vissa AV-centraler har av ekonomiska skäl begränsat sin kopiering och kopierar numera endast vid förhandsbeställning. Lärare måste således förhandsbeställa programmen — på ett ställe. De måste också oftast beställa förlagsprodukter — på annat ställe. Vissa AV-centraler distribuerar inte program till förskolan eller vuxenundervisningen. Kassett- distributionen för vuxenutbildningen fungerar inte tillfredsställande, spe- ciellt inte till enskilda studerande eller till mindre föreningar och ovana stu- dieanordnare. Sådana studieanordnare är t. ex. invandrarorganisationer och hem- och skolaföreningar som inte sällan måste gå via annan beställare, t. ex lärare vid ungdomsskolan för att överhuvudtaget kunna anlita AV-centra-

lernas service. Det finns också andra hinder för att använda UR:s material, som t. ex. att lärarna saknar utbildning för att pedagogiskt och praktiskt utnyttja olika medier i sin undervisning.

5 .4 Samverkan med andra länder kring utveckling och produktion av läromedel

Samiska läromedel

Under hela tiden som Same-projektet (se ovan 5.1) utvecklat läromedel har man samarbetat med motsvarande ansvariga för sameundervisningen och läromedelsutvecklingen i Norge och Finland. Tillkomsten av Nordiska same- institutet 1974 medförde att man fick fastare former för samarbete kring olika samiska utbildningsfrågor. Läromedelssamarbetet blev också en av de vik- tigaste frågorna för institutet. Redan vid det första seminariet som sameins— titutet anordnade i september 1974 i Gällivare kom man överens om vissa gemensamma mål när det gäller läromedlens innehåll och utformning. Men man konstaterade också att arbetet först måste stärkas på de nationella pla- nen för att sedan kunna ligga till grund för det nordiska samarbetet. Repre— sentanter för centrala och regionala skolmyndigheter har därefter träffats regelbundet på sameinstitutets initiativ. Vid dessa möten har man informerat varandra om utvecklingen inom utbildningsområdet såsom läroplansarbete, organisationsförändringar osv. samt gjort överenskommelser bl. a. när det gäller gemensamma utvecklingsprojekt. De samnordiska projekten har ka- naliserats via sameinstitutet. Projekten har gällt framför allt material för lärarna. I samband med genomförandet av den samnordiska ortografin för nordsamiskan utarbetade man rättstavnings- och grammatikmaterial. Man har även försökt utarbeta en gemensam studiegång för undervisningen i sa- miska bl. a. därför att man trodde att en sådan skulle kunna ligga till grund för och underlätta en gemensam läromedelsproduktion. Detta har dock visat sig vara svårgenomförbart. Största betydelsen har det nordiska samarbetet hittills haft på så sätt, att man fått möjlighet att informera varandra om sina läromedelsbehov och diskutera utvecklingsplaner. I de fall det förelegat sam- ma behov har man kunnat fördela utvecklingsarbetet så att olika länder tagit hand om olika projekt. Således har Norge svarat för merparten av lärome- delsutvecklingen på sydsamiska medan Sverige svarat för motsvarande inom det Iulesamiska området. »I utvärderingen av sameprojektet, rapporten Samisk läromedelsutveckling, 1982, framkommer också tydligt att material används i stor utsträckning över gränserna.

För närvarande pågår också ett gemensamt utvecklingsarbete kring en samnordisk språkkurs i nordsamiska för vuxna. Medverkande är de olika nordiska utbildningsradiobolagen och sameinstitutet. Projektet omfattar dels en nybörjarkurs dels en kurs för dem som har samiska som förstaspråk. Kursen startar under hösten 1983.

Inom det samiska läromedelssamarbetet finns värdefulla erfarenheter som man bör ta till vara, när man diskuterar utveckling av formerna för både inom- och utomnordiskt samarbete kring invandrarläromedel.

Övrigt nordiskt samarbete

I olika sammanhang har framförts önskemål om nordiskt samarbete kring invandrarundervisningens läromedel inom ramen för Nordiska ministerrå- dets verksamhet. Man har också i Nordiska kultursekretariatets regi tagit vissa initiativ. Projektgruppen för läromedelsutveckling för undervisning av 16—19-åringar inbjöd i maj 1979i samarbete med SÖ, SIL och institutionen för språklig databehandling vid Göteborgs universitet (Språkdata) till ett informationsmöte om LEXIN-projektet (se ovan 5.1). Syftet med konferen- sen var att diskutera möjligheten av ett samnordiskt utnyttjande av det arbe- te som utförs vid Språkdata. Vidare diskuterade man eventuella ytterligare möjligheter att i framtiden samarbeta kring lexikon- och ordboksframställ- ning.

Nordiskt samarbete kring ordböcker och lexikon för invandrare bedömdes vara mycket betydelsefullt. Eftersom problemet rör alla åldersgrupper och inte endast 16—19-åringarna, beslöt Nordiska ministerrådets styrningsgrupp för det nordiska skolsamarbetet vid sitt möte i september 1979 i Reykjavik att samarbetet kring invandrarlexikon skulle behandlas generellt.

Nästa möte om invandrarundervisningen som kultursekretariatet anord- nade ägde rum i november 1980 i Stockholm. Under mötet utarbetade man konkreta förslag för hur det nordiska samarbetet kring läromedel bör utfor— mas, bl. a. att det i första hand bör komma till stånd ett regelbundet infor- mationsutbyte mellan ansvariga myndigheter i respektive länder.

Hösten 1981 anordnades en samnordisk arbetskonferens kring läromedel på initiativ från SIL, Landscentralen for undervisningsmiddler i Köpenhamn och Forsöksrådet for skoleverket i Oslo. Vid detta möte träffades verksam- ma lärare och läromedelsutvecklare och presenterade material och metoder för andraspråksundervisningen. På grundval av erfarenheterna från bl. a. detta möte gjorde man en gemensam framställning till Nordiska ministerrå- det om medel för ett samnordiskt läromedelsprojekt för invandrarundervis- ningen.

Inom ramen för det nordiska skolsamarbetets budget för 1983 beviljades också medel för ett treårigt projekt med följande arbetsuppgifter: El att utveckla ett nordiskt informationssystem för invandrarundervisning- ens läromedel som bygger på fungerande informationskanaler i de olika länderna. Informationsutbytet skall gälla dels sådana läromedel som används i olika former av undervisning, dels information om forsknings- och utvecklingsarbete och produktion av invandrarläromedel i respektive länder

D att prova olika former för informationsutbyte, t. ex. i form av samnor- diska konferenser kring material och metoder i invandrarundervisning- en

D att diskutera ett vidgat samarbete mellan de nordiska länderna kring ut- veckling av gemensamma läromedel, granskning av läromedel på olika språk samt ett eventuellt samarbete kring import av läromedel från olika länder.

Projektet skall ledas av en arbetsgrupp med en representant för vardera Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Även inom barnlitteraturområdet förekommer visst nordiskt samarbete, bl. a anordnade Sveriges författarförbund i samarbete med SIV med stöd från Nordiska kulturfonden en konferens på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv i augusti 1982 kring villkoren för barn- och ungdomslitteratur på minoritets- och invandrarspråk i Norden. Ett av resultaten från denna kon- ferens är att man nu inlett samnordiska skrivarkurser för författare som är intresserade av att i första hand skriva för barn och vuxna med begränsad läsfärdighet på sådana minoritetsspråk som inte är skolspråk i ursprungslän- derna.

I övrigt har samarbetet mellan de nordiska länderna varit av blygsam om- fattning och mest bestått i att läromedel som producerats i något land bear- betats och översatts till annat nordiskt språk. Oftast har sådana kontakter skett mellan förlag i respektive länder och skolmyndigheterna har inte blivit tillfrågade huruvida ett material har bedömts som användbart i det ursprung- liga produktionslandet.

Samarbete med utomnordiska utvandrarländer

Hittills har det konkreta samarbetet kring läromedel mest gällt information om läromedel och endast i enstaka fall utveckling av material.

Läromedelsfrågorna har behandlats kontinuerligt i Svensk—finska utbild- ningsrådet som fungerar sedan 1974 som ett kontaktorgan mellan skolmyn- digheterna i respektive land. Inom några av de ovan i avsnitt 5.1 redovisade läromedelsprojekten inom SÖ har visst material på finska utvecklats i sam- arbete med antingen förlag eller skolmyndigheter i Finland.

LI-projektet genomförde också i samarbete med SIL en kartläggning av läromedelsutvecklingen och läromedelsmarknaden i Finland.

Men även när det gäller ett så närliggande land som Finland, har möjlig- heten till samarbete inte utnyttjats i större utsträckning. Här borde det finnas mycket att göra speciellt med tanke på läromedelsbehovet i Sverige för olika utbildningar på finska och i Finland för undervisning av återvändande elever antingen de nu får undervisning på finska eller svenska.

Internationella kontakter

I SKU:s huvudbetänkande redogörs för de internationella kontakter som utredningen haft. SKU:s erfarenheter säger att samarbetet på läromedels- området behöver utökas. Det pågår motsvarande arbete i olika länder och det är både ur kvalitets- och ekonomiska aspekter nödvändigt att Sverige i större utsträckning får möjlighet att samarbeta med både ursprungsländerna och med andra mottagarländer även i läromedelsfrågor.

I de samverkanskommittéer som Sverige sedan flera år har tillsammans med Jugoslavien respektive Grekland återkommer läromedelsfrågorna ofta på dagordningen. Detta har bl a resulterat i förbättrad information om läro- medel producerade i dessa länder och också gett sådan information som underlättat importen av läromedel. Grekland har även medverkat till för- bättrad information på så sätt att man hjälpt till att välja ut material (böcker, diabilder, film och ljudinspelningar) som kan användas i Sverige för att ge kunskap om grekisk kultur för barn och ungdomar i Sverige. För närvarande pågår överläggningar om hur detta material skall presenteras för lärare m. fl. i Sverige.

Det är ovanligt att ursprungsländerna utvecklar särskilda läromedel med tanke på undervisning av barn och ungdomar vars föräldrar utvandrat. För många utvandrarländer är detta ett ekonomiskt omöjligt åtagande. Dock förekommer det. Exempelvis har Jugoslavien utarbetat en presentation av landet för jugoslaviska barn som växer upp utomlands. För närvarande ut- vecklas också två läromedelsserier i Ungern med tanke på ungerska barn utomlands. Myndigheterna inbjuder också lärare i Sverige att medverka i utprovningen av materialet. Genom detta hoppas man kunna utveckla läro- medel som både pedagogiskt och ideologiskt även skall lämpa sig för hem- språksundervisningen i den svenska skolan. Även i Grekland har påbörjats utveckling av läromedel avsedda för undervisning av grekiska barn i andra länder.

För närvarande finns samarbete när det gäller utbildning av hemspråkslä- rare med utbildningsansvariga i flera utvandrarländer. Samarbetet består bl. a. i att man inbjuder gästföreläsare till Sverige och att lärarkandidaterna åker till ursprungsländerna för praktikperioder. Hittills har läromedelsfrå- gorna inte haft någon framträdande roll i dessa sammanhang.

SKU anser att det borde finnas goda förutsättningar för att förbättra läro- medelssituationen för många språk, om man tar tillvara de kontakter som etableras inom hemspråkslärarutbildningen med ansvariga för lärarutbild- ning och pedagogiskt utvecklingsarbete i ursprungsländerna. Endast i begränsad omfattning har det hittills förekommit samarbete kring invandrarläromedel med andra mottagarländer och med internationella or- ganisationer som arbetar inom utbildningsområdet. Vid enstaka tillfällen har det förekommit forskarkontakter utanför Norden när det gäller SÖ:s utveck- lingsprojekt. De ansvariga för läromedelsutvecklingen på invandrarområdet har inte heller i någon nämnvärd utsträckning varit representerade i inter- nationella utvecklingsprojekt som gällt invandrarundervisning. Man har inte heller systematiskt fått information från andra deltagare i sådana projekt. Möjligheten att göra studiebesök i andra mottagarländer, där man utarbetar material för gemensamma invandrargrupper har också varit begränsad.

Bristande kunskap om internationella erfarenheter har ibland medfört att man här i Sverige startat utvecklingsarbete på mycket begränsad kunskaps- nivå, trots att det funnits samlade erfarenheter på annat håll. Detta har för- dyrat utvecklingsarbetet och ibland medfört att kvaliteten på det arbete som genomförts blivit lägre. I några fall har man i Sverige utvecklat material för stora kostnader ovetande om att motsvarande material fanns i andra länder. På samma sätt har material som utvecklats i Sverige inte i någon nämnvärd utsträckning presenterats för andra mottagarländer trots att de skulle kunna vara användbara även utanför Sverige. Dessutom skulle material, om de trycktes i större upplagor, bli billigare för alla.

5.5. Olika produktionsstödsformer

Ekonomiskt stöd till produktion av läromedel inom bristområden har utde- lats sedan budgetåret 1972/73, de två första åren av SÖ. Sedan den 1 juli 1974 har SIL ansvaret för produktionsstödet. Anslaget till produktionsstöd upp-

gick budgetåret1982/83 till 3,85 milj. kr. av vilka 1,8 milj. kr. utgjorde stöd till invandrar- och minoritetsundervisningens läromedel. Antalet projekt som fick stöd var 22. Under åren har stödet till invandrar- och minoritetslärome- del tagit i anspråk en allt större del av anslaget och motsvarar numera cirka 40 % av hela anslaget. SIL måste också varje år avslå angelägna ansökningar och prioritera hårt.

De olika former som SIL nyttjar till produktionsstöd är följande: D totalfinansiering (enstaka fall) 3 delfinansiering (vanligaste formen) - finansiering med återbetalningsskyldighet inom tre år om projektet gått ihop E garanti (om förlust uppstår efter tre års försäljning)

Merparten av de projekt inom invandrar- och minoritetsområdet som erhål- ler stöd har initierats av SÖ och ofta har SÖ svarat för forsknings- och ut- vecklingsarbete fram till färdigt manus. Sammanlagt har sådana projekt un- der åren 1974/75—82/83 inklusive beslutade garantier t. o. m. budgetåret 1985/86 erhållit 3 316 000 kr. i stöd.

Vi har tidigare beskrivit utvecklingsprojektens problem med att intressera förlagen för att ta hand om produktionen. En av anledningarna är att för- lagsproducerade läromedel kan behöva mycket stora stöd. Tyvärr händer det att viktiga större projekt måste avslås därför att medel behövs även för andra mindre omfattande projekt och man vid prioriteringsdiskussionerna tar så- dana hänsyn. Enligt de bedömningar SIL gjort skulle anslaget för produk- tionsstöd på invandrar- och minoritetsområdet behöva tredubblas för att motsvara det verkliga stödbehovet.

Bland övriga tillgängliga stödformer för läromedel i vid bemärkelse kan nämnas:

303 har möjlighet att ta fram fortbildningsmaterial för personalen inom barnomsorgen. C K UR ger stöd till folkbiblioteken för inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk (för närvarande 4,47 milj. kr.) och stöd för bokutgivning på invandrarspråk (för närvarande 675 000 kr.). KUR ger också bidrag till barntidningar på invandrarspråk inom ramen för stödet till kulturtidskrif- ter. SIV ger anslag till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska. Det totala anslaget för utgivning under budgetåret 1982/83 var ca 5,35 milj. kr. SIV kan också stödja olika projekt, som anordnas av organisationer och kommuner. Svenska institutet (SI) kan bidra till kontakter utomlands inom det litte- rära området (resestipendier, viss översättningsverksamhet m. rn.)

För att underlätta samordning av olika stödformer och för ömsesidig infor- mation mellan de myndigheter som lämnar olika slags stöd, har SIL inrättat en referensgrupp där man presenterar olika pågående projekt och diskuterar inkommande ansökningar om ekonomiskt stöd.

SKU har haft överläggningar med de myndigheter och organisationer som svarar för fördelningen av produktionsstöd till läromedel för invandrar- och minoritetsundervisningen. Det finns i dag angelägna bristområden t. ex.

material för förskolans språk- och begreppsträning och visst metodiskt mate- rial för lärare och övrig personal som inte omfattas av några bidragsformer. SIL:s initiativ till erfarenhetsutbyte mellan myndigheter har resulterat i viss förbättring när det gäller gränsdragningar mellan olika myndigheters ansvarsområden. Men fortfarande saknas samarbete t. ex. när det gäller pla- nering av insatser för olika områden. En bättre samordning skulle kunna medföra ett effektivare resursutnyttjande.

5.6. Distribution av invandrar- och minoritetsläromedel

En av anledningarna till förlagens tveksamhet att åtaga sig produktion av invandrar- och minoritetsläromedel har varit förlagens svårigheter att lager- hålla och distribuera sådana läromedel. Ofta rör det sig om små upplagor. Skolorna beställer endast enstaka exemplar åt gången. Läromedlen är avsed- da att finnas på marknaden i många år osv. Sedan 1981 prövar SIL och SÖ möjligheten att lagerhålla och distribuera invandrar- och minoritetslärome- del via RPH-HÖR. I första hand gäller det sådana läromedel som utvecklats inom SÖ:s läromedelsprojekt eller genom SIL:s utvecklingsmedel, där man inte lyckats få någon förlagsproduktion.

Verksamheten under 1982/83 bedrivs med anslag från SIL och RPH-HÖR som även skall utvärdera den och bl. a. undersöka de faktiska kostnaderna. Många förlag har visat intresse för en utvidgning av denna form av distri- bution. Man menar att det skulle vara lättare för förlagen att engagera sig i utveckling och produktion av läromedel för små målgrupper om de kunde få hjälp med lagerhållning och försäljning.

6. Import av läromedel

6.1. Användningen av utländska läromedel

Hemspråksstödet i förskolan och hemspråksundervisningen i Sverige omfat- tar f. n. sexiotalet språk. I hemspråksklasserna och i de sammansatta klas- serna samt i enstaka gymnasieutbildningar och AMU kurser sker en stor del av undervisningen på hemspråket. Det skulle krävas orimligt stora resurser att i Sverige utveckla och producera läromedel för all denna undervisning. Merparten av de läromedel som används för undervisningi och på olika språk måste därför importeras, trots att dessa är avsedda för undervisning efter andra läroplaner, annan undervisningssituation och ibland annan metodik. Å andra sidan återspeglar dessa kulturen i ursprungsländerna och detta är värdefullt i vissa undervisningssammanhang även i Sverige. Hemspråkslärar- en har här en viktig och svår uppgift att objektivt och kritiskt förmedla in- nehållet i dessa läromedel.

6.2. Kommunernas import av läromedel

Till grund för detta avsnitt ligger, förutom de analyser som skett inom SKU, följande källor: D Rapporten Kommunerna och hemspråksläromedlen, (SÖ L 80:257). I denna redovisas en omfattande studie av läromedelsimporten som gjor— des under våren 1980 i syfte att belysa: — kommunernas organisation, rutiner och problem vid val och anskaff- ning av hemspråksläromdel — kommunernas kostnader för hemspråksläromedel — marknadsbilden vad gäller importerade hemspråksläromedel Som grund för rapporten genomfördes längre intervjuer med läromedels- ansvariga i 74 kommuner. Dessa kommuner representerade 85 % av de elever/kursdeltagare som deltar i hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan samt i grundutbildning för vuxna på hemspråket. EJ Handlingsprogram från Referensgruppen för invandrarbarnens litteratur-

försörjning, (KUR 1980-03-03). I den PM gruppen utarbetat ingår en summarisk beskrivning av importen av barn- och ungdomslitteratur från invandrarnas ursprungsländer. Sammanställning av förfrågningar om invandrarbarnens läromedelsför- sörjning iförsko/an, (SOS. HB 2 1980-08-09). Förfrågningar om import m. m. riktades till 22 kommuner.

Kommunernas organisation, rutiner och problem vid val och anskaffning av hemspråksläromedel, (SIL 597/82). I denna rapport redogörs för den uppföljning av SÖ:s undersökning från 1980 som SIL genomförde under hösten 1982. Syftet med SIL:s uppföljning var att undersöka om situa- tionen när det gäller information, inköp och import av läromedel från utlandet hade förändrats samt att med utgångspunkt från de förnyade uppgifterna sammanställa aktuell information till dem som väljer och köper in läromedel i kommunerna.

Direkt och indirekt import

De inköpsformer kommunernas skolväsen, förskolor och bibliotek utnyttjar kan förenklat beskrivas i två huvudgrupper.

Direkt import

För små språkgrupper inom en kommun utnyttjas ofta en direkt inköpsme- tod som består i att hemspråkslärare eller annan tvåspråkig personal köper in läromedel, litteratur m. in. när de reser till sina respektive hemländer.

, hemspråkslärare

De besöker bokhandlare, grossister, förlag och tar ofta med sig det inköpta materialet vid hemresan. För undersökningar av marknaden utnyttjas van- ligen släktingar och vänner i landet. Efter en sådan resa kan de fortsatta kontakterna i många fall ske per brev.

Den här inköpsmetoden kan bara nyttjas för vissa språk och aldrig vid stora och återkommande beställningar, Men för kompletterande. aktuella inköp har den en funktion att fylla, bl. a. vid inköp av bilder, grammofon- skivor och nyutkommen litteratur.

Den andra formen av direkt import är då kommunens inköpare vänder sig direkt till förlag, grossister eller bokhandlare i utlandet med beställning— ar.

utlandef:

Kommuner som gör relativt stora beställningar har enligt de undersök- ningar som SÖ och SIL gjort lyckats ganska bra vid sådan direktimport. De har i regel byggt upp ett eget kontaktnät i de aktuella länderna. Beställning- arna görs i god tid, ofta på det aktuella språket med hjälp av hemspråkslä- rare. Andra kommuner som försökt sig på denna form av direktimport har mer negativa erfarenheter t. ex. att vid mindre beställningar leveranserna kan bli försenade eller utebli helt.

Vid denna importform får kommunerna ofta dolda importkostnader för hanteringen. Kommunernas inköpare m. fl. får stå för det arbete importören annars sköter t. ex. tullhantering.

Indirekt import

Vid indirekt import kan kommunen välja att vända sig till en svensk impor- tör.

til-landet:

F, endel-"1 'full: be nl wi : J

I detta fall tar importören hand om alla kontakter med förlag, grossister m. fl. i utlandet. Man har oftast yrkesmässig kompetens vad gäller hela im- portbehandlingen.

Eftersom undervisning sker på så många språk med relativt få elever i varje språkgrupp, blir många beställningar mycket små. Det är därför svårt för importören att hålla lageri Sverige. Några importörer har dock mindre lager av de vanligaste titlarna på frekventa språk.

De flesta kommuner som utnyttjar indirekt import via svensk importör vänder sig till flera olika leverantörer som har specialiserat sig på olika län- der. De kommuner som använder sig av denna form är angelägna om att få hjälp med information om de olika företag som kan vara aktuella.

En del kommuner vänder sig till en lokal bokhandel, som får fördela be- ställningarna till olika importörer eller — om det är en stor bokhandel med god importkompetens — direkt till leverantörer i utlandet.

utlandet;

ll forlag, grawst eller

Hur fördelar sig de olika inköpsformerna?

En kommun utnyttjar sällan endast en av de beskrivna inköpsformerna. Många kommuner utnyttjar alla. I SÖ:s rapport Kommunerna och hem- språksläromedlen beskrivs vilka erfarenheter man har av de olika inköps- sätten och vilken inköpspolicy man tillämpar inom olika kommuner. De uppgifter som SIL tog fram 1982 tyder på att situationen inte hade förändrats nämnvärt vad som gäller importen av läromedel från Finland. Möjligen har direktimporten ökat något men fortfarande sker merparten av inköpen via de två stora importörerna Finlands Bok AB och Scanbok (tidigare Fennobok). När det gäller övriga språk har förmodligen kommunernas egen direktimport ökat bl. a. genom att flera av de importföretag som fanns att tillgå 1979—1980 när SÖ:s undersökning gjordes upphört med importverksamheten. Andra anledningar kan vara en förbättring av den lokala läromedelsorganisation för invandrarundervisningen, en stabil hemspråkslärarkår som gör, att man inom kommunen kan bygga upp en egen erfarenhet om fördelaktigaste sätt att importera läromedel från utlandet.

Också bibliotek och förskolor utnyttjar de fyra beskrivna inköpsvägarna. I båda fallen dominerar indirekta inköp. Den största leverantören till biblio- teken av barn- och ungdomsböcker är Bibliotekstjänst. Förskolorna beställer även via Nordisk Bokimport.

Rutiner vid import av hemspråksläromdel

För många kommuner som försökt göra egna direktinköp i utlandet har tull- hanteringen av läromedlen varit svåröverskådlig. Bristande kännedom om tullrutiner m. m. lederi många fall till större kostnader för kommunerna än nödvändigt. I SÖ:s rapport ingår en beskrivning av tullens bestämmelser och rutineri samband med import av läromedel. Av rapporten framgår att det är nödvändigt för en importör att sätta sig in i rutinerna. För kommuner som ofta gör utlandsbeställningar finns en möjlighet att förenkla importrutinerna. Kommunens läromedelsimportör kan under vissa förutsättningar få 5. k. hemtagningstillstånd vilket innebär, att man kan hämta varan så snart den anländer till Sverige utan att först tulldeklarera och betala moms och han- teringsavgift. Det förkortar leveranstiden och underlättar hanteringen.

Kommunernas problem

Kommunernas problem med importen av hemspråksläromedel och litteratur är av två huvudslag. Det ena gäller skilda typer av information inför inköpen. (Se kapitel 4.)

Det andra problemområdet gäller själva inköpen av läromedel. De svå— righeter som är förbundna med importen ur kommunernas synvinkel är bl. a.:

D Långa leveranstider I många fall beror de långa leveranstiderna troligen på att små leve- ranser är ””ointressanta”” för leverantörer i utlandet. De små och i tiden utspridda beställningarna gör det också svårt för svenska importörer att hålla läromedel i lager, vilket medför leveransförseningar. Erfarenheter från stora kommuner tyder på att direktimport av större kvantiteter samt

personlig kontakt leder till kortare leveranstider. D Uteblivna leveranser Skälen till att en beställning aldrig effektueras är i stort desamma som de som orsakar långa leveranstider— i första hand små beställningar. Men andra skäl tillkommer: — felaktiga beställningar — föråldrade beställningsunderlag — produktionsförhållandena i länder med statligt producerade lärome- del — avsaknad av avtal eller personliga överenskommelser med exportör i utlandet. El Tidsödande beställningsarbete Val av leverantörer, kontakter med utlandet och med importörer kan bli mycket tidskrävande för kommunernas inköpare. Samarbete kommu- nerna emellan i syfte att tillvarata varandras erfarenheter har enligt SIL:s undersökning blivit vanligt. Men fortfarande anser många kommuner att antalet leverantörer är för stort och att man tvingas lägga ned alltför mycket tid på anskaffning av läromedel.

Beträffande inköp av utländsk barn- och ungdomslitteratur m. m. till för- skolan redovisas i SoS:s rapport förutom de nämnda problemen följande: C Dålig tillgång till barnlitteratur på ”udda” språk. Som exempel på språk där det var svårt att få barnlitteratur nämndes slovenska, persiska, hindi, kinesiska, japanska, bengali, kurdiska, armeniska. I några av dessa fall måste problemen bero på att inköpsvägarna inte är upparbetade. I andra fall saknas uppenbarligen barnböcker och skivor/kassetter, ibland därför att språket är ett mer eller mindre förbjudet minoritetsspråk i ett visst land.

Kommunernas önskemål:

Information om läromedelsproduktionen och förlagen i utlandet.

Både de kommuner som köper läromedel via importör/exportör och de som anlitar lärare m. fl. som vid besök i hemländerna köper material är intres- serade av att få aktuell information om läromedelsutveckling och produktion i olika länder.

Aktuella läromedelsförteckningar med prisuppgifter

För att undvika felaktiga beställningar önskar man läromedelsförteckningar för fler språk. Man önskar också att förteckningarna revideras oftare. Likaså önskar man förteckningar över material för förskolans hemspråksstöd. Des- sa förteckningar bör även kunna användas av personal i andra aktiviteter för barn.

Information om importörer

Många kommuner har inte möjlighet att importera själva. Dessa önskar helst att de kunde vända sig till en importör som kan tillhandahålla läromedel på

samtliga språk. Förutsättningen är dock att läromedlen inte blir dyrare ge- nom koncentrationen till en leverantör. Annars vill man få information om de olika företagen och deras möjligheter att ge service.

Information om tullhantering m. m.

De kommuner som själva köper läromedel samt material för förskolan ön- skar aktuell information om tullbestämmelser m. m. som kan underlätta och förbilliga inköpen från utlandet.

6.3. Samverkan vid import av läromedel

Importmarknaden för hemspråksläromedel

Om man bortser från de finska läromedlen kännetecknas marknaden av stor splittring. Många importörer och leverantörer försöker dela upp kommu- nernas inköp mellan sig.

I rapporten Kommunerna och hemspråksläromedlen redogörs för samtli- ga de importörer som SÖ hade kännedom om 1980. Några av dessa hade hösten 1982, då SIL genomförde sin undersökning, upphört med verksam- heten eller så fungerade verksamheten i begränsad omfattning. Ett nytt fö- retag vars verksamhet omfattar import av läromedel från flertalet aktuella länder har tillkommit, CC Bokimport, Uppsala.

Sedan maj 1981 importerar C C Bokimport läromedel för invandrarun- dervisningen, undervisningen i främmande språk vid ungdomsskolan och den frivilliga vuxenutbildningen samt i någon utsträckning för högskolan. Hittills har man importerat läromedel från de flesta länder i Europa. Man har även erfarenhet av inköp från Latinamerika. Libanon, några afrikanska länder, Indien och Hongkong. Endast i undantagsfall har man tagit emot beställningar på läromedel från förlag i Finland. Men man är beredd att även importera direkt från finska förlag om någon kommun önskar det. Importen sker direkt från olika förlag i respektive land. Prissättningen fungerar så att man till inköpspriset lägger kostnader för frakt, moms samt administration. Påslaget är beroende på beställningens storlek.

Under den tid som hemspråksundervisningen utvecklats har flera företag försökt förbättra sin service till kommunerna genom att erbjuda import från så många länder som möjligt. Både Seelig Bokimport, ägt av Svenska Bok- handlareföreningen och enskilda bokhandlare. och Kommunsamköp. ett serviceföretag ägt av landets kommuner, försökte under budgetåret 1977/78 förbättra sin beredskap att leverera läromedel på flertalet invandrarspråk. I båda fallen misslyckades försöken därför att kommunernas beställningar var för små och för splittrade för att man skulle kunna upprätthålla god service. Våren 1980 beslöt Kommunsamköp att göra ett nytt försök i syfte att till- handahålla hemspråksläromedel på flertalet språk. Verksamheten skulle be- drivas under en försöksperiod på tre—fyra år. På sikt avsåg man att utöka importen även till de mindre språken. Men under budgetåret 1981/82 lades verksamheten ner och företaget importerade inte längre läromedel. annat än åt några kommuner med vilka man hade tidigare avtal.

Med undantag för finska läromedel fungerar enligt importörerna lärome— delsförsörjningen inte tillfredsställande. Flertalet importföretag säger sig ha svårt att utlova snabba och säkra leveranser med nuvarande beställningsun- derlag. Flertalet importörer anser att läromedelsförsörjningen skulle förbätt- ras om kommunernas beställningar samordnades och sedan förlades på im- portföretagen. Detta kunde ske via någon statlig myndighet eller institu- t1on.

Distributionsstöd till Kommunsamköp

Hösten 1982 erhöll Kommunsamköp statligt distributionsstöd för invandrar- läromedel från SIL. Stödet är på totalt 600 000 kronor fördelat på tre år. För att Kommunsamköp skulle få detta stöd ställde SIL följande villkor: Verksamheten skall pågå under minst tre år. 3 Samtliga de språk kommunerna/skolorna begär hjälp med skall ingå i

verksamheten så långt det är möjligt. För att säkerställa en god service- nivå accepteras från SIL en successiv uppbyggnad så att detta uppnås senast ”år 2". Urvalet av titlar inom varje språk bör grundas på en pedagogisk bedöm- ning. Antalet titlar bör begränsas. SIL och Kommunsamköp skall sam- verka i urvalsarbetet. I de språk där det finns läromedelsförteckningar från SIL skall dessa utgöra grund för urvalet.

Nya läromedel som kommit in efter SIL-förteckningarnas tryckning samt läromedel på de språk inga SIL-förteckningar finns, översänds till SIL för bedömning. SIL åtar sig att tillsätta och avlöna referensgrupper för bedömning av aktuella läromedel i den omfattning SIL anser vara nödvändigt samt att årligen ge ut en kompletterande information till läro- medelsförteckningarna i vilken lämnas en kort bedömning av de nya läro- medel som Kommunsamköp kan importera.

Il Beställningslistor tas fram av Kommunsamköp och sänds ut till skolorna. På grundval av inkomna beställningar köps läromedlen in från respektive länder, en eller två gånger per år. Som regel skall inga efterbeställningar få förekomma. ': Ett visst buffertlager för de mest frekventa läromedlen bör finnas på

Kommunsamköp. Som grund för det pris Kommunsamköp tar ut för importerade läromedel ligger en beräkning med följande komponenter:

Förlagspris i exportlandet minus eventuella rabatter, ev. moms i ex- portlandet, ev. tull, pålägg ca 35 % av ovanstående kostnader samt svensk moms.

Det står Kommunsamköp fritt att samarbeta med/köpa tjänster från personer, organisationer eller företag i syfte att underlätta distributio- nen. _ 3 Finska läromedel ingår inte i denna överenskommelse.

Läromedelscentralen i Olofströms kommun

Hösten 1981 gick läromedelscentralen i Olofström ut med en inbjudan till 70 kommuner i södra Sverige till samverkan kring import av läromedel och

övrigt material för undervisning i grund- och gymnasieskolan, förskolans hemspråksträning och olika former av vuxenutbildning. Inbjudan gällde även skol- och folkbibliotekens inköp av litteratur, tidningar och tidskrifter på invandrarspråken.

Olofströms kommun har lång erfarenhet av läromedelsimport för vissa språk som förekommeri kommunen och också kunskaper och kontakter som erfordras för att läromedelsimporten skall fungera.

Under budgetåret 1981/82 fick läromedelscentralen i gång viss samverkan med cirka tjugo kommuner eller i varje fall med lärare från dessa kommuner. Endast några kommuner gjorde dock större beställningar via centralen. Un- der detta första år importerade man läromedel på 14 språk och i de flesta fall skedde importen direkt från förlagen i utlandet. Inköpen gällde läromedel för hemspråksundervisningen, undervisningen i främmande språk (engelska och tyska i ungdomsskolan och studieförbundens språkkurser).

Läromedelscentralen har även påbörjat utbyggnaden av en permanent läromedelsutställning med information, kataloger och provexemplar av de mest frekventa hemspråksläromedlen. Denna utställning besöks även av lä- rare från andra kommuner. Eftersom centralen dessutom har utställning av läromedel för all undervisning i grund- och gymnasieskolan inklusive svenska som främmande språk, har några kommuner förlagt studiedagar för samtliga lärare som undervisar invandrarelever till centralen.

Erfarenheterna från första året är positiva. Man har klarat av beställning- arna i de flesta språken. Där man haft svårigheter har det berott på den politiska utvecklingen. För att klara leveranstiderna menar man. att man helst bör ha beställningarna i slutet av februari — början av mars, om kom- munerna vill få del av de mängdrabatter som man kan få vid större beställ- ningar. Centralen anser sig även ha möjlighet att ta emot löpande beställ- ningar under läsåret.

Läromedelscentralen bedömer sina möjligheter att expandera som goda. Inför läromedelsbeställningarna för läsåret 1983/84 har man kontaktat alla kommuner. Man hoppas att kunna bygga ut verksamheten så, att man kan ha ett visst buffertlager av de mest frekventa läromedlen.

För att det här skall fungera menar man att de statliga insatserna i form av förteckningar behövs och bör utökas till att omfatta fler språk. Enskilda lä- rare i kommunerna har sällan möjlighet att skaffa sig den överblick av läro— medelstillgången i ursprungsländerna och Sverige som behövs för ett peda- gogiskt medvetet läromedelsval.

6.4. Olika sätt att underlätta importen

Handlingsprogrammet från KUR:s referensgrupp för invandrarbarnens lit— teraturförsörjning (1980) innehåller några förslag på hur man kan förbättra importen genom att bättre kartlägga olika inköpsvägar. Man efterlyser sam- verkansformer mellan Bibliotekstjänsts import av litteratur på olika språk och Kommunsamköps import av läromedel. Helst ser man att denna sam- verkan även omfattar Nordisk Bokimport. Referensgruppen framför också önskemål om att KUR tar initiativ till en konferens kring frågor som rör anskaffning av invandrarlitteratur dit förutom berörda myndigheter och

kommuner även importörer, bokhandlare och branschföreningar skulle in- bjudas. Vidare önskar man att KUR skall utreda frågan om statligt lagerstöd till boklådor som tillhandahåller litteratur på minoritets- och invandrar- språk.

Kommunernas och importföretagens önskemål för att förbättra lärome- delsimporten har vi redogjort för ovan. I SKU har diskuterats olika sätt att genom samordning av vissa insatser underlätta kommunernas läromedelsin- köp från utlandet.

Förbättrad inköpsinformation

Det enklaste sättet att påverka importsituationen är genom förbättrad infor- mation om inköpsvägar, inköpsvillkor, lämpliga beställningstider för läro— medel från olika länder osv. Sådan information kunde sammanställas cen- tralt och spridas till kommunerna. För övrigt skulle kommunerna sköta sin import enligt tidigare modell — direkt eller indirekt efter önskemål.

Den ansvariga myndigheten kunde också vid lämpliga tidpunkter inbjuda importörerna till överläggningar om olika former av samverkan.

Möjligen skulle förbättrad information leda till att ytterligare någon im- portör kunde hålla ett begränsat lager i Sverige på grund av jämnare beställ- ningar.

Samordnade beställningar

En annan möjlighet vore att samordna kommunernas beställningar av läro- medel. SIL har vid två tillfällen (våren 1980 och våren 1981) genomfört ett begränsat försök med samordning av inköp av läromedel för hemspråksun- dervisningen i kinesiska. Man erbjöd kommunerna att beställa läromedel utifrån en beställningslista som också innehöll kortfattade beskrivningar av dessa. Listan hade förberetts vid kontakter med grossist i Hongkong. Den samlade beställningen lämnades därpå till Kommunsamköp, som importe- rade läromedlen och distribuerade direkt till de beställande kommunerna. Flertalet av de aktuella kommunerna anslöt sig till dessa samordnade be- ställningar.

Samordning genom en rikscentral för invandrarläromedel kunde gå till på liknande sätt. Först samlas beställningar in från kommunerna vid en viss tidpunkt på året. Därefter kunde centralen efter anbudsförfarande lägga ut beställningarna på svenska importörer. Centralen skulle inte behöva ha nå- got lager utan endast samordna beställningarna och förhandla med impor- törerna. Importörernas yrkeskunnande ifråga om kontakter med utlandet, importhantering osv. tas tillvara. Med de samordnade beställningarna som grund skulle det troligen vara lättare för importörerna att hålla ett visst be- gränsat lager för extrabeställningar. Importören sköter i denna modell dis- tribution och fakturering till kommunerna.

Väljer man att samla läromedelsbeställningar från kommunerna och ge- nom anbudsförfarande lägga ut dem, är det viktigt att den eller de importörer som får hand om importen ges möjlighet att bygga upp fungerande kontakt- vägar om det gäller import från ”nya” länder. Detta kan medföra att anbu- den bör utformas till att gälla samlad import via samma företag under en längre tidsperiod t. ex. på tre år.

Man kan också tänka sig att samordning endast skall gälla en begränsad del av kommunernas inköp från utlandet t. ex. inköp av läromedel för de "små” språken, för läromedel från ”nya” länder, från länder med statlig lärome- delsproduktion.

Distributionsstöd och andra ekonomiska stödformer

Ytterligare möjligheter att förbättra importen vore olika ekonomiska stöd- former.

I avsnitt 6.3 redogörs för delstatliga distributionsstödet som Kommunsam- köp erhållit för att under åren 1983—85 garantera en importverksamhet som omfattar samtliga språk. Hittills har ingen enskild importör klarat av att på ett tillfredsställande sätt tillhandahålla läromedel från samtliga länder. I avtalet med SIL ingår kontinuerlig uppföljning och utvärdering av verksam- heten.

Lagerstöd till olika importörer som lagerför hemspråksläromedel och lit- teratur på invandrarspråk är en annan möjlighet. Lagerstödet kunde också utformas som ett statligt lager. Sådan verksamhet finns redan vid rikscentra- lerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade (RPH) men gäller då huvudsakligen läromedel producerade vid dessa.

Stöd till kommunerna för inköp av invandrarläromedel kunde utgå per deltagande invandrarelev. Ett sådant stöd diskuterades av den s. k. invand- rargruppen inom utbildningsdepartementet 1975 . I budgetpropositionen avvisades senare detta förslag med hänvisning till att läromedel är en kom- munal angelägenhet. Vid SKU:s kontakter med läromedelsansvariga i kom- munerna säger också dessa att de föredrar statligt stöd i form av förbättrad läromedelsinformation, importstödjande åtgärder och ökade möjligheter att inom landet utveckla och producera invandrarläromedel.

7. Det lokala arbetet med läromedel och litteratur

7.1. Det lokala ansvaret för läromedelsförsörjningen

Under utbildningen utnyttjar elever och kursdeltagare en mängd olika typer av läromedel. I läroplanen för grundskolan, Lgr 80, definieras läromedel så här:

"Läromedel är sådant som lärare och elever kommer överens om att använda för att nå uppställda mål".

Definitionen rymmer inte bara de läromedel som produceras direkt för undervisningen. Litteratur, musik, film, ja hela samhällets informationsut- bud kan utnyttjas som läromedel. Läroplanen nämner också lägerskolor och studiebesök som former för insamling av material som kan betraktas som läromedel. Eftersom enligt denna definition även barn- och ungdomslitte- ratur, vuxenlitteratur, tidningar och tidskrifter och övrigt som finns på skol- och folkbibliotek räknas till läromedel, är det naturligt att det här kapitlet också behandlar invandrar— och minoritetsundervisningens litteraturförsörj- ning på olika språk.

Det finns ytterligare skäl till att litteraturförsörjningen bör uppmärksam- mas. Skolan har enligt skollagens första paragraf ansvar för elevens totala utveckling. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveck- ling till ”harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande sam- hällsmedlemmar”. En liknande målsättning gäller också förskolan och vuxenutbildningen.

Litteraturen kan således dels fungera som ett läromedel i enlighet med läromedelsdefinitionen i Lgr 80, dels som ett medium i varje individs per- sonlighetsutveckling. Sökandet efter personlig identitet och gruppidentitet, sammanhang i tillvaron osv. kan inte bara bindas till en undervisningssitua- tion med vissa uppställda mål. Förskola, skola och vuxenutbildning har i samarbete med övriga lokala "kulturförmedlare" — i synnerhet skol- och folkbiblioteken — ett ansvar för att barn och vuxna får sådana kontakter med litteratur och övrigt kulturutbud, att de själva kan finna vad de söker.

I det här kapitlet understryks vikten av en helhetssyn och överblick inom kommunen och länet när det gäller läromedels— och litteraturförsörjning- en.

7.2. Organisationen av läromedels- och litteratur- försörjningen i kommunen

För att användningen av läromedel och litteratur skall fungera fordras ett fungerande system för information, urval, inköp, distribution och förvaring av materialen. Här skall arbetet med läromedel och litteratur inom kommu- nen belysas.

Valet av läromedel och litteratur

Sättet att välja läromedel för hemspråksundervisningen varierar beroende på respektive språkgrupps storlek, tillgången på information m. m. Valet av läromedel för den finskspråkiga elevgruppen uppvisar i de flesta kommuner stora likheter med motsvarande rutiner för skolans övriga läromedel. Infor- mationsmaterialet är tämligen rikligt, läromedelsutbudet motsvarar det svenska, innehållet präglas av en likartad kultursyn som den svenska. För andra språk kan urvalet bli ett mödosamt arbete. Informationsmaterial sak- nas, lämpliga läromedel är få eller saknas helt. I allmänhet är det hemspråks- lärarna som väljer läromedel för hemspråksundervisningen. I kommuner med flera lärare inom respektive språk sker ofta samplanering. Där man har hemspråkslärare med specialfunktion har dessa också ansvar för beställning- en av läromedel. I större kommuner har man ibland läromedelskommittéer som utarbetar egna läromedelslistor. Vanligt är att man inom en kommun försöker samla hemspråkslärare åtminstone en gång per termin för att pla- nera läromedelsvalen. Det förekommer även att kommuner med endast en- staka lärare i respektive språk genom samverkan i länet anordnar gemen- samma studiedagar för länets lärare där man bl. a. tar upp läromedelsfrå- gorna.

I de kommuner som har en speciellt förordnad skolledare för invandrarun- dervisningen godkänns som regel läromedelsvalet av denne. Formellt fattas beslutet om val av läromedel av Skolstyrelsen men i realiteten är ofta be- slutsrätten delegerad till rektor. I kommuner som saknar särskild invandrar— rektor, svarar lokal rektor för godkännande av urvalet. Av den undersökning som redovisas i rapporten Kommunerna och hemspråksläromedlen framgår att det var ovanligt att skolledare lade pedagogiska synpunkter på lärome- delsvalet. Det reella valet gör alltså lärarna. Skolledarens medverkan i val- processen inskränker sig ofta till att hålla beställningarna inom budgetramen. Vid den uppföljning som SIL genomförde hösten 1982 framkom dock att skolledarna i ökad utsträckning försöker göra lärarna mer medvetna i sina läromedelsval genom att ta upp frågor kring läromedlen och deras använd- ning vid olika samlingar.

Även litteratur och annat material för förskolans hemspråksträning väljs i allmänhet av hemspråkslärare. Men många gånger begränsas dock hem- språkslärarens val härvid till att gälla val bland de böcker m. ni. som redan är inköpta till folkbiblioteket.

Det finns inga övergripande undersökningar av hur läromedelsvalet för undervisningen i svenska som främmandespråk sker hos olika utbildnings- anordnare. Men även här är det säkerligen så, att den enskilda läraren eller cirkelledaren oftast svarar för läromedelsvalet. På skolor med flera lärare

som undervisar invandrarelever sker också överläggningar mellan lärarna, men många lärare kan vara ensamma i sina valsituationer vilket bl. a. fram- går av de frågor som besökare vid läromedelsutställningen i Kungsholms skola ställer.

När det gäller skolbibliotekens litteratur på olika hemspråk väljs denna ut på olika sätt i olika kommuner. Underlaget kan vara förlagskataloger, ur- valslistor från Bibliotekstjänst eller också andra kommuners listor över ny- förvärv. Ibland men inte alltid är hemspråkslärarna engagerade. SÖ:s arbets- grupp genomförde en begränsad telefonenkät till några läromedels- och skol- bibliotekscentraler för att undersöka hur urvalet skedde och i vilken utsträck- ning lärare var engagerade. Många bibliotekarier uttryckte då skepsis inför en alltför utvecklad urvalsrutin. Som huvudanledning till sin tveksamhet angav man att hemspråkslärarnas arbetssituation ofta är sådan att det är svårt att etablera kontinuerligt samarbete.

Beställnings- och inköpsrutinerna inom kommunen

Beträffande hemspråksläromedlen är det vanligt att beställningsrutinerna för dessa inte följer de vanliga läromedelsrutinerna i kommunerna. I SIL:s undersökning hösten 1982, som dock enbart gällde ungdomsskolan, menade samtliga kommuner att beställningar av läromedel från utlandet bör vara klara senast februari — början av mars, om man skall hinna få de utländska böckerna till nästa läsårsstart. Flera kommuner försöker få fram böckerna redan till vårterminens slut för att undvika att böckerna kommer under se— mestertid. Endast Göteborgs kommun hade enligt denna undersökning pa— rallella rutiner för beställning av läromedel från utländska och svenska le- verantörer. Detta beror på att kommunen anlitar samma bokhandel för alla sina läromedelsinköp och detta företag även sköter importen av läromedel från utlandet.

För förskolans och vuxenutbildningens beställningsrutiner för hemspråks- läromedel finns ingen kartläggning. I många kommuner finns inte heller nå- gon samordning av inköpen mellan utbildningsanordnare inom förskolan, ungdomsskolan och vuxenutbildningen.

Vid inköp av litteratur på olika språk förekommer i en del kommuner organiserat samarbete mellan folkbiblioteket och skolan. Detta samarbete kan t. ex. bestå i att man fördelar inköpsansvaret mellan skol- och folk- bibliotek på så sätt att folkbiblioteket svarar för inköp av litteratur (utöver de vanliga läroböckerna) för en del språkgrupper och skolan för andra. I andra kommuner är det folkbiblioteket som väljer och köper in all litteratur utöver läroböcker för hela kommunens behov.

För förskolans inköp av barnlitteratur på olika språk finns ofta samarbete mellan socialförvaltningarna och folkbiblioteken. Men fortfarande är det ovanligt att samarbetet kring inköp av litteratur på hemspråk omfattar både bibliotek och samtliga utbildninganordnare.

Det finns stor risk för att man i kommuner, som inte tänkt igenom urvals- och inköpsprocessen och ansvarsfördelningen, kan råka ut för att olika ur- valsgrupper på olika platser i kommunen lägger ner tid och kraft på att välja ut samma böcker.

Förvaringen och den lokala distributionen av läromedel och litteratur

Också förvaring och lokal distribution är organiserad olika i olika kommuner och hos olika utbildningsanordnare. Detta är naturligt eftersom både under- visningens utformning och invandrarnas geografiska spridning varierar. Det förefaller dock som många hemspråkslärare och hemspråkstränare har svårt att få en överblick över kommunens läromedels- och litteraturbestånd på olika språk. Den interna informationen inom kommunen mellan folkbiblio— tek och förskola, skola och vuxenutbildning är också många gånger bristfäl- lig.

När det gäller läromedel inköpta direkt för undervisningen försöker många kommuner samla referensexemplar av materialen. De förvaras antingen ute på skolorna, hos den ansvariga skolledaren eller på kommunens läromedelscentral. Det förekommer också att kommuner har genomförda system med registrering av alla inköpta utländska läroböcker. Ibland kom- bineras detta med att böckerna samlas in efter läsårets slut för att eventuellt återanvändas. Framför allt används detta system i kommuner med ”små" språkgrupper, där elevunderlaget i ett språk kan skifta år från år. På detta sätt behöver man inte riskera att stå helt utan läromedel i olika språk vid t. ex. läsårsstarten.

Många kommuner har någon form av boklådor med barn-, ungdoms- och faktalitteratur på olika språk som cirkulerar mellan förskolor och skolor. Lärare och elever har dock sällan möjlighet att påverka urvalet och ibland kommer dessutom boklådan vid en ur undervisningens synpunkt olämplig tidpunkt. Framför allt är det i hemspråksklasserna som man upplever dessa svårigheter. Bristen på tillgängliga "klassbibliotek'” med både barn- och ung- domsböcker och faktaböcker på modersmålet gör att man många gånger får avstå från att använda liknande arbetssätt som i motsvarande svenskspråkiga klasser.

7.3. Fortbildning i läromedelsfrågor

På invandrarområdet behöver både läromedelsansvariga, förskolans perso- nal, hemspråkslärare och övriga invandrarlärare, klasslärare, ämneslärare och kursansvariga inom vuxenutbildningen få djupare insikter om läromedel och litteratur för invandrar- och minoritetsundervisningen. Även bibliote— karierna behöver bättre information, utbildning och fortbildning om invand- rar- och minoritetslitteratur.

Många kommuner försöker ta upp läromedelsfrågorna vid fortbildnings- kurser och studiedagar men lärare som har få timmar i en kommun eller ambulerande lärare har ofta svårigheter att delta i sådan verksamhet. Här är t. ex. gemensamma länsstudiedagar viktiga för lärare som tjänstgör i flera kommuner. Men fortfarande har man svårt att nå de lärare som har hem- språksundervisningen som en deltidstjänstgöring. Och dessa lärare har ofta ett mycket stort behov av information och erfarenhetsutbyte.

SIL:s pedagogiska rådgivning vid utställningen på Kungsholms skola i Stockholm utnyttjas av ett stort antal kommuner. Men möjligheten att skicka

personal till aktiviteter på denna utställning är givetvis begränsad. Många kommuner har dock varit beredda att låta t. ex. funktionsansvariga eller andra som är ansvariga för urval, inköp eller fortbildning besöka utställning- en både i samband med temaaktiviteter och i form av individuella besök. Varje år förlägger också kringliggande kommuner studiebesök för grupper av lärare och annan personal till utställningen. Flertalet av de flera tusen besökare, som varje år besöker utställningen, efterfrågar mer fortbildning både om läromedel och litteratur på svenska som främmande språk och på olika hemspråk.

7.4. Finansieringen och kostnaderna för invandrar- och minoritetsundervisningens läromedel och litteratur

Det är svårt att ge något generellt svar om kostnader för kommunernas inköp av läromedel för invandrarundervisningen. I vissa kommuner köps sådana läromedel in för särskilda anslag. Ibland ingår läromedlen i svenska som främmande språk i dessa anslag. Ibland köps en del av hemspråksläromedlen in för skolbiblioteksanslag osv. I rapporten Kommunerna och hemspråks- läromedlen redogörs för olika former för anslag som kan förekomma och av rapporten framgår också, att kostnaderna varierar kraftigt mellan olika kom- muner. Samma förhållanden bekräftades vid SIL:s uppföljning hösten 1982. Vidare bör man notera, att det pris kommunerna betalar för läromedlen kan dessutom variera kraftigt beroende på det sätt på vilket materialen köps in. Lärare som köper in enstaka exemplar av material vid besök i ursprungs- länderna kan ofta få mycket fördelaktiga priser. I gengäld kan större kom- muner få mängdrabatter vid sina läromedelsinköp. Och inte sällan har just större kommuner genom egna kontakter möjligheter att erhålla gratis vissa läromedel från ursprungsländerna.

Uppskattningsvis köpte år 1980 landets kommuner hemspråksläromedel för ungdomsskolan till ett belopp av ca 5 milj. kr. Mer än hälften av detta belopp gällde läromedel på finska. Sedan dess har undervisningen framför allt på hemspråk ökat och detta har medfört ökat behov av läromedel i olika ämnen. Enligt en ungefärlig uppskattning av importen av hemspråkslärome- del torde kommunernas kostnader för hemspråksläromedel idag ligga mellan sex och sju milj. kr.

Medel för inköp av litteratur och annat material för förskolans hemspråks- träning budgeteras i allmänhet inte under särskilt anslag. Materialet köps för förskolans förbrukningsanslag. Några kommuner har dock beviljat särskilda mindre anslag för inköp av invandrarböcker.

Som norm för folkbibliotekens inköp av invandrarlitteratur finns sedan år 1972 KUR:s rekommendation att det skall finnas tre titlar per invandrare i Sverige på invandrarens eget språk. Dessa böcker skall enligt målsättningen vara aktuella. Utöver folkbibliotekens mediaanslag för invandrarlitteratur delar KUR ut ca 4,5 milj. kr. per år till länsbiblioteken, lånecentralerna och Bibliotekstjänst för inköp och biblioteksteknisk bearbetning av invandrar- litteratur.

Reglerna för de statliga anslagen till inköp av litteratur på invandrarspråk har nyligen reviderats. Merparten (tre miljoner) av anslaget går numera till

länsbiblioteken och lånecentralerna. Syftet är att tillförsäkra en bättre till— gång på litteratur på språk som talas av ett mindre antal invandrare. Fort- farande är dock tillgången på böcker på vissa språk ojämn.

7.5. Möjligheter att förbättra rutiner för urval, beställning, inköp och distribution av läromedel och litteratur

Vid urvalstillfället spelar både de urvalshjälpmedel man har till förfogande (läromedelslistor, utställningar etc.) och väljarens kompetens roll. Urvals- hjälpmedlen kan vi komma åt genom bättre information - bättre listor, ut- ställningar etc. En möjlighet är utgivning av flera läromedelsförteckningar, en annan mer stöd åt de litteraturlistor Bibliotekstjänst ger ut.

I de språk där det finns används SIL:s invandrarförteckningar och kom- munerna efterfrågar förteckningar på fler språk. Även om man skulle vilja ha tätare utgivning av dessa kataloger så att t. ex. prisuppgifterna kunde hållas aktuella, så betonar man att dessa förteckningar framför allt har ett värde som pedagogiska urvalsinstrument. Ibland skaffar kommunerna själva kon- tinuerligt aktuella läromedelskataloger från ursprungsländerna. Lärarna har då även tillgång till dessa vid sina läromedelsval. Både de kommuner som nu försöker få tag på förlagskataloger och de andra är intresserade av att få hjälp med aktuella adresser till förlag, skolmyndigheter och övriga utländska ut- givare av läromedel som är användbara i Sverige.

Men lärarna vill också helst ha tillgång till referensexemplar av de läro- medel man skall beställa och gärna också möjlighet att prova materialet i sin undervisning. Lärare efterfrågar således ”läromedelsutställningar”. I vissa kommuner har man tillgång till ”'boksamlingar'” i de aktuella språken. I några kommuner håller man på att bygga ut dessa samlingar till ”pedagogiska re- surscentraler” dit lärare skall kunna komma på studiedagar eller tillsammans med sina elever, för att välja material utifrån den målsättning man har med undervisningen. Inom några regioner har man diskuterat möjligheten att anordna regionala utställningar. I många kommuner har man ännu inte hittat någon lämplig lösning. I kontakter med kommuner och enskilda lärare fram- kommer dock att man är tveksam till nyttan av ambulerande utställnings- verksamhet. Lärare behöver visserligen få information om nyheter inom läromedelsområdet och detta skulle man kunna åstadkomma genom ambu- lerande verksamhet, men man bedömer som viktigt att ha tillgång till mate- rialet under hela läsåret, så att man kan skaffa sig information närhelst det är aktuellt för ens undervisning.

För utbyggnaden av lokala utställningar är det betydelsefullt om den cen- trala riksutställningen fungerar väl och kommunerna t. ex. kunde vända sig dit för att få information om nyförvärv på olika språk. Ett annat sätt att stödja lokala utställningar vore att förenkla inköpen, för de kommuner som vill starta utställningar, genom att centralt erbjuda abonnemang på provexem- plar av läromedel för en viss språkgrupp.

Läromedelsväljarens kompetens kan man förbättra genom fortbildning och utbildning. SKU återkommer i kapitel 8 till hur man på olika sätt bör inspirera och stödja lokal fortbildning kring läromedelsfrågorna.

När det gäller beställning och inköp, behövs den tidigare nämnda infor- mationen om inköpsvägar, beställningsrutiner, beställningstider etc.

Litteraturförsörjningen för invandrare och språkliga minoriteter- i synner- het barn och ungdom — inom kommunerna torde säkerligen kunna förbätt- ras. Men av flera skäl blir det svårt att tillgodose alla språkgrupper i samma grad. Här har länsbibliotek och lånecentraler en viktig uppgift att förse sko- lor och folkbibliotek med kompletterande litteratur speciellt för små språk- grupper.

För de svenskspråkiga barnen finns ett så stort utbud att de kan välja fritt i biblioteket. De har kontinuerlig tillgång till ett bokbestånd och kan ur detta välja den litteratur som passar vid ett visst tillfälle. Barn med andra moders- mål — särskilt de i Sverige mycket små språkgrupperna — möter kanske bara vid enstaka tillfällen ett bokurval. Ofta är detta litteraturutbud begränsat och dessutom förmedlas det alltid av någon vuxen t. ex. hemspråksläraren. Detta kan ibland medföra att barnet inte väljer spontant utan i stället på ett sådant sätt att förmedlaren blir tillfredsställd. Den naturliga *lbibliotekssituationen” uppstår inte.

Ojåmlikheten mellan språkgrupperna på det här området kan också avse produktionsförhållandena i utvandringsländerna. I en del länder finns en produktion av barn- och ungdomsböcker som kan ge tillgång till ett urval som är likvärdigt de svenskspråkiga kamraternas. I andra länder saknas en sådan produktion. Böckerna kan t. ex. ha en mycket låg, teknisk kvalitet. För en del invandrargrupper i Sverige saknas helt barnboksproduktion i utvand- ringslandet. Dessa grupper har också ofta i sina ursprungsländer tillhört språkliga minoriteter.

Man får dock inte glömma att barnen så småningom utvecklar tvåspråk- ighet och då får tillgång till även den svenskspråkiga litteraturen. När det gäller de svenska böckerna vill vi också påminna om diskussionen i kapitel 5 om vikten av att få fram läromedel och litteratur på svenska som också speg— lar minoriteternas liv och värderingar i ett interkulturellt perspektiv.

För en sammanfattning av hur litteraturförsörjningen för invandrare och språkliga minoriteter kan förbättras. kan man ta tre utgångspunkter: Organisationen av Iäromedc/sförsörjningen påverkar hur litteraturförsörj- ningen fungerar.

Här behövs ett väl fungerande samarbete inom kommunerna såväl mellan de enskilda skolenheterna som mellan samtliga utbildningsanord- nare och folkbibliotek. Alla böcker i landet är i princip tillgängliga för alla.

Den målsättningen gäller också invandrare. Här behöver hemspråks- lärare och svenska invandrarlärare bättre information om hur man söker litteratur med hjälp av bibliotekens söksystem. Vid utvecklingen av olika litteratursökningssystem borde de ansvariga ta särskild hänsyn till invand- rarnas behov av litteratur på modersmålet. Om man skall kunna inspirera eleven till läsning krävs böcker att välja bland.

Detta är det svåraste problemområdet när det gäller invandrar- och mino- ritetsbarnens litteraturförsörjning. Eftersom det råder knapphet på titlar. blir det oftast en hemspråkslärare som förmedlar litteraturen. Det gäller att

ge läraren en sådan kunskap om barns litteratur, barns läsvanor m. in. så att han eller hon inte avskräcker barnet från fortsatt läsning. Man kan också behöva informera föräldrarna om barns läsbehov. Hemspråksläraren — litteraturförmedlaren behöver tillgång till ett så brett litteratururval och också en sådan distributionsapparat att det är möjligt att låta eleven välja, inte bara vara tvungen att ta emot vad som bjuds. Också den svenska klasslä- raren och förskolläraren måste komma med i förmedlarrollen. Det måste också vara naturligt att invandrarbarnet ibland när klasskamraterna läser på svenska, får möjlighet att läsa en bok på sitt eget språk.

De skilda möjligheterna att förbättra urval, inköp, distribution och för- varing av läromedel, litteratur m. m. för invandrarbarnens undervisning och läsning kräver åtgärder på många plan — produktion av läromedel, förbättrad import etc. Vi tror dock att man inom en kommun kan komma långt genom att öka medvetenheten hos alla berörda. Det kan ske genom en lokal prob- leminventering av läromedels- och litteraturförsörjningen där både lärare och bibliotekarier samt läromedelsansvariga inom kommunen är med.

8 Förslag om den framtida läromedelsförsörjningen för invandrar- och minoritetsundervisningen

8.1. Relationen mellan målen för undervisningen och resurserna för läromedel

Under de senaste tjugo åren har stegvis genomförts en serie utbildningsre- former riktade till invandrare och minoriteter. Utbildningsreformerna skall bidra till att skapa den jämlikhet och valfrihet för minoriteterna som uttrycks ide mål en enig riksdag antagit för invandrar- och minoritetspolitiken. Likaså utgör de en grund för den samverkan mellan minoriteter och majoritetsbe- folkning som också uttrycks i dessa mål.

Om Utbildningsreformerna för invandrare skall ge önskad effekt krävs inte bara resurser för undervisningstimmar och kompetenta lärare. Det behövs också lämpliga läromedel och tillgång till läromedel på olika minoritets- språk.

För den reguljära. svenskspråkiga undervisningen finns ett system för ut- veckling. produktion och distribution av läromedel. Ett motsvarande system finns inte när det gäller läromedelsförsörjningen för invandrar- och minori- tetsundervisningen.

Läromedlen spelar en avsevärd roll i denna undervisning. Många invand- rarlärare är oerfarna och saknar utbildning. Detta medför osäkerhet om målen för undervisningen och kan göra läraren alltför beroende av läromed- len. Bristen på andra informationskällor på olika språk i samhället ökar hemspråkslärarnas beroende av förproducerade läromedel. Ytterligare fak- torer som styr användningen av läromedel är bristen på naturlig språkstimu- lans när det gäller hemspråksundervisningen och de heterogena undervis- ningsgrupperna.

Undervisningen av invandrare och språkliga minoriteter i förskola, ung- domsskola och olika former av vuxenutbildning berör flera hundra tusen personer. För vissa utbildningar saknas idag helt läromedel. inom andra fö- religger sådana brister som direkt inverkar på undervisningens kvalitet. Inom vissa former av vuxenutbildning och undervisning av handikappade elever är elever med annan kulturbakgrund och minoritetsspråk underrepresente- rade. Det ärinte uteslutet att bristen på handikappanpassade läromedel för sådan undervisning kan vara en av anledningarna till att undervisning ännu inte har kommit till stånd på många platser.

Inom invandrar- och minoritetsundervisningen sker snabbt förändringar som är svåra att förutse. Undervisningsgrupperna förändras. elevernas fär- dighetsnivåer i hemspråk och svenska och i övriga ämnen förändras. nya

invandrargrupper tillkommer, nya läroplaner fastställs osv. SKU anser, att det behövs central beredskap för att möta nya behov inom invandrar— och minoritetsundervisningen när det gäller läromedel.

I invandrarundervisningen används i mycket stor utsträckning läromedel som ursprungligen är avsedda för annan undervisning. Merparten av de läro- medel som används för hemspråksundervisningen importeras. Läromedlen från ursprungsländerna återspeglar ursprungskulturerna och detta är värde- fullt i många undervisningssammanhang även i Sverige. Men de är utarbe— tade efter andra läroplaner, för en annan undervisningssituation och ibland också en annan metodik. När man bedömer olika behov av läromedel är det därför nödvändigt, att man bygger behovsanalyserna på ett grundligt stu- dium av undervisningssituationen och ställer undervisningens utformning i relation till läroplaner och mål. Lärare som är osäkra på målen för under- visningen och som kanske har bristande kännedom om läromedlens använd- ning känner ibland inte till hurudana hjälpmedel de skulle behöva. Här be— hövs både utbildning och fortbildning och i många fall också forsknings- och utvecklingsarbete om undervisningsprocessen.

För att utbildningsreformerna för invandrare och minoriteter skall ge till— fredsställande resultat bör resurserna för utveckling av läromedel och stöd till läromedelsproduktionen av sådana stå i rimlig proportion till övriga insatser för invandrar- och minoritetsundervisningen.

8.2. Behovet av samordning av läromedelsfrågorna

Läromedelsfrågorna är uppdelade på många myndigheter

I det föregående har en mängd svårigheter berörts som är förknippade med läromedelsförsörjningen för invandrar- och minoritetsundervisningen.

Många centrala myndigheter såsom SÖ, SIL, SoS, KUR. SIV, UHÄ lik— som länsskolnämnderna, olika universitets- och högskoleinstitutioner samt kommunerna har i olika grad ansvar för eller berörs av läromedels- och lit- teraturfrågor när det gäller invandrar- och minoritetsundervisningen. Ibland är det svårt med gränsdragningen mellan de olika myndigheternas ansvars- områden och för lärare, läromedelsutvecklare och producenter kan det vara besvärligt att veta vart man skall vända sig med frågor som gäller invandrar- läromedel.

Trots att det är många som har ansvar för invandrar- och minoritetslärome— delsfrågor finns det läromedelsbehov som ingen har huvudansvar för. Därför kan det inträffa att vissa behov inte blir beaktade. På grund av uppdelningen på flera ansvariga är också kompetensen inom detta område uppdelad och det kan vara svårt att veta var det finns resurspersoner inom olika områden. Det föreligger också ett stort behov av konsultinsatser inom t. ex. lärome- delsutvecklingen och läromedelsinformationen eftersom invandrar- och mi- noritetsundervisningen spänner över ett så stort fält.

Problemen inom läromedelsområdet

Det är svårt altfå en överblick över tillgängliga läromedel för undervisningen på och i ett visst språk. Hemspråkslärarna kan inte som övriga lärare när som

helst vända sig till en läromedelsfunktionär i kommunen eller gå in på när— maste bibliotek för att skaffa sig en överblick över litteraturbeståndet på mo- dersmålet.

Även speciella pedagogiska problem är förknippade med läromedlen för invandrarundervisningen. Elever som tillhör en språkgrupp i Sverige har ofta inte nått samma grad av språkbehärskning som elever i motsvarande ålder i ursprungsländerna. Läromedel konstruerade för en viss åldersgrupp kan då vara svåra att använda i samma åldersgrupp i Sverige. Lärarna behöver in- formation om vilka läromedel, som är lämpliga för skilda grader av språk- behärskning. Motsvarande problem finns för lärare i svenska som främman- de språk. Läromedel eller avsnitt av läromedel för andra målgrupper kan vara användbara vid undervisning av invandrarelever i olika moment i sven- ska.

Som nämnts är också ibland kulturella och pedagogiska problem förknip- pade med användningen av vissa läromedel från utlandet.

Det finns svårigheter som har att göra med urval, import, inköp och dis- tribution av läromedel.

Det finns också problem av ”geografisk” natur. I vissa hemspråk finns enbart en hemspråkslärare som undervisar i detta språk inom kommunen eller regionen. Detta försvårar kontakter och informationsutbyte.

Till detta kan fogas det faktum att en stor del av de språkgrupper som får undervisning i hemspråket är mycket små. Det är inte lönsamt att producera för så små målgrupper. I många fall torde den bästa lösningen när det gäller nyproduktion vara att man samverkar med antingen ursprungsländerna eller andra mottagarländer. För sådana internationella kontakter saknas idag istort sett resurser.

Ur den här problemsammanfattningen kan man härleda uppgifter för fort- bildning, lärarutbildning, läromedelsproducenter, centrala, regionala och lokala myndigheter osv.

Enligt SKU kommer det under åtskilliga år framåt att finnas ett behov av ett samlat ansvar och särskilda insatser för läromedelsförsörjningen för in— vandrar- och minoritetsundervisningen i ett interkulturellt perspektiv. En rikscentral för läromedel för invandrar- och minoritetsundervisningen bör därför inrättas (jmf. punkt 8.3).

8.3. Rikscentral för läromedel för invandrar- och minoritetsundervisningen

Organisation

Rikscentralens huvuduppgift bör vara att genom olika insatser förbättra in- vandrar- och minoritetsundervisningens läromedelsförsörjning. Centralens verksamhetsområde bör omfatta alla stadier och utbildningsformer från för- skolan till vuxenutbildningen —i annat fall kan den endast begränsat fungera som samordnare av läromedelsfrågorna. Det betyder att centralen verkar inom 505, SÖ:s, UHÄzs och AMS:s områden. I fråga om de utbildningar som faller under UHÄzs ansvarsområde bör centralens åtaganden gälla in- satser inom utbildning av lärare, bibliotekarier, syopersonal m. fl. som kom-

mer att arbeta med elever med annat hemspråk än svenska.

Rikscentralen för läromedel för invandrar- och minoritetsundervisningen bör få liknande organisatorisk anknytning till SIL som de fyra rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade (RPH) och i huvudsak samma uppbyggnad.

Med hänsyn till eventuella förändringar i invandringens struktur och till förändrade behov hos de språkliga minoriteterna bör rikscentralen få en mycket flexibel organisation. Verksamheten och organisationen bör konti- nuerligt omprövas. Inriktningen mot en föränderlig organisation ligger också ilinje med rekommendationerna i förvaltningsutredningens huvudbetänkan- de (SOU 1979:61).

Rikscentralen behöver alltså ha samarbete med ansvariga för invandrar- och minoritetsundervisningen och förskolan på central. regional och lokal nivå. SIV är ytterligare en samarbetspartner särskilt då det gäller framför— hållningen för nya invandrargruppers behov. Samordning behövs med KUR i frågor som rör litteratur på minoritetsspråk. För samarbete vid lärarutbild- ning och fortbildning behövs kontakter med UHÄ.

För verksamheten vid RPH finns en samrådsgrupp där representanter in— går för SIL, SÖ, Svenska kommunförbundet samt olika handikapporgani- sationer. Gruppen fungerar som en referensgrupp till SIL och arbetsuppgif- terna omfattar: D samordningsfrågor

frågor rörande den pedagogiska verksamheten frågor rörande forsknings- och utvecklingsarbete anslagsfrågor

*personalfortbildningsfrågor

DDDD

Den samordningsgrupp för produktionsstödet för invandrar- och minoritets- läromedel som nu finns på SIL bör utvecklas till en motsvarande referens— grupp för rikscentralen samt fungera som ett samverkansorgan med berörda myndigheter och organisationer. I denna grupp bör representanter för in— vandrar- och minoritetsundervisningen ingå.

Föreståndarna för RPH träffas regelbundet tillsammans med representan- ter för SIL för samordnings- och samverkansfrågor. En viktig fråga är ut- nyttjandet av varandras produktionskapacitet och specialkunskaper. Denna samverkan bör även omfatta rikscentralen.

Arbetsuppgifter

Rikscentralen bör ha följande arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområ- de D att följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom invand- rar- och minoritetsundervisningens område och i detta sammanhang vid behov initiera forskning inom läromedelsområdet E! att ha informations- och kontaktuppgifter i läromedelsfrågor i förhållande till svenska och utländska intressenter av olika slag El att i samverkan med de utbildningsansvariga kontinuerligt analysera läro— medelsbehovet för invandrar- och minoritetsundervisningen och försko- lans hemspråksträning

att vid behov ta initiativ till utveckling och produktion av läromedel i samarbete med olika intressenter i Sverige och andra länder att informera om invandrar- och minoritetsläromedel samt om inköp, import och distribution av sådana läromedel och att medverka vid infor- mation om läromedel som är användbara i interkulturell utbildning C att pedagogiskt bedöma läromedel som produceras utanför Sverige som används inom invandrar- och minoritetsundervisningen samt informera om bedömningarna 3 att ge råd om användningen av läromedel samt stöd till lärare, kommuner

m. fl. som vill utveckla egna läromedel inom invandrar- och minoritetsun-

dervisningsområdet

att informera om produktionsstödsmöjligheter för läromedel och littera— tur

att svara för viss distribution och försäljning av läromedel. Rikscentralen bör även vid behov kunna medverka vid samordning av inköp av lärome- del från utlandet.

Personella och ekonomiska resurser

Rikscentralen får en i förhållande till övriga RPH (RPH—HÖR - döva och hörselskadade elever, RPH-SYN — blinda och synskadade elever, RPH-RH — rörelsehindrade elever, RPH-SÄR — utvecklingsstörda elever) mångdub- belt större målgrupp.

De personella och ekonomiska resurserna för rikscentralen bör anpassas till detta förhållande och därmed arbetsuppgifternas omfattning. Centralens organisation bör kunna anpassas till nya och förändrade behov inom mål- gruppen. Därför bör den fasta personalstyrkan vara begränsad och medlen i övrigt disponeras rörligt.

För uppgifter inom minoritets— och invandrarläromedelsområdet finns för budgetåret 1983/84 följande tjänster på SIL:

1 heltidstjänst för samordning av minoritets- och invandrarfrågorna l heltidstjänst som ansvarig för läromedelsinformation 0,6 heltidstjänst som bibliotekarie 0,7 heltidstjänst som ansvarig för rådgivningsverksamheten vid utställ-

ningen samt för läromedelsutveckling

3,1 heltidstjänster för administration, utskrifter m. m. Bibliotekarien är dessutom förordnad inom SIL/SoS informationsprojekt kring material för förskolans hemspråksträning med motsvarande 0,2 hel- tidstjänst. Dessutom finns förordnade experter för läromedelsutveckling och information motsvarande 1,3 heltidstjänster samt för utskrifter 0,5 heltids- tjänster. Likaså utför viss övrig personal vid SIL, t. ex. vaktmästaren, om- fattande arbete inom minoritets- och invandrarområdet.

De sammanlagda lönekostnaderna för denna personal beräknas uppgå till ca 1,065 milj. kr.

SKU beräknar följande fasta tjänster vid rikscentralen: 1 heltidstjänst som föreståndare. (Omvandling av nuvarande byrådirek— törstjänst h F19 till 'avdelningsdirektörtjänst h F21) 1 heltidstjänst som ansvarig för läromedelsinformation. (Befintlig tjänst)

1 heltidstjänst som bibliotekarie. (Utökning av nuvarande tjänst från 0,6 + 0,2 av heltid till heltidstjänst) 0,7 heltidstjänst som ansvarig för rådgivningsverksamhet vid utställning— en. (Befintlig tjänst) 1 heltidstjänst som läromedelsproducent. (Ny tjänst i h F19. Hälften av

tjänstgöringen bör avse förskolan) 3,5 heltidstjänster för administration, utskrifter. vaktmästare m. m. (Tjän- sterna motsvaras delvis av befintliga tjänster. En befintlig halvtids— tjänst som kansliskrivare/assistent i h F5 utökas till en heltids- tjänst).

Denna personaluppsättning motsvarar den som SIL föreslår i sin anslags- framställning för budgetåret 1984/85. Kostnaderna för dessa tjänster beräk- nas uppgä till 1,115 milj. kr.

Enligt SKU:s bedömning är det troligt att det inom rikscentralen kommer att behövas fler tjänster som läromedelsproducent. Men i avvaktan på ut— vecklingen och med hänsyn till behovet av en flexibel organisation föreslär SKU att rikscentralen till att börja med i stället får disponera expertismedel för motsvarande uppgifter. Utöver nu befintliga medel för sådan expertis- medverkan krävs en viss uppräking enligt såväl SIL som SKU.

För expertisinsatser inom rikscentralen och för arbetsgrupper för utarbe- tande av läromedelsinformation för olika språkgrupper, läromedelsutveck- ling m. m. beräknar SKU sammanlagt ca 880 000 kr. per år.

Till detta kommer kostnader för administration. resor. utrustning. fram- ställning och tryckning av information och läromedel samt vissa inköp av läromedel för utställningen m. m. Dessa kostnader beräknar SKU till ca [2 milj. kr. fördelade enligt följande:

Administration, referensgruppens sammanträden. kontakter med övriga länder, resor samt utrustning 175 000 kr.

Framställning av läromedelsinformation (resor m. m. för arbetsgrupper. tryckning och distribution av förteckningar. utarbetande av informations- material vid utställningen) 400 000 kr.

Framställning, tryckning och distribution av läromedel 625 000 kr. (inklu- sive medel för samiska läromedel).

Kostnader för lokaler är svåra att beräkna. För närvarande svarar Stockholms kommun för utställningens lokalkostnader. Stockholms skolför- valtning har under hand uppgett att det finns fortsatt intresse av samverkan under förutsättning att rikscentralen förläggs inom kommunen. Centralens övriga lokalbehov uppgår till ca 500 m2. För närvarande disponeras för läro- medelsinformation- och läromedelsutveckling för minoritets- och invandrar— undervisningen inom SIL:s lokaler utrymmen som motsvarar ca 2/3 av riks- centralens lokalbehov, exklusive utställningslokal.

Lokalisering

Invandrarna är till största delen bosatta i storstadsregionerna. De flesta finns i området kring Stockholm. Många av de lärare och andra experter som behöver anlitas för att utarbeta läromedelsförteckningar och annan pedago- gisk rådgivning och vid utvecklingsarbete är verksamma i Stockholmsområ- det. Genom centralens förläggning till området sparas kostnader för resor.

traktamenten m. m. in. Med hänsyn till detta anser SKU det lämpligt att förlägga den föreslagna rikscentralen till Stockholmsområdet.

Samarbetet med Stockholms skolförvaltning kring läromedelsutställning- en har fungerat mycket bra. Invandrarlärare med specialfunktion har i tjäns- ten svarat för viss tillsyn av läromedlen i respektive språk. Bibliotekarien på utställningen har haft möjlighet att tillfråga språkkunniga personer när det gällt att katalogisera läromedel på olika språk. Det har också skett ett nära samarbete mellan den pedagogiska rådgivningen på utställningen och de ansvariga för fortbildningen av invandrarlärare i Stockholms kommun. Kom- munen har svarat för lokaler och utrustning, SIL för inköpen av läromedel och övrigt material, löner, arvoden och övriga kostnader i samband med rådgivningsverksamheten.

Rikscentralen behöver samarbeta med SIL när det gäller utveckling av behovsanalyser, information och läromedelsutveckling i ungefär samma ut- sträckning som övriga RPH. Efter den 1 juli 1983 har statens läromedels- nämnd förts över från SÖ till SIL. Särskilt när det gäller information om läromedel för interkulturell undervisning, blir det aktuellt med samarbete också med läromedelsnämnden.

Övriga samverkansorgan som 505, SÖ, UHÄ, AMS, KUR och Svenska kommunförbundet finns ocksåi Stockholm. Samma gäller även invandrarnas riksorganisationer.

Av dessa skäl anser SKU det lämpligt att förlägga den föreslagna rikscen- tralen i första hand till Stockholms kommun, i andra hand inom Stockholms— regionen.

Förslag

SKU föreslår El att en rikscentral för läromedel för invandrar- och minoritetsundervis- ningen inrättas fr. o. m. budgetåret 1984/85 enligt de riktlinjer som anges i detta betänkande.

8.4. Planeringsunderlag för invandrar- och minoritets- läromedel

Rikscentralen behöver hålla kontakt med de ansvariga för invandrar- och minoritetsundervisningen för att få underlag för bedömning av målgrupper- nas storlek och utbildningsbehov. I SKU:s huvudbetänkande efterlyses ett bättre underlag för planering av utbildning av invandrare och språkliga mi- noriteter. Ett sådant underlag skulle givetvis också underlätta läromedelspla- neringen.

SIV har möjlighet att svara för viss framförhållning när det gäller infor- mation om nya invandrargrupper. Det är angeläget att man t. ex. redan vid uttagningen av flyktinggrupper knyter sådana kontakter i ursprungsländer- na, som kan fungera som kanaler för framtida läromedelsimport. Vidare bör man så snart som möjligt skaffa information om dessa invandrares språk- och kulturbakgrund samt även om utbildningsbakgrunden. För rikscentralen är detta nödvändig information, om man snabbt skall kunna hjälpa lärare och kommuner med läromedel för nya språkgrupper.

Inom invandrar— och minoritetsundervisningen sker förändringar fortare än inom den övriga undervisningen. SKU konstaterar att det finns behov av kontinuerliga behovsanalyser där också undersökningsmetodiken utvecklas. — I större utsträckning än hittills måste analyserna utgå från studier av under- visningssituationen. Behovet av läromedel måste ställas i relation till under- visningens utformning och läroplanernas och arbetsplanernas mål.

Ansvaret för sådana analyser ligger på den ansvariga myndigheten, SoS, SÖ, AMS eller UHÄ. Rikscentralen bör genom dessa analyser kunna få underlag för den planering som behövs inom läromedelsområdet.

Rikscentralen bör följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbe— tet inom i första hand invandrar- och minoritetsområdet men även annan forskning t. ex. om läromedlens utformning, bildkommunikation, handi- kapp m. ni. som kan ha konsekvenser för utformningen av invandrarlärome- del. Personalen på rikscentralen måste få möjlighet att deltaga i konferenser och symposier där frågor rörande läromedel för invandrar- och minoritets- undervisningen behandlas.

Rikscentralen bör även ha möjligheter till kontakt med ursprungsländerna för att få bättre underlag för information om tillgängliga läromedel och för samverkan kring utveckling och produktion av läromedel för undervisningen i Sverige.

Rikscentralen bör vidare ha möjlighet till nordiskt samarbete som rör in— vandrar- och minoritetsundervisningens läromedel. För kontakter med andra länder och inom Norden beräknar SKU ett medelsbehov om 75 000 kr. per ar.

Förslag

SKU föreslår Cl att 75 000 kr. anvisas rikscentralen för budgetåret 1984/85 för kontakter med ursprungsländerna och för nordisk samverkan.

8.5. Utveckling och produktion

Utveckling av läromedel inom rikscentralen

SKU konstaterar att det är endast i ringa omfattning som läromedelsprodu- center i Sverige på eget initiativ producerar läromedel för invandrarundervis- ningen. En liknande situation förelåg inom handikappområdet innan till- komsten av RPH. RPH—verksamheten har visat på en framkomlig väg för . . läromedelsproduktion inom sådana bristområden där förlagen har svårt att engagera sig. Genom direktkontakter med avnämarna kan produktionen avpassas efter behoven och informationen spridas direkt till dem som behö- ver den. Kostnaderna för förlagsanknutna läromedel har också under de senaste åren blivit så höga, att det är svårt att utnyttja denna produktionsväg, när det gäller invandrarundervisningens mycket små målgrupper.

SKU föreslår att det ansvar som SIL idag har för läromedelsutveckling inom invandrar- och minoritetsområdet samt de resurser SIL disponerar för detta överförs till rikscentralen.

Den del av SIL:s produktionsstöd som idag används för produktion av sådana läromedel som utvecklats inom SÖ:s läromedelsprojekt eller inom SIL:s eget utvecklingsarbete inom minoritets- och invandrarområdet och som inte har kunnat förläggas hos andra läromedelsproducenter har under de senaste åren uppgått till ca 450 000 kr. årligen. En omdisponering av dessa medel till rikscentralen bör kunna medföra en effektivare resursanvändning, än om man för varje utvecklingsprojekt inom centralen måste ansöka om produktionsmedel från SIL. Därför förelår SKU att 450 000 kr. överförs från SIL:s produktionsstödsanslag till rikscentralen för produktion av invandrar- och minoritetsläromedel, inklusive stöd till produktion av de läromedel på samiska som utvecklas inom sameskolstyrelsen.

Kommunerna har fått större ansvar för lokalt utvecklingsarbete. Rikscen— tralen bör få till uppgift att genom information och fortbildning stödja lokala läromedelsprojekt inom invandrar- och minoritetsområdet. Centralen bör ta initiativ till och stimulera övrigt läromedelsutvecklingsarbete t. ex. försök med kollektivt skapande, skrivarkurser, författar- och illustratörsseminarier, föräldramedverkan vid läromedelsutveckling m. m.

Rikscentralen bör även på olika sätt medverka till att alla läromedel blir mera anpassade till en undervisning som präglas av ett interkulturellt syn- sätt.

Vid planeringen av de områden inom vilka rikscentralen skall prioritera sina utvecklingsinsatser har den föreslagna referensgruppen en viktig upp- gift. De producenter som SKU föreslår skall anställas vid centralen bör ha till uppgift att leda utvecklingsarbetet och vid behov kalla in experter inom res- pektive språk, undervisningsform eller med kunnande inom olika medier. Vid centralen skall finnas beredskap för insatser för nytillkommande behov och medel för sådana insatser finns medräknade i SKU:s förslag.

SKU konstaterar vidare att det finns ökat behov av samverkan med ur- sprungsländerna och övriga mottagarländer samt med internationella orga- nisationer även vid utveckling och produktion av invandrarläromedel. På sikt torde sådana kontakter kunna leda till både kvalitativt bättre och billigare läromedel för undervisningen i Sverige.

Läromedelsutveckling inom förskoleområdet

För utveckling och produktion av vissa läromedel för förskoleålderns hem- språksstöd finns idag inga statliga medel. SKU föreslår att rikscentralen i likhet med RPH får medel för utvecklingsarbete även inom förskoleområdet. SKU beräknar det årliga medelsbehovet för insatser inom utveckling av material för förskolans hemspråksstöd, föräldrainformation om bl. a. språk- ets betydelse m. m. till 150 000 kr.

SIL föreslår i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 att området för SIL:s anslag för produktionsstöd utvidgas till att även omfatta läromedel för förskolans minoritets- och invandrarundervisning. SKU tillstyrker för- slaget.

Utbildningsradions programverksamhet på invandrar- och minoritetsområdet

Radio- och tv-program är speciellt viktiga för invandrar- och minoritetsun- dervisningen eftersom de i hög grad kan utgöra en ”naturtrogen” kompen- sation för bristen på naturlig språkmiljö för språkliga minoriteter. Dessutom är det möjligt att producera radio- och tv-program även för språkgrupper där man inte har löst ortografifrågan och för invandrare med begränsad läsfär- dighet.

SKU vill därför understryka behovet av utökad produktion av radio- och tv-program riktade till invandrare och språkliga minoriteter både på svenska och olika hemspråk. Ökningen bör gälla dels program producerade av UR, dels program producerade inom den övriga radio- och tv-verksamheten. Sär- skilt bör man beakta behovet av program för förskolebarn. Underlag borde också finnas för utökat nordiskt samarbete när det gäller programproduktion för finska och vissa andra språkgrupper. Kostnader för ökningen bör kunna täckas genom omprioriteringar inom anslagsramarna.

Rikscentralen bör kunna samarbeta med UR t. ex. vid utveckling av kom- pletterande tryckt material till radio- och tv-programmen.

Rikscentralen bör också i samarbete med UR, AV-centralerna och kom- munernas kontaktpersoner för invandrarläromedel utveckla metoder för dis- tribution, information och fortbildning när det gäller AV-läromedel. Lika'så bör man medverka till att andra program på olika språk som produceras inom Sveriges Radio-koncernen i större utsträckning introduceras i undervis- ningen.

Det är angeläget att centralen får bli representerad i UR:s planeringsgrup- per och likaså att UR blir representerad i rikscentralens referensgrupp.

Kontakter med övriga producenter och förlag

Rikscentralen bör svara för information till förlag och övriga läromedelspro- ducenter om behov av nya läromedel för invandrar- och minoritetsundervis- ningen. Sådan information kan gälla nya gruppers behov, behov av lärome- del med annan metodik, behov föranledda av ändringar i läroplaner och arbetsplaner m. m. Förlagen skall också kunna vända sig till rikscentralen för råd vid utveckling och produktion av läromedel.

Förslag

SKU föreslår

E! att SIL:s ansvar för utveckling av läromedel inom invandrar- och minori- tetsområdet och de resurser SIL disponerar för ändamålet förs över till rikscentralen El att av de medel SIL disponerar för produktionsstöd för insatser inom invandrar- och minoritetsområdet 450 000 kr. förs över till rikscentra- len

E! att rikscentralen får ansvar för läromedelsutveckling även inom försko- leområdet och att erforderliga medel anvisas för detta ändamål D att förutsättningar övervägs för att program på olika språk som produ- ceras inom Sveriges Radio-koncernen i större utsträckning görs tillgäng- liga för undervisningsändamål.

8.6. Information om invandrar- och minoritetslärome- del samt om inköp, import och distribution

Läromedelsförteckningar

SKU föreslår att SIL:s nuvarande läromedelsinformation på invandrar- och minoritetsundervisningens område samt de medel SIL disponerar för detta ändamål förs över till rikscentralen. Arbetet med läromedelsförteckningar för olika språk måste utvidgas så att fler förteckningar kan ges ut och så att förteckningarna kan förnyas med kortare intervall. Rikscentralen bör i sam- arbete med Bibliotekstjänst och övriga producenter av läromedelsinforma- tion i Sverige, övriga nordiska länder och ursprungsländerna samverka kring utveckling av information om läromedel och litteratur på olika språk.

Rikscentralen bör medverka i det samarbete kring framtagningen av de beställningslistor som ingår i SIL:s och Kommunsamköps avtal om det stat- liga distributionsstödet, som utredningen redogör för ovan i kapitel 6.3

Den försöksverksamhet med läromedelsinformation för förskolans hem- språksstöd som finns på läromedelsutställningen bör bli en reguljär verk- samhet och omfatta fler språk. Medelsbehovet för informationsverksamhe- ten inom föreskoleområdet beräknas uppgå till 160 000 kr. årligen under en femårig uppbyggnadsperiod.

SKU föreslår också att rikscentralen får i uppgift att informera om lärome- del som kan användas i interkulturell undervisning.

Bedömning av läromedel producerade utanför Sverige

Merparten av de läromedel som används för undervisning i och på olika språk måste importeras, trots att dessa är avsedda för undervisning efter andra läroplaner, en annan undervisningssituation och ibland en annan metodik. Å andra sidan återspeglar dessa kulturen i ursprungsländerna och detta är vår- defullt i vissa undervisningssammanhang även i Sverige.

Läromedelsförteckningarna över hemspråksläromedel innehåller kortfat- tade beskrivningar av materialens innehåll och utformning. För att under- lätta användningen av läromedel som är producerade utomlands föreslår SKU att läromedelsförteckningarna förses med en utvidgad beskrivning av sådana läromedel samt att användningen av dessa läromedel uppmärksam- mas i lärarutbildning och fortbildning.

Även i det nordiska samarbetet kring invandrar- och minoritetsundervis- ningens läromedel behandlas frågorna kring användning och bedömning av läromedel producerade i utlandet. Rikscentralen bör följa dessa diskussio- ner.

Läromedelsutställning

SKU föreslår att SIL:s ansvar för läromedelsutställningen för invandrar- och minoritetsundervisningen samt de medel SIL disponerar för detta överförs till rikscentralen. Utställningen föreslås omfatta även läromedel för försko- lans hemspråksstöd och läromedel för interkulturell undervisning. Kommunerna bör, som komplettering till riksutställningen, kunna erbju-

das möjligheter att bygga upp lokala utställningar genom att t. ex. abonnera på referensexemplar av de läromedel för olika språk, som rikscentralen kö- per in för förteckningsarbete och riksutställning. Kommunerna skulle kunna välja vilka språk de vill abonnera på under en viss begränsad period. Varje kommun skulle sedan själv eller i samarbete med närliggande kommuner kunna bygga upp lokala eller regionala utställningar avpassade efter de egna behoven och resurserna.

Den pedagogiska rådgivningsverksamheten som finns på utställningen bör utvecklas. SKU föreslår att till utställningen knyts en person med ansvar för rådgivning och information samt samordning av den pedagogiska rådgiv- ningsverksamheten på olika språk. För information på olika språk om läro- medel för olika utbildningar i svenska som främmandespråk arvoderas ett antal rådgivare.

Telefonrådgivningsverksamheten bör utvecklas. Uppbyggnaden av råd- givningsverksamheten bör ske etappvis.

Information till läromedelsinköpare

SKU konstaterar att det finns ett stort behov av förbättrad information om läromedelsutveckling och produktion i olika länder samt information om import, tullhantering och inköpskanaler.

En viktig uppgift för rikscentralen bör vara att kartlägga läromedelsmark- naden i aktuella länder. Centralen bör få resurser för förbättrade kontakter med ursprungsländerna och övriga mottagarländer och ansvar för att infor- mera kommuner och andra utbildningsanordnare, importörer m. fl. om hur dessa skall få tillgång till sådana utländska läromedel som är användbara i Sverige.

Centralen bör utarbeta informationsmaterial riktat till kommunerna om import och inköp av läromedel och litteratur från utlandet. Det bör finnas resurser att successivt förnya och förbättra denna information.

Förslag

SKU föreslår D att SIL:s ansvar för läromedelsförteckningar, läromedelsutställning och övrig information på invandrar- och minoritetsområdet och de resurser SIL disponerar för dessa ändamål förs över till rikscentralen D att rikscentralen även får ansvar för information om läromedel för för- skolans hemspråksstöd samt att erforderliga medel anvisas för detta än- damål D att rikscentralens kompetens utnyttjas vid utarbetande av information om läromedel som är användbara vid interkulturell undervisning D att rikscentralen bör medverka i samarbetet mellan SIL och Kommun- samköp kring framtagningen av beställningslistor för läromedel från ut- landet.

8.7. Utbildning och fortbildning i läromedelsfrågor

SKU föreslår att man inom berörda personalutbildningar ger ökat utrymme för behandling av läromedlens roll i invandrar- och minoritetsundervisning- en, val och användning av olika typer av läromedel. Särskilt bör man be- handla svårigheter som har att göra med användningen av material, som ursprungligen är avsett för annan undervisning och där innehållet och den metodiska uppläggningen inte stämmer överens med undervisningens mål i Sverige. De studerande bör också få tillräcklig tid för att metodiskt träna användningen av olika slags läromedel och utrustning.

Lokal fortbildning behövs för att läromedelsansvariga, förskolans perso- nal, hemspråkslärare och övriga invandrarlärare, även klasslärare och äm- neslärare och kursansvariga inom vuxenutbildningen skall få djupare insikter om läromedel och litteratur för invandrar- och minoritetsundervisningen. Även bibliotekarierna behöver bättre information, utbildning och fortbild- ning om invandrar- och minoritetslitteratur.

Många kommuner försöker ta upp läromedelsfrågorna vid fortbildnings- kurser och studiedagar. Det är angeläget att även lärare med få undervis— ningstimmar och ambulerande personal får möjligheter att deltaga i sådan verksamhet.

SKU anser att man kan underlätta lokal fortbildning genom att centralt utarbeta material för studiedagar och andra informationsaktiviteter. Också den lokala fortbildningen bör läggas upp så att man dels behandlar läromed- len i relation till undervisningens mål, dels ger tillfälle att praktiskt öva läro- medelsanvändningen.

Till grund för fortbildningen bör ligga en lokal probleminventering där förskolepersonal, lärare, läromedelsfunktionärer och bibliotekarier medver- kar.

Rikscentralen bör inom ramen för utställningsverksamheten vidareut— veckla modeller och material för lokala fortbildningsaktiviteter kring användningen av läromedel i invandrar- och minoritetsundervisningen och för att undervisningen i sin helhet skall präglas av ett interkulturellt syn- sätt.

Förslag

SKU föreslår E! att frågor kring läromedlens utformning, innehåll och användning ges ökat utrymme i olika former av personalutbildning och fortbildning El att man som underlag för den lokala fortbildningen bör genomföra en probleminventering i vilken samtliga personalkategorier inom olika for- mer av invandrar- och minoritetsundervisning samt läromedelsfunktio- närer och bibliotekarier medverkar.

8.8. Produktionsstöd för invandrar- och minoritets— läromedel och litteratur

SIL:s produktionsstöd

SKU har tidigare i avsnitt 8.4 redogjort för SKU:s förslag när det gäller att omdisponera vissa medel ur SIL:s produktionsstödsanslag till rikscentralen. SKU har även uttalat stöd för SIL:s begäran om utvidgning av området för SIL:s produktionsstödsanslag till att omfatta även material för förskolan.

När det gäller behovet av ytterligare medel för produktionsstöd vill SKU understryka vikten av resursförstärkningar bl. a. för lexikonproduktion, men på grund av SKU:s direktiv ser SKU ingen möjlighet att i nuläget föreslå sådana.

Stöd till litteratur på olika språk

SKU konstaterar att den litteratur på olika språk, som köps in till bibliote- ken, utgör ett värdefullt komplement till läromedlen på olika hemspråk. Det är angeläget att kontakterna mellan undervisningen och biblioteken för- stärks både på lokal nivå och mellan rikscentralen, KUR och Biblioteks- tjänst.

KUR:s stöd till bokutgivning på minoritetsspråk är otillräckligt. För vissa språk är det också svårt att få fram manus. Detta gäller speciellt litteratur för barn och ungdom och för vuxna med begränsad läsfärdighet. SKU bedömer det angeläget att SIV:s och KUR:s m. fl. initiativ med skrivarkurser för för- fattare som kan skriva på minoritetsspråk följs upp. För vissa språk är det möjligt att kurser kan anordnas i samarbete mellan de nordiska länderna.

Stöd för utgivning av talkassetter på minoritetsspråk

I rapporten De boklösa barnen, (SIV 1982), redogörs för behovet av att för vissa minoritetsspråk producera litteratur i form av ljudinspelningar. Rap- porten koncentrerar sig på litteraturbehoven hos barn som har ett modersmål vilket inte är undervisningsspråk i deras ursprungsländer, t. ex. samer. tor- nedalsfinnar, kurder, syrianer och assyrier m.fl. Beskrivningen av dessa barns situation i Sverige i denna rapport kan sammanfattas enligt följan- de:

Dessa minoritetsbarns språk, kultur och identitet är mer hotade än andras genom att de varken direkt eller indirekt får impulser från ”ursprungsländerna". Bristen på den— na bakgrund medför att deras språk och kultur fungerar i princip endast på platsen där de bor, vilket gör att de är nästan helt beroende av svenska åtgärder för att få något av den egna kulturen.

Minoriteterna lever med två eller flera språk. Generellt kan man säga att en mino- ritetsmedlem har mindre ordförråd på det egna modersmålet än på storsamhällets språk. Målet för en rimlig språkpolitik för minoritetsbarn bör vara att man befäster och utvecklar modersmålet — samtidigt som man verkar för att barnen skall uppskatta och behärska storsamhällets språk. Barnen behöver litteratur på det egna språket för att få ett större ordförråd, för att bevara folkets traditioner och känna stolthet över dem. Visserligen ges det ut enstaka böcker och tidskrifter på minoritetsspråk och på flera

minoritetsspråk har också det tryckta ordet framtiden för sig. Men utvecklandet av läskulturer som är jämförbara med den som finns inom storsamhället kommer att ta lång tid. En inte obetydlig del av invandrarna har sådana modersmål som även av minoritetsgruppens medlemmar själva betraktas som talspråk. Det är dessa grupper som har det största behovet av en i Sverige producerad AV-baserad litteraturi form av talkassetter.

SKU:s huvudbetänkande behandlar hemspråksundervisningen för samiska barn, tornedalsfinska barn och zigenska barn. I det här sammanhanget vill SKU understryka behovet av sådana talkassetter som föreslås i rapporten. Talkassetter kan för olika minoritetsgrupper verksamt bidraga till möjlighet- en att utveckla det egna språket och stärka banden med det förgångna. Det är också viktigt att innehållet i sådana kassetter får växa fram ur gruppernas egna erfarenheter och behov.

I rapporten skisseras en modell för talkassettproduktion som bygger på lokala initiativ. Detta är viktigt eftersom det är i närmiljön, som man tydligt ser vilka behov som finns, och det är också där som man har kännedom om berättare och intalare. Men dessa behöver sakkunnig hjälp både med ut- vecklingsarbetet och produktionen och inte minst med distributionen och försäljningen av talkassetter till andra kommuner.

SKU instämmer i förslaget att ansvaret för att ett utvecklingsarbete kring talkassetter skall komma till stånd bör ligga ute i kommunerna. Rikscentra- len för invandrar- och minoritetsläromedel bör kunna fungera som samord- nare och tilldelas medel för att stödja denna verksamhet. I rapporten upp- skattas medelsbehovet för att en verksamhet med talkassettproduktion på minoritetsspråk skall komma igång till ca 500 000 kr. under en treårig upp- byggnadsperiod. För denna summa bör man kunna producera 60—70 talkas- setter ur den muntliga traditionen med sagor, berättelser, sånger, ramsor, lekar på olika språk.

Enligt SKU:s bedömning finns det ingen möjlighet att genom omdispo- neringar av de medel som för närvarande finns för stöd till läromedel på minoritetsspråk finansiera en sådan verksamhet. KUR har särskilda medel förutgivningsstöd för tryckt litteratur på minoritetsspråk. I flera sammanhang har KUR påpekat att endast en liten del av de sökande kan erhålla bi- drag.

Eventuellt skulle vissa av de talkassetter som behöver utvecklas kunna vara berättigade till stöd inom KUR:s bidragförframställning och utgivning av fonogram. I anvisningarna för detta bidrag står följande:

"Det är också angeläget att stimulera experiment och musikaliskt nyskapande. Andra typer av fonogram som bör uppmärksammas är de som ingår i t. ex. biblioteksverk— samhet för barn samt ärintegrerade i projekt eller pedagogisk verksamhet där även levande musik och andra konstarter förekommer. Syftet är att premiera ett nytän- kande där fonogrammet används i nya sammanhang för att nå nya grupper av lyssnare. Detta utesluter naturligtvis inte fonogram med historiskt material och dokumentärin- spelningar som i övrigt uppfyller kraven."

SKU bedömer det dock som inte realistiskt att en talkassettutgivning på mi- noritetsspåk kommer till stånd utan att det finns särskilda för ändamålet avsedda medel. SKU föreslår därför att rikscentralen får i uppdrag att under budgetåret 1984/85 planera en försöksverksamhet med talkassetter på mino-

ritetsspråk och förutsätter därvid att rikscentralen återkommer i sin anslags- framställning för budgetåret 1985/86 med en begäran om medel för en sådan försöksverksamhet under tre år. Rikscentralens uppgifter inom denna verk- samhet bör vara: El att inspirera kommunerna till produktion av talkassetter för minoritets- barn att fördela statsbidrag till de lokala talkassettproducenterna att samla masterbanden och kopiera i erforderligt antal exemplar att utrusta och försälja talkassetterna samt att informera om talkassetterna.

DDDD

Verksamheten bör utvärderas kontinuerligt och efter uppbyggnadsperioden bör man ha utvecklat rutiner för att säkra en framtida årlig produktion på 25—30 kassetter.

Förslag

SKU föreslår Cl att rikscentralen får i uppdrag att planera en försöksverksamhet med tal- kassetter för barn med minoritetsspråk

8.9. Lagerhållning, distribution och försäljning samt importstödjande åtgärder

I SKU:s förslag om rikscentral finns beräknat medel för lagerhållning, dis- tribution och försäljning av sådana läromedel som utvecklas inom centralen. I avvaktan på utvecklingen av verksamhetens omfattning när det gäller pro- duktion av egna material vid rikscentralen samt utvecklingen vid SIL av en eventuell lagercentral för samtliga rikscentraler, utgår SKU från att rikscen- tralen under uppbyggnadsperioden köper erforderliga tjänster för lagerhåll- ning m. m. från RPH-HÖR.

I den mån andra producenter i framtiden vill utnyttja centralens distribu- tion och försäljning bör detta finansieras genom avgifter. Samma gäller distribution av eventuella gåvor av läromedel från ursprungsländer m. fl.

SKU har diskuterat skilda möjligheter att förbättra importen. SKU har i första hand stannat för alternativet med förbättrad inköpsinformation som vi redogör för ovan i avsnitt 8.6.

Om det senare skulle visa sig att den förbättrade informationen inte ger tillräckligt positiva resultat, bör man överväga en samordning av beställning- arna från kommunerna. Man bör i så fall välja ut de språkgrupper där det är tydligt att det inte går att genomföra importen. Det kan t. ex. gälla ”små" språk, import från vissa länder med statlig läromedelsproduktion osv. Även vid en samordning av beställningar skulle rikscentralen dock utnyttja fristå- ende importörer för importhantering och distribution.

Rikscentralen bör följa samarbetet mellan Kommunsamköp och SIL. In- nan man har haft möjlighet att utvärdera, i vad mån det statliga distribu- tionsstödet har underlättat kommunernas inköp av läromedel från utlandet, bör inga andra åtgärder vidtagas för en starkare koncentration av importen och distributionen.

Om det i framtiden skulle uppstå behov av ytterligare statliga stödåtgärder för att trygga importen av läromedel kan eventuellt rikscentralens lägerverk- samhet utvidgas till att omfatta även läromedel från utlandet.

Förslag

SKU föreslår El att rikscentralen tilldelas medel för lagerhållning, distribution och för- säljning av sådana läromedel som utvecklas vid centralen, men att cen- tralen i avvaktan på utvecklingen av verksamheten samt tillkomsten av en eventuell gemensam lagercentral för samtliga RPH köper erforderliga tjänster från RPH-HÖR D att rikscentralen får ansvar för att informera kommunerna om olika vägar för att importera läromedel.

8.10. Läromedel för vissa minoriteter

Läromedel för samiska elever

Utveckling av samiska läromedel har under ett tiotal år skett med medel från SÖ:s forsknings- och utvecklingsanslag. För budgetåret 1982/83 avsattes 225 000 kr. av FoU—anslaget till sameprojektet. Sameskolstyrelsen begärde att få 230 000 kr. för budgetåret 1983/84 som egna utvecklingsmedel för läro- medel. SÖ stödde denna begäran i sin anslagsframställning. I prop. 1982/ 83:100 bilaga 12 har emellertid förutsatts en förlängning av det inom SÖ bedrivna sameprojektet. Utredningen har under hand från SÖ upplysts om att 200 000 kr. har avsatts av FoU-anslaget för budgetåret 1983/84 för ifrå- gavarande ändamål.

SKU bedömer det angeläget att det samiska läromedelsutvecklingsarbetet inte avstannar om SÖ i framtiden inte längre skall bedriva sådant utveck- lingsarbete som tidigare bedrevs inom läromedelsprojekten. Sameprojektets ettåriga förlängning under budgetåret 1983/84 utgör endast en temporär lös- ning. I avvaktan på förslag från den av regeringen beslutade kommittén som skall utreda vissa frågor om samernas ställning i Sverige (Dir 1983:100) fö- reslår SKU att medel tilldelas sameskolstyrelsen för budgetåret 1984/85 för fortsatt utveckling av läromedel. Detta bör ske genom att ett belopp på 250 000 kr. som motsvarar det belopp som sameskolstyrelsen begär i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85, överförs från SÖ:s FoU-anslag till sameskolstyrelsen.

För produktionen av sådana samiska läromedel som utvecklats inom same- projektet har SIL årligen beviljat produktionsstöd. För budgetåret 1983/84 har avsatts 225 000 kr. I avvaktan på förslag från ovan nämnda kommitté föreslår SKU att motsvarande medel överförs från SIL:s produktionsstöds- anslag budgetåret 1984/85 till rikscentralen för invandrar- och minoritetsläro- medel för produktionsinsatser inom området samiska läromedel.

Inom det samiska läromedelsutvecklingsarbetet finns värdefulla erfaren- heter av bl. a. nordiskt samarbete. Rikscentralen bör få möjlighet att följa den samiska läromedelsutvecklingen. Det torde även finnas behov för same-

Skolstyrelsen av kontakter med övrigt utvecklingsarbete inom minoritetsom- rådet. SKU föreslår därför att en representant för sameskolstyrelsen bör ingå i den föreslagna referensgruppen för rikscentralen.

Förslag

SKU föreslår El att för budgetåret 1984/85 250 000 kr. överförs från SÖ:s FoU-anslag till sameskolstyrelsen för utveckling av läromedel D att för budgetåret 1984/85 225 000 kr. överförs från SIL:s produktions- stödsanslag till rikscentralen för invandrar- och minoritetsläromedel för produktion av sådana samiska läromedel som utvecklas vid sameskolsty- relsen.

Läromedel för tornedalsfinska elever

Länsskolnämnden i Norrbottens län har tagit vissa initiativ till utveckling av läromedel för och om den finsktalande minoriteten på Nordkalotten och på tornedalsfinska. SKU bedömer det som angeläget att denna läromedelsut- veckling fortsätter genom lokalt utvecklingsarbete. Rikscentralen bör ta del av länsskolnämndens erfarenheter och vid behov samarbeta med nämndens

projektgrupp.

Förslag

SKU föreslår

D att läromedelsutvecklingen om och på tornedalsfinska även i fortsättning- en sker som lokalt utvecklingsarbete vid länsskolnämnden i Norrbottens län samt att rikscentralen tar del av erfarenheter som kommer fram samt vid behov samarbetar med nämndens projektgrupp.

Läromedel för zigenska elever

SÖ:s projekt för läromedel på zigenska språk upphörde i och med budgetåret 1982/83. Mycket pågående utvecklingsarbete hann inte slutföras. SKU före- slår att rikscentralen övertar ansvaret för den fortsatta läromedelsutveck- lingen på de olika zigenska språken och förutsätter att den zigenska gruppens behov beaktas vid prioriteringen av olika insatser inom rikscentralen.

Samarbetet med Finland när det gäller läromedel för de finsk- och kalé- talande zigenarna bör utökas.

Förslag

SKU föreslår CJ att ansvaret för utveckling av zigenska läromedel överförs till rikscentra- len och att den zigenska gruppens behov beaktas vid prioriteringen av olika insatser inom rikscentralen.

8.11. Samordning av terminologiskt och lexikografiskt arbete

SKU anser det nödvändigt med särskilda insatser när det gäller produktion av lexikon och ordlistor till och från olika invandrarspråk. Erfarenheterna från LEXIN-projektet visar att utvecklingen av lexikon är komplicerad. Inte minst krävs en omfattande administrativ apparat för ledning av författare, översättare, produktion m. m. Om man skall få maximalt utbyte av det arbe— te som nedlagts på lexikonutveckling, behöver man datorkapacitet och god expertis inom området språklig databehandling. För samhällsinformationen till invandrare och vid Sveriges samarbete med andra länder behövs ett om- fattande terminologiskt arbete. Även detta arbete behöver samordnas.

Efter den 1 juli 1983 har SÖ inte längre möjlighet att föra vidare arbetet med utveckling av lexikon för invandrare. Enligt SKU:s bedömning blir ock- så utvecklings- och produktionskostnaderna för framtagning av lexikon på nya språk så stora, att de inte kan rymmas inom de resurser SKU föreslår för rikscentralen för invandrar- och minoritetsläromedel.

Frågan om lexikon och ordlistor på invandrarspråk har emellertid sådan samhällelig betydelse även utanför utbildningsområdet att SKU föreslår att regeringen ger SIV i uppdrag att i samråd med SIL, SÖ, SoS, rikscentralen, UHÄ och Svenska institutet skyndsamt inkomma med förslag om hur ut- veckling och produktion av lexikon och fackordlistor m. m. för invandrare och språkliga minoriteter bör ske. Man bör vid utarbetande av förslaget även beakta behovet av tolkordlistor, terminologiska ordlistor för andra behov som t. ex. handelsförbindelser, forskning, kulturella förbindelser samt bi- ståndsverksamhet. Man bör även undersöka möjligheter till samarbete med det terminologiska arbete som utförs vid TNC och sådant utvecklingsarbete som kan komma till stånd vid ett eventuellt tolkinstitut. Vidare bör man undersöka möjligheter till samarbete med andra länder och därvid särskilt de nordiska länderna. Beträffande finansieringen av lexikonproduktionen bör man undersöka möjligheter att vid sidan av medel från berörda statliga myn- digheter även erhålla bidrag från näringsliv, handel, exportfrämjande orga- nisationer, internationella organ m. fl.

Förslag

SKU föreslår D att regeringen ger SIV i uppdrag att skyndsamt i samråd med SIL, SÖ, SoS, rikscentralen och UHÄ inkomma med förslag om hur utveckling och produktion av lexikon och ordlistor för olika behov bör ske.

8.12. Kostnader, finansiering och genomförande

Enligt direktiven skall SKU:s förslag kunna genomföras inom ramen för oförändrade ekonomiska resurser inom det område som förslagen avser. SIL bedömer i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 att det erfordras en ökning av medelsanvisningen för verksamheten med invandrar- och mino- ritetsläromedel. Ökningen uppgår till 500 000 kr. för ungdomsskolan och

vuxenutbildningen. För förskolan begär SIL en ökning med 360 000 kr. 505 begär i sin anslagsframställning 160 000 kr. för motsvarande insatser för läro- medelsförsörjningen för invandrar- och minoritetsbarnen i förskoleåldern. SKU:s förslag innebär en ökning med 115 000 kr. i jämförelse tried den kost- nadsram som SIL bedömer som erforderlig för budgetåret 1984/85 eller sam- manlagt (500 000 + 360 000 + 115 000 =) 975 000 kr. Denna ambitionsnivå bedömer SKU erforderlig om rikscentralen skall kunna fungera väl med de uppgifter som föreslås. Det rör sig om en verksamhet under uppbyggnad och insatserna för läromedel bör stå i proportion till övriga insatser för invandrar— och minoritetsundervisningen, så att denna får avsedd kvalitet och däri- genom bidrar till att uppfylla de invandrarpolitiska och utbildningspolitiska målen.

För sådana insatser för läromedelsförsörjningen inom invandrar- och mi— noritetsundervisningen som SKU föreslår bör samordnas inom rikscentralen disponerar SIL för budgetåret 1983/84 2,375 milj. kr. varav under SIL:s anslag D4 och DS 2,325 milj. kr och för verksamhet inom förskolan 50 000 kr. i form av projektmedel anvisade av 508.

Den av SKU föreslagna verksamheten vid rikscentralen kan sålunda fi- nansieras dels genom att de medel SIL och 505 begär i sina anslagsfram- ställningar för budgetåret 1984/85 sammanlagt 3,185 milj. kr. förs över till rikscentralen dels genom en ökning med 115 000 kr. för ändamål som anges nedan. Av den begärda ökningen om 975 000 kr. bör enligt SKU 450 000 kr. kunna finansieras genom att denna summa överförs från SIL:s anslag för produktionsstöd till rikscentralen. Av den begärda ökningen avser 360 000 kr. verksamhet inom förskoleområdet som är i huvudsak ett nytt område. Ökningen inom ungdomsskolan och vuxenutbildningen om 165 000 kr. avser nya informationsuppgifter bl.a. i samarbete med ursprungsländerna och andra mottagarländer, insatser för nya invandrargrupper samt informations- uppgifter om läromedel för interkulturell utbildning.

SKU:s förslag i förhållande till nuläget och till av SIL och 505 begärda anslag framgår av följande sammanställning.

Verksamhetsområde Anvisat enligt Av SIL och SKU:s förslag regi. brev SoS begärda (tkr) budgetåret medel 1983/84 (tkr) budgetåret

1984/85 (tkr)

]. Ungdomsskolan och vuxenutbild-

ningen Läromedelsinformation och utveck- 1 875 2 365 (D4) 2 325 ling Produktionsstöd till läromedel som 225 225 (DS) 225 inte kan förläggas Samisk läromedelsproduktion 225 225 (DS) 225 Samarbete med ursprungsländerna — 10 (D4) 80 m. fl. kring information, utveckling m. in. Information om interkulturella läro- — —- 85 medel m. m.

Summa 2 325 2 825 2 940

(= +500) (= +5()()+115)

Il . Förskolan

Läromedelsinformation 50* 160” 160 Läromedelsutveckling och produktion -— 150 150 Talkassctter för barn på minoritets- — 50 50

språk, plancringsmedel

Summa 50 360 360 Totalt 2 375 3 185 3 300

* Projektmedel under budgetåret 1983/84 ** Ett belopp om 160 000 kr. återfinns i både SIL:s och 805 anslagsframställningar för budgetåret 1984/85 för identiska insatser inom förskoleområdet.

SKU:s förslag innebär sammanfattningsvis:

(tkr)

+ 500 enligt SIL:s AF 1984/85 för insatser inom ungdomsskolan och vuxen- utbildningen + 360 enligt SIL:s AF 1984/85 för insatser inom förskolan + 115 enligt SKU:s förslag för vissa nytillkomna uppgifter

+975 Härav kan 450 000 kr. finansieras genom överföring från befintliga medel under SIL:s anslag D5. — 450

+ 525 Nya anslagsmedel

I ovanstående redovisning finns inte medtaget kostnader för lokaler och ut- rustning. Dessa kostnader kommer att vara avhängiga av rikscentralens lo- kalisering. Enligt SKU:s bedömning är det angeläget att läromedelsutställ- ningen ligger i anslutning till övrig verksamhet inom rikscentralen.

Om rikscentralen förläggs i anslutning till SIL finns möjlighet till sambruk av viss utrustning och vissa administrativa rutiner.

För att verksamheten vid rikscentralen skall kunna fungera fr. o. m. den 1 juli 1984 erfordras ett förberedelsearbete, som lämpligen bör ankomma på SIL.

SKU räknar med att den personal på SIL som idag arbetar med läromedel för invandrare och minoriteter skall utnyttjas för motsvarande uppgifter inom rikscentralen.

Förslag

SKU föreslår

att regeringen ger SIL i uppdrag att till regeringen inkomma med förslag till instruktion och föreskrifteri övrigt som erfordras för att verksamheten skall kunna fungera fr. o. m. den 1 juli 1984. att den personal som nu är anställd vid SIL för uppgifter som rör läro- medel för invandrar- och minoritetsundervisningen förs över på tjänster vid rikscentralen utan att dessa ledigförklaras att 3,3 milj. kr. beräknas för verksamheten under budgetåret 1984/85 enligt ovanstående beräkning.

* fl rti-' t' "' 'ful ,...-.:"?

Bilaga 1 Utredningens direktiv

Invandrarfrågor inom skolväsendets och vuxenutbild- ningens område

Dir 1981249

Beslut vid regeringssammanträde 1981-07-09 Statsrådet Tillander anför. Invandringen till Sverige har lett till olika åtgärder inom skola och vuxenutbildning. År 1968 förbättrades stödundervisningen i svenska för in- vandrarbarnen i skolan. Samtidigt infördes möjligheten att ge dem viss hem- språksundervisning (prop. 1968:67, SU 1968:129, rskr 19681303). Förslag hade lagts fram av 1964 års utlands- och internatskoleutredning i dess be- tänkande (SOU 1966:55). Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken fastställdes av riksdagen år 1975 (prop. 1975226, InU 1975z6, rskr 1975:160) på grundval av förslag från invandrarutredningen (SOU 1974:69). De över- gripande målen för invandrar- och minoritetspolitiken sammanfattades i or- den jämlikhet, valfrihet och samverkan.

En principiellt viktig reform, som låg i linje med denna ändrade syn på invandrarnas och minoriteternas rätt till det egna språket och kulturen, var de riksdagsbeslut som sammanfattningsvis kallas hemspråksreformen. I pro- positionen om hemspråksundervisning för invandrarbarn (prop. 1975/ 761118, UbU 1975/76:33, rskr 1975/76:391) fastslogs principerna för under- visning av elever med annat hemspråk än svenska. Med anledning av pro- positionen om statsbidrag till hemspråksundervisning för invandrarbarn m. m. (prop. 1976/77:22, UbU 1976/77110, rskr 1976/77:111) fattade riksda- gen beslut om utbildning av hemspråkslärare och inrättandet av tjänster som hemspråkslärare. Riksdagen beslöt samtidigt om grunder för statsbidrag till hemspråksträning i förskolan, statsbidrag till hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska i grundskolan och gymnasieskolan. Beslutet in- nebär bl. a. att kommunerna är skyldiga att anordna hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan.

Den av riksdagen beslutade nya läroplanen för grundskolan (prop. 1978/ 79:180, UbU 1978/79145, rskr 1978/79t422) innebär att hemspråk skall infö- ras som tillval på grundskolans högstadium fr. o. m. läsåret 1982/83.

Regeringen har den 21 juni 1979 utfärdat förordning om försöksverksam- het med jämkade timplaner för hemspråksundervisning på grundskolans låg- och mellanstadier (SÖ-FS 19791133). Försöksverksamheten skall dels om- fatta enspråkiga förberedelseklasser (s.k. hemspråksklasser), dels andra

118

anordningar, exempelvis s. k. sammansatta klasser. I enspråkiga klasser ges undervisning för barn från endast en språkgrupp i och på hemspråket. Över- gången till undervisning på svenska sker successivt. Skolöverstyrelsen (SÖ) skall senast den 1 oktober 1982 inkomma till regeringen med en samlad re- dogörelse för försöksverksamheten samt med förslag till åtgärder. SÖ har med stöd av förordningen meddelat ytterligare föreskrifter om försöksverk- samheten (SÖ-FS 1979:194).

Inom gymnasieskolan finns förutom undervisning i hemspråk och studie- handledning på hemspråk samt stödundervisning i svenska och särskilda in- troduktionskurser och kompletterande sommarkurser för invandrarung- dom. Sedan läsåret 1977/78 pågår i Stockholm en försöksverksamhet med finskspråkig gymnasial utbildning.

Regeringen har förelagt riksdagen en proposition om läroplan för den kommunala vuxenutbildningen (komvux). I propositionen föreslås bl. a. att grundskolkurser skall få anordnas i hemspråk och i svenska som främmande språk. Försöksverksamheten med finskspråkig undervisning har pågått i komvux sedan läsåret 1976/77. Riksdagen har nyligen bifallit förslag i bud- getpropositionen (prop. 1980/81:100 bil. 12 s. 624, UbU 1980/81:18, rskr 1980/81:217) att försöksverksamheten får omfatta grundskolkurser även på andra språk än finska.

Regeringen har den 30 april 1981 utfärdat förordning om försöksverksam- het med svenska som främmande språk inom kommunal vuxenutbildning.

Bland deltagarna i grundutbildning för vuxna (grundvux) finns en bety- dande andel invandrare, f. n. omkring 75 %. För icke svensktalande delta- gare i grundvux skall, där så är möjligt, undervisningen anordnas helt eller delvis på hemspråket, om den studerande önskar det (prop. 1976/77: 100 bil. 12, UbU 1976/77119, rskr 1976/77zl76).

På gymnasieskolnivån inom komvux förekommer inte någon hemspråks- undervisning. Stödundervisning kan förekomma inom komvux på hemspråk liksom i svenska för invandrarelever.

Komvux-utredningen (U 1978:04) har bl. a. i uppdrag att uppmärksamma frågor rörande rekryteringen av deltagare i komvux. Även grundutbildning- en för vuxna bör beaktas av kommittén. Frågor om utbildning av vuxna in- vandrare övervågs också av kommittén (A 1978:07) för översyn av svensk— undervisningen m. m. för invandrare.

Fr. o. m. den 1 juli 1977 ansvarar statens institut för läromedelsinforma- tion (SIL) för information om invandrarläromedel. För detta ändamål finns bl. a. en permanent läromedelsutställning för invandrarundervisning. SIL ansvarar även för fördelning av produktionsstöd till läromedel inom invand- rarundervisningen.

SÖ har den 25 maj 1981 till regeringen överlämnat en rapport från en arbetsgrupp rörande åtgärder för att förbättra läromedelsförsörjningen för undervisningen av invandrare och språkliga minoriteter.

Ett fortlöpande samarbete pågår mellan svenska myndigheter och mot— svarande organ i vissa ursprungsländer i frågor som rör utbildningsåtgärder för invandrare och deras barn. Samarbetet avser också utbildningsväsendets ansvar för att ta till vara invandrarnas kulturarv.

Sammanlagt uppgår det statliga stödet till olika invandraråtgärder inom ungdomsskolan till ca 400 milj. kr.

Det finns nu några års erfarenhet av de åtgärder som har vidtagits under 1970-talet beträffande hemspråksundervisningens utveckling och invandrar- elevernas situation efter grundskolan i ett ofta besvärligt arbetsmarknadslä- ge. Samtidigt har en diskussion förts om den fortsatta inriktningen av in- vandrar- och minoritetspolitiken. Det finns ett behov av att närmare analy- sera olika frågor som aktualiseras på skolområdet och inom vuxenutbild- ningen med hänsyn till målen för invandrar- och minoritetspolitiken. Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas. Jag tar i det följande upp de frågor som utredaren bör behandla.

Kraven på jämlikhet, valfrihet och samverkan innebär att invandrarelev- erna inom skolan och den kommunala vuxenutbildningen skall ha möjlighet att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. I Mål och riktlinjeri läroplanen för grundskolan (Lgr 80) framhålls att skolan — samtidigt som den stärker elevernas språkutveckling — aktivt bör ta tillvara deras kulturarv. Därigenom betonas kravet på samverkan och ömsesidighet mellan svenska och andra kulturtraditioner och att kulturaktiviteternas mångsidighet är ett värde också för svenskspråkiga elever.

Det är enligt mål och riktlinjer i Lgr 80 — liksom i Lgy 70 — skolans uppgift att fostra eleverna så att de känner solidaritet med andra länder, folkslag och kulturer. Det är också skolans uppgift att fostra eleverna att förstå och känna samhörighet med minoritetsgrupper inom vårt eget land. Detta är ännu ett mål som ställer krav på att skolans personal har kännedom om normer och rättsuppfattningar inom andra kulturer, om skilda historiska traditioner och erfarenheter. Det är viktigt att få en uppfattning om på vilka vägar och ge- nom vilka åtgärder detta bäst och snabbast kan åstadkommas.

Invandringen har tillfört det svenska samhället människor som tillsam- mantagna representerar språkkunskaper och insikter i andra samhällens kul- turer som vi aldrig tidigare haft tillgång till i vårt land. För Sveriges utveckling och för framtida kontaktmöjligheter med andra länder är detta av betydelse. Särskilt kan detta bli fallet om tvåspråkiga elever kan fortsätta studera sitt hemspråk i gymnasieskolan på studievägar som leder till yrkesverksamhet där de kan nyttiggöra sina språkkunskaper inte bara i kontakter med invand- rare i Sverige utan också vid nordiska och internationella kontakter och i internationellt arbete. Det är därför viktigt att få klarlagt vilka olika möj- ligheter som här kan och bör skapas genom omprioriteringar, bl. a. med avseende på läroplaner och behörighetsbestämmelser.

Försöksverksamheten med jämkade timplaner på låg- och mellanstadierna har enligt de redovisningar som SÖ hittills lämnat till regeringen visat att undervisningen i svenska i många s. k. hemspråksklasser fått en begränsad omfattning. I dessa fall uppkommer frågan vilka förutsättningar elever i des- sa klasser får att på högstadiet och i gymnasieskolan följa en undervisning på svenska, dra fördel av praktisk arbetslivsorientering på skilda arbetsplatser, kunna följa företagsförlagd utbildning i olika former och på likvärdiga villkor göra sig gällande i arbetslivet. I andra fall har undervisningen i enspråkiga klasser, liksom för övrigt i några av de minoritetsskolor som finns i Sverige, bedrivits på såväl gruppens modersmål som på svenska. Konsekvenserna av den hittillsvarande försöksverksamheten och möjligheterna att genomföra tvåspråkiga undervisningsformer bör nu klarläggas. Utredaren bör därför följa och ta del av SÖ:s arbete på området.

Bakom hemspråksundervisningen har funnits flera, till sina konsekvenser aldrig klart särhållna motiv. Ett motiv har varit barnens inskolning. Det gäl- ler främst elever som i skolåldern kommer från ett annat språkområde eller börjar skolan med bristfälliga eller inga kunskaperi svenska. Ett annat motiv för hemspråksundervisningen har varit elevernas språkliga och psykiska ut- veckling. För att eleverna skall kunna tillägna sig både hemspråket och sven- ska på ett tillfredsställande sätt har man ansett det nödvändigt att de uppnår en viss färdighetsgrad i hemspråket. Slutligen har man, främst från företrä- dare för olika minoritetsgrupper, framfört minoritetspolitiska motiv, dvs. man har hävdat att barn som tillhör en etablerad minoritet skall få utveckla den minoritetens språk och kultur. Härvid har man bl. a. hänvisat till olika internationella avtal.

Den utsträckning i vilken det ena eller det andra motivet för att införa hemspråksundervisning beaktas kan få olika konsekvenser för hemspråks- undervisningen. Det påverkar de aktuella elevernas antal, språkkunskaper och skolans möjligheter att anordna en meningsfull undervisning. Dessa konsekvenser har aldrig analyserats tillfredsställande. Hemspråksundervis- ningen har nu pågått så länge att underlag finns för att närmare klargöra på vilka sätt dessa olika motiv för undervisningen skulle kunna komma till ut- tryck vad gäller undervisningens organisation. En viktig fråga som utreda- ren, i anslutning till utvärdering av försöksverksamheten i låg- och mellan- stadierna, bör ta ställning till är om det är rimligt att sådana omprioriteringar görs att hemspråksklasser kan anordnas även på grundskolans högstadium, så att undervisningen i hela den obligatoriska skolan sker på ett annat språk än svenska. Utredaren bör på liknande sätt göra en bedömning beträffande gymnasieskolan. Vidare bör undersökas i vilken utsträckning minoritets- orienterad undervisning för barn i grundskolan förekommer utanför schema- lagd tid.

Ansvaret för att förverkliga de invandrar- och kulturpolitiska målen vilar på skolans alla lärare och skall beaktas i undervisningen i alla ämnen. Detta ställer krav på att lärarna har goda insikter i skilda kulturer. Insatser som kan göras inom ramen för fortbildningen bör beaktas i detta sammanhang. Det krävs även tillgång till läromedel och material av skilda slag. Det är angeläget att, med utgångspunkt i läroplanerna, utredaren gör en samlad bedömning av tillgång på och behov av läromedel i invandrarundervisningen och av möjligheter att härvidlag etablera ett vidgat samarbete med invandrarnas ursprungsländer.

En fråga som inte är oväsentlig i detta sammanhang är benämningen av det språk som undervisningen avser. Från flera håll har påtalats att termen mo- dersmål bör införas som benämning. Frågan om vilken beteckning som skall användas är av betydelse ur minoritetspolitisk synpunkt. Definitionen av vilka som har behov av och rätt till olika former av invandrarundervisning bör också preciseras klarare liksom även innebörden av aktiv tvåspråkighet i undervisningen.

Ställningstaganden i frågor av detta slag har inte bara utbildningspolitisk utan även kulturpolitisk betydelse. Jag vill i detta sammanhang erinra om att den år 1980 tillsatta invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04) bl. a. har i "uppdrag att överväga den fortsatta inriktningen av invandrar— och minori- tetspolitiken i anslutning till 1975 års riktlinjer. Kommittén skall därvid bl. a.

närmare analysera begreppen etnisk och språklig minoritet och utreda frågan om samhällets möjligheter att på längre sikt erbjuda språkliga minoriteter i Sverige utbildning, omsorg och service på deras eget språk. Kommittén skall även överväga om det är ändamålsenligt att införa samma stödåtgärder för alla etniska minoriteter utan hänsyn till deras storlek och särskilda förhål- landen och behov.

I årets budgetproposition har regeringen erinrat om att mer än en kvarts miljon av befolkningen i Sverige är finsktalande. Det är uppenbart att en stor del av de åtgärder som vidtas inom ramen för politiken på skilda områden bör anpassas till detta förhållande. Särskilda åtgärder för att ge de finskspråkiga i Sverige större möjligheter till utbildning i och på finska utgör också en del av det nordiska samarbetet. Det bör mot denna bakgrund övervägas om vill- koren för undervisning i grundskolan och gymnasieskolan i och på olika språk som förekommer som minoritetsspråk i Sverige bör vara lika eller om finska språket bör ges en särskild ställning i det svenska skolsystemet. Kon- sekvenserna av detta med hänsyn till dels undervisningen i andra minori- tetsspråk, dels planeringen av undervisningen på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan, dels lärarutbildningen och de kostnader som är för- bundna med olika handlingslinjer bör nu kartläggas som ett underlag för politiska beslut.

Utvecklingen av s. k. hemspråksklasser aktualiserar också lärarutbild- ningsfrågan. Inom lärarutbildningen ges, förutom utbildning vid hemspråks- lärarlinjen också utbildning till tvåspråkiga klasslärare för sökande med fin- ska som hemspråk. Hemspråkslärare är utbildade för och behöriga till under- visning i hemspråk och studiehandledning på hemspråk. I hemspråksklasser har de emellertid i stor utsträckning kommit att undervisa i alla ämnen. Den utbildning av tvåspråkiga klasslärare som förekommer avser, som jag tidi- gare har redovisat, endast lärare med finska som modersmål och tjänst som lärare på låg- eller mellanstadiet. Det är också här angeläget att få belyst konsekvenser av skilda handlingslinjer.

Det bör, som jag tidigare har angivit, ankomma på den särskilda utredaren som jag nu tillkallar att kartlägga de frågor som jag nu har omnämnt. Utre- daren bör därefter avge förslag till behövliga och lämpliga förändringar. Det är angeläget att frågor om undervisningen för finskspråkiga barn härvid be- handlas med förtur. Utredarens förslag kan läggas till grund för vidare poli- tisk beredning. Utredaren skall särskilt samråda med kommittén (S 1979:03) om hemspråksträning för föreskolebarn, med gymnasieutredningen (U 1976:10), med komvux—utredningen (U 1978:04), med kommittén (U 1979: 13) angående skolor med enskild huvudman, med invandrarpolitis- ka kommittén (A 1980:04), med diskrimineringsutredningen (A 1978:06) samt med utredningen (U 1981:01) om samverkan mellan förskola och sko- la.

En utgångspunkt för alla statliga kommittéer är enligt tilläggsdirektiv (Dir 1980:20) som utfärdats till samtliga statliga kommittéer och utredare att alla förslag kommittéerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade ekonomiska resurser inom det område som förslagen avser. Dessa utgångspunkter skall gälla också de förslag den särskilde utredaren lägger fram i denna fråga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd, som har till uppgift att föredra ärenden som rör skolväsendet

att tillkalla en särskild utredare för de uppgifter jag har angivit. att besluta om sekreterare, sakkunniga och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hen- nes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Läromedel för undervisningen på hemspråket

Följande tabeller, som sammanfattar vissa läromedelsbehov, är hämtade från Minoritetsspråks- och invandrarundervisningens läromedelsförsörjning, Rapport från en arbetsgrupp, SÖ [98]:

Tabell 1 Behovet av läromedel för undervisning i hemspråket Tabell 2 Behovet av läromedel för undervisning på hemspråket Tabell 3 Behovet av läromedel för undervisning i svenska som andra- språk

Tabell 4 Behovet av läromedel för undervisning på svenska Tabell 5 Behovet av lärar- och fortbildningsmaterial l tabellerna anges behovet för olika utbildningsformer och språkfärdig- hetsnivåer. Av tabellerna framgår också vilka läromedelsbehov som kan täckas genom inköp från utlandet.

Arbetsgruppen kommenterar dessa tabeller på följande sätt:

Läromedel för undervisningen i hemspråket

Utveckling och produktion av material för elever och kursdeltagare med bristande färdighet i hemspråket samt material som anknyter till invandrar- nas och de språkliga minoriteternas situation i Sverige bör prioriteras. Läs- inlärningsmaterial för vuxna på hemspråket behöver utvecklas med ett in- nehåll som är anpassat för vuxna och för den vuxnes situation i Sverige. En del av ”rutorna” i tabellen anger ett behov som kan täckas av ett och samma material. Så t. ex. borde det vara möjligt att producera enkla texter på hem- språket som kan användas både på grundskolans högstadium, i gymnasie- skolan och vuxenutbildningen.

Här finns ett stort behov av olika typer av terminologiska ordlistor, lexikon och sammanfattningar. En allvarlig brist är att läromedel på hemspråket för olika samhällsorienterande ämnen är fåtaliga i alla utbildningar.

Läromedel för undervisning i svenska som andraspråk

Läromedel för nybörjarstadiet finns men material med delvis annan meto- disk uppläggning behöver produceras. För den fortsatta undervisningen i svenska som främmande språk är behovet ännu stort. Det är också viktigt att eleverna får bättre tillgång till ”lättläst litteratur” för fri läsning.

Läromedel för undervisning på svenska

Bristen på terminologiska ordlistor, sammanfattningar på enkel svenska och lexikon är besvärande. Också här finns behov av samhällsorienterande läro- medel på enkel svenska.

Lärarmaterial — fortbildningsmaterial

Här finns mycket stora behov. Ett av problemen är att lärarmaterial inte enligt nuvarande regler kan få del av det produktionsstöd som SIL adminis- trerar. Utvecklingsarbete pågår inom många läromedelsprojekt samt vid de fortbildningsavdelningar som har invandrarundervisning som ansvarsområ- de.

Beträffande läromedel på och i hemspråket är bristerna självfallet inte lika stora i samtliga språk. Läromedel på finska går att få för de flesta utbild- ningar, medan tillgången på läromedel för vissa i Sverige små språkgrupper är mycket stort.

Tabell 1 Behovet av läromedel för undervisning i hemspråket

Utbildning, stadium Elevernas eller kursdeltagamas språkfärdighetsnivå: hemspråket nästan på nybörjarnivå

”halvspråkiga” god färdighet i hemspråket

Förskolans hemspråksträning

Lågstadiet a) läromedel för läsinlärning

För vissa språkgrupper saknas helt sagoböcker och övriga typer av barnböcker på hem- språket. För denna grupp bör man producera barnböcker och/eller bandinspelningar där vuxna berättar om och från sin barndom, sitt land och dess traditioner. För andra språkgrupper finns barnböcker, men kvaliteten är dålig. ”Större” språkgrupper (finska, serbokroatiska, turkiska, grekiska) har oftast bättre till- gång på barnböcker. För samtliga språkgrupper finns behov av översättning till olika språk av "klassiska” svenska barnböcker, barnsånger och ramsor för gemensamma kulturupplevelser.

Dessa elever bör ej lära sig läsa på hemspråket, därför ej behov av läromedel.

Stort behov av läsinlär- ningsmaterial för elever som är ”dubbelt" halvsprå- kiga.

b) övrig hemspråks- undervisning

Mellanstadiet

Högstadiet

Gymnasieskolan , kommunal vuxenutb.

Grundutbildning för vuxna (även grundutbild- ning för vuxna zigenare inom AMU)

Hemspråksundervisning för vuxna inom studieför- bunden

Mycket stort behov av enkla texter.

Mycket stort behov av enkla texter.

Mycket stort behov av enkla texter.

Mycket stort behov av enkla texter.

Mycket stort behov av enkla texter.

Dessa kursdeltagare bör ej lära sig läsa på hemsprå- ket.

Texter producerade för låg- stadiet i hemlandet går ofta att använda.

Mycket stort behov, texter producerade för lägre sta- dier upplevs som barnsli— ga.

Mycket stort behov av enkla texter.

Stort behov av läsinlär- ningsmaterial som är vuxen- anpassat.

Behov av flexibelt bildmaterial för undervisningen.

Mycket stort behov av en- kelt material, men under- visningen ännu av liten om- fattning.

Mycket stort behov av en- kelt material, men under- visningen ännu av liten om- fattning.

Utländska läromedel kan oftast användas, men läslä- rorna har ofta för svårt ord- förråd. Behov av material för ökning av ordförrådet.

Utländska läromedel kan oftast användas.

Utländska läromedel kan oftast användas.

Utländska läromedel an- vändbara i viss mån. Elever- na har behov av läromedel som speglar språkliga mino- riteters liv och situation i Sverige.

Se ovan (högstadiet)!

Stort behov av läsinlär- ningsmaterial som är vuxen- anpassat. OBS: för vissa språk finns utländskt mtrl för vuxna analfabeter, men det behöver kompletteras med texter och bilder som anknyter till invandrarnas och minoriteternas liv i Sverige.

Utländska läromedel an- vändbara i viss mån. Behov av material som speglar språkliga minoriteters liv och situation i Sverige.

Anm: Behovet varierar från språkgrupp till språkgrupp. För en del språkgrupper saknas helt läromedel på hem- språket. För andra är inte "importkanalerna" upparbetade. I en enkät till 22 kommuner angående förskolans lit- teraturförsörjning uppgav man det svårt eller omöjligt att få fram barnlitteratur (liksom skivor och ljudkassetter) för bl. a. dessa språk: slovenska, persiska, hindi, kinesiska, japanska, bengali, kurdiska, armeniska. Uppenbarligen måste det vara olika orsaker till dessa brister —— så t. ex. finns det i själva verket en mycket stor barnboksproduktion i Japan. Däremot är t. ex. kurdiska ett typiskt minoritetsspråk också i Turkiet, Syrien och Irak. Produktionen på detta språk är närmast obefintlig.

Tabell 2 Behovet av läromedel för undervisning på hemspråket

Utbildning, stadium

Förskolans hemspråksträning

Lågstadiet

Mellanstadiet

Högstadiet

Gymnasieskolan och vuxenundervisningen i allmänhet

Grundutbildning för vuxna (även grundutbild- ning för vuxna zigenare inom AMU)

Yrkesinriktad utbildning

inom gymnasieskolan ,

KOMVUX, arbetsmark- nadsutbildn.

Läromedel för

samhällsorienterande ämnen

Stort behov av läromedel på hemspråket för i första hand samhällskunskap inom alla utbildningsformer. På lägre stadier samt inom grundut- bildning för vuxna stort be- hov av läromedel på hem- språket även för andra so- ämnen. Läromedel som beskriver svenska samhällsförhållan- den bör produceras i Sveri- ge för åtminstone de språk som SIV:s ”invandrarpa- ket" ges ut på.

naturorienterande ämnen, matematik

övriga ämnen och aktiviteter

Förskolans miljö och be— greppsutvecklande material kan användas. Övriga be— hov: se tabell 1

För hemspråksklasser och sammansatta klasser behöver läromedel på hemspråket produceras i Sverige för många ämnen. Undantag: finskspråkiga klasser. I vissa fall kan man klara sig med terminologiska ordlistor.

Som ovan, i de fall klasserna fortsätter på mellanstadiet. I något högre grad kan man klara sig med terminologiska ordlistor och kompletteringar till utländska läromedel.

terminologiska ordlistor, lexikon, sammanfattning- ar.

terminologiska ordlistor, lexikon, sammanfattningar

vuxenanpassat nybörjar- läromedel i matematik, läromedel som samman- fattar elementärt NO-stoff och ””vardagsteknik”

Behov av flexibelt bildmaterial för undervisningen

ordlistor, sammanfattning- ar behov av läromedel för samlevnadsundervisning, studie— och yrkesoriente- ring.

behov av läromedel för samlevnadsundervisning, studie- och yrkesoriente- ring, terminologiska ordlis- tor för olika ämnen. "enkelt" se ovan! På

språk.

terminologiska ordlistor, sammanfattning av grund— skolans stoff.

Anm: Behovet varierar från språkgrupp till språkgrupp. Se anm. vid tabell 1

kurs i Yrkesterminologi på hemspråket (även svensk- språkig utbildning bör kom- pletteras med yrkestermi- nologi på hemspråket) ter— minologiska ordlistor

Tabell 3 Behovet av läromedel för undervisning i svenska som andraspråk

Stadium/utbildningsform

nybörjarnivå ”mellannivå” (motsvararnivåAochBen- (motsvarar nivå C enligt ligt grundskolans läroplans— grundskolans läroplans- supplement för invandrar- supplement för invandrar- undervisning) undervisning)

fördjupad undervisning i svenska som andra språk (motsvarar nivå D och E en- ligt grundskolans läroplans- supplement för invandrar- undervisning)

Förskolans begreppsutvecklande material och miljö kan utnyttjas vid språkutveckling-

Relativt god tillgång på läromedel visst behov av lärome- del för muntlig undervisning i svenska av de elever som

Behov av lämpliga texter och av testmaterial med åt— gärdsprogram. '

samtidigt lär sig läsa på hemspråket.

Relativt god tillgång på läromedel Behov av kontrastivt uppbyggda läromedel5

Relativt god tillgång på Behov av texter på enkel svenska som anknyter till

ungdomars intressen2

Se ovan

Se ovan

Behov av kontrastivt uppbyggda läromedel5

Relativt god tillgång på Se ovan (högstadiet) behov

Förskolan

en. Lågstadiet Mellanstadiet Högstadiet

läromedel Gymnasieskolan — introduktionskurser läromedel

OCh sommarkurser

av lexikon3

se ovan + behov av

— se ovan (högstadiet) behov

— stödundervisning i svenska

Svenska som andra språk (svenska som främmande språk, SFS) i olika vuxen— utbildningar som studie- cirklar, försöksverksam- het inom KOMVUX, AMU

Grundutbildning för

av lexikon3

ingen kvantitativ brist, men enligt många lärare och stu- diecirkelledare en kvalitativ brist: . Läromedel med funktionell syn på språket krävs där den kommunikativa kompetensen sätts i centrum. . Läromedlen bör vara kontrastivt uppbyggda5

. Behov av lexikon3

lexikon3

se ovan

+ behov av lexikon-'4

läsinlärningsmaterial4 knutet till den vuxnes situation

vuxna (även grundutbild- ning för vuxna zigenare inom AMU)

Anm:

Enkla texter för upplevelseläsning4 och faktainhämtning. Texterna skall anknyta till kursdeltagamas verklighet.

Behov av flexibelt bildmaterial för språkundervis- ningen.

se ovan

1 Utvecklingsarbete pågår inom SPIN-projektet (Språkprov och pedagogiskt åtgärdsprogram för invandrarunder- visning, Göteborgs universitet). 2 Utvecklingsarbete pågår inom LI—projektet (Läromedel för invandrare, SÖ) 3 Utveckling av lexikon pågår inom LEXIN-projektet, som dock endast kan tillgodose behovet för ett mindre antal språk de närmaste åren (större resurser krävs). 4 Utvecklingsarbete pågår inom LÄGVUX-projektet (Läromedelsutveckling inom grundutbildning för vuxna,

SÖ)

5 Utvecklingsarbete som kan ligga till grund för kontrastivt uppbyggda läromedel pågår inom SSM-projektet (Svens- ka som målspråk, Stockholms universitet) och SPRINS-projektet (Språkutvecklingen hos invandrarbarn iSverige, Göteborgs universitet).

Tabell 4 Behovet av läromedel för undervisningen på svenska

Stadium/utbildningsform so-ämnen no-ämnen övriga ämnen och. matematik aktiviteter Förskolan förskolans begreppsutveck-

lande material och miljö kan utnyttjas

Lågstadiet Behov av so-läromedel på enkel svenska, i synnerhet för ämnet samhällskun- Mellanstadiet skap. Sammanfattningar på sammanfattningar på enkel ' enkel svenska svenska ordlistor1 ordlistor]

Högstadiet Sammanfattningar på enkel SYO-material på enkel svenska svenska ordlistor, lexikon1 ordlistor, lexikon1

Gymnasieskolan och vuxenundervisningen i allmänhet

läromedel som på enkel SYO—material på enkel svenska sammanfattar ele- svenska mentära grunder i no-äm- ordlistor, lexikonl

nen

ordlistor, lexikon1

Yrkesinriktad utbildning inom gymnasieskolan, KOMVUX och AMU

läromedel på enkel svenska

Yrkesterminologi-ordlis- tor, lexikon1

Grundutbildning för vuxna (även grundutbild- ning för vuxna zigenare inom AMU)

läromedel som på enkel SYO-material på enkel svenska ger de elementära svenska ' grunderna i no-ämnen och

teknik2 ordlistor1

Anm: 1 Utvecklingsarbete pågår inom LEXIN-projektet (se anm. tabell 3) 2 Utvecklingsarbetet påbörjat inom LAGVUX-projektet.

Tabell 5 Lärar- och fortbildningsmaterial

Endast sådant material som efterfrågas i behovsanalyserna har tagits med, inte det material arbetsgruppen själv föreslår (se vidare kapitel 9)

Personalgrupp

Typ av material

Förskolepersonal

Beskrivning av olika länders kultur, traditioner, barnupp- fostran, familjemönster, skolsystern Enkla handledningar om språk- och begreppsutveckling knutna till olika språkgrupper.

Alla lärare som undervisar i grund- och gymnasie- skolan m. fl. utbildningar

Invandrar- och minoritetskunskap

Lärare som undervisar i svenska som andra språk (svenska som främmande språk) i alla utbildning- ar

Material kring svenska som andra språk, bl. a. kontrastiva språkjämförelser

Hemspråkslärare

Metodiskt material kring läsinlärning Lärarhandledningar som visar hur man utnyttjar befintliga svenska och utländska läromedel i hemspråksklasser, sam- mansatta klasser och i studiehandledning på hemspråket. Lärarhandledningar om arbetssätt m. m. i teckning och mu- sik.

Lärare inom grundutbildning för vuxna (även grund- utbildning för vuxna zigenare inom AMU)

Lärarhandledningar, metodiskt material kring läsinlärning, andra ämnen och aktiviteter som förekommer inom grund— utbildning för vuxna

Anm: Inom praktiskt taget alla de områden där lärare och andra uppgivit behov av fortbildningsmaterial, före- kommer utvecklingsarbete. Förutom olika forskningsprojekt, arbetar fortbildningsavdelningarna med material av olika slag.

Invandrarkunskap efterfrågas i många behovsanalyser. Här torde SIV:s invandrarkunskapsprojekt så småningom

komma att täcka behoven.

Statens offentliga utredningar 1983

Kronologisk förteckning

38. 39. 40. 41. 42. 43.

45.

46. 47.

49.

51. 52. 53. 54. 55. 56. 57.

58.

PPNPPPPNH

Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U. Nytt militärt ansvarssystem. Ju. Skatteregler om traktamenten m. m. Fi. Om hälften vore kvinnor. A. Koncession för försäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo. Ersättning för miljöskador. Ju. Stämpelskatt. Fi. Lagstiftningen på kärnenergiområdet. l. Användning av växtnäring. Jo. . Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. Jo.

Former för upphandling av försvarsmateriel. Fö. Att möta ubåtshotet. Fö. Barn kostar. S. Kommunalforskning i Sverige. C. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. I. Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. |. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. A. Den stora omställningen. I. Bättre miljöskydd II. Jo. . Vilt och jakt. Jo. . Utbildning för arbetslivet. A.

Lag om skatteansvar. Fi. Ny konkurslag. Ju. . lnternationella faderskapsfrågor. Ju. . Bestrålning av livsmedel. Jo.

Bilar och renare luft. Jo. Bilar och renare luft. Bilaga. Jo. lnvandringspolitiken. A. Utbyggd havandeskapspenning m. rn. S. . Familjeplanering och abort. S. . Företagshälsovård för alla. A. . Kompetens inom hälso- och sjukvården m.m. S. . Information som styrmedel. I. . Patantprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten.

Ju.

. Effektivare förstagsrevision. Ju. . Fastighetsbildning 1. Avveckling av samfällda vägar och

diken. Ju. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor. Ju. Politisk styrning-administrativ självständighet. C. Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. Fi. Kontroll av rådgivare. Ju. Barn genom insemination. Ju. Områden för turism och rekreation. Jo. Kapitalplacsringar på aktiemarknaden. Fi. Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. Jo. Bulvanlag. Ju. Skatteregler. Om reservering för framtida utgifter. Fi. Egenföretagares sjukpenning m. m. 5. Vattenkraft. l. Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott utom gäldenärsbrott. Ju. Ensamföräldrarna och deras barn. S. Företagshemligheter. Ju. Kulturarbetare och uppfinnare, skatter och avgifter. Fi. Skall matmomsen slopas? Fi. Församlingen i framtiden, C. Naturresursers nyttjande och hävd. Jo. Olika ursprung — gemenskap i Sverige. Utbildning för språklig och kulturell mångfald. U. Kunskap för gemenskap. Läromedel för språklig och kultu- rell mångfald. U.

Statens offentliga utredningar 1983

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Nytt militärt ansvarssystem. [2] Ersättning för miljöskador. [7] Ny konkurslag. [24] Internationella faderskapsfrägor. [25] Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. [35] Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Effektivare före- tagsrevision. [36] 2. Kontroll av rådgivare. [41] 3. Bulvanlag. [46] Fastighetsbildningsutredningen. 1. Fastighetsbildning 1. Av- veckling av samfällda vägar och diken. [37]

2. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor. [38] Barn genom insemination. [42] Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott utom gälde- närsbrott. [50] Företagshemligheter. [52]

Försvarsdepartementet

Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet

Barn kostar. [14] Utbyggd havandeskapspenning m. m. [30] Familjeplanering och abort. [31] Kompetens inom hälso- och sjukvården m.m. [33] Egenföretagares sjukpenning m.m. [48] Ensamföräldrarna och deras barn. [51]

Finansdepartementet

Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5]

Stämpelskatt. [8] Lag om skatteansvar. [23] Konsumentpolitiska styrmedel—utvärdering och förslag. [40] Kapitaiplaceringar på aktiemarknaden. [44] Skatteregler. Om reservering för framtida utgifter. [47] Kulturarbetare och uppfinnare, skatter och avgifter. [53] Skall matmomsen slopas? [54]

Utbildningsdepartementet

Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1] Språk- och kulturarvskommittén. [. Olika ursprung - gemenskap i Sverige. Utbildning för språklig och kulturell mångfald. [57] 2. Kunskap för gemenskap. Läromedel för språklig och kulturell mångfald. [58]

Jordbruksdepartementet

Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket rn. m. 1.Användning av växtnäring. [10] 2. Bekämp- ning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd II. [20] Vilt och jakt. [21] Bestrålning av livsmedel. [26] Bilavgaskommittén. 1. Bilar och renare luft. [27] 2. Bilar och renare luft. Bilaga. [28] Områden för turism och rekreation. [43] Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. [45] Naturresursers nyttjande och hävd. [56]

Arbetsmarknadsdepartementet

Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. [22] Invanderingspolitiken. [29] Företagshälsovård för alla. [32]

Industridepartementet

Lagstiftningen på kärnenerglområdet. [9] Direktinvesteringskommittén. 1. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. [16] 2. Näringspolitiska effekter av inter- nationella investeringar. [17] Den stora omställningen. [19] information som styrmedel. [34] Vattenkraft. [49]

Civildepartementet

Kommunalforskning i Sverige. [15] Politisk styrning-administrativ självständighet. [39] Församlingen i framtiden. [55]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

1 W 'i'. .il ”f*tJ—i'l'Q'ÄF'W'” ' ] .1” #5 f »l _

L'b EM [ er |SBN9138-07908-9

Allmänna Förlaget lSSN 0375—250x