Konstnärens villkor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

»Kpnstnärens

VIHKOI

“SOU1990:39

Statens

offentliga utredningar

my 1990:39

w

Utbildningsdepartementet

Konstnärens Villkor

Betänkande av

lggnstnärsutredningen

Allmänna över SOU och Ds som omfattar åren

Förlaget har utgivit en bibliografi 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38- 12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - 12°° 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast beställare inom regeringskansliet)

NORSTEDTS TRYCKERI ISBN 91.38-10561-6 Stockholm 1990 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 8 juni 1989 bemyndigade chefen för ut-

regeringen bildningsdepartementet, statsrådet Göransson, att tillkalla en särskild utredare för att se över de statliga insatserna för att förbättra konstnärsskapets villkor. Med stöd av detta bemyndigande förordnades undertecknad Carl Tham som särskild utredare den

15 juni 1989. Jag gav översynen namnet Konstnärsutredningen.

Utredningen har tidigare avgivit en särskild skrivelse till regeringen om konstnärernas skatter och avgifter.

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande

(SOU 1990:39) Konstnärens villkor.

l arbetet med betänkandet direktören

har såsom experter deltagit Bengt Hall, kulturarbetsdirektören Eivor Leander, e. högskolelektorn Susin Lindblom, byrådirektören Sten Månsson och konsulenten Henrik

Sjögren. Avdelningsdirektören Alf Danielsson har anlitats som konsult i frågor om skådeartister.

Birgitta Eurenius har varit förordnad som sekrete- Avdelningsdirektören

l sekretariatet har också ingått Karin Gustafsson och rare åt utredningen. Lotta t.0.m. den 31 december 1989) samt Eskil Engnér

Haglund (båda (fr.0.m. den l januari t.0.m. den 30 april 1990).

Konstnärsutredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm i maj 1990

Carl Tham

/Birgitta Eurenius

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Utgångspunkter Uppdraget 1.1.1 Bakgrund 1.1.2 Direktiven 1.1.3 Riktlinjer för samverkan med EG 1.1.4 Särskild skrivelse Utredningsarbetet 1.2.1 Arbetets uppläggning 1.2.2 Avgränsningar Gällande konstnärspolitik 1.3.1 Allmänt 1.3.2 Kungl. Majzts proposition 1974:28 1.3.3 Regeringens proposition 1975/76:135 1.3.4 Insatser 1976-1987 1.3.5 Budgetpropositionerna 1988-1990

Internationella perspektiv Kultur, ekonomi och marknader EG:s kulturpolitik Konstnärsstödet i grannländerna FN:s kulturårtionde

Konstlivet: marknader och efterfrågan Inledning Kulturkonsumtionen i stort Offentliga kulturutgifter 3.3.1 Allmänt

Ärsverken m.m.

Ökad efterfrågan på utbildning 3.5.1 Högskolan

3.5.2¶Gymnasieskolan

3.5.3 Folkhögskolan 3.5.4 Förhållandet mellan utbildningarna 3.5.5 Framtidsbild Publikvanor 3.6.l Allmänt 3.6.2 Litteratur 3.6.3 Massmedieanvändning 3.6.4 Film 3.6.5 Bio 3.6.6 Teater 3.6.7 Musik 3.6.8 Dans 3.6.9 Bildkonst

Kultur som utvecklingsfaktor

Radios kulturpolitiska ansvar Sveriges

Konstnärerna Antal konstnärer Konstnärernas utbildning och yrkesverksamhet Konstnärernas inkomstförhållanden m.m. 4.3.1 Inledning 4.3.2 Konstnärer 85 och medlemmar 89 4.3.3 lnkomstförhällanden 4.3.4 Geografisk spridning Konstnärernas arbetsmarknad 4.4.1 Allmänt 4.4.2 Vissa konstnärsgruppers arbetslöshet Sammanfattande synpunkter

Principiella överväganden Kulturpolitikens inriktning Konstnären - boheme, företagare eller tillsvidareanställd? Utredningens huvudsakliga inriktning

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

Inledning

6.2 insatser

Arbetsmarknadspolitiska 138

6.2.1 Syften och omfattning 138 6.2.2

Platsförmedling 139

Arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten

m.m. 140 6.3 insatser

Regionalpolitiska 142

6.3.1 Proposition 1989/90:76 Regionalpolitik inför 90-talet 142 6.4

Centrumbildningar 144

6.4.1 Allmänt 144 6.4.2 Centrum för konst och hantverk 145

6.5¶Främjandeorganisationer

146 6.5.1 Skådebanan 146 6.5.2

Litteraturfrämjandet 147

Konstfrämjandet 147

6.6 Sveriges Riksförbund

Konstföreningars 148

6.7 Statens konstråd 148 6.8 Synpunkter och

förslag 151

Arbetsmarknadspolitik 151

6.8.2 insatser

Regionalpolitiska 153

Centrumbildningarna 155

6.8.4 m.m.

Främjandeorganisationer 156

6.8.5 Förstärkt frilansverksamhet ute i landet 158 6.8.6 ”Husartister 158 6.8.8 Statens konstråd 159

Skatter och avgifter 161 7.1 Allmänt 161 7.2

Dagsläget 162

7.3 Skattereformen 164 7.3.1 skrivelse

Konstnärsutredningens 164

Regeringens skattepropositioner 1989/90:110-111 167

7.4¶Stipendier

168 7.5 Kostnader i verksamhet

konstnärlig 170

Egenavgifter 173

Bidrag och ersättningar 177 8.1

Inledning 177

8.2 Konstnärsnämnden

Myndighetens uppgift 177

8.2.2 Avsikten med konstnärsstödet 8.2.3 Ersättningar och bidrag 8.2.4 Konstnärsnämndens organisation 8.2.5 Granskningsarbctet

8.2.6¶Bidragsfördelning

8.2.7 lnkomstgarantier Förfatlarfonden 8.3.1 Allmän översikt 8.3.2 Författarfondens styrelse och administration 8.3.3 Verksamhetens huvuddrag Andra som fördelas av 8.3.4 bidrag och stipendier författarfondens styrelse 8.3.5 Biblioteksutnyttjandet utveckling

överväganden och förslag

8.4.1 Allmänt

8.4.2¶Flera inkomstgarantier m.m.

8.4.3 Bidragsstruktur

8.4.4¶Organisationsfrågor

Upphovsrätt lnledning Gällande rätt U pphovsrättens ekonomiska betydelse Statliga bidrag med upphovsrättsliga inslag 9.4.1 Biblioteksersättningen 9.4.2 Talboksersättningen

9.4.3¶Visningsersättning

Utställningsersättning

9.5.1 lnledning 9.5.2 Statens kulturråds bedömning 9.5.3 Särskild skrivelse 9.5.4 överväganden och förslag Konstavgift 9.6.1 Bakgrund 9.6.2 Konstnärsnämndens förslag Droit de suite 9.7.1 lnledning 9.7.2 Allmänt

Kassettskatt/avgift

avgift på kassettband

Upphovsrättslig

10 Utbildning och utveckling 10.1 Inledning 10.2 Konstnärlig högskoleutbildning

10.2.1 Bakgrund

l0.2.2 Nuvarande grundutbildning

l0.2.3 Konstnärlig högskoleutbildning som arbetsmarknad

Konstnärligt utvecklingsarbete

10.3.l Dagsläget

10.3.2 1990 års forskningsproposition

UHÄ:s övriga reformförslag

Gymnasieskolan/förslaget om treårig estetisk linje

10.5.l Inledning 10.5.2 Musikutbildning

l0.5.3 Andra estetiska utbildningar

Folkhögskolan

l0.6.l Allmänt

10.6.2 Yrkesinriktad utbildning

Utredningens överväganden

ll Internationellt kulturutbyte 11.1 Inledning 11.2 lKU-utredningen 11.3 Konstnärsnämnden 11.4 SIDA 11.5 och förslag

överväganden

12 Skådeartister 12.1 Bakgrund 12.2 Arbetsmarknad 12.3 Utbildning

12.4¶Arbetsförmedling

12.5 Bidrag och ersättningar 12.6 Upphovsrätt

12.7 överväganden

Bilagor Bilaga I Kommittédirektiv

Sammanfattning

Utgångspunkter

Riktlinjerna för kulturpolitiken som de beslutats vid olika riksmöten är vid sidan direktiven konstnärsutredningens självklara utgångspunkt. De grundläggande målen är att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, främja kulturell och konstnärlig förnyelse, motverka kommersialismens negativa verkningar samt att värna den kulturella identiten. Stöd till konstnärligt skapande är en del av denna politik. Utredningen Konstnärerna i Samhället (SOU.l975:l4) drog upp riktlinjerna. De principiella uttalanden som gjordes där har sedermera bekräftats av en rad riksdagar. Utredningen underströk betydelsen av att främja det fria skapande konstnärliga arbetet. Utredningen framhöll att de främsta möjligheterna att förbättra konstnärernas utkomstmöjligheter ”ligger i att öka förutsättningarna för att anlita konstnärerna och använda deras verk och andra insatser och därmed tillmötesgå behov hos samhälle och individer. Det gäller såväl konstnärernas traditionella arbetsuppgifter och arbetsområden som nya”. Utredningen framhöll vidare att konstnärerna måste ersättas bättre än hittills för utnyttjande av deras verk och insatser. Jag delar dessa synpunkter men det kommer emellertid alltid att även behövas ett direkt stöd under kortare och längre perioder.

Jag har koncentrerat arbetet på de fria konstnärerna, dvs. konstnärer som bedriver sin verksamhet som egen rörelse eller som frilansartist och endast tillfälligt är anställd. Med konstnär avses alla slags konstnärligt verksamma personer.

l utredningen (kap. 2 och 3) redovisas kortfattat ekonomiska aspekter

kulturlivet och kultursatsningarnas betydelse för ekonomi och syssel-

på

sättningen. Kulturmarknaderna är betydande och alltmer internationaliserade. Populärkultur och finkultur” är delvis beroende av varandra. Artister och institutioner som subventioneras av det allmänna utnyttjas också inom populärkulturen. Omvänt ger populärkulturen också många arbetstillfällen.

Kulturpolitiken syftar till att förhindra att den seriösa kulturen slukas av populärkulturen eller går under på den hårda marknaden. Politiken syftar såväl till att stimulera och bredda efterfrågan som att ge konstnärerna drägliga arbetsförutsättningar. En viktig utgångspunkt är då att samhället måste stödja sådan konstnärlig verksamhet som för egen kraft skulle ha mycket svårt att överleva på marknaden. Många konstnärliga uttrycksformer är och kommer att förbli smala. Vi vill inte låta enbart marknaden avgöra vad som skall produceras och vilka konstnärer som skall ha chansen. Kombinationen av marknad och stöd är nödvändig. Kulturekonomin måste vara en blandekonomi.

De nya medierna i kombination med förändrade livsstilar och konsumtionsmönster samt den offentliga kultur- och bildningspolitiken har i stort ökat människors intresse för konstnärlig verksamhet. På vissa områden kan man dock iaktta en dämpning av publikefterfrågan, t.ex. biblioteksutlåning. Alltfler ungdomar dras till de konstnärliga yrkena. De offentliga satsningarna på kulturpolitiken har ökat starkt under hela 80-talet.

Även om efterfrågan har ökat har antalet konstnärer eller personer som vill försörja sig som konstnärer ökat än mer. Det kommer sannolikt alltid finnas fler människor som vill ägna sig åt konstnärlig verksamhet än vad marknaden spontant efterfrågar. Konstnärerna har därför också en svag ställning på marknaden och erättningen för deras arbete är ofta låg.

Utredningen har sökt sammanställa tillgänglig statistik vad gäller konstnärers inkomstförhållanden m.m. (kap. 4). Den visar, föga förvånande, att konstnärernas taxerade inkomster ofta är låga, inte sällan mycket låga. Det gäller särskilt de fria konstnärerna och alldeles särskilt konstnärer inom smala sektorer som t.ex. fria dansare. Det är få fria konstnärer som kan leva hyggligt på inkomsterna av sin konstnärliga verksamhet.

Principiella överväganden

l. Jag har lagt stor vikt vid insatser som kan förbättra arbetssituationen för konstnärerna och öka efterfrågan på deras konstnärliga arbete. Jag betonar betydelsen av sysselsättningsfrämjande insatser i nära samverkan mellan kulturpolitik, arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Allmänt efterfrågestimulerande insatser är också viktiga, som t.ex. insatser för ökad konstbildning, kultur i arbetslivet och kultur i skolan. Som en följd av denna principiella hållning har jag också lagt stor vikt vid vissa ersättningsfrågan Dit hör inte bara de direkta statliga bidragen utan också de upphovsrättsliga ersättningarna. Konstnärernas skatter är i sammanhanget av självklart stor betydelse.

2. En andra huvudsynpunkt är betoningen av kvalitetskraven i den allmänna kulturpolitiken. Jag påminner om att Europarådet i sin granskning av den svenska kulturpolitiken visserligen i huvudsak är starkt uppskattande men också har en del kritiska synpunkter. Granskarna efterlyser hårdare kvalitetskrav. Jag vill inte göra granskarnas bedömning i alla avseenden till min men deras huvudintryck har bekräftats i de analyser jag gjort. Avvägningarna när det gäller bidrag och stöd är naturligtvis mycket grannlaga frågor, men enligt min mening bör man ge ökad tyngd just åt kraven på kvalitet.

3. Den tredje huvudsynpunkten är en stark betoning av det internationella perspektivet på konstlivet och behovet av ett intensivt kulturutbyte. Givande och tagande är självklara förutsättningar för ett levande kulturliv. Skall kulturlivet ha kvalitet måste det kunna hävda sig vid internationella jämförelser, ungefär som forskning. Svenska konstnärer av alla kategorier måste ha möjligheter att utbilda sig och att exponera sin konst utomlands. Det svenska kulturlivet måste få chansen att förnyas och stimuleras av utländska gästspel och besök. Europarådets granskare tyckte sig finna en insulär hållning inte minst på bildkonstens område. Frigörelsen i Öst- och Centraleuropa samt den fortgående europeiska integrationen är också viktiga argument för ett ökat kulturutbyte. Men perspektivet får inte göra halt vid Europa. Det är också viktigt med kontakter med kulturerna i tredje världen. l det sammanhanget vill jag påminna om att det mångkulturella samhället är svenskt tema för FN:s kulturårtionde. Sverige är redan ett mångkulturellt samhälle men invandrarnas delaktighet i det svenska kulturlivet är förhållandevis liten. Det gäller så-

väl verksamhet som det publika intresset. Jag anser det vara

konstnärlig av största betydelse att på olika sätt söka bryta även detta mönster.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

De arbetsmarknadspolitiska insatserna på kulturområdet har fått stor betydelse under 80-talet. AMS har intagit en generös och innovativ hållning till kulturlivet och uppmuntrat många olika initiativ för att främja efterfrågan kultur och konstnärer också utanför de reguljära konst-

på

marknaderna. Det att hävda att AMS-insatserna kom-

är ingen överdrift mit att bli en del av kulturstödet. Därav följer att de arbetsmarknadspolitiska insatserna på detta område har fått en speciell karaktär. De är

av övergångsnatur i avvaktan på en konjunkturell uppgång av knappast

De är bara delvis inriktade på att söka slussa in den arbets-

efterfrågan.

lösa arbetskraften andra områden. De är starkt koncentrerade till

på

storstäderna, särskilt till Stockholm. Det är också ofrånkomligt att det blir kollision mellan konstnärernas konstnärliga ambitioner och de arbetsmarknadspolitiska kraven på t.ex. arbetslöshet som villkor för beredskapsarbete. För den enskilde konstnären ter sig systemet osäkert och nyckfullt, men både kulturpolitiskt och från konstnärernas egna utgångspunkter skulle läget vara mycket värre om stödet inte fanns eller var mer snålt bedömt.

För att trygga kvalificerade fria konstnärers inkomster och möjligheter att arbeta krävs emellertid insatser utanför arbetsmarknadspolitikens ram. l första hand gäller det att stärka produktions- och projektbidrag till fria scenartister, särskilt koreografer och dansare. Jag föreslår därför en fortsatt ökning av statsbidragen till fria teater-, dans- och musikgrupper med särskild inriktning på dans och musik. Bidragen bör räknas upp med ytterligare 4 milj.kr. fr.o.m. 1991/92. För att ge kvalificerade fria konstnärer inkomster och dem mindre beroende av kon-

drägliga göra tantstöd och beredskapsarbete föreslår jag i det följande ett väsentligt utökat antal Jag förordar vidare en förstärkning av

inkomstgarantier. kulturrådets medel för bidrag till Centrumbildningar och främjandeorganisationer. Med insatser av detta slag och ett förstärkt regionalpolitiskt stöd borde det vara möjligt att begränsa de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Förslagen i den regionalpolitiska propositionen innebär att en ny situation skapas för såväl den statliga länsförvaltningen som för de centrala kulturinstitutionerna och kulturarbetsförmedlingen.

För länsstyrelserna innebär förslaget att de tilldelas som en ny uppgift syftar till att ta med kulturinsatser i den samlade regional planeringen. Det är viktigt att planeringen sker i nära samverkan med de kulturinstitutioner som verkar i länet och att man ger ett generöst för utrymme idéer och uppslag från konstnärer och fria grupper. Propositionens tankegångar är för sitt förverkligande helt beroende av ambitionerna hos länsmyndigheter, landsting och kommuner.

Centrumbildningarna borde få möjlighet att utvecklas till rena branschorganisationer för berörda konstnärsgrupper med ekonomiskt och annat stöd från statens kulturråd. Bidraget från rådet bör öka med 2 milj.kr. Regionala Centrumbildningar bör därutöver kunna räkna med stöd från regionala instanser, bl.a. den nya länsförvaltningen. Förslaget innebär att AMS får möjlighet att koncentrera och vidareutveckla förmedlingsverksamheten inom kulturarbetsförmedlingens ram. Bl.a. kan det bli

fråga

om att bygga upp en s.k. poolverksamhet för fler än konstnärsgrupper scenartisterna.

l den föreslagna ökningen av statens kulturråds ockbidragsanslag ingår så stöd till planerat centrum för konst och hantverk.

lnvandrarnas kulturcentrum, lKC, intar en särställning. Enligt gällande politik skall invandrade konstnärer inte särbehandlas. De skall successivt få möjligheter att söka samma stöd som svenska konstnärer. Erfarenheten visar emellertid att denna politik Under en är svår att förverkliga. övergångstid kan det därför behövas ett särskilt stöd för lKC:s medlemmar.

Sammantaget föreslår jag en ökning av bidraget till främjandeorganisationer m.m. på 4 milj.kr. Det ankommer statens kulturråd att fatta be-

på

slut om den exakta

fördelningen.

Förstärkt frilansverksamhet ute i landet

Länsmusikreformen har inneburit att frilansproduktionerna ute i landet minskat kraftigt. De medel som anvisas för länsmusiken under anslaget musikverksamhet används i första hand för länsmusi- Bidrag till regional kens fasta kostnader. Utan att föregripa resultatet av de pågående förhandlingarna mellan staten och landstingsförbundet föreslår utredningen att en del av det statliga bidraget (10 milj. kr.) öronmärkes för frilansverksamhet. Under förutsättning att landstingen bidrar med lika mycket bör staten 5 milj.kr. i reformmedel för ändamålet. tillskjuta

Husartister

För att förbättra för unga, oetablerade artister att nå ut till möjligheterna en ev. marknad öppnas. Jag föreslår därför en bör nya finansieringsvägar under kulturrådets anslag Bidrag till utvecklingsverksamny anslagspost het inom kulturområdet. Arbetsnamnet på anslagsposten är Husartister. är lånad från den försöksverksamhet med husdirigenter Benämningen som med stöd fråns kulturrådet. Anslagsposten skulle göra det

pågår

för rådet att efter ansökan lämna bidrag till i första hand regiomöjligt nala kulturinstitutioner som är beredda att under en period av två år l första hand skulle medlen användas projektanställa en ung husartist. för artister som normalt inte kan få tjänster t.ex. dirigenter, tonsättare. koreografer, regissörer och scenografer. Även dramatiker, dramaturger, dansare, och mimartister skulle kunna sångsolister, konsertpianister komma En rimlig och samtidigt maximal nivå på det årliga bidra-

ifråga.

skulle vara fem basbelopp, dvs. i år 5*29 700 = 148 500 kr. get per artist skulle för sådana husartister kunna inrättas till Förslagsvis 20 utrymmen en kostnad av ca 3 milj.kr. För att kunna förverkligas behöver för-

årlig

slaget beredas ytterligare av kulturrådet.

Statens konstråd

Sedan den 1989 är statens konstråd huvudman för det fram- 1 januari Konst där vi bor. Övriga deltagare i projektet är Bo-

gångsrika projektet

verket, AMS och KRO. Projektet, som nu finansieras av AMS, bör permanentas. Ãrskostnaden för var 4 milj.kr. 1989. Projektet är projektet värdefullt och bör permanentas. Det har redan gett upphov till nya arbe-

ten för 30 miljoner och ett 60-tal konstnärer. Ett motengagerat belopp svarande projektmedlen 1989 bör tillföras statens konstråd.

Skatter och avgifter

En analys av konstnärernas ekonomiska situation kan inte genomföras utan att ta hänsyn till skatte- och inverkan den enavgiftssystemets på skilde konstnärens verksamhet. Mot den är det att bakgrunden självklart skattereformens framtida innehåll får stor betydelse för konstnärerna. De olika skatteutredningarna hade emellertid över huvud inte beaktat taget konstnärernas situation. Jag överlämnade därför en särskild skrivelse om konstnärernas skatter och avgifter till regeringen i december 1989 för beaktande i samband med skattereformen. Vissa av de i frågor jag tog upp skrivelsen har inte behandlats i den nyligen presenterade skattepropositionen. Därför tar jag på nytt bl.a. om

upp frågorna stipendiebeskattning

och förslaget om en maximerad till konståterbetalning av egenavgifter närer. Ett genomförande av detta förslag skulle bidra till att göra konstnärerna mer självförsörjande. Jag har uppskattat kostnaderna till 25 milj. kr.

Bidrag och ersättningar

Om vi önskar främja kvalificerad verksamhet krävs ett

konstnärlig rejält

samhällsstöd. Det räcker inte med att främja och

efterfrågan konstnärlig

produktion. Samhället borde inta samma till konstnär-

generösa hållning

liga verksamheter som till forskningen. Det betyder inte att alla som vill ha stöd kan få det Kvalitetskraven - lika lite som när det gäller forskare. är viktiga. De stödformerna måste vara utformade så att

konstnärliga

dessa krav tillgodoses. Men stödet måste också vara utformat så att de som har visat att de har kan verksamhet också förmåga ägna sig åt sin under tider när exempelvis de är små. upphovsrättsliga ersättningarna Precis som forskare måste konstnärer ha rätt att Samhället misslyckas. finansiären - måste vara berett att ta risker. till konstnärer bör Bidragen framför allt ha följande och

inriktning syften:

-k Bidragen bör underlätta för ännu inte etablerade konstnärer att unga, komma i gång med sin verksamhet och vinna inträde konstnärliga på marknaderna.

och etc. bör konstnärer få möjlighet att k Genom projekt- resebidrag satsa verksamheter, skaffa sig erfarenheter och kunpå nya konstnärliga samt delta i ett nödvändigt internationellt kulturutbyte. skaper

under år bör konstnärer få chansen att -k Genom rejäla bidrag några den verksamheten. l bästa fall kan koncentrera sig helt på konstnärliga att senare i livet indetta göra det möjligt få tillräckliga upphovsrättsliga komster för sin försörjning.

i: Genom förutsättningar för erkända och inkomstgarantierna skapas kvalificerade konstnärer att ägna sig åt sin verksamhet.

vk Bidragsystemet bör också fylla vissa sociala syften bl.a. vad gäller pensioner.

att det krävs av de statliga insatserna Det är uppenbart en kraftig ökning om de tillnärmelsevis skall tillför konstnärliga bidrag och ersättningar de krav som ovan Det mest angelägna i nuvarande läge godose angivits. av antalet inkomstgarantier. Garantierna ger konstär en kraftig ökning men dock Det kan inte vara nären en visserligen låg inkomsttrygghet. att erkända konstnärer efter åratal av konstnärligt arbete skall varimligt ra hänvisade till arbetslöshetsunderstöd, beredskapsarbete eller socialbi- Antalet bör utökas med 149, utöver den ökning drag. inkomstgarantier förordat för 1991/92, vilket sammanlagt 300 garantier. riksdagen ger Kostnaderna för de nya 149 garatierna kan uppskattas till ca 15 milj.kr. med att kostnaden per garantirum blir högre ju fler Jag har då räknat bör främst utnyttjas för garantier till kvalifi-

garantier som ges. Ökningen

mimare, tonsättare, solister, jazzmusiker, focerade dansare, koreografer, bildkonstnärer och konsthantverkare. Utbyggnaden kan ske tografer, vidare av bidrag till stegvis. Jag föreslår en ökning visningsersättning, konstnärer och konstnärsnämndens av internationellt kulturfrämjande med sammantaget 5 miljoner kronor. utbyte

Bidragkonstruktion

Liksom och forskarna är det direkta statliga inflyvad gäller forskningen över till konstnärer Staten har gett tandet bidragsgivningen begränsat. roll. Enkonstnärerna själva en betydelsefull för att inte säga avgörande är detta princip men den kan inte lägga ligt min uppfattning en riktig

hinder i vägen för statsmakterna som bör vara att slå fast vissa principer vägledande för bidragssystemen. De medel som anslås är en av riksdagen del av den statliga kulturpolitiken och det är att man också naturligt fastställer sådana riktlinjer. Detta gäller även biblioteks- och visningsersättning som visserligen är utformade med referenser till upphovsrätten men som likväl är offentliga anslag till kulturlivet. Det är emellertid också angeläget att de resurser som står till buds används ett effektivt

på

och kvalitetsmedvetet sätt. l valet mellan ett stöd till begränsat många och ett rejält stöd till ett mindre antal vill det senare. jag förorda Jag föreslår därför att den individuella som till 2 012

visningsersättningen utgår

konstnärer på 3000 kr. vardera Ett - som slopas. så blygsamt belopp dessutom är beskattat och för mottaavgiftsbelagt - har ingen betydelse garnas ekonomiska situation. De 6 milj.kr. som bidraget kostar skulle i stället kunna utnyttjas för t.ex. 100 stipendier 60000 kr. En sådan re-

på

form bör vara en förutsättning för en fortsatt ökning av visningsersättningen. Också de övriga bidragen inom samtliga arbetsgruppers områden bör prövas på motsvarande sätt.

Organisation

För närvarande konstnärsnämnden och författarfonfungerar knappast den som myndigheter i den meningen att de statsmakternas på uppdrag hanterar förhandlingar med konstnärsorganisationerna, utredgenomför ningar etc. Utbildningsdepartementet får i praktiken ta som på sig vad egentligen borde vara myndighetsuppgifter. också små Många mycket ärenden inom konstnärsnämndens och författarfondens verksamhetsområden pressas uppåt till regeringsnivå.

Enligt min mening bör man betona författarfoni högre grad än hittills dens och konstnärsnämndens ställning som myndigheter med myndigheters uppgifter och ansvarstagande. Det saknas vidare skäl att ha egentliga två styrelser inom detta område, en för författarna och en för övriga konstnärer. Problemen inom resp. verksamhetsområde är likartade. Överblicken skulle förbättras om styrelsen vore gemensam.

Jag föreslår därför att konstnärsnämnden och författarfonden slås samman till ett organ, låt oss kalla det konstnärsnämnden. Den nya myndigheten bör inom sig ha ett antal beredningsgrupper för de olika konstnärskategorierna. Riksdagens beslut bör omfatta dels biblioteksersätt-

ning, dels visningsersättning som direkt styrda till resp. område, dels ett klumpanslag som nämndens styrelse själv fördelar på olika konstnärsområden. Styrelsen bör innehålla en mer markerad representation av allmänna intressen som inte är partsbundna. Styrelsen bör själv utse ledamöterna i de olika beredningsgrupperna.

Den föreslår skulle avlasta riksdag/regering en del de-

organisation jag taljbeslut. Nämnden skulle utöver sina nuvarande uppgifter kunna vara dialog- och förhandlingspartner. Regeringen skulle inte behöva specificera anslagen till olika konstnärsgrupper och olika verksamheter. Myn-

skulle kunna utföra utrednings- och analysuppgifter inom sina digheten verksamhetsområden.

Jag är medveten om att en förändring av detta slag kräver en djupare prövning än vad som varit möjligt med hänsyn till den tid som stått till konstnärsutredningens förfogande. En sådan prövning är emellertid angelägen.

Upphovsrätt

Med till den upphovsrättsutredningen begränsar jag

hänsyn pågående

mig till vissa upphovsrättsliga frågor av särskild betydelse för konstnärerna, nämligen utställningsersättning, Droit de suite och upphovsrättslig avgift på tomkassetter.

Utställningsersättning

Regeringen har överlämnat en skrivelse till utredningen. l den föreslår KRO, SKR och Konstfrämjandet att en central föreningsfond för utställningsersättning bildas. Från fonden skall utgå ersättning till berättigade utställande konstnärer. Fondstyrelsen skall, enligt skrivelsen, bildas av förslagsställande organisationer. Fonden föreslås få ett startbelopp på 3 milj.kr.

Utställningsersättningen är en rent upphovsrättslig ersättning i den meningen att upphovsmannen, konstnären, kräver en ersättning för att ställa ut sina verk. Konstnären förfogar helt över verket och dess använd-

är en mellan konstnären och utställaren. Den ning. Ersättningen fråga 20

kan beslutas individuellt men också i avtal mellan utställare och regleras konstnärernas organisationer.

Staten har tagit ställning i frågan att sluta avtal med bildkonstnägenom rernas upphovsmannaorganisationer om bl.a. storlek. Erersättningens sättningen gäller utställningar som arrangeras av statliga Statens organ. kulturråd har i en skrivelse avvisat tanken att staten skulle ersätta kommunerna för att dessa betalar konstnärerna kulturersättning. Jag delar rådets uppfattning. Staten bör inte ge specialdestinerade av detta bidrag slag. Kommunerna bör ersätta konstnärerna för rätten att ställa ut konsten utan att detta bör föranleda ett särskilt stöd. Detsamma statligt gäller enligt min mening andra utställares till konstnärer. Det ersättningar finns därför inte tillräckliga skäl att med medel en statliga bygga upp särskild föreningsfond för Om man vill de

utställningsersättning. främja

nämnda organisationernas verksamhet kan det av ske genom en ökning verksamhetsbidragen till organisationerna. Frågan bör prövas i samband med att regeringen tar ställning till kulturrådets för ökad konstprogram bildning.

Droit de suite

Jag anser att det finns starka skäl för införande av en rätt för konstnären till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av hans verk. vad Enligt jag erfarit kommer att föreslå en sådan rätt, en

upphovsrättsutredningen

s.k. droit de suite (kan ungefär översättas med Den föreslås följerätt”). utformad som en rätt för konstnären till andel i försäljningspriset, oavsett om det inträffat en eller vidare av värdestegring ej. Vad gäller analys bl.a. de lagtekniska frågorna hänvisar till

jag upphovsrättsutredningens

kommande betänkande.

En droit de suite av detta slag skulle kunna medföra icke inoväsentliga komster för bild- och formkonstnärer. bör skäl Ersättningen av praktiska utgå till en legitimerad upphovsmannaorganisation som också hur avgör intäkterna skall fördelas

Upphovsrättslig avgift på tomkassetter

l ett flertal länder beläggs oinspelade ljud- och videokassetter med upphovsrättsligt motiverade avgifter. Motivet är att tomkassetterna till stor del används för kopiering och tidsförskjutet lyssnande/tittande på upphovsrättsligt skyddade verk.

uppgift lär man nu inom regeringskansliet förbereda en lagrådsre- Enligt miss med innebörden att en sådan kassettavgift skall införas även i Sveri-

som den nuvarande kassettskatten upphör, dvs. ge vid samma tidpunkt den 1 januari 1992. Jag tillstyrker ett sådant förslag.

storlek, beräkningsmetoder och former för inkassering bör Avgiftens fastställas i förhandlingar mellan de avgiftsskyldiga och upphovsmännen.

i förhandlingarna bör vara att intäkterna från den nya Utgångspunkten avgiften skall avsättas för såväl direkta som indirekta ändamål. Genom

att förbättra stödet till konsten avgift av detta slag finns det möjligheter närer och konstnärlig produktion vad gäller musik, film och video. Avgiften skulle kunna ge upphovsmännen inom dessa områden avsevärda inkomster. Nämnas kan att kassettskatten 1989/90 beräknas ge ca 180 miljoner i intäkter.

Utbildning och forskning

Utredningen skall enligt direktiven också belysa frågor om den konstnär-

I kap. 4 redovisas en undersökning utredningen låtit liga utbildningen. göra rörande konstnärernas utbildning. Endast genomsnittligt ca 15 procent av de yrkesverksamma inom kontnärsområdena har utbildning från högskolan. Det är dock stora variationer. För skådespelare ligger siffran

50 procent. Ungefär hälften av dem som gått igenom konstnärlig hög-

på

skoleutbildning arbetar i ett konstnärsyrke. Rekryteringen av konstnärer sker således fortfarande till stor del utanför konstnärernas högskoleut-

samtidigt som åtskilliga av de utbildade arbetar med annat, helt bildning eller delvis. Det är ett naturligt förhållande. Skall andelen högskoleutbildade inte minska fram mot sekelskiftet krävs mellertid en ökad antaning vid högskolan.

redovisas också ungdomens starka intresse för konstnärliga l rapporten

folkhögskole- och högskolenivå. En ututbildningar såväl på gymnasie-,

byggnad av den estetiska utbildning inom gymnasie- och folkhögskolan kommer sannolikt leda till ett ökat tryck mot högskolan och kanske också mot de kulturella arbetsmarknaderna. Det är angeläget att ungdomar som satsar estetisk utbildning får klart för sig att konkurrensen på ar-

på

betsmarknaden är mycket hård och att de ekonomiska villkoren är ofördelaktiga.

De kontnärliga högskoleutbildningarna skall bli föremål för en särskild utredning. Jag har därför begränsat min analys till vissa allmänna påpekanden inför detta arbete. Jag erinrar om att konstnärlig utbildning och utveckling har vidare syften än att vara direkt yrkesförberedande. Det framgår bl.a. av den proposition (1975/76:135) som utgör grunden för den nuvarande konstnärspolitiken. Konstnärsutbildning bör domineras av målet att stimulera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande möjligheter att förverkliga sina konstnärliga intentioner. Yrkesförberedelsen i utbildningarna på kulturområdet bör ha som särskilt mål att ge de studerande möjligheter till egna konstnärliga erfarenheter och bidra till utvecklingen och förnyelsen av de konstnärliga uttrycksmedlen. Den konstnärliga utbildningen är i sig själv en skapande process som inte i alla avseenden kan och bör bedrivas på ett i förväg planerat sätt.

Jag framhåller också att en förstärkt högskoleutbildning skulle främja sysselsättningen för kvalificerade konstnärer. Till de konstnärliga högskoleutbildningarna knyts nämligen ofta lärare som i sin dagliga gärning är utövande konstnärer.

Jag har vidare erfarit att UHÄ inlett samtal med humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Riksbankens jubiléumsfond med syfte att intressera rådet och fonden för en vidgning av deras forskningsstödjande verksamhet till att även omfatta konstnärligt utvecklingsarbete och ev. framtida forskning vid de konstnärliga högskolorna. Tillgång till medel avsedda för forskning skulle ytterligare öka möjligheterna för kvalificerade konstnärer att få sysselsättning inom högskolan.

För dansarna finns ingen högskoleutbildning. Den nuvarande danslinjen har två inriktningar: koreografi och danspedagogik. Jag föreslår att den kommande översynen prövar möjligheten att införa en utbildningslinje för dans. Jag tillstyrker också UHÄ:s förslag om bl.a. en förlängning av danspedagogutbildningen till fyra år (160 poäng). Samtidigt fäster jag

uppmärksamheten på behovet av fortbildning och vidareutbildning på det konstnärliga området.

När det gäller gymnasieskolan tillstyrker jag förslaget om en treårig estetisk linje. l likhet med SÖ anser jag emellertid att linjen bör ha två ingångar utöver musiklinjen, nämligen en för bild och en för drama.

betydelsen av den verksamhet som pågår inom grund- Jag understryker skolan under beteckningen kultur i skolan.

Beträffande hänvisar jag till folkhögskolekommittén som

folkhögskolan kommer att presentera sina förslag under hösten 1990.

Internationellt kulturutbyte

l likhet med utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet, den s.k. IKU-utredningen, lägger jag stor vikt vid konstnärernas behov av stimulans och inspiration genom kontakter med omvärlden. som angeläget att inom ra-

Jag ser det därför men för det reformarbete som kulturområdet också genomföra

pågår på

[KU-utredningens förslag. l en första etapp bör medlen för kulturutbyte med utlandet höjas med 5 milj.kr., fördelade lika på kulturrådet och Svenska institutet. också om att de besparingsförslag som för-

Jag erinrar ordades av lKU ännu inte är genomförda.

Skådeartister

Utredningen har gjort en särskild studie om skådeartister.

Jag saknar möjligheter att bedöma om det är en kulturpolitiskt angelä-

uppgift att stödja skådeartister men presenterar ändå vissa förslag gen som skulle kunna förbättra situationen för denna konstform. En möjlighet är att bevilja Folkparkernas Centralorganisation statsbidrag för att inrätta en turnerande med skådeartister. En annan möj-

folkparksvarieté lighet är att med AMS tillstånd inrätta en privat skådeartistförmedling med inriktning såväl den svenska som den internationella markna-

på

den.

Kostnader

Jag har haft som utgångspunkt för mitt arbete att det är regeringens avsikt att föreslå riksdagen ökade insatser till stöd för konstnärer och konstnärlig verksamhet. De förslag jag lagt innebär i flertalet fall ökade utgifter. l vissa sammanhang handlar det om förslag om omfördelning. Detta gäller bl.a. förslaget vad gäller förändrade utbetalningar från anslaget visningsersättningar samt förslaget om öronmärkning av statens bidrag till länsmusiken vad gäller frilansartister. l några fall gäller förslagen upphovsrättsliga ersättningar som direkt belastar konsumenterna, nämligen kassettavgift och droit de suit. Jag pekar också på möjliga finansieringskällor utanför kulturområdet. bl.a. regionala utvecklingsanslag och forskningsrådsmedel. Vad gäller skatteförslagen innebär givetvis mitt avstyrkande av stipendiebeskattning bortfall av vissa statsinkomster, dock av måttlig omfattning. Återbetalningen av egenavgifter är en direkt statlig utgift. Inom vissa sektorer - t.ex. utbildning och forskning - har jag, med hänvisning till kommande utredning avstått från att söka kostnadsberäkna förslagen.

Beträffande möjligheten till besparingar hänvisar jag till lKU-utredningens förslag vad gäller besparingar inom området Sverigeinformation. Den föreslagna utbyggnaden av produktionsstöd för bl.a. dansare, förstärkt stipendiestöd samt inte minst inrättande av flera inkomstgarantier bör kunna medföra betydande besparingar för a-kassa och beredskapspengar. Storleken därav är emellertid omöjlig att beräkna.

De direkta nya statliga utgifterna vid ett fullt genomförande av mina förslag i övrigt beräknar jag (se sammanställning nedan) till 72 milj.kr. Det är också i förhållande till kulturmarknadernas omsättning och statens och kommunernas satsning på kultur i övrigt ett förhållandevis blygsamt belopp. l vissa avseenden kan förslagen genomföras stegvis. Det gäller bland annat förslaget om inrättande av nya inkomstgarantier. Det är emellertid angeläget att det första steget är rejält och omfattar minst hälften av de föreslagna nya garantierna. En tidsplan för genomförandet av hela förslaget bör fastställas.

Jag har inte sett det som min uppgift att lägga fram förslag om motsvarande inkomstförstärkning utan utgått från regeringens uttalanden om att det föreligger ett faktiskt reformutrymme på kulturområdet. En grundläggande tanke i betänkandet är att populärkulturen - son1 står för den

stora omsättningen inom kulturindustrin - också kan bidra till att finansiera konstkulturell verksamhet. Så sker redan och det är självfallet möjligt att utvidga denna finansiering.

Sammanställning över förslag till direkta kostnadsökningar

Utgångspunkter

Uppdraget

1.1.1 Bakgrund

Konstnärsutredningen är ett led i det reformarbete som pågår på kulturområdet. Regeringen har prioriterat kulturen under innevarande mandatperiod. Det treårsprogram för ökade kulturinsatser som redovisades i 1988 års regeringsförklaring gäller fortfarande enligt regeringsförklaringarna hösten 1989 och våren 1990. Det innebär reformer som sammantaget kommer att omfatta 300 milj.kr.

Reformarbetet styrs av det övergripande målet att bredda kulturintresset. l fokus står ambitionen att förstärka det regionala kulturlivet, förbättra de konstnärliga yrkesutövarnas villkor och att stimulera kulturaktiviteter bland barn och ungdom.

Konstnärsutredningens huvuduppgift har varit att se över konstnärernas arbets- och inkomstmöjligheter m.m. Översynen skall göra det möjligt för regeringen att presentera förslag till samlade åtgärder i budgetpropositionen 1991.

l . 1 .2 Direktiven

Regeringen fattade i juni 1989 sitt beslut om att tillkalla en särskild utredare för att bl.a. kartlägga de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas arbetsvillkor och utvärdera hittills gjorda statliga insatser för dessa yrkesgrupper.

Som motiv för uppdraget angavs bl.a. att sysselsättningsläget på kulturområdet och konstnärsorganisationernas krav på förstärkta insatser för skilda konstnärsgrupper gjorde det angeläget med en genomgång av det konstnärspolitiska fältet. En fördjupad kunskap om arbetsvillkoren på olika konstområden bedömdes också vara värdefull som underlag för det kulturpolitiska reformarbetet i stort under regeringens innevarande mandatperiod. Det fanns alltså skäl att låta en särskild utredare göra en samlad översyn av området.

l uppdraget har ingått att

- hur arbetsvillkoren för och litterära

kartlägga konstnärliga yrkesutövare har förändrats över en tjugoårsperiod med beaktande av möjligheterna till fasta anställningar, frilansarbete, upphovsrättsliga ersättningar och andra inkomstmöjligheter,

- beskriva kulturarbetsmarknadens

översiktligt utveckling bl.a. för att ge en bild av hur förändrade kulturvanor och den tekniska utvecklingen har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete och formerna för konstutövandet,

- bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inriktning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken,

- och utvärdera de olika formerna av direkta och ersätt-

granska bidrag ningar, som staten lämnar till konstnärliga och litterära yrkesutövare, samt belysa det statliga stödets roll i förhållande till det stöd som ges på lokal och regional nivå,

- diskutera samspelet mellan direkt ekonomiskt stöd till konstnärliga och litterära yrkesutövare och insatser i syfte att bredda deras arbetsmarknad,

- dels statens allmänna

lägga synpunkter på ansvarstagande när det gäller ifrågavarande yrkesgruppers försörjning, dels på avvägningen mellan fackliga intressen och kulturpolitiska mål vid valet av stödinsatser.

- särskilt beakta direktiven till kommittéer och särskilda utredare

angå-

ende beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten. (Dir. 1988: 43)

- beakta de kommittédirektiv till kommittéer och särskilda ut-

samtliga redare angående utredningsförslagens inriktning som regeringen utfärdade 1984 (Dir. 1984:5).

Överväganden rörande cirkus- och andra skådeartister har också ingått i utredningen.

Direktiven bifogas i sin helhet I).

(bilaga

1.1.3 Riktlinjer för samverkan med EG

På grundval av propositionen Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. l987/88:66, UU 24, rskr. 245) har riksdagen angivit vissa riktlinjer som skall ligga till grund för Sveriges medverkan i ett brett västeuropeiskt samarbete.

l propositionen uttalas bl.a. viljan i det nordiska samarbetet

att gå vidare och stärka EFTA samtidigt som samarbetet med EG skall breddas och fördjupas så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.

Sverige skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete på att avskaffa fysiska, tekniska och fiskala hinder i syfte att så långt som möjligt skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa. Vidare skall Sverige utveckla det västeuropeiska samarbetet på forsknings- och utvecklingsområdet samt verka för att den sociala dimensionen ges en ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet. Detta innebär bl.a. insatser för att främja sysselsättning och social trygghet och samarbete inom sådana områden som ekonomisk politik, arbetsmiljö- och miljöpolitik liksom konsumentpolitik.

Mot den redovisade bakgrunden har regeringen fastställt riktlinjer för de kommittéer och särskilda utredare som har till uppgift att lämna förslag som berör den fria rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital eller på annat sätt berör det västeuropeiska integrationsarbetet.

Kommittéer och särskilda utredare skall

i undersöka vilken som i förekommande fall råder

gemensam ordning inom EG inom det aktuella ämnesområdet och i sina förslag ta till vara de möjligheter till harmonisering som finns,

t redovisa sig till EG:s motsva-

hur de förslag som läggs fram förhåller rande regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen,

i redovisa de statsfinansiella och övriga samhällsekonomiska effekter som uppkommer av de förslag som läggs fram som innebär anpassning till EG:s regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen. Kommittéerna och utredarna skall i de fall då ökade statsfinansiella kostnader bedöms lämna förslag till finansiering. På motsvarande

uppstå

sätt skall effekterna av eventuella avvikelser från EG:s regelsystem redovisas.

1.1.4 Särskild skrivelse

Genom beslut 1989-09-14 överlämnade regeringen en särskild skrivelse till Skrivelsen kom från Konstfrämjandet, Sveriges Konst-

utredningen. föreningars Riksförbund (SKR) och Konstnärernas riksorganisation

Den innehöll förslag om inrättande av en central föreningsfond (KRO). för utställningsersättning. Fonden föreslogs få ett startkapital om 3 milj. kr. och en styrelse bestående av företrädare för nämnda organisationer.

Utredningsarbetet

1.2.1 Arbetets uppläggning

skäl kom konstnärsutredningens arbete inte i gång förrän i Av praktiska månadsskiftet augusti/september. Då återstod åtta månader av utred-

Den tiden har gjort det nödvändigt att ningstiden. ytterst begränsade koncentrera arbetet till de viktigaste konstnärspolitiska frågorna och att

från tillgänglig kunskap inom berörda myndigheter och intresseor-

utgå

i sammanhanget har varit att den omfattande ganisationer. Ett problem kulturstatistiken inte alltid innehållit som varit relevanta för de

uppgifter 30

bedömningar utredningen önskat göra. Bl.a. saknas uppgifter om den totala kulturkonsumtionen och om konstnärsstödet på regional och lokal nivå. Det har även varit svårt att få underlag för prognoser och internationella jämförelser.

Utgångspunkter för arbetet har, vid sidan av direktiven, varit den gällande konstnärspolitiken som den formulerats i bl.a. Den statliga kulturpolitiken 3 (prop. 1975/76:135) och därefter följande propositioner och riksdagsbeslut.

Vad gäller statistiskt underlagsmaterial och annan information om faktiska förhållanden har utredningen samverkat med ett stort antal instanser, däribland:

Arbetsmarknadsstyrelsen Konstnärsnämnden Skolöverstyrelsen, SÖ Statens konstråd Statens kulturråd Sveriges författarfond Universitets- och högskoleämbetet, UHÄ.

Samråd har även ägt rum med berörda intresseorganisationer och med enskilda konstnärer.

l upphovsrättsliga frågor har samtal förts med upphovsrättsutredningen och med konstnârernas upphovsrättsliga organisationer, däribland STIM, SAM! och COPYSWEDE.

När det gäller yrkesförberedande, konstnärlig utbildning har överläggningar ägt rum med folkhögskolekommittén.

Det är omöjligt att på ett seriöst sätt behandla och analysera konstnärernas ekonomiska situation utan att gå in på skattefrågor. Utredningen fann det därför nödvändigt att i god tid före årsskiftet överlämna en särskild skrivelse i ärendet till kulturministern. Syftet var att inför skattereformen peka på skattefrågor som har stor betydelse för konstnärerna.

Tiden har inte mer ingående studier i andra länder. Tillgängligt medgett material och s.k. länderöversyn har emellertid gjort det

Europarådets

möjligt att dra vissa slutsatser utifrån internationella jämförelser.

Avgränsningar

Allmän inledning

har varit omfattande i förhållan- Konstnärsutredningens uppdrag mycket de till den tid som stått till förfogande. Det har varit nödvändigt men inte alltid att statistiskt material och annan ingivande utgå från befintligt formation hos berörda myndigheter m.m. Den offentliga kulturstatistiken och de olika undersökningar som gjorts under senare år belyser verkligheten ur andra synvinklar än den som varit utredningens. Sammantaget innebär detta att kartläggningen av konstnärernas villkor är mer impressionistisk än heltäckande.

Konstnärsutredningen har sin grund i bl.a. sysselsättningsläget på kulturområdet och därav ekonomiska och sociala problem. l avvaktan följande av den omfattande undersökningen av konstnäpå resultatet pågående rernas situation har det varit att utgå från den studie av nödvändigt konstnärernas inkomstförhållanden 1985 som konstnärsnämnden genomförde hösten 1989.

Konstnärernas villkor har ett samband med kulturpolitiken i självklart stort. Insatser som t.ex. teater eller som möjliggör konsertverkfrämjar samhet scenkonstnärer och musiker. Det finns mängder av lik-

påverkar

nande Konstnärsutredningen kommer in på sådana frågor men exempel. inte till en systematisk genomgång av hela kulturpolitisyftar självfallet ken.

Vem är konstnär?

Den nu avslutade i stort sett samma svar på den frågan utredningen ger som kulturrådet av 70-talet. l betänkandet Konstutredningen i början närerna i samhället 1975:14) utgick utredningen från de yrkeskate- (SOU som i de konstnärsorganisationer som är anslutgorier är representerade

na till Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, KLYS. Det innebär att främst följande har behandlats:

yrkesgrupper

Ordkonstnärer:

Författare Dramatiker Översättare

Bild- och formkonstnärer:

Målare Skulptörer Grafiker Tecknare

(Stillbilds-)fotografer

Konsthantverkare Formgivare Designers

Tonkonstnärer:

Musiker Tonsättare

Sångare

Scen- och filmkonstnärer:

Skådespelare

Dansare Mimare Skådeartister

Enligt utredningens tolkning av direktiven avser uppdraget i första hand villkoren för de fria konstnärliga yrkesutövarna. Med detta avses att de bedriver sin konstnärliga verksamhet utan att vara fast anställda. Utred-

har även behandlat artister som befinner sig i gränslandet mot ningen fast anställda, och frilansartister. De sist nämnda arbedvs. fria grupper tar visserligen som regel i kollektiv men under frihetsgrader som gör med exempelvis författare, tonsättare, fotografer, tecknadem jämförbara re och Konsthantverkare. l viss utsträckning berörs också de fast anställda artisternas situation, framför allt vad gäller arbetsvillkor, sysselsättningstillfällen etc.

Andra utredningar

har, med för vissa upphovsrättsliga frågor och Utredningen undantag om avstått från att fördjupa sig i frågor

förslaget stipendiebeskattning,

som kommer att behandlas i andra pågående och/eller planerade utredningar. Dit hör t.ex. folkhögskolekommittén, teaterkostnadsutredningen, av de konstnärliga utbildningarna och översynen av centrumöversynen bildningarna.

Konstnärsnâmndens studie

Som av direktiven har SCB på konstnärsnämndens uppdrag

framgår

en studie av konstnärernas inkomstförhållanden med utgångspunkt gjort i bl.a. folk- och bostadsrükningen 1985. Vidare anvisade riksdagen i april för en större undersökning i konstnärsnämndens re- 1989 0,5 milj.kr. för ändamålet har ökat något genom ett riksdagsbeslut våren gi. Medlen 1990. Resultatet av denna större undersökning kommer tyvärr inte att föförrän hösten l990. Med hänsyn till att den då trots allt kan väreligga bedömningar i 1991 har konstgas in i regeringens budgetpropositionen närsutredningen, med ett undantag. avstått från att göra egna tidsödande av konstnärernas ekonomiska och sociala sioch dyrbara undersökningar tuation. avser en mindre studie av författarnas inkomstför- Undantaget hållanden 1985.

Folkhögskolekommitténs tilläggsuppdrag

Genom beslut vid 1989-06-21 fick folkhögskole-

regeringssammantriide

kommittén att diskutera vilken roll folkhögskolans estei tilläggsuppdrag tiska kurser skall Därvid skulle kommittén beakta den vidgade spela.

roll gymnasieskolan kan komma att få när det gäller förberedelser för högskoleutbildning inom det estetiska området.

Folkhögskolans huvuduppgift inom det estetiska området är att tillgodose elevernas behov av att få utveckla sina uttrycksmöjligheter inom olika konstnärliga områden. Syftet är inte i första hand att studierna skall förbereda för yrkesverksamhet eller för inom berörda högskoleutbildning områden. Utvecklingen inom folkhögskolan har emellertid i den

gått

riktningen att alltfler studieförberedande kurser tillkommit.

Konstnärsutredningens deluppgift att bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inriktning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken har tydliga beröringspunkter med folkhögskolekommitténs tilläggsuppdrag. För att inte föregripa kommitténs förslag har utredningen valt att endast göra en övergripande bedömning av de konstnärliga utbildningarna på nivån under högskolan, närmast med avseende deras på betydelse för läget på arbetsmarknaden.

Översynen av den konstnärliga högskoleutbildningen

l årets budgetproposition anmäler att konstnärsututbildningsministern redningens överväganden om den konstnärliga utbildningens villkor och betydelse bör följas upp med en mer av den konst-

djupgående översyn

närliga utbildningen inom högskolan. Det är angeläget att nu klarlägga vad som hänt med den sedan konstnärliga utbildningen högskolereformen genomfördes. Det är också mellan angeläget att göra en jämförelse likartade utbildningar vid olika högskoleenheter, bl.a. för att få en bättre uppfattning om på vilket sätt utbildningen bedrivs och hur resurserna utnyttjas vid de olika enheterna.

Med hänsyn till den aviserade översynen har konkonstnärsutredningen centrerat sina överväganden till det och konstnärliga utvecklingsarbetet de olika utbildningslinjernas dimensionering. Det material utredningen samlat har emellertid gjort det att vissa som möjligt presentera frågor bör belysas i den kommande översynen.

Teaterkostnadsutredningen

De teateranställdas arbetsvillkor kommer indirekt att behandlas i den

översynen av kostnaderna för att bedriva teaterverksamhet,

pågående

den s.k. teaterkostnadsutredningen. Den utredningen kommer även att behandla de fria gruppernas situation. Därför avstår konstnärsutredningen från att lägga särskilda förslag när det gäller de teateranställda.

Översynen av centrumbildningarna

lnom kulturrådet pågår för närvarande en översyn av Centrumbildningarna. Översynen har främst sin grund i de berörda organisationernas ekonomiska Förutom en analys av de olika Centrumbild-

svårigheter.

ekonomi avser översynen verksamhetens uppbyggnad, inriktningarnas ning och omfattning. Mot den bakgrunden begränsar konstnärsutredningen sina förslag till en övergripande bedömning av ansvarsfördelningen mellan AMS kulturarbetsförmedling och centrumbildningarna. Vissa förslag presenteras emellertid när det gäller invandrarnas kulturcentrum, danscentrum och planerna för ett centrum för konst och hantverk.

Gällande konstnärspolitik

1 .3.1 Allmänt

Det kulturpolitiska reformarbetet i mitten på 70-talet genomfördes i tre

förenklat kan man hävda att konstnärernas villkor behandla-

steg. Något

des i steg ett och tre.

1.3.2 Kungl. Maj:ts proposition 1974:28

Den första behandlade bl.a. de kulturpolitiska må-

kulturpropositionen

len. Av särskild betydelse för fria konstnärliga yrkesutövare är att kulturpolitiken skall

- medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, 36

- och kulturell

möjliggöra konstnärlig förnyelse.

En central del i samhällets övergripande ansvar för utvecklingen inom kulturområdet är, enligt propositionen, skyldigheten att stödja sinsemellan mycket olika strömningar och därigenom främja i

mångsidigheten

kulturlivet. Kulturell verksamhet erbjuder ett medel att utforska verkligheten och granska förhållandena i samhället. att den då

Det är naturligt ofta blir inopportun och inte stämmer överens

med gängse värderingar. Väsentliga delar av den kulturella verksamheten är inte lönsam och kan inte förväntas bli det. Om den skall fortleva blir den beroende av ekonomiskt stöd från samhällsorgan som samtidigt i andra avseenden kritiseras av olika konstnärer. Vill vi ha ett fritt och kulturliv får den

mångsidigt

samhällskritik som konstnärer kan utöva inte tas till intäkt för

påtryck-

ningar och styrning från de anslagsbeviljande organens sida. Det tillkommer de politiska organen att svara för kulturpolitikens utformning men detta får inte innebära att också verksamhetens innehåll

styrs av dem.

Kulturpolitikens uppgift att skapa förutsättningar för konstnärlig och kulturell förnyelse har nära samband med kravet

på yttrandemöjligheter. Utan frihet att uttrycka och gestalta kan något genuint nyskapande inte komma till stånd. Det konstnärliga arbetet består av fort-

många gånger

löpande försök och experiment. Detta är ett arbete som måste få bedrivas utan att efterfrågan är säkrad. Samhället måste insatser för

genom enskilda och grupper av konstnärer garantera att dessa under viss tid får möjlighet att inrikta sig på experiment och förnyelse utan krav att

på

kunna försörja sig på denna verksamhet. Här liksom andra områden

på

måste man tolerera att försök misslyckas. Statens insatser för att stödja förnyelse får inte hämmas av ett stelt genretänkande. Tidigare eftersatta verksamhetsformer inom de olika konstarterna

bör också få goda möjligheter att utvecklas.

l propositionen understryks att

”ett levande kulturliv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt eget. Det som vi betraktar som vårt nationella kulturarv rymmer i sig århundradens impulser utifrån.

Under de senaste decennierna har de internationella kontakterna ökat på en rad samhällsområden. Betydelsefulla faktorer i denna

utveckling har varit ökade personkontakter genom resor och vidgade kunskaper i

främmande samt utländska filmer och TV-program. l ett samhälle

språk

som det svenska sker förändringarna i kulturlivet i mycket hög grad i en direkt eller indirekt dialog med omvärlden.

Kulturpolitiken bör främja kontakter och samverkan mellan Sverige och andra länder för att därigenom vidga möjligheterna till en kulturell förnyelse. Ökat erfarenhetsutbyte är också ägnat att skapa förståelse mellan länder och folk. Enskilda och grupper av kulturarbetare samt institutioner bör beredas ökade möjligheter till kontakt med utländsk publik. På samma sätt bör utländska grupper och enskilda konstnärer ges tillfälle till verksamhet i Sverige.

Numera har vårt lands befolkning ett betydande inslag av invandrare. Samhället måste aktivt stödja dem i deras arbete för att upprätthålla och utveckla den kultur de fört med sig hit. Dessa kulturmönster utgör också ett värdefullt inslag i det svenska samhället, som berikar och inspirerar vår egen kulturella utveckling.”

Riksdagen biföll i allt väsentligt tankegångarna i den första kulturpropositionen.

1.3.3 Regeringens proposition 1975/763135

Den kulturpropositionen behandlade bl.a. konstnärernas roll i

tredje samhället och formerna för samhällets insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och försörjningsmöjligheter. Propositionen baserades på utredningen Konstnärerna i samhället (SOU 1975:14). Den statliga kulturpolitiken konstnärerna borde utformas mot följande bak-

gentemot grund:

”Människornas behov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet är i vårt samhälle grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet. Genom att konstnärerna skapar och förmedlar tillfällen till sådana upplevelser och genom att de fungerar som inspiratörer för skapande verksamhet har de en nyckelroll i kulturlivet. Konstnärerna skapar och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformer. Detta är omistligt för den kulturella utvecklingen och därmed av stor vikt för samhällsutvecklingen som helhet. Det ligger i den konstnärliga verksamhetens natur att den endast i begränsad utsträckning kan utgå från på förhand kända behov. Många 38

konstnärliga landvinningar blir endast långsamt kända och uppskattade av en större allmänhet. Samtidigt kan de få ett avgörande inflytande på den konstnärliga utvecklingen genom den de utövar på andra

påverkan

konstnärer och indirekt via dem på en vidare publik.

Den konstnärspolitik som riksdagen lade fast till följd av propositionen kan sammanfattas på följande sätt:

Samhällets insatser bör inriktas mot att öka arbetstillfällena för konstnärer och att förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk. De kulturpolitiska åtgärder som stat. kommuner och landstingskommuner vidtar för att bl.a. stimulera till en ökad kulturell aktivitet gör att behovet av konstnärernas insatser växer. Det finns också outnyttjade möjligheter att ta konstnäreanas kunnande i inom områden som av

anspråk

tradition inte har ansetts ligga inom konstnärernas verksamhetsfält.

Vid sidan av nyss nämnda åtgärder kommer det emellertid att behövas direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet. Det är nödvändigt att det finns möjligheter för konstnärer att under längre eller kortare tid få arbeta utan krav på arbetsresultat som omedelbart kan utnyttjas i samhället och ge konstnären inkomster.

Mot den bakgrunden drogs riktlinjerna upp för det system av ersättningar och bidrag som i stort sett gäller än i dag. Vidare konstaterades att konstnärernas förhållanden självfallet också av andra

påverkas åtgärder

än kulturpolitiska. Liksom för andra medborgargrupper har socialpolitiska, arbetsmarknadspolitiska och skattepolitiska åtgärder stor betydelse. l många fall är det naturligt att man prövar sådana generella åtgärder innan man väljer att söka lösa problemen inom kulturpolitikens ram.

Till de generella frågorna kan den upphovsrättsliga lagstiftningen sägas höra. l propositionen framhölls det självklara önskemålet att upphovsmännen skall kunna försörja sig på sina konstnärliga prestationer. Därför är det skydd som lagstiftningen ger dessa prestationer givetvis av stor betydelse. Samtidigt är dock vissa inskränkningar i upphovsrätten nödvändiga, dels av praktiska skäl, dels utifrån allmänna samhällsintressen. l vilken form upphovsmannen skall få ersättning för sina prestationer måste avgöras med hänsyn till många olika faktorer. Det kan i praktiken visa sig vara svårt att finna former för att ge upphovsmannen ersättning i

förhållande till hans individuella arbete. l vissa situationer kan ersättningen därför behöva ges i kollektiv form.

fanns också vissa i sammanhanget intressanta uttalanden l propositionen om den konstnärliga utbildningen. I samband med den då pågående reformeringen av högskoleutbildningen bedömdes det vara särskilt angelä-

målsättning inte förlorades ur sikget att konstnärsutbildningens primära te. kulturrådet framhöll att konstnärsutbildningen domine-

Utredningen ras av målet att stimulera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande att sina konstnärliga intentioner. Yr-

möjligheter förverkliga kesförberedelsen i utbildningarna kulturområdet har i förhållande till

på

annan högre utbildning som särskilt mål att ge de studerande möjligheter till praktiska konstnärliga erfarenheter och att bidra till utveck-

egna

och av de konstnärliga uttrycksmedlen. Den konstnärlingen förnyelsen

som inte i alla avseliga utbildningen är i sig själv en skapande process enden kan och bör bedrivas ett i förväg planerat sätt. Detta måste få

på

påverka sättet att organisera studierna liksom utformningen av de planer som styr utbildningens innehåll och arbetsformer. Den nya högskoleor-

bedömdes också medföra ökade möjligheter till samverkan ganisationen mellan konstnärsutbildningarna och till lokala initiativ.

1.3.4 Insatser 1976-1987

till av den kulturpropositionen innebar att Riksdagsbeslutet följd tredje konstnärerna sina organisationer fick ett markerat inflytande över

genom

Konstnärsorganisationerna fick majoritet i den nya konstnärspolitiken. konstnärsnämnd. som ersatte de tre tidigare stipendieorganen. S.k. förhandlingsliknande överläggningar med organisationerna i prioriterings-

blev ett reguljärt inslag i budgetarbetet. En tes som organisatiofrågor nerna drivit hårt är att samhällets direkta insatser för konstnärer-

mycket na såvitt skall betraktas inte som understöd utan som ersättning

möjligt för samhällets faktiska utnyttjande av konstnärliga verk och prestationer. Detta särskilt biblioteksutlåning och offentlig visning eller framfö-

gäller rande av verk inom samhällets institutioner. Principen om ersättning för utfört arbete var också vägledande för 1982 års beslut om visningsersätt-

Reformen innebar att huvuddelen av bidragsmedlen för bild- och ning. formkonstnärer fördes över till en särskild fond, Sveriges bildkonstnärsfond, ur vilken kollektiv ersättning betalas till Sveriges bildkonstnärer

och konsthantverkare för den offentliga visningen av deras konst i samhällets ägo.

Under senare år har även dramatiker och tonsättare framfört motsvarande krav på en ersättningsfond. Statsmakterna har dock avstått från att principiellt förändra konstnärsbidragen för dessa grupper. Man har stannat vid en organisatorisk förändring som innebär att bidragsmedlen för dramatiker och tonsättare lösgjorts till särskilda anslagsposter, som fördelas av organ där berörda konstnärsgrupper har majoritet.

Hösten 1985 infördes en förhandlingsordning betr. biblioteksersättningen.

Den nämnda utvecklingen sammanfattas i direktiven. Där berörs också att biblioteksersättningen har ökat och att en särskild översättarpennning har införts.

1.3.5 Budgetpropositionerna 1988-1990

Den nu pågående, punktvisa översynen av kulturpolitiken aviserades redan i 1988 års budgetproposition. Kulturministern avvisade tanken på en ny övergripande kulturutredning. Han ansåg att det i stället fanns anledning att pröva en betydligt rörligare strategi för kulturpolitikens förnyelse. Problemområdena borde bearbetas var för sig och av många olika medverkande grupper. Till vägledning för det kommande arbetet redovisade ministern sin syn på vilka utvecklingsområden som var angelägna i ett längre perspektiv. Här återges de delar av viljeinriktningen som kan vara av värde i översynen av konstnärspolitiken:

En aktiv kulturpolitik måste understödja strävan till förnyelse av pågående verksamheter och skapa utrymme för att pröva nya idéer. Det oprövade och vägröjande behöver i särskild grad ett ekonomiskt stöd för att kunna utvecklas. Risken för stagnation lurar inom all kulturell verksamhet, den institutionella såväl som den som bedrivs i friare former.

Att stimulera förnyelsen är en av de viktigaste kulturpolitiska uppgifter-

u na.

”Jag finner det angeläget att kulturpolitiken även i fortsättningen bedrivs så att den aktivt främjar konstnärligt skapande på en kvalitativt hög nivå och ger ökade möjligheter för konstnärerna att nå sin publik. Detta kan enligt min mening bäst ske genom riktade stödinsatser på de konstområden där problemen är störst.

Mot den bakgrunden föreslogs bl.a. förstärkta insatser för tonsättare och dansare.

När det gällde Ersättningar och bidrag till konstnärer betonade kulturministern vikten av att stöd- och ersättningsformerna regelbundet omprövas med utgångspunkt i vad statsmakterna uttalat om koncentration och selektivitet i medelsanvändningen.

l 1989 års budgetproposition fanns ett avsnitt om svensk kultur- och mediepolitik i ett internationellt perspektiv. Flera av de uttalanden som kulturministern där gjorde bör kunna vara vägledande i översynen av konstnärspolitiken.

l propositionen underströks att den svenska kultur- och mediepolitiken måste utgå från det lilla landets och det lilla språkomrâdets förutsättningar. Medborgarna i de små länderna är som regel bättre orienterade om sin omvärld och har bättre språkkunskaper än de som bor i stora länder. Dessa naturliga fördelar av att tillhöra ett litet språkområde kan lätt bytas till nackdelar om det internationella inflytandet tillåts hota eller utplåna den egna kulturen. l en allt mer internationaliserad och av massmedier dominerad värld upplever de små nationerna ofta den kulturella påverkan utifrån som ett hot. De behöver skapa ett skydd för den egna kulturen som garanterar fortbestånd och utveckling. Det är först när den egna kulturen är stark och vital som det finns förutsättningar för ett verkligt utbyte med andra länder.

Sverige är ett litet land med begränsade förutsättningar i förhållande till de stora och rika kulturnationerna. Därför blir ett internationellt kulturutbyte särskilt viktigt. Öppenhet mot omvärlden är en livsnödvändighet för svenska konstnärer och kulturinstitutioner. Att främja utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna är ett mycket angeläget kulturpolitiskt mål.

Under de senaste åren har de internationella kontakterna vidgats och förstärkts. Det svenska engagemanget i internationella organisationer har av hävd varit starkt. Under den kommande perioden har vi särskild anledning att följa arbetet på kultur- och medieområdet inom Europarådet. Vidare kommer Sverige att engagera sig i det internationella kultursamarbetet inom ramen för UNESCO:s kulturårtionde.

Kulturen prioriterades i 1989 års budgetförslag,som en första etapp i det treårsprogram för ökade kulturinsatser som aviserades i regeringsförklaringen hösten 1988. För treårsprogrammet angavs tre skäl:

Det första var insikten om att mycket återstår att göra för att vidga kretsen av människor som deltar i och tar del av kulturaktiviteter.

Ett andra viktigt skäl var vikten av att stärka det regionala kulturlivet.

Att garantera konstnärerna goda arbets- och inkomstmöjligheter bedömdes som en central fråga och ett tredje starkt skäl för att ge kulturpolitiken hög prioritet. Framgångsrik kulturpolitik är en omöjlighet utan fulllödiga konstnärliga insatser.

l 1990 års budgetproposition aviserar regeringen förslag till samlade åtgärder i budgetpropositionen 1991, baserade bl.a. på konstnärsutredningen. l årets budgetproposition anmäls även FN:s kulturårtionde och Europarådets s.k. länderöversyn. Samtidigt presenterar regeringen förslag med anledning av tre olika kulturutredningar, nämligen kulturrådets studie av situationen i de s.k. teaterlösa länen, Henrik Sjögrens rapport Symfonierna och samhället (Ds 1989:46) och Gunnar Svenssons rapport Kultur i hela landet (Ds 1989: 36). De förslag som läggs fram innebär vissa förstärkningar även för konstnärerna. Dessa förslag sammanfattas här.

Regional teaterverksamhet

Kulturrådet får en förstärkning med 4 milj.kr. fördelat över två år för insatser i län utan egen fast teater. Dessutom får rådet en ökning med 10 milj.kr. för de fria grupperna under de närmaste två budgetåren. l den sistnämnda ökningen ingår stöd till den fria dansen och mimen.

Riksteatern får en allmän förstärkning av sina resurser med 8 milj.kr.

Regional musikverksamhet

Det statliga stödet till symfoniorkestrar, kammarorkestrar och musikteatrar bör öka med 125 grundbelopp under de kommande två budgetåren. Stödet till arrangerande musikföreningar bör fördubblas under samma period.

Statliga insatser på lokal nivå

Det statliga bidraget till vissa organisationer med betydelse för det lokala kulturlivet bör öka. Statens kulturråd bör inom ramen för sitt anslag Bi-

utvecklingsverksamhet inom kulturområdet bl.a. kunna förstärdrag till ka de frivilliga krafterna. En försöksverksamhet bör påbörjas med arbets-

konstnärer som medverkar i insatser för stipendier för yrkesverksammma att höja kvaliteten inom amatörverksamheten på kulturområdet.

Internationella

perspektiv

2.1 Kultur, ekonomi och marknader

Den begränsade tiden för utredningsarhetet har omöjliggjort mer ingående studier om konstens marknader, konstens ekonomiska betydelse och konstnärernas ställning på marknaden. Det har inte heller varit möjligt att på djupet analysera konstnärspolitiken i andra länder. Bristen på tillgänglig internationell statistik och översikter på detta område är också påfallande. Utredningen har dock sett det som angeläget att som en bakgrund för de konkreta förslagen ge vissa ekonomiska och internationella perspektiv. Det är med nödvändighet en starkt sammanfattande framställning av problem och utvecklingstendenser.

Framtidsbilder

Det råder en allmän enighet om att framtidens ekonomier i de högutvecklade samhällena alltmer kommer att baseras på produktion av tjänster och kunskaper. Detta är en utgångspunkt för praktiskt taget alla studier om framtidens produktionssystem och arbetsmarknader. Bedömningarna baseras på redan inträffade förändringar - ökat antal sysselsatta inom tjänste- och kunskapsproduktionen, minskad andel inom Varuproduktionen - samt analyser av möjliga tekniska och sociala förändringar.

l en bland många framtidsstudier med denna inriktning, Jacques Attalis Lignes dhorizon”, tecknar författaren en bild av ett informationssamhälle som bärs upp av helt nya, lätta, bärbara och snabba produkter som har med information och kommunikation att göra. De kommer, menar han, revolutionera ekonomin och vardagstillvaron på ett sätt som vi nu inte kan förutse.

De japanska ekonomerna Kumo och Tanaka diskuterar en framtid där de med referens till Hesses Glaspärlespelet förutspår samhällen där kunskap, information och fritt skapande är de viktigaste ”maktbrickorna”, nationellt som internationellt. Den svåraste uppgiften i detta nya samhälle är att rätt bedöma och hantera informationen och utnyttja den på ett humanistiskt skapande sätt.

l dessa och många andra liknande studier betonas just samspelet mellan den tunga och den mjuka vetenskapen (teknik-humaniora) och därmed också den konstnärliga verksamhetens betydelse. Ett gott samhälle måste utformas så att man i större utsträckning tillvaratar människors kreativa

9 förmåga. Konstnärlig verksamhet kan inte ses isolerad från den verkliga” ekonomin; den är en del av den och bidrar inte bara till samhällets andliga utan också till dess ekonomiska utveckling.

Kulturekonomi

I flertalet länder har också såväl statliga som privata subventioner till den seriösa kulturen ökat kraftigt under de senaste 20 åren, liksom antalet konstnärligt verksamma. Den moderna tekniken har revolutionerat kulturmarknaderna. Med en viss tillspetsning kan man säga att aldrig förr har så många människor på ett eller annat sätt kommit i kontakt med konst i vid mening och aldrig förr har så många ägnat sig åt konstnärlig verksamhet. l brist på statistik är det emellertid omöjligt att närmare utveckla dessa förhållanden.

Konstens ekonomiska betydelse har uppmärksammats i ett antal studier, inte minst i ett regionalpolitiskt perspektiv. l den s.k. Kreiskyrapporten om sysselsättningen i Europa betonas kulturen som en faktor att räkna med i samband med lokaliseringsbeslut. De traditionella tunga” industrierna förlorar gradvis sin betydelse. En ökad satsning på kultur ger en differentiering av näringslivet och drar till sig kvalificerade personer. Kulturen har också stor betydelse för turismen. Ekonomiska studier visar att satsningar kultur i olika former (teater, bildkonst, dans, musik

pâ

etc.) har en multiplikatoreffekt genom att de drar till sig nya investeringar och stimulerar det lokala näringslivet.

En intressant studie kring dessa förhållande har gjorts av John Myerscough (The economic importance of the arts in Britain, Policy Studies Institute, 1989) Studien avser att belysa ”konstens ekonomiska betydelse allmänt och för specifika regioner, främst Glasgow. Myerschough har en bred definition av arts och innefattar däri även hushållens konsumtion av radio-TV, video etc. samt bland yrkeskategorier också journalister samt servicepersonal i kulturinstitutioner, teknik etc.

Myerscoughs slutsatser är i korthet:

Kultur utgör en betydande ekonomisk verksamhet, med en årlig omsättning på 2,5 % av den totala konsumtionen i Storbritannien och jämförbar med marknaden för bilar, motorcyklar etc. De stora kultursektorerna är givetvis film, video, skivor. Totalt ger sektorn sysselsättning till ca en halv miljon människor, motsvarande 2 procent av den totala arbetskraften. Kulturen är också en expanderande del av ekonomin. Både sysselsättning och output har ökat mycket kraftigt under 80-talet. Kultur ger betydande export - och turistinkomster - 3 procent av den totala exporten och 25 procent av turistförtjänsterna.

Att satsa på kultur i vid mening ger mycket goda multiplikatoreffekter i bygder med sysselsättningsproblem. De också spin-off-effekter till

ger andra industrier: The fine arts are a source of ideas, stimulus, expertise and training for many of the applied arts, such as fashion, architecture, design, printing and photography There is a deep synergy between creative process in the arts and other forms of creative thinking” (sid. 149). Med exempel från bland annat Glasgow vill Myerschogh också visa att offentliga subsidier till kultur har en mycket god effekt på sysselsättningen och att det i många fall är billigare att satsa på kultur än andra sysselsättningsfrämjande insatser: The arts are clearly a cost-effective way of cutting the unemployment count. There are reasons why the arts have an advantage in this over most another public services. First they generate income in addition to the grant-aid because of their trading ac-

ces. Second, the multiplier effects of arts organisations in the regional economy are high, partly on account of the large salary component in

Det finns inga skäl att tro att Myerscoughs slutsatser inte skulle vara giltiga för andra länder och ekonomier. Påfallande är att många regioner

och städer satsar som ett sätt att hålla ekonomin i gång och

på kultur dra till verksamheter. Sambandet med turistnäringen är uppen-

sig nya bart. Den allt floran - också i Sverige - tyder på att

ymnigare av festspel kulturen har vara en ekonomisk faktor att räkna med.

upptäckts

Det finns tyvärr inga motsvarande svenska studier. Men ungefärliga upp-

av den svenska kulturmarknadena tyder på att den är av skattningar samma relativa storleksordning som den brittiska - ca 2.5 % av den totala konsumtionen. Det finns all anledning att tro att multiplikatoreffekten för kultursatsningar skulle kunna vara densamma. En satsning på kultur skulle kunna få gynnsamma ekonomiska effekter.

Konsumtionsmönster

Konsumtionsmönstret förändras flera olika sätt i ett komplicerat väx-

på

med den tekniska förändringen. Sedan ett drygt tiotal år tillbaka elspel har utgått ifrån att människor efterfrågar mer post-materiel-

sociologer lavärden då inkomsterna över en viss nivå. Man har talat om

stiger

värderingar. Den grundläggande studien gjordes av post-materiella

The silent revolution. 80-talets utveckling har inte helt belngelhardt kräftat den bilden; färska svenska undersökningar (redovisade i ”80-tal, Svensk belysning 1989) ger en mer komplex bild.

opinion i empirisk Studier emellertid på en klart ökad efterfrågan på vad konsum-

tyder tionsforskarna kallar för med vilket avses alla

”upplevelsekonsumtion,

former av fantasikonsumtion, resor etc. Medan denna tendens tycks gälla oberoende av kön, utbildning och andra sociala strata är det fortfarande så att finkultur mer av personer med högre utbildning och

efterfrågas

stigande inkomst.

Populärkultur och konstkultur

I en Unesco studie (Cultural development, Experience and policies,

andra den enorma betydelsen av den sto- Unesco, uppl. 1983) framhålles ra och kulturindustrin. Det är denna industri med sina

expanderande

teknik som mer än något annan förändrat människors möjligheter nya att åt ”fantasi” eller konstkonsumtion. ”Den kommersiella

ägna sig masskulturen är den första demokratiska kultur som Europa har upplevt. Den i den att alla sociala klasser accepterar den

är egalitär meningen

och är på ett eller annat sätt indragna i den”. som en Den kan uppfattas motpol till den seriösa kultur som statsmakterna försöker Men främja. den är också alltmer dess

förutsättning.

Kostnaderna för den seriösa hela dels konstproduktionen stiger tiden, genom att konstnärerna vill ha mer betalt och att anständigt genom verksamheten är av sådan art att ökade kostnader inte kan kompenseras genom rationaliseringar. Teater, opera etc. är bekymmersamma verksamheter så tillvida som kostnaderna och subventionsbehovet ökar när produktionen och efterfrågan ökar. Det inte storgår att göra nämnvärda driftsfördelar. Därför stiger hela tiden subventionsbehovet. Konstnärer måste därför för sin och konstartens överlevnad också arbeta med kulturindustrin.

Konstindustrin är multinationell men domineras av anglo-sachiska mönster. Den amerikanska kulturindustrins dominans är så stor att också nationell kulturindustri ”härmar” dess utbud och beteenden och anpassar den till de lokala förutsättningarna. Det gäller över hela världen.

Unesco-studien understryker betydelsen av en stark nationell ”konstproduktion, såväl fin-konst” som populärkonst, alternasom kan erbjuda tiv och samtidigt vara en del av den internationella kulturmarknaderna. Kulturpolitikens roll är att vidmakthålla och utveckla den nationella artistiska kapaciteten och förmågan. Man skall heller att den inte glömma kommersiella industrin delvis lever på den subventionerade konsten och konstnärspolitiken. Utan konsthögskolor, symfoniorkestrar, dansteatrar, kvalitetsteatrar och en politik som främjar skulle konstnärligt skapande det bli svårare för populärkonsten att och vidmakthålla sin rekrytera egen standard. Populär- och finkulturen är indragna i varandra.

Sedan Unesco-studien skrevs har accelererat utvecklingen i just den riktning man förutsåg. Den internationella kulturindustrin är stor och mäktig och omsätter väldiga belopp. Konstnärernas och artisternas situation, konstnärligt, ekonomiskt och socialt är i hög grad beroende av denna industri. Det gäller nationellt likaväl som internationellt. Tendensen till ökad Men det finns också konkur-

likformighet är uppenbar. många

rerande livsstilar och till det stora utbudet

förhållningssätt som gör bil-

den mindre entydig. Tendensen mot ökad motverkas av det likformighet mångkulturella samhället. En växande migration påverkar kulturklimatet.

Det konstnärernas situation i samhället utan att ta går inte att analysera till denna stora industri och de marknader den skapat. De är vikhänsyn och offentligt stöd någonsin kan bli. Mediatigare än vad kulturpolitiken har haft oerhört stor betydelse för kulturkonsumtionen, utvecklingen den seriösa konsten. kommer inte att också vad gäller Dess betydelse minska i framtiden. Den t.ex. för teanya tekniken ger nya möjligheter musik Den och ter, och opera. ger också nya sysselsättningsmöjligheter chanser för konstnärer att presentera sin konst för en mycket stor publik. med dess stora ekonomiska omsättning kan också gene-

Populärkulturen

rera resurser som kan komma finkulturen till del.

Internationella jämförelser

Av tidsskäl har det inte varit att närmare belysa olika statliga elmöjligt insatser till stöd för konstnärer i olika europeiska länder ler allmänna i förhållande till den svenska situationen. Det finns

(konstnärspolitik)

emellertid att tro att de svenska insatserna hävdar sig mycket anledning väl i ett sådant perspektiv.

Det finns en omfattande flora av stöd och främjandeinsatser självfallet om det svenska stödet i en lång rad länder. ungefärligen påminnande - inte minst i och Frankrike - Därtill kommer i flera fall Västtyskland kulturbudgetar som skapar sysselsättning och arbetsmöjlig-

imponerande

heter för många konstnärer. Systemet med garantilöner, arbetsstipendier, endast delvis i andra länder utanför biblioteksersättning etc. tillämpas Norden. l vissa länder finns emellertid andra upphovsrättsliga arrang- - t.ex. droit de suite - som är mer fördelaktiga för konstnärerna. emang

Man bör emellertid notera vad som sades i examinering av

Europarådets

den svenska att ”vi har svårt att hitta något kulturpolitiken, nämligen land i Västeuropa. utanför Norden, som gjort lika mycket som Sverige för att förbättra de ekonomiska villkoren för dem som lever av sin konstnärliga verksamhet. Citatet antyder - även med avdrag för den arsom brukas i sådana här sammanhang - att man inte i andra läntighet der kommit hållbara och generella löslängre när det gäller att finna de problem vi här diskuterar. Det finns också generella inslag ningar på i det svenska sociala och framför allt i arbetsmarknadstrygghetssystemet en bättre politiken som från vissa utgångspunkter ger också konstnärerna social trots landets överväldigande kultutrygghet än t.ex. i Västtyskland,

rella satsningar. l Västtyskland liksom flertalet andra storeuropeiska makter dominerar konkurrens- och marknadsstyrning också kultur-

på

området. De fackliga positionerna är i allmänhet Den väsentligt svagare. privata sponsorverksamheten är mer omfattande, vilket både kan vara positivt och negativt för konstnärerna. l mindre språkområden, t.ex. Nederländerna, är de offentliga insatserna till stöd för konstnärerna av större betydelse.

Konstnärer i nöd

Konstnärer i nöd” (Künstler in Not) är den betecknande titeln en

på

kulturpolitisk översikt som gjorts av Zentrum für Kulturforschung i Bonn på uppdrag inrikesminister förav förbundsregeringens (eftersom bundsrepublikens delstater enligt författningen har ”kultursuveränitet” finns det ingen kulturminister i i Bonn;

förbundsregeringen samordning

sker genom kulturministrarnas ”ständiga konferens och i viss mån filmpolitik t.ex. - genom inrikesministeriet). Den kom ut 1983, men sedan dess har knappast några förändringar av principiell betydelse företagits.

Undersökningens primära syfte är att ge en översikt över de fonder ur vilka konstnärer och publicister” som är obemedlade kan få understöd och pensioner (l-lärtefonds und Altershilfen). En tabell visar att en allmän socialförsäkring (folkpension, arbetslöshetsför-

sjukförsäkring,

säkring etc.) förekommer i Belgien, Danmark, Storbritannien, Nederländerna, Sverige och Finland (Norge och lsland är inte i samupptagna manställningen). För Förbundsrepubliken Tyskland anges “hittills ogynnsam egenförsäkring” men just från 1983 infördes en konstnärssocialförsäkring”, där avgiften, försäkringspremien, delas mellan arbetsgivaren och staten. För äldre konstnärer gäller dock fortfarande endast sjukförsäkring, i övrigt är de hänvisade till olika hjälpfonder.

l en kommentar till denna sammanställning framhålles av omöjligheten att mäta konstnärerna enligt de kriterier som användes för dem som är ”normalt yrkesverksamma”, eftersom arbets- och levnadsvillkoren för konstnärliga och liknande yrken ”ofta är till den grad osäkra och växlande att ett schematiskt Överlörande snaraav socialförsäkringsreglerna re kan medföra försämringar än lättnader. och in- Låga oregelbundna komster, skiftande arbetsgivare och verksamheter och i samband därmed

växlande roller på arbetsmarknaden - en gästregissör kan Lex. vara ar-

vid en teater, frilansmedarbetare vid TV och som författare betstagare och medproducent t.o.m. ett slags arbetsgivare vid filmen -, de ständigt växlande uppgifterna och slutligen också den på ”stjärnornas” otypiska situation grundade allmänna uppfattningen om den konstnärliga verksamheten är några av problemen i sammanhanget.”

Fonder och försäkringar

Rapporten menar också att de lösningar man gjort i några länder är föga mer än hjälpkonstruktioner och pekar på bristerna för de äldre och särskilt hjälpbehövande konstnärerna i den västtyska sosialförsäkringslagen av 1983. ”Även i länder där ett från sociala motiveringar brett uppbyggt system för att främja konstnärerna eller en allmän socialförsäkring finns (Nederländerna, de flesta nordiska länderna) klarar man sig hittills inte utan kompletterande åldersstipendier, hederslöner eller ”nödfonderf”

En rik flora av sådana fonder existerar i länder som Västtyskland och Nederländerna. För Västtyskland anges sammanlagt 71 stiftelser och fonder.

l Nederländerna finns enligt uppgift från ambassaden i Haag inte mindre än 1500 större eller mindre understödsfonder för konstnärlig verksamhet. Den mest omfattande är den nationella Voorzieningsfonds voor Konstenaars”. Den grundades 1935 som en stiftelse under social- och kulturministerierna och omfattar hämtade ur Künstler in

(uppgifterna

Not” och gäller slutet av 70-talet) ca 7000 konstnärer, varav 40 procent bildkonstnärer. De försäkras genom sina resp. förbund. Stat och kommuner bidrar till fonden med 310 resp. 200 procent av de inbetalda premierna. Ca 300-400 konstnärer får årligen stöd med ca 3 000 DM.

EG:s kulturpolitik

Kommissionens ramprogram

EG-kommissionen har tagit fram ett kulturpolitiskt

ramprogram för perioden 1988-1992, ”A fresh boost for culture in the European Community, dec. 1987.

Programmet täcker fem områden:

Skapande av ett europeiskt kulturområde.

Främjande av en europeisk audiovisuell industri.

Förbättrad tillgång till de kulturella resurserna.

Utbildning och yrkesträning för kultursektorn.

Utvecklad dialog med resten av världen.

När det gäller den första punkten skall den interna marknaden fullföljas även på kulturområdet. Det innebär bl.a.:

- fria rörelser för kulturella varor och tjänster, - bättre levnads- och arbetsvillkor för dem som arbetar inom kultursektorn, -

skapande av nya arbetstillfällen som främjar regional utveckling framför allt i glesbygd, inom turism och inom det teknologiska området, - av en -kulturindustri

främjande som kan konkurrera inom EG och med världen i övrigt.

Vidare skall informationen om Europas kulturliv förbättras,

sponsorverksamheten ges fastare former tas fram

och en politik för publiceringsverksamheten.

För att främja Europas audiovisuella industri föreslås bl.a.:

- ett särskilt film- och televisionsår, - en akademi för film och audiovisuell konst,

- deklaration,A sort of European Audiovisual Charter en högtidlig och - TV-standard. en europeisk

Bättre tillgång till kulturen skall uppnås genom

- förbättrade

språkkunskaper,

- kulturstöd främst inom ramen för de särskilda kulturför programmet

städerna, - ett särskilt för kulturevenemang. ungdomspass

prioriterar EG kulturadminis- När det gäller utbildning och yrkesträning och bildspecialister, journalister och restaueringsspecialistratörer, ljudter.

av världen skall inte bara avse icke medlemmar i Dialogen med resten utan också länder i andra Världsdelar. Europa

Kulturrapport

En särskild från en kulturgrupp inom EG överlämnades

kulturrapport”

till kommissionen november 1989. Dess uppdrag var att lägga fram idéer on cultural policy in Euoch åsikter the shape and scope of the future (Culture and the European Citizen in the year 2000, Final Report rope”. 7 nov. 1989)

den förändrade kulturella situationen i Gruppen diskuterar inledningsvis det moderna - kultur här fattat i sin vidare kulturantropologiska Europa Fram till de senaste årtiondena har den kulturella utvecklingen mening. och kontinuitet. Men så är det icke längre; den präglats av varaktighet och ekonomiska förändringen mycket snabbt och påteknologiska går de kulturella Den gemensamma mark-

verkar intensivt uttrycksformerna.

naden betraktas av invånarna som en väldig kapitalistisk av majoriteten välbekanta förhållanden och kulturella band. Det maskin som eroderar de reblir mot denna bakgrund allt mer angeläget att skydda och främja och detta får än större betydelse efter 1992: gionala kulturerna i Europa and economic with a view to the creation of a

Legislative convergence

must not be allowed to destroy or obstruct the genuine internal market and subcultures”. l precious existence of European minority languages

en tid då likformighet hotar den mångsidiga kulturella identiteten blir culture more than ever a sine qua non for the kind of economic and social evolution with which the citizens of Europe can identify. l rapporten uttrycks också oro för den elektroniska revolutionen och dess betydelse för kulturlivet: industrialization of our imagination.

I rapporten föreslås olika åtgärder för att stärka kulturens ställning. Dit hör bland annat ”A European Artists Statue vars syfte synes vara att stärka artisternas ställning i samhället (tankegången utvecklas inte närmare). Vidare understryks betydelsen av samarbetet mellan olika kulturella institutioner i en form av net-work - ”Bauhaus for the electronic age, A European Poetry House A European Film Academy etc. Gruppen föreslår inrättande av en ”European Cultural Fund”, modellerad efter gemenskapens regionala och sociala fonder. Fonden skall finansiera en rad av de aktiviteter gruppen föreslår på de olika kulturområdena. Förslagen innefattar även åtgärder för att söka förhindra den fortgående förstörelsen av Europas kulturella arv i form av byggnader, historiska monument etc.

Gruppen konstaterar att gemenskapens budget för kulturella ändamål uppgår till 6,3 milj. ECU, vilket motsvarar 0,000] procent av den totala budgeten. Detta är en skandal. Ingen europeisk kulturell strategi, som vill bli tagen på allvar, kan genomföras utan en mycket radikal höjning av den kulturella budgeten. Som ett första att den kulturell

steg föreslås fonden skall ges 100 milj. ECU. År 2000 bör kulturbudgeten till 1

uppgå

procent av den totala budgeten.

Vad som kommer att ske med anledning av denna rapport är skrivande stund oklart.

Konstnärsstödet i grannländerna

l diskussionen om konstnärsstödet har ibland frågor ställts om motsvarande system i våra nordiska grannländer. Här lämnas en kortfattad redogörelse för de bestämmelser som gäller. Tonvikten ligger på motsvarigheten till våra inkomstgarantier. Redogörelsen bygger på material som sammanställts av konstnärsnämnden.

Norge

utdelas sedan år 1977 garantiinntekter til kunstnere. De kan utl Norge

till norske kunstere som gjennem noen års virksomhet gå ”yrkesaktive

verdifull innsats”. Med norsk konstnär avses har ytt en kvalitetsmessig norsk som bor och är verksam i Norge. Undantag från båda

medborgare dessa punkter kan göras ”når det anses rimelig”.

Såväl utövande som skapande konstnärer kan komma i fråga, men garantin har i allmänhet särskild betydelse för skapande konstnärer. Anta-

fastställs årligen av stortinget. år 1986 var det 439. let garantiintäkter Fördelningen på olika kategorier bestäms av kultur- och vetenskapsde-

efter samråd med konstnärsorganisationerna. l motsats till i partementet Sverige söker konstnärerna själva garanti.

Beslut av Utvalget for statens stipend og garantiinntekter efter hö-

fattas

rande av sakkunniga kommittéer som utsetts av konstnärsorganisationerna. Vid tilldelning av garanti ”skal det bare legges vekt på søkerens kunstneriske innsats, dens omfang og dens kunstneriske kvalitet.

Garantins storlek är knuten till en viss lönegrad och utgick 1988 med

Beloppet reduceras se- 97 624 kr. till dem som inte hade egna inkomster. dan med 65 % av två år tidigare. Vid 60 000 kr. egeninn-

”egeninntekf”

tekt utfaller med S8 624 kr. och vid 150000 kr. med bara 124

garantin kr.

är alltså inte utformat för konstnärer med betydande egna in- Systemet komster. Det skall dock vara möjligt att helt eller delvis frigöra sig från

för att kunna koncentrera sig på konstnärlig verksamhet. fast anställning Man behöver innan utskottet tagit

inte säga upp sig från fast anställning ställning till ansökan, men utbetalning kan inte ske förrän arbetsgivaren intygat att man har slutat eller gått över till deltid.

Om en innehavare tar fast anställning, förlorar han inte automatiskt sin

dersom kunstneren fortsatt har en rimelig stor produksjon”. garanti Om årslönen i anställningen överstiger det dubbla av garantins maximibelopp upphör utbetalning omedelbart. Om det är uppenbart att man lämnar sin konstnärliga verksamhet grund av anställningen, förlorar

på

man rätten till garantiintäkt med ögonblicklig verkan.

När det gått fem år efter det att en person tilldelats skall det med

garanti utgångspunkt från hans aktivitet under dessa år ske en värdering av om han även i fortsättningen kan anses som yrkesaktiv norsk konstnär. En sådan värdering görs därefter vart tredje år. Innehavare av garanti skall årligen bekräfta att de är yrkesaktiva och ge en orientering om sitt arbete. De som inte längre kan betraktas som yrkesaktiva norska konstnärer mister normalt rätten till garanti.

Vid inaktivitet ”på grunn av sosiale eller helsemessige hensyn kan

garanti avlösas av de ordinwre sosiale Då man

stødnadsordninger”. uppnår pensionsåldern (67 år) avlöses garantin av folketrygd.

Den norska statens totala stipendiesystem för konstnärer sammanfattas i följande tabell.

Tabell l Statliga stipendier 1977-1986 (Tusen kronor):

l Treårigt arbetsstipendium ll Rese- och studiestipendium lll Konstnärslön [V Etablerings- och

materialstipendium V Garantiintekt

Källa: lnntekt og levekår blant kunstnere 1986 tab. 7:1 sid 147.

Danmark

I Danmark utgår sedan 1978 faste årlige statsydelser till skapande konstnärer (inom bildende kunst, den litterzere kunst, tonekunsten, kunsthåndvzerket, den kunstneriske formgivning og arkitekturen samt andre former for kunstnerisk skabende virksomhed, som kan sidestilles med de nzevnte).

Antalet nu till 207, varav 73 till bildkonstnärer, 73 till

”ydelser uppgår skönlitterära författare, 12 till författare av allmänt kulturell betydelse, 4 till översättare, 25 till komponister och 20 till konsthantverkare, konstformgivare, arkitekter m.fl. Ydelserna är livsvariga, och nya mottagare kan endast utses, då någon tidigare innehavare avlider.

Flertalet statsydelser är sedan 1978 indta:tsregulerede”, dvs. beloppet reduceras med hänsyn till mottagarens övriga inkomster. Högsta beloppet var år 1987 62 520 DKR. Det utbetaldes till dem som hade egna inkomster på upp till 100000 kr. Den som hade andra inkomster på 170 000 kr. fick endast ut 10000 kr. av garantin. Det fanns också sedan tidigare kvar 49 ydelser som inte reduceras på grund av annan inkomst. De uppgick till 41 728 DKR. Ydelser utgår också med varierande belopp till änkor efter konstnärer.

Förslag om innehavare av garantier avges till kulturministern av representantskapet inom Statens Kunstfond. som huvudsakligen består av företrädare för konstnärsorganisationer. Därtill ingår också representanter

i finansutskottet, tre företrädare för kommuför vart och ett av partierna nerna och tre för de humanistiska fakulteterna i Köpenhamn, Odense och Århus.

De nuvarande systemet avlöser ett tidigare med livsvarige hwdersgaver, av vilka nu återstår sju om 102 682208 per år. Allt efter som de blir lediga, skall de omvandlas till faste årlige statsydelser.

Viktigast bland de stipendier som konstfonden delar ut är treåriga arbejdslegater som 1988 uppgick till 150000 danska kronor per år. Tillsammans fanns nämnda år 53 sådana stipendier, varav 21 tillföll bildkonstnärer, 15 författare, 7 konsthantverkare och formgivare, 6 tonkonstnärer och 4 arkitekter. Utskotten kan också dela ut stipendier på mindre belopp och resestipendier. 58

En dansk utredning om konstnärers sociala villkor 1989: Der er for udvalget ingen tvivl om, at de 3-årige arbejdslegater er medmedvirkende til at stabilisere, modtagerens ekonomi i en periode og herved sikre den fornodne arbejdsro för kunstneren.”

Biblioteksersâttningen baseras inte, som i Sverige, på utlåningen utan på det antal böcker och talböcker, varmed en upphovsman är representerad

folk- och skolbiblioteken. Sedan 1982 omfattar kretsen av mottagare

på

förutom författare och översättare även komponister, bildkonstnärer, fotografer och andra upphovsmän till verk i bokform.

Ersättning för böcker och talböcker som är införda i bibliotekets

utgår

katalog under upphovsmannens namn och som inte innehåller bidrag av andra upphovsmän i samma kategori. Det betyder att en bok med mer än en författare inte utlöser ersättning till någon av upphovsmännen.

Under 1987 fick ca 6600 författare dela på 91568000 danska kronor, vilket ger ca 13500 kr. i snitt. Den ersättning som utgick varierade dock kraftigt författarna emellan. 14 fick mellan 10000 och 100000 kr. och 4 888 författare fick mellan 509 och 10000 kr. var. Knappt tusen författare som var representerade på biblioteken med mindre än 100 böcker fick inte ut någon ersättning.

Ersättningen betalas ut av Bibliotekstilsynet.

Det finns också rådighedsbelob, som ger bibliotekstilsynet möjlighet att betala ersättning också till författare till böcker med flera författare och till översättare.

1987 fördelades också ett rådighedsbelob för fonogram. Den summa som står till förfogande delas lika mellan skapande upphovsmän och utövande musiker - 1988 fick 281 personer ersättning med mellan 500 och 31 700 var. De allra flesta - 150 personer- fick mellan 500 och 1 900 kr. 189 mottagare fick ersättning som både upphovsmän och utövare. De högsta beloppen gick till personer som läst in talböcker.

Andra ersättningar är upphovsrättsligt reglerade. STlM:s danska motsvarighet heter KODA. 1987 fördelades ca 38 milj.kr. till 2845 danska rättighetshavare.

Här bör också nämnas att Danmark har beslutat införa en upphovsrättsligt baserad ersättning till upphovsmannen när verk av konstnärer som är danska medborgare eller bofasta i Danmark säljs vidare efter den första överlåtelsen från upphovsmannen (droit de suite). Ersättningen skall utgå med 5 % på försäljningssumman före moms. Rätten till ersättning består så länge upphovsrätten gäller. Den kan inte överlåtas och går i arv bara till maka/make och bröstarvingar. Finns inte sådana skall ersättningen tillfalla Copydan, den organisation som administrerar rättigheterna. Lagen träder i kraft den 1 juli 1990

Finland

l Finland finns ett system med statliga konstnärsstipendier för ett, tre och fem år samt långvariga statliga konstnärsstipendier. Det är de sistnämnda som närmast motsvarar inkomstgarantierna.

De långvariga stipendierna utgår under 15 år. De kan beviljas på heltid arbetande konstutövare som visat sig vara framstående på sitt område och som inte har ett tjänste- eller arbetsförhållande som ansluter sig till den konstnärliga verksamheten. Ett sådant stipendium kan inte utan särskilt skäl beviljas konstutövare som inte fyllt 40 år.

Om en stipendiat uppnår pensionsåldern kan den del av stipendiet som inte utnyttjas ”om särskild orsak härtill föreligger, beviljas annan innehavare av långvarigt stipendium, så att hans stipendietid i motsvarande mån förlängs. Den som har långvarigt stipendium har efter stipendietidens utgång rätt till ålders-, invalid- och arbetslöshetspension enligt samma regler som gäller för statligt anställda. Om han avlider utgår familjepension enligt samma bestämmelser.

Statens konstnärsstipendier är knutna till en viss lönegrad och utgick år 1989 med 58 668 FMK per år. 1989 fanns det 80 femtonårsstipendier.

Innehavare av långvarigt stipendium utses på förslag av centralkommissionen för konst, som är konstnärsnämndens närmaste motsvarighet i Finland. l motsats till vad som gäller för den svenska nämnden ingår även litteraturen i centralkommissionens ansvarsområde.

Det finns också minst åtta underställda konst-

undervisningsministeriet

nârsprofessorer, utsedda av republikens president bland som fö-

personer reslagits av centralkommissionen. Denna skall se till att olika konstområden så vitt möjligt blir representerade. Dessa professorer förordnas antingen varaktigt eller för högst fem år. l förordningen heter det bl.a.:

”Konstnärsprofcssor bör utöva skapande konstnärligt arbete sitt om-

på

råde. Han må även föreläsa i högskolor och handleda konstutövare. Detta tyder på att professurerna i fråga inte är direkt knutna till den konstnärliga högskoleutbildningen. Det stadgas vidare: ”Av den som utnämnes till konstnärsprofessur kräves, att han på basen av sin dittillsvarande verksamhet framstående utövare av

kan anses vara en synnerligen konst.”

Konstnärsnämnden i Sverige har ibland framhållit att det skulle vara bra med något slags icke-pekuniär belöning som kunde

ges till högt förtjänta konstnärer som inte är i ekonomiskt behov av inkomstgaranti. En sådan variant finns i Finland, landet med de titlarna:

många

”Republikens president må på framställning av centralkommissionen för konst förläna synnerligen högt förtjänta konstutövare titeln akademiker. Denna titel får samtidigt innehas av högst åtta konstutövare.

För expedition, som gäller förlänande av titeln, uppbäres icke stämpelskatt.”

l Finland finns också De för

ett system med konstnärspensioner. utgår närvarande till ca 900 konstutövare inom samtliga konstnärskategorier. De som beviljas pension får den som ”erkänsla för förtjänstfull verksamhet som skapande eller återgivande konstnär.

Pension beviljas efter ansökan.

av undervisningsministeriet

Årligen tillförs medel motsvarande 65 fulla konstnärspensioner vilket f.n. motsvarar A 14 vilket är 4 685 mk/månad eller 56 220 mk/år.

2.4 FN :s kulturårtionde

Förenta Nationerna har beslutat att perioden 1988-1997 skall vara ett kulturårtionde. Kulturdimensionen i samhällsutvecklingen skall lyftas fram och kulturidentiteten stärkas. l framhålls såväl

stratggidokumentet

det vidare sociokulturella som det snävare konstkulturella kulturbegreppet.

Utifrån dessa grundkrav har Unesco valt ut sex nyckelområden till väg-

för de deltagande länderna, en vägledning som dock inte är att ledning betrakta som bindande:

erkännande av samhällsutvecklingens kulturdimension förhållandet mellan kultur, naturvetenskap och teknologi kulturminnesvård människan och mediasfären deltagande i kulturlivet och samhällsutvecklingen stimulans av konstnärligt skapande och kreativitet.

har givit statens kulturråd i uppdrag att i samråd med sven- Regeringen ska unescorådet. styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och stiftelsen Svenska institutet svara för samordningen av den svenska verksamheten under kulturårtiondet och därvid ta erforderliga initiativ. De

har tillsammans bildat Samordningskommittén för FN:s fyra organen kulturårtionde.

Det mångkulturella samhället

1990 beslöt kommittén att göra det mångkulturella samhällets l januari

till ett huvudtema för det svenska deltagandet i problem och möjligheter kulturårtiondet. Här följer närmast en sammanfattning av motiven för beslutet:

Varje år bryter miljoner människor upp från sina hem eller boplatser

permanent eller tidvis. De viktigaste oroch beger sig till andra länder, sakerna är krig, politiskt eller religiösa konflikter, svält och brist

förtryck

arbete eller helt enkelt förhoppningar om att livet skall bli drägligare

på

i det nya landet. Vi står inför en delvis paradoxal situation. Samtidigt som nationalismens krafter är starkare än någonsin rör sig människor

i en omfattning som aldöver gränser och möter andra folk och kulturer

som samhällena i vissa avseenden blir mer likartade rig förr. Samtidigt växer kraven att vidmakthålla kulturella särarter. Ur denna längtan

på

efter kulturell identitet föds både förnyelse och förståelse men också motsatsen, oförsonlighet och rasism.

Alltfler länder står inför detta nya samhälle.

mångkulturella Det är upp-

enbart att här finns risker för svåra konfrontationer och kulturmöten. Att på ett konstruktivt sätt möta främmande värderingar utan att göra avkall på sina egna är inte lätt och det blir inte lättare då människor känner sig hotade av allt detta nya och främmande. Men här finns också oerhörda möjligheter till en berikande dynamisk utveckling. Framför allt är det nödvändigt att på något sätt hantera denna nya mångkulturella situation; det finns ingen väg tillbaka.

Det finns många olika verksamheter att knyta an till vid en satsning på temat det mångkulturella samhället. Förutom de myndigheter som ingår i kommittén för kulturårtiondet avser bl.a. invandrarverket, skolöverstyrelsen. studieförbunden, bibliotek och museer delta i arbetet.

Under kulturårtiondet vill SIDA fästa uppmärksamheten vissa sidor

på

av de kulturella mötena med u-länderna. Inom kulturbiståndets ram är avsikten att ge särskilt stöd åt exempelvis teater-, musei- och biblioteksverksamhet, musik och konsthantverk. SlDA planerar också att öka sitt kulturstöd till etniska minoritetsgrupper i u-länderna, exempelvis till indianska grupper i Latinamerika. SlDA:s kulturstöd innebär ofta ett engagemang också av svenska konstnärer.

Svenska institutet kommer att använda medlen för kulturårtiondet på liknande sätt inom ramen för institutets program för kulturutbyte. Syftet är att särskilt uppmärksamma invandrade konstnärer som verkar i Sverige.

Kulturrådet kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt dessa frågor inom ramen för sin ordinarie bidragsgivning. Följande stödformer berörs:

stöd till litteratur på invandrar- och

minoritetsspråk,

bidrag för inköp av invandrarlitteratur, stöd till kulturtidskrifter, bidrag till teater-, dans- och musikgrupper, bidrag till produktion och utgivning av fonogram, bidrag till kulturverksamhet i studieförbunden.

Vidare fortsätter arbetet med två större projekt som berör invandrare, nämligen Dokumentation av invandrade musikkulturer i Sverige i sam-

arbete med Musikmuseet och invandrar-Sverige, knutet till Nordiska museets sekretariat för samtidsdokumentation (SAMDOK).

Därtill kommer Falkens museum att under tre år visa utställningar om kultur i ett antropologiskt perspektiv.

Studieförbundet: planerar att informera om kulturmöten och kulturkollisioner i såväl Sverige som i u-länderna. De kommer också att ge information om invandrarkulturerna.

l skrivelse till regeringen i januari 1990 har årtiondekommittén begärt att särskilda medel - - ställs till kom-

förslagsvis sammanlagt 5 milj.kr. mitténs förfogande utöver de som resp. myndighet redan nu kan disponera för ändamålet.

l regeringens proposition om åtgärder mot etnisk diskriminering m.m. (prop. 1989/90:86) framhåller föredragande statsråd att årtiondekommitténs val av huvudtema är klokt och glädjande. Mot den bakgrunden föreslås att en del av de medel som föreslås för projektbidrag bör ställas till årtiondekommitténs förfogande. Under budgetåret 1990/91 bör 1,5 milj.kr. av projektmedlen reserveras för ändamålet. Motsvarande belopp bör även avsättas budgetåren 1991/92 och 1992/93. l syfte att säkra en invandrarpolitisk förankring i samband med medelsfördelningen, bör SlV vara representerat i årtiondekommittén under de aktuella åren.

Enligt konstnärsutredningens bedömning kan de insatser årtiondekommittén planerar skapa ökad efterfrågan på konstnärligt arbete.

Vägar att förbättra konstnärernas situation

Av särskilt intresse i det här sammanhanget är att ett av angivna sex

för årtiondet benämnts Stimulans av konstnärligt ska-

nyckelområden

pande och kreativitet. l den svenska planeringen för årtiondet finns ett projekt som knyter an till detta område med tonvikt på insatser för att förstärka konstnärens status.

Vid samordningskommitténs olika kontakter med företrädare för de nordiska unescokommissionerna har det visat sig att det i alla nordiska län-

der finns ett stort intresse att utforma ett där utgemensamt projekt, gångspunkterna bl.a. skulle vara följande:

- i alla nordiska länder finns utvecklade former för stödet till konstnärer,

- den hittillsvarande svenska politiken finns översiktligt beskriven för en utländsk publik i länderexaminationens och motsvarannationalrapport, de beskrivningar bör kunna åstadkommas i andra nordiska länder,

genom utredningen i Sverige om konstnärernas situation och det väntade riksdagsbeslutet och förbättra- 1991 får vi en utvärdering ytterligare de bidragsformer,

- olika delstudier om konstnärernas situation görs och andra förbereds inom konstnärsnämnden och SCB,

- i Finland har nyligen gjorts en enligt vad som uppges - metodiskt mycket intressant studie om hur vissa situation ut-

kulturarbetargruppers

vecklats. Den finns än så länge bara finska. är på En översättning pâ väg.

Syftet med detta nordiska projekt skulle kunna vara att visa hur en grupp länder metodiskt arbetat att förbättra konstnärernas situation

på

och också utvärdera de insatser man Det bör sannolikt vara ett gör. projekt som är av intresse för olika europeiska länder. Konstnärernas situation i utvecklingsländerna är så annorlunda att våra insatser förefaller mindre tillämpbara.

Projektet skulle kunna leda fram till en skrift som beskriver översiktligt de metoder som de nordiska länderna och vilka resultat de praktiserar lett fram till.

Skriften skulle sedan kunna användas i seminarier. Det

långsiktiga syftet

med projektet är att Unesco får till konkret information om

tillgång

praktiskt fungerande system för konstnärsbidrag inkl. uppföljningsmekanismer för 1980 års rekommendation om konstnärernas Jämställning. förbara erfarenheter av detta slag lär också komma att för få betydelse debatten om kulturens villkor inom

EG-gruppen.

Kulturpolitikens roll i samhällsutvecklingen

av en modell från OECD:s län-

Genom överföringen utbildningspolitiska

till området har Europarådet velat derexaminationer det kulturpolitiska det internationella samtalet om kulturpolitikens villkor och utförbättra

vecklingsmöjligheter.

ldén i en försöksverksamhet i vilken Frankrike och Sverige har prövats Avsikten är att andra medlemmar av Europarådet skall genomdeltagit. föra länderexaminationer i framtiden. Varje land förutsätts välja sin egen är dock att det svenska bidraget vad beträffar metod. Förhoppningen och kan komma till nytta på andra håll. metodutveckling systematik

Det nuvarande är begränsat till medlemmar av Europarådet. projektet talar för att det i andra länder skulle kunna finnas intresse för Mycket metodik. informella kontakter med för att pröva denna representanter visar att det där finns ett intresse för projektet. ungerska myndigheter

Med tanke initiativtagande roll som utbildningsdepartementet på den haft för detta seoch kulturrådet projekt både genom det grundläggande 1985 och av den hittills bedrivminariet om utvärdering genomförandet kan det förefalla naturligt att från svensk sida na försöksverksamheten bidra till att de erfarenheter som hittills vunnits sprids till länder utanför Formerna för hur detta skall kunna ske behöver studeras

Europarådet.

med Unescosekretariatet i Paris, som redan visanärmare bl.a. i kontakt de intresse för projektet i dess inledande stadium.

Konstlivet: marknader och

efterfrågan

Inledning

Enligt direktiven skall utredningen bl.a. översiktligt beskriva kulturarbetsmarknadens utveckling och ge en bild av hur kulturvanorna och den tekniska utvecklingen har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete.

En motsvarande kartläggning har nyligen genomförts av en arbetsgrupp inom utbildningsdepartemcntet i samarbete med statens kulturråd som ett led i Europarådets granskning av den statliga kulturpolitiken i Sverige. För en fylligare redogörelse för utvecklingen i landet hänvisas till rapporten Statlig kulturpolitik i Sverige, En svensk rapport till Europarådet.

I detta kapitel sammanfattas vad avser

läge och utvecklingstendenser bl.a. kultursektorns omfattning, anslagsutveckling, utbild-

efterfrågan på

ning och publikvanor.

Avslutningsvis tar vi upp några aktuella kulturpolitiska frågor som har betydelse för konstnärernas arbetsmarknad. Dit hör bl.a. kultur som utvecklingsfaktor och kulturutbudet i radio och TV,

Konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden behandlas i nästa kapitel.

3.2¶Kulturkonsumtionen i stort

l föregående kapitel berördes ekonomiska och tekniska som

förändringar haft djupgående betydelse för den allmänna fantasikon-

efterfrågan på

sumtionens omfattning och inriktning. De gäller givetvis i hög grad även Det växande viilståndet, demokratiseringen och upplös- Sverige. auktoritära mönster, mångfalden av livsningen av det gamla samhällets stilar, internationaliseringen, det framväxande mångkulturella samhället, den utökade fritiden och förbåittratle och naturligtvis den utbildningen för kulturen och nya tekniken - allt detta skapar helt nya förutsättningar konstnärerna.

om den totala kulturkonsumtio- Tyvärr har det inte gått att få uppgifter nen för senare än 1985/86. Samhällets kulturutgifter uppgick då period till kr. inkl. folkbildning och massmedia. Därav är drygt 22 miljarder finansierad. Det offentligas kostnader uppgår till en merparten privat Det är framför allt mediekonsumtionen, som drar upp de dryg tredjedel. privata kostnaderna - radio, TV, böcker, tidningar, grammofonskivor som behövs om man skall kunna njuta och videogram plus de apparater av utbudet. Omräknat med konsumentprisindex skulle beloppet motsva- Därtill kommer de realökra drygt 26 miljarder i 1989 års penningvärde. faktiskt som skett när det gäller de offentliga kulturutgifterna unningar der de senaste åren.

Tabell 2 Samhällets kulturutgifter 1985/86

Staten 3982 (inkl. studiecirklar, presstöd m.m.) Kommunerna 4086 (inkl. musikskola och studieförbund) Landstingen 593 (inkl. studieförbund) Hushållen 13674 TV-, video- och stereo- (inkl.

apparater)

Totalt 22335

Tabell 3 Hushållens kulturutgifter 1985, milj.kr.

Tavlor Bio Teater Opera, konsert Museer, utställningar Böcker Dags- och kvällstidningar

Övriga tidningar Musikinstrument Grammofonskivor Kassetter Videoband Hyra av videofilm TV Video Stereo Totalt

Offentliga kulturutgifter

3.3.1 Allmänt

Samhällets insatser för kultur uppgick 1986/87 till sammanlagt 7,3 miljarder kr. l detta belopp inräknas hela stödet till men inte folkbildningen till massmedier med undantag för film. Kommunerna svarade för den största delen, S6 %, eller 4,1 miljarder kr. Staten satsade 2,7 miljarder kr. motsvarande 36 %, medan landstingens kulturinsatser var 0,6 miljarder kr. vilket motsvarade 8 % av de samlade offentliga kulturutgifterna.

De offentliga kulturinsatscrna har alltså, tväremot vad som ofta hävdats, ökat i realvärdc under 1980-ialla. Uttryckt i fasta har priser de statliga kulturutgiftcrna ökat med ca 10 % under perioden fram till 1986/87. Under samma tid har de kommunala ökat med realt ca 8 kulturutgifterna %. De samlade landstingskommunztla har under kulturutgiftcrna perioden ökat med 27 % uttryckt i fasta priser. Den totala av de realökningen offentliga kulturresurserna kan därmed uppskattas till omkring 10 % mellan åren 1980 och 1986.

Staten gör sina största kulturinsatser teaterområdet som får på omkring 30 % av den statliga Därnäst kommer musei- och utkulturbudgetcn. ställningsverksamhet som får 19 % av de statliga kulturanslagen. Bidrag till musikverksamhet kulturinsatserna. upptar 13 % av de statliga

Folkbiblioteken svarar lör hela 38 0/0 av de kommunala kulturutgilterna. svarar för 16 % och studieförbunden 12 Den kommunala musikskolan %.

stödet till studieförbunden ca 40 Av landstingens kulturutgilter upptar ca 14 % och musikutgiftcrna ca %, teaterverksamheten 16 %. museerna 9 %.

den nämnda rapporten till Europarådet (sid. 98) har

Enligt inledningsvis

ökat från kr. 1970/71 till 8 milde offentliga kulturutgilternzn 3 miljarder i 19x7 års Beloppen innefattar jarder kr. 1986/87. räknat penningvärde. till studieförbund och santliiigslokuler. bidragen

0 3.4 Arsverkcn m.m.

årsverken vid de samhiillsstödda kulav det totala antalet Utvecklingen redovisas översiktligt i diagram l. turinstitutionerna

ñntafdtsverfp: :Iilkultuiivutitutiøuør

7000 -r

6000 I Gummi 5000 D Murar 4000 O Samt imiudmuanur

3000 Oxøøcábâpfauøm

zm

1000 h__._-.__g 1 4 I I I | A n n s; r nu 1v r v u u 1988 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Under perioden 1975/76-1987/88 har antalet årsverken ökat med 83 vid Operan, varit vid Dramaten och minskat med 108 vid Riks-

_oförändrat

teatern. Förändringen vid Riksteatern har sin främsta förklaring i att de regionala ensemblerna med resurser övergått från Riksteatern till landstingskommunala stiftelser.

Av det totala antalet årsverken inom institutionsteatrarna var 44,5 % konstnärlig personal 1987/88. Motsvarande andel vid de regionala och lokala institutionsteatrarna var 45,7 %. Vid en jämförelse med musikinstitutionerna finns en avgörande skillnad när det gäller personalsammansättning. 81,6 % av antalet årsverken 1988/89 vid de regionala och lokala musikinstitutionerna utgjordes av konstnärlig personal.

3.5¶Ökad

efterfrågan på utbildning

3.5.1 Högskola

Tabell 1 visar b,l.a. antalet sökande under senare år till vissa i sammanhanget intressanta högskoleutbildningar:

Tabell 4 Antal behöriga sökande och utbildningsplatser, en översikt,

1982/83-1989/90

82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/901) Antal sökande 4795 4008 4781 3341 5200 5833 6761 6329 Antal antagna 338 272 377 288 352 355 356 362 1) Finns ännu inte tillgänglig statistik för vårterminen 1990.

Antalet sökande har ökat med 1966 personer mellan 82/83 och 88/89. Den procentuella ökningen är 41 %. Under samma period har antalet

ökat från 338 till 356 platser, en ökning med 5 %.

utbildningsplatser

Tabell 5 Antal behöriga sökande och utbildningsplatser, på vissa linjer, 1982/83-1989/90

82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/901)

sökande 217 283 249 247 238 175 144 120 Danslinjen, 17 17 17 19 19 18 19 19 utbildningsplatser

270 75 70 71 424 483 552 676 Designlinjen 35 35 35 35 35 35 35 47

228 149 146 146 162 185 232 277 Fotograflinjen 20 20 20 20 20 20 20 20

Fri konst, för 1042 1042 1099 2) 1097 1398 1495 1508 linjen 42 42 42 42 54 54 54

6525 6387 5773 5021 5328 3683 3956 Journalistlinjen 240 240 240 240 240 120 70

120 32 33 119 134 137 151 Konsthantverkslinjen 15 15 15 15 15 15 15

61 35 66 136 79 41 100 Kyrkomusikerlinjen 18 18 21 27 18 18 27

323 309 221 428 243 239 Medielinjen 25 9 23 12 29 15 24

213 135 94 Mimlinjen 12 12 12

Musikdramatiska 162 89 345 306 403 253 215 linjen l l 8 20 15 20 12 16

1023 436 1177 1113 1294 1567 1404 Musikerlinjen 123 64 164 122 130 130 106

1349 1345 1298 928 971 1 131 1545 Skådespelarlinjen 32 32 20 20 20 24 22

1) Finns ännu inte tillgänglig statistik för vårterminen 1990.

2) Uppgift saknas.

utbildning måste bedömas i förhållande till antalet till-

Efterfrågan på

gängliga utbildningsplatser. Antalet sökande har ökat trots att antalet

i stort sett varit oförändrat under 80-talet. På linjen för fri konst platser

tas bara 3,5 % av de sökande in, på skådespelarlinjen 1,4 %.

3.5.2 Gymnasieskola

När det gäller gymnasieskolan framgår läget 1988 av följandesamman-

ställning:

Skolöverstyrelsen har för konstnärsutredningens och

folkhögskolekom-

mitténs behov sänt en rundfråga till folkhögskolor med mer omfattande estetisk utbildning. Av svaren framgår att antalet sökande vida överstiger antalet utbildningsplatser. Resultatet av enkäten redovisas mer utförligt i kapitel ll. Sammanfattningsvis kan här sägas att de estetiska utbildningarna utgör en stor och växande del av folkhögskolornas utbud, med minst dubbelt så många sökande som antalet platser.

3.5.4 Förhållandet mellan utbildningarna

Efterfrågan på högre konstnärlig utbildning kan också belysas genom att ställa förberedande utbildning i relation till högskoleutbildningen. l diagram 2 redovisas antalet utbildningsplatser på gymnasieskola, folkhögskola, fristående skola resp. studieförbund i förhållande till antalet utbildningsplatser på högskolan 1987/88.

Bildutbildningar Studieförbund Fristående skol Folkhögskola Gymnasieskola

Högskola Musikutbildningar Studieförbund Folkhögskola Gymnasieskola

Högskola

Scenutbildningar Studieförbund Fristående skol:

Folkhögskola

_Gymnasieskola

Högskola

3.5.5 Framtidsbild

Antalet sökande till konstnärliga utbildningar har vuxit starkt. Tillgången på utbildningsplatser är låg i förhållande till det stora intresset. Att döma av olika enkätundersökningar bland ungdomar står också fria, kreativa yrken högt i kurs.

Institutet för framtidsstudier i samarbete med Högskolan i Karlstad utförde hösten 1989 en enkät med ca tusen svenska ungdomar i artonårsåldern.

Enkätundersökningen visade l›l.a. att ungdomarna tror att vi är på väg mot ett kunskapssamhälle med starka ekologiska inslag. Deras yrkesambitioner återspeglar denna syn på samhällsomvandlingen. Av 1000 ungdomar önskade 742 fria yrken av typen reseledare, journalist och konstnar.

Sammanfattningsvis visade enkäten att intellektuellt fria, socialt mobila och geografiskt rörliga jobb är de som prioriteras. Tätgruppen av yrken är fem gånger så högt prioriterad som bottengruppen. Den växande efterfrågan på konstnärlig utbildning kan därför förväntas bestå.

Publikvanor

3.6.1 Allmänt

Publikintresset (motsvarande) påverkar arbetsmöjligheterna för

självfallet

konstnärliga yrkesutövare. Därför redovisas här publikutvecklingen under senare år på olika konstområden. Redovisningen bygger i allt väsentligt på den nämnda rapporten till Europarådet.

3.6.2 Litteratur

Utvecklingen på bok- och biblioteksområdet har i stort sett varit gynnsam under senare år. Bokutgivningen ligger fortfarande på en hög nivå och har en stor spännvidd. Bokförsäljningen har ökat, såväl mätt i omslutning som i antal sålda volymer. Fack- och servicebokhandeln har

1987/88 ytterligare kunnat konsolidera sin ställning trots att bokklubbsförsäljningen expanderar snabbare än försäljningen i bokhandeln. Folkbibliotekens som under en rad av år minskat, var under 1987

utlåning,

oförändrad jämfört med föregående år.

Den svenska skönlitteraturens ställning inom utgivningen och på marknaden har försvagats under det senaste decenniet. Några tecken på trendbrott kan inte urskiljas även om en viss återhämtning skett under det senaste året. Grovt sett har enligt Kungl. bibliotekets statistik de svenska titlarnas andel av den skönlitterära utgivningen för vuxna minskat med ca 10 procentenheter de senaste tio åren och svarar nu för omkring 40 % av antalet utgivna titlar. översättningen från engelska har ökat med ungefär lika många procentenheter till ca 50 %. medan litteraturen från övriga världen svarar för resterande 10 %. En liknande utveckling gäller utgivningen av barn- och ungdomslitteratur. När det gäller antalet sålda volymer är tendensen än mer uttalad.

Trots att bokklubbsförsäljningen och annan direktförsäljning ökar snabbare än försäljningen via fack- och servicebokhandeln har de senares ekonomiska situation stabiliserats under senare år. Antalet fack- och servicebokhandlar har i stort sett varit konstant under 1980-talet. Att de senaste årens utveckling inte ger någon anledning till omedelbar oro för bokhandeln garanterar givetvis inte att den på sikt kan hävda sin ställning. De finns fortfarande anledning att noga följa utvecklingen i fråga om tillgängligheten av ett brett kvalitetsurval för bokköparna ute i landet liksom förlagens och bokhandclns förmåga att hävda kvalitetsböckernas ställning i det samlade utbudet.

vid folkbiblioteken minskade med 8 % från år 1988 till

Bokutlåningen

år 1986. Den nu tillgängliga statistiken över lånen år 1987 visar att lånen totalt sett inte minskat ytterligare. Förskjutningar i utlåningen fortsätter emellertid. Utlåningen av skönlitteratur för vuxna har fortsatt minska tämligen kraftigt - nedgången är 12 % sedan år 1983. Minskningen i ut-

av barnböcker har avstannat medan antalet fackbokslån har

låningen

ökat och överträffade år 1987 t.o.m. utlåningen år 1983. (Preliminär statistik ger dock vid handen att en ytterligare minskning av utlåningen skett år 1988.)

Sedan mitten av 70-talet har den totala försäljningen i volymer sett över perioden som helhet varit relativt stabil. Antalet sålda volymer har legat 76

mellan 30,5 och 34,4 milj. Den totala försäljningen av allmänlitteratur (ej skolböcker) uppgick 1989 till 2 miljarder kr. Det innebär en ökning med över 35 % sedan mitten av 70-talet. De samlade royaltyinkomsterna till författarna uppgick grovt räknat till ca 150 milj.kr.

Enligt författarförbundet har emellertid utvecklingen inte gett författarsidan mer i ersättning per försåld bok eftersom ökningen i allt väsentligt faller på bokklubbarna med sämre royaltyvillkor för författarna. Bokhandelns andel av förlagens totala försäljning har under perioden minskat från drygt 40 % till ca 30 %. Bokklubbarnas andel har ökat från drygt 20 % till 35 %.

3.6.3 Massmedieanvändning

Under de senaste två decennierna har utvecklingen på medieområdet gått snabbt. Särskilt mot slutet av perioden har spridningen av nya medier för hemmabruk varit avsevärd.

Massmedieanvändningen har ökat från ca fem timmar per person och dag år 1970 till sex timmar och femton minuter år 1987.

Radio och TV svarar tillsammans för två tredjedelar av den totala medietiden. Under en genomsnittlig dag tar ljudmedierna nära tre timmar i anspråk per person och bildmedierna drygt två timmar, medan läsmedierna ägnas en dryg timme.

TV

Är 1970 hade 90 % av befolkningen tillgång nu TV. År 1987 hade andelen ökat till 96 %.

Regional-TV hade inletts på försök 1970. År 1987 infördes

regional-TV

över hela landet.

l början av 1980-talet blev TV-utbudet större genom sändningar från internationella satelliter med räckvidd över stora delar av landet. Kabelutbyggnaden har skapat förväntningar om lokal TV-verksamhet.

1988 var 13 % av landets TV-hushåll anslutna till kabelnät, I januari varav huvuddelen kunde ta emot satellit-TV.

Radio

l stort sett hela befolkningen har tillgång till radio med tre riksprogram.

Lokalradion ut 1977 så att hela befolkningen kunde nås. Sedan byggdes 1987 håller en fjärde radiokanul på att successivt tas i bruk för lokalradions Den nya kanalen innebär möjlighet för lokalradion att sändningar. sända runt. Nära lokalradio undygnet 50 % av befolkningen lyssnar på der Den föreningsanknutna närradion en genomsnittlig sändningsdag. har inte fått samma genomslagskraft.

Fonogram

har expanderat kraftigt sedan början av 1970-talet. Fonogrammedierna Då fanns av tio och bandspelare i ett grammofoner i ungefär tre hushåll hushåll av tio. År 1987 hade 93 % av befolkningen tillgång till kassett-

bandspelare.

Tre av fyra kan lyssna bilradio och över 60 % av befolkpersoner på kan lyssna till kassettbandspelare i bilen! ningen

Press j?

Är 1985 var den svenska samlade upplaga 4,84 milj. exem- 1 dagspressens vilket motsvarar 707 exemplar per 1 000 invånare över 10 år. l börplar, jan av 1970-talet var motsvarande antal 650 exemplar.

och år 1982 något över 3 000. Därav År 1976 fanns drygt 2 500 tidskrifter var ca hälften och företagstidskrifter, ca 300 facktidskrif-

organisationsj

ter och ca 200 kulturtidskrifter. Antalet är mindre än

populärtidskrifter

antalet kulturtidskrifter, men upplagan är mycket större. Populärtidskrifternas har dock minskat med ca 10 % sedan 1980. upplaga

3.6.4 Film

Den nedåtgående trenden när det gäller antalet biobesök har brutits.

1963/64 var antalet biobesök ca 40 milj. 1986/87 hade antalet

Budgetåret

minskat till 17 milj. 1988/89 hade besöken ökat till 18,4 milj. Det innebar b1.a. att filminstitutets intäkter för verksamhetsåret 1988/89 ökade med 16 % jämfört med år 1987/88. l övrigt är utvecklingen föga uppmuntrande på filmområdet.

Under den senaste tioårsperioden har antalet premiärvisade filmer per år minskat med 16 % och totala antalet visade filmer per år med 44 %. De tio mest sedda filmerna svarade för 41 % av den totala biografpubliken. För tio år sedan var motsvarande andel 30 %.

Omstruktureringen av biogralhranschen fortsätter om än i något långsammare takt. År 1983 fanns 1253 biografsalonger. Är 1989 var antalet reducerat till l 122, en minskning med 131. Under 1988/89 stängdes sammanlagt 61 biografsalonger. l en del fall var det sista biografsalongen i kommunen som försvann. Av landets 284 kommuner saknar i dag 10 biograf.

3.6.5 Video

är hämtade ur skriften VIDEO - Uppgifterna i det följande expansion och - och

stagnation utgiven 1989 av publik- programforskningsavdelningen (PUB) vid Sveriges Radio.

l början av 70-talet introducerades videotekniken för hemmabruk. Inget större intresse kunde dock skönjas under de första åren. Först 1980 tog försäljningen fart och 80000 bandspelare såldes det året. Sedan 1985 har expansionen varit mycket kraftig och varje år överträffat hemelektronikbranschens prognoser. Under 1988 såldes 300 000 videobandspelare. lngen avmattning har hittills kunnat skönjas i hushållens investeringsvilja. Det totala antalet videobandspelare i landet var i början av 1989 närmare 1,7 milj. l januari 1989 uppmättes 47 % eller närmare 3,4 milj. svenskar ha tillgång till video i hemmet.

Videon har alltifrån introduktionsåren haft sin största utbredning bland yngre människor. Barnfamiljer har varit de som i störst utsträckning har

sin TV-apparat med videobandspelare. Videon är i första kompletterat hand ett komplement till det vanliga TV-utbudet som kraftigt dominerar tittandet.

Medan som sänds i de svenska TV-kanalerna är in-

åtta av tio program hemska är närmare sex av tio program som videobandas och tittas på i efterhand av utländskt Det är främst den utländska fiktionen

ursprung. och biofilmen som får publiktillskott i efterhand.

När det gäller hyrfilmer är det utländska utbudets dominans förkrossan-

är svenska. 96 av 100 är utländska de. Endast 4 av 100 sedda hyrfilmer främst inom genren spänning och action.

En vanlig dag under 1987/88 visade sig 130 000 svenskar spendera ca 4,5

att hyra videofilm. Hälften av dessa var ungdomar. Under milj.kr. på 1987/88 var svenskarnas samlade utlägg för hyrda Videofilmer närmare 1,7 miljarder kr.

l Hyrfilmsmarknaden har hittills dominerat kraftigt men allt fler videofil- 5 mer finns har emellertid hittills varit

också att köpa. Köpfilmsmarknaden relativt liten i Sverige.

l

I den nämnda skriften gör PUB även vissa försök att bedöma framtiden.

Om 80-talet var det decennium då svenska folket på allvar började fylla sina hem med elektroniska mottagar- och uppspelningsapparater. kan

l

l vi räkna med att 90-talets främsta kännetecken blir ett kraftigt ökat utbud av program att fylla apparaterna med. Framför videoapparaterna i

l kommer vi att kunna ta del av allt nyare och mer varierade filmer som

l kommer att såväl kunna Men framför allt kommer ut- l

hyras som köpas. |

l budet att öka. Personer i ett kabel-TV-område kan i

av TV-program l

l

från ett 15-tal kanaler som tillsammans sänder närdag välja i ett utbud l mare 200 timmar under ett dygn. Många nya kanaler är också på gång, vilket kommer att innebära en ytterligare ökning av sändningstiden och av antalet sända program.

har som tydligt under senare år va- ”Videoapparatutvecklingen framgått

Alltfler har kompletterat sin TV med en videobandrit mycket expansiv.

spelare. l dag syns inga tecken på avmattning. Snarare tvärtom. 1988 blev ett rekordår när det gäller försäljningen. hemelektronikbran- Enligt schen förespås 1989 bli ett nytt rekordår. är att 310000 video- Prognosen bandspelare kommer att säljas, vilket innebär att 9-10 % av ytterligare befolkningen kommer att ha video i det egna hemmet.

Om utvecklingen fortsätter på det sätt vi 60 % av i dag ser kommer svenska folket att ha till under 1990.” tillgång egen videobandspelare

3.6.6 Teater

Statens kulturråd presenterade i december Teaterstatis- 1989 i rapporten tik 1975/76-1987/88 den senaste statistiken teaterområdet. på det svenska Rapporten belyste samtidigt teaterutvecklingen i landet sedan 1975 då den nya kulturpolitiken inleddes. Kulturrådet konstaterade inledningsvis:

t Teatrarnas vikande publiktrend vänder k Samhällets satsningar på teater fortsätter att öka i- Teaterområdet är störst i den statliga kulturbudgeten i De fria har den största barn- och teatergrupperna ungdomspubliken.

Publikutvecklingen vid teatrarna har varit vikande sedan 1970-talets mitt. Under spelåret 1975/76 redovisades en om sammanlagd publik drygt 3,8 milj. besök vid landets institutionsteatrar och fria teatergrupper. Därefter minskade teatcrpubliken fram till 1985/86. För

spelåret

spelåret 1987/88 redovisades drygt 3 milj. besök de på offentligstödda teatrarna, dvs. ett publikbortfall om besökare eller en minsk- 0,8 milj. ning med 21 % i förhållande lill 1975/76. För de två senaste re-

spelåret

dovisade åren har dock en viss kunnat konstateras.

återhåimtning

Det samlade teateruthudet miitl i antal visar inte nåföreställningar på gon vikande tendens under Antalet har mellan pcrioden. årligen legat 17 000 och 19000.

För institutionsteatrarna visar statistiken att samtidigt väsentliga personalförstârkningar och anslagsökningar ägt rum sedan 1975/76. Antalet årsverken har ökat från 3080 till 3910, dvs. med ca 27 %. De en ökning statliga teaterutgifterna ökade markant i fast penningvärde under de första reformåren. Därefter inträdde men under de senaste en avmattning

åren har åter de statliga teatersatsningarna ökat realt sett. Under periohar och kommuner ett ökat ansvar för länsden landsting tagit kraftigt och stadsteatrarna.

De fria har under fått stora reala ökningar i teatergrupperna perioden

statliga bidrag.

Det stödet till teatrar och musikdramatik uppgick 1987/88 till offentliga ca l kr. De samlade vid samtliga teatrar (inkl. miljard biljettintäkterna uppgick till ca 250-300 milj.kr.

privatteatrar)

3.6.7 Musik

Intresset för musik har varit stort i Sverige. Det har ändå ökat pålänge under Intresset för och rockmusik är störst och tagligt perioden. popökar mest. Musikintresset från med i åldrarna samtiunga år följer upp som det breddas till andra musikformer. Även intresset för äldre digt former är stort och ökar även bland ungdomar. av underhållningsmusik Intresset för klassisk musik stort men nutida kompositörer av är ganska konsertmusik röner Intresset för jazz och folkmusik

ringa uppskattning.

i till mindre delar Det växande musikintresär begränsat av befolkningen. set är alltså främst knutet till musikformer som dominerar marknaden

i

medierna. Svenskarnas musikintresse kommer nästan enbart till utoch att de mer till musik än tidigare. Framför allt tar tryck genom lyssnar

i

musik mer tid i anspråk och då särskilt kassettinpå fonogram mycket musik. har mer än fyrdubblats på 15 år. spelad Fonogramlyssnandet

av fonogram ökar nytt efter att ha visat en nedåtgående Försäljningen på tendens av 80-talet. Viindpunkten kom när CD introducerades i början marknaden. Svenskarna för totalt ca 1,5 miljarder kr. på köpte fonogram under 1987. Siffran kan med för uppskattningsvis 2 jämföras bokinköp kr. och besök teater för ca 4,3 miljarder kr. miljarder på bio och

för musik fonogram har inte alls hämmat lyssnandet på Utvecklingen på levande musik. har det haft inverkan. l varje fall har Troligen en positiv konsertbesök och besök i nya miljöer blivit vanligapå musikevenemang delar Bara under de senaste tio åren har t.ex. re i stora av befolkningen. andelen av befolkningen som under den senaste IZ-månadersperioden

besökt ökat från 35 % till över 50 %. På tio år

något musikevenemang

har 1,4 milj. människor tillkommit som musikpublik.

Långt ifrån

alla som tagit del av ett musikevenemang har gjort detta i ett konserthus eller i någon speciell konsertlokal. av kon- Bara en tredjedel sertbesökarna lyssnar i sådana lokaler. Ungefär lika många har lyssnat till konserter som framförts från utomhusscen. Andra någon musikmiljöer av betydelse är idrottsarena, samlingslokal, kyrka och musikpub/musikkafé.

Även det egentliga konsertbesökandet har breddats sedan slutet betydligt av 60-talet och mest påtagligt efter 1976. Det finns emellertid väsentliga variationer mellan olika musikformer. 15 % har varit av befolkningen på konsert med pop- eller rockmusik. Var tionde svensk har varit en

på

konsert där klassisk musik framförts, men bara en av hundra har besökt konserter där nutida kompositörer svarat 5 % har varit för programmet. på jazzkonsert. Sommaraktiviteter med musik av skilda slag har medfört en kraftig ökning av musikutbudet.

De förändrade konsertvanorna har andra orsaker än att

huvudsakligen

den publik som föredrar den klassiska skulle ha utökats. repertoaren Antalet besök och lokal musikinstitutionernas på de regionala konserter har ökat något men samtidigt har antalet besökande minskat. per konsert

Utvecklingen är den motsatta när det gäller studieförbundens kulturprogram med sång och musik. Publikantalet ökade från 3,5 milj. 1976/77 till över 5 milj. 1984/85. Utvecklingen främst den speglar kraftigt utbyggda programverksamheten. Sammanlagt har emellertid studieförbunden mer än sju gånger så stor publik på sina musikprogram som de regionala och lokala musikinstitutionerna på sina konserter.

Musikutövandet har inte förändrats bland vuxna. Sedan mitten av 1960talet har den kommunala musikskolan en snabb genomgått utveckling. Antalet skolbarn som lärt sig musikutövandets har ökat

grunder åtskilligt

under perioden. Trots detta i vuxen ålder har det egna musikutövandet inte förändrats nämnvärt mellan 1965 och 1985. slutar med musi-

Många

ken sedan de lämnat skolan. Andelen vuxna som spelar musik regelbundet ökade något mellan 1965 och 1976 men har sedan stabiliserats.

sjunger i kör - de flesta regelbundet. Ungefär 6 ä 7 % av befolkningen Andelen har varit konstant sedan mitten av 70-talet.

3.6.8 Dans

vad gäller den professionella dan-

Uppgifter saknas om publikefterfrågan

som konstform. Däremot går det att belysa det stora insen, dvs. dansen

tresset för dans som fritidssysselsättning.

stor andel av befolkningen - ungefär tre personer av fyra - En mycket om att dansa. Ganska många dansar också regelbunsäger att de tycker Dansintresset samvarierar med musikdet. Mest gäller det sällskapsdans. intresset. Bland de tycker 87 % om att dansa och bland

jazzintresscrade

83 %. de pop- och rockintresserade

Musikintresset tenderar att breddas med åren från pop och rock till seriös musik. Om en liknande breddning är möjlig i fråga om dansen finns obearbetat men utvecklingsbart område. här ett tämligen

3.6.9 Bildkonst

l

Kulturbarometern i detalj, 1989 Bildkonstområdet är relativt svårfångat. . ger dock en en viss uppfattning om dagsläget. 1

i det här fallet främst TV,böcker och tidskrifter är de vikti- Massmedia. för svenska folkets bildkonstupplevelser. gaste kanalerna

Kulturbarometern visar också att en person av fem har mer än ett måttför bildkonst/konsthantverk. ll % av befolkningen ägnar sig ligt intresse nedtonade tecknar elåt konsthantverk. Med de konstnärliga anspråken nästan var femte svensk någon under ett år. Med högre ler målar gång krav ställda var tionde person med bildkonst konstnärliga sysslar ungefär sin fritid.30 % av befolkningen har besökt konstmuseer i någon form på eller minst en under det senaste året. utställningar gång

starkt un- Konstmarknaden har vuxit mycket i betydelse och omsättning samman med bildkonstens roll som der SO-talet, vilket självfallet hänger Den svenska utvecklingen följer den interfinansiellt investeringsprojekt.

nationella. Stockholm har del rikaste konstlivet i Norden och Stockholmsmarknaden är också med internationella mått mätt betydande. Det finns i dag ca 100 gallerier i Stockholm mot 60 kring 1980. Antalet besökare på dessa gallerier har ökat kraftigt (kanske under 80-

fyrfaldigats talet”) och att döma av uttalanden av gallerister har blivit bre-

publiken dare och yngre. Enligt statistiken har av landets

25 procent befolkning besökt konstgalleri eller annan konstutställning utanför museerna under 1989. Andel besökare på konstmuseer

ligger på 12 procent.

Nästan en person av fem har köpt bildkonst eller konsthantverk under det senaste året. De flesta har köpt konstverken direkt från konstnären. l andra hand har man vänt sig till konstaffär eller auktion. l tred-

köpt på je hand har köparen funnit verket

på en utställning.

16 % av befolkningen har någon gång i sitt liv deltagit i studiecirkel,

gått

kurs eller fått annan utbildning i bildkonst eller konsthantverk. 8 % av befolkningen är medlemmar i konstförening eller konstklubb. Nästan hälften av dem som är medlemmar i har form av

konstförening någon

konstutbildning.

Drygt 20 % av svenska folket ser konstprogram på TV under

en genomsnittlig månad. Motsvarande Iyssnarandel för radio är 3 %. 16 % av befolkningen läser om konst i böcker och tidskrifter under

en genomsnittlig månad.

Konstmarknaden i vid mening är betydande men det finns samlad

ingen och säker statistik. De uppgifter som finns är sammanförda i tabell 6.

Tabell 6 Utgifter för inköp av konstföremål,

milj.kr. löpande priser

1 985

Inköp av SKR och konstfrämjandet Företagens konstutgifter* 464 Totalt

alltså 1985 till minst 1,3 De samlade utgifterna för konstinköp uppgick kr. Sannolikt är den faktiska summan högre än så. Här följer miljarder några uppgifter som antyder att så är fallet.

konst även annat sätt än via statens konstråd. Statens Staten köper på konstmuseers 1989 till ca 800 000 kr. Därtill kominköpsanslag uppgår via konstmuseernas fonder. Troligt är också att mer köp som finansieras förvaltningsanslag redan i dag anen del av de statliga myndigheternas vänds för konstinköp.

Galleriernas försäljning uppgick 1989 till ca 100 milj.kr., enligt galleris-

ternas egna uppskattningar.

är svår att få nedbruten i olika delposter. Auk- Auktionsomsättningen är inte särskilt meddelsamma. Som exempel kan dock nämtionshusen till drygt 400 nas att Bukowskigruppens auktionsomsättning uppgick Däri givetvis också milj.kr. 1988 (enligt verksamhetsberättelsen). ingår möbler etc. Konstnärernas finns det inga säkra l smycken, egen försäljning l

uppgifter om.

3.7¶Kultur som utvecklingsfaktor

Under senare år har intresset för sambanden mellan kultur och samhällsnämnda rapporten Kultur i utveckling ökat även i Sverige. l den tidigare hela landet behandlas sambandet mellan kultur och regional utveckling. vad som är har förändrats under det senas-

Synen på godzregionalpolitik

te årtiondet. Numera betonas alltmer att de strukturella förhållandena Det samhälle som har har en primär betydelse för regional utveckling. många kvaliteter att erbjuda - god bostads- och fritidsmiljö, goda utbildoch ett aktivt kulturliv - har en inneboende förmåga att ningsmöjligheter till utifrån och stimulera företagsamhet. Sedan locka sig företag egen kulturen sådana platser som tidigare hade ett outfått fäste och styrka på vecklat och kulturliv har många kunnat uppleva att kultursatstorftigt ningar bättre än mycket annat kan åstadkomma en positiv samhällsom-

vandling.

Kulturens i den regionala utvecklingen sammanfattas i rapporbetydelse ten på följande sätt:

Kulturen ökar bygdens attraktionskraft. Den ger bygden en egen identitet. Bygden kan bli uppmärksammad sin kulturverksamhet och genom detta stärker den lokala självkänslan.

Kulturen stärker också de sociala nätverken. När det finns rika tillfällen att knyta kontakter med andra främjas både hemkänslan och företagarandan.

Kulturen ökar kreativitet och initiativkraft. Den lockar av nya grupper yrkesutövare till bygden med kunskaper inte och talanger som tidigare funnits där. Detta påverkar utvecklingsklimatet. Det finns ett positivt samband mellan kommunala och frekvensen kultursatsningar nyföretagande.

Kulturen erbjuder också nya arbetstillfällen. Kulturintresset är växande och människor är beredda att satsa både egna pengar och skattemedel på ett ökat utbud. Kulturturismen har utmärkta i vårt förutsättningar land men är hittills föga utvecklad.

I regeringens prop. 1989/90:76 regional politik inför 90-talet föreslås att länsstyrelserna bör ges möjligheter att delta i av kultur-

finansieringen

satsningar med medel ur anslaget för regionala Kulutvecklingsinsatser. turinsatser har stor betydelse för att skapa regional utveckling bl.a. genom att effekterna av ett rikt kulturutbud kan människors val

påverka

av bostadsort och skapa ett samhällsklimat och som kan häva stagnation

tillbakagång.

Den nya regionalpolitikens betydelse för konstnärerna behandlas närmare i kapitel 6.

3.8 Sveriges Radios ansvar

kulturpolitiska

inget instrument är så effektivt som radion och televisionen när det gäller att sprida ett kulturutbud över landet. Radions och televisionens genombrott har inneburit av kulturssituationen en verkligt stor förändring under de senaste decennierna. Dessa medier har totalt förändrat våra kulturvanor. De har - trots allt välmotiverat som kan sägas om mediernas förflackning - förmedlat ett kulturarv för och öppnat nya perspektiv oerhört många människor. Sannolikt som hade de nya kulturinstitutioner

startats runt om i landet fått samma publika gensvar om inte radio aldrig och TV hade medverkat att skapa intresse. Konsertlokalerna fylls genom med musikradiolyssnare bland vilka säkert finns många som fått sitt musikintresse väckt tack vare radions generösa musikutbud.

och TV har betydelse för landets kulturliv. Radio en utomordentlig andra kulturpolitiska insatser har närmast marginella verkningar Många till radio-TV-verksamheten. Sveriges Radio torde därmed i förhållande arbetsgivare för konstnärer också vara landets utan jämförelse viktigaste Radios och av alla kategorier. Sveriges policy vad gäller kulturprogram krafter i produktionen liksom ersättningsniutnyttjande av konstnärliga stora för konstnärerna. En vå och avtalsutformning får mycket följder radio-TV-verksamhet satsar på kultur och

högkvalitativ som verkligen

konstnärer från hela landet också i annan produktion skulsom utnyttjar vitaliserande inverkan på hela kulturlivet och le ha en utomordentligt avsevärt förbättra kulturarbetarnas villkor.

Det inte denna utredningens uppgift att ha synpunkter på är självfallet hur Radio skall i framtiden eller hur TV-markna- Sveriges organiseras betona att denna fråga i många avseden bör regleras. Jag vill emellertid enden för konstnärernas arbetsmöjligheter och ekonomiska är viktigare i detta betänkande. Från situation än många av de frågor som behandlas är det av yttersta vikt att radio-TV-verkkulturpolitiska utgångspunkter får behålla service-karaktär, dvs. att samheten och förstärka sin public kommer att av kvalitetsambitioner, snarare än verksamheten präglas om tittarsiffror och att den utformas med tanke på många konkurrens intresse och att den också kulturellt speglar vad olika lyssnargruppers som sker i hela landet.

Konstnärerna

4.1 Antal konstnärer

Allmänt kan sägas att antalet konstnärer har vuxit kraftigt sedan 1970. Med hänsyn till att begreppet konstnär är vagt och inte har någon helt vedertagen definition har utredningen valt ett par olika metoder för att beskriva utvecklingen.

Folk- och bostadsräkningarna som genomförsvart femte år ger en bild av läget. Även medlemsutvecklingen i organisationerna kan ses som ett mått på tillväxten i konstnärskåren.

Tabell 7 Antal konstnärer efter yrkeskategori

Källa: FoB 1970, 1975, 1980 och 1985.

Tabell 8 Antal medlemmar i KLYS organisationer

1975 1980 1985 1986 1987 1988 Förändr.

30/6 30/6 31/12 31/12 31/12 31/12 1975-88

Ord

Författarförbund 2006 Sveriges

Dramatikerförbund 430 +100 Sveriges Svenska Journalistförbundet 62 18 +2038 Summa 8 654 + 6796 Bild Konstnärernas 3250 + 599

Riksorganisation (KRO)

Svenska Teck nare 725 + 455 Föreningen

Konst- 518 + 229 Föreningen Sveriges hantverkare och lndustriformgivare (KIF) Svenska Förbund 949

Fotografernas Arkitektförbundet 481 Summa 5923 Ton

Svenska Tonsättare 142 Föreningen Föreningen Svenska Populär- 507 auktorer (SKAP)

(SYMF) Summa 5003 Scen

(OFF) Summa 3368 2797 3077 2940 3305 - 271

Eter SIP-klubben vid Radio 830 500 500 500 500 - 320

Sveriges Summa 830 500 500 500 500 - 320

Summa totalt 19504 20340 21767 22438 23385 + 9704

Av tabell 8 framgår att konstnärskåren ökat med 71 % mellan 1970 och 1988. Nedgången av antalet bildkonstnärer mellan 1980 och 1985 i tabell 7 är osäker. Den kan bero på förändringar i kraven på antalet timmar i veckan som skall kvalificera för yrkesverksamhet.

Vid en jämförelse mellan tabell 7 och tabell 8 finner man markanta skillnader. En enkel jämförande studie kan sammanfattas på följande sätt:

Om man begränsar sig till de konstnärskategorier som finns upptagna i Folk- och bostadsräkningen 1985 så överstiger de antalet medlemmar 1988 i motsvarande KLYS-organisationer med nästan 10000. Det förefaller alltså som om betydligt Her personer anser sig vara yrkesverksamma som konstnärer än antalet medlemmar i KLYS. En annan förklaring skulle kunna vara att konstnärerna har sorterats i grövre grupper i Folkoch bostadsräkningen än i intresseorganisationerna. Under alla förhållanden måste man konstatera att antalet konstnärer år svårfångat och att ett stort antal yrkesverksamma konstnärer finns utanför KLYS medlemsorganisationer.

Skillnaderna mellan folk- och bostadsräkningarnas uppgifter och medlemsantalet i konstnârsorganisationerna analyseras närmare i avsnitt 4.3 Konstnärernas inkomstförhållanden m.m.

Konstnärernas och

utbildning yrkesverksamhet

Små förskjutningar i yrkesfördelningarna sedan 1970

Många högskoleutbildade konstnärer har ett annat arbete vid sidan av sitt konstnärliga för att kunna försörja sig. Yrkesvalen är också mycket

beroende den egna initiativkraften och de

av den konstnärliga förmågan,

som stat, kommun och landsting gör. Följden har blivit att basatsningar ra omkring hälften av alla utbildade från högskolornas konstnärslinjer har ett konstnärsyrke som sitt huvudsakliga förvärvsarbete. Situationen var i grova drag densamma i början av 1970-talet.

av gruppen förvärvsarbetande musiker, skådespelare och 56 procent

utbildade från landets högskolor arbetar (enligt folkbildkonstnärligt och bostadsräkningen 1985) i ett konstnärsyrke (se tabell 9). 1970 var denna andel men förändringen är inte särskilt stor. Samti-

något högre,

stor och stabil grupp (ca l7 procent) som arbetar digt är det en ganska som lärare ofta i något övningsämne.

I andra - framför allt de grupper som karaktäriseras av

högskolegrupper relativt tydliga målyrken (t.ex. läkare, sjuksköterskor, arkitekter, lärare)

att man arbetar i exakt det yrke som utbildningen av- - är det vanligare SGF.

utanför målyrket är med andra ord relativt

Alternativsysselsättning

sett vanligare i dessa konstnärsgrupper än i andra yrkesutbildningsgrup-

till nya har skett un- 1 per från högskolan. En viss spridning yrkesområden der denna men även spridningen till nya områden

period (1970-1985),

är större i flertalet andra högskolegrupper.

Tabell 9 Yrkesférdelning bland utbildade från högskolans musiker-,

skådespelar- och bildkonstnärliga linjer (samtliga i Sverige un-

der 65 år)

Källa: SCB, FoB 70 och FoB 85

Tabell 10 Andelen av konstnärsutbildade från högskolan som arbetar i

ett konstnärsyrke 1985 (procent av alla förvärvsarbetande i

resp. utbildningsgrupp) jämfört med utflödet från högskolan

1985/86

Konstnär- Annat Summa Examine-

ligt arbete arbete förvärvs- rade

arbetande 1985/86

Procent Procent Antal Antal

Högskoleutbildning

(konstfack, bild och miljö, textil och konst, tredim. gestaltn, arkitekt m.ll.) Summa, utbildade S3 47 8673 348 Källa: SCB

Konstnärsgrupperna från högskolan är små

Den generella bilden av yrkesmönstret bland musiker-, bild-, och scenkonstnärer nyanseras i tabell l(), som visar att situationen är ganska olikartad inbördes och i relation till andra konstnärsområden. Exempelvis arbetar 77 procent av landets högskoleutbildade skådespelare i ett konstnärligt yrke. Därav arbetar flertalet som skådespelare, men vanliga yrken är också regissör, sångare, dansare och några arbetar som teaterproducenter. För examinerade från danslinjen och mimlinjen är bilden annorlunda. Drygt 50 procent arbetar som lärare och endast cirka 30 procent har ett arbete som dansare. mimartist, varietéartist, skådespelare eller

annat scenkonstnärligt arbete. Ett viktigt särdrag för högskolans konstnärsutbildningar är också att flertalet av utbildningsgrupperna är små. Under 1980-talet har omkring 300 personer per år examinerats från de cirka femton utbildningslinjer som vi här räknar in i begreppet konstnärsutbildningar i högskolan”, dvs. i genomsnitt omfattar utflödet mindre än 20 examinerade per linje och år.

Ingen ökning har skett av andelen högskoleutbildade inom musiker-, scen- och bildkonstnärliga yrken

l tabell 9 och 10 ovan utgick vi från utbildningsgrupperna och konstaterade att i genomsnitt arbetade ungefär hälften av de högskoleutbildade i ett konstnärsyrke. Teoretiskt skulle dessa andelar kunnat vara betydligt högre, men då på bekostnad av andra utbildningsgrupper. Enligt tabell 11 nedan är det allt vanligare att musiker, bild- och scenkonstnärer re-

från andra utbildningar utanför högskolan. En stor andel komkryteras mer bland annat från fristående skolor med grundläggande konstnärlig utbildning. Dessutom rekryteras många konstnärer från de folkhögskolor som har estetisk utbildning eller från specialkurser i gymnasieskolan där utbildning sker inom det konstnärliga området. Däremot har andelen från de gymnasielinjerna minskat något.

tvååriga

l Antalet musiker, scenkonstnärer, bildkonstnärer och

yrkesverksamma

i

formgivare har sammantaget ökat från ca 15000 till nästan 22 000 under perioden 1970 till 1985. lnom flertalet andra områden på arbetsmarkna- l den har andelen ökat sedan början av 1970-talet men

högskoleutbildade

inom dessa konstnärsområden är alltså högskoleandelen stabil och till och med något vikande. Av de ca 22000 yrkesverksamma inom ”målyrkesgruppen” hade cirka 20 procent en högskoleutbildning från motsvarande konstnärsområde. Femton år tidigare (l970) var denna andel cirka 23 procent.

Tabell 11 Utbildningsfördelning inom yrkesgruppen: musiker, scen- och bildkonstnärer samt formgivare (procent av alla sysselsatta inom yrkesområdet)

Yrkesområde: Musiker-, scen-, bildkonstnärer och formgivare

Utbildning 1970 1985

Högskoleexamen: Musik-, musikdramatiska-,

skådespelar- och bild-

konstnärliga linjer 23 20 3-4 årig gymnasieskola 6 13 Z-ârig gymnasieskola 33 22 Annan utbildning 38 45 Tot. i grupperna Procent 100 100 Antal 15000 22000

Källa: SCB, FoB 70 och FoB 85

I genomsnitt har endast femton procent av de yrkesverksamma inom konstnärsområdena en konstnârsutbildning från högskolan

Det finns högskoleutbildade inom i stort sett personer varje konstnärsyrke, men variationen är mycket stor. Mer än hälften av landets 200 drygt skulptörer har exempelvis en konstnärlig i botten.

högskoleutbildning

Regissörer, teaterproducenter och kyrkomusiker är också i stor utsträckning högskoleutbildade, men ofta utanför konstnärsområdet. re-

Många

gissörer kommer t.ex. från kulturvetarlinjen, kyrkomusiker från ämneslärarlinjen och teaterproducenter från en eller eko-

samhällsvetenskaplig

nomisk linje.

Tillväxten av antalet högskoleuthildade konstnärer upphör efter

sekelskiftet

Om utbildningsplatserna på de konstnärliga utbildningarna i högskolan inte ändras kommer tillväxten av det totala antalet utbildade att upphöra helt strax efter sekelskiftet. En fortsatt tillväxt sikt av de konstpå längre

niirligl utbildade från högskolan förutsätter alltså en dinwnsioncringsök-

ning inom dessa utbildningsområden.

av antalet musikdramatiker. musiker, Utvecklingen och konstnärer 1985-2030

skådespelare

3000 -1

- 2000 ---------------

Musikdrami

--- Musiker ä --------

Skádespelâ

Fri konst

1000*

0 - I I 2010 2020 2030 1990 2000

Får vi en ytterligare av andelen minskning högskoleutbildade konstnärer i framtiden?

Det är svårt att hur förutsäga efterfrågan på högskoleutbildade konstnärer kommer att utvecklas i framtiden. Utvecklingen är framför allt beroende av den

svårförutsägbara sysselsättningsförändringen inom konst-

närsområdet, hur stort utflödet från högskolan tillåts bli och hur rekryteringen till konstnärsyrkena från andra

utbildningsgrupper förändras. En

viktig faktor är också att konstnärsutbildade finns många i yrken utanför konstnärsområdet. Det latenta intresset att bryta till ett konstnärligt yrke kan vara stort Andelen i dessa grupper. högskoleutbildade i konstnärsyrkena kan både öka och minska i framtiden beroende på vilken sysselsättningstillväxt som vi kommer att få.

Sammanfattande kommentarer

Det årliga utflödet av konsthögskoleutbildade på arbetsmarknaden är be- - ca 300 gränsat per år. Arbetslösheten bland vissa

konstnärsgrupper,

framför allt skådespelare, beror inte på att högskolan är överdimensionerad. Arbetslösheten har andra orsaker. Påfallande är i stället att endast genomsnittligt 15 procent av de yrkesverksamma inom konstnärsområdena har från För

konstnärsutbildning högskolan. skådespelare ligger siff-

ran hälften av de som på ca 50 procent. Ungefär gått igenom konstnärlig högskoleutbildning arbetar i ett konstnärsyrke.

Siffrorna bekräftar vad man kunde att förmoda, nämligen rekryteringen till verksamhet till stor del fortfarande konstnärlig sker utanför det reguljära högskolesystemet och vidare att ca hälften som konstgår igenom högskolor ger upp sin konstnärliga verksamhet eller fall huvudi varje sakligen arbetar inom andra yrken. Det vore om all onaturligt rekrytering till verksamhet skedde via konstnärlig högskolan och det vore också egendomligt om alla som gått igenom också fortsatte

konsthögskolor

som konstnärer. lnom så utpräglat skapande verksamheter kan man inte räkna med sedvanlig överensstämmelse mellan

utbildning och ”målyr-

ke”. Det hindrar emellertid inte att rekryteringen av högskoleutbildade till ”målyrkena” borde kunna vara högre än i dag. Det förhållande att många går in på andra verksamheter borde måhända också ut-

påverka

bildningens inriktning så att den vidgar till kontaktytan närgränsade verksamheter.

av konstnärsutbildade upphör att Det också att det totala antalet

framgår

Motsatsen borde vara det naturväxa vid sekelskiftet. Det är inte rimligt.

tanke det intresset som synes finnas hos ungdomar liga med på spontana

höjning av antalet utbildför de konstnärliga utbildningarna. En generell

under 1990-talet. Det ger också en

borde genomföras ningsplatser

för nu aktiva konstnärer. breddning av arbetsmarknaden (lärartjänster)

inkomstförhållanden m.m.

Konstnärernas

4.3.1 Inledning

av olika konstnärsl slutet av 1960-talet gjordes några undersökningar

förhållanden. De refererades av utredekonomiska och sociala gruppers

i dess betänkande ”Konstnärerna i samhället” (SOU ningen kulturrådet

i samarbete med författarfonden en 1975:14). Konstnärsnämnden gjorde

som 1977 och publi- , motsvarande enkätundersökning avsåg inkomståret

Av brist medel har nåcerades 1981 i skriften ”Fria kulturarbetare”. på

i med inte sedan dess.

studie, jämförbar dessa, genomförts

gon l

Konstnärsnämnden dock anslag för en Efter motioner i riksdagen fick

ekonomiska och sociala förhållanden. undersökning av konstnärernas

500 000 kr. och för 1990/91 För 1989/90 beviljade riksdagen

budgetåret

100000 kr.

närmare 3000 konstnärer, som när Ett enkätformulär har sänts ut till

Preliminära resultat väntas detta skrives håller på att besvara frågorna.

en i början av i slutet av september 1990 och färdig rapport föreligga

på beställ- 1991. Undersökningen görs av Statistiska centralbyrån (SCB)

har samrått med förav Konstnärsnämnden, som vid uppläggningen ning

och litterära yrkesutövares samarbets- j fattarfonden och Konstnärliga

nämnd (KLYS).

medel skulle beviljas för Medan det ännu var ovisst om några särskilda

att en studie med denna undersökning beslöt Konstnärsnämnden göra

från ur den senaste folk- och bostadsräkningen

utgångspunkt uppgifter

som finns hos SCB. Vi kallar den i fortsätt- 85) och annan statistik

(FoB

ningen för FoB-studien.

De andra undersökningar som här nämnts från enkäter som sänts

utgår

ut främst till medlemmar i olika FoB-studien konstnärsorganisationer. bygger däremot på befintlig statistik.

FoB 85 genomfördes den 4-10 november som skulle 1985. De uppgifter lämnas gällde bl.a. vilken sysselsättning var och en huvudsakligen ägnat sig åt den veckan. Dessa uppgifter kodades av SCB enligt Nordisk yrkesklassificering (NYK).

I NYK grupperas yrken ett där 07 betecknar enligt decimalsystem, konstnärligt arbete”. Olika huvudgrupper av konstnärer särskiljs genom ytterligare en siffra, så att t.ex. 071 står för ”bildkonstnärer m.fl., 075 för scenkonstnärer mfl. och 076 för musiker. På femsiffernivå sker en ytterligare specificering. 07110 betecknar sålunda målare-konstnär, 07510 skådespelare och 07630 musiker.

Vid tidigare folk- och kodades de svarande med tre

bostadsräkningar

siffror. De grupper man då fått är emellertid alltför för att heterogena kunna användas i en kulturarbetarstatistik. Bildkonstnärer mil. innefattar i NYK så olika yrkesgrupper som målare, bokgrafiker, skulptörer, konstnärer. layoutmän, illustrationstecknare, reklamtecknare, filmtecknare, modetecknare, scenografer, dekormålare. mönsterritare karikatyrtecknare, tatuerare och färgkonsulenter. Endast för denna en klumpsiffra brokiga skara kunde redovisas. Detsamma andra

gällde tresiffergrupper.

Uppgifterna till FoB 85 kodades med fem siffror. Då kan man särskilja olika kategorier inom På konstnärsnämndens

huvudgrupperna. uppdrag

kördes FoB-materialet mot SCB:s inkomst- och Ge-

utbildningsregister.

nom att de större ställde databaserade med-

konstnärsorganisationerna

lemsregister till förfogande kunde också uppgifter om medlemmar och icke medlemmar jämföras. variabler redovisades också

Samtliga geogra-

fiskt.

4.3.2 Konstnärer 85 och medlemmar 89

I undersökningen ingår två stora, inte helt jämförbara grupper.

Den 1985 huvudsakliena utgörs av dem som angav att de i november med sådan verksamhet som hör till konstnärsgen sysslade konstnärlig nämndens ansvarsområde. Vi kallar dem konstnärer 85.

Den andra omfattar alla medlemmar 1989 i de konstnärsorganisationer som har sina medlemsregister med personnummer på data. Organisationerna är Föreningen Svenska Tonsättare, Konstnärernas Riksorganisation Svenska Förbund Svenska Musikerför- (KRO), Fotografernas (SFF), bundet (SMF), Svenska Teaterförbundet (STF), och Sveriges Yrkesmusikerförbund Föreningen Sveriges Konsthanverkare och Industri- (SYMF). (KlF) inte i undersökningen därför att dess medlemmar formgivare ingår inte data efter Denna grupp kallas här registreras pä personnummer. medlemmar 89.

Vid en av siffermaterialet framträder två oväntade tendenser.

genomgång

Grovt innebär de dels att flertalet konstnärer 85 inte var meduttryckt lemmar vissa konstområden flertalet medlemmar 89 in- 89, dels att inom konstnärer 85. Dessa måste givetvis nyanseras och

te var påståenden

tänkbara orsaker analyseras.

Om man tar konstnärer 85 som utgångspunkt visar det sig att bristen på med medlemmar 89 är mest uttalad bland bild- och överensstämmelse formkonstnärerna.

1044 1985 att de arbetade som målare, Sammanlagt personer uppgav tecknare och illustratörer och tillhör därmed grup- g grafiker, skulptörer, 85. Av dem var endast 407 personer (dvs. 39 %) medpen konstnärer lemmar konstnärsorganisationerna 1989. Av 4 622 i någon av de aktuella 1985 var 834 (eller 18 %) medlemmar 1989. fotografer

Tendensen är likartad, fast mindre markant, på ton- och scenom-

något

rådena.

Av 6638 som 1985 uppgav sig vara verksamma som musiker personer och var 2954 45,5 %) medlemmar 89. lnom yrken på sångare (eller scen- och filmområdet fanns 4756 personer. 2563 av dem (alltså 53,9 tillhörde Andelen medlemmar var sär- %) någon av organisationerna. skilt hög bland dansare och scenografer (ca 65 %).

Det finns flera tänkbara orsaker till detta förhållande. som var

Några

konstnärligt verksamma 1985 har avlidit sedan dess. Andra har upphört med sitt konstnärliga arbete, t.ex. av åldersskäl. Det torde vara vanligare bland utövare på ton- och scenområdet än bland som bildkonstnärerna, i många fall fortsätter sin efter konstnärliga yrkesutövning långt det de uppnått pensionsålder. Bland de fria kulturarbetarna kan man vidare anta att det finns åtskilliga som av olika skäl valt att stå utanför organisationerna. Slutligen kan det hända att en del av dem som angett att de sysslat med konstnärlig verksamhet inte var yrkesverksamma som konstnärer utan amatörer.

Också bland medlemmar 89 är den ovan nämnda tendensen tydligast på bildområdet. Av KRO:s 3259 medlemmar 1989 har endast 442 eller ( 13,6 %) i FoB 85 angett att de huvudsakligen ägnade sig åt konstnärlig verksamhet. För de 738 medlemmarna Svenska Tecknare i Föreningen var siffran 125 (dvs. 16,9 %). Av de 1 705 medlemmarna i Svenska Fotografernas Förbund år 1989 var 800 (eller 46,9 %) verksam-

konstnärligt

ma enligt FoB 85.

Flertalet organisationer på ton- och scenområdena noterar större överensstämmelse mellan medlemmar 89 och konstnärer 85.

Undantaget är musikerförbundet. Av 5350 medlemmar med konstnärliga yrken 1989 var 28,3 % konstnärligt verksamma enligt FoB 85.

Teaterförbundet har 1989 6094 medlemmar, varav 3006 (49,3 %) sade sig vara konstnärer 1985. Av medlemmarna 89 är emellertid l 304 passiva och 650 verksamma inom tekniska och administrativa med anyrken knytning till teatern. Antalet aktiva år 1989 var alltså 4412.

konstnärligt

Om man antar att alla de medlemmar verk-

89 som angav konstnärligt

samhet i FoB 85 finns bland de 4412, blir överensstämmelsen 68 %..

Störst överensstämmelse visar SYMF. Av 1.737 medlemmar 1989 uppgav l 368 (eller 78,2 %) konstnärlig verksamhet 1985.

Vilken är verkligheten bakom dessa siffror? Eftersom de inte avser samma år kan man utgå från att en del medlemmar 1989 har påbörjat sin konstnärliga verksamhet efter 1985. Det räcker dock

ej som förklaring.

Om så vore, skulle det betyda att vissa organisationer nästan helt förnyat sin medlemskader sedan 1985.

konstnärer faktiskt huvudsakligen arbetar En orsak kan vara att åtskilliga Det kan bero att de inte kan leva sin konst och inom andra yrken. på på därför sett sig nödsakade att ägna större delen av sin tid åt annan verksamhet. Det kan handla om sysselsättning som tangerar konstnärsyrket, eller bildlärare, eller om helt annan verksamhet. Några t.ex. som musikpå deltid kan själva ha valt att vara konstnärer

hända att en del konstnärer som haft anställning på deltid Det kan också om den omfattat en större eller i annan versamhet uppgivit den, oavsett t.ex. därför att den gav större inkomst. en mindre del av arbetsveckan, variationer i möjligheten att utöva konstnärliga yrken sy- Säsongsmässiga nes dock inte ha spelat någon större roll.

4.3.3 lnkomstforhållanden

inkomster variationer mellan olika Konstnärernas uppvisar betydande mellan män och kvinnor och mellan dem som bor i storstadskategorier, områdena och i övriga landet. Diskussionen gäller i fortsättningen getaxerad arbetsinkomst för konstnärer 85. En

nomsnittlig (medelvärde)

som också innehåller om median samt övre detaljerad tabell, uppgifter och nedre kvartiler, redovisas nedan.

12 Inkomster för konstnärligt verksamma enligt folk- och bostads- Tabell räkningen 1985 fördelade på konstnärskategorier

Medel- Övre Median Undre Antal värde kvartil kvartil

i

Författare

samtl

Bild- och formkonstnärer

Målare

37 000 55 100 28 500 12 400 135 kv

239 m

Grafiker

Skulptörer

Tecknare/illustratör

Textilkonstärer

Konsthantverkare

Musikområdet lnstrumentalister

Sångare

kv m samtl

Populärsångare

kv 56 700 m 110 000

95 500

T0nsättare/kompositörer

Instrumentmakare kv 62 000 77 800 m 78 600 103 900 samtl 77 700 1()3 300

Scen- och filmkonstnärer

Skådespelare

kv 98 300 122 800 90 200 m 124 200 148 500 108 5()0 samt] 111 800 137 600 101 700

Regissörer m. fl.

Scenografer m. fl.

Dansare m.fl. kv 111 200 m 128 900 samtl l 15 200

Danspedagoger

regissörer, inspicenter mfl. ingår enligt nordisk yrkesklassil gruppen fikation regissörer, teaterproducenter, inspicienter, scriptor, attributörer, sufñörer och filmklippare m.fl. 104

Av siffermaterialet att konstnärerna år 1985 i allmänhet hade

framgår

lägre inkomster än genomsnittssvensken. Medelinkomsten för förvärvsarbetande var då 107 200 kr. för män, 72 500 kr. för kvinnor och 90 800 för samtliga.

Variationerna är dock betydande både konstnärsgrupper emellan och inom de olika kategorierna. Uppgifter om medelinkomst

ger en mycket grov bild av verkligheten. Den behöver kompletteras med siffror som återspeglar fördelningen inom gruppen, t.ex. uppgifter om övre och nedre kvartil. Övre kvartil anger den lägsta inkomsten för de 25 % inom gruppen som tjänat mest. Nedre kvartilen anger den högsta inkomsten för den fjärdedel som tjänat minst.

Nu framträder följande - fortfarande mycket schematiska bild.

Fem kategorier utgör särskilt markanta

låginkomstgrupper, nämligen

målare (medelinkomst 49 200), danspedagoger (56100) och konsthantverkare (med metlelinkomsten 58500 kr.). En fjärdedel av dem som ingår i dessa grupper hade en inkomst på mindre än 30 000 kr.

Också inom låginkomstgrupperna finns betydande variationer. Så hade t.ex. en fjärdedel av de manliga konsthantverkarna inkomster över 150000 kr. De utgör ungefär en tiondel av samtliga konsthantverkare i materialet. Lika många taxerades för 27500 kr. eller mindre. För de kvinnliga konsthantverkarna är motsvarande siffror 63 000 och 14000 kr.

Av de manliga textilkonstnärerna taxerades för mer än

en fjärdedel 192000 kr. Det rör sig dock bara om mindre av textil-

än en procent konstnärerna, en yrkesgrupp som till 97 % utgörs av kvinnor. De 25 % av de kvinnliga textilkonstnärer som tjänade bäst taxerades för 70 100 kr. eller mer.

Mellangrupper utgörs av instrumentmakare (medelinkomst: 77 700 kr.). grafiker (85 100), dansare och koreografer (88 900), tonsättare och populärkompositörer (914()0 kr.) samt populärsångare (95 000). NYK skiljer inte mellan olika slag av komponister.

Också i dessa grupper finns cn avsevärd spridning i inkomster.

En fjärdedel av dem som 1985 angav att de httvuclsakligen var verksamma som tonsättare eller kompositörer hade taxcrats för 34100 kr. eller mindre.

Lika över 145 000. För populärsângarna är bilden

många hade inkomster snarlik. Bland både dansare, koreografer och grafiker hade en fjärdedel taxerats för mindre än 50 000 kr. Lika stora andelar av båda grupperna hade inkomster över 115000, resp. 118000 kr.

För övriga konstnärsgrupper var medelinkomsterna 1985 mellan 99 800 och 118900 kr. Kring hundratusenkronorsstrecket ligger fotografer, instrumentalister och tecknare/illustratörer: Högst ligger sångare med seriös repertoar, med medelinkomsten 118 900 kr.

Åter finns det anledning att peka de stora skillnader som finns inom

på

de olika lnte mindre än en fjärdedel av dem som i FoB 85

grupperna. klassificerats som instrumentalister, tecknare/illustratörer och skådespelare taxerades för mindre än 62000 kr. Det rör sig om l 582 instrumentalister, 948 skådespelare och 80 tecknare.

4.3.4 Geografisk spridning

Det finns olika sätt att beskriva konstnärernas spridning geografiskt över landet. Vanligast är att redovisa fördelningen på de olika länen.

Tabell 13 Litterära och konstnärliga utövare 1985. Länsvis fördelning

Bild- Form- För- Scen- Musiker Övr. litt.

konst- givare fattare konst- 0.

närer närer konstn.

lKalmar

län 17 65 5 10 52 6

:Gotlands

län 30 59 4 18 98 12

;Blekinge

Källa: FoB 85

l statistiska sammanhang används numera också en indelning i sju s.k. H-regioner, som bygger på kommunernas invånarantal och befolkningstäthet. Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö bildar var sin H-region. Andra större kommuner”, dvs. sådana som har mer än 90000 in-

vånare i en cirkel med 30 km radie runt centrum utgör en fjärde H-region. Två regioner omfattar kommuner med mellan 27 000 och 89 999 invånare inom 30 km radie runt centrum. Om det dessutom finns mer än 300000 invånare inom l0() km runt resp. centrum räknas kommunen till ”södra mellanbygden”, annars till norra tätbygden. Kommuner med mindre än 27000 invånare inom 30 km runt centrum bildar norra glesbygden”.

Här redovisas konstnärernas geografiska spridning över landet efter Hregion.

bor i storstadsområdena - hälften av 32,8 % av landets befolkning drygt dem i Storstockholm. För de flesta kategorier av konstnärer 85 kan man notera en betydligt starkare koncentration till storstadsområdena, särskilt Stockholm.

Av 724 målare, grafiker och skulptörer i FoB-materialet fanns 402 (dvs. 55,5 %) i de tre storstadsområdena. Storstockholm ensamt svarade för 41,3 % av samtliga. Dessa siffror stämmer rätt väl med fördelningen av KROzs medlemmar 1989.

Av dem fanns 40,5 % i Storstockholm och 58 % sammanlagt i de tre storstadsområdena.

Den jämnaste spridningen över landet uppvisar konsthantverkarna. Av dem fanns 34,7 % i storstäderna, 29,4 % i större kommuner utanför storstadsområdena och 24 % i södra mellanbygden. Denna fördelning avviker inte särskilt mycket från hela befolkningens.

l FoB-materialet finns 6638 musiker och sångare. Nästan hälften av dem bodde i storstadsområdena - 31 % bara i Stockholm. Drygt en fjärdedel fanns i större kommuner utanför storstadsregionerna.

När det gäller medlemmar i de fackliga organisationerna på tonområdet uppvisar SYMF den starkaste koncentrationen till storstäderna. S8 % av medlemmarna finns där. 25 % bor i större kommuner utanför Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena. Musikerförbundet har större spridning. 36 % av medlemmarna finns i storstadsregionerna, 29 % i andra större kommuner, 16 % i södra mellanbygden och 10 % i norra tätbygden. Av de musikerorganisationer som ingår i undersökningen har 108

musikerförbundet största andelen medlemmar i norra glesbygden, sju procent.

FoB-materialets scen- och filmkonstnärer fanns till 75 % i storstadsområdena. En ännu starkare koncentration uppvisar dansarna, som till mer än 90 % finns i dessa regioner. Danspedagogerna har större spridning, med 56% i storstadsområdena och 25 % i större kommuner utanför dem.

Teaterförbundels medlemmar 1989 finns i lika stor omfattning i storstäderna som scen- och filmkonstnärerna 1985.

Konstnärer 85 i Stockholmsområdet - och i viss mån även i Göteborgsregionen - har markerat högre genomsnittlig inkomst än konstnärer i hela riket. Stormalmö uppvisar i flera fall lägre värden än övriga större kommuner. Norra glesbygden ligger lika markant under riksgenomsnittet som Storstockholm ligger över.

Tendensen är snarlik för medlemmar 89.

Ett par tydliga avvikelser kan noteras. Skulptörer 85 i alla storstadsområdena har medelinkomst än i riket som helhet. den i

lägre Högst ligger större kommuner utanför storstadsregionerna. Något liknande gäller medlemmar 89 i musikerförbundet. För deras del är den genomsnittliga inkomsten högst i södra mellanbygden och i större kommuner utanför storstadsområdena.

Sammanfattande kommentar

De undersökningsresultat som här refererats visar att ett stort antal kulturarbetare har betydligt lägre genomsnittliga inkomster än andra förvärvsarbetande. Som ovan framhållits är dock spridningen stor både mellan de olika konstnärsgrupperna och inom dem.

l FoB 85 identifierades 2530 personer som målare, skulptörer, textilkonstnärer, konsthantverkare och danspedagoger. Den taxerade medianinkomsten för dessa grupper varierar men ligger i samtliga fall mellan 33100 och 49 900 kr. Det betyder att minst 1300 konstnärer i dessa kategorier år 1985 taxerades för mindre än 50000 kr. Därtill kommer att

en av instrumentmakarna, grafikerna och

fjärdedel populärsångarna,

dansarna minst 250 personer - fanns i dessa inkomstlä-

- eller ytterligare

gen.

Även för vilka man kan notera en medelinkomst som inte allt-

i grupper

avviker från hela befolkningens finns det ett stort antal perför mycket soner med Det gäller skådespelare, instru-

påfallande låga inkomster. mentalister och tecknare/illustratörer, bland vilka en fjärdedel -- eller

- har taxerats för 61 400 kr. eller mindre. mer än 2 100 personer

Det finns å andra sidan också konstnärer som har jämförelsevis goda inkomster, men de är få i förhållande till den stora grupp som har påfallande låga inkomster.

Också för medlemmarna i de konstnärsorganisationer som kunnat studeras i denna ligger de genomsnittliga inkomsterna lågt. För

undersökning

består av anställda alla utom SYMF - som huvudsakligen yrkesmusiker

att en fjärdedel av medlemmarna har inkomster under 50 000 kr. gäller Så taxerades t.ex. l 500 av teaterförbundets medlemmar för 46 000 kr. eller mindre och l 300 av dem som tillhör musikerförbundet för 41 600 kr. eller mindre. medlemmarna i KRO. Hälften av förbundets

Lägst låg

medlemmar år 1985 30 200 kr. eller mindre och en 3141 1989 tjänade

8400 kr. eller mindre. Den sistnämnda uppfyllde inte fjärdedel gruppen villkoren för att få Föreningen Svenska Tecknarc

någon ATP-poäng.

stora variationer i de 724 medlemmarnas inkomster. En fjärdeuppvisar del taxerades för 36200 kr. eller mindre och lika många för 128 800 kr. eller mer.

Resultaten kan även sammanfattas i tabellform:

av undersökningen

Tabell 14 Genomsnittsinkomster 1985

Samtliga yrken

Tillverkningsarbetare Författare

Målare

Skulptörer Textilkonstnärer

Konsthantverkare 110

Med utgångspunkt från uppgifterna i tabellen är det möjligt att resonera på följande sätt:

Om bild- och formkonstnärerna (ca 6000 med i genomsnitt ca 50000 i årsinkomst) skall komma upp i samma inkomstnivå som musiker (ca 6300 med i genomsnitt 100000 i ärsinkomst) krävs ett resurstillskott på 300 milj.kr. (6 000 * 50 000) i 1985 års prisnivå. Nöjer man sig med industriarbetarlönerna 1985 blir behovet av tillskott ”bara” 270 milj.kr.

Konstnärernas arbetsmarknad

4.4.1 Allmänt

Det är framför allt två erkända arbetslöshetskassor som har konstnärer bland sina medlemmar, nämligen musikernas och teateranställdas. Medlemmarna i Sveriges Yrkesmusikers Förbund (SYMF) var i början av förbundets existens anslutna till handelstjänstemännens erkända arbetslöshetskassa. Under år 1989 övergick de flesta av dem till teateranställdas A-kassa.

Av medlemmarna i musikernas och teateranställdas arbetslöshetskassor är 60-65 % konstnärligt verksamma. Båda dessa kassor redovisar sedan mitten av 70-talet en avsevärt högre procent arbetslösa bland sina medlemmar än genomsnittet av alla A-kassor. Fram till 1973 låg siffran för de båda kassorna obetydligt över genomsnittet, men sedan dess har skillnaden varit betydande.

År 1988 var i medeltal 14,4 % av medlemmarna i teateranställdas och 9,7 % i musikernas A-kassa arbetslösa. Bakom dessa siffror döljer sig stora variationer mellan olika månader. Både bland musiker och teateranställda finns en stor säsongsarbetslöshet på somrarna. Andelen arbets-

lösa är högst bland de konstnärligt verksamma. Så svarade t.ex. de 66 % konstnärligt verksamma medlemmarna i teateranställdas A-kassa för 84 ”o av de arl›etslösa under år 1988. Särskilt stor var arbetslösheten bland skådespelare och dansare. Teknisk och administrativ personal svarade för 34 % av medlemmarna men var 16 % av de arbetslösa.

Utvecklingen från l970-talets början framgår av nedanstående diagram som också anger genomsnittet lör samtliga arbetslöshetskassor.

Andelen arbetslösa 1 tutennsulldas och mslkenus grunda u*

bctslöshatshssør och 1 slutliga kassar Ann 1970-1967.

Källa: LIS.

M 70 70 w

- - - - - - lunnnatineu arbetslöshetskassa

°"""° Musiken-au arbaulöshcuiasno

Ccnonsnin för samtliga avbculäshcutussor

1981 låg den genomsnittliga arbetslösheten bland teateranställda 6,1

på

procent. Andelen hade 1988 stigit till över 14 procent. Utvecklingen för musiker har varit liknande. Den minskning av arbetslösheten som kan noteras under 1989 kan vara en följd av definitionsförändringar. Därtill kommer att arbetslösheten bland teateranställda och musiker inte är direkt jämförbar med andra

gruppers.

Den verkliga arbetslösheten bland konstnärer i allmänhet är större än den registrerade. För bl.a. bildkonstnärer och författare är arbetslöshetsbegreppet endast delvis giltigt. De är oftast egenföretagare och bör som sådana snarast betecknas som inkomstlösa när de saknar eller

uppdrag avsättning för sina produkter.

Vissa konstnärsgruppers arbetslöshet

Skådespelare och andra scenartister

Teateranställdas kassa betalade stöd till 732 personer under februari månad 1990. Kassan har 6497 medlemmar. Musikernas kassa hade vid åsskiftet 5131 medlemmar. Totalt fick 431 stöd under februari

personer och 498 i januari.

Mellan 1984 och 1988 ökade antalet medlemmar i teateranställdas Akassa som fått ersättning från 913 till 1551. Antalet ersätt-

någon gång

i genomsnitt medlem nästna fördubblades - från 16 till

ningsdagar per

31.

Ser man till åldersfördelningen, finner man att nästan hälften av dem som var arbetslösa under 1988 var i åldern 31-40 år.

Det har ibland antytts att den höga arbetslösheten bland de teateranställda beror på att scenkonstnärer som saknar

anställning i högre grad än tidigare anslutit sig till fack och A-kassa och därmed registrerats som arbetslösa. Den växande arbetslösheten skulle därmed delvis vara

en synvilla.

Det finns i varje fall under 80-talet ingenting som tyder det.

på Enligt siffror från arbetsmarknadsstyrelsen har medlemsantalet i teateranställdas

A-kassa beskrivit och utveckling mellan 1980 och 1988. en jämn lugn Under 1988 ökade medlemsantalet enligt kassans egen verksamhetsberät- 4 631. telse med en person och var vid senaste årsskiftet

Man av arbetslösa skådespelare i tre kategokan göra en grov indelning rier: - Freelansande skådespelare och dansare, - Fria teatergrupper, fria skådespelare, regissörer, koreografer och mimare - Projektskapande som tillfälligt samlar grupper omkring sig.

Gränsen mellan dessa grupper är flytande. De freelansande skådespelarna är sysselsatta huvudsakligen under spelsäsongerna. Arbetslösheten lig- Dessa skådespelare kan vara pro-

ger kring jul och sommaruppehållen.

i Stockholm eller ute i landet, jektanställda på institutionsteatrarna ibland hos fria eller i film och TV-produktioner. Deras ar-

grupper

betslöshet kan i viss mån jämföras med rockmusikernas, i det att arbetslösheten ligger i vissa förutsebara och tidsbegränsade perioder. Stämplandet fungerar för dessa som ett slags yrkesförsäkring.

Det förekommer en betydande andel projektanställningar med mellanligav arbetslöshet. Vidare har antalet arbetstillfällen av korgande perioder tare varaktighet ökat, medan antalet spelårs- och tillsvidareanställningar stannat en tidigare nivå eller rent av minskat.

på

Teaterförbundet konstaterade för ett år sedan i en PM att de konstnärligt verksamma nästan uteslutande kortare anställningar vid privaterbjuds i film, TV och radio samt när det gäller konsert- och teatrarna, video, Medlemmar av de fria grupperna får sin försörjning

programverksamhet.

från grupperna under en allt mindre del av verksamhetsåret.

lever under knapphändiga förhållanden. De- De fria grupperna mycket ras löner ofta under existensminimum. De kan ha olika organisaligger tionsformer såsom ideell med medlemmar, stiftelse, handels- elförening med anställda. De fria problem är att deras ler aktiebolag gruppernas inte räcker till för att både försörja de medverkande och att sätta anslag upp teater.

till lönerna är att ansöka om beredskapsbidrag som Ett sätt att få bidrag då med av lönekostnaden. Den andra möjligheten är utgår 60 procent

att man låter skådespelarna stämpla som arbetslösa under repetitionsperioden. Ofta försöker man med en kombination av dessa båda sätt. Vissa grupper sätter detta i system för att över huvud Man kaltaget överleva. kylerar med att ett visst antal anställda eller medlemmar får och

gå

stämpla under en viss del av året.

Den tredje gruppen, fria de producerande skådespelarna, koreograferna, fria dansarna och mimarna som ibland samlar tillfälliga grupper omkring sig har samma problem fast värre. De har svårt att skapa en grupp och en stadigare plattform omkring sig, oavsett hur intressanta och väl omskrivna de än har ansetts vara. För att de skall kunna betala löner behöver de ha till lönerna. Det är av ett lotteri vilka

beredskapsbidrag något

som får beredskapsbidrag. Trots att AMS betalar 60 procent av lönen är det mycket svårt att kunna betala de återstående 40 procenten. Vissa tar banklån och det finns exempel på grupper som betalat tillbaka beredskapspengarna för att de inte kunnat betala de 40 procenten.

Arbetslösheten är koncentrerad till storstäderna, särskilt Stockholm.

Musiker

Musikernas arbetslöshet ser olika ut beroende vilken de arbetar på genre inom. Dansbandsmusikerna har t.ex. arbete men fredag, lördag, söndag är arbetslösa de övriga dagarna.

Rockmusikerna, alltså de som spelar i de kända banden under framgångsrika sommarturnéer, har olika turnéperioder och dessemellan kanske och sedan av arbetslöshet. Skivinspelning har de perioder De tjänar inte så mycket att man skulle kunna begära att det skall täcka de arbetslösa perioderna.

Jazzmusikerna har det allmänt i två-tre dåligt. De spelar ofta stadigt band och vikarierar däremellan andra. De klassiska musikeri ytterligare na, särskilt de soloinstrumentalister reoch sångare som ej är anställda, peterar själva och har sedan kanske ett par konserter. Det räcker inte till för att fylla arbetsvillkoret, dv.s de krav som ställs för att fylla på stämplingsdagar. De måste tjäna pengar på annat sätt, genom ströjobb. Det är också vanligt att musikerna Skall man vara halvtidsarhar s.k. brödjobb. betande med brödjobb räcker till de livsnödväni alla fall inte pengarna

och är man heltidsarbetande är det omöjligt att uppehålla diga utgifterna kvalitet.

professionell

Bildkonstnârer

Det finns av liknande slag för bildkonstnäingen arbetsmarknadsstatistik rerna, eftersom de inte tillhör någon A-kassa - i varje fall inte i sin eg-

av konstnärer. De är ju fritt verksamma kulturarbetare. enskap

för dem med andra En viss möjlighet att jämföra sysselsättningsläget kunnat få genom vissa uppgifter från konstnärsgruppers har man tidigare Den varje kvartal antalet inskrivkulturarbetsförmedlingen. rapporterar na sökande som inte fått arbete.

1986/87 var antalet kvarstående individuellt sökande i ge-

Budgetåret

varav 2008 1808 (dvs. nomsnitt 7048, (eller 29 %) var scenkonstnärer, eller formgivare, och 1522 (eller 22 %) musiker. 26 %) bildkonstnärer sade 1989 inte kunna Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) sig sommaren lämna om motsvarande siffror för senare år. uppgift

4.5¶Sammanfattande synpunkter

i detta avsnitt att ett stort antal konstnärer le- Av redogörelsen framgår ver under ekonomiska villkor. Det gäller alla kategoribekymmersamma och dessutom hämtad från olika er. Statistiken är emellertid bristfällig Inkomster mätes dessutom i undersökningar som ej är helt jämförbara. inkomst och det torde vara ställt utom allt tvivel att det företaxerad verksamhet konstmarknaden - hur omfatkommer en hel del ”svart” på tande är omöjligt att säga.

att det finns en brist på överensstämmelse Det synes vidare uppenbart medlemmar organisationer och antalet indimellan antalet i de fackliga vider som i folk- och bostadsräkningen 85 sade sig vara huvudsakligen aktiva. Störst är bristen överensstämmelse på bildområkonstnärligt på av dem som sade sig vara konstnärer 85 var det. Knappt 40 procent 89. Omvänt hade bara ca 14 procent av KRO:s medlemmar medlemmar 1985. Siffrorna tyder på att det finns åtskil- 89 sagt att de var konstnärer livnär sig på annat sätt än sitt konstliga konstnärer som huvudsakligen

närsskap och att antalet heltidsarbetande” bildkonstnärer

är väsentligt mycket lägre än KRO:s medlemstal. Kanske har många konstnärliga ambitioner och skulle vilja ägna sig helt åt sin verksamhet, kanske har de försökt men inte haft förmåga eller inte uppskattats av publik eller kritiker. Men det finns säkert också

de som är nöjda med att vara konstnär på deltid, utan att de för den skull är amatörer. En del konstnärer klarar sig sannolikt genom att makan/maken har inkomster som är tillräckliga för familjen. Om detta vet vi emellertid inget.

Det är också stora skillnader i inkomster både mellan olika konstnärskategorier och inom de olika kategorierna. Tillsvidareanställda har av naturliga skäl en ekonomiskt säkrare tillvaro även om lönerna inom konstnärsyrkena i allmänhet inte är särskilt Skillnaden mellan olika

höga. konstnärskalegorier återspeglar också att vissa konstarter är mindre efterfrågade än andra. Skillnaden inom

respektive kategori sammanhänger med det självklara förhållandet att vissa konstnärer är mer

framgångsrika

än andra.

Det finns en betydande arbetslöshet bland vissa

konstnärskategorier, främst begränsad till storstäderna. Den är till del av struktu-

betydande rell karaktär.

l brist på tillförlitliga data blir nedanstående bild av de olika konstnärskategoriernas livsvillkor med nödvändighet impressionistisk.

Bild- och jbrmkonstnärer

Bild- och formkonstnärer är i allmänhet med

egenföretagare, tillfälliga uppdrag. Åtskilliga måste ha s.k. brödjobb vid sidan av för att klara sig. De som huvudsakligen livnär sig på sin konstnärliga verksamhet

är givetvis beroende av försäljningsintäkter. Bidrag är emeller-

och stipendier tid också viktiga. Det finns kanske ca 1000 bild- och formkonstnärer som satsar på att helt eller huvudsakligen livnära sitt konstnärs-

sig på skap.

Bild- och formkonstnärernas verksamhet är ofta mycket kostnadskrävade. Ateljéhyra, investeringar i material och innebär ofta

utrustning skuldsättning.

Marknaden är dock inte så liten. Låt oss. som ett räkneexempel, utgå ifrån den något så när säkra uppgiften (se ovan) att gallerierna årligen säljer för l00 milj.kr., varav konstnärer får högst ca 60, och anta att för-

från till ger minst lika mycket. Därtill säljningen ateljé privatpersoner kommer uppdrag för offentlig utsmyckning, utöver den som köps på gallerier - låt oss gissa ca 50 milj. Försäljningen via SKR och Konstfrämjan-

nästan 200 milj.kr. Hur stor del av detta som komdet ger tillsammans mer konstnärerna till del utöver vad som ovan upptagits är emellertid oklart. Till detta kommer det direkta stödet i form av visningsersättning, vissa stipendier samt utställningsersättning, sammantaget kring 50 milj.

kanske 300-400 milj., i mycket runda tal. Från det- Det ger inkomster på ta måste dras kostnader för arbetsmaterial, resor och inte

ateljéhyra, minst egenavgifter.

Det stora problemet inom branschen är att bara de verkligt framgångsrika konstnärerna kan sätta ett så högt pris på sina verk att det ger ett

netto är betalda. Konstnärerna har rimligt att leva på när alla kostnader också hittills haft små möjligheter att tjäna pengar på upphovsrätten till sina verk, utom i de fall verket är så känt att det blir föremål för omfattande Det är naturligtvis särskilt dystert för de fram-

reproducering.

bild- och formkonstnärerna eftersom deras verk

gångsrika priserna på

i andra och tredjehandsförsäljning. Bild- och ofta stiger oerhört kraftigt formkonst är ju delvis en placerings- och spekulationsmarknad.

Bild- och formkonstnärer har, liksom flertalet andra fria konstnärer, en rad problem på skattesidan - bortsett från egenavgiften. Det gäller t.ex.

som det synes kroniska misstro mot konstnärlig taxeringsnämndernas verksamhet och svårigheten för de utövande konstnärerna att övertyga myndigheterna att deras verksamhet inte är en hobby.

Vad som här är sagt om bild- och formkonstnärer gäller i än högre grad om konsthantverkare. Att döma av en visserligen något osäker enkät om konsthantverkares ekonomi, gjord av en grupp konsthantverkare själva,

inkomster vara extremt låga. Det bekräftas av undersökningsynes deras en som redovisats ovan.

Deras omkostnader är ofta höga. De anger också själva att de är i en sämre situation vad och bidrag från t.ex. konstnärs-

gäller stipendier nämnden.

Författare och andra litterära yrkesutövare

Till denna hör författare, dramatiker och fria kulgrupp översättare, turjournalister. De flesta är egenföretagare, men kombinerar för-

många

fattarskapet med ett annat yrke eller deltidsyrke. Det gäller främst fackboksförfattarna men det är vanligt också bland skönlitterära författare.

De har ofta tillfälliga Ytterst få är fast anställda som “författauppdrag. re” men däremot som journalist eller skribent. Antalet fackanslutna författare och dramatiker 1988 var 2436; FoB 85 var det emellertid enligt 857 som huvudsakligen livnärde verksamhet. Försig av sin konstnärliga fattarnas genomsnittsinkomster 85 låg än bild- och väsentligt högre formkonstnärer.

Också författarnas problem är att deras inkomster upphovsrättsliga (royalty) i allmänhet är för för att leva De har dock lättare blygsamma på. än flera andra fria att konstnärsgrupper bygga upp en dräglig privatekonomi på hyggliga samt en del vid sidan av.

försäljningsframgångar jobb

Omkostnaderna för den konstnärliga verksamheten är förhållandevis låga. De upphovsrättsliga ersättningarna kan flyta in under tid efter

lång

det att verket publicerats.

De samlade royaltyinkomster är som ovan ca 150 till angetts mi1j.kr. svenska författare. uppgår till och där-

Biblioteksersättning ca 64 mi1j.kr.

till kommer etc.: viss stipendiering sammantaget omkring 220 mi1j.kr.

Tonsättare

Tonsättare innefattar dels s.k. seriösa tonsättare, dels s.k. populärauktorer. Kategorigränserna är emellertid De är i allmänhet fria flytande. konstnärer men kan också vara anställda som t.ex. musiker. De seriösa tonsättarna har i allmänhet inkomster från mycket låga upphovsrättsliga sina verk, bland annat beroende relativt Endast ett på låg spelfrekvens. litet antal kvalificerade och erkända tonsättare, kanske 10-20 stycken, kan leva på sin tonsättarverksamhet - ehuru med in-

mycket måttliga

komster. Deras inkomster innefattar då inte bara direkta upphovsrättsliga ersättningar utan också stipendier, etc.

beställningsersättningar

har en bättre situation och en del av dem Populärauktorerna naturligen stora De hävdar emellertid att de ofta har relativt tjänar pengar. själva kontrakt med som gör den största förtjänsten oförmånliga skivbolagen en Det är populärauktorer som drar in

på framgångsrik komposition.

stora till STlM - liksom de populära författarna drar in stora pengar till Genom kommer pengar biblioteksersättningen. utjämningssystemen medlen andra tonsättare och författare till godo.

De allra flesta tonsättare har emellertid också andra inkomster från musiklivet, som musiker, lärare etc.

Omkostnader kan vara för instrument och notskrift. STIM ger höga emellertid service i dessa avseenden.

Musiker, dirigenter och sångare

De flesta är fast anställda men konkurrensen om jobben är betydande. - också sådana - har svårt att få jobb. Unga sångare mycket duktiga Konkurrensen om frilansmarknaden är mycket hård. speltillfällen på Musiker har också att räkna med en omfattande konkurrens från utlanvilket är ett stort inte minst för och solister. De det problem dirigenter med viss orkestrar etc. föredrar utländska aranser, rätt, att arrangörer, vilket i sin tur skulle vara en reflex av Arbetsför-

tister, publiksmaken.

för musiker fungerar inte särskilt tillfredsställande. medlingen

har relativt och ut sina in- Frilansmusiker hög arbetslöshet tvingas dryga med stöd från a-kassa eller medverkan i beredskapsprojekt. Det komster ofta musiker i dansband, m.fl. inkomsterna för dessa gäller jazzmusiker är ofta förhållandevis har ofta många tillfälgrupper låga. Frilansmusiker sannolikt inte sällan med inkomster men svar- Iighetsjobb, blygsamma de seriösa - tillsammans ca 200-300 - har ta. l synnerhet jazzmusikerna svårt att leva på sin konst. De känner sig också föga uppmärksammade av kulturråd och konstnärsnämnd.

Ett för vissa musiker - t.ex. stråkmusiker - är de mycket höga problem för instrument hundratusentals kronor) samt den kostnaderna (flera Tillsammans innebär detta ofta avsevärda mycket långa utbildningstiden. skulder som försämrar deras privatekonomi.

Skådespelare och andra scenkonstnärer

Deras situation påminner i vissa avseenden om musikernas men är i flera avseenden bättre. De flesta är tillsvidareanställda. De som är fria eller arbetar i grupper har i allmänhet ofta sämre privatekonomi än de anställda. Särskilt i Stockholm måste många få stöd från a-kassa och medverka i beredskapsprojekt. Man kan också säga att i Stockholm möjliggör a-kassa och beredskapspengar ett mycket större teaterutbud än vad som kan finansieras normalt, via publikintäkter och statliga/kommunala bidrag. Till skillnad från musikerna har skådespelarna ingen utländsk konkurrens och deras engagemangstider är i allmänhet längre än på musiksidan (även om de krympt). Läget för frilansande producenter, regissörer, scenografer etc. kan vara kärvt men de har i allmänhet möjligheter att försörja sig på sitt yrke.

De fria dansarna och koreograferna har en mycket svår situation, med genomsnittligt mycket låga inkomster. Också erkända koreografer och dansare, med lång yrkeserfarenhet tjänar för lite för att kunna klara sig direkt på sina inkomster. Det sammanhänger naturligtvis med att publiken för fri dans är begränsad. De måste i många fall få stöd från a-kassa och beredskapspengar. Ändå blir deras årsinkomster ofta väsentligt under 100 000 kr. Medverkan i mer populära musicals etc. ger större inkomster men också de är måttliga. Som exempel kan nämnas att en erfaren dansare för sin medverkan i 25 föreställningar i Cats tjänade 24 400 kr.

Ett särskilt problem för dansare är att de måste sluta sin konstnärliga verksamhet vid 40-årså1dern. De fast anställda får pension men de fria dansarna - som dessutom tjänat mycket dåligt med pensionspoäng måste utbilda sig för något annat yrke.

Fotografer, filmare

l de olika undersökningar i det föregående har inte fo-

som presenterats tografer och filmare särredovisats. Underlaget för att uttala sig om situationen för dessa båda konstnärsgrupper är därför synnerligen bristfälligt.

Svenska Fotografernas Förbund har i en skrivelse till utredningen framhållit att vad som sagts om bildkonstnärernas särskilt utsatta situation också Utifrån kunskapen om att ett litet antal foto-

gäller fotograferna. grafer har goda inkomster dras ofta slutsatsen att fotografer har en gynnad situation, vilket förbundet anser vara helt fel. Flertalet fotografer har en mycket situation, särskilt de som arbetar med fri

pressad ekonomisk

Dessa saknar framför allt kanaler att nå ut till sin fotografi. fotografer publik.

Antalet medlemmar i Svenska Fotografernas Förbund var i slutet av 1988 949 st. Det innebär att en enkätundersökning som Fotograficentrum får anses vara förhållandevis representativ. Av de 513

nyligen gjort fotografer som svarat enkäten var drygt hälften frilansare, resten an-

på

ställda eller studerande.

De frilansande fotografernas inkomstförhållanden är synnerligen varierande. En sammanställning av ett urval fotografföretags räkenskaper 1988 visar att rörelseresultatet kan skifta från 3700 kr. till 155300 kr. Alltså ett genomsnitt på drygt 79000 kr. som dessutom är belagt med moms.

Förbundet har beräknat att staten varje år får in 600 milj.kr. i moms på fotografi och frågar sig vad fotograferna får tillbaka.

De fria filmarna har bildat inom KLYS - Oberoen-

en egen organisation de Filmares Förbund (OFF) - med drygt 200 medlemmar 1988. De fria filmarna arbetar med egen utrustning och genomför egna dokumentära dramadokumentär- eller barnfilmsprojekt. OFF bildades 1984 som en avknoppning ur Teaterförbundets filmavdelning. Anledningen var främst regelsystemen för att få produktionsbidrag från filminstitutet och uppdrag från Sveriges Radio. Regelsystemen förutsätter att filmaren är verksam som bolag eller firma. På kort tid bildades en rad bolag.

De fria filmarna får ägna mycken tid åt att skaffa finansiärer. Under produktionstiden lever de i mycket knappa omständigheter. När filmen är färdig, en stor del av intäkterna åt att betala lån och ställa garantier.

går

Filmen ger inkomster under starkt begränsad tid och även om filmarens

då skulle bli jämförelsevis gott, väntar därefter på nytt år med eget netto knappa inkomster medan en ny filmidé realiseras. De fria filmarnas si-

tualion liknar i övrigt fotografernas. Deras marknad är emellertid synnerligcn expansiv.

Principiella överväganden

Kulturpolitikens inriktning

Riktlinjerna för kulturpolitiken som de beslutats vid olika riksmöten är utredningens självklara utgångspunkt. De grundläggande målen är att värna yttrandefriheten för att denna fri-

och skapa reella förutsättningar het skall kunna utnyttjas, främja kulturell och konstnärlig förnyelse, motverka kommersialismens negativa verkningar samt att värna den kulturella identiten. Stöd till konstnärligt skapande är en del av denna politik. Utredningen Konstnärerna i Samhället (SOU.l975:l4) drog upp riktlinjerna. De principiella uttalanden som gjordes där har sedermera bekräftats av en rad riksdagar. Utredningen underströk betydelsen av att främja det fria skapande konstnärliga arbetet. Utredningen framhöll att de främsta möjligheterna att förbättra konstnärernas utkomstmöjligheter ”ligger i att öka förusättningarnzi för att anlita konstnärerna och använda deras verk och andra insatser och därmed tillmötesgå behov hos samhälle och individer. Det gäller såväl konstnärernas traditionella

arbetsuppgifter och arbetsområden som nya. Utredningen framhöll vidare att konstnärerna måste ersättas lviittre än hittills för utnyttjande av deras verk och insatser”. men det kommer emeller-

Jag delar dessa synpunkter tid alltid att även behövas ett direkt stöd under kortare

och längre perioder.

Konstnären - boheme. företagare eller

tillsvidareanställd?

Vår syn på konstnären är fortfarande präglat av den konstssyn som växte fram under 1800-talet. Konstnären stod eller ville stå utanför det borgerliga samhället men var samtidigt beroende av det. Det fria konstnärliga

livet till det disciplinerade arbetsliv som efter hand stod i skarp kontrast dominerade hela den industriella civilisationen. Den professionella konstnären livnärde han samtidigt föraktade eller sig på den borgerlighet stod främmande inför. Konflikten mellan konst och samhälle, ”ande och är också ett viktigt tema i bildkonst, litteratur och teaverklighet därför ter alltsedan av 1800-talet. Publikens fördömanden och motstånd början blev en del av den konstnärliga utvecklingen men präglade också bilden av konstnären och konstnärernas egenuppfattning. Den estetiska modernismen har ständigt sprängt och vidgat de konstnärliga uttrycksmedlen. Den bildade publik som var konstnärens marknad accepterade, gradvis, uttrycksformer och konstnärsskapets utanförstående. nya konstnärliga

Vad som är konst bestämmes av konstnärerna själva och deras bedömare växelspel. Konstnärer har ett naturligt ambioch publik i ett symbiotiskt valent förhållande till den marknad och den efterfrågan som i så hög grad bestämmer vad som konst och som också i så hög grad avgör konstnärernas ekonomiska villkor. För konstnären gäller verkligen att man biter den hand som föder en, och det kan gälla den privata sponden borgerliga teaterpubliken eller kulturbyråkraten. sorn, konstköparen, Konsten måste hela tiden skapa ett avstånd mellan sin egen verksamhet och den marknad som är dess förutsättning.

måste konstnären slå sig fram på marknaden, nå fram till Men samtidigt bli erkänd och tjäna pengar. Den fria konstnären är därmed publiken, även i den meningen att han faktiskt är intresserad av att en företagare tjäna pengar på sin verksamhet.

marknader har förändrats, i takt med samhällets tekniska och

Konstens

sociala har skapat nya möjligheter. Kulturinduomvandling. Nya medier strin vuxit Som vi pekat i har, som vi visat i det föregående, sig stark. på det inledande avsnittet ökar upplevelse- eller fantasikonsumtionen krafkonstkultur. Aldrig förr har så stor tigt. Det gäller också efterfrågan på andel ett eller annat sätt kommit i kontakt med olika av befolkningen på Intresset amatörkultur, ökar och att kulturyttringar. för egenverksamhet, döma vad gäller utbildning finns det många av ungdomens preferenser som helst av allt skulle vilja ägna sig åt skapande verksamhet. ungdomar

Kulturmarknaderna är stora marknader där konst- och populärkulturen ibland in i varandra. Populärkulturen har blivit en del av samhälgriper lever masskullets llVSSlll och symboler. ”l själva hjärtat av vårt samhälle

turen sitt mångskiftande, pulserande liv, undkommer alla

ingen den, tvingas skapa sin mening ur den”, skriver författaren Göran Greider (DN 9 april 1990). Det måste finnas ett nödvändigt gap till vad som lika diffust kallas för seriös kultur eller finkultur,

ett gap som definieras olika i olika tider. Konstnären kämpar hela tiden för

att upprätthålla detta gap men låter sig också påverkas eller till och med utnyttjar

populärkulturens bilder eller språk.

Kulturpolitiken syftar till att förhindra att den seriösa kulturen slukas av populärkulturen eller går under på den hårda marknaden. Politiken syftar såväl till att stimulera och bredda efterfrågan som att ge konstnärerna drägliga arbetsförutsättningar. En viktig utgångspunkt är då att samhället måste stödja sådan konstnärlig verksamhet som för egen kraft skulle ha mycket svårt att överleva marknaden.

på Många konstnärliga uttrycksformer är och kommer att förbli smala. Vi vill inte låta enbart marknaden avgöra vad som skall produceras och vilka konstnärer som skall ha chansen. Kombinationen av marknad Kultureko-

och stöd är nödvändig. nomin måste vara en blandekonomi.

Populärkulturen och finkulturen är delvis beroende av varandra. Artister och institutioner som subventioneras av det allmänna inom finkulturen utnyttjas också av populärkulturen. Omvänt

gäller att populärkulturen kan bidra till finkulturen, genom att ge arbetstillfällen

och vidga marknaden. Populärmusiken bidrar till de seriösa tonsättarnas inkomster. Populärförfattarna stödjer via biblioteksersättningen de författare vars böcker går i små upplagor.

Principen att stödja sådant som annars inte skulle överleva kan inte tilllämpas hur långt som helst. Alla som producerar konst utan publikt eller kritikermässigt gensvar är inte missförstådda genier som kommer att uppskattas av en tacksam eftervärld. Konstnärsstödet kan ses som ett sorts forskningsstöd och man måste och beredd att ta ris-

vara generös ker. Tusen blommor måste få blomma. Likväl måste till sist stödet, såväl till individer som till institutioner, mot andra Det mås-

brytas perspektiv. te ske en Det måste finnas nå-

kvalitetsbedömning, ett kritikerperspektiv. got slags publikgensvar, ett intresse. Och det måste

ske en avvägning mot andra angelägna behov inom kulturområdet.

Det offentliga stödets betydelse växlar på olika marknader. För vissa områden är det allmänna stödet om verksamheten över

helt oundgängligt

huvud taget skall överleva. Det gäller t.ex. opera eller symfoniorkestrar. Också seriös teater eller dans skulle ha mycket svårt att klara sig utan subventioner. På andra områden är det allmänna stödet förvisso viktigt men inte avgörande. Bokmarknaden i Sverige omsätter t.ex. ca 2 miljarder kronor ej inräknade. Författarnas royalties uppgår per år, skolböcker kronor. - främst bitill ca 150 miljoner Det statliga stödet till författarna - till ca 67 milj.kr. och litteraturstödet till blioteksersättningen uppgår närmare Det är en icke oväsentlig inkomst vid sidan av de 36 milj.kr. samlade men inte avgörande för hela skönlitteraturoyaltyinkomsterna rens existens.

Bildkonstmarknaden omsätter kanske 1,5 miljarder per år. Det är emellertid med all säkerhet en liten andel av detta som direkt till konst-

går

närerna. Statens samlade utgifter för direkt stöd till bild- och formkonstnärer till ca 50 milj.kr. Det är viktigt men för den enskilde

uppgår

konstnären är likväl inkomsterna den viktigaste inkomstfrån försäljning källan.

Det att intresset för kultur och är viktigt påminna sig att det allmänna konst i olika former inte bara är en funktion av kulturpolitiken. Andra faktorer en lika roll. Värderingsförändringar och förskjutspelar viktig i livsstil och konsumtion ekoningar låter sig inte styras. Den allmänna nomiska och sociala utvecklingen spelar stor roll.

80-talet har varit ett bra decennium för bildkonsten. Men bildkonstmarknadens kraftiga expansion har inte bara samband med den statliga utan än mer med den allmänna ekonomiska utvecklingkulturpolitiken konstmarknadernas expansion, Skatteregler, den en, de internationella ökande vinstnivån osv.

Det växande musikintreset har säkert av bättre musikundervis-

påverkats

faktorn är naturligtvis framväxten av den jättening men den avgörande lika internationella musikindustrin och de nya medier som möjliggör dess marknadsföring.

De kärva ekonomiska tider som nu skymtar och inte minst kommuneras finansiella kan komma Hushållens allproblem att gå ut över kulturlivet. männa ekonomiska Har vi råd med kulläge har också stor betydelse. tur?” är den utan också barnfamiljer ställer fråga som inte bara politiker faktorerna hör vidare mellan fritid och sig. Till de viktiga avvägningen

arbetstid och hur enskilda, institutioner och företag värderar konstnärligt skapande och kultur.

Om t.ex. företagen skulle tillämpa en 1-procentregel för konstnärlig utsmyckning i sina hus och anläggningar skulle det naturligtvis ha den största betydelse för bild- och formkonst och konsthantverk. Om de stora folkrörelserna satsade aktivt på bildkonst, musik och teaterköp skulle det ha stor genomslagskraft. Kommunerna skulle också kunna ge de vardagsnära offentliga byggnaderna en helt annan estetisk utformning och skapa samhällen där konstnärlig verksamhet och utsmyckning är en del av vardagen.

Det finns också ett mycket direkt samband mellan å ena sidan forskning/utbildning och det konstnärliga livet. Universiteten och högskolorna skulle kunna vara naturliga centra också för konstnärlig verksamhet. De skulle på olika sätt kunna uppmuntra de studerandes egenaktiviteter och också - som sker länder - större

i många andra ge estetisk utbildning plats i undervisningen. Skolan skulle kunna göra mycket mer än nu. Allt detta skulle dels främja det allmänna intresset för konst, dels också ge sysselsättning och stimulans åt aktiva konstnärer.

Även om efterfrågan på konst och kulturella verksamheter har ökat har antalet konstnärer ökat än mer. Det kommer alltid finnas fler människor som vill ägna sig åt konstnärlig verksamhet än vad marknaden kan svälja och det gäller också med ett omfattande offentligt och privat stöd. Det stora intresset bland ungdomar för konstnärlig och skapande verksamhet som dokumenterats i det föregående är på många sätt en positiv företeelse, både för samhället i stort och den enskilde. Men många av de som verkligen vill försörja sig på sin konstnärliga verksamhet måste räkna med att konkurrensen är hård och livsinkomstcn låg.

l det stora hela att konstnärerna - de stora och er-

gäller undantagandes kända namnen - har en svag ställning på marknaderna och särskilt i förhållande till industrins olika entreprenörer: förläggare, producenter, gallerister, kritiker etc. etc. Ersättningen till fria konstnärer är ofta låg. Många konstnärer har som framgår av kapitel 4 mycket låga inkomster. Det är visserligen möjligt att de i verkligheten inte är fullt så låga eftersom en del konstnärlig försäljning uppenbarligen sker på en svart marknad utan uppgifter till skattemyndigheten. Men endast de verkligt fram-

och erkända inkomster utan stöd gångsrika kan leva på sina konstnärliga i en eller annan form.

Konstnärna är i ett underläge för att de är så engagerade i sin konstnär-

och i sitt behov att uttrycka sig att de är beredda att sälliga verksamhet

till priser. Det är svårt för fackliga aktioner att ändra på ja också låga detta förhållande. Detta särskilt de fria konstnärerna, där också in-

gäller

mellan den framgångsrike och den mindre framgångsrike komstgapet blir stort. - år delvis ett annat

mycket Läget vad gäller de konstnärsgrup-

i kollektiv och som är anställda. De har onekligen en per som arbetar ekonomiskt säkrare tillvaro. De kan utöva ett mer sedvanligt fackligt inflytande och reglera sina arbetsförhållanden.

Även med ökade insatser från samhällets sida för att främja efterfrågan

konst och för att underlätta produktionen kommer det alltid behö-

på

vas också ett direkt stöd till konstnärerna. Det gäller unga konstnärer som måste få chansen att etablera sig. Det gäller konstnärer som under några år måste få chansen att hundraprocentigt få arbeta med sitt skapande. Det gäller resor. projekt, ateljéer etc.

Vissa kan göras och denna utredning lägger fram en del

förbättringar

Det är dock realistiskt att räkna med att ett stort förslag i den riktningen. antal fria konstnärer - författare, bild- och formkonstnärer, kompositörer - kommer ha betydande svårigheter att klara sig på sina konstnärliga inkomster. Det kommer också att finnas arbetslösa skådespelare, musiker, mimare och dansare, särskilt i storstäderna. Man måste räkna med att många konstnärer eller personer som vill vara konstnärer för att överleva måste ha andra inkomstkällor vid sidan av den direkta konst-

verksamheten. Angränsande marknader kan också öka bland annärliga

de moderna mediernas expansion och genom en politik som nat genom

söker konstnärernas arbetsmarknad. Det har varit den systematiskt vidga

bakom AMS ansträngningar på detta område grundläggande principen och de kommer att bli viktiga också för framtiden.

5.3¶Utredningens huvudsakliga inriktning

De förslag och idéer som presenteras i detta betänkande bygger på de

som berörts i det föregående och som kan principiella överväganden sammanfattas enligt följande.

l. Jag har lagt stor vikt vid insatser som kan förbättra arbetssituationen för konstnärerna och öka deras arbete.

efterfrågan på konstnärliga

Med nödvändighet måste det röra om relativt insatser sig begränsade som dock kan ha stor betydelse. Det särskilt undergäller på de smala försörjda områdena. Det är därvid några som konstnärskategorier jag särskilt vill fästa uppmärksamheten och dansare samt på: koreografer bild- och formkonstnärer, i synnerhet konsthantverkare och fotografer.

Det betyder, konkret, att betonar av de jag betydelsen sysselsättningsfrämjande insatser som behandlas i nästa kapitel. Arbetsmarknads- och regionalpolitiken är i sammanhanget av stor anser det betydelse. Jag emellertid angeläget att söka minska vissa alltför

konstnärskategoriers

stora beroende av a-kassa och och har därför beredskapsstöd föreslagit såväl ökat produktionsstöd som för att säkra inkomst åtgärder en dräglig för kvalificerade konstnärer (inkomstgarantier). Efterfrågestimulerande insatser är likaså mycket viktiga, t.ex. insatser för ökad konstbildning, kulturinsatser i arbetslivet etc. l fall har den korta många utredningstiden omöjliggjort närmare analyser och av konkreta utformning förslag. Jag har därvid pekat på möjligheter för vidare eller utredning beredning t.ex. av statens kulturråd.

Konstnärernas för sina arbeten är av ersättning betingade marknaden och de avtal som konstnärerna eller förlyckats uppnå med arbetsgivare läggare eller konstköpare. De är baseraupphovsrättsliga ersättningarna de på lagstiftning. är föremål för en särskild ut-

Upphovsrättsliga frågor

redning upphovsrättskommittén - men jag tar likväl upp vissa frågor.

Konstnärernas skatter är av stor i sammanhanget självklart betydelse. Konstnärerna har odiskutabelt vissa speciella som måste skatteproblem undanröjas. Det är också enligt min mening möjligt att göra utan att skapa betänkliga skattcpolitiska prejudikat eller framtvinga regelstörande undantag. Skattepolitiken skall underlätta konstnärernas verksamhet, inte motverka den. Mina förslag i dessa avseenden har redovisats tidigare till regeringen i en skrivelse i december 1989. Vissa av de synpunkter som däri framfördes har tillgodosetts i den som skatteproposition regeringen nyligen överlämnat till riksdagen. Andra förslag som jag framförde i skrivelsen har emellertid inte berörts i den nu aktuella propositionen. De tas därför upp till förnyad presentation.

och föreslår vis- Jag tar också upp konstnärernas bidrag och ersättningar

sa förstärkningar, framför allt vad gäller inkomstgarantier.

i detta sammanhang understryka kommunernas och landstingens Jag vill och stöjda konstnärers verksamstora betydelse vad gäller att underlätta het. Det inte bara satsningar på teater- och musikverkgäller givetvis utan också kommunernas stöd till ateljeer etc. För samhet konstköp, bild- och formkonstnärer skulle t.ex. kommunalt stöd till utställnings-

verksamhet vara av stor betydelse (genom tillhandahållande av kommueller Den kommunala kulturnalt icke vinst-drivande galleri liknande). men berörs ändå mycket litet i detta betänkande politiken är alltså viktig som främst sysslar med statliga åtaganden och lagstiftning.

av kvalitetskraven i den 2. En andra huvudsynpunkt är en betoning allmänna Jag vill i sammanhanget erinra om att Europakulturpolitiken. rådets utvärdering av den svenska kulturpolitiken - som ju i sina huvud-

insatserna - här hade en del drag var starkt uppskattande av de gjorda kritiska Granskarna menade att staten som huvudfinansiär synpunkter. kultur en alltför tystlåten hållning i förhålav åtskillig intog passiv och lande till de konstnärliga prestationerna.

är, menade granskarna, alltför rädda

De statliga kulturbyråkraterna

och ställa hårdare kvalitetsför att lägga sig i konstnärliga bedömningar krav. Kanske är det en överdrift att påstå att kvalitet var tabubelagt om detta ämne vid liv vid men det var inte lätt att hålla meningsutbyten i olika delar av landet, skriver utredarna. Alltför mycket av våra besök och urval är lämnade till konstnärerna själva som förmedlar

granskning

andra konstnärer. Mer av dialog och något större krav beställningar till av vad som åstadkommes av stödpengarna vore rimligt, på redovisning menade utredarna.

bedömning i alla avseenden till men deras Jag vill inte göra utredarnas bekräftas av de analyser och samtal jag haft. Också många h_uvudintryck mot som brist kvalitetskonstnärer är kritiska vad de uppfattar på på krav. avvägningen av bidrag och stöd - både till Samtidigt är naturligtvis Enligt min meinstitutioner och enskilda - en mycket grannlaga fråga. kraven på kvalitet. Det ning bör man emellertid ge en ökad tyngd just åt annat utformning och i får betydelse bland för stipendieprogrammens ett litet eller ett färre antal valet mellan att ge många konstnärer belopp får betydelse bland annat för organisaett mera rejält stöd. Dialogkravet

tionen av författarfonden och konstnärsnämnden. En balans mellan olika krav måste eftersträvas.

3. Den tredje huvudsynpunkten är en stark betoning av det internationella perspektivet på konstlivet och behovet av ett intensivt kulturutbyte. Givande och tagande är självklara förutsättningar för ett levande kulturliv. Skall kulturlivet ha kvalitet måste det kunna jämföras och hävda sig också internationellt - som Svenska alla

ungefär forskning. konstnärer, kategorier, måste ha möjlighet att utbilda sig och exponera sin konst utomlands. Det svenska kulturlivet måste få chansen att förnyas och stimuleras av utländska gästspel och besök.

Detta är självklart på vissa områden. lngen skulle kunna föreställa sig en bokmarknad utan översättningslitteratur. Men på andra områden är det i praktiken inte så självklart med lika systematiskt kulturutbyte med omvärlden.

Europarådets granskare tyckte sig finna en insulär hållning inte minst på bildkonstens område. Man talade till och med om en ”stängd konstnärlig marknad”. Man pekade också på att Sverige som ett öppet land ändå inte lyckas dra till sig det bästa inom europeisk scenkonst. Det finns menade granskarna en viss brist på kontakt med andra länders artister och konstnärliga utbud. Det är också svårt för enskilda konstnärer att finansiera utlandsvistelser för konstnärlig utveckling. Till alla andra finansiella bekymmer kommer en ofta nog synnerligen njugg

hållning

från skattemyndigheterna.

Enligt min mening är det av största betydelse att bryta detta mönster och öppna Sverige mer mot omvärldens kulturella liv. Det är viktigt för den enskilde konstnären likaväl som för det svenska kulturlivets allmänna kvalitet och stimulans. Frigörelsen i Öst- och Centraleuropa samt den fortgående europeiska integrationen är också viktiga argument för ett ökat kulturutbyte. Men perspektivet får inte göra halt vid Europa. Det är också viktigt med kontakter med kulturerna i tredje världen.

Jag vill i detta sammanhang påminna om beslutet av samordningskommittén för FN:s kulturårtionde att göra det mångkulturella samhället till ett svenskt tema under detta ”kulturdecennium. Innebörden har redovisats i kapitel 2. Sverige är ett mångkulturellt samhälle men invandrarnas delaktighet i det svenska kulturlivet är förhållandevis liten. Det gäl-

ler såväl verksamhet som det publika intresset. Jag anser det konstnärlig av största betydelse att på olika sätt söka bryta detta mönster och lägger därför fram särskilda för konstnärer som införslag vad gäller stimulans vandrat till Sverige.

i det redovisat vissa EG-förslag på kulturområdet.

Jag har föregående

Som är EG:s i första hand framgår kulturpolitik i dag vag och inriktas media och vilket givetvis kan få en långsiktig be-

på utbildningsområdet,

för kulturell konsumtion och kommunikation. tydelse

Om konstnärer utan kommer att kunna vara verksamma i gränshinder hela EG eller vidare enhet, innebär detta inte att i en möjlig europeisk bindningen till språk och nation försvinner. Det är dessa djupare ligganför den kulturella mångfald som alla de gränser som är förutsättningen är överens om att Europa måste slå vakt om och som av många anses kultur. En övergripande samordsom själva huvudkriteriet för europeisk kan metod att stimulera ning då te sig som en mycket problematisk kreativitet. Det finns heller några sådana ambitiokonstnärlig knappast ner.

Däremot att den ovan refererade EG-rapporten med sina är det möjligt om bland annat en kulturfond av anseenlig storlek kan komma förslag att förverkligas. Det skulle kunna leda till en mer aktivistisk kulturpolitik inom ra. Oavsett hur det blir med den saken är det gemenskapens att det finns ett starkt svenskt intresse att så långt som möjligt uppenbart delta kulturlivet. Det är av yttersta vikt, både för den i den europeiska enskilde konstnären och för kulturpolitiken i stort och det blir givetvis än mer accentuerat om olika europeiska kulturcentra blir om förslagen

förverkligade.

kommer möjligen konkurrensen mellan de mest l ett integrerat Europa konstnärerna att bli hårdare. Några komframgångsrika på alla områden mer att kunna erövra en bred marknad, men de allra flesta europeisk blir liksom hänvisade till sina resp. regionala kultursäkerligen tidigare kretsar. Differenserna - eller om man ser svart: utslagningsmekanismerna - kommer sannolikt att framträda tydligare på denna större marknad, vilket torde innebära att behovet av stöd till konstnärer som inte har kommersiell ingalunda kommer att minska.

framgång

Vilken betydelse en “harmonisering” av sociallagstiftning och arbetsmarknad kommer att få i EG - och för oss vid en eventuell -

anslutning är i dag svårt att bedöma och det är ju en osäkerhet som gäller för alla samhällssektorer. Men kulturlivet - och konstnärernas situation - är utan tvivel en speciellt känslig sektor som måste i fort-

ägnas uppmärksamhet satta europeiska förhandlingar.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

6.1¶Inledning

Arbetsmarknadsverkets statistik bekräftar den höga arbetslösheten bland konstnärer. Samtidigt noteras att antalet på kulturområdet sysselsatta är väsentligt högre än tidigare. Till bilden hör att statistiken bara redovisar sådan sysselsättning som är mätbar. Det man brukar lyfta fram är den kraftigt ökade efterfrågan under 1980-talet på kontantstöd från de teateranställdas och musikernas arbetslöshetskassor. Flera av de konstnärskategorier som utredningen skall behandla har emellertid en icke mätbar undersysselsättning. Upphovsmännen bland konstnärerna. dvs. författare, bild- och formkonstnärer, koreografer, tonsättare m.fl. har egentligen hur mycket arbete som helst men brukar säga att de i stället är uppdrags/inkomstlösa. De inkomster som går att få räcker inte till för alla som vill vara yrkesmässigt konstnärligt verksamma.

En vanlig förklaring till läget på konstnärernas arbetsmarknad brukar vara att anslagen från stat, landsting och kommun har sjunkit eller urholkats. Så är emellertid inte fallet. Anslagen har, med få undantag, ökat i fasta priser sedan början av 70-talet. Trots betydande insatser både för att främja efterfrågan på konst och öka antalet sysselsättningstillfällen finns det flera individer som vill vara aktiva konstnärer än vad ”markna-

den” efterfrågar.

I det här kapitlet redovisas inledningsvis gällande arbetsmarknadspolitiska insatser, den nya regionalpolitiken, främjandeorganisationerna m.m. Utredningen behandlar därefter vad som kan göras för att främja sysselsättningen. Som påpekats tidigare har hela kulturpolitiken betydelse härvidlag. Vad som här behandlas är med nödvändighet vissa begränsade aspekter, framför allt vad gäller arbets- och regionalpolitiken. Jag vill i

sammanhanget understryka kommunernas och landstingens betydelse vad gäller kulturlivets utveckling och konstnärernas sysselsättning.

Mot den bakgrunden är det angeläget med en samordnad kraftsamling för att stimulera efterfrågan på konstnärlig verksamhet, vidga deltagandet i kulturlivet, öka antalet arbetstillfällen och höja nivån på de disponibla inkomsterna.

insatser

Arbetsmarknadspolitiska

6.2.1 Syften och omfattning

l den tidigare nämnda svenska rapporten till Europarådet beskrivs arbetsmarknadspolitiken på kulturområdet relativt utförligt. Här följer en sammanfattning.

Arbetsmarknadspolitiken i Sverige är väl utvecklad. Grunden utgörs av arbetsförmedlingen. Målet är att snabbt och effektivt förmedla lediga platser så att arbetsgivarna får den arbetskraft de behöver och de arbetssökande sysselsättning som passar deras kvalifikationer och önskemål. Sysselsättningsskapande åtgärder skall användas för att komplettera och påverka efterfrågan. Kontantstöd skall komma i sista hand.

Detta synsätt gäller även kulturarbetsmarknaden som är en del av den totala arbetsmarknaden. En utgångspunkt för arbetsmarknadspolitiska insatser på kulturområdet är att dessa skall komplettera kulturpolitiska

åtgärder.

Arbetsmarknadsverket har ansvaret för de arbetsmarknadspolitiska insatserna och sysselsätter 10000 årsarbetare på central, regional och lokal nivå. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är det centrala organet och detta även inom kulturområdet. Särskilda kulturarbetsförmedlingar finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Örebro. Dessa sysselsätter sammanlagt ca 60 personer.

På grundval av ett riksdagsbeslut 1986 beslutade arbetsmarknadsverket om ett arbetsmarknadspolitiskt program för kulturområdet. Det genomförs i etapper och syftar till att 138

t minska arbetslösheten bland konstnärerna,

-k Öka kulturarbetsförmedlingens service till kunderna,

t anpassa de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för konstnärernas behov.

En kulturarbetsdelegation med representanter för konstnärernas och kulturarbetsgivarnas organisationer samt kulturrådet är knuten till arbetsmarknadsverket. Delegationen anger mål och riktlinjer och fördelar de resurser som står till förfogande.

Kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska insatserna kulturområdet

på

är betydande. Budgetåret 1988/89 uppgick de till 198,4 milj.kr., med följande fördelning:

I löpande priser innebär detta en ökning med 12,2 milj.kr. sedan budgetåret 1987/88 och med 168,5 milj.kr. sedan 1980/81. Enbart kontantstödet har ökat med 98,7 milj.kr. sedan 1980/81.

6.2.2 Platsförmedling

Antalet konstnärer, som efterfrågar kulturarbetsförmedlingens service, har ökat kraftigt sedan 1979/80. Det gäller både individuellt sökande och grupper.

Den dominerande uppgiften vid de fem kulturarbetsförmedlingarna är förmedling av anställningar och uppdrag.

AMS svarar också för förmedlingsverksamheten vid de så kallade centrumbildningarna, till vilka arbetsförmedlare är knutna. Detta förekommer vid 10 Centrumbildningar i landet. Centrumbildningarna är konstnärernas egna organisationer och beskrivs närmare i ett senare avsnitt.

Vid sidan av AMS kulturarbetarförmedling arbetar fyra organisationsförsom med AMS tillstånd mot avgift sammanför arrangörer medlingar med enskilda musiker med eget program - så kalartister, och grupper lad Därutöver finns det tre vinstsyftande förmedprogramförmedling. som bedrivs i enskild regi med tillstånd från AMS. lingar

Dessa och enskilda förmedlingar finansierar

organisationsförmedlingar

baserad på gagesumman av sin verksamhet genom att ta ut provision Ett tak för storlek bestäms av uppdragsgivarna. högsta provisionens AMS.

Det krävs särskilt tillstånd från AMS för att bedriva förmedlingsverksamhet mot AMS kulturarbetsförmedling är kostnadsfri men avgifter avgift. har sedan hösten 1988 ut inom för vissa

tagits programförmedlingen

det kommersiella området. Det gäller t.ex. dansorkestrar, engrupper på tertainers.

Platsförmedlarna vid kulturarbetsförmedlingen har till uppgift att förmedla såväl kortare uppdrag som mer varaktiga arbeten. Programförmedlingen är den mest förekommande typen av förmedling.

Även konstnärer med mer eller mindre fasta anställningar. till exempel vid teatrar och orkestrar, uppdrag vid sidan om det orhar ofta tillfälliga arbetet. De behöver därmed i likhet med dem dinarie förmedlingshjälp, som uppdrag. Konstnärerna kan regelmässigt försörjer sig på tillfälliga arbetssökande och i behov av förmedlingsservice. Det alltså vara ständigt är detta förhållande som kan ha arbetslöshetsstatistiken och

påverkat

med annan motsvarande statistik. gjort att den inte är direkt jämförbar

6.2.3 och beredskapsarbeten m.m. Arbetsmarknadsutbildning

och på kulturområdet Arbetsmarknadsutbildning beredskapsarbeten skall komplettera kulturpolitiska insatser.

perioder av arbetslöst Arbetsmarknadsutbildningen syftar till att under het och och utveckla konstnärernas yr-

undersysselsättning upprätthålla

keskunnande och därmed förutsättningar för försörjning. Utbildskapa är gratis och den som deltar får utbildningsbidrag. Utbildningen ningen kan efter marknadens och individens behov och sträcker sig anpassas

vanligen över 2-20 veckor. Berörda högskolor deltar ofta i uppläggningen och genomförandet av kurserna. Hittills har ett 50-tal olika

kurstyper genomförts.

Sedan 1979 har inemot 3000 kulturarbetare fått arbetsmarknadsutbildning, varav 1 000 under 1987/88. 10 milj.kr. var då avsatt för ändamålet, ett belopp som 1988/89 har ökat till 15 milj.kr. De sceniskt verksamma kulturarbetarna har fått allt längre och allt tätare arbetslöshetsperioder.

t Beredskapsarbeten för konstnärer används för att skapa behov av konstnärernas tjänster eller ”produkter och därmed vidga arbetsmarknaden. För den enskilde konstnären är målet att denna efter genomfört beredskapsarbete skall ha bättre utgångsläge på arbetsmarknaden än tidigare och ökade försörjningsmöjligheter inom sitt yrke. Kulturarbetsförmedlingens uppgift är att stimulera projekt och arbeten som inte skulle komma till stånd, om inte beredskapspengar hade varit tillgängliga. Ett beredskapsarbete sträcker sig i allmänhet över en tidsperiod på sex månader men kan förlängas. Som exempel på beredskapsarbeten kan nämnas:

- arbete som musiker inom

sjukvården,

- av en fast musik- eller med

komplettering teatergrupp ytterligare medarbetare,

- arbete med barn och fritidshem.

i skola, daghem

De nämnda exemplen innebär också en satsning på nya publikgrupper. Inom bild- och formområdet har ett stort antal konstnärliga utsmyckningar kommit till som beredskapsarbeten.

Volymen på beredskapsarbeten inom kultursektorn har under de senaste tio åren ökat kraftigt 1980/81 uppgick de endast till 5 milj. 1987/88 var beloppet 47 milj.kr., vilket motsvarar 500 årsarbeten. 1988/89 uppgick kostnaden för beredskapsarbeten på kulturområdet till 52,4 milj.kr.

Yrkesträning

På initiativ av Teaterförbundet och AMS startades 1987 en försöksverksamhet med yrkesträning Skådespelarna skall få chans

för skådespelare. att underhålla sina färdigheter under tider av arbetslöshet.

Foo/verksamhet

1 Stockholm pågår försök med sak. teaterpoolverksamhet. Skådespelarna är anställda av AMS och placerade i poolen tills de får arbete. Under

sätt aktivt söka arbete. En motsvarande anställningen får de på olika dansarpool förbereds för närvarande.

Kontantstäd vid arbetslöshet

Vid arbetslöshet arbetslöshetsersättning. Sammanlagt utbe-

utgår kontant talades 1988/89 114,7 milj.kr. i kontantstöd till kulturarbetare.

insatser

Regionalpolitiska

6.3.1 1989/90:76 Regionalpolitik inför 90-talet

Proposition

Under senare år har intresset för sambanden mellan kultur och samhälls-

ökat även i Sverige. Detta kommer bl.a. till uttryck i regeutveckling ringens proposition 1989/90:76 Regionalpolitik inför 90-talet.

att delta i fi- Länsstyrelserna bör, enligt propositionen, ges möjligheter

av kultursatsningar med medel ur anslaget för regionala utnansieringen vecklingsinsatser. Kulturinsatser bedöms ha stor betydelse för att skapa

av ett rikt kulturutbud kan regional utveckling bl.a. genom att effekterna

människors val av bostadsort och skapa ett samhällsklimat som

påverka

och tillbakagång. till ett aktivt kulturutkan häva stagnation Tillgången bud i form av t.ex. teater, dans och musik är viktigt för hur den egna orten och regionen uppfattas. Möjligheterna att själva delta i kulturverksamheter eller ett föreningsliv med kulturinriktning är av stor betydelse

för många människor. Den kulturkvaliteter för yttre miljöns är viktiga hur en stad eller ett landskap upplevs.

Kulturfrågorna hör därmed till den infrastruktur som avi vid mening, gör frågor om utveckling och dynamik och som bidrar till att skapa ett samhällsklimat som kan häva stagnation och

tillbakagång.

Regionalpolitiken bör alltmer inriktas på att se till de samlade förutsättningarna för regional utveckling. Därför har det också varit att naturligt vidga möjligheterna att påverka den utvecklingen genom kulturpolitiska insatser.

Enligt propositionen finns det nu skäl att ytterligare bygga ut satsningarna inom kulturområdet för att stärka och regional utveckling regional identitet.

Förutsättningarna för effekter av satsningar inom kulturlivet är gynnsamma, inte minst därför sedan att den statliga kulturpolitiken länge i hög grad varit inriktad ett vitalt kulturliv i hela landet. Stora på att främja ansträngningar har gjorts för att tillsammans med landsting och kommuner bygga upp ett nät av professionellt drivna biblioteater-, musik-, teks- och museiinstitutioner i länen. Stödet till dessa institutioner

uppgår

för närvarande anslås (budgetåret 1989/90) till ca 700 milj.kr. Samtidigt ca 600 milj.kr. till lokal kulturverksamhet, stödet huvudsakligen genom till bildningsförbunden men också från

genom bidragsgivning statens

kulturråd till fria teater-. dans- föroch musikgrupper, till arrangerande eningar, till biografer och distribution av spellilm.

Kulturpolitiken lvygger på att staten erbjuder ökade insatser på den regionala nivån. Den motprestation som fordras och kommuav landsting ner, är att de, i egenskap av huvudmän för de regionala kulturinstitutionerna och för den lokala medverkar i reformarbekulturpolitiken, själva tet med insatser som samordnas att med de statliga. På så sätt garanteras Ökade statsanslag kanaliseras till verksamheter som är väl förankrade hos huvudmännen. Samtidigt kan huvudmännen, att medgenom beredskap verka i ambitionsökningarna, av på ett avgörande sätt styra inriktningen de statliga reformerbjudandena.

Det betyder att de landsting och kommuner, som av bl.a. regionalpolitiska skäl ser motiv för att stärka kulturens ställning i den egna landsdelen,

fördelningen av de har goda förutsättningar att påverka den regionala reforminsatserna. Denna utformning skapar av statliga kulturpolitiska förutom konkreta insatser som riktas direkt till de priokulturpolitiken, riterade motiverade insatser.

regionerna, regionalpolitiskt

l föreslås därför att medlen för regionala utvecklingsinsat-

propositionen

också inom kulturområdct och för ser skall få utnyttjas för projektstöd Detta för dessa medel i samtatt främja kulturturism. bör gälla generellt länen tillkommer också förslaget om liga län men för de tre nordligaste för särskilda infrastrukturåtgärder. Medel ur det gemensamma anslaget om berörda finner det angeläget, kunna detta anslag bör, länsstyrelser för insatser inom kulturområdet. utnyttjas

Centrumbildningar

6.4.1 Allmänt

bildades i slutet av 60-talet centrum- På kulturarbetarnas egna initiativ inom olika konstområden. och uppgifter variebildningar Organisation information och opinionsbildrar men i stort sett ingår arbetsförmedling, centra. Statens kulturråd ger bidrag till ning i uppgifterna för samtliga AMS stödjer verksamheten genom att verksamheten med f.n. 4,1 milj.kr. ha arbetsförmedlare placerade vid

t Konstnärscentrum i Stockholm och Göteborg -k Teatercentrum i Stockholm -k Filmcentrum i Stockholm t Författarcentrum i Stockholm, Göteborg och Umeå i Musikcentrum i Stockholm och Göteborg -k Fotograficentrum i Stockholm.

Med arbetsförmedlaren till lokalhyra och andra omkostnaföljer bidrag Därmed bidrar AMS av nämnda der. i väsentlig grad till finansieringen

centra.

Vid sidan av de AMS-stödda centrumbildningarna finns

i Danscentrum

-k lllustratörscentrum -k invandrarnas kulturcentrum.

Statens kulturråd utreder för närvarande centrumbildningarnas uppgifter, organisation och ekonomi för att få underlag för höstens budgetarbete. Konstnärsutredningen har därför inte att behandla cenanledning trumbildningarnas inre organisation. Däremot kan det finnas anledning att lägga synpunkter på deras övergripande funktion och på gränsdragningen i förhållande till arbetsförmedlingen.

Mot den bakgrunden är det förberedelsearbete som för att bilda

pågår

ett centrum för konst och hantverk av särskilt intresse. har in- Projektet slag som förefaller utvecklingsbara och av långsiktigt intresse.

6.4.2 Centrum för konst och hantverk

Projektgruppen, som förbereder centrum för konst och hantverk, räknar med ett ökat intresse för kultur under 1990-talet bl.a. med till hänsyn den uppmärksamhet kulturverksamhet fått som regional utvecklingsfaktor. l det sammanhanget är konsthantverkare. liksom andra konstnärsgrupper med regional förankring, resurser som inte används i tillräcklig utsträckning.

Enligt projektgruppens förslag skall Centrum för Konst & Hantverk sprida information om och öka intresset för konsthantverk, hantslöjd och verk. Genom att presentera producent för konsument räknar man med att inspirera till större av utövarnas arbeten och resurser. användning Ambitionen är att på sikt bli självbärande.

Centrum för Konst & Hantverk skall i övrigt - sträva efter hög kvalitet och god formgivning i de produkter som erbjuds och hög kvalitet i erbjudna tjänster, - intresset sprida för konsthantverk i landet, - arbeta med

kontaktförmedling, rådgivning, information, seminarier

och andra aktiviteter, - koncentrera verksamheten till Stockholm för att utifrån denna bas arbeta med utvecklingen i övriga landet, - initiera och utveckla samarbetet verksamhet. med angränsande

skall i första hand vara företag, arkitekter, inredningsföre- Målgruppen och konstföreningar. Samvertag, byggherrar, offentliga konstinköpare kan skall med bl.a. konsthantverkskooperativ, hemslöjdskonsuäga rum för Konst & Hantverk skall även finnas till lenter och skolor. Centrum för den intresserade allmänheten.

skall anslutas konsthant- Till den nya centrumbildningen yrkesutövande och hantverkare. Medlemskap i yrkesorganisationerna verkare, slöjdare anslutning. lcke organiserade KIF, KRO, SID, SIR och STOK garanterar kan ansluta Som bas för verksamheyrkesutövare sig via ett kontaktråd. finnas att omfatta ca 3000 yrkesten skall ett register som kan komma utövare.

6.5¶Främjandeorganisationer

har två gemensamma drag:

Främjandeorganisationerna

verksamhet till de mest ovana Syftet, nämligen att föra ut god kulturell kulturkonsumenterna.

dvs. folkrörelserna som i stor utsträckning har just des-

Uppdragsgivarna,

sa kulturovana som medlemmar.

Däremot främjandeorganisationerna åt både vad gäller skiljer sig de tre historia, uppbyggnad och verksamhetsmetoder.

6.5.1 Skådebanan

startade 1910. Efter svåra Den ursprungliga Skådebaneverksamheten 1920-talet överfördes uppgiften som teaterekonomiska kriser redan på m.ll. Från 30-talet har Skådebaarrangör på Riksteatern organisationer. nan haft sin nuvarande inriktning, dvs. främjandeverksamhet - publikrefrämst bland de kulturellt sämre ställda krytering och aktivt publikarbete i samhället. Skådebanan har sin tyngdpunkt regionalt.

inledde sin verksamhet och admi- Riksskådebanan i början av 1970-talet Riksskådebanan har nistrerades i början av Stockholms-Skådebanan. för samverkan mellan fråmjandeorganisationerna, och anger länge agerat

som ett av sina viktigast syften att Konst- och sprida Litteraturfrämjandenas produkter. Riksskådebanan initiativ till en i tog sammanslagning början av 80-talet, men fick då inget gehör hos de övriga organisationernas ledningar. Även i den senaste programförklaringen finns klamycket ra samverkanstankar.

6.5.2 Litteraturfrämjandet

Litteraturfrämjandet räknar sitt ursprung från 1948. Stiftelsen Litteraturfrämjandet skapades 1965 för att ge en fastare för verksamheten. grund Stiftare är ABF, LO, KF, LRF och TCO.

Verksamheten skall enligt stadgarna inriktas svensk litterapå att främja tur och konst genom att utdela pris och stipendier, samt annan sätt

på

främja intresset för litteratur och konst. En viktig är En verksamhetsgren bok För Alla, som bygger på avtal med staten. Administrationen sköts

av Litteraturfrämjandet, som

ger ut 40 titlar per år vilka trycks i 1,5 milj. ex. för ändamålet till närmare 1989/90.

Statsbidraget uppgår 7 milj.kr.

6.5.3 Konstfrämjandet

Konstfrämjandets Riksförbund är en ideell förening med f.n. 19 distrikt och ett 60-tal medlemsorganisationer. Förbundet grundades 1947 av LO, TCO, ABF, TBV, KF, HSB, Våra Gårdar, Folkets Hus, SAF, m.f1.

Målet var och är:

- att verka för ett ökat intresse av och förståelse för bildkonsten, och

- att bildkonsten göra tillgänglig för alla oberoende av sociala, ekonomiska, geografiska eller bildningsmässiga hinder.

Riksförbundet centralt skall vara en administrativ instans för ekolager, nomi, utställningsproduktion, förlagsutgivning, konstklubb, diabildsarkiv 111.111.

Distrikten har i de flesta fall egna utställningslokaler, där de dels kan visa separatutställningar, dels visa Konstfrämjandets utgivning av grafik.

Tonviken i verksamheten dock på att föra ut konsten till männiligger skor ombud arbetsplatser och i bostadsområden, i samlingslogenom på kaler m.m. l samverkan med andra anordnar man ofta föredrag, utställoch andra konstbildande aktiviteter. ningar

instrument är konstklubben, där man kan gå med som en- Ett viktigt skild, organisation eller företag. Konstklubben arrangerar resor, föredrag, m.m. och en rad medlemsförmåner: tidskriften utställningsbesök ger SYNPUNKT, förmånserbjudanden av grafik m.m.

6.6¶Konstföreningars Riksförbund Sveriges

Riksförbund, SKR, är det samlande organet Sveriges Konstföreningars för landets Förbundet bildades 1973 och har 2400 konstföreningar. varav över 1800 är anslutna och omsluter konstföreningar registrerade, över 700000 enskilda medlemmar. SKR har till uppgift att ta till vara intressen samt att arbeta för en seriös utvecklandets konstföreningars av konstföreningarnas verksamhet. ling

För av verksamheten är SKR helt beroende av statsanslag finansiering Distrikten erhåller från förbundet och resoch medlemsavgifter. anslag pektive landsting eller kommun.

6.7 Statens konstråd

konstråd har till att förvärv av konstnärliga ar- Statens uppgift ”genom beten till statens och andra lokaler för statliga myndigheter byggnader för att värden införlivas med samhällsmiljön”. Dessverka konstnärliga informera och enskilda om konst i utom ska rådet myndigheter, företag samhällsmiljön.

På detta sätt uppnås samtidigt att:

- förbättras inom den statliga sektorn, arbetsmiljön - samtidskonsten görs tillgänglig för en större allmänhet, - de konstnärer som är verksamma i landet stöds.

Enprocentregeln

År 1937 när konstrådet inrättades initiativ av ecklesiastikminister Ar-

på

thur Engberg, var att motsvarande målsättningen l % av byggkostnaderna inom den statliga sektorn skulle avsättas till konstnärliga åtgärder. Målet är numera uppnått, vilket innebär att konstrådet f.n. till-

(l989/90)

delas ett förvärvsanslag på drygt 27 milj.kr.

De förvärv av konst som görs kan delas upp i två kategorier:

- den fasta, konsten. Denna byggnadsanknutna beställs för en särskild lokal eller utrymme och ses som en del i en viss mening av byggnaden. Tillkomstförloppet för dessa konstverk löper parallellt med byggnadens färdigställande.

- den lösa. ej byggnadsknutna konsten är oftast av mindre format och

köps på utställningar. Den kan, till skillnad från den fasta, även placeras i förhyrda lokaler.

lnformationscentrum för offentlig konst

Avdelningen lnformationscentrum för offentlig konst inom statens konstråd har till uppgift att informera om konsten - dvs. såi samhällsmiljön väl den statligt ägda konsten som tillkommer inom ramen för konstrådets verksamhet, som den konsten i landet övriga offentliga - till statliga, kommunala och landstingskommunala och enskilda myndigheter, företag personer.

Syftet är att sprida kunskap om den offentliga konstens särskilda problematik vad gäller lämpliga arbetsformer för milbeställaren, konstnadcr, jöanpassning, olika tekniker, allmänhetens mottagande, exempel på utförda offentliga konstverk osv. Däremot det inte .att ingår i uppgiften fungera som konsult när det gäller val av konstnär till enskilda lämplig uppdrag.

Projektet konst där vi bor

KONST DÄR VI BOR har som mål att informera lnformationsprojektet och andra aktiva inom om byggherrar, arkitekter byggnadsproduktionen lånen till konstnärliga insatser vid ny- och omde statliga och bidragen av bostadsområden för att skapa bättre boendemiljöer i Sverige. byggnad

Genom att kunskapen om lånen och bidragen sprids och utnyttjas skapas och för bildkonstnärer av alla intressanta bomiljöer nya arbetstillfällen

kategorier.

startade 1989, men hade föregåtts av diskussioner Projektet i januari KRO och Statens konstråd. Dessa parter bildar mellan AMS, Boverket, som kontinuerligt följer projektets verksamhet. Pengar en samrådsgrupp till av AMS medan Statens konstråd tog ansvaret projektet beviljades samt ställer kontorslokaler som huvudman för projektet upp med gratis En två personer samt 20 halvtidsoch kontorsmaterial. projektledning på anställdes efter samarbetande informatörer, spridda jämt över Sverige, med de kulturarbetsförmedlingarna. lnformatörerna, arbete regionala är aktiva konstnärer inom olika fack - alla med liksom projektledaren, erfarenhet och bra relationer med kulturarbetsfören solid konstnärlig medlingarna och sina fackliga organisationer.

har ända från varit tänkt att sträcka sig över

Projektet planeringsstadiet

två år och arbetet har därför projektledningen och informalagts upp av törerna med utgångspunkt från den tidsramen.

har i stort utformat sina egna arbetsrutiner och De tjugo lnformatörerna till de som finns i metoder. Dessa har anpassats speciella förutsättningar

hur bostadsproduktionen ser ut, om det

den egna regionen, exempelvis eller om bygget har en kommunal el-

är en storstads- landsbygdsregion,

huvudman osv. Informationen sker i de flesta fall genom uppler privat verksamhet. lnformatörerna har etablerat goda förbindelser sökande med länsbostadsnämnderna och genom att Boverket aktivt stödjer prohar informatörernas kontakter med kommunala byggnadsförvaltjektet ningar underlättats.

för 1989 fyra miljoner kronor. Projektet hade en budgetram på drygt från informatörerna och Boverkats statistik visar att det första Uppgifter existens till nya arbeten för ca halvåret av projektets hade gett upphov

30 milj.kr. Ett sextiotal konstnärer är redan kontrakterade för att skissa eller utföra konstverk i bostadsområden. Vid årsskiftet räknade projektledningen med att man fått i gång arbeten för minst 50 milj.kr.

Bostadbyggnadsplanering är en långsam process, därför väntas projektets budskap få sin genomslagskraft tidigast under 1990 med påtagliga resultat för både konstnärer och de boende. Det kan också nämnas att storstadskommunerna började bearbetas på allvar först i mitten av 1989. Under 1990 är det tänkt att informatörerna skall följa upp sina första mer ytliga kontakter med en fördjupad information. Under året kommer flera konstnärliga insatser att bli klara. Det kommer att medföra att informatörerna får referensobjekt att peka på för tveksamma byggare. Projektledningen kommer under året att bl.a. arbeta på hur projektet naturligt skall tas över av andra organisationer för ett fortsatt liv i nya former.

6.8¶Synpunkter och förslag

6.8.1 Arbetsmarknadspolitik

De arbetsmarknadspolitiska insatserna har fått stor betydelse under 80talet. AMS har intagit en generös och innovativ hållning till kulturlivet och uppmuntrat många olika initiativ för att främja efterfrågan på kultur och konstnärer, också utanför de reguljära konstmarknaderna. Beredskapspengar och i viss mån också kontantstödet har delvis blivit en finansieringsform framför allt för fria teater-, dans- och musikgrupper. Beredskapspengar håller i gång verksamheter som annars inte kommit till stånd. Kontantstödet fyller ut de inkomster frilansartisterna kan få från produktioner och tillfälliga uppdrag. Det är ingen överdrift att hävda att AMS-insatserna samt i viss mån även kontantstödet har kommit att bli en del av kulturstödet. Det har delvis blivit ett sätt att finansiera en ökad kulturproduktion och försörja konstnärer som annars måste ägna sig åt annat. Det finns flera konstnärer inom dessa kulturområden än vad det offentliga via sedvanliga kulturbidrag eller publiken via sin efterfrågan är beredd att betala för. Arbetslösheten är också ett uttryck för den deltidsarbetslöshet som inom ”fri scenkonst.

ofrånkomligen uppstår

Men därav följer också att de arbetsmarknadspolitiska insatserna på detta område har en speciell karaktär. De är knappast av i

Övergångsnatur,

avvaktan uppgång av efterfrågan. De är bara delvis

på en konjunkturell inriktade arbetskraften på andra om-

på att söka slussa in den arbetslösa råden. De år starkt koncentrerade till storstäderna, särskilt Stockholm.

Trots insatser både för att främja efterfrågan på konst och Öka

betydande antalet finns det ller individer som vill vara akti-

sysselsättningstillfällen

va konstnärer än vad marknaden efterfrågar.

Det är också att det blir en kollision mellan konstnärernas

ofrånkomligt

ambitioner och krav och de arbetsmarknadspolitiska kraven konstnärliga

t.ex. arbetslöshet som villkor för beredskapsarbete. För den enskilde

på

konstnärern osäkert och nyckfullt. Men både kulturpoli-

ter sig systemet tiskt och från konstnärernas skulle läget vara myck-

egna utgångspunkter

et värre om stödet inte fanns eller vara mer snålt bedömt.

För att trygga kvalificerade fria konstnärers inkomster och möjligheter att arbeta krävs emellertid insatser utanför arbetsmarknadspolitikens ram. l första hand gäller det att stärka produktions- och projektbidrag till fria scenartister, särskilt koreografer och dansare. En utbyggnad av dessa bidrag har skett men är vad gäller just den sistnämnda gruppen ännu föreslår därför en ökning av anslagen till

otillräcklig. Utredningen fria teater-, dans- och musikgrupper med ytterligare 4 milj.kr.

För att ge kvalificerade fria konstnärer drägliga inkomster och göra dem mindre beroende av kontantstöd och beredskapspengar föreslår jag vidare ett väsentligt ökat antal konstnärliga inkomstgarantier (se kapitel 8).

vidare av centrumorganisationerna m.m. (se Jag förordar en förstärkning

Med insatser av detta slag liksom insatser inom ramen för regionedan). nalpolitiken borde det vara möjligt att begränsa de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Vad beträffar beredskapsinsatser m.m. har jag följande synpunkter:

i: Beredskapsarbeten inom kulturområdet bör inriktas på att stödja sådana aktiviteter inom kulturområdet där det finns rimliga chanser att stö-

kan ersättas kulturbidrag eller där en fördet så småningom av reguljära väntad annat sätt kan finansiera verksamheten. Det kan

efterfrågan på

inte vara att man via beredskapspengar år efter år håller i gång

rimligt en kulturverksamhet som inte kan få tillräckligt stöd från annat håll.

t Det är angeläget att AMS fortsätter sin verksamhet att främja konstnärers sysselsättning utanför de reguljära konstmarknaderna av det slag som redovisats ovan. Också sådana insatser bör efter hand sugas upp av respektive sektor som ett reguljärt inslag. Det är också angeläget att AMS fortsättningsvis ger stöd till insatser som avser att främja efterfrågan (t.ex. konst i boendet).

t Omskolnings- och utbildningsverksamhet är viktig. De arbetsmarknadspolitiska myndigheterna bör söka anpassa omskolningen av konstnärer till andra yrken med större hänsyn tagen till deras kompetens och intressen. En särskild viktig fråga är omskolning och stöd till fria dansare som måste sluta sin konstnärliga dansverksamhet kring 40 års ålder.

6.8.2 Regionalpolitiska insatser

Under förutsättning att riksdagen fattar beslut enligt vårens regionalpolitiska proposition öppnas nya möjligheter för sysselsättningsfrämjande åtgärder på kulturområdet. Medlen för regionala utvecklingsinsatser skall få utnyttjas också för projektstöd inom kulturområdet. Detta bör gälla generellt för dessa medel i samtliga län men för de tre nordligaste länen tillkommer förslaget om det gemensamma anslaget för särskilda infrastruktruråtgärder. Anslaget för regionala utvecklingsinsatser föreslås uppgå till 900 milj.kr. budgetåret 1990/91. Det nya anslaget för regionalpolitiska infrastrukturåtgärder är uppfört med 330 milj.kr.

Sannolikt kommer de nya möjligheterna, åtminstone under en övergångstid, att i första hand användas för materiella investeringar på kulturområdet. De innebär därmed en förstärkning och en komplettering av den kulturpolitiska satsningen på kultur i hela landet. Sammantaget borde effekten bli en ökad regional efterfrågan på konstnärlig verksamhet.

För att skapa goda möjligheter till samspel mellan kulturpolitiskt motiverade reformer och regionalpolitiskt motiverade insatser bör regeringen inte ta ställning till enskilda förslag. l stället bör projekten prövas inom ramen för en samverkan mellan kulturpolitiska reformerbjudanden och ambitioner på regional nivå.

Förslagen innebär att en ny situation skapats för såväl den statliga länsförvaltningen som för de centrala kulturinstitutionerna och kulturarbets-

har inträtt arenan. Hittills har den regioförmedlingen. En ny aktör på nala nivån för flertalet varit liktydig med landstingen. l

kulturbyråkrater

fortsättningen bör företrädare för den nya samordnade länsförvaltningen kunna delta i planeringen av regionala kultursatsningar.

För innebär att de tilldelas en ny uppgift som

länsstyrelserna förslaget syftar till att ta med kulturinsatser inom den samlade regionplaneringen. Det är viktigt att detta sker i nära samverkan med de kulturinstitutioner som verkar i länet utrymme för idéer och

och att man ger ett generöst

från konstnärer och fria grupper. Propositionens tankegångar är uppslag för sitt förverkligande helt beroende av ambitionerna hos länsmyndigheter, landsting och kommuner.

En ökad på kultur i hela landet kan också minska trycket

efterfrågan

mot Stockholm och konstnärernas arbetsmarknad. Storstäderna

vidga och särskilt Stockholm kommer visserligen alltid vara något av en magnet arbetande men detta kan delvis motverkas

på konstnärligt personer

som direkt en konstnärlig verksamhet i genom en kulturpolitik främjar hela landet och också ökat konstnärligt utbyte mellan land och storstad.

För konstnärer som bor och arbetar utanför Stockholm ter det sig viktigt att komma i kontakt med och bedömas av Stockholms publik och kritiker; det anses gånger som en förutsättning för framgång på mark-

många

naderna. Detta särskilt bild- och formkonst men i viss utsträck-

gäller

scenisk framställning. Denna uppfattning bidrar i sin tur till ning också koncentrationen av konstnärer i Stockholm.

Statens kulturråd bör få i uppdrag att överväga hur konstnärernas arbetsmarknader i dessa avseenden kan bli rörligare. Centrumbildningarnas verksamhet bör ses i detta perspektiv (se nedan). De statliga ansvarsmuseernas verksamhet liksom nationalscenerna som har ett ansvar för scenkonst i hela landet bör också dras in i detta arbete. Konstnärsutred-

vill i detta erinra om förslaget Kultur i ningen sammanhang i rapporten hela landet om avtal mellan statsmakterna och Operan och Dramaten i här berörda avseenden. l sådana avtal skulle man komma överens om att nationalscenerna ordnade ensembler i

regelmässigt gästspel för regionala Stockholm. Sveriges Radio har vidare ett stort ansvar och måste mer aktivt söka rekrytera konstnärer utanför Stockholm till sina produktioner.

6.8.3 Centrumbildningarna

Kulturrådets av centrumbildningarna är inte slutförd när detta

översyn skrives. Rådets förslag med anledning av översynen kommer emellertid att behandlas i regeringskansliet samtidigt med konstnärsutredningens förslag. Därför kan det vara lämpligt att utredningen i det här samman-

fäster uppmärksamheten centrumbildningarnas roll i ett samhanget på

med sysselsättningsfrämjande åtgärder för konstnärer. lat program

Centrumbildningarna är konstnärernas egna organisationer. Det innebär att staten inte ensidigt kan reglera deras uppgifter och organisation. Den

till som finns ligger i systemet för statsbidrag och möjlighet påverkan den därav följande budgetdialogen. Mot den bakgrunden kan det vara en nackdel att centrumbildningarna i dag i praktiken får statsbidrag från två centrala statliga instanser, nämligen statens kulturråd och arbetsmarknadsverket. Centrumbildningarna kan därmed sägas ha två olika

huvudmän. från AMS är indirekt genom att AMS betastatliga Bidraget lar lön och omkostnader för de förmedlare som är placerade vid vissa av centrumbildningarna. Konstruktionen kan bl.a. få till följd att tyngdpunkten i verksamheten kan komma att ligga på ren förmedlingsverksamhet i alltför Arbets- och ansvarsfördelningen blir därmed

hög grad. oklar mellan kulturarbetsförmedlingen och centrumbildningarna. Enligt konstnärsutredningens uppfattning borde centrumbildningarna få möjlighet att utvecklas till rena branschorganisationer för berörda konstnärsgrupper med ekonomiskt och annat stöd från statens kulturråd. Regionala Centrumbildningar bör därutöver kunna räkna med stöd från regionala instanser. bl.a. den nya länsförvaltningen.

innebär att AMS får möjlighet att koncentrera och vidareut- Förslaget veckla förmedlingsverksamheten inom kulturarbetsförmedlingens ram. Bl.a. för Her

kan det bli fråga om att bygga upp en s.k. poolverksamhet konstnärsgrupper än scenartisterna.

Det har varit svårt att få en uppgift om AMS kostnader för förmedlarna vid centrumbildningarna. Efter samråd med kulturrådets översyn uppskattar vi kostnaderna till ca 2 milj.kr. per budgetår, dvs. ungefär hälften av rådets Den utredningen föreslår av rådets anslag för

bidrag. ökning

till utvecklingsvcrksamhet inom kulturområdet m.m. bör räcka bidrag till en ökning av anslaget till de befintliga centrumbildningarna som gör det möjligt att kompensera dessa för ett ev. bortfall av ekonomiskt stöd

från AMS. l den föreslagna ökningen ingår också stöd till det planerade centrum för konst och hantverk.

Sjävklart skall centrumbildningarna även i fortsättningen samverka med kulturarbetsförmedlingarna men inte i sådan utsträckning att de tar över förmedlingarnas uppgifter. Förstärkta Centrumbildningar bör tvärtom kunna ställa ökade krav på förmedlingsverksamheten.

De nya centrumbildningarna bör främst vara branschorganisationer med uppgift att ge anslutna konstnärer den service de behöver.

invandrarnas kulturcentrum, IKC, intar en särställning. Enligt gällande politik skall invandrade konstnärer inte särbehandlas. De skall successivt få möjligheter att söka samma stöd som svenska konstnärer. Erfarenheten visar emellertid att denna politik är svår att förverkliga. Under en övergångstid behövs det ett särskilt stöd för IKC:s medlemmar.

l sammanhanget vill vi också hänvisa till Svenska Rikskonserters pilotprojekt Musikaktiviteter på flyktingförläggningar, som beskrivits i annat sammanhang. Kulturrådet bör få ökade möjligheter att stödja denna typ av projekt, som rimmar väl med det mångkulturella temat för FN:s kulturårtionde.

6.8.4 Främjandeorganisationer m.m.

För alla konstnärer är det angeläget att nå ut till en publik med sin konst. Ett förstärkt publikarbete måste också ses som ett nödvändigt led i den verksamhet som pågår för att öka sysselsättningen för konstnärer. Inte minst angeläget är det. ur såväl kulturpolitisk som arbetsmarknadspolitsk synvinkel, att nå ut till nya grupper.

Flertalet av de tidigare beskrivna främjandeorganisationerna får sina statsbidrag från anslagsposten Bidrag till organisationer inom bild- och formkonstområdet m.m. under anslaget G 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet. Anslagsposten uppgår i dag till drygt 10 milj.kr. som fördelas bl.a. på följande organisationer:

- Stiftelsen Gerlesborgsskolan, -

Konstfrämjandet, 156

Sveriges konstföreningars riksförbund,

Grafiska sällskapet,

Föreningen för nutida svenskt silver,

Föreningen Svensk Form,

Föreningen Handarbetets vänner,

Konsthantverkskooperativen.

l sin kommentar till anslagsposten i årets budgetproposition tar kulturministern upp förslaget om central föreningsfond för utställningsersättning och nämner att han överlämnat ärendet till konstnärsutredningen. Utredningens principiella syn på förslaget redovisas i kapitlet om upphovsrätt. Enligt vad som där framgår är frågan om ersättning till upphovsmannen för utställning av verk som fortfarande är i dennes ägo uteslutande en fråga mellan utställaren och konstnären/upphovsmannen. Avtal har också träffats mellan staten samt vissa kommuner och konstnärernas organisationer om sådan ersättning. Ersättningen måste erläggas av de utställande organisationerna eller institutionerna. Det kan inte vara rimligt att staten skall stå för andra utställares kostnader.

Det kan däremot finnas skäl att allmänt stärka främjandeorganisationerna på konstområdet, bland annat för att ge dem större resurser att betala utställningsersättningar. Det är vidare angeläget att stödja konsthantverkskooperativen.

Statsbidraget till dessa uppgår för 1989/90 till 483 000 kr. Detta skall fördelas på 16 kooperativ, varav ll ute i landet. l genomsnitt får alltså varje kooperativ ca 30000 kr. Det innebär att var och en av de totalt S08 anslutna konsthantverkarna/företagarna får mindre än en tusenlapp i statsbidrag för sin försäljningsorganisation. Statsbidraget föreslås ökat så att varje kooperativ får ca 100000 kr. för sin verksamhet. Det innebär en ökning med 1,2 milj.kr. En möjlighet som också bör prövas är att söka medel från det regionala utvecklingsanslaget för kooperativen.

Sammantaget föreslår jag - med hänvisning till ovanstående - en ökning av anslaget till främjandeorganisationer mm på 4 milj.kr. (under G 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet). Det ankommer på statens kulturråd att fatta beslut om den exakta fördelningen.

6.8.5 Förstärkt frilansverksamhet ute i landet

Länsmusikreformen har inneburit att frilansproduktionerna ute i landet minskat kraftigt. De medel som anvisas för länsmusiken under anslaget

till musikverksamhet används i första hand för länsmusi- Bidrag regional kens fasta kostnader. I förhandlingar om bidragets storlek för

pågående

1990 hävdar landstingen att det saknas 20 milj.kr. för den fasta verksamheten. De fasta kostnaderna för den nya verksamheten har ökat på ett oförutsett sätt. Lönekostnaderna har stigit kraftigt. Frilansverksamheten har på detta sätt kommit i kläm.

Detta är inte en önskvärd utveckling. Utan att föregripa resultatet av de pågående förhandlingar föreslår utredningen att en del av den av det statliga bidraget - förslagsvis l0 milj.kr. öronmärkes för frilansverksamhet inom länsmusiken. Under förutsättning att landstingen bidrar med li-

bör staten också 5 milj.kr. i reformmedel för ändaka mycket tillskjuta målet.

6.8.6 ”Husartistef”

Vissa har särskilt svårt att få fotfäste arbetsmark-

konstnärskategorier på naden som de ofta har en avgörande betydelse för förnyelse av

samtidigt verksamheten. Dit hör i första hand dirigenter, tonsättare, dramatiker, dramaturger, koreografer, regissörer, och scenografer. Även sångsolister, dansare, konsertpianister och mimartister skulle kunna räknas hit eftersom det normalt inte finns tjänster för dessa kategorier vid de regionala institutionerna.

För att förbättra möjligheterna för unga, oetablerade artister inom nämn-

att nå ut till en ev. marknad bör nya finansieringsvägar da kategorier

föreslår en ny anslagspost under kulturrådets anöppnas. Utredningen

till utvecklingsverksamhet på kulturområdet. Arbetsnamnet slag Bidrag

är Husartister. Benämningen är lånad från den försökspå anslagsposten verksamhet med husdirigenter som pågår med stöd från kulturrådet.

Under konsertsäsongerna 1988/89 och 1989/90 har vi i Sverige för första

haft vad som kallats vid tre symfoniorkestrar och gången husdirigenter en musikteater. De fyra aktuella projekten har möjliggjorts genom fyra

statliga bidrag på vardera 75 000 kr. Med tanke på vad dirigentundervisning normalt kostar är det mycket väl använda pengar.

Bakgrunden är det kända förhållandet att möjligheten att vistas hos en orkester, att få praktik med handledning av en erfaren dirigent, att få eget ansvar och egna uppgifter i en positiv atmosfär är det allra värdefullaste för en dirigent i vardande vid sidan av en väl fungerande övningsorkester vid musikhögskolorna. Utomlands har man länge talat om “assistant conductors. Begreppet återfinns ofta i dirigenters antecedentia, också hos de berömda.

Anslagsposten skulle göra det möjligt för kulturrådet att efter ansökan lämna bidrag till i första hand regionala kulturinstitutioner som är beredda att under en period av två år projektanställa en ung husartist. En rimlig och samtidigt maximal nivå på det årliga bidraget per artist skulle kunna vara fem basbelopp, dvs. i år 5 * 29 700 = 148 500 kr. Förslagsvis skulle 20 utrymmen för sådana husartister kunna inrättas till en kostnad av ca 3 milj.kr.

För att kunna förverkligas behöver förslaget beredas ytterligare av kulturrådet.

6.8.8 Statens konstråd

Sedan den l januari 1989 är statens konstråd huvudman för det framgångsrika tvååriga projektet Konst där vi bor. Övriga deltagare är Boverket, AMS och KRO. Projektet, som nu finansieras av AMS, bör permanentas. Statens konstråd bör få medel och möjligheter att driva liknande projekt i andra sammanhang än det nu aktuella, dvs. en utökad användning av den s.k. bostadslåneregeln. Det kan t.ex. gälla en kampanj för att få de affärsdrivande verken och näringslivet att tillämpa enprocentsregeln i sitt byggande. Affärsverken, inte minst SJ, vägverket och vattenfall är särskilt intressanta. Tunnelbanekonsten visar att konstnärlig utsmyckning mycket väl kan nå framgång i nya miljöer.

Kostnaden för Konst där vi bor uppgick till 4 milj.kr. år 1989 och finansieras tills vidare av AMS. Statens konstråd bör överta finansieringen och få motsvarande projektmedel.

Statens konstråd disponerar också anslaget G 20. Förvärv av konst för statens byggnader. Anslaget är uppfört med drygt 20 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Det är beräknat efter principen l % av de statliga byggkostnaderna, vilket fått till följd att det som regel bara är nybyggen som smyckas. Endast i undantagsfall kan medlen användas för utsmyckning av befintliga eller förhyrda lokaler. Rådet har därför begärt 4 milj.kr. för det ändamålet.

Ett alternativ som konstnärsutredningen föredrar, är att vidga myndigheternas möjligheter att använda förvaltningsanslagen för konstnärlig utsmyckning.

Skatter och

avgifter

7.1 Allmänt

Översynen av de statliga insatserna för att förbättra konstnärernas villkor skall bl.a. innehålla av litterära och

en kartläggning konstnärliga yrkesutövares arbetsförhållanden samt en granskning av de direkta bidrag som staten lämnar till dessa grupper. l detta ingår som en naturlig del en analys av kulturarbetarnas ekonomiska situation. En sådan kan dock inte genomföras utan beaktas av skatte- och avgiftssystemets inverkan på den enskilde konstnärens verksamhet.

l dagsläget beskattas flertalet fria konstnärer som rörelseidkare och berörs därför av ett komplicerat regelsystem vars utformning och tillämpning i hög grad påverkar det ekonomiska utbytet av verksamheten. Vidare kan en lagändring skatteområdet direkt förändra

på verkningarna av kulturpolitiska åtgärder. Som exempel kan nämnas en eventuell framtida beskattning av punktstipcndier. Konstnâirsorganisationerna har också under en följd av år hävdat att skattc- och avgiftsreglerna är illa unpassade till konstnärlig verksamhet.

Mot den bakgrunden är det självklart att skattereformens framtida innehåll får stor betydelse för konstnärerna. En analys av utredningsförslagen visade att dessa skulle medföra en rad negativa konsekvenser för konstnärskollektivet. Utredningarna hade över huvud konst-

taget inte beaktat närens situation. Detta är beklagligt då en grundläggande förändring av skattesystemet innebär en unik chans att komma till rätta med problemen avseende beskattning av konstnärer.

Konstnärsutredningen har i en särskild skrivelse till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet överlämnat synpunkter

på skattefrågorna,

för beaktande i samband med skattereformen. Dessa synpunkter sammanfattas här. Jämförelser med de skattepropositioner som regegörs nyligen avgivit. Vissa kvarstående frågor som ej berörs i proposiringen tionerna behandlas, främst frågorna om ev. beskattning av stipendier samt egenavgifter för konstnärer.

7.2¶Dagsläget

kan utgå från en indel- En beskrivning av dagens konstnärsbeskattning av konstnärerna i två grupper. Den första gruppen består av frilanning t.ex. musiker, och dansare, vars verksamhet kan ses sare, skådespelare som en rad av tillfälliga anställningar. Karaktäristiskt är att deras

lång

kan utövas inom ramen för en fast anställning. Denna grupp yrke också beskattas normalt i inkomstslaget tjänst. Den andra gruppen består av fria t.ex. författare, bildkonstnärer och tonsättare. Dessa yrkesutövare, beskattas i inkomstslaget rörelse.

Gränsen mellan de två kategorierna kan ibland vara svår att dra. Vidare kan samma aktualiseras beträffande vissa en-

gränsdragningsproblematik

skilda inkomster i en verksamhet. En rörelseidkande konstnär kan t.ex. erhålla konstnärsinkomster som enligt skattelagstiftningens systematik alltid måste hänföras till tjänst. Hans verksamhet blir därinkomstslaget med skattemässigt fördelad på två olika inkomstslag.

har också i viss mån olika problem i förhål- De två konstnärsgrupperna lande till innehåll och tillämpning. För frilansarna skattelagstiftningens är det rätten till kostnadsavdrag som står i centrum. För rörelseidkarna ofta mer komplex natur. Det handlar är frågeställningarna av betydligt av socialavgiftsreglerna, möjligheter till inkomstuthär om tillämpningen kostnadsavdrag, uppbördsregler m.m. jämning,

[nom återfinns i dag vissa speciella regler med stor rörelsebeskattningen för konstnärerna. Det regelsystemet är lagen om betydelse viktigaste som ger rörelseidkande upphovsmän möjlighet att upphovsmannakonto inkomster mellan åren. Vidare återfinns i kommunalskattelautjämna bestämmelser om för arbetsrum i gens rörelseregler speciella avdrag hemmet och även en erinran om att resor är ett naturligt led i en konstnärlig och litterär verksamhet.

Det är också viktigt att betona att både frilansande och rörelseidkande konstnärer är mycket atypiska i förhållande till andra löntagare och rörelseidkare. Under senare år har det dock skett en viss anpassning hos skattemyndigheterna. Man accepterar i viss mån att konstnärer inte fullt ut agerar som jämförbara rörelseidkare resp. löntagare. inrättandet av särskilda taxeringsnämnder bl.a. i Stockholmsområdet har lett till en mer konsekvent och rättvis taxering.

Den kritik som konstnärerna i dag riktar mot skattesystemet kan sammanfattas i tre huvudpunkter:

Systematiken i skattesystemet tar inte hänsyn till konstnärernas spe-

ciella verksamhetsvillkor. Detta leder till tillämpningsproblem, ett

komplicerat deklarationsförfarande och ibland till ekonomiska för-

luster. Som exempel kan nämnas att en konstnärs inkomster delas

upp på flera inkomstslag.

Författaren A har under inkomståret dels haft royaltyinkomster dels

fått arvode vid framträdande på bibliotek. Dessutom har han under

två månader varit anställd för att leda ett skrivprojekt vid en skola

(beredskapsarbete för kulturarbetare).

l sin deklaration skall A deklarera sin anställningsinkomst i tjänst

och resten av intäkterna Alla måste förde-

på rörelsebilaga. avdrag las mellan inkomstslagen. Eftersom olika regler gäller för avdragsrätt i tjänst respektive rörelse kan tillämpningsproblem uppkomma. Dessutom måste A i sin rörelsebilaga fördela alla inkomster utifrån socialavgiftsreglerna.

Konstnärer medges inte alltid avdrag för sina driftkostnader. Det

schablonmässiga avdraget för arbetsrum anses otillräckligt. Rese-

kostnader får ej dras av i tillräcklig omfattning. Skattemyndigheter-

na förutsätter felaktigt att uppdragsgivare betalar omkostnader för

frilansare inom teater- och musikområdet.

Ett för högt skatte- och avgiftstryck vid låga inkomstnivåer samt en

mycket svårtillämpad socialavgiftslagstiftning. En rörelseidkande konstnär med en årsinkomst på 75 000 kr. kommer 1990 att betala

46 % av sin inkomst i skatt och socialavgifterl. En löntagare med

samma löneinkomst erlägger endast 29 % i skatt. Att arbetsgivaren också måste erlägga socialavgifter för den anställdes lön påverkar

l Om ej annat anges bygger alla skatteberäkningar på gällande skatteskala för inkomståret 1990. Socialavgifter i form av egenavgifter utgår med 34,19 % och kommunalskatten antas vara 30 %.

direkt den anställdes inkomstnivå. Detta ser arbetsgivaren i inte stället som en del av sina allmänna Löneut-

produktionskostnader.

för anställda knyts normalt till den allmänna prisutveckvecklingen i samhället. Konstnärerna har dock alltid haft en svag inlingen med andra samhällsgrupper. De har komstutveckling i jämförelse vidare haft svårt att värdesäkra sina ersättningar. Än mindre har de

Skatteförmågan hos en

lyckats kompensera sig för socialavgifterna. konstnär med skatteförmågan hos en anställd lågär ofta jämförbar

inkomsttagare.

Skattereformen

7.3.1 Konstnärsutredningens skrivelse

hade som en huvudtes - i den mån man överhuvud Skatteutredningarna och kulturella verksamhetens särspräglataget beaktade den konstnärliga särskilt via skattede problem - att man inte skall främja konstnärerna ”Om man anser en verksamhet vara konstnärligt värdefull kan systemet: de få stöd från samhället annat sätt” (SOU 1989:33 del lll s. 144).

på

låter rationellt. Detta sig sägas och ter sig från tekniska utgångspunkter Den faktiska i stat och kommun låter sig emellertid

anslagsfördelningen

Försämringar av konstnärernas ekointe styras av sådana överväganden. i skattesystemet leder inte autonomiska situation genom förändringar till motsvarande av bidrag eller andra former för stöd. matiskt ökning Den tänkta skulle dessutom, om den realiseraav utredningen principen stick i stäv mot det klara och uttalade kulturpolitiska önskemålet des, gå

så förmåga att

att samhället långt som möjligt skall främja konstnärernas

via sitt eget arbete klara sin försörjning.

en ökad Reformeringen av skattesystemet syftar bl.a. till att åstadkomma enhetlighet. De olika skatteutredningar, som ligger till grund för reforhar undvikit vara men, systematiskt att ta hänsyn till vad man uppfattat skattepolitisk strävan, men särintressen. Det är i och för sig en naturlig skulle, om de ha lett till avsevärda försämringar

förslagen genomförts,

och därmed direkt motverkat den kulturpolitik som för konstnärerna förslaget skulle i vissa avriksdagen fastslagit. Skatteomläggningar enligt för konstnärerna att klara sin försörjning genom inseenden ha försvårat från arbete. Därtill kommer att skatteutredarna inte bekomster eget

handlade vissa i sammanhanget grundläggande problem, som länge uppmärksammats i debatten. Dit hör främst den s.k. egenavgiftens betydelse för de konstnärligt aktiva. Mot den bakgrunden överlämnade konstnärsutredningen i december 1989 en särskild skrivelse till kulturministern om konstnärernas skatter och avgifter.

Konstnärsutredningen avstyrkte därför bl.a. den förordade principen om beskattning av stipendier. Principen synes främst ha motiverats av önskemålet om enhetlighet. Den innebar emellertid en avsevärd av försämring konstnärernas situation. Ett konstnärsstipendium ersätter inte annan arbetsinkomst. Stipendierna innebär inte heller att konstnären avstår från annan beskattningsbar inkomst. i första hand av all- Stipendierna utgår männa medel och de resurser som i övrigt finns för ändamålet är begränsade. Utredningen bedömde det som uteslutet att en stipendiebeskattning helt skulle kunna kompenseras med däremot svarande anslagsökningar. Genomförd på kulturområdet skulle principen alltså innebära en avsevärd försämring för konstnärskollektivet.

Utredningen avrådde också från den omfattningen av mervär-

föreslagna

deskatteplikten, som skulle ha fört in nästan samtliga konstnärskategorier i mervärdeskattesystemet. Om förslaget genomförts skulle det lett till svåra ekonomiska och administrativa för konstnärerna utan att problem staten får ökade intäkter av någon betydelse. bör l den nya lagstiftningen nuvarande undantag för alster av bildkonst finnas kvar. Vidare bör undantag införas för immateriella rättigheter samt tjänster inom det konstnärliga och litterära området.

Förslaget att avskaffa lagen om upphovsmannakonto innebar att konstnärerna skulle ha förlorat sina att utjämna in-

möjligheter upphovsrättsliga

täkter mellan åren. De nya som införs i enskild

reserveringsmöjligheter

näringsverksamhet utgör inget alternativ, då dessa förutsätter eget kapital eller anställda i verksamheten. därför att rätten till Utredningen föreslog avsättning på upphovsmannakonto skall finnas kvar även i framtiden.

Förslaget om höjt vinstkriterium i det nya inkomsslaget näringsverksamhet i kombination med ojämna inkomstförhållanden skulle medföra negativa effekter för ett stort antal konstnärer. Om förslaget genomförts skulle det ha funnits en uppenbar risk för att en konstnär som redovisar underskott åter blir betraktad som hobbyverksam. Utredningen

föreslog

därför att yrkesmässigheten hos en konstnärlig och litterär yrkesutövare

med beaktande inkomstförhållanden är skulle bedömas av att ojämna normalt förekommande i sådan verksamhet.

om förbud mot kvittning av underskott mellan De föreslagna reglerna olika inkomslslag skulle också ha lett till problem för många konstnärer. tar idag inte hänsyn till dessas grup- Systematiken i skattelagstiftningen verksamhetsvillkor. En rörelseidkande konstnär kan därför pers speciella erhålla konstnärsinkomster som måste deklareras i inkomstslaget tjänst. Hans verksamhet blir därför fördelad på två olika inkomstskattemässigt skulle, regler. inte kvittslag. l en underskottsituation enligt föreslagna därför att konstnärer skulle få rätt att ning få ske. Utredningen föreslog hänföra inkomst av tillfällig anställning till inkomstslaget näringsverk- Detta under att anställningsinkomsten kan anses samhet. förutsättning utflöde bedriven konstnärlig och litsom ett naturligt av en yrkesmässigt terär verksamhet.

på ett välkänt problem som Vidare fäste utredningen uppmärksamheten inte beaktats i skatteutredningarna. Det hör samman med Skattemyndigheternas bristande kännedom om konstnärernas arbetssituation. Det medför att konstnärerna vid taxeringen inte beviljas berättigade avdrag omkostnader i den verksamheten. Därför bör i anvisför konstnärliga tjänst föras in en erinran om att frilansverkningarna för inkomstslaget samhet normalt medför kostnader för intäkternas förvärvande. förhöjda För rörelseidkande konstnärer föreslås utvidgade möjligheter till avdrag för arbetsrum och utlandsresor.

Konstnärsutredningen tog till sist upp frågan om konstnärernas egenavför rörelseidkande konstnärer är att degifter. Ett av de stora problemen är hög även vid låga inkomster beroende ras marginalskatt i praktiken i form av Då sambandet mellan på uttaget av socialavgifter egenavgifter. och förmån försvunnit en betydande anavgift i stor utsträckning utgör i realiteten en skatt. Konstnärerna har låg skattedel av egenavgifterna förmåga och har också haft svårt att kompensera sig för egenavgifterna. Det kan därför anses önskvärt att något sätt åstadkomma en lättnad

på

för dessa grupper.

utanför ram i Konstnärsutredningen föreslog en lösning skattesystemets verkande kulturstöd med syfte att minska efform av ett nytt generellt fekterna av konstnärernas arbetsinkomster. Ge-

avgiftsbelastningen på

skulle alla rörelseidkande upphovsmän på kulnom en ny förordning

turområdet ges rätt att söka stöd för sin konstnärliga verksamhet från en ny egenavgiftsfond. l princip skulle det vara fråga om att efter särskild prövning utbetala ett särskilt stöd i förhållande till hur stora egenavgifter den enskilde konstnären erlagt. Ett maximalt stödbelopp borde fastställas. Om detta bestäms till 15000 kr. får en konstnär med en årsinkomst upp till 90000 kr. samma disponibla inkomst som en löntagare med motsvarande lönenivå. Stödet bör vara skattefritt annars försvinner en stor del av dess effekt. Hanteringen av den nya stödordningen kan lämpligen knytas till en befintlig myndighet, t.ex. konstnärsnämnden.

Ett rimligt antagande (baserat på konstnärsorganisationernas medlemstal, inkomstundersökningar m.m.) är att systemet årligen skulle beröra ca 3000 personer. Med de begränsningar som finns i förslaget skulle kostnaden för stödet uppgå till ca 25 milj.kr. per år.

7.3.2 Regeringens skattepropositioner 1989/90: l 10-1 ll

l de nyligen presenterade skattepropositioncrna har regeringen tagit hänsyn till de invändningar som riktades mot de ursprungliga förslagen.

Regeringen föreslå: bl.a. följande:

att upphovsmannakontot bibehålls.

att nuvarande krav för att en verksamhet skall anses som rörelse (näringsverksamhet) kvarstår. Ett högt vinstkriterium kan medföra en ökad risk för att seriös konstnärlig och litterär verksamhet blir bedömd som hobby.

att underskott i konstnärlig och litterär näringsverksamhet, under vissa förutsättningar, får dras av mot inkomst av tjänst.

att undantaget från mervärdeskatteplikt bibehålls vad avser alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller hand dödsbo.

att immateriella rättigheter omfattas av mervärdeskatteplikt. Från skatteplikt undantas dock upplåtelse eller överlåtelse av vissa rättigheter, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, under förutsättning att den som förfogar över verket är upphovsmannen

eller hans dödsbo. omfattar också konstnärers framförande Undantaget av litterära eller konstnärliga verk.

avser att återkomma i stipendiebeskattningsfrågan så snart att regeringen stiftelse- och avlämnat sitt betänkande.

föreningsskattekommittén

innebär innehållet i att konstnärer- Sammanfattningsvis propositionerna nas skattesituation, efter skattereformen, är relativt oförändrad. Ett betydande reformbehov kvarstår och det finns därför anledning att åter behandla av de punkter som togs upp i vår tidigare skrivelse.

några

7.4¶Stipendier

Konstnärer mottar i viss omfattning bidrag från stat och kommun samt från och stiftelser. Till detta kommer förekomsten privata organisationer området. Gemensamt för av belöningar och priser inom det konstnärliga alla dessa intäkter är deras absoluta anknytning till den konstnärliga verksamheten samt deras stora för den enskilde konstnärens betydelse ekonomiska situation. Den här kategorin intäkter är mindre förutsebara än andra i verksamheten. Det finns alltid ett stort osäkerslags intäkter hetsmoment dvs. erhållandet av intäkten av förhållanden utan-

påverkas

för den enskilde konstnärens kontroll.

har ingen anknytning till konstnärsbeskatt- Beskattningen av stipendier Gällande rätt kan sammanfattas följande sätt: Utbildningen i övrigt. på är skattefria 19 § KL. Övriga statliga och privata ningsstipendier enligt understöd. Periodistipendier följer praxis för beskattning av periodiska och därmed om bidraget under minst citet skatteplikt föreligger utgått tre år i följd. Den fasta treårsgränsen har troligen sitt ursprung i praktismen kan också anses som en tillämpning av skatteförka överväganden som under högst två år blir därför mågeprincipen. Punktstipendier utgår skattefria. Denna skattefrihet förutsätter att mottagaren inte är normalt att utföra för att erhålla stipendiet. Vad avskyldig någon motprestation kan man ifrån att sådant krav inser statliga och kommunala bidrag utgå Praxis har dock i samband med privata stite föreligger. prövat frågan Finns det tecken utgör maskerad ersättning för pendier. på att stipendiet eller utfört arbete sker För tävlingspriser och kommande beskattning. att dessa är skattefria under förutkonstnärliga belöningar gäller analogt att mottagaren inte utfört någon prestation i syfte att få priset. sättning

Om en författare lämnar in ett manus till en romanpristävling blir utgående prissumma således beskattad.

En av de viktigaste målsättningarna i skattereformen är att skattskyldiga med samma inkomst skall betala samma skatt. Mot bakgrund av detta kan det förefalla logiskt att inkomstbeskatta och socialavgiftsbelägga alla former av stipendier. Detta antagande bygger dock på helt felaktiga förutsättningar.

Bristande neutralitet i skattesystemet uppkommer om en skattskyldig kan välja mellan att ta ut en skattefri förmån i stället för en fullt beskattad lön. En sänkning av marginalskattesatserna i kombination med en breddad skattebas, dvs. alla förmåner beskattas fullt ut, innebär att förmån och lön blir två likvärdiga alternativ.

Detta resonemang kan dock inte tillämpas på konstnärer och deras stipendier. Ett stipendium ersätter aldrig annan arbetsinkomst. En författare kan inte uppmana sitt förlag att betala en royalty i form av stipendium. l rättspraxis har all anknytning mellan utgivare och mottagare lett till beskattning. Stipendierna innebär inte heller att konstnären avstår från annan beskattningsbar inkomst. Bidraget syftar till att premiera eller på annat sätt belöna en konstnär.

Konstnärsutredningen anser därför tilläggsdirektiven till stiftelse- och föreningsskattekommittén ger felaktiga grundförutsättningar för utredningsarbetet genom att uttala följande:

”l ett skattesystem där man eftersträvar neutralitet är det angeläget att

alla ersättningar som i grund och botten har karaktär av lön också be-

handlas som sådan. En neutral behandling av löneinkomster är också

eftersträvansvärd i socialavgiftshänseende. Kommittén bör därför ock-

så ta ställning till hur och i vilken utsträckning stipendier och liknande bidrag bör avgiftsbeläggas.”

Ett uttalande av detta slag anlägger en snäv skatteteknisk syn på vad som nu är en kulturpolitisk fråga.

Stipendierna utgår i första hand av allmänna medel. Vidare existerar inom stiftelser, fonder, vissa organisationer och företag, medel som är destinerade till konstnärsstipendier, priser och belöningar. Dessa medel har ofta byggts upp under en lång tidsperiod. Resurserna är således begränsade och kan inte plötsligt föröka sig. För bidragsmyndigheterna är

skattefriheten väsentlig då den ger möjlighet att fördela bidragen utan hänsynstagande till mottagarens skattesituation.

Ett genomförande av principen om stipendiebeskattning skulle drastiskt försämra konstnärernas arbetssituation och förändra förutsättningarna för en väl fungerande stödform inom kulturlivet. Detta utan att staten vinner några nya betydande inkomster. Förändringen skulle utan tvekan också medföra krav på kraftigt höjda statliga anslag inom konstnärsområdet.

Konstnärsutredningen anser att nuvarande praxis bör tillämpas även i framtiden. Om lagstiftningen anses nödvändig bör skattefrihet explicit införas i 19 § KL.

7.5 Kostnader i konstnärlig verksamhet

Att driftkostnader i konstnärlig verksamhet ofta orsakar tillämpningsproblem beror på flera faktorer. För det första existerar ofta en direkt anknytning till privatlivet. Som exempel kan nämnas arbetsrum i anslutning till bostad. För det andra saknar ofta Skattemyndigheten kännedom om konstnärernas arbetssituation. Om konstnärerna vid taxeringen inte medges berättigade avdrag leder detta till en betydande merbeskattning av dessa grupper. Hithörande frågor bör ses över

Frilansverksamhet

Allmänt sett är problemen mest besvärande för frilansare t.ex. skådespelare, musiker, dansare, regissörer, koreografer och journalister. Dessa deklarerar sin verksamhet i inkomstslaget tjänst och drabbas därför av taxeringsnämndernas mycket restriktiva syn på avdragsfrågorna. Det finns exempel på frilansande skådespelare som själva tvingats betala betydande belopp för smink, hårvård, telefon, resor och litteratur. Taxeringsnämnden har trots detta nekat avdrag med hänvisning till begreppet privata levnadskostnader. Vidare förutsätts det att verkligt nödvändiga kostnader alltid betalas av uppdragsgivaren. Något som inte förekommer inom frilanssektorn.

Därför bör i anvisningarna till inkomstslaget tjänst införas en erinran om att frilansverksamhet normalt medför förhöjda kostnader för intäkternas förvärvande. Anvisningen kan utformas generellt (för all frilansverksamhet) eller direkt hänvisa till frilansverksamhet inom det konstnärliga området. En sådan erinran i kombination med utbyggda anvisningar från RSV bör leda till att problemen minskar i omfattning. En sådan effekt kunde tydligt spåras när man i kommunalskattelagen införde en påminnelse om att resor kan som ett naturligt led i en konstnärlig och lit-

ingå

terär verksamhet.

För rörelseidkande konstnärer föreligger ett reformbehov avseende två speciella kostnadsavdrag, avdrag för arbetsrum och utlandsresor.

Arbetsrum

1984 infördes rätt till avdrag för arbetsrum i anslutning till

en generell bostad. Denna innebär att avdrag medges antingen för verklig kostnad eller för en schablonkostnad, f.n. 4000 kr. i lägenhet och 2000 kr. i villa. För erhållande av schablonavdrag krävs endast att man arbetat i hemmet minst 800 timmar under beskattningsåret, vilket motsvarar en knapp halvtid. För att få avdrag med verklig kostnad (andel av hyra eller motsvarande) krävs enligt rättspraxis att rummet är helt avskilt från övriga bostaden dvs. att det existerar separat ingång utifrån. För konstnärsateljé medges, enligt praxis, dock avdrag även om egen ingång saknas. Skälet är att det förvaras kemikalier i lokalen som anses förhindra privat nyttjande. Övriga konstnärskategorier t.ex. författare, dramtiker, tonsättare m.fl. erhåller normalt endast schablonavdrag. Detta avdrag motsvarar i lägenhet, räknat en hyresnivå för landet, ett

på genomsnittlig

arbetsrum på 3x3m2.

Dagsläget på bostadsmarknaden innebär att det är omöjligt för konstnä-

tillgång till en separat arrer att välja lägenhet eller hus där det finns betsdel. Att hyra en speciell arbetslokal är ofta för dyrt - särskilt i storstäderna. Ofta krävs också tillgång till arbetslokalen dygnet runt. Dessa fakta innebär att en stor andel konstnärer i dag inte medges avdrag för sina verkliga arbetsrumskostnader. Inom den närmaste framtiden kan vi också påräkna höjda boendekostnader i samhället vilket ytterligare minskar värdet av schablonavdraget. Avdraget har också urholkats då det legat på samma nivå. sedan införandet 1985.

För att enkelt sätt och även för framtiden värdesäkra av-

på ett höja

för arbetsrum i bostaden bör avdragsrätten knytas till basbedragsrätten

Avdrag bör medges med 25 % av basbeloppet i lägenhet (1989: loppet. 6975 kr.) samt 15 % av basbeloppet i villa (1989: 4 185 kr.).

Resor

Att resor led i en konstnärlig och litterär verksamhet slås

är ett naturligt

fast i anvisningarna till inkomstslaget rörelse. Införandet av uttryckligen detta har medfört att konstnärerna idag har lättare att få ige-

stadgande nom för sina resor. Fortfarande uppkommer dock tvister vid fast-

avdrag ställande av avdragens storlek.

l teorin skall för kostnader dvs. kvitton skall fin-

avdrag medges styrkta nas för måltid, telefonsamtal m.m. Många arbetsresor för

varje varje konstnärer dock till delar av världen där verifikationer är ett okänt

går

Att under en resa föra bok över sina utlägg är ofta begrepp. noggrann svårt. Att dokumentera själva resan genom anteckningar, fotografering och kan för den enskilde konstnären förefalla angelägnare än

filmning bokföring.

För att förenkla bör en schablonregel införas i an-

taxeringsförfarandet slutning till den tidigare nämnda anvisningspunkten.

Kostnader för utlandsresor i konstnärlig och litterär verksamhet skall

utöver kostnader för resa och logi, om ej annat yrkas, beräknas

styrkta

till 50 % av det för resmålet gällande statliga utlandstraktamentet.

Genom att en relativt nivå förhindras ock-

medge schablonavdrag på låg så missbruk av den regeln. Samtidigt beaktas inbesparade lev-

föreslagna nadskostnader under resan.

Egenavgifter

Konstnärerna -

och egenavgifterna förslag till ny stödordning

Ett av de stora problemen för rörelseidkande konstnärer är att deras marginalskatt även vid låga inkomstnivåer är hög beroende på uttaget av socialavgifter i form av egenavgifter. Detta förhållande kommer att bestå även efter skattereformens genomförande.

Från statsmakterna har det alltid hävdats att även mås-

låginkomsttagare

te betala avgifter för att erhålla sociala förmåner. skatteut-

l föreliggande redningar fastslås dock att sambandet mellan avgift och förmån har försvunnit. En stor del av utgående avgifter utgör i realiteten en skatt. Av denna orsak kommer i framtiden även pensionärernas förvärvsinkomster att belastas med en andel av de totala socialavgifterna. s.k. löneskatt.

Mot detta ska ställas det faktum att konstnärerna ofta har

mycket låg skatteförmåga. Till skillnad från andra rörelseidkare fortsätter man ofta att driva sin verksamhet även om den är olönsam. Eftersom det ekonomiska utbytet inte utgör något mått på konstnärlig kvalitet är det till och med ett önskvärt beteende. Historiskt sett är det också

lite av en slump att konstnärerna blivit skyldiga sina sociala kostnader.

att själv betala Det är resultatet av att konstnärerna i allmänhet

är svaga avtalsparter och att man i skattesammanhang hänförts till kategorin rörelseidkare.

Med tanke på att de kommande marginalskattesiinkningarna i mycket liten omfattning förbättrar konstnärernas ekonomi kan det anses Önskvärt att åstadkomma en lättnad En konstnär

vad avser socialavgiftsansvaret. borde för en viss inkomst erlägga högst samma skatt som en motsvarande anställd löntagare. Frågan är hur detta ska genomföras.

En lösning är att inom ramen befria konst-

för socialavgiftslagstiftningen närerna som grupp från egenavgifter. Ett annat alternativ är att undanta vissa inkomster från avgifter. Båda metoderna innebär stora

tillämpningssvårigheter och skulle också medföra rättviscdiskussioner i förhållande till andra småföretagare. Skattemyndigheten skulle tvingas bevaka om en person alternativt en inkomst skulle undantas vid avgiftsdebiteringen. Besluten skulle bli föremål för överklagande. Besvärliga

gränsdragningsproblem skulle uppkomma. Andra grupper kan komma att

kräva likartad med hänvisning till kravet på enhetlig bebehandling handling inom skattesystemet.

Därför bör frågan lösas utanför skattesystemets ram genom ett generellt verkande kulturstöd i syfte att undanröja den hårda avgiftsbelastningen inkomster. innebär en väsentlig lindring av på konstnärernas Förslaget uppfattats som orättvis och skaden pålaga som av konstnärskollektivet lig. l praktiken innebär förslaget en maximerad återbetalning av egenav- Detta är en viktig åtgärd också med tanke på att konstnärer ofta gifter. och fortsätter sin konstnärliga verksamhet i hög ålder. har låga pensioner För dessa grupper innebär de nya socialavgiftsreglerna kraftiga försämringar. Vidare kan man se förslaget som ett försök att göra konstnärerna mer självförsörjande. Det nya kulturstödet kan i någon mån få s.k. dynamiska effekter inom kultursektorn.

Stödet föreslås utformat efter följande modell:

en ny förordning upphovsmän rätt att söka Enligt ges alla rörelseidkande stöd för sin konstnärliga verksamhet från den nya egenavgiftsfonden.

l samband med upprättande av sin deklaration lämnar den rörelseidkande konstnären också in en ansökan till fonden. Stödet kan endast utgå till fysisk person som bedriver näringsverksamhet enskilt. Den som driver verksamhet i bolagsform får ej använda stödordningen.

l sin ansökan konstnären totalsumman av inkomster för vilka han anger själv erlägger egenavgifter. Därefter anger han totalsumman av inkomster för vilka stöd kan utgå. De stödberättigade inkomsterna finns uppräknade i fondförordningen. l första hand avses upphovsrättsliga ersättmen även ersättningar som t.ex. författarpenning bör ningar närliggande lämnar konstnären sitt medgivande till att fonden från ingå. l ansökan skattemyndigheterna dels kan begära in deklarationskopia, dels uppgift om totalt debiterade egenavgifter för det aktuella beskattningsåret.

När ansökningen kommit in till fonden registreras den på personnummer. Detta sker i början av april. Under sommaren och hösten genomförs vissa stickprovskontroller dvs. att lämnade uppgifter stämmer överens med ingiven deklaration. l samband med att skattemyndigheterna debiterar för föregående inkomstår, begär fonden ut dessa egenavgifter från myndigheterna. Därefter kan fonden med stöd av den föruppgifter 174

delning som finns angiven i konstnärens ansökan snabbt utbetala aktuellt belopp. För att eliminera effekten av s.k. avsättning för i egenavgifter självdeklarationen (vilket medfört en skattelättnad för konstnären) bör beloppet vara maximerat till 70 % av debiterade den anegenavgifter på del av totalinkomsten till stöd. Ett maximalt som berättigar stödbelopp bör fastställas. Om detta bestäms till 15000 kr. får en konstnär med en årsinkomst upp till 90000 kr. samma inkomst disponibla som en löntagare med motsvarande lönenivå.

Två exempel kan illustrera den enkla teknik som används för att åstadkomma denna effekt:

Bildkonstnären A har sålt tavlor för med 110000 under kr. (brutto) inkomståret. Efter avdrag är hennes nettointäkt före för avsättning egenavgifter 90 000 kr.

l samband med upprättande av självdeklaration i mars, ansöker A om stöd enligt den nya förordningen. Hon anger då i ansökan att hennes inkomster till 100 % består av upphovsmannaintäkter, dvs. ersättning för överlåtelse av konstnärligt verk. Ansökan kommer in till fondmyndigheten, registreras och i december får myndigheten från uppgift skatteverket. A:s till 23 078 kr. A erhåller

påförda egenavgifter uppgår

då stöd med 70 % x 23078 kr.. dock maximerat till 15000 kr.

För A:s del innebär sin skattsedel det att hon i vanlig ordning erhåller med debiterad skatt och egenavgifter i december månad. l början av påföljande år erhåller hon en utbetalning från den med nya fonden 15 000 kr. Detta får till effekt att hennes totala skatt efter avräkning för bidraget uppgår till endast 27 053 kr. En löntagare med 90000 kr. i anställningsinkomst betalar inkomstskatt med 26 400 kr.

Löntagaren och konstnären A har därmed erhållit samma disungefär ponibla belopp.

Författaren B har dels författarverksamhet Han dels konsultuppdrag. har under året erhållit 50000 och 50000 kr. i konsultinkr. i royalties komster. För båda inkomsterna skall han själv erlägga egenavgifter. Hans nettointäkt i rörelsen efter avdrag till 80000 kr.

uppgår

B ansöker och anger i sin ansökan att han

om bidrag till egenavgifter

inkomst samt 50000 kr. i annan in-

haft 50 000 kr. i bidragsberättigad

komst för vilken Vid debitering av

han själv ska erlägga egenavgifter.

kommer B att påföras 20514 kr. Hans fördelningsnyckel

egenavgifter

har av fondmyndigheten fastställts till 50 % dvs. B har rätt till bidrag

för hälften av sina debiterade egenavgifter x 70 %. Bidrag utgår med

7 179 kr.

Effekten är att undanröjs på royaltyinkomsten men

avgiftsbelastningen

kvarstår för konsultinkomsten.

bör vara skattefritt annars försvinner en stor del av dess effekt. Bidraget

av den nya stödordningen kan lämpligen knytas till en be- Hanteringen

t.ex. konstnärsnämnden. Rätten till bidrag skall alltid fintlig myndighet vara beroende av att ansökan inges inom en viss ansökningsperiod.

enkelt att bygga upp och möjligheterna till missbruk Systemet är mycket

till näringsverksamhet och upphovsrättslag har tidiär få. Anknytningen gare prövats i lagstiftningen om upphovsmannakonto. Erfarenhetsmässigt

visar det sig att få gränsdragningsproblem uppkommer. Egenavgiftsfon-

fatta beslut i dessa frågor. dens styrelse bör ha möjlighet att självständigt

Ett rimligt antagande (baserat på konstnärsorganisationernas medlemstal,

m.m.) är att systemet årligen berör ca 3000 perinkomstundersökningar soner. Då rörelseidkande konstnärer (de flesta återfinns inom bildkonst-

låg medelinkomst är det rimligt att anta att närsområdet) har mycket kostnaden för stödet uppgår till ca 25 miljoner per år.

och

Bidrag ersättningar

8.1¶Inledning

Kapitlet inleds med en beskrivning av det statliga stöd som förmedlas av konstnärsnämnden och författarfonden. Därefter gör utredningen en bedömning av de offentliga direkta bidragens betydelse i förhållande till andra former för stöd till konstnärer. Vissa förslag presenteras med syfte att förstärka stödet. Mot bakgrund av de strävanden som pågår att förnya den statliga förvaltningen lägger utredningen också fram vissa synpunkter avseende den nuvarande organisations- och anslagsstrukturen.

8.2 Konstnärsnämnden

8.2.1 Myndighetens uppgift

Konstnärsnämnden inrättades år l976 med uppgift att handha ärenden om bidrag till konstnärer. Den övertog då uppgifter som tidigare hade skötts av konstnärsstipendienämnden, Konstakademien och Musikaliska akademien. Nämnden skall också hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden och tillsammans med styrelsen för Sveriges författarfond avge förslag till regeringen om innehavare av inkomstgaranti för konstnärer.

Genom förändringen 1976 ville statsmakterna skaffa sig bättre överblick över behoven och främja samordningen av stödet till konstnärerna. Förutsättningarna för att uppnå dessa syften skapades genom att grupper av aktiva konstnärer fick i uppgift att fördela de pengar som står till förfogande inom olika konstområden.

12 - LO 0573

8.2.2 Avsikten med konstnärsstödet

och riksdagsbeslut har statsmakterna formulerat l en rad propositioner målen för konstnärsstödet. De kan sammanfattas på följande sätt.

Stödet konstnärer, som dokumenterat arbe-

skall ges till yrkesverksamma

kvalitet. Vid fördelningen skall hänsyn tas också te av god konstnärlig till de sökandes ekonomiska förhållanden. Bidragen och ersättningarna skall vara tillräckligt stora för att ge mottagarna möjlighet att ägna sig åt sin konst. Såväl som mer etablerade konstnärer skall stödjas. Bi-

unga

till konstnärer som är bosatta i olika delar av landet och drag skall utgå som företräder olika stilar och tekniker. Vid fördelningen av

genrer, projektbidrag skall behovet av att utveckla uttryckssätt som lätt kan uppfattas av handikappade uppmärksammas.

8.2.3 Ersättningar och bidrag

De medel som konstnärsnämnden fördelar anvisas under två anslag i sta-

G 4. Visningsersättning åt bild- och formkonstnätens budget, nämligen

till konstnärer. Uppgifterna i det följande är hämtarer och G 5. Bidrag de ur årets budgetproposition (prop. 1989/902100).

och formkonstnärer för att konstnär- Visningsersättningen utgår till bild-

institutioners eller anliga verk i offentliga ägo visas för allmänheten vänds annat allmännyttigt sätt. Medlen tillförs Sveriges bildkonstnärs-

på

fond. i konstnärsnämnden. Anslaget uppgick 1989/90

Dess styrelse ingår till 38 000 000 kr. För 1990/9l föreslås 39 520000 kr.

ur fonden kan till konstnär som är svensk medborgare Ersättning utgå eller vistelseort i Sverige. Ersättningen skall användas till

har sin vanliga ändamål som i första hand till konstnärer

syftar att ge yrkesverksamma ekonomisk trygghet. Styrelsen för fonden har enligt ut-

och arbetsmässig talande av (prop. l98l/82:l00 bil. 12 s. 32) stor fri-

departementschefen

het att bestämma hur fonden skall användas.

till konstnärer innehöll 1989/90 åtta olika an- Anslaget Bidrag budgetåret

Två av dem fördelades av styrelsen för Sveriges författarslagsposter. fond. Konstnärsnämnden fördelade de övriga sex (anslagspostens storlek

inom parentes).

3. Bidrag till bild- och formkonstnärer

(4 923 000 kr.) 4. Bidrag till upphovsmän på musikområdet (2 535000 kr.) 5. Bidrag till scen- och filmkonstnärer samt musiker och

sångare (8 892 000 kr.) 6. Särskilda insatser för upphovsmän på musikområdet samt musiker och sångare (1 097 000 kr.) 7. Särskilda insatser på filmområdet (200 000 kr.) 8. Statistisk undersökning av konstnärers ekonomiska och sociala förhållanden (500 000 kr.).

Anslagen till stöd åt konstnärer har räknats med tre ä

regelmässigt upp fyra procent. Därutöver har konstnärsstödet vid flera tillfällen tillförts

ytterligare medel.

Är 1982 tillkom som senare successivt.

visningsersättningen höjts

Är 1984 till-fördes nämnden för tonsättare och

0,3 milj.kr. koreografer.

År 1988 tillkom för

en ny anslagspost på l milj.kr. upphovsmän pä musikområdet samt för musiker och sångare. Samtidigt tillfördes nämnden 0,3 milj.kr. för att särskilt beakta dansarnas situation.

Är 1989 höjdes anslagsposten Bidrag till bild- och formkonstnärer med 1,4 milj.kr. Därutöver räknades anslagsposten Bidrag till konstnärer

på

ton- och scenområdet upp med 0,65 milj.kr. utöver

priskompensationen.

Sammanfattningsvis har stödet till bild- och formkonstniirer under 80talet höjts med 20 milj.kr. Bidragen till

upphovsmän på musikområdet har under samma tid höjts med till musiker och

ca 0,9 milj.kr., sångare med 0,5 milj.kr. och till scen- och filmkonstnäret med

ca 0,6 milj.kr., allt i nominella belopp.

Under tio år har både antalet sökande och antalet ökat i de

mottagare flesta konstnärskategorier. Det har bl.a. fått till att realvärdet av det

följd genomsnittliga bidragsbeloppet är lägre än för tio år sedan.

8.2.4 Konstnärsnämndcns organisation

Konstnärsnätnnden leds av en styrelse, som ansvarar för verksamheten.

fördelar bidrag och ersättningar till olika konstnärskategori- Fyra organ för Sveriges bildkonstnärsfond och tre arbetsgruper, nämligen styrelsen en för musikområdet, en för musiker och sångare per, upphovsmän på och en för scen- och filmkonstnärer.

Konstnärsnämndens beslutar bl.a. om anslagsframställning och styrelse årsbokslut och av revisionsberättelse. Styrelsen beslutar vidai anledning re i som inte skall av de fyra organen, om den närmare frågor avgöras av ärenden dem emellan, om fördelningen av anslag melfördelningen lan olika såvida den inte fastställts av regeringen, samt i frågor organ, som eller annars av större vikt. är av principiell betydelse

Vid konstnärsnämnden finns ett kansli, som svarar för den löpande verk-

samheten.

Konstnärsnämndens består av 13 ledamöter som utses av regestyrelse Ordföranden och ledamöter är lekmän, dvs. föringen. ytterligare några reträder allmänintresset; de övriga representerar olika konstarter.

för bildkonstnärsfond består av l3 ledamöter. Ordfö- Styrelsen Sveriges vice ordföranden och en ledamot samt suppleanter randen, ytterligare för dessa förordnas ledamöter och suppleanter för av regeringen. Övriga dessa utses av Konstnärernas Riksorganisation (6), Föreningen Sveriges Konsthantverkare och lndustriformgivare (2), Föreningen Svenska Tecknare (l) och Svenska Fotografernas Förbund (l).

Ordförande och ledamöter i de tre arbetsgrupperna förordnas av regeutser inom ordförande. Samtliga ledaringen. Arbetsgrupperna sig vice möter utom ordföranden olika fackliga konstnärsintressen. representerar

för musikomrädet består av nio ledamö- Arbetsgruppen upphovsmän på ter.

för musiker och sångare består av 13 ledamöter. Arbetsgruppen

för scen- och filmkonstnärer består av elva ledamöter. Arbetsgruppen

För av rörande s.k. integrerad konst, dvs. ansökhandläggning frågor som inte direkt kan hänföras till enskilt organs arbetsområningar något de, har det funnits ett för berörda organ gemensamt beredningsutskott.

8.2.5 Granskningsarbetet

Granskningen av ansökningarna från konstnärerna är det viktigaste och mest omfattande i myndighetens verksamhet.

Budgetåret 1988/89 inkom till konstnärsnämnden 1714 ansökningar om bidrag till konstnärer på tona, scen- och filmområdena, vilket var något färre än föregående budgetår.

Samma år inkom 2842 ansökningar om ersättningar och bidrag på bildoch formområdet, jämfört med 3 040 föregående budgetår.

Vart och ett av de fyra organ, som handlägger frågor om ersättningar och bidrag till konstnärer inom sina resp. verksamhetsområden tillsätter erforderliga granskningsgrupper för det förberedande arbetet med granskning av ansökningar.

Bildkonstnärsfondens verksamhet omfattar fem områden, nämligen bildkonst, konsthantverk, teckning/illustration, fotografi och arkitektur. Fondstyrelsen är indelad i nio granskningsgrupper.

Fondstyrelsen har också en särskild granskning av arbetsprover. Denna har de senaste två åren ägt rum i förhyrda lokaler i Hammarbyskolan. Verksamhetsåret 1988/89 har 750 konstnärer anmodats inlämna arbetsprover, varav 391 målare, grafiker och skulptörer, 58 textilkonstnärer, 131 keramiker och övriga konsthantverkare, 16 tecknare och illustratörer samt 154 fotografer. Granskningen omfattade ca 1500 originalverk (måleri, grafik, skulptur och textil) samt ca 3 000 diabilder och fotografier.

8.2.6 Bidragsfördelning

Konstnärsnämndens fördelning av bidrag och ersättningar budgetåret 1988/89 framgår av följande sammanställningar:

Ton- och scenområdena

Antal bidrag Utdelat belopp

4 544 000 243 konstnärsbidrag

för resa 1 784 500 140 konstnärsbidrag

895 000 10 projektbidrag

40 000 4 pensionsbidrag

45 500 7 tillfälliga bidrag

Summa 7 309 000

Av 1714 sökande har alltså 397 (23 %) erhållit någon form av bidrag,

Härtill kommer 25 femåriga konstde tillfälliga bidragen ej medriiknade.

och som beslutats under tidigare år. närsbidrag 78 pensionsbidrag

storlek varierar, beroende de ändamål för vilka de sökts. Bidragens på

har med 53000 kr. och 62000 kr., pensionsbidra- Femårsbidragen utgått gen med 10000 kr.

Bild- och formområdet

grundersättningar

632 arbetsbidrag 18 980 000 471 500 54 resebidrag 48 2 722 000

projektbidrag

19 190 000

pensionsbidrag

bidrag 75 000 13 tillfälliga för i utlandet 430 100 64 bidrag utställning

Summa 30 218 000

Totalt har 3216 betalats ut. Av dem är 1 951 såersättningar och bidrag dana som beslutats, nämligen 1578 individuella visningsersätttidigare tills 117 (utgick detta år för sista

ningar (utgår vidare), grundersättningar

och 256 (utgår tills vidare).

gången) pensionsbidrag

Under året beslöt fondstyrelsen dela ut 735 bidrag, vilket motsvarar 26 % av de 2842 ansökningarna (häri ingår inte individuell visningsersättning, tillfälliga bidrag eller bidrag till utställning i utlandet).

Individuell visningsersättning har utgått med 3000 kr., arbetsbidragen med 20 000, 30 000 och 40000 kr. samt pensionsbidragen med 10000 kr. Storleken av övriga bidrag varierar.

8.2.7 lnkomstgarantier

Enligt för0rdningen(1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan inkomstgaranti beviljas konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Beslut om innehavare av inkomstgaranti fattas av regeringen efter gemensamt förslag av konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter yttrande av dessa organ.

lnkomstgaranti kan per år uppgå till högst fem gånger basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde vid kalenderårets ingång. Det för kalenderåret 1990 fastställda basbeloppet är 29 700 kr. Garantins maximibelopp för år 1990 uppgår därför till 148 500 kr. Detta minimibelopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp med 75 % av årsinkomsten i övrigt.

Regeringen har för budgetåret 1989/90 fastställt antalet inkomstgarantier till 138. Härav avser nio garantirum personer som innehaft tidsbegränsade lärartjänster inom högre utbildning och ett garantirum professor Pontus Hultén.

Till konstnärsnämnden har under detta budgetår inkommit 15 framställningar med förslag till innehavare av inkomstgaranti, avseende 13 olika konstnärer. Konstnärsnämnden har tillsammans med styrelsen för Sveriges författarfond avgivit tio förslag till nya innehavare av inkomstgaranti för konstnärer. Regeringen har beslutat i enlighet med förslagen.

Författarfonden

8.3.1 Allmän översikt

Den statliga biblioteksersättningen har, som framgår av sammanställningen nedan, nått en betydande nivå.

1988/89 Utgift 55 188 000 1989/90 Anslag 62 054 000 1990/91 Förslag (kan ej anges)

författarfond bildades år 1955 med ändamål att ta emot och ad- Sveriges ministrera den så kallade biblioteksersättningen, om vilken riksdagen fattat beslut året dessförinnan. Biblioteksersättningen utgår av statsmedel till författare. översättare och bokillustratörer (tecknare och fotografer) för folk- och skolbibliotekens utnyttjande av deras verk.

”Fonden består alltså av de medel som riksdagen årligen anslår i bi-

huvuduppgift är att förmedla ersättblioteksersättning. Fondstyrelsens

till - dels direkt i relation till utnyttjandet, dels i ningen upphovsmännen andra former om Sveriges författar-

som anges i förordningen (1962:652) fond.

har också fått statsmakternas uppdrag att fördela vissa Fondstyrelsen andra statliga anslag, nämligen

t till konstnärer dels den del som skall gå till förfat-

av anslaget Bidrag

översättare och dels den del som skall gå till

tare, kulturjournalister,

dramatiker och översättare av dramatik;

-k de nordiska resestipendierna till författare.

Författarfondens också som remissinstans i frågor som

styrelse fungerar faller inom fondens ansvarsområde eller har samband med detta.

8.3.2 Författarfondens styrelse och administration

Författarfondens verksamhet leds av en styrelse, bestående av ordförande och 113 ledamöter. Ordföranden och tre ledamöter utses av regeringen. Åtta ledamöter utses av Sveriges Författarförbund, medan Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografernas Förbund utser vardera en ledamot. 14 suppleanter utses på motsvarande sätt; de har rätt att delta i överläggningarna. Upphovsmannaorganisationerna har således majoritet i styrelsen.

Styrelsen utser inom sig vice ordförande och tillsätter inom sig två arbetsutskott, beredningsutskottet och bidragsutskottet. Beredningsutskottet förbereder styrelsens behandling av alla ärenden; det har också behörighet att besluta i vissa brådskande ärenden. Bidragsutskottets uppgift är att självständigt handlägga frågor om tillfälliga bidrag.

Enligt bestämmelserna i förordningen om författarfonden utser styrelsen även ett utskott, som på styrelsens vägnar beslutar om fördelningen av de bidrag till dramatiker som utgår ur anslaget Bidrag till konstnärer.

Majoriteten av dramatikerutskottets medlemmar utses utanför fondstyrelsen efter förslag av Sveriges Dramatikerförbund.

Till fondstyrelsen är knutet ett kansli, vars chef tillika är styrelsens sekreterare.

Kostnaderna för verksamheten tas av fondmedel. De utgör ca sju procent av fondens totala utgifter.

Dramatikerutskottet har särskild sekreterare. Kostnaderna för utskottets verksamhet tas av det särskilda anslaget för Bidrag till dramatiker.

8.3.3 Verksamhetens huvuddrag

Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek är en anslagspostgunder anslaget Vlll F 7. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. l övrigt utgår från detta anslag ersättning åt författare och ersättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och i taltidningar samt medel för nordiska författar-

stipendier och nordiskt författarsamarbete. De två sistnämnda anslagsposterna har t.o.m. budgetåret 1988/89 anvisats under anslaget Bilateralt nordiskt kultursamarbete m.m. (Vlll H 5.). Talboksersättningen samt medlen för nordiskt författarsamarbete fördelas av Sveriges Författarförbund, medan styrelsen för Sveriges författarfond fördelar de nordiska författarstipendierna.

Biblioteksersättningen infördes genom beslut av 1954 års riksdag, varvid medel anvisades för ”beredande av ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Ersättningen gavs i proposition (1954: 133) två motiv: den skulle dels ge skälig gottgörelse för det samhälliga utnyttjande av författarnas verk som biblioteksutlåningen innebar, dels medföra en viss förbättring av författarnas ekonomiska betingelser vilken framstod som angelägen.

Redan från början konstruerades biblioteksersättningen som ett visst Öretal per boklån, vilket skulle avsättas till en fond, benämnd Sveriges författarfond, med en styrelse vars majoritet utses av upphovsmannaorganisationen.

Ersättning utgår för utlåning genom folk- och skolbibliotek av upphovsrättsligt skyddade litterära verk i original och litterära verk i skyddad svensk översättning. Ersättning utgår endast i de fall verkets resp. översättningens upphovsman. eller, om verket resp. översättningen har två eller flera upphovsmän, någon av dessa är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Ersättning utgår även för verk som ingår i bibliotekens referenssamlingar.

Från biblioteksersättningsanslaget överförs årligen till Sveriges författarfond medel bestämda av biblioteksutnyttjandets omfattning och av vissa multiplar för biblioteksersättningen. Innevarande budgetår uppgår multiplarna i fråga om originalverk till 63 öre för hemlån och till 252 öre för referensexemplar samt i fråga om översatt verk till 31,5 öre för hemlån och till 126 öre för referensexemplar.

Regeringen förväntas inom kort godkänna förhandlingsuppgörelsen med författarna om biblioteksersättningens storlek under de närmaste två budgetåren. Under förutsättning av godkännande kommer ersättningen att höjas med 6 öre, från 63 till 69 öre, fr.o.m. den 1 juli 1990. En ytterligare höjning är avtalad fr.o.m. den 1 juli 1991. Då höjs ersättningen med 186

ytterligare 8 öre, dvs. från 69 till 77 öre. Om inga väsentliga förändringar inträffar i skulle detta innebära att den totala biblio-

biblioteksutlåningen

teksersättningen kommer att uppgå till 67,4 milj.kr. under budgetåret 1990/91 och till 75,2 milj.kr. under 1991/92.

Av fondens medel utbetalas individuell ersättning, s.k. författarpenning

till sådana upphovsmän till litterära verk i origioch översättarpenning, nal resp. översättare av litterära verk till svenska, vilka antingen är svenska medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Författarpenningen med 38 öre av multipeln för hemlån och med 152 öre av

utgår

för referensexemplar av litterära verk i original. Översättarmultipeln penningen utgår med 19 öre av multipeln för hemlån och med 76 öre av

av till svenska översatta verk. 1 förekommultipeln för referensexemplar mande fall samordnas den till en och samma upphovsman utgående författar- och översättarpenningen. För upphovsmän med höga utlåningssiffror gäller vissa avtrappningar av författar- och översättarpenningen, varvid den första avtrappningsgränsen går vid 38000 kr. Författar- och översättarpenning understigande 760 kr. utbetalas ej.

Sedan författar- betalats, används återstoden

och översättarpenningarna av fondens medel - till ar-

- med avdrag för administrationskostnaderna

och andra ändamål, som berör litterär verkbetsstipendier, pensioner samhet. Av tillgängliga medel under budgetåret 1988/89, 54 milj.kr., användes omkring 19,5 milj.kr. till garanterad författarpenning, 16,8 milj. kr. till pensioner, stipendier och bidrag, samt 4,2 milj.kr. till administration.

Återstoden av fonden, den s.k. fria delen, används efter styrelsens bestämmande till pensioner, understöd, stipendier samt bidrag till särskilda ändamål som berör litterär verksamhet. Även administrationskostnaderna betalas ur fondens fria del.

lnom ramen för författarfondens verksamhet har utvecklats ett trygghets-

för de litterära l systemet ingår som väsentliga led system yrkesutövarna.

långtidsåtaganden av tre slag:

- som är avsatta

Femåriga arbetsstipendier att ge främst yngre författare, översättare och bokillustratörer under de viktiga ”ut-

en grundtrygghet bildningsären, då inkomsterna i övrigt ofta är små;

- - i förekommande fall i form av

Författar- och översättarpenningar garanterade författarpenningar - som ger de etablerade” litterära yrkesutövarna en skälig grundinkomst av biblioteksersättningen;

- Pensioner som - i avvaktan på att de fria kulturarbetarna mer allmänt erhåller ATP med -

rimliga belopp ger de ej längre yrkesverksamma samt efterlevande till litterära yrkesutövare en ekonomisk grundtrygghet.

Styrelsen kan bestämma att författarpenning/översättarpenning till viss upphovsman skall utgå med högre belopp än vad som följer av reglerna för beräkning av sådan ersättning. Sålunda fastställd författarpenning/ översättarpenning har av styrelsen givits beteckningen garanterad författarpenning. Beloppet för den garanterade författarpenningen var för år 1989/90 80000 kr.: antalet innehavare uppgår till 234.

För närvarande omfattar författarfondens trygghetssystem ca 80 femårsstipendiater, 225 innehavare av garanterad författarpenning samt ca 190 pensionärer. Av de omkring 4500 mottagarna av statistiskt beräknade författar- och översättarpenningar erhåller ett hundratal personer ersättningar med belopp överstigande 38 000 kr.

Som komplement till trygghetssystemet, för vilket omkring 75 procent av fondens medel tas i anspråk, utdelas också tvååriga och ettåriga arbetsstipendier, resestipendier samt tillfälliga bidrag. Kostnaden för dessa stipendier/bidrag av punktkaraktär utgör ca ll procent av fondens utgifter.

Vidare utgår ur fonden bidrag till de fackliga upphovsmannaorganisationer som är representerade i fondstyrelsen. För detta ändamål används knappt 6 procent av fondens medel.

Kostnaderna för administrationen tas från fondmedlen. Administrationskostnaderna uppgår för närvarande till 8 procent av fondens totala utgifter.

Andra bidrag och stipendier som fördelas av författarfondens styrelse

Bidrag till konstnärer

Författarfondens styrelse handhar fördelningen av de bidrag ur statsan-

Bidrag till konstnärer, vilka är avsedda för författare, översättare slaget och kulturjournalister.

Antalet bidrag samt bidragens belopp bestäms av styrelsen.

Styrelsen har beslutat att konstnärsbidragen skall utgå för högst två år i följd.

Författarfondens styrelse ansvarar också för fördelningen av bidrag till dramatiker ur statsanslaget Bidrag till konstnärer.

Nordiska författarstipendier

Fyra stipendier utdelas årligen till svenska författare för vistelse i Danmark, Finland, lsland resp. Norge. Stipendierna, som utgår ur ett särskilt statsanslag. är avsedda att ge tillfälle till kontakt med nordiska författarkollegier. Motsvarande stipendier finns i de andra nordiska länderna.

8.3.5 Biblioteksutnyttjandets utveckling

Storleken av den totala biblioteksersättning, som för varje år skall tillföras författarfonden, bestäms dels av ersättningens öretal (multiplar), dels av omfattningen av utlåningen och antalet referensexemplar i folk- och skolbibliotek.

De senaste 10 årens utveckling av den ersättningsgrundande biblioteksut-

låningen framgår av följande tabell (tusental lån):

i Merutlå- Utlåning i Samman- Förändring från Utlåning folkbiblio- i skolbiblio- föregående år

ning” lagd ersätttek enl. folkbibl. tek nings- SCB:s sta- uppsökan- grundande

absoluta tal procent tistikl) de verk- utlåning

samhet?)

22 600 101 494 264 - 0,3

78 894

79 303

77146 28 000 105146 + 1043 + 1,0

8 000 22 000 104 802 - 344 - 0,3

74 802

74 815 8 552 22 500 105 867 + 1 065 + 1,0

73 423 ll 200 18 600 103 223 - 2 644 - 2,5

folkbibliotekens här de preliminära siffror som 1) För utlåning anges SCB rapporterar till författarfonden och som ligger till grund för

årligen

beslut till fonden. Dessa siffror avviker regeringens om medelstilldelning

från de slutgiltiga uppgifter som senare publiceras av SCB. i regel något

folkbiblioteksstatistik räknas varje i uppsökande verksamhet 2) l SCB:s utlämnad som l lån. Fr.o.m. utlåningsåret 1986 har SCB tagit

volym fram särskilda om hur böcker som folkbiblioteken läm-

uppgifter många nar ut i sådan uppsökande verksamhet där den faktiska utlånin en inte

Med stöd av regeringsbeslut erhåller författarfonden ör varje registreras. utlämnad bok ersättning motsvarande ytterligare två lån.

8.4 och förslag

överväganden

8.4.1 Allmänt

Det statliga stödet till konstnärer kan närmast jämföras med det statliga

stödet till Den icke ändamålsbestämda fria forskningen är en

forskning.

kulturfunktion vars inte att fastställa men som de allra

avkastning går

flesta del i ett gott samhälle. Så här heter det i re-

anser vara en omistlig

forskningsproposition: l vår strävan mot ett geringens nyligen avgivna

samhälle, måste det därför finnas plats för humanistisk forskmänskligt

ning och konstnärlig utveckling med en vid tolkning av dessa begrepp. Humanioras och de konstnärliga verksamheternas kritiska funktion är oundgänglig för ett samhälle som strävar efter att ge alla människor rätt till ett värdigt liv. (prop. 1989/9090). Detsamma kan sägas om konsten och konstnärerna.

Om det allmänna stödet till konstnärlig verksamhet och dess institutioner - teatrar, orkestrar, litteratur etc. - kan liknas vid statens finansiering av forskningens basorganisation vid universitet och högskolor kan författarfondens och konstnärsnämndens stöd till konstnärerna närmast jämföras med forskningsråden och deras stöd till forskare i form av forskartjänster och projektpengar. Jämförelse med humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådet ligger nära till hands. Anslaget till detta

forskningsråd uppgår till 152 milj.kr.

lnom forskningen är det också självklart att samhället stödjer blivande forskare: den sammanlagda studiefinansieringen för doktorander uppgår till 410 miljlkr.

Staten är onekligen generösare vad gäller forskare: en forskartjänst på sex år - med -

mycket blygsam undervisningsbörda ger en årsinkomst på ca 200-220 000 kr. och projektbidragen handlar ofta om flera hundratusentals kronor, också inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området med förhållandevis begränsade maskin- och laboratoriekostnader. Om en forskare gör en analys av en konstnär avlönas det av samhället med flera hundratusen kronor per år medan konstnären själv i allmänhet får nöja sig med betydligt blygsammare och osäkrare ersättning. Ändå torde det onekligen vara så att den estetiska verksamheten är en förutsättning för den estetiska forskningen. inte tvärtom.

Om vi önskar främja kvalificerad konstnärlig verksamhet krävs ett rejält samhällsstöd. Det räcker inte med att främja efterfrågan och konstnärlig produktion. Samhället borde inta samma generösa hållning till konstnärliga verksamheter som till forskningen. Det betyder inte att alla som vill ha stöd kan få det - lika lite som när det gäller forskare. Kvalitetskraven är viktiga. Dc konstnärliga stödformerna måste vara utformade så att de tillgodoses. Men stödet måste också vara utformat så att de som har visat att de har förmåga också skall kunna ägna sig åt sin verksamhet, också under tider då de upphovsrättsliga inkomsterna är små. Precis som fors-

Samhället - finansiären - mäste vakare måste de ha rätt att misslyckas. ra berett att ta risker.

konstnärsutredningens uppfattning bör bidragen framför allt ha Enligt följande inriktning och syften:

bör underlätta för unga ännu icke etablerade konstnärer att vk Bidragen komma i med sin konstnärliga verksamhet och vinna tillträde till

gång

marknaderna.

i: Genom och resebidrag etc. kan bidragen ge möjlighet för

projekt konstnärer att satsa på nya konstnärliga verksamheter, skaffa sig erfarenheter och kunskaper samt bidra till ett nödvändigt internationellt kulturutbyte.

i Genom under år kan konstnärer få chansen att

rejäla bidrag några helt koncentrera sitt konstnärliga arbete. Det kan också i bästa fall

sig på

för konstnären att senare i livet få tillräckliga upphovsgöra det möjligt rättsliga inkomster för sin försörjning.

t Genom inkomstgarantin skapas förutsättningar för erkända och kvalificerade konstnärer att ägna sig åt sin konstnärliga verksamhet. Garantin

att klara försörjningen också de år då den konstnärliga gör det möjligt inspirationen tryter eller då det av andra skäl är svårt att livnära sig på verksamheten. Garantin kan ha särskilt stor betydelse för kvalificerade fria konstnärer som i dag har mycket stora försörjningsproblem.

i måste också kunna fylla vissa sociala syften bland an-

Bidragssystemet nat vad gäller pensioner.

8.4.2 Flera inkomstgarantier m.m.

Det är uppenbart att det krävs en kraftig ökning av de statliga insatserna för konstnärliga och ersättningar om de ens till närmelsevis skall

bidrag kunna tillgodose de krav som ovan angivits.

min uppfattning är det mest angelägna i nuvarande läge att ge- Enligt nomföra en kraftig ökning av antalet inkomstgarantier. Garantierna ger konstnärer en visserligen låg men dock inkomsttrygghet. Det kan inte

vara rimligt att erkända konstnärer efter åratal av konstnärligt arbete måste få stöd från a-kassa eller socialbidrag för att överleva eller att de för sin försörjning är beroende av sin make eller maka. Ökningen bör främst utnyttjas för att ge sådana garantier till kvalificerade dansare, koreografer, mimare, tonsättare, solister, jazzmusiker, fotografer, bild- och formkonstnärer och konsthantverkare. Utredningen föreslår en ökning med 149 garantier, utöver den ökning riksdagen förordat för 1991/92, vilket gör ett sammanlagt antal på 300 garantier. Kostnaden för de nya 149 garantierna kan uppskattas till ca 15 milj.kr. Jag har då räknat med att kostnaden per garantirum blir högre ju fler garantier som ges, eftersom man kan räkna med att åtskilliga av de konstnärer som då kommer ifråga har mycket låga inkomster och därför kan beräknas utnyttja en betydande del av garantin.

Med en kraftig utvidgning av antalet garantirum är det naturligt att man öppnar en möjlighet för kvalificerade konstnärer att ansöka om garantier. Man bör också överväga om icke besluten om garantier bör tas av en reorganiserad konstnärsnämnd (se nedan) i stället för som nu regeringen. En sådan förändring skulle ligga i linje med de allmänna strävandena att decentralisera beslut inom statsförvaltningen.

Utöver utökning av antalet inkomstgarantier är en allmän höjning av bidraget till konstnärer av alla kategorier liksom en höjning av visningsersättningen naturlig och angelägen. Den kan lämpligen ske i flera steg under den närmaste treårsperioden. Av särskild betydelse är därvid att man i större utsträckning uppmärksammar ”smala konstnärskategorier: tonsättare, jazzmusiker, dansare och koreografer, fotografer och konsthantverkare. l ett första steg bör anslaget Bidrag till konstnärer höjas med 4 milj.kr. med särskild inriktning på dessa grupper. Det är vidare angeläget att fortlöpande förstärka konstnärsnämndens stöd till internationellt utbyte. Anslaget har nyligen höjts till 1,5 milj.kr. vilket emellertid måste anses vara en blygsam summa i förhållande till det stora behovet. Jag föreslår en uppräkning till 2,5 milj.kr.

Syftet med den föreslagna utökningen av antalet inkomstgarantier är att ge en ekonomisk trygghet för kvalificerade fria konstnärer. Det ligger i sakens natur att tilldelningen av garantier lämpligen sker stegvis men med ett rejält första steg. Uppbyggnaden bör kunna ske under en treårsperiod.

Bidragsstruktur

Liksom och forskarna har statsmakterna traditiovad gäller forskningen nellt sökt det direkta statliga inflytandet över bidragsgivningen begränsa och gett konstnärena själva en betydelsefull för att inte säga avgörande roll. Enligt konstnärsutredningen är det en riktig princip. De detaljerade besluten utformning liksom självfallet besluten i de om bidragssystemens enskilda ärenden bör fattas inflytande för av organ med ett betydande konstnärerna Det kan emellertid inte lägga hinder i vägen för själva. statsmakterna som bör vara vägledande för biatt slå fast vissa principer De medel som anslås av riksdagen är en del av den statlidragssystemen. och det är då naturligt att man också fastställer sådaga kulturpolitiken Detta även biblioteks- och visningsersättning som na riktlinjer. gäller är utformade med referenser till upphovsrätten men som likvisserligen väl också till kulturlivet. Statsmakterna måste också är offentliga anslag här kunna även om fördelningen sker med stort lägga fast vissa riktlinjer inflytande av konstnärerna själva.

att de resurser som står till buds används på ett effek- Det är angeläget tivt och kvalitetsmedvetet sätt. l valet mellan att utnyttja medlen i form av ett begränsat stöd till många eller mer rejäla stöd till ett färre antal det senare. Författarfondens bidragssystem är i det stora vill jag förorda hela utformat i enlighet med dessa principer. Vad gäller bidragssystem under konstnärsnämndens ansvarsområde som ovan påpekats en gäller variation. rekommendebetydande Enligt min mening bör statsmakterna ra konstnärsnämnden att den särskilda individuella visningsersättningen som till 2012 konstnärer på 3000 kr. bör slopas. Ett så blygsamt

utgår

- som dessutom är beskattat, också med egenavgifter - har ingen belopp betydelse för mottagarnas ekonomiska situation. De 6 milj. som bidraget kostar skulle i stället t.ex. kunna för 100 stipendier på 60000 utnyttjas kr. En sådan reform bör vara en förutsättning för en fortsatt ökning av

visningsersättningen.

Också inom områden bör de övriga bidragen samtliga arbetsgruppers av konstnärsnämnden och arbetsgrupperna i samma syfte. prövas

8.4.4 Organisationsfrågor

Enligt konstnärsutredningens mening bör man överväga om den nuvarande myndighetsorganisationen i alla delar stämmer med

de riktlinjer som nyligen av riksdagen antagits för styrningen av statliga myndigheter. Enligt beslutet med anledning av verksledningspropositionen skall riksdagens styrning gälla verksamhetens inrikning och huvudprinciper. Myndigheterna bör ges en större frihet vid verksamhetens utövande.

Ledningsfunktionen i forskningsråden och de små nämndmyndigheterna skiljer sig från andra myndigheter genom att deras beslutsfunktion i huvudsak eller till väsentlig Det är

del gäller rena verkställighetsärenden. också det kollektiva beslutsorganet eller dess ordförande som bär ansvaret regeringen. För gäller dessutom att ledamöter-

inför_ forskningsråden

na inte enbart utses av regeringen.

Gemensamt för verksamheten inom kultursektorn är att den bör bedrivas under stor frihet. Kultursektorns myndigheter har i vissa fall uppgifter som skiljer dem från förvaltningen i övrigt. Det kan finnas skäl att ge styrelserna i sådana myndigheter en mer framskjuten roll än i förvaltningen i övrigt. Beslut om styrelsens uppgifter bör därför fattas utifrån förhållandena kring den enskilda institutionens uppgifter och roll. Även inom kulturområdet bör dock givetvis gälla att ansvarsfördelningen mellan myndighetschef och styrelse skall vara tydlig.

Konstnärsnämnden har mot denna bakgrund en något speciell karaktär. Styrelsen har ett begränsat mandat i de bidragsfrågor som behandlas av styrelsen för bildkonstnärsfonden och de tre arbetsgrupperna. Samtidigt har styrelsen utvidgade uppgifter genom att ha beslutsbefogenheter i en rad frågor som enligt verksförordningen normalt brukar ligga myn-

på

digheternas chef, också vad gäller kulturmyndigheter. Myndigheternas styrelser och de olika arbetsgrupperna är helt dominerade av representanter för de olika konstnärliga fackliga intressena.

För närvarande fungerar konstnärsnämnden och författarfonden

knappast som myndigheter i den meningen att de på statsmakternas uppdrag hanterar förhandlingar med konstnärsorganisationerna, genomför utredningar etc. Utbildningsdepartementet får i praktiken ta på sig vad som egentligen borde vara myndighetsuppgifter. Många också mycket små ärenden inom konstnärsfonden- och författarfondens verksamhetsområ-

den pressas uppåt till regeringsnivå. Riksdag och regering måste Lex. ge konstnärsnämnden ett särskilt anslag för att nämnden skall kunna genomföra en analys av konstnärernas ekonomiska och sociala villkor.

Enligt utredningens mening bör man i högre grad än hittills betona författarfondens och konstnärsnämndens ställning av myndigheter på kulturområdet och med myndigheters uppgifter och ansvarstagande.

Det saknas egentliga skäl att ha två styrelser inom detta område, en författarfond och en konstnärsfond. Problemen inom respektive verksamhetsområde är likartade.

Enligt min mening borde man i stället överväga en organisation där författarfonden och konstnärsnämnden slås samman till ett organ, låt oss kalla det för konstnärsnämnden. Det bör i sin tur ha ett antal beredningsgrupper (motsvarande) för de olika konstnärskategorierna. Riksdagens beslut bör omfatta dels författarersättning och visningsersättning som är direkt styrd till respektive område, dels ett klumpanslag för övrig verksamhet som nämndens styrelse själv fördelar på olika konstnärsområden. Styrelsens roll bör fastställas i enlighet med de regler som råder enligt den antagna verksförordningen. Verksamheten bör ledas av en myndighetschef. Styrelserna bör ges en något mer markerad representation av allmänna intressen som icke är partsbundna. Styrelsen bör själv utse ledamöterna i de olika beredningsgrupperna.

En sådan ordning skulle avlasta riksdag/regering och departementet en del detaljbeslut. Nämnden skulle med en sådan konstruktion utöver sina nuvarande arbetsuppgifter kunna vara en dialog- och förhandlingspartner. Det skulle göra det onödigt att som nu sker av regeringen specificera anslagen till olika konstnärsgrupper och olika verksamheter.

Myndigheten skulle också kunna utföra utrednings- och analysuppgifter inom sina verksamhetsområden.

En naturlig följd av en sådan ordning vore att kostnaderna för myndigheternas administration liksom vad gäller forskningsråden fastställes av regeringen. Det bör vara så tilltaget att det räcker också till myndigheternas utredningsverksamhet, m.m. Författarersättning, visningsersättning, stipendiepengar etc. skall gå oavkortat till konstnärer och inte betala administrationen. 196

En nydaning av detta slag skulle renodla rollerna inom detta

känsliga område på ett tydligt sätt. Statsmakterna skulle emellertid vara fria precis som vad gäller t.ex. forskningen - att fastställa vissa principiella riktlinjer enligt ovan samt fästa uppmärksamheten på eftersatta behov etc. Nämnden och dess chef skulle ansvara med

för dialogen konstnärsorganisationerna.

Jag är medveten om att en av detta

förändring slag kräver en djupare prövning än vad som varit möjligt med hänsyn till den tid som stått till konstnärsutredningens förfogande. En sådan prövning

ter sig emellertid angelägen.

Upphovsrätt

Inledning

l deluppdraget att kartlägga arbetsvillkoren för de konstnärliga och litterära yrkesutövarna ingår bl.a. att studera utvecklingen av de upphovsrättsliga ersättningarna. Av direktiven framgår vidare att konstnärsutredningen i den mån berörs bör samråda med

upphovsrättsliga frågor upp-

hovsrättsutredningen (Ju 1976:02). Därtill kommer att utredningen genom särskild skrivelse från 1989-09-14 även regeringen fått frågan om central föreningsfond för till.

utställningersättning att ta ställning

De upphovsrättsliga ersättningarna har kommit att få en växande betydelse för de konstnärer som arbetar Mot den baksom fria yrkesutövare. grunden behandlar i detta av de

konstnärsutredningen kapitel några

upphovsrättsliga frågor som i dag är föremål för överväganden i olika instanser. Dit hör bl.a.

-

Konstavgift/Droit de suite

-

Utställningsersättning

- Upphovsrättslig avgift på tomkassetter.

Närmast följer emellertid en redogörelse för den rättsliga grunden för de ersättningar som utgår. Den delen av kapitlet bygger i allt väsentligt på material som ställt till

upphovsrättsutredningen förfogande. Framhållas

bör att inom kort upphovsrättsutredningen kommer att lägga fram ett betänkande som kan leda till att dagsläget delvis förändras.

9.2 Gällande rätt

författare, kompositörer och Bestämmelser om den rätt som tillkommer till litterära bildkonstnärer m.fl. finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt

verk URL). Till URL ansluter sig

och konstnärliga (upphovsrättslagen,

om rätt till fotografisk bild (fotografilagen, FotoL).

lagen (1960:730)

URL grundtanken att rättsordningen bör skydda det litterära bygger på har därför utskapandet i alla dess utrycksformer. Reglerna och andliga en principiell ensamrätt att förfoga formats så att de ger upphovsmännen och dessutom och personliga över sina verk ett skydd för deras ideella intressen. har dock hänsyn tagits till behovet att göra vissa in- Samtidigt i vissa fall av praktiska skäl och i andra skränkningar i upphovsrätten, kulturella och andra samhälleliga intressen. fall för att tillgodose

innefattar till ett verk bl.a. en uteslutan- Enligt 2 §§ URL upphovsrätten att förfoga över verket genom att göra det de rätt för upphovsmannen för allmänheten att bjuda ut det till försäljning, uthyrtillgängligt genom annan till allmänheten eller visa det utlåning eller spridning ning eller

offentligt.

inskränkt genom olika Som nyss antytts är denna ensamrätt till spridning Beträffande litterära och musikaliska verk finns bestämbestämmelser. Bestämmelserna innebär att sedan ett sådant melser härom i 23 § URL. som omfattas spridas vidaverk har getts ut får exemplar av utgivningen av musikaliska verk får dock inte hyras re och visas offentligt. Exemplar ut utan samtycke. Ett verk anses utgivet när exemplar upphovsmannens förts i handeln eller eljest blivit därav med upphovsmannens samtycke Regleringen innebär till allmänheten (8 § andra stycket URL). spridda av ett litterärt eller musikaliskt verk som således att ett sådant exemplar i fritt dvs. det kan omfattas av utgivningen princip kan spridas vidare, utlånas eller ges bort till allutan upphovsmannens samtycke uthyras,

mänheten.

regler. Sålunda får exem- För andra typer av verk gäller i stort liknande (t.ex. teckningar och målningar) som upphovsmannen plar av konstverk överlåtit eller låtit utgiva spridas vidare och visas offentligt (25 § URL).

Däremot får filmverk Även fotografier får visas offentligt (l § FotoL). inte till allmänheten utan upphovsman-

(t.ex. videogramfilmer) spridas

nens samtycke.

Genom 1960 års upphovsrättslag (URL 45 §) fick de s.k. utövande konstnärerna (= musiker, sångare m.fl.) ett skydd som innebar att deras prestationer inte utan samtycke fick spelas in, utsändas i radio/TV eller direkt göras tillgängliga för allmänheten.

inte heller fick en inspelad prestation utan medgivande föras över till annan = förrän den fastställda 25 år

anordning” kopieras) skyddstiden löpt ut. Samtidigt tillkom § 47, som ålade radioföretag en betalningsskyldighet för användning av grammofonskivor (fonogram) i programverksamheten.

Några år senare (l964) ratificerade Sverige den s.k. ”Rom-konventionen. Härigenom blev svenska radioföretag betalningsskyldiga för sin användning av inte bara svenska skivor/kassetter utan också för inspelningar från alla övriga länder som ratificerat Rom-konventionen.

l början rörde det sig enbart om ett fåtal länder: Sverige, England, Danmark, Väst-Tyskland och Österrike. Efter svåra inledande år med mycket motstånd har nu Rom-konventionen undan för undan antagits av ett ständigt ökat antal länder. Täckningsområdet omfattar år 1988, 32 länder. Andelen skyddad och därmed ersättningsberättigad repertoar har därigenom utökats betydligt.

Den svenska lagstiftningen av år 1960 innebar att betalningsskyldigheten begränsades till att enbart gälla för radioföretag. Detta föranledde Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) m.f1. att aktivt agera för en utvidgning av betalningsskyldigheten till att omfatta all offentlig användning av inspelad musik. Samtidigt krävdes en förlängning av skyddstiden till 50 år.

Den förändring av lagstiftningen som genomfördes år 1986 innebär att utövande konstnärer och ”fonogramframställard” (grammofonbolag och liknande) utöver den tidigare ersättningsrätten vid radio- och TV-utsändningar nu också har rätt till ersättning vid annat offentligt framförande i förvärvssyfte av grammofonskiva eller annan anordning på vilken ljud upptagits.

Motsvarande ersättningsrätt gäller också när ljudradio- och televisionssändningar vidaresänds till allmänheten.

utökades samtidigt från 25 år till 50 år efter det år då in-

Skyddstiden

spelningen (upptagningen) gjordes.

9.3 ekonomiska betydelse

Upphovsrättens

Under de senaste åren har de ersättningarna fått

tjugo upphovsrättsliga

ökad för de fria konstnärerna. l den offentliga kulturstatistiken betydelse kan man tyvärr bara avläsa utvecklingen av de bidrag med upphovsrättssom av statliga anslagsmedel. En viss uppfattning om läliga inslag utgår sektorn de orget utanför den offentliga ger emellertid upphovsrättsliga verksamhetsberättelser m.m. Här följer närmast en sådan ganisationernas ofullständig belysning.

STIM-ersättningar

Svenska Tonsättares lnternationella Musikbyrå kallas all- Föreningen mänt för STIM.

Av STlM:s för 1988 att de rättigheter som STIM årsredovisning framgår förvaltar för sina inbringade 304 milj.kr. under 1988, en

uppdragsgivare

med år. Det belopp som efter ökning på drygt 15 % jämfört föregående för omkostnader kunde fördelas till rättighetsinnehavarna uppavdrag gick till 245 milj.kr.

avgift på tomkassetter i stället för den punktskatt En ev. upphovsrättslig som föreslås avskaffad i vårens skatteproposition skulle kunna inbringa avsevärda Skatteintäkterna från den s.k. kassettskatten för år belopp. 1988 till För 1989/90 kan intäkterna uppgick 124 milj.kr. budgetåret komma att till sammanlagt 181 milj.kr. enligt en aktuell prognos.

uppgå

Endast ca 3 miljoner går till rättighetshavarna (1988).

STIM 40 % av nämnda eller 1200000 kr. Därav disponerar 3 milj.kr. 80 % till svenska och 20 % till utgivning av smala” går rättighetshavare fonogram.

SAMl-ersättningar

SAMl fördelade under åren 1985-1987 ca till

i genomsnitt 7 milj.kr. svenska rättighetshavare. l beloppet inte för

ingår några ersättningar annat offentligt nyttjande” den som

enligt ändring av upphovsrättslagen genomfördes 1986. Den första utbetalningen av sådan beräk-

ersättning nades ske 1989. Förändringen har alltså ännu inte fått i verk-

genomslag samhetsberättelser 0.dyl. För emellertid SAMl en

ett par år sedan gjorde försiktig uppskattning som gick ut på att de nya rättigheterna fr.o.m. 1986 skulle innebära en med ca 50 % i förhållande till

inkomstökning

då existerande ersättningar från radio och TV. Det torde innebära att SAMl-ersättningarna i dag uppgår till ca 10 milj.kr.

Författarnas royalties

Enligt författarförbundet har författarnas royaltyvillkor försämrats under senare år genom vissa omläggningar av för

heräkningsgrunden royalty. Den allt mer markerade av i flera del-

uppdelningen bokförsäljningen

har tydligen varit en viktig orsak till att detta inträffat. För-

marknader

fattarsidan har hittills fått godta särskilda - och sämre - villkor vid bokklubbsdistribution, dvs. paradoxalt nog för den delmarknad som tillkommer de titlar som enligt är de

förlagens bedömning försäljningsmässigt

attraktivare i utgivningen.

BONUS

Föreningen BONUS Ord Not -

(Bild Upphovsrättslig samorganisation) bildades 1973 och företräder rättsinnehavare med avseende

på tryckt material som kopieras för undervisningsändamål. BONUS inkasserar ca 35 milj.kr. per år för den av text och bild som sker med stöd

kopiering

av 15 a § URL.

9.4 med inslag

Statliga bidrag upphovsrättsliga

9.4.1 Biblioteksersättningen

medel av svenska litterära verk vid Ersättningen av statliga för utlåning skolbiblioteken sedan 1955 (prop. 1954:133, SU 105, folk- och utgår rskr. för att införa en sådan ersättning var huvudsakligen 254). Motiven två. Dels fann man det rimligt att författarna ersattes för det samhälleliga av deras verk som biblioteksutlåningen innebär. Dels ansågs utnyttjande att förbättra författarnas ekonomiska villkor generellt sett. det angeläget

biblioteksersättningen endast vid hemlån av origi-

Ursprungligen utgick

av svensk Ãr 1957 blev även referenslitteratunallitteratur upphovsman. 1957:1, SU 8, rskr. 304) och fr.o.m. 1961 ren ersättningsgrundande (prop. av utländska verk i ersättning också för lån och referensexemplar

utgår

svensk översättning (prop. 1961:56, SU 121, rskr. 304).

konstaterar att biblioteksersättningen inte är en Konstnärsutredningen Den skulle i så fall vara lagbunden och rent upphovsrättslig ersättning. - kommunerna - att betala Med stöd i ålägga användarna ersättningen. som vuxit fram kan man emellertid hävda att statsbidraget den praxis har vissa upphovsrättsliga inslag.

av nuvarande för ersättning till förfat- Några skäl till förändringar system tare finns inte.

9.4.2 Talboksersättningen

föreskrivs bl.a. att bibliotek och organisation med regeringl 18 § URL får framställa talböcker och taltidningar för utlåning till ens tillstånd svårt vanföra. har inte någon rätt till blinda och andra Upphovsmannen Han kan dock avbryta vidare

ersättning för sådan exemplarframställning.

som kommersiell talbok. tvångslicens genom att själv ge ut verket

Bestämmelser om talböcker infördes i URL under riksdagsbehandlingen förening och Sveriges Författareförening (en av lagen, sedan De blindas till Författarförbundet) förgäves sökt nå en överenskommel-

föregångare

för sådan Första (L 1960 nr se om villkoren framställning. lagutskottet

41 s. 58 ff). föreslog en lösning som innebar en tvångslicens med rätt till författarna. l riksdagen bifölls emellertid en utskottsreservation vilenligt ken sådan ersättning inte borde lagfästas intresav hänsyn till de blindas sen. Det uttalades samtidigt från riksdagens sida att den omständigheten att lagtexten inte innehöll inte uteslöt att någon ersättningsbestämmelse skälig ersättning” till upphovsmännen kunde utgå av allmänna medel.

Sedan budgetåret 1960/61 finns det ett särskilt till anslag för ersättning författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar. Medlen utbetalas till författarförbund Sveriges för fördelning mellan de utnyttjade verkens upphovsmän. För budgetåret 1989/90 har 2,2 milj.kr. anslagits till sådan ersättning.

9.4.3 Visningsersättning

Fråganom ersättning till konstnärer för att verk som inte är i längre konstnärens behandlades 1975/76:135 ägo visas offentligt i propositionen om den statliga kulturpolitiken kulturpolitiken 3. Med anledning av riksdagens uttalande uttalande (KrU 1975/76:35, rskr. att 1975/76:335) frågan om visningsersättning borde studeras tillsattes i juni 1977 en särskild utredare. Denna avlämnade betänkandet

(Ds U 1981:3) Visningsersättning

åt bildkonstnärer.

Utredningen föreslog att visningsersättningen skulle omfatta konstverk som förvärvats av staten, kommunerna, samt vislantlstingskommunerna sa museer. Ett det faktiska ersättningssystem som grundade sig på utnyttjandet av konstverk skulle förutsätta ett omfattande och registreringsrapporteringsarbete. Utredningen, som inte fann det möjligt att föreslå ett sådant system, förordade i stället beräknades att ersättningen enligt ett starkt förenklat system som det allmännas förvärv av byggde på konst, dvs. en l ett sådant det inte

visningsrättsersättning. system ansågs

rimligt att beräkna en individuell Endast kollektiv ersättning. ersättning 1 borde förekomma.

l budgetpropositionen 1981/82:100 bil. 12 föreslog utbildningsministern att en visningersättning skulle införas. Han konstaterade att även ett starkt förenklat beräkningssystem kräver inrapportering och bearbetning av statistiskt material och ville inte biträda ökade ett förslag som innebar administrativa kostnader. Det rådande ekonomiska också läget utgjorde

till finansieringssystem som beett skäl för att inte lägga fram ett förslag rövade regering och riksdag möjligheten att i full utsträckning styra kostdärför att skulle annadsutvecklingen. Han föreslog visningsersättningen skulle fastställas för ett budgetår i visas från ett fast anslag vars storlek Medlen skulle tillföras en särskild fond, Sveriges bildkonstnärssänder. fond.

finns i förordningen (1982:600) om

Reglerna om visningsersättningen

bildkonstnärsfond. Staten anvisar årligen medel som ersättning Sveriges åt bild- och formkonstnärer för att deras konstverk som är i offentliga eller används på annat allmäninstitutioners ägo visas för allmänheten sätt. Medlen tillförs bildkonstnärsfond, som beskrevs närnyttigt Sveriges mare i kapitel 8 Bidrag och ersättningar.

konstaterar att inte heller visningsersättningen i Konstnärsutredningen är en rent ersättning, Den dess nuvarande utformning upphovsrättslig - i alla händelser teoretiskt - kunna omvandlas till en sådan men skulle

Man får se visningsersättningen

de praktiska problemen är betydande. stöd med inslag, avsett för bild- och

som ett statligt upphovsrättsliga

formkonstnärer.

9.5¶Utställningsersättning

9.5.1 Inledning

om har varit aktuell i olika sammanhang

Frågan utställningsersättning

under 1980-talet. Konstnärernas (KRO) och Sveriges

Riksorganisation

Riksförbund (SKR) skrev redan 1983 till regeringen Konstföreningarns att ett särskilt skulle och föreslog statligt anslag för utställningsersättning i kommunal skulle admiinrättas, främst för utställningar regi. Anslaget nistreras av den s.k. bildkonstnärsfonden, som föreslogs få en särskild för ändamålet. Kommunförbundet vara berett att svara nämnd uppgavs i sammanhanget, Frågans fortsatta behandför samtliga kringkostnader vid bedömningen av förslaget om central föreningsling är av intresse

fond för utställningsersättning.

remitterade skrivelsen till Kulturrådet, som i sammandrag Regeringen anförde följande.

9.5.2 Statens kulturråds bedömning

Riksdagen uttalade sig vid 1975/76 års riksmöte för principen att konstnärerna bör ersättas för sin medverkan i utställningar. l det utskottsbetänkande som föranledde uttalandet framfördes även uppfattningen att ett statligt stöd är motiverat och nödvändigt för att principen om utställningsersättning skall kunna realiseras. Utskottet fann emellertid att vissa överväganden borde göras beträffande avgränsning och konstruktion när det gäller ett sådant bidragssystem.

Regeringen uppdrog därför åt statens kulturråd 1976-06-23 att utföra och redovisa de utredningar som behövs för att av riksdagen åsyftade förslag skall kunna läggas fram.

Kulturrådets utredning

Utredningen, som fick beteckningen Stöd till konstutställningsverksamhet (Rapport från kulturrådet 1979:2), överlämnades till regeringen i september 1979. Regeringen har inte tagit ställning till rapporten.

KRO och Svenska kommunförbundet har därefter fört förhandlingar om frågan utan att komma till något resultat. Förhandlingarna avbröts därför våren 1982. KRO har sedan sökt nya vägar att genomföra utställningsersättning.

l det nämnda utredningsarbetet eftersträvade kulturrådet att bidra till att utställningsersättning införs men även stimulera utställningsverksamheten både i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Sammanfattningsvis föreslog kulturrådet följande.

Tre nya statsbidrag bör inrättas. Ett till kommuners och föreningars offentliga utställningsverksamhet, ett till konstnärskooperativ och ett till utställningsprojekt i privata gallerier.

Det förstnämnda bidraget föreslogs utgå direkt till arrangerande

komj

mun eller förening och uppgå till en viss procent av bidragsunderlaget, som även avsågs omfatta omkostnader. Procentsatsen skulle uppgå till 55 % för kommuner och 75 % för föreningar.

till konstnärskooperativ ut- Vad gäller de övriga förslagen avsågs stödet Det som gällde bidrag till prisom projektbidrag. tredje delförslaget,

gå

hade likaledes formen av projektbidrag avvata galleriers utställningar, som inte försäljning. Stödet skulle omfatsett för utställningar bygger på

ta kostnader för såväl produktion som genomförande.

överlämnandet av kulturrådels utredning Utvecklingen efter

nämnts har inte tagit ställning till Kulturrådets Som tidigare regeringen å sin sida har i förhandlingar med KRO konförslag. Kommunförbundet hävdat att kommunerna vid vad som kallas försäljningsutställsekvent betala omkostnaderna med däremot inte någon ersättningar endast bör till konstnären. Detta innebär att Kommunförbun-

ning ställningstagande

det avvisat kulturrådets förslag. För andra utställningar än försäljningsut-

emellertid förbundet berett att rekommendera att utställställningar var

ningsersättning skall utgå.

sitt slutfört i och med överlämnandet av Kulturrådet har ansett uppdrag

till regeringen och avvaktat såväl regeringens ställningstaganrapporten mellan Kommunförbundet och de som resultatet av förhandlingarna har därför inte heller ansett sig kunna föreslå några KRO. Kulturrådet dem som Skrivelsen från alternativa förslag till presenteras i rapporten.

den som samtidigt slutförs inom rådet KRO och SKR jämte utredning aktualiserar emellertid om utställom konsthantverkets situation frågan som rör de statliga insatserna för liksom andra frågor

ningsersättning,

bildkonsten.

överlämnats till har vidare en Efter att kulturrådets rapport regeringen som har relevans i detta sammanreform inom bildomårdet genomförts

den tidigare beskrivna visningsersättningen.

hang, nämligen

Kulturrådets uttalanden

skall betala ut en direkt till konstnärerna Tanken att staten ersättning av kulturrådet under utredningsarbetets gång av och avvisades

prövades

skäl. Det är heller ingen nyhet att Kommun-

ovan angivna principiella

att rekommendera kommunerna att stå för omkostförbundet är berett betalar Kulturrånaderna i händelse av att staten utställningsersättning.

det ser därför inte att ändra någon anledning sitt tidigare i rapporten om stöd till redovisade

konstutställningsverksamhet ställningstagande på

denna punkt,

Kulturrådet vill också att staten för sin del träffat påpeka avtal som tillförsäkrar konstnärerna utställningsersättning vid utställningar i statlig regi. Staten har också iklätt sig ett ansvar för det av

offentligas utnyttjande

redan försålda konstverk genom visningsersättningen. Det skulle strida emot den mellan och

ansvarsfördelning stat, kommun landsting, som lig-

ger till grund för kulturpolitiken i övrigt om staten ensam skulle bekosta utställningsersättning för utställningar i kommunal regi. Staten kan inte heller stå för en sådan kostnad eftersom det rör sig om ersättning för kontraktsbundna avtal där staten inte är part.

Frågan

om hur ett statligt bidrag av den här typen skall fördelas är enligt kulturrådets mening så viktig kan ses som att den omöjligen isolerad från själva principen om statligt bidrag eller inte. Rådet finner att man i skrivelsen utgår ifrån att medlen skulle vara utan tak och att det därför endast skulle vara befogat med en kvalitativ bedömning. Detta är en orealistisk utgångspunkt. Man måste räkna med att ett statligt anslag skulle beslutas med ett fast belopp varje år och att beloppet i varierande grad år från år skulle räcka för att ersätta samtliga utställare.

Ett urval av utställare skulle komma att få ersättning genom den statliga fonden. De kommuner som

i dag betalar utställningsersättning skulle

helt logiskt upphöra därmed om staten träder in och slutresultatet för konstnärernas del kan lika gärna bli en som en

försämring förbättring.

Det skulle också kunna hända att endast de utställningar kommer till stånd för vilka utställningsersättning utgår och att det totala antalet utställningar därigenom minskas.

svårigheterna att nå fram till en överenskommelse i utstållningsersättningsfrågan gör att kulturrådet drar slutsatsen att frågan inte kan primärt lösas genom statens försorg. Minst kommuner har redan ett fyrtiotal infört en siffra som kan förefalla

utställningsersättning, låg men som med

hänsyn till att långt ifrån alla kommuner anordnar än-

konstutställningar

då är intressant. Kulturrådet menar också att en

konstutställning i kom-

munal regi måste förmodas vara anordnad i avsikt att erbjuda kommunens invånare ett kulturarrangemang och är därvid att jämställa med en konsert eller en Att ersätta teaterföreställning. konstnären för att han

ställer sina verk till förfogande är med detta sätt att se föga märkvärdigt.

tillfälle för konstnären att Att utställningen sedan erbjuder ett naturligt

leda till förändring i förhållandet konst borde inte behöva någon sälja

mellan arrangör och konstnär.

Mot denna uttalade kulturrådet bakgrund

rådet inte finner att skrivelsen från KRO och SKR ger rådet anledatt

i rapporten Stöd till konstutställningsning att frångå sitt tidigare

redovisade samt

verksamhet ställningstagande,

slutligt tar ställning till rådet ser det som angeläget att regeringen

i annan än statlig regi. statens roll när det gäller konstutställningar

9.5.3 Särskild skrivelse

för som re- Den skrivelse om central föreningsfond utställningsersättning

innehåller inledningsvis en hänvisning till geringen tillställt utredningen

under inom or-

utställningsersättning många år diskuterats

att frågan om

har uttalat sitt kommuner och statsförvaltning. Riksdagen

ganisationer,

i att konstnärerna ersätts då de visar principiella stöd och det berättigade

har upprättats sina arbetsresultat offentligt. Utställningsersättningsavtal

staten som utslällningsarrangör. Detta mellan KRO och staten gällande

och utvecklats. Då kommuner står avtal har under senare år förnyats

avtal. Kommunförbundet har motsom arrangör finns f.n. inget enhetligt

förmedla en allmän rekommendation. l dag satt sig att till kommunerna

av landets 284 kommuner någon form av ersättning har dock ett 40-tal

1988 har de flesta kommuvid utställningar. Under olika uppvaktningar

skall KRO förhandlar nu enner visat sig positiva till att ersättning utgå.

kommuner med mål att nå ett enhetligt avtal skilt med landets samtliga

skall teckna samma avtal hela landet. Målet är att kommunerna

gällande

tecknat med staten. KRO för även samtal med galleristerna som KRO

om utställningsvillkoren.

i landet. Där arrangerar de flesta konstutställningarna Föreningslivet

det en stor enighet som sammanfaller vad gäller det be-

finns principiell

skall erhålla Ett stort

i att konstnärerna utställningsersättning.

rättigade

har små ekonomiska resurser vilket beproblem är att ideella föreningar

deras Detta påverkar även föreningsarbe-

gränsar ersättningsmöjligheter.

tet i sin helhet. Att inte kunna innege konstnärerna en rimlig ersättning bär dessutom att stora delar av det arbetet lätt kan

konstpedagogiska gå

förlorat, ett arbete som till stora delar ingår i bl.a. och Konstfrämjandets

SKR:s målsättning.

Tillsammans föreslår KRO, SKR och att en central för- Konstfrämjandet eningsfond inrättas. Från denna fond skall till utgå ersättning berättigade utställande konstnärer. Fördelningskonstruktionen kan, enligt förslagsställarna, vara synnerligen enkel och och av de i fon-

lätthanterlig styras

den ingående organisationerna. Genom ökade ekonomiska möjligheter kommer kvalitet och yrkesmässiga arbetsresultat att större i betydligt omfattning berika det fria föreningslivet. Vidare föreslås att fonden får ett startbelopp på 3 milj.kr. och att fondstyrelsen sammansätts av det fria föreningslivets företrädare inom bildkonstområdet, dvs. SKR och Konstfrämjandet samt yrkesorganisationen KRO.

9.5.4 överväganden

och förslag

Utställningsersättning är en rent i den

upphovsrättslig ersättning meningen att upphovsmannen, kräver för konstnären, en ersättning att utställa sitt konstverk. Konstnären förfogar helt över verket och dess användning. Ersättningen är en fråga mellan konstnären och utställaren. Den kan beslutas individuellt men också i avtal mellan utställare och regleras konstnärernas organisationer.

Staten har tagit ställning i att sluta avtal med frågan genom bildkonstnä-

rernas upphovsmannaorganisationer om bl.a. storlek. Er-

ersättningens sättningen gäller utställningar som arrangeras av statliga organ.

Statens kulturråd har i en skrivelse avvisat tanken att staten skulle ersätta kommunerna för att dessa betalar konstnärerna Konstnärsersättning. utredningen delar kulturrådets Staten bör inte uppfattning. ge specialdestinerade bidrag av detta slag: Kommunerna bör ersätta konstnärerna för rätten att ställa ut konsten utan att detta bör föranleda ett särskilt statligt stöd. Detsamma gäller enligt min andra utställares till mening ersättning konstnärerna. Det finns inte skäl för att med medel

tillräckliga statliga

bygga upp en särskild för

föreningsfond utställningsersättning.

har aktualiserats för att utställarna, i detta fall Konstfräm- Fondtanken och riksförbund, inte anser sig ha tilljandet Sveriges Konstföreningars medel föratt betala Huruvida så verkligen är fallet elräckliga ersättning. inte bedöma. Om man vill främja de ler ej kan konstnärsutredningen verksamhet en ökning av nämnda organisationernas kan det ske genom till Jag vill i sammande statliga verksamhetsbidragen organisationerna. om statens kulturråds program för ökad konstbildning hanget påminna som för närvarande är under beredning inom regeringskansliet. Frågan om en eventuell av statsbidragen till de nämnda organisationerna ökning får prövas i detta samlade sammanhang.

Konstavgift

9.6.1 Bakgrund

har från konstnärshåll framförts önskemål om att and- Vid flera tillfällen av konst skall med en särskild avgift eller rahandsförsäljning beläggas som skulle komma konstnärerna till del. Med ”andrahandsförsäljskatt, som sker efter den första överning brukar man avse sådan försäljning konstnären. diskuterats inom låtelsen från Frågan har i ett par omgångar regeringskansliet, men något förslag har inte lagts fram.

andrahandsförsäljning av konst med avgift eller Som skäl för att belägga behovet att förbättra konstnärernas ekonomi och att skatt anförs ofta som många konstnärer lekomma till rätta med en orättvisa. Samtidigt ver i misär ökar konstförsäljning och spekulation.

anser att pröva möjligheterna att in- Konstnärsnämnden det vara viktigt föra skatt eller av konst för att därigenom ge avgift på vidareförsäljning bildkonstnärerna större möjligheter att leva av sin konstutövning.

ekonomiska ramen för En sådan skatt eller avgift är ett sätt att öka den Den kan utformas antingen som en individubild- och formkonstnärer. ell ersättning till de konstnärer vars verk säljs eller som en avgift att förtill konstnärskollektivet som helhet. l förra fallet blir argumentedela i andra fallet får kulturpolitiska motiv

ringen upphovsrättslig, generella

anföras.

Det finns inget motsatsförhållande mellan de båda slagen av argument. Lagstiftning om upphovsrätt är ett sätt att slå vakt om konstnärers möjlighet att få ekonomiskt utbyte av sin verksamhet. Den danska upphovsrättsutredningen tar i betänkandet Billedret konstnärernas ekoknappa nomiska villkor som utgångspunkt för förslag som syftar till att stärka deras upphovsrättsliga ställning. Det får dock, skriver inte utredningen, ske på bekostnad av konststödet.

9.6.2 Konstnärsnämndens förslag

Mot angiven bakgrund lade konstnärsnämnden hösten 1988 fram sitt förslag till konstavgift. Förslaget innebar sammanfattningsvis

att en avgift om fem procent på försäljningssumman tas ut på yrkesmässig andrahandsförsäljning av originalkonst,

skyldigheten att erlägga avgift regleras genom ett avtal mellan å ena sidan staten och å andra sidan auktionsfirmorna och konsthandeln, innebärande att staten avstår från en så stor del av mervärdeskatten på andrahandsförsäljningen av konst som motsvaras av femprocentavgiften,

avgiftsplikten skall omfatta sådana konstverk som enligt nu gällande regler är undantagna från mervärdeskatt, när de ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

avgiften skall inkasseras, förvaltas och fördelas av en särskild fond,

dess styrelse skall bestå av konstnärer, företrädare för auktionsnäringen och konsthandeln samt för staten, varvid konstnärerna skall vara i majoritet, samt

fonden organisatoriskt skall till där dess knytas konstnärsnämnden, styrelse blir ett femte organ vid sidan av de nuvarande.

Droit de suite

9.7.1 Inledning

om men beslutat avvakta Riksdagen har behandlat frågan konstavgift om en eventuellt införande av

upphovsrättsutredningens överväganden

rätt till vid vidareförsäljning av en grundad ersättning

upphovsrättslig

konstverk.

stärka konstnärernas ställning genom en på upp- Tanken är inte ny att vilken upphovsmannen tillförsäkras hovsrätten grundad ordning enligt av av vissa verk. En rätt till ersättning vid försäljning originalexemplar 1920 i Frankrike. Därefter har olisådan ordning infördes första gången därav införts 30 länder. Ersättningen har utformats ka varianter i drygt eller som en andel av den som en andel av försäljningspriset antingen i förhållande till försäljning. Grunvärdestegring som inträffat tidigare var att det anden för att införa sådana ersättningssystem ursprungligen eller deras skulle få rätt till del i den sågs skäligt att konstnärer anhöriga som ofta vid vidareförsäljning av konstnärervärdestegring uppkommit

nas konstverk.

har man vid flera tillfällen övervägt att l de nordiska länderna tidigare men avstått från att fram förslag härinföra en rätt av antytt slag lägga har man sedan 1948 haft en särskild avgift på all vidareförom. l Norge Under senare tid har lsland infört en särskild lagsäljning av konstverk. bl.a. konstnärerna rätt till ersättning vid vidareförsäljstiftning som ger l Danmark folketinget en rent upphovsning av konstverk. överväger

av samma innebörd.

rättslig reglering

omnämnas vid sin franska be- Rätten brukar i allmänhet ursprungliga en term som inte är helt lyckad för svenskt nämningen ”droit de suite”, men som vad det är frågan om; en vidkommande, antyder

språkbruks

sitt konstverk sedan han överlåtit rätt för konstnären att ekonomiskt följa i mindre l tysk rätt används ordet ”Folgedet eller givit ut det upplaga. dock avse även utövande konstnärers rätt till recht. Detta uttryck kan vid överlåtelse och film- eller videogramandel i intäkter av fonogram rätt används förutom det franska uttrycket även

exemplar. l anglosaxisk

och ”art right. l termer som follow-up right”, ”royalty right proceeds samma ord som återfinns i den nya Danmark används ordet ”fölgeret”.

isländska lagen, och i Norge används uttrycket ”fölgerett”. Här används det franska uttrycket.

9.7.2 Allmänt

Den upphovsrättsliga lagstiftningens syfte är att ge skydd åt det andliga skapandet på det litterära och konstnärliga området. Detta

sker bl.a. genom att upphovsmän ges en principiell ensamrätt till av si-

utnyttjandet na verk. Denna ensamrätt ger också upphovsmän ett ekonomiskt underlag för sin verksamhet.

l URL finns bestämmelser som inskränker ensamrätt

upphovsmannens till spridning av exemplar av verket till allmänheten. För litterära och musikaliska verk finns bestämmelserna i 23 § och för konstverk finns de i 25 §. Sistnämnda bestämmelse innebär bl.a. att exemplar av ett konstverk fritt kan spridas bland allmänheten sedan det överlåtits av konstnären eller är utgivet.

l den mån en författares verk verk röner bland allmänhe-

uppskattning ten har han möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i princip likartade, när det är fråga om utgivning av noter. Kompositörer och textförfattare har dessutom möjlighet att begära ersättning i samband med att deras verk framförs offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa upphovsmannakategorier kan därmed utsträck-

i betydande ning dra nytta av den grundläggande ensamrätten.

Bildkonstnärerna kan inte på motsvarande

sätt dra nytta av upphovsrättens elementära rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas

möjligheter att utnyttja verket till överlåtelse eller, som

av originalexemplaret t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga. inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare effekt när det gäller bildkonstnärerna.

Efter vad jag erfarit anser upphovsrättsutredningen därför att man bör moderera inskränkningen i 25 § så att bildkonstnärerna

ges en ny inkomstkälla.

av bildkonstnärernas ekonomiska villkor kan från upp- Förbättringen att konstnärerna ersätthovsrättslig synvinkel ske genom ges en rätt till av exemplar av deras verk, dvs. droit de suite. ning vid vidareförsäljning

innebär av ett konstverk att l allmänhet vidareförsäljning av exemplar övergår till en ny krets av personer, som privat eller offentexemplaret verket. Man kan därför hävda att konstnären bör ha ligt, kan utnyttja rätt till ersättning för detta nya utnyttjande på samma sätt som exempel-

vis en författare har rätt till royalty när hans verk ges ut i ny upplaga

och en kompositörer har rätt till ersättning varje gång hans verk offentpå nytt. Att konstverk normalt säljs för att användas i privaligt framförs mot detta Upphovsrätten inta hem är inget bärande argument synsätt. nebär bl.a. att författare och andra upphovsmän har rätt till ekonomisk när det framställs av deras verk, exemplar som kompensation exemplar är avsedda att användas i privata sammanhang.

att det finns starka skäl för införande av en rätt till ersättning Jag anser för av konstverk. Enligt vad jag erfarit föreslår uppvidareförsäljning införande av en sådan rätt som ett särskilt moment i hovsrättskommittén som en droit de suite. Den bör utformas som en rätt för spridningsrätten, till andel vid vidareförsäljning av sina konstnären i försäljningspriset verk. Det innebär oavsett om det inträffat en värdeatt avgiften utgår eller vidare analys, 131.21. av de olika lagtekniska stegring ej. Vad gäller hänvisar kommande betänkan-

frågorna jag till upphovsrättskommitténs

de.

kunna medföra icke oväsentliga in- En droit de suite av detta slag skulle för bild- och formkonstnärer. En avgift t.ex. 5 % skulle enkomster på ca 10-16 milj.kr. Kommittén

ligt upphovsrättskommittén ge intäkter på

av relativt gamla siffror över den har gjort denna beräkning på grundval sannolikt intäkterna bli större än totala konstförsäljningen. l dag skulle så. Ersättningen utgår av praktiska skäl till en legitimerad upphovsmansom också avgör hur intäkterna fördelas.

naorganisation

9.8¶Kassettskatt/avgift

om skatt vissa kassettband (ändrad senast Enligt lagen (1982:691) på skall skatt erläggas vid omsättning eller uthyrning 1987:1242) (LSK) vid införsel till landet eller oinspelade viinom landet eller av inspelade

deokassettband och oinspelade ljudkassettband. Kassettskatten infördes 1982. Skatten för videokassettband

är 15 kr. per band och för ljudkassettband 1 kr. 50 öre per band. Skattesatsen är densamma oavsett bandets speltid. Skattesatserna är för närvarande 15 kr. per videokassett och 1:50 kr. per ljudkassett. Intäkterna från kassettskatten kommer enligt aktuell prognos för budgetåret 1989/90 att uppgå till 181

sammanlagt milj.kr. Av detta belopp torde hänföra

157 milj.kr. sig till videokassetter och 24 milj.kr. till ljudkassetter. Denna fördel-

uppskattning bygger på ningen mellan intäkterna från de två kassettslagen under 1988/89.

Det huvudsakliga motivet för införandet av kassettskatten

var att skapa ekonomiska förutsättningar att kompensera av olika

rättighetsinnehavare slag för att deras verk, till följd av ett

hemkopieringen, utnyttjades på

sätt som inte varit avsett. föreslås att skatten

l skattepropositionen slopas. Kassettskatten har inte bidragit till att stärka upphovsrätten. Skatten utgör inte heller en för den kompensation till

förutsättning rättighetsinnehavare som omnämndes i lagmotiven.

9.9 kassettband

Upphovsrättslig avgift på

l ett flertal andra länder beläggs oinspelade och videokassetter med

ljuden upphovsrättsligt motiverade avgifter. Motivet är att tomkassetterna till stor del används för kopiering och tidsförskjutet

lyssnande/tittande på upphovsrättsligt skyddade verk. De svenska upphovsmännen och deras organisationer har länge framfört krav på att motsvarande ordning skall införas i Sverige.

Ett förslag om avgift lades fram av i delbetän-

upphovsrättsutredningen

kande 2, SOU 1983:65, som behandlade närstående enskilt

rättigheter, bruk och videogram. l den proposition av

som då följde med anledning utredningsförslagen tog regeringen inte upp frågan om avgift på tomkassetter.

Frågan bör nu aktuliseras i samband med att kassettskatten dvs.

upphör, den l januari 1992. Enligt uppgift lär man också inom

regeringskansliet förbereda en lagrådsremiss med innebörden moti-

att en upphovsrättsligt verad kassettavgift skall införas. storlek,

Avgiftens beräkningsmetoder och former för inkassering anses böra fastställas mellan

i förhandlingar de avgiftsskyldiga och upphovsmännen.

En sådan renodlad upphovsrättslig avgift skulle bl.a. kunna medföra att utländska och inhemska likställs vid fördelningen av in-

rättighetshavare täkterna. Konstnärsutredningen anser emellertid att Sverige bör kunna inta en restriktiv hållning när det gäller behandlingen av de utländska upphovsmännen. De internationella konventionerna och upphovsrättsor-

tillämpning av dessa lär inte innebära någon absolut ganisationernas skyldighet att likställa utländska och inhemska upphovsmän.

i förhandlingarna bör i stället vara att större delen av

Utgångspunkten

intäkterna från den kassettavgiften avsätts för indirekta ändamål.

nya Andelen för direkta bör vara högre för ljudkassetter än för

ersättningar videokassetter, eftersom ljudkassetterna i större utsträckning utnyttjas för sådan privatkopiering som innebär ett försäljningsbortfall för fonogram.

förordar att en upphovsrättsligt motiverad kassett- Konstnärsutredningen

bör införas från den 1992. Intäkterna bör i likhet med avgift l januari

området gå till såväl divad som i övrigt gäller på det upphovsrättsliga rekta (individuella som indirekta ändamål (kollektiv använd-

mottagare)

storlek bör fastställas i förhandlingar mellan å ena sidan ning). Avgiftens

å andra sidan tillverkare och importörer. Genom en upphovsmännen,

av detta det möjligheter att förbättra stödet till konstnäavgift slag finns rer och konstnärlig produktion vad gäller musik, film och video.

Utbildning och utveckling

10.1¶Inledning

l uppdraget ingår att bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inriktning och dimensionering i förhållande

är rätt avvägda till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken. Mot den bakgrunden har utredningen studerat utvecklingen under l980-talet

när det gäller konstnärlig yrkesutbildning och yrkesförberedande utbildning inom högskolan, gymnasiet, folkhögskolan och vissa fristående skolor.

I årets budgetproposition sammanfattar föredragande statsråd läget inför 90-talet på följande sätt.

Sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken

är högskolans minsta sektor vad avser både studerandeantal Utbild-

och anslagsvolym. ningen inom sektorn har inte mer än ca 2000 nybörjarplatser fördelade på ett trettiotal allmänna utbildningslinjer, däri inräknat

några påbygg-

nadslinjer. Det går emellertid inte att bedöma utvecklingen kultur-

på

och informationsområdet enbart utifrån kapaciteten

på den linjebundna utbildningen. En stor del av den konstnärliga utbildningen bedrivs som lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Detta främst

gäller den humanistiska grundutbildningen.

En viss utbyggnad och spridning av utbildningen på kultur- och informationsområdet har skett under 1980-talet. Exempel på det är de tre nya utbildningslinjer som har tillkommit vid universitetet i Göteborg, nämligen fotograflinjen, konservatorslinjen och den bebyggelseantikvariska linjen. Den konstnärliga utbildningens koncentration till storstäderna i södra Sverige har brutits genom

att linjen för fri konst och design-

O

linjen nu finns vid universitetet i Umeå och kyrkomusikerlinjen vid högskolan i Luleå med lokalisering till Piteå.

Utredningen om den konstnärliga utbildningens villkor och betydelse bör, enligt budgetpropositionen, följas upp med en mer djupgående översyn av den konstnärliga utbildningen inom högskolan. Det är angeläget att nu klarlägga vad som hänt med den konstnärliga utbildningen sedan högskolereformen genomfördes. Det är också angeläget att göra en jämförelse mellan likartade utbildningar vid olika högskoleenheter, bl.a. för att få en bättre uppfattning om på vilket sätt utbildningen bedrivs och hur resurserna utnyttjas vid de olika enheterna. Utbildningsministern avser att senare återkomma till regeringen med förslag om en sådan översyn. Mot den bakgrunden begränsar utredningen sin framställning till en Översiktlig analys och vissa allmänna synpunkter inför det kommande utredningsarbetet.

10.2¶Konstnärlig högskoleutbildning

10.2.l Bakgrund

Den högskolereform som genomfördes l977 innebar bl.a. att i princip all eftergymnasial utbildning vid universitet och fackhögskolor (motsvarande) sammanfördes under ett enhetligt högskolebegrepp. Reformen innebar också att vissa utbildningar som tidigare legat utanför universitet och högskolor kom att inordnas i högskolan. Detta gällde bl.a. de konstnärliga utbildningarna.

Högskolereformen föregicks av flera utredningar som berörde de konstnärliga högskoleutbildningarna. Konstnärsutbildningssakkunniga (KUS) lade 1970 fram betänkandet Högskolor för konstnärlig utbildning. Deras förslag om innehåll, organisation och dimensionering av bild- och formutbildningarna bearbetades senare av 1973 års expertgrupp för konstutbildning (K 73). På musikområdet arbetade den s.k. organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS) med genomförandet av den reform av den högre musikutbildningen som riksdagen antog riktlinjer för 1970. OMUS, som sedemera fick vidgade direktiv, sammanfattade reformkraven för hela musikområdet i ett principbetänkande 1976, Musi-

ken - människan - samhället. Ett år senare kom OMUS betänkande om dimensionering och lokalisering av högre musikutbildning.

Också utbildningen vid Statens scenskolor var föremål unför utredning der slutet av 1970-talet. Statens kulturråd och UKÄ/UHÃ svarade gemensamt för den översynen.

De nämnda utredningarna underlättade på olika utsätt de konstnärliga bildningarnas inträde i högskolan. hade redan Några av utbildningarna före högskolereformen statlig huvudman, andra däremot hade kommunal eller i något fall privat huvudman. Rent organisatoriskt kom rätt skilda lösningar att prövas i olika delar av landet. l Stockholm, där det mest differentierade utbudet av konstnärlig finns,

högskoleutbildning organi-

serades verksamheten i åtta fristående medan högskolor de konstnärliga utbildningarna i Göteborg och Malmö inordnades i universitetet i Göteborg respektive Lund.

Sedan högskolereformen genomfördes har såväl antalet konstnärliga högskoleutbildningar som antalet utbildningsplatser och utbildningsorter ökat. Utbildningarna har förstärkts på olika bl.a. ökade mesätt genom del för undervisningen och liksom det konstnärliga utvecklingsarbetet, för nya tjänster, bättre lokaler och utrustning. Allmänt kan man konstatera att de konstnärliga alltmer utbildningarna integrerats i högskolan samtidigt som respekten för deras särart och speciella behov ökat.

10.2.2 Nuvarande grundutbildning

l dag finns konstnärlig högskoleutbildning vid följande universitet/högskolor.

Danshögskolan

Vid danshögskolan, koreosom är den enda i sitt slag i Sverige, utbildas grafer, danspedagoger och mimartister.

Dramatiska institutet i Stockholm

Även Dramatiska institutet, Dl, utbildning som är den enda i erbjuder Där utbildas scenografer, dramaturger och sitt slag i Sverige. regissörer, för verksamhet inom film, TV, teater och radio. Även utproducenter inriktad några år tillbaka bildning på mask och peruk ges vid Dl. Sedan institutet också teaterteknikerutbildning. Dl är för närvager Dramatiska rande föremål för en särskild utredning.

institutet och institutet för högre kommunikations- och

Grafiska

reklamutbildning i Stockholm

Grafiska institutet är inte en renodlat konstnärlig högskola men det är likväl skäl att redovisa den i detta sammanhang. Vid skolan finns två utden grafiska linjen och linjen för reklam och kommunibildningslinjer, kation. förbereder för varierande verksamhet inom det Utbildningarna området formgivare) respektive kommunikagrafiska (faktor, försäljare, tions- och informationsuppgifter inom reklam, marknadsföring och för-

säljning.

Konstfackskolan i Stockholm

lnom konstfackskolan i Stockholm finns ett brett utbud av design och keramiker, silversmeder, inkonsthantverksutbildning (t.ex. för blivande och grafiska formgivare). Även dustridesigners, inredningsarkitekter bildkonstniirer, företrädesvis med inriktning på konst i offentlig miljö, utbildas vid skolan. Det finns också möjlighet att på Konstfack gå igenom en i foto.

fördjupningsutbildning

Konsthögskolan i Stockholm

vid konsthögskolan avser fri konst (måleri, skulptur och Utbildningen Vid finns också en i arkitektur

grafik). högskolan påbyggnadsutbildning

och en i restaureringskonst.

Musikhögskolan Vid musikhögskolan i Stockholm utbildas instrumentalister, sångare, komponister, arrangörer och ensembleledare. En särskild kyrkomusikerutbildning finns liksom fördjupad utbildning för bl.a. blivande dirigenter, komponister och instrumentalister.

Operahögskolan Operahögskolans utbildning syftar till att utbilda sångare för scenisk verksamhet inom opera och närliggande musikdramatiska former.

Teaterhögskolan Teaterhögskolan utbildar skådespelare.

Universitetet i Lund Musiker, kyrkomusiker och skådespelare kan få sin utbildning vid universitetet i Lund. Utbildningen motsvarar den som ges vid musikhögskolan respektive teaterhögskolan i Stockholm. Universitetets konstnärliga institutioner ligger i Malmö.

Universitetet i Göteborg Vid universitetet i Göteborg finns ett ganska brett utbud av konstnärlig utbildning. De utbildningar som i Stockholm finns vid musikhögskolan och teaterhögskolan ges också i Göteborg. Detsamma gäller i princip utbildningarna vid konstfackskolan och konsthögskolan. l Göteborg finns landets enda utbildning för blivande fotografer.

Universitetet i Umeå År 1987 började högre konstnärlig utbildning byggas upp vid universitetet i Umeå. Den första ubildningen avser fri konst. Fr.o.m. 1989/90 finns

även en Dessa båda utbildningar motsvarar dem som

designutbildning.

konsthögskolan i Stockholm och universitetet i Göteborg (fri ges vid konst) respektive konstfackskolan och universitetet i Göteborg (design).

Högskolan i Luleå

Förutom i Stockholm, Göteborg och Malmö kan man utbilda sig till kyrkomusiker vid i Luleå. Utbildningen är förlagd till Piteå.

högskolan

10.2.3 Konstnärlig högskoleutbildning som arbetsmarknad

De är i många fall en förutsättning

konstnärliga högskoleutbildningarna

för Sättet att lösa lärarfrågan har också be-

konstnärlig yrkesverksamhet. tydelse för konstnärsyrket. Till de konstnärliga högskoleutbildningarna

ofta lärare som i sin dagliga gärning är utövande konstknyts nämligen narer.

lnom den fria konsten - och då främst vid konsthögskolan - finns en tradition att till utbildningen knyta framstående konstnärer som professorer. De senaste årens satsning konstnärlig högskoleutbildning har in-

på

neburit att allt fler sådana fått professorstjänster eller att så-

utbildningar dana tjänster kommer att inrättas under de närmaste åren.

De inrättade professorstjänsterna var tidigare koncentrera-

av regeringen de till bild- och formområdet och musikområdet. Stockholms och då särskilt dominans var också tydlig. De senaste åren har

konsthögskolans emellertid områden och utbildningsorter börjat få sin del i ut-

nya nya

av När i fri konst startade i byggnaden professorskåren. utbildningen Umeå den l juli 1987 inrättades samtidigt tre professorstjänster för den

professorstjänster vid universitetet i Göteborg har utbildningen. Samtliga tillkommit under de senaste fem åren och det gäller också de båda tjänsterna vid universitetet i Lund. Under de senaste två budgetåren har tillkommit inte mindre än åtta nya professorstjänster för konstnärlig utbild-

Av dessa avser fyra det område som hittills saknat sådana tjänster, ning. nämligen scenområdet.

De professorstjänster som inrättas i anslutning till de konstnärliga hög-

är förenade med konstnärligt utvecklingsarbete. Det skoleutbildningarna

innebär att innehavaren vid sidan av undervisningen har skyldighet att bedriva sådan verksamhet. lnom högskolan i övrigt är professorstjänsterna förenade att bedriva med skyldighet forskning.

lnom det konstnärliga området - i motsats till vad är professorstjänsterna

som i övrigt gäller i högskolan » tidsbegränsade. Det innebär att en per-

son kan inneha en sådan tjänst under högst tio år. Avsikten med detta

arrangemang är att säkra en tillräckligt vital kontakt mellan

utbildningen

och yrkesutövningen och att göra det möjligt för professorn/konstnären

att återgå till sin verksamhet inom konstnärliga rimlig tid. En sådan återgång underlättas självfallet av att professorerna i tjänsten får utrymme

för konstnärligt

utvecklingsarbete.

UHÄ har inlett samtal med

humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk-

ningsrådet och Riksbankens Jubileumsfond rådet med syfte att intressera och fonden för en vidgning av deras

forskningsstödjande verksamhet till

att också avse och konstnärligt utvecklingsarbete eventuell framtida

forskning vid de konstnärliga En ev. framtida högskoleutbildningarna.

tillgång till medel avsedda skulle för forskning ytterligare öka möjlighe» terna för kvalificerade konstnärer att få sysselsättning inom högskolan.

De

konstnärliga högskoleutbildningarna har en viktig kulturpolitisk roll i

det samspel som uppstår mellan utbildningarna och kulturinstitutioner-

na. Den rollen kan behöva utvecklas Ett aktuellt ytterligare. exempel rör utbildningen inom teaterområdet där en visar pågående översyn att en större integrering är önskvärd mellan för olika

utbildningarna yrkesfunk-

tioner inom teatern men också att högskolan och teatrarna behöver stärka samarbetet.

Lokaliseringen av har ett samband

konstnärlig högskoleutbildning med

vad man önskar uppnå kulturpolitiskt och

regionalpolitiskt. Etableringen

av en konsthögskola vid universitetet i Umeå 1987 får ses som ett intres-

sant exempel där på en satsning utbildningspolitiska, regionalpolitiska och kulturpolitiska strävanden samverkat.

Högskolan har slutligen en viktig kulturpolitisk roll som kan fyllas genom att får konstnärligt yrkesverksamma tillgång till den

fortbildning

och som successivt vidareutbildning byggs upp i anslutning till de konst-

närliga högskoleutbildningarna. UHÄ:s ambition är att denna

utbildning så långt

det är möjligt skall bli tillgänglig för yrkesverksamma i olika de-

lar av landet. Dramatiska institutet har redan ett program för fortbild-

och med stor spridning över landet. ning vidareutbildning

Konstnärligt utvecklingsarbete

1 0.3. 1 Dagsläget

Medlen för konstnärligt utvecklingsarbete finns innevarande budgetår

under D 15. Forskningsanknytning av grundläggande högskole-

anslaget

samt utvecklingsarbete. Totalt står 6135000 kr. utbildning konstnärligt till förfogande med följande fördelning:

290 000 Danshögskolan Dramatiska institutet 808 000 Konstfackskolan 964 000

527 000 Konsthögskolan

i Stockholm 1 232 000 Musikhögskolan

i Stockholm 290 000

Operahögskolan

i Stockholm 587 000 Teaterhögskolan

Högskolan Till UHÄ:s 600 000

disposition

6 135 000

Medlen till UHÄ:s används för gästprofessurer inom området

disposition konstnärligt utvecklingsarbete.

1989/90 finns 40 inom det konstnärliga området.

Budgetåret professurer

Av de sammanlagt 40 professurerna finns 27 i Stockholm. Samtliga professurer utom den i svensk arkitekturhistoria är förenade

och jämförande med konstnärligt utvecklingsarbete.

l0.3.2 1990 års forskningsproposition

UHÄ föreslog i sitt underlag för forskningspropositionen att ytterligare tio professurer skulle inrättas inom det området under ankonstnärliga slagsperioden 1990/91-1992/93. Tjänsterna föreslogs finansierade med medel som anvisas under anslaget för kultur- och informa- Utbildning tionsyrken. Två av professurerna föreslogs vara förenade med i forskning konventionell mening. Den ena avsåg ergonomi vid universitetet i Umeå, den andra designmetodik vid universitetet Åtta av i Göteborg. professurerna föreslogs vara förenade med konstnärligt utvecklingsarbete. Dessa åtta skulle enligt förslaget fördelas sätt: på följande

koreografi vid danshögskolan, orgel vid universitetet i Lund, musikdramatisk gestaltning vid universitetet i

Göteborg,

musikdramatisk gestaltning vid Operahögskolan i Stockholm, kördirigering och körsång vid musikhögskolan i Stockholm, violin vid universitetet i Lund, musikalisk instudering vid Operahögskolan i Stockholm, dramatik vid dramatiska i Stockholm.

institutet/teaterhögskolan

Till varje föreslagen professur skulle, vid sidan av lönekostnaderna, knytas 200000 kr. för Därutöver ur anslaget konstnärligt utvecklingsarbete. föreslog UHÄ att det nämnda anslaget skulle förstärkas med 2 ytterligare milj.kr. per budgetår som en rörlig resurs.

Av de föreslagna professurerna föreslår att den regeringen i kördirigering och körsång inrättas till en kostnad av 400 000 kr. fr.o.m. den l juli 1990. Därutöver föreslår regeringen att medlen för utveckkonstnärligt lingsarbete förstärks med ytterligare 3 milj.kr. under

treårsperioden.

För närvarande behandlar en motion om att av riksdagen samtliga UHÄ begärda skall inrättas. konstnärliga professurer

10.4¶UHÄ:s

Övriga reformförslag

l den nämnda redovisade UHÄ även vissa andra

anslagsframställningen

förslag, som enligt är av intresse i det här sam-

konstnärsutredningen

manhanget.

Förlängning m.m. av danspedagogutbildningen DH

lnom danslinjen finns två olika inriktningar, koreografi (120 poäng) resp. danspedagogik (l20 poäng, jämte kortare varianter om 60 resp. 40 poäng)

Danspedagogutbildningen är inriktad mot en bred arbetsmarknad: barnomsorg, grundskola, gymnasieskola, kommunal musikskola, teatrar och studieförbundens kurser. En del danspedagoger bedriver undervisning i egna dansstudios.

Under de senaste åren har intresset för dans vuxit starkt bland barn och ungdom. Från samhällets sida har åtgärder vidtagits som på olika sätt stärkt dansens ställning. Det särskilda programmet Kultur i skolan har haft stor betydelse. lnom dess ram har dansprojekt kommit till stånd, som inneburit att kommunernas intresse för att införa dans i skolan har ökaL

på kompetenta danspedagoger kan därför väntas öka.

Efterfrågan

l regeringens proposition 1988/8924 om skolans utveckling och styrning har utbildningsministern uttalat bl.a. följande (s. 60 f):

”Dansen hör till de mest eftersatta områdena i skolans verksamhet

Dansen som uttrycksmedel och konstart bör enligt min mening ges en

plats i skolan av flera skäl. Dansen förtjänar för det första att uppmärksammas som en konstform i sig. Den är en konstform som behö-

ver den breddade bas som en förankring i skolan skulle kunna ge.

Dansen och rörelsen är vidare ett naturligt uttrycksmedel för barnet.

Dansen utvecklar motoriken, den bygger upp självkänslan och bidrar

till personlighetsutvecklingen. Enligt min mening bör dansen därför

liksom musiken kunna inrymmas i skolan Danshögskolan har

förklarat sig beredd att se över hur utbildningen där skall kunna an-

passas till skolans behov. UHÄ utreder f.n. den framtida inriktningen

av danshögskolans utbildning. Väsentligt i sammanhanget är att det

sker en geografisk spridning av dansverksamheten också utanför stor-

stadsområdena.”

Bedömningen har lämnats utan erinran av riksdagen.

Den av utbildningsministern omtalade

UHÄ-utredningen om danspeda-

gogutbildningen är numera slutförd. l rapporten

”Danspedagogutbild-

- om förändrad ning förslag utbildning av danspedagoger av Madeleine Hjort (UHÄ-rapport 1988:14) rekommenderas i huvudsak följande åtgärder:

danspedagogutbildningen förlängs till fyra år (160 poäng) - en extern praktikperiod om ca 13 veckor införs - barndans blir obligatoriskt ämne för samtliga studerande folkliga danser införs som nytt huvudämne.

Vid remissbehandlingen har rapporten blivit bedömd. Bl.a. har positivt förslagen om förlängning och extern praktik tillstyrkts.

På grundval av utredningsrapporten och remissyttrandena föreslår UHÄ att danslinjens IZO-poängsvariant för blivande danspedagoger skall förlängas till 140 poäng.

Danshögskolan flyttar in i nya lokaler våren 1990. En och

förlängning

förstärkning enligt UHÄs förslag förutsätter lokaler och inte ytterligare utrustning.

UHÄ föreslår också resurser ökar så att skolan att danshögskolans får vidgade möjligheter att ge fortbildning och inom t.ex.

vidareutbildning

barndans. UHÄ räknar kurser till andra med att danshögskolan förlägger delar av landet.

Fortbildning och vidareutbildning på det området konstnärliga

lnom det konstnärliga området finns behov av fristående kurser

åtskilliga

och lokala linjer som kan användas som och fortbildning vidareutbildning. Ett exempel är operaregi, ett annat teaterteknik, ett tredje dans. Resurserna för sådana ändamål

bör byggas ut under planeringsperioden.

De etablerade institutionerna för har ett riksan-

konstnärlig utbildning

svar för att stödja sådan verksamhet på olika håll i landet.

Sveriges möjligheter att medverka i nordiskt samarbete ”smala kring utbildningar skulle förbättras avsevärt, resurser ställdes till om ytterligare

förfogande.

Sammanfattande bedömning

Konstnärsutredningen anser det vara angeläget att förstärka danspeda-

det sätt som UHÄ föreslagit. Vidare delar utredning-

gogutbildningen på

ens bedömning när det gäller behovet av fortbildning och vidareutbildning på det konstnärliga området.

om treårig estetisk linje Gymnasieskolan/förslaget

10.5.l Inledning

I betänkandet Två nya treåriga linjer i gymnasieskolan (SOU 1989:10) föreslås bl.a. en estetisk linje.

Den av utredaren föreslagna estetiska linjen är strukturerad så att eleverna redan från början skall välja mellan sex olika inriktningar/grenar; musik, bild, dans, textilslöjd, trä- och metallsljöd samt teater.

l0.5.2 Musikutbildning

Den tillkom i början av 1970-talet. Samtidigt fort-

tvååriga musiklinjen satte av den kommunala musikskolan. Samhället tog där-

utbyggnaden med ett större ansvar för musikundervisningen, som blev mer lättillgäng-

beroende av privata initiativ, föräldrarnas ekonomi m.m. lig och mindre

efter musiklinjens tillkomst visar på en väsentlig kvalitets- Utvecklingen höjning inom den högre musikutbildningen. Vidare har svenska musiker, både solister och orkestermusiker, bättre kunnat hävda sig i konkurrensen med utländska musiker.

Musiklinjen har blivitlen viktig del av den svenska musikutbildningen. Den är också mycket attraktiv. Våren 1989 var antalet sökande till linjen 179 per 100 intagningsplatser, det näst högsta sökandetalet för gymnasieskolans Många kommuner önskar också få anordna lin-

samtliga linjer. jen.

Musiklinjen har alltid haft en dubbel målsättning. Linjen skall förbereda såväl för högre studier inom musikområdet som för fortsatta studier inom andra områden. Utredaren har inte denna dubbla målsätt-

ifrågasatt

ning. Konstnärsutredningen och SÖ har samma grundsyn och anser att musiklinjen bör bibehållas och utvecklas. Linjen bör även i framtiden förbereda både för fortsatta studier i musik och för annan högre utbildning.

Konkurrensen om platserna vid musikhögskolorna är mycket stor. Endast ett fåtal av musiklinjens elever slutar som solister. Ytterligare ett antal blir musiker, i orkestrar och ensembler av olika slag eller musikpedagoger. Musikutbildning är värdefull också för blivande tekniker, producenter och annan personal inom musikområdet eller inom olika massmedieområden (press, radio, TV etc.). Vidare är kunnighet inom musikområdet värdefull för personal inom förskola, skola, fritidsverksamhet och olika vårdformer.

Vissa elever på musiklinjen upptäcker efter hand att deras inte

förmåga

räcker för en musikerutbildning och inriktar sig då annat

på något yrkes-

område. De upplever trots detta ofta att deras musikutbildning varit värdefull och att musiklinjen erbjudit dem en stimulerande studiemiljö, som skapat motivation och arbetsglädje för skolarbetet och goda förutsättningar för den personliga utvecklingen.

Musiklinjen är i dag tvåårig. Det finns en ettårig påbyggnadsutbildning

som gör det möjligt för cirka hälften av linjens elever att få en

treårig

gymnasieutbildning. l det nämnda betänkandet föreslås en utbild-

treårig

ning. För de flesta elever behövs en treårig utbildning för att de skall kunna motsvara musikhögskolornas krav. Genom en

treårig utbildning kan eleverna bl.a. få den behörighet

som krävs för musiklärarlinjen.

l0.5.3 Andra estetiska utbildningar

Den estetisk-praktiska linjen (Ep-linjen), som anordnas försöksvis sedan hösten 1984, är tvåårig. Det tredje år, som ursprungligen planerades, har endast kommit till stånd för slöjd.

Linjen har visat sig vara mycket attraktiv. l flera år har den haft det högsta sökandetalet av gymnasieskolans samtliga linjer (våren 1989 235 sökande per 100 intagningsplatser).

SÖ gjorde under 1988 en uppföljning av de elever som gick ut Ep-linjen 1986 och 1987. Av uppföljningen, som nu föreligger i slutgiltigt skick (Dnr 5029-882420), framgår bl.a. följande:

- eleverna av intresse

har valt Ep-linjen på grund för en viss specialisering snarare än ett allmänt estetiskt intresse,

- eleverna är i regel positiva till att arbetsprov används vid intagningen till linjen,

- de Hesta eleverna hade vid undersökningstillfället arbete eller bedrev studier,

- de som arbetade sitt estetiska

gjorde det i regel utanför område,

- de som studerade gjorde det däremot i regel inom sitt estetiska område,

- de flesta eleverna ansåg att Ep-linjen varit en god förberedelse för fortsatta studier och i hög grad personlighetsutvecklande.

Ep-linjen har liksom musiklinjen en dubbel målsättning. Den skall dels förbereda för fortsatta studier i anslutning till den estetiska specialiseringen, dels ge grund för verksamhet inom ett bredare socialt och kulturellt område (t.ex. för blivande lärare eller fritidspedagoger).

I likhet med SÖ bedömer utredningen det inte som möjligt att föra samman alla estetiska inriktningar (exkl. musik) till en gemensam ingång i årskurs l. Däremot synes det möjligt att ha två ingångar - utöver musi-

- en för bild- och en för dramaområdet. klinjen nämligen

Det bör i detta sammanhang påpekas att den här diskuterade dansgrenen inte kan ersätta nuvarande specialkurs för yrkesdansare, vilken förutsätter omfattande daglig dansträning. Däremot skulle en treårig utbildning med dansinriktning vara en lämplig bakgrund för den som vill söka till danspedagogutbildning. 232

Folkhögskolan

10.6.1 Allmänt

Folkhögskolan är föremål för en särskild utredning med vilken konstnärsutredningen samrått.

Genom sin betydande frihet och innehållsmäsnär det gäller ideologisk sig profilering och genom frånvaron av centralt fastställda studie-, kursoch timplaner har folkhögskolorna kunnat utveckla ett kursutbud med betydande bredd och flexibilitet. Till flexibiliteten hör att möjligheten snabbt kunna ändra utbudet efter nya behov och krav.

Bredden och flexibiliteten präglar både de och de korta kurserna.

långa

l det här sammanhanget är det utbudet av kuroch omfattningen långa ser som är av intresse.

Traditionellt har folkhögskolans kursutbud dominerats av humanistiska och ämnen och senare tid även av ämnen till-

samhällsvetenskapliga på

hörande den estetiska sektorn och fritidssektorn.

De allmänna kurserna (med eller utan särskild inriktning) ligger generellt sett på grundskole- och gymnasienivå. De ger i regel grundskolekompetens och allmän behörighet till studier eller universivid högskola tet, i vissa fall också särskild behörighet. Det är i allmänhet två- eller treåriga med möjlighet för sökande att - beroende på utbildningsbakgrund - individuellt inträda i lämplig årskurs eller undervisi lämplig ningsgrupp vid skolor där årskursindelning inte förekommer.

Merparten av kurserna inom kategorin särskild ofta kallad linje”, speciallinje”, kräver för tillträde allmän behörighet (minst tvåårig gymnasieskola eller minst antvå år på folkhögskola) och sägs ofta i kataloger, nonser och broschyrer ”ligga ”motsvara på högskolenivå”, högskoleutbildning , vara av högskolekaraktär” eller omfatta ett visst antal poäng eller

högskolepoäng.

10.6.2 Yrkesinriktad utbildning

kan användas för viss yrkesutbildning såsom fritidsledar- Folkhögskolan utbildning och utbildning för kulturförmedlande uppgifter och för uppinom amatörverksamhet liksom för olika slags ledarfunktioner ingifter av förtroendemän och anställda inom fritidssektorn samt för utbildning om folkrörelser Folkhögskolan bör dock inte erbjuda och organisationer. och där andra utbildyrkesutbildning yrkesfortutbildning på områden, och resurser av samhället. Ãterhållsamhet ningsanordnare fått uppgifter bör visas vid utbudet av yrkesutbildning.

l formulerades villkoren så att folkhögskolorna

folkhögskoleförordningen

utbildning under förutsätti begränsad omfattning kan ge yrkesinriktad att det sker inom ramen för vad som i samma paragraf föreskrivs ning om verksamhetens form och innehåll.

För läsåret 1989/90 har i Folkhögskolekatalogen bjudits ut ca 670 långa och från en knapp termin (minst 15 kurser linjer, i längd varierande 5 år. Av dem kan ett par hundra bedömas vara av yrveckor) upp till kesinriktat yrkesförberedande eller färdigutbildande. slag, dvs. antingen särskilt inom den estetiska sektorn har dock det dub- Många av kurserna för amatörverksamhet och förenbla syftet att dels erbjuda utbildning och dels förbereda för en fortsatt yrkesinriktad utbildingsverksamhet ning.

Till det stora flertalet kurser om är ett år eller längre gäller som inträdeskrav allmän För de längre kurserna i behörighet för högskolestudier. musik och konst och arbetsprov. Skolorna gäller i regel också inträdesbedömer de sökande individuellt och ofta efter intervjuer. vanligen

Den estetiska sektorn största med i allmänhet ett-, tvåär den avgjort kurser. 100 sådana kurser bjuds ut vid ungefär lieller treåriga Omkring ka skolor. Omkring hälften av dessa kurser har konstinriktning,

många

inemot hälften musikinriktning och ett tiotal teaterinriktning.

inom med en mera systematisk och yrkesin- Musiklinjer folkhögskolan, riktad är en relativt ny företeelse. Före 1960 fanns bara fyundervisning, ra skolor vid 1970-talets början ett dussin och numera med musiklinjer, Dessa skolor finns inom nästan alla län, och tre fjärdedelar av ett 40-tal.

dem har rörelse eller organisation som huvudman. En handfull av skolorna har utlokaliserat sina musiklinjer till andra orter.

De kortare musikkurserna har ofta ett utpräglat folkbildningssyfte - att öka den enskildes färdigheter och kunnande, att ge inspiration till eget musicerande och att förbereda för insatser som cirkelledare, ensemebleledare eller körledare eller för frivilligtjänst som församlingsmusiker. De två- och treåriga kurserna har i regel till huvudsyfte att förbereda för högre musikutbildning eller för yrkesverksamhet som musiker, musiklärare, kyrkomusiker eller musikhandledare.

Rekryteringen till musiklinjerna är fortfarande mycket god. De studerande är till ungefär hälften ungdomar under 20 år. lnemot 90 procent har genomgått gymnasieskola.

Mediautbildning av olika slag erbjuds sedan 20-talet år tillbaka inom folkhögskolan. l dag ger ett trettiotal folkhögskolor någon form av mediautbildning. De första mediainriktade kurserna hade ingen direkt anknytning till yrkesverksamhet inom området. Men utvecklingen på media- och kommunikationsområdet har gått mycket snabbt, antalet kurser har ökat och yrkesinriktningen har blivit mer markerad.

Konstutbildningar inkluderande konsthantverk erbjuds vid ett femtiotal skolor. Sålunda erbjuder ett 25-tal två-, tre-, fyra- och i ett fall femåriga kurser med uttalat syfte att förbereda för yrkesverksamhet eller för fortsatta studier vid konst- och konsthantverksskolor och lärarutbildningar. l ett tiotal fall kallas kurserna helt enkelt konstskolor.

För att få en uppfattning om dessa folkhögskoleutbildningars värde för inträde vid landets fem konst- och konsthantverkshögskolor, har folkhögskolekommittén bett dessa skolor meddela hur många av de till hösten 1989 antagna eleverna som förberett sig genom konstnärlig utbildning på folkhögskola. Svaren visar att det är förhållandevis många.

Till konsthögskolan i Stockholm sökte således 750 personer, 28 togs in och av dem hade åtta en ett- eller tvåårig konstnärlig utbildning vid folkhögskola som grund. Till konsthögskolan Valand i Göteborg antogs tolv, av vilka samtliga hade sådana förberedelser, och till konsthögskolan i Umeå antogs också tolv, av vilka sju hade förberett sig på folkhögskola under ett till tre år.

Till Konstfack i Stockholm antogs 95 studerande. varav 31 hade folkhögskoleförberedelse, och till design- och konsthantverksskolan i Göteborg 51, varav 17 med sådan förutbildning.

Det finns 155 linjer inriktning vid 88 folk-

ungefär med praktisk-estetisk

Verksamheten har expanderat kraftigt sedan 60-talet. högskolor.

Musikområdet dominerar. Sammanlagt 38 folkhögskolor har musiklinjer. Bild- och formutbildningar finns vid 30 folkhögskolor, estetisk linje med flera tekniker vid ytterligare drygt 30. teater och drama vid 20, yrkesut-

vid fyra och danslinjer vid fem. bildning för dramapedagoger

och varierar från tre-femåriga konstlinjer med Omfattning fördjupning mer än 20 timmars estetiskt innehåll per vecka till allmänna kurser med inriktning mot estetiska ämnen.

Musik

SÖ genomförde en studie av musikverksamheten vid folkhögskolorna 1985/86 Nr 122). Av studien framgår att folkhögskolorna under

(PUFF de senaste decennierna roll för Sveriges musikliv

spelat en avgörande

att erbjuda det förberedande stadium som i stort sett saknats i det genom

skolsystemet i glappet mellan kommunal musikskola och högreguljära skola. Den stora som rådde 1986 och fortfarande råder på ut-

efterfrågan

bildning vid de linjer som svarar för kvalificerad högskoleförberedelse tyder enligt SÖ på att utbildningen behövs.

En huvudfråga i enkäten från hösten 1989 var hur stor del av de studerande som hade ambitionen att huvudsakligen försörja sig på ett konst-

På 24 av musiklinjerna var det mer än 50 % av eleverna närligt yrke. som hade ett sådant syfte med studierna. Endast tio procent av eleverna vid tio musiklinjer uppgav att studierna var att anse som fortbildning.

Bild och form

Tre av de 35 bild- och formlinjerna som omfattades av hös-

fjärdedelar

har ett övervägande estetiskt innehåll minst 20 timtens undersökning mar i veckan. Färre elever än på musiklinjerna har för avsikt att försörja

sig på konstnärlig verksamhet. Det är inte ovanligt att kuserna i bild och form utgör fortbildning för en del av eleverna. Vanligaste personalkategorierna var personal i barnomsorgen, lärare och vårdpersonal.

Yrkesplanerna tycks inte vara lika dominerande på de 2l konsthantverkslinjerna som på de rena bild- och formlinjerna. Förhållandevis stor andel av eleverna använder kurserna i konsthantverk som fortbildning i sitt yrke. Det gäller främst personal i barnomsorgen och arbetsterapeuter.

Dans

På tre folkhögskolor i landet finns sammanlagt fyra danslinjer. De är alla ettåriga och har mindre än tio elever. Antalet sökande har varit betydligt fler än antalet platser. Ingen av eleverna går på danskurserna som fortbildning.

Teater och drama

Teater- och dramalinjer finns vid 20 folkhögskolor, men endast åtta skolor har besvarat SÖ:s enkät. De flesta teaterlinjerna är ettåriga. På fyra folkhögskolor finns dock en tvåårig eftergymnasial utbildning för dramapedagoger.

Utredningens överväganden

Inför det kommande utredningsarbetet vill konstnärsutredningen särskilt fästa uppmärksamheten på följande frågor.

Som utredningen tidigare framhållit är intresset för konstnärliga utbildningar mycket stort, på alla nivåer i skol- och högskolesystemet. SÖ:s undersökningar visar att de som gått igenom estetisk praktiska linjer

på

gymnasiet anser att utbildningen varit värdefull och personlighetsutvecklande. Det gäller också studerande som sedermera arbetat med annat än konstnärlig verksamhet. Detsamma gäller andra estetiska utbildningar, t.ex. inom folkhögskolan.

vill i sammanhanget erinra om vad som anfördes om kultur Utredningen i skolan i prop. 1988/8931 Skolans utveckling och styrning (sid. 58-59).

Utvecklingsarbetet avseende kultur i skolan skall fortsätta. Inriktningen bör vara att göra kulturverksamheten till en naturlig del av det dagliga skolarbetet. Den enskilde eleven skall ges möjligheter till skapande verksamheter från förskola till gymnasium. Kulturansvaret måste därvid vila

skolans alla ämnen, men ett speciellt ansvar ligger självfallet på de

på

ämnen att utveckla elevernas uttrycks- och kommu-

som har till uppgift nikationsförmåga som svenska, bild, musik och slöjd.

Att döma av uttalande preferenser skulle en utbyggnad och förstärkning av den estetiska utbildningen uppenbarligen svara mot

på gymnasienivå

många ungdomars studieönskemål. Flertalet konstnärsyrken är också speciella i den meningen att förberedelser för eventuell yrkesverksamhet inom sektorn måste börja relativt tidigt. Det är därför rimligt att gymnasieskolan utformas och dimensioneras efter principen att ungdomar med konstnärligt intresse och talang skall få möjlighet att utveckla detta intresse och kunnande - även om det samtidigt måste göras fullt klart att möjligheterna att senare i livet helt yrkesmässigt ägna sig åt estetisk verksamhet är begränsade.

Vad är det uppenbart att antalet sökande mycket kraf-

gäller högskolan

antalet studieplatser - och så måste det också vara. Det är tig överstiger vidare sannolikt att en utbyggd estetisk utbildning inom gymnasium och kanske också folkhögskola kommer att leda till en ännu större tillströmning mot den konstnärliga högskolan.

(se kap. 4) visar att en betydande del av Utredningens undersökningar de som ägnar sig åt konstnärlig verksamhet inte har högskoleutbildning och att, omvänt, ca hälften av dem som går igenom konstnärlig högskoleutbildning senare ägnar sig åt annan verksamhet eller varvar annan yrkesverksamhet med estetisk. Förhållandena är naturliga. Högskoleutbildning fär inte uppfattas som någon garanti för konstnärlig yrkesverksamhet och är heller inte för alla konstnärliga yrken någon absolut förutsätt-

Det torde vara svårt att via inträdesprov etc. säkerställa att flera av ning.

verkligen också blir konstnärer som hude som gått igenom högskolan vudsaklig verksamhet.

Med tanke på att många av dem som går igenom konstnärliga högskolor också i framtiden kommer att ägna sig åt annat än konstnärlig verksamhet är det angeläget att man granskar utbildningens innehåll vad gäller förberedelser för yrken som är angränsade till de konstnärliga, t.ex. pedagogik.

Siffrorna visar också att med bibehållna relationstal skulle antalet högskoleutbildade inom de konstnärliga yrkena snarare minska fram mot år 2000. Med tanke på detta och med tanke på det dokumenterade intresset finns det skäl att överväga en utvidgning av högskolans dimensionering.

Konstnärlig utbildning och utveckling har vidare syften än att vara direkt yrkesförberedande. Utredningen vill påminna om det synsätt som låg bakom utformningen av den nuvarande konstnärliga högskoleutbildningen.

l den proposition (1975/762135) som utgör grunden för den nuvarande konstnärspolitiken fanns även uttalanden om den konstnärliga utbildningen. Regeringen ansåg att det i samband med den då pågående reformeringen av högskoleutbildningen var särskilt angeläget att konstnärsutbildningens primära målsättning inte förlorades ur sikte. Konstnärsutbildning domineras av målet att stimulera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande möjligheter att förverkliga sina konstnärliga intentioner. Yrkesförberedelsen i utbildningarna på kulturområdet har som särskilt mål att ge de studerande möjligheter till egna praktiska konstnärliga erfarenheter och att bidra till utvecklingen och förnyelsen av de konstnärliga uttrycksmedlen. Den konstnärliga utbildningen är i sig själv en skapande process som inte i alla avseenden kan och bör bedrivas på ett i förväg planerat sätt. Detta måste få påverka sättet att organisera studierna liksom utformningen av de planer som styr utbildningens innehåll och arbetsformer.

Bland motiven för att inordna de tidigare fristående högskolorna i den nya högskoleorganisationen fanns ambitionen att ge all grundutbildning inom högskolan en forskningsanknytning. Den motsvarighet till forskning som vuxit fram inom de konstnärliga utbildningarna är konstnärligt utvecklingsarbete. Med utredningens perspektiv är den utvecklingen särskilt intressant. Den ger inte bara konstnärliga talanger möjlighet till fortsatt utveckling efter avslutad grundutbildning. Den skapar också ar-

betstillfällen och inkomster för högt kvalificerade konstnärer. Det sist nämnda gäller för övrigt all konstnärlig utbildning.

vill understryka vad som anförts ovan om högskolans kul- Utredningen turpolitiska roll och möjligheterna att främja ett dynamiskt kulturliv genom konstnärligt utvecklingsarbete, knutet till universitet och högskolor.

särskilt fästa uppmärksamheten på UHÄ:s kontakter med Jag vill därvid bland annat humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet i syfte att intressera rådet för en vidgning av deras forskningsstödjande verksamhet till att avse också konstnärligt utvecklingsarbete. Tanken är att det kan finnas intressanta och kanske oprövade forskningsfält och metoder, i gränslandet mellan konstnärlig verksamhet och forskning. Till ut-

har också inkommit en skrivelse i detta ämne från professor redningen Erik Wirén med synpunkter på konstnärens roll som utforskare av verk-

Konstnären kan ha, menar professor Wirén. en faktiskt unik ligheten. kompetens som ligger i “att han närmar sig samhällsfrågorna både som aktör och redaktör. Konstnären etablerar relationer mellan subjektet (forskaren/verkligheten) och betraktaren (den avhandlade avnämaren) som samhällsvetenskaperna med sina från naturvetenskapen inlånade metoder inte förmår åstadkomma. l skrivelsen ges exempel på sådan interaktion och inrättande av teaterlaboratorier som gav möjlighet att formulera teorier om människors beteenden i olika situationer.

Enligt min mening är det intressanta tankegångar som förtjänar att utvecklas vidare, i en dialog mellan UHÄ och konstnärer/forskarsamhället. Under alla omständigheter är det angeläget att det finns vissa resurser för det konstnärliga utvecklingsarbetet. Genom en förstärkning av högskolan i dessa avseenden skulle den kunna ge viktiga impulser både till forskarsamhället och konstnärlig verksamhet.

l sammanhanget bör man också beakta behovet av fortbildning och vidareutbildning i anslutning till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Eftersom fria konstnärer definitionsmässigt ine har någon arbetsgivare som kan betala sådan utbildning är det angeläget att konstnärsnämnd och författarfond som gör det möjligt för konstnärer att delta i

ger stipendier sådan utbildning, i Sverige likaväl som i andra länder.

Internationellt

kulturutbyte

11.1¶Inledning

Mot bakgrund av bl.a. Europarådets granskning av den Svenska kulturpolitiken och FNzs kulturårtionde finns det anledning att vidga

perspektivet i förhållandet till vad som strikt i uppdraget. Att en in-

ingår främja ternationalisering av svenskt kulturliv har betydligt fler bevekelsegrunder än behovet av EG-anpassning. Det

framgår av utredningens principiella överväganden i kapitel 5. Därför är det knappast möjligt att föreslå förbättringar för landets konstnärer utan att ta hänsyn till behovet av internationalisering. Dit hör även behovet av att förbättra situationen för landets invandrade konstnärer.

Utredningen har inte haft möjlighet att göra av

egna undersökningar kulturutbytet. Framställningen i detta kapitel bygger i allt väsentligt

på

betänkandet Sverigeinformation och kultursamarbete (SOU 1988:9), avgivet av utredningen om de statliga insatserna inom

Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet. den

s.k. lKU-utredningen.

Konstnärsutredningen fäster uppmärksamheten på vissa av lKU-utredningens överväganden och förslag, som ännu inte förverkligats. Förslagen har fått förnyad aktualitet i det reformarbete som

kulturpolitiska på-

går.

lKU-utredningen

De riktlinjer som gäller för det stödet till det internationella kul-

statliga turutbytet fastställdes av riksdagen efter förslag från regeringen i proposition 1978/792147 om informations- och kulturutbytet med utlandet, den

betonades vikten av den stimus.k. SIK-propositionen. l propositionen lans som det svenska kulturlivet får genom utbyte med andra länder och från nya kulturmönster. Vidare framhölls att ett kulturgenom impulser villkor är nödvändigt för vår förståelse av svenskt utbyte på jämbördiga kultur- och samhällsliv. Medveten avskärmning eller bristande kontakt innebär minskade för en enskild eller för en nation att leva möjligheter människor och samhällsförhållanden i andsig in i, förstå och respektera ra länder. betonade i detta avseende särskilt våra kontak- Propositionen ter med och med kulturerna i invandrarnas urutvecklingsländerna sprungsländer.

och preciserade motiven på vissa punkter. [KU-utredningen utvidgade Bl.a. behovet av att hävda den nationella identiteten och lyfte man fram problem. lKU-utredningen fäste att ta hänsyn till det lilla språkområdets också för de fritt arbetande konstnäuppmärksamheten på svårigheterna rerna att delta i kulturutbytet. De fritt arbetande kulturarbetarna bedömdes ha den svåraste situationen, inte minst bildkonstnärerna.

Ansvaret för stöd till konstnärernas internationella kontakter och för kulturellt med utlandet Svenska Institutet, statens kulutbyte ligger på SIDA, Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlanturåd, det konstnärsnämnden och författarfonden

(Nunsku),

De konstnärliga kvalitetskriterierna är i hög grad internationellt betingallt på områden där språket inte sätter gränser, ade. Det gäller framför bildkonst, dans, musik och arkitektur men även på teaterns nämligen område.

som vi behöver värna om vår nationella särart måste vi följa Samtidigt den internationella Här ligger motiven för ett ökat antal utvecklingen. turnéer konstnärer utomlands och gästspel men även resor för svenska och utländska konstnärer i Sverige. Resorna kan ge perspektiv på det Försvar för en nationell identitet är inte liktydigt med egna skapandet. konstnärlig inavcl.

en ökning av medlen för internationellt kullKU-utredningen föreslog kronor, varav 5 miljoner till kulturrådet turutbyte med drygt 9 miljoner och 4 till Svenska institutet. Utredningen föreslog också vissa besparingar för att finansiera bl.a. neddragningar för exportrådet, Sveriförslagen

ges Radios programverksamhet för utlandet samt departementens inter-l nationella sekretariat.

En viss ökning av anslagen har skett med blygsamma l miljon kronor, närmare bestämt med 500 000 kronoer till vardera Svenska institutet och Kulturrådet.

11.3 Konstnärsnämnden

Fr.o.m. innevarande budgetår har även konstnärsnämnden möjlighet att främja konstnärers utbyte med utlandet. Vid föregående riksmöte anvisade riksdagen l milj.kr. för konstnärsnämndens stöd till bild- och formkonstnärers utställningar och ateljévistelser utomlands. Vårens riksdagsbehandling av årets budgetproposition har medfört att ett motsvarande stöd införts för ton- och scenkonstnärer. Kulturutskottet anser att det är angeläget med ett ökat stöd till internationellt utbyte på det konstnärliga området. Därför är det angeläget att utvidga kretsen av bidragsberättigande konstnärer. Samtidigt höjs konstnärsnämndens anslagspost för ändamålet med 0,5 milj.kr. Fr.o.m. budgetåret 1990/91 disponerar alltså konstnärsnämnden 1,5 milj.kr. för internationellt utbyte.

11.4 SIDA

lnom biståndssamarbetet bedrivs ett alltmer omfattande kulturbistånd. Ansvarig myndighet är SlDA. Anslaget för ändamålet uppgår innevarande budgetår till drygt 30 miljoner kronor. Av detta anslås ca 5 miljoner till kulturutbyte mellan Sverige och u-länderna. Programmet skötes på SlDA:s uppdrag av Svenska Institutet. Genom detta program möjliggörs kontakter mellan svenska konstnärer och olika u-länder och deras kulturella uttrycksformer. Det ger också en presentation av u-landskultur i den svenska miljön, t.ex. konstutställningar, teater, musik etc.

11.5 överväganden och förslag

Enligt min mening är det av största vikt att resurserna för det internationella kulturutbytet förstärks. Argumenten är givna i det föregående. Det gäller såväl inflödet av konstnärer, gästspel etc. till Sverige som svenska

konstnärers möjligheter att arbeta och studera utomlands. Jag vill särskilt erinra om vikten av att svenska konstnärer får möjlighet att delta i euro-

kulturliv och att svenska konstnärliga institutioner kan ta emot peiskt

utifrån. av resurserna skulle ha mycket stor begästspel En förstärkning

konstnärernas situation och arbetsmöjlighetydelse också för de enskilda ter.

är det därför angeläget att inom ramen Enligt utredningens uppfattning

reformarbetet för konstnärerna också genomföra [KUför det planerade

l en första bör anslaget till kulturutbyte med utredningens förslag. etapp utlandet kronor, fördelade lika på kulturrådet och

höjas med 5 miljoner

Institutet. vill erinra om de besparingsförslag som Svenska Utredningen förordades av lKU och som ännu ej är genomförda.

Skådeartister

Bakgrund

l uppdraget ingår att särskilt beakta situationen för cirkus- och andra skådeartister.

Med skådeartister avses en kategori av utövande konstnärer som framför allt skall beskådas och inte i första hand åhöras. Skådeartisterna är nämligen till övervägande del akrobater, jonglörer, illusionister, clowner och dressörer. Dansare och mimare får däremot anses tillhöra en annan kategori av artister.

Ett särdrag hos skådeartisterna är att de inte utbildas för att medverka i eller framföra några konstnärliga verk Deras en-

som skapats av andra. gagemang avser praktiskt taget alltid ett eller flera av dem med

själva hjälp av eventuella lärare instuderade skådenummer inklusive

kostymuppsättning, rekvisita och Det räcker därför inte för

musikarrangemang.

skådeartisterna - som för eller musiker -

skådespelare, sångare att de

förvärvat en god portion konstnärlig och teknisk färdighet. De måste också själva utarbeta scenario verk - skåde-

och skapa det konstnärliga numret - som är förutsättningen för ett engagemang.

Skådeartister arbetar solo eller tillsammans med en eller flera

partners. Många specialiteter förutsätter flera medverkande.

Utmärkande för många kategorier av skådeartister är dessutom att de på grund av sin specialisering och svårigheten att inöva nya skådenummer har mycket små möjligheter att variera sin repertoar. Detta är skådeartisternas stora dilemma så litet

i ett med hänsyn till publikunderlag land som Sverige. Publiken tröttnar lätt se sam-

på att upprepade gånger

ma attraktioner. Detta medför att flertalet skådeartister bör vara inriktade och ha möjlighet att emellanåt arbeta utomlands.

på

Skådeartisternas traditionella är cirkusar och varietéer?

arbetsplatser samt scener och andra estrader i folkparks-, nöjesfälts- och festplatsmil-

jÖ.

12.2 Arbetsmarknad

har haft möjlighet till fast anställning för att [nga skådeartister någonsin utöva sin konst i Sverige.

Cirkusar förekommer i stor utsträckning på skilda håll i världen. Cirkusengagemang sträcker sig ofta över Hera månader och får i våra dagar anses utgöra skådeartisternas främsta möjlighet till ett längre sammanhängande arbete.

Endast ett mycket litet antal svenska artister erhåller numera cirkusenga-

utanför Konkurrensen med motsvarande artisgemang Sveriges gränser. ter från hela världen är mycket hård.

är, med sällsynta undantag, begränsade till Cirkussäsongerna i Sverige sommarhalvåret. Denna gäller även flertalet andra aktivite-

begränsning

ter med skådeartister i vårt land.

Antalet cirkusar uppgick under åren 1970 och

i Sverige förekommande

sex. År 1989 kunde däremot noteras 17 cirkusfö- 1980 till fem respektive

med eller kortare verksamhet i landet. Tolv av dessa var retag längre ambulerande tältcirkusar. Fyra var stationära cirkusar i olika parkan-

Ett endast ett fåtal föreställningar i tre läggningar. av företagen gav

av de tolv ambulerande tältcirkusarna bestod av utsporthallar. Fyra ländska företag under ledning av en svensk arrangör. 1 Cirkusar en föreställningslokal - numera ofta ett

är benämningen på tält - med placerade kring en cirkelrund ridbana (ma-

åskådarplatserna

där det visas ett flertal skådenummer med två- och fyrbenta artis-

nege)

ter. Cirkus används också som samlingsbenämning på alla konstnärliga framträdanden av angiven karaktär, när de visas i en cirkusmanege. 2 Varieté en lokal resp. föreställning med ett flertal

är benämningen på estradframträdanden av olika slag. Därav varieté. Det som visas är ofta samma av skådenummer som på cirkus, dvs. med akrobater, jong-

typer

clowner och dresserade djur. På varietéerna förekomlörer, illusionister, mer emellertid också sång-, tal-, dans- och musikartister. 246

Förutom nyssnämnda 17 cirkusar kan nämnas att det under år 1989 också drivits cirkusverksamhet under medverkan av elever vid ett flertal ”Cirkusskolor” i Sverige.

Det under senare år starkt ökade antalet cirkusar i Sverige har inte resulterat i en motsvarande ökning av engagemangstillfällena för svenska yrkesartister. De stora och mellanstora cirkusarna sysselsätter sällan svenska artister som inte tillhör eller har annan nära anknytning till direktionen. Däremot kan konstateras att de minsta cirkusarna i större utsträckning väljer svenska artister såväl inom som utanför den egna familjekretsen.

Många svenska cirkusar torde rent av ha tillkommit för att säkra en artistisk verksamhet för direktionsfamiljen. Svårigheten för svenska artister att få cirkusengagemang kan således delvis förklara det nuvarande stora antalet cirkusar i Sverige. En annan förklaring är att åtskilliga i Sverige verksamma cirkusar under senare år funnit tidigare nästan

oprövade möjligheter att sälja cirkusbiljetter till olika organisationer och företag.

Antalet varietéteatrar och restaurangvarietéer har successivt minskat efter andra världskriget. Numera återstår endast ett fåtal i hela världen. Några av dem som finns i Västtyskland, framför allt Hansa«Theatcr i Hamburg. engagerar ibland svenska artister. Detta gäller i begränsad omfattning också några på den europeiska kontinenten förekommande kabaréer och nattklubbar med inslag av skådenummer.

China-Varietén i Stockholm och Cabarethallen i Göteborg, som före, under och åren närmast efter andra världskriget, var viktiga arbetsplatser för skådeartister, existerar inte längre. Sverige har numera över huvud taget inte någon varietéteater.

1896 förbjöds all varietéunderhållning i samband med alkoholutskänkning i Sverige. Detta förbud upphävdes hösten 1955. Några restauranger - bl.a. Berns i Stockholm - då ett försök att starta

gjorde en ny varietéepok. Utvecklingen gick dock i en annan riktning. l dagsläget erbjuds praktiskt taget inga skådeartister något engagemang på svenska restauranger. Företag av typen Berns och Börsen engagerar i realiteten bara sångare, dansare och musiker för sina program.

skådeartister erhöll i äldre tider engagemang i Sveriges folkpar-

Många

annat kan nämnas ett flertal turnerande varietésällskap med ker. Bland internationella artister. Den s.k. Malmstenstruppen var det mest kända Denna tradition upphörde kring mitten av 1970-talet. av dessa sällskap. Detta Centralorganisation förklarats bero på ett vihar av Folkparkernas kande i kombination med att de enskilda folkparkerna

publikunderlag

för ett varietégästspel. Uninte ansåg sig ha råd med de ökade utgifterna - av brist - i gefär samtidigt försvann enligt uppgift på publikintresse skådenumren i folkparkerna. Vad som stort sett också de soloengagerade nu finns kvar är ett varierande antal särskilt med sikte på barn arrangebl.a. under medverkan av clowner samt barn och rade föreställningar, tillhörande de två cirkusskoleprojekten Norsholms Ungdomsungdomar cirkus och Ludvika Mini Cirkus. Därtill kommer ett under de senaste två åren anordnat försök med ett turnerande varietésällskap bestående av ett litet antal svenska skådeartister.

Vad som därutöver återstår av arbetsplatser för skådeartister i Sverige är framför Gröna Lund i Stockholm och Liseberg i Göallt nöjesparkerna Gröna Lund har för vana att varje sommarmånad visa tre, ibland teborg. skådenummer brukar under juli måfärre, på sin gamla scen. Liseberg nad visa tre skådenummer sin stora scen och hela sommaren ett fler-

på

tal sådana nummer i ”Lilla Tillfälliga arbetsmöjligheter ermanegen”. i andra liksom av varierande kabjuds ibland nöjesparker på festplatser raktär. artister kan ibland få tillfälle att arbeta vid speciella arran-

Några

gemang i olika köpcentra.

Varieté Vauduvill och är nya företeelser, där ett litet Gycklargruppen antal artister slutit sig samman för att med glimten i ögat söka återuppliva äldre tiders marknadsvarieté. Varieté Vauduvill turnerar i eget tält. har bl.a. rest i folkparkerna och gästspelat på Komedi- Gycklargruppen teatern i Stockholm.

Vintertid återstår för de svenska skådeartisterna i stort sett bara engageoch firmafester samt i den av bl.a. landsting, kommang vid föreningsoch ABF anordnade underhållnings-

muner, pensionärsorgañisationer

verksamheten och i olika samlingslokaler. Sådana engagepå sjukhus kan dock illusionister och andra artister mang som regel endast erbjudas som inte kräver så stort utrymme. Samma sak gäller också förekommansom underhållare i mellan Sverige de tillfälliga engagemang färjetrafiken och främmande länder samt ett begränsat antal diskotek.

på

Sammanlagda antalet svenska skådeartister torde för närvarande inte överstiga 80. lnte alla är enbart verksamma som artister. Bristen ar-

på

betstillfällen tvingar många att delvis sätt. Gränsen försörja sig på annat mellan yrkesverksamma artister och fritids- eller kan vara hobbyartister svår att dra, speciellt i om illusionister.

fråga

Svenska Teaterförbundet har framhållit att den mer eller mindre säsongbetonade arbetslösheten är den svåraste sociala för de svenska

frågan

skådeartisterna. En stor procent av de förbundsanslutna skådeartisterna uppbär t.ex. A-kassaersättning under långa perioder.

Allmänt sett kan sägas att flertalet svenska skådeartister som specialiserat sig på det i och för sig fackområdet akrobatik har

mångskiftande mycket

svårt att försörja konst. lllusionister

sig på sin (trollkonstnärer), helst

med komisk clowner och inriktade framtoning, på gammaldags gyckel artister tycks ha det lättare. Detta med att dessa sammanhänger kategorier är mer som underhållare och i

efterfrågade på förenings- firmafester,

köpcentra och i den med bl.a. allmänna medel anordnade programverksamheten på sjukhus och i olika samlingslokaler.

De utländska skådeartisternas dominans vid de i Sverige förekommande cirkusarna beror till stor del förorsakar cirkusdirekpå att utlänningarna tionerna betydligt mindre utgifter än svenska som måste ta hänartister, syn till att direktionen måste ett motsvarande

göra skatteavdrag 40 pro-

cent av

bruttoersättningen.

Mycket talar för att de skatte- och fördelarna vid

avgiftsmässiga engage-

mang av utländska artister också valet av skådeartister i de sto-

påverkar

ra nöjesparkerna med eller månadslånga längre engagemangsperioder. Däremot torde dessa fördelar inte ha vid någon betydelse övriga engagemang, oftast omfattande bara Att en dag, av skådeartister i Sverige. det, med få undantag, bara blir svenska artister som får

korttidsengagemang

beror med stor sannolikhet den

på förmedlingsverksamhet avseende des-

sa artister som numera förekommer i vårt land.

Många skådeartister, framför allt akrobater, har behov av en lägre pensionsålder än 65 år. För närvarande för dem uppstår en svår period mellan det att de av åldersskäl måste med sina upphöra framträdanden och att de uppnår allmän pensionsålder.

12.3¶Utbildning

Vasaskolan i Gävle har sedan höstterminen 1988 en tvåårig gymnasielinje med temat “Cirkus-Varieté-Tcater.

med av skådeartister, framför allt akrobater, Andra projekt utbildning drivs ett flertal i landet. Dessa finansieras bl.a. med egen propå platser insatser från kommun. Bland sådana

gramverksamhet och respektive

kan nämnas Norsholms Ludvika Mini Cirkus,

projekt Ungdomscirkus,

Silvatos Lindansarskola. Cirkusskolor eller kanske Furuviksbarnen och rättare akrobatskolor av detta allt ses som en mycket slag bör framför värdefull form av fritidsverksamhet bland barn och ungdom. Steget mel-

i en barn- eller ungdomsensemble av här ifrågavaran-

lan att medverka få fram ett eller flera konkurrenskraftiga skådede slag och att kunna antal medverkande torde i flertalet fall vara nummer med ett begränsat

mycket långt.

att skådeartister sina barn till artister har nu- Traditionen själva utbildar mera mycket liten betydelse för artistrekryteringen i Sverige.

12.4¶Arbetsförmedling

Arbetsförmedling av skådeartister bedrivs i Sverige dels av den offentlidels med arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd ga kulturarbctsförmedlingen, Privat är däremot inte tillåten beträfav tre organisationer. förmedling fande skådeartister. De tre organisationsförmedlingarna är Folkparkernas artistförmedling, Musiketablissementens Förening (MEF) och Föreningvarav de två förstnämnda företräder aren Turnerande Sällskap (FTS), medan FTS har det dubbla syftet att förse arbetssökande betsgivarna, med arbetstillfällen och arbetsgivarna med program.

(artister, musiker)

1985-09-19 över kapitel 10 i Teaterförbundet har i sitt remissyttrande Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde” (SOU 1985:7) bl.a. framhållit, med stor sannolikhet är det område som att cirkus- och varietéområdet nuvarande Kultur-

missgynnats mest av den förmedlingsorganisationen.

arbetarsektionerna saknar enligt förbundet såväl kunskap som möjligheter att arbeta inom det professionella området. Det är, säger Teaterföratt denna del av bundet avslutningsvis, närmast ett anständighetskrav

förmedlingen rustas upp. Detta innebär bl.a. att man måste arbeta en

på

internationell marknad.

12.5 Bidrag och

ersättningar

Inga statsbidrag utgår till cirkusverksamheten i Sverige.

Folkparkernas Centralorganisation har statsbidrag för sin programverksamhet som, när det gäller skådeartister. mest är inriktad på barnprogram.

Medel från Konstnärsnämnden har alltsedan 1976/77 budgetåret tilldelats ett 30-tal skådeartister i form för ett år. Sex av dessa av konstnärsbidrag artister har erhållit sådant vid två tillfällen och en artist bidrag vid tre tillfällen. Därtill kommer ett par bidrag till kollektiv av skådeartister, ett par projektbidrag, tre tillfälliga bidrag vid akuta behov samt två resebidrag. Under ansökningsperioden l september - 2 oktober 1989 avseende bidrag, varom beslut kommer att fattas i mars 1990, har inkommit elva ansökningar från skådeartister.

Fyra förutvarande skådeartister erhåller för närvarande konstnärsbidrag av pensionskaraktär. Däremot har ingen sådan artist utsetts att vara innehavare av inkomstgaranti för konstnärer.

l Konstnärsnämndens arbetsgrupp för scen- och filmkonstnärer. vilken granskar ansökningarna från skådeartister, finns för närvarande inte någon kännare av sådana artister.

Bland bidrag som till skådeartister kan också nämnas utgått kommunala kulturpriser samt resebidrag från Svenska institutet.

12.6¶Upphovsrätt

Skådeartisterna saknar i många fall såväl upphovsrätt enligt l kap. upphovsrättslagen (1960:729) till sina verk - skådenumren - som

några upp-

hovsrätten närstående rättigheter 45 § samma enligt lag. Skådenummer, som inte uppfyller kraven på att ruhriceras som litterära eller konstnärliga verk, anses nämligen inte nå den verkshöjd som är förutsättningen

Eftersom för utövande konstnärer är

för ett upphovsrättsskydd. skyddet

till framförandet av ett skyddat verk och inte till

knutet upphovsrättsligt

medför detta att många skådeartister inte kan framförandet som sådant, utan tillstånd inspelas för tv-utskydda sig mot att deras framträdanden

sändning eller videogramutnyttjande.

bör dock nämnas, att avtalet (A 677) Mellan Svenl detta sammanhang (SVT) om medverkan ska Teaterförbundet (TF) och Sveriges Television särskild även avser cirkus- och varietéartisav artister enligt precisering Därav att skådeartister och skådenummer ter (§ l, Omfattning). följer för artister i avtalen mellan TF och omfattas av samtliga gällande regler från nordvioch samt också av sionsersätlning, utlandsöverföring utlandsförsäljning

SVT avseende videoexploatering av

reglerna i avtal mellan Copyswede

SVT:s program.

Av till Punkt l, (sid. 43 i 1988

Anteckningar förhandlingsprotokollet.

att den avtalsslutande arbetsgivarparten, Teatårs avtal) framgår likväl, Riksförbund trots formuleringen i 1 § avtalet för artister, rarnas (TR), och varietéartisterna) ställ- ”ej tillerkänt dessa artistkategorier (cirkuskonstnärer enligt 45 § upphovsrättslagen. ning såsom utövande

med de närstående rättigheterna behandlades i upphovs- Förhållandet delbetänkande SOU 1983:65. Statens kulturråd, som rättsutredningens sammankomster för framförande av anser att cirkusföreställningar utgör verk, föreslog i sitt remissyttrande att 45 § upphovsrättslakonstnärliga till att omfatta alla framföranden av cirkus- och vagen skulle utvidgas dock inte 1985/86:79 om ändring i rieténummer. Detta godtogs i prop. och kom därför inte till uttryck i den nya versionen

upphovsrättslagen

av 45 § i denna lag (SFS 1986:367).

12.7 överväganden

att det problemet för skådeartisterna Det synes uppenbart grundläggande är för liten. Det är inte realistiskt är att efterfrågan på deras verksamhet förhållande kan ändras om inte stat och kommun är beatt tro att detta verksamheten. att bedöma om redda att främja Jag saknar möjligheter eller inte. Om man emellerdetta är en angelägen kulturpolitisk uppgift

tid anser att det är angeläget att bibehålla denna konstform skulle den kunna stödjas på följande sätt.

Vad som i dagsläget framför allt kan rekommenderas för

att ge de svenska skådeartisterna fler arbetstillfällen är att Folkparkernas Centralorganisation får statsbidrag för att - utöver redan bedriven programverksamhet - inrätta en turnerande med ett inte antal

folkparksvarieté obetydligt yrkesverksamma svenska akrobater, jonglörer, illusionister och andra skådeartister som eljest sällan får tillfälle att arbeta i folkparkerna. Särskilt viktigt för att kunna skapa en ny varietétradition i folkparkerna är att programmen måste vara inriktade på att tilltala en såväl vuxen som mera ungdomlig publik. En möjlighet som skulle kunna är att

prövas programmen ackompanjeras av en levande orkester som ingår i det turnerande sällskapet och därmed också bereder ökade

arbetsmöjligheter för ett antal svenska musiker. Vidare måste uppmärksammas att ett sådant projekt kräver noggrann förberedelse i form av bl.a. omfattande PR-verksamhet. Intresset för den nya verksamheten skulle kunna breddas genom samarbete med olika folkrörelseorganisationer, studieförbund, pensionärsförbund etc. Folk måste få reda att varieté är en un-

på

derhållning för hela familjen, för alla åldrar. Utan ett grundligt förarbete är risken nämligen mycket stor att ett varietéprogram, om än så

aldrig bra. inte drar publik och därför bara blir en engångsföreteelse, ett ambitiöst tänkt men misslyckat försök.

Det går att sätta ihop ett slagkraftigt program med svenska artister för en varietéturné i Sverige. Möjligen kunde ungefär samma köras ett

program par säsonger. Om ett sådant projekt startas, dyker det säkert upp nya förmågor i takt med att arbetstillfällena ökar. Dessutom finns alltid

möjligheten till utländska inslag, vilket också är önskvärt. Varietén, liksom cirkusen, måste få vara internationell.

Vidare föreslås att fler skådeartister än för närvarande skall komma i åtnjutande av från Konstnärsnämnden samt

konstnärsbidrag resebidrag

från Svenska institutet.

Svenska Teaterförbundet och enskilda svenska skådeartister har vittnat om att den statliga har vad

kulturarbetsförmedlingen misslyckats gäller

insatser för de yrkesverksamma skådeartisterna. En mycket viktig invändning mot den statliga kulturarbetsförmedlingen är också att den inte fungerar på den internationella artistmarknaden. lnte heller de med ar-

betsmarknadsstyrelsens tillstånd verksamma organisationsförmedlingarna har en sådan inriktning.

Svenska skådeartister får ibland utlandsengagemang genom förmedling av utländska artistagenter. Detta gäller främst sådana artister som praktiskt arbetar i främmande länder. Dessa agenter tar till skill-

taget enbart nad från den svenska kulturarbetsförmedlingen och de tre svenska orga-

alltid av det förmedlade skådenumret. nisationsförmedlingarna provision Denna är helt enkelt nödvändig för att täcka deras existens

provision och ofta mycket höga omkostnader. Den svenska kulturarbetsförmed-

tar inte alls provision. Organisationsförmedlingarna tar lingen någon

Om det inte även i dessa fall är artisterna provision av arbetsgivaren.

prutning av sina gageanspråk, ibland får betala provisionen som, genom är en öppen fråga.

skulle utan tvekan vara att vinna, om det även i Sverige kunde Mycket

till en under kontrollerade former verksam privat skådearges möjlighet

med en såväl svensk som internationell artistförmedling inriktning på betsmarknad. Svenska skådeartister behöver under alla omständigheter få till en i Sverige etablerad artistförmedling med kapacitet att

tillgång

placera dem hos utländska artistarbetsgivare.

Bilaga l

Kommittédirektiv

Dir. 1989:30

Översyn av de statliga insatserna för att förbättra

konstnärsskapets villkor

Dir 1989:30

Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-08.

Chefen för utbildningsdepartementet. statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår, att en särskild utredare tillkallas för att bl.a. de

kartlägga

konstnärliga och litterära yrkesutövarnas arbetsvillkor och utvärdera hittills gjorda statliga insatser för dessa Utredaren förutsätts

yrkesgrupper. dra slutsatser av sina iakttagelser och lämna

erforderliga förslag.

Hittills gjorda insatser

Att konstnärligt skapande har för den kulturel-

grundläggande betydelse

la utvecklingen och därmed också för som helhet

samhällsutvecklingen kan knappast bestridas. och litterärra har en

Konstnärliga yrkesutövare

nyckelroll i kulturlivet inte bara som skapare och förmedlare av konstupplevelser utan även som inspiratörer för skapande verksamhet. Ett väsentligt inslag i den statliga kulturpolitiken är därför att värna om konstnärligt yrkesverksamhet och konstnärligt utvecklingsarbete.

Under 1980-talet har av det direkta konstnärsstödet

förbättringar ge-

nomförts i en rad hänseenden.

Är 1982 fattades beslut om att bild- och formkonstnärerna skulle tilldelas en kollektiv ersättning för att deras verk i offentlig ägo visas för allmänheten eller används andra allmännyttiga sätt (visningsersättning).

på

Samtidigt inrättades Sveriges bildkonstnärsfond.

Författarnas biblioteksersättning har ökat från 30 öre till 63 öre per bokår 1980. En särskild översättarpenning har införts. Är 1985 lån sedan träffades överenskommelse mellan regeringen och upphovsmännens orom en förhandlingsordning för biblioteksersättningens ganisationer grundbelopp.

har ersatts av ett särskilt dramati- Den tidigare s.k. dramatikersättningen kerstöd.

musikområdet har fått förstärkta bidrag och nya Upphovsmännen på stödformer.

Stödet dans- och musikgrupper har successivt förstärkts. till fria teater-,

Härutöver har en rad olika insatser såväl inom kulturpolitiken som inom haft som mål bl.a. att förbättra de arbetsmarknads- och skattepolitiken och litterära yrkesutövarnas villkor. konstnärliga

En vid valet av stödinsatser för yrkesverksamma konstnä-

utgångspunkt

rer har varit att i första hand medverka till att öka arbetstillfällena och därutöver lämna för att allmänheten i vissa fall fritt förfogar ersättning över verk En annan utgångspunkt har vakonstnärliga och prestationer. rit att konstnärer tidvis måste få ägna sig åt utvecklingsarbete utan tanke att det skall utgångspunkt innebär på ge omedelbar förtjänst. En tredje mellan skilda behov skall ske i samråd med konstnäreratt avvägningen nas organisationer.

Behovet av en översyn

Sedan 1960-talet har statsmakterna bedrivit en aktiv främjandepoliktik vilket har lett till fler arbetstillfällen och inte på olika konstområden, för skilda konstnärsgrupper. Parallellt obetydliga inkomstförstärkningar med dessa insatser har funnit skäl att föreslå

konstnärsorganisationerna

ytterligare åtgärder för att förbättra de konstnärligt och litterärt yrkesverksammas inkomster och sysselsättning.

l januari 1987 yrkade Konstnärliga och litterära yrkesutövares (samarbetsnämnd (KLYS) i en skrivelse till regeringen bl.a., att all politik som berör konstnärernas villkor skulle samordnas och att en ny utredning om konstnärernas skattefrågor m.m. skulle tillsättas.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) m.fl. har ställt upprepade krav på en utveckling av olika kollektiva ersättningsformer i samband med utställning och försäljning av konstverk. Upphovsmannaorganisationerna på musikområdet har framfört motsvarande krav i fråga om viss användning av musikaliska verk.

l februari 1988 begärde Svenska teaterförbundet

skyndsamma åtgärder för att minska arbetslösheten bland skådespelare i Sverige. Nyligen

publicerad statistik från arbetsmarknadsverket bekräftar att arbetslösheten på kulturområdet är större än på arbetsmarknaden i övrigt. Det bör dock noteras, att antalet på kulturområdet sysselsatta i dag är väsentligt högre än tidigare.

Konstnärsnämnden, som är 1981 publicerade en undersökning av fria kulturarbetares ekonomiska och sociala förhållanden år 1977 (den s.k. KNUFF-studien), har i sin senaste anslagsframställning framhållit behovet att på nytt kartlägga kulturarbetarnas villkor. Nämnden hänvisar i detta sammanhang till att statistiska centralbyrån (SCB) har planer på att utveckla en återkommande kulturarbetarstatistik. l avvaktan på att så sker har SCB på nämndens en studie av konstnärernas

uppdrag gjort

inkomstförhållanden med utgångspunkt i bl.a. folk- och bostadsräkningen 1985. Vidare har riksdagen i april 1989 anvisat 0,5 milj.kr. för en större undersökning.

Sysselsättningsläget på kulturområdet och konstnärsorganisationernas krav på förstärkta insatser för skilda konstnärsgrupper gör det angeläget med en genomgång av det konstnärspolitiska fältet. En fördjupad kunskap om arbetsvillkoren på olika konstområden är också värdefull som underlag för det kulturpolitiska reformarbetet i stort under regeringens innevarande mandatperiod.

De angivna omständigheterna utgör enligt min mening skäl att låta en särskild utredare göra en samlad översyn av området.

Uppdraget

Utredaren skall - hur arbetsvillkoren för konstnärliga och litterära

kartlägga yrkesutövare har förändrats över en tjugoårsperiod med beaktande av möjligheterna till fasta anställningar, frilansarbete, upphovsrättsliga ersättningar och andra inkomstmöjligheter - beskriva kulturarbetsmarknadens

översiktligt utveckling bl.a. för att ge en bild av hur förändrade kulturvanor och den tekniska utvecklingen har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete och formerna för konstutövandet - bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inriktning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken - och utvärdera de olika formerna av direkta och ersätt-

granska bidrag ningar, som staten lämnar till konstnärliga och litterära yrkesutövare, samt belysa det statliga stödets roll i förhållande till det stöd som ges på lokal och regional nivå - diskutera samspelet mellan direkt ekonomiskt stöd till konstnärliga och litterära yrkesutövare och insatser i syfte att bredda deras arbetsmarknad - dels statens allmänna

lägga synpunkter på ansvarstagande när det gäller ifrågavarande yrkesgruppers försörjning, dels på avvägningen mellan fackliga intressen och kulturpolitiska mål vid valet av stödinsatser.

En kontnärsgrupp med särskilda problem som lätt förbises i kulturpolitiska sammanhang är cirkus- och skådeartisterna. överväganden rörande denna grupp bör också ingå i utredningen.

Utredaren förutsätts dra slutsatser av sina iakttagelser och resonemang samt lämna de förslag som han anser påkallade.

Vad gäller statistiskt underlagsmaterial och annan information om faktiska förhållanden bör utredaren så långt möjligt utnyttja befintliga uppgifter hos berörda myndigheter m.m.

Under sitt arbete bör utredaren samråda med berörda myndigheter och intresseorganisationer. l den mån upphovsrättsliga berörs bör ut-

frågor

redaren samråda med upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02).

För utredarens arbete gäller direktiv (198425) till kommittéer

samtliga och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och direktiven (dir. 1988:43) angående beaktande

av EG-aspekter.

Utredaren skall redovisa uppdraget före av april 1990.

utgången

Jag har i dessa frågor haft samråd med cheferna för

justitiedepartementet, Socialdepartementet, finansdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet och bostadsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att

regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad

av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att göra en översyn i enlighet med vad jag har

anfört i det föregående,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns A 2. Utred-

anslag ningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S. . En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U. . Transportrådet. K. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. . Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. . Samhallsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 10. Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. ll. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14.Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstrafrk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19.Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsawecklingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kämluaftsavvecklingen. Bilagedel. NIE. 23. Tomträttsavgäld. Bo. 2A. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektorn. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 27. Post & Tele - Affarsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. A11 följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Ju. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37. Författningsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38.Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U.

Kumäállitâsiiátç.

1990 - 06 -O 5

STQQKÄÃEEM

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] En idrottshögskolai Stockholm - struktur. organisation Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] och resurser för en självständig högskola på idrottens Staden. [32] område. [3] Urban Challenges. [33] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Stadsregioner i Europa. [34] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [ll] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Konstnärens villkor. [39] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36]

Arbetsmarknadsdepartementet Justitiedepartementet

Perspektiv på arbetsfönnedlingen. [31] Meddelarrätt. [ 12] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsrättslagstifmingen. [30] Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9]

Tomträttsavgäld. [23]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Industridepartementet utvecklingsbistånd. [17]

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l]

Försvarsdepartementet Civildepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Ny kommunallag. [24] Förmånssystemet för värnpliktiga m. tl. [26] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25]

Att följa upp kommunal verksamhet - En

internationell utblick. [28]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Miljö- och

energidepartementet

Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade bam.

Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] [21] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Tobakslag. [29] Bilagedel. [22]

Översyn av naturvårdslagen m.m. [38]

Kommunikationsdepartementet

Transportrâdet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27]

Finansdepartementet

Lângtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37]