Till statsrådet Bengt Göransson

Radiolagsutredningen tillkallades 1985. Utredningen har tidigare överlämnat två delbetänkanden, (Ds U 1985:12) Kabelsändningarna och videocensuren och (Ds U 1987z2) Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor. Förstnämnda betänkande har lett till lagstiftning (prop. 1985/86:109, KU 1986/8716, rskr. 37, SFS 1986:1209— 1217).

Sedan utredningen i april 1987 fått tilläggsdirektiv för andra gången (dir. 198722), får utredningen härmed överlämna delbetänkandet Vi— daresändning av satellitprogram i kabelnät.

De aktuella direktiven är intagna som bilaga till betänkandet.

I arbetet med betänkandet har deltagit som särskild utredare lagman— nen Jan Pennlöv, som experter hovrättsassessorn Tor Bergman och kanslirådet Britt—Marie Blanck, båda utbildningsdepartementet, kan- slichefen Håkan Fahlberg, Sveriges Radio AB, byrådirektören Rolf Jaensson, televerket, kanslirådet Lars Maren, utbildningsdepartemen- tet, och hovrättsassessorn Bertil Wennberg, justitiedepartementet, samt som sekreterare hovrättsassessorn Anders Lenander.

Utredningsarbetet fortsätter enligt de ursprungliga direktiven (dir. 198521).

Stockholm i oktober 1987

Jan Pennlöv

,'Anders Lenander

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Sammanfattning

Lagförslag

] 2

1.1

1.2

1.3

1.4

Förslag till lag om ändringi radiolagen (19661755) Förslag till lag om ändringi lagen (1985:677) om

lokala kabelsändningar

Bakgrunden till utredningsarbetet Telesatelliter av olika slag Utvecklingen inom vissa telesatellitorganisationer

1.2.1 Intelsat

1.2.2 Intersputnik 1.2.3 Eutelsat Några förestående projekt med direktsändande satelliter

1.3.1 Inledning 1.3.2 TV—SAT

1.3.3 TDF—l

1.3.4 Storbritannien 1.3.5 Tele—X

1.3.6 Vissa andra projekt Den internationella radiorätten och telesatellit—

användningen

1.4.1 1.4.2

Inledning Reglernas föremål och grund

17

20

21 21 26 26 36 37

46 46 47 48 49 49 50

50 50 51

• Sida 6
•  Original

1.5

1.6 1.7

1.8

1.9

2.2 2.3

1.4.3 Vissa definitioner

1.4.4 Närmare om regleringen av de olika satellit—TV—tjänsterna

1.4.5 Världsradiokonferensen om den geo- stationära satellitbanan

Yttrandefriheten enligt vissa konventioner om

mänskliga rättigheter

1.5.1 Europakonventionen 1.5.2 FN—konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter Arbetet på en europeisk TV—konvention Svensk rätt

1.7.1 Grundlagsbestänunelser om yttrandefri- heten och informationsfriheten

1.7.2 Radiolagen

1.7.3 Vissa uttalanden om radiolagens innebörd 1.7.4 Koncessionssystemet för lokala kabel- sändningar Gällande ordning i vissa andra länder 1.8.1 Danmark

1.8.2 Finland

1.8.3 Norge

1.8.4 Storbritannien

Kabelnätssituationen i Sverige

Överväganden och förslag Sändningar från satelliter och rundradiosänd- ningsbegreppet Vad händer om inga lagändringar görs? Olika lagstiftningsmöjligheter

2.3.1 Allmänna synpunkter 2.3.2 Fri vidaresändningsrätti fråga om terrestra rundradiosändningar 2.3.3 Fri vidaresändningsrätt av sändningar från direktsändande satelliter?

52

54

59'

61 61

63 64 66

66 69 77

80 88 88 90 91 93 93

95

95

99

102

102

103

104

• Sida 7
•  Original

2.3.4 Fri rätt att vidaresända public service— företags sändningar från satelliter?

2.3.5 Fri rätt att vidaresända endast sådana sändningar från satelliter som görs av rundradioforetag i Sverige och övriga nordiska länder

3. Specialmotivering 3.1 Förslaget till lag om ändringi radiolagen (19662755) 3.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar

Bilaga Regeringens direktiv den 23 april 1987

107

110

119 119

122

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

sammanfattning

1. Vad betänkandet handlar om

Betänkandet handlar om vidaresändning i kabelnät av ljudradio— och 'I'V-program från satelliter. Uppmärksamheten koncentreras till en fråga. Den är i vilken utsträckning det enligt lagstiftningen bör krävas tillstånd av kabelnämnden för vidaresändningen. Med att ett program vidaresänds avses att programmet återutsänds utan tidsförskjutning och i oförändrad form.

2. Huvudregeln i dag

Huvudregeln i dag är att det krävs tillstånd för vidaresändning som sker till bostäder, om fler än 100 bostäder nås av sändningen. Regeln betyder två saker. För det första att det är fritt att vidaresända till and- ra lokaler än bostäder, t.ex. samlingslokaler, varuhus och restaurang- er. För det andra att det råder fri vidaresändningsrätt om sändningen bara när 100 eller färre bostäder. Någon ändring i dessa avseenden fö- reslås inte.

4. Något om utvecklingen hittills på satellitområdet

Regeln om fri vidaresändningsrätt i fråga om rundradiosändningar finns i 1966 års radiolag. När lagen kom till var tekniken med telesatel— liter ny och det sägs i lagen eller dess motiv ingenting om sändningar från satelliter.

I den allmänna debatten har man kommit att skilja mellan sändningar från två slag av satelliter, satelliter i fast trafik eller kommunikations— satelliter och direktsändande satelliter. Kommunikationssatelliterna är den äldsta typen. De började användas reguljärt under 1960—talets senare hälft. framför allt för den interkontinentala telefontrafiken. I fråga om TV handlade det vid denna tid uteslutande om överföringar från ett rundradiofOretag till ett annat. bl.a. mellan företag på ömse si- dor av Atlanten.

Under 1980—talet har i Västeuropa vissa privatfinansierade TV—företag med hjälp av kommunikationssatelliter tagit upp konkurrensen om TV—tittarna med ländernas traditionella rundradioföretag av s.k. pub—

• Sida 11
•  Original

lic service—karaktär. De använda satelliterna har emellertid haft låg sändareffekt. Därför har programmen i praktiken endast nått sådana hushåll som är anslutna till centralantennanläggningar eller andra ka— belnät. Man kan kalla detta slag av kommunikationssatelliter för låg- effektsatelliter.

5. Koncessionssystemet för lokala kabelsändningar

Sedan den ljanuari 1986 gäller en särskild lagstiftning om lokala ka— belsändningar, bl.a. vidaresändning av program från kommunikations— satelliter.

För sådan verksamhet krävs tillstånd av kabelnämnden, om inte något av de tidigare nämnda undantagsfallen föreligger.

Ett grundläggande skäl för att riksdagen beslutade om ett koncessions— system var, att en fri sändningsrätt gentemot det allmänna ansågs ge nätägaren en monopolställning som skulle kunna begränsa andras ytt— randemöjligheter kraftigt.

För närvarande har via kabelnät ca 750 000 personer tillgång till såda— na utländska satellitprogram som de brittiska TV—kanalerna Sky Channel och Super Channel.

6. Sändningar från direktsändande satelliter och medeleffektsatelliter

Som tidigare nämnts är det fritt att i alla kabelnät vidaresända rundra- diosändningar.

I förarbetena till kabellagstiftningen uttalades, att en sändning från en direktsändande satellit fick anses utgöra en rundradiosändning vid till- lämpningen av radiolagen och borde få vidaresändas fritt. Men det framhölls också att ställningstagandet till förmån för fri vidaresänd— ningsrätt grundade sig på antagandet, att de direktsändande satelliter-

• Sida 12
•  Original

na skulle användas för nationell rundradioverksamhet av sedvanligt slag och styras av regler och principer för sådan verksamhet. Stånd- punkten skulle kunna omprövas om det visade sig att fristående kom- mersiella företag började utnyttja direktsändande satelliter.

Under 1988 är det meningen att ta i bruk de två första direktsändande satelliterna för sändningar till europeiska länder. Det är den västtyska TV—SAT 1 och den franska TDF—l. Den nordiska Tele—X—satelliten kommer antagligen att sändas upp i början av 1989.

Sändningarna från den tyska satelliten kommer att kunna tas emot di— rekt i stora delar av Sverige. Den kommer att sända ut två 'I'V—kanaler av public service-karaktär, medan två privata konsortier skall svara för de övriga två.

Snart kommer det också att introduceras nya och mera sändarstarka kommunikationssatelliter för att överföra TV, s.k. medeleffektsatelliter. I så gott som hela Västeuropa kommer sändningar från dessa satelliter att kunna tas emot direkt med hjälp av förhållandevis enkel antennut— rustning.

7. Direktiven från regeringen

För detta arbete har direktiv meddelats vid två tillfällen, den 15 maj 1985 (dir. 1985:21) och den 23 april 1987 (dir. 198722).

I de ursprungliga direktiven har anförts bl.a. att det kan komma att bli svårt att ange de tekniska skillnaderna mellan olika slag av satelliter, att fria och tillståndspliktiga vidaresändningar med hänsyn till detta kanske bör avgränsas från varandra på annat sätt än enligt gällande rätt och att olika metoder bör övervägas för att göra en sådan avgräns- ning.

1 tilläggsdirektiven från april i år anförs bl.a. följande. Det framstår som troligt att en betydande del av programutbudet från direktsändan— de satelliter snarare kommer att följa samma mönster som de nuvaran-

• Sida 13
•  Original

de programmen från kommunikationssatelliter än de programpolitiska principerna för nationell rundradioverksamhet. Det finns därför skäl att på nytt pröva frågan om reglerna för vidaresändning. Med hänsyn till utvecklingen på satellitområdet bör denna redovisning överlämnas i sådan tid att eventuellt ändrade regler kan träda i kraft senast den 1 juli 1988.

8. Vissa inledande resonemang från utredningen

Mot bakgrund av den utveckling som är att vänta på satellitområdet re- soneras det först om vad som bör förstås med rundradiosändning i ra- diolagens mening när det gäller sändningar från olika slag av satelli- ter. Resonemanget utmynnar i att en sändning från en lågeffektsatellit inte bör betraktas som en rundradiosändning, att så däremot bör anses vara fallet med en sändning från en direktsändande satellit och att en sändning från en medeleffektsatellit ofta kan vara en rundradiosänd- ning.

Introducerandet av direktsändande satelliter och medeleffektsatelliter kan antas få till följd att nästan all vidaresändning av satellitprogram snart skulle falla utanför koncessionssystemet för lokala kabelsänd— ningar, om inga lagändringar görs.

Regeringens direktiv uppfattas så, att det förslag som önskas utgår från att koncessionssystemet för lokala kabelsändningar skall bestå och att kärnan i systemet även fortsättningsvis skall vara att vidaresändning av program från satelliter omfattas av reglerna. Det bedöms därför va— ra nödvändigt att föreslå ändrad lagstiftning.

9. De närmare övervägandena och förslagen

Vad beträffar terrestra rundradiosändningar föreslås, att sådana lik— som hittills skall få vidaresändas fritt.

• Sida 14
•  Original

Beträffande vidaresändning av program från satelliter övervägs först två lösningar som inte förordas.

Den första av dessa gäller en regel om fri vidaresändningsrätt i fråga om sändningar från direktsändande satelliter. En tanke med en sådan regel är att det skulle stå klart, att en sändning från en medeleffektsa— tellit som utnyttjar en frekvens för kommunikationssatelliter inte om- fattades av fri vidaresändningsrätti motsats till vad som i dag ofta får anses vara fallet. En lagstiftning enligt denna modell anses vara möjlig men mindre lämplig. Vad som talar mot lösningen är, att det skulle le— da till godtyckliga resultat att fästa avgörande vikt vid att sändningen från satelliten sker på en viss frekvens. Det väsentliga från svensk massmedierättslig synpunkt är inte de använda frekvenserna utan de utsända programmens karaktär.

Detta leder över till tanken att göra det fritt att vidaresända public ser— vice—företags sändningar från satelliter oavsett vilken satellittyp som används. Det uttalas att många säkert skulle välkomna om man kunde ge public service—företagens sändningar en sådan särställning. Lös— ningen anses emellertid inte kunna förordas. Begreppet public service är inte tydligt nog för att avgränsa de programkanaler som skulle få vi- daresändas fritt i motsats till de övriga.

Med tanke på direktiven anses det bara finnas en ytterligare realistisk möjlighet. Det är att man nöjer sig med en regel om fri vidaresänd— ningsrätt i fråga om sådana sändningar från satellit som .orts anting— en av ett programföretag inom Sveriges Radio—koncernen eller av något av de företag i de andra nordiska länderna som enligt lagstiftningen där har rätt att sända TV i rikstäckande terrestra rundradiosändning— ar, dvs. Danmarks Radio och TV 2 (Danmark), Norsk rikskringkasting (Norge), Rikisutvarpid (Island) och Oy Yleisradio Ab (Finland).

Mot en regel av detta slag kan det göras vissa invändningar. Dessa rea dovisas. Regeln förordas emellertid av två skäl. Den skulle säkerställa att koncessionssystemet för lokala kabelsändningar kan bibehållas och inte fungera nyckfullt och godtyckligt. Samtidigt skulle regeln tillgodo- se de krav på fri vidaresändningsrätt som ställs av planerna på nor.

• Sida 15
•  Original

diskt TV—samarbete via Tele—X-satelliten. Men den fria vidaresänd— ningsrätten skulle inte vara beroende av att något av de aktuella före- tagen sände sina program från en direktsändande satellit. Fri vidare—

sändningsrätt skulle också föreligga om en kommunikationssatellit an- vändes.

• Sida 16
•  Original

• Sida 17
•  Original

Lagförslag

1.2. Utvecklingen inom vissa telesatellit— organisationer 1.2.1 Intelsat*

Intelsats bildande

Det finns numera ett flertal internationella telesatellitorganisationer. Som den tidigare framställningen antytt är dock Intelsat (International Telecommunications Satellite Organization) den i särsklass mest bety— delsefulla av dessa. Intelsat har numera 110 medlemsstater och organi- sationens tjänster utnyttjas i ytterligare omkring 60 länder och områ— den.

Initiativet till Intelsat togs 1964. Företrädare för 19 stater — USA, Aust- ralien, Canada, Japan och 15 länder i Västeuropa - enades då om provi— soriska arrangemang för ett världsomspännande kommersiellt telesa— tellitsystem.

USA var starkt pådrivande för att Intelsat skulle bildas. Den ameri— kanska kongressen hade redan hösten 1962 antagit en särskild telesa— tellitlag, "Communications Satellite Act". Lagen slog fast att USA strä- vade efter att i samverkan med andra länder snarast möjligt upprätta ett kommersiellt telesatellitsystem som en del av ett förbättrat världs—

Vid framställningen har utnyttjats bl.a. de redogörelser som lämnats i prop. 1964:182 och 197l:l49. Vidare har följande material begagnats, nämligen Joel Alper och Joseph N. Pellon (utg.), 'l'he INTELSA'I' Global Satellite Sy- stem, New York, N.Y., 1984, Richard H. Colina, INTELSAT: Facing the Challenge of'fomorrow, iJournal of lnternational Affairs 1985 nr 1, dens, A Chronicle of Policy and Procedure: 'l'he Formulation of the Reagan Admini- stration Policy on International Satellite 'l'clecommunications, i Journal of Space Law 1985 s. 103 ff, Denis J. Curlin (utg.), Trends in Communications Satellites, Oxford, 1979, Jefferson C. Glassie, Note: Analysis of the Legal Authority for Establishment of Private lnternational Communications Satel— lite Systems, i The George Washington Journal of International Law and Economics 1984 s. 355 ffoch Larry Martinez, Communication Satellites: Pow- er Politics in Space, Dedham, Mass, 1985, s. 3 ff.

• Sida 27
•  Original

omspännande kommunikationsnät. Den amerikanska insatsen skulle enligt lagen ske genom ett för ändamålet bildat bolag under viss statlig kontroll, Communications Satellite Corporation (Comsat). Bolaget skul- le självt eller tillsammans med utländska regeringar eller företag pro- jektera, upprätta, äga och driva satellitsystemet. Mot ersättning skulle både amerikanska och andra telekommunikationsorgan få förbindelser via detta. Alla auktoriserade telekommunikationsföretag — både all— männa och privata — skulle utan diskriminering få tillträde till syste— met.

De provisoriska arrangemangen for Intelsat innebar att avtalsinnehål— let var uppdelat i en huvudöverenskommelse mellan staterna och en särskild överenskommelse med antingen stater eller av dem utsedda te— lekommunikationsorgan som kontrahenter. De senare kallades under- tecknare eller signatärer. En av dessa var Comsat.

Sverige anslöt sig till såväl huvudöverenskommelsen* som den särskil- da överenskommelsen. Det senare skedde genom televerket.

Huvudöverenskommelsen ställde i utsikt att de provisoriska arrange- mangen så småningom skulle ersättas av definitiva överenskommelser. Sådana utarbetades vid en konferens i Washington 1969—1971. De nya överenskommelserna, som är daterade den 20 augusti 1971, trädde i kraft 1973.

Intelsatöuerenskommelsen

Även de definitiva överenskommelserna består av två dokument, en huvudöverenskommelse mellan staterna och en driftsöverenskommelse med staterna eller av dem utsedda telekommunikationsorgan som sig— natärer.

* Ratifikation skedde den 18 december 1964 (SÖ 1965:1).

• Sida 28
•  Original

Sverige undertecknade med bindande verkan den 19 maj 1972 såväl hu— vudöverenskommelsen som driftsöverenskommelsen (SÖ 1972:22 och 23).

De bestämmelser som återges i det följande är intagna i huvudöverens— kommelsen.

I inledningen, den s.k. preambeln, förklarar sig medlemsstaterna önska fortsätta att utveckla Intelsat "i syfte att uppnå ett enda världsomspän- nande telesatellitsystem” som en beståndsdel av ett förbättrat världsom- spännande telekommunikationsnät.

I artikel 1 k) och 1) definieras två för satellit-TV—verksamheten bety— delsefulla begrepp, nämligen allmänna resp. speciella telekommunika— tioner. Definitionerna lyder:

I denna överenskommelse förstås med

k) "allmänna telekommunikationer" fasta eller mobila telekommuni- kationer som kan tillhandahållas via satellit och som är tillgängliga för allmänheten, såsom telefoni, telegrafi, telex, faksimile, dataöverföring, överföring av ljudradio- och televisionsprogram mellan godkända jord- stationer, som har tillträde till Intelsats rymdsektor, för vidare utsänd— ning till allmänheten, samt förhyrda förbindelser för något av dessa än- damål. Från allmänna telekommunikationer undantas dock mobila te— lekommunikationer, vilka är av en typ som inte tillhandahållits inom ramen för den provisoriska överenskommelsen och den särskilda över- enskommelsen, innan denna överenskommelse öppnas för underskrift och vilka tillhandahålles via mobila stationer i direkt förbindelse med en satellit, vilken är projekterad, helt eller delvis, för att tillhandahålla telekommunikationer avseende luftfartssäkerhet, luftfartskontroll, luftradionavigering eller sjöradionavigering;

1) "s eciella telekommunikationer" telekommunikationer som kan till— han ahållas via satellit dock icke sådana som definieras i denna arti— kels paragraf k). "Speciella telekommunikationer" inbegriper, men be— gränsas inte till, radionavigering, ljudradio— och 'I'V—sändning från sa- tellit för mottagning av allmänheten samt telekommunikationer för forsknings—, meteorologi- och jerdresursövervakningsändamål;

Intelsats främsta uppgift är att på kommersiell grundval tillhandahål— la sådan rymdsektor som erfordras för allmänna internationella tele— kommunikationer (artikel [[I a). Med rymdsektor förstås därvid såväl

• Sida 29
•  Original

telesatelliterna som för deras funktion erforderlig utrustning för styr— ning, kontroll och övervakning m.m.

Vidare kan under vissa förhållanden den av Intelsat ägda rymdsektorn användas för speciella telekommunikationer (artikel 111 d).

Intelsat är en juridisk person och skall erkännas som sådan i varje för— dragsslutande stat. Organisationen har sitt säte i Washington.

Inom Intelsat finns fyra permanenta organ, församlingen, signatärmö- tet, styrelsen och det verkställande organet.

Församlingen, där alla stater som är parter till huvudöverenskommel- sen är företrädda, har i huvudsak endast rådgivande funktioner. Den skall särskilt beakta sådana synpunkter på Intelsat som år av intresse för parterna som suveräna stater. Församlingen sammanträder i prin— cip vartannat år. Besluten fattas enligt principen en stat, en röst.

I signatärmötet är driftsöverenskommelsens alla signatärer företrädda. Dess befogenheter avser huvudsakligen verksamhetens ekonomiska och tekniska aspekter. Bl.a. fastställer mötet allmänna regler om god- kännande av jordstationer för anslutning till rymdsektorn, om tilldel— ning av kapaciteti rymdsektorn och om taxor för användningen av den. Signatärmötet sammanträder årligen. Beslutsprincipen är en signatär, en röst.

Styrelsen har för närvarande 27 medlemmar. De representerar i princip de signatärer eller grupper av signatärer som har de största investe— ringsandelarna inom Intelsat. Styrelsen svarar för projekteringen, ut- vecklingen, konstruktionen, upprättandet, driften och underhållet av rymdsektorn. Den sammanträder minst fyra gånger om året.

Styrelsens beslut tillkommer efter graderad röstning. Varje styrelse- medlem har så många röster som motsvarar den representerade inve- steringsandelen i fråga om rymdsektorns användning för allmänna in- ternationella telekommunikationer. Ingen enskild stat får dock rösta för mer än 40 procent av röstkvoten.

• Sida 30
•  Original

Det verkställande organet leds av en generaldirektör. Denne utnämns av styrelsen, vars beslut skall godkännas av församlingen.

En mycket viktig bestämmelse är artikel XIV, som slår fast parternas och signatärernas rättigheter och skyldigheter. Paragraf d) i artikeln gäller utnyttjande av rymdsektorsutrustning vid sidan av Intelsats för att tillgodose en kontrahents behov av allmänna internationella tele- kommunikationer. Paragrafen lyder:

d) Part eller signatär eller person inom partsjurisdiktion, som avser att Själv eller i samverkan med andra upprätta, förvärva eller använda

ymdsektorsutrustning vid sidan av Intelsats r ymdsektorsutrustning för att tillgodose sina behov av allmänna internationella telekommuni— kationer, skall dessförinnan förse församlingen med alla upplysningar som är av intresse i saken och genom styrelsens förmedling rådgöra med församlingen för att tillse att sådan utrustning och dess använd— ning är tekniskt förenlig med den befintliga eller planerade Intelsat— rymdsektorns utnyttjande av radiofrekvensspektret och utrymmet för omloppsbanor samt att man undviker betydande ekonomisk skada för Intelsats världsomfattande system. Efter sådan rådplägning skall för- samlingen, med beaktande av styrelsens råd, i form av rekommendatio- ner formulera sina iakttagelser rörande de I denna para af angivna övervägandena ävensom utfästelsen att tillhandahålllanååt eller an— vändningen av sådan utrustning inte skall äventyra upprättandet av direkta teleförbindelser mellan samtliga deltagare genom Intelsats rymdsektor.

Bestämmelsen är liksom åtskilliga andra en kompromiss mellan mot- stridiga uppfattningar. Vissa stater, bland dem USA, förespråkade vid konferensen om de definitiva Intelsatarrangemangen, att det bara skulle få finnas ett satellitsystem för allmänna internationella tele— kommunikationer och att det således skulle vara förbjudet för med— lemsstater att upprätta och använda konkurrerande sådana system. Andra stater ville inte godta att deras handlingsfrihet beskars så kraf- tigt. Konferensens resultat blev den tidigare nämnda passussen i över— enskommelsens inledning att medlemsstaterna visserligen syftar till att uppnå "ett enda vårldsomspännande telesatellitsystem" men också att de under vissa villkor förbehåller sig rätten att utnyttja andra sy- stem än Intelsat.

Artikel XIV d) slår fast hur i det senare fallet intresseavvägningen skall ske. Bestämmelsen innebär ett krav på koordinering i förväg av

• Sida 31
•  Original

varje nytt satellitsystem för allmänna internationella telekommunika— tioner i fråga om 1) teknisk förenlighet med Intelsats verksamhet, 2) att Intelsat inte skall åsamkas betydande ekonomisk skada och 3) att direkta teleförbindelser mellan samtliga deltagare genom Intelsats rymdsektor inte skall äventyras. Av särskild betydelse är givetvis kra— vet att det inte får uppkomma betydande ekonomisk skada för Intelsat.

Något om Intelsatsystemets utveckling

Intelsats första satellit var som inledningsvis nämnts "Early Bird", uppsänd 1965. Från sin position över Atlanten kunde den samtidigt överföra 240 telefonsamtal eller en svartvit TV—kanal. Det är inte mycket jämfört med dagens satelliter. Det var emellertid ett stort fram— steg att man nu inte längre var hänvisad till undervattenskablar i frå— ga om de transatlantiska teleförbindelserna, bl.a. eftersom dessa inte medgav TV—överföringar.

"Early Birds" beräknade livslängd var 18 månader men satelliten kun— de användas ännu fem år efter uppsändandet. "Early Bird" blev därför också det praktiska beviset för att pålitliga interkontinentala teleför- bindelser kan åstadkommas via satellit.

Den första satelliten i nästa generation, Intelsat 11, sändes upp i okto— ber 1966. Ytterligare två sådana satelliter placerades ut 1967. Härigen- om fick också länderna på ömse sidor av Stilla havet satellitförbindel— ser.

Global täckning uppnåddes ijuli 1969 genom att en satellit i Intelsat III—serien då placerades över Indiska oceanen. Denna satellit kunde överföra 1 200 telefonsamtaljämte en TV—kanal.

Redan en vecka senare skedde Intelsats mest spektakulära TV—överfö— ring. Till en beräknad publik av 500 miljoner människor i alla världs— delar utsändes då de amerikanska astronauternas första promenad på månen "Live Via INTELSAT".

• Sida 32
•  Original

Ijanuari 1971 uppsändes den första satelliten tillhörande Intelsat IV— generationen. Dess startvikt var 1 415 kg jämfört med blygsamma 68 kg för "Early Bird" och satelliten kunde överföra 4 000 telefonsamtal och två TV-kanaler.

Satelliterna inom Intelsat IV—A—generationen hade stora likheter med de närmaste föregångarna. Överföringskapaciteten hade dock ökat till 6 000 telefonsamtal. Den första satelliten i denna serie sändes upp i sep— tember 1975.

Under 1980—talet har satelliter i generationerna V och V—A tagits i bruk. Härigenom har hos en enda satellit överföringskapaciteten kun- nat öka till 15 000 telefonsamtal. Med Intelsat VI, som skall börja an— vändas 1989, kommer siffran att stiga till 40 000 telefonsamtal.

Intelsatsystemets bastjänst är den interkontinentala telefontrafiken. TV—överföringarna spelar emellertid en allt större roll och har under 1980—talet varit den snabbast växande tjänsten. Som exempel kan nämnas att det år 1982 sändes 51 000 timmar TV—program, en ökning med 26 procentjämfört med året dessförinnan.

För TV—sändningar till Europa har Intelsat två satelliter över Atlanten i positionerna 27,5 grader väst och 1 grad väst samt en satellit över In- diska oceanen i positionen 60 grader öst. Via den förstnämnda satelli- ten överförs betal—TV—kanalerna The Children 's Channel, Screen Sport, Lifestyle, Arts Channel och Premiere, alla brittiska, samt den amerikanska nyhetskanalen Cable News Network (CNN). Från årsskif— tet 1987/88 är det också meningen att satelliten skall överföra en TV- kanal, som ägs av det svenska Industriförvaltnings AB Kinnevik. Iden satellit som har positionen 1 grad väst har Norge köpt tre sändare, s.k. transpondrar. Via dessa överför norska televerket de båda svenska TV— kanalerna till kabelanslutna norska hushåll.

Intelsatsatelliternas sändarstyrka är endast 10 watt. Som framhållits i avsnitt 1.1 rör det sig här om satellitsändningar inom ramen för vad som enligt den internationella radiorättens regler betecknas som fast

• Sida 33
•  Original

satellittrafik ("fixed-satellite service") i motsats till satellitrundradio ("broadcasting—satellite service").

Konkurrens från andra satellitsystem

I det föregående har nämnts att medlemsstater i Intelsat inte får upp- rätta nya satellitsystem för allmänna internationella telekommunika- tioner om det nya systemet skulle förorsaka Intelsat betydande ekono- misk skada.

Enligt den ordning som gäller inom Intelsat ankommer det i första hand på generaldirektören att bedöma om en sådan situation är för handen. Bedömningen har formen av en rekommendation till styrelsen, som uttrycker sin meningi frågan till församlingen. Denna formulerar sina "iakttagelser" i form av en rekommendation till de berörda stater- na. Varje stat och varje signatär svarar för sin del för att koordinerings- kraven efterlevs.

Före 1979 förekom det praktiskt taget inte något koordineringsförfa- rande enligt bestämmelsen. Under åren 1979-1983 skedde däremot 12 koordineringar. I samtliga dessa fall avgav församlingen en positiv re- kommendation till de berörda staterna.

Fyra av dessa koordineringar är värda att nämna.

I april 1979 gavs klartecken för det europeiska EOS—systemet, ägt av den Europeiska telesatellitorganisationen (Eutelsat) och med ändamål att utvidga det europeiska samarbetet på telesatellitområdet. Eftersom alternativet till den avsedda verksamheten inte var överföringar via Intelsat utan att bygga ut existerande marknät, ansågs det att ECS—sy- stemet inte skulle kunna skada Intelsati någon betydande grad.

Vid samma tillfälle koordinerades det indonesiska s.k. Palapa B—syste- met, avsett att betjäna delar av detta land samt Filippinerna, Malaysia, Singapore och Thailand. På grund av den relativt ringa trafikmängd som förväntades bli befordrad, ansågs detta system inte kunna förorsa— ka Intelsat någon betydande ekonomisk skada.

• Sida 34
•  Original

I april 1980 godkände församlingen det s.k. Arabsatsystemet, som den Arabiska telesatellitorganisationen (Arabsat) svarar för. Även i detta fall var skälet till godkännande att den avsedda verksamheten i första hand var ett alternativ till att använda marknätet.

Slutligen skedde i oktober 1980 en koordinering för Algeriets använd— ning av I ntersputniksystemet, öststaternas motsvarighet till Intelsat (se avsnitt 1.2.2). Trafikbortfallet för Intelsat härigenom bedömdes bli mycket ringa.

Det råder inget tvivel om att de nu behandlade systemen gäller allmän- na internationella telekommunikationer. Exemplen har emellertid ock— så en annan omständighet gemensam. Det är, att inget av systemen etablerats i syfte att ta för sig av existerande eller planerad Intelsattra— fik. Det är därför naturligt att de skadebedömningar som .orts utfallit till de koordineringssökandes fördel.

Som har framgått är det endast för allmänna internationella telekom— munikationer som det krävs koordinering i fråga om ekonomisk skada. Andra telesatellittjänster, alltså speciella telekommunikationer, behö— ver bara vara tekniskt förenliga med Intelsatsystemet enligt vad som närmare anges i artikel XIV e) i Intelsatöverenskonunelsen. Frågan om en viss tjänst utgör allmänna internationella telekommunikationer el— ler speciella telekommunikationer har därför stor betydelse så snart det kan göras gällande att ett visst satellitsystem kan förorsaka Intelsat betydande ekonomisk skada.

Under de senaste åren har denna fråga blivit aktuell. Beroende på de förändringar som USA:s politik på telesatellitområdet genomgått, har det försatt Intelsat i en delvis ny situation.

Det hela började med en ansökan av bolaget Orion Satellite Corporation (Orion) om att få etablera internationella satellitkommunikationer i egen regi. Denna ansökan, som lämnades in till USA:s telekommunika- tionsmyndighet Federal Communications Commission (FCC) i mars

• Sida 35
•  Original

1983, följdes snart av fler. Bl.a. redovisades liknande planer av bolaget Pan American Satellite Corporation (PanAmSat).

Orion ville ha en rymdsektor med två satelliter i bana och en reservsa- tellit på marken. Satellittranspondrarna skulle säljas eller hyras ut på icke taxebunden basis till användare på båda sidor av Atlanten.

Eftersom bolagets affärsidé gällde försäljning och uthyrning av rymd- sektorsutrustning snarare än att erbjuda bestämda tjänster, ansåg sig bolaget inte behöva uppfylla koordineringskravet enligt artikel XIV d) i Intelsatöverenskönunelsen. Bolaget hävdade att dess verksamhet gällde speciella telekommunikationer enligt artikel XIV e) i överens— kommelsen.

PanA mSat ville upprätta och driva ett satellitsystem för västra halv- klotet och primärt avsett för ett antal latinamerikanska staters inhem— ska behov. Bolaget räknade emellertid också med "tillfällig" täckning av Iberiska halvön. Härigenom skulle även detta system få en transat- lantisk karaktär.

PanAmSats ansökan ingavs ijuni 1984. I november samma år klar-or— de president Reagan sin allmänna syn på den väckta frågan. Presiden— ten förklarade i det beslut som han tillkännagav att det för USA var "ett nationellt intresse" att det etablerades separata internationella sa- tellitsystem. Han framhöll emellertid att landet måste iaktta sina skyl- digheter enligt Intelsatöverenskommelsen och skulle rådgöra med In— telsat i fråga om sådana separata system som FCC gav tillstånd till.

FCC tog ställning ijuli 1985. Beslutet innebar att PanAmSat beviljades det sökta tillståndet, medan frågan om tillstånd för Orion sköts på framtiden eftersom bolaget inte hade uppfyllt vissa tekniska standard- krav.

I beslutet fastslog FCC som sin principiella uppfattning, att det var till fördel för den amerikanska allmänheten att det etablerades alternativa satellitsystem som kunde åstadkomma "currently unavailable service, technological innovation and service development, improve network ef-

• Sida 36
•  Original

ficiencies, reduce user costs, create new business and trade opportuni— ties and contribute to greater cultural exchange".

PanAmSatsystemet har i april 1987 delvis koordinerats med Intelsat. Med avseende på kravet att inte förorsaka Intelsat betydande ekono— misk skada har sålunda Intelsats församling godkänt att PanAmSat tar i bruk 5 av de aktuella 24 satellittranspondrarna för överföringar mellan USA och Peru.

Intelsat verkar alltså numera under delvis andra betingelser än för ett årtionde sedan. Men organisationen påverkas inte bara av olika till— kommande satellitsystem. Till konkurrensbilden hör också de nära fö— restående projekten att under världshaven lägga ut nya optiska fiber- kablar, vilka kommer att få en överföringskapacitet mångdubbelt stör- re än både dagens transoceana telekablar och de olika satellitsystemen.

1.2.2. Intersputnik*

Sovjetunionen tillhör inte Intelsat, där landet på grund av sin jämförel— sevis ringa interkontinentala teletrafik skulle ha ett begränsat infly— tande. Tillsammans med vissa andra stater bildade i stället Sovjetunio— nen i början av 1970—talet en parallell organisation, Intersputnik eller som det fullständiga namnet är "Intersputnikorganisationen av telesa— tellitanv'andare".

Intersputniks övriga medlemmar i Europa är Bulgarien, Polen, Rumä— nien, Tjeckoslovakien, Tyska Demokratiska Republiken (DDR) och Ungern. Till organisationen hör vidare Cuba och Nicaragua samt sex asiatiska stater, nämligen Afghanistan, Laos, Mongoliet, Syrien, Viet- nam och Demokratiska Folkrepubliken Yemen (Sydyemen). Några sta- ter — Algeriet, Irak och Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordko- rea) — utnyttjar dessutom Intersputniksystemet utan att vara anslutna till detta.

För framställningen har utnyttjats bl.a. Larry Martinez, Communication Sa- tellites: Power Politics in Space, Dedham, Mass, 1985, 5, 1—3 och Theo Pirard, Intersputnik: The Eastern "Brother" of Intelsat, i Satellite Commu- nications, augusti 1982.

• Sida 37
•  Original

För Intersputniks verksamhet användes ursprungligen satelliter i Mol— nia 2—serien. Sedan slutet av 1970—talet utnyttjas i stället mera effekti— va geostationära satelliter av typen Horisont. För närvarande dispone- ras två sådana. Den ena har positionen 14 grader väst över Atlanten, medan den andra är placerad över Indiska oceanen i positionen 80 gra- der öst. Tillsammans täcker satelliternas signalstrålar hela Europa, Af— rika, Asien och Sydamerika samt Nordamerikas östkust och västra Australien..

Signalerna från den västra satelliten kan tas emot i bl.a. Västeuropa. Två transpondrar i denna satellit används för TV. Bl.a. utsänds den sovjetiska televisionens program. Det förekommer också utsändningar inom ramen för Intervisionen, den östeuropeiska motsvarigheten till Eurovisionen.

Horisontsatelliternas TV—transpöndrar är på 40 watt. Sändareffekten är därmed betydligt högre än hos Intelsatsatelliterna.

Jämfört med Intelsat är Intersputniksystemets trafikmängd mycket be- gränsad. Systemets tjänster byggs emellertid ut och erbjuds bl.a. ett flertal utvecklingsländer. Även Intersputnik framträder därför alltmer som en konkurrent till Intelsat.

1.2.3. Eutelsat*

Eutelsats bildande

Som har framgått av redogörelsen för Intelsat, har det också vuxit fram ett antal regionala telesatellitorganisationer. Den mest omfattande verksamheten av dessa har Eutelsat (European Telecommunications Satellite Organization).

* 'l'ill grund för framställningen ligger bl.a. de redogörelser som lämnats i

prop. 1982/831173 och Sveriges Radio—koncernens Mediebrev 198715.

• Sida 38
•  Original

Eutelsat upprättades i provisorisk form är 1977 genom att 17 europei- ska teleförvaltningar då gick samman om det s.k. Interim Eutelsat. Det skedde på initiativ av den Europeiska post— och telesammanslutningen CEPT (Conference européenne des postes et des télécommunications), vilken som medlemmar har nationella post— och teleförvaltningar i 26, huvudsakligen västeuropeiska länder.

Överenskommelsen om Interim Eutelsat gick ut på att det så småning— om skulle bildas en permanent europeisk telesatellitorganisation. Be— slut om detta fattades vid en regeringskonferens i Paris våren 1982. Konferensen nådde enighet rörande en konvention om Eutelsat och en anslutande driftöverenskommelse. Konventionen öppnades för under— tecknande den 15juli 1982* och trädde i kraft den 1 september 1985.

Eutelsat har 26 medlemsstater. Det är samma 26 stater, vilkas teleför— valtningar tillhör CEPT, nämligen Belgien, Cypern, Danmark, Fin— land, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Jugoslavien, Liech- tenstein, Luxemburg, Malta, Monaco, Nederländerna, Norge, Portugal, San Marino, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, För— bundsrepubliken Tyskland, Vatikanstaten och Österrike.

Eu telsatkon uentionen

Konventionen om Eutelsat baseras i tillämpliga delar på Intelsatöver— enskommelsen.

I inledningen understryker staterna sin önskan att stärka samarbetet på telesatellitområdet och förklarar att de vill fortsätta att verka för att

det upprättas europeiska satellitsystem som en del av ett förbättrat europeiskt telenät.

* Den svenska regeringen ratificerade konventionen den 29 september 1983

och bemyndigade samma dag televerket att vara signatär driftöverenskom- melsen (SO 198411).

• Sida 39
•  Original

Även här definieras uttrycken allmänna och speciella telekommunika- tioner (artikel 1 k) och l)). Definitionerna lyder:

k) "allmänna telekommunikationer" fasta eller mobila telekommuni- kationer som kan tillhandahållas via satellit och som är tillgängliga för allmänheten, såsom telefoni, telegrafi, telex, faksimile, dataöverförin , Videotex, överföring av ljudradio— och televisionsprogram mellan go — kända jordstationer med tillträde till Eutelsats rymdsektor för vidare utsändning till allmänheten, flertjänstöverföringar, samt förhyrda för— bindelser för användning vid något av ovannämnda ändamål;

]) "speciella telekommunikationer" andra telekommunikationer som kan tillhandahållas via satellit än de som definieras i punkt k) i denna artikel. Detta inbegriper men begränsas inte till radionavigering, ljud— radio— och TV—sändning via satellit, samt telekommunikationer för rymdforskning, meteorologi ochjordresursövervakning.

Eutelsats huvudsakliga ändamål är att projektera, utveckla, konstrue— ra och upprätta samt driva och underhålla den rymdsektor som tillhör det europeiska telesatellitsystemet eller _systemen. Därvid är det orga— nisationens främsta uppgift att tillhandahålla den rymdsektor som be— hövs för allmänna internationella telekommunikationer i Europa (arti- kel III a). Dessutom kan under vissa förutsättningar Eutelsats rymd- sektor användas för olika slag av speciella telekommunikationer (arti- kel [11 e).

Verksamheten skall drivas enligt sunda ekonomiska grundsatser och med iakttagande av gängse affärsmässiga principer (artikel V).

Eutelsat är en juridisk person (artikel VI) Och har sitt säte i Paris.

Organisationen förvaltas av en församling, en styrelse och ett verkstäl— lande organ under ledning av en generaldirektör.

Församlingen består av företrädare för de 26 konventionsstaterna, vil- ka har en röst var. Församlingen är Eutelsats högsta beslutande organ och fastställer allmänna och långsiktiga riktlinjer för verksamheten (artikel IX).

Styrelsen består av företrädare för samtliga signatärer till driftsöver— enskommelsen. Rösträtten är baserad på resp. signatärs investerings—

• Sida 40
•  Original

andel med den begränsningen att ingen signatär får förfoga över mer än 20 procent —i undantagsfall 25 procent — av den sammanlagda röst— kvoten (artiklarna X och XI). Styrelsen skall framför allt svara för pro— jektering, utveckling, konstruktion, upprättande, anskaffning, drift och underhåll av Eutelsats rymdsektor. Styrelsen utnämner generaldirek— tören (artikel XII).

Generaldirektören, som utses för sex år i sänder, är Eutelsats högste verkställande tjänsteman och dess legale ställföreträdare (artikel XHI).

Tidigare har uppmärksammats artikel XIV d) i Intelsatöverenskom— melsen. Den motsvaras i Eutelsatkonventionen av artikel XVI a) och b). Dessa bestämmelser handlar om andra rymdsektorer än Eutelsats och lyder:

a) Varje part eller signatär, som avser, eller som blir medveten om att någon person inom partens jurisdiktion avser, att själv eller i samver- kan med andra upprätta, förvärva eller använda rymdsektorsutrust- ning vid sidan av Eutelsats rymdsektor för att tillgodose sina behov av allmänna internationella telekommunikationer inom Eutelsats rymd- sektors betjäningsområde så som detta definierats i konventionens arti- kel III a) och b), skall före upprättandet, förvärvet eller användningen av sådan utrustning via styrelsen förse församlingen med alla upplys- ningar som är av intresse i saken. Styrelsen skall därvid fastställa om det är troligt att Eutelsat kommer att förorsakas betydande ekonomisk skada. Styrelsen skall underställa församlingen sin rapport och sina slutsatser.

Församlingen skall avge sitt utlåtande inom sex månader från det att ovannämnda förfarande började. Ett extra möte med församlingen kan få sammankallas för detta ändamål.

b) Styrelsen skall som en av sina första åtgärder utarbeta och under— ställa församlingen de riktlinjer som varje part eller signatär skall - då parten eller signatären avser, eller blir medveten om att någon person inom partens jurisdiktion avser att själv eller i samverkan med andra upprätta rymdsektorsutrustning vid sidan av Eutelsats rymdsektor för att tillgodose sina behov av allmänna eller speciella, nationella eller in— ternationella telekommunikationer — beakta för att säkerställa att så— dan utrustning och dess drift blir tekniskt förenlig med Eutelsats be- fintliga eller planerade rymdsektors användning av radiofrekvens- spektret och utrymmet för omloppsbanor.

Varje nytt satellitsystem för allmänna internationella telekommunika— tioner som en medlemsstat vill upprätta måste alltså förhandskoordine-

• Sida 41
•  Original

ras i fråga om bl.a. att inte förorsaka Eutelsat betydande ekonomisk skada.

Eutelsats rymdsektor

Eutelsats rymdsektor har tills helt nyligen bestått av dels två satelliter som organisationen äger, Eutelsat I F—l och Eutelsat I F—2 (tidigare ofta kallade ECS 1 och 2), dels viss kapacitet i två franska satelliter, Télé— com 1 A och B.

Eutelsatsatelliterna placerades ut ijuni 1983 resp. augusti 1984. I sep- tember 1985 var det meningen att sända upp en tredje satellit, men denna uppskjutning misslyckades. I september 1987 sändes Eutelsat I F-4 upp. I mitten av år 1988 planeras uppsändningen av Eutelsat IF—5 äga rum.

Eutelsat I F—1 har positionen 13 grader öst i den geostationära banan. Via denna satellit överförs ett tiotal TV—kanaler för vidarespridning i kabelnät, bl.a. de brittiska Sky Channel och Super Channel, den fransk— språkiga TV 5, den tyskspråkiga 3—SAT och den svenska Esselte—kon— cernens betal—TV—kanal FilmNet.

F—2—satelliten har banpositionen 7 grader öst. Den används för flera olika tjänster: telefontrafik, TV—överföringar mellan rundradioföreta- gen inom Europeiska radiöunionen EBU (European Broadcasting Uni- on), företagstjänster och uthyrning av tillfälliga förbindelser. För TV— överföringarna mellan EBU—företagen används två transpondrar. De tillfälliga förbindelserna gäller i huvudsak TV—sändningar från hän— delser av större internationellt intresse. Som exempel kan nämnas att det från toppmötet hösten 1986 i Reykjavik mellan den amerikanske presidenten Reagan och Sovjetunionens ledare Gorbatjov sändes 115 timmar TV via F—2—satelliten.

Eutelsat I F—l var ursprungligen tänkt att vara reservsatellit för F—2— satellitens tjänster, om denna satellit skulle upphöra att fungera. Det visade sig emellertid vara mera lönsamt att låta TV—kanaler som de ovan nämnda få disponera sändningsutrymmet. Tvärtemot den ur-

• Sida 42
•  Original

sprungliga bedömningen har därför TV-distributionen blivit Eutelsats dominerande inkomstkälla.

TV _kanalerna distribueras emellertid på s.k. oprioriterad ("preemptib- le") basis, dvs. de tjänster som utnyttjar F—2—satelliten har företräde till F—l—satelliten, om den förra skulle bli oanvändbar.

Det är meningen att sända TV även över F—4—satellitens 9—10 trans— pondrar. Här kan det dock bli aktuellt att medge sändningsutrymme också på prioriterad basis.

Norges nationella rundradioföretag, Norsk rikskringkasting, är huvud- man för en av de TV—kanaler som planeras bli sänd via den nya satelli— ten. Vidare har ett svenskt företag, People Television KB, meddelat att man i början av 1988 kommer att börja sända en reklamfinansierad un— derhållningskanal via satelliten.

Alla den första generationens Eutelsatsatelliter har en sändareffekt på 20 watt. För att kunna ta emot programmen krävs därför relativt stora antenner (1,5—4 meter). I praktiken betyder detta att sändningarna kan tas emot först efter återutsändning i någon form.

I slutet av 1989 eller början av 1990 är det emellertid meningen att tai anspråk nästa generation Eutelsatsatelliter, Eutelsat 11. Dessa kom— mer att i flera avseenden vara mera avancerade än de nuvarande. Var och en av de nya satelliterna — tre stycken är under tillverkning - skall få 24 transpondrar och varje transponder skall ha en sändarstyrka på 50 watt. I så gott som hela Västeuropa kommer därför sändningarna från dessa satelliter att kunna tas emot med hjälp av antenner i storle- ken 1,0-—1,5 meter. På grund härav brukar Eutelsat II—satelliterna be- tecknas som medeleffektsatelliter.

Eutelsat och Astra—projektet

Eutelsatkonventionens koordineringskrav har redovisats tidigare. Kraven medför att det även enligt denna konvention har betydelse om

• Sida 43
•  Original

en viss satellittjänst skall anses utgöra allmänna internationella tele— kommunikationer eller inte.

Denna fråga har också praktisk aktualitet. Mellan Eutelsat och Lux— emburg har det nämligen förelegat meningsskiljaktigheter på grund av ett satellitprojekt som Luxemburgs regering engagerar sig i, det s.k. GDL— eller Astra—projektet* (GDL = Grand Duchy ofLuxemburg).

Astra—projektet består av en medeleffektsatellit, Astra, med vilken det är avsikten att sända ut ett stort antal TV—kanaler till europeisk publik för mottagning i bl.a. centralantennanläggningar och andra kabelnät. Satelliten skall sända med 16 transpondrar och ha sex reservtranspond— rar, var och en med en effekt av 45 watt. Varje transponder skall överfö— ra en TV—kanal, och det skall i större delen av betjäningsområdet vara möjligt att ta emot sändningarna med hjälp av antenner vars diameter understiger 1 meter. Satelliten beräknas bli uppsänd under hösten 1988.

De direktsändande satelliter som vissa europeiska länder ämnar ta i bruk (se avsnitt 1.3) kommer att sända med betydligt högre effekt än Astra (100—230 watt per transponder). Av det skälet är deti princip inte möjligt att utrusta någon av satelliterna med mer än fyra TV—tran— spondrar. Ingen av de direktsändande satelliterna kommer därför att kunna erbjuda TV-publiken ett lika stort utbud som Astra. Enligt Luxemburgs regering tar Astra—projektet tillvara satellit—TV—tekni- kens kommersiella möjligheter bättre än både de nuvarande kommuni- kationssatelliterna och de direktsändande satelliterna. Dessutom lig- ger projektet tidsmässigt före den nya generationen Eutelsatsatelliter. Kravspecifikationerna på dem har f.ö. bestämtsjust för att kunna möta den efterfrågan som Astra försöker tillgodose.

* De uppgifter som framställningen bygger på har bl.a. hämtats från Maria Hirsch, A monopoly challenged, i Cable & Satellite Europe 1987:2 och Glyndwr Matthias, The Monopoly strikes back, i samma tidskrift 198713.

• Sida 44
•  Original

De frekvenser som skall användas för Astrasändningarna ligger inom banden 14,25-14,5 GHz (upplänk) och 11,2—11,45 GHz (nedlänk). Som framgår av avsnitt 1.4.4 är dessa hand enligt det internationella radio- reglementet anslagna för fast satellittrafik och inte för satellitrundra- dio.

Luxemburgs regering hävdar att Astra—projektets tjänster inte utgör "allmänna telekommunikationer" enligt artikel I k) i Eutelsatkonven- tionen och följaktligen inte behöver koordineras enligt artikel XVI a), medan Eutelsat intar i princip motsatt ståndpunkt.

Allmänna telekommunikationer är som tidigare nämnts bl.a. fasta så- dana kommunikationer som kan tillhandahållas via satellit och som är tillgängliga för allmänheten, "såsom överföring av ljudradio— och te- levisionsprogram mellan godkända jordstationer med tillträde till Eutelsats rymdsektor för vidare utsändning till allmänheten" ("such as transmission of radio and television programmes between approved earth stations having access to the EUTELSAT space segment for fur- ther transmission to the public").

Speciella telekommunikationer är "andra telekommunikationer" än allmänna sådana, och uttrycket "inbegriper men begränsas inte till ljudradio— och TV—sändning via satellit" ("including, but not limited to, broadcasting satellite services").*

Luxemburgs regering och Eutelsat förefaller ense om att de två defini— tionerna utesluter varandra. Men sedan går åsikterna isär.

Eutelsats uppfattning är att "allmänna telekommunikationer" är den grundläggande definitionen och att "speciella telekommunikationer" är en restdefinition för tjänster som inte uppfyller alla krav för "allmänna

* Den i prop. 1982/831173 gjorda översättningen till svenska av konventions-

tcxten är mindre lyckad såvitt gäller "speciella telekommunikationer"; "broadcasting satellite services" har en betydligt snävare innebörd än "ljud— radio— och 'l'V—sändning via satellit".

• Sida 45
•  Original

telekommunikationer". Dessa krav är att tjänsten skall 1) vara fast el- ler mobil, 2) kunna tillhandahållas via satellit och 3) vara tillgänglig för allmänheten. Så snart en tjänst uppfyller dessa krav, bör det enligt Eutelsat anses röra sig om "allmänna telekommunikationer". Eftersom Astra—tjänsterna uppfyller kraven, bör tjänsterna betraktas som "all- männa telekommunikationer".

Luxemburg närmar sig frågan från den motsatta utgångspunkten. Om en viss tjänst kan anses utgöra "speciella telekommunikationer", bör det inte anses spela någon roll om tjänsten uppfyller kraven för "all- männa telekommunikationer". Så snart en tjänst kan hänföras till "speciella telekommunikationer", bör det alltså anses röra sig om just en sådan tjänst.

Luxemburg har betonat att Eutelsats medlemsstater till organisatio— nen väsentligen endast överlämnat uppgiften att tillhandahålla rymd- sektor för "allmänna telekommunikationer" och inte avstått från sin suveränitet när det gäller "speciella telekommunikationer". Eutelsat— konventionens krav att det i fråga om sistnämnda slag av överföringar skall ske en teknisk koordinering med Eutelsat (artikel XVI b) innebär inte något principiellt nytt för medlemsstaterna, eftersom dessa utan undantag är bundna av internationella telekonventionens radioregle- mente, som också ställer krav på teknisk koordinering av nya satellit- tjänster. I motsats till vad Eutelsat hävdar, bör följaktligen "speciella telekommunikationer" anses vara den grundläggande definitionen.

Som tidigare nämnts skall Astrasändningarna ske på frekvenser som enligt den internationella radiorättens regler är anslagna för fast satel— littrafik. Luxemburg menar trots detta att överföringarna kommer att utgöra "broadcasting satellite service" och därmed "speciella telekom- munikationer".

Begreppet "broadcasting satellite service" definieras inte i Eutelsat- konventionen. I internationella radioreglementet (punkt 37) definieras emellertid uttrycket såsom en tjänst bestående av satellitsignaler som år ”intended for direct reception by the general public”.

• Sida 46
•  Original

Luxemburg menar att Astrasäudningarna på grund av satellitens sän— darstyrka kommer att vara "intended for direct reception by the gene- ral public" och att det förhållandet att sändningarna skall ske på andra frekvenser än ett satellitrundradioband inte har någon avgörande bety— delse för hur Eutelsatkonventionen bör tolkas.

Enligt uppgifter somjust blivit tillgängliga har Eutelsats styrelse före— slagit att organisationen skall godta Astra—projektet på vissa villkor. Förslaget synes dock inte innebära att organistionen har ändrat stånd- punkt när det gäller tjänsternas karaktär av "allmänna telekommu- nikationer".

1.3. Några förestående projekt med direktsändande satelliter*

1.3.1. Inledning

Enligt planer som tillkännagetts kommer det under de närmaste åren att börja sändas TV från flera europeiska direktsändande satelliter ("direct broadcasting satellites", DBS).

Vissa satellitplaner har existerat sedan slutet av 1970—talet. Då .ordes den optimistiska bedömningen att man vid det här laget med god mar— ginal skulle ha tagit satelliterna i bruk. Successivt har man emellertid fått flytta fram planernas förverkligande. Det beror delvis på tekniska problem hos den franska Arianeraketen, den startraket som är inbokad för satellituppskjutningarna. Men förseningarna har också att göra med en inte övervunnen osäkerhet om lönsamhetsutsikterna för den nya formen av TV—distribution. Under senare tid har bedömandet av den frågan komplicerats av bl.a. de nya medeleffektsatelliterna.

Framställningen bygger på uppgifter från i första hand tidskriften Cable & Satellite Europe.

• Sida 47
•  Original

Trots att det således alltjämt råder en del oklarhet om vilka företag som kommer att bli huvudmän för TV—sändningarna och vilken typ av pro— gram som kommer att sändas, bör några av satellitprojekten kort be— skrivas, särskilt det västtyska TV-SAT och Frankrikes TDF-l.

1.3.2. TV—SAT

Den västtyska satelliten TV—SAT 1 avses bli uppsänd i november i år och torde därmed bli den första europeiska direktsändande satelliten.

Satellitens position skall vara 19 grader väst i den geostationära ba— nan, och den skall sända fyra TV—kanaler, var och en med en effekt 200—230 watt. Även om direktmottagning av sändningarna är avsedd endast i Västtyskland, kommer därför sådan att kunna ske långt utan— för det primära spridningsområdet, t.ex. i Danmark, Sydnorge samt Syd— och Mellansverige.

Två av de aktuella'kanalerna kommer att bli s.k. public service—kana— ler, medan privata intressen skall få disponera de övriga två. En av public service—kanalerna har reserverats för 3—SAT, det redan pågåen- de samarbetet mellan västtysk, schweizisk och österrikisk public servi— ce—TV via kommunikationssatelliten Eutelsat I F—l, medan den andra kanalen skall skötas av ARD, Västtysklands äldsta public service—före— tag. Under 1987 har det blivit klart att de båda konsortierna SAT 1 och RTL Plus skall svara för de privata kanalerna. Bakom SAT 1 står bl.a. några av Västtysklands största tidningsutgivare (Springer, Burda), medan RTL Plus domineras av det luxemburgska GLT—konsortiet (Compagnie Luxembourgeoise de Télédiffusion).

År 1989 är det meningen att sända upp nästa satellit inom TV-SAT— projektet, TV—SAT 2. Förmodligen kommer då 3—SAT att flytta sina sändningar till denna satellit och den ledigblivna kapaciteten i TV— SAT 1 att upplåtas till en tredje privat företagsgrupp.

• Sida 48
•  Original

1.3.3. TDF-l

Den franska TDF—l torde bli uppsänd under 1988. Även den kommer att sända fyra TV—kanaler från positionen 19 grader västi den geosta— tionära banan. Varje kanal kommer att ha en signalstyrka på 230—260 watt. Även här kommer därför överspillsmottagning att vara möjlig i betydande utsträckning. För att ta emot de franska programmen i Sve— rige torde det dock krävas något större antenner än som behövs för att ta emot programen från TV—SAT 1.

Den franska TV—politiken har förändrats högst påtagligt sedan mini— stären Chirac tillträdde våren 1986. Förändringarna, som kan sam— manfattas i ordet privatisering, har inneburit bl.a. att 50 procent av den äldsta 'I'V—kanalen, TF—1, sålts till en privat företagsgrupp med byggföretaget Bouygues som huvudintressent men i vilken också ingår den engelske pressmagnaten Robert Maxwell, ägare av bl.a. Daily Mir— ror och majoritetsägare av betal—TV—kanalen Premiere.

Vilka som skall få sända via TDF—l är i skrivande stund inte klart. En av dem som förhandlar om att få hyra transponderkapacitet är det pri- vata TF-l—bolaget under Bouygues/Maxwell. Andra som uttryckt in- tresse för saken är Silvio Berlusconi - Italiens ledande namn inom kom- mersiell TV och sedan 1986 den drivande kraften bakom Frankrikes femte TV—kanal, La Cinq - samt bok— och tidningsföretagen Hachette och Hersant, det senare ägare av bl.a. dagstidningarna Le Figaro och France Soir.

Det är möjligt att det via TDF-l också kommer att sändas en public ser— vice—kanal, La Sept. I dagsläget är dock ingenting besämt om detta.

Ett utmärkande drag hos den franska regeringens politik förefaller va— ra att man vill att franska företag skall alliera sig med andra europei— ska medieföretag så att det kan skapas företagsgrupper som är så star— ka att de kan konkurrera framgångsrikt med den amerikanska TV—in— dustrin. Om två eller flera sådana multimedieföretag kan skapas, tycks man inte motsätta sig att även icke franska intressen involveras i den franska satellit-TV—verksamheten.

• Sida 49
•  Original

1.3.4. Storbritannien

Efter en trög start verkar det brittiska DES—programmet ha tagit fart. År 1986 fick ett privat konsortium, i vilket ingår bl.a. några brittiska kommersiella TV-företag, ett 15—årigt sändningstillstånd av den an- svariga myndigheten, IBA.

Konsortiet, som kallas British Satellite Broadcasting (BSB), planerar att sända upp en USA—tillverkad satellit under senare delen av år 1989. Satelliten skall ha tre transpondrar och en sändareffekt om 110 watt per transponder.

Fyra programkanaler planeras, en för allmän underhållning, en för ny— heter, en för barnprogram och en för film.

1.3.5. Tele—X

Av uppenbart svenskt intresse när det gäller DES—verksamhet är Tele- X—satelliten. Tele—X, som avses bli uppsänd i slutet av 1988 eller i bör- jan av 1989, äri grunden ett svenskt industripolitiskt projekt. På grund av BBS—funktionen har emellertid Nordiska ministerrådet i november 1985 beslutat att det bör inledas en treårig försöksverksamhet med TV— samarbete mellan Finland, Island, Norge och Sverige via satelliten.

Försöksverksamheten bör enligt beslutet omfatta två kanaler med TV— program från ländernas nationellt verkande public service—företag, nämligen Norsk rikskringkasting från Norge, Oy Yleisradio Ab från Finland, Rikisfttvarpid från Island och Sveriges Radio AB från Sverige. Den ena kanalen avses främst innehålla nyhets— och aktualitetspro- gram, medan den andra bör inriktas på kultur- och underhållningspro- gram. Om inte annat överenskoms, bör det inte vara tillåtet att sända reklam.

Sedan ministerrådsbeslutet fattades har fortsatta diskussioner förts mellan de berörda regeringarna och mellan rundradioföretagen. Dis-

• Sida 50
•  Original

kussionerna har bl.a. gällt vissa andra lösningar än att sända de två re— digerade kanaler, som ministerrådsbeslutet går ut på. Diskussionerna ärinte slutförda. För ögonblicket är det därför inte möjligt att precisera hur Tele—X kommer att utnyttjas när det gäller TV.

1.3.6. Vissa andra projekt

Det finns också i detta sammanhang anledning att nämna Olympus, ett satellitprojekt som stöds av bl.a. Danmark, Italien, Storbritannien och Canada. Olympussatelliten avses bli uppsänd ijanuari 1989. Meningen är bl.a. att den skall användas för TV—sändningar av det italienska na- tionella rundradioföretaget RAI.

Det finns också planer på ett irländskt och ett italienskt BBS—system. Det framstår emellertid som osäkert om och när dessa kan komma att förverkligas.

1.4. Den internationella radiorätten och telesatellit- användningen* 1.4.1 Inledning

Av avgörande betydelse för all telesatellitanvändning är den interna- tionella radiorättens regler. De återfinns i gällande internationella te- lekonvention och i det till konventionen hörande s.k. radioreglementet ("Radio Regulations").

Framställningen byggeri vissa delar på Louis J. Ippolilo_Jr., Radiowave Pro- pagation in Satellite Communications, New York, N.Y., 1986 och Larry Mar— linez, Communication Satellites: Power Politics in Space, Dedham, Mass, l985.

• Sida 51
•  Original

Nu gällande telekonvention undertecknades i Nairobi den 6 november 1982 och trädde i kraft den 1 januari 1984. Radioreglementet fick i prin- cip sin nuvarande lydelse vid en år 1979 företagen revision. I denna ly- delse trädde reglementet i kraft den 1 januari 1982.

Telekonventionen och radioreglementet är bindande folkrätt för alla stater som har ratificerat konventionen (art. 43 och 4411 i konventio— nen).* Det praktiska handhavandet av reglerna ankommer emellertid i första hand på olika organ inom Internationella teleunionen (ITU), FN:s s.k. fackorgan på teleområdet med högkvarteri Geneve.

1.4.2. Reglernas föremål och grund

Den internationella radiorätten reglerar användningen av radiofre- kvensspektrum, dvs. den del av det fria rummets elektromagnetiska spektrum, där fält av osynliga vågor utbreder sig med samma hastig- het som ljuset (300 000 kni/sek). Antalet radiovågor eller svängningar per sekund betecknas som en frekvens och uttrycks i enheten hertz (Hz) efter den tyske fysikern Heinrich Hertz (1857-1894). 1 Hz betecknar en svängning per sekund. Vanligen används hertzbeteckningen tillsam— mans med ett prefix (kilo eller k = 1 000, mega eller M = 1 miljon, giga eller G = 1 000 miljoner).

Radiofrekvensspektrum omfattar frekvensområdet upp till 3 000 GHz, dvs. 3 000 000 000 000 svängningar per sekund. Vid högre frekvenser blir det fråga om vågor av annat slag än radiovågor: infraröd strålning, ljus, ultraviolett ljus, röntgenstrålning och kosmisk strålning.

Den del av radiofrekvensspektrum som kan utnyttjas i praktiken sträcker sig från något under 10 kHz till 300 GHz. För satellitkommu-

' Efter ratifikation den 6 juni 1935 trädde konventionen för Sveriges del i kraft den 3 oktober samma år (SO 1985266).

• Sida 52
•  Original

nikationsändamål kan dock inte hela detta område användas utan bara så höga frekvenser att radiovågorna tränger igenom den s.k. jonosfä— ren, dvs. det skikt av joniserande strålning som omgerjorden på en höjd av 50-200 km över jordytan. En satellitradiofrekvens bör därför i all— mänhet inte vara lägre än 3 GHz. Samtidigt bör frekvensen inte vara alltför hög eftersom radiovågorna då delvis absorberas av de i den s.k. troposfären 10—20 km över jordytan förekommande ansamlingarna av syre och vattenånga.

Vad som gör det nödvändigt att reglera radiofrekvensspektrums an— vändning är två grundläggande fysiska förhållanden. För det första att radiokommunikation är möjlig bara om de berörda radioanläggningar— na använder samma frekvens. För det andra att det finns en risk att mottagning inte kan ske störningsfritt, om två eller flera sändaran— läggningar använder samma frekvens. För att dra nytta av förstnämn- da förhållande och så långt möjligt eliminera risken för störningar, krävs det regler som har universell räckvidd.

1.4.3. Vissa definitioner

I telekonventionen och radioreglementet definieras ett stort antal ord och uttryck, bl.a. följande hierarki av grundläggande begrepp:

Telecommunication: Any transmission, emission or reception of signs, signals, writing, images and sounds or intelligence of any nature by wi— re, radio, optical or other electromagnetic systems. (Bilaga 2 till kan— ventionen och punkt 4 i radioreglementet)

Radio Waves or Hertzian Waves: Electromagnetic waves of frequencies arbitrarily lower than 3 000 GHz, propagated in space without artificial guide. (Punkt 6 i radioreglementet)

Radio: A general term applied to the use of radio waves. (Punkt 5 i ra— dioreglementet)

Radiocommunication: Telecommunication by means of radio waves. (Bilaga 2 till konventionen och punkt 7 i radioreglementet)

Fixed Service: A radiocommunication service between specified fixed points. (Punkt 21 i radioreglementet)

Broadcasting Service: A radiocommunication service in which the transmissions are intended for direct reception by the general public.

• Sida 53
•  Original

This service ma include sound transmissions, television transmissions or other types o transmission. (Bilaga 2 till konventionen och punkt 36 i radioreglementet)

För satellit—TV—verksamheten är ytterligare två uttryck av betydelse. Det är följande två begrepp som definieras i radioreglementet, nämli- gen

Fixed—Satellite Service: A radiocommunication service between earth stations at specified fixed points when one or more satellites are used; in some cases this service includes satellite—to-satellite links, which may also be effected in the inter—satellite service; the fixed-satellite service may also include feeder links for other space radiocommunication servi- ces. (Punkt 22)

B roadcasting—Satellite Service: A radiocommunication service in which signals transmitted or retransmitted by space stations are intended for direct reception by the general public.

In the broadcasting—satellite service, the term "direct reception" shall encompass both individual reception and community reception. (Punkt 37)

Även de senare uttrycken, alltså "individual reception" och "communi- ty reception" definieras i reglementet, nämligen på följande sätt:

Individual Reception (in the broadcasting—satellite service): The recep— tion of emissions from a space station in the broadcasting-satellite ser— vice by simple domestic installations and in particular those possessing small antennae. (Punkt 123)

Community Reception (in the broadcasting—satellite service): The recep— tion of emissions from a space station in the broadcasting—satellite ser- vice by receiving equipment, which in some cases may be complex and have antennae larger than those used for individual reception, and in- tended for use:

- by a group ofthe general public at one location; or

— through a distribution system covering a limited area. (Punkt 124)

• Sida 54
•  Original

1.4.4 Närmare om regleringen av de olika satellit—TV— tjänsterna

Medan telekonventionen slår fast de allmänna principerna som bl.a. tilldelningen av radiofrekvenser skall bygga på, finns detaljföreskrif— terna om detta i radioreglementet.

Reglementet är indelat i 13 kapitel med sammanlagt 69 artiklar. Varje artikel består i sin tur av ett antal punkter. En hänvisning till regle- mentet avser vanligen en särskild punkt. Det totala antalet punkter är numera över 5 000, vilket gör reglementet till en utomordentligt omfat- tande regelsamling.

Reglementets kärna är den s.k. frekvenstabellen (art. 8). Den lägger fast uppdelningen av radiofrekvensspektrum mellan olika tjänster, t.ex. rundradio från sändare på marken ("terrester" rundradio), fast ra- diotrafik, mobil radiotrafik, fast satellittrafik, satellitrundradio etc.

Jorden är med avseende på frekvensanvändningen indelad i tre regio- ner. Region 1 består av Europa, Afrika, Västasien och Sovjetunionen. Region 2 utgörs av Amerika och region 3 består av Syd— och Östasien samt Australien och Nya Zeeland.

Som nämnts skiljer man mellan två olika satellit-TV—tjänster, fast sa- tellittrafik ("fixed—satellite service") och satellitrundradio ("broadcast- ing-satellite service"). Den fasta satellittrafiken avser överföringar till fasta markstationer, överföringar som åtminstone i teorin är av karak- tären punkt—till—punkt, medan satellitrundradion betecknar överfö- ringar från en punkt till många ("single-point—to—multiple—points links") inom signalstrålens s.k. betjäningsområde ("service area").

Följande två tabeller visar frekvenstilldelningarna för fast satellittra- fik resp. satellitrundradio i ITU—region 1, dvs. bl.a. Europa.

• Sida 55
•  Original

Tabell l. Frekvenstilldelningar för fast satellittrafik i ITU—region ].

Band (GHz) Länk

3,4 — 4,2; "C—bandet" Nedlänk

4,5 _ 4,8 Nedlänk

5,725 - 7,075; "C—bandet" Upplänk 7,25 — 7,75 Nedlänk

7,9 — 8,4 Upplänk 10,7 — 11,7; "Ku-bandet" Upplänk och nedlänk 12,5 — 12,75 Upplänk och nedlänk 12,75 — 13,25 Upplänk 14 - 14,5; "Ku—bandet" Upplänk

14,5 — 14,8 Upplänk 17,3 — 17,7 Upplänk 17 ,7 — 18,1 Upplänk och nedlänk 18,1 — 21,2; "Ka—bandet" Nedlänk

27,5 — 3 1; "Ka-bandet" Upplänk 37,5 — 40,5 Nedlänk

47,2 — 50,2 Upplänk 50,4 — 51,4 Upplänk 71 - 75,5 Upplänk 81 — 84 Nedlänk

92 — 95 Upplänk

102 - 109 Nedlänk

149 — 164 _ Nedlänk

202 — 217 Upplänk

231 -— 241 Nedlänk

265 — 275 Upplänk

• Sida 56
•  Original

Tabell 2. Frekvenstilldelningar för satellitrundradio i ITU—region ].

Band (GHz) Länk

0,62 — 0,79 Nedlänk 2,5 — 2,69 Nedlänk 11,7 — 12,5 Nedlänk 40,5 — 42,5 Nedlänk 84 — 86 Nedlänk

Den fasta satellittrafiken sker framför allt på det s.k. C—bandet, dvs. frekvenserna 5,725—7,075 GHz (upplänk) och 3,4—4,2 GHz (nedlänk). Alltrner utnyttjas emellertid det s.k. Ku—bandet, dvs. frekvenserna 14- 14,5 GHz (upplänk) och 10,7—11,7 GHz (nedlänk). Bl.a. används detta band för att överföra de TV—kanaler som går via Intelsats och Eutelsats satelliter. Som framgått av avsnitt 1.2.8 är det även meningen att TV— sändningarna via Astra—satelliten skall utnyttja detta band. Det där- näst högre frekvensbandet som_ är aktuellt för användning är det s.k. Ka—bandet, dvs. frekvenserna 27,5—31 GHz (upplänk) och 18,1—21,2 GHz (nedlänk). Detta band kommer sannolikt att tas i anspråk alltmer under kommande år i takt med att de lägre banden blir fullt utnyttjade.

Satellitrundradio får som synes sändas på fem olika frekvensband. De två lägsta banden (700 och 2 500 MHz) kan dock i Europa knappast an— vändas i praktiken eftersom andra radiotjänster lägger beslag på dem. De två högsta banden åter (40,5—42,5 och 84—86 GHz) har så höga frek- venser att sändningarna bara med svårighet tränger igenom regn, och dessa band är för närvarande inte aktuella för satellitrundradio. Vad som återstår är därmed det femte bandet, det s.k. 12 GHz—bandet, dvs. frekvenserna 11,7—12,5 GHz.

Som synes gäller, att ingen satellitrundradiofrekvens är tillgänglig för den fasta satellittrafiken och likaså att frekvenserna för denna trafik är stängda för satellitrundradion.

• Sida 57
•  Original

Beträffande den fasta satellittrafiken saknar radioreglementet närma— re bestämmelser om frekvensbandens utnyttjande. Med ett undantag när, nämligen i fråga om 12 GHz—bandet, saknas också sådana bestäm- melser för satellitrundradions del.

Ordningen att frekvensbandens användning inte är närmare bestämd är den traditionella i radioreglementet. Man kan beteckna denna ord- ning som en planering i efterhand. Dess centrala moment är att ett nytt satellitsystem innan det tas i bruk skall koordineras från störningsfri- hetssynpunkt med redan existerande satellitsystem och med planerade sådana som är av äldre datum än koordineringssökandens (art. 11 i ra— dioreglementet). Koordineringsfrågorna handhas av ett särskilt organ inom ITU, den s.k. internationella frekvensregistreringsbyrån (Inter— national Frequency Registration Board, lFRB).

Systemet med koordineringar medför i princip att den förste utnyttja— ren av en satellitfrekvens får ett skydd mot alla som senare skulle vilja använda frekvensen. Detta förhållande har kritiserats av bl.a. utveck- lingsländerna. Dessa länder, som ännu bara i mindre utsträckning har tillgång till modern telekommunikationsteknologi, befarar att deras planer på framtida telesatellitsystem kan äventyras om industriländer- na obehindrat får förverkliga sina önskemål i detta hänseende. Utveck- lingsländerna har därför i allt högre utsträckning kommit att föresprå— ka en ordning med detaljerade föreskrifter om frekvensbandens an— vändning innebärande att varje stat på grundval av medlemsskapet i ITU tilldelas en eller flera positioner i den geostationära satellitbanan jämte sändningsfrekvenser från dessa positioner. Vad utvecklingslän— derna önskar är alltså en förhandsplanering av frekvensbandens an- vändning.

Utvecklingsländernas syn har starkt bidragit till att en sådan plane- ring kommit till stånd för satellitrundradion i fråga om 12 GHz-bandet. Denna plan tillkom 1977 och ingår numera i radioreglementet som bi— laga 30.

Genom planen har det gjorts en uppdelning av det aktuella frekvensut— rymmet mellan satellitrundradion och övriga tjänster som har tillgång

• Sida 58
•  Original

till bandet, bl.a. den terrestra rundradion. Vidare har positioner i den geostationära banan bestämts för de direktsändande satelliter som kommer att sända på frekvenserna.

Avståndet mellan banpositionerna är 6 grader. De positioner som till- delats olika europeiska länder är 37 grader väst, 31 grader väst, 19 gra- der väst, 13 grader väst, 7 grader väst, 1 grad väst och 5 grader öst. Storbritannien har positionen 31 grader väst, medan bl.a. Frankrike, Italien och Västtyskland har sina 19 grader väst. Sverige, Danmark, Finland och Norge har sina positioner 5 grader öst.

Från varje banposition är det möjligt att sända 40 färg—TV—kanaler. I den mån två stater har olika banpositioner, möter det i princip inget hinder att de tilldelas samma frekvenser. Detta har också skett i bety- dande utsträckning för att utnyttja det tillgängliga frekvensutrymmet på bästa sätt.

En grundprincip enligt planen är att en direktsändande satellits signal— stråle endast får medge nationell täckning. Kravet skall dock inte fat- tas bokstavligt. Ofrånkomliga tekniska begränsningar hos en satellits antennsystem gör nämligen, att det är omöjligt att "skräddarsy" signal— strålen efter det aktuella landets gränser. Till omkringliggande länder uppkommer det därför nästan alltid en hel del s.k. överspill ("spill— over"). Mot denna bakgrund har det varit nödvändigt att formulera ra— dioreglementets regel om nationell täckning (punkt 2674) tämligen elastiskt. Regeln lyder:

In devising the characteristics of a space station in the broadcasting—sa- tellite service, all technical means available shall be used to reduce,to the maximum extent practicable, the radiation over the territory of oth- er countries unless an agreement has been previously reached with such countries.

I fråga om vissa stater medger dessutom frekvensplanen att det före— kommer signalstrålar som har övernationell täckning. Grunden för des— sa medgivanden är det led i reglementets nyss berörda regel som säger att sådan täckning är tillåten om de berörda länderna är ense om det.

• Sida 59
•  Original

Till de stater som fått rätt till övernationell täckning hör Sverige, Dan- mark, Finland och Norge. Vart och ett av dessa länder har i banpositio- nen 5 grader öst tilldelats 5 kanaler — 3 för nationell täckning och 2 för utvidgad s.k. östnordisk täckning (täckning av Norden utom Island). För östnordisk täckning disponerar alltså de fyra länderna tillsammans 8 kanaler.

Enligt Nordiska ministerrådets beslut i november 1985 bör 3 av de 8 östnordiska kanalerna användas för försöksverksamheten med nor— diskt TV—samarbete via Tele—X. Sverige, Finland och Norge disponerar var sin av dessa kanaler.

1977 års frekvensplan omfattar endast nedlänken från de direktsän- dande satelliterna. För upplänken finns det ännu ingen plan. Den be— traktas enligt radioreglementet som fast satellittrafik. I Europa kom- mer för upplänken sannolikt frekvenser i 17 GHz—bandet att användas. I punkt 869 i reglementet föreskrivs nämligen att frekvenserna 17,3— 18,1 GHz i alla tre ITU-regionerna förbehålls s.k. matarlänkar för sa— tellitrundradion ("feeder links for the broadcasting—satellite service").

1.4.5. Världsradiokonferensen om den geostationära satellit- banan

ITUzs principiella ställningstaganden på radioområdet görs vid s.k. ad- ministrativa konferenser. En sådan konferens är antingen världsomfat— tande (World Administrative Radio Conference, WARC) eller regional (Regional Administrative Radio Conference, RARC).

Vid den världsradiokonferens som hölls 1979 och vid vilken radioregle- mentet senast blev föremål för allmän revision antogs en resolution om ITU:s kommande uppgifter vad gäller rymdradiotjänsterna, resolution BP. Resolutionen gick ut på att det skulle sammankallas en särskild världsradiokonferens i syfte att tillförsäkra alla länder rättvis tillgång till den geostationära banan och frekvensbanden för rymdradiotjänster.

• Sida 60
•  Original

I augusti och september 1985 hölls den första sessionen av denna konfe— rens, "The World Administrative Radio Conference on the Use of the Geostationary Orbit and the Planning of Space Services Utilizing It". Det är avsikten att hålla konferensens andra session i juni — augusti 1988.

Uppgifterna för konferensen, som på engelska brukar förkortas WARC—ORE, är bl.a. att bestämma för vilka tjänster och frekvensband som planer skall utarbetas och vilka band som skall användas för upp- länkar till direktsändande satelliter som sänder på 12 GHz—bandet.

Vid konferensens första session har beslutats att deti fråga om den fas— ta satellittrafiken skall göras en plan för nationella satellitsystem inne- bärande fasta tilldelningar för varje land i bl.a. frekvensbanden 10,7— 10,95 och 11,2—11,45 GHz (nedlänk) samt 12,75—13,25 GHz (upplänk).

Vidare har beslutats att det för upplänkar till direktsändande satelliter i ITU—region 1 skall göras en plan i fråga om bandet 17,3—18,1 GHz.

Planer i båda de nu nämnda hänseendena skall utarbetas vid konferen- sens andra session.

Trenden inom den internationella radiorätten är således att förhands- planera alltmer av satellitfrekvensbanden.

Förutom planeringsuppgifterna skall konferensen 1988 studera ett lämpligt, helst världsomfattande frekvensband för s.k. högupplös- nings—TV ("High Definition TV", HDTV). Vad man diskuterar är bl.a. att upplåta bandet 22,5—23 GHzi alla tre ITU—regionerna till rundradio eller att revidera 1977 års frekvensplan rörande satellitrundradio i 12 GHz—bandet. Många utvecklingsländer skulle dock antagligen motsät- ta sig detta eftersom 1977 års plan går dem till mötes i betydelsefulla avseenden.

• Sida 61
•  Original

1.5. Yttrandefriheten enligt vissa konventioner om mänskliga rättigheter

1.5.1. Europakonventionen

Bland de internationella konventioner som Sverige anslutit sig till och som begränsar den svenske lagstiftarens handlingsfrihet märks också konventionerna på de mänskliga rättigheternas område.

Särskild betydelse av dessa har 1950 års europeiska konvention angåen— de skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheter- na, den s.k. Europakonventionen.

Europakonventionen, som godkänts av samtliga 21 medlemsstater i Europarådet, skyddar bl.a. yttrandefriheten. Bestämmelsen om denna frihet finnsi art. 10 som lyder:

1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsikts— frihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan in— blandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella grän— ser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio—, televisions— eller biografföretag.

2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldig— heter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränk- ningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territo— riella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oord- ning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga under- rättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Frågan om innebörden av art. 10 har diskuterats i ett betänkande av en juridisk expertutredning i Nederländerna 1982, den s.k. Boukemakom- mittén.* Inledningsvis heter det i betänkandet på tal om orden frihet att "mottaga och sprida" uppgifter och tankar (s. 11 f):

* Recommendation of the Boukema Committee concerning the prohibition on the relaying of certain foreign programmes specifically intended for Dutch audiences, in the light of the Dutch Constitution and international conven— Lions, Rijswijk, October 1982, Ministry of Cultural Affairs, Recreation and Social Welfare.

• Sida 62
•  Original

A number of general comments may be made on the significance of this article. It is not free of ambiguity, but what is clear is that the freedom to which it refers relates both to the active expression of opinions and to the passive reception ofinformation and ideas. As the article also uses the word "impart", its scope also extends to distribution by cable, at least in principle . The Dutch term "doorgeven", which is used to translate "impart" in this context, is used more broadly here than it is when used as a broadcasting term to mean "relay", in which case it is defined as the simultaneous rebroadcasting of programmes as they are received through the air. Another term used in broadcasting is "over- brengen" (retransmit), which is defined as disseminating programmes not received through the air, or not simultaneously.

As noted, the English term used in the Convention where the Dutch text has "doorgeven" is "impart"; the French version uses "communiqu- er". Both terms are sufficiently broad to extend beyond passive relaying to retransmission, where the disseminator has some influence over the content of the programme. This is confirmed by the fact that the word "impart" in the Convention is preceded by "receive". Between them, the two terms are clearly intended to cover all forms of communication. In the view of the committee therefore, the term "impart" as used in the Convention also refers to activities consisting purely of receiving pro- grammes and immediately disseminating them by cable.

Art. 10:1 innehåller som synes den undantagsbestämmelsen att en kon— ventionsstat har rätt att kräva tillstånd för radio—, televisions— och bio— grafföretag ("broadcasting, television or cinema enterprises"). Om den- na bestämmelse säger Boukemakommitten bl.a. följande (betänkandet s. 13 i):

The last sentence of article 10 paragraph 1 permits the establishment of licensing systems for broadcasting enterprises. The meaning of the term "enterprises" is worthy of comment. In much the same way as in section 1 above, it raises the question whether such enterprises should only be deemed to include those commercial undertakings which re— transmit ("overbrengen") or whether it should also be deemed to extend to those which do not make broadcasts of their own but merely relay other people's ("doorgeven"). Here too the committee believes the an- swer to be that the term used in the Convention should be interpreted broadly, so as to cover both commercial activities. An argument for this point ofview is that the article refers to broadcasting, television and ci- nema enterprises in a single breath. It can certainly be said that broad- casting and television enterprises mainly retransmit, while cinema en— terprises mainly relay material. Both types of activity can clearly be made subject to licensing. It can also be assumed that those who drew up the Convention in 1950 were already familiar with organisations such as the radio broadcasting service operated by the Dutch Postal and Telecommunications Administration, which mainly relay programmes. If they had considered it necessary and desirable expressly to exclude such organisations, or organisations which only relay programmes, they would no doubt have done so.

• Sida 63
•  Original

Boukemakommittén intog följaktligen ståndpunkten att "A licensing system for the relaying of foreign programmes by cable would not be contrary to article 10".

Den rättspraxis som utvecklats av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna innebär att ett tillståndssystem enligt undan- tagsbestämmelsen i art. 10:1 inte behöver uppfylla villkoren enligt art. 10:2. Reglerna för ett koncessionssystem måste emellertid uppfylla vill- koren i andra artiklar i konventionen. Det innebär att besluti konces- sionsfrågor inte får grundas på godtycke, vara diskriminerande eller på ett onödigt långtgående sätt försvåra koncessionshavarens verksamhet (jfr prop. 1984/85:199 s. 25). Dessa skyddsregler påminner om det i art. 10:2 föreskrivna villkoret att inskränkande föreskrifter skall vara nöd— vändiga i ett demokratiskt samhälle. Vidare gäller enligt konventionen att beslut som gäller exempelvis återkallelse av tillstånd måste kunna överklagas till en domstol eller ett domstolsliknande organ.

1.5.2. FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättig— heter

FN:s generalförsamling antog i december 1966 en resolution, som inne- bar att församlingen godkände och öppnade för undertecknande bl.a. den Internationella konventionen om. medborgerliga och politiska rättig— heter (International Covenant on Civil and Political Rights) och ett fa- kultativt protokoll till konventionen. Konventionen trädde i kraft 1976 sedan den tillträtts av 35 stater, bland dem Sverige. Sverige har också godkänt det fakultativa protokollet, genom vilket det upprättats ett särskilt organ, kommittén för de mänskliga rättigheterna (Human Rights Committee), för att övervaka efterlevnaden av konventionen. Kommittén påbörjade sitt arbete 1977.

Beträffande rätten till åsiktsfrihet och yttrandefrihet föreskrivsi kon- ventionen följande (art. 19):

• Sida 64
•  Original

1. Envar skall aga rätt till åsiktsfrihet utan ingripanden.

2. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, mottaga och sprida up gif— ter och tankar av varje slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat valfritt uttrycksmedel.

3. Utövandet av de i mom. 2 i denna artikel avsedda rättigheterna med- för särskilda skyldigheter och särskilt ansvar. De må därför underkas- tas vissa inskränkningar, men endast sådana som är angivna i lag och som är nödvändiga:

* a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende;

b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen ("ordre public"), den allmänna hälsovården eller sedligheten.

Art. 19 liknar som synes art. 10 i Europakonventionen. Men det finns också vissa skillnader. Den mest slående av dessa är att art. 19 inte in— nehåller någon undantagsbestämmelse om att en stat har rätt att krä— va tillstånd för radio—, televisions— och biografföretag.

Om innebörden av art. 19 har Boukemakommittén uttalat bl.a. följande (betänkandets. 24 f):

It is difficult to make exact statements on the basis of the text of article 19 and the as yet limited experience we have had of its application. Nonetheless the committee believes that in spite of the differences be— tween the Convention and the Covenant there is no reason to draw con— clusions from art. 19 ofthe Covenant which would be any different from those stated above with reference to article 10 of the Convention. One reason for this is that the international agencies responsible for monito— ring the observance of the European Convention are likely to seek to minimise differencies in interpretation between the two articles wher— ever this is at all possible. In view of the great diversity of legal opinion among states parties to the Covenant, the UN Committee is not likely in the foreseeable future to interpret article 19 in a manner substantial- %] different from what is currently regarded as acceptable in Western urope.

1.6. Arbetet på en europeisk TV—konvention Inom Europarådet har deti år påbörjats ett arbete som syftar till att få

till stånd en europeisk konvention om gränsöverskridande sändningar av i första hand TV—program.

• Sida 65
•  Original

Arbetet utförs av rådets s.k. massmediekommitte (Steering Committee on the Mass Media, CDMM), som har tillsatt en särskild redaktions- grupp för ändamålet. I den ingår representanter för Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.

Till grund för konventionsarbetet ligger bl.a. ett antal rekommendatio- ner av Europarådets ministerkommitté, dvs. medlemsstaternas utri— kesministrar eller deras ställföreträdare. Två av rekommendationerna bör nämnas i det här sammanhanget. Det är rekommendation R (84) 3 om principer för TV—reklam, antagen den 23 februari 1984, och rekom— mendation R (84) 22 om användning av satellitkapacitet för ljudradio och TV, antagen den 7 december 1984.

Rekommendationen om principer för TV—reklam gäller särskilt sänd- ningar från satelliter. Den går ut på bl.a. att annonser bör vara "fair, honest, truthful and decent" och att annonsörer "should comply with the law applicable in the country of transmission and, depending on the proportion ofthe audience which is in another country, should take due account of the law of that country". Vidare heter det att "Utmost atten- tion should be given to the possible harmful consequences that might result from advertisements concerning tobacco, alcohol, pharmaceutical products and medical treatments and to the possibility of limiting or even prohibiting advertisements in these fields".

I rekommendationen om användning av satellitkapacitet för ljudradio och TV heter det inledningsvis:

The following principles apply to the use of the capacity of direct broad— casting—satellites (DBS) or fixed—service satellites (FSS) for the purpose of transmitting programme—carrying signals meant for direct reception by the public, or for the distribution by broadcasting, cable or any other means accessible to members ofthe public.

Vissa principer i rekommendationen gäller programregler. Sålunda he— ter det:

• Sida 66
•  Original

b. programmes shall not be indecent and in particular not contain por— nography;

c. programmes shall not infringe the right to respect for privacy and fa- mily life; they shall respect the views ofothers:

(l. programmes shall nöt give undue prominence to violence or incite to race hatred;

e. progranunes shall res ect the sensitivity and the physical, mental and moral personality (» children and young persons especially when large numbers ofthem are likely to watch.

Självfallet finns det meningsbrytningar i många av de frågor som kon- ventionsarbetet gäller. Vissa frågor har dessutom ännu inte diskute— rats. En alldeles klar strävan hos CDMM är emellertid att konventio— nen i fråga om satellit—TV bör gälla varje slag av gränsöverskridande verksamhet som är avsedd för allmänheten. Den dominerande uppfatt- ningen för dagen är också att detta bör uttryckas sä, att konventions— texten inte hänvisar till sadana termer som fast satellittrafik eller sa—

tellitrundradio. 1.7 Svensk rätt 1.7.1 Grundlagsbestammelser om yttrandefriheten och informa—

tionsfriheten

Enligt regerings/bruxen (RF, omtryckt 19852866) är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet och informa— tionsfrihet (2 kap. 1 & RF). Yttrandefriheten definieras som en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt ut— trycka tankar, åsikter och känslor, medan informationsfriheten be- skrivs som en frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt atti öv» rigt ta del av andras yttranden.

Den i 3 &" första stycket radiolagen (1966:755) var och en tillförsäkrade rätten att inneha och använda radio— och trädmoitagarc har tillkommit i infonnationsfrihetens intresse. Inspirationskällan har varit bl.a. art.

• Sida 67
•  Original

10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (prop. 1966: 149 s. 28).

Iden utsträckning som RF medger det, får vissa av de s.k. positiva opi— nionsfriheterna, bl.a. yttrandefriheten och informationsfriheten, be- gränsas genom lag (2 kap. 12 5 första stycket RF). En sådan begräns— ning får göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsikts— hildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 12 å andra stycket RF).

För begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten gäller vissa särskilda materiella ramar. Således får friheterna begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och sä- kerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksam— het begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och inför- mationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det (2 kap. 13 & första stycket RF). Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av forsta stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, reli- giösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 13 å andra stycket RF). Som begränsning av yttrandefriheten och inför— mationsfriheten anses inte meddelande av föreskrifter som utan avse- ende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller ta emot yttranden (2 kap. 13 & tredje stycket RF).

RF:s nu återgivna bestämmelser tillkom i allt väsentligt genom lag— stiftning 1976 (SFS 1976z871).

Det i 2 & radiolagen föreskrivna kravet på tillstånd för att inneha och använda radiosändare är en yttrandefrihetsbegränsande regel (SOU 1978:34 s. 179 och Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna, 1980, s. 71). En annan sådan regel är 5 & radiolagen som kräver tillstånd för att sän—

• Sida 68
•  Original

da rundradio och for att anordna vissa trådsandningar till allmänheten. Isamband med ändringarna i RF 1976 villejustitieministern under ge, neralklausulen "särskilt viktiga skäl" i 2 kap. 13 & första stycket RF hänföra den dåvarande regeln i 5 & radiolagen om ensamrätt för Sveri ges Radio att bedriva rundradioverksamhet(prop. 1975/76:209 s. 155).

Bestämmelsen i 2 kap. 13 & tredje stycket RF avser s.k. ordningsföre- skrifter. Som exempel på sådana föreskrifter av radiorättslig natur kan nämnas 2 & lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmotta— gare och 3 & andra stycket radiolagen. I förstnämnda bestämmelse före? skrivs att innehav av TV—möttagare skall anmälas till televerket ochi den senare att mottagare inte får användas på sådant sätt att mottag- ning pä andra platser störs.

Bestämmelserna i RF om vilka begränsningar som får göras i yttrande- friheten gäller inte tryckfriheten (2 kap. 1 & andra stycket RF). Beträf— fande tryckfriheten gäller i stället vad som föreskrivs i tryckfrihetsför— ordningen (TF, omtryckt 1982z941), som också är en grundlag.

Frägan har aktualiserats att låta TF innehålla bestämmelser även för radio och TV,1 en remiss till lagrådet den 27 november 1986 föreslog re— geringen relativt omfattande ändringar i TF av denna innebörd på grundval av yttrandefrihetsutredningens betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. Enligt förslaget skulle TF bestå av två avdel— ningar, en första avdelning med regler för tryckta skrifter (1—14 kap.), alltså TF:s nuvarande tillämpningsområde, och en ny andra avdelning med bestämmelser för radio, TV, film, video och ljudupptagningar (15— 24 kap.).

Sedan lagrådet granskat förslaget har riksdagen förelagts en proposi— tion om ändringar i TF m.m. (prop. 1986/871151). [ propositionen har re- geringen beslutat att från förslaget bryta ut frågan om grundlagsbe— stämmelser för radio, TV, film, video och ljudupptagningar.

Remissprotokollet och lagrådets yttrande har likväl sitt intresse i detta sammanhang.

• Sida 69
•  Original

Lag'rådsremissen gick ut på att deti 16 kap. 1 & andra stycket TF skulle tas in en bestämmelse, lydande:

Utan hinder av denna förordning gäller vad som föreskrivs i lag i fråga om tillstånd för eter— eller trådsåndning av offentliga framstå lningar och villkor för sådan sändning. Vad som sägs i 2 kap. 12 & andra—femte styckena och 13 & regeringsformen skall gälla också sådana föreskrif- ter.

Lagrådet förordade en enklare formulering (16 kap. 1 & TF enligt lagrå- dets förslag):

I lag får meddelas föreskrifter om tillstånd för sändning av radiopro— gram och villkor för sådan sändning. I fråga om sådana föreskrifter gäl— ler 2 kap. 12 & andra—femte styckena och 13 & regeringsformen.

I anslutning till detta förslag uttalade lagrådet att det inte fanns något skäl att från reglerna i 16 kap. TF undanta återutsändning av sänd- ningar från satelliter (propositionen s. 299,jfr 15 kap. 6 5 första stycket TF enligt lagrådets förslag).

Det var således lagrådets uppfattning att grundlagen bör kunna tilllåta en lagstiftning som generellt kräver tillstånd för exempelvis vidare— sändningi tråd till allmänheten av program som tagits emot från en sa— tellit.

1.7.2. Radiolagen

Radiölagen (1966:755, omtryckt 1986:1209) är den grundläggande för— fattningen för ljudradio— och TV—verksamheten i vårt land.

I lagens 1 & definieras de begrepp som ligger till grund för regleringen, nämligen radiosändning, rundradiosändning, trådsändning, sändare, mottagare och radioprogram.

Med radiosändning förstås ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sigi rymden utan särskilt anordnad ledare. Begreppet radiosändning anknyter därmed till uttrycket "radio—

• Sida 70
•  Original

communication" i internationella telekonventionen och dess radioregle—

mente.

En rundradiosändning är en radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en slu— ten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sänd- ningen. Begreppet rundradiosändning anknyter i stora drag till ut; trycket "broadcasting service" i telekonventionen och radioreglemen- tet.

Trådsändning definieras som ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid sår- skilt anordnad ledare.

Med sändare förstås en anordning för radiosändning (radiosändare) el- ler en anordning för trådsändning (trådsändare) och med mottagare en anordning för mottagning av radiosändning eller trådsåndning.

Radioprogram slutligen betyder en radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Innebörden av begreppet rundradiosändning år av särskild betydelse för bedömningen av den fråga somjag har att behandla i det här betan; kandet. Anledningen är att det i princip krävs tillstånd för att sända ljudradio- och TV—program till allmänheten (5 & första och andra styck- ena radiolagen), men att radioprogram i rundradiosändning som har ta— gits emot i centralantennanläggning utan särskilt tillstånd får sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen (5 a & första stycket radiolagen).

Det intressanta ledet i rundradiosändningsdefinitionen är att det skall röra sig om en radiosändning som är "avsedd att tas emot direkt av all- mänhelen".

• Sida 71
•  Original

I betänkandet (SOU 1965:46) Radiolag föreslogs i detta avseende en delvis annan formulering, nämligen att sändningen skulle vara ”ägnad att mottagas direkt av en större allmänhet”. Till de olika momenten i den

bestämningen .orde utredningsmannen bl.a. följande kommentarer (3. 26 f):

1. Radiosändningen skall vara ägnad att mottas direkt av en större all— mänhet.

Genom internationella överenskommelser har särskilda frekvenser re— serverats för rundradiosändningar. Iden mån ett frekvensband faktiskt tagits i anspråk för rundradiosändningar och därför kan mottas av van- liga radiomottagare är radiosändnin är på dylika frekvenser i princip ägnade att mottas av allmänheten oc sålunda att beteckna som rund- radiosändningar. Ett exempel på radiosändningar som ej utgör rundra— diosändningar är sändningar i den s.k. abonnemangsradion vilken tele— verket ställer till enskilda abonnenters förfogande på frekvenser utan— för rundradiobanden.

Emellertid kan gränsfall förekomma, såsom när för rundradio avsedda frekvenser blott delvis eller inte alls ännu tagits i anspråk för rundra— dioändamål. I normala fall är en radiosändning ägnad att mottas av en större allmänhet,när den kan mottas på vanliga marknadsförda appa- rater utan tillsatser. I gränsfall gäller detsamma, om det visserligen fordras tillsatser men dessa är tillgängliga på den allmänna markna- den till överkomliga priser eller om en mottagare från början försetts med tillsats som inte medfört någon avsevärd fördyring.

Uttrycket "ägnad" har ansetts bättre än "avsedd" för att täcka vad som avsetts med radioreglementets "destinées" ("intended"). Om någon sän- der på en frekvens inom ett vanligt rundradioband, ehuru på en sällan utnyttjad frekvens och en ovanlig tid, är sändningen ändå ägnad att mottas av en större allmänhet, även om detta inte direkt varit avsikten. I andra fall förekommer att sändningar på frekvenser utanför rundra— diobanden av en tillfällighet kan mottas av sådana som de inte är av- sedda for. I dessa fall är sändningarna inte ägnade att mottas av en större allmänhet.

2. Radiosändningen skall vara ägnad att mottas direkt av en större all- mänhet.

Detta moment torde ha större principiell än praktisk betydelse. Syftet med att insätta ordet "direkt" synes vara något oklart, men troligen har man från rundradiosändningar velat utesluta sådana där allmänheten inte på vanliga apparater kan motta sändningarna utan att dessa först passerat över en annan, för rundradio avsedd radiosändare. Som exem- pel kan nämnas sändning från en länkstation till en annan i en radio. länkförbindelse.

3. Radiosändningen skall vara ägnad att mottas direkt av en större all— mänhet.

• Sida 72
•  Original

Uttrycket "en större allmänhet" motsvarar radioreglementets uttryck "le public en general" ("the general public"). Av språkliga skäl har "en större allmänhet" föredragits framför den mera direkta översättningen "den stora allmänheten".

Att bestämma vad som utgör en större allmänhet på rundradiosände ningarnas område är från praktiska synpunkter sällan något problem En sändning på rundradiofrekvens är 1 princip ägnad att mottas av en större allmänhet, så snart sändaren har någon nämnvärd effekt.

Till skillnad från utredningsmannen ansåg departementschefen i pro» positionen med förslag till radiolag (prop. 1966zl49 s. 30), att rundra diosändning borde avse säväl trådlös som trådbunden sändning. Depar- tementschefen yttrade i det sammanhanget bl.a.

Det kan göras gällande att principerna i fråga om rundradiosändning motiverar statlig kontroll även av innehav av trådsändare. Skälet för en sådan ordning skulle då vara att man genom tillståndsprövningen fick möjlighet att hindra upprättandet av sändare som skulle kunna komma att användas för rundradiosändning. Definitionen av rundraA diosändning bör emellertid kunna göras så att det inte blir någon större svårighet för innehavare av trådsändare att avgöra om de sändningar ]som han tänker utföra skall betraktas såsom rundradiosändningar el— er ej.

Departementschefen ansåg sig därför inte ha anledning att föreslå nå- got krav på tillstånd i fråga om trådsändare.

Härefter yttrade departementschefen bl.a. (s. 31):

För regleringen i fråga om rundradiosändningar är det av stor vikt hur vissa gränsdragningsfrågor behandlas. Utredningsmannen föreslår att begreppet rundradiosändning skall avse sådan sändning som är ägnad att mottas direkt av en större allmänhet. Med uttrycket "en större alla mänhet" avser utredningsmannen en vidare krets än den i lagtext brukliga bestämningen "allmänheten". Nagra remissinstanser är kriti» ska mot den föreslagna definitionen.

För egen del anser jag att begreppet allmänheten bör användas. Inne- börden av detta begrepp torde vara förhållandevis klar. Det har i olika sammanhang tolkats så att en krets av personer som är på en gang liten och sluten inte räknas till allmänheten.

Beträffande uttrycket "direkt" höll departementschefen med utred ningsmannen om att det fick anses innebära, att Sändningen överförs från sändaren till mottagaren utan att passera en mellanliggande sän— dare (s. 36). [övrigt kommenterade departementschefen inte vad utred— ningsmannen avsåg med de olika momenten i sin bestämning av be—

• Sida 73
•  Original

greppet rundradiosändning. Således frångick han utan motivering för— slaget att en rundradiosändning skulle vara "ägnad" för mottagning av den relevanta kretsen. Ordet "avsedd" sattes in i stället (s. 32).

På grund av departementschefens åsikt att trådsändningar skulle kun— na utgöra rundradiosändningar fördes det i propositionen (s. 31 och 37) ett tämligen ingående resonemang som främst syftade till att motverka att rundradiosändningsbegreppet blev alltför omfattande. Det är dessa överväganden som föranlett def1nitionens senare led ("om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen").

Efter en lagändring 1986, som trätt i kraft den 1 februari 1987 (SFS 1986:1209), har trådsändningarna avförts från rundradiosändningsbe-

greppet.

I 2 & radiolagen föreskrivs att radiosändare häri riket eller på svenskt fartyg eller luftfartyg utom riket får innehas eller användas endast av den som fått tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd meddelas för viss tid. Grunden för denna ordning är Sveriges åtaganden enligt gällande internationella telekonvention och radioreglemente (prop. 19661149 s. 28).

2 & radiolagen kompletteras av kungörelsen (1967:446) om radiosända- re. Enligt kungörelsen meddelar televerket tillstånd för annan än stat— lig myndighet.

Mottagare får enligt 3 5 första stycket radiolagen innehas och användas av var och en. Som framhållits i avsnitt 1.7.1 har denna regel tillkom— mit i informationsfrihetens intresse.

Även om trådsändningarna numera avförts från begreppet rundradio- sändning innebär radiolagens regler fortfarande att all verksamhet med sändning av ljudradio— och TV—program till allmänheten är princi— piellt tillståndspliktig. Sålunda krävs tillstånd av regeringen för rätt att sända inte endast radioprogram i rundradiosändning (5 & första

• Sida 74
•  Original

stycket) utan också radioprogram i trådsändning, om sändningen sker till bostäder och når fler än 100 bostäder (5 & andra stycket). Trådsänd— ningar till andra lokaler än bostäder får alltså bedrivas fritt. Vidare gäller på trådsändningsområdet den tidigare nämnda inskränkningen i tillståndsplikten, att radioprogram i rundradiosändning som har tagits emot i centralantennanläggning utan särskilt tillstånd får sändas vida— re till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen (5 aå första stycket).

Bestämmelsen i 5 a & första stycket motsvarar i viss mån en regel som ursprungligen fanns i 5 5 andra stycket radiolagen. Denna regel hade ett direkt samband med den monopolställning som Sveriges Radio fick enligt lagen. Sveriges Radio gavs nämligen ensamrätt att avgöra vilka radioprogram som skola förekomma i rundradiosändning från sändare här i riket (5 5 första stycket radiolagen i dess ursprungliga lydelse). Med rundradiosändning förstods därvid som redan nämnts även tråd- sändning och sistnämnda uttryck inkluderade vidaresändning av en annan sändning. Sålunda uttalade departementschefen (prop. 1966:149 3. 32 f):

Med den innebörd som ensamrätten enligt min mening bör ha följer att även vidaresändning av program omfattas av ensamrätten. En sådan ordning anser jag sakligt fullt motiverad. Ensamrätten skulle annars kunna urholkas genom att s.k. slavstationer vidaresänder utländska program. I vissa fall kan det dock vara motiverat att annan än det före— tag som har ensamrätten får vidaresända program. Jag avser t.ex. tråd— bunden överföring av program genom centralantenn. Sådan vidare- sändning kan göras möjlig genom att företaget med Kungl. Maj:ts med- givande avstår sin ensamrätt till sändningar av detta slag.

På grund av dessa överväganden föreskrevs vid radiolagens tillkomsti 5 & andra stycket att Sveriges Radio inte fick överlåta sin rätt enligt pa- ragrafens första stycke helt eller delvis utan medgivande av Konungen.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 juni 1967 fick Sveriges Radio ett generellt medgivande att tills vidare till ägare eller brukare av fastig- het med centralantennanläggning överlåta sin ensamrätt i fråga om vidaresändning av "svenskt eller utländskt rundradioprogram" över anläggningen.

• Sida 75
•  Original

Bolaget erhöll ett nytt medgivande av detta slag genom beslut av Kungl. Maj:t den 11 april 1969. Det omfattade även ägare eller brukare av grupp av fastigheter med gemensam centralantennanlåggning.

År 1978 ändrades 5 & första stycket radiolagen (SFS 1978:476). Änd— ringen berodde på att Sveriges Radio skulle delas upp i en koncern med Sveriges Radio AB som icke sändande moderbolag och med dotterbola- gen Sveriges Television AB, Sveriges Riksrädio AB, Sveriges Lokalra— dio AB och Sveriges Utbildningsradio AB som sändningsberättigade fö— retag. Nu kunde det inte längre heta att ett företag hade "ensamrätt" att sända utan det föreskrevs i stället att de företag som regeringen be- stämmer (programföretag) hade rätt att sända radioprogram i rundra- diosändning från sändare här i landet.

Genom att ensamrätten att sända rundradio avskaffades bortföll beho—

vet av regeln om krav på medgivande av regeringen för överlåtelse av denna rätt(prop. 1977/78:91 s. 228).

Fortfarande avsågs emellertid med rundradiosändning även trådsänd- ning, inklusive trådbunden vidaresändning av en annan sändning. För att inte tillståndsplikten enligt 5 & första stycket radiolagen skulle bli orimligt vidsträckt, måste därför regeln om vad som krävdes för överlå- telse av sändningsrätt ersättas med något. Departementschefen anför— de (samma sida):

Vidaresändning av rundradiosändning genom centralantennanlägg— ning är att anse som rundradiosändning. Om inte annat föreskrevs skulle det därför ha krävts att avtal ingicks mellan staten och varje ägare eller brukare av sådana anläggningar. I 5 & tredje stycket undan— tas emellertid från tillståndskravet sådan vidaresändning som sker genom centralantennanläggning till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Det är på grund av dessa överväganden som den regel tillkommit som numera finns i 5 a & första stycket radiolagen. (Före den 1 februari 1987 fanns regeln i 5 & tredje stycket.)

Av övriga bestämmelser i radiolagen bör i detta sammanhang endast 8 och ]0—11 åå nämnas.

• Sida 76
•  Original

Enligt 8 & första stycket får myndigheter och andra allmänna organ in- te i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosänd- ningars innehåll och inte heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma galleri fråga om trådsändningar.

Ifråga om trådsändningar för offentlig förevisning av filmer och video— gram gäller dock enligt paragrafens andra stycke censurförbud endast om

1. sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satelliti fast trafik eller

2. sändningen är en s.k. egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 & andra stycket radiolagen eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Föreskriften i 8 & andra stycket innebär alltså att det råder censurför— bud endast i fråga om vissa trådsändningar för offentlig förevisning av filmer och videogram. Denna ordning, som införts 1986 (SFS 1986: 1209), hänger samman med att den tidigare förhandsgranskningen vid offentlig visning av film utsträckts till att omfatta också offentlig vis- ning av videogram.

Censurförbudets omfattning inskränks slutligen genom vad som före- skrivs i 8 & tredje stycket. Där anges att bestämmelserna i första och andra styckena inte hindrar förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.

I 10 och 11 %% radiolagen föreskrivs straff och förverkande för vissa överträdelser av lagen, exempelvis sändning av radioprogram utan en forderligt tillstånd.

• Sida 77
•  Original

1.7.3. Vissa uttalanden om radiolagens innebörd

Som redogörelsen i föregående avsnitt visar sägs det i förarbetena till radiolagen ingenting om olika slag av sändningar från satellit. Lagens begreppsapparat torde därför ha tillkommit utan några närmare över— väganden rörande sådana sändningar.

Första gången som lagstiftaren uttalade sig i ämnet vari propositionen med förslag till den tidsbegränsade lagen (1984:115) om försöksverk— samhet med särskild trådsändning. Med särskild trådsändning förstods därvid rundradiosändning i form av trådbunden vidaresändning av pro— gram från kommunikationssatelliter.

I propositionen (prop. 1983/84:91) diskuterades hur man utifrån den då— varande regeln i 5 & tredje stycket radiolagen (numera 5 a & första stycket) borde se på sändningar från kommunikationssatelliter. Före— draganden anförde (s. 13 f):

Det framgår av det internationella radioreglementet att sådan verk— samhet som innebär transport av signaler från en avsändare till en el— ler flera speciella mottagare principiellt sett faller utanför begreppet rundradiosändning.

Sådana transporter kan ske bl.a. med hjälp av satellit. Det är då fråga om överföringar i fast trafik, s.k. fixed satellite service (FSS). Dessa överföringar sker mellan vissa noggrant angivna jordstationer med en eller flera satelliter som mellanliggande "speglar" eller förstärkare. Sa— tellitsignaler i fast trafik är således avsedda för en mottagarstation från vilken de kan spridas till allmänheten. Signalerna från satelliten till markstationen är däremot som sådana inte avsedda för allmänhe— ten utan är endast ett transportsätt av samma slag som t.ex. en radio— länk. Rundradio ("broadcasting") blir det fråga om först när signalerna avses kunna tas emot direkt av allmänheten. Den som handhar vidare- sändningen till allmänheten är därför principiellt i samma situation som ett programföretag.

I rättsfallet NJA 1976 s. 95, det s.k. Skönstaholmsmålet, uttalade högs- ta domstolen beträffande frågan huruvida en sändning skall anses vara avsedd för allmänheten eller ej att denna bedömning bör ske för varje led för sig när en sändning företas i flera led.

Det har enligt min uppfattning ingen betydelse att pro aminnehållet enligt den ursprungliga sändarens avsikt eller önskemå skall nå ut till så många personer som möjligt, dvs. är avsett för allmänheten i denna mening. Avgörande är i stället att den sändning i teknisk bemärkelse som sker från markstationen till satelliten eller från satelliten till en annan markstation — dvs. i det nu aktuella fallet en kabelanläggning -

• Sida 78
•  Original

enbart utgör en s.k. programtransport som inte är avsedd för direkt mottagning av allmänheten. En sändning av detta slag utgör därför in— te ett sådant "radioprogram i rundradiosändning" som får sändas vida— re med stöd av föreskrifterna i fråga om centralantenner i 5 & tredje stycket radiolagen.

Lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning trädde i kraft den 15 april 1984. Lagen föranleddesi första hand av ett då pågående kabel—TV—försök i Lund men det var också meningen att lagen skulle kunna tillämpasi fråga om försök med kabel—TV på andra platser. Sär— skild trådsändning fick inte äga rum utan tillstånd av regeringen.

När försökslagen kom till befann sig den år 1982 tillkallade massme— diekommittén i slutskedet av sitt arbete. Kommittén överlämnade i augusti 1984 betänkandet (SOU 1984:65) Via satellit och kabel. 1 be— tänkandet diskuterades radiolagens rundradiosändningsbegrepp med avseende på sändningar från såväl direktsändande satelliter som kom— munikationssatelliter.

Beträffande sändningar från direktsändande satelliter .orde kommit— tén följande bedömning av den dåvarande regeln i 5 & tredje stycket ra- diolagen (s. 146):

Vad som enligt denna regel står öppet för fri vidaresändning i central— antennanläggning är varje sändning som i etern är en rundradiosänd— ning enligt radiola en. En rundradiosändning enligt radiolagen har som vi sett bl.a. det ännetecknet att den är avsedd att mottas 'direkt" av allmänheten. I förarbetena till lagen (prop. 1966:149 5. 36) har utta- lats ätt ordet "direkt" får anses innebära att sändningen överförs från sändaren till mottagaren utan att passera en mellanliggande sändare". Som vi tidigare varit inne på definierar internationella radioreglemen— tet begreppet rundradiosatellittjänst ("broadcasting—satellite service") som en radiokommunikationstjänst där satellitsignalerna är avsedda att mottas "direkt" av allmänheten. Nedlänken från en direktsändande satellit måste på grund härav betraktas som en rundradiosändning en— ligt radiolagen. Sådana satellitsignaler kan därför - liksom rundradio- sändningar över marksändarnätet - vidaresändas tillständsfritt i cen- tralantennanläggningar.

Vad härefter angår sändningar från kommunikationssatelliter yttrade kommittén (samma sida):

När det gäller program från kommunikationssatelliter har man som ra— dioreglementet visar att göra med en fast satellittjänst ("fixed—satellite service"). Nedlänken från en sådan satellit är enligt radioreglementet

• Sida 79
•  Original

en sluten programtransport och inte en sändning som är avsedd att mottas direkt av allmänheten. Inte heller enligt radiolagen kan sådana satellitsignaler betraktas som en rundradiosändning. Kabelspridning till allmänheten av program från kommunikationssatelliter får därför anses i princip kräva regeringens medgivande enligt 5 5 första stycket radiolagen.

För att göra det möjligt att på reguljär basis anordna trådbunden vida— resändning till allmänheten av program från konununikxationssatelli- ter föreslog massmediekommittén, att en permanent lagstiftning skulle införas. Detta var också regeringens uppfattning i den proposition om radio— och TV—sändningar i kabelnät som förelades riksdagen i april 1985 (prop. 1984/85:199).

Vad gäller sändningar från satelliter behandlades i propositionen sär- skilt sändningar frän kommunikationssatelliter. Om radiolagens inne- börd i fråga om trådbunden vidaresändning av sådana sändningar ytt— rade föredraganden (s. 29):

Enligt radiolagen fordras regeringens tillstånd för rundradiosändning. Det enda undantaget gäller för vidaresändning av program i rundradio— sändning som har tagits upp trådlöst på en centralantennanläggning. Sådana program får utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen. — — — De sändningar som befordras med hjälp av satelliter i fast trafik är inte rundradio- sändningar. Rundradiosändning blir det fråga om först när program— men vidaresänds på sådant sätt att de kan tas emot direkt av allmänhe- ten.

Föredraganden gick även in på hur sändningar från direktsändande sa- telliter borde betraktas enligt lagen (s. 58 0:

Enligt 5 & tredje stycket radiolagen får radioprogram i rundradiosänd— ning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning utan sär— skilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är anslu- ten till anläggningen. Varje sändning som i etern är en rundradiosänd- ning enligt radiolagen får sålunda fritt sändas vidare i en centralan- tennanläggning. Enligt massmediekommittén måste den s.k. nedlänk— en från en direktsändande satellit betraktas som en sådan rundradio- sändning. Dessa satellitsignaler — liksom rundradiosändningar över marksändarnätet — får då tillståndsfritt sändas vidare. — — —

Jag delar massmediekommitténs uppfattning om innebörden av be- stämmelsen om rätten att sända vidare rundradiosändningar i en cen- tralantennanläggning.

• Sida 80
•  Original

I avsnitt 1.7.2 har reglerna i 8 & radiolagen återgetts. Av redogörelsen har framgått att det numera inte gäller censurförbud i fråga om alla trådsändningar för offentlig förevisning av filmer och videogram. Fort- farande gäller dock i princip censurförbud i fråga om en sådan tråd— sändning för offentlig förevisning av filmer och videogram som är en vi— daresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en sa- telliti fast trafik (8 & andra stycket 1). I den proposition som förordade fortsatt censurförbud i denna del yttrade föredraganden (prop. 1985/86: 109 s. 38):

Vad som är en rundradiosändning anges i 1 & radiolagen. De rundradio- sända TV—program som idag kan vidaresändas i tråd är — förutom de båda svenska TV-kanalerna - de danska, finländska och norska pro— grammen.

Inom något år torde emellertid de första s.k. direktsändande satelliter- na avsedda för Västeuropa komma att sändas upp. TV—signalerna från en sådan satellit är också att anse som rundradiosändningi radiolagens mening. - — -

Det andra slaget av satellitsändningar av TV—program är sändningar- na från satelliter i fast trafik. s.k. fixed—satellite service. I satellitledet är det här fråga om en sluten transport av signaler mellan bestämda markstationer; satelliten eller satelliterna tjänstgör endast som mel— lanliggande "speglar" eller förstärkare. Signalerna i den fasta satellit- trafiken är avsedda att tas emot direkt endast av dessa mottagarstatio- ner. Sändningarna från en sådan satellit är inte rundradiosändningar enligt radiolagen.

1.7.4. Koncessionssystemet för lokala kabelsändningar

Inledning

Tillståndstvånget för lokala kabelsändningar och därmed samman. hängande regler (koncessionssystemet) omfattar inte vidaresändning av signaler från direktsändande satelliter. Med hänsyn till att en ny avgränsning kan behöva göras mellan tillståndspliktiga och inte till- ståndspliktiga vidaresändningar är det av väsentlig betydelse att. före en redogörelse för reglerna i koncessionssystemet, se på motiven för sy- stemet och anledningen till att direktsändande satelliter lämnades ut— anför det.

• Sida 81
•  Original

Bakgrunden till koncessionssystemet

Koncessionssystemet för lokala kabelsändningar bygger på förslag som lagts fram av massmediekommittén i betänkandet (SOU 1984:65) Via satellit och kabel.

När det gällde samtidig och oförändrad vidaresändning av program som tagits emot från satelliter i fast trafik föreslog massmediekommit- tén att ett tillståndssystem skulle införas. Det skulle gälla även lokala rundradiosändningar till bostäder (egensändningar).

Frågan om villkoren för trådsändningar hade tidigare behandlats av yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10, YFU). I betänkandet "Värna yttrandefriheten" (SOU 1983z70) föreslog YFU regler i grundlag som skulle garantera var och en fri sändningsrätt i trådmediet i förhållande till det allmänna.

De skäl som föranledde statsmakternas beslut att införa koncessionssy- stemet för vissa lokala kabelsändningar torde kunna sammanfattas på följande sätt. En fri sändningsrätt skulle ge nätägaren en monopolställ— ning som i praktiken kan begränsa yttrandefriheten och yttrandemöj- ligheterna avsevärt. Med ett koncessionssystem kan nätägarfunktio— nen skiljas från ansvaret för programsättningen. Därmed kan man undvika att operatören skaffar sig en monopolställning utan möjlighet för andra att påverka utbudet av program. Behovet av en rationell och effektiv organisation av kabelsändningsverksamheten talar också för att endast ett fåtal aktörer bör vara verksamma inom varje nät. Vidare bör det skapas garantier för att kabelnäten blir tillgängliga för sådan verksamhet som inte i första hand kan bedrivas med lönsamhetsmål. Därtill kommer behovet att kunna ställa upp vissa villkor för sänd- ningsrätt i syfte att skapa garantier för att Sveriges Radios sändningar och de s.k. egensändningarna når ut till alla som är anslutna till kabel— näten.

De nu återgivna motiven för koncessionssystemet kan sägas vara grun- dade i en omsorg om möjligheterna till ett allsidigt begagnande av tråd-

• Sida 82
•  Original

näten. Men inte enbart dessa hänsyn läg till grund för uppfattningen att ett tillståndssystem borde införas för lokala kabelsändningar. Ock- så önskemålet att upprätthålla regler för innehålleti de program som sänds i trådnäten har anförts som skäl för tillståndskravet. Sådana öns- kemål har främst avsett våldsskildringar, pornografi och reklam. Ock— så behovet att motverka rasdiskriminering samt hets mot folkgrupp och andra yttrandefrihetsbrott har åberopats (prop. 1984/85:199 s. 26, 28—29, 40 ff, 49 ff).

Beträffande rundradiosändningar föreslog massmediekommittén att de liksom förut skulle få tas emot utan tillstånd. Det skulle gälla även om sändningarna kom från direktsändande satelliter. Mottagningen skulle även i fortsättningen få ske enskilt eller via centralantennanläggning under förutsättning att det var fråga om en samtidig och oförändrad vi- daresändning (SOU 1984:65 s. 277).

Bakom kommitténs förslag låg uppfattningen att rätten att ta emot ut- ländska rundradiosändningar var grundläggande. Det förhållandet att sådana sändningar kunde bedömas öka väsentligt i omfattning kunde enligt kommittén inte tas till intäkt för en revidering av synsättet.

Den hållning som massmediekommittén intog till program från direkt- sändande satelliter grundade sig på antagandet att sändningar skulle ske inom ramen för nationell rundradioverksamhet eller verksamhet som styrs av likartade regler och principer. Om sändningarna inte längre har den karaktären utan i stället kommer från helt fristående kommersiella företag kunde det i vissa lägen enligt kommitténs me— ning finnas skäl att ta upp principen om fri vidaresändning i kabelnät av program från direktsändande satelliter till prövning. Situationer då det skulle kunna vara motiverat var bl.a, om programutbudet fick en inriktning på väldsframställningar och pornografiska skildringar.

I prop. 1984/85:199 om radio— och TV—sändningar i kabelnät instämde föredragande statsrådet i massmediekommitténs förslag att tillstånd inte skulle fordras för att vidaresända program från direktsändande sa— telliter. Statsrådet underströk också i likhet med kommittén dels att framtidsutsikterna för direktsändande satelliter var mycket svåra att

• Sida 83
•  Original

bedöma, dels att de tekniska skillnaderna mellan olika satellittyper kunde vara på väg att suddas ut. Förutsättningarna i fråga om pro— gramregler för eventuella framtida direktsändande satelliter kunde därför, framhöll statsrådet, bli andra än de som låg till grund för kom— mitténs förslag. Liksom kommittén ansåg det föredragande statsrådet att deti en annan situation kunde finnas skäl att ompröva nuvarande ståndpunkt. En utjämning av de tekniska skillnaderna mellan olika ty- per av satelliter kunde vidare leda till problem med att avgränsa till— ståndspliktiga sändningar från sådana som inte kräver tillstånd.

Vid behandlingen av prop. 1984/85:199 anförde konstitutionsutskottet betänkligheter beträffande det förfarande som hade föreslagits för in— gripanden mot yttranden inom ramen för koncessionssystemet. I över- ensstämmelse med vad massmediekommittén hade förordat skulle en— ligt propositionen den tillståndsgivande förvaltningsmyndigheten, ka» belnämnden, få förbjuda vidaresändning av en programkanal från sa— tellit för viss tid om sändningarna innehållit ett visst mått av vålds- skildringar, pornografi, hets mot folkgrupp eller reklam som riktats särskilt till svenska konsumenter. Likartade regler skulle gälla för 10— kala egensändningar. De skulle avse även yttrandefrihetsbrott.

Konstitutionsutskottet uttalade (KU 1984/85z37 s. 10) att det inte kun- de anses tillfredsställande att ett administrativt organ skulle få befo— genhet att återkalla sändningstillstånd eller meddela sändningsförbud på grund av programmens innehåll. Utskottet förklarade som sin prinv cipiella uppfattning att sådana frågor borde prövas i yttrandefrihets- rättslig ordning, huvudsakligen i enlighet med vad yttrandefrihetsut- redningen hade föreslagit. Utskottets ställningstagande innebar att koncessionssystemet borde godtas, medan riksdagens ställningstagan- de till de förslag i propositionen som rörde återkallande av sändnings- tillstånd och rätt att meddela sändningsförbud borde skjutas upp.

Riksdagen följde utskottet.

Efter detta beslut av riksdagen utarbetades inom konstitutionsutskot— tets kansli ett lagförslag med regler om ingripanden mot sändnings— verksamhet på grund av innehållet i programmen. Den reglering som

• Sida 84
•  Original

föreslogs innebar att en sändningsverksamhet skulle kunna avbrytas i vissa fall. Det skulle få ske om programmen innehållit våldsskildring— ar, pornografi och hets mot folkgrupp. Enligt lagförslaget skulle sådana frågor reglerasi lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Det innebar att frågorna skulle prövas av domstol i yttrandefrihetsrättslig ordning med jury på talan av justitiekanslern. Endast i fråga om rek- lam skulle ingripande få göras i den ursprungligen föreslagna admini- strativa ordningen (KU 1985/86:7 s. 9,jfr s. 30).

I detta sammanhang bör också nämnas att konstitutionsutskottet utta— lade att de förslag till lagstiftning om lokala kabelsändningar som hade lagts fram fick ses som tillfälliga lösningar i avvaktan på att beredning- en av yttrandefrihetsutredningens förslag skulle avslutas. Justitiemi- nistern har numera givit till känna att regeringen kommer att ta ställ— ning till den fortsatta behandlingen av frågan om nya grundlagsregler till skydd för yttrandefriheten först när riksdagen har behandlat den proposition om ändringar i tryckfrihetslörördningen m.m. (prop. 1986/ 87:151) som överlämnades i början av ar1987.

Lagen om lokala kabelsändningar m.m.

Sedan den 1 januari 1986 gäller en särskild lagstiftning pa kabelsänd- ningsområdet. De aktuella lagarna är främst lagen (1985:677) om Ioka' la kabelsändningar (omtryckt 198521056, ändrad senast 1986:1216), den s.k. kabellagen, och lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar,ansvarighetslagen.

Som nämnts i avsnitt 1.7.2 krävs det enligt 5 & andra stycket radiolagen tillstånd av regeringen för rätt att sända radioprogram i trådsändning, om sändningen sker till bostäder och när fler än 100 bostäder. Kabel-— TV i form av utländska satellitkanaler skulle dock i realiteten inte kunna sändas med stöd av ett tillstånd enligt radiolagen, eftersom det skulle innebära att verksamheten underkastades samma krav som sändningarna av programföretagen inom Sveriges Radio—koncernen. Av det skälet heter det i 5 a & ijärde'stycket radiolagen, att deti lagen om lokala kabelsändningar finns särskilda föreskrifter om rätL att sän- da radioprogrami lokala trådsändningar till bostäder.

• Sida 85
•  Original

Med lokala kabelsändningar avses i denna lag lokala trådsändningar av radioprogram som når fler än 100 bostäder (1 & kabellagen).

Begreppen trådsändning och radioprogram hari kabellagen samma in- nebörd som enligt radiolagen. Bland de definierade begreppen märks i övrigt bl.a. vidaresändning, satellitsändning och egensändning. Med vidaresändning avses samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning, med satellitsändning vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik och med egensändning sändning av annat slag än vidaresändning (2 & kabellagen).

Frågor om lokala kabelsändningar prövas av en för hela landet gemen— sam kabelnämnd. Nämnden skall även utöva tillsyn över verksamhe- ten med lokala kabelsändningar (3 & kabellagen).

För lokala kabelsändningar krävs tillstånd om det inte är fråga om vi— daresändningar med stöd av 5 a 5 första stycket radiolagen (4 & kabella— gen).

Varje tillstånd skall avse ett visst område. Detta område får normalt omfatta högst en kommun (12 & kabellagen).

Ett tillstånd får meddelas för högst tre år (13 åkabellagen).

Idet här sammanhanget finns det endast anledning att närmare beröra vad som gäller för satellitsändningar.

Tillstånd till sådana sändningar kan ges dels till var och en som äger el— ler annars förfogar över ett kabelnät, om denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige, s.k. nätinnehavare, dels till sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsriktningar inom tillståndsområdet, s.k. lokala kabelsändarföretag (7 5 första stycketjämfört med 5 & kabella— gen).

• Sida 86
•  Original

Ett tillstånd har generell giltighet och är alltså inte bundet till en eller flera speciella programkanaler.

Tillstånd får ges endast om sökanden kan förväntas fullgöra de ekono- miska förpliktelser som följer av den avsedda verksamheten (9 & kabel- lagen) och om han i god tid har berett dem som berörs av sändningarna tillfälle att framföra sina synpunkter på dessa (10 & kabellagen).

Innan ett tillstånd meddelas skall kabelnämnden bereda den eller de kommuner, inom vilka sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig(115kabellagen).

En nätinnehavare som har fått tillstånd är i princip skyldig att kost- nadsfritt tillhandahålla en kanal i kabelnätet för lokalt kabelsändarfö— retags egensändningar av TV—program (20 & kabellagen).

Den som har fått tillstånd är i princip skyldig att se till att de boende i fastigheter som ansluts till kabelnätet på ett tillfredsställande sätt kan ta emot radioprogram som sänds med stöd av 5 & första stycket radiola- gen och som vid tillståndsperiodens början är avsedda att tas emot inom tillståndsområdet (21 & kabellagen). Detta är lagens s.k. must carry—re- gel.

Programreglerna för satellitsändningar är fördelade mellan kabellagen och ansvarighetslagen.

I 24 & första stycket kabellagen föreskrivs, att fortsatt vidaresändning av en programkanal får förbjudas för en tid av högst ett år om deti ka— nalen under en längre tid och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter.

Ett förbud får dock meddelas endast om det med hänsyn till sändning- arnas art och programkanalens karaktär och inriktning bedöms att för— bud är godtagbart från yttrandefrihets— och informationsfrihetssyn- punkt (24 å andra stycket kabellagen).

• Sida 87
•  Original

Kabelnämndens beslut enligt 24 & kabellagen får överklagas till kam— marrätten (32 & första stycket kabellagen).

Enligt 11 & ansvarighetslagen får fortsatt vidaresändning av en pro— gramkanal förbjudas om

1. det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit program som har innehållit rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i öv- ri gt,

2. kanalen har varit ensidigt inriktad på sändningar av pornografiska bilder eller våldsskildringar i bild, eller

3. det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit program vari— genom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Ett förbud enligt 11 & ansvarighetslagen får meddelas endast om det med hänsyn till gärningarnas art och programkanalens karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande— och informationsfrihetssyn— punkt. I övrigt Skall frågor som avses i 11 & bedömas efter samma grun- der som gäller för bedömning av missbruk av tryckfriheten enligt

1 kap. 4 & tryckfrihetsförordningen (13 & ansvarighetslagen).

Prövningen av en fråga om ingripande med stöd av 11 & ansvarighetsla- gen görs av allmän domstol med jury efter framställning av justitie- kanslern enligt samma principer som i tryckfrihetsmål (14—22 åå an- svarighetslagen). Om förbud meddelas skall rätten enligt 20 & bestäm— ma en tid om högst ett år under vilket förbudet skall gälla.

• Sida 88
•  Original

1.8. Gällande ordning i vissa andra länder

1.8.1. Danmark

I Danmark regleras rätten att sända ljudradio— och TV—program i två lagar, lou nr 574 a/19. december 1969 om radiokommunikation (ändrad senast genom lov nr 933 af 19. december 1986) och lov nr 421 af15.juni 1973 om radio— og fjernsynsvirksomhed (ändrad senast genom lov nr 373 och lov nr 374 af 10.juni 1987).

Med radiokommunikation avses enligt 1 5 lagen om radiokommunika- tion varje överföring, utsändning eller mottagning av tecken, signaler, skrift, bilder, ljud eller andra meddelanden som sker med hjälp av ra- diovågor. Radiokommunikation betyder alltså exakt detsamma som "radiocommunication" i den internationella radiorätten.

En anläggning för radiokommunikation betecknas i samma paragraf som en radioanläggning. Endast den som har fått tillstånd av ministern för offentliga arbeten får upprätta och använda en sådan anläggning. Från tillståndskravet undantas dock bl.a. anläggningar som är avsedda endast för mottagning av rundradiosändningar ("radiospredning").

Lagen om radiokommunikation kompletteras av bekendtgorelse nr 468 af6.juli 1986 om radioanlavg lil modtagning fra kommunikationssatel- litter. Dessa bestämmelser innehåller bl.a. följande. För att upprätta och använda en radioanläggning som är avsedd för mottagning av pro- gram från en kommunikationssatellit krävs tillstånd av Teleinspektio' nen. En förutsättning för att tillstånd skall meddelas är, att inspektio- nen har typgodkänt anläggningen. Sådant godkännande sker på grund» val av tekniska bestämmelser som beslutas av ministeriet för offentliga arbeten, generaldirektoratet för post- och telegrafväsendet. Vidare gäl- ler att tillstånd kan vägras om installationen strider mot utbyggnads— planerna för det offentliga telenätet, vilket avses förse alla centralan— tennanläggningar med programmaterial. Denna grund för tillstånds» prövningen kommer sannolikt att upphävas vid ärsskiftet1987l88.

• Sida 89
•  Original

Lagen om radio— och TV-verksamhet är framför allt en rundradiolag. I lagens 1 & föreskrivs, att Danmarks Radio och det nyligen bildade TV 2 har rätt att med hjälp av radioanläggning sända ljudradio— och 'I'V—pro— gram till allmänheten. Vidare anges att bolag, föreningar och liknande rättssubjekt samt kommuner kan få tillstånd till lokal radio— och TV— verksamhet med hjälp av radioanläggning.

Lagen innehåller även bestämmelser om rätten att anordna trådsänd— ningar. Bl.a. regleras i 3 & rätten att vidaresända program i centralan— tennanläggningar och andra kabelnät till vilka bostäder är anslutna. Detta är tillåtet beträffande främst

1) Danmarks Radios program och andra danska program som sänds med hjälp av radioanläggning enligt lagens 1 &,

2) utländska program som kan tas emot direkt på frekvenser som är av- sedda för rundradiosändningar ("radiospredning"),

3) utländska program från en konununikationssatellit som tas emot i en centralantennanläggning efter tillstånd enligt radiokommunika— tionslagen. Regeln i 3 & punkt 2) innebär, att både markbundna rundradiosänd— ningar och sändningar frän direktsändande satelliter får vidaresändas fritti tråd.

Lagen om radio— och TV—verksamhet kompletteras av bekendtgörelse nr 651 af22. september 1986 om feellesantennanlzg m.v. Dessa bestäm- melser innebär att det krävs tillstånd av Teleinspektionen för att i en byggnad med bostäder installera en centralantennanläggning. Till— ståndskravet har dock inte någon massmediepolitisk grund utan är be- tingat av telepolitiska överväganden.

• Sida 90
•  Original

1.8.2. Finland

I Finland regleras rätten att sända ljudradio- och TV—program i främst följande författningar, nämligen lagen den 17januari 1927 om radioan- läggningar (8/1927, ändrad senast genom lag den 21 januari 1977/88), förordningen den 17januari 1927 om radioanläggningar (9/1927, änd- rad senast genom förordning den 9 augusti 1985/714) och kabelsänd- ningslagen den 13 mars 1987 (307/1987).

Enligt 1 5 lagen om radioanläggningar är det inte tillåtet för annan än den som fått vederbörligt tillstånd att utföra eller nyttja en radioan— läggning, dvs. en elektrisk anläggning för trådlös telegrafering, telefo— nering, lyssnande eller åskådande.

För rätt att bedriva rundradioverksamhet krävs tillstånd av statsrådet (1 5 förordningen om radioanläggningar).

Rätten att anordna trådsändningar regleras i kabelsändningslagen. Enligt lagens 4 & är det inte tillåtet för annan än sådan finsk medborga— re eller sådant finskt samfund som har fått koncession av statsrådet att utöva kabelsändningsverksamhet, varmed förstås sändning av pro— gram för allmänheten med elektromagnetiska vågor via ledningar. Fin— lands nationella rundradioföretag, Oy Yleisradio Ab, har dock rätt att utöva kabelsändningsverksamhet utan koncession.

Kabelsändningslagen gäller inte distribution av rundradiosändningar via centralantennsystem, dvs. vidaresändning i tråd av rundradiosänd— ningar (1 & 2 mom. 4 punkten jämfört med 2 & 7 punkten kabelsänd- ningslagen). Med rundradiosändning avses såväl markbunden rundra— diosändning som sändning från en direktsändande satellit. Program från direktsändande satelliter får alltså vidaresändas fritti tråd.

Under kabelsändningslagen faller däremot i princip trådbunden vida- resändning till allmänheten av program från en förmedlingssatellit, dvs. en kommunikationssatellit. Sådan vidaresändning är alltså till- ståndspliktig.

• Sida 91
•  Original

1.8.3. Norge

I Norge regleras rätten att sända ljudradio— och TV—program i två la— gar, lov 29. april 1899 om Eneret for Staten til Befordring af Meddelelse ved Hjaelp afTelegraflinjer og lignende A nlazg (ändrad senast genom lov 11.juli 1986, nr 54) och lov 13.juni 1980, nr 36. om kringkasting (ändv rad senast genom lov 12.juli 1987, nr 59).

Enligt 1 & punkt 1 b) telegrafiagen är det inte tillåtet för annan än den som har fått tillstånd av kungen att äga, inneha, anlägga eller bruka en anläggning som är avsedd för utsändning eller mottagning av radiosig— naler. Från tillståndskravet undantas dock rundradiomottagare, efter- som det i 21 & kringkastingslagen föreskrivs, att var och en är berätti- gad att inneha sådan mottagare.

Vidare undantas från tillståndskravet vissa anläggningar som används för mottagning av program från kommunikationssatelliter. Utanför kravet på tillstånd faller nämligen sådan verksamhet som sker för eget bruk och som innebär att programmen tillhandahålls kostnadsfritt (1 & punkt 6 telegraflagen).

Telegrafiagen kompletteras av Midlertidig forskrift om konsesjonsuil- kår for & opprette og driuejordstasjon til mottaking av Dernsynssignaler via kommunkasjonssatellitt, beslutade av styret för Televerket den 26 november 1984.

Föreskrifterna innehåller bl.a. följande. Jordstationer för mottagning av TV—signaler från en kommunikationssatellit för vidare leverans till olika kabelnät skall normalt ägas och drivas av Televerket. Om Tele— verket i ett visst fall inte kan leverera signaler inom rimlig tid, kan Te- ledirektoratet ge ett privat kabelbolag provisorisk koncession att upp— rätta och driva sådan jordstation. En koncession ger rätt att använda jordstationen för mottagning av närmare angivna TV—signaler från en kommunikationssatellit. Ett villkor för koncession är, att Kultur— och vetenskapsdepartementet enligt kringkastingslagen har givit tillstånd till att signalerna utsänds till allmänheten.

• Sida 92
•  Original

Vad angår kringkastingslagen tilldrar sig framför allt l & punkterna 1— 3 intresse. Dessa bestämmelser lyder:

1. Norsk rikskringkasting har enerett til å drive kringkasting.

2. Med kringkasting menes utsending av tale, musikk, bilder og liknen» de med radiobolger eller över tråd, egnet til å mottas direkte av all— mennheten.

Kongen avgjor ved forskrift eller enkeltvedtak hva som i tvilstilfelle skal regnes som kringkasting.

3. Eneretten omfatter ikke utsending av enkle meldinger og videre- sending av lovlig kringkasting når videresendingen skjer samtidig og uten at det gjöres noen endring. Dersom lovlig utenlandsk kringkasting som kan mottas i Norge, blir transportert ved radiobolge, träd eller sa- tellitt for samtidig og uendret videresending, omfattes videresendingen ikke av eneretten.

På grund av bestämmelsen i punkt 3 om att Norsk rikskringkastings ensamrätt inte omfattar vidaresändning av tillåten rundradiosänd— ning, kan inte endast markbundna rundradiosändningar utan också program från direktsändande satelliter vidaresändas fritt i tråd.

Liksom förhållandet är i Danmark, gäller i Norge vissa av telepolitiska skäl betingade föreskrifter om centralantennanläggningar och andra kabelnät. Sålunda innebär telegrafiagen (] & punkt 1 a) att det krävs tillstånd av kungen för att anlägga och driva linjenät för signalförmed- ling. Tillståndsplikten omfattar dock bl.a. inte nät för vidaresändning av rundradiosändningar som en boendesammanslutning, institution el- ler liknande använder för eget bruk (1 & punkt 2 telegraflagen).

Telegraflagen kompletteras i detta avseende av Midlertidig forskrift for etablering. utbygging og teknisk drift av kabelnelt (kabelnettforskrifte— ne), beslutade genom kunglig resolution den 1 juni 1984. nr 1168, änd- rad senast genom kunglig resolution den 5juni 1987, nr 462. Föreskrif- terna innebär ett principiellt krav på tillstånd av Statens teleforvalt- ning för den som vill anlägga, bygga om eller utvidga en centralantennn anläggning eller annat kabelnät.

• Sida 93
•  Original

1.8.4. Storbritannien

Rätten att i tråd vidaresända ljudradio— och TV-program regleras i Storbritannien i bl.a. Cable and Broadcasting Act från 1984.

Beträffande vidaresändning av program från satelliter går de brittiska reglerna i korthet ut på följande. Det krävs tillstånd för vidaresändning oavsett om den använda satelliten är en kommunikationssatellit eller en direktsändande satellit. Undantag gäller dock om det företag som sänder från satellit för denna sändning har tillstånd till "broadcasting". Då får programmen vidaresändas fritt.

Innebörden av den brittiska regleringen är alltså, att program från den brittiska BSB—satelliten kommer att få vidaresändas fritt eftersom sändningarna från satelliten kommer att ske med vederbörligt till— stånd. Det kommer däremot att krävas tillstånd för att vidaresända exempelvis programmen från Frankrikes direktsändande satellit TDF—l.

1.9. Kabelnätssituationen i Sverige

De lokala kabelnäten häri landet är under utbyggnad. Såvitt gäller ka— belnät som når fler än 100 bostäder finns följande uppgifter tillgängli— ga.

I slutet av september 1987 hade kabelnämnden beviljat 221 tillstånd för satellitsändning eller kanalupplåtelse. Av dessa innehade telever- ket 136 (62 %), allmännyttiga bostadsföretag 21 (10 %), enskilda fastig— hetsägare 5 (2 %), privata kabel—TV—bolag 21 (10 %) och bostadsrätts— föreningar, samfälligheter o.d. 38 (17 %). Vid denna tid var drygt 300000 bostäder anslutna till nät för vilka sändningstillstånd bevil- jats. Detta innebär att omkring 750 000 personer kunde nås av satellit- sändningar i näten.

146 kommuner berörs av tillstånden. Nätstorleken varierar mellan sto— ra nät med tusentals anslutningar och små nät med något över 100 an—

• Sida 94
•  Original

slutningar. Det är framför allt i tättbebyggda områden som nätutbygg- naden skett. Televerket har satsat på stora nät och har omkring 80 pro— cent av marknaden. På många orter finns flera nätinnehavare.

Utbyggnaden har kommit längst i Göteborg där det totalt finns över 60 000 anslutna bostäder. I Malmö finns något över 30 000 anslutning— ar. Lund, Stockholm och Västerås har omkring 10 000 vardera. Mellan 5 000 och 10 000 anslutna bostäder finns i Upplands Väsby, Botkyrka, Borlänge, Norrköping, Jönköping, Trollhättan, Helsingborg, Uppsala, Kristianstad, Haninge, Huddinge och i Sollentuna. I Landskrona, Karl- stad, Umeå och Sundsvall ligger anslutningsnivån på 3 OOO—5 000 bo— städer.

Utbyggnadstakten har under innevarande år mattats av. Varje månad ansluts omkring 10 000 bostäder mot tidigare 13 OOO—14000. Om ut— byggnadstakten består kommer omkring 600 000 bostäder eller om? kring 1,5 miljoner personer här i landet att kunna nås av satellitpro— gram under år 1990.

;oev:_=|.._'.vvz:v.A.—1.a ,. ., _... ..

så"; ),... , Mas ,mm

• Sida 95
•  Original

ligt.

Det skulle föra för långt att i detta sammanhang gå in på alla konse— kvenser som dessa förhållanden har för rundradiosändningsbegreppet i förhållande till sändningar från satelliter. Klart står emellertid att den svårfångade karaktären hos begreppet gör det till en mycket vansklig uppgift atti enskilda fall försöka bedöma om en sändning från en satel— lit är en rundradiosändning.

I det följande skall jag för tre typexempel på olika slag av sändningar från satelliter redovisa min bedömning av sändningarnas karaktär av rundradiosändning.

Det första exemplet är en sändning över en lågeffektsatellit av det slag som för närvarande sänder över Europa. Jag avser därmed en satellit som sänder med 15—25 W sändningsstyrka och som sprider signalen över ett mycket stort område. Dessa satelliter är från början avsedda för fast trafik, de använder frekvenser för fast trafik och har genomgått de koordineringsprocedurer som är fastställda för sådana satelliter. I rea- liteten har emellertid vissa av dessa satelliter kommit att användas uteslutande för distribution av TV—program för vidaresändning till all- mänheten i kabelnät.

På dagens tekniska utvecklingsnivå brukar man anse att det krävs an— tenner med över två meters diameter för att få en tillfredsställande mottagning av sändningar från dessa satelliter. Dessa antenner är tunga, skrymmande och relativt dyrbara. Även om man utgår från att vissa privatpersoner ändå skaffar sig utrustningen och att några tycker

• Sida 98
•  Original

sig kunna få njutbar bild även med mindre antenner, leder en samlad bedömning till att sändningarna inte bör betraktas som rundradiosänd» ningar. Detta gäller även om programkanalens avsändare säger sig ha avsett att signalerna skall tas emot direkt av allmänheten.

Det andra exemplet gäller en direktsändande satellit. Sådana satelliter kännetecknas av hög sändarstyrka (100—230 W) och en signalstråle som är koncentrerad mot ett begränsat område. t.ex. ett enskilt land. Satelliten är konstruerad på detta sätt därför att det skall vara möjligt att ta emot sändningarna med enkel och billig utrustning. I samband med den planerade brittiska direktsändande BSR—satelliten talar man om antenner med 30 cm diameter och ett pris på 2 000 kr. för en komp- lett satellitmottagare. Under förutsättning att sådan utrustning fak— tiskt finns att tillgå och att avsändaren avser att programmen skall tas emot av allmänheten, måste sändningarna anses vara rundradiosänd—

ningar.

Det tredje exemplet avser en s.k. medeleffektsatellit. Med termen me- deleffektsatellit brukar man mena en satellit som har en sändareffekt på ca 50 W. Dessa satelliter använder frekvensband för fast trafik och följer de koordineringsregler som gäller för satelliter i fast trafik. De är emellertid redan från början konstruerade för att sända TV—program. Man har därför försökt att begränsa täckningsområdet så att man får så hög signalstyrka som möjligt; över de länder som man helst vill nå med signalerna. Denna satellittyp framställs ofta som en konkurrent till de direktsändande satelliterna genom att det skall vara möjligt att ta emot signalerna individuellt.

När man skall bedöma om en sändning från en satellit är en rundradio— sändning eller inte är medeleffektsatelliterna det svåraste fallet. På da— gens utvecklingsnivå kan man uppskatta att det behövs anenner med ungefär en meters diameter för tillfredsställande mottagning i södra Sverige av en sändning riktad mot centrala Europa. I dag går det att skaffa sådan utrustning för mindre än 10 000 kr. På en massmarknad kan priserna falla ytterligare. Det kan också tänkas att den tekniska utvecklingen leder till att signalerna kan tas emot med mindre skrym— mande antenner.

• Sida 99
•  Original

Av det sagda framgår att man, då man skall försöka bedöma om all— mänheten har faktiska möjligheter att ta emot signalerna från en me— deleffektsatellit med enkel och billig utrustning, måste ge sig in i myck- et vanskliga resonemang. Är en enmeters parabolantenn ett exempel på enkel utrustning? Är 10 000 kr. ett billigt pris? Vilken antenndiame— ter resp. vilket pris krävs för att utrustningen skall anses vara enkel och billig?

Kanske skall bedömningen göras från en annan utgångspunkt. Om en tillräckligt stor del av allmänheten skaffar sig utrustning för direkt mottagning av sändningarna, bör det kanske anses att utrustningen är tillräckligt enkel och billig. Förutsatt att avsändaren har avsett det, skulle därmed en sändning bli en rundradiosändning när tillräckligt många personer har tillgång till sådan utrustning att de med dess hjälp kan ta emot sändningen direkt.

Slutsatsen av detta resonemang är att sändningar från en medeleffekt— satellit ofta kan vara rundradiosändningar, men att det inte går att an— ge exakt under vilka förutsättningar detta gäller.

2.2 Vad händer om inga lagändringar görs?

Ännu så länge härrör alla satellit—TV—sändningar som kan tas emot i vårt land från kommunikationssatelliter av lågeffekttyp. Enligt vadjag nyss förklarat bör en sådan satellitsändning inte betraktas som en rundradiosändning i radiolagens mening. Sändningen kan inte sägas vara avsedd att tas emot direkt av allmänheten.

Under de närmaste åren kommer emellertid situationen att förändras avsevärt. De första direktsändande satelliterna kommer att tas i bruk. Det är fråga om bl.a. den västtyska 'I'V—SAT, den brittiska BSB och den svensk—norsk—finska Tele—X. En sändning från någon av dessa satelli- ter eller någon annan direktsändande satellit är utan tvivel en rundra- diosändningi radiolagens mening.

• Sida 100
•  Original

Sändningarna från direktsändande satelliter har förutsetts sedan lång tid. I Sverige började diskussionen om en nordisk direktsändande satel— lit redan vid mitten av 1970—talet. Vid den tiden tänkte man sig att främst ansvarsmedvetna nationella rundradioforetag av s.k. public ser- vice—karaktär skulle svara för programutbudet. Numera står det emel- lertid klart att det i flera satelliter också kommer att upplåtas kanaler för mer renodlat kommersiell programverksamhet.

Man får vidare räkna med att många TV-kanaler som i dag överförs via lågeffektsatelliter kommer att börja sändas via nya och starkare koma munikationssatelliter, s.k. medeleiTektsatelliter. Sådana satelliter har beställts av Eutelsat, den europeiska telesatellitorganistionen, men också Astra—satelliten, som Luxemburg engagerar sig för, är en medel- effektsatellit.

Eutelsats beslut att upphandla medeleffektsatelliter grundar sig på be— dömningen att TV—distribution även i framtiden kommer att vara en mycket viktig inkomstkälla för organistionen. TV—företagens intresse av starkare satelliter beror på att de vill nå så många som möjligt med programmen, således även icke kabelanslutna hushåll. För att ta emot programmen kommer det att räcka med betydligt mindre antenner än i dag. Särskilt mot bakgrund av sistnämnda förhållande ligger det i frå- ga om en TV—sändning från en medeleffektsatellit nära till hands att hävda, att sändningen i radiolagens mening är en rundradiosändning.

Avsikten med medeleffektsatelliterna är att de programkanaler som i dag sänds via lågeffektsatelliter, skall gå över till de nya satelliterna. Om detta sker skulle snart nästan all satellit—TV härröra från direkt- sändande satelliter och medelefi'ektsatelliter. Med dagens bestämmel— ser skulle då huvuddelen av den trådbundna vidaresändningen av sa— tellitprogram falla utanför koncessionssystemet för lokala kabelsänd- ningar. Därmed skulle det inte längre vara nödvändigt att begära till- stånd av kabelnämnden för att vidaresända i princip samma program— kanaler som det i dag krävs tillstånd för att vidaresända.

• Sida 101
•  Original

Detta skulle få till följd att man inte kunde stoppa spridningen av pro— gramkanaler som innehåller extrema våldsskildringar eller ohöljt rasi- stiska program eller sådan reklam som är direkt riktad mot Sverige.

Vidare skulle då de övriga regler som upprätthålls genom koncessions— systemet förlora sin betydelse. Jag tänker t.ex. på bestämmelserna i 20 och 21 && lagen om lokala kabelsändningar. Där föreskrivs att en nätin— nehavare som har fått tillstånd att vidaresända programkanaler från kommunikationssatelliter är skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i kabelnätet för det lokala kabelsändarföretagets egensänd- ningar av TV—program. Nätinnehavaren är också skyldig att se till att de boende i fastigheter som ansluts till kabelnätet på ett tillfredsstäl— lande sätt kan ta emot programmen från programföretagen inom Sveri- ges Radio-koncernen.

Utan lagändringar skulle det alltså inte vara möjligt att upprätthålla koncessionssystemet för trådbunden vidaresändning av program från kommunkationssatelliter. Vissa skulle kanske välkomna en sådan ut— veckling. De värderingar som kabellagstiftningen bygger på är inte oomstridda, och det skulle kunna ses som en positiv avreglering och en utvidgning av yttrandefriheten och informationsfriheten om all vidare— sändning i tråd av satellit—TV—program blev fri.

Samtidigt måste man vara medveten om konsekvenserna av att förhål- la sig passiv. Så sent som år 1985 har bl.a. den bedömningen .orts, att det är önskvärt att ha vissa regler som gör det möjligt att ingripa mot satellitprogram som kan betraktas som särskilt skadliga för främst barn och ungdomar. Det finns inte anledning tro att uppfattningen om detta ändrats bara för att satellitupphandlare och vissa TV—företag fun— nit det ändamålsenligt att satelliternas sändareffekt ökar.

För min del gäller också attjag har att beakta vad som sägs i regering- ens direktiv till mig.

I de ursprungliga direktiven, utfärdade den 15 maj 1985 (dir. 1985z21), anför kulturministern bl.a. att det kan komma att bli svårt att ange de tekniska skillnaderna mellan olika slag av satelliter, att fria och till-

• Sida 102
•  Original

ståndspliktiga vidaresändningar med hänsyn till detta kanske bör av— gränsas från varandra på annat sätt än enligt gällande rätt och att jag bör överväga olika metoder för att göra en sådan avgränsning.

En utgångspunkt för utredningsarbetet kan enligt kulturministern va— ra, att sändningar som utgör tillåtna rundradiosändningar i ursprungs- landet skall få vidaresändas fritt oavsett om den satellit som används är en kommunikationssatellit eller en direktsändande satellit men det kan eventuellt behöva ställas upp även andra villkor, t.ex. att ett natio— nellt rundradioföretag har svarat för ursprungssändningen. Det heter också att jag, om det framstår som lämpligt, bör kunna lägga fram al- ternativa förslag.

Den 23 april i år harjag fått tilläggsdirektiv (dir. 198722). I dessa be— gärs att jag skall redovisa mina förslag i sådan tid att ändrade regler kan träda i kraft den ljuli 1988.

Det är en politisk fråga om man på detta område bör ändra lagstiftning— en eller inte, ochjag uppfattar direktiven till mig så att regeringen öns— kar ett förslag som utgår från att koncessionssystemet för lokala kabel- sändningar skall bestå och att kärnan i systemet även fortsättningsvis skall vara att vidaresändning av program från satelliter omfattas av reglerna. Under dessa omständigheter anser jag det nödvändigt att fö— reslå ändrad lagstiftning.

2.3 Olika lagstiftningsmöjligheter

2.3.1 Allmänna synpunkter

En grundläggande synpunkt om man skall dra upp en ny gräns mellan fria och tillståndspliktiga vidaresändningar av satellitprogram, är gi- vetvis att reglerna bör vara tydliga och lätta att begripa. Här som på många andra områden gäller dock, att kravet på tydlighet tenderar att leda till att regleringen kan kritiseras för att inte vara tillräckligt ny- anserad. Det är självklart att det ges bättre möjligheter att balansera

• Sida 103
•  Original

kraven på tydlighet och nyansering, om man har god tid på sig för att undersöka olika lagstiftningsalternativ.

Den lösning som nu kan väljas får därför kanske ses som ett provisori- um. Betydelsen av det bör dock inte överdrivas. Världen är på detta om— råde i hög grad föränderlig och åtskilliga regler är provisoriska i den meningen att de får ses över efter kort tid.

2.3.2 Fri vidaresändningsrätti fråga om terrestra rundradio— sändningar

När deti 5 a & första stycket radiolagen sägs att det är fritt att i träd vi— daresända radioprogram "i rundradiosändning", betyder det att radio— sändaren kan finnas på jorden, i luftrummet eller i en satellit. Om ra— diosändaren är på jorden eller i luftrummet, kan man beteckna sänd— ningen som en terrester rundradiosändning.

De inhemska terrestra rundradiosändningar som för närvarande kan vidaresändas är sändningarna av programföretagen inom Sveriges Ra- dio—koncernen och närradions sändningar. Nära gränserna mot Dan— mark, Finland och Norge kan även dessa länders terrestra rundradio- sändningar vidaresändas. I Stockholmsområdet kan vidaresändning ske av de finländska TV—program som sänds ut från Nackasändaren med stöd av den särskilda lagen (1986:3) om rundradiosändning av fin- ländska televisionsprogram.

Utredningsuppdraget till mig gäller inte rätten att i träd vidaresända terrestra rundradiosändningar. Liksom gällande ordning gör, bör där- för mitt förslag innebära att alla terrestra rundradiosändningar får vi— daresändas fritti tråd.

Jag vill också understryka att mina överväganden endast gäller rätten att vidaresända satellitprogram i kabelnät. Friheten för var och en att med individuell antennutrustning ta emot sändningar från satelliter berörs alltså inte.

• Sida 104
•  Original

2.3.3 Fri vidaresändningsrätt av sändningar från direkt— sändande satelliter?

Med detta kan vi gå över till vad som bör gälla i fråga om vidaresänd- ning av program från satelliter.

En näraliggande tanke är givetvis att det bör råda fri vidaresändnings— rätt av sändningar från direktsändande satelliter. Som jag tidigare än— fört ärju en TV—sändning från en sådan satellit utan tvivel en rundra— diosändning i radiolagens mening och därmed i dag föremål för fri vida- resändningsrätt.

En lagregel om fri vidaresändningsrätt av terrestra rundradiosänd- ningar och sändningar från direktsändande satelliter skulle kunna er- sätta den nuvarande regleringen i 5 a & första stycket radiolagen och ly- da exempelvis:

Utan hinder av föreskriften i 5 5 andra stycket får ett radioprogram sän- das vidare i tråd, om den sändning som föregår trädsändningen är

1. en terrester rundradiosändning eller

2. en sändning från satellit som sker på en frekvens för satellitrundradio.

Iden skisserade lagtexten används som synes inte uttrycket direktsän- dande satellit. Det är medvetet. Från strikt radiorättslig synpunkt har man inte anledning att skilja mellan olika satelliter men däremot mel— lan olika tjänster som en satellit överför. De två satellittjänster som tilldrar sig intresse i det här sammanhanget är fast satellittrafik ("fix- ed—satellite service") och satellitrundradio ("broadcasting-satellite ser- vice").

Som jag nämnt i avsnitt 1.4.3 definieras i internationella radioregle- mentet begreppet satellitrundradio som en tjänst bestående av satellit— signaler som är "intended for direct reception by the general public".

Om man endast ser till denna definition kan det ligga nära till hands att hävda, att en hel del sändningar från medeleffektsatelliter skulle

• Sida 105
•  Original

utgöra satellitrundradio i radioreglementets mening. Den nyss skisse— rade regeln innebär emellertid att, förutom terrestra rundradiosänd— ningar, endast sådana sändningar från satellit som sker på frekvenser för satellitrundradio skulle få vidaresändas fritt. Den sändning som fö— regår vidaresändningen skall alltså ske på en frekvens som enligt ra— dioreglementet är anslagen för satellitrundradio i motsats till fast sa— tellittrafik. Sändningen från satelliten skall med andra ord äga rum på 12 GHz—bandet, på något av de fyra andra satellitrundradioband som är aktuella i Europa (se avsnitt 1.4.4) eller på något frekvensband som i framtiden kan öppnas för satellitrundradio.

En regel om att detta slag av sändningar från satelliter fick vidaresän- das fritt skulle, somjag redan har varit inne på, inte innebära någon in- skränkning i förhållande till vad som gäller i dag i fråga om fri vidare— sändningsrätt av sändningar från direktsändande satelliter. Den skis- serade lösningen skulle också uppfylla alla anspråk på tydlighet och det skulle stå klart att sändningar på frekvenser för fast satellittrafik, t.ex. från medeleffektsatelliter, inte omfattades av den fria vidaresändnings— rätten. Slutligen skulle regeln bidra till den nordiska rättslikheten, ef- tersom det redan finns regler av motsvarande innebörd i Danmark, Fin— land och Norge.

Även om detta är beaktansvärda fördelar, väger dock i mina ögon de skäl tyngre som talar mot att man lagstiftar på det angivna sättet.

Distinktionen mellan satellitrundradio och fast satellittrafik har vuxit fram i den internationella radiorätten och beror på att det visat sig än- damålsenligt att för frekvensplaneringsändamål kunna skilja mellan bl.a. dessa tjänster. Den svenska radiolagstiftningen har till stor del andra utgångspunkter. Visserligen är ett av dess syften att säkerställa att Sverige skall kunna efterleva sina förpliktelser gentemot de andra medlemsstaterna i Internationella teleunionen (ITU) och över huvud taget att radiofrekvenserna skall användas rationellt. Av större bety— delse för mitt uppdrag är emellertid att lagstiftningen uttrycker vissa mediepolitiska syften vilka inte har någon motsvarighet i den interna— tionella radiorätten; dess regelverk är i princip fortfarande av ren ord— ningskaraktär.

• Sida 106
•  Original

Den skisserade lagstiftningsmodellen har också den bristen, atti prak- tiken ITU skulle få bestämma svensk rätts materiella innehåll. Flera av de frekvenser som är anslagna för fast satellittrafik används redan för TV—överföringar som är snarlika dem som satellitrundradiobanden är tänkta för. I än högre grad kan detta bli fallet i framtiden. Om ITU skulle ta konsekvenserna av detta och besluta att dessa av den fasta sa— tellittrafiken använda frekvenser också fick utnyttjas av satellitrund— radion, skulle de svenska reglerna om vidaresändning få en helt annan innebörd än tidigare. Men medan grunden för dessa regler är vad som anses vara lämpligt enligt uppfattningen i vårt land, grundar sig beslu- ten om hur radiofrekvenserna får användas på överväganden av global natur, t.ex. hänsyn till utvecklingsländernas intressen. Att låta sven— ska mediepolitiskt betingade regler vara avhängiga av utvecklingen i ett internationellt forum, som har uppgifter av det slag som ITU har, är inte invändningsfri tt.

Om man bortser från frekvensmässiga och andra tekniska aspekter representerar alltså både satellitrundradio och fast satellittrafik ett en- da sätt att distribuera TV, nämligen via satellit i stället för över det tra— ditionella marksändarnätet. Det är fullt möjligt att en programkanal från satellit kan komma att förmedlas via en direktsändande satellit under en viss period och via en satellit i fast trafik under en annan. Så- dana växlingar kan komma att göras av tekniska skäl, t.ex. om en tran- sponder upphört att fungera. För den enskilde som nås av sändningen genom ett kabelnät visar sig skillnaden endast genom att han får ställa om kanalväljaren på sin TV—apparat till ett annat läge för att kunna se programmet. I vissa kabelnät visar sig skillnaden inte alls.

Ser vi sedan till de företag som sänder satellit—TV kan till en början konstateras, att den fasta satellittrafikens aktörer är såväl rent kom— mersiella företag som olika länders nationella och public service—beto— nade rundradioföretag. Det står också numera klart att båda dessa ka- tegorier av företag kommer att finnas med när det snart är premiär i Europa för de direktsändande satelliterna. Inte heller om man ser till de sändande företagen finns ,det alltså anledning att betrakta vidare— sändning pä ett sätt om sändningen från satelliten utgör fast satellit—

• Sida 107
•  Original

trafik och på ett annat sätt om detär fråga om satellitrundradio. Att gö— ra det skulle verka godtyckligt.

Låt mig ta ett exempel. 3-SAT, den satellitprogramkanal som är resul— tatet av samarbetet mellan västtysk, schweizisk och österrikisk public service—TV, sänds i dag via kommunkationssatelliten Eutelsat I F—l. Snart kommer man emellertid att gå över till TV—SAT, den västtyska direktsändande satelliten. Vilket sakligt skäl motiverar att vidare— sändningen i det ena fallet kräver tillstånd men i det andra får ske fritt? Jag kan inte se att det föreligger något sådant skäl. Endast två synsätt är sakligt sett försvarbara. Det ena är att vidaresändningen i båda fallen är fri och det andra att tillståndsplikt föreligger i båda fal— len.

Att gällande rätt i praktiken innebär att det föreligger fri vidaresänd— ningsrätt om sändningen från satelliten sker på en frekvens för satellit— rundradio, förklaras i hög grad av historiska skäl. Efter vad jag förstår är det också främst historiska skäl som förklarar utformningen av mot— svarande regler i våra grannländer. Säkert kommer man även där att på nytt granska denna fråga.

Sammanfattningsvis finner jag alltså att det visserligen är möjligt att lagstifta på det ovan angivna sättet men att övervägande skäl talar mot att man gör det. När det gäller svensk massmedierätt och regler om trådbunden vidaresändning har man i varje fall numera inte någon fullgod anledning atti fråga om den sändning som föregår vidaresänd- ningen dra en skarp skiljelinje mellan fast satellittrafik och satellit— rundradio.

2.3.4 Fri rätt att vidaresända public service-företags sändningar från satelliter?

Nästa uppslag som bör diskuteras, är att göra det fritt att vidaresända sådana sändningar från satelliter som görs av s.k. public service-före- tag men kräva tillstånd för vidaresändning av andra företags sändning— ar från satelliter.

• Sida 108
•  Original

Tanken på en fri rätt att vidaresända public service-företags sändning— ar från satelliter har framskymtat i föregående avsnitt, varvid som ex- empel nämnts 3—SAT, satellitsamarbetet mellan västtysk, schweizisk och österrikisk public service-TV.

En förtjänst med en sådan lösning skulle givetvis vara att det blev oin- tressant om satelliten i det enskilda fallet var en direktsändande satel- lit eller en kommunikationssatellit. Men lösningen skulle också kunna ha andra fördelar.

Begreppet public service i detta sammanhang härrör från Storbritan— nien. Det lanserades där under rundradions tidigaste år som målsätt- ning för BBC. Sedan har begreppet fått fäste i alla länder i Västeuropa och även spritt sig till andra delar av världen.

Vad som anses känneteckna ett nationellt rundradioföretag av public service—karaktär är främst följande. Företagets sändningar kan tas emot på i princip varje plats i landet. Programutbudet är avsett för alla grupper i samhället och syftar särskilt till att främja den nationella kulturen. Gentemot såväl staten som privata företag och organisatio— ner intar företaget en publicistiskt oberoende ställning. Programverk— samheten bedrivs inte i syfte att ge största möjliga vinst.

Idet här sammanhanget har man givetvis inte anledning att intressera sig för annat än hur public service—företagens program faktiskt ser ut. Om man betraktar ett visst företags programutbud som helhet är tan- ken somjag nyss nämnt att alla skall ha intresse för sändningarna. Det innebär att företaget måste sända program som tillgodoser en mängd olika intressen och smakriktningar och att även mindre gruppers in— tressen måste beaktas.

Kraven på programverksamhet har lett till att det genomgående vuxit fram särskilda regler om hur ett public service—företag skall utöva sin sändningsrätt. För Sveriges Television AB gäller t.ex. att bolaget måste göra detta "opartiskt och sakligt" och med beaktande av att "en vid— sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i — — — televisio-

• Sida 109
•  Original

nen" (6 5 första stycket radiolagen). Vidare skall bolaget iaktta bestäm- melserna i ett särskilt avtal med staten. Enligt 5 & i detta avtal åligger det bolaget att bedriva programverksamheten med beaktande av bl.a. "televisionens centrala ställningi samhället". Bestämmelsen har av ra- dionämnden ansetts kräva, att bolaget är återhållsamt bl.a. när det gäl— ler att visa filmer som innehåller våldsinslag. Nämnden har uttalat, att sådana filmer inte bör sändas under dagtid eller tidig kvällstid, när det kan förutses att TV—publiken till stor del utgörs av barn.

Med hänsyn särskilt till de regler som omgärdar public service—televi- sionen skulle man kunna hävda, att dessa företags programverksamhet präglas av större ansvarskännande än man kan räkna med inom rner renodlat kommersiell TV—verksamhet. Många skulle därför säkert väl- komna om man kunde ge public service—företagens sändningar från sa— telliter en särställning på det sättet att vidaresändning i tråd fick ske fritt i motsats till andra TV—företags sändningar från satelliter.

Dess värre bedömer jag emellertid, att en tillfredsställande reglering av denna innebörd inte kan åstadkommas. Bl.a. är att märka att reglerna för public service—verksamheten inte alls är desamma i alla länder. För Sveriges Television gäller som bekant, att bolaget är förhidrat att sän— da kommersiell reklam, men förbud mot reklam är inte någon allmän princip inom europeisk public service—TV.

Vidare är stora delar av programutbudet i public service—TV av samma slag som det som förekommer i annan television. Sådana serier som Dallas, Dynastin och Falcon Crest visas i både public service—TV och annan TV, och fastighetsägare och bostadsföretag skulle inte ha möjlig- het att genom att ta in en viss satellitkanal avgöra om sändarföretaget var ett public service—företag eller inte.

Det är alltså knappast möjligt att formulera en tydlig regel som i gene- rella termer anger att en viss typ av programkanaler från satelliter, programkanaler som sänds av public service—företag, får vidaresändas fritt, medan vidaresändning av programkanaler av annat slag kräver tillstånd.

• Sida 110
•  Original

Den enda möjligheten att åstadkomma en tillräckligt tydlig reglering torde vara att direkt i lagen ange vilka bestämda programkanaler som skulle få vidaresändas fritt. En sådan lösning kan emellertid inte re- kommenderas. Bl.a. skulle det knappast gå att på objektiva grunder hävda, att endast de utvalda programkanalerna var public service—ka- naler. Det skulle lika väl kunna hävdas, att flera andra satellitkanaler var public service—kanaler och att riksdagens ställningstagande var godtyckligt.

Slutsatsen av det anförda blir att det inte är möjligt att tillskapa en ord- ning som innebär fri vidaresändningsrätt i fråga omjust public service—- företagens sändningar från satelliter och i övrigt att vidaresändning av sändningar från satelliter kräver tillstånd.

2.3.5 Fri rätt att vidaresända endast sådana sändningar från satelliter som görs av rundradioföretagi Sverige och övriga nordiska länder

I avsnitt 2.2 har anförts att jag uppfattar direktiven till mig så, att re— geringen önskar ett förslag som utgår från att koncessionssystemet för lokala kabelsändningar skall bestå och att kärnan i systemet även fort— sättningsvis skall vara att vidaresändning av program från satelliter omfattas av reglerna.

Direktivens utformning hindrar emellertid inte att delar av satellit- TV—utbudet lämnas utanför koncessionsreglerna. Det är därför som jag i de föregående avsnitten undersökt två sådana möjligheter. På anförda skäl har jag emellertid inte velat rekommendera någon av dem.

Vad som då återstår är att pröva den motsatta infallsvinkeln, dvs. prin- cipen att all vidaresändning i träd av program från satelliter till mer än 100 bostäder kräver tillstånd. Det skulle alltså krävas tillstånd oavsett om satelliten var en lågeffektsatellit, en direktsändande satellit eller en medeleffektsatellit. En sådan regel skulle vara enkel, tydlig och lätt att tillämpa. Men den skulleockså ha nackdelar. I förhållande till da- gens ordning skulle den inkskränka yttrandefriheten och informations-

• Sida 111
•  Original

friheten såsom regeringsformen (RF) definierar dessa friheter. Vidare skulle regeln vara onyanserad.

Regelns stelhet skulle framträda särskilt klart om planerna på nordiskt TV—samarbete via den direktsändande Tele—X—satelliten genomförs. Som jag nämnt i avsnitt 1.3.5 gäller de hittills presenterade planerna en treårig försöksverksamhet med deltagande av fyra av de nordiska ländernas nationella rundradioföretag, nämligen Norsk rikskringkast- ing (NRK), Norge, Rikisutvarpid (RUV), Island, Sveriges Radio AB (SR), Sverige, och Oy Yleisradio Ab (YLE), Finland. Meningen är att de fyra företagen — SR genom dotterbolaget Sveriges Television AB - skall sända två kanaler med TV—program, vilka skall kunna tas emot direkt i hela Danmark, Finland, Norge och Sverige. Detta område brukar i det här sammanhanget betecknas som Östnorden.

Det är möjligt att Tele—X—sändningarna i ganska betydande utsträck- ning kommer att gälla program som företagen tidigare sänt i sina van— liga terrestra rundradiosändningar. Sveriges Televisions rikssändning— är kan som bekant tas emot direkt av praktiskt taget var och en som bor i Sverige och ganska många kan även ta emot NRK:s och YLE:s terrest— ra sändningar. Företagens program kan också vidaresändas eftersom det är fritt atti tråd vidaresända alla terrestra rundradiosändningar (5 a & första stycket radiolagen). Som jag nämnt i avsnitt 2.3.2 är det inte aktuellt att ompröva denna ordning.

Det förhållandet att Tele—X—sändningarna till ganska betydande del kan komma att gälla reprisprogram demonstrerar särskilt tydligt hur onyanserad en regel skulle vara som — utanför frizonen på 100 bostäder — krävde tillstånd för all trådbunden vidaresändning av program från satelliter. Varför skulle inte åtminstone reprisprogrammen få vidare— sändas fritt, när detta är fallet med de terrestra rundradiosändningar- na där programmen sänts första gången? En ordning som gick ut på nå- got annan än detta skulle verka föga rimlig.

Bl.a. detta problem skulle kunna lösas genom att det föreskrevs fri vi— daresändningsrätt i träd beträffande dels — liksom i dag — terrestra rundradiosändningar, dels sådana sändningar från satellit som .orts

• Sida 112
•  Original

av ett företag inom Sveriges Radio-koncernen eller vissa rundradiofö— retag från de andra nordiska länderna. En sådan regel om fri vidare— sändningsrätt skulle kunna lyda exempelvis (5 a & första stycket radio— lagen):

Utan hinder av föreskriften i 5 $) andra stycket får ett radioprogram sän- das vidare i tråd, om den sändning som föregår trådsändningen är

1. en terrester rundradiosändning eller 2. en sändning från satellit som hargjorts av a) ett företag som har tillstånd enligt 5 9' första stycket eller

b) något av företagen Danmarks Radio eller TV 2 (Danmark), Norsk rikskringkasting (Norge), Rikisritvarpid (Island) eller Oy Yleisradio Ab (Finland).

Det kan åberopas skäl både för och emot en regel av detta slag. Innan jag går närmare in på detta, villjag dock säga något om själva utform— ningen av regeln.

Som framgår av punkt 2 skiljer jag mellan två fall när det gäller vidare- sändning av sändningar från satelliter. I fall a) är huvudmannen för sa— tellitverksamheten ett företag som har tillstånd enligt 5 & första stycket radiolagen. I fall b) ombesörjs verksamheten av ett företag från något annat nordiskt land.

Om sändningen från satelliten .orts av ett företag som har tillstånd enligt 5 & första stycket radiolagen, rör det sig i praktiken om ett pro- gramföretag inom Sveriges Radio—koncernen; andra företag lär inte kunna erhålla tillstånd enligt denna bestännnelse,jfr prop. 1985/86:109 s. 35. Det finns emellertid inte skäl att i lagtexten namnge något av programföretagen, exempelvis Sveriges Television, utan det får anses vara lämpligare att anknyta till att företaget har sändningstillstånd enligt 5 & första stycket radiolagen, dvs. rätt att bedriva terrester rund- radioverksamhet.

Delvis andra synpunkter gör sig gällande när det handlar om sändning— ar av företag från de andra nordiska länderna. Här har i lagtexten namngetts ett antal företag. Beträffande samtliga dessa gäller att de

• Sida 113
•  Original

(enligt lagstiftningen i företagets hemland har rätt att sända TV i riks— täckande terrestra rundradiosändningar.

Att i lagtexten namnge de olika företagen var inte min första tanke. lDet föreföll mer naturligt att försöka beskriva företagen i generella ter- mer, t.ex. genom att låta uttrycket "ett företag som har tillstånd enligt 5 & första stycket" följas av "eller ett motsvarande företag med säte i nå— got annat nordiskt land". En sådan formulering skulle emellertid inte tillgodose rimliga anspråk på tydlighet utan i hög grad få bli en lagstift— ning genom motiven. Sådant bör undvikas där det är möjligt. Dessutom skulle formuleringen leda tankarna fel, eftersom man skulle kunna tro att företagens karaktär av public service—företag tillmättes särskild be- tydelse. Grunden för att ge grannlandsföretagens sändningar från sa- tellit en särställning skulle emellertid inte vara public service—egen— skapen hos företagen utan det förhållandet att företagens terrestra rundradiosändningar i stor utsträckning kan tas emot direkt i Sverige och därmed även vidaresändas fritti tråd. Detta är en påtaglig skillnad mellan dessa företags terrestra rundradiosändningar och sådana sänd- ningar av andra utländska företag. Här får då givetvis bortses från and— ra länders ljudradiosändningar.

En formulering av typ "ett motsvarande företag med säte i något annat nordiskt land" skulle alltså inte göra klart vad som var avsikten med regeln. Inte heller skulle det vara lyckat att beskriva något av de aktu- ella företagen som ett företag som har säte i något annat nordiskt land och som "enligt lagstiftningen i hemlandet" har rätt att sända TV —pro— gram i rikstäckande terrestra rundradiosändningar. Genom en sådan formulering skulle svensk rätt underordnas en annan stats tillstånds— givning. Mot det kan principiella invändningar göras. Framför allt skulle dock inte heller den formuleringen vara tillräckligt upplysande för t.ex. fastighetsägare och bostadsföretag som ville få besked om grån— serna för den fria vidaresändningsrätten.

Förvisso kan också metoden att namnge företagen kritiseras. Antag att man i Norge introducerar en andra rikstäckande TV—kanal och lägger denna verksamhet utanför NRK. Den skisserade regeln skulle då få ändras för att ge uttryck för samma tanke som tidigare. Trots denna

• Sida 114
•  Original

brist är dock min uppfattning, att metoden att namnge företagen är bättre än de andra möjligheter som kan övervägas. Till skillnad från en lagregel enligt vilken vissa namngivna public service—kanaler från sa- tellit skulle få vidaresändas fritt, rör det sig här inte om något mer eller mindre subjektivt urval utan uppräkningen omfattar samtliga företag som i de aktuella länderna har rätt att sända TV i rikstäckande terrest- ra rundradiosändningar.

Därmed över till hur man i sak bör betrakta regeln.

En invändning som kan göras gäller givetvis att den vidaresändnings— rätt som gäller i dag skulle begränsas och att detta skulle inskränka yttrandefriheten och informationsfriheten.

Det går inte att förneka att regeln skulle begränsa i första hand infor- mationsfriheten, dvs. med RFzs ord friheten gentemot det allmänna att inhämta och ta emot upplysningar samt atti övrigt ta del av andras ytt— randen.

Som jag redovisat i avsnitt 1.7.1 får informationsfriheten begränsas bl.a. om "särskilt viktiga skäl" föranleder det (2 kap. 13 & första stycket RF).

Det enda som i det här fallet skulle kunna anses utgöra ett särskilt vik- tigt skäl, är önskemålet att bevara koncessionssystemet för lokala ka— belsändningar. Frågan om koncessionssystemets bevarande är ett så- dant skäl, anser jag mig inte behöva besvara. Jag nöjer mig med att konstatera dels att lagstiftaren måste besvara frågan jakande om det övervägs att införa en regel av det här diskuterade slaget, dels att jag uppfattat direktiven till mig så att regeringen önskar ett förslag som utgår från att koncessionssystemet skall bestå.

Mot denna bakgrund kan min uppgift inte anses vara begränsad till att föreslå en ordning, som endast nödtorftigt skulle hindra att konces— sionssystemet underminerades. Mitt förslag bör också ha ett rimligt drag av rationalitet över sigoch kunna förebygga resultat som skulle framstå som godtyckliga.

• Sida 115
•  Original

Det av migi avsnitt 2.3.3 undersökta lagstiftningsalternativet med fri vidaresändningsrätt av sändningar från direktsändande satelliter skulle i och för sig inskränka informationsfriheten mindre än regeln ovan. Men somjag beskrivit skulle en lagstiftning enligt denna modell ha andra nackdelar och kunna få följder som var just godtyckliga. Jag kan därför inte finna attjag på grund av informationsfrihetssynpunk— ten skulle ha anledning att ändra uppfattning om att detta alternativ inte bör väljas.

För att ytterligare belysa den här aspekten kan det vara skäl att säga något om vad regeln ovan skulle innebära i praktiken under den när— maste framtiden.

Följden av regeln skulle främst bli att nu gällande tillståndskrav ut— sträcktes till att omfatta också vidaresändning av vissa utländska pro- gramkanaler från direktsändande satelliter. Av dessa programkanaler finns det anledning att särskilt lägga märke till dem som kan komma att befordras med den västtyska TV—SAT 1, Europas förmodligen första direktsändande satellit.

Enligt planerna skall denna satellit tas i bruk i mars 1988. Det är me— ningen att fyra programkanaler skall utnyttja satelliten: 3—SAT, Eins Plus, SAT—1 och RTL Plus. Samtliga dessa distribueras i dag via olika kommunikationssatelliter med följd att vidaresändning i träd av pro- grammen i princip kräver tillstånd. Den av mig tänkta regeln skulle alltså i detta fall inte belägga någon verksamhet med tillståndskrav som i dag får bedrivas fritt. Regelns praktiska betydelse skulle stanna vid att nätinnehavare som inte ville vidaresända några andra program— kanaler än de nämnda tyska, skulle dras in under koncessionssystemet.

Den praktiska fråga som kan ställas med anledning av programkanaq lerna från TV —SAT är därför kanske närmast i vilken utsträckning de åsyftade nätinnehavarna just på grund av tillståndskravet skulle av— hålla sig från att vilja vidaresända programkanalerna. Om detta kan man givetvis inte ha någon säker uppfattning, men jag har knappast intrycket att det skulle röra sig om särskilt många nätinnehavare. Da—

• Sida 116
•  Original

gens svenska publik för dessa programkanaler lär vara mycket begrän- sad och inget svenskt rättssubjekt torde ens ha förvärvat nödvändiga upphovsrättsliga medgivanden för spridning av programkanalerna i Sverige.

Den praktiska betydelsen från informationsfrihetssynpunkt av ett till- ståndskrav omfattande vidaresändning i träd av programkanalerna från TV-SAT torde följaktligen bli ringa.

Med detta lämnarjag den frågan och övergår till ett par andra kritiska synpunkter som skulle kunna anföras mot den diskuterade regeln.

En invändning som kan tänkas mot ett utvidgat tillståndskrav gäller, att framväxten av kabelnät med färre än 100 anslutna bostäder skulle påskyndas. Jag finner det dock svårt att värdera denna invändning. I första hand trorjag att det är andra förhållanden än en lagregel av det diskuterade slaget som påverkar den framtida kabelnätsstrukturen, t.ex. prisutvecklingen på antenner och elektronik.

En annan invändning förtjänar från mina utgångspunkter större upp— märksamhet. Antag att en nätinnehavare med 101 anslutna bostäder skulle vilja vidaresända endast en av de västtyska public service—kana- ler som det är meningen att den direktsändande TV—SAT 1 skall be— fordra. Skall nätinnehavaren redan av det skälet vara tvungen att stål— la den s.k. gratiskanalen till förfogande (20 & lagen om lokala kabel- sändningar) och iaktta det s.k. must carry—kravet (21 & samma lag)? Det är knappast självklart. Men detta skulle bli följden av regeln ovan. Mot den bakgrunden harjag varit inne på att man inte bara borde lag- stifta på det angivna sättet utan också se över enskildheter i konces- sionssystemet för lokala kabelsändningar så att regleringen som helhet framstår som lämpligt avvägd i den nya situationen.

Också i vissa andra hänseenden kan det vara skäl att diskutera kabel— lagstiftningens innebörd. Är det t.ex. självklart att man bara när det gäller vidaresändning till fler än 100 bostäder skall kunna stoppa spridningen av programkanaler som innehåller extremvåld eller ra» sism? Om det anses vara skadligt för de enskilda TV—tittarna — främst

• Sida 117
•  Original

barn och ungdomar - att ta del av detta slags program, skulle det kunna tyckas vara mest konsekvent att betrakta frågan om vidaresändning på samma sätt vare sig sändningen sker i små eller stora nät. En tänkbar förändring av kabellagstiftningen för att tillgodose denna synpunkt Skulle kunna vara att bryta ut de regler som nu finns i 11 5 lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar och ta in dem i en särskild lag som skulle gälla även sådana vidaresändningar som det inte krävs till— stånd för. Ett fullföljande av tanken skulle kunna innebära att man gjorde detsamma beträffande regeln i 24 5 lagen om lokala kabelsänd— ningar som nu förbjuder speciellt för Sverige avsedd reklam i vidare— sända programkanaler från kommunikationssatelliter. Om sådana reg— ler bröts ut skulle frågan om tillståndsplikt för sändningar i kabelnät och frågor om sändningars innehåll kunna bedömas var för sig.

Med hänsyn till den tidsram som stått mig till buds och till utformning- en av direktiven harjag inte behandlat frågor av detta slag.

Så långt om de invändningar som kan göras. Klart är nämligen att re- geln skulle ha förtjänster framför de andra lösningar som diskuterats.

Frågor om tillstånd för vidaresändning skulle bli helt oberoende av den använda satellittypen och man skulle beträffande sändingar från satel- liter inte behöva inlåta sig på att tolka radiolagens rundradiosänd—

ningsbegrepp.

En annan betydelsefull förtjänst hos regeln är, att den är väl anpassad till de behov som planerna på nordiskt TV—samarbete via satellit stäl- ler.

Det kan göras gällande att även en regel om fri vidaresändningsrätt av sändningar från direktsändande satelliter tillgodoser dessa behov. Så länge det handlar om Tele—X är detta utan tvivel fallet. Men om Tele—X skulle bli oanvändbar och det blev nödvändigt att gå över till exempel— vis en Eutelsatsatellit, skulle en sådan regel inte fungera, men väl den av mig här ovan diskuterade. Jag anser att detta år en beaktansvärd" synpunkt.

• Sida 118
•  Original

Sammanfattningsvis står det klart för mig att en regel av det diskute— rade slaget kan kritiseras. Det bör dock inte skymma att regeln har kla— ra förtjänster framför andra alternativ, om man fäster avgörande vikt vid att koncessionssystemet för lokala kabelsändningar skall finnas kvar. Som jag nämnt har denna värdering varit en förutsättning för min uppgift.

• Sida 119
•  Original

3.1. Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

1 5

I denna lag förstås med

r a dio s ä n cl n i n g : ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad leda— re,

r u n d r a d i o s å n d n i n g : radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en slu- ten krets, vars medlemmar är förenade genom en påta lig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sänd— ningen,

terrester ru. ndradiosändn i ng: rundradiosändningsomsker frånjorden eller luftrummet,

t r ä d s å n d n i n g : ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anord- nad ledare,

s å n d a r e : anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsänd— ning (trådsändare),

m 0 t t a g a r e : anordning för mottagning av radiosändning eller tråd- sändning,

r a d i o p r 0 g r a m : radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Bakgrunden till det nya begreppet terrester rundradiosändning har be- handlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 2.3.2. Som har nämnts där kan en radiosändare som används för en sådan sändning finnas an— tingen på jorden eller i luftrummet.

• Sida 120
•  Original

Om en rundradiosändning inte är terrester, är det en rundradiosänd— ning från satellit. Det har i detta sammanhang inte befunnits vara skäl att behandla sådana sändningar som en särskild kategori av rundradio— sändningar;jfr dock vad som anförts i den allmänna motiveringen i av— snitt 2.3.3.

Såå

Utan hinder av föreskriften i 5 5 andra stycket får ett radioprogram sän- das uidare i tråd, om den sändning som föregår trådsändningen är

1 . en terrester rundradiosändning eller 2. en sändning från satellit som hargjorts av a) ett företag som har tillstånd enligt 5 $$ första stycket eller

b) något av företagen Danmarks Radio eller TV 2 (Danmark), Norsk rikskrindgkasting (Norge), Rikisiltvarpid (Island) eller Oy Yleisradio Ab (Finlan ).

Om rätt att sända ljudradioprogram i vissa lokala rundradiosändningar finns särskilda föreskrifteri närradiolagen (1982z459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att sända radioprogram i lokala trådsändningar till bostäder finns särskilda föreskrifter i lagen (1985:677) om lokala kabelsändning- ar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio— eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

Skälen för det nya första stycket, som handlar om omfattningen av den fria vidaresändningsrätten i träd, återfinns i den allmänna motivering— en, särskilt avsnitt 2.3.5.

I styckets gällande lydelse talas det om program som har tagits emot i "centralantennanläggning". Begreppet centralantennanläggning inför- des i lagen 1978, då det gällde att tillskapa en motsvarighet till de be— slut som Kungl. Maj:t meddelade på 1960-talet om att Sveriges Radio kunde överlåta sin ensamrätti fråga om vidaresändning till ägare eller brukare av fastigheter med centralantennanläggningar. Själva begrep- pet centralantennanläggning fyller emellertid inte någon funktion och

• Sida 121
•  Original

man kunde lika gärna säga att programmen får vidaresändas fritt i tråd. Begreppet centralantennanläggning bör därför kunna utgå ur lag— texten.

Vad som får vidaresändas fritt i träd är bara den trådlösa sändning "som föregår" trådsändningen. Den sändning som är föremål för fri vi— daresändningsrätt, skall alltså äga rum omedelbart före trådsändning- en.

För att en trådlös sändning skall få vidaresändas fritt krävs vidare att denna sändning är en terrester rundradiosändning (punkt 1) eller en sändning från satellit som har .orts av något av vissa bestämda före- tag (punkt 2).

Vad som menas med terrester rundradiosändning har angetts i special- motiveringen till förslaget till lag om ändringi 1 & radiolagen.

När det gäller sändningar från satellit är huvudregeln att fri vidare— sändningsrätt inte är medgiven. Fri vidaresändningsrätt föreligger dock i två fall. I punkt 2 a) har sändningen från satelliten .orts av ett företag som har tillstånd enligt 5 & första stycket radiolagen. Som nämnts i den allmänna motiveringen betyder det att sändarföretaget skall vara ett programföretag inom Sveriges Radio—koncernen. I punkt 2 b) är deti stället ett av vissa namngivna företag från något av de and— ra nordiska länderna som är huvudman för sändningen från satelliten. Bakgrunden till förslaget i denna del har behandlats utförligt i den all- männa motiveringen.

De i punkt 2 b) uppräknade företagen har alla enligt lagstiftningen i företagets hemland rätt att sända TV i rikstäckande terrestra rundra- diosändningar. I Finland finns dessutom två andra företag som bedri— ver sådan TV—verksamhet. Dessa företag har emellertid inte egen sänd— ningsrätt utan använder den koncession som Oy Yleisradio Ab har. Om något av de två företagen sände från satellit, skulle dessa sändningar naturligtvis inte vara föremål för fri vidaresändningsrätt, eftersom fö— retagen inte nämns i lagen. Om däremot YLE i eget namn sänder pro-

• Sida 122
•  Original

gram från satellit som något av de andra företagen producerat, är vida— resändningsrätten fri.

I avsnitt 1.7.2 har reglerna i 8 & radiolagen återgetts. Innebörden av be- stämmelsen är numera att det inte råder censurförbud i fråga om alla trådsändningar för offentlig förevisning av filmer och videogram men att sådant förbud fortfarande i princip råder i fråga om en trådsändning som är en vidaresändning "av en rundradiosändning eller av en sänd- ning från en satellit i fast trafik". De citerade orden skulle kunna bytas ut mot "av en terrester rundradiosändning eller av en sändning från en satellit". En sådan åtgärd skulle dock inte ha någon saklig betydelse. Det räcker därför att ändra 1 och 5 a && radiolagen.

3.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar

2?

I lagen förstås med radiosändning, trådsändning och radioprogram det- samma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

k a b el n ä t : anläggning för lokala kabelsändningar,

k a n a l : det genom frekvensangivelse eller på annat därmedjämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram,

]) r 0 g r a m k a n a l : det samlade utbud av radioprogram som under en gemensam beteckning sänds i en kanal,

vid a r e s å n d ni n g : samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning,

s a t el l i ts a n d n i n g : vidaresändning av programkanaler från sa— telliter,

e g e n s å n d nin g : sändning av annat slag än vidaresändning. Förslaget innebär att begreppet satellitsändning inte längre definieras som vidaresändning av programkanaler från satelliter "i fast trafik"; de citerade orden har tagits bort.

• Sida 123
•  Original

Ett genomförande av förslaget betyder att kabellagstiftningen kommer att gälla trådbunden vidaresändning av program från alla slags satelli— ter och att endast sådan vidaresändning som anges i den föreslagna ly— delsen av 5 a 5 första stycket punkt 2 radiolagen kommer att falla utan— för kabellagstiftningen. Endast om sändningen från satelliten .orts av ett programföretag inom Sveriges Radio—koncernen eller något av de särskilt uppräknade företagen från de nordiska grannländerna kom— mer alltså vidaresändningen att falla utanför kabellagstiftningen.

• Sida 124
•  Original

• Sida 125
•  Original

Kommittédirektiv && &

Dir. l987:22 lTilläggsdirekliv till radiolagsutredningen

lDir wx7zzz

llieslut vid regeringssamrnanlr'iide l*)H7—(l4-23

Slatsr'adei Göransson anför

Mitt förslag

Radiolagsulr'edningen (ll liixizllS) bör r:". i uppdrag att redovisa sina (n'er'viigarulen om regler för vidaresiindning av satellitprogram i kabelnät i sadan tid att eventuellt ändrade regler kan lriidai kraft senast den I juli 1988. Utredningens ovriga förslag bör liiggas fram senast den 30 juni 1988.

Utredningens nuvarande uppdrag

(ienom beslut den IS mai 1085 bemyndigade regeringen det statsrad som har till uppgift att föredra iu'enden om rundr'adiiwerksamhet att tillkalla en siirskild utredare för au se över den r'adioriittsliga lagstiftningen. Utredning- en arbetar under" namnet radiolagsutredningen.

linligt de ursprungliga direktiven (dir. 198521) har utredningen med förtur behandlat vissa fragor om gränsdragningen mellan tillsti'mdspliktiga och icke tillsurndspliktiga tradsiindningar. [ oktober 1985 publicerades delbetarrkarulel (Ds U WS$: lZ) Kahelsiimlningarna och videocensuren. Förslagen i betr'inkandet har lett till lagstiftning (prop. l985/861ltl9, KU WRG/87%», rskr, 37).

Regeringen har vidare genom beslut den (» februari 1986 givit utredningen i uppdrag att föresla de förfarlningsiirulringar som behövs med hiinsyn till den planerade för'söksverksamheten med radio— och 'l'V-samarbcte i Norden via Tele—X-sarelliten. Med anledning av tilliiggsuppdraget lamnade utredningen i februari 1987 fram delbeliinkarulel (|)s ll 19872) Försöksverksalnhcl med nordisk 'l'V fran rymden. r'iittsliga fragor". Della betänkande remisshelurndlas för niirvararule.

• Sida 126
•  Original

långdistansöverföring av rundradioprogram. sändningar till satelliter, mot- verkande av radiostörningar. sanktioner vid överträdelser av radiorättsliga regler. textkommunikation till allmänheten samt sändningar på teckenspråk till döva.

Innan jag går in på utvecklingen inom salellitomriidet vill jag uppehålla mig niigot vid nuvarande regler för vidaresiindning.

Regler för vidaresändning av satellitprogram

Enligt lagen (|9853677) om lokala kabelsiirulningar (omtryckt l985:l()56. ändrad 1980112lo) kriivs tillstånd för satellilsåirulning i kabelnät som når ller iin llltl bostäder. Med salellilsiirulning menas vidaresiirnlning av programka- naler fran satelliter i fast trafik. 'l'illsland kravs inte för vidar'esåirulning av rundradiosåuulningar.

Principen om fri vidarcsiirulningsriitt för rurulradiosiirulningar giiller också sändningar fran direktsiirulamle satelliter. Denna fråga diskuterades i massmediekommitlens betänkande (SOU l984:o5) Via satellit och kabel. Komrnillen betonade (s. 278) att dagens l'örlralluingssatt till sådana sändningar grundas pa antagandet att det kommer att bli fråga om sändningar inom ramen för nationell rundradioverksamhet eller verksamhet som styrs av regler och principer för sadan verksamhet. ()rn siimlningarna i stället skulle komma fran hell fristaendc kommersiella företag kunde det i vissa liigen enligt kommitten finnas skäl att ompröva principen om fri vidaresåirnlning i kabelniit av program fran direktsiirulande satelliter.

l prop. l9S-l/HS: 199 om radio- och 'l'V-siirulningari kabelnät instämde jagi kommitténs förslag att tillstand inte skulle fordras för att vidaresända program fran direklsiunlande satelliter (s. 29 f.). Liksom kommitten underströk jag att fram!idsutsikterna för de direktsz'irulande satelliterna är mycket svara att bedöma och att de tekniska skillnaderna mellan olika satellittyper kan vara pa viig att suddas ut. Förutsiittningarmi i fråga om huvudmannaskap och programregler för eventuella framtida direktsändande satelliter kan bli andra iin de som lag till grund för kommitténs förslag, och jag ansag därför. liksom kommitten. att det i en annan situation kunde finnas skäl att ompröva nuvarande standpunkt. Jag pekade vidare på att en utjämning av de tekniska skillnaderna mellan olika typer av satelliter kan leda till problem med att avgränsa tillståndspliktiga sändningar från sådana som inte kräver tillstand.

Som antytts i det föregående iir kravet på tillstånd för vidaresiirulningar bl.a. kopplat till behovet av att uppriilthalla regler för innehållet i satellitsända program. | ll så lagen (l9851l057) om ansvarighet för lokala kabelsämlningar sägs salunda att fortsatt vidar'csiirnlning av en programkanal kan förbjudas för viss tid om innehaller strider mot lagens regler i fråga om

• Sida 127
•  Original

bl.a. valdsskildringar eller pornografiska skildringar. Enligt 24 & lagen om lokala kabelsändningar kan ett motsvarande förbud meddelas om det i programkanalen under en längre tid och i betydande omfattning har förekommit sadan kommersiell reklam som maste anses riktad särskilt till svenska konsumenter. Syftet med sistnämnda regel är att förhindra att det uppkommer programkanaler rncd ett omfattande reklaminnehall. riktat mot Sverige (prop. IOS-MHSÅUU. s. 46).

Utvecklingen inom satellitmnradet

Nagon direktsändande satellit har ännu inte sänts upp för sändningar till Europa. De satellitsända prttgramkanaler som kan tas emot här kommer frän satelliter i fast trafik. s.k. kornmunikationssatclliter. vilka sänder med läg effekt. Av praktiska och ekonomiska skäl distribueras programmen till enskilda lnrshall genom vidaresändning i kabelnät.

Inom det närmaste aret kommer emellertid tva direktsändande satelliter att sändas upp. Det är den västtyska 'I'V—SA'l" och den franska TDF l. Dessa följs av den nordiska 'licIe-X-satelliten. som enligt nuvarande planer skall sändas upp under senare delen av ar WS$. lin brittisk direktsändande satellit planeras till ar 1990.

Den västtyska satelliten kommer att sända ut dels tva programkanaler frän de offentliga rundradioorganisationerna ARD och ZDF. dels minst två programkanaler med privata huvudmän. Mycket talar för att det blir fråga om programkanaler som för närvarande sänds över kommtrnikationssatellit. Diskussioner om prograinsättningen i den franska satelliten pägär fortfaran- de. men olika privata grupperingar har nämnts. Med hiälp av den brittiska satelliten skall ett privat konsortium sända ut tre programkanaler.

Det finns ocksa planer pa att skaffa koinmtrnikationssatelliter med högre effekt än dagens. Den europeiska telesatellitorganisationen Eutelsat har beställt tre sadana s.k. medeleffektsatelliter som skall kunna tas i bruk under aren 1989— 1901.

Den medeleffektsatellit som ligger närmast i tiden är emellertid den s.k. Astra-satelliten. Bakom Astra—projektet star företaget Société Europécnne des Satellites (Sl—15) med säte i l..uxemburg. Avsikten är att en satellit skall sändas tipp rrnder varen [()HH. Satelliten kommer att kunna sända sexton TV-kanalcr över Västeuropa med en effekt som är ungefär dubbelt så hög som i de kommunikationssatclliter som nu sänder. Genom (len högre effekten kommer det att bli möiligt att ta emot programmen med relativt smä och billiga antenner.

• Sida 128
•  Original

S f; reklamfinansierad programkanal med inriktning mot Norden.

, har förklarat att man avser att utnyttja Astra för att starta en

Sammanfattningsvis innebär den utveckling som jag här har skisserat att det programutbud som planeras för de direktsändande satelliterna Över Europa tenderar att bli av samma slag som det som redan sändsöver satelliter i fast trafik för vidaresändning i kabelnät. Man kati räkna med att sändningarna kommer att domineras av underhällningsprogram och att verksamheten kommer att finansieras med reklam eller i form av betal- 'l"V.

Det finns vidare en tydlig tendens till högre sändareffckt hos deti s.k. kommunikationssatelliterna. Genom att det ocksa pägär en utveckling på mottagarsidan. kan det bli möjligt för allmänheten att ta emot sändningarna direkt, med hjälp av billig utrustning som är tillgänglig i den allmänna handeln. ()m ocksa de sändande företagen har avsett att sändningarna skall tas emot pä detta sätt torde de kunna anses som rundradiosändningar enligt svensk lag. Tillstand för vidaresämlning i kabelnät skulle då inte erford- ras.

Uppdraget

Av det sagda I'raingar att utvecklingen synes leda mot en annan situation än den som massmediekommitten hade i tankarna när den förordade fri vidaresändning av rundradioprtigram frän satellit. Det framstår som troligt att en betydande del av programutbudet kommer att följa samma mönster som nuvarande program fran s_k. komrnunikationssatelliter snarare än de programpolitiska principer som gäller för nationella rundradioföretag. Prograrnutlnrd av det slag som reglerna om tillstandsplikt för vidaresändning avser att träffa kommer dit inte att täckas av dessa regler pä det sätt som förutsatts. Det finns därför skäl att pa nytt ta tipp frågan om reglerna för vidaresändningar till prövning.

I de ursprungliga direktiven sägs att utredningen bör överväga olika metoder att göra en avgränsning mellan tillstandspliktiga och icke tillstånds— pliktiga vidaresändaingar av satellitprogram i kabelnät. En utgångspunkt sägs kunna vara att sändningar som utgör tillätna rundradiosändningar i ursprungslandet skall fa vidaresändas fritt oavsett om det överförs via en kommunikationssatellit eller en direktsändande satellit. Andra villkor kan eventuellt ocksä behöva ställas upp. t.ex. att rundradiosändningen kommer från ett nationellt rundradioföretag. Om det framstär som lämpligt hör utredaren ktrnna avge alternativa förslag.

• Sida 129
•  Original

! juli 1988. Förslag inom andra områden som omfattas av uppdraget kan naturligtvis läggas fram samtidigt. Om de avges senare bör de föreligga senast den 30 juni l988.

Hemställan

.lag hemställer att regeringen ändrar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag har anfört. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

• Sida 130
•  Original

• Sida 131
•  Original

Kronologisk förteckning

1. Otillbörlig cftcrbildning. Ju. 52. Folkrörelscmas lotterier och spel. 10. 2. Dödsboagandc och samägandc av jordbruksfastighet 53. Kompetensutvccklingen efter läkarexamen. S. m.m. Ju. 54. Kompetensutvecklingcn cftcr läkarexamen. 3. Längtidsutredningen ”87. Fi. Huvudbilaga — Mälbcskrivningar. S. 4. En ny kyrkolag m. m. Del 1. C. 55. Efterlevandcpcnsion. S. 5. En ny kyrkolag m.m. Del 2. C. 56. Ekonomiskt stöd till arbetslösa. A. 6. Folkstyrclsens villkor. Ju. 57. Svcrigcbildcr-17 svenskar ser på Sverige. UD. 7. Barnets rätt. Ju. 58. Försäkdngsväscndct i f ramtiden. Fi. 8. Svenska försvarsindustrins utlandsvcrksamhct. UD. 59. Ansvarsgcnombrott m.m. .lu. 9. Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. 60. Informationsförsörjning för 10. Indrivningslag m.m. Ft. vetenskap och teknik. U 11. Skydd för det väntade bamct. Ju. 61. Knivförbud. Ju. 12. Legitimation för vissa kiropraktorer. S. 62. Ny arvs- och gävoskattclag. Fi. 13. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. 63. Vidarcstlndning av satellitprogram i kabelnät. U. 14. Mordet på Olof Palme. Ju. 15. Miljöskadcfond. ME. 16. Bcgravningslag. C. 17. Franchising. Ju. 18. Internationella familjerättsfrågor. Ju. 19. Varannan damernas. A. 20. Läkemedel och hälsa. S. 21. Äldreomsorg i utveckling. 5. 22. Missbrukama Socialtjänsten och Tvängct. S. 23. Medicinteknisk säkerhet. S. 24. Produktsäkcrlictslag. Fi. 25. Ökat kommunalt väghållningsansvar. K. 26. Enskilda vägar. K. 27. Skeppslcga till utlänning. Tillstånd, dispenser. tiaggskifte. K. 28. Bistånd för bättre miljö i u-land. UD. 29. Stöd till näringslivet. Fi. 30. Fel i fastighet. Ju. 31. Intcgritctsskyddet i infomationssamhällct 4. Ju. 32. För en bättre miljö. ME. 33. Ja mer vi är tillsammans. Del 1. C. 34. Ju mer vi är tillsammans. Exempelsamling. Del 2. C. 35. Ju mer vi är tillsammans. Underlag för rcfurmcr samt förslag. Del 3. C. 36. För en btlttrc miljö. Miljövärdsfantiljcn. Myndigheter och förfatutingar. ME. 37. Stödet till barn- och ungdomsförcningar. C. 38. Arkiv för individ och miljö. U. 39. Studiemedel. U. 40. Datoriscring av tullens export- och importrutincr. Fi. 41. Fasta Örcsundsförlnndclscr. K. 42. Miljökonsekvcnscr av fasta Öresundsförbindclscr. K. 43. Snabbare körkortsingripnndcn m.m. K. 44. Livsmcdclspriser och 1ivsmcdelskvalitct.Jo. 45. Översyn av mcrvärdcskatten. Del Xl. Fi. 46. Översyn av rättegångsbalken 4. Ju. 47. Skaliga lokalhyror och trygghcti besittningen. Bo. 48. Ett nytt plzm- och txistads'vcrk. 130. 49. Svcrigeinfonnationcn och vissa publikationer. UD. 50. Högskolans journalistutbildning. U. 51. Ljud och bild för eftervärlden. U.

• Sida 132
•  Original

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Otillbörlig efterbildning. [1]

Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighct m.m. [2] Folkstyrelsens villkor. [6] Barnets rätt. [7] Skydd för det väntade barnet. [1 1]

Översyn av rättegångsbalken 3. [13]

Mordet på Olof Palme. [14]

Franchising. [17] Internationella familjerättsfrågor. [! 8] Fel i fastighet. [30] lntegritetsskyddet i informationssamhitllet4. [31] Översyn av rättegångsbalken 4. [46] Ansvarsgenombrott m.m. [59] Knivförbud. [61]

Utrikesdepartementet

Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. [8] Bistånd för bättre miljö i u-land. [28] Sverigeinformationen och vissa publikationer. [49] Sverigcbilder-17 svenskar ser på Sverige. [57]

Försvarsdepartementet Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. [9]

Socialdepartementet

Legitimation för vissa kiropraktorer. [12] Läkemedel och hälsa. [20] Äldreomsorg i utveckling. [21] Missbrukama Socialtjänsten och Tvanget. [22] Medicinteknisk säkerhet. [23] Kompetensutvecklingen efter läkarexamen. [53] Kompetensutveeklingen efter läkarexamen. Huvudbilaga — Målbeskrivningar. [54] ' Efterlevandepension. [55]

Kommunikationsdepartementct Ökat kommunalt vttghållningsansvar. [25]

Enskilda vägar. [26] Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser. flaggskiftc. [27] Fasta Öresundsförbindelscr. [41] Miljökonsekvenser av fasta Öresuntlsförbindclser. [42] Snabbare körkortsingripaiiden m.m. [43]

Finansdepartementet Långtidsutrcdningen '87. [3]

Indrivningslag m.m. [10]

Produktsäkerhetslag. [ 24] Stöd till näringslivet. [29] Datorisering av tullens export- och imponrutiner. [40] Översyn av mervärdeskatten. Det Xl. [45] Försäkringsvltscndet i framtiden. [58] Ny arvs- och gavoskattelag. [62]

Utbildnin gsdepartementet

Arkiv för individ och miljö. [38] Studiemedel. [39] Högskolans joumalistutbildning. [50] Ljud och bild för eftervärlden. [51] lnforrnationsförsörjning för vetenskap och teknik. [60] Vidarcsåindning av satellitprogram i kabelnät. [63]

J ordbruksdepartcmentet

Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. [44] Folkrörelsemas lotterier och spel. [52]

Arbetsmarknadsdepartementet

Varmtnan damernas. [19] Ekonomiskt stöd till arbetslösa. [56]

Bostadsdepartementet

Skäliga lokalhyror och trygghet i besittningen. [47] Ett nytt platt- och bostadsverk. [43 ]

Civildepartementet

En ny kyrkolag m.m. Del 1. [4] En ny kyrkolag m. m. Del 2. [5]

Begravningslag. [16]

Ju mer vi är tillsammans. Del 1. [33] Ju mer vi är tillsammans. Exempelsantling.1)e1 2. [34] Ju mer vi är tillsammans. Underlag för reformer samt förslag. Del 3. [35] Stödet till barn- och ungdomsföreningar. [37]

Miljö- och Energidepartementct Miljöskadefond. [15]

Förort bättre miljö. [32] För en bättre miljö. Miljövårdsfamiljen. Myndigheter och författningar. [36]

KUNGL. BlBL.

1987 '11' 2 3

• Sida 133
•  Original

• Sida 134
•  Original

• Sida 135
•  Original

• Sida 136
•  Original

• Sida 137
•  Original

• Sida 138
•  Original

ALLMÄNN A FÖRLAGET # ISBN 91-38-10073-8 ISSN 0375-250X