SOU 1991:29

Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar : ett delbetänkande

Till statsrådet och chefen för civildepartementet

Den 12 oktober 1989 bemyndigade regeringen chefen för civildeparte- mentet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över lagstift- ningen om offentlig anställning och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 21 november 1989 generaldirektören Börje Hårdefelt som särskild utredare.

Som sakkunniga förordnades fr.o.m. den 12 december 1989 hovrättsas- sessom Hans Blyme, departementsrådet Bo Malmqvist, hovrättsassessom Nils Rekke, förhandlingsdirektören Jan Risshytt, departementssekretera- ren Sten Spångberg och departementsrådet Staffan Synnerström.

Som experter förordnades fr.o.m. den 1 februari 1990 hovrättsrådet Olof Bremberg samt fr.o.m. den 1 april 1990 byråchefema Kristina Boutz och Göran Persson samt hyresrådet Urban Engström.

Till sekreterare åt utredaren förordnades fr.o.m. den 1 december 1989 kammarråttsassessom Eskil Hinn. Som biträdande sekreterare för- ordnades fr.o.m. den 14 maj 1990 hovrättsassessom Sten Ljunggren och fr.o.m. den 18 mars 1991 jur.kand Anna Ekström.

Utredningen har antagit namnet LOA—utredningen (C 1989:O7).

Härmed överlämnar vi ett delbetänkande med förslag till en lag om

periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och lands— tingskommunala anställningar.

Vid utarbetandet av betänkandet har hänsyn inte kunnat tas till för- fattningar som utkommit från trycket efter den 1 januari 1991. Vårt utredningsarbete fortsätter.

Stockholmi mars 1991

Börje Hårdefelt

/Eskil Hinn

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen

AF Anställningsförordningen (1965:601) Dir. Direktiv

Ds Publikation i departementsserien

EG Europeiska gemenskapen

LOA Lagen (1976:600) om offentlig anställning RF Regeringsformen

SAMN Statens arbetsmarknadsnämnd

SFS Svensk författningssamling

SJ Statens järnvägar

SOU Statens offentliga utredningar

'. __|-, fl,, jam 'a'."

.eu-gapa,

in!

__E." ill.,-fl:??? * " F ' | .

Flt . , _ .,

-| 1 H

-l :m .tiji .

Sammanfattning

I betänkandet föreslår vi klargöranden och kompletteringari reglerna om periodiska hälsoundersökningar i statliga, kommunala och landstingskom- munala anställningar.

Den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans eller hennes hälsotillstånd kan medföra risk för bl.a. allmänhetens säkerhet till liv och hälsa skall vara skyldig att regelbundet gå igenom de hälsoundersök- ningar som behövs. Det kan gälla t.ex. syn- och hörselkontroller för den som varit skyldig att lämna läkarintyg om detta vid anställningen och vars syn och hörsel det därför är naturligt att följa upp även under anställ- ningen.

För att man skall få garantier för att nödvändiga periodiska hälso- undersökningar kommer till stånd föreslår vi att man bygger vidare på det system med kollektivavtal om sådana undersökningar som redan finns på den kommunala och landstingskommunala sidan. En ordning med kollektivavtal om periodiska hälsoundersökningar bör prövas också inom den statliga sektorn.

I väntan på att kollektivavtal träffas i dessa frågor bör skyldigheten att gå igenom periodiska hälsoundersökningar slås fast i en särskild lag. Lagen skall gälla bara i den mån det saknas kollektivavtal i änmet. Bakgrunden till våra förslag är bl.a. en dom av arbetsdomstolen från år 1984. Enligt domen måste en myndighets föreskrifter om periodiska hälsoundersökningar för den egna personalen ha stöd i lag, eftersom undersökningarna annars kan komma i konflikt med regeringsformens regler om skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmänna.

Förslagen syftar till att undanröja den oklarhet i hithörande frågor som visat sig efter domen och att säkerställa att myndigheter också i fortsättningen kan meddela de föreskrifter om periodiska hälsoundersök- ningar som behövs när kollektivavtal saknas.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 februari 1992.

ir -' __N

_, ”.:th.5

. ;; Jquu 1, 311474:— u-luf. .'

gama-'.. _

iglar-gp .-

Lagförslag

Förslag till

Lag om periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar

Härigenom föreskrivs följande.

Vem lagen gäller för

1 5 Denna lag gäller sådana arbetstagare hos staten, kommunerna eller landstingen som - har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, och

- inte omfattas av kollektivavtal om skyldighet att regelbundet genomgå läkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar.

Skyldighet att genomgå periodiska hälsoundersökningar

2 5 Efter uppmaning av arbetsgivaren är arbetstagaren skyldig att regelbundet genomgå läkarundersökningar eller andra hälsoundersök- ningar.

Den som inte följer uppmaningen får avstängas från de arbetsuppgifter som kräver hälsoundersökning.

Avvikande bestämmelser i andra lagar

3 5 Om en annan lag innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1992.

1. Bakgrunden till vårt uppdrag i denna del

1.1. Gällande rätt i korthet

Från säkerhetssynpunkt är det nödvändigt att vissa anställdas hälsotill- stånd kontrolleras regelbundet under anställningen. Den som har arbetsuppgifter av stor betydelse för allmänhetens säkerhet till liv och hälsa kan t.ex. behöva gå igenom återkommande undersökningar av syn och hörsel, reaktionsförmåga eller motorik.

I 13 kap. 2 5 LOA finns regler om skyldighet att genomgå läkarun- dersökning för arbetstagare med statligt reglerade anställningar. De gäller för det fall att det visar sig att arbetstagaren inte kan sköta sitt arbete och detta kan antas bero på sjukdom eller något jämförbart förhållande. Däremot finns inte någon allmän lagreglering om att arbetstagare i offentliga anställningar skall gå igenom läkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar utan att det uppkommit fråga om någon miss- skötsamhet på grund av sjukdom etc. i det enskilda fallet.

En del mer speciella regler om undersökningar av detta senare slag (periodiska hälsoundersökningar) finns i luftfartslagen (l957:297), körkortslagen (1977:477), fartygssäkerhetslagen (1988z49), smittskydds- lagen (1988:1472), strålskyddslagen (1988:220) och jämvägssäker- hetslagen (1990: 1 157). De avser områden med speciella riskförhållanden. Bestämmelser om läkarundersökning finns också i arbetsmiljölagen (1977: 1 160).

På det kommunala området finns kollektivavtal (AB 89) med be- stämmelser av allmän räckvidd som ger arbetsgivaren befogenhet

att efter skälighet avgöra när arbetstagaren skall lämna läkarintyg, såväl i samband med anställandet som under anställningen.

I en dom har arbetsdomstolen (AD 1984 nr 94) prövat frågan om statens järnvägar (SJ) haft rätt att på sätt som skett påkalla att en SJ- anställd bussförare genomgick periodiska hälsoundersökningar. Under- sökningarna hade påkallats med stöd av föreskrifter som SJ själv meddelat. Domstolen fann att besluten om undersökningarna stred mot RF 2:6 genom att de utgjort påtvingade kroppsliga ingrepp och att SJ saknat stöd i lag för sådana ingrepp. Som ett led i sin prövning av tvisten kom domstolen fram till att det varit fråga om myndighetsutövning från SJs sida. Domen finns med som bilaga 1.

1.2. Tidigare utredningar

Efter AD-domen har frågan om periodiska hälsoundersökningar utretts vid flera tillfällen.

I betänkandet (Ds C 19855) Läkarundersökning i statlig tjänst m.m. behandlades frågan och föreslogs att statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) skulle se över regelsystemet. Regeringen uppdrog åt SAMN att göra en sådan översyn.

I rapporten (Ds C 1986:6) Hälsoundersökningar i statlig tjänst m.m. lade SAMN fram förslag till ändringar i bl.a. 13 kap. 2 & LOA, som innebar att arbetstagare med statligt reglerade tjänster skulle vara skyldiga att genomgå periodiska hälsoundersökningar, om de var skyldiga att lämna läkarintyg när de anställdes.

Rapporten remissbehandlades. Remissyttrandena sammanställdes i en promemoria (Ds C 1987zl).

Frågan bereddes därefter vidare inom civildepartementet. Resultatet av beredningen presenterades i promemorian (Ds 1989z45) Periodiska hälso— undersökningar i vissa offentliga anställningar.

I departementspromemorian föreslogs i huvudsaklig överensstämmelse med SAMNs förslag att det skulle införas bestämmelser i 13 kap. 2 & LOA som gav arbetsgivaren möjlighet att ålägga arbetstagare i vissa statliga anställningar, där hälsokraven av säkerhetsskäl måste ställas sär-

skilt högt, att genomgå periodiska läkarundersökningar eller andra hälso- undersökningar.

Vidare förslogs att ett tillägg skulle göras i 1 kap. 5 & LOA så att bestämmelserna om läkarundersökning i 13 kap. 2 åLOA och anslutande förfaranderegler skulle tillämpas också på motsvarande arbetstagare i kommunal tjänst.

Sammanfattningen i 1989 års departementspromemoria och promemo— rians lagförslag finns med som bilagor 2 och 3 till detta betänkande.

Den promemorian har inte remissbehandlats.

1.3 Våra direktiv

Vi har fått i uppgift att se över lagstiftningen om offentlig anställning. Uppdraget, som framgår närmare av våra direktiv (Dir l989:50), innebär sammanfattningsvis följande.

Huvudsyftet med utredningsuppdraget är att lagstiftningen om offentlig anställning och då i första hand LOA skall anpassas till den förändrade synen på offentlig anställning och personalpolitik. Vidare skall LOA bli överskådligare och lättare att tillämpa och detaljregler ska utmönstras ur LOA.

När det gäller utredningsuppdragets inriktning sägs i direktiven att vi bör pröva hur en grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning samtidigt kan

dels tillgodose kraven på decentralisering, verksamhetsanpassning och

anpassning till de regler som gäller för arbetsmarknaden i stort, dels värna om de medborgerliga kraven på demokratisk styrning, insyn och rättssäkerhet också i frågor som rör offentliga anställningar. Det gäller alltså att balansera de specifika allmänintressen som gör sig gällande i dessa sammanhang mot de förändringar som skett i synen på offentlig anställning och offentlig verksamhet.

I samband därmed skall vi också behandla vissa speciella frågor som har angetts särskilt i direktiven. I en bilaga till direktiven har tagits upp bl.a. frågan om periodiska hälsoundersökningar (punkt 5 i bilagan).

I denna del sägs i direktiven bl.a. att ett par delfrågor i sammanhanget bör undersökas ytterligare, innan departementets beredning av lagstift- ningsärendet avslutas.

Det gäller

. behovet av lagregler om hälsoundersökningar på det kommunala området, . vilka kategorier av arbetstagare som skall vara skyldiga att under- kasta sig sådana undersökningar, . möjligheterna att i förväg precisera ändamålet med under- sökningen, . vad resultatet av en hälsoundersökning i olika fall skall kunna leda

till.

Dessa frågor skall vi överväga. I direktiven sägs vidare att frågan om periodiska hälsoundersökningar bör behandlas med förtur.

Vi har funnit att en förtursvis behandling av frågan inte är oförenlig med vår pågående allmänna översyn av lagstiftningen om offentlig anställning.

Vi har därvid haft anledning att särskilt uppmärksamma frågans samband med läkarundersökningar enligt 13 kap. 2 & LOA. Denna bestämmelse ingår som en del i vår allmänna översyn av LOA. Som framgår närmare av avsnitt 2.7 om den lagtekniska lösningen anser vi dock att sambandet mellan läkarundersökningar enligt 13 kap. 2 & LOA och periodiska hälsoundersökningar inte är sådant att allt måste tas upp i ett enda sammanhang.

Vi har därför behandlat frågan om periodiska hälsoundersökningar med förtur.

2. Allmänna överväganden

2.1. Vår allmänna syn på författningsregle- ringen av offentlig anställning

Vi har mot bakgrund av direktiven delvis andra utgångspunkter för vår behandling av frågan om periodiska hälsoundersökningar än de tidigare utredningarna. En utgångspunkt, förutom arbetsdomstolens dom, är vår allmänna syn på regleringen av offentlig anställning.

Statlig anställning vilade före 1965 års förhandlingsrättsreform helt och hållet på offentligrättslig grund. Allt som rörde de statsanställdas rättigheter, skyldigheter och förmåner reglerades i lagar, förordningar eller andra offentligrättsliga beslut.

I dag anses det allmänt att den statliga anställningen vilar på civilrättslig grund i form av enskilda anställningsavtal mellan en anställd och hans anställningsmyndighet, även om anställningsmyndighetens formella ingående av sådana avtal kommer till uttryck i ett myndighetsbeslut.

Inom kommuner och landsting har man en annan tradition. Mycket lite av det som rör den kommunala anställningen regleras offentligrättsligt. Istället reglerar man inom den kommunala sektorn sådana frågor genom kollektivavtal liksom man gör på den privata arbetsmarknaden.

På det statliga området befinner man sig i en brytningstid. Å ena sidan har vi en tradition att reglera frågor som rör anställning med föreskrifter. Vi lever också med ett omfattande arv av offent- ligrättsliga regleringar, främst i form av en mängd förordningar.

Å andra sidan finns inom staten ambitionen att så långt det är möjligt och lämpligt likställa statlig anställning med anställning inom andra sektorer vad gäller både formen för och innehållet i regleringen (se t.ex. prop. 1984/85:219). Med denna ambition som grund har en genom-

gripande utveckling inom det avtalsreglerade området skett. Ambitionen kommer också tydligt till uttryck i våra direktiv.

Vi ser det därför som vår uppgift att lämna förslag som syftar till en motsvarande utveckling inom det hittills författningsreglerade området.

Offentligrättslig reglering bör vara förbehållen förhållanden eller omständigheter som är en följd av att statliga myndigheter exklusivt utövar verksamheter som ingår i samhällets åtaganden gentemot medborgarna och som därmed blir särskiljande i förhållande till anställning inom andra sektorer. Det kan t.ex. vara arbetsuppgifter som är förenade med maktutövning gentemot allmänheten, t.ex. den polisiära verksamheten. Av detta följer att garantier för enskildas rättssäkerhet i deras mellanhavanden med myndigheter inte bör vara beroende av förhandlingar mellan staten som arbetsgivare och de statsanställdas huvudorganisationer.

Offentlig anställning kan också vara förenad med ett ansvar att upp— rätthålla viktiga samhällsfunktioner. Det leder till att vissa grundläggande regler om offentliganställdas möjligheter att ta till stridsåtgärder också bör ha offentligrättslig form. Det kan också gälla regler som syftar till att garantera att tjänstemännen tillämpar lagar och andra författningar utan otillbörlig påverkan från något håll.

När det gäller skyldigheten att genomgå periodiska hälsoundersökningar är denna skyldighet, enligt vår uppfattning, inte något exklusivt för offentligt anställda arbetstagare. Skyldigheten bör vara en följd av de arbetsuppgifter som man har oavsett vem som är ens arbetsgivare.

Enligt vår allmänna syn bör man därför om möjligt undvika att reglera en sådan skyldighet på annat sätt och med annan innebörd än vad som förekommer inom andra sektorer. Detta är en bärande utgångspunkt för de överväganden som nu följer.

En annan utgångspunkt är att de hälsoundersökningar som det här gäller (syn- och hörselkontroller m.m.) är allmänt förekommande.

2.2. Konsekvenser av arbetsdomstolens dom

Vår bedömning: Enligt den grundlagstolkning som kommit till uttryck i arbetsdomstolens dom måste föreskrifter om obligatoriska hälsoundersökningar i statliga anställningar ha lågform.

Den rättsliga regleringen behöver kompletteras eller ersättas med andra garantier för att sådana undersökningar kommer till stånd.

_

Skälen för vår bedömning: Som vi redan har varit inne på gällde AD- domen periodiska hälsoundersökningar som en statligt anställd bussförare hade genomgått. Undersökningarna hade påkallats av arbetsgivaren - SJ - med stöd av föreskrifter som SJ själv meddelat. Domstolen fann att besluten om läkarundersökningama stred mot RF 2:6 genom att de utgjort påtvingade kroppsliga ingrepp och att SJ saknat stöd i lag för sådana ingrepp.

Sin slutsats, att bussföraren blivit "påtvingad" undersökningarna, grundade domstolen på ett resonemang om begreppet myndighetsutöv- ning. Det kunde nämligen "ligga nära till hands att uppfatta regerings- formen på det sättet att en åtgärd inte kommer i konflikt med förbudet mot påtvingade kroppsliga ingrepp annat än i den mån det kan sägas vara fråga om ett tvång som har karaktären av utövande av offentlig makt". Som ett utmärkande drag för myndighetsutövning framhölls i domen att myndighetens beslut eller åtgärd får rättsverkningar för den enskilde på grund av innehållet i offentligrättsliga regler och inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. De föreskrifter, som SJ i det aktuella fallet hade grundat sina beslut på, var enligt domstolen av offentligrättslig natur.

Arbetsdomstolen kom sålunda fram till att det varit fråga om myndig- hetsutövning från SJs sida och att undersökningarna påtvingats bussföra- ren utan det stöd i lag som regeringsformen kräver.

Domstolen tillade att den med det förda resonemanget inte tagit ställning till i vad mån RF 2:6 kan ha tillämplighet utanför området för myndighetsutövning.

Med denna tolkning av regeringsformen måste föreskrifter (rättsregler) om skyldighet för människor att genomgå periodiska hälsoundersökningar ha lagform enligt RF 2:6 och 2:12, även när föreskrifterna avser arbets— tagare hos staten. Detta gäller offentligrättsliga föreskrifter.

För föreskrifter av privaträttslig natur ställer RF 8:2 upp ett motsvaran- de lagkrav. Rättsläget på den punkten har inte förändrats genom domen.

Enligt arbetsdomstolens grundlagstolkning kommer alltså i princip alla föreskrifter om obligatorisk hälsoundersökning att kräva lagform. De måste med andra ord beslutas av riksdagen. En annan sak är att före— skrifter om verkställigheten av sådana lagregler kan beslutas av regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detta enligt RF 8: 13.

Det är givetvis oacceptabelt att föreskrifter av det slag som prövats genom domen står kvar utan den förankring i lag som domstolen ansett att regeringsformen kräver.

Samtidigt är det angeläget att var och en som har arbetsuppgifter av stor betydelse för säkerheten också i fortsättningen genomgår de hälsokontroller som behövs. Detta med tanke på att viktiga intressen står på spel. Det gäller ju bl.a. allmänhetens säkerhet till liv och hälsa.

Vad vi sagt nu om vikten av periodiska hälsoundersökningar gäller självfallet oavsett om verksamheten bedrivs i statlig, kommunal eller privat regi. En betydelsefull skillnad mellan statliga och andra an- ställningar när det gäller den rättsliga regleringen bör dock framhållas.

För statsanställda vilar systemet med periodiska hälsoundersökningar traditionellt på föreskrifter. Detta sammanhänger med att föreskrifter är det enda sätt på vilket en statlig myndighet kan ge sin personal direktiv som är på en gång bindande och generellt tillämpbara. Det skall också ses i ljuset av att föreskrifter som är grundläggande för de statsanställdas rättsställning enligt RF 11:10 måste meddelas i form av lag.

För de kommunalt eller privat anställda (t.ex. kommunernas brandmän och flygbolagens piloter) har man i stället en ordning med hälsoundersök— ningar som bygger på avtal.

De frågor som prövats genom arbetsdomstolens dom gäller en arbets- tagares skyldighet att genomgå hälsoundersökningar på grund av offent-

ligrättsliga föreskrifter. Domstolen har däremot inte tagit ställning till förhållanden som grundas på avtal eller i övrigt på regler av privaträttslig natur.

Ett tänkbart sätt att möta de krav som följer med arbetsdomstolens grundlagstolkning är att införa ny lagstiftning (lagregler och andra föreskrifter) som ersätter eller kompletterar de föreskrifter som inte motsvarar kraven.

En annan möjlighet, som förtjänar att övervägas, är att man slopar dessa föreskrifter eller en del av dem och litar till andra medel i stället.

Vi tänker då främst på - kollektivavtal,

- arbetsledningsbeslut.

Dessa båda alternativ behandlar vi först. Till behovet av ny lagstiftning återkommer vi längre fram.

2.3. I vilken utsträckning kan man lita till andra garantier än lagstiftning?

2.3.1. Kollektivavtal

Vårt förslag: Kollektivatal om periodiska hälsoundersökningar finns på den kommunala sidan och motsvarande kan gälla också "på-'den, statliga. Denna lösning är dock inte ensam tillräcklig.

Genom lämpligt avvägda kollektivavtalsbestämmelser kan man få garantier för att behovet av periodiska hälsoundersökningar tillgodoses enligt riktlinjer och rutiner som arbetsgivare och arbetstagare tillsammans har utarbetat och kommit överens om.

Så har man löst frågan på den kommunala sidan.

Där finns ett kollektivavtal (AB 89) som i 5 5 innehåller följande under rubriken Tjänstbarhetsintyg:

'Om arbetsgivaren så påfordrar, är arbetstagare i samband med anställandet eller eljest skyldig att avlämna av läkare utfärdat intyg om tjänstbarhet. Kostnaden för sådant intyg ersättes av arbetsgivaren.

Tjänstbarhetsintyg skall vara avfattat enligt fastställt formulär och, om så påfordras, utfärdat av anvisad läkare."

Regeln i 5 & torde av parterna vara avsedd att ge arbetsgivaren befogen- het att efter skälighet avgöra också frågor om hälsoundersökningar under anställningen. Avtalsregeln torde med andra ord utgöra en s.k. arbets- givarventil.

I 10 5 4—6 sägs:

"4. Arbetstagare kan efter läkares hörande meddelas förbud att tjänstgöra för att förhindra att smitta sprids.

5. Arbetstagare kan meddelas förbud att tjänstgöra i avvaktan på resultat av beordrad läkarundersökning.

6. Arbetstagare, som vägrar genomgå läkarundersökning eller ställa sig till efterrättelse av läkare föreskriven vård, kan avstängas från tjänst- göring för högst 30 arbetsdagar i sänder."

Erfarenheterna av det kommunala systemet synes vara goda.

Vi anser att kollektivavtalsvägen bör prövas också för statligt anställda så snart som möjligt. För detta talar inte minst intresset att undvika onödiga skillnader mellan statliga och andra anställningar. Det samför- stånd som ett avtal innebär är naturligtvis också en fördel i sig.

En lösning genom avtal kan knappast komma i konflikt med regerings— formen. Varken ordalydelsen i RF 2:6 eller förarbetena ger stöd för att det som grundas på avtal skall anses ”påtvingat". Som framgått av det föregående ger inte heller AD-domen stöd för en sådan grundlagstolk— ning. Domstolen har inte tagit ställning till beslut eller åtgärder på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur.

Enligt vår uppfattning har de frågor om hälsoundersökningar som det här gäller inte heller sådan grundläggande betydelse för statstjänstemän— nens rättsställning att de enligt RF 11:10 måste lagregleras.

Möjligheten att träffa kollektivavtal är dock knappast tillräcklig för att säkerställa de nödvändiga undersökningarna. Detta med hänsyn bl.a. till att sådana avtal förutsätter förhandlingar som det är svårt att förutse resultatet av.

2.3.2 Arbetsledningsbeslut

Vår bedömning: Även utan kollektivavtal kan den som vägrar att genomgå en nödvändig periodisk hälsoundersökning ställas inför valet att genomgå undersökningen eller bli omplacerad. Inte heller detta är dock alltid en tillräcklig garanti för att problemet löses.

Skälen för vår bedömning: Också i fall då kollektivavtal saknas kan behovet av periodiska hälsoundersökningar ofta tillgodoses på frivillig väg, t.ex. genom att arbetstagare i eget intresse följer uppmaningar av arbetsgivaren att gå igenom sådana undersökningar enligt en på förhand uppgjord plan. Men det kan förekomma situationer då en arbetstagare inte vill medverka till att han eller hon blir hälsoundersökt.

Arbetsgivaren kan då, i kraft av sin uppgift att leda och fördela arbetet, ställa arbetstagaren inför ett val. Antingen går han eller hon igenom undersökningen. Eller också får den anställde sådana ändrade arbetsupp— gifter som inte kräver någon hälsoundersökning.

Rätten att omplacera den som vägrar att gå med på en sedvanlig periodisk hälsoundersökning måste anses följa av anställningsavtalet och allmänna arbetsrättsliga regler som har utbildats i praxis. Ett skäl för en omplacering kan vara det ansvar för säkerheten som arbetsgivaren har mot andra anställda eller mot t.ex. passagerarna i den buss som arbetstagaren har till uppgift att köra.

En offentlig arbetsgivares rätt att fatta arbetsledningsbeslut av detta slag skiljer sig i princip inte från vad som gäller på den privata arbets- marknaden. Man kan därför knappast hävda att besluten innebär ett tvång som har karaktär av utövande av offentlig makt. Det ligger närmare till hands att uppfatta dem som grundade på anställningsavtalet och regler av privaträttslig natur. De kan då inte komma i konflikt med regeringsfor— men eller resonemanget i arbetsdomstolens dom.

Därmed är inte sagt att arbetsledningsbeslut utgör en tillräcklig garanti för att de behövliga hälsoundersökningama kommer till stånd.

Om man litar enbart till arbetsledningsbeslut i stället för som hittills också till föreskrifter, kan det vidare bli svårt för arbetstagaren att förutse om hans eller hennes arbetsuppgifter kräver att han eller hon hälsoundersöks och efter vilka principer i övrigt arbetsgivaren kommer att påkalla hälsoundersökningar. Detta är knappast godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt.

2.4. Behovet av en allmän lagreglering om periodiska hälsoundersökningar i stat- liga och andra anställningar

år! förslag En skyldighet för vissa arbetstagare hos staten, kommunerna och landstingen att underkasta sig periodiska hälso- undersokmngar slås fast [ lag. lagreglema skall gälla bara i den mån kollektivavtalsbestämmelseri ämnet saknas.

SAMNs förslag: Skiljer sig från vårt på flera sätt. Bl.a. ger de lagregler SAMN föreslog inte utrymme för lösningar genom kollektivavtal på den statliga sidan. SAMN hade inte i uppdrag att utreda frågan om hälso- undersökningar i kommunala anställningar och lämnade inte heller något förslag om detta.

Remissinstansema: Något mer än hälften av remissinstanserna tillstyrkte SAMNs förslag.

Förslaget i departementspromemorian: Nya lagregler införs enligt vilka staten, kommuner och landsting som arbetsgivare kan ålägga vissa anställda att gå igenom periodiska hälsoundersökningar. Departements- promemorian innehåller ingen motsvarighet till vårt förslag att lagregler- na skall gälla bara i den mån kollektivavtalsbestämmelser i ämnet saknas.

Skälen för vårt förslag: Lagar och andra föreskrifter med stöd av lag kan, till skillnad från arbetsledningsbeslut, ge den stadga åt systemet med periodiska hälsoundersökningar som är önskvärd. På så sätt kan förutsättningama för en fast och enhetlig praxis förbättras. Samtidigt ökar förutsebarheten.

Som vi redan har varit inne på, kan dessa fördelar uppnås också genom kollektivavtal. Sådana avtal om periodiska hälsoundersökningar i statliga anställningar skulle ligga i linje med strävandena att minska skillnaderna mellan dessa och andra anställningar. Kollektivavtal bör därför träffas av parterna inom den statliga sektorn. Men man kan inte bygga uteslutande på detta så länge det är ovisst i vilken utsträckning och inom vilken tid det går att sluta kollektivavtal i frågan.

Vår slutsats blir alltså att det för närvarande behövs föresla'i/ier om periodiska hälsoundersökningar i statliga anställningar.

Ett givet krav är att någon befogad tvekan om dessa föreskrifters grundlagsenlighet inte får råda. De måste vara förenliga med arbetsdom- stolens dom om tolkningen av RF 2:6. För detta krävs nya föreskrifter i form av lag, dvs. att riksdagen beslutar föreskrifter.

För att de nya lagreglema inte skall hindra att det träffas kollektivavtal om periodiska hälsoundersökningar bör de gälla bara i den mån sådana avtal saknas. Lagreglema bör utformas så att - om sådana avtal träffas - den avtalade ordningen kan tillämpas även på de arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande organisationen men som är sysselsatta i arbete som omfattas av avtalet.

På den kommunala sidan, inklusive den landstingskommunala, är behovet av garantier för periodiska hälsoundersökningar i det väsentliga redan tillgodosett genom kollektivavtal. Som har framgått av det föregående ger AD-domen inte anledning att ändra den ordningen. Inte heller i övrigt anser vi det nödvändigt eller lämpligt att föreslå någon

sådan ändring. Vi vill tvärtom utgå från systemet med kollektivavtal om periodiska hälsoundersökningar.

En annan fråga är om lagreglema bör gälla sådana arbetstagare hos kommuner och landsting som inte tillhör avtalsslutande part och därför inte är bundna av kollektivavtalsregleringen. Självfallet bör också dessa arbetstagare genomgå de hälsoundersökningar som deras arbetsuppgifter kräver. Det är viktigt att skyldigheten enligt de nya lagreglema uttrycks så att reglerna inte ger underlag för missförstånd eller tvekan på denna punkt. Några nackdelar med att reglerna får omfatta även de arbetstagare som har nämnts nu kan vi inte se. Samma synsätt bör läggas på motsva- rande arbetstagare hos staten.

Mot denna bakgrund föreslår vi att lagregler med den angivna in- nebörden skall gälla för den som har riskfyllda arbetsuppgifter oavsett om han eller hon är anställd hos staten, en kommun eller ett landsting.

Det kan synas ligga nära till hands att låta reglerna gälla också den privata sektorn. Den osäkerhet som efter AD-domen framkommit om de periodiska hälsoundersökningama och räckvidden av regeringsformens lagkrav har dock avsett endast statliga och kommunala anställningar. Privata arbetsgivare faller självfallet utanför begreppet "det allmänna" i RF 2:6. Med hänsyn härtill anser vi det opåkallat att utsträcka reglernas giltighetsområde till den privata sektorn.

2.5. Närmare om vilka arbetstagare som skall omfattas av de nya lagreglema och om ändamålet med undersökning- arna

_

Vårt förslag: Den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans eller hennes hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom skall vara skyldig att genomgå periodiska hälso— undersökningar enligt de nya lagreglema. En närmare precisering av personkretsen görs genom verkställighetsf'oreskrifter eller genom beslut i särskilda fall.

Genom verkställighetsföreskrifter eller beslut i särskilda fall anges också vilka hälsofimktioner som skall undersökas och intervall- tätheten för undersökningarna.

_

SAMNs förslag: Den som skall lämna läkarintyg när han anställs skall också vara skyldig att genomgå periodiska hälsoundersökningar under anställningen.

Remissinstanserna: De flesta var positiva till SAMNs förslag. Några efterlyste en högre grad av konkretion i fråga om ändamålet med undersökningarna.

Förslaget i depanementspromemorian: Överensstämmer med vårt förslag.

Skälen för vårt förslag: En allmän reglering om periodiska hälso- undersökningar bör ta sikte på sådana verksamheter inom det offentliga området där det av säkerhetsskäl är påkallat med återkommande hälso- undersökningar av de anställda. Det gäller, såsom nämnts i departements- promemorian, viss personal inom försvaret, hälso- och sjukvården, rädd- ningstjänsten, trafik- och kommunikationsväsendet m.fl. områden där

riskfyllda verksamheter bedrivs. Det är viktigt att arbetet där utförs av personer med god hälsa, eftersom brister i hälsotillståndet kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet och hälsa samt för betydande skador på miljö och egendom.

Det sagda gäller alltså behovet av periodiska hälsoundersökningar i verksamheter där inte någon särskild lag redan ger tillräckliga garantier för att sådana undersökningar kommer till stånd.

På den statliga sidan utgörs denna personkrets i många fall av sådana anställda som är skyldiga att lämna läkarintyg vid anställningen enligt 6 & AF. Den skyldigheten gäller bara ifall en myndighet anser att säkerheten för arbetstagaren och allmänheten kräver ett läkarintyg. Till grund för myndighetens bedömning finns då också en expertmyndighets, socialsty- relsens eller försvarets sjukvårdsstyrelses, synpunkter på hälsotillståndets betydelse (7 & AF). Det är naturligt att de speciella krav som ställs på arbetstagaren vid anställningstillf'allet också skall gälla under anställ- ningen. För att kunna säkerställa de viktiga intressen som motiverar nyanställningsintyget måste arbetstagaren vara skyldig att genomgå återkommande hälsoundersökningar även under anställningen.

Följande resultat av en enkät, som gjorts inom regeringskansliet år 1988 och som redovisats i departementspromemoria, belyser vilka kategorier av statligt anställda som främst är aktuella för periodiska hälsoundersökningar:

Utrikesdepartementets område: - vissa tjänstemän inom utrikesförvaltningen eller SIDA.

Försvarsdepartementets område:

- instruktör i vapentjänst eller annan personal som har ansvar för säker- heten i samband med övningar med skarp ammunition, - flygförare och annan personal som utgör besättning på luftfartyg, - flygtrafikledare och radarjaktledare, - personal som vidarebefordrar flyginforrnation, - personal i fartygstjänst som har ansvar för fartygets säkra framförande, - personal som tjänstgör på u-båtar, - dykare och personal som svarar för användning av tryckkammare, — medicinsk personal,

- instruktöreri fallskärmstjänst, - de som är skyldiga att personligen ha vapen, - fordonsförare, — personal vid kustbevakningen.

Socialdepartementets område: — personal som arbetar med patienter vid rättspsykiatriska kliniker, - personal vid P3- och P4-laboratorier.

Kommunikationsdepartementets område: — bussförare vid postverket,

- personal som arbetar med montage och underhåll i televerkets radiomaster, — lokförare, småfordonsförare, växlingspersonal (inklusive radiolokopera- törer), tågklarerare, fjärrtågklarerare, tågmästare (tågbefälhavare), till- synsmän för större banarbeten, bussförare och bevakare, allt vid SJ, - lastbilsförare, väghyvelförare, färjeförare och brovakter vid vägverket, - lotsar, lotsmän och fartygsbefäl inom sjöfartsverket, - flygledare i operativ funktion, flygledarassistenter i AFIS—tjänst, personal vid luftfartsinspektionen beordrade i flygtjänst, personal i arbete på hög höjd, personal i funktion som räddningsledare, personal i ramptjänst eller lokalvård, allt inom luftfartsverket.

Finansdepartementets område:

- personal som skall bära tjänstevapen (flygande personal) och teleteknisk personal vid tullverket.

Jordbruksdepartementets område: - personal i distriktsveterinär- och besiktningsveterinärorganisationema,

Civildepartementets område: - helikopterförare och viss annan polispersonal, särskilt i yttre tjänst.

Dåvarande miljö- och energidepartementets område (numera industride- partementets):

- personal i arbete med övervakning av kraftstationer och kraftöverföring i Råcksta, kontrollrumspersonal i Ringhals—, Forsmarks— och värme- kraftverken, personal i drift-, distrikt- och regioncentraler, personal för reparation och underhåll av kraft- och transformatorstationer eller led— ningsnätet, allt inom statens vattenfallsverk.

Som exempel på kommunalt anställda som kan behöva genomgå perio- diska hälsoundersökningar kan nämnas bussförare och kranförare.

Det liggeri sakens natur att lagregler med den vida tillämpning som det här gäller måste bli ganska allmänt hållna. Vi föreslår att reglerna skall gälla den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom. Undersökningarna skall avse sådana på förhand bestämda hälsofunktioner hos arbetstagaren som är av betydelse för de nämnda skyddsintressena (t.ex. syn och hörsel hos en bussförare).

Vi anser det inte möjligt eller lämpligt att detaljreglera dessa frågor i lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan dock på de områden där det behövs fylla ut lagen med verkställighetsföre- skrifter (se RF 8:13) om vilka kategorier av arbetstagare som skall gå igenom hälsoundersökningar, hur ofta det skall ske och vilka hälsofunk- tioner som undersökningarna skall avse. I övrigt kan det räcka med den praxis som utbildas i samband med att arbetstagare genomgår hälso- undersökningar enligt lagen.

Självfallet måste regler av detta slag alltid tillämpas med urskillning och återhållsamhet och med respekt för den enskildes integritet. Varje undersökning måste begränsas i görligaste mån. Sådana hälsofunktioner som inte påverkar arbetet skall givetvis lämnas åt sidan.

Som jämförelse kan nämnas att de specialbestämmelser om periodiska hälsoundersökningar som finns i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) gäller "den som har arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten". Detta

uttryck syftar på flera olika, inte närmare angivna yrkeskategorier inom den spårbundna trafiken.

Det är också värt att uppmärksamma hur personkretsen avgränsas i arbetsmiljölagen ( 1977:1 160)i motsvarande frågor. Lagen gälleri princip varje verksamhet där en arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning, dvs. för hela arbetsmarknaden. I 3 kap. 15 & arbetsmiljölagen finns bestämmelser om läkarundersökning av arbetstagare. Enligt dessa bestämmelser kan regeringen eller, efter regeringens bestämmde, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva om läkarundersökning av den som sysselsätts eller skall sysselsättas "i arbete som innebär risk för ohälsa eller olycksfall". Bestämmelserna gäller såväl läkarundersökning före anställningen som periodiska hälsoundersökningar under anställnings- tiden. Visserligen har arbetsmiljölagens bestämmelser om läkarun- dersökning primärt tillkommit för att skydda arbetstagaren och dennes arbetskamrater. ] sak kan dock verkningarna av en underlåtenhet att genomgå hälsoundersökning enligt arbetsmiljölagen bli desamma som en vägran att följa en uppmaning att genomgå hälsoundersökning enligt de nya regler som vi föreslår.

2.6. Vad en hälsoundersökning kan leda till

Vårt förslag: När hälsobrister upptäcks vid en undersökning bör arbetstagaren i första hand erbjudas olika personalvårdande åtgärder, t.ex. behandling och rehabilitering, så att arbetstagaren om möjligt kan fortsätta att sköta sina arbetsuppgifter. I undantags- fall kan andra åtgärder bli aktuella, såsom omplacering eller av- stängning.

SAMNs förslag: SAMN berörde inte närmare vad resultatet av en hälso- undersökning borde kunna leda till. När det gällde en vägran att genomgå hälsoundersökning, ansåg nämnden att det inte var nödvändigt att införa bestämmelser om avstängning. Andra åtgärder borde vidtas i stället, såsom omplacering, diciplinärt förfarande och i sista hand uppsägning.

Remissinstansema. Några hade synpunkter bl. a. på konsekvenserna av en vägran att genomgå en ålagd hälsoundersökning.

Förslaget : departementspromemorian. Överensstämmer ] sak med vårt förslag.

Skälen för vårt förslag: När vi nu kommer in på vad en hälsoundersök- ning skall kunna leda till är det flera frågor som anmäler sig.

Vad händer i normalfallen?

Det normala är givetvis att arbetstagaren i eget intresse är beredd att gå igenom periodiska hälsoundersöknin gar. Om en sådan undersökning visar på brister i hälsotillståndet, uppstår naturligtvis problem för såväl arbets— tagaren som arbetsgivaren. Dessa brukar dock vanligen lösas genom att arbetstagaren aktivt medverkar till de olika personalvårdande åtgärder m.m. som kan bli följden av en hälsoundersökning. I sammanhanget kan också nämnas att det inte är ovanligt att fackliga organisationer ställer

krav på att det skall ingå i en myndighets personalpolitik att låta hälsoundersöka personalen med jämna mellanrum.

Det är viktigt att arbetsgivaren kan hjälpa arbetstagaren på ett adekvat sätt. Hälsoundersökningen kan resultera i att det blir nödvändigt med sjukvårdsbehandling eller annan rehabilitering för att arbetstagaren skall kunna fortsätta att utföra de hittillsvarande arbetsuppgiftema i sin anställning. Detta förutsätter dock en frivillig medverkan från arbets- tagaren (jfr 2 och 4 55 rehabiliteringsförordningen 19872221). I vissa fall kan det vara möjligt att inom ramen för anställningen anpassa arbetsupp— gijterna till hälsotilLståndet.

Vad kan resultatet bli i andra fall?

I en del fall kan resultatet av hälsoundersökningen utgöra underlag för erbjudande om en omplacering av arbetstagaren till andra arbetsgupp- gifter.

Undantagsvis kan undersökningsresultatet tänkas få till följd att en arbetstagare som inte vill medverka i rehabilitering eller andra åtgärder avstängs från arbetet enligt 13 kap. 2 5 första stycket LOA. Detta får dock endast ske om den anställde inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och den bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller något jämförligt förhållande.

En avstängning enligt 13 kap. 2 & LOA kan leda fram till att arbets- tagaren entledigar från sin anställning med stöd av 7 kap. 4 & LOA.

Vad händer om arbetstagaren vägrar att genomgå en periodisk hälso- undersökning ?

I departementspromemoria föreslogs att en arbetstagare borde kunna avstängas från arbetet, om han eller hon undantagsvis inte skulle följa ett åläggande att genomgå en periodisk hälsoundersökning. Vi delar denna uppfattning, men anser att avstängningen bör kunna begränsas till de arbetsuppgifter som motiverar hälsoundersökningen. Om dessa arbetsupp- gifter utgör det väsentliga i anställningen, innebär dock detta att avstängningen blir total.

En vägran att genomgå periodiska hälsoundersökningar äventyrar de betydelsefulla skyddsintressen som motiverar undersökningskravet (se avsnitt 2.5).

Vi vill i detta sammanhang också peka på att de särskilda hälsokrav som ställs vid nyanställning (se 6 & AF) för vissa statliga och statligt reglerade anställningar givetvis är aktuella även under pågående anställning. Arbetstagaren måste, särskilt i sådana fall, anses vara medveten om att arbetsuppgiftema ställer särskilda hälsokrav. Om arbetstagaren anser sig inte kunna godta sådana hälsokrav vid an- ställningen eller senare, torde han eller hon inte anta ett anställnings- erbjudande som är förenat med sådana krav.

Arbetsuppgiftema i en anställning kan också förändras och medföra att nya hälsokrav ställs t.ex. med hänsyn till nya forskningsrön och den tekniska utvecklingen. Även i dessa fall bör den som vägrar att genomgå en nödvändig undersökning kunna avstängas.

Också från rättssäkerhetssynpunkt är det av värde att ha med en uttrycklig föreskrift om avstängning i den nya lagregleringen.

2.7. Den lagtekniska lösningen

' — Vårt förslag: De allmänna lagregler om periodiska hälsoundersök- . ningar som behövs skall tas in i en särskild lag vid sidan av LOA.

Den nya lagen skall följas upp genom översyner områdesvis av . andra författningar.

SAMNS jörslag: Skyldigheten att genomgå periodiska hälsoundersök- ningar regleras i LOA.

Remissinstansema: Drygt hälften var positiva till SAMNs förslag. Några hade synpunkter på den lagtekniska lösningen.

Förslaget' l departementspromemon'an: Överenstämmer I princip med SAMNs förslag. I promemorian föreslogs sålunda att frågan om bl. a.

periodiska hälsoundersökningar skulle regleras genom att ett nytt tredje stycke infördes i 13 kap. 2 & LOA. Genom ett tillägg i 1 kap. 5 & LOA skulle bestämmelserna bli tillämpliga också på kommunalt anställda.

Skälen för vårt förslag:

Bör frågorna regleras i LOA, i andra befintliga lagar eller i en ny särskild lag?

I och för sig kan det framstå som en enkel och praktisk lösning att ta in de nya lagreglema om läkarundersökningar och andra hälsoundersök- ningar i LOA. Samtidigt finns dock också skäl som talar emot en sådan lagteknisk lösning. De läkarundersökningar som för närvarande regleras i 13 kap. 2 & tar nämligen sikte på arbetstagare som inte sköter sitt arbete tillfredsställande, medan de periodiska hälsoundersökningama i första hand gäller andra situationer. Enligt vår mening passar därför en reglering av de periodiska hälsoundersökningama inte in i 13 kap. 2 & LOA, om man ser till vilka som avses med bestämmelserna.

Det vore vidare olyckligt om dessa olika slag av hälsoundersökningar på grund av en gemensam placering i en författning kom att samman- blandas i den allmänna debatten.

Mot bakgrund av vårt uppdrag att göra en allmän översyn av LOA, där vi ännu inte har tagit ställning till vilka arbetstagare som en reformerad LOA skall gälla för, finns det också skäl att — åtminstone tills vidare - reglera frågan om periodiska hälsoundersökningar i en annan lag än LOA.

Vid valet av lagteknisk lösning bör man vidare observera att de nya reglerna till sitt innehåll har ett nära samband med andra regler till skydd för säkerheten som finns i åtskilliga författningar för andra områden. Det hela kan bli lättare att överblicka och tillämpa, om också de nya reglerna tas in i dessa författningar. På så sätt kan reglerna även utformas med större precision och hänsyn till de skiftande förhållanden som råder.

Det är emellertid tydligt att det inte alltid finns någon lämplig för- fattning för ändamålet.

Vi föreslår därför mera generellt utformade föreskrifter i ämnet. De kan lämpligen tas in i en ny särskild lag i väntan på resultatet av vårt arbete på en ny LOA.

Den nya särskilda lagen bör följas upp genom översyner områdesvis i syfte att undersöka i vad mån det är ändamålsenligt att komplettera andra författningar med regler om periodiska hälsoundersökningar. Sådana Specialregler, som kan avse också t.ex. tidsfrister för väckande av talan vid domstol i hithörande frågor, bör gälla framför den särskilda lagen. Det kan räcka att översynema görs i samband med att man överväger av någon annan anledning att ändra en författning.

Hur omfattande bör regleringen göras i den nya lagen?

Vad som bör regleras i den nya lagen har i stora drag behandlats i det föregående. I likhet med vad som skett i bl.a. jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) bör lagregleringen kunna begränsas till ett fåtal centrala frågor i sammanhanget. Hit hör i första hand regler om vem lagen gäller för, om undersökningamas omfattning och ändamål och om möjligheten att avstänga den som inte följer en uppmaning att genomgå en under— sökning. Därutöver bör lagen innehålla en bestämmelse om hur lagen förhåller sig till specialförfattningamas regler i ämnet.

Som redan nämnts kan det på en del områden behövas närmare regler om bl.a. vilka yrkeskategorier och hälsofunktioner som skall undersökas samt om intervalltätheten för undersökningarna. Sådana regler kan regeringen — eller den myndighet som regeringen bestämmer - besluta enligt RF 8: 13.

Överprövning av beslut m.m.

För överprövning av ett beslut om periodisk hälsoundersökning eller om avstängning bör samma ordning gälla som enligt 16 kap. LOA, dvs. någon rätt att överklaga besluten finns inte. Den som är missnöjd med beslutet får i stället väcka talan enligt lagen (1974z37l) om rättegången i arbetstvister.

Enligt 1 kap. 1 och 2 55 arbetstvistlagen gäller att tvister rörande för— hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister) normalt skall handläggas enligt den lagen.

Arbetstvistlagen blir direkt tillämplig på beslut enligt den särskilda lag som vi föreslår. Någon bestämmelse om detta behöver lagen inte innehål- la.

2.8. Ekonomiska konsekvenser av förslagen m.m.

2. 8. 1 Ekonomiska konsekvenser

Vår bedömning: Ett genomförande av våra förslag leder till oförändrade offentliga utgifter för periodiska hälsoundersökningar.

Skälen för vår bedömning: För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller regeringens direktiv (Dir. 1984z5) angående utrednings- törslagens inriktning. Dessa direktiv innebär sammanfattningsvis att förslagen från utredningarna inte får öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomstema samt att varje möjlighet att effektivisera den offentliga sektorn bör tas till vara.

Våra förslag kommer inte att medföra några förändringar av de nuvarande faktiska förhållandena utan är motiverade närmast av formella skäl. Vi anser därför att förslagen inte kommer att öka de offentliga utgifterna.

2.8.2. EG—aspekter

Vår bedömning: Det har inte fimnits några EG-aspekter att beakta när vi utformat våra förslag.

Skälen för vår bedömning: Genom Dir. l988z43 har samtliga kommitté- er och särskilda utredare fått i uppdrag att beakta ISG-aspekter i sin ut- redningsverksamhet. De som har till uppgift att lämna förslag som berör den fria rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital eller på annat sätt berör det västeuropeiska integrationsarbetet, bör undersöka hur de lämnade förslagen överensstämmer med eventuella EG-regler samt hur en anpassning skall ske till sådana regler.

Såvitt vi kunnat utröna finns det inom EG inte någon gemensam ordning eller ens förslag till en sådan ordning i de frågor som avses i vårt förslag.

Mot den bakgrunden har det inte heller funnits några EG—aspekter att beakta i arbetet på detta delbetänkande.

3. Specialmotivering

Förslaget till Lag om periodiska hälsundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar

Vem lagen gäller för

1 5 Denna lag gäller sådana arbetstagare hos staten, kommunerna eller landstingen som - har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens hälsotilLvtånd kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, och — inte omfattas av kollektivavtal om skyldighet att regelbundet genomgå läkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde och för vilka ändamål en anställd får uppmanas att genomgå periodiska hälsoundersökningar.

Lagen gäller anställda hos staten, kommuner och landsting. Något praktiskt behov av att bestämmelserna omfattar även anställningar hos kommunalförbund och kyrkliga kommuner eller anställningar som är statligt reglerade utan att vara statliga eller kommunala torde inte finnas. Det senare innebär bl.a. att anställda hos försäkringskassoma inte kommer att omfattas av lagen.

Lagen omfattar givetvis inte heller anställningar i offentligt ägda bolag, stiftelser eller andra organ som är organiserade i privaträttslig form. Jfr

med vad vi sagt i avsnitt 2.4 om att det är opåkallat att utsträcka tillämp- ningsområdet till den privata sektorn.

Enligt paragrafen tar lagen sikte enbart på offentligt anställda i typiskt sett riskfyllda verksamheter, där brister i hälsotillståndet kan äventyra de skyddsintressen som uppräknas i stycket.

Av paragrafen framgår vidare att lagen gäller bara i den mån kollektiv— avtalsbestämmelser saknas i ämnet. I denna del hänvisar vi till våra allmänna överväganden i avsnitt 2.3 och 2.4.

I övrigt hänvisas till våra allmänna överväganden om personkretsen och skyddsintressena i avsnitt 2.5.

Skyldighet att genomgå periodiska hälsoundersökningar

2 5 Efter uppmaning av arbetsgivaren är arbetstagaren skyldig att regel- bundet genomgå läkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar. Den som inte följer uppmaningen får avstängas från de arbetsuppgifter

som kräver hälsoundersökning.

Första stycket slår fast skyldigheten att genomgå periodiska hälso— undersökningar. Skyldigheten förutsätter att arbetsgivaren har tagit ett initiativ genom att uppmana arbetstagaren att låta sig hälsoundersökas. Uppmaningen behöver inte vara skriftlig. Det kan räcka t.ex. att arbetsgivaren efter samråd med arbetstagaren beställer tid för under- sökning på en läkarmottagning eller hos en optiker och lämnar arbets— tagaren ett muntligt besked om tid och plats. En annan sak är att det av bevisskäl kan behövas en skriftlig uppmaning i sådana fall då det finns någon särskild anledning att befara att en arbetstagare kommer att vägra att följa uppmaningen.

Självfallet måste uppmaningen vara motiverad utifrån de kriterier som anges i 1 & och undersökningen får givetvis bara avse hälsorisker som står i direkt relation till arbetsuppgiftema i den riskfyllda verksamheten.

Med arbetsgivare menas i lagen den myndighet som arbetstagaren lyder under. Om inte något annat särskilt bestämts, är detta lika med den myndighet där arbetstagaren är anställd (jfr 15 kap. 3 & LOA och 21 & AF).

Enligt andra stycket får den som inte följer en uppmaning om under- sökning, helt eller delvis avstängas från sådana arbetsuppgifter som omfattas av lagen enligt 1 &.

Upphör grunden för en avstängning, skall avstängningen givetvis omedelbart hävas. En avstängning enligt förslaget innebär alltså att arbetstagaren inte får utföra sådana arbetsuppgifter som motiverar hälsoundersökning. Däremot är det inget som hindrar att arbetstagaren utför andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare i den mån sådana finns. I sådana fall får avstängningen närmast karaktären av en tillfällig om- placering till andra arbetsuppgifter.

Vi har övervägt att ha en särskild lagregel om att en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal om periodiska hälsoundersökningar skall få tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet. Det har dock inte ansetts behövligt. Det är självfallet opraktiskt att en arbetsgivare tillämpar olika rutiner på samma arbets- plats. I det fall kollektivavtal finns på arbetsplatsen, är det därför naturligt att arbetsgivaren tillämpar 2 5 på oorganiserade arbetstagare i överensstämmelse med kollektivavtalet.

Avvikande bestämmelser i andra lagar

35

Om en annan lag innehåller någon bestämmelse som avvikerfrån denna lag, gäller den bestämmelsen.

Som redovisats i avsnitt 1.1 finns det ett antal särskilda bestämmelser om hälsoundersökningar etc. i andra lagar för områden med speciella riskförhållanden o.d. Sådana bestämmelser har företräde i de avseenden de reglerar samma ämnen som regleras i den av oss föreslagna lagen.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1992.

Med hänsyn till de viktiga intressen som det gäller här lagen träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av tiden för det gängse berednings- och beslutsförfarandet i ett lagstiftningsärende föreslår vi att lagen sätts i kraft per den 1 februari 1992.

Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.

43

Bilagor

Arbetsdomstolens dom 1984 nr 94

Staten genom statens jämvigar

mot

Jiravigsexpeditören Gösta N i Markaryd.

En has S.! anställd vägbusslörare genomgick på lämnna/lande av SJ läkamrtdersiikning rid j_i'ra skilda tillfällen. Tvisten gäller frågan om SI Ira/i rätt att på sätt som skett påkalla läkar-undersök ning av den anställde. Arbetsdomstolen finner i likhet med tingsrätter» att besluten om läkarun- dersökningama står i strid med 2 kap 6 5 regeringsjbnnett genom att de utg/"tm påtvingade kroppsliga ingrepp och att SJ .taknat stöd i lag för att genomföra sådant ingrepp. Sant ett led i sin prövning av his-ten kommer domstolen fram till att det varit fråga om ntrndighetmtärning från SJs rida.

?. kap6 &. || kap IO & regeringsformen: IS kap 2 5 lagen ( l976:600) om offentlig anställning: IO ; allmänna verksstadgan

Överklagade damen ' Stock holms tingsrätts. avd 3. dom den 20 januari l984. DT 62 '

Tingsrättens dom. se bilaga. S] har yrkat att Göstas talan ogillas. (lösta har bestritt ändring. Utöver vad som finns antecknat i tingsrättens dom har parterna i arbetsdomstolen anfört i huvudsak följande.

Påståendet att SJ'brutit mot 2 kap 6 ; regeringsformen genom att föranstalta om de aktuella läkarundersökningama är felaktigt.

För att denna grundlagsbestämmelsc över huvud taget skall vara tillämplig krävs att det är fråga om någon form av myndighetsutövning. Hälsofordringarna i SJF 202 utgör hehörighetsvillkor för s k säkerhets- tjänst och ingår i Göstas anställnitigsavtal med SJ. Anställningslörhål— landet mellan staten och dess tjänstemän anses numera vara i princip grundat på avtal. Vissa begränsningar i avtalsrätten Finns. I l l kap IO & regeringsformen anges att grundläggande bestämmelse om statstjänste- männens tättsställning skall meddelas i lag. Staten är vidare skyldig att

iaktta saklighet och opartiskhet. SJs föreskrifter om läkarundersökning går inte över gränsen för det avtalsbara området. Då SJ beordrade Gösta till de aktuella undersökningarna var det följaktligen inte fråga om utövande av offentlig makt. Göstas skyldighet att genomgå undersök- ningarna följde i stållet av ett anställningsvillkor och vilade alltså på avtalsgrund.

Tingsrätten har felaktigt dragit slutsatsen att en vägran från Gösta att delta i läkarundersökningama kunnat medföra att han drabbats av någon form av påföljd såsom avstängning. uppsägning eller disciplin- påföljd. Till skillnad från l3 kap 2 & lagen om offentlig anställning (LOA) innehåller dock SJs föreskrifter inte några sanktioner mot den som vägrar underkasta sig läkarundersökning. En vägran från Gösta hade visserligen medfört att SJ inte kunnat låta honom fortsätta att arbeta som busschaufför. Enda åtgärden hade emellertid hlivit att Gösta omplacerats inom ramen för sin anställning. d v s samma åtgärd som vidtagitsom han genomgått läkarundersökning men inte uppfyllt hälso- kraven. Gösta är anställd som järnvägsexpeditör och hade kunnat om- placeras till exempelvis kontors— eller verkstadsarhete. Möjligheterna att omplacera en anställd inom ramen för dennes anställning ingår i arbets- givarens frihet att leda och fördela arbetet. Att arbetsgivaren utnyttjar denna rätt kan därför inte anses utgöra något tvång i den mening som avses i 2 kap 6 & regeringsformen.

Alla former av läkarundersök ning kan inte betraktas som innefattan— de kroppsligt ingrepp. l)e undersökningar det här är fråga om har inskränkt sig till kona samtal med Gösta. För att sådana begränsade undersökningar med fog skall kunna beteek nas som kroppsliga ingrepp måste åtminstone krävas att de genomförs under någon form av tväng. Som nyss påpekats har emellertid inte något tvång förekommit.

Enligt SJs mening utgör inte ens läkarundersökning med stöd av I.? kap 2 & LOA nagon inskränkning i de medborgerliga fri— och rättighe— terna enligt 2 kap 6 ; regeringsformen. Detta iir i än mindre grad fallet med 515 föreskrifter.

Gösta har påstått att SJ saknat rätt att tillämpa föreskrifterna också av den anledningen att de inte tillkommit på det sätt som föreskrivs i ll kap lO & regeringsformen. Enligt detta stadgande skall grundläggande be— stämmelser om statsljänstemännens rättsställning meddelas i lag. Som tidigare påpekats menar SJ att de föreskrifter det är fråga om är sådana avtalsbara anställningsvillkor som kan meddelas utan stöd av lag. Skälet till att de inte kan anses tillhöra kategorin grundläggande bestämmelser är framför allt att en vägran att delta i undersökning inte följs av annan _ åtgärd än omplacering inom ramen för den berördes anställning.

Tingsrätten har felaktigt antecknat i sin dom att det är ostridigt mellan parterna att förutsättningar för tvångsvis läkarundersökning enligt l3 kap 2 & LOA inte förelegat. Det rätta förhållandet är att SJ inte tagit ställning till denna fråga.

Mot bakgrund av det anförda måste besluten om de aktuella läkarun— dersökningama anses utgöra myndighetsutövning.

SJ har bestritt att läkarundersökningama utförts tvångsvis. Även hot om sanktioner innebär tvång. Som nyss påpekats hade en vägran att delta i undersökningarna kunnat bestraffas disciplinärt. En omplacering kan för den arbetstagare som berörs utgöra en mycket kännbar åtgärd med bl a inkomstminskning som följd. Gösta är anställd som busschauf- för. även om hans titel är järnvägsexpeditör. En omplacering till andra arbetsuppgifter hade i själva verket inneburit att han skiljts från sin tjänst. I varje fall hade en omplacering haft lika ingripande konsekven— ser som ett skiljande från tjänsten.

Enligt ll kap IOS regeringsformen skall grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning ges i form av lag. Ett beslut om läkarundersökning kan för den enskilde innebära ett kännbart intrång iden personliga integriteten. Särskilt gäller det i fråga om psykiatrisk undersökning. En bestämmelse om skyldighet för statstjänsteman att underkasta sig läkarundersökning måste anses vara av grundläggande betydelse. Att så är fallet visas av att det ansetts påkallat att i grundlag — ll kap 5 & regeringsformen _ meddela bestämmelser om rätt för domare att begära rättslig prövning av ett beslut om läkarundersökning. Då SJs föreskrifter inte är meddelade i lag, saknas rättslig grund för att med stöd av dem föranstalta om läkarundersökning.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att bestämmelser om skyl» dighet att genomgå läkarundersökning skulle tillhöra det avtalsbara området. måste det understrykas att det inte slutits nägot kollektivavtal i fråga om SJs föreskrifter. Under inga förhållanden kan det vara tillåt- ligt för arbetsgivaren att ensidigt utfärda föreskrifter i detta ämne.

SJ har i arbetsdomstolen inte velat medge att Förutsättningar för undersökning enligt l3 kap 2 & LOA inte förelegat. Gösta anser att förutsättningar härför inte förelegat och att SJ inte visat motsatsen. I sammanhanget kan nämnas att över 50 procent av 819 anställda arbetar i säkerhetstjänst. Om det skulle stå SJ fritt att utfärda föreskrifter om läkarundersökning. skulle det med andra ord innebära att llertalet av de anställda var underkastade strängare regler än som följer av LOA.

På grund av anställningsförordningen föreligger skyldighet för SJ att samråda med socialstyrelsen och statens arbetsmarknadsnämnd i fråga om föreskrifter om skyldighet för den som skall anställas vid verket att lämna läkarintyg. Någon samrådsskyldighet föreligger däremot inte i fråga om motsvarande skyldighet för redan anställda. Att de nämnda myndigheterna till äventyrs godkänt SJs föreskrifter i SJF 202 är därför betydelselöst vid bedömandet av deras rättsenlighet.

Det bör framhållas att hälsol'ordringarna godkänts av såväl socialsty- relsen som statens arbetsmarknadsnämnd.

SJ vill avslutningsvis framföra vissa påpekanden av processuell natur.

Fastställelsetemat är att SJ inte hatt rätt att på sätt som skett påkalla läkarundersökning. Göstas talan är inte förenad med något yrkande om skadestånd. Talan om skadestånd enligt LOA är för övrigt preskriberad. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas om Gösta har ett rättsligt grun- dat intresse av att få fastställt huruvida redan företagna läkarundersök- ningar varit rättsenliga.

Tingsrättens domskäl går ut på att SJ över huvud taget inte haft rätt att tillämpa föreskrifterna om läkarundersökning i SJ F 202. Domslutet har emellertid ett snävare innehåll i det tingsrätten fastställt att SJ inte haft rätt att på sätt som skett föranstalta om läkarundersökning av Gösta. utrycket "på sätt som skett" är oklart och det är svårt att avgöra Littskraflen av tingsrättens dom.

l—ftersom frågan om läkarundersökningamas rättsenlighet är princi- piellt i iktig. är SJ ändå beredd att godta att Göstas talan prövas i sak.

Gösta

|)et iir inte riktigt att 2 kap 6 & regeringsformen är tillämplig endast" då det är fråga om myndighetsutövning. Det påstås emellertid att besluten .nt han skulle genomgå de aktuella läkarundersökningama utgjorde myndighetsutövning.

l-öreskriftema i SJ F 202 är ensidigt utfärdade av SJ. De har meddelats med stöd av IOQ verksstadgan och vilar följaktligen på offentligrättslig ernnd.

Den offentlige arbetsgivarens rätt att vidtaga disciplinära åtgärder mot en arbetstagare har till främsta syfte att garantera att myndigheterna kan fullgöra sina skyldigheter mot allmänheten på ett korrekt sätt. Dis- uplinrätten på det offentliga området är därföri första hand att se inte som en fråga mellan arbetsgivare och arbetstagare utan som ett led i tarhztllandet mellan staten och allmänheten. Ett åläggande av disciplin- påföljd anses i enlighet med detta synsätt utgöra myndighetsutövning. st föreskrifter om skyldighet att genomgå läkarundersökning uppbärs av samma medborgerliga intresse att verksamheten fullgörs på ett riktigt _.ltt.

Av allmänna arbetsrättsliga regler följer att en arbetstagare har att följa arbetsgivarens order så länge de inte medför att det föreligger fara för liv och hälsa eller att arbetstagaren gör sig skyldig till brott. En arbetstagare som vägrar att Följa en order som inte går utöver gränserna för lydnadsplikten kan åläggas disciplinär påföljd. En vägran att delta iläkarundersökning enligt SJ F 202 kan enligt SJs egen instruktion följas av avstängning.

Gösta. som är anställd som viigbussförare hos SJ. genomgick pä föranstaltande av SJ läkarundersökning vid fyra skilda tillfällen. nätti— ligen den Zl april I977. den 23 november IWR. den 27 mars Hill och den l3 april l98l. Undersökningarna den Zl april l977 oclt den 27 mars NKI var s k periodiska undersökningar medan undersökningarna den 23 november I978 och den I3 april IQXI var extraordinära.

Med sin talan i målet vill Gösta få fastslaget att SJ inte haft rätt att på sätt som skett påkalla läkarundersökning av honom. Statens inställning i målet är att SJ haft sådan rätt.

Gösta har till stöd för sitt påstående att SJ saknat rätt att påkalla läkarundersökningama gjort gällande dels att besluten därom stått i strid med 2 kap 6 & regeringsformen genom att de utgjort påtvingade kropps- liga ingrepp och att SJ saknat stöd i lag för att genomföra sadant ingrepp. dels att föreskrifterna, på vilken besluten grundats. inte är av lags karak- tär och därför är oförenliga med ll kap l0 & regeringsformen. vari anges att grundläggande bestämmelser om statstjiinstentiinnens rättsställning meddelas i lag och debatt besluten slätt i strid med grunderna för I] kap 2 & LOA som innehåller bestämmelser om läkarundersökning.

Staten har håremot sammanfattningsvis invänt att läkarundersökning- ama tillkommit med stöd av interna föreskrifter som utfärdats av SJ, SJF 202. och att SJ haft författningsenlig rätt att utfärda dessa föreskrif— ter.

Parterna har under rättegången framfört olika uppfattningar rörande betydelsen i arbetsrättsligt hänseende av föreskrifterna om läkarunder- sökning och de under åberopande av föreskrifterna meddelade besluten att påkalla läkarundersökning av Gösta. Göstas uppfattning är att han i sin egenskap av arbetstagare har blivit beordrad av SJ såsom arbetsgi- vare att undergä läkarundersökningarna och att en underlåtenhet frän Göstas sida att el'terkomma dessa order inneburit att han åsidosatt sitt lvdnadsplikt såsom anställd och på grund därav kunnat åläggas discip- linär påföljd. Staten synes i detta hänseende inta en annan ståndpunkt. Sålunda trycker staten starkt på att det inte hade kunnat inträda nägra påföljder, såsom avstängning. uppsägning eller disciplinpåföljd. om Gösta vägrat underkasta sig läkarundersökning utan att enda åtgärden hade blivit att Gösta omplacerats inom ramen för sin anställning. Såvitt framgår av tingsrättens dom har staten gjort gällande att läkarundersök— ningama till och med kan ses som en av SJ lämnad serviceåtgärd till Gösta. Staten har även betecknat undersökningarna sotn "frivilliga. kortvariga samtal med läkare".

Arbetsdomstolen bedömer saken på följande sätt. Som staten har påpekat innehåller de ifrågavarande av SJ internt utfärdade föreskrifter- na visserligen inget om att någon påföljd skulle kunna drabba arbetsta- gare som vägrar att underkasta sig läkarundersökning. Detta har dock inte någon avgörande betydelse när det giiller att karaktärisera föreskrif- terna ur arbetsrättslig synvinkel. Avgörande är i stället att det framgår av föreskrifterna att en bussförare har skyldighet att underkasta sig läkar— undersökning. Sålunda innebär föreskrifterna att arbetstagaren skall "beordras" till undersökning. [ enlighet härmed finns ej någon antydan om att undersökningarna skulle vara frivilliga eller ens att arbetstaga- rens egen inställning i frågan om att undergå läkarundersökning skall inhämtas. Utredningen fär vidare anses ge vid handen att Gösta i de fyra aktuella fallen av läkarundersökning fick besked om att han skulle inställa sig till undersökning utan att han dessförinnan lämnat medgi- vande till åtgärden eller blivit tillfrågad huruvida han var villig att låta sig läkarundersökas. Av det anförda framgår att föreskriftemas inne- börd är att arbetstagarna i förekommande fall har sk yldighct att under— kasta sig läkarundersökning och att en underlåtenhet i detta hänseende principiellt innefattar ett åsidosättande av arbetstagares Iydnadsplikt som kan föranleda disciplinansvar ävensom att Gösta i de fyra fallen utan att något förbehåll gjorts har beordrats att underkasta sig läkarun- dersökning i enlighet med föresk riftema med den innebörd dessa sålun- da har.

Det må vara att staten kan ha fog för påståendet att en vägran från Göstas sida att underkasta sig läkarundersökning endast skulle ha för— anlett att Gösta tilldelats andra arbetsuppgifter inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet. Detta förhållande påverkar dock i detta fall inte den arbetsrättsliga karaktären av tillsägelserna till Gösta om läkarunder- sökning. l)et viktiga är att Gösta hade anledning att uppfatta tillsägel- serna på det sättet att han som arbetstagare var skyldig att efterkomma dem i enlighet med Iydnadsplikten. Han blev heller aldrig underrättad om att beskeden om att han skulle undergå läkarundersökning innebar något annat än en order därom.

Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva huruvida beordrandet av Gösta till läkarundersökning står i strid med bestämmelserna i 2 kap 6 & regeringsformen. I denna paragrafanges såvitt i målet är av intresse att

varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp.

Med uttrycket k roppsligt ingrepp avses inte endast utövande av fysiskt våld mot människokroppen utan även bl a läkarundersökning(se exem- pelvis prop l975/76:209 s l47). Läkarundersökningen får betraktas som ett kroppsligt ingrepp i grundlagsparagrafens mening även i den mån den är av psykiatrisk natur. I det anförda ligger att domstolen inte delar statens uppfattning att en läkarundersökning som inskränker sig till ett samtal skulle vara att betrakta som ett kroppsligt ingrepp endast om undersökningen genomförs under någon form av tvång. Är samtalet med hänsyn till omständigheterna att betrakta som en medicinsk under— sökning av den enskilde, får ett kroppsligt ingrepp anses äga rum även om denne underkastar sig undersökningen helt frivilligt.

Mot bakgrund av det anförda finner arbetsdomstolen att de fyra läkarundersökningar som målet gäller är att betrakta som sådana in— grepp varom ! kap 6 Q' regeringsformen handlar under förutsättning att de kan betraktas som påtvingade.

Vid prövningen av huruvida Gösta kan anses ha blivit påtvingad läkarundersökningama behandlar arbetsdomstolen först statens in— vändning att besluten att Gösta skulle genomgå läkarundersökning inte inneburit utövande av offentlig makt utan i stället utgjort ett utnyttjande av en skyldighet för Gösta såsom anställd och därmed vilat på avtals— grund. Staten har också uttryckt saken så att besluten inte innefattat myndighetsutövning.

Det kan ligga nära till hands att uppfatta regeringsformen på det sättet att en åtgärd inte kommer i konllikt med förbudet mot påtvingade kroppsliga ingrepp annat än i den mån det kan sägas vara fråga om ett tvång som har karaktären av utövande av offentlig makt. Detta betyder dock inte att 2 kap 6 & regeringsformen skulle sakna tillämplighet i ett fall som detta enbart av det skälet att SJ kan sägas ha handlat såsom arbets— givare i förhållande till en anställd. För att klargöra detta finner domsto- len anledning att något gå in på begreppet myndighetsutövning i det arbetsrättsliga sammanhanget.

Enligt arbetsdomstolens mening måste antas att föreskrifterna i SJF 202 är utfärdade med stöd av IU &" allmänna verksstadgan. De är alltså inte att betrakta som sådana föreskrifter rörande anställnings— eller arbetsvillkor vilka offentliga arbetsgivare tills vidare kan meddela i författning med stöd av punkt (» i övergångsbestännnelserna till LOA. Detta antagande grundar domstolen på uppfattningen att föreskrifterna i SJF 202 inte främst är avsedda att tillgodose det allmännas intresse som arbetsgivare utan i stället intresset av att offentliga funktioner fullgörs på ett riktigt sätt.

Av det nu anförda framgår att besluten om läkarundersökning är grundade på regler av olletttligrättslig och inte av privaträttslig natur.

lin skyldighet för en anställd hos SJ att underkasta sig läkarundersök- ning kan i ara en betydelsefull fråga för den anställde. Detta ligger redan i själva åtgärdens natur men beror även på de rättsverkningar som kan följa. nämligen att den anställde kan förlora behörigheten att utföra vissa arbetsuppgifter.

Arbetsdomstolen finner med hänvisning till det anförda att det i detta fall har varit fråga om myndighetsutövning från SJs sida. Statens invänd- ning mot Göstas talan som grundas på att det inte skulle vara fråga om myndighetsutövning saknar alltså fog.

Det bör tilläggas att domstolen med det förda resonemanget rörande myndigltetsutövuing inte har tagit ställning till i vad mån 2 kap (r & regeringsformen kan ha tillämplighet även utanför området för myndig— hetsutövning.

Domstolen går nu över till att behandla frågan huruvida läkarunder- sökningama katt anses ha varit påtvingade Gösta i den mening som avses i 2 kap 6 & regeringsformen.

Något enkelt svar på frågan om vad som ligger i uttr) eket påtvingad torde inte stå att finna. Det är emellertid obestridligt att ett kroppsligt

ingrepp måste kunna anses påtvingat inte bara när fråga är om utövande av polisiärt eller därmed jämförligt våld eller hot om sådant våld. Det skydd för den enskilde som lagstiftaren har velat uppnå skulle inte föreligga. om ej äv n hot om andra sanktioner skulle omfattas av uttryck- et påtvingat.

Enligt arbetsdomstolens mening måste läkarundersökningama anses påtvingade Gösta i och med att SJ utan något förbehåll beordrat honom till undersökningarna.

Med hänvisning till det anförda kotnmer arbetsdomstolen till samma slutsats som tingsrätten. nämligen att de aktuella läkarundersökningar- na inte varit förenliga med 2 kap 6 & regeringsformen. Tingsrättens domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut. Dom ”84-08-22. målnummer B-l4-l984

Ledamöter: Hun: Stadt. Nina Pripp, Annika Bum/e. Hum mn ()elreir/r (_löne verkställande direktören i Br'gg/örbunrlet; IiIl/i'i/Iig ersättare). Len-- nar! Aspegren (Skil/aktig). Gunnar A Karlsson rie/r Sture ll'mdrn (förre förste ombudsmannen i Svenska Pulislörbundet; till/Elli): ersättare). Sekreterare: Nils Rekke

Ledamoten Lennart Aspegrens skiljaktiga mening

Jag vill undanröja tingsrättens dom och ogilla Göstas talan i målet. Skälen lör min ståndpunkt är följande. Reglerna i 2 kap (1 & regeringsformen gäller i likhet med huvuddelen av övriga föreskrifter i 2 kap bara i förhållandet mellan enskilda och det allmänna. För att en bestämmelse i en författning skall kunna falla in under 2 kap 6 & krävs därför att den är av det slag som anges i 8 kap 3 5. dvs att den gäller förhållandet mellan enskilda och det allmänna och innebär åligganden för enskilda eller ingrepp i deras personliga eller ekonomiska förhållanden.

Men reglerna i 8 kap 3 & är i princip inte tillämpliga i fråga om sådana åligganden fören tjänsteman hos staten eller en kommun som följer av hans eller hennes anställning (jfr prop ”73:90 5 302). Det kan därför bara i undantagsfall bli aktuellt att hänföra en föreskrift om ett tjänsteåliggande till tillämpningsom— rådet för regeringsformens regler till skydd för de medborgerliga fri— och rättig- heterna. Detta har i regeringsformen uttryckligen gjons i fråga om regler om tystnadsplikt (2 kap l2 & första stycket. 8 kap 7 5 första stycket 7). Exempelvis den begränsning i den enskilde tjänstemannens rörelsefrihet som liggeri att han eller hon är skyldig att under arbetstid uppehålla sig på sin arbetsplats berörs däremot inte av reglerna om skydd för den enskildes rörelsefrihet i 2 kap 8 5: den omständigheten att ett avvikande från arbetsplatsen kan medföra sanktioner av olika slag ändrar inte på detta förhållande. En annan sak är att sådana sanktions- regler som bestämmelserna i 20 kap ! & brottsbalken om myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning faller in under 8 kap ] ; regeringsformen. Inte heller den omständigheten att ett åliggande grundar sig på en offentligrättslig reglering medför i sig att det skall föras in under tillämpniugsområdet för )( kap .1 5. Iden mån något annat inte följer av ll kap ltlå -— som jag strax återkommer till — kan regeringen grunda en rätt att besluta föreskrifter om åligganden lör statstjänstemän på sin 5 k restkompetens enligt R kap [3 5 första stycket 2. Jag kan här erinra om den möjlighet som punkt 6 i övergångsbestämmelserna till LOA ger

offentliga arbetsgivare att tills v id:lrt' meddela lön—skrifter om icke avtalade anst "illnings eller z-irhttsv illkor ulan hinder .u att dessa kan bli liitetnäl lör avtal Sin betogenhet att meddela Iöreskrifter enligt 8 kap |] ;" regeringsformen kan regeringen delegera till underordnade myndigheten

Det får anses ingå | Göstas tjänsteåligganden att. om han inte längre uppfyller gällande hälsokrav. utföra andra arbetsuppgifter inom ramen för sin tjänst som järnvägsexpedilör än att köra buss i persontrafik. l)e aktuella reglerna om läkar- undersökning måste ses i detta sammanhang.

Enligt min mening kan inte det åliggande för Gösta att underkasta sig läkar- undersökning som följer av de aktuella reglerna sägas skilja sig från andra tjänsteåligganden på ett sådant sätt. att det i strid med det grundläggande synsät- tet i fråga om slatstiänstemännens rättsställning hör hänföras till tillämpningsom— rådet för 3 kap _l & regeringsformen . Därat följer att inte heller 2 kap 6 5 blir tillämplig.

Det kan i sannnanhanget påpekas att tad som l't'ires'krit s" i 4 kap 7 & sknlfömrd- ningen ( l97l 11.15. omtryckt l9llflz72l ) om skyldighet för elever i gymnasieskolan att underkasta sig läkarundersökning inte har ansetts begränsa deras fri- och rättigheter enligt 2 kap 6 & regeringsformen (prop l975:8 s 79-86). Avgörande har här varit att gymnasieskolan är en frivillig skolform och att gymnasieelei ema därför genom att söka sig dit .. i motsats till elev una i grundskolan tilr 25 ak skollagen l962:_1l9. se l978:394) — frivilligt har underkastat sig reglerna om läkarundersökning. Detta synsätt är giltigt också i fråga om den som har tagit anställning hos en offentlig arbetsgivare.

Återstår frågan i vad mån SJs föreskrifter skall anses vara sådana "grundläg- gande bestämmelser om statstiänstemännens rättsställning" som enligt ! l kap to ; regeringsformen får meddelas bara i lag. Som jag ser det. saknar SJs regler ett sådant tvångsmnment som krävs för att man skall kunna jämställa de aktuella läkarundersökningama med sådana påtvingade läkarundersökningar som avses i I.! kap 2 i andra stycket LOA. Jag anser i stället att det är fråga om ett exempel pa en sådan detaljreglering av de Slvanställdas villkor som faller inom regering- ens nyssnämnda kompetens enligt 8 kap Ill & regeringsformen.

Min bedömning är således att de aktuella läkarundersökningama inte omfattas av reglerna i vare sig 2 kap 6 & eller l l kap lll ; regeringsformen utan att SJ haft rätt att besluta föreskrifterna om dessa undersökningar med stöd av | & instruk- tionen (l9651843) för statens jiirmiigar jämförd med I och ll) &; allmänna verks- stadgan.

BILAGA Tingsrättens dum (ledamöter: Fredrik Bastn'im, ( ”Iiris/er Rmhme och Per Bork- ström)

YRKANDEN M M

Chefen för Statens Järnvägar (S]) har utfärdat hälsofordringar beträffande anställda inom verket, SJF 202. Av hälsofordn'ngarna framgår under punkt | att det för anställning inom SJ ställs vissa krav på hälsotillståndet med hänsyn till det arbete som utförs oavsett anställningsformen och att kontinuerlig uppföljning måste ske av viss personal under hela anställningstiden. Av punkt .”l.l framgår att vissa hörsel- och synkrav är uppställda för vissa angivna undersökningsgrupper, lex bussförare. Av punkt 3.2 framgår bl a att anställda inom de angivna under- sökningsgrupperna. vilka lider av vissa angivna sjukdomar. t ex psykisk sjukdom. inte får användas i tjänstgöring utan särskilt medgivande i varje enskilt fall. Av punkt 4.1 framgår att "periodisk undersökning" skall förekomma beträffande bl a bussförare till och med ]9 års ålder vart femte år och fr o ni det år den anställde fyller 40 år vart tredje är. Av punkt 4.4 framgår att undersökning utförs av SJ:s företagsläkare eller annan läkare som utses av SJ.

Gösta är sedan den 29 september l9til anställd som viigbussförare hos SJ. Han är stationerad i Markaryd. Gösta var under tiden l974 till slutet av innevarande år ställföreträdande skyddsombud och iir alltjämt arbetsplatsombud. Han har på föranstaltan av SJ genomgalt läkarundersökning den Zl april I977. den 33 on- vember [978 samt den 27 mars och den I.? april NKI. Unders-ökningarna den ll april l977 och den 27 mars NKI var sk periodiska undersökningar medan undersökningarna den 23 november l97ll och den I) april I98l var extraordinära.

Gösta är medlem i Statsanställdas Förbund (SF). som förklarat att förbundet inte önskar föra talan vid arbetsdomstolen för Gösta.

Gösta ansökte dett ll december Will om stämning pal staten genom 5] och yrkade d:"irvid att tingsrätten mätte fastställa att arbetsgivaren, 5]. inte hade rätt att på sätt som skett påkalla läkarundersökning av honom samt förplikta staten att till honom utge skndtslt'tnd med tillhopa 35 ont) kr jämte ränta därpå.

Staten bestred ("röstas talan och _vrkade i första hand att tingsrätten mätte förklara att (iös'ta på grund av preskription hade förlorat sin talan om fastställelse och skadestånd. i andra hand att tingsrätten mätte avvisa l'astställelsetalan och i sista hand att tingsrätten mätte ogilla käromålet i sak.

Tingsrätten ogillade i mellandom den 22 juni lulll. |)l' om». till följd at preskription käromalet såvitt avsåg skadestånd samt avvisade kiiromälet såvitt avsåg talan om fastställelse.

Sedan Gösta överklagat tingsrättens dom i vad avstlg avvisandet av hans fastställelsetalan. .tterft'inisade arbetsdomstolen i beslut den 9 februari IOM. nr ltt/83 i mall ll 52 82. målet i ("u erklagatl del till tingsrätten för förnyad prövning.

(lösta ltar llll yrkat att tingsrätten mätte fastställa att hans arbetsgivare, SJ. inte har haft rätt att på sätt som skett påkalla läkarundersökning av honom.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört. Gått”: SJ har som grund för pästäendet om skyldighet för honom att underkas- ta sig sat äl periodiska som estraordinära läkarundersökningar åberopat sina interna föreskrifter. SJF 202. Han gör gällande att SJ inte har haft förlhttnings- enlig rätt att inta utföra tare sig periodiska eller estraordinära undersökningar enligt nämnda föreskrifter. Under alla förltzlllattdett är de extraordinära under- sökningarna grundlagsstridiga. Vad gäller de periodiska undersökningarna är dessa i vart fall stridande mot grundlag till de delar de omfattar annat än s_vn— och hörselkontroll. Om tingsrätten skulle finna att undersökningarna inte strider mot grundlag gör han gällande att dei v art fall är otillätna enligt grunderna för IJ kap 2 & lagen om offentlig anställning ( LOA). Det kan inte t ara rimligt att SJF 202 får tillämpas på ett sådant sätt att bestämmelserna i IK kap '_' ; LOA kringgäs. — SJ har utfärdat SJF 20? med stöd av lll & allmänna verksstadgan. Enligt 2 kap 6 & regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot på- tvingat kroppsligt ingrepp. Ilärmed förstås bl a läkarundersökningar. Dessa rät- tigheter fär enligt 2 kap lZ ; regeringsformen endast begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag. Bestämmelserna i ll) & all— männa verksstadgan är inte utlärdade efter sådant bemyndigande. SJ kan därför inte på denna bestämmelse grunda någon rätt att meddela föreskrift om ttängsvis läkarundersökning. Sådana undersökningar är för 5st del exklusivt reglerade i lagen om offentlig anställning (LOA). Denna lag medger tvängsu's läkarunder- sökning enligt ll kap 2 $. Bestämmelsen har i princip oförändrad överförts från statstjänstemannalagen. At ordalydelsen i I] kap 2 & LOA och dess förarbeten framgår att lagstiftningen tar direkt s_v fte på den t) p av läkarundersökningar som det nu är fråga om. S) ftet med undersökningarna är. som det uppges av SJ. att klarlägga den anställdes användbarhet i vissa göromål. Uppfyller den anställde inte föreskriv na förutsättningar får han inte längre syssla med de arbetsuppgifter som tidigare ittgätt i hans tjänst. — Bestämmelsen om läkarundersökning i stats- tjänstemannalagen föregicks av en utredning angående översyn av gällande be— stämmelser om skyldighet For statstjänstemän m ll att underkasta sig läkarunder— sökning m m (betänkande stencil mot :| till statsrådet och chefen för Kgl civil- departementet). l betänkandet anges att det är h eksamt om de av SJ dä utfärdade bestämmelserna kan anses tillåtna. bestämmelserna är i sak oförändrade i dag. Handlande i enlighet med dessa bestämmelser är än mindre tillåtet efter ikraftträ— dandet av 2 kap 6 & regeringsformen. — SJ har utfärdat SJl' 202. siltitt nu är i fråga. på basis av trafiklagstiftningens krav. Sistnämnda lagstiftning uppställer tissa krav vad gäl'er syn och hörsel. Däremot uppställs inte några krav att kontinuerlig unde— .ökning skall ske. Traliklagstiftnittgen kan därför inte ge SJ rätt att beordra läkarundersökning på sätt som har skett.

Staten: Staten har bestritt att de if rägavarande Iäkarundersökningarna strider mot grundlag eller annan lag. främst LOA. SJ har författningsenlig rätt att utfärda Föreskrifter angående de anställdas tji'tnstetttt'ivning. Hetta lratngar av lll & all- männa verksstadgan och även av den allmänna rätt som slillhllluldlghcler ltar att uttärda tiåinstcföreskrifter inom det egna verksamltetsomrädet. SJ har med stöd av denna utlärdanderätt meddelat SJ F 203. som innehaller bestämmelser som.

satin giiller Gösta. föreskriver att han skall gettotttga periodiska undersökningar vart tredje tlr. Dessa undersökningar tar i första hand sikte pa att kontrollera den undersöktes syn och hörsel. SJF 202 innehåller i idare hestiittlmclser om att Gösta. som är sysselsatt meds k såikerhctstiiittst. inte I:”tr innt-lta sntlana arbetsuppgifter om han skulle lida av tissa attgiuta sjukdomar. S] har kallat (it'ista till läkarun- dersökning i enlighet med bestämmelserna i SJF lll). Vad galler de periodiska undersökningarna så har dessa inte på något sätt skilil sig fraln tad andra inom SJ anställda personer utsätts för. Vad gäller de estraordiniira undersökningarna så har kallelsema baserats på obiektist förstatliga iakttagelser beträffande (iösta. ! undersökningarna har ingått psykiatriska moment. Undersökningarna ltar haft till syfte att skapa möjlighet för SJ att ps- enklaste satt intotskalta hcxis— om att Gösta uppfyllde de tåsentliga hälsofordringartta som uppställts för hans tjänst som järnvägsexpcditör. tars lttnttdsakliga '.lthclstlppgilt iir att framföra buss. ljkarundersökningarna katt axen ses som en at 5] liinrnatl scniceatgård till Gösta. Det har inte varit fråga om någon tt ångstniissig liikaruttdersokning. xarför ! kap 6 & regeringsformen inte kan komma i fraga Det har satit lraga om frivilliga. kortvariga samtal med läkare. (Rösta har genom sin anstallning Itos SJ accepterat läkarundersökningama. L—n vägran fran (insta att tlcltaga i liikarun— dersökningarna hade sannolikt inte medfört annat att att ltan framagits sin hussförarsyssla och i stället fatt andra arbetsuppgifter inottt tanten lör hans

anställning.

DOMSKÄI. ! målet är följande ostridigt. Förutsättningar för nangstis läkarundersökning

enligt IJ kap 2 * LOA har inte förelegat. De i malet aktuella läkarundersökning- ama har tillkommit på föranstaltan as 5] med stöd at interna föreskrifter. S” 202. Ordalydelsen i dessa förskriftcr medger st'txiil periodiska som - . lör sissa anställda. bl a Gösta — extraordinära läkarundersökningar. Dei malet aktuella periodiska undersökningarna har inte på något satt skilit sig från undersökning- arna av övrig personal som föreskrifterna omfattat.

Av vad staten anfört i målet framgår att ett vägran från ("rostas sitla att deltaga ide läkarundersökningar ltiir iir fråga om sannolikt skulle ntedlott att Iran Iran- tagits sin syssla som bussförare och att han dart id cscntuellt kunnat bli outpla- cerad. avstängd. uppsagd eller utsatt för diseiplittpafölitl. l'a grund hittas och eftersom fråga inte är om sådana undersökningar. som tttgor förutsättning för en förmån såsom anställning. sjukpenning eller liknande. maste liikarnndcrsokning- arna anses ha tarit tvangssisa. De har därför i och för sig omfattats as bestäm- melsen i 2 kap 6 & regeringsformen.

Enligt sistnämnda författning.—rum iir s arje medborgare "gentemot det allmän-

na skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp". [Enligt förarhetena till grundlagen avses med kroppsligt ingrepp även läkarundersökning. |)en fri- och rättighet. som skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp utgör. får enligt I! _5 samma kapitel begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag. Om domstol skulle Finna att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordrtittg i något väsentligt hän- seende tlsidosatts vid föreskriftetts tillkomst får föreskriften enligt ll kap H ; regeringsformen inte tillämpas.

Gösta har i målet påstått att SJF 202 inte tillkommit i författningsenlig ordning och att han därför inte haft skyldighet att rätta sig efter de åläggande" om att underkasta sig läkarundersökningar. vilka SJ utfärdat med stöd av bestämmelser- na i SJF 202. I vart fall har detta. enligt vad han gjort gällande. varit fallet med de extraordinära undersökningama samt de periodiska undersökningarna i vad dessa omfattar annat än kontroll av syn och hörsel. Staten å sin sida har gjort gällande att SJ haft författningsenlig rätt att utfärda föreskrifterna SJF 202. Detta skulle enligt staten framgå av IO & allmänna verkSstadgan. vari stadgas bl a att myndigheten äger meddela särskilda föreskrifter om personalens tjättsteutövning. [ vart fall har -— enligt vad staten vidare hävdat — SJ med utnyttjande av den allmänna rått statsmyndigheter har. ägt utfärda tgiänsteföreskrilter av aktuellt slag inom det egna vcrksantltetsontrt'tdet.

littligt tingsrättens hedötttttittg ltat riksdagen inte i :tlltttätttta verksstadgan bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter om tvättgsv isa läkarundersökning— ar och inte heller medgivit regeringen rätt att öv erläta ät SJ att utfärda föreskrif- ter i ämnet. På grund härav och då riksdagen inte lteller i annan författning medgivit SJ att utfärda bestämmelser som begränsarskyddet mot ti ängsvis läkar- undersökning har SJ saknat författningsenligt stöd för att förattstalta om de läkarundersökningar varom nu är fråga. Med hänsyn till den klara och stränga reglering som i grundlag åstadkommits till skydd mot påtvingad läkarundersök- ning ftlr det anses uppenbart att SJ inte tigt att på grund av någon allmän. i författning ej angiven rätlsgrundsats. utfärda föreskrifter sotn inneburit en be- gränsning av skyddet enligt lkap & & regeringsformen. Ettär saledes SJ saknat författningsenligt stöd för bestämmelserna om tvångss isa läkarundersökningar får enligt ! l kap N & regeringsformen SJ :s ifrågatttrattdc föreskrifter inte tilläm- pas. Detta giiller oavsett om SJ :s sylte med förattstaltandet as läkarundersökning- arna i sig varit försvarligt eller inte. Göstas talatt såvitt nu är iftaga skall därför bifallas.

DOMSLUT Tingsrätten förklarar att Statens lärm iigar inte har haft rätt att på sätt som skett påkalla läkarundersökning av Gösta WTI-tl—l—ll. l97ll-ll-IJ. l98l-tt3-27 och l98l-04-l3

59

Sammanfattningen i departementspromemo- rian Ds 1989:45

Periodiska hälsoundersökningar i vissa offentliga an- ställningar

] Sammanfattning

I denna promemoria, som är upprättad inom civildepartementets rättsenhet, föreslås lagregler som ger arbetsgivaren möjlighet att ålägga arbetstagare i en del statliga och kommunala tjänster - nämligen sådana som kräver särskilt god hälsa - att gå igenom återkommande läkar- undersökningar eller andra hälsoundersökningar.

Syftet är att minska risken för sådana skador på personer, egendom eller omgivning som kan uppkomma till följd av avtagande eller bristande tjänstduglighet hos arbetstagaren på grund av sjukdom eller liknande.

Resultatet av utförda hälsoundersökningar skall till exempel kunna beaktas vid bedömningen av omplaceringar.

De nya reglerna skall enligt förslaget tas in i 13 kap. 2 5 lagen (1976:600) om offentlig anställning — LOA (omtryckt 1987: 1000), ändrad senast 1988:1284). Därvid erinras i promemorian om grundlagens krav på lagform, när det gäller att begränsa det skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp som medborgarna åtnjuter gentemot det allmänna (2 kap. 6 och 12 55 regeringsformen).

Departementspromemorians lagförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 5, 13 kap. 2 5, 14 kap. 10 5, 15 kap. 3 5 samt 16 kap. 2 och 7 55 lagen (1976:600) om offentlig anställning| skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling eller kyrklig samfällighet gäller 4-17 kap. endast om anställ- ningen är statligt reglerad och ej avser prästerlig tjänst.

' Lagen omtryckt 1987:]000 2 Senaste lydelse 19812372

1 kap. 5 52

Föreslagen lydelse

I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling eller kyrklig samfällighet gäller 4-17 kap. endast om anställ- ningen är statligt reglerad.

Denna inskränkning gäller dock inte 13 kap. 2 5, 15 kap. 3 & eller 16 kap. 2 &, såvitt avser talan mot beslut om läkarun- dersökning eller annan häLvo- undersökning.

I ji'åga om prästtjänster till- lämpas inte 4-1 7 kap.

Nuvarande lydelse

13 kap. 2 &

Föreslagen lydelse

Fullgör arbetstagare ej sina arbetsuppgifter tillfredsställande, får han avstängas från arbetet, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom eller därmed jämförligt förhållande.

Saknas i fall som avses i första stycket tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugligheten beror av förhållande som sägs där men framgår detta ändå som sannolikt, får arbetstagaren åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Efterkommer arbetstagaren ej åläggande enligt andra stycket, får han avstängas från arbetet.

En kategori arbetstagare får vidare, i den mån det behövs, åläggas att regelbundet genom- gå viss läkarundersökning eller annan hälsoundersökning, om de har arbetsuppgifter där sådan bristande tjänsduglighet som beror av sjukdom eller därmed jämförligt förhållande kan medföra risker för männi- skors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom.

Följer en arbetstagare inte ett åläggande enligt andra eller tredje stycket, får han avstängas från arbetet.

Nuvarande lydelse

I fråga om beslut om avstäng- ning enligt 13 kap. 1 eller 2 5 eller om läkarunderökning enligt sistnämnda lagrum skall 20 och 21 åå f'orvaltningslagen (19862223) tillämpas, även om beslutet utgör beslut under ärendets handläggning.

Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap. avskedande enligt 11 kap., åtalsanmälan enligt 12 kap. eller avstängning eller läkarundersökning enligt 13 kap. prövas av den myndighet som arbetstagaren lyder under, om ej annat följer av 4 eller 5 5 nedan, av annan förskrift i lag eller av föreskrift som regering- en meddelar.

3 Senaste lydelse 1986:1131 4 Senaste lydelse 1987:521

14 kap? 10 g

15 kap.4 3 5

Föreslagen lydelse

I fråga om beslut om avstäng- ning enligt 13 kap. 1 eller 2 5 eller om läkarundersökning eller annan hälsoundersökning enligt sistnämnda lagrum skall 20 och 22 55 förvaltningslagen (1986z223) tillämpas, även om beslutet utgör beslut under ärendets handläggning.

Frågor om disciplinansvar enligt 10 kap., avskedande enligt 11 kap., åtalsanmälan enligt 12 kap. eller avstängning eller läkarundersökning eller annan hälsoundersökning enligt 13 kap. prövas av den myndig- het som arbetstagaren lyder under, om inte annat följer av 4 eller 5 5 nedan, av någon annan föreskrift i lag eller av någon

Nuvarande ] delse

Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap., avskedande enligt 11 kap. eller avstängning enligt 13 kap. l & tages upp även på anmälan av riksdagens ombuds- man eller justitiekanslem. Frå- ga om avstängning enligt 13 kap. 1 5 på grund av misstanke om brott tages upp även på anmälan av åklagare.

Vill arbetstagare söka ändring i beslut enligt 7 kap. 3-5 eller 8- 10 åå, 10 kap. 1 5, 11 kap. 1 eller 2 & eller 13 kap. 2 5 andra stycket, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick ta del av beslutet.

16 kap. 2 &

Föreslagen lydelse

föreskrift som regeringen med- delar.

Frågor om disciplinansvar en— ligt 10 kap., avskedande enligt 11 kap. eller avstängning enligt 13 kap. 1 & tas upp även på an- mälan av riksdagens ombuds- män eller justitiekanslern. Frå- gor av avstängning enligt 13 kap. 1 5 på grund av misstanke om brott tas upp även på an- mälan av en åklagare.

Vill en arbetstagare söka änd- ring i ett beslut enligt 7 kap. 3— 5 eller 8-10 åå, 10 kap. 1 &, 11 kap. 1 eller 2 5 eller 13 kap. 2 5 andra eller tredje stycket, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick ta del av beslutet.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 5 lagen ( 1982:80 ) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndig- het i ärenden om uppsägning, disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkarundersök— ning bryter mot någon av föl— jande bestämmelser:

1. 14 kap. 1 eller 3-9 åå,

2. ]5 kap. 3, 4 eller 7 5,

3. föreskrifter enligt 13 kap. 4 5 om handläggning av ärende om avstängning eller läkarun— dersökning,

4. föreskrifter som avses i 15 kap. 3 eller 6 &.

16 kap. 7 55

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 5 lagen ( 1982:80 ) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndig- het i ärenden om uppsägning, disciplinansvar, avskedande, avstängningellerläkarundersök— ning eller annan hälsoundersök- ning bryter mot någon av föl- jande bestämmelser:

1. 14 kap. 1 eller 3-9 55,

2. 15 kap. 3, 4 eller 7 5,

3. föreskrifter enligt 13 kap. 4 5 om handläggning av ären- den om avstängning eller läkar- undersökning eller annan hälso- undersökning,

4. föreskrifter som avses i 15 kap. 3 eller 6 5.

I fråga om avvikelseri kollektivavtal från vad som sägs i 41 & lagen om anställningsskydd tillämpas 2 5 andra stycket samma lag.

,. "1:

__ i .. Denna lag träder i kraff den _i-_, .. , ._

5 Senaste lydelse 1986z50

— me: i dex.

.TzzFrbztt nazism.-:..?

k'NGL. BIBL. 1991 -04- 1 8

inkom till

KUNGL BlBLlOTEKET 1991—Ub ] 8

Kronologisk förteckning

Flykting» och irmrrigrationspolitiken. A. Finansiell tillsyn. Fr. Statens roll vid främjande av export. UD. Miljölagstiftningen i framtiden. M. Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sehetariatets kartläggning och analys. M. Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- värdering av medicinsk metodik. S. 7. Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. Fi. 8. Beskattning av kraftföretag. Fi 9. Lokala Sj ukförsäkringsregister. S. 10 Affärstidcma. C. 11.Affärstiderna. Bilagedel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. Spelreglerna på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadminisu'ationen. K. 15.1nformationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler — lagstiftning, klassifrkationer och informationsteknologi. S. 17. Forskning och utveckling — epidemiologi. kvalitets- säkring och Spris utvecklingspmjekt. S. 18. Informationssmtktur för hälso— och sjukvården — en utvecklingsprocess. S. 19. Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om lrafrk och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionema. K. 20. Kapitalkostnader inom försvaret Nya former för finansiell styrning. Fö. 21. Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. Ju. 22. Översyn av lagstiftningen om tråfrberråvara. I. 23. Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90—talet. Bo. 24. Visst går det an! Del 1, 2 och 3. C. 25. Frikommunförsökct. Erfarenheter av försöken med en friare närrmdorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets ' " ' "1 roll. C. 27.Kapitalavkastningen ibytesbalanst'u. Tre _ ' ,— _' cxpcrlrapporter. Fr. 28. Konkurrensen i Sverige — en kartläggning _av konkur- rensförhållandcna i 61 branscher. Del 1 och 2. C. 29. Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga. kommunala och landstingskommunala anställningar. C.

MFF.”!—

?

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Personregistrering inom arbetslivs-. forsknings- och massmedieområdena, m.m. [21]

Utrikesdepartementet

Statens roll vid främjande av export. [3]

Försvarsdepartementet Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för fmansiell styrning. [20]

Socialdepartementet

Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut—värde- ring av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9] Informationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning, klassiftkationer och informationsteknologi. [16]. Forskning och utveckling - epidemiologi. kvalitetssä- kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. Informationssuuktur för hälso- och sjukvården — en utvecklingsprocess. [18].

Kommunikationsdepartementet

Den regionala bil- och körkorrsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö- regionema. [19]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftförctag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. [27]

Arbetsmarknadsdepartementet Flykting— och irnmigrationspolitiken. [1] Spelreglerna på arbetsmarknaden, [13]

Bostadsdepartemntet Ett nytt BFR - Byggforskningcn på 90-talet. [23]

Industridepartementet Översyn av lagstiftningen om träfiberråvara. [22]

Civildepartementet

Affarstidema. [10] Affärstiderna. Bilagcdel. [11] Ungdomarna och makten.[12] Visst går det an! Del 1, 2 och 3, [?A] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. [26] Konkurrensen iSverige - en kartläggning av konkur- rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Periodiska hälsoundersökningari vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C. [29]

Miljödepartementet Miljölagstiftningen i framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5]

[Ammar—wa FÖRLAGET

B!:M'ÅMNI'NUARZ ÅMuMÄNNA Fr” ”om. Ktumyrtlmat, mh 47 Srmmth.

XDRTLED NES!

941.001 *31'556 9133!

m.: od;-treat» 39. Fax: 03—739 95 APR- lleUlMAVHUNSHOKIthlelllew, MALMTÖRGHEKIAN 5 (hill) HEUNKNHHRNMKWG). SNMTHHIJM.