Till statsrådet Maj-Lis Lööw

Regeringen bemyndigade den 9 februari 1989 statsrådet Lööw att tillkalla en särskild utredare för att göra en utvärdering av verksamheten hos ombudsmannen och nämnden mot etnisk diskriminering. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 4 april 1989 som utredningsman rättschefen Gertrud Holmquist.

Utredningen har antagit namnet DO—utredningen.

Till sekreterare i utredningen förordnades den 4 april 1989 hovrättsfiskalen Marianne Holmberg.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet DO och nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren.

Stockholm den 1 september 1989.

Gertrud Holmquist

Marianne Holmberg

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Innehåll Sammanfattning

1 BAKGRUND 1.1 Lagen mot etnisk diskriminering m.m. 1.2 DO och nämnden — hur det blev i verkligheten 1.2.1 DO 1.2.2 Nämnden 1.2.3 Kostnader

1.3 Budgetpropositionen 1989 1.4 Kommissionen mot rasism och främlings- fientlighet (A 1987:05) 1.4.1 Kommissionens förslag 1.4.2 Remissutfallet 1.5 Jämställdhetsutredningen 1.6 Några fakta om den allmänna utveck- lingen åren 1986 - 1988

2 SYFTET MED UTREDNINGEN - METOD FÖR GENOMFÖRANDET 2.1 Syftet 2.2 Genomförandet

3 KARTLÄGGNING AV VERKSAMHETEN 1986 — 1989 3.1 DOs verksamhet 3.1.1 Allmänt 3.1.2 Anmälningar och förfrågningar från enskilda

3.1.3 Närmare om några generella åtgärder 3.2 Nämndens verksamhet

4 SLUTSATSER 4.1 Har DO motsvarat sitt syfte? 4.1.1 Allmänt 4.1.2 De enskilda ärendena 4.1.3 De generella åtgärderna 4.1.4 Behov av förändringar? 4.2 Har nämnden motsvarat sitt syfte?

5. FÖRSLAG 6 KOSTNADER Bilagor

Bilaga 1 Till DO—myndigheten inkomna skrivelser från enskilda, fördelade på sakområden Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över (SOU 1989:13 och 14) Mångfald mot enfald Bilaga 3 Förkortningar

11 11 16 16 17 17 18

18 18 22 23

24

26 26 28

30 30 30

35 47 54

55 55 55 60 63 67 74

76 77

81 91

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

1. Bakgrund

För att motverka etnisk diskriminering i arbetslivet och på andra områden av samhällslivet inrättades den 1 juli 1986 en ny myndighet, ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Som stöd åt ombudsmannen inrättades samtidigt en nämnd mot etnisk diskrimi— nering. Verksamheterna reglerades genom lagen (1986:442) mot etnisk diskriminering.

Ombudsmannens verksamhetsområde skulle omfatta hela samhällslivet med undantag för privatlivet. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas etnisk diskriminering i arbetslivet. Ombudsmannens uppgift blev att dels i individuella fall ge råd, dels på ett generellt plan bl.a. genom överläggningar och information arbeta för att gällande rättsregler på området iakttas och för att kartlägga behovet av ytterligare åtgärder mot etnisk diskriminering. På arbetslivets område gavs ombuds— mannen befogenheter att vid vite förelägga arbetsgivare att komma till överläggningar med och lämna upplys- ningar till ombudsmannen.

Nämnden gavs tre uppgifter: att pröva besvär över vite som ombudsmannen förelagt, ge ombudsmannen råd i principiellt viktiga frågor samt hos regeringen föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade att motverka etnisk diskriminering.

DO-myndigheten gavs från början tre befattninge— havare: Do, en juristhandläggare och en assistent. Arbetsstyrkan har under perioden utökats med en. Nämnden består av tre ledamöter, av vilka ordföranden skall vara lagkunnig och ha erfarenhet som domare.

• Sida 8
•  Original

2. Syftet med utredningen - metod för genomförandet

Redan i samband med tillskapandet av de nya myndig- heterna bedömdes en utvärdering böra göras efter cirka tre år. Enligt direktiven för utredningen skall förändringar av verksamhetens inriktning, dess organi- sation eller av gällande regler kunna föreslås, om utvärderingen påvisar behov därav. Utvärderingen skall utgöra underlag för riksdagens beslut om den fortsatta verksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Av de cirka 2 000 ärenden som registrerats hos DO under treårsperioden har 250 avslutade ärenden under perioden 1987 - 30 juni 1989 valts ut Stickprovsvis för granskning. Därutöver har samtliga under treårsperioden avslutade ärenden avseende påstådd etnisk diskrimi- nering i arbetslivet (198 st) gåtts igenom. Medar— betarna hos DO har intervjuats, liksom nämndens ledamöter och sekreterare. Samråd har hållits med

företrädare för ett tjugofemtal myndigheter och organisationer.

3 Kartläggging av verksamheten 1986 - 1989

3.1. DOS verksamhet

0 Enskilda ärenden

- Skriftliga framställningar Av det totala antalet registrerade ärenden hos DO har i runt tal 1 300, dvs. två tredjedelar, anhängiggjorts utifrån av enskilda. Den största ärendegruppen utgörs av påstådd etnisk diskriminering på arbetsmarknaden (212). Härnäst följer gruppen Allmän diskriminering mot svenskar (183) och Övrig olaga diskriminering (151). En närmare redovisning av antal och fördelning på ämnesom- råden lämnas i bilaga 1.

• Sida 9
•  Original

Den resterande tredjedelen ärenden innefattar ärenden angående intern administration, DOs publikationer, inbjudningar om DOs medverkan i olika sammanhang samt

DOs initiativärenden m.m.

— Telefonrådgivning

Mellan 300 och 400 telefonsamtal per månad från enskilda som önskar råd i olika angelägenheter har tagits emot av DO-myndigheten. Myndigheten har telefon- tid mellan kl. 9 - 12 varje arbetsdag.

o Generella åtgärder DO har under perioden medverkat som föredragshållare,

föreläsare och utbildare vid ett lSO-tal arrangemang årligen.

Under perioden har DO givit ut fyra tryckta publika— tioner och 15 stencilerade meddelandeblad.

DO har tagit emot ett betydande antal utländska studiebesökare och medverkat i internationella samman— hang.

DO har under tiden oktober 1987 - februari 1989 varit ordförande i en expertgrupp inom kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet (A 1987:05).

DO har haft åtskilliga kontakter med massmedia.

3.2 Nämndens verksamhet

Nämnden har under de tre verksamhetsåren hållit fem, tre resp. sex sammanträden. Sammanträdena har som regel hållits i DOs lokaler där DO och hans medarbetare har varit närvarande och löpande informerat nämnden om sin verksamhet. Uppkommande frågor har diskuterats informellt. Några råd i skriftlig form har inte lämnats. Nämnden har inte föreslagit regeringen några författningsändringar. Nämnden har inte heller prövat några överklagade beslut av Do om vitesföreläggande. Inget sådant beslut har meddelats under perioden.

• Sida 10
•  Original

4 slutsatser

4.1 DOs verksamhet Utvärderingen ger vid handen att DO—myndigheten har

kommit att uppfattas som ett värdefullt inslag i svenskt samhällsliv som bör finnas kvar. Utvärderingen ger också vid handen att DO redan med de arbetsinstru— ment som lagen mot etnisk diskriminering anvisar och de arbetsmetoder som myndigheten hittills har använt kan åstadkomma goda resultat både i enskilda ärenden och i den opinionsbildande verksamheten. Några behov av förändringar vad gäller lagen eller arbetsmetoderna påvisas inte utom såvitt avser en koncentration av insatserna till några områden i taget och en något mer standardiserad och delegerad handläggning av sådana enskilda ärenden som inte tillhör DOs ansvarsområde. Däremot konstateras att särskilt verksamheten med de enskilda ärendena och telefonrådgivningen har kommit att få en sådan omfattning att det får anses nödvändigt att snarast ge myndigheten en förstärkning på hand- läggarsidan med minst en person. Det framhålls som angeläget att DO tillförs lämpliga och tillräckliga resurser för sin informationsverksamhet. En befattning som ställföreträdande DO anses böra inrättas. Utvärderingen i sig anses inte ha bekräftat behovet av ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i

arbetslivet. Den korta verksamhetstid som utvärderingen har avsett

anses motivera en ny utvärdering, förslagsvis efter ytterligare fem är.

4.2. Nämndens verksamhet

Övervägande skäl anses tala för att inte nu avveckla nämnden eller förändra dess uppgifter eller sammansätt— ning. I en framtid bedöms dock nämnden kunna avvaras

• Sida 11
•  Original

1.3. Budgetpropositionen 1989

I prop. 1988/89:100, bil. 12, s. 54, anförde före- dragande statsrådet följande beträffande verksamheten hos ombudsmannen mot etnisk diskriminering:

Avsikten var att verksamheten skulle utvärderas under budgetåret 1988/89. Ombudsmannens arbete har under år 1988 varit nära kopplat till den expertgrupp som biträtt kommissionen mot rasism och främlingsfient— lighet. Erfarenheterna från det arbetet har i sin tur stor betydelse för DO:s verksamhet. En utvärdering efter bara två verksamhetsår kunde dessutom ge osäkra resultat och jag föreslår därför att verksamheten fortsätter som hittills under hela budgetåret 1989/90. Den aviserade utvärderingen bör påbörjas våren 1989. Resultatet kan då läggas till grund för beslut om verksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91.

1.4. Kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet (A 1987:05)

1.4.1. Kommissionens förslag

Genom beslut den 17 september 1987 bemyndigade regeringen dåvarande invandrarministern, statsrådet Georg Andersson, att tillkalla en parlamentarisk kommission med uppdrag att pröva vilka åtgärder som bör vidtas för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet och stimulera till sådana åtgärder. Till ordförande utsågs förbundsordföranden Leif Blomberg. För att biträda kommissionen bildades en expertgrupp med

1Siffran inom parentes avser nämndens andel av verksamh

• Sida 21
•  Original

uppgift bl.a. att pröva om gällande lagstiftning kunde bli effektivare när det gäller att motverka rasism och främlingsfientlighet. Som ordförande i expertgruppen har fungerat ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Peter Nobel.

Kommissionen avgav i februari 1989 betänkandena (SOU 1989:13 och 14) Mångfald mot enfald, del I och II.

Kommissionen har föreslagit bl.a. följande.

Organ med övergripande ansvar för goda etniska relationer

Kommissionen redovisar (del I 5.108) att många organisationer och enskilda till kommissionen har framfört önskemål om att kommissionen borde permanentas i någon form. Därvid har dessa anfört bl.a. att det är svårt att veta vart man skall vända sig med synpunkter och frågor angående diskriminering och etniska rela- tioner och menat att det därför borde finnas ett samordnande organ med övergripande ansvar för detta.

Kommissionen har emellertid för sin del tagit avstånd från detta. Kommissionen anser att det angivna behovet väl tillgodoses inom den nuvarande organisationen och ser inte skäl för att inrätta ett nytt statligt organ. Dels har, anför kommissionen, statens invandrarverk redan i dag ansvaret för information kring etniska relationer, dels tror kommissionen att de nämnda problemen kommer att lösa sig efter hand som DO— ämbetets arbete blir mera känt för allmänheten, liksom dess arbetsfördelning med invandrarverket. Dessutom finns, menar kommissionen, risken att en ständig - "antirasism—kommission" skulle förfela sitt syfte. I stället för att stimulera till ett brett folkligt engagemang skulle en sådan kunna tas som ursäkt för att inte göra något själv. Kommissionen understryker dock slutligen att den inte anser situationen tillfreds—

• Sida 22
•  Original

ställande i dag. Regering och riksdag bör därför, anförs det, markera betydelsen av goda etniska rela— tioner bl.a. genom att prioritera frågan högre vid resurstilldelningen till berörda myndigheter.

Lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet

Efter att ha redogjort för bl.a. FN:s internationella konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskri— minering, diskrimineringsutredningens förslag till lagreglering samt uppgifter om diskriminering i arbetslivet som lämnats till kommissionen från invand- rare och deras organisationer anför kommissionen följande (del 11 3.92 f).

Kommissionen konstaterar att det fortfarande är vanligt att invandrare känner sig diskriminerade, trots inrättandet av DO-myndigheten. Invandrarna utgör otvivelaktigt en utsatt grupp på arbetsmarknaden. Kommissionen ifrågasätter om inte en civilrättslig lagstiftning på området redan av det skälet skulle kunna motiveras. Kommissionen bedömer dessutom att DOs möjligheter att sätta kraft bakom orden skulle främjas om effektiva rättsmedel gjordes tillgängliga. Kommissionen fortsätter:

Vi noterar att den utformning, som diskriminerings— utredningen gav sitt förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet, mötte omfattande kritik av remissinstanserna. Däremot delade många av dessa i princip utredningens uppfattning om att en lagstiftning behövdes.

Den av departementschefen år 1970 (prop. 1970:87) förordade principen om att undvika ett ingripande lagstiftningsvägen i arbetslivet måste numera, efter tillkomsten av 1970—talets omfattande arbetsrättsliga lagstiftning, bedömas vara utan större självständig tyngd.

Kommissionen framhåller avslutningsvis att den inte med detta menat att föregripa den förestående utvärde-

• Sida 23
•  Original

ringen av DOs arbete men vill dock betona att en uppstramning på lagstiftningssidan bör övervägas och att utvärderingen bör beakta om ett ytterligare lagligt stöd behövs för DOs verksamhet.

Kommissionen har inte lagt fram några lagförslag.

DO och FN:s rasdiskrimineringskonvention m.m.

Kommissionen har också tagit upp en speciell fråga med anknytning till DOs verksamhet (del I 5.98, del II 3. 98).

Enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention skall en särskild kommitté följa och bevaka att medlemsstaterna efterlever konventionen. Enligt Artikel 14 får konven— tionsstaterna medge att kommittén får ta emot och pröva framställningar från enskilda personer eller grupper av personer, som påstår att de har varit utsatta för kränkning av de rättigheter som konventionen ger. Sverige har lämnat sitt medgivande till kommitténs behörighet härvidlag.

Enligt Artikel 14:2 kan den konventionsstat, som har medgett kommittén behörighet, upprätta eller utse ett organ inom sitt nationella rättsväsen, som är behörigt att motta och pröva framställningar från enskilda som anser sig kränkta och som uttömt andra tillgängliga inhemska rättsmedel. Om klaganden inte får sitt fall tillfredsställande reglerat genom ett sådant organ, har han dock rätt att hänskjuta ärendet till kommittén inom sex månader (Artikel 14:5). Kommittén får inte pröva framställningar från en klagande, om den inte har utrönt att klaganden har uttömt alla tillgängliga rättsmedel. Undantag kan göras om detta skulle vara oskäligt tidskrävande (Artikel 14:7a).

Kommissionen har framfört den åsikten att DOs ämbete vore ett lämpligt sådant särskilt organ som konven- tionen anvisar enligt Artikel 14:2 och föreslår att

• Sida 24
•  Original

Kommissionen har vidare framfört uppfattningen att möjligheten att i det svenska rättssystemet införa någon form av grupptalan vid brottet hets mot folkgrupp bör övervägas (del I 3. 97 f, del 11 s. 97 f). Detta skulle, enligt kommissionen, kunna ske antingen genom att någon enskild tillåts att driva process för gruppens räkning eller att en organisation kan få talerätt för gruppen. Samtidigt bör, anför kommissionen, gruppen eller dess företrädare ha möjlighet att söka råd och hjälp hos diskrimineringe— ombudsmannen att utföra sådan talan. Det understryks att DO måste ha självständig rätt att göra en egen bedömning av sakens processbarhet innan han går med på sådant biträde.

1.4.2. Remissutfallet

Sjuttiofem remissinstanser har av arbetsmarknads- departementet anmodats eller beretts tillfälle att yttra sig över kommissionsrapporterna. Utredningen har genom departementet beretts tillfälle att ta del av de remissvar, som hunnit komma in under utredningens arbete (ca 60 st). En sammanställning av remissyttran- dena i de delar dessa berör en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet samt DOs ämbete som särskilt organ enligt FN—konventionen redovisas i bilaga 2.

Ett tjugofemtal remissinstanser har tagit upp kommissionens överväganden om ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Hälften av dessa, till vilka hör de allmänna domstolarna,dom- stolsverket och Sveriges Advokatsamfund samt Kommun- och Landstingsförbunden, stöder mer eller mindre uttryckligt kommissionens uppfattning att frågan om ett lagstadgat förbud bör tas upp till förnyat övervägande. Några anser att lagstiftningsåtgärder bör vidtas

• Sida 25
•  Original

omgående. Hit hör Lo, Röda korset och Svenska kyrkans centralstyrelse samt några invandrarorganisationer. Ytterligare andra, t.ex. rikspolisstyrelsen (RPS), arbetsdomstolen (AD), jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Centralorganisationen SACO/SR, ställer sig med olika motiveringar mera tveksamma till behovet av särskild lagstiftning och förordar att resultatet av den pågående utvärderingen av DOs verksamhet avvaktas. En remissinstans, SAF, avstyrker efter en ingående analys att frågan om lagstiftning utreds på nytt.

I fråga om kommissionens förslag att DOs ämbete skulle vara lämpligt som särskilt organ enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention har ett tiotal remiss— instanser yttrat sig. Förslaget tillstyrks av RPS, de allmänna domstolarna, Sveriges advokatsamfund och Röda Korset. Sveriges Radio och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet är tveksamma till förslaget.

Kommissionens tankar om att DO skulle kunna vara biträde till en grupp eller dess företrädare, då talan förs mot brottet hets mot folkgrupp, har inte föranlett kommentarer från någon remissinstans.

1.5. Jämställdhetsutredningen (A 1988:01)

Genom beslut den 9 juni 1988 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt jämställdhetslagen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utvärdera lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Utredaren borde enligt direktiven (Dir. 1988:33) kartlägga den hittillsvarande tillämpningen av lagen, analysera innebörden av de resultat kartläggningen ger samt på grundval av denna analys föreslå de föränd- ringar av lagen som kan anses påkallade för att lagen skall bättre kunna uppfylla sitt ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbets—

• Sida 26
•  Original

villkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet. Frågorna om ett förbättrat skydd mot trakasserier till följd av en påstådd diskriminering enligt lagen samt om lag— stiftning som ett medel att komma till rätta med trakasserier på arbetsplatserna som har anknytning till kön (s.k. sexuella trakasserier) bör övervägas sär— skilt. Utredaren bör även i övrigt lämna förslag till förändringar som kan göra lagstiftningen mer verksam och ändamålsenlig när det gäller att hindra könsdisk- riminering och skynda på utvecklingen i riktning mot jämställdhet i arbetslivet. Därvid bör uppmärksamhet ägnas åt frågan huruvida den sakkunskap som finns representerad i jämställdhetsnämnden skulle kunna användas i större utsträckning och på andra sätt än för närvarande.

Utredningsarbetet bör vara slutfört under år 1989.

Till särskild utredare har utsetts kammarrätts-

lagmannen Margit Kärrström. Jag har under mitt utredningsarbete samrått med

jämställdhetsutredningen.

1.6. Några fakta om den allmänna utvecklingen åren 1986 - 1988

Vid utgången av år 1987 fanns det i Sverige närmare en miljon personer med utländsk bakgrund. I denna siffra ingick dels personer födda utomlands, dels personer födda i Sverige med minst en förälder född utomlands. Av det totala antalet var omkring 400 000 utländska medborgare. Närmare hälften av antalet utgjordes av personer med ursprung i något annat

nordiskt land. Det inslag av invånare med utländsk bakgrund som det

svenska samhället sålunda har fått, har också medfört ett ökat inslag av personer som tillhör andra tros-

• Sida 27
•  Original

samfund än de i Sverige traditionella. Sålunda skall det år 1988 t.ex. ha funnits 135 000 medlemmar av den katolska kyrkan, mellan 50 000 och 100 000 muslimer,

3 000 hinduer, 9 000 medlemmar av de judiska försam- lingarna, 24 000 av den serbisk ortodoxa kyrkan, 20 000 av den syrisk ortodoxa och 17 000 av den grekisk ortodoxa kyrkan. Samtliga siffror utgör uppskattade tal.

Den period under vilken DO—myndigheten har verkat har i hög grad präglats av en starkt ökad tillströmning av asylsökande och flyktingar från utomeuropeiska länder. Sålunda ansökte under åren 1986 — 1988 ca 14 500,

18 000 resp. 19 600 personer om asyl i Sverige. Under samma period beviljades ca 23 000, 28 600 resp. 33 300 personer från länder utanför Norden uppehållstillstånd. I dessa senare siffror ingår därvid — förutom flyktingar och anhöriga till dessa — personer som har beviljats uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl, som gäststuderande och som adoptivbarn. De tre sistnämnda kategorierna svarade dock tillsammans för bara omkring 6 procent av hela antalet.

Det svenska flyktingmottagandet bygger på att landets kommuner skall tillsammans och var och en efter sina förutsättningar ta emot de flyktingar och anhöriga till dem som får rätt att stanna i Sverige. Under åren 1986 - 1988 har ca 14 800, 18 600 resp. 17 900 flyktingar tagits emot av 197, 245 resp. 265 kommuner. Den samordnande verksamheten sköts av statens invandrar- verk. I mars 1989 fanns dock omkring 5 000 flyktingar som hade beviljats uppehållstillstånd kvar på de statliga flyktingförläggningarna utan att ha kunnat beredas bostad i någon kommun.

Samtidigt har perioden 1986 - 1988 präglats av en väsentlig förändring av arbetskraftsbilden. År 1986 var i genomsnitt 98 000 personer arbetslösa (2,2 %) medan antalet år 1988 hade gått ned till 72 000 (1,6 %). I

• Sida 28
•  Original

praktiken råder för närvarande brist på arbetskraft. Invandrarnas och flyktingarnas situation på arbets- marknaden är dock alltjämt väsentligt sämre än svenskarnas. Arbetslösheten för utländska medborgare var sålunda enligt 1987 års medeltal 4,4 procent att jämföra med 1,9 procent för svenska medborgare. En rad åtgärder har vidtagits under senare år för att stimu- lera till ett ökat engagemang av invandrarna på den svenska arbetsmarknaden (se bl.a. prop. 1988/89:100, bil. 12, s. 52 samt prop. 1988/89:150, bil. 9, s. 10 f., 13 och 16 f. samt Skr. 1988/89:82 s. 40 f.). Under en stor del av perioden (hösten 1987 - februari 1989) har kommissionen mot rasism och främlingsfient- lighet arbetat. Kommissionen har i sina tidigare nämnda betänkanden redovisat sina intryck och bedömningar av bl.a. attityderna till etniska minoriteter i Sverige, opinionsbildningens roll och folkomröstningen i Sjöbo hösten 1988. Jag ser därför för min del inte anledning att gå närmare in på dessa företeelser utan hänvisar till kommissionens redovisning (SOU 1989:13 s. 25- 36).

2 Syftet med utredningen - metod för genomförandet

2.1. Syftet

Redan i samband med inrättandet av den nya ombuds- mannainstitutionen och av nämnden förutskickades att verksamheten borde utvärderas efter ungefär tre år. Utvärderingen är därför också enligt utredningens direktiv dess huvudsyfte. Samtidigt anges att utredaren är oförhindrad att påvisa behovet av eller föreslå förändringar av verksamhetens inriktning, dess organi- sation eller av gällande regler på området. Enligt vad som har framgått av budgetpropositionen och som har

• Sida 29
•  Original

redovisats ovan under 1.3 är ett annat syfte att utvärderingen skall utgöra underlag för riksdagens beslut om den fortsatta verksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Utredaren bör enligt direktiven söka skaffa sig en uppfattning om i vilken utsträckning DOs verksamhet har bidragit till att motverka eller minska förekomsten av etnisk diskriminering. Utredaren bör även försöka bedöma huruvida de prioriteringar som gjorts mellan olika typer av åtgärder har svarat mot intentionerna i lagen mot etnisk diskriminering och dess förarbeten. Bedömningen bör självfallet göras mot bakgrund av de förändringar i förutsättningarna för verksamheten som skett i samhället inom DOs intresseområden. Utredaren bör också värdera huruvida den betoning på förhåll- andena i arbetslivet som bedömdes vara en central uppgift för tillskapandet av DO har avspeglat sig i DOS verksamhet.

När det gäller utvärderingen av hur D0 i praktiken har fullgjort sina arbetsuppgifter enligt lagen framhålls bl.a. följande. När det gäller de enskilda ärendena bör utredaren kartlägga vilka typer av ärenden som förekommit och vilka metoder som använts när det gällt att ge de personer som vänt sig till DO råd och hjälp. Utredaren bör också försöka värdera om dessa personer genom DOS existens fått större möjligheter att ta till vara sina rättigheter än annars. Det framhålls också att det under den tid som DO varit verksam enligt uppgift inte har förekommit något ärende där DO behövt tillgripa vite för att arbetsgivaren skall fullgöra sin förhandlings- eller uppgiftsskyldighet enligt lagen mot etnisk diskriminering. Utredaren bör överväga vilka slutsatser som kan dras härav.

När det därefter gäller ombudsmannens generella verksamhet bör utredaren överväga dess betydelse och dess överensstämmelse med syftet för DOs verksamhet.

• Sida 30
•  Original

Den bör även avvägas mot de åtgärder som vidtas av andra myndigheter som har liknande uppgifter.

Utredaren bör också granska om verksamheten vid _ nämnden mot etnisk diskriminering har stämt överens med intentionerna bakom dess inrättande och hur den har arbetat enligt sitt syfte att motverka etnisk diskrimi—

nering. Slutligen anförs i direktiven att utredaren i sitt

arbete bör samråda med DO och statens invandrarverk liksom med andra myndigheter och organisationer som kan beröras av frågorna. Av särskilt intresse är samråd med andra ombudsmän med liknande uppgifter på sina respek- tive områden, t.ex. jämställdhetsombudsmannen. Utvärderingen borde vara avslutad den 1 september

1989.2.2. Genomförandet

Mot bakgrund av de tidsmarginaler som har erbjudits för utredningsarbetet har jag valt att arbeta på ett ganska översiktligt sätt. När det gällde uppgiften att kartlägga de enskilda ärendenas typ och handläggning har jag gjort stickprovsvisa genomgångar av ett antal avslutade ärenden i nummerföljd fördelade jämnt över tiden under kalenderåren 1987 och 1988 samt första halvåret 1989. På detta sätt har jag gått igenom totalt 250 ärenden och fått en allmän bild av hur ärendemassan hos DO har gestaltat sig under perioden. Mot bakgrund av det särskilda intresse som förekomsten av eventuell etnisk diskriminering inom arbetslivets område har tilldragit sig, har jag särskilt gått igenom samtliga sådana avslutade ärenden under treårsperioden (198). Jag har därvid haft mycket god hjälp av att DO redan tidigt lade upp sitt ärenderegister på data och införde ett kategoriseringssystem för olika ärendetyper.

• Sida 31
•  Original

Slutligen har jag gått igenom de ärenden från åren 1986 - 1988 som ännu inte var avgjorda i mitten av april 1989 och studerat närmare ett tjugotal ärenden som DO själv har bedömt vara av principiellt intresse under perioden. Jag har självfallet också tillgodogjort mig innehållet i DOs verksamhetsberättelser samt — och inte minst — intervjuat de fem personer som arbetar vid DO- myndigheten om deras syn på verksamheten. Jag har också försökt bilda mig en uppfattning om det dagliga arbetet vid myndigheten - särskilt då den del som utgörs av rådgivning per telefon — genom besök där.

Främst för att skaffa mig ett jämförelseunderlag men också för att bilda mig en uppfattning om hur DOs kontakter med andra berörda myndigheter och med organisationer har gestaltat sig, har jag i enlighet med den arbetsmetod som anges i direktiven sökt samråd med företrädare för sådana organ. Samrådet har skett i form av informella sammanträffanden och samtal. På detta sätt har jag inhämtat synpunkter från samtliga ombudsmän (JO, JämO, NO och KO) samt från justitiekans- lern (JK). Jag har samtalat med'företrädare för riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV) och delegationen för invandrarforskning (DEIFO). Jag har också sammanträffat och rådgjort med företrä— dare för arbetsmarknadens parter (SAF, LO, TCO, SACO/SR och PTK). Sammanträffanden har också skett med företrädare för Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet samt Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB). I fråga om de grupper vars intressen ombudsmannen är tillsatt att särskilt värna har jag inhämtat synpunkter från invandrarnas organisa- tioner i samband med det s.k. Invandrarrådets möte i april 1989 och vid ett senare särskilt sammanträffande

• Sida 32
•  Original

med en organisation som utbett sig om detta. Jag har också sammanträffat med företrädare för Sveriges frikyrkoråd, för Judiska församlingen i Stockholm samt för de organisationer som medverkat i den nyligen avslutade s.k. Säg Ja—kampanjen (Röda korset, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Sveriges frikyrkoråd/Diakonia, Svenska flyktingrådet).

Jag har slutligen besökt invandrarförvaltningen i Gävle som enligt beslut av kommunstyrelsen skall fullgöra en tvåårig försöksverksamhet med en s.k. diskrimineringssekreterare inom kommunen.

När det gällde att bilda sig en uppfattning om de generella åtgärdernas omfattning och betydelse har jag fortlöpande under mina samtal med samrådsorganen bett dem lämna synpunkter på sina erfarenheter av denna verksamhet. Jag har också tagit del av de tryckta publikationer och det andra informationsmaterial som DO—myndigheten har gett ut. Ärendegenomgången, samtalen med DO och DOs verksamhetsberättelser har här gett kompletterande information.

Slutligen har jag i fråga om nämndens verksamhet tagit del av dess verksamhetsberättelser och inhämtat information genom ett sammanträffande med nämndens ledamöter och dess sekreterare.

3 Kartläggning av verksamheten 1986 - 1989 3.1 DO:s verksamhet

3.1.1. Allmänt

Under de tre verksamhetsåren har DO—myndigheten diariefört totalt i det närmaste 2 000 ärenden. Av dessa har i runt tal 1 300 ärenden, dvs. två tredje— delar, anhängiggjorts utifrån och huvudsakligen av enskilda personer eller sammanslutningar. Den resterande tredjedelen ärenden innefattar ärenden

• Sida 33
•  Original

angående intern administration, DOs publikationer, inbjudningar och framställningar om DOs medverkan i olika sammanhang samt 003 initiativärenden m.m. Ärendemängden per år har i stort sett hållit sig på samma nivå, både vad gäller totalantalet och fördel— ningen mellan utifrån kommande ärenden och initiativ- ärenden.

Av de registrerade ärendena återstod i mitten av april 1989 som oavslutade från år 1986 6 stycken, varav 2 avsåg klagomål från enskilda, från år 1987 16 ärenden, varav 5 enskilda klagomål och från år 1988 26 ärenden, varav 13 enskilda klagomål.

Till hanteringen av de registrerade ärendena kommer den inte helt mätbara del av verksamheten som består i besvarande av telefonförfrågningar. DO har själv här angett att det har rört sig om mellan 300 och 400 sådana samtal per månad. Härtill kommer ett obestämt antal andra telefonsamtal från massmedia, dem som önskar DOs medverkan i olika informationssammanhang, m.m. Myndigheten har under så gott som hela verksam- hetsperioden haft telefontid mellan klockan 9 — 12 varje arbetsdag. De studiebesök som utredningen har gjort på myndigheten har gett belägg för att DOs uppgift om antalet telefonsamtal är en rättvisande uppskattning.

DO och avdelningsdirektören har under perioden medverkat som föredragshållare, föreläsare och utbildare vid ett 150—tal arrangemang årligen. Det har rört sig om alla typer av engagemang: större och mindre konferenser i olika ämnen, utbildningsdagar för vissa yrkesgrupper, föreningssammankomster osv. DO har uppgivit att hans ambition inledningsvis var att medverka varhelst DOs medverkan önskades hur liten kretsen av mottagare än var, och att den ambitionen också fullföljdes. Sedermera har arbetsbelastningen tvingat myndighetens företrädare att i viss mån

• Sida 34
•  Original

koncentrera sina informationsinsatser i form av personlig medverkan till de engagemang där budskapet kan förväntas nå en så stor och så representativ målgrupp som möjligt. .

Särskilda utbildningsinsatser riktades tidigt till personer verksamma vid kommunernas invandrarbyråer/för— valtningar. Invandrarbyråer finns enligt uppgift från Kommunförbundet för närvarande i ungefär 130 av landets kommuner. s.k. flyktingsamordnare återfinns därutöver i samtliga kommuner som tar emot flyktingar. Ett två- dagarsseminarium anordnades av DO hösten 1987 i form av en kurs på Öland, det s.k. Ölandsmötet. I kursen deltog ett hundratal invandrarbyråanställda, flyktingsam- ordnare samt enstaka företrädare för andra yrkeskatego— rier. Ölandskurserna har därefter upprepats i olika delar av landet i samarbete med Kommunförbundets länsavdelningar. DO anser att dessa kurser numera täckt större delen av landet.

DO har också regelbundet medverkat i annan undervis— ning, bl.a. vid universiteten och på polishögskolan. Andra målgrupper för DOs information och utbildning har varit tjänstemän inom arbetsförmedlingarna och inom socialtjänsten. En arbetsmetod har därvid varit att avlägga heldags- eller i något fall flerdagsbesök i kommuner för information till och samråd med olika organ inom kommunen (invandrarförvaltningen, social- tjänsten, skolan och polisen) men också t.ex. större företag. DO—myndigheten har t.ex. tillsammans med nämnden vid ett tillfälle besökt Volvo Torslandaverken i Göteborg. Ett tjugotal kommunbesök har genomförts under perioden. Verksamheten bör enligt DOs uppfattning fortsätta även framdeles.

Under perioden har DO givit ut ett antal tryckta publikationer och stencilerade meddelandeblad.

• Sida 35
•  Original

Tryckta publikationer

DO 1.87

DO 2.87

DO 1.88

DO 2.88

Etnisk diskrimi- nering — en hand— ledning för under— visning och refe- rens

005 första år - redovisning av verksamheten samt återgivande av några olika framställningar och uttalanden

Hets mot folkgrupp — ett brott! En juridisk hand- ledning

Polisen och invand— rarna — en lätt— fattlig beskrivning av polisens och in— vandrarnas inbördes rättigheter och skyldigheter

Stora sändlistan omfattar ca

DO Meddelanden

1:87 Ett Ölandsmöte — förhandsinformation om kursen

Antal sidor

24

47

16

16

Upplaga

8000

3000

3000

8000 (+2000 på eng— elska)

400 adressater.

2:87 Diskrimineringsombudsmannen eller DO — ett

informationsblad på svenska,

3:87 Bostäderna och invandrarna

4:87 DOS Ölandsmöte

finska och engelska

Målgrupp

invandrar— byråer, socialförvalt— ningar, kommu- ner, stora sändlistan, allmänheten

invandrarbyrå- er, stora sändlistan, intresserade

invandrarby— råer, stora sändlistan, jurister, skolor

invandrarbyrå- er, stora sänd- listan, polis— er, svenska ambassader, skolor

5:87 Sammanfattning av Das verksamhet under det första året

6:87 Tankar om asylförfarandet

• Sida 36
•  Original

7:87 En bearbetning av 5:87 på engelska, The First Year in Office, och på franska, La premiere année d'activité

1:88 Finnar har en positiv syn på utlänningar — presentation ur en finsk attitydundersökning

2:88 Rasism och rättsmedel i Norden - om ett arbetsmöte i Uppsala i mars 1988

3:88 PM concerning provisions in the Swedish Penal Code criminalizing encitement to national, racial and religious hatred etc.

4:88 Angående hemspråksundervisningen

5:88 Sammanfattning av DOS remissyttrande över betänkandena Översyn av utlänningslagen (SOU 1988:1) och Kortare väntan (SOU 1988:2)

6:88 English,Human Rights of Aliens — Experience and Practice of the Ombudsman, Francais, Les droits de l'homme des étrangers - experience et pratique de l'ombudsman En rapport ursprungligen skriven för ett möte med europeiska ombudsmän på initiativ av Europarådet

7:88 Pressmeddelande om PM om kommunala förtursregler, flyktingmottagning och bostadsbrist

8:88 Sammanfattning av yttrande över rapporten av Parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme (SOU 1988:18)

Information om DO har även gått ut på sjutton språk genom ett specialnummer av tidskriften På lätt svenska. DO har under perioden mottagit ett betydande antal

utländska studiebesökare. DO själv har uppehållit relativt livliga internationella kontakter. Bl.a. har DO medverkat i tre möten inom Europarådet i Strasbourg. Ett möte omfattade deltagare med huvudansvar i sina respektive länder för arbetet mot rasism och etnisk diskriminering. Det andra mötet var The Second Round Table of European Ombudsmen och det tredje ett Ad hoc— möte rörande etnisk diskriminering vid anställning.

• Sida 37
•  Original

Under tiden oktober 1987 - februari 1989 har DO och avdelningsdirektören medverkat i arbetet inom kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet, DO som ordförande i kommissionens expertgrupp med huvud- sakligt ansvar för lagstiftningsfrågorna.

DOs genomslag i massmedia var enligt vad som allmänt omvittnats redan från början ovanligt stort. Något försök att närmare kartlägga omfattningen eller effekten härav har inte gjorts inom ramen för utvärde—

ringen. 3.1.2 Anmälningar och förfrågningar från enskilda

DO skall enligt lagen mot etnisk diskriminering bl.a. genom råd och på annat liknande sätt medverka till att den som utsatts för etnisk diskriminering kan ta till vara sina rättigheter. Uppgiften har av DO fullgjorts genom dels behandlingen av skriftliga framställningar, dels rådgivning per telefon.

Skriftliga framställningar

Skrivelser från enskilda personer med anmälningar, klagomål, förfrågningar och synpunkter registreras av DO på 14 olika sakområden, se bilaga 1.

Under treårsperioden har totalt 1298 enskilda ärenden inkommit.

Anmälningar och klagomål rörande påstådd etnisk diskriminering på arbetsmarknaden utgör den största gruppen (212). Av dessa har 135 avsett den offentliga sektorn och 77 den privata. Den näst största gruppen är allmän diskriminering mot svenskar (183). Efter storleksordning fördelar sig ärendena inom övriga sakområden enligt följande: Övrig olaga diskriminering (151), Utlänningslagen (127), Ras, hets mot folkgrupp (116), Rättsväsendet (115), Allmän diskriminering mot

• Sida 38
•  Original

invandrare (86), Boendet (74), Kommuner (60), Polisen (54), Allmänna försäkringar (38), Allmänna bidrag (35), Hemspråk (34) samt Religion (13).

Jag har, som tidigare angetts, gått igenom samtliga avslutade ärenden som av DO har bedömts gälla påstådd diskriminering på arbetsmarknaden. De ärenden inom övriga sakområden som jag har tittat på har kommit fram slumpvis genom den stickprovsmetod som har använts. Jag lämnar här en något närmare redovisning av vad genom-

gången kan anses ha visat.

Diskriminering på arbetsmarknaden.

o Ärendenas art.

Av skrivelserna inom denna ärendegrupp framgår som regel - direkt eller indirekt — att klaganden är av utländsk härkomst och anser att detta har utgjort grunden till diskriminering i olika hänseenden. Det är två större områden som klagomålen rör. Den största gruppen utgörs av skrivelser från personer som på sina arbetsplatser har problem av de mest skilda slag. Oftast klagas på arbetsledning eller arbetskanrater (40). Den andra större gruppen innehåller skrivelser från personer som har kommit till Sverige med en högre, oftast akademisk, utbildning i hemlandet och som inte får ett arbete här i vilket de har användning för sin utbildning (27).

En tredje grupp kan betecknas som "Övriga arbets— sökande" (19). Det är personer som, med eller utan annan utbildning än akademisk, klagar på att de inte har fått sökt arbete.

En fjärde grupp skrivelser innehåller klagonål mot arbetsförmedlingen (7). De rör t.ex. att det tar för lång tid att få önskat arbete, eller att någon tjänste— man vid förmedlingen inte tillräckligt engagerat sig i arbetssökandens situation.

• Sida 39
•  Original

En femte grupp utgörs av annonser i vilka krävs svenskt medborgarskap för anställning (4) och som har sänts till DO-myndigheten med begäran att DO skall undersöka varför arbetsgivaren ställt ett sådant krav.

Övriga ärenden inom sakområdet diskriminering på arbetsmarknaden (ca 100) gäller de mest skiftande frågor, t.ex avslag på ansökan om näringshjälp, en tandläkare har fått avslag på ansökan om etablerings— tillstånd, en kirurg har vägrats operera efter fyllda 68 år, en lärare har fått negativt omdöme av rektor, en klagande har inte fått övertidsersättning från en tidigare arbetsgivare, en har kallats till möte i en anpassningsgrupp, en annan har av sin arbetsgivare nekats förlängd ledighet för studier i svenska. Samtliga påstår att den negativa behandling de utsatts för beror på etnisk diskriminering.

Av dessa senare klagoskrifter samt av de skrivelser som rör problem på arbetsplatsen framgår ofta att vederbörande har levt i Sverige i många år. Oftast är skrivelsen till DO författad på korrekt svenska och det enda som förefaller vara gemensamt för klagandena är att de har ett "osvenskt" efternamn.

Till sakområdet diskriminering på arbetsmarknaden förs även skrivelser från svenskar, d.v.s. sådana där klaganden anser sig rent allmänt ha varit utsatt för diskriminering i arbetslivet (8).

o Handläggningen

Skrivelser rörande problem på arbetsplatsen avser frågor av den mest skiftande art. Anmälaren känner sig allmänt diskriminerad, klagar på att arbetsledning och/eller arbetskamrater uttalar negativa synpunkter på utlännings- och invandrarpolitiken eller känner sig i olika avseenden orättvist behandlad och menar att detta beror på anmälarens utländska börd eller hans hudfärg. - DO har beroende på omständigheterna i det enskilda

• Sida 40
•  Original

fallet regelmässigt handlagt dessa ärenden så att han gett klaganden rådet att vända sig antingen till sin arbetsledning eller till sin fackliga organisation. I några ärenden har DO per telefon tagit kontakt med det fackliga lokalombudet; det har då ofta visat sig att denne liksom arbetsgivaren redan är väl medvetna om problemen och arbetar med olika former av lösning. DO har inte i något ärende rörande problem på arbets— platsen tagit kontakt med arbetsgivaren.

Att invandrarakademiker har stora problem med att få ett arbete i vilket de har användning för sin utbild- ning, är en numera uppmärksammad fråga. Hos DO-myndig— heten är dessa ärenden en stor grupp. - DOs handlägg- ning har i flertalet fall inneburit att den klagande fått ett skriftligt svar där DO med beklagande konsta- terat att han är medveten om de svårigheter som många högutbildade invandrare har samt gett praktiska råd avpassade efter det enskilda fallet. I några ärenden har DO antingen brevledes eller per telefon kontaktat arbetsgivaren och redovisat klagandens synpunkter. Till övervägande del har arbetsgivaren därvid svarat att klaganden inte har fått sökt arbete på grund av bristande kunskaper i svenska språket. Till dessa klagande har DO då gett rådet att de skall bättra på sin svenska. Ofta har DO även gett invandrarakademiker rådet att de skall acceptera ett arbete på lägre nivå för att få större arbetslivserfarenhet och för att skaffa sig personliga referenser från arbetsgivare i Sverige.

I ärendegruppen Övriga arbetssökande finns personer med olika yrkesutbildningar i hemlandet, men även personer som inte anger någon utbildning. — I de flesta ärenden har DO tagit kontakt med arbetsgivaren och begärt dennes förklaring till att klaganden inte fått sökt arbete. Även här har arbetsgivaren i flertalet fall svarat att klaganden haft för dåliga kunskaper i

• Sida 41
•  Original

svenska språket eller uppgett att det vid referens- tagning visat sig att klaganden erhållit mindre goda omdömen. I de förra fallen har DO gett klaganden rådet att bättra på sina språkkunskaper. I ett fall där klaganden hade sökt arbete som servitör och arbets- givaren svarat DO att klaganden kunnat för dålig svenska, skrev dock DO till klaganden och bad honom kontakta DO per telefon. DO fick emellertid aldrig någon muntlig kontakt med vederbörande, varför ärendet senare avskrevs. I ett par ärenden som DO har kommuni- cerat med arbetsgivaren, har svaret blivit att tjänsten inte blivit tillsatt och att klaganden är välkommen att ta förnyad kontakt med arbetsgivaren. I några ärenden utvisar arbetsgivarens svar att klaganden tagit anställning hos en annan arbetsgivare.

I DOs handläggning av de ärenden som rör klagomål mot arbetsförmedling, länsarbetsnämnd eller AMU får klaganden ofta ett utförligt brev från DO med råd om hur man överklagar beslut, hur man kan begära att få byta arbetsförmedlare eller klaga på en enskild tjänstemans handläggning hos arbetsledning eller i sista hand hos JO.

I de ärenden som rör annonser med krav på svenskt medborgarskap har DO tillskrivit arbetsgivaren och bett om motivering till kravet. Svaren från arbetsgivaren har oftast inneburit att denne tillstår att annonsen fått en olycklig formulering samt att kravet egentligen varit att sökanden skall ha goda kunskaper i svenska språket. Men även säkerhetsintressen har ibland angetts som motiv.

I övriga ärenden inom sakområdet Diskriminering i arbetslivet varierar DOs handläggning beroende på vad klaganden anför som sitt problem. Är det fråga om ett myndighetsbeslut, redogör DO för de möjligheter som finns att överklaga. I några ärenden som rört tillsätt- ning av professurer och där det framgått att klaganden

• Sida 42
•  Original

själv har anfört besvär enligt gällande regler, har DO genom telefonkontakt informerat sig om ärendets gång samt skriftligen för klaganden redogjort för inhämtad

information. _ I en del ärenden har klagandens skrift kommunicerats

med arbetsgivaren och dennes svar har därefter bifogats DOs brev till klaganden med en uppmaning till klaganden att återkomma till DO. Det är inte ofta som ytterligare skriftväxling har skett. Ibland har den som vänder sig till DO missförstått

sin arbetsgivare. Så var t.ex. fallet med den person som ville ha 005 hjälp för att få fortsatt ledighet för

studier i svenska.

0 Kommunikation med arbetsgivare DO skall särskilt motverka att arbetssökande utsätts för etnisk diskriminering. En arbetsgivare är skyldig att på DOs uppmaning komma till sådana överläggningar och lämna sådana uppgifter som berör arbetsgivarens förhållande till arbetssökande och arbetstagare som behövs för DOs verksamhet på arbetslivets område. Om arbetsgivaren inte rättar sig efter DOs uppmaning har denne möjlighet att förelägga vite. I de ärenden som DO har kommunicerat med arbets— givare, har dessa - med enstaka undantag - besvarat klagandens påståenden utan att DO behövt påminna om svar. Enligt den bedömning som jag har kunnat göra, har svaren - likaså med något enstaka undantag — inneburit ett sakligt bemötande av klagandens påståenden samt innehållit en utförlig redogörelse för de bedömningar man hos arbetsgivaren har gjort av den arbetssökande. Enligt uppgift hos DO har det under treårsperioden inte anmälts något ärende där DO efter utredning har ansett det befogat att utnyttja arbetsgivarens förhandlingsplikt enligt lagen. I inget fall har

• Sida 43
•  Original

naturligtvis då heller vitesföreläggandemöjligheten behövt användas.

Under sakområdet Religion har emellertid återfunnits några ärenden som också har gällt anställningssitua- tionen och som kan vara av intresse att kort redovisa här.

Det ena fallet rörde en muslimsk kvinna som förvägra— des anställning vid sjukhus på grund av att hon i arbetet ville bära huvudsjal. Som skäl hade främst hygieniska intressen anförts. Efter samråd mellan DO och socialstyrelsen utfärdade styrelsen vissa rekommen— dationer till sjukvårdshuvudmännen angående sjukvårds- personals klädsel, vilka avser att i den praktiska tillämpningen undanröja de eventuella hygienproblem som ett bärande av huvudsjal i vårdarbete skulle kunna innebära. Det andra fallet rörde även det en muslimsk kvinna som i sjukvårdsarbete ville bära sin sjal. Genom DOs ingripande kom en missuppfattning hos arbetsgivaren att klaras ut. Kvinnan hade sökt tjänst vid ett sjukhem med enbart äldre patienter och arbetsgivaren trodde att hon önskade bära en svart sjal som skulle täcka hela ansiktet förutom ögonen. Arbetsgivaren menade att patienterna kunde bli skrämda. När han fick klart för sig att kvinnan ämnade bära en vit sjal för att täcka sitt hår, ändrade han sig. Kvinnan hade då fått tjänst vid ett annat sjukhus.

Ett tredje fall gällde en troende sikhs rätt att bära den turban som den sikhiska religionen föreskriver i en anställning, där arbetsgivaren i samråd med fackföre- ningen hade fastställt uniform för vissa befattnings- havare och där turbanen ansetts vara oförenlig med uniformskravet. Frågan om sikhernas rätt att bära turban, vilken sedermera också har prövats av domstol, föranledde ett särskilt uttalande av DO i december 1986 (se DO 2.87 DOs första år).

• Sida 44
•  Original

Härmed övergår jag till att redovisa de slumpvis utvalda ärendena från DCS övriga sakområden.

Diskriminering mot svenskar. Detta sakområde är den näst största ärendegruppen. Hit förs ärenden som bygger på missförstånd med avseende på vad etnisk diskrimi- nering innebär. Klaganden har inte förstått att DO inte har till uppgift att bistå personer eller grupper som särskiljs på annat sätt än genom etnicitet, t.ex. hemmamödrar, pensionärer, sjöbefäl eller flygledare.

Till denna grupp förs också främlingsfientliga skrivelser från personer som menar att flykting- och invandrarpolitiken på olika sätt leder till diskrimine— ring av svenskar. I ärendegruppen finns emellertid även skrivelser som kommer från personer som - med rätt eller orätt — anser sig ha blivit orättvist förbigångna till förmån för en invandrare, t.ex. vid bostadstill- delning. Ett par sådana ärenden har utretts närmare av DO, bl.a. för att hjälpa klaganden till bättre förståelse av vad som inträffat.

Även skrivelser från svenskar har regelmässigt besvarats med enklare råd om vart man vänder sig för att själv ta till vara sin rätt.

I inte så få fall har skrivelserna till DO innehållit resonerande synpunkter på rasim och främlingsfient- lighet, på DOs olika offentliga uttalanden och liknande. DO har oftast bemött synpunkterna skriftligen med syftet att genom information söka skapa bättre förståelse mellan de olika etniska grupperna i sam— hället.

Övrig olaga diskriminering. Denna ärendegrupp utvisar en rik provkarta och DOs handläggning varierar efter vilken typ av olaga diskriminering som varit aktuell.

• Sida 45
•  Original

Åtskilliga fall har rört vägrat tillträde till en restaurang eller ett diskotek. I dessa ärenden har DO gett klaganden rådet att snarast göra anmälan till polismyndigheten.

Många ärenden har rört anmälningar mot tidnings— artiklar och tidningsannonser. DO har i dessa fall som regel informerat anmälaren att denne borde vända sig till tidningens redaktionsledning med sina synpunkter. I en del ärenden som rört anmälan mot annonser har DO skrivit svar, där han redovisat varför han inte anser att annonsen är diskriminerande.

Ett par ärenden rörande eventuell diskriminering inom kreditmarknaden har lett till att DO inlett förhand— lingar med bl.a. Finansföretagens Förening (se nedan under 3.1.3).

Utlänningslagen. Asylsökande och deras anhöriga har i ett betydande antal fall vänt sig till DO med begäran om hjälp i pågående tillståndsärenden. DO har regel- mässigt avböjt detta samt informerat om sin verksamhet och, om det inte framgått av skrivelsen att offentligt biträde funnits förordnat, gett klaganden rådet att kontakta advokat.

Ras, hets mot folkgrupp. Till denna grupp har förts bl.a. anmälningar rörande yttranden som fällts i tryckt

skrift eller i radio och TV. Då DO har bedömt att yttrandena bör utredas närmare, har DO vidarebefordrat anmälan till JK med begäran att JK måtte hålla DO underrättad om den fortsatta utvecklingen av ärendet. Några av dessa ärenden har sedermera lett till åtal, andra har avskrivits av JK av olika orsaker.

I några fall har DO själv bedömt att yttrandet publicerats på grund av förbiseende hos redaktions- 1edningen. DO har då valt att göra ett skriftligt påpekande hos chefredaktören eller ansvarige utgivaren.

• Sida 46
•  Original

I ärenden där DO gjort bedömningen att yttrandet sannolikt inte skulle leda till en fällande dom, har klaganden fått besked om sin möjlighet att själv vända sig direkt till JK. Ibland har beskedet följts av en kommentar från DO om det stora utrymme för olika

åsikter som Sverige har. När det har gällt anmälningar om hets mot folkgrupp, som ligger under allmänt åtal, har DO som regel lämnat anmälaren rådet att snarast möjligt själv göra polis- anmälan. DO har också i något fall anmält en inträffad händelse till åtal eller, när det framgått att händel- sen redan är föremål för polis- och åklagarutredning, begärt hos åklagarmyndigheten att få hållas underrättad om sakens utgång. I något fall har DO tagit initiativet till en begäran om RA:s överprövning av ett åklagar- beslut att inte väcka åtal.

Rättsväsendet. Inom detta sakområde återfinns klagomål mot domstolar, mot enskilda domar och beslut samt mot de myndigheter som verkställer lagakraftvunna domar. Dessa ärenden avslutas regelmässigt genom brev i vilka DO hänvisar till att DO inte kan ingripa i domstolarnas dömande verksamhet eller påverka redan meddelade domar eller beslut. I några fall har DO pekat på möjligheten att överklaga eller att diskutera frågan med advokat.

Diskriminering mot invandrare. Denna ärendegrupp är en reservkategori för skrivelser som inte låter sig inordnas inom något av övriga sakområden. Hit hänförs de - ibland mycket långa - skrivelser med klagomål om diskriminering eller motgångar som ofta pågått under lång tid, men där det kan vara svårt att peka på något särskilt utslag av diskriminering. Skrivelser i denna grupp kan variera från det korta meddelandet "Jag känner mig diskriminerad" till långa berättelser om olika motgångar i livet. Är brevet mycket kort, begär

• Sida 47
•  Original

DO att klaganden skall återkomma med närmare precise- ring av den händelse som uppfattats som diskriminer- ande. Brev i den senare gruppen har av DO hittills ofta besvarats så att DO inte kan ta upp händelser som har inträffat innan hans befattning inrättades.

Boendet. Till denna grupp förs klagomål om diskrimine- ring avseende bostadsföretag vid deras fördelning av bostäder, hyresvärdar i olika hänseenden, bl.a. avhys- ning, bostadsrättsinnehavare som skall ha vägrat sälja sin bostadsrätt till klaganden på grund av dennes utländska härkomst m.m.

I en hel del fall har bostadsföretag anmälts av tjänstemän på flyktingmottagningar. I några fall har DO kunnat nå resultat genom direkta förhandlingar med fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Sedan denne har fått klart för sig det straffsanktionerade förbudet mot olaga diskriminering och även blivit upplyst om den rätt till skadestånd som målsäganden kan ha, har bostad erbjudits eller har i vart fall förtur utlovats. I en del fall har det visat sig att fastig- hetsägaren visserligen ställt krav på viss inkomst, viss tids anställning eller liknande men att dessa villkor varit lika för alla bostadssökande.

I ärenden rörande avhysning har DO informerat om sin verksamhet samt om att han inte kan ingripa mot rättsliga avgöranden. Ärenden med andra klagomål mot hyresvärdar har handlagts på varierande sätt. De klagomål som förefallit vara berättigade har kommuni- cerats. Övriga har besvarats i brev med mer eller mindre utförliga motiveringar. När det gällt klagomål mot bostadsrättsinnehavare som vägrat sälja, har det ofta redan av klagoskriften framgått att vägran skett efter en kreditbedömning och klaganden har då fått ett brevsvar med DOs förklaring att det inte varit fråga om etnisk diskriminering.

• Sida 48
•  Original

Kommuner. Under detta sakområde förs anmälningar mot beslut av sociala myndigheter rörande olika frågor, t.ex. yttranden i vårdnadsärenden samt anmälningar mot tjänstemän på flyktingmottagningar och invandrarbyråer och mot sjukvårdspersonal. När det gäller myndighets- beslut, har DO informerat klaganden om gällande besvärsregler. De personer som klagat på enskilda tjänstemän har anvisats att i första hand vända sig till tjänstemännens överordnade.

Polisen. Anmälningar mot polisen kan avse direkta polisingripanden, enskilda polismäns uppträdande eller polisens underlåtenhet att utreda anmälda brott. Klaganden har fått anvisningar vart man kan vända sig med sin kritik, t.ex. till JO. DO har också bifogat sin publikation, DO 2.88 "Polisen och invandrarna".

Allmänna försäkringar. Här avses klagomål mot försäk— ringskassorna och deras överinstanser. DO har informe- rat om sin verksamhet och anvisat klaganden rättsmedel.

Allmänna bidrag. Hit förs klagomål rörande socialbidrag och annan socialtjänst, frågor rörande allmän rätts— hjälp samt studiemedel. DO har informerat om sin verksamhet och anvisat rättsmedel.

Hemspråk. Klagomålen under detta sakområde har i regel gällt såväl den allmänna politiken i fråga om hem- språksundervisningens förläggning och inriktning som indragen eller minskad undervisning. Förhållandena har av klagandena ansetts innebära etnisk diskriminering både av eleverna och av hemspråkslärarna. DO har efter utredning i ett principbeslut i mars 1988 uttalat bl.a.att de meningsmotsättningar som har redovisats inte haft sin grund i etnisk diskriminering. De söker i

• Sida 49
•  Original

stället sin förklaring i kommunala beslut som har syftat till att "alla elever skall kunna få bästa möjliga undervisning i såväl svenska, det egna hem— språket som alla andra ämnen". Besluten har sålunda inte drabbat någon grupp särskilt.

Religion. Som har redovisats tidigare har till denna grupp förts ärenden bl.a. rörande sikhers rätt att i arbetet bära turban i stället för uniformsmössa samt om lämplig huvudbonad för muslimska kvinnor inom sjuk— vården.

Telefonrådgivning

Verksamheten vid DO—myndigheten domineras under förmiddagens telefontid av telefonservice. Telefonsam— talen tas emot av assistenten och av byråsekreteraren på en direkt ingående telefonlinje. Ofta kan den uppringande därvid direkt få ett råd om vart han eller hon kan vända sig för att få hjälp. De samtal som inte kan avslutas på detta sätt förs vidare till i första hand avdelningsdirektören. Råd som lämnas telefonledes har fortlöpande noterats i minnesanteckningar som förvaras hos myndigheten i datumföljd. så snart frågan bedöms kunna innefatta behov av närmare utredning eller skriftväxling som berör tredje man, en myndighet eller ett företag uppmanas den hjälpsökande att göra en skriftlig framställning till DO.

3.1.3. Närmare om några generella åtgärder

DO skall enligt lagen mot etnisk diskriminering genom överläggningar med myndigheter, företag och organisa- tioner samt genom opinionsbildning, information och på annat liknande sätt ta initiativ till åtgärder mot

• Sida 50
•  Original

etnisk diskriminering. Jag har under avsnitt 3.1.1 allmänt beskrivit hur DO har arbetat med avseende på dessa s.k. generella åtgärder. Jag lämnar här några exempel på initiativ som har tagits under perioden.

Arbetsgrupp med arbetsmarknadens parter

Redan under hösten är 1986 inbjöd DO företrädare för arbetsmarknadens parter (LO, TCO, SACO/SR, PTK och SAF) till överläggningar om samverkan i arbetet mot etnisk diskriminering och rasism, främst s.k. mobbning och andra trakasserier i arbetslivet. Flera möten kom till stånd i en informell arbetsgrupp under år 1987 och början av år 1988. Slutsatsen av gruppens diskussioner blev att problemet med mobbning och trakasserier i arbetslivet är relaterat inte bara till etniska minoriteter utan större och mer allmängiltigt och därför en fråga som arbetsmarknadsparterna själva borde försöka komma till rätta med. Parterna enades om att uppdra åt det för SAF, LO och PTK gemensamma arbets- miljöorganet Arbetarskyddsnämnden att anordna ett heldagsseminarium i ämnet; seminariet hölls i maj 1988 med medverkan från bl.a. DO—myndigheten. Vidare skulle nämnden i en kommande upplaga av skriften "Mänsklig arbetsmiljö" särskilt utveckla problemen kring etnisk diskriminering.

I arbetsgruppen konstaterades att vissa åtgärder redan nyligen hade vidtagits av parterna själva i syfte att förebygga och lösa de problem som en ökande andel utländsk arbetskraft i företagen skulle kunna medföra. Bl.a. hade under hösten år 1986 givits ut publikationen "Invandrarfrågorna i företaget" i samarbete mellan SAF, LO, PTK och invandrarverket. Handledningen riktar sig till alla dem som i företagen och ute på arbets- platserna kommer i kontakt med invandrare och invandrarfrågor. Den hade distribuerats i närmare

• Sida 51
•  Original

100 000 exemplar, dels till SAFs samtliga medlemsföretag, dels till lokala avdelningar och klubbar av de fackliga organisationerna. Under år 1987 hade därutöver givits ut ett meddelandeblad från SAF till samtliga 46 000 medlemsföretag (Meddelande 8/87 — Invandrares tidigare utbildning och erfarenheter - en resurs).

Den informella arbetsgruppen har inte haft något möte efter maj 1988. Från partshåll har detta i viss mån beklagats vid de samtal som jag har haft med företräd- are för dem. Enligt parterna vore det önskvärt om DO kunde hålla ett kontinuerligt samråd med dem åtminstone någon gång årligen och därvid också lämna information om ärendeutvecklingen vad gäller etnisk diskriminering i arbetslivet. DO har för sin del huvudsakligen på grund av tidsbrist ställt sig tvekande till återkommande sammanträden utan föregående vetskap om att det finns konkreta frågor att dryfta.

Arbetsgrupp för vissa bostadsfrågor(Bono-gruppen)

På DOs initiativ tillkom tidigt år 1988 ännu en informell arbetsgrupp för diskussion främst om etniska problem i samband med den rådande bostadsbristen i relation till de nyanlända flyktingarnas behov av bostäder. I arbetsgruppen ingick förtroendevalda och tjänstemän med anknytning till bostadsförmedlingar i Storstockholm och en del grannkommuner. Särskild uppmärksamhet kom att riktas mot konstruktionen av kommunernas förtursregler för bostadssökande. En enkät utarbetades och sändes ut till 16 slumpvis valda kommuner som skulle representera stora, medelstora resp. små kommuner. Som ett resultat av enkäten lät DO utarbeta en PM med vägledande förslag om kommunala förtursregler med särskild hänsyn till svårigheter i

• Sida 52
•  Original

samband med flyktingmottagning och bostadsbrist. PMzn gavs ut i serien DO-meddelanden som nr 7/88, och tillställdes på inrådan av Svenska kommunförbundet samtliga kommuner i landet.

I PM:n uttalade DO bl.a. följande.

Med utgångspunkt från ... önskemålet, att undvika vad som är eller kan uppfattas som orättvisa mot svenskar vid bostadstilldelningen så visar den gjorda undersök— ningen, att de flesta kommuners handlande direkt motverkar det önskemålet. Enkäten har bekräftat mina farhågor på ett sätt som inger oro. Tidskön, som torde svara mot vanliga krav på ett rättvist system, har ersatts av en svårtillgänglig och på sina håll oklar uppsättning av förtursregler. Kännedomen om dessa regler förefaller bristfällig bland kommunernas invånare. Skillnader kommunerna emellan bidrar till bristande överblick och ordning i systemet. Det praktiska handhavandet av reglerna genom nämnder, tjänstemannadelegation eller liknande synes ge dålig inblick. Det är oklart hur det i praktiken förhåller sig och om möjligheter till överklagande. Nyanlända flyktingar gynnas på många håll utan krav på särskilda förturskriterier för deras del. Det är slutligen svårt att se några bärande skäl mot en harmonisering kommunerna emellan av förtursreglerna, trots att flertalet av de tillfrågade kommunerna uttryckt skepsis vid den tanken.

Den brist på rättvisa som detta system tillåter och befordrar är, ...på ett oroande sätt ägnad att befordra rasistiska och främlingsfientliga stämningar. Detta har man på DOs kansli fått åtskilliga belägg för. Att det hittills inte blivit värre än det är beror väl huvud- sakligast på den svenska majoritetens medmänsklighet och förståelse för flyktingarnas utsatta situation men också på att förtursystemets krånglighet och otillgäng— lighet skymt mångas blick för vad som pågår. I längden kan man dock inte räkna med att de rätta sammanhangen skall förbli okända. Det är därför enligt min uppfatt— ning angeläget med en snabb ändring av hanteringen på de flesta håll.

Avslutningsvis lämnade DO ett antal rekommendationer till kommunerna innebärande bl.a följande krav: enkla, klara och för allmänheten lättillgängliga förturs-

• Sida 53
•  Original

regler, samma förtursregler för alla människor som flyttar in till en kommun vare sig de kommit från en ort någon annanstans i Sverige eller från utlandet och oavsett nationalitet och ursprung samt erbjudande av provisoriska bostäder åt flyktingar och andra nyinflyt- tade som inte kan åberopa förtursskäl.

Jag har vid mina samtal med myndigheter och organisa— tioner fått uppfattningen att dessa uttalanden av DO har haft en ovanlig genomslagskraft. Uppskattning och respekt har uttalats av många, några har varit mer reserverade i fråga om uttalandets värde. Tillsamman- taget kan dock konstateras att initiativet har uppmärk- sammats och stannat i minnet hos många.

Arbetsgruppen träffas alltjämt vid behov.

PM 1987—03—23 ang behandlingen av etniska minoriteter i press, radio och television

Med anledning av ett antal då aktuella frågor som i och för sig gällde enskilda personers förhållanden men som i massmedia kom att presenteras genom omnämnande av dessa personers etniska tillhörighet (balter, kurder, zigenare), utarbetade DO i mars 1987 en fyrasidig PM där han utvecklade sin syn på faran med ett sådant förfaringssätt. PM:n innehöll bl.a. följande uttalan— den:

1. En fri debatt, en fri forskning, ett fritt utbyte av tankar, åsikter och fakta är ju det som tryck- och yttrandefriheten skall skydda. Jag håller det för fel och i längden skadligt att undanhålla eller undertrycka åsikter och fakta, även om detta sker i bästa väl— mening. Men skadliga verkningar skall motverkas genom ansvarsfull och omdömesgill publicitet och det kan tänkas, att offentliggörandet ibland bör få dröja till dess att det kan ske på lämpligt sätt.

2. Såväl de som lämnar uppgifter, som de som vidarebe- fordrar dem har ett ansvar för hur den slutliga produkten blir. Med den slutliga produkten menar jag här den uppfattning om det som förmedlats som blir kvar

• Sida 54
•  Original

i medvetandet hos den som läst, sett eller hört uppgiften i dess slutliga form. Uppgiftslämnare skall inte skylla på journalister och dessa inte på uppgifts— lämnarna, när slutresultatet hos läsaren, tittaren, lyssnaren blir t ex en ensidig bild med element av ovilja mot en viss folkgrupp.

3. Känsliga uppgifter skall inte publiceras utan att man även ger tillgång till deras bakgrund. En invand- rargrupps anpassningssvårigheter och kulturkonflikter skall kunna beskrivas som sådana och sedda mot deras bakgrund i stället för rätt och slätt beteenden, som är svåra att utan vidare förstå eller godta.

4. Känsliga uppgifter bör alltid sättas in i sitt sammanhang och inte lösryckta därur, så att inte en detalj tillåts skymma helheten.

5. Där det går för sig bör en negativ uppgift kunna balanseras mot en positiv, så att man uppnår en riktig och rättvis skildring. Det är väl i regel med individer som med grupper, att det sällan finns bara ont eller bara gott att säga.

6. Farliga generaliseringar bör undvikas - inte minst på löpsedlar, i rubriker, bildtexter och ingresser: "Spåret går till kurderna", "Zigenare har hög krimina— litet", "Balterna hjälpte Hitler", "Promiskuiteten i Afrika har givit spridning åt HIV—smittan", "Båtflyktingarna har svårt att anpassa sig", "Asyl— sökare från Bangladesh åberopar mest falska handlingar" etc.

7. Det saknas ofta ett bredare perspektiv än det lokala eller det svenska. Främlingsfientliga och rasistiska kretsar utmärkes ofta av ett extremt snävt tänkande, som utestänger Sverige från omvärlden. Jag tror det kan vara angeläget att mer betona Sverige som en del av det industrialiserade Västeuropa och detta som en del av världen. Det svenska flyktingproblemet är t ex i allt väsentligt detsamma som återfinns i de övriga industri— länderna i västvärlden och detta i sin tur en reflex av situationen i världen i övrigt och dess reaktioner på stormakters och rika länders handlande, vapenexport m m.

8. Delar av verkligheten tål inte att citeras lösryckt ur sitt sammanhang.

PMzn tillställdes chefredaktörerna vid ett tiotal dagstidningar samt bl a Dagens Eko och lokalradion i Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt DOs verksamhets-

• Sida 55
•  Original

berättelse år 1987 "möttes PMzn av tystnad bortsett från kritiska tongångar i Upsala Nya Tidning" samt från

en författare.

Vissa påbörjade projekt

Sedan brottsförebyggande rådet (BRÅ) under år 1986 efter initiativ av statens invandrarverk och Stockholms invandrarförvaltning hade inlett en undersökning om zigenarnas brottslighet och uppgifter om detta börjat förekomma i pressen, kontaktade DO rådet och ifråga- satte avgränsningen av undersökningen. DO hävdade för sin del att undersökningen borde avse invandrares brottslighet mer generellt. Rådet beslöt sedermera att inleda den bredare studie som DO efterfrågat. Studien beräknas kunna påbörjas under hösten 1989, ett prelimi— närt resultat kunna föreligga efter omkring 1 1/2 år och studien kunna vara slutförd inom tre år.

En styrgrupp för projektet har tillsatts. I gruppen ingår DO.

Tillsammans med statens trafiksäkerhetsverk har DO inlett diskussioner om att utforma ett häfte till

invandrare ang. körkortsregler m.m.

DO har själv påbörjat en kartläggning av annonser om lediga platser i vilka som anställningsvillkor anges svenskt medborgarskap. Syftet är att söka erhålla en uppfattning om omfattningen av sådana anställnings- villkor och huruvida dessa kan anses vara motiverade, t.ex. av säkerhetsskäl, eller innebära diskriminering

av utländska medborgare.

Motsvarande uppmärksamhet har från DO:s sida riktats mot kreditmarknaden, där ofta vid s.k. snabbkrediter hos detaljhandeln och kreditföretagen ställs krav

• Sida 56
•  Original

antingen på svenskt medborgarskap eller på anställning av viss tidslängd (som regel fem år). Överläggningar har på DOs initiativ hållits med företrädare för Finansbolagens Förening och Svenska Finans AB.

3.2 Nämndens verksamhet

Nämnden mot etnisk diskriminering har tre uppgifter:

1. att ge DO råd i principiellt viktiga frågor om tillämpningen av lagen

2. att föreslå regeringen författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade att motverka etnisk diskriminering

3. att pröva överklagade beslut av DO om vitesföre- läggande.

Nämnden har under de tre verksamhetsåren hållit fem, tre resp. sex sammanträden. Därutöver har företrädare för nämnden deltagit i ett tvådagars nordiskt arbets— möte i Uppsala om rasism och rättsmedel samt i ett av DO anordnat besök på Volvo Torslandaverken i Göteborg.

Nämnden har som regel sammanträtt i DOs lokaler där DO och hans medarbetare har varit närvarande och löpande informerat nämnden om sin verksamhet. Upp- kommande frågor har därvid diskuterats informellt. Några råd i skriftlig form har inte lämnats.

Nämnden har inte föreslagit regeringen några för- fattningsändringar eller andra åtgärder för att motverka etnisk diskriminering. Som en bidragande orsak till detta har nämnden angett det förhållandet att kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet har varit i arbete under större delen av verksamhets- perioden.

Nämnden har inte heller prövat några överklagade beslut av DO om vitesföreläggande. Inget sådant ärende har förekommit under perioden.

DO har till utredaren för sin del uttryckt uppskatt-

• Sida 57
•  Original

ning av det stöd som nämnden har utgjort för den hittillsvarande verksamheten. Nämndens ledamöter har vid samtal låtit förstå att de med hänsyn till hur DO— myndigheten har kommit att utvecklas från tid till annan hyst tvivel om nämnden fyller någon egentlig funktion. Inte heller kan de för närvarande se något behov av att nämnden skulle spela en mer aktiv eller framträdande roll. Detta skulle dock i och för sig vara möjligt inom ramen för nuvarande regler, om behov skulle uppstå. Slutligen har nämndens ledamöter uttryckt den uppfattningen att nämnden kan komma att spela en viktig roll för kontinuiteten i verksamheten vid byten på befattningen som D0.

4. Slutsatser

4.1 Har DO motsvarat sitt syfte ?

4.1.1 Allmänt

När DO—myndigheten tillskapades förelåg en del oklarheter om hur den nya verksamheten borde utformas och med vilka metoder den borde bedrivas. Osäkerheten gällde inte bara vilket behov som egentligen fanns av ett organ av detta slag utan också i vilken omfattning det skulle komma att utnyttjas av enskilda rättssökande och huruvida den nye ombudsmannen skulle kunna möta dessas krav utan att själv vara utrustad med några egentliga rättsliga medel.

I mitt uppdrag ingår att försöka bedöma om DO har bidragit till att motverka eller minska förekomsten av etnisk diskriminering.

Jag har under min kartläggning av verksamheten ansett mig kunna göra bl.a. följande iakttagelser.

Den nya ombudsmannen blev redan från början uppmärk- sammad både av massmedia och av allmänheten. Redan under det första halvåret kom 244 enskilda ärenden in

• Sida 58
•  Original

till DO; detta skulle kunna jämföras med t.ex. JämO, som under det första halvåret av sin verksamhet, fick in ca 95 motsvarande ärenden.2

Ombudsmannen och de medarbetare som tillträdde successivt under andra halvåret 1986 grep sig an sin uppgift med engagemang, aktivitet och fantasirikedom. Inga arbetsuppgifter bedömdes vara för obetydliga för att bli föremål för DOs uppmärksamhet och åtgärd. Detta kom att leda till en mångfald i verksamheten som enligt min bedömning har varit huvudsakligen på gott därigenom att den säkerligen har bidragit till att DO har fått ett uppenbarligen positivt genomslag hos allmänheten och hos myndigheter och andra berörda. Härvidlag har, såvitt jag har kunnat bedöma det, DO och hans med- arbetare alltså varit framgångsrika. En nackdel med arbetsmetoden kan anses ha varit att de fåtaliga medarbetarna har kommit att splittra sina krafter på en mängd olika arbetsuppgifter, där inte så få projekt har påbörjats men inte hunnit slutligt genomlysas och slutföras. Jag tänker därvid i första hand på vissa generella åtgärder av principiell betydelse. När detta sägs måste dock samtidigt erinras om att myndigheten bara har funnits i tre år. Den får alltjämt anses befinna sig i ett uppbyggnadsskede. DO och hans medarbetare har hittills fått söka sig fram genom att pröva olika arbetsmetoder och ämnesområden. Det är då naturligt att vissa projekt visar sig mer fruktbärande än andra och vissa vägar mer framkomliga än andra. Kanske skulle en utvärdering efter en något längre verksamhetstid ha givit ett mer rättvisande besked om verksamhetens styrka resp. svaghet.

Redan det verksamhetsområde som ombudsmannen har satts att bevaka medför dock med nödvändighet att arbetsuppgifterna blir mångskiftande. Sålunda är det

2Uppgiften har erhållits från jämställdhetsutredningen

• Sida 59
•  Original

etnisk diskriminering inom hela samhällslivet som skall uppmärksammas och då inte bara diskriminering riktad mot de nyligen invandrade. Också andra etniska minoria teter — t.ex. samerna, zigenarna, de "äldre" invand— rarna — ingår som viktiga delar i ombudsmannens ansvar. Dessutom torde, som har påpekats från flera håll, nya religiösa minoriteter få en allt större betydelse i det svenska samhället och kräva särskild vaksamhet mot åtgärder som kan få en diskriminerande effekt både från det allmännas och från enskildas sida.

DO har såvitt jag har kunnat konstatera varit verksam på samtliga dessa områden. I vissa fall har det inneburit behov av ren faktainhämtning vad gäller vissa gruppers etniska särdrag. Redan detta kan alltså förklara det intryck av splittring i verksamheten som jag nyss har redovisat.

En slutsats som då skulle kunna dras är att verksam— hetsområdet borde begränsas. Jag kan emellertid inte finna annat än att de skäl som anfördes för den nuvarande ordningen, när DO tillskapades (jfr. prop. 1985/86:98 s. 63 - 65), alltjämt gäller med oförändrad styrka. Ombudsmannens verksamhetsområde bör alltså behållas både i fråga om uppgiften att motverka etnisk diskriminering inom hela samhällslivet och vad gäller diskrimineringsbegreppets omfattning och innebörd.

En annan slutsats av iakttagelsen att verksamheten hittills företett vissa tecken på splittring, som i stället ligger nära till hands att dra, är att myndig- heten är underbemannad. Jag avser att återkomma till detta senare när jag har behandlat frågorna om ärende— hantering och rättsliga medel något närmare.

Under utvärderingen har det från några håll framförts att även andra grupper än etniska minoriteter kan vara i behov av en särskild väktare mot diskriminering av dem. Hit hör t.ex. de homosexuella och de handikappade. Även DO själv har varit inne på tankegångar i denna

• Sida 60
•  Original

riktning. DO har menat att det skulle kunna vara motiverat att ha en enda ombudsman som bevakar yttringar av alla former av diskriminerande handlingar mot vilka grupper eller enskilda de än riktar sig. Han har därvid bl.a. hänvisat till den Europeiska konven- tionen om de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna (Artikel 14) som förbjuder diskri— minering från det allmänna " ... på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskåd- ning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt". DO har därvid som sin mening framfört att det på sikt är omotiverat att behålla de nuvarande uppdelade lagarna och ombudsmannafunktionerna avseende könsdiskriminering resp. etnisk diskrimine- ring.

Även om det inte direkt kan anses ingå i utrednings— uppdraget avseende DO att ta ställning i en fråga om inrättande av en ombudsman mot "allmän" diskriminering eller, som DO själv i något sammanhang har uttryckt det, för rättvisa, skall jag ändå bara helt kort lägga några synpunkter på den.

De krav som Artikel 14 i Europakonventionen uttrycker gäller förbud att diskriminera från det allmännas sida, dvs. främst statens. Dessa krav tillgodoses i den svenska rättsordningen främst genom regeringsformens (RF) bestämmelser (1 kap. 2 och 9 55, 2 kap. 2, 15 och 16 55).

Jag kan visserligen sympatisera med DOS uppfattning att det kan vara en mindre lycklig utveckling, om alltför många ombudsmän sätts att bevaka olika gruppers speciella intressen. Vissa likheter finns förvisso mellan JämO:s och DOs ämnesområden. Men olikheterna är, menar jag, ändå större. JämO:s bevakningsområde inskränker sig till jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, DO skall motverka etnisk diskriminering

• Sida 61
•  Original

i hela samhällslivet. Visserligen kunde dessa olikheter självfallet undanröjas lagstiftningsvägen. Det ankommer dock närmast på jämställdhetsutredningen att i så fall göra sådana överväganden i sitt pågående arbete. Någon anledning att inskränka DOs nuvarande verksamhetsområde har jag, som nyss har framgått, inte funnit. Redan nu är 003 verksamhet, som jag också har pekat på, så mångfacetterad på grund av olikheterna mellan de olika etniska grupperna sinsemellan att jag anser att det vore oklokt att ytterligare belasta en enda ombuds- mannainstitution med att bevaka även andra gruppers intressen. Härav anser jag också följa att några ytterligare grupper — homosexuella, handikappade osv. - inte heller bör tillföras DOs verksamhet. Enligt nyligen redovisade uppgifter överväger dessutom handikapputredningen (S 1988:03) i sitt pågående arbete frågan om en särskild ombudsman för de handikappade. Har då utvärderingen givit belägg för att DOs existens har minskat eller motverkat etnisk diskrimine— ring? Ett bestående intryck av samtalen med företrädare för olika samhällsorgan är det engagemang som de senare årens flyktinginvandring har skapat på alla nivåer och en påtaglig medvetenhet om riskerna för och med etnisk diskriminering i samband härmed. Därvid har det vid upprepade tillfällen från dessa företrädare framhållits att DOs existens har kommit att betyda ett starkt stöd i den egna löpande verksamheten. Råd har kunnat erhållas från DO i ofta grannlaga bedömningsfrågor, DO har kunnat åberopas i lokala sammanhang, DO har kommit att bli en "galjonsfigur" som genom sin centrala placering och sitt gehör i den allmänna debatten har gett den egna verksamheten stadga och styrning. Dessa uttalanden är enligt min mening i och för sig tillräck- liga som skäl för att anse DO-institutionen motiverad och värdefull. Till detta kommer dock, som många har påpekat, det förhållandet att vårt land sedan några år

• Sida 62
•  Original

genomgår en betydande förändring av befolkningssamman- sättningen, en förändring som skiljer sig från tidigare erfarenheter genom att den sker i proportionellt stor omfattning och under en kort tid och innebär en betydande rikedom vad gäller tillskottet av nya nationaliteter, kulturer och religioner. Såvitt man nu kan se kommer denna förändring att fortsätta. I en sådan omstöpningssituation får, som har framhållits från flera håll, inte underskattas symbolvärdet av en central myndighetsperson, som vakar över att diskrimi- nerande tendenser mellan grupper eller enskilda på grund av deras etniska tillhörighet inte får fotfäste.

Sammanfattningsvis kan alltså frågan om den etniska diskrimineringen i Sverige har minskat under den senaste treårsperioden inte med någon säkerhet be- svaras. Såvitt känt saknas någon egentligen veten— skaplig undersökning som skulle ge svar på i vilken omfattning etnisk diskriminering har förekommit eller förekommer i landet. Däremot torde - trots att veten- skaplig underbyggnad saknas även i detta hänseende - min genomgång av DOs verksamhet hittills ge belägg för påståendet att DO—myndigheten har visat sig vara väl ägnad att motverka etnisk diskriminering.

4.1.2 De enskilda ärendena

Antalet inkomna ärenden angående påstådd diskrimine- ring har varit stort och väl jämförbart med det antal enskilda ärenden som registreras hos vissa av de andra ombudsmännen. En inte så liten andel har dock utgjorts av anmälningar som har bottnat antingen i ett missför- stånd angående DOs uppgifter eller i andra missuppfatt- ningar. Inte heller detta är emellertid unikt för DO— myndigheten; liknande erfarenheter redovisas från t.ex.

JC och JK. DO har vidare haft en omfattande telefonrådgivning.

Denna verksamhet har sannolikt varit större än hos

• Sida 63
•  Original

någon av de andra ombudsmännen. Detta har enligt samstämmiga uppgifter från medarbetarna hos DO kommit att utgöra ett tidsödande inslag i verksamheten. I inte så få fall blir samtalen långa och av huvudsakligen kurativ karaktär från myndighetens sida. Eftersom det ofta rör sig om olyckliga människor som anser sig missgynnade av livet, blir påfrestningen på myndig— hetens personal ibland stor. Flera av medarbetarna har talat om en känsla av otillräcklighet, av "utbrändhet".

En sammanfattande bild som genomgången av de regist— rerade ärendena också har givit är att DO och hans medarbetare har haft ambitionen att ge varje anmälare ett personligt hållet svar, oberoende av anmälans innehåll och kvalitet. Något mer standardiserade svar har dock börjat användas i ökad omfattning under senare tid.

DO har uttryckt en viss besvikelse över att ett relativt stort antal ärenden, i vilka han har vidtagit utredningsåtgärder och därefter funnit anledning att be klaganden återkomma för ytterligare diskussioner, har "runnit ut i sanden", dvs. klaganden har inte hört av sig igen. DOs reaktion är väl förståelig men jag tror för min del inte heller att sådana effekter är särskilt överraskande eller ovanliga. För den klagande är det sannolikt tillräckligt att DO har engagerat sig i hans fall och saken är därmed för hans vidkommande utagerad.

DO har själv något ifrågasatt värdet av verksamheten med ombudsmannens rådgivning åt enskilda. Detta har gjorts mot bakgrund både av den bild ärendena har visat och det arbete som har lagts ned på ärendena jämfört med de ibland föga konkreta resultat som har uppnåtts. DO har också fört fram tanken att många av ärendena hellre borde hanteras lokalt på klagandens hemort och då förslagsvis av personal vid invandrarbyråerna. Samtidigt har DO framhållit att de enskilda ärendena utgör en nödvändig kunskapskälla för ombudsmannens

• Sida 64
•  Original

Jag har för min del gjort den bedömningen att DO, trots avsaknaden av egna rättsliga medel, har uppnått goda resultat i ett stort antal ärenden enbart genom att begära in yttranden eller ta informella kontakter. Mitt intryck är att de som har tillskrivits av DO med anledning av en anmälan regelmässigt har tagit detta på största allvar och varit angelägna att medverka till att frågan blivit ordentligt utredd. Jag kan i och för sig dela DOs uppfattning att vissa av de ärenden som har kommit in lika väl eller kanske bättre skulle ha kunnat klaras ut på klagandens hemort. Detta påminner om de tankegångar som har legat bakom de landstings— kommunala förtroendenämnderna inom hälso-och sjukvården i förhållande till den statliga hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Men jag kan inte finna att det är en framkomlig väg att ålägga t.ex. kommunerna att ta på sig DOs rådgivande uppgift. Däremot bör DO naturligtvis kunna använda sig av kunskapen hos den personal som finns vid t.ex. invandrarbyråerna för att bistå i utredningen av ett enskilt ärende. Jag vill här erinra om att det i utredningsarbetet har framkommit att det under senare tid i flera kommuner på försök har inrättats eller håller på att inrättas särskilda tjänster för diskrimineringsfrågor, s.k. "diskrimine— ringssekreterare". Vid mitt besök hos den tjänsteman i Gävle, som inom kort skall påbörja sådan verksamhet, upplyste hon att hon såg det som naturligt att hålla en nära kontakt med DO och också bistå denne vid behov. Om detta skulle bli en mera allmän utveckling inom kommunerna - såsom fallet har blivit med konsumentväg— ledarna inom K0:s och konsumentverkets ansvarsområde - kan det naturligtvis komma att innebära en värdefull kommunikationskanal för DO.

DO synes också ha balanserat väl i förhållande till de andra ombudsmännen och till andra myndigheter. De

• Sida 65
•  Original

ärenden som naturligen hör hemma hos t.ex. JO eller JK har överlämnats dit med en begäran om att DO hålls underrättad om den fortsatta handläggningen. Ett liknande förfaringssätt har valts i förhållande till RA och åklagarmyndigheterna i några fall. Samtliga dessa myndigheter har ansett att det hittillsvarande sam- arbetet har förlöpt i allt väsentligt problemfritt. Företrädare för RA-ämbetet har för sin del till utredaren uttryckt saken på bl.a. följande sätt.

DO kan gentemot åklagaren framträda som anmälare med samma auktoritet som tillkommer en "fackmyndighet". Att en anmälan kommer från DO (eller via DO) innebär för åklagaren en garanti för att anmälan vid en saklig förhandsprövning har befunnits ha en viss halt och att den inte redan från början kan bedömas som obefogad eller substanslös.

I vissa fall kan DO under en pågående utredning ge sig till känna som intresserad och begära att få hållas underrättad om sakens utgång. Även i denna roll — som en fristående men intresserad observatör — fungerar DO som en nyttig påminnelse om hur viktigt det är att samhällsorganen reagerar mot olika former av diskrimi- nering.

I detta avseende bör man kanske peka på den risk, som ett alltför påträngande intresse från DCS sida skulle kunna medföra. En åklagare kan självfallet be DO om ett yttrande. Ett sådant skulle kunna innefatta sakupplys- ningar lika väl som allmänna synpunkter och skulle väl kunna bidra till ett bättre underbyggt ställnings- tagande i en åtalsfråga.

Vetskapen om att DO har möjlighet att hos RÅ begära överprövning av ett beslut att inte väcka åtal har Säkerligen i sig en stärkande effekt på åklagarmoralen.

4.1.3 De generella åtgärderna Som jag har försökt beskriva (avsnitt 3.1.1 och 3.1.3) har de generella åtgärder som DO har vidtagit varit mångfaldiga. Jag har också redan redovisat att verksamheten i denna del enligt min mening har gett ett något splittrat intryck men också framhållit vilka orsaker som kan finnas till detta dels i verksamhets— området som sådant, dels i det förhållandet att

• Sida 66
•  Original

verksamheten varit helt ny och oprövad (avsnitt 4.1.1).

Jag utgår ifrån att DO, när nu den första upp- byggnads— och prövotidsfasen är till ända, kommer att kunna koncentrera sina krafter till vissa insatser. Detta har uppenbarligen redan skett när det gäller myndighetens medverkan i föreläsningar och konferenser. Åtskilliga samarbetskanaler gentemot andra myndigheter och mot intresseorganisationer har också etablerats och bör underlätta fortsatta samråd och nya initiativ.

När det gäller DOs utbildningsinsatser gentemot invandrarbyråpersonalen och liknande personalkategorier har jag inledningsvis under utvärderingen gjort den reflexionen att detta närmast hade bort vara en uppgift för invandrarverket. Efter att ha förstått DOs huvud— syfte med utbildningen, nämligen att vissa diskrimine- ringsfrågor bäst borde kunna klaras upp på klagandens hemort, och också tagit del av invandrarverkets syn på frågan, har jag kommit till slutsatsen att utbild— ningsaktiviteterna har varit ett riktigt initiativ och att de, som DO själv anser, bör fortsätta.

Jag anser också att de skrifter som DO hittills har publicerat har varit informativa och lättillgängliga. Flera av de organ som jag har samrått med har dock frågat efter en publicerad årsberättelse över myndig- hetens verksamhet. DO har upplyst att han för när— varande arbetar med en redogörelse för det andra och tredje verksamhetsåret, vilken skulle följa upp DO 2.87 "DOs första år". Denna skrift kommer alltså säkerligen att mötas med intresse, och jag menar att DO bör sträva efter att i fortsättningen ge ut en berättelse över sin verksamhet varje år.

Att DO bör sträva efter att upprätthålla internatio— nella kontakter anser jag vara en självklarhet. Vad utvärderingen har kunnat visa om den hittillsvarande verksamheten på detta område ger inte anledning till några särskilda kommentarer från min sida.

• Sida 67
•  Original

DO har också genomfört eller påbörjat ett antal projekt av närmast utredningskaraktär, i vissa fall ensam, i andra tillsammans med forskningsorgan eller andra myndigheter. I ett fall har det skett på uppdrag av regeringen (Oetisk kontaktförmedling). Dessa initiativ har alla, såvitt jag kan bedöma det, legat i linje med myndighetens syfte och uppgifter. Jag ställer mig dock något tveksam till, om det kan vara riktigt att använda myndighetens begränsade resurser på detta sätt. Visserligen är det naturligtvis av största betydelse för DOs möjlighet att informera och påverka attityder att han skaffar sig ett gott faktaunderlag. Men jag tror att om det blir fråga om en mer omfattande insats som närmar sig forskning, bör DOs insats begränsas till att ge regeringen uppslag till särskilda utredningar resp. forskningsuppdrag. När det gäller mindre omfattande undersökningar borde DO ges medel att lämna uppdrag till lämpliga utanförstående utredare.

När DO-myndigheten tillskapades fanns en medvetenhet om att särskilt den del av DOs uppgifter som de generella åtgärderna innebär skulle komma att gränsa till och ibland också kunna dubblera uppgifter som ankommer på andra myndigheter, främst invandrarverket. I direktiven för utvärderingen ingår att avväga DOs generella åtgärder mot de åtgärder som vidtas av andra myndigheter som har liknande uppgifter. Jag har under mitt samråd med berörda intressenter ställt frågan huruvida dessa anser att DOs verksamhet har inneburit gränsdragningsproblem, t.ex. onödigt dubbelarbete eller t.o.m. kompetenskonflikter.

Samtliga tillfrågade — med ett undantag som jag strax återkommer till — har genomgående redovisat positiva erfarenheter av 003 generella verksamhet. De som har uppfattat att DOs verksamhet kan ha inneburit en dubblering av främst invandrarverkets motsvarande roll har inte ansett detta besvärande. Snarare har det

• Sida 68
•  Original

framhållits som värdefullt att DO har kunnat lyfta fram de komplicerade etniska relationsfrågorna i förgrunden, något som andra myndigheter kan ha svårt att få utrymme för i sin löpande verksamhet.

Inte heller invandrarverkets företrädare har redovi— sat några motsättningar av betydelse i förhållandet mellan de båda myndigheternas verksamheter. Verket har inom ramen för sin uppgift att informera allmänheten i invandrarpolitiska frågor sedan år 1979 vidtagit särskilda åtgärder bl.a. för att förmedla erfarenheter och påverka attityder inom området etniska relationer. Arbetet har hittills utförts främst av arbetsgruppen för etniska relationer, folkrörelsesektionen och informationsbyrån. I verkets nya organisation har uppgifterna sedan den 1 juli 1989 övergått till i första hand integrationsbyrån.

Invandrarverkets företrädare har vid samtal uttryckt sin syn på fördelningen av uppgifterna inom detta område mellan verket och DO på ungefär följande sätt. Verket skall arbeta med ett långsiktigt förebygga etniska konflikter genom främst invandrarpolitiska åtgärder samt spridning av kunskaper om faktorer och omständigheter som gynnar respektive missgynnar goda etniska relationer. DO bör arbeta med att, främst från ett juridiskt perspektiv, verka för att redan befint- liga eller befarade företeelser i samhällslivet inte får diskriminerande effekter. Verket har funnit att DO hittills möjligen inte alltid strikt har upprätthållit denna gränsdragning och ibland också har gjort uttalan— den som inte helt stämt överens med verkets uppfatt- ning, främst på det flyktingpolitiska området.

De gränsdragningssvårigheter som förutsågs när DO tillskapades förefaller alltså i allt väsentligt ha uteblivit. Tvärtom har till mig så gott som genomgående uttalats oreserverad uppskattning av de insatser DO hittills har gjort i sin utåtriktade verksamhet. Det

• Sida 69
•  Original

bör här också nämnas att omdömena genomgående uttryck- ligen har gällt den nuvarande DO personligen. Många har framhållit det som svårt att hålla isär DO som myndig- het och DO som person. Många har också framhållit att de anser att de personliga kvalifikationerna hos ämbetsinnehavaren avgör DO-institutets inflytande. En klok och vettig karl eller kvinna på denna post kan, har det sagts, skapa det förtroende som gör att alla berörda vet att det mitt i verksamheten står en person som, obunden av några andra hänsyn, är att lita på. Det är, har det framhållits, bara en sådan person som kan säga beska sanningar åt vilket håll som helst utan att hans motiv eller grundinställning kan ifrågasättas. Den nuvarande DO har ansetts ha dessa kvalifikationer.

4.1.4 Behov av förändringar? o Fortsatt verksamhet

Utvärderingen ger vid handen att DO-myndigheten har kommit att uppfattas som ett värdefullt inslag i svenskt samhällsliv. Något argument som skulle tala för att nu avveckla verksamheten har inte framförts eller framkommit; frågor i den riktningen under mina samtal har genomgående besvarats tveklöst nekande. Den uppfattning som kommissionen mot rasism och främlings- fientlighet har redovisat om DOs värde (avsnitt 1.4.1) har alltså bekräftats.

o Medel och metoder för arbetet

Utvärderingen ger också vid handen att DO redan med de arbetsinstrument som lagen mot etnisk diskriminering anvisar och de arbetsmetoder som myndigheten hittills har använt kan åstadkomma goda resultat både i enskilda ärenden och i den opinionsbildande verksamheten. Jag

• Sida 70
•  Original

finner därför inte anledning att framhålla några andra behov av förändringar än de jag redan har antytt vad gäller arbetsmetoderna, nämligen koncentration av insatserna till några områden i taget och en något mer standardiserad och delegerad handläggning av sådana enskilda ärenden som inte tillhör DOs ansvarsområde.

Samtidigt är det mitt intryck att DO inte enbart genom att förändra myndighetens arbetssätt skulle kunna få en rimlig arbetsbörda. Särskilt verksamheten med de enskilda ärendena och telefonrådgivningen har kommit att få en sådan omfattning att jag anser det nödvändigt att snarast ge myndigheten en personalförstärkning på handläggarsidan. Jag gör därvid den bedömningen att myndigheten behöver tillföras åtminstone en handläg- gare, främst för att avlasta den nuvarande hand- läggaren/avdelningsdirektören. Men det bör också noga övervägas om inte ytterligare personellt bistånd kan ställas till DOs förfogande, främst för att hjälpa till i kontakterna med massmedia och i utarbetandet av myndighetens egna publikationer. Detta skulle, om det inte anses lämpligt att hos myndigheten ha en fast handläggare med informationsansvar, kunna ske genom att myndigheten tillförs tillräckliga resurser för att köpa informationstjänster utifrån vid behov. Till mina slutsatser härvidlag har medverkat att det från invandrarverket har upplysts att klagomål från in- vandrare beträffande diskriminering m.m. tidigare utgjorde ett inte obetydligt inslag i verkets arbete och vid en tidpunkt ingick som en väsentlig del i tjänsten för cirka sju handläggare som arbetade med sociala frågor. Dessa klagomål har i det närmaste upphört hos verket sedan DO-myndigheten tillkom. Det bör också nämnas att de ombudsmän som kan anses ha uppgifter liknande DOs (KO, NO, JämO) har särskilda befattningshavare med ansvar för information.

Jag anser slutligen att DO bör likställas med övriga

• Sida 71
•  Original

nyssnämnda ombudsmän också genom att i avlastningssyfte erhålla en ställföreträdare, som utses av regeringen.

o Lagstiftning_mot etnisk diskriminering i arbetslivet

Den fråga som tilldrog sig störst intresse innan DO— myndigheten inrättades var behovet av ett särskilt, i lag reglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. DO fick också till uppgift att ägna särskild uppmärksamhet åt detta område utan att dock erhålla något annat rättsligt instrument än möjligheten att med hjälp av vitesföreläggande förmå en tredskande arbetsgivare att komma till överläggningar.

Behovet av ett lagreglerat förbud mot etnisk diskri- minering i arbetslivet har nyligen aktualiserats igen genom kommissionens mot rasism och främlingsfientlighet uttalanden i betänkandena SOU 1989:13 och 14 (jfr avsnitt 1.4.1). Kommissionen har dock understrukit att den inte avsett att föregripa utvärderingen av DOS verksamhet.

Under remissbehandlingen av kommissionsrapporterna har flertalet av de remissinstanser som har tagit upp frågan — bland dem DO — stött kommissionens uppfattning att lagstiftningsfrågan borde bli föremål för en ny genomlysning i särskild ordning. Några har uttalat sig för omedelbara lagstiftningsåtgärder medan andra har uttalat tveksamhet av samma innebörd som på sin tid anfördes mot diskrimineringsutredningens lagförslag. Endast en remissinstans — SAF - har motsatt sig

lagstiftning. Med hänsyn till den vikt som frågan om behovet av ett lagreglerat diskrimineringsförbud på arbetslivets område har haft och alltjämt anses ha, har den även under utvärderingen ägnats ett särskilt intresse. Sålunda har, som framgått tidigare, samtliga de avslutade ärenden som av DO under treårsperioden har

• Sida 72
•  Original

förts till kategorin Diskriminering i arbetslivet gåtts igenom. Jag har också i mina samtal med närmast berörda intressenter tagit upp frågan.

Min slutsats har därvid blivit att utvärderingen i sig inte kan anses ha bekräftat behovet av ett lagreg— lerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Jag sammanfattar här skälen till denna slutsats.

Antalet ärenden som av DO förts till kategorin påstådd diskriminering antingen i samband med eller under en pågående anställning har visserligen varit jämförelsevis stort. En viss andel av ärendena har dock saknat varje påstående om att diskrimineringen haft samband med etnisk tillhörighet. I flertalet av de övriga fallen har DO kunnat konstatera att det som av klaganden har uppfattats som diskriminering på grund av dennes utländska härkomst, ras eller motsvarande i stället haft andra orsaker. I några få fall har det dock på goda grunder kunnat antas att klagandens etniska tillhörighet har varit en bidragande eller avgörande orsak till att en önskad arbetsuppgift inte har erhållits. I dessa fall har DO enbart genom att begära yttrande från arbetsgivaren kunnat åstadkomma förändringar både i det enskilda fallet och i arbets— givarens generella policy. DO har inte mött några svårigheter i form av tredskande arbetsgivare. Tvärtom förefaller arbetsgivarnas beredvillighet att lämna sakligt underlag till utredningen ha varit god.

Do har själv förklarat att han under treårsperioden inte har haft något fall som han skulle ha bedömt behöva föras till domstol, om regelsystemet hade gett förutsättningar för det. Min genomgång har inte givit anledning till någon annan uppfattning.

Vid mina samråd med representanter för de fackliga organisationerna har jag frågat i vilken omfattning det hos dem har begärts hjälp på grund av påstådd etnisk diskriminering av arbetssökande. TCO har därvid upplyst

• Sida 73
•  Original

att organisationen under år 1988 gått ut till sina förbund med en enkät i frågan samt att enkätsvaren utvisat att det dittills förekommit ett fåtal aktuali- serade fall. SACO/SR har uppgett sig inte känna till några speciella fall. Inte heller LO:s företrädare har för sin del kunnat ange huruvida de lokala förbunden har bistått i sådana fall i någon omfattning men framhållit att det uppenbarligen förekommer en om— fattande etnisk diskriminering av arbetssökande invandrare. Även SAP:s företrädare har på samma fråga uppgett att föreningen centralt inte erhållit uppgifter om eller begäran om bistånd från medlemsföretagen i uppkomna diskrimineringstvister.

Jag anser därför att utvärderingen av DOs verksamhet inte i sig har gett stöd för ett påstående att det skulle förekomma en omfattande etnisk diskriminering i arbetslivet.

Två påståenden som ärendebilden hos DO däremot kan anses ge stöd för är följande. En känsla av diskrimine- ring eller t.o.m. "mobbning" på arbetsplatserna är vanlig, främst bland invandrare men också bland andra arbetstagare. De invandrare som har en akademisk eller annan högre utbildning från sitt hemland har särskilt svårt att finna arbeten som motsvarar deras kvalifika- tioner. Det senare har under mina samtal bekräftats från bl.a. AMS, UHÄ och SACO/SR.

Inget av dessa problem torde dock mötas bäst genom lagstiftningsåtgärder. s.k. mobbning och andra trakasserier på arbetsplatsen finns det säkerligen anledning att ta på djupt allvar men frågan bör lämpligen behandlas i ett större sammanhang, t.ex. i arbetsmiljökommissionens pågående arbete. Även jäm- ställdhetsutredningens slutsatser i frågan om en lagreglering mot s.k. "sexuella trakasserier" i arbetslivet bör avvaktas.

I frågan om de högutbildade invandrarnas särskilda

• Sida 74
•  Original

svårigheter har jag under utvärderingen fått upplys- ningar om en rad åtgärder som för närvarande pågår för att komma till rätta med dem. Av dessa åtgärder har jag funnit skäl att redovisa följande.

I augusti 1987 arrangerade invandrarverket i samråd med AMS en konferens - med deltagande av bl.a. DO — i syfte att ge berörda myndigheter möjligheter till informationsutbyte samt till diskussion om behovet av fastare samarbetsformer kring bedömnings—, värderings— och prövningsarbete när det gäller frågor kring invandrares utbildning och placering på arbetsmarkna- den. Konferensen tillsatte en arbetsgrupp som utgjordes av representanter för AMS, AMU—styrelsen, AMU Stock- holms län resp. Göteborg, skolöverstyrelsen, socialsty- relsen, Svenska institutet, UHÄ samt invandrarverket. I juli 1988 lade arbetsgruppen fram förslag till olika åtgärder för att förbättra invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Gruppens arbete fortsätter.

Sedan år 1987 bedriver AMS ett projekt "Kunskapsbank" som är ett datoriserat informationssystem, vilket syftar till att finna vägar och metoder för en bedöm— ning av utländsk yrkesutbildning och/eller yrkeser— farenhet samt ge allmän information om utbildnings- väsendet i olika länder. Kunskapsbanken har börjat användas i utrednings- och förmedlingsarbetet med invandrarsökande på arbetsförmedlingen.

Inom Kunskapsbankens ram bedrivs också s.k. yrkes— prövning och gäller främst yrkesutbildning/yrkeser- farenhet på en nivå motsvarande svenskt gymnasium. Yrkesprövningen är avsedd att vara ett instrument för prövning av enskilda invandrares tidigare yrkeskun— skaper. Efter en praktisk och teoretisk prövning utfärdas ett Särskilt utlåtande som innehåller en redovisning av invandrarens kunskaper relaterade till motsvarande svenska yrkesutbildning och/eller yrkes— krav.

• Sida 75
•  Original

Många invandrare med utländsk högre utbildning önskar anställning i tjänstemannabefattningar men saknar erfarenhet från svenskt arbetsliv och har därför behov av introduktion i hur svenska företag fungerar och vilka krav som där ställs på olika befattningshavare. För att tillgodose detta behov bedriver AMS i samverkan med Svenska ManagementGruppen (MGruppen) sedan några år en kurs i "Administration, Data, Ekonomi för långtids- utbildade invandrare". Kursen är på sammanlagt cirka 30 veckor, varav hälften teori och hälften praktik i företag. .

Sedan flera år tillbaka utför UHÄ bedömningar eller ekvivaleringar av utländska examina inom högskole- området. Verksamheten har under senare tid fått ökade resurser. Socialstyrelsen bedömer utländsk utbildning inom de s.k. legitimationsyrkena på sjukvårdsområdet.

Under våren 1989 har SACO/SR i samråd med företrädare för intresseorganisationen Swedish International Professional Association (SIPA) publicerat en hand— ledning för akademiker med utländska examina. Handled— ningen riktar sig även till flyktingmottagare, arbets— förmedlare m.fl. Den beskriver den svenska arbetsmark- nad som en person med högre utbildning kan möta och ger en rad praktiska råd till en arbetssökande akademiker.

Genom denna redovisning har jag alltså velat visa varför jag anser att min utvärdering av DOS hittills- varande verksamhet inte ger anledning till slutsatsen att ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet skulle vara påkallat för DOs möjlighet att bedriva en meningsfull verksamhet. Jag vill samtidigt understryka att jag inte har sett det som min uppgift att bedöma huruvida det kan finnas andra viktiga skäl att ändå överväga en sådan lagreglering. Den frågan torde få bedömas i anslutning till den fortsatta behandlingen i regeringskansliet av kommissionens rapport och remissutfallet över den. Som har framgått

• Sida 76
•  Original

av DOS remissvar över rapporten överväger också denne för närvarande att till regeringen lägga fram ett eget lagförslag i ämnet.

0. Ny utvärdering

Jag har i ett tidigare sammanhang antytt att den verksamhetsperiod som utvärderingen avser - tre år — har varit något för kort och präglad av "barnsjukdomar" för att ge en helt rättvisande bild. Med hänsyn främst till detta har jag dragit Slutsatsen att det kan vara meningsfullt att göra en ny utvärdering efter en något längre tid, förslagsvis efter ytterligare fem år.

6. Kostnader

Förslaget att förstärka DO—myndighetens personal- resurser skulle enligt min beräkning medföra ett ökat årligt medelsbehov av ungefär 400 000 kr avseende löner m.m. Jag har därvid gjort beräkningen utifrån ett antagande att det skulle inrättas två tjänster på nivån byrådirektör/byråsekreterare. Härtill kommer ett eventuellt tillkommande behov av lokaler och en engångsutgift avseende inventarier m.m. som en utökad arbetsstyrka medför. Jag utgår ifrån att kostnaden kan täckas genom en omfördelning inom anslaget E.Invandring under tionde huvudtiteln.

I övrigt bör slutsatserna av utvärderingen inte medföra något behov av ökade medel.

• Sida 80
•  Original

• Sida 81
•  Original

Bilaga 1

Till DO—pypdigheten inkomna skrivelser från enskilda, fördelade på sakområden

1986 1987 1988 1989 Totalt

(6 mån) (6 mån) Arbetslivet 50 68 63 31 212

(härav offentlig sektor 30 36 49 20 135)

Polisen 17 18 9 10 54 Rättsväsendet 27 39 33 16 115 Allmänna försäkringar 11 11 12 4 38 Kommuner 18 12 17 13 60 Allmänna bidrag 8 17 9 1 35 Utlänningslagen 16 50 37 24 127 Boendet 9 22 30 13 74 Övrig olaga diskri— 21 66 41 23 151 minering Hemspråk 2 9 18 5 34 Religion 3 5 1 4 13 Ras, hets mot folkgrupp 21 42 29 24 116 Allmän diskriminering mot invandrare 13 30 30 13 86

Allmän diskriminering mot svenskar 28 63 244 452

• Sida 82
•  Original

• Sida 83
•  Original

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över (SOU 1989:13 och 14l_Mångfald mot enfald

Efter remiss har följande remissinstanser avgett yttranden över betänkandena i sådan tid att utredningen

hunnit få del av dem:

riksåklagaren, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, socialstyrelsen, konsumentverket/konsumentombudsmannen, universitets-och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, statens institut för läromedelsinformation, forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, statens ungdomsråd, arbetsdomstolen, arbetsmarknads- styrelsen, statens invandrarverk, jämställdhetsombuds— mannen, delegationen för invandrarforskning, diskrimi- neringsombudsmannen, riksdagens ombudsmän, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbets- givareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisa- tionen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Riksförbundet för invandrarbyråpersonal, Stiftelsen allmänhetens pressombudsman, Sveriges Radio AB, juridiska fakultets— nämnden vid Stockholms universitet, Närradionämnden, Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata kvinnoförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Svenska Röda korset, Sveriges Frikyrko— råd, Svenska kyrkans centralstyrelse, samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Samarbetskansliet för invandrarorganisationer "SIOS", Japanska riksförbundet, Riksförbundet Internationella föreningar för invandrar— kvinnor, Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges när- radioförbund, Riksförbundet Hem och skola, Sveriges förenade studentkårer, ILO—kommittén.

En kort sammanställning av de yttranden som har innehållit synpunkter på kommissionens uttalanden i frågorna om behovet av ett lagreglerat förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet resp. DO som särskilt organ enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention

har gjorts inom utredningen.

• Sida 84
•  Original

Domstolsverket anser det angeläget att en sådan lagstiftning övervägs och anför att utan en sådan lagstiftning torde rasdiskrimineringskonventionens krav på gottgörelse eller ersättning till den som lider skada till följd av diskriminering inte kunna uppfyllas på detta område.

Rikspolisstyrelsen kan inte finna att kommissionen har presenterat någon övertygande bevisning om att det verkligen finns behov av en lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Skulle den nu pågående utvärderingen av diskrimineringsombudsmannens verksam- het ge tydliga Signaler om att etnisk diskriminering verkligen förekommer på arbetsmarknaden, har styrelsen för sin del ingen invändning mot att sådana regler övervägs närmare.

Svea hovrätt gör ingen invändning mot att en lagreg- lering övervägs.

Stockholms tingsrätt anför:

Invandrare är, som kommittén framhåller, en utsatt grupp på arbetsmarknaden. Det förhållandet blir med säkerhet allt tydligare när dagens högkonjunktur och måttliga arbetslöshet förbyts till sin motsats. Problemet kan inte förväntas bli löst genom reglering i kollektivavtal. Det förhåller sig säkerligen så att det idag finns starka skäl för en lagstiftning som hindrar diskriminering på arbetslivets område. Det synes lämpligt att i enlighet med förslaget problemet får sin lösning när DOs verksamhet har utvärderats.

Malmö tingsrätt tillstyrker förslaget att lagstiftning ånyo övervägs.

• Sida 85
•  Original

Arbetsdomstolen anför:

Arbetsdomstolen har i sitt yttrande den 29 november 1983 över diskrimineringsutredningens betänkande (SOU 1983:18) med förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet ingående belyst de problem som är förbundna med att åstadkomma en sådan lagstiftning. Problemen har i flera avseenden befunnits vara av den karaktären att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att använda lagstiftning som ett medel att motverka diskriminering av invandrare på arbetslivets område. - Utvärderingen av diskrimineringsombudsmannens arbete har nu inletts och avses bli slutfört under hösten. Det får förutsättas att denna utvärdering kommer att skapa större klarhet beträffande den faktiska omfattningen av diskriminering av invandrare i arbetslivet och även i övrigt ge ytterligare underlag för bedömningen av behovet av lagstiftningsåtgärder. Arbetsdomstolen anser sig därför tills vidare böra avvakta med ett ställ— ningstagande i frågan.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill liksom kommissionen avvakta utvärderingen av DOS verksamhet, men vill ändå

understryka betydelsen av att en sådan lagreglering

övervägs.

Statens invandrarverk anser i likhet med diskrimine— ringsutredningen och kommissionen att vissa invandrare möter problem på arbetsmarknaden som kan hänföras till deras etniska tillhörighet. SIV:s erfarenheter av arbetet med invandrare pekar på att diskriminering i arbetslivet upplevs som ett akut problem bland dessa. - —- Kommissionen föreslår att en civilrättslig lagstift- ning som syftar till att motverka etnisk diskriminering i arbetslivet övervägs. SIV föreslår att frågan om effektivare rättsmedel lämpligen bör övervägas i samband med den pågående utvärderingen av DOS verksam- het.

Jämställdhetsombudsmannen anför: En lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet

• Sida 86
•  Original

1igger inom ombudsmannens intressesfär, men eftersom kommissionen avstår från slutsatser och förslag med hänvisning till utvärderingen av diskrimineringsombuds— mannens verksamhet, ser JämO ingen anledning att nu gå in på frågan.

Diskrimineringsombudsmannen anför att han har för

avsikt att i samband med utvärderingen och närmare bestämt i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 vidare utveckla några av de förslag som kommissionen antytt, främst när det gäller etnisk diskriminering i arbetslivet.

Svenska kommunförbundet anför:

När DOS verksamhet nu utvärderas, anser styrelsen - i likhet med kommissionen — att en lag mot diskriminering på arbetslivets område kan övervägas. Därvid måste också vägas in en bedömning av hur långt man kan komma att nå via fria överenskommelser mellan arbetsmarkna- dens parter.

Landstingsförbundet stödjer tanken på en lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

Svenska Arbetsgivareföreningen noterar med tillfreds-

ställelse att kommissionen inte delar diskriminerings— utredningens uppfattning att FNs rasdiskrimineringskon— vention innebär en ovillkorlig skyldighet att införa förbudslagstiftning på arbetslivets område samt understryker särskilt att den uppgift som ofta framförts i den svenska debatten att FNs rasdiskrimine- ringskommitté kritiserat Sverige för underlåtenhet att lagstifta är oriktig. Kritik har, anför SAF, vid två tillfällen framförts av en respektive tre av kommitténs 18 ledamöter. FN—kommittén i sig har alltså inte tagit ställning.

SAF anför vidare: Föreningen har i bl.a. sitt remissyttrande över diskri-

• Sida 87
•  Original

mineringsutredningen utförligt visat att förbuds- lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet skulle få utomordentligt allvarliga konsekvenser för bl a dem som lagen skulle vara till för att Skydda. En sådan lag skulle innebära en skyldighet för arbetsgiv-' are att se till att den som har bättre meriter - oberoende av etniskt ursprung - alltid ges företräde vid bl a anställning och befordran. Lagen skulle därför slå hårt mot framförallt invandrare, som antingen har utbildning, yrkeskunskaper eller yrkeserfarenhet som är kort, okvalificerad eller inte anpassad efter svenska förhållanden eller som inte kan dokumentera sina meriter. Mer än hälften av de flyktingar som idag anländer till Sverige saknar t.o.m. handlingar som visar deras identitet. - Den privata sektorns obunden— het av formaliserade regler för anställning, meritvär- dering m m är i själva verket en väsentlig förklaring till att även invandrare med obefintliga pappersmeriter normalt utan större svårigheter har kunnat införlivas med den svenska arbetsmarknaden. - En förbudslagstift— ning med därav föranledda rättstvister skulle också få allvarliga återverkningar för relationerna på svenska arbetplatser. Beskyllningar och motbeskyllningar om diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung kan väcka till liv lidelser och fördomar som svenskt arbetsliv hittills varit förskonat ifrån - och som kommissionen mot rasim och främlingsfientlighet har haft till huvuduppgift att förebygga. — Vi vill erinra om att sådana tvister inte bara skulle beröra arbetsgi- varen och den klagande utan i lika hög grad de personer som faktiskt har anställts, befordrats etc, liksom också andra arbetssökande eller arbetskamrater. Individernas personliga integritet skulle samtidigt komma i fara, eftersom arbetsgivare och andra berörda skulle se sig nödsakade att offentligt diskutera de berörda personernas etniska ursprung (jude, grek, "svensk" etc) samt de personliga egenskaper som kan anföras mot den ene eller den andre. - Till detta kommer att en lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet kunde komma att tvinga den privata arbets- marknaden att övergå till formaliserade rekryterings-, anställnings- och befordringssystem av det slag som tillämpas inom statlig förvaltning. De allvarliga konsekvenserna härav för det svenska näringslivets effektivitet och konkurrenskraft är uppenbara.

Landsorganisationen i Sverige anser att en lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden behövs och att arbetet med förslag till lagtexter snarast bör igång— sättas. - LO anser att det i detta lagstiftningsarbete bör övervägas den enskilde arbetsgivarens rätt att

• Sida 88
•  Original

ensam utan prövning "diskriminera" anställd eller arbetssökande med motivet att behövliga kunskaper i svenska språket saknas.—--Trots rådande konjunkturläge har det visats att inget framkommit som förändrar behovet av sådan lagstiftning varvid arbetet med lagtexten enligt SOU 1983:18 kan återupptas snarast med hänsyn till bl a LOs ändringsförslag. - LO förutsätter att arbetet genomförs med facklig medverkan.

Centralorganisationen SACO/SR anför att utvecklingen sedan 1983 möjligen kan ha gjort behovet av lagstift-

ning mindre påkallat. Dels inrättades DO, dels har parterna på arbetsmarknaden aktivt börjat arbeta med invandrarfrågor - i huvudsak genom olika informations- insatser. - Den utvärdering som pågår av DOs arbete bör kunna ge underlag för ytterligare synpunkter på om DOS verksamhet behöver stöd av en ny lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

Sveriges advokatsamfund anför:

Med hänsyn bl a till diskrimineringsutredningens utredning om förekomst av diskriminering, diskrimine— ringsombudsmannens erfarenheter och FN-kommitténs påpekanden anser samfundet att det är väl motiverat att frågan om lämpliga lagstiftningsåtgärder tas upp igen.

Riksförbundet för invandrarbyråpersonal anför:

När det gäller arbetsmarknaden anser vi att en lagreg- lering mot etnisk diskriminering i arbetslivet bör övervägas på nytt. Vi möter ofta människor som upplever att de blivit diskriminerade och det är av vikt att t ex DO ges ökade befogenheter.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför:

Kommissionen anser att en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet ånyo bör övervägas. Detta bör enligt nämnden lämpligen ske i samband med den förestående utvärderingen av DOS verksamhet.

• Sida 89
•  Original

Svenska Röda Korset anser att kommissionen med större bestämdhet borde har presenterat ett förslag om lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. En lag av detta slag bör snarast införas.

Svenska kyrkans centralstyrelse vill särskilt betona behovet av att kunna få diskriminering genom myndighet och på arbetsmarknaden prövad samt anför:

Vi är medvetna om att vissa möjligheter till detta redan finns genom JO och DO. vi ser positivt på att diskrimineringsombudsmannens roll stärks, i synnerhet som kunskap och erfarenhet inom området är av stort värde för att bedöma skilda fall. Det vore också önskvärt med regler mot diskriminering på arbetsmarkna- den. Sådana regler måste naturligtvis utformas med stor omsorg så att de inte får en motsatt effekt.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund:

Enligt vår åsikt har kommissionen intagit en alltför försiktig bedömning ifråga om lag mot etnisk diskrimi- nering i arbetslivet och vi föreslår att en sådan lag snarast införes. Otaliga exempel från diskriminerings- utredningen bekräftar att diskriminering förekommer. Våra erfarenheter i kontakt med många invandrare bekräftar bilden.

Samarbetskansliet för invandrarorganisationer "SIOS" anser att det är av stor betydelse att lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet införs.

Ja anska riksförbundet tillstyrker förslaget att en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet ånyo bör övervägas. Det är allmänt känt att diskrimine- ring förekommer på arbetsmarknaden på grund av etnisk tillhörighet, trots inrättandet av DO-myndigheten. Förbundet anser att DOs möjligheter att sätta kraft bakom orden skulle främjas om effektiva rättsmedel gjordes tillgängliga.

• Sida 90
•  Original

Riksförbundet Hem och Skola ansluter sig till kommissionens uppfattning i fråga om lagstiftning.

ILO—kommittén anför:

ILO—kommittén konstaterar att kommissionen anser att en lagreglering mot etnisk diskriminering i arbetslivet ånyo bör övervägas. Om en sådan lagstiftning övervägs utgår ILO—kommittén från att ILO—konventionen nr 111 blir föremål för lika stor uppmärksamhet som FN- konventionen och att uttalandena från ILO:s gransk— ningsorgan beaktas. En översiktlig rapport om tillämp- ningen av konventionen och rekommendationen nr 111, utarbetad av den oberoende expertkommitten, förelades internationella arbetskonferensen så sent som 1988, konferensdokument Report III (Part 4 B).

DOS ämbete som särskilt organ enligt FNs rasdiskrimine- ringskonvention

Rikspolisstyrelsen har ingen erinran mot att man närmare undersöker om DO kan åläggas den uppgift som avses i artikel 14:2 i konventionen - att som särskilt organ pröva klagomål från personer som anser sig diskriminerade på grund av sitt etniska ursprung.

Svea hovrätt anser att skäl föreligger att överväga inrättande av ett "särskilt organ" som kan vara DO eller JämO.

Stockholms tingsrätt anser att det framstår som mycket lämpligt att DO utses att utgöra det organ som enligt konventionens artikel 14:2 har att pröva klagomål.

DO anför att frågan för närvarande utreds på DOs

kansli.

• Sida 91
•  Original

Sveriges Advokatsamfund har inget att erinra mot att möjligheten övervägs att DO inrättas som ett sådant särskilt organ som omtalas i artikel 14:2. För- och nackdelar med ett sådant organ inom svenskt rätts-

väsende bör klargöras.

Sveriges Radio anför: Kommissionens förslag tar primärt sikte på situationer då talan om ansvar för "olaga diskriminering" ogillats. - Om även brottet "hets mot folkgrupp", vilket består i ett yttrande eller meddelande, görs till föremål för individuell eller kollektiv talerätt kan även sådana yttranden komma att "överprövas" och fällas i det "särskilda organet" när en friande dom meddelats i allmän domstol eller i yttrandefrihetsmål. En sådan ordning är ytterst tveksam ur yttrandefrihetssynpunkt. — Det bör därtill påpekas att en ordning med överpröv- ningsrätt i ett "särskilt organ" kan leda till att ett yttrande i radio eller tv, vilket friats i Radio- nämnden, likväl fördöms av det ”särskilda organet" som därmed anger nya gränser för yttrandefriheten i radio och television.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet:

Förslaget att utse DO att som ett särskilt organ pröva klagomål från personer som anser sig utsatta för rasdiskriminering utan att ha fått upprättelse av tillgängliga inhemska rättsmedel synes tveksamt; kommissionen motiverar inte närmare sin ståndpunkt.

Röda Korset ställer sig bakom kommissionens förslag om ett särskilt organ för klagomål.

• Sida 92
•  Original

• Sida 93
•  Original

Bilaga 3 Förkortningar AD Arbetsdomstolen AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildningen BrB Brottsbalken BRA Brottsförebyggande rådet DEIFO Delegationen för invandrarforskning Dir. Kommittédirektiv DO Ombudsmannen mot etnisk diskrimine- ring JK Justitiekanslern JO Riksdagens ombudsmän JämO Jämställdhetsombudsmannen KO Konsumentombudsmannen LO Landsorganisationen i Sverige NO Näringsfrihetsombudsmannen prop. Regeringens proposition PTK Privattjänstemannakartellen RF Regeringsformen RIB Riksförbundet för personal vid invandrarby— råer RPS Rikspolisstyrelsen rskr. Riksdagsskrivelse SACO/SR Centralorganisationen SACO/SR SAF Svenska Arbetsgivareföreningen Seer Sekretesslagen SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SIV Statens invandrarverk Skr. Regeringens skrivelse SOU Statens offentliga utredningar SÖ Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens Centralorganisation UHÄ Universitets- och högskoleämbetet

• Sida 94
•  Original

• Sida 95
•  Original

Kronologisk förteckning

]. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C.

Beskattning av fåmansföremg. Fi. Inlegritclen vid statistikproduklion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvalming. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushållssparandel - Huvudmppon från Spardelega—

u'onens spamndersöknlng. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och räusfrågor. A. 15. Slorstadslraflk 2 - Bakgnlndsmaten'al. K. 16. Kosmadsulveckling och konkurrens i banksektom. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19.Regionalpolilikens förutsätmingar. A. 20. Tullregislerlag m.m. Fi. 21.Sän värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25.Rapponer lill hnansienngsuu'edningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30.Profcssorstillsäuning. En översyn av proceduren vid tillsättning av pmfessorstjänsler. U. 31. Statens mm- och provstyrelse. l.

owsswsww

32. Miljöprojekt Göteborg - för en renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskanning — Skanerefonnens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expcnrapporter. Del 4. Fi. 34. Reformerad företagsbeskalming - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expenrapponer. De12. Fi.

35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. — Lagth och bilagor. Del 2. Fi.

36. Inflationskorrigerad inkomstbcskanning. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag — en studie av utvecklingen. 1. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skane- uu'edningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhelens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av ulllrutinema - slutrapport. Fi. * 41. Sameläu och sameting. Ju.

42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Förfauningslext. Fo. 43. Slorstadslraflk 3 - Bilavgifter. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 45. Svandardiseringens roll i EFI'A/EG - samarbetet. I. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. 5. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51. Den gravida kvinnan och fosucl - två individer. Om fosterdiagnoslik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningspmgrammct - aktörer inom energisektorn. ME 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svån rörelsehindrade ungdomar. S. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och fiskeriadminisu'ationen. JO. 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren.

• Sida 96
•  Original

• Sida 97
•  Original

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [Sl]

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Armens utveckling och försvarets planeringssystem. [46]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling — Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstratik 2 - Bakgrundsmaterial. [15]

Slorstadstrafik 3 - Bilavgifter. [43]

Finansdepartementet

Beskattning av fämansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet - Huvudrapport frän Spardelega- tioncns sparundersökning. [l l] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakning- en. [26] Reformerad inkomstbeskattning

- Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]

Reformerad företagsbeskatming

Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfatming av skatte- utredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen - en modernisering av biograffönordningen. [22] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänst. [30] Stiftelser för samverkan. [50]

J ordbruksdepartementet Fiskprisregleringen och t'tskeriadministrationen. [56]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. [57]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till f'tnansieringsuuedningen. [25] Statens mät— och provstyrelse. [31]

Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll iEFI'A/EG - samarbetet. [45]

• Sida 98
•  Original

Systematisk förteckning

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]

lntegn'teten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]

SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18]

Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23]

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön — miljöavgifter pä svavel och klor. [211 Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48]

Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49]

Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektom. [52]

___-.,

_.-':':.._-'-—:-'——-———--——..... _

Kur Gt. BIBL. 1989 — o 9 — l 2 STDQKHQIM]

u—u—w— . ...

• Sida 99
•  Original

I'll?” .» . =

• Sida 100
•  Original