SOU 1992:12
Konstnärlig högskoleutbildning
Till statsrådet och chefen för SOU 1992: 12 utbildningsdepartementet
Regeringen bemyndigade genom beslut den 13 september 1990 dåvarande statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Bengt Göransson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av den konstnärliga utbildningen i högskolan. Samtidigt fastställdes direktiven för utredningen (dir. 1990255).
Med stöd av bemyndigandet utsågs den 24 september 1990 un— dertecknad Gunilla Lagerbielke till särskild utredare. Jag gav översynen namnet Utredningen om konstnärliga högskoleutbild— ningar.
F.d. universitetskansler Carl Gustaf Andrén har sedan den 14 januari 1991 biträtt utredningen som sakkunnig vad gäller frågan om organisationen av de konstnärliga utbildningarna i Stockholm.
Till utredningens sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 novem— ber 1990 departementssekretaren Herbert Nilsson. Till biträdande sekretare förordnades fr.o.m. den 14 januari 1991 fil. kand. Elisa— bet Lindkvist. Nilsson lämnade utredningsarbetet p.g.a. ohälsa sommaren 1991 och Lindkvist har sedan december 1991 varit tjänstledig p.g.a. barnsbörd. Fr.o.m. den 11 november 1991 har avdelningsdirektören Nils Johansson varit utredningens sekretera- re.
Jag får härmed överlämna betänkandet (SOU 1992:12) Konst- närlig högskoleutbildning.
Stockholm i februari 1992
Gunilla Lagerbielke
/Nils Johansson
InnehåH
1 1.1 1.2 1.3 1.4
2 2.1 2.2 2.3 2.4
2.5 2.6 2.7
3
4 4.1 4.2
5 5.1 5.2 5.3 5.4
6 6.1
6.2
7 7.1 7.2 7.3 Sammanfattning ................................
Utredningsarbetet .......................... 21 Direktiven ................................ 21 Avgränsningar ............................. 22 Översynen är en del i ett större förändringsarbete . . . 23 Överlämnade skrivelser ...................... 24 De konstnärliga högskoleutbildningarna i dag ..... 25 Utbildningens organisation och förläggning ....... 25 Behörighet och antagning .................... 28 Förutbildning ............................. 29 Efterutbildning - påbyggnads— och kompletterings- utbildningar, fristående kurser ................. 29 Konstnärligt utvecklingsarbete ................. 30 Internationalisering ......................... 31 Lokaler och utrustning ...................... 32 Utgångspunkter för förslagen ................. 33 Behörighet och antagningsförfarande ........... 41 Behörighet ............................... 41 Antagningsförfarande ....................... 42 De konstnärliga högskolorna i Stockholm ........ 43 Bakgrund ................................ 43 Möjliga organisationsmodeller . . . . ............. 45 Förslag till organisation ...................... 48 Tidsplan ................................. 52 Bildkonst ................................ 53 Fri konst ................................. 53 6.1.1 Konsthögskolorna ...................... 53 6.1.2 Överväganden och förslag ................ 54 Miljögestaltande konst ....................... 62 Konsthantverk ............................ 67 Nuvarande utbildning ....................... 67 Utvecklingsbehov .......................... 67 Överväganden och förslag .................... 68
8.1 8.2 8.3 8.4
8.5
8.6
8.7
8.8
9.1 9.2
10 10.1 10.2 10.3
11 11.1 11.2
12 12.1 12.2 12.3
Design och formgivning ..................... Försök till begreppsdefinitioner ................ Insatser under senare år ...................... Datorn som redskap och hjälpmedel ............. Industridesign ............................. 8.4.1 Nuvarande utbildning ................... 8.4.2 Utvecklingsbehov ...................... 8.4.3 Överväganden och förslag ................ Grafisk design ............................. 8.5.1 Nuvarande utbildning ................... 8.5.2 Utvecklingsbehov ...................... 8.5.3 Överväganden av förslag ................. Inredningsarkitektur ........................ 8.6.1 Nuvarande utbildning ................... 8.6.2 Utvecklingsbehov ...................... 8.6.3 Överväganden ........................ Textil design och klädformgivning .............. 8.7.1 Nuvarande utbildning ................... 8.7.2 Utvecklingsbehov ...................... 8.7.3 Överväganden och förslag ................ Formgivning för konstindustrin ................ 8.8.1 Nuvarande utbildning ................... 8.8.2 Överväganden ........................
Foto ................................... Nuvarande utbildning ....................... Overväganden och förslag ....................
Dans ................................... Nuvarande utbildning ....................... Utvecklingsbehov .......................... Överväganden och förslag ....................
Mim ................................... Nuvarande utbildning ....................... Overväganden och förslag ....................
Teater ................................... Nuvarande utbildning ....................... Utvecklingsbehov .......................... Överväganden och förslag .................... 12.3.1 Försök med undervisningsteater inleds i
Stockholm ........................... 12.3.2 Försök med dockteaterutbildning .......... 12.3.3 Regiutbildning inrättas vid Teaterhögskolan
i Malmö ............................. 12.3.4 Skådespelarutbildningen i Göteborg avvecklas . 12.3.5 Frågan om nya teaterutbildningar i Norrland . .
71 71 71 72 72 72 72 73 76 76 76 77 78 78 79 79 79 79 80 80 81 81 82
83 83 83
85 85 85 86
91 91 91
93 93 93 94
94 95
96 97 97
13 13.1 13.2
Överväganden och förslag ...................
Musikdramatik ........................... 101 Nuvarande utbildning ...................... 101 Utvecklingsbehov ......................... 101
..................................
Nuvarande utbildning ......................
14.2 Utvecklingsbehov ......................... 105 14.3 Overväganden och förslag ................... 105 14.3.1 Musikerlinjen ........................ 106 14.3.2 Kyrkomusikerlinjen ................... 111 15 Utbildning av grafiker. Reklam- och kommunikations- utbildning ............................... 1 13 15.1 Nuvarande utbildning ...................... 1 1 3 15.2 Overväganden och förslag ................... 113 16 Fort- och vidareutbildning .................. 1 15 16.1 Utvecklingsbehov ......................... 115 16.2 Förslag ................................. 115 17 Examina ................................ 1 19 1 7.1 Det framtida examenssystemet ................ 1 19 17.2 Overväganden och förslag ................... 120 18 Lärartjänsterna ........................... 127 19 Internationellt utbyte ...................... 133 20 Dimensionering .......................... 135 20.1 Inledning ................................ 135 20.2 Inkomstförhållanden ....................... 135 20.3 Utbildning och yrkesverksamhet ............... 136 20.4 Overväganden ............................ 137 21 Kostnadskonsekvenser ...................... 143 Bilagor
Bilaga 1 Allmänna utbildningslinjer på det konstnärliga
området och deras lokalisering ........... 147
Bilaga 2 Förslag till utbildning för scenografer och ut-
ställningsformgivare ................... 163
Bilaga 3 Förslag till ny utbildningsstruktur för musiker-
utbildningen vid Musikhögskolan i Malmö . . 173
Förslag till konstnärliga högskoleexamina . . . 179 SOU 1992: 12
Översikt Över lokalsituationen vid de konstnär— liga högskolorna ...................... 189
Kommittédirektiv
Sammanfattning
Direktiv (kapitel 1)
Jag har koncentrerat mig på den del av uppdraget som varit själva syftet med översynen, nämligen att ge underlag för en utveck— lingsplan innefattande bl.a. vilka utbildningslinjer som skall fin- nas, utbildningslinjernas mål och inriktning samt utbildningens di- mensionering och lokalisering. I enlighet med direktiven lämnar jag också förslag om den institutionella organisationen för den konstnärliga utbildningen i Stockholm.
Förutsättningarna för utvecklingsplanen har ändrats sedan di- rektiven gavs. Utbildningslinjerna kommer att avskaffas. Nuvaran- de regering har aviserat ytterligare omdaningar av den högre ut— bildningen som bl.a. innebär att högskolorna kommer att få större självständighet och bli mer oberoende av beslut av statsmakterna. Vad reformerna i detalj kommer att medföra för konsekvenser för de enskilda utbildningarna står ännu inte klart. Som en konse- kvens av detta är mina förslag av övergripande karaktär och min översyn måste ses som ett av flera led i ett pågående förändrings- arbete.
Utbildningarna vid Dramatiska institutet ingår inte i mitt upp- drag.
De konstnärliga högskoleutbildningarna i dag (kapitel 2)
Allmänna utbildningslinjer som berörs av detta betänkande är danslinjen, designlinjen, fotograflinjen, grafiska linjen, konsthant- verkslinjen, kyrkomusikerlinjen, linjen för fri konst, de olika lin- jerna vid Konstfackskolan, mimlinjen, musikdramatiska linjen, linjen för fri konst, reklam— och kommunikationslinjen och skå- despelarlinjen samt påbyggnadsutbildningen i musik och vid Konsthögskolan. Dessutom ingår lokala och individuella linjer och fristående kurser inom området.
Vissa utbildningslinjer finns vid en högskola, andra vid två, tre eller fyra. Utbildningar är förlagda till högskolor i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Piteå. Högskolorna i Stockholm är självständiga enheter medan de konstnärliga högskolorna i övriga landet är knutna som institutioner till universitet eller — i ett fall — annan högskola. Berörda högskoleenheter är Universitetet i Lund, Universitetet i Göteborg, Universitetet i Umeå och Hög— skolan i Luleå.
SOU 1992: 12 Sammanfattning
I Stockholm finns åtta konstnärliga högskolor. De är: Dans- högskolan, Dramatiska institutet, Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations— och reklamutbildning (GI/IHR), Konstfackskolan, Konsthögskolan, Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och Teaterhögskolan i Stockholm.
I Universitetet i Lund ingår Musikhögskolan i Malmö och Tea- terhögskolan i Malmö.
I Universitetet i Göteborg ingår Fotohögskolan, Högskolan för design och konsthantverk, Konsthögskolan Valand, Musikhögsko- lan i Göteborg samt Teater— och operahögskolan.
I Universitetet i Umeå ingår Designhögskolan i Umeå och Konsthögskolan i Umeå.
I Högskolan i Luleå ingår Musikhögskolan i Piteå. Jag har i betänkandet fört samman de allmänna utbildningslin- jerna till tio konstområden, nämligen bildkonst, konsthantverk, design och formgivning, foto, dans, mim, teater, musikteater, mu— sik samt film/radio/TV. I ett par fall har olika inriktningar inom samma linje förts till olika konstområden. Grafisk utbildning samt reklam— och kommunikationsutbildni—ng ligger utanför indelning— en.
Utgångspunkter för förslagen (kapitel 3)
I den konstnärliga högskoleutbildningen skall som i annan utbild- ning kvalitetsaspekterna stå i centrum. Enligt min mening skall omsorgen om utbildningens kvalitet gå före önskemål om en kvantitativ utbyggnad. Det har bl.a. medfört att nettoantalet stu- dieplatser enligt mina förslag i stort sett kommer att ligga kvar på nuvarande nivå.
Mina prioriteringar har gjorts med utgångspunkt i att utveck— lingsplanen, enligt mina direktiv, skall rymmas inom ramen för de samlade resurser som redan står till förfogande för utbildning- en. I årets statsverkspropostion föreslår emellertid utbildningsmi- nistern förstärkningar av resurserna för konstnärlig utbildning och framhåller att det är angeläget att medverka till en ytterligare förbättring av dessa utbildningars position. Med anledning härav har jag ansett mig kunna föra fram vissa förslag vars genomföran— de skulle medföra kostnader som går utöver nuvarande ram. I öv- rigt föreslår jag omfördelning av resurser för att få utrymme för nya utbildningar eller för förstärkningar av befintliga. Med något undantag gäller det omfördelningar inom — inte mellan — utbild- ningsområden och därvid i första hand omfördelningar inom en och samma högskola.
De konstnärliga högskoleutbildningarnas inträde i högskolesy- stemet i slutet av 70—talet har varit positivt för dem. De konstnär- liga högskolorna utanför Stockholm ingår som institutioner i re— spektive högskoleenhet, dvs. universitet eller annan högskola. De
SOU 1992: 12 Sammanfattning
organisatoriska formerna för denna anknytning fungerar i stort sett väl. Härvidlag finns ingen anledning till förändringar. Mina förslag om den institutionella organisationen för de konstnärliga högskoleutbildningarna i Stockholm återfinns i kapitel 5.
Konstnärliga högskoleutbildningar finns i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Piteå. Jag föreslår inte att utbildning för- läggs till flera orter. Enligt min mening bör den konstnärliga hög— skoleutbildningen är koncentrerad till Stockholm och övriga två storstadsområden.
Vad beträffar utbildningarnas längd föreslår jag inte några för- ändringar, bortsett från förslag om att utbildningstiden för viss musikerutbildning differentieras.
Behörighet och antagningsförfarande (kapitel 4)
Med några undantag krävs inte formell allmän skolunderbyggnad utöver grundskola eller motsvarande för antagning till de konst- närliga högskoleutbildningarna. Urvalet av behöriga sökande vilar på en bedömning av deras konstnärliga begåvning och förutsätt— ningar, som görs med ledning av arbetsprover, uppspelning, sång- prov eller liknande.
Jag föreslår att allmän behörighet skall gälla för samtliga konstnärliga högskoleutbildningar, dvs. genomgången gymnasie— skola eller motsvarande. Dispens från detta krav skall kunna ges. Hur urvalet bland behöriga sökande ska göras bestäms även fram- ledes av varje högskola.
De konstnärliga högskolorna i Stockholm (kapitel 5)
I Stockholm finns, som nämnts, åtta konstnärliga högskolor. Jag föreslår att antalet minskas till fyra. Förslaget innebär att Konstfackskolan och Konsthögskolan kvarstår som högskoleenhe— ter i enlighet med nuvarande ordning. Dramatiska institutet och Teaterhögskolan förs samman till den nya enheten Scen/medie— högskolan. Enligt förslaget skall vidare Musikhögskolan, Opera- högskolan och Danshögskolan bilda en ny enhet, Musik/opera! danshögskolan. Grafiska institutet och institutet för högre kom— munikations— och reklamutbildning skall enligt förslaget ingå i Universitetet i Stockholm.
De nuvarande högskolor som förs samman till nya enheter skall bilda institutioner inom respektive enhet.
Utbildningen i mim, som nu är förlagd till Danshögskolan, fö- reslås ingå som en institution inom Scen/mediehögskolan.
SOU 1992: 12 Sammanfattning
Bildkonst (kapitel 6)
Fri konst
Utbildningslinje i fri konst (200 poäng) finns vid Konsthögskolan, vid Konsthögskolan Valand och vid Konsthögskolan i Umeå.
Jag föreslår att studieorganisationen vid Konsthögskolan görs mer flexibel genom införandet av ett alternativ till den femåriga utbildningen. Detta möjliggörs genom att den årliga antagningen till den femåriga utbildningen minskas från 30 till 20 varigenom resurser frigörs för att ta in ytterligare ett antal studerande för två års studier vid Konsthögskolan som avslutning eller komplet— tering av deras utbildning. För att antas till den alternativa utbild— ningen skall man ha kunskaper och konstnärlig mognad som är väl i nivå med övriga elevers vid Konsthögskolan. Antalet årsstu- dieplatser blir oförändrat. För att ytterligare öka flexibiliteten omvandlas fem av de tio professurerna till gästprofessorer.
En ettårig påbyggnadsutbildning med konstpedagogisk inrikt- ning och förenad med viss tjänstgöring som amanuens vid skolan införs.
För Konsthögskolan Valand föreslår jag inga förändringar.
Beträffande frågan om inrättandet av en konsthögskola i Mal- mö, knuten till Universitetet i Lund, anser jag att en sådan kan inrättas tidigast under budgetperioden 1996/97—1998/99.
Scenografi och utställningsgestaltning
Jag föreslår att utbildningen vid Konsthögskolan i Umeå komplet- teras med en treårig utbildning i scenografi och utställningsge— staltning med en årlig antagning om sex till åtta studerande. Ut— bildningen genomförs i samverkan med Designhögskolan.
Miljögestaltande konst
Konstfackskolan har en utbildning i måleri vid linjen för bild och miljö (200 poäng) och en Studieväg i skulptur inom linjen för tre— dimensionell gestaltning (170 poäng).
Nämnda utbildningar skall vara inriktade mot gestaltande konst i offentlig miljö. Jag föreslår att resurserna för dessa kon- centreras till en institution för miljögestaltande konst. Utbildning- en föreslås omfatta 170 poäng med en grundläggande del om 120 poäng och en avslutande fördjupningsdel omfattande 50 poäng med betoning på konstnärlig gestaltning av offentlig miljö. Antag— ningen till den grundläggande delen av utbildningen föreslås bli ca tio studerande per år och till den avslutande ca femton. Anta- let nybörjarplatser blir därmed något lägre än vid Konstfacks nu—
SOU 1992: 12 Sammanfattning
varande utbildningar i måleri och skulptur, men studerande med minst tre års högskoleutbildning vid eller utanför Konstfack i t.ex. keramik, glas, metall, textil, måleri eller skulptur kan antas till fördjupningsdelen. En av professurerna i måleri respektive skulp- tur omvandlas till professur i miljögestaltande konst. Den andra dras in och resursen används till gästprofessurer.
Konsthantverk (kapitel 7)
Konsthantverklig högskoleutbildning inom material— och teknik- områdena keramik, glas, metall och textil ges vid Konstfack och vid Högskolan för design och konsthantverk. Vid Konstfack är keramik/glas och metall olika inriktningar inom linjen för tredi— mensionell gestaltning medan utbildning inom textil ges inom lin- jen för textil konst och formgivning. Vid Högskolan för design och konsthantverk utgör den konsthantverkliga utbildningen in- om keramik, metall och textil var sin inriktning av konsthant— verkslinjen. Utbildningen omfattar 170 poäng.
Jag föreslår att den konsthantverkliga utbildningen i glas be- gränsas till Konstfack. Mina övriga förslag rör textilområdet. Jag föreslår att den ut- bildning i textil formgivning som ges inom designlinjens inrikt— ning produktdesign förs över till den konsthantverkliga utbild— ningen i vid skolan. (Som framgår av kapitel 8 anser jag att in- riktningen produktdesign bör avvecklas.) Jag föreslår också att antagningen till den konsthantverkliga utbildningen i textil vid Konstfackskolan minskas från ca tolv till ca åtta årligen.
Design och formgivning (kapitel 8)
Utbildning av designer och formgivare ges vid Konstfack, vid Högskolan för design och konsthantverk och vid Designhögskolan i Umeå. Samtliga utbildningar omfattar 170 poäng.
Utbildningen vid Konstfack omfattar linjerna för industride- sign, för grafisk design och illustration, för inredningsarkitektur och för textil konst och formgivning. Vid Högskolan för design och konsthantverk och vid Designhögskolan i Umeå finns en de- signlinje. I Göteborg är den uppdelad i fyra inriktningar, nämli- gen industridesign, grafisk design, inredningsarkitektur och pro- duktdesign. Den senare ger utbildning i formgivning av keramik/ glas, metall och textil. Utbildningen i Umeå är en industridesign- utbildning.
Jag föreslår att produktdesigninriktningen vid Högskolan för design och konsthantverk avvecklas. Den utbildning som vid in- riktningen ges i formgivning för keramik och glas samt metall
SOU 1992: 12 Sammanfattning
förs till industridesign medan textil formgivning förs till konst- SOU 1992: 12 hantverk/textil. Sammanfattning Utbildningen i design och formgivning omfattar industridesign, grafisk design, inredningsarkitektur samt textil design och kläd— formgivning som jag behandlar var för sig. Jag behandlar också formgivning för konstindustrin särskilt.
Industridesign
Jag föreslår en höjning av anslagsnivån om fyra miljoner kronor, som fördelas lika mellan industridesignutbildningarna vid Konst— fack, Högskolan för design och konsthantverk och Designhögsko- lan i Umeå. Resursförstärkning skall bl.a. avse undervisningen i datorstödd design. Därutöver föreslår jag att resurser tillförs för inrättande av en professur i industridesign vid Högskolan för de- sign och konsthantverk.
Grafisk design
Jag föreslår en höjning av anslagsnivån om en miljon kronor, som fördelas mellan utbildningarna i grafisk design vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk.
I kapitel 15 föreslår jag att den ettåriga utbildningen inom gra— fisk linje vid Högskolan för design och konsthantverk avvecklas. Resurserna överförs till utbildningen i grafisk design vid skolan.
Inredningsarkitektur
Jag föreslår inga förändringar i eller särskilda förstärkningar för utbildningen i inredningsarkitektur.
Textil design och klädformgivning
Jag föreslår att utbildning i klädformgivning (170 poäng) inrättas vid Konstfack med en årlig antagning av cirka åtta studerande. Utbildningen skall bedrivas i samverkan med Högskolan i Borås.
Foto (kapitel 9)
Högskoleutbildning för stillbildsfotografer ges vid fotograflinjen (120 poäng) vid Fotohögskolan i Göteborg och som påbyggnads— utbildning (80 poäng) vid Konstfack. Utbildningen vid Fotohög— skolan har tre inriktningar; allmän, dokumentär och vetenskaplig.
Jag anser att det finns skäl att överväga en koncentration av SOU 1992: 12 Fotohögskolans utbildning till den fotografiska bildens konstnärli- Sammanfattning ga uttrycksmöjligheter och föreslår att förutsättningarna att över- föra utbildningen i vetenskaplig fotografi till teknisk högskola un- dersöks närmare.
Dans (kapitel 10)
? Högskoleutbildning inom dansområdet ges vid Danshögskolans ! danslinje (40/60/120 poäng) med inriktningarna danspedagogut— ,» bildning och koreografutbildning. Däremot finns ingen högsko- l leutbildning i dans. i Vad beträffar danspedagogutbildningen föreslår jag att den ut- vecklas mot dansundervisning i barn— och ungdomsskolan. Den ettåriga dansopedagogutbildning för yrkesdansare som finns vid Danshögskolan skall ses över i syfte att höja nivån eller avveckla den. Den lokala linjen i folkdans (80 poäng) awecklas. Ett lekto- rat i danspedagogik inrättas genom omvandling av befintliga tjänster.
I fråga om koreografutbildningen föreslår jag inga förändring- ar.
Avsaknaden av högskoleutbildning i dans hämmar utveckling— en av dansen som konstart. Jag föreslår att en utbildning i dans, _ särskilt fri dans, inrättas omfattande 80 poäng med en årlig antag- :g ning av åtta elever. Jag föreslår också att repetitörsutbildning (40 % poäng) och balettmästarutbildning (40 poäng) inrättas med perio- diserad antagning. Enligt mitt förslag inrättas också en professur och ett lektorat i dans.
Ett genomförande av förslagen skulle innebära stora föränd- ringar för Danshögskolan. Jag föreslår att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till uppläggning och genomförande av den nya organisationen och de nya utbildning- arna.
Alaa:-Vn— ,-
'!!!r: .
Mim (kapitel 11)
Utbildning i mim ges inom mimlinjen (120 poäng) vid Danshög- skolan. Antagning sker vart tredje år.
Jag föreslår att mimlinjen överförs från Danshögskolan till en kommande scen/mediehögskola. Om en sådan högskola inte inrät- tas föreslår jag att mimutbildningen förläggs till Teaterhögskolan i Stockholm. Antagning skall göras vart fjärde år i stället för som nu vart tredje. Mellanåret används resurserna till vidareutbildning 1 mim.
Teater (kapitel 12)
Skådespelarlinje (40/140 poäng) finns vid teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö och vid Teater— och operahögskolan i Gö- teborg. Medielinjen för film/TV, radio och teater (80/120 poäng) vid Dramatiska institutet utbildar bl.a. regissörer, dramaturger och scenografer.
Jag föreslår att Teaterhögskolan i Stockholm tilldelas ett en- gångsanslag för att i samarbete med Dramatiska institutet genom- föra en treårig försöksverksamhet med undervisningsteater till vi]- ken teatrar lånar ut skådespelare, regissörer och andra professio- nella yrkesutövare. Teaterhögskolan i Stockholm ges också i upp- drag att utarbeta ett förslag till försöksverksamhet med docktea— terutbildning. Alternativt gäller detta Scen/mediehögskolan om förslaget om ny organisation genomförs.
Jag föreslår att en treårig utbildning av regissörer inrättas vid Teaterhögskolan i Malmö med en årlig antagning om två elever.
Jag bedömer att Skådespelarutbildningen är något överdimen- sionerad. Jag föreslår att Skådespelarutbildningen vid Teater— och operahögskolan i Göteborg avvecklas. Det bereder plats för en ny musikalutbildning vid skolan inom befintliga ekonomiska ramar.
Propåer har framförts om inrättande av teaterutbildningar i Norrland. Jag kan inte biträda förslag om inrättande av skådespe- larutbildning i Luleå eller scenografutbildning i Skellefteå. Däre- mot föreslår jag att en tvåårig utbildning i musik— och teaterljud- teknik inrättas vid Musikhögskolan i Piteå.
Musikdramatik (kapitel 13)
Sångare för opera och näraliggande musikdramatiska former ut- bildas inom musikdramatiska linjen (40/140 poäng) vid Opera— högskolan i Stockholm och vid Teater— och operahögskolan i Gö- teborg.
Efterfrågan på välutbildade musikalartister är stor och växan- de. Jag föreslår att utbildning av musikalartister (140 poäng) in- rättas vid Teater— och operahögskolan i Göteborg med en årlig antagning av åtta elever. Den skall ersätta skolans utbildning av skådespelare för talscenen.
Operahögskolan har fr.o.m. 1991/92 inrättat en lokal operare- gilinje (80 poäng). Teater- och operahögskolan i Göteborg har långt gångna planer på att inrätta en motsvarande linje 1992/93. Avsikten är att antagning skall ske vartannat år i Stockholm, vart— annat i Göteborg.
Jag föreslår att den planerade utbildningen i operaregi vid Tea- ter— och operahögskolan inriktas mot musikalregi.
SOU 1992: 12 Sammanfattning
_).-- ,_ ___—.., ,, __K _
Musik (kapitel 14)
Musikerlinje med utbildning av bl.a. musiker, sångare och kom- positörer finns vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Utbildningen omfattar i regel 160 poäng. Kyrkomusi- kerlinje (160 poäng) finns vid de nämnda högskolorna och vid Musikhögskolan i Piteå.
Utbildningen är till vissa delar överdimensionerad. Ett sätt att komma till rätta med detta är att genomföra en ämnesmässig pro- filering av musikhögskolorna med hänsyn till landets samlade be- hov på olika områden. Jag för emellertid inte fram några konkre- ta förslag härvidlag. Mitt förslag är i stället att musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg får i uppdrag att gemensamt utarbeta en plan för en ämnesmässig profilering av respektive ut- bildningar som kan sättas i verket under budgetperioden 1996/97— 1998/99. I planen skall också påbyggnadsutbildningen ingå.
Jag föreslår vidare att Musikhögskolan i Malmö ges i uppdrag att utveckla en modell med differentierad längd på musikerutbild- ningen. Modellen skulle innebär att utbildningen delas. Efter en treårig grundutbildning skall man kunna välja att avsluta studier— na eller söka till en tvåårig kompletterande utbildning. Förslaget ryms inom nuvarande ramar för årsstudieplatser vid Musikhög— skolan i Malmö.
Jag föreslår också att utbildningen i gitarrspel vid Musikhög- skolan i Göteborg organiseras på liknande sätt och delas i två etapper varvid den första ska omfatta tre år och den andra två år.
Jag föreslår att utbildningen vid Edsbergs musikinstitut skall ingå som en del av utbudet av påbyggnadsutbildning vid Musik- högskolan i Stockholm.
Vad gäller kyrkomusikerutbildningen föreslår jag att tre årsstu- dieplatser på nuvarande kyrkomusikerlinjen och motsvarande re- surser överförs till Musikhögskolan i Piteå från Musikhögskolan i Stockholm.
Utbildning av grafiker Reklam— och kommunikationsutbildning (kapitel 15)
Grafisk linje finns vid Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations— och reklamutbildning (GI/IHR) och vid Hög— skolan för design och konsthantverk. Utbildningen i Stockholm omfattar 80 poäng och den i Göteborg 40 poäng.
Reklam- och kommunikationslinje (60 poäng) finns vid GI/ IHR.
Varken grafiska linjen eller reklam- och kommunikationslinjen kan sägas ge en konstnärlig utbildning i egentlig mening. Jag fö- reslår att den grafiska linjen vid Högskolan för design och konst-
SOU 1992: 12 Sammanfattning
hantverk avvecklas och att resurserna överförs till utbildningen i SOU 1992: 12 grafisk design där. Som framgått av kapitel 5 föreslår jag att GI/ Sammanfattnin IHR och utbildningen där förs över till Universitetet i Stockholm.
Fort— och vidareutbildning (kapitel 16)
Utvöver de förslag som berör fort— och vidareutbildning som läggs fram i andra delar av betänkandet föreslår jag att komplet- teringsutbildningen vid teaterhögskolorna i Stockholm och Mal- mö, vid Operahögskolan i Stockholm och vid Teater- och opera- högskolan i Göteborg awecklas i sin nuvarande form och att re- surserna bibehålls vid skolorna.
Examina (kapitel 17)
Jag föreslår att en särskild examenstyp — konstnärlig högskoleexa— men — inrättas för de konstnärliga högskoleutbildningarna.
Lärartjänsterna (kapitel 18)
Nivån på lärartjänstema inom den konstnärliga högskoleutbild— ningen har höjts genom inordningen i högskolesystemet. Det har varit av stor betydelse för utbildningarna. Fördelningen mellan högre och lägre tjänster är dock fortfarande alltför skev genom att antalet professurer och högskolelektorat är för litet i förhål— lande till antalet högskoleadjunkturer.
Professorer i konstnärliga ämnen förordnas på begränsad tid för att utbildningarna kontinuerligt skall tillföras nya konstnärliga impulser. Denna tidsbegränsning har emellertid i vissa fall i stället gjort det svårt att attrahera lämpliga kandidater. En bättre lösning kan vara att införa förordnanden utan tidsbegränsning. Denna fråga bör övervägas ytterligare. Ett pensionssystem vore vidare att föredra framför nuvarande system med behovsprövat avgångsve- derlag efter avslutad mandatperiod.
Jag föreslår att adjunkter i scenframställning - som nu förord- nas på tre år och som får inneha sin tjänst högst sex år — skall kunna förordnas ett obegränsat antal gånger.
Internationellt utbyte (kapitel 19)
Samtliga konstnärliga högskolor deltar i internationellt utbyte men behoven av och förutsättningarna för utbytet skiftar. Jag för därför inte fram något förslag till generell satsning på detta områ—
de, utan förordar en selektiv resursförstärkning grundad på hög- skolornas anslagsframställningar.
Dimensionering (kapitel 20)
De konstnärliga högskoleutbildningarna bör dimensioneras i prin- cip på samma grunder som andra högskoleutbildningar, dvs. med utgångspunkt i bl.a. arbetsmarknaden, möjligheten att försörja sig efter avslutade studier och ungdomens efterfrågan på utbildning. Tillgängliga uppgifter om de olika konstnärsgruppernas arbets— marknad och inkomstförhållanden ger dock endast underlag för mycket schematiska beskrivningar av dagens situation. Än mindre kan de ligga till grund för tillförlitliga prognoser för de framtida möjligheterna att försörja sig på konstnärligt arbete. Den framtida arbetsmarknaden är bl.a. beroende av statliga, kommunala och landstingskommunala insatser.
Trots svårigheterna måste beslut om dimensioneringen tas. Dessa beslut vilar på allmänna rimlighetsbedömningar mot bak- grund av de resurser som står till buds. Antalet sökande till de konstnärliga högskoleutbildningarna överstiger vida antalet till- gängliga platser och är i ökande.
Jag föreslår en selektiv ökning genom inrättandet av nya ut- bildningar inom ett par områden. Förslagen omfattar också om— fördelningar av studerandeplatser. Nettoeffekten blir att antalet studerande inom konstnärlig högskoleutbildning totalt i stort sett ligger kvar på nuvarande nivå.
Kostnadskonsekvenser (kapitel 21)
Enligt direktiven skall mina förslag rymmas inom de ekonomiska ramar som de konstnärliga högskoleutbildngarna nu har. Med hänvisning till uttalanden i årets statsverksproposition har jag emellertid fört fram förslag som går utöver dessa ramar med sam— manlagt cirka 19 miljoner kronor i årlig kostnad. Av dessa förslag är enligt min mening de som rör design och dans mest angelägna.
SOU 1992: 12 Sammanfattning
% g I ! !
1. Utredningsarbetet
1 . 1 Direktiven
Enligt direktiven är en utvecklingsplan själva syftet med utred- ningen. Förslag härom skall kunna ligga till grund för beslut om
— vilka utbildningslinjer som skall finnas
— utbildningslinjernas mål och inriktning
— studietid
— utbildningens dimensionering och lokalisering. Vidare skall utvecklingsplanen ta upp avvägningen mellan oli- ka typer av utbildning liksom fördelning av utbildningsuppgifter och resurser mellan olika högskoleorter och högskoleenheter.
Enligt mina direktiv har jag också haft att ge en samlad be— skrivning av de konstnärliga högskoleutbildningarna och i kontakt med Högskoleutredningen visa hur de ekonomiska resurserna ut- nyttjas vid de olika enheterna och hur de fördelas på olika typer av lärarstöd och andra ändamål.
Utifrån nämnda beskrivningar har jag haft att analysera och bedöma den konstnärliga högskoleutbildningens utveckling under åren efter högskolereformen. Utbildningens mål, inriktning och resultat skulle bedömas och utvärderas och göra det möjligt att jämföra läget för utbildningar på olika orter i landet.
Jag har också haft att klarlägga om utbildningsstrukturen är rätt avvägd. Det gäller för det första förhållandet mellan grundut— bildning, påbyggnadsutbildning samt kurser för fortbildning och vidareutbildning. Det gäller för det andra uppdelningen av grund- utbildningen på skilda utbildningslinjer och deras omfattning och dimensionering.
Ansvars— och resursfördelningen skulle också bedömas. Det gäller bedömning av om ansvaret för utbildningen är fördelat på ett riktigt sätt mellan olika högskoleorter och högskoleenheter. Detta i sin tur skulle vara underlag för bedömning av om utbild- ningsanslagen är lämpligt avvägda mellan utbildningar av olika slag, mellan högskoleorter och mellan högskoleenheter.
Uppdraget har vidare gällt rekryteringen till de konstnärliga högskoleutbildningarna med avseende på de sökandes ålder och erfarenhet, liksom deras teoretiska och konstnärliga förkunskaper.
I förslagen skall beaktas sambandet mellan konstnärlig och pe- dagogisk utbildning, dvs. konsekvenserna av förslagen för den nä- raliggande pedagogiska utbildningen. Förslagen skall också beakta att utbildningen liksom annan högskoleutbildning måste svara mot krav på hög kvalitet och likvärdighet. Vidare påpekas i direk- tiven att utredningen kan komma att behöva uppmärksamma för—
SOU 1992: 12 Kapitel 1
hållandet mellan högskolans konstnärliga utbildning och konst- närlig utbildning utanför högskolan. Vad gäller dimensioneringen skall hänsyn tas till den framtida arbetsmarknadens behov.
Inom ramen för uppdraget har också legat ett slutförande av ett inom regeringkansliet påbörjat arbete rörande den institutio- nella organisationen för den konstnärliga utbildningen i Stock- holm.
I utredningsarbetet bör enligt mina direktiv slutligen EG— aspekter beaktas.
1.2. Avgränsningar
Som framgår av föregående avsnitt har mitt uppdrag varit omfat— tande. Jag har inte kunnat göra en systematisk beskrivning och analys av alla de förhållanden som nämns i direktiven. Det skulle ha fordrat en ansats av stort format och hade knappast kunnat fullföljas inom den anslagna tiden. Jag har i stället försökt skaffa mig ett underlag för bedömningar genom kontakter med företrä- dare för de konstnärliga högskoleutbildningarna, för yrkesutövare och för uppdragsgivare mom de konstnärliga områdena.
Även andra avgränsningar är betingade av den tidsram som stått till förfogande. En genomgång av förutbildningarna har inte kunnat rymmas inomvdenna. En jämförelse med utländska utbild- ningar har heller inte'rymts inom tidsramen.
Betänkandet har koncentrerats till vad som enligt direktiven är det huvudsakliga syftet med översynen, nämligen att ställa sam- man en utvecklingsplan rörande utbildningslinjer, deras mål och inriktning, studietiden samt utbildningens dimensionering och 10— kalisering.
Förutsättningarna för en sådan utvecklingsplan har emellertid förändrats sedan direktiven fastställdes. De av den nuvarande re— geringen aviserade omdaningarna av den högre utbildningen kommer bl.a att innebära att universitet och högskolor får en större självständighet och blir mer oberoende av beslut av rege- ring och riksdag. Utbildningslinjerna kommer tex. att avskaffas. Att högskoleutbildningen är under en genomgripande omdaning utan att det ännu står klart vad denna kommer att få för följder för de enskilda utbildningarna, medför att mina förslag måste bli av övergripande karaktär.
En begränsning av annan art är att mina förslag enligt direkti- ven inte får gå utanför befintliga ekonomiska ramar. I årets stats— verkspropositionföreslår utbildningsministern emellertid förstärk- ningar av resurserna för konstnärlig utbildning och framhåller i sammanhanget att det "är angeläget att medverka till en ytterliga— re förbättring av dessa utbildningars position och möjlighet att tillgodose det stora efterfrågetrycket och pröva nya verksamhets- former. Humanistisk och konstnärlig utbildning måste komplette-
SOU 1992: 12 Kapitel 1
ra den mera näringslivsinriktade utbildningsexpansion jag samti- digt förordar" (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 16). Med anledning av utbildningsministerns uttalande framför jag trots begränsningarna i direktiven några förslag som medför kostnader utanför nuvaran- de ekonomiska ramar. Det gäller såväl nya utbildningar som kva- litetshöjande åtgärder, i några fall kombinerat med förslag om ökat antal studerandeplatser. Jag anger vilka förslag som helt eller delvis ligger utanför ramarna.
Påbyggnadsutbildningen i arkitektur vid Konsthögskolan tas inte upp särskilt. En utveckling av denna utbildning ryms inom ramen för förslaget om en friare organisatorisk form för delar av Konsthögskolan.
Vad beträffar framtida utbildningar motsvarande nuvarande lokala och individuella linjer och fristående kurser har jag dragit den slutsatsen att de bör vara en angelägenhet för universiteten och högskolorna själva. Jag berör dem därför endast perifert.
Lärarutbildningar med praktisk/estetisk inriktning ligger inte inom ramen för mitt uppdrag utom i de fall mina förslag har konsekvenser för dessa utbildningar. Mina förslag har emellertid inte några direkta sådana konsekvenser, varför lärarutbildningar— na inte tas upp i betänkandet.
Jag går med något undantag inte i detalj in på innehållet i de olika utbildningarna. Jag tar heller inte upp pedagogiska principer för utbildningens uppläggning men tar fasta på ett par redan framförda förslag som syftar till att utveckla den pedagogiska me- todiken på respektive område och som enligt min mening bör ges resurser för genomförande.
En översyn av utbildningen vid Dramatiska institutet har nyli- gen gjorts av en särskild utredningsman som presenterat sina överväganden i betänkandet DI - en högskola i utveckling (SOU 1990:104). Utbildningen vid Dramatiska institutet ligger utanför mitt uppdrag. Den berörs dock inom ramen för mitt förslag om ny organisation av de konstnärliga högskolorna i Stockholm.
1.3. Översynen är en del i ett större förändringsarbete
Som framhållits är den högre utbildningen under omdaning. Re- geringen har aviserat genomgripande förändringar med sikte på att höja utbildningens kvalitet. I början av året presenterades en reformstrategi för universiteten och högskolorna i den inom re- geringskansliet utarbetade promemorian Fria universitet och hög- skolor (Ds 1992zl). Högskoleutredningen har nyligen avgett sitt betänkande Frihet Ansvar Kompentens (SOU 1992:1), som be— handlar grundutbildningens villkor i högskolan. Bägge är under remissbehandling. En proposition om lärarutbildningen har lagts
SOU 1992: 12 Kapitel 1
fram i dagarna (prop. 1991/92:75) och är också av intresse i sam— SOU 1992: 12 manhanget. Kapitel I Ett led i det pågående förändringsarbetet är de anslagsfram- ställningar för budgetperioden 1993/94-1995/96 som universitet och högskolor nu arbetar med. Mina förslag skall ses i samman— hang med detta arbete.
1.4. Överlämnade skrivelser
Regeringen har till mig överlämnat följande skrivelser:
Skrivelse från Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ung- domar och Vuxna (FUB) den 3 oktober 1990 om insatser för ut— vecklingsstörda (överlämnad den 29 november 1990).
Framställning från Unima-Sverige den 7 december 1989 om utbildning inom dockteaterområdet (överlämnad den 29 novem- ber 1990).
Skrivelse från de studerande vid Konsthögskolan Valand den 16 november 1990 om ökade resurser (överlämnad den 7 februari 1992).
Skrivelse från professorn Leif Andersson den 1 februari 1991 om dimensioneringen av högskoleutbildningen inom bild och de- sign (överlämnad den 21 februari 1991).
Skrivelse från Stiftelsen Svensk Dramatik den 2 februari 1991 om utbildning av dramatiker på högskolenivå (akten överlämnad den 21 februari 1991).
Skrivelse från rektorerna vid Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet m.fl. den 7 maj 1991 om ett samarbetspro- jekt beträffande undervisningsteater (överlämnad den 22 augusti 1991).
Revisionsrapport från riksrevisionsverket angående Musikhög- skolan i Stockholm (överlämnad den 14 november 1991).
Jag har den 12 april 1991 överlämnat en skrivelse till utbild- ningsdepartementet med förslag om flyttning av Operahögskolans verksamhet till Södra Teatern.
2. De konstnärliga högskoleutbildningarna i dag
2.1. Utbildningens organisation och förläggning
I mitt uppdrag ingår all konstnärlig utbildning som är finansierad med medel från anslaget Utbildning för kultur— och kommunika- tionsyrken. I uppdraget ingår därmed de allmänna utbildningslin- jerna danslinjen, designlinjen, fotograflinjen, grafiska linjen, konsthantverkslinjen, kyrkomusikerlinjen, linjen för fri konst, de olika linjerna vid Konstfackskolan, mimlinjen, musikdramatiska linjen, linjen för fri konst, reklam— och kommunikationslinjen och skådespelarlinjen samt påbyggnadsutbildningen i musik och vid Konsthögskolan. Dessutom ingår lokala och individuella linjer och fristående kurser inom området. Undantagna är dock utbild— ningarna vid Dramatiska institutet. I nedanstående översikt ingår emellertid för fullständighetens skull även medielinjen för film, radio och teater, som finns vid Dramatiska institutet.
Vissa utbildningslinjer finns vid en högskola, andra vid två, tre eller fyra. Utbildningar är förlagda till högskolor i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Piteå. Högskolorna i Stockholm är självständiga enheter medan de konstnärliga högskolorna i övriga landet är knutna till universitet eller - i ett fall - annan högskola (Högskolan i Luleå). De organisatoriska modellerna för anknyt- ningen till högskoleorganisationen skiljer sig något mellan de oli— ka utbildningsorterna, vilket bl.a. innebär att formerna för beslut i en del frågor är olika. Gemensamt är dock att de konstnärliga högskolorna utanför Stockholm ingår som institutioner i respekti- ve universitet/högskola.
Berörda universitet är Universitetet i Lund, Universitetet i Gö- teborg och Universitetet i Umeå. I Högskolan i Luleå ingår Mu- sikhögskolan i Piteå.
I Stockholm finns åtta konstnärliga högskolor. De är: Dans- högskolan, Dramatiska institutet, Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning (GI/IHR), Konstfackskolan, Konsthögskolan, Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och Teaterhögskolan i Stockholm.
I Universitetet i Lund ingår Musikhögskolan i Malmö och Tea- terhögskolan i Malmö.
I Universitetet i Göteborg ingår Fotohögskolan, Högskolan för design och konsthantverk, Konsthögskolan Valand, Musikhögsko- lan i Göteborg samt Teater- och operahögskolan.
I Universitetet i Umeå ingår Designhögskolan i Umeå och Konsthögskolan i Umeå.
I Högskolan i Luleå ingår Musikhögskolan i Piteå.
SOU 1992: 12 Kapitel 2
Jag har i det följande fört samman de allmänna utbildningslin- jerna till tio konstområden, nämligen bildkonst, konsthantverk, design och formgivning, foto, dans, mim, teater, musikteater, mu— sik samt film/radio/TV. I ett par fall har olika inriktningar inom samma linje förts till olika konstområden. Grafisk utbildning samt reklam— och kommunikationsutbildning ligger utanför ovanståen- de indelning.
Av nedanstående sammanställning framgår vilka utbildningar som förts till de olika konstområdena och vid vilka högskolor ut- bildningarna bedrivs. Vissa linjer har en eller flera inriktningar. Vilka de är framgår i kapitlen 6-15 där jag presenterar mina för— slag inom respektive område. En fullständig översikt över de all- männa utbildningslinjerna och deras lokalisering återfinns i bilaga 1.
Bildkonst
Linjen för fri konst (200 poäng) vid Konsthögskolan, Konsthög- skolan Valand och Konsthögskolan i Umeå.
Linjen för bild och miljö (200 poäng) vid Konstfackskolan. Inriktningen skulptur inom linjen för tredimensionell gestalt- ning (170 poäng) vid Konstfackskolan.
Konsthantverk
Inriktningarna metallkonsthantverk samt keramik och glas inom linjen för tredimensionell gestaltning (170 poäng) vid Konstfack— skolan.
Konsthantverkslinjen (170 poäng) vid Högskolan för design och konsthantverk.
Design och formgivning
Linjen för industridesign (170 poäng) vid Konstfackskolan. Linjen för grafisk design och illustration (170 poäng) vid Konstfackskolan.
Linjen för inredningsarkitektur (170 poäng) vid Konstfacksko- lan.
Linjen för textil konst och formgivning (170 poäng) vid Konst— fackskolan.
Designlinjen (170 poäng) vid Högskolan för Design och konst- hantverk och Designhögskolan i Umeå.
SOU 1992: 12 Kapitel 2
Fo to
Fotograflinjen (120 poäng) vid Fotohögskolan.
Dans
Danslinjen (40/60/120 poäng) vid Danshögskolan.
Mim
Mimlinjen (120 poäng) vid Danshögskolan.
Teater
Skådespelarlinjen (40/140 poäng) vid Teaterhögskolan i Stock- holm, Teaterhögskolan i Malmö och Teater— och operahögskolan i Göteborg.
Delar av utbildningen vid medielinjen för film/TV, radio och teater (80/120 poäng) vid Dramatiska institutet.
Musikdramatik Musikdramatiska linjen (40/140 poäng) vid Operahögskolan i Stockholm och Teater— och operahögskolan i Göteborg. Musik Musikerlinjen (80/160 poäng) vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg.
Kyrkomusikerlinjen (160 poäng) vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Piteå.
F ilm/radio/tv
Delar av medielinjen för film/TV , radio och teater (80/120 poäng) vid Dramatiska institutet.
SOU 1992: 12 Kapitel 2
Grafisk utbildning samt reklam— och kommunikationsutbildning SOU 1992: 12 Kapitel 2 Grafiska linjen (40/80 poäng) vid Grafiska institutet och institutet för högre reklamutbildning (80 poäng) samt vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg (40 poäng). Reklam— och kommunikationslinjen (60 poäng) vid Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamut- bildning. Vid några konstnärliga högskolor finns påbyggnadslinjer som bestrids ur anslaget Utbildning för kultur— och informationsyr- ken. Det gäller Konsthögskolans arkitekturskola (40 poäng), på— byggnadsutbildningen i restaureringskonst (40 poäng) vid Konst- högskolan samt påbyggnadsutbildning i musik (80—160 poäng) vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. Lärarutbildning finns vid några av de konstnärliga högskolor- na. Vid Konstfackskolan utbildas bildlärare inom bildlärarlinjen (120 poäng) och vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Gö- teborg och Piteå utbildas musiklärare vid musiklärarlinjen (160 poäng). I sammanhanget bör anmärkas att inom danslinjen vid Danshögskolan finns en inriktning mot danspedagogik.
2.2. Behörighet och antagning
Allmän behörighet för högskoleutbildning har den som genom- gått fullständig minst tvåårig linje i gymnasieskolan eller annan likvärdig utbildning och har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan. Personer som fyllt 25 år kan vara allmänt behöriga utan att uppfylla ovan angivna krav om de varit yrkes- verksamma minst fyra år.
Endast några linjer på grundutbildningsnivå inom de konstnär- liga högskoleutbildningen ställer vid antagningen krav på allmän behörighet eller andra krav på formell skolutbildning utöver grundskola eller motsvarande. Allmän behörighet fordras för an- tagning till fotograflinjen, kyrkomusikerlinjen, den grafiska linjen samt reklam- och kommunikationslinjen. Högskolan för design och konsthantverk tillämpar fr.o.m. läsåret 1991/92 krav på ge- nomgången gymnasieskola för sina utbildningar, dock med möj— lighet till dispens om den sökandes konstnärliga begåvning är stor. Som särskilt behörighetskrav för tillträde till designlinjen vid Designhögskolan i Umeå och till danslinjens danspedagoginrikt— ning gäller kunskaper på gymnasienivå i svenska och engelska, till den senare också i historia.
För tillträde vid flertalet utbildningslinjer krävs att man fyller lägst 18 år det kalenderår studierna påbörjas. En högre ål- dersgräns gäller för skådespelarlinjen (19 år) och för musikdrama- tiska linjen (20 år). För musikerlinjen är ingen åldersgräns upp—
lt 1»
ställd men i praktiken kan 16 år sägas vara minimiålder vid inträ- det om inte särskild dispens ges eftersom avslutad grundskola är behörighetskrav där.
I övrigt gäller som särskilt behörighetskrav vid utbildningarna att man skall visat sig ha förutsättningar att tillgodogöra sig ut- bildningen.
Urval bland behöriga sökande till de konstnärliga utbildningar- na görs med arbetsprov, uppspelningar eller liknande som under- lag för bedömningar av de sökandes konstnärliga kvalifikationer och utvecklingsmöjligheter. I vissa fall kompletteras underlaget med personliga samtal. Urvalsproceduren är i många fall omfat- tande och kan ta flera dagar i anspråk också för de sökande. Be- dömningarna görs och besluten tas av särskilda antagningsgrup— per. I dessa ingår lärare vid högskolan, i många fall också konst- närer utanför skolan eller representanter för yrkeslivet i övrigt. Vid vissa skolor deltar företrädare för eleverna i antagningsgrup- pens arbete.
Antagningen till de konstnärliga högskoleutbildningarna är lo- kal. Det är ganska vanligt att man söker till mer än en skola, vil- ket innebär att många deltar i prov vid t.ex. samtliga tre skåde- spelarutbildningar. Vid antagningen till kyrkomusikerutbildningen samarbetar musikhögskolorna genom att anordna gemensamma inträdesprov, förlagda till en eller två högskolor. Det innebär att endast ett prov görs även om man söker till mer än en skola.
2.3. Förutbildning
De flesta studerande vid de konstnärliga högskolorna har genom- gått förutbildning inom sitt område. Den hårda konkurrensen om platserna gör att endast ett fåtal sökande utan sådan förutbildning kan hävda sig vid antagningsproven.
Det är vanligt att högskolestudierna föregås av två till fyra års studier hos privata lärare, vid privata skolor, folkhögskolor, post- gymnasiala eller fristående skolor. De som studerar vid musikhög- skolorna har ofta musikgymnasium som grund, kompletterat med studier på nyss nämnt sätt. Relativt många av eleverna vid opera- högskolorna har sångutbildning vid musikhögskola bakom sig. Vid industridesignutbildningarna har omkring hälften av de stu- derande konstnärlig förutbildning och hälften teknisk bakgrund, inte sällan på högskolenivå.
2.4. Efterutbildning — påbyggnads— och kompletteringsutbildningar, fristående kurser
Inom konst— och designområdet finns kontinuerligt bedrivna på— byggnadsutbildningar vid Konsthögskolan, arkitektur, 40 poäng,
SOU 1992: 12 Kapitel 2
två inriktningar, arkitektur och restaureringskonst. Vid Konstfack SOU 1992: 12 finns påbyggnadsutbildning med individuell studiegång, 40 poäng Kapitel 2 samt foto, 80 poäng. Konsthögskolan Valand har, i samarbete med institutionen för vetenskapsteori vid universitetet i Göteborg, påbyggnadsutbildning i utvecklingsarbete, 80 poäng. Högskolan för design och konsthantverk har genomfört en påbyggnadsutbild- ning i textil design, 40 poäng. Fotohögskolan har haft en i film/vi- deo 40 poäng.
Musikhögskolorna har ett stort antal kontinuerligt bedrivna påbyggnadsutbildningar. Musikhögskolan i Stockholm har di- plomutbildning i sång eller instrumentspel, 80 poäng samt på- byggnadsutbildningar i kördirigering, 80 poäng, orkesterdirige- ring, 120 poäng, komposition, 160 poäng, musikteori med peda- gogisk specialisering, 120 poäng samt platser för individuell stu— diegång, 80-160 poäng. Musikhögskolan i Malmö har diplomut— bildning i sång eller instrumentspel, 80 poäng och påbyggnadsut- bildning i komposition, 160 poäng samt individuell studiegång. Musikhögskolan i Göteborg ger varianterna diplomutbildning och individuell studiegång. Musikhögskolan i Piteå har påbyggnadsut- bildning för konsertorganister, 80 poäng och komposition, 120 poäng.
Kompletteringsutbildning för yrkesverksamma, 40 poäng, finns för skådespelare vid teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö och för sångare vid Operahögskolan i Stockholm och Teater- och operahögskolan i Göteborg.
Fort— och vidareutbildning i form av mer eller mindre regel- bundet återkommande kurser, seminarier, workshops och liknan— de ges vid de flesta av de konstnärliga högskolorna.
Vid sidan av påbyggnadsutbildning finns vid de flesta konst- närliga högskolor vidareutbildning eller fortbildning i form av 10- kala linjer och/eller fristående kurser. Resurser för denna verk- samhet tas från sektorsanslaget eller från LIF—anslaget. Kurserna vänder sig till redan yrkesverksamma.
2.5. Konstnärligt utvecklingsarbete
Konstnärligt utvecklingsarbete motsvarar forskning vid andra högskolor och bedrivs vid samtliga enheter med undantag av Gra- fiska Institutet och institutet för högre kommunikations— och re— klamutbildning som har verksamhet med forskningsanknytning.
I Stockholm har nämnder för konstnärligt utvecklingsarbete inrättats vid var och en av högskolorna. I Malmö har områdessty- relsen inrättat en beredningsgrupp med tre undergrupper, en var- dera för konstnärligt utvecklingsarbete vid teater- och musikhög— skolorna och en för musikpedagogiskt utvecklingsarbete vid mu— sikhögskolan. I Göteborg är de konstnärliga utbildningarna en sektion inom humanistisk fakultet vid universitetet med sektions—
fav—_. .-.__ ,m
nämnden som gemensamt organ för konstnärligt utvecklingsarbe- te. I Umeå har design— och konsthögskolorna ett gemensamt råd för konstnärligt utvecklingsarbete. I Piteå är musikhögskolans sty— relse också råd för konstnärligt utvecklingsarbete.
Större och mindre projekt bedrivs kontinuerligt och komplet- teras med seminarier. Samarbete med andra ämnesområden, t.ex. humanistiska och tekniska förekommer.
2.6. Internationalisering
Det internationella samarbetet och utbytet är väl utvecklat på flertalet konstnärliga högskolor. De ekonomiska ramarna är be- gränsade vilket medför att studenter och lärare i hög grad själva får stå för en stor del av kostnaderna för studieresor, deltagande i internationella konferenser, festivaler och liknande. Omfattningen av det internationella utbytet är av naturliga skäl minst utvecklat vid de senast inrättade utbildningarna i Umeå och Piteå, men även där håller ett internationellt kontaktnät på att etableras.
Nordiskt samarbete förekommer inom samtliga områden. Of- tast genom Nordplus—avtal men även genom andra samarbetsavtal inom ett bestämt område som t.ex. Nordisk konservatorieråd, som är en sammanslutning av musikhögskolor. Designhögskolorna i Norden har ett Nordplus—avtal som reglerar samarbetet samtliga skolor emellan.
Intresset för att delta i de utbytesprogram som finns inom EG ökar. Samarbete sker mellan konstnärliga och andra högskoleut- bildningar. Så har t.ex. Konstfack och avdelningen för transport— teknik vid universitetet i Lund ansökt om medel inom COMETT— programmet för utvecklande av förpackningsdesign. Från flera håll påpekas det positiva i att möjligheter öppnas inom ERAS- MUS-programmet för studier vid europeiska utbildningar som hittills varit svåra att få utbyte med.
I synnerhet inom konst— och designområdet finns väl utveckla- de kontakter med utbildningar i länder även utanför Europa. Av- tal om lärar— och studerandeutbyte förekommer liksom att stu- denter förlägger en del av studierna i ett utomeuropeiskt land.
De konstnärliga högskolorna är positiva till att ta emot ut— ländska studerande.
Utländska gästlärare anlitas i så stor utsträckning som resurser- na tillåter. Lärare från andra länder har även i en del fall fasta tjänster vid skolorna. Från musikområdet pekar man dock på svå- righeten att attrahera framstående musiker till tidsbegränsade professurer.
Internationella festivaler, konferenser och seminarier har stor betydelse för att skapa kontakter och anordnas på svensk eller nordisk bas. Exempel är Swedish Baroque Festival som arrangeras av Musikhögskolan i Malmö, de nordiska scenskolefestivalerna
SOU 1992: 12 Kapitel 2
och Konstfacks glasseminarier. Lärare och studenter deltar i lik- SOU 1992: 12 nande arrangemang i andra länder. Kapitel 2 Finansiering av den internationella verksamheten sker till en del med öronmärkta medel som fördelats av UHÄ, i vissa fall med medel från sektorsanslaget. Privata fonder har bidragit, lik- som British Council, Italienska kulturinstitutet m.fl.
2.7. Lokaler och utrustning
De konstnärliga högskoleutbildningarna ställer speciella krav på lokaler och behöver flera olika typer av utrymmen för undervis- ning i grupp och för enskilda övningar. Dessutom behövs utställ- ningslokaler, scen, konsertsalar och liknande för möten med pub- k lik. Konst— och designområdet ställer särskilda krav på ljusförhål- ! | l l l l
landen, ventilation och utsug. Goda akustiska förhållanden har avgörande betydelse inom musik- och scenutbildningarna.
Lokalförhållandena har förbättrats avsevärt för flertalet skolor sedan högskoleinträdet. I några fall är förbättringarna ännu inte genomförda men blir verklighet i en snar framtid, i andra har be- slut nyligen tagits. Generellt kan sägas att lokalerna, med undan— tag för någon högskola, håller en tillfredsställande, i en del fall mycket god, standard eller kommer att få det. Lokaler för konst- närligt utvecklingsarbete saknas dock så gott som helt.
Utrustning och inredning har på många håll förnyats och för— bättrats men stora brister finns och underhållet har blivit efter— satt. Exempelvis inom konst— och designområdet är utbildningen utrustningskrävande. Inom musikområdet är goda instrument av vital betydelse. I bägge fallen finns kännbara brister som behöver åtgärdas om skolorna skall komma på nivå med vad som krävs för att ge studenterna en fullgod utbildning.
Datorer och andra elektroniska hjälpmedel är på väg att infö- ras i utbildningarna.
Utrustningsnivån varierar mellan högskolorna, skillnader i till- gång och kvalitet förekommer även mellan avdelningar inom en skola. Behov av förnyelse, reparation och underhåll finns vid samtliga utbildningar.
1 I bilaga 5 ges en översikt över lokalsituationen vid de konst- ' närliga högskolorna.
==; ,-. -_—._
3. Utgångspunkter för förslagen
Den konstnärliga kvaliteten sätts i första rummet
I de förändringar av högskoleutbildningen som står inför sitt ge- nomförande fokuseras utbildningens kvalitet. Kvalitetsaspekterna skall givetvis stå i centrum också för de konstnärliga högskoleut- bildningarna. Målet måste vara att de studerande lär sig behärska sina konstnärliga uttrycksmedel så väl att de senare kan utveckla dem till mästerskap och att utbildningarna erbjuder en miljö som grundlägger och stimulerar ett konstnärligt sökande livet igenom. Enligt min mening skall omsorgen om utbildningarnas kvalitet gå före önskemål om en kvantitativ utbyggnad. Det präglar mina förslag och innebär bl.a. att antalet studerandeplatser föreslås lig- ga kvar på i stort sett nuvarande nivå.
De konstnärliga utbildningarna i högskolesystemet
Inträdet i högskolesystemet har varit positivt för de högre konst- närliga utbildningarna. Hänsyn har tagits till deras särart så att de kunnat utvecklas i enlighet med sina förutsättningar. Efter hand har de fått ökad respekt för sina kunskapsområden inom högsko- levärlden och samverkan sker i ökande grad mellan konstnärliga och andra högskoleutbildningar. Också i det internationella utby- tet är högskoletillhörigheten av betydelse för att etablera och ut- veckla givande kontaktnät.
Anknytningen till högskolesystemet har underlättat inrättandet av högre lärartjänster efter 1985. Professurerna har attraherat konstnärliga yrkesutövare på hög nivå, vilket medfört att kvalite- ten på grundutbildningen har höjts och bidragit till att kontakten mellan skola och yrkesliv har förbättrats på de flesta områden.
Möjligheten att bedriva konstnärligt utvecklingsarbete är en potential som kommer att få allt större betydelse och utgör en av de positiva effekter som högskoleinträdet medfört.
De organisatoriska former för anknytningen till högskolan som fastställdes i samband med högskolereformen har i stort sett fun- gerat väl. Det har visat sig värdefullt för de konstnärliga högsko- leutbildningarna i Malmö, Göteborg och Umeå att vara en del av ett universitet liksom för Musikhögskolan i Piteå att tillhöra Hög— skolan i Luleå.
Jag ser ingen anledning till förändringar i fråga om de konst- närliga högskoleutbildningarnas ställning i högskolesystemet. Någ- ra institutioner med konstnärlig utbildning i Göteborg menar vis-
SOU 1992: 12 Kapitel 3
serligen att de administrativa rutinerna blir tungrodda genom uni— versitetsanknytningen och att en alltför stor del av resurserna av- sätts till för samtliga institutioner gemensamma ändamål. Det är möjligt att formerna för kontakterna mellan konstnärliga institu- tioner vid universiteten och universitetens centrala organ i några fall behöver förbättras liksom administrativa rutiner av skilda slag. Detta kan inte ses som ett strukturellt problem utan är något som de enskilda högskolorna själva fortlöpande bör hålla ögonen pa.
I Stockholm är de konstnärliga högskoleutbildningarna fristå- ende i förhållande till universitetet. I utredningsuppdraget ingår att se över denna organisation. Jag har i mina överväganden rö- rande denna inte känt mig låst till att samma organisationsmodell bör gälla över hela landet. Mina överväganden i denna fråga framgår av kapitel 5.
Ökning av resurser
I vissa fall är en ökning av resurserna nödvändiga för att en ut- bildning skall kunna nå den nivå som ska krävas. Några av mina förslag kan helt eller delvis genomföras genom att resurser frigörs genom omfördelning, andra förslag kräver för genomförande till- skott utanför befintliga ekonomiska ramar. Jag har enligt mina di- rektiv att hålla mig inom dessa ramar, men har som redan sagts i vissa fall gått utanför dem. Detta har emellertid skett med stor försiktighet och i många fall har den ålagda begränsningen gjort
att jag avhållit mig från att lägga fram förslag om förstärkningar som i sig är motiverade.
Omfördelning av resurser
Kvalitetshöjningar förutsätter inte alltid ökade anslag. Att samla resurser genom en koncentration av utbildningsutbudet inom ett konstnärligt område till en eller ett par högskolor liksom profile- ring av de enskilda högskolornas utbildning kan också bidra till att höja nivån. Jag för fram sådana förslag inom några områden.
I en del fall föreslår jag omfördelning av resurser för att få ut- rymme för nya utbildningar eller förstärkning av befintliga. Jag har inte bedömt att utbildningen inom något konstområde sett som helhet kan avvara resurser och föreslår därför inte överför- ingar från ett område till något annat med undantag för att skå— despelarutbildningen vid Teater— och operahögskolan i Göteborg byts ut mot en utbildning av musikalartister där. Jag har i stället pekat på möjligheter att göra omfördelningar inom ett område, i första hand inom en och samma högskola. Utöver sådana omför- delningar har jag inte funnit det möjligt att föreslå besparingar
SOU 1992: 12 Kapitel 3
_ __ _._ ___—__... www—mm
som kan täcka kostnaderna för de förslag som förutsätter resurser utanför nuvarande ekonomiska ramar för att kunna genomföras.
Komplettering av utbildningsutbudet
Högskoleutbildning bör finnas inom ett brett fält av konstnärliga uttrycksformer. Strävan bör vara att uppnå hög kvalitet inom många konstarter. Konstområdena befruktar varandra sinsemellan och inom varje område finns många uttrycksformer som samver- kar till en helhet. Jag för fram förslag om inrättandet av några nya utbildningar för att fylla luckor i utbudet. Ett genomförande av dessa förslag skulle också bidra till att höja nivån på näralig- gande utbildningar genom att de skall samverka med de nya.
Det finns fler luckor i utbildningsutbudet än de jag har ansett mig kunna uppmärksamma i mina förslag. Jag vill emellertid på- peka att behov av utbildning inte sällan kan fyllas genom tillfälli- ga insatser. Sådana görs i betydande utsträckning av de konstnär- liga högskolorna och jag förutsätter att de ges möjligheter att fortsätta med dessa.
Utbildningens fördelning över landet
Konstnärliga högskoleutbildningar finns i Stockholm, Malmö, Gö- teborg, Umeå och Piteå. Det är i och för sig önskvärt att konst- närlig liksom annan högskoleutbildning är tillgänglig över hela landet men jag föreslår inte inrättandet av någon konstnärlig ut- bildning på någon ny ort eller att befintlig utbildning flyttas. För- utom att detta skulle innebära en splittring och förskingring av resurser är ett skäl till detta att konstnärliga högskoleutbildningar i perifera lägen i regel har svårigheter med lärarrekrytering med risk för att en oproportionerligt stor del av resurserna måste an- vändas till resor och andra kostnader som hänger samman med att lärare måste hämtas från andra orter. De konstnärliga utbild— ningarna är beroende av en omgivande miljö med ett rikt och mångskiftande kulturliv. Enligt min mening bör den konstnärliga högskoleutbildningen i huvudsak vara koncentrerad till Stock— holm och övriga två storstadsområden.
Sambandet mellan utbildning och kommande yrkesutövning
Tidigare var det vanligt att de studerande uppfattade sina konst- närliga studier som ett mål i sig. Detta har ändrats påtagligt efter högskoleinträdet och utbildningen ses både av eleverna och ut- bildningarna själva i stigande grad i stället som ett medel för att förbereda kommande konstnärlig yrkesverksamhet. Att samban-
SOU 1992: 12 Kapitel 3
det mellan utbildning och yrkesutövning har stärkts är glädjande och fortsatt utveckling i denna riktning är önskvärd. Insatser här- vidlag hänger nära samman med utbildningens innehåll, som det ankommer på högskolorna själva att utforma. På teaterområdet för jag emellertid fram ett förslag med uttalat syfte att föra ut- bildning och yrkesliv närmare varandra. I detta sammanhang är det emellertid värt att påpeka att det önskvärda nära sambandet mellan skola och yrkesliv i hög grad är beroende av att lärarna, i synnerhet på högre tjänster, rekryteras bland yrkeslivets bästa krafter och att de under sin lärargärning fortsätter sin yrkesutöv- ning.
Utbildningens längd
Utbildningstiden vid de konstnärliga högskoleutbildningarna va- rierar mellan två år (80 poäng) och fem år (200 poäng).
Utbildningstiden har för några områden förlängts sedan hög- skoleinträdet. Det gäller bl.a. Skådespelarutbildningen. Teaterhög- skolorna har framfört önskemål om ytterligare förlängning av denna utbildning till fyra år (160 poäng). För att kunna inrymma obligatorisk praktik i danspedagogutbildningen har önskemål framförts om en förlängning av denna utbildning, från tre till fyra ar.
Musikerlinjen omfattar generellt fyra år (160 poäng). Utbild- ningen på vissa instrument skulle behöva förlängas, medan utbild- ningen på andra instrument skulle kunna förkortas. Den enskilda studentens inriktning och förkunskaper skapar också olika behov av utbildningstid. En mängd varianter i form av extraår och lik- nande förekommer också av det skälet.
Även om en förlängning av utbildningstiden i och för sig kan vara motiverad för några utbildningar framför jag inte förslag om förändringar härvidlag bortsett från nedan berörda etappindelning av musikerlinjen. Jag anser att andra behov väger tyngre och har prioriterat dem. I sammanhanget vill jag peka på möjligheterna att komplettera studierna med efterutbildningar av olika slag.
I samband med frågan om utbildningens längd har jag försökt att finna former för en uppläggning av de konstnärliga högsko- leutbildningarna med indelning i två etapper. Den första etappen skulle omfatta 120 poäng och utgöra en avslutad utbildning. Den andra etappen skulle omfatta 40 eller 80 poäng och innehålla för— djupade och specialiserade studier. Båda etapperna skulle leda till examen.
En etappindelning skulle skapa större Hexibilitet i utbildnings- strukturen och i de enskilda högskolornas verksamhet. Bl.a. skulle utbildningens längd lättare kunna anpassas till de faktiska behovet inom olika områden. Det skulle ge möjligheter till ökad bredd
SOU 1992: 12 Kapitel 3
och större djup. Inom flertalet utbildningar skulle en etappindel— ning sannolikt kunna genomföras utan någon avsevärd ökning av kostnaderna.
Vidare skulle det internationella utbytet underlättas av en så- dan struktur. De utbildningar som omfattar 160 poäng eller mera leder till en examen som motsvarar Master of Fine Art utan mel- lanexamen. Det innebär att ett masterprogram består av minst fy- ra års studier vilket orsakar problem för de studerande som öns— kar komplettera sin utbildning på bachelornivå med ett master- program.
De diskussioner som förts med utbildningarna visar att det finns intresse för en struktur med differentierad utbildningstid. Möjligheterna att genomföra en sådan ordning hänger dock sam- man med vilka förkunskapskrav som är möjliga att ställa. Införan- de av krav på allmän högskolebehörighet för tillträde till de konstnärliga högskoleutbildningarna garanterar vissa kunskaper men därutöver krävs andra elementära kunskaper som gymnasie- skolan inte ger. De förutbildningar som finns har ojämn kvalitet, inom flera områden saknas adekvat förutbildning. Här finns en lucka som antingen måste fyllas med en mer systematiserad förut- bildning eller genom undervisning i elementära ämnen inom hög- skolan.
Inom ett område föreslår jag en differentiering av utbildning- ens längd genom en etappindelning. Det gäller musikerutbild- ningen vid Musikhögskolan i Malmö och gitarrutbildningen vid Musikhögskolan i Göteborg. I viss grad är också mitt förslag om en mer flexibel utbildningsorganisation vid Konsthögskolan en form av etappindelning liksom mitt förslag till uppläggning av ut- bildningen i miljlögestaltande vid Konstfackskolan.
Vad avser övriga utbildningar bedömer jag att förslag om eventuell framtida nivåindelning måste växa fram inom högsko- lorna.
En terminologisk fråga
En till synes marginell fråga är ordval. Jag anser emellertid att det har betydelse för att ange kvalitetsnivå och har valt att ge- nomgående använda benämningen "konst och design" i stället för det mindre förpliktande "bild och form" och föreslår att det blir den samlingsrubrik som skall användas för att ange ämnesgrup— pen bildkonst, konsthantverk, design och foto.
Ett kulturpolitiskt perspektiv
I centrum för kulturpolitiken skall de som har den konstnärliga skaparkraften, konstnärerna, stå. Den effektivaste insatsen för att
SOU 1992: 12 Kapitel 3
ge unga konstnärer förutsättningar att utveckla sin begåvning är att ge dem utbildning av hög kvalitet med inspirerande lärare, bra lokaler och utrustning och goda materialresurser. Utbildningsmöj- ligheter skall finnas över ett brett fält av konstnärliga uttrycksfor- mer. Härvidlag går kulturpolitiken och utbildningspolitiken hand i hand.
Att konstnärer skall arbeta under frihet, obundna av byråkra- tisk styrning är inte bara en självklar utgångspunkt för den statli- ga kulturpolitiken utan också den enda möjliga. Får inte konstnä— rerna frihet, tar de den. Men det betyder inte att de befinner sig i ett lufttomt rum. Också konstnärerna arbetar på en marknad. Medborgarna är som enskilda individer parter på denna marknad genom de beslut de själva tar om att gå på teater, samla konst, köpa fonogram osv.
Men de är också företrädda på marknaden genom ombud, nämligen de politiskt valda församlingarna. De kulturpolitiska in- satserna kan ses som beställningar mer eller mindre direkt riktade till konstnärskåren. När stat, landsting och primärkommuner sat- sar på en teaterinstitution väntar de sig att medborgarna skall få föreställningar av hög kvalitet i utbyte.
Andra kulturpolitiska beställningar är mindre direkta och mindre tydliga. Dit hör önskemålen om att säkra ett stort och va— rierat kulturutbud av hög kvalitet för barn och ungdom. Dit hör också strävandena att vidga intresset för konst och kultur i grup— per som av olika skäl inte tar del i kulturlivet. Också sådana mål förutsätter konstnärernas medverkan om de skall ha någon me- ning och någon utsikt att kunna uppfyllas. En sådan medverkan kan inte fås med byråkratiska dekret utan måste bottna i ett ge- nuint intresse från konstnärernas sida. Att på olika sätt stimulera ett sådant intresse är inte någon otillbörlig styrning. En arena för sådan stimulans bör den konstnärliga utbildningen vara. De som vill skapa teater för barn, arbeta med dans i skolan, göra musika- ler för ungdom eller illustrera barnböcker skall kunna förbereda sig för det under sin utbildning.
Utbildningens främsta mål skall vara att hävda och stimulera den konstnärliga kvaliteten. Krav skall ställas på att alla elever gör sitt yppersta för att utveckla sin begåvning utifrån sina förut- sättningar. Men alla kommer inte att sjunga i Milano eller ställa ut i New York. En del kommer att uppträda i Kristianstad eller visa sina verk på biblioteket i Kiruna. Det kan vara gott nog. Det fulländade får inte bli det godas fiende. Konstnärlig kvalitet har många facetter och tar sig många olika uttryck. Att möta männi- skor på deras egna villkor är ibland en konst i sig. De som vill är- beta 1 nya sammanhang under mindre gynnsamma yttre förutsätt- ningar skall kunna förberedas för det under sin utbildning. Att arbeta på en mindre anspråksfull nivå och med mindre resurser än vad som erbjuds i de stora sammanhangen fordrar särskild tek- nik anpassad till de särskilda förutsättningarna. Att övervinna så-
SOU 1992: 12 Kapitel 3
_ 199 S...... ___o»._..._e_.—=———-———_-——m_——___
dana och liknande begränsningar är också en del i det konstnärli- ga skapandet och något som bör tas upp i den konstnärliga ut- bildningen.
I vad som ovan sagts om konstens frihet ligger att marknads- aspekterna inte får drivas för långt. I viljan att skapa ligger viljan att spränga gränser och finna nya vägar. Det är inte givet att det nyskapande, det hittills inte upplevda, omedelbart vinner gehör på någon "marknad". Både de konstnärliga utbildningarna och kulturpolitiken måste därför formas utifrån att det konstnärliga skapandet är oförutsägbart.
Jag har ovan försökt illustrera att det bör finnas ett samband mellan kulturpolitiska strävanden och undervisningen vid de konstnärliga högskolorna som går utöver den grundläggande ut— gångspunkten att den konstnärliga kvaliteten skall sättas i främsta rummet. Om vi vill att barn och ungdom skall ha tillgång till ett fullgott kulturutbud, om vi vill att människor också utanför de stora städerna skall kunna ta del av levande musik och teater, är det naturligt att utbildningarna stimulerar studerandes intresse för att med bibehållna kvalitetsambitioner arbeta också utifrån dessa mål. Det kan ske genom att man ger insikter om de villkor som då gäller. Det är önskvärt att kopplingarna mellan kulturpolitiken och den konstnärliga utbildningen stärks men det måste ske på konstens villkor.
SOU 1992: 12 Kapitel 3
Behörighet och sou 1992: 12 ' -- Kapitel 4 antagnmgsforfarande
4.1 Behörighet
Med några undantag krävs inte någon formell allmän skolunder- byggnad utöver grundskola eller motsvarande för antagning till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Urvalet bland behöriga sö-
j kande vilar på en bedömning av deras konstnärliga begåvning och l förutsättningar, som görs med ledning av arbetsprover, uppspel- ning, sångprov eller liknande.
Det råder ingen tvekan om att man inom de konstnärliga hög- skolorna anser att den konstnärliga begåvningen och fallenheten skall vara avgörande för antagning till utbildningen. Däremot går åsikterna isär vad gäller behovet av genomgången gymnasieutbild- ning. Inom en del områden, som fri konst och Skådespelarutbild-
1 ning, anses ett sådant krav onödigt och ett hinder för begåvade : ungdomar att ta del av utbildningen. Inom andra områden är man i tveksam, medan man alltså inom några ställer ställer krav på ( gymnasiekompetens.
_j Konstnärlig begåvning är ofta kombinerad med stor intellektu- l ell kapacitet, tvärtemot vad som görs gällande utifrån den vulgär- , uppfattning som man inte sällan stöter på. Det är inte på grund ; av bristande studiebegåvning som en del ungdomar med konst- närlig läggning inte söker sig till gymnasiet. Det är snarare så att de inte får utlopp för sina intressen i gymnasieskolan med dess inriktning på teoretiska ämnen. De här ungdomarna söker sig fram på andra vägar. Just nyfikenheten och sökandet är en viktig del av deras kreativa begåvning, en begåvning som i många avse- enden missgynnas i gymnasieskolan till förmån för den receptiva.
Det är säkert riktigt att en del konstnärligt begåvade ungdomar kan utestängas från konstnärlig högskoleutbildning om krav på genomgången gymnasieskola skulle ställas. Det kan emellertid in- te röra sig om mer än ett litet fåtal.
Om kravet på gymnasiekompetens kan utestänga en del begåv— ningar från de konstnärliga högskoleutbildningarna kan frånvaron i av ett sådant krav i realiteten ha samma effekt. Erfarenheten visar ) att ungdomar med höga gymnasiebetyg avråds av föräldrar, lärare i
och syo—konsulenter att välja en konstnärlig högskoleutbildning med hänvisning till att de då inte får användning för sina höga betyg vid antagningen. Det faktum att de självklart har nytta av de kunskaper, som betygen speglar, också inom en konstnärlig bana kommer i skymundan.
De vidgade kompetenskrav som i allt högre grad ställs även på konstnärliga utövare gör det rimligt att de har gymnasiet som
en grund för sina högskolestudier. Inte minst språkkunskaper är viktiga. Att ha genomgått gymnasium är dessutom nödvändigt för dem som vill komplettera sina konstnärliga studier med teoretiska ämnen inom andra delar av högskolan.
All gymnasieutbildning bör ge behörighet till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Att avgränsa den behörighetsgivande ut- bildningen till att endast omfatta t.ex. gymnasieutbildning inom estetisk variant skulle tvinga fram ett alltför tidigt yrkesval och snäva in förkunskaperna till en alltför liten sektor. Kunskaper i naturvetenskap, språk och samhällskunskap är väsentliga även för konstnärligt verksamma. Den konstnärliga utbildningen bör ligga efter gymnasiet med några få undantag som dans och vissa delar av musik, där grundträningen måste börja tidigt.
Förslag
Jag föreslår att genomgånget gymnasium (motsvarande) utan an- givande av särskild inriktning skall vara vara allmänt behörighets- krav för samtliga konstnärliga högskoleutbildningar. Dispens från detta krav skall kunna meddelas av varje högskoleenhet, som ock- så skall besluta om särskilda behörighetsvillkor. Beslut om urval— skriterier och på vilka sätt och i vilka former de sökande skall be- dömas föreslås även framledes ligga på den enskilda högskoleen- heten.
4.2 Antagningsförfarande
När det gäller de konstnärliga utbildningarna är urvalet bland de sökande, dvs. urvalskriterierna och formerna för hur man bedö— mer hur de sökande uppfyller dessa, av mer central betydelse än behörigheten som sådan. Därmed blir också den konstnärliga för— utbildningen en viktig fråga i samband med antagning till konst- närliga högskoleutbildningar.
Behöriga sökandes konstnärliga begåvning bedöms med led- ning av arbetsprover, uppspelningar, sångprov eller på liknande sätt.
Hur urvalet bland de behöriga sökande görs bör även framle- des bestämmas av varje högskola. Antagningen bör även fortsätt- ningsvis vara lokal. Nuvarande urvalsförfarande är i många fall omständligt och tidskrävande men jag har svårt att se hur antag- ningen radikalt skulle kunna förenklas med bibehållen nödvändig noggrannhet i bedömningarna, men givetvis bör vägar för förenk- lingar undersökas. På Konsthögskolan förekommer exempelvis diskussioner om möjligheterna att genomföra en första gallring med hjälp av fotografier av arbetsprover.
SOU 1992: 12 Kapitel 4
5. De konstnärliga högskolorna i Stockholm
De konstnärliga högskoleutbildningarna i Stockholm förblev vid inträdet i högskolesystemet fristående enheter medan motsvaran- de utbildningar i Göteborg och Malmö, liksom senare även de i Umeå och Piteå, inlemmades som institutioner i universiteten i Göteborg, Lund, Umeå och Luleå.
Beslut att inrätta åtta konstnärliga högskolor i Stockholm togs i riksdagen 1978. De åtta högskolorna är: Danshögskolan, Drama- tiska institutet, Grafiska institutet och institutet för högre kom- munikations— och reklamutbildning (GI/IHR), Konstfackskolan, Konsthögskolan, Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och Teaterhögskolan i Stockholm.
Skolorna är inbördes mycket olika såväl vad gäller innehåll och ansvarsområde som storlek och anslagstilldelning. De skiljer sig också starkt vad gäller historisk bakgrund. Konsthögskolan, Mu- sikhögskolan och Operahögskolan har utvecklats ur akademierna, Teaterhögskolan har sitt ursprung i Dramatens elevskola, Konst- fackskolan kom till i samband med att skråväsendet upphörde i mitten av artonhundratalet. Danshögskolan, Dramatiska institutet och GI/IHR är av senare datum, delvis tillkommna utifrån behov av utbildning inom nya områden och medier.
5.1. Bakgrund
Beslutet att skapa åtta fristående konstnärliga högskoleenheter i Stockholm föregicks av omfattande diskussioner och stundtals hetsig debatt.
1968 års utbildningsutredning (U68) föreslog i sitt huvudbe— tänkande Högskolan (SOU 1973:2) en gemensam högskoleorgani- sation inom varje högskoleområde. I Stockholm, liksom på andra orter, skulle följaktligen samtliga enheter ingå i en högskola. I re- geringens proposition om reformering av högskolan 197529 refe- reras U68:s överväganden vad avser det konstnärliga området på följande sätt:
"Högskoleutbildningarna inom kulturområdet intar i vä- sentliga avseenden en särställning. De har var och en ett förhållandevis litet studerandeantal. De har vidare i uppgift också att medverka i den konstnärliga utvecklingen och för- nyelsen på resp. område. Samtidigt föreligger det på vissa punkter påtagliga innehållsmässiga samband och möjlighe- ter till gemensamt resursutnyttjande mellan utbildningar på kulturområdet och annan högskoleutbildning. Sambanden
SOU 1992: 12 Kapitel 5
av detta slag kan komma att förstärkas. Fördelar synes ock- så för de mindre utbildningarnas del stå att vinna om de får del i de administrativa resurser och den service i skilda av- seenden som en större organisation kan ge. En självklar förutsättning för ett inordnande av dessa lik— som andra utbildningar i en sammanhållen organisation bör vara att deras identitet och deras kontakter med motsvaran— de yrkesområden inte går förlorade. U68 anser övervägande skäl tala för att utbildningarna inom kulturområdet inord- nas i den lokala organisationen för huvuddelen av den stat— liga högskoleutbildningen. Hänsyn måste emellertid tas till de speciella förhållandena och pågående eller förestående reformarbete beträffande vissa av utbildningarna motiverar att tidpunkten för ett inordnande av dem inte låses." (prop. 1975:9 s. 100) Kritik mot U68:s förslag om sammanhållna enheter riktades i synnerhet från universiteten som bland annat hävdade att en sam- manhållen lokal organisation på de största orterna skulle bli allt— för tungrodd och centraliserad. Föredragande statsrådet anförde i prop. 1975:9 att han utgår från att det även fortsättningsvis skall finnas fler än en högskoleenhet både i Stockholm och i Göteborg.
UHÄ föreslog senare en gemensam organisation för de konst- närliga utbildningarna i Stockholm med syfte att ge stöd och ad- ministrativ service åt enheterna samt att skapa ett organ som kun— de företräda de konstnärliga utbildningarna i Stockholm inom högskolan och i kulturpolitiska sammanhang. UHÄ påpekade dock att organisationen endast kan fungera om arbetsenheterna utnyttjar den och fyller den med innehåll. I annat fall finns stor risk att det endast blir en administrativ överbyggnad.
Förslaget möttes av stark kritik från flertalet av de konstnärli— ga enheter som skulle ingå. I täten för protesterna stod Konsthög- skolan och Statens scenskola med sina rektorer Sven Ljungberg och George Fant. De krävde inrättandet av åtta fristående konst— närliga högskolor. Åtskilliga manifestationer och protestmöten ge- nomfördes och mot den bakgrunden förordade statsrådet ytterli— gare överväganden och UHÄ fick i uppdrag att ånyo överväga or- ganisationen.
Efter diskussioner med de berörda högskolorna gjorde UHÄ bedömningen att "förutsättningen för att bilda en för de konst- närliga utbildningarna i Stockholm gemensam högskoleenhet f.n. saknas" och betonade vikten av att skolorna nu borde få arbetsro för att ägna sig åt utbildning och utvecklingsarbete. Mycket tid och kraft hade gått åt till protestaktioner. Slutpunkten sattes vid ett berömt möte mellan rektorerna och dåvarande universitets- kansler Hans Löwbeer där denne, för många överraskande, för- klarade sig gå med på kravet om åtta fristående högskolor.
Föredragande statsråd anslöt sig i prop. 1977/78:100 till UHÄ:s förslag med formuleringen att han inte vill gå emot det men un-
SOU 1992: 12 Kapitel 5
. ... _ _»... ."_,—- -.—-—_ —-—,—w—_-fr
derströk att det är angeläget att följa utvecklingen och förutsatte att skolorna själva söker former för att samordna de administrati- va funktionerna i syfte att frigöra resurser för pedagogisk och konstnärlig utveckling (prop. 1977/78:100 bil. 12 s. 390 f).
Utbildningsutskottet (UbU 1977/78z22) tillstyrkte förslaget men först sedan man slagit fast att det, enligt utskottets mening, inte kunde anföras några helt övertygande sakliga skäl och att man inte ansåg det tillfredsställande att organisationen blev så helt olika i Lund/Malmö och Göteborg å ena sidan och Stock- holm å den andra. Utskottet ville inte utesluta att riksdagen "in- om överskådlig tid" kunde få anledning att på nytt behandla frå- gan om organisationen av den konstnärliga högskoleutbildningen i Stockholm. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1977/78z338).
Genom åren har en rad motioner lagts i riksdagen med begä- ran om översyn av organisationen av de konstnärliga högskolorna i Stockholm. Motionärerna har bland annat anfört att rationali- seringsvinster borde kunna göras vid samutnyttjande av lokaler och utrustning. 1981 begärde riksdagen en översyn och med an- ledning av det uppdrog regeringen åt den då arbetande uppfölj- ningskommittén (U 1979z3) att se över den institutionella organi— sationen. Kommitténs arbete föranledde dock inte någon ändring.
1983 genomfördes på UHÄ:s uppdrag en studie av bland annat för— och nackdelar med en lokal högskoleorganisation baserad på fristående enheter jämfört med organisatoriskt sammanhållna (Lars Jansson: Högskoleindelningen — arbetsdelning och samver— kan inom högskolan. UHÄ—rapport 1983:13). Studien berörde in- te direkt de konstnärliga utbildningarna i Stockholm med undan- tag av Musikhögskolan men tog trots det upp frågan om samman- slagning av dessa till en enhet. Utredaren kom fram till att det in— te fanns skäl för en sådan sammanslagning bland annat därför att det är mycket svårt att ta ut eventuella besparingar i administra— tion genom samordning om det saknas möjlighet att få fram ge- mensamma lokaler.
5.2. Möjliga organisationsmodeller En paraplyorganisation
De konstnärliga högskoleutbildningarna i Göteborg, Malmö, Umeå och Piteå ingår, som nämnts, som institutioner inom uni- versiteten. Institutionerna arbetar med en hög grad av självstän- dighet. Organisationsmodellerna skiljer sig delvis åt mellan orter- na.
Det har varit ett stöd för de konstnärliga högskolorna utanför Stockholm att ingå i ett större sammanhang inom universiteten och därigenom få del av administrativ kunskap och inte minst
SOU 1992: 12 Kapitel 5
den tyngd ett universitet besitter. Därtill kommer att flera av ut- bildningarna är relativt nya, vilket underlättat inordnandet i ett universitet. Beslutsvägarna blir emellertid längre och kontakterna med myndigheter mindre direkta än för en fristående enhet. Till exempel ska anslagsframställningarna samordnas med universite- tens övriga utbildningar, vilket innebär att prioriteringar görs in- om ett stort fält där det kan vara svårt att hävda vissa behov gent- emot andra, lika angelägna.
De konstnärliga högskoleutbildningarna utanför Stockholm skulle, även bortsett från att flera är förhållandevis nya, kunna haft svårt att agera som fristående enheter genom att de är få — i varje fall i Malmö, Umeå och Piteå.
I Stockholm är förhållandena annorlunda på grund av den långa tradition och storlek som de större konstnärliga utbildning— arna har.
En effekt av Stockholmshögskolornas självständiga ställning är att de konstnärliga högskoleutbildningarna blivit synliga inom högskolevärlden på ett sätt som troligen inte blivit fallet om samt- liga inordnats i universitet, i varje fall inte lika snabbt. Det har kommit även konstnärliga högskoleutbildningar i övriga landet till godo och således bidragit till att de fått en uppmärksamhet från universiteten och övergripande myndigheter likvärdig med den enheterna i Stockholm ges.
U68 anförde i huvudsak två skäl till att inordna de konstnärli- ga högskolorna i en enhet. Det ena är att sambandet mellan ut— bildningar inom kulturområdet och annan högskoleutbildning skulle kunna förstärkas, det andra att det finns fördelar att vinna om de mindre utbildningarna får del i de administrativa resurser och den service som en större organisation kan ge.
Beträffande de utbildningsmässiga skälen för en sammanhållen organisation är det naturligtvis nödvändigt med samband mellan näraliggande utbildningar. Samarbetet mellan de konstnärliga högskolorna har också ökat sedan de införlivades i högskolesyste- met, särskilt sedan högre tjänster - i första hand professurer — tillförts flertalet av dem. Erfarenheterna visar emellertid att det inte är den organisatoriska tillhörigheten, utan kompetens och in- tresse som borgar för det utbildningsmässiga sambandet Detta gäller också de konstnärliga högskolornas samarbete med högre utbildning inom andra sektorer. Även samarbete av det senare slaget förekommer redan nu. Det är inte begränsat till universite— tet — flera ämnesområden inom den konstnärliga sektorn har till exempel genomfört projekt tillsammans med Tekniska högskolan.
Önskvärda ämnesmässiga samband tillvaratas alltså redan i den nuvarande organisationen. Det finns ingen anledning att anta att en hopläggning av de konstnärliga högskoleutbildningarna i en enhet skulle stärka den fortsatta utvecklingen av dessa kontakter. Tvärtom skulle en sammanslagning kunna motverka en sådan ut- veckling genom att försvåra en önskvärd profilering av vissa ut-
SOU 1992: 12 Kapitel 5
bildningar. Utbildningar med klart urskiljbart kompetensområde framstår i regel som mer intressanta samarbetspartner än de med oklar profil och en tydlig identitet är ofta en förutsättning för att andra utbildningar finner kontakter om samarbete meningsfulla.
För de minsta utbildningsheterna kan behovet av utbildnings- mässiga samband emellertid tala för en ökad samordning med andra utbildningar. Viss samordning utifrån innehållsmässiga aspekter är motiverad och kan ske med bevarande av de enskilda enheternas identitet och möjlighet till utveckling inom det egna ämnesområdet.
Vad gäller de administrativa resurserna och den service de kan ge skulle en sammanläggning av de åtta konstnärliga högskolorna skapa många och stora samordningsproblem. En sammanläggning skulle kräva en gemensam förvaltningsapparat till kostnader som skulle belasta de ingående utbildningarna direkt eller kräva ökade anslag till administrationen på bekostnad av resurser till utbild- ningen. Behovet av administrativa resurser vid de enskilda utbild- ningarna skulle inte bortfalla - i synnerhet som utbildningsenhe— terna fortfarande skulle vara lokaliserade på lika många olika håll som nu.
Genom att samla administrativa resurser i ett gemensamt kan- sli skulle de enskilda utbildningarna kunna tillföras ökad kompen- tens och vidare överblick i vissa förvaltningsfrågor.
Men även om en tydlig ansvarsfördelning görs skulle en sam- manläggning orsaka administrativt dubbelarbete den centrala hög- skoleadministrationen och kanslierna vid de enskilda utbildnings- enheterna emellan. Besparingarna skulle därmed bli tämligen be— gränsade.
Fortsatt fristående högskolor i Stockholm
Mitt förslag är att fristående konstnärliga högskolor även fortsatt skall finnas i Stockholm. Skälen är redovisade ovan.
Vissa organisatoriska förändringar är emellertid motiverade liksom en administrativ samordning utbildningar emellan. Alltför små enheter blir mycket sårbara samtidigt som dessa enheters ad- ministrativa och beslutande överbyggnad blir oproportionerligt stor i förhållande till utbildningen. Trots en, i förhållande till ut- bildningen, relativt stor administration är det inte möjligt för en liten enhet att ha kompetens inom alla ansvarsområden. [ princip behöver den samma sakkunskap som den som krävs av ett stort universitet. En annan aspekt är att små enheter kan bli alltför slutna världar utan möjlighet till reell insyn och påverkan från omvärlden.
I utredningsarbetet har olika modeller övervägts med utgångs- punkt i att finna lämpliga kombinationer där de nya enheterna framför allt skulle ha ämnesmässiga förutsättningar för vidgat ut—
SOU 1992: 12 Kapitel 5
byte men faktorer som enheternas storlek, resurstilldelning och historisk tradition har också vägts in. Nedan redovisas två alterna- tiv utöver förslaget. I bägge förs GI/IHR till universitetet i Stock- holm.
Den ena är att samla utbildningarna i två högskolor, nämligen en för musik/scen och en för bildkonst. I den förra skulle ingå musik—, opera-, dans- och teaterhögskolorna samt Dramatiska in- stitutet, i den senare Konstfackskolan och Konsthögskolan.
Jag har bedömt modellen som olämplig av följande skäl. Mu- sik/scenhögskolan skulle komma att omfatta alltför skilda områ- den och därmed bli mycket svårhanterlig. Dramatiska institutet innehåller redan den ett stort antal olika inriktningar, flertalet av dem utan naturligt samband med musikområdet. Samordnings- problemen skulle bli i stort sett desamma som vid bildandet av en enda konstnärlig högskola.
Skälen mot att föra samman Konstfackskolan och Konsthög- skolan i en bildkonsthögskola är annorlunda. Konstfackskolan är en högskola för tillämpad konst med huvudinriktning mot design och konsthantverk, en inriktning som enligt min mening bör ren- odlas ytterligare. Kontakter ut mot näringsliv och samhälle är nödvändiga. Konsthögskolan är däremot inriktad mot fri konst och erbjuder möjlighet till mognad och utveckling i de egna ut- trycksmedlen utan andra krav än konstens egna. En samordning skulle försvåra en önskvärd tydligare profilering. Samarbete kan och ska förekomma ändå. De två högskolorna har också var och en redan nu en storlek som medger en kompetent förvaltningsor— ganisation.
Jag har också övervägt en organisation med tre högskolor: en för musik/opera/dans, en för scen/medier och en för bildkonst. De två första ingår i mitt förslag nedan, men jag kan av redan angiv- na skäl inte förorda en bildkonsthögskola.
5.3. Förslag till organisation
Jag föreslår en organisation med fyra fristående högskolor: — Konstfackskolan - Konsthögskolan — Scen/mediehögskolan.
- Musik/dans/operahögskolan.
Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations— och reklamutbildning (GI/IHR) föreslås ingå i Universitetet i Stockholm.
Utbildningen i mim som nu ges vid Danshögskolan föreslås fö- ras till Scen/mediehögskolan.
SOU 1992: 12 Kapitel 5
,är-cw
_. Mmm—g.-... __
__,___,_N___ ___-v.». .:. ..,.r. ; .,
Konstfackskolan föreslås förbli en fristående högskola med i stort sett samma omfattning som nu. För att ge skolan möjlighet att mer koncentrerat utveckla sin speciella kompetens och identitet — som är design, konsthantverk och konst i offentlig miljö — föreslår jag att grundutbildningen i måleri och skulptur uppgår i en ut- bildning i miljögestaltande konst och att en utbildning i klädform- givning inrättas. Avsikten är att uppnå en större tyngd vad gäller Konstfackskolans inriktning och en tydligare profilering gentemot Konsthögskolan. (Se kapitel 6, 7 och 8.)
Konsthögskolan
Konsthögskolan föreslås förbli en fristående högskola av samma omfattning som hittills.
Scen/mediehögskolan
Dramatiska institutet och Teaterhögskolan förs samman till en enhet med namnet Scen/mediehögskolan. Ett starkare samband mellan teaterutbildningen vid Dramatiska institutet och Teater- högskolan har diskuterats i en rad olika sammanhang. Det finns utförligt redovisat i betänkadet "DI en högskola i utveckling" (SOU 1990:104). Utredaren anför en rad argument mot ett sam- gående och kommer fram till att ett sådant inte bör ske. Ett fler- tal remissinstanser har motsatt uppfattning.
De båda högskolorna har redan nu ett utvecklat samarbetspro- gram och har även tillsammans lämnat ett förslag om en gemen- sam undervisningsteater till regeringen (se avsnitt 12.3.1). Trots att det i första hand är teaterdelen vid Dramatiska institutet som samarbetat med Teaterhögskolan finns tillräcklig grund för att de två högskolorna i sin helhet skall ingå i en gemensam organisa- tion.
Scen/mediehögskolan blir den till studerandeantalet minsta konstnärliga högskolan. Den har dock tillräcklig omfattning för att kunna bära en förvaltning med hög kompentens.
En undervisningsscen med kapacitet för experiment och prak— tik saknas. Skall en samordning av de två enheterna bli verknings- full bör en sådan scen tillkomma.
Musik/dans/operahögskolan
Till Musik/dans/operahögskolan förs nuvarande Musikhögskolan, Danshögskolan och Operahögskolan. Den föreslagna nya högsko-
SOU 1992: 12 Kapitel 5
lan har musiken som självklar utgångspunkt. Goda möjligheter till utbyte och samverkan finns mellan till exempel koreografer och kompositörer liksom mellan de olika lärar/pedagogutbildningarna inom musik och dans. Operautbildningen har tydliga samband med stora delar av musikerutbildningen.
Musik/opera/danshögskolan blir den största högskolan med Musikhögskolan som den tyngsta delen. Opera— och dansutbild- ningarnas integritet ändå kunna bevaras samtidigt som de får del av gemensam service. Gemensamma lokaler med anledning av den föreslagna samordningen är inte aktuella. Operahögskolans behov av en scen måste dock tillgodoses.
Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations— och reklamutbildning
GI/IHR fördes in i högskolesystemet som en av de åtta konstnärli- ga högskolorna i Stockholm trots att det redan då kunde anses snarare ge en akademisk/vetenskaplig utbildning än en praktisk/ konstnärlig. Den inriktningen har förstärkts sedan dess och bland annat har behovet av forskning och inlemmande i en forsknings- gemenskap blivit allt mer kännbar. Eftersom inriktningen vid GI/ IHR har naturlig anknytning till både humanistisk—samhällsveten- skaplig och naturvetenskaplig—teknisk forskning och utbildning öppnar sig flera möjligheter. GI/IHR skulle således av innehålls— mässiga skäl kunna inlemmas i såväl Universitetet i Stockholm som KTH. Givetvis ankommer det i en sådan situation på respek- tive mottagare att själv besluta om hur GI/IHR organisatoriskt skall infogas i sin nya miljö. Men i båda fallen synes det vara mest praktiskt att GI/IHR ingår som en självständig institution med bl- behållen identitet genom att bevara sitt namn under universitetets eller högskolans och med möjlighet att anpassa institutionsled— ningsfunktionen efter sina behov.
Med tanke på att Universitetet i Stockholm inom sig erbjuder flera anknytningsmöjligheter vid sina fakulteter och dessutom har Journalisthögskolan som en möjlig samarbetspartner synes det mest naturligt att GI/IHR knyts till Universitetet i Stockholm. Det förefaller också mest naturligt att den nya institutionen i första hand förs till samhällsvetenskaplig fakultet.
För att söka tillgodose behoven hos de olika ämnena vid GI/ IHR — det finns ett flertal ämneskompetenser inom den — bör man överväga möjligheten med en delad fakultetsanknytning. En sådan skulle ge lärarna frihet att för sin forskning själva välja in- stitutions— och därmed fakultetsanknytning utanför sin egen insti- tution inom universitetet. En eventuell ankytning till institution vid KTH kan möjliggöras inom ramen för ett samarbetsavtal mel- lan Universitetet i Stockholm och KTH.
SOU 1992: 12 Kapitel 5
Organisation för Musik/opera/danshögskolan och för Scen/mediehögskolan
Vid en administrativ samordning är det väsentligt att de olika en- heternas integritet bevaras. En tydlig decentraliserad beslutsord- ning måste därför skapas och rimlig balans uppnås mellan de nya högskolornas olika delar.
Inom Musik/opera/danshögskolan föreslås Operahögskolan och Danshögskolan bli institutioner. Den största enheten, Musikhög- skolan, föreslås bli uppdelad i institutioner, parallella med institu— tionerna Operahögskolan och Danshögskolan. Institutioner inom Musikhögskolan kan vara utbildningen för orkestermusiker, solis- ter, påbyggnadsutbildningar för kompositörer och dirigenter, kyr- komusiker samt musiklärare. Andra indelningar är möjliga, det viktiga är att varje del utgör en naturlig innehållsmässig enhet och har en rimlig omfattning.
Inom Scen/mediehögskolan föreslås Dramatiska institutet — i enlighet med förslag 1 SOU 1990:104 — på motsvarande sätt bli uppdelat i institutioner. Eventuellt kan regissörs— och skådespe- larutbildningen i en institution.
Varje institution leds av en prefekt och en institutionsstyrelse som hanterar alla löpande frågor och även långsiktig planering. Institutionsstyrelsen blir också beredande organ i frågor som ska behandlas i högskolestyrelsen. Långtgående delegering kan göras av högskolestyrelsen till prefekt och institutionsstyrelse.
Yrkeslivsrepresentanter kan adjungeras till institutionsstyrelser— na när utbildningsfrågor diskuteras. På så sätt skapas möjlighet till vidgat inflytande från och kontakt med arbetslivet. Den oklar- het om högskolestyrelsens roll, som rätt vid de mindre konstnärli— ga högskolorna, då styrelsen också fungerat som linjenämnd med ansvar för utbildningens innehåll, upphör med den här upplägg- ningen och högskolestyrelsen får det tydliga övergripande ansva— ret för ekonomi och policy.
Vid rektorstillsättningar väljs person med bakgrund i något av de ämnen som ingår i högskolan.
De nya enheternas förvaltningar får ansvar för övergripande frågor och vissa ekonomiska rutiner. Inrättande och tillsättning av tjänster förbereds inom varje institution medan förvaltningarnas personalhandläggare bevakar arbetsrättsliga frågor och liknande. Handläggare för löpande frågor ska finnas vid varje institution, liksom den övriga personal som behövs för den dagliga driften.
Tjänsteförslagsnämnd, skyddskommitté och MBL—organ inrät- tas vid högskoleenheterna, eventuellt även gemensamt konstnär- ligt råd för konstnärligt utvecklingsarbetef
Inom Musik/opera/danshögskolan kommer institutionerna in- om Musikhögskolan att kunna agera mer självständigt än nu. Opera— och danshögskolorna befrias från en stor del betungande
SOU 1992: 12 Kapitel 5
administrativt arbete och får del av gemensam service. Motsva— rande gäller för Scen/mediehögskolan.
Högskolestyrelserna inom respektive enhet beslutar om namn för de institutioner som ingår i enheten. Det innebär att till ex— empel opera—, dans- och teaterhögskolorna kan behålla sina nu— varande namn.
5.4. Tidsplan
Under förutsättning att beslut om inrättande av en Musik/opera] danshögskola och en Scen/mediehögskola samt överförande av GI/IHR till Universitetet i Stockholm tas år 1993, bör genomfö- randet kunna ske den 1 juli 1994 efter en planeringsperiod under 1 993/ 94.
SOU 1992: 12 Kapitel 5
6. Bildkonst
Linje i fri konst (200 poäng) finns vid landets tre konsthögskolor. En särskild utbildning i bildkonst med betoning av konstnärlig gestaltning av den offentliga miljön finns vid Konstfackskolan. Utbildningen vid konsthögskolorna tas upp i avsnitt 6.1 där jag också tar ställning till framförda förslag om inrättandet av en konsthögskola i Malmö. I avsnitt 6.1 för jag också fram ett förslag om inrättande av en utbildning i scenografi och utställningsge- staltning vid Konsthögskolan i Umeå. Avsnitt 6.2 rör utbildningen i miljögestaltande konst vid Konstfackskolan.
6.1. Fri konst 6.1.1 Konsthögskolorna
Högskoleutbildningar i fri konst ges vid konsthögskolorna i Stockholm, Göteborg och Umeå. Skolorna räknar sin start från var sitt århundrade, 17—, 18— och 1900—tal.
Konsthögskolan har sitt ursprung i den ritskola som bildades på 1730—talet i samband med byggandet av Stockholms slott. Den fick officiell prägel 1735 och ombildades på 1760-talet till Kongl. målar— och bildhuggarakademien. En antik— och modellskola lik- som en skola för byggnadskonst — nuvarande arkitekturskolan - inrättades något senare. Konsthögskolan har utökats genom åren. Bl.a. tillkom en skola för landskapsmålare 1861, en etsningsskola 1908 och en skola för dekorativ konst 1921. Ett särskilt institut för materialkunskap tillkom 1935.
Akademien för de fria konsterna var huvudman för skolan fram till 1977 då den inordnades i högskolesystemet. Den förblev en fristående enhet med namnet Konsthögskolan. Den omfattar nu målar—, skulptur— och grafikskola, institutet för materialkun- skap samt arkitekturskolan med avdelningar för byggnadskonst och restaureringskonst.
Konsthögskolan har den längsta traditionen av konsthögskolor- na och är, bl.a. genom sin tidigare tillhörighet till Konstakade- mien, väl förankrad i det svenska samhället och kulturlivet. Sko- lan har många och viktiga internationella kontakter. Den är ock- så den till studerandeantalet största konsthögskolan med trettio antagna vid grundutbildningen varje år mot de två andras tolv vardera.
Konsthögskolan Valand i Göteborg grundades som Göteborgs rit— och målarskola 1886. Den kallades redan från starten Valand
SOU 1992: 12 Kapitel 6
efter den byggnad i vilken skolan först inrymdes. Den var till en början öppen för både amatörer och blivande konstnärer men blev senare en ren konstnärsskola med utbildning främst i mo- dellteckning och målning. Efter hand har utbildningen breddats till att omfatta även andra tekniker.
Göteborgs kommun var huvudman för Valand när skolan för- statligades i samband med högskolereformen. Sedan dess ingår den som en institution inom Universitet i Göteborg. Utbildningen omfattar måleri, skulptur och grafik.
Konsthögskolan i Umeå tillkom efter riksdagsbeslut år 1986. De första eleverna togs in 1987. Skolan är en institution inom Universitetet i Umeå. Utbildningen omfattar måleri, skulptur och grafik.
De tre konsthögskolorna är uppbyggda enligt samma modell med en femårig utbildning i huvudämnena måleri, skulptur och grafik. Som ett komplement har under senare är allt större intres- se ägnats åt och satsningar gjorts på elektroniska medier.
Uppläggningen av studierna ger eleverna stor frihet såväl vad gäller val av konstnärligt medium som deltagande i de kurser sko— lan erbjuder. De flesta har en lång förutbildning bakom sig, vilket i praktiken krävs för att bli antagen i den hårda konkurrensen. I utbildningarna kan man därför utgå från att de studerande har goda grundkunskaper i konstnärliga tekniker och uttrycksformer och att de själva kan avgöra vilka behov av kompletteringar de har. Utbildningen ger möjlighet till personlig mognad och konst- närlig utveckling genom tillgång till lärare som delar med sig av sin erfarenhet och till ateljéer och verkstäder där de studerande kan fördjupa sina kunskaper.
6.1.2. Överväganden och förslag
Det är väsentligt för de studerande att under en längre period ha möjlighet att utveckla sina konstnärliga uttryck och utan att behö- va exponera sitt konstnärliga sökande offentligt kunna fördjupa sina kunskaper och uppnå den konstnärliga mognad och självtillit som är nödvändig för en yrkesverksam konstnär.
En femårig utbildning bör fortsatt finnas vid konsthögskolorna i Stockholm, Göteborg och Umeå. En ökad profilering högskolor- na emellan skulle dock stärka och vidga möjligheterna till utveck- ling av utbildningen i fri konst, sett både i skolornas eget och i ett större nationellt perspektiv. Mina förslag syftar bl.a. till en sådan profilering.
SOU 1992: 12 Kapitel 6
-zm.—_—w_- _. _.
Konsthögskolan Inrättande av alternativ utbildning vid Konsthögskolan
Det finns behov av en mer flexibel form av utbildning vid sidan av och som ett komplement och alternativ till den femåriga konsthögskoleutbildningen. Den ökade flexibiliteten skulle avse såväl möjligheter att ta emot ett större antal studerande som för- utsättningar att snabbt anpassa kursutbudet och övrig undervis- ning till uppkommande behov, t.ex. genom engagemang av gästlä— rare. Genom att Konsthögskolan är den största konsthögskolein- stitutionen är förutsättningarna att skapa ett sådant alternativ mest gynnsamma där.
För att inom givna ekonomiska ramar uppnå större rörlighet föreslår jag att antalet antagningar till den femåriga utbildningen vid Konsthögskolan minskas. I stället inrättas en alternativ utbild- ning, öppen för studerande som redan uppnått stor konstnärlig mognad. Det kan gälla studerande som kommit så långt i sin ut- veckling att två år vid Konsthögskolan skulle vara tillräckligt som en avslutning eller komplettering av deras utbildning. Utbildning— en skall också stå öppen för konstnärer som redan varit yrkes- verksamma några år. Med denna modell är det också möjligt att erbjuda platser inom projekt som omfattar en termin eller ett läs- ar.
Konsthögskolan har för närvarande 150 årsstudieplatser inom grundutbildningen. Jag föreslår en årlig antagning av 20 i stället för 30 femårsstuderande. Antalet årsstudieplatser inom den femå- riga utbildningen skulle därmed bli 100. Resterande 50 årsstu- dieplatser fördelas mellan platser till en tvåårig utbildning och platser vid kurser, projekt och seminarier. Antalet årsstudieplatser blir alltså detsamma som nu, men fler studerande får tillträde till skolan.
För att antas till den alternativa utbildningen skall man ha kunskaper och en konstnärlig mognad som är väl i nivå med övri- ga elevers på Konsthögskolan.
För att ytterligare öka flexibiliteten och frigöra resurser före- slår jag att antalet professurer, anställda för femårsperioder med möjlighet till fem års förlängning, minskas från tio till fem. I stäl- let anlitas i ökad omfattning gästprofessorer, svenska och utländs- ka, för kortare perioder. Man kan även pröva formen "artist in residence" — dvs. att inbjuda en konstnär till skolan med tillgång till ateljé och vars arbete de studerande kan följa och diskutera med honom/henne. För kontinuitet och och konstnärlig kvalitet svarar en professor inom varje huvudämne tillsammans med övri- ga lärare inom ämnesområdet.
SOU 1992: 12 Kapitel 6
Inrättandet av en pedagogisk påbyggnadsutbildning vid Konsthögskolan
Bristen på konstnärer med intresse för att gå in som lärare i konsthögskolorna är stor och kännbar. För att ge intresserade konstnärer möjlighet att pröva på pedagogiska uppgifter under ledning av kollegor med stor erfarenhet av undervisning föreslår jag att en ettårig pedagogisk påbyggnadsutbildning inrättas för högst fyra studerande per år.
Jag föreslår vidare att de som antas till den pedagogiska på- byggnadsutbildningen förordnas som amanuenser vid Konsthög- skolan med en tjänstgöringsskyldighet om högst halvtid. Inom ra- men för amanuenstjänsten och som ett led i sin konstpedagogiska utveckling skall de under handledning av professor assistera i un- dervisningen inom grundutbildningen. Parallellt med detta skall de arbeta med sitt eget konstnärliga skapande och ha tillgång till ateljé vid skolan. Förordnandena på de till den pedagogiska på- byggnadsutbildningen knutna amauenstjänsterna skall gälla ett år och omfatta högst halvtidstjänstgöring. Kombination av studier och amanuenstjänst ger stadga åt den här, för de konstnärliga ut- bildningarna, nya formen av påbyggnadsutbildning. Den ger ock— så de studerande en ekonomisk bas för studierna.
Behörighet för antagning till pedagogisk påbyggnadsutbildning skall vara konstnärlig mognad som motsvarar fem års utbildning vid konsthögskola.
Den pedagogiska påbyggnadsutbildningen ryms inte inom be- fintliga ekonomiska ramar utan fordrar resursförstärkning.
Tidsplan och kostnader
En alternativ utbildning vid Konsthögskolan enligt den skisserade modellen bör kunna starta läsåret 1994/95 efter ett planeringsår 1993/94. Därefter kan en successiv övergång till det nya systemet ske. En flexibel utbildning av denna art kräver ingående planering både på lång och kort sikt. Administrativa resurser måste avsättas för sådan planering.
Som framgått kan den ovan beskrivna alternativa utbildningen införas inom Konsthögskolans nuvarande kostnadsram genom att antalet årsstudieplatser omfördelas och genom att antalet profes- surer med fem/tioårsförordnanden minskas. Vad gäller kostnader- na för de amanuenstjänster som enligt förslaget skall knytas till påbyggnadsutbildningen kan resurser emellertid inte åstadkommas genom omfördelning av medel inom Konsthögskolan utan att andra verksamheter blir alltför hårt trängda. Jag har heller inte sett det möjligt att föreslå att Konsthögskolan skall tillföras medel från annat håll för att inrätta en sådan utbildning. Förslaget går
SOU 1992: 12 Kapitel 6
; '.
därmed i denna del utanför befintliga ekonomiska ramar. Den är- liga kostnaden kan uppskattas till 0,5 miljoner kronor.
Konsthögskolan Valand
Konsthögskolan Valand har en uttalad strävan efter stor öppenhet mellan områdena måleri, skulptur och grafik. Någon särskild in- tagning till grafik görs inte, utan samtliga studerande uppmuntras i stället att arbeta med grafik.
Jag anser att det vore av värde om Valands nuvarande profil med stor öppenhet mellan olika uttrycksformer görs ännu tydliga- re. Ett 1ed i detta kan vara att man upphör med att kvotera mel- lan måleri och skulptur vid antagningen.
Den tvärkonstnärliga inriktningen har bl.a. utvecklats i samar— bete med Fotohögskolan. Möjligheterna att förstärka detta samar- bete bör tillvaratas.
Konsthögskolan i Umeå
Konsthögskolan är den ena av de två konstnärliga institutionerna vid Universitetet i Umeå. Den andra är Designhögskolan. Bägge är under uppbyggnad. Konsthögskolan har lokaler i en ombyggd fabriksbyggnad vid älvstranden. Designhögskolan har sina lokaler strax intill, huvudsakligen i ett nyuppfört hus. Någon samlokalise- ring är inte gjord bortsett från att föreläsningssalen i det nya hu- set är gemensam. Någon nämnvärd utbildningsmässig samordning av högskolorna förekommer inte.
Konsthögskolan är indelad i avdelningar för måleri, skulptur och grafik. De studerande antas till en av avdelningarna, men en viss överströmning avdelningarna emellan förekommer under ut- bildningstiden.
Tillkomsten av en konsthögskola i norra delen av Sverige är en kulturpolitisk satsning av stor betydelse för regionen. Man kan emellertid inte bortse från att det är förenat med speciella svårig- heter att bygga upp en konstnärlig utbildning på en ort där konst- livet inte har den bredd och starka förankring som naturligt finns i de största städerna.
Utbildning i scenografi och utställningsgestaltning inrättas i Umeå
Scenografi och utställningsgestaltning är arbetsområden med stor spännvidd men de har många anknytningar som en gemensam grundutbildning kan utgå från.
Högskoleutbildning i scenografi finns vid Dramatiska institutet. Den är knuten till teateravdelningen och är helt inriktad mot tea-
SOU 1992: 12 Kapitel 6
terscenografi. Utställningsgestaltning förekommer som inslag i ut- bildningen i grafisk design och inredningsarkitektur vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk men inte som sär— skild inriktning.
Inom såväl scenografi som utställningsgestaltning arbetar man med rummet för att ge en visuell upplevelse exempelvis för att understryka intentionerna bakom en teateruppsättning, fördjupa upplevelsen av en utställning eller förtydliga innehållet i ett infor- mationsmaterial.
Scenografi för teater, film och TV kräver olika kunskaper. In- om utställningsgestaltning är museernas basutställningar, tillfälliga utställningar och vandringsutställningar, myndighetsinformation och kommersiella mässor exempel på områden som ställer olika krav. En grundutbildning kan emellertid ge nödvändiga baskun- skaper och utgöra en plattform att gå vidare från mot specialise— ring.
Arbetsmarknaden för scenografer är begränsad men kan väntas växa. Behovet av utställningsformgivare är stort, men i Sverige — till skillnad mot i många andra länder — är formgivning inom ut- ställningsområdet inte etablerad som ett särskilt yrke. Grafiska designer, inredningsarkitekter och bildkonstnärer anlitas ibland, men vid museerna utformas utställningarna i regel av exempelvis museitekniker eller indententer utan särskild utbildning för detta. Nämnas bör dock att Riksutställningar i sin verksamhet i flera av— seenden utvecklat utställningen som medium.
Jag föreslår att en utbildning i scenografi och utställningsge- staltning inrättas vid Konsthögskolan i Umeå.
Flera skäl talar för att förlägga denna utbildning till Umeå. Universitetet har landets enda avdelning för drama-teater-film vid humanistiska fakulteten och där finns också landets enda ut— bildning i museologi. Det finns även goda förutsättningar för samverkan med Norrlandsoperan i Umeå liksom med övrigt tea- ter- och musikliv i regionen.
I utbildningen bör samverkan ske med designhögskolan, såväl ämnesmässigt som vad avser lokaler genom sambruk av design- högskolans mycket välutrustade rumslaboratorium.
En utbildning i scenografi och utställningsgestaltning skulle bli ett värdefullt tillskott till såväl konst— som designhögskolorna som inom ramen för den nya utbildningen på ett naturligt sätt kan ut- byta erfarenheter och sakkunskap. Studiemiljön berikas genom breddningen av kompetens och utbildningsutbud och genom det samarbete med institutioner utanför högskolan som är en förut- sättning för utbildningen. Över huvud skulle utbildningen stärka kontakterna mellan konsthögskolan, universitet i övrigt och kul- turlivet.
Utbildningen föreslås omfatta 120 poäng. Första året skall vara gemensamt för samtliga studerande. Andra året görs en uppdel-
SOU 1992: 12 Kapitel 6
ning i de två inriktningarna scenografi och utställningsgestaltning med vissa kurser gemensamma. Professor Sverker Ek vid Univer- sitet i Umeå har i samarbete med scenografen Gunilla Palmstier- na—Weiss utarbetat ett förslag till uppläggning av utbildning av scenografer och utställningsformgivare. Det bifogas som bilaga 2.
Jag finner det angeläget att denna nya utbildning inrättas och föreslår att den finansieras med resurser utanför befintliga ekono- miska ramar. Antalet antagna studerande föreslås bli 6—8 per år. Utbildningen kan starta 1994/95 efter ett planeringsår 1993/94. Den årliga kostnaden kan uppskattas till 2,5 miljoner kronor.
Om ekonomiskt utrymme bedöms finnas för endast en av de föreslagna inriktningarna bör enligt min mening utställningsge- staltning komma i första rummet. En annan möjlig besparing för att bereda ekonomiskt utrymme för den nya utbildningen är att den årliga antagningen till utbildningen i fri konst vid Konsthög- skolan i Umeå minskas från 12 till 9. Om en sådan minskning sker bör övervägas att låta antagningen övergå till att gälla konst- högskolan som sådan, inte som nu en särskild avdelning. Antalet årsstudieplatser inom fri konst vid Konsthögskolan i Umeå skulle då bli 45 i stället för 60 vid full utbyggnad. En ytterligare möjlig besparing är att minska antalet professurer vid konsthögskolan. För närvarande finns tre professurer vid Konsthögskolan i Umeå, en inom vardera avdelningen för fri konst, måleri, skulptur och grafik. Skulpturprofessuren eller grafikprofessuren skulle kunna omvandlas till en professur i scenografi/utställningsgestaltning.
Frågan om inrättande av en konsthögskola i Malmö
Genom tillkomsten av konsthögskolan i Umeå har den geografis- ka spridningen av högskoleutbildningen i fri konst ökat. Det har emellertid uttryckts starka önskemål om inrättandet av en konst— högskola även i södra Sverige. Ett förslag om en konsthögskola i Malmö, knuten som institution till Universitetet i Lund, har framförts under en följd av år. Universitet i Lund har gett en så- dan utbildning hög prioritet i anslagsframställning. Den har inte tagits upp i budgetproposition, men motioner i ärendet har lagts fram i riksdagen vid flera tillfällen. Det har dock inte lett fram till något beslut om att inrätta en konsthögskola i Malmö.
Enligt förslaget från Universitetet i Lund skulle den nya konst- högskolan i stort sett vara uppbyggd på samma sätt som motsva- rande utbildningar i Stockholm, Göteborg och Umeå, dvs. vara en femårig utbildning omfattande huvudområdena måleri, skulptur och grafik. Utbildningen skulle dock ha viss betoning på gestal- tande konst i offentlig miljö. Detta motiveras av kopplingen till universitetet och ett tänkt samarbete med arkitektutbildningen och konstvetenskapliga institutionen och med det till denna insti— tution knutna Skissernas museum i Lund.
SOU 1992: 12 Kapitel 6
I Malmö finns målar- och grafikskolorna Forum. De är knutna till Grevie folkhögskola och har även anslag från Malmö kommun och från ABF i Malmö, som ursprungligen grundade grafikskolan och drev den i egen regi. Eleverna erbjuds en femårig skolgång men då skolan är folkhögskola kan de få studiemedel endast un- der tre år. Det har framförts önskemål om att Forumskolorna omvandlas till konsthögskola för att därmed utgöra basen i den föreslagna nya utbildningen.
Det finns skäl både för och emot inrättandet av en konsthög- skola i Malmö. Ett skäl för att inrätta en konsthögskola där är att Malmö ligger i en region med ett starkt och vitalt konstliv, därtill nära kontinenten med dess tillgång till såväl yrkesverksamma konstnärer som utställningar och museer. Det innebär bl.a. att det med stor sannolikhet skulle vara möjligt att rekrytera kompetenta lärare till en högskoleutbildning i fri konst i Malmö.
Musikhögskolan i Malmö har haft stor betydelse för musiklivet i regionen. Det finns all anledning att förutsätta att konstlivet skulle stärkas på motsvarande sätt av att en högskoleutbildning i fri konst inrättas där. Nu finns två konstnärliga högskolor i Mal- mö. Tillkomsten av en tredje skulle utan tvivel verka stimuleran- de på kulturlivet i stort och därmed också för Studiemiljön.
För en konsthögskola i Malmö talar också att Universitet i Lund har prioriterat förslaget mycket högt och alltså står helhjär— tat bakom detta.
Antalet sökande till högskoleutbildning i fri konst är stort. Det skulle inte saknas studerande.
Mot att inom en nära framtid inrätta ytterligare en konsthög- skola talar att Konsthögskolan i Umeå fortfarande är tämligen ny. Den inrättades så sent som 1986 med en första antagning av stu- denter 1987. En första kull avslutar således sin utbildning 1992. Det går inte att bortse från att Konsthögskolan i Umeå haft vissa initialsvårigheter och att bland annat lärarrekryteringen varit pro- blematisk. Konsthögskolan i Umeå bör få möjlighet att utvecklas och finna sin form innan en ny utbildning inrättas.
Vidare är det förslag om inrättandet av en konsthögskola i Malmö som Universitetet i Lund ställt sig bakom i alla väsentliga delar modellerat efter befintlig utbildning i Stockholm, Göteborg och Umeå, trots viss profilering mot gestaltande konst i offentlig miljö. Andra förslag har diskuterats men ännu inte utarbetats i detalj eller förankrats inom universitetet.
Av större intresse än att bygga upp ännu en traditionell bild- konstutbildning är enligt min mening att finna nya former som ger de studerande ett alternativ till redan existerande utbildning- ar.
Behovet av en ny konsthögskolan i Malmö måste vidare vägas mot andra angelägna behov inom den högre konstnärliga utbild- ningen. Det kan finnas andra behov som är mer angelägna att fyl-
SOU 1992: 12 Kapitel 6
nm.-_q...—
la och jag anser det uteslutet att överföra resurser från eller lägga ner någon annan konstnärlig högskoleutbildning för att finansiera en konsthögskola i Malmö. För att klara kostnaderna måste me- del skjutas till på annat sätt.
Under förutsättning att medel ställs till förfogande kan jag emellertid förorda att en konsthögskola inrättas i Malmö som en institution inom Universitetet i Lund. Det bör dock inte ske förr- än tidigast under budgetperioden 1996/97-1998/99.
Jag vill också något beröra de i sammanhanget aktuella grafik— och målarskolorna Forum. De har länge erbjudit en möjlighet för dem som vill studera konst i Malmö. De har utvecklats från treåriga utbildningar till femåriga bland annat för att markera att man anser att utbildningen ligger på högskolenivå. Konsekvensen har emellertid, som nämnts, blivit att eleverna inte kan erhålla studiemedel under de två sista åren. Det har naturligtvis fört med sig att studieresultaten blivit lidande eftersom eleverna för att för— sörja sig måste arbeta med annat kvällar, helger och lov.
Forumskolorna har gott anseende och fyller utan tvivel ett ut- bildningsbehov, vilket visar sig i ett stort antal kvalificerade sö- kande. Detta är i sin tur en grund för tanken att Forumskolorna kan bilda bas för en högskoleutbildning i Malmö. Enligt min me— ning bör dock som framgått en eventuell ny konsthögskola skapas utifrån sina egna förutsättningar och på ny grund.
Forumskolorna behövs som förutbildning till samtliga konst- högskolor, men då i första hand som en två— eller treårig skola. Det finns inga ekonomiska skäl att bygga på Forumskolorna, ef- tersom de finansieras av folkhögskolemedel, av Malmö Kommun och av ABF. En överföring av dessa medel till högskolan är knappast genomförbar. Möjligen kan kommunen tänkas intressera sig för att i någon form medverka till förverkligandet av en konsthögskola i Malmö.
Förslag Förslagen genomförs successivt från 1994/95.
Konsthögskolan
— Den årliga antagningen till den femåriga grundutbildningen minskas från 30 till 20 platser. Antalet årsstudieplatser bi- behålls på nuvarande nivå genom att möjligheter till kortare studier vid Konsthögskolan öppnas. — Fem av professurerna med femårsförordnande dras in och resursen används till gästprofessurer med kortare förord- nanden. — En ettårig pedagogisk påbyggnadsutbildning inrättas för högst fyra studerande per år.
SOU 1992: 12 Kapitel 6
— Utanför befintliga ekonomiska ramar föreslås att amanuens- SOU 1992: 12 tjänster inrättas för de studerande vid den pedagogiska på— Kapitel 6 byggnadsutbildning. Den årliga kostnaden kan uppskattas
till 0,5 miljoner kronor.
Konsthögskolan Valand — Konsthögskolan Valand bör enligt min mening i än högre grad arbeta med stor öppenhet mellan olika uttrycksformer. Ett led i detta kan vara att skolan upphör att kvotera mel- lan måleri och skulptur vid antagningen.
Konsthögskolan i Umeå
- Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas en treårig ut- bildning i scenografi och utställningsgestaltning med en är- lig antagning av 6—8 studerande. Den årliga kostnaden kan uppskattas till 2,5 miljoner kronor. — För att bereda ekonomiskt utrymme för utbildning i sceno- grafi och utställningsgestaltning kan den årliga antagningen till utbildningen i fri konst vid Konsthögskolan i Umeå minskas från 12 till 9. Professuren i grafik eller professuren i skulptur kan omvandlas till en professur i scenografi och utställningsgestaltning. Den nya utbildningen kan också be— gränsas till att omfatta endast utställningsgestaltning.
Frågan om att inrätta en konsthögskola i Malmö
— En konsthögskola inrättas i Malmö tidigast under budgetpe- rioden 1996/97—1998/99 som en institution vid universitet i Lund under förutsättning att finansiering kan lösas utanför ramarna för nuvarande konstnärlig högskoleutbildning. — Utbildningen vid en konsthögskola i Malmö bör utformas så att den får en tydlig profil i förhållande till övriga konst- högskolor i Sverige.
6.2. Miljögestaltande konst
Konstfackskolan har en femårig utbildning i måleri vid linjen för bild och miljö (200 p) och en drygt fyraårig i skulptur (170 p) in- om linjen för tredimensionell gestaltning. Dessa utbildningar ska vara inriktade mot gestaltande konst i offentlig miljö. I budget- propositionen 1976, som föregick högskolereformen förordades att dessa utbildningsmöjligheter bibehölls vid Konstfackskolan men det betonades också att de inte skulle utgöra en dubblering av utbildningen vid Konsthögskolan. Konstfackskolans fria konst— närliga utbildning skulle ha en bestämd egen inriktning på miljö— gestaltande konstnärliga yrkesuppgifter.
Konstfacks utbildningar i miljögestaltande konst har diskute- rats inom och utanför skolan alltsedan högskolereformen genom-
'i 1 !
fördes. I de interna diskussionerna har tidigare understrukits att det är mindre lämpligt att genomföra en utbildning i miljögestal- tande konst i offentlig miljö som grundutbildning inom högsko- lan. De studerande borde först ges möjlighet att finna sina ut— trycksformer och få ett gediget tekniskt kunnande innan de skulle vara mogna för att ge sig i kast med sådana uppgifter. Uppfatt- ningen var också att intresse för detta område i regel uppstår först sedan en god del av grundutbildningen genomgåtts.
Det finns emellertid ett klart behov av utbildning för gestaltan- de konst i offentlig miljö. I Sverige finns ett stort intresse för den- na typ av konst, de insatser som görs i statliga byggnader genom Statens konstråd har haft banbrytande betydelse och även skapat många arbetstillfällen för konstnärer. Statens konstråd har för budgetåret 1991/92 ett reservationsanslag på drygt 28 miljoner för förvärv av konst till statens byggnader och andra lokaler för stat- liga myndigheter. Även andra insatser görs av staten och av kom— muner och näringsliv.
Det är viktigt att bevara den bredd av ämnesområden som är en så stor del av Konstfacks styrka och karaktär. En omfördel- ning av resurserna skulle emellertid kunna ge större flexibilitet och skapa möjlighet för skolan att forma utbildningen i enlighet med aktuella önskemål och behov.
Konstfacks nuvarande utbildning i måleri och skulptur funge- rar i många avseenden bra. De flesta studerande visar goda stu- dieresultat. Det går emellertid inte att komma ifrån att utbild- ningen till stora delar är en dubblering av den vid Konsthögsko- lan. Detta talar för en omfördelning av resurserna till de moment i utbildningen som mest uttalat är inriktade på miljögestaltning i offentlig miljö.
Mitt underhandsförslag
Som en konsekvens av att det inte ansetts möjligt att finna former för en grundutbildning i gestaltande konst i offentlig miljö har jag under hand fört fram ett förslag om att en ettårig påbyggnadsut— bildning på detta område inrättas genom en avveckling av grund- utbildningen i måleri och skulptur på Konstfack. Denna nya ut- bildning skulle vara öppen inte endast för dem som genomgått grundutbildning i måleri och skulptur utan också för keramiker, glaskonstnärer, metallkonsthantverkare, textilkonstnärer och in- redningsarkitekter. Utbildningen skulle också stå öppen för perso- ner som redan varit yrkesverksamma några år.
Konstfackskolans anslag skulle behållas på nuvarande nivå. Jag pekade på att frigjorda resurser skulle kunna sättas in på angeläg- na områden som den grundläggande konstnärliga träningen och designutbildningen vid Konstfack liksom i utbildningen i keramik, glas, metall och textil. Det finns starka önskemål bland Konst-
SOU 1992: 12 Kapitel 6
facks elever att arbeta med fria konstnärliga uttryck i dessa mate- SOU 1992: 12 rial och tekniker. Givetvis skulle inom den förutsatta ekonomiska Kapitel 6 och organisatoriska ramen kunna skapas möjligheter till tvärfack- liga gränsöverskridanden även inom grundutbildningen.
Mitt underhandsförslag kan sammanfattas enligt följande. — En ettårig påbyggnadsutbildning i gestaltande konst 1 of- fentlig miljö inrättas vid Konstfacksskolan med en årlig an- tagning av åtta studerande.
— Behörighet skall vara genomgången högskoleutbildning el- ler motsvarande inom keramik, glas, metall, textil, måleri eller skulptur. — Grundutbildningen i måleri och skulptur på Konstfacksko- lan avvecklas och uppgår i påbyggnadsutbildningen i gestal- tande konst i offentlig miljö. ' — Konstfackskolan behåller de resurser som nu avsätts för måleri och skulptur. En del av dessa överförs till påbygg- nadsutbildningen, övrig del överförs till den grundläggande konstnärliga träningen ("Färg och form") samt som för— stärkning till design— och konsthantverksutbildningarna. Detta avser såväl rörlig resurs som personal och lokaler. - Av de två professurerna i måleri respektive skulptur om- vandlas den ena till professur i gestaltande konst i offentlig miljö, den andra till professur i färg och form. — Planering av den föreslagna utbildningen sker 1994/95 och första antagning görs våren 1995. Utbildningen kan starta 1996/97 under förutsättning att 1993/94 blir sista antag- ningsår till nuvarande utbildning i måleri och skulptur. - Under omvandlingstiden används de frigjorda resurserna till planering och successiv överföring till de områden som nämnts.
Mitt reviderade förslag
Underhandsförslaget har mött starka reaktioner från skolan. Där motsätter man sig bestämt en avveckling av grundutbildningen i måleri och skulptur då detta "vore att rasera den konstnärliga helhet som utgör fundamentet för Konstfackskolans internatio- nellt unika ställning som konst— och designhögskola, helt i Bau- haus anda". (Ur skrivelse 1991—11—20 till utbildningsminister Per Unckel från institutionen för färg och form vid Konstfackskolan genom Gösta Wessel, professor/prefekt.)
Av skrivelser från skolan och diskussioner med dess ledning framgår att man numera anser sig ha kompetens och möjlighet att redan inom grundutbildningens ram genomföra utbildning i ge— staltande konst i offentlig miljö. Man pekar också på att det tvär-
fackliga gränsöverskridandet, som är angeläget, är under utveck- ling och skulle kunna störas om föreslagna förändringar genom— förs.
Även om jag fortfarande anser att mitt underhandsförslag har vissa klara fördelar har jag omprövat det med hänsynstagande till de reaktioner det mött. Mitt slutliga förslag har som utgångs- punkt att bevara grundutbildningen i måleri och skulptur, men med tydligare inriktning mot miljögestaltande konst samt att öka förutsättningarna för tvärkonstnärliga studier.
Jag föreslår att de resurser som finns för måleri (linjen för bild och miljö) och för studievägen skulptur inom linjen för tredimen- sionell gestaltning koncentreras till en institution för miljögestal— tande konst. Utbildningen där föreslås omfatta 170 poäng och de- las upp i en grundläggande del om 120 poäng med betoning på utveckling av de konstnärliga uttrycksmedlen samt teknik— och materialkunskap och en avslutande fördjupningsdel om 50 poäng med betoning på konstnärlig gestaltning av offentlig miljö.
Antagningen till den grundläggande delen av utbildningen fö- reslås bli ca tio studerande per år och ökar till femton i fördjup— ningsdelen. Antalet antagna per år blir därmed något lägre än vid Konstfacks nuvarande utbildning i måleri och skulptur men stu- derande med minst tre års högskoleutbildning vid eller utanför Konstfackskolan i t.ex. keramik, glas, metall, textil, måleri eller skulptur kan få del av fördjupningsdelen. Vidare ökas möjlighe- terna till tvärkonstnärliga studier.
Konstfackskolans anslag föreslås ligga kvar på nuvarande nivå. De resurser som nu avsätts för bild och miljö samt för skulptur förs till den nya institutionen för miljögestaltande konst. Av Konstfacks professurer i måleri respektive skulptur omvandlas en till professur i miljögestaltande konst när nuvarande tidsbegränsa- de förordnande upphör. Den andra professuren omvandlas till re- surs för anlitande av gästprofessurer på kortare förordnanden.
Den föreslagna uppläggningen ger en ram inom vilken skolan kan utveckla och fördjupa utbildningen i miljögestaltande konst. Skolans ansvar för utbildning inom detta område blir tydligt.
Jämfört med underhandsförslaget bortfaller möjligheten till omfördelning av resurser inom skolan som helhet liksom ökning- en av de rörliga resurserna.
Förslag
— En utbildning i miljögestaltande konst om 170 poäng inrät- tas vid Konstfackskolan. Den delas upp i en grundläggande del om 120 poäng med betoning på utveckling av de konst- närliga uttrycksmedeln och en fördjupningsdel om 50 poäng med betoning på konstnärlig gestaltning av offentlig miljö.
SOU 1992: 12 Kapitel 6
Årligen antas ca tio studerande till utbildningens grundläg- SOU 1992: 12 gande del och ökar till femton i fördjupningsdelen. Kapitel 6 Utbildningen ersätter utbildningen vid linjen för bild och miljö och inriktningen skulptur vid linjen för tredimensio- nell gestaltning vid Konstfackskolan. En av professurerna i måleri respektive skulptur omvand— las, när nuvarande tidsbegränsade förordnande upphör, till en professur i miljögestaltande konst. Den andra dras in och resursen används till gästprofessurer. Planering sker under 1993/94. Antagning enligt det nya sy— stemet görs första gången 1994. Övergång från nuvarande organisation sker successivt.
:: mun?-=;
7. Konsthantverk
7.1. Nuvarande utbildning
Konsthantverklig högskoleutbildning (170 poäng) inom material- och teknikområdena keramik, glas, metall/silversmide och textil ges vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk (HDK).
Vid Konstfack är keramik/glas och metall olika inriktningar in— om linjen för tredimensionell gestaltning. Utbildning inom textil ges inom linjen för textil konst och formgivning. Vid HDK utgör den konsthantverkliga utbildningen inom de tre nämnda område- na var sin inriktning vid konsthantverkslinjen. Den viktiga skill— naden mellan de två skolorna är dock att uppläggningen av ut- bildningen vid Konstfack utgår från material— och teknikområden medan utbildningen i Göteborg utgår från produktionsmetoder. Det innebär att konsthantverkseleverna vid Konstfack arbetar med hela skalan från formgivning för konstindustrin, brukskonst för hantverksmässig tillverkning i små serier till fria konstnärliga uttryck inom sina områden. De som studerar konsthantverk vid HDK arbetar däremot enbart med hantverksmässig brukskonst och fria uttryck. Undervisning i formgivning för konstindustrin ges inom HDK:s designlinje. Utbildning i konsthantverk med in- riktning mot trä ges inte vid någondera skolan.
7.2. Utvecklingsbehov
Konsthantverket är en viktig del av svenskt kulturliv och ger im- pulser till utvecklingen av formspråket även inom designområde- na. Traditionen är stark och levande. Svenskt konsthantverk har gott internationellt anseende och utländska studerande söker sig sedan länge till de svenska utbildningarna på området.
Konsthantverkarna måste ha en mycket bred kunskapsbas. I första hand skall de behärska sina konstnärliga uttryck men de skall också ha mycket god kännedom om sina material från råva- ra till färdig produkt. Konsthantverkare arbetar i regel i många, vitt skiftande tekniker och deras kunnande spänner över traditio- nella hantverksmetoder med rötter långt tillbaka i tiden fram till användning av moderna datorstyrda hjälpmedel.
Den rena brukskonsten med hantverksmässigt framställda pro- dukter i små serier har de senaste decennierna haft en mindre framträdande ställning, till stor del beroende på att det varit svårt att försörja sig som konsthantverkare med egen verkstad. Intresset
SOU 1992: 12 Kapitel 7
för att arbeta som konsthantverkare är emellertid på väg tillbaka, vilket till en del beror på en förändrad situation inom industrin där man nu å ena sidan går in för produktion i stora serier och å den andra konstprodukter som unikat. Det skapar en nisch för konsthantverkarna i den småskaliga serietillverkningen av kvali- tetsbruksgods.
Konsthantverkarna arbetar också alltmer med fria konstnärliga uttryck och gränsen mot fri konst har till stora delar suddats ut. Det markeras bland annat av att studieinriktningarna inom konst- hantverkslinjen vid HDK rubriceras keramikkonst, metallkonst och textilkonst. Yrkesbeteckningen konsthantverkare är inte lång- re helt adekvat och kommer troligen att försvinna för att ersättas av benämningen bildkonstnär oavsett om konstnären arbetar med olja, lera, textil, metall eller något annat material. Det finns än- ledning att framhålla att vad som i detta betänkande betecknas som konsthantverklig utbildning bör ses mot bakgrund av att konsthantverk kan innefatta fritt skapande inom berörda mate- rial— och teknikområden och att någon skarp gräns mellan t.ex. textilt konsthantverk och textilkonst inte kan dras.
Gränsöverskridningen mellan konst och konsthantverk gör att konsthantverkarna alltmer får uppdrag inom den konstnärliga miljögestaltningen. De har med sin erfarenhet att arbeta utifrån givna förutsättningar utan att ge avkall på konstnärlig kvalitet en god grund för samarbete med arkitekter och byggherrar.
7.3. Överväganden och förslag
Den hantverksmässiga och konstnärliga delen av utbildningarna är som regel på hög nivå men en utveckling av några andra delar behövs. Det gäller bl.a. presentationsteknik som är viktig oavsett inriktning mot hantverk eller konst och utveckling av datorunder— visning (där även presentationsteknik ingår). Större vikt bör ock- så läggas vid att ge eleverna kunskaper i marknadsanalys, bokfö- ring och andra ämnen vilka konsthantverkare i egenskap av egen- företagare bör ha insikter i.
Att konsthantverkare arbetar i vitt skiftande tekniker gör att de under utbildningen måste ha tillgång till en lärarkår med rikt varierad kompetens och till välutrustade verkstäder. Detta — till- sammans med att elevantalet vid skolorna är litet — gör konst- hantverksutbildningarna relativt kostnadskrävande. I Sverige, till skillnad mot bl.a. i Finland, har de emellertid ansetts kräva lägre per capitakostnad än till exempel den fria konsten. I takt med att gränserna mot den fria konsten suddas ut framstår emellertid re- sursbehoven klarare. En förstärkning behövs bl.a. för att tillgodo- se elevernas materialbehov. Jag har emellertid inte sett möjlighet att konkretisera några förslag härvidlag inom de ramar jag haft att arbeta.
SOU 1992: 1 Kapitel 7
Jag föreslår att konsthantverklig utbildning i glas inte skall dubbleras utan endast ges vid Konstfack. Där finns en väl utrus- tad glasverkstad, något som saknas vid Högskolan för design och konsthantverk. Vid den beslutade om— och tillbyggnaden där be- höver då inte resurser läggas på glasverkstad.
På sikt bör utbildningen i keramik och glas vid Konstfack de- las. Sedan mitten av 80-talet har utbildningen i glaskonst och glasformgivning utvecklats från att endast vara en mindre del av utbildningen för keramiker mot en större självständighet. Specia- liseringen mot keramik eller glas har ökat både i Sverige och in- ternationellt och behov av grundliga kunskaper krävs både för ar- bete i egen verkstad och ännu mer inom industrin, där formgiva- ren numera går direkt in i produktionen på ett helt annat sätt än tidigare.
På sikt bör en professur i vardera ämnesområdet inrättas. Spe- cialiseringen medför att det i framtiden inte kommer att gå att besätta en professur med kombinationen keramik och glas.
Vad gäller den textila konsthantverksutbildningen föreslår jag att antagningen till Konstfacks utbildning minskas från ca tolv till ca åtta per år. Ledigblivna resurser överförs till de andra konst- hantverksområdena vid Konstfack, alternativt till en ny utbildning i klädformgivning om sådan inrättas i enlighet med förslag i kapi- tel 8. Den utbildning i textil formgivning som ges vid inriktningen produktdesign inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk förs till den konsthantverkliga utbildningen där.
Inom ramen för de textila konsthantverksutbildningarna vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk kommer om ovanstående förslag genomförs ca tio nya textilkonstnärer att examineras per år. Det torde. vara tillräckligt med tanke på att textilkonstnärskåren redan nu är stor och arbetsmarknaden liten.
Att någon utbildning i konsthantverk med inriktning mot trä varken ges vid Konstfack eller Högskolan för design och konst- hantverk beror troligen på att bägge av tradition har en stark be- toning på trä inom möbelformgivning och hävdar att även konst- hantverket tas till vara där. Så sker också i viss män och jag är in- te beredd att föreslå en särskild utbildning i konsthantverk/trä. Jag vill dock framhålla att det finns anledning för skolorna att överväga möjligheten att periodiskt anordna fristående kurser in- om träområdet för att stimulera förnyelse och höjd kvalitet inom småindustri och hantverk.
En koncentration av utbildningsutbudet inom varje konsthant- verksområde till endast en ort kan vara en väg att säkerställa till- räckliga resurser för utbildningen. Som framgått föreslår jag en sådan koncentration endast på glasområdet. Som underlag för dis- kussion vill jag emellertid föra fram tanken att också keramik och metallkonsthantverk koncentreras till Konstfack. HDK skulle då bli en renodlad designhögskola, kompletterad med textil utbild- ning inom konsthantverksområdet. Resurserna från de kostnads-
SOU 1992: 12 Kapitel 7
krävande områdena keramikkonst och metallkonst kan användas SOU 1992: 1 för fortsatt påbyggnadsutbildning i textil design vid HDK eller Kapitel 7 överföras till de andra designområdena vid skolan. Elevplatserna vid keramikkonst och metallkonst kan fördelas mellan skolans ut-
bildningar inom industridesign, grafisk design och inredningsarki-
tektur.
Förslag
— Den konsthantverkliga högskoleutbildningen i glas begrän- sas till Konstfack. — Utbildningen i textil formgivning vid Högskolan för design och konsthantverk förs till den konsthantverkliga utbild— ningen där. — Antagningen till den konsthantverkliga utbildningen i textil
vid Konstfackskolan minskas från ca tolv till ca åtta årligen.
-. ___—m
8. Design och formgivning
8.1. Försök till begreppsdefinitioner
Begreppen design och formgivning har ägnats många och vidlyfti- ga analyser utan att det lett fram till någon total enighet om vil- ken innebörd som skall läggas i dem. En tämligen allmän uppfatt- ning är nog ändå att design — särskilt det som allt oftare benämns industridesign — står för utformning av produkter, framställda i stora serier oberoende av material och teknik medan formgivning alltmer används om utformning av produkter, framställda i små eller medelstora serier med viss teknik eller i vissa bestämda ma- terial - i första hand glas, keramik, metall, trä och textil. De två begreppen överlappar varandra och det finns många gränsfall. Numera används mer sällan något av dem utan prefix — i stället talas om industridesign, grafisk design, glasformgivning etc.
8.2. Insatser under senare år
Betydelsen av god design som konkurrensmedel har uppmärk— sammats under senare år — också av statsmakterna och myndighe- ter. Statens industriverk har genomfört utvecklingsprogram för vissa branscher där design utgjort en väsentlig del. Design Center, numera Stiftelsen Svensk Industridesign, har tillkommit. 1986 fick Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) i uppdrag av Industridepar- tementet att göra en studie av designens betydelse som konkur- rensmedel för svensk industri. Analys, slutsatser och rekommen- dationer presenterades 1988 i rapporten "IVA om design".
Högskoleutbildningen har förstärkts bl.a. genom inrättandet av en designlinje vid Universitetet i Umeå (i praktiken en utbildning i industridesign) och genom att riksdagen år 1990 anslog fyra mil- joner kronor för att utveckla utbildningen på designområdet att fördelas av UHÄ över en treårsperiod. Dessa medel har i första hand kommit de tre industridesignutbildningarna i Stockholm, Göteborg och Umeå till godo.
Satsningarna visar på insikt om behovet av åtgärder och har gi- vetvis varit värdefulla. I ett internationellt perspektiv framstår de emellertid som marginella. Intresset har fokuserats på industride- sign, vilket är naturligt eftersom det är den senast tillkomna ut- bildningen och på grund av dess potentiellt stora ekonomiska be- tydelse. Andra designområden har kommit i skymundan. Utbild- ning av formgivare för konstindustrin har heller inte uppmärk- sammats.
son 1992: 12 Kapitel 8
8.3. Datorn som redskap och hjälpmedel
Datorn är ett nödvändigt redskap och hjälpmedel i utbildningen av dagens och morgondagens designer. Det gäller samtliga design- områden — grundbehoven är likartade även om specialiseringen skiljer sig. Utvecklingen av design är beroende av datorn och utan kunskap om datorns möjligheter och träning i att utnyttja dem har den som skall arbeta inom designområdena små möjligheter att utveckla sitt kunnande och att klara sig i konkurrensen, var- ken nationellt eller internationellt.
Designutbildningarna ger redan nu vissa kunskaper om datorn som arbetsredskap och träning i att använda datorteknik, men ökade insatser är av vital betydelse inom samtliga designområden. Det krävs inköp av såväl hård— som mjukvara men framför allt resurser för undervisning och kompetensutveckling. I första hand måste grundutbildningens behov tillgodoses men utbildning av re- dan yrkesverksamma är också nödvändig.
8.4. Industridesign 8.4.1 Nuvarande utbildning
Industridesign omfattar utformning och utveckling av industriellt framställda produkter. Utgångspunkten är en helhetssyn som fo- kuserar integrationen av form och funktion. Industridesignutbildningarna är fortfarande förhållandevis nya i Sverige. Tidigare hade industridesigner oftast sin bakgrund i en konsthantverksutbildning som byggts på med designutbildning ut- omlands. Högskoleutbildning i industridesign ges nu på tre håll i landet: vid linjen för industridesign vid Konstfack i Stockholm, vid inriktningen industridesign inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg samt vid designlinjen vid Designhögskolan i Umeå. Vid Högskolan för design och konst- hantverk finns också inriktningen produktdesign inom designlin- jen. Vid den utbildas designer och formgivare inom konfektions— och konstindustrin. Samtliga utbildningar omfattar 170 poäng.
8.4.2. Utvecklingsbehov
Det är av största betydelse att svensk industridesign blir slagkraf- tig. En inhemsk industridesign på hög nivå är en viktig faktor för svensk exportindustris framtida konkurrenskraft. Den svenska de— signtraditionen med sin betoning av integration av form och funktion har en mycket stor utvecklingspotential. Genom att ut- veckla svensk industridesigns starka sidor kan dess positioner flyt—
SOU 1992: 12 Kapitel 8
m- _ ,. __
tas fram ytterligare och dess möjligheter att hävda sig i internatio— nell konkurrens öka.
För att uppnå detta måste utbildningen vara av hög kvalitet och de studerande ha tillgång till moderna hjälpmedel och arbeta i modern teknik i samma utsträckning som de vid motsvarande utländska utbildningar. I jämförelse med dem ligger de svenska på en resursmässigt låg nivå. De har i många avseenden funnit sin form men för att komma på hög internationell nivå är det nöd- vändigt att de ges resurser för fortsatt utveckling.
Kraftfulla satsningar på utbildning görs i många europeiska länder. Som exempel kan nämnas England — där designkunskap förts ända ner i ungdomsskolan, Frankrike — som även har utbild- ning av designpedagoger, Holland och Spanien. Bland de nordiska länderna finns skäl att särskilt nämna Finland där man klart insett betydelsen av att stimulera den inhemska designutvecklingen och därför satsar generöst på högskoleutbildningen. Utanför Europa är USA ett föregångsland. Även Japan och Indien har högt re— nommerade designutbildningar.
8.4.3. Överväganden och förslag
Ändrad struktur på designutbildningen vid Högskolan för design och konsthantverk
Jag föreslår att designutbildningen vid Högskolan för design och konsthantverk koncentreras till tre studievägar, nämligen industri- design, grafisk design och inredningsarkitektur, i stället för som nu fyra. Det föreslås ske genom att den nuvarande inriktningen produktdesign vid HDK awecklas. Från den förs formgivning av keramik/glas och metall till utbildningen i industridesign medan textil formgivning förs till den textila konsthantverksutbildningen. Innehållsmässigt skulle det ge en önskvärd bredare bas för indu- stridesign och för textilinriktningen. Vidare skulle befintliga re- surser kunna tillvaratas bättre.
Till produktdesigninriktningen antas ca sju studerande om året. Motsvarande antal tillförs annan utbildning vid HDK enligt vad högskolan själv finner vara lämpligt. Det totala antalet platser vid skolan påverkas således inte av förslaget.
Ändrad beteckning på utbildningen vid Designhögskolan i Umeå
Som framgått betecknas utbildningen vid Designhögskolan i Umeå som designutbildning, dvs. prefixet industri saknas här till skillnad mot vad som gäller motsvarande utbildningar vid Konst- fack och Högskolan för design och konsthantverk. Att olika be- teckningar används för i stort sett samma utbildning vid olika
SOU 1992: 12 Kapitel 8
högskoleutbildningar är förvirrande och gör det svårt att hitta rätt såväl för sökande till utbildningen som för uppdragsgivare som behöver medarbetare med en bestämd yrkesinriktning.
Jag föreslår därför att benämningen "industridesign" införs för utbildningen även i Umeå.
Förstärkning av industridesignutbildningen
Som nämnts har riksdagen anslagit ett engångsbelopp om fyra miljoner kronor perioden 1990/91—1992/93 för utveckling av ut- bildningen på designområdet. Medlen har fördelats av UHÄ och i första hand kommit de tre industridesignutbildningarna i Stock- holm, Göteborg och Umeå till del. Förstärkningar har tillförts undervisningen om datoranvändning och ämnena designmetodik, designestetik, industridesignhistoria, produktionsteknik, formlära, ergonomi och multi—mediateknik.
Mot bakgrund av bl.a. erfarenheterna från det igångsatta ut— vecklingsarbetet har företrädare för de tre industridesignutbild- ningarna i en gemensam skrivelse till mig angett ett antal ämnes- områden inom grundutbildningen som behöver förstärkas och pe- kat på behovet av en professur i industridesign vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Enligt skrivelsen skulle en höjning av anslagsnivån med fyra miljoner kronor i förening med tillkomsten av professuren i Göteborg göra det möjligt att hålla jämna steg med den internationella utvecklingen. Det påpekas dock i skrivelsen att vida större insatser behövs för att föra fram utbildningarna till en ledande position.
Jag ansluter mig till den bedömning de tre industridesignut- bildningarna gjort. Jag vill starkt betona behovet av en förstärk- ning av industridesignutbildningen och att utbytet av ett resurs— tillskott på den nivå utbildningarna angett skulle bli mycket stort. Då jag inte kan finna något utrymme för omfördelningar inom designutbildningen eller till designutbildningen från andra konst— närliga utbildningar för jag fram förslag om resursförstärkning i enlighet med industridesignutbildningarnas önskemål utanför be- fintliga ekonomiska ramar.
Jag föreslår en höjning av anslagsnivån om fyra miljoner kro- nor, som fördelas lika mellan industridesignutbildningarna i Stockholm, Göteborg och Umeå. Denna resursförstärkning bör i första hand avse utbildningen i i datastödd design (Computor Aided Design, CAD), i metodutveckling, i ny teknik och i anpass- ning till behov på olika marknader (se nedan). Kontakterna med utländska industridesignutbildningar behöver också utvecklas. Vi- dare bör kunskaper om design och förutsättningarna för att arbe- ta med design ingå i utbildningen av yrkesgrupper i industrin som nära samverkar med designer.
SOU 1992: 12 Kapitel 8
Därutöver föreslår jag att en professur i industridesign inrättas SOU 1992: 12 vid Högskolan för design och konsthantverk. Kapitel 8
Datorstödd design. Datateknik vinner alltmer insteg som ett hjälpmedel i designarbete. (Datorstödd design, Computor Aided Design, CAD). För att kunna arbeta med produktutveckling kom- mer det i en nära framtid krävas att kunna hantera en CAD—da- tor samt att känna till processen att framställa ett tredimensionellt objekt med hjälp av datorstyrda fräsmaskiner eller sterolithografi- maskiner. För detta behövs avancerad utrustning och hög lärar- kompetens.
Metodutveckling. Nya metoder för att utveckla produkter och för att presentera idéer och förslag utvecklas ständigt. Här finns en stark koppling till CAD och till interaktiv multimedieteknik. Utvecklingen går mycket snabbt, hypermedier och teknik med virtuella miljöer prövas redan utomlands. De svenska utbildning— arna måste bevaka utvecklingen och ta till sig det som kan vara av intresse. Att anordna och delta i internationella seminarier och konferenser är en av flera möjligheter till kompetenshöjning.
Tekniska kunskaper. Utvecklingen inom olika teknikområden går snabbt. Att hålla sig åt jour med nya tillverkningsmetoder, nya material och komponenter är redan nu en i stort sett omöjlig uppgift. Särskilda ansträngningar måste dock göras för att fortlö- pande föra in kunskap om ny teknik i utbildningarna. Viktigt här- vidlag är att ytterligare utveckla det samarbete som etablerats med de tekniska högskolorna och med strategiska delar av indu- strin.
Marknadskunskaper. Kunskap om marknadsstrategier och såväl om de mekanismer som styr enskilda konsumenters som om pro- fessionella inköpares val är av mycket stor betydelse vid produkt- utveckling. Undersökningar av olika konsumentgruppers livsstilar och beteenden i olika användningssituationer är viktiga instru- ment i dessa sammanhang. Marknadskunskaper och undervisning om metoder som används för att skaffa sådana kunskaper måste föras in i utbildningarna i större omfattning.
Internationalisering. Kontaktnätet mellan svenska och utländs- ka industridesignutbildningar måste stärkas. Det behövs bl.a. en anpassning till de krav som ställs från EG:s sida för att de svenska industridesignutbildningarna skall kunna ingå i olika utbytespro- gram. Också kontakterna med utomeuropeiska utbildningar måste
? utvecklas. Designkunskap i andra utbildningar. Det finns ett stort behov i av att överföra kunskaper om industridesign till teknik— och eko— nomutbildningar. De som studerar vid dessa utbildningar blir in- i dustridesignerns framtida samarbetspartner och uppdragsgivare. ? De måste veta hur design skall hanteras i produktutveckling och marknadsföring för att samarbetet mellan yrkesområdena skall fungera.
Förslag
— Produktdesign avvecklas som studieväg vid Högskolan för design och konsthantverk. Från denna förs formgivning för keramik/glas och metall till industridesign och textil form- givning förs till den textila konsthantverksutbildningen. De- signutbildningen vid Högskolan för design och konsthant- verk koncentreras därmed till tre inriktningar: industride- sign, grafisk design och inredningsarkitektur. — Benämningen "industridesign" införs även för utbildningen vid Designhögskolan i Umeå. - Utanför befintliga ekonomiska ramar föreslås att anslagsni- vån till industridesignutbildning höjs med fyra miljoner kro- nor som fördelas lika mellan de tre industridesignutbild- ningarna vid Konstfackskolan, Högskolan för design och konsthantverk och Designhögskolan i Umeå. — Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas en professur i industridesign vid Högskolan för design och konsthantverk. Den årliga kostnaden beräknas till 0,5 miljoner kronor.
8.5. Grafisk design
8.5.1. Nuvarande utbildning
Grafisk design omfattar utformning av information och förmed- ling av kunskap i ord och bild. Området har haft olika beteck- ningar som t.ex. reklam och informationsdesign, men enighet har nu uppnåtts om benämningen grafisk design.
Högskoleutbildning i grafisk design ges inom linjen för grafisk design och illustration vid Konstfack och inom inriktningen gra- fisk design inom designlinjen vid Högskolan för design och konst- hantverk i Göteborg. Bägge omfattar 170 poäng.
8.5.2. Utvecklingsbehov
I vårt informationssamhälle blir betydelsen av väl utbildade gra- fiska designer allt större. Detta accentueras av att datatekniken nu öppnat möjligheter att snabbt sätta samman text och bild till mer eller mindre komplicerade trycksaker. Resultatet blir ofta otydligt både från informationssynpunkt och vad gäller den grafiska ut- formningen — och utan den samordning av dessa bägge aspekter som kännetecknar god grafisk design.
Väl utformade trycksaker som också är estetiskt tilltalande ger information som mottagaren kan ta till sig, den blir begriplig. Det är i första hand därför det är viktigt hur de ser ut. För att göra bra trycksaker krävs kunskap.
SOU 1992: 12 Kapitel 8
Trycksaksutformning är emellertid endast ett av den grafiska designerns arbetsområden. Andra är utformning av skyltar och skyltsystem, utformning av affischer - form, text och bild, form— givning av böcker, utformning av förpackningar liksom helhets- lösningar för t.ex. ett företags profil. Till dessa traditionella områ- den — inom vilka man nu tagit datorn till hjälp — kommer också rörlig bild. Reklam—TV och hela den stora videomarknaden i öv- rigt gör det nödvändigt att kunna arbeta med olika typer av data— teknik.
Inom högskoleutbildningarna i grafisk design avsätts omkring en tredjedel av tiden för grundläggande konstnärlig träning. Den konstnärliga känslighet denna träning ger är lika oumbärlig för den designer som tar modern datorteknik till hjälp som för den som mer traditionellt arbetar med penna och pensel. Utbildning- en måste alltså ge en gedigen konstnärlig träning och inte endast ta upp moment som är specifika för grafisk design om den skall ge en grund för en självständig, kreativ hållning — inte minst i förhållande till de trender som inte sällan blir dominerande under längre eller kortare tid. Motsvarande gäller samtliga designområ- den men alldeles särskilt grafisk design där dessa trendmässiga växlingar i uttrycken ofta har särskilt stor genomslagskraft.
Då den inlemmades i högskolan var utbildningen i grafisk de- sign tämligen vag vad gällde mål och inriktning. Utbildningen har under senare år fått större tydlighet och har efter hand inriktats så att det nu finns goda möjligheter till fortsatt utveckling som svarar mot yrkeslivets krav. De grafiska designutbildningarna li- der emellertid svårt av resursbrist både vad gäller lärare — även i grundläggande ämnen — och vad gäller utrustning, i synnerhet på datorsidan. Situationen är prekär vid Högskolan för design och konsthantverk där man, för att finansiera en nödvändig professur, avstått från att återbesätta ledigblivna lärartjänster så att profes- sorn nu ensam svarar för all yrkesinriktad undervisning.
8.5.3. Överväganden av förslag
Vid sidan om utbildningen i grafisk design finns vid Högskolan för design och konsthantverk en grafisk linje. En sådan linje finns också vid Grafiska institutet och Institutet för högre kommunika- tions— och reklamutbildning (GI/IHR) i Stockholm. Utbildningen vid GI/IHR omfattar 80 poäng, den i Göteborg 40 poäng. Efter genomgången ettårig utbildning i Göteborg skall möjlighet finnas att fortsätta vid Grafiska institutet där det emellertid varit svårt att bereda plats för denna komplettering. Studier inom den grafis— ka linjen ger yrkesutbildning utan egentlig konstnärlig inriktning. På grund av den tekniska utvecklingen inom den grafiska branschen är den ettåriga utbildningen vid Högskolan för design och konsthantverk inte längre motiverad. Jag föreslår att den av—
SOU 1992; 12 Kapitel 8
vecklas från 1993/94 och att resurserna överförs till utbildningen i grafisk design inom skolan (se 15.2). Den årliga antagningen är 20 elever. Inga fasta tjänster är knutna till linjen, vilket underlät- tar avveckling.
Utbildningen i grafisk design behöver förstärkningar utöver de som enligt ovanstående förslag skall föras över från den grafiska linjen, i första hand vad gäller datorutrustning. Utanför befintliga ekonomiska ramar föreslår jag en höjning av anslagsnivån om en miljon kronor för inköp av utrustning och programvara och för tillförande av lärarkompetens inom datorområdet. Denna resurs— förstärkning fördelas mellan Konstfacksskolan och Högskolan för design och konthantverk.
En möjlighet till resursförstärkning kan vara att överföra viss del av resurserna för fristående kurser från Dramatiska institutet, som bedriver kursverksamhet i bl.a. video— och medieteknik runt om i landet. Det skulle helt eller delvis kunna täcka behovet av utbildning i rörlig bild inom grafisk design. Utbildningen vid Dra- matiska institutet ligger emellertid utanför mitt uppdrag.
Förslag
— Utanför befintliga ekonomiska ramar höjs anslagsnivån för utbildningen i grafisk design med en miljon kronor för för- stärkningar på datorområdet. Förstärkningen fördelas mel- lan Konstfackskolan och Högskolan för design och konst— hantverk.
8.6. Inredningsarkitektur 8.6.1 Nuvarande utbildning
Högskoleutbildning i inredningsarkitektur ges vid linjen för inred- ningsarkitektur vid Konstfack och vid inriktningen inredningsar— kitektur inom designlinjen vid Högskolan för design och konst— hantverk. Båda utbildningarna omfattar 170 poäng. Vid Konst— fack kan de studerande de två sista åren välja enbart möbelde- sign/möbelformgivning som studiealternativ.
Inredningsarkitekterna arbetar med utformning av närmiljön i offentliga byggnader men även med bostadens utformning. Exem- pel på ett viktigt område är skolan, där den fysiska miljön har stor betydelse för lärarnas och elevernas arbete.
Möbeldesign omfattar dels utformning av möbler för offentlig miljö vilka ingår som en organisk del av en inredning/rumsgestalt- ning, dels utformning och ofta prototypframställning av enstaka eller grupper av möbler för framställning i större eller mindre se— mer.
SOU 1992: 12 Kapitel 8
Möbeldesign förekommer även i industridesignutbildningen men gäller då speciella yrkesmöbler som till exempel en tandlä- karstol eller en flygplansfåtölj.
8.6.2. Utvecklingsbehov
Möbelindustrin är en designintensiv bransch och starkt beroende av nyskapande och utveckling. Företagen är mycket medvetna om detta. En höjning av högskoleutbildningens nivå ses inom bran- schen som nödvändig.
Kontakten med industrin och förståelsen för dess och för kon- sumenternas önskemål behöver ökas i utbildningen. Unikat kan vara spjutspetsar mot framtiden och stor öppenhet måste finnas för nytänkande och experiment men tidvis har tonvikten alltför starkt legat på skapande av unika möbler till förfång för utveck— ling med tonvikt på produktionstekniska och marknadsmässiga aspekter.
8.6.3. Överväganden
Utbildningen i inredningsarkitektur/möbeldesign behöver förstär- kas inom i stort sett samma ämnesområden som utbildningen i in- dustridesign (se 8.4.3). En starkare orientering mot dessa områ- den, dvs. datorstödd design, metodutveckling, ny teknik och marknadskännedom är önskvärd som grund för kreativt skapan- de. Liksom inom industridesign bör också de internationella kon- takterna intensifieras. Tekniker och ekonomer inom möbelindust- rin bör i sin utbildning få ökad kännedom om design och de för- utsättningar som gäller designarbete. Jag är emellertid inte beredd att föreslå några särskilda resursökningar för detta.
8.7. Textil design och klädformgivning 8.7.1 Nuvarande utbildning
Textil design och klädformgivning omfattar utformning av möns- ter och kvaliteter för textilier avsedda för inredning respektive kläder samt utformning av olika typer av kläder såväl speciella yr— keskläder som herr-, dam— och barnkläder samt mode. Även scenkläder kan ingå.
Utbildning i textil design och klädformgivning ges vid linjen för textil konst och formgivning vid Konstfack och vid inriktning- en produktdesign inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk. Utbildningen omfattar 170 poäng.
SOU 1992: 12 Kapitel 8
8.7.2. Utvecklingsbehov
Utbildningen i textil design och klädformgivning är alltför dåligt tillgodosedd och svarar inte på långt när mot de krav som måste ställas på den. Den del av utbildningen som gäller mönsterform— givning — i synnerhet mönster för tryckta tyger — är emellertid re- lativt tillfredsställande. Det ovan framförda förslaget att inrikt- ningen produktdesign vid Högskolan för design och konsthant- verk läggs ned och att textil formgivning förs till konsthantverk] textil - förutsätts förstärka undervisningen genom att eleverna där handgripligt arbetar med material och teknik.
Till utbildningen i klädformgivning vid Konstfack har Statens industriverk för treårsperioden 1989/90—1991/92 tillskjutit medel för en halvtids, adjungerad professur med vissa kringresurser för kompetensutveckling inom textil design och klädformgivning. Tack vare detta har vissa punktinsatser kunnat göras men resur- serna är ändå otillräckliga för att ge utbildning på tillräckligt hög nivå. Permanenta och betydligt större insatser behövs.
Att utbildningen i klädformgivning är mycket svag är utan tve— kan en av anledningarna till krisen för svensk konfektionsindustri En förbättrad utbildning i klädformgivning har sedan länge efter- lysts av verksamma inom branschen. Den behövs bl.a. för att ut- veckla småskalig produktion och är av avgörande betydelse för svensk export av kläder. Även om tillverkning sker i andra länder skapas sysselsättning i Sverige om det finns kollektioner med en egen profil. Den kan bara åstadkommas av väl utbildade, kreativa formgivare som tack vare sitt kunnande vågar gå egna vägar och inte följsamt gör som de blir tillsagda.
Andra länder satsar på utbildning på hög nivå och klädform- givning är en särskild utbildningsinriktning, dvs. inte som i Sveri- ge en del av textil konst och formgivning. Ett exempel är Finland där det finns en femårig klädformgivarutbildning vid konstindu- striella högskolan, väl försedd med datoriserade hjälpmedel och annan behövlig utrustning.
8.7.3. Överväganden och förslag Ny utbildning i klädformgivning inrättas
Högskolan i Borås ger utbildning i textil— och konfektionsteknik på 80 poäng. En av inriktningarna är produktutformning och be- skrivs som en industriell formgivarutbildning med ämnen som vä— veriteknik, trikåteknik, mönsterformgivning och kollektionsupp- läggning. Utbildningen ligger inom teknisk sektor. Skolan ligger i anslutning till Produktionstekniskt centrum för tekoindustrin (PROTEKO) och har tillgång till dess moderna utrustning och teknik.
SOU 1992: 12 Kapitel 8
Vid diskussioner mellan Konstfack, Högskolan för design och SOU 1992: 12 konsthantverk och Högskolan i Borås om en framtida utveckling Kapitel 8 och samverkan har HDK förklarat att man där vill koncentrera sig på textil konst och mönsterformgivning om utbildning i kläd- formgivning kommer till stånd på annat håll.
Diskussionerna har visat att det finns goda förutsättningar för att inrätta en särskild utbildning för klädformgivning vid Konst- fack i samverkan med Högskolan i Borås. En samordning av re- surserna vid Konstfack och Högskolan i Borås skulle ge en utbild— ning med nödvändig integration av konstnärligt och tekniskt kun- nande. Jag föreslår därför att en 170 poängs utbildning i kläd- formgivning inrättas vid Konstfackskolan. Utbildningen bör be- drivas i samverkan med Högskolan i Borås och undervisningen fördelas på de båda högskolorna. Cirka åtta studerande skall antas per år. Antagningen skulle göras till Konstfack och grundas på konstnärliga kvalifikationer kombinerade med intresse och fallen- het för tekniska lösningar. Utbildningen skulle omfatta formgiv- ning för konfektion av herr-, dam- och barnkläder, yrkeskläder kläder för småskalig produktion, eventuellt även scenkläder.
En stor tillgång är den befintliga tekniska utrustningen i Borås. Vid Konstfack finns resurser för den konstnärliga grundträningen och där kan antagningen till textil konst och formgivning minska till ca åtta från ca tolv varvid vissa resurser frigörs. Ett resurstill- skott utanför befintliga ekonomiska ramar är emellertid nödvän- digt för att få till stånd en fullödig utbildning.
7
Förslag
— Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas utbildning i klädformgivning (170 poäng) vid Konstfackskolan. Utbild- ningen skall bedrivas i samverkan med Högskolan i Borås. Årligen antas ca åtta studerande till utbildningen. - Utbildningen planeras 1993/94 och startar 1994/95. — Kostnaderna kan uppskattas till fyra miljoner per år.
8.8. Formgivning för konstindustrin
8.8.1. Nuvarande utbildning
Formgivning för konstindustrin omfattar utformning av produk- ter i glas, keramik och metall dels för serieproduktion, dels som unikat. Av tradition bygger utformningen även av serieframstållda föremål på hantverksmässiga tekniker trots att produktionen ofta i hög grad är maskinell.
Högskoleutbildning för formgivning inom konstindustrin ges vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk men
är olika upplagd vid de olika skolorna. I Stockholm finns en insti— tution för keramik och glas och en för metallkonsthantverk. De svarar för utbildningen inom konsthantverkslinjens inriktningar keramik och glas respektive metallkonsthantverk. Utbildningen syftar till att ge de studerande kunskap för yrkesutövning inom industrin, som konsthantverkare samt för konstnärlig gestaltning i offentlig miljö.
Vid HDK är utbildningen uppdelad så att den del som syftar till yrkesutövning inom industrin återfinns inom inriktningen pro- duktdesign inom designlinjen, medan den konsthantverkliga ut- bildningen ges vid konsthantverkslinjens inriktningar mot kera- mikkonst, metallkonst och textilkonst. Utbildningen vid de senare är också tillämpliga för fritt skapande inom respektive material/ teknikområde.
8.8.2. Överväganden
Jag har ovan (8.4.3) föreslagit att inriktningen produktdesign vid Högskolan för design och konsthantverk upphör. Av den utbild- ning som ges vid produktdesign förs formgivning för keramik och glas samt metall till industridesign medan textil formgivning förs till konsthantverk/textil.
Enligt min mening bör utbildningen av formgivare för kera- mik, glas och metall alltså även i fortsättningen vara olika upp- lagd vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk. Vid Konstfack får eleverna grundlig kontakt med och kunskap om materialen och tekniken genom den handgripliga hanteringen medan HDK ger en mer designinriktad utbildning inom område- na. Bägge typerna av utbildning behövs och ger presumtiva elever möjlighet att välja. Kontakt med tillverkande företag är i bägge fallen en viktig del av utbildningen och sker i form av praktikpe- rioder eller studiebesök. En annan form som prövats med fram- gång är arbetsstipendier där elever kan pröva sina idéer i produk- tionen och delta i arbetsprocessen vid en industri. Det är angelä- get att högskolorna i samarbete med berörda branscher utvecklar denna samarbetsform ytterligare.
SOU 1992: 12 Kapitel 8
_. vana.—___. w.—
d-gn-u—gc—QV—L—m—qu _. . .-
9. Foto
9.1. Nuvarande utbildning
Högskoleutbildning för stillbildsfotografer, 120 poäng, ges vid fo— tograflinjen vid Fotohögskolan i Göteborg och som påbyggnads- utbildning, 80 poäng, vid Konstfack.
Utbildningen vid Fotohögskolan har tre inriktningar: allmän (reklam- och porträttfotografi samt fri fotografi), dokumentär (bildjournalistik och dokumentärfotografi) och vetenskaplig (foto- grafering vid eller i samarbete med exempelvis museer, sjukhus och industri).
Fotoutbildningen vid Konstfack avser stillbildsfotografi utan inriktning mot något visst område. Den lägger särskild vikt vid utveckling av de studerandes konstnärliga och personliga mognad och utveckling. Goda möjligheter finns för kontakt med och del- tagande i Konstfacks övriga utbildningar.
Fotohögskolans lokalsituation har sedan länge varit dålig men med den förestående flyttningen till nya lokaler kommer den att avsevärt förbättras. Vid Konstfack är fotolokalerna trånga och ut- rustningen otillräcklig. En omstrukturering av utbildningen vid skolan enligt mina förslag i kapitel 6 kan frigöra lokalutrymmen för fotoutbildningens behov.
9.2. Överväganden och förslag
I utbildningen vid Fotohögskolan har gränserna mellan de tre in— riktningarna, allmän, dokumentär och vetenskaplig fotografering, inte blivit så markerade som det var avsett. De studerandes intres- se förefaller främst ligga vid den konstnärliga fotografiska bilden och samarbete har utvecklats med Konsthögskolan Valand. Veten- skaplig fotografering förekommer, men i tämligen ringa omfatt- ning.
Det finns skäl att överväga om Fotohögskolan tydligare skall inrikta sig mot en generell utbildning i fotografi i stället för upp- delning i skilda inriktningar. Därvid skulle specialisering mot ve- tenskaplig fotografi kunna överlåtas till teknisk högskola där re— surserna för detta är väl tillgodosedda. Därmed skulle utbildning- en vid Fotohögskolan kunna koncentreras på den fotografiska och elektroniska bildens konstnärliga uttrycksmöjligheter. Foto- högskolans samarbete med Valand faller väl in i ett sådant möns- ter.
SOU 1992: 12 Kapitel 9
Jag föreslår att möjligheten att överföra utbildning i vetenskap- lig fotografi till teknisk högskola undersöks närmare.
Fotohögskolan har sedan några år en fristående kurs i film/vi— deo med dokumentär inriktning. Avsikten är att utveckla den till en tvåårig utbildning. Det är angeläget att film/video—utbildning, som hittills i stort sett varit förbehållen Dramatiska institutet, även genomförs vid Fotohögskolan. Dramatiska institutet, som in- te faller inom ramen för denna utredning, genomför korta kurser i Videoteknik runt om i landet. En kontinuerlig tvåårig utbildning vid Fotohögskolan är måhända ett bättre alternativ. Vid genomfö- rande av en sådan utbildning bör samverkan ske med utbildning- en i grafisk design vid Högskolan för design och konsthantverk.
Förslag om grundläggande högskoleutbildning i stillbildsfoto- grafi på mer än en ort i Sverige har förts fram vid flera tillfällen. Den betydelse den fotografiska bilden har ger goda skäl för detta. En sådan utbildning skall ha generell inriktning mot den fotogra- fiska bilden och även omfatta ny elektronisk teknik. Den naturli- ga lokaliseringen är Konstfack där samarbete kan utvecklas i syn- nerhet med grafisk design men även med andra områden där multimediaexperiment redan pågår. Jag anser det emellertid inte möjligt att inom befintliga ekonomiska ramar föreslå att ytterliga— re en grundutbildning i stillbildsfotografi inrättas under de när- maste åren.
Förslag
— Möjligheten att överföra utbildning i vetenskaplig fotografi vid Fotohögskolan till teknisk högskola undersöks närmare.
SOU 1992: 12 Kapitel 9
10. Dans
10.1. Nuvarande utbildning
Högskoleutbildningen inom dansområdet ges vid Danshögskolans danslinje med inriktningarna danspedagogutbildning och koreo- grafutbildning omfattande 120 poäng. Det finns också danspeda- gogutbildning för yrkesdansare (40 poäng), en lokal linje i folk- dans (80 poäng) samt kompletteringsutbildningar av olika längd Danshögskolan utbildar också mimare (se kapitel 11). Däremot saknas högskoleutbildning i dans.
10.2. Utvecklingsbehov
Danslivet i Sverige har det senaste decenniet påtagligt vitaliserats. Behov av högskoleutbildning av dansare, särskilt inom fri dans, har uppstått genom nyskapande insatser av koreografer inom den fria dansen. De dansgrupper de arbetar med står på hög interna- tionell nivå, men genom bristen på utbildning i Sverige måste ko- reograferna i stor utsträckning anlita utländska dansare. Det finns ett stort behov av en kvalificerad dansarutbildning i Sverige med tonvikt på fri dans.
Det saknas också högskoleutbildning av repetitörer och balett- mästare. Teatrar och danskompanier rekryterar nu dessa yrkes— grupper genom intern utbildning eller med personer som fått sin utbildning utomlands. Repetitörs- och balettmästarutbildning ef- terfrågas även av dansare, som vill utveckla sin yrkeskunskap för att kunna ta sig an nya uppgifter efter sin pensionering i 45-års- åldern.
Dansintresset bland barn och ungdom runt om i landet har ökat kraftigt. Det har medfört krav på metodutveckling inom danspedagogiken med sikte på undervisning i ungdomsskolan.
Yrkesutövare och uppdragsgivare inom danssektorn har fram- fört starka önskemål om genomgripande förändringar av Dans- högskolans utbildning genom inrättande av nya utbildningar och genom utveckling av danspedagogiken.
SOU 1992: 12 Kapitel 10
10.3. Överväganden och förslag SOU 1992: 12 Kapitel 10 Danspedagogutbildning
Det finns ett stort och ökande behov av lärare i dans i ungdoms- skolan. Enligt min mening är det ökande intresset för dansunder- visning i skolan mycket glädjande och något som bör beaktas i pågående översyn av läroplanerna.
Satsningen på Kultur i skolan som inleddes 1985/86 har som en viktig del haft ett projekt med dans i skolan. Det har fått stort gensvar och resulterat i att en rad kommuner tagit upp dans som obligatoriskt eller frivilligt ämne i grundskolan. I anslutning till projektet har Danshögskolan arbetat med utveckling av metodi- ken för dansundervisning i skolan. En arbetsgrupp med deltagare från bl.a. Danshögskolan utarbetade år 1990 metodikskriften Dans i Skolan där rektor i inledningen påpekar att "utbildningen måste anpassas till en ny arbetsmarknad, nämligen skolan".
Arbete med metodutveckling för utbildning med sikte mot dansundervisning i skolan pågår. Det arbetet bör intensifieras yt- terligare. Ett lektorat bör inrättas med ansvarsområde metodut- veckling inom danspedagogiken med inriktning mot dansunder- visning i skolan. En utveckling av de pedagogiska metoderna skulle samtidigt ge en bredare grund för verksamhet med amatö— rer, såväl barn som vuxna.
En högskoleutbildning i dans skulle tillsammans med den be- fintliga utbildningen i koreografi borga för att nivån på danspeda- gogutbildningen höjs och att den önskvärda utvecklingen av dans- pedagogutbildningen kan genomföras.
Den ettåriga danspedagogutbildning för yrkesdansare ses över
Vid Danshögskolan finns en ettårig danspedagogutbildning för yr- kesdansare. Kursen håller inte tillräckligt hög nivå. Särskilda me— del har inte avsatts, lärar- och andra resurser ligger inom ramen för den treåriga danspedagogutbildningen. Kursen bör bli föremål för översyn med syfte att höja utbildningsnivån. Alternativt av— vecklas kursen.
Utbildningen i folkdans avvecklas
Danshögskolans lokala linje i folkdans (80 poäng) är huvudsakli- gen en pedagogutbildning men inrymmer också inslag av koreo- grafi.
Utbildningen i folkdans fyller ett visst behov men en avveck- ling skulle bidra till att skapa ekonomiskt utrymme för att tillgo-
dose mer angelägna behov. Jag föreslår en avveckling av utbild- ningen.
Utbildning i koreografi
Utbildningen i koreografi fungerar väl. Den framstår emellertid som något isolerad inom Danshögskolan. Om mitt förslag om in- rättande av dansarutbildning genomförs får Danshögskolans ut- bildning större bredd, vilket skulle ge ett mer fruktbart konstnär— ligt klimat och en vitalare studiemiljö vid Danshögskolan.
En kännbar brist i koreografutbildningen är att det saknas me- del för att anlita professionella dansare för förverkligande av de studerandes arbeten. I viss män kan detta avhjälpas om dansarut- bildning inrättas, även om en sådan utbildning givetvis i första hand måste tillgodose dansarelevernas egna behov. Eleverna vid en dansarutbildning kan därför endast i mycket begränsad ut- sträckning vara övningsobjekt för dem som studerar koreografi. Danshögskolan har anlitat arbetslösa dansare med medel från AMS. En allvarlig nackdel med detta har dock varit att Danshög- skolan själv inte kunnat välja dansare, vilket medfört att de som stått till förfogande inte alltid varit lämpade för uppgiften. En an- nan svårighet är att AMS—medlen inte disponerats av skolan som ett fast anslag och därför inte heller kunnat tas in i helhetsbe- dömningen när budget läggs upp. Tilldelningen har varit ojämn och har minskat genom åren. Medel för att säkra tillgång till kva- lificerade dansare för koreografutbildningens behov måste avsät- tas.
Dansarutbildning inrättas
Någon högskoleutbildning i dans finns som framgått inte. Det hämmar givetvis utvecklingen av dansen som konstart. Det med- för även svårigheter att utveckla den pedagogik som ska vidga in- tresset för dans, bl.a. i skolorna.
Att dansarutbildning saknas brukar sägas bero på att den mås- te börja så tidigt att det inte går att lägga den inom högskolan. Jag finner inte detta argument hållbart. Även om grunden — kroppsträningen, inlärningen av rörelser och även förmåga till ut- tryck och inlevelse — måste läggas i barn— och ungdomsåren kan konstnärlig utveckling på hög nivå inte ske förrän grunden är lagd och erfarenhet och mognad givit de nödvändiga förutsätt- ningarna.
Efter förberedande dansutbildning anställs en del av eleverna vid balettensembler på teatrar och får då sin fortsatta utbildning där. Denna tradition bidrar till att dansarutbildning saknas inom
SOU 1992: 12 Kapitel I 0
högskolan. Tonvikten ligger dock på klassisk balett, vilket gör bristen på högskoleutbildning i modern, fri dans än mer kännbar.
Jag föreslår att en dansarutbildning inrättas vid Danshögsko— lan. Utbildningen ska vara inriktad mot såväl klassisk som mo— dern, fri dans men tonvikten ska ligga på den senare. I utbild- ningen ska ingå undervisning i klassisk dans, den moderna dan- sens olika tekniker och scenisk framställning.
Behörighet ska vara genomgånget dansgymnasium eller mot- svarande kunskaper. Utbildningen föreslås omfatta 80 poäng med årlig antagning av åtta elever.
Jag föreslår vidare att en professur i dans inrättas för att ga- rantera en hög konstnärlig nivå på utbildningen. Jag föreslår ock- så att ett lektorat i dans, med ansvar för den kontinuerliga under- visningen och metodutveckling, inrättas.
Den totala årliga kostnaden för dansarutbildningen inklusive föreslagna tjänster kan uppskattas till 3 miljoner kronor.
Repetitörs— och balettmästarutbildning inrättas
Det finns som nämnts behov av repetitörer och balettmästare inom det professionella danslivet. Det gäller i synnerhet vid tea- trarnas fasta balettensembler och danskompanierna men också vid uppförande av musikaler och vid talteatrarna.
Jag föreslår att utbildningar för repetitörer och balettmästare inrättas. Ett av syftena med utbildningarna ska vara att ta vara på det kunnande som dansare tillägnat sig under sin yrkesverk- samma tid. För dem som vill fortsätta ett aktivt yrkesliv efter sin tidiga pensionering ska de nya utbildningarna ge möjligheter till meningsfulla arbetsuppgifter inom dansområdet.
För antagning till repetitörsutbildningen ska som behörighet gälla flerårig yrkesverksamhet som dansare. Genomgången repeti- törsutbildning ska krävas för antagning till balettmästarutbild- ningen. Värdera utbildningen föreslås omfatta 40 poäng och vara periodiserad med antagning vartannat eller vart tredje år. Varje antagning till repetitörsutbildningen föreslås omfatta cirka åtta elever och till balettmästarutbildningen cirka fem elever. Bland ämnena ska ingå dans—, musik— och kulturhistoria, roll— och stil- analys, anatomi, psykologi, pedagogik, dansteknik i olika genrer, notläsning, partiturläsning, orientering i teater— och Videoteknik.
För den konstnärliga kvaliteten ska innehavarna av professu- ren i koreografi samt den föreslagna professuren i dans svara. In- nehavaren av det föreslagna lektoratet i dans ska ha ansvaret för genomförande och uppläggning av utbildningen.
Den årliga kostnaden för utbildningarna kan tillsammans upp- skattas till 1 miljon kronor.
En förutsättning för att inrätta de föreslagna repetitörs— och balettmästarutbildningarna är att också dansarutbildning tillkom-
SOU 1992: 12 Kapitel 10
mer. Utan den kompetens som skulle tillföras Danshögskolan med en dansarutbildning kan inte någon meningsfull repetitörs- eller balettmästarutbildning bedrivas.
Koreologi
Koreologi är läran om notation av dans. Utbildning av koreologer erbjuds inte i Sverige men möjlighet finns att studera detta utom- lands med viss del av undervisningen förlagd till Sverige på di- stans. Det förefaller inte meningsfullt att nu inrätta en utbildning i koreologi i Sverige, behovet av koreologer är alltför litet. Där— emot kan metoder för notation utvecklas såväl inom utbildningen av koreografer som den av repetitörer. I detta sammanhang är vi- deotekniken till stor hjälp. Bland annat av detta skäl är det viktigt att videokunskap ingår i dessa utbildningar.
Dansterapi
Utbildning i dansterapi planeras som försöksverksamhet inom Danshögskolan. Som en introduktion har en utbildning i danste- rapi anordnats som fristående kurs, 20 poäng på halvfart. Utbild- ning i dansterapi kräver omfattande insatser och resurser. Utbild- ning på området vid Danshögskolan bör enligt min mening anstå.
Planeringsår
Ett genomförande av mina förslag medför genomgripande för- ändringar av utbildningen vid Danshögskolan. Jag föreslår att re— geringen tillsätter en arbetgrupp med uppdrag att utarbeta förslag till uppläggning och genomförande av den nya organisationen och de nya utbildningarna.
Danshögskolan har 1 professur (koreografi från 1992—07— 01), 1 högskolelektorat, 18 högskoleadjunkturer, 48 timanställda lärare och ackompanjatörer samt ett antal tillfälliga lärare och musiker anställda. Flertalet arbetar inom danspedagogutbildningen. Inför ett genomförande av mina förslag blir det nödvändigt att detalj- studera lärarkårens sammansättning och tjänsternas inriktning. Det förhållandevis stora antalet timanställda och tillfälligt anställ- da bör kunna underlätta föreslagna förändringar.
Förslagen om nya utbildningar kan om resurser tillförs genom— föras 1994/95 om beslut tas 1993 och utbildningarna förbereds och detaljplaneras under 1993/94. Professuren i dans bör inrättas 1993/94 och lektoratet i dans 1994/95.
Till viss del kan kostnaden för dansarutbildningen täckas ge- nom att den lokala linjen i folkdans avvecklas och dess resurser
SOU 1992: 12 Kapitel 10
överförs till dansarutbildningen. En annan möjlighet till omför- delning av resurser är att minska antagningen till danspedagogut- bildningen och överföra frigjorda resurser till de nya utbildning- arna. Nya resurser måste emellertid tillföras därutöver och försla- get ligger således utanför de ekonomiska ramarna.
De lokaler Danshögskolan disponerar är nyligen iordningställ- da och bör kunna fungera väl även med de föreslagna nya utbild- ningarna.
Förslag
— Danspedagogutbildningen utvecklas med sikte mot dansun- dervisning i skolan. — Danspedagogutbildningen för yrkesdansare (40 poäng) ses över i syfte att höja nivån, alternativt avvecklas den. — Folkdansutbildningen (80 poäng) avvecklas för att frigöra resurser till dansarutbildningen. — Ett lektorat i danspedagogik inrättas från 1994/95 genom omvandling av befintliga tjänster.
Förslag utanför befintliga ekonomiska ramar
— Dansarutbildning (80 poäng) inrättas 1994/95 med en årlig antagning om åtta studerande. Den årliga kostnaden kan uppskattas till 3 miljoner kronor. — En professur i dans inrättas 1993/94 och ett lektorat i dans 1994/95. Kostnaderna för dessa är inräknade i ovan angivna belopp för dansarutbildningen. - Repetitörsutbildning (40 poäng) inrättas 1994/95 med pe- riodiserad antagning om åtta studerande. — Balettmästarutbildning (40 poäng) inrättas 1995/96 med pe- riodiserad antagning om fem studerande. Den årliga kostnaden för repetitörs— och balettmästarutbild— ningarna kan tillsammans uppskattas till 1 miljon kronor.
— Regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att utarbe- ta förslag till uppläggning och genomförande av den nya organisationen och de nya utbildningarna.
SOU 1992: 12 Kapitel 10
11. Mim
11.1. Nuvarande utbildning
Utbildning i mim ges inom mimlinjen vid Danshögskolan. Under- visningen bedrivs i Teaterhögskolans i Stockholm lokaler. Utbild- ningen är treårig och antagning har skett vart tredje år. Det är så— ledes endast en grupp i utbildning samtidigt. 1992, som skulle va- rit antagningsär, görs ett uppehåll. Resurserna används 1992/93 till förutbildning och vidareutbildning.
11.2. Överväganden och förslag
Utbildningen har hög kvalitet och har lett till att en rad konstnär- ligt intressanta mimgrupper har bildats. Arbetsmarknaden är emellertid ytterst begränsad.
Jag föreslår att mimutbildningen och de resurser i form av lä- rartjänster, rörliga medel m.m. som avsatts för denna, organisato— riskt överförs till den av mig föreslagna Scen/mediehögskolan. Mimutbildningen föreslås utgöra en institution och ledas av hu- vudläraren, tillika prefekt. (Se vidare kapitel 5.)
Om mitt förslag om inrättande av en sådan högskola inte ge- nomförs föreslår jag att mimutbildningen överförs till Teaterhög- skolan i Stockholm.
Jag föreslår att antagning till grundutbildningen skall ske vart fjärde år. Under år då grundutbildning ej pågår, används resurser- na till efterutbildning i mim för yrkesverksamma mimare, skåde- spelare och dansare.
På sikt bör en professur i mim inrättas.
Förslag — Mimutbildningen överförs organisatoriskt från Danshögsko-
lan till Scen/mediehögskolan. - Antagning görs vart fjärde år.
SOU 1992: 12 Kapitel I 1
12. Teater
12.1. Nuvarande utbildning
Skådespelarlinje (140 poäng) finns vid teaterhögskolorna i Stock- holm och Malmö samt vid Teater— och operahögskolan i Göte- borg. Medielinjen för film/TV, radio och teater vid Dramatiska institutet utbildar regissörer, dramaturger, scenografer, producen- ter, maskörer och tekniker. Medielinjen omfattar 120 poäng med undantag för radioutbildningen som avslutas efter 80 poäng.
12.2. Utvecklingsbehov
Kontakten mellan utbildningarna vid teaterhögskolorna och den verklighet eleverna möter ute på teatrarna efter avslutad utbild- ning är i vissa avseenden inte tillräcklig. Praktikperioderna om en termin, som är obligatoriska i utbildningen, är avsedda att avhjäl- pa den bristen. Praktikperioderna kräver omfattande planering från skolorna. De kräver också engagemang och intresse från be- rörda teatrar, men praktiken genomförs ofta på teatrarnas villkor och svårigheterna att få fullödig praktik är påfallande och under- lättas inte av att teatrarna arbetar med en trängd ekonomi. Utfal— let blir naturligt nog varierande.
Diskussionen om Skådespelarutbildningen har länge kretsat kring problemet att en utbildning som varken är knuten till andra teaterutbildningar eller till en teater kan bli ett isolat. Det finns risk för att eleverna får alltför liten insikt i de arbetsuppgifter öv- riga yrkesgrupper på teatern har och över huvud taget i hur det kollektiva arbetet på en teater fungerar. En livlig diskussion om hur en sådan isolering ska kunna motverkas har förts genom åren.
De förslag som förts fram i denna diskussion kan i huvudsak hänföras till en av två modeller. Den ena går ut på att skapa ett starkare samband mellan utbildningen och den praktiska verk- samheten på en bestämd teater genom en långt gången integre— ring av utbildning och praktik. Denna integrering skall ske genom att eleven knyts till en bestämd teater och tillbringar omkring hälften av sin utbildningstid där. Enligt den andra modellen skall i stället teaterhögskolorna breddas genom att också utbildning till andra teateryrken — i första hand regissörer — förläggs dit. Därige- nom kan teaterhögskolorna bli centrum för utveckling med upp- förande av egna föreställningar i samarbete med dramatiker, yr- kesverksamma skådespelare, scenografer m.fl. Denna andra mo-
SOU 1992: 12 Kapitel 12
dell har vunnit allt mer gehör allteftersom teaterhögskolorna efter SOU 1992: 12 högskolereformen utvecklat sina arbetsformer och etablerat sig Kapitel 12 som en egen kraft vid sidan av teatrarna. Jag har tagit denna mo- dell som utgångspunkt för mina förslag.
12.3. Överväganden och förslag 12.3.1 Försök med undervisningsteater inleds i Stockholm
Förslag om ett alternativ till praktik har våren 1991 förts fram av bl.a. rektorerna vid Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet (DI) i en skrivelse till dåvarande utbildningsministern Göransson. Regeringen har sedermera genom beslut den 22 au- gusti 1991 överlämnat skrivelsen till mig.
I skrivelsen föreslås ett samarbetsprojekt mellan teaterhögsko- lan och DI i samverkan med någon eller några teatrar. Projektet kallas undervisningsteater och har som mål att teaterstuderande vid teaterhögskolan och DI skall möta professionella skådespelare och regissörer i ett gemensamt arbete med gestaltningsproblem. Också eleverna vid Dramatiska institutets olika teaterteknikerut— bildningar skulle delta i projektet som en del av sin utbildning.
Undervisningsteatern skulle ingå som en del av utbildningen och ersätta praktikterminen vid teaterhögskolan. För DI:s del skulle den lösa det ständigt återkommande problemet att arrange- ra samarbeten med den professionella teatern när eleverna skall göra sina slutproduktioner. Det skulle skapa möjligheter att ut- veckla samarbetsformer mellan de olika yrkesområdena inom tea- tern såväl inom skolorna som i ett samspel mellan skolorna och yrkeslivet. Utbildningsteatern skulle som ett integrerat inslag i un- dervisningen ge en konkret inblick i professionellt teaterarbete.
Det finns intresse från yrkesverksamma skådespelare att delta i projektet och teaterinstitutioner är positiva till idén att ”låna ut" skådespelare. Inom projektet finns även ambitionen att under led- ning av professorerna i dramatik, regi och scenisk gestaltning få fram ny svensk dramatik. Samarbete skulle initieras med andra konstnärliga högskoleutbildningar, exempelvis i dans, mim, opera, musik och bildkonst och göra det möjligt för unga konstnärer att arbeta och formulera sig tillsammans.
Ledande företrädare för Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet har gemensamt ställt sig bakom förslaget om inrättandet av en undervisningsteater. Den samverkan kring projektet som är en första förutsättning för genomförande är allt- så redan etablerad. Möjligheterna till samarbete ökar ytterligare om mitt förslag att organisatoriskt föra samman de två enheterna i en scen/mediehögskola förverkligas.
1 1 l 1 1
Praktiska förutsättningar för att förslaget om undervisningstea- ter skall kunna genomföras är att det finns en teaterlokal och andra resurser tillgängliga för att driva den samt att teatrar är in- tresserade att samarbeta i första hand genom att låta skådespelare delta inom ramen för sina anställningar.
Projektet tänks till en början bedrivas på försök under tre år med utvärdering efter två år. Lokalfrågan bör därför lösas inom befintliga lokaler. Beslut har fattats om att rusta upp en byggnad på teaterhögskolans område så att den kan användas som teaterlo- kal och den torde kunna utnyttjas för undervisningsteatern. Ut- värderingen av projektet kommer att visa om komplettering av lokaler behövs om försöket leder till en permanent verksamhet.
Flera teatrar har visat intresse för att låta till dem knutna skå- despelare, regissörer och andra medverka i undervisningsteatern inom ramen för sina anställningar, men vilka åtaganden dessa teatrar slutligen kan göra måste undersökas närmare.
Projektet är mycket intressant och kan komma att berika såväl teaterutbildningen som teaterlivet i stort. I den mån Teaterhög— skolan i Stockholm och Dramatiska institutet inte kan säkra dess genomförande inom ramen för sina ordinarie resurser bör medel tillskjutas i särskild ordning. Jag bedömer att ett engångsanslag behöver tillskjutas för att ge förutsättningar att genomföra den angivna försöksverksamheten på den nivå som anges i skrivelsen.
Förslag
— Utanför befintliga ekonomiska ramar tilldelas Teaterhög- skolan i Stockholm ett engångsanslag om 0,5 miljoner kro- nor för att i samverkan med Dramatiska institutet genomfö- ra en treårig försöksverksamhet med undervisningsteater. Dessförinnan bör dock klarläggas vilka teatrar som är be- redda att medverka i projektet liksom formerna och villko- ren för denna medverkan.
12.3.2. Försök med dockteaterutbildning
I skrivelse till dåvarande utbildningsministern Bengt Göransson den 7 december 1989 pekade Unirna Sverige ( Svenska avdelning- en av Union Internationale de la Marionette) på bristen på utbild- ning av dockspelare och regissörer inom dockteatern. Sedan bl.a. Utredningen angående översyn av dramatiska institutet yttrat sig över framställningen överlämnades den av utbildningsdeparte- mentet till mig den 29 november 1990.
I yttrande den 19 februari 1990 över UNIMA:s skrivelse anför- de utredningen om Dramatiska institutet att en begränsad för- söksverksamhet med dockteaterutbildning kunde knytas till ut—
SOU 1992: 12 Kapitel 12
bildningen vid Dramatiska institutet eller Teaterhögskolan i Stockholm. I en skrivelse till utbildningsdepartementet den 15 ju- ni 1990 föreslog utredningen att Teaterhögskolan i Stockholm får departementets uppdrag att komma in med förslag om en treårig försöksverksamhet med dockteaterutbildning med en precisering av kostnaderna för denna. Försöksverksamheten bör enligt utre- daren administreras av teaterhögskolan, som skulle anvisas sär- skilda medel för dockteaterutbildningen. Undervisningen bör be- drivas i nära samarbete mellan teaterhögskolan och Dramatiska institutet. Jag delar DI—utredarens uppfattning.
Förslag
— Regeringen ger Teaterhögskolan i Stockholm i uppdrag att utarbeta ett förslag till försöksverksamhet med dockteater- utbildning.
12.3.3. Regiutbildning inrättas vid Teaterhögskolan i Malmö
Linjenämnden för skådespelarlinjen vid Universitetet i Lund har framfört förslag om att regiutbildning förläggs till Teaterhögsko- lan i Malmö. Universitetet i Lund förde förslaget vidare i sin an- slagsframställning för 1990/91—1992/93. Linjenämnden anser att det skulle vara en självklar vinst för utbildningen vid högskolan om den breddas så att inte endast skådespelare utbildas där. Se- dan några år bedrivs en partiell utbildning av främst regielever, men även elever i dramaturgi, vid Teaterhögskolan i Malmö i samarbete med Dramatiska institutet.
Den regiutbildning linjenämnden vill införa vid Teaterhögsko— lan i Malmö bygger på en pedagogik med delvis gemensamma ut- bildningsblock för regi— och skådespelarelever. Regieleverna skall i ett tidigt skede få grundläggande träning i röst och tal, rörelse och rollgestaltning för att få egen erfarenhet av skådespelarens ar- bete. I huvudsak skall dock regieleverna ha separat utbildning. Denna modell är väl prövad i andra länder, där det också är van- ligare än i Sverige att flera av teaterns yrkeskategorier utbildas tillsammans.
Regiutbildningen förutsätts kunna ske i nära samarbete med såväl institutionsteatrar som fria teatergrupper i regionen.
Utbildningen föreslås omfatta 120 poäng med en antagning av två regielever per år med eventuell periodisering för antagning av regielever som redan varit yrkesverksamma som skådespelare. För den gruppen kan utbildningen enligt linjenämnden vara 80 poäng. Systemet med växelvis antagning av två skilda kategorier av regi- elever förstärker den profil linjenämnden vill ge den nya regiut-
SOU 1992: 12 Kapitel 12
bildningen: regissörer med nära samband med skådespelaryrket, regissörer och skådespelare som en slagkraftig, konstnärlig enhet.
Jag finner linjenämndens förslag väl grundat. Det kan emeller- tid inte genomföras inom befintliga ekonomiska ramar. Jag före- slår att medel tillskjuts för inrättande av utbildning i teaterregi vid Teaterhögskolan i Malmö.
Förslag
- Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas en treårig ut- bildning av teaterregissörer med två årsplatser vid Teater- högskolan i Malmö. Kostnaderna kan uppskattas till 0,5 miljoner kronor per år.
12.3.4. Skådespelareutbildningen i Göteborg avvecklas
Utbildningen av skådespelare är något överdimensionerad. Jag fö- reslår att Skådespelarutbildningen vid Teater— och operahögskolan i Göteborg läggs ned. Som närmare framgår av kapitel 13 föreslår jag att utbildning av musikalartister i stället förläggs dit. Förslaget om avveckling av Skådespelarutbildningen i Göteborg är därmed inte så drastiskt som det i förstone kan te sig eftersom den delvis kompenseras av att en ny, näraliggande utbildning inom scenom- rådet etableras vid Teater— och operahögskolan.
Förslag
- Utbildningen vid den nuvarande skådespelarlinjen vid Tea- ter- och operahögskolan i Göteborg avvecklas fr.o.m. 1994/95. Den sista antagningen görs 1993/94. De resurser som frigörs tillförs en ny utbildning för musikalartister vid Teater— och operahögskolan i Göteborg.
12.35 Frågan om nya teaterutbildningar i Norrland
Högskolan i Luleå har i skrivelse 1991-05-29 till mig fört fram förslag om att inrätta skådespelarutbildning knuten till Norrbot- tensteatern i Luleå, ljudingenjörsutbildning vid Musikhögskolan i Piteå och scenografiutbildning i Skellefteå.
SOU 1992: 12 Kapitel 12
Skådespelarutbildning i Luleå SOU 1992: 12 Kapitel 12 Högskolan i Luleå, Norrbottensteatern, Norrbottens läns landsting och Luleå kommun har utarbetat ett förslag om att skådespelarut— bildning inrättas vid Norrbottensteatern i Luleå. Det ingick i hög- skolans anslagsframställning 1989. UHÄ förde förslaget vidare till utbildningsdepartementet. Förslaget föranledde dock ingen åt- gärd. Förslaget följer den linje som förordar stark integrering av ut- bildning och arbetet på en bestämd teater. Utbildningen skulle or- ganiseras i anslutning till Norrbottenteaterns arbete, där teaterns produktion och skolan skulle ha samma prioritetet. Utbildningen skulle vara fyraårig och antagning av sex elever ske vartannat år. Utbildningen skulle avse teater, film samt radio och TV.
Jag är inte beredd att föreslå att skådespelarutbildning inrättas i Luleå. Dimensioneringen av Skådespelarutbildningen är redan något för stor. Den breddning av utbildningen inom kulturområ- det, som är ett önskemål från Högskolan i Luleå, bör enligt min mening i första hand ske inom Musikhögskolan i Piteå. Nedan förordar jag att ljudtekniker utbildning förläggs dit. Jag föreslår också en förstärkning av utbildningen där genom en ökning av antalet årsplatser i kyrkomusikerutbildningen (se avsnitt 14.3.2).
Ljudteknikerutbildning förläggs till Musikhögskolan i Piteå
Fram t.o.m. 1991/92 finns en ettårig kommunal, postgymnasial ljudteknikerutbildning lokaliserad i samma byggnad som Musik- högskolan i Piteå. Mellan denna utbildning och musikhögskolan har ett nära samarbete etablerats, bl.a. genom att ljudteknikerele- verna dokumenterar praktik som de studerande på kyrkomusiker- linjen genomför. Denna utbildning övergår 1992/93 till att bli en tvåårig ljudingenjörsutbildning på högskolenivå organiserad som lokal linje vid Högskolan i Luleå. Den skall bestå av ett gemen- samt basår för ljudteknik - med möjlighet för etappavgång för dem som så önskar — och därefter ett års specialisering antingen mot musikljudteknik eller teaterljudteknik. Dramatiska institutet har medverkat vid uppläggningen av utbildningen.
Högskolan i Luleå förslår i sin skrivelse till mig att ljudtekni- kerutbildningen anvisas särskilda medel och ges permanent karak- tär med förläggning till Musikhögskolan i Piteå. Utbildningen skulle vara tvåårig med en årlig antagning om tio elever. Det and- ra året skulle de studerande specialisera sig på musikljudteknik el- ler teaterljudteknik.
Jag finner Högskolans i Luleå förslag väl grundat. Den före- slagna utbildningen ryms emellertid inte inom befintliga ekono-
1 l
i 1 I. 1' 1
miska ramar. Jag föreslår att medel tillskjuts för inrättandet av en permanent ljudteknikerutbildning vid Musikhögskolan i Piteå i enlighet med förslaget från Högskolan i Luleå.
Förslag
— Utanför befintliga ekonomiska ramar inrättas en tvåårig ut- bildning i musik— och teaterljudteknik vid Musikhögskolan i Piteå med en årlig intagning om tio elever. Utbildningen bör samordnas med motsvarande utbildningar vid Drama— tiska institutet. Kostnaderna kan uppskattas till 2 miljoner kronor per år.
Scenografutbildning i Skellefteå
I Skellefteå finns inom gymnasieskolan en påbyggnadsutbildning i scenografi under namnet Nordiska scenografiskolan. Utbildningen är tvåårig och sexton elever tas in varje år. Sedan 1989 ingår i skolan en utbildning i TV-scenografi. Skellefteå kommun har i skrivelse till UHÄ och Dramatiska institutet den 22 augusti 1990 föreslagit att Nordiska scenografiskolan överförs till högskolan. Högskolan i Luleå har i anslagsframställning uttalat sig för att den omvandlas till högskoleutbildning.
I skrivelsen till mig föreslår Högskolan i Luleå, i samverkan med Dramatiska institutet, att den nämnda utbildningen i TV— scenografi samt den för dekormålare och attributmakare överförs till högskoleutbildning.
Det är enligt min mening inte motiverat att inrätta högskoleut- bildning inom nämnda ämnesområden i Skellefteå. Jag ansluter mig till synpunkter som anförts av den särskilde utredaren som sett över verksamheten vid Dramatiska institutet: Vissa av de tek- nikerutbildningar som DI bör ta ansvar för kan genomföras i form av praktikutbildning ute på teatrarna, varvid DI bör svara för planering och ledning av utbildningen samt genomföra de teo- retiska avsnitten av undervisningen. Andra teknikerutbildningar kan, åtminstone delvis, förläggas till utbildningsenheter ute i lan- det. Om t.ex. ljudteknikerutbildningen i Piteå förs in under hög- skolan i Luleå bör det finnas goda möjligheter att samordna den- na utbildning med motsvarande utbildningar inom Dramatiska in- stitutet. Däremot bör den utbildning av dekormålare som efter— lysts av bl.a. teatrarna förläggas till Stockholm, på samma sätt som tidigare skett är 1977. Det är de stora teaterinstitutionerna som har behov av denna yrkesgrupp och där finns kunskaperna och praktikmöjligheterna. Frågan om utbildning av dekormålare bör lösas genom en ny punktinsats liknande den som med så
SOU 1992: 12 Kapitel 12
lyckat resultat genomfördes i slutet av 1970—talet. (Se DI - en SOU 1992: 12 högskola i utveckling, SOU 19901104 S. 58). Kapitel 12
13. Musikdramatik sou 1992: 12 Kapitel 13
13.1. Nuvarande utbildning
Sångare för opera och näraliggande musikdramatiska former ut- bildas inom musikdramatiska linjen (140 poäng) vid Operahög- skolan i Stockholm och Teater— och operahögskolan i Göteborg.
Operaregilinjen (80 poäng) är en lokal linje som inrättats vid Operahögskolan i Stockholm 1991/92. Planer på att inrätta en motsvarande linje 1992/93 vid Teater- och operahögskolan i Gö- teborg är långt gångna. Avsikten är att antagning skall ske vartan— nat år i Stockholm och vartannat år i Göteborg.
13.2. Utvecklingsbehov
Deltagande i föreställningar, som elevproduktioner och i form av praktik tillsammans med professionella operaartister, är en vä- sentlig del av utbildningen inom den musikdramatiska linjen. Kontinuerlig tillgång till en scen, lämpad för operaföreställningar är därför nödvändig.
I Göteborg kommer lokalbehovet att tillgodoses när musikhög- skolan och teater— och operahögskolan där inom kort flyttar in i nya lokaler. I Stockholm har man inte tillgång till egen scen utan är i stället hänvisad till inhyrning i olika teatrar vilket skapar merarbete och extra kostnader. Den repetitionslokal som skolan , disponerar är sedan länge utdömd som hälsovådlig. Den kommer !. troligen att sättas i stånd och blir då ett bra komplement till Ope- ; rahögskolans övriga lokaler men kan inte ersätta en scen. i l 1
13.3. Överväganden och förslag
Obligatorisk praktik om en termin ingår som en del av utbild— 1 ningen vid den musikdramatiska linjen. Det är emellertid ont om möjligheter att få meningsfull praktik i Sverige. Till viss grad har i . . 1 praktikplatser kunnat ordnas ute 1 Europa, men eftersom man i där på flera håll är i färd med att bygga upp nya Operautbildning— 1 är, delvis efter svensk förebild, kommer dessa praktikmöjligheter I troligen att minska. ; Operahögskolan i Stockholm har mot denna bakgrund utarbe- 1 tat ett förslag som man vill pröva som försöksverksamhet. Försla- ' get är att grundutbildningen avslutas efter tre år, i stället som nu efter tre och ett halvt, och att den termin som är praktikperiod
ersätts av möjligheten att under två år ingå i en operaensemble, SOU 1992: 12 knuten till skolan och som skall framföra kammaropera på olika Kapitel 13 håll i landet. I gruppen skall ingå sångare från två på varandra följande årsklasser, som avlöser varandra successivt. Formen för deltagande föreslås vara provanställning med minimilön. Samar- bete kan eventuellt ske med Riksteatern som har en resurs för musikteater. Den föreslagna verksamheten skulle skapa möjlighe- ter för nyexaminerade operasångare att, under fortsatt handled- ning från Operahögskolan, ingå i en ensemble där de får scenvana vilket ger dem värdefull komplettering av studierna.
En till Operahögskolan knuten ensemble skulle utan tvivel va- ra av stort värde och stärka kontakten mellan utbildningen och den verklighet eleverna möter efter avslutade studier vid högsko- lan. Förslaget om inrättandet av en operaensemble har dock en räckvidd som går utanför utbildningen som sådan och måste ses i sammanhang med de statliga insatserna på musikteaterområdet i stort. Jag anser att Operahögskolan bör arbeta vidare med sitt förslag. Den mest akuta frågan för Operahögskolans del torde va- ra att behovet av en scen tillgodoses. Regeringen har den 6 februari 1992 givit Statens kulturråd i uppdrag att undersöka möjligheten till ett samutnyttjande av Södra teatern för flera in— tressenter där bl.a. Operahögskolans behov bör kunna beaktas.
Utbildning av musikalartister och musikalregissörer i Göteborg
Teater— och operahögskolan i Göteborg har långt gångna planer på att inrätta en musikalutbildning omfattande 80 poäng vid sidan av den musikdramatiska utbildningen och skådespelarutbildning- en. Försöksverksamhet beräknas kunna starta 1992/93 med medel från anslaget för lokala och individuella linjer och fristående kur- ser (LIF). Avsikten är att bygga upp kompetens att utnyttja vid en permanent utbildning.
Enligt skolans egna preliminära beräkningar behövs en höjning
av anslagsnivån om ca 2 miljoner kronor för att genomföra en musikalutbildning.
Efterfrågan på välutbildade musikalartister är stor och växan- de. Det finns emellertid inte någon utbildning av musikalartister i ' Sverige. Inrättandet av en sådan utbildning skulle stimulera den inhemska särarten till förmån för en större variation i utbudet.
Det finns alltså behov av en högskoleutbildning av musikalar- tister i Sverige. Teater— och operahögskolan i Göteborg har mycket goda förutsättningar att ge utbildning av musikalartister. Samlokaliseringen med Musikhögskolan i Göteborg från 1992 kommer att öka förutsättningarna ytterligare.
__ ,_.__ ___—___,q ___—_ ”wp,—_...» .— ",...—.,-
Jag föreslår att utbildning av musikalartister (140 poäng) med en årlig antagning av åtta elever inrättas vid Teater- och opera- högskolan i Göteborg och att den ersätter skolans utbildning av skådespelare för talscenen vid skolan. Utbildningen av skådespela- re är något överdimensionerad i förhållande till arbetsmarknaden. Resurserna från Skådespelarutbildningen överförs till musikalut- bildningen.
Den planerade utbildningen i operaregi (80 poäng) vid Teater— och operahögskolan inriktas mot musikalregi i samband med in- rättandet av en utbildning av musikalartister. Två elever antas vartannat år.
Förslag
— Utbildning av musikalartister inrättas vid Teater- och ope- rahögskolan i Göteborg med resurser överförda från skåde- spelareutbildningen, som awecklas. — Den planerade utbildningen i operaregi vid Teater— och operahögskolan i Göteborg inriktas mot musikalregi.
SOU 1992: 12 Kapitel 13
Ww- _
i l 1 1
14.1. Nuvarande utbildning
Musikerlinje (80/160 poäng) med utbildning av bl.a. instrumental- musiker, sångare, komponister och kyrkomusikerlinje finns vid musikhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kyrkomu— sikerlinje (160 poäng) finns även vid Musikhögskolan i Piteå. Ut- bildning av musiklärare ges vid de fyra nämnda musikhögskolor- na samt vid Ingesunds musikhögskola i Arvika och vid Musikhög- skolan i Örebro.
Den kortare varianten av musikerlinjen är främst att betrakta som en kompletteringsutbildning.
14.2. Utvecklingsbehov
Grundutbildningen för musiker och sångare har utvecklats med utgångspunkt i OMUS—reformen och fått ökad stadga sedan in- trädet i högskolan. Genom att en stor del av undervisningen är obligatorisk har emellertid de studerande små möjligheter att själ— va forma sin utbildning. Det hänger delvis samman med att ut- bildningarna vid musikhögskolorna är mycket likartade, vilket i sin tur lett till att musikutbildningen sedd i ett samlat, nationellt perspektiv knappast kan sägas utnyttja sina resurser fullt ut i alla avseenden. Därtill kommer att grundutbildningen inom vissa om- råden är överdimensionerad medan möjligheterna till påbyggnads— utbildning är för små. I det följande berör jag dessa frågor närma— re.
Som vid de flesta av de konstnärliga högskolorna är lärarstruk- turen vid musikhögskolorna skev med alltför många adjunkturer och alltför få lektorat. Därtill kommer att professurerna är ojämnt fördelade mellan skolorna. Mest påfallande är bristen på professurer i Göteborg och behovet av permanentning av de två professurerna i Piteå.
14.3. Överväganden och förslag
Någon lägsta åldergräns för antagning till musikerlinjen är inte uppställd även om fyllda sexton är vanligen iakttas som sådan gräns eftersom sökande i regel antas tidigast det år han eller hon avslutar grundskolan. Dispenser för yngre elever förekommer dock. Skälet till att unga elever antas är att flertalet instrument
SOU 1992: 12 Kapitel 14
kräver kontinuerlig utbildning och övning från tidiga år och att SOU 1992: 12 gymnasiestudier kan innebära ett allvarligt avbräck i denna trä- Kapitel 14 ning. Jag föreslår emellertid generellt införande av allmän hög- skolebehörighet för antagning till konstnärliga högskoleutbild- ningar, dvs. i praktiken en 18—årsgräns (se kapitel 4).
14.3.1. Musikerlinjen
Ökad flexibilitet
En större flexibilitet i utbildningen vid musikerlinjen är önskvärd. En lämplig utgångspunkt för en ökning av flexibiliteten är att en grupp centrala ämnen förblir obligatoriska medan övriga läggs upp efter den studerandes eget planerade val. En sådan upplägg- ning måste givetvis övervägas noggrant så att den obligatoriska delen omfattar nödvändiga ämnen och så att de studerande får ett väl anpassat urval ämnen att välja bland. De valfria ämnena kan ges i form av kurser, årsvis upplagda projekt eller individuella studier. Uppläggningen behöver inte vara lika vid de olika musik— högskolorna men viss samplanering är av värde.
Överdimensionering
Antalet elever som antas inom de olika instrumentområdena styrs i stor utsträckning av antalet begåvade sökande. Intresset för ut- bildning på vissa instrument växlar över tiden, exempelvis beroen- de på tillgången till en särskilt stimulerande lärare. Inom andra områden är antalet sökande kontinuerligt stort.
Stor flexibilitet måste finnas vid antagning. En för flera år framåt fastställd kvotering olika elevkategorier emellan skulle kunna få ödesdigra konsekvenser genom att man för att fylla vissa kvoter kan bli tvungen att anta studerande som inte är i nivå med de övriga. Det är emellertid viktigt att uppmärksamma att en del utbildningsområden är överrepresenterade bland de studerande. Antagningen till dessa bör dämpas.
Antagningen till musikerlinjen och fördelningen av platser på olika instrumentutbildningar görs bl.a. med utgångspunkt i att elevorkestern vid musikhögskolorna skall ha full instrumentupp- sättning, dvs. i stort sett svara mot den som symfoniorkestrar nor- malt har. Att musikhögskolorna vill tillförsäkra sig ett studeran- deunderlag för alla former av ensemble— och orkesterundervis— ning har till följd att utbildningen på vissa instrument blir överdi- mensionerad i förhållande till arbetsmarknaden. Kravet på att samtliga instrument i musikhögskolornas symfoniorkestrar skall besättas låser därmed resurser och gör det svårt att skapa utrym- me för nya initiativ.
. ...”—_ WFL. .
Musikhögskolorna är medvetna om att antagningen till vissa områden är överdimensionerad. Det gäller i första hand sång, pia- no, blockflöjt, gitarr och cembalo. En konsekvens av detta är att musikhögskolorna kommit överens om att utbildning i blockflöjt endast skall ges i Stockholm. Det är angeläget att skolorna ge— nomför en fördelning mellan sig även på andra områden där an- tagningen totalt sett är för stor.
Musikhögskolorna har framhållit att en noggrann analys av den framtida arbetsmarknaden bör göras innan förändringar i di- mensioneringen av olika delområden genomförs. Erfarenheterna visar emellertid att det är i det närmaste omöjligt att göra tillför- litliga prognoser på arbetsmarknaden för konstnärligt verksamma. Sådana prognoser skall avse en arbetsmarknad som ligger cirka tio år framåt i tiden. Det internationella utbytet av artister kan förutses komma att öka, men det är svårt att bedöma vad det kan medföra för konsekvenser på den svenska arbetsmarknaden. Ock- så kraften i och inriktningen av den framtida kulturpolitiken har stor betydelse för arbetsmarknaden. Arbetmarknadsprognoser kan därför inte ligga till grund för annat än kvalificerade gissningar om de musikstuderandes framtida utkomstmöjligheter.
Musikhögskolorna bör profileras
Musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg har av tra- dition strävat efter att ge likartad utbildning och avstått från att profilera sig gentemot varandra. Vissa specialiteter har emellertid utvecklats vid de olika högskolorna, som exempelvis elektronmu- sik och jazzinriktning inom individuell studiegång i Stockholm, kammarmusik och arbete med att förbereda för en utvidgad mu- sikerroll i Malmö, en med teater- och operahögskolan integrerad sångutbildning och den nära anknytningen till musikvetenskap i Göteborg.
Allmän grundutbildning måste även i fortsättningen ges vid de tre musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg men med en koncentration av vissa ämnen till en, eventuellt två, av skolorna skulle resurserna kunna tillvaratas mer effektivt än nu, t.ex. då det gäller att säkra en stor spännvidd i landets musikerut- bildning. Det är ett alternativ till att öka mångfalden genom en större antagning vid varje skola, vilket är ett önskemål från mu- sikhögskolorna.
Jag har under utredningens gång övervägt olika former för en fördelning på musikhögskolorna av det nationella ansvaret inom musikerutbildningen. Bland mina överväganden har ingått en koncentration av påbyggnadsutbildningen till Stockholm - för vil— ket ekonomiskt utrymme skulle lämnas genom en minskning av antalet utbildningsplatser vid grundutbildningen där — samt att förlägga utbildningen i elektronmusik i sin helhet dit. Jag har
SOU 1992: 12 Kapitel 14
också övervägt att utbildning i sång endast skall ges i Malmö med tanke på att det totala utbildningsutbudet i sång är för stort. Vad gäller Musikhögskolan i Göteborg ligger en ytterligare integrering av musik- och Operautbildningarna samt en fortsatt utveckling av samarbetet med musikvetenskap nära till hands. Bland mina över- väganden har vidare ingått att kyrkomusikerutbildningen i Stock— holm i sin helhet överförs till Musikhögskolan i Piteå, men jag har stannat för att föreslå att tre utbildningsplatser flyttas från Stockholm till Piteå (se 14.3.2).
Enligt min mening bör en profilering ske musikhögskolorna emellan. Kontakter med företrädare för musikhögskolorna och musiklivet i övrigt har emellertid visat att tiden inte är mogen för en tydlig ämnesmässig profilering. Jag finner därför att den bör få växa fram i fortsatta diskussioner mellan skolorna. Sådana dis- kussioner pågår och viljan att finna former för utveckling och förändringar är påtaglig. Jag är alltså inte beredd att precisera ett samlat förslag om profilering men föreslår att musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg får i uppdrag att gemensamt ut- arbeta en plan för profilering av respektive utbildningar som kan sättas i verket under budgetperioden 1996/97-1998/99. De bör därvid föreslå en ansvarsfördelning i ett nationellt perspektiv så att utbildning finns tillgänglig i landet inom samtliga instrument- områden och att andra utbildningsbehov tillgodoses med hänsyns- tagande till att vissa delar av utbildningen är överdimensionerad. I planen bör också påbyggnadsutbildningen ingå. Med en sådan plan som underlag blir det möjligt att ta ställning till eventuella behov av förstärkning och utökning av musikutbildningen som helhet.
Utbildningens längd bör differentieras
Vid Musikhögskolan i Malmö har ett förslag till förändrad utbild- ningsstruktur utarbetats enligt vilket grundutbildningen för vissa instrumentgrupper skall omfatta 120 poäng, för andra 200 poäng. Bakgrunden är att en del studerande behöver längre tid för sina studier än nuvarande fyra år medan andra (företrädesvis blåsare med orkesterinriktning) kan anses nå motsvarande nivå på sina instrument redan efter tre års studier. Syftet är att höja kvaliteten på musikerutbildningen genom att erbjuda en förlängd, femårig utbildning, att profilera musikerutbildningen i Malmö genom nya fördjupningsalternativ samt att individualisera studierna genom att ge de studerande möjlighet att lägga upp egna studieprogram. Grundutbildningen skulle bestå av en tvåårig grundkurs och yt- terligare ett års studier med individuellt program. Denna utbild- ning skulle leda fram till konstnärlig högskoleexamen efter vilken man kan välja att avsluta studierna eller söka till den tvååriga kompletterande utbildningen, bestående av studier på huvudin-
SOU 1992: 12 Kapitel 14
strument jämte ett fritt kombinerat studieprogram. Även denna utbildning skulle leda fram till konstnärlig högskoleexamen.
Förslaget ryms inom nuvarande ramar för årsstudieplatser vid Musikhögskolan i Malmö.
Förslaget har utarbetats av utbildningsledaren vid Musikhög— skolan i Malmö Johannes Johansson. Det återges i bilaga 3.
En liknande modell för förändring och utveckling av utbild- ningen i gitarrspel har presenterats av lektorn i gitarrspel vid Mu- sikhögskolan i Göteborg, Josef Holeöek. Det syftar till att ge de studerande större möjligheter att välja inriktning och att fördjupa sig inom något område efter avslutad grundutbildning. Modellen går i stora drag ut på att erbjuda en treårig, avslutad grundutbild- ning och därefter en tvåårig fördjupningsutbildning med fyra oli- ka varianter. Efter avslutad grundutbildning skulle den studeran- de bli yrkesverksam, direkt eller efter några år fortsätta till för- djupningsutbildningen eller söka sig till annan skola i eller utom Sverige.
Om antalet gitarrelever minskas från sex till fem ryms också detta förslag inom nuvarande ekonomiska ramar.
Idén att differentiera längden på musikerutbildningen är enligt min mening intressant och har stora utvecklingsmöjligheter. Ut- bildningen vid musikerlinjen omfattar nu 160 poäng oavsett den studerandes huvudinstrument. Möjligheten att musikerutbildning- en skulle ha olika längd vid olika högskolor är en ny tanke. In- vändningen att det skulle kunna uppstå "A- och B-utbildningar" kan bemötas med att olika instrumentområden kräver olika lång utbildningstid, vilken ju är själva grunden för differentieringen. Det primära är inte utbildningens längd utan att musikern efter avslutad grundutbildning svarar mot de konstnärliga och andra krav som ställs i yrkeslivet.
Begrepp som lägre och högre musikerexamen blir inte aktuel- la. 120 poäng skall ge en färdig grundutbildning för vissa områ- den och det blir därmed inte fråga om lägre utbildning. Benäm— ningen på engelska måste dock bli Bachelor of Fine Art för 120 poängsutbildningen och Master of Fine Art för de andra.
Modellen kan enligt min mening vara en utgångspunkt för att pröva nya vägar inom musikerutbildningen och skapa större fri- het för eleverna att välja en utbildning som svarar mot deras öns- kemål. Vid förda diskussioner har idén emellertid inte vunnit ac- cept av musikhögskolorna i Stockholm och Göteborg, som inte är beredda införa den. De anser att tre års utbildning är för kort.
Förslag
Jag föreslår att Musikhögskolan i Malmö får i uppdrag att utveck- la sitt förslag med differentierad utbildningslängd med sikte på ett
SOU 1992: 12 Kapitel 14
genomförande från 1994/95. Examensbenämningen skall vara konstnärlig högskoleexamen. Poängantal och inriktning anges i examensbeviset.
Jag föreslår också att utbildningen i gitarrspel vid Musikhög- skolan i Göteborg delas i två etapper, varvid den första skall om- fatta 120 poäng, den andra 80 poäng. Examen med benämningen konstnärlig högskoleexamen skall kunna avläggas efter genomförd utbildning på såväl första som andra etappen. Poängantal och in- riktning anges i exaxrnensbeviset.
Påbyggnadsutbildning bör utökas
Behovet av att öka påbyggnadsutbildningen är stort medan, som nämnts, vissa delar av grundutbildningen är överdimensionerad.
Påbyggnadsutbildning i olika former ger tid och tillfälle till konstnärlig fördjupning och mognad. Relationen mellan grundut- bildning och påbyggnadsutbildning bör ses över för att få en bätt- re balans mellan dessa. Det finns skäl att minska antalet platser i grundutbildningen och använda därvid frigjorda resurser för att öka antalet platser inom påbyggnadsutbildningen. Det gäller i synnerhet Musikhögskolan i Stockholm som har flest antal platser inom grundutbildningen. En koncentration av resurserna för på- byggnadsutbildning till Stockholm förefaller rimlig. Denna fråga bör ingå i den plan för profilering som musikhögskolorna enligt förslag ovan ska lägga fram.
Edsbergs Musikinstitut skall utgöra en del av påbyggnadsutbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm
Edsbergs Musikinstitut har sin bakgrund i Sveriges Radios musik- skola som bildades 1958. Den ombildades till en fristående stiftel- se med Kungliga Musikaliska Akademien, Sveriges Riksradio AB och Institutet för Rikskonserter som stiftelsebildare 1986. Rege- ringen fastställde stadgarna samma år och skolan har nu en egen anslagspost i statsbudgeten under anslaget "Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.".
En arbetsgrupp inom Edsbergs Musikinstitut har lagt fram ett program för Edsbergs framtid. Målet är att institutet skall bedriva instrumental påbyggnadsutbildning med kammarmusikalisk in- riktning samt genom projekt— och kursverksamhet erbjuda etable- rade musiker en kvalificerad fortbildning. Särskild tonvikt skall enligt programmet läggas vid nutida musik. Internationella kon- takter och utblickar skall vara centrala för verksamheten. Den kammarmusikaliska inriktningen understryks genom att arbets- gruppen föreslår att stiftelsens namn ändras till Edsbergs Kam- marmusikinstitut.
SOU 1992: 12 Kapitel 14
Organisatoriskt föreslås stiftelseformen bibehållen då arbets- gruppen anser att den skapar möjlighet till önskvärd flexibilitet. Finansieringen förutsätts fortsatt ske över en särskild post i stats- budgeten.
Jag föreslår att verksamheten vid Edsbergs Musikinstitut, med bibehållen organisation, knyts till påbyggnadsutbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm. Det ger god grund för utbildning på hög internationell nivå och en koncentration av påbyggnadsut- bildning för kammarmusiker till Stockholm.
Förslag
— Musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg får i uppdrag att lägga fram förslag om en ämnesmässig profile- ring av utbildningen inom nuvarande musikerlinjen vid des- sa högskolor inför budgetperioden 1996/97-1998/99. — Musikhögskolan i Malmö ges uppdrag att utveckla förslag med differentierad utbildningslängd vid utbildning motsva- rande nuvarande fyraårig musikerlinje med sikte på genom- förande från 1994/95. — Utbildningen i gitarrspel vid Musikhögskolan i Göteborg delas i två etapper, den första omfattande 120 poäng, den andra 80 poäng. — Utbildningen vid Edsbergs Musikinstitut blir en del av på— byggnadsutbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm. Stiftelseformen bibehålls.
14.3.2. Kyrkomusikerlinjen
Högskoleutbildning för kyrkomusiker, som förbereder för yrkes- verksamhet som kyrkomusiker och lärare, finns vid de fyra mu- sikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Piteå. Lägre utbildning som leder till kantorsexamen erbjuds vid Stora Sköndal och inom folkhögskolans ram.
Tre årsstudieplatser överförs till Piteå från Stockholm
Utbildningen vid Musikhögskolan i Piteå är begränsad till linjerna för kyrkomusiker och musiklärare. Högskolan har, under de få år som gått sedan starten, etablerat en väl fungerande utbildning på dessa områden. Med lokala medel har två professurer inrättats på korttidsförordnanden, en i orgelspel och en i komposition. De har haft stor betydelse för den höga konstnärliga nivån på utbildning- en.
SOU 1992: 12 Kapitel 14
Det totala antalet nybörjarplatser vid kyrkomusikerlinjen är 27. Vid Musikhögskolan i Stockholm antas årligen nio elever, vid de övriga högskolorna vardera sex. Antalet sökande är lågt, men an- talet behöriga sökande svarar i stort sett mot antalet platser.
Antalet elever i Piteå behöver ökas, bl.a. för att ge större tjäns- teunderlag och över huvud taget för att skolan skall kunna ut- vecklas som studiemiljö och kreativt centrum. Ett led i åtgärderna för att stärka Piteåhögskolan kan vara att överföra utbildnings- platser från annan musikhögskola. Farhågor om att nya platser i Piteå inte kan fyllas förefaller överdrivna.
Jag föreslår att tre utbildningsplatser för kyrkomusiker och re- surser för dessa överförs från Musikhögskolan i Stockholm till Musikhögskolan i Piteå.
I kapitel 12 föreslår jag att utbildning av ljudtekniker inom teater— och musikområdena permanent inrättas vid Musikhögsko- lan i Piteå.
Förslag — Tre årsstudieplatser på nuvarande kyrkomusikerlinjen och
motsvarande resurser överförs till Musikhögskolan i Piteå från Musikhögskolan i Stockholm.
SOU 1992: 12 Kapitel 14
1 l 1
15. Utbildning av grafiker. Reklam— och kommunikationsutbildning
15.1. Nuvarande utbildning
Grafisk linje (80 poäng) finns vid Grafiska institutet/Institutet för högre kommunikations— och reklamutbildning och vid Högskolan för design och konsthantverk. Utbildningen i Stockholm omfattar 80 poäng och den i Göteborg 40 poäng.
Reklam— och kommunikationslinje (60 poäng) finns vid Gra- fiska institutet/Institutet för högre kommunikations— och reklam-
utbildning.
15.2. Överväganden och förslag
Det första årets studier vid den grafiska linjen ger en grund för arbete som faktor/försäljare på exempelvis tryckerier eller med produktutformning och produktion inom grafisk industri och re- klambyråer. Andra året ger en breddning och fördjupning för ar— betsledande uppgifter inom den grafiska branschen. Trots inslag av formgivning kan utbildningen inte sägas vara en konstnärlig utbildning i egenlig mening.
Jag föreslår att den ettåriga grafiska utbildningen vid Högsko- lan för design och konsthantverk avvecklas och att resurserna överförs till utbildningen i grafisk design där (se kapitel 8).
Inte heller utbildningen vid reklam— och kommunikationslin- jen kan sägas vara en konstnärlig utbildning i egentlig mening. Som framgår av kapitel 5 föreslår jag att Grafiska Institutet/Insti- tutet för högre kommunikations— och reklamutbildning överförs till universitet. I kapitel 17 föreslår jag att utbildning motsvarande den nuvarande grafiska linjen samt reklam- och kommunikations- linjen skall ligga utanför examenssystemet för de konstnärliga ut-
bildningarna.
Förslag
— Grafiska linjen (40 poäng) vid Högskolan för design och konsthantverk awecklas från 1993/94 och resurserna för denna överförs till utbildningen i grafisk design där.
SOU 1992: 12 Kapitel 15
16. Fort— och vidareutbildning 233219]? 12
Som fort— och vidareutbildning räknas nedan viss utbildning ut- över den egentliga grundutbildningen, nämligen påbyggnadsut- bildning, kompletteringsutbildning och kurser för yrkesverksam- ma.
16.1. Utvecklingsbehov
Att de konstnärliga högskoleutbildningarna står på en hög nivå och att de sedan högskoleinträdet fört in nya moment i undervis- ningen gör dem attraktiva för yrkesverksamma med utbildning från tidigare skeden. Efterfrågan på nya och kompletterande kun- skaper är avsevärd. Konstruktiva idéer och förslag till fort- och vidareutbildning inom en rad ämnesområden och i olika former finns inom skolorna. Förslagen speglar behoven bland de yrkes- verksamma och utvecklas i kontakt med deras organisationer. Kurser, seminarier och workshops genomförs för att fylla beho- ven och även som en del av de internationella satsningarna.
Anslaget för lokala och individuella linjer och fristående kur- ser, LIF—anslaget, är den resurs som används för genomförande av fort— och vidareutbildning. Särskilda, permanenta resurser för planering och genomförande saknas i regel vilket försvårar verk- samheten eftersom den endast kan bedrivas effektivt om den har kontinuitet.
En del av behoven av fort— och vidareutbildning kan fyllas ge- nom att platser avsätts inom ramen för kurser och projekt inom grundutbildningen.
Det nordiska samarbete som på senare tid förstärkts, bl.a. ge- nom Nordplusprogrammet, ger goda förutsättningar till överens- , kommelser de nordiska skolorna emellan om fördelning av ansvar i för fort- och vidareutbildning inom olika ämnesområden.
Av skolornas anslagsframställningar kommer att framgå den planering och beredskap för genomförande av fort- och vidareut- bildning som finns inom de olika konstnärliga högskoleutbild- ningarna. Det kan ligga till grund för eventuella förstärkningar.
16.2. Förslag
Nedan ges en sammanställning av förslag rörande fort- och vida- reutbildning som lämnats i tidigare kapitel. Därefter följer ett för-
slag rörande kompletteringsutbildningen av skådespelare och ope- SOU 1992: 12 rasångare. Kapitel 16
En mer flexibel organisation av utbildningen vid Konsthögsko- lan i enlighet med mitt förslag i kapitel 6 skapar större möjlighe- ter för samarbete mellan påbyggnadsutbildningarna vid Konsthög- skolans arkitekturskola och utbildningen i fri konst.
En konstpedagogisk påbyggnadsutbildning införs vid Konst- högskolan.
Ett genomförande av mina förslag i kapitel 8 skulle i vissa av- seenden förändra organisationen av utbildningen vid Konstfack på ett sätt som ökar förutsättningarna för samarbete mellan på- byggnadsutbildningen i foto och övriga utbildningar vid Konst- fack.
Högskolan för design och konsthantverk har kunnat bedriva påbyggnadsutbildning i textil design med resurser som ställts till förfogande inom ramen för den satsning på designutbildning som gjordes 1990/91. Önskemål om en fortsättning har framförts av skolan. Förslag om medel för en sådan kan inte läggas inom ra- men för befintliga resurser. Eventuellt kan utrymme skapas ge- nom omfördelning av resurserna inom skolan.
Dansare efterfrågar vidareutbildning för att de skall kunna an- vända sina erfarenheter och kunskaper inom närliggande yrkes- områden efter deras tidiga pensionering. Hittills har de kunnat er- bjudas en ettårig danspedagogutbildning. I kapitel 10 föreslår jag att utbildning av repetitörer och balettmästare inrättas. De vänder sig till dansare.
I kapitel 11 föreslår jag att antagningen till den treåriga utbild- ningen i mim regelmässigt skall göras vart fjärde år i stället för som nu vart tredje. Jag föreslår också att de resurser som därvid frigörs skall användas för vidareutbildning i mim av mimare, skå- depelare och dansare.
Som framgår av kapitel 14 anser jag att relationen mellan grundutbildning och påbyggnadsutbildning på musikområdet ge- mensamt bör ses över av musikhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg. De föreslås få i uppdrag att utarbeta en plan för profilering av grundutbildning och påbyggnadsutbildning som skall läggas fram inför budgetperioden 1996/97—1998/99. I kapitel 14 föreslår jag också att utbildningen vid Edsbergs musikinstitut skall räknas in i utbudet av påbyggnadsutbildning vid Musikhög- skolan i Stockholm.
Teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö ger kontinuerligt kompletteringsutbildning för yrkesverksamma skådespelare. Be- hovet av sådan utbildning var stort under 70- och 80—talen men är inte längre lika påtagligt. Jag föreslår att kompletteringsutbild- ningen för skådespelare avvecklas i sin nuvarande form. De resur- ser som då frigörs bör skolorna behålla för att periodiskt kunna
genomföra kurser för yrkesverksamma med hänsyn till aktuella behov eller för att förstärka grundutbildningen.
Kompletteringsutbildning finns också för sångare vid Opera- högskolan i Stockholm och vid Teater— och operahögskolan i Gö- teborg. Jag föreslår att också dessa utbildningar avvecklas i sin nuvarande form och att resurserna bibehålls inom skolorna för friare användning.
Förslag
Jag föreslår att kompletteringsutbildningen vid teaterhög- skolorna i Stockholm och Malmö och vid Operahögskolan i Stockholm och Teater— och operahögskolan i Göteborg av- vecklas i sin nuvarande form och att resurserna bibehålls vid skolorna.
SOU 1992: 12 Kapitel 16
17. Examina son 1992: 12 Kapitel 17
17.1. Det framtida examenssystemet
Som tidigare framhållits kommer universitet och högskolor i framtiden att arbeta med betydligt större frihet från direkt statligt inflytande än vad som nu är fallet. Statsmakterna kommer att in- skränka sig till att fastställa vissa övergripande mål för grundut- bildning och forskning. I vilka avseenden och i vilka former detta kommer att ske står ännu inte helt klart. I en promemoria som nyligen utarbetats inom regeringskansliet presenteras emellertid en modell för det kommande reformarbetet och vart det kan komma att leda (Fria universitet och högskolor. Ds 1992:1). Den är f.n. under remissbehandling.
Jag har i mina förslag om examina inom den konstnärliga hög— skoleutbildningen utgått från vad som sägs i Fria universitet och högskolor. Nedan följer en kort redogörelse för vad som sägs i & promemorian i fråga om det framtida examenssystemet. ' Varje universitet och högskola kommer själv att besluta om hur den grundläggande utbildningen ska organiseras vid den egna högskoleenheten. Linjesystemet ersätts av en central examensord- ning. Riksdagen fastställer de övergripande målen för högskoleut- ', bildningen. De blir gemensamma för all grundutbildning och an- ! ges i högskolelagen. Därutöver specifierar regeringen målen för l yrkesexamina (se nedan) 1 högskoleförordningen. Med utgångs- punkt i dessa av statsmakterna fastställda mål kommer mer preci— serade mål för olika utbildningar att sättas upp av universiteten f och högskolorna själva.
De grundläggande föreskrifterna om examina och andra regler 1, om högskoleutbildningen anges i ett kapitel i högskoleförordning- * en, medan de mer detaljerade föreskrifterna om vilka examina som skall finnas, vilka högskolor som skall ha examinationsrätt samt kraven för att erhålla examen — examensbeskrivningar — an- ges i en examensordning som biläggs förordningen. Ett förtydli- gande i examensbeviset i vad avser utbildningens innehåll blir en fråga för varje universitet och högskola att besluta om.
Det framtida examenssystemet kommer att omfatta dels gene- rella examina som svarar mot breda områden, dels yrkesexamina för mer specialiserade områden.
, Enligt departementspromemorian förefaller en struktur med " tre generella examina vara lämplig i framtiden. Dessa tre generel- la examina skulle vara kandidatexamen efter studier om minst tre år, magisterexamen efter studier om minst fyra år och högskole- examen efter studier om minst ett och ett halvt år.
För kandidat— och magisterexamen kommer att gälla särskilda krav på fördjupning i något ämne, svarande mot 60 respektive 80 poäng samt ett självständigt arbete av viss omfattning.
Utbildning om minst 60 poäng och för vilka det inte finns skäl att inrätta en särskild yrkessexamen avslutas med högskoleexa- men. Högskoleexamen ska normalt anges med viss inriktning.
Svarande mot dagens möjlighet att inrätta lokala utbildnings- linjer kan i det skisserade systemet universitetet och högskolor ge- nom egna beslut utveckla nya utbildningsalternativ och att utdela examina för sådana.
17.2. Överväganden och förslag
Examensbenämning
I Fria universitet och högskolor räknar man, som framgått, med två huvudtyper av examina på grundnivå i det framtida högskole- systemet: generella examina svarande mot breda områden och yr- kesexamina svarande mot mer specialiserade.
Den första frågan som reser sig är om konstnärliga examina i första hand är att betrakta som generella eller yrkesinriktade. Sva- ret blir i viss mån en paradox. Det konstnärliga utbildningarna är klart yrkesinriktade, men i detta sammanhang bör examina från dessa utbildningar betraktas som generella. Det senare hänger samman med i första hand två förhållanden.
För det första kräver konstnärsyrkena visserligen en kärna av särskilda kunskaper och färdigheter, men yrkeskraven låter sig in- te specificeras annat än i mycket allmänna termer eftersom den individuelle konstnären tar sig an och löser konstnärliga gestalt- ningsproblem på ett för honom unikt sätt. Många av de konstnär- liga yrkesområdena är så breda att utbildningen inte kan täcka in alla områdets aspekter — det finns utrymme för vitt skiftande ty- per av begåvningar och kunskaper inom ett och samma konstom- råde. Sålunda kan exempelvis en och samma person med fram- gång arbeta som fri konstnär, miljögestaltare, scenograf och illust- ratör. En koreograf är ofta dansare, en regissör ofta skådespelare och en musiker ofta kompositör. Fler exempel kan ges.
Det andra skälet för att inte examina från de konstnärliga ut- bildningarna ska falla under yrkesexamina är att sådana examina i regel skall ligga till grund för behörighet att utöva ett visst yrke. Att konstnärlig utbildning ens i någon avlägsen mening skulle bil— da grund för någon slags "legitimerad" konstnärlig verksamhet är helt främmande för vårt samhälle. Tvärtom innebär den konst- närliga frihet vi värnar om, bland mycket annat att var och en utan krav på formell utbildning skall kunna ägna sig åt konstnär- lig verksamhet, och efter egen förmåga ha den som yrke.
SOU 1992: 12 Kapitel 17
Jag anser alltså att de konstnärliga examina inte skall ses som yrkesexamina i det kommande examenssystemet. Enligt min me- ning bör konstnärliga examina inte heller anslutas till de generella kandidat— och magisterexamina. De krav som ställs för dessa är inte tillämpliga på konstnärlig utbildning.
Av de i departementspromemorian angivna examina återstår alltså högskoleexamen. Det är i och för sig möjligt att knyta de konstnärliga utbildningarna till denna examen med angivande av konstområde eller konstnärlig inriktning. Exempel: Högskoleexa- men i fri konst eller Högskoleexamen med inriktning mot fri konst. Jag har emellertid stannat för att föreslå att de konstnärliga utbildningarna hänförs till en särskild examen och föreslår att till de i promemorian upptagna examina läggs "konstnärlig högskole- examen". Till den läggs en specificering av utbildningsområdet, exempelvis konstnärlig högskoleexamen i dans och konstnärlig högskoleexamen i koreografi. Inom musikområdet anges exempel— vis huvudinstrument.
Genom inrättandet av en särskild examenstyp — konstnärlig högskoleexamen — för de konstnärliga utbildningarna görs en önskvärd markering av dessa utbildningar leder till vissa specifika yrkesområden, trots att kunskapskraven inte låter sig definieras li— ka klart som för yrkesexamina. Det kan dessutom vara en poäng att på grundutbildningsnivå göra en terminologisk boskillnad mel- lan konstnärlig och annan utbildning eftersom en sådan görs mel- lan konstnärligt utvecklingsarbete och forskning.
Förslag till konstnärliga högskoleexamina
Avgränsningen av mitt utredningsuppdrag har gjorts utifrån de utbildningslinjer inom det konstnärliga området som finansieras med medel från anslaget Utbildning för kultur och informations- yrken. Som framgått anser jag att samtliga utbildningar som in- ryms i dessa linjer skall finnas kvar. Även om utbildningarna i framtiden kan komma att organiseras på olika sätt vid olika enhe- ter, kommer de enligt mitt förslag alltså att kvarstå och leda fram till examen. Också de av mig föreslagna nya utbildningarna i sce- nografi och utställningsgetaltning, i klädformgivning och av dan— sare, teaterregissörer, operaregissörer och av musikalartister bör leda fram till examen.
När det gäller att fastställa vilka examina på det konstnärliga området som skall finnas i framtiden är det naturligt att utgå från att var och en av de utbildningar som motsvarar en nuvarande ut— bildningslinje skall leda fram till en viss examen. Det har också varit en utgångspunkt i mitt förslag. Även när det gäller frågan om vilka högskoleenheter som skall kunna utfärda respektive exa- men har jag i stort sett utgått från de förhållanden som nu råder.
SOU 1992: 12 Kapitel 17
Utbildningen vid kyrkomusikerlinjen utgör ett specialfall ge— nom att den leder till behörighet till tjänst som organist. Utbild- ningen ger också kompetens för fyllnadstjänstgöring i kommunal musikskola och i vissa ämnen inom allmänna skolväsendet. Den skulle alltså kunna betraktas som en yrkesutbildning. Mitt förslag är att kyrkomusikerutbildningen förs till de konstnärliga utbild- ningarna. Examensbenämningen bör dock vara organistexamen.
Några utbildningar som nu räknas som konstnärliga bör enligt min mening i framtiden emellertid föras till annan högskoleut— bildning. Det gäller utbildningarna vid Grafiska institutet och In- stitutet för högre reklamutbildning. Utbildningarna vid DI/IHR (nuvarande grafiska linjen och nuvarande reklam— och kommuni- kationslinjen) har inte karaktär av konstnärlig utbildning och bör enligt min mening knytas till systemet med generella examina. Som framgår av kapitel 5 föreslår jag att GI/IHR organistoriskt förs över till Universitetet i Stockholm.
Utbildningarna vid Dramatiska institutet (DI) ingår inte i mitt uppdrag. Jag berör därför inte närmare hur utbildningarna där skall inordnas i det framtida examenssystemet. Utbildning mot- svarande DI:s nuvarande medielinje för film/TV, radio och teater (120 poäng) synes emellertid utan svårigheter kunna inordnas i ett examenssystem för konstnärliga utbildningar. DI:s utbildning av teaterregissörer bör leda fram till samma examen som den av mig föreslagna utbildningen i teaterregi i Malmö. Eventuellt bör utbildningen vid DI utformas som en särskild inriktning av denna examen, beroende på bl.a. hur nära teater— och filmregi knyts ihop i DI:s utbildning. Motsvarande gäller DI:s utbildning av sce— nografer i förhållande till den av mig föreslagna utbildningen i scenografi och utställningsgestaltning i Umeå.
Utbildningarna inom det konstnärliga området har — och kom- mer enligt mina förslag även i framtiden att ha — olika längd. Därtill kommer att utbildning av olika längd enligt mina förslag kan leda till samma examen. Det gäller exempelvis musikerutbild- ningen. Jag menar att det inte är någon olägenhet att utbildningar av olika längd ges samma examensbeteckning. Utbildningstiden (poängen) skall anges i examensbeviset.
Nedan förtecknas de konstnärliga högskoleexamina jag före- slår. För tydlighetens skull anges vilka nuvarande utbildningslinjer studierna till respektive examen närmast är tänkt att motsvara. Utkast till examensbeskrivningar återfinns i bilaga 4.
Jag föreslår att examina och examensbenämningar inom den konstnärliga högskoleutbildningen blir de som anges i nedanstå- ende förteckning. Angivande av högskoleenheter med examensrätt utgår från nuvarande organisation av den konstnärliga högsko- leutbildningen i Stockholm.
SOU 1992: 12 Kapitel 17
Konstnärlig högskoleexamen i fri konst (200 poäng) SOU 1992: 12 Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande linjen Kapitel 17 (200 poäng) för fri konst vid Konsthögskolan, Konsthögskolan Valand och vid Konsthögskolan i Umeå.
Examensrätt: Konsthögskolan, Konsthögskolan Valand (UG), Konsthögskolan i Umeå (UUm).
Konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst (170 poäng) Examen uppnås efter utbildning som till stora delar motsvarar i linjen för bild och miljö (200 p) vid Konstfackskolan och inrikt- f ningen skulptur vid linjen för tredimensionell gestaltning (170 p) vid Konstfackskolan.
Examensrätt: Konstfackskolan.
Konstnärlig högskoleexamen i scenografi och utställningsgestaltning (120 poäng) med inriktningarna scenografi och utställningsgestalt- ning Ny utbildning.
Examensrätt: Konsthögskolan i Umeå (UUm).
Konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk (170 poäng), med in- 1 riktningarna keramik, glas, metall och textil Examen uppnås efter utbildning motsvarande inriktningarna ke- ramik och glas samt metallkonsthantverk vid linjen för tredimen- sionell gestaltning (170 poäng) vid Konstfackskolan, inriktningen textil konst/hantverk inom linjen för textil konst och formgivning (170 poäng) vid Konstfackskolan och konsthantverkslinjen vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg (170 p) med inriktningarna keramikkonst, metallkonst (silversmide) samt tex- tilkonst.
Examensrätt: Konstfackskolan (samtliga inriktningar) och Hög- skolan för design och konsthantverk (GU) (endast keramik, me— tall och textil).
Konstnärlig högskoleexamen i industridesign (170 poäng) Examen i industridesign uppnås efter utbildning motsvarande lin— jen för industridesign (170 poäng) vid Konstfackskolan, inrikt- ningen industridesign inom designlinjen (170 poäng) vid Högsko- lan för design och konsthantverk och designlinjen (170 poäng) vid Designhögskolan i Umeå.
Examensrätt: Konstfackskolan, Högskolan för design och konsthantverk (GU), Designhögskolan i Umeå (UUm).
Konstnärlig högskoleexamen i grafisk design (170 poäng) Examen uppnås efter utbildning motsvarande linjen för grafisk design och illustration (170 poäng) vid Konstfackskolan och in— riktningen grafisk design inom designlinjen (170 poäng) vid Hög- skolan för design och konsthantverk.
Examensrätt: Konstfackskolan, Högskolan för design och SOU 1992: 12 konsthantverk (GU). Kapitel 17
Konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur (170 poäng) Examen uppnås efter utbildning motsvarande linjen för inred— ningsarkitektur (170 poäng) vid Konstfackskolan och inriktningen inredningsarkitektur inom designlinjen (170 poäng) vid Högsko- lan för design och konsthantverk.
Examensrätt: Konstfack och Högskolan för design och konst- hantverk (GU).
Konstnärlig högskoleexamen i textil design ( I 70 poäng) Examen uppnås efter utbildning motsvarande vissa delar av in- riktningen textil— och klädformgivning inom linjen för textil konst och formgivning (170 poäng) vid Konstfackskolan och vissa delar av inriktningen produktdesign (170 poäng) inom designlinjen vid Högskolan för design och konsthantverk.
Examensrätt: Konstfackskolan och Högskolan för design och konsthantverk (GU).
Konstnärlig högskoleexamen [ klädformgivning (170 poäng) Ny utbildning. Examensrätt: Konstfackskolan.
Konstnärlig högskoleexamen i foto (120 poäng) Examen motsvarar utbildning vid nuvarande fotograflinjen (120 poäng) vid Fotohögskolan.
Examensrätt: Fotohögskolan (GU).
Danspedagogexamen (120 poäng) Examen uppnås efter utbildning motsvarande danspedagogutbild- ningen vid danslinjen (120 poäng) vid Danshögskolan. Examensrätt: Danshögskolan.
Konstnärlig högskoleexamen i dans (120 poäng) Ny utbildning. Examensrätt: Danshögskolan.
Konstnärlig högskoleexamen i koreografi (120 poäng)
Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande koreo-
grafutbildning inom danslinjen (120 poäng) vid Danshögskolan. Examensrätt: Danshögskolan.
Konstnärlig högskoleexamen i mim (120 poäng) Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande mimlin- jen (120 poäng) vid Danshögskolan. Examensrätt: Teaterhögskolan i Stockholm.
Konstnärlig högskoleexamen i scenisk framställning (140 poäng) SOU 1992: 12 Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande skåde- Kapitel 17 spelarlinjen (140 poäng) vid Teaterhögskolan i Stockholm, Tea- terhögskolan i Malmö och Teater— och operahögskolan i Göte— borg.
Examensrätt: Teaterhögskolan i Stockholm, Teaterhögskolan i Malmö (UL).
Konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning med
?; inriktningarna opera och musikal (140 poäng) , Examen med inriktning mot opera uppnås efter utbildning mot- svarande nuvarande musikdramatiska linjen (140 poäng) vid Ope- rahögskolan och Teater- och operahögskolan i Göteborg. Utbild- ning med inriktning mot musikal är ny.
Examensrätt: Operahögskolan i Stockholm (endast inriktning— en mot opera), Teater— och operahögskolan i Göteborg (UG).
! i i !
Konstnärlig högskoleexamen i teaterregi (80/120 poäng) Ny utbildning. Examensrätt: Teaterhögskolan i Malmö (UL).
Konstnärlig högskoleexamen i musikteaterregi (80 poäng)
Examen uppnås efter utbildning motsvarande den nuvarande lo- kala operaregilinjen (80 poäng) vid Operahögskolan.
' Examensrätt: Operahögskolan, Teater— och operahögskolan i Göteborg (UG). i Kommentar: Utbildningen i musikteateregi i Göteborg förut- sätts lägga särskild vikt på musikalregi.
! Konstnärlig högskolexamen i musik (120/160/200 poäng) i Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande musiker- linjen (160 poäng) vid Musikhögskolan i Stockholm, Musikhög- skolan i Malmö och Musikhögskolan i Göteborg. _ Examensrätt: Musikhögskolan i Stockholm, Musikhögskolan i i Malmö (UL) samt Musikhögskolan i Göteborg (UG). ] examens- bevisen anges huvudämne(n), dvs. instrument o.d.
, Organistexamen (160 poäng) & Examen uppnås efter utbildning motsvarande nuvarande kyrko— ?? musikerlinjen (160 poäng) vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Piteå.
Examensrätt: Musikhögskolan i Stockholm, Musikhögskolan i Malmö (UL), Musikhögskolan i Göteborg (UG), Musikhögskolan i Piteå (HLu).
18. Lärartjänsterna SOU 1992: 12 Kapitel 18
I detta kapitel berörs lärartjänster inom konstnärliga ämnen.
Bakgrund
Högskolereformen genomfördes från 1977/7 8 men det dröjde till 1986/87 innan lärartjänstreformen för högskolan trädde i kraft. De nya högskoleutbildningarna, däribland de konstnärliga, gick alltså in i högskolesystemet med de tjänstetyper man hade före inträdet och arbetade vidare med dem under en lång rad av år. Som en följd av lärartjänstreformen infördes tjänstetyperna professor, högskolelektor och högskoleadjunkt. Flertalet tjäns- ter som funnits före reformen omvandlades till högskoleadjunk- turer. Befintliga professurer bestod och några nya tillkom. De förenades med konstnärligt utvecklingsarbete. — Avsikten med reformen var att höja lärarkompetensen ge- " nom införande av högskoletjänster. Detta ansågs kompensera det bortfall av undervisningstimmar, som reformen medförde, varför nya resurser inte kunde påräknas.
Förhoppningarna om medel för inrättande av nya professurer grusades med få undantag. Den första nya professuren, i kera- mik och glas vid Konstfack, inrättades dock redan 1985. Ytterli- gare några har tillkommit senare. Professurerna bekostas i en del fall av medel från sektorsanslaget, i andra från anslaget för konstnärligt utvecklingsarbete. I några fall tillskjuts medel från bägge anslagen.
Tidsbegränsning av professorstjänster
Professorerna vid de konstnärliga högskoleutbildningarna för- ordnas på fem år med möjlighet till fem års förlängning utan ut- lysning. Tidsbegränsningen motiveras av vikten av att utbild— ningarna kontinuerligt skall tillföras nya konstnärliga impul- ser. Denna tidsbegränsning har emellertid i vissa fall .ort det svårt att attrahera lämpliga kandidater. En bättre lösning kan vara att införa tillsvidareförordnanden utan tidsbegränsning för professorer i centrala ämnen och att komplettera med gästpro- fessurer. Jag är emellertid inte beredd att föreslå en sådan för- ändring eftersom opinionen inte är entydig. Remissvaren kan ge vägledning i denna fråga.
Att nivån på lärartjänsterna höjts har haft stor betydelse för ut- vecklingen vid de konstnärliga högskoleutbildningarna. Profes- surerna har varit utomordentligt värdefulla för de utbildningar där de inrättats. Fördelningen mellan högre och lägre tjänster är emellertid fortfarande alltför skev genom att antalet profes- sors— och högskolelektorstjänster är för litet i förhållande till an- talet högskoleadjunktstjänster. Fortfarande överväger högsko- leadjunkturerna på de flesta håll. En del högskolelektorat har inrättats, men de är ännu alltför få. Professurer finns vid flerta- let utbildningar men endast i de viktigaste huvudämnena. Där- till kommer att olikheterna mellan de konstnärliga högskoleut- bildningarna vad gäller tjänster är stora.
Många högskoleadjunktstjänster innehas av högt kompeten- ta lärare men det går inte att komma ifrån att kompetensen i en del fall är för låg. En orsak till det senare är att det varit svårt att locka framstående konstnärliga yrkesutövare till tjänster på denna nivå.
Svårigheterna att få till stånd en bra lärartjänststruktur är uppenbara. Bristen på resurser är en av dem. Inom en del enhe- ter kan strukturen förändras genom omfördelning av resurser, men på de flesta håll är ett tillskott nödvändigt om fler högre tjänster skall kunna inrättas.
Lärarnas uppgifter
Professorerna är garanter för hög konstnärlig kvalitet och an- svarar för att utbildningen ligger på högskolenivå. Som en följd av att professorerna förväntas sätta sin konstnärliga prägel på utbildningen är det naturligt och nödvändigt att en stor del av deras arbete ägnas åt undervisning inom grundutbildningen.
Konstnärligt utvecklingsarbete ingår i professorernas ålig- ganden. Det håller fortfarande på att finna sin form, men det åligger professorerna att utveckla sitt ämnesområde, att initiera projekt och att vara handledare för övriga lärare. Genom den re— lativt korta tid professorerna har till förfogande genom att deras förordnanden är tidsbegränsade är det av särskild vikt att hög- skolan tillhandahåller kringresurser, lokaler och rörliga resur- ser för genomförande av projekt. Professorerna hinner knappast med att utveckla långsiktiga kontakter med anslagsgivande or- gan under sin mandatperiod.
Adjungerade professorer har till uppgift att fördjupa utbild- ningen inom ett speciellt område. De har sitt huvudsakliga arbe- te utanför högskolan och anställs för tre år med möjlighet till förlängning.
Kapitel 18
l l *. i l l l
, i l
Utöver sin undervisning svarar högskolelektorerna i regel för pedagogisk metodutveckling, för att lägga upp kursplaner och ta fram läromedel. De svarar också för kontinuiteten i utbildning- en och överför erfarenheter till nytillträdda professorer. Det är viktigt att också högskolelektorerna har egen yrkesverksamhet och behåller kontakten med yrkeslivet. Det är därför i många fall lämpligt med högskolelektorstjänster på deltid eller att in- nehavarna under vissa perioder ges tillfälle att ägna sig åt konstnärligt utvecklingsarbete med nedsatt undervisningsskyl- dighet.
Högskoleadjunkterna svarar i regel för löpande undervisning inom sina områden. Även de bör bedriva egen yrkesverksamhet, varför deltidstjänster ofta är att föredra också för dem.
Amanuenstjänster förekommer inte vid de konstnärliga hög- skolorna. Jag föreslår emellertid att sådana tjänster inrättas vid Konsthögskolan, där amanuenserna skall assistera professorer- na (se avsnitt 6.1.2). Amanuenser har högst halvtidstjänst och tillsätts för ett läsår.
Timlärare och gästlärare fyller en viktig funktion och skapar nödvändig flexibilitet. De anlitas dels för undervisning i ämnen med liten omfattning, dels för att tillföra sin syn på och kunskap om ett speciellt område. En ökning av resurserna för timlärare och gästlärare, även om det sker på bekostnad av andra tjänster, är i många fall önskvärd. Det är emellertid viktigt att uppnå god balans mellan fasta och tillfälligt anställda lärare så att konti- nuiteten upprätthålls likaväl som den konstnärliga förnyelsen.
"Artist in residence" är en form för kunskaps— och erfaren- hetsöverföring som är tämligen oprövad i Sverige men som kan ge stort utbyte. Den innebär att en konstnärlig yrkesutövare er- bjuds tillgång till ateljé, studio, verkstad, utrustning eller lik- nande i skolan för eget skapande. De studerande ges möjlighet att följa detta arbete och diskutera med den gästande konstnä- ren.
Meritering
Den avgörande meriteringsgrunden för lärare inom de konst- närliga högskoleutbildningarna är och bör vara konstnärlig skicklighet. Pedagogisk skicklighet är en merit, men krav på er- farenhet från undervisning bör inte ställas ens på de högre tjänsterna eftersom det skulle begränsa rekryteringen på ett olyckligt sätt.
På högskolelektorer bör inte heller i framtiden ställas krav på doktorsgrad eller genomfört konstnärligt utvecklingsarbete på motsvarande nivå. Det senare därför att den egna konstnärli- ga verksamhet, som ligger till grund för meriteringen, sker utanför högskolan.
SOU 1992: 12 Kapitel 18
SOU 1992: 12 Kapitel 18 De högre tjänsterna, särskilt professurerna, har haft stor bety- delse för att locka lärare till de konstnärliga högskoleutbild- ningarna. Givetvis har den status professuren medför bidragit till detta men också de möjligheter att påverka utbildningen som tjänsten innebär. Möjligheten att rekrytera bra lärare skiljer sig avsevärt mel- lan olika ämnesområden och orter. Inom områden där inkoms- terna ligger långt över dem som kan erbjudas inom högskolan är det helt naturligt svårt att intressera framstående utövare för lärartjänster. Särskilda svårigheter finns vid högskoleutbild- ningarna utanför storstäderna.
Rekrytering
Kontakt med yrkeslivet
För lärare vid de konstnärliga högskolorna är den egna konst- närliga verksamheten primär och måste vara det. Det skall där- för inte endast vara tillåtet utan närmast ett krav att lärarna är verksamma också utanför skolan. Det kan underlättas genom inrättande av deltidstjänster och generöst beviljad tjänstledig- het, t.ex. för andra uppdrag.
Professorernas avgångsvederlag
Ett treårigt, behovsprövat avgångsvederlag, som kan utgå efter avslutad mandatperiod om fem eller tio år, är knutet till profes- surer förenade med konstnärligt utvecklingsarbete för att un- derlätta återgången till egen konstnärlig verksamhet. Det finns anledning att ompröva den nuvarande formen för avgångsveder- lag. Den ger inte den trygghetsgaranti som eftersträvats och kan därför försvåra rekryteringen. Ett pensionssystem vore att föredra. Enligt förslag som regeringen lagt fram i riksdagen kommer santliga tjänster som professor att tillsättas av lokal högskolemyndighet efter utgången av juni 1993. Mot denna bak- grund framhåller utbildningsministern i årets statsverkspropo— sition (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 174) att även frågan om rätt till avgångsvederlag bör handläggas på lokal nivå och aviserar att han tänker återkomma till denna fråga i 1993 års forsknings- proposition.
Adjunkter i scenframställning
Adjunkter i scenframställning vid teaterhögskolorna förordnas på tre år med möjlighet till förlängning ytterligare tre år. Tjäns-
ten får alltså innehas under högst sex år. Syftet med tidsbe- gränsningen är att garantera konstnärlig förnyelse. Bestämmel- sen förutsätter att det finns god tillgång på konstnärligt fram- stående och pedagogiskt erfarna sökande. Få framstående skå- despelare/regissörer är emellertid beredda att ägna sig åt under- visning på denna typ av tjänst och det finns en risk att utbild- ningsnivån sänks om skådespelarutbildningarna tvingas avstå från högt kvalificerade lärare. Önskemål har framförts från tea- terhögskolorna att förlängning ska kunna ske för ytterligare pe- rioder. Jag föreslår att önskemålet tillmötesgås.
Förslag
— Adjunkter i scenframställning skall kunna förordnas ett obegränsat antal treårsperioder.
SOU 1992: 12 Kapitel 18
19. Internationellt utbyte 253193: 12
Goda internationella kontakter har stor betydelse för de konstnär- liga högskoleutbildningarna. Kontakt med utbildningar i andra länder ger perspektiv på den egna verksamheten och på den egna utbildningens nivå. Internationella utblickar ökar också medve- tenheten om nationella särdrag vilket kan bidra till att de positiva & elementen i dessa tas till vara och minskar också risken för den provinsialism, som kan utvecklas i en isolerad miljö.
Allt fler konstnärliga yrkesutövare kommer att verka på en in- ternationell arbetsmarknad och det är därför nödvändigt att de under utbildningen kan ta del av det internationella skeendet och etablera kontakter för ett framtida samarbete eller arbetsuppgifter över gränserna.
i De flesta konstnärliga högskoleutbildningar har ett väl utveck- ' lat kontaktnät som grund för lärar— och studerandeutbyte och för deltagande i konferenser, festivaler, utställningar m.m. De konst- närliga högskolorna har utnyttjat Nordplusprogrammet i stor ut- sträckning. De har god beredskap för att ta till vara de möjlighe- ter utbytesprogrammen inom EG erbjuder och dessa program kommer att få stor betydelse för lärar— och studerandeutbytet i framtiden. Det internationella samarbetet kan emellertid inte be- gränsas till Europa. Inom vissa områden är utvecklingen på andra håll, exempelvis i USA och Japan, av stort intresse.
Vid sidan av lärar- och studerandeutbyte finns andra former för skolornas internationella arbete, exempelvis konferenser, se- minarier, workshops, festivaler, tävlingar och utställningar. Dessa finansieras till stor del av externa medel från fonder och liknande även om anslaget för lokala och individuella linjer och fristående kurser också tas i anspråk. Genomförande av dessa former av in— ternationellt utbyte kräver omfattande och kostnadskrävande pla- nering, Avgifter tas oftast ut av deltagarna men de täcker endast sällan alla omkostnader. Motsvarande konferenser m.m. anordnas runt om i världen av yrkesorganisationer och utbildningar. Det är av stort värde för lärare och studenter att delta i dessa. Avgifter och resor måste i alltför många fall bekostas av deltagarna själva.
När man talar om utbyte mellan Sverige och utlandet fokuse- ras ofta de svenska kontakterna utomlands. Men ett utbyte har två riktningar. De konstnärliga högskoleutbildningarna kan bli mycket attraktiva för utländska lärare och studenter och en stor tillgång i de internationella utbytesprogrammen. Jag grundar det- ta dels på att flera konstnärliga utbildningar i Sverige står på en även internationellt sett hög nivå, dels på att det på det konstnär— liga området kan vara särskilt lockande att något eller några år
söka sig ut till en periferi för att få impulser för sitt skapande i en miljö och under förutsättningar som skiljer sig från de stora cent- rumens. Det finns anledning att ta vara på ett sådant intresse och stödja skolornas egna ansträngningar att utnyttja denna tillgång.
För att ge de studerande en utbildning i jämnhöjd med den bästa utomlands är det nödvändigt att de konstnärliga högskolor- na får stöd för sina strävanden att stärka den internationella verk- samheten.
Brist på ekonomiska resurser är ett hinder för ökat internatio- nellt utbyte. Medel behövs för resor, arvoden till utländska lärare och för genomförande av och deltagande i konferenser m.m. Pla- nering och administration kräver också resurser för fortlöpande handläggning av dessa ärenden, vilka ofta saknas. Universiteten har internationella sekretariat som kan bistå de konstnärliga insti- tutionerna men konkurrensen med andra ämnesområden om pla- neringsresurser och pengar är stor. Av de konstnärliga högskolor— na i Stockholm har endast Konstfack avsatt medel för en särskild handläggare av internationella kontakter.
Ett annat hinder är lokalbrist. Det gäller såväl bostäder för gästande lärare och studerande som tillgång till arbetsutrymmen för lärare och plats i undervisningslokaler för studenter. Dessa behov måste beaktas om det internationella utbytet skall kunna bli av tillräcklig omfattning.
Informationen om de konstnärliga utbildningarna i Sverige på andra språk än svenska är i stort sett begränsad till enkla trycksa- ker eller en summary på engelska i sammanställningar av utbild— ningsutbud. Det är önskvärt att ett informationsmaterial om de konstnärliga högskolorna i Sverige ställs samman och hålls aktu- ellt för distribution till mottagare utomlands.
Samtliga konstnärliga högskolor deltar i internationellt utbyte men behoven av och förutsättningarna för utbytet skiftar. Jag för därför inte fram något förslag om generell satsning på detta om- råde. Jag kan heller inte förorda en gemensam resurs från vilken de konstnärliga högskolorna skulle kunna söka medel eftersom en sådan modell skulle leda till ökad administration och mer arbete för skolorna. Jag föreslår i stället selektiva satsningar grundade på högskolornas anslagsframställningar.
SOU 1992: 12 Kapitel 19
20. Dimensionering 255529; 12
20.1. Inledning
De konstnärliga högskoleutbildningarna bör dimensioneras i prin— cip på samma grunder som andra högskoleutbildningar, dvs. med utgångspunkt i bl.a. arbetsmarknaden, möjligheterna att försörja sig efter avslutad utbildning och ungdomens efterfrågan på ut— bildning.
Arbetsmarknad och försörjningsmöjligheter skiljer sig mycket åt mellan olika kategorier av konstnärligt verksamma. Också for- merna för arbetet skiftar. Inom en del grupper är långtidsanställ— ningar vanliga medan andra grupper huvudsakligen verkar som fria yrkesutövare - dvs. utan att vara fast anställda. Till den förra gruppen hör exempelvis skådespelare och orkestermusiker medan fri yrkesutövning är helt dominerande bland t.ex. målare och skulptörer. Mellan dessa grupper kan de som arbetar på frilansba— sis sägas stå. Frilansuppdragen kan vara mycket korta och exem- pelvis avse ett engagemang för en enda kväll — vissa musikerkate— gorier som under ett år kan ha över hundra arbetsgivare. Det fö— rekommer att man bildar produktions- och/eller försäljningskol- lektiv som t.ex. fria teater- och musikgrupper, konsthantverkar- kollektiv och designkontor. För några grupper är upphovsrättsliga ersättningar som royalties och uppförandeersättningar en viktig inkomstkälla, exempelvis för tonsättare och vissa musikergrupper.
20.2. Inkomstförhållanden
Tillgängliga uppgifter om de konstnärligt verksammas inkomst- förhållanden är otillförlitliga. De metodologiska problem som är förenade med undersökningar på detta område är svårlösta. Re- sultaten från sådana undersökningar måste alltså tolkas med för- siktighet. Det gäller också den undersökning från vilken uppgif- terna i det följande är hämtade.
Nedanstående redogörelse för inkomstförhållandena bland konstnärligt yrkesverksamma bygger på en studie som Statistiska centralbyrån gjort på uppdrag av Konstnärsnämnden. Den utgjor- de en bearbetning av uppgifter centralbyrån samlat in, i första hand Folk- och bostadsräkningen 1985 (FoB 85). Undersökning— en refereras här från Konstnärsutredningens betänkande (SOU 1990:39) Konstnärernas villkor. Där finns också en redogörelse för hur undersökningen genomfördes.
Medelinkomsten för förvärvsarbetande år 1985 var enligt FoB 85 ca 91 000 kronor (aritmetiskt medelvärde, taxerad arbetsin- komst 1985). För konstnärligt verksamma var inkomsten i all— mänhet lägre. Mycket schematiskt kan fem utpräglade lågin— komstgrupper bland konstnärerna urskiljas, nämligen målare, skulptörer, textilkonstnärer, konsthantverkare och danspedagoger. Enligt FoB 85 var år 1985 genomsnittsinkomsten i samtliga dessa grupper lägre än 60 000 kronor. En mellangrupp utgjorde förfat- tare, grafiker, dansare och koreografer, tonsättare och populär- kompositörer samt populärsångare med en genomsnittlig arbets- inkomst varierande mellan ca 75 000 kronor och ca 95 000 kro- nor. I sammanhanget relativt höga medelinkomster (ca 100 000— ca 120 000 kronor) hade tecknare/illustratörer, instrumentalister, sångare, skådespelare, regissörer och scenografer.
Det måste i sammanhanget starkt betonas att de individuella avvikelserna från medelvärdena i de olika konstnärsgrupperna är betydande. Det finns i samtliga grupper personer med mycket go- da inkomster likaväl som det finns personer med mycket låga. Vi- dare kan påpekas att genomsnittsinkomsten bland manliga konst- närer är högre än bland kvinnliga. I den utpräglade låginkomst- gruppen textilkonstnärer — som år 1985 till 97 % utgjordes av kvinnor - taxerade en fjärdedel av de (alltså mycket få) manliga textilkonstnärerna för mer än 192 000 kronor.
Även bortsett från osäkerheten i tillgängliga uppgifter om konstnärsgruppernas inkomstförhållanden medför det förhållan- det att spridningen i inkomster är mycket stor inom samma yrke att inkomstförhållandena inte ger mycket ledning vid övervägan- den om utbildningens dimensionering.
20.3. Utbildning och yrkesverksamhet
Många som gått konstnärlig högskoleutbildning har ett annat ar- bete vid sidan om sitt konstnärliga för att kunna försörja sig. Uppgifter från FoB 85 tyder på att endast omkring hälften av alla utbildade vid högskolornas konstnärslinjer har ett konstnärsyrke som sitt huvudsakliga förvärvsarbete.
Konstnärsutredningen gjorde i sitt betänkande Konstnärens villkor (SOU 1990:39) en sammanställning av uppgifter från FoB 85 om hur många konstnärligt högskoleutbildade som detta år var verksamma som konstnärer. Uppgifterna från FoB ger föga över— raskande vid handen att ju tydligare avgränsat det yrke är som en utbildning avses leda fram till, ju större andel av de utbildade ar— betar inom det yrke utbildningen avser. Exempelvis läkar—, sjuk— sköterske—, arkitekt— och lärarutbildning leder med sin tämligen väl definerade verksamhetsområden och arbetsmarknader i rela- tivt stor utsträckning fram till verksamhet i dessa yrken. Många konstnärsyrken är inte lika väldefinierade. Personer med utbild-
sov 1992; 12 Kapitel 20
ning inom det konstnärliga området återfinns alltså i ganska många fall i andra yrken än de utbildningen avser.
Naturligt nog skiftar andelen konstnärligt yrkesverksamma mellan examinerade från olika linjer. Högst andel sysselsatta med konstnärligt arbete var utbildade från skådespelarelinjen och de- signlinjen med vardera 77 %. I andra utbildningsgrupper var an- delen yrkesverksamma inom det konstnärliga området lägre. Skill- naderna grupperna emellan kan emellertid inte sägas vara påfal— lande stora. Lägst var andelen bland dem som gått grafisk linje (10 %) och de som gått på dans— eller mimlinjen (32 %). Dessa extremt låga andelar torde dock ha i sin förklaring i att den gra— fiska linjen primärt inte är en konstnärlig utbildning och att dans- pedagog inte räknats som ett konstnärligt yrke i FoB. Totalt hade år 1985 drygt hälften (53 %) av de konstnärligt högskoleutbildade ett konstnärligt yrke som sitt huvudsakliga förvärvsarbete.
Ovan har berörts i vilken utsträckning konstnärligt högskoleut- bildade ägnar sig åt konstnärlig yrkesverksamhet. I dimensione— ringssammanhang är också den omvända frågan intressant, dvs. i vilken utsträckning de konstnärligt verksamma genomgått konst- närlig högskoleutbildning. Även härvidlag har Konstnärsutred- ningen ställt samman vissa uppgifter hämtade från FoB 85. Enligt denna var andelen konstnärligt högskoleutbildade bland musiker, scenkonstnärer, bildkonstnärer och formgivare totalt sett omkring 20 % år 1985. Variationen var dock mycket stor, bland t.ex. skulptörer och bland skådespelare var andelen ca 50 %. Sett över samtliga konstnärsområden hade omkring 15 % av de konstnär- ligt yrkesverksamma en konstnärlig högskoleutbildning. Många i gruppen med annan utbildning kommer från fristående skolor med grundläggande konstnärlig utbildning, folkhögskolor med estetisk utbildning och Specialkurser i gymnasieskolan inom det konstnärliga området.
Uppgiften att endast cirka 15 % av de konstnärligt yrkesverk- samma har en konstnärlig högskoleutbildning bakom sig kan na- turligtvis tyckas vara uppseendeväckande. Det finns emellertid skäl att erinra om att undersökningar av det slag uppgiften bygger på måste tolkas med stor försiktighet. I det här fallet kan exem— pelvis definitionsfrågor av olika slag avsevärt ha påverkat resulta— tet.
20.4. Överväganden
Som framgått är tillgängliga uppgifter om de olika konstnärsgrup— pernas arbetsmarknad och inkomstförhållanden osäkra och ger endast underlag för mycket schematiska beskrivningar av dagens situation. Än mindre kan materialet ligga till grund för några ex- akta bedömningar av de framtida möjligheterna att försörja sig
SOU 1992: 12 Kapitel 20
på konstnärligt arbete. Erfarenheterna visar att det är svårt att prognostisera arbetsmarknaderna även för yrkesgrupper med mycket väl definerade arbetsuppgifter på klart avgränsade arbets- marknader. Det ställer sig än vanskligare att göra prognoser för yrkesgrupper med så vagt avgränsad arbetsmarknad som flertalet av de konstnärliga. Att många konstnärliga yrkesutövare dessut- om huvudsakligen inte i första hand försörjer sig genom anställ- ning utan genom försäljning av sina alster, genom frilansverksam- het och genom upphovsrättsliga ersättningar av olika slag gör det inte lättare att förutsäga en kommande utveckling.
Av betydelse för de framtida möjligheterna att försörja sig på konstnärligt arbete är naturligtvis den allmänna ekonomiska ut- vecklingen. Det är emellertid inte givet att arbetsmöjligheterna för alla konstnärsgrupper följer de ekonomiska konjunkturerna. Exempelvis film— och teaterbesök liksom köp av fonogram verkar inte ha ett omedelbart samband med den allmänna ekonomiska situationen. Priskänsligheten tar sig andra uttryck. Prisutveckling— en för kulturtjänster — oberoende av allmänna konjunktursväng- ningar - verkar ha större betydelse.
När man diskuterar dimensioneringen av konstnärsutbildning- arna bör man ha i minnet att det inte är raka rör mellan utbild- ning och yrkesverksamhet på det konstnärliga området. Enligt den ovan refererade undersökningen är endast ungefär hälften av dem som utbildats vid de konstnärliga linjerna på högskolan konstnärligt yrkesverksamma. Omvänt har många konstnärer inte någon konstnärlig högskoleutbildning och en del ingen formell konstnärlig utbildning alls — det konstnärliga fältet är en av de få sektorer där personer utan formell utbildning på området kan bryta sig en bana. De som har en stark vilja och tillräcklig förmå— ga att uttrycka sig konstnärligt etablerar sig som konstnärer även om de inte får någon formell högskoleutbildning. Tillströmningen till konstnärsyrkena är alltså i mindre grad än till andra avhängig av dimensioneringen av utbildningen på området. Det sägs ibland att det är cyniskt att utbilda till yrken där försörjningsmöjligheter- na är dåliga. Man kan vända på resonemanget och hävda att det är cyniskt att förvägra en utbildning som ökar förutsättningarna att klara sin försörjning på sin verksamhet.
En annan faktor som är svår att bedöma konsekvenserna av är effekterna av de kommande starkt ökande möjligheterna att för- lägga sina studier vid utbildningar i utlandet. Man kan räkna med att många svenska ungdomar vill förlägga sina studier utomlands. Det finns också skäl som talar för att intresset hos utländska stu- derande att utbilda sig i Sverige kan bli särskilt stort just för konstnärliga utbildningar. Det är inte möjligt att nu bedöma om utströmningen eller tillströmningen blir starkast eller om de kom— mer att ta ut varandra.
I sammanhanget bör framhållas att statliga, kommunala och landstingskommunala insatser är av stor betydelse för flera konst-
SOU 1992: 12 Kapitel 20
_.._A-.-—;_ ::.—=
närskategorier. Antalet arbetstillfällen ökar genom offentliga sats- ningar på teatrar, musikinstitutioner och arrangörer av olika slag. Kulturpolitiska insatser av annat slag har en mer indirekt betydel- se för arbetsmöjligheterna, t.ex. de som ökar tillgängligheten av kulturutbudet eller allmänt främjar medborgarnas intresse för konst och annan kultur. Detta markerar den nära kopplingen mellan statlig utbildningspolitik och statlig kulturpolitik. Stora grupper av konstnärligt utbildades möjligheter att försörja sig är beroende av kulturpolitiska åtgärder. Kopplingen gäller inte en— dast utbildningen på konstnärliga områden och på högskolenivå. Kontakt med konst och annan kultur i barn— och ungdomsskolan kan hos många elever väcka ett livslångt intresse.
Genom kulturpolitiska insatser tas ett ansvar för att säkra, el- ler åtminstone öka, utkomstmöjligheter för konstnärligt verksam- ma och ge dem möjlighet att arbeta med uttrycksformer som inte bärs av marknaden i övrigt. Konstnärer kan dock lika lite som andra yrkesgrupper kräva att de skall garanteras sysselsättning och inkomster inom det område de helst vill ägna sig åt. De mås— te som alla andra lita till det egna initiativet, söka nya uttrycksfor- mer och uttryck, skapa intresse, finna nya marknader. Ytterst är det intresse deras insatser möter avgörande för deras möjligheter att försörja sig och de kulturpolitiska insatserna vilar i sin tur på att det finns ett gensvar för dem hos medborgarna.
Konst och annan kultur är oupplösligt förenat med mänskligt liv. Något samhälleligt behov av konst går emellertid inte att fast- ställa i kvantitativa termer. Det har inget tak, ingen naturlig mätt- nadspunkt. Därmed finns det heller inget givet behov av konstnä- rer som kan vara vägledande vid dimensioneringen av de konst— närliga utbildningarna.
Trots svårigheterna skall beslut om dimensioneringen tas. Des- sa beslut måste vila på allmänna rimlighetsbedömningar mot bak- grund av de resurser som står till buds. Antalet sökande till de konstnärliga högskoleutbildningarna överstiger vida antalet till- gängliga platser och är i ökande. I Konstnärens villkor (SOU 1990:39 s. 98) framhålls att en oförändrad dimensionering av den konstnärliga högskoleutbildningen skulle innebära att ökningen av antalet personer med konstnärlig högskoleutbildning kommer att upphöra omkring sekelskiftet. Utredarens slutsats är att en gene- rell höjning av antalet utbildningsplatser bör genomföras under 1990-talet. För min del ser jag ingen möjlighet att inom givna ekonomiska ramar föreslå någon allmän ökning av studerandean— talet. Jag föreslår dock en selektiv ökning av antalet studerande genom inrättandet av några nya utbildningar. Förslagen innefattar också omfördelningar av platser inom näraliggande områden. Nettoeffekten blir att det totala antalet studerande inom det konstnärliga området ligger kvar på nuvarande nivå.
Nedan följer en sammanställning av planeringsramar enligt mi- na förslag.
SOU 1992: 12 Kapitel 20
Planeringsramar (nybörjarplatser) för konstnärliga utbildningar enligt SOU 1992: 12 förslag i SOU 1992:12 Kapitel 20
Stock- Lund/ Göte- Umeå Luleå/ Summa holm Malmö borg Piteå
Utbildningar Poäng
Fri konst 200 201 12 12 44
Konsthögskolans
arkitektur- skola 40* 26 26 Restaurerings- konst 40* 121 12 Scenografi/ut- ställnings e- staltning # 120 8 8 Miljögestaltande konst# 170 102 10 Keramik och glas 170 83 8 Keramik 170 54 5 Metallkonst— hantverk 170 83 54 13 Textil konst och formgivning 170 83 84 16 Grafisk design 170 163 124 28 Industridesign 170 123 124 12 36 Inrednings— arkitektur 170 143 104 24 Klädformgiv- ning# # 170 85 8 Foto 80*/120 86 206 28 Koreo rafl 120 47 4 Dans # 80 87 8 Repetitörer # # 40 88 8 Balett- mästare # # 40 58 5 Mim 120 109 10 Skådespelare 140 1210 8 20 Teaterregi # # 80/120 2 2 Musikdramatik (Musikal #) 140 1011 1612 26 Opera/Musikal- regi # 80 213 214 4 Musik 80/120/160/200 5915 3216 3617 127 Påbyggnadsutb. musik 80—160 915 4 4 17 Kyrkomusik 160 615 6 6 9 27 Film/TV, Radio, teater 80/160 2418 24 Allmän prak- tisk medieutb. 40
Kommentarer till planeringsramar (nybörjarplatser) för konstnärliga ut- bildningar enligt förslag i SOU 1992:12.
* # #
NH
*Omxl GNU! Ab.)
10 11 12
13 14 15 16
17 18
#
Påbyggnadslinje Ny utbildning
Ny utbildning helt eller delvis utanför befintliga ekonomiska ramar Konsthögskolan. Antal årsstudieplatser i fri konst 150 Konstfackskolan. Ersätter utbildningen i måleri (Bild och Mil- jö) samt skulptur. Antal årsstudieplatser 49. Antal nybörjarplat- ser vid Konstfack sammanlagt 92, vari ingår påbyggnadsutbild- ning i foto Konstfackskolan Högskolan för design och konsthantverk. Antal nybörjarplatser sammanlagt 52 Konstfackskolan i samarbete med Högskolan i Borås Påbyggnadsutbildning 80 poäng, Konstfackskolan, 120—poängs- utbildning vid Fotohögskolan
Musik/opera/danshögskolan Musik/opera/danshögskolan, antagning vartannat år Scen/mediehögskolan, antagning vart fjärde år. Overförd från Danshögskolan Scen/mediehögskolan Musik/opera/danshögskolan
Avser 8 platser opera—, 8 platser musikalutbildning. Ersätter Skådespelarutbildningen Musik/opera/danshögskolan. Avser operaregi Avser musikalregi Musik/opera/danshögskolan. 51 platser i musikutbildningen av- ser 160 poäng, 8 platser 80—poängsvariant. 3 platser i kyrkomu- sik har överförts till Musikhögskolan i Piteo 30 platser avser 120- och 200-poängsvarianterna och 2 platser 80—poängsvariant 30 platser avser 160 poäng, 6 platser 80—poängsvariant Scen/mediehögskolan. Antagningen till vissa studieinriktningar inom utbildningen för film/TV, radio och teater är periodise- rad. Räknat över tre år skall medielinjen omfatta i genomsnitt 56 årsstudieplatser per år
SOU 1992: 12 Kapitel 20
21. Kostnadskonsekvenser
Den utvecklingsplan som enligt mina direktiv är huvudsyftet med översynen skall rymmas inom de ekonomiska ramar som de konstnärliga högskoleutbildningarna nu har. Utbildningministern framhåller emellertid i årets budgetproposition att det är angelä- get att medverka till en ytterligare förbättring av dessa utbildning- ars position. "Humanistisk och konstnärlig utbildning måste kom- plettera den mera näringslivsinriktade utbildningsexpansion jag samtidigt förordar." (prop. 1992/93:100, bil. 9, s. 16) Mot bak- grund av detta uttalande har jag ovan fört fram förslag som går utöver de nuvarande resurserna för den konstnärliga högskoleut- bildningen.
I det följande redovisas kortfattat förslagen till förändringar och omstruktureringar uppdelade på den som ligger inom och den som ligger utanför befintliga ekonomiska ramar.
Förslag inom befintliga ekonomiska ramar
De konstnärliga högskolorna i Stockholm organiseras i fyra hög- skoleenheter istället för nuvarande åtta.
Utbildningen vid Konsthögskolan får en förändrad struktur med bibehållet antal årsstudieplatser. Fem av professorstjänsterna omvandlas till gästprofessurer.
En utbildning i miljögestaltande konst inrättas vid Konstfack— skolan. Den ersätter utbildningen vid linjen för bild och miljö samt inriktningen skulptur vid linjen för tredimensionell gestalt- ning. En av professurerna i måleri respektive skulptur omvandlas till professur i miljögestaltande konst, den andra dras in och re- sursen används till gästprofessurer.
Utbildningen i design vid Högskolan för design och konsthant— verk (UG) omstruktureras så att tre studievägar kvarstår mot nu— varande fyra.
Den grafiska linjen vid Högskolan för design och konsthant- verk (UG) avvecklas. Besparingen tillförs utbildningen i grafisk design vid skolan. .
Utbildningen i mim får resurser till vidareutbildningen genom att antagning till grundutbildningen sker vart fjärde år i stället för som nu vart tredje.
Utbildning för musikalartister inrättas vid Teater— och opera- högskolan (UG) och ersätter utbildningen för skådespelare vid skolan. Resurserna från Skådespelarutbildningen tillförs musikal— utbildningen.
SOU 1992: 12 Kapitel 21
Vid Musikhögskolan i Malmö (UL) införs etappindelning inom musikerutbildningen. Förslaget ryms inom nuvarande ramar för årsstudieplatser vid Musikhögskolan i Malmö.
Vid Musikhögskolan i Göteborg (UG) införs etappindelning för utbildningen i gitarrspel. Förslaget ryms inom nuvarande eko— nomiska ramar om antalet gitarrelever minskas från sex till fem.
Tre årsstudieplatser på nuvarande kyrkomusikerlinjen och motsvarande resurser överförs till Musikhögskolan i Piteå (HLu) från Musikhögskolan i Stockholm.
Förslag helt eller delvis utanför befintliga ekonomiska ramar
Amanuenstjänster inrättas vid Konsthögskolan. Den årliga kostna- den kan beräknas till 0,5 miljoner kronor.
Utbildning i scenografi och utställningsgestaltning inrättas vid Konsthögskolan i Umeå (UUm). Den årliga kostnaden kan beräk- nas till 2,5 miljoner kronor.
Inom designområdet förstärks resurserna vid industridesignut— bildningarna vid Konstfack, Högskolan för design och konsthant— verk (UG) och Designhögskolan i Umeå (UUm) med tillsammans 4,5 miljoner kronor. Antalet nybörjarplatser ökar med 6. Utbild- ningen i grafisk design vid Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk (UG) föreslås få en resursförstärkning om 1 miljon kronor och en ökning med 4 nybörjarplatser. Ny utbild- ning i klädformgivning med 8 nybörjarplatser inrättas vid Konst— fack i samarbete med Högskolan i Borås. Den årliga kostnaden för denna kan beräknas till 4 miljoner kronor. Totalt ökar antalet nybörjarplatser med 18. Den sammanlagda årskostnaden blir 9,5 miljoner kronor.
En dansarutbildning med 8 nybörjarplatser inrättas vid Dans- högskolan. Den årliga kostnaden kan beräknas till 3 miljoner kro- nor. Även utbildningar till repetitör med 8 nybörjarplatser och till balettmästare med 5 nybörjarplatser inrättas. Den årliga kost- naden för dessa kan beräknas till 1 miljon kronor. Totalt ökar an- talet antagna med 21 studerande. Den sammanlagda årskostnaden blir 4 miljoner kronor.
Teaterhögskolan i Stockholm får ett engångsanslag om 0,5 mil- joner kronor för att i samverkan med Dramatiska institutet ge- nomföra en treårig försöksverksamhet med undervisningsteater.
Vid Teaterhögskolan i Malmö (UL) inrättas utbildning i teater— regi. 2 nybörjarplatser per år. Den årliga kostnaden kan beräknas till 0,5 miljoner kronor.
Utbildning i musik— och teaterljudteknik inrättas vid Musik— högskolan i Piteå (HLu) med 10 nybörjarplatser per år. Kostna- derna kan uppskattas till 2 miljoner kronor per år.
De förslag som inte ryms inom befintliga ekonomiska ramar omfattar tillsammans en ökad antagning med 59 studerande och
SOU 1992: 12 Kapitel 21
i
-1/_——;:..e—-A - -__ __
en beräknad årlig kostnad om 19 miljoner kronor. Därtill kom- mer en engångskostnad om 0,5 miljoner kronor.
De förslag som rör design och dans bör enligt min mening prioriteras högst. De omfattar tillsammans en ökad antagning med 39 studerande och en beräknad årlig kostnad om 13,5 miljo- ner kronor.
SOU 1992: 12 Kapitel 21
..._ mm
Allmänna utbildningslinjer på det konstnärliga området och deras lokalisering
Nedan ges en förteckning över vilka allmänna utbildningslinjer som finns vid de olika konstnärliga högskoleutbildningarna. I vis- sa fall anges också fristående kurser, lokala utbildningslinjer och påbyggnadsutbildningar.
Bildkonst/F ri konst
Utbildning av konstnärer inom måleri, skulptur och grafik ges vid linjen för fri konst (200 poäng) vid Konsthögskolan, vid Konst— högskolan Valand i Göteborg (UG) och vid Konsthögskolan i Umeå (UUm).
Konsthögskolan
Linjen för fri konst, 200 poäng
Vid Konsthögskolan finns avdelningar — ofta benämnda skolor — för måleri/monumentalmåleri, skulptur och grafik. Ansökan sker gemensamt till måleri och grafik och byten från en avdelning till en annan under pågående utbildning förekommer. De stude- rande erbjuds att arbeta i samtliga verkstäder och att delta i kur- ser på andra avdelningar än deras egen. I utbildningen ingår un— dervisning i teckning, konsthistoria och materialkunskap.
Påbyggnadsutbildningar
Arkitektur, 40 poäng
För att vara behörig skall den sökande ha genomgått arkitekt- linjen eller annan högskoleutbildning med inriktning mot sam- hällsplanering och ha varit yrkesverksam i minst ett år.
Restaureringskonst, arkitektur, 40 poäng
För att vara behörig skall den sökande genomgått arkitektlin— jen eller civilingenjörsutbildning eller annan högskoleutbildning med anknytning till utbildningens verksamhetsområde.
Dessa båda påbyggnadsutbildningar bedrivs vid en särskild av— delning, arkitekturskolan. Undervisningen koncentreras till 2—3 perioder om vardera 2—3 veckor.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
Konsthögskolan Valand (UG)
Linjen för fri konst, 200 poäng
Valand strävar efter stor öppenhet mellan avdelningarna. Alla studerande kan utnyttja grafikavdelningen och det står alla fritt att använda olika tekniker. Viktiga utvecklingsområden inom un- dervisningen är foto, film, video, mixed media samt databehand- lad bild. Studerande vid Valand och Fotohögskolan får i mån av plats delta i respektive institutions undervisning.
Påbyggnadsutbildning
Utvecklingsarbete inom området fri konst, 80 poäng
Behörig är den som genomgått högskoleutbildning inom områ- det eller kan dokumentera motsvarande kompetens. Utbildningen är en försöksverksamhet som bedrivs i samarbete med institutio- nen för vetenskapsteori vid Universitet i Göteborg med syfte att finna lämpliga former för högre utbildning i fri konst motsvaran- de doktorandutbildning.
Konsthögskolan i Umeå (UUm)
Linjen för fri konst, 200 poäng
De studerande antas till endera avdelningen måleri, skulptur eller grafik men kan under utbildningens gång även arbeta på an- nan avdelning än den han eller hon antagits till.
Bildkonst/miljögestaltande konst Konstfackskolan Linjen för bild och miljö, 200 poäng Linjen syftar till utbildning i måleri med inriktning mot gestal- tande konst i offentlig miljö. Linjen för tredimensionell gestaltning, 170 poäng Inriktningen skulptur syftar till utbildning av skulptörer för ar-
bete i huvudsak med offentlig miljö. Linjen har också inriktningar mot keramik och glas samt metallkonsthantverk.
Konsthantverk
Högskoleutbildning i konsthantverk (170 poäng) ges vid Konst- fackskolan och Högskolan för design och konsthantverk (UG).
SOU 1992: 12 Bilaga 1
Konstfackskolan SOU 1992: 12 Bilaga 1 Linjen för tredimensionell gestaltning, 170 poäng Linjen har två inriktningar inom konsthantverk: keramik och glas samt metallkonsthantverk. Linjen har också en inriktning mot skulptur. Inriktningen keramik och glas syftar till utbildning av kerami— ker och glaskonstnärer med sikte på formgivning för konstindu- strin, arbete med brukskonst i egen verkstad och fria konstnärliga uttryck. Inriktningen metallkonsthantverk ger utbildning i arbete med ädla och icke-ädla metaller och syftar till verksamhet i egen verk- stad med brukskonst och fria uttryck samt som formgivare för konstindustrin.
.:, .j'.
Linjen för textil konst och formgivning, 170 poäng
Linjen har inriktningarna textil konst/hantverk samt textil de- sign och klädformgivning. Den förra syftar till verksamhet som textilkonstnär företrädesvis inom offentlig miljö, den senare till arbete med design av kläder och inredningstextil för industrin.
Högskolan för design och konsthantverk (UG)
Konsthantverkslinjen, 170 poäng
Linjen har tre inriktningar: keramikkonst, metallkonst samt textilkonst.
Linjen är en yrkesförberedande konstnärlig, teknisk och huma- nistisk utbildning för arbete i egen verkstad med brukskonst och unika produkter samt dekorativ konst.
Design
Högskoleutbildning i design (170 poäng) ges vid Konstfackskolans linjer för industridesign, grafisk design och illustration, inred— ningsarkitektur och textil design. Designlinje finns vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg (UG) med inriktningar- na industridesign, grafisk design, inredningsarkitektur och pro- duktdesign. Designlinjen vid Designhögskolan i Umeå (UUm) är i praktiken en industridesignutbildning.
Konstfackskolan Linjen för industridesign, 170 poäng
Målet är att utbilda designer som genom skapande förmåga och insikter i näringslivets förutsättningar kan utveckla ändamåls-
enliga redskap och produkter för industriell framställning. Praktik SOU 1992: 12 ingår i utbildningen som avslutas med ett examensarbete. Det fö- Bilaga 1 rekommer samarbete mellan institutionen för industridesign och andra högskolor, bl.a. Tekniska högskolan.
Linjen för grafisk design och illustration, 170 poäng
Målet är att utbilda grafiska designer för verksamhet i reklam- och tryckeribransch, för informationsverksamhet i näringsliv och samhällsliv eller som bokillustratör och/eller formgivare av böck— er, tidskrifter, affischer m.m. Utbildningen är uppdelad på tre hu— vudområden: grafisk design, illustration och grafisk teknik. Prak- tik under sammanlagt minst fem veckor är obligatoriskt. Utbild— ningen avslutas med ett examensarbete.
Linjen för inredningsarkitektur, 170 poäng
Målet är att utbilda inredningsarkitekter och möbeldesigner med inriktning på offentliga lokaler.
Under årskurs tre och fyra kan en alternativ studieväg väljas med fördjupning mot möbelformgivning och produktutveckling. Utbildningen avslutas med examensarbete.
Linjen för textil konst och formgivning, I 70 poäng
Linjen har två inriktningar: textil konst/hantverk samt textil design och klädformgivning.
Designutbildningen ges inom inriktningen textil design och klädformgivning. Utbildningen syftar till verksamhet som desig- ner av kläder och inredningstextil för industriell produktion. I ut— bildningen ingår verkstadsstudier vid Textilinstitutet vid Högsko- lan i Borås. De studerande utför ett avslutande examensarbete.
Högskolan för design och konsthantverk (UG)
Designlinjen, 170 poäng
Linjen har fyra inriktningar: industridesign, produktdesign, grafisk design samt inredningsarkitektur.
Inriktningen industridesign har som mål att ge yrkeskompetens för verksamhet som industridesigner med ergonomisk och teknisk inriktning, huvudsakligen inom verkstadsindustrins produktområ- de och mot arbetsplatsutformning.
Inriktningen produktdesign har som mål att ge yrkeskompe- tens för verksamhet som produktdesigner inom textil—, konfek— tions- och konstindustrin.
Inriktningen grafisk design har som mål att ge yrkeskompetens för verksamhet som designer inom reklam, samhällsinformation och grafisk tillverkningsindustri.
Inriktningen inredningsarkitektur har som mål att ge yrkes- kompetens som inredningsarkitekt för verksamhet med projekte-
ring och utformning av möbler/inredningsenheter samt inredning- ar, utställningar och utemiljö.
Designhögskolan i Umeå (UUm)
Designlinjen, 170 poäng
Designlinjen utbildar industridesigner och är en teknisk och konstnärlig utbildning med huvudinriktning på att ge kunskap i planering och utformning av produkter och utrustning inom pro— ducent- och konsumentvarusektorn, sjukvården samt data—, tele— och kommunikationsområdena. I utbildningen ingår även närmil- jöplanering, exempelvis arbetsplatsers utformning. I utbildningen ingår praktik under det första och det tredje året motsvarande drygt en halv termin.
Foto
Högskoleutbildning för stillbildsfotografer (170 poäng) ges inom fotograflinjen vid Fotohögskolan i Göteborg. Vid Konstfackskolan ges en påbyggnadsutbildning (80 poäng).
Fotohögskolan i Göteborg (UG)
Fotograflinjen, 120 poäng
Linjen har tre inriktningar: allmän (reklam- och porträttfoto- grafi samt fri fotografi), dokumentär (bildjournalistik och doku- mentärfotografi), vetenskaplig (fotografering vid eller i samarbete med exempelvis museer, sjukhus och industri).
Det första året omfattar en gemensam basutbildning därefter väljer de studerande en av de tre inriktningarna.
En fristående kurs i film/video för fotografer startade 1990/91. Denna kurs utgör första etappen i en tvåårig film/videoutbildning med dokumentärinriktning som är planerad att inrättas 1993/94 som lokal linje.
Konstfackskolan
Påbyggnadsutbildning i fotografi, 80 poäng Utbildningen syftar till att vidga ramarna för fotografin som konstnärligt uttrycksmedel.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
SOU 1992: 12 Bilaga ]
Dans
Högskoleutbildning inom dansområdet ges vid Danshögskolan.
Danshögskolan
Danslinjen, 40/60/120 poäng Linjen har inriktningarna danspedagogutbildning och koreo- grafutbildning. Vid Danshögskolan utbildas också mimare.
Danspedagogutbildning, 120 poäng
Danspedagogutbildningen syftar till yrkesverksamhet som lära- re i olika dansformer. Under andra och tredje året väljer den stu- derande två av följande huvudämnen: barndans, klassisk balett, fridans, jazzdans, spansk dans och karaktärsdans.
För att de blivande danspedagogerna skall få praktik tar Dans- högskolan emot egna elever i en s.k. övningsskola (ca 200 barn
och vuxna).
Koreografutbildning, 120 poäng
Koreografutbildningen syftar till att ge kunskaper om koreo- grafin som arbetsform och uttrycksmedel.
Utbildningen avslutas med en slutproduktion.
Danspedagogutbildning, 60 poäng Kompletteringsutbildning för yrkesverksamma danspedagoger.
Danspedagogutbildning, 40 poäng
Specialkurs för yrkesverksamma dansare. Den studerande föl— jer undervisningen i vissa ämnen i lämplig årskurs på grundut- bildningen.
Folkdansutbildning, 80 poäng Pedagogutbildning med periodiserad antagning. Lokal linje. Den inrymmer också inslag av koreografi. Dansterapi, 20 poäng lntroduktionskurs, anordnas 1991/92 på halvfart. Mim
Högskoleutbildning inom mim ges vid mimlinjen vid Danshög- skolan.
Mimlinjen, 120 poäng
Mimutbildningen syftar till yrkesverksamhet som mimartist el- ler mimpedagog. Utbildningen omfattar främst ämnena mim, scenframställning, dans och akrobatik. Utbildningen avslutas med en större produktion.
Antagning vart tredje år.
Till läsåret 1992/93 - till vilket antagning skulle ha skett — görs ingen antagning. Nästa antagning görs till läsåret 1993/94. Resur— serna används 1992/93 till förutbildning och vidareutbildning.
Teater
Utbildning för skådespelare finns vid skådespelarlinjen (40/140 poäng) vid Teaterhögskolan i Stockholm, Teaterhögskolan i Mal- mö (UL) och vid Teater- och operahögskolan i Göteborg (UG). Utbildning för teaterregissörer, teaterscenografer, teaterdramatur— ger och teaterprocucenter finns vid medielinjen för film/TV, radio och teater (120 poäng) vid Dramatiska institutet.
Teaterhögskolan i Stockholm
Skådespelarlinjen, 140 poäng (kompletteringsutbildning, 40 poäng)
Linjen ger utbildning i scenframställning, träning av röst/kropp och sång/musik. Praktik ingår i utbildningen.
Kompletteringutbildningen är en komprimerad grundutbild- ning för yrkesverksamma skådespelare.
Teaterhögskolan och Dramatiska institutet har provat olika former av samarbete. Registuderande har följt utbildningen vid kompletteringslinjen. Regielever har regisserat en mindre slutpro— duktion på teaterhögskolan.
Skådespelarstuderande och mimstuderande har haft integrerad undervisning, framför allt i rörelseträning och har givit en gemen- sam föreställning.
Teaterhögskolan i Malmö (UL)
Skådespelarlinjen, 140 poäng (kompletteringsutbildnirtg, 20 poäng) Linjen ger utbildning i scenframställning, träning av röst/kropp och sång/musik. Praktik ingår i utbildningen. Kompletteringsutbildningen är en komprimerad grundutbild— ning för yrkesverksamma skådespelare. En partiell utbildning av främst regissörer och dramaturger be— drivs i samarbete med Dramatiska institutet.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
Teater- och operahögskolan i Göteborg (UG)
Skådespelarlinjen, 140 poäng
Tyngdpunkten inom utbildningen ligger på scenframställning samt kroppslig, röstlig och sånglig skolning. Sångundervisningen för skådespelareleverna kommer att ökas.
Skådespelarlinjen och musikdramatiska linjen har integrerad undervisning i ämnet scenträning. Samprojekt mellan linjerna fö- rekommer under det andra läsåret.
Dramatiska institutet
Medielinjen för film/TV, radio och teater, 80/120 poäng
Linjen har fyra inriktningar inom teaterområdet: regi, sceno- grafi, dramaturgi och producentutbildning. De omfattar 120 poäng.
Inom regi ges undervisning i dramaturgi, pjäsanalys, reperto— arkännedom, kultur— och teaterhistoria, ljus, ljud, scenrum, mas- kering och repetitionsplanering. Regiövningar med professionella skådespelare ingår i utbildningen.
Scenografiutbildningen har som mål en fördjupning av förmå— gan att uttrycka sig i form, färg och rum i ett dramatiskt syfte med hela teaterföreställningen för ögonen.
Dramaturgiutbildningen ger grundläggande repertoarkunskap, träning i repertoararbete och i bearbetning av dramatik, prosa el- ler lyrik.
Producentutbildningen omfattar övningsproduktioner, praktik- perioder samt teoriundervisning.
Lokal linje
Teaterteknikerlinjen, 80 poäng
Teaterteknikerlinjen är en grundutbildning som syftar till att ge breda baskunskaper inom teaterteknik med tyngdpunkt på scen—, ljus- och ljudteknik. Första året ges grundläggande under- visning och träning, andra året väljer den studerande inriktning mot scen-, ljus- eller ljudteknik.
Musikdramatik
Musikdramatisk linje (40/140 poäng) finns vid Operahögskolan i Stockholm och Teater— och operahögskolan i Göteborg (UG). Linjen utbildar sångare för opera och näraliggande musikdrama— tiska former. Påbyggnadsutbildning i operaregi planeras bli an- ordnad vartannat år i Stockholm, vartannat i Göteborg.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
1 i
Operahögskolan i Stockholm
Musikdramatiska linjen, 140 poäng (kompletteringsutbildning 60 poäng)
Lokala linjer
Operarepetitörsutbildning, 80 poäng
Utbildningen förutsätter bl.a. genomgången musikerlinje med piano som huvudinstrument eller språkstudier alternativt studier i musikvetenskap samt goda kunskaper i pianospel.
Operaregilinje, 80 poäng
Som påbyggnadsutbildning har en operaregilinje inrättats fr.o.m. 1991/92. Behörig är den som har musiker— eller skådespe- larutbildning på högskolenivå.
Teater— och operahögskolan i Göteborg (UG)
Musikdramatiska linjen, 140 poäng (kompletteringsutbildning, 40 poäng)
Undervisningen är till stora delar integrerad för studerande på musikdramatisk linje och skådespelarlinjen.
Lokal linje
Operaregilinje, 80 poäng (planerad)
Musik
Musikerlinje (80/160 poäng) finns vid musikhögskolorna i Stock- holm, Malmö (UL) och Göteborg (UG). Linjen utbildar sångare, instrumentalmusiker, komponister, arrangörer och ensembleleda- re.
Kyrkomusikerlinje (160 poäng) finns vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö (UL), Göteborg (UG) och Piteå (HLu). Lin- jen utbildar för kyrkomusikalisk verksamhet, främst som organist i Svenska kyrkan.
Musiklärarutbildning ges vid musikhögskolorna i Stockholm, Malmö (UL), Göteborg (UG) och Piteå (HLu) samt vid Inge— sunds Musikhögskola i Arvika (HKs) och Musikhögskolan i Öre- bro (HÖ).
SOU 1992: 12 Bilaga 1
Musikhögskolan i Stockholm
Musikerlinjen, 160/80 poäng
Musikerlinjen består av en basutbildning, gemensam för samt- liga studerande och fördjupningsutbildning i ett huvudinstru- ment/område.
Inom 160—poängsvarianten ges utbildning i följande huvudin- strument/områden: sång, piano, cembalo, gitarr, blockflöjt, violin, viola, violoncell, kontrabas, tvärflöjt, oboe, klarinett, fagott, trum- pet, trombon, valthorn, tuba och slagverk. Utbildning ges även i harpa, saxofon, bastrombon och eufonium.
80—poängsvarianten har som fördjupningsområde arrangering/ komposition för yrkesverksamma musiker.
Individuell studiegång 160/80 poäng erbjuder utbildning som inte kan tillgodoses inom ramen för musikerlinjen vad gäller val av huvudinstrument, genre eller kombination av utbildningsmo- ment. Den har ofta jazzinriktning.
Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng
Utbildningen är uppdelad på en kyrkomusikalisk, treårig bas- del samt en ettårig musikpedagogisk påbyggnad. Praktik ingår i utbildningen.
Inom kyrkomusikerlinjens fria val har i samarbete med musik- högskolorna i Göteborg och Piteå hållits kurser i nutida orgelmu- sik.
Påbyggnadsutbildning
Diplomutbildning, 80 poäng Inriktningar sång, instrumentspel och dirigering.
Påbyggnadsutbildning, 160/120/80 poäng
Kördirigering 80 poäng, orkesterdirigering 120 poäng, kompo- sition 160 poäng, musikteori med pedagogisk specialisering 120 poäng, elektronmusik 120 poäng, individuell studiegång 80-160 poang.
Musikhögskolan i Malmö (UL)
Musikerlinjen, 160/80 poäng Musikerlinjen består av en basutbildning och en fördjupnings- utbildning i ett huvudinstrument/område. Undervisning ges på al- la vanliga orkesterinstrument.
80-poängsvarianten är oftast individuellt utformad.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng SOU 1992: 12 Utbildningen är uppdelad i en treårig basdel och en ettårig Bilaga 1 musikpedagogisk påbyggnad. Praktik ingår i utbildningen.
Påbyggnadsutbildning
Diplomutbildning, 80 poäng Inriktningar sång, instrumentspel.
=; Komposition, 160 poäng
Kompositionslinje, 80 poäng
Musikproducentlinje, 40 poäng För att antas skall den sökande ha 60 poäng basutbildning vid , musikhögskolan eller motsvarande. De studerande praktiserar un- [ der utbildningen som ljudtekniker i musikhögskolans övriga un- . dervisning.
! Lokala linjer I' !
Fristående kurser
Musiken—Artisten-Publiken, 40 poäng
Kursen finns som en valmöjlighet under tredje och fjärde års- kursen och syftar till att ge insikter och färdigheter för att möta en ovan publik och skapa nya konsertformer.
Pedagogisk utbildning för musiker, 40 poäng Periodiskt återkommande kurser omfattande 10—30 poäng an- ordnas. T.ex. barockinterpretation och dirigering.
Musikhögskolan i Göteborg (UG)
Musikerlinjen, 160/80 poäng
Musikerlinjen består av en basutbildning och en fördjupnings- utbildning i ett huvudinstrument/område.
Utbildning ges i alla vanliga orkesterinstrument samt eufoni- um. 80-poängsutbildningen tillgodoser i viss mån behovet av ut— bildning i udda genrer och ovanligare instrument.
En integrerad utbildning av sångare planeras i samarbete med Teater— och operahögskolan. Förslaget avser en treårig gemensam
utbildning för blivande musikdramatiker, sångsolister och sångpe- SOU 1992: 12 dagoger. Bilaga 1
Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng
Utbildningen är uppdelad på en kyrkomusikalisk, treårig bas- del samt en ettårig musikpedagogisk påbyggnad. Praktik ingår i utbildningen.
Påbyggnadsutbildning
Diplomutbildning, 80 poäng
Inriktningarna sång eller instrumentspel. Vissa moment av di- plomutbildningen kan genomföras vid andra svenska eller ut- ländska läroanstalter om motsvarande kunskaper inte kan inhäm— tas lokalt.
Komposition, 160 poäng
Fristående kurser
Musikalisk kommunikation och sceniskt framträdande, 20 poäng Kursen vänder sig till dem som går på musikerlinjen eller som har genomgått musiker— eller musiklärarutbildning.
Kreativ variant av forskarutbildning, 160 poäng
Utbildning genomförs i samarbete med musikvetenskap som är en del av institutionen musikhögskolan. I första hand är det lärare vid musikhögskolan och diplomstuderande som har behov av att kombinera sina konstnärliga studier med vetenskapliga inslag ex- empelvis i interpretation.
Musikhögskolan i Piteå (HLu)
Kyrkomusikerlinjen, 160 poäng
Utbildningen har från starten 1986/87 haft en s.k. församlings— orienterad inriktning samtidigt som man strävat efter att ha likar- tat kursinnehåll som övriga kyrkomusikerutbildningar. Som ett led i den församlingsorienterade inriktningen studeras psykologi och pedagogik fördelat över hela utbildningstiden.
Praktik ingår som obligatoriskt inslag. Musikhögskolan har en symfoniorkester tillsammans med Framnäs folkhögskola.
Fristående kurser anordnas årligen, t.ex. Orgelspel, 10 poäng, högre interpretationskurs i kammarmusik, 10 poang.
Lokala linjer
Konsertorganistutbildning, 80 poäng Komposition, 120 poäng
Ljudingenjörsutbildning, 80 poäng
Utbildningen, som är förlagd i samma hus som kyrkomusiker— utbildningen, organiseras av högskolan i Luleå och består av ett gemensamt basår för ljudteknik, med möjlighet till etappavgång och därefter ett års specialisering mot musikljudteknik eller tea- terljudteknik. Samarbete har utvecklats med kyrkomusikerutbild- ningen, bl.a. genomförs inspelningsprojekt som dokumenterar de praktikhögmässor som kyrkomusikerstuderande utför. Dramatiska institutet har medverkat vid uppläggningen av utbildningen.
Grafisk utbildning Högre reklam— och kommunikationsutbildning
Grafisk utbildning finns vid Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations— och reklamutbildning samt vid Högsko- lan för design och konsthantverk (UG).
Högre reklam- och kommunikationsutbildning finns vid Gra- fiska institutet och institutet för högre kommunikations— och re- klamutbildning
Grafiska institutet och institutet för högre reklam- och kommunikationsutbildning GI/IHR
Grafiska linjen, 80 poäng
Grafiska linjen är en yrkesförberedande utbildning för arbets- ledande befattningar inom grafisk industri och informationsindu- stri. Ny informationsteknologi ingår i alla utbildningsmoment.
Reklam- och kommunikationslinjen, 60 poäng
Reklam— och kommunikationslinjen är en yrkesförberedande utbildning inriktad på verksamhet i näringslivet, offentlig förvalt- ning samt kulturella/ideella organisationer. Utbildningen avser be- fattningar som marknads— och produktchef eller reklam— och in- formationsbefattningar.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
Påbyggnadsutbildning
Fr.o.m. 1992/93 anordnas en påbyggnadstermin med forskningsm— riktning. För att vara behörig sökande krävs akademisk grundexa- men om 120 poäng varav 60 poäng i fördjupningsämne.
Fristående kurser
Som en del av den externa verksamheten anordnas kortare fort- bildnings- och vidareutbildningskurser för yrkesverksamma i egen regi och i samverkan med andra utbildningsarrangörer.
Högskolan för design och konsthantverk (UG)
Grafiska linjen, 40 poäng
Utbildningen är inriktad på yrkesverksamhet som faktor, för- man eller försäljare inom grafisk industri eller planering, pro- duktutformning och produktion inom reklam-och annonsbyråer. Utbildningen kan kompletteras till 80 poäng vid GI/IHR.
F ilm/radio/T V
Dramatiska institutet
Medielinjen för film/TV, radio och teater, 120 poäng (radioinrikt- ningen 80 poäng)
Linjen har följande inriktningar:
Film/TV - regissör, fotograf, ljudtekniker, produktionsledare, klippare/videoredigerare.
Teater - regissör, scenograf, dramaturg, producent. Radio - producent.
Maskering/perukmakeri.
Utbildningen är till stor del praktisk/laborativ och består hu- vudsakligen av grupparbeten.
Allmänpraktiska medielinjen, 40 poäng
Linjen är en påbyggnadsutbildning för dem som i sitt arbete kan eller skall kunna använda olika medier, exempelvis lärare, ungdoms— och fritidsledare. Det är en pedagogisk utbildning som innehåller praktiskt arbete med bild, ljud, teater, film och video.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
)
Lokal linje
Teaterteknikerlinjen, 80 poäng Linjen syftar till att ge breda baskunskaper inom teaterteknik med tyngdpunkt på scen-, ljus— och ljudteknik.
Kursverksamhet
Kurser hålls ute i landet och på Dramatiska institutet. Årligen an- ordnas ca 30 kurser. Syftet är att fort- och vidareutbilda yrkes- verksamma inom medieområdena men också att vidareutbilda personer inom andra yrken som har behov av mediekunskaper.
SOU 1992: 12 Bilaga 1
Sverker Ek Gunilla Palmstierna—Weiss:
Förslag till utbildning för scenografer och utställningsformgivare
Allmänt
Scenografi är ett tämligen nyintroducerat ord i svenskan. I ord- böcker och reallexikon förekommer det först under efterkrigsti- den. Vad som skiljer de äldre begreppen teaterdekor och teaterde- koratör från scenografi och scenograf är att de förra i enlighet med en tradition från renässansen till och med första världskriget vill ange en rumslig avgränsning av spelplatsen med hjälp av två- dimensionella sättstycken och fonder som detaljrealistiskt marke- rar mytologiska, historiska eller sociala miljöer. Modern scenogra- fi däremot arbetar helst med en tredimensionell scenbild. Sceno- grafen ger spelplatsen en stiliserad formgivning och bygger upp den i flera nivåer med hjälp av ytor, ramper och trappor. Detta innebär att man många gånger lika gärna kan tala om scenarki— tektur eller scenskulptur som scenbild. Är plasticiteten i scenogra- fin av en avgörande betydelse för den moderna scenkonsten sker anknytning till bildtraditionen inom konsthistorien dock på bred front — från arkitektur, måleri, grafik till skulptur. Grundförut- sättningen för en kritisk prövning av dessa impulser är att sceno- grafen kan skapa rymd i vilken rörelse hos en individ eller en massa kan gestaltas och inskrivas. Dessutom måste han/hon göra detta bildbegrepp så vitt att det spränger de traditionella grund— formerna. Scenografin anknyter lika ofta till den massproducera- de bilden i form av tidnings— och tidsskriftsteckningen, affisch- konsten, fotomontaget eller reklambilden.
Inom den moderna scenografin arbetas alltså med en färg— och formutbildning inom vilken man kan särskilja åtminstone tre hu- vudelement:
1. Ytor, plan, ramper, enblem och trappor med ett antal utval- da detaljobjekt som oftast tillerkänns en betydelsebärande tecken- funktion.
2. Rörliga kroppar i kostym som stil— och färgmässigt skall re- lateras till rumsformen, vare sig denna är uppbyggd av massiva praktikablar eller tillskapade enbart genom ljussättningens kon- traster mellan skugga och ljus.
SOU 1992: 12 Bilaga 2
3. Rörligt och färgat ljus som spelar mot dessa ytor, plan och kroppar och därigenom skapar en rytm i spelet över tiden. Kan den moderna scenografins huvuduppgift inom scenkons- ten sägas vara att bygga upp scenbilder vars syfte det är att skapa en rumslighet som samverkar med den dramatiska konflikten, så har den en mer miljöåtergivande funktion inom filmmediet lik- som inom televisionens serieproduktion. I bägge fallen står upp- giften arkitekturen nära. Begreppet scenografi kan också omfatta temporära rumsarran- gemang i TV—studios vid olika former av underhållningsprogram som frågesport, magasinsprogram och shower. Därigenom ankny- ter den till inredningsarkitektur och design. Scenografin har dess- utom beröringspunkter med utställningsverksamhet i skilda for- mer. Museerna har i dagens läge ett ökande behov av att visuellt levandegöra sin pedagogiska uppgift genom permanenta och tem- porära utställningar. Det gäller att demonstrera samlingarnas rika bestånd av olika objekt alltifrån flintverktyg till industriprodukter genom att sätta in dessa objekt i rekonstruktioner av de historiska eller sociala miljöer de en gång tillhört. Uppgiften kan i viss mån ses som scenografisk även om man hellre bör tala om det vidare begreppet utställningsformgivning. Dess mål är att lyfta fram ut— ställningens tema genom en mångsidig presentation i färg och form. En utställningsformgivares arbetsuppgifter är vittförgrenat: 1. att ge ett samspel mellan beledsagande texter och de utställda objekten, 2. att sätta ett skulpterande och expressivt ljus på de de- monstrerade föremålen samt 3. att gestalta utställningen som en arkitektonisk helhet. Både scenografen och utställningsformgiva- ren har dock det gemensamt att de som yrkesmänniskor är inrik- tade på att skapa rymd, ljus och rytm vare sig uppgiften är en scenbild eller en utställning.
Ny yrkesmässig utbildning
Sedan inomhusscener inrättades under renässansen, har det fun- nits ett stort behov av dekor vid såväl teatrar som en rad kyrkliga eller kungliga festligheter. Framsynta museimän som Artur Haze- lius arbetade redan under de senare decennierna av 1800—talet med tittskåpsmontrar för att levandegöra olika historiska och so- ciala miljöer. I dagens läge har dessa traditionella behov diversi- fierats och inte minst under perioden efter andra världskriget ökat med dess starkt visuella informationsutbud i form av TV, vi- deo, reklambilder etc. Denna märkbara förskjutning har dock inte inneburit någon nivellering av behovet av verbal information - snarare tvärtom. För att motsvara allmänhetens alltmer artikule— rade krav på professionalitet när det gäller såväl scenografi i vid bemärkelse som utställningsformgivning, är det väsentligt att yt- terligare en, något annorlunda utformad utbildning för dessa yr-
SOU 1992: 12 Bilaga 2
keskategorier, kommer till stånd. En utbildning som kan kom- plettera de redan existerande.
Förkunskapskrav
Eleverna skall ha genomgått treårig gymnasieskola samt under ett år ha deltagit i undervisningen vid en förberedande konstskola. Kraven är formulerade utifrån utbildningens såväl konstnärligt praktiska som teoretiska inriktning. Den slutliga antagningen sker på grundval av inlämnade arbetsprov och personliga intervjuer.
Utbildningens omfattning
Utbildningen är beräknad att omfatta tre år. Specialiseringen mot antingen scenografi eller utställningsformgivning sker efter de första ett och ett halvt åren.
Vill man öka praktikmomenten bör utbildningen omfatta tre och ett halvt år. Ett par praktikperioder kan i så fall lämpligen integreras under terminerna 2—6 medan examensarbetet förläggs till den sista och sjunde terminen.
En alternativ uppläggning inom ramen för tre och ett halvt år är att bredda internationaliseringen genom att förlägga en termins studier i Europa inom ramen för Erasmus—programmet. Dessa studier bör i så fall lämpligen förläggas mellan termin 5 och 6 i nedanstående förslag till studieplan.
Dimensionering
Antagningen bör omfatta tio (10) högst femton (15) nybörjarplat- ser per år så att det inalles finns minst 30 max 45 studerande i det utbyggda systemet.
Studieplan
Gemensamma kurser
Första och andra studieåret
Teckning och konstruktionsritning 1-11 (15 p resp. 10 p)
En grundstomme under de två första åren kommer uppövning av att återge olika objekt (arkitektur, möbler, dräkter, kroppar etc.) i grafisk form att vara. Dessa moment kompletteras med konstruk- tionsritning som är väsentlig för att den blivande scenografen och
SOU 1992: 12 Bilaga 2
utställningsformgivaren skall kunna ge meningsfulla anvisningar till verkstäderna. En grundkurs i typografi bör finnas med som en strimma under bägge åren.
Materialkännedom (10 p)
Under första året ges eleverna dels en översiktskurs i olika mate- rials egenskaper, funktioner och konstnärliga uttrycksmöjligheter, dels en orientering om patinering. Kompletterande undervisning på dessa områden meddelas i de följande kurserna.
Modellkonstruktion och datorgrafik I (5 p)
Enklare kreativa lösningsförsök av scenografiska uppgifter i skal- enlig modell genomförs av eleverna. Olika alternativa rumsliga lösningar kan även prövas med hjälp av CAD. Modellbyggena re- dovisas på ett ljusbord med ett antal datorstyrda ljuspunkter. Det- ta ger eleverna möjlighet pröva ljussättningens förmåga att ge rytm och rymd åt scenbilden.
Bildanalys I—II (5 p + 5 p)
Bildanalysen bör under det första året inriktas på historisk doku- mentation av teaterdekor och scenografi samt representativa delar av konsthistoriens bildskatt. Detta bildstudium kan kompletteras med någon praktisk övning med hjälp av CAD. Under andra året bör bildanalysen ägnas även åt massproducerade bilder som affi- scher, tidskriftsillustrationer, fotomontage etc samt bilddokumen- tation av kulturhistoriska miljöer.
Textanalys H! (5 p + 5 p)
Under första året bör textanalysen främst inriktas på ett represen- tativt urval av dramatexter från olika tidsepoker. Textanalys I fullföljs med att eleverna utarbetar en scenmodell till någon mil- jö i anslutning till de behandlade texterna. Arbetet sker i samver- kan med kursen Modellkonstruktion 1. Under andra året bör ana— lysen främst inrikta sig på två typer av texter. För det första stu- deras tre dramer inom ett och samma författarskap (t.ex. Shake- speare, Tjechov, Brecht eller Gombrowicz) som belyser hur den intertextuella relationen inom ett författarskap stöder tolkningen av en enskild text. Scenografeleverna utför i kursen Modellkon— struktion II förslag till scenbild till en av lästa dramerna. För det andra studeras ett antal historiska dokument som belyser ett te—
SOU 1992: Bilaga 2
l 1l ir.
ma, en epok eller en speciell händelse. Utställningsformgivarna utarbetar därav ett förslag till kommerande bildtexter lämpade för en tänkt utställning.
Stilhistorisk översiktskurs (5 p)
Kursen presenterar ett representativt urval av olika stilströmning- ar inom arkitektur (dekorelement), inredningskonst, affischkonst och bokkonst.
Exkursion (1 p)
En enveckas exkursion till lämpligt mål bör företagas under andra läsåret.
Specialkurser för scenografer
Modellkonstruktion och datorgrafik II (9 p)
Uppgifterna är i princip av likartat slag som under det första stu- dieåret men ökar i omfattning och svårighetsgrad. Scenbildsmo- deller skall byggas i anslutning till studiet av dramer som ingår i textanalys 11. En skalenlig, tredimensionell rekonstruktion av en äldre teaterbyggnads scenrum skall utföras (t.ex. Teatro Olympi- co) alternativt analyseras med hjälp av CAD.
T eaterhistorisk översiktskurs (5 p)
Kursen omfattar en kronologisk genomgång av de viktigaste epo— kerna och strömningarna i teaterns historia.
Tredje studieåret
Dräkthistoria (5 p)
En genomgång görs av dräktens och uniformens modeförskjut- ningar. En orientering ges också om tillskärning så att den blivan- de scenografen kan ge meningsfulla anvisningar till syateljéerna. En genomgång sker av grunderna i maskläggning.
SOU 1992: 12 Bilaga 2
Ljussättningsövningar (5 p)
Övningarna kan dels genomföras med hjälp av ljusbord och CAD, dels ske i fullskala i mån av tillgång till ett rum med svarta väggar och ljusanläggningsanordning.
Filmhistorisk översiktskurs (5 p)
Studiet av representativa strömningar i filmhistorien sker i anslut- ning till visningen av ett representativt urval av filmer från olika epoker.
Arkitekturhistorisk översiktskurs (5 p)
I kursen sker en genomgång av de väsentligaste epokerna i arki- tekturens historia med särskild tonvikt på äldre och moderna tea- terbyggnader. Främst beaktas relationen mellan scen och salong.
Praktik och examensarbete (5 p + I 5 p)
Fem veckors praktik vid en teater inleder passet. I anslutning till de erfarenheter praktiktjänsten gett genomförs en scenografisk uppgift i full skala. Arbetet utförs i grupper om 2—3 personer. I uppgiften ingår också att ekonomiskt planera och redovisa kost- naden för projektet.
Specialkurser för utställningsformgivare
Andra studieåret
Exponeringsteknik (5 p)
Studiet ger en orientering om historiska föremåls känslighet för kemikalier, ljus och förflyttning. En viss orientering ges om olika konserveringsmetoder.
Utställningskommunikation (9 p)
Kursen ger en samlad bild av produktions— och distributionspro- cessen kring en utställning. Moment som planering, materialin- samling, gestaltning, ljussättning, utformning av bildtexter och ka- talog, sidoaktiviteter som musikaftnar, föredrag, teaterföreställ-
SOU 1992: Bilaga 2
ningar. Avläsning av publikens reaktioner belyses och samverkan mellan de olika momenten i processen analyseras.
Tredje studieåret Museologi (5 p)
En genomgång av museernas historia, deras kulturpolitiska roll i samhället och deras olika organisationsformer. Speciell uppmärk- samhet bör ägnas samlingarnas vård och katalogisering samt mu— seipedagogiska målsättningar.
Utställningsexponering (10 p)
Analys av arbetsprocessen från urval av representativa objekt, bil- der och texter till att därav sammanställa och gestalta en struktu- rerad och uttrycksfull exponering centrerad kring ett givet tema. Momentet bör innehålla olika praktiska övningar av stigande svå- righetsgrad. Speciell uppmärksamhet ägnas det pedagogiska väx— elspelet mellan visualisering och verbalisering. Studiet inriktas också på analys av olika publikgrupper och deras behov och in- tressen. Slutligen uppmärksammas informationsverksamheten kring en utställning i form av föredrag/visning, diskussion och ka- talog/prospekt.
Arkitekturhistorisk översiktskurs (5 p)
Genomgång av de centrala epokerna i arkitekturens historia med speciell inriktning på äldre och modernare museibyggnader.
Praktik och examensarbete (5 p + 15 p)
5 veckors praktiktjänst vid ett museum inleder passet. I anslut— ning till erfarenheterna från praktiktjöänsten genomförs som exa- mensarbete en mindre utställning. Arbetet sker i grupp om 2—3 personer. I uppgiften ingår ekonomisk planering och redovisning av kostnaderna för projektet.
SOU 1992: 12 Bilaga 2
Gemensamma aktiviteter
Det bör finnas resurser för följande aktiviteter som helt eller del- vis kan ske i elevernas egen regi:
1. Besök av gästlärare från teatrar, museer etc.
2. Videoinspelningar av teaterföreställningar och filmvisning-
ar. 3. Krokiteckning. (I samarbete med andra utbildningar.)
Lokaler
1. Modellverkstad med separata verkstäder för järn och trä.
2. Ateljé med separat verkstad för patinering med speciellt kraftigt utsug.
3. Textilateljé.
4. Datorgrafikrum med CAD—utrustning.
5. Ljus— och ljudverkstad.
6. Lektionsrum.
7. Föreläsningssal.
8. Fönsterlöst rum — gärna en källarlokal — försett med mör-
ka väggar och ljusutrustning. I mån av tillgång och under förutsättning att dessa lokaler går att hyra under kortare tid: 9. En mindre utställningslokal. 10. Ett fullskalelaboratorium.
Lärarbehov
Två professurer: en i scenografi och en i utställningsformgivning. En lärare i teckning och konstruktionsritning. En lärare i modellbygge och datorgrafik. I mån av tillgång på kompetenta lärare bör bildanalys I—II, textanalys I—II, film-, teater— och arkitekturhistoriska över- siktskurser ges på timarvoderad basis.
Lokalisering
Den planerade utbildningen kan förläggas till olika tänkbara plat- ser men den bör vara universitetsanknuten. För en lokalisering till Umeå talar följande faktorer.
Vid Umeå universitet finns både en designhögskola och en konsthögskola. Som framgått av den ovan skisserade Studieplanen finns det värdefulla anknytningspunkter mellan den föreslagna
SOU 1992: Bilaga 2
och dessa utbildningar. En aktivitet som krokiteckning kan t.ex. ske i samarbete. Skulle även de nu diskuterade planerna på att förlägga en arkitekturutbildning till Umeå universitet förverkligas, så skulle synergieffekten bli optimal.
Bildmuseet i Umeå, som har samlingar av äldre och yngre konst, är direkt knutet till Umeå universitet. Dess egentliga verk- samhet består av en livlig utställningsverksamhet i en större och en mindre lokal, den mindre skulle kunna ställas till den planera- de utbildningens förfogande en gång per år för en elevutställning. Skulle utbildningen komma till stånd finns det också möjlighet att under en begränsad tid använda designhögskolans fullskalelabora- torium under förutsättning att schemaläggningen samordnas.
Inom den humanistiska fakulteten vid Umeå universitet finns ämnena museologi, konstvetenskap med arkitekturhistoria, littera— turvetenskap med drama—teater—film företrädda. Lärarna vid des- sa institutioner skulle kunna genomföra en del av de teoretiska kurserna.
I Umeå finns också Norrlandsoperan, vars repertoar har väckt uppmärksamhet på riksplanet, Ögonblicksteatern samt ett antal amatörteatergrupper med bl. a.anknytning till studentkåren. Möj- lighet att dels få en professionell praktik, dels mindre scenografis— ka uppgifter i samarbete med de fritt arbetande grupperna är allt- så goda.
Inom Umeå universitet och Umeå stad finns alltså speciella möjligheter att bereda den nya utbildningen i scenografi och ut— ställningsformgivning en rik och stimulerande miljö.
SOU 1992: 12 Bilaga 2
re rel utställnlngelormglvere
Teckning och konstruktionsritning I 15 ;) Teckning och konstnMonsdtning II 10 p
konstruiaionst'lnlng || 10 p
Stilhimon'sk översildskurs Stilhiston'sk översiktskurs
Malerialkåmedom 10 p
'I'redle läsåret Eventuell extra termln
Drakthistodsk
Oversilaskum 5 P
Pmktikljånst integrerad under hela umgänge" Hmmm 20 p översiktskurs
5 p Alt ll Lnlandssludier inom Emsnueprojelaet
under en lamm"
Arkitekluhietotisk
översättakum
salskin teaterarkitektu 20 p
Bilaga 2 172 SOU 1992: 12
Johannes Johansson:
Förslag till ny utbildningsstruktur för musikerutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö
Målsättning
Förslaget har följande huvudsyften
— att generellt höja utbildningskvaliteten genom att till ett flertal studerande erbjuda en förlängd (femårig) utbildning, — att profilera musikerutbildningen genom nya fördjupnings- alternativ, — att individualisera studierna genom att erbjuda de studeran- de möjlighet att lägga upp individuella studieprogram som kan präglas av fördjupning såväl som bredd. Förslaget innehåller två examensnivåer, en efter tre år (120 poäng) och en efter fem år (200 poäng). Erfarenheten visar, att en stor del av de studerande behöver längre tid för sina studier än nuvarande fyra år, medan en del studerande (företrädesvis blåsare med orkesterinriktning) kan anses uppfylla både yrkeslivets krav och allmänna konstnärliga färdigheter på grundnivå redan efter tre års studier.
Studiernas uppläggning Grundutbildning
Utbildningen består av en tvåårig grundkurs som innehåller stu— dier på huvudinstrument samt grundläggande teoristudier.
Efter ytterligare ett års studier med individuellt program av- läggs grundexamen. Den studerande kan då välja att avsluta stu- dierna med denna grundexamen eller söka till påbyggnadsutbild— ningen.
Profileringsutbildning
Profileringsutbildningen är tvåårig. Tillträde till utbildningen har den, som avlagt grundutbildningen och kvalificerat sig genom in— trädesprov, (Som också omfattar teoriämnena från grundutbild- ningen.) Profileringsutbildningen består av studier på huvudin-
SOU 1992: 12 Bilaga 3
strument jämte ett fritt kombinerat studieprogram. Den studeran- de kan då välja tydligt yrkeslivsorienterade kombinationer eller friare fördjupningar. Studieprogrammet kan studeras i olika ord- ning, vilket också betyder att alla kurser inte behöver ges varje år.
Dimensionering
Utgångsförslaget skall rymmas inom nuvarande ramar i fråga om årsstudieplatser. Med 120 årsstudieplatser (30x4) kan det t.ex. in- nebära att 28 studerande antas årligen till grundutbildning och 18 till profileringsutbildningen. Det innebär vidare att det sker en är- lig examination av 10 musiker på "Bachelor"-nivå och 18 på "Master"—nivå. Fördelningen av studerandeplatser mellan grund— och profileringsnivå bör vara flexibel.
Studieprogram
Den studerande kan efter eget val kombinera kurser för att skapa en individuell studieprofil. Minst tre kurser skall ingå i "Master"— examen, två i "Bachelor"—examen. Varje kurs skall då anses mot- svara 10-20 poäng. Den studerande kan också välja ett bredare program, och kan då normalt följa upp till sex olika kurser, som då skall motsvara 10 poäng. Utbudet av kurser kan göras flexibelt med hänsyn till studenternas och yrkeslivets önskemål samt sko- lans utbildningsresurser.
Exempel på kurser på profileringsnivå
Orkesterspel (10—20 poäng) Syftar till att ge orkesterskolning samt repertoarkännedom. Be— drivs i projektform.
Kammarmusik (10-20 poäng) Syftar till att ge kunskap om och färdigheter för viktig kammar- musikrepertoar för instrument.
Instudering (10—20 poäng)
Syftar till att ge instuderingsteknik och metodik för konstnärligt försvarbara instuderingar både solistiskt och i grupp. Bör även in— nehålla moment av gruppsykologi och gruppdynamik.
Andra genrer (10—20 poäng) Syftar till att ge kunskap om idiom och uttryckssätt utanför den västerländska konstmusiken.
SOU 1992: Bilaga 3
Musikkommunikation (10-20 poäng) Syftar till att ge beredskap för individuella konstnärliga aktioner.
Nya uttrycksmedel (10-20 poäng) Syftar till att ge kunskap om nya notationer och uttryckssätt. "In- terpretation av musik utan facit".
Pedagogik (10-20 poäng) Syftar till att ge pedagogisk och metodisk kunskap för undervis- ning på det egna instrumentet med särskild inriktning på under- visning på högre stadier.
Formlära/Analys (10—20 poäng)
Syftar till att ge fördjupad kunskap i satstekniker bl.a. för att kunna göra egna arrangemang.
Musikteknologi (10—20 poäng)
Syftar till att ge kännedom om samspelet mellan teknologi och in— strument; t.ex. mikrofonteknik, inspelningsteknik, datormusik.
Exempel på yrkeslivsinriktade studieprogram
Orkestermusiker 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Orkesterspel 20 p Kammarmusik 20 p Andra genrer 20 p
Länsmusiker 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Musikkommunikation 20 p Kammarmusik 20 p Instudering 20 p
Musikerpedagog 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbild- ningen 40 p Pedagogik 20 p Instudering 20 p Andra genrer 10 p Formlära/Analys 10 p
Orkestermusiker 120 poäng Huvudinstrument 60 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Orkesterspel 10 p Kammarmusik 10 p
Länsmusiker 120 poäng Huvudinstrument 60 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Musikkommunikation 10 p Instudering 10 p
Musikerpedagog 120 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Pedagogik 10 p Instudering 10 p
SOU 1992: 12 Bilaga 3
Studiomusiker 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Andra genrer 20 p Musikteknologi 20 p Instudering 10 p Formlära/Analys 10 p
Frilansmusiker/solist 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Instudering 20 p Musikkommunikation 20 p Musikteknologi 20 p
Musiker/producent 200 poäng Huvudinstrument 100 p Teoriämnen i grundutbild- ningen 40 p Musikkommunikation 20 p Andra genrer 10 p Nya uttrycksmedel 10 p Formlära/Analys 10 p Musikteknologi 10 p
Studiomusiker 120 poäng Huvudinstrument 60 p Teoriämnen i grundutbild— ningen 40 p Andra genrer 10 p Musikteknologi 10 p
SOU 1992: Bilaga 3
SOU 1992: 12 Bilaga 3
Förslag till utbildningsstruktur för musikerutbildning
Muslkerexamen || ("Master")
Proflllerlngs-
utblldnlng (BOp)
Huvudlnstrumeni 3 & (40p) —
Musikerexamen l ("Bachelor")
.g( HuvudlnstrumentZ ä;! Protllerlngsprogroml (”P) 55? (209) ..,
Grund- ; utblldnlng , (l 20p)
, teorlutblldnlng . Huvudinstrument ! (40p) 3 ' (40p) Gehör * Sots/Formlöra
M 05 Bruksklaver
Förslag till konstnärliga högskoleexamina
Hår förutsätts att för all grundläggande högskoleutbildning ge- mensamma mål anges i högskolelagen och alltså inte tas upp i högskoleförordningen. I Fria universitet och högskolor (Ds 199211) föreslås dessa gemensamma mål i högskolelagen få följan- de lydelse: "Den grundläggande högskoleutbildningen skall, ut- över kunskaper och färdigheter, ge de studerande förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom de områden som utbildningen avser. Utbildningen bör också ut- veckla de studerandes förmåga till informationsutbyte på veten— skaplig nivå.”
Examina vid Dramatiska institutet tas inte upp i denna för- teckning.
Konstnärlig högskoleexamen i fri konst
Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i fri konst uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 200 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i fri konst skall stu- denten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att självstän- digt kunna verka som fritt skapande konstnär inom måleri, skulp- tur eller grafik.
Konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sam- manlagt 170 poäng.
SOU 1992: 12 Bilaga 4
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i miljögestaltande konst skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att som konstnär självständigt och i samarbete med arkitekter och skall kunna göra kvalificerade skapande insatser i olika material och tekniker inom miljö— och samhällsbyggnad.
Konstnärlig högskoleexamen i scenografi och utställningsgestaltning
Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i scenografi och utställningsgestalt- ning uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbild- ningsmoment om sammanlagt 120 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i scenografi och ut- ställningsgestaltning med inriktning mot teaterscenografi skall stu- denten ha förvärvat kunskaper och färdigheter att i samarbete med i första hand regissör gestalta det sceniska rum en teaterupp- sättning utspelas i och samspelar med.
För att erhålla konstnärlig högkoleexamen i scenografi och ut- ställningsgestaltning med inriktning mot utställningsgestaltning skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter att i sam- arbete med företrädare för de ämnesområden utställningen rör, med utnyttjande av tillgängliga tekniker på ett verkningsfullt sätt exponera utställningsmaterialet och i enlighet med syftena med utställningen. Studenten skall också kunna ge en utställning en en sammanhållen helhetsgestalt i samspel med det publika rum den Visas 1.
Konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk Omfattning Konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk uppnås efter full-
gorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om samman- lagt 170 poäng.
SOU 1992: Bilaga 4
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i konsthantverk skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att själv- ständigt kunna verka som konsthantverkare inom något av mate- rialområdena keramik, glas, metall eller textil.
Konstnärlig högskoleexamen i industridesign Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i industridesign uppnås efter full-
gjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om samman- lagt 170 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i industridesign skall studenten ha förvärvat kunskaper, färdigheter och en arbetsmeto- dik för att på konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden samordna tekniska, praktiska, ekonomiska, miljömässiga och andra faktorer i en funktionell produkt, ägnad för industriell tillverkning. Den studerande skall kunna arbeta med flera material och tekniker som förekommer i industriell framställning.
Konstnärlig högskoleexamen i grafisk design Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i grafisk design uppnås efter full- gjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om samman— lagt 170 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i grafisk design skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att på konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden lösa gestaltningsproblem inom grafisk design, information, visuell kommunikation och illustration.
SOU 1992: 12 Bilaga 4
Konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sam- manlagt 170 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i inredningsarkitektur skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att på konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden kunna utforma möbler och andra ele— ment som ingår i inredningar samt kunna planera och utforma närmiljöer av skilda slag till en sammanhållen enhet.
Konstnärlig högskoleexamen i textil design Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i textil design uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 170 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i textil design skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att på konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden utforma textila produkter, ägnade för in— dustriell tillverkning.
Konstnärlig högskoleexamen i klädformgivning
Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i klädformgivning uppnås efter full- gjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om samman- lagt 170 poäng.
SOU 1992: 12 Bilaga 4
lt ri
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i klädformgivning skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att på konstnärlig grund självständigt och i samarbete med företrädare för andra yrkesområden utforma kläder i textila och andra mate- rial, ägnade för industriell tillverkning.
Konstnärlig högskoleexamen i foto
Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i foto uppnås efter fullgjorda kurs— fordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i foto skall studenten ha förvärvat kunskaper och färdigheter för att självständigt kunna göra kvalificerade skapande insatser inom stillbildsfotografin. Danspedagogexamen
Omfattning
Danspedagogexamen uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.
Mål
För att erhålla danspedagogexamen skall studenten ha förvärvat kunskaper, färdigheter och pedagogiska metoder för att kunna bedriva dansundervisning för barn, ungdom och vuxna inom olika dansformer. Studenten skall ha kompetens att leda såväl yrkesför- beredande dansträning för barn och ungdom som sådan dansträ-- ning redan yrkesutbildade dansare är i behov av. På denna grund ska studenten också kunna bedriva icke yrkesförberedande dans- undervisning i grundskola och på gymnasium.
SOU 1992: 12 Bilaga 4
Konstnärlig högskoleexamen i dans
Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i dans uppnås efter fullgjorda kurs- fordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i dans skall studenten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och en arbetsmetod att självständigt lösa sceniska uppgifter dansare ställs inför. Studenten skall också ha tillägnat sig en god grund för en fortsatt utveckling som skapande konstnär i ett kollektiv.
Konstnärlig högskoleexamen i koreografi Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i koreografi uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i koreografi skall stu- denten ha förvärvat kunskaper och färdigheter och tillägnat sig en arbetsmetod för att självständigt använda koreografi som uttrycks- medel. Studenten skall också ha tillägnat sig kunskaper och fär— digheter som kan ligga till grund för forsatt utveckling som ska— pande konstnär i ett kollektiv.
Konstnärlig högskoleexamen i mim Omfattning Konstnärlig högskoleexamen i mim uppnås efter fullgjorda kurs-
fordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 120 poäng.
SOU 1992: Bilaga 4
i l
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i mim skall studenten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och en arbetsmetod att självständigt lösa sceniska uppgifter mimartister ställs inför. Stu- denten skall också ha tillägnat sig en god grund för en fortsatt ut- veckling som skapande konstnär i ett kollektiv.
Högskoleexamen i scenisk framställning Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i scenisk framställning uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sam- manlagt 140 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i scenisk framställning skall den studerande ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och en arbetsmetod att självständigt lösa sceniska uppgifter skådespe- lare ställs inför vid verksamhet inom teater, film och TV m.m. Studenten skall också ha tillägnat sig en god grund för en fortsatt utveckling som skapande konstnär i ett kollektiv.
Konstnärlig högskoleexamen i teaterregi Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i teaterregi uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt minst 80 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i teaterregi skall stu- denten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och en arbetsmetod för att ge scenisk gestalt åt ett för uppsättning på teater lämpat underlag och därvid leda och samordna insatserna från övriga medverkande i denna process.
SOU 1992: 12 Bilaga 4
Konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning
Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning upp- nås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 140 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning med inriktning mot opera skall studenten ha tilläg- nat sig sångliga och andra kunskaper och färdigheter för scenisk verksamhet inom olika former av musikteater, i första hand ope- ra. Studenten skall också ha tillägnat sig en arbetsmetod för att självständigt lösa sceniska uppgifter musikdramatiska artister ställs inför. Studenten skall också ha tillägnat sig en god grund en fort— satt utveckling som skapande konstnär i ett kollektiv.
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i musikdramatisk framställning med inriktning mot musikal skall studenten ha till- ägnat sig sångliga och andra kunskaper och färdigheter för sce- nisk verksamhet inom olika former av musikteater, i första hand musikal. Studenten skall ha tillägnat sig en arbetsmetod för att självständigt lösa sceniska uppgifter musikdramatiska artister ställs inför. Studenten skall också ha tillägnat sig en god grund för en fortsatt utveckling som skapande konstnär i ett kollektiv.
Konstnärlig högskoleexamen i operaregi Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i operaregi uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 80 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i operaregi skall stu- denten ha tillägnat sig kunskaper, färdigheter och en arbetsmetod för att ge scenisk gestalt åt ett musikdramatiskt underlag underlag och därvid leda och samordna insatserna från övriga medverkan- de i denna process.
SOU 1992: 12 Bilaga 4
Konstnärlig högskoleexamen i musik Omfattning
Konstnärlig högskoleexamen i musik uppnås efter fullgjorda kurs- fordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt minst 120 poäng.
Mål
För att erhålla konstnärlig högskoleexamen i musik skall studen- ten ha tillägnat sig kunskaper och färdigheter för att självständigt som sångare, instrumentalmusiker, komponist, arrangör eller en- sembleledare gestalta musik på hög nivå, förmedla musikaliska upplevelser och stimulera till musikaliska aktivitetet i olika sociala sammanhang. Studenten skall också ha tillägnat sig en god grund för fortsatt konstnärlig utveckling.
Organistexamen Omfattning
Organistexamen uppnås efter fullgjorda kursfordringar och andra utbildningsmoment om sammanlagt 160 poäng.
Mål
För att erhålla organistexamen skall studenten ha tillägnat sig så- dana kunskaper och färdigheter att han självständigt kan gestalta musik på konstnärlig nivå inom det kyrkomusikaliska repertoar— området och att han kan förmedla musikaliska upplevelser 1 olika sociala miljöer, särskilt inom församlingsarbetet inom Svenska Kyrkan och andra trossamfund, där han skall kunna organisera och leda den kyrkomusikaliska verksamheten. Han skall också kunna ge undervisning inom trossamfund, skolväsendet och i and- ra sammanhang.
SOU 1992: 12 Bilaga 4
Översikt över lokalsituationen vid de konstnärliga högskolorna
Konst och design
Konsthögskolan har lokaler för förvaltning, målarskola och elev- galleri i Konstakademiens byggnad på Fredsgatan. Övriga under- visningslokaler är förlagda till tolv byggnader på Skeppsholmen. Denna lokalmässiga spridning vållar problem och är kostnadskrä— vande. Om— och tillbyggnad av lokalerna på Skeppsholmen är un- der arbete och skall på sikt medföra en samlad förläggning på Skeppsholmen.
Konsthögskolan Valand har lokaler i fyra fastigheter på Hising- en och ett elevgalleri i centrala Göteborg. Lokalerna i de två fas- tigheter som Valand fick tillgång till 1980/81 upprustades då, men är nu nerslitna. Det gäller även den utrustning som införskaffa- des. Universitetet i Göteborg har gett flera förslag om ersättnings- lokaler med centralt läge men Valand har inte ansett att dessa har svarat mot behoven.
Konsthögskolan i Umeå disponerar sedan starten 1987 en för ändamålet om— och tillbyggd fabriksbyggnad vid älvstranden nära centrum. Ett elevgalleri finns i centrala Umeå. Skolan har också tillgång till lokaler utanför staden för projektarbeten, genomfö- rande av sommarakademier, kurser m.m. Ateljéer tillhandahålls för professorerna, ambitionen är att också gästlärare skall få till- gång till ateljéer. Lokalerna har omdisponerats för att skapa atel- jéutrymmen för eleverna. Det gör att det råder brist på förråds— och projektutrymmen.
Konstfack flyttade 1960 till ett nybyggt hus på Valhallavägen. Upprustning och ombyggnad av de verkstäder som utdömts av yr- kesinspektionen genomfördes under 80—talet. Då kunde även ef- tersatta behov till viss grad tillgodoses, som t.ex. en väl utrustad glasverkstad. Verkstäderna är nu i gott skick men upprustning av flertalet övriga lokaler behövs. Föreläsningssal och rumslaborato— rium saknas. Skolan disponerar lokaler för måleri, skulptur och konstnärligt utvecklingsarbete inom dessa områden på Liljehol— men samt visst utrymme för foto i närheten av skolan. Utbild- ningsplatser för trikå— och väveriteknik hyrs i Borås av högskolan där. Elevgalleri och andra utställningslokaler finns i huset.
Högskolan för Design och konsthantverk disponerar en fastig- het, byggd för skolan 1904, i centrala Göteborg och i direkt an— slutning till Röhsska Konstslöjdmuseet. En bildverkstad med hög standard för arbete med olika tekniker tillkom 1985. I övrigt är underhållet eftersatt och lokalerna trånga och hårt slitna. För un- dervisning i trikå— och väveriteknik hyrs utbildningsplatser av
sou 1992: 12 Bilaga 5
högskolan i Borås och för glastillverkning av Nybros glasskola i Orrefors. Byggnadsstyrelsen utarbetade 1988 ett lokalprogram för skolan och långtgående förberedelser inför beslut angående om— och tillbyggnad av befintliga lokaler har gjorts. Upprustningen planeras vara färdig hösten 1993 och kommer att medföra avse- värda förbättringar även vad gäller utrustning och inredning. Elevutställningar visas på Röhsska museet.
Designhögskolan har sina lokaler i ett nybyggt hus intill Konst— högskolan i Umeå, hörsalen brukas gemensamt med konsthögsko- lan. Lokalerna är rymliga och har hög standard. Rumslaboratori- um och sal för projektarbeten i stora format finns.
Fotohögskolan flyttade in i nyrenoverade lokaler vid starten 1982. De uppfyller inte kraven på god arbetsmiljö. Antalet lärar- rum är otillräckligt. Kontakten med övriga utbildningar försvåras genom avståndet till övriga delar av universitetet. Nya och bättre lokaler har emellertid kunnat ordnas med planerad inflyttning hösten 1993.
Scen
Danshögskolan disponerar sedan 1990 nyinredda lokaler på Sehl- stedtsgatan vid Gärdet för koreografi— och danspedagogutbild- ningarna. Standarden är mycket god. Scen med publikplatser finns. Mimutbildningen har sina lokaler i samma hus som Teater- högskolan på Söder. På grund av avståndet till Danshögskolans övriga lokaler uppstår praktiska problem.
Teaterhögskolan har lokaler i en tidigare realskola på Söder. De är i stort sett bra men det råder kännbar brist på en funk- tionsduglig övningsscen. En byggnad på området kommer emel— lertid att upprustas för ändamålet. Teaterhögskolan planerar till- sammans med Dramatiska institutet en försöksverksamhet med undervisningsteater. För att genomföra den krävs en scen med publikplatser (se avsnitt 12.3.1).
Teaterhögskolan i Malmö har lokaler på Stora Nygatan centralt i Malmö. De utökades och förbättrades vid en ombyggnad 1980. Teater Fontänen togs i bruk 1987 för elevföreställningar med publik. Underhåll utförs regelbundet och lokalsituationen be- skrivs som acceptabel.
Teater— och operahögskolan i Göteborg flyttar in i lokaler i det nya huset "Artisten" vid Götaplatsen under år 1992. Huset rym- mer även musikhögskolan, musikvetenskap och kulturvetarlinjen. Lokalerna blir mycket ändamålsenliga med bl.a. en scen för tal— teater och en för musikteater.
Operahögskolan disponerar ett hus på Strandvägen vid Brunnsviken. Lokalerna är bra och fungerar väl. Skolan saknar scen vilket orsakar stora problem. Den repetitionslokal som sko- lan har i Alléteatern på Narvavägen är utdömd av arbetsskydds-,
SOU 1992: 12 Bilaga 5
brand— och hälsovårdsmyndigheter och kan inte användas. Upp- rustning av teatern planeras och kan när det genomförts fylla de— lar av de behov som finns av repetitionslokal men ersätter inte den scen som krävs för utbildningen. I brist på scen hyr skolan lokaler och söker samarbetspartner runt om i landet. Det orsakar stora kostnader och ett omfattande administrativt arbete.
Musik
Musikhögskolan har sina lokaler på Valhallavägen och är delvis inrymd i en f.d. skola. Lokalsituationen är otillfredsställande. Ge— mensamma samlingsrum och matservering saknas och övnings- rummen är för få liksom lokalerna för elektronisk utrustning. Två teorilaboratorier, en syntstudio och en metodikstudio är dock inrättade. Skolan disponerar en större och en mindre konsertsal av god kvalitet.
Musikhögskolan i Malmö flyttade 1982 in i ett helt nytt hus. Lokalerna är ändamålsenliga och i gott skick med bra akustiska förhållanden. Den goda lokalsituationen har i hög grad bidragit till att höja utbildningens kvalitet och skapat förutsättningar för samarbete med andra musikinstitutioner. Lokalerna räcker emel- lertid inte till för att ge varje lärare eget undervisnings— eller ar— betsrum. En kompositionsstudio färdigställdes 1989/90. Skolan har en välutrustad konsertsal.
Musikhögskolan i Göteborg har haft lokaler utspridda på åtta ställen i små och dåliga lokaler. Under år 1992 flyttar skolan till det nya huset "Artisten" vid Götaplatsen tillsammans med Tea- ter— och operahögskolan, musikvetenskap och kulturvetarlinjen. Tillgången till nya, funktionella lokaler innebär en avsevärd för- bättring och skapar goda förutsättningar för samarbete mellan be- rörda utbildningar. Välutrustad konsertsal, orgelsal m.m. kommer att finnas.
Musikhögskolan i Piteå flyttade 1985 in i nya lokaler nära Pi— teå centrum. De byggdes till i två etapper under 1987. Lokalerna är ändamålsenliga och moderna men lärararbetsrum och samman- trädesrum saknas. Ventilationen är ett problem. Orgelparken är bra och studenterna har även tillgång till orglarna i bygdens kyr- kor. Orgelsal finns på skolan.
Övriga
GI/IHR bedriver undervisning i två fastigheter, en i konstfackhu- set och en vid Gyllenstiernsgatan på Gärdet. Lokalerna är i stort behov av renovering. Grafisk-teknisk utrustning hyrs av, lånas av eller disponeras hos modernt utrustade företag och institutioner
SOU 1992: 12 Bilaga 5
vilket har ekonomiska och pedagogiska fördelar men ställer stora krav på planering och administration.
Dramatiska institutet disponerar lokaler i Filmhuset på Gärdet och i det näraliggande konstfackhuset. Merparten av verksamhe- ten är förlagd till Filmhuset. Lokalerna är inte anpassade till nu- varande utbildningsmetodik och uppfyller heller inte krav på god arbetsmiljö. Det råder brist på undervisningslokaler, stora öv- ningssalar med god takhöjd, lokaler för scenografi och övnings- rum för teaterteknikerutbildningen.
SOU 1992: 12 Bilaga 5
l l l l
Kommittédirektiv
SOU 1992: 12 Bilaga 6
&
%% Ef
Översyn av den konstnärliga utbildningen i högskolan Dir. 199055
Beslut vid regeringssammanträde 1990-09-13
Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson. anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram förslag till utvecklingsplan för den konstnärliga utbildningen i högskolan.
Översyn behövs
! årets budgetproposition (prop. 1989/90: 100 bil 10, s. 282) anmälde jag att en översyn av den konstnärliga utbildningen inom högskolan behöver göras:
"Det är angeläget att nu klarlägga vad som hänt med den konstnärliga ut- bildningen sedan högskolereformen genomfördes. Det är också angeläget att göra en jämförelse mellan likartade utbildningar vid olika högskoleenhe- ter. bl.a. för att få en bättre uppfattning om på vilket sätt utbildningen be- drivs och hur resurserna utnyttjas vid de olika enheterna. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om en sådan översyn."
Jag hänvisade också till det arbete som då pågick med att se över de stat- liga insatserna för att förbättra konstnärsskapcts villkor. Den översynen är numera avslutad och har lett till förslagi betänkandet (SOU 1990:39) Konst- närens villkor. 1 betänkandet framhålls att den konstnärliga högskoleutbild- ningen skall utredas särskilt. lnför detta arbete görs i betänkandet vissa all- männa påpekanden om utbildningens inriktning och omfattning.
Dir. l990:55
2
Formerna för översynen
Arbetet med översynen måste till stor del göras i nära anslutning till den berörda utbildningen och med hjälp av den sakkunskap som där finns. En särskild utredare behövs för att svara för uppläggningen av arbetet och för att sammanställa och bedöma resultatet.
Uppdraget Avgränsning
[ uppdraget ingår all konstnärlig utbildning som är finansierad med medel från anslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken. Detta betyder utbildning vid danslinjen. designlinjen. fotograninjen. grafiska linjen, konsthantverkslinjen. kyrkomusikerlinjen. linjen för fri konst, de olika lin— jerna vid konstfackskolan, mimlinjen. musikdramatiska linjen, musikerlin- jen, reklam- och kommunikationslinjen och skådespelarlinjen samt påbygg- nadsutbildningen i musik och vid konsthögskolan. Dessutom ingår lokala och individuella linjer och fristående kurser inom området. Undantagna är utbildningarna vid dramatiska institutet. Utredaren bör samråda med den pågående särskilda översynen av verksamheten vid dramatiska institutet (U l989:()l). en översyn som i sig bör slutföras enligt nuvarande planering.
Utredaren behöver inte enbart begränsa sig till pågående verksamhet utan kan också beakta de förslag till nya initiativ som finns inom högskolan.
Sambandet mellan konstnärlig och pedagogisk utbildning måste upp— märksammas. Även om huvuduppgiften för uppdraget är den konstnärliga utbildningen skall konsekvenserna av förslagen för den näraliggande peda- gogiska utbildningen också kunna redovisas.
Syfte
Det huvudsakliga syftet med översynen iir att få underlag för en samlad utvecklingsplan för högskolans konstnärliga utbildning med förslag om ut— bildningens mål och inriktning. om utbildningsstrukturen samt om fördel— ningen av ansvar och resurser. Utvecklingsplanen skall rymmas inom ramen för de samlade resurser som redan står till förfogande för utbildningen. l öv- rigt anser jag det angeläget att utvecklingsplanen kan utformas fritt. utan givna förutsättningar eller konventionella hänsyn.
Verksamheten inom de olika konstnärliga uttrycksformerna (musik. tea- ter. bildkonst etc) utvecklas mot en allt större differentiering. bl.a. på grund av ett växande internationellt inflytande. Differentieringen kommer till ut— tryck på olika sätt, dels som betoning på fördjupning och specialisering inom
SOU 1992: 12 Bilaga 6
ett verksamhetsomrade. dels som inriktning på gränsöverskridanden och olika slags blandformer mellan uttrycksformerna. Kulturpolitiska ambitio— ner. t.ex. när det gäller verksamhet riktad till barn och ungdom. bidrar också till differentieringen.
Detta ställer höga krav pa högskolans konstnärliga utbildning. Det ställer krav pa variation och profilering. Samtidigt måste den konstnärliga utbild- ningen liksom all annan högskoleutbildning svara mot krav pa hög kvalitet och likvärdighet.
Det är mot denna bakgrund som jag anser det angeläget att nu göra en analys av vad som hänt med den konstnärliga utbildningens mål och inrikt- ning under ären efter högskolereformen. Frågan är om det nuvarande sam- lade utbildningsutbudet på bästa sätt tillgodoser de olika krav som ställs på utbildningen. llögskolereformen kan ha bidragit till en viss likformighet som innebär att utrymmet för variation och profilering efter förutsättningar och intressen i olika utbildningsmiljöer inte tagits till vara fullt ut. Reformen kan ocksa ha bidragit till att avståndet har vidgats mellan utbildningen och den konstnärliga yrkesutövning som utbildningen förbereder för.
Det är också angeläget att klargöra om nlhildningsslrukturen i stort är rätt avvägd. Med utbildningsstrukturen avser jagä ena sidan förhållandet mellan grundutbildning. piibyggnadsutbildning samt kurser för fortbildning och vi- dareutbildning av redan yrkesverksamma. ä andra sidan uppdelningen av grundutbildningen pä skilda utbildningslinjer och deras omfattning och di— mensionering.
Ett tredje syfte med uppdraget gäller (in_i'vurs- och resur.i'f'(')'r(lelliirig('ri, Jag anser det viktigt att fa bedömt om ansvaret för utbildningen är fördelat på ett riktigt sätt mellan olika högskoleorter och högskoleenheter för att där- med ocksä kunna avgöra om utbildningsanslagen är lämpligt avvägda bäde mellan utbildning av olika slag och mellan högskoleorter och högskoleenhe- ter.
Uppgifter
! arbetet bör ingå att göra en samlad beskrivning av de olika utbildning- arna i dag och av utvecklingen på området sedan högskolereformen genom- fördes. Beskrivningen skall innehålla en bedömning och utvärdering av ut- bildningens mål. inriktning och resultat och göra det möjligt att jämföra lä- get för utbildningen pä olika orter i landet.
En av uppgifterna i inledningsfasen blir att beräkna den ekonomiska ram inom vilken översynen och därav föranledda förslag skall göras. Utredaren skall också beskriva hur resurserna används och hur de fördelas på olika ty-
SOU 1992: 12 Bilaga 6
4
per av lärarstöd och pa andra ändamal. Denna del av arbetet bör genomföras i nära kontakt med högskoleutredningen (U l98912) som tillkallats för att utreda vissa undervisningsfragor i högskolan. Högskoleutredningen arbetar bl.a. med en undersökning av lärarstödet i högskolan. en undersökning som också bör vara användbar i analysen av förhallandena inom den konstnärliga högskoleutbildningen.
Rekryteringen till utbildningen skall beskrivas. De sökandes ålder och er- farenhet liksom de teoretiska och konstnärliga förkunskaper som de numera har när de antas till utbildningen är av betydelse vid prövningen av frågan om grundutbildningens omfattning.
i detta sammanhang kommer förhallandet mellan högskolans konstnär- liga utbildning och konstnärlig utbildning utanför högskolan att behöva upp- marksammas. Även | fortsättningen kommer nämligen en icke oväsentlig del av den konstnärliga utbildningen att ske utanför högskolan. Högskolans konstnärliga utbildning är bl.a. direkt beroende av att utbildning utanför högskolan ger de sökande till högskolan de förkunskaper som de anses be- höva för att kunna bli antagna till högskoleutbildningen.
I det fortsatta arbetet bör den särskilda utredaren diskutera den framtida utvecklingen med de berörda utbildningarna och därefter ställa samman den utvecklingsplan som är syftet med översynen. Utvecklingsplanen skall kunna ligga till grund för beslut om vilka utbildningslinjer som skall finnas. liksom också utbildningslinjernas mål och inriktning, studietid samt utbild- ningens dimensionering och lokalisering. Förutsättningarna för att uppnå ett tätare samband och samarbete mellan utbildningen och kulturlivet. i första hand kulturlivets institutioner. skall belysas. Den avvägning som jag tidigare nämnt mellan olika typer av utbildning bör också framgå av planen. Förslag till fördelning av utbildningsuppgifter och resurser mellan olika högskoleor- ter och högskoleenheter bör finnas med. En tidsplan för genomförandet av förslagen bör anges.
I sin bedömning av utbildningens dimensionering skall utredaren bl.a. ta hänsyn till den framtida arbetsmarknadens behov. Utredaren skall i denna fråga bygga på redan tillgängligt utredningsmaterial, bl.a. den beskrivning som ingår i betänkandet (SOU 1990:39) Konstnärens villkor.
Inom regeringskansliet har ett arbete påbörjats som rör den institutionella organisationen för den konstnärliga utbildningen i Stockholm. Detta arbete bör slutföras inom ramen för det nu aktuella uppdraget.
För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 198425) till samtliga kommit- ter och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser och direktiven (dir. l988243) angående beaktande av EG—aspekter.
Översynen skall vara avslutad i sådan tid att regeringen kan ta ställning till förslagen inför den budgetperiod som inleds med budgetåret 1993/94. Detta
SOU 1992: 12 Bilaga 6
betyder att uppdraget i sin helhet skall vara slutfört senast vid utgången av februari l992.
Hemställan
Pa grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementct
att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommitteförordningen (l97o: I 19) — med uppdrag att se över den konstnärliga utbildningen i hög- skolan.
att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utre- daren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
SOU 1992: 12 Bilaga 6
* r..
Statens offentliga utredningar 1992
Kronologisk förteckning
1.Frihet - ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. U. 2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 3. Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. S. 4. Psykiatrin i Norden —ett jämförande perspektiv. S. 5. Koncession för försäluingssammanslumingar. Fi. 6. Ny mervärdesskattelag. — Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. Fi. 7. Kompetensutveckling — en nationell snategi. A. 8. Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. Fi. 9. Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 10.Et1 nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. 11.Fasu'ghetsskatt. Fi. 12. Konstnärlig högskoleutbildning. U.
Statens offentliga utredningar 1992
Socialdepartementet
Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4]
Finansdepartementet
Koncession för försäkringssammanslumingar. [5] Ny mervärdesskattelag.
— Motiv, Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [11]
Utbildningsdepartementet
Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor ihögskolan. [1] Konstnärlig högskoleutbildning. [12]
Kulturdepartementet Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] Arbetsmarknadsdepartementet Kompetensutveckling - en nationell strategi. [7]
Civildepartementet Ekonomi och rätt i kyrkan. [9]
Miljö- och naturresursdepartementet
Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. [2]
Systematisk förteckning