Prop. 1984/85:199

om radio- och TV-sändningar i kabelnät

Prop. 1984/85: 199

Regeringens preposition 1984/85: 199

om radio- och TV-sändningar i kabelnät;

beslutad den ll april 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME BENGT GÖRANSSON

1. Lag om ändring i radiolagen (1966: 755)

2. Lag om lokala kabelsändningar

3. Lag om ändring i närradiolagen ( 1982: 459)

4. Lag om ändring i lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med sär- skild trådsändning Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i radiolagen(1966: 755).

2. lag om lokala kabelsändningar.

3. lag om ändring i närradiolagen (1982: 459).

4. lag om ändring i lagen (l984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådets slutsats av sina allmänna synpunkter är att något grundlags- hinder mot det remitterade lagförslaget om lokala kabelsändningar formellt inte föreligger. Lagrådets prövning av lagförslaget mot Europarådskon- ventioncns regler mynnar ut i bedömningen att dessa inte torde hindra bestämmelser av den art som föreslagits. Yttrandet i övrigt innehåller ett antal förslag till ändrad utformning eller förtydliganden av innebörden i vissa särskilda bestämmelser. Jag är i allmänhet beredd att godta dessa förslag.

Jag har. som lagrådet noterar. i remissprotokollet framhållit min inställ- ning att förnyade överväganden om lagstiftningens ändamålsenlighet kan bli nödvändiga tämligen snart. eftersom det är en relativt oprövad verk- samhet som nu regleras. Det kan. som lagrådet antyder. gälla spörsmålen om prövning av vissa frågor om kabelsändningar redan i första instans bör göras av domstol och om ytterligare regler för programinnehållet. Jag väljer också att till en sådan framtida prövning, grundad på då föreliggande erfarenheter. hänskjuta det förslag. som en av lagrådets ledamöter för fram. nämligen att skyldigheten enligt 23 å andra stycket för det lokala

• Sida 89
•  Original

Prop. l984/85: 199 89

kabelsändarförctaget, att vid utövandet av sin sändningsrätt sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. förenas med viss sanktionsmekanism.

Jag övergår så till lagrådets påpekanden om innebörden eller utform- ningen av vissa särskilda bestämmelser. Jag har ingen erinran mot att bland definitionerna i 2 å upptas också förklaringar av uttrycken vidare- sändning, satcllitsändning och egensändning och att de därav betingade följdändringarna i förslagets 7 och 19 åå vidtas. Jag vill också godta lagrå- dets förslag att ge begreppet kanal bättre konkretion.

I övrigt noterarjag att lagrådet förtydligat innebörden i vissa hänseenden av flera paragrafer på ett sätt som väl stämmer överens med vad jag förutsatt bör gälla. Det rör 13. 14. 20 — och i samma hänseende särskilt 27 och 29 åå —— 23 och 25 åå. I några fall föreslås omformuleringar. I fråga om 25 å finner jag meningen med bestämmelsen komma till klarare uttryck genom den av lagrådet föreslagna avfattningen. Också 27 å bör omformu- leras på sätt lagrådet förordat.

I fråga om 24 å efterlyser lagrådet ett klargörande av omfattningen av de föreslagna bestämmelserna i punkterna 3—7. Lagrådets påpekanden synes föranledda av mångtydigheten i ordet program. Jag är medveten om att ordet. så som det används i 24 5. kan betyda antingen ett program eller flera program eller närmast program— eller sändningsverksamhet. Härtill kommer att ordet. om också vedertaget. inte i sig är en klart bestämbar enhet. ] punkten 3 betyder "sänder program" närmast "bedriva sändning- ar”. Jag förordar att i stället det senare uttrycket används — för övrigt i analogi med skrivsättet i övriga punkter ändrat till perfektum. I punkterna 4 och 7 innebär regleringen att det formellt är tillräckligt att ett enda program sänts för att återkallelse skall kunna komma i fråga. Det får dock överlämnas åt kabelnämnden att bedöma om tillståndet skall återkallas redan vid en enstaka överträdelse. För återkallelse enligt punkt 5 förutsätts dock att flera program av där angivet slag förekommit. I punkt 6 är det snarast företeelsen reklam som avses, inte att den förekommer i ett eller flera program. Jag förordar därför att uttrycket "i programmen" här er— sätts med uttrycket "i sändningarna". Vad jag nu anfört gäller också motsvarande punkter i 27 ?-

PrOposition på grundval av mina förslag kan inte avlämnas till riksdagen inom den tid som anges i riksdagsordningen för propositioner som avses bli behandlade av riksdagen under innevarande riksmöte. Jag ser det emeller- tid av flera skäl som högst angeläget att ärendet ändå kan avgöras under detta riksmöte. Som jag har redovisat pågår redan viss sändningsverksam- het motsvarande den som nu föreslås reglerad. Det gäller satellitsändning- ar. s. k. när-TV och egensändningari Sveriges Televisions regi. För satel— litsändningarna och när-TV-sändningarna gäller provisorisk lagstiftning. som upphör vid det kommande årsskiftet. Det är önsvän att den-na sänd- ningsverksamhet får fortsätta utan avbrott. men det är också angeläget —

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 199 90

för att kunna kontrollera utvecklingen — att verksamheten i så fall kan fogas in i det regelsystem jag nu föreslår. Det finns vidare starka önskemål om att kunna få börja med egensändningar i större skala och då enligt regler som är särskilt anpassade därtill. inte. som nu, enligt de regler som gäller för Sveriges Television.

För att det nu föreslagna regelsystemet skall kunna börja fungera redan vid årsskiftet krävs omkring ett halvårs förberedelsctid. Av de skäljag nu anfört bör ärendet behandlas av riksdagen under våren.

Jag har i övrigt vidtagit vissa redaktionella ändringar i förslaget till lag om lokala kabelsändningar.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte. 3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition föreslä riksdagen att anta de förslag som föredragan- den lagt fram.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 199 9l

Massmediekommitténs sammanfattning av sitt betänkan- de (SOU 1984: 65) Via satellit och kabel

I betänkandet behandlas frågor. som aktualiseras av den nya medieut— vecklingen och den nya tekniken — framför allt satelliter och kabelnät —. ett antal frågor som tidigare har behandlats i andra kommittéer men inte föranlett några beslut och några frågor som aktualiserats bl. a. av riksda- gen. I denna sammanfattning redovisas huvuddragen i kommitténs förslag vad gäller satelliter och kabelnät samt några andra frågor. som kommittén ägnat särskild uppmärksamhet åt. Detta är alltså inte en sammanfattning av samtliga kapitel i betänkandet. vilket dessutom innehåller utförliga redovisningar av gällande regler på olika områden samt tekniska beskriv- ningar. redogörelser för och erfarenheter från olika försöksverksamheter med kabel-TV.

En bärande tanke i massmediekommitténs förslag är att de nya medierna skall kunna utnyttjas så att en vid yttrande- och informationsfrihet skapas. I dag är det tillåtet för den enskilde att ta emot radio- och TV-program också från andra länder. även om de sänds via satellit. Någon ändring föreslås inte på denna punkt. Enligt gällande radiolagstiftning får program från direktsändande satelliter vidaresändas utan tillstånd i kabelnät. t. ex. i en centralantcnnanläggning. Inte heller i detta avseende föreslås någon ändring. I framtiden skall också enligt kommitténs förslag programkanaler från kommunikationssatelliter få vidarespridas i kabelnät i samtidig och oförändrad form. En förutsättning är dock att särskilt tillstånd har givits. Sådan vidarespridning är inte tillåten i dag även om regeringen enligt en särskild tidsbegränsad lag om försöksverksamhet kan ge tillstånd. Det föreslås också att kabelnäten öppnas för lokal programverksamhet av olika slag.

Kommittén föreslår inga omfattande programregler. Dock är det nöd- vändigt med vissa begränsningar av vad som bör få förekomma både när det gäller lokala kabel—TV—sändningar och vidarespridning av programka- naler från kommunikationssatelliter. Begränsningarna gäller program som innehåller grovt våld. pornografi. hets mot folkgrupp samt reklam.

Anläggning av kabelnät

Kommitténs förslag när det gäller kabelnät rör enbart användning för massmedieändamäl. Kommittén har utgått från att utbyggnaden av kabel- nät för dessa ändamål inte kommer att finansieras över statsbudgeten utan genom avgifter från användarna. dvs.de anslutna abonnenterna. Därför lägger kommittén inte heller fram några förslag om nationella planer för utbyggnad av kabelnät för massmedieändamål. Om en utbyggnad av kabel- nät skall ske som ett led i den allmänna telekommunikationsutvecklingen i

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 199 92

landet eller av industri- och sysselsättningspolitiska skäl kan en annan bedömning göras. Detta har emellertid inte varit en uppgift för massmedie— kommitte'n. Sett i ett vidare perspektiv är anläggning av kabelnät för i första hand TV—överföring ett viktigt steg i etableringen av ett allmänt bredbandsnät i landet.

Kommittén föreslår att etableringsfrihet skall råda också i fortsättningen när det gäller anläggning av kabelnät. Detta innebär att televerket inte föreslås få någon särställning. l vissa avseenden har dock verket bättre förutsättningar för anläggning av kabelnät än andra tänkbara nätanläggare. t. ex. genom tillgång till kanalisation i gator och vägar.

En särskild fråga är hur kabelnät skall kunna byggas ut med ett rimligt mått av geografisk rättvisa. Denna fråga är nära förknippad med möjlighe- terna till kostnadsutjämning mellan kabelnät i olika orter. Kommittén lägger dock inte fram några förslag om vilka taxor som får tillämpas vid anslutning till kabelnät och för att få tillgång till olika programkanaler och alltså inte heller om taxeutjämning. Televerket har förklarat sig berett att på sikt bedriva sin verksamhet på så sätt att bästa möjliga geografiska rättvisa uppnås.

Var och hur kabelnät kommer att anläggas beror på de ekonomiska bedömningar som nätanläggare gör. Kommittén har inte funnit anledning att föreskriva för nätanläggare att de skall bygga nät i områden där det bedöms ekonomiskt olönsamt.

Verksam/ter i kabelnät Olika slags tjänster

De massmediala tjänster. som kan bli aktuella i ett kabelnät, är vidare- sändning av program från programföretagen inom Sveriges Radiokoncer- nen samt rundradiosändningar från marksändare i grannländer och från direktsändande satelliter. program från kommunikationssatelliter samt lo- kala egensändningar. Kabelnäten kan också användas för tvävägskom- munikation av olika slag inom massmedieområdet men även för andra former av tvåvägskommunikation. t. ex. konferens-TV och alarmsystem. Dessa senare användningsområden faller emellertid utanför kommitténs uppdrag och omfattas därför inte av förslagen.

Aktöreri kabelnät

] ett kabelnät kan olika roller och aktörer urskiljas. Det är fråga om nämnläggaren/nätägaren. som bygger och svarar för driften av kabelnä- tet. kabelopm-atören. som tillhandahåller tjänsterna i nätet och har att tillse att gällande regler följs samt programleverantören, som tillhandahåller program eller tjänster som operatören i sin tur distribuerar till abonnen- terna i kabelnätet.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85: 199 93

Fri sändningsrätt eller koncession

Kommittén har ingående prövat frågan om det skall tillämpas en fri sändningsrätt gentemot det allmänna när det gäller rundradiosändningar i kabelnät eller om sändningar skall få ske efter tillstånd (koncession) och har funnit det mest ändamålsenligt att som grund för rundradioverksamhet i kabelnät ha ett system som bygger på tillståndsgivning. Den sotn fått sändningstillständ kan få tillstånd att upplåta utrymme i kabelnät till annan för sändningsverksamhet. Kravet på koncession skall endast gälla kabel- sändningar till allmänheten i bostäder och endast erfordras för sändningar som kan mottas i mer än 50 bostäder. För kabelnät. t. ex. en centralantenn- anläggning som omfattar färre bostäder. föreslås ingen reglering alls.

Motiv för ett tillståndsförfarande är bl.a. att vid tillämpning av fri sändningsrätt gentemot det allmänna avgör nätägaren vem som får sända och vad som får sändas i ett kabelnät. Vid ett tillståndsförfarande kan garantier skapas för en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i lokala sändningar.

Kabelnämnden

Kommittén föreslår att tillståndsgivningen skall handhas av en statlig myndighet. kabelnämnden.

Kabelnämnden föreslås bli ett icke-politiskt sammansatt organ som be- står av personer med juridisk kompetens och personer med särskilda kunskaper inom området i fråga. Nämndens verksamhet bör på sikt finan- sieras med avgifter från tillståndssökande och tillståndsinnehavare.

Vem kan få tillstånd?

Tillstånd att sända i kabelnät kan ges till nätägare och särskilt tillska- pade lokala operatörsfc'iretag. Nätägare skall vara en svensk juridisk per- son eller fysisk person som är svensk medborgare eller har hemvist i landet. Ett lokalt operatörsföretag skall vara lokalt förankrat och ha en bred sammansättning. Delägare kan vara föreningar. institutioner. lokala företag. kommunen m.fl. Det går enligt kommitténs mening inte att i detalj föreskriva hur sammansättningen bör vara i varje ort. Det får ankomma på kabelnämnden att avgöra när kravet på lokal förankring och bred ägarsam- mansättning är uppfyllt.

Tre former av tillstånd

Kommittén föreslår tre typer av tillstånd för sändningari kabelnät: a. tillstånd till samtidig och oförändrad vidarespridning av programkanaler från kommunikationssatelliter.

b. tillstånd till lokala sändningar i särskild lokal kanal samt c. tillstånd att upplåta utrymme i kabelnät till annan för sändningsverk- samhet. t.ex. till tidningsföretag.

Nätägare kan ges tillstånd dels till vidarespridning av kommunikations-

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 199 94

satellitkanaler. dels att upplåta utrymme i kabelnät till annan för sand- ningsverksamhet. Det lokala operatörsföretaget skall kunna få samtliga tre former av tillstånd.

Villkor för att få tillstånd att vidaresända programkanaler frän kommuni- kationssatelliter samt att uppläta kanaler till annan för sändningsverksam- het C Samråd med de boende

.f"-. &

(_ _:

Den tillständssökande skall samråda med företrädare för de boende inom det aktuella området om vilka programkanaler som skall framföras i kabelnätet. Kommittén anser det viktigt att de som är närmast berörda. dvs. de boende inom området. får möjlighet att framlägga sina syn- punkter pä utbudets sammansättning. Ytterst mäste beslutet dock fattas av den som begär tillstånd. men kommittén utgår från att stor vikt kommer att fästas vid de synpunkter som lämnas vid samrådet. Remiss till kommunen

Kommunerna har en viktig roll vid anläggandet av kabelnät. bl. a. som markägare och ansvariga för planfrågor. Kommittén föreslår att berörd kommun skall ges tillfälle att yttra sig över ansökningar om tillstånd för sändningar i kabelnät.

' Bedömning av operatörens ekonomiska förutsättningar

Kommittén understryker att den som svarar för verksamheten i ett kabelnät har ett stort ansvar mot enskilda hushåll och även mot fastig- hetsägare. bostadsrättsföreningar rn. fl. som ansluter sig till nätet. Ope- ratören ikläder sig också ett ansvar gentemot programleverantörer. rät- tighetsinnehavare m.fl. Därför skall kabelnämnden ha möjlighet att kunna värdera de ekonomiska förutsättningarna för den sökande att svara för verksamheten.

Sveriges Radio-programmen

Den som får tillstånd åläggs att svara för att Sveriges Radio koncernens etersända radio- och TV—kanaler tillhandahålls alla som ansluts till ka- belnät. Denna rätt skall också tillförsäkras dem som inte abonnerar på kabelnätets tjänster men bor i en fastighet som försetts med eller anslu- tits till sådant nät.

Gratis lokal kanal

Nätägare som får tillstånd att svara för vidarespridning av program från kommunikationssatelliter eller får tillstånd att upplåta kanalutrymmc ät annan skall ställa en kanal till förfogande för lokala egensändningar. Denna kanal skall det lokala operatörsft'iretaget få disponera titan kost— nad. Om det lokala operatörsföretaget önskar tillgång till fler kanaler för detta ändamål får det regleras genom särskilda överenskommelser med nätägaren.

C' Programregler

När det gäller vidarespridning av program från kommunikationssatel— liter föreslår kommittén att vissa grundläggande bestämmelser skall

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 199 95

gälla. Tillstånd skall endast kunna ges för sådana programkanaler som enligt den ursprunglige sändarens avsikt skall nå allmänheten via kabel- nät i samtidig och oförändrad form. Det ankommer på operatören att träffa uppgörelser med upphovsmän och övriga rättighetshavare. Vidare erfordras att de aktuella programkanalerna som skall vidarespridas får tas emot i det land varifrån de sänds tipp till satelliten. vilket kan vara en viss garanti mot ett icke önskvärt programutbud.

Satellitkanaler med inriktning på våld och pornografi skall inte få vidarespridas. Kommittén utvecklari betänkandet närmare vilka kriteri- er som därvid skall tillämpas. Det gäller här kanaler med en ensidig inriktning på våldsframställningar eller pornografiska skildringar eller kanaler där mycket grova inslag av denna typ förekommer. Kommittén anser också att om det vid upprepade tillfällen har förekommit program- inslag med hets mot folkgrupp i en kanal skall sändningsrätten för kanalen i fråga kunna återkallas. Förbud mot fortsatt spridning av kana- ler meddelas av kabelnämnden. Kommitténs majoritet föreslår att kana- ler. som under lång tidsperiod och i betydande omfattning innehållit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskild till svenska konsumenter, inte skall få vidarespridas i kabelnät. Enstaka reklamin- slag som riktar sig till svenska konsumenteri sändningar från kommuni- kationssatelliter kan inte föranleda ett förbud.

Villkor för lokala sändningar

Lokala egensändningar föreslås kunna ske dels i den särskilda kanal som det lokala operatörsföretaget kommer att disponera. dels i kanaler som upplåts av nätägaren och./eller operatörsföretaget.

Operatt'årsföretagets sändningsrätt i den särskilda lokala kanalen skall i första hand användas för att ge intresserade lokala institutioner. förening- ar. företag. enskilda m.fl. möjlighet att medverka med program. Opera- törsföretaget skall ha skyldighet att svara för att en vidsträckt yttrandefri- het och informationsfrihet råder i kanalen genom att ställa sändningsut- rymme till förfogande för intresserade programleverantörer. Operatörs- företagets uppgift blir i hög grad att fördela sändningstider och komponera programutbudet i den särskilda lokala kanalen.

Sändningsverksamheten i kanaler som uppläts behöver inte uppfylla dessa villkor.

Programregler

Kommittén föreslär inte att sammansättningen av det lokala programut— budet skall regleras av lagbestämmelser som t.ex. att en viss andel av programmen skall vara lokalt präglade. Kommittén framhåller emeller- tid att den för sin del anser att företräde bör ges åt program som speglar lokala förhållanden. l den särskilda kanalen bör en målsättning vara att skapa ett så brett och allsidigt sammansatt utbud som möjligt.

Det lokala operatt'örsft'iretaget resp. nätägaren är ansvarig för att pro-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85 : 199 %

grammen i sändningarna är i överensstämmelse med gällande program- regler. För att kunna utöva detta ansvar måste operatörsföretaget resp. nätägaren ha möjlighet att i förväg ta del av program för att förhindra att någonting sänds som strider mot reglerna.

Följande programregler skall gälla både för den särskilda lokala kana- len och i upplåtna kanaler: Hets mot folkgrupp får inte förekomma. inte heller annat yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Det skall inte vara tillåtet att sända program med grova våldsframställningar eller pornografiska skildringar. Prövningen av hu- ruvida sådant programinnehäll har förekommit skall enligt kommitténs mening knytas an till brottsbalken . biografförordningen och videovålds- lagen.

Enligt majoritetens uppfattning får inte. i någon form av lokala sänd- ningar förekomma reklam eller sponsring. Som motiv för denna ständ— punkt framförs särskilt omsorgen om dagspressen. CJ Ingen central programavveckling Både för den särskilda lokala kanalen och för upplåtna kanaler föreslås förbud för s.k. central programavveckling. Det innebär att det inte är tillåtet att via radiolänk sända ut program till flera olika kabelsystem i landet där programmen sprids vidare till abonnenterna omedelbart och utan förändring. . J inga blandade kanaler Enligt kommitténs uppfattning skall lokala egensändningar inte få sän- das i kanalcr där det normalt vidaresänds program från satelliter eller från t. ex. Sveriges Radio-företagen.

Lag om kabelsändning

De regler som föreslås gälla för användning av kabelnät bör enligt kommittén tas in i en särskild lag om kabelsändning. Tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i kabelnät kan ytterst återkallas av kabelnämnden om tillståndsinnehavaren sänder program som står i strid med villkoren för verksamheten eller i övrigt bryter mot regler och bestämmelser.

Flera av de beslut som kabelnämnden har att fatta skall kunna överkla- gas hos kammarrätten genom besvär.

Lagen om kabelsändning föreslås träda i kraft den l januari 1986.

Telea'am

Kommittén föreslår att etableringsfrihet skall gälla på teledataområdet. Radiolagen föreslås ändrad så att det klargörs att teledatavcrksamhet inte kräver tillstånd.

Kommittén konstaterar att det inte är meningsfullt att avgränsa teledata från annan form av datakommunikation oeh databehandling. som är till- gänglig för allmänheten. Därför bör i princip samma regler gälla för hela detta område. Detta är ett skäl till att kommittén inte anser att reklam kan

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 199 97

förbjudas i teledata. Dock bör endast s.k. uppsökt reklam få förekomma. En användare skall inte behöva överraskas av reklam på en textsida där man har anledning att förvänta sig annan information.

Kommittén föreslår dock ingen lagstiftning utan förutsätter att bransch— organisationen Videotexföreningen i Sverige utformar etiska regler för verksamheten som bl.a. innebär att endast uppsökt reklam förekommer.

Text-TV

Kommittén skiljer mellan etersänd och trådsänd text-TV. Vidare kan man skilja mellan programtextning och fristående textsidor. Den etersända programtextningen är en integrerad del av själva programverksamheten inom Sveriges Television och inom Utbildningsradion. Därför måste sam- ma regler gälla för detta slag av text—TV-verksamhet som för programverk- samheten i övrigt.

När det gäller fristående text—TV-sidor i rikssändningar föreslår kommit- te'n att Sveriges Radio får svara för verksamheten också i fortsättningen. om ingen förändring av programföretagens ställning genomförs inför nästa avtalsperiod som kan motivera ett annat synsätt. Kommittén föreslår också att kommuner och landsting skall beredas möjligheter till lokal och regional text-TV-sändning inom ramen för SR-företagens sändningsrätt. De som vill utnyttja denna möjlighet bör själva tekniskt kunna svara för verksamheten och stå för kostnaderna.

Trådsänd text-TV har stora likheter med annan datakommunikation till allmänheten. För fristående text-TV—sidor som sänds i ett kabelnät bör samma regler gälla som för teledata och annan datakommunikation till allmänheten. För sådan text-TV som är avsedd att tas emot samtidigt som de vanliga TV-programmen i kabelsändningar, t.ex. översättningstexter, ' bör samma regler gälla som för lokala kabel-TV-sändningar.

Reklam !" videogram

Kommittén har också haft till uppgift att pröva frågan om reklam i videogram. Med hänsyn till att det i stort sett handlar om samma slag av reklam som på biografer samt att det är fråga om kassetter som måste förhyras föreslår kommittén inga regler om förbud mot reklaminslag i videogram. Däremot är det inte tillåtet att sända sådana reklaminslag i kabelnät i lokala sändningar eftersom det skulle strida mot det reklamför- bud i kabelsändningar. som majoriteten i kommittén föreslår.

Answarsfrågor

Kommittén lägger fram utkast till kabelansvarighetslag. dvs. bestämmel- ser om ansvaret för innehållet i sändningari kabelnät. Lagen är i stort sett utformad efter mönster av radioansvarighctslagen. Ansvarighetslagen fö- reslås endast avse lokala egensändningar. Lagförslaget innebär att det för varje pregram som sänds i lokala sändningar skall finnas en ansvarig 7 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 199 98

programutgivare med uppgift att förebygga _vttrandefrihetsbrott. Program- utgivaren skall utses av tillståndsinnehavaren. men ingenting hindrar att den som utses är en företrädare för programleverantören.

Den senare möjligheten framstår som naturlig när det gäller programle— verantörcr med regelbundna och ofta förekommande sändningar. t.ex. för dem som utnyttjar möjligheten att sända program i upplåtna kanaler.

Vad gäller ansvaret för program som vidaresänds från satellit konstate— rar kommittén att operatören inte har möjlighet att i praktiken utöva kontroll av programinnehället. Därför bör för sådana sändningar inte infö- ras några särskilda ansvarighets- och skadeståndsregler.

Vad sedan gäller ansvaret för vissa text-medier. t.ex. tcledata. föreslår kommittén att ett frivilligt ensamansvar införs för databaslagrad informa- tion som är tillgänglig för allmänheten. Kommittén lägger inte fram något lagförslag utan anser att en lagstiftning bör kunna baseras på det förslag som informationsteknologiutredningen presenterade år l98l.

Bevarandefrågor

Kommittén föreslår att alla upptagningar av lokala program skall be- varas i sex månader från sändningen som underlag för granskning av om yttrandefrihetsbrott har begåtts eller om programregler har överträtts. Sådana inspelningar skall på begäran tillställas kabelnämnden. Vad gäller program som sänds från satelliter. och för vilka tillstånd för vidaresprid- ning har meddelats av kabelnämnden. bör dokumentationspliktcn åvila kabelnämnden.

En bevarandeskyldighet föreslås slutligen för sådan databasinformation som det finns ansvarig utgivare för. Här bör dock en bevarandetid om en månad vara tillfyllest.

Vad gäller bevarande för forskningsändamål förutsätter kommittén att arkivet för ljud och bild lägger fram förslag om principer för bevarande.

Ejfekter ut' nya medier

En av kommitténs uppgifter har varit att redovisa tänkbara effekter av det ökade medieutbudet via satellit och kabelnät. Kommitténs synpunkter grundar sig på ett material som lämnats av massmedieforskare och forsk- ningsinstitutioner. bl.a. Publik- och programforskningsavdelningen vid Sveriges Radio (SR/PUB.) samt statens kulturråd. [ ett särskilt avsnitt redoviss vad massmedieforskare i landet anser om hur barn och ungdom påverkas av massmedierna. framför allt av televisionen.

Kommitténs bedömning utgår från att hushållen i Sverige kommer att skaffa sig tillgång till ett ökat radio- och TV-utbud, i första hand genom att ansluta sig till framväxande kabelsystem. I vilken omfattning detta kom- mer att ske är dock inte möjligt att nu förutskicka. Enligt kommitténs bedömning kommer det ökade TV-utbudet inte att leda till någon nämn- värd ökning av TV—tittandet under den tid som Sveriges Television sänder

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85 : 199 99

sina program Under övriga tider. dvs. dagtid och sen kvällstid. finns det anledning att räkna med ett ökat tittande. Som en begränsande faktor när det gäller tittandet på utländska program framhålls dock att dessa sänds på utländska språk.

Kommittén gör också den bedömningen att de svenska TV—tittarna i allt väsentligt även i den nya mediesituationen kommer att välja TV—program från den svenska televisionen framför de utländska. När det gäller tittarnas val av program är det realistiskt att räkna med att en del av den tittartid som den svenska TV-publiken kommer att ägna åt satellitutbudet — vilket troligen kommer att domineras av sport. underhållning och film — kommer att tas från informativa program i svensk television.

Vad sedan gäller konsekvenserna för läsmedierna är kommitténs be— dömning att det ökade utbudet av radio- och TV—program via satellit eller kabelsystem inte kommer att förorsaka dagspressen några större problem. Det finns heller ingenting som talar för att bokläsandet skulle förändras mer påtagligt.

Kommittén lämnar en utförlig redovisning av utvecklingen inom en rad olika kulturområden: teatern. föreningslivet. studiecirkelverksamheten, museer. konserter. filmen. Men undantag av biograferna, som fått vidkän— nas en kraftig nedgång av besöksantalet sedan mitten av 1950-talet när televisionen infördes i vårt land. kan en klar stabilitet och i vissa fall aktivitetsökning konstateras. I den nya situationen är det troligt att bio- grafbranschen kommer att påverkas negativt med tanke påatt satellitutbu— det till stor del kommer att utgöras av film. Inom övriga av de nämnda områdena bedöms inte några större förändringar komma att ske.

När det gäller barns och ungdomars TV—tittande konstaterar forskarna att tittandet inte enbart har en negativ inverkan på barn och ungdom. De lär sig också mycket av sitt TV—tittande. Forskningsresultaten är dock inte entydiga vad gäller effekterna. På en punkt är forskningsrönen däremot tämligen entydiga. nämligen att underhållningsvåld och särskilt grovt sa- distiskt våld som präglar en del av vidcoutbudet har lett till ökad aggres- sion hos vissa barn och ungdomar och en avtrubbning inför våldet i

verkligheten.

Övriga frågor

Kommittén har haft i uppdrag att pröva några frågor. som berör Sveriges Radio. Det gäller dels massmediernas rätt till nyhetsbevakning. dels rätten att få tillgång till programutskrifter och programkopior från Sveriges Ra- dio-företagen. Vad gäller den första frågan är kommittén inte beredd att föreslå någon lagstiftning. som garanterar SR-företagen en rätt till nyhets- bevakning. En sådan lagstiftning skulle vara alltför långtgående och in- skränka arrangörers rätt till sina arrangemang. Kommittén menar dock att ett lokalt operatörsföretag inte skall ha rätt att teckna sådana avtal som utesluter andra massmedier från möjligheten till normal nyhetsbevakning.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 199 100

De som sänder program i övrigt skall inte heller få träffa sådana överens- kommelser.

Frågan om programutskrifter från Sveriges Radio-företag bör enligt kommitténs mening i första hand lösas inom SR-företagen. Efter de över- läggningar som ägt rum finns det anledning att utgå från att SR-företagen redan från hösten 1984 kommer att vara mer generösa än hittills när det gäller att tillmötesgå önskemål om programutskrifter och programkopior. Frågan bör sedan regleras i avtalen mellan staten och SR-företagen. Om det inte visar sig möjligt att få till stånd en förändring bör i lag fastställas vilka regler som skall gälla.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 199 101

Massmediekommitténs författningsförslag i betänkandet (SOU 1984: 65) Via Satellit och kabel

] Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966: 755)

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 55 radiolagen (l966:755)' skall ha nedan angivna lydelse.

Förasla Jen lvdelxe !— _

l ?

Nuvarande lydelse

] denna lag förstås med radiosändning: ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser äro lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreda sig i rymden utan särskilt anordnad ledare.

trådsändning: ljud. bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka äro bundna vid särskilt anordnad ledare,

ru n d r a dio s å n d nin g: radiosändning eller trådsändning som är av- sedd att mottagas direkt av allmänheten. om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets. vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att eller se sändningen.

s ä n d a r e: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsänd- ning (trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller träd-

sändning,

radioprogram: radiosänd- nings eller rrådsiindnings innehåll. om detta består av annat än. utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid. väder- lek. nyheter eller dylikt.

5?

De företag som regeringen be- stämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i rundradio- sändning från sändare här i landet.

' Lagen omtryckt 1972: 240 3 Senaste lydelse 1984: 114

radioprogram: radiosänd- nings innehåll. om detta består av annat än enkla meddelanden om tid. väderlek. nyheter eller dylikt eller trådxr'imlni/Ltzx innehåll. om detta består av annat än stillbilder man ljud eller enkla meddelanden om tid. väderlek. nyheter eller dy- likt.

De företag som regeringen be- stämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i rundradio- sändning från sändare här i landet. Vad som har sagts nu gäller dock inte trådsändning som inte kan tas emot i bostäder.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 199 102 Nuvarande lydelse I—"(inaslagwr lyda/sa

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före- komma i rundradiosz'indning som företaget anordnar. Härvid skall pro- gramft'iretaget iakttaga bestämmelserna i 6 så och 7 9" andra stycket.

Radioprogram i l'tualradiosäiul- (ha rätt attfrån trialsämlarc lzär ning som har upptagits träd/öst på i landet bedriva rundradiosänd- rwara/antunnanläggning får utan ningar av sådana radioprogram särskilt tillstånd sändas vidare till som kan tas ena")! i bostäder finns mottagare inom fastighet som är särskilda _li'irs/tri/PW i lagen ansluten till anläggningen. (19:85:000) om ltalwlsändning.

Om rätt att sända program i vissa lokala rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982: 459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981 : 508) om radiotidningar.

Om rätt till randradiosändning från trådsändare av sådana radio- program .mm har tagits emotfrän I'll satellit ifast tra/ik finns jön»- skrifter i lagen (1984:/15) om jör- söksverksamliet med särskild tråd- sändning.

Dcnna lag trädcri kraft den 1 januari 1986.

2 Förslag till Lag om kabelsändning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

] ä I denna lag finns särskilda föreskrifter om rätt att bedriva kabelsänd- ningar. Med kabelsändning avses en rundradiosändning från en trådsän- dare här i landet av sådana radioprogram som kan tas emot i bostäder. Med kabelnät avses en anläggning för kabelsändning.

] lagen förstås med radiosändning. trådsändning. rundradiosändning. sändare och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966: 755).

2 så För prövning av frågor om kabelsändning och för tillsyn över kabel- sändningsverksamheten finns en kabelnämnd. Närmare föreskrifter om kabelnämnden meddelas av regeringen.

3 & Kabelsändningar som kan tas emot i mer än 50 bostäder får inte bedrivas utan tillstånd av kabelnämnden. såvida det inte är fråga om

1. samtidig och oförändrad vidaresändning av rundradiosändningar som har tagits emot direkt från en radiosändare eller en satellit eller

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 199 103

2. sändningar frän trådsändare med stöd av 5 .b" första stycket radiolagen (1966: 755).

Kabelnämnden fär medge att viss överföring inom det område som avses i beslutet om tillstånd sker genom radiosändning i stället för genom träd— sändning.

4 5 Tillstånd enligt denna lag kan avse rätt till

1. vidaresändning av programkanaler som har tagits emot från en satellit i fast trafik.

2. lokala sändningar i särskild kanal eller

3. upplåtelse av kanaler för lokala sändningar.

5 & 'l'illständ enligt denna lag kan ges till

1. ägaren av ett kabelnät. om denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utländsk medborgare som har hemvist här i landet och det är fråga om sådan verksamhet som avses i 4 lå ] eller 3 och

2. lokalt operatörsföretag som avses i 15 ä.

6 & 'l'illständ som avses i 45 1 eller 3 för ett kabelnäts ägare medför skyldighet för denne att kostnadsfritt upplåta en kanal i nätet för sådana sändningar som avses i 4 så 2.

Tillstånd som avses i 4 ä 1 för ett kabelnäts ägare och tillstånd som avses i 4 s 2 skall på begäran förenas med tillstånd som avses i 4 s 3.

7 & Tillstand enligt denna lag gäller under högst tre år.

Om tillstånd söks före utbyggnaden av kabelnätet. får kabelnämnden föreskriva att tillståndet förfaller. om nätet inte har byggts ut inom viss tid. Nämnden fär vidare fastställa det område inom vilket kabelnätet skall vara beläget samt föreskriva att sändningarna skall ha påbörjats senast vid viss tidpunkt.

Vidaresändning av programkanaler som har tagits emot från en satellit i fast trafik.

8 & Tillstånd till kabelsändning av programkanaler som har tagits emot från en satellit i fast trafik innebär rätt till samtidig och oförändrad vidare- sändning av kanalerna.

9 & lnnan tillstånd enligt 8 !=" meddelas skall den eller de kommuner inom vilka sändningarna avses äga rum beredas tillfälle att yttra sig.

10 5 Tillstånd enligt 8 sfär ges endast om sökanden kan visa att

1.han kan förväntas fullgöra de ekonomiska förpliktelser som följer av verksamheten.

2. han i fråga om valet av programkanaler som avses i 8 5 har samrått med ett organ som företräder boende inom området.

3. programkanalerna är avsedda att samtidigt och i oförändrat skick vidaresändas till allmänheten och

4. sadan vidaresändning är tillåten i det land varifrån kanalerna sänds till satelliten.

]] & Som villkor för tillstånd enligt 8 åfär föreskrivas att den sändnings- berättigade skall se till att de boende som ansluts till kabelnätet kan ta

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 199 104

emot sådana radioprogram som sänds från radiosändare med stöd av 5 så första stycket radiolagen(19661755) och som är avsedda att kunna tas emot på den ort. som avses i ansökan.

12 5 Tillstånd till sändning av en programkanal beträffande vilken rätten att sända har återkallats med stöd av 14 & 1—4 får inte meddelas under tid som avses i beslut med stöd av 31 5.

13 & Tillstånd enligt 8 .5 får återkallas om tillständshavarcn l.inte längre uppfyller kraven enligt 10 ft ]. ?.. har brutit mot föreskriften i 6 & första stycket eller 3. har brutit mot vad som föreskrivits med stöd av 11 å.

14 & Tillstånd enligt 8 5 får återkallas såvitt gäller berörd programkanal, om

l.sändningarna inte längre uppfyller kraven enligt IO & 3 eller 4,

2. sändningarna vid upprepade tillfällen har innehållit framställning som avses i 16 kap. 8 ä brottsbalken. våldsinslag som avses i ] ä lagen (1981 : 485) om förbud mot spridning av filmer och videogram mcd våldsin- slag eller sådan pornografisk skildring som för en biograffilm vid tillämp- ning av förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biograf- föreställningar m.m. (biografförordningen) skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning.

3. sändningarna har varit ensidigt inriktade på pornografiska skildringar eller på sådana våldsframställningar som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografförcställning för barn som är under 15 år,

4. sändningarna under en lång tidsperiod och i betydande omfattning har innehållit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter,

5.sändningarna inte har påbörjats inom tre månader från det att till- ståndstiden börjat löpa eller

6. avbrott i sändningarna har förekommit under en sammanhängande tid av tre månader.

Lokala sändningar i särskild kanal

15 5 Ett lokalt operatörsföretag skall vara en juridisk person samt ha en bred lokal ägarsammansättning och kunna förväntas fullgöra de ekonomis- ka förpliktelser som följer av verksamheten.

16 & Operatörsföretaget skall vid utövandet av sin sändningsrätt i den särskilda kanalen beakta att en vidsträckt yttrandefrihet och informations- frihet skall råda i kanalen.

När företaget ställer programtid till förfogande för annan får det inte föreskriva annat i fråga om programmens innehåll än att detta skall vara förenligt med lagstiftningen och de för verksamheten gällande programreg- lerna.

17 & Kommersiell reklam får inte förekomma i programverksamheten. Ett program eller programinslag får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till förfogande för operatörsföretaget eller den som fått programtid av företaget under förutsättning att programmet eller inslaget sänds.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 199 105.

18 & 1 den särskilda kanalen får inte sändas sådana radioprogram som avses i 3 % första stycket eller 8 &.

Operatörsföretaget får inte sända från ett evenemang. om företaget med arrangören har ingått avtal genom vilket annan förhindras att bedriva nyhetsförmedling i fråga om evenemanget. Företaget får inte heller medge sändning från ett evenemang. om det framkommer att den som fått pro- gramtid av företaget har träffat ett sådant avtal.

19 ä' l den särskilda kanalen får inte sändas sådana radioprogram som har tagits emot från en radiosändare och vilka är avsedda att samtidigt utsändas i ett eller flera andra kabelnät.

20 & Operatörsföretaget får inte sända program eller programinslag som innehåller uttalande eller annat meddelande som avses i 16 kap. 8 s' brotts- balken.

21 &” Tillstånd att berdriva lokala sändningar i särskild kanal får återkal- las. om operatörsföretaget

]. inte längre uppfyller kraven enligt 15 ä,

2. har brutit mot föreskrifterna i 16—20 5.5. 3.har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i kabelsändning,

4. har sänt ett program som innehållit våldsinslag som avses i l 5 lagen (1981 : 485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsin- slag eller våldsinslag som för en biograffilm vid tillämpning av förord- ningen (1959z348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. (biografförordningen) skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning eller sådana pornografiska inslag som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning för barn som är under 15 år eller

5.inte har utnyttjat rätten att sända under tre på varandra följande månader.

Upplåtelse av kanaler för lokala sändningar

22 5 Den som ansöker om tillstånd att upplåta kanaler för lokala sänd- ningar skall i ansökan ange hur många kanaler som han avser att upplåta.

23 & Att tillstånd att bedriva kabelsändningar med stöd av denna lag i vissa fall skall förenas med tillstånd som avses i 22 ;. framgår av 6 å andra stycket.

För tillstånd som avses i 22 5 och som har begärts särskilt skall bestäm- melserna i 9 %$. 10 ä 1 och 2 samt 11 & tillämpas på motsvarande sätt.

24 5 Den som upplåter kanaler får inte föreskriva annat i fråga om programmens innehåll än att detta skall vara förenligt med lagstiftningen och de för verksamheten gällande programreglerna.

25 & Den som upplåter kanaler får inte medge kommersiell reklam i programverksamheten. Ett program eller programinslag i en kanal som har upplåtits får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 199 106

till förfogande för upplåtaren eller den som kanalen har upplåtits åt under förutsättning att programmet eller inslaget sänds.

26 & För programverksamheten i kanaler som har upplåtits skall 18— 20 N tillämpas på motsvarande sätt.

27 & Tillstånd som avses i 22% får återkallas dels om upplätaren har brutit mot föreskrifterna i () & första stycket eller 24 & eller mot vad som föreskrivits med stöd av 23 å andra stycket. dels om den som en kanal har upplåtits åt

1.har' brutit mot föreskrifterna i 25 eller 26 å. 2.har sånt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i kabelsändning.

3. har sänt ett program som innehållit sådana våldsinslag eller pornogra- fiska inslag som avses i 21 ä 4 eller

4.inte har utnyttjat rätten att sända under tre på varandra följande månader.

Avslutande bestämmelser

23 & Föl” kabelsändning som sker med stöd av denna lag gäller inte 6 och 7 åå radiolagen(1966: 755).

29 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyn- digas att meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om kabelsändning.

30 & Kabelnämnden får återkalla tillstånd enligt denna lag om tillstånds- havaren inte erlägger avgifter i ärenden om kabelsändning inom föreskri- ven tid. såvida han har förelagts att erlägga avgifterna vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

31 & När ett tillstånd återkallas får kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte får sökas.

32 & Den som har fått tillstånd enligt denna lag skall på uppmaning av kabelnämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 14 & kabel- ansvarighetslagen (1985: 000).

()m tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning. kan nämnden förelägga vite. Talan om utdömande av vitet förs vid tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av kabelnämnden.

33 & Kabelnämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 5 & 75 andra stycket. 10— 14 5.5. 21 &. 23 å andra stycket. 27 och 30 55 samt vite enligt 32 å får" överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 199 107

3 Förslag till Kabelansvarighetslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

] & Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som får sändas på grund av tillstånd enligt lagen ( l985: 000) om kabelsändning. Lagen är dock inte tillämplig på samtidig och oföränd- rad vidaresändning av radioprogram som har tagits emot från en satellit i fast trafik.

Bestämmelserna i 2 s' första stycket samt 5. 6. och 8— 13 ss är inte tillämpliga på program eller programinslag som består i direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av någon annan än den som sänder programmet eller programin- slaget.

1 frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

2 & Missbruk av yttrandefriheten i radioprogram medför ansvar och ska- deståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott. Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan särskild rättsverkan av brott.

Med yttrandefrihetsbrott i radioprogram avses i denna lag framställning eller offentliggt'irande som enligt 7 kap. 4 eller 5 ätryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott. om gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiopro- grammet har blivit sänt.

Bestämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd för de brott. som avses i 7 kap. 4 och 5 åå tryckfrihetsförordningen. eller om förver- kande av egendom eller annan särskild rättsverkan av sådant brott gäller också när brottet är att anse som yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram.

Programutgivare

3 & För varje radioprogram skall finnas en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgi- varens vilja.

Programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får inte vara i konkurstillstånd.

4 & I fråga om radioprogram som sänds av ett lokalt operatörsföretag som avses i 15 s lagen (19851000) om kabelsändning förordnas programut- givare av ordföranden i företagets styrelse eller, efter bemyndigande av denne. av företagets chef.

] fråga om andra radioprogram än sådana som avses i första stycket förordnas programutgivare av den som sänder programmet.

Uppgift om vem som är programutgivare skall före sändningen anteck- nas i ett register som förs av den som sänder programmet och som är tillgängligt för allmänheten.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 199 108

Ansvarighet m. m.

S & Programutgivaren är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i radioprogram för vilket han är förordnad.

Om någon programutgivare inte förordnats eller om uppgift härom inte registrerats före sändningen. vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott i programmet som programutgivaren skulle ha burit i stället på den som haft att förordna programutgivare.

6 & Ingen annan får dömas till ansvar för yttrandefrihetsbrott i ett radio- program eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 &.

Den som har lämnat ett meddelande för offentliggörande i ett radiopro- gram eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för att offentliggöra dem i ett sådant program eller för att lämna ett meddelande som nyss har sagts är fri från ansvar och skadeståndsskyldighet. Om ett sådant förfarande under motsvarande förhållanden skulle ha kunnat föranleda ansvar eller skadeståndsskyldighet enligt tryckfrihetslörordningen. får dock dömas till ansvar eller skadeståndsskyldighet.

7 _5 För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den som enligt 5 så är ansvarig för brottet. Om brottet hänför sig till ett program eller programinslag som avses i l å andra stycket. åligger skade- ståndsskyldigheten gärningsmannen eller. om flera har medverkat till brot- tet. gärningsmannen och övriga medverkande i förening.

Den som har sänt radioprogrammet är skyldig att ersätta skadan tillsam— mans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.

8 & Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i ett radioprogram skall bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 åtryckfrihetsförordning- en gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 5 eller 7 5 för innehållet i ett radioprogram skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgett att programmet sändes.

9 & I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram får fråga inte väckas om vem som. utan att vara ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig enligt denna lag. har författat eller fram- ställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentlig- görande i programmet.

Fråga om vem som är ansvarig för ett brott som avses i 6 % andra stycket andra meningen får utan hinder av första stycket i denna paragraf handläg- gas i samma rättegång som ett mål som anges där.

Bestämmelser om rättegången m. m.

10 å Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram tas upp av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen. kostnader och andra omständigheter. kan ett

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 199 109

sådant mål tas upp även av någon annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Beträffande rättegången gäller i övrigt i tillämpliga delar 12 kap. och 14 kap. 1—3 åå tryckfrihetsförordningen samt lagen (194.911641 med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. jämte anslutande före- skrifter. De som ärjurymän för tryckfrihetsmäl är behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även mål om ansvar eller skadeståndsskyldighet på grund av ett brott som avses i 6 å andra stycket andra meningen och som inte gäller det sätt på vilket uppgifter eller underrättelser har anskaffats. Är fråga om ett brott. varigenom någon har anskaffat uppgifter eller underrättelser men inte offentliggjort dessa i ett radioprogram eller meddelat dem till någon annan för ett sådant offentlig- görande skall dock vad som nyss har sagts gälla endast om det är uppen- bart att anskaffandet har skett för offentliggörande i ett radioprogram.

11 å Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram väcks av justitiekanslern, Åtalet skall väckas inom sex månader från det att pro- grammet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i andra mål som. skall handläggas i samma ordning som mål om yttrandefrihetsbrott i ett radio- program.

Tystnadsplikt

12 å En programutgivare. den som är eller har varit anställd hos den som sänt programmet eller någon annan som har tagit befattning med ett radio- program eller med ett nyhetsmeddelande för ett sådant program får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som har författat eller framställt ett program. framträtt i programmet eller lämnat meddelande för offentlig- görande i ett program. om inte

l.denne har samtyckt till det.

2. det i ett sådant mål som anges i 9 å första stycket är fråga om huruvida den. mot vilken talan förs, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig.

3. det i ett fall som avses i 6 å andra stycket är fråga om ett sådant brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 å första stycket 1 tryckfrihetsför- ordningen.

4. rätten i ett fall. som avses i 6 å andra stycket och där det är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 å första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen, anser det behövligt att det vid förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelan- det,

5. rätten av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse anser det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. Atal får väckas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal. Åklagare ärjustitiekanslern.

Efterforskningsförbud

13 å Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska den som har författat eller framställt ett radioprogram. framträtt i ett sådant pro-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 199 110

grant eller lämnat ett meddelande för offentliggörande i ett radioprogram i vidare mån än som behövs för åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma. skall därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i 12 5 första stycket.

För efterforskning i strid med första stycket första meningen döms till böter eller fängelse i högst ett år. Åklagare ärjustitickanslern.

Skyldighet att bevara granskningsexemplar, m. m.

14 & Den som sänder ett radioprogram skall se till att programmet spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månaderfrån sändningen. Rätten att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som har yttrats i programmet har

1.justitiekanslern.

2.en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har be- gåtts i programtnet eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefri- hetsbrott i programmet. om det inte är uppenbart att han inte berörs av innehållet i detta på ett sådant sätt att han kan vara mälsägande.

15 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt 14 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i första stycket.

Avslutande bestämmelse

16 å Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1986.

4 Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 && samt 4 kap. 4 & rättegångs- balken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ärar/agan lydelse

36 kap. 5 ä'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 5 eller 3 kap. 1 ;" sekretesslagen (1980: 100) eller bestämmelse. till vilken hänvisas i något av dessa lagrum. ej äger lämna uppgift mä ej höras som vittne därom utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat. läkare. tandläkare, barnmorska. sjuksköterska.

' Senaste lydelse 19831497.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 199 11 |"

Nuvarande lydelse I—"örex/agc'rt lydelse

kurator vid familjerådgivningsbyrå. som drives av kommun, landstings— kommun. församling eller kyrklig samfällighet. eller deras biträden höras angående något. som pågrund av denna deras ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit. med mindre det äri lag medgivct eller den. till vilkens förmån tystnadsplikten gäller. samtycker därtill.

Rättegångsombud. biträde eller försvarare mä ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom. med mindre parten med— giver. att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott. för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intaget" motsvarande ställning må icke höras som vittne angående något som han vid enskilt skriftermäl eller under s_iälavärdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 åtryckfrihetsförordningen, 9 & radioansvarighetslagen (1966: 756). l & lagen (1982:460) om an- svarighet för närradio eller 11 % la- gen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda para- grafer.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 ätryckfrihetsförordningen. 95 radioansvarighctslagen (1966: 756). 1 & lagen (1982—1601 om an— svarighet för närradio. 11 5 lagen (l982z521) om ansvarighet för ra— dio- och kassettidningar eller [2 .6 kabeln/Lrvarigh(*lslagen ( 19.35.0001 får höras som vittne om förhållan— den som tystnadsplikten avser en— dast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

s tl Rätten mä förelägga den som skall höras som vittne att. innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskaps— böcker. anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller före— mål. om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 35 5 tryckfrihetsförordningen. 9 s första stycket 5 radioansvarighetslagcn (1966:756) eller 11 s 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för ra- dio- och kassettidningar skall pröva om någon. som är skyldig att hem- lighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom. skall rätten först. om inte särskilda skäl föranleder annat. inhämta ytt-

: Senaste lydelse 1983: 497.

Om rätten enligt 3 kap. 3 s' 5 tryckfrihetsförordningen. 9 s' första stycket 5 radioansvarihetslagen (1966:756). 11 ä 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kas— settidningcr eller I.? #.fi'irsla stycket 5 kahelunst'arighutslagen (1985: 0001 skall pröva om någon. som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där. ändå får höras som vittne därom. skall rätten först. om

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 199 Nuvarande lydelse

rande från det företag. hos vilket han har erhållit vetskap om uppgif— ten.

Föreslagen lydelse

inte särskilda skäl föranleder annat. inhämta yttrande från det företag. hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

49 kap. 4 s* Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt. om rätten.

l.avvisat ombud. biträde eller försvarare; 2.0gillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte-

gången;

3. förelagt en part eller någon an- nan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn el- ler besiktning eller också enligt 3 kap. 3 så 5 tryckfrihetsförordningen. 9 9; första stycket 5 radioansvarig- hetslagen (1966: 756) eller ll & 5 la- gen (I9822521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningslörsäkran:

3. förelagt en part eller någon an- nan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn el- ler besiktning eller också enligt 3 kap. 3 så 5 tryckfrihetsförordningen. 9 5 första stycket 5 radioansvarig- hetslagen (19661756). ll & 5 lagen (l982:521) om ansvarighet för ra- dio- och kassettidningar eller 12 9" första stycket 5 MIM/ansvarighets- lagen (1985: 000) funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under san- ningsförsäkran;

4.utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon. som ej är part eller intervenient att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5.utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde. försvarare. vittne. sakkunnig eller annan. som ej är part eller intervenicnt'.

6.utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap.eller i brottmål angående häktning eller åtgärd som avses i 25—28 kap.:

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp. eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottsmål eller om ersätt— ning eller förskott till part. som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut. som avses i l. 2. 3. 7. 8 eller 9. åligge den som vill föra talan att. om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling. genast och eljest inom en vecka från den dag. då han erhöll del därav. anmäla missnöje; försummas det. äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast. om anmälan rätteligen gjorts.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1986.

3 Senaste lydelse 1983: 497.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 199 1 13

5 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 s sekretesslagen (1980: 100)] skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 1 53

Att friheten enligt 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 5 första stycket 1 och 2 samt 5 & 1 och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 så första stycket 3 och 5 5 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad. år de där tystnadsplikten följer av

2. 3 kap. 3 s tryckfrihetsförord- 2. 3 kap. 3 & tryckfrihetsförord- ningen. 9 5 radioansvarighetslagen ningen. 9 & radioansvarighetslagen (1966: 756). ] ålagen (1982z460) om (l966:756). ] älagen(l982:460) om ansvarighet för närradio eller 11 & ansvarighet för närradio. 11 & lagen lagen (1982: 521) om ansvarighet för (1982: 521 om ansvarighet för radio- radio- och kassettidningar och kassettidningar eller 12 55 ka-

belansvarighetslagen (1985: 000)

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1986.

' Lagen omtryckt 1982: 1106. 2 Senaste lydelse 1983: 498.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 199 114

Sammanställning av remissyttranden över massmedie- kommitténs betänkande (SOU 1984: 65) Via satellit och kabel

] Inledning

1.1 Remissinstanser m.m.

Över massmediekommittens betänkande (SOU 1984: 65) Via satellit och kabel har remissyttranden efter anmodan avgetts av Göta hovrätt. kam- marrätten i Stockholm. justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). försva- rets materielverk. postverket. televerket. marknadsdomstolcn. näringsfri- hetsombudsmannen (NO). konsumcntvcrket. statens kulturråd (KUR). arkivet för ljud och bild (ALB). statens biografbyrä. radionämnden. press- stödsnämnden. skolövcrstyrelscn (SÖ). universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsör_i_ ning (DFI). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). statens invandrarverk (SIV). bostadsstyrelsen, statens planverk. statens industriverk (SIND). styrelsen för teknisk utveckling (STU). statens delegation för rymdverksamhet (DFR). patent- och registreringsverket (PRV). statskontoret, riksrevi- sionsverket (RRV). upphovsrättsutredningen (Ju l976:02). datadelega— tionen(B 1982r03). informationsdclcgationen (B 198101). konsumentpoli- tiska kommittén (Fi 1983: 03) och närradiokommittén (U 1978: 11).

Följande kommuner har yttrat sig. nämligen Borlänge. Gävle. Jönkö- ping. Kalmar. Kungsbacka. Luleå. Lund. Malmö. Stockholm. Sundsvall. Umeå. Uppsala. Västerås och Örebro.

Vidare har remissyttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Sveriges Radio AB (SR). Sveriges Lokalradio AB (LRAB). Sveriges Utbildningsradio AB (UR). Svenska Arbetsgivareför- eningen (SAF). Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA). Landsorganisa- tionen i Sverige (LO). Tjänstemännens Ccntralorganisation (TCO). Konst- närliga och Litterära Yrkesutövarcs Samarbetsnämnd (KLYS). Svenska Musikerförbundet. Svenska Teaterförbundet. Sveriges Författarlörbund (SFF), Svenska Journalistförbundct (SJF). SIF-klubben vid Sveriges Ra- dio-koncernen (SIF-SR). Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM). Svenska Artisters och Musikers lntresseorganisation (SAMI). Förhandlingskartellen Copyswede. Sveriges Industriförbund. Standardi— seringskommissionen i Sverige (SIS). Svenska Elektronikindustriförening- en. Leverantörföreningen Kontor Data AB (LKD). Sveriges Radio- & Hemelektroniklcverantörer (SRL). Centralantennmaterielleverantörernas Förening (CANT). Riksdataförbundet (RDF). Telefonaktiebolaget L M Ericsson (Ericsson). Philips Norden AB (Philips). Luxor lx'onsumentelek- tronik AB (Luxor). Saab Space AB. European Business Satellite AB

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85:199 115

(EBS). Esselte Video AB. AB Bonnier—företagen. Svenska 'l'idningsutgiva- rcförcningcn (TU). Videotexföreningen i Sverige. Stiftelsen Svenska Film- institutet. Sveriges Biografägareförbund. Folkets Husföreningarnas Riks- organisation. Riksföreningen Våra Gårdar. Föreningen IFPI-VIDEO. För- eningen Filmcentrum. Annonsorföreningen. Sveriges Reklambyräför- bund. Swedish Association of Commercial Television Companies (SACT). HSB:s Riksförbund ek. för. (HSB). Svenska Riksbyggen förening u. p.a. (Riksbyggen). Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation ek. för. (SBC). Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO). Sveriges Fas- tighetsägareft'irbund. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Villaägareför- bund. Sveriges Riksidrottsförbund (RF). Handikappförbundens Central— kommitte (HCK). H:.tndikappinstitutet. Riksförbundet Hem och Skola. Föreningen Svenska Masskommunikationsforskare (FSMK). Svenska kyrkans centralräd för evangelisation och församlingsarbete. Sveriges fri- kyrkoråd/De fria kristna samfundens räd (SFR/SAMRÅD), Filadelfiaför— samlingen i Stockholm. Scth"s Kabel-"IV AB. Sveriges Närradioförbund. Smålandspostens Boktryckeri AB (Smålandsposten). l—Iallpressen AB. Sundsvalls Tidning. Nya Norrland/Dagbladet AB och Sydsvenska Dagbla- dets AB.

Yttranden har också kommit in från kulturdelegationen inom Svenska kommunförbundets länsavdelning i Gävleborgs län. utbildnings— och kul- turnämndcn vid Norrbottens läns landsting. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Värmlands läns landstings förvaltningsutskott. Dramatiska institu- tet (DI). DIK-förbundet. Publicistklubben (PK). Sveriges Film- och Video- producenters Förening (SVIP) och Riksförbundet för sexuellt likaberätti— gade (RFSL).

UHÄ. LO. Svenska Filminstitutet och HCK har till sina yttranden fogat yttranden av olika underinstanser enligt följande.

UHÄ: regionstyrelsen i Stockholms högskoleregion. rektorsämbetet vid Stockholms universitet samt centrum för masskommunikationsforskning. institutionsstyrelsen för journalisthögskolan och juridiska fakultetsnämn- den vid universitetet. Tekniska högskolan i Stockholm och sektionsnämn- den F. vid högskolan. rektorsämbetet vid Uppsala universitet. rektorsäm- betet vid universitetet i Linköping samt förvaltningsnämnden vid tekniska högskolan och universitetsbibliotcket. rektorsämbetet vid Lunds universi- tet samt styrelsen för samhällsvctenskap ochjuridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid universitetet. rektorsämbetet vid Göteborgs univer— sitet samt hun'ianistiska sektionsnämnderna och samhällsvetenskapliga fa- kultetsnämnden vid universitetet. rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola samt rektorsämbetet vid Umeå universitet: UHA hänvisar till de överlämnade yttrandena.

LO: Statsanställdas Förbund: LO ansluter sig till yttrandet. Svenska Filminstitutet: visningsnämnden för film och video. HCK: Synskadades Riksförbund.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 199 116

Vidare har kommunerna bifogat yttranden av bl. a. kommunala nämnder och organ enligt följande.

Kommunstyrelsen i Gävle kommun har såsom sitt yttrande åberopat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunfullmäktige i Jönköpings kommun har såsom sitt yttrande åbe- ropat yttrande av kulturnämnden i enlighet med åberopat yttrande av kulturchefen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Kalmar kommun har såsom sitt yttrande åberopat yttrande av utredningschefen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Luleå kommun har såsom sitt yttrande delvis åbero- pat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Lunds kommun har överlämnat ett av chefen för AV-centralen (Läromedelscentralen) avgivet yttrande.

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun har såsom sitt yttrande åbero- pat en av borgarrådsberedningcn antagen promemoria vari hänvisas till yttranden av informations- och konsumentnämnden samt socialnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun har såsom sitt yttrande åbero- pat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Umeå kommun har såsom sitt yttrande åberopat yttrande av programgruppen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun har bifogat yttrande av demokra- ti- och informationsnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Västerås kommun har såsom egna yttranden över- lämnat yttranden avgivna av informationschefen samt kultur- och fritids- nämnden i kommunen.

Bonnierföretagen ansluter sig till IFPI-VIDEO:s yttrande. Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyråförbund har avgett ge- mensamt yttrande.

Hallpressen hänvisar till TA:s och TU:s yttranden. Nya Norrland/Dagbladet ansluter sig till TU:s yttrande. i vilket också Sydsvenska Dagbladet instämmer.

Flera remissinstanser har begränsat sina yttranden till att avse vissa särskilda frågor.

1.2 Sammanställningens systematik

Sammanställningen omfattar remissinstansernas synpunkter på förslag och bedömningar i följande avsnitt i kommitténs betänkande:

Kap. 3 Kultur- och mediepolitisk bedömning Avsnitt 3.6 Kommitténs slutsatser 3.6.1 Effekter av nya medier 3.6.2 Förhällningssättet till ny teknik och nya medier

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 199 117

Kap. 11 Avsnitt 11.2

11.2.11 Avsnitt 11.3 11.3.4 Avsnitt 11.4 11.4.4 11.4.5

Avsnitt 11.5 Avsnitt 11.7 Avsnitt 11.8

11.8.1 11.8.2 Kap. 12 Avsnitt 1 |.) IJ IJ IJ |.)

we+eh '.'-J h.)—

Avsnitt

Avsnitt 12.6 12.6.2 12.6.3 Avsnitt 12.7

Avsnitt 12.8 Avsnitt 12.9

Kap. 20

Avsnitt 20.3 20.3.1 20.3.2

Kap. 24 Avsnitt 24.2

Kap. 25 Avsnitt 25.1 25.1.5 Avsnitt 25.2 25.24

Utbyggnad av kabelnät Förutsättningar för planmässig utbyggnad av kabelnät för i första hand massmedieändamäl Sammanfattande bedömningar Alternativ för utveckling av kabelnät Finansiering av ombyggnad av fastighetsnät Etablering av kabelnät Televerkets roll Mottagning av sändningar från kommunikationssatelliter och radiolänktraftk Geografisk rättvisa och kostnadsutjämning Tekniska standardkrav Etersändningar som komplement till kabelnät Radiolänköverföring i kabelnät Etersändningar för direktmottagning av allmänheten

Användning av kabelnät för massmediala ändamål Vilka roller kan urskiljas i verksamheten i ett kabelnät? Aktörerna Samspelet mellan olika funktioner eller roller Operatörsrollen Fri sändningsrätt gentemot det allmänna eller tillstånd för sändning

Fri resp. tillståndspliktig sändningsverksamhet Fri sändningsverksamhet Tillständspliktig sändningsverksamhet Regler och villkor för sändningar i kabelnät av radio- och TV-program till allmänheten i bostäder Försök med medicverkstäder

Kabelnämnden

Bevarande och dokumentation Överväganden och förslag Bevarande för granskningsändamål Bevarande för forskningsändamål

Avgifter för användning av film i kabel-TV-verksamhet Overväganden och förslag

Medieutbildning och medieforskning Behov av medieutbildning Överväganden Massmedieforskning

Överväganden

Remissinstansernas synpunkter på kommitténs överväganden om re-

klam i sändningar i kabelnät. om rätten att i efterhand få ta del av program och om massmediernas rätt till nyhetsbevakning har i förekommande fall inarbetats i de delar av sammanställningcn som avser regler och villkor samt finansiering.

En icke-systematiserad sammanställning av remissyttrandena i vad avser kommitténs förslag i Kap. 18 Upphovsrättsliga frågor och 1 Kap. 19 Ansvarsfrågor har gjorts inom utbildningsdcpartementet. Frågor om an-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 199 118

svarighet kommer att tas upp vid beredningen inom justitiedepartementet av förslag till ansvarighetslag m.m. Remissyttrandena har översänts till justitiedepartementet.

Nägon sammanställning av remissyttranden över kommitténs förslag i vad avser regler för telcdata och annan datakommunikation till allmänhe- ten samt för text—TV och radiotext har inte gjorts. Dessa och andra frågor kommer att tas upp i det fortsatta utredningsarbetet angående den radio- rättsliga lagstiftningen m.m. Remissyttrandena kommer att överlämnas till resp. utredning.

2 Allmänna synpunkter på förslagen

De instanser som har yttrat sig om Kap. 3 Kultur- och mediepolitiska bedömningar är oftast kritiska mot kommitténs behandling av dessa frågor. Remissinstanserna framhåller genomgående att samhällets insatser skall utgöra motåtgärder till medicutbudets negativa effekter. Vissa av dessa instanser ansluter sig dock till kommitténs slutsatser.

Under rubrikerna "Utbyggnad av kabelnät” och "Användning av kabel- nät" redovisas remissinstansernas inställning till kommitténs förslag om anläggning av kabelnät och om verksamhet i kabelnät. I båda avsnitten är det instansernas synpunkter på förslagens förutsättning. på skälen för och emot dem samt på de praktiska slutsatser av dem som redovisas. Remiss— instansernas syn på det föreslagna regelsystemets närmare utformning vad gäller användning av (Sändning i) kabelnät återges under rubriken "Regler och villkor för användning av kabelnät."

Åtskilliga instanscr intar en kritisk hållning till de förutsättningar och sammanfattande bedömningar angående utbyggnad av kabelnät som kom- mittén har valt men godtar de slutsatser som kommittén har dragit och vad den i sak har föreslagit.

Åtskilliga instanser är kritiska till att ett koncessionssystem har valts för kabelverksamheten men godtar. för den händelse att ett koncessionssys- tem genomförs. i stort den gränsdragning som kommittén har gjort mellan fri sändningsverksamhet och tillståndspliktig dito.

3 Kultur- och mediepolitisk bedömning 3.1 Effekter av nya medier Kommitténs bedömningar

Hushållen i Sverige kommer att skaffa sig tillgång till ett ökat radio- och TV-utbud: i första hand genom att ansluta sig till framväxande kabelsys— tem.

Det ökade TV-utbudet kommer inte att leda till någon nämnvärd ökning

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 199 119

av "TV-tittandet under den tid som Sveriges Television sänder sina pro- gram.

Det är dock sannolikt att tittandet kommer att öka på dagtid och under sen kvällstid för vissa grupper.

En faktor som kommer att begränsa tittandet på utländska program är att programmen sänds på utländska språk. ofta andra än engelska.

De svenska tittarna kommer i allt väsentligt att även i den nya medie- situationen välja TV-program från den svenska televisionen framför de utländska.

Det är dock realistiskt att räkna med att en del av den tittartid som svenska TV-tittare kommer att ägna åt satellitutbudet — vilket troligen kommer att domineras av sport. underhållning och film — kommer att tas från informativa program i svensk television.

Förändringarna i tittar- och lyssnarvanor av det ökade utbudet via satellit kommer att bli marginella ijämförelse med effekterna av det natio- nellt ökade utbudet under de senaste årtiondena av radio- och TV-pro- gram.

Vad gäller konsekvenserna för andra medier gör kommittén följande bedömningar.

Det ökade TV-utbudet via satellit och kabel kommer inte att förorsaka dagspressen några större problem.

Det finns ingenting som talar för att bakläxa/idel skulle förändras mer påtagligt.

Inom kulturområdena teater. dans och musik samt bildkonst (museer och utställningar) kan under 1970-talet en klar stabilitet och i vissa fall en ökning av aktiviteten konstateras. Så är också fallet vad gäller verksamhet ijöreningxliv och .s'tudiecirkelverksamlu't. Inom de nämnda områdena väntas inga förändringar p.g.a. kabel-TV.

Undantaget utgör [viagra/branschen — den har påverkats negativt samti- digt som konsumtionen av film har mångdubblats. Det förefaller troligt att ett omfattande utbud via satellit av program som till stor del utgörs av film kommer att påverka biografverksamheten i Sverige negativt.

När det gäller barns och ungdomars TV—tittande konstaterar forskarna att tittandet inte enbart har en negativ inverkan. De lär sig också mycket av sitt TV-tittandc. Forskningsresultatcn är inte entydiga vad gäller effekter- na. På en punkt är forskningsrönen däremot tämligen entydiga. nämligen att underhållsvåldet och särskilt det grova sadistiska våld som präglar en del av videoutbudet har lett till ökad aggression hos vissa barn och ungdo- mar och till en avtrubbning inför våldet i verkligheten. Kommittén delar forskarnas uppfattning att det finns anledning att räkna med en viss ökning av tittandet hos barn och ungdom. För vissa grupper kan det bli mycket omfattande.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85:199 120

Remissinstunsernas inställning

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om konsekvenser av de nya medierna anser att utredningens bedömning av utvecklingen är överdrivet positiv. En sådan uppfattning framförs av bl.a. SÖ. KUR. TCO. KL YS. SFF. Svenska leaterförbundet. Svenska musiketjörbundet och Riksförbundet Hem och Sko/u. KUR konstaterar att utredningen ger en bild av en relativt oproblematisk utveckling frånsett antagandena om barns och ungdomars framtida massmedieanvändning. KUR påpekar att de långsiktiga effekterna av utvecklingen inom massmedia är svåra att förutse och att utredningen ger ett otillräckligt beslutsunderlag i fråga om den framtida utvecklingen och i fråga om ekonomiska resurser för lokala sändningar. KLYS anser att kommitténs framtidsbild inte kan läggas till grund för en bedömning om behovet av samhällsinsatser i korrigerande syfte. Svenska musikerfrfirbundet menar att kommittén försöker bagatelli- sera den tekniska utvecklingens effekter på folkets kulturvanor. Svenska teuterförlmndet har en liknande uppfattning.

Kommitténs uppfattning att TV-tittandet troligen inte kommer att öka i tid räknat under den tid som SVT sänder sina program. men att tittandet kan komma att öka på dagtid och på sen kvällstid för vissa grupper ifrågasätts av SÖ. som anser att nya alternativ kan leda till nya tittarvanor, oavsett vilken tid programmen sänds på. Riksförbundet Hem och Skala framför en likartad invändning och hänvisar till danska och svenska under- sökningar, som visar att ett ökat utbud av lättillgängliga program medfört ökat TV-tittande bland barn och ungdom.

Kommitténs bedömning att TV-tittarna även i den nya mediesituationen kommer att välja TV-programmen från den svenska televisionen framför utländska program delas av Riksidrottsförbundet, som tillägger att ett villkor för ett sådant val är att programutbudet är konkurrenskraftigt i förhållande till utländska program. Även SR och LRAB instämmeri utred- ningens uppfattning. men päpekar att preferensen för inhemska program inte kommer att gälla förhyrda kanaler som är speciellt riktade till den svenska allmänheten.

Riksidrottsförbundet delar inte kommitténs bedömning att tidigare tek- niska medieinnovationer har betytt mer än vad satellitsändningar i framti- den kommer att betyda för svenska tittare. Förbundet anser att endast ett programutbud som uppskattas av tittarna kan konkurrera med de interna- tionella sändningarna.

Universitetet i Umeå pekar på att den ökade mångfalden i medieutbudet och möjligheten att individuellt utforma sin konsumtion troligen kommer att leda till ökade skillnader i fråga om individuella respektive sociala mediekonsumtionsvanor. Även Umeå kommun anser att en utbyggnad av kabel-TV innebär en förändring mot en mer differentierad struktur och ökade skillnader i medievanor. SFF vänder sig särskilt mot att kommittén

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 199 12!

inte försökt bestämma hur olika grupper kan komma att påverkas av det ökade TV-utbudet. SFF befarar att de ur kulturell synpunkt eftersatta grupperna kommer att påverkas negativt.

Med anledning av kommitténs bedömning att utbudet i satellitprogram- men troligen kommer att domineras av sport, underhållning och film fram- håller några remissinstanser betydelsen av det programinnehåll som kan komma att förmedlas via satellit och kabel-TV. Universitetet i Stockholm framhåller att den väsentliga frågan är vilket slags underhållning och vilken slags film som kommer att prägla det nya utbudet. Universitetet pekar på att satellitutbudet kommer att vara präglat av värderingar och ideal som kännetecknar den kommersiella masskulturen i stort. Kommittén borde ha diskuterat hur ett sådant kulturinnehåll förhåller sig till de. kultur- och mediepolitiska målen i Sverige och i vad mån det kan komma att påverka innehållet i SVT:s programutbud. Universitetet i Umeå pekar på att det förväntade ökade utbudet av engelsk och amerikansk underhållning och fiktion kan medföra en ökad genomslagskraft för engelsk och amerikansk kultur på bekostnad av den inhemska kulturen. Även KLYS menar att det nya TV-utbudet kommer att vara kommersiellt präglat. vilket aktualiserar det kulturpolitiska delmålet att motverka kommersialismens negativa verkningar.

Kommitténs bedömning att det ökade TV-utbudet, som till stor del kommer att utgöras av film. kommer att påverka biografbranschen nega- tivt och att antalet biografer kommer att minska delas av Svenska teater- förbundet, Svenska jilminslitutet. Sveriges hiografägare/Örhund. Folkets Husföreningar/tas riksorganisation. Riksföreningen Våra gårdar och F ör- eningen Filmeentrum. Svenska _lilminstitutet pekar på risken för att ökan- dc medietekniska investeringar förminskar resurserna för produktion av barn- och ungdomsfilmer. För att säkra barns och ungdomars möjlighet att få ett eget filmutbud bör resurser tillföras produktion av barn- och ung- domsfilm för biografer. En sådan satsning bör, enligt iilminstitutet. kombi- neras med ett statligt ansvar för att det i varje kommun finns en biograf som satsar på "olönsam” publik och repertoar. Sveriges biografägare "(ir- buna' anser att utredningen underskattat de negativa effekter som den nya mediesituationen kommer att medföra för landets biografer. Förbundet framhåller att nedläggningen av biografer inte kommer att inskränka sig till glesbygd. utan även kommer att drabba medelstora och stora städer. Folkets Hnsji'irettingar/tas riksorganisation pekar på att regionala skill- nader i kulturutbytet riskerar att uppkomma eftersom kommersiella biovis- ningar snart inte är möjliga i orter med mindre än 50000 invånare. Riksor- ganisationen framhåller filmens värde som inslag i en folklig kulturpolitik och beklagar att utredningen inte analyserat förhållandet mellan film- och mediepolitik. Riksföreningen Våra gårdar för ett liknande resonemang och framhåller att den nuvarande utvecklingen kan leda till att det snart inte finns några biografer att visa film på. varvid filmen direkt måste gå till

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l22

TV-mediet. Filmeentrum anser att kommittén ägnat för lite utrymme åt filmen och biograferna och att kommitténs behandling av dessa frågor karaktäriseras av en brist på politiska helhetsgrepp. Filmccntrum vänder sig mot att kommittén nöjer sig med att konstatera att det ökade TV—utbu- det kommer att påverka biografbranschcn negativt.

Kommitténs uppfattning att de olika kulturområdena. förutom filmen. inte kommer att påverkas av den väntade utvecklingen på radio— och 'l'V-omrädct delas inte av remissinstanserna. KUR. Borlänge kommun. KI, l'S. Svenska musiketj/iirbunu'et. Svenska teater/i'irhunclet. SA MI. SFF, Svenska filminstitutel, Folkets Husjoreningarnas riks-organisation och Föreningen Filmeentrum anser att det nya medicutvecklingen på sikt förmodligen kommer att leda till mer mediebaserade och passiva kultur- vanor. som ger mindre utrymme för det levande kulturutbudet.

Svenska musikerfi'irbundet anser att en fortsatt teknisk utveckling och en ökad lättillgänglighet av kommersiella TV-program utgör ett allvarligt hot mot det levande kulturlivet. KL YS har en liknande uppfattning. Svens- ka teaterförbundet framhåller att det finns risk för att de nya medierna på sikt slår ut de äldre medierna som boken. utställningen. teatern m.fl.. vilka inte kan ersättas av radio och TV. Förbundet anser att det slag av övervä- ganden som utredningen gör i fråga om biografbranschens problem också är tillämpliga på andra områden. SAMI framhåller att de nya tekniker som hittills etablerats endast i liten utsträckning skapat nya arbetstillfällen för de kategorier som SAMI representerar. eftersom utvecklingen gått mot ökat nyttjande av repriser och utländskt massproducerat programmaterial. SAMI delar inte kommitténs uppfattning att det inom musikområdet skulle föreligga ett komplementärt förhållande mellan massmedieanvändning och icke mediala kulturvanor. Svenska _lilminstitutet anser det troligt att den hemelektroniska utvecklingen kommer att skapa en ökad benägenhet till passiv kulturkonsumtion i hemmet. SFF för ett liknande resonemang.

Folkets husft'ireningarnas riksorganisation framhåller att samhällets me- diepolitik måste garantera medborgarna möjligheter till stimulans och ak- tivt deltagande i levande kulturliv. ([)m människorna endast är passiva mottagare av ett medieburet utbud finns risk för att demokratin på sikt urholkas.

Kommitténs konstaterande att en ökning av TV-tittandet kan komma att bli mycket omfattande för vissa grupper av barn och ungdomar kommente- ras av några remissinstanser. Stockholms universitet menar att de negativa effekterna av det ökade TV-utbudet komtner att förstärkas. trots de före- slagna begränsningarna med avseende på grovt våld och pornografi. bero- ende på att utbudet mångfaldigas och TV-tittandet bland barnen ökar. KUR instämmer i kommitténs beskrivning av barns och ungdomars framti- da massmedieanvändning men framhåller att vissa utsatta grupper av barn och ungdomar. som förväntas bli storkonsumenter av TV. kan komma att grundlägga dåliga medievanor. Borlänge kommun påpekar att utredning-

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 199 123

en inte närmare berört konsekvenserna för särskilt utsatta grupper bland barn och ungdom. Uppsala kommun framför likartad synpunkt och fram- håller att kommunerna har ett särskilt ansvar för denna grupp av barn och ungdomar. Uppsala kommun menar att åtgärder mot grovt våld och porno- grafi troligen kommer att kunna kringgås och att barnen kommer att utsättas för en intensiv indoktrinering som skapar normer som strider mot läroplanens målsättningar. l'c'isterr'is kommun finner det olyckligt om de grupper av unga människor som redan har en otillräcklig kontakt med samhället ytterligare skulle isoleras och utsättas för risken för social ut— slagning på grund av ett ökat TV-tittande. Örebro kommun menar att frågan om negativa effekter för barn och ungdom inte kan avfärdas så enkelt som kommitten gör. Luleå kommun anser att kommitténs redovis- ning av forskningen om TV:s inverkan på barn är för ensidig och att resonemangen är alltför ytliga. Kommunen pekar påatt ett samband mel- lan negativa sociala och ekonomiska faktorer och omfattande TV-tittande belagts i olika sammanhang. Sundsvalls kommun menar att kommittén inte helt har fullgjort kraven i utredningsdirektiven om att uppmärksamma den nya teknikens effekter på barns villkor. Kommunen efterlyser slutsatser om vilka åtgärder som bör vidtas när medieutbudet radikalt förändras.

Rik-*Zfi'jl'bandet Hem och Skola saknar en bedömning av effekterna av ökad sändningstid för barns TV-tittande och pekar på att undersökningar visat att barn som mår dåligt gärna flyr till det ensamma umgänget med TV: n och videon.

Angående kommitténs konstaterande att det inte finns några entydiga belägg för TV-mediets skadlighet. invänder Uppsala kommun att kommit- tén överlämnar ansvaret och bevisbördan på dem som är oroliga för barns och ungdomars 'l'V-Vanor. Universitetet i Umeå" menar att kommittén väljer att lägga störst vikt vid de resultat och tolkningar som minimerar de negativa effekterna av massmediekonsumtion. Enligt universitetets upp- fattning bör tyngdpunkten läggas vid de mest negativa forskningsresultaten sålänge de kvarstår som sannolika.

”CK. Handikappinstitutet och Värmlands läns landstings _Rirvaltnings— utskott understryker behovet av att olika handikappgruppers intressen bevakas i anslutning till utvecklingen av den nya informations- och kom- munikationstekniken, Ilandikappinstitutet påpekar att den nya tekniken skapar oanade möjligheter för rikare liv för personer med handikapp. men att handikappfrågorna i alltför liten grad behandlats i utredningen. Institu- tet föreslår att det tillsätts en särskild utredning för att undersöka konse- kvenserna av den informationsteknologiska utvecklingen för personer med funktionshinder. SIV anmärker att kommittén förbigått frågan om invand- rarnas rätt att bevara och utveckla sin kultur i Sverige. Verket poängterar att den nationella kulturen i Sverige inte är enhetligt svensk och att de nya befolkningsgruppcrnas behov måste beaktas i den fortsatta utvecklingen av nya medier.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 199 124

3.2 Förhållningssätt till ny teknik och nya medier K ommittens bedömningar

Kommittén framhåller att begreppen kulturpolitik och mediepolitik är svåra att avgränsa. Åtgärderna inom medieområdet respektive kulturom- rådet har växt fram utifrån sinsemellan skilda förhållanden. Dessa åtgärder har delvis en gemensam värderingsgrund och vissa åtgärder kan sägas vara såväl kultur- som mediepolitiska. Riktlinjerna för den statliga kulturpoliti- ken presenterades i prop. 1974128 Den statliga kulturpolitiken och formu- lerades som åtta mål. Kulturpolitikcns roll visavi nya kommunikationsme- dier berördes inte närmare. Kommittén diskuterade vissa ledande kultur— politiska principer som kan vara tillämpliga på frågan om förhållningssättet till nya medier. I fråga om mediepolitik påpekar kommittén att det inte finns någon samlad politik med generellt giltiga principer. ] stället handlar det om skilda principer som knutits till olika medier. Det är dessutom svårt att dra en klar gräns mellan kulturpolitik och olika former av mediepolitik och att föra en verksamhetsform till det ena eller andra området. Kommit- tén redovisar de grundläggande principerna för olika massmedier och sammanfattar att flera olika synsätt och motiv ligger till grund för samhäl- lets agerande.

Mot bakgrund av de kulturpolitiska riktlinjernas karaktär framstår det inte som ändamålsenligt att pröva eller relatera användningen av ny kom- munikationsteknologi. i det aktuella fallet kabelnät. mot vart och ett av de kulturpolitiska målen. Dessa har olika betydelse för skilda verksamheter. Målen kan alltså inte tas som rättesnöre för att avgöra om ny kommunika- tionsteknik skall få etablera sig i samhället eller ej.

Kommittén refererar till två synsätt. Det ena utgår från det tryckfrihets- rättsliga perspektivet så som det kommer till uttryck i grundlagsregleringen av det. tryckta ordet och i utredningsförslag om teledata och videogram. Det andra. som har klara kulturpolitiska inslag. präglar radio- och 'I'V-poli- tiken. Filmpolitiken och riktlinjerna för närradion har inslag av båda syn- sätten.

Det ärinte givet att vare sig pressmodellen eller rundradiomodellcn skall läggas till grund för förslag om verksamhet i kabelnät. Det gäller att finna sådana lösningar att yttrandefriheten blir så stor som möjligt och att yttrandemöjlighetcr ges åt så många som möjligt.

Kommittén anger två möjliga förhållningssätt. Det ena är att nya medier bör utvecklas på marknadsmässig grund. Det andra är att nya medier bör utvecklas med hjälp av statliga beslut och med statliga ekonomiska bidrag. Om man låter nya medier utvecklas på marknadsmässig grund. kan de kulturpolitiska målen tjäna som grund för en bedömning av huruvida detär nödvändigt med särskilda kon'igerande eller främjande åtgärder. Om ut- vecklingen och användningen av ett nytt medium grundar sig på statliga beslut och förutsätter statliga ekonomiska insatser. kan en mer kulturpoli- tisk inriktning framstå som mer naturlig.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 199 1 I») 'Jl

Kabelnät kan användas för radio- och TV-sändningar på två sätt. Det ena är samtidig och oförändrad vidaresändning av program som har tagits emot från rundradiosändare på marken eller från satelliter. De riktlinjer som har formulerats för den nationella radio- och TV-verksamheten kan inte läggas till grund för ett förhållningssätt till utländska sändningar. Vad som kan åstadkommas är vissa regler t. ex. om spekulativt våld och reklam ej skall förekomma. Stat och kommun kan inte ha någon skyldighet att svara för att utländska sändningar görs tillgängliga. Det andra använd- ningssättet är lokala egensändningar som endast kan tas emot via kabelnät. Om kabelnät används för ny och kompletterande programverksamhet på lokal nivå. kan. enligt massmediekommitte'n. andra bedömningar göras. Det gäller bl.a. beträffande valet mellan fri etableringsrätt och system med tillståndsgivning.

Kommittén anger dels vad som enligt dess mening talar mot principen om fri etableringsrätt. dels vad som enligt dess mening talar för systemet med tillståndsgivning.

Mot principen om fri etableringsrätt för användningen av kabelnät för massmedieändamål talar: Yttrandemöjligheterna för andra än nätägare be- gränsas. om inte regler skapas som ger andra tillträde till nätet.

För systemet med tillståndsgivning för användningen av kabelnät för massmedieändamål talar:

— Enklare att hävda efterlevnaden av grundläggande programregler såsom förbud mot våld och pornografi.

— Praktiska skäl.

— I nästan alla länder tillämpas i dag system med tillständsgivning för kabelsändningar. där sådana förekommer. Med målsättningen att flesta möjliga äsiktsriktningar skall kunna göra sig hörda är det rimligt att den lokala programverksamheten får utvecklas med ett minimum av programpolitiska riktlinjer. Vissa grundläggande principer om programmens karaktär måste dock hävdas. Dessa är: — Kommersiell reklam skall ej få förekomma i kabelnät. — Den lokala kabel-TV-verksamheten mäste organiseras på ett sådant sätt. att ingen part får en dominerande ställning. —— Sändande företags verksamhet får ej hindra de nationellt verkande företagen att förmedla nyheter av allmänt intresse genom förvärv av exklusiva sändningsrättigheter. — Användningen av kabelnät för lokala TV-sändningar bör präglas av lokala ställningstaganden till verksamhetens inriktning.

—- Vissa typer av verksamhet i kabelnät bör beläggas med särskilda av- gifteri syfte att främja t. ex. lokal programproduktion eller annan kultur- verksamhet.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 199 126

Rvmixxinslann'rnux inställning

Kommitténs uppfattning att det föreligger en oklarhet mellan kulturpoli- tik och mediepolitik och att mediepolitiken inte är lika klart detinierad som kulturpolitiken delas av [((/R. som anser det önskvärt med gemensamma kultur-och massmediepolitiska riktlinjer. Enligt rådet vore det en marke- ring av principiell vikt om en integrerad kultur- och massmediepolitik kunde utvecklas. l'äxlcråx kommun har en likartad uppfattning och fram- håller vikten av att mediepolitiken sätts in i sitt kulturpolitiska samman- hang och att mediepolitiska mål utarbetas. Kommunen anser att samhäl- lets roll klarare måste anges i ett sådant program. Fi/mt'entrmn understry- ker behovet av en övergripande mediepolitik. Föreningen menar att bris- ten på en sådan politik och en rädsla för att ta kraftfulla politiska grepp färgar betänkandet i dess helhet. SFF./SAMRÅD ser det som en förstärk- ning av yttrandefriheten att ny kommttnikationsteknik utnyttjas till förmån för förbättrad regional och lokal information och för fria sammanslutning- ars behov att deltaga i en allmän opinionsbildning. BIK-förbundet ttnder- stryker kommitténs uppfattning om vikten av att användningen av nya medier relaterats till de av riksdagen fastställda kulturpolitiska målen. Svenska [euIerj/i'irhttndet anser att utredningen mer borde ha hållit isär kulturpolitik och mediepolitik. Även om mediepolitiken bör anknyta till värderingar som ligger till grttnd för kulturpolitiken. måste klara skiljelinjer upprätthållas. .S'vcnskujilminslitutm efterlyser en analys av varför gränser— na mellan kultur- och mediepolitik suddats ut. Enligt institutets uppfatt- ning ligger orsaken i att radio och TV gradvis fått allt större uppgifter och befogenheter inom kulturlivet. bl.a. i fråga om visning av långfilm i TV.

Några remissinstanser anser att kommittén i alltför hög grad utgått från ett accepterande av den medietekniska utvecklingen. En sådan synpunkt framförs bl. a. av T("() som menar att förslaget till reglering av kabel-TV- utbyggnad bygger på ett accepterande av tekniken och inte på de kultur- och mediepolitiska målen. Örebro kommun anser att slutsatser om använd- ning och utformning av ny teknik och nya medier skall utgå från principen att tekniken skall tjäna sociala och kulturella mål. såsom samhällsdebatt och lokalt kulturliv. Enligt kommunens uppfattning har kommitten inte tillämpat ett sådant synsätt. Svenska tmlc'r/örhmulet anser att statens kulturpolitik inte utgör någon effektiv motkraft mot. utan snarare är en yttring av utvecklingen inom mcdicområdct. SIF-SR pekar på faran med att anpassa viktiga delar av medie- och kulturpolitiken till den tekniska utvecklingen och till industripolitiska intressen. Klubben betonaratt tekni- ken mäste anpassas till samhällets kulturpolitiska mål. Filmcuntrtmz fram- för likartade synpunkter och betonar att mediapolitik i första hand måste vara kulturpolitik och inte industri- och sysselsättningspolitik.

HSB anser att en måttlig höjning av nuvarande avgifter för TV i syfte att uppnå utökade sändningstider och bättre programkvalite'. vore att föredra framför investeringar i kabel-'I'V. Enligt förbttndets mening är utbudet av

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 199 127

'l'V-program i Sverige redan nu tillräckligt stort för ått tillgodose flertalets anspråk.

Några remissinstanser. däribland KUR, KI,, YS. SIF-SR oeh Riksförbun— det Hem och Skola framhåller att utvecklingen inom medieområdet bör underkastas styrning från samhällets sida. KLYS delar inte kommitténs uppfattning att de kulturpolitiska målen inte kan tas som rättesnöre för att avgöra om ny kommunikationsteknik skall få etablera sig i samhället eller ej. KLYS förordar att samhället avstår från att satsa pengari verksamhe- ten. men samtidigt ser till att den utvecklas inom av samhället fastställda regler. Enligt SIF-SR lämnar kommitten alldeles för fritt spelrum för utländska och enskilda intressen att operera inom mediesektorn. För att uppnå de mål som samhället ställt upp för SR:s verksamhet krävs. enligt SIF-klubben, ett väl utbyggt regelverk. som gör det möjligt för public service— verksamheten i radio och TV att behålla sin funktion. Riksji'irbun— det Hem och Skola delar inte utredningens uppfattning att de riktlinjer som formulerats för den nationella radio- och TV-verksamhetcn inte kan läggas till grund för ett förhållningssätt till utländska sändningar. Förbundet för- ordar att regler för samtidig vidarespridning utarbetas med bredast möjliga förankring. Förbundet gör bedömningen att det finns möjligheter för Sveri- ge att komma fram till vissa gemensamma regler tillsammans med de länder som svarar för satellitsändningar.

Flertalet av de remissinstanser som behandlar frågan om konsekvenser- na av de nya medierna framhåller behovet av motåtgärder mot det ökade TV-utbudets negativa konsekvenser. KUR betonar att medieutvecklingcn bör ledas in i kulturpolitiskt acceptabla banor genom en stimulans och styrning av medieutvecklingen parallellt med en fortsatt satsning på det levande kulturlivet. KUR pekar särskilt på risken för att balansen mellan mediebaserad och levande kultur rubbas om samhällsstödet till den le- vande kulturen minskar. varvid nya medier kommer att fylla tomrummet efter ett tynande. levande kulturliv. Sundsvalls kmmnun anser att en avvägning mellan yttrandefrihetsaspekter och hänsyn till mediernas effek- ter på barn och ungdomar är befogad. l-"ästarax kommun framhåller att samhället bör ta ställning till hur utvecklingen inom medieomrädet skall kunna styras så att eventuella skadeverkningar kan elimineras. Kom- munen påpekar att frågan om TV-tittandets inverkan på barn och ungdo- mar har hög prioritet för kommunen. KI. YS utgår från att medieutveckling— en kommer att kräva kraftfulla kulturpolitiskt't insatser och framhåller att det kommersiellt präglade utbudet aktualiserar det kulturpolitiska delmålet att motverka kommersialismens negativa verkningar.

Remissinstanserna delar genomgående kommitténs uppfattning att den nationella radio— och "IV-verksamheten även fortsättningsvis måste kunna tillhandahålla ett brett programutbud som gör att företagen kan fylla funk- tionen av att vara en radio och TV i allmänhetens tjänst. SÖ. KUR. Lumlxtingsförln(nde!. TCO. KL )"S. SFF. SIF-SR och Rik.t'_fi'irl)luult't Hem

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 199 178

[-

oeh Skola framhåller dessutom att SVT:s programutbud måste spela en avgörande roll som motvikt till det kommersiellt präglade internationella utbudet.

KUR betonar att SR måste få en effektiv och rationell organisation. en mer klart preciserad roll och tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna möta konkurrensen från den internationella marknaden. Liknande syn- punkter framförs av TCO, KLYS och SFF. KLYS tillägger att det ökade internationella utbudet via satellit borde kunna frigöra resurser för en ökad nationell egenproduktion, genom att behovet av inköp av utländska pro- gram minskar. SAMI pekar på behovet av en utökad nationell programpro- duktion för att möta en utveckling där arbetstillfällen för kulturarbetare minskar i takt med att nyttjandet av repriser och utländskt massproducerat programmaterial ökar.

KUR poängterar särskilt att barns behov av egna program mäste tillgo- doses bättre än vad som sker i dagens utbud. KUR förordar att detta skrivs in i det nya avtalet med staten. Även SIF-SR och Stockholms universitet framhåller behovet av program som tillgodoser barns och ungdomars intressen.

SÖ föreslår att ett ökat tittande på internationella program skall motver- kas genom ytterligare satsning på informationsprogram i svensk TV. SÖ delar utredningens uppfattning att TV-program har positiva effekter i fråga om språkinlärning och allmän orientering och påpekar att TV också har en viktig kulturförmedlande uppgift. SÖ betonar att satsningar inom dessa områden för att skapa motvikt till ett utökat utbud av underhållningspro- gram måste göras på ett målinriktat sätt i samråd mellan SR och SÖ. SÖ förordar att SVT:s utbud liksom tidigare bör präglas av en inriktning på information och bildning och att såväl det svenska som det utländska utbudet skall vara tillgängligt som läromedel i skolan utan upphovsrättsliga hinder. Riksförbundet Hem och Skola har liknande synpunkter. Förbundet föreslår att SVT ges i uppdrag att belysa möjligheter och risker med den nya medieutvecklingcn. Den inhemska televisionen böri sitt eget program- utbud prioritera alternativa och kvalitativt goda program som bidrar till att stärka barns och ungdomars egna förenings- och kulturaktiviteter. SVT bör dessutom genom sina program informera om hur barn och ungdomar påverkas av TV-tittande och om riskerna med att tillbringa mycket tid framför TV:n.

KUR framhåller att SR-koncernens verksamhet även fortsättningsvis måste behandlas som en del av det kulturpolitiska området och att de kulturpolitiska målen såsom i nuvarande avtal skall prägla riktlinjerna för verksamheten. En sådan roll förutsätter att SR utnyttjar de konstnärliga resurser som kulturinstitutioncr och oberoende kulturutövare represen- terar och att SR ökar sitt samarbete med teatrar och musikinstitutioner för att behålla en kulturell egenart i landet.

SIF-SR understryker kraftigt vikten av att värna om en framtida radio

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 199 129

och TV i allmänhetens tjänst. som kan svara för en orädd och seriös samhällsbevakning. Klubben betonar vikten av att i framtiden satsa på en programverksamhet som sätter begriplighet och demokrati högt. till skill— nad från inriktning på enstaka dagshändelser i nyhetsbevakningen. Enligt SIF—klubbens uppfattning kommer en allt mindre del av utbudet i radio och TV att vara producerat utifrån public serviceprinciperna.

Riksidrutts/örbunde! påpekar att det utökade internationella utbudet av sport. underhållning och film talar för ett utökat svenskt utbud där nya programidéer kan prövas. Förbundet menar att idrotten spelar en viktig roll i den nya mediesituationen och att svensk idrott måste ses som en intressant programvara, som skulle. kunna konkurrera med det internatio- nella utbudet.

Kommitténs resonemang om lokal TV-vcrksamhet delas av bl. a. KUR. närrudit;knmmilten. l-'ii.s'terås kommun. Riksji'irhmulet Hem nell Skola och Värmlands läns landstings fört'altningsutskott. KUR delar kommitténs uppfattning att kabelnäten kan erbjuda nya möjligheter för det lokala kulturlivet. Rådet anser att radio och TV i framtiden skulle. kunna göras till värdefulla instrument för kulturell utveckling både på ett nationellt och ett lokalt eller regionalt plan. Om de lokala näten i tillräcklig omfattning förses med nationellt producerat material av god kvalitet kan de utgöra en mot- vikt till internationella satellitsändningar. Närradio/((min;ittén anser att det bör vara en central målsättning att skapa förutsättningar i kabelnäten för lokal programproduktion. som kan utgöra en motvikt till passivt tittande. Kommittén konstaterar att lokal produktion av radio och TV stimulerar kreativitet och tittande och lyssnande som har egen aktivitet som förutsätt— ning. Viisterås kommun anser att kabel—TV och en lokal kanal skulle kunna bidraga till att öka intresset för den lokala kulturverksamheten. HSB anser att det enda positiva med kabel-TV är att den möjliggör vissa lokala sändningar. Förbundet konstaterar samtidigt att utländska erfarenheter visar att lokala TV-sändningar inte lockar särskilt många tittare. att pro- grammen inte är särskilt nydanande och att det finns svårigheter att driva lokal-TV inom rimliga ekonomiska ramar. Riksfiiirlmndet Hem och Sko/u uppskattar möjligheten att med hjälp av kabel-TV sprida information om den lokala TV-verksamheten och förmedla samhällsinformation. Förbun- det hyser dock farhågor beträffande organisationernas förutsättningar att använda sig av tekniken. Riksid:-()trsjli'irhmulet räknar med att en utökad. friare etablering av sändningstillständ kan utnyttjas i folkbildningssyfte och att ett ökat svenskt utbud, med idrottsrörelsen som intressent. kom- mer att stimulera till ökade aktiviteter och till tillströmning till idrottens föreningar. Svenska teatetförbmulet saknar kvalitativa aspekter och en bedömning av produktionsmöjlighetcrna för den lokala kabel—TV-produk- tionen. Fi/ntt'enlrum framhåller att till kabel-TV-nätet anslutna stadsdels- videografer för kollektiv användning av medierna och inrättande av medie- verkstädcri varje kommun skapar förutsättningar för en aktiv och skapan- de medieanvändning. 9 Riksdugen 1984/85. ! sum/. Nr [99

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 199 130

KUR finner det naturligt att kommunerna av kulturpolitiska skäl satsar på det lokala kulturlivet och föreningslivet och att insatser för att främja egna aktiviteter på medieomrädet blir angeläget i kommunerna. Sundsvalls kommun påpekar att kommunerna kan komma att behöva stödja bädc lokal TV-produktion och förbättra stödet till lokala förenings- och kultur- aktiviteter. för att balansera ett ensidigt utbud. Lands!ingsji'irlnuulet kon— staterar att kommuner och landsting av ekonomiska skäl kommer att ha smä möjligheter att producera egna TV-program. Deras viktigaste tipp- gifter torde bli att medverka till ökade kunskaper om TV-mediet och att ge förutsättningar för ett livaktigt lokalt och regionalt kulturliv. Umeä kom- mun framför en likartad synpunkt.

Kommitténs uppfattning att vissa verksamheter i kabelnät bör kunna avgiftsbeläggas för att främja lokal programproduktion delas av KUR. Jt'inköpings. Örebro och Gävle kommuner. KUR understryker vikten av att frågan omfinansiering av lokal programproduktion ytterligare beaktas i syfte att finna lösningar som kan möjliggöra kvalitativa lokala egensänd- ningar i samverkan med kulturlivet. Ji'inkopitrgs kommun anser att det finns starka skäl för att finansiera den lokala programproduktionen med avgifter. som bör kunna baseras på samma principer som gäller för intäkter till nätägaren. Örebro kommun betonar att frågan om lokal programpro- duktion är helt avhängig av hur den kan finansieras. Kommunen ser inga kulturpolitiska skäl mot avgiftsuttag i någon form.

Jönköpings. .S'unu'sva/ls och Örebro kommuner anser att kommittén bortsett från den statliga kulturpolitikens delmål att främja decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturen. när kommunerna givits rollen som remissorgan till den föreslagna kabelnämnden och de lokala operatörerna/nätägarna. Borlänge och Uppsala kommuner ger ut- tryck för en liknande uppfattning. l-"ästeräs kommun förordar att kommu- nernas roll definieras i ett mediepolitiskt handlingsprogram. Filmeentrum anser att kommunerna bör få ett mediepolitiskt ansvar och att kabelnämn- den bör bli ett service- och utbildningsorgan för kommunerna som. enligt föreningens mening. bör svara för tillständsgivningen. DIK-ji'irbundet be- klagar att kommittén inte lämnat förslag till åtgärder för att förbättra kommunernas beredskap att leva upp till sitt kulturpolitiska ansvar.

4 Utbyggnad av kabelnät

Följande 65 remissinstanser har yttrat sig om eller kommenterat försla- gen i kapitel 11 Utbyggnad av kabelnät. JK. postverket. televerket. NO. statens kulturråd (kulturrådetj. lmstadsstyrelsen. statens planverk (plan- verket). DFR. statskontoret, RRV. närradiokommittén, Borlänge kom- mun. Gävle kommun. Jönköpings kommun. Kalmar kommun, Luleå kom- mun. Malmö kommun, Stockholms kommun. Sundsvalls kommun. Umeå

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85: 199 13!

kommun. Uppsala kommun. lf't'isterås kommun. Örebro kommun. Svenska kmnmun/örbundet. Lun(lstingsjörlmndet. SR. LRAB. 1.0. TCO, KLYS. SFF. SJF. SIF-SR. SAMI. Sveriges Industri/örbund. SIS. Svenska Elek- tronikindustri/äreningen. LKD. SRL. ("AN'I'. RDF. Ericsson. Luxor. SAAB—Space AB. TU. ll'Pl—l-VDEO. Filmeentrunt. IISB. Riksbyggen, SABO. Sveriges Fustiglletsiigarcifi'irbund. H_vresgt'isternus Riksförbund. Sveriges Vi/lttt'igurefill-bund, Hundikt'tppinstitutel. .S'FR/SAt'l-IRÅD. Setlz's Kabel-TV AB. Sveriges Närradiofi'irbund, Sundsvalls Tidning. utbild- nings- (N'/I kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting. ABF. lf'ärm- lands läns landstingsji'irvz'lltningsutsktitt och DIE-förbundet.

4.1 Förutsättningar och sammanfattande bedömningar Kommitténsförslag

Kommittén har valt att föreslå ett system. där en fortsatt fri etablerings- rätt för nätanläggning kombineras med att berörd kommun ges möjlighet att yttra sig över näts utbredning. kapacitet rn. m. i samband med att beslut om tillstånd tas vid användning av nätet för vissa tjänster.

Kultur- och mediepolitiska bedömningar är utgångspunkt för kommit- téns överväganden om skäligheten i en utbyggnad av kabelnät efter av centrala eller lokala politiska organ fastlagda planer.

Naturligtvis kan andra motiv än kultur- och mediepolitiska anföras för en utbyggnad, men kommittén har inte sett det som sin uppgift att närmare gå in på dessa.

Om en utbyggnad av kabelnät skall ske som ett led i den allmänna telekommunikationsutvecklingen i landet eller av industri- och sysselsätt- ningspolitiska skäl. kan en annan bedömning göras. Sett i ett vidare per- spektiv är anläggning av kabelnät för i första hand TV- överföring ett viktigt steg i etableringen av ett allmänt bredbandsnät i landet.

Kommitténs bedömning är dock att det i dagens läge inte är ändamålsen- ligt att lägga fast planer som tar sikte på ett visst teknikval eller vissa specifika systemlösningar.

Även om inga bindande planer läggs fast för tekniskt utförande av kabelnät. finns det emellertid ett betydande behov av standardiseringsar- bete.

En standardisering på frivillighetens grund har inletts och den har stora fördelar bl. a. med hänsyn till möjligheten att snabbt genomföra och revide- ra standarden.

Remissinstansernus inställning Ett fåtal instanser uttalar sig explicit positivt om de förutsättningar som kommittén anger för och om de sammanfattande bedömningar som den gör beträffande utbyggnaden av kabelnät. Malmö kommun. KL )"S. SAMI och IFPI-VIDEO gör sådana uttalanden.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 199 I '.!J IJ

Malmo kommuns inställning till nya medier är. att de skall vara ekono- miskt självbärande. dvs. inte skatteiinansierade. och att plats skall finnas för folkrörelser och andra ideellt verkande föreningar och organisationer att utan kostnad och styrning disponera visst utrymme i tillkommande kanaler. Malmö kommun menar också. att den nya mediesituation inte i sig får innebära att något ansvar läggs på kommunerna. Den lagstiftning som massmediekommittén föreslår synes till alla delar kunna svara mot de ovan relaterade synpunkterna på kabel TV problematiken. konkluderar Malmö kommun. och ansluter sig till förslaget. KLYS finner det mot bakgrund av att direktiven angivit det som angeläget att planmässighet. samordning och ekonomisk rättvisa skall prägla en eventuell kabel "TV-utbyggnad förvåna- de att kommittén skjutit dessa frågor ifrån sig utan att ge några konkreta förslag om hur utvecklingen skall kunna bevakas av det allmänna. KLYS instämmer" i att det inte nu är motiverat att lägga fast nägra riksomfattande planer för en kabel-TV—utbyggnad. SAMI delar kommitténs uppfattning att det inte utifrån kultur- och mediepolitiska utgångspunkter finns några skäl att lägga fast nationella planer för utbyggnad av kabelnät i landet. Tillgång till utländska TV-program via sådana nät motiverar inte att staten lägger fast utbyggnadsprogram. SAMI instämmer i kommitténs slutsats att "Etableringsfrihet under koncession bör räda" och att "verksamheten skall bedrivas utan samhällsanslag. dvs. genom abonnemangsavgifter och utan reklamintäkter". Sammanfattningsvis tillstyrker IFPI-VIDEO kom- mitténs förslag i stora delar och delar kommitténs inställning till etable- ringsfrihet för kabelnät. IFPI-VIDEO anser att "principen om etablerings- frihet är viktig" och att ”det också är av stor betydelse att det finns jämlikhet mellan olika media och att inte vissa media ges grundlagsmässiga eller andra fördelar och att lagreglerna sålunda är konkurrensneutrala".

Ett antal instanser lämnar förutsättningarna för och de sammanfattande bedömningarna om utbyggnaden av kabelnät utan erinran eller kommen- terar dem utan att ta ställning till dem. Så gör NO. bosmds—styrelsen. DFR. närrudiokommittén. Kalmar kommun. Stockholms kommun. Umeå kont- mun. Landstingsjifirbmtdet, SR. LRAB. Ericsson. Luxor. Saab-Space AB. HSB. Riksbyggen. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Vil/(Jägareför- bund. Handikappinstitutet. SFR/SAMRÅD. Setlz's Kabel TV. Sveriges Närradio/Örbund och ABF.

Många instanser är kritiska mot kommitténs val av förutsättningar och mot dess sammanfattande bedömningar vad gäller utbyggnad av kabelnät. Till dessa hör./K. postverket. tell-'verket. kulturrädet. planverket. statskon- toret. RR l". Svenska kommunförbundel. B(n'länge kommun. Gävle kom— mun. Jänköpings kommun. Luleå kommun. Sundsvalls kommun. Umeå kommun. Uppsala kommun. Västerås kommun. Örebro kommun, LO, TCO. SFF. SJF. SIF-SR. Filnu'entrum. utbildnings- och kulturnämnden i Nt')rrbottetts läns landsting. Värmlands läns landstings förvaltningsut- skott. Sveriges Industrift'irbund. LKl). SRL. RDF. TU. Fastighetsägare-

• Sida 133
•  Original

'.'-J '.:J

Prop. 1984/85: 199 l

förbundet och Sundsvalls Tidning. Flera av dessa instanser är positiva till förslagen i sak.

Kritiken innebär å ena sidan ståndpunktstaganden för att inte bara utbyggnad (anläggning) utan även användning t'sändnings- och spridnings- verksamhetl av kabelnät skall vara fri från koncessionsplikt. Det är då ofta en principiell och total etableringsfrihet som förordas. Denna hållning intas av JK. Sveriges Industriförbund. LKD. ("ANT. RDF. TU. Fastighets- ägareförbundet och Sundsvalls Tidning.

Kritiken innebär å andra sidan ständpunktstaganden för en mer plan- mässig utbyggnad av kabelnät som ett led i den allmänna telekommunika- tionsutveeklingen i landet. Det är då ofta en planmässig utbyggnad med sikte på ett visst tcknikval eller vissa tekniska systemlösningar som föror- das. Denna hållning intas av postverket. televerket. plunverket. statskrm— toret. RRV. Svenska kommunjörbundet. Borlänge kommun. Gävle kom- mun. Jönköpings kommun. Luleå kommun. Sundsvalls kommun. Umeå kommun. Uppsala kommun. l-"ästeräs kommun. Örebro kommun. LO tStatsanstä/ldasförbund). TCO. SJF. SIF-SR. Filmeentrum. DIKJ'ör/mn— det. utbildnings- och kulturnämnden i Norrbottens läns landsting och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott.

JK anser att ”en svensk yttrandefrihetslagstiftning inte i längden kan bygga på den betydande olikhet mellan medier som frånvaron att varje etableringsfrihet på etermediernas område representerar. Denna fråga bör i fortsättningen behandlas med utgångspunkt i en principiell etableringsfri- het"

Sveriges Industriförbund och TU anför liknande synpunkter. LKD bc- klagar att kommitténs uppdrag avgränsats till att lägga fram förslag utifrån kultur- och massmediepolitiska utgångspunkter. LKDzs naturliga utgångs- punkt är att telenätet är ett omfattande tekniskt system för överföring av all slags information. Sundsvalls Tidning skriver "betänkandet har fått en stark slagsida genom att man på nätägarsidan i sann liberal anda föreslår etableringsfrihet" medan det faktiskt redan föreligger ett televerkets mo- nopol. "Denna fiktiva etableringsfrihet är en eftergift för frihetsambitioner som på intet sätt hittar sin motsvarighet i verkligheten" fortsätter Sunds- valls Tidning och avslutar "att vidmakthålla monopolet. som redan är faktiskt och där alla konkurrensambitioner framstår som fåfänga. kan knappast ses som en eftergift gentemot yttrandefriheten utan mer som ett uttryck för realpolitik".

Televerket ser utbyggnaden av kabel TV-nät som ett första led i en telekommunikationsstrategi som på lång sikt syftar till att åstadkomma ett landstäckande bredbandsnät ("SOU l984:65 s. 233). Verket anser det stra- tegiskt riktigt att vid kabelnätsutbyggnaden redan från början bygga med inriktning mot ett framtida bredbandsnät med integrerad användning (SOU 1984265 5. 233). Enligt verkets mening är det angeläget att statsmakterna snarast beslutar om principer för utbyggnad och utnyttjande av ny teknik

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l 34

för massmedieändamål. Genom att regering och riksdag fär insyn i telever- kets rullande treärsplaner tillgodoses behovet vad gäller fastställt-inde av planer för utbyggnad. Något behov av att i annan ordning fastställa planer för kabelnätsutbyggnaden i landet anser verket inte föreligga (SOU l984: 65 s. 233). Televerket ansluter sig därför i stort till förslaget (remiss- yttrandet).

Postverket förordar viss samordning vid uppbyggnad av nät. Samord- ning förefaller enklast att ordna genom att tillstånd till utbyggnad förknip- pas med tekniska minimivillkor.

LO anser att kabel TV har kommit att dominera diskussionen på ett sätt som inte är rimligt. Kabel'l'V utgör nämligen i framtiden endast en bland mänga telekommunikatit'msmöjligheter. 1.0 (SF) betraktar kommitténs förslag utifrån kommunikations-. industri- och sysselsättningspolitiska aspekter och inte som kommittén utifrån kultur- och massmediepolitiska utgångspunkter. LO (SF) anser det vara klart olämpligt att låta kabel TV-verksamhet utgöra första steget mot friare former för telekommunika- tionsmöjligheter. LO (SF) förordar en nationell planerad satsning på bred- bandsnät som "hjärnVägar" in i informationssamhället. Näten skall vara samhällsägda genom televerket som skall ha monopol. TCO anser mot bakgrund av att kabel TV- nät är ett första steg i en telekommunikations- strategi att det av bl. a. regionalpolitiska skäl finns tunga argument för att riksdagen bör fastställa en nationell plan för utbyggnad av kabel-nät i landet. SJF. SIF-SR och Filmeentrum anför liknande synpunkter.

Kommunernas roll:

Svenska kmnmuntorbundet och ett tiotal kommuner förordar en mer planmässig utbyggnad av kabelnät och anser att kommunerna bör ha betydande inflytande över nätanläggning. Kraven på inflytande sträcker sig från åsikten. att frågan om det kommunala inflytandet bör ytterligare övervägas. över uppfattningen. att utbyggnaden av kabelnät skall klart relateras till den övriga kommunala och regionala planeringen. till mening- en. att kommunerna bör ha ett så starkt inflytande över utbyggnad och användning av kabelnät att prövningen av ansökningar om sändningsrätt bör ligga på kommunerna i stället för på ett centralt organ.

Svenska kommun/?irbunder förmodar att televerket blir så gott som ensam anläggare av kabelnät. Mindre företag kommer sannolikt att endast syssla med mindre nät såsom fastighetsnät och ccntralantennanläggningar. Förbundet påpekar att kommunens möjlighet att i detta läge påverka utformningen av näten är avhängigt tolkningen av den rätt som följer av avtal mellan kommunen och televerket angående anordnande av teleled- ningar i och över kommunens mark. Svenska kommunförbundet hävdar att den är 1977 mellan televerket och förbundet träffade överenskommel- sen om ett normalavtal inte avser ledningar och kablar av nu aktuellt slag. Mot bakgrund av bl.a. att televerket anser att den rätt som följer av detta

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 199 135

avtal även avser kabelnät och att kommittén har åsikten att frågan ytterst avgörs av de enskilda kommunerna anser Svenska kommunförbundet att frågan om det kommunala inflytandet över nätanläggning ytterligare bör övervägas.

Gävle kommun anser också att beslutsordningen för etablering av nät bör övervägas ytterligare mot bakgrund av att det kan sättas i fråga om kommunernas möjligheter att hävda sina intressen är tillräckligt stora enligt förslaget. Jt'inkr'ipings kommun anser att det är helt orimligt att televerket med stöd av överenskommelsen från [977 på ett så betydande sätt skulle ges rätten att bestämma över mediautvecklingen. Kommuner- nas roll när det gäller nätens utbyggnad bör klart markeras. [ samband med beslut om utbyggnad bör kommunerna också kunna göra anspråk på in- täkter av utbyggnaden. Kalmar kommun påpekar att kommunerna får en roll genom att de är ansvariga för planfrågor. Luleå kommun anser att analys och konkreta slutsatser om kommunernas roll saknas i förslaget. medan illa/mf") kommun har den uppfattningen. att den nya massmediesi- tuationen inte skall innebära ytterligare ansvar för kommunerna. Stork- lrolms kommun anser att kommunernas inflytande över nätutbyggnaden behöver stärkas. Enligt Borlänge kommun bör frågan om lokala TV-kana- ler givetvis avgöras på det lokala planet. ] första hand bör alltså tillstånds- givningen ankomma på kommunerna. Sundsvalls kommun anser att kom- munerna bör ha ett så starkt inflytande över kabelutbyggnaden att pröv- ningen av ansökningar om sändningsrätt på sikt bör prövas av kommuner- na i stället för av det centrala organet kabelnämnden. Centrala tekniska anvisningar kan bibehållas parallellt. Även Umeå kommu/r vill att konces- sionsbeslut för lokala nät skall ligga på kommunen och betonar att kom- munen skall tillförsäkras ersättning för upplåtelse av allmän mark för kabel-"l'V-ledning. Uppsala kommun argumenterar också för en kommunal tillståndsgivning innefattande även själva utsträckningen av näten. "vilket förutsätter att näten inte redan är nedlagda". Lokal tillståndsgivning går att kombinera med centralt fastställda normkrav. Uppsala kommun vänder sig mot televerkets tolkning av 1977 års normalavtal. Västerås kommun anser att kommitténs "förslag" att enskilda kommuner bör lösa frågan om avtalets innehåll ger ett ojämnt styrkeförhållande och möjligheter till alltför kraftiga regionala skiljaktighcter. Västerås kommun efterlyser ett starkare kommunalt inflytande på utbyggnaden. Örebro kommun anser det naturligt att kommunerna får ett betydande inflytande på utbyggnaden av kabelnät. Även tillståndsgivningen för sändning bör ligga på kommunerna. Örebro kommun anser inte att 1977 års normalavtal även innefattar kabelnät.

SRL. CAN?" och Luxor finner det rimligt att berörd kommun ges möjlig- het att yttra sig över näts utbredning. kapacitet m.m.. men gör gällande att en sådan yttranderätt inte får leda till att etableringsfrihcten i praktiken begränsas eller till att kömmunala kabclbolag eller televerket får ett försteg framför andra företag. IFPI-VIDEO anser att det är väsentligt att kommu-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 199 136

nernas möjlighet att påverka besluten om etablering begränsas. [ annat fall riskeras att besluten blir godtyckliga och inskränkande och att kommuner av olika skäl söker förhindra etablering.

Sat/t's Kabel-TV AB finner det vara oacceptabelt att televerket via sin tolkning av normalavtalet kan bygga kabel—TV i en kommun mot kommu- nens vilja. Televerket bör få direktiv att förhandla med varje kommun om ledningsdragning på samma sätt som privata kabel- TV-byggare. "Telever- kets och kommunernas gamla avtal kan inte gälla all framtida teknikut- veckling". Filntcentrurn anser att både utbyggnad och verksamhet skall vara planerad av samhället. stat och kommun. Utbyggnadstakten. täthet och tidpunkter bör utgöra ett rent kommunalt ansvar hävdar DIK-förbun- det.

Plam'erket anför att förslaget om en fri etableringsrätt för kabelnät kommer att begränsa kommunernas möjligheter att relatera nätutbyggna- den till sina samlade intressen. Fri etableringsrätt kan vara svår att förena med önskan att stödja servieeonerna. Det är därför väsentligt att de konkreta utbyggnadsplanerna för kabelnäten kan belysas i förhållande till den kommunala planeringen.

Statens roll:

Några få av de instanser som förordar en mer planmässig utbyggnad av kabelnät anser att staten skall ha stort inflytande över nätanläggning. Detta kan åstadkommas genom att televerket fär hela ansvaret eller genom att utbyggnaden integreras i olika typer av samhälleliga program eller planer: kulturpolitiska, mediepolitiska. industripolitiska. sysselsättningspolitiska, regionalpolitiska. bebyggelsepolitiska. datapolitiska, för mikroelekronik m.fl. Bland rcmissinstansernas svar finns enstaka yttranden med klart markerade sådana krav. LO (genom SF). TCO. SJF och SIF-SR. anser att statsmakterna skall ta ansvar för en planmässig nätutbyggnad. Filmcen- trum och BIK-förbundet anser att utbyggnaden skall vara planerad. styrd och finansierad av samhället. RRV framhåller vikten av att den massme- diala teknikutvecklingen samordnas med bl. a. det nationella programmet för mikroelektronik.

Utbildnings- och kulturnämnden i Norrbottens läns landsting och Värm- lands läns landstings förvaltningsutskott framhåller särskilt att samhället av regionalpolitiska skäl måste ta ansvar för nätutbyggnaden i landet.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 199 137

4'2 ”**"mäSSig utbyggnad av kabelnät? Fri Elablcringsrätt för nätanläggning?

Kollektiv mottagning och spridning av utländska TV-program utvecklas på marknadsmässiga grunder?

K (mimi ! läns _ förs! (1 ;!

Utifrån kultur- och massmediepolitiska utgångspunkter finns det i dag inte några skäl att lägga fast nationella planer för utbyggnaden av kabelnät.

Kollektiva lösningar för mottagning och spridning av utländska TV- program mäste fä utvecklas på marknadsmässiga grunder: dvs. användare får stå för kostnaderna.

Fri etableringsrätt för nätanläggning kombineras med att berörd kom— mun ges möjlighet att yttra sig över nätets utbredning. dess kapacitet m. m.i samband med att beslut om tillstånd tas angående användning av nätet för vissa tjänster.

Remini/2.51anser/ras inställning

Tefl't't'rkl'l kan i huvudsak instämma i de överväganden och förslag som kommittén redovisar.

Som bakgrund för sin uppfattning beskriver televerket bredbandsnät. fibernät. radiolänk (optokabel'). lokala ctersändare. ccntralantcnnanlägg— ningar med trädstruktur (kaskadkopplade nät). stjärnformiga fastighetsnät och anger deras användningsomräden. Enligt televerket är bredbandsnät dyra och lämpar sig för stora tättbefolkade orter. Fibernät är i dag konkur— renskraftig i mellanortsnät. För små orter och glesbygd måste komplement iform av s. k. terrestra sändare och radiolänk tillgripas. Ytteromräden i en tätort kan anslutas till befintliga ortsnät med liberteknik eller radiolänk. Skäl att bygga om befintliga fastighetsnät är främst behov av att kunna betala individuellt säväl vid etersänd betal-TV via terrester sändare som vid mottagning av sändningar från satellit i kabelnät elleri parabolbestyc— kade fastighetsnät (SMATV). Dagens centralantennanläggningar har låg kvalitet och liten kapacitet. De måste byggas om oberoende av om de skall förmedla betal—TV eller anslutas till ett stort kabelnät respektive ett SMATV-nät (s.k. parabolöar). Centralantennanläggningar i trädstruktur innebär svårigheter vad gäller dekodrar för individuell betalning. Stjärnfor— miga fastighetsnät (kabel) medger långtgående möjligheter till individuell betalning utan att dekodrar behövs i lägenheten.

SR och LRAB stöder principen att det är abonnenterna som genom sina avgifter skall svara för finansieringen av utbyggnaden. Likaså är det rimligt att hushållen bara behöver betala fördel utbud i kabelnäten som de vill ta emot.

Enligt planter/(ct är informationsteknologin en av de samhällsfaktorer som initierar en utveckling mot ökad koncentration av arbetsplatser och

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85: 199 138

människor till regionernas huvudorter och dä främst universitetsorterna. Verket är kritiskt till fri etableringsrätt.

Kulturrådet gör en värdering av marknadssituationen och drar slutsat- sen att det kan finnas risk för att kultur- och mediepolitiska hänsyn kom- mer att spela en underordnad roll för utbyggnaden. "Garantier mot en sädan utveckling bör skapas i statsmakternas kommande beslut” hävdar kulturrädet.

Statskontoret pekar på risken för ”onödiga läsningar" vad gäller nät— struktur och tekniska lösningar. En lägsta ambitionsnivä bör vara att nu åtminstone styra kabel 'l'V-utbyggnaden nägot. En högre ambitionsnivä är att redan nu fastställa en strategi för utbyggnaden av en ny infrastruktur inom kommunikationsomrädet. Därför bör en samlad bedömning av kabel— nätens roll komma till stånd. Som underlag för en sådan bör en systematisk bedömning göras av olika intressenters behov av bredbandstjänster. Olika försöksverksamheter är också angelägna. RR l-' betonar som ovan nämnts vikten av samordning med bl.a. det nationella programmet för mikroelek- tronik.

Nt'irrudiukmnmittén uttalar sympatier för lagom stora nät och en viss samhällelig styrning för att "främja att nätuppbyggnaden blir rationell". Med hänsyn till den utbyggnadspotential som ligger i etablerandet av kabelnät för alla möjliga sorters kommunikationer kan kommitténs slutsats enligt SFF vara "mycket äventyrlig".

1.0 (SF) och TCO samt SJF och SIF-SR förordar som framgår av det föregående avsnittet starkt en planmässig och av statsmakterna styrd nätutbyggnad. SIF-SR:s uppfattning är att ”om det skall ske en kabelut- byggnad sä måste det ske icke kommersiellt. enligt planer fastlagda av riksdagen och med ett ordentligt regelverk som också innefattar det lokala sändaransvaret". Filmrentrmn anser att "betänkandet allmänt sett är ett knäfall inför de ekonomiska krafter som driver på utvecklingen inom massmedieområdet. Detta är bl. a. elekronik- och dataindustrin. Det ärju där som tyngdpunkten i det framtida samhället formas. Kabel TV och andra medier blir närmast spin off-effekter i de stora sammanhangen. Rädslan för att ta kraftfulla politiska grepp färgar hela betänkandet. Fram— tiden mälas upp med hjälp av förenklade framskrivningar av gällande tendenser inom kultur- och medieomrädet. Samma krafter som alltid har styrt förutsätts fortsätta styra utvecklingen. Mödosamt försöker man ju i någon mån reglera effekterna på det svenska samhället. I alla fall säger man det på pappret.” . . . "Filmeentrum är starkt kritisk till denna uppgi- venhet inför utvecklingen av det framtida mediasamhället. Förslaget inne- bär ju bara att redan starka organisationer. företag och regioner kommer att få fördelar. Det starka blir ännu starkare. Redan etablerade blir ännu mer etablerade. Det utgör ett hot mot demokratin och yttrandefriheten."

Sveriges Imlttstriförbund anser att etableringsfriheten att anlägga är ett steg i rätt riktning men påpekar att kommittén samtidigt föreslär restriktio-

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85: 199 139

ner som allvarligt kan förhindra den indttstriella utvecklingen. Liknande synpunkter anförs av RDF. TU godtar förslaget som en övergängslösning. LKD. SRL. (TANT. Ericsson. Luxor och II-"PI-l-"IDL'O uttalar sitt tillfreds- ställelsc med att det skall räda fri etablering av kabelnät.

HSB. Riksbyggen. Hyre.t_s;t'i_vternax Riksförbund. Sveriges Vil/ttt'iyure— förbund och Sl—"I'tiS'At't-IRÅD tillstyrker den föreslagna etableringsfriheten för nätutbyggnad.

4.3 Geografisk rättvisa

Ix'otnmittent Filar/ale

Det är inte rimligt att tvinga nätanläggare att bygga nät i områden. där det inte bedöms vara företagsckonomiskt rimligt att göra det.

Televerket har förklarat sig berett att på sikt bedriva sin verksamhet pä sä sätt att bästa möjliga rättvisa uppnås.

Retnisxinstansernas inställning

Postverket päpekar beträffande geografisk rättvisa. att en helt efterfrå- gestyrd utbyggnad av kabelnät kan få allvarliga konsekvenser för postdis- tributionen i glesbygd.

Kulturrådet menar att principen om geografisk rättvisa är ett angeläget område av sådan art. att man kan tänka sig principen att med avgifter på vissa varor och tjänster finansiera insatser inom området.

Plunverket pekar särskilt på telekommunikationernas stora betydelse för samhällets rumsliga organisation. Kommitténs förslag får till följd att be- folkningen och arbetsplatserna i mindre orter och i glesbygdsomräden blir de som i sista hand bereds möjligheter att ansluta sig till kabelnätet. Ont telekommunikationerna — och planverket anser att kabel TV måste ses som ett av de första stegen i etableringen av ett allmänt s.k. bredbandsnät för telekommunikationer — tilläts byggas ut på renodlat tekniskt-ekono- miskt sätt. kommer de att verka i geografiskt koncentrerande riktning. Befolkningsminskningen i de mindre och medelstora kommunerna i skogs- länen liksom i kommunerna i norra inlandet riskerar att permanentas. Konsekvenserna för den regionala utvecklingen samt mark- och bebyggel- setttvccklingen bör därför belysas innan ställning tas till formerna för kabelnätsutbyggnaden.

[in helt marknadsstyrd utveckling förstärker troligen koncentrationsten- denserna till ett fåtal bärkraftiga orter och regioner. En viss stimulans eller styrning torde vara nödvändig för att utnyttja kommunikationsteknologin i regionalpolitiska syften. hävdar statskontoret. som också förordar att en samlad bedömning av kabelnätens roll i de allmänna telekommunikations- utvecklingen kommer till stånd.

RRV framhåller vikten av att den massmediala teknikutvecklingen sam- ordnas mcd bl.a. det nationella programmet för mikroelektronik.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1984/85: 199 140

LO påstår att kommitténs resonemang om både fri etableringsrätt och långsiktiga mål om geografisk rättvisa inte stämmer inbördes. Läggs där- emot kabcl TV-nät in som ett mål i televerkets långsiktiga strategi för rikstäckande bredbandsnät kan bl. a. geografisk rättvisa på sikt förverkli— gas. Förutsättningen för detta är dock att televerket tilldelas ansvaret och uppdraget att lägga näten.

'1'(.'() drar ur uppfattningen att utbyggnaden av kabel-'fV-nät är ett första steg i utbyggnaden av ett vittomfattande bredbandsnät den slutsatsen. att ett kabel-'l'V-nät har stor infrastrukturell betydelse. Fjärr- och mellanorts- näten bör. bl. a.av regionalpolitiska skäl. byggas ut planmässigt för geogra- fisk rättvisa.

SIF-SR finner att det finns all anledning att undvika en omfördelning av samhällsresurser till tätbefolkade centra. Det görs bäst genom en samhälle- lig utbyggnad av kabelnätet med målet att det skall bli tillgängligt för alla.

Kalmar kommun gör reflektionen att den nya tekniken möjliggör decen- tralisering men att det fordras krafttag för att nå en sådan utveckling. Det är "helt otillräckligt att nöja sig med att televerket förklarar sig berett att på sikt bedriva sin verksamhet så att bästa möjliga system kan uppnås".

Stockholms kommun anser att det kommunala inflytandet behöver stär- kas: "Det är nödvändigt för att nå geografisk jämlikhet" heter det.

Umeå kommun finner inte att förslaget ger godtagbara garantier för en geografisk rättvis och regionalpolitiskt medveten nätutbyggnad.

Örebro kommun siar att kabel-TV aldrig kommer att stå till buds för alla hushåll: mindre tätorter och glesbygder kommer att stå utanför detta medium.

Också Landstingsförhtmdet tror att kabel-TV sannolikt under lång tid kommer att karaktäriseras av stor geografisk ojämlikhet. Vad gäller finan- sieringen föreslär landstingsförbundet att möjligheten undersöks att avsät- ta någon del av koncessionsavgiften eller av intäkterna från satellitsänd- ningar för att bl. a. främja lokal programverksamhet.

Luleå kommun säger sig apropå televerkets redovisade utbyggnads- planer (SOU l984165 s. lll) "inte kunna acceptera en uppfattning från statsmakternas eller från televerkets sida att Sverige slutar i södra Norr- botten". Uthildnings- och kulturnc'imnden vid Norrbottens läns landsting och Värmlands läns landstings fört'altningsutskott anför liknande syn- punkter och betonär de regionalpolitiska kraven på en jämn utbyggnad.

Filmeentrum finner att kommitténs förslag ger uttryck åt en brist på mediapolitik.

Hyresgästernas Riksförbund har förståelse för att det inte är möjligt att ge hela landet ett vidgat TV-utbud och vidgad information genom kabelnät.

Handikappinstitutet anknyter till kommitténs resonemang om geogra- fisk rättvisa och menar att rättvisan även kräver att funktionshinder hos människor kompenseras. Det är angeläget att i det fortsatta arbetet även behandla denna rättviseaspekt.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1984/85: 199 141

SI-"R/SAll-IRÅD anser att televerket genom sin "ställning som officiellt verk" bör åläggas att underhålla nätanläggning i områden som av geogra- fiskt-ekonomiska skäl anses olönsamma.

4.4 Kostnadsutjämning

Kommitténs förslag

Det är inte möjligt att skapa ett system som innebär att avgifterna från nätanslutningen och utnyttjandet av näten redan från början sätts på en sådan nivå. att det i tätortsområden genereras överskott. vilka sedan kan subventionera utbyggnaden i glesbygdsområden.

Om det visar sig att televerket kommer att få svara för den helt övervä- gande delcn av ortsnätsutbyggnaden. kan det finnas skäl att på nytt ta upp frågan om en genomförd kostnadsutjämning över landet. En kostnadsut- jämning bör då komineras med riktlinjer som syftar till större geografisk rättvisa.

Remissinstansermts inställning

Postverket gör gällande att en helt efterfrägestyrd utbyggnad av tele- kommunikationsnät skulle minska postens möjligheter till egen kostnads- utjämning.

Kulturrädet delar kommitténs bedömning vad gäller kostnadsutjämning. Planrerket anser att kommitte'ns förslag att taxesättning av lokala kabel— nät skall ske pä kommersiella grunder också kommer att få till följd att bcfolkningskoncentrationen ökar och vill att konsekvenserna skall belysas innan ställning tas.

Kalmar kommun anför att en förutsättning föratt nä decentralisering är att telctaxorna används som ett instrument.

Umeå kommun föreslår en koncessionsavgift syftande till att finansiera ur allmän synpunkt angelägen kabeltttbyggnad som annars inte kommer till stånd.

Örebro kommun konstaterar att kommitténs förslag innebär att mindre tätorter och glesbygder inte kommer att ha tillgång till kabel-TV.

Enligt Landslingsfi'irluuzdet är det viktigt att noga följa hur taxenivän fé'trändras. Det är väsentligt att tasekonstruktioncn inte hindrar t. ex. pati- enter pä ett sjukhem att ta del av kabelutbudet.

LO är kritisk till kommitténs förslag i denna del. Kabelnätutbyggnad skall integreras i televerkets verksamhet — endast då kan kostnadsutjäm— ning på sikt förverkligas.

TCO anser att fjärrnäten kan finansieras solidariskt för att garantera ett landsomfattande stamnät. Lokala nät bör kunna finansieras med abonne— mangsavgifter i enlighet med kommitténs förslag. Frågan bör utredas ytter- ligare.

KLYS föreslår att ett särskilt organ bör kunna anförtros uppgiften att

• Sida 142
•  Original

Prop. 1984/85:199 l42

följa bl.a. kostnadsutjämningsfrägan och komma med korrigerande förslag om så befinns erforderligt.

SJ!" anser att kabelnät liksom telenät skall finansieras solidariskt.

Filmeentrum är starkt kritiskt till förslaget. Hyresgästernas Riksji'irbund ansluter sig i huvudsak till förslaget. ABF förutsätter att anläggning av kabelnät sker på ett sådant sätt att det ger en rättvis tillgång till det ökade utbudet.

4.5 Tekniska standardkrav

K ommittåns förs/at:

Arbetet med att utarbeta en svensk standard för kabelnät som används för rundradio och som ligger i nivå med nuvarande utvecklingsstadium behöver snarast påbörjas.

Behov av en särskild lagstiftning i syfte att åstadkomma en strikt kon- troll av anläggningar och typgodkännande av materiel har inte påvisats.

lin standardisering på frivillighetens grund kan ha stora fördelar bl.a. med hänsyn till möjligheten att snabbt genomföra och revidera standarden.

Remissinstansernas inställning

Enligt televerket är det synnerligen angeläget att teknikrelaterade re- striktioner begränsas till ett minimum. SIS noterar med tillfredsställclse att kommittén föreslår standardisering på frivillighetens grund. SIS stryker under betydelsen av att i redan etablerade samarbetsorgan nå samför- ståndslösningar angående fordringar och provningsmetoder för utrustning. komponenter och kablar. Därigenom kan tekniska regler successivt anpas- sas till den tekniska utvecklingen och bringas i överensstämmelse med internationella standarder. Ericsson har samma synsätt på standardise- ringsfrågorna.

CANT anser att det är nödvändigt att en gemensam standard etableras beträffande krav på kabel- och antennanläggningar. Det finns redan sådana gemensamt antagna rekommendationer i branschen och CANT har ett auktorisationssystem. CANT är tveksam till en central tillsynsmyndighet för detta. Under inga omständigheter kan det accepteras att televerket får en sådan uppgift med hänsyn till att televerket kan betraktas som en konkurrent och använder myndighetsfunktionen som konkurrensmedel. .S'ABO påpekar att det nu är aktuellt att se över många äldre centralantenn- anläggningar i deras bostadsbestånd och att det därför är angeläget att snabbt få fram en svensk teknisk standard för kabelnät. Riksbyggen in- stämmer i detta. En framtida sammankoppling av de många små nätsyste- men skulle nämligen underlättas av större klarhet vad gäller teknisk stan- dard.

SR och LRAB anser att det är av största vikt att man snarast fastläggcr det tekniska systemet för tv- och radiodistributionen i kabelnätet. Om

• Sida 143
•  Original

Prop. 1984/85: 199 |43

näten börjar byggas ut med hittills känd teknik, finns det stor risk att felinvesteringar görs; dvs.att näten efter en tid måste förses med annan elektronisk utrustning för att klara distributionen av s. k. C-M ACT/PACK- E'f—signaler. Med hänvisning till att nätägaren skall tillhandahålla SR-kon- cernens progratn. till de speciella nordiska kraven på ljud- och datakanalen samt till risken för kapitalförstöring föreslär SR och LRAB att det i direktiven till standardiseringsorganen för en framtida kabeltransmissions- standard slås fast att vissa kabelkanaler skall vara transparenta för C-MAC/PACHET-signaler. För övriga kanaler bör kraven vara sådana. att de nationella. eller lokalt producerade programmen kan tas emot med den typ av mottagare som f. n. finns i hemmen utan någon tillsats eller omkopp- Iing. SR och LRAB understryker vikten av att standardiseringsarbetet snarast påbörjas och bedrivs med skyndsamhet.

Enligt 7'U:s mening är det viktigt att de basnät som televerket planerar att anlägga ges en sådan kapacitet. att utbudet av tv-kanaler kommer att motsvara efterfrågan. TU förordar att televerket bygger ut sitt kabelsys- tem i form av en s. k. stjärnstruktur varigenom varje hushåll kan få sin egen anslutning till en växelstation i basnätet. Det är angeläget att det utvecklas ett dekodersystem som innebär att man kan välja mellan ett abonnemang- system och ett system med debitering för enskilda program tttan att tv-tit- taren behöver byta dekoder.

Postverket framhåller att varje rikstäckande distributionsnät är beroen- de av att teknisk utrustning på olika håll i landet kan samordnas. Postver- ket förordar därför en viss samordning vid uppbyggnaden. eftersom det annars kan bli omöjligt att till rimlig kostnad upprätthålla ett nationellt nät för skriftlig kommunikation sedan kabeltekniken etablerats. Samordningen förefaller enklast att ordna genom att tillstånd till tttbyggnad förknippas med tekniska minimivillkor. Beslut om detta måste dock fattas efter ytter- ligare utredning om en eventuell utbyggnad av ett nät parallellt med tele— verkets. Enligt Borlänge kommun torde det vara fullt möjligt att centralt ttppställa renodlade tekniska normkrav för kabelutbyggnaden på samma sätt som i dag sker inom planväsendet. Umeå kommun menar att kommu- nerna eventuellt bör ges rätt att föreskriva tekniska normer. då det behövs för att säkerställa kabelförsörjningen till t. ex. näringslivsmässigt priorite- rade områden.

I.() förordar att någon form av teknisk minimistandard för kabel—'l'V-nät skall krävas och att denna aspekt bör utredas omedelbart. TCO anser att det är viktigt att etableringen av kabel-TV-nät styrs av tekniska standard- krav. Annars finns risk för att anläggningar av dålig teknisk kapacitet kommer till stånd och att nätanläggare utan ansvar men med mål att ”göra snabba pengar" kommer in på marknaden. De tekniska standardkraven bör även gälla för de mindre nät som kommittén föreslär skall undantas från reglering av tillstånd för sändning.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1984/85: 199 144

4.6 Finansiering av ombyggnad av fastighetsnät (Komplettering av ROT- programmet)

Kmnmittens förslag

Ett sätt att främja ett långsiktigt motiverat tcknikval borde vara att hänföra installationen av stjärnformiga fastighetsnät! till räntcbidragsgrun- dande underhållsåtgärd inom det s.k. ROT-programmet om statligt ränte- stöd vid förbättring av bostadshus. Berörda intressenter bör aktualisera en komplettering av ROT-programmet på denna punkt. om denna stödform bedöms vara av värde.

Remissinstrtnsernus inställning

Närradiokummitten stöder förslag att modernisering och utbyggnad av kabelnät skall tas in i det bidragsgrundande underlaget för statsbidrag enligt det bostadspolitiska ROT-programmet. LO tycker att tanken om någon form av stöd för att främja en ombyggnad till fastighetsnät i stjärn- nätsform är positiv. Enligt HSB bör det övervägas att ombyggnad av centralantenn hänförs till låne- och räntebidragsgrundande åtgärd. även om den sker utan samband med ombyggnad i övrigt. Riksbyggen har samma uppfattning. SABO menar att reglerna för låne- och räntebidrags- grundande åtgärder bör ses över så att ett fastighetsnät med långsiktigt god funktion kan finansieras med statligt stöd.

Hvresgästernas Riksförbund uttalar sitt bestämda stöd för lösningar. som medger individuell anslutning. Förbundet anser att starka skäl talar mot att abonnenterna tvingas betala för alla tjänster som ett nät erbjuder även om de inte utnyttjar dem. Det är angeläget att de boende får ett starkt inflytande beträffande fastighetsnätcn. Installation av stjärnformiga nät medger individuell anslutning och sådana lösningar bör möjligen rekom- menderas och stödjas av statsmakterna.

Bostau'sstyrelsen har uppfattningen att det i första hand är de boende och fastighetsägaren som bör bestämma vilken teknik lägenheten skall vara utrustad med. Det finns därför inte anledning att främja någon viss teknik genom att lämna stöd till utbyte av teknik i centralantennanlägg- ningar. Styrelsen överväger doek att införa stöd till underhåll av befintliga centralantennanläggningar. Fristighetsägarefi'irlmntlet finner det vara vä— sentligt att möjligheter ges till någon form av individuell anslutning till nåt. Hyresgästen betalar då direkt till nätägare. operatör eller programleveran- tör. Det är angeläget att möjlighet till att_finansiera en eventuell ombygg- nad till stjärnnät ges till fastighetSågare/hyresvärd. Men de s. k. ROT-lånen är i regel ointressanta för privata hyresvärdar på grund av de skattemässiga effekterna. Däremot är det angeläget att anslutningen kan anses som sådan standarhöjning vartill ombyggnadslån kan erhållas. Om hyresvärden finner det lämpligt att ansluta sin fastighet till kabelnät är det rimligt att alla hans hyresgäster fär bidra till kostnaderna genom hyreshöjning på samma sätt

• Sida 145
•  Original

Prop. 1984/85: 199 145

som man får göra det för andra standardhöjande gemensamma anordning— ar.

4.7 Televerkets roll

4. 7. I Konkurrensneutralitet Kommitténsförslag

Det har i debatten framförts krav på att televerket skall öppna sin kanalisation för envar som önskar anlägga kabelnät. Först härigenom skttlle en likvärdig konkurrenssituation uppstå. Televerket har avvisat tanken bl.a. med hänvisning till sekretesskraven. — Kommittén finner det inre rimligt att ålägga televerket att upplåta sina anläggningar.

Remissinslansernrls inställning

Mot bakgrund av att komplicerade sekretess- och äganderättsfrågor skulle uppstå om andra gavs tillträde till televerkets kanalisation ansluter sig DFR till slutsatsen. att det är inte ritnligt att ålägga televerket att upplåta sina anläggningar. LO har uppfattningen att kabel-TV utgör en tjänst i ett bredbandsnät och anser att televerkets ansvar skall omfatta nätets alla delar. Att televerket skulle ställa sin kanalisation till förfogande för envar som önskar anlägga kabelnät tillbakavisar LO på det bestämdas- te. RRV anser att den starka ställning som televerket torde komma att få inte är oproblematisk. RRV förutsätter att det. innan några beslut tas i kabel—'l'V-frågan, klarläggs vilket ansvar och vilken roll televerket bör ha i ett framtida informationssamhälle. TCO anser att fjärr- och mellanortsnä- ten skall byggas ut och ägas av samhället genom televerket, medan där- emot utbyggnaden av lokala nät kan ske på kommersiella villkor. Telever- ket måste spela en huvudroll i uppbyggnaden av kabel-TV-nät. men tele— verket bör inte ha någon ensamrätt när det gäller lokala nät.

NO hävdar att utan ett tillförsäkrat tillträde till televerkets kulvertar och kanalisationer kommer andra företag att drabbas av betydande fördyring- ar. Det är tveksamt om dessa företag kommer att i någon större omfattning kunna utnyttja den formellt fria etableringsrätten. Konkurrensneutralitet mellan televerket och privata anläggare av kabelnät borde enligt NO:s uppfattning förutsätta att televerket upplåter sina kttlvertar och kanalisa- tioner till andra företag.

Sveriges industriförbund menar. att det uppstår klara konkurrensnack- delar mellan televerket och andra nätägare, om verket ensamt skttlle kunna utnyttja existerande kanalisation. En lösning som innebär samutnyttjandc på ekonomiskt lika villkor måste snarast komma till stånd. Svenska elek- trrmikindustriföreningen ser en fara för den svenska industrin däri att televerket kan sätta ttpp administrativa hinder för andra kabelföretags utnyttjande av televerkets kulvertar för ledningsdragning. Det är synnerli- gen angeläget att televerkets skyldigheter till denna och annan leverans-

lO Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 199

• Sida 146
•  Original

Prop. 1984/85: 199 146

beredskap klart formuleras samt att få till stånd bl.a. fasta prislistor för televerkets ledningsdragning m.m. Frågan om anläggning av kabel-TV är i grunden en fråga om konkurrensneutralitet. Föreningen föreslår att en särskild partsammansatt nämnd inrättas för att handlägga och övervaka televerkets agerande i de frågor. där konkurrensneutralitcten aktualiseras. Seths' Kabel—TV AB föreslär att både Televerkets Kabel-TV-AB eller Televerkets Kabel-TV-Division och privata företag skall få tillgång till televerkets kanalisation genom köp eller hyra och hänvisar till en norsk lösning sotn innebär att televerket lägger kabel och Televerkets Kabel-TV- -Division eller privat anläggare kan köpa den färdiga anslutningen till ett fastställt löpmeterpris. Att sälja eller hyra ut televerkets kanalisation till privata byggare och till verkets egna Kabel-TV-AB för samma pris är en lösning som till en del tillfredsställer kravet att kabel-TV-verksamhet ej skall subventioneras av televerkets övriga verksamhet. Ericsson hävdar att televerket bör anmodas att upplåta plats i kanalisationen. Detta kan ske t. ex. genom att televerket ombesörjer installation av kabel vilken ägs av annan leverantör.

Enligt LKD är det viktigt att företag ges jämbördiga konkurrensförut- sättningar för nätanläggning och att statsmakterna stimulerar konkurren- sen inom detta område.

SRL. CANT och LUXOR pekar samtliga på den risk som det innebär att televerket är samtidigt föreskrivande myndighet. monopolföretag och af- färsdrivande företag. Lämpliga organisationsformer bör övervägas för att begränsa riskerna för att konkurrensen snedvrides. Även RDF anser att andra intressenter bör få tillgång till televerkets kulvertar. Saab Space AB menar att frågan om televerkets konkurrensfördelar borde ha blivit före- mål för ytterligare diskussioner i betänkandet. Enligt HSB bör det övervä- gas att lösa de säkerhets- och behörighetsproblem som hindrar fastighets— ägaren att använda av televerket disponerade kanaler i byggnaden för kabel-TV. Riksbyggen har samma uppfattning.

Riksbyggen menar vidare att sammanslutningar av och företrädare för bostadskonsumenter. som själva tar initiativ till etablering av kabelnät. bör få dra kabel i televerkets kulvertar och kanalisationer. Dessa frågor bör vara lösta innan lagstiftningen om kabel-TV träder i kraft. Enligt SAB(_)1s uppfattning bör SABO-företagen i första hand vara ägare till näten i de egna fastigheterna och bostadsområdena. 1 andra hand bör bostadsföreta— gen bibehålla rätten till ersättning för framtida tjänster via fastighetsnätcn. Bostadsföretag bör också ha rätt att koppla samman fastighetsnät till sammanhängande nät. Närradiokmnmmen stryker också under det ange- lägna i att näten kan kopplas samman.

Hyresgästernas Riksförbund betonar att det för konsumenterna är vik— tigt att det skapas reell anläggningskonkurrens till televerket. Fastighets- ägai'e/i'irbundet instämmer i ledamoten Levins särskilda yttrande avseen- de vikten av att konkurrensneutralitet uppnås. SFR/"SAMRÅD delar upp-

• Sida 147
•  Original

Prop. 1984/85: 199 |47

fattningen att televerket inte bör ha monopolrättigheter till kabelutbygg- nad.

4.7.2 .S'ärredt')visning av kostnader Kattitttittt"ns_/'("irslag

Televerkets engagemang inom kabel-TV—omrädet skeri konkurrens med andra företag och skall drivas med krav på företagsekonomisk lönsamhet. Vidare skall konkurrensutsatt verksamhet bedrivas med stringent genom- förda krav pä separat redovisning inom televerket eller i bolagsform.

Det vore värdefullt. om televerket så snart som möjligt redovisade vilka principer. som kommer att tillämpas i fråga om kostnadsfördelning vid samutnyttjande av kanalisation. växelstationer. byggnader m.m.

Rentissinstanser/tas inställning

NO betonar starkt betydelsen av att kommitténs uppfattning om särre- dovisning av televerkets kabelverksamhet kommer att omsättas fullt ut i praktiken. RRV instämmer också i kommitténs krav på televerket i detta avseende. .S'tatsknntoret anser att televerkets faktiska monopol på orts- nätsutbyggnad åter aktualiserar frågan om att på ett ändamålsenligt sätt ät- skilja televerkets uppgifter som statligt affärsdrivande verk med monopol från de uppgifter som verket utför i reell konkurrens med andra företag. Statskontoret citerar uttalanden i prop 1980/81: 66 om att bolagsformen för den konkurrensutsatta verksamheten har obestridliga fördelar. IFPI-Vl- DEO och Bonnier ("iremgen delar kommitténs uppfattning att televerkets engagemang i kabel—TV skall ske i konkurrens med andra företag och drivas med krav på företagsekonomisk lönsamhet. Televerkets kabelverk- samhet skall redovisas separat och då den är utsatt för konkurrens får den inte subventioneras av verksamhet som enligt statsmakternas beslut skall drivas med ensamrätt. Televerket borde så snart som möjligt redovisa vilka principer som kommer att tillämpas i fråga om kostnadsfördelning vid samutnyttjande av kanaler. växelstationer. byggnader m.m. Televerket har redan ett stort försprång och det bör förhindras att få monopol på kabelnät. Verket bör inte heller vara kabeloperatör eller programleveran- tör på andra villkor än andra intressenter. Filnu'entrum finner "kommit- téns förtröstan på televerkets samhällsansvar vara anmärkningsvärd. Tele- verkets affärsmässiga ambitioner ärju uppenbara och att överlåta utbygg- naden till dem förtydligar betänkandets brist på mediapolitisk vilja".

4.8 Etersändningar som komplement till kabelnät rn. m

4.8.1 Elerst'itidningar av lokala prog/"attt Kommitté/ts förslag

Om man önskar främja en utveckling av lokalt förankrad sändningsverk- samhet bör etersändningar väljas framför sändningar i kabelnät. Härige-

• Sida 148
•  Original

Prop. 1984/85: 199 148

nom skulle som regel alla invånare i en kommun eller region omedelbart kunna nås. Till skillnad från sändningari kabelnät skulle dock kanalkapaci- teten vara begränsad och verksamheten skulle konkurrera om eterutrym- met med andra tänkbara sändningar.

Remissinstansernas inställning

Televerket instämmer i kommitténs bedömning och tillägger: "För att den lokala kanalen skall få ett värde inom rimlig tid bör spridning via lokala etersändare övervägas åtminstone under en övergångstid. Vid sidan av nuvarande TV-kanaler finns frekvensmässig tillgång till ytterligare två markbaserade TV—kanaler, den ena med en något begränsad täckning. Eftersom även andra förslag till användning av dessa kanaler framförts får dock de lika behoven prövas i särskild ordning". Kulturrådet pekar också på möjligheter att komplettera sändningar i kabelnät med lokala etersänd- ningar i glesbygdsområdcn.

Gävle kommun påpekar att det är osäkert om utbyggnaden av kabelnä- ten får stor omfattning. Utländska erfarenheter visar att många lokal-TV- bolag inte är ekonomiskt bärkraftiga. Därför blir etersändningar intres- santa. De har också den fördelen att hela kommunen täcks. Örebro kont- mun instämmer och menar att etersända lokala program har stora fördelar framför sändningar i kabel. En utveckling av ytterligare ett TV-nät vore därför att föredra.

Angående ljudradiosändningar anser SR-LRAB att läng. mellan- och kortvågsbanden ej är lämpade för etersändning av lokala program. Den låga ljudkvaliteten och den stora risken för störningar begränsar använd- barheten i jämförelse med det nu allmänt för ändamålet utnyttjade FM-bandet. Vidare bör nämnas att enligt tidigare fastställd policyinrikt- ning för lång- och mellanvågsbanden arbetade Sverige redan vid 1975 års frekvenskonferens för att dessa band i framtiden skall reserveras för exklu- 5iva tilldelningar för långdistansmottagning. Kortvågsbanden används in- ternationellt överhuvud taget ej i kortdistanstäckning.

LO (SF) ftnner kommitténs resonemang om radiolänksändarstationer intressant icke minst mot bakgrund av sin uppfattning om hur glesbygd och mindre orter skall erbjudas kabel-TV-möjlighet. LO (SF) anser att vidare- sändning av program med hjälp av radiolänk skall vara tillåten.

HSB anför att de praktiska och organisatoriska förutsättningarna för nätuppbyggnaden är svåröverskådliga. Det vore av värde om man i ett inledningsskede kunde provisoriskt få koppla samman fastighetsnät inom en boendekonsumentorganisation av HSB:s typ via eterlänk. på samma sätt som nu sker på försöksorterna. Därmed skulle man kunna skapa underlag för ett tekniskt och innehållsmässigt bra utbud samt ge även små bostadsrättsföreningar möjligheter att vinna erfarenhet av sändningarna. En fortsatt verksamhet av delvis försökskaraktär torde vara motiverad av att hittillsvarande försök inte fullföljts i planerad omfattning.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l49

4.8.2 Radiolänkövetjli'iring i kabelnät Kommitténs_l'örslat' Radiolänkar skulle i mänga fall kunna utgöra teknisktlekonomiskt lämp- liga komplement till regelrätta sändningar via kabel vid etablerandet av större nät för kabel-TV. Radiolänkar bör i den radiorättsliga regleringen så långt som möjligt jämställas med kabelanvändning. De tekniska lösningar som väljs bör inte vara sådana. att överspill frän utländska direktsändande satelliter omöjliggörs.

Remissinstansernus inställning

SR-I.RAB delar kommitténs påpekande att uppenbar risk föreligger för att radiolänksändare katt störa mottagningen frän kommunikationssatel- liter. Det bör påpekas att problemet växerju längre norrut mottagningssta- tionerna befinner sig. eftersom elevationsvinkeln för antennerna minskar med ökad latitud. lnstrålningsriskcn från länksändarna ökar därmed och är stor i synnerhet i norra Sverige. Problemet är anmält till och kommer att diskuteras vid den världsomfattande ITU-konferensen l985 (WARD/ORB 85).

DFR påpekar att radiolänksändare kan störa mottagningen på stora avstånd. upp till tio mil. Kommitténs slutsats är att man f. n. inte skall ge mottagningsstationerna något företräde. men att televerket samtidigt i sin länkutbyggnad i möjligaste mån tar hänsyn till eventuellt existerande mot- tagningsenhetcr. Enligt DFst mening ger detta televerket en ytterligare klar konkurrensfördel, eftersom televerket kommer att ha enklare att planera för störningsfrihet i sina egna stationer och störningsrisken kom- mer att kunna bli ett hinder för en verklig etableringsfrihet om inte ett klarare ansvar åläggs televerket att lösa svärare störningsproblem. Ett sådant ansvar motiveras av att endast televerket förfogar över de medel med vilka störningarna kan undanröjas nämligen frekvensbyte på kritiska länksträckor eller omläggning till fiber- eller kabeltransmission av aktuella länksträckor. Mot bakgrund av ovan anförda skäl vill DFR föreslå att televerket åläggs ett ansvar för att uppkomna. svårare störningar från radiolänkar ijordstationer för mottagning av satellitsignaler för matning av kabel-TV-nät undanröjs.

Set/t's Kabel TV AB anför om radiolänköverföring i och till kabelnät: Televerket Radio har under de gångna åren byggt ut ett rikstäckande radiolänknät. Det är brist på frekvenser för radiolänköverföring nu och i framtiden. Vi förutsätter att Televerkets Kabel-TV Division ej skall ha någon särställning. när det gäller att få använda radiolänköverföring. Vi 'bedömer det också ineffektivt att bygga upp flera parallella radiolänkför- bindelser (. ex. på sträckan Stockholm — Göteborg. Vi föresläratt Telever- ket Radio distribuerar radiolänk: Dansk TV via Göteborg till Stockholm och Finsk TV via Stockholm till Göteborg. Såväl privata byggare som

• Sida 150
•  Original

Prop. l984/85: 199 150

Televerkets Kabel-TV Division köper tjänsten till samma pris av Telever- kets Radio. 'l'illdelning av frekvenser sker nu av Televerket Radio. Om man tilldelas en frekvens pä ll GHz-bandet. finns utrustning att tillgå. Tilldelas man en frekvens på 19 GHz-bandet, kommer den utrustningen att vara betydligt dyrare och tilldelas man en udda frekvens. tillkommer utvecklingskostnader. För att få en rättvis fördelning av frekvensområden hemställer vi att Kabelnämnden ocksä här skall ha avgörande beslut. när det gäller tilldelning av frekvenser för radiolänköverföring i och till kabel- nät.

lf'z'irm/undx läns landstings _f'o'rt'rtltningsutxkutt har förståelse för att kombinationer med lokala etersändningar kräver en noggran prövning och utgår från att regeringen i den fortsatta behandlingen av mediefrågorna finner det angeläget att återkomma till dessa möjligheter som har särskilt intresse när det gäller utvecklingen av en lokalt och regionalt förankrad TV-verksamhet. I debatten har anförts att erfarenheter finns från bland annat danska försök med sådana kombinerade eter- och kabelsändningar. En teknisk lösning som nämnts i detta sammanhang innebär att en av de för närvarande två lediga kanalerna i det befintliga riks-TV-nätet reser- veras för regional/lokal "TV-verksamhet. eventuellt i kombination med när-TV-verksamhet i lokala kabelnät. Redan med dagens teknologi kan antalet tillgängliga radiofrekvenser ökas så att etersändningar över mindre områden blir möjliga.

4.8.3 Mottagningssmtionerför kommunikationssutellitsc'indningar Kommitténs förslag

Det skall vara fritt att. sett utifrån aspekten störningsrisker. sätta upp en mottagningsstation för kommunikationssatellitsändningar.

Remissinstansternas inställning

Televerket känner oro för konsekvenserna av störande utstrålning från undermåliga anläggningar. Televerket kommer därför att fortsätta arbetet med att utarbeta tekniska normer och kommer vid behov att föreslå nöd- vändig lagstiftning. Detta kan i så fall lämpligen ske i samband med den fortsatta översynen av radiolagen .

SRL, CANT och Saab-Space AB tar också upp frågan om alternativ till kabelnät.

SRL. C'ANT anför: "l betänkandet utgår man från förutsättningen att ett rikstäckande stamnät kommer att byggas upp. Vi bedömer att detta kom- mer att ta avsevärd tid. Inom de närmaste åren kommer däremot en snabb utveckling av lokala centralantennanläggningar att ske med möjlighet att förutom hittillsvarande programöverföring även kunna distribuera pro- gram frän satelliter respektive lokalt producerat programmaterial. Vi anser det vara av stor vikt att en sådan verksamhet ges utvecklingsmöjligheter

,

inom ramen för den kommande lagstiftningen.'

• Sida 151
•  Original

Prop. 1984/85: 199 . 151

l Saub Spare AB:s yttrande anförs: "Vi är medvetna om att kommitténs direktiv är starkt kopplade till en framtida utbyggnad av kabelnät. Den geografiska aspekten pä utbyggnaden liksom möjligheten att använda al- ternativ teknik. behandlas (lock alltför summariskt. Vi menar att kommit- te'n borde ha belyst konsekvenserna för främst våra glesbygdsområden av ett relativt omfattande och attraktivt utbud av radio- och TV—program via direktsändande satelliter. Speciellt borde därvid programinnehållet i ett nordiskt TV-satellitsystem diskuterats med hänsyn till glesbygdsbefolk- ningens berättigade krav på ett tillfredsställande programutbud i närtid och i ett scenario titan tillgång till kabelsystem".

5 Användning av kabelnät

Kommittén har i betänkandet behandlat de frågor som berörs i detta avsnitt (= Användning av kabelnät. 12.4— 12.61 även i avsnitt 12.7 Regler och villkor för sändningar i kabelnät av radio- och TV-program till allmän- heten i bostäder. [ föreliggande avsnitt redovisas vissa mer övergripande synpunkter på utredningens förslag. 1 övrigt hänvisas till det följande avsnittet med remissinstansernas synpunkter i anledning av avsnitt 12.7 i kommitténs betänkande.

Följande 60 instanser har yttrat sig om eller kommenterat förslagen i kapitel 12 Användning av kabelnät för massmediala ändamål Avsnitt 12.4 Vilka roller kan urskiljas i verksamheten i ett kabelnät'). Avsnitt 12.5 Fri sändningsrätt gentemot det allmänna eller tillstånd för sändning och Av- snitt 12.6 Fri resp. tillståndspliktig sändningsverksamhet. JK, telet-kaet. NO. kulturrådct, radionämnden, DFR. statskontoret, närrttdiokommittän, Borlänge kommun. Gävle kommun. Kalmar kommun. Kungslnu'ku kom- mun, Lunds kommun. Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Västerås kommun. Svenska kommutt/Firbundet. Landstings/ör- bltndet. SR. LRAB, UR. SAF. TA, LO, TCO, KLYS, Svenska teater/ör- bundet. SFF, SJF. SIF-SR, SA MI. Sveriges industriförbund. SRL. CA NT. RDF, Luxor, Esselte Video AB, TU. Folkets Husfi'irc'ningttrnus riksorgani- sation, IFPI Video, Filmcentrum, HSB. Riksbyggen. SBC. SABO. Hyres- gästernas Riksförbtutd, Sveriges vil/(lägare/örbund. HCK. Handikappin- stitutt't, Riksförbundet Hem och Sko/u, SFR/SAMRÅD, Filadel/iztförsatn- lingen i Stockholm, Sveriges Närradio/örlntnd. Små/undsposten, Sunds- valls tidning, Utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns lunds- ting. ABF. Värmlands läns landstings jo"rt'u/tningsutskott. DIK-ji'irbundet och PK.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1984/85:199 152

5.1 Olika roller och aktörer Kommitténs förslag

1 ett kabelnät kan olika roller och aktörer urskiljas: Nätanh't'ggttren/Nä- tägaren bygger och svarar för driften av kabelnätet.

Is'abeloperatt'iren tillhandahåller (= distribuerar) tjänsterna i nätet och ser till att gällande regler följs.

Programleverantören tillhandahåller (=levererar) program eller tjäns- ter. som kabeloperatörcn i sin tur distribuerar till abonnenternai kabelnä- tet.

Rcmissinstansernas inställning

Närradiokommitten finner massmediekommitte'ns distinktion mellan de tre rollerna i kablarna vara användbar och kunna godtas som beskrivning av en juridisk rollfördelning. Däremot anser närradiokommitte'n att an- svarsfördelningen mellan rollerna bör bli en delvis annan än den som massmediekommittén föreslär. Enligt närradiokommittén skulle det vara bättre om allt ansvar i första hand förläggs till en och samma huvudman- naroll och att andra. lokalt betingade lösningar endast väljs i andra hand. Närradiokommittén skisserar i sitt yttrande en lösning:

"Operatören bör vara huvudansvarig för driften i kabelnäten. Med ope- ratörens ansvar skall också följa ett ansvar för programinnehället. Opera- tören skall dock kunna upplåta en kanal till programutgivare med eget tryckfrihetsansvar och som utsetts av olika programleverantörer. Opera- törsrollen bör förstärkas och preciseras. Med denna grundsyn blir nätäga- rens roll att tillhandahålla ett fungerande kabelnät. Normalt skall nätäga- ren ansvar ej sträcka sig längre, men nätägarrollen skall kunna utvidgas till rådighet över innehållet i kanalerna om andra intressen saknar engage- mang för programverksamheten.”

KLYS stryker under vikten av att ansvaret för verksamheten inte splitt- ras upp på alltför många händer. Operatörsfunktionen är av central bety- delse. KLYS tillstyrker i huvudsak de regler som föreslås för tillstånd att vidaresända program resp. upplåta kanaler i kabelnät. KLYS instämmeri förordet för att verksamheten bedrivs fristående från SR—koncernen. Detta underlättar realiserandet av en av KLYS/COPYSWEDE lanserad princip på medie—området, nämligen att avtal om utnyttjandet av upphovsrättsligt skyddade prestationer bör ske så nära det faktiska utnyttjandet som möj- ligt. KLYS menar också att samhället har anledning att ställa upp regler som tvingar operatören att ”göra rätt för sig". KLYS tillstyrker ett regel- system som möjliggör sådan kontroll. SAMI anför liknande synpunkter.

TA förordar sändningsfrihet enligt en modell som innebär att nätägaren inte har något inflytande över vare sig programutbud eller programinne- häll. Nätägarens roll i kabel "TV-verksamhet inskränkes till den uppgift som televerket i dag har när det gäller sändning av program från Sveriges Radios olika bolag. Enligt TA är det av vikt att begränsa televerkets

• Sida 153
•  Original

Prop. 1984/85: 199 153

uppgifter till att gälla ansvar för kabelnätet som sådant. "Att tilldela televerket. som är ett statligt monopolföretag. någon annan roll än den som har direkt samband med anläggning och underhåll av kabelnät skulle uppenbart strida mot en för ett öppet samhälles fortbestånd grundläggande princip.” ... "Principen. som finns inskriven iTF. garanterar varje svensk medborgares rätt att till 'säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning” ge uttryck åt sina tankar och åsikter och "meddela uppgifter i vad ämne som helst' utan "några av myndighet eller annat organ i förväg lagda hinder".

TU anser att man redan i en mer provisorisk lagstiftning bör eftersträva en klarare och mer renodlad utformning av de olika funktioner som skall fullgöras i samband med kabelsändning. TU anför: Nätägarefunktionen är att anlägga och underhålla kabelnät. Uthyrarfunktioncn består i att hyra ut det tillgängliga sändningsutrymmet (= ställa ett kommunikationsnät till förfogande). Sändarens funktion är att bedriva en programverksamhet.

Sveriges Niirradiry'örbund utgår från att den frihet och det ansvar som föreningarna har i närradiosändningar även kommer att gälla kabelsänd TV. även om programansvaret här ligger hos operatörsföretaget och inte hos den enskilda sändande organisationen. Programansvaret mäste utfor- mas så att direktsändning av program inte förhindras.

Smålandsposten anför:

"Det är av vikt för vidarespridning av lokala TV-program per tråd att så stor frihet som möjligt ges programleverantörerna. Det är alltså angeläget att lagstiftningen utformas så. att så få hinder som möjligt finns för lokala operatörer att få sändningstillstånd. Eftersom Smp är ett tidningsföretag anser vi att det inom företaget finns en journalistisk kompetens att även bedriva kabel-TV-verksamhet. Det är av yttersta vikt att man inom ka- bel-TV-lagstiftningens ram ger möjlighet för operatörer att kritiskt kunna granska det samhälle man opererar i. Därför anser vi det angeläget att lagstiftningen inte försvårar för tidningsföretag att operera i näten. i egna kanaler. Det måste stå fullt klart för tittarna vem det är som sänder när en viss kanal slås på. Vi biträder alltså kommitténs förslag att tidningsföretag och andra enligt civilrättsligt avtal skall erhålla sändningsrätt i egen kanal från nätägaren. Däremot finner vi det märkligt att relationen nätägaren- operatören i kommitténs förslag har fått en utformning. som strider mot tryckfrihets- och radiorättslig lagstiftning."

Sundsvalls tidning är kritisk mot kommitténs förslag och undrar bl.a. hur de målsättningar om lokalt förankrad programverksamhet som ett väsentligt kultur- och mediapolitiskt värde i utbyggnaden av kabel-TV. som uttrycks överst på sid. 268. skall kunna förverkligas. Sundsvalls tidning fortsätter:

”Betänkandet ger rätten till den programpolitiskt attraktiva biten. satel- litprogrammen, nära nog uteslutande till nätägaren — 'l'eleverkct — och tycks sedan mena att operatörens ekonomiska stabilitet skall få sina till- skott från idealitetens djupa brunnar. Den ekvationen går inte ihop med de

• Sida 154
•  Original

Prop. 1984/85: 199 I54

uttalade målsättningarna vare sig om ekonomisk stabilitet eller närsam- hällsförankring och därmed som kttlturpolitisk motvikt till satellitutbu- det."

Enligt PK är det viktigt att betänkandets innebörd för yttrandefriheten inte tttnnas ut genom otydliga beskrivningar av de till sin karaktär särskilda funktionerna som nätägare. nätuthyrare och programansvarig.

5.2 Samspelet mellan olika funktioner eller roller Kmnmittensjöns/(lg

Man kan inte utgå från att nätkapacitet kommer att vara en obegränsad resurs i framtiden.

Ett garanterat tillträde till näten för olika parter som önskar sända leder därför till behov av samordning eller köordning. Denna uppgift bör inte ävila nätägaren.

En rimlig avvägning är i stället. att ett system skapas med ett .visst utrymme — t. ex. en kanal —. där de som önskar sända lokalt är tillförsäk- rade tillträde.

Ansvaret för verksamheten i denna kanal bör ligga på ett särskilt. lokalt förankrat organ.

Därutöver bör nätägaren på affärsmässigt-t grunder kunna förfoga över nätet. med undantag av kanaler som obligatoriskt mäste tillhandahållas (= de existerande nationella radio- och TV—kanalcrna).

Rentissins!ansernas inställning

Det är främst fyra delar av det ovan refererade förslaget som föranleder kommentarer. För det första: Den särskilda lokala kanalen. För det andra: Det lokala operatt'irsföretagets ansvar för verksamheten i den särskilda lokala kanalen. För det tredje: Nätägarens ansvar för programinnehället i upplåtna kanaler. För det fjärde: Principen att de existerande nationella radio- och TV—kanalerna obligatoriskt mäste tillhandahållas.

Förslaget om en gratiskanal för lokala sändningar som villkor för att få tillstånd till satellitsändningar kommenteras av bl.a. televerket. Svenska komm[ln/örhundet. Kungsbacka kommun. Stockholms kommun. Lands- tingsfifirbmtclet. UR. LO. TCO. SJF. KLYS. SIF-SR.

Televerket anför: Kommitténs fäster i sina skrivningar stor vikt vid att man i kabelnäten har möjlighet till en lokal programverksamhet. Kommit- téns förslag innebär dock sådana restriktioner för den lokala programverk- samheten. att den lokala kanalen knappast kan förväntas utvecklas till ett lokalt. engagerande alternativ till övriga tillgängliga kanaler. Det vore. enligt televerket. olyckligt om den lokala TV—kanalen enbart skulle bli en dåligt utnyttjad teknikinvestering.

Svenska komnmnförbmulet delar kommitténs bedömning. att lokala egensändningar i kabelnät är ett mycket värdefullt tillskott i den lokala

• Sida 155
•  Original

Prop. 1984/85:199 ,5.

kultur- och mediemiljön. Egen programproduktion stimulerar eget skapan- de och underlättar kritisk distans till massmedieutbudet. Lokala program- sändningar kan skapa balans i mediet i förhållande till det utbud som kommer via satelliter m.m. Den särskilda lokala kanalen för lokala egen- sändningar ger möjlighet för organisationer. föreningar och enskilda att utnyttja sin yttrandefrihet. Även för den kon'tmunala informationsvcrk- samheten kan lokala sändningar bli betydelsefulla. anser Svenska kom- munförbundet. Kungsbacka kommun anför liknande synpunkter. liksom Stockholms kommun.

Lundstingsjörlmndet påpekar att lokala sändningar kan komma att an- vändas även i den landstingskommunala informationsverksamheten. l,andstingsförbundet anser att undantag från förbudet att koppla ihop kabelnät i flera kommuner bör kunna göras t.ex. för direktsända inslag från regionala kultttrarrangcmang och landstingsmöten.

UR betonar särskilt vikten av den lokala kanalen och utvecklar synsättet på lokal programverksamhet. Enligt/.O:s mening är det viktigt att nätäga- ren föresläs ställa en kanal i nätet till förfogande för lokala program och att denna kanal skall vara tillgänglig för alla som vill sända. TCO anser att man måste slå vakt om och främja "pttblic-serviee-funktionen". Detta kan ske genom att dels förstärka verksamheten inom Sveriges Radio dels så långt som möjligt reglera satellit- och kabelutbudet enligt public- service- principerna. TCO stöder förslaget att upplåta utrymmen i lokala kanaler för föreningslivet för s. k. när-TV—sändingar. SJF motsätter sig inte försla- get att upplåta utrymme i lokala kanaler för föreningslivet för s. k. när-TV- sändningar. KLYS ställer sig bakom förslaget att nätägaren skall vara skyldig att utan ersättning tillhandahålla sändningsutrymme åt ett lokalt operatörsföretag. SIF-SR ger uttryck åt en önskan om att det lokala inflytandet skall garanteras genom en stark förankring i kommuner. för- eningsliv och organisationer och genom att de boende garanteras möjlighet att påverka vad de skall få se och höra i kabelnätet. SIF-SR tänker sig att den centrala kabelnämnden har lokala organ. På det lokala planet skall det. enligt SIF-SR:s uppfattning. också finnas ansvarig utgivare som inte en- bart har ansvaret för egenproducerade program utan också för de program som kan tas emot från andra källor. t.ex.satelliter. Detta innebär att kabelnämnden centralt och lokalt måste garanteras resurser. SFR/SAM- RÅD vill betona vikten av att en gratis lokal kanal skall ställas till förfogan- de för lokala egensändningar. Utbyggnaden av kabelnäten skall framför allt tjäna behovet av en förstärkt lokal information och opinionsbildning. Utifrån denna förutsättning är kravet på samråd med de boende. som kan nås av sändningarna. en ytterligare förstärkning av den lokala anknytning- en. Kravet bör dock kompletteras med ett villkor att också i området verksamma eller representerade föreningar skall konsulteras.

Förslaget att lokala operatörsföretag bildas och att ansvaret för verk- samheten i den särskilda lokala kanalen bör ligga på detta organ kommen-

• Sida 156
•  Original

Prop. 1984/85: 199 |56

teras av bl.a. Kalmar kommun. Lunds kommun. Stockholms kommun. Västerås kommun. SR. LRAB. UR. LO. TCO. SJF. Hyresgästernus Riks- _/i'irlmncl. SFR/SAMRÅD. TU. Sundsvalls tidning. Folkets huxföreningar- nas riksorganisa/ion och Filmeentrum.

De lokala operatörsft'ärctagen förutsätts få en bred sammansättning och vara lokalt förankrade. konstaterar Kalmar kommun. som dock finner att sammansättningen inte är tillräckligt klart angiven — bl. a. specificeras det inte vilka intressen som skall ha majoriteten. "Vilken roll har kommunen i detta företag”?" undrar Kalmar kommun. Lunds kommun refererar för- söksverksamheten i Lund. föreslår en lokal grundorganisation samt före- språkar dessutom kontinuerlig uppföljning. (Förslag till lösningar lämnas även av bl.a. LRAB och Sundsvalls tidning. TU skisserar också en modell för samspel mellan de olika funktionerna.) Stockholms kommun menar att det är bra att de lokala operatörsföretagen fördelar sändningstid. Västerås kommun framför uppfattningen. att möjligheten att ge ett samarbetsorgan mellan föreningslivet och kommunen någon form av koncession på den lokala kanalen bör undersökas.

SR och LRAB stöder förslaget att det bildas lokalt representativa sam- manslutningar. s. k. operatörsföretag, som får ansvaret för innehållet i den lokala kanalen. UR beskriver på vilket sätt utbildningsradion kan medver- ka i operatörsfunkticncn och redogör också för försöksverksamhet. LO tillstyrker förslaget att de lokala operatörsföretagen får ansvar för innehål- let i denna kanal. TCO och SJF vill dock betona kravet att dessa s.k. när-TV-sändningar förses med tydliga avsändarmarkeringar. För tittaren skall det inte finnas någon tvekan om vem som står bakom sändningen. TCO och SJF anser att en fristående och självständig journalistik av yrkesverksamma journalister är en viktig förutsättning för en yttrandefri- het som också förmår ge röst åt de svaga i samhället. " Den professionella lokaljournalistiken bör därför finnas med i ortsnätens utbud som en mot- vikt till de intressen som i övrigt kommer till tals i den öppna kanalen". Folkets husjöreningarnas riksorganisation tillstyrker förslaget om lokalt operatörsföretag och skisserar ett sådant med sammansättning och syfte väl definierade.

Filmeentrum anser att det lokala operatörsföretaget är en mediepolitisk möjlighet. Föreningen anför vidare:

"Om de nya medierna ska kunna utnyttjas demokratiskt och för en vidgad yttrandefrihet så är det lokala operatörsföretaget en nyckelpunkt. Formuleringarna lokal förankring och bred sammansättning är otydliga och luddiga. De bör preciserats. Vi tycker att ett lokalt operatörsföretag ska vara sammansatt så att det speglar ortens/kommunens samhälls- och kul- turliv. En pluralistisk modell alltså. För att skapa en sådan här modell måste det finnas resurser för att kunna producera program och sända dessa. Annars blir det bara de redan ekonomiskt starka som dominerar. De lokala operatörsföretagen kommer att domineras av frikyrkor. institutio- ner. företag och andra med ”ekonomiska förutsättningar".

• Sida 157
•  Original

Prop. 1984/85: 199 157

SFR/SAMRÅD finner det "'i sin sida angeläget att markera att kommu— nerna inte skall kontrollera verksamheten eller vara för besluten avgöran- de instanser.

Förslaget att nätägare i egenskap av innehavare av tillstånd att uppläta kanaler ges ansvar för programmen i dessa kanaler kommenteras av bl.a. tc'lc't'w'lt'at. SR. LRAB. TCO. SJF . T U. 11511. H_vrtargaste/vals Riksförbund och Sveriges Närradioförbund.

Televerket anför: Konsekvensen av att lägga ansvaret på nätägaren synes innebära att upplåtna kanaler — exempelvis för kabeltext i pressens regi och lokal-TV-sändningar av SR eller annat företag — skulle understäl- las nätägarens bedömning. Detta måste anses vara yttrandefrihetsrättsligt tveksamt. Det innehållsmässiga ansvaret bör enligt televerket överföras till den som förhyr en upplåten kanal. SR finner ocksä att kommitténs förslag att nätägaren skall tillse efterlevnaden av programreglerna i de förhyrda kanalerna kan medföra vissa komplikationer. För det första uppstår en konliikt med principen om förbud mot förhandsgranskning. För det andra mäste det klargöras vem som skall kunna ställas till svars i yttrandefrihets— mäl. LRAB anför liknande synpunkter och menar att kabelnämnden skall ha ansvaret för att inga program i de lokalt upplåtna kanalerna bryter mot programreglerna och att det publicistiska ansvaret skall ävila "dem som sänder och inga andra".

TCO anför: För lokalsändningar bör gälla de etiska regler som finns inom massmedieområdet. Den ansvarige utgivaren. som bör vara densam- ma som programleverantören, bör också ha ansvar för att utbudet upp- fyller kravet för "publie-service". SJF anser kommitténs förslag att lägga ansvaret hos nätägaren alternativt operatörsföretaget helt oacceptabelt. I enlighet med traditionerna från TF och RAL mäste utgivarskapct ligga hos den som i praktiken ansvarar för sändningen. Detta förhållande mäste gälla samtliga egenproducerade sändningar. SJF anser att yttrande- och infor- mationsfrihetens gränser bör vara desamma oberoende av om program— mets sänds via etern eller via kabel och oavsett vem som innehar sänd- ningstillständet. SJF förespråkar att de publiceringsetiska normerna ges formen av avtal mellan koncessionsinnehavare och den koncessionsgi- vandc myndigheten. TU är kritisk mot förslaget att t.ex. tidningarnas sändningsrätt i upplåtet utrymme skall bevakas av nätägarna. som skall få ansvaret för innehållet i sändningarna. TU citerar kommitténs uttalande ”Det kan bli aktuellt att en nätägare begär att få förhandsgranska program som t.ex. en tidning avser att sända i en förhyrd kanal om nätägaren befarar att programmen innehåller överträdelser av gällande program- regler” och linnet en sådan ccnsurregel helt orimlig.

Smålandsposten anför liknande synpunkter. Sundsvalls tidning är kritisk och anför bl.a. följande:

"Med renodlingen av Televerket. lika med nätägaren. bör det också vara enkelt att råda bot på den absurditet i förslaget som lägger program- ansvaret på nätägaren (Televerket).

• Sida 158
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l58

ST vänder sig bestämt mot den i betänkandet föreslagna konstruktionen och hemställer att opcratörsbolaget. alternativt den som av detta tilldelas kanalutrymmc för programverksamhet. ocksä åläggs det faktiska program- ansvaret. Denne. som då fätt kanalutrymmc. anmäler ansvarig utgivare till kabelnämnden. som sen utfärdar sändningsbevis.

ST anser vidare att tidningarnas rätt att delta i kabel-TV-verksamhet dels skall innebära en rätt att ingå i operatörsföretagen dels en rätt att uppträda som egna programleverantörer i egen alternativt i operatörsbola- gens kanaler.

Några inskränkningar som sätter tidningsföretagen i särställning kan inte accepteras med hänvisning till eventuella monopolsituationer. Åtgärder i den riktningen måste ses som grava inskränkningar av yttrandefriheten."

PK tar avstånd från tanken att televerket som nätägare skall kunna ges rätt att med eget programansvar arrangera lokala sändningar. Inte heller bör nätägaren tilldelas ansvaret för att kontrollera att programreglerna följs. Detta förutsätter en förhandsgranskning som skulle stå helt i strid med svenska yttrandefrihetsprinciper.

PK fortsätter

”Den löpande tillsynen av innehållet liksom utkrävandet av ansvar vid yttrandefrihetsbrott bör arrangeras i former som så långt möjligt överens— stämmer med bestämmelserna om utgivare i tryckfrihetsförordningcn ochi radioansvarighetslagen.

Detta innebär att det fulla ansvaret för innehållet skall falla på dem som sänder ut programmen i kanalen. Sändaren. inte nätägaren. skall utse utgivare. Utgivare skall av sändaren. exempelvis en tidning. anmälas till den'föreslagna kabelnämnden."

Förslaget att Sveriges Radio—koncernens etersända program alltid skall vidarebefordras kommenteras av bl. a. SR. LRAB, TCO. SJF. KLYS, SIF-SR. Hyresgäs!ernas Riksförbund. Sveriges Närradio/?)?!)und. Sveri- ges industrijörbund. Esselte Video [Miamaria/ml. IFPI Vidar.) och SFF.

SR och LRAB slår fast att "kommitténs förslag att som villkor för att få bedriva verksamhet i kabelnät mäste nätägaren garantera alla boende inom området tillgång till SR-företagens alla sändningar. är oeftergivligt." 1.0 stryker under "vikten av att såväl abonnenter pä kabelnät som icke abon- nenter garanteras tillgång till alla SR-koncernens etersända radio- och TV-kanaler". TCO och SJF stöder förslaget att SR-koneernens progamut- bud alltid skall tillhandahållas. "must-carry-principen". KLYS ställer sig bakom förslaget att de som ansluter sig till nätet i lämplig form garanteras tilgång till de etersända ljudradio- och TV-kanaler från SR-företagen som är avsedda att tas emot i området i fråga. I detta sammanhang påminner KLYS om att de svenska upphovsmännen. utövande konstnärerna och fotograferna genom beslut i sina organisationer har deklarerat att man inte avser att begära ersättning i Sverige för samtidig och oförändrad vidare- sändning i kabel-TV av SR-koncernens program. SIF-SR menar att det är riktigt och bra att kommittén talar för skyldigheten att tillhandahålla Sveri-

• Sida 159
•  Original

Prop. 1984/85: 199 159

ges Radios programutbud. SFF tillstyrker också att den s.k. must—carry- principen etableras. dvs. att tillständshavare skall garantera att Sveriges Radio—koncernens etersända radio- och "TV-kanaler tillhandahi'illes alla som anslutes till kabelnätet ifråga (även dem som ej abonnerar pä nätets tjänster). Hyresgästernas Riksförlnuul menar att en förutsättning för att få koncession självfallet är att SR:s och SVT:s program återsändes. Sveriges Niirrudioförbuml ser det som logiskt och viktigt att närradion skall omfat- tas av samma princip som Slå—företagens program.

Sveriges industrijl'n'bund finner must—carry-reglernas effekter vara svår- tolkade: Å ena sidan innebär de kostnader för kabel-TV. ä andra sidan är rikskanalerna en nödvändig del i ett konkurrenskraftigt utbud och natio- nellt viktiga t.ex. i krislägen. Förbundet tillstyrker must—carry-principen för en riks-TV och en riks/lokalradiokanal. Esselte l'izleo International instämmeri förslaget att TV 1 och TV ?. såsom pttblic-service-kanaler skall sändas vidare i kabelnäten enligt must-carry-prineipen. Det är dock viktigt att i detta sammanhang klargöra skillnaden mot ev. betal-TV. Några sär- skilda kulturpolitiska skäl för en särbehandling av SVT:s betalkanal före- ligger inte. enligt Esselte Video lnternational. IFPI-VIDEO delar denna uppfattning.

5.3 Operatörsrollen Konunittens förslag

Operatörsfunktioncn beträffande vitlurespridning ut' sutellitkanuler bör kunna ligga hos nätägaren.

Det är viktigt att lokal programverksamhet fär lokal inriktning. Man bör undvika. att all lokal programverksamhet i ett kabelnät präglas av en enstaka meningsriktning. Det bör undvikas. att en part får en helt domine- rande ställning. när det gäller inriktningen av den lokala programverksam- heten. För Inka/u egensändningur bör det organiseras lokala operatörsför- tag med bred sammansättning.

Det sändningsutrymme som kabelnät i övrigt ger. kan erbjudas till olika intressen. F.nskilda intressenter bör därför ges möjlighet att sända i egna kanaler. (Kanalutrymme för detta skall kunna tillhandahållas direkt av nätägaren eller via en lokal part som i övrigt svarar för lokala sändningar.)

Remissinslunsernus inställning

Ix'ulturrådel stödjer kommitténs bärande princip att det bör undvikas att en part får en helt dominerande ställning när det gäller inriktningen av den lokala programverksamheten. Härigenom kan en önskvärd mångfald och variation uppnås. Det gäller att hitta en organisatorisk lösning som garan- terar mångfald och variation fortsätter kulturrådet och hänvisar vidare till sina synpunkter på regelsystemets närmare utformning. Stockholms kom- mun påpekar risken för lokala monopol i de områden där bara en operatör

• Sida 160
•  Original

Prop. 1984/85: 199 160

verkar. Därför är det bra att nätägaren blir skyldig att upplåta en del av nätet åt dem som önskar använda det. l-"c'isteri'is kommun gör liksom flera kommuner och andra instanser kommentaren att kommittén på flera stäl- len i betänkandet talar om nödvändigheten av att organisationer på bas- planet engagerar sig i den massmediala verksamheten men inte någonstans i betänkandet talar om hur man skall kunna finansiera ett sådant deltagan- de somju drar stora kostnader.

KLYS delar uppfattningen att man bör undvika ett system där den som först etablerar sig som kabeloperatör skaffar sig en monopolställning som i praktiken kan begränsa yttrandefriheten och framför allt yttrandemöjlighe- terna mycket kraftigt. SAMI anslttter sig till kommitténs uppfattning att ingen inblandad part bör få helt dominerande ställning och ansluter sig till den föreslagna ansvarsfördelningen.

SIF-SR poängterar vikten av att den lokala kanalen inte blir en ytterliga- re möjlighet för redan starka grupper. Det är inte rimligt att godta lokala tidnings-kanaler eftersom denna typ av profilerade kanaler lätt leder till lokala monopol på åsiktsbildningcn. Ett problem blir de ekonomiska resur- serna för att låta röstsvaga grupper komma till tals. SIF-SR förordar ett avgiftssystem som bygger på att ekonomiskt starka intressen i kabelnätet garanterar resurser för den lokala produktionen.

HSB och Hyresgästernas Riks_/2')'rhmzd intar en skeptisk hållning till att tidningsföretag skall kunna ges sändningsutrymme i upplåtna kanaler. Sveriges Närradio/"('trbund refererar till närradioföreningarnas erfarenheter och förordar att de bör kunna samordna föreningssända lokala TV-pro- gram.

5.4 Sändningsrätt gentemot allmänheten — etableringsfrihet eller konces- sionssystem?

Kommitténs förslag

Det är ändamålsenligt att som grttnd för rttndradioverksamhet i kabelnät ha ett system som bygger på tillståndsgivning. Detta behöver inte innebä— ra, att var och en som bedriver programverksamhet måste ha ett eget tillstånd. Sändningsrätt kan ges till ett fåtal parter. som därefter har såväl skyldighet som möjlighet att låta många olika intressenter medverka. An- svaret för verksamheten skall emellertid ligga på den som har fått tillstånd.

Remissinstansernas inställning

Endast ett fåtal av de instanser som har besvarat remissen är uttalat kritiska till att ett koncessionssystem har valts. JK förordar att sändnings- verksamhetcn skall vara fri. dvs. ej kräva tillstånd. TA är principiellt av uppfattningen att rätten att bedriva verksamhet för trådsändning till all- tnänheten av ljud. bilder och text skall skrivas in i grundlagen. Kommitténs förslag bör därför omarbetas så att sändningsfrihet tryggas. SAF anser inte

• Sida 161
•  Original

Prop. 1984/85: 199 161

utredningsförslagen vara förenliga med en stärkt yttrandefrihet. IFPI-VI— DEO anser att kommittén i sitt lagförslag inskränker yttrandemöjligheterna i kabelsändningar och låter kabelnämnden censurera på ett sätt som inte borde accepteras.

Ett flertal av de instanser som ttttalar sig om principfrågan koncessions- system eller etableringsfrihct tillstyrker förslaget om ett koncessionssys- tem eller lämnar det utan erinran. Hit hör kulturrådet. radionämnden. nårradiokommitten. SR och LRAB. KLYS, Svenska Teater/"("Erbundet och SFF.

Kulturrådet anser att praktiska och principiella skäl talar för det konces- sionsförfarande för tillstånd att sända i kabel-TV-nät som kommittén före- slår.

Principiellt delar radionämnden kommitténs uppfattning att ett konces- sionssystem i sig inte innebär något hot mot en vidsträckt yttrandefrihet. utan att den centrala frågan i detta sammanhang gäller httr systemet närma- re utformas. Enligt nämndens mening har kommitten anfört övertygande argument för ett system som bygger på tillståndsgivning i fråga om rättig- heterna att vidaresända kanaler från s.k.kommunikationssatelliter. att bedriva egna sändningar i särskilda lokala kanaler samt att upplåta kanaler för lokala sändningar. Den föreslagna utformningen kan, allmänt sett. inte heller sägas äventyra en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Nämnden kan därför principiellt tillstyrka att ett koncessionssystem enligt angivna riktlinjer införs. Nämnden förutsätter härvid att systemet efter- hand görs till föremål för översyn och revideringar. i takt med bl.a. den medieteknologiska utvecklingen och de erfarenheter som vinns.

Närradiokommitten stöder förslaget att tillstånd att operera kabelnät skall ges genom koncession. "Kabelutvecklingen bör äga rum i ordnade former och under dialog med olika lokala organisationer och politiska partier och under medinflytande från kommunerna." .. . "De riktlinjer för breddat medborgarinflytande som är under utarbetande på initiativ av bl. a. demokratiberedningen bör vara tillämpliga också på kabelområdet". anser kommittén som stöder sig på internationell praxis och egen erfaren- het av tillståndsgivning.

Enligt Stockholms kommun är tillståndsgivning bra. SR och LRAB ställer sig bakom huvudtanken i kommitténs betänkande, nämligen att kabelnät skall kunna etableras och upplåtas med så få in- skränkningar som möjligt. Samtidigt finner SR och LRAB i likhet med kommittén att det är ändamålsenligt att knyta vissa villkor till den mot allmänheten riktade verksamheten i kabelnäten. i syfte att skapa en så vid yttrande- och informationsfrihet som möjligt. På grund av att kabelnäten. främst av ekonomiska skäl. inte kommer att erbjuda ett obegränsat antal kanaler och på grund av att samhället bör ha möjlighet att stipulcra vissa grundläggande krav på det som erbjuds allmänheten är det nödvändigt att införa ett koncessionsförfarande.

ll Riksdagen [084/85. ! sum/. Nr [99

• Sida 162
•  Original

Prop. 1984/85: 199 162

KLYS anser det rimligt att samhället avstår frän att satsa pengar i kabelverksamheten men samtidigt ser till att den utvecklas inom av sam— hällets fastställda regler. Fri etablering under koncession är ett sätt att realisera en sådan tankegång. KLYS delar alltså kommitténs uppfattning att sändning av program i kabelnät bör föregås av tillstånd. Svenska Teaterförbundet har samma inställning.

SFF delar kommitténs uppfattning att ett tillståndssystem gynnar infor- mations-. yttrandefrihets- och _vttrandemöjlighetsaspekterna. Såvitt SFF kan bedöma har massmediekommitten på ett rimligt sätt avvägt tillträdes- möjligheterna, måttet av ekonomiska och ideella krav på tillståndshavarna samt kompetensfördelningen inom det föreslagna systemet. Massmedie- kommittén har således, enligt SFF. slutfört den analys som påbörjades av yttrandefrihetsutredningen beträffande etableringsfrihetsfrägan.

HSB ansluter sig till kommitténs förslag att sändningar i kabelnät skall bygga på tillståndsgivning. Riksbyggen har samma uppfattning. Hyresgäs- ternas Riksförbund ansluter sig till kommitténs uppfattning om att det krävs tillståndsprövning (koncession) för att få sända i kabelnät. Sveriges Villaägareförbund ”kan instämma i nödvändigheten av ett system av exempelvis angivet slag" (= tillståndsgivning från en statlig myndighet). Sveriges Riksidrottsförbzmd delar meningen att ”en friare etablering skall ske efter tillständsgivning. där”. fortsätter förbundet. ”värderingar om yttrandefrihet, olika åsiktsyttringar och differentierade programutbud bör vara viktiga grundprinciper för tillständsgivningen," SFR/SA MRÅD anför följande:

"Frågan om fri sändningsrätt eller koncession uppfattar SFR/SAMRÅD som den viktigaste principfrågan i anslutning till utredningen. Att fritt överlämna åt nätägarna att avgöra innehållet i kabelnätssändningarna inne- bär allvarliga riskcr för en beskuren yttrandefrihet och därmed en in- skränkning i de allmänna kulturpolitiska mål. som bl. a. syftar till att förstärka resurssvaga gruppers och icke-kommersiella intressens informa- tionsmöjlighet. En kontrollerad tillståndsgivning är med en sådan utgångs- punkt en inte oväsentlig garanti mot cnsidighet i och missbruk av kabel- nätssändningar.

Den konstruktion för tillståndsgivning genom en särskild statlig icke-po- litiskt sammansatt kabelnämnd finner SFR/SAMRÅD tillfredsställande när det gäller att skapa garantier för att en vid yttrandefrihet också kommer att gälla i lokala sändningar. Det är dock angeläget att de villkor för tillståndsv givning. som utredningen föreslår, starkt markeras."

ABF har följande principiella utgångspunkter. ABF anser att vi måste slå vakt om ett nationellt public-service-företag även i den situation som satelliter och kabelsändningar skapar. ABF anser att det nationella public- serviec—företaget skall vara avgiftsftnansierat. ej reklamlinansierat. ] enlig- het med dessa principiella utgångspunkter stöder ABF kommitténs förslag att sändningar i kabelnät skall bygga på tillständsgivning.

SAF menar att ett bärande inslag i en statlig mediepolitik måste vara att

• Sida 163
•  Original

Prop. 1984/85: 199 163

för de i dag oskyddade uttrycksformerna stadga ett yttrandefrihetsrättsligt skydd. De tryckta medierna har i dag tre. för det fria ordet viktiga principer grundlagsfästa. Dessa är enligt SAF '"etableringsfriheten (rätten att utan offentliga begränsningar fritt fä etablera företag). uttrvt-ks_/'rilu-.'ten (rätten att utan offentliga begränsningar fritt fä uttrycka vad som helst med ett fåtal välpreciserade undantag) samt mottagarfriheten (rätten att utan of- fentlig begränsning fritt få mottaga vilken information som helst)”. SAF-":s principiella inställning är att dessa tre principer bör vara vägledande för samtliga medier. "Sker inte så riskerar yttrandefrihten att urholkas och med tiden täcka en allt mindre del av massmet'liaomrädet." Enligt SAF hävdar inte massmediekommittén yttrandefrihetsprinciperna på ett till- fredsställande sätt. när den vill införa inskränkningar i rätten att i kabelnät fritt vidaresprida program från kommunikationssatelliter och förbjuda vis- sa kommersiella yttringar i lokala egensändningar i kabelnät. SAF fram- håller också att enligt dess mening strider det föreslagna reklamförbudet mot principerna i artikel 10 av Europarädskonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Enligt SAF kan tekniska och praktiska skäl i dagsläget göra det nödvän— digt att pröva den koneessionsform som kommittén föreslår. (LO och TCO uttalar sig inte uttryckligen om koncessionssystemet. SJF gör heller inte alldeles tydligt klart sin inställning.) SIF-SR menar att samhället skall ta sitt ansvar för kabelnäts organisation och innehåll genom kabelnämnden.

TU förordar en annorlunda fördelning av roller och funktioner på aktö- rerna. I ett sådant system kan sändaren ha programansvaret och i det väsentliga tryckfrihetsförordningens ansvarsmodell tillämpas för innehål— let. Tillståndsförfarandet kan då begränsas till att avse uteslutande frågor som gäller driften av och tillgängligheten i näten.

Filmeentrum tycker att ett system med tillståndsgivning är en viktig princip för att skydda den formella yttrandefriheten. Men enligt Filmcen- trum bör beslutsrätten decentraliseras och samhällsmedel ställas till förfo- gande för de lokala operatörsföretagen. Detta för att trygga en reell yttran- defrihet. (För att finansiera detta förslag föreslås en 5-%-ig beskattning av nätägarens bruttointäktcr.)

Utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting önskar att institutioner och kulturarbetare ges en fast tid för att presentera kultur- program. Tillgången till kabelnätet skall vara kostnadsfri och kabelägaren svarar för att erforderligt teknisk utrustning ställs till förfogande såväl för produktion som för distribution. "Dessa krav bör ställas av den föreslagna Kabelnämnden när frågan om att anlägga kabelnät för programdistribution prövas."

Svenska kommtm/i'irbundet och flera kommuner kommenterar frågan om koncessionssystem genom att påpeka att det finns skäl för att kommu- nerna skulle vara tillståndsgivare eller ha ett starkt inflytande vid konees- sionsgivningen. Enligt IFPI-VIDEO är det viktigt att kommuner inte ges

• Sida 164
•  Original

Prop. 1984/85:199 164

möjlighet att stoppa etablering av nätanläggningar. Kommunernas möjlig- het att förhindra att tillstånd ges för sändning bör också begränsas. Film- eentrum vill ge kommunerna ett mediepolitiskt ansvar och att det skall bildas programråd i de berörda bostadsområdena. Programrädcn skall ha ett reellt inflytande på programvalen.

5.5 Tillståndsfri sändningsverksamhet Kommit/ens förslag

Avgränsning av begreppet radioprogram:

För att teledata och annan datorkommunikation till allmänheten över tråd inte skall falla inom begreppet radioprogram bör radiolagen ändras. Detta bör ske på så sätt. att stillbilder utan ljud inte skall räknas som radioprogram. när det är fråga om en trådsändning.

Avgränsning av begreppet allmänhet för trådsändningar:

Tillstånd för kabelsändningar skall endast krävas för sändningar som kan mottas direkt av allmänheten i bostäder. Sändningar som sker exem- pelvis till sjukhus, skolor. arbetsplatser. hotell och affärer blir därmed fria. dvs. ej tillståndspliktiga.

Tillstånd skall inte krävas för vidarespridning i centralantenn eller i kabelnät för program som har tagits emot från satelliter i fast trafik (= kommunikationssatelliter). om antalet mottagare är begränsat till 50 bostäder. dvs. färre än 50.

Egentliga lokala egensändningar skall kunna ske utan tillstånd i nät med ett mycket litet antal anslutna bostäder. dvs. färre än 50.

Vidaresändning av rundradioprogram:

Mottagning och vidaresändning i centralantennanläggning och i kabelnät av utländska rundradiosändningar — och då även från direktsändande satelliter —— bör även ifortsättningen ligga utanför det område. där tillstånd krävs för trådsändning till allmänheten i bostäder.

Remissinstansernas inställning

Det är främst den avgränsning av begreppet allmänhet för trådsändning- ar som kommittén har gjort genom att föreslå att tillstånd för vidaresprid- ning i centralantenn eller i kabelnät inte skall krävas om antalet mottagare är begränsat till 50 bostäder som remissinstanserna kommenterar.

Närradiokommitte'n anser 50-bostadsgränsen väl avvägd. Kommittén har två ytterligare förslag. " Om inte orimliga kostnader motiverar motsat- sen bör det vara obligtoriskt att ansluta den särskilda lokala kanalen också till nåt med mindre än 50 bostäder”. "Det ärinte heller rimligt att man från ett mindre nät skall kunna utestänga när-TV-kanalen till förmån för en främmande satellit". ABF ansluter sig till förslaget att tillståndsgivning

• Sida 165
•  Original

Prop. 1984/85: 199 165

skall gälla endast sändningar till allmänheten i bostäder med gränsen att sändningarna kan mottas i 50 bostäder eller fler.

Enligt NO.-s bedömning skulle en gräns för tillstånd på 200 anslutna bostäder tillgodose rimliga anspråk på självbestämmanderätt och frihet från administrativt krångel titan att förutsi'tttningarna för hela tillständssy- stemet samtidigt rycks undan. Enligt DFR bör man överväga om inte gränsen i stället kan dragas sa att ecntralantennanläggningar för enskilda bostadsfastigheter eller samfälligheter för småhus cj kräver tillstånd även om antalet anslutna bostäder överskrider 50. SAF vill att gränsen sätts betydligt högre än 50 bostäder. Sveriges industri/l'irbmul anser att om en gräns skall finnas så bör den sättas så att alla dagens anläggningar kan drivas utan tillstånd. Det torde innebära att anläggningar upp till ett par tusen hushåll bör vara fria. fortsätter Sveriges industriförbund och föror- dar. att särskilt tillstånd ej skall krävas för kabelanläggningar med färre än 2 000 anslutningar.

Enligt HSB är gränsen 50 hushåll onödig. Även om tekniken blir billigare torde åtminstone 200—300 hushåll erfordras för att en mottagningsstation för satellitprogram skall bli kostnadsmässigt intressant. Riksbyggen ifråga- sätter också gränsen 50 bostäder. Bostadsrättsföreningar och allmännyt- tiga bostadsföretag har former för samråd. Tillstånd bör krävas endast när flera fastighetsägare berörs. SBC finner gränsdragningen vid 50 bostäder mindre lämplig. Gränsen kan utan olägenhet höjas till några hundra lägen- heter så att alla normala centralantennanläggningar undantas. SABO före- slår att tillstånd endast skall krävas för kabelnät som berör fler än en fastighetsägare eller för nåt som kan mottas i fler än 50 bostäder och där boinflytandeavtal saknas.

Ytterligare synpunkter som berör kommitténs förslag i denna del redovi- sas i det följande i avsnitt 6.

5.6 Tillståndspliklig sändningsverksamhet

Kommitténs förslag

Samtidig och oförändrad vidarespridning av program som har tagits emot från satelliter i fast trafik (kommunikationssatclliter):

Utvecklingen när det gäller satellitteknik och mottagarutrustning med- för. att distinktionen mellan sändningar från direktsändande satelliter och från satellitcri fast trafik kommer att bli svår att upprätthålla på sikt. Tills vidare bör tillståndskrav gälla för vidarespridning av sändningar från kom- munikationssatelliter.

Egentliga lokala egensändningar: Tillstånd bör även i fortsättningen krävas för rundradiosändningar i kabelnät, där programsändningen sker i det enskilda kabelnätet.

• Sida 166
•  Original

Prop. 1984/85: 199 166

Remissinstansernas inställning

JK anför: Om ett koncessionssystem införs. delar jag kommitténs be— dömning att tillstånd bör krävas för bl.a. vidarespridning av program som har tagits emot från satelliter i fast trafik.

KL YS ifrågasätter om det mot bakgrund av den snabba utvecklingen på "f'V—satellitområdet är riktigt att avvakta med bestämmelser om att tillstånd skall krävas även för sändningar från direktsändande satelliter. Tillstånds— plikt ger samhället möjligheter till ingrepp mot programutbud med vålds- skildringar. Tillståndsplikt har betydelse för ttpphovsrättighetsinnehavar- nas möjligheter till en effektiv rättighetsövervakning. Svenska Teaterför- bundet delar denna inställning.

Statskontoret har inte övertygats av kommitténs resonemang om att det är lämpligt att knyta an regelsystemet just till begreppet "satelliter i fast trafik”. Om gränsdragningen mellan sändningar inte kan upprätthållas raseras grunden för kommitténs förslag i denna del. Statskontoret pekar på att om avsikterna är att skilja överföringar från programtransporter som inte är avsedda för allmänheten så bör detta komma till uttryck i lagtexten.

Fordran på tillståndsgivning för vidarespridning av program från kom- munikationssatelliter synes ha tillkommit i första hand för att kunna kon- trollera den inkommande reklamen förmodar SAF som anser denna regle- ring vara principiellt felaktig. För kommunikationssatelliter borde kunna gälla samma frihet för vidaresändning som för direktsändande satelliter.

Enligt Sveriges Industriförbund saknas grund för att i förväg pröva om signaler från kommunikationssatelliter skall få vidarespridas.

SRL. CANT och Luxor anför följande. Det är tillfredsställande att progam via direktsändande satelliter får tas emot och vidaresändas i kabelnät utan tillstånd. Motsvarande tillstånd bör också gälla för vidaresändning av program från kommunikationssatelliter. Den tekniska utvecklingen medför att det blir allt svårare att särskilja olika typer av kommunikationssatelliter. särskilt som sändaregenskaper och ut- effekter mellan de båda typerna allt mer närmar sig varandra. Paragraferna 8— 14 i den föreslagna lagen om kabelsändningar bör sålunda kunna utgå.

Ytterligare synpunkter som berör kommitténs förslag i denna del redovi- sas i det följande i avsnitt 6.

6 Regler och villkor för sändningsverksamhet 6.1 Allmänna synpunkter på förslagen

Uttalanden enligt vilka de framlagda förslagen helt eller i huvudsak godtas görs av riksåklagaren. Göta hovrätt. televerket, rektorsämbetet vid Uppsala universitet. rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola. sta- tens kulturråds styrelse (majoriteten), radiemt'imnden. statens delegation

• Sida 167
•  Original

Prop. 1984/85: 199 167

för rymdt'erksamhet, in_f'ornzationsdelegationen. kommunstyrelsen i Kungsbueku kommun (nutjorllt'lenl. kommunstvrelsen [ illa/mö komm/llt (majoriteten). Svenska kommlin/örbundets styrelse Hnajoriteten). Lands- tings/örbundets styrelse (majoriteten ). Sveriges Radio AB:s styrelse ('ma- joriteten). Sveriges L:":kalradio AB. Sveriges Författarförbund. European Business Satellite AB. Esselte Video AB. Folkets Husfk'ireningarnas Riks- organisation. Riksföreningen Våra Gårdar. HSB . SAB():s styrelse ("majo- riteten). II_vresgästernas Riksförbund. Riksförbundet Hem och Skola. Fi- ladelfia/örsarnlingen i .S'toekholm och VllrIIlllllIdS läns landstings fört-'alt- ningsntskott.

Riksåklagaren anför att han rent allmänt vill uttrycka sin tillfredsställel- se över att kommittén. efter sin med stor grundlighet utförda genomgång av olika handlingsalternativ. stannat för att förorda riktlinjer som innebär att fler regler än nödvändigt inte skall införas och att de som föreslås skall stå i samklang med gällande lagstiftning.

Göta hovrätt yttrar att det från de synpunkter hovrätten har att beakta inte finns anledning invända mot det av kommittén framlagda förslaget till reglering.

Enligt radionämnden kan det föreslagna koncessionssystemet allmänt sett inte sägas äventyra en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Nämnden kan därför principiellt tillstyrka att ett sådant system införs. Nämnden förutsätter härvid att systemet efterhand görs till föremål för översyn och revideringar. i takt med bl.a. den medieteknologiska utveck- lingen och de erfarenheter som vinns.

Inj'ornzationsilelegationen förklarar att kommitténs förslag om lokala kabel-TV-sändningar tillgodoser alla tänkbara önskemål om spridning av kommunal information.

Sveriges Författarförbund uttalar att kommittén (i vissa fall dess majori- tet) pä ett såvitt kan bedömas rimligt sätt avvägt tillträdesmöjlighetcrna. mättet av ekonomiska och ideella krav på tillståndshavarna samt kompe- tensfördclningen inom det föreslagna systemet. Förbundet anser därför att kommittén slutfört den analys som påbörjades av yttrandefrihetsutred- ningen beträffande etableringsfrihetsfrågan.

Riksförbundet Hem och Skola ser möjligheten att med hjälp av kabelan— vändning sprida information om den lokala föreningsverksamheten och förmedla samhällsinformation som något mycket positivt. Samtidigt ut- trycks farhågor för att Hem och Skola-rörelsen liksom flertalet andra ideella organisationer inte skall kunna använda sig av tekniken dels på grund av de stora kostnaderna. dels beroende på att medlemmarna inte har de kunskaper som krävs för att producera TV-program.

Flera remissinstanser gör mer eller mindre kritiska kommenterar. SAF anser att det förordade koncessionssystemet är onödigt långtgåen— de.

Institutionsstyrelsenförjollrnalistlu'igskolan vid .S'toc'k/tolms universitet

• Sida 168
•  Original

Prop. 1984/85: 199 168

kritiserar förslagen från yttrandefrihetsrättsliga utgångspunkter. Styrelsen yttrar att det är grundläggande för den svenska regleringen av yttrandefri- heten att någon förhandsgranskning av yttranden inte får förekomma. Inte heller får man på annat sätt i administrativ ordning hindra att yttranden framförs. Däremot skall det finnas en noga reglerad och effektiv väg att via domstolsprövning inskrida mot yttranden som går utöver det tillåtnas gräns. Styrelsen anser att det inte kan möta några oöverstigliga hinder att förverkliga dessa principer även på satellit— och kabelsändningsområdet. Enligt styrelsen har emellertid kommitten valt att på varje punkt föreslå lösningar som strider mot tidigare principer.

Svenska .Iourna/istförbmzdet hänvisar till att de regler som ges i lag skall garantera en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. lnskränkningari denna frihet bör endast få ske om oavvisliga skäl påkallar det. På den punkten är kommitténs förslag otillfredsställandc. säger förbundet.

En ledarna! i socialniimriden i Stockholms kommun (vpk) menar att yttrandefriheten visserligen måste värnas men att detta inte får betyda att man underlättar för de kommersiella — och ofta människofrentliga kraf- terna — att få fritt fram. Kabel-TV kan få en positiv betydelse på det lokala planet men det förutsätter att verksamheten frikopplas från kommersiella intressen och äger rum i demokratisk regi. Så sker inte i betänkandet, anförs det.

SAF förklarar sig instämma i ledamoten Levins särskilda yttrande (be- tänkandet s. 516). att det är beklagligt att kommittén inte utnyttjat möjlig- heterna att överväga hur större mångfald för eterdistribuerade ljudradio- program skulle kunna åstadkommas. Liknande synpunkter framför sju ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m, fp och el.

Kommitténs avgränsning av det tillståndspliktiga området kritiseras av Riksdataff'irbmidet. Det är enligt förbundet svårt att enbart behandla sådan telekommunikation som "är av massmediekaraktär" och som "vänder sig till allmänheten”. Förbundet anför att telenät och teletjänster som inte i någon mening är sekretessbelagda antingen är tillgängliga för alla eller ingen. Enligt förbundet kan man knappast räkna med bestående organisa- toriska lösningar om man söker upprätthålla en kvalitativ yttrandefrihet i ett system med kvantitativa begränsningar t. ex. rörande koncession eller reklam.

NO pekar på att kommittén inte har berört frågan om hur reklam i utländska TV-program påverkar konkurrensförhållandena i Sverige.

HCK och Handikappinstitutet hävdar att kommittén inte tillräckligt har beaktat handikappfrågorna. HCK yttrar:

"HCK kan återigen konstatera att en statlig utredning på'medieområdet presenterat ett betänkande där man bortsett från handikappfrågorna. Man föreslår således regler för ett nytt medium som kommer att innebära att informationsklyftorna ytterligare kommer att öka mellan de som kan ta del av mediet och de som ställs utanför. Det finns alltför många exempel redan

• Sida 169
•  Original

Prop. 1984/85: 199 169

på hur data- och informationsteknologi tagits i anspråk och används på ett sådant sätt att handikappade ställs utanför. Postel. bankomat och datorise- rade kösystem är exempel. Att utredningen bortsett från handikappfrä- gorna är mycket beklagligt. eftersom man med teknikens hjälp i mänga sammanhang i stället skulle kunna minska informationsklyftorna."

Båda de nämnda organisationerna kräver en särskild utredning om kon- sekvenserna av den informationsteknologiska utvecklingen för personer med funktionshinder. Handikappinstitutet anser att utredningsuppdraget i första hand bör gälla medieomrädet men också behandla andra kommuni- kations- och informationssystcm.

Televerket kritiserar att konunittén i flera fall föreslagit regler grundade på viss teknik. Eftersom TV—omrädet präglas av snabba förändringar synes det verket synnerligen angeläget att teknikrelaterade restriktioner begrän- sas till ett minimum.

UHÄ fäster uppmärksamheten på den kritik beträffande definitioner. föreslagna lagtexter m.m. som framförs avjuridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. sektionsnämnden E vid tekniska högskolan i Stockholm och juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet.

Kommunstyre/sen i Umeå kommun anför att den föreslagna regleringen innebär att ett redan omfattande regelsystem ytterligare byggs ut och blir än mer svåröverskädligt. Kommunstyrelsen anser det också anmärknings- värt att tillsyns-. kontroll- och bevisfrågor inte uppmärksammats mer av kommittén.

Svenska Filminstitutet menar att det hade varit önskvärt med en större djärvhet från kommitténs sida när det gäller den förberedande perioden (fram till årsskiftet 1985/86). Den koppling till Sveriges Radios sändnings- rätt (och tillståndsgivning) som den nu pågående försöksverksamheten med lokal kabel-TV har, fungerar enligt institutet som en hämmande faktor. Försök med fri sändningsverksamhet och med reklamftnansiering av lokala sändningar skulle ha kunnat ge ett rikare erfarenhets- och be- slutsunderlag.

Några remissinstanser diskuterar frågan om kommunernas roll i kabel- sändningsverksamheten.

Kommitténs förslag ger inte kommunerna tillräckligt inflytande anser statens kulturråd, kommunstyrelsen i Borlänge kommun inutioriteth). informationschefen i Västerås kommun, komrnunstyrclscn i Uppsala kom- mun r'majoritett'n). kommunstyrelsen i Örebro kommun och S renska kom- munjörbundt'ts styrelse (majoriteten).

Kom/nunstyralsan i Uppsala kommun ( majoriteten) framhåller att det är svårt att acceptera kommitténs förslag om kommunernas skäligen begrän- sade roll om man beaktar televerkets uttalade planer på att genom kabelnä— ten förbereda s.k. bredbandsnät som kan användas till datortrafik med återkopplingsmöjligheter.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1984/85: 199 170

Svenska kommunförbtmdets styre/.te (majoriteten) anför att kommitténs redovisning av kommunernas intressen i kabelnät och kabelsändningar ter sig alltför begränsad och att kommittén har bortsett från att kommunerna har ansvar inom en rad olika samhällssektorer som direkt eller indirekt kommer att påverkas genom att kabelnät anläggs.

Sex ledamöter i Svenska kommutt/orbluulets styrelse (m oelifp) uttalar å andra sidan att det inte finns någon anledning att ge kommunerna ett särskilt inflytande över kabelsändningsverksamheten. Yttrandefriheten skall. anför de. inte vara beroende av lokala åsikter.

Kommunstyrelsen [ Malmö kommun (ma/miteten) framhåller att den nya situation som växer fram genom satellit- och kabel-TV inte i sig får innebära att något ansvar läggs på kommunerna. Detta får endast ske i den män och omfattning som enskilda kommuner är beredda att engagera sig härför.

Angelägenhetsgraden av en lagreglering av kabel-TV-verksamheten tas upp i några yttranden.

Riksåklagaren, televerket. Svenska Elektronikindustriföreningen och Värmlands läns landstings jQ'irvultrzingsutxkott anser det angeläget att statsmakterna snarast möjligt lägger fast de regler som skall gälla.

Svenska Elektronikindustri/öreningen anför att anledningen till förening- ens uppfattning är att svensk industri bör ges rimliga chanser att hävda sig på marknaden. Om det dröjer med ett beslut finns risk dels för att intresset för lokala kabelnät minskar till följd av att konsumenter skaffar sig indivi- duell mottagningsutrustning för satellitprogram. dels för att svenska före- tag hamnar på efterkälken gentemot utländska leverantörer av utrustning till lokala kabelnät.

Den motsatta uppfattningen, att ett ställningstagande inte brådskar. har emellertid också förespråkare.

Sektionsnämna'en E vid tekniska högskolan i Storkholm uttalar att riks- dagen hellre än att nu stifta en långsiktig — utvecklingsläsande — lag bör tillåta en utvidgad försöksverksamhet. väsentligen enligt kommitténs för- slag.

Korn/nunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) anför att det är bättre med provisoriska beslut en tid framåt om det finns minsta tvekan i fråga om den nya mediesituationen. Något som ytterligare motiverar ett sådant förhållningssätt är enligt kommunstyrelsen att det i många kom- muner. där tillstånd till försöksverksamhet med lokal kabel-TV lämnats, ännu inte kommit igång någon verksamhet. Liknande synpunkter framför kommunstyrelsen i Örebro kommun.

Sveriges Radio- & Ilemelektronik/ei'erantörer (SRL) framhåller vikten av en öppen och generös attityd från regeringens sida när det gäller successiv utbyggnad av den nu pågående försöksverksamheten med ka- bel-TV. Enligt SRL bidrog den försöksverksamhet som bedrevs inför tidigare genombrottssituationer pä medieomrädet. (. ex. introduktionen av

• Sida 171
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l7l

TV 2. färg-TV och radiostereo. till en mjuk övergång. vilket motverkade en överhettad efterfrågan med därav följande kapacitetsbrist pä installa— tionssidan m.m. Informationst'hden i Västerås kommun ger uttryck för ett likartat synsätt.

Kommunfitllmäktige iJönköpings kommun anför att erfarenheterna av den pågående försöksverksamheten bör tillmätas stor vikt vid ställningsta- gandet till regelsystemcts utformning med anledning av den till våren 1985 förutskickade propositionen till riksdagen.

6.2 Koncessionssystemets principiella utformning 6.2.1 Central m_vndighetför tillständsgit'ningen Kommitténsförslag

Den tillståndspliktiga sändningsverksamheten skall administreras av en ny statlig myndighet. kabelnämnden ('s. 281). Kommittén finner det inte lämpligt att tillståndsfrågorna prövas av regeringen och avvisar bestämt tanken på länsstyrelserna som tillståndsmyndigheter (s. 320).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av JK. riksåkla- garen. kammarrätten [ Stockholm, arkivet för ljud och bild. juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. rektorsämbetet vid Uppsala universitet, juridiska fakultelsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds uni- versitet. samhällsvetenskapligafakultetsnämnt'len vid Göteborgs universi- tet. statens kulturråd. statens biogrq/byrä. radionämnden. riksrevisions- verket. närradiokommittén. kommunstyrelserna iKalmar. Stockholms och Sundsvalls kommuner. Sveriges Radio AB, Sveriges Loka/radio AB. LO. TC O. KLYS. Svenska Teaterförbundet. Sveriges Ft'irfattar/ärbund. SIF- klubben vid Sveriges Radio-koncernen. Svenska Artisters och Musikers lntresseorganisation, Svenska Tidningsutgivarefäreningen (TU). Folkets lillbförcnirtgarnas Riksorganisation. IFPI-VIDEO, Hyresgästernas Riks- förbund. Sveriges Villaägareförbund. S veriges frikyrkoråd/l)e fria kristna samfimdens råd. Seth's Kabel-TV AB. Sveriges Närradio/'ärhund. Sunds- valls Tidning. utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns lands- ting. ABF och Värmlands läns landstings jörvaltningsutskott.

TU framhåller att tillståndsgivningen bör skötas av ett centralt organ och inte på regional eller lokal nivå för att en enhetlig praxis skall kunna utvecklas.

Simdsvalls Tidning är så till vida kritisk mot förslaget att tidningen anser att kabelnämndens karaktär av tillfällig koncessionsmyndighet borde ha understrukits kraftigare än som skett i betänkandet. Tidningen framhåller att förslaget att inrätta nämnden har motiverats med rättvise- och yttrande- frihetsskäl och de tekniska begränsningar som förhindrar etableringsfrihet pä kabelsändningsområdet. Om omsorgen om yttrandefriheten hade varit

• Sida 172
•  Original

Prop. l984/85: 199 l72

vägledande för förslaget. borde emellertid också avvecklingsperspektiven ha antytts klart och relaterats till de tekniska lösningar på nätsidan som kan antas göra det onödigt med en kabelnämnd i framtiden.

JK reagerar mot den föreslagna benämningen pä myndigheten; en mera adekvat benämning vore enligt honom t. ex. kabelsändningsnämndcn.

Riksrevisionsverket och statskontoret tar upp frågan om det är lämpligt att nu besluta om en permanent myndighetsfunktion. Ett skäl för att avvakta är enligt riksrevisionsverket att en genomtänkt kostnadsberäkning dä kan ligga till grund för ställningstagandet. Statskontoret anser betänkan- det vara ett mycket osäkert underlag för ett beslut om en permanent myndighet och förordar en interimistisk lösning 51 att ytterligare erfaren- heter kan vinnas. Man avräder också bestämt från att det nu inrättas både en myndighet för närradiofrägor och en för kabelsändningsfrägor.

Negativa eller tveksamma till förslaget om central tillständsmyndighet är bl.a. kommunstyrelsen i Luleå kommun. kommtmstyrelsen i Uppsala kont- mun (ntt'tiot'iteten) och Sveriges Riksidrottsförbund (RF).

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) uttalar att respekti- ve kommun är det viktigaste organet för medborgarnas lokala självstyrel- se. Det är svårt att se hur en kabelnämnd sammansatt av experter bättre skulle kunna kanalisera kommuninvånarnas behov och önskemål.

RF anför att idrottsrörelsen ställer sig frågande till om det behövs någon kabelnämnd. Uppgiften att vara kontrollorgan för lokala kabeloperatörer borde kunna ges till någon idag befintlig myndighet. t. ex. närradiokommit- tén.

Ett flertal remissinstanser diskuterar andra former av tillståndsgivning än genom en central förvaltningsmyndighet.

Kammarrätten i Stockholm uttalar att den är ense med kommittén om att frågor om kabelsändning och tillsyn över kabelsändningsverksamheten inte bör ligga på regeringen eller länsstyrelserna.

Sveriges Närradioförbund intar samma ståndpunkt när det gäller läns- styrelserna.

En mera positiv syn på länsstyrelserna har statskontoret, som hänvisar till att man i sitt remissyttrande över närradiokommittens betänkande (SOU 1984: 53) Föreningarnas radio förordat länsstyrelserna som till- ständsmyndigheter på närradioområdet. När det gäller kabelsändningsom- rädet finns det enligt statskontoret anledning att belysa länsstyrelsealterna- tivet genom ytterligare utredning och analyser.

Från framför allt kommunalt håll finns ett betydande stöd för tanken på kommunal tillståndsgivning till kabelsändningsverksamhet. särskilt på längre sikt. Mer eller mindre bestämda uttalanden i den riktningen gör kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten), kommtmstyrelserna i Gävle och Luleå kommuner, kommunstyrelsen i Stockholms kommun ( ma- joriteten). kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun, kommunstyrelsen i

Uppsala kommun (majoriteten). informationsche/en [ l-"ästeräs kommun.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1984/85: 199 173

kommunstyrelsen i Örebro kommun. Svenska kommun/orbtutdets styrelse (majoriteten). l—"ilmeentrum och BIK-förbundet.

Kommunstyrelsen [ Uppsala kommun (majoriteten) förklarar att respek- tive kommun inte bara kan bedöma de planmässiga förutsättningarna utan också göra de för kommunen relevanta kultur- och medicpolitiska bedöm- ningarna. Kommunstyrelsen fortsätter:

"De skäl som kommitten anför mot kommunerna som tillständsgivare är svaga och ofullständigt motiverade. Om ett centralt organ svarar för till- ständsgivningen skulle garantier skapas för enhetliga regler och principer inte minst i tekniskt avseende. säger kommittén. Om samma synsätt tilläm- pades på t.ex. bygglovprövningcn så skulle kommunerna inte ha givits en sådan rätt. Det är fullt möjligt att på samma sätt som inom planväsendet utarbeta centralt fastställda normkrav. kombinerad med en lokal tillstånds— prövning. Kommittén säger att kommunerna saknar kompetens idag att pröva kabelnätsfrägor. Det är självklart att så är fallet eftersom ingen annan heller har sådana erfarenheter hittills. Men kommunerna har inom andra viktiga områden skaffat sig erfarenheter inom självstyrelsens ram. varför även tillständsprövning av kabelnät torde vara möjligt att lära sig för kommunerna. Det bör understrykas att även kommunerna skall vara bundna av de ramar som den grundlagsskyddade informations- och yttran- defriheten stadgar. Prövningen får i det fallet inte skilja sig frän vad som föreslås för den centrala kabelnämnden. Ovriga prövningsgrunder kan fastställas i lag genom rambestämmelser."

Kommunstyrelsen i Luleå kommun förordar att de kommuner som så önskar skall kunna ta ansvar för tillständsgivningen.

Enligt Svenska kommunförhundets styrelse (nutjoriteten) kan det i ett första utvecklingsskede finnas skäl att åstadkomma de garantier för enhet- lighet i prövningen som ett organ på riksnivå innebär. Så snart som möjligt bör emellertid prövningen flyttas över till de kommuner som så önskar. Den statliga kabelnämnden bör då fortfarande handha frågor som avser indragning av sändningstillstånd. Kommunstyrelsen iStoekho/ms kommun (majoriteten). kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun och informations- ehefen [ Västerås kommun uttrycker sig på liknande sätt.

Kommunstyrelsen i Borlänge kommun ( majoriteten) och kommunstyrel- serna i Sundsvalls och Örebro kommuner anför att kommunerna. om en central tillståndsmyndighet inrättas. bör ha rätt att vägra godkänna till- Ståndssökande, dvs.ha vetorätt. Kommunstyrelsen [ Borlänge kommun (majoriteten) anför att det är ett absolut minimikrav att kommunerna kan besvära sig över det centrala organets beslut.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) anser att formerna för en kommunal tillståndsprövning bör utredas särskilt.

Kritiska röster mot tanken på kommunal tillståndsgivning förekommer emellertid också. Fem ledmöter i kommunstyrelsen i Stock/uthus kommun (m oeltfp) förklarar att de bestämt avvisar ett stärkt kommunalt inflytande. Fyra ledamöter i Svenska kommun/i'irbundets styrelse (e) tar upp frågan om tillståndsgivning till s.k. lokala operatörsföretag (se avsnitt 6.232 ).

• Sida 174
•  Original

Prop. 1984/85: 199 174

Ledamöterna anför att kommunens medverkan här bör begränsas till att gå en eventuell central kabelmyndighet till handa med adekvat information om lokala förhållanden som kan erfordras för att myndigheten skall fatta sitt beslut på bästa möjliga beslutsunderlag. Någon annan kommunal med- verkan synes cj erforderlig.

6.3.2 Tre slag av tillstånd Kommitténs forslag

Tre slag av tillstånd skall kunna förekomma: ]) rätt att vidaresända program från en satellit i fast trafik. en s.k. kommunikationssatellit. 2) rätt att bedriva lokala sändningar och 3) rätt att upplåta utrymme i ett kabelnät för lokala sändningar (s. 283 f).

Remissinstansernus inställning

Kommittén förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av kammarrätten [ Stockholm, radionämnden. kommunstyrelsen i Stoekholms kommun. Sve- riges Radio AB, Sveriges Loka/radio AB, LO, KLYS och Svenska Teater- förbundet.

Radionämnden anser att kommittén har anfört övertygande argument för att dessa tre slag av verksamhet skall kräva tillstånd.

Statskontoret känner sig däremot inte övertygat om att det är lämpligt att låta lagregleringen anknyta till att det är fråga om sändningar från en "satellit i fast trafik”. Om sådana sändningar inte kan avgränsas från andra satellitsändningar. raseras grunden för kommitténs förslag. Statskontoret anser att denna i den tekniska utvecklingen inbyggda risk bör uppmärk- sammas vid departementsberedningen av kommitténs förslag.

Hyresgt'isternas Riksförbund motsätter sig att utrymme i ett kabelnät skall få upplåtas till tidningsföretag men godtar i övrigt förslagen.

SAF. Sveriges Industriförbund. Sveriges Radio- & Hemelektronik/eve- rantörer (SRL). Centra/antennmaterielleverantörernas Förening (CANT), Philips Norden AB och Luxor Konsumentelektronik AB avstyrker försla- get att det skall krävas tillstånd för att få vidaresända program från en kommunikationssatellit.

Enligt Sveriges Industriförbtmd saknas det grund för att i förväg pröva om signaler från en kommunikationssatellit skall få vidaresändas. Dessut- om är det inte rimligt att en stor grupp av dagens eentralantennanläggning- ar skall äläggas tillständskrav om man önskar vidaresända kanaler från kommunikationssatelliter. Kommitténs förslag torde innebära att en even- tuell kabelnämnd skulle belastas med flera tusen ansökningar från central- antennanläggningar med över 50 anslutningar.

SRL, CANT och Luxor Konsumentelektronik AB anför att den tekniska utvecklingen gör det allt svårare att skilja mellan sändningar från de olika slagen av telesatelliter. Det finns en tendens att kommunikationssatelli- terna får allt högre effekt samtidigt som de direktsändande satelliternas

• Sida 175
•  Original

Prop. 1984/85: 199 175

effekt minskas. Det material som kommer att utsändas via de olika satelli- terna kommer heller inte att uppvisa nägra direkta skillnader.

Philips Norden AB menar att det redan nu är svårt att skilja mellan de olika slagen av sändningar. Direktsändande satelliter har svårigheter att upprätthålla den avsedda effektnivån (exempelvis Japans satellit BS-Z. lt)() W). medan kommunikationssatellitcrna får allt starkare sändare på nivån 50 W. Det sker också en utveckling mot allt känsligare och billigare mottagare. Även skillnaden i rättslig status kan komma att helt utplänas (exempelvis Luxemburgs Coronetprojekt). Den verkliga gränsen går enligt företaget inte mellan sändningar från de olika slagen av satelliter utan mellan kodade och icke kodade signaler — oavsett om det är fråga om överföringar mellan markstationer, via satellit elleri kabel.

6.2.2.l Rätt att vidaresända program från en satellit i fast trafik. en s.k. kommunikationssatellit Kommitténsjo'rslag

Vidaresändning av program från en kommunikationssatellit skall vara samtidig och oförändrad (s. 283. jfr s. 277 och l43). Programmen skall alltså vidaresändas omedelbart efter mottagandet, dvs. titan tidsförskjut- ning. Detta betyder att tillståndshavaren inte får spela in programmen och först därefter sända ut dem till tittarna och lyssnarna. Programmen skall också vidaresändas som de är, dvs. utan tillägg till eller förändringar av originalsändningen. säsom pä- och avannonser. svensk programtextning eller spcakerkommentarer. Utsändning av bandade program eller program som redigerats i något avseende. t.ex. försetts med svensk text. skall jämställas med de två slagen av lokal sändningsverksamhet (s. 279).

Ett tillstånd att vidaresända program skall inte vara generellt utan avse en bestämd programkanal som överförs via kommunikationssatellit (s. 297").

Remissinstansernas inställning

Uttrycket samtidig och oförändrad vidaresändning diskuteras av sek— tiottsnäm/tden E vid tekniska högskolan i Stoekltolm. lät vara på tal om vidaresändning av rundradiosändningar. Absolut sett är det enligt nämn- den givetvis helt orimligt att tala om "samtidig och oförändrad” vidare- sändning. Frägan är i stället vilken fördröjning och vilka förändringar som tillåts. Nämnden anser det troligt att kommittén avsett att tillåta säväl frekvensomvandling som avkodning och sådan teknisk kvalitetsförsämring som betingas av Utrustningens prestanda. Enligt nämnden har det däremot inte klargjorts vad kravet skall innebära för program med styrsignaler. t. ex. en kanal med spräkversionerat ljud eller text. Det framhålls att det inte ens är otänkbart att flera olika reklaminslagsversioner sänds samtidigt men med begränsad bandbredd. Detta bör enligt nämnden kunna accepte- ras.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1984/85 : 199 176

Esselte Video AB är ocksä inne på att kommittén inte klart angett hur uttrycket bör förstås. Bolaget yttrar:

"Satellitsignaler vidaresänds inte alltid i oförändrad form från head-end. När signalen länkas upp för utsändning över satellit kan t. ex. textinforma- tion inbakas. signalen förvrängas etc. Vid utsändning frän head-end mäste signalen omformas och textinformationen identifieras. Det bör klart fram- gå av den kommande lagstiftningen att denna typ av tekniska förfaranden inte förhindras.

Det kan vidare tänkas att det satellitsändande programbolaget önskar bereda den svenska publiken möjlighet att se svenska och nordiska läng- filmer. vilka inte är lika attraktiva för den icke-skandinaviska marknaden. Detta kan göras möjligt genom att dessa program sänds i förväg och automatiskt utlöses vid planerad sändningstid. Programkanalcn är alltså likadan i hela landet men hela programkvällen har inte rent tekniskt sänts samtidigt frän satelliten. Denna lösning skulle möjliggöra att programutbu- det ur kulturpolitiskt hänseende skulle förstärkas enligt vär mening. Något skäl att i lagstiftningen hindra sådana sändningar eller andra tekniska möjligheter att variera utbudet från land till land torde inte föreligga. Vi utgår från att kommittén inte avsett att lagstiftningen skulle begränsa denna möjlighet och följaktligen att den kommande lagtexten i stället möjliggör ett sådant förfarande."

Kommiuzsr_i-'rel.s'er1 i Umeå kommun ifrågasi'itter villkoret att det skall vara fråga om samtidig och oförändrad vidaresändning. Det kan vara rimligt att operatören vill begränsa sändningstiderna eller avstå från att vidarebefordra vissa programtyper. Sådana ingrepp i originalsändningarna mäste enligt kommunstyrelsen kunna medges.

Luxor Konst:nzenlelektronik AB och Ser/l's Kabel-TV AB avstyrker för- slaget att ett tillstånd skall avse en bestämd programkanal som överförs via kommunikationssatellit. Båda bolagen betraktar detta krav som orimligt med tanke på det stora programutbud som kan väntas. Set/fs Kabel-TV AB illustrerar vad kravet skulle innebära är l987. dä enbart Luxemburgs satellit kan antas sända 16 program. Med t.ex. 200 lokala kabelnät i landet skulle enbart den satelliten kräva 3 200 tillstånd av kabelnämnden.

En smidigare och rimligare lösning än att varje tillstånd skall avse en bestämd programkanal vore enligt Luxor Konsumanmlvktmnik AB att ge varje nät ett generellt tillstånd att vidaresända programutbudet från kom- munikationssatelliter — under förutsättning att kanalernas innehåll är för- enligt med svensk lag.

Svtlz's Kabel-TV AB ser två möjligheter att lösa frägan. Antingen att kabelnämnden generellt beslutar att det är tillåtet att vidaresända en viss satellitkanal i kabelnäten. Nätägarna skulle i så fall vara skyldiga att anmäla varje förändring av det utbud som vidaresänds. Den andra möjlig- heten är att det helt enkelt beslutas att det är tillåtet att vidaresända alla satellitkanaler till dess kabelnämnden förbjudit någon.

• Sida 177
•  Original

Prop. 1984/85:199 ' |77

62.12 Rätt att bedriva lokala sändningar Kommitténsji'irslag

Rätt att bedriva lokala sändningar skall i första hand leda till att sådana kommer till stand i en särskild kanal i nätet; syftet med programverksam- heten i denna kanal skall vara att åstadkomma en vidsträckt yttrande- och in"-formationsfrihet. dvs. goda yttrandemöjligheter för olika lokala intres- senter och mångfald i utbudet (.s. 383 foch 305).

Den särskilda kanalen för lokala sändningar skall under vissa förutsätt— ningar ställas till förfogande gratis för det s.k. lokala operatörsföretaget. se 6.3.1.

Kommittén ser det som ett värde i sig om lokal sändningsverksamhet kan organiseras inom ramen för den särskilda kanalen (s. 305).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas titan erinran av statens kultur— råd. närradiokommittén, ("ltt-'j'enjär A Vicentralc'n i Lunds kommun. kont- muristj'ralsen i Stockholms kommun, kultur- och fritidsnämnden i Västerås kommun, Svenska kammunjärbundet. Svenska Journalistjörblmdct. Sve- riges Villaägardörbund och Värmlands läns landstings _fört'altningsat- skott.

Kommunstvrelsen i Stockholms kommun anför att det för kommunerna är utomordentligt betydelsefullt med en speciell kanal för lokala sändning- ar.

Kultur- och fritidsnämnden i Västerås kommun ser den särskilda lokala kanalen som en stor chans för föreningslivet och det lokala kulturlivet att få kontakt med en publik som man hittills haft svårigheter att nä.

Sveriges Villaägarti/'ärbund hälsar med tillfredsställelse kommitténs ståndpunkt att lokala sändningar i första hand skall användas för att ge intresserade lokala institutioner. föreningar m. fl. möjligheter att medverka med program.

Enligt närradiokommittén finns det skäl att sammanföra all lokal pro- gramverksamhet till den särskilda lokala kanalen. Kommittén säger sig ha den erfarenheten att politiska partier. kyrkor och andra rörelser som vill utnyttja en lokal radiosändare, ser ett värde i att man använder samma frekvens. Det gör marknadsföringen av verksamheten lättare samtidigt som en mer allsidigt sammansatt publik näs.

("haft-'nför A V-c'entralen i Lunds kommun förespråkar att utsändningar- na i den särskilda lokala kanalen sker från den lokala AV-centralen (läro- medelseentralen). som ortens skolor regelmässigt finansierar. Härigenom kan också kommunerna underlätta verksamheten, t. ex. genom att ställa studiolokaler till förfogande.

12 Riksdagen 1984/85. I sant/. Nr 199

• Sida 178
•  Original

Prop. 1984/85:199 ' ns

62.13 Rätt att upplåta utrymme i ett kabelnät för lokala sändningar Kommitténs förslag

Rätt att uppläta utrymme i ett kabelnät för lokala sändningar skall ge tillståndshavaren möjlighet att hyra ut kanalutrymme på affärsmässig basis (s. 284). Däremot skall han inte själv få bedriva programverksamhet. dvs. sätta samman programutbudet i en eller flera kanaler. För att denna princip inte skall frångås anser kommittén att upplåtelse av utrymme inte skall få ske till dotterföretag eller annat rättssubjekt som tillständshavaren har intressen i. Någon lagreglering av närståendeproblematiken föreslås dock inte (s. 305).

Upplåtelse av utrymme skall endast få ske i ett steg. Den som förhyr utrymme skall således inte få hyra ut utrymmet i andra hand ts. 309).

Programverksamheten i kanalutrymme som hyrs ut skall inte behöva uppfylla kravet pä en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. 'fvärtom skall det vara möjligt att låta olika kanaler få sin speciella prägel ifråga om programinnehäll och identässig inriktning (s. 308 f).

Remissinstansernas inställning

Små/andspostens Boktryckeri AB och Sundsvalls Tidning tillstyrker att utrymme i ett kabelnät skall få upplåtas på det sätt som kommitten föresla— git.

Från televerkets sida uttalas att man finner diskussionen i betänkandet något oklar.

SIF-klubban vid Sveriges Radio-koncernmz och Hyrt'sgästernas Riksfär- bund motsätter sig att den som har fått tillstånd att upplåta utrymme skall få hyra ut detta till tidningsföretag. En sådan möjlighet skulle enlgt Hyres- gästernas Riksförbund i första hand utnyttjas av de största och mest bärkraftiga tidningarna. Det visar enligt förbundet redan den pågående försöksverksamhcten med lokal kabel-TV. Kommitténs förslag skulle där- för ytterligare förstärka obalansen på tidningsmarknaden. Förbundet anser dessutom att tidningarnas aktiva deltagande fordras i sändningarna i den särskilda lokala kanalen för att dessa sändningar skall få ett professionellt och slagkraftigt innehåll.

De tidningar som uttalat sig har ett annat synsätt. Småla))(lspostc'ns Boktryckeri AB framhåller att detär angeläget att lagstiftaren inte försvårar för tidningsföretag att operera i egna kanaler. Och .S'midsvalls Tidning säger sig inte kunna acceptera att de eventuella monopolsituationer som föreligger tas till intäkt för någon särbehandling av tidningsföretagen. Sådana åtgärder måste betraktas som grava inskränkningar av yttrandefri- heten. uttalar tidningen.

Kommitténs ståndpunkt att upplåtelse av utrymme i ett kabelnät inte skall få ske till tillståndshavaren närstående rättssubjekt. har inte kommen- terats av någon remissinstans.

• Sida 179
•  Original

Prop. 1984/85: 199 179

6.2.3 Två tillståndsbcrältigaa'c subjekt Kmnmitténsjb'rslug

[ varje kabelnät skall det finnas högst två tillståndsberättigade subjekt. nätets ägare och det s. k. lokala opcratörsföretaget. Dagstidningar. ideella organisationer m.fl. skall alltså inte kunna ges egna tillstånd av kabel- nämnden. I den mån de önskar bedriva lokal programverksamhet i eget kanalutrymme. får de hyra detta av nätägaren eller det lokala operatörs- företaget (s. 281 i).

De programregler som föreslås gälla skall iakttas av tillständshavarna. Sanktioner på grund av att regler överträtts skall alltså riktas mot dem. I den mån någon annan än tillståndshavaren bedriver den egentliga sänd- ningsverksamheten. skall han närmast inta ställningen av programleveran- tör. Förhållandet mellan tillståndshavaren och den som egentligen sänder avses vara en avtalsfråga. Tillståndshavarens tillhandahållande av sänd- ningsmöjligheter anses därför inte utgöra myndighetsutövning (s. 283).

Rumissinstan.sernas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks av statens kulturråd och Folkets Hus/ör- eningarnas Riksorganisation.

Radimtämndt'n yttrar:

”Nämnden har ingen invändning mot den föreslagna principen att anta- let avtalsslutande parter bör begränsas. Däremot finner nämnden det oklart hur Mmk tänker sig rollfördelningen och prioriteringsordningen mellan de två tillständsberättigade parter som föreslås. dvs. nätägare och lokala operatörsföretag. Uppenbarligen kan dessa tvä parter råka i konflikt i fråga om dels rättigheterna att vidaresända satellitkanaler. dels rättighe- terna att upplåta kanaler för lokala sändningar. .lust nämnda rättigheter kan också enligt Mmk förväntas utgöra den ekonomiska grundvalen för verksamheten i kabelnät (s. 286).

Av betänkandet framgår att Mmk i första hand tänker sig nätägaren som innehavare av dessa ekonomiskt väsentliga rättigheter (bl.a. s. 286). I den mån lokala operatörer önskar söka tillstånd i aktuella avseenden ankom- mer det på dem att först träffa överenskommelse med nätägaren. Grundre- geln föreslås dock vara att nätägaren har företräde som tillståndsinneha- vare (5. 291-92). Samtidigt anges emellertid det lokala operatörsföretaget som en samrådspart till nätägaren (s. 287). Vidare framgår att kommunerna skall vara viktiga och närmast självskrivna partners i de lokala operatörs- företagen. parallellt med att de föreslås få yttranderätt inför tillståndsbe- slut från kabelnämnden ("9 & förslag till lag om kabelsändning). Såvitt nämnden förstår leder Mmkzs resonemang till att de lokala operatörsföre- tagen ända får en stark ställning vid eventuella konflikter med nätägarna. både som föreslagna samrådspartners och — främst — genom kommuner— nas ställning inom operatörsföretagen och gentemot kabelnämnden. I detta sammanhang bör det också påpekas att Mmk inte föreslär några regler för rangordning i de fall flera parter inom ett område söker tillstånd hos kabelnämnden. Även i dessa fall kan bl.a. kommunernas beslut komma att bli avgörande ('s. 293—94).

Sammanfattningsvis finner nämnden det svårt att bilda sig en klar upp-

• Sida 180
•  Original

Prop. 1984/85: 199 180

fattning om vilka riktlinjer som skall gälla vid eventuella konflikter mellan tillständssökande parter."

Vissa remissinstanser är inte nöjda med den föreslagna begränsningen av antalet tillständsberättigade subjekt. Kommunstyrelsr'n iBurlängekorn- mun (majoriteten) anser att kommunerna bör ha företräde när det gäller att få sändningstillständ för att värna möjligheterna till kommunal information via kabelsändningar. Kultur- ochfriridxnämndwr i Västerås kommun plä- derar för undersökning av möjligheten att ge någon form av tillstånd till samarbetsorgan mellan föreningslivet och den enskilda kommunen. Små- landspostens Boktryckeri AB anser att den som opererar i en egen kanal. t.ex. en tidning, bör kunna få egen sändningsrätt när det gäller program från kommunikationssatelliter.

[ nägra yttranden riktas mer eller mindre stark kritik mot det föreslagna förhållandet mellan de olika funktionerna i kabelsändningsverksamheten.

Svenska Ti:/ning.?utgivarqföreningen (TU) anser att man bör söka efter— sträva en klarare och mer renodlad utformning av funktionerna. Det rör sig enligt TU:s mening i huvudsak om tre funktioner: nätägarfunktionen. ut- hyrarfunktionen och sändarfunktionen. Nätägarfunktionen består i att an— lägga och underhålla kabelnät. Uthyrarfunktionen består i att hyra ut tillgängligt sändningsutrymme. dvs. ställa ett kommunikationsmedel till förfogande. Sändarfunktionen slutligen innebär att bedriva programverk- samhet. TU anser att lagstiftningen bör bygga på dessa tre funktioner. Av särskild vikt är att hela ansvaret för programinnehället hänförs till sändar- funktionen och att därtill knyts funktionen av ansvarig programutgivare. På så sätt kan det bli möjligt att tillämpa det väsentliga i tryckfrihetsförord- ningcns ansvarsmodell. Närradiokmnmitrén och Publicistklubben är inne på liknande tankegångar.

6.2.3.l Nätägaren Kommitténsjöns—lag

Nätägaren skall kunna ges tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar. För att tillstånd skall kunna ges. skall fordras att nätägaren är svensk medborgare. svensk juridisk person eller utländsk medborgare som har hemvist i Sverige. Tillstånd att vidaresända program från en kommunika- tionssatellit skall på begäran förenas med tillstånd att upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar. Det senare slaget av tillstånd skall också kunna lämnas separat ('s. "283 f).

Om nätägaren har fått tillstånd att upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar och gör detta. skall han svara för att programreglerna iakttas. Sanktioner på grund av att regler överträtts skall alltså primärt drabba nätägaren själv och endast sekundärt den som hyrt utrymme av honom, t. ex. en tidning. Det kan därför bli aktuellt att nätägaren i sin egenskap av tillståndshavare begär att få förhandsgranska program som tidningen avser

• Sida 181
•  Original

Prop. 1984/85: 199 181

att sända. om nätägaren befarar att programmen innebär överträdelse av gällande programregler (s. 309).

Remissinstanser/tas inställning

Sektionsnämnden E vid tekniska Iu'igskolun i Stm'k/wlnt fäster uppmärk- samheten pä att olika delar av ett nät kan ha skilda ägare. Nämnden bedömer att kommitténs förslag katt komplicera tillståndsfrägan om "pri- märnätet" har en ägare och denne ej sänder till bostäder eller ens till allmänheten utan endast till "undercentraler" med andra ägare. t.ex. bostadsrättsföreningar eller undernät med färre än 50 anslutna bostäder.

' Ett par remissinstanser kritiserar att nätägaren inte själv skall få bedriva lokal programverksamhet. Således anser televerket att nätägaren har ett naturligt informationsbehov till kunderna när det gäller exempelvis på- gäende underhållsarbeten, instruktioner och programtabläer. Nätägaren bör därför ha rätt att distribuera program som berör hans egen verksamhet. SABO anser att SABO-företagen i samråd med hyresgästernas lokala organisationer bör ha rätt att bedriva lokala sändningar till hyresgästerna i företagens fastigheter.

Televerkets uppgifter som nätägare diskuteras av pressens organisatio- ner. Tidningarnas Arbetsgivareft'irening (TA) anför att det är viktigt att verkets uppgifter begränsats till att gälla ansvar för kabelnäten som sådana. Att tilldela verket. som är ett statligt monopolföretag. någon annan roll skttlle enligt TA uppenbart strida mot en för ett öppet samhälles fortbe- stånd grundläggande princip. Svenska TidningsutgivureRireningen (TU) diskuterar om det är lämpligt att televerket som allmän traftkanstalt över huvud taget skall ha någon sändarfunktion. vidaresändning av satellitpro- gram inbegripen. TU finner detta vara klart betänkligt och en för ett allmänt kommunikationsföretag artfrämmande funktion.

Det förslag som framför allt tilldragit sig intresse är att nätägaren skall svara för iakttagandet av programreglerna i kanalutrymme som han hyr ut. Mer eller mindre kritiska synpunkter på detta förslag har televerket, insti- tutimtsstyrelsenjörjuurnalisthögskolan vid S tockltolms universitet, närra- diokommittén. Sveriges Radio AB. Sveriges Loka/radio AB. TA. Svenska Journalistförbundet. TU. Seth's Kabel-TV AB. Små/(1ndspostens Bok- tryckeri AB. Sundsvalls Tidning. utbildnings- och kultttrnt'imtu'len vid Norrbottens läns landsting och Publicistklubben.

Svenska Journali.s'tförbundet betecknar kommitténs förslag som helt oacceptabelt.

TU anser det vara en helt orimlig censurregel att nätägaren skall ha rätt att förhandsgranska program som en tidning avser att sända.

Set/i's Kabel—TV AB förmodar att det från nätägarens synpunkt inte kommer att te sig speciellt intressant att hyra ut kanalutrymme om kabel— nämndens åtgärder vid överträdelse av programregler drabbar honom själv.

• Sida 182
•  Original

Prop. 1984/85: 199 182

I stället för kommitténs förslag förordar remissinstanserna genomgående att den som egentligen sänder skall ha ansvaret för programreglernas iakttagande.

6.2.3.2 Det lokala operatörsföretaget Kmnmittensförslag

Det lokala operatörsföretaget skall kunna ges alla tre slag av tillstånd (5. 284). För att tillstånd skall kunna ges fordras att företaget är lokalt förank— rat. bretl sammansatt och utgör en självständig juridisk person. Delägare bör i huvudsak vara föreningar. institutioner. kommunen och lokala före— tag. För att företaget skall kunna anses lokalt förankrat och brett samman- satt bör kommunen samt företrädare för de boende och ortens organisa- tionsliv finnas med. Enskilda personer bör inte få vara delägare; om nätägaren är en enskild person bör han dock kunna vara med. Företaget bör vid bildandet stå öppet för alla lokala intressenter som vill medverka. Det skall ankomma på kabelnämnden att avgöra om ett tillståndssökande företag uppfyller kravet på att vara lokalt förankrat och brett sammansatt. Företagets enda uppgift skall vara att bedriva kabelsändningsverksamhet (5.282 och 292).

Operatörsföretagets ttppgifter kan innebära ett ekonomiskt risktagande. Kabelnämnden skall därför pröva om företaget har de ekonomiska förut- sättningarna för att klara sina uppgifter (s. 282).

Tillstånd att bedriva lokala sändningar skall således endast kunna ges till det lokala operatörsföretaget. Om företaget utöver den särskilda kanalen i nätet, i vilken dessa sändningar i första hand skall ske. behöver ytterligare kanalutrymme för verksamheten. skall företaget vara hänvisat till att hyra detta av nätägaren. Tillstånd till sändningsverksamhet i sådant förhyrt utrymme skall följa reglerna för den särskilda kanalen. dvs. syftet med programverksamheten skall vara att åstadkomma en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet (s. 284).

För att det lokala operatörsföretaget skall få tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet. skall det inte krävas att företaget också begär att få bedriva lokala sänd- ningar (s. 292). Dessa tillstånd förutsätter att företaget genom avtal med nätägaren har fått tillgång till erforderligt kanalutrymme ('s. 293).

Remissinstansernns inställning

Förslaget om lokala operatörsföretag som tillståndshavare tillstyrks av närradiokmnmitten. r'he/enför Al"-centralen iLunds kommun. kommun- styrelserna i Stockholms och Sundsvalls kommuner. Sveriges Radio AB. Sveriges Lokalradio AB. LO. Svenska Teatetgfiörbundet. Folkets Husföre— ningarnas Riksorganimton. Riksföreningen Våra Gårdar och Sveriges

N [i rradioförbun d .

• Sida 183
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l83

Riksföreningen Våra Gårdar betonar vikten av att tillstånd i första hand ges till företag med bredast möjliga folkrörelseförankring.

Folkets Hus/"öreningarnas Riksftrgunisutiun anser att ett lokalt opera- törsföretag skulle kunna utformas enligt de riktlinjer som riksorganisatio- nen tillsammans med föreningslivet och kommunen planerar i Upplands Väsby. Utgångspunkten för den organisationsmodellen är en allmän me- dia/Q'irening i kommunen. till vars bildande hela kommunens föreningsliv inbjuds. Föreningen skall vara öppen för alla liksom t.ex. allmänna sam- lingslokaler. Kommunen skall kunna ingå som en del liksom enskilda personer.

Kmnmunstyrelsen i Stol'klmlms kommun anför att det är bra om det lokala operatörsföretaget får ansvaret för fördelningen av sändningstid. Enligt kommunstyrelsen har man i Stockholm dåliga erfarenheter av hur svårt det är för nya intressenter att komma med i närradion. eftersom vissa föreningar inte vill släppa ifrån sig sändningstid.

Sveriges Närradiojörbund uttalar att man utgår från att den frihet som föreningarna har i nän'adion också kommer att gälla kabelsänd TV. även om programansvaret här skall ligga hos det lokala operatörsföretaget och inte hos enskilda sändande organisationer.

Enligt Sundsvalls Tidning bör det i första hand vara det lokala operatörs- företaget som får rätt att vidaresända program från kommunikationssatel- liter. I övrigt tillstyrker tidningen den föreslagna konstruktionen.

En del remissinstanser har synpunkter på operatörsföretagets associa- tionsform. tänkbara delägare etc.

JK anför:

"Vad kommittén anfört om att det lokala operatörsföretaget skall vara lokalt förankrat och brett sammansatt kan i och för sig vara väl värt att rekommendera. Att detta skall vara ett absolut villkor för erhållande av tillstånd anser jag vara en onödigt restriktiv inställning. Detsamma gäller förslaget att med undantag av nätägaren enskilda inte bör få ingåi företa- get. Aven enskilda kan driva operatörsföretag på ett sådant sätt att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet kommer att råda i kanalen. Jag finner således inte att tillståndsfrägan skall vara kopplad till operatörs- företagets sammansättning."

Juridiska fakulletsstyre[sens forskningsnämnd vid Lunds universitet framhåller att det måste klargöras vilken associationsform företaget skall ha. Nämndens mening är att företaget bör vara en förening. i vilken alla intresserade. även enskilda konsumenter. kan bli medlemmar.

Statens kulturråd finner det från kulturpolitisk synpunkt angeläget att det organisatoriska ansvaret för den särskilda lokala kanalen förtydligas i förhållande till kommitténs förslag. Rådets uppfattning är att ansvaret för regionalt eller lokalt kabel-'I'V-utbud bör läggas på regionala och/eller lokala medieföretag med ett medieansvar och ett kulturpolitiskt ansvar. Dessa företag bör enligt rådet ses som kulturinstitutioncr.

• Sida 184
•  Original

Prop. 1984/85: 199 184

Cluj/"anför A V-("entralen i Lunds kommun anser att företaget mycket väl kan vara en stiftelse eller motsvarande. i vilken det finns utrymme för alla intressenter.

[((I”!I,lllll.$'f)'l'(7/.V()'l i Sundsvalls kommun anför att kommunen med anled- ning av den försöksverksamhet med kabel-TV som inletts där har engage- rat sig i en partsammansatt stiftelse. som prövar olika samarbetsmodeller och fungerar som operatör. .S'imdsralls Tidning uttalar i anslutning härtill att man i betänkandet saknar en redogörelse för Sundsvallsförsökets orga- nisatoriska lösning. enligt vilken nätägaren (televerket) ingår som en av flera likvärdiga delägare i operatörsföretaget (stiftelsen).

Vissa kritiska synpunkter förekommer också i övrigt. Statskontoret menar att det kommer att vara förknippat med svåra avvägningar och bedömningar att avgöra vilken sammansättning som ford- ras för att ett företag skall kunna sägas vara lokalt förankrat och ha en tillfredsställande ekonomisk bärkraft.

Kommunstyrelsen i Kalmar kommun bEIraktar kommitténs förslag som något oklart eftersom det inte specificerar vem som skall ha majoriteten i företaget. En klarare linje än kommittéförslaget skulle enligt kommunsty- relsen vara att låta kommunen fä majoritet på villkor att andra intressenter garanteras viss sändningstid eller låta kommunen vara garanterad viss sändningstid.

Filmeentrum anser formuleringarna lokal förankring och bred samman- sättning vara otydliga och luddiga. De bör enligt föreningen preciseras. Föreningen anser att företaget bör vara sammansatt så att det speglar ortens/kommunens samhälls- och kulturliv. En pluralistisk modell alltså.

6.2.4 Sveriges Radio-koncernens ställning Kommitténs förslag

Kommittén utgår från att programföretagen inom SR-koncernen inte kommer att medverka i kabelsändningsverksamheten i någon operatörs- funktion. Det förutsätts att programföretagens ställning när det gäller rätten att bedriva kabelsändningar kommer att regleras i samband med att nya avtal ingås mellan staten och företagen. Kommittén anser en möjlig lösning av frågan vara att företagens sändningsrätt begränsas till etersänd- ningar (s. 285).

Remissinstansernas inställning

KLYS och Sveriges Fi'ir/"attur/örimnd tillstyrker uttryckligen kommit- téns förslag.

Vissa remissinstanser är dock mindre benägna att hålla SR-företagen utanför kabelsändningsverksamheten.

Chefen för AV-eentmlen i Lunds kommun anser att Sveriges Utbild- ningsradio AB genom sin lokala organisation bör kunna utgöra ett stöd till den lokala programproduktionen.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l85

Kommutzstvrclscn i Luleå kommun anser att både Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB i de nya avtalen med staten bör få klara direktiv om att på lokal och regional basis stödja och hjälpa lokala producenter.

Kultur- ot'lt_f'rititlsna'mnde'n i lt-"iislt'riix kommun anför att Sveriges Tele- vision AB i mån av tid borde åläggas att medverka till självkostnadspris när det gäller större produktioner av lokala program.

.S'vvrigt's Utbiltlningsraa'io AB anser att det för UR:s del inte bör vara uteslutet med en viss operatörsfunktion på begäran av lokala utbildnings- intressenter, i första hand en sådan operatörsfunktion som är inriktad på deltagande i programsättning och programproduktion samt kontaktska- pande verksamhet.

6.2.5 Ordning/"Ör prövning,7 och sanktioner Kommitténs förslag

Kabelnämnden skall ha till uppgift att tillse att programregler och andra regler för verksamheten iakttas. En regelöverträdelse skall kunna leda till att nämnden återkallar ett meddelat tillstånd. Kabelnämndcns beslut i viktigare frågor skall — liksom f.n. närradiokommitténs beslut — kunna överklagas till kammarrätten (s. 285 och 382).

Remiss-instansar/tas inställning

Riksåklagaren och KL l'S tillstyrker uttryckligen kommitténs förslag. Riksåklagaren anför att förslaget innebär att den tidigare av yttrandefri- hetsutrcdningen förespråkade rättsliga regleringen. som bl. a. skulle ha medfört att överträdelser efter polisutredning och åtal prövades av allmän domstol. frångäs och att sanktionssystemet i stället blir av administrativ art. Enligt riksåklagaren är kommitténs ställningstagande glädjande för de redan hårt ansträngda rättsvårdande myndigheterna. Riksåklagaren menar också att den centrala prövningen med möjlighet till besvär hos förvalt- ningsdomstol får anses innebära tillräcklig garanti mot godtycke och en garanti för enhetlig rättstillämpning.

TCO anser att programreglerna bör tas in i avtal mellan kabelnämnden och tillständshavaren och att ett från nämnden skilt granskningsorgan skall pröva om reglerna följts. Vidare anser TCO att de etiska regler som finns på massmedieområdet bör gälla för lokalsändningar.

Metoden med avtal mellan tillständsmyndigheten och tillständshavaren förordas också av Svenska Jaarnalist/ö'rhundet. Förbundet anser att den har fördelar frän yttrande- och informationsfrihetssynpunkt och att den främjar en fortlöpande och viktig dialog om rimliga tillämpningar av regler- na. Vidare anser förbundet att det bör ske en självsanering inom verksam- heten i enlighct med de spelregler som branschen har.

JK är principiellt kritisk mot kommitténs förslag. Han yttrar:

• Sida 186
•  Original

Prop. 1984/85:199 186

"Jag vill uttala att jag från rättssäkerhetssynpunkt finner ett sanktions- system med åtal och domstolsprövning vara att föredra framför ett system med administrativa påföljder, vilket förordas av kommittén. Det som skul- le kunna göra ett system som det föreslagna godtagbart åtminstone för vissa fall vore att prövningen anförtros en opolitiskt sammansatt nämnd och att nämndens beslut genom överklagande kan bli föremål för domstols prövning.”

Principiell kritik framförs också av Svenska Tidningsutgivare/öreningen. Föreningen förklarar att den inte kan tillstyrka att en tillståndsmyndighet får avgöra huruvida ett program har utgjort hets mot folkgrupp eller olaga våldsskildring och som en följd därav återkalla sändningstillständct. Så- dana frägor bör prövas av domstol i former som ligger så nära de tryckfri- hetsrättsliga som möjligt. Föreningen uttalar att kommitténs förslag ger uttryck för en tendens till återinförande av den gamla indragningsmakten i fråga om tryckta skrifter. dvs. indragning i administrativ ordning utan domstolsprövning.

De yttranden som avgetts av Svenska Journalistjörbundet. Smålands- postens Boktryt'keri AB och Publicistklubben innehåller liknande syn- punkter.

6.3 Innebörden av att ha tillstånd

6.3 .] En kanal skall hållas öppen för lokala sändningar Kommittens förslag

Tillstånd för nätägaren att vidaresända program från en kommunika- tionssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall medföra skyldighet att ställa en kanal i nätet till förfogande gratis för lokala sändningar av det lokala operatörsföretaget (s. 289).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av rektorsämbe- tet vid Umeå universtitet, närraa'iokommittén. kommunstyrelserna i Bor- länge. Kalmar och Kungsbacka kommuner, chefen för AV-centralen i Lunds kommun, kommunstyrelserna i Stockholms. Sundsvalls och Örebro kommuner, Svenska konzmunjiirbundet. Sveriges Radio AB. Sveriges Lo- kalradio AB, LO. TCO. KLYS. Filmcentrum, SABO. I—Iyresgäslernas Riksförbund. HCK, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Sveriges Närradio/förbund. Smälandspostens Boktryckeri AB och Värm- lands liins landstings fc'irvaltningsutskott.

Rektorsämbetet vid Umeå universitet understryker att den särskilda lokala kanalen — "gratiskanalen" -— förefaller vara ett minimikrav med tanke på det ökade behovet av lokal kommunikation och som balans gentemot bl. a. satellitutbudet.

HCK varnar för de höga kostnaderna för att producera egna program;

• Sida 187
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l87

dessa torde vara en effektiv spärr även med beaktande av kommitténs förslag.

Några remissinstanser — kmnntun/itllmäktige i Jönköpings kommun. kommunstvrelsen i Luleå kommun och informationselte/en i Västerås kommun — menar uttryckligen att förslaget inte är tillräckligt med tanke på de höga kostnaderna för att kunna utnyttja gratiskanalen.

Kritik mot förslaget som sådant framförs av en remissinstans. S_vdsvens- ka Dagbladets AB. Programverksamheten i gratiskanalen kan enligt före- taget få oönskade effekter för dagspressens ekonomi, eftersom det blir tillåtet för kommuner. landsting. föreningar och företag att i kanalen sända meddelanden titan distributionskostnader.

6.3.2 De som är anslutna till nätet skall kunna ta emot SR-ftfiretagens program Kommitténsförslag

Tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit ochteller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall medföra skyldighet att se till att de som ansluts till nätet i lämplig form kan ta emot de etersända program av SR-koncernens programföretag. som är avsedda att kunna tas emot i området. Det skall således inte ställas något absolut krav på att programmen förs fram i själva kabelnätet (s. 289 f).

Kommittén diskuterar om eventuella framtida svenska eller nordiska program bör omfattas av den föreslagna regeln. De program som nämns är de som kan bli resultatet av Nordsatsamarbetet samt den diskuterade betal-TV—kanalen i Sveriges Televisions regi. Kommittén anser att ställ- ningstagandet till frågan om skyldighet att föra fram dessa program bör anstå till dess att programmen är aktuella (s. 289 f).

Kommittén diskuterar också en av Sveriges Radio framförd tanke om att kabelabonnenter skall garanteras att svenska och nordiska TV-program via direktsändande satellit överförs med hjälp av den s.k. C-MAC-standar- den. Genom denna är det t.ex. möjligt att välja språkversion i form av programtextning på det egna språket. C-MAC-signalen tar dock i anspråk stötTe bandbredd. dvs. kanalutrymme. än en vanlig TV-signal. Kommittén har inte ansett det lämpligt att föreslå nägra tvingande bestämmelser i frågan (s. 290).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag om en s. k. must carry-skyldighet och skyldighetens omfattning tillstyrks eller lämnas utan erinran av juridiska _l'akultetmäntn- den vid Stockholms universitet. juridiska Ifakultetsstyrelsens forsknings- m'imnd vid Lunds universitet. statskcmtoret. kommunstyrelsen i Stock- holms kommun. Sveriges Radio AB. Sveriges Loka/radio AB. Sveriges Utbildningsradio AB. LO. TCO. KLYS. Svenska Musiker/Tirbtuulet. .S'veri- ges Författarfi'irlnma'. Svenska .ltmrnalist/?Hbundet, SIF-klubben vid Sve-

• Sida 188
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l88

riges Radiokoneernen. För/tandlingskurtellen Copyswede. Esselte Video AB. Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Föreningen IFPI-VIDEO. Hyres- gästernas Riksförbund och l-'ärmlands läns Iandstingsfört'altningsutskott.

Esselte Vit/eo AB. Stiftelsen Svenska Filminstitutet och Föreningen IFPI-l'IDEO understryker att must carry-principen inte bör tillämpas på en av Sveriges Television bedriven betal—TV—kanal. Svenska I-"ilminstitutet framhåller att betal-TV-verksamhetcns kommersiella karaktär inte är för- enlig med den internationella praxis som gäller för kabelnäts "must car- ry"-innehäll.

Ni'irradiokommitten och Sveriges Närradio/örbtmd anser å andra sidan principen bör avse såväl SR-koncernens program som de närradioprogram som kan tas emot på platsen.

Kritiskt mot kommitténs förslag är Sveriges Industriförbmul. som anser att must carry-principen endast bör gälla i fråga om en riksllokalradio- och en riks—'l'V-kanal.

Sveriges Radio AB är kritiskt mot kommitténs ståndpunkt att inte vilja föreslå något krav om att kabelnäten skall hålla C-MAC-kvalitet. Företaget omtalar att Nordiska ministerrådet i augusti 1984 beslutat att detta system skall användas för överföringen av rundradiosignaler i de nordiska direkt- sändande satelliterna (tills vidare "l'ele—X och Nordsatl. Eftersom den enskilde med egen parabolantenn i så fall skulle få tillgång till både den förbättrade bild- och ljudkvaliteten och de ytterligare tjänster som syste- met rymmer. bör den kabelanslutne abonnenten ha möjlighet att få samma villkor, anser företaget.

6.3.3 Tillstånd skall gälla inom ett visst geografiskt område

Kommitténs förslag

Tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall avse ett bestämt geografiskt område. ()m ansökan om tillstånd gäller ett befintligt nät, skall tillståndet avse nätets utbredningsområde. Gäller ansökan till- stånd i fråga om ett nät som ännu inte anlagts. skall sökanden lämna uppgift om nätets avsedda sträckning och den tid som utbyggnaden beräk- nas ta. Kabelnämnden skall då kunna begränsa tillståndet till en del av det begärda området. Skäl härför kan vara exempelvis att utbyggnaden av hela nätet beräknas ta alltför lång tid ts. 293 f).

Det område som ett tillstånd skall gälla inom bör som regel inte vara större än en kommun. Kabelnämnden skall dock kunna fastställa ett större område. om praktiska skäl talar för det. t.ex. då det är fråga om två närbelägna orter i skilda kommuner. som önskar samarbeta i ett nät (s. 294 D.

Det lokala operatörsföretagets tillstånd att bedriva lokala sändningar skall som regel omfatta en kommun (s. 306).

• Sida 189
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l89

Remissinstanser/tas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks av Svenska Teater/i'irhundet. .S'veriges Radio AB och Sveriges Loka/radio AB förklarar att de uppfat- tar förslaget som ett led i ambitionerna att främja den lokala yttrandefrihe— ten och bibehålla den centrala roll som SR-företagens program har i den nationella och regionala mediemiljön. ambitioner som företagen känner stark sympati för. lnte desto mindre anser företagen det tveksamt vilken reell betydelse den föreslagna begränsningen skulle få. Mer eller mindre rikstäckande TV-kanalcr kan enligt företagen byggas tipp även utan s. k. central programavveckling. Den som önskar gå ut samtidigt till alla kabel— nät i landet kan göra det genom att hyra en satellitkanal. Om nuvarande planeri Europa genomförs torde det enligt företagen komma att finnas ett stort antal sådana att hyra.

Flera andra remissinstanser är också mer eller mindre kritiskt inställda. Svenska .lournalistfifirbundet förklarar att man avstyrker förslaget. Televerket anför att möjligheterna att producera bärkraftiga lokala kana- ler skulle öka. om samarbete över kommungränserna tilläts.

Enligt statens kulturråd skulle den föreslagna begränsningen skapa då- liga förutsättningar för lokala operatörsföretag i kommuner med litet be- folkningsundcrlag. Nästan hälften av landets kommuner har mindre än 15 000 invånare. Enligt rådet är det därför naturligt att kommunerna samar- betar liksom att regionalt samarbete sker.

Landstingsförbundet anser att förslaget för landstingens del innebär att kabel-TV:s användningsområde begränsas. Enligt förbundet bör det kunna göras undantag för direktsända inslag från regionala kulturarrangemang och landstingsmöten.

SABO framhåller att ett och samma SABO-företag i ett fåtal fall har bostadsbestånd i flera kommuner. Enligt SABO bör det då vara tillåtet att bostadsföretagsvis sammankoppla kabelnäten.

Radionämnden tar upp frågan om det skall förekomma ett eller flera lokala operatörsföretag inom en kommun. Vissa resonemang kan enligt nämnden tolkas så att flera operatörsföretag kan förekomma ('s. 392 tredje stycket och s. 306 fjärde stycket). men nämnden finner frågan vara oklart besvarad.

6.3.4 Tillstånd ska!! ha begränsad giltighetstid Kommitténs förslag

'l'illstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och/"eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall vara tidsbe- gränsat. Inledningsvis skall tillstånd inte kunna avse längre tid än tre år. När tillstånd ges för ett område. där det ännu inte finns något nät. skall kabelnämnden kunna föreskriva. att tillståndet förfaller om nätet inte har byggts ut inom viss tid (s. 295).

• Sida 190
•  Original

Prop. 1984/85: [99 190

Eftersom det lokala operatörsft'iretagets tillstånd att bedriva lokala sänd- ningar är kopplat till det tillstånd som nätägaren har. komtner också förstnämnda tillstånd att inledningsvis inte kunna gälla längre tid än tre år (s. 306).

Remissinstunsernas inställning

Förslaget kommenterats av ett fåtal remissinstanser. Svenska Teaterförbundet tillstyrker förslaget. Sveriges Radio- & Hemelektronik/everanti)"rer. Centra/antennmateriel- leverantt'irt'rnas Förening, Philips Norden AB och Luxor Konsument/elek- tronik AB anser att kravet kan godtas om det utformas så att förlängning sker automatiskt utom vid missbruk av sändningsrätten.

Stutskontoret förklarar att man inser att kommittén velat motverka bl.a. att illa genomtänkta kabel—"l'V-verksamheter (i ekonomiska och andra av- seenden) långsiktigt blockerar marknaden för mer seriösa företag. Därmed riskerar man emellertid enligt kontoret att hamna i en "självgående byrå- krati" byggd på ständiga omprövningar av sändningstillstånden.

6.3.5 Tillstånd skall inte få överlåtas Kmnmittens förslag

Tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall inte få överlå- tas (s. 292).

Om ett nät övergår till ny ägare eller om nåt slås samman, skall detta anmälas till kabelnämnden. som har att pröva om nytt tillstånd kan ges. Anmälan till kabelnämnden skall också ske om två nät kopplas samman tekniskt. Nämnden skall då pröva om nya tillstånd behöver ges (s. 292).

Det lokala operatörsföretaget skall till kabelnämnden anmäla om ägar- sammansättningen i betydande mån förändrats. Om ägarsammansättning- en förändrats i sådan mån att den inte längre kan anses vara bred. allsidig och lokal. skall företagets tillstånd kunna återkallas. om det inte inom viss tid har rättat till förhållandena (s. 282).

Rentissinstansernas inställning

Den enda remissinstans som har uttalat sig är Svenska Teaterförbundet. som tillstyrkt det föreslagna överlåtelseförbudet.

6.3.0 Rudlolänköt'etföringur skall likstiillt'ts med trädöt't'r/iiriitgur inom tillsIåndsumrådet Kommitténs Mrs/ag

Inom det område som ett tillstånd omfattar skall överföringar via radio- länk likställas med trädt'iverföringar. Kabelnämnden skall i beslut om tillstånd kunna föreskriva detta. lnom tillståndsomrädet skall vidare radio- länkförbindelse få användas för att överföra rundradioprogram från mot- tagningspunkten till olika nätdelar ls. 3l7).

• Sida 191
•  Original

Prop. 1984/85: 199 t9l

Remissinstansernas inställning

Förslaget kommenteras inte av någon annan remissinstans än SABO. som anser att sammankoppling av nät i ett SABO-företags bostadsbestånd i flera kommuner bör tillåtas ske med radiolänk om det är ekonomiskt förmånligt.

6.3.7 Andra medier skall inte ktmna hindras att bedriva n_vltetsbevakning Kommitté/ts förslag

Sändning skall inte få ske från ett evenemang. om tillsti'tndshavaren med evenemangets arrangör har ingått avtal som syftar till att utestänga andra massmedier från nyhetsbevakning av evenemanget. Tillståndshavare skall inte heller få medge sändning från ett evenemang. om det kommer fram att den som fått programtid eller hyrt utrymme har träffat ett sådant avtal med evenemangets arrangör (s. 313).

Kommittén har inte sett som sin uppgift att föreslå några regler för att underlätta SR-förctagens konkurrenssituation i förhållande till kabelsänd— ningarna när det gäller förvärv av sändningsrättigheter till hela evenemang (s. 313).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs ställningstaganden kommenteras av Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Loka/radio AB (..itAB)". Tidningarnas Arbetsgivart'jör- aning (TA/" och SIF-klubben vid Sveriges Radio-kont'ernen.

SR och LRAB uttalar att den föreslagna regeln rörande massmediernas rätt till nyhetsbevakning berör en mycket viktig fråga för SR—koncernen. inte minst för riks- och lokalradion. Den nuvarande ordningen med möjlig- heter till korta direktsända inslag från olika evenemang och sportarenor får enligt företagen inte försämras. Företagen anser det därför motiverat med en regel sotn den föreslagna.

TA intar en mer kritisk inställning. Enligt föreningen kan visserligen kommitténs påpekande. att den sotn anordnar en sammankomst av offent- lig karaktär har intresse av publicitet och omnämnande i radio och TV. vara riktigt i dag. Men i morgondagens medicvärld med kabel- och video- företag som har råd att betala för en exklusiv ensamrätt till sändningar blir situationen annorlunda. Då kommer arrangörens intresse inte i första hand att vara att bli omskriven i tidningar eller omnämnd i radio och TV utan att få sälja sitt evenemang till högstbjudande. Rätten för en arrangör att ingå avtal som begränsar eller reglerar massmediernas tillträde till samman- komster eller tillställningar av offentlig karaktär bör enligt föreningen inte få innebära att massmediernas möjligheter till nyhetsbevakning beskärs eller omöjliggörs. Att det föreligger svåra avvägningsprohlem mellan civil- rättsliga regler och rätten till fri nyhetsförmedling är enligt föreningens bestämda mening inte motiv nog för att — som kommitten gör — skjuta frågan ifrån sig.

• Sida 192
•  Original

Prop. 1984/85: 199 192

SR är kritiskt mot kommitténs syn på möjligheterna för koncernens programföretag att i framtiden kunna direktsända hela evenemang av in— tresse för allmänheten. Bolaget anför:

"Det är ofrånkomligt att två väsentliga mål kommer i konflikt med varandra på denna punkt. nämligen allmänhetens intresse att kunna ta del av evenemang av stort och uppenbart intresse samt arrangörens avtalsfri- het. SR inser att detta är en mycket komplicerad fråga. som oberoende av hur den löses inte kan tillfredsställa alla parters berättigade önskemål och krav. Men om Massmediekommitténs förslag läggs till grund för reglering av kabelsändningar kommer det att medföra att avtalsfriheten ges prioritet.

I praktiken kommer de prise.r som kabelföretag i landets största kom- muner anser sig ha råd att betala för attraktiva evenemang att vara avgö- rande för marknaden. Det tvingar SR-koncernen att köpa sändningsrät— terna till sådana sändningar till andra priser än i dag. vilket med största sannolikhet leder till att koncerenens kostnader stiger och till omfördelning av programbudgetar.

SR vill därför på nytt framhålla det önskvärda i att en lösning kan nås som tillgodoser en rimlig balans mellan de två målen. Olika förslag har förts fram om hur detta kan ske.

Det är, ur SR:s perspektiv, oerhört väsentligt att det i framtiden kommer att finnas någon möjlighet att kunna aVVäga de skilda intressena mot varandra. om utvecklingen på detta område visar sig gå i en för den stora radio- och tv-publiken ogynnsam riktning. SR vill dänör bidra med ytterli- gare ett förslag till hur en sådan möjlighet skulle kunna medges.

Om det visar sig att de förhandlingar som förs om sändningsrätter inte leder till överenskommelser mellan SR-företagen och rättighetshavarna bör kabelnämnden ges bemyndigande att i angelägna fall lösa tvisten, dvs. i praktiken skulle kabelnämnden komma att fungera som skiljeman. Skilje- mannaförfarandet är vanligt förekommande i samhället för att lösa tolk— ningstvister. Grunden för nämndens möjligheter att ingripa är ett i lag sanktionerat uppdrag att avväga när allmänintresset definitivt bör ta över det privata intresset. Nämnden ges härigenom auktoritet att utöva en viss press på parterna. samtidigt som dessa inför en oberoende part har möjlig- het att argumentera för och motivera sina ståndpunkter."

Förslaget i SR:s yttrande framförs också av LRAB. SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen ansluter sig till förslaget.

6.4 Villkor för att få tillstånd

6.4.1 Allmänt

SABO och ABF tillstyrker kommitténs förslag. och Svenska Teaterför- bundet gör detta i princip.

Enligt Statskontoret är det däremot angeläget att tillståndsprövningen från början ges en enklare utformning än vad kommittén har föreslagit. Erfarenheterna från bl. a. uppbyggnaden av datainspektionen visar enligt kontoret att ambitioner om detaljerad granskning kan resultera i växande ärendebalanser och därav följande omfattande resursanspråk.

• Sida 193
•  Original

Prop. 1984/85: 199 193

HCK och Handikappinstimtct efterlyser längre gående villkor än vad kommittén har föreslagit.

Handikappinstitutet ställer frågan om det inte borde finnas en skyldighet för nätägaren eller operatörsföretaget att ställa resurser till förfogande för textning eller teckentolkning av program eller att gratis upplåta kanal- utrymme för program som särskilt riktar sig till en handikappgrupp. Även om dessa krav inte bedöms realistiska i det första uppbyggnadsskedet är det enligt institutet i ett längre perspektiv nödvändigt att samhället tar sig an problemen om hur resurser skall skapas för att göra 'fV—programmen mer tillgängliga för olika handikappgrupper.

6.4.2 Vidarcsändning av program från en kommunikutionssatellit och upplåtelse av utrymme i kabelnät/iir lokala sändningar 6.4.1! Allmänt

Kommitténs förslag tillstyrks i huvudsak av KL VS och Sveriges Förfat- tarjorbund.

SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen uttalar att tillständsmyndig— heten. innan den ger tillstånd att vidaresända en programkanal från en kommunikationssatellit, bör granska programkanalen för att'utröna dess karaktär.

6.4.22 Samråd .rkall Ske med ett organ som företräder boende inom området Kommitténs förslag

Ett villkor för att nätägaren skall kunna få tillstånd skall vara att han har samrått med ett organ som företräder boende inom det område som avses i ansökan. Genom samrådet får de boende möjlighet att redovisa vilka satellitkanaler de önskar ta del av liksom antalet satellitkanaler i förhållan- de till antalet kanaler som nätägaren vill upplåta för lokala sändningar (s. 286).

Någon lagreglering av vad som skall utmärka det organ med vilket samråd skall ske föreslås inte. Som exempel på lämpliga samrådsorgan nämns emellertid s.k. kontaktkommittér inom hyresgästföreningarna. sty- relser för bostadsrättsföreningar, villa- och samfälIighetsförcningar samt — för stora nät som redan från början avses täcka en hel ort — särskilda programråd med god lokal förankring som speglar önskemålen inom orten (5. 286 0.

Den tillståndssökande skall redogöra för hur kontakter och samråd skett med de boende. Har samråd förekommit skall tillstånd inte kunna vägras på den grund av samrådsorganet är av annan uppfattning beträffande den avsedda verksamheten än sökanden. Beslutet om avsett programutbud mäste ytterst ligga hos honom (s. 286 0.

Någon skyldighet för nätägaren att samråda med de boende skall inte föreligga när han efter att ha fått tillstånd att upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar. gör detta (5. 287). l3 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr [99

• Sida 194
•  Original

Prop. 1984/85: 199 194

Remissinstansernus inställning

Ställningstagandcn av innebörd att kommitténs förslag är tillräckligt. görs av kommunstyrelsen i Stock/uthus kommun. statskontoret, Sveriges Bostudsrt'itts:/'t.')'rettingur.t' Centra/organisution ek.]?h'. (SBC) och SABO.

Komtntmstyrelsen i Strnkltolms kommun tillstyrker förslaget.

Enligt statskontoret är det angeläget att man kan undvika att skapa en särskild "samrädsbyräkrati". När det gäller ortsnät anser kontoret att kommunstyrelsen eller kommunal nämnd sotn kommunstyrelsen delegerat frågan till kan vara samrådsorgan. I fråga om mindre nät bör i stället annonsering i ortspressen med kallelse till informationsmöte vara en möjlig väg att inhämta de boendes synpunkter.

SBC uttalar att det förefaller högst oklart om det tänkta samrädsförfa- randet kommer att ha någon praktisk betydelse. Organisationen har dock ingen invändning mot att bostadsrättsföreningarnas synpunkter inhämtas på det sätt som föreslagits. om det befinns att en samrädsskyldighet skall föreligga.

SABO anför att kravet på samråd med de boende måste anses uppfyllt via boinflytandeavtalen mellan SABO-företagen och hyresgästernas orga- nisationer i de fall SABO-företag vidaresänder satellitprogram.

Åtskilliga remissinstanser efterlyser en mer preciserad samrådsskyl- dighet. Dessa instanser är närradiokommittén. kommunstyrelsen i Sunds- valls kommun, Föreningen Filmeentrum. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Villaägareförhund, Sveriges fi'ih'rkoråd/De kristna sam/undens räd och Värmlands läns landstings förval!ningsutskott.

Närradiokommittén pläderar för att samrådet får formen av ett möte till vilket samtliga boende i området har tillträde.

Kantinunstyrelsen [ Sundsvalls kommun anser att det bara är resp. kommun som legitimt kan representera invånarna om ett omfattande sam- rådsförfarande skall vara möjligt.

Enligt Föreningen Filmeentrum är faran att demokratin enligt kommit- téns förslag bara blir papper och fraser. För att så inte skall bli fallet bör det enligt föreningen bildas programråd av boende som får ett rejält infly- tande över programvalen.

Hyresgt't'sternrts Riksförbund finner kommitténs linje att föreslå enbart samrådsmöjlighet med kontaktkommittéerna vara otillräckligt. Förbundet fortsätter:

"Boinflytandeverksamheten är ännu inte utbyggd över hela landet. Det är i huvudsak i allmännyttiga bostadsområden som avtal träffats. Det är därför angeläget att det i en kommande proposition understryks vikten av att beslut om kabel-TV förutsätter godkännande av konsumenterna/de boende. Detta kan ske genom överenskommelse mellan fastighetsägare/ nätägare och hyresgästförening. Frivilliga avtal torde vara att föredra framför lagstiftning i detta hänseende."

Sveriges Villait'gareft'irbund anser samrådsskyldigheten vara så angelä-

• Sida 195
•  Original

Prop. 1984/85: 199 195

gen att förbundet är tveksamt till att man enbart inskränker detta förhållan- de till en "möjlighet". Förbundet fortsätter:

"Vi anser följaktligen det vara otillräckligt med en förutsättning att stor vikt kommer att fästas vid de synpunkter som lämnas vid samrådet. Lämpligt kan vara att tillständssökande styrker att samråd skett genom protokoll eller annan form av notering frän sädan överläggning. Lokala villaägare- och samfällighetsföreningar utgör lämpliga samrådsorgan."

Sveriges _l'rik'yrkoräd/Da fria kristna samfundcns räd anser att kravet på samråd med de boende bör kompletteras med ett villkor att också i områ- det verksamma eller representerade föreningar skall konsulteras.

Värmlands läns lamlstingsfört'altningsutskott anför att det är naturligt att de berörda kommuninvånarna tillförsäkras behövlig hjälp från kom- munen vid samrådet. Praktiskt kan detta enligt utskottet lösas genom en föreskrift om att kommunalt biträde skall lämnas vid samrådet om någon av de boende begär det.

6_4_2,j' Kommunen skall ha tillfälle att yttra sig Kommitténs förslag

Kommunen skall ha tillfälle att yttra sig över en ansökan om tillstånd från nätägaren (s. 288).

När det gäller existerande nät kommer remissförfarandet att i första hand få en informativ karaktär. För det fall att tillstånd söks innan ett nät har anlagts. blir kommunens roll en annan. Det är inte ändamålsenligt att kabelnämnden meddelar tillstånd innan det är klart att kommunen har gett klartecken för nätanläggaren i de avseenden kommunen är berörd (s. 288).

Remissinstansernns inställning

Förslagen kommenteras av ganska få instanser. Sveriges jrikyrkoråd/De fria kristna satnjiinclens räd finner förslaget om kommunal yttranderätt väl motiverat. Rådet understryker dock att kom- munerna inte bör kunna kontrollera verksamheten eller vara några avgö- rande instanser för tillständsbesluten.

Sveriges Radio- & Hemelektronik/everantörer och ("entraluntennmute- rie/leverantörernas Förening finner det rimligt att den berörda kommunen har möjlighet att yttra sig över kabelnäts utbredning, kapacitet m.m. Organisationerna framhåller dock att yttranderätten inte bör fä leda till att etableringsfriheten beträffande anläggning av kabelnät i praktiken begrän- sas sä att eventuella kommunala kabelbolag eller televerket får ett försteg framför andra företag.

Flera yttranden från kommunalt håll är kritiska mot kommitténs förslag (jfr aVsnitten (>.! och 6.2.1).

Kommitnfullmäktige i.]önköpings kommun anser att förslaget tilldelar kommunerna en passiv roll.

• Sida 196
•  Original

Prop. 1984/85: 199 196

Kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten) samt kommunsty- relsertia i Luleå. Sundsvalls och Örebro kommuner anser att kommunerna bör ha mer att säga till om än att bara vara remissinstanser.

Siu ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m. fp och ('I menar ä andra sidan att kommitténs skäl för den kommunala yttranderät- ten är svaga.

l-"iirmluntls läns landstings ji'irvultningsutskott anser att det bör vara ett krav att verksamhetsinriktning och ambitioner utförligt redovisas i remiss- materialet. Enligt utskottet kan behandlingen av frågor kring den nya situationen därigenom underlättas i de organ i kommunen och på länsnivå som har ansvar för kulturpolitiken.

().—1.2.4 Sökanden skall ha tillfredsställana'e ekonomiska resurser Kommitténsförslag

Kabelnämnden skall värdera de ekonomiska förutsättningarna hos en nätägare som begär tillstånd. Nämnden skall ktinna avslä en ansökan om sökanden ej kan ställa nödvändig ekonomisk säkerhet i form av t.ex. eget riskkapital eller bankgaranti.

Retriissinstansernas inställning

Kt)mmunstyrelsen i Stockholms kommun, KLYS. Svenska Teaterför- bundet och Förliandlingskartellen C'opysivede tillstyrker förslaget.

Enligt KLYS och (*opysii'etle bör i bedömningen ingå en värdering av operatörens möjligheter att uppfylla sina upphovsrättsliga förpliktelser.

Föreningen Filmcentrum uttalar å andra sidan att ekonomin inte bör vara avgörande: tvärtom bör enligt föreningen verksamheten vara plane- rad av samhället — stat och kommun -— och åtminstone delvis vara finansi- erad samma väg.

Sju ledamöter i kornttttitt.i't_i't'elsett i Uppsala kommun (m. fp och c)" är kritiska mot förslaget som de finner illa genomtänkt. Ledamöterna uttalar att kommittén tycks tro att risken för ekonomiska misslyckanden minskar om den föreslagna kabelnämnden granskar operatörens ekonomiska förut- sättningar.

b.4.2.5 Vissa (lispensmöjligheter skall finnas vid tillstånd till det lokala operatörsföretaget Kommitténs förslag

De villkor som skall gälla för tillstånd till nätägare skall i princip också gälla när det lokala operatörsföretaget ansöker om tillstånd — men endast under förutsättning att nätägaren ej har något tillstånd. Om denne har tilständ behövs således inte någon ny prövning i de hänseenden som är aktuella (s. 291 f).

• Sida 197
•  Original

Prop. 1984/85: 199 l97

Remissinstansernas inställning

Förslaget har inte uttryckligen kommenterats av någon remissinstans.

6.4.3 Lokala .t'it'ndningar Kommitténs_li'irslag Inga andra krav bör ställas än att sökanden är ett lokalt operatifn'sföretag (se avsnitt 6.132).

Remissinstansernas inställning Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget utöver vad som fram- går av avsnitt 62.32.

7 Programregler 7.1 Allmänt

Några remissinstanser kommenterar i allmänt positiva ordalag de regler som föreslås.

Lahd.stittgsfiirbttndet är positivt till att kommittén inte föreslår några omfattande regler.

Centrum för masskommunik(ttionsforskning vid Stockholms universitet är positivt till de föreslagna begränsningarna i programutbudet vad beträf- far grovt våld. pornografi. hets mot folkgrupp och reklam.

L() vill kraftigt understryka vikten av att de föreslagna förbuden mot grovt våld. pornografi. hets mot folkgrupp och reklam införs. Snabba ingripanden bör enligt LO kunna göras mot program som innehåller sådana inslag.

Raditmiinmden uppehåller sig vid de föreslagna reglerna mot våld. por- nografi och hets mot folkgrupp. Nämnden finner det principiellt fullt befo- gat att ingripanden kan ske i dessa fall och delar också kommitténs uppfatt- ning att det bör finnas större ingripandetnöjligheter mot lokala program än mot satellitprogrammcn.

Vissa remissinstanser tar särskilt upp de regler som föreslås om reklam och sponsring.

Presstödsnämnden uttalar att den inte kan finna att dessa förslag står i konflikt med den presspolitik som nämnden administrerar.

Marknadsdc'nnstolen yttrar:

"Kommitténs ställningstaganden beträffande reklam i sändningar i kabelnät betingas väsentligen av att reklam f. n är förbjuden i Sveriges Radios verksamhet. Den av kommittén förordade lösningen framstår i dagsläget som rimlig. Såsom framgår av betänkandet är det dock osäkert i vilken utsträckning sådana sändningar kommer att efterfrågas och hur mediet i övrigt kommer att utvecklas. Det kan således vara befogat att senare i ljuset av vunna erfarenheter ompröva inställningen till reklam- sändningar. Frågan kommer naturligtvis i ett nytt läge om reklam blir tillåten inom Sveriges Radios verksamhetsomrädc."

• Sida 198
•  Original

Prop. 1984/85: 199 198

Radionämnden framhåller att den inte tar ställning till förslagen i fråga om reklam och sponsring.

Flera remissinstanser är allmänt kritiska mot de föreslagna programreg- lerna, bl. a. reglerna om reklam och sponsring.

Enligt Svenska Journalist/örbundet är det olämpligt att sätta samman en reglering som den föreslagna. 1 den mån publiceringsetiska normer skall lagfästas bör det enligt förbundet ske inom ramen förgällandc tryckfrihetsv förordning och radioansvarighetslag. Med stöd av dessa lagar kan hets mot folkgrupp bestraffas. Enligt förbundet finns det inte några klara behov av ytterligare inskränkningar.

Föreningen IFPI-VIDEO anser att kommitténs förslag inskränker ytt- randemöjlighetcrna och gör det möjligt för kabelnämnden att censurera på ett sätt som inte borde accepteras.

Leverantörförettingen Kontor Data AB uttalar att det inte är möjligt att införa kontroller av vad som distribueras på telenätet. Det är således mycket svårt , för att inte säga helt omöjligt — att införa ett effektivt förbud mot överföring av kommersiell information. Riksdatalörbundet är av samma mening.

European Business Satellite AB yttrar:

"Beträffande reklamen så vill vi, utan att göra några politiska bedöm- ningar. bara konstatera att reklam kontmer att spela en utomordentligt viktig roll vid etablering av nya system och därmed i ett lands positioner i informationssamhället. Det kommer i Europa att etableras ett flertal nya radio- och TV-kanaler. Många kommer att finansieras med hjälp av re- klam. Eftersom de flesta europeiska länder accepterar reklam. finns det vid etablering många länder att välja emellan."

Enligt Filadel/iaförsamlingen i Stockholm bör reklam tillåtas i såväl satellitsändningar riktade mot Sverige som andra kabelsändningar. Rekla- men bör dock begränsas till block mellan programmen.

Radionämna'en vill starkt ifrågasätta om reglerna mot våld. pornografi och hets mot folkgrupp har fått en för praktiska ändamål lämplig utform- ning. Nämnden fortsätter:

"Detta ifrågasättande sker mot bakgrund av att programprövningcn föreslås ske direkt i kabelnämnden. på eget initiativ eller efter anmälan (s. 300"). Såvitt radionämnden kan förstå skulle kabelnämnden. med den ly- delse som programreglerna fått. få till uppgift att genomföra en sorts sidoprövningar av såväl vidcovåldslagen som biografförordningen. Såle- des skulle kabelnämnden ställas inför uppgifterna att dels tolka och tilläm- pa videovåldslagens definition av grovt våld. dels ta ställning till om en framställning "skulle ha" förbjudits vid tillämpning av biografförordning- en.

Visserligen sägs (s. 311) att kabelnämnden vid en prövning skall kunna utgå från hur programinslag i annat sammanhang bedömts enligt video- våldslagen och biografförordningen. I praktiken torde dock denna utväg vara möjlig endast i undantagsfall.

Enligt nämndens mening är det olyckligt om programreglerna för kabel-

• Sida 199
•  Original

Prop. 1984/85: ]” ' 199

verksamheten utformas så att granskande myndighet blir beroende av bedömningar i domstolar eller andra myndigheter. alternativt att granskan- de myndighet åläggs att göra "ställföreträdande" bedömningar. Utform- ningen bör i stället ta sikte på att i detta fall kabelnämnden kan göra helt självständiga bedömningar, utan hänsyn till antaganden om hur annan myndighet "skulle ha" agerat."

7.2 Vidaresändningar av program från satelliter i fast trafik 7.2.1 Allmänt

De föreslagna reglerna kommenteras i sak av Svenska Teaterförbtmdvt och SIF-klubben vid Sveriges Radio- koncernen.

Enligt Svenska 7"eatcdörbundel är det motiverat att det här tolereras mer när det gäller rasism. våld och pornografi än vid prövning enligt videovåldslagen eller biografförordningen. Enligt förbundet borde det dock inte vara omöjligt att också kunna återkalla sändningstillständet om det i programmen vid upprepade tillfällen har visats inslag som strider mot den s. k. demokratibestämmelsen i 6 å andra stycket radiolagen.

SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen anser att redan enstaka över- trädelser när det gäller rasistiska inslag. våldsskildringar och pornografi bör leda till förbud mot vidaresändning.

Flera remissinstanser kommenterar den föreslagna ordningen för pröv- ning och beslut om sanktioner.

Statens biograjhyrå och radionämnden har inga invändningar mot att kabelnämnden tilldelas dessa uppgifter.

En kritisk grundinställning har däremot JK. Han förklarar att han i princip förordar ett system med domstolsprövning och att indragning av sändningstillstånd skall föregås av en sådan prövning. Emellertid yttrar JK att han har förståelse för att det i fråga om de direkta vidaresändningarna finns svårigheter att tillämpa ett programutgivareansvar av sedvanligt slag. Han fortsätter:

"Detta torde som kommittén redovisat innebära att allmänna straff— och skadeståndsrättsliga principer blir tillämpliga. När det gäller sändningar av detta slag finns det därför anledning att befara att det blir svårt att utkräva ansvar för eventuella brott och därmed att få dessa fall bedömda av domstol. Mot denna bakgrund torde den föreslagna ordningen för prövning och sanktion ändå få godtagas beträffande sådana sändningar som avses i detta avsnitt."

Kommitténs ställningstagande att inte föreslå särskilda ansvarighets- och skadeståndsregler i fråga om vidaresända satellitprogram godtas också av riksåklagaren och NO: den förre uttalar att kommittén har anfört övertygande motiv för sin ståndpunkt.

Kritiska mot kommittén på denna punkt är däremot institutionsslyrelsen förjimrnulistlzönska/un vid Stockholms universitet och utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting. De menar att det måste vara möjligt att utkräva ansvar i det enskilda fallet.

• Sida 200
•  Original

Prop. l984/85 : 199 200

Institutionsstyrelsenförjournalist/1Ögskolun vid Stockholms universitet anför att det är ett uppenbart intresse att förhindra att yttrandefrihetsbrott sker i vidaresända satellitkanaler. Styrelsen fortsätter:

"Det gäller inte bara pornografi och brottet "hets mot folkgrupp" utan även raden av andra yttrandefrihetsbrott. I detta syfte bör det för varje vidaresändning av satellitkanaler finnas en programutgivare som svarar för innehållet. l-iksom nu gäller för Sveriges Radios direktsändningar kan utgivaren bära sitt ansvar antingen genom att fortlöpande följa sändningar- na och bryta dem om yttrandefrihetsbrott befaras eller genom att i förhand förvissa sig om att sådana brott rimligen inte kommer att begås. Då de sändande länderna rimligen torde ha intresse av att satellitprogrammen vidaresänds till Sverige torde det normalt vara möjligt att i förhand få sådana försäkringar. Om yttrandefrihetsbrott ändå begås bör programutgi- varen svara för dem inför domstol med samma förfarande (med bl. a.jury) som föreskrivs för tryckta medier och för radio och tv. Med en sådan ordning behöver kabelnämnden aldrig i administrativ ordning förbjuda vidaresändning av satellitkanaler. Detta är en betydande fördel."

7.2.2 Programmen skall vara avsedduför allmän/teten Kommitténs förslag

Tillstånd skall endast kunna ges i fråga om programkanaler som enligt den ursprunglige sändarens avsikt skall nå allmänheten utan tidsförskjut- ning och i oförändrat skick. Det skall ankomma på den som söker tillstånd att visa att detta villkor är uppfyllt (s. 297).

Det skall inte ställas något krav på att sökanden har fått upphovsrättsha- varcs och övriga rättighetshavares medgivande till vidaresändningarna. Det får sökanden svara för att han har enligt vad som gäller därom ('s. 297).

Remissinstunsernas inställning

Förslaget har inte föranlett någon kommentar.

7.2.3 Programmen skall få tas emot i det land varifrån de sänds till satelliten

Kommitténs förslag7

Som villkor för tillstånd skall gälla att programkanalen i fråga får tas emot i det land varifrån den s.k. upplänkningen sker (s. 298).

Remissinstansernas inställning

De enda remissinstanser som uttalar sig är Svenska Teater/"('irbundet och SIF—klubben vid Sveriges Radio- koncernen. som tillstyrker förslaget.

7 .2.—1 Program med rasistiska inslag Kommitténs förslag

Rätten att vidaresända en programkanal skall kunna återkallas om sänd- ningarna vid upprepade tillfällen har innehållit uttalanden eller andra med- delanden som avsesi l6 kap. 8 så brottsbalken (s. 302).

• Sida 201
•  Original

Prop. 1984/85: 199 '" 201

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av NO. statens invandrar- verk, kommunstyrelsen i Stockholms kommun. sju ledamöter i kommun- styrelsen i Uppsala kommun (m,jp. och (') och Svenska Teater/i")"rlmndet.

Sveriges Villaägare/örlmnd anser att man bör dra snävare gränser för det otillåtna än vad kommittén har uttryckt med orden "vid upprepade tillfällen". Enligt förbundet är denna formulering också något diffus.

7.2.5 Program innehållande väldsskilt/ringar eller pornografi Kommitténs förslag

Rätten att vidaresända en programkanal skall kunna återkallas om sänd- ningarna vid upprepade tillfällen har innehållit sådana våldsinslag som avses i ] få lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och video- gram med våldsinslag (videovåldslagen) eller sådana pornografiska inslag som för en biograffilm vid tillämpning av förordningen (19592348) med särskilda bestämmelser om biografförestt'illningar m. m. (biografförord- ningen) skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biograf- föreställning (5. 301).

Sändningstillståndet skall också kunna återkallas om sändningarna har varit ensidigt inriktade på sådana våldsskildringar eller pornografiska skildringar som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografföreställ- ning för barn som är under 15 år (5. 301).

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av NO, statens biograf- byrå, kommunstyrelserna i Stockholms och Umeå kommuner, sju ledu- mo'ter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m,fp och c). Sveriges Radio AB. Sveriges Lokalradio AB. KI. YS och Svenska Teaterförbundet.

Statens biografbyrå har inga invändningar mot att biografbyråns praxis när det gäller vilket slags våld som skall betraktas som totalförbjudet resp.barnförbjudet får ligga till grund för kabelnämndens bedömningar. Byrån är också beredd att medverka med sakkunniga om kabelnämnden skulle vilja ha hjälp med bedömningarna. Byrån räknar med att detta kan åstadkommas utan att resursförstärkningar behöver övervägas.

Esselte Video AB och Föreningen IFPI-VIDEO anser att kommitténs förslag är alltför ingripande. ] förhållande till filmer som godkänts för biografvisning anser de att förslaget ger möjlighet till längre gående censur— ingripanden och totalförbud.

Sveriges l'illaägarförbund förordar å andra sidan längre gående restrik- tioner. Enligt förbundet bör varje programkanal som vid kontroll visat sig innehålla våldsinslag eller pornografi så långt möjligt förbjudas.

• Sida 202
•  Original

Prop. 1984/85 : 199 202

7.2.6 Program innehållande sådan kommersiell rek/ant som särskilt riktar sig till svensk publik Kommitténs förslog

Rätten att vidaresända en programkanal skall kunna återkallas om sänd- ningarna under en lång tidsperiod och i betydande omfattning har innehållit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska

konsumenter (s. 303). Mot förslaget har ledamöterna Björck. Levin och Nordin reserverat sig.

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av konsumentverket, kortt- munstyrelsen [ Uppsala kommun ( majoriteten ), K L )"S och Värmlands läns landstings fört!altningsutskott (majoriteten).

Konstonentverket anför att reklamen via satelliter sannolikt kommer att ha samma karaktär och inriktning som den TV-reklam som förekommer i övrigt. Verket fortsätter:

"Denna reklam torde i betydande utsträckning bestå av varumärkesrek- lam för multinationella företag. Kännetecknande för sådan reklam är att den i första hand syftar till att inpränta varumärket i konsumenternas medvetande. En ofta använd reklamform är s.k. livsstils- eller associa- tionsreklam. Denna reklam saknar. visar utländska undersökningar. i stor utsträckning sådan information som är väsentlig för konsumenterna. Un- dersökningar av informationsinnehållet i amerikansk TV— och veckopress- reklam visar att, enligt vissa kriterier, endast hälften av TV-reklamen är informativ. Enligt samma bedömningsgrunder är merparten av vecko- pressreklamen informativ. I undersökningarna bedömdes reklam som in- formativ om den innehöll minst 1 av 14 tänkbara uppgifter om varan.

TV-reklamen är normalt koncentrerad till endast en liten del av markna- dens utbud av varor och tjänster. Som exempel kan nämnas att reklam- utrymmet i den för Sverige aktuella brittiska TV-kanalen "Sky Channel", under 3 månader våren 1984. till 58 % upptogs av reklam för godis och till 20% av matvaror. främst frukostproduktcr. I den väst- tyska kanal 1 upptogs 1983 reklamutrymmet till nästan hälften av reklam för godis. öl. vin. sprit och vissa livsmedel. Den andra hälften bestod huvudsakligen av reklam för hygienartiklar, tvätt- och diskmedel. Reklamen omfattar dess- utom ofta endast ett förhållandevis litet antal likartade produkter inom resp. varugrupp.

Mot bakgrund härav kan knappast hävdas att TV-reklam förbättrar konsumenternas information om marknadens utbud.

En annan viktig konsumentaspekt är att reklam skall vara lätt att särskil- ja från information som är obunden av kommersiella intressen. Utveck- lingen i USA visar att nya reklamformer som vuxit fram till följd av kabel-TV-verksamhcten har en karaktär som tenderar att helt sudda ut gränserna mellan reklambudskapet och själva programmet och programin- nehället. Som exempel kan nämnas s.k. ""informercials" och sponsorera- de program. Dessa reklamformer kommer sannolikt att introduceras även i Europa i takt med att kabel-TV byggs ut."

• Sida 203
•  Original

Prop. l984/85: 199 f. 303

Enligt Värmlands läns landstingsförval!ningxillskolI (majoriteten) bör toleransnivån i fråga om satellitreklamen inte sätta alltför högt eftersom en alltför tillmötesgående hållning skulle kunna försämra villkoren för vår dagspress.

KL YS för fram tanken på en alternativ reglering i förhållande till kom- mitténs förslag. Vad KLYS åsyftar är en lösning motsvarande den som nyligen valts i Nederländerna. dvs. en föreskrift om att vidaresändning endast får ske om förekommande reklam inte är särskilt riktad till svensk publik.

Även konsumenrrerket är inne på ett alternativt förslag. Det skulle kunna bestå i att endast sådana sändningar tilläts som uppfyllde vissa väl specificerade krav på reklamens omfattning. form. innehåll och placeringi programutbudet.

Ett par remissinstanser kritiserar kommitténs förslag för att det inte går tillräckligt långt.

Enligt Föreningen Filnu-vntrmn innehåller förslaget vaga och oprecisa formuleringar som lämnar dörren öppen för det mesta. '

!ICK yttrar:

”HCK anser att reklam i svensk TV även fortsättningsvis ska vara otillåten. Att släppa in reklam via satellit är menar vi ett sätt att öppna vägen för reklam i TV mera allmänt. Anledningen till att HCK motsätter sig reklam i TV är att den på olika sätt drabbar våra grupper. Många handikappade är bl. a. p.g.a. brister i samhället (dålig tillgänglighet i den fysiska miljön. högre arbetslöshet. bristande färdtjänst etc.) i betydligt större utsträckning än andra hänvisade till hcmmiljön. Därmed konsu- merar vi också mer TV än andra. Samtidigt får vi färre intryck utifrån som kan balansera de budskap vi får genom TV-apparaten.

Ett annat skäl är att reklamen ofta ger en felaktig bild av människan. Reklam går ut på att sälja en produkt. Reklam för exempelvis kosmetika vädjar till människors osäkerhet, för att vi inte duger som vi är. De människor som används i reklamen är oftast unga. starka, vackra, fram- gångsrika osv. Det motverkar våra ambitioner att förändra attityderna till handikapp."

NO ser till skillnad mot kommittén betydande svårigheter att fastställa vilka reklaminslag som skall medföra att en vidaresänd programkanal förbjuds. Ungefär samma uppfattning har Sveriges Radio AB. Sveriges [A)/talman AB och DIKififirbundel.

Patent- och registeringsverker fäster uppmärksamheten på förhållandet mellan en utländsk annonsörs marknadsföring och de varumärkesrätter som gäller i Sverige. En utländsk annonsör som sprider sitt reklambudskap i satellitsändningar riskerar enligt verket att komma i konflikt med annans registrerade eller inarbetade varumärke i Sverige om varumärkena är förväxlingsbara. Med den genomslagskraft TV har är det enligt verket rimligt att anta att risken för kollisioner mellan förväxlingsbara varumär- ken kommer att öka. vilket kräver att de inhemska märkesinnehavarna på

• Sida 204
•  Original

Prop. 1984/85: 199 204

ett helt annat sätt än hittills slår vakt om sina rättigheter. Kollisionsrisker torde enligt verket också finnas i fråga om det industriella rättsskyddet i övrigt, t. ex. beträffande firmor.

Följande remissinstanser avstyrker kommitténs förslag. namligen Nt"). institutionsstyrelsen för journulist/tögskolan vid Stockholms unit-'ersitet. juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms unit-'ersitetet. kommunstyrel- sen i Kungsbacka kommun (majoriteten), se): ledamöter i kommunstyrel- sen i Malmö" kommun. fem ledamöter i kommuttstyrelsen i Stockholms kommun (m och fb). sju ledamöter i kommmzstyrelsen i Uppsala kommun (m. fp och c). tio ledamöter i Svenska kommmil?)"rbundets styrelse (m. fp och ("). 5.4 F. Sveriges Industriförlmnd. Telefonaktiebolaget L M Ericsson. ["lite/tingen IFPI-VIDEO. Annon.s't'ir/i'jreningen. Sveriges Reklambyråft'ir- bund OCh [Vm ledamöter i Värmlands Läns Landstings _lifirvaltningsut- skott.

Remissinstanserna kritiserar förslaget från yttrandefrihetsrättsliga syn- punkter och med hänsyn till de förväntade negativa följderna för de svens- ka företagens konkurrenssituation.

Juridiskafakultetsnämnden vid Stockholms universitet yttrar:

”Från yttrande- och informationsfrihetsrättsliga synpunkter finner fa- kultetsnämnden det oacceptabelt. att en påvisad överträdelse av ifrågava- rande slag — som alltså avser en del av ett större reklamutbud — skulle få leda till att hela programinnehållet i ett kanalutbud stoppas. Fakultets- nämnden har härvid beaktat, att den föreslagna sanktionen valts mot bakgrund av att överträdelse av reklamförbudet inte rimligen kan resultera i straff eller vitesföreläggande för de kabeloperatörcr som försetts med tillstånd, vilka påföljder eljest tett sig mera adekvata. Det förhållandet. att den svenske tillståndshavaren sannolikt inte har rättsliga eller faktiska möjligheter att vare sig eliminera otillåtna sändningsinslag eller. än mindre. genom avtal eller eljest påverka själva utbudet från kommunikationssatelli- ten i förevarande hänseende. kan enligt fakultetsnämndens mening inte motivera. att man väljer total kanaltystnad som saktionsmedel. Åtskilligt i ett kanalutbud kanju vara av stor betydelse för den allmänna upplysningen och opinionsbildningen. Förekomsten av vissa enligt kommitténs uppfatt- ning oönskade reklaminslag bör inte på detta sätt få till konsekvens, att värdefull information —- som kan utgöra den dominerande delen av kanal- utbudet — helt undanhålles konsumenterna."

NO, institutionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms uni- versitet. de sex ledamöterna i kommunstyrelsen i Malmö kommun och Föreningen IFPI-VIDEO resonerar på liknande sätt.

NO diskuterar också förslaget med hänsyn till hur de svenska företagens konkun'enssituation kan komma att påverkas. Han yttrar:

"Påverkan på konkurrensförhållandena är huvudsakligen beroende av vilken betydelse den kommersiella reklamen i de satellitförmedlade TV-programmen kommer att få. Eftersom satellitsändningarna riktar sig till stora delar av Europa kommer svenska hemmamarknadsföretag att få betala Europataxa för sin TV-reklam. Satellitreklam kommer därför att

• Sida 205
•  Original

Prop. 1984/85 : 199 ._ 205

ställa sig orimligt dyr särskilt för de renodlade hcmmamarknadsföretagen. Vissa multinationella företag med stora marknadsandelar i många europe- iska länder kommer härmed att få ett övertag. Effekterna på svensk publik torde nämligen uppkomma oavsett om svensk text förekommer eller ej. Detta gäller speciellt reklam som syftar till att göra en vara känd genom dess varumärke. Även många svenska företag med utländsk försäljning men med större inhemska marknadsandelar kommer att få en försämrad konkurrenssituation gentemot vissa stora multinationella koncerner.

Hur stora dessa negativa effekter kommer att bli är svårt att säga. På lite längre sikt när antalet hushåll som har tillgång till satellitprogrammen har ökat har man med tanke på TV:s välkända effektivitet som reklammedium att befara betydande negativa effekter för svenska företag av de nämnda slagen. Det kan särskilt komma att gälla varuområden som bilar, livsmedel och kemisk—tekniska produkter."

Kritik från den angivna utgångspunkten framförs också med varierande styrka av de sex ledamöterna i kommunstyrelsen i Malmö kommun. Sveri- ges Lokalradio AB, S t-'ert'ges Industri/örhtmd. Annonsär/i:"ireningen och Sveriges Reklambyråförbund.

7.3 Lokala sändningar

7.3.1 Allmänt

En del remissinstanser uttalar sig allmänt positivt om de regler som föreslås.

Hyresgästernas Riksförbund och ABF tillstyrker förslagen och kom- munstyrelsen i Örebro kommun och Sveriges Villaägarefifirbund instäm- meri flertalet av dessa.

Statens kulturråd kan stödja kommitténs utgångspunkt att sändnings— verksamheten skall få utvecklas med ett minimum av programpolitiska riktlinjer. Vad som ur rådets synvinkel är väsentligt är dock att sändnings- rätten förknippas med ett kulturpolitiskt ansvar på det lokala planet.

Flera remissinstanser vill komplettera de framlagda förslagen i olika hänseenden.

Smålandspostens Boktryckeri AB framhåller att det måste stå fullt klart för tittarna vem som sänder när en viss kanal slås på. TCO och Svenska Journalistförbundet har samma uppfattning; de anser att sändningarna i den särskilda lokala kanalen. "gratiskanalen". bör förses med tydliga avsändarmarken'ngar.

Svenska Journalistförbundet pläderar också för att det ges utrymme för den professionella lokaljournalistiken i de kanaler som upplåts; detta be- hövs enligt förbundet som en motvikt mot de intressen som gratiskanalen i första hand är avsedd för.

Filadelfiaförsamlingen [ Stockholm är angelägen om att det läggs fast klara etiska regler för programverksamheten. En avstängning av den som bryter mot en etisk regel (t.ex. förbudet mot rasistiska inslag) bör enligt församligen vara kortast möjliga tid.

• Sida 206
•  Original

Prop. 1984/85: 199 206

Stiftelsen Svenska Filminstitutet uttalar att det kommer att krävas kraft- tag för att värna om den nationella filmproduktionen. Bland möjliga åtgär- der som enligt institutet bör övervägas kan nämnas att införa någon form av kvoteringssystem (efter fransk modell) som garanterar en minimikvot av svenskt programinnehåll i kabelkanalerna.

Urbildnings— och kulturnr'imnden vid Norrbottens läns lundsting anser att det i kabelnäten måste garanteras utrymme för de lokala och regionala kulturarbetarna. För att presentera kulturprogram bör de få fasta sänd- ningstider på bästa tittartid. Särskilt viktigt är enligt nämnden att det sänds program till barn och ungdom.

I flera yttranden redOVisas mer eller mindre kritiska synpunkter. Televerket anser att förslagen innebär sådana restriktioner för de lokala programverksamheten att gratiskanalen knappast kan utvecklas till ett engagerande alternativ till övriga tillgängliga kanaler. Enligt verket vore det olyckligt om gratiskanalen enbart skulle bli en dåligt utnyttjad teknik- investering.

Enligt KLYS är det av vikt att de programregler som införs inte lägger hinder i vägen för ett utbud som bildar motvikt till satellitprogrammen.

Sveriges Industriförbund anför att de föreslagna förbuden mot blandade kanaler, S_k_ central programavveekling och reklam utgör restriktioner som allvarligt kan förhindra den industriella utvecklingen och göra det mycket svårt att etablera kabel-TV med rimlig ekonomi.

Sundsvalls Tidning vänder sig bestämt mot förslagen om förbud mot blandade kanaler och central programavveekling. Betänkandets argumen— tation är enligt tidningen inte övertygande i fråga om något av dessa förslag mer än som ett försvar av monopolföretaget Sveriges Televisions framtida konkurrensvillkor.

JK tar upp den föreslagna ordningen för prövning och sanktioner. Som redovisats i avsnitt 7.2 .] förordar JK i princip ett system med domstols- prövning och att indragning av sändningstillstånd skall föregås av en sådan prövning. JK yttrar i sammanhanget vidare:

"Detta gäller särskilt när fråga är om hets mot folkgrupp som är ett sådant brott som finns upptaget i tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Den avsedda prövningen innebär i själva verket en gränsdragning kring yttrandefriheten delvis utöver den som följer av brottskatalogen i 7 kap. 4 ätryckfrihetsförordningen. Med den av kommittén föreslagna ordningen ligger det nära till hands att frågan om återkallelse av såndningstillstånd och därmed också frågan om vad som får yttras eller ej blir en fråga om smakbedömning som lätt kan påverkas av olika tillfälliga opinionsstäm- ningar. För att få en fasthet i bedömningen av denna viktiga fråga, som ytterst rör den grundlagsfästa yttrandefriheten. bör man upprätthålla prin- cipen om att yttrandefrihetsbrott skall utgöra grunden för återkallelse av sändningsrätt och att prövningen skall göras av domstol. I anslutning härtill vill jag anföra att när det gäller våldsskildringar och pornografi finns möjlighet att utöka den s.k. brottskatalogen på så sätt att dessa skildringar kommer att omfattas av katalogen."

• Sida 207
•  Original

Prop. 1984/85: 199 ; 207 Enligt radionämnden är det en brist att kommittén inte har föreslagit några positivt formulerade programregler. Nämnden yttrar:

"] betänkande antyds (5. 271—72) att ett motiv för-införande av ett koncessionssystem är möjligheten att införa positiva regler för program- verksamheten. De programregler som föreslås är dock — med undantag för bestämmelserna och yttrande— och informationsfrihet i de särskilda kana- lerna för lokala sändningar — uteslutande av förbudskaraktär.

Nämnden har självfallet föreståelse för att ett system med olika admini- strativa påföljder (.s. 272) medför att antalet programregler bör vara be- gränsat och att klarhet vinns om dessa regler är av förbudskaraktär. Nämnden har också förståelse för att regelverk måste anpassas till olika medieformer. till målen och villkoren för deras verksamhet. Å andra sidan bestäms målen och villkoren bl.a. av just de programregler som formule— ras. och nämnden finner det inte självklart att verksamheten i kabelnät — till skillnad från rundradicwerksamheten — ska undandras från vissa kul- tur- eller mediepolitiska ambitioner! Det vore tvärtom ur mänga synvinklar en styrka om vissa sadana ambitioner. uttryckta som främjande program- regler, kunde formuleras även för kabelverksamheten. Programreglerna skulle härmed också fylla funktionen av en mål-eller policydeklaration, även om de inte till alla delar lämpar sig som underlag för beslut om administrativa påföljder. Nämnden menar således att möjligheterna till införande av vissa positiva regler bör övervägas ytterligare."

7.3.2 Det lokala operatörsföretagets sändningar skall präglas av en vid- sträckt yttrandefrihet och informationsfrihel. Kommittens förslag

Det lokala operatörsföretaget skall beakta att en vidsträckt yttrandefri- het och informationsfrihet skall råda i de kanaler som företaget sänder i. Detta innebär att företaget vid fördelning av sändningstider dels skall se till att ett så brett spektrum som möjligt av åsikter, intresseinriktningar och programformer kommer till uttryck, dels bör ge företräde åt program som speglar lokala förhållanden (s. 306 0.

Om en programleverantör förvägras sändningstid eller anvisas en sänd- ningstid som inte kan accepteras, kan detta anmälas till kabelnämnden. Nämnden får då pröva om företaget har brutit mot kravet på en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Om detta befinns vara fallet. skall företa- gets tillstånd kunna återkallas (s. 307).

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av statens kulturråd, För— eningen F ilmcentrum. SABO och Sveriges Närradiofi'irbtmd.

Föreningen Filmcentrum anser att gratiskanalen bör ha en egen profil och inte hetsas av samma allsidighets- och objektivitetskrav som Sveriges Radio. En mer subjektiv TV—kanal alltså. Det skulle främna yttrandefrihe-

ten. JK är kritisk mot förslaget att sändningstillståndet skall kunna återkallas

• Sida 208
•  Original

Prop. 1984/85: 199 208

om opert'ttörsföretaget har brutit mot kravet på en vidsträckt _vttrande- och informationsfrihet. En sådan regel har enligt JK ett drag av åsiktskontroll som är främmande för svensk yttrandefrihetsrätt utanför monopolsitua- tionen.

7.3.3 Programutbudet bör ha en lokal inriktning Kommitténs förslag

Programurval och programsättning bör ske lokalt. Programutbudet bör alltSå i huvudsak bestå av material som har producerats särskilt för sänd- ningsorten och som har lokal anknytning. Någon lagregel i ämnet föreslås dock inte (s. 310).

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks av informations- och konsumentnämnden [ Stork- holms kommun.

Sveriges Radio AB och Sveriges Lokalratiio AB är inte tillfredsställda med förslaget. Företagen påpekar att det inte ställs några uttryckliga krav på lokala eller nationella andelar av programutbudet i kanaler som upplåts. Enligt företagen torde det därmed i dessa kanaler vara fritt för nationell spridning via kassetter av utbud som till stora delar är syndikerat. ut— ländskt programstoff.

Flertalet remissinstanser som uttalar sig är emellertid kritiska från andra utgångspunkter.

Svenska .Iournalistfr'irbundet avstyrker förslaget. Sydsvenska Dagbladets AB frågar sig om kommittén likställer ordet "lokal" med att en kommuns geografiska gränser utgör spridningsområ- det.

Statens kulturråd anser att det bör öppnas möjligheter till regionalt samarbete för att gratiskanalens innehåll skall kunna bli av hög kvalitet. Samtidigt understryker rådet vikten av att gränsen gentemot regional-TV kan dras tydligt.

Informationychefer: i Västerås kommun uttalar att kravet på "övervä- gande" lokal programproduktion i och för sig är svävande vad gäller kvantiteter men att det begränsar frihet och flexibilitet i tabläarbetet.

Filadel/iqmrmm[ingen i Stockholm framhåller att TV är ett mycket resurskrävande medium. Många lokala föreningar torde därför få svårt att genomföra en kvalitativ och regelbunden programproduktion. Enligt för- samlingen bör en organisation eller folkrörelse ha möjlighet att eentralpro- ducera program som sedan sänds av den lokala föreningen.

Sveriges Riksidrottsft'irbund förklarar att idrottsrörelsen ser det som väsentligt att det utöver den lokala sändningsverksamheten kan etableras ett väl utbyggt kabelnät för rikstäckande sändningar med hjälp av länksy- stem.

• Sida 209
•  Original

Prop, IOS-USS: 199 . 201)

7.3.4 Förbud mot att i en och samma kanal blad—da satellitprogram och andra program Kommitténsförslag

I de kanaler som det lokala operatörsföretaget sänder i och i kanaler som har upplåtits för lokala sändningar skall det inte få förekomma vidaresända rundradioprogram eller vidaresända program från kommunikationssatel- liter. lnte heller skall det i satellitkanalerna få förekomma lokala program (s. 3l4).

Om regeln överträds skall ett meddelat tillstånd kunna återkallas (s. 314).

Remissinstanser/tas instt'illning

De remissinstanser som har uttalat sig är överlag kritiskt inställda. Förslaget avstyrks av televerket. kommunstyrelsen i Örebro kommun. SAF. Svenska Journali.s'tfiirbundet, Sveriges Industriförbund, Esselte Vi- deo AB. Svenska Tidningsutgivt'trdöreningen. Smälandspostens Boktryck- eri AB och Sydsvenska Dagbladets AB.

Televerket framhåller att dess erfarenheter visar att det kommer att vara både svårt och dyrt att producera program för gratiskanalen. Beläggningen kommer att bli mycket låg. Ekonomin skulle enligt verket väsentligen förbättras om innehållet i kanalen — åtminstone under en övergångstid — kunde blandas med andra program. t.ex. visst satellittttbud.

Kommunstvrelsen i Örebro kommun anför att det på många orter sanno- likt inte tinns förutsättningar för någon tner omfattande lokal verksamhet. Vad som kan väntas torde vara att komunen vill göra ett eller annat program och att den lokala tidningen vill sända ett kort dagligt nyhetspro- gram. Sådana lokala program bör enligt komunstyrelsen kunna läggas in i en satellitkanal under förutsättning att satellit- och lokalprogrammen hålls åtskilda genom god på- och avannonsering.

Sveriges Industriförbund menar att möjligheterna för en operatör att skapa ett varierat och attraktivt utbud under både dag- och kvällstid allvarligt skulle begränsas genom förslaget.

Sydsvenska Dagbladets AB anser att det — så länge reklam inte tillåts i kabel-TV — bör vara möjligt att ge abonnenterna kombinationserbjudan- den på samma kanal i form av överspridd betal-TV och lokala program. Detta förutsätter dock att förslaget om förbud mot blandade kanaler inte

genomförs.

7.3.5 Förbud mot s.k. central programavvec'kling Kommitténs förslag

Det skall inte vara tillåtet med gemensam programsättning i flera kabel- nät genom samtidig och oförändrad vidaresändning i form av t. ex. radio- länköverföring. Däremot skall det inte möta hinder att visa samma pro- gram samtidigt i tiera kabelnät (s. 3l0). l4 Riksdagen l984/85. I santl. Nr [99

• Sida 210
•  Original

Prop. 1984/85: 199 210

Remissinstanscrnas instt'illning

De remissinstanser som har kommenterat förslaget är överlag kritiska. Förslaget avstyrks av televerket. sin ledamöter i kommunstvrels'en i Uppsala kommun (m. fp och c). fyra ledamöter i Svenska kommunförbun- dcts styrelse (c). SAF. Slatsanslälldas Förbund. Svenska J(ntrnalisdör- bundet. Sveriges lndustrijörbum'l. Sveriges Radio— & Hemelektronik/et'e- rantörer. Centra/antennmateriellererantörernas Förening. Telefönaktie- bolaget L M Ericsson, Philips Norden AB. Luxor Konsumentelektronik AB. Sveriges Riksiclrotts/Örl)una'. Smälandspostens Bokttyckeri AB och Sydsvenska Dagbladets AB

De sju borgerliga ledamöterna i kommmtstyrelsen i Uppsala kommun avvisar bestämt förslaget.

Sveriges Industriförlnotd anser att förslaget skulle innebära allvarliga begränsningar när det gäller att kunna erbjuda program med aktualitetsv inslag från någon central programkälla som komplement till det lokala materialet. t. ex. nyhetsprogram. Förslaget skulle också hindra gemensam bevakning av regionala arrangemang med direktsändningar.

Telefbnaktiebolaget L M Ericsson anför att förslaget skulle leda till orationell hantering och ökade kostnader. Bolaget finner också förslaget något ologiskt eftersom central programavveekling de facto kan åstadkom— mas via satellit.

Enligt Philips Norden AB skulle ett förbud mot central programavveek- ling utgöra ett artificiellt hinder för en sund utveckling av den lokala programverksamheten. Ett förbud skulle också enligt företaget inbjuda till kringgåendeförsök. något som det med säkerhet kommer att finnas tek- niska förutsättningar för.

Sveriges Riksidrottsförbund anför att idrottsrörelsen när det gäller att förmedla information till stora grupper samtidigt ser möjligheterna att använda t.ex. radiolänköverföringar som en styrka. Dessutom är enligt förbundet möjligheten till delade produktionskostnader över större motta- gargruppcr en viktig faktor i programpolitiken.

Enligt Smålandspostens Boktryckeri AB skulle det bli oerhört svårt att etablera nät av någorlunda storlek utanför storstadsregionerna om inte simultansändningar över ett helt län tilläts genom t.ex. radiolänköverför- ing. Företaget anser att det som en motvikt mot satellitprogrammen borde vara ett kulturpolitiskt intresse att kunna erbjuda tittarna inhemska lokala och regionala program distribuerade på detta vis. Sydsvenska Dagbladets AB ger uttryck för liknande synpunkter.

7 3.6 Förbud mot program med rasistiska inslag m. m. Kommitténs förslag

Tillstånd skall kunna återkallas om det har sänts ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i kabelsändning (s. 310).

• Sida 211
•  Original

Prop. 1984/85:199 _ Ztl

Om det misstänkta yttrandefrihetsbrottet är hets. mot folkgrupp skall en särreglering gälla. Någon domstolsprövning skall då inte krävas utan ka— belnämnden skall kunna återkalla tillståndet så snart den har gjort bedöm- ningen att programmet innehåller uttalande eller annat meddelande som avses i 16 kap. 8 s brottsbalken (s. 310 f).

Remissinstansernas inställning

Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av kommunstyrelsen t' Stockholms kommun, Svenska 7'eater/örhundet. Sveriges frikyrkaråd/De fria kristna sant/andens råd och DIIx'-_/örbtmdet.

JK noterar med tillfredsställelse att kommittén föreslagit att indragning av sändningstillständ pågrund av yttrandefrihetsbrott endast skall kunna ske efter lagakraftägande dom i vilken sådant brott konstaterats. Han fortsätter:

"För att göra denna bestämmelse mera effektiv skulle det om det anses erforderligt kunna införas en möjlighet att. när fällande dom i första instans föreligger, interimistiskt i avvaktan på lagakraftägande dom återkalla sändningstillståndet. Detta skulle innebära att trots allt en domstolspröv- ning med jury ligger till grund för den interimistiska återkallelsen.”

TCO menar att indragning av sändningstillständ på grund av yttandefri- hetsbrott bör komma i fråga först vid upprepade och allvarliga brott.

JKzs syn på den föreslagna särregleringen i fråga om hets mot folkgrupp har återgetts i avsnitt 7.3.1 .

Även flera andra remissinstanser är kritiska mot kommitténs förslag i den delen.

Statens invandrarverk delar kommitténs bedömning att det är viktigt att med kraft ingripa mot program av det angivna slaget. Enligt verkets me- ning är emellertid frågan om yttrandefrihetcns gränser en svår avvägning och inskränkningar i denna frihet bör beslutas av domstol. För att förhind- ra missbruk medan en rättslig prövning pågår förordar verket att kabel— nämnden skall kunna tillfälligt dra in sändningstillständet i avvaktan på lagakraftägande dom. För detta bör det enligt verket krävas att åtal har väckts.

Några remissinstanser uppehåller sig särskilt vid det förhållandet att ett och samma yttrande enligt förslaget kan bli föremål för såväl yttrandefri- hetsprocess vid allmän domstol som prövning av kabelnämnden.

Juridiska fakultetsstvrelsens _förskningsniimnd vid Lunds universitet cx-

emplifterar:

”Antag att nämnden återkallat tillståndet och att domstol senare ogillat ätalat eftersom brott ej styrkts. Detta kan för övrigt lätt bli fallet i prakti- ken. eftersom allmän domstol har helt andra utredningsresurser än vad kabelnämnden kommer att få. För att undvika uppkomsten av dylika kollisioner bör nämnden kunna återkalla tillståndet först sedan lagakraft- vunnen dom. varigenom brottslig gärning ansetts styrkt, föreligger."

• Sida 212
•  Original

Prop. 1984/85: 199

IJ KJ

Den nu berörda konsekvensen av kommitténs förslag kritiseras också av Sveriges Radio AB. Sveriges Loka/radio AB och Svenska Journalist/ör- bundet.

Radionämnden kritiserar förslagets innebörd att kabelnämnden som ställföreträdare för allmän domstol skall sidopröva brottsbalkens definition av hets mot folkgrupp (rfr. avsnitt 7. l ). Nämnden yttrar:

"Det står klart att Mmkzs avsikt varit möjliggöra snara ingripanden mot kabelsändningar med här aktuellt innehåll. dvs. kabelnämnden skulle inte behöva avvakta lagakraftägande domar efter tryckfrihetsrättsliga pro- cesser. Radionämnden vill dock för detta ändamål förorda en annan lös- ning. nämligen att i lagen om kabelsändning injörs en motsvarighet till den s. k. demokratihestämmelsen i.6 Q' rt'la'iolagen. andra stycket (. . .)

Av Mmkcs betänkande framgår att man övervägt införande av en mot- svarighet till radiolagens demokratibestämmelsc bland programreglerna för lokala egensändningar. Mmk drar slutsatsen att detta vore "mindre välbetänkt". men ger enligt nämndens mening inga egentliga argument för denna slutsats (jfr. s. 310). Nämnden vill i stället starkt förorda att en sådan bestämmelse införs, vilket skulle ge kabelnämnden möjligheter att själv- ständigt bedöma inte bara inslag som innebär hets mot folkgrupp, titan också inslag som i andra avseenden är rasistiska eller på andra sätt innebär allvarligare kränkningar av människovärdet."

7.3.7 Förbud mot program innehållande våla'sskildringar eller pornografi Kommitténs förslag

Tillstånd skall kunna återkallas om det har sänts ett program som har innehållit antingen sådana våldsinslag som avses i 1 & videovåldslagen eller sådana våldsinslag som för en biograffilm vid tillämpning av biografförord- ningen skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biograf- föreställning (s. 3] l).

Tillståndet skall också kunna återkallas om det har sänts ett program som har innehållit sådana pornografiska inslag som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört att filmen inte god- känts för visning vid biografföreställning för barn som är under 15 år (5. 311).

Remissinstansernas inställning

Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av statens biografbyrå, kommmtstyrelserna i Stockholms och Umeå kommuner. Sveriges Radio AB. Sveriges Lokalradio AB, KL YS, Svenska Teaterförbundet. Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd och DIKTfÖrhundet.

JK är däremot kritisk. Indragning av tillstånd bör enligt honom föregås av en domstolsprövning. JK yttrar vidare:

”En sådan kan ske i en yttrandefrihetsprocess under förutsättning att de aktuella förfarandena tas in i brottskatalogen. vilket jag anser vara att föredra. Förhållandena är här inte sådana att jag anser det vara godtagbart

• Sida 213
•  Original

IJ _- '.:J

Prop. [984/85 : 199

att kabelnämnden kan återkalla ett sändningstillstånd utan föregående domstolsprövning."

JK tar också Upp de kabelsändningar som enligt kommitténs förslag inte skall vara tillståndspliktiga. Han yttrar i det sammanhanget:

”Beträffande därefter de fall där tillstånd för sändning inte krävs — dvs. dar kabelsändningar inte kan tas emot i mer än 50 bostäder — kan sank- tionen med tillståndsindragning inte tillgripas. För dessa fall blir ett av domstol utmätt straff den enda tänkbara sanktionen utöver eventuellt förverkande. Om man vill skapa ett skydd mot väldsskildringar i dessa fall synes en justering av tillämpningsomrädet för lagen (19811485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag blir erforderlig."

7.3.8 Förbud mot program innehållande kommersiell reklam och mot sponsrade program Komittensfo'rs/ag

Det skall inte vara tillåtet med kommersiell reklam i lokala sändningar. lnte heller skall det vara tillåtet att sända sponsrade program. dvs. program eller programinslag som har bekostats med pengar eller annan egendom som har ställts till det sändande rättssubjektets förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds (s. 312).

Om någon av dessa regler överträds skall ett meddelat tillstånd kunna återkallas (s. 312 D-

Mot förslaget har ledamöterna Björck och Levin reserverat sig.

Remissinstansernas inställning

Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av marknadsdomsrolen. presstödsnämnden. kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten). kommunstyrelsen i Stockholms kommun ( majoriteten). kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun, kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten), kommunstyrelsen i Västerås kommun ( majoriteten ). Svenska kommunför- bundets styrelse ( lmljariteten). Landstingsförbundets styrelse (majorite- ten), KLYS, Föreningen Filmcenlrmn och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd.

Vissa instanser diskuterar konsekvenserna för tidningarnas ekonomi av reklam i kabel-TV.

Enligt kommunstyrelsen iBor/änge kommun (majoriteten) skulle tillå- tandet av reklam medföra risker för den lokala dagspressen genom minska- de annonsintäkter.

Om reklamfinansiering skulle bli aktuell måste enligt presstödsnämna'en effekterna på dagspressens finansiering och struktur ytterligare belysas så att inte en via reklamfmansieringen skapad struktur inom dagspressen flyttas in i ett nytt medium och inom detta behöver balanseras genom statligt stöd på samma sätt som inom dagspressen.

Svenska Tidningsutgivare/öreningen (TU) avböjer att ta ställning till förslaget om reklamförbud. Föreningen yttrar:

• Sida 214
•  Original

Prop. 1984/85: 199 214

"Det pågår en offentlig debatt i frågan hur pressens villkor skulle påver— kas av reklam i etcr- och trädsändningar. Även inom TU:s medlemskrcts förs en sådan diskussion och ansträngningar görs att tillföra den ytterligare sakunderlag. Massmediekommitten har inte haft i uppdrag att belysa frä- gan. För TU:s del saknas mot denna bakgrund anledning att nti redovisa en inställning i frågan."

Föreningen Filmcentrum finner kommitténs motiv för att säga nej till reklam — omsorgen om dagspressen —- vara torftigt. Föreningen är mot- ståndare till reklam därför att den skulle innebära en kommersialisering av hela mediesystcmet med allt vad det innebär.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) vill komplettera mo- tiven för reklamförbud med ett kulturpolitiskt argument. 1 de utländska kanaler där reklam förekommer påverkas enligt kommunstyrelsen ofta hela utbudet av reklamköparnas intresse av att få en stor publik. Det påverkar programmens karaktär så att ofta det ytliga och glättade. ofta med inslag av underhållningsväld. gynnas på bekostnad av kultur och samhällsprogram eller seriösa filmer och teater.

Sveriges Villaägare/örbund anser att frågorna om reklam och sponsring bör besvaras med hänsyn till utvecklingen på medieområdet. Förbundet anför:

"När det gäller frågan om reklam eller sponsring torde vi däremot få göra klart för oss att ett förbud mot detta i en framtid ganska snart kommer att upplevas som otidsenligt. Utvecklingen inom massmediaomrädet kom- mer antagligen inom en mycket snar framtid att revolutionera synsätt och tänkande. Aven om förbundet idag skulle kunna stödja olika argument som talar mot reklam och sponsring. kan vi inte bortse från flera faktorer som talar för en sådan utveckling. Vi ser realistiskt på denna utveckling och vill från vår sida föreslå att man inriktar sig på att redan nu diskutera formerna för hur man skall tackla dessa frågor när de kräver behandling och beslut.”

Följande remissinstanser avstyrker kommitténs förslag. nämligen JK. NO. institutionsstyrelsenförjournalisthögskolan vid Stockholms universi- tet. statens industriverk, komntimstyrelsen i Kungsbacka kommun (majo- riteten), sex ledamöter i kommunstyrelsen i Malmö kommun. fem leda- möter i kommunstyrelsen iStockliolms kommun (m ochj'p). sju ledamöteri kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m, jp och c), tre ledamöter [ kom- munstyrelsen i Västerås kommun ( m, fp och e), sex ledamöter i Svenska kommunförbundets styrelse (m), fem ledamöter i Landstings/örbundets styrelse (m och fp). SAF. Sveriges Industriförbuml. Leverantörföreningen Kontor Data AB. Sveriges Radio- & Hettie/ektronikleverantörer (SRL), Centra/antennmaterielleverantörernas Förening ( C A N T). Telejottaktiebo- laget L M Ericsson. Luxor K onsumentelektronik AB (Luxor). I—"öreningen IFPI-VIDEO, Atittonsörjöreningen. Sveriges Reklambvråförbund, Fila- delfiaförsamlingen i Stockholm. Smålandspostens Boktryckeri AB och Sundsvalls Tidning.

• Sida 215
•  Original

Prop. 1984/85: 199

IQ _. 'J1

Ett par remissinstanser kritiserar förslagen från yttrandefrihetsrättslig synpunkt.

JK förklarar att han när det gäller frågor om etableringsfrihet och reklam har samma uppfattning som han gett uttryck för i sitt remissyttrande över _vttrandefrihetsutredningens betänkande (SOU 1983: 70) Värna yttrandefri- heten. I detta yttrande, som JK bifogat, intar han ståndpunkten att den _vttrandefrihctsrättsliga lagstiftningen pä radio- och TV-omrädet bör utfor- mas med utgångspunkt i en principiell etableringsfrihet. Härav följer enligt honom att något allmänt reklamförbud inte kan komma i fråga.

SAF anser att kommitténs förslag strider mot artikel 10 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna. Det synes vidare föreningen inte helt utrett om försla- gen har stöd i vårt lands grundlagar.

Ganska många remissinstanser ifrågasätter att reklam i kabel-TV skulle få allvarligare följder för dagspressens ekonomi. Dessa instanser är kom- munstyrelsen i Kungsbacka kommun (majoriteten). SAF, Sveriges Indu- striförbund. SRL, CANT. Luxor, Annon.s'(')'rfc'jreningen. Sveriges Reklam- byråförbund, F iladelfiakärsamlingen i Stockholm och Sundsvalls Tidning.

Enligt Sveriges Industriförbund visar vetenskapliga undersökningar som ställts till regeringens disposition att befarade risker med reklam för bl. a. pressens ekonomi sannolikt är kraftigt överskattade.

SRL. (TANT och Luxor uttalar att erfarenheter från andra länder visar att lokal TV-reklam samspelar väl med annonsering, i den lokala dagspres- sen och snarare kompletterar än konkurrerar med dagspressannonsering- en. Däremot får man räkna med att direktreklamen till hushållen minskar.

Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyråjiirbund yttrar:

"Kommittén upprepar departementschefens motiv mot reklam i TV, nämligen att TV— reklam kan skada dagspressens ekonomi genom att suga upp en stor del av reklaminvesteringar som nu tillgodogörs tidningarna. Denna förmodan är inte invändningsfri.

För det första kan det inte förutsättas att det dominerande rcklambäran- de mediet dagstidningar tappar en väsentlig del av sin marknad när ytterli- gare ett medium tillkommer. Flera prognoser tyder på att direktreklamen är betydligt mer känsling för konkurrens med TV-reklam.

"För det andra torde de totala reklaminvesteringarna öka när ett nytt. effektivt reklammedium tillkommer med resultatet att handeln blir allmänt effektivare utan att dagstidningarna fränhänds intäkter i avgörande ut- sträckning.

För det tredje är dagspressen ingen krisbransch som överlever pä mar- ginalen av annonsintäkterna. Krisen i branschen begränsas till tvåtidnings- orter där andratidningarna existerar endast med hjälp av statligt produk- tionsstöd. TV-reklam är inte hotet mot andratidningarna: hotet är att intäkterna från TV-reklam får samma skeva fördelning mellan konkurre- rande tidningar som nuvarande annonsintäkter."

Sundsvalls Tidning uppehåller sig också utförligt vid frägan. Tidningen yttrar:

• Sida 216
•  Original

Prop. 1984/85: 199 216

"Av vad som hittills framkommit motiveras ett framtida reklamförbud av omsorgen om pressen. Ytterst lite av den forskning som finns på fältet antyder att pressen som helhet skulle komma att drabbas särskilt hårt. Ett maximalt annonsbortfall på mellan l—5 % ligger inom den uppskattade ramen för landsortspressen och då har man utgått från att pressen skall vara helt passiv. Så blir självklart inte fallet. Pressen liksom andra kommer självklart att satsa sin kompetens påatt få del av de pengar som tillförs det nya mediet.

En slutsats måste vara att omsorgen om pressen i reklamfrägan bäst löses av pressens egna organisationer. Varför förmynda över dessa omjust omsorgen om dem är hindret för ett vidare reklamintroducerande?

ST är mot bakgrund av det sagda klart besviken över betänkandets verklighetsavgränsning i reklamfrågan samtidigt som ST anser att reklam i TV mäste tillåtas på alla nivåer.

Skulle någon pressgrupp. t. ex. a-pressen. drabbas särskilt hårt av TV-reklamens introduktion är det en fråga som måste lösas inom ramen för den statliga presstödspolitiken. Alt som nu hindra en mediautveckling. som har sitt naturliga förlopp i hela den västliga världen, med hänvisning till hotet mot den fria pressen, är i sig en absurditet. Människors positiva attityder gentemot ett reglerat reklamutbttd får inte stoppas av snäva partsintressen. Skyddet av pressen måste få sådana lösningar som inte hindrar andra befogade medborgar- och samhällsintressen."

Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyrå/i")"rbuna' föreslår att tan- ken på reklamförbud i lokala sändningar överges och att koncession för reklamftnansierade sändningar ges till tidningsföretag i samverkan inom sina primära spridningsområden. Därigenom skulle man enligt organisatio- nerna uppnå att den lokala programverksamheten fick en finansiell bas. Samtidigt skulle ett reklammedium som förmenas hota dagspressens eko- nomi bli ett stöd för tidningsverksamheten och den lokala handeln få ytterligare en kanal till konsumenterna.

De argument som i övrigt förs fram av de kritiska insatserna har avseen- de på de svenska företagens konkurrenssituation. de konsumentpolitiska skäl som har åberopats för ett reklamförbud och de elektroniska reklam- medier som existerar vid sidan av kabel-TV.

De svenska företagens konkurrenssituation tas upp av NO, som yttrar Ufr avsnitt 7.2.6):

"Det förefaller endast finnas två handlingsvägar som på lång sikt garan- terar svenska företag internationell konkurrensneutralitet i rcklamhän- seende nämligen antingen ett totalt förbud att mottaga satellitsända TV-program i Sverige eller möjlighet för svenska företag att möta den multinationella reklamen med reklam på riksnivå riktad till svenska TV-tit- tare. Eftersom den första handlingsvägcn med hänsyn till informationsfri- heten knappast torde vara öppen är det svån att se hur den andra hand- lingsvägen skall kunna undvikas om vi på sikt vill bibehålla de svenska företagens konkurrensmöjligheter i detta avseende.”

Statens industriverk framför liknande synpunkter. De konsumentpolitiska skälen för ett reklamförbud bemöts av SAF med hänvisning till att de svenska TV—tittarna vill ha reklam i TV.

• Sida 217
•  Original

Prop. 1984/85: 199 . 217

Sveriges Indrrstrifå'irbrmd menar att följden av ett reklamförbud i ka- bel—TV skulle bli att den elektroniska reklamen sökte sig andra vägar. t.ex. till videokassetter och datadisketter för enbart annonsering. En sådan situation skulle enligt förbundet vara ohållbar.

Kommitténs förslag i fråga om sponsring berörs uttryckligen endast av en insats. Filadelfiqlörsamlingen i Stockholm. som anser det vara viktigt att företag ges möjlighet att sponsra program från olika föreningar utan att därför påverka programinnehället.

8 Programverksamhetens finansiering

Ktmzmittäns förslag

Kommittén lägger inte fram några förslag om hur programverksamheten skall finansieras. Kommittén utgår från att det övervägande antalet ut- ländska satellitkanaler kommer att erbjudas mot avgift och att avgifter också torde bli aktuella för lokala kanaler. Den särskilda lokala kanalen som det lokala operatörsföretaget skall svara för kommer dock enligt kommitténs bedömning i många fall att erbjudas utan särskilda avgifter.

Några regler för taxesättningen föreslås inte varken när det gäller av- gifter för anläggning och drift av kabelnät eller för programmen. Kabel- nämnden föreslås emellertid få möjlighet att begära in uppgifter om vilka avgifter som tillämpas i nät där tillstånd givits till sändningsverksamhet.

Den verksamhet med stöd till medieverkstäder som bedrivs under led- ning av visningsnämnden Vid Svenska Filminstitutet bör utvidgas till att avse även försök som syftar till att kombinera möjligheterna att kombinera verksamhet i medieverkstäder och sändningar i lokala kabel-TV-nät.

Rt'missinstansernas inställning

Flera remissinstanser beklagar att kommittén inte har gått in närmare på förutsättningarna att finansiera utbyggnad och drift av kabelnät och sär- skilt inte möjligheterna att finansiera den lokala programverksamheten. Sådana synpunkter uttrycker Borlänge. Gävle. Jönköpings. Västerås och Örebro kommuner samt Svenska kommunförbundet och kulturdelega- tionen inom förbundets länsavdelning i Gävleborgs län. Värmlands läns landsting betraktar avsaknaden av en säker ekonomisk grund för ka- bel-TV-verksamheten som en väsentlig ekonomisk restriktion som blir avgörande för den takt i vilken verksamheten kan utvecklas. Också Små- landsposten. Hallpressen och Sydsvenska Dagbladet har liknande uppfatt- ning.

KLYS, SJF och Riksbyggen anser att finansieringsfrägorna bör utredas ytterligare. Statens kulturråd understryker vikten av att finansieringsfrä- gan beaktas i den fortsatta beredningen i syfte att finna lösningar som kan möjliggöra kvalitativa sändningari samverkan med kulturlivet.

• Sida 218
•  Original

Prop. 1984/85: 199 218

Hyresgästernas Riksförbund beklagar att inte kostnaderna för konstr- menterna har kunnat belysas bättre än som skett.

Landstingsff'irbunder anser att tillämpade taxeprinciper och förändringar i taxenivåer bör följas noga. Föreningen IFPI- VIDEO varnar för att nät— ägaren kan utnyttja sin ensamställning och genom-oskäligt differentierade taxor underlätta eller försvåra olika intressenters användning av nätet.

Konstaterandet att programverksamheten får bekostas med abonnent- avgifter tillstyrks eller lämnas utan erinran av SR, LRAB, Lturdstings_t?ir- bundet, Svenska Teaterförbundet. SA BO, Smälundsposten och Sydst-tens- ka Dagbladet. Svenska Kommunfr'irbmrdet konstaterar att merparten av kostnaderna måste finansieras med avgifter även om kommuner och lands- ting skulle stödja lokal programverksamhet. Statens kulturråd har en lik— nande uppfattning.

Västerås kommun anser att det inte räcker med abonnentavgifter utan att även andra finansieringsformer måste till. SJF anser att en allmän mottagaravgift kan vara en väg att avsätta medel till programföretag som producerar program på journalistiska grunder.

Ett stort antal remissinstanser anser att den lokala programverksamhe- ten bör kunna finansieras genom en avgift som tas ut för alla eller vissa tjänster i kabelnätet, eller att en sådan ordning bör utredas. Dessa är Borlänge, Gävle. Luleå. Stockholm. Sundsvall. Umeå och Örebro kom- muner, Värmlands läns landsting. Svenska kommunförbundet och Lunds- tingsförbundet samt niirmdiokmnmitten. SIF-SR och Svenska Teaterför- bundet. Inom vissa av dessa organ förekommer borgerliga reservationer mot en sådan ordning.

TU förordar att nedtagningen av satellitprogram sker på sådant sätt att intäkter kan komma lokal och regional programverksamhet till del. Sunds- valls Tidning beklagar att kommittén inte arbetat mer med den lösning som Sundsvalls-försöket bygger på. genom att intäkter för de attraktiva satellit— programmen tillfaller operatören och till stor del kan användas för lokal programproduktion.

Filmcentrum anser att samhällsmedel bör ställas till förfogande för de lokala operatörsföretagen. finansierat genom en femprocentig beskattning av nätägarens bruttointäkter.

KLYS anser att en ordning med avgiftsbeläggning av vissa tjänster i kabelnäten till förmån för lokal programproduktion kan ifrågasättas.

Några remissinstanser diskuterar olika former av statligt och kommunalt stöd. Umeå universitet. Riksförbundet Hem och Skola och SFR/SA MRÅD uttalar sig allmänt för någon form av sådant stöd. Sundsvalls kommun anser att det finns behov av statligt stöd för metodutveckling för bl. a. lokal programproduktion. Här bör Sveriges Television kunna bidra med kunska- per och erfarenheter.

Statskontoret konstaterar att möjligheten till kommunala bidrag inte sällan blir en förutsättning för den lokala programproduktionen. Kommu-

• Sida 219
•  Original

Prop. 1984/85:199 219

nerna bör därför överväga de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna av eventuella kabel-TV-engagemang.

Borlänge och Gävle kommuner. Svenska kommunförbundet samt kultur- clelegutionen inorn förbundets länsavdelning i (_iävleborgs lätt betonar att möjligheterna till kommunalt stöd är små. De båda sistnämnda instanserna förordar statsbidrag till kommunerna.

Ett antal remissinstanser uttalar sig till förmån för reklamfinansiering av den lokala programverksamheten. Dessa är SAF. Ericsson. Föreningen IFl'l- l'"'lDE(). Kungsbacka kommun. ["i/(tdt'l/ittförsamlingen i Stockholm, Smålandsposten och SVIP. Svenska Filminstitutet anser att lokala sänd- ningar. finansierade med avgifter och titan kommunala bidrag och reklam- intäkter är en bräcklig konstruktion som kan leda till att de lokala sänd- ningarna inte kommer till stånd. Presstt'idsnämnde/t anser att framställ- ningen av attraktiva program skulle underlättas om reklam accepterades.

Kommitténs förslag om stöd till försök med medieverkstäder tillstyrks eller lämnas utan erinran av Statens kulturråd. SIV. Svenska kommun/"ör- bundet, Uppsala kommun, HSB. BIK-förbundet och Sveriges Närradio- förbund. Gävle kommun ställer sig positiv men vill framhålla behovet av ytterligare försöksverksamhet.

KLYS anser att det föreslagna stödet från visningsnämnden knappast kommer att räcka till. Luleå kommun anser att medlen inte bör tas från de knappa resurserna till filmen. Däremot kan finansieringen ske genom en avgift från nätägaren. Föreningen Filmcentrum föreslår stadsdelsvideo- grafer och medieverkstäder i varje kommun.

Svenska Filminstitutet anser att kommitténs förslag innebär en risk för att man av medieverkstädcrna skapar en hybrid som varken klarar av produktion eller utbildning.

9 Tillståndsmyndighetens organisation, uppgifter och finansiering

K ommittens förs/a ;:

En särskild myndighet, kabelnämnden. bör inrättas med uppgift att besluta om tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i kabelnät. Nämnden bör vara icke-politiskt sammansatt och bestå av personer med juridisk kompetens och personer med särskilda kunskaper inom området i fråga. Kabelnämndens verksamhet bör finansieras med avgifter från tillståndsha- varna. Det bör få ankomma på nämnden att besluta om avgifternas storlek. En särskild organisationskommitte' bör tillkallas för att lägga fram förslag om hur den nya myndigheten bör organiseras.

Remissinstansernas inställning

Förslaget att kabelnämnden skall ha en icke-politisk sammansättning tillstyrks eller lätnnas utan erinran av Värmlands läns landsting. juridiska

• Sida 220
•  Original

IN) lx) O

Prop. 1984/85: 199

fakultetsnt'imnden vid Stockholms universitet och SFR/SAMRÅD. JK. kammarrätten i Stockholm och juridiska fakultetsst_vrelsens forsknings- nämnd vid Lunds universitet betonar att nämndens ordförande bör vara domarkompetent. Statskontoret anser att det inte finns några särskilda skäl som talar för att nämnden skall ha parlamentarisk sammansättning.

Ett antal remissinstanser ger uttryck för andra åsikter än kommitténs rörande nämndens sammansättning. Svenska kontmunförbundet anser att de kommunala intressena bör vara representerade. En minoritet i förbun- det reserverade sig till förmån för kommitténs förslag. Borlänge kommun anser att kommunala och centrala kultur- och mediepolitiska intressen bör vara företrädda. l-"ärmlands läns landsting anser att kulturpolitisk kompe- tens och crfarenht bör tillföras nämnden. Luleå och Örebro kommuner samt ABF uttalar sig till förmån för att politiska partier och folkrörelser skall finnas med i nämnden. [ vissa av dessa organ finns borgerliga minori- tetsreservationer till förmän för kommitténs förslag.

Uppsala universitet och samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet anser att nämnden bör kompletteras med forskare inom massmedie- och masskommunikationsomrädet.

Sveriges Villaägareförbund uttalar sig till förmån för någon form av lekmannainflytande i nämnden.

] fråga om den föreslagna benämningen anser JK att kabelsändnings- nämnden vore mer adekvat än kabelnämnden.

Några remissinstanser diskuterar möjligheten till samordning med andra organ. Kammarrätten i Stockholm. statskontoret och Sveriges Närradio- färhund anser att frågan om samordning med närradionämnden bör över- vägas närmare. Radionämnden talar för en viss samordning mellan kabel- nämnden. närradionämnden och radionämnden. ALB har liknande syn- punkter. Enligt ALB finns det också skäl att överväga vissa samarbetsfor- mer mellan ALB. kabelnämnden och närradionämnden.

Statskontoret anser att formerna för organisation och administration av koncessionsverksamhcten bör utvärderas och omprövas efter viss tid. En lösning vore att låta en särskild delegation med tidsbegränsat mandat ha hand om administrationen under ett uppbyggnadsskede.

Vissa remissinstanser anser att kabelnämnden bör kunna fullgöra också andra uppgifter än dem som kommittén föreslär. Juridiska fakultetsstyrel- sens forskningsnämnd vid Lunds universitet menar att nämnden bör kunna behandla tvister mellan konsumenter och nätägare eller operatörsföretag. Set/fs Kabel-TV anser att nämnden bör ta fram normalavtal för förhållan- det mellan olika parter i kabel-'l'V-verksamheten. Närradiokommitten be- tonar nämndens informationsuppgift. SIF-SR anser att nämnden måste kunna ta ansvar för de olika överenskommelser som erfordras. Den bör dessutom följa den internationella utvecklingen och dra slutsatser av den samt initiera forskning och utbildning. Statens kulturråd anser att det bör åvila kabelnämnden att följa den tekniska och organisatoriska utveckling-

• Sida 221
•  Original

Prop. 1984/85: 199 221

en. Konsekvenserna för kulturlivet och för publiken. däribland barn och ungdom, bör däremot kulturrådet svara för.

] fråga om finansieringen av kabelnämndens verksamhet förutsätter Sveriges Niirrttdioji'irbttttd att sändande föreningar inte belastas utan att staten svarar för kostnaderna.

10 Bevarande och dokumentation

Kommitténs forslag

Massmediekommittén föreslår att regler om ensamansvar införs för framställning i databaser som är tillgängliga för allmänheten men bara om den som bedriver verksamheten frivilligt utsett en särskild person att vara utgivare. Kommittén förordar även att man inför en bevarandeplikt för all information i dessa databaser.

Remissinstansernas inställning

Statskontoret anser att ett sådant bevarande i och för sig är tekniskt och ekonomiskt möjligt att åstadkomma. Statskontoret påpekar dock att det är tveksamt om man genom att bevara ADB-upptagningar kan säkerställa den direkta och lätt tillgängliga bevisning som är en förutsättning för att en ordning med ensamansvar skall vara meningsfull.

DFI avstyrker en omedelbar lagstiftning om ansvar för framställning i databaser. Enligt DFI innehåller frågan många problem som kräver en djupare analys bl.a. påpekar DFI att en bevarandeskyldighet i linje med massmediekommitténs förslag kan utgöra en belastning för svenska data- baser i deras konkurrensförhållandc med motsvarande utländska baser.

Sveriges industriförbund avstyrker särskild lagstiftning i frågan. Enligt industriförbundet uppstår snabbt omrimliga förhållanden om massmedie- kommitténs förslag skall tolkas bokstavligt. lndustriförbundct hänvisar till att videotextsidorna uppdateras kontinuerligt och att enskilt begärda sidor upprättas ofta bara för en enskild konsument. Därför bör en enklare praktisk lösning utformas.

LKD påpekar att omfattningen av den distribuerade informationen är alltför stor för att kunna bevaras under de föreslagna sex månaderna. Enligt föreningen har teknikens utveckling giort det svårt för upphovsman- nen att skydda sig mot intrång. Även RDF tar upp upphovsrättsfri'igorna i sammanhanget. RDF uppmärksammar att interaktiva sekvenser ofta svär- ligen låter sig dokumenteras på ett enkelt sätt. RDF betonar också integri- tetsaspekterna i samband med lagring av data som kan vara av personka- raktär.

Ericsson anser att de av massmediekommittén föreslagna bevarandcreg- lerna riskerar att begränsa utvecklingen av videotext-tjänsten mot allmän- heten. En strikt tolkning innebär att varje ny version av varje ny sida skulle sparas. Ericsson förespråkar mindre rigorösa regler.

• Sida 222
•  Original

Prop. 1984/85: 199 M.,

Kommitténs förslag Massmediekommitten föreslår att referensupptagning av sändning i lo- kal kabel—TV-kanal skall bevaras för granskningsändt-"imäl i sex månader.

Runtissinstanscrnas inställning

Närradiokommittén förordar att tiden minskas till tre månader och hän- visar till erfarenheter inom närradioverksamheten som tyder på att anmäl- ningar om överträdelser alltid inkommit högst två månader efter den på- stådda förseelsen.

Rudimziimnden & sin sida tillstyrker en bevarandetid på sex månader. då enligt nämnden en sådan tidsperiod erfarenhetsmässigt motsvarar ett prak- tiskt behov hos bl. a. den granskande myndigheten. I samma riktning uttalar sig ALB.

Kwnmitténs _li'irslag

Massmediekommittén föreslår att kabelnämnden skall svara för doku- mentation av programkanaler från kommunikationssatelliter.

Rcmissinstanscrnas inställning

Radionämntlen förordar att, med hänsyn tagen både till gransknings- och forskningsändamål det noga övervägs om inte en generell dokumenta- tion är möjlig. Självfallet måste enligt nämnden värdet av en samlad och fullständig dokumentation av aktuella satellitkanaler vägas mot merkost- nader och praktiska konsekvenser för den ansvariga myndigheten. Nämn- den påpekar också att värdet av en generell dokumentation på detta område hos kabelnämnden också till stor del är beroende av vad som händer i nästa led. dvs. i vilken man det inspelade programmaterialet kan längtidsbevaras hos t. ex. ALB. ALB anser att möjligheterna att lägga ut bandningen och bevarandet av sändningarna från kommunikations-satel- liter pä ALB bör övervägas av organisationskommittén.

Kommitténs förslag

Massmediekommitte'n anser sig inte kompetent att föreslå ändringar i pliktexemplarslagen. Kommittén rekommenderar att i första hand för ka- belsändningar unikt material bör bevaras hos ALB. Av störst intresse är därvid lokala egensändningar med lokalt producerat material som inte visas i någon annan form.

anissinstansernas inställning

ALB anser att pliktexemplarslagen bör ändras till att omfatta även kabel- sändningar. ] likhet med massmediekommitte'n anser ALB att i första hand bör bevarandet inriktas på de lokala egensändningarna. ] sammanhanget påpekar emellenid ALB att det kan vara tekniskt svårare att banda selek- tivt än att blanda sändningarna i sin helhet. I sitt remissvar redovisar ALB

• Sida 223
•  Original

Prop. 1984/85: 199 223

en översiktlig resursberäkning för att inordna kabel-TV i pliktexemplars— systemet. (UHA anser det viktigt att vid behandlingen av dessa frågor kontakt tas med forskare samt företrädare för vetenskapliga bibliotek.

Statt-ktmturet anser inte att det kan bli fråga om någon heltäckande dokumentation av de nya medierna. Förutsättningar och formerna för ett selektivt bevarande bör därför närmare utredas.

ll Avgifter för användningen av film i kabel-TV-verksamhet

Kuntmlflåns förs/ag

Kommittén redovisar att diskussioner förekommit inom filmbranschen om åtgärder för att hävda filmvisningen i biografer gentemot olika former av 'fV-visning av spelfilm. Den åtgärd som diskuterats är att filmer som importerats eller producerats för att visas på biografer inte skall visas i andra medier under en viss tid, 5 k spärrtid. Kommittén ansluter sig inte till tanken att regler av detta slag skulle föreskrivas i lag. men ställer sig positiv till en avtalslösning.

Kommittén påpekar att en avtalslösning av det slag som diskuterats inte skulle beröra utländska företag som sänder filmkanaler över satellit och att den inte skulle leda till att visning av film i kabel-TV-kanaler skulle genere- ra några intäkter till Svenska filminstitutet av motsvarande slag som bio- grafavgifterna och avgifterna på inspelade videogram som tillhandahålls för uthyrning till enskilda.

Kommittén konstaterar att det ökade utbudet av spelfilm i kabel-TV och satellitsändningar kan leda till en viss minskning av biografpubliken och finner det därför rimligt att ett bortfall av biografavgifter kompenseras av att medel på annat sätt tillförs filminstitutet. Den mest naturliga åtgärden vore att söka bygga vidare på en avtalslösning i enlighet med principerna i l982 års film- och videoavtal. En förutsättning är emellertid att en bransch— organisation bildas för kabel-TV-företag. Kommittén utgår från att en sådan organisation kommer att bildas relativt snart.

Om det inte visar sig möjligt att genom en avtalslösning tillföra Svenska filminstitutet medel. föreslär kommittén att det övervägs att i lag lägga fast att en särskild avgift skall erläggas av den som i kabelnät tillhz-indahäfler prgramkanal från satellit med ett utbud av spelfilmer. Avgiften skulle kunna göras beroende av antalet abonnenter. Skyldigheten att erlägga en sådan avgift skulle kunna fogas till de villkor som föreslagits för tillstånd till vidarespridning av kommunikationssatellitsändningar.

Kommittén delar synsättet i kommittedirektiven att den som visar bio- graffilm i kabel—TV i likhet med vad som gäller för andra filmanvändare. bör bidra till att stödja den svenska filmproduktionen. Bortfallet av bio- grafavgifler bör då bilda utgångspunkt för fastställandet av omfattningen på avgifterna för denna nya användning av filmer. Principen att visning av

• Sida 224
•  Original

Prop. 1984/85: 199 224 film i inhemsk television skall generera avgifter till Svenska filminstitutet har knäsatts genom avtalet mellan SVT och institutet från år 1982.

Tillhandahållandet av videogram för visning i kabelnät omfattas inte av l982 års film- och vidcoavtal, men förutsättningar borde finnas för en utvidgning av detta avtal till att. vad gäller avgifter för videogram med filmer, även avse annan användning än uthyrning för enskilt bruk. Kom- mittén finner det rimligt att man inom branschen söker komma överens om ett förslag till revidering av avtalet som därefter föreläggs staten. Om det visar sig att diskussionerna inom branschen inte leder till att förslag pre- senteras till revidering av grunderna för avgifter avseende användning av videogram med film. föreslår kommittén att frågan om en särskild avgift för lokala egensändningar i kabelnät av film tas upp till prövning. En sådan avgift skulle kunna knytas till tillstånd att bedriva lokal sändningsverksam- het.

Remissinstanser/ms inställning

Kommitténs uppfattning att utbudet av spelfilm i kabel-TV kan leda till en viss minskning av biografpubliken delas av NO. KUR. Svenskafilmin- stitutet, Sveriges biagrqfägare/örbunzl och Föreningen Våra gårdar.

Kommitténs förslag att Svenska filminstitutet kompenseras för bortfall av biografavgifter genom att avgifter tas ut för visning av film i kabelnät stöds av NO. KUR. SR. LRAB. Svenska teaterförbunde! och Svenska filminstitutet.

NO. SR och LRAB betonar kommitténs konstaterande att principen att visning av film i inhemsk television skall generera avgifter till Svenska filminstitutet redan har knäsatts. Kommittén förordar att frågan om av- gifter för användning av film i kabel-TV-verksamhet i första hand löses genom avtal inom branschen och i andra hand genom lagstiftning. NO finner det rimligt att man inom berörda branscher söker komma överens om ett förslag till revidering av 1982 års avtal. Svenska teaterförbundet förordar en lagstiftning framför avtalsreglering. Svenskafilminstitutet för- klarar sig villigt att försöka få till stånd ett frivilligt avtal, men framhåller svårigheterna dels med att finna relevanta avtalsparter. dels att på frivillig väg få full kompensation. Institutet poängterar att en frivillig avgift bör kompletteras med en lag som ger kommunerna rätt att ge ekonomiskt driftstöd till de lokala biograferna.

NO påpekar att kommitténs förslag om kompensation för minskade avgifter till Svenska filminstitutet innebär att frågan om s.k. spärrtid för visning av biograffilm i svensk TV och på videokassett i väsentlig del bör förlora sin aktualitet. NO nämner också att reglering av denna fråga, åtminstone i fråga om biograffilm på video. vanligtvis inte finns i andra länder.

KUR, Svenskafilminstitutet och Sveriges biografägareförbund förordar stödåtgärder till biografer på mindre orter. Sveriges biogrrifiigareförbmid

• Sida 225
•  Original

Prop. 1984/85: 199 225

föreslår att de medel som tillförs Svenska filminstitutet även ska kunna användas för att finansiera framställning av extra filmkopior för visning på mindre orter parallellt med den vanliga visningen ute i landet. Riksför- eningen Våra gårdar värdesätter att inhemsk produktion prioriteras i den statliga filmpolitiken men framhåller särskilt värdet av att nya filmer snabbt blir tillgängliga över hela landet.

SR och LRAB påpekar att kommittén. förutom förslaget om avgifter till Svenska filminstitutet. inte har lagt fram några förslag som medför att den nya kabel-TV-industrin skulle lämna några bidrag till svensk film- och TV—produktion. Svenska teaterförbundet framför en liknande synpunkt.

12 Medieutbildning och medieforskning

12.1 Medieutbildning

Kmnmitlens _förslag

Kommittén påpekar att dagens omfattande medieutbud ställer stora krav på människors förmåga att välja och kritiskt granska de budskap som förmedlas. För många vuxna men framför allt för barn och ungdomar gäller att man har svårt att reflektera över det massmedieutbud man dagligen tar del av. Kommittén delar den uppfattning som redovisats i tidigare utred- ningar. att en viktig förutsättning för människor att kunna förstå och tolka budskap i massmedier år kunskaper i både det verbala språket och bild- språket samt om hur medierna påverkar människor. I en framtid med ett väsentligt ökat TV-utbud framför allt på fiktions- och underhållningsomrf— det och i form av utländska satellitdistrihuerade program. är behovet av medieutbildning för barn och ungdomar angeläget att tillgodose.

Kommittén understryker att undervisning om medier bör omfatta alla nivåer inom undervisningsväsendet: Förskola. ungdomsskola och lärarut- bildningar. Grundutbildningen bör innefatta såväl praktiska som teoretiska moment. De ambitioner som kommit till uttryck i läroplanerna synes idag inte kunna förverkligas bl a beroende på bristande kunskaper hos lärare. Därför är det angeläget att grundutbildning och fortbildning av lärare och fritidspedagoger förstärks med avseende på massmediafrågor och att be- hov av sådan utbildning ges hög prioritet av berörda myndigheter.

Kommittén delar videogramutredningens uppfattning beträffande behov av särskilda handledare vid medieverkstäder. s.k. mediepedagoger. Kom- mittén konstaterar att utbildningsalternativcn idag är begränsade och att de bör utvecklas. Den medieutbildning som sker vid ett antal folkhögskolor bör kunna utvecklas. men även Bildlärarinstitutet. Dramatiska institutet och enskilda högskolor bör kunna medverka.

• Sida 226
•  Original

Prop. 1984/85: 199 226

Rentissinstansernas inställning

Kommitténs uppfattning om behovet av medieutbildning för barn och ungdom delas av remissinstanserna. Universiteten i Smek/mhn och Göte- borg, SÖ, KUR. RRV, Luleå. Uppsala och Västerås kommuner. UR. FSA-IK och [Hiv-förbundet framhåller betydelsen av medieutbildning för att motverka negativa effekter av ett ökat TV-tittande bland barn och ungdomar. SÖ påpekar att nya möjligheter i allmänhet främst tillvaratas av redan gynnade grupper och att skolan har ett särskilt ansvar för elever från icke gynnade miljöer och elever med svårigheter. SÖ anser dock att medieutbildning i skolan inte är tillräcklig sotn motvikt till effekten av de nya medierna. Samma uppfattning framförs av universitetet i Smek/mim. som anser att kommittén har skjutit över ansvaret på publiken istället för att lägga ansvar på medierna.

Kommitténs uppfattning att medieutbildning ska omfatta alla nivåer i utbildningsväsendet och att grundutbildning och fortbildning av lärare och fritidspedagoger förstärks med avseende på massmediefrågor delas av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. däribland UHÄ. SÖ. KUR. Stockholms. Luleå och Uppsala kommuner. UR. Svenskafilminsti- tutet och DIN-förbundet.

Universiteten i Göteborg och Umeå. Svenska filminstitutet och FSMK uttalar sig till förmån för att mediekunskap inrättas som ett särskilt ämne i grundskolan. Universitetet i Umeå. anser att svenskämnet bör reserveras för att utveckla elevernas kommunikativa förmåga. Svenska filminstitutet påpekar att institutet har resurser i form av filmarkiv och dokumentation. som kan anlitas för metodutveckling och läromedelsproduktion.

UHÄ. universitetet i Umeå. SÖ. KUR. UR. Svenska filminstitutet och FS,-HK delar utredningens uppfattning om vikten av att mediekunskap ingår i grundutbildningen av lärare och förskollärare. UHÄ meddelar att ämbetet i en revidering av utbildningsplanerna för klasslärarutbildningcn bl a framhållit att massmediernas och de kommersiella krafternas påverkan på barn och ungdomar skall uppmärksammas inom utbildning om skolans insatser för god barn- och ungdomskultur. KUR nämner att UHÄ borde uppmanas att ta initiativ till en översyn av film- och mediekunskapernas ställning i de olika lärarutbildningarna och i förskollärarutbildningen. FSMK framför också denna synpunkt.

Svenska filminstitutet anser att bildmedieundervisningens eftersatta ställning i undervisningsväsendet i första hand beror på att lärare och förskollärare får dålig mediekunskap i sin grundutbildning. institutet föror- dar att undervisning om filmens språk och uttrycksmedel. om barns och ungdomars mcdiesituation och om elektronikmediernas påverkan ingår som obligatoriska moment i lärarutbildningen. Föreningen Svenska mass- kmnmtuzikatimzslbrskare framhåller att mediekunskap bör ingå i kurspla- nerna för de ämneslärare som enligt läroplanerna skall handha medieun- dcrvisningen och i utbildningen av förskole-. låg- och mellanstadielärare.

• Sida 227
•  Original

Prop. 1984/85: 199 227

Behovet av fortbildning av lärare och förskollärare betonas av UHÄ. universitetet i Göteborg. KUR. UR och Föreningen Svenska masskoin- munika/it)nsjorskare. Universitetet i Göteborg framhåller att vidareutbild- ning av lärare är nödvändig oberoende av hur mediekunskap som ämne utvecklas. med tanke på att de lärare som idag undervisar om media behöver ökad kunskap om de nya medierna. Universitetet meddelar att sådana utbildningar redan organiserats vid lnformationsteknik vid univer- sitet och att de fått ett mycket positivt gensvar bland lärarna. Fin-eningen Svenska inasskonununikalions/orskare framför likartade synpunkter. KUR pekar på bristen på pedagogiska läromedel för fortbildning av lärare och förordar att frågan ses över.

TCO och SIF-klubben vid SR betonar särskilt vikten av att uppmärksam- ma behovet av mediekunskap hos förskolans personal.

UHÄ och DIK-ji'irbmulet pekar på angelägenheten av att undervisning om massmedier i ett brett informations- och kommunikationsperspektiv kan tillgodoses även inom annan högskoleutbildning än lärarutbildning. såsom jurist-. journalist- och kulturvetarutbildningarna. Universitetet i Göte-'borg framhåller att informationsteknologiska moment bör ingå i lin- jeutbildningarna. SIF-klubben vid SR framhåller särskilt vikten av utbild- ning i mediekunskap inom journalistutbildningen. Universitetet i Stock- holm meddelar attjournalisthögskolan är beredd att bära sin del av ansva- ret för medieutbildning.

Luleå kommun framhåller att Dramatiska institutet spelar en viktig roll inom medieutbildningen på högskolenivå och att institutet måste få utöka- de resurser och tydliga direktiv att inrikta sin verksamhet på det pedago- giska område-(_ Svenska filminstitutet framhåller vikten av utbildning för filmarbetare. bl a genom en utveckling av Dramatiska institutets film/' TV—utbildning och genom utvidgning av fortbildningskurser.

Universitetet i Göteborg framhåller behovet av en mer informationstek— nologisk inriktning på högskolcutbildning inom information. kommunika- tion och medier. Universitetet nämner härvid enstaka kurser där teknolo- giska moment kan kombineras med en samhällsvetenskaplig belysning av informationsteknologins sätt att fungera. Enligt universitetet i Göteborg aktualiserar kommitténs överväganden tidigare framlagda förslag om inrät- tande av informationslinjer inom högskolan. Universitetet förordar att en beredningsgrupp inom utbildningsdepartementet behandlar frågan och att UHÄzs utredningsarbete kring informations-. kommunikations-och me— dieutbildning åter tas upp. Föreningen Svenska masskommunikationsfors- kare har samma uppfattning. Föreningen betonar att en grundläggande allmän utbildningslinje för informations- och kommunikationsområdet är en förutsättning för såväl utbildning som forskning inom området. För- eningen föreslår att utbildningsdepartementet tar initiativ till att en bered- ningsgrupp med representanter för förvaltning. forskning och utbildning får i uppdrag att lägga fram förslag till en samlad lösning för utbildningen inom området.

• Sida 228
•  Original

Prop. 1984/85: [99 228

T("O och Gävle kommun betonar värdet av fortsatt utveckling av medie- verkstäder. Universitetet i Göteborg pekar på möjligheten att samordna medieverkstädernas resurser med skolans utbildning i mediekunskap. Suveklzolms kommun nämner att erfarenheterna av verksamheten med medieverkstäder i Stockholm visar på vikten av att se över vilka bild- och ljudresurser som finns i kommunen. så att utrustningen kan användas av så många som möjligt.

KUR. Luleå kommun. ABF och Gävle kommun framhåller att studieför- bunden kan göra insatser inom medieutbildningen. KUR påpekar att folk- bildningsorganisationerna kan spela en viktig roll genom medieverkstäder och studiecirklar i fråga om mediekunskap för den vuxna befolkningen. ABF menar att studieförbunden måste tillmätas den största betydelsen för medieutbildningen eftersom de når den största andelen av befolkningen. ABF anser att studieförbundens och folkrörelsernas verksamheter inom medieutbildning måste få särskilt stöd.

Uppsala kommun påpekar att kommittén inte berört UR:s verksamhet inom medieutbildning. Kommunen menar att en fortsatt regionalisering av UR:s verksamhet kan tillföra landets olika delar mediekunnig personal. UR redogör för företagets medieutbildning. som omfattar både rikstäckan— de och lokala insatser.

Drmnutisku institutet framhåller att institutets utbildningar inom me- dieomrädet måste utvecklas. fördjupas och breddas och att detta på sikt kommer att kräva förstärkningar av de resurser som institutet för närva- rande disponerar.

KUR framhåller behovet av att personal vid kulturinstitutioner och i organisationer får utbildning i mediefrågor. för att kunna delta i ett medie- haserat lokalt och regionalt kulturliv. DIK-tiirbundet anser att medieut- bildning även bör omfatta politiker. eftersom stora utbildningsklyftor med- för att mediel'rågor inte upplevs som viktiga politiska frågor.

UHÄ påpekar att de upphovsrättsliga problemen rörande nyttjandet av satellit- och kabelsändningar för undervisningsändamål särskilt bör upp- märksammas.

Universitetet i Göteborg anmärker att kommitténs överväganden är av allmän karaktär och förordar en fördjupad analys av behoven av medieut- bildning. Även universitetet i Stockholm efterlyser konkreta förslag hur behovet av medieutbildning skall tillgodoses. TCO och SIF-klubben vid SR anser att kommittén inte tillräckligt klart tagit ställning för medieutbild- ningens stora betydelse.

12.2 Massmedieforskning Kommitténs förslag

En stor del av den massmedieforskning som kommittén redovisar har inititerats av statliga utredningar eller andra tillfälliga instanser vilka för

• Sida 229
•  Original

Prop. 1984/85: 199 229

sitt arbete haft behov av vissa speciella uppgifter. Detta har satt sin prägel på massmedieforskning såtillvida att den långsiktiga kunskapsuppgbyggna- den har underordnats det kortsiktiga datainsamlingsbehovet. Flera statliga utredningar har uttryckt önskemål om en mer systematisk forskning på området och massmediekommittén hari sitt arbete efterlyst visst underlag som inte funnits tillgängligt och som bl a av tidsbrist inte varit möjligt att få fram.

Under den gångna femårsperioden har man inom massmedieforskningcn verkat för att skapa en fasthet i den lokala forskningsorganisationen. Tvärvetenskapliga seminarier har byggts upp vid några universitet. En fördel har varit den successiva utvecklingen mot en lokal specialisering. som medfört en lokal kunskapsppbyggnad som är viktig att ta till vara. Erfarenheterna från den professuri massmedieforskning som år I980 inrät- tades vid Göteborgs universitet och från den avdelning för masskommuni- kation som bildats där, visar på betydelsen av att det finns en fast basor- ganisation för massmedieforskningen.

Kommittén ser det inte som sin uppgift att ta ställning till om massme- dieforskningen skall prioriteras före andra forskningsområden. men be- dömer att behovet av forskning på massmedieområdet är påtagligt med tanke på den framtida utvecklingen. Forskningsresultat som kan ge en mer allsidig belysning kräver då mer permanenta projekt. Djupare kunskaper är angelägna om effekten av utvecklingen för människorna och för samhället skall kunna bedömas. Forskning av det slag som redan förekommer och som är under utveckling är viktig för utformning av mediepolitiken i vårt land.

Remissinstansernas inställning

Flera av de remissinstanser som uttalar sig i frågan om medieforskning. däribland UHÄ. universiteten i Uppsala och Göteborg oeh Föreningen Svenska masskommunikationsforskare konstaterar att kommittén i sin beskrivning av massmedieforskningen och i sitt arbete påvisar vikten av kvalificerad forskning inom medieområdet. Uppsala universitet tillägger att kommittén på ett föredömligt sätt har utnyttjat befintlig forskning. Universitetet i Stockholm anmärker dock att kommittén inte har beaktat den forskning som bedrivs vid Centrum för masskommunikationsforskning och vid SRs avdelning för publik- och programforskning och som rör mediernas innehåll med avseende på den bild av människor och samhälle som framträder i medieutbudet. Universiteten i Stockholm. Uppsala och Göteborg har också invändningar mot att kommittén inte ger förslag till konkreta åtgärder.

Kommitténs betoning av behovet av mer permanenta projekt delas av bl.a. universiteten i Uppsala och Lund. Universitetet i Uppsala anser att masskommunikationsforskningens koppling till statliga utredningar kan medföra att framtida forskning i ännu högre grad än idag kommer att

l6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr [99

• Sida 230
•  Original

Prop. 1984/85: 199 230

inriktas på smärre utvärderingsuppdrag. eftersom utredningar förväntas arbeta med snävare tidsperspektiv.

Kommitténs uppfattning om betydelsen av en fast basorganisation för massmedieforskning understryks av bl. a. UHÄ. universiteten i Uppsala. Umeå. Göteborg och Lund. radionämnden och Föreningen Svenska mass- kommunikatimtsforskare. UHÄ påpekar att det inom informations- och masskommunikationsområdet saknas ett centralt forskningsstödjande or- gan som kan ta ansvar för en långsiktig kunskapsuppbyggnad. UHÄ fram— håller därför angelägenheten av att en mer permanent basorganisation byggs upp inom högskolan. så att stabilitet och kontinuitet kan uppnås. UHÄ erinrar. i likhet meduniversitetet i Uppsala. om förslaget att en professur i sociologi med massmedieforskning inrättas vid universitetet i Lund.

Universitetet i Göteborg och Föreningen Svenska tnasskommunika- tionsforskare framhåller angelägenheten av den plan för utbyggnad av masskommunikationsforskningen till en permanent organisation med professurer och mellantjänster på tre eller fyra universitetsorter kan reali- seras. Föreningen anser, i likhet med universitetet i Uppsala. att det bör finnas fasta resurser för massmedieforskning i varje högskoleregion. UHÄ anser att den profilering och specialisering inom forskningsområdet som har utvecklats på olika universitetsorter bör fortsätta.

Remissinstanserna delar allmänt kommitténs uppfattning om behovet av forskning inom massmedieområdet. Universitetet i Lund har en avvikande uppfattning såtillvida att massmedieforskningen. enligt universitetets me- ning, redan är relativt väl gynnad. Denna gynnade ställning kan leda till en ensidig koncentration till kommunikationsforskning. menar universitetet. som förordar att forskare med ambitionen att bredda forskningsområdet prioriteras i en fortsatt satsning på massmedieforskning.

Kommittén pekar på att luckor finns i vår kunskap om medierna och samhället. Förutom de forskningsbehov som kommittén pekar på. fram- håller universitetet i Uppsala behovet av forskning om mediernas roll för vissa grundläggande normer och värderingar i samhället. om människors massmedievanor i fråga om tid och stabilitet samt om den ekonomiska sidan av massmediekonsumtionen. Universitetet i Stockholm betonar vik-

"ten av forskning om mediernas innehåll. om journalistiken och dess villkor och forskning inom massmedierätt. SÖ pekar på behovet av forskning rörande omfattningen och effekterna av barns och ungdomars TV-tittande. KUR framhåller att den kontinuerliga statistiken över massmedieutvcck- lingen behöver förbättras. i synnerhet ifråga om olika befolkningsgruppers medieanvändning och sambandet mellan mediekonsumtion och andra kul- tur- och fritidsvanor. Rådet avser att samarbeta med SRs avdelning för publik- och programforskning inom detta område. KUR pekar också på vikten av att forskningen om kulturfrågor och kulturyttringar stärks. Rådet nämner att humanistisk/samhällsvetenskapliga forskningsrådet har i upp-

• Sida 231
•  Original

Prop. 1984/85: 199 231

drag att prioritera forskning om kommunikationsteknologins inflytande på arbetsliv och fritid.

Universitetet i Uppsala beklagar att kommittén inte föreslär några åtgär- der för uppföljning av massmedieutvecklingen inom 1 ex kabel—TV-områ— det. Universitetet föreslår att den föreslagna kabelnämnden kompletteras med massmedieforskare.

KUR och radioniimtulen framhåller vikten av förmedling av forsknings- resultat och pekar på den betydelsefulla roll som den nordiska dokumenta- tionscentralcn för masskommunikationsforskning (NORDICOM) spelar härvidlag. Radionämnmdcn föreslår att denna dokumentationsverksam— het. som i tio års tid bedrivits som försöksverksamhet. permanentas och att formerna för ett statligt stöd skyndsamt övervägs.

Sammanställning av remissyttranden över massmediekommitt'e'ns förslag i betänkandet (SOL? 1984: 65) Via satellit och kabel.

lnnehållsförteckning

1 Inledning 1.1 Remissinstanser m.m. 1.2 Sammanställningens systematik 2 Allmänna synpunkter på förslagen 3 Kultur— och mediepolitisk bedömning 3.1 Effekter av nya medier 3.2 Förhållningssätt till ny teknik och nya medier 4 Utbyggnad av kabelnät 4.1 Förutsättningar och sammanfattade bedömningar 4.2 Planmässig utbyggnad av kabelnät? Fri etableringsrätt för nätanläggningar? Kollektiv mottagning och spridning av utländska TV-program utvecklas på marknadsmässiga grunder? 4.3 Geografisk rättvisa 4.4 Kostnadsutjämning 4.5 Tekniska standardkrav 4.6 Finansiering av ombyggnad av fastighetsnät (Komplettering av ROT-programmet") 4.7 Televerkets roll 4.7.1 Konkurrensncutralitet 4.7.2 Särtedovisning av kostnader 4.8 Etersändningar som komplement till kabelnät m.m 4.8.1 Etersändningar av lokala program 4.8.2 Radiolänköverföring i kabelnät 4.8.3 Mottagningsstationer för kommunikationssatellitsänd- ningar Användning av kabelnät 5.1 Olika roller och aktörer 5.2 Samspelet mellan olika funktioner och roller 5.3 Operatörsrollen 'Jl

• Sida 232
•  Original

Prop. 1984/85: 199

kJ '.)J IJ

5.4 Sändningsrätt gentemot allmänheten — etableringsfrihet eller koncessionssystem? 5.5 Tillståndsfri sändningsverksamhet 5.6 Tillståndspliktig sändningsverksamhet 6 Regler och villkor för sändningsverksamhet 6.1 Allmänna synpunkter 6.2 Koncessionssystemets principiella utformning 6.2.1 Central myndighet för tillständsgivningen 6.2.2 Tre slag av tillstånd 6.2.2.1 Rätt att vidaresända program från en satellit i fast trafik. en s.k. kommunikationssatellit 6.222 Rätt att bedriva lokala sändningar 6.2.2.3 Rätt att upplåta utrymme i ett kabelnät för Io- kala sändningar 6.2.3 Två tillståndsberättigade subjekt 6.2.3.1 Nätägaren 6.2.3.2 Det lokala operatörsföretaget 6.2.4 Sveriges Radio-koncernens ställning 6.2.5 Ordning för prövning och sanktioner 6.3 Innebörden av att ha tillstånd 6.3.1 En kanal skall hållas öppen för lokala sändningar 6.3.2 De som är anslutna till nätet skall kunna ta emot SR- företagens program 6.3.3 Tillstånd skall gälla inom ett visst geografiskt område 6.3.4 Tillstånd skall ha begränsad giltighetstid 6.3.5 Tillstånd skall inte få överlåtas 6.3.6 Radiolänköverföringar skall likställas med trådöverfö- ringar 6.3.7 Andra medier skall inte kunna hindras att bedriva ny- hetsbevakning 6.4 Villkor för att få tillstånd 6.4.1 Allmänt 6.4.2 Vidaresändning av program från en kommunikationssa- tellit och upplåtelse av utrymme i kabelnät för lokala sändningar 6.4.2.1 Allmänt 6.4.2.2 Samråd skall ske med ett organ som företräder boende inom området 6.423 Kommunen skall ha tillfälle att yttra sig 6.4.2.4 Sökande skall ha tillfredsställande ekonomiska resttrser 6.4.2.5 Vissa dispensmöjligheter skall finnas vid till- stånd till det lokala operatörsföretaget 6.4.3 Lokala sändningar 7 Programregler 7.1 Allmänt 7.2 Vidaresändningar av program från satelliter i fast trafik 7.2.1 Allmänt 7.2.2 Programmen skall vara avsedda för allmänheten 7.2.3 Programmen skall få tas emot i det land varifrån de sänds till satelliten 7.2.4 Program med rasistiska inslag 7.2.5 Program innehållande våldsskildringar eller pornografi 7.2.6 Program innehållande sådan kommersiell reklam som särskilt riktar sig till svensk publik

• Sida 233
•  Original

Prop. 1984/85: 199

7.3 Lokala sändningar 7.3.1 Allmänt 7.3.2 Det lokala operatörsföretagets sändningar skall präglas av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet 7.3.3 Programutbudet bör ha en lokal inriktning 7.3.4 Förbud mot att i en och samma kanal blanda satellitpro- gram och andra program 7.3.5 Förbud mot s.k. central programavveekling 7.3.6 Förbud mot program med rasistiska inslag m.m. 7.3 7 Förbud mot program innehållande våldsskildringar eller pornografi 7.3.8 Förbud mot program innehållande kommersiell reklam och mot sponsrade program 8 Programverksamhetens finansiering 9 Tillståndsmyndighetens organisation, uppgifter och finansiering 10 Bevarande och dokumentation 11 Avgifter för användning av film i kabel-TV-verksamhet 12 Medieutbildning och medieforskning 12.1 Medieutbildning 12.2 Massmedieforskning

|») '.»J

• Sida 234
•  Original

Prop. 1984/85: 199 234

] Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966: 755)

Härigenom föreskrivs att 5 & radiolagen (1966: 7551' skall ha nedan an- givna lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse

5.5

De företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före— komma i rundradiosändning som förtaget anordnar. Härvid skall program- företaget iakttaga bestämmelserna i 6 s och 7 & andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på cen- tralantennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätt att sända program i vissa lokala rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiola- gen (19821459).

Om rätt att sända [iltdradiopro- grant i vissa lokala rundradiosänd- ningarfrdn radiosändare finns sär- skilda förskrifter i närradiolagen (1982z459).

()m rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981 : 508") om radiotidningar.

Om rätt till rundradiost'iridning Om rätt att sända program i lo- från trådsändare av sådana radio- program som ltar tagits emot från en satellit ifast trafik finns före- skrifter i lagen (198415) om för-

kala rundradiosändningar från trådsändare finns särskilda före- skrifter i lagen (I985:()()0) om lo- kala kabelsändningar.

söksverksamltet med särskild tråd- sändning.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1986.

' Lagen omtryckt 1972z240. : Senaste lydelse 1984: 114.

• Sida 235
•  Original

IJ '.»J '.lt

Prop. 1984/85: 199

2 Förslag till Lag om lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 & I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram i lokala rundradiosändningar (lokala kabelsändningar).

2 & ] lagen förstås med radiosändning, trädsändning, rundradiosändning och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966: 755). Vidare förstås med

kaiwlniit: anläggning för lokala kabelsändningar. kanal: det utrymme som behövs i ett kabelnät för sändning av radiopro- gram.

programkanal: det samlade utbud av radioprogram som under en ge- mensam beteckning sänds i en kanal.

3 & Frågor om lokala kabelsändningar prövas av kabelnämnden. Nämn- den skall även utöva tillsyn över verksamheten med lokala kabelsändning- ar.

4 & För lokala kabelsändningar krävs tillstånd om det inte är fråga om l.vidaresändningar enligt 5 & tredje stycket radiolagen (l966: 755) eller ?.. sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och som inte när fler än femtio bostäder.

5 5 Varje tillstånd skall avse ett visst område. Detta område fär omfatta högst en kommun.

Om det finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta att ett till- stånd skall avse tvä eller flera kommuner eller delar av dem.

6 & Tillstånd kan ges till

l.den som äger eller annars förfogar över ett kabelnät. om denne är svensk medborgare. svensk juridisk person eller utlänning som har hem- vist i Sverige (nätinnchavare) och

2.en sådan juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabel- sändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och menings- riktningar inom tillståndsområdet (lokalt kabelsändarförctag).

7 5 Tillstånd att bedriva lokala kabelsändningar får avse

l. vidaresändningar av programkanaler från satelliter i fast trafik ("satel- litsändningar) och

2. sändningar av annat slag än som avses i l (egensändningar).

8 & Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd till sa- tellitsändningar. Lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd till egensändningar.

9 & Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd att upp- låta kanaler åt andra för egensändningar.

• Sida 236
•  Original

Prop. 1984/85: 199 236

105 Nätinnehavare som har fått tillstånd är skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i kabelnätet för lokalt kabelsändarföretz'igs egen- sändningar av televisionsprogram. Om det i ett kabelnät eller i någon del av det finns endast ett litet antal kanaler. får kabelnämnden medge undantag från skyldigheten enligt första stycket. Ett sådant undantag gäller intill dess ytterligare en kanal kan utnyttjas i nätet.

11 & Den. som har fått tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler, är skyldig att se till att de boende i fastigheter som ansluts till kabelnätet på ett tillfredsställande sätt kan ta emot radioprogram som sänds med stöd av 5 & första stycket radiolagen (19661755) och som vid tillståndsperiodens början är avsedda att tas emot inom tillståndsområdet.

Om skyldighet att tillgodose mottagning av ytterligare radioprogram kan komma i fråga vid omprövning av tillståndet. skall sökanden alltid vara förbehållen rätt att själv för televisionssändningar förfoga över minst två kanaler i kabelnätet eller. om endast en kanal återstår. denna.

12ä Tillstånd får ges endast om sökanden kan förväntas fullgöra de ekonomiska förpliktelser som följer med den avsedda verksamheten.

13 & Tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler får ges endast om sökanden i god tid har berett dem som berörs av sändningarna tillfälle att framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten.

14 5 Innan tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler meddelas skall kabelnämnden bereda den eller de kommuner. inom vilka sändningarna avses äga rum. tillfälle att yttra sig.

15 & Satellitsändningar, egensändningar av lokalt kabelsändarföretag och egensändningar enligt 9 5 skall bedrivas i skilda kanaler. Sådana sändning- ar får inte heller bedrivas i en kanal i vilken vidaresändningar enligt 5 % tredje stycket radiolagen (19661755) förekommer.

I en kanal för egensändningar får inte vidaresändas radioprogram som samtidigt vidaresänds i ett annat tillståndsområde, såvida fråga inte är om vidaresändningar inom samma kommun eller inom två eller flera kom- muner. för vilka kabelnämnden har fastställt ett tillståndsområde enligt 5 & andra stycket.

16 & Inom en kommun eller det större område som kabelnämnden kan fastställa enligt 5 & andra stycket får viss del av överföringen ske genom radiosändning.

17 _5 Varje tillstånd gäller för högst tre år.

l8å För lokala kabelsändningar gäller inte 6 och 75.5 radiolagen (19661755).

Satellitsändningar

19 & Tillstånd till satellitsändningar innebär rätt till samtidig och oföränd- rad vidaresändning av programkanaler från satelliterna.

Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om vilka pro- gramkanaler han vidaresänder.

• Sida 237
•  Original

Prop. 1984/85: 199 237

20 & Tillståndet till satellitsändningar får återkallas. om tillståndshavaren ]. inte längre uppfyller kraven enligt 6 35 1 eller 2 eller 2. har brutit mot föreskrifternai 10 s". 11 & första stycket eller 15 åförsta stycket.

21 & Kabelnämnden får förbjuda vidaresändning av en programkanal för en tid av högst ett år. om

l.det i programkanalen vid ett flertal tillfällen har förekommit program eller programinslag som innefattar hot mot eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras. hudfärg. nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse eller som innehåller en skildring av sexuellt våld eller tvång eller grovt våld mot människor eller djur.

2.programkanalen har varit ensidigt inriktad på våldsskildringar eller pornografiska program eller

3. det i programkanalen under en längre tid och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter

och nämnden med hänsyn till överträdelsernas art och programkanalens karaktär och inriktning finner att ett förbud för programkanalen är godtag- bart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.

22 & Kabelnämnden skall, i den utsträckning som behövs för efterhands- granskning av programkanaler som vidaresänds i landet. se till att pro- gramkanalerna spelas in och att inspelningarna bevaras.

Egensändningar av lokala kabelsändarföretag 23 & Tillstånd att bedriva egensändningar innebär även rätt att ställa sändningstid till förfogande för annan. Varje lokalt kabelsändarföretag skall vid utövandet av sin sändningsrätt sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Företaget skall hålla kabelnämnden underrättad om i vilka kanaler det avser att bedriva egensändningar.

24 & Tillståndet att bedriva egensändningar får återkallas om det lokala kabelsändarföretaget

l.inte längre uppfyller kraven enligt 6 5 2, 2.bryter mot 15 lå,

3. sänder program utan att behörig programutgivare ftnns, 4.har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mot männi- skor eller djur. om inte sändningen har varit försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt.

5. har sänt pornografiska program,

6. har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommersi- ell verksamhet i programmen eller

7. har Sänt program eller programinslag. om pengar eller annan egendom har ställts till förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds.

Tillståndet får också återkallas. om företaget har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsänd- ningar. lnnan en sådan dom har vunnit laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

• Sida 238
•  Original

Prop. 1984/85: 199 238

Egunxämlningar i upplåtna kuna/cr 255 Tillstånd till upplåtelse av kanaler i ett kabelnät innebär rätt att medge andra att bedriva egensändningar i en hel kanal. Medgivande att bedriva egensändningar får ges endast till svensk med- borgare. svenskjuridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige. Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om hur många kanaler som han upplåter och till vem upplåtelse sker.

26 & Upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt avtal. 'l'illständshavaren får i fråga om sändningarnas innehåll inte föreskriva annat än att detta skall vara förenligt med gällande lagstiftning.

27 & Kabelnämnden får besluta att den som bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra med sändningarna under en tid av högst ett är. om han

l.inte längre uppfyller kraven enligt 25 å andra stycket,

2. bryter mot 15 s

3. sänder program titan att behörig programutgivare finns. 4.har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mot männi- skor eller djur. om inte sändningen har varit försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt.

5. har sänt pornografiska program.

6. har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommersi- ell verksamhet i programmen eller

7. har sänt program eller programinslag. om pengar eller annan egendom har ställts till förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds.

Beslut att sändningarna skall upphöra får också fattas om den som bedriver dessa har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt miss- bruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. lnnan en sådan dom har vunnit laga kraft får kabelnämnden interimistiskt besluta att sändningarna skall upphöra.

28 & Om beslut enligt 27 5 har meddelats skall tillståndshavaren genast se till att egensändningarna upphör. 'l'illståndshavaren får under tid som bestämts enligt nämnda paragraf ej medge att sändningarna återupptas.

29 & Tillstånd att upplåta kanaler för egensändningar får återkallas. om tillståndshavaren

l.inte längre uppfyller kraven enligt 6 ä 1 eller 2 eller 2. har brutit mot 10 &. 11 & första stycket. 25 5 första stycket eller 28 &.

Avslutande bestt'z'rrlnzelser

30 & Kabelnämndens ordförande och vice ordförande skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.

31 5 ()m avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar gäller särskilda bestämmelser.

32 & Kabelnämnden får återkalla ett tillstånd enligt denna lag, om till- ståndshavaren inte betalar avgift i ärende om lokala kabelsändningar inom föreskriven tid och tillståndshavaren förelagts att betala avgiften vid på- följd att tillståndet annars kan återkallas.

• Sida 239
•  Original

Prop. 1984/85:199 'nr)

33 & När ett tillstånd återkallas får kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte katt ges.

345 Den som bedriver egensändningar skall på uppmaning av kabel- nämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i bestämmelserna om ansvarighet för lokala kabelsändningar. ('.)m denne inte rättar sig efter sådan uppmaning kan nämnden förelägga vite.

35 & Kabelnämndens beslut enligt 5. 6. 8 och 9 åå. 10 äandra stycket. 17. 20. 21. 24. 27. 29. 32 och 33 55 får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt denna lag får ej överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart. om inte annat förordnas.

1. Denna lag träderi kraft den 1 januari 1986.

2. Tillstånd enligt lagen får inte ges för tid under vilken sökanden bedriver sändningar med stöd av lagen (1984: 1 15) om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Den som bedriver sådana sändningar får ej heller medverka i ett lokalt kabelsändarföretags egensändningar eller själv bedriva egensändningar i upplåtna kanaler.

3. Sammanslutning som bedriver sändningar för vilka bestämmelserna i lagen (1978: 479) om försöksverksamhet med närradio gäller får inte samti- digt medverka i ett lokalt kabelsändarföretags egensändningar eller bedri— va egensändningar i upplåtna kanaler.

3 Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till närra- diolagen (1.982: 459) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F öres/agan lydelse

3.l Sådana försök med trådsänd- 3. Sådana försök med trådsänd- ningar av televisionsprogram. som ningar av televisionsprogram. som pågår vid utgången av juni 1982. får pågår vid utgången avjuni 1982. får äga rum även därefter. dock längst äga rum även därefter. dock längst till utgången av år 1985. till utgången av mars 1986.

För dessa sändningar skall de äldre bestämmelserna gälla.

Denna lag träderi kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lydelse 1983: 1082

• Sida 240
•  Original

Prop. 1984/85 : 199 240

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med sär- skild trådsändning

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 15 Denna lag träder i kraft den 15 april 1984. Lagen gäller till utgång- april 1984. Lagen gäller till utgång- en av år 1985. en av mars 1986. Tillstånd enligt

2 .é'får dock inte meddelas efter u!- gången av år 1985.

Denna lag träderi kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 241
•  Original

Prop. 1984/85: 199 241

Innehåll Sid. Propositionen .............................................. ] Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1 Propositionens lagförslag .................................... 3 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1985 9 1 Inledning ............................................... 9 2 Bakgrund .............................................. 10 3 Massmediekommitténs förslag ............................ 13 4 Remissinstanserna ...................................... 15 5 Försöksverksamhet ..................................... 17 6 Allmänna överväganden ................................. 18 7 Särskilda frågor ......................................... 26 7.1 Koncessionsplikt .................................... 26 7.2 Vem kan få tillstånd? ................................ 31 7.3 De lokala kabelsändarföretagen ....................... 33 7.4 Allmänna förutsättningar för tillståndsgivningen ......... 3.5 7.5 Skyldighet att tillhandahålla kanaler m.m. .............. 37 7.6 Tillständens geografiska omfattning .................... 39 7.7 Koncessionstidens längd ............................. 40 7.8 Programregler för satellitsändningar ................... 40 7.8.1 Allmänt ....................................... 40 7.8.2 Rasdiskriminering. våld och pornografi ........... 43 7.8.3 Reklam i satellitprogram ........................ 45 7.9 Programregler för egensändningar ..................... 46 7.9.1 Allmänt ....................................... 46 7.9.2 Programmen skall vara lokala .................... 48 7.9.3 Rasdiskriminering. våld och pornografi ........... 49 ' 7.9.4 Reklam ....................................... 50 7.9.5 Rätten till nyhetsbevakning ...................... 51 7.10 Kabelnämnden ..................................... 52 7.11 Avgift för visning av film i kabelnät ................... 54 7.12 Ikraftträdande. övergångsfrägor ...................... 55 7.13 Lagtekniska frågor m.m. ............................ 56 8 Upprättade lagförslag .................................... 60 9 Specialmotivering ....................................... 60 10 Hemställan ............................................. 74 1 1 Beslut ................................................. 74 Utdrag av lagrådets protokoll den 9 april 1985 ................. 75 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 1985 . 88 1 Anmälan av lagrådets yttrande ............................. 88 2 Hemställan .............................................. 90 3 Beslut .................................................. 90 Bilaga 1 Massmediekommitténs sammanfattning av sitt betän- kande (SOU 1984: 65) Via satellit och kabel .......... 91 Bilaga 2 Massmediekommitténs författningsförslag ........... 101 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över massmedie- kommitténs betänkande ........................... 114 Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ....................... 234

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

• Sida 242
•  Original