Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar : ett delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Periodiska

W

hälsoundersökningar

l

i

Vissa kommunala och i

statliga,

landstingskommunala anställningar

Ett delbetänkande av

LOA-utredningen

SHM

al99lz29

“Lo

Statens

offentliga utredningar

E§IE§ 1991:29

E? Civildepartementet

Periodiska

hälsoundersökningar

i vissa kommunala och

statliga,

landstingskommunala anställningar

Ett delbetänkande av

ILOA-utredningen

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av rcgerlngskansliets förvalmingskontor ombesöxjcr temissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

l06 47 Stockholm

Tel 08039 96 30

Telefax: 08/739 95 48

Publikationema kan också köpas i Infonnationsbokhandeln, 5, Stockholm

Malmtorgsgatan

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10771-6 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1991

Till statsrådet och chefen för

civildepartementet

Den 12 oktober 1989 bemyndigade regeringen chefen för civildepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över

lagstift-

ningen om offentlig anställning och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. A

Med stöd av bemyndigandet förordnade den 21

departementschefen

november 1989 generaldirektören Börje Hårdefelt som särskild utredare.

Som sakkunniga förordnades fr.o.m. den 12 december 1989 hovrättsassessom Hans Blyme, departementsrådet Bo Malmqvist, hovrâttsassessom

Nils Rekke, förhandlingsdirektören Jan Risshytt, departementssekretera-

ren Sten Spångberg och departementsrådet Staffan Synnerström.

Som experter ñrordnades fr.o.m. den 1 febmari 1990 hovrättsrådet Olof Bremberg samt fr.o.m. den l april 1990 byrâchefema Kristina Boutz och Göran Persson samt hyresrådet Urban Engström.

Till sekreterare åt utredaren förordnades fr.o.m. den l december 1989 kammarrättsassessom Eskil Hinn. Som biträdande sekreterare firordnades fr.o.m. den 14 maj 1990 hovrättsassessom Sten Ljunggren och fr.o.m. den 18 mars 1991 jur.kand Anna Ekström.

Utredningen har antagit namnet LOA-utredningen (C 1989:07).

Härmed överlämnar vi ett delbetänkande med till

förslag en lag om

periodiska hålsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar.

Vid utarbetandet av betänkandet har inte kunnat tas till för-

hänsyn

fattningar som utkommit från trycket efter den 1 januari 1991.

Vårt utredningsarbete fortsätter.

Stockholmi mars 1991

Börje Hårdefelt

/Eskil Hinn

Innehåll

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Lagfiirslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Förslag till lag om periodiska hålsoundersökningar i

vissa statliga, kommunala och landstingskommunala

anställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll

Bakgrunden till vårt uppdrag i denna del . . . . . . . . . . 13

Gällande rätt i korthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Tidigare utredningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Våra direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Allmänna överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Vår allmänna syn på av

författningsregleringen offentlig

anställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.2 Konsekvenser av arbetsdomstolens dom . . . . . . . . . . . . 19 2.3 I vilken utsträckning kan man lita till andra garantier än

lagstiftning? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

2.3.1 Kollektivavtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

2.3.2 Arbetsledningsbeslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 2.4 Behovet av en allmän lagreglering om periodiska hälso-

undersökningar i statliga och andra anställningar . . . . . . . 24 2.5 Närmare om vilka arbetstagare som skall omfattas av

de nya lagreglema och om ändamålet med undersök-

ningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 2.6 Vad en hälsoundersökning kan leda till . . . . . . . . . . . . . 32 2.7 Den lagtekniska lösningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

2.8 Ekonomiska konsekvenser av m.m. . . . . . . . . . 37

förslagen

2.8.1 Ekonomiska konsekvenser . . . . . . . . . . . . . . . . 37

2.8.2 EG-aspekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 38

3 Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Bilagor Bilaga 1 Arbetsdomstolens dom 1984 nr 94 . . . . . . . . . . . 43 Bilaga 2 Sarmnanfattningen i

departementspromemorian

(Ds 1989:45) Periodiska hälsoundersökningar i

vissa offentliga . . . . . . . . . . . . . . . 59

anställningar Bilaga 3

Departementspromemorians lagförslag . . . . . . . . . 61

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen

AF Anstållningsförordningen (1965:601)

Dir. Direktiv

Ds Publikation i departementsserien

EG Europeiska gemenskapen LOA Lagen om offentlig anställning

(1976:600)

RF Regeringsformen

SAMN Statens arbetsmarknadsnänmd

SFS Svensk författningssamling

SJ Statens järnvägar

SOU Statens offentliga utredningar

Sammanfattning

I betänkandet föreslår vi klargöranden och kompletteringar i reglerna om periodiska hälsoundersökningar i statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar.

Den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans eller hennes hälsotillstånd kan medföra risk för bl.a. allmänhetens säkerhet till liv och hälsa skall vara skyldig att regelbundet gå igenom de hälsoundersökningar som behövs. Det kan gälla t.ex. syn- och hörselkontroller för den som varit skyldig att lärrma om detta vid anställningen och vars

läkarintyg

syn och hörsel det därför är att följa upp även under anställ-

naturligt

ningen.

För att man skall få garantier för att periodiska hälso-

nödvändiga

undersökningar kommer till stånd föreslår vi att man bygger vidare på det system med kollektivavtal om sådana undersökningar som redan finns på den kommunala och landstingskommunala sidan. En med

ordning

kollektivavtal om periodiska bör prövas också inom

hälsoundersökningar

den statliga sektorn.

I väntan på att kollektivavtal träffas i dessa frågor bör att

skyldigheten

gå igenom periodiska hälsoundersökningar slås fast i en särskild lag.

Lagen skall gälla bara i den mån det saknas kollektivavtal i ämnet.

Bakgrunden till våra förslag är bl.a. en dom av arbetsdomstolen från år 1984. Enligt domen måste en myndighets föreskrifter om

periodiska

hälsoundersökningar för den egna personalen ha stöd

i lag, eftersom undersökningarna annars kan komma i konflikt med regeringsformens regler om skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmänna.

Förslagen syftar till att undanröja den oklarhet i hithörande frågor som visat sig efter domen och att säkerställa att myndigheter också i fortsättningen kan meddela de föreskrifter om periodiska hålsoundersökningar som behövs när kollektivavtal saknas.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den l februari 1992.

Lagförslag

Förslag till

Lag om periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga,

kommunala och landstingskommunala

anställningar

Härigenom föreskrivs följande.

Vem lagen gäller för

l § Denna lag gäller sådana arbetstagare hos staten, kommunerna eller

landstingen som

- har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, och - inte omfattas av kollektivavtal om skyldighet att regelbundet

genomgå

läkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar.

Skyldighet att genomgå periodiska hälsoundersökningar

2 § Efter uppmaning av arbetsgivaren är att arbetstagaren skyldig

regelbundet genomgå läkarundersökningar eller andra hälsoundersök-

ningar.

Den som inte följer uppmaningen får avstängas från de arbetsuppgifter

som kräver hälsoundersökning.

Avvikande bestämmelser i andra

lagar

3 § Om en annan lag innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 febmari 1992.

1 till vårt i

Bakgrunden uppdrag

denna del

1.1¶Gällande rätt i korthet

Från år det nödvändigt att vissa anställdas hälsotill-

säkerhetssynpunkt

stånd kontrolleras regelbundet under anställningen. Den som har arbetsuppgifter av stor betydelse för allmänhetens säkerhet till liv och hälsa kan t.ex. behöva gå igenom återkommande undersökningar av syn och hörsel, reaktionsfömiåga eller motorik.

I 13 kap. 2 § LOA finns regler om skyldighet att genomgå läkarundersökning för arbetstagare med statligt reglerade anställningar. De gäller för det fall att det visar sig att arbetstagaren inte kan sköta sitt arbete och detta kan antas bero på sjukdom eller något jämförbart ñrhållande. Däremot finns inte någon allmän lagreglering om att arbetstagare i

offentliga anställningar skall gå igenom läkanmdersökningar eller andra hålsoundersökningar utan att det uppkommit fråga om någon miss-

skötsamhet på grund av sjukdom etc. i det enskilda fallet.

En del mer speciella regler om undersökningar av detta senare slag

(periodiska hälsoundersäkningar) finns i luftfartslagen (1957:297),

körkortslagen (1977:477), fartygssäkerhetslagen (1988:49), smittskydds-

lagen (1988:1472), strålskyddslagen (1988:220) och jämvågssäkerhetslagen (1990: l 157). De avser områden med speciella riskñrhållanden. Bestämmelser om läkarundersökning finns också i arbetsmiljölagen (1977:1160).

På det kommunala området finns kollektivavtal (AB 89) med bestämmelser av allmän räckvidd som ger arbetsgivaren befogenhet

mo

att efter skälighet avgöra när arbetstagaren skall lämna såväl

läkarintyg,

i samband med anställandet som under

anställningen.

I en dom har arbetsdomstolen (AD 1984 nr 94) om

prövat frågan

statens järnvägar (SJ) haft rätt att på sätt som skett påkalla att en SJanstålld bussförare genomgick Under-

periodiska hälsoundersökningar.

sökningarna hade påkallats med stöd av föreskrifter som SJ själv meddelat. Domstolen fann att besluten om stred mot

undersökningarna

RF 2:6 genom att de utgjort och att SJ

påtvingade kroppsliga ingrepp

saknat stöd i lag för sådana av tvisten ingrepp. Som ett led i sin prövning kom domstolen fram till att det varit om från

fråga myndighetsutövning

SJs sida. Domen finns med som 1.

bilaga

1.2¶Tidigare utredningar

Efter AD-domen har om utretts

frågan periodiska hälsoundersökningar

vid flera tillfällen. I betänkandet (Ds C 1985:5) i m.m.

Läkarundersökning statlig tjänst

behandlades frågan och att statens arbetsmarknadsnämnd

föreslogs

(SAMN) skulle se över regelsystemet. Regeringen åt SAMN att

uppdrog

göra en sådan översyn. I rapporten (Ds C 1986:6) Hälsoundersökningar i statlig tjänst m.m. lade SAMN fram förslag till i bl.a. 13 2 § LOA, som

ändringar kap.

innebar att arbetstagare med skulle vara

statligt reglerade tjänster skyldiga att genomgå periodiska hälsoundersökningar, om de var skyldiga

att lämna läkarintyg när de anställdes.

Rapporten remissbehandlades. Remissyttrandena sammanställdes i en promemoria (Ds C 1987:1). Frågan bereddes därefter vidare inom Resultatet av

civildepartementet.

beredningen presenterades i promemorian (Ds 1989:45) Periodiska hälso-

undersökningar i vissa offentliga anställningar. I departementspromemorian i överensstämmelse ñreslogs huvudsaklig

med SAMNs att det skulle införas bestämmelser i 13

förslag kap. 2 §

LOA som gav arbetsgivaren att i vissa

möjlighet ålägga arbetstagare

statliga anställningar, där hälsokraven av säkerhetsskäl måste ställas sär-

skilt högt, att genomgå periodiska lâkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar.

Vidare förslogs att ett tillägg skulle göras i l kap. 5 § LOA så att bestämmelserna om läkanindersökning i 13 kap. 2 §LOA och anslutande förfaranderegler skulle tillämpas också på motsvarande arbetstagare i kommunal tjänst.

Sammanfattningen i 1989 års departementspromemoria och promemo-

rians lagförslag finns med som bilagor 2 och 3 till detta betänkande.

Den promemorian har inte remissbehandlats.

1.3¶Våra direktiv

Vi har fått i uppgift att se över lagstiftningen om offentlig anställning. Uppdraget, som framgår nämiare av våra direktiv (Dir 1989:50), innebär sammanfattningsvis följande.

Huvudsyftet med utredningsuppdraget är att lagstiftningen om offentlig anställning och då i första hand LOA skall anpassas till den förändrade

synen på offentlig anställning och personalpolitik. Vidare skall LOA bli

överskådligare och lättare att tillämpa och detaljregler ska utmönstras ur LOA.

När det gäller utredningsuppdragets inriktning sägs i direktiven att vi

bör pröva hur en grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning samtidigt kan dels tillgodose kraven på decentralisering, verksamhetsanpassning och

anpassning till de regler som gäller för arbetsmarknaden i stort,

deb värna om de medborgerliga kraven på demokratisk styrning, insyn

och rättssäkerhet också i frågor som rör offentliga anställningar.

Det gäller alltså att balansera de specifika allmänintressen som gör sig

gällande i dessa sammanhang mot de förändringar som skett i synen på

offentlig anställning och offentlig verksamhet.

I samband därmed skall vi också behandla vissa speciella frågor som har angetts särskilt i direktiven. I en bilaga till direktiven har tagits upp

bl.a. frågan om periodiska hälsoundersökningar (punkt 5 i bilagan).

I denna del sägs i direktiven bl.a. att ett par delfrågor i sammanhanget bör undersökas ytterligare, innan departementets beredning av lagstift-

ningsärendet avslutas.

Det gäller 0 behovet av om

lagregler hälsoundersökningar på det kommunala

området, 0 vilka av som skall kategorier arbetstagare vara skyldiga att underkasta sig sådana

undersökningar,

0 att i ändamålet

möjlighetema förväg precisera med under-

sökningen, 0 vad resultatet av en i olika hälsoundersökning fall skall kunna leda till. Dessa frågor skall vi överväga. I direktiven sägs vidare att frågan om periodiska

hälsoundersökningar

bör behandlas med förtur. Vi har funnit att en förtursvis av inte är

behandling frågan oförenlig

med vår pågående allmänna av om

översyn lagstiftningen offentlig anställning.

Vi har därvid haft anledning att särskilt uppmärksamma frågans samband med läkarundersökningar enligt 13 2 Denna kap. § LOA. bestämmelse ingår som en del i vår allmänna av LOA. Som översyn framgår närmare av avsnitt 2.7 om den anser vi

lagtekniska lösningen

dock att sambandet mellan 13

läkarundersökningar enligt kap. 2 § LOA

och periodiska hâlsoundersökningar inte är sådant att allt måste tas upp i ett enda

sammanhang.

Vi har därför behandlat frågan om periodiska med

hälsoundersökningar

ñrtur.

2¶Allmänna

överväganden

2.1¶Vår allmänna

syn på författningsregle-

av

ringen offentlig anställning

Vi har mot bakgnmd av direktiven delvis andra för vår

utgångspunkter behandling av frågan om periodiska hälsoundersökningar än de

tidigare

utredningarna. En utgångspunkt, ñrutom :Arbetsdomstolens dom, är vår allmänna syn på regleringen av offentlig

anställning.

Statlig anställning vilade fire 1965 års förhandlingsråttsreform helt och

hållet på grund. Allt som rörde de statsanställdas

offentligrättslig

rättigheter, skyldigheter och förmåner reglerades i lagar,

förordningar

eller andra beslut.

offentligråttsliga

I dag anses det allmänt att den statliga anställningen vilar på civilrättslig grund i form av enskilda mellan en anställd och hans

anställningsavtal anställningsmyndighet, även om formella anställningsmyndighetens

ingående av sådana avtal kommer till uttryck i ett

myndighetsbeslut.

Inom kommuner och landsting har man en annan tradition. Mycket lite av det som rör den kommunala

anställningen regleras offentligrättsligt.

Istället reglerar man inom den kommunala sektorn sådana

frågor genom

kollektivavtal liksom man gör på den privata arbetsmarknaden.

På det statliga omrâdet befinner man sig i en

brytningstid.

Å ena sidan har vi en tradition

att reglera frågor som rör anställning med föreskrifter. Vi lever också med ett omfattande arv av offent-

ligrättsliga regleringar, främst i form av en mängd förordningar.

Å andra sidan finns inom staten ambitionen

att så långt det år möjligt och lämpligt likställa statlig anställning med inom andra

anställning

sektorer vad gäller både formen för och innehållet i

regleringen (se t.ex.

prop. 1984/85:219). Med denna ambition som grund har en genom-

gripande utveckling inom det avtalsreglerade området skett. Ambitionen

kommer också tydligt till uttryck i våra direktiv. Vi ser det därför som vår uppgift att lärrma till en ñrslag som syftar motsvarande utveckling inom det hittills området.

författningsreglerade

Offentligrättslig reglering bör vara förbehållen förhållanden eller omständigheter som är en ñljd av att statliga myndigheter exklusivt utövar verksamheter som ingår i samhällets åtaganden gentemot medborgarna och som därmed blir i förhållande till

särskiljande

anställning inom andra sektorer. Det kan t.ex. vara som

arbetsuppgifter

är förenade med maktutövning allmänheten, t.ex. gentemot den polisiära verksamheten. Av detta följer att garantier för enskildas rättssäkerhet i deras mellanhavanden med inte bör vara beroende av

myndigheter

ñrhandlingar mellan staten som arbetsgivare och de statsanställdas

huvudorganisationer.

Offentlig anställning kan också vara förenad med ett ansvar att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Det leder till att vissa

grundläggande

regler om offentliganställdas möjligheter att ta till också

stridsåtgärder

bör ha offentligrättslig form. Det kan också som till gälla regler syftar att garantera att tjänstemännen tillämpar lagar och andra

författningar

utan otillbörlig påverkan från något håll. När det gäller skyldigheten att genomgå periodiska hälsoundersöknin gar är denna skyldighet, vår inte exklusivt för

enligt uppfattning, något offentligt anställda arbetstagare. Skyldigheten bör vara av de

en följd arbetsuppgifter som man har oavsett vem som är ens arbetsgivare. Enligt vår allfinna syn bör man därför om undvika möjligt att reglera en sådan skyldighet på annat sätt och med annan innebörd än vad som ñrekommer inom andra sektorer. Detta är en bärande för utgångspunkt

de överväganden som nu följer.

En annan utgångspunkt är att de som det här

hälsoundersökningar gäller

(syn- och hörselkontroller m.m.) är allmänt förekommande.

2.2¶Konsekvenser av arbetsdomstolens dom

Vår bedömning: Enligt den som kommit till

grundlagstolkning

uttryck i arbetsdomstolens dom måste föreskrifter om

obligatoriska hälsoundersökningar i statliga anställningar

ha lagfonn. Den rättsliga regleringen behöver eller ersättas med

kompletteras

andra garantier för att sådana kommer till stånd.

undersökningar

Skälen för vår bedömning: Som vi redan har varit inne på gällde ADdomen periodiska hâlsoundersökningar som en statligt anställd bussförare hade genomgått. Undersökningarna hade påkallats av arbetsgivaren - SJ med stöd av föreskrifter som SJ själv meddelat. Domstolen fann att besluten om läkarundersökningama stred mot RF 2:6 att de genom utgjort påtvingade kroppsliga ingrepp och att SJ saknat stöd i lag för

sådana ingrepp.

Sin slutsats, att bussföraren blivit

påtvingad undersökningarna,

grundade domstolen på ett resonemang om

begreppet myndighetsutöv-

ning. Det kunde nämligen ”ligga nåra till hands att uppfatta regeringsformen på det sättet att en åtgärd inte kommer i konflikt med ñrbudet

mot påtvingade kroppsliga ingrepp

annat än i den mån det kan sägas vara fråga om ett tvång som har karaktären av utövande av makt.

offentlig

Som ett utmärkande drag För framhölls i domen att

myndighetsutövning

myndighetens beslut eller åtgärd får råttsverkningar för den enskilde på grund av innehållet i regler och offentligrâttsliga inte på grund av avtal eller i övrigt regler av natur. De föreskrifter, som SJ i det

privatråttslig

aktuella fallet hade grundat sina beslut på, var domstolen av

enligt offentligrâttsli g natur.

Arbetsdomstolen kom sålunda fram till att det varit om

fråga myndig-

hetsutövning från SJs sida och att bussföra-

undersökningarna påtvingats

ren utan det stöd i lag som regeringsformen kräver.

Domstolen tillade att den med det förda inte resonemanget tagit ställning till i vad mån RF 2:6 kan ha utanför området för

tillämplighet myndighetsutövning.

Med denna tolkning av

regeringsformen måste föreskrifter (rättsregler)

om skyldighet för människor att genomgå periodiska

hälsoundersökningar

ha lagform enligt RF 2:6 och 2: 12, även när föreskrifterna avser arbetstagare hos staten. Detta gäller föreskrifter.

offentligrättsliga

För föreskrifter av natur ställer privaträttslig RF 8:2 upp ett motsvarande lagkrav. Râttsläget på den punkten har inte förändrats genom domen. Enligt arbetsdomstolens grundlagstolkning kommer alltså i alla

princip f¢)reskrgfler om obligatorisk att kräva De hälsoundersökning lagform.

måste med andra 0rd beslutas av En annan sak är att fire-

riksdagen.

skrifter om verkställigheten av sådana kan beslutas lagregler av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detta RF 8: 13. enligt Det är givetvis oacceptabelt att föreskrifter av det slag som prövats genom domen står kvar utan den förankring i lag som domstolen ansett

att regeringsformen kräver.

Samtidigt är det angeläget att var och en som har arbetsuppgifter av stor betydelse för säkerheten också i de

fortsättningen genomgår

hälsokontroller som behövs. Detta intressen står med tanke på att viktiga på spel. Det gäller ju bl.a. allmänhetens säkerhet till liv och hälsa. Vad vi sagt nu om vikten av

periodiska hälsoundersökningar gäller

självfallet oavsett om verksamheten bedrivs i kommunal eller

statlig,

privat regi. En betydelsefull skillnad mellan statliga och andra anställningar når det gäller den rättsliga regleringen bör dock framhållas. För statsanställda vilar systemet med periodiska

hâlsoundersökningar

traditionellt på föreskrifter. Detta med att föreskrifter år

sammanhänger

det enda sätt på vilket en statlig myndighet kan ge sin personal direktiv som är på en gång bindande och generellt tillåmpbara. Det skall också ses i ljuset av att ñreskrifter som är för de statsanställdas

grundläggande

rättsställning enligt RF 11:10 måste meddelas i form av lag. För de kommunalt eller privat anställda (t.ex. kommunernas brandmän och flygbolagens piloter) har man i stället en med hälsoundersök-

ordning

ningar som bygger på avtal. De frågor som prövats genom arbetsdomstolens dom en arbetsgäller tagares skyldighet att genomgå hâlsoundersökningar på grund av offent-

ligrättsliga föreskrifter. Domstolen har däremot inte tagit ställning till ñrhållanden som gnrndas på avtal eller i övrigt på regler av privatråttslig natur. Ett tänkbart sätt att möta de krav som följer med arbetsdomstolens

grundlagstolkning är att införa ny lagstifining (lagregler och andra

ñreskrifter) som ersätter eller kompletterar de föreskrifter som inte motsvarar kraven. En arman möjlighet, som förtjänar att övervägas, âr att man

slopar

dessa föreskrifter eller en del av dem och litar till andra medel i stället. Vi tänker då främst på kollektivavtal, -

arbetsledningsbeslut.

Dessa båda alternativ behandlar vi först. Till behovet av ny

lagstiftning

återkommer vi längre fram.

2.3¶I vilken kan man lita till

utsträckning

andra garantier än

lagstiftning?

2.3.1¶Kollektivavtal

Kollektivatal om ›

van förslag: periodjskai‘hx‘ilsoundérs6kning:ir

på den kommunala sidan och motsvarande kan gälla också

pørtlen,

* °

statliga. Denna lösning är dock inte ensam tillräcklig.

Genom lämpligt avvägda kollektivavtalsbeståmmelser kan man få

garantier fir att behovet av periodiska hålsoundersökningar tillgodoses

enligt riktlinjer och rutiner som arbetsgivare och arbetstagare tillsammans har utarbetat och kommit överens om. Så har man löst frågan på den kommunala sidan.

Där finns ett kollektivavtal (AB 89) som i 5 § innehåller ñljande under

rubriken Tjänstbarhetsintyg:

Om arbetsgivaren så påfordrar, är arbetstagare i samband med

anstâllandet eller eljest skyldig att avlämna av läkare utfärdat om

intyg

tjänstbarhet. Kostnaden för sådant intyg ersâttes av arbetsgivaren. Tjânstbarhetsintyg skall vara avfattat enligt fastställt formulär och, om så påfordras, utfärdat av anvisad läkare.

Regeln i 5 § torde av partema vara avsedd att ge arbetsgivaren befogenhet att efter skâlighet avgöra också om under

frågor hålsoundersökningar

anställningen. Avtalsregeln torde med andra 0rd utgöra en s.k. arbets-

givarventil.

I 10 § 4-6 sägs:

4. Arbetstagare kan efter läkares hörande meddelas förbud att tjänstgöra för att förhindra att smitta sprids. S. Arbetstagare kan meddelas förbud att i avvaktan

tjänstgöra på

resultat av beordrad

läkarundersökning. 6. Arbetstagare,

som vägrar genomgå läkarundersökning eller ställa sig till efterrättelse av läkare föreskriven vård, kan avstängas från tjänst-

göring för högst 30 arbetsdagar i sänder.

Erfarenheterna av det kommunala systemet synes vara goda. Vi anser att kollektivavtalsvågen bör prövas också för anställda

statligt

så snart som möjligt. För detta talar inte minst intresset att undvika onödiga skillnader mellan statliga och andra Det samför-

anställningar.

stånd som ett avtal innebär är naturligtvis också en fördel i sig. En lösning genom avtal kan knappast komma i konflikt med

regerings-

formen. Varken ordalydelsen i RF 2:6 eller ñrarbetena ger stöd för att det som grundas på avtal skall anses påtvingat. Som framgått av det föregående ger inte heller AD-domen stöd för en sådan grundlagstolkning. Domstolen har inte tagit ställning till beslut eller åtgärder på grund av avtal eller i övrigt regler av natur.

privaträttslig

?nå

Enligt vår uppfattning har de frågor om hälsoundersökningar som det här gäller inte heller sådan grundläggande betydelse för statstjänstemännens rättsställning att de enligt RF 11:10 måste

lagregleras.

Möjligheten att träffa kollektivavtal iir dock knappast tillräcklig för att säkerställa de Detta med hänsyn bl.a. till

nödvändiga undersökningarna.

att sådana avtal förutsätter som det är svårt att förutse

förhandlingar

resultatet av.

2.3.2¶Arbetsledningsbeslut

Vår bedömning: Även utan kollektivavtal kan den som vägrar att

genomgå en nödvändig periodisk ställas inför hälsoundersökning

valet att genomgå undersökningen eller bli omplacerad. Inte heller»

detta är dock alltid en tillräcklig garanti för att löses.

problemet

Skälen för vår bedömning: Också i fall då kollektivavtal saknas kan

behovet av periodiska hälsoundersökningar ofta tillgodoses på frivillig

våg, t.ex. genom att arbetstagare i eget intresse följer uppmaningar av

arbetsgivaren att gå igenom sådana undersökningar enligt en på förhand

uppgjord plan. Men det kan förekomma situationer då en

arbetstagare

inte vill medverka till att han eller hon blir hälsoundersökt.

Arbetsgivaren kan då, i kraft av sin uppgift att leda och fördela arbetet, ställa arbetstagaren inför ett val. Antingen går han eller hon igenom undersökningen. Eller också får den anställde sådana ändrade

arbetsuppgifter som inte kräver någon hâlsoundersökning.

Rätten att omplacera den som vägrar att gå med på en

sedvanlig

periodisk hälsoundersökning måste anses följa av och

anställningsavtalet

allmnna arbetsrättsliga regler som har utbildats i Ett skäl för en

praxis.

omplacering kan vara det ansvar för säkerheten som arbetsgivaren har mot andra anställda eller mot t.ex. i den buss som

passagerarna

arbetstagaren har till uppgift att köra.

En offentlig arbetsgivares rått att fatta arbetsledningsbeslut av detta slag

skiljer sig i princip inte från vad som gäller på den privata arbetsmarknaden. Man kan därför knappast hävda att besluten innebär ett tvång som har karaktär av utövande av offentlig makt. Det ligger nämiare till hands att uppfatta dem som grundade på anställningsavtalet och regler av privaträttslig natur. De kan då inte komma i konflikt med regeringsformen eller resonemanget i arbetsdomstolens dom. Därmed är inte sagt att arbetsledningsbeslut utgör en tillräcklig garanti för att de kommer till stånd.

behövliga hälsoundersökningama

Om man litar enbart till arbetsledningsbeslut i stället för som hittills också till ñreskrifter, kan det vidare bli svårt för att

arbetstagaren

förutse om hans eller hennes kräver att han eller hon

arbetsuppgifter

hälsoundersöks och efter vilka principer i övrigt arbetsgivaren kommer att påkalla Detta år från

hâlsoundersökningar. knappast godtagbart rättssäkerhetssynpunkt.

2.4¶Behovet av en allmän om

lagreglering periodiska i stathälsoundersökningar

liga och andra

anställningar

dr_tf?r.§l21g:En skyldighet för vissa arbetstagare hos staten,

och att underkasta sig hälso-

inmuiierna landstingen periodiska

slås fast i lag. Lagreglema skall gälla bara i den niån°kollektivavtalsbestämmelser i ämnet saknas.

SAMN.: förslag: Skiljer sig från vårt på flera sätt. Bl.a.

ger de lagregler

SAMN föreslog inte utrymme för lösningar genom kollektivavtal på den statliga sidan. SAMN hade inte i att utreda om hälso-

uppdrag frågan

undersökningar i kommunala anställningar och lämnade inte heller något förslag om detta.

Remissinstanserna: Något mer än hälften av remissinstansema tillstyrkte SAMNs förslag.

Förslaget i departementspromemorian: Nya lagregler införs enligt vilka

staten, kommuner och landsting som arbetsgivare kan ålägga vissa anställda att gå igenom periodiska hälsoundersökningar. Departementspromemorian innehåller ingen motsvarighet till vårt förslag att lagreglerna skall gälla bara i den mån kollektivavtalsbestämmelser i ämnet saknas.

Skälen för vårt förslag: Lagar och andra föreskrifter med stöd av lag kan, till skillnad från arbetsledningsbeslut, ge den stadga åt systemet med periodiska hälsoundersökningar som är önskvärd. På så sätt kan förutsättningarna förbättras. Samtidigt ökar

för en fast och enhetlig praxis förutsebarheten.

Som vi redan har varit inne på, kan dessa fördelar uppnås också genom kollektivavtal. Sådana avtal om periodiska hälsoundersökningar i statliga anställningar skulle ligga i linje med strävandena att minska skillnaderna mellan dessa och andra anställningar. Kollektivavtal bör därför träffas av parterna inom den statliga sektorn. Men man kan inte bygga uteslutande på detta så länge det är ovisst i vilken utsträckning och inom vilken tid det går att sluta kollektivavtal i frågan.

Vår slutsats blir alltså att det för närvarande behövs föreskrifter om periodiska hälsoundersökningar i statliga anställningar.

Ett krav är att någon befogad tvekan om dessa föreskrifters

givet

grundlagsenlighet inte får råda. De måste vara förenliga med arbetsdomstolens dom om tolkningen av RF 2:6. För detta krävs nya föreskrifter i form av lag, dvs. att riksdagen beslutar föreskrifter.

För att de nya lagreglema inte skall hindra att det träffas kollektivavtal om hälsoundersökningar bör de gälla bara i den mån sådana

periodiska

avtal saknas. bör utformas så att - om sådana avtal träffas -

Lagreglema

den avtalade ordningen kan tillämpas även på de arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande organisationen men som är sysselsatta i arbete som omfattas av avtalet.

På den kommunala sidan, inklusive den landstingskommunala, är

behovet av garantier för periodiska hälsoundersökningar i det väsentliga

redan tillgodosett genom kollektivavtal. Som har framgått av det föregående ger AD-domen inte anledning att ändra den ordningen. Inte heller i anser vi det nödvändigt eller lämpligt att ñreslå någon

övrigt

sådan ändring. Vi vill tvärtom utgå från systemet med kollektivavtal om

periodiska hâlsoundersökningar.

En annan fråga är om bör gälla sådana hos

lagreglema arbetstagare kommuner och landsting som inte tillhör avtalsslutande och därför

part inte är bundna av bör också dessa

kollektivavtalsregleringen. Självfallet

arbetstagare genomgå de hâlsoundersökningar som deras arbetsuppgifter kräver. Det âr viktigt att

skyldigheten enligt de nya lagreglema uttrycks

så att reglerna inte ger för missförstånd eller tvekan

underlag på denna

punkt. Några nackdelar med att reglerna får omfatta även de arbetstagare som har nämnts nu kan vi inte se. Samma synsätt bör

läggas på motsvarande arbetstagare hos staten.

Mot denna bakgrund föreslår vi att med den in-

lagregler angivna

nebörden skall gälla för den som har riskfyllda oavsett

arbetsuppgifter om han eller hon är anställd hos staten, en kommun eller

ett landsting.

Det kan synas ligga nära till hands att låta också den

reglerna gälla privata sektorn. Den osäkerhet som efter AD-domen framkommit om de periodiska hälsoundersökningama och räckvidden av regeringsformens lagkrav har dock avsett endast statliga och kommunala

anställningar. Privata arbetsgivare faller självfallet utanför det allmänna i

begreppet

RF 2:6. Med hänsyn härtill anser vi det opåkallat att utstråcka

reglemas giltighetsområde till den privata sektorn.

2.5¶Närmare om vilka som

arbetstagare

skall omfattas av de nya lagreglerna

och om ändamålet med undersökning-

arna

Vän Den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans

förslag:

eller hennes hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv, säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö

personliga

eller skall vara att periodiska hälsoê

egendom skyldig genomgå

undersökningar enligt de nya lagreglerna. En närmare precisering

av personkretsen görs genom verkställighetsñreskrifter eller genom

beslut i särskilda fall. Genom eller beslut i särskilda fall anges

verkställighetsföreskrifter

också vilka hälsofunktioner som skall undersökas och intervall-

tätheten för undersökningarna.

SAMNs Den som skall lämna läkarintyg när han anställs skall

förslag: också vara hälsoundersökningar under

skyldig att genomgå periodiska anställningen. Remissinstansema: De flesta var positiva till SAMNs förslag. Några efterlyste en högre av konkretion i fråga om ändamålet med

grad undersökningarna.

i överensstämmer med vårt

Förslaget departementspromemorian:

förslag. Skälen vårt En allmän reglering om periodiska hälso-

för förslag:

bör ta sikte på sådana verksamheter inom det offentliga

undersökningar

området där det av säkerhetsskäl âr påkallat med återkommande hälsoundersökningar av de anställda. Det gäller, såsom nämnts i departementsviss inom försvaret, hâlso- och sjukvården, ridd-

promemorian, personal

trañk- och kommunikationsviisendet m.fl. områden där

ningstjânsten,

riskfyllda verksamheter bedrivs. Det är viktigt att arbetet där utförs av personer med god hälsa, eftersom brister i hälsotillståndet kan medföra risk för människors liv, personliga

säkerhet och hälsa samt fir betydande skador på miljö och egendom.

Det sagda gäller alltså behovet av periodiska hälsoundersökningar i verksamheter där inte någon särskild lag redan ger tillräckliga garantier för att sådana undersökningar kommer till stånd.

På den statliga sidan utgörs denna personkrets i många fall av sådana anställda som är skyldiga

att lämna läkarintyg vid anställningen enligt 6 § AF. Den skyldigheten gäller bara ifall en myndighet anser att säkerheten för arbetstagaren och allmänheten kräver ett läkarintyg. Till grund för myndighetens bedömning finns då också en expertmyndighets, socialstyrelsens eller försvarets sjukvårdsstyrelses, synpunkter på hälsotillståndets betydelse (7 § AF). Det är naturligt att de speciella krav som ställs på arbetstagaren vid anställningstillfillet också skall gälla under anställningen. För att kunna säkerställa de viktiga intressen som motiverar

nyanställningsintyget måste arbetstagaren vara skyldig att genomgå

återkommande hälsoundersökningar även under anställningen.

Följande resultat av en enkät, som gjorts inom regeringskansliet år 1988 och som redovisats i departementspromemorian, vilka

belyser

kategorier av statligt anställda som främst är aktuella för periodiska

hälsoundersökningar:

Utrikesdepartementets område:

- vissa tjänstemän inom eller SIDA.

utrikesförvaltningen

Försvarsdepartementets område:

- instruktöri vapentjänst eller annan personal som har ansvar för säker-

heten i samband med övningar med skarp ammunition, - och annan

tlygñrare personal som utgör besättning på luftfartyg,

-

flygtrafikledare och radarjaktledare, - som vidarebefordrar

personal flyginfomiation, - som har ansvar för

personal i fartygstjänst fartygets säkra framförande, - som

personal tjänstgör på u-båtar, -

dykare och personal som svarar för användning av tryckkamrnare, - medicinsk personal,

- instruktöreri

fallskåmistjånst,

- de som âr att personligen ha vapen,

skyldiga

-

fordonsñrare, -

personal vid kustbevakningen.

Socialdepartementets område: - som arbetar

personal med patienter vid rättspsykiatriska kliniker, -

personal vid P3- och P4-laboratorier.

Kommunikationsdepartementets område:

- bussförare vid postverket, -

personal som arbetar med montage och underhåll i televerkets

radiomaster, -

lokförare, småfordonsförare, våxlingspersonal (inklusive radiolokopera-

törer), tågklarerare, fjärrtågklarerare, tågmåstare (tågbefälhavare), till-

synsmån för större banarbeten, bussförare och bevakare, allt vid SI , -

lastbilsñrare, våghyvelförare, fiijeförare och brovakter vid vägverket, - lotsmän

lotsar, och fartygsbetäl inom Sjöfartsverket, -

flygledare i operativ funktion, tlygledarassistenter i AFIS-tjänst,

personal vid luftfartsinspektionen beordrade i personal i

flygtjänst,

arbete på hög höjd, personal i funktion som råddningsledare, personal

i eller lokalvård, allt inom luftfartsverket.

ramptjånst

Finansdepartementets område:

-

personal som skall bära tjänstevapen (flygande personal) och teleteknisk

personal vid tullverket.

Jordbruksdepartementets område:

- i distriktsveterinår- och

personal besiktningsveterinårorganisationema,

Civildepartementets omrâde:

- och viss annan

helikopterförare polispersonal, särskilt i yttre tjänst.

Dåvarande miljö- och energidepartementets område (numera industridepartementets):

- av kraftstationer

personal i arbete med övervakning och kraftöverföring

i Råcksta, kontrollrumspersonal i Ringhals-, Forsmarks- och värme-

kraftverken, personal i drift-, distrikt- och regioncentraler, personal för

reparation och underhåll av kraft- och transformatorstationer eller led-

ningsnâtet, allt inom statens vattenfallsverk.

Som exempel på kommunalt anställda som kan behöva genomgå periodiska hälsoundersökningar kan nämnas bussñrare och kranförare.

Det ligger i sakens natur att lagregler med den vida tillämpning som det här gäller måste bli ganska allmänt hållna. Vi föreslår att reglerna skall gälla den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans hälsotillstånd kan medföra risk för flnniskors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom. Undersökningarna skall avse sådana på förhand bestämda hålsofunktioner hos arbetstagaren som är av betydelse för de nämnda skyddsintressena (t.ex. syn och hörsel hos en bussförare).

Vi anser det inte möjligt eller lämpligt att detaljreglera dessa frågor i lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan dock på de områden där det behövs fylla ut lagen med verkställighetsföreskrifter (se RF 8:13) om vilka kategorier av arbetstagare som skall gå igenom hälsoundersökningar, hur ofta det skall ske och vilka hälsofunktioner som undersökningarna skall avse. I övrigt kan det räcka med den praxis som utbildas i samband med att arbetstagare genomgår hälso-

undersökningar enligt lagen. . Självfallet måste regler av detta slag alltid tillämpas med urskillning och

återhållsamhet och med respekt för den enskildes integritet. Varje

undersökning måste begränsas i görligaste Sådana hälsofunktioner

som inte påverkar arbetet skall givetvis lämnas åt sidan.

Som jämförelse kan nämnas att de specialbestämmelser om periodiska hälsoundersökningar som finns i jämvägssåkerhetslagen (1990:1157) gäller den som har arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten. Detta

uttryck syftar på flera olika, inte närmare angivna yrkeskategorier inom den spårbundna trafiken. _

Det är också värt att uppmärksamma hur avgränsas i

personkretseu

arbetsmiljölagen (l977:1 160) i motsvarande frågor. Lagen gälleri princip varje verksamhet där en arbetstagare utför arbete för en

arbetsgivares

räkning, dvs. för hela arbetsmarknaden. I 3 kap. 15 § arbetsmiljölagen finns bestämmelser om läkarundersökning av Enligt dessa

arbetstagare.

bestämmelser kan regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen föreskriva om läkarundersökning av den som sysselsätts eller skall sysselsättas i arbete som innebär risk fär ohälsa eller olycksfall. Bestämmelserna gäller såväl före

läkarundersökning

anställningen som periodiska hälsoundersökningar under anställningstiden. Visserligen har arbetsmiljölagens bestämmelser om läkarun-

dersökning primärt tillkommit fir att skydda arbetstagaren och dennes

arbetskamrater. I sak kan dock verkningarna av en underlåtenhet att

genomgå hälsoundersökning enligt arbetsmiljölagen bli desamma som en

vägran att följa en uppmaning att genomgå de

hälsoundersökning enligt

nya regler som vi ñreslår.

2.6¶Vad en kan leda till

hälsoundersökning

i

va): När hälsobrister upptäcks vid en undersökning bör

förslag:

arbetstagaren i första hand erbjudas olika personalvårdande

Lex. behandling och rehabilitering, så att arbetstagaren

åtgärder,

ommöjligt kan fortsätta att sköta sina arbetsuppgifter. I undantags-

- fall kan andra åtgärder bli aktuella, såsom omplacering eller av-

stängning.

SAMNs förslag: SAMN berörde inte nämiare vad resultatet av en hälsoundersökning borde kunna leda till. När det gällde en vägran att genomgå hälsoundersökning, ansåg närrmden att det inte var nödvändigt att införa bestämmelser om avstängning. Andra åtgärder borde vidtas i stället, såsom omplacering, diciplinärt förfarande och i sista hand uppsägning.

Remissinstansema: Några hade synpunkter bl.a. på konsekvenserna av en vägran att genomgå en ålagd hålsoundersökning.

Förslaget i departementspromemorian.- Överensståmmer i sak med vårt

förslag.

Skälenför vårt förslag: När vi nu kommer in på vad en hälsoundersökning skall kunna leda till år det flera frågor som anmäler sig.

Vad händer i normalfallen?

Det nomiala är givetvis att är beredd att gå

arbetstagaren i eget intresse

igenom periodiska hälsoundersökningar. Om en sådan undersökning visar

på brister i hälsotillståndet, uppstår naturligtvis problem för såväl arbetstagaren som arbetsgivaren. Dessa brukar dock vanligen lösas genom att arbetstagaren aktivt medverkar till de olika personalvårdande åtgärder m.m. som kan bli följden av en I kan

hälsoundersökning. sammanhanget

också nämnas att det inte är ovanligt att ställer

fackliga organisationer

krav på att det skall ingå i en att låta

myndighets personalpolitik

hälsoundersöka personalen med jämna mellanrum.

Det år viktigt att arbetsgivaren kan hjälpa arbetstagaren på ett adekvat sätt. Hälsoundersökningen kan resultera i att det blir med

nödvändigt sjukvårdsbehandling eller annan rehabilitering för att arbetstagaren skall

kunna fortsätta att utföra de hittillsvarande arbetsuppgifterna i sin anställning. Detta förutsätter dock en frivillig medverkan från arbetstagaren (jfr 2 och 4 §§ rehabiliteringsförordningen 1987:221). I vissa fall kan .det vara möjligt att inom ramen för anställningen anpassa arbetsuppgifterna till hälsotillståndet.

Vad kan resultatet bli i andra fall?

I en del fall kan resultatet av utgöra för

hålsoundersökningen underlag erbjudande om en omplacering av arbetstagaren till andra arbetsgupp-

gifter.

Undantagsvis kan undersökningsresultatet tänkas få till följd att en arbetstagare som inte vill medverka i rehabilitering eller andra åtgärder avstängs från arbetet enligt 13 kap. 2 § första stycket LOA. Detta får dock endast ske om den anställde inte fullgör sina

arbetsuppgifter

tillfredsställande och den bristande beror på sjukdom

tjänstdugligheten

eller något jämförligt förhållande.

En avstängning enligt 13 kap. 2 § LOA kan leda fram till att arbetstagaren entledigas från sin anställning med stöd av 7 kap. 4 § LOA.

Vad händer om arbetstagaren vägrar att genomgå en hälso-

periodisk undersökning ?

l departementspromemorian föreslogs att en borde kunna

arbetstagare

avstångas från arbetet, om han eller hon undantagsvis inte skulle följa ett ålåggande att genomgå en periodisk hälsoundersökning. Vi delar denna uppfattning, men anser att avstångningen bör kunna begränsas till de arbetsuppgifter som motiverar hålsoundersökningen. Om dessa

arbetsupp-

gifter utgör det väsentliga i anställningen, innebär dock detta att avstångningen blir total.

En vägran att genomgå periodiska hälsoundersökningar äventyrar de betydelsefulla skyddsintressen som motiverar undersökningskravet (se avsnitt 2.5). Vi vill i detta sammanhang också peka på att de särskilda hälsokrav som ställs vid (se 6 § AF) för vissa statliga

nyanstâllning och statligt

reglerade anställningar givetvis är aktuella även under pågående anställning. Arbetstagaren måste, särskilt i sådana fall, anses vara medveten om att arbetsuppgifterna ställer särskilda hälsokrav. Om arbetstagaren anser sig inte kunna godta sådana hälsokrav vid anställningen eller senare, torde han eller hon inte anta ett anställningserbjudande som är förenat med sådana krav. Arbetsuppgifterna i en anställning kan också förändras och medföra att nya hälsokrav ställs t.ex. med hänsyn till nya forskningsrön och den tekniska utvecklingen. Även i dessa fall bör den som vägrar att genomgå en nödvändig undersökning kunna avstängas. Också från råttssäkerhetssynpunkt år det av värde att ha med en uttrycklig föreskrift om avstängning i den nya lagregleringen.

2.7 Den

lagtekniska lösningen

7 Vårtförslág: De allmänna lagregler om periodiska hälsoundersökv som behövs skall tas in i en särskild i -ningar lag vid sidan av LOA. Den nya lagen skall följas upp genom översyner områdesvis av

Aandmförfattningar.

SAMNs förslag: Skyldigheten att genomgå hälsoundersök-

periodiska ningar regleras i LOA.

Remissinstanserna: Drygt hälften var positiva till SAMNs förslag. Några hade synpunkter på den

lagtekniska lösningen. Förslaget i departementspromemorian: Överenstämmer i med princip

SAMNs förslag. I promemorian sålunda att om bl.a.

föreslogs frågan

periodiska hälsoundersökningar skulle regleras genom att ett nytt tredje stycke infördes i 13 kap. 2 § LOA. Genom ett tillägg i 1 kap. 5 § LOA skulle bestämmelserna bli också på kommunalt anställda.

tillämpliga

Skälen för vån förslag:

Bör frågorna regleras i LOA, i andra eller i en ny

befintliga lagar

särskild lag?

I och för sig kan det framstå som en enkel och praktisk att ta in

lösning

de nya lagreglema om läkarundersökningar och andra hålsoundersökningar i LOA. Samtidigt finns dock också skål som talar emot en sådan lagteknisk lösning. De läkarundersökningar som för närvarande regleras i 13 kap. 2 § tar nämligen sikte på som inte sköter sitt arbete

arbetstagare

tillfredsställande, medan de periodiska hålsoundersökningama i ñrsta hand gäller andra situationer. Enligt vår mening passar därför en reglering av de periodiska inte in i 13 2 §

hälsoundersökningama kap.

LOA, om man ser till vilka som avses med bestämmelserna.

Det vore vidare olyckligt om dessa olika av

slag hâlsoundersökningar

på grund av en gemensam placering i en författning kom att sammanblandas i den allmänna debatten.

Mot bakgrund av vårt uppdrag att göra en allmän översyn av LOA, där vi årmu inte har tagit ställning till vilka arbetstagare som en reforrnerad LOA skall fir, finns det också skäl att - åtminstone tills vidare -

gälla reglera frågan om periodiska hälsoundersökningar i en annan lag än

LOA.

Vid valet av lagteknisk lösning bör man vidare observera

att de nya reglerna till sitt innehåll har ett nära samband med andra till

regler skydd

för säkerheten som finns i åtskilliga författningar för andra områden. Det hela kan bli lättare att överblicka och

tillämpa, om också de nya reglerna

tas in i dessa författningar. På så sätt kan även utformas med

reglerna

större precision och hänsyn till de skiftande förhållanden som råder.

Det âr emellertid tydligt att det inte alltid finns någon fir-

lämplig

fattning för ändamålet.

Vi föreslår därför mera generellt utfomiade föreskrifter i ämnet. De kan lämpligen tas in i en ny särskild lag i väntan på resultatet av vårt arbete på en ny LOA.

Den nya särskilda lagen bör följas upp genom översyner områdesvis i syfte att undersöka i vad mån det är ändamålsenligt att komplettera andra författningar med regler om periodiska hälsoundersökningar. Sådana specialregler, som kan avse också t.ex. tidsfrister för väckande av talan vid domstol i hithörande frågor, bör gälla framför den särskilda lagen. Det kan räcka att översynema görs i samband med att man överväger av någon arman anledning att ändra en författning.

Hur omfattande bör regleringen göras i den nya lagen?

Vad som bör regleras i den nya lagen har i stora drag behandlats i det ñregående. I likhet med vad som skett i bl.a. jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) bör lagregleringen kunna begränsas till ett fåtal centrala frågor i sammanhanget. Hit hör i första hand regler om vem lagen gäller för, om undersökningamas omfattning och ändamål och om

möjligheten

att avstänga den som inte följer en uppmaning att genomgå en undersökning. Därutöver bör lagen innehålla en bestämmelse om hur lagen ñrhåller sig till regler i ämnet.

specialförfattningarnas

Som redan närrmts kan det på en del områden behövas näm1are

regler om bl.a. vilka yrkeskategorier och hälsofunktioner som skall undersökas samt om intervalltätheten för undersökningarna. Sådana regler kan regeringen - eller den myndighet som regeringen bestämmer - besluta enligt RF 8: 13.

överprövning av beslut m.m.

För överprövning av ett beslut om periodisk hälsoundersökning eller om

avstängning bör samma ordning gälla som enligt 16 LOA, dvs.

kap.

någon rätt att överklaga besluten finns inte. Den som är med

missnöjd

beslutet får i stället väcka talan enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Enligt 1 kap. l och 2 §§ gäller att tvister rörande för-

arbetstvistlagen

hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister) normalt

skall handläggas enligt den lagen.

Arbetstvistlagen blir direkt tillämplig på beslut enligt den särskilda

lag

som vi föreslår. Någon bestämmelse om detta behöver lagen inte innehålla.

2.8¶Ekonomiska konsekvenser av

förslagen

m.m.

2.8.1¶Ekonomiska konsekvenser

Vår bedömning: Ett genomförande av våra leder till

förslag oförändrade offentliga utgifter för periodiska hålsoundersökningar.

Skälen för vår bedömning: För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller regeringens direktiv (Dir. 1984:5) angående

utredningsförslagens inriktning. Dessa direktiv innebär sammanfattningsvis att

förslagen från utredningarna inte får öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna samt att varje att effektivisera den

möjlighet

offentliga sektorn bör tas till vara.

Våra förslag kommer inte att medföra några av de

förändringar

nuvarande faktiska förhållandena utan är motiverade närmast av fonnella skäl. Vi anser därför att inte kommer att öka de

förslagen offentliga utgifterna.

2.8.2¶EG-aspekter

. lll/dr Det har inte funnits att beakta

bedömning: några EG-aspekter

när vi utfomiat våra förslag.

Skälen för vår bedömning: Genom Dir. 1988:43 har samtliga kommittéer och särskilda utredare fått i uppdrag att beakta EG-aspekter i sin utredningsverksamhet. De som har till uppgift att lämna förslag som berör den fria rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital eller på annat sätt berör det västeuropeiska integrationsarbetet, bör undersöka hur de lämnade förslagen överensstämmer med eventuella EG-regler samt hur en anpassning skall ske till sådana regler.

Såvitt vi kunnat utröna finns det inom EG inte någon gemensam ordning eller ens ñrslag till en sådan ordning i de frågor som avses i vårt förslag.

Mot den bakgrunden har det inte heller funnits några EG-aspekter att beakta i arbetet på detta delbetänkande.

3¶Specialmotivering

till

Förslaget

Lag om periodiska i vissa

hälsundersökningar statliga,

kommunala och

landstingskommunala anställningar

Vem lagen gäller for

1 § Denna lag gäller sådana hos staten, kommunerna eller

arbetstagare landstingen som

- har där

arbetsuppgifter brister i arbetstagarens hälsotillstånd kan

medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, och - inte omfattas av kollektivavtal om att

skyldighet regelbundet genomgå läkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar.

I paragrafen anges lagens och för vilka ändamål en

tillämpningsområde

anställd får uppmanas att genomgå periodiska

hälsoundersökningar.

Lagen gäller anställda hos staten, kommuner och

landsting. Något

praktiskt behov av att beståmmelsema omfattar även hos

anställningar

kommunalförbund och kyrkliga kommuner eller anställningar som är statligt reglerade utan att vara statliga eller kommunala torde inte finnas. Det senare innebär bl.a. att anställda hos inte

försäkringskassoma

kommer att omfattas av lagen.

Lagen omfattar givetvis inte heller i ägda

anställningar offentligt bolag,

stiftelser eller andra organ som är organiserade i form. Jfr

privatråttslig

med vad vi sagt i avsnitt 2.4 om att det är opåkallat att utstrâcka tillämpningsomrâdet till den privata sektorn.

Enligt paragrafen tar lagen sikte enbart på offentligt anställda i typiskt sett riskfyllda verksamheter, där brister i hälsotillståndet kan äventyra de skyddsintressen som uppräknas i stycket.

Av paragrafen framgår vidare att lagen gäller bara i den mån kollektivavtalsbestämmelser saknas i ämnet. I denna del hänvisar vi till våra allmänna överväganden i avsnitt 2.3 och 2.4.

I övrigt hänvisas till våra allmänna överväganden om personkretsen och skyddsintressena i avsnitt 2.5.

Skyldighet att genomgå periodiska hälsoundersökningar

2 § Efter uppmaning av arbetsgivaren är arbetstagaren skyldig att regel-

bundet genomgå läkarundersökningar eller andra häLsourzdersökningar.

Den som inte följer uppmaningen får avstängas från de arbetsuppgifter

som kräver hälsoundersökning.

Första stycket slår fast skyldigheten att genomgå periodiska hälsoundersökningar. Skyldigheten ñrutsåtter att arbetsgivaren har tagit ett initiativ genom att uppmana arbetstagaren att låta sig hälsoundersökas. Uppmaningen behöver inte vara skriftlig. Det kan räcka t.ex. att arbetsgivaren efter samråd med arbetstagaren beställer tid för undersökning på en läkarmottagning eller hos en optiker och lämnar arbetstagaren ett muntligt besked om tid och plats. En arman sak är att det av bevisskäl kan behövas en skriftlig uppmaning i sådana fall då det finns någon särskild anledning att befara att en arbetstagare kommer att vägra

att följa uppmaningen.

Självfallet måste uppmaningen vara motiverad utifrån de kriterier som anges i l § och undersökningen får givetvis bara avse hälsorisker som står i direkt relation till arbetsuppgifterna i den riskfyllda verksamheten.

Med arbetsgivare menas i lagen den myndighet som arbetstagaren

lyder

under. Om inte något annat särskilt bestämts, är detta lika med den myndighet där arbetstagaren är anställd (jfr 15 kap. 3 § LOA och 21 § AF).

Enligt andra stycket får den som inte följer en uppmaning om undersökning, helt eller delvis avstängas från sådana arbetsuppgifter som omfattas av lagen enligt 1 §.

Upphör grunden för en avstängning, skall avstängningen givetvis omedelbart hävas. En avstängning enligt förslaget innebär alltså att arbetstagaren inte fâr utföra sådana arbetsuppgifter som motiverar hälsoundersökning. Däremot är det inget som hindrar att arbetstagaren utför andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare i den mån sådana ñnns. I sådana fall får avstängningen närmast karaktären av en tillñllig omplacering till andra arbetsuppgifter.

Vi har övervägt att ha en särskild lagregel om att en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal om periodiska hälsoundersökningar skall få tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet. Det har dock inte ansetts behövligt. Det är självfallet opraktiskt att en arbetsgivare tillämpar olika rutiner på samma arbetsplats. I det fall kollektivavtal finns på arbetsplatsen, är det därför naturligt att arbetsgivaren tillämpar 2 § på oorganiserade arbetstagare i överensstämmelse med kollektivavtalet.

Avvikande bestämmelser i andra lagar

3 § Om en annan lag innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Som redovisats i avsnitt 1.1 finns det ett antal särskilda bestämmelser om

hälsoundersökningar etc. i andra lagar för områden med speciella

riskförhållanden o.d. Sådana bestämmelser har företräde i de avseenden de reglerar samma ämnen som regleras i den av oss föreslagna lagen.

Ikraftträdande _

Denna lag träder i kraft den I februari 1992.

Med hänsyn till de viktiga intressen som det gäller bör lagen träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av tiden för det gängse beredningsoch beslutsñrfarandet i ett föreslår vi att lagen sätts

lagstiftningsärende

i kraft per den l febmari 1992.

särskilda torde inte behövas.

Några Övergångsbestämmelser

43 Bilaga 1

Bilagor

Arbetsdomstolens dom 1984 nr 94

Staten genom statens järnvägar

mot

Jimvigsexpeditören Gösta N i Markaryd.

En Ita: SJ anställd rägbusçlñrare av SJ

genomgick påjñranstaltande /äkanmdersükning rid jj-ra skilda tillfällen. Tvisten gäller frågan om SJ Itqli rätt att på .tätt som sken pákalla Iäkantnderxäk ning at den anställde. Arbetsdomstolen jinner i likhet att besluten om läkarun-

med tingsrätten dersökningarna :tår t strid med 2 kap 6 5 regeringsjonnen att de

genom tttgjon påtvingade kroppsliga ingrepp och att SJ saknat .stöd i Iagfår an genontfiira sådant av nistett kommer

ingrepp. Som (‘ll led t .sin prövning domstolen fram till att det ran’! fråga SJ:

om ntyttdighetsutörning från xida.

2 kap6 §. ll kap l0 § regeringsformen: l3 kap 2 § lagen ( l976:600) om offentlig anställning: l0 § allmänna verksstudgun

Örerklagade domen ^Stockholms tingsrätts. and 3. dom den 20 januari I984. DT 62

Tingsrättens dom. se bilaga.

SJ har yrkat att Göstas talan ogillas.

(iösta har bestritt ändring.

Utöver vad som finns untecknut i tingsrättctts dom hur parterna i nrbctsdomslolcn anfört i huvudsak följande.

Bilaga l

SJ

Påståendet att Slbrutit mot 2 kap 6 § regeringsformen genom att föranstalta om de aktuella_ läkarundersökningarna iir felaktigt.

För att denna grundlagshestämmelse över huvud taget skall vara tillämplig krävs att det är fråga om någon form av myndighetsutövning. Hâlsofordringarna i SJF 202 utgör hehörighctsvillkor för s k säkerhetstjånst och ingår i Göstas anställningsavtal med SJ. Anstáillningsförhållandet mellan staten och dess tjänstemän anses numera vara i princip grundat på avtal. Vissa begränsningar i avtalsråtten finns. l l l kap IO § regeringsfonnen anges att grundläggande bestämmelse om statstjänstemännens rättsställning skall meddelas i lag. Staten är vidare skyldig att iaktta saklighet och opartiskhet. SJs föreskrifter om läkarundersökning går inte över gränsen för det avtalsbara området. Då SJ beordrade Gösta till de aktuella undersökningarna var det följaktligen inte fråga om utövande av offentlig makt. Göstas skyldighet att genomgå undersökningarna följde i stället av ett anställningsvillkor och vilade alltså på avtalsgrund.

Tingsrätten har felaktigt dragit slutsatsen att en vägran från Gösta att delta i läkarundersökningarna kunnat medföra att han drabbats av någon form av påföljd såsom avstängning. uppsägning eller disciplinpåföljd. Till skillnad från I3 kap 2 § lagen om offentlig anställning

innehåller dock SJs föreskrifter inte några sanktioner mot den (LOA) som vägrar underkasta sig läkarundersökning. En vägran från Gösta

medfört att SJ inte kunnat låta honom fortsätta att hade visserligen arbeta som busschaufför. Enda åtgärden hade emellertid blivit att Gösta

inom ramen för sin anställning. d v s samma åtgärd som omplacerats

läkarundersökning men inte uppfyllt hälsovidtagitsom han genomgått kraven. Gösta år anställd som jürnvägsexpeditör och hade kunnat om-

kontors- eller verkstadsarbete. Möjligheterna att placeras till exempelvis omplacera en anställd inom ramen för dennes anställning ingår i arbets-

frihet att leda och fördela arbetet. Att arbetsgivaren utnyttjar givarens denna rätt kan därför inte anses utgöra något tvång i den mening som avses i 2 kap 6 § regeringsformen.

45 Bilaga l

Alla former av läkarundersökning kan inte betraktas som innefattande kroppsligt ingrepp. Dc undersökningar det här iir fråga om har inskränkt sig till korta samtal med (iösta.

För att sådana begränsade undersökningar med fog skall kunna betecknas som kroppsliga ingrepp måste åtminstone

krävas att de genomförs under någon form av tvång. Som nyss påpekats har emellertid inte något tvång förekommit.

Enligt SJs mening utgör inte ens läkarundersökning med stöd av H kap 2 § LOA någon inskränkning i de medborgerliga fri- och rättigheterna enligt 2 kap 6 § regeringsformen. Detta iir i iin mindre grad fallet med SJs föreskrifter.

Gösta har påstått att SJ saknat rim att tillämpa föreskrifterna tvckså av den anledningen att de inte tillkommit på det sätt som föreskrirsi

ll kap l0 § regeringsformen. Enligt detta stadgande skall grundläggande bestämmelser om statstjiinstemiinnens meddelas

riittsstiillning i lag. Som tidigare påpekats menar SJ att de föreskrifter det iir fråga om är siulaita avtalsbara anställningsrillkor som kan meddelas

utan stöd av lag. Skälet till att de inte kan anses tillhöra kategorin bestämmelser

grundläggande är framför allt att en vägran att delta i undersökning inte följs av annan

4 åtgärd än omplacering inom ramen för den berördes atnståillning.

Tingsrätten har felaktigt antecknat i sin dom att det iir ostridigt mellan parterna att förutsättningar för tvångsvis läkarundersökning enligt I3 kap 2 § LOA inte förelegat. Det rätta förhållandet är att SJ inte tagit ställning till denna fråga.

.klot bakgrund av det anförda måste besluten om de aktuella läkarundersökningarna anses utgöra myndighetsutövning.

SJ har bestritt att utförts Även hot

läkarundersökningarna tvångsvis.

om sanktioner innebär tvång. Som nyss påpekats

hade en vägran att delta i undersökningarna kunnat bestraffas disciplinärt.

En omplacering lan för den arbetstagare som berörs utgöra en mycket kånnbar åtgärd med bl a inkomstminskning som följd. Gösta är anställd som busschauffür. även om hans titel är järnvägsexpeditör. En omplacering till andra arbetsuppgifter hade i själva verket inneburit att han skiljts från sin tjänst. l varje fall hade en omplacering haft lika ingripande konsekvenser som ett skiljande från tjänsten.

46 Bilaga l

Enligt ll kap l0§ regeringsformen skall grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning ges i form av lag. Ett beslut om läkarundersökning kan för den enskilde innebära ett kännbart intrång iden personliga integriteten. Särskilt gäller det i fråga om psykiatrisk undersökning. En bestämmelse om skyldighet för statstjänsteman att underkasta sig läkarundersökning måste anses vara av grundläggande betydelse. Att sä är fallet visas av att det ansetts pâkallat att i grundlag - ll kap 5 § regeringsformen — meddela bestämmelser om rätt För domare att begära rättslig prövning av ett beslut om läkarundersökning. Då SJs föreskrifter inte är meddelade i lag, saknas rättslig för att grund med stöd av dem föranstalta om läkarundersökning. För det fall arbetsdomstnlen skulle finna att bestämmelser om sky!» dighet att genomgå läkarundersökning skulle tillhöra det avtalsbara området. måste det understrykas att det inte slutits nagot kollektivavtal i fråga om SJs föreskrifter. Under inga förhållanden kan det vara tillåtligt för arbetsgivaren att ensidigt utfärda föreskrifter i detta ämne. SJ har i arbetsdomstolen inte velat medge att Förutsättningar för undersökning enligt l3 kap 2 § LOA inte förelegat. Gösta anser att förutsättningar härför inte förelegat och att S] inte visat motsatsen. l sammanhanget kan nämnas att över 50 procent av SJs anställda arbetar i säkerhetstjänst. Om det skulle stil SJ fritt att utfärda föreskrifter om läkarundersökning. skulle det med andra ord innebära att flertalet av de anställda var underkastade strängare regler än som följer av LOA. På grund av anställningsförordningen föreligger skyldighet för SJ att samråda med socialstyrelsen och statens arhetsmarknadsnämnd i fråga om föreskrifter om skyldighet för den som skall anställas Vi“ verket att lämna läkarintyg. Någon samrzldsskyltlighet föreligger däremot inte i fraga om motsvarande skyldighet för redan anställda. Att de nämnda myndigheterna till äventyrs godkänt SJs föreskrifter i SJF 202 är därför betydelselöst vid bcdömandet a\ deras rättsenlighet. Det bör framhållas att hälsofordringarna godkänts av såväl socialstyrelsen som statens arbetsmarknadsnämnd. SJ vill avslutningsvis framföra vissa påpekanden av processuell ttatur.

47 1

Bilaga

Fastställelsetemat är att SJ inte haft rätt att pä sätt som skett påkulla läkarundersökning. Göstas talan är inte förenad med något yrkande om skadestånd. Talan om skadestånd enligt LOA är för övrigt preskriberad. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas om Gösta har ett rättsligt grundat intresse av att få fastställt huruvida redan förctagnat läkarundersökningar varit rättsenliga. Tingsrättens domskäl gär ut på att SJ över huvudtaget inte haft rätt att tillämpa föreskrifterna om läkarundersökning i SJ!’ 202. Domslutct har emellertid ett snävare innehåll i det tingsrätten fastställt att SJ inte haft rätt att på sätt som skett föranstalta av Gösta. om läkarundersökning titrpcket på sätt som skett” år oklart och det är svårt att avgöra Lmskraften av tingsrättens dom.

Htersom frågan om läkarundersökningarnas

rättsenlighet är princiär SJ ändå beredd pielll \ iktig. att godta att Göstas talan prövas i sak.

(Gösta

[lt-t iir inte riktigt att 2 kap 6 § regeringsformen är endast då

tillämplig

det ;ir fråga om myndighetsutövning. Det påstås emellertid att besluten .m han skulle genomgå de aktuella

läkamndersökningarna utgjorde

myndighetsutövning.

Föreskrifterna i SJF 202 är ensidigt utfärdade av SJ. De har meddelats m.-.1 «dd av l0§ verksstadgan och vilar

följaktligen på offentligrättslig

mind. Ilcn offentlige arbetsgivarens rått att vidtaga disciplinära åtgärder mot en arbetstagare har till främsta syfte att garantera att myndigheterna L-.m fullgöra sina skyldigheter mot allmänheten på_ett korrekt sätt. Disuplinrätten på det offentliga området är därför i första hand att se inte som en fråga mellan arbetsgivare och arbetstagare utan som ett led i iörhállandet mellan staten och allmänheten. Ett åläggande av disciplinpafñljd anses i enlighet med detta synsätt utgöra myndighetsutövning. GJ»föreskrifter om skyldighet att genomgå

läkarundersökning uppbärs

;iv samma medborgerliga intresse att verksamheten fullgörs på ett riktigt ulll. Av allmänna arbetsrättsliga regler följer att en har att

arbetstagare

följa arbetsgivarens order så länge de inte medför att det fara

föreligger

för liv och hälsa eller att arbetstagaren till gör sig skyldig brott. En arbetstagare som vägrar att följa en order som inte går utöver gränserna ftir lydnadsplikten kan åläggas disciplinär påföljd. En vägran att delta »läkarundersökning enligt SJ F 202 kan enligt SJs egen instmktion följas .n avstängning.

48 Bilaga l

Domskäl

som iir anställd som viigbusslörare hos SJ. genomgick pa Gösta. tillfällen. niim› föranstaltande av SJ låikarundersökning vid fyra skilda

N78. den 27 mars l9lil och den I977. den 23 itovember ligen den 2l april I977 och den 27 mars WXI Undersökningarna: den Zl april I} april l98l. medan undersökningarna den 23 Vill s k periodiska undersökningar

november l978 och den I3 april l9Xl var extraordinära.

Med sin talan i målet vill Gösta få fastslaget att SJ inte haft rätt att på

av honom. Statens inställning sätt som skett påkallzt läkarundersökning

i målet är att SJ haft sådan rätt.

har till stöd för sitt påstående att SJ saknat rätt att pákalla Gösta

besluten därom stått i strid lâkarundersökninga ma gjort gällande dclratt

genom att de utgjort påtvingade kroppsmed 2 kap 6 § regeringsfornten

sådant ingrepp, liga ingrepp och att SJ saknat stöd i lag för att genomföra

besluten grundats. inte är av lags karakdels att Föreskrifterna, på vilken är oförenliga tried ll kap l0§fCgCflIlgNft1fmCIl. vari anges tär och därför

bestáinnnels-.rr om st:ttstjiinstemåinnens riittsståillning

att grundliiggzmde

stått i strid med grunderna för l] kap meddelas i lag och dels-att besluten

bestämmelser om läkarundersökning. 2 § LOA som innehåller

sammanfattningsvis im flint att läkarundersökning- Staten har hâremot av interna föreskrifter som utfärdats av SJ, arna tillkommit med stöd

riitt att utfärda dessa föreskrif› SJF 20.-‘, och att SJ haft författningserilig

ter. framfört olika uppfattningar rörande Parterna har under rättegången

hänseende av föreskrifterna om liikarunderbetydelsen i :trbetsriittsligt av föreskrifterna meddelade besluten sökning och de under åberopande

av Gösta. (iöstas uppfattning är att han att påkalla läkarundersökning

har blivit beordrad av SJ såsom arbetsgii sin egenskap av arbetstagare

och att en underlåtenhet från vare att underga liikarnndersökningarna

inneburit att han åsidosatt sin sida att efterkomma dessa order Göstas därav kunnat åläggas discipsåsom anställd och på grund

lydnadsplikt

hänseende inta en annan ståndpunkt. Iinâr Staten synes i detta

påföljd.

kunnat inträda några Sålunda staten starkt på att det inte hade trycker

eller diseiplinpåföljd, om

såsom avstängning, uppsägning

påföljder.

utan att enda åtgärden Gösta vägrat underkasta sig läkarundersökning inom ramen för sin anställning. Såvitt hade blivit att Gösta omplacerats

dom har staten gjort gällande att läkarundersökframgår av tingsrättens serviceåtgård till till och med kan ses som en av SJ lämnad ningarna beteeknat undersökningarna som frivilliga. Gösta. Staten har även

samtal med liikarc”. kortvariga

49 Bilaga 1

Arbetsdomstolen bedömer saken på följande sätt. Som staten har påpekat innehåller de ifrågavarande av SJ internt utfärdade föreskrifterna visserligen inget om att någon påföljd skulle kunna drabba arbetstagare som vägrar att nuderkasta Detta har dock sig liikttrundcrsökning. inte nagon avgörande betydelse nSir det gäller alt karaktñrisera föreskrifterna ur arbetsrâttslig s) nvinkel. Avgörande iir i stället att det framgår av föreskrifterna att en bussförare att underkasta har skyldighet sig läkarundersökning. Sålunda innebär föreskrifterna skall att arbetstagaren beordras till undersökning. l enlighet härmed finns ej någon antydan om att undersökningarna skulle vara frivilliga eller ens att arbetstagarens egen inställning i frågan om att undergå läkarundersökning skall inhämtas. Utredningen får vidare anses ge vid handen att Gösta i de fyra aktuella fallen av läkarundersökning fick besked om att han skulle inställa sig till undersökning utan att han dessförinnan lämnat medgivande till åtgärden eller blivit tillfrågad huruvida att låta han var villig sig låikarundersökas. Av det :införda framgår att_ föreskriftemas innebörd ;ir att :trhctstttgttrtta i förckunuttarttle fall har skyldighet att underkasta sig läkarundersökning och att en underlåtenhet i detta hänseende principiellt innefattar ett åsidosättande av arbetstagares Iydnadsplikt som kan föranleda disciplinansvar ävensom att Gösta i de fyra fallen utan att något förbehåll gjorts har beordrats att underkasta sig läkarundersökning i enlighet med föresk riftema med den innebörd dessa sålunda har.

Del må vara att staten kan ha fog för påståendet att en vägran från Göstas sida att underkasta sig läkarundersökning endast skulle ha löranlett att Gösta tilldelats andra arbetsuppgifter inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet. l)etta förhållande påverkar dock i detta fall inte den arbetsrättsliga karaktären av tillsägelserna till (iösta om läkarundersökning. Del viktiga är att Gösta hade anledning att uppfatta tillsägelserna på det sättet att han som arbetstagare var skyldig att efterkomma dem i enlighet med Iydnadsplikten. Han blev heller underrättad aldrig om att beskeden om att han skulle undergå innebar

läkarundersökning

något annat än en order därom. Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva huruvida beordrandet av Gösta till läkarundersökning står i strid med bestämmelserna i 2 kap 6 § regeringsfortnen. l denna paragraf anges såvitt i målet är av intresse att

50 Bilaga l

varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot

påtvingat kroppsligt ingrepp.

Med ttttryckel kroppsligt ingrepp :avses inte endast utövantlc

av fysiskt våld mot människokroppen utan även bl a läkarundersökningüe exempelvis prop l975/76:209 s I47). Läkarundersökningen får betraktas som ett kroppsligt ingrepp i grundlagsparagrafens mening även i den mån den är av psykiatrisk natur. l det anförda ligger att domstolen inte dclar statens uppfattning att en läkarundersökning som inskränker ett

sig till samtal skulle vara att betrakta som endast om

ett kroppsligt ingrepp undersökningen genomförs under någon form av tvång. Är samtalet med hänsyn till omständigheterna att betrakta som en medicinsk undersökning av den enskilde, får ett kroppsligt ingrepp anses äga rum även om denne underkastar sig undersökningen

helt frivilligt.

Mot bakgrund av det anförda finner arbctsdomstolen

att de fyra Iâkarundersökningar som målet gäller iir att betrakta som sådana ingrepp varom 2 kap 6 § regeringsformen handlar under att

förutsättning de kan betraktas som påtvingade.

Vid prövningen av huruvida Gösta kan anses ha blivit

påtvingad Iâkarundersökningarna behandlar :Arbetsdomstolen först statens invändning att besluten att Gösta skulle inte

genomgå låkarundersñktting inneburit utövande av offentlig makt utan i stället utgjort

ett utnyttjande av en skyldighet för Gösta såsom anställd och därmed vilat

på avtals« grund. Staten har också uttryckt saken så att besluten inte innefatta! myndighetsutövning.

Det kan ligga nära till hands att uppfatta regeringsformen på det sättet att en åtgärd inte kommer i konllikt med förbudet mot

påtvingade kroppsliga ingrepp annat än i den mån det kan sägas vara fraga om ett tvång som har karaktären av utövande ;u offentlig makt. Detta

betyder dock inte att 2 kap 6 § regeringsformen skulle sakna tillämplighet i ett fall som detta enbart av det skälet att SJ kan sägas ha ltandlat såsom arbetsgivare i förhållande till en anställd. För att klargöra detta finner domstolen anledning att något gå in på begreppet myndighetsutövning i det arbetsrättsliga sammanhanget.

51 1

Bilaga

Enligt arbetsdomstolens mening måste antas att föreskrifterna i SJF 202 är utfärdade med stöd av It) § allmänna De är alltså

terksstatlgan. inte att betrakta som sådana föreskrifter rörande eller

:mställningsarbetsxillkor vilka offentliga ;trlvetsgivare tills vidare kan meddela i författning med stöd av punkt t» i övergångsbestiinttnelscrnzt till Ll)/\. Detta antagande grundar domstolen på uppfallxlittgetl att föreskrifternzt i SJ F 202 inte främst iir avsedda att tillgodose det ;illntåinnas intresse som arbetsgivare utan i stället intresset m. att offentliga funktioner fullgörs på ett riktigt sill.

Av det nu :införda frantgar att besluten om läkarundersökning är grundade på regler zu trffeittligrättslig och inte av privatrñttslig natur.

lin skyldighet för en anställd hos SJ att underkasta sig låikaruttdersökning kan \ ara en betydelsefull fraga för den anställde. Detta ligger redan i själva åtgärdens natur men beror även på de rättsverkningar som kan följa, nämligen att den anställde kan förlora behörigheten att utlöra vissa arbetsuppgifter.

Arbetsdomstolen finner med hiimisning till det anförda att det i detta fall har varit f råga om myndighetsutövning från SJs sida. Statens invändning mot Göstas talan som grundas på att det inte skulle vara fråga om myndighetsutövning saknar alltså fog.

Del bör tilläggas att domstolen med det förda resonemanget rörande myndighetsutönting inte har tagit ställning till i vad man 2 kap 6 § regeringsformen kan ha tillämplighet även utanför omradet för myndighetsutötning.

Domstolen gär nu över till att behandla frågan hurtnida läkarundersökningarna kan anses ha varit påtvingade (iösta i den mening som avses i 2 kap 6 § regeringsformen.

Något enkelt svar på frågan om vad som ligger i uttr) cket patvingad torde inte stå att finna. l)et är emellertid obestridligt att ett kroppsligt ingrepp måste kunna anses påtvingat inte bara när fråga är om utövande

eller därmed jâtnförligt våld eller bot om sådant våld. Del av polisiärt skvdd för den enskilde som lagstiftaren har velat uppnå skulle inte

om ej iv’ n hot om andra sanktioner skulle omfattas av uttryckföreligga, et påtvingat.

arbetsdomstolens mening måste läkarundersök ningarna anses

Enligt

Gösta i och med att SJ utan något förbehåll beordrat honom påtvingade till undersökningarna.

Med till det anförda kommer arhetsdomstolen till samma

hänvisning slutsats som tingsrätten, nämligen att de aktuella Iäkarundersökningarna inte varit förenliga med 2 kap 6 § regeringsformcn. Tingsrättens domslut skall alltså fastställas.

52 Bilaga l

Domslut

Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

Dom l984-08-22. målnummer B-I4-I984

Ledamöter: Hans Stark. Nina Pripp, Annika Bumlc. Hum mu OcIreir/i (färre verkställande direktören i Brggtrirburtrlel; lilllällig ersättare). Lon» nar! Aspegren (skiljaklig). Gunnar A KarI.s-mn och Sture llendm

/jöne _Iörsre ombudsmannen i Svenska hilisjörbundel; tillfällig ersättare).

Sekreterare: Nils Rekke

Ledamoten Lennart Aspegrens skiljaktiga mening

Jag vill undanröja tingsrättens dom och ogilla Göstas talan i målet.

Skälen för min ståndpunkt är följande.

Reglerna i 2 kap 6 6 regeringsformen gäller i likhet med huvuddelen :n övriga föreskrifter i 2 kap bara i förhållandet mellan enskilda och det allmänna. För att en bestämmelse i en författning skall kunna falla in under 2 kap 6 § krävs därför att den är av det slag som anges i 8 kap 3 ,6.dvs att den gäller förhållandet mellan enskilda och det allmänna och innehar åligganden för enskilda eller ingrepp i deras personliga eller ekonomiska förhållanden.

Men reglerna i 8 kap 3 § är i princip inte tillämpliga i fråga om sådana åligganden för en tjänsteman hos staten eller en kommun som följer av hans eller hennes anställning (jfr prop l973 290s 302). Det kan därför bara i undantagsfall bli aktuellt att hänföra en föreskrift om ett tjånstealliggande till tillämpningsområde! för regeringsformens regler till skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Detta har i regeringsformen uttryckligen gjorts i fråga om regler om tystnadsplikt (2 kap l2 § första stycket. R kap 7 å första stycket 7). Exempelvis den begränsning i den enskilde tjånstemannens rörelsefrihet .som Iiggeri att han eller hon är skyldig att under arbetstid uppehålla sig på sin arbetsplats berörs däremot inte av reglerna om skydd för den enskildes rörelsefrihet i 2 kap ll §1 den omständigheten att ett avvikande från arbetsplatsen kan medföra sanktioner av olika slag ändrar inte på detta förhållande. En annan sak år att sådana sanktionsregler som bestämmelserna i 20 kap l § brottsbalken om myndighetsmisshruk och vardslös myndighetsutövning faller in under 8 kap 3 § regeringsformen. Inte heller den omståndigheten att ett åliggande grundar sig på en offentligrättslig reglering medför i sig att det skall föras in under tillñmpuiingsomrádet för K kap .l å. I den man något annat inte följer av ll kap l0§ -- som jag strax återkommer till - kan regeringen grunda en rätt att besluta föreskrifter om åligganden för statstjånstemän på sin s k restkompetens enligt R kap l3 § första .stycket 2. Jag kan här erinra om den möjlighet som punkt 6 i övergangsbestämmelserna till LOA ger

53 l

Bilaga

offentliga ;Irlletsgiulrc att tills \itl:|re meddela föreskrifter om icke ;ntztlarle ;mstáillnings 4 eller :arbetsvillkor olan hinder at att dessa kan bli liirentål för avtal. Sin befogenliet att meddela föreskrifter enligt 8 kap I] § regeringsformen kan regeringen delegera till underordnade myndigheter.

Det får anses ingå i Göstas tjänsteåligganden att. om han inte längre uppfyller gällande hälsokrav. utföra andra arbetsuppgifter inom ramen lör .sin tjänst som järnvügsexpeditör än att köra buss i persontrafik. Dc aktuella reglerna om läkarundersökning måste ses i detta sammanhang.

Enligt min mening kan inte det áliggande för Gösta att underkasta sig läkarundersökning .som följer av de aktuella reglerna .sägas skilja sig från andra tjänsteåligganden på ett .sådant sill. att det i .strid med det grundläggande synsättet i fråga om slatstiáinstemännens râttsställning bör hänföras till tillämpningsomraldet för 8 kap 3 § regeringsfnrmen. Därat följer att inte heller 2 Lap 6 § blir tillämplig.

I)v:l kan i .sanunanhattgct påpekas att uid .som liireskrhs* i -l kap 7 § skulfñmrdningen (I91! :2}S.unur_vcl:l 1983272!) om skyldighet för elever i gymnasieskolan att underkasta sig läkarundersökning inte har ;insetts begränsa deras fri- och rättigheter enligt 2 kap 6 § regeringsformen (prop H7528 s 79-R6). Avgörande har här xarit att gymnasieskolan är en frhillig skolform och att gymnasieelerema därför genom att söka sig dit v- i motsats till elex erna i grundskolan (jfr 25 a § skollagen I963:.1l9. .se l978:29-8) — frixilligl har underkastat sig reglerna om läkarundersökning. Detta synsätt iir giltigt ocksa i fråga om den som har tagit anställning hos en offentlig arbetsgivare.

Återstår frågan i vad mån SJs föreskrifter .skall :utses vara sådana grundläggande bestämmelser om statstiñnstemâinnens råittsställniitg som enligt l l kap l0 § rcgeringsfnrmen får meddelas bara i lag. Som jag ser det. saknar Sls regler ett sådant tvångsmnment som krävs För att man skall kunna jämställt: de aktuella lñkarundersökningama med sådana påtvingade låikarurtdersükningar som awn i l] kap 2 § andra stycket LOA. .lag anser i stället att det är fraga om ett exempel på en sådan detaljreglering ax de .SJ-anställdas villkor som faller inom regeringens nyss-nämnda kompetens enligt 8 kap I3 § regeringsformen.

Min bedömning år således att de aktuella lakarundersökningarna inte omfattas av reglerna i vare sig 2 kap 6 § eller l l kap lt) § regeringsformcn utan att SJ haft rått att besluta föreskrifterna om dessa undersökningar med stod av l § instruktionen (l965:84.\) för statens jiirm ägar jümförd med l och ll) §§ allmänna verksstadgan.

54 Bilaga l

BILAGA

Tingsrätten.: dum (ledamöter: Fredrik Baslnim. Christer Rmhme och Per Backström)

YRKANDEN M M

Chefen för Statens Järnvägar (SJ) har utfärdat hälsofordringar beträffande anställda inom verkeL SJF 202. Av hälsofordringarna framgår under punkt l att det för anställning inom Sl ställs vissa krav på hålsotillstándet med hänsyn till det arbete som utförs oavsett anställningsformen och att kontinuerlig uppföljning måste ske av viss personal under hela anställningstiden. Av punkt ll framgår att vissa hörsel- och synkrav är uppställda för vissa angivna undersökningsgrupper, tex bussförare. Av punkt 3.2 framgår bl a att anställda inom de angivna undersökningsgrupperna. vilka lider av vissa angivna sjukdomar. t ex psykisk sjukdom. inte får användas i tjänstgöring utan särskilt medgivande i varje enskilt fall. Av punkt 4.3 framgår att periodisk undersökning skall förekomma beträffande bl a bussförare till och med J9 års ålder vart femte år och fr o m det (lr den anställde fyller 40 år vart tredje år. Av punkt 4.4 framgår att undersökning utförs av SJ :s löretagslåkare eller annan läkare som utses av SJ.

Gösta år sedan den 29 september l%l anställd som vägbussförare hos SJ. Han år stationentd i Markaryd. Gösta tar under tiden N74 till slutet av innevarande år ställföreträdande skyddsombud och iir alltjämt ttrbetsplatsombud. Han bar på föranstaltan :tv SJ genonigatt läkarundersökning den 2| april I977. den 2} november I978 .samt den 27 mars och den I3 april l9ltl. Undersökningarna den ll

I977 och den 27 mars Will var s k periodiska undersökningar medan april undersökningarna den 23 november I978 och den l] april I98! var extraordinära.

Gösta är medlem i Statsanstâlldas Förbund (SH. som förklarat att förbundet inte önskar för: talan tid arbetsdomstolen för Gösta.

Gösta :tnsökte den ll december mu om stämning pal staten genom SJ och

matte fastställa att arbetsgivaren. SJ. inte hade rätt yrkade därvid att tingsrätten

av honom samt Iörplikta .staten att på sätt som skett päkalla läkarundersökning att till honom utge skadestånd med tillbopa .15 tltltl kr jämte ränta därpå.

Staten bestred ( röstas talan och yrkade i första ltand att tittgsráitlen måtte förklara att ( iiista på grund av preskriptiott hade förlorat sin talan om fastställelse och skadestånd. i andra hand att tingsrätten måtte awisa faststüllelsetalan och i sista hand at: tingsrätten matte ogilla káiromallet i sak.

i mellandom den 22 juni W82. l)l‘ mo. till töljd at

Tingsrätten ogillade presltription kâiromalet såvitt utsåg skadestånd samt avvisade kâiromailet såvitt avsåg talan om fastställelse.

dom i vad avsalg ;ivxisandet av hans

Sedan Gösta överklagat tingsrättens faststillelsetalait. ;tterliirxisade arbetsdomstolen i beslut den 9 februari I983. nr I6/83 i mal ll 52 82. mallet i (n erklagatl del till tingsrätten för förnyad prövning.

(iösta ltar nu _trkat att tinpsrattett ntaltte fastställa att ltans atrbetsgivare, S). inte

av honom. har haft rätt att pá .sätt som skett pákalla läkarundersökning

Staten har yrkat att Gostas angivna talan ogillas.

55 Bilaga l

Panerna har till utveckling av sin talan anfört.

Ciilllll SJ har som grund for påståendet om sk_vldighet för honom att underkasta sig såväl periodiska som extraordinära läkarundersökningar ;lberopat sina interna föreskrifter. SJF 202. Han gör gällande att SJ inte har haft författningsenlig rätt att lata införa vare sig periodiska eller extraordinära undersökningar enligt nämnda föreskrifter. Under alla fürltzlllaittlett Eir de mtraorilinâira undersökningarna grundlagsstridiga. Vad gäller de periodiska undersökningarna är dessa i van fall stridande mot grundlag till de delar de omfattar annat än syn- och hörselkontroll. Om tingsrätten skulle finna att undersökningarna inte strider mot grundlag gör han gällande att dei \ art fall är otillåtna enligt grunderna för I3 kap 2 § lagen om offerttlig ;inställning l LOA). Det kan inte \ara rimligt att SJF 302 får tillämpas på ett sådant sätt att bestämmelserna i I} kap J 5 LOA kringgäs. - S] har utfärdat SJF 202 ned stöd av I0 § allmänna verksstadgan. Enligt 2 kap 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. llänned förstås hl a liikarundersökningar. Dessa rättigheter får enligt 2 kap I2 § regeringsformen endast begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag. Bestämmelserna i ll) § allmänna verksstadgan är inte utfärdade efter sådant bemyndigande. SJ kan därför inte pä denna bestämmelse grunda någon rätt att meddela föreskrift om ll ängsvis läkarundersökning. Sådana tmdersöknivtgar är för S] :s del exklusivt reglerade i lagen om offentlig anställning (LO/U. Denna lag medger tvångsvis läkarundersökning enligt I} kap 2 §. Bestämmelsen har i princip oförändrad överförts från statstjänslemattnalagen. Av ordalvdelsen i I3 kap Z § LOA och dess förarbeten

tar direkt s) fte på den t_\p av läkarundersökningar som framgår att lagstiftningen det nu är fråga om. S} ftet :ned undersökningarna iir. som det uppges av SJ. att

den anställdes amändbarhet i vissa göromål. Uppfyller den anställde klarlägga inte föreskriv na förutsättningar får han inte längre syssla med de arbetsuppgifter

i statssom tidigare ingått i hans tjänst. - Bestämmelsen om läkarundersökning ljänstemannalagett föregicks ;n en utredning angående översyn av gällande bestämmelser um skyldighet For statstjänstemåin m ll att underkasta sig läkarundersökning rn m (betänkande stencil l%| :l till Slulsrâldtl uelt chefen för Kgl civildepartementet t. I betänkandet attges att det iir n cksaltll om de :u SJ da utfärdade bestämmelserna kan anses tillåtna. llestiimtnelsertta är i sak tvföråittdrade i dag. Handlande i enlighet med dessa bestämmelser är än mindre tillåtet efter ikraftträdandet av 2 kap 6 -Sregeringsformen. - SJ har utfärdat Sll- 202. såvitt nu är i fråga. på basis av traftklagstiftningens krav. Sistnáinnttda lagstiftning uppställer vissa krav vad gäVer syn och hörsel. Däremot ttppställs inte ttågra krav att kontinuerlig unde› .ökning skall ske. Traliklagstiftttirtgen kan dåirfür inte ge SJ rätt att beordra läkarundersökning pd sätt som har skett.

Staten: Staten har bestritt att de ifrågavarande Iäkarundersökningarna strider

râitt att tttfärtla mot grundlag eller annan lag. främst L0/\. SJ har forlattningsenlig Föreskrifter angående de attställdas tjänsteutövtting. lletta lratngar av Ill § allmänna verksstadgan och även a\ den allmänna rätt sttltt statstnvitdigheter hat all

inom det egna verksamltetsotnrådet. SJ har med stöd utlärda tjänsteföreskrifter

meddelat SIP 202. som innehaller bestâimtnelser som. av denna utlärdanderätt

55 Bilaga 1

sånitt gäller Gösta. föreskriver att han skall getmmga periodiska undemikningur tari första hand sikte pa att kuntrollera den vart tredje zlr. Dessa undersökningar

undersöktes syn och hörsel. SJF 202 innehåller vidare bestämmelser um att (iösta. som är sysselsatt med s lt sâikerltctstiiinst. inte lar inneha sarlarta :ultetsnpgngilier om han skulle lida av tissa angisna s-jttkdnrttat; S] har kallat (itista till läkarun-

dersökning i enlighet med bestämmelserna i SIP 102. Vad galler de periudiska

undersökningarna så har dessa inte på något sätt skilit .sig fran tad andra innm SJ undcrsiilningarnzl så anställda personer utsätts för. Vad gäller de curaurdiniiru fñrsvarliga iakttagelser betráill ande (iösta. I har ltallelsema baserats på obielrtixt moment. Undersökningarna har haft undersökningarna har ingått psykiatriska betis nm att till syfte att skapa möjlighet för SJ att på enklaste sätt intnrskalla Gösta uppfyllde de tåsentliga hiilsulbrdringarna som uppstallts ftir hans tjänst tars lttnttdsakliga ;ttbetstttvttgilt iir att lrantfüra hues. som järnvägsexpcditör. kan áixcn ses som en ;n SJ l.imn:ul ~.cr\iu:;ug;ml till ljkarundersökningarna Iáikarunderst-kning. utrfiir Gösta. Det har inte varit fråga om någon n 3ng\l!Iii\_\lg 2 kap 6 § regeringsformen inte kan komma i fraga. Het har unit fraga um samtal med läkare. (Elma lt-.n genuin sin ;nistallning hm SJ frivilliga. kortvariga accepterat låkamndersöknittgarna. Ln vägran Iran (Emu ;nt deltaga i liikarunhade sannolikt inte medtkirt annat .in ;m han trantagits sin dersökningama och i stället fått andra arbetsuppgifter inunt munen lör hans bussförarsyssla

anställning.

DOMSKÄL l målet år löljande ostridigt. Förutsättningar för txangstis låikarurtdersökning

I): i malet ;tktnella liikarurtdetsiikrtingenligt I] kap Z§ LOA har inte förelegat. ;u SJ med stöd ;n interna föreskrifter. SHarna har tillkommit på föranstztltan medger saitiil periodiska sun: - - lör sissa .’0Z. 0I’d:||_\‘dCISCfl i dessa förskriltcr lükarundersiikrtingar. he i mitlct ;Iktuella anställda. bla Gösta - extraordinära periodiska undersökningarna har inte på något satt skitit sig fran uttdersöltningomfattat. am: av övrig personal som föreskrifterna (itl\lll\ sida att deltaga Av vad staten anfört i målet framgår att en vlipnttt från skulle medliut ;ut lum Iranide lftkarundqnsüknittgar ltiir iir fraga mn sutntulikt och att han danid esentuellt kunnat bli timplatagits sin syssla .som bussförare l‘;i grund hiirax och cerad. avstängd. uppsagd eller utsatt för diseipliuipåfüljel. som ttlgtvr tnrntsåittniitg för en eftersom fråga inte :Ir om s.ld.ur.| undersökningar. sjukpenning eller liknande_ maste lEik-.trtmtlersukningförmån såsom anställning. i och tnr sig mnlattats :n bestämarna anses ha varit tvångsxisa. l): har därför

melsen i 2 kap 6§ regeringsformen. iir xarie tttedhtvrgare gt-ntemut det allmän- Enligt sistnämnda fiirfattrtingsrunt

57 Bilaga l

na skyddad mot patvingat kroppsligt ingrepp. Enligt förarbetena till grundlagen avses med kroppsligt ingrepp även läkarundersökning. Den fri- och rättighet. som skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp utgör. far enligt I2 § samma kapitel begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag. Om domstol skulle finna att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan Överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hinseende :lsiclosatts vid fiireskriftens tillkomst får fört-skriften enligt ll kap H § regeringsformen inte tillämpas.

Gösta har i målet påstått att SJF Z03 inte tillkommit i författningsenlig ordning och att han därför inte haft skyldighet att rätta sig efter de ålñgganden om att underkasta sig lâkarundersökningar. vilka SJ utfärdat med stöd av bestämmelserna i SJF 202. l vart fall har detta. enligt vad han gjort gällande. varit lallet med de extraordinära undersökningarna samt de periodiska undersökningarna i vad dessa omfattar annat än kontroll av syn och hörsel. Staten å sin sida har gjort gällande att SJ haft författningsenlig rätt att utfärda föreskrifterna SJF 202. Detta skulle enligt staten framgå av l0 § allmänna verksstadgan. vari stadgas bl a att myndigheten äger meddela särskilda föreskrifter om personalens tjänsteutövniitg. l vart fall har - - SJ med utnyttjande av den

enligt vad staten vidare hävdat allmänna rått statsmyndigheter har. ägt utfärda tjåinsteföreskrilter av aktuellt slag inom det egna verksamhetsområde-t.

l-Ãttligt tingsrättens betlöntttitrg har riksdagen: inte i :illmñnita u-rksstadgan bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter om trångsxisa läkarundersökningar och inte heller medgivit regeringen rätt att fix erlala åt SJ att utfñnla föreskrifter i ämnet. På grund härav och då riksdagen inte lteller i annan författning medgivit SJ att utfärda bestämmelser som begränsarskyddet mot ts ängsvis likar-

har S] saknat författningsenligt stöd för att föranstaltat om de undersökning låkarundersökningar saroin nu är fråga. Med ltånssit till den klara och stränga

till skydd mot påttingad läkarundersökreglering som i grundlag ástadkummits ning får det anses uppenbart att SJ inte iigt att på grund as någon allmän. i

utfärda föreskrifter som inneburit en beförfattning ej angiven råittsgrundsats.

Enår således SJ saknat gränsning av skyddet enligt 2 _kap6 § regeringsformen. författningsenligt stöd for bestämmelserna om tvängsxisa lakaruudersökningar

Slzs ifragauuande föreskrifter inte fillinfår enligt l l kap l4 § regeringsfttrmen

med fñraitrstaltartdet ;u läkartmdersükttittgpas. Detta gäller oavsett om S] ts sylt: arna i sig varit försvarligt eller inte. (jöstas talan såvitt nu är ifulga skall därför bifallas.

DOMSLUT

Tingsrätten förklarar att Statens .liirmáigar inte har haft rått att pil sätt som skett

av Gösta I971-04-2|, |97K-I I-23. |98|-03-27 och påkalla läkarundersökning l98|-04-I3

S8 Bilaga l

59 Bilaga 2

i

Sammanfattningen departementspromemo-

rian Ds 1989:45

Periodiska i vissa an-

hälsoundersökningar offentliga

ställningar

Sammanfattning

I denna promemoria, som är upprättad inom

civildepartementets

rättsenhet, föreslås lagregler som ger arbetsgivaren

möjlighet att ålägga

- sådana arbetstagare i en del statliga och kommunala tjänster nämligen som kräver särskilt god hälsa återkommande läkar-

- att gå igenom

undersökningar eller andra hälsoundersökningar.

Syftet är att minska risken för sådana skador

på personer, egendom eller omgivning som kan uppkomma till

följd av avtagande eller bristande

tjänstduglighet hos arbetstagaren på grund av sjukdom eller liknande.

Resultatet av utförda skall till kunna

hälsoundersökningar exempel

beaktas vid av

bedömningen omplaceringar.

De nya reglerna skall tas in i 13 2

enligt förslaget kap. § lagen

( 1976:600) om offentlig anställning 1987: 1000), ändrad

- LOA (omtryckt senast 1988:1284). Därvid erinras om krav

i promemorian grundlagens på lagform, när det gäller att det mot

begränsa skydd påtvingade kroppsliga ingrepp som det allmänna medborgarna åtnjuter gentemot (2 kap. 6 och 12 §§ regeringsformen).

Bilaga 2

61 Bilaga 3

Departementspromemorians lagförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 13 kap. 2 §, 14 kap. 10 §, 15 kap. 3 § samt 16 kap. 2 och 7 §§ lagen (1976:600) om offentlig anställning skall ha följande lydelse.

l kap.

5 §2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om arbetstagare hos I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling kommunalförbund, församling eller kyrklig samfallighet gäller eller kyrklig samfallighet gäller 4-17 kap. endast om anställ- 4-17 kap. endast om anställningen är statligt reglerad och ej ningen it statligt reglerad. avser prästerlig tjdnst.

Denna inskränkning gäller dock

inte 13 kap. 2 §, 15 kap. 3 §

eller 16 kap. 2 §, såvitt avser

talan mot beslut om läkarun-

dersökning eller annan häLso-

undersökning.

I fråga om prästçiänster till-

lämpas inte 4-1 7 kap.

‘

Lagen omtryckt 1987:1000 f Senaste lydelse 1981:372

-,rr»\_

4x

62 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 2 §

Fullgör arbetstagare ej sina arbetsuppgifter tillfredsställande, får han från arbetet, om den bristande tjänstdugligheten beror av avstångas sjukdom eller därmed jämförligt förhållande. Saknas i fall som avses i första stycket tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugligheten beror av förhållande som sägs där men detta ändå som sannolikt, får arbetstagaren åläggas att låta sig

framgår

undersökas av läkare som anvisas honom. En kategori arbetstagare får vidare, i den mån det behövs, åläggas att regelbundet genomgå viss läkarundersökning eller annan häLsoundersökning, om de har arbetsuppgifter där

sådan bristande tjdnsduglighet

som beror av sjukdom eller därmed jämförligt förhållande kan medföra risker för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom.

Eflerkommer arbetstagaren ej Följer en arbetstagare inte ett andra ålâggande enligt andra eller åläggande enligt stycket,

får han avstångas från arbetet. tredje stycket, får han avstängas från arbetet.

Bilaga 3

Nuvarande lydelse föreslagen lydelse

I fråga om beslut om avstäng- I fråga om beslut om avstängning enligt 13 kap. 1 eller 2 § ning enligt 13 kap. l eller 2 § eller om läkarunderökning eller om läkarundersökning enligt sistnämnda Iagrum skall eller annan hälsoundersäkning 20 och 21 §§ förvaltningslagen enligt sistnämnda Iagrum skall (1986:223) tillämpas, även om 20 och 22 §§ ñrvaltningslagen beslutet utgör beslut under (1986:223) tillämpas, även om ärendets handläggning. beslutet utgör beslut under

ärendets handläggning.

Fråga om disciplinansvar enligt Frågor om disciplinansvar

10 kap. avskedande enligt 11 10 avskedande

enligt kap.,

kap., åtalsanmålan enligt 12 enligt ll kap., åtalsanmälan

kap. eller avstängning eller enligt 12 kap. eller avstängning läkarundersökning enligt 13 eller läkarundersökning eller kap. prövas av den myndighet annan hälsoundersökning enligt

som arbetstagaren lyder under, 13 kap. prövas av den myndigom ej annat följer av 4 eller 5 § het som arbetstagaren lyder nedan, av arman förskrift i lag under, om inte annat av 4

ñljer

eller av föreskrift som regering- eller 5 § nedan, av någon annan en meddelar. föreskrift i eller av någon

lag

Senaste lydelse 1986:1131 ‘

Senaste lydelse 1987:521

64 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreskrift som regeringen med-

delar.

Fråga om disciplinansvar enligt Frågor om disciplinansvar en- 10 kap., avskedande enligt ll ligt 10 kap., avskedande enligt kap. eller avstängning enligt 13 ll kap. eller avstängning enligt kap. 1 § tages upp även på 13 kap. l § tas upp även på ananmälan av riksdagens ombuds- mälan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslem. Fra- män eller justitiekanslem. Fråga om avstängning enligt 13 gor av avstängning enligt 13 kap. 1 § på grund av misstanke kap. 1 § på grund av misstanke om brott tages upp även på om brott tas upp även på ananmälan av åklagare. mälan av en åklagare.

16 kap.

2 §

Vill arbetstagare söka ändring i Vill en arbetstagare söka ändbeslut enligt 7 kap. 3-5 eller 8- ring i ett beslut enligt 7 3-

kap.

10 §§, 10 kap. l §, ll kap. l 5 eller 8-10 §§, 10 kap. l §, ll eller 2 § eller 13 kap. 2 § andra kap. l eller 2 § eller 13 kap. stycket, skall han väcka talan 2 § andra eller tredje

stycket,

inom fyra veckor från den dag skall han väcka talan inom fyra då han fick ta del av beslutet. veckor från den då han fick

dag

ta del av beslutet.

65 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

7 §5

Bestämmelserna om skadestånd Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 § lagen i 38, 41 och 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (1982: 80) om

anställningsskydd

skall tillämpas, om en myndig- skall om

tillämpas, en myndig-

het i ärenden om uppsägning, het i ärenden om

uppsägning,

disciplinansvar, avskedande, disciplinansvar, avskedande,

avstängningellerläkarundersök- avstängningellerlâkarundersök-

ning bryter mot någon av föl- ning eller annan hâlsoundersökjande bestämmelser: ning bryter mot någon av fil-

jande bestämmelser:

l. 14 kap. 1 eller 3-9 §§. l. 14 kap. l eller 3-9 §§, 2. 15 kap. 3, 4 eller 7 §, 2. 15 kap. 3, 4 eller 7 §, 3. föreskrifter enligt 13 kap. 3. föreskrifter 13

enligt kap.

4 § om handläggning av ärende 4 § om handläggning av ärenom avstängning eller läkanm- den om avstängning eller läkar-

dersökning, undersökning eller annan håLro-

undersökning,

4. föreskrifter som avses i 15 4. ñreskrifter som avses i 15 kap. 3 eller 6 §. kap. 3 eller 6 §.

I fråga om avvikelseri kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om

anställningsskydd tillämpas 2 § andra stycket sanum lag.

I,... .. .. m.: \~¢:‘

g J: -J .a’l’»=..~;:-3‘ x

:s: .fb :een

Denna lag träder i kraft den jg; 1g. ,g ;l.9xx.

!:?aa::r;\z:me;.cre.-.;¢g,3.,-w,,_.;;‘b

Senaste lydelse 1986:50

arr-a

1991 -04- 1 8

STOCKHOLM

inkom ti!!

KUNGL BIBLIOTEKET

1991-04-1 8

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Flykting- och imrnigrationspolitikert. A. . Finansiell tillsyn. Fi. . Statens roll vid främjande av export. UD. . Miljölagstifmingen i framtiden. M. . Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel.

£11381:-IN

Sekretariatets kartläggning och analys. M. O* . Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-

värdering av medicinsk metodik. S. 7. sportslig och ekonomisk utveckling inom trav-

och galoppsporten. Fi. 8. Beskattning av kraftföretag. Fi 9. Lokala sjukförsâkringsregister. S. 10. Affârstidana C. l1.AfflirsIiderna. Bilagedel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. spelreglerna på u* kunden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadminisuationen. K. 15. lnforrnationens roll som handlingsunderlag -

styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler - lagstiftning. klassifikationer

och informationsteknologi. S. l7.Forskning och utveckling - epidemiologi. kvalitets-

säkring och Spris utvecklingsprojekt. S. 18. lnforrnationssuukuir för hâlso- och sjukvården - en

utvecklingsprocess. S. 19. Storstadens trafrksystem. överenskommelser om

trafik och miljö i Stockholrns- Göteborgs- och Malrnöregionema. K.

20. Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för

finansiell styrning. Fö. 21. Personregistrcring inom arbetslivs-, forsknings- och

massmed -uuâdena, mm. Ju. 22. Översyn av lagstiftningen om uätiberrâvara. I. 23. Ett nytt BFR - Byggforskningen pd 90-talet. Bo. 24. Visst gär det an! Del l. 2 och 3. C. 25. Frikommunförsökct. Erfarenheter av försöken med

en friare nämndorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad år möjligt? En_ i

analys av rättsläget och det statliga ngeiveiias roll. c. i

.

27.Kapitalavkastningen ibytesbalans u. Pre

cxpcnrapporwr. Fr. _ 28. Konkurrensen i Sverige - en kartlaggrtingav konkur- “

rcnsförhållandcna i 61 branscher. Del 1 och 2. c. 29. Periodiska hâlsoundersökningar i vissa statliga,

kommunala och landstingskommunala anställningar.

C.

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Industridepartcmentet Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och Översyn av lagstifmingen om tråüberrivara. [22] massmedieomradena. m.m. [21]

Civildepartementet

Affärstidema. [10] Utrikesdepartementet

Affärstiduna. Bilagedel. [11] Statens roll vid främjande av export. [3]

Ungdomarna och maklen.[12]

Visst gar det an! Del l, 2 och 3. [24]

Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med Försvarsdepartementet

en friare ‘ ndorganisatiou. [25] Kapitalkosmader inom försvaret. Nya former för

Kommunala r enader. Vad är möjligt? En analys finansiell styrning. [20]

av räusläget och det statliga regelverkcts roll. [26]

Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur-

rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Socialdepartementet

Periodiska hälsoundersöknirxgu i vissa statliga, Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-vårde- kommunala och landstingskommunala anställningar. ring av medicinsk metodik. [6] C. [29] Lokala sjukförsäkringsregister [9] Informationens roll som handlingsunderlag -styrning

och ekonomi. [15]. Miljödepartementet

Gemensamma regler - lagstiftning, klassifrkationer och Miljölagstifmingen i framtiden. [4] informationsteknologi [16]. Miljölagstifmingen i framtiden. Bilagedcl.

Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Forskning och utveckling - epidemiologi_ kvalitetssakring och Spris utvecklingsprojekt [17]. lnformationsstrukuar för hålso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18].

Kommunikationsdepartementet Den regionala bil- ochkörkortsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. Överensk- mmelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionerna. [19]

Finansdepartementet Finansiell tillsyn. [2] sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsponen. [7] Beskattning av kraftföretag. [8] Kapitaiavkasmingen i bytcsbaiansen. Tre expertrapporter. [27]

Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigrationspolitiken. [1] spelreglerna på arbetsmarknaden. [13]

Bostadsdepartemntet Ett nytt BI-R - Byggfotskningen på 90-talet. [23]

NSSI

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGARZALLMÄNNA FÖRLAGET.KUNDTJÄNST,|06 47 STOCKHOLM, Tu.: 08-7399630, FAX: 08-739 95 48. xosz-:Lso INF()|(MAl’l()NSB()KHANDFELN,MAl.Ml()RGS(}ATAN 5 (vm B|(UNKl3BI‘;R(iST()R(i).STOCKHOLM.

9ILVl.0‘l8£'l6‘Nv_8SI