Högskolan | lagen.nu

SOU 1973:2

Högskolan

Till Statsrådet och chefen för utbildnings- departementet

Härmed får 1968 års utbildningsutredning (U 68) överlämna sitt huvud- betänkande ”I—lögskolan”. Föreliggande volym utgör den egentliga be- tänkandetexten medan en sammanfattning av de framlagda förslagen och bakgrunden till dem utges separat (SOU 1973:3).

Särskilda yttranden har avgetts av ledamöterna Löwbeer och Orring samt medlemmarna i utredningens referensgrupper Cronqvist, Fiskesjö, Flink, Gralén, Halden, Hjelm, Karlson, Klackenberg, Larsson, Nord- strandh, Stjemquist, Tham och Tobisson

Stockholm den 17januari 1973. Lennart Sandgren Hans Löwbeer Bertil Olsson Jonas Orring

/ Gu nnar Bergendal

* "lg-'.t—a'ar-fn- ray-f. . .» q., ;. Hm.!”.'"'*"="*r-."u, IJ _ .|l_ !- l . ..T',.Jl . ".,..l ”.f- . . . . _,,.. _ .: » 'till, .. - '. -.1 ,, '_L H. ,' SE?»: . ,. . .,-' '.'h' ,'._'-; . | | . " .-- -- _rs ' ,, s ' _ ,, . 21... f! —- '.'. ' 'if: "_ ' '.->l ,... " » ' I.; " " ' * ' .*Å » * ,;dfmam . ..,;

' gillat-:,

..." , ,,,..i , , -' .

-- _. , ' ..T1.*—"?*.l9 ..,.

..», |__.'I_' ålagt-,,, In],— ” ' ;" f:. 'l ,. . —. *H'r'L—A ' | .." , , . .,r, d'qr Tr , . . _ . v' ! , _

Förkortningar

ADB ALI-RATl AMS CA AT CSN ERU FOJO F ÖVUX GIH IFL IHR

IPF KU KUS LO LUK LUP- LUS NoTH

OECD PUN RUMO

SACO SAF SAMSUS

SCB SFS SFS SIA SIFU SIHUS

Administrativ databehandling

Arbetsledarinstitutet — Rationaliseringstekniska institutet Arbetsmarknadsstyrelsen

Colleges of Applied Arts and Technology Centrala studiehjälpsnämnden Expertgruppen för regional utredningsverksamhet Organisationskommittén för utbildning av journalister Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning Gymnastik och idrottshögskoloma Institutet för företagsledning Institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning Information i prognosfrågor

Kompetensutredningen Konstnärsutbildningssakkunniga

Landsorganisationen i Sverige Lärarutbildningskommittén

Lokal- och utrustningsprogram -

1960 års lärarutbildningssakkunniga Organisationskommittén för högre teknisk utbildning i övre Norrland Organisation for economic cooperation and development Statens personalutbildningsnämnd Utredningen inom UKÄ angående den religionsvetenskapliga utbildningens mål och organisation Sveriges akademikers centralorganisation Svenska arbetsgivareföreningen

Samarbetsgruppen Skolöverstyrelsen — Universitetskanslers- ämbetet — Samverkande bildningsförbunden

Statistiska centralbyrån Svensk författningssamling Sveriges förenade studentkårer

Skolans inre arbete Statens institut för företagsutveckling Statens institut för utbildning av sjuksköterskor

SMU SULU SVUX SYO SÖ TEMA TRU U 63 U 68 UHTEK UHÄ

UUH YB

Statistiska meddelanden, undergrupp U SÖs arbetsgrupp för ungdomsledarutbildning Kommittén för studiestöd åt vuxna Studie- och yrkesorientering

Skolöverstyrelsen

UKÄs arbetsgrupp för teknisk magisterutbildning m. m. Kommittén för television och radio i utbildningen 1963 års universitets- och högskolekommitté 1968 års utbildningsutredning

UKÄs arbetsgrupp för högskolans teknikerutbildning Universitets- Och högskoleämbetet Universitetskanslersämbetet Universitetspedagogiska utredningen Utrustningsnämnden för universitet och högskolor Yrkesutbildningsberedningen

Utredningens arbete

1968 års utbildningsutredning (U 68) tillkal- lades av chefen för utbildningsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1968 med uppgift att utreda den fortsatta planeringen av det eftergymnasiala utbildningssystemet m.m. l direktiven till utredningen (se bilaga 1) framhöll utbild- ningsministern det angelägna i att berörda organisationer och myndigheter m.m. fick medverka i utredningsarbetet. Bl. a. nämndes politiska partier, arbetsmarknadens organisa- tioner, kommunförbunden, studerandeor- ganisationer samt berörda departement, and- ra myndigheter och utbildningsanstalter. Ut- redningen organiserades därför som en grupp sakkunniga till vilken knöts tre referensgrup- per, en med företrädare för de politiska partierna, en med företrädare för utbild- ningsväsendet och en med företrädare för arbetsmarknadsorganisationema m.fl. Ut- redningens sammansättning framgår av bilaga 2. Sakkunniggruppen har under utrednings- arbetet för enkelhetens skull betecknats den lilla gruppen, medan referensgrupperna kal- lats p-gruppen, u-gruppen och a-gruppen.

Utredningsdirektiven kompletterades ge- nom tilläggsdirektiv den 8 juli 1971 (se bilaga 1).

I direktiven gavs utredningen vissa uppgif- ter av mer kortsiktig natur, avseende en omprövning i vissa fall av då gällande riktpunkter för planeringen. Huvuduppgiften har emellertid avsett den eftergymnasiala utbildningens dimensionering, organisation

och lokalisering på längre sikt.

Vid fullgörandet av de mera kortsiktiga uppgifterna arbetade utredningen huvudsak- ligen så, att förslagen utformades av den lilla gruppen med biträde av sekretariatet och experter, varefter synpunkter inhämtades från referensgrupperna.

Arbetet med de långsiktiga planeringsfrå- gorna har till sin huvuddel lagts upp så att den lilla gruppen sammanträtt med en eller flera av referensgrupperna. Därvid har upp- läggningen av utredningsarbetet behandlats, undersökningsresultat och förslag diskute- rats, ståndpunkter redovisats och ställning tagits till dessa. Av praktiska skäl har gemensamma sammanträden med alla tre referensgrupperna förekommit endast un- dantagsvis. Under senare delen av utrednings- arbetet har a- och u—grupperna regelmässigt sammanträtt gemensamt. De avvikande me- ningar som enskilda ledamöter i den lilla gruppen Och referensgrupperna anmält på olika punkter av utredningsförslaget framgår av de särskilda yttrandena.

I sitt arbete har utredningen biträtts av ett stort antal experter. De experter som med- verkat i frågor som behandlas i U 685 föreliggande huvudbetänkande har förteck- nats i bilaga 3. Experterna har vid arbetet med större frågor bildat arbetsgrupper.

U 685 arbete syftade, som framhållits ovan, i en första fas bl. a. till att utarbeta ' förslag till kortsiktiga åtgärder med snabbare verkan än utredningens huvudförslag kunde

väntas få. Sådana förslag, avseende dimen- sioneringen av viss spärrad utbildning och utbyggnadsplanerna av universitet och hög- skolor under början av 1970-talet, har utarbetats i samverkan med berörda myndig- heter. De skrivelser till Kungl. Maj:t i vilka förslagen framlagts har förtecknats i bilaga 4. I denna bilaga anges också bl.a. de yttran- den som U 68 avgett över olika förslag m. ni. som remitterats till utredningen.

Ett omfattande undersökningsarbete har utförts i U 685 regi och i samverkan mellan utredningen och prognosinstitutet vid SCB. Uppläggningen av undersökningSplanen har utförligt beskrivits i SOU 1971:61. Under- sökningarna har redovisats i fyra rapporter:

Universitetsstudier utan examen. Rapport till 1968 års utbildningsutredning. Sam- mandrag och kommentarer. (SOU 1971: 60) Val av utbildning och yrke. (SOU 1971: 61)

Högre utbildning och arbetsmarknad. (SOU 1971:62) Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. (SOU 1972:23)

Prognosinstitutets arbete med kalkylun- derlaget för U 685 dimensioneringsförslag beskrivs i huvudbetänkandets avsnitt 2.4. En mera utförlig redovisning kommer att ges i prognosinstitutets skriftserie.

Genom referensgrupperna har utrednings- arbetet kunnat bedrivas i nära kontakt med de grupper och myndigheter som är närmast berörda av den högre utbildningens plane- ring. Därigenom har uppslag och tankegångar kunnat fortlöpande prövas i en förhållande- vis vid krets och från olika utgångspunkter. U 68 har emellertid funnit det angeläget att därjämte föra ut debatten om mål och medel i den högre utbildningens planering till alla intresserade. Utredningen har därför gett ut debattskrifter i vilka preliminära analyser redovisats och tänkbara utvecklingslinjer i fråga om den eftergymnasiala utbildningens dimensionering, lokalisering och organisation

har skisserats och även andra näraliggande frågor har belysts.

Sammanlagt fyra debattskrifter har getts ut:

Mål för högre utbildning (februari 1969)

Högre utbildning — funktion och struktur (juni 1969)

Högre utbildning — forskningsanknytning och studieorganisation (juli 1970)

Gymnasieskolan ; några utvecklingslinjer (december 1970).

Skrifterna har diskuterats bl. a. vid univer- siteten och högskolorna, inom studerande- organisationerna Och de fackliga organisatio- nerna samt i dagspressen. De har också föranlett ett stort antal skrivelser till U 68 med synpunkter. Sammanställningar, som gjorts inom U 68 av synpunkter som inkom- mit och av pressdebatten, har varit tillgäng- liga för alla som önskat ta del av dem.

För att ge ett vidare och längre perspektiv på utredningsuppdraget har Eskil Block utfört en framtidsstudie åt utredningen. Den har publicerats av Utbildningsförlaget under titeln Framtidsmiljö för utbildning (Stock- holm 1971).

Det öppna utredningssättet kan sägas ha fått sin fortsättning under den senare fasen av U685 arbete genom den vida spridning som arbetspromemorior och utkast till kapi- teltext har fått genom referensgmpperna, något som i vissa fall gett upphov till debatt i pressen.

Enligt U 685 mening är erfarenheterna av den öppenhet i arbetssättet, som framför allt utredningens konstruktion och debattskrif- terna bidragit till, övervägande goda. Redan på ett tidigt stadium har väsentliga problem- områden i utredningsarbetet kunnat presen- teras. Den allmänna debatten har lämnat betydelsefulla bidrag till U 685 arbete. Den har belyst vilken betydelse man tillmätt frågor som aktualiserats och hur man reage- rat inför olika lösningar som antytts. Upp- märksamheten har fästs vid tänkbara konse-

___—_.w— ? , -_. ___—.

kvenser av olika åtgärder m.m. Det skulle vara värdefullt om det öppna utredningssät- tet har lett till att beredskapen hos remissin- stanser och andra intresserade är god inför behandlingen av de utredningsförslag som nu läggs fram.

De fördelar som utredningsarbetets öp- penhet har inneburit har inte kunnat vinnas utan vissa olägenheter. Främst bör här nämnas den avsevärda tidsutdräkt som den utan tvivel medfört. Det har inte heller kunnat undvikas att debattskrifterna och annat material från utredningen i vissa fall har uppfattats som slutliga ställningstagan- den Och förslag. I vissa fall har sålunda tankegångar kunnat fortleva i sin ursprungliga form bland de berörda under lång tid fastän utredningen sedermera utvecklat och modifierat sina preliminära ståndpunkter.

Under utredningsarbetet har genom sekre- tariatet, i arbetsgrupper och på annat sätt samråd skett med en lång rad myndigheter och organ. Mest omfattande har kontakterna varit med AMS, SÖ och UKÄ samt övriga utbildningsmyndigheter. Av utredningar som U 68 haft kontakt med kan nämnas kompe- tensutredningen (KU), lärarutbildningskom- mittén (LUK), kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX), barnstugeutredningen, läns- beredningen och kompetenskommittén.

U685 sekretariat har hållit fortlöpande kontakt med motsvarande planeringsorgan i Danmark, Finland och Norge. Bl.a. anord- nades i juni 1970 ett nordiskt symposium på Hässelby slott kring planeringsfrågor i den högre utbildningen. U 68 har Också haft kontakter med det samnordiska arbetet med nordkalottens planeringsfrågor.

De internationella kontakterna utanför Norden har utvecklats genom studieresor och inom internationella organisationer. Representanter för U68 har i studiesyfte besökt Sovjetunionen, Västtyskland och Ca- nada. Inom OECDs arbete har U68 genom ledamöter och medlemmar av sekretariatet medverkat bl. a. i konferensen kring ”The Utilisation of Highly Qualified Personnel” i Venedig (Oktober 1971) samt i projekten ”New Structures in Post-Secondary Educa-

tion” och ”Recurrent Education”. Inom Europarådet har kontakterna gällt främst projektet ”Permanent Education”.

Högskoleutbildningen är en del av utbild- ningsväsendet och dess mål och uppgifter kan inte ses isolerade. Av praktiska skäl är det dock nödvändigt att avgränsa det område som betecknas som högskoleutbildning. Hög- skoleutbildningens mål bör sedan granskas och fastställas med utgång5punkt i hela utbildningsväsendets mål och sätt att funge- ra. Dessa frågor utgör huvudinnehållet i avsnitten 1.1—1.4. En av högskoleutbild— ningens viktigaste uppgifter är enligt U 685 mening att förbereda för yrkesverksamhet. Frågan om anknytningen till arbetslivet blir därför central. Den tas upp redan i avsnitt 1.5 och återkommer fortlöpande idet följan- de. U 685 uppdrag avser grundläggande hög- skoleutbildning men inte forskarutbildning och forskning. Grundutbildningen hänger emellertid intimt samman med forskarutbild- ning och forskning. Även detta kommer att beaktas på flera ställen i betänkandet. De allmänna utgångspunkterna för sambandet ges i avsnitt 1.6.

1.1

1.1.1 Inledning

Utbildningens organisation, omfattning och sätt att fungera varierar från land till land. Olikheterna hänger Ofta samman med skill- nader i rådande ekonomiska och politiska förhållanden men utbildningen påverkas ock- så direkt av den historiska bakgrunden och landets kulturella ideal. Det är lätt att genom exempel från olika länder visa hur skolan och den högre utbildningen formas av samhällsförhållandena.

Man kan belysa sambandet mellan utbild- ning och samhälle också genom att se på det svenska utbildningsväsendets utveckling. Me- deltidens klosterskolor, stormaktstidens gym- nasier och av kyrkan organiserade folkunder- visning, tillkomsten av folkskolan och lär- domsskolans utveckling under 1800-talet med en efter hand allt starkare tonvikt på naturvetenskapen, är uttryck för hur kraven på utbildningen växlat då samhället föränd- rats. I bilaga 5 ges en kort historisk återblick på de svenska universitetens och högskolor- nas uppgifter i samhället.

I detta avsnitt ges en kortfattad översikt över mål som brukar anges för utbildningi allmänhet. I avsnitt 1.4 ger U 68 sin syn på vad som bör vara högskoleutbildningens mål.

Genom utbildning förmedlas och utveck- las kunskaper, färdigheter och attityder. Vilket syftet med dessa kunskaper, färdig- heter och attityder skall vara, anges av utbildningens mål.

Utbildningens funktioner

Bildningsmotivet har ofta åberOpats. Olika bildningsideal har återspeglats i skolans ut- formning. Under lång tid talade man om lärd bildning och folkbildning. En sådan skiljelin- je motiverades-med behovet av utbildning för Specialistfunktioner inom samhället men den bidrog också, genom att ge skilda referensramar åt olika samhällsgrupper, till att befästa den skillnad mellan olika klasser i samhället som hade uppstått, en skillnad, som väl ingen i dag anser vara godtagbar.

Utbildningens betydelse för den materiella utvecklingen har alltid framhållits: så länge mänsklig verksamhet har varit Specialiserad på olika funktioner, t. ex. jordbruk, hant- verk och handel, har övning och skolning genom lärlingskap eller på annat sätt funnits till. Genom naturvetenskapens och teknikens utveckling och övergången från jordbruk till industri har utbildningsväsendets roll blivit av grundläggande samhällsekonomisk be- tydelse. Utbildningens yrkesförberedande funktioner avser inte bara yrken inom primärproduktionen utan all yrkesverksam- het i samhället.

Genom att omfattningen och inriktningen av den utbildning, som Olika grupper i samhället får, påverkar det framtida samhäl- lets funktionssätt, kan utbildning också bli ett medel för social utveckling. I dagens samhälle uppmärksammas utbildningens roll t. ex. i strävandena att åstadkomma en jämnare fördelning av välfärd och inflytande, att förbättra den kulturella miljön och att

_..m_____._.—w—,_f ..v __1—. __... _

förbereda människorna för förtroendeupp- drag och liknande verksamhet.

Ett demokratiskt samhälle bygger på att varje medborgare skall ha förutsättningar för och reella möjligheter till att ta del i det samhälleliga beslutsfattandet. Att främja en väl fungerande demokrati har i svenskt utbildningsväsende satts upp som ett av de centrala målen.

I läroplanerna för grundskolan och gym- nasieskolan sätts den enskilde eleven i centrum. Utbildningens betydelse för per- sonlighetsutvecklingen betonas och målet för denna är att individen skall utvecklas till en fri, självständig och harmonisk människa. Skolans verksamhet inriktas på att varje enskild elev skall få tillvarata sina anlag och möjligheter och finna studievägar och arbets- sätt som främjar den personliga utveckling- en.

Många människor deltar i utbildning utan att drivas av egentliga nyttomotiv. När drivkraften är ett personligt behov att vidga

o/o 100

sitt vetande eller när själva deltagandet i utbildningen upplevs som en berikande fri- tidsaktivitet kan utbildningen sägas vara primärt avsedd för konsumtion.

Vid all utbildningsplanering möter man spänningen mellan individens och gemenska- pens behov, mellan individ och individ, mellan anpassning till det nuvarande och vilja till förändring. Några slutgiltiga lös- ningar på de problem som ställs av dessa motsatser finns med säkerhet inte. Det är emellertid nödvändigt att uppmärksamma sådana spänningar och att i planeringen sträva efter att på skäligt sätt tillgodose skilda krav.

1.1.2 Några drag i utbildningens faktiska funktioner

Av grundläggande betydelse för utbildnings- planeringen bör vara att granska hur utbild- ningssystemet faktiskt fungerar. En sådan granskning erbjuder emellertid utomordentli-

90— W sa— 70 —

60—

au— sa—

20—

111 I 1929/30

[M] 7435.-

1939/48

DEM?" än?"

1949/50

ålllllllllIllllllllllllllllllllllllllllllllllllf

ht 1961]

DlGår

Källa: SOU 1955z34, Preliminära redogörelser från SCB 1961 nr 15, SMU 1970120.

Figur I:]. Antal studerande i heltidsundcrvisning i olika åldrar i procent av folkmängden i respektive

åldersgrupp.

er en en 4- N N få n ,, 3? $ & få P?: & $ $ $ $ $ & få &, | Cl= ] I | 1 | 1 I l I | 1 | | I | |" U'. U') Q N N n n 3 __, % $ 8 8 & E% R 3 '$ 8 53 ua u Ålder, or

E%Ikskola, fortsättningsskola samt ev. yrkesutbildning

Källa: SOU 1971 :19.

Grundskola, realskola, flickskola, folkhögskola samt ev. grkeSutbildninq Gymnasium, fockskolo, nga gqmnasieskolon samt ev. yrkesutbildning

Fullständig examen från universi+e+ eller högskola

Figur 12. Befolkningens utbildningssammansättning 1970 och 1990 uppdelad på ålder och utbildnings- nivå.

ga såväl principiella som praktiska svårighe- ter. U 68 har i debattskrifter och undersök- ningsrapporter försökt belysa den högre utbildningens funktionssätt. Här skall över- siktligt beröras några förhållanden, nämligen hur utbildningsväsendets expansion påverkat befolkningens utbildningssammansättning, arbetsmarknaden och den sociala utveck- lingen.

I hela det svenska utbildningsväsendet har under de senaste årtiondena skett en mycket snabb utveckling av studerandeantalet. Figur 1:1 åskådliggör utvecklingen på det ålderssta- dium som den nuvarande grundskolan om- fattar. Den del som svarar mot grundskolans högstadium växte under 1950- och 1960-ta- len ut till att omfatta i det närmaste hela årskullarna. Först läsåret 1972/73 är dock

grundskolan fullt utbyggd i landets alla kom- muner. Den nya gymnasieskolan är dimen- sionerad för ett intagningstal svarande mot över 90 procent av en årskull 16-åringar. Studerandeantalets utveckling belyses mera ingående i avsnitt 2.2.1.

Utbildningsväsendets snabba tillväxt får återverkan först långsamt på hela befolk- ningens utbildningssammansättning. Figur 12 visar t. ex. hur ännu 1970 omkring hälf- ten av alla i åldern 25—29 år hade enbart folkskoleutbildning och eventuellt yrkesut- bildning som bygger på denna. År 1990 är dessa personer i åldern 45—49 år. Figuren illustrerar de stora olikheter i utbildnings- hänseende mellan generationerna som blir en följd av den snabba utbyggnaden av utbild-

En av förutsättningarna för de senaste decenniernas mycket betydande satsning på utbildning. såväl i u-länderna som i mera utvecklade industriländer, har varit en enig uppfattning om utbildningens betydelse för '1 den ekonomiska tillväxten. Allmänt sett syns

en sådan uppfattning få stöd i erfarenheten. De försök som har .orts att mera i detalj kartlägga betydelsen av utbildning för den ekonomiska tillväxten har emellertid inte varit särskilt framgångsrika. Bl.a. inom OECD har frågan ägnats betydande upp- märksamhet utan att sambanden kunnat klarläggas tillfredsställande.

Med en generalisering kan det sägas att utbildningens roll i den materiella tillväxten ligger i dess i vid mening yrkesförberedande funktioner. Från denna synpunkt blir det av grundläggande betydelse att utbildningen står i rimligt förhållande till samhällets behov. Svårigheterna att fastställa dessa samhällsbehov kommer att diskuteras mera utförligt i det följande. En grov anvisning om utbildningens effekt på samhällets materiella utveckling ger förhållandet mellan utbud och efterfrågan på utbildade. Om dessa skiljer sig väsentligt från varandra, kan utbildningen anses mindre väl tillgodose tillväxtsynpunk- ten. För en mera nyanserad bedömning måste en rad ytterligare faktorer beaktas, t. ex. det sätt på vilket anpassningen mellan utbud och efterfrågan sker.

Den allmänna bilden av utvecklingen i Sverige under 1960-talet visar en förändring från en i vissa fall svår bristsituation till balans eller överskott på personer med lång utbildning. Undantag finns självfallet från denna trend.

Särskilt under de senaste åren har utbudet av examinerade från universitet och högsko- lor ökat starkt. De nyexaminerades situation ett halvt år efter examen undersöks varje kvartal av statistiska centralbyrån (SCB). Dessa undersökningar visar att förhållandena varierar starkt mellan olika utbildningskate- gorier men att inom flertalet kategorier andelarna förvärvsarbetande respektive ej förvärvsarbetande, som fortsätter att studera

eller som sökt men ej erhållit anställning, är tämligen stabila över tiden. lnom några grupper har dock andelen personer som sökt men ej erhållit anställning ökat kraftigt, även om det absoluta antalet arbetslösa inom dessa grupper är förhållandevis lågt. Vidare kan man inom flertalet utbildningskategorier notera en minskande benägenhet att studera vidare (jfr Information i prognosfrågor 1972:6, SCB).

Det väsentligt ökade utbudet av utbildade har ställt stora krav på arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Detta torde gälla även Om man beaktar de allmänna sysselsättnings- problemen i rådande lågkonjunktur. Den jämförelsevis smidiga anpassning till föränd- ringarna som det ovan refererade materialet antyder beror sannolikt i stor utsträckning på den rörlighet hos arbetskraften som inne- bär utbytbarhet mellan utbildade med Olika lång utbildning (jfr SOU 1971 :62 samt av- snitt 2.4.6).

Anpassningen mellan utbildning och ar- betsmarknad beror också på individens rör- lighet i geografiskt avseende. I regel anses personer med längre utbildning vara rörligare än andra men betydande hinder för geogra- fisk rörlighet finns även inom dessa grupper.

I relationen mellan utbildning och arbets- marknad är det således inte möjligt att skarpt avgränsa utbildning av viss längd eller av visst slag. Vid U 685 överväganden är det väsentligt att se den högre utbildningen till- sammans med annan utbildning, t. ex. gym- nasial yrkesinriktad utbildning och vuxenut- bildning av olika slag.

När man talar om utbildningens möjlig- heter att bidra till social förändring avser man i regel utbildningens mer eller mindre direkta inflytande på fördelningen mellan människorna av inkomster, inflytande och välbefinnande. Bakom ligger då uppfattning- en att en jämnare social fördelning inom utbildningsväsendet skulle bidra till en jäm- nare välfärdsfördelning i samhället. Det mått som Oftast används för att beskriva den sociala fördelningen inom utbildningsväsen- det är fördelningen av de studerande i viss utbildning på sociala kategorier. Vanligen ut-

går man då från valstatistikens tre social- grupper.

Det är känt att förhållanden inom utbild- ningsväsendet under den period i individens liv som omfattar studier på grundskole- och gymnasieskolestadierna spelar en viktig roll för den sociala fördelningen inom den fort- satta utbildningen. Självfallet spelar också t. ex. behörighets- och urvalsreglerna vid övergång till högre utbildning viss roll. Dessa regler återverkar också på ett svåröverskåd- ligt sätt på utbildningsvalen långt ner i sko- lan.

Skolan är emellertid bara en av de miljöfaktorer som påverkar en ung männi- skas utveckling. Familj och kamratkrets, liksom bl.a. tidningar, böcker, radio och teve, är andra viktiga faktorer. Förväntning- arna att nå en viss yrkesnivå och därmed en viss levnadsnivå i form av lön, fysisk och psykisk arbetsmiljö, möjlighet till inflytande osv. spelar roll för ungdomars utbildningsval. Planeringsåtgärder inom utbildningsområdet kan därför bedömas få endast begränsad effekt för att åstadkomma en jämnare social fördelning inom olika sektorer av utbild- ningsväsendet och måste ses tillsammans med övriga faktorer som påverkar männi- skors utveckling och levnadsförhållanden.

Undersökningar visar att elevernas val efter avslutad grundskola mellan fortsatt utbildning och arbete och mellan olika slag av utbildning har starka samband med deras sociala härkomst. Inom gruppen av nyin- skrivna vid universitet och högskolor är den sociala fördelningen påtagligt skild från fördelningen inom befolkningen i dess helhet även om en utjämning har skett under de senaste årtiondena. Inom en mindre grupp av högskoleutbildningar har emellertid den 50— ciala sållningen snarast skärpts. Antalet kvin- nor är i dessa utbildningar förhållandevis mindre än i högre utbildning i övrigt. Också inom andra delar av utbildningssystemet är emellertid könsskillnaderna avsevärda. (För uppgifter om den sociala fördelningen se bl. a. SOU 1971:61 och avsnitt 2.4.4.)

När det gäller social fördelning och köns- fördelning inom utbildningssystemet är det

viktigt att se till befolkningen i dess helhet och till alla slag av utbildning. Diskussionen får således inte begränsas till att gälla studerande vid universitet och högskolor eller delar av denna grupp.

l-Iela utbildningssystemets starka tillväxt under efterkrigstiden har gett avsevärt ökade utbildningsmöjligheter för de lägre social- grupperna. En ingående analys inom OECD av ett omfattande internationellt material ger dock vid handen, att inom praktiskt taget alla västländer utbildningsexpansionen inte lett till social utjämning inom utbildningen i den utsträckning man tidigare hoppats på.

Man bör emellertid beakta den långa utmognadstiden för utbildningsreformer. Åt- skilliga av de åtgärder som vidtagits i Sverige för att ge jämnare social fördelning i utbildningssystemet (t.ex. studiestödsrefor- men 1964, grundskole- och gymnasieskole- reformerna, utlokaliseringen av högre utbild- ning under 1960-talet) har ännu inte fått full effekt i alla avseenden ens i ungdomsgrup- perna. Ännu längre tid tar det innan de slår igenom i äldre generationer och i samhälls- förhållandena i stort.

I det följande skall beröras några utgångs- punkter för utbildningsplaneringen. Därefter behandlas U 685 förslag till avgränsning av högskoleutbildningen gentemot gymnasie- skolan samt högskoleutbildningens mål. Slut- ligen berörs i kapitlets båda sista avsnitt två för högskoleutbildningens funktionssätt be- tydelsefulla frågor, nämligen om dess förhål- lande till arbetslivet och till forskningen.

1.2 Några allmänna utgångspunkter för

utbildningsplaneringen

Som en allmän bakgrund för U 685 behand- ling av den högre utbildningen skall här beröras några mera allmänna aspekter på utbildningsplaneringen. De aktualiseras på "' flera ställen i betänkandet, närmast i sam-

band med utredningens dimensioneringsöver- väganden i kapitel 2.

1.2.1 Efterfrågan frän arbetsmarknaden och individerna på utbildning

Traditionellt brukar två principer särskiljas för utbildningsplaneringen. Enligt den ena tas arbetsmarknadens efterfrågan på utbildad personal till utgångspunkt för planeringen och enligt den andra har efterfrågan frän individerna på utbildning denna roll.

Principerna innebär i korthet följande. I det ena fallet försöker man bedöma den framtida efterfrågan på personer med utbild- ning av olika längd och inriktning. Genom arbetsmarknadsprognoser söker man t.ex. kartlägga efterfrågan på personal med viss yrkesutbildning under en kortare eller längre tidsperiod. Man kan vidare undersöka beho- vet av visst innehåll i utbildningen för att skilda behov skall kunna tillgodoses. I det andra fallet försöker man bedöma hur stor individernas efterfrågan på utbildningi fram- tiden kan väntas bli och hur denna efterfrå- gan kommer att fördela sig på utbildnings- sektorer. Utbildningens innehåll planeras efter vad som bedöms vara önskemål från de utbildningssökande.

I debatten framförs ibland att planering utifrån arbetsmarknadsefterfrågan skulle främja i första hand ekonomisk tillväxt, medan man skulle främja en jämnare fördel- ning av utbildning på individer om man tar utgångspunkten i individefterfrågan. Självfal- let är sambanden inte så enkla och de båda planeringsprinciperna kan inte betraktas som Oberoende av varandra. Man måste i stället räkna med att individefterfrågan och arbets— marknadsbehov påverkar varandra ömsesi- digt i ett komplicerat samspel. Exempelvis bör man observera att arbetsmarknadsefter- frågan i många länder varit utgångspunkten för en mycket kraftig expansion av utbild— ningsväsendet, som gett utbildningsmöjlig- heter åt grupper som tidigare ej haft sådana. Å andra sidan har det konstaterats att de individer som främst efterfrågat utbildning är de som utbildningsmässigt redan är gynna- de.

Enligt utredningens mening kan varken arbetsmarknadsefterfrågan eller individefter- frågan användas som enda planeringsprincip. Inte heller tillsammans utgör de ett tillräck- ligt underlag för den långsiktigare planering- en av utbildningens dimensionering, organi- sation och lokalisering, som får göras från delvis andra utgångspunkter. Inom ramen för denna bör i planeringen på kortare sikt vägas samman arbetsmarknadsefterfrågan och indi- videfterfrågan.

Det syns riktigt att sätta utbildningspla- neringen i samband med vissa väsentliga

långsiktiga samhällsmål. Eftersom fördel- ningsfrågorna är centrala för samhället i dess helhet, bör de uppmärksammas också inom utbildningsplaneringen. Både rättvisehänsyn och strävan att ge varje människa möjlighet att göra en arbetsinsats i samhället måste få styra fördelningen av utbildningsresurser på individerna.

Också i andra avseenden bör utbildningen kunna planeras med direkt syfte att främja en viss utveckling. Exempelvis kan man tänka sig att utveckla utbildningsvägar som kombinerar biologisk och kemisk kunskap med teknisk eller administrativ-ekonomisk yrkesinriktning. Om dessa ges icke obetydlig omfattning bör t. ex. biologisk kunskap bli bättre företrädd bland samhällsplanerare och administratörer. Därigenom skulle samhället bli bättre förberett för att möta de miljöpro- blem som uppstår under de närmaste årtion- dena. Exemplet illustrerar hur utbildnings- planeringen kan bidra till att skapa förutsätt- ningar för viktiga förbättringar av samhället. Självfallet bör i sådan planering beaktas de utbildades möjlighet att få arbete som på rimligt sätt svarar mot deras utbildning. I allmänhet bör sålunda nya utbildningsalter- nativ växa fram stegvis och i samspel med utvecklingen av nya arbetsuppgifter.

En sådan syn, enligt vilken utbildning ses som ett medel i samhällsplaneringen, kom- mer till uttryck också i U 685 direktiv:

”Dagens utbildningspolitik påverkar ut— vecklingen av vårt samhälle långt in på nästa århundrade. Planeringen av utbildningsväsen- det kan endast i ringa utsträckning grundas på sådan planering som nu bedrivs inom andra samhällssektorer. Utbildningspolitiken är i stället ett av de medel, med vilka man i en blandekonomi kan aktivt påverka sam- hällets långsiktiga utveckling.”

1.2.2 Vuxenutbildning

Vuxenutbildningen har en central roll i det moderna utbildningsväsendet. För U 68 har den en särskild betydelse genom utredning- ens överväganden om återkommande utbild- ning (jfr avsnitt 1.2.3).

Den äldsta ännu existerande organisatio-

nen för vuxenutbildning och den som också i dag har den största omfattningen finns inom folkbildningsverksamheten. Studieförbunden och folkhögskolorna är viktiga element i denna. Arbetsmarknadsutbildningen spelar sedan något årtionde tillbaka en mycket betydande roll för att ge yrkesutbildning åt vuxna. Vuxenutbildning med kommunal hu- vudman på i första hand grundskole- och gymnasieskolestadierna har expanderat snabbt. I avsnitt 2.2.3 belyses vuxenutbild- ningens utveckling översiktligt.

Vuxenutbildningen har sin bakgrund i såväl arbetsmarknadsbehov som individernas efterfrågan på utbildning. För samhället ger den en möjlighet bl. a. att tillfredsställa arbetskraftsbehov inom växande sektorer av arbetsmarknaden genom omskolning av dem som är verksamma inom krympande sekto- rer. Genom att ge fortbildning och vidareut- bildning kan den effektivera och utveckla yrkesinsatserna inom en och samma sektor. För individen är vuxenutbildningen på mot- svarande sätt ett medel att finna anställning på en föränderlig arbetsmarknad eller att finna nya, kanske mera stimulerande uppgif- ter inom den egna yrkesverksamheten. Men vuxenutbildningen är också ett medel att utveckla intressen och anlag. utan direkt anknytning till yrkesverksamheten. antingen främst för personlig tillfredsställelse eller med avsikt att nyttiggöra utbildningen i en tills vidare inte närmare bestämd verksam- het. Inte minst viktigt är målet att genom vuxenutbildning ge människor färdigheter och kunskaper för deltagande i beslutsfattan- de på arbetsplatsen eller i samhälleliga ange- lägenheter.

Individen har i vuxenutbildningen mer än i ungdomsutbildningen förutsättningar att se utbildningen mot bakgrund av egna intressen och av en uppfattning om den yrkesverksam- het som utbildningen kan förbereda för. Samhället å andra sidan kan välja att fördela utbildningsinsatserna på ett sätt som svarar mot dess behov. Viktiga faktorer är härvid dels vuxenutbildningens mycket flexibla organisation, dels kursernas i regel mera be- gränsade längd.

Planeringsprinciperna ”arbetsmarknads- efterfrågan på utbildade” och ”individefter- frågan på utbildning” syns således vara lätta- re att tillämpa i vuxenutbildningen än i ung- domsutbildningen. Anledningen är vuxen- utbildningens inriktning på mera närliggande mål. Man bör dock beakta att de individer som spontant efterfrågar vuxenutbildning i stor utsträckning är de som tidigare fått en utbildning med betydande inslag av förbe- redelse för vidare studier.

Om vuxenutbildningen utformas endast med hänsyn till spontan individefterfrågan riskerar man att syftet att jämnare fördela utbildningsresurser på individerna inte nås. Å andra sidan är vuxenutbildning självfallet ett bättre medel att fördela utbildning jämnare på individerna än en fortsatt expansion av ungdomsutbildningen. Vuxenutbildningen får delvis karaktär av vidareutbildning för dem som fått en kort utbildning i ungdo- men.

För den nuvarande ungdomsgenerationen kan i en framtid vuxenutbildningen väntas få mera karaktär av fortbildning, om man med fortbildning avser utbildning som syftar till att hålla yrkeskunnandet på aktuell nivå. Delar av de kunskaper som man fått i grund- utbildningen på gymnasieskole- och hög- skolenivå kommer att vara föråldrade inom något eller några tiotal år.

1.2.3 Återkommande utbildning

Räknar man med vuxenutbildningen som ett permanent inslag av betydande omfattning i samhällets totala insatser för utbildning är det naturligt att ungdoms- och vuxenutbild- ning planeras som en helhet. Utgångspunk- ten blir då att utbildning skall vara något som återkommer för varje individ under större delen av livet. En rad nya problem för utbildningsplaneringen uppstår genom denna systematisering av växelspelet mellan utbild- ning och yrkesverksamhet. Självfallet kan inte alla dessa problem finna sin lösning på några få år. Man måste gå fram steg för steg. Vid planeringen av utbildning nu och i framtiden är det emellertid enligt U 685

mening angeläget att synsättet ”återkom- mande utbildning” blir vägledande.

I kapitel 8 behandlas återkommande ut- bildning utförligare och där sammanfattas de åtgärder som U 68 inom ramen för sitt uppdrag föreslår' med syfte att utveckla den- na. Här skall kort redovisas några synpunkter på återkommande utbildning som en allmän bakgrund till utredningens ställningstagan- den i olika frågor.

Frågan om återkommande utbildning kan formuleras som ett problem om den lämpliga fördelningen av utbildning under en enskild människas liv. Det är självfallet inte möjligt att ange någon utbildningsfördelning som generellt är överlägsen andra fördelningar. En av fördelarna med återkommande utbild- ning är i stället möjligheten att anpassa utbildningens fördelning i tiden till indivi- dens utveckling och behov. U 68 skall här från en bestämd utgångspunkt kort diskutera hur den återkommande utbildningen funge- rar.

Antag att en person genomgår samman- hängande utbildning från sitt sjunde till sitt tjugofemte år. De kunskaper och färdigheter som förvärvas i utbildningen breddas och fördjupas på olika sätt i den därpå följande yrkesverksamheten. De inom ungdomsut- bildningen förvärvade kunskaperna och får- digheterna förloras å andra sidan i viss utsträckning successivt genom glömska. De avtar också i aktualitet.

Man kan då fråga sig om det är den bästa användningen av utbildningsresurserna att i en relativt lång institutionaliserad utbildning direkt efter gmnasieskolan ge mycket om- fattande kunskaper, om de ändå föråldras snabbt. Det är möjligt att individen i många fall kan nyttiggöra sin utbildning effektivare, om den delas upp på perioder spridda på lämpligt sätt över hans livstid. Den samman- hängande utbildningen skulle i så fall bli kor- tare.

För en spridning av detta slag talar inte bara glömskeeffekten och kunskapernas av- tagande aktualitet. Individen kan i vissa fall vara avsevärt mera motiverad för utbildning i vuxen ålder än vad han är i ungdomen. En

mycket lång sammanhängande utbildning kan för många innebära problem. Senare utbildningsperioder kan mera direkt anknyta till yrkesverksamheten och därigenom upp- levas som mera motiverande.

Det anförs ofta att individens mottaglig- het för nya intryck avtar med växande ålder. Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning det här är fråga om brist på fortlöpande övning i att ta emot t.ex. nya kunskaper eller om biologiska effekter i åldrandet. Det finns dock erfarenheter som talar för att mottagligheten genom övning kan uppehållas under lång tid.

Frågan om fördelningen av utbildningspe- rioderna har här formulerats med utgångs- punkt i fördelningen av yrkesaktuell kun- skap under en enskild människas liv. Man kan se denna fråga också som ett problem om fördelning mellan människor i olika åld- rar, som en rättvisefråga mellan generationer- na. I båda fallen blir det en fråga om att inom begränsade resurser göra en avvägning av omfattningen av å ena sidan den samman- hängande ungdomsutbildningen, å andra si- dan vuxenutbildningen. Det kan alltså vara önskvärt att begränsa den sammanhängande utbildningens längd för att kunna ge tillräck- liga resurser åt vuxenutbildningen.

Också för fördelningen av utbildningsre- surser på individer inom en generation kan återkommande utbildning väntas få effekter. Den sociala fördelningen av de studerande i högre utbildning är i stor utsträckning resultatet av val som individerna gjort på ett tidigt stadium av sin utbildning. En utbild- ningsorganisation som ger var och en reella möjligheter att återkomma till utbildning, oavsett om tidigare val innebar tidig yrkes- verksamhet, borde skapa förutsättningar för en jämnare social fördelning av högre utbild- ning.

Den övergång från yrkesverksamhet till utbildning som återkommande utbildning förutsätter medför dock vissa problem. Bo- stads— och familjeband samt ekonomiska förhållanden kan lägga hinder i vägen. Även psykologiska faktorer kan verka återhållan— de. Möjligheten att återkomma till utbild-

ning kan härigenom komma att utnyttjas i första hand av personer från studiestimule— rande miljöer. Detta kan motverka en avsedd jämnare fördelning av utbildningsresurserna inom en och samma generation.

Det förhållandet att för utbildningens inriktning avgörande val träffas i grundsko- lan och, framför allt, vid inträdet igymnasie- skolan gör det svårt att planera längre utbildning med hänsyn till förhållanden på arbetsmarknaden. Valen träffas inte sällan mellan fem och tio år före utträdet på arbetsmarknaden. Återkommande utbildning innebär förbättrade möjligheter att få en skälig anpassning mellan utbildning och arbetsmarknad. Detta gäller också utbild- ningens innehåll: för en ömsesidig påverkan mellan utbildning och arbetsmarknad ger återkommande utbildning en större kontakt- yta.

I senare delar av betänkandet (mest utförligt i kapitel 8) kommer U 68 vid flera tillfällen tillbaka till konsekvenser för utbild- ningsplaneringen av återkommande utbild- ning. Det gäller t. ex. gymnasieskoleutbild- ningens inriktning och organisation, högsko- leutbildningens studieorganisation, urvals- och behörighetsregler, studiefmansiering, ut- bildningenslokalisering och distribution samt uppsökande verksamhet. Det är vidare uppen- bart att återkommande utbildning förutsätter anpassningsåtgärder inom samhällssektorer utanför utbildningsväsendet. Arbetsmarkna- dens sätt att fungera är t. ex. av stor betydelse.

Den gjorda uppräkningen antyder att återkommande utbildning kan få genomgri- pande konsekvenser för all utbildningsplane— ring. Här skall i korthet diskuteras anknyt- ningen mellan gymnasieskolan och den högre

utbildningen. Det karaktäristiska draget i återkomman-

de utbildning är att utbildningen varvas med yrkesverksamhet. Det finns inga skäl att för- orda ett generellt eller enhetligt system för en sådan varvning. Den första yrkesverksam- hetsperioden bör normalt föregås av någon form av yrkesförberedelse i utbildningen. Då grundskolan inte avses ge sådana förberedel- ser är det rimligt att anta att en period av

yrkesverksamhet i flertalet fall kommer först efter studier i gymnasieskolan eller ännu se- nare.

Eftersom alla studerande bör förberedas för perioder av fortsatta studier är det angeläget att gymnasieskolans alla linjer innehåller inslag av studieförberedelser. Om gymnasieskolan därutöver ger alla studeran- de ett visst mått av yrkesförberedelser, har alla möjlighet att övergå till yrkesverksamhet omedelbart efter gymnasieskolans slut. En- dast med sådana förändringar kan återkom- mande utbildning på sikt få mera betydande omfattning. Tillsammans med statsmakternas beslut om nya principer för behörighets- och urvalsregler för tillträde till högre utbildning ger detta en större frihet åt den enskilde i valet mellan fortsatta studier och yrkesverk- samhet än vad utbildningssystemet hittills har gett. Genom återkommande utbildning kommer denna valfrihet att bibehållas under längre tid: den enskilde ser det som en realistisk möjlighet att återvända till studier efter en period av yrkesverksamhet. Härige— nom skapas nya förutsättningar för att låta individernas efterfrågan på utbildning bli vägledande för utbildningsplaneringen. Den styrning som sociala, ekonomiska och geo- grafiska faktorer innebär måste självfallet alltfort uppmärksammas. En rad insatser kan behövas för att komma till rätta med dem. Positiva, stimulerande åtgärder bör enligt U 68s uppfattning föredras framför en styr- ning som innebär att valfriheten inskränks.

Det är inte möjligt att med säkerhet bedöma om den ökade valfrihet, som en på längre sikt förändrad gymnasieskola skulle kunna innebära, skulle komma att öka eller minska individemas efterfrågan på högskole— utbildning. Genom att de studerande som nu får enbart studieförberedande utbildning också får yrkesförberedelser kan efterfrågan på fortsatt utbildning inom denna studeran- dekategori tänkas avta. Å andra sidan kan de som nu får en i huvudsak yrkesförberedande utbildning i större utsträckning komma att fortsätta till högre utbildning.

Med återkommande utbildning sådan som den skisserats här skulle det samband som nu

råder mellan gymnasieskola och utbildning vid universitet och högskolor förändras, och det skulle vara möjligt att genomföra en planering av den högre utbildningen som är mera fristående från gymnasieskolan. Därige- nom skulle en synpunkt i U 683 direktiv tillgodoses:

”Strömmen till universitet och högskolor har hittills i allt väsentligt styrts av gymna- siets dimensionering. Detta starka samband mellan å ena sidan gymnasiet och å andra sidan universitets- och högskoleväsendet sy- nes mig inte rimligt att bibehålla i framtiden med hänsyn till bl.a. den enligt många tecken ogynnsamma återverkan som nämnda samband har på balansen inom hela det gymnasiala stadiet.”

1.3

1.3.1 Gymnasial och eftergymnasial utbildning

När man skall beskriva utbildningen efter den obligatoriska skolan är det för överskåd- lighetens skull lämpligt att använda en indel- ning av utbildningsvägarna i stadier eller sektorer. En ofta använd indelningsgrund är att utgå från de allmänna behörighetsvillko- ren och skilja mellan sådana utbildningsvägar till vilka genomgången grundskola ger behö- righet för tillträde och sådana som för till- träde kräver högre skolunderbyggnad. Det förra området utgörs av det gymnasiala sta- diet eller grundskolans kompetensområde, den senare det eftergymnasiala stadiet eller den högre utbildningen. I detta avsnitt skall avgränsningen mellan gymnasial och efter- gymnasial utbildning belysas närmare.

Den dominerande skolformen inom det gymnasiala stadiet är gymnasieskolan. Gym- nasieskolan har fått sin nuvarande organisa- tion genom riksdagsbeslut 1964 angående gymnasiet och fackskolan (läroplansöversyn för fackskolan 1970) och 1968. Genom det senare beslutet infördes den 1 juli 1971 en gymnasieskola organiserad på linjer enligt vid- stående sammanställning. Härtill kommer en på ett mindre antal orter försöksvis anordnad tvåårig musiklinje.

I gymnasieskolan finns också specialkurser efter skolöverstyrelsens (SÖ) bestämmande. Vissa specialkurser är direkt grundskolean- knutna, dvs. kan påbörjas direkt efter ge-

Högskoleutbildningen

Linje Kurstid, För— är kort- ning

Bekläd nadsteknisk Bygg- och anläggnings Distributions— och kontors Ekonomisk El-teleteknisk Fordonstekm'sk Jordbruks Konsumtions Konsumtions— och vård Livsmedelsteknisk Processteknisk Skogsbruks Social Teknisk Träteknisk Verkstadsteknisk Vård Ekonomisk Humanistisk Naturvetenskaplig Samhällsvetenskaplig Teknisk

AwwwwNNNNNNNNNNNNNNNNN

Be Ba Dk Ek Ft Fo J 0 Ko Kv Li Pr Sb So Te Tr Ve Vd E H N S T

nomgången grundskola. I andra fall ställs krav på viss ålder, praktisk erfarenhet eller skolunderbyggnad för tillträde till special- kursen. Specialkurs som bygger på lägst två— årig utbildning i gymnasieskola kallas högre specialkurs. Antalet elevplatser i gymnasie- skolans direkt grundskoleanknutna linjer och specialkurser om minst ett år svarar läsåret 1972/73 mot över 90 procent av antalet 16- åringar.

Utanför gymnasieskolan fmns på det gymnasiala stadiet ett antal utbildningsvägar,

statliga, statsunderstödda eller ställda under statlig tillsyn, med skilda, ofta tämligen starkt specialiserade utbildningsmål. Som exempel kan nämnas utbildning till förskol- lärare och slöjdlärare samt utbildningen vid konstfackskolan. Här finns också utbild- ningsvägar som ger en utbildning som är jämförbar med den som ges på vissa linjer i gymnasieskolan, t. ex. teknisk utbildning som i stort motsvarar gymnasieskolans två- åriga linjer. Alla dessa utbildningsvägar har det gemensamt att de, liksom gymnasiesko- lan, bygger på genomgången grundskola eller motsvarande.

Beteckningar sådana som ”högre utbild- ning” eller "eftergymnasial utbildning” har inte någon klart preciserad innebörd. I gällande provisoriska bestämmelser om till- träde till högre utbildning definieras denna som ”sådan utbildning vid vilken högre skolunderbyggnad än grundskolan kräves för tillträde”. För viss högre utbildning krävs för närvarande normalt genomgången tre- eller fyraårig linje i gymnasieskolan. Detta gälleri huvudsak bl. a. utbildning vid följande enheter:

universiteten högskolan i Linköping karolinska institutet de tekniska högskolorna högskolani Luleå Handelshögskolan i Stockholm lantbrukshögskolan skogshögskolan veterinärhögskolan socialhögskolorna

Vid universiteten och flertalet av de nämnda högskolorna avser verksamheten dels grundutbildning, dels forskarutbildning och forskning. U 685 uppdrag avser endast grundutbildning. Det är emellertid nödvän- digt att i olika sammanhang vid planeringen av grundutbildningen ta hänsyn till dess rela- tioner till forskarutbildning och forskning (se avsnitt 1.6). [ utredningens förslag till institutionell organisation (kapitel 6) berörs också vissa frågor rörande forskningens och forskarutbildningens organisation.

En annan grupp av utbildningsvägar inom

den högre utbildningen är de för vilka såväl genomgången tre- eller fyraårig linje vid gymnasieskolan som dennas tvååriga ekono- miska, sociala och tekniska linjer ger allmän behörighet. Exempel på sådana utbildnings- vägar är lärarhögskolomas klasslärarlinjer, journalisthögskoloma, vissa högre specialkur- ser m.fl. Vidare finns ett antal kvantitativt mindre omfattande utbildningsvägar, som är förlagda till fristående institut m. m. och för vilka genomgången tre- eller fyraårig linje i gymnasieskolan eller motsvarande för närva- rande är behörighetsvillkor. Exempel på så- dana är brandingenjörsutbildningen, utbild- ningen vid lnstitutet för högre kommunika- tions- och reklamutbildning, viss utbildning vid Grafiska institutet m. fl.

Det bör i detta sammanhang också nämnas att krigsmakten, de statliga affärsdri- vande verken och vissa myndigheter bedriver utbildningar som med hänsyn till bl.a. de reella antagningskraven samt utbildningens innehåll och mål kan sägas motsvara högskoleutbildning. Av U 685 direktiv fram- går emellertid att utredningsuppdraget be- gränsats till statlig eller direkt statsunderstödd utbildningsverksamhet medan intern verks- och företagsutbildning i detta sammanhang utelämnats. I enlighet med direktiven behand- lar utredningen således inte dessa utbildnings- vägar i sina förslag om högskoleutbildningens dimensionering, lokalisering och organisation.

Att göra avgränsningen mellan ett gymna- sialt och ett eftergymnasialt stadium med utgångspunkt i behörighetsvillkoren är själv- fallet inte den enda möjligheten att klassifi- cera utbildningar. I SCBs statistik över studier vid universitet och högskolor räknas således i regel gymnastik- och idrottshög- skolorna samt sjukgymnastinstituten till högskolorna, trots att de för tillträde for- mellt endast kräver genomgången grund- skola. I vissa fall räknar man också musikhögskoloma och konsthögskoloma till den högre utbildningen.

Kompetensutredningen (KU) lade i sitt betänkande ”Vägar till högre utbildning” (SOU 1970:21) bl. a. fram ett förslag till avgränsning av den högre utbildningen som

tog sin utgångspunkt i de allmänna behörig- hetsvillkor som gäller för respektive utbild- ning. Denna avgränsningsprincip var naturlig med hänsyn till att KUs utredningsuppdrag avsåg bl. a. behörighetsreglernas innehåll och utformning. Utöver de utbildningsvägar för vilka gymnasium (alternativt fackskola) tidigare varit behörighetskrav föreslog KU att ett antal utbildningar, som för närvaran- de tillhör grundskolans kompetensområde, skulle i fråga om det allmänna behörighets- kravet jämställas med universitet och hög- skolor, nämligen utbildning till:

arbetsterapeut ekonomiföreståndare förskollärare fritidspedagog hälsovårdsinspektör hörselvårdsassistent medicinsk-teknisk assistent sjukgymnast sjuksköterska socialpedagog ålderdomshemsföreståndare

KU framhöll att man i detta sammanhang inte tog upp vissa utbildningar till diskussion — trots att detta i och för sig hade varit motiverat — därför att de då behandlades av andra utredningar. Detta gällde i första hand de lärarutbildningar som behandlades av lärarutbildningskommittén (LUK), men även vissa andra, t. ex. sjöbefälsutbildningar, nämn- des.

På grundval av prop. 1972284 har riksdagen fattat principbeslut om gymnasie- skolans kompetensvärde m. m. Beslutet innebär att tvåårig avslutad gymnasial utbildning skall ge allmän behörighet för tillträde till universitet och högskolor. Något ställningstagande till KUs förslag i fråga om det eftergymnasiala områdets avgränsning har emellertid inte gjorts. Departementsche- fen förordade i propositionen att resultaten av U 685 och LUKs arbete skulle avvaktas.

Yrkesutbildningsberedningen (YB) före- slog i betänkandet ”Yrkesteknisk högskole- utbildning” (SOU 1970:8) att viss yrkesut- bildning byggd på genomgången tvåårig yr- keslinje vid gymnasieskola (motsvarande)

samt viss tids yrkeserfarenhet skulle räknas som högskoleutbildning. YB föreslog dels att vissa nu existerande utbildningsvägar skulle räknas som sådan s.k. yrkesteknisk hög- skoleutbildning (t.ex. den kortare utbild- ningsvägen till sjuksköterska för underskö- terskor), dels att nya utbildningsvägar av det- ta slag skulle tillskapas. Enligt YBs uppfatt- ning borde på sikt varje linje i gymnasiesko- lan få en naturlig fortsättning i den högre ut- bildningen. U 68 fick den 8juli 1971 genom tilläggsdirektiv (bilaga 1) i uppdrag att utar- beta förslag till försöksverksamhet med yr- kesteknisk högskoleutbildning med utgångs- punkt i YBs förslag. Dessa förslag redovisas kortfattat i avsnitt 3.4.5.

1 .3.2 Högskoleutbildningens avgränsning

U683 direktiv ger anvisning om att utred- ningens planeringsuppdrag bör omfatta en vidare krets av utbildningar än dem som hittills brukat sammanfattas genom ord sådana som ”universitet och högskolor”, ”högre utbildning” eller ”eftergymnasial utbildning”. I det följande diskuteras de riktlinjer som avgränsningen av en sådan mera omfattande grupp av utbildningar bör följa. Med hänsyn till att ordet eftergymna- sial är tungt och språkligt ovigt och kan komma att användas på ett sätt som inte exakt svarar mot dess formella innebörd, fö- reslår U 68 att i stället beteckningen högsko- leutbildning används. Termen högskoleut- bildning avser såväl grundläggande högskole- utbildning (i det följande ibland kallad grundutbildning) som forskarutbildning. U 685 planeringsuppdrag omfattar endast det förra slaget av utbildning och ordet högsko- leutbildning kommer i detta betänkande där- för naturligen ofta att användas i betydelsen grundläggande högskoleutbildning (grundut- bildning).

Ordet "högskola" använder utredningen i mera strikt mening för viss statlig organisa- tion vid vilken högskoleutbildning meddelas (se avsnitt 63.12). I vissa sammanhang är det emellertid naturligt att använda ordet i en vidare mening som en parallell till beteck-

ningen skola för t. ex. grundskola och gym- nasieskola. Man får räkna med att termerna ”högskola” och ”högskoleutbildning” i dag- ligt tal ofta kommer att ges samma innebörd.

För U 685 arbete är det självfallet väsentligt att ange vilka utbildningsvägar som skall till- höra högskoleutbildningen för att därigenom loinna beskriva det område som utred- ningens planeringsförslag skall avse. Avgräns- ningsfrågan har emellertid andra och på sikt väsentligare sidor.

Enligt direktiven är det en viktig uppgift för planeringen av den högre utbildningen att ge förutsättningar för en balanserad utveckling. Mot bakgrund av diskussionen i avsnitt 1.2 vill utredningen tolka detta så att man bör eftersträva balans med hänsyn till målen för samhällets mera långsiktiga ut- veckling, individernas utbildningsefterfrågan och efterfrågan på utbildade på arbetsmark- naden. Viktiga förutsättningar för en balan- serad utveckling av det slaget är bl.a. en smidig och effektiv organisation av högskole- utbildningen och ett allsidigt underlag för beslut om utbildningens innehåll, organisa- tion och kvantitativa planering. Organisatio- nen bör också ge goda möjligheter att informera utbildningssökande och arbetsgi- vare om utbildningen. Med dessa förutsätt- ningar står det inte utan vidare klart att de formella behörighetsreglerna ger den mest ändamålsenliga avgränsningen av högskoleut- bildningen.

l utredningsdirektiven behandlar departe- mentschefen avgränsningsfrågan på följande sätt.

”Avgränsningen av eftergymnasial utbild- ning utanför universitetssektorn mot det gymnasiala utbildningssystemet och mot inskolning inom företag får göras med hänsyn till de krav som ställs på att de studerande skall ha dels uppnått viss ålder innan studierna inleds, dels i viss utsträck— ning utbildats i någon av de gymnasiala skolorna. Avgörande för frågan om en utbildning skall betecknas som eftergymna— sial bör enligt min mening vara, om den är eller kan utgöra ett alternativ till annan klart eftergymnasial utbildning.”

Ovan har pekats på att de formella behörighetsreglerna inte utgör en självklar utgångspunkt för att avgränsa högskoleut- bildningen från annan utbildning. Detta hindrar inte att man kan finna det lämpligt att för högskoleutbildningen i dess helhet utforma behörighetsreglerna i huvudsak efter enhetliga allmänna principer. Ett speciellt gränsdragningsproblem gentemot gymnasie- skolan skall belysas i detta sammanhang.

För tillträde till gymnasieskolans högre specialkurser förutsätts som nämnts i det föregående genomgången tvåårig linje igym- nasieskolan (eller motsvarande). De skulle alltså i viss mening kunna betraktas som ”eftergymnasiala”. Det finns emellertid högre specialkurser som hör omedelbart samman med viss linje i gymnasieskolan. De utgör en del av en sammanhängande längre utbildning av vilken gymnasieskolans två- åriga linje utgör den första delen. Exempel på sådana är specialkurser för darnskräddare, herrskräddare och klänningssömmerskor (som ansluter till den beklädnadstekniska linjen), för styr- och reglermekaniker (som ansluter till den verkstadstekniska linjen), det tredje året i en treårig utbildning till modellsnickare osv. Högre specialkurser av detta slag bör räknas till gymnasieskolan.

Det finns också högre specialkurser som bygger på viss utbildning (linje) i gymnasie- skolan jämte ett eller flera års yrkesverksam- het i det yrke som utbildningen avsett (t. ex. utbildning till tandhygienist) och andra som kan nås från flera linjer i gymnasieskolan (t. ex. ADB-utbildningen). Det finns skäl som talar för att båda dessa slag av högre specialkurser bör räknas till högskoleutbild- ningen.

Det fjärde året av gymnasieskolans tek- niska fyraåriga linje hör organisatoriskt och innehållsligt omedelbart samman med gym- nasieskolan och bör innefattas i denna.

Vissa specialkurser syftar till att ge elever som genomgått gymnasial utbildning på viss linje sådan utbildning att de når utbildnings- målet på en annan linje. Ett exempel ges av den så kallade ekonomiska specialkursens två första terminskurser, som leder till den

treåriga ekonomiska linjens utbildningsmål. Utbildning av detta slag, som ger en del av innehållet i viss linje i gymnasieskolan, bör enligt utredningens mening räknas till gymnasieskolan i den mån den inte integre- ras i en utbildningslinje ihögskoleutbildning- en. Man bör dock se den kvantitativa planeringen av sådan utbildning i nära samband med överväganden om högskoleut- bildningens dimensionering. Dessa kurser skall ju tillsammans med utbudet av högskoleutbildning möta efterfrågan på utbildning från dem som genomgått gynma- sieskolan. Den ekonomiska specialkursens tredje terminskurs ger specialisering utöver den treåriga ekonomiska linjens utbildnings- mål. Den bör, med hänsyn till sin nära anknytning till de två föregående termins- kurserna, tills vidare räknas till gymnasiesko- lan.

En väsentlig faktor i avgränsningsfrågan är att en mycket stor del av en årskull genomgår utbildning i gymnasieskolan. Läs- året 1972/73 har direkt grundskoleanknutna linjer och specialkurser i gymnasieskolan en intagningskapacitet som motsvarar över 90 procent av antalet lG-åringar. En följd blir att vid flertalet utbildningsvägar utanför gymnasieskolan de studerande i mycket stor utsträckning kommer att vara minst 18 år, även om inträdeskraven ej omfattar vare sig en sådan lägsta åldersgräns eller ett krav på genomgången gymnasieskola.

Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga om inte de studerandes ålder bör vägas in som en av flera faktorer vid avgörandet om en viss utbildningsväg skall räknas som högskoleutbildning eller ej. Det bör därvid betonas, att klassifikationen bör avse utbildningsvägar och inte de elever som studerar på dessa. En och samma utbild- ningsväg eller ämneskurs bör alltså inte klassi- ficeras som gymnasial för en l7-årig elev men som högskoleutbildning för en äldre. Enligt detta synsätt skulle det vara ett skäl för att räkna en utbildningsväg som högskoleutbild- ning om normalt större delen av de studerande vid studiernas början är minst 19 eller 20 år. (Att viss utbildning med i denna

mening vuxna studerande enligt U685 mening bör föras till gymnasieskolan har redovisats i det föregående.) En mer utvecklad återkommande utbildning kan eventuellt ställa krav på andra gränsdragning- ar i utbildningssystemet. I den internationel- la diskussionen, bl.a. inom OECD, har det för övrigt påpekats att den på sikt naturliga gränsen bör gå mellan obligatorisk och icke- obligatorisk utbildning.

Sammanfattningsvis utgår U 68 sålunda från att som högskoleutbildning skall betrak- tas i huvudsak sådan utbildning som förutsät- ter högre skolunderbyggnad än grundskola el- ler som ställer krav på bestämda erfarenheter utöver grundskolan. Vid bedömningen bör även de studerandes ålder spela viss roll. Utredningen räknar med att högskoleutbild- ning i regel kommer att bygga på de av statsmakterna fastställda allmänna behörig- hctskraven. Därutöver kan uppställas särskil- da förkunskapskrav. Av gymnasieskolans nuvarande högre Specialkurser bör dock sådana föras till gymnasieskolan, som nära anknyter till linjer i gymnasieskolan eller vilkas innehåll utgör en del av utbildningen i sådan linje. Som högskoleutbildning bör inte heller räknas sådana utbildningar utanför gymnasieskolan som ger en utbildning somi st0rt motsvarar den som ges på viss linje i gymnasieskolan och inte heller sådan utbild- ning som bygger på grundskola och haren för högre utbildning klart förberedande karaktär. Exempel på det förra slaget av utbildning är vissa tekniska skolor och institut som ger en utbildning svarande mot vissa av de tekniska linjerna i gymnasieskolan. Det andra slaget av utbildning återfinns i stor utsträckning inom det konstnärliga området, där en rad utbildningar ger förberedelser för vidare studier inom den högre musik- och konstut- bildningen.

I praktiken syns en avgränsning av detta Slag leda fram till att högskoleutbildningen kommer att bestå dels av linjer för vilka avslutad gymnasial utbildning är formellt behörighetsvillkor, dels av linjer som för de studerande är eller kommer att vara alterna- tiv till sådan utbildning. Denna utgångspunkt

skulle också enligt U 688 uppfattning svara bäst mot kravet på att skapa förutsättningar för en rationell utbildningsplanering.

Det är med den nu angivna utgångSpunk. ten klart att till högskoleutbildningen kom. mer att räknas utbildning med statlig, lands- tingskommunal eller primärkommunal hu- vudman. Också statsunderstödd enskild ut- bildning bör på motsvarande grunder kunna föras in under samlingsbeteckningen högsko. leutbildning.

Grundskolan syftar till att ge en allmän medborgerlig utbildning och förberedelser av allmän karaktär för fortsatta studier och kommande yrkesverksamhet. Gymnasiesko- lan skall ge en mot skilda yrkes- eller studie- mål mera specialiserad utbildning samt en vi- dareutveckling av den allmänna medborger- liga utbildningen. Gymnasieskolans linjer bygger på den erfarenhet och de förkun— skaper som genomgången grundskola ger. Utbildningens specialisering drivs för en stor del av de studerande inte särskilt långt.

Målet för den grundläggande högskoleut- bildningen blir främst att ge förberedelser för yrkesverksamhet eller för fortsatta stu- dier. Jämförda med gymnasieskolans yrkes. och studieförberedelser blir högskoleutbild- ningens — på grundval av de studerandes mera omfattande erfarenheter och förkun- skaper — ofta starkare specialiserade och i regel mera fördjupade.

Det är självfallet inte möjligt att genom en granskning av utbildningsmålet eller på andra grunder entydigt hänföra varje utbildnings- linje till antingen högskoleutbildningen eller gymnasieskolan. I många tveksamma fall kan det vara naturligast att tills vidare hänföra en utbildning till gymnasieskolan som högre specialkurs eller specialkurs, varefter vunna erfarenheter kan ge vägledning för en mera slutgiltig klassifikation. Över huvud taget kan avgränsningen mellan gymnasieskola och högskoleutbildning inte göras en gång för alla utan den måste fortlöpande omprövas.

Att definiera begreppet högskoleutbild- ning i mera precisa allmänna termer är enligt detta synsätt knappast möjligt. Enligt U 683 uppfattning måste definitionen ges genom en

uppräkning av de utbildningslinjer som ingår i högskoleutbildningen. [ bilaga 6 har för- tecknats de nuvarande utbildningsvägar som, enligt U68s mening, bör räknas som hög- skoleutbildning vid ett genomförande av ut- redningens förslag. I förteckningen används en klassifikation med hänsyn till utbild- ningens inriktning som skall behandlas i föl- jande avsnitt.

1.3.3 Indelning av högskoleutbildningen 1.3.3.l Nuvarande indelning

Universiteten var intill läsåret 1956/ 57 orga- niserade på de fyra traditionella fakulteterna (de teologiska, juridiska, medicinska och fi- losofiska fakulteterna). Indelningen i fakul- teter avser för närvarande huvuddelen av ut- bildningen under universitetskanslersämbetet (UKÄ). Flera av fakulteterna är indelade i sektioner. I dag finns nio olika slag av fakul- teter:

farmaceutisk humanistisk juridisk matematisk-naturvetenskaplig medicinsk odontologisk samhällsvetenskaplig teologisk teknisk

Fakulteterna är inom UKÄs organisation sammanförda i fem grupper, vilka svarar mot fem fakultetsberedningar:

humanistisk och teologisk juridisk och samhällsvetenskaplig medicinsk, odontologisk och farmaceutisk matematisk-naturvetenskaplig teknisk

En motsvarande systematisk organisation saknas inom den högre utbildningen utanför UKÄs område. Den överblick över utbild- ningen, som är nödvändig såväl av planerings- skäl som med hänsyn till de utbildningssö- kandes och arbetsmarknadens behov, kräver en ändamålsenlig indelning av högskoleut- bildningen i dess helhet.

Den nuvarande fakultetsindelningen avser såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning. U 685 uppdrag avser grund- utbildningen och utredningens behandling av högskoleutbildningens indelning avser så- lunda denna. [ kapitel 6 behandlas förhållan- det mellan grundutbildningens organisation och organisationen för forskning.

U68 föreslår som närmare behandlas i avsnitt 3.1.3 att den grundläggande högsko- leutbildningen normalt planeras i utbild- ningslinjer av olika längd. Varje utbildnings- linje bör vara inriktad mot ett yrkesområde, i regel ett ej alltför snävt sådant. Utbildnings- linjerna, som föreslås vara uppbyggda av kurser, kan vara allmänna, lokala eller individuella. Den inre sammanhållningen mellan kurserna i en utbildningslinje liksom de studerandes valfrihet mellan olika alterna- tiv avses kunna variera mellan olika utbild- ningslinjer. I vissa fall förutsätts kurserna kunna sättas samman till studiekurser i hu- vudsak på det sätt som nu är regel vid de filosofiska fakulteterna. Studiekurserna kan i sådana fall av den studerande kombineras en- ligt vissa regler. I många fall förutsätts en individ efterfråga bara enstaka kurser eller studiekurser och inte en hel utbildningslinje. Utbildningslinjernas uppbyggnad och inne- håll behandlas i avsnitt 3.2.4.

Bl. a. för den mera långsiktiga utbildnings- planeringens behov syns en klassifikation av utbildningslinjer vara behövlig.

Syftet med en indelning av högskoleut— bildningen i sektorer eller områden bör bl. a. vara att få ett lättöverskådligt och gripbart underlag för översiktlig planering, i regel på längre sikt. Denna planering kan avse kvantitativa förhållanden eller studiernas organisation eller lokalisering. Också för utbildningens institutionella organisation, som utgör ramen för verksamhetsplaneringen och utbildningens genomförande, är en ända- målsenlig indelning nödvändig. Den bör ge underlag för gemensamt utnyttjande av personella och materiella resurser i vissa fall och för avvägningar mellan olika medelsbe-

hov. Slutligen bör indelningen vara en lämplig utgångspunkt för information till såväl studerande som arbetsgivare. Inte minst detta senare syfte ställer krav på överskådlig- het och enkelhet i indelningen.

Man kan söka en indelningsgrund med utgångspunkt i utbildningens yrkesinrikt- ning. Utbildningsvägar som är i viss mån utbytbara på arbetsmarknaden skulle då föras samman i en grupp. Utbytbarheten kan avse utbildningar av olika längd (t. ex. civil- ingenjör och gymnasieingenjör) eller utbild- ningar av i huvudsak samma längd (t. ex. civilekonom och samhällsvetare).

En annan indelningsgrund är att utgå från de mera generella kurser som är gemensam- ma eller snarlika för flera utbildningslinjer. Så ingår t. ex. grundläggande kemisk utbild- ning i farmaceutiska, matematisk-naturveten- skapliga, medicinska och tekniska utbild- ningslinjer. Grundläggande beteendeveten- skapliga kurser ingår i utbildningen av både lärare och socialarbetare. Även om kurserna i dessa fall inte är identiska är utbildnings- målen besläktade och de grundläggande per- sonella och materiella resurserna likartade.

Med utgångspunkt i att högskoleutbild- ningen skall vara inriktad mot den framtida yrkesverksamheten har U 68 funnit att en indelning efter yrkesprincipen bör vara grundläggande för utredningens planerings- förslag och för den högre utbildningens framtida organisation. Den ovan berörda släktskapen mellan utbildningslinjer med av- seende på det mera generella utbildnings- innehållet ligger till grund för den indelningi basutbildningsområden som behandlas i av- snitt l.3.3.4.

1.3.3.3 Yrkesutbildningssektorer

Utredningen har prövat olika alternativ för en indelning av högskoleutbildningen i yrkesutbildningssektorer och funnit en indel- ning i fem sektorer ändamålsenlig. Dessa är:

teknisk yrkesutbildning administrativ och ekonomisk yrkesutbild-

ning Vårdyrkesutbildning

utbildning för undervisningsyrken utbildning för kultur- och informations- yrken.

I den förteckning av nu befintlig högskole- utbildning som redovisas i bilaga 6 har denna klassificering använts. Det är uppenbart att varje indelning blir en kompromiss mellan bindningar och önskemål av olika slag. Utredningen har funnit att sektorerna bör vara ganska få till antalet för att indelningen bäst skall fylla de ovan angivna syftena. De bör också avpassas så att de blir om inte lika stora så dock av i huvudsak jämförbar omfattning, t. ex. mätt i antal närvarande studerande. Vid den praktiska användningen bör man ha sektorernas olika karaktär, bl. a. deras olika grad av inre samband, i minnet.

Här skall pekas på några viktiga förhållan- den i fråga om de föreslagna yrkesutbildnings- sektorerna. Först skall då nämnas att samban- det mellan yrke och utbildning är långt ifrån ensartat. Utbildade från en och samma utbildning återfinns ofta inom mycket skiftande yrken — även om en koncentration på vissa yrkesområden är vanlig — och till ett och samma yrke rekryteras personer med olika utbildningsbakgrund.

Utbytbarheten på arbetsmarknaden mel- lan två utbildningslinjer är sällan fullständig: den kan avse en större eller mindre del av ett traditionellt yrkesområde eller yrke. Det är också lätt att inom varje yrkesutbildnings- sektor finna par av utbildningslinjer som i praktiken inte alls är utbytbara. Vidare är i många fall en utbytbarhet mellan utbild- ningslinjer tillhörande olika yrkesutbild- ningssektorer lika naturlig som mellan linjer inom samma sektor, eller naturligare: under- visningssektorn har t. ex. kontakter med alla de övriga.

Den föreslagna indelningen i yrkesutbild- ningssektorer avser hela utbildningslinjer el- ler varianter av sådana. En viss kurs eller stu- diekurs eller en kombination av sådana är i många fall användbar i utbildningslinjer inom olika yrkesutbildningssektorer. Detta gäller t. ex. många av studiekurserna vid de nuvarande filosofiska fakulteterna.

Det är väsentligt att den föreslagna sektorsindelningen inte skapar konstlade gränser för möjligheterna att utnyttja utbild- ningsutbudet. Även klart yrkesinriktade kurser bör således kunna kombineras i ett studieprogram oavsett sektorsgränser. Tek- nisk och administrativ/ekonomisk utbild- ning, teknisk utbildning och vårdutbildning osv. är kombinationer som kan väntas bll önskvärda i framtiden. Inte minst bör sådana kombinationer bli naturliga vid övergången från gymnasieskola till högskola: i det valda exemplet alltså teknisk linje i gymnasiesko- lan följd av ekonomisk utbildning eller Vårdyrkesutbildning i högskolan. I andra fall bör en förhållandevis specialiserad yrkesut- bildning i gymnasieskolan kunna följas av en mer generell utbildning i högskolan.

Som ett exempel på svårigheterna att hänföra utbildningar till de fem yrkesutbild- ningssektorerna kan nämnas utbildningarna till socionom (social linje), socialpedagog, fritidspedagog, förskollärare samt ungdoms- och fritidsledare. U 68 har funnit övervägan- de skäl för att i nuvarande läge föreslå, att de två första av dessa klassificeras som vårdyr- kesutbildning och att den sistnämnda utbildningen förs till sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken. Utbild- ningarna till fritidspedagog och förskollärare har utredningen tills vidare fört till sektorn för undervisningsyrken. Alla dessa utbild- ningar hänger samman på olika sätt och det är nödvändigt att planeringen av dem sker i inbördes samband. Klassificeringen innebär inte ett ställningstagande från utredningens sida i fråga om utbildningarnas utformning. Det kan inte uteslutas att barna- och ungdomsvårdens utveckling motiverar för- ändringar i personalens utbildning. Barnstu- geutredningen har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utreda barnstugepersonalens utbildning. Utbildningarnas sektorstillhörig- het kan sålunda efter hand behöva omprö- vas.

Även andra exempel kan anföras på att man vid den valda sektorsindelningen fått göra en gränsdragning som eventuellt kan uppfattas som mindre naturlig. Sålunda hän-

förs utbildning för naturvetenskapliga arbets- uppgifter till den tekniska sektorn. Själv- fallet skall inte en sådan klassificering i och för sig innebära en förändring av utbild- ningens karaktär.

Det bör slutligen nämnas att utredningen diskuterat hur miljöaspekten bäst skulle kunna tillgodoses vid en sektorsindelning efter yrkesprincipen. Utgångspunkten har varit att det är önskvärt att främja utbildning av personer som har ansvar för helheter i människans biologiska, sociala och kultu- rella miljö och för människans samspel med och utveckling i sådana miljöer. Yrkeskate- gorier av det slaget återfinns inom områden som svarar mot flera av de fem yrkesutbild- ningssektorerna, t. ex. arkitekter, ergono- mer, miljövårdare, åtskilliga konstnärliga yrken och präster.

Man kan diskutera om motsvarande utbildningslinjer borde sammanföras till en särskild yrkesutbildningssektor (”sektorn för miljövårdsutbildning”). Utredningen har stannat för att inte föreslå detta. De olika yrken det här är fråga om har i regel mycket liten utbytbarhet sinsemellan på arbetsmark- naden. Det är vidare väsentligt att miljö- intressena hålls levande i all yrkesutbild- ning, något som kan bedömas bli svårare om en särskild sektor för miljövårdsutbildning angavs. I själva verket finns krafter för utveckling av miljösynpunkten inom en rad yrkesområden. Det räcker att nämna diskus- sionen kring viss vårdyrkesutbildning (t. ex. socionom, läkare), kring barnstugornas upp- gifter och kring konstnärlig utbildning och miljövårdsutbildning av tekniker och admini- stratörer.

l.3.3.4 Basutbildningsomräden

Indelningen i basutbildningsområden grun- dar sig på utbildningslinjemas mindre utpräg- lat yrkesspecifika innehåll. En sådan indel- ning, som i stället betonar det för linjerna mera allmänna ämnesinnehället, kan vara vägledande vid planeringen av vissa basresur- ser för utbildningen och för kontakten mel- lan viss grundforskning och grundläggande

högskoleutbildning. För studerande som pri- märt är mera intresserade av visst ämnesinne- håll i studierna och mindre av yrkesanknyt- ningen kan en sådan indelning vara till hjälp vid utbildningsvalet. Man bör emellertid en- ligt U 685 uppfattning inte dra allmängiltiga slutsatser rörande t. ex. utbildningens organi- sation med utgångspunkt i en sådan indel- ning. Det är indelningen iyrkesutbildnings- sektorer som för U68 framstår som den mest väsentliga för den grundläggande hög— skoleutbildningen.

Medan indelningen i yrkesutbildningssek- torer närmast ansluter sig till den princip som var vägledande vid universitetens ur- sprungliga indelning i de tre ”högre” fakulteterna (teologisk, juridisk och medi- cinsk) och senare vid fackhögskolornas inrättande, har indelningen i basutbildnings- områden närmast motsvarighet i de filoso- fiska fakulteternas indelning i sektioner. U68 har funnit en indelning i följande sju områden användbar:

fysisk-kemisk utbildning kemisk-biologisk utbildning beteendevetenskaplig utbildning samhällsvetenskaplig utbildning matematisk-systemvetenskaplig utbildning språklig utbildning historisk-estetisk-religionsvetenskaplig ut- bildning

Gränserna är här, kanske ännu mera än mellan yrkesutbildningssektorerna, oklara. Andra avgränsningar är också möjliga. Utredningen har bl.a. diskuterat om också teknik och ekonomi skulle ingå som särskilda basutbildningsområden men funnit det lämpligast att inte låta dessa vara företrädda med både egna yrkesutbildnings- sektorer och egna basutbildningsområden.

Några kommentarer bör göras. Att histo- risk, estetisk och religionsvetenskaplig ut- bildning förts samman är bl. a. ett uttryck för strävan att få ett begränsat antal basutbildningsområden. Det bör inte tolkas så att avsikten skulle vara att t. ex. betona en historisk inriktning hos estetisk eller religi- onsvetenskaplig utbildning. Det finns i stället anledning att stryka under de på senare tid

Basutbild— ngisk- Kemisk— Beteende— Somhölls— Motemo- Språkligt Historisk—

nin 5- kemiskt biologiskl veten— veten— tisk- estetisk—

Yrkes— mmde skapligt skapligt sgstem— religions— utbild— veten— veten— ninqssektor skapligt skapligt

Teknisk ©

Administrativ och ekonomisk

Vård © ©

Undervisning

Kultur- och infor-motion

Figur 1.3. Högskoleutbildningens indelning i yrkesutbildningssektorer och basutbildningsområden. Som exempel har följande utbildningslinjer markerats. (I flertalet rutor finns många utbildningslinjer.)

1 Civilingenjörsutbildning (maskinteknisk linje) 2 Juristutbildning 3 Läkarutbildning 4 Socionomutbildning (social linje) 5 Språklärarutbildning 6 Prästutbildning

starkare anknytningama mellan å ena sidan samhälls- och beteendevetenskaplig utbild- ning och forskning, å andra sidan historisk, estetisk och religionsvetenskaplig utbildning och forskning.

Vissa utbildningar består till mycket stor del av mera generell utbildning inom ett visst basutbildningsområde. Detta gäller t. ex. ämneslärarutbildning i kemi-biologi eller i moderna språk och utbildning till industri- matematiker. I andra fall är den generella delen av utbildningen av mycket liten omfattning (t.ex. utbildning till sjukskö- terska) eller spridd över flera basutbildnings- områden (mest utpräglat kanske för klasslä- rarutbildningen). I det senare fallet är det svårt att avgöra till vilket basutbildningsom- råde utbildningen skall föras och exemplen på sådana vanskligheter vid klassificeringen kan mångfaldigas. I flera sammanhang har

det emellertid upplevts som önskvärt att se på utbildningsplaneringen ur en annan aspekt än den omedelbart yrkesanknutna. ] utredningens förslag återfinns därför två in- delningsgrunder för den grundläggande hög- skoleutbildningen. Av dessa är den som avser yrkesinriktningen den mest framträdande, medan den som avser basutbildningsområde- na har en kompletterande funktion. De två indelningarna kan ställas samman i ett rutnät så som figur 13 visar.

1.4

1.4.1 Planeringsmål

l avsnittI 1.1.1 har redovisats några motiv för utbildning som under olika perioder varit ut- gångSpunkter för utbildningsplaneringen: bildning, materiell utveckling, social utveck- ling, demokrati, personlighetsutveckling och konsumtion. I det därpå följande avsnittet har diskuterats några av utbildningens fak- tiska funktioner.

Utbildningsplaneringen avser bl. a. antalet studerande, studiernas organisation, utbild- ningens lokalisering, behörighets- och urvals- regler samt utbildningens institutionella or- ganisation. Ett viktigt område som inte ligger inom U 68s huvuduppdrag är utbildningens närmare innehåll och verksamhetsformer. Avsikten bör vara att åtgärder inom alla des- sa områden tillsammans skall främja utbild- ningsmålen.

I U 68s debattskrift Mål för högre utbild- ning diskuteras i vilken utsträckning de all- männa mål som ställts upp för grundskolan och gymnasieskolan är tillämpliga också på högskoleutbildningen. Den debatt som förts kring denna skrift syns i stort sett bekräfta att vissa generella mål är giltiga för utbild- ningssystemet i dess helhet. Självfallet kom- mer emellertid speciella förhållanden sådana som de studerandes ålder, förkunskaper och tidigare erfarenheter samt utbildningens ge- nomgående karaktär av yrkesförberedelse att ge målet för högskoleutbildningen ett spe- ciellt innehåll.

Högskoleutbildningens mål

Svårigheterna att ställa upp mål som är gemensamma för utbildningslinjer med vitt skilda inriktningar har påpekats i debatten kring U 683 skrift om utbildningsmål. Upp- giften blir inte lättare genom den breddning av den högre utbildningens område som U 685 förslag innebär. Redan tidigare har emel- lertid generella mål ställts upp för högre utbildning. Sålunda anför 1955 års universi- tetsutredning följande (SOU 1957:24):

”All akademisk undervisnings syfte är att utöver faktiska kunskaper och praktiska fär- digheter ge en handledning i respektive äm- nes vetenskapliga metodik och en introduk- tion i den aktuella vetenskapliga problemati- ken. Det väsentligaste är emellertid, att stu- denten i möjligaste mån tillägnar sig ett ve- tenskapligt och kritiskt sätt att tänka.”

l gällande universitetsstadga formuleras läroanstaltemas mål i 2 &:

”Universitetens uppgift är att på veten- skaplig grund bedriva forskning och utbild- ning. — — —.”

Utbildningsmålet vid universitet Och hög- skolor får viss ytterligare precisering i utbild— ningskungörelserna där det i de allmänna bestämmelserna inledningsvis heter, att den grundläggande utbildningen bygger på veten- skaplig grund och har till syfte främst att med ledning av de studerandes och samhäl- lets behov ge de studerande kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning, som fordras för yrkesverksamhet eller fortsatt

Universitetspedagogiska utredningen (UPU) inom UKÄ behandlade målfrågan in- gående. ] sitt principbetänkande ”Den aka- demiska undervisningen” (1970) betonade UPU att utbildningsmålen i stor utsträckning är politiska mål, dvs. mål som bestäms på basis av rådande grundvärderingar och önske- mål om samhällets utveckling. UPU angav som sin uppfattning att all högre utbildning syftar till att

”dels ge de studerande yrkesutbildning, dels bibringa dem ett mått av allmänbild- ning, dels påverka deras personlighetsutveck- ling i en önskvärd riktning” och diskuterade utförligt de tre målkom- ponenterna yrkesutbildning, allmänbildning och personlighetsbildning.

I det följande redovisas U 68s synpunkter på högskoleutbildningens mål under rubri- kerna:

Personlighetsutveckling Välfärdsutveckling Demokrati lnternationalisering Social förändring

Några kommentarer skall omedelbart gö- ras. Det är naturligt att se utveckling av kunskaper, färdigheter och attityder som huvudmålet för all utbildning. Den frågan måste emellertid ställas, vilket ändamål de i undervisningen förvärvade kunskaperna, fär- digheterna och attityderna tjänar. Den frå- gan bör i stora drag besvaras i formuleringen av utbildningsmålen. Som ovan framhållits avses målen därutöver ge vägledning också vid utformningen av behörighets- och urvals- regler, studieorganisation och andra plane— ringsåtgärder.

Bildningsmotivet skär tvärs igenom flerta- let av de angivna målen. En bred referensram med förankring i den egna kulturkretsen har betydelse för personlighetsutvecldingen och för en fungerande demokrati. Den kan också vara en förutsättning för kulturkonsumtion. Internationaliseringsmålet förutsätter över- blick, språkkunskaper och kännedom om andra länders situation och kulturella liv.

Hos varje studerande bör anlag och intressen utvecklas utifrån de individuella förutsätt- ningarna. Den studerande bör, bl. a. genom information och vägledning, stimuleras att bygga upp ett förtroende för sina egna möj- ligheter och sin egen kapacitet grundat på självkännedom men också på en uppfattning om omgivningen och samhället. l utbild- ningen, liksom i yrkeslivet, skall utvecklas intresse för och kunskap om medmänniskor- na och deras villkor samt kunskaper om de krav som samhället ställeri olika situationer.

Det är en av grundskolans mest väsentliga uppgifter att utveckla en för alla elever gemensam referensram. Redan i gymnasie- skolan är utbildningen i viss mån specialise- rad. Den utbildning som följer efter grund- skolan bör medverka till att specialstudiema sätts i relation till andra studie- och yrkes- områden och till förhållanden i samhället i dess helhet. I vissa fall kan detta möjliggöras genom att studieprogrammet för en enskild studerande får stor bredd, men även andra vägar bör sökas.

Bl. a. statsmakternas tidigare nämnda principbeslut om gymnasieskolans kompe- tensvärde syftar till en bredare rekrytering till högskoleutbildning. Om studerande med skiftande erfarenhets- och utbildningsbak- grund förs samman i undervisningsgrupper, där studiemålen sannolikt kan komma att variera i viss utsträckning, vidgas deras refe- rensram och ett framtida samarbete mellan yrkesutövare i skilda funktioner underlättas. Skall en breddning av rekryteringen till hög- skoleutbildning få dessa gynnsamma kon- sekvenser kan den behöva kombineras med förändringar i såväl studiernas organisation som utbildningens innehåll och verksamhets- former.

Kommunikationsfardigheter har betydelse för en personlighetsutveckling inriktad på kontakt med andra samhällsgrupper och för- ståelse för dem. I den specialiserade yrkesut- bildningen utvecklas ofta ett särskilt språk, i många fall med ett internationellt ordförråd. Detta yrkesspråk försvarar sin plats i fack-

männens krets, också med hänsyn till att det kan underlätta internationella kontakter. Men utanför denna krets kan det i förening med en för yrkeskåren speciell attitydbild- ning lätt innebära ett hinder för kommunika— tion och förståelse mellan yrkesutövarna och övriga samhällsmedlemmar. Expertens sär- skilda språkbruk och attityder kan försvåra kontakten mellan icke-experter och exper- ter, t. ex. i vårdsituationer eller i samhällsfrå- gor som starkt engagerar den enskilde. Det bör därför ligga i bl. a. yrkesutövarnas eget intresse att motarbeta överdrifter i fråga om sådant yrkesspråk och sådan attitydbildning. För experten är en bred allmän referensram och goda kommunikationsfärdigheter av stor betydelse för kontakten med dem som be- höver hans tjänster. I vissa fall kan studierna organiseras så att studerande med skilda yrkesinriktningar förs samman inom studie- kurser som är gemensamma för flera utbild- ningslinjer. Detta kan bidra till en önskvärd kontakt över yrkesgränserna.

( Välfärdsu tveckling

För den ekonomiska tillväxten syns utbild- ningens yrkesförberedande funktioner vara väsentliga. För den högre utbildningens di- mensionering, för behörighets— och urvalsreg— ler, för utbildningens organisation och lokali- sering samt för dess innehåll och verksamhets— former blir dessa funktioner en viktig kompo- nent i planeringen. En sådan uppfattning behöver inte stå i motsättning till den åsik- ten att också en hög allmän utbildningsnivå är av värde för den ekonomiska tillväxten, bl. a. genom den större beredskap den ger inför förändringar av olika slag. Över huvud syns utbildningens specialiseringsgrad behöva avvvägas bl.a. med hänsyn till de krav som samhällets större föränderlighet ställer. Balansen mellan produktionens tillväxt och inriktning och de enskilda människornas levnadsvillkor är ett centralt problem i da- gens samhälle. Detta gäller t. ex. miljöfrågor, omfattningen och arten av den enskildes arbetsinsats, möjligheterna till vila, rekrea- tion och vård och över huvud taget utveck-

lingen av livskvaliteten. Utbildningsplane- ringen kan påverka balansen mellan olika faktorer i välfärdsutvecklingen genom ut- formning och dimensionering av specialistut- bildningar av olika slag (för materiell pro- duktion, service, rekreation, vård osv.). Ut- bildningen kan också bidra till att ge förut- sättningar för att övergripande problem av det slag som miljövärden och naturresurser- nas utnyttjande ger aktuella exempel på kan uppmärksammas och angripas på effektivt sätt.

Det bör å andra sidan påpekas att möjlig- heten att genom förändring av utbildnings- systemet mera omedelbart påverka förhållan- dena på arbetsmarknaden är begränsade. På kort sikt blir i regel arbetslivets villkor sty- rande för utbildningssystemets funktion. Exempelvis spelar lön och arbetsförhållan- den för personer med en viss yrkesutbildning stor roll för rekryteringen till denna utbild- ning. Å andra sidan påverkar personalens utbildning mönstret för arbetets fördelning.

Både för tillväxten och fördelningen av välfärden har utbildningsresursernas fördel- ning på individer betydelse. Dessa samband är långt ifrån fullständigt kända. Det råder emellertid enighet om att en allmänt hög utbildningsnivå är fördelaktig även från sam- hällsekonomisk synpunkt.

Längre utbildning ger normalt förutsätt- ningar för mer tillfredsställande och välbe- talda arbeten och för större inflytande på de egna levnadsomständigheterna. En allmänt hög utbildningsnivå bör således bidra till angelägna förbättringar av arbetsmiljön och på sikt även till minskade löneklyftor i sam- hället. Fördelningen av utbildningsresurser på individer får på detta sätt konsekvenser för välfärdsfördelningen i samhället.

' Demokrati

En fungerande demokrati, i vilken alla med- borgare direkt eller indirekt deltar i besluts- fattande, förutsätter grundläggande kunska— per och färdigheter, bl. a. kommunikations- färdigheter, hos alla samt övning i att fatta beslut och att delta i deras genomförande.

En utvecklad demokrati förutsätter en sådan grundläggande solidaritet hos varje enskild individ som betonades i fråga om utbild- ningsmålet personlighetsutveckling. Det är en väsentlig uppgift för utbildningen att genom lämpliga verksamhetsformer utveckla varje studerandes förmåga och vilja att ta aktiv del i beslut i angelägenheter som rör den egna gruppen eller samhället i dess hel- het.

Det är emellertid viktigt att uppmärksam- ma också den roll som högskoleutbildningen har för demokratin genom sin utbildning av specialiserade experter. Att dessa behöver ha en bred referensram och förutsättningar att kommunicera med ickeexperter har redan berörts. Detta är en förutsättning för sam- hällsinsyn i olika expertfunktioner och för ett demokratiskt deltagande i samhällets be- slutsfattande. Utbildningen bör medverka till att de studerande i sin yrkesutövning kom- mer att se sin verksamhet i vidaste möjliga samhäIISperspektiv.

lnternationalisering

Inledningsvis har betonats att den gemen- skap, som svensk utbildning relateras till, inte får begränsas till det svenska samhället. En utvecklad solidaritet och en med den förknippad bred referensram måste avse ock- så världssamhället. Utbildningens internatio- nalisering bör avse förhållanden inte bara i nordiska och andra europeiska länder. Det kan i många fall vara speciellt motiverat att också uppmärksamma förhållanden i utom- europeiska stater av vilka många kommer att ha stor betydelse för den mänskliga kultu- rens framtid.

En sådan strävan att internationalisera ut- bildningen bör genomsyra all högskoleutbild- ning. Härigenom underlättas också ett enligt U 683 uppfattning angeläget utbyte av stude- rande på olika nivåer mellan Sverige och and- ra länder.

En internationell referensram omfattar inte bara kunskaper om främmande länders statsskick eller regionala geografi och om människornas föreställningsvärld iandra kul-

turkretsar eller färdighet i främmande språk. För flertalet studerande bör allmänna kun- skaper och färdigheter av detta slag inhäm- tas företrädesvis före högskoleutbildningens början. Väsentligt är att i en eftergymnasial yrkesutbildning orientera om yrkesverksam- hetens villkor i andra länder och att utveckla en attityd av öppenhet och förståelse för internationella problem. I många fall kan detta grundlägga en vilja att förlägga yrkes- verksamheten till internationell tjänst. I och för sig är det önskvärt att högskoleutbild- ningen kan förbereda för en vidare arbets- marknad än den nationella. Detta önskemål kan tillgodoses bl. a. genom särskilda, inter- nationellt inriktade utbildningslinjer och sär- skilda internationellt inriktade kurser eller kursmoment. Bl. a. är kraven på kommuni- kationsfärdighet höga i internationell tjänst. Det gäller inte bara rent språklig färdighet utan också möjligheten att utveckla förståel- se för andra folks attityder och tänkesätt.

Social förändring

All utbildning bör genom kontakt med forskning och utvecklingsarbete och med olika förnyelsesträvanden i samhället vara en faktor i samhällets utveckling. Utbildningen får därigenom indirekt återverkningar också inom samhällets sociala struktur.

I utbildningssystemet sker i betydande grad ett urval som mer eller mindre direkt speglar den sociala strukturen. För utbild- ningsplaneringen blir de sociala konsekven- serna av ett visst planeringsaltemativ en central fråga.

Allas lika rätt till utbildning, oavsett kön och social bakgrund, har varit en allmänt godtagen riktpunkt för de senaste årtionde- nas utbildningsplanering. Skolan bör således verka för jämlikhet. Likväl visar undersök- ningar att för barn med lika studieförutsätt- ningar (mätta med konventionella begåv- ningstest eller andra test) vid skoltidens bör- jan sannolikheten att komma till längre ut- bildning, som förbereder för yrken med god inkomst och självständig ställning, är avse- värt större för pojkar än för flickor och för

barn ur socialgrupp I än för barn ur lägre socialgrupper. Yttre miljöfaktorer syns såle- des spela större roll för studie- och yrkes- framgång än de mätbara begåvningsmässiga förutsättningarna.

Utbildning är emellertid bara en av de faktorer som bestämmer en människas ar- betsförhållanden, inkomst, möjlighet till in- flytande osv. Det är skäligt att räkna med att de krafter som framhäver olikheter i männi- skors förutsättningar kommer att vara starka i det framtida samhället. Samhällets allt stör- re komplexitet och arbetsfunktionernas fort- gående specialisering gör det allt svårare för människor som en gång kommit i ett ogynn- samt läge att senare kompensera detta. Mot denna bakgrund är det väsentligt att sträva efter lika rätt till utbildning inte bara i mera formell mening. Utbildningen bör inte för- stärka de skillnader i förutsättningar som bl.a. olikheter i kön och social bakgrund innebär utan medverka till att utjämna dem. Alla bör vidare ha reella möjligheter att få utbyte av utbildningen. Detta ställer krav på en differentierad studieorganisation och får konsekvenser bl.a. för utbildningens inne- håll och verksamhetsformer. Den år 1970 tillsatta utredningen om skolans inre arbete (SIA) behandlar frågor av stor betydelse i detta hänseende.

Principen om reell rätt till utbildning för alla gör det särskilt angeläget att det blir möjligt att på flera vägar nå ett och samma utbildningsmål. Principbeslutet 1972 om ett allmänt behörighetsvillkor för tillträde till högskoleutbildning, som i huvudsak innebär avslutad minst tvåårig utbildning i gymnasie- skolan, är ett väsentligt steg i denna riktning. Den av YB föreslagna vidgningen av hög- skoleutbildningen till att omfatta linjer som mera direkt anknyter till gymnasieskolans yrkeslinjer är en annan viktig utvecklings- linje.

En under hela livet upprätthållen reell möjlighet för envar till utbildning är en önsk- värd precisering av principen om rätt till ut- bildning. En återkommande utbildning syns sålunda vara en nödvändig förutsättning för en rättvisare fördelning av utbildningsresur-

sema. Den sociala förändring som utbildningen bör främja kan i stort sammanfattas under de rubriker som angett de övriga utbild- ningsmålen: åt alla människor reella möjlig- heter till personlighetsutveckling, arbete och en rikare fritid, vidare en fördjupad demokrati och en stärkt internationell soli- daritet. En utveckling av det slaget ställer inom utbildningssystemet krav bl.a. på en jämnare fördelning av effektiva utbildnings- resurser med hänsyn till kön och social bakgrund. Utbildningen har också till upp- gift att utveckla den enskildes möjlighet att analysera det existerande samhället och att konstruktivt delta i dess förbättrande.

1.4.2 Mål för utbildningens innehåll och verksamhetsformer

U 68 kommer i det följande att ingående behandla viktiga delar av den övergripande utbildningsplaneringen. Utbildningens när- mare verksamhetsformer och vissa sidor av dess innehåll faller emellertid i huvudsak utanför utredningens uppdrag. Dessa frågor hänger dock nära samman med övriga plane- ringsproblem och det syns naturligt att något beröra dem i anslutning till de utbildnings- mål som formulerades i föregående avsnitt.

1 det följande redovisar utredningen sålun- da i korthet sin syn på utbildningens innehåll och verksamhetsformer. Avsikten är att ange tre dimensioner i vilka planering av en ut— bildningslinje eller kurs (studiekurs) bör kun- na ses. Dessa är:

Utbildningens användningsområde Färdigheter och kunskaper Problemorientering

UPU har i sitt betänkande ”Den akademis- ka undervisningen” som nämnts behandlat den högre utbildningens mål från delvis and- ra utgångspunkter. Dessa kompletterar dem som valts för den följande framställningen.

Utbildningens användningsområde

Utbildning kan förbereda för yrkesverksam- het, för fortsatt utbildning, för deltagande i

gemensamma samhälleliga angelägenheter, egen fritidsverksamhet eller annat. Inom högskoleutbildningen skall utbildningslinjer- na normalt vara yrkesförberedande. Detta hindrar inte att de också har andra använd- ningsområden. Delar av utbildningslinjer (kurser och studiekurser) kan syfta mera till renodlat kunskapsinhämtande som förbere— delse för studier inom senare delar av utbild— ningslinjen än till direkt yrkesförberedelse. Sådana kurser har ofta ett bredare använd- ningsområde än det för utbildningslinjen normala yrkesområdet. De kan i vissa fall vara gemensamma för studerande med skilda yrkesinriktningar. [ avsnitt 1.5 behandlas mera ingående högskoleutbildningens yrkes- förberedande funktioner.

Färdigheter och kunskaper

De färdigheter och kunskaper som utbild- ningen bör utveckla blir självfallet beroende av en rad faktorer, inte minst utbildningens användningsområde. Eftersom högre utbild- ning skall vara yrkesförberedande bör all- mänt gälla att den bör vara åtgårdsinriktad, dvs. utveckla förmågan att vidta åtgärder i yrkesverksamheten. Detta kan ske t. ex. ge- nom praktiska inslag i utbildningen, genom övningar i fingerade situationer eller genom praktikperioder. Exempel ges av t. ex. läkar- utbildningen, juristutbildningen och socio- nomutbildningen.

I debattskriften ”Högre utbildning — forsk- ningsanknytning och studieorganisation” be- handlas mera ingående några aspekter på målen för utbildningens innehåll och verk- samhetsformer. De mål som avser forsknings- anknytningen uttrycks där under rubriker- na kunskapsberedskap, studietråning och metodskolning. Dessa berörs kort i avsnitt 1.6.3. För en utförligare diskussion hänvisas till debattskriften.

I diskussionen av utbildningsmålet ”per- sonlighetsutveckling' har bl.a. kommunika- tionsfa'rdigheter berörts. Det betonas att den studerande i en specialiserad utbildning också bör utveckla förmågan och viljan till kontakter utanför den egna specialiteten,

inte minst med människor som i olika hän- seenden är missgynnade.

Också inom yrkesfunktionema i mera be- gränsad mening ställs emellertid krav på högt utvecklade kommunikationsfärdigheter. I första hand blir det därvid fråga om att kunna behandla det egna språket tillfreds- ställande. I all utbildning bör förmågan att uttrycka sig enkelt och klart i tal och skrift övas. I flertalet yrkesfunktioner är detta en betydelsefull och i vissa fall avgörande fär- dighet. I många fall ställs därutöver krav på att yrkesutövaren behärskar specialiserade formelspråk. Genom att matematiska och statistiska metoder används på allt flera områden blir matematiken ett språk som allt flera måste behärska. Utvecklingen av dato- rer och deras snabbt växande användning ställer nya krav på kommunikationsfärdig- heter. Datorspråken fordrar en precision långt utöver vad mänskligt språk normalt kräver.

De studerandes förkunskaper i främmande språk kan inom högskoleutbildningen be- höva kompletteras i första hand med ordför- råd och språkbruk inom det speciella studie- eller yrkesområdet. I de av statsmakterna beslutade allmänna behörighetsvillkoren för tillträde till högre utbildning ingår kunskaper motsvarande två årskurser engelska i gymna- sieskolan. I många fall kan den därutöver erforderliga språkövningen ges genom studier av litteratur på främmande språk. Det är dock önskvärt att högre studier där så är möjligt får genomföras också av dem som har mindre omfattande kunskaper i främ- mande språk. Vidare bör det inom landet finnas grupper av studerande med inriktning mot skilda språkområden och kulturer.

Vissa rutiner och tekniska färdigheter in- går i utövningen av de flesta yrken och de bör på något sätt förberedas i yrkesutbild- ningen. Det är dock inte normalt en uppgift för utbildning som anordnas av det allmänna att träna sådana färdigheter i den omfatt- ningen att de vid utbildningens avslutande blivit rutin. I flertalet fall bör sådan övning ses som en del av inskolningen på arbetsplat- sen. Det är emellertid väsentligt, bl. a. för att

den utbildade inte skall bindas mycket fast vid rutinerna hos en enskild arbetsgivare, att det allmännas yrkesutbildning ger viss övning i sådana tekniska färdigheter som är använd- bara inom ett inte alltför snävt yrkesområde.

Det finns också yrken som kräver att färdighetsträningen inom utbildningen drivs tämligen långt. Det gäller t. ex. sådana yrken som redan från början innebär kontakt med patienter, klienter eller elever. Läkar- och tandläkaryrkena är ett exempel, läraryrket ett annat. Även i sådana fall blir det dock nödvändigt att fördela denna färdighetsträ- ning mellan den grundläggande högskoleut- bildningen och inskolningen i yrket. En om- fördelning i det hänseendet har skett inom läkarutbildningen genom 1969 års stadga för läkarexamen.

Också vissa grundläggande färdigheter, t. ex. språkliga eller matematiska, kan behö- va övas till en viss rutin för att de skall kunna användas i senare delar av utbild- ningen. Översikt och helhetssyn inom ett problemområde förutsätter ofta en rutinmäs- sig förmåga att snabbt komma igenom detal- jer.

Allmänt vill U 68 framhålla att färdighets- träning för att öva och befästa kunskaper och skapa fördjupad förståelse för samman- hang inte får förbises i högskoleutbildningen.

Problemorientering

Den högre utbildningens uppgift har ofta angetts vara ”att ge kritisk skolning”. I debatt- skriften ”Mål för högre utbildning” diskute- rades ingående den kritiska skolningen ochi den debatt som förts med denna skrift som utgångspunkt spelade ”kritisk skolning” och ””objektivitet”” en roll. I debatten har också anförts att en kreativ attityd bör utvecklas hos de studerande. Sammankopplingen av en skapande och en kritisk attityd är särskilt an- gelägen. Måhända har, såväl i skolan som i den högre utbildningen, kreativiteten hittills inte uppmärksammats tillräckligt.

Att främja kreativiteten innebär bl.a. att utveckla individens fantasi, uppslagsrikedom och intuition, stärka initiativförmågan, ut-

veckla skaparlusten och stimulera till okon- ventionella lösningar.

Den kritiska attityden har i universitetens och högskolornas utbildning i flertalet fall inneburit en vilja och förmåga att granska en teori i förhållande till givna förutsättningar eller andra teorier och att sätta iakttagelseri samband med teorier och andra iakttagelser. Den skapande och den kritiska attityden kompletterar varandra och en konstruktiv analys kräver i allmänhet inslag av både kreativitet och kritik.

I ett inlägg med utgångspunkt i debatt- skriften ”Högre utbildning — forskningsan- knytning och studieorganisation” har pro- blemorientering hävdats som ett centralt ut- bildningsmål. Kraven på ingenjörsutbild- ningen formulerades därvid bl. a. så:

”En ingenjör skall ha förmåga att lösa problem på enklaste sätt inom en given ram av kunskaper, inom disponibel tid och med hänsyn till rådande värderingar.”

Uttalandet berör viktiga principfrågor. Förmågan att under realistiska förutsätt- ningar avgränsa problem och lösa dessa är avgörande för de yrkesfunktioner för vilka högskoleutbildningen förbereder. Till förut- sättningarna hör i regel begränsningar i fråga om tid och ekonomiska resurser och vissa rådande värderingar. Men detta får å andra sidan inte leda till att begränsningamas om- fattning och berättigande tas för givna. Även de måste bli föremål för analys och debatt. Det är inte möjligt att generellt ange gränser för det område inom vilket problem får stäl- las.

I de senaste årens samhällsdebatt har häv- dats att den tolkning av den kritiska skol- ningen i den högre utbildningen, som inne- bär en vetenskapligt kritisk granskning, skul- le vara alltför snäv. Den bör enligt mångas åsikt vidgas till att omfatta konsekvenserna för samhället, då en viss vetenskaplig teori eller ett resultat tillämpas i praktiskt sam- hällsarbete. Därigenom ställs utbildningen och vetenskapen i relation till de värderingar utifrån vilka samhällsföreteelserna bedöms. All vetenskap och all utbildning måste med detta synsätt ses tillsammans med vissa

grundläggande värderingar, och krav ställas att tillsammans med en teori också de under- liggande värderingama skall redovisas. Då en värderingsfri vetenskap sålunda inte skulle fin- nas, skulle inte heller objektiviteten kunna upprätthållas.

Också i debatten kring skriften ”Mål för högre utbildning”” har, som redan nämnts, dessa frågor uppmärksammats. Olika upp- fattningar har gjorts gällande.

För U 68 står det klart att, med den betydelse som forskning och utbildning nu- mera har för samhället, det är nödvändigt att i utbildningen uppmärksamma och granska deras samhälleliga konsekvenser. I den mån en sådan granskning kan ske utifrån gemen- samma värderingar eller från olika värde- ringsgrunder som leder till samma ställnings- tagande torde den vara föga kontroversiell och kunna ske under allmänt accepterande, kanske ofta utan att grundvärderingarna blottas. I andra fall är utgångspunkterna för en viss teori eller redan den använda termi- nologin nära förknippade med vissa värde- ringar som det inte råder enighet om. Exem- pel på detta ges i ekonomisk teori, vars utgångspunkter är olika i olika samhällssy- stem. Utredningen menar att det är väsent- ligt att de värderingar som är förknippade med en teori redovisas och diskuteras. Samtidigt bör det erkännas att det i många fall är svårt att klarlägga de ofta omedvetna värderingar som ligger till grund för en teori och ett ställningstagande. Den opartiskhet och saklighet som bör prägla undervisningen kräver enligt utredningens uppfattning, för- utom respekt för logik och fakta,dels att de grundläggande värderingarna så långt möjligt öppet redovisas, varvid också altemativa grundvärderingar bör beskrivas, dels att teo- rier med skilda grundvärderingar studeras. Utredningen är medveten om de svårigheter som det kan erbjuda för en enskild lärare eller forskare att behärska teorier som byg- ger på skilda grundvärderingar. Det bör dock vara en strävan att genom att kombinera in- satser av flera lärare, genom lämpligt vald litteratur eller på annat sätt möta kravet på allsidighet.

1.5

1.5.1 Inledning

I utredningsdirektiven fastslås

”att eftergymnasial utbildning skall vara inriktad mot den framtida yrkesverksamhe- ten — något som självfallet inte utesluter bredd och därmed användbarhet inom vida yrkesområden.”

I U 68s behandling av huvudfrågorna om den högre utbildningens dimensionering, lo- kalisering och organisation ingår som ett viktigt element förhållandet mellan utbild- ning och yrkesliv. Utredningsförslagen, såda- na som de presenteras i de följande kapitlen, tar sålunda i stor utsträckning sin utgångs- punkt i denna relation. Här ges några allmän- na synpunkter, delvis av sammanfattande karaktär, på utbildningens arbetslivsanknyt- ning. Därvid berörs också frågor som inte primärt omfattas av utredningsförslagen, t. ex. utbildningens verksamhetsformer, reg- ler för behörighet och urval samt rekryte- ringen av lärare.

I allmänhet har varje utbildning inslag av både moment som är anpassade till faktiskt förekommande förhållanden i arbetslivet och sådana som syftar till förändring och utveck- ling av dessa. En förutsättning för att utbild- ningen aktivt skall kunna bidra till förnyelse i samhället, det må vara inom yrkeslivet eller inom andra områden, är att utbildningens innehåll inte okritiskt övertas från dagens eller gårdagens sätt att utöva olika verksam- heter. Inom högskoleutbildningen är detta,

Utbildningens arbetslivsanknytning

såvitt utredningen kan bedöma, en av alla er- känd sak vilket bl.a. hänger samman med den direkta anknytning till forskningen som ofta finns.

De studerande bör vidare, bl.a. genom Studieorganisatoriska åtgärder och åtgärder som främjar återkommande utbildning, få en tillfredsställande bredd i utbildningen. Här- igenom skapas förutsättningar för en såväl yrkesmässig som geografisk rörlighet, vilket ger den enskilde en angelägen beredskap för förändringar på arbetsmarknaden.

Genom nära kontakt bör yrkesutbildning och yrkesverksamhet ömsesidigt påverka var- andra. Utbildningens roll bör därvid bl.a. vara att träna viljan och förmågan till en allsidig analys av yrkesverksamheten och dess villkor. I en återkommande utbildning kan en sådan analys grundas bl.a. på de studerandes egna yrkese rfarenheter.

I promemorian ”Högskolans studieorgani- sation”, som ingår i debattskriften ”Högre utbildning — forskningsanknytning och stu- dieorganisation”, har diskuterats riktlinjer för utbildningens organisation. Utgångspunkten var därvid att studiernas inriktning på den framtida yrkesverksamheten bör vara vägle- dande för studieorganisationen.

I debattskriften användes termerna basut- bildning och yrkesinriktad utbildning. Avsik- ten var att härigenom kunna särskilja å ena sidan utbildningsinnehåll som är gemensamt för flera yrkessektorer, yrkesområden eller yrken och å andra sidan mera yrkesspecifikt

utbildningsinnehåll. Dessa begrepp har varit användbara i det fortsatta utredningsarbetet. Det har emellertid visat sig svårt att dra skarpa gränser mellan basutbildning och yr- kesinriktad utbildning. Begreppens relativa karaktär har också framträtt: en kurs som i ett sammanhang uppfattas som yrkesinriktad kan i ett annat mera speciellt fall närmast karaktäriseras som generell, av basutbild- ningskaraktär.

Att en utbildningslinje är yrkesinriktad behöver självfallet inte innebära att varje enskilt moment har direkt anknytning till yrkesverksamheten. I många fall kan inledan- de studier inom grundläggande ämnesområ- den närmast syfta till att förbereda för sena- re mera direkt yrkesanknutna kurser. Av flera skäl kan det ofta vara lämpligt att ge också de grundläggande studierna viss profil med hänsyn till den avsedda tillämpningen. Det är emellertid önskvärt att allmängiltighe- ten hos sådana grundläggande studier bibe- hålls, dels för att ge de studerande viss valfrihet i den slutliga yrkesinriktningen, dels för att ge en bred grund som under flera årtionden kan möta yrkeslivets skiftande krav.

I debattskriften gjordes också en indelning i när- och fjärrförberedelser. De förra är till hjälp under den första yrkesverksamma tiden och avser t.ex. vissa tekniska färdigheter, kunskap om grundläggande yrkesfunktioner samt orientering om yrkesområdet, dess ar- betsmiljö och om andra yrkesgruppers verk— samhet. Fjärrförberedelsema avser kvalifice- rade arbetsuppgifter av skiftande slag under en längre tidsperiod. Det är naturligt att fjärrförberedelsema delvis blir av allmän be- redskapskaraktär. De innefattar. bl. a. sådan problemorienterad kunskap, metodskolning och studieträning, som berörs i samband med utbildningens forskningsanknytning (av- snitt 1.6).

Närförberedelserna kan i allmänhet anslu- ta till dagsaktuella förhållanden. Avgräns- ningen mellan dem och inskolningen på ar- betsplatsen är en väsentlig fråga som, bl. a. med hänsyn till olika traditioner, har lösts på olika sätt. I debattskriften om studieorgani-

sation angavs några riktlinjer för denna av- gränsning.

”Förberedelser som är specifika för en väl avgränsad yrkesverksamhet bör rimligen be- kostas av de företag (privata eller allmänna) inom vilka yrkesverksamheten sker. Företa- gen syns ocksä ofta önska i detalj påverka utformningen av denna utbildning. Å andra sidan kan samhället ha ett intresse av att varje yrkesutbildning garanteras en viss all- mängiltighet så att inte den utbildade låses till fortsatt verksamhet på en och samma arbetsplats.

För närvarande är graden av yrkesinrikt- ning mycket olika inom skilda utbildnings- sektorer. Några sektorer har en mycket stark anpassning till arbetsmarknaden (t. ex. ut- bildning för flertalet vårdyrken och viss tek- nisk utbildning) medan andra har en mycket svag yrkesanknytning (t.ex. vissa utbild- ningslinjer vid filosofisk fakultet). Avväg— ningen mellan bredd och specialisering syns kunna leda till en utjämning av nuvarande förhållanden: en breddning av de mest spe— cialiserade utbildningslinjerna och en klarare yrkesförberedelse inom andra utbildnings- linjer.”

Även i fortsättningen blir det säkerligen nödvändigt att söka lösningar som är avpas- sade till förhållandena i varje enskilt fall. Praktik utgör exempel på utbildningsmo— ment som ligger nära inskolningen på arbets-

platsen.

1.5.2 Några för arbetslivsanknytningen vasen tliga planeringsfrågor

I avsnitt 1.2 berördes förhållandet mellan utbildning och arbetsmarknad och möjlighe- terna att mera systematiskt planera den eftergymnasiala utbildningen för att göra återkommande utbildning till ett naturligt alternativ. Dessa frågor är av uppenbar bety- delse för utbildningens arbetslivsanknytning och här hänvisas till dessa avsnitt och till utredningsförslagen om dimensionering (ka- pitel 2) och återkommande utbildning (kapi- tel 8).

Studiernas innehåll och organisation har delvis berörts i avsnitt 1.5.1. Av gnindläggan- de betydelse för en god arbetslivsanknytning är självfallet att lämpliga utbildningsgångar

(utbildningslinjer) organiseras. Man bör räk- na med att den nuvarande studieorganisatio- nen skall differentieras och byggas ut med nya utbildningsaltemativ. Därvid bör utbild- ningstidens längd avpassas till vad som är sakligt motiverat. I de fall där t. ex. kortare. klart yrkesinriktade högskoleutbildningar svarar mot behov på arbetsmarknaden bör sådana inrättas. Försöksverksamheten med kombinationsutbildningar och med yrkestek- nisk högskoleutbildning (se avsnitten 3.2.3 och 3.4.5) syftar till att pröva vägar för en sådan breddning av utbildningsutbudet.

Studieorganisationen bör på ett tydligt och överskådligt sätt ge information om utbildningens yrkesinriktning. Enligt U 685 förslag (se avsnitt 3.1.3) bör högskoleutbild— ningen organiseras på utbildningslinjer med angiven yrkesinriktning. Därutöver bör fin- nas ett utbud av enstaka kurser och studie- kurser för behov som inte täcks av utbild- ningslinjer.

Utbildningslinjerna bör enligt utred- ningens mening utgöra underlaget för infor- mation om högskoleutbildningen till arbets- marknaden och de utbildningssökande. De nuvarande examina bör därför ersättas av ett mer enhetligt informationssystem som bättre svarar mot utbildningens innehåll. Härige- nom underlättas kontakten mellan arbets- sökande och arbetsgivare, och utbildningslin- jerna blir i planeringen naturliga utgångs- punkter för överväganden om yrkesanknyt- ningen hos utbildningens innehåll och verk- samhetsformer.

Mot bakgrund av en sådan information bör arbetsmarknadens parter ha större möj- lighet att utforma löne- och anställningsvill- kor på ett sådant sätt att nya utbildningsal- ternativ kan nyttiggöras på arbetsmarkna- den.

Behovet av information till de studerande bör särskilt uppmärksammas i förhållandet mellan utbildning och arbetsmarknad. En effektiv studie- och yrkesvägledning förut- sätter emellertid dels att studieorganisatio- nen blir yrkesinriktad, dels att information om och kontakt med yrkeslivet blir integre- rade delar av undervisningen.

Principerna för urval till utbildning är av- görande för rekryteringen av utbildade till viss yrkesverksamhet. Nuvarande urvalsmeto- der bygger i mycket stor utsträckning på Skolbetygen. KU undersökte och övervägde möjligheterna att använda yrkeslämplighets- tester i urvalssituationen men fann såväl tekniska som principiella invändningar mot att räkna in resultatet av sådana tester iden sökandes meritunderlag. Däremot skulle de kunna användas i avrådande syfte i enskilda fall då uppenbar olämplighet med hänsyn till yrkeskraven har konstaterats.

I många fall är det önskvärt-att till ett yrkesområde rekrytera människor med skif- tande erfarenhetsbakgrund och läggning. En allsidig rekrytering till utbildning bör således med hänsyn till förhållanden i yrkeslivet normalt eftersträvas i fråga om kön, social och ekonomisk bakgrund, tidigare utbildning osv. Statsmakternas principbeslut om gym— nasieskolans kompetensvärde m.m. innebär bl. a. att i framtiden även yrkeslivserfarenhet skall ges meritvärde vid urval till högre ut- bildning.

En viktig faktor för utbildningens kontakt med yrkeslivet utgör Idrarpersonalen. Den har inflytande över såväl själva undervis- ningen som planeringen av denna. Vid många högskolor är lärarnas förankring i den yrkes- verksamhet som utbildningen avser jämförel- sevis god. Lärarna kan t.ex. normalt ha tjänstgjort i yrket. I andra fall är detta yrke deras huvudsyssla medan undervisningen är en bisyssla. Bl.a. den snabba expansionen vid de fria fakulteterna samt utbildningens generella karaktär vid dessa har emellertid gjort att lärarna vid en mycket omfattande del av universitets- och högskoleutbildningen för närvarande har obetydlig eller ingen yrkeskontakt utanför lärargärningen. Det är önskvärt att lärare i den högre utbildningen utväljs på sådant sätt att värdet av yrkeser- farenhet beaktas. l såväl undervisningen som planeringen av denna bör vidare kunna en- gageras lärare som har sin huvudsakliga sys- selsättning i det yrke som utbildningen för- bereder för.

Utbildningens lokalisering är av betydelse

bl. a. för möjligheten att rekrytera lärare utanför utbildningssystemet. [ allmänhet un- derlättas också anställning i yrkesverksamhet efter avslutad utbildning om utbildningen är förlagd i närheten av arbetstillfällena. Utbild- ningens lokalisering står för övrigt i ett kom- plicerat förhållande till övriga sarnhällsaktivi- teter och till samhällsplaneringen generellt. Dessa frågor behandlas ingående i kapitel 4.

Slutligen skall nämnas att utbildningens institutionella organisation självfallet spelar stor roll för den löpande ömsesidiga påver- kan mellan utbildning och arbetsmarknad på olika nivåer. U 68 föreslår (se avsnitt 6.3) att den grundläggande högskoleutbildningens planerings- och ledningsorganisation som ut- gångspunkt skall ha de fem yrkesutbildnings- sektorerna.

1.6

1.6.1 Allmänt

Universiteten och högskolorna i deras egen- skap av enheter för forskning och forskarut- bildning berörs inte primärt av U 685 upp- drag. För universiteten och vissa högskolor har emellertid anknytningen mellan forsk- ning och utbildning framstått som ett karak- täristiskt kännemärke. U68s förslag berör således på olika sätt denna anknytning och utredningen måste uppmärksamma relatio- nerna mellan utbildning och forskning.

I den i många hänseenden mycket hetero- gena högskoleutbildning som utredningsför- slaget avser måste mål och medel för forsk- ningsanknytning kunna skifta avsevärt. Man bör emellertid utgå från att all utbildning bör ha ett samband med forskningen, och problemen i det följande avser sålunda all högskoleutbildning i den mening detta ord getts i avsnitt 1.3. Syftet bör vara att finna ändamålsenliga lösningar som svarar mot skiftande förhållanden såväl inom nuvarande universitet och högskolor som utanför dessa. Det kan sålunda enligt U68s mening inte förutsättas att forskning bedrivs vid varje enhet för högskoleutbildning.

U68s uppdrag avser den grundläggande högskoleutbildningens dimensionering, loka- lisering och organisation. Det är alltså natur- ligt att i det följande frågan gäller anknyt- ningen mellan grundutbildningen å ena sidan, forskningen och forskarutbildningen å andra sidan.

Högskoleutbildningens forskningsanknytning

Förhållandet mellan utbildning och forsk- ning bör ses från såväl utbildningens som forskningens utgångspunkter. U 68 har i sitt arbete sökt genomlysa de övergripande pla- neringsfrågorna för den grundläggande hög- skoleutbildningen, medan en motsvarande analys av forskningens och forskarutbild- ningens planeringsproblem ligger utanför ut- redningens uppdrag. Den följande diskussio- nen utgår sålunda från U68s sätt att se grundutbildningens planeringsproblem.

I detta avsnitt behandlas forskningsan- knytningen översiktligt för att ge en bak- grund för bedömningen av de konkreta pla- neringsfrågor som utredningen behandlar i de följande kapitlen. Som kommer att fram- gå av det följande berörs praktiskt taget hela utredningens arbetsområde av forsknings- anknytningsfrågan. Speciellt viktig blir deni samband med frågor om högskoleutbild- ningens institutionella organisation. Denna behandlas i kapitel 6, där också lärarnas forskningsanknytning diskuteras (avsnitt 6.6.3).

U68 har behandlat forskningsanknyt- ningen i debattskriften ”Högre utbildning —forskningsanknytning och studieorganisa- tion”. Av de till utredningen insända syn- punkterna och yttrandena framgår att frågan uppmärksammats främst vid universiteten och högskolorna, som i några fall gjort om- fattande inlägg.

Att ge entydiga förklaringar på begreppen grundutbildning, forskarutbildning och

forskning, begrepp som blir centrala i diskus- sionen i detta avsnitt, är vanskligt. I debatt- skriften karaktäriserades forskning därige- nom, att inom denna kvalificerade metoder används för att lösa eller belysa problem som betraktas som intressanta inom en erkänd referensram (s. 26). Den relativa karaktären hos denna beskrivning återspeglar ett väsent- ligt drag i den allmänna debatten: det finns de som uppfattar forskning som något mycket exklusivt, som bedrivs av ett mycket litet antal personer, medan andra uppfattar praktiskt taget varje systematisk kunskaps- insamling eller kunskapsbearbetning som forskning.

I ett inlägg med utgångspunkt i U68s debattskrift har föreslagits att forskning defi- nieras som ”systematiskt sökande efter ny kunskap och nya teorier”. Detta tycks vara en jämförelsevis vid definition av begreppet forskning. I annat sammanhang har man beskrivit forskning som ”sådant systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap som bedrivs av personer som är forskarutbil- dade eller befinner sig under forskarutbild- ning”.

Det syns inte nödvändigt att här ta ställ- ning till någon bestämd definition av ordet forskning, men det är då väsentligt att erinra sig den varierande innebörd begreppet har. U 685 överväganden baseras emellertid när- mast på en föreställning om forskning som anknyter till definitionen ”systematiskt sö- kande efter ny kunskap och nya teorier”. Självfallet kan dock inte allt informations- samlande betraktas som forskning.

Med grundutbildning avser U 68 i detta sammanhang grundläggande högskoleutbild- ning, dvs. den utbildning som omfattas av utredningsuppdraget och som beskrivits i avsnitt 1.3. Forskarutbildning skall enligt riksdagens beslut 1969 bygga på grundexa- men, dvs. i regel på en tre- eller fyraårig grundutbildning. I allmänhet har grundut- bildningen genomgåtts vid den fakultet vid vilken forskarutbildningen meddelas, även om också andra möjligheter finns. Med ett vidare högskolebegrepp ställs frågan om be- hörighet för tillträde till forskarutbildningen

från nya utgångspunkter. Det är inte U 68s uppgift att utarbeta förslag till behörighets- eller urvalsregler för forskarutbildningen men utredningen kommeri det följande att i korthet beröra också sådana frågor.

Forskarutbildningen har som mål bl. a. yrkesverksamhet som forskare. Även för verksamhet inom andra yrkesområden är forskarutbildning emellertid värdefull eller i vissa fall nödvändig. Det räcker att här näm- na behovet av forskarutbildade som lärare i högskolan. Andra exempel finns inom prak- tiskt taget alla verksarnhetsområden som innebär kvalificerat utvecklings- eller utred- ningsarbete. Man kan i framtiden räkna med växande behov av sådan utbildning. Att dra en skarp gräns mellan forskarutbildning och annan längre utbildning som syftar till spe- cialisering och fördjupning utöver grundut- bildningen kan vara svårt.

1.6.2 Det vidgade högskolebegreppet

Den högskoleutbildning, som U 685 förslag avser, har beskrivits utförligt i avsnitt 1.3. I jämförelse med utbildningen vid nuvarande universitet och högskolor innebär utred- ningsförslaget en betydande vidgning av be- greppet högskoleutbildning. Ännu mer gäller detta i förhållande till de universitet och högskolor vid vilka sedan lång tid grundut- bildning bedrivs tillsammans med forskning och forskarutbildning.

Redan storleken av antalet studerande vid nuvarande universitet och högskolor ställer krav på ett mångsidigt utbildningsmål. Vidg- ningen av begreppet högskoleutbildning inne- bär emellertid ytterligare differentiering. Nya studerandekategorier med skiftande utbild- ningsbakgrund och intressen och nya yrkes- mål tillförs högskoleutbildningen. I viss ut- sträckning sker detta därigenom att existeran- de utbildning, utan ändring av utbildningsmå- let, ges namn av högskoleutbildning. En sådan förändring har ringa omedelbar effekt på yrkeslivet. Efter hand bör man emellertid räkna med att rekryteringsmönstret ändras, något som bl. a. sammanhänger med behörig- hets- och urvalsreglernas utformning, och att

i utbildning som räknas som högskolemässig utvecklas verksamhetsformer och utbild- ningsinnehåll som ger de utbildade nya för- utsättningar i yrkeslivet.

Till de nya högskoleutbildningarna hör flera lärarutbildningar. De nytillkommande yrkesområdena kan i vissa fall karaktäriseras som tillämpningsområden till traditionellt ”akademiska” yrkesområden. Som exempel kan anföras de kortare högskoleutbildningar- na inom vårdsektorn, av vilka sjuksköterske- utbildningen är den kvantitativt mest bety— dande. Många av de nya högskoleutbild- ningarna har en tvärvetenskaplig karaktär och skär över traditionella gränser mellan grundforskningsområden.

Universiteten och de äldre fackhögskolor- na har av många berörda, t. ex. studerande, arbetsgivare och lärare, traditionellt uppfat- tats ha ett särmärke genom att grundutbild- ningen bedrivs tillsammans med forskning och forskarutbildning. Ibland har en tendens kunnat skönjas hos representanter för nya högskolor att se detta särmärke som ett företräde som man önskar ge också de nya högskolorna. Statsmakternas beslut vid in- rättandet av t. ex. social- och journalisthög— skolorna har emellertid inneburit att dessa inte är enheter för forskarutbildning eller forskning. I U 68s förslag ligger heller ingen avsikt att förlägga forskning eller forskarut- bildning till nya enheter. Å andra sidan bör det genom den av U 68 föreslagna enhetliga- re organisationen för högskoleutbildningen (se kapitel 6) bli lättare att, utan hinder av nuvarande gränser mellan fakulteter eller högskolor, utveckla ändamålsenliga kontakt- vägar mellan forskning och grundutbildning och att bygga forskning och forskarutbild- ning på den grundutbildning som bedöms vara lämplig.

För U 68 är det väsentligt att varje utbild- ningslinje får utveckla sin särart med hänsyn till sina förutsättningar och mål. Det innebär bl.a. att den höga värdering av teoretisk kunskap och forskning, oavsett dennas an- knytning till praktiska frågor och problem, som ofta utmärker universitetsutbildningen, inte får bli den enda måttstocken för all

högskoleutbildning. Den uppskattning som i dag visas sådan direkt yrkesinriktad utbild- ning som t. ex. till klasslärare, sjukgymnast och socionom och som kommer till uttryck bl. a. i hård konkurrens bland de utbildnings- sökande, antyder att det är fullt möjligt att sätta upp ett differentierat mål för högskole- utbildningen.

Även om sålunda traditionella mönster för forskningsanknytningen inte utan vidare bör flyttas över till alla slag av högskoleutbild- ning, bör frågan om relationerna mellan grundutbildning och forskning belysas all- sidigt. I avsnitt l.6.3 diskuteras hur denna fråga berör grundutbildningens planering. Här skall kort beröras en annan aspekt på en vidgad högskoleutbildning, nämligen dess konsekvenser för forskningens inriktning.

Forskningens inriktning bestäms av en rad faktorer, vilkas inbördes förhållanden och vikt kan vara invecklade och svårbedömda. En av dessa faktorer är forskares och blivande fors- kares utbildning och allmänna erfarenhets- bakgrund. Viktiga impulser kan gå från grundutbildning till forskning: krav på utbildning inom ett visst problemområde kan vara utgångspunkt för forskning inom området. Lärarna spelar här en viktig för- medlande roll. Nya slag av högskoleutbild- ning kan därför bidra till att problem ställs inom nya områden och att forskning initie- ras inom dessa. De framtida utbildningslin- jernas i många fall tvärvetenskapliga och tillämpade karaktär gör det sannolikt att de nya forskningsfält som öppnas på detta sätt kan bli knutna till angelägna praktiska frågor.

I debatten har bl. a. journalistutbildningen belysts från dessa utgångspunkter. Den star- ka yrkesinriktningen i denna anses ha fram- tvingat undersökningar på områden som eljest försummats, områden som både prak- tiskt och teoretiskt är av betydande intresse. I själva undervisningen och i kontakten med elevernas blivande arbetsplatser formuleras frågorna och insamlas erfarenhetsmaterialet. Forskningen styrs härigenom av undervis- ningen och därmed av de yrkeskrav som ställs på denna. [ diskussionen om forsk- ning med anknytning till socionomutbild—

ningen har liknande synpunkter framförts. Säkerligen finns sådan påverkan, som går från grundutbildningen till forskningen, ock- så inom andra områden av högskolan.

Behov av resurser för forskning och fors- karutbildning liksom dessas organisation får självfallet prövas med utgångspunkt i de särskilda förutsättningarna i varje enskilt fall. Generellt bör emellertid högskoleväsendets vidgning kunna vara en faktor av betydelse då det gäller att inrikta forskningen mot för samhället viktiga problem.

I detta sammanhang kan behörighetsreg- lerna för tillträde till forskarutbildning be- höva övervägas. Traditionellt har rekryte- ringen av forskarstuderande i regel skett inom den forskarutbildande institutionen. I framtiden bör rekryteringsbasen vidgas. All— män behörighet för tillträde till forskarut- bildning bör kunna ges åt alla som genom- gått grundläggande högskoleutbildning av viss längd. Till denna allmänna behörighet skulle då behöva knytas de särskilda krav, t. ex. formulerade i termer av vissa genom- gångna kurser (motsvarande), som fordras för att kunna fullfölja forskarutbildningen inom det aktuella ämnesområdet.

1.6.3 Forskningsanknytningen — en problemöversikt

Utbildningsplaneringen berör frågor om bl. a. dimensionering, behörighets- och urvalsreg- ler, studiestöd, studieorganisation, innehåll och verksamhetsformer, fysisk planering och institutionell organisation. Flertalet av dessa har, när det gäller grundutbildningen, mer eller mindre direkt betydelse för den fråga som behandlas här. I detta och följande avsnitt skall dessa anknytningspunkter kort- fattat beröras.

l.6.3.l Utbildningens innehåll och verksamhetsformer

Högskoleutbildning syftar i regel till att förbereda för självständiga arbetsuppgifter i vilka en säker kunskapsbakgrund och för-

måga att samla information är väsentliga. Utbildningen bör sålunda meddela kunska- per inte bara för att dessa skall vara direkt och omedelbart användbara i yrkesverksam- heten, utan också för att de skall ge en beredskap för att ta emot information om skilda företeelser. Högskoleutbildningen bör således ha en ganska betydande bredd, något som också är en förutsättning för en analys av den information som man söker eller mottar.

Övning att på egen hand samla och bear- beta information kan närmast ses som en metodskolning. Utbildningen bör betona en granskande attityd till materialet och för- mågan att ställa problem och finna vägar till deras lösning.

En förutsättning för informationssamlande är också studieträning. Viktiga delar av den— na avser t. ex. förmågan att tillgodogöra sig speciallitteratur av sådant slag som man se- nare möter i yrkeslivet.

En mera vardaglig men väsentlig sida av både metodskolning och studieträning är för- mågan att organisera sitt arbete. Det är nödvändigt att utbildningen ger vägledning också i sådana frågor.

I promemorian ”Högskoleutbildningens forskningsanknytning” i debattskriften ”Högre utbildning — forskningsanknytning och studieorganisation” har kunskapsbered- skap, metodskolning och studieträning dis- kuterats mer utförligt.

I olika inlägg har pekats på att debattskrif- tens diskussion inte på ett tillfredsställande sätt täcker problemkomplexet kring anknyt- ningen mellan grundutbildning och forsk- ning. Några ytterligare synpunkter skall näm- nas här.

Inom de flesta ämnesområden ställs krav på omfattande kunskaper inom en etablerad kunskapsstruktur innan det är möjligt att ställa fruktbara problem. Den betoning som utredningen har gett åt beredskap att ta emot kunskaper får sålunda inte tolkas så att förvärvande av kunskaper inte skulle vara väsentligt inom högskoleutbildningen. In- hämtande av grundläggande fakta är och kommer att förbli ett centralt moment i all

utbildning. Kunskaper, teori och metod kan f. ö. inte frigöras från varandra.

En för högskoleutbildningen viktig upp- gift, som har anknytning till forskningen, är att träna eleverna att handla i val- och värderingssituationer. Kriterierna för val och värdering måste analyseras och sådan analys är en central uppgift för all forskning, även om värderingsfrågorna framträder tydligare i vissa vetenskaper, t.ex. humanistiska och samhällsvetenskapliga.

Några ytterligare synpunkter gäller när- mast planeringen av undervisningen med hänsyn till behovet att snabbt kunna för- medla forskningens rön. I debattskriften framhölls att frågan om forskningskontakt, som hänger samman med utbildningens kva- litet, gäller inte bara hur ny kunskap skall fogas till den gamla, utan också hur föråldra- de synsätt och kunskaper skall kunna elimi- neras ur utbildningen. Härigenom kan forsk- ning bli ett viktigt incitament till rationell användning av resurserna för grundutbild- ningen.

Kontakt med forskningens senaste resultat kan också i många fall vara stimulerande inslag direkt i undervisningen, t. ex. genom inledande föreläsningar. Forskningsanknyt- ningen kan i sådana fall uppfattas som hjälp- medel för att ge motivation åt de studeran- de. Möjligheter till sådana orienteringar bör självfallet tillvaratas.

Ett viktigt led i forskningsanknytningen är att utveckla en problemorienterad attityd hos de studerande. Den pedagogiska forsk- ningen ger inte någon klar anvisning om vilka vägar som bör följas i detta syfte. Det är dock sannolikt att undervisning i vilken den studerande är passivt mottagande är under- lägsen en mera elevaktiv undervisning. Väsentligt syns emellertid vara att man vid urvalet till utbildningen inte använder meto- der som missgynnar studerande med skapan- de förmåga.

l.6.3.2 Forskningsanknytningen och övriga planeringsfrågor för den högre utbildningen

Utgångspunkt för utbildningens dimensione- ring är traditionellt bl. a. individernas efter- frågan på utbildning, samhällets behov av utbildade samt de resurser som kan ställas till förfogande för utbildningen. I så grova termer kan beskrivningen gälla såväl grund— utbildning som forskarutbildning. Individer- nas efterfrågan bör enligt U 685 mening Spela en väsentlig roll för den totala dimensione— ringen av grundutbildningen. Vid dimensio— neringen av forskarutbildningen, liksom av annan högt specialiserad utbildning, måste bedömningar av samhällets framtida behov väga tungt. Kriterierna för dimensionering av forskningen har på senaste tid tilldragit sig stor uppmärksamhet. Mönstret för växelver- kan mellan olika samhälleliga intressen, och dä inte bara med hänsyn till materiell väl- färd, är en central forskningspolitisk fråga.

De primära målen för grundutbildning och forskarutbildning/forskning är klart åtskilda. Antalet studerande i grundutbildningen bör sålunda inte vara avgörande för forskningens och forskarutbildningens dimensionering. Självfallet finns emellertid anknytningar. Exempelvis bör en viss del av lärarna inom grundutbildningen ha forskarutbildning (jfr avsnitt 6.6.3). Forskarutbildningen bör så- lunda dimensioneras med hänsyn bl. a. till grundutbildningens framtida behov av fors- karutbildade lärare. Detta kan vara ett motiv för en mera långsiktig kvantitativ planering för grundutbildningen än som hittills före- kommit i Sverige. Behovet av rekrytering till forskarutbildning utgör en bland många fak- torer vid bedömningen av vilken dimensione- ring av grundutbildningen som är önskvärd.

En strävan från samhällets sida att styra utvecklingen, t.ex. genom att stödja vissa kunskapsområden, kan komma till uttryck i planeringen av både forskning och utbild- ning. Forskning som kunskapsproduceran- de faktor och utbildning som distribu— tionsmedel för kunskap hänger nära sam- man. Ett aktuellt exempel utgör miljöfrågor- na.

Formerna för forskningsanknytningen kan påverkas av dimensioneringen av forskning och grundutbildning. Inom ett område med omfattande forskning och litet antal stude- rande i grundutbildning kan förhållandena bli andra än inom ett område där forsknings- volymen är liten och studerandeantalet i grundutbildningen stort.

De studerandes förkunskaper och allmänna erfarenhetsbakgrund har betydelse för valet av verksamhetsformer och påverkar alltså den funktionella anknytningen mellan forsk- ning och utbildning. Det är vidare, som redan har påpekats, önskvärt att urvalsmeto- derna till högskoleutbildningen inte hindrar rekrytering av studerande med sådan kreativ och kritisk attityd som är en förutsättning för en framgångsrik forskarutbildning. Ur— valet till grundutbildning är en länk också i en kedja av urval till forskarutbildning.

Förhållandet mellan bredd och djup i grundutbildningen har betydelse för möjlig- heterna att inom denna ge dels mera kvalifi- cerad metodskolning, dels sådana förkunska- per som krävs för en eventuellt följande fors- karutbildning. Att ge allmängiltiga riktlinjer för detta förhållande är knappast möjligt. Ofta syns emellertid kraven avse jämförelse- vis stor bredd samt fördjupning inom ett del- område. Med ett exempel från de nuvarande filosofiska fakulteterna skulle poängfördel- ningarna

20+ 40+ 60 20+ 20+ 20+ 60 20+ 20+ 80

inom ramen för studiekurser om tillsammans högst 120 poäng kunna vara att föredra framför fördelningarna

40+ 40+ 40 40+ 40+ 20+ 20

om vikt läggs vid kvalificerad metodskolning eller vid förberedelse för en följande forskar- utbildning.

Av betydelse är också att man konsekvent söker utforma utbildningslinjen (motsvaran- de) som en helhet med en successiv stegring 1

fråga om krav på metod och självständighet och en stegvis breddning av erfarenhetsun- derlaget som kan utveckla såväl kreativa resurser som kritisk attityd hos den stude- rande. En organisation av studierna i vilken dessa delas in i studiekurser eller kurser bör således inte få leda till att dessa blir från var- andra isolerade enheter. Det är t. ex. i många fall naturligt att fördjupningen sker under senare delen av en utbildningslinje. Detta är också det normala i t. ex. civilingenjörs- och socionomutbildningama och syns ha varit av- sikten vid konstruktionen av utbildningslin- jerna vid de filosofiska fakulteterna. I prakti- ken försvåras en organisation av det slaget inte bara av traditioner med motsatt inne- börd och en strävan från lärare i det första årets studiekurser att uppmuntra lovande elever att omedelbart fortsätta inom det egna ämnesområdet. Kraven på rationellt resursutnyttjande kan också leda till att man i kurser av grundläggande natur för samman studerande som hunnit olika långt i övriga delar av studierna till gemensamma undervis- ningsgrupper. Detta minskar möjligheterna att ge de längre komna studenterna en mera avancerad undervisning.

Med en problemorienterad undervisning läggs viss vikt vid tillgång på lokaler som är lämpade för grupparbete och utrustade med olika hjälpmedel. Också från allmän miljö- synpunkt och för att vidga de studerandes kontaktnät är tillgång på sådana lokaler angelägen.

När det gäller utrustning och hjälpmedel bör uppmärksammas de centralt producera- de läromedlens begränsade möjligheter i undervisning som syftar till kvalificerad me- todskolning: kärnan i denna del av utbild- ningen måste bli de studerandes aktivitet med materialsamlande och problemlösning, individuellt eller i grupp. Avgörande för ett läromedels funktionsduglighet blir sålunda dess möjlighet att ställa problem som lämpar sig för den aktuella studerandegruppen, gra- den av reciprocitet och möjligheten till hand- ledning, ibland inom invecklade problemkom- plex. Undervisning via radio och teve eller

genom ljud- och videoband måste sålunda i allmänhet, i den mån den kommer till an- vändning för metodskolning, kompletteras med kvalificerad handledning. I många fall torde andra läromedel, ofta lokalt produce- rade eller sammanställda, vara att föredra vid undervisning av detta slag.

I fråga om lokalisering till orter har ut- vecklat sig olika mönster för grundutbildning och forskning. En rad skäl utöver de allmänt regionalpolitiska talar för en avsevärd sprid- ning av den grundläggande högskoleutbild- ningen: strävan att erbjuda utbildning nära de studerandes bostadsort (viktig inte minst då man i större utsträckning vänder sig till människor som av olika skäl är geografiskt bundna), önskan att sprida utbudet av utbil- dade jämnare över landet samt strävan att begränsa utbildningsenheternas storlek och anknyta dessa till samhället i övrigt.

För forskningens del har skälen för kon- centration till ett mindre antal orter närmast stärkts under det senaste årtiondet. U 68 har utgått från att forskning inom högskole- väsendet under 1970-talet kommer att vara knuten till högskoleorganisationen på sju orter i landet (Stockholm, Uppsala, Lin- köping, Lund-Malmö, Göteborg, Umeå, Luleå) medan grundläggande högskoleutbild- ning enligt utredningens förslag (kapitel 4) skall planeras på ett tjugotal orter. För säväl forskning som grundutbildning kommer un- dantag från detta lokaliseringsmönster att finnas. Det kan givetvis också förekomma att forskning förläggs utanför de sju orterna, även om den i organisatoriskt hänseende an- knyts till dessa.

I en diskussion av dessa frågor är det väsentligt att se forskningen som en rikt varierad företeelse och att uppmärksamma de olika betydelser som läggs i ordet forsk- ning. Den mest avancerade forskningen stäl- ler regelmässigt krav på dyrbar apparatur, omfattande biblioteksresurser på orten och samarbete i forskningsgrupper mellan specia- lister på olika områden. Flertalet syns vara överens om att för sådan forskning koncen- tration till ett fåtal orter är nödvändig. I

andra fall, t. ex. där tonvikten mera ligger på insamlingsarbetet, kan kravet på geografisk koncentration vara mindre starkt. Sannolikt föreligger också en skillnad i detta avseende mellan olika ämnen, t. ex. mellan laborativ forskning och sådan som är mindre starkt knuten till utrustning och bestämd appara- tur.

De skillnader som föreligger mellan olika ämnesområden kan också återspeglas i olika möjligheter att förlägga utbildning som kan sägas ligga i gränsområdet mellan grundut- bildning och forskarutbildning till orter utanför de sju nämnda högskoleortema med forskningsorganisation.

I den mån som forskning inom ett område är knuten till viss bestämd utrustning, kan kraven på god forskningskontakt innebära att utbildningen bör ske nära denna. Detta kan vara fallet vid t. ex. viss teknisk, medi- cinsk eller naturvetenskaplig utbildning.

Rekryteringen till utbildning är generellt beroende av bl. a. geografiska faktorer. Huruvida denna faktor har mera betydande inverkan på rekryteringen till forskarutbild- ningen, så att t. ex. de studerande från universitetsfilialerna skulle bli mera märk- bart underrepresenterade i universitetens forskarutbildning, är ännu för tidigt att ut- tala sig om. Universitetsfilialerna startade 1967 och bara ett mindre antal studerande där har hunnit till startnivån för forskarut- bildning. Ett självklart krav måste dock vara att studerande från orter utan forskarutbild- ning inte missgynnas vid urvalet till spärrad forskarutbildning. Den breddning av rekryte- ringsbasen för forskarutbildning som enligt utredningens mening bör eftersträvas (se av- snitt l.6.2) ställer bl. a. generellt krav på för- bättrad information om möjligheterna till forskarutbildning.

2. Antalet studerande i högskoleutbildning

2. l Utgångspunkter

2. l. 1 Utredningsförslagets tidsperspektiv och allmänna karaktär

I detta kapitel redovisas U 68s förslag i fråga om antalet studerande i högskoleutbildning dels totalt, dels i olika sektorer och utbild- ningslinjer. För vissa ändamål är det av in- tresse att känna det årliga antalet nyinskriv- na och det antal som efter avslutade studier lämnar utbildningen. För andra syften är det väsentligt att känna antalet närvarande stu- derande.

Högskoleutbildningens kapacitet hänger nära samman med bl. a. utbildningens lokali- sering, studiernas organisation och antag- ningen till högskolestudier. Hithörande frå- gor får sin huvudsakliga behandling i senare kapitel i betänkandet.

En väsentlig fråga är vilka metoder som bör användas för att uppnå ett avsett stude- randeantal. Detta antal kan ses som uttryck för ett översiktligt program enligt vilket man dimensionerar lokalresurser, utrustning och lärarkapacitet, medan man avstår från att på annat sätt styra antalet studerande till nära överensstämmelse med programmet. För uni- versitetens teologiska,juridiska och (till stör- re delen) filosofiska fakulteter har resurspla- neringen hittills grundats på program av i hu- vudsak sådan innebörd. Det avsedda stude- randeantalet kan också vara uttryck för en fastare plan: denna avser då inte bara resur- serna utan därutöver anvisas metoder med vilkas hjälp det är möjligt att mer eller mind-

re exakt bestämma antalet årligen inskrivna och antalet närvarande studerande, totalt el— ler i sektorer av utbildningen. Vid de spärra- de fakulteterna och högskolorna har plane- ringen sedan länge denna karaktär. Frågor om antagningsbegränsningar, behörighets- regler och urvalsmetoder behandlas i kapitel 5.

Det är nödvändigt att se dimensionerings- problemet i flera tidsperspektiv. En årlig planering avser antagningen av de studeran- de, disposition av befintliga lokaler, förhyr- ningar, fördelning av undervisningsuppgifter på lärare, anställning av viss personal, anskaf- fande av material för undervisningen osv. En mera långsiktig planering avser t. ex. projek- tering och uppförande av nybyggnader, an- ställning av fast personal och utarbetande av läromedel. Av långsiktig karaktär är också utbildning av lärare och utvecklingsarbete som kan röra lokaler, läromedel eller pedago- giska metoder.

I många fall är det för den långsiktiga planeringens behov tillräckligt med antals- uppgifter som avser sektorer eller grupper av utbildningslinjer. För den årliga planeringen är det normalt nödvändigt att ha uppgifter om antalet studerande i varje studiekurs och kurs. Det är inte U 683 uppgift att ge förslag till detaljerade planer av det senare slaget.

Utredningsförslaget kommer att redovisas med två tidshorisonter. Den hitre gränsen har satts till 1976/77. Som framgår av kapi- tel 9 är detta enligt utredningens mening den

tidpunkt då den föreslagna dimensioneringen bedöms kunna förverkligas. Den bortre tids- horisonten bör väljas så långt fram i tiden att dimensioneringsförslaget kan ge vägledning för utbildningsplaneringen i övrigt, t. ex. av- seende val av orter för högskoleutbildning, lokaler och utrustning, inrättande av lärar- tjänster, framställning och utveckling av läro- medel, studieorganisatoriskt utvecklings- arbete osv.

Antagningen i början av 1980-talet påver- kar utflödet av högskoleutbildade på arbets- marknaden först vid mitten och slutet av 1980-talet. Som kommer att framgå av det följande (avsnitt 2.4) avser utredningens prognosunderlag för arbetsmarknaden iförs- ta hand perioden 1975/80. U68 har med hänsyn till detta inte funnit det möjligt att lägga förslag till antagningstal för högskole- utbildning för tiden efter 1980—talets bör- jan och har valt att sätta 1983/84 som bortre tidsgräns för förslagen i detta hänseende. Utredningsförslaget till antagningstal för högskoleutbildningen i början av 1980-talet avser i huvudsak hela yrkesutbildningssekto- rer och tendenser inom dessa.

U 68s dimensioneringsförslag för 1970- talets mitt avser i några fall enskilda utbild- ningslinjer, i andra fall grupper av utbild- ningslinjer. Som kommer att framgå av kapi- tel 5 är avsikten att, där detta är möjligt, antagningen av de studerande skall ske till grupper av utbildningslinjer (motsvarande) med möjlighet för den som antagits till dessa att mera fritt välja utbildningslinje.

Utredningsförslaget för början av 1980- talet bör ses som en ram för fortsatt plane- ring. Denna bör kunna avse dimensione- ringen av utbildningslinjer eller grupper av sådana på ungefär samma sätt som enligt ut- redningens förslag för 1976/77. Det kan självfallet inte uteslutas att den fortsatta planeringen kommer att innebära korrige- ringar av ramarna för yrkesutbildningssekto- rerna.

Den av U 68 använda planeringstekniken bör kunna tillämpas när planeringsramar för en senare period, t. ex. fram till början av 1990-talet, efter hand utarbetas. Utred-

ningens erfarenheter visar att materialbe- arbetningen för en sådan perspektivplan är mycket omfattande. Det bör vara möjligt att i detta arbete vidareutveckla prognosmeto- det som ligger till grund för U 685 förslag och som redovisas i avsnitt 2.4.

2.1.2 U 68s direktiv

Högskoleutbildningens dimensionering är ett av de huvudproblem som i utredningsdirek- tiven uppdras åt U 68 att behandla. I direk- tiven konstateras:

”De principbeslut som nu gäller för plane- ringen av den eftergymnasiala utbildningen avser i flertalet fall tiden till 1970-talets början. Nya riktlinjer fordras sålunda för den period som följer därefter.”

En av utgångspunkterna för dimensione- ringsförslaget skall enligt utredningsdirek- tiven vara samhällets behov av utbildad ar- betskraft. Svårigheterna med prognoser för efterfrågan av utbildad arbetskraft berörs jämförelsevis utförligt. Därefter fortsätter di- rektiven:

”De problem som är förenade med att förutse utbud och efterfrågan på arbetskraft måste beaktas vid utformningen av utbild- ningen på olika stadier. Den bör således inriktas mot vidare samhällssektorer och gö- ras mer mångsidigt användbar.”

Den kvantitativa planeringens problem får således konsekvenser också för studiernas organisation och innehåll. De studieorganisa- toriska frågorna behandlas i betänkandets kapitel 3.

Direktiven pekar på vikten av bedöm- ningar av det framtida behovet av utbildade:

”Svårigheterna att göra arbetskraftspro- gnoser får emellertid inte undanskymma bety- delsen av sådana prognoser vid utbildnings- planeringen. De sakkunniga bör med beak- tande av vad som här anförts söka i stort bedöma samhällets behov av utbildade på lång sikt. Vidare bör de sakkunniga pröva hur dessa behov förhåller sig till utbildnings- väsendets dimensionering enligt nuvarande planer och till de studerandes efterfrågan på utbildning totalt och på olika utbildningslin- jer. Det är härvid oundvikligt att de sakkun-

niga kommer in även på den kvantitativa planeringen av det gymnasiala stadiets ut- bildningsvägar. Samhällets behov av utbilda- de tillgodoses nämligen genom utbudet från såväl gymnasiala som eftergymnasiala utbild- ningslinjer.”

En annan utgångspunkt för överväganden om dimensioneringen av utbildningen skall vara de studerandes efterfrågan på eftergym- nasial utbildning. Följande framhålls emeller- tid:

Vidare uppmärksammas:

”Allt fler kan förväntas söka sig till efter- gymnasial utbildning under de närmaste åren, bl. a. på grund av fackskolans utbygg- nad och resultaten av kompetensutred- ningens arbete, vilket kan förutses leda till vidgade möjligheter för sakligt välmeriterade att vinna inträde vid utbildningslinjer som i dag är stängda för dem av formella skäl.

Trots osäkerheten i alla prognoser är det nödvändigt att ha en uppfattning om stor- leken av efterfrågan på eftergymnasial ut- bildning i framtiden. Att noggrant beräkna efterfrågan är, som framgått av vad jag nyss sagt, inte möjligt.””

Departementschefen pekar i direktiven också på fördelningsproblemet mellan olika sektorer av den högre utbildningen:

”Problemet gäller emellertid inte bara den totala efterfrågan på utbildning utan i lika hög grad dess fördelning på olika utbild- ningsvägar. Trots kraftigt ökad intagning vid de spärrade utbildningslinjerna inom univer- sitet och högskolor har strömmen av stude- rande till de 5. k. fria fakulteterna, främst de samhällsvetenskapliga och humanistiska, ökat väsentligt mer än beräknat. Däremot har tillströmningen till de matematisk-natur- vetenskapliga fakulteterna blivit mindre än vad som förutsetts. Det är sannolikt att denna utveckling kommer att leda till ett utbud av arbetskraft, som inte helt svarar mot efterfrågan på arbetsmarknaden. Ut- vecklingen innebär vidare att de resurser som satsas på högre utbildning inte utnyttjas fullt

effektivt. Det är därtill osäkert om den hittillsvarande fördelningen mellan universi- tetsutbildning och annan eftergymnasial ut- bildning är den lämpligaste med hänsyn till de studerandes önskemål och arbetsmarkna- dens krav.”

Sammanfattningsvis betonas i direktiven:

”En viktig uppgift för de sakkunniga blir att finna metoder för en balanserad utveck— ling på det eftergymnasiala utbildningsom- rådet. De fria fakulteternas dimensionering måste därvid särskilt uppmärksammas.”

2.1.3 Av U 68 tidigare framlagda förslag

I utredningsuppdraget ingick, som nämntsi det föregående, att ge nya riktlinjer för planering av högskoleutbildningen för den period som följer efter 1970-talets början. I vissa fall kunde även, enligt direktiven,

”en omprövning av riktpunkterna för nu gällande planeringsperiod te sig motiverad”.

U68 har, mot bakgrund av sistnämnda uppdrag, i samverkan med AMS, SÖ och UKÄ och i nära samråd med övriga berörda myndigheter, utarbetat förslag till provisoris- ka riktlinjer för dimensioneringen av vissa sektorer inom den högre utbildningen.

Genom skrivelser till Kungl. Maji den 25 september och den 5 november 1968 hem- ställde utredningen sålunda att socialhög- skolorna i Stockholm, Göteborg, Umeå och Örebro skulle bemyndigas att öka intagnings- kapaciteten med tillsammans 120 platser.

Utredningen lorde den 12 november 1969 framställning till Kungl. Maj:t om åt- gärder för att antalet studieplatser i socio- nomutbildning skulle på kort tid kunna för- dubblas. Riksdagen har sedermera beslutat om åtgärder med detta syfte (prop. 1970:l, SU 88, rskr 215) och särskilda sakkunniga tillkallades för att utarbeta förslag till ge- nomförande av en sådan kapacitetsökning (1970 års socionomutbildningsberedning). Beredningen avgav förslag till organisation och lokalisering av socionomutbildningen i november 1970. Det beslut som statsmakter- na fattat pä grundval av detta förslag innebär att antalet utbildningsplatser skall ökas i så

snabb takt som de praktiska omständigheter- na medger med sikte på en fördubbling av kapaciteten. I sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 redovisar nämnden för socionomutbildning en planerad utbyggnads- takt som innebär nära 2 300 intagningsplat- ser 1975/76. Den 1 juli 1971 inrättades en ny socialhögskola i Östersund.

U 68 föreslog i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 november 1969 nya riktlinjer för dimensioneringen av grundläggande ut- bildning inom vissa laborativa ämnesområ- den vid matematisk-naturvetenskaplig fakul- tet. Utgångspunkten var att den nya studie- organisationen, som den 1 juli 1969 infördes vid universitetens filosofiska fakulteter, nöd- vändiggjort nya riktlinjer för den kvantita- tiva planeringen framför allt inom ämnes- områdena biologi och kemi. Statsmakternas beslut på grundval av prop. 1970276 följde i huvudsak utredningens förslag.

2.2

2.2.1 Studerandeantalet i gymnasial och högre utbildning

Utvecklingen av studerandeantalet vid uni- versiteten och vissa högskolor sedan 1940 framgår av figurerna 2:1 och 22. Den förra visar nettoantalet inskrivna studerande, dvs. antalet förstagångsinskrivna. (En person som först skrevs in vid humanistisk fakultet och därefter vid medicinsk räknas alltså här som inskriven endast vid den förra fakulteten.) 1 den senare figuren återges uppgifter om antalet närvarande studerande.

De humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulte- terna motsvarades fram till 1956/57 av en enda fakultet, den filosofiska. Vid ingången av detta budgetår uppdelades dennai två, de humanistiska och matematisk-naturveten- skapliga fakultetema. Den nuvarande indel- ningen infördes den 1 juli 1964.

Av väsentlig betydelse för utvecklingen av antalet studerande vid universitet och hög- skolor är den kvantitativa utvecklingen inom skolan. Figur 23 visar antalet närvarande studerande i gymnasium, yrkesskola och fackskola sedan 1950. Betydelsefulla refor- mer har genomförts under denna tid. År 1954 kompletterades de två dittillsvarande linjerna i det allmänna gymnasiet (latin- och reallinjerna) med en tredje (allmän linje). Vid gymnasiereformen 1966 ersattes det all- männa gymnasiet, det tekniska gymnasiet och handelsgymnasiet av en skolform (gym-

Den högre utbildningens kvantitativa utveckling

nasiet) med fem linjer (ekonomisk, humanis- tisk, naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig

An+ol i tusental 30

1940/[+| |950/51 ISSO/EI För teckenförklaring se figur 22 på nästa sida.

l970/7l

Figur 2:1. Nettoantal inskrivna studerande vid universitet och vissa högskolor.

1 Omfattar farmaceutisk, juridisk, medicinsk, o- dontologisk och teknisk fakultet samt numera gymnastik— och idrotts—, handels-, lantbruks-, skogs- och vcterinärhögskolorna (eller motsvarande). ? Omfattar farmaceutisk, medicinsk och odonto- logisk fakultet samt högskolor enligt not 1. 3 Omfattar farmaceutisk, medicinsk, odontolo— gisk och teologisk fakultet samt högskolor enligt not 1 samt socialhögskolor (då: socialinstitut). 4 Omfattar farmaceutisk, odontologisk och teo- logisk fakultet samt högskolor enligt not 1.

Antal i tusental |30

|20

|l0

|00

9 v 9

ht ISÅO ht l950

åFilosofisk fakultet äHumanistisk fakultet ESamhöllsvetenskoplig fakultet mMatematisk—naturvetenskaplig fakultet & Teknisk fakultet

& Juridisk fakultet

.Medicinsk fakultet En Socialhögskolor D Övr-igt

Figur 2.2. Antal närvarande studerande vid uni- versitet och vissa högskolor.

1 Omfattar farmaceutisk, juridisk, medicinsk, teologisk, odontologisk och teknisk fakultet samt gymnastik- och idrotts-, handels-, lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna (eller motsvarande). 2 Omfattar farmaceutisk, odontologisk och teo- logisk fakultet samt högskolor enligt not 1. 3 Se not 2. Därtill kommer socialhögskolorna (då: socialinstitut). 4 Se not 3. Handelshögskolan (motsvarande) har förts till samhällsvetenskaplig fakultet.

ht |960 ht |970

Antal i tusental 250

200

ISO

IDO

ut o llllllllllllllllllllllll k

%

ht l950

.Yrkesskolan

W

ht |960 ht [970

Fackskolans te- och ek—linjer Fockskolons eo—linje

7 Tekniskt qgmnasium och handelsgymna— M sium samt gymnasiets te-och ek—Iinjer Allmänt qgmnasium samt gymnasiets ria-, hum— och sti-linjer

Källa: Statistisk årsbok 1952, 1961, 1971.

Figur 2.17. Antal närvarande studerande på gymna- sialt stadium. I fråga om yrkesskolan har medtagits närvarande endast i heltidskurser om minst en termins längd.

och teknisk). Försöksverksamhet med fack— skola inleddes i liten skala år 1963. Beslut fattades 1964 om successiv uppbyggnad av fackskolan som en tvåårig gymnasial skol- form med tre linjer (ekonomisk, social och teknisk). Från och med läsåret 1971/72 om- fattar gymnasieskolan dels linjer som svarar mot de nu nämnda i gymnasiet och facksko- lan, dels linjer som i tidigare skolformer har sin närmaste motsvarighet i yrkesskolan. En uppräkning av gymnasieskolans linjer finns i avsnitt 1.3.

[ figur l:l i kapitel 1 har återgetts den kvantitativa utvecklingen på stadiet närmast före det gymnasiala. Genom 1927 och 1928 års riksdagsbeslut infördes dels en femårig realskola som byggde på folkskolans fjärde klass, dels en fyraårig realskola som byggde

Antal i tusental 700

600—

500—

ll0ll —

300—

200—

100—

1950 1955 1950 l965 1970 1975 |980 l985 1990

Figur 2.4. Folkmängd i åldersgruppen 20—24 år 1950—1990.

på folkskolans sjätte klass. År 1950 beslöts om försöksverksamhet med enhetsskola i syf- te att utveckla en nioårig skola för alla. Under 1950-talet infördes också treårig real- skola, vilken liksom den fyraåriga byggde på folkskolans sjätte klass. Den nuvarande grundskolan tillkom genom riksdagsbeslut 1962 men först läsåret 1972/73 är den in- förd t. o. rn. årskurs 9 i alla kommuner.

2.2.2 Tidigare planering av den högre utbildningen

2.2.2.1 Wicksells och Jernemans utredning

”Den hastiga tillväxten av de ungdoms- skaror, som genomgå elementarskolor och gymnasier, avlägga studentexamen och seder— mera inskriva sig och taga examen vid univer— sitet och högskolor är inte något för vårt land egendomligt . . .”

Så inleder Wicksell och Jerneman sitt ”Be- tänkande med undersökningar och förslagi anledning av tillströmningen till de intellek- tuella yrkena” (SOU 1935:52). Utredningen tillkom med anledning av oron i mitten av 1930-talet över de universitetsutbildades ar- betsmarknadssituation. I början av 1930- talet avlade årligen ca 2 500 personer stu- dentexamen. Av dessa inskrevs knappt hälf-

ten vid universitet och högskolor. Den årliga examinationen från dessa torde ha uppgått till omkring 1 000.

Wicksell och Jerneman ansåg att den öka- de tillströmningen till gymnasiet och högre läroanstalter bl.a. berodde på föräldrarnas ökade möjligheter att bekosta barnens skol- gång och svårigheterna för många ungdomar att få arbete. Elever från gymnasiet ansågs ofta inte ha något annat val än att påbörja studier vid universitetens s. k. fria fakulteter (de teologiska, juridiska och filosofiska fa- kulteterna). I betänkandet diskuterades ar- betsmarknadsutsikterna för olika grupper av utbildade och möjligheterna att på olika sätt styra tillströmningen till högre studier. Ut- redningsmännen ansåg inte den dåvarande tillströmningen till universiteten ge direkt anledning till om men påtalade att spärrarna till vissa fakulteter medförde

”en fördelning av den studerande ung- domen efter utbildningslinjer, som icke är den för samhället bästa eller lyckligaste. Tillströmningen dirigeras icke dit, där den bäst behöves . . ., utan söker sig i första hand dit, där själva utbildningen är lättast åtkom- lig.”

De menade dock att det var hart när ogörligt att i praktiken anordna en

”rättvist verkande samt ur samhällets och vetenskapens synpunkt från betydande olägenheter någorlunda fri s. k. universitets- spärr.”

De sakkunniga förordade i stället försök att neutralisera och på lämpligt sätt fördela den starka tillströmningen till de intellek- tuella utbildningsbanorna. Detta syfte borde kunna nås i första hand genom en på upplys— ningsverksamhet om framtidsutsikterna för de intellektuth utbildade av olika kategorier byggd reglering av tillströmningen (yrkes- orientering). Vidare borde genomföras skol- och universitets- samt examensreforrner, av- sedda att verka avledande och avlastande från vissa överbefolkade utbildningsbanor. Slutligen borde målet kunna nås genom vissa samhälleliga åtgärder, som syftade till att dels öka användningen av intellektuellt utbil-

dad arbetskraft, dels begränsa verkningarna av de förändringar hos vårt lands folkmängd och dess åldersfördelning, som i vissa fall kunde föranleda en minskning i behovet av intellektuellt utbildade personer. Wicksell—Jerneman-utredningen förebåda- de således i väsentliga delar den diskussion och det slag av åtgärder som först 20 år senare kom att bli kärnpunkten i debatten om planeringen av den högre utbildningen.

2.2.2.2 Utredningar under 1940-talet och 1950-talets början

Under l930-talets sista år fortsatte student- examinationen att öka. Tillströmningen till de fria fakulteterna ökade dock inte lika snabbt. En trolig orsak till detta är dels utbyggnaden av spärrade utbildningar, dels de då föga lockande framtidsutsikterna för universitetsutbildade. I samband med krigs- utbrottet minskade inskrivningen vid univer- sitet och högskolor, bl. a. beroende på att antagningen till krigsskolorna nära nog för- dubblades (SOU l943:17). Under 1940— 1945 skedde ingen nämnvärd ökning av an- talet studentexamina. Antalet första gången inskrivna vid universitet och högskolor öka- de jämförelsevis obetydligt under 1940-talet.

Efterfrågan på skolutbildning ökade i huvudsak fortlöpande fr.o.m. 1930-talet. Detta medförde i sin tur ett växande behov inom skolväsendet av universitetsutbildade lärare. Svårigheterna för nyexaminerade lära- re att få arbete under l930-talet hade i slutet av 1940-talet förbytts i en lårarbrist. Olika åtgärder tillgreps för att öka lärarrekryte- ringen. Bl.a. uppmuntrades tillströmningen till de filosofiska fakulteterna.

I 945 års universitetsberedning behandlade inte närmare frågan om den totala tillström- ningen. Med anknytning till frågan om nor- malstudietider och elevurval inom de filoso- fiska fakulteterna skrev utredningen.

"Starka skäl tala emellertid mot införan- det av en spärr. Det kan vara tillräckligt att här hänvisa till det stora behovet av akade- miskt utbildad arbetskraft, icke minst av läroverkslärare, vilket gör att det stora pro-

blemet för närvarande är att få en tillräckligt stor tillströmning till de teologiska och filo- sofiska fakulteterna.”

Kungl. Maj:ts uppdrag till professor Folke Schmidt år 1950 att utreda villkoren för tillträde till högre utbildning för personer utan studentexamen motiverades i direktiven bl.a. med bristen på akademiskt utbildad arbetskraft. I Schmidts rapport (SOU 1952:29) påpekades att gymnasieexamina- tionen dittills bromsats av avtagande årskul- lar. Det ansågs inte troligt att gymnasiet skulle kunna expandera i takt med de aktuel- la åldersklassernas ökning under 1950-talet. Tillströmningen till gymnasiet antogs dock öka fram till början av 1960-talet, men långsammare än ökningen av ifrågavarande årskullars storlek. Det var mot bakgrund av detta, men också för att ge nya grupper möjligheter till högre studier, som utrednings- mannen föreslog att bl. a. folkskollärare, läroverksingenjörer, socionomer och perso- ner med partiell gymnasieutbildning på vissa villkor skulle få skrivas in vid universitet och högskolor. Vidare föreslog han att det stat- liga stödet för vuxenstudier skulle ökas.

Ett av de dominerande problemen inom skolplaneringen under 1950-talet var att kla- ra påfrestningarna när 1940-talets stora fö- delsekullar skulle passera skolväsendet. Pla- neringen kan sägas ha varit ett försök att mobilisera största möjliga resurser för sko- lans behov i form av lokaler, lärare OSV. I ut- redningen ”Skolan och de stora årskullarna” (SÖ 1955) skisseras en utbyggnad av gymna- siet som t. o. ni. skulle möjliggöra en höjning av gymnasiefrekvensen, i första hand genom förläggning till nya gymnasieorter. I den samtidigt redovisade lärarprognosen sägs att skolans utbyggnad inte styrs av årskullamas storlek utan av samhällets förmåga att till- handahålla klassrum och lärare.

Framhållandet av resurserna som en be- gränsande faktor för en ökning av antalet ny- börjare i realskolor och gymnasium återfinns även i betänkandet ”Realskolan under över- gångstiden” (SOU 1955z53), avgivet av real- skoleutredningen. Där framhålls att antalet nybörjare i realskolan och gymnasiet i pro-

cent av antalet ll-åringar och l7-åringar uppvisat en nästan konstant årlig procentuell ökning sedan 1910. Andelen avvisade sökan- de till realskolan hade ökat under 1950—talet. Utredningen räknade med att realskolan skulle avvecklas stegvis och att den i början av 1970-talet helt skulle ha ersatts av en obli- gatorisk nioårig skola. Man valde att inte räk- na med en konstant årlig procentuell ökning av andelen som går till gymnasiet. Detta skulle ha inneburit att år 1965 så mycket som 22 procent av l7—åringarna skulle påbör- ja gymnasiestudier och utredningen ansåg det tveksamt om en så stor andel av ung- domarna ägde förutsättningar för gymnasie- studier. Man valde därför att räkna med högst ca 20 procents gymnasiefrekvens 1965. Utredningens lärarprognoser antydde att ett läraröverskott (i fråga om humanister) kunde tänkas uppstå omkring 1960.

Diskussionen om dimensioneringen av den högre utbildningen rörde under denna period utöver lärarutbildningen i stor utsträckning läkar-, tandläkar- och civilingenjörsutbild- ningarna. Vägledande för vidgningen av kapaciteten vid dessa utbildningslinjer var under hela 1940- och 1950-talen bedöm- ningen av arbetsmarknadens behov.

Den osäkerhet som omgav beräkningarna av det framtida behovet av t. ex. läkare och tandläkare gjorde att statsmakterna valde sådana former för utbyggnaden att utbild- ningskapaciteten — om så visade sig nödvän- digt — snabbt skulle kunna ökas ytterligare. De speciella förutsättningar som måste upp- fyllas för utbyggnad av medicinsk och odon- tologisk utbildning ledde med nämnda krav på framtida handlingsfrihet till att dessa utbildningar upprättades på nya orter. Sålun- da beslöt 1955 års riksdag om förläggning av en odontologisk högskoleklinik till Umeå omfattande de tre sista åren av tandläkarut- bildningen och med en intagningskapacitet om 40 studerande. 1957 års riksdag beslöt att till samma ort förlägga en medicinsk forsknings- och utbildningsenhet som till en början skulle omfatta andra till fjärde året i läkarutbildningen och sedan stegvis byggas ut till att täcka hela utbildningen. Departe-

mentschefen motiverade förslaget bl. a. med önskad framtida handlingsfrihet (prop. 1957191 s. 46 f.):

”Såsom jag förut framhållit kan man räk- na med ett kraftigt ökat behov av läkare under flera årtionden framåt. Huruvida den nuvarande utbildningskapaciteten är tillräck- lig på längre sikt, är emellertid svårt att nu bestämt yttra sig om, då det med hänsyn till mångfalden av inverkande faktorer inte är möjligt att uppgöra någon säker behovspro- gnos för en längre tidsperiod. Enligt min mening kan man dock från de utgångspunk- ter som nu föreligger för en bedömning förutse, att intagningen av medicine stude- rande kan komma att behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen framtid.”

22.23 1955 års universitetsutredning

Beräkningarna av skolans tillväxt utlöste, trots att de |orda antagandena senare visade sig ligga i underkant, en oro för den högre utbildningens framtida utveckling. I direk- tiven till 1955 års universitetsutredning på- talas

”den nästan explosionsartade tillströmning av studerande till de högre läroanstalterna, som är att emotse i mitten av 1960-talet”.

Problemet hade uppmärksammats av myn- digheter, i riksdagsmotioner och av Sveriges förenade studentkårer. Direktiven omfattade i huvudsak frågor med anknytning till den väntade tillströmningsökningen.

Universitetsutredningens mycket omfat- tande arbete innefattade bl. a. en analys av faktorerna bakom förändringar i tillström- ningen till högre utbildning. Viktiga sådana faktorer var kapaciteten inom realskolan och enhetsskolans gymnasieförberedande del, den andel av en årskull som bedömdes kunna genomföra gymnasiestudier samt övergångs- frekvensen från gymnasiet till högre utbild- ning.

I sitt första betänkande (SOU 1957:24) gav utredningen en allmän översikt över pro- blemområdet. Antalet examina vid allmänt gymnasium förutsågs kunna öka till 14 000 år 1965. Övergångsfrekvenserna till högre studier hade ökat under de närmast före-

gående åren. Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor antogs på dessa grunder kunna bli betydligt högre än 40 000 vid slutet av 1960-talet.

Utredningen föreslog den s.k. universi- tetsautomatiken, genom vilken de filosofiska fakulteterna skulle ges lärarresurser i propor- tion till antalet studerande. I allt väsentligt enligt utredningens förslag beslöt 1958 års riksdag om införande av en sådan automatik.

I ett senare betänkande (SOU 1958:11) redovisades undersökningar rörande "Reser- verna för högre utbildning”. Dessa antydde att en väsentligt större andel elever inom so- cialgrupperna II och 111 skulle kunna genom- föra gymnasiestudier. Av samtliga ungdomar borde åtminstone 20—30 procent kunna av- lägga studentexamen. Även reserverna för teknisk-naturvetenskaplig utbildning under- söktes. ] betänkandet ”Lärarbrist och lärar— överskott” (SOU 1958:21) diskuterades den sannolika utvecklingen för olika skolformer. Det konstaterades att endast en mindre del av eleverna i enhetsskolans sista årskurs gick i den gymnasieförberedande linjen 9g, me- dan flertalet gick 1 % och 9y. Så antogs ske även i fortsättningen. Möjligheterna att an- skaffa lokaler för realskolans expansion hade överträffat tidigare antaganden. Realskole- frekvensen antogs i huvudsak fortsätta att öka med konstant årlig procentuell tillväxt och gymnasiet antogs växa årligen med 3,55 procent. Denna ökningstakt överensstämde med den av SÖ planerade t. o. m. 1966.

Mellan 1946 och 1954 mer än fördubbla- des inskrivningen vid den filosofiska fakulte- ten uttryckt som andel av föregående års examination från det allmänna gymnasiet (från 26 till 57 procent). Denna trend bröts i mitten av 1950-talet. Universitetsutred- ningen antog enligt ett alternativ att till- strömningen skulle vara konstant ca 50 pro- cent av föregående års examination från det allmänna gymnasiet eller, enligt ett annat alternativ, att den skulle sjunka till ca 36 procent år 1964/65.

År 1959 presenterade universitetsutred- ningen sitt huvudbetänkande i dimensione- ringsfrågor ”Universitet och högskolor i

1960-talets samhälle” (SOU 1959145). Lik- heterna med Wicksells och Jernemans utred- ning 25 år tidigare är påfallande. 1 betänkan- det säger utredningen att den mycket be- stämt anser

”att man nu — icke minst av nationaleko- nomiska skäl — bör satsa på en väsentlig utbyggnad av det högre skolväsendet”.

Olika alternativ diskuteras för beräkningar av utbyggnaden. Enligt det första alternati- vet skulle gymnasieexaminationen vara knappt 20000 är 1970. Vid de fortsatta beräkningarna användes dock ett något lägre alternativ.

Utredningens statistiska analys av till- strömningen till universitet och högskolor torde vara den mest detaljerade som någon gång gjorts vid ett enstaka tillfälle. Det kon- staterades att den ökade tillströmningen be— rodde på, utöver den ökade gymnasieexami- nationen

o att en växande andel av examinerade från allmänt gymnasium påbörjat högre stu- dier

' att de studerande visat en klar tendens att börja universitetsstudierna kortare tid efter gymnasieutbildningen ' att en växande andel av de nyinskrivna saknat examen från svenskt allmänt gym- nasium.

Vid mitten av 1950-talet hade enligt till- gängliga uppgifter ca tre fjärdedelar av ele- verna från allmänt gymnasium fortsatt till universitet och högskolor. Det ansågs troligt att denna höga övergångsfrekvens inte skulle bestå, bl. a. därför att ett hotande humanist- överskott skulle göra elever och föräldrar tveksamma inför humanistiska studier. Ut- redningen räknade med två övergångsalterna- tiv, ett med oförändrat 75 procent och ett andra med en sänkning stegvis till 65 procent av de examinerade från allmänt gymnasium. Därutöver räknade utredningen med att an- delen studerande med annan bakgnrnd än allmänt gymnasium skulle uppgå till 10 pro- cent av samtliga nettoinskrivna, vilket var något lägre än motsvarande frekvens i början

Enligt utredningen skulle de gjorda anta- gandena innebära en inskrivningsökning un- der perioden l958»—1970 om 81 procent i det högre alternativet och 57 procent i det lägre. Tillströmningsökningen under den lika långa perioden 1945/46—1957/58 var 120 procent.

Universitetsutredningen bedömde det låg- re alternativet (övergångsfrekvensen 65 pro- cent) som det troligaste och föreslog i kon- sekvens härrned utbyggnad av ”icke-akade- misk yrkesutbildning på studentexamens grund”. På grundval av dessa överväganden och med förhoppningar om mera yrkesför- beredande utbildning inom de filosofiska fakulteterna avvisade utredningen tankarna på att spärra dessa.

Beträffande de studerandes val av ospärra- de fakulteter tog utredningen fasta på ten- denser i en rad faktorer som tydde på att andelen naturvetare inom filosofisk fakultet skulle kunna öka under 1960-talet.

En fortsatt snabb ökning av antalet stude- rande i humaniora skulle enligt utredningen kunna leda till ett arbetskraftsöverskott på humanistiskt utbildade samtidigt som en på- taglig brist på högre utbildad arbetskraft förspordes inom bl. a. samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga, tekniska och medicinska områden. Mot den bakgrunden föreslog ut- redningen en utbyggnad av den högre utbild-

ningen med tonvikt på naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig, ekonomisk och teknisk utbildning. Ett genomförande av den plane- rade utbyggnaden beräknades leda till ett närvarotal på något mer än 50 000 studeran- de år 1970.

2.2.2.4 1960 års riksdagsbeslut

Statsmaktema godtog i allt väsentligt uni- versitetsutredningens dimensioneringsförslag. Det därigenom fastställda antalet antagnings- platser vid vissa utbildningar framgår av ta- bell 2:1, där också antalet utbildningsplatser fastställda genom riksdagsbeslut 1963 (av- snitt 2.2.2.5) och 1965 (avsnitt 2227) anges.

I prop. 19602119 (s. 149 f.) motiverade departementschefen sitt ställningstagande i fråga om antagningsbegränsningar på följan- de sätt:

"Jag finner utredningens i det föregående utförligt redovisade argument mot en inträ- desspärr vid de humanistiska fakulteterna vara värda beaktande. Man skulle få vidtaga ingående och för Studiegången vid de huma- nistiska fakulteterna mycket omvälvande ät- gärder vid en begränsning av studieplatserna. Vidare skulle i detta sammanhang det mycket bestämda motståndet mot spärr från både företrädare för studenter, näringsliv och organisationer kunna tolkas så, att man allmänt anser att det kommer att finnas

Tabell 2:1. Genom skilda riksdagsbeslut fastställt antal antagningsplatser vid vissa spärrade ut- bildningsvägar samt ämnen vid de filosofiska fakulteterna.

Utbildningsväg/ämne 1965

1970 1970 1970

prop. 19601119 prop. 1960:119 prop. 19631172 prop. 19652141

Läkarutbildning 490 Högre teknisk utbildning 1 824 Tandläkarutbildning 350 Farmaceutisk utbildning 260 Därav apotekarutbildning 80 Handelshögskoleutbildning 650 Matematisk-namrvetenskaplig Fysik 720 Kemi 720 Botanik 285 Zoologi 255

550 900 916 1 844 ca 2 900 ca 3 000 350 385 260 260 360

80 80 120 700 1 100 1 100

— 1 300 1 300 — 1 300 1 280 — 600 612 — 600 604

möjligheter — i varje fall i den utsträckning utredningen måst förutsätta — för personer med examen från en humanistisk fakultet att söka och få rimliga sysselsättningar utanför lärarbanan i en helt annan omfattning än den som för närvarande gäller. Under sådana förhållanden finns det inte anledning för mig att nu förorda några åtgärder i frågan om en inträdesspärr vid de humanistiska fakulteter— na. Emellertid bör det inte helt uteslutas att spörsmälet om en intagningsbegränsning vid de humanistiska _ och även andra fria fakul- teter - kan komma att aktualiseras på nytt, om tillströmningen i framtiden till de ifråga- varande fakulteterna skulle förändras på ett från arbetsmarknadssynpunkt oroande sätt. I stället bör man nu med all kraft vidtaga de andra åtgärder som står till buds för att åstadkomma en med hänsyn till arbetsmark- naden rimlig avvägning av tillströmningen till skilda fakulteter, högskolor och andra för studenter lämpliga utbildningsbanor."

Som en följd av detta ställningstagande deklarerade departementschefen beredvillig- het att dels öka ansträngningarna att bygga ut kortare eftergymnasiala yrkesutbild- ningar, dels låta se över gymnasiet i syfte att ge detta en struktur i samklang med strävan- dena på eftergymnasial nivå, dels också byg- ga ut studie- och yrkesrådgivningen inom gymnasiet.

Slutligen sammanfattade departements— chefen sina allmänna ställningstaganden till utredningens förslag på följande sätt (prop. l960:119 s. 154):

”Utan varje tvekan råder ett starkt sam- band mellan ekonomisk, social och kulturell utveckling å ena sidan och ökning av antalet yrkesverksamma med en lång teoretisk ut- bildning å den andra. Kunskaper och utbild- ning är en nödvändig förutsättning för väl- ståndsutvecklingen. Därför ökar behovet av människor med kvalificerad utbildning. Men det växande intresset för utbildning har även en rent allmänmänsklig bakgrund. Det fram- står som något självklart att alla människor utan hänsyn till skiftande ekonomiska förut— sättningar skall ha samma rätt och samma yttre möjligheter till utbildning.

Det växande behovet av välutbildad ar- betskraft och det allmänna kravet på bättre utbildning åt fler skapar tillsammans så den drivkraft som nu gör en omfattande kapaci- tetsökning på den högre utbildningens om-

råde tvingande nödvändig. De stora dragen i samhällsutvecklingen har därvid den innebör- den att universitets- och högskoleväsendets expansion måste ske med tyngdpunkten på de tekniska, matematisk-naturvetenskapliga, ekonomiska och samhällsvetenskapliga områ- dena. Med hänsyn till den utveckling som ägt rum tidigare och med tanke på de stora ungdomskullarna från 1940-talet är det yt- terligt angeläget att denna omstrukturering inom universitets- och högskoleväsendet sker med största möjliga snabbhet.

Förutom universitet och högskolor måste emellertid även de icke—akademiska yrkesut- bildningslinjerna ges större kapacitet och bättre kvalitet. En kortare yrkesutbildning efter en gymnasial grundutbildning måste under 1960-talet komma att för ungdomen framstå som ett lockande alternativ till den längre universitets- och högskoleutbild- ningen.”

22.25 1963 års riksdagsbeslut

I 1960 års Idrarutbildningssakkunnigas (LUS) första ämneslärarprognos ”Lärare i läroämnen” (publicerad i arbetsmarknadssty- relsens serie Arbetsmarknadsinformation 196211) finns en rad antaganden om utbygg- naden av skolväsendet. Fackskolan antogs bli utbyggd så att den 1971/72 skulle kunna ta emot 20 procent av lö-åringarna. Detta var ett något snabbare införande av fackskolan än vad skolberedningen räknat med. Gymnasie- frekvensen antogs öka till 30 procent år 1970. Det noterades att nära 8 000 sökande elever ej kunde antas till gymnasiet 1960. Ca 80 procent av de antagna gick 1960 till allmänt gymnasium. SÖ och överstyrelsen för yrkesutbildning hade utfärdat anvis- ningar med syfte att denna andel skulle bli ca 60 procent vid 1960-talets slut.

LUS' antaganden om gymnasieexamina- tionen låg sålunda högre än universitetsut- redningens. Övergången till universitet och högskolor från allmänt gymnasium hade be- funnits uppgå till ca 80 procent eller något däröver. En övergångsfrekvens om 80 pro- cent ansågs sannolikast för framtiden.

Kort tid efter det att ämneslärarprogno- sen publicerats presenterade ecklesiastikde- partementets prognos- och planeringsgrupp

(p-gruppen) översikten ”Tendensema på aka- demikemas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet” (SOU 1962:55)jämte en pro- memoria angående utbildningsväsendets fort- satta utbyggnad. Utöver statistiska uppgifter redovisades två beräkningar rörande den framtida utvecklingen, nämligen dels en ten- denskalkyl, dels ett s. k. programmatiskt räk- neexempel.

Tendenskalkylen följde ämneslärarprogno- sens antaganden om gymnasieexaminationen t. o. m. 1970. Däruföver antogs att andelen studenter från reallinjen skulle öka till 50 procent av examinationen inom det allmän- na gymnasiet. Av män med examen från allmänt gymnasium antogs 91 procent fort- sätta till universitet och högskolor, medan motsvarande procenttal för kvinnorna antogs öka successivt från 73 till 80 procent. För examinerade från handelsgymnasium och tekniskt gymnasium antogs en övergångs- frekvens om 25 procent. Nettoantalet ny- inskrivna utan avslutad gymnasieutbildning antogs vara 350 per år. Vidare beräknades att 35 procent av de inskrivna vid fria fakul- teter skulle skrivas in vid matematisk-natur- vetenskaplig fakultet år 1970.

Det programmatiska räkneexemplet inne- bar en kalkyl som skulle kunna ligga till grund för en på bestämda mål inriktad plane- ring. I denna antogs 100 procent av männen och 90 procent av kvinnorna från allmänt gymnasium söka sig till fortsatta studier av något slag. Motsvarande andel för handels- gymnasium och tekniskt gymnasium antogs vara 25 procent. Genom antaganden om ökat antal platser vid teknisk, medicinsk och odontologisk utbildning kunde man anta att tillströmningen till matematisk—naturveten- skaplig fakultet skulle dämpas. Ökad antag- ning vid ekonomutbildning antogs minska tillströmningen till humanistisk fakultet (som också innefattade samhällsvetenskaplig utbildning). Också en starkt ökad antagning till eftergymnasial fackutbildning utanför universitet och högskolor antogs minska till- strömningen till humanistisk fakultet. Mot bakgrund av dessa antaganden räknade man med en väsentligt minskad tillströmning till

de fria fakulteterna, samtidigt som andelen inskrivna vid matematisk—naturvetenskaplig fakultet antogs öka till 41 procent av de inskrivna vid de fria fakulteterna år 1970/71.

På grundval av p-gruppens arbete föreslogs i prop. 19631172 riktlinjer för en fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet för tiden fram till början av 1970-talet. Gruppens beräkningar visade på att vid den- na tidpunkt antalet studerande skulle ha sti- git till närmare 83 000. Även om utbyggna- den av de spärrade utbildningarna var omfat- tande (se tabell 2:1), skulle likväl större de- len av ökningen komma på de fria fakulteter- nas lott. De föreslagna riktlinjerna antogs av riksdagen.

Med p-gruppens förslag aktualiserades på nytt frågan om en spärr vid de fria fakulte- terna. Departementschefen avvisade också denna gång en sådan utväg. I argumente- ringen (prop. 1963zl72 s. 231) lades nu stör- re vikt vid den enskildes frihet att välja en högre utbildning än fallet varit 1960:

"Jag finner det av principiella skäl ej vara rimligt att genom införande av inträdesspär- rar vid de nu fria fakulteterna söka åstad- komma den balanserade expansion av univer— sitets- och högskoleväsendet som alla önskar. Såsom jag tidigare vid skilda tillfällen uttalat finns det visserligen skäl till viss oro inför det under det närmaste decenniet starkt ökande antalet personer med humanistisk utbild- ning. Svårigheter av omställningskaraktär kan komma att uppstå på akademikernas arbetsmarknad. Emellertid finner jag tanken att genom införande av ytterligare spärrar förhindra studieintresserade ungdomar att vidareutbilda sig på denna nivå vara så stri- dande mot den allmänna strävan till ökad valfrihet för den enskilde i välfärdssamhället, att andra vägar bör väljas för att åstadkom- ma den balans inom utbildningssystemet som man med hänsyn till arbetsmarknadens behov alltjämt måste sträva efter på alla nivåer.

Som p-gruppen framhållit skulle spärrfrå- gan komma i ett annat läge, om genom spärrar för de fria fakulteterna resurser skulle kunna friställas för en ökning av de nu spärrade linjernas kapacitet. [ likhet med p-gruppen finner jag den möjligheten för närvarande utesluten. Inom överskådlig framtid torde realekonomiska förutsätt-

ningar — särskilt i fråga om kvalificerad personal # saknas för en så stark ökning av kapaciteten vid de spärrade utbildningslinjer- na, att valfrihetsargumentet mot spärrar vid de fria fakulteterna skulle bortfalla eller väsentligt försvagas.”

2.2.2.6 1960 års gymnasieutredning

Genom Hämqvists och Grahms på uppdrag av 1960 års gymnasieutredning genomförda undersökning, ”Vägen genom gymnasiet” (SOU 1963:15) kartlades studievalets sam- band med kön, social bakgrund, skolbetyg och yrkesambitioner. Bl. a. framkom de höga gymnasiefrekvensema för elever från socialgrupp I liksom dessa elevers benägen- het att gå till latinlinjen. Nästan ingen gym— nasist från denna socialgrupp var inriktad på att börja arbeta direkt efter studentexamen.

Gymnasieutredningen redovisade i ”Spe- cialutredningar om gymnasiet” (SOU 1963: 41) vissa undersökningar som bl. a. berörde efterfrågan på gymnasieutbildning. I en un- dersökning av Wallberg och Cassel påvisades tecken som tydde på betydelsen av föräldrar- nas utbildning för elevernas efterfrågan på gymnasial utbildning. Genom en serie beräk- ningar skattades den tänkbara efterfrågan på gymnasial utbildning 1970—1980 enligt olika alternativ. De olika ansatserna gav till resultat att gymnasiefrekvensen 1970 skulle bli mellan 32 och 43 procent av antalet 16-åringar.

I sitt huvudbetänkande ”Ett nytt gymna- sium” (SOU 1963:42) redovisade gymnasie- utredningen en rad uppgifter om tillström- ningen till gymnasiet. Bl. a. visades att ande- len 17-åringar som antagits till gymnasiet visat en nära nog konstant årlig procentuell ökning under perioden 1950—1962. Utbygg- naden av gymnasiets kapacitet mätt med gymnasiefrekvensen skulle sålunda ej ha på- verkats nämnvärt av de stora variationerna i årskullamas storlek (antalet l7-åringar var störst 1961).

I sin sammanfattning av resultaten från olika undersökningar konstaterade gymnasie- utredningen bl. a.

o att många elever motiverat sitt gymnasie- val med ”man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning” 0 att elever som väljer fackgymnasium är mera benägna än andra att välja tvåårig fackskola som alternativ ' att orter med fullständigt gymnasium upp- nått 30,5 procents gymnasiefrekvens re- dan år 1961 0 att den fortsatta tillströmningen till gym- nasiet var beroende av i vad mån grund- skolan skulle komma att utjämna de geo- grafiska och sociala ojämnheterna i rekry- teringen ' att den stigande utbildningsnivån i sin tur kunde antas medföra en stegrad efterfrå- gan på utbildning 0 att det fanns stora nya elevgrupper som kunde antas tillgodogöra sig gymnasieut- bildning. Hit skulle även räknas äldre per- soner som inte fått denna möjlighet.

Gymnasieutredningen nämner följande faktorer som ger anvisning om fortsatt ex- pansion.

. Grundskolans införande. . Utjämning av sociala och geografiska skill- nader i gymnasiefrekvenser. ' Gymnasieutbildning torde äveni fortsätt- ningen bli en lönsam satsning från indivi- dens synpunkt. ' Ökad efterfrågan av gymnasial utbildning även som konsumtion. ' Tidigare decenniers utbildningsexpansion medför ökad utbildningsefterfrågan för barnens räkning.

Utredningen antog att efterfrågan på gym- nasial utbildning skulle fortsätta att öka men ansåg att det var orealistiskt att anta att man 1970 skulle kunna ta emot alla till sådan ut- bildning. En riktpunkt för år 1970 för dimen- sioneringen av ”gymnasial utbildning av för- hållandevis teoretisk och allmän karaktär” borde enligt utredningen ligga på mellan 50 och 55 procent av årskullen,

För att uppnå ökad tillströmning till tek- nisk-naturvetenskaplig-medicinsk utbildning rekommenderade gymnasieutredningen att

naturvetenskaplig gymnasielinje skulle beräk- nas för 30 procent av eleverna i gymnasiet. Utredningen ansåg att den fackgymnasiala utbildningen borde göras mera attraktiv i framtiden. De ekonomiska och tekniska lin- jerna borde enligt gymnasieutredningen till- sammans omfatta drygt 40 procent av elever- na.

2.2.2.7 U 63 och 1965 års riksdagsbeslut

För att förverkliga det av 1963 års riksdag antagna utbyggnadsprogrammet tillsattes 1963 års universitets- och högskolekommitté (U 63). Kommittén presenterade 1965 sitt förslag till utbyggnad i betänkandet ”Ut- byggnaden av universitet och högskolor. Lo- kalisering och kostnader 1” (SOU 1965zll). Huvuddragen i U63s förslag innebar en så långt möjligt vidgad kapacitet vid redan existerande läroanstalter, en ny enhet för medicinsk och teknisk forskning och utbild- ning i Linköping, samt fyra universitetsfilia- ler för grundläggande filosofisk utbildningi respektive Karlstad, Linköping, Växjö och Örebro, knutna till (i ordning) universiteten i Göteborg, Stockholm, Lund och Uppsala. För att kunna ge alla dem som så önskade universitets— och högskoleutbildning inom de ekonomiska ramar som U 63 bedömde vara rimliga berörde kommittén också olika åtgär- der för att effektivera utbildningen såsom tre- terminssystem och skiftutbildning. För att uppnå en begränsning av studietiderna inom de filosofiska fakulteterna förordades en skärpning av reglerna för deltagande i under- visning och tentamina. En ytterligare tänk- bar åtgärd som kommittén diskuterade var att införa en spärregel efter två års studier. Regeln skulle i huvudsak innebära att stude- rande som efter denna tid inte kunde upp- visa normala studieresultat inte längre skulle tillåtas fortsätta sina studier vid fakulteten. Ett alternativ till en sådan spärregel var enligt kommittén att ange en maximal tids- gräns för studier för en viss tentamen. Dessa regler kunde kompletteras med en begräns- ning av antalet tentamenstillfällen. Statsmaktema godtog i allt väsentligt

U 635 förslag. Det 1963 antagna totalantalet studerande 1970 justerades dock från ca 83 000 till ca 87 000.

I prop. 1965zl41 angående utbyggnaden av universitet och högskolor m. m. anslöt sig departementschefen vidare till U63s upp- fattning att åtgärder måste vidtas för att minska studietidema och öka genomström— ningen vid de filosofiska fakulteterna. Depar— tementschefen anförde bl. a. följande (prop. l965:l4l s. 128):

"Dessa åtgärder hör till sin principiella karaktär vara av det slag U 63 förordat. En förutsättning för att de skall kunna med framgång genomföras är emellertid enligt min mening att en fastare organisation av utbildning fram till primärexamen vid de filosofiska fakulteterna genomförs. En nära till hands liggande åtgärd, som aktualiserats i flera remissyttranden, är att införa bundna ämneskombinationer eller om man så vill fasta studiegångar för de studerande vid filo- sofisk fakultet. Medan tillträde hittills i prin- cip varit fritt till studier i varje enskilt ämne inom filosofisk fakultet bör sålunda organi- sationen i framtiden tillåta fritt tillträde endast till vissa fasta studiegångar såsom redan är förhållandet vid spärrade fakulteter och högskolor samt vid de teologiska ochju- ridiska fakulteterna.

Efter utredningsarbete inom UKÄ fram- lades i prop. 1969:4 om utbildningens orga- nisation vid filosofisk fakultet m. m. förslag om en ny studieordning vid de filosofiska faktulteterna som antogs av riksdagen. Den nya ordningen infördes höstterminen 1969. Enligt denna studieordning organiseras stu- dierna vid filosofisk fakultet i utbildningslin- jer. En kraftigt utbyggd studie- och yrkesväg- ledning samt regler om tröskel- och avstäng- ningsprövningar avses medverka till den av- sedda effektiveringen av studierna. Som följd av de första årens erfarenheter av 1969 års studieordning pågår inom UKÄ och vid läro- anstalterna ett intensivt utvecklingsarbete av- seende bl. a. studieplaner Och undervisnings- former. U 68 återkommer i kapitel 3 till frå- gor rörande högskolestudiernas organisation.

2.2.3 Antalet studerande i viss vuxen- utbildning

1 avsnitten 2.2.1 och 2.2.2 har utvecklingen och planeringen inom universitet och hög- skolor under senare årtionden belysts. För bedömningen av den framtida planeringen av högskoleutbildning är också förhållanden inom annan utbildning som vänder sig till vuxna människor väsentliga.

Som vuxenutbildning brukar räknas ut- bildning vid folkhögskolor, studieförbundens utbildning, arbetsmarknadsutbildning samt den vuxenutbildning på främst grundskole- och gymnasieskolenivå som bedrivs med stat- ligt och kommunalt huvudmannaskap. Där- till kommer en mycket omfattande utbild- ningsverksamhet inom fackföreningsrörelsen och andra organisationer samt utbildning av inskolnings-, fortbildnings- och vidareutbild- ningskaraktär inom företag och förvaltning. Inom det senare området förekommer också utbildning av grundutbildningskaraktär.

Här skall ges en kort översikt av de fyra först nämnda slagen av vuxenutbildning. För en utförlig redovisning av vuxenutbildningens karaktär och omfattning kan bl. a. hänvisas till Eliassons och Höglunds för pedagogikut- redningen utförda rapport ”Vuxenutbild- ning i Sverige” (Utbildningsdepartementet l971:l). Ett för bedömningen av vuxenut- bildningen väsentligt drag är dess mångfacet- terade karaktär: strävan att snabbt anpassa utbildningens innehåll och former efter aktu- ella behov, i många fall en pedagogisk frihet med stort utrymme för elevernas deltagande i undervisningens utformning osv. Utmärkan- de kan också vara en stark blandning av olika åldersgrupper bland de studerande.

Det sammanlagda statliga stödet till de slag av vuxenutbildning som behandlas i det följande var budgetåret 1971/72 något mer än en miljard kronor.

2.2.3.l Utbildning vid folkhögskolor

De tre första folkhögskolorna började sitt arbete hösten 1868. Hundra år senare hade antalet stigit till något över 100 och därut-

Antal i tusental 20

letu/st [BSS/66 1970/71

Figur 2.'5. Antal studerande i folkhögskolornas vinterkurser 1960/61, 1965/66 och 1970/71.

över ett tiotal mer eller mindre självständiga filialskolor. Målet för skolorna är att ge all- män medborgerlig bildning med särskilt syfte att ”bibringa eleverna insikt om deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar.” Lägsta inträdesålder är 18 år. Utvecklingen av antalet studerande i de 5. k. vinterkurser- na under 1960-talet framgår av figur 2:5.

Ungefär hälften av folkhögskolorna har landstingskommunalt huvudmannaskap. Öv- riga skolor ägs av stödföreningar, folkrörelser och andra organisationer.

Kurstyperna är tre. Vinterkurserna är folkhögskolornas hu- vudkurser och omfattar i regel 34 veckor. Flertalet skolor anordnar treårig utbildning, övriga tvåårig utbildning. Studier vid vinter- kurs kan i vissa fall ge grundskole- eller fack- skolebehörighet, beroende på elevens studie- bakgrund och utformningen av folkhögskole- kursen. Vissa skolor har inrättat s. k. special- linjer som en del av ordinarie vinterkurs, vil- ka i många fall ger direkt yrkesutbildning. Specialiseringen kan t. ex. avse samhällsstu- dier, särskilt avpassade för förtroendevalda personer i organisationer och kommuner, u- landsfrågor, ledarutbildning eller musik- och teaterstudier.

Ämneskurser omfattar i allmänhet minst en veckas studier. Kursernas inriktning varie- rar. Somliga kurser organiseras för särskilda grupper, t. ex. pensionärer och handikappa-

de. Andra kurser gäller ledarutbildning, ut- bildning med samhällsinriktning såsom sam— hälls- och organisationskunskap, estetisk ut- bildning, internationella frågor, språk och kurser i vuxenpedagogik för lärare i kommu- nal vuxenutbildning. Vissa kurser kallas ”av- rostningskurser” och syftar till att hjälpa personer med initialsvårigheter som avser att bedriva mer omfattande vuxenstudier.

Sommarkurser finns numera endast i be- gränsad utsträckning och omfattar i allmän- het omkring 13 veckor.

Det finns inga centralt fastställda läropla- ner för folkhögskolorna. Varje skola får inom de gränser folkhögskolstadgan anger själv utforma sitt program. För första årets studier finns dock vissa förbehåll beträffande de ämnen i vilka undervisning skall ges.

Under senare år har utvecklingen gått mot ökad kontakt mellan folkhögskolan och organisationer och institutioner utanför sko- lan. Det gäller t. ex. samverkan med studie- förbund och den kommunala vuxenutbild- ningen. I december 1972 har en utredning tillkallats rörande folkhögskolornas framtida uppgifter.

Under budgetåret 1972/73 beräknas det statliga stödet till folkhögskolor uppgå till 125 miljoner kronor.

2.232 Studieförbundens vuxenutbildning

Folkbildningsarbetet tog sin början under slutet av 1800-talet. I dag har tio studieför- bund statsbidragsberättigade studiecirklar. Deltagarfördelningen år 1971/72 på de då elva förbunden framgår av tabell 2:2.

Utvecklingen av bruttoantalet kursdeltaga- re framgår av figur 2:6.

Studieförbunden är förankrade i olika organisationer och folkrörelser, t. ex. de fackliga arbetar- och tjänstemannarörelsema, politiska partier och kyrkliga samfund. Till folkbildningsorganisationerna räknas också 24 länsbildningsförbund som är samarbets- organ mellan studieförbundens regionala en- heter, folkhögskolor, bibliotek och andra kulturinstitutioner inom respektive län. Ge- mensamt organ på riksplanet för studieför-

Tabell 2.2. Antal deltagare i allmänna cirklar innefattande cirklar med tilläggsbidrag och universitetscirklar fördelade efter studieför— bund 1971/72.

Studieförbund Deltagare 1971/721

Arbetarnas bildnings-

förbund 658 000 Blåbandsrörelsens studie-

förbund 15 000 Folkuniversitetet 111 000 Frikyrkliga studie—

förbundet 149 000 KFUK—KFUMs studie-

förbund 20 000 Nykterhetsrörelsens bildnings—

verksamhet 87 000 Studiefrämjandet 65 000 Studieförbundet Medborgar-

skolan 240 000 Studieförbundet Vuxen-

skolan 293 000 Sveriges kyrkliga studie-

förbund 164 000 Tjänstemännens bildnings-

verksamhet &_

2 005 000

1 Här avrundande tal.

Källa: SMU 197236 Antal i tusental 2000 I 500— 1 000—

500:

" 1950/51 1950/sr |970/7l Figur 2:6. Bruttoantal kursdeltagare i studieför- bundens utbildning 1950/51, 1960/61 och 1970/71.

bunden och en del andra organisationer på folkbildningsverksamhetens område är Folk- bildningsförbundet.

Tre verksamhetsformer har dominerat.

' Föreläsningar. De största ämnesområdena är samhällskunskap — innefattande stats— kunskap, internationella frågor, arbets- marknadsfrågor och samhällsekonomi — samt estetiska ämnen: litteratur, konst, teater och musik. ' Studiecirklar är den mest omfattande verksamhetsgrenen. Läsåret 1970/71 upp- gick antalet statsbidragsberättigade studie- cirklar till ca 160 000 och bruttoantalet deltagare till ca 1,6 miljoner (se också ta- bell 212 och figur 216). En studiecirkel är en kamratkrets för gemensamma, plan- mässigt bedrivna studier över ett på för- hand angivet ämne eller problemområde. Varje cirkel består av mellan 5 och 20 per- soner.

. Biblioteken har spelat stor roll i studieför- bundens verksamhet. De statliga bidragen till studiecirklarna gick tidigare till den lit- teratur som cirklarna arbetade med, under förutsättning att böckerna sattes upp i bibliotek. Dessa bibliotek har i huvudsak överförts i kommunal ägo. Studiecirklarna har ett brett ämnesregister och ämnesvalet varierar starkt mellan studie- förbunden. Fördelning på ämnesområden i procent 1970/71 av antalet deltagare i studiecirklar:

% Religion, filosofi, psykologi 5 Språk 24 Litteratur, konst, teater, film 21 Musik 16 Samhälls- och rättsvetenskap 16 Ekonomi- och näringsväsen 13 Naturvetenskap, medicin, idrott 7

100

Det statliga stödet till studiecirkelverksam- heten uppgår för budgetåret 1972/73 till ca 165 miljoner kronor. Landstingens och kom- munernas årliga anslag uppskattas till 100 miljoner kronor.

Arbetsmarknadsutbildning ges på sysselsätt- ningspolitiska grunder. Berättigade till ut— bildning är personer som är arbetslösa, hotas av arbetslöshet eller är svårplacerade på arbetsmarknaden. Vederbörande skall ha fyllt 20 år och vara sökande vid arbetsför- medlingen. Undantag från regeln görs för bl.a. ensamstående mödrar, handikappade och flyktingar. Flertalet elever är i åldern 25—35 år.

Åren 1954—1958 bestod arbetsmarknads- utbildningen till större delen av arbetsvårds- åtgärder för militär- och civilskadade. Under denna tid började AMS också som försöks- verksamhet omskolning och annan yrkesut- bildning åt ensamstående kvinnor samt åt medelålders och äldre — manlig och kvinnlig _ arbetskraft. Först i samband med kon- junkturnedgången 1957—1959 fick verksam- heten mer betydande omfattning. Den har nästan tiofaldigats under de senaste tio åren. Antalet studerande i arbetsmarknadsutbild- ning framgår av figur 217.

Arbetsmarknadsutbildning sker i olika for- mer. De vanligaste är följande.

' Omskolningskurser som ger grundläggande utbildning för ett nytt yrke. ' Fortbildningskurser som ger ytterligare ut- bildning inom det egna yrkesområdet. En

An+ol i tusental 150 _j

100—

50—

lSGO/Gl |965/66 1970/7l

Figur 2:7. Antalet studerande som deltagit iarbets- marknadsutbildning1960/61, 1965/66 och 1970/71.

särskild form av fortbildningskurs är reak- tiveringskurser som riktar sig till ej yrkes- verksamma med tidigare yrkesutbildning. ' Nybörjarkurser för ungdomar utan tidiga- re yrkesutbildning och/eller yrkeserfaren- het. 0 Arbetsliv och utbildning ”arbetsmarknads- information med praktik” — yrkesoriente- rande kurs som avser att genom arbets- marknadsinformation, praktik i arbetslivet och yrkesvägledning underlätta för kurs- deltagarna att finna lämpliga lösningar på arbets- och/eller utbildningsval. ' Företagsutbildning med lokaliseringspoli— tiska syften eller i form av lärlingsutbild- ning samt utbildningi företag av äldre och av handikappade. ' Bristyrkesutbildning som syftar till att öka tillgången på utbildad arbetskraft inom vissa yrkesområden.

Utbildning i allmänna ämnen ingår fr. o. m. våren 1971 i arbetsmarknadsutbild- ningen och omfattar ämnena matematik, fysik/kemi, svenska, engelska och samhälls— kunskap. Syftet är att ge kursdeltagarna, som i allmänhet endast har folkskoleutbild- ning, en kompletterande allmän utbildning.

Utbildningstiden varierar från några veckor till två är beroende på typ av utbild- ning. Den genomsnittliga tiden är för närva- rande omkring sex månader.

Arbetsmarknadsutbildningen handhas av flera skilda anordnare. De personer som 1971/72 påbörjade arbetsmarknadsutbild- ning fördelar sig enligt följande.

% Särskilda kurser anordnade av skolöverstyrelsen 51 Kurser inom det reguljära utbildnings- väsendet 23 Företagsutbildning 13 Övrigt _13 100

Den totala kursverksamheten omfattar yrkesinriktningar över praktiskt taget hela arbetsmarknaden. Bristyrkesutbildningen in- riktas främst på verkstadsindustrin och vård- området.

Statens kostnader för arbetsmarknadsut- bildning uppgick budgetåret 1971/72 till ca 710 miljoner kronor.

2.2.3.4 Kommunal vuxenutbildning

Den kommunala vuxenutbildningen har se- dan den 1 juli 1968, då nuvarande bestäm- melser trädde i kraft, genomgått en snabb expansion. Läsåret 1967/68 fanns kommu- nala kvällsgymnasier i ca 30 kommuner, me- dan 321 kommuner anordnade vuxenutbild- ning i början av läsåret 1971/72. Av dessa hade 163 kommuner både grundskole- och gymnasieskolekurser, 94 endast grundskole- kurser och 64 endast gymnasieskolekurser. Studerandeantalets utveckling framgår av fr- gur 218.

Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasie- skolan samt särskild yrkesinriktad och tek- nisk utbildning. Utbildningen anordnas huvudsakligen som deltidsundervisning. De studerande kan i allmänhet välja att läsa an- tingen enstaka ämnen eller för fullständig kompetens i den aktuella skolformen. Un- dervisningen innebär att eleven vanligtvis läser ett eller några få ämnen samtidigt. Om- kring 40000 elever deltog hösten 1970 i kurser på grundskolans högstadium, ca

Antal i tusenial 200

150

lllllllll

5 a 1

U'! U illllll

Issa/59 resa/70 1970/11 ts7l/7z

Figur 2:8. Antal studerande i kommunal vuxenut- bildning 1968/69, 1969/70,1970/71 och 1971/72.

50 000 i kurser motsvarande gymnasiet och fackskolan och ca 80 000 i yrkesskolans del- tidskurser.

De ämnen som läses av det största antalet studerande är engelska, matematik, svenska, samhällskunskap, företagsekonomi och his- toria. _Yrkesskolekurserna ger utbildning för de flesta yrken inom industri, hantverk, han- del, kontor och vårdområdet.

Det statliga bidraget till kommunal vuxen- utbildning under budgetåret 1972/73 uppgår till ca 165 miljoner kronor.

2.2.4 Nuvarande tendenser i studerande- antalet vid universitet och högskolor

2.2.4.1 Tillströmningen till universitet och högskolor

Under tiden efter andra världskriget har an- talet nyinskrivna vid universitet och högsko- lor fram till och med läsåret 1968/69 visat en oavbruten stegring. Detta gäller inte bara det totala antalet inskrivna utan också i

huvudsak de skilda fakulteterna och högsko- lorna. Som framgår av tabell 213 var inskriv— ningen läsåret 1969/1970 något mindre än föregående år. Minskningen kunde i huvud- sak förklaras av att ett antal studerande, som påbörjade studierna under höstterminen 1969, skrev in sig redan föregående vårter- min. Detta hängde samman med införandet av den nya studieordningen vid de filosofiska fakulteterna. ] tabellen bör alltså en utjäm- ning göras mellan inskrivningstalen för läs- åren 1968/69 och 1969/70.

Från läsåret 1970/71 har emellertid, som också framgår av tabell 213, en vändning skett ifråga om inskrivningstalen. l tabell 214 anges bruttoantalet nyinskrivna under hösttermi- nen vid de fria fakulteterna under en följd av år. De mycket stora variationerna totalt och för de enskilda fakulteterna (främst de filo- sofiska) framgår tydligt av tabellen.

Genom att huvuddelen av inskrivningen till de fria fakulteterna sker på höstterminen återspeglar tabell 214 i sina huvuddrag varia- tionerna också i den totala tillströmningen

Tabell 2.3. Tillströmning av studerande till universitet och högskolor 1960/61—1972/ 73.

År Spärrad utbildning1 (antal nybörjarplatser)

De fria fakulteterna2 (nettoantal nyinskrivna)

Nettoantal nyinskrivna3 vid spärrad utbildning och fria fakulteter

1960/61 2 800 5 800 1961/62 3 200 6 600 1962/63 3 900 7 500 1963/64 4 300 9 300 1964/65 4 700 11 500 1965/66 5 300 13 500 1966/67 5 700 16 400 1967/68 6 200 21400 1968/69 6 600 25 200 1969/70 6 800 22 500 1970/71 7 400 21 400 1971/72 7 900 17 300 1972/73 8 200

7 800 8 800 10 000 12 400 14 900 17 200 20 400 25 900 29 600 27 100 26 400 22 000

Källa: Bilaga 4 till UKÄs anslagsframställning för 1972/73.

1 Omfattar agronomutbildning, apotekarutbildning, blandad naturvetenskaplig och farmaceutisk utbild— ning, civilingenjörsutbildning, civiljägarmästarutbildning, ekonomutbildning, gymnastiklärarutbildning, hortonomutbildning och landskapsarkitektutbildning, idrottslärarutbildning, joumalistutbildning, läkarut— bildning, receptarieutbildning, socionomutbildning, tandläkarutbildning, teknisk magisterutbildning, vete- rinärutbildning. 2 Omfattar humanistisk, juridisk, matematisk-naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och teologisk fakultet. 3 Med nettoantal nyinskrivna avses de studerande som tidigare ej varit inskrivna vid fakultet eller hög- skola. Hänsyn har inte tagits till fr. o. m. 1971/72 ändrade definitioner.

Tabell 2.4. Bruttoantal nyinskrivna studerande under höstterminen per den 10 oktober 1967—1972 vid de fria fakulteterna.

Fakultet 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Teologiskl 183 202 16 43 20 31 Juridisk 1549 1 288 1087 1 129 1 257 1 141 Humanistisk 5 756 7 270 6 830 5 849 4 583 4 546 Samhällsveten- skaplig 7 103 8 681 9196 10 090 7 561 6 972 Matematisk-natur- vetenskaplig 4 177 4 695 4 100 3 282 2 452 2 191 Summa 18768 22 136 21229 20 393 15 873 14 881

ej sker vid teologisk fakultet.

till dessa fakulteter. Under läsåret 1970/71 skedde dock en viss förskjutning av inskriv- ningen från höst till vår, så att det totala inskrivningstalet för året låg i nivå med mot- svarande för 1969/70. Den stora nedgången av nyinskrivningeii höstterminen 1971 följ- des av en stark nedgång även under våren 1972.

Tillströmningen till matematiska och naturvetenskapliga studier har, i förhållande till tillströmningen till andra sektorer av uni- versitetsområdet, sjunkit under 1960-talet. Vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet har nettoantalet nyinskrivna sjunkit från ca 26 procent av antalet nyinskrivna vid de fria fakulteterna totalt år 1960/61 till ca 16 pro- cent år 1970/71. Räknar man i stället ande- len nyinskrivna studerande med matematisk- naturvetenskaplig inriktning över huvud (ut- bildning till agronom, apotekare, civilingen- jör, civiljägmästare, gymnastik- och idrottslä- rare, hortonom, läkare, receptarie, tandläka- re, teknisk magister och veterinär) i procent av det totala antalet nyinskrivna vid universi- tet och högskolor, blir motsvarande tal ca 39 och ca 27 procent. Tendensen är sålunda en- tydig och avviker från gällande planeringsmål (1965 års riksdagsbeslut) som i stället räknar med en väsentlig ökning av andelen matema- tiker och naturvetare.

2.2.4.2 Efterfrågan på partiell utbildning

En för bedömningen av den framtida till- strömningen till högre utbildning viktig ten-

1 Fr. o. m. läsåret 1969/70 påbörjas teologiska studier vid filosofisk fakultet, varför inskrivning normalt

dens är den allt större efterfrågan på utbild- ning som inte avses leda till examen. Inte minst med hänsyn till strävan att utveckla ett mönster av återkommande utbildning (jfr kapitel 8) bör denna tendens uppmärksam- mas. I detta avsnitt belyses omfattningen och i viss mån karaktären av efterfrågan påi denna mening ofullständig utbildning.

Partiell högskoleu tbildning

Den enskilde studeranden vid universitet och högskolor avser inte alltid att fullfölja stu- dierna till examen. Bl.a. genom sin studie- organisation, som bygger på studiekurser som kan kombineras på en mångfald sätt, och genom det fria tillträdet till studierna tar de filosofiska fakulteterna emot det största antalet studerande med sådan partiell utbild- ning som mål. Också vid andra högskolor och fakulteter antas emellertid extra stude- rande.

I Attehags och Svanfeldts undersökning ”Universitetsstudier utan examen” (SOU 1971:60 och 62) redovisas bl. a. studiemålen inom två grupper av studerande som ej avlagt examen. Av ca 65 000 närvarande studeran- de höstterminen 1966 vid ekonomisk, filo— sofisk, juridisk och teknisk fakultet eller högskola undersöktes de som ej var närvaran- de påföljande hösttermin och ej hade exa- men. Av dem som vid undersökningstillfallet inte hade återupptagit studierna var det cä 1000 som inte avsett att ta examen, ca 2 000 som inte tagit ställning till eller inte

besvarat frågan om de avsåg att ta examen samt närmare 2 000 studerande som slutat studera vid berörda fakulteter trots ur- sprunglig avsikt att ta examen. Av ca 5 000 nyinskrivna vid motsvarande fakulteter och högskolor läsåret 1956/57 hade ca 1 000 in- te avlagt examen år 1968. Av dessa uppgav vid undersökningen ca 200 att de ej avsett att ta examen, medan ca 300 inte hade tagit ställning till eller inte besvarat frågan om eventuell avsikt att ta examen, ca 400 hade slutat studera trots ursprunglig avsikt att ta examen och ca 100 fortfarande studerade.

Av UKÄS redovisning av erfarenheterna efter tre år av 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna framgår bl. a. att av dem som höstterminen 1969 skrevs in för studier enligt den nya studieordningen (17 701 studerande) 2119 (ca 11 procent) hade registrerats för endast en termins stu- dier och 2 886 (ca 16 procent) för två terminers studier. Av dem som skrevs in höstterminen 1970 (15 530 studerande) hade efter två är ca 20 procent registrerats för en termins studier och ca 24 procent för två terminers studier.

Av dem som höstterminen 1972 senast den 15 september skrivits in vid filosofisk fa- kultet (10 427 studerande) uppgav enligt SCBs statistik mindre än hälften (ca 47 pro- cent) att de avsåg att studera fram till hel examen. Av de 3 518 nyinskrivna som var över 24 år avsåg endast en fjärdedel att studera till examen.

En skattning av antalet studerande i par- tiell utbildning vid filosofisk fakultet läsåret 1971/72, som gjorts vid SCBs prognosinsti- tut på grundval av de uppgifter om studie- avsikt som de studerande lämnat vid anmä- lan, visar att antalet torde uppgå till något tiotusental.

Bakgrund hos de studerande i partiell utbildning

Utbildningsbakgrunden hos de studerande som väljer studier utan att ha examen som mål är mycket skiftande. Detta framgår bl. a. av rapporten ”Universitetsstudier utan exa-

men” (SOU l971:62). Av dem vilkas mål var att bygga på tidigare yrkesutbildning (i 1966-gruppen ca 400 stycken) hade knappt hälften examen från annan eftergymnasial utbildning än utbildning vid universitet eller högskola och ungefär lika många en avslutad yrkesutbildning på gymnasial nivå.

Efter förslag från kompetensutredningen pågår sedan den 1 juli 1969 försöksverksam- het med stöd av kungörelsen (1969:68) om vidgat tillträde till högre studier. Det vid- gade tillträdet innebär i huvudsak att perso- ner som fyllt 25 år och varit yrkesverksam- ma i minst fem år äger tillträde till viss ut- bildning vid de filosofiska fakulteterna. De måste också uppfylla de eventuella förkun- skapskrav i visst ämne som krävs enligt nor- malstudieplanen. Försöksverksamheten om- fattar vid filosofisk fakultet ämnesområdena engelska, pedagogik, psykologi, sociologi, företagsekonomi, nationalekonomi, sam- hällskunskap, statistik, statskunskap, ekono- misk och juridisk översiktskurs, matematik, informationsbehandling och kemi. Även vissa s.k. yrkkurser har efter hand kommit att omfattas av försöksverksamheten. [nom socionomutbildningen pågår en motsvarande försöksverksamhet sedan vårterminen 1971.

I UKÄs redogörelse för erfarenheterna ef- ter tre år av den nya studieordningen vid fi- losofisk fakultet redovisas antalet studerande som skrivits in enligt kungörelsen om vidgat tillträde. Totalt har 4 591 personer skrivits in, fördelade i tiden enligt följande.

1969/70' 1 226 1970/71 1 775 1971/72 1 590

UKÄ har i skrivelse den 25 augusti 1971 redovisat vissa undersökningar beträffande studerande som under de tre första terminer- na av försöksverksamheten skrevs in vid filo— sofisk fakultet inom ramen för försöken.

Nästan hälften av de studerande fanns vid Stockholms universitet. Omkring hälften var i åldern 25—30 år. De vanligast förekom- mande ämnesområdena var pedagogik, före- tagsekonomi,psykologi och sociologi. Av dem

som påbörjade studierna 1969 hade ca 65 procent studerat på heltid, medan 35 pro- cent bedrivit deltidsstudier.

Det allmänna intryck som man får av un- dersökningsresultaten är att de som valt att studera enligt bestämmelserna i SFS 1969:68 är relativt välutbildade personer som i all- mänhet är högst 35 år gamla. Förutbild- ningen är sådan att de i flertalet fall skulle fått dispens för universitetsstudier. Vissa re- sultat tyder på att andelen kroppsarbetare är liten. Den stora andelen studerande i Stock- holm antyder att närhet till utbildningen är en avgörande faktor för utbildningsefterfrå- gan från denna kategori.

Några skillnader i studieresultat mellan studerande som skrivits in enligt kungörelsen om vidgat tillträde och övriga studerande syns inte föreligga. Det har bl. a. anförts att i vissa fall bristande förkunskaper kompense- rats av en ovanligt hög motivationsnivå.

Extern universitetsutbildning

Med extern universitetsutbildning avses dels decentraliserad universitetsutbildning (an- ordnad av UKÄ i samarbete med en rad kommuner), dels universitetsutbildning per korrespondens (anordnad av korrenspon- densinstituten), dels statsbidragsberättigade universitetscirklar (anordnade av folkbild- ningsorganisationer och folkhögskolor). Uni- versitetscirklarna kan vara av olika slag, från sådana som jämförelsevis nära ansluter till universitetens studieplaner till cirklar som står relativt fria i förhållande till dessa.

I en i oktober 1969 avgiven rapport till UKÄ redovisar SAMSUS samarbetsgruppen

(skolöverstyrelsen — universitetskanslersäm- betet — samverkande bildningsförbunden) omfattningen och inriktningen av sådan ex- tern universitetsutbildning.

Universitetscirklama går tillbaka till 1920-talet, medan den decentraliserade uni- versitetsutbildningen tillhör efterkrigstiden. I början av 1950-talet gjordes försök med sär- skilda universitetskurser för folkskollärare för att nedbringa ämneslärarbristen. Dessa kurser förlades till universitetsorterna och tillströmningen blev begränsad. SÖ föreslogi början av 1960-talet att decentraliserad uni- versitetsutbildning skulle anordnas ute i lan— det, främst för att avhjälpa lärarbristen. De första kurserna av detta slag anordnades 1962 på ett tiotal orter. Antalet deltagare i universitetscirklar, som var ca 3 000 vid mit- ten av 1960-talet, var läsåret 1970/71 ca 20 000. Den snabba ökningen kan sannolikt delvis tillskrivas ändringar i statsbidragsvill- koren som genomfördes under denna period. I regel utgår kursavgift.

Deltagarantalet i decentraliserad universi- tetsundervisning är bestämt av en given an- slagsram och håller sig något över 1 000. I detta tal är inte inräknat de studerande som deltar i försöksverksamheten med s. k. syste— matiserad decentraliserad universitetsutbild- ning i Luleå, Östersund och Sundsvall (se av- snitt 4.2.3 .3).

Den klart största delen av de studerandei extern universitetsutbildning förvärvsarbetar på hel- eller deltid. Ett mycket stort antal av dem kan sägas motsvara deltidsstuderande vid universiteten. De yrkesanknutna målen syns dominera hos de studerande i extern universitetsutbildning.

Tabell 2.5. Behöriga förstahandssökande till gymnasieskolans linjer inför läsåren 1971/72 och 1972/73.

År Linjer Summa Tre- och fyraåriga Tvååriga Ek, So, Te Övriga tvååriga Antal % Antal % Antal % % 1971/72 34 400 36 25 000 26 36 600 38 100 1972/73 29 900 31 21400 23 43 700 46 100 Källa: SÖs förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1973/74. SOU 197312 87

2.2.4.3 Tillströmningen till gymnasieskolan

Antalet behöriga sökande till gymnasiesko- lans linjer (specialkurserna ej medräknade) inför läsåret 1971/72 var ca 96 000. Inför läsåret 1972/73 var antalet behöriga sökande ca 95 000. Fördelningen av behöriga första- handssökande på grupper av linjer vid dessa båda ansökningstillfallen framgår av tabell 2:5.

En direkt jämförelse med tidigare år kan inte göras för gymnasieskolan i dess helhet, eftersom denna infördes först i och med höstterminen 1971.

2.2.5 Den högre utbildningens utveckling i några länder

2.2.5.l Inledning

Över hela världen har den högre utbildningen vuxit snabbt under de senaste decennierna. I figur 219 visas utvecklingen av antalet närva- rande studerande i högre utbildning i några"

länder från 1950/51 till 1965/66.

Redan en sammanställning av detta slag ger anledning till frågor som visar de svårig- heter man möter vid internationella jämfö- relser på den högre utbildningens område. Avses t. ex. samma slag av högre utbildning i de länder man jämför? Vilka är orsakerna bakom ett ökat antal närvarande studeran- de? Har kanske de genomsnittliga studieti- dema förlängts eller har antalet nyinskrivna ökat?

Jämför man t. ex. åldersfördelningen hos de studerande i högre utbildning i några län- der (se figur 2:10) får man en föreställning om att förhållandena inom området varierar avsevärt.

Svårigheterna att göra meningsfulla inter- nationella jämförelser i fråga om antalet stu- derande är alltså stora och omfattningen av det arbete som fordras för att uppnå jämför- barhet i det statistiska materialet gör detta delvis föråldrat när det föreligger. Inom OECD gjordes inför en konferens år 1971 om utbildningsexpansionen en analys av den

1950/51

%, 400_ 300—_” 200—_ ton: ” 5 ._ W T) > _: '! o 01 1) - :. C 1) ? u % C _; U £ '? 0 L U' 0 0 c E _! D 5 0 a =» 7: = 5 s % — u V) 2 rg u". LLL :: l— : ii."

Källa:Development of Higher Education 1950—1967, OECD. Figur 2.'9. Utvecklingen av antalet närvarande studerande i högre utbildning 1950/51—1965/66. Antalet är satt lika med 100 år 1950/51.

1 | 0 21 22 23 Ålder, år-

| I 17 18 19 2

_ Danmark ___ Frankrike ..---.. japan

Källa: Development of Higher Education 1950; 1967, OECD.

Figur 2:10. Åldersfördelningen hos de studerande i högre utbildning 1965/66.

högre utbildningens tillväxt i medlemsländer- na. Större delen av uppgifterna i detta av- snitt har hämtats från ”Development of Higher Education 1950—1967. Analytical Report” (OECD, 1971), som ställts samman för denna konferens. I avsnitt 2.2.5.6 be- skrivs några drag i den internationella ut- vecklingen under de senaste åren.

Både i Sverige och i utlandet har det varit vanligt att skilja på utbildning av universi- tetskaraktär och annan högre utbildning. Gränsdragningen i detta hänseende är långt ifrån entydig och i U 685 planeringsförslag dras över huvud ingen sådan gräns. Figur 2:11 visar tillväxten i fråga om antal närva- rande studerande inom den högre utbild- ningen totalt och fördelningen på utbildning av universitetstyp och annan högre utbild- ning mellan läsåren 1955/56 och 1965/66. För Sveriges del avses i det sammanhanget med utbildning av universitetstyp i huvudsak

utbildningen inom UKÄs område samt vid jordbrukets högskolor.

Det framgår av sammanställningen att till- växten totalt i Sverige är bland de största inom OECDs medlemsländer. Större delen av ökningen ligger på utbildning av universitets- typ. Andelen högre utbildning som inte är av universitetstyp har minskat från ca 18 till ca 9 procent mätt i antalet studerande. I Jugoslavien däremot, där man målmedvetet satsat på den s. k. Viåe Skole, en yrkesinrik— tad utbildning med ett starkt decentraliserat lokaliseringsmönster, har andelen studeran- de i utbildning av icke-universitetstyp ökat markant (från ca 10 till ca 37 procent).

2.2.5.2 Antal närvarande och antal inskrivna

Det är självfallet av intresse att jämföra inte bara tillväxthastigheten utan också antalet studerande i olika länder. Sverige var tidigare ett land med förhållandevis få uni- versitetsstuderande och, som följd härav, en relativt låg andel personer med längre utbild- ning i förvärvslivet. Tabell 216 visar antalet närvarande studerande som andel av totalbe- folkningen i några länder och tabell 217 visar studerandeantalet som andel av antalet per- soner i åldern 20—24 år.

Tabell 2:6. Närvarande studerande i högre utbildning per 1 000 invånare.

Land Antal studerande per 1 000

invånare

1950 1955 1960 1965 USA 15,1 16,2 20,0 28,6 Canada 6,1 6,4 9,8 16,6 Japan 4,8 6,8 7,6 11,1 Danmark 4,8 4,9 7,1 10,9 Finland 4,2 4,7 6,3 10,3 Frankrike 4,2 4,7 6,0 10,3 Sverige 3,1 3, 7 5,3 10,0 Jugoslavien 3,4 4,0 7,6 9,5 Italien 5,1 4,6 5,8 8,3 Norge 2,8 2,2 3,5 7,8 Tyskland 3,6 4,0 6,1 7,2

Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

Canada Sverige Jugoslavien Finland Frankrike 350_ _ _ _ _ E 5 9-0 E E E 250— : :- :. :. zooå ; ; 37,1 % 15,2 ? 29,0 ”må |7,z ä' 18,| ä' 10,1 J 2 19,5 % 3,14 1111 111 11 11111 _ 52,8 85,6 _ 81,9 91,0 _ 89,l 62,9 80,5 84,8 _ 68,6 71,0 0: 111 111 I 1111 111 _ 11111 111 11 1111 1111 11 250_ qukland _! Danmark _ USA _ Japan _ England ”nå" '; 33,7 % IS,: ä' ä — — — _ 17,5 : iso; ”'” å- 5— 519 : 5 E .,. E ; utmå- 35.0 % 38,8 å 5 17.1. % 48,0 H 50—- 111 E' 11111 E' L11 ; 11 E" 1111 64,0 59,7 _ 61,2 .3 _ 8,5 34,5 _ 32,6 82,5 _ 52,0 48,1 11111 1111 _ 11111 11111 ” 11111 " 1111 1111 : 11111 11111 1955/56 1565/56 1955/56 1565/66

MUniversitetstgp

Källa: Development of Higher Education 1950—1967,

1955/56 1965/66 DAnnan högskoleutbildning

(J!

1955/56 1965/65 19 5/55 I965/55

OECD.

Figur 2:11. Tillväxt i antal närvarande studerande fördelad på utbildning av universitetstyp och annan

högre utbildning 1955/56—1965/66.

Vid jämförelser mellan antalet närvarande studerande bör man lägga märke till att en lång genomsnittlig studietid kan ge ett stort studerandeantal, även om det årliga antalet nyinskrivna är litet. I tabell 218 visas antalet nyinskrivna i högre utbildning av universi- tetstyp i förhållande till antalet personer i den relevanta åldersgruppen.

Antalet årligen inskrivna studerande vid universitet och högskolor i Sovjetunionen kan — enligt uppgifter som erhölls vid studie- besök som företrädare för utredningen gjor- de 1970 — beräknas till ca 20 procent av en årskull ungdomar. Hälften av dessa är hel- tidsstuderande, medan övriga studerar i

kvällsundervisning eller per korrespondens. Efter en tidigare snabb expansionsperiod tycks antalet inskrivna vid universitetet och högskolor i Sovjetunionen nu vara ganska oförändrat från år till år. Andelen korre- spondensstuderande planeras dock minska.

22.53 Det gymnasiala stadiets dimensionering

OECDs analys av den högre utbildningens expansion under efterkrigstiden visar bl.a. att i organisationens medlemsländer ök- ningen i antalet nyinskrivna i högre utbild- ning till största delen beror på en ökningi

Tabell 2.7. Närvarande studerande i högre utbildning i procent av antalet personer i åldern 20424 är.

Land Antal närvarande studerande i procent av antalet personer i åldern 20f24 år 1950 1955 1960 1965

USA 20,0 24,9 31,8 40,8 Canada 7,9 8,9 14,4 23,7 Frankrike 5,7 6,7 9,4 16,8 Danmark 7, 7,6 10,7 13,8 Finland 5,1 6,5 9,0 13,6 Jugoslavien 3,8 3,9 8,6 13,6 Sverige 4,8 6,3 8,6 12,6 Japan 5,2 7,3 8,6 12,0 Italien 5,9 5 ,7 6,9 11,6 Norge 4,0 3,6 6,0 11,2 Tyskland 4,6 5,3 7,0 10,1

Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

antalet studerande som slutfört gymnasiala studier. Den stora skillnaden internationell ligger mellan å ena sidan de länder (i huvud sak USA, Canada och Japan), där all gymna- sial utbildning är i viss mening generell och ger allmän behörighet för fortsatta studier, och å andra sidan de länder (t. ex. de väst- europeiska) i vilka bara bestämda linjer i gymnasieskolan ger behörighet för tillträde till högre utbildning. Sovjetunionen är när- mast att hänföra till den förra gruppen.

I den förra gruppen av länder är andelen

Övergångsfrekvene till utbildning av universitetstyp.% 100 Trg-Hand Frankrike 90_ Sveri e 'Donmagk ao— 70— 'Finland 60— 50_ llugoslovien .Net-ge %* us» 30— 20- .Japan 10— 0 | | I | | | | 0 10 20 30 40 50 60 70 80

Genomqönqen gymnasial utbildning?/0

Källa: Developement of Higher Education 1950— 1967. OECD. Figur 2:12. Andel av en årskull som avslutade be- hörighetsgivande gymnasial utbildning och över- gångsfrekvens till utbildning av universitetstyp 1965/66.

behöriga studerande som går till hög- re utbildning relativt låg, medan denna över- gångsfrekvens i den senare gruppen i regel är hög. [ figur 2:12 illustreras andelen av en årskull som avslutar behörighetsgivande gym-

Tabell 218. Antal nyinskrivna i högre utbildning av universitetstyp i förhållande till antalet personer i den relevanta åldersgruppen.

Land Normal inskriv- Andel nyinskrivna i högre utbildning av universitets- ningsålder typ (procent) 1950 1955 1960 1965

USA 18 år 19,0 25,0 27,4. 28,1 Canada 18420 är 8,9 ...2 .. 2 22,4 Jugoslavien 18—21 år 4,9 6,1 15,3 15,5] Japan 18—19 år 6,2 7,7 8,6 13,3 Sverige 19—21 år 3,8 5,4 7,6 12,6 Frankrike 18—20 år ...2 5,5 9,0 11,6 Danmark 19—21 år 4,6 4,6 7,4 10,2 Finland 19—21år 4,1 5,9 8,1 10,1 Norge 19—21 år 3,3 3,7 6,3 8,0 Tyskland 20—22 år 3,7 4,0 4,8 6,3

Källa: Development of Higher Education 1950—1967, OECD. 1 Även deltidsstuderande 2 Uppgift saknas. SOU 197312 91

nasial utbildning och övergångsfrekvensen från sådan utbildning till utbildning av uni- versitetstyp för ett antal länder.

2.2.5.4 Fördelning på utbildning med olika inriktning

Att göra meningsfulla jämförelser mellan uppgifter om antalet studerande med olika inriktning i olika länder är kanske ännu svå- rare än att göra motsvarande jämförelser i fråga om totala antalet studerande. Att stora variationer förekommer bör emellertid kun- na ses som stöd för antagandet att denna fördelning är betingad av delvis andra or- saker än arbetsmarknadens behov av per- soner med olika utbildning. Inte minst spelar säkerligen nationella traditioner inom utbild- ningsväsende och arbetsmarknad en betydan- de roll i valet av utbildning och yrke.

I tabell 219 visas andelen studerande i na- turvetenskaplig, teknisk och medicinsk (även innefattande farmaceutisk och odontologisk) utbildning som andel av totala antalet när- varande studerande i utbildning av universi- tetstyp år 1965/66.

Tabell 2.9. Andel närvarande studerande i naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk ut- bildning 1965 /66. Procent

Land Naturveten- Teknisk Medicinsk skaplig utbildning utbildning utbildning

Danmark 9,5 10,1 20,9 Finland 15,8 8,9 6,1 Norge 21 12,4 7,9 Sverige 14,2 1 1,9 9,5

England 24,7] 19,2 10,0

Frankrike 32,7 16,6 Tyskland 14,2 13,5 17,3 Jugoslavien 8,4 23,1 12,0 Canada 13,1 8,8 6,3 USA 11,4 7,1 3 5,0 Japan 3,0 19,5 4,0

1 Innefattar de två första årens medicinska stu- dier. 2 Uppgift saknas. 3 Omfattar även naturvetenskapliga studier. Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

I England och USA klassificeras blivande lärare i naturvetenskapliga ämnen under ka- tegorin lärarutbildning och ingår ej i tabel- lens tal. I Japan hänförs flertalet naturvetare till kategorin teknisk utbildning och i Frank— rike räknas de inledande medicinska studier- na som naturvetenskap.

Utbildningen av universitetstyp har i regel ökat snabbast inom humaniora och samhälls- vetenskap. Det framgår av tabell 2110 att andelen närvarande studerande med sådan inriktning ökat i flertalet länder.

I tabell 2:11 anges fördelningen av stude- randeantalet på humanistisk, samhällsveten- skaplig och juridisk studieinriktning läsåret 1965/66.

Generth kan utvecklingen enligt OECDs analys beskrivas som en nedgång i andelen studerande i direkt yrkesförberedande ut- bildning av universitetstyp (teknisk, medi- cinsk och juridisk), medan en uppgång skett i andelen studerande i mer generell utbild— ning som traditionellt förberett för bl.a. läraryrket.

2.2.5.5 Examinationen inom den högre utbildningen

Den snabba ökningen i antalet inskrivna i högre utbildning återspeglas med en viss

Tabell 2110. Andel närvarande studerande i humanistisk och samhällsvetenskaplig utbild- ning. Procent

Land 1955/56 1965/66 Japan 59,9 60,3 Finland 54,5 58,3 Sverige 46,9 57,4 Canada 49,9 52,8 Norge 30,1 46,8 USA 41,7 45,9 England ...1 40,8 Tyskland 34,3 40,7 Danmark 34,9 40,5_ Frankrike 29,32 35 ,82 Jugoslavien 33,3 29,4

1 Uppgift saknas. 2 Endast humaniora. Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

Tabell 2:11. Ande] närvarande studerande med humanistisk, samhällsvetenskaplig och juridisk utbildning. Procent

Land Humanistisk Samhällsvetensk. Juridisk utbildning utbildning utbildning 1965/66 ' 1965/66 1965/66 Danmark 25,2 15,3 10,4 Finland 35,7 22,6 5,6 Norge 39,7 7,1 7 ,2 Sverige 25,6 31, 8 4,3 England 23,6 17,2 ...l Frankrike 35 ,8 14,9 Tyskland 23,9 16,8 8,7 Jugoslavien 11,8 17,6 12,0 Canada 45,3 7,5 2,1 USA 19,6 26,3 2,2 Japan 17,8 42,5

* Inräknat under humanistisk utbildning. 2 Inräknat under humanistisk eller juridisk utbildning. 3 Inräknat under samhällsvetenskaplig utbildning. Källa: Development of Higher Education 1950—1967, OECD.

fördröjning i en ökning i antalet examine- rade. I OECDs ananlys sammanfattas läget i fråga om examination vid 1960-talets mitt från utbildning av universitetstyp så att fyra grupper av medlemsländer kan urskiljas. 1 USA, som utgör en egen grupp, tog över 20 procent av en årskull ungdomar en universi- tetsexamen. Till en mellangrupp förs Canada och Japan, där motsvarande andel var 10—1 5 procent. Sovjetunionen uppges ha ungefär denna andel examinerade. I en tredje grupp är andelen ungdomar som tog universitets-

examen mellan 4 och 6 procent. Till denna grupp förs bl. a. Sverige, Frankrike, England och Jugoslavien. Den fjärde gruppen inne- fattar bl. a. övriga nordiska länder. I denna var andelen examinerade mindre än 3 pro- cent.

Det är av intresse att konstatera de stora variationerna i fråga om åldern vid grund- examen. Variationer i faktisk studietid och studerandeålder framgår av tabell 2:12.

Det är vanligt i många länder att de avsedda studietiderna fram till examina över-

Tabell 2:12. Ålder och studietid för grundutbildning av universitetstyp.

Land Antal stu- Ålder vid Genomsnitt- Ålder vid dieår före inskrivning lig studietid för grundexamen universitetsstu- grundexamen diernas början

Danmark 12—13 19—20—21 7 26—28 Finland 12—13 19420—21 5 24426 Norge 12 19—20—21 5 24—26 Sverige 12 19—20—21 4 23—25 England 13 18—19 3—4 21—23 Frankrike 12 18—19—20 5 23—25 Tyskland 13 20—21—22 5 25—27 Jugoslavien 12—13 18—19—20 6 24—26 Sovjetunionen 10 18 5 23—24 Canada 12 18—19 5 23—24 USA 12 18 4—5 23 —24 Japan 12 18 4 22

Tabell 2:13. Variation istudietiden fram till examen mellan olika utbildningsinriktningar i England. Nyinskrivna 1963 (examinerade 1966). Procent.

Utbildning Examination Av-

—_ brott

Inom Efter före- läng- skri- re tid

ven

tid Humanistisk 82,8 6,9 9,4 Samhällsvetenskaplig 84,4 6,1 9,0 Naturvetenskaplig 79,9 5,8 13,8 Teknisk 68,3 8,1 21,8 Agronom-hortonom 70,3 9,1 17,3 Läkare 69,1 17,9 8,8 Tandläkare 65,1 21,8 12,0 Veterinär 62,3 21 1 12,3

Kalla: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

skrids icke obetydligt. Tabell 2:13 visar några uppgifter för England. Den visar en variation mellan studier av olika inriktning som avviker betydligt från svenska förhållan- den. Dessa visar en avsevärt högre examens- frekvens vid t. ex. medicinsk och odontolo- gisk utbildning än vid de filosofiska fakul- terna.

Uppgifter om genomsnittlig examens- frekvens inom utbildning av universitetstyp ges för några länderi tabell 2:14.

OECDs analys anger sammanfattningsvis att förekomsten av antagningsbegränsningar

Tabell 2:14. Genomsnittlig andel av inskriv- na som fullföljer sina studier till examen. Procent.

Land Genom- Genomsnittlig exa-

snitt- mensfrekvens. lig stu— dietid Examensår

1955/66 1964/65

Japan 4 87,2 90,7 England 3 88,7 87,6 USA 4 74,4 70,1 Sverige 4 75,5 68,0 Finland 5 53,7 65,8 Danmark 7 53,4 54,9 Norge 5 65,3 54,0 Tyskland 5 69,5 51,9 Jugoslavien 6 53,5 41,0

tycks vara en av de väsentligaste faktorerna som bestämmer utbildningssystemets effekti- vitet, mätt i examensfrekvenser, även om de ej utgör den enda förklaringen. I universitets- system med i huvudsak begränsat tillträde är exarnensfrekvensen hög (över 85 procent), medan den i mer eller mindre öppna system ligger mellan 40 och 75 procent.

2.2.5.6 Några drag i de senaste årens inter— nationella utveckling

Den internationella utbildningsstatistik som har redovisats i det föregående sträcker sig i flertalet fall inte längre fram än till 1965. De uppgifter som står att få för senare år har ännu inte inom t. ex. de internationella orga- nisationerna i sin helhet systematiserats och analyserats så att de kan redovisas som delar i längre tidsserier som är jämförbara mellan olika länder. Här skall ges några drag av utvecklingen från 1965 och framåt i några länder vilkas förhållanden är besläktade med våra.

Uppgifter från bl.a. Danmark, Västtysk- land, Frankrike, Italien, Japan, Nederländer- na, Spanien och Storbritannien om antalet nyinskrivna i högre utbildning fram till 1969 visar en oavbruten ökning, även om öknings- takten i t.ex. Västtyskland och Japan under åren 1968 och 1969 var mycket måttlig. Uppgifterna om de allra senaste årens till- strömning är osäkra. I regel syns de tidigare trenderna stå sig, men underhandsuppgifter från t. ex. Frankrike tycks ge vid handen att tillströmningen minskat något.

Utvecklingen i USA, där den högre utbild- ningen nått större omfattning än i något annat land, är av särskilt intresse. Antalet nyinskrivna till eftergymnasial utbildning av icke-universitetstyp, som läsåret 1965/66 ut- gjorde något mer än en fjärdedel av totala antalet nyinskrivna i högskoleutbildning, öka- de under tiden fram till 1970/71 med ungefär 50 procent. Antalet nyinskrivna till högre utbildning av universitetstyp ökade under samma period med endast ca 10 procent. Utvecklingen av antalet nyinskrivna till utbildning av universitetstyp i USA nåd-

de en tillfällig topp på ca en miljon år 1965/66 och låg de två därpå följande åren cirka fem procent lägre. Ökningen under de därpå följande tre åren har varit genomsnitt- ligt något mer än fem procent årligen.

I ett mycket stort antal länder har bl. a. de problem som den högre utbildningens tillväxt innebär lett till refomibehov avseen- de utbildningens mål och organisation. Under allra senaste tid har arbetsmarknads- förhållandena fått större vikt vid övervägan- den om den högre utbildningens planering. I många länder är utgångspunkten liksom i Sverige den, att dessa planeringsproblem endast kan lösas genom en övergripande planering som avser alla slag av eftergymna- sial utbildning. De norska distriktshög— skolorna, den danska utvecklingen mot uni- versitetscentra och den västtyska Gesamt- hochschule är alla uttryck för en sådan bredare anlagd planering. Också i Nederländerna avses en samordning mellan universitetsutbildning och annan högre ut- bildning komma till stånd. I flera länder syftar planeringen också till att ge flera utbildningsmöjligheter på eftergymnasial ni- vå åt äldre och yrkesverksamma. Som exem- pel kan nämnas distriktshögskolorna i Norge och the Open University i Storbritannien.

I USA sker genom den 1967 tillsatta Carnegie Commission on Higher Education en omfattande analys av den högre utbild- ningens problem. Kommissionen lämnar re- kommendationer till den federala regeringen om lämpliga reformområden. Carnegie- kommissionen betonar bl. a. behovet av öka- de vuxenutbildningsinsatser, ökad flexibilitet i utbildningsprogrammen samt en översyn av examenssystemet och betygen. Av intresse för den svenska planeringen är bl. a. de 5. k. Community Colleges. Dessa, som ger en två- årig utbildning som förbereder för både yr- kesverksamhet och fortsatta studier, vänder sig bl. a. till vuxna studerande. Enligt Came- giekommissionen bör man räkna med att antalet studerande vid colleges och universi- tet fördubblas från nuvarande ca 8 miljoner (varav ca 2 miljoner vid Community Col— leges) till över 15 miljoner vid sekelskiftet.

Den är 1971 avgivna rapporten från New- man-kommissionen, som hade tillsatts av USAs social- och utbildningsminister, rekom- menderar en upplösning av den nuvarande fasta anknytningen mellan studier i high school och i college. Bl. a. därigenom pekar denna kommissions förslag i riktning mot återkommande utbildning.

2.3

En rad faktorer påverkar — som framgått av det föregående — högskoleutbildningens kvantitativa omfattning. Åtskilliga av dem sammanhänger med behovet av utbildning. Man brukar skilja på å ena sidan samhällets efterfrågan på utbildade och å andra sidan efterfrågan på utbildning från medborgarna. Dessa båda efterfrågesidor är självfallet inte oberoende av varandra. Dessa och andra förhållanden — såsom resursbegränsningar och fördelningsfrågor — vilka alla måste beaktas när man vill göra en bedömning av högskoleutbildningens framtida omfattning diskuteras i föreliggande avsnitt från mer principiella utgångspunkter. Diskussionen ger en bakgrund till de undersökningar som genomförts på utredningens uppdrag för att ge underlag för dimensioneringsövervägande- na. Bl.a. har SCBs prognosinstitut gjort beräkningar avseende utflödet på arbets- marknaden av studerande från olika nivåer i utbildningsväsendet samt nyrekryterings- behov från olika utbildningar. De olika undersökningarna redovisas i avsnitt 2.4. I det därpå följande avsnittet 2.5 framlägger U 68 på grundval av undersökningsmaterialet och de allmänna övervägandena sina förslag beträffande olika utbildningsvägars dimen- sionering.

Utredningens allmänna överväganden

2.3.1 Det framtida utbildningsbehovet 2.3.1.1 Efterfrågeprognoser

Svårigheten att göra bedömningar av det framtida samhällsbehovet av utbildad arbets- kraft är uppenbar. Företagens liksom statens och kommunernas personalplanering har hittills i regel sträckt sig på sin höjd några år framåt i tiden, medan man för den övergri- pande utbildningsplaneringen borde ha infor- mation om efterfrågan på arbetskraft väsent- ligt längre fram, om kanske 10—20 år. En viktig och ofta framförd invändning mot utbildningsplanering med utgångspunkt i långsiktiga arbetskraftsprognoser är att den riskerar att bli föga dynamisk och inte är ägnad att ta hänsyn till oförutsedda föränd- ringar i samhället.

Problem möter också vid bedömningen av den framtida efterfrågan på utbildning från individerna. Erfarenheterna av prognoser inom utbildningsplaneringen under 1960- talet är föga hoppingivande för den som söker efter exakta förutsägelser. Såväl sam- hällets som individernas efterfrågan överträf- fade under en lång period vida prognoserna, som framgår bl.a. av redogörelsen i avsnitt 2.2. Tillströmningen till den högre utbild- ningen har därefter stagnerat och från hösten 1970 t. o. m. minskat, något som inte heller var förutsett i prognoserna. Inte minst har fördelningen av de studerande på utbild- ningslinjer med olika inriktning avvikit myc- ket markant från vad man bedömt som en

Om alltså utbildningsprognoser är för- knippade med många problem, något som f.ö. utredningsdirektiven understryker, är de ändå, som utredningen ser det, en nöd- vändig del av underlaget för utbildningspla- neringen. Prognosinstitutet vid SCB har för U68s räkning gjort beräkningar av den framtida efterfrågan på utbildade och av motsvarande utbud från utbildningssyste- met. Dessa kalkyler redovisas i avsnitt 2.4, där också osäkerheten i prognoser av detta slag berörs. I föreliggande avsnitt skall de allmänna principer diskuteras som enligt U68s mening bör vara väledande för den kvanititativa planeringen av högskoleutbild- ningen.

2.3.1.2 Efterfrågan som mått på utbild- ningsbehovet

Det är inte enbart eller i första hand de tekniska prognossvån'ghetema som måste beaktas när man söker beräkna efterfrågan på utbildade. Man måste också uppmärk- samma att denna efterfrågan inte sällan på- verkas av en rad olika institutionella förhål- landen. T.ex. har behovet av läkarvård i samhället sannolikt varit i huvudsak lika stort under de senaste årtiondena, även om viktiga förändringar skett i fråga om olika sjukdomars frekvens. Efterfrågan på läkare har däremot vuxit utomordentligt snabbt beroende på, förutom ökade möjligheter att framgångsrikt behandla sjukdomar, bl.a. sjukförsäkringens tillkomst och en allmän standardförbättring i samhället.

I många fall spelar säkerligen utbudet från utbildningsväsendet en roll för vad som upp- levs vara behovet av utbildade av visst slag. Exempelvis påverkas uppfattningen om det framtida ingenjörsbehovets omfattning och karaktär av antalet civilingenjörer som exa- minerats under de senaste tjugo till trettio åren samt de arbeten i vilka dessa funnit sysselsättning. Individernas efterfrågan på ut- bildning och arbetsmarknadens efterfrågan på utbildade påverkar sålunda varandra öm- sesidigt.

Individernas efterfrågan på utbildning SOU 1973:2

tycks i mycket hög grad påverkas av utbild- ningssystemets struktur. Såväl svenska som utländska erfarenheter visar att efterfrågan på högskoleutbildning har ett mycket nära samband med gymnasiestadiets dimensione- ring och struktur samt med behörighets- reglerna för tillträde till högre utbildning. För närvarande fortsätter sålunda den all- deles övervägande delen av de studerande på vissa av gymnasieskolans linjer (framför allt de naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och humanistiska linjerna men även i viss mån den sociala linjen) mer eller mindre omedelbart med eftergymnasiala studier, me- dan, bl. a. på grund av gällande behörighets- regler, bara en obetydlig del av dem som genomgått kortare, klart yrkesinriktad ut- bildning på gymnasial nivå fortsätter ihögre utbildning. Individernas efterfrågan på ut- bildning beror således i hög grad på utbild- ningssystemets struktur, och friheten i valet mellan fortsatta studier och yrkesverksamhet är för majoriteten av de studerande ganska begränsad. Statsmakternas ställningstagande 1972 i fråga om gymnasieskolans kompe- tensvärde m. rn. syftar bl. a. till en ändringi detta hänseende. Genom olika åtgärder, t. ex. information och uppsökande verksam- het, kan den enskilde vidare påverkas att välja fortsatt utbildning. För vuxenutbild- ningens del har bl. a. kommittén för försöks- verksamhet med vuxenutbildning ( FÖVUX) visat hur väsentliga individuellt eller gruppvis riktade inforrnationsåtgärder är för klarläg- gande av latenta utbildningsbehov. Därut— över inverkar sociala faktorer och könsfak- torer samt geografiska och ekonomiska fak- torer som samhället har möjlighet att på- verka.

En viktig faktor är att efterfrågan själv- fallet riktas mot existerande utbildningsvägar och därför är direkt beroende av vilka utbild- ningsmöjligheter som finns. Om ett rikt dif- ferentierat utbud av högskoleutbildning er- bjuds blir också efterfrågan på utbildning stor under förutsättning att utbudet ger goda möjligheter på arbetsmarknaden. Att intro- ducera en ny utbildning på arbetsmarknaden är svårt bl.a. därför att befattnings- och

lönestrukturerna är knutna till befintliga för- hållanden. I regel bör introduktionen av nya utbildningslinjer ske genom en tillväxt steg- vis från en mindre kapacitet i ett inled- ningsskede, samtidigt som information riktas till arbetsgivare och studerande.

Utredningen återkommer i kapitel 5 till en utförligare diskussion av faktorer som på- verkar individernas val av utbildning.

Sammanfattningsvis kan sägas att begrepp sådana som efterfrågan och behov har en någorlunda väldefinierad innebörd endast om den institutionella ramen (utbildnings- väsendets struktur, förhållanden på arbets- marknaden osv.) är given. För den mer lång— siktiga planeringen är en rad alternativa ef— terfrågeutvecklingar möjliga. Inte minst ge- nom åtgärder inom utbildningsplaneringen påverkas efterfrågeutvecklingen. Att i plane- ringen stanna för en viss dimensionering innebär därför inte att denna bedöms svara mot den mest sannolika utvecklingen utan snarare att man ställer upp den som ett mål. Inom detta mål har då avvägningar redan gjorts, medvetet eller omedvetet, mellan olika latenta behov och möjligheter att till- godose dem. Utredningens dimensionerings- förslag för början av 1980-talet har närmast denna karaktär.

2.3.l.3 Förhållandet mellan samhällets och individernas efterfrågan på utbildning

I det föregående har redan pekats på det samband som råder mellan samhällets och individernas efterfrågan på utbildning. 1 den mån individernas utbildningsefterfrågan ivä- sentlig utsträckning styrs av önskan att för- bereda sig för viss bestämd yrkesverksamhet bör man kunna förutsätta att förhållandena på arbetsmarknaden spelar en roll för indivi- demas val av utbildning. Också mera allmänt kan ett samband antas föreligga genom att individen kan tänkas väga de uppoffringar som studierna kan innebära mot förbättrade arbetsförhållanden, t. ex. i form av intressan- tare arbetsuppgifter eller högre lön, som utbildningen väntas ge.

Redan dessa förhållanden visar att man

ingalunda kan vänta några enkla och enty- diga samband mellan arbetsmarknadens ef- terfrågan på utbildade och individernas efter- frågan på utbildning. Därtill komrner, som en kanske avgörande faktor, den många gånger avsevärda tidsförskjutningen mellan betydelsefulla utbildningsval och utträdet på arbetsmarknaden. Det val som träffas i grund- skolans årskurs 6 inför övergången till högsta- diet har formellt sett numera knappast någon avgörande betydelse. Det påverkar dock valet av gymnasial utbildning och därmed valet mel- lan utbildning och yrkesverksamhet i tjugoårs- åldern och påverkas i gengäld av gällande be- hörighetsregler för tillträde till gymnasieskola och högskoleutbildning _ ett samspel av fak- torer som är svårt att klarlägga.

I fråga om högskoleutbildningens inrikt— ning spelar valet av linje i gymnasieskolan en viktig roll. Räknar man med en treårig hög- skoleutbildning och en fördröjning på grund av t. ex. militärtjänstgöring, familjebildning, period av yrkesarbete m.m. på något eller några år, kan det sålunda hävdas att val som har stor betydelse för den totala omfatt- ningen av utflödet av högskoleutbildade träf- fas ungefär ett årtionde före den högskoleut- bildades utträde på arbetsmarknaden, medan inriktningen av hans högskoleutbildning starkt påverkas av val sju eller åtta år före utträdet.

Möjligheterna att göra de grundläggande utbildningsvalen med god information om framtida arbetsmarknadsförhållanden är be- gränsade, då fördröjningen mellan utbild- ningsval och utträde på arbetsmarknaden är så stor. Det blir i stället arbetsmarknadssi- tuationen vid valtidpunkten som i många fall påverkar utbildningsvalet, vilket kan få ogynnsamma effekter när den färdigutbil- dade så småningom träder ut på en arbets- marknad som har förändrats avsevärt sedan valtillfället. Det som nu sagts motiverar att långsiktiga bedömningar av samhällets behov av utbildade och av individernas utbildnings- behov utmynnar i mål, som återspeglar en strävan inom samhället att t.ex. satsa på vissa yrkessektorer eller på en viss fördelning av utbildning på individerna. En långsiktig

planering som grundas på sådana mål kom- mer att vara en del av de förutsättningar från vilka arbetsmarknadens efterfrågan på ut- bildade och individernas efterfrågan på ut- bildning utvecklas.

Ä andra sidan bör dessa långsiktiga mål eller planer kunna förenas med vad vi nu vet om utbud och efterfrågan på utbildade och om möjliga utvecklingstendenser. Det blir väsentligt, som också framhållits i utrednings- direktiven, att försöka tillfredsställa behovet av balans inom utbildningssystemet och i dettas relationer till arbetsmarknaden.

Med dessa förutsättningar kan den mera långsiktiga utbildningsplaneringen avse en- dast breda sektorer av utbildningssystemet. Väsentligt är att långsiktiga bindningar inte hindrar planering med hänsyn till snabbt uppkommande oförutsedda tendenser i såväl efterfrågan på utbildade som individernas ut- bildningsefterfrågan. Utbildningen bör ge be- redskap för rörlighet på arbetsmarknaden. En viktig faktor är därvid studiernas organi- sation. U 68 sammanfattar här några rikt- linjer för utvecklingen av högskolestudiernas organisation, vilka är av särskild betydelse i detta sammanhang. ' Grundutbildningen bör inriktas mot breda yrkesområden och ge individen goda val- möjligheter på arbetsmarknaden. . Den sammanhängande första utbildnings-

perioden bör inte göras längre än att resurser kan avsättas för utbildning som följer på perioder av yrkesverksamhet.

' Det är önskvärt att en längre samman- hängande grundutbildning ges en mera specialiserad yrkesinriktning först i nära anslutning till utträde iyrkesverksamhet.

' Mellan kortare och längre utbildningslinjer inom en sektor av yrkeslivet bör om möj- ligt upprättas sådana samband att perso- ner med den kortare utbildningen kan, med tillgodoräknande av denna, vidareut- bildas till den längre utbildningens slut- nivå. . Bl.a. genom en överskådligare och på enhetligare grunder byggd organisation bör bättre information kunna ges om ut- bildningens innehåll och om olika utbild-

. Tillkomsten av nya utbildningsvägar bör underlättas, bl. a. genom en organisation med studieenheter som smidigt kan kom- bineras med varandra.

2.3.2 Resursbegränsningar

Möjligheten att nå i och för sig önskvärda mål t. ex. i fråga om antalet studerande i högskoleutbildning begränsas av tillgången på resurser. I debattskriften ”Högre utbild- ning — funktion och struktur” behandlades olika slag av resursbegränsningar. Tillgången på lärarpersonal, lokaler, praktikplatser m. ni. kan under en viss tidsperiod utgöra mer eller mindre absoluta resursbegräns- ningar (”flaskhalsar”) som på sikt kan över- vinnas.

I den övergripande samhällsplaneringen sker en resursfördelning mellan olika om- råden. Resultatet av denna avvägning kan uppfattas som en resursbegränsning för det enskilda planeringsområdet, t. ex. högskole- utbildnjngen.

I detta avsnitt skall översiktligt belysas dels tillgången på lärarpersonal, dels de all- männa samhällsekonomiska resursbegräns- ningarna för den högre utbildningen.

2321. Tillgång på lärare

Av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 för efterkrigs- tidens planering och kvantitativa utveckling har framgått att tillgången på lärare, lokaler, tillfällen till praktikutbildning osv. var fak- torer som avgorde utbyggnadstakten inom såväl skolans som den högre utbildningens område. För den högre utbildningens del gällde denna begränsning bl. a. teknisk och medicinsk utbildning.

Vid de filosofiska fakulteterna med deras ringa inslag av praktik och i huvudsak ospeci- fika lokalbehov är det, bortsett från lokal- och utrustningsproblem i de laborativa äm- nena, i första hand bristande tillgång på lärare som utgör en begränsning. Genom anslagssystemets utformning (den s.k. uni- versitetsautomatiken) har medel för lärar-

löner vid de filosofiska fakulteterna ställts till förfogande i prOportion till studerande- tillströmningen. I de flesta fall har det varit möjligt att finna lärare som bedömts vara kompetenta att genomföra undervisningen. Inom snabbt expanderande ämnesområden har det dock inträffat att en del av undervis- ningen inom gnindutbildningen meddelats av lärare med förhållandevis begränsad utbild- ning och undervisningserfarenhet. Den över- blick över och den erfarenhet av yrkesverk- samhet utanför högskolan eller av utveck- lingsarbete och forskning som i många fall är väsentlig för undervisningen har då blivit otillräckligt företrädd inom den grupp av lärare som den enskilde studeranden mött under sin universitets- eller högskoleutbild- ning.

U 68 har för att belysa lärartillgången vid de filosofiska fakulteterna sammanställt upp- gifter för några ämnesområden rörande ut- bildningsnivån hos dem som meddelat under- visningen.

En stor del av undervisningen vid filoso- fisk fakultet meddelas av lärare på icke ordinarie tjänster. 1 bestämmelserna för till- delning av lärarkrafter m. m. anges regler för vem som skall bestrida s. k. professorsunder- visning, lektorsundervisning och övrig under- visning:

Professorsundervisning b'estrids av den som innehar tjänst som professor, biträdande professor eller docent eller av lärare som är behörig till tjänst som docent.

Lektorsundervisning bestrids av den som innehar tjänst som universitetslektor eller av lärare som har avlagt doktorsexamen eller har motsvarande kompetens.

Övrig undervisning bestrids av den som innehar tjänst som utländsk lektor, universi- tetsadjunkt eller av assistent, amanuens eller annan därmed jämförlig lärare.

Av tabell 2:15 framgår fördelningen av undervisningen på lärare med doktorsgrad/ doktorsexamen i professorsundervisningen och med doktorsgrad/doktorsexamen eller licentiatexamen i lektorsundervisningen läs- året 1970/71 inom några ämnen på några orter. För flertalet ämnesområden har tre orter undersökts, valda så att tillsammans

Tabell 2:15. Procentuell andel lärare med doktorsgrad/doktorsexamen i professorsun- dervisning och med doktorsgrad/doktorsexa- men eller licentiatexamen i lektorsundervis- ning inom några olika ämnesområden vid de filosofiska fakulteterna på några orter. Läsåret 1970/71.

Ämnesområde Andel Andel doktorer doktorer i profes- eller li— sorsunder— centiater visning i lektors- visning % % Engelska 90 50 Fysik 100 100 Företagsekonomi 80 10 Historia 100 70 Informationsbe- handling ADB 20 (10 Informationsbehand- ling Numerisk analys 50 20 Psykologi 100 90 Sociologi 70 50 Statistik 100 40

samtliga universitet och några universitets- filialer varit företrädda.

Lärartillgången varierar sålunda mellan olika ämnesområden. Det samhällsvetenskap- liga området har i många fall fått vidkännas särskilda påfrestningar.

Av betydelse för bedömningen av den framtida tillgången på lärare är antalet stude- rande i forskarutbildning. I tabell 2:16 har antalet studerande höstterminen 1970 på nivån upp till 40 poäng angetts för ett antal ämnesområden jämte antalet tentamina läs- året 1970/71 på tre- och fyrabetygsnivåerna (nuvarande 60 och 80—poängsnivåema) samt antalet licentiatexamina och utdelade dok- torsgrader samma läsår. Jämförelser mellan olika ämnesområden i fråga om återväxten av lärare kan inte göras enbart med utgångs- punkt i tabellernas uppgifter. Bl.a. spelar variationer i fråga om andra arbetsmöjlig- heter för personer med för läraruppgiften lämplig bakgrund en roll. Att förutsätt- ningama för en framtida god tillgång på lärare varierar framgår emellertid tydligt.

Tabell 2:16. Antal närvarande höstterminen 1970 och antal tentamina/examina 1970/71 inom några ämnesområden vid de filosofiska fakulteterna.

Ämne (1) (2) (3) (4) (5) Antal Tentamina Kvoten Licentiat- Kvoten närvarande 1970/71 (2)/(1) examina och (4)/(1) ht 1970 3 och 4 betyg % doktorsgra- % 0—40 poäng der 1970/71 Botanik 400 150 38 30 8 Engelska 5 400 700 13 23 0,4 Fysik 1 200 300 25 87 7 Företagsekonomi 7 500 1 100 15 16 0,2 Historia 2 100 350 17 30 l lnformationsbehandling ADB 2 000 70 4 1 0,05 Infomiationsbehandling Numerisk analys 1 100 60 5 2 0,2 Matematik 4 800 400 8 29 1 Nationalekonomi 5 100 150 3 12 0,2 Pedagogik 4 100 450 11 40 1 Psykologi 2 600 250 10 71 3 Sociologi 6 600 550 8 19 0,3 Statistik 5 900 100 2 12 0,2

2.322 Den samlade resursutvecklingen och resurser för utbildning

De resurser som kan avsättas för utbildning bestäms av samhällets samlade resurser och av bedömningen av utbildningens behov i förhållande till andra behov i samhället.

1970 års långtidsutredning har gjort be- dömningar av de samlade resursernas fram- tida utveckling (SOU 1970:71). Utredningen behandlar i huvudsak perioden 1970/75 men gör också utblickar mot 1990-talet. De sam- lade resurserna beräknas under senare delen av 1970-talet växa något snabbare än under perioden 1970/75. Huruvida även tillväxten av resurser för den offentliga sektorn och då speciellt för utbildning kan bli snabbare i slutet av 1970-talet än under 1970/75, då den offentliga konsumtionen såväl inom ut- bildning och forskning som totalt enligt långtidsutredningen beräknas öka med 4,5 procent per år, är svårt att nu ha en bestämd mening om. Om de totala resurserna efter hand ökar snabbare, bör dock förutsätt- ningarna för en hastigare ökning av den of- fentliga sektorn också förbättras.

Under 1950- och 1960-talen har till följd av de stora skolreformema och utbyggnaden av den eftergymnasiala utbildningen resurser-

na för utbildning ökat snabbare än de sam- lade resurserna. I synnerhet gäller detta pe- rioden 1965/70, då den offentliga konsum- tionen för utbildning ökade med i genom- snitt 6,3 procent per år, medan bruttonatio- nalprodukten ökade med i genomsnitt 3,9 procent per år. Såvitt U 68 kan bedöma blir det, med hänsyn till angelägna behov av sarnhällsinsatser inom andra områden, inte möjligt att uppnå en sådan ökningstakt för utbildningsområdets del under U68s plane- ringsperiod. Därigenom får prioriteringsfrå- gorna inom utbildningsområdet större tyngd.

För att belysa storleken av dessa till- växttal kan nämnas att en årlig ökning med 4,5 procent under en tioårsperiod innebär en ökning med något mer än hälften (55 pro- cent). En årlig ökning med 6,3 procent betyder under en tioårsperiod en ökning på ca 85 procent.

Grundskolan är fr.o.m. läsåret 1972/73 fullt genomförd i hela Sverige. Gymnasiesko- lan har en kapacitet som svarar mot över 90 procent av alla 16-åringar.

Kraven på ökade resurser för utbildning kan under U 685 planeringsperiod bedömas bli särskilt starka inom förskolan och vuxen- utbildningen. Högskoleutbildningens plane- ring måste sålunda utformas mot bakgrund

av de angelägna reformbehoven inom utbild- ningssektom i övrigt. Den starka tillväxten under 1950- och 1960-talen inom universitet och högskolor och inom vuxenutbildning har belysts i avsnitt 2.2.

Både högskoleutbildning och det som tra- ditionellt kallas vuxenutbildning vänder sig till vuxna människor. Den utveckling mot ett mönster av återkommande utbildning som enligt U 685 mening bör eftersträvas innebär bl. a. att såväl yrkesverksamhet som fortsatt utbildning på längre sikt bör bli realistiska alternativ för alla vuxna människor. Med den utgångspunkten är det naturligt att vid prio- riteringar inom utbildningsområdet se hög- skoleutbildning och det som traditionellt kallas vuxenutbildning i nära sammanhang. Detta kan vara ett skäl för att låta ordet vuxenutbildning innefatta också högskole- utbildningen. Det skulle då avse all utbild- ning av i biologisk mening vuxna människor.

I figur 2:13 har utbildningssektom delats in i områden. I praktiken är det inte möjligt att dra klara gränser mellan dessa. Avsikten har emellertid varit att ställa resurser för högskoleutbildning i relation till vissa andra resursbehov för utbildning.

Ser man utbildningsresursernas fördelning på individer som ett väsentligt problem, nå- got som enligt U68s mening" är motiverat med hänsyn både till vaije individs rätt att få utbildning och till målet att på bästa sätt utveckla de samlade mänskliga resurserna, blir frågan om fördelning av resurser på högskoleutbildning och på övrig vuxenut- bildning betydelsefull. Att de utbildningsom- råden som åskådliggörs i figur 2:13 inte är omedelbart jämförbara med varandra är dock klart. T. ex. är arbetsmarknadsutbild- ningen motiverad främst av arbetsmarknads- politiska skäl och under ”annan vuxenutbild- ning” ryms bl.a. företagsutbildning med en- skild, kommunal eller statlig huvudman.

Också resurserna för högskoleutbildning utnyttjas i viss utsträckning av personer utan fullständig gymnasial förutbildning. Genom försöksverksamhet med vidgad behörighet till högre utbildning (se avsnitt 2.2.4.2) har möjligheterna till högre studier för denna

Grundskola

Förskola G mnosieskola

Arbetsmarknad :- kvr.|xenu*l'bildnin qg;

% Utbildning av vuxna människor & Utbildning av personer med gymnasial & förutbildning

Figur 2:13. Principskiss över några olika former av utbildning för vuxna.

kategori studerande vidgats. Också inom högskolan kan således frågan ställas om prio- ritering mellan olika studerandegrupper.

2.3.3 Fördelningsproblem i planering av utbildning för vuxna

Högskoleutbildningens dimensionering är en fråga om det totala antalet studerande i sådan utbildning och dess fördelning på stu- dier av olika längd och inriktning. Som framgått av föregående avsnitt kan också frågan om det totala antalet studerande ses som ett fördelningsproblem: hur skall resur- ser fördelas på utbildning och andra ända- mål och hur skall de fördelas på högskoleut- bildning och annan utbildning. Alla dessa fördelningsproblem är invävda i varandra. Utredningen skall i det följande behandla dem med utgångspunkt i fördelningen av utbildningsresurser på individerna.

2.3.3.I Fördelning av utbildning på individer

Många skäl talar för en förhållandevis jämn fördelning av utbildning på individerna. Möj- ligheterna till personlighetsutveckling genom utbildning bör såvitt möjligt i samma ut- sträckning tillkomma alla. Demokratins ut- veckling genom ett bredare deltagande från medborgarnas sida i beslut rörande gemen- samma frågor liksom målet att genom utbild- ningen främja en social förändring som styrs av medborgarna själva är ett annat skäl. Det är ofullständigt känt vilken roll fördelningen

av utbildning på individer spelar för väl- ståndsutvecklingen. En jämnare utbildnings- fördelning än den nuvarande bör, bl.a. ge- nom att den bidrar till att bättre utveckla de enskilda människorna, enligt U685 mening ge förutsättningar för en balanserad sam- hällsutveckling och en utveckling mot ökad välfärd för individerna. Detta gäller både på kortare sikt, i fråga om t. ex. inkomstfördel- ning och möjligheter till en allsidig konsum— tion för individerna, och på längre sikt, om man också ser utbildning som en faktor i produktionssystemets utveckling.

Ett sådant ställningstagande innebär själv- fallet inte att utbildningssystemet inte skall rymma långa specialistutbildningar, t. ex. av sådant slag som nu finns för läkare, forskare och andra. Som kommer att framgå i det följande finns det emellertid skäl som talar för att tyngdpunkten av högskoleutbild- ningens utveckling under planeringsperioden bör ligga på kortare utbildningslinjer och att i många fall en etappvis uppbyggd studie- organisation kan ha fördelar.

En strävan till jämnare fördelning av ut- bildning på individerna, som innebär att högskoleutbildning skall komma individer med andra förutsättningar och traditioner till del än som hittills varit vanligt, måste åtföljas av utveckling av utbildningslinjer vil- kas innehåll och verksamhetsforrner ter sig meningsfulla för de nya studerandekatego- riema. Också existerande utbildningslinjer bör utvecklas för att svara mot nya behov.

Det är således inte möjligt att i plane- ringen hålla isär kvantitativa och kvalitativa aspekter. Ett förslag till viss dimensionering av högskoleutbildningen får konsekvenser för studiernas organisation och innehåll.

Individernas efterfrågan på utbildning kan ge otillräcklig eller missvisande vägledning för en långsiktig planering för vilken en jämnare fördelning av utbildningsresurserna är ett mål. Erfarenheterna visar nämligen att efterfrågan är större hos grupper som redan har längre utbildning: utbildning visar sig vara en förmån som hopar sig på individer som tidigt i livet fått förmånen av goda utvecklingsmöjligheter. En mera avsevärd ut-

jämning av möjligheterna till utbildning syns sålunda förutsätta åtgärder för att stimulera eftersatta gruppers efterfrågan. Utbildnings- systemet i sin helhet bör utformas så att alla människor, oavsett kön eller social eller re- gional bakgrund, får stimulans till vidare utbildning och större valfrihet mellan yrkes- verksamhet och utbildning.

Praktiskt taget alla ungdomar kan i dag gå vidare till gymnasial utbildning efter avslutad grundskola. Högskoleutbildningens planering kan därför ses som en del av frågan hur resurser skall fördelas på utbildning av olika slag för vuxna människor. I det som traditio- nellt kallas vuxenutbildning deltar stude- rande med kort ungdomsutbildning, medan högskoleutbildningen vänder sig till stude- rande med gymnasial förutbildning eller motsvarande förutsättningar.

Under det närmast föregående årtiondet har, som framgått av avsnitt 2.2, såväl uni- versitet och högskolor som vuxenutbildning av korttidsutbildade expanderat snabbt. [ avsnitt 2.3.2 har utredningen gett uttryck åt den bedömningen att det, med hänsyn bl. a. till andra angelägna samhällsbehov, inte är sannolikt att utbildningsområdet under det kommande årtiondet kan expandera i oförändrad takt. Vid bedömningen av hur nytillkommande utbildningsresurser av olika slag skall fördelas på vuxna människor, syns det utredningen rimligt att en förhållandevis större del går till utbildning för vuxna med kort ungdomsutbildning. Utredningen fram- lägger i det följande förslag till högskoleut- bildningens kvantitativa planering som inne- bär en mycket måttlig tillväxt av denna.

Vilket antal människor som inom en be- stämd resursram kan få högskoleutbildning, beror bl. a. på längden av den utbildning som varje studerande får. Strävan att fördela ut- bildningsresurserna förhållandevis jämnt på individerna leder sålunda till att främst kor— tare utbildningsalternativ, i många fall av ett eller ett par års längd, bör expandera. Frågan om utbildningstidens längd för den enskilda utbildningslinjen måste emellertid självfallet bedömas också med hänsyn till arbetslivets krav.

2.3.3.2 Fördelning på yrkesutbildnings— sektorer

Ett andra fördelningsproblem inom en given totalram gäller förhållandet mellan antalet studerande i olika yrkesutbildningssektorer. Härvid bör planeringen inom olika samhälls- sektorer uppmärksammas och bedömningar göras av den framtida arbetsmarknaden. Det- ta kan motiveras med samhällets behov av utbildad arbetskraft men sett från individens synpunkt också med möjligheten att få ar— beta inom ett yrkesområde som i huvudsak svarar mot utbildningens inriktning. Också fördelningen av de studerandes efterfrågan på utbildning med olika inriktning bör emel- lertid vägas in. Det finns alltid en risk att efterfrågan på utbildning och på utbildade utvecklas på ett annat sätt än det som förutsatts i planeringen. Ett exempel på det- ta ges av antalet studerande i naturveten- skaplig högskoleutbildning. Både individer- nas efterfrågan på naturvetenskaplig utbild- ning och samhällets efterfrågan på naturve- tare, manifesterad t.ex. i form av lediga platser, är lägre än vad som svarar mot den av statsmakterna förutsatta dimensione- ringen av sådan utbildning. Sannolikt beror detta till en del på att yrkesinriktningen i naturvetenskaplig utbildning uppfattas allt- för traditionellt både av de studerande och av arbetsgivarna. Enligt U68s mening bör man räkna med att naturvetare i viss ut- sträckning går till administrativa yrken och till kultur- och informationsyrken, där natur- vetenskapligt kunnande bör vara värdefullt.

2.3.3.3 Utgångspunkter för kvantitativ pla- nering av högskoleutbildningen — en sam- manfattning

Den kvantitativa utbildningsplaneringen bör syfta till att tillgodose både individernas behov av eller önskemål om utbildning och samhällets behov av utbildad arbetskraft. Fördelningsaspekten blir en väsentlig faktor i planeringen.

Det moderna samhället har ett mycket betydande behov av utbildade. Behovet avser

både en hög allmän utbildningsnivå och yr- kesspecifik utbildning. Svårigheterna att göra arbetskraftsprognoser och redan de problem som möter då man vill bestämma innebörden i behovsbegreppet gör det mycket vanskligt att mera exakt ange den totala omfattningen av detta behov. Utbildningens inriktning och innehåll blir, åtminstone från mera kortsiktig behovssynpunkt, väl så viktiga planerings- faktorer som dess längd och det totala an- talet utbildade. Vid de studerandes fördel- ning på sektorer av högskoleutbildningen bör därför möjligheterna att i framtiden få arbe- te inom områden, där deras utbildning kom— mer till användning, vara en av de vägledande faktorerna. Som framhållits idet föregående bör man också ta hänsyn till målen för utveckling av bestämda sektorer av samhäl— let. — Svårigheterna att ange en totaldimen- sionering av högskolan med utgångspunkt i arbetskraftsbehovet blir större ju mer mång- sidigt användbar högskoleutbildningen blir.

Individernas utbildningsbehov kommer under vissa förutsättningar till uttryck ge- nom deras efterfrågan på utbildning. Strä- vandena att undanröja ekonomiska, sociala och regionala hinder bör fortsätta så att sådana inte står i vägen för ett tillfredsstäl- lande av individuella utbildningsbehov.

De resurser som skall avdelas för högskole- utbildningen får självfallet vägas mot andra samhällsbehov. Man får därvid beakta båda de mål som i det föregående satts upp för planeringen: att tillgodose individernas be- hov av eller önskemål om högskoleutbildning och samhällets behov av högskoleutbildade. Med hänsyn till bl. a. behovet av utbildnings- insatser på gymnasieskole- och grundskole- nivå för korttidsutbildade vuxna bör man räkna med att utrymmet för högskoleutbild- ningens expansion under det närmaste år- tiondet blir begränsat.

2.3.4 Gymnasieskolans dimensionering

[ detta avsnitt redovisas några allmänna för- utsättningar för U 68s förslag till gymnasie- skolans dimensionering. Detta förslag presen- teras i avsnitt 2.5.2.l.

Gymnasieskolan är utbyggd till en intag- ningskapacitet som svarar mot i det närmaste en hel årskull av ungdomar. Vid dess fort- satta planering bör utgångspunkten vara elevernas efterfrågan på utbildning och ar- betsmarknadens efterfrågan på utbildade. Även här är man bunden genom resursbe- gränsningar. Befintliga resurser i fråga om lärare, lokaler och utrustning är i många fall resultat av jämförelsevis nyligen gjorda in- vesteringar och man måste räkna med att möjligheterna att snabbt förändra gymnasie- skolans struktur och dimensionering är be- gränsade. Det är dock säkerligen i många fall möjligt att genom omdisposition av befint- liga resurser åstadkomma förändringar.

2.3.4.1 Översikt av gymnasieskolan

Gymnasieskolan omfattar från läsåret 1971/72 dels linjer som svarar mot tidigare fackskole- och gymnasielinjer, dels yrkesin- riktade linjer som närmast svarar mot utbild- ning i den tidigare yrkesskolan. Dess relatio- ner till arbetsmarknaden är dels direkta, dels indirekta: en de] av de studerande går direkt efter avslutade studier i gymnasieskolan till yrkesverksamhet, andra går vägen över fort- satta studier vid högskola. Det är emellertid nödvändigt att vid överväganden kring gym- nasieskolans dimensionering se denna som en helhet, inte minst om man skall planera, som U 685 direktiv anger, för ett mindre starkt samband mellan högskoleutbildningen och bestämda linjer i gymnasieskolan.

För att kunna översiktligt behandla gym- nasieskolans dimensioneringsproblem har det synts önskvärt att dela in gymnasieskolan i yrkesutbildningssektorer. U68 har valt att göra en indelning i sektorer för

0 teknisk yrkesutbildning ' administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning 0 Vårdyrkesutbildning m. m.

Gymnasieskolans linjer fördelas i utred- ningens överväganden på de tre yrkesutbild- ningssektorerna enligt följande:

Linje Kurstid Beteck- år ning Teknisk yrkesutbildning Beklädnadsteknisk 2 Be Bygg— och anläggningsteknisk 2 Ba El—teleteknisk 2 Et Fordonsteknisk 2 Fo Jordbruksteknisk 2 Jo Livsmedelsteknisk 2 Li Processteknisk 2 Pr Teknisk 2 Te Teknisk 4 T Träteknisk 2 Tr Verkstadsteknisk 2 Ve Skogsbruksteknisk 2 Sb Administrativ Och ekonomisk yrkesutbildning Distributions- och kontors 2 Dk Ekonomisk 2 Ek Ekonomisk 3 E Vård yrkesutbildning m. m. 1 Konsumtions 2 Ko Musik 2 Mu Vård 2 Vd Övriga2 Humanistisk 3 H Naturvetenskaplig 3 N Samhällsvetenskaplig 3 S Social 2 So

[ Ett lämpligt namn för denna sektor kan vara ”social yrkesutbildning". Då termen social används för en linje i gymnasieskolan, som f. ö. inte förts till denna sektor, har utredningen föredragit be- teckningen ”vårdyrkesutbildning m. m.”

2 Hit räknas utbildning med mindre omedelbar anknytning till särskilda yrkesområden.

Man kan diskutera om den tvååriga sociala linjen bör uppfattas som yrkesinriktad eller ej, men utredningen har stannat för det senare alternativet.

Gymnasieskolan innehåller utöver linjer en mångfald Specialkurser av olika slag. Det syns inte vara någon svårighet att hänföra åtminstone de kvantitativt mera betydande specialkurserna till de tre yrkesutbildnings- sektorerna.

2.3.4.2 Övergången från gymnasieskolan till högskoleutbildning

Övergången från gymnasieskola till högskole- utbildning utgör en indirekt väg från gymna- sieskolan till arbetsmarknaden. De ömse-

sidiga styrmekanismer som utvecklas i sam- band med denna övergång har betydelse för dimensioneringen på båda stadierna.

Den hittillsvarande kopplingen mellan gymnasieskola och högskoleutbildning kan i huvudsak beskrivas så att vissa linjer förbe- reder för fortsatta studier och vissa linjer förbereder för direkt utträde i yrkeslivet. Flertalet linjer har en markerad profil med tonvikt på det ena eller det andra slaget av förberedelser. Vissa linjer, närmast de tek- niska och ekonomiska, kan uppfattas som såväl studie- som yrkesförberedande.

U68s direktiv anger, som nämnts, att utredningsarbetet bör utgå från en mindre fast koppling av detta slag mellan gymnasieskola och högskoleutbildning. En sådan utveckling kan främjas genom åtgärder inom högskoleut- bildningen (t.ex. dennas vidgning till att omfatta utbildningslinjer som mera direkt anknyter till gymnasieskolans yrkeslinjer) och inom gymnasieskolan (t. ex. genom en mindre stark betoning av vissa studievägar som främst studieförberedande och andra som främst yrkesförberedande). Också be- hörighets— och urvalsreglerna är väsentliga för denna koppling. De av statsmakterna i prin— cip beslutade behörighets- och urvalsreglerna för tillträde till högre utbildning ger sålunda en helt annan möjlighet än för närvarande till övergång från tvååriga studievägar igym- nasieskolan till högskoleutbildning. Av stor betydelse blir här vilka möjligheter till kom- pletteringsstudier som kommer att finnas för att tillgodose särskilda förkunskapskrav av olika slag. En förändring av relationerna mel- lan de två stadierna, t.ex. av angivet slag, förändrar också förutsättningarna för gym- nasieskolans kvantitativa planering.

Gymnasieskolan får, även med en lösare kOppling mellan den och högskoleutbild- ningen, styrande verkan på tillströmningen till den senare. Styrningen får effekt på arbetsmarknaden med lång fördröjning. Det är därför, som tidigare framhållits, olyckligt om elevens val av linje i gymnasieskolan i alltför stor utsträckning styrs av arbetsmark- nadssituationen vid valtillfället.

Även andra faktorer än arbetsmarknads-

situationen påverkar elevströmmarna i ut- bildningsväsendet. Elevernas intressen för olika yrkesområden och skolämnen, tillsam- mans med överväganden kring poängkrav för tillträde till vissa spärrade utbildningslinjer, spelar enligt gjorda undersökningar stor roll för valen i grundskolan och gymnasieskolan. Sociala faktorer och könsfaktorer är emeller- tid också tungt vägande faktorer bakom dessa val.

Yrkesinriktade studier i gymnasieskolan kan fortsättas på flera sätt i högskolan. En väg kan vara att gå vidare till en högskoleut— bildning inom samma yrkesutbildningssek- tor.

I många fall kan en kombination av gym- nasial yrkesinriktad utbildning och högskole— utbildning med annan yrkesinriktning ge en specifik utbildning som är värdefull för indi- viden på arbetsmarknaden och för samhället. En teknisk gymnasial utbildning kan (even- tuellt efter en period av yrkesverksamhet) följas av juridisk, ekonomisk eller medicinsk högskoleutbildning, en vårdutbildning i gym- nasieskolan kan på motsvarande sätt föl- jas av lärarutbildning eller teknisk eller ad- ministrativ högskoleutbildning. En annan värdefull kombination kan vara gymnasial utbildning inriktad mot sjukvård och hög- skoleutbildning inriktad mot socialvård. Det kan inte uteslutas att sådana kombinationer av utbildning med olika yrkesinriktning har ett sådant värde både i den enskilda yrkes- funktionen (genom den bredare erfarenhets- bakgrunden) och genom den större trygghet den ger individen på en föränderlig arbets- marknad, att de bör ses som ett normalt och önskvärt inslag i utbildningssystemet.

Kopplingen mellan gymnasieskola och högskoleutbildning är i hög grad beroende på de särskilda förkunskapskraven för olika slag av högskoleutbildning och de attityder som utvecklas inom gymnasieskolan, t. ex. i fråga om val mellan fortsatta studier och yrkes- verksamhet efter avslutad gymnasieskola.

De särskilda förkunskapskraven inom det traditionella universitets— och högskoleområ- det avser i allmänhet studieenheter på gym- nasieskolans tre- eller fyraåriga linjer. Dessa

studieenheter har karaktär av basutbildning, dvs. de är så allmänna att de förbereder för fortsatta studier eller yrkesverksamhet inom vitt skilda yrkesområden. En elev på gymna- sieskolans tre- eller fyraåriga linjer uppfyller sålunda normalt de särskilda förkunskapskra- ven för studier inom en jämförelsevis omfat- tande del av högskoleutbildningen.

Med en vidgad högskola och nya behörig- hetsregler kommer också andra linjer i gym- nasieskolan än de tre- och fyraåriga att för- bereda för fortsatta studier.

YBs förslag om yrkesteknisk högskoleut- bildning innebär en vidgning av högskoleut- bildningen till att omfatta linjer för vilka de särskilda förkunskapskraven avser studie- enheter (i allmänhet yrkesteknik) inom gym- nasieskolans tvååriga yrkeslinjer (avsnitt 3.3.5.) Om utbildningslinjer av det slaget utvecklas, blir också de tvååriga yrkeslinjerna studieförberedande i den meningen att de tillgodoser särskilda förkunskapskrav för viss högskoleutbildning. Bredden av studieförbe- redelserna blir dock avsevärt mindre än inom övriga linjer i gymnasieskolan: kunskaper i ämnet träteknik kommer t. ex. sannolikt att krävas för fortsatta studier med främst trä- teknisk inriktning.

Att dra bestämda gränser för olika studie- kursers grad av allmängiltighet (t. ex. i fråga om förberedelse för fortsatta studier) syns inte vara möjligt. Matematik och fysik ingår t.ex. i såväl treårig naturvetenskaplig linje som tvåårig el-teleteknisk linje. 1 det förra fallet ingår självständiga studiekurser av ge- nerell karaktär som förbereder för fortsatta studier inom alla yrkesutbildningssektorer i högskolan. I det senare fallet ingår element av matematik och fysik i ämnet el-teleteknik och då med direkt tillämpning på för yrkes- utbildningen aktuella förhållanden. Omfatt- ning eller allmängiltighet av dessa studier i matematik och fysik är inte sådana att de svarar mot förkunskapskrav i dessa ämnen för t. ex. civilingenjörsutbildningen. Genom sin förtrogenhet med ämnena i yrkessam- manhanget bör eleven emellertid ha avsevärt bättre förutsättningar än en elev från t. ex. distributions- och kontorslinjen att inhämta

(t. ex. inom kommunal vuxenutbildning) de kurser i matematik och fysik som kommer att vara förkunskapskrav för civilingenjörsut- bildningen. Trots att sålunda den naturveten- skapliga linjen och den el-teletekniska linjen ger kunskaper i matematik och fysik av väsentligt olika karaktär kan det dock sägas att båda linjerna i fråga om förberedelser för fortsatta studier har en gemensam matema- tisk-naturvetenskaplig inriktning.

Det som nu har sagts avser främst inhäm- tandet av föreskrivna förkunskaper för fort- satt högskoleutbildning i formell mening. Också en annan synpunkt är viktig. Studier- na i gymnasieskolan är ett väsentligt bidrag till individens referensram, som sedan ut- vecklas vidare genom yrkesverksamhet och fortsatta, ofta informella studier. Referens- rarnen kan uppfattas som en studieförbere- delse i vidare bemärkelse. För samhället är det av intresse att mönstret av individernas referensramar blir allsidigt. Inte bara tekni- ker behöver t.ex. en väl utvecklad natur— vetenskaplig referensram. Bland samhälls- planerare bör finnas åtskilliga med sådan bakgrund att de kan förstå den tekniska ut- vecklingens bakgnind och konsekvenser. Det är också önskvärt att det bland tekniskt yrkesverksamma finns kännedom om och för- ståelse för sociala problem. Exemplen kan mångfaldigas. En biologisk referensram blir allt nödvändigare i flera funktioner i arbets- livet. Den behövs t.ex. i samhällsplanering och miljövård men också i planeringen av den enskilda människans arbetssituation.

Den gymnasiala utbildningens studieförbe- redande element har svårgripbara styreffek- ter på tillströmningen till högskoleutbild— ningen. Möjligen ligger emellertid här en av gymnasieskolans starkaste mera långsiktiga styrfunktioner.

En svårighet möter redan om man vill göra en klassificering av gymnasieskolans linjer efter den allmänna inriktningen av deras kursinnehåll, kontaktytor och attitydbild- ning. Flertalet linjer kan karaktäriseras som antingen naturvetenskapliga eller humanis- tisk-samhällsvetenskapliga. Svårigheter vid en sådan indelning ger dels några yrkeslinjer

med mera begränsade teoretiska inslag (t. ex. beklädnadsteknisk och träteknisk linje), dels t. ex. den sociala linjen med ganska omfat- tande såväl matematisk-naturvetenskapliga som humanistisksamhällsvetenskapliga ele- ment. Som naturvetenskapliga skulle emel- lertid kunna räknas den naturvetenskapliga linjen, de fyra- och tvååriga tekniska linjerna samt t.ex. el-telelinjen, den verkstadstek- niska och den fordonstekniska linjen. Som humanistisk-samhällsvetenskapliga skulle räknas åtminstone de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna, de tre- och tvååriga ekonomiska linjerna samt distribu- tions- och kontorslinjen och musiklinjen. Enligt U68s mening bör man vid plane- ringen av såväl högskoleutbildningen som gymnasieskolan beakta både utbildningens yrkesin riktning och dess basutbildningskarak- tär. Bl.a. bör vid gymnasieskolans dimen- sionering balansen mellan naturvetenskaplig och humanistisk-samhällsvetenskaplig utbild- ning uppmärksammas. U 68 återkommer här- till i samband med behandlingen av gymnasie- skolans dimensionering i avsnitt 2.5.2. 1.

2.4

2.4.1 Utflödet från utbildningsväsendet 2.4.1.l Inledning

Prognosinstitutet vid SCB har på U 688 upp— drag gjort beräkningar av det antal männi- skor som kommer att lämna utbildningsvä- sendet och gå ut på arbetsmarknaden under 1970-talet (för jämförelse har motsvarande beräkningar gjorts även för perioden 1965/70). Vissa allmänna förutsättningar och för beräkningarna centrala antaganden redovisas i detta avsnitt. Utförligare redovis- ningar kommer dessutom att publiceras av SCB i serien Information i prognosfrågor (IPF) och i SCBs promemorieserie.

Syftet med beräkningarna har varit att illustrera utflödet på arbetsmarknaden under olika antaganden om tillströmningen till ut- bildning men med förutsättningen att utbild- ningsväsendets nuvarande struktur bibehålls i huvudsak oförändrad. Så har t. ex. de för när- varande spärrade högskoleutbildningarnas ka— pacitet med något undantag inte antagits bli förändrad utöver vad som redan beslutats eller i vissa fall planerats för 1973/74. De s.k. fria fakulteterna antas även i fortsätt- ningen ta emot alla som vill studera och är behöriga därtill osv. I ett avseende har i be- räkningarna förutsatts en strukturförändring. För att belysa tänkbara konsekvenser av riks- dagens principbeslut om gymnasieskolans kompetensvärde m,m. har införts antagan- det att detta beslut genomförs med början läsåret 1976/77.

Utredningens undersökningar

Två alternativa beräkningar har genom- förts. Båda har som förutsättning ett i prin- cip oförändrat utbildningssystem och kan inte betraktas som prognoser i vanlig me- ning, dvs. försök att förutsäga en sannolik utveckling. De anger i stället konsekvenserna av två tänkbara utvecklingar vad gäller över- gångsfrekvensen till högskoleutbildning inom nuvarande system. Beräkningarna utgör så- lunda heller inget försök att utreda konse- kvenserna av U 685 förslag. Det kalkylerade utflödet på arbetsmarknaden utgör, liksom det kalkylerade arbetsmarknadsbehovet (se avsnitt 2.4.2), en av utgångspunkterna för U 68s överväganden och förslag till dimen- sionering av högskoleutbildningen. De före- liggande beräkningarnas karaktär bör hållas i minnet vid tolkningen av resultaten.

2.4.1.2 Beräkningsmodell

Den modell som använts för att beräkna utflödet från utbildningssystemet till arbets— marknaden skisseras i figur 2:14. Modellen är givetvis en mycket förenklad bild av verklig- heten.

Utbildningssystemet illustreras i figuren av olika boxar. Pilarna mellan dem markerar elevströmmar.

Som en ram kring utbildningssystemet ligger arbetsmarknaden. Strömmama av per— soner går i allmänhet från utbildningssyste- met till arbetsmarknaden. Strömmarna i motsatt riktning är förhållandevis små.

/////////////

%

% Abel'Smor-knaden / r—— dagar.;— "”'—l / | utbildning | | Universi't'et' Annan | I och efter-_ I | högskolor qgmnosial | | utbildning | /

Figur 2:14. Modell för beräkning av utflödet från utbildningsväsendet till arbetsmarknaden.

Modellen börjar med elevutflödet från grundskolans årskurs 9. Detta motsvarar i stort sett antalet 16—åringar. [ detta samman- hang frnns ingen anledning att betrakta lägre årskurser i grundskolan.

[ modellen har högskoleutbildningen de- lats upp i ”universitet och högskolor” och ”annan eftergymnasial utbildning”. En sådan uppdelning är nödvändig i beräkningsarbetet, eftersom föreliggande statistik är klassifice- rad på detta sätt. Det är. bl.a. med hänsyn till utbildningsstatistikens skiftande innehåll och karaktär på olika områden av utbild— ningssystemet, inte möjligt att göra modellen mera enhetlig. Ett annat skäl för att iberäk-

ningarna särredovisa universitet och högsko- lor i traditionell mening är att det underlättar jämförelser bakåt i tiden.

2.4.1.3 Förutsättningar och antaganden Inledning

Två olika beräkningsalternativ har genom- förts. De skiljer sig åt beträffande linjefördel— ningen i gymnasieskolan, övergångsfrekven- serna till högskoleutbildning och examinatio- nen vid de filosofiska fakulteterna. På var och en av dessa tre punkter görs två alterna- tiva antaganden. Antagandena har kombine- rats så att de i beräkningsalternativ A ger

största tillströmning och största utflöde och i alternativ B ger minsta tillströmning och minsta utflöde av högskoleutbildade. _ Huvuddragen i antagandena redovisas nedan.

Grundskolan

Antalet elever som går ut grundskolan mot- svarar i stort sett antalet 16-åringar, dvs. avgången från grundskolan är beroende på befolkningsutvecklingen. För den prognos- period som beräkningarna avser (1970-talet) kan antalet 16-åringar förutses tämligen väl. Det största osäkerhetsmomentet ligger i in- vandringen. Den befolkningsprognos som lig- ger i botten på dessa beräkningar förutsätter en årlig nettoinvandring om 20000 perso- ner. Mot bakgrund av de senaste årens ut— veckling syns detta antagande ligga i över- kant. Å andra sidan torde eventuella felbe- dömningar på denna punkt få endast obetyd- liga effekter på utflödet från skolväsendet till arbetsmarknaden före 1980.

Gymnasieskolan

Alternativ A. Beräkningarna grundar sig på SÖs år 1971' publicerade långtidsbedöm- ning. För de tre- och fyraåriga linjerna samt för tvåårig social, ekonomisk och teknisk linje antas i stort sett oförändrad kapacitet under hela 1970-talet. För övriga tvååriga linjer (samt olika specialkurser) innebär SÖs långtidsbedömning en något ökad kapacitet.

Gymnasieskolans antagningskapacitet i linjer och Specialkurser som kan nås direkt efter genomgången grundskola antas växa från ca 95 procent av antalet 16-åringar 1971/72 till ca 97 procent 1976/77. Det bör anmärkas att långt ifrån alla nybörjare i gymnasieskolan är 16 år. År 1969 var ca 10 procent av nybörjarna i utbildning som sva- rar mot den nuvarande gymnasieskolan 20 år eller äldre. Detta tyder på att en inte obetyd- lig del av grundskoleeleverna går ut på ar- betsmarknaden under en period innan de studerar vidare i gymnasieskolan. En under- sökning som genomförts av SCB visar, att av de elever som gick ut grundskolan våren

1970 mer än 20 procent befann sig i för- värvsarbete under våren 1971. En femtedel av dessa hade för avsikt att börja studera inom det närmaste året (se SMU 197113). Av de elever som gick ut grundskolan våren 1971 befann sig också mer än 20 procent i förvärvsarbete under våren 1972, medan an— delen som hade för avsikt att börja studera inom det närmaste året minskat i förhållande till tidigare år.

Alternativ B. Intresset för de teoretiskt inriktade linjerna på gymnasieskolan har minskat markant under de senaste åren. Sö- kandestatistiken för hösten 1972 visar bl. a. att antalet förstahandssökande till de tre- och fyraåriga linjerna är lägre än antalet tillgängliga utbildningsplatser. Störst är kon- kurrensen om platserna på vårdlinjen och el-teleteknisk linje med ungefär tre första- handssökande per utbildningsplats. Denna omsvängning i de sökandes preferenser har varit vägledande för valet av beräkningsalter— nativ vad avser linjefördelningen i gymnasie- skolan.

Detta beräkningsalternativ utgår från en oförändrad totaldimensionering av gymnasie- skolan. I förhållande till SÖs långtidsbedöm- ning antas antalet nybörjarplatser på huma- nistisk, samhällsvetenskaplig och naturveten- skaplig linje tillsammans minska med 4 000. För närvarande är platsantalet ca 19000. Vidare antas platsantalet öka med 1 000 på var och en av social, fordonsteknisk och el-teleteknisk linje samt öka med 500 på linjen för distribution och kontor och på konsumtionslinjen. Halva förändringen sätts in läsåret 1973/74 och resten påföljande läsår.

Det är sannolikt inte realistiskt att räkna med att en omfördelning av detta slag mellan gymnasieskolans linjer kan gå så snabbt som antagits. De yrkesinriktade linjernas krav på

1 Det har av tidsskäl inte varit möjligt att utnytt— ja uppgifterna i den långtidsbedömning som SÖ publicerade år 1972. Skillnaderna mellan de båda bedömningarna är dock så små att slutresultatet av beräkningarna skulle ha påverkats i mycket ringa grad om 1972 års uppgifter hade använts.

speciella undervisningslokaler och, i vissa fall, praktikmöjligheter torde vara det största problemet vid en eventuell utvidgning av antagningskapaciteten. En annan begränsan- de faktor är givetvis bristande tillgång på lärare. För bedömningen av konsekvenserna för tillströmningen till högskoleutbildningen av olika variationer i intagningen till gymna- sieskolan är ändå detta beräkningsalternativ av intresse.

Övergång till högskoleutbildning

Tillströmningen till de filosofiska fakulteter- na har under de senaste åren minskat mar- kant. Läsåret 1970/71 var nettoantalet ny- inskrivna svenska studerande ca 20 000. Det- ta antal minskade till ca 15 000 läsåret 1971/72. Tendensstatistiken för hösten 1972 visar på fortsatt minskad tillströmning. För läsåret 1972/73 kan nettoantalet nyin- skrivna vid de filosofiska fakulteterna beräk- nas bli 13 000—14 000. — I figur 2:15 åskåd- liggörs utvecklingen av nettoantalet nyin— skrivna svenska studerande vid de filosofiska fakulteterna under 1960-talet och början av 1970-talet.

Det stora antalet nyinskrivna studerande

1968/69 kan huvudsakligen förklaras av att gymnasieexaminationen var jämförelsevis stor 1968 på grund av ”kvarsittningsstopp” för den sista årgången elever i allmänt gym- nasium, handelsgymnasium och tekniskt gymnasium. En annan bidragande faktor var införandet av den nya studieordningen vid filosofisk fakultet höstterminen 1969. Onor- malt många skrev in sig på våren 1969, en del sannolikt för att kunna bedriva studier enligt tidigare gällande bestämmelser. Nedgången 1971/72 och 1972/73 speglar ett minskat intresse för studier vid de filoso- fiska fakulteterna. Antalet personer med slutbetyg från gymnasieskolans tre- och fyra- åriga linjer (den vanligast förekommande för- utbildningen) har inte förändrats nämnvärt under de senaste åren. En del av dem som avstått från studier vid de filosofiska fakulte- terna har valt annan utbildning, men det stora flertalet har i stället börjat förvärvs- arbeta. Detta framgår av två uppföljnings- undersökningar, som SCB genomfört delvis i samverkan med U 68, beträffande dem som gick ut gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer 1970 och 1971. Uppföljningen har gjorts ett år efter avgången, dvs. våren 1971 och våren 1972. [ tabell 2:17 redovisas några

10000

5 000

llllllllllllll

DDDD

T'

ISBD/El 6l/62 52/63 USko'tt'cH onfal

63/64 64/65 65/66 65/67 57/68 88/69 69/70 70/71

nm 72/73')

Figur 2:15. Antal nyinskrivna studerande vid de filosofiska fakulteterna under 1960- och 1970—talen.

Tabell 2:17. Verksamhet ett år efter avslutade studier för de elever som lämnade gymnasie- skolans tre- och fyraåriga linjer våren 1970 och våren 1971.

Verksamhet Män Kvinnor Totalt 1970 1971 1970 1971 1970 1971 % % % % % % Studier 39 35 58 51 48 42 Spärrad utbildning vid universitet/högskolor 12 14 8 8 10 11 Fria fakulteter 19 12 21 13 20 12 Övrig utbildning 8 10 29 31 19 19 Förvärvsarbete 24 29 36 43 30 35 Annan verksamhet: l/ärnplikt 33 32 . . I 7 18 Övrigt 4 4 6 6 5 5 Samtliga 100 100 100 100 100 100

av resultaten från dessa undersökningar.

Som framgår av tabellen 2:17 har andelen förvärvsarbetande ökat med 5 procenten- heter för män och 7 procentenheter för kvinnor. Andelen studerande har minskat. Minskningen faller helt på de fria fakulteter- na. Andelen som bedriver andra slag av studier har ökat något.

Av de förvärvsarbetande planerade unge- far hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen (här bortses från dem som skulle göra värnplikt) att börja studera inom det närmaste året. I detta avseende har ingen förändring skett mellan de båda undersök- ningarna. Av de män som .orde värnplikt vid uppföljningstillfället våren 1972 planera- de ca 40 procent att börja studera inom det närmaste året. Det innebär en minskning med ca 10 procentenheter från föregående undersökning.

I prognosinstitutets beräkningar har de som påbörjar högskoleutbildning delats in i tre kategorier, nämligen

0 direktinskrivna ' övriga ' utlänningar.

Med direktinskrivna avses sådana nybörja- re som påbörjat sina högskolestudier inom fyra år efter det studierna i gymnasieskolan slutförts.

Med övriga studerande avses dels sådana

som påbörjat sina högskolestudier mer än fyra år efter det att de gymnasiala studierna avslutats, dels sådana som erhållit dispens från gällande behörighetsvillkor eller inskri— vits med stöd av bestämmelserna om vidgat tillträde till högre utbildning (SFS 1969:68).

Med utlänningar avses studerande med utländskt medborgarskap som genomgått be- hörighetsgivande utbildning i annat land än Sverige.

De antaganden som gjorts om den fram- tida tillströmningen till högskoleutbildning redovisas kortfattat nedan.

Alternativ A. Tillströmningen av direkt- inskrivna till högskoleutbildning antas fram till mitten av 1970-talet bli av ungefär sam- ma omfattning som den för 1972/73 skatta- de tillströmningen. Fr. o. m. 1976/77 ökar i beräkningarna den årliga tillströmningen kraftigt som följd huvudsakligen av de anta- ganden som införts för att illustrera en tänk- bar effekt av statsmakternas principbeslut om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. En del av ökningen förklaras dock av att tillströmningen av nu behöriga kategorier av studerande antas komma att öka igen vid mitten av 1970-talet.

Fr. o. nr. 1976/77 har sålunda antagits att- 20 procent av eleverna från social, ekono- misk och teknisk linje skall påbörja studier vid universitet och högskolor. Av eleverna från övriga tvååriga linjer på gymnasieskolan

Tillströmningen av övriga studerande till de fria fakulteterna antas i detta alternativ öka med 500 per år från uppskattningsvis 5 000 läsåret 1972/73 till 8 500 läsåret 1979/80. Utlänningarna antas öka med 200 per år från ca 2 000 år 1972/73 till 3 400 år 1979/80.

Alternativ B. Tillströmningen av direktin- skrivna till högskoleutbildning antas hålla sig på ungefär samma nivå som läsåret 1972/73. En viss uppgång beräknas ske 1976/77 som följd av antaganden om konsekvenser av beslutet om gymnasieskolans kompetensvär- de m.m. Av eleverna från social linje i gymnasieskolan har, liksom i alternativ A, 20 procent antagits påbörja studier vid univer- sitet och högskolor. Motsvarande andel för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig teknisk linje, vårdlinjen, konsumtionslinjen och linjen för distribution och kontor har i detta alternativ satts till 5 procent. Ingen direktinskrivning av elever från övriga tvååriga linjer har anta- gits.

Tillströmningen av övriga studerande och utlänningar antas bli 5 000 respektive 2 000 årligen fr.o.m. 1972/73.

De spärrade utbildningarnas kapacitet

I beräkningarna har för hela prognosperio- den antagits att högskoleutbildningen har en spärrad och en fri sektor. För de spärrade utbildningarna har i princip endast tagits hänsyn till beslutade kapacitetsförändringar. Vad gäller lärarutbildningarna har dock SÖs förslag till dimensionering för 1973/74 anta- gits komma att gälla hela 1970-talet. Från detta har emellertid .orts undantag beträf- fande förskollärarna. För dessa har SÖs ut- byggnadsplan för perioden fram t.o.m. 1977/78 legat till grund för beräkningarna.

Studieavsikter hos nybörjare vid de filosofiska fakulteterna

Vid de filosofiska fakulteterna finns många studerande som skrivit in sig för att läsa enstaka ämnen. Detta gäller framför allt

sådana studerande som varit ute på arbets- marknaden några år.

Statistiken över studerande enligt 1969 års studieordning visar hur många som valt särskild utbildningslinje omfattande mindre än 120 poäng eller del av allmän utbildnings- linje (dvs. ej hel examen).

Där framgår bl. a. att andelen som inte har för avsikt att avlägga hel examen genomgåen- de är högre för studerande som är 25 år och äldre (som väl närmast motsvarar gruppen övriga studerande). Vidare framgår att an- delen som ej tänker avlägga examen är be- tydligt större vid samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet än vid matematisk- naturvetenskaplig.

I statistiken finns mycket få som valt särskild utbildningslinje omfattande minst 120 poäng, dvs. hel examen. Detta kan emellertid bero på att registrering på särskild utbildningslinje omfattande minst 120 poäng fram t.o.m. läsåret 1971/72 krävde att alla avsedda studiekurser i examen angavs (fr.o.m. 1972/73 tillämpas ett annat för- farande). Många som tänkt avlägga examen har kanske inte kunnat eller velat ange alla de studiekurser som skall ingå i denna. Det är därför sannolikt att många studerande som tänkt avlägga examen finns registrerade på särskild utbildningslinje omfattande mindre än 120 poäng.

I beräkningarna har antagits att ca 85 procent av de direktinskrivna vid filosofisk fakultet skriver in sig med avsikt att ta examen. För övriga studerande och utlän- ningar antas motsvarande andel vara 35—40 procent. Inga förändringar antas ske under prognosperioden. Sedan beräkningsarbetet slutförts har uppgifter beträffande nyinskriv- na höstterminen 1972 blivit tillgängliga, vil- ka antyder att ovan redovisade antaganden kan ligga för högt. Utvecklingen på längre sikt är emellertid mycket svår att bedöma.

Examinationen vid de filosofiska fakulteterna

Examinationen vid de filosofiska fakulteter- na ökade mycket kraftigt under 1960-talet.

läsåret 1960/61 examinerades ca 1 900 per- soner. År 1965/66 hade antalet ökat till ca 3 000 och 1969/70 till ca 8 000. Examina- tionsökningen var starkast vid samhällsveten- skaplig fakultet. Under 1970/71 ökade exami- nationen endast obetydligt och detsamma gäl- ler för läsåret 1971/72.

Om man beaktar utvecklingen av antalet nyinskrivna vid de filosofiska fakulteterna kommer stagnationen av examinationen tidi- gare än väntat. Tillströmningen var störst läsåren 1968/69 och 1969/70, vilket borde ge en examinationstopp någon gång kring 1972/73. Den måttliga ökningen av examina- tionen mellan 1969/70 och 1970/71 förkla- ras av att examinationen 1969/70 blev högre än väntat. Utfallet för 1970/71 liggeri själva verket mycket nära tidigare gjorda skatt- ningar (se t. ex. IPF 1970zl). Examinationen under 1971/72 blev däremot ca 35 procent lägre än beräknat.

I tidigare gjorda beräkningar har antagits att studietiden fram till examen skulle kom- ma att förkortas vid införandet av 1969 års studieordning. Såvitt kan bedömas på grund- val av statistiken över studieresultat fem terminer efter införandet av denna studie— ordning finns det inga sådana tendenser.

Av drygt 17 000 nybörjare höstterminen 1969 hade endast knappt en fjärdedel (ca 4 000 personer) varit registrerade under alla de sex tenninerna t. o. m. vårterminen 1972. Av dessa hade 17 procent nått 120 poäng. Medianpoängen i denna studerandegrupp var 93.

Mycket tyder på att frekvensen examine- rade av dem som skrivits in under 1960- talets senare år kommer att bli lägre än tidigare under 1960-talet. Det torde också gälla de första årgångarna studerande enligt 1969 års studieordning.

Hur kommer examensfrekvensen att på- verkas av den minskande tillströmningen? Det förefaller som om andelen nybörjare som inte tänker ta examen vuxit trots mins- kad tillströmning (se ovan). Detta gäller även sedan man tagit hänsyn till åldern hos de nyinskrivna. Av de nyinskrivna höstterminen 1972 har endast knappt 60 procent av de

studerande under 25 år uppgett att de har för avsikt att ta hel examen. Uppgifter sak- nas om hur dessa planer sedan följs. Arbets- marknadsläget och arbetsmarknadsutsikterna har emellertid säkert en avgörande betydelse för de studerandes faktiska beteende. — De antaganden som gjorts redovisas kortfattat nedan.

Alternativ A. Examensfrekvensen för gruppen direktinskrivna förutsätts bli 60 procent, oavsett kön och fakultet. För grup- perna övriga studerande och utlänningar har antagits att examensfrekvensen blir 20—40 procent, beroende på kön och fakultet. Des- sa antaganden grundar sig på statistiken över de nyinskrivnas studieavsikter. Frekvenserna är räknade på samtliga första gången inskriv- na, dvs. även på dem som förutsätts läsa ensta- ka kurser eller studiekurser. Alla antaganden hålls oförändrade under hela prognosperio- den.

Alternativ B. Examensfrekvensen för gruppen direktinskrivna antas gå ner till 40—50 procent för inskrivningsårgångarna 1968/69 — 1970/71. Fr. o. m. årgången 1971/72 antas samma examensfrekvens som i alternativ A. Antagandet om en tillfällig nedgång i examinationsfrekvensen, som har visst stöd i tillgänglig statistik, motiveras på följande sätt. De som började studera under läsåren 1968/69—1970/71 gjorde detta in- nan arbetsmarknadsläget för exminerade från de filosofiska fakulteterna hunnit för- ändras mera markant. Under studiernas gång har alltfler blivit medvetna om svårigheten att få arbete och därför avbrutit studierna. Att examensfrekvensen åter skulle öka byg- ger på hypotesen att de som i fortsättningen skrivs in vid de filosofiska fakulteterna inte under studiernas gäng skall möta en oförut- sedd förändring av arbetsmarknadsutsikterna av motsvarande slag.

För grupperna övriga studerande och ut- länningar antas en konstant examensfrekvens över hela prognosperioden. Den varierar be- roende på kön och fakultet och ligger ge- nomgående något lägre än i alternativ A.

Beräkningarna syftar bl. a. till att ge en uppfattning om hur många personer som kommer ut på arbetsmarknaden under 1970-talet och vilken utbildning de har. Be- räkningarna begränsas till utflödet från ut- bildningssystemet till arbetsmarknaden. Im- migranter samt kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden efter en längre period av arbete uteslutande i hemmet tas alltså inte med här.

Utflödet har beräknats för de tre femårs- periodema 1965/70, 1970/75 och 1975/80. Med utflödet 1970/ 75 avses de personer som studerar 1970 och förvärvsarbetar 1975. I beräkningarna görs antaganden om hur lång tid efter avslutade studier utträdet på arbets- marknaden sker och hur stor andel som över huvud taget börjar förvärvsarbeta.

Förvärvsintensiteten har genomgående an- tagits vara högre för män än för kvinnor. Män med grundskola eller gymnasieskola an- tas nå upp till en förvärvsintensitet på 95 procent. För kvinnor med motsvarande ut- bildning antas förvärvsintensiteten vara 90—95 procent examensåret eller året där- efter, varpå den antas sjunka ner till 50—70 procent fem år efter examen. Män med universitets- och högskoleutbildning antas nå förvärvsintensiteten 99 procent. För kvinnor med motsvarande utbildning antas förvärvs- intensiteten bli 90—95 procent. Män med annan eftergymnasial utbildning antas nå en förvärvsintensitet mellan 90 och 99 procent beroende på utbildningens art. För kvinnor med motsvarande utbildning antas andelen förvärvsarbetande nå upp till 80—90 pro- cent.

2.4.1.4 Resultat

Den följande resultatredovisningen begränsas till den kalkylerade tillströmningen till hög- skoleutbildning och utflödet på arbetsmark- naden. För utförligare dokumentation av resultaten se SCBs pulbikationer (serierna Information i prognosfrågor och Promemo- n'or från SCB).

Den kalkylerade tillströmningen till högsko- leutbildning redovisas i tabell 2:18 och figur 2:16.

Enligt alternativ A kommer tillström- ningen till högskoleutbildning under 1970— talets första hälft att ligga något lägre än un- der de sista åren av 1960—talet. Antagandena om konsekvenserna av nya behörighetsregler— leder till en ökning av tillströmningen med ca 6 000 årligen. Antalet nybörjarplatser vid spärrad högskoleutbildning samt antalet förs- ta gången inskrivna studerande vid de fria fakulteterna som har för avsikt att ta exa- men blir med de gjorda antagandena tillsam- mans ca 38 000 läsåret 1975/76 och ca 44 000 läsåret 1976/77 (det år som nya be- hörighetsregler antagits vara genomförda).

Enligt alternativ B skulle studerandetill- strömningen under hela 1970-talet komma att ligga väsentligt lägre än under 1960—talets sista år. Effekten av antagandena om vidgad behörighet blir i denna kalkyl en ökning med ca 3 500 studerande årligen. Efter hand för- tas emellertid i viss mån denna effekt av an— tagandet om en omfördelning mellan linjerna i gymnasieskolan. Antalet nybörjarplatser vid spärrad högskoleutbildning samt antalet första gången inskrivna studerande vid de fria fakulteterna som har för avsikt att ta

Antal 50 000 : 5 A : 'F— 140 [100—; __.l _: ":xB su ann—å zu nuo—i in non—f 0 _ i | i l l | 1 r I | less/66 1970/7l |975/76

Figur 2:16. Beräknad tillströmning till högskoleut- bildning. T. 0. m. 1969/70 avses ”första gången in- skrivna”. För tiden därefter se texten.

Tabell 2:18. Beräknad tillströmning till högskoleutbildning.

1965/66 1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Universitet och högskolor Spärrade utbildningar Antal nybörjarplatser Första gången inskrivna Universitet och högskolor Fria fakulteterl Första gången inskrivna alt A alt B Därav studerande för examen alt A alt B Summa första gången inskrivna vid universitet/ högskolor alt A alt B

Annan eftergymnasial utbildning1 Antal nybörjare Första gången inskrivna

All högskoleutbildning Första gången inskrivna alt A alt B Därav studerande för examen alt A alt B

Antal nybörjarplatser vid spärrad högskoleutbildning samt första gången inskrivna studerande för examen vid fria fakulteter

alt A alt B

⁵000 ³600

14 500 14 500

18 100 18100 10 800 ⁹200 27 300 27 300

⁶900 ⁴800

24 100 24 100

16100 16 100

28 900 28 900 16 300 13 800 42 100 42 100 34 100 34 100

38 700 38 700

⁷400 ⁵600

18 800 18 800 12 500 12 500 24 400 24 400 17 400 14 800 38 500 38 500 32 200 32 200

36 600 36 600

⁷600 ⁵800

16 700 16 700

11000 11000

22 500 22 500 17 800 15 100 36 600 36 600 30 900 30 900

35 300 35 300

⁷900 ⁶000

17 400 16 200 11 300 10 500 23 400 22 200 17 200 14 600 37 100 35 800 30 900 30 100

35 400 34 600

⁸100 ⁶200

18 300 15 500 11 700 10 000 24 500 21700 17 900 15 300 38 800 36 000 32 200 30 500

36 700 35 000

⁸200 ⁶300

19 900 15 300 12 800 ⁹800 26 200 21 600 18 200 15 600 40 800 36 200 33 600 30 700

38 200 35 200

⁸200 ⁶300

27 000 17 700 18 600 11700 33 300 24 000 18 500 15 700 48 000 38 600 39 500 32 700

44 300 37 400

⁸200 ⁶300

27 700 16 400 18 900 10 700 34 000 22 700 18 500 15 700 48 700 37 300 39 800 31 600

44 500 36 400

⁸200 ⁶300

28 300 16 000 19 000 10 300 34 600 22 300 18 500 15 700 49 300 36 900 40 000 31 300

44 700 36 000

⁸200 ⁶300

28 800 15 700

19100 10100

35 100 22 000 18 500 15 700 49 700 36 600 40 000 31 000

44 800 35 800

1. Studerande vid kombinationsutbildning finns med både vid de ”fria fakulteterna” och vid ”annan eftergymnasial utbildning”. Under rubriken

ning” har de räknats endast en gång.

”all högskoleutbild-

examen blir med de gjorda antagandena ca 35 000 läsåret 1975/76 och ca 37 000 läs- året 1976/77.

En omfördelning mellan linjerna igymna- sieskolan har inte någon effekt på tillström- ningen till högskoleutbildning förrän efter 1970-talets mitt. De i kalkylen gjorda anta- gandena når sin fulla effekt först efter 1980, eftersom den minskning i avgången från de treåriga icke yrkesförberedande linjerna som de leder till inte upphör förrän 1978.

Utflödet på arbetsmarknaden

Det beräknade utflödet på arbetsmarknaden redovisas i tabellerna 2:19 och 2:20 samt i figur 2:17.

Det kanske mest intressanta i tabell 2:19 är det totala utflödets förändring från ca 470000 under perioden 1965/70 till om- kring 550 000 under 1970-talets båda fem- årsperioder. Anledningen är den successiva förlängning av den totala utbildningstiden som ägde mm under perioden 1965/70 men som saknar motsvarighet i beräkningarna för 1970-talet. I ett statiskt utbildningssystem svarar utflödet på arbetsmarknaden under en femårsperiod ungefär mot fem årskullar un- der förutsättning att alla genomgår sin ut- bildning i en obruten tidsföljd. Under en period där den sammanlagda utbildningsti- den förlängs fördröjs individernas utträde på arbetsmarknaden och utflödet blir mindre under expansionsperioden.

Anful i tusental 6011 AItA A'ItB AltA Alt. B

500

400

3011

200

100

1965/ 70 l970/ 75

D Höqskoleutbi Idning Menmen högskoleutbildning % Ggmnosieskola & Grundskola

Figur 2:17. Beräknat utflöde på arbetsmarknaden 1965/70, 1970/75 och 1975/80 enligt olika beräk— ningsalternativ.

l975/80

Alternativ B ger ett större totalt utflöde än alternativ A. Anledningen till detta är anta— gandena om lägre benägenhet för högskole- studier, vilket gör att utflödet direkt efter gymnasieskolan blir större.

De olika nivåerna i utbildningssystemet vi- sar i tabell 2:19 stora skillnader mellan perio- den 1965/70 å ena sidan och de båda femårs- periodema på 1970-talet å den andra. Ut- flödet av personer med enbart grundskola minskar som väntat kraftigt, medan antalet

Tabell 2:19. Beräknat utflöde från utbildningsväsendet till arbetsmarknaden 1965/70. 1970/75 och 1975/80. Fördelning på utbildningsnivå. 1 OOO-tal.

Nivå 1965/70 1970/75 1975/80 Alt A Alt B Alt A Alt B

Högskoleutbild ning 76 129 125 13 3 127 Partiell högskoleutbildning 16 25 27 30 18 Gymnasieskoleutbildning 218 272 277 250 279 därav tillfälligt1 7 11 8 11 8 Grundskoleutbildning 157 124 126 119 121 därav tillfälligtl 28 25 26 30 31 Totalt 467 550 555 532 545

1 Här avses de personer som går ut på arbetsmarknaden under en kortare period (dock minst ett år» mellan grundskolan och gymnasieskolan respektive mellan gymnasieskolan och högskoleutbildningen.

nytillkommande med högskoleutbildning be- räknas bli nära dubbelt så stort 1975/80 som 1965/70. Utflödet från gymnasieskolan be- räknas öka ganska kraftigt mellan de två första femårsperioderna för att sedan hålla sig tämligen oförändrat.

[ tabell 2:20 redovisas det beräknade ut- flödet på arbetsmarknaden, fördelat efter ut- bildningens inriktning. Utflödet av personer med administrativ och ekonomisk högskole- utbildning beräknas öka starkt mellan 1965/70 och 1970/75. Främst beror denna ökning på den samhällsvetenskapliga fakulte- tens expansion.

Den största ökningen i utflödet faller emellertid på gruppen högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning. Denna grupp består av examinerade vid de filosofiska fakulteterna, med undantag för samhällsveta- re (som förts till administrativ och ekono- misk yrkesutbildning), psykologutbildade (som förts till Vårdyrkesutbildning) och stu- derande som går vidare till ämneslärarutbild- ning (som förts till utbildning för undervis- ningsyrken). Den kraftiga ökningen av denna utbildningsgrupp beror främst på stark expansion av examinationen vid de filoso- fiska fakulteterna, samtidigt som ämneslärar- utbildningen inte ökar nämnvärt mellan de båda perioderna.

Med partiell högskoleutbildning avses dels avbrutna studier, dels studier som inte syftat till examen, t. ex. studier i enstaka ämnen vid de filosofiska fakulteterna. Den stora skillnaden mellan alternativen A och B vad gäller utflödet av personer med partiell hög- skoleutbildning 1975/80 beror nästan uteslu- tande på att grupperna ”övriga studerande” och "utlänningar” antagits bli betydligt större i alternativ A än i alternativ B. Ande- len som studerar för examen inom dessa grupper har antagits vara låg.

Säkerheten är tämligen stor i fråga om det beräknade utflödet från högskolan 1970/75. I stort sett alla som beräknas komma ut på arbetsmarknaden har redan börjat sina hög- skolestudier. För perioden 1975/80 bör det verkliga utflödet från de relativt långa spärra- de utbildningarna inom universitets— och

högskolesektorn (t. ex. till läkare, tandläka- re, civilingenjör) inte avvika avsevärt från det beräknade, eftersom de som nu börjar stude- ra kan beräknas ta examen först mot slutet av 1970-talet. För kortare utbildningar och utbildning vid de fria fakulteterna är osäker- heten givetvis större.

Skillnaden mellan utflödet av högskoleut- bildade i de båda beräkningsalternativen är inte så stor som man kanske kunnat vänta sig. En anledning till detta är att en stor del av skillnaden i tillströmning faller på katego- rierna övriga studerande och utlänningar, vil- ka båda antas avlägga examen i relativt liten omfattning. En annan anledning är att anta- gandena om lägre tillströmning till högskole- utbildning enligt alternativ B inte hinner få full effekt före 1980. Ett beräknat utflöde från högskolan under perioden 1980/85 skulle bli ca 5 000 lägre än under perioden 1975/80 om beräkningarna enligt alternativ B fördes fram längre i tiden.

2.4.2 Nyrekryteringsbehov från utbildningsväsendet

2.421 Beräkningarnas uppläggning

Beräkningarna av nyrekryteringsbehovet har i likhet med utflödesberäkningarna utförts av prognosinstitutet vid SCB. Under arbetets gång har metoder och resultat diskuterats i en arbetsgrupp inom U 68. Så har t. ex. de utbildningsandelar som antagits för olika yrkesgrupper (se avsnitt 2.423) skattats i samverkan med denna arbetsgrupp. En detal- jerad redovisning av beräkningarna kommer att publiceras i prognosinstitutets serie "In- formation i prognosfrågor” och serien pro- memorior från SCB.

Det kalkylerade nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet uttryckt i utbild- ningstermer har erhållits som sista fasen i en kedja av beräkningar. Denna består av fem olika steg. Varje steg ger ett beräkningsresul- tat som är en förutsättning för nästa steg men som också har ett eget informations- värde. De olika beräkningsstegen illustrerasi figur 2:18. 1 4

Tabell 2:20. Beräknat utflöde från

riktning.

utbildningsväsendet till arbetsmarknaden 1965/70, 1970/75 och 1975/80. Fördelning efter utbildningens in-

Yrkesutbildningssektor Basutbildningsområde1

1965/70 1970/75 1975/80

AltA AltB

Procent uell f ör- ändring från föregående period

AJt A Alt B Alt A Alt B

Procentuell för— ändring från föregående period

AIt A Alt B

Fullständig högskoleutbildning Högskoleutbildning med angiven vrkesinriktning

Teknisk

Fysisk-kemisk utbildning Kemisk-biologisk utbildning Administrativ och ekonomisk Kemisk-biologisk utbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Matematisk-systemvetenskaplig utbildning Språklig utbildning Vård Kemisk-biologisk utbildning Beteendevetenskaplig utbildning

Undervisning

Fysisk-kemisk utbildning Kemisk-biologisk utbildning Beteendevetenskaplig utbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Matematisk-systemvetenskaplig utbildning

Språklig utbildning Historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning

75 600

11100

128 700

15 400

125100

15 000

70 65 133 100

39 35 19 700

127000

18 900

3 2

28 26

⁷000 ⁴100

12 700

10 300 5 100 30 600

⁹800 ⁵200

29 600

14 200 ⁵500

141 133 30 600

13 400 5 500 28 800

600 10 000

¹900 200

15 900 12 500

³400 27 000 ³200 ²400 13 400 ¹100

100 3100

³700

700 23 500

⁵500 900

24 300 18 900

⁵400 35 800 ³400 ²600 21 200 900

100 3 600

⁴000

700 22 600

⁵400 900

24 300 18 900

⁵400 35 800 ³400 ²600 21 200 900

100 3 600

⁴000

700 23 200

⁵600 ¹100 53 53 27 800 20 600 ⁷200 33 33 36 600 ³000 ²400 22 900 900

100 3 400

³900

700 21600

⁵400 ¹100

27 800 20 600

⁷200 36 600 ³000 ²400 22 900 900

100 3 400

³900

14 14

Kultur och infomation

Beteendevetenskaplig utbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning

Högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning F ysisk-kemisk utbildning Kemisk-biologisk utbildning Beteendevetenskaplig utbildning Språklig utbildning Historiskestetisk-religionsveten- skaplig utbildning

Partiell högskoleutbildning

Gymnasieskoleutbildning

Teknisk

Administrativ och ekonomisk

Vårdutbildning m. m.

Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

Grundskola och folkskola

Totalt utflöde

³700 1000 ²700 ⁵200 ⁵300

100 1 900

³300

17 300

⁵300

100 1 900

³300

15100

233

190

⁶100

200 2 700

³200

12 300

6100

200 2 700

³200 ⁸800

—29

_42

900 900 500 1 800

¹100 16400 217700

106 000 52 000 36 000

23 700 157400 467 100

¹900 ²000 ⁴600 ⁵600 ³200 24 600

272 500 118 500 60 200 43 500

50 300 124 300 550 100

1 Vilka utbildningar som ingår i respektive rad redovisas i bilaga 7.

¹600 ¹800 ⁴000 ⁴900 ²800 26 800 277 100

119 500 61 500 43 600

52 500 126 400 555 400

50 25

—21 18

63 27

—20 19

700 1 500 3 800 3 800

²500 30 200

250 000 122 200 57 200 37 600

33 000 119 000 532 300

200

¹100 ³000

²800

¹700 17 600 278 700

136 100 65 400 39 000

38 200 121 400 544 700

_4 —3

—34

Totala arbetskraften. |

1

Totala arbetskraftens fördelning på närings- ' gren.

Totala arbetskraftens fördelning på yrke. J

Strömmar till och från arbetskraften för ett visst yrke samt strömmar till och från andra yrken (yrkesbyten).

Omräkning av nyrekryteringen av studeran- de från yrkestermer till utbildningstermer.

Ger strömmarna till och från arbetskraften mellan två tidpunkter fördelade på ålder och kön samt nyrekryteringen fördelad på studerande, immigran— ter och övriga.

Ger totalantalet personer i olika näringsgrenar vid olika tidpunkter.

Ger totalantalet personer i olika yrken vid olika tidpunkter.

Ger nyrekryteringsbehovet (bl. a. studerande) till de olika yrkena mellan två tidpunkter.

Ger nyrekryteringsbehovet av studerande fördelat på utbildning.

Figur 2:18. De olika stegen i beräkningsarbetet för skattning av nyrekryteringsbehovets utbildningsfördelning.

' Utgångspunkten för beräkningarna är den prognos över den totala arbetskraften som prognosinstitutet gjort för 1970 års långtidsutredning. Denna prognos bygger på en befolkningsprognos och på antagan- den om förvärvsfrekvensernas utveckling inom olika befolkningsgrupper. Som resul- tat erhålls bl.a. antalet förvärvsarbetande fördelat på kön och ålder. Prognosen över den totala arbetskraften har komplet- terats med skattningar av det antal perso- ner som lämnar och träder in i arbetskraf- ten mellan två tidpunkter. Av dem som träder in i arbetskraften, dvs. nytillskottet eller nyrekryteringsbehovet, utgör merpar- ten sådana som lämnar utbildningsväsen- det. Det är denna grupp som för U 68 är den centrala. [ övrigt består nytillskottet till arbetskraften bl. a. av immigranter och personer som återgår till arbetsmarknaden efter t. ex. arbete i hemmet eller sjukdom. . Den totala arbetskraften fördelas på nä- ringsgrenar. Grundmaterialet för denna fördelning har hämtats från 1970 års lång- tidsutredning, som med hjälp av en rad ekonomiska uppgifter, bl. a. planuppgifter från företag och myndigheter, beräknat sysselsättningsutvecklingen i olika närings- grenar. 0 En skattning görs av yrkesfördelningen inom de olika näringsgrenarna. Som resul- tat erhålls den totala arbetskraftens för- delning på yrke vid olika tidpunkter i framtiden.

Genom dessa tre beräkningssteg erhålls en bild av hur antalet personer i olika yrken utvecklas i framtiden, vad man kan kalla nettoförändringarna för de olika yrkena.

. För att få fram nyrekryteringsbehovet till ett visst yrke måste man ta hänsyn också till hur många personer som lämnar yrket, t.ex. genom pensionering, och till de yrkesbyten som sker. Till många yrken, t. ex. sådana med arbetsledande funktio- ner, rekryteras relativt få personer som kommer ut som nya på arbetsmarknaden. Man måste således också göra skattningar av vad som kallas bruttoströmmarna på arbetsmarknaden, innan man kan komma fram till nyrekryteringsbehovet till ett visst yrke. Beräkningsmetoden för detta fjärde steg beskrivs i avsnitt 2.4.2.3. Ny- rekryteringsbehovet delas upp på personer som kommer från utbildningsväsendet, immigranter och övriga, varav många är kvinnor som återvänder till förvärvsarbete från arbete i eget hem. ' Nyrekryteringsbehovet från utbildnings- väsendet räknas om från yrkestermer till utbildningstermer. Detta sker genom an- taganden om de nyrekryterades utbild- ningssammansättning i varje yrke.

I det följande ges en mer detaljerad be- skrivning av de olika beräkningsstegen och av det informationsmaterial som beräkningarna grundats på samt en redovisning av de vikti- gaste resultaten.

För att illustrera hur resultaten beror av de gjorda antagandena kan man ändra kal- kylens antaganden på några centrala punk- ter, exempelvis i fråga om näringsgrensut- vecklingen och utbildningssammansätt- ningen. I avsnitt 2.4.2.4 behandlas beräk- ningarnas känslighet för ändringar i antagan- dena.

2.4.2.2 Arbetskraftens fördelning på näringsgren och yrke

Beräkningarna har grundats på folkräknings- material från 1960 och 1965. Med hjälp av annan statistik, främst arbetskraftsundersök- ningarna, har approximativa uppskattningar gjorts av utvecklingen mellan 1965 och 1970. Resultaten från 1970 års folkräkning förelåg ännu inte när kalkylen genomfördes.

Sysselsattningsutvecklingen i olika näringsgrenar

Med hjälp av underlag från 1970 års långtids- utredning har antalet förvärvsarbetande i de olika näringsgrenarna beräknats fram till 1980. För tiden fram till 1975 finns ett rela- tivt detaljerat material om sysselsättningsut- vecklingen inom olika näringsgrenar. Lång- tidsutredningen använder en definition av sysselsatta som anknyter till arbetskraftsun- dersökningarnas. Eftersom de här presentera- de beräkningarna bygger på folkräkningarnas definitioner har en omräkning fått göras, som innebär att personer med kortare del- tidsarbete ej medräknats. För tiden efter 1975 lämnar långtidsutredningen uppgifter

om sysselsättningsutvecklingen bara med en relativt grov näringsgrensindelning och med uppgifterna uttryckta i totalantal arbetade timmar per år. En omräkning har således fått göras från arbetstimmar till förvärvsarbetan- de. Det har då antagits att den arbetstidsför- kortning som lagts in i beräkningarna över den totala arbetskraften fördelas relativt jämnt över alla näringsgrenar. För att få fram mer detaljerade uppgifter över näringsgrens— utvecklingen har det antagits att 1970/75 års utvecklingstakt för de enskilda sektorerna inom en näringsgrensgrupp fortsätter även under perioden 1975/80.

En sammanfattande beskrivning av syssel- sättningsutvecklingen i större näringsgrens- grupper presenteras i tabell 2:21. I fråga om byggnadsverksamhet tyder nuvarande ut- veckling på ett mindre antal sysselsatta än vad tabellen anger. Detta får konsekvenser för de följande beräkningsstegen.

Yrkesstrukturens förändringar

För att få fram de förvärvsarbetandes för- delning på yrken har yrkesfördelningen inom de olika näringsgrenarna beräknats. Också här har 1960 och 1965 års folkräkningsmate- rial utgjort grundmaterialet för beräkningar- na. Yrkesfördelningen inom varje närings- gren 1960 och 1965 har studerats och den förändring som skett mellan dessa år har skrivits fram till 1980. En avstämning har dock skett för 1970 med hjälp av annat käll- material, främst arbetskraftsundersökningar- na.

Inom vissa näringsgrenar, framför allt

Tabell 2:21. Förvärvsarbetande i större näringsgrensgrupper 1960—1980. 1 OOO-tal.

Näringsgren 1960 1965 1970 1975 1980 Jord— o skogsbruk m. m. 514 408 312 227 168 Tillverkningsindustri m. m. 1 129 1 156 1 126 1 069 1 031 Byggnadsverksamhet 295 330 327 331 332 Samfärdsel 242 247 250 255 250 Varuhandel 418 455 468 473 45 3 Privata tjänster 309 336 350 361 359 Offentlig förvaltning och tjänster 405 519 695 845 1 002 Summa 3 311 3 450 3 528 3 561 3 596 SOU 1973:2 123

Yrkesområde 1960 1965 1970 1975 1980 Tekniskt arbete 168 211 25 2 293 331 Sjukvårdsarbete 108 140 193 238 285 Pedagogiskt arbete 81 102 124 147 166

Övrigt natur-, socialvetenskapligt, humanistiskt, militärt arbete 80 99 122 146 17 3 Administrativt arbete 69 76 88 98 109 Kontorsarbete 275 328 370 401 423 Kommersiellt arbete 317 330 326 313 287 Lantbruks— o skogsarbete 505 401 306 223 166 Kommunikationsarbete 226 219 217 214 201 Tillverkningsarbete 1 165 1 202 1 147 1 086 1 033 Servicearbete 316 342 381 401 422 Summa 3 311 3 450 3 528 3 561 3 596

inom den offentliga sektorn, har denna tek- nik inte följts genomgående. Där har annat utredningsmaterial legat till grund för beräk- ningarna.

I tabell 2:22 redovisas beräkningsresulta- ten i större yrkesgrupper.

2.4.2.3 Nyrekryteringsberäkningar Nyrekryteringsbehovet fördelat på yrke

[ det föregående har behandlats hur totalan- talet förvärvsarbetande under vissa antagan- den beräknas fördela sig på näringsgrenar och yrken i framtiden.

Det pågår ständigt en omsättning av arbetskraft. Sålunda sker en avgång ur arbetskraften på grund av pensionering, dödsfall och sjukdom. Andra emigrerar eller lämnar arbetskraften tillfälligt för att t. ex. arbeta i hemmet. Ett tillflöde sker bl. a. från utbildningsväsendet, genom immigration och genom att tidigare hemarbetande kvinnor återvänder till förvärvsarbete.

Huvuduppgiften för dessa beräkningar har varit att skatta hur arbetsmarknadens nyre- kryteringsbehov från utbildningsväsendet för- delas på olika slag av utbildning. Utgångs- punkten för beräkningarna är att den totala omfattningen av detta nyrekryteringsbehovi praktiken anpassar sig till antalet personer som lämnar utbildningsväsendet. Detta antal är i avgörande grad bestämt av befolknings- utvecklingen och av hur andelen personeri utbildning förändras.

I princip skulle sålunda behovskalkylen ge samma totalsumma som utflödeskalkylen. Det har emellertid av beräkningstekniska skäl inte varit möjligt att helt samordna de båda kalkylernas antaganden för utveck- lingen av bl. a. antalet studerande.

Vid sidan om utflödet från utbildningsvä- sendet är det två grupper som dominerar flö- det till arbetskraften. Den ena utgörs av im- migranter och den andra främst av kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden. Beräk- ningarna för dessa två grupper är mycket osäkra. Problemet i detta sammanhang är inte bara att skatta det totala antalet immi- granter och kvinnor som återvänder till för- värvsarbete utan framför allt hur dessa gnipper påverkar yrkesfördelningen och där- med utbildningsfördelningen i nyrekryte- ringsbehovet från utbildningsväsendet.

Detta är ett exempel på samspelet mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft som gäller både den totala storleken och dess för- delning på näringsgrenar och yrken och som inte närmare har undersökts.

Beräkningarna över nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet avser förhållandet mellan två tidpunkter med fem års mellan- rum och inte vad som hänt under femårspe- rioden. Många som avslutar en utbildning går ut och arbetar ett år eller mer innan de på- börjar nästa utbildning, andra avbryter en sammanhängande yrkesverksamhet för att under något år bedriva studier. Denna varv- ning av studier och förvärvsarbete framgår endast i begränsad usträckning av beräk-

In i arbefs- Frön Ng—

,, krof+en studier re— Lumna r _ kryte- orbe'ts— Imm” rings— krofien _____ ronl'er behov

Från vr'lga Till annat annat grke yrke

Kvar— i samma url—te

|970 1975

Figur 2:19. Beräkning av rekryteringsbehovet till ett visst yrke mellan 1970 och 1975.

ningsresultaten. Det flöde av personer från utbildning till förvärvsarbete som avses för t. ex. perioden 1970/75 är således de perso- ner som studerade år 1970 och som förvärvs- arbetar år 1975. För jämförelsen med ut- flödesberäkningarna är det väsentligt att de båda kalkylerna i detta avseende grundas påi huvudsak samma princip.

Metoden för beräkning av nyrekryterings— behovets fördelning på yrken illustreras i figur 2:19. Först beräknas hur många perso- ner från varje yrke som beräknas lämna ar— betskraften per femårsperiod. Därefter görs

beräkningar över yrkesbyten. Grundmateria- let för dessa beräkningar har hämtats från en specialbearbetning av 1960 och 1965 års folkräkning. Vid beräkningen av yrkesbytena måste hänsyn tas till den yrkesmässiga om- struktureringen av arbetskraften. Yrkesbyte- na har sålunda i viss mån riktats mot starkt växande yrken från starkt avtagande. Un- der perioden 1960/65 färgades yrkesbytena av då rådande utbildningsförhållanden och stor brist på vissa grupper av utbildade. För vissa yrkesgrupper har därför relationen mel- lan antalet personer som kommit till yrket via yrkesbyten och antalet nyrekryterade ändrats under prognosperioden jämfört med förhållandena under 1960/65.

Totaläntalet personer i yrket i slutet av varje femårsperiod har i kalkylen bestämts utifrån de tidigare redovisade beräkningarna över yrkesfördelningen. För varje femårspe- riod har beräknats avgången ur arbetskraften för varje yrke och byten mellan yrkena. Här- igenom framkommer nyrekryteringsbehovet till varje yrke (se figur 2:19). Av tabell 2:23 framgår det på detta sätt beräknade nyre- kryteringsbehovet fördelat på större yrkes- grupper. Nyrekryteringsbehovet delas slutli- gen upp på tre grupper: personer som kom- mer från utbildningsväsendet, immigranter och övriga. Den del av nyrekryteringsbeho- vet som beräknats komma från utbildnings- väsendet redovisas i tabell 2:24.

Vid jämförelse mellan tabell 2:23 och ta-

Tabe112:23. Det totala nyrekryteringsbehovet 1960/65, 1965/70, 1970/75 och 1975/80 fördelat på större yrkesgrupper. l OOO-tal.

Yrkesområdc 1960/65 1965/70 1970/75 1975/80 Tekniskt arbete 39 55 60 62 Sjukvårdsarbete 53 82 87 101 Pedagogiskt arbete 30 40 45 47 Övrigt natur-, socialvetenskapligt, humanistiskt, militärt arbete 23 30 35 42 Administrativt arbete 4 7 8 10 Kontorsarbete 119 124 117 118 Kommersiellt arbete 87 78 65 50 Lantbruks- o skogsarbete 45 41 27 18 Kommunikationsarbete 37 39 36 30 Tillverkningsarbete 256 229 196 196 Servicearbete 127 154 147 157 Summa 820 878 824 830

Tabell 2:24. Nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet 1960/65, 1965/70, 1970/75 och 1975/ 80 fördelat på större yrkesgrupper. 1 OOO-tal.

Yrkesområden 1960/65 1965/70 1970/75 1975/80 Tekniskt arbete 31 43 52 53 Sjukvårdsarbete 33 50 59 71 Pedagogiskt arbete 23 32 38 40 Övrigt natur-, socialvetenskapligt, humanistiskt, militärt arbete 16 22 27 33 Administrativt arbete 2 4 6 7 Kontorsarbete 87 85 86 90 Kommersiellt arbete 44 37 33 26 Lantbruks- o skogsarbete 25 27 17 10 Kommunikationsarbete 27 28 27 22 Tillverkningsarbete 149 110 109 112 Servicearbete 47 40 43 43 Summa 485 479 497 506

bell 2:24 framgår att andelen av de nyrekry- terade som kommer från utbildningsväsendet varierar mellan olika yrkesgrupper. För pe- rioden 1975/80 är denna andel t. ex. för ser- vicearbete ungefär en fjärdedel, medan den för tekniskt arbete är över tre fjärdedelar.

Omräkning från yrkestermer till utbildnings- termer

För att kunna jämföra beräkningarna av ny- rekryteringsbehovet och utflödet är det nöd- vändigt att räkna om nyrekryteringsbehovet från yrkesterrner till utbildningstermer. Den metod som använts vid denna omräkning grundar sig på antaganden om nyrekryte- ringens fördelning på utbildning för vart och ett av 74 olika yrken.

För varje yrke har skattats den andel av nyrekryteringsbehovet som behöver ha viss utbildning. Genom att räkna samman beho- vet av viss utbildning i de yrken, där utbild- ningen bedömts förekomma, erhålls det tota- la nyrekryteringsbehovet från detta slag av utbildning.

Skattningarna av utbildningsandelarna har varit vanskliga och ett fullgott underlag har saknats. En rad tekniska problem som upp- stått under arbetets gång har måst lösas på olika sätt för olika yrkesgrupper.

Den s.k. intemutbildningen (inom krigs- makten, kriminalvården, polisväsendet, post- verket osv.) har betraktats som anställning.

Utbildningskraven för dessa yrken har såle- des satts lika med kraven för att antas till intemutbildningen.

Efter det att utbildningsandelarna skattats gjordes en preliminär genomräkning för pe- rioden '965/70. Detta resultat ställdes mot beräkni- garna över utflödet från utbildnings— väsende. för sarmna period och skillnaderna beräknades. Dessa skillnader jämfördes sedan med uppgifter från arbetskraftsbarometern och konjunkturbarometrarna om tillgången på olika typer av arbetskraft under perioden. För de utbildningsgrupper där barometer- data saknades lordes en skälighetsbedöm- ning av skillnadernas storlek. Denna avstäm- ning och skälighetsbedömning resulterade i några justeringar av de använda utbildnings- andelarna och konsekvensändringar gjordes för prognosperioden.

Resultat

Resultaten av nyrekryteringsberäkningarna uttryckta i utbildningstermer redovisas i ta- bell 2:25. Denna är uppdelad i fullständig högskoleutbildning, partiell högskoleutbild- ning, gymnasieskoleutbildning samt utbild- ning från grundskola och folkskola. Gruppen fullständig högskoleutbildning är i sin tur uppdelad i utbildning med och uta-n angiven yrkesinriktning. En indelning har gjorts i yrkesutbildningssektorer och basutbildnings- områden. Den fördelning på basutbildnings—

Tabell 2:25. Nyrekryteringsbehovet från studier 1965/70, 1970/75 och 1975/80 fördelat på utbildning. 1 OOO-tal.

Yrkesutbildningssektor 1965/70 1970/75 1975/80

Fullständig högskoleutbildning 90 I 12 I 29 Högskoleutbildning med angiven yrkesinriktning

Teknisk 12 15 16 Fysisk-kemisk utbildning 8 10 11 Kemisk—biologisk utbildning 4 4 5 Ej spec tekn/naturvet utbildning 0,1 0,1 0,1

Administrativ och ekonomisk 19 25 32 Kemisk-biologisk utbildning 0,7 0,7 0,9 Samhällsvetenskaplig utbildning 14 20 24 Matematisk-systemvet utbildning 3 4 5 Språklig utbildning 0,4 0,8 1

Vård 20 25 29 Kemisk-biologisk utbildning 16 20 24 Beteendevetenskaplig utbildning 3 4 5

Undervisning 28 34 36 Fysisk-kemisk utbildning 3 3 4 Kemisk-biologisk utbildning 2 2 3 Beteendevetenskaplig utbildning 15 21 21 Samhällsvetenskaplig utbildning 2 1 2 Matematisk-systemvet utbildning 0,1 0,1 0,1 Språklig utbildning 3 3 3 Historisk-estetisk—religions- vet. utbildning 3 3 3

Kultur och information 4 5 5 Beteendevetenskaplig utbildning 0,1 0,2 0,3 Samhällsvetenskaplig utbildning 1 1 2 Historisk-estetisk—religions- vet. utbildning 3 3 3

Ej specificerad yrkesutbildningssektor 3 4 5 Högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning 4 5 6 Fysisk—kemisk utbildning 1 2 2 Kemisk-biologisk utbildning 0,5 0,9 l Beteendevetenskaplig utbildning 1 1 2 Språklig utbildning 0,9 0,9 l Historisk-estetisk-religions- vet. utbildning 0,4 0,4 0,5 Partiell högskoleutbildning 4 4 4

Gymnasieskoleutbildning 277 302 322 Teknisk 127 141 150 Administrativ o ekonomisk 84 86 85 Vårdutbildning m.m. 37 45 55 Ej specificerad yrkesutbildnings- sektor 23 24 24 Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning 6 7 7

Grundskola och folkskola 108 78 51

Totalt 479 497 506

områden som använts i dessa beräkningar re- dovisas i bilaga 7.

Inom vissa yrken har bedömts föreligga behov av personer med yrkesinriktad hög- skoleutbildning utan att lämpligaste utbild- ningssammansättning kunnat anges. Dessa behov redovisas under beteckningen ej specificerad yrkesutbildningssektor.

Inom en del yrken föreligger behov av högskoleutbildning av mindre omfattning än de nuvarande examina. Ett exempel är gym- nasieingenjör som arbetar med kommersiellt arbete och behöver utbildning i ekonomi på högskolenivå. Sådana behov redovisas under beteckningen partiell högskoleutbildning. Detta behov är dock tämligen ofullständigt redovisat, då personer som befinner sig på arbetsmarknaden och studerar på deltid eller gör avbrott i yrkesverksamheten för en eller ett par terminers studier i huvudsak redo- visas som yrkesbytare och därigenom inte kommer att ingå i nyrekryteringsbehovet. Behovet av resurser för partiell utbildning är således avsevärt mycket större än vad som framgår av tabell 2:25.

Gymnasieskoleutbildningarna har uppde- lats efter yrkesutbildningssektor men ej efter basutbildningsområden. Dessutom förekom- mer liksom för högskolan en grupp beteck- nad ”Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning”. Denna består av gymnasie- skolans treåriga humanistiska, samhällsveten- skapliga och naturvetenskapliga linjer samt den tvååriga sociala linjen och dessa linjers äldre motsvarigheter. Vidare finns ett behov som inte kunnat specificeras på gymnasie— skolelinjer och motsvarande. Detta redovisas under beteckningen ”Ej specificerad yrkesut- bildningssektor”. Det kan inte tillgodoses av personer som saknar yrkesinriktning men yrkesinriktningen har inte kunnat specifice- ras till någon bestämd nu förekommande utbildningslinje i gymnasieskolan.

[ behovet av utbildade från grundskola och folkskola ingår motsvarande äldre skolformer. Det är tveksamt om man kan tala om ett behov av dessa utbildningsgrup- per mot bakgrund av målet att flertalet ungdomar skall erbjudas möjlighet att

genomgå gymnasial utbildning. Det beräk- nade behovet bör snarare betraktas som ett utrymme på arbetsmarknaden för personer med enbart sådan grundläggande utbildning.

2.4.2.4 Nyrekryteringsberäkningarnas känsv lighet för ändrade antaganden

En väsentlig fråga vid dessa beräkningars användning bl. a. som underlag för dimensio— neringen av utbildningsväsendet gäller graden av osäkerhet i dem. För statistiska undersök- ningar fmns utarbetade metoder för att be— räkna och ange uppgifternas säkerhet. När det gäller prognoser saknas allmänt accepte- rade metoder för bedömning av osäkerheten, och erfarenheterna av utbildningsprognoser ger anledning till försiktighet (se bl.a. av— snitt 2.2.2). De nu redovisade prognoserna är gjorda efter andra metoder än dem som tidi- gare använts i svensk utbildningsplanering, och erfarenhet saknas av denna typ av prog- noser. Ett sätt att ge en uppfattning om osäkerheten hos prognosen är att göra känslighetsanalyser. Detta innebär att samt- liga eller vissa viktiga beräkningssteg i prog- nosen genomförs med varierande antagan- den.

I föreliggande beräkningar har fem varian- ter beräknats. Två belyser känsligheten för ändrade näringsgrensantaganden, en variant belyser effekten av samtliga förändringar som gjorts i grundantagandena och två varianter belyser känsligheten för ändrade utbildningsantaganden. l tabell 2:26 redo- visas resultaten från dessa fem varianter. Här sker redovisningen i utbildningstermer.

Ändrade näringsgrensan taganden

Näringsgrensutvecklingen har en mycket stor betydelse för nyrekryteringsbehovets fördel- ning på utbildning. Den offentliga sektorn och vissa av de privata tjänsteområdena som bank och försäkring, uppdragsverksamhet, rekreation m.m. har en större andel personer med längre utbildning bland de nyrekryterade än övriga sektorer av närings-

Tabell 2:26. Nyrekryteringsbehovet från studier 1965/70, 1970/75 och 1975/80 enligt resultat från tabell 2:25 och resultaten med ändrade antaganden. 1 OOO-tal. Yrkesutb ildningssek tor

1965/70

1970/75 resultat

enligt ta- be112:25 V T 5

Resultat med ändrade antaganden

UO UD

1975 / 80 resultat

enligt ta- bell 2:25 V T

antaganden

Resultat med ändrade

UO UD

Fullständig högskoleutbildning Högskoleutbildning med angiven yrkesinriktning

Teknisk

Administrativ

Vård

Undervisning

Kultur och information Ej specificerad yrkesutbildningssektor Högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

Partiell högskoleutbildning

Gymnasieskoleutbildning

Teknisk

Administrativ och ekonomisk

Vård m. m. Ej specificerad yrkesutbildningssektor Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

Grundskola och folkskola

90 12 19 20 28 4 3

4 4

2 77 127 84 37 23 6 108

112 74 140 46

15 14 16 7 25 16 33 7 25 14 33 10 34 21 41 14 5 2 6 4 4 2 6 2

5 4 6 2 4 3 5 2

302 324 290 289 141 183 114 149 86 83 87 79 45 33 56 32 24 20 26 23

7 5 7 6 78 95 62 160

106

14 25 34

102

118

16 28 25 34

320 151 91 49 24

7 55

129 76 189

16 15 16 32 20 50 29 13 46 36 17 52 5 3 8 5 3 9

6 4 8 4 3 6

322 355 282 150 202 80 85 92 84 55 35 82 24 20 29

7 6 9 51 7] 28

295 152 81 32 24

6 163

118 290 134 78 47 24

7 93

479 497 497 497 497 497 497 506 506 506 506 506 506

V = varuproduktion T = Tjänsteproduktion S = Statisk variant UO = oförändrade utbildningsandelar UD = utbildningsandelarnas förändringstakt fördubblad.

livet. För att pröva känsligheten i slutresul- taten har två varianter av näringsgrensutveck- lingen beräknats.

1 den ena varianten har det antagits att de varuproducerande sektorerna, dvs. jordbruk, skogsbruk, industri och byggnadsverksamhet samt samfärdsel, varuhandel och privata tjänsteområden som hotell och restaurang, fastighetsförvaltning, hushållsarbete samt övriga personliga tjänster får fler sysselsatta än i kalkylen enligt tabell 2:25. Denna variant benämns i fortsättningen V—varianten (V för varuproduktion). Utgångspunkten för beräkningen har varit att var och en av de enskilda delarna av de varuproducerande näringsgrenarna, även var och en av in- dustrins branscher, skulle få en procentuell sysselsättningsutveckling under 1970-talet som är densamma som den gynnsammaste under någon av femårsperioderna 1960/65 och 1965/70 (för flertalet sektorer den första av dessa perioder). En viss modifiering av sysselsättningsutvecklingen har gjorts med hänsyn till att totalantalet förvärvsarbetande beräknas öka mindre kraftigt under 1970- talet än under 1960-talet.

Enligt denna beräkningsvariant skulle i stort sett hela arbetskraftsökningen under 1970-talet tillföras de varuproducerande sektorerna. Därmed skulle de övriga närings- grenarna, som domineras av den offentliga sektorn, sysselsättningsmässigt helt stagnera och under den senare delen av 1970-talet t. o. m. minska sin sysselsättning något.

I den i tabell 2:21 redovisade kalkylen minskar de varuproducerande sektorerna sin sysselsättning med ca 5 procent per femårs- period och de tjänsteproducerande ökar med 20 procent under den första delen av 1970-talet och med 17 procent under den senare. V-varianten innebär drygt 1 och 2 procents ökning för de två femårsperioderna för de varuproducerande sektorerna och en minskning med knappt 1 och drygt 3 procent för de tjänsteproducerande sekto- rerna.

Den andra varianten, T—varianten (T för tjänsteproduktion) har byggts upp på ana- logt sätt. De inledningsvis uppräknade

tjänstesektorerna, alltså hela den offentliga sektorn och vissa privata tjänsteområden, har på motsvarande sätt getts en mer gynnsam sysselsättningsutveckling. I regel är det förändringen under perioden 1965/70 som legat till grund för beräkningen.

Som resultat erhölls att de tjänsteproduce- rande sektorerna skulle öka med 36 och 38 procent under de två femårsperioderna under 1970-talet. För hela 1970-talet är detta en dubbelt så stark ökning som i den kalkyl som redovisas i tabell 2:21. De varu- producerande sektorerna får i denna variant en sysselsättningsminskning på 10 procent och 17 procent per femårsperiod. l kalkylen enligt tabell 2:21 minskar antalet förvärvs- arbetande inom de varuproducerande sekto- rerna med ca 280 000 under hela 1970-talet. Enligt T-varianten skulle denna minskning uppgå till ca 700 000.

Dessa varianter har för de högskoleutbil— dades del resulterat i mycket stora variatio- ner. De är emellertid extrema i den meningen att ingen av dem kan sägas utgå från en sannolik sysselsättningsutveckling. Vissa överslagskalkyler med mindre extrem utveckling kan dock göras utifrån dessa beräkningar. Man kan sammanfatta resul- tatet av varianterna på följande sätt. V-varianten visar att 1 procents variation i de varuproducerande sektorernas sysselsätt- ningsutveckling påverkar antalet högskoleut- bildade med 5 procent. Om således syssel- sättningsutvecklingen i de varuproducerande sektorerna skulle minska med t. ex. 4,3 procent per femårsperiod, i stället för de 5,3 procent som förutsätts i kalkylen enligt tabell 2 :21, skulle detta sänka nyrekryterings- behovet av högskoleutbildade med ca 5 procent.

Om man uttrycker T-variantens resultat på samma sätt, så motsvarar där 1 procents avvikelse i sysselsättningsutvecklingen för de tjänsteproducerande sektorerna 1,5 år 2 pro- cents effekt på behovet av högskoleutbil- dade. l kalkylen enligt tabell 2:21 antas sysselsättningsutvecklingen för de tjänstepro- ducerande sektorerna bli en ökning med 20 procent och 17 procent för 1970-talets två

femårsperioder. Om denna ökning under- skattats med t. ex. 5 procent per femårspe- riod, skulle nyrekryteringsbehovet av hög- skoleutbildade överslagsmässigt öka med 7 a 10 procent.

Ändrade utbildningsantaganden

För att belysa effekten av ändringar i de skattade utbildningsandelarna har två varian- ter beräknats. Utgångspunkten har varit att nivån på utbildningsandelarna för perioden 1965/70 är i huvudsak riktig, vilket kan motiveras med att resultaten stämts av mot bl.a. barometerdata för denna period. De variationer som är intressanta gäller då antagandena om förändringstakten i utbild- ningsandelarna. För att belysa effekten av sådana felskattningar har två varianter beräknats. [ den ena, UO-varianten (utbild-

ningsandelarna oförändrade),har inga föränd- ringar gjorts i utbildningsandelarna, dvs. utbildningsandelama för 1965/70 har an- vänts även för de följande perioderna. I den andra, UD-varianten (utbildningsandelarnas förändringstakt dubblerad), har utbildnings- andelarna förändrats dubbelt så snabbt som i kalkylen enligt tabell 2:25. Dessa två varian- ter ger ett symmetriskt resultat. För nyre- kryteringsbehovet av högskoleutbildade som helhet blir variationerna i 5 procent för perioden 1970/75 och i 8 procent för perioden 1975/70.

Variant utan några förändringar

Kalkylresultaten i tabell 2:25 är en följd av en rad olika antaganden. Flertalet av dessa avser förändringar i förhållande till nuläget och till det observerade rörlighetsmönstret under perioden 1960/65. För att belysa den sammanlagda effekten av alla antaganden om förändringar har en beräkning gjorts där det så långt som möjligt har eftersträvats att inte göra några förändringar alls. Denna variant kallas variant S (statisk). Utgångspunkten har varit att de förvärvsarbetande behåller den relativa fördelning på yrken de hade 1970 under hela prognosperioden. Varken

näringsgrensfördelningen eller yrkesfördel- ningen inom näringsgrenarna förändras så- lunda. Vidare har nyrekryteringsberäk- ningarna genomförts med antagandet om oförändrade rekryteringsmönster i förhål- lande till 1960/65. Slutligen har 1965/70 års utbildningsandelar använts även för de föl- jande perioderna.

Denna variant belyser den sammanlagda effekten av de förändringar som införts i kalkylen. För nyrekryteringsbehovet av hög- skoleutbildade innebär förändringarna en ök- ning med 65 procent för perioden 1975/80. Samtidigt ökar nyrekryteringsbehovet från gymnasieskolan med endast 8 procent. Ny- rekryteringsbehovet från grundskolan mins- kar till en tredjedel, i absoluta tal ca 100 000 personer.

Sammanfattningsvis innebär detta att kal- kylens antaganden får som konsekvens en höjd utbildningsnivå bland de nyrekryte- rade. Att effekten är så liten för gymnasie- skolan sammanhänger med att högskoleutbil- dade ersätter gymnasieskoleutbildade, vilka i sin tur ersätter grundskoleutbildade, varför effekten blir större både absolut och relativt på nyrekryteringsbehovet från grundskolan. Det kan slutligen noteras att utbildningsande- larna har en förhållandevis ringa effekt på slutresultatet utom vad gäller nyrekryterings- behovet från grundskolan.

2.4.3 Jämförelser mellan behovs- och utflödesberäkningarna

2.4.3.1 Inledning

I tabell 2:20 i avsnitt 2.4.1 redovisas utflödet från utbildningsväsendet enligt två olika be- räkningsalternativ med fördelning efter yr- kesutbildningssektor. Utgångspunkten i dessa beräkningar har varit att utbildnings- väsendets struktur i huvudsak behålls oför- ändrad. Kalkylen avser därför inte utflödet vid ett genomförande av U 685 dimensione- ringsförslag, även om den kan ligga till grund för överslagsmässiga bedömningar av konse- kvenserna på arbetsmarknaden av utred- ningsförslaget.

I tabell 2:26 i avsnitt 2.4.2 redovisas nyrekryteringsbehovet med samma fördel- ning som i utflödesberäkningarna tillsam- mans med effekten av variationer i antagan- den på några centrala punkter i nyrekryte- ringsberäkningarna.

I figur 2:20 — 2:31 har några av kalkyler- nas huvudresultat ställts samman. I staplarna för nyrekryteringsbehov har markerats resul- taten av känslighetsberäkningarna i avsnitt 2.4.2.4. Variation på grund av ändrade nä- ringsgrensantaganden har angetts med skugg- ning som avtar i intensitet för att illustrera att ytterligheterna får betraktas som mindre sannolika. Det mörkare partiet ligger kring beräkningsresultatet enligt tabell 2:25. Varia- tionen i utbildningsandelar har markerats med UO och UDi figuren.

2.4.3.2 Totala nyrekryteringsbehovet och totala utflödet

Tabell 2:27 visar det kalkylerade totala ny- rekryteringsbehovet från utbildningsväsendet enligt tabell 2:26 och motsvarande utflöde enligt de två kalkylalternativen i tabell 2:20. Avrundning har gjorts till närmaste tiotusen- tal.

Det kalkylerade totala utflödet under- stiger sålunda det kalkylerade totala nyrekry- teringsbehovet med ca 10 000 personer för perioden 1965/70, medan utflödet enligt kalkylerna överstiger nyrekryteringsbehovet med ca 50 000 = 60 000 personer för perio- den 1970/75 och med ca 20 000 — 40 000 personer för perioden 1975/80.

Dessa skillnader är en följd av brister i

Tabell 2:27. Sammanställning av kalkylerat totalt nyrekryteringsbehov från utbildnings- väsendet och totalt utflöde från detta enligt tabell 2:26 och 2:20. 1 OOO—tal.

1965/701970/75 1975/80

Nyrekryteringsbehov

från studier 480 500 510 Utflöde alt A 470 550 530 Utflöde alt B 560 550

samordningen mellan de två kalkylerna. De saknar sålunda saklig innebörd men skapar vissa problem vid jämförelser mellan de båda kalkylerna. En genomgång av materialet ty- der på att en övervägande del av de kalkyl- mässiga skillnaderna är att hänföra till grund— skolenivån och den gymnasiala nivån samt till partiell högskoleutbildning. Däremot syns inte några stora skillnader kunna hän- föras till någon enskild utbildningslinje. Ef- tersom den kalkylmässiga skillnaden totalt uppgår till knappt tio procent av det kalkyle- rade totalbehovet och är fördelad på ett fler— tal utbildningar bör det vara fullt möjligt att jämföra de två kalkylerna för enskilda yrkes- utbildningssektorer.

2.433 Jämförelser för enskilda nivåer och yrkesutbildningssektorer

Vid jämförelser mellan utflödes- och behovs- kalkylerna är det nödvändigt att ständigt beakta de betydande osäkerheter som vid- låder beräkningsunderlaget. Dessa illustreras av känslighetsberäkningarna för behovskal- kylen och av de alternativa utflödesberäk— ningarna (se t.ex. figurerna 2:20 2:31).

Fullständig högskoleutbildning

200 000 —

150000—

IOOOOOA

50000—

l l

1965/70

1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde Bg = variationer l fråga om anragnden om utblldningsandelar

Figur 2:20. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: fullständig högskoleutbildning.

När U 68 i det följande ändå tillåter sig att avläsa vissa tendenser med utgångspunkt i prognosmaterialet sker det med understry- kande av att osäkerheten är så betydande att utredningen inte anser det möjligt att gora säkra uttalanden om kommande brist eller Överskott.

För perioden 1965/70 understiger det kal- kylerade utflödet inom samtliga yrkesut- bildningssektorer inom högskoleutbildningen nyrekryteringsbehovet. För högskoleutbild- ning utan angiven yrkesinriktning går skill- naden i omvänd riktning. Den är dock för- hållandevis måttlig och med hänsyn till att nyrekryteringsbehovet av personer med di- rekt yrkesinriktad högskoleutbildning så klart överstigit utflödet har dessa personer med mindre klart yrkesinriktad utbildning ersatt direkt yrkesutbildade. För gruppen med partiell högskoleutbildning gäller i viss utsträckning samma förhållande. Personer med icke yrkesinriktad gymnasial utbildning och enstaka betyg från filosofisk fakultet förefaller dock att ha haft vissa arbetsmark- nadsproblem (se ”Universitetsstudier utan examen”, SOU 1971 :62).

På det gymnasiala stadiet antyder kalky- lerna ett likartat förhållande. Det kalkyle- rade nyrekryteringsbehovet har sålunda över- stigit utflödet för de yrkesinriktade utbild- ningarna medan det omvända förhållandet gäller icke yrkesinriktad utbildning.

På grundskolenivån har utflödet enligt kalkylen överstigit nyrekryteringsbehovet. I samband med konjunkturnedgången 1967/68 har det också varit en förhållandevis hög ungdomsarbetslöshet i denna utbildnings- grupp-

Det måste framhållas att de redovisade skillnaderna mellan utflödes- och efterfråge- beräkningen är kalkylerade och icke faktiska skillnader. De kalkylerade skillnaderna ten- derar alltid att utjämnas genom en rad an- passningsmekanismer på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet. De är således inte ett mått på arbetslöshet eller obesatta platser utan är en anvisning om anpassningsproblem som kan vara mer eller mindre besvärliga för individ och samhälle.

Hur anpassningen i verkligheten fungerar är inte tillfredsställande kartlagt. Bl.a. erfa- renheterna av specialbearbetningarna av 1960 och 1965 års folkräkningar samt den använda beräkningsmodellen ger viss upp- fattning om hur anpassningen fungerar. Be- räkningsresultaten antyder att bl.a. följande anpassningsproblem föreligger.

0 Det finns en tendens till överskott på högskoleutbildade främst för perioden 1970/75. För mindre klart yrkesinriktade högskoleutbildningar kan denna tendens bestå även under perioden 1975/80. 0 Det finns en klar tendens till överskott på personer med allmän gymnasial utbild- ning. Om de med partiell högskoleutbild— ning medräknas förefaller denna tendens att bli bestående, om än med något mins- kad styrka även under perioden 1975/80. Mot detta står en tendens till ett betydan- de underskott på personer med gymnasial yrkesutbildning, främst från de tvååriga linjerna i gymnasieskolan. . Tillgången på personer med enbart grund- skoleutbildning tenderar att alltmera över- stiga utrymmet på arbetsmarknaden för denna utbildningsgrupp.

Sammanfattningsvis kan anpassningspro- blemen sägas bestå i att en brist på arbets- kraft med yrkesutbildning från främst gym- nasieskolans tvååriga linjer måste tillgodoses av ett överskott på arbetskraft med ingen eller ringa yrkesförberedelse i sin utbildning. Främst består detta överskott av personer med enbart grundskoleutbildning och allmän gymnasial utbildning men, i varje fall för perioden 1970/75, även i viss utsträckning av personer med mindre klart yrkesinriktad högskoleutbildning. En anpassning genom ändrad utbildningssammansättning bland de nyrekryterade syns sålunda behöva ske.

De som har längre utbildning kan även i vissa fall ha svårigheter att få anställning till följd av traditionella uppfattningar hos ar- betsgivarna om vad som är en adekvat utbild- ning för en viss arbetsuppgift. När de väl fått en anställning kan de under en tid få nöja sig med arbetsuppgifter och anställningsförmå-

ner som inte motsvarar deras förväntningar. Det är i detta sammanhang angeläget att stryka under den stora omfattning som yrkes- bytena har på arbetsmarknaden. I många fall är yrkesbyten detsamma som befordran. Det finns anledning att vänta sig att den som vid sin första anställning får gå in på en lägre nivå än vad som är vanligt för utbildnings- gruppen i fråga efter hand har stora möjlig- heter att avancera. Under förutsättning att utbildningen över huvud innebär förberedel- se för yrkesområdet är det troligt att de som har längre utbildning befordras före dem som har kortare utbildning.

Personer med kort otillräcklig utbildning riskerar således att få stå tillbaka för de välutbildade när det gäller såväl anställning som befordran. Särskilt i lågkonjunktur och perioder av omfattande strukturförändringar på arbetsmarknaden är det också dessa grup- per som löper de största riskerna att bli friställda.

Man kan utgå från att den som har enbart grundskoleutbildning oftare anses ha otill- räcklig utbildning än den som har högskole- utbildning. Utbildningens innehåll torde dock betyda mera än dess längd. Personer med yrkesinriktad gymnasial utbildning kan i många fall, åtminstone sett i ett kortare tidsperspektiv, anses ha en fördel framför dem som har icke yrkesinriktad högskoleut- bildning.

Anpassning kan också ske genom ändrade relationer mellan nyrekrytering och yrkesby— ten. Det förutsätter emellertid att de nyexa- minerade med högskoleutbildning bedöms vara lämpligare än personer med erfarenhet från andra närliggande yrken. Detta torde vara vanligare för personer med yrkesinrik- tad högskoleutbildning än för sådana med mindre klart yrkesinriktad utbildning.

Oavsett om anpassningen sker genom änd- rad utbildningssammansättning bland de ny- rekryterade eller genom ändrade relationer mellan nyrekrytering och yrkesbyten syns ett överskott på högskoleutbildade få den konsekvensen att befordringsmöjligheterna försämras för personer som befinner sig på arbetsmarknaden och har kortare utbildning.

Mot bakgrund av att huvudparten av den totala arbetskraften har enbart folkskola som formell utbildning är de korttidsutbil- dades problem på en snabbt föränderlig arbetsmarknad större än de i flertalet fall kortvariga svårigheter som nyexarninerade på högskolenivå nu möter. De långsiktiga an— passningsproblem som beräkningama anty- der torde främst gälla svårigheterna för ungdomar med enbart grundskola och äldre som av olika skäl mister sin nuvarande anställning eller får sina befordringsmöjlighe- ter minskade vid ett eventuellt överskott på högskoleutbildade .

I det följande skall kortfattat diskuteras de arbetsmarknadstendenser som kalkylerna pekar på för olika slag av utbildade.

För prognosperioden 1970/75 överstiger det kalkylerade utflödet av personer med fullständig högskoleutbildning det beräknade behovet. Överskottstendenserna är i huvud- sak koncentrerade till högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning. För den följan- de prognosperioden, 1975/80, ligger det kal- kylerade utbudet i nivå med det beräknade nyrekryteringsbehovet. Skillnaderna ligger helt inom kalkylernas osäkerhetsmarginal. Skulle tillströmningen till högskoleutbild- ning stagnera på nuvarande nivå (alternativ B i utflödeskalkylen) får det bedömas som sannolikt att utflödet under 1980-talet kom- mer att understiga det kalkylerade nyrekry- teringsbehovet.

För teknisk högskoleutbildning översti— ger utflödesberäkningarnas båda alternativ behovskalkylen och denna tendens är klarare för den senare delen av 1970-talet. De yrkes- tekniska högskoleutbildningarna innefattas dock inte i någon av de två kalkylerna. Det bör nämnas att antagandena i känslighetsana- lysen av behovskalkylen är av det slaget att de för den tekniska högskoleutbildningen inte leder till nämnvärda variationer. Det finns dock inte skäl att anta att det framtida behovet av tekniskt utbildad personal skulle vara mera exakt mätbart än behovet inom andra yrkesområden, varför prognosunder- laget även här bör tolkas med försiktighet.

De gjorda kalkylerna antyder att det kan

r fra l-,t l 1955/70

' ' 1975/so

1970/75

b =nvrekrylenngsbehov u :urflode Bg = variationer . fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:21. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: teknisk högskoleutbildning.

vara tveksamt om nyrekryteringsbehovet kommer upp till samma nivå som utflödet. Med hänsyn till utbytbarheten mellan gym- nasial och eftergymnasial utbildning och till det faktum att nyrekryteringsbehovet klart överstiger utflödet inom den tekniska sek- torn på den gymnasiala nivån samt till den ovan nämnda osäkerheten i kalkylerna är det enligt U 685 mening inte möjligt att av kal- kylerna dra slutsatser om förestående arbets- marknadsproblem för personer med tekniskt inriktad högskoleutbildning vid ett utflöde av den storlek som beräkningarna anger.

För administrativ och ekonomisk hög- skoleutbildning överstiger utflödesberäkning- arna behovskalkylen för perioden 1970/75 och skillnaden är så stor att den kan bedö- mas överstiga den sammanlagda osäkerheten för de två kalkylerna. För perioden 1975/80 fortsätter nyrekryteringsbehovet att öka me- dan utflödet tenderar att stagnera. Detta leder till att skillnaderna minskar och under 1980-talet kan övergå i brist om tillström- ningen stagnerar på nuvarande låga nivå.

För värd- och undervisningssektorerna är skillnaderna mellan de två kalkylerna för båda perioderna inte större än den samman- lagda osäkerheten. För undervisningssektorn kan nämnas att i nyrekryteringsberäkningar-

50 000 *l alt A _ alt 8 25 000 b n 1965/70 1970/75 1975/BO !: = nyrekryteringsbehov u = utflöde 58 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:22. Kalkylcrat nyrekryteringsbehov och utflöde: administrativ och ekonomisk högskole— utbildning.

na för 1970-talet har antagits att de obehöri- ga lärare som finns i skolväsendet skulle ersättas av behöriga. Detta antagande svarar för 1970-talet mot ett nyrekryteringsbehov av omkring 5 000 personer per femårsperiod. Under perioder med en mera normal avgång från läraryrkena finns det således anledning att räkna med en motsvarande minskning av nyrekryteringsbehovet. För 1980-talets förs- ta hälft kan med sådana utgångspunkter nyrekryteringsbehovet bedömas bli lägre än det som beräknats för perioden 1975/80. De

Högskoleutbildning för vårdyrken

50 000

25 000

1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde 33 = variationer ifråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:23. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: högskoleutbildning för vårdyrken.

50 000

" altA UD DE U0

²⁵⁰⁰⁰I

i i

l965/70

1370/75

1975/80

[7 = nyrekryteringsbehov u = utllode 33 = variationer i lräga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:24. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: högskoleutbildning för undervisnings- yrken.

skillnader som finns mellan dessa beräk— ningar. SCBS lärarprognos och SÖs lärarpro- gnos sammanhänger med olika antaganden dels om tidpunkten då lärarbristen skall vara hävd, dels om yrkesbyten till och från läraryrkena.

För högskoleutbildning för kultur— och informationsyrken tenderar utflödet att överstiga nyrekryteringsbehovet. Skillnader- na kan dock bedömas ligga inom ramen för kalkylernas osäkerhet. I förening med viss utbytbarhet i förhållande till andra yrkesut-

Högskoleutbildning för kultur- och informationsyrken

50000

25000

h t: u ut) 0 altA UD " :*"A fl—l ”GHT” ”0 * " 1965/70 1970/75 1975/so

b = nyrekryteringsbehov u - utflöde 53 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:25. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: högskoleutbildning för kultur- och inför- mationsyrken.

bildningssektorer gör detta att det inte är möjligt att av kalkylen dra bestämda slutsat- ser om arbetsmarknadssvårigheter för utbil- dade inom denna sektor.

För högskoleutbildning utan angiven yrkes- inriktning överstiger utflödet klart nyrekry- teringsbehovet för perioden 1970/75. För perioden 1975/80 syns skillnaderna mellan utflöde och behov komma att minska om den nuvarande låga tillströmningen blir be— stående. Därtill kommer att pågående insat— ser för att skapa mera yrkesinriktade utbild- ningar vid filosofisk fakultet kan hinna få större effekt mot slutet av 1970-talet. Det är således ganska troligt att de svårigheter som nyexaminerade från filosofisk fakultet nu upplever kommer att minska mot 1970-ta- lets slut.

Skillnaderna mellan kalkylerat utflöde och behov är störst i fråga om partiell hög- skoleutbildning. [ utflödesberäkningarna kan åtminstone tre undergrupper, som för 1970- talet syns vara av ungefär samma storlek, urskiljas inom denna grupp.

För det första ingår här utländska stude— rande som har antagits inte avlägga examen och som går ut på den svenska arbetsmark- naden. Bedömningen av i vilken utsträckning dessa personer kommer ut på den svenska arbetsmarknaden är självfallet mycket osä- ker. I behovskalkylen har denna grupp till stor del betraktats som immigranter och ingår således inte i nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet.

För det andra ingår studerande med yrkes- utbildning i gymnasieskolan som, eventuellt efter några års förvärvsarbete, kompletterar sin tidigare utbildning med kurser eller stu- diekurser vid filosofisk fakultet. Det är när— mast denna grupp som det är motiverat att jämföra med det beräknade nyrekryterings- behovet.

Den tredje gruppen som ingår i utflödes— beräkningarna utgörs av studerande som ef— ter icke yrkesinriktad gymnasial utbildning genomgår högskoleutbildning utan att uppnå examen. Flertalet av dessa studerar vid filo- sofisk fakultet. Deras utbildning kan i prin- cip ha vilken omfattning som helst mellan 0

Med utgångspunkt i dessa beräkningar och undersökningen ”Universitetsstudier utan examen” (SOU 1971:62) förefaller följande slutsatser rimliga. Personer som kompletterar tidigare yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet med partiell högskoleutbildning förbättrar sin arbetsmarknadssituation. [ många fall är denna förbättring avsevärd. De som har rela— tivt omfattande partiell utbildning efter icke yrkesinriktad gymnasial utbildning förefaller att möta i stort sett samma arbetsmark- nadssituation som personer med fullständig

Gymnasieskoleutbildning

350 000—

300 000 —

b UO'i u malta ——aItA

_ altA

200 000 —1

100000—

1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde

Bg = variationer i lråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur2:26. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: gymnasieskoleutbildning.

utbildning med samma inriktning. Vad slutli- gen gäller personer med kortare partiell ut- bildning efter icke yrkesinriktad gymnasial utbildning torde deras situation inte skilja sig nämnvärt från deras som enbart har sådan gymnasial utbildning. En betydande del av det beräknade utflödet av personer med partiell högskoleutbildning torde tillhöra denna senare grupp. Att tydligt särskilja en grupp med omfattande och en grupp med kort partiell utbildning är emellertid inte möjligt.

Det beräknade utflödet av personer med icke yrkesinriktad gymnasial utbildning över- stiger klart det beräknade nyrekryteringsbe- hovet. För teknisk och för administrativ och ekonomisk gymnasieskoleutbildning under- stiger utflödeskalkylen klart behovskalkylen. Skillnaderna är något större för administrativ och ekonomisk sektor än för teknisk. Inom

Teknisk gymnasieskoleutbildning

250000 _j

200000—

150000—

alt B alt A

100000'

50000—

1965/70 1970/75 1975/SO

!: = nyrekryteringsbehov u = utflö 38 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar Figur 2.'2 7. Kalkylerat ny rekry teringsbehov utflöde: teknisk gymnasieskoleutbildning.

och

Administrativ och ekonomisk gymnasieskoleutbildning

lOOOOO uoé b:

[1 b UD ' ' uo uo In 3" B " alt B u ult A alt A ⁵⁰OOO—1 *I i I . 1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde 53 = variationer ifråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:28. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: administrativ och ekonomisk gymnasie- skoleutbildning.

den förstnämnda finns en betydande utbyt- barhet mellan utbildningar som hänförts till gymnasieskolan respektive högskoleutbild- ningen. Vad gäller teknisk yrkesutbildning är denna utbytbarhet mindre. En mycket stor del av det beräknade behovet inom teknisk sektor är att hänföra till maskinoperatörer och andra kvalificerade yrkesarbetare inom industrin. För båda dessa yrkesutbildnings- sektorer kan skillnaderna bedömas tyda på en framtida bristsituation.

Gymnasieskoleutbildning för vårdyrken

iOOOOO—l

so ooo—|

1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflode 58 = variationer ifråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:29. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: gymnasieskoleutbildning för vårdyrken m.m.

Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

100000

u alt 8 50000 alt A

U b I UD b UD b i uo uo l965/7O 1970/75 1975/80

” alt & llt A

I: = nyrekryteringsbehov u = utflöde 33 = variationer | fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:30. Kalkylerat utflöde: gymnasieskoleutbildning yrkesinriktning.

nyrekryteringsbehov och utan angiven

Sektorn vårdutbildning m. m. i gymnasie- skolan innefattar konsumtionslinjen. För denna linje överstiger utflödeskalkylen klart behovskalkylen för perioden 1970/75. För perioden 1975/80 är skillnaden mellan de två kalkylerna obetydlig för denna linje vil- ket sammanhänger med en planerad minsk— ning av konsumtionslinjens dimensionering. Den andra linjen av dominerande betydelse inom sektorn är vårdlinjen. Dimensionering— en av denna planeras öka under 1970-talet samtidigt som kapaciteten för kortare spe- cialkurser inom vårdområdet beräknas mins- ka. För vårdutbildade på gymnasial nivå visar kalkylerna fortsatt brist.

För utbildade från grundskolan och folk- skolan har i behovskalkylerna snarare beräk- nats ett utrymme än ett behov. Detta utrym- me har antagits minska efter hand som ut- bildningskraven i flertalet yrken ökar. I ut- flödeskalkylen minskar utflödet något mel- lan 1965/70 och 1970/75 men förblir sedan kvar på en förhållandevis hög nivå. Detta ger till resultat att de kalkylerade skillnaderna mellan utflöde och behov successivt ökar.

200 000—

" alt B alt A

t n 100 OOO—= * l l

l l: ll

l965/70 __ "

l970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde 38 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:31. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: grundskola och folkskola.

2.4.4 Val av utbildning och yrke 2.4.4.1 Några undersökningsresultat

Den i avsnitt 2.4.1 redovisade utbudskalky- len innebär en framräkning av tillströmning- en till och utbudet från utbildningssystemet under vissa antaganden. Av praktiska skäl kan bara ett litet antal beräkningsalternativ komma i fråga. Om man som ett av flera mål i utbildningsplaneringen har strävan att till- fredsställa individernas efterfrågan på utbild- ning är det önskvärt att kunna bedöma tendenser i fråga om val av utbildning och yrke och faktorer bakom dessa val.

Under ledning av Jarl Bengtsson och Bengt Gesser har för U 685 räkning genom- förts en rad undersökningar som redovisats i SOU 1971 :61 under rubriken ”Val av utbild- ning och yrke”.

Bl. a. ingår enkätundersökningar av stude- rande i grundskola, fackskola och gymna- sium (Jarl Bengtsson) och av personer somi början av 1960-talet avslutade sina studier i realskolan (motsvarande) och som då under-

söktes av Härnqvist och Grahm (Ann-Mari Sellerberg och Levi Svenningsson). Vidare ingår en intervjuundersökning av nybörjare 1960, 1964 och 1968 vid filosofisk fakultet i Lund (Bengt Gesser). Undersökningarna genomfördes till större delen under 1968 och 1969. Förändringar som skett under de senaste åren registreras sålunda inte i un- dersökningarna.

I dessa undersökningar belyses bl.a. den sociala bakgrundens samband med val av utbildning och yrkesverksamhet.

] en undersökning av Bengtsson redovisas grundskoleelevers val av utbildning eller an- nan verksamhet efter avslutade studier 1 års- kurs 9. Undersökningen, som bygger på en enkät gjord våren 1969 till ett riksrepresen- tativt urval av elever, gav bl.a. det resultat som framgår av tabell 2:28.

Gesser gör bl. a. en jämförelse mellan an- delen med olika social bakgrund som skrevs in vid universitet och högskolor i början av 1950-talet och slutet av 1960-talet. Resulta- ten åskådliggörs i figur 2:32.

Andelen av de nyinskrivna studerande från olika socialgrupper framgår av tabell 2:29. (Tabellen uttrycker sålunda förhållan- dena mellan de streckade ytorna i vardera av de stora rektanglama i figur 2:32.)

Det är rimligt att tolka dessa resultat så att det inom helheten av studerande vid universitet och högskolor skett en viss social utjämning under efterkrigstiden. Gesser visar emellertid att inom en viss del av den högre utbildningen, nämligen utbildningarna till ag- ronom, apotekare, civilekonom, civilingen- jör, jurist, jägmästare, läkare, tandläkare och veterinär, den sociala sållningen snarast skärpts under den undersökta perioden. [ tabell 2:30 anges socialgruppsfördelningen för män vid mitten av 1950—talet och slutet av 1960-talet för helheten av nyinskrivna studerande vid dessa utbildningar. Antalet kvinnor är i dessa utbildningar förhållandevis mindre än i högre utbildningi övrigt.

Gessers undersökning i SOU 1971261 ge— nomfördes innan den nuvarande nedgången i tillströmningen till högre utbildning, särskilt de filosofiska fakulteterna, påbörjats. Analy-

Tabell 2:28. Grundskoleelevers val av utbildning eller annan verksamhet efter avslutade studier i årskurs 9

a) Socialfördelning inom de olika väljarkategorierna baserad på hela elevpopulationen

Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Övriga Totalt Si SZ S3 Si SZ S3 Si SZ S3 Sl S2 53 6 18 12 1 9 10 1 8 16 0,2 3 7 8 100 % b) Socialgruppssammansättning inom de olika väljargrupperna. Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Sl 17 4 2 2 SZ 51 45 33 31 83 32 51 65 67 Totalt 100 % 100 % 100 % 100 % c) Val utifrån socialgruppstillhörighet Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Övriga Totalt Sl 82 10 6 2 - 100 % SZ 46 21 20 7 6 100 % 53 25 21 34 13 7 100 %

Källa: SOU [971161

ser rörande den sociala fördelningen hos de nyinskrivna läsåret 1970/71 och höstter- minen 1971 försvåras av att många studeran- de inte vid inskrivningen uppgett faders yr- ke. Underlaget för en bedömning av utveck-

Tabell 2:29. Andel nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor från olika so- cialgrupper.

Socialgrupp 1950-talets 1960-talets början % slut % I 48 42 11 40 37 lll 12 21 Summa 100 100

lingen är således bristfälligt. Det syns dock klart av bearbetningar, som gjorts dels av SCB, dels av Gesser, att någon markant nedgång av andelen nyinskrivna till högskole- utbildning från socialgrupp lll inte skett.

Också könsskillnaderna i utbildningssyste- met är avsevärda. Det finns utbildningar där kvinnliga studerande helt dominerar (t. ex. viss vårdutbildning, utbildning till förskol- lärare och till lågstadielärare) och andra med så gott som enbart manliga studerande (t. ex. flertalet tekniska utbildningar oavsett nivå). Som nämnts i det föregående år kvinnorna förhållandevis färre i de utbildningar som av- ses i tabell 2:30, utbildningar som i regel leder till befattningar med goda inkomster och jämförelsevis stort inflytande.

I SOU 197126] (”Val av utbildning och yrke”) har Ann-Mari Sellerberg och Levi

C/o Totala onfolet 20—årinqor=ca 90 000 Tot-olo ontole'f 20—årinqor:cu ISDUOD loo— 50— '.D _ få ”7 _ , , h 88 —— _ | 563 lO 190 / hal 5795 O— / I II ]II I 11 III 7000 31000 50000 Mono 5| 000 65 000

Totala antalet 211—åringar i resp. socialgrupp, co

% Nyinskrivna studerande. Siffrorna anger antalet personer

Figur 2:32. Fördelning av nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor med hänsyn till social härkomst.

Svenningsson undersökt en grupp ungdomar som i början av 1960-talet avslutade studier i realskola (motsvarande). Studien är en upp- följning av Härnqvist och Grahms undersök- ning ”Vägen genom gymnasiet” (SOU 1963: 15). Sellerberg och Svenningsson har stude- rat dels dem som omedelbart fortsatte till gymnasium, dels övriga.

Tabell 2:30. Andel nyinskrivna män från olika socialgrupper i utbildningarna till agro- nom, apotekare, civilekonom, civilingenjör, jurist, jägmästare, läkare, tandläkare och ve- ten'när.

Socialgrupp 1950-talets 1960-talets mitt % slut % I 47 52 11 38 32 lll 15 16 Summa 1 00 100

[ förhållanden som har med fortsatt ut- bildning att göra framträder tydliga köns- skillnader och sociala skillnader. Ofta bildar de tillsammans en trappa av olikhet, där kvinnor från socialgrupp III är mest ogynn— samt ställda och män från socialgrupp [ mest gynnsamt. Ett exempel på detta ges i figur 2:33.

Av undersökningarna framgår vidare att de studier som en person faktiskt genomför inte alltid är dem som vederbörande i första hand önskat. Nära hälften av de tillfrågade nyinskrivna studerandena vid filosofisk fa- kultet i Lund hösten 1968 uppgav att'de skulle ha valt viss spärrad utbildning om de hade haft möjligheter att komma in. Jarl Bengtsson visar att drygt hälften av de un- dersökta eleverna i grundskolans årskurs 9 skulle ha valt gymnasium om de kunnat göra detta oberoende av betyg, föräldrainställning och kostnadsskäl. Detta är tio procentenhe- ter mer än som verkligen valde gymnasiumi mars 1969. Denna skillnad var i huvudsak

33 ':'/o 220/0 ISO/o lä 0/0 Män 70 $'”/o /o | Kvinnor 111 11 I III II I Soeiolqrupp

Figur 2:33. Andel med utbildning till agronom, apotekare, civilekonom, civilingenjör, jurist, jäg- mästare. läkare, tandläkare och veterinär av dem som fortsatte till gymnasium omedelbart efter avslutad realskola.

koncentrerad till socialgrupperna II och 111.

Det är svårt att dra generella slutsatser av undersökningar av detta slag av attityder till utbildnings- och yrkesval. Det är t.ex. up- penbart att både de icke yrkesförberedande linjerna i gymnasieskolan och studier vid de filosofiska fakulteterna i dag är väsentligt mindre attraktiva än de var vid genomförandet av Bengtssons och Gessers undersökningar. Förändringar i institutionel- la förhållanden (t. ex. gymnasieskolans infö- rande 1971, ny studieordning vid de filoso- fiska fakulteterna 1969) och förväntade för- ändringar (t. ex. kompetensutredningens för- slag 1970 och statsmakternas ställningstagan- den 1972 beträffande gymnasieskolans kom- petensvärde) kan vara faktorer bakom såda- na ändrade attityder. Det är emellertid tro- ligt att även förhållanden på arbetsmarkna- den påverkar utbildningsvalen.

Den stora spännvidden för inflytelse av tillfälliga faktorer belyses i Bengtssons och Gessers undersökningar av att bara ungefär hälften av de tillfrågade eleverna i grundsko- lans årskurs 9 uppgav valet av skolform (fackskola, gymnasium, yrkesskola) eller ar- bete som något självklart. Av dem som valt fackskola upplevde bara en femtedel detta som något självklart. Detta senare resultat kan tyda på att det tar lång tid för en ny utbildning att få förankring i elevernas före- ställningsvärld.

Det är svårt att med intervjuer eller enkä-

ter finna faktorerna bakom utbildningsvalen och förändringarna i dessa. Bakgrundsfakto— rer som har avgörande betydelse kan av de tillfrågade betraktas som självklara och andra motiv anförs då för valet. Gesser har emeller- tid undersökt de studerandes uppfattning om vilka faktorer som inverkat på deras utbildningsval. Främst kommer ”att man genom utbildningen får ett intressant arbe- te”, något som över två tredjedelar av de till- frågade uppfattar som mycket viktigt, medan bara några få procent betraktar det som inte alls viktigt. Därnäst kommer ”att utbildningen är intressant i sig själv”, ”att det är mycket sannolikt att man får ett arbete efter avslutad utbildning” samt ”att utbildningen leder till ett bestämt yrke, t. ex. läkare, ingenjör, lärare etc.”. [ Bengts- sons undersökning har såväl i grundskolan som i fackskolan och (i något mindre ut- sträckning) gymnasiet eleverna som viktigas- te krav på utbildningsvalet satt att det skall ”göra det möjligt för mig att se fram mot en stabil och säker framtid”. Flertalet gymnasis— ter ser det som en mycket viktig'uppgift för universitetsstudier att ge yrkesutbildning.

Av de undersökta gymnasisterna skulle närmare 40 procent inte välja en universitets- eller högskoleutbildning om lönen efter ut- bildningen vore densamma som utan denna. Av de studerande vid filosofisk fakultet (som alltså redan påbörjat den högre utbild- ningen) var motsvarande andel omkring 20 procent. Löneförhållanden tycks sålunda en- ligt svaren Spela en icke obetydlig roll för ut- bildningsvalet.

Bengtsson tillfrågade fackskoleeleverna om deras intresse för universitetsstudier om fackskolan gav behörighet för sådana. Något mindre än 20 procent uppgav att de med säkerhet skulle påbörja universitetsstudier i sådant fall och något fler än 20 procent uppgav att de troligen skulle göra det. Av eleverna i årskurs 9 fick gymnasieväljarna frågan om de skulle ha valt fackskola om denna gett behörighet till universitetsstu- dier. Bara några få procent var säkra på att de skulle ha gjort så, men tillsammans med dem som troligen skulle ha gjort det utgjorde

En för U 685 planeringsuppdrag väsentlig del av Gessers undersökning avser val av studieinriktning vid de filosofiska fakulteter- na i Lund och förändringar i dessa val under perioden 1960—1968, dvs. den period under vilken den högre utbildningens expansion var som starkast. [ fråga om vad U 68 kallat basutbildningsområden bekräftar undersök- ningen att det är inom de samhälls- och beteendevetenskapliga områdena som den mest drastiska tillväxten skett.

Uppgifterna om yrkesval finns samman- ställda i tabell 2:31. Det framgår där vilken avsevärt ändrad funktion de filosofiska fa— kulteterna fått under perioden från 1960 till

1968. Vid periodens början avsåg ungefär hälften av de nyinskrivna att bli lärare. Trots att antalet nyinskrivna med denna studieav- sikt var nära dubbelt så stort vid periodens slut, hade deras andel av hela antalet nyin- skrivna sjunkit till något över en fjärdedel. Ökningen i andel ligger främst på administra- tion och ekonomi men också på tekniska yrken. Andelarna med olika yrkesinriktning är praktiskt taget konstanta vid de tre under- sökningstillfällena för gruppen nyinskrivna 1960. Däremot har individuella byten skett: nästan en tredjedel av individerna har bytt yrkeskategori.

Tabell 2:31. Yrkesval bland studerande som nyinskrivits vid filosofiska fakulteterna i Lund 1960 (höstterminerna 1960, 1964 och 1968) samt bland studerande som nyinskrivits 1964

och 1968 (höstterminen 1968).

Yrkesområdc Undersökningstillfälle 1960 1964 1968 % Beräknat % Beräknat % Beräknat antal antal antal

Nyinskrivna 1960 Teknik och dylikt 13 130 18 170 15 140 Administration, ekonomi etc. 4 40 8 80 9 90 Vårdyrken 21 200 17 170 17 170 Kulturförmedling etc. 8 80 5 50 8 80 Läraryrken 53 510 50 480 50 480 Övriga yrken 1 10 2 20 1 10

Summa 100 970 100 970 100 970 Nyinskrivna 1964 Teknik och dylikt 23 330 Administration, ekonomi etc. 22 210 Vårdyrken 12 170 Kulturförmedling etc. 5 80 Läraryrken 35 500 Övriga yrken 3 40

Summa 100 1 430 Nyinskrivna 1968 Teknik och dylikt 24 770 Administration, ekonomi etc. 21 670 Vårdyrken 16 530 Kulturfönnedling etc. 7 230 Läraryrken 29 920 Övriga yrken 3 90

Summa 100 3 210 SOU 1973:2 |43

Att dra slutsatser om den kvantitativa ut- vecklingen av utbildningsefterfrågan på grundval av undersökningar som i stor ut- sträckning avser ungdoms attityder till ut- bildnings- och yrkesval är mycket vanskligt. Inte minst måste man vara försiktig då det gäller att tolka svaren på hypotetiskt forrnu- lerade frågor, som avser möjliga men vid frågetillfället ej genomförda förändringar i yttre förhållanden (andra löneförhållanden, nya behörighetsregler för högre studier osv.).

Undersökningarna syns emellertid ge stöd för att ungdomens dominerande uppfattning är att den högre utbildningen skall planeras så att den förbereder för den framtida yrkes- verksamheten. Fördelningen på utbildning med olika yrkesinriktning bör då stå i skäligt förhållande till möjligheterna till arbete.

I vissa fall kan motsättningar uppstå mel- lan en planering som syftar till att tillgodose de studerandes utbildningsefterfrågan och de krav som kan ställas på en rimlig anpassning mellan utbudet av utbildade och möjligheter- na att få arbete. Bengtssons och Gessers undersökningar syns närmast ge stöd för att individerna själv ser det som naturligt att utbildningsplaneringen i sådana fall tar viss hänsyn till arbetsmarknadsutsikterna. Att den nuvarande utbildningsorganisationen med en stor sektor med fritt tillträde inte på ett tillfredsställande sätt förmått svara mot individernas utbildningsönskemål tycks framgå därav att, som nämnts, närmare hälften av nyinskrivna studerande vid filoso- fisk fakultet 1968 angav att de skulle före- dragit annan utbildning.

2.4.5 Samhällsekonomiska kalkyler

2.4.5.1 Undersökningens uppläggning och resultat

På uppdrag av U 68 har Leif Magnusson och Svend Tychsen genomfört en undersökning som redovisas i SOU l972z23 med rubriken ”Samhällsekonomiska kalkyler för längre ut- bildning”. Avsikten har varit att jämföra olika högskoleutbildningars produktions-

effekter för samhället och deras effekter på individernas inkomster. De problem som är förenade med att mäta och jämföra sådana effekter redovisas utförligt i undersöknings- rapporten. I utredningens inledning till den- na diskuteras också några av dessa problem. Där framhålls att meningarna inom U68 varit delade när det gäller att dra slutsatser av undersökningen.

Undersökningen avser 14 utbildningar (till agronom, civilekonom, civilingenjör, gym- nastiklärare, humanist, jurist, jägmästare, läkare, naturvetare, samhällsvetare, socio- nom, tandläkare, teolog, veterinär). Valet av utbildningar har begränsats till de i SCBs s.k. akademikerregister förekommande ut- bildningskategorierna. Grundmaterialet är uppgifter om utbildningskostnaderna (lärare, lokaler, utrustning osv.) och inkomsterna för de utbildade i olika åldersgrupper. Det senas— te år för vilket uppgifter fanns tillgängliga vid undersökningstillfället var 1969.

I kalkylen betraktas kostnader och inkoms- ter under en lång tidSperiod och omräknas, för att jämförbarhet skall nås, till nuvärden vid tidpunkten för utbildningstidens början. Omräkningen till nuvärden ger olika resultat beroende på den räntefot som används. Ett grundläggande antagande i kalkylen är att individens lön kan som ett närmevärde an— vändas som mått på det produktionsvärde han åstadkommer. Det finns de som förne- kar att detta över huvud är möjligt eller menar att det är principiellt felaktigt att göra så. Andra menar att ett sådant antagande åtminstone i vissa fall är rimligt.

Genom att dra den samlade kostnaden för en viss utbildning (även innefattande pro- duktionsbortfall) från hela den inkomsthöj- ning under ett liv som tillskrivs utbildningen får man, om detta antagande accepteras, ett mått på utbildningens produktionseffekt. En kalkyl kan också utföras för produktions- effekten för varje av allmänna medel satsad krona. Därigenom belyses problemet om för— delning av resurser inom en given ram. Slutli— gen kan kalkylen genomföras så att den avser individens kostnad och nettoinkomster. Den belyser då utbildningens effekter på in-

Tabell 2:32. Nuvärden i produktionseffekt-

mätning. Högst Lägst Män Civilekonomer Gymnastiklärare Agronomer CiVilingenjörer Humanister Jägmästare Jurister Naturvetare Teologer Läkare Samhällsvetare Veterinärer Tandläkare Socionomer Kvinnor Jurister Civilekonomer Agronomer Läkare Civilingenjörer J ägmästare Naturvetare Gymnastiklärare Teologer Tandläkare Humanister Veterinärer Samhällsvetare Socionomer komstfördelningen.

Resultatet redovisas som rangordningar i de tre angivna hänseendena (produktions- effekt, produktionseffekt per satsad krona av allmänna medel samt inkomsteffekt). I tabell 2:32—2:34 återges resultaten.

Med hänsyn till de osäkerheter som liggeri

kalkylmetod och mätningar har utbildning- arna sammanförts till tre grupper, som rang- ordnats sinsemellan. Skillnaderna mellan ut— bildningslinjerna inom en och samma grupp har bedömts vara så små att de inte bör redovisas.

I rapporten redovisas också intemräntor för de olika utbildningarna, dvs. de räntesat- ser för vilka nuvärdet av utbildningskostna- derna är lika med nuvärdet av de sammanlag- da inkomster som tillskrivs utbildningen. In- ternräntorna kan ses som ett altemativt me- del att jämföra utbildningar med avseende på produktionseffektema.

De inkomster som tillskrivs en viss hög- skoleutbildning har i kalkylen definierats som inkomstskillnaden mellan personer med denna utbildning och gymnasieingenjörer i samma ålder. Den absoluta nivån på de intemräntor som beräknas med hjälp av des- sa skillnader bör av detta och andra skäl tillmätas mindre vikt. Slutsatsen att utbild- ningar med negativ intemränta skulle vara ”olönsamma” kan inte dras av kalkylen. Denna avses i stället vara ett hjälpmedel för

Tabell 2:33. Nuvärden per krona direkta Tabell 2:34. Nuvärden i inkomsteffektmät-

kostnader. ning.

Högst Lägst Högst Lägst

Män Män

Civilekonomer Agronomer Humanister Läkare Civilekonomer Agronomer Civilingenjörer Samhällsve tare Civilingenjörer Gymnastiklärare Gymnastiklärare Socionomer Jurister Humanister J gnsier Teologer Tandläkare Jägmästare J agmastare Naturvetare Läkare Samhällsvetare Naturvetare Socionomer Tandläkare Teologer Veterinärer Veterinärer

Kvinnor ' Kvinnor

Jurister Agronomer Humanister Läkare Civilekonomer Agronomer Civilekonomer Sam hällsvetare Civilingenjörer J ägm ästare Civilingenjörer Socionomer Gymnastiklärare Socionomer Gymnastiklärare Teologer Humanister Teologer J ägm ästare Jurister Läkare Naturvetare Naturvetare Samhällsvetare Tandläkare Tandläkare Veterinärer Veterinärer _

jämförelse mellan olika utbildningar med hänsyn till produktionseffekten. Om man därtill beaktar andra effekter av utbildningen torde f. ö. ”lönsamhetsnivån” höjas väsent- ligt.

2.4.5.2 Utredningens slutsatser

Det framgår av det föregående att utredning- en funnit det principiellt vanskligt att som underlag för den kvantitativa planeringen av högskoleutbildningen använda samhällseko- nomiska kalkyler av det slag som redovisats i 2.4.5.1. För den som tar avstånd från varje användning av lönen som produktionsmått, en ståndpunkt som varit företrädd inom U 68, är undersökningen inte något använd- bart planeringsunderlag. Inom U 68 finns också de som menat att lönen kan användas som ett närmevärde på individens insatseri produktionen av varor och tjänster och att ett sådant antagande bör göras i planeringen. Under alla omständigheter vill U68 liksom undersökarna stryka under att Välfärdsut- vecklingen bara är ett av flera mål som bör ställas upp för högskoleutbildningen (se av- snitt 1.4).

I fråga om produktionseffekter visar kal- kylresultaten, med de antaganden som utre- dama gjort, att för män utbildning till civilekonom, civilingenjör, jurist, läkare eller tandläkare sätts främst. Enligt undersökarnas mening ger kalkylerna därför en riktningsan- givelse (att användas tillsammans med annan information) för ökning av antagningen till dessa utbildningar. För kvinnor kommer i detta hänseende utbildning till jurist, läkare, naturvetare eller tandläkare högst.

En viktig faktor i bedömningen, som ock- så uppmärksammas av Magnusson och Tychsen, är utvecklingen av utflödet på ar- betsmarknaden av personer med viss yrkesut- bildning. Kalkylens uppläggning avser mar- ginella förändringar i studerandeantalet, dvs. så små förändringar att lönerna lämnas i huvudsak oförändrade. Löneuppgifterna i kalkylen avser inkomstäret 1969, dvs. i fler- talet fall personer som påbörjade sin hög- skoleutbildning senast under 1960-talets

Tabell 2:35. Antal nybörjare 1960/61, 1965/66 och 1971/72 i vissa högskoleutbild- ningar. Avrundade tal.

Utbildning 1960/61 1965/66 1971/72 Civilekonom 350 700 2 000' Civilingenjör 1 100 2 000 3 300 Jurist 450 900 1 200' Läkare 450 700 1 000 Tandläkare 250 250 400

Anm: För spärrade utbildningslinjer avses anta- let nybörjarplatser och för de fria fakulteterna nettoantalet nyinskrivna studerande. För 1960/61 och 1965/66 räknas sålunda antagningen till den spärrade utbildningen till civilekonom, för 1971/72 avses antalet nybörjare i ekonomlinjen enligt 1969 års studieordning för de filosofiska fakulteterna jämte antalet antagna vid Handelshögskolan i Stockholm.

1 Skattat antal

första hälft. Antalet studerande som har på- börjat yrkesutbildning i gruppen med de, enligt kalkylen, högsta nuvärdena i produk- tionseffekter har ökat starkt under senare år. I tabell 2:35 anges antalet nybörjare läsåren 1960/61, 1965/66 och 1971/72 för dessa utbildningar.

Det kan inte uteslutas att den mycket betydande ökningen av antalet yrkesverk- samma, som den genomförda kapacitetsök- ningen i utbildningen på sikt innebär, kan medföra sådana förändringar i lönestruktu- ren att underlaget för kalkylen blir mycket osäkert. Som exempel kan nämnas att anta- let yrkesverksarnma läkare, som ökade jäm- förelsevis litet under 1960-talet (från ca 7 000 till ca 10 000), beräknas öka avsevärt och vara nämnare 30 000 år 1990 om nuva- rande utbildningskapacitet behålls oföränd— rad. Kalkylresultatet för nu berörda utbild- ningar ligger väl i linje med den uppfattning om dessa utbildningars vitala roll i samhälls- ekonomin som varit vägledande för utbild- ningsplaneringen under 1950 och 1960-ta- len.

Bland de utbildningar som enligt kalkylen har lägst produktionseffekt finns teologisk ut— bildning, samtidigt som samhället har utpräg- lad prästbrist. Ser man till produktionseffek- ten per krona direkta kostnader kommer

också socionomerna i den lägst placerade gruppen, trots att det under l960talet rätt mycket stark brist på socionomer. Genom den genomförda kapacitetsökningen inom socionomutbildningen (intagningen är 1 950 studerande läsåret 1972/73 mot 265 stude- rande läsåret 1960/61) syns denna brist vara på väg att hävas. Undersökningen avser emel- lertid för såväl teologer som socionomer en period av brist på arbetsmarknaden, och den låga placeringen av dessa utbildningar i fråga om produktionseffekt kan anföras som ett skäl till försiktighet vid användningen av kalkylresultaten.

I fråga om inkomsteffekter framstår i kalkylen läkarutbildningen som den mest lönsamma för både kvinnor och män. De skäl som kan anföras för en försiktig tolk- ning av undersökningsresultaten för bl.a. läkarutbildningen är emellertid enligt utred- ningens mening giltiga även i detta samman- hang. De eventuella slutsatser i fråga om studiestödets utformning som skulle kunna dras av inkomsteffektundersökningen ligger utanför U 683 uppdrag.

2.4.6 A npassningsmekanismer på arbets- marknaden

Olof Rydh och Gunnar Österberg har för U68s räkning genomfört en undersökning som redovisas i SOU 1971 :62 under rubriken ”En empirisk studie av anpassningsmeka- nismer på arbetsmarknaden för personer med längre utbildning”. Undersökningen, som omfattar ingenjörer av olika slag (insti- tutsingenjörer, gymnasieingenjörer och civil- ingenjörer) och gymnasieekonomer, civil- ekonomer, jurister och samhällsvetare, i samtliga fall med anställning vid företag an- slutna till Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), avser i huvudsak utvecklingen under 1960-talet. Denna begränsning har varit nöd- vändig, då det saknas för dessa ändmål an- vändbar statistik utanför SAFs område.

Med samhällsvetare avses i undersökning- en personer med utbildning vid samhälls- vetenskaplig fakultet med ämneskombina- tion som svarar mot utbildningslinjerna 6

och 7 i 1969 års studieordning. Gränsen mellan denna utbildning och utbildning till civilekonom är flytande.

Utgångspunkten för studien är den mycket starka ökningen av antalet nyexami- nerade och av antalet yrkesverksamma perso- ner med ekonomisk utbildning eller ingen- jörsutbildning. Den årliga examinationen av ingenjörer (av alla de tre kategorierna) ökade sålunda från ca 2 700 år 1955 till över 10 000 vid 1960-talets slut. Antalet gymna- sieingenjörer har beräknats öka från ca 25 000 år 1960 över ca 50 000 år 1970 till ca 90 000 år 1980. För civilingenjörer upp- skattas motsvarande tal till ca 15 000, 25 000 och 40 000, för civilekonomer och samhällsvetare tillsammans ca 6 000, 12 000 och 30 000. Genomgående gäller att uppgif- terna för 1980 är mycket osäkra. De ger dock en anvisning orn storleken av de förändringar som sker.

Arbetsmarknadsläget för ingenjörer och ekonomer under 1960—talet har utvecklats från brist till en situation som karaktäriseras av balans eller god, i vissa fall mycket god, tillgång.

Rydh och Österberg undersöker olika me- kanismer för anpassning i det förändrade arbetsmarknadsläget. Genom att följa ut- vecklingen under en följd av år blir det möjligt att urskilja dels trendmässiga föränd— ringar som i viss män kan tillskrivas den ändrade utbudssituationen, dels konjunktur- betingade variationer. Tolkningen av resulta- ten försvåras av att undersökningen är be- gränsad till SAF-området.

Trots de kraftiga utbudsökningarna och vissa svängningar i arbetsmarknadsläget kan bara obetydliga förändringar i relativlönerna iakttas. Arbetsmarknadens anpassning har alltså endast i begränsad utsträckning skett via lönen. Utbildningssammansättningen har inte främst bestämts av löneförhållanden utan mera av tillgången på personer med olika utbildning. De stelheter som arbets- marknaden uppvisar talar för att utbudsöver- skott (arbetslöshet) eller efterfrågeöverskott inträffar snarare än förändringar av anställ- ningsförhållandena. Utvecklingen under

Genomsnihllq befattningsnivå 4,1n »

| _ ' l l l l l 1 (954 IEEE IBGS l967 196! IOS! I970

[ ! ISEI IBSZ ISS)

Figur 2:34. Genomsnittlig befattningsnivå för ny- rekryterade civilingenjörer.

1971 och 1972 med överskottstendenser för vissa utbildningskategorier styrker denna tes. Parallellt med denna utveckling har sålunda lönerelationema varit i stort sett oförändra- de. En stel lönestruktur ökar kraven på utbildningsplaneringen, samtidigt som den minskar möjligheten att i denna vägledas av samhällsekonomiska kalkyler baserade på lö- nedata (se avsnitt 2.4.5). Nyrekryteringsförhållandena har studerats ingående. Befattningsnivän, som mäts i en sjugradig skala, där 2 utmärker den ”högsta" nivån och 8 den ”lägsta” nivån, har sålunda förändrats för de nyrekryterade. Figurerna 2:34 och 2:35 visar utvecklingen av genom- snittlig befattningsnivå för nyrekryterade ci- vilingenjörer och civilekonomer. Förändringarna får anses vara mycket måttliga. Undersökningen visar också att be- fattningsnivån vid nyanställning har spelat jämförelsevis liten roll för nivån efter några års anställning: befordringshastigheten var störst för dem som rekryterats på en lägre

Genumsnlnliq & hafuttninganlv 4 A

| I | 1 l l l l l 1 196! 1962 1955 IQBÅ l955 IEEE |957 ISS! I959 [970

Figur 2:35. Genomsnittlig befattningsnivå för ny- rekryterade civilekonomer.

nivå och nivåskillnadema har i de flesta fall eliminerats efter sex till åtta år.

Utbytbarheten mellan personer med när— besläktad utbildning syns vara betydande. Utbildningssammansättningen på arbets- marknaden tycks i viss utsträckning bestäm- mas av tillgången på personer med olika utbildning. Författarna drar också av sitt material slutsatsen att utbytbarheten mellan olika utbildningskategorier ökar med indivi- dernas ålder: den formella utbildningen i ungdomen spelar med stigande ålder allt mindre roll medan andra erfarenheter, för- värvade bl. a. inom yrket, då blir väsentliga- re.

Undersökningen (se figurema 2:36—2:38) tyder också på att inom det undersökta om- rådet personer med längre utbildning har en säkrare ställning på arbetsmarknaden. De har bl.a. fler möjligheter att välja mellan olika befattningar. Om antalet personer med lång- re utbildning med viss inriktning växer snab- bare än efterfrågan, kan det alltså finnas en tendens att de med längre utbildning får företräde också till befattningar till vilka huvudsakligen personer med kortare utbild- ning efterfrågas.

Figur 2:36 visar de olika ingenjörskatego- riernas andelar av nyrekryteringen av ingen- jörer på befattningsnivå 5. Andelen civil- ingenjörer har ökat markant.

I figurerna 2:37 och 2:38 visas motsvaran- de förhållanden för ekonomer, jurister och samhällsvetare vid nyrekrytering till nivåerna

”lo

| 1 | 1 | 1 | 'T ' IBM 1952 må 19814 1965 l966 l967 [965 1959 l97ll

_Clvlllnqenjorer _—- Ggmncyeingenjörer ------ lnsmdlslnqenjorer

Figur 2:36. Olika utbildningskategoriers andel av samtliga nyrekryterade ingenjörer på nivå 5.

olo

IAU * _ f," sn ,, "Xx ,; , X A ' ' / ; 20 X / N ' !, VI xx:_f::-—Q, _____N " ___________ —— »" * 10 ' a' *— .' N

_ t' __

,, 0 r i ? if i r r if IQEI "362 IEEE lask 1955 IQSG |957 1955 1969 1971!

Cwllekcnomer —s.,mnosaeal.nnsmer "Jurister och statsvetare(sumhollsve'ore)

Figur 2:37. De olika utbildningskategoriernas an- del av samtliga nyrekryterade ekonomer, jurister och samhällsvetare på nivå 4.

clla

l l I | F ! l ] ISSI 1962 1953 15510 1955 1956 1967 1968 1959 1970

_Clwlekenomer ———Ggmnusieekonumer ------ Jurister och seum/emm(summan-venne)

Figur 2:38. De olika utbildningskategoriernas an- del av samtliga nyrekryterade ekonomer, jurister och samhällsvetare på nivå 5.

4 och 5. Det bör observeras att examinatio- nen av civilekonomer under den studerade perioden ökade förhållandevis litet.

2.5

2.5.1 Karaktären av utredningens förslag

U 685 dimensioneringsförslag skall enligt utredningsdirektiven avse såväl gymnasie— skolan som högskoleutbildningen. Den prirnä- ra uppgiften för utredningen är det efter- gymnasiala utbildningsområdet. Det är av det skälet naturligt att dimensioneringsför- slagen blir mera preciserade för högskoleut- bildningen än för gymnasieskolan.

2.5. l .1 Gymnasieskolan

Utredningsförslaget avseende gymnasiesko- lans dimensionering är att uppfatta som en allmän ram som i flera hänseenden får kompletteras genom fortsatt utredningsar- bete, i många fall sedan faktorer som nu är otillräckligt kända blivit klargjorda. En viktig förutsättning för fortsatt planering är själv- fallet funktionssättet hos den integrerade gymnasieskola som i första årskursen började sitt arbete hösten 1971. Erfarenheterna kan påverka inte bara innehållet utan också i viss mån tidsramen för framtida förändringar. Den kvantitativa planeringen kan enligt U 685 mening inte ses fristående från det stu- dieorganisatoriska utvecklingsarbetet. Utred- ningen finner det inte lämpligt att ange en mycket bestämd tidpunkt för genomfö- randet av sina dimensioneringsförslag för gymnasieskolan utan föreslår att de uppfat- tas som riktlinjer för slutet av 1970-talet. I vissa hänseenden bör dessa riktlinjer kunna

Utredningens dimensioneringsförslag

vara vägledande för planeringen redan tidi- gare.

U68s förslag för gymnasieskolan siktari första hand på linjer och specialkurser om minst ett års längd med inträdesmöjlighet direkt från grundskolan, i fortsättningen kal- lade direkt grundskoleanknutna specialkur— ser. Övriga specialkurser i gymnasieskolan, t. ex. högre specialkurser, behandlas inte här. Vissa högre specialkurser föreslås av U68 tillhöra högskoleutbildningen, och deras kvantitativa planering ingår i de mer detalje— rade förslag som presenteras i det följande. Inte heller innefattas i förslaget den kom- munala vuxenutbildningen på gymnasial nivå eller annan motsvarande vuxenutbildning.

U68 presenterar inte några kostnadsbe- räkningar för den del av dimensioneringsför- slaget som avser gymnasieskolan. Gymnasie- skolans kapacitet svarar redan nu mot över 90 procent av en årskull ungdomar. Stats- makterna har uttalat sig (prop. 19682140, SU 195, rskr 404) för att på sikt praktiskt taget alla skall få gymnasieskoleutbildning. Den ökning av den totala kapaciteten som U 68 förordar medför relativt sett begränsa- de kostnadsökningar. Man kan också utgå från att den omfördelning mellan olika linjer som utredningen räknar med inte på ett avgörande sätt kommer att påverka kost- nadsutvecklingen.

2.5.l.2 Högskoleutbildningen Studieorganisatoriska förutsättningar

Som nämnts i avsnitt 1.3 föreslår U 68 att den grundläggande högskoleutbildningen normalt planeras iutbildningslinjer inriktade mot yrkesområden. Utbildningslinjerna, som kan vara allmänna, lokala eller individuella, byggs upp av kurser. I vissa fall kan kurserna sättas samman till studiekurser, i huvudsak på det sätt som nu är regel vid de filosofiska fakulteterna. Utredningsförslaget redovisas på denna punkt i avsnitt 3.2. 1 bilaga 9 uppräknas de allmänna utbildningslinjer som enligt U 685 förslag skall finnas vid tidpunk- ten för genomförande av åtgärder med anled- ning av utredningens dimensioneringsförslag. Detta förslag, som skall utvecklas i det föl- jande, avser antalet studerande i dels full- ständiga utbildningslinjer, dels enstaka kur- ser och studiekurser.

Olika studerandekategorier i högskole- utbildning

Högskoleutbildningen bör vända sig till per- soner med varierande ålder, förutbildning och erfarenhetsbakgrund. För att nå detta syfte bör utbildningsutbudet differentieras och studerande med olika bakgrund bör bere- das möjlighet att delta i en och samma utbild- ning. Att i den kvantitativa planeringen ange att viss del av de studerande i högskoleut- bildningen i dess helhet bör ha viss ålder, viss typ av förutbildning eller viss erfarenhet (t.ex. av yrkesverksamhet) syns knappast önskvärt. Behörighets- och urvalsreglerna bör emellertid utformas så att personer med olika bakgrund kan antas till högskoleutbild- ning (se kapitel 5).

Planeringen av högskoleutbildningen bör bl.a. syfta till att utveckla återkommande utbildning i högskolan (se avsnitt 3.4.2 och kapitel 8). På sikt bör bl. a. alternativa studiegångar utvecklas i detta syfte. En viktig åtgärd som kan vidtas i det närmaste perspektivet är enligt U 68s mening att öka möjligheterna till utbildning ienstaka kurser och studiekurser. Detta är ett skäl varför

dessa i den kvantitativa planeringen bör be- handlas för sig.

Medel för utredningsförslagets förverkligande

Tillträdet till de teologiska, juridiska, och filosofiska fakulteterna är för närvarande i huvudsak fritt för dem som uppfyller behö- righetskraven. Till övrig eftergymnasial ut- bildning antas bara ett på förhand bestämt antal studerande. Detta har visserligen vuxit starkt men inte lika snabbt som den totala tillströmningen till eftergymnasial utbild- ning. Den kvantitativa utvecklingen, särskilt för de humanistiska och samhällsvetenskap- liga fakulteterna, har därmed kommit att avvika avsevärt från de riktpunkter som fast— ställdes av 1963 och 1965 års riksdagar. Vilka medel som föreslås bli använda för att åstadkomma en avsedd dimensionering av högskoleutbildningen har betydelse också för planeringsförslagens karaktär. Frågan om bl. a. antagningsbegränsningar behandlas i kapitel 5. Redan här skall emellertid nämnas att en fastare planering enligt U 685 mening är nödvändig för att man med tillgängliga resurser skall kunna åstadkomma ett diffe- rentierat utbildningsutbud och en balanserad totalutveckling inom högskoleutbildningen.

Tidsperspektiv

Riktlinjer för den kvantitativa planeringen av högskoleutbildningen bör omfatta tiden åt- minstone till början av 1980-talet. För mitten av 1970-talet erfordras en mera detal- jerad planering. Som framgår av kapitel 9 föreslår U 68 att utredningens förslag i fråga om bl.a. antalet studerande i högskole- utbildning genomförs fr.o.m. budgetåret 1976/77.

U 68s förslag till dimensioneringsplan består alltså av dels antagningstal till utbild- ningslinjer eller grupper av utbildningslinjer för läsåret 1976/77, dels riktlinjer för ut- vecklingen för tiden fram till 1980-talets början. Som bortre gräns för planeringsperio- den har i fråga om antagningskapaciteten

satts 1983/84. Detta betyder att konsekven- serna av utredningsförslagen för antalet närvarande i högskoleutbildning, liksom för utflödet på arbetsmarknaden, blir märkbara först under 1970—talets sista år och därefter successivt blir mer markanta fram mot mit- ten och slutet av 1980-talet.

2.5 .2 Ramar för gymnasieskolans och högskoleutbildningens dimensionering

2.5.2.1 Utredningens förslag till fördelning av gymnasieskolans antagrlingskapacitet

Gymnasieskolans totala kapacitet

Gymnasieskolans nuvarande kapacitet inom linjer och direkt grundskoleanknutna special- kurser om minst ett år svarar mot över 90 procent av en årskull l6-åringar. Som har nämnts i avsnitt 2.4.1.3 är emellertid långt ifrån alla nybörjare i gymnasieskolan 16 år. Många ungdomar går efter avslutad grund- skola ut i förvärvsarbete och återvänder till studier efter några år.

I kapitel 8 kommer U68 att behandla frågan om obligatorisk eller icke-obligatorisk gymnasieskola. Utredningen finner att över— vägande skäl talar mot att en obligatorisk gymnasieskola införs, i varje fall såvitt avser den tid som utredningens planeringsperiod omfattar, men betonar starkt behovet av att studiestimulerande och uppsökande åtgärder riktas mot dem som inte spontant väljer att söka till gymnasieskolan.

Följer man de principerna bör gymnasie- skolan dimensioneras så att alla som söker utbildning där också kan beredas plats, även om detta inte alltid kan ske på önskad linje.

Det är vanskligt att säga vad detta bör innebära för gymnasieskolans kapacitet. U68 gör i det följande det antagandet att under senare delen av 1970-talet bortåt 10 procent av en årskull går ut på arbetsmark- naden efter avslutad grundskola och därefter inte söker annan utbildning i gymnasieskolan än möjligen kortare specialkurser. Detta antagande skulle innebära att under en femårsperiod något mer än 50 000 personer

går ut i yrkeslivet efter avslutad grundskola för mera än en kortare period. [ utflödeskal- kylen (tabell 2:l9) beräknas motsvarande tal vara ca 90 000. Det här gjorda antagandet skulle alltså innebära en något större kapaci- tet för gymnasieskolan än vad som antagitsi utflödeskalkylen. De båda talen är dock inte helt jämförbara. 1 utflödeskalkylens 90 000 ingår även de som gör studieavbrott i gymnasieskolan.

Utredningen vill betona att detta är ett beräkningsantagande. Det utgör inte ett förslag att viss del av ungdomarna skulle utestängas från gymnasieskolan. Det måste vara ett väsentligt mål att kunna erbjuda alla ungdomar plats i denna. Det är också en viktig uppgift för vuxenutbildningen att ge möjlighet till gymnasial utbildning för vuxna som efter avslutad grundskola har valt att gå ut i yrkesverksamhet. [ ovan gjorda antagan- den om gymnasieskolans kapacitet ingår som tidigare nämnts inte kapaciteten för den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå och annan motsvarande vuxenutbild- ning.

Yrkesinriktad och icke yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan

I tabell 2:36 anges den nuvarande antag- ningskapaciteten till gymnasial utbildning inom de tre yrkesutbildningssektorerna (se avsnitt 2.3.4.l), uttryckt i procent av den totala antagningen i gymnasieskolan. 1 tabel- len ingår gymnasieskolans linjer samt direkt grundskoleanknutna specialkurser.

Tabell 2:36. Nuvarande fördelning av gym- nasieskolans antagrringskapacitet.

Yrkesutbildnings— Fördelning sektor 1972/73

% Teknisk utbildning 34 Administrativ o ekonomisk utbildning 22 70 Vårdutbildning m. m. 14 Utan yrkesinriktning 30 Summa 100

1 avsnitt 2.3.4.2 har diskuterats åtgärder som syftar till en mindre fast koppling mellan dimensioneringen av vissa linjer i gymnasieskolan och av högskoleutbild- ningen. [nom gymnasieskolan kan främst två slag av åtgärder övervägas: förändringar i studieorganisationen och ändrade riktlinjer för den kvantitativa planeringen inom nu— varande studieorganisation. Båda dessa åt- gärdskomplex behandlas också i kapitel 8.

Enligt U 685 mening bör man överväga att förstärka den direkta yrkesförberedelscn inom de linjer som nu är mest utpräglat studieförberedande. En förändring i denna riktning kan dock sannolikt genomföras först på längre sikt.

Det är emellertid väsentligt att man även inom gymnasieskolans nuvarande organisa- tion söker åstadkomma den förändring av sambandet mellan gymnasieskolan och hög- skoleutbildningen som utredningsdirektiven avser. Redan nu går ett icke obetydligt antal studerande över från tre- och fyraårig yrkes- inriktad gymnasial utbildning till högskoleut-- bildning. 1 avsnitt 3.4.2 framhålls att man bör räkna med en övergång från yrkesinrik- tad utbildning i gymnasieskolan till högsko- leutbildning dels med i huvudsak samma yrkesinriktning, dels med annan yrkesinrikt- ning än den gymnasiala utbildningens.

Den åtgärd som kan övervägas är att öka antalet utbildningsplatser i de yrkesinriktade linjerna. Som framgår av tabell 2:36 utgör dessa för närvarande ca 70 procent av gymnasieskolans antagningskapacitet.

Om planeringen för högskoleutbildningen inriktas på att antagningen till utbildningslin- jer i denna ligger i nivå med tillströmningen under 1970-talets första år, innebär detta att ungefär en tredjedel av de studerande i gymnasieskolan skulle fortsätta till högre utbildning, med eller utan mellanliggande period av yrkesverksamhet. Detta svarar allt- så antalsmässigt i stort sett mot andelen studerande på icke yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan.

Det är vanskligt att ange ett mera defini- tivt riktmärke för en omfördelning av de olika linjernas kapacitet i gymnasieskolan.

Som en utgångspunkt för diskussionen kan emellertid följande konstateras. Om plane- ringen skulle syfta till att andelen studerande på icke yrkesinriktade linjer i gymnasiesko- lan skulle vara lika med den andel som fortsätter till högskoleutbildning, skulle det- ta innebära en otillfredsställande brist på valfrihet för de studerande. Om de som fått icke yrkesinriktad gymnasial utbildning för- utsätts gå till högskolestudier skulle det knappast vara möjligt att ge studerande med yrkesinriktad gymnasieskoleutbildning till- falle att gå vidare till högre utbildning. Vill man ge reell valfrihet mellan yrkesverksam- het och fortsatta studier måste sålunda andelen studerande utan yrkesinriktning i gymnasieskolan vara klart lägre än andelen som går vidare till högskoleutbildning.

Av det i avsnitt 2.4 redovisade prognos- underlaget framgår också att utflödet från gymnasieskolan på arbetsmarknaden av per— soner utan yrkesinriktad utbildning tenderar att bli större än behovet (figur 2:30).

Mot bakgrunden av det som nu sagts föreslår U 68 att andelen studerande i icke yrkesinriktad gymnasial utbildning under 1970-talet successivt minskas från nuvarande ca 30 procent till ca 25 procent av de studerande som antas till gymnasieskolan. Vid planeringen av gymnasieskolans utform- ning och dimensionering på längre sikt bör, som nämnts i det föregående, övervägas att förändra studieorganisationen så att samtliga linjer ger mera direkt yrkesförberedelse.

För de yrkesinriktade linjerna skulle alltså vid 1970-talets slut antagningen vara ca 75 procent av gymnasieskolans kapacitet. Detta innebär en ökning med ca 5 procentenheter i förhållande till läsåret 1971/72.

Fördelning på utbildning med olika yrkesinriktning

[ fråga om fördelningen av gymnasial utbild- ning på olika yrkesinriktning ger prognosun- derlaget viss vägledning. Av figurerna 2:27—2:29 i avsnitt 2.4 framgår att det finns klara bristtendenser för gymnasialt utbildade inom alla de tre yrkesutbildningssektorerna.

Den brist på personal inom tillverknings- och vårdyrken som föreligger och som kan beräknas finnas kvar under lång tid motive- rar en ökning av kapaciteten av gymnasial utbildning med sådan inriktning. Samtidigt kan skäl anföras för en viss återhållsamhet i fråga om direktutbildning till administrativa uppgifter.

Det kan härtill läggas att det erfarenhets- mässigt är sällsynt att teknisk och naturve- tenskaplig högskoleutbildning väljs av stude- rande som i gymnasieskolan varit inriktade mot administrativ, ekonomisk eller social verksamhet. Vill man främja en god till- strömning till teknisk och naturvetenskaplig utbildning i högskolan och en viss överström— ning från teknisk gymnasial utbildning till högskoleutbildning med annan yrkesinrikt- ning är detta ytterligare argument för att öka kapaciteten för teknisk yrkesutbildning i gymnasieskolan. Å andra sidan är de stude- randes efterfrågan på sådan utbildning inte så stor, vilket motiverar särskilda åtgärder för att stimulera ungdomar att välja tekniska studier.

U 68 föreslår de rikttal för fördelningen av gymnasieskolans antagningskapacitet som framgår av tabell 2:37. Utredningen vill betona talens karaktär av ungefärliga rikt- märken.

Tabell Z:37. Nuvarande och föreslagen fördelning av gymnasieskolans antagnings- kapacitet.

Yrkesutbildningsssektor Fördelning Fördelning

1972/73 vid 1970- % talets slut. Förslag. % (ca) Teknisk utbildning 34 38 Administrativ och eko— 70 75 nomisk utbildning 22 22 Vårdutbildning m. rn. 14 15 Utan yrkesinriktning 30 25 Summa 100 100

Fördelningen pa" naturvetenskaplig och humanistisk-samhällsvetenskaplig utbildning

Studerar man övergången från olika treåriga linjer i gymnasieskolan till utbildning vid universitet och högskolor finner man att naturvetenskapliga studier i gymnasieskolan inte sällan följs av humanistiska eller sam— hällsvetenskapliga högskolestudier, medan det omvända är mera sällan förekommande. SÖs 1968 framlagda undersökning av gym- nasieelevernas inställning till matematik, fy- sik och kemi pekade på att elevernas attityder till dessa ämnen utvecklats ogynn- samt i gymnasiet. Om detta fortfarande är giltigt för motsvarande linjer i gymnasie- skolan, bör dennas innehåll och verksamhets- former i dessa ämnen fortlöpande analyseras. Viktiga utgångspunkter för en sådan analys bör bl.a. vara att studierna skall ge dels tillfredsställande förkunskaper för fortsatta matematiska och naturvetenskapliga studier åt tillräckligt antal elever, dels en jämförelse- vis omfattande matematisk-naturvetenskap- lig referensram åt en betydande del av gymnasieskolans elever.

Den konstaterade överströmningen från naturvetenskaplig utbildning i gymnasiesko- lan till utbildningslinjer med beteendeveten- skaplig, samhällsvetenskaplig eller humanis- tisk inriktning i högskolan är tillfredsställan— de mot bakgrund av önskemålet att ett stort antal människor bör ha en omfattande matematisk och naturvetenskaplig referens- ram. I och för sig är det önskvärt med en motsvarande ström från de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna till natur- vetenskaplig och teknisk högskoleutbildning. Hittills har emellertid denna överströmning varit mycket liten och erfarenheterna tyder på att det är mycket svårt att åstadkomma någon ändring härvidlag. Eftersom samhället har ett stort behov av personer med teknisk eller naturvetenskaplig högskoleutbildning, blir konsekvensen att naturvetenskaplig utbildning i gymnasieskolan bör ges betydan- de omfattning.

Utvecklingen inom det administrativa och

ekonomiska området betonar kravet på att kvalificerade matematiska och systemveten- skapliga studier i gymnasieskolan bör kunna ingå i kombination inte bara med en naturvetenskaplig utbildning.

2.5.2.2 Högskoleutbildningens totalkapacitet

[ det följande behandlas först kapaciteten för högskoleutbildning i utbildningslinjer och därefter kapaciteten för utbildning i enstaka kurser och studiekurser.

Antagningstal och närvarotal för utbildningslinjer

Den i avsnitt 2.4.1 redovisade utflödeskal— kylen har karaktär av framskrivning under två olika antaganden men inom oförändrade institutionella förhållanden. Dock förutsätts i kalkylen att statsmakternas beslut om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. ge- nomförs år 1976/77. Antagningen förutsätts alltså i kalkylen vara ospärrad till de teologiska, juridiska och (med vissa undan- tag) filosofiska fakulteterna. Den beräknade tillströmningen framgår av tabell 2:18 i avsnitt 2.4.1.

[ utflödeskalkylen redovisas dels antalet första gången inskrivna till högskoleutbild- ning, fördelat på olika slag av utbildning, dels antalet nybörjarplatser i spärrad hög- skoleutbildning. Utgångspunkten för över— väganden om antagningskapaciteten för ut- bildningslinjer i högskolan bör vara det antal studerande som ett visst är påbörjar högsko- leutbildning av olika slag med avsikt att avlägga examen. Genom att en studerande som påbörjar utbildning ien utbildningslinje tidigare kan ha varit inskriven i annan högskoleutbildning är summan av antalet första gången inskrivna till högskoleutbild- ning ett för litet mått på antagningskapacite- ten. Flertalet övergångar inom högskoleut-

bildningen sker från de fria fakulteterna till spärrad utbildning. U 68 har därför valt att i detta sammanhang använda summan av an- talet nybörjarplatser till spärrad högskole- utbildning och antalet första gången inskriv- na studerande för examen vid de fria fakul- teterna, även om också detta tal kan sägas något underskatta antagningskapaciteten.

För läsåret 1976/77 skulle enligt det lägre alternativet summan av antalet nybörjarplat- ser i spärrad högskoleutbildning och anta- let första gången inskrivna studerande för examen vid de fria fakulteterna vara mellan 37 000 och 38 000. Enligt det högre alter— nativet skulle motsvarande tal är 1976/77 vara ca 44000. [ figur 2:39 åskådliggörs genom kurvorna B och A motsvarande tal enligt utflödeskalkylen för tiden fram till 1979/80. Därtill kommer i båda fallen tillströmningen av studerande utan avsikt att ta examen.

[ avsnitt 2.333 har utredningen samman- fattat de riktlinjer som bör vara vägledande för högskoleutbildningens dimensionering. De avser samhällets behov av utbildade, individernas efterfrågan på utbildning och de resurser som kan bedömas stå till högskole— utbildningens förfogande.

All långsiktig planering sker under bety- dande osäkerhet. Detta belyses inte minst av erfarenheterna av planering av högre utbild- ning under 1950- och 1960-talen. Enligt U68s mening är det inte möjligt att nu slutgiltigt göra de bedömningar som bör ligga till grund för beslut om högskoleutbildning- ens dimensionering under utredningens pla- neringsperiod. U 68 har därför valt att formulera sitt förslag till antagningskapacitet för utbildningslinjer i högskolan med hjälp av två planeringsgränser (se figur 2:39). Ut— redningens förslag innebär att antagnings- kapaciteten för utbildningslinjer, som avses bli fastställd genom årliga beslut, skall ligga mellan dessa planeringsgränser.

Vid bedömningen av hur planeringsgrän- sema bör utformas har U 68 utnyttjat underlag från bl. a. prognosinstitutets utflö- des- och behovskalkyler. Jämförelsen i figur 2:20 i avsnitt 2.4.3 ger viss vägledningi fråga

om förhållandet mellan utflöde och sam- hällsbehov av personer med längre utbild- ning. Det kalkylerade behovet enligt tabell 2:25 i avsnitt 2.4.2 ökar från ca 90000 under femårsperioden 1965/70 till ca 112 000 under perioden 1970/75 och till ca 129000 under perioden 1975/80. Räknar man med en ökning av behovet på ca 15 000 personer under perioden 1980/85, dvs. en något lägre ökningstakt, innebär det en årlig ökning på ca 2 procent. Om utflödet under en längre tidsperiod ligger på oförändrad eller bara obetydligt högre nivå än som anges av det lägre tillströmningsalternativet (alterna- tiv B) för perioden 1975/80 kan, med reservation för den osäkerhet som ligger i tolkningen av prognosunderlag av detta slag, tendenser till brist på personer med längre utbildning beräknas föreligga efter hand.

U 68 finner därför att en kapacitet som svarar mot det lägre alternativet i utflödes- beräkningarna, dvs. antagning av ca 37000 studerande till högskoleutbildning i utbild- ningslinjer, bör vara ett minimum vid plane- ringsperiodens början, dvs. 1976/77. Enligt U 685 mening bör sedan denna nedre gräns för den årliga antagningskapaciteten, mot bakgrund av att behovet av personer med högskoleutbildning bedöms öka med i ge- nomsnitt ca 2 procent per år årligen öka med 2 procent.

Att bedöma utvecklingen av individernas efterfrågan på utbildning är mycket svårt, vilket inte minst erfarenheterna från det senaste årtiondet belyst. Under 1960—talet ökade tillströmningen till eftergymnasial ut- bildning långt starkare än även mycket expansiva prognoser förutsåg. De senaste årens avsevärt minskade efterfrågan var knappast heller väntad.

En rad faktorer har bidragit till de snabba förändringarna i efterfrågan på högre utbild- ning. De goda utsikterna på arbetsmarkna- den för personer med längre utbildning verkade självfallet starkt stimulerande på tillströmningen under 1960-talet. När arbets- marknadsläget hårdnade, särskilt för dem som utbildats vid filosofisk fakultet, avtog tillströmningen.

Utbildningens innehåll och inriktning i relation till arbetsmarknaden har av allt att döma stort inflytande på individernas efter- frågan. Som redan framgått förordar U68 sådana förändringar av högskoleutbildningen att den bättre än i nuläget skall svara mot arbetsmarknadens krav. Det är därvid enligt utredningens mening inte den traditionella längre universitetsutbildningen som i första hand bör öka i omfattning. En central fråga blir i stället högskoleutbildningens differen- tiering och utvecklandet av kortare utbild- ningsaltemativ. En betydelsefull del av detta arbete är utvecklingen av utbildningslinjer som närmast anknyter till gymnasieskolans yrkesinriktade linjer. Utfallet av den försöks- verksamhet med yrkesteknisk högskoleut- bildning som U 68 lägger fram förslag om (se avsnitt 3.4.5 får bl.a. bli vägledande för det fortsatta planeringsarbetet inom detta område.

Man bör i en fortsatt expansion ta till vara möjligheterna att utveckla sådana kortare utbildningsalternativ, som kan infogas i en studiegång med återkommande utbildning. Nytillkommande utbildningsresurser bör också enligt utredningens mening i stor utsträckning användas för utbildning av personer med viss yrkeserfarenhet.

Den skisserade utvecklingen i fråga om högskoleutbildningens utformning kommer enligt U 68s mening att stimulera individer- nas utbildningsefterfrågan. Flera andra för- hållanden pekar i samma riktning.

De ökade möjligheterna att gå vidare till högskoleutbildning som ändrade behörig- hetsregler ger är ett sådant förhållande. l utflödeskalkylen har hänsyn tagits till viss effekt fr.o.m. 1976/77 av den beslutade vidgade behörigheten till högre studier.

Man bör vidare räkna med att den omfattande vuxenutbildningen för korttids- utbildade kommer att stimulera många män— niskor till högskoleutbildning och ge dem förkunskaper som erfordras för dessa. En utveckling av återkommande utbildning, som innebär att allt fler människor ser en växling mellan yrkesverksamhet och utbildning som naturlig, bör på sikt förstärka denna tendens.

Den sneda socialgrupps- och könsfördel- ningen inom högskoleutbildningen har be- lysts i avsnitt 2.4.4. Utredningen finner det angeläget att man genom samordnade åtgärder strävar efter en jämnare fördelning med avseende på såväl socialgrupp som kön inom hela högskoleutbildningen och inom dess olika sektorer. Man bör räkna med en ökad tillströmning till högre utbildning av kvinnor och av personer i de lägre socialgrup- perna.

U 68 vill framhålla att högskoleutbildning inte får planeras endast för att tillgodose behovet av utbildad arbetskraft. [ den mån resurserna medger det bör därutöver Också individernas efterfrågan på utbildning till- fredsställas. Den betydande osäkerhet som vidlåder varje behovsprognos på ett tiotal års sikt gör det f. ö. omöjligt att med precision ange den med hänsyn till arbetsmarknads- behovet lämpligaste dimensioneringen av utbildningen. Så länge den relativa fördel- ningen på utbildning med olika yrkesinrikt- ning inte blir alltför skev kan man räkna med att anpassningen mellan utbud Och efterfrå- gan på utbildade kommer att fungera till- fredsställande.

U 68 avvisar sålunda bestämt en planering av högskoleutbildning som skulle innebära att dimensioneringen helt anpassas efter arbetsmarknadsprognoser. Enligt U 683 me- ning kan från arbetsmarknadssynpunkt inga invändningar resas mot en total dimensione— ring av högskoleutbildningen som ligger något högre än vad prognosen pekar på. Övervägandena kring behovskalkylens käns- lighet för olika antaganden (avsnitt 2.4.2) motiverar utan vidare en variation av antagningskapaciteten med 10—15 procent. Det till sist avgörande bör, som redan fram— hållits, vara vilka resurser som kan ställas till förfogande för högskoleutbildning. U68 återkommer strax härtill.

U 68 har med dessa utgångspunkter prö- vat att sätta en övre gräns för antagningska- paciteten till utbildningslinjer vid ca 42 000 för läsåret 1976/77 och att, liksom i frågan om den nedre planeringsgränsen, räkna med en årlig ökning av denna övre gräns med 2

procent. I figur 2:39 har de övre och nedre planeringsgränserna ritats.

Som framgår av tabell 2:18 iavsnitt 2.4.1 är detta för 1976/77 en kapacitet som ligger under det högre alternativet i utflödesberäk- ningarna (ca 44 000) men är högre än tillströmningen till motsvarande utbildning 1971/72. Summan av antalet nybörjarplatser till spärrad utbildning och antalet första gången inskrivna studerande för examen vid de fria fakulteterna var då ca 37 000.

] avsnitten 25.23 och 2.5.3 behandlas fördelningen av antagningskapaciteten på yrkesutbildningssektorer och utbildningslin- jer. Det framgår där att den ovan nämnda övre planeringsgränsen ligger väl i linje med hittillsvarande planering av spärrad högskole- utbildning.

Antalet närvarande i högskoleutbildning har för 1971/72 beräknats till mellan 140000 och 145 000, av vilka något tiotusental inte studerar för examen. Den av U 68 föreslagna planeringen fr.o.m. 1976/77 påverkar först successivt närvarota- len. Om nuvarande tendenser i tillströmning- en till högre utbildning står sig, kan man räkna med viss minskning av närvarotalen fram till 1970-talets mitt. Genom att utredningsförslaget innebär att det främst är kortare utbildningslinjer vilkas kapacitet ökar, blir en därpå följande ökning av närvarotalen förhållandevis begränsad. U 68 har beräknat antalet närvarande studerande i fullständiga utbildningslinjer år 1983/84 till mellan ca 135 000 och något mer än 150 000. Av dessa tal svarar det lägre mot en tillströmning som under hela perioden följer den nedre gränsen för antagningskapacite- ten, medan det högre talet på motsvarande sätt ansluter till den övre planeringsgränsen.

De beräknade kostnaderna framgår av avsnitt 7.4. Utgifterna för undervisning och administration inom den grundläggande hög- skoleutbildningen beräknas för budgetåret 1970/71 till ca 1,2 miljarder kronor. Här innefattas även utgifter för studerande som ej syftar till examen. Genom att U 68s förslag innebär en viss omfördelning till utbildning som är mer kostnadskrävande per

utbildningsplats, beräknas kostnaderna öka något mer än vad som svarar mot förändring- arna i närvarotal. För budgetåret 1983/84 uppskattas kostnaderna i fast penningvärde för studerande i utbildningslinjer till ca 1,4 miljarder kronor vid den övre planeringsgrän- sen och till ca 1,3 miljarder kronor vid den nedre planeringsgränsen. Det framgår av avsnitt 7.4 att de samlade utgifterna för högskoleutbildning i såväl utbildningslinjer som enstaka kurser och studiekurser, även innefattande studiesocialt stöd, kan uppskat- tas till ca 2,1 miljarder kronor budgetåret 1972/73. De kan beräknas vara ca 2,7 miljarder kronor vid en utveckling som följer den övre planeringsgränsen budgetåret 1983/84. U 68 bedömer denna ökning som måttlig, inte minst vid en jämförelse med utgiftsökningen för högre utbildning under 1950- och 1960—talen.

Som framgår av avsnitt 7.5 föranleder

U68s utbyggnadsförslag i vad avser såväl utbildningslinjer som enstaka kurser och studiekurser endast begränsade investeringar under planeringsperioden. Som ett mått på kostnaderna för lokaler, inredning och erfor- derlig utrustningskomplettering kan använ- das den årliga hyreskostnaden. Denna kan, i vad avser nytillkommande kapacitet för högskoleutbildning under U 685 planerings- period, beräknas öka från något mer än 2 miljoner kronor 1976/77 till ca 25 miljoner kronor 1983/84.

U 68 föreslår mot bakgrund av det anför- da att antagningen till linjer i högskoleutbild- ningen fastställs genom årliga beslut, varvid hänsyn bör tas till bl. a. individernas efterfrågan på utbildning och bedömningar av den framtida arbetsmarknadssituationen. Som en ram för planeringen föreslår utred- ningen två planeringsgränser mellan vilka den årliga antagningen bör ligga. Den nedre

Åniol onto nin splofser— 50000q q : I _: A * x ik : ' ” uoooo—j 30 0005 20 0005 : XX Exempel på verklig utveckling av on+ogninqsto|en ||) 0002 I Ovre gräns i U685 planeringsförslag : Il Nedre gräns i U685 planeringsförslag : A Pls kalkyl, stör—re alternetivef j B Pls kalkyl, mindre alternativet 0 1 T I | | I | 1 l955/66 1970/71 1975/76 ISBD/Bl

Figur 2:39. Antal antagningsplatser i fullständiga utbildningslinjer. Prognosinstitutets kalkyler avser en fri

och . en spärrad

sektor av högskolan. Antalet antagningsplatser har här satts lika med antalet

antagningsplatser i spärrad utbildning plus antalet första gången inskrivna för examen vid de fria fakulteterna. T. 0. m. 1969/70 avses dock ”första gången inskrivna”.

gränsen svarar mot en antagning 1976/77 av ca 37000 studerande Och därefter under planeringsperioden en årlig ökning med 2 procent. Den övre gränsen svarar mot en antagning 1976/77 av ca 42 000 studerande och därefter under planeringsperioden en årlig ökning med 2 procent.

1 figur 2:39 ges ett exempel på hur antagningen kan komma att gestalta sig genom sådana årliga beslut. U68 förordar i kapitel 5 att antagningen till all högskole- utbildning begränsas. Om efterfrågan på hög- skoleutbildning är större än vad som mot- svaras av den övre planeringsgränsen, kom- mer sålunda, vid ett genomförande av utred- ningens förslag, efterfrågan inte att kunna helt tillgodoses. Om istället tillströmningen, t. ex. vid planeringsperiodens början, tende- rar att ligga under den föreslagna nedre planeringsgränsen, bör stimulerande åtgärder vidtas för att öka tillströmningen.

Kapacitet för enstaka kurser och studiekurser

Det har framgått av avsnitt 2.2.4.2 att ett förhållandevis stort antal studerande söker sig till högre utbildning med ett mera begränsat mål än det som anges av förekom- mande utbildningslinjer. Viktiga former för sådan utbildning är extern universitetsutbild- ning och partiell utbildning vid universitet och högskolor, främst de filosofiska fakulte- tema.

1 behovskalkylen redovisas ett visst behov (ca 4 000 personer) av personer med sådan utbildning (se tabell 2.25 och kommentaren till denna). Genom försöksverksamheten med vidgat tillträde till högre utbildning har möjligheter öppnats för personer utan gym- nasial förutbildning att i vissa fall genomgå högskoleutbildning. Studerande med gymna- sial förutbildning har tidigare i ganska stor omfattning läst enstaka studiekurser vid de filosofiska fakulteterna i syfte att meritera sig för tillträde till spärrad utbildning. Sedan urvalsreglerna ändrats är detta inte längre meningsfullt.

Studier av det slag som nu behandlas tycks ofta vara yrkesanknutna. De kan ha

karaktär av fortbildning eller vidareutbild- ning (se avsnitt 8.3.5) eller de kan utgöra en breddning eller komplettering av en speciali- serad yrkesutbildning före utträdet iyrkesli- vet. Sådan utbildning har också en allmän kulturell uppgift: att bidra till att möta efterfrågan på bildningsmöjligheter. Högsko- leväsendet har, tillsammans med studieför- bunden och folkhögskolorna, en viktig rolli det sammanhanget.

U 68 framlägger i det följande förslag till dimensionering av utbildning i enstaka kurser och studiekurser. Förslaget avser sålunda resurser för utbildning som i dag närmast motsvaras av utbildning i enstaka studiekurser vid filosofisk fakultet, utbild- ning för extra studerande vid vissa fackhög- skolor och den decentraliserade universitets- utbildningen. Distributionen av, antagningen till och administrationen av högskoleutbild- ning i enstaka kurser och studiekurser be- handlas i avsnitten 4.6.5, 5232, 6.3.3.1 och 6.3.5.1.

Utbudet av enstaka kurser och studiekur- ser bör i princip inte begränsas till vissa sektorer av högskoleutbildningen. Det är således önskvärt att den i framtiden inte koncentreras så starkt som nu är fallet till utbildning som motsvaras av den som ges vid de filosofiska fakulteterna. Kurser i socio- nom-, jurist- och civilingenjörsutbildning bör t. ex. kunna erbjudas.

SAMSUS-gruppen (se avsnitt 2.2.4.2) menade att den externa universitetsutbild- ningens inriktning inte borde styras. Enligt U68s mening är en generell fördelning på yrkesutbildningssektorer av utbudet av en- staka kurser och studiekurser praktiskt inte möjlig att genomföra. Utredningen föreslår därför i det följande en ram för det årliga antalet studerande totalt i sådan utbildning samt beräknar en kostnadsram för detta ändamål. Utredningsförslaget avser utbild- ning som kan ges i skiftande former i särskilda studiegrupper på högskoleortema eller utanför dessa (decentraliserad utbild- ning) eller genom att de studerande deltar i motsvarande kurser där dessa ges som delar av en utbildningslinje.

Fördelningen på utbildning med olika inriktning bör ske i den årliga planeringen, i första hand lokalt, med hänsyn till bl. å. de studerandes efterfrågan på utbildning av detta slag, konstaterade fortbildningsbehov och andra särskilda behov.

Vid bedömning av den framtida efterfrå- gan på utbildning i enstaka kurser och studiekurser bör bl.a. följande faktorer beaktas.

Genom många människors begränsade geografiska rörlighet är utbildningens för- läggning till även andra orter än högskoleor- ter viktig och av stor betydelse för tillströmningen. Ännu längre bör man kunna nå genom utnyttjande av nya distributions- former för undervisningen.

Utformningen av studiestödet är avgöran- de för möjligheterna till heltidsstudier och till studier på annan ort än hemorten. Utan ett förstärkt studiesocialt stöd för vuxna blir möjligheten till deltids- och fritidsstudier av dominerande betydelse för den faktiska efterfrågan på utbildning. Undervisningsfor- mema spelar väsentlig roll då det gäller att vidareutveckla ett utbildningsintresse hos vuxna. Vuxenpedagogiska rön och erfarenhe- ter från studiecirklar bör tillvaratas.

Enligt U 683 mening bör utbildningsinsat- ser ingå i de sysselsättningsåtgärder som samhället vidtar i lågkonjunkturer. Inom högskoleutbildningen syns det i första hand vara utbildning i enstaka kurser och studiekurser som kan komma att beröras av konjunkturbetingade åtgärder. Det som sagts om utbildningens lättillgänglighet i det före- gående gäller i hög grad konjunkturpolitiskt motiverade utbildningsinsatser.

De mål för utbildningen i enstaka kurser och studiekurser som angetts i det föregåen- de talar för en generös dimensionering av sådan utbildning. Detta gäller inte minst om kapaciteten för utbildning iutbildningslinjer begränsas och om de allmänna utbildnings- linjerna knyts fastare till yrkesmål än som för närvarande är fallet. Den partiella utbild- ningen kommer, jämte lokala och individuella utbildningslinjer, i den av U68 föreslagna organisationen att utgöra ett viktigt bidrag till

den högre utbildningens anpassbarhet till skiftande behov. Utredningen återkommeri avsnitt 51.26 till frågan om möjligheten att bibehålla en ospärrad utbildningssektor i högskolan.

För utvecklingen av återkommande ut- bildning är det en viktig förutsättning att det finns en betydande kapacitet för enstaka kurser och studiekurser. U68 återkommer till denna fråga i avsnitten 3.4.2 och 8.3.4.

Dimensioneringen av utbudet av enstaka kurser och studiekurser bör kunna mätas i antal heltidsstuderande, även om en stor del av de studerande i verkligheten studerar på deltid. Två deltagare i en 20-poängsstudie- kurs som är utlagd på ett läsår skulle då tillsammans räknas som motsvarande en heltidsstuderande under detta år.

Antalet studerande i partiell utbildning vid universiteten kan för närvarande upp- skattas till något tiotusental. Av de nyin- skrivna vid filosofisk fakultet höstterminen 1972 avsåg endast ca 25 procent av dem som var över 24 år att studera för hel examen. Som tidigare framhållits är det omöjligt att veta i vilken utsträckning dessa planer sedan följs. Antalet studerande i extern universi- tetsutbildning är ca 1 000 i decentraliserade kurser och ca 20000 i universitetscirklar. Det helt övervägande antalet av dessa studerar på deltid.

Vid valet av riktmärke för den framtida planeringen av kapaciteten för enstaka kur- ser och studiekurser bör antalet deltagare i universitetscirklar kunna uppfattas som ett tecken på en utbildningsefterfrågan som inte kunnat tillfredsställas inom den nuva— rande statliga decentraliserade universitets- utbildningen. Även i fortsättningen bör man dock räkna med att universitetscirklarna, som inte inräknas i U68s förslag till kapacitet för enstaka kurser och studiekur- ser, bör spela en viktig roll.

Utredningen har övervägt olika alternativ för dimensioneringen av utbildning i enstaka kurser och studiekurser. Räknar man med att efterfrågan från vuxna med olika slag av förutbildning successivt ökar och vill man

planera för att om möjligt tillfredsställa efterfrågan på utbildning av detta slag, syns en kapacitet a'r 1976/77 svarande mot ca 20 000 heltidsstuderande vara skälig. Det kan anmärkas att jämfört med det totala fortbildningsbehov, som kan bedömas finnas i arbetskraften, detta är ett jämförelsevis litet planeringstal, svarande mot endast nå- got mer än en halv procent av det totala antalet yrkesverksamma.

U 68 föreslår att man räknar med en snabbare tillväxt under planeringsperioden av kapaciteten för enstaka kurser och studie- kurser än för fullständiga utbildningslinjer, nämligen en ökning med ca 10 procent årligen. Kapaciteten för sådan utbildning skulle då 1983/84 svara mot mellan 35 000 och 40 000 heltidsstuderande.

Den föreslagna kapaciteten innebär en betydande ökning i förhållande till nuvaran- de studerandeantal i jämförlig utbildning. Det är självfallet svårt att nu bedöma om efterfrågan kommer att växa så snabbt som förutsatts här. Det är t.ex. möjligt att det för 1976/77 föreslagna studerandeantalet kommer att uppnås först något senare.

Kostnaden för undervisning och admini- stration av denna utbildning beräknasi 1972 års penningvärde för budgetåret 1976/77 till ca 100 miljoner kronor och för 1983/84 till närmare 200 miljoner kronor.

2523. Fördelning på yrkesutbildningssek- torer av antagningskapaciteten för högskole- utbildning

I detta avsnitt behandlas ramar för antag- ningskapaciteten för de olika yrkesutbild- ningssektorerna inom den totalram som utredningen föreslagit i föregående avsnitt. Utgångspunkten för övervägandena är det i avsnitt 2.4 presenterade undersökningsmate- rialet. För ytterligare information och diskussion av de olika yrkesutbildningssekto- rerna hänvisas till det följande avsnittet 2.5.3 samt till avsnitten 3.5—3.9 i kapitlet ”Högskolestudiernas organisation”.

Utbildningens yrkesanknytning

U68 utgår från att all högskoleutbildning skall vara yrkesförberedande. Av tabell 2:20 i avsnitt 2.4.1 framgår att i båda alternativen av utflödeskalkylen ett icke obetydligt antal av dem som lämnar högskoleutbildningen beräknas ha genomgått utbildning utan angiven yrkesinriktning (under perioden 1975/80 omkring 10 000).

De problem som kan uppstå på arbets- marknaden under de närmaste åren för personer med längre utbildning tycks, bedömda med utgångspunkt i dagens situa- tion, framför allt gälla utbildade utan markerad yrkesinriktning.

I U68s förslag till högskolestudiernas organisation (kapitel 3) är allmän utbild- ningslinje antingen inriktad mot ett visst yrkesområde eller uppdelad på linjevarianter som var och en är inriktad mot visst yrkesområde. Också de lokala och indivi- duella utbildningslinjerna förutsätts vara yrkesförberedande, även om man i vissa fall får räkna med att de kan vara inriktade mot förhållandevis speciella mål och att yrkesan- knytningen då inte alltid framträder så tydligt.

Planeringen av högskoleutbildningens in- riktning och omfattning i förhållande till bl.a. yrkeslivets krav är en av de väsentliga uppgifterna för de lokala och centrala högskolemyndigheterna.

I många fall bör viss högskoleutbildning efter utprövning som lokal utbildningslinje komma att inrättas som allmän utbildnings- linje. Utrymmet för lokala och individuella utbildningslinjer, som vid planeringsperio- dens början utgör ca 9—12 procent av den totala antagningskapaciteten, beräknas mot denna bakgrund ha minskat till ca 8—9 procent vid planeringsperiodens slut.

Yrkesu tbildningssektorerna

1 avsnitt 2.4.3.3 har utredningen diskuterat förhållandet mellan utflödes- och behovskal- kylerna för de fem sektorerna av högskoleut- bildningen. U 68s förslag till planeringsramar

för de olika yrkesutbildningssektorerna, som skall motiveras i det följande, framgår av tabell 2:38.

För utbildning med teknisk inriktning syns de tendenser till överskott som prognosunderlaget pekar på motivera att någon ytterligare utbyggnad, utöver nu planerad, inte genomförs av traditionell högskoleutbildning inom sektorn fram till 1970-talets mitt. Genom att viss naturveten- skaplig utbildning, som i nuvarande organisa- tion inte uppfattas som knuten till en teknisk yrkesinriktning, tillförs sektorn inne- bär förslaget emellertid formellt en ökning av antagningskapaciteten till teknisk högsko- leutbildning.

På sikt bör man enligt U68s mening planera för en ökning av antalet utbildnings- platser i högskoleutbildning med teknisk inriktning. Om den av U68 föreslagna försöksverksamheten med yrkestekniska lin-

jer visar att utbildningen är attraktiv, vilket U 68 bedömer som sannolikt, bör en betydande kapacitetsökning planeras för sådana linjer. Generellt är det väsentligt att den tekniska utbildningen differentieras med hänsyn till längd och inriktning samt till de studerandegrupper till vilka utbildningen vänder sig.

För administrativ och ekonomisk högsko- leutbildning pekar prognosunderlaget på en balanserad arbetsmarknadssituation för sena— re delen av 1970-talet. Det finns, efter den utomordentligt kraftiga expansion som ut- bildning av detta slag genomgått under 1960-talet, skäl för att planera för en i huvudsak oförändrad kapacitet vid början av U 685 planeringsperiod. På sikt bör man räkna med en viss försiktig ökning av utbildningskapaciteten.

Också för högskoleutbildning inom vård- sektorn syns utflödes- och behovskalkylerna

Tabell 2:38. Fördelning på yrkesutbildningssektorer av antagningen till linjer i högskoleut-

bildningen. Ungefärliga tal.

Yrkesutbildningssektor 1971/72 1976/77 1983/84 Teknisk utbildning ö 5 300] 7 300 10 000 N 6 700 9 000 Administrativ och ekonomisk utbildning Ö ca 6 5001 8 800 10 000 N 7 700 9 000 Vårdyrkesutbildning Ö 7 500 8 800 10 500 N 8 400 9 500 Utbildning för undervisningsyrken Ö 9 500 9 900 10 000 N 9 400 9 000 Utbildning för kultur- och informationsyrken Ö ca 1 0001 2 000 3 000 N 1 900 2 500 Lokala och individuella utbildningslinjer Ö — 5 000 4 500 N 3 500 3 500 Utbildning utan angiven yrkesinriktning Ö ca 7 000! — — N _ _ Summa Ö 37 000 42 000 48 000 N 37 000 42 000

Ö = övre planeringsgränsen N = nedre planeringsgränsen

1 Nuvarande kapacitet inom utbildningssektorerna för administrativa och ekonomiska yrken och för kul- tur- och informationsyrken ligger delvis inom de fria fakulteterna och har bara tillnärmelsevis kunnat upp- skattas. Utbildningen vid matemmisk-naturvetenskaplig fakultet, som förbereder för bl. a. tekniska yrkes- funktioner, har utom i vad avser utbildning till ämneslärare förts till "utbildning utan angiven yrkesinriktning” *.

tala för en jämförelsevis balanserad arbets- marknadssituation under prognosperioden. För enstaka utbildningskategorier kan dock brist beräknas föreligga. För den fortsatta utbildningsplaneringen bör man enligt U 685 mening utgå från att behovet av vårdpersonal med högskoleutbildning kommer att växa. Det är självfallet önskvärt att inte brist på utbildad personal blir ett avgörande hinder för utbyggnaden av medicinsk eller social vård. U 68 föreslår mot denna bakgrund en successiv ökning av kapaciteten av vårdinrik- tad högskoleutbildning.

För hela gruppen av högskoleutbildning med undervisningsinriktning pekar prognos- underlaget i huvudsak på balans för 1970-ta- let. De detaljerade bedömningar som gjorts av lärarbehovet i grundskolan och gymnasie- skolan av SCB och SÖ tyder för 1980-talet på överskottstendenser som motiverar en viss återhållsamhet i dimensioneringen. U 68 fö- reslår en i huvudsak oförändrad totalram men räknar inom denna med förändringar av utbildningskapaciteten på enskilda utbild- ningslinjer.

Utbildningssektorn för kultur— och infor- mationsyrken är den mest heterogena: den omfattar t. ex. högre konstnärlig utbildning och utbildningar till musiker, ungdomsledare, präst, bibliotekarie och journalist. Bl. a. mot bakgrund av svårigheten att definiera yrkes- området blir behovskalkylen särskilt osäker för denna sektor. När U 68 föreslår en ökning av antagningskapaciteten för 1970-ta- lets mitt är detta delvis en förändring av formell natur (viss utbildning utan angiven inriktning vid de filosofiska fakulteterna har förts dit), delvis ett uttryck för strävan att ge rum åt en reell ökning, bl. a. av den religions- vetenskapliga utbildningens kapacitet. På sikt bör man enligt U 685 mening räkna med en ökning av antalet studerande med kultur- och informationsinriktning. Behovet att ut- veckla kulturmiljön och efterfrågan på kvali- ficerad information och rekreation talar för detta.

2.5.3 Antagningstal för högskoleutbildning 2.5.3.1 Allmänt

1 det följande redovisas sektor för sektor U68s bedömningar och förslag till antag- ningstal för utbildningslinjer eller grupper av utbildningslinjer vid mitten av 1970-talet. Förslagen till antagningstal sammanfattas i tabellerna 2239—2z43. Som redan påpekats ingår inte i dessa antagningstal kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser. Utred- ningens förslag beträffande dessa kurser har redovisats i avsnitt 2.5.2.2. Däremot ingår förslag till omfattning av lokala och irtdividu- ella utbildningslinjer.

Beträffande den fortsatta framställningen gäller följande allmänna kommentarer. I sammanställningstabellerna 2:39—2z43 anges ”nuvarande antagning” för alla utbildnings- linjer, där antalet studerandeplatser är fastställt. Av tekniska skäl kan inte motsva- rande inskrivningstal för utbildning inom de fria fakulteterna anges, då denna inte är uppdelad efter yrkesinriktning. För en uppskattning av den nuvarande inskrivningen vid dessa hänvisas till sammanfattningstabel- lerna 2:44 och 2:45 i avsnitt 2.5.3.7. Uppgifterna om den nuvarande antagningen avser i regel antalet studerandeplatser läsåret 1971/72. Talen har avrundats. Beträffande de föreslagna antagningstalen bör karaktären av cirkatal ytterligare understrykes. Utbild- ningslinjerna har betecknats med namn och provisoriska nummer enligt sammanställ- ningen av U 688 förslag till utbildningslinjer i bilaga 9. I förekommande fall har även hänvisats till motsvarande linjer i 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet.

Inom alla utbildningslinjer kan en viss varierande avbrottsfrekvens iakttas. Inte alla som antas till en utbildningslinje fullföljer denna. Beträffande de antaganden som i detta avseende ligger till grund för utbuds- kalkylens uppgifter hänvisas till avsnitt 2.4.1.

Avbrottens omfattning spelar en speciell roll vid planeringen av utbildningslinjer, där en ämnesteoretisk utbildning inom olika basutbildningsområden föregår en avslutande

yrkesinriktad utbildning och där den senare har begränsat antal platser. I ämneslärarut- bildningen följs sålunda den ämnesteoretiska utbildningen av praktisk-pedagogisk utbild- ning. Ett annat exempel på en sådan studieorganisation är bibliotekarieutbildning- en. Här redovisas för dessa utbildningar ett antagningstal för den ämnesteoretiska utbild- ningen som svarar mot den föreslagna antagningskapaciteten för den avslutande yrkesinriktade utbildningen. Man kan räkna med att en del av dem som påbörjar en linjevariant med ämneslärar- eller biblioteka- rieinriktning avbryter sina studier eller byter yrkesinriktning under studiernas gång. Såda- na byten av yrkesinriktning kan emellertid liksom nu komma att ske också åt andra hållet, så att vissa studerande först efter det att högskolestudierna påbörjats kommer att söka till ämneslärar- eller bibliotekarieutbild- ningen. Även vissa av dem som från början valt en lokal eller en individuell utbildnings- linje kommer sannolikt att vilja ha en yrkesinriktad avslutande utbildning av detta slag.

l sammanfattningstabellerna 2:44 och 2:45 har antagningen till allmänna utbild- ningslinjer, som har sin närmaste motsvarig- het i de nuvarande fria fakulteterna, redovisats fördelade på basutbildningsområ- den. Även de föreslagna antagningstalen för lokala och individuella utbildningslinjer har fördelats på detta sätt. Fördelningen, som av naturliga skäl får en mera tentativ karaktär, har gjorts på följande sätt. Ett antagande har gjorts om det antal personer med utbildning från skilda basutbildningsområden som bör få sin yrkesinriktning genom studiekurser sådana som t. ex. nuvarande yrkkurser eller ekonomisk specialkurs i gymnasieskolan med inriktning på administrations- och informationsyrken. Dessa har redovisats med antal och basutbildningsområde inom ramen för lokala och individuella utbildningslinjer. Vidare har antagits att ett antal studerande i lokala och individuella utbildningslinjer med lämplig ämneskombination under utbildning- ens gång söker till allmänna utbildningslinjer, t. ex. med inriktning mot ämneslärar- eller

bibliotekarieutbildning. Med utgångspunkt i nuvarande avbrottsfrekvenser vid de filoso- fiska fakulteterna har sålunda en antagnings- kapacitet motsvarande hälften av antalet antagna vid ämneslärarlinje fördelats på lokala och individuella utbildningslinjer inom basutbildningsområden, varvid samma fördelning använts som beträffande antagna till linjevarianter med ämneslärarinriktning. Slutligen har övriga platser inom den ram som totalt beräknats för lokala och indivi- duella utbildningslinjer fördelats med hänsyn till de olika basutbildningsområdenas andel av de allmänna utbildningslinjerna.

Medan antagningskapaciteten för lokala och individuella utbildningslinjer sålunda i förslaget har fördelats på basutbildningsom- råden, har den inte uppdelats på yrkesutbild- ningssektorer. Man kan dock med hänsyn till de behörighetsvillkor, som är knutna till yrkesutövning inom stora delar av vård- och undervisningsområdena, räkna med att större delen av kapaciteten för lokala och indivi- duella utbildningslinjer kommer att avse utbildning med inriktning mot tekniska, administrativa och ekonomiska yrken samt kultur- och informationsyrken. Inom sekto- rema för administrativ och ekonomisk utbildning och för utbildning till kultur— och informationsyrken har, som nämnts i det föregående, gjorts ett antagande om det antal personer som får sin yrkesinriktning genom studiekurser sådana som nuvarande yrkkurser eller ekonomisk specialkurs i gymnasieskolan. Detta antal utgör emellertid bara en del av den kapacitet som kan beräknas för lokala och individuella utbildningslinjer med inrikt- ning mot administrativa och ekonomiska yrken eller kultur- och informationsyrken.

Man bör enligt U 68s mening räkna med att rekryteringen av blivande forskare sker från ett mycket stort antal linjer i den grundläggande högskoleutbildningen. Kapa- citeten för detta ändamål bör rymmas inom de föreslagna totala antagningstalen. Exempelvis kommer sannolikt ett antal av dem som väljer lokal eller individuell utbildningslinje att gå vidare till forskarut- bildning.

Ett centralt mål för planeringen av universi- tet och högskolor under 1950- och 1960-ta- len var att öka kapaciteten för utbildning med teknisk och naturvetenskaplig inrikt- ning. Efterfrågan på sådan utbildning svarar för närvarande inte helt mot antalet utbild- ningsplatser, och bristen på arbetsmarkna- naden på personer med sådan utbildning har i stort sett hävts. Det finns därför skäl att för de närmaste åren inskränka sig till att fullfölja redan planerad utbyggnad.

De yrkestekniska linjerna kan väntas ge en viktig breddning av utbildningsutbudet. Av en ökning om ca 2 500 antagningsplatser för teknisk sektor i dess helhet bör större delen avse yrkesteknisk högskoleutbildning, som föreslås få en antagningskapacitet på över 2000 platser vid planeringsperiodens slut.

Den återstående ökningen bör fördelas på utbildning med olika längd och inriktning. Kortare utbildningar än civilingenjörsutbild- ningen bör utvecklas. Utbildning med kemisk-biologisk bas med inriktning mot bl.a. skoglig verksamhet, jordbruk och far- maceutisk verksamhet bör uppmärksammas. Inte minst kommer miljövård och samhälls- planering att ställa krav på personer med biologisk-teknisk utbildning. Kombinationer av teknisk och administrativ-ekonomisk utbildning, som alltså ligger i gränsområdet mellan två yrkesutbildningssektorer, bör uppmärksammas. I vissa fall kan dock sannolikt sådana kombinationer med fördel bestå av teknisk utbildning i gymnasieskolan och ekonomisk utbildning i högskolan. Också för kombinationen vård—teknik bör utbildningsmöjligheter utvecklas, t. ex. inom det arbetsmedicinska området.

Det är sålunda sannolikt att längre utbildning av mera traditionell typ bör få endast en mindre del av den nytillkommande utbildningskapaciteten inom sektorn. För civilingenjörsutbildning och motsvarande bör erfarenheterna av den nu pågående utbygg- naden avvaktas, innan ytterligare utbyggnad aktualiseras.

Här behandlas all slags utbildning som för närvarande förekommer vid teknisk fakultet, således även utbildningarna till bergsingenjör och arkitekt.

Detta är den i fråga om antalet studerande helt dominerande gruppen av utbildningslin- jer inom den tekniska sektorn. Läsåret 1972/73 är antalet nybörjarplatser ca 3 400.

Utbytbarheten _ såväl inom gruppen av utbildningslinjer som gentemot andra utbild- ningslinjer — kan bedömas vara jämförelsevis stor. Rydhs och Österbergs undersökningar stöder denna uppfattning liksom den tekni- kerprognos som på uppdrag av UKÄ utarbetats av prognosinstitutet vid SCB (IPF 1970:4).

Civilingenjörsutbildningen har byggts ut mycket kraftigt under de senaste årtiondena. År 1950/51 antogs sålunda ca 600 studeran- de och år 1960/61 något mer än 1 000 studerande till sådan utbildning.

Efterfrågan på teknisk utbildning från de studerande, som traditionellt i vårt land varit stark, har under de senaste åren inte varit så stor att alla utbildningsplatser utnyttjats. Bl.a. denna situation motiverar en samlad översyn av faktorer som påverkar tillström- ningen till tekniska och matematisk-naturve- tenskapliga studier.

Prognosunderlaget motiverar inte någon ytterligare utbyggnad av civilingenjörsutbild- ningen utöver den redan beslutade, ca 3 500 utbildningsplatser.

Naturvetenskaplig och matematisk utbildning

Här behandlas fysisk-kemisk, kemisk-biolo- gisk och matematisk-systemvetenskaplig ut- bildning med teknisk yrkesinriktning när- mast motsvarande utbildningslinjerna l abcefghi, 2 ab och 3 abc enligt 1969 års studieordning (linjevariantema A1—121, Bl —124 samt E1—125 enligt utredningens för- slag till utbildningslinjer, se avsnitt 3.2.4). Yrkesinriktningen ges inom denna utbildning bl.a. genom de avslutande studiekurserna.

Inom ramen för nuvarande studieordning kan t. ex. väljas tekniskt inriktade studiekur- ser vid filosofisk fakultet. Dessa har för närvarande en ganska blygsam omfattning (ca 200 utbildningsplatser läsåret 1972/73) men planeras få ökad kapacitet och större differentiering. Utredningen räknar vidare med att de här aktuella linjevariantema efter hand skall kunna avslutas med kurser som för närvarande ges vid teknisk och farmaceu- tisk fakultet samt vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan. Det är önskvärt att bl. a. behovet av teknisk yrkesinriktning av utbildning inom det biologiska området till- godoses. För studerande inom det matema- tisk-systemvetenskapliga området markeras yrkesinriktningen med kurser i Optimerings- lära, matematisk statistik, datateknik och informationsbehandling (linjevariant El— 125).

Utbildning av ovan beskrivet slag är inte i samma grad som civilingenjörsutbildningen utbytbar mot tekniskt inriktad gymnasial utbildning. I en situation med vissa över- skottstendenser för personal med tekniskt inriktad högre utbildning syns det därför utredningen motiverat att föreslå en i stort sett oförändrad kapacitet för utbildning inom det fysisk-kemiska området och en begränsad ökning för det matematisk-sy- stemvetenskapliga området. Den ökade bety- delse som biologisk kunskap kommer att få i det framtida samhället gör att U 68 föreslår viss ökning av utbildningskapaciteten inom det kemisk-biologiska området.

För mitten av 1970-talet räknar utred- ningen med en sammanlagd antagning till naturvetenskaplig och matematisk utbildning av här beskrivet slag av ca 1 000 studerande (övre planeringsgräns). Som nedre plane- ringsgräns anges ca 750 studerande. Den beräknade fördelningen av dessa tal på basutbildningsområden framgår av nedan- stående sammanställning.

Basutbildnings- Övre plane— Nedre plane— område ringsgräns ringsgräns Fy sisk-kemisk

utbildning 250 200 Kemisk-biologisk

utbildning 400 300 Matematisk-system-

vetenskaplig utbildning 350 250

Summa 1 000 750

Yrkesteknisk högskoleutbildning

Den yrkestekniska högskoleutbildningen an- knyter närmast till gymnasieskolans tvååriga yrkesinriktade linjer. Omfattningen bör, som tidigare framhållits, bedömas först sedan man vunnit erfarenheter av den försöksverk- samhet som utredningen föreslår (jfr avsnitt 3.4.5). U 68 räknar emellertid med en bety- dande kapacitetsökning som dock sannolikt bör anstå till planeringsperiodens senare del. U 68 har som övre planeringsgräns vid mit- ten av 1970-talet satt ca 700 utbildningsplat- ser och som nedre planeringsgräns ca 500 utbildningsplatser per år.

Farmaceutisk utbildning

För närvarande antas årligen 80 studerande till farmacie kandidatutbildning. Denna kapacitet skall enligt fattade beslut ökas till 120 studerande. Efter farmacie kandidatexa- men kan specialisering ske på apotekarlinje eller medicinsk linje. Den medicinska linjen har dock rönt ringa intresse från de farmacie kandidaternas sida. Till linjen, som har en antagningskapacitet av 80 studerande per år, antas även sökande med minst 40 poäng inom ämnesområdet kemi vid filosofisk fakultet. En arbetsgrupp inom UKÄ har föreslagit vissa förändringar av den medi- cinska linjens nuvarande studieorganisation bl.a. i syfte att öka tillströmningen av sökande med farmacie kandidatexamen. Receptarieutbildningen har en kapacitet av 240 studerande per år (120 per termin). Vid de senaste antagningstillfällena har

antalet nybörjare varit avsevärt lägre. Recep- tariema har under senare tid haft svårigheter att få anställning efter genomgången utbild- ning.

l avvaktan på en mera slutgiltig lösning av receptarieutbildningens utformning har UKÄ i maj 1972 i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit en viss omläggning av den nuvaran- de utbildningen inom ramen för nuvarande kostnadsram. Förslaget innebär förutom vissa Studieorganisatoriska förändringar ock- så en sänkning av antagningskapaciteten till 160 studerande per år. [ prop. 1973:1 beräknas i samband med en förlängning av utbildningen till tre terminer en antagnings- kapacitet på 80 platser i receptarieutbild- ningen höstterminen 1973.

Intill dess ytterligare erfarenhet vunnits av den minskade utbildningskapaciteten i recep- tarieutbildningen, bör enligt U68s mening viss försiktighet iakttas vid dimensioneringen av denna. Utredningen räknar med en årlig antagning vid den övre planeringsgränsen av 160 studerande och vid den nedre gränsen av 80 studerande. Vad beträffar farmacie kandi- datutbildningen räknar U68 vid den övre planeringsgränsen med att den planerade utökningen förverkligas (årlig antagning av 120 studerande), medan utredningen vid den nedre gränsen tar upp nuvarande antagning, 80 studerande. Antagningen till den medi- cinska linjen av studerande med 40 poäng i kemi ingår i antagningstalen till naturveten- skaplig och matematisk utbildning ovan.

Laboratorieassistentu tbildning

För närvarande antas sammanlagt drygt 900 studerande per år i laboratorieassistentut- bildning. Utbildningen är främst inriktad på sjukhusens och de medicinsk-vetenskapliga laboratoriemas behov, men till arbetsmark- naden för laboratorieassistenter bör räknas också vissa delar av industrin. U68 finner det motiverat att räkna med en viss måttlig ökning av antagningskapaciteten trots att denna vuxit mycket snabbt under den senaste tioårsperioden.

För mitten av 1970-talet beräknas således som övre planeringsgräns en antagning av ca 1 000 studerande och som nedre gräns en i stort sett oförändrad antagning, ca 900 studerande.

Jordbruks- och skogsbruksutbildning

Nuvarande antagning framgår av följande sammanställning.

Agronom 105 Lantmästare 130 Hortonom och landskapsarkitekt 30l Trädgårdstekniker 30 Jägmästare 40 Skogsmästare Ä) ca 365

1 Läsåret 1972/73 ökas antalet platser på landskapsarkitektlinjen med 10.

Det kalkylerade utbudstalet för denna grupp av utbildningar är avsevärt större än det kalkylerade behovstalet. Bedömningen av den framtida dimensioneringen är starkt beroende av om det är möjligt att genom vissa förändringar i studiernas innehåll och organisation vidga utbildningarnas använd- ningsområde på arbetsmarknaden.

Frågan om utformningen av lantmästar- och trädgårdsteknikerutbildningarna har ut- retts inom lantbrukshögskolan, som föresla- git Kungl. Maj:t vissa förändringar i studier- nas inriktning (avsnitt 3.4.5 och 35.33), bl.a. i syfte att bredda utbildningarnas användningsområde, samt i samband härmed en efter hand ökad utbildningskapacitet upp till 150 studerande på lantmästarlinjen och 60 studerande på trädgårdsteknikerlinjen.

U68 räknar med en antagningskapacitet på sammanlagt ca 400 studerande i jord- bruks- och skogsbruksutbildning 1976/77.

Övrig teknisk utbildning

Brandingenjörsutbildning, driftteknikerut- bildning, sjöingenjörsutbildning samt livsme- delsteknisk utbildning på eftergymnasial nivå har sammanförts under rubriken övrig teknisk utbildning. Sammanlagt antas för

närvarande ca 400 studerande till dessa utbildningar enligt följande sammanställning.

Brandingenjör 30l Drifttekniker 180 Sjöingenjör 190 Livsmedelstekniker Ä) ca 430

1 Antagning vartannat år.

Den livsmedelstekniska utbildningen kan i framtiden beräknas bli ersatt av yrkesteknisk högskoleutbildning (se ovan). För övrigt räknar U 68 endast med en mycket måttlig expansion av dessa utbildningsvägars sam- manlagda kapacitet. Totalt beräknas således ca 450 antagningsplatser vid mitten av 1970- talet, bl. a. för att kunna tillgodose behov av att öka kapaciteten för utbildning av drift- tekniker.

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningstal för teknisk yrkesutbildning sammanfattas i ta- bell 2:39.

2.5.3.3 Administrativ och ekonomisk yrkes- utbildning

Under 1960-talet har resurserna för högsko- leutbildning med administrativ och ekono- misk inriktning mångfaldigats. Därigenom har en utpräglad bristsituation på arbets-

marknaden kunnat täckas. Efterfrågan på utbildning av detta slag har varit mycket stor.

Det är önskvärt att utbildningen inom sektorn differentieras. Man bör enligt U 685 mening sträva efter att utveckla en linje- struktur som dels ger flera studerande en mera klart yrkesinriktad utbildning, dels ger möjlighet att välja utbildningslinjer av olika längd.

För närvarande handhas administrativa arbetsuppgifter förhållandevis ofta av perso- ner med exempelvis teknisk eller pedagogisk yrkesinriktning i sin grundutbildning. Även om man i framtiden kan åstadkomma ett mera ändamålsenligt utbud av grundläggande administrativ högskoleutbildning, är det san- nolikt att det allt framgent kommer att finnas ett behov av kortare administrativ utbildning för personer vilkas grundutbild- ning haft annan inriktning. Sådana kurser bör ges inom ramen för utbudet av enstaka kurser och studiekurser och ses som ett led i en återkommande utbildning.

Utbytbarheten inom sektorn — såväl i horisontell som vertikal led — kan beräknas vara tämligen stor (se avsnitt 2.4.6).

U 685 förslag innebär en mycket måttlig kapacitetsökning för administrativ och eko- nomisk högskoleutbildning under planerings- perioden. Såvitt nu kan bedömas bör en väsentlig del av ökningen ligga inom dels

Tabell 2:39. Sammanfattning av förslag till antagningstal för teknisk yrkesutbildning (all- männa utbildningslinjer).

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer Nuvarande antagnings- kapacitet, i regel

U 685 förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

1971/72 0 N

1 Civilingenjörsutbildning (teknisk fakultet) 3 250 3 500 3 500 2 Naturvetenskaplig och matematisk ut- bildning 1 000 800 3 Yrkesteknisk högskoleutbildning — 700 500 4 Farmaceutisk utbildning 320 280 160 S Laboratorieassistentutbildning 900 1 000 900 6 Jordbruks— och skogsbruksutbildning 365 400 400 7 Övrig teknisk utbildning 430 450 450

Summa 7 300 6 700

Ö = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns 168 SOU 1973:2

utbildning med starka inslag av informations- behandling och statistik, dels utbildning med kvalificerade språkliga inslag. Vidare bör områdena marknadsföring och varudistribu- tion uppmärksammas. En god balans bör eftersträvas mellan utbildningslinjer av olika längd och specialiseringsgrad. Sannolikt bör t. ex. utbildning av tre- eller fyra terminers längd med inriktning mot speciella admi- nistrationsområden, av i huvudsak det slag som nu bedrivs som försöksverksamhet med kombinationsutbildning, efter hand öka ytterligare i omfattning.

Den juridiska utbildningens och socio- nomutbildningens organisation och innehåll utreds för närvarande inom U 68 (se avsnitt 3.6). Utredningsförslagen, som senare kom- mer att presenteras i separat betänkande, kan ge nya förutsättningar också för den kvantitativa planeringen inom sektorn.

Juridisk utbildning

Utbildningen vid de nuvarande juridiska fakulteterna förbereder dels för domarverk- samhet och andra uppgifter inom i första hand rättsväsendet, för vilka någon annan utbildning inte finns, dels för administrativa uppgifter, för vilka utbytbarheten med andra utbildningar i vissa fall kan vara betydande. Utbildningstiden är 4åår, dvs. längre än för t. ex. filosofisk-samhällsvetenskaplig utbild- ning och socionomutbildning.

Antalet nyinskrivna vid juridisk fakultet har under de senaste tre läsåren genomsnitt- ligt varit ca 1 300. Enligt U 685 uppfattning bör kapaciteten för juridisk utbildning, i den mån den förbereder för allmänna administra- tiva uppgifter, minskas bl. a. till förmån för kortare utbildningar med specifik inriktning mot olika administrativa områden.

I awaktan på resultaten av det tidigare nämnda utredningsarbetet har bedömningen av antagningsbehovet vid mitten av 1970-ta- let gjorts med utgångspunkt i den nuvarande utbildningens utformning. U 68 föreslår att den övre planeringsgränsen för antagningsta- let till juristlinjen sätts vid ca 1 000 antag- ningsplatser. Som nedre planeringsgräns an- ges 800 platser.

Ekonom- och samhällsplanerarutbildning, filosofisk-samhällsvetenskaplig utbildning samt socionomutbildning, förvaltningslinje

Ekonom- och samhällsplanerarutbildning och filosofisk-samhällsvetenskaplig utbild- ning betecknas i U685 förslag till utbild- ningslinjer (kapitel 3) som linjevariantema D2—237, D2—238, 03—239, D3—240 samt linje 241, vilka närmast motsvarar linjerna 6ab och 7abc i 1969 års studieordning. Tillströmningen till dessa linjer har beräknats till ca 2 300 studerande läsåret 1971/72. Vid förvaltningslinjen vid socialhögskolorna an- tas för närvarande ca 750 studerande årligen. Bl.a. mot bakgrunden av utbytbarheten mellan dessa utbildningar har antagningska- paciteten för dem bedömts i ett samman- hang.

Den snabba utbyggnad som skett av socionomutbildningens kapacitet och den stora ökningen av tillströmningen till nu ifrågavarande linjer vid de filosofiska fakulte- terna motiverar enligt U685 bedömning en återhållen ökningstakt i antagningen till dessa utbildningar intill dess erfarenhet vunnits av anpassningen mellan utbud och efterfrågan på utbildade under en något längre period.

Kalkylunderlaget visar att utbildningsbe- hovet ligger på ungefär samma nivå som nuvarande antagning. På sikt torde en något ökad kapacitet vara motiverad.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att antagningskapaciteten vid 1970-talets mitt för här aktuella utbildningsvägar till- sammans fastställs till ca 3 400 antagnings- platser vid den övre planeringsgränsen och ca 3 000 vid den nedre.

Annan treårig administrativ och ekonomisk utbildning

Med ”annan treårig administrativ och ekono- misk utbildning” avses utbildningsvägar som ger en administrativ och/eller ekonomisk funktionsinriktning åt utbildning inom skil- da basutbildningsområden. Det gäller dels

samhällsvetenskaplig utbildning, betecknad som linjevariant D4—242 och D6—243 i förslaget till utbildningslinjer (närmast sva- rande mot utbildningslinjerna 1 dj, 8 a och 9 a i 1969 års studieordning), dels beteende- vetenskaplig basutbildning (linjevariant C2—221, närmast motsvarande linje 5 i 1969 års studieordning) och matematisk-system— vetenskaplig basutbildning (linjevariant El -244 och E2—245, vilka närmast motsva- rar linjerna 1 cefi och linje 2 e i 1969 års studieordning).

Yrkesinriktningen ges bl.a. genom avslu- tande studiekurser med ekonomisk och administrativ inriktning. Även ekonomisk specialkurs eller andra specialkurser inom gymnasieskolan bör därvid komma i fråga.

Som avslutande studiekurs förekommer också kursen för studie- och yrkesoriente- ringsverksamhet (syo-konsulenter) som bör vara en lämplig avslutning bl.a. på en beteende ve tenskaplig och samhällsvetenskap- lig utbildning.

Sammanlagt föreslår U 68 som övre planeringsgräns en kapacitet av 1 000 antag- ningsplatser och som nedre planeringsgräns 800 platser för de här behandlade utbild- ningarna, fördelade på basutbildningsområ— den enligt nedanstående sammanställning.

Basutbildnings— Övre plane- Nedre plane- område ringsgräns ringsgräns Beteendevetenskaplig

utbildning 200 200 Samhällsvetenskaplig

utbildning 250 200 Matematisk-system-

vetenskaplig

utbildning 550 400

Summa 1 000 800

T våärig administrativ och ekonomisk utbild- ning

Administrativ och ekonomisk utbildning förekommer i dag som försöksverksamhet med s. k. kombinationsutbildning (se avsnitt

3.232). Antagningskapaciteten läsåret 1972/73, 960 platser, framgår av nedanstå- ende sammanställning.

Personaladministration 210 Revision, bank, beskattning 180 Sekreterare 270 Socialadministration 30 Transportadministration 120 Utbildningsadministration LSE

960

Antalet antagna studerande till kombina- tionsutbildningar läsåret 1972/73 har inte varit så stort som antalet platser.

Utbildningsvägar av i huvudsak denna längd och karaktär bör enligt U 685 uppfatt- ning utvecklas och inriktas mot även andra områden inom den administrativa och ekonomiska sektorn. Även innehållet i de nuvarande utbildningarna kan behöva ses över. U68 räknat på sikt med en ökad kapacitet för detta slag av utbildning. Efter den snabba expansion som utbildningen undergått under ett inledningsskede bör den dock under några år ha i huvudsak oförändrad antagning, bl.a. för att dess ställning på arbetsmarknaden skall stabilise- ras. U 68 föreslår som övre planeringsgräns en total årlig antagning av ca 1000 studerande vid 1970-talets mitt och som nedre gräns ca 900 studerande.

Ettåriga specialkurser i gymnasieskolan med administrativ och ekonomisk inriktning

Inom gymnasieskolan ges i form av ettåriga specialkurser utbildning inom det admi- nistrativa och ekonomiska området, som av U 68 föreslås betraktas som högskoleutbild- ning, med för närvarande följande omfatt- ning. (Beträffande s.k. ekonomisk special- kurs, se vidare nedan.)

Företagsekonomi 30 Marknadsföring 60 Personal inom hotell- och restaurangbranschen 30 Sekreterare 270 Samhällsadministration 50 Socialadministration 40 Transportekonomi &

ca 500

Vissa av dessa kurser ingår i kombinations- utbildning. Motsvarande antal utbildnings- platser ingår inte i sammanställningen ovan.

Organisationen av dessa kurser är flexibel och kan tämligen lätt anpassas efter bedömningar på kortare sikt. Deras dimen- sionering bör också ses i samband med den ökade dimensioneringen av kombinationsut- bildningarna på detta område. U 68 räknar därför med en antagning 1976/77 av i stort sett nuvarande omfattning trots att behovs- och utbudskalkylerna pekar på att kapacite- ten borde öka något.

Den s. k. ekonomiska specialkursen i gymnasieskolan, som avses ge en påbyggnad på eller en utbildning likvärdig med treårig ekonomisk linje i gymnasieskolan, räknas inte i utredningens förslag som högskoleut- bildning (avsnitt l.3). Den ingår dock som del i viss kombinationsutbildning. Kursen ger dock en utbildning som i viss utsträckning är jämförbar med och sannolikt istor utsträck- ning utbytbar mot vissa av de ovan beskrivna specialkurserna. I SÖs längtidsbedömning räknas med ett årligt intag av 3 900 stude- rande i ekonomisk specialkurs under den närmaste femårsperioden. I detta tal är inräknade de studerande som tar utbild- ningen som en del av kombinationsutbild- ning. Om detta antal ökar kan man räkna med en motsvarande minskning av antalet studerande som tar specialkursen som fri- stående utbildning. Detsamma gäller, om den ekonomiska specialkursen, som U68 före- slår, kan tas som avslutning på andra utbild- ningslinjer med administrativ och ekonomisk inriktning.

Tväa'rig utbildning i administrativt systemar- bete

Tvåårig utbildning i administrativt systemar-

bete förekommer som försöksverksamhet med kombinationsutbildning. Läsåret 1972/ 73 var antagningskapaciteten 180 studeran- de.

Kombinationen av kvalificerad utbildning inom det ekonomisk-administrativa området och ADB-området kommer enligt U68s bedömning att röna ökad efterfrågan. Utredningen föreslår en ökning av antag- ningskapaciteten till ca 250 studerande årligen.

Ettårig utbildning av systemmän och pro- grammerare

Nuvarande antagning till den ettåriga special- kursen i gymnasieskolan för systemmän och programmerare är ca 1 080 studerande. Denna utbildning har vuxit så snabbt att ett uppdämt behov torde ha blivit tillgodosett.

Behovs- och utbudskalkylens tal tyder här på att någon större ökning av denna utbildningskapacitet inte skulle vara motive- rad. Det är emellertid svårt att bedöma utbildningsbehovet för detta tämligen nya arbetsområde. Inte minst gäller detta avväg- ningen mellan kortare och längre utbildning. U 68 räknar därför med i huvudsak oföränd- rad utbildningskapacitet för systemmän och programmerare, nämligen ca 1200 antag- ningsplatser vid den övre planeringsgränsen och ca 1 000 vid den nedre gränsen. Det är inte otänkbart att en del av denna utbildningskapacitet i framtiden bör läggas på längre utbildningslinjer, som bygger på matematisk—systemvetenskaplig basutbild- ning.

Övrig administrativ och ekonomisk utbild- ning

Här avses en rad kvantitativt mindre omfattande, sinsemellan mycket olika utbild- ningsvägar, för vilka utredningen föreslår ett sammanlagt antagningstal vid 1970-talets mitt. Utbildningslinjerna och deras nuvaran- de omfattning framgår av nedanstående upp- ställning.

Ekonomiföreståndare 60 lnternatföreståndare 80 Hälsovårdsinspektör 50 Högre grafisk utbildning 50 Sjökapten 170

410

U68 räknar med en viss ökning av det sammanlagda antagningstalet till dessa ut- bildningsvägar. Ökningen ligger främst på hälsovårdsinspektörs- och ekonomiförestån- darutbildningarna.

Hälsovårdsinspektörsutbildningen är för närvarande föremål för översyn. Man räknar enligt vad U 68 erfarit med en ökning till 75 studerande per år. Det är möjligt att en förändrad utbildning kan öka användbar- heten på arbetsmarknaden. Det kan finnas anledning att beräkna ett ännu något högre antal utbildningsplatser.

Behovet av personer med ekonomiföre- ständarutbildning är, enligt gjorda bedöm- ningar, stort och den nuvarande utbildnings- kapaciteten är mera anpassad till de utbildningssökandes förhållandevis ringa in-

tresse för utbildningen än till det arbets— marknadsmässiga behovet. Man bör enligt U 685 uppfattning räkna med en viss ökning av kapaciteten vid mitten av 1970-talet.

U68 föreslår att sammanlagt ca 500 utbildningsplatser beräknas för gruppen övrig administrativ och ekonomisk utbild- ning vid 1970-talets mitt.

Lokala och individuella utbildningslinjer

Inledningsvis har framhållits att det är önskvärt att kunna ge en administrativ eller ekonomisk yrkesinriktning åt skilda basut— bildningsinnehåll, exempelvis fysisk-kemisk, språklig eller historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning. Sådan yrkesinriktning kan ges bl.a. genom s.k. yrkkurs i t. ex. administrativ teknik, sjukvårdsadministra- tion osv. eller genom ekonomisk specialkurs. Utredningen menar att ett utrymme för sådan utbildning bör beräknas inom ramen för lokala och individuella utbildningslinjer och exemplifierar nedan hur en sådan

Tabell 2:40. Sammanfattning av förslag till antagningstal för administrativ och ekonomisk

yrkesutbildning (allmänna utbildningslinjer).

U(bildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande an tagnings— kapacitet. i regel 1971/72

U 685 förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

ö N

1 Juristutbildning ca 1 300 1 000 800 2 Ekonom- och samhällsplanerarutb.

filosofisk-samhällsvetenskaplig

utbildning, socionomutbildning vid förvaltningslinje 3 400 3 000 3 Annan treårig administrativ och

ekonomisk utbildning 1 000 800 4 Tvåårig administrativ och ekonomisk

utbildning 570 1 000 900 5 Tvåårig utbildning i administrativt

systemarbete 120 250 250 6 Ettåriga specialkurser inom gymnasie-

skolan med administrativ och ekonomisk inriktning 500 500 500 7 Ettårig specialkurs i gymnasieskolan

för utbildning av systemmän och programmerare 1 080 1 200 1 000 8 Övrig administrativ och ekonomisk

utbildning ca 400 500 500

Summa 8 800 7 700 Ö = övre planeringsgräns. N = nedre planeringsgräns

Basutbildnings— Övre plane- Nedre plane- område ringsgräns ringsgräns Fysisk-kemisk

utbildning 100 70 Kemisk—biologisk

utbildning 100 70 Språklig utbildning 200 100 Historisk-estetisk-

religionsveten— skaplig utbild-' ning 100 60

Summa 500 300

kapacitet kan fördelas på basutbildningsom- råden.

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningstal för administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning sammanfattas i tabell 2:40.

2.5.3.4 Vårdyrkesutbildning

Den medicinska delen av vårdområdet är den kvantitativt dominerande inom denna utbild- ningssektor. Motsvarande utbildningslinjer förbereder ofta för tämligen preciserade vårdfunktioner och yrkesutövningen regleras i stor utsträckning av behörighetsregler. Ut- bytbarheten inom området är således, åtmin- stone för närvarande, begränsad.

Förhållandena är delvis andra inom det so- ciala vårdområdet. Högskoleutbildningarna till t. ex. psykolog och socionom, som ex- panderat mycket starkt under det senaste år- tiondet, har en arbetsmarknad som är mind- re fast avgränsad och reglerad.

En helhetssyn på hela vårdsektorn bör eftersträvas i högskoleutbildningens plane- ring. Det är väsentligt att utbildningen med- verkar till att kontakten mellan medicinskt och socialt vårdarbete utvecklas. U 685 speci- ella utredningsarbete beträffande socionom- utbildning och vissa kortare högskoleutbild- ningar med vårdinriktning syftar bl. a. till att stärka dessa kontakter. Som bl. a. framhålls i kapitel 3 är också utbildning med inriktning mot barna- och ungdomsvård under utred- ning. Det kan därför finnas anledning att efter hand ompröva utbildningskapaciteten för sådan utbildning.

Läkarutbildning

Läkarutbildningen kan tas som exempel på den mycket omfattande expansion som hög- skoleutbildningen inom vårdsektorn genom- gått. Läsåret 1950/51 antogs ca 230 stude- rande till läkarutbildning, medan nuvarande antagningskapacitet är ca 1 000. För närva- rande finns en läkare på 775 invånare. Med oförändrad antagningskapacitet beräknas läkartätheten år 1980 vara i det närmaste dubbelt så stor som nu för att år 1990 vara omkring en läkare på knappt 350 invånare.

Genomarbetade bedömningar av läkarbe- hovet saknas för tiden efter slutet av 1970- talet. Det blir alltså nödvändigt att i utbild- ningsplaneringen på detta område, liksom på flera andra, fatta beslut på grundval av mera allmänna indikationer på arbetsmarknadsut- vecklingen.

Att samhället behöver läkare utöver da- gens antal tycks vara helt klart. Redan en förkortning av arbetstiden till i genomsnitt 40 timmar i veckan (reell arbetstid) skulle innebära krav på ett avsevärt större antal lä- kare än nu. Detta utesluter emellertid inte att själva inriktningen av hälso- och sjuk- vårdsarbetet kan — och bör — ändras. Som ett exempel kan nämnas det ökade behovet av företagsläkare. Den nuvarande inrikt- ningen av nytillskott av läkarresurserna mot områden som psykiatri och satsningen på öppna vårdformer torde komma att bestå. Hela den förebyggande sidan kan bedömas komma att expandera.

Med förbättrad läkartillgång kommer möj- ligheten att använda personer med läkarut— bildning i andra uppgifter att öka. Å andra sidan förbättras också tillgången på personer med alternativ utbildning, t. ex. psykologer, sjukvårdsadministratörer och vårdyrkeslärare, liksom på vidareutbildade sjuksköterskor och sjukgymnaster.

Det är mycket svårt att ha en bestämd uppfattning om huruvida den nuvarande ka- paciteten för läkarutbildningen är tillräcklig för behoven under de närmaste årtiondena. Man måste ta upp sådana väsentliga spörsmål som en awägning mellan social och medi-

cinsk vård och mellan förebyggande och i snävare mening vårdande åtgärder.

Det är nödvändigt att analysera tillgång och behov av läkare tillsammans med motsva- rande frågor för en rad andra personalkate- gorier. Personal med kortare utbildning än läkarnas kan t. ex. avlasta dessa vissa uppgif- ter. Detta sker i viss utsträckning bl. a. genom Specialutbildade sjuksköterskor. En mera systematisk och omfattande vidareutbildning av olika personalkategorier bör kunna leda till att nya behandlingsformer eller förebyggande åtgärder utvecklas, varigenom läkare frigörs utan att annan personal direkt övertagit lä- karnas nuvarande uppgifter.

En väg för vidareutbildning av sjuksköter- skor (motsvarande) bör enligt utredningens mening leda till läkarexamen. Erfarenheterna från sådan vidareutbildning bör kunna ge an- visning om möjligheterna att utveckla utbild- ningslinjer till yrkesfunktioner som direkt eller indirekt avlastar läkarna.

Att dra slutsatser för utbildningsplane- ringen under 1970-talet av en så obestämd bild av 1980-talet är självfallet svårt. En för- siktig slutsats är enligt U 68 att läkarutbild- ning med nuvarande studieorganisation inte bör öka i kapacitet utöver vad fullföljande av nuvarande planering innebär, dvs. en årlig an- tagning av 1 050 studerande. Det finns i stål- let skäl att prioritera de kortare vårdutbild- ningarna i högskolan, inte minst dem till arbetsterapeut och sjukgymnast.

Kortare högskoleutbildningar inom vårdområdet

De under denna rubrik behandlade utbild— ningsvägarna och deras nuvarande antag— ningskapacitet framgår av följande samman- ställning.

Arbetsterapeut 275 Hörselvårdsassistent 30 Medicinsk assistent 500 Sjukgymnast 270 Sjuksköterska 3 000 Ålderdomshemsföreståndare 170

ca 4 250

Behovskalkylen för 1975/80 anger ett be- hov av utbildade som vida överstiger det kal- kylerade utbudstalet. Den sammanlagda ut- bildningskapaciteten för de kortare vårdut- bildningarna bör enligt U 685 mening öka.

Ökningen bör främst komma till stånd på sjukgymnast- och arbetsterapeututbild- ningarna. Kungl. Maj:t har den 2 februari 1972 gett SÖ i uppdrag att vidta åtgärder för att så snart som möjligt få till stånd en ökning av utbildningskapaciteten inom båda dessa utbildningsvägar. Med hänsyn till bl. a. de utbyggnadsplaner som redan nu föreligger finner U 68 det rimligt att man inriktar sig på att söka uppnå en fördubbling av antalet antagningsplatser.

Sjuksköterskeutbildningen, som är den volymmässigt största bland de kortare hög- skoleutbildningarna inom vårdområdet, har under de senaste åren byggts ut kraftigt och det syns nu som om en tidigare stor brist på sjuksköterskor är på väg att förbytas mot ba- lans mellan tillgång och efterfrågan. Bristen är dock ännu inte hävd. Arbetsmarknadslä- get för medicinska assistenter är i huvudsak detsamma som för sjuksköterskor medan det fortfarande är stor brist på ålderdomshems- föreståndare. U 68 föreslår en viss ökning av intagningen också till dessa utbildningar.

Som framgår bl.a. av avsnitt 3.7.2.l ge- nomförs inom U 68 ett utredningsarbete med syfte att bl. a. undersöka samordnings- möjligheterna för utbildningslinjerna i denna grupp.

U 68 föreslår som en övre planeringsgräns vid 1970-talets mitt en antagrting till samtli- ga kortare högskoleutbildningar inom vård- området på ca 5 000 studerande. Motsvaran- de nedre planeringsgräns föreslår utred- ningen till ca 4 800 studerande.

Tandvårdsutbildning

Här behandlas tandläkarutbildning, till vil- ken för närvarande antas 380 studerande per år, samt den tämligen nyinrättade tandhygie- nistutbildningen, som är en ettårig vidareut- bildning för tandsköterskor med viss yrkes- erfarenhet. Till den senare utbildningen an-

Enligt beslut av 1970 års riksdag skall an- tagningen till tandläkarutbildning öka till 500 studerande per år från vårterminen 1973. Denna dimensionering som bygger på att utbildningen i Stockholm sker dels i an- slutning till Huddinge sjukhus, dels vid den gamla tandläkarhögskolan, skall gälla minst fem intagningsårgångar. UKÄ har i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att öka tandläkarutbildningens kapacitet. Antalet yrkesverksamma tandläkare, som var ca 3 500 år 1950, ca 5 000 år 1960 och ca 7 000 år 1970, beräknas med den beslutade utbyggnaden av utbildningskapaciteten vara ca 9 000 år 1980 och ca 12 000 år 1990.

Behovet av tandläkare i framtiden blir i hög grad beroende av tillskapandet av en tandvårdsförsäkring. Denna fråga har utretts av 1970 års utredning om tandvårdsförsäk- ring, som i sitt betänkande ”Allmän tand- vårdsförsäkring” (SOU l972z81) föreslår att en allmän tandvårdsförsäkring införs den 1 januari 1974. Ställningstaganden till fortsatt utbyggnad av tandläkarutbildningen bör så— vitt möjligt anstå till dess beslut fattats i för- säkringsfrågan.

Det antal tandhygienister som hittills ut- bildats är tämligen blygsamt. I betänkandet ”Folktandvårdens uppbyggande och regle- ring” (SOU 1970:11) angav 1967 års folk- tandvårdsutredning att man fr. o. m. läsåret 1971/72 skulle behöva utbilda drygt 60 tandhygienister årligen. En stark satsning på utbildning till tandhygienister sker utom- lands, t. ex. i USA.

U 68 finner att många skäl talar för att man på sikt bör inrikta sig mot en ökad kapaci- tet av tandhygienistutbildningen. Den slutli- ga bedömningen måste dock göras som ett led i en samlad lösning av behovet av tand- vårdspersonal. ] denna kan även nya utbild- ningskategorier inom tandvårdsområdet bli aktuella för diskussion.

För 1976/77 räknar U 68 med en intag- ning av 500 tandläkarstuderande och ca 100 tandhygieniststuderande.

För närvarande antas ca 750 studerande årli- gen till studier för 40 poäng i psykologi vid fr- losotisk fakultet, som är den första studiekur- sen i den s. k. psykologlinjen (utbildningslin- je 4 a). Tredje årets utbildning på denna linje kan omfatta en påbyggnadskurs i psykologi med tillämpningsinriktning, och utbildnings- linjen leder därigenom fram till vad som motsvarar nuvarande behörighet som bi- trädande psykolog. Utbildningen kan byggas på med en tvåårig psykologutbildning, som startade höstterminen 1972 med en antag— ningskapacitet av 200 studerande.

Utredningen har i sina överväganden ut- gått från att den längre psykologutbild- ningen i huvudsak bör dimensioneras med hänsyn till en förutsebar utveckling av anta- let psykologtjänster medan man, när det gäl- ler dimensioneringen av den psykologiska grundutbildningen, kan ställa sig något friare gentemot arbetsmarknadens behov. Det kommer, enligt U 683 uppfattning, i framti- den att finnas ett behov av personer med beteendevetenskaplig grundutbildning inom skilda områden, vilket har en omfattning som sannolikt inte är obetydlig men som är svår att fånga i en behovskalkyl.

Med hänvisning till de kalkylerade be- hovs- och utflödestalen finner utredningen det motiverat att, för läsåret 1976/77, plane- ra för en viss minskning i antagningskapacite- ten för den psykologiska grundutbildningen och anger en antagning till psykologlinjen av 600 studerande vid den övre planeringsgrän— sen och 550 vid den nedre. Vid bedömning av kapaciteten bör man, enligt U 685 uppfatt- ning, se denna tillsammans med utbildnings- kapaciteten för socionomutbildningens so- cialalinje.

Socionomutbildning, social linje

På grundval av förslag av 1970 års socionom- utbildningsberedning har statsmakterna fat- tat beslut som innebär att antalet utbild- ningsplatser vid socialhögskolorna skall ökas i snabb takt. Antagningen till social linje är

för närvarande ca 1 100 studerande årligen. I sina förslag till anslagsäskanden för budget- året 1973/74 redovisar nämnden för socio- nomutbildning en planerad utbyggnadstakt som 1975/76 ger en antagning av ca 1 400 studerande på social linje.

Om man ser endast till de tjänster och be- fattningar som traditionellt besätts med so- cionomer kan — med den beräknade kapaci- tetsökningen — utvecklingen på sikt gå mot ett visst överskott av utbildade. Man kan emellertid räkna med att det finns en rad funktioner, för vilka socionomutbildningen är en lämplig förberedelse och till vilka so- cionomer, bl. a. på grund av det tidigare otillräckliga utbudet, inte hittills rekryterats. Den framtida organisationen av socionomut- bildningen, som utreds inom U 68 (se avsnitt 3.7.2.l), har självfallet betydelse för utbild- ningens användningsområde.

U 68 menar att socionomutbildning på social linje och gmndläggande utbildning på psykologlinje — om för närvarande än i be- gränsad omfattning — kan vara utbytbara ut- bildningar på arbetsmarknaden. Utbildnings- kapaciteten för båda utbildningsvägarna bör därför ses tillsammans. Som en övre plane- ringsgräns för den sociala linjen beräknas ca

1 400 antagningsplatser 1976/77 och som en nedre gräns ca 1 250 platser.

Logopedutbildning

Den nuvarande antagningen av studerande i logopedutbildning svarar mot en årlig antagning av ca 20 studerande. Inom UKÄ utreds möjligheterna att öka utbildningska- paciteten. De olika bedömningar som i skilda sammanhang .orts under 1960-talet pekar alla på ett behov som svarar mot en större utbildningskapacitet än den nuvarande. Ut- bildningen är också mycket eftersökt bland de studerande. U 68 föreslår att intagningen ökas så att den vid mitten av 1970-talet sva- rar mot en årlig antagning av ca 50 studeran— de.

Socialpedagogutbildning

År 1971/72 antogs 64 studerande till social- pedagogutbildning. Utbildningen är förhål- landevis specialiserad och inriktad mot kvali- ticerade vård- och administrationsuppgifter på bama- och ungdomsvårdande institutio— ner, barnhem, ungdomsvårdsskolor etc. Det är sannolikt att utbildning med denna inrikt-

Tabell 2:41. Sammanfattning av förslag till antagningstal för Vårdyrkesutbildning (allmänna

utbildningslinjer),

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande antagnings- kapacitet, i regel 1971/72

U 685 förslag för mitten av 1970—talet (cirkatal)

Ö N 1 Läkarutbildning 975 1 050 1 050 2 Kortare högskoleutbildning inom vårdområdet 4 250 5 000 4 800 3 Tandläkarutbildning 380 500 500 4 Tandhygienistutbildning 50 100 100 5 Socionomutbildning på social linje 1 100 1 400 1 250 6 Psykologutbildning 7501 600 550 7 Logopedutbildning 20 50 50 8 Socialpedagogutbildning 65 75 75 9 Veterinärutbildning 50 50 50 Summa 7 600 8 800 8 400 1Avser antagningskapaciteten till studier för 40 poäng i psykologi. Ö = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns 176 SOU 1973:2

ning bör få en ökad kapacitet men det- ta bör, enligt U 685 uppfattning, ske först i samband med en översyn av utbildningens organisation och innehåll. Härvid bör U 685 arbete beträffande socionomutbildningens innehåll beaktas. Även LUKs förslag till ut- bildning av lärare i barn- och ungdomskun- skap berör socialpedagogutbildningen. För mitten av 1970—talet finner U 68 inte anled- ning att föreslå någon nämnvärd ökning av utbildningskapaciteten och räknar med en intagning av ca 75 studerande.

Veterina'm tbildning

Den nuvarande intagningskapaciteten vid veterinärhögskolan är ca 50 studerande årli- gen. U 68 räknar inte med någon nämnvärd förändring av denna kapacitet för mitten av 1970-talet.

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningstal för Vårdyrkesutbildning sammanfattas i tabell 2:41.

2.5.3.5 Utbildning för undervisningsyrken

U 68 räknar med i huvudsak oförändrad ut- bildningskapacitet inom utbildningssektom för undervisningsyrken. Det innebär att den kvantitativa planeringen närmast kan komma att avse omfördelning inom nuvarande ra— mar. 1 planeringen bör även beaktas utbild- ningsbehoven för obehöriga lärare som tjänst- göri skolväsendet.

För bedömningen på sikt blir kommande ändringar av lärOplanerna för grund- och gym- nasieskolorna och utvecklingen av samhällets vuxenutbildning samt företagsutbildningen väsentliga faktorer. Erfarenheterna visar att prognoser inom denna yrkesutbildningssek- tor präglas av samma osäkerhet som inom andra sektorer. Detta och andra skäl kan tala för att samma studieorganisatoriska princi- per på sikt prövas inom lärarutbildningssek- torn som inom övriga delar av högskoleut- bildningen (se avsnitt 3.8). En återkomman- de utbildning med perioder av yrkesverksam-

het också inom andra yrkesområden än lärarens skulle kunna bidra till att öka den lärarutbildades användbarhet inom områden utanför skolväsendet och villighet att söka sig till sådana. Härigenom skulle vidare sko- lans kontakt med det samhälle som den förbereder för öka.

Utbildning av ämneslärare Prognosunderlaget visar för ämneslärarutbild- ningen närmast på balans i tillgång och efter- frågan vid mitten av 1970-talet. Läsåret 1971/72 antogs vid lärarhögskolornas ämnes- lärarlinjer 2 300 studerande. Läsåret 1972/73 omfattar intagningen ca 2100 studerande.

Prognoser för det framtida lärarbehovet på olika nivåer i utbildningsväsendet har utarbetats inom SÖ och SCB och lagts fram våren 1972. För budgetåret 1973/74 beräknas i prop. l973:1 en intagning till ämneslärar- linjerna av 1 800 studerande.

Prognosunderlaget talar i och för sig för fortsatt minskning av antagningen till ämnes- lärarutbildning. U 68 föreslår (se avsnitt 3.2.4) emellertid en ny organisation av äm- neslärarutbildningen enligt vilken denna sker i sammanhållna linjevarianter som omfattar såväl ämnesteoretisk som praktisk-pedago- gisk utbildning. Antagningen föreslås fr.o.m. 1976/77 avse de ämnesteoretiska studierna (se avsnitt 5.2.1).

Intill dess erfarenheter vunnits råder själv- fallet viss osäkerhet om hur den nya organi- sationen kommer att fungera. Bl. a. finns det risk för ett icke obetydligt bortfall under de ämnesteoretiska studiernas gång. Med hän- syn härtill vill U 68 inte för 1976/77 förorda en lägre kapacitet än 1 800 antagningsplat- ser.

Det kan också finnas skäl att räkna med en något högre kapacitet, ca 2000 antag- ningsplatser, vid den övre planeringsgränsen. Utredningen tar sålunda i sina överväganden som en övre planeringsgräns upp sammanlagt ca 2000 antagningsplatser för ämneslärar- utbildning inom fysisk-kemiskt, kemisk-bio- logiskt, beteendevetenskapligt, samhälls- vetenskapligt, Språkligt samt historisk-este- tisk-religionsvetenskapligt område (i linje-

varianterna Al—421, Bl—421, Cl-421, D4—421,D5—421,D6—421,F1—421,G1— 421 och G2—421 enligt utredningens förslag till utbildningslinjer i kapitel 3) och som en nedre gräns ca 1 800 platser.

Nedan redovisas dessa antagningsplatser fördelade på basutbildningsområden. Fördel- ningen utgår från de uppgifter beträffande lärarbehovet i olika ämnen och ämneskombi- nationer som räknats fram i SCBs lärarpro- gnos av 1972.

Basutbildnings- Övre plane— Nedre planc— område ringsgräns ringsgräns Fysisk-kemisk

utbildning 460[ 410] Kemisk-biologisk

utbildning 190 180 Beteendevetenskap—

lig utbildning 60 50 Samhällsvetenskap—

lig utbildning 310 280 Språklig utbild—

ning 700 630 Historisk-este tisk—

religionsveten— skaplig utbild-

ning 280 250

Summa 2 000 1 800

1 [ dessa tal innefattas lärare i tekniska ämnen. [ viss utsträckning är dessa civilingenjörer med prak- tisk-pedagogisk utbildning. Här beräknas att ca 230 respektive ca 200 har civilingenjörsutbildning.

På grundval av LUKs förslag (SOU 1972: 92, s. 263) räknar U 68 med ett behov av ytterligare 700 utbildningsplatser vid mitten av 1970-talet för blivande lärare i ämnes- kombinationer som omfattar två av ämnena gymnastik, bildkunskap, musik, miljö- och konsumentkunskap, kostkunskap, barn-, ungdoms- och familjekunskap, textilslöjd samt trä- och metallslöjd eller ett av dessa ämnen och annat ämne för vilket ämnesut- bildningen i dag ges vid universitet eller högskola. LUK räknar vidare med att ett antal personer kommer att antas till ämnes- utbildning i något av ovanstående ämnen utan att sedan fullfölja lärarutbildningen med den praktisk-pedagogiska delen. För antagning till sådan ämnesutbildning räknar U 68 med sammanlagt ca 200 platser. Även denna kapacitet redovisas som utbildning till

ämneslärare, trots att man sannolikt kan räkna med att ämnesutbildningen i många fall kommer att vara en förberedelse för verksamhet inom andra områden, exempelvis kultur- och informationssektorn.

Som övre planeringsgräns för intagningen till ämneslärarutbildning föreslår U 68 såle- des sammanlagt 2 900 utbildningsplatser och som nedre gräns 2700 platser för läsåret 1976/77.

Utbildning av klasslärare

Läsåret 1971/72 antogs sammanlagt ca 3 400 studerande till låg- och mellanstadielärarlin- jerna (klasslärarutbildning) vid lärarhögsko— lorna. Läsåret 1972/73 omfattar intagningen ca 3 200 studerande. Behovs— och utbudskal- kylerna pekar här på ett betydande över- skott av utbildade. Även den lärarprognos som utarbetats inom SÖ 1972 visar på ett betydande överskott av framför allt lågsta- dielärare. För budgetåret 1973/74 beräknasi prop. l973:l en antagning av 1 4401ärarkan- didater på mellanstadielärarlinjen och 1 080 på lågstadielärarlinjen.

U 68 utgår i sina överväganden från den planerade antagningen 1973/74. Prognoserna motiverar viss ytterligare minskning av antag- ningskapaciteten till klasslärarutbildningen. Därvid måste emellertid de organisatoriska konsekvenserna av en sådan förändring be- aktas. I awaktan på ytterligare erfarenheter föreslår U68 antagning av sammanlagt ca 2 500 klasslärarkandidater, varav ca 1 500 på mellanstadie- och ca 1 000 på lågstadielärar- linjen, som en övre planeringsgräns och sammanlagt ca 2 200 som en nedre gräns.

Förskollärar— och fritidspedagogutbildning

Läsåret 1971/72 antogs till förskollärarut- bildning ca 2 100 studerande och till fritids- pedagogutbildning ca 280 studerande. Läs- året 1972/73 ökar förskollärarantagningen till 2 250 och för läsåret 1973/74 beräknasi prop. 197311 en antagning av 2400 stude- rande. För båda dessa grupper pekar pro- gnosunderlaget på en brist på utbildade.

[ de beräkningar som tidigare gjorts inom SÖ beträffande utbyggnaden av förskollärar-

utbildningen angavs en intagning av ca 3 500 studerande vid 1970-talets mitt, men SÖ framhåller i sina petita för 1973/74 att detta ta] inte bör uppnås förrän 1976/77.

Behovet av förskollärare och fritidspeda- goger är beroende av åtgärder som kan bli en följd av barnstugeutredningens förslag. Den— na utrednings förslag om förskoleverksamhe- ten och därmed behovet av förskollärare har lagts fram under 1972. Beträffande fritids- verksamheten och behovet av fritidspedago- ger torde förslagen dröja ytterligare åtmin- stone något år. Barnstugeutredningen har också genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utreda frågor rörande barnstugepersona- lens utbildning.

Behovet av förskollärare beror, förutom av verksamhetens totala omfattning, av frå- gor som personaltäthet och det kvantitativa förhållandet mellan olika personalkategorier i huvudsak mellan antalet förskollärare och antalet barnskötare. Även tillgången på barn- skötare är begränsad.

Barnstugeutredningen har i sina beräk- ningar utgått från den utbyggnadstakt av för- skollärarutbildningen som innebär att 3 500 intagningsplatser skulle finnas vid 1970- talets mitt. En mera definitiv bestämning av förskollärarutbildningens omfattning bör, enligt U 685 uppfattning, anstå till dess man,

på grundval av barnstugeutredningens för- slag, fattat beslut om barnstugeverksamhe- tens framtida omfattning och organisation.

U 68 saknar således underlag för en när- mare bedömning av antagningskapaciteten vid förskollärarutbildningen och anger därför tills vidare de tal som SÖ beräknat. Även för fritidspedagogerna, som likaledes omfattas av barnstugeutredningens tilläggsdirektiv, saknas underlag för någon mera precis be- dömning av utbildningsbehovet.

I avvaktan på mera fasta hållpunkter för bedömning av antagningskapaciteten vid de här behandlade utbildningsvägarna anger U 68 för båda planeringsgränserna ett antag- ningstal på tillsammans ca 3 800 studerande vid förskollärar- och fritidspedagogutbild- ningarna, svarande mot SÖs beräkningar för förskollärarutbildningen samt mot nuvaran— de kapacitet för utbildningen av fritidspeda- goger. Vid det slutliga ställningstagandet till kapacitetsfrågorna bör man i detta fall lik- som i andra beakta de olägenheter, bl. a. i organisatoriskt avseende, som stora och snabba ändringar i utbildningskapaciteten medför.

Lärare i industri— och hantverksa'mnen m. fl.

SÖ beräknar i sin långtidsbedömning ett år- ligt utbildningsbehov vid mitten av 1970-

Tabell 2:42. Sammanfattning av förslag till antagningstal för utbildning till undervisnings-

yrken (allmänna utbildningslinjer).

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande antagnings— kapacitet, i regel 1971/72

U 68s förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

ö N

1 Utbildning till ämneslärare 2 300 2 900 2 700 2 Utbildning av låg- och mellan- stadielärare 3 400 2 500 2 200 3 Lärarutbildning i gymnastik, teckning, musik, hemkunskap, ] slöjd m. m. 780 ' 4 Förskollärarutbildning 2100 5 Fritidspedagogutbildning 280 l 3 800 3 800 6 Lärare i industri- och hantverks- ämnen m.fl. 460 500 500 7 Musik— och danspedagoger 170 200 200

Summa ca 9 500 9 900 9 400

1 Ingår i antagning till utbildningslinje för ämneslärare. O = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns.

talet av ca 240 lärare i industri- och hant- verksämnen, ca 50 lärare i handelsämnen samt ca 30 ADB-lärare. SÖ anger vidare att man inte haft underlag för en närmare be- dömning av behovet av lärare i hälso- och sjukvård samt av vårdyrkeslärare. För läsåret 1973/74 beräknas en sammanlagd antagning till här aktuella lärarutbildningar av ca 540 studerande.

U 68 finner det vanskligt att på föreliggan- de grunder ange något mera definitivt antag- ningstal för läsåret 1976/77 och tar prelimi- närt upp sammanlagt ca 500 studerande.

Musik- och danspedagoger

För närvarande antas omkring 150 stude- rande i musikpedagogutbildningen. Denna är huvudsakligen avsedd för de kommunala musikskolornas lärarbehov. Till danspeda- gogutbildning antas omkring femton stude- rande årligen.

U 68, som inte har underlag för att be- döma det framtida behovet av detta slag av utbildning, räknar för läsåret 1976/77 med en i stort sett oförändrad utbildningskapaci- tet och tar upp en sammanlagd antagning på ca 200 studerande.

Summan fa ttn ing

Utredningens förslag till antagningskapacitet för utbildning för undervisningsyrken sam- manfattas i tabell 2:42.

2.5.3.6 Utbildning för kultur— och informationsyrken

En stor del av utbildningsvägarna inom den- na sektor leder till befattningar inom verk- samhetsområden som kanske mer än andra är beroende av den aktuella samhällsekono— miska situationen. Så har exempelvis kom- munernas möjligheter att genomföra en i och för sig angelägen utvidgning av kommunens serviceutbud betydelse för utbildningsbeho- vet av bibliotekarier, fritidsledare m. fl. Inom flera av dessa verksamheter är man inte hel- ler bunden av redan fattade beslut om verk- samhetens omfattning, såsom exempelvis är fallet inom undervisningsväsendet. Även om

detta är en sektor som på sikt bör expande- ra, som tidigare framhållits, anser U 68 det dock realistiskt att till en början räkna med endast en måttlig ökning av utbildningskapa- citeten.

Kultur- och informationssektorn bör i pla- neringen ses tillsammans med övriga yrkes- utbildningssektorer. Studerandeantalet i ut— bildning för undervisningsyrken bör sålunda bl. a. ses mot bakgrund av att utbildningsvä- sendets fortsatta expansion sedan ungdoms- skolans utbyggnad i huvudsak avslutats del- vis kan väntas ske inom utbildningsforrner, t. ex. vuxenutbildningen, där lärarens roll nära sammanfaller med kulturarbetarens.

Utbildning för ungdoms- och fritidsverksamhet

Läsåret 1971/72 antogs ca 175 studerande vid ungdomsledarutbildning inom gymnasie- skolan samt i kombinationsutbildning för idrotts- och fritidskonsulenter. Vid folkhög- skolorna antogs ett hundratal studerande i utbildning av jämförbart slag. Vid dimen- sioneringen av utbildningen för ungdoms- och fritidsverksamhet bör man även beakta den kapacitet för verksamhet av näraliggande slag som utbildningen av fritidspedagoger samt idrottslärarutbildningen vid gymnastik- och idrottshögskolorna utgör.

Utbildningen till ungdomsledare har varit föremål för utredning inom SÖ, som föreslog en tvåårig grundutbildning för fritidsledare, förlagd till folkhögskolor och till s. k. ledar- institut.

SÖs utredning kom, på grundval av bl. a. en enkät, fram till ett uppskattat årligt be- hov av utbildningsplatser om 800—900. På grund av osäkerheten i bedömningarna ansåg man sig dock inte vilja föreslå en antagning av fler än 500 studerande per år, ett antal som successivt skulle ökas. Utredningen dis- kuterade vidare möjligheterna att samordna utbildningen av fritidsledare och utbild- ningen av fritidspedagoger men fann att för- utsättningar för en sådan samordning för närvarande inte förelåg.

Ungdomsledarutbildningens utformning

kommer att utvärderas och prövas i samband med utredningen av folkhögskolans framtida inriktning. U 68 tar tills vidare upp nuvarande antagningstal, ca 300, för 1976/77 vid båda planeringsgränserna.

Utbildning för kulturförmedling och in formationsverksamhet

Under denna rubrik redovisas dels utbild- ningen vid journalisthögskolorna samt insti- tutet för högre kommunikations— och re- klamutbildning (IHR), dels utbildning för kul- turförrnedling och informationsverksamhet inom nuvarande filosofisk fakultet (linje- variant G2—522 i utredningens förslag till ut- bildningslinjer i kapitel 3, vilken närmast motsvarar linjerna 15 och 16 i 1969 års stu- dieordning).

Vid journalisthögskolorna antas för närva- rande 240 studerande årligen och vid IHR ca 50. Utredningen räknar med en i stort sett oförändrad sammanlagd antagning till utbild- ning med denna inriktning vid mitten av 1970-talet.

U 68 menar att planeringen bör ha som riktpunkt att ca 100 studerande får en inriktning mot vad som här — i brist på bättre uttryck — kallats kulturförmedlande arbetsuppgifter. Vad gäller utbildningen av museitjänstemän har allmänt hävdats värdet av att denna inte binds till bestämda basut- bildningskombinationer. Bl. &. bör områdena naturvetenskap och teknik vara företrädda bland dem som ägnar sig åt sådan verksam- het. Utredningen utgår emellertid från att huvuddelen av de blivande museitjänstemän- nen har en basutbildning inom det historisk- estetisk-religionsvetenskapliga området.

Utbildning till bibliotekarie

Vid bibliotekshögskolan i Borås, som starta- de sin verksamhet läsåret 1972/73, skall fr.o.m. läsåret 1973/74 antas sammanlagt 360 studerande årligen till tvåårig utbild- ning.l Huvuddelen av de antagna, 300 stude- rande, beräknas ha högskoleutbildning mot- svarande minst 80 poäng vid de nuvarande

filosofiska fakulteterna. En viss del av dessa förutsätts ha forskarutbildning.

Den nya bibliotekarieutbildningen förbe- reder för verksamhet vid olika slag av biblio- tek, främst folkbibliotek, vetenskapliga bib- liotek och företagsbibliotek. Det är mycket vanskligt att ange det framtida behovet av personer med bibliotekarieutbildning, sär- skilt som det tidigare rått brist på utbildade inom området. Prognosunderlaget pekar på vissa överskottstendenser. Man bör emeller- tid enligt U 68s mening avvakta erfarenheter- na av den nya utbildningen, innan föränd- ringar i dess dimensionering aktualiseras. U 68 har tills vidare utgått från följande an- tagande om de studerandes fördelning på basutbildningsområden.

Fysisk-kemisk utbildning 20 Kemisk-biologisk utbildning 20 Beteendevetenskaplig utbildning 20 Samhällsve tenskaplig utbildning 50 Matematisk-systemvctenskaplig utbildning 50 Språklig utbildning 50 Historisk-estetisk-religions— vetenskaplig utbildning 90 Summa 300

Religionsvetenskaplig utbildning

Det råder betydande brist på personer med religionsvetenskaplig utbildning och prognos- underlaget tyder på ett stort nyrekryterings- behov till prästtjänster under lång tid. Till- strömningen av studerande till studiekurseri religionskunskap kan för läsåret 1971/72 uppskattas till omkring 800. Hur många av dessa som planerar teol. kand.-utbildning vid teologisk fakultet är vanskligt att bedöma men det torde röra sig om ca 200 studeran- de.

Under förutsättning av riksdagens bifall till förslag i 1973 års statsverksproposition kommer den grundläggande utbildningen vid teologisk fakultet fr.o.m. 1973/74 att suc- cessivt ersättas av en religionsvetenskaplig

] Läsåret 1972/73 är 120 av antagningsplatscrna reserverade för en övergångsvis anordnad ettårig ut- bildning.

utbildning, som bl. a. syftar till en breddning av utbildningens kontaktyta mot samhället. U 68 räknar med att en så utformad utbild- ning blir eftersökt bland de studerande och föreslår att man planerar för en betydande ökning av antalet studerande som påbörjar religionsvetenskaplig utbildning. Utredningen föreslår som övre planeringsgräns ett antag- ningstal av ca 500 studerande och som nedre planeringsgräns ca 400 studerande år 1976/77.

Högre konstnärlig utbildning

Under denna rubrik har sammanförts följan- de utbildningsvägar, vilkas nuvarande utbild- ningskapacitet framgår av sammanställ- ningen. Regissör m. fl 15 Scenartist 50 Koreograf och mimartist 5 Målare, skulptör 40 Konsthantverkare 140 Kyrkomusiker 15 Instrumentalmusiker och sångare 80 ca 350

Det rör sig här om en rad utbildningsvägar med i regel låga intagningstal. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till konst- närsutbildningssakkunnigas förslag angående den högre konstnärliga utbildningen räknar U 68 för läsåret 1976/77 med en i stort sett oförändrad intagning till dessa utbildnings- vägar, nämligen sammanlagt ca 400 stude- rande.

Lokala och individuella utbildningslinjer

U 68 finner det naturligt att en förhållande- vis stor del av utbildningsbehovet inom den- na sektor tillgodoses inom ramen för lokala och individuella utbildningslinjer. Härigenom kan man tillgodose exempelvis ett behov av utbildning av arkivarier, informatiker och in- formationsförmedlare inom företag, förvalt- ning och organisationer. Detta kan ske ge- nom att man till en basutbildning inom nå- got område lägger en studiekurs i informatik eller inforrnationsteknik eller kurser av det

slag som för närvarande ges vid joumalist- högskola eller IHR. Inom UKÄ har utarbe- tats en studiekurs med inriktning mot arkiva- rieverksamhet.

U 68 räknar med att här aktuell utbild— ning fördelas på basutbildningsområden så- som framgår av nedanstående sammanställ- ning.

Basutbildnings- Övre plane- Nedre plane— område ringsgräns ringsgräns Fysisk-kemisk

utbildning 50 40 Kemisk-biologisk

utbildning 50 40 Beteendevetenskap-

lig utbildning 70 50 Samhällsvetenskap-

lig utbildning 120 80 Språklig utbild-

ning 50 50 Historisk-estetisk-

religionsveten- skaplig utbild-

ning 60 40

Summa 400 300

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningskapacitet för utbildning för kultur- och informations- yrken sammanfattas i tabell 2:43.

2.5.3.7 Sammanfattning av antagningstal till utbildning motsvarande nuvarande teologis- ka, juridiska och filosofiska fakulteter

I sammanställningstabellerna 2139—2z43 i det föregående har, som inledningsvis fram- hållits, av tekniska skäl nuvarande antag- ningskapacitet för de utbildningslinjer som i dag tillhör teologisk, juridisk och filosofisk fakultet inte kunnat anges fullständigt. I ta- bellerna 2:44 och 2:45 görs en sammanställ- ning av den föreslagna antagningen till mot- svarande utbildning läsåret 1976/77 fördelad på basutbildningsområden och yrkesutbild- ningssektorer samt anges den uppskattade till- strömningen läsåret 1971/72 av studerande

mationsyrken (allmänna utbildningslinjer).

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande antagnings- kapacitet, i regel 1971/72

U 685 förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

Ö N 1 Utbildning för ungdoms— och fritidsverksamhet 280 300 300 2 Utbildning för kulturförmedling och informationsverksamhet 400 400 3 Utbildning till bibliotekarie 3601 360 360 4 Rcligionsvetenskaplig utbildning 200—300 500 400 5 Högre konstnärlig utbildning 350 400 400 Summa 2 000 1 900

1 Intagningskapaciteten vid bibliotekshögskolan 1972/73. Se avsnitt 2.5.3.6. Ö = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns

som avser att ta examen vid teologiskl, juridisk och filosofisk fakultet.

Sammanfattningstabellerna visar bl. a. att utredningens förslag till antagningstal 1976/77 innebär en antagning till lokala och individuella utbildningslinjer, som vid den övre planeringsgränsen (tabell 2:44) omfattar ca 5 000 studerande och vid den nedre grän- sen (tabell 2.45) ca 3 500 studerande. Ett försök har också gjorts att fördela dessa ut- bildningsplatser på basutbildningsområden (se avsnitt 2.5.3.1). Enligt detta är andelen studerande i lokala och individuella utbild- ningslinjer störst inom samhällsvetenskaplig, språklig och historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning.

Den jämförelsevis stora kapaciteten för 10- kala och individuella utbildningslinjer hänger samman med att U 68 som allmänna velat beteckna endast utbildningslinjer som har en mera tydlig yrkesinriktning. En fortsatt ut- veckling av studieorganisationen i syfte att stärka yrkesanknytningen hos de delar av högskoleutbildningen där denna är mindre väl markerad kan leda till att andelen stude- rande i lokala och individuella utbildningslin- jer blir lägre. Man bör emellertid räkna med att det alltid kommer att finnas behov av sådana linjer. De ger en önskvärd rörlighet åt systemet och ger möjlighet att tillgodose vik- tiga men kvantitativt mindre utbildningsbe- hov. De kan bl.a. förbereda för forskarut-

bildning inom ämnesområden som inte är företrädda i allmänna utbildningslinjer. Det är också väsentligt att kunna ge utrymme åt lokala och individuella önskemål om studier- nas innehåll och uppläggning.

De föreslagna antagningstalen i samman- fattningstabellerna kan jämföras med den uppskattade tillströmningen till nuvarande teologiska, filosofiska, och juridiska fakul- teter under läsåret 1971/72 som anges längst till höger i tabellerna. En sådan jämförelse visar att U 685 förslag till antagningskapacitet vid den övre planeringsgränsen för mitten av 1970-talet innebär en något större antagning än läsåret 1971/72 (14 000 jämfört med 12 000), medan kapaciteten vid den nedre planeringsgränsen är något mindre än läsåret 1971/72 (11 000jämförtmed 12 000).

Om man ser till de olika basutbildningsom- rådena innebär förslaget vid den övre plane- ringsgränsen ett ökat antal nyinskrivna i fy- sisk-kemisk, kemisk-biologisk, samhällsve- tenskaplig och matematisk-systemveten- skaplig utbildning och ett minskat antal i be- teendevetenskaplig utbildning. En viss minsk- ning beräknas för historisk-estetisk utbild- ning, medan den religionsvetenskapliga ut— bildningen beräknas öka.

1 De studerande vid teologisk fakultet skrivs först in vid filosofisk fakultet för studier till 40 poäng i religionskunskap.

Vid den nedre planeringsgränsen innebär förslaget för flertalet basutbildningsområden en i huvudsak oförändrad antagningskapa- citet. Även här föreslår U 68 emellertid en ökad kapacitet för kemisk-biologisk utbild- ning. För beteendevetenskaplig utbildning innebär förslaget en kapacitetsminskning.

U 68s förslag innebär att omkring en fjär- dedel av dem som vid 1970-talets mitt antas till utbildning som svarar mot de nuvarande filosofiska fakulteternas har en matematisk- naturvetenskaplig inriktning. Detta innebär en ökad andel jämfört med nuvarande till- strömning. Enligt utredningens mening bör åtgärder vidtas snarast möjligt för att åstad- komma en önskad andel studerande med maternatisk-naturvetenskaplig och teknisk inriktning.

U 68 förordar att bl. a. följande riktpunk- ter anges för myndigheternas planeringsarbe- te under de närmaste åren med syfte att öka andelen studerande med matematisk och naturvetenskaplig inriktning. . Nya utbildningskombinationer utvecklas, bl.a. inriktade mot teknisk och adrnini- strativ—ekonomisk yrkesverksamhet, i vilka matematiska och naturvetenskapliga äm- nen ingår. . Pedagogiskt utvecklingsarbete inom såväl SÖs som UKÄs område inriktas på att fin- na vägar som ökar motivationen hos ele- verna för matematik och naturvetenskap. ' Motivationsskapande åtgärder vidtas i samverkan med näringslivet, t. ex. genom lämpliga praktikplatser. . Fördelningen av antagningsplatser mellan vår- och hösttermin vid laborativa studie- kurser ses över för effektivare utnyttjande av laborationsutrymmen. ' Intensifierad studie- och yrkesorientering.

Tabell 2:44. Sammanställning av antagningstal för basutbildningsområden inom teologisk, juridisk och filosofisk fakultet (motsvarande) fördelade på yrkesutbildningssektorer. Övre planeringsgräns.

Grupper av ut- Teknisk Administrativ Utbildning för Utbildning för Utbildning för Lokala och indi- Summa1 Skattad till- bildningslinjer yrkesut- och ekonomisk vårdyrken undervisnings- kultur- och in- viduella utbild— strömning 1971/72 bildning yrkesutbildning yrken forrnations- ningslinjer yrken

¹Al

Fysisk-kemisk utbildning 250 230 20 550 1 100 800 2 Bl

Kemisk-biologisk utbild-

ning 400 190 20 460 1 100 600

3. Cl—CZ Beteendevetenskaplig utbildning 200 650 60 20 410 1 300 1 600

4. Dl—D6,juristlinje Samhällsvetenskaplig utbildning 3 800 310 50 I 740 5 900 4 900

5. El —.E2 Matematisk-sy stemveten- skaplig utbildning 350 550 50 350 1 300 800

6 F 1 Språklig utbildning 700 50 840 1 600 1 700

7. Gl—GZ,religionsvetenskap— lig linje Historisk-estetisk-re- Iigonsvetenskaplig utbild— ning 280 700 650 I 700 1 600

Summa1 1 000 4 600 700 1 800 900 5 000 14 000 12 000

1 Avrundade tal.

Tabell 2:45. Sammanställning av antagningstal för basutbildningsområden inom teologisk, juridisk och filosofisk fakultet (motsvarande) fördelade på yrkesu tbildningssektorer. Nedre planeringsgräns.

Grupper av ut- Teknisk Administrativ Utbildning för Utbildning för Utbildning för Lokala och indi- Summa1 Skattad till- bildningslinjer yrkesut- och ekonomisk vårdyrken undervisnings— kultur- och in- viduella utbild— strömning 197 1/ 72 bildning yrkesutbildning yrken formations- ningslinjer yrken

l Al

F ysisk—kemisk utbildning 200 205 20 415 800 800 2 Bl

Kemisk-biologisk utbild-

ning 300 180 20 320 800 600 3 Cl—CZ

Beteendevetenskaplig

utbildning 200 600 50 20 275 1 100 1 600 4 Dl—D6, juristlinje

Samhällsvetenskaplig ut-

bildning 3 100 280 50 1 060 4 500 4 900 5 E1—E2

Matematisk-systemveten-

skaplig utbildning 250 400 50 180 900 800

6 Fl

Språklig utbildning 630 50 725 1 400 1 700 7 G1 -G2, religionsveten-

skaplig linje

Historisk—estetisk-re—

ligionsvetenskaplig ut-

bildning 250 600 455 1 400 1 600

Summa1 800 3 700 600 1 600 800 3 500 11 000 12 000

1 Avrundade tal.

3.1 Utgångspunkter

3.1.1 U 685 direktiv

3.1.1.1 kvenser

Dimensioneringsfrågornas konse-

I föregående kapitel har U 68 lagt fram förslag om antal studerande ihögskoleutbild- ning. Förslaget avser inte bara den totala omfattningen. Det gäller även utbildningens fördelning på olika sektorer och utbildnings- linjer. Förslaget i kapitel 2 innebär emeller- tid inte att exakta planeringstal knyts till varje enskild utbildningslinje. Mot en detalj- reglering av utbildningskapaciteten talar svå- righeten att göra säkra prognoser om efter- frågan på arbetskraft som är utbildad för olika uppgifter. Mot en sådan reglering talar också önskan att tillmötesgå de studerandes önskemål i fråga om val av utbildning.

Det är mot denna bakgrund önskvärt att olika utbildningar i någon mån är utbytbara på arbetsmarknaden och att det också finns en viss rörlighet på arbetsmarknaden. För att kunna falla tillbaka på rörlighet och utbyt- barhet som medel för att anpassa utbild- ningssystem och arbetsmarknad måste emel- lertid högskoleutbildningen själv svara för den grundläggande anpassningen. Detta kan ske bl. a. genom gemensamma ingångar till delar av en utbildningssektor eller till grup- per av utbildningslinjer inom olika sektorer. Utbildningssystemets struktur är betydelse- full för den enskilde studerandens möjlighet att förändra ursprungliga val, när nu infor- mation om arbetsmarknaden eller föränd-

ringar i intressen ger skäl för detta. Redan valen i grundskolan eller efter dess slut har inverkan på inriktningen av högskoleutbild- ningen. Tidsavståndet mellan avgörande val- tillfällen och inträdet på arbetsmarknaden är stort, och möjligheten att träffa val grundade på tillräckligt vägledande information om den framtida arbetsmarknaden är begränsad. U68 vill därför understryka betydelsen av att den kvantitativa utbildningsplaneringen kompletteras med planering av studiernas organisation för att de studerandes och ar- betsmarknadens efterfrågan skall kunna komma närmare varandra. Att lösningen av dimensioneringsfrågorna får följder för stu- diernas organisation och innehåll har beto- nats i avsnitt 2.3.1.

Detta framhålls också i U 685 direktiv, i vilka departementschefen anför:

”De problem som är förenade med att förutse utbud och efterfrågan på arbetskraft måste beaktas vid utformningen av utbild- ningen på olika stadier. Den bör sålunda inriktas mot vidare samhällssektorer och gö- ras mer mångsidigt användbar.”

3.1.1.2 Struktur och organisation

1 U 68s direktiv ses högskoleutbildningens struktur mot bakgrund av förändringarna i det allmänna skolväsendet. En övervägande del av ungdomarna går vidare till gymnasial utbildning. En stor del av dessa fortsätter studier som kräver påbyggnad för att kunna

leda till yrkesverksamhet. Det blir därför angeläget att den eftergymnasiala utbild- ningen blir målinriktad.

”Principen att eftergymnasial utbildning skall vara inriktad mot den framtida yrkes- verksamheten — något som självfallet inte utesluter bredd och därmed användbarhet inom vida yrkesområden — bör i detta sam— manhang fastslås. En följd av denna princip blir att specialiseringen ofta måste sättas in relativt tidigt, om utbildningen inte skall bli orimligt lång. Möjligheterna att på det efter- gymnasiala stadiet tillämpa ett system med successivt tillval blir därför begränsade."

Till frågan om möjligheten att förena en yrkesinriktad utbildning i organiserade ut- bildningslinjer med den typ av studieorgani- sation som utmärker gymnasieskolan åter- kommer direktiven.

”Det eftergymnasiala utbildningssystemet måste även framgent bestå av ett stort antal linjer, som ofta är starkt specialiserade. Möj- ligheterna att på en organisation av detta slag tillämpa de integrationsprinciper som varit och är av stor betydelse för skolväsendets uppbyggnad blir därför begränsade. Dessa principer blir på det eftergymnasiala områ— det inte heller i samma utsträckning sakligt motiverade. Självfallet bör man dock, när väsentliga vinster kan göras, föra samman likartade utbildningslinjer inom ramen för en gemensam yttre organisation.”

Direktiven utgår från att högskoleutbild- ningen skall vara organiserad i utbildnings- linjer. Dessa bör ha mål som kan relateras till arbetslivet. Den inre organisationen av ut- bildningslinjerna skall medverka till bred an- vändbarhet. Möjligheten att integrera utbild- ningar med varandra, t.ex. genom stegvis differentiering liksom i skolväsendet, är be- roende av graden av specialisering och yrkes- inriktning. lntegrationsprincipen är inte ge- nerellt tillämpbar, men den bör prövas i de fall den kan förenas med yrkesinriktningen.

Direktiven tar också upp frågan om ut- bildningslinjemas längd och behandlar möj- ligheten att pröva kortare utbildningstider än de förhärskande.

"Det torde finnas åtskilliga arbetsuppgif- ter, för vilka kortare eftergymnasiala utbild—

ningar än dem som i dag erbjuds skulle vara lämpliga. Sannolikt skulle många fackskol- och gymnasieutbildade föredra en ett- eller tvåårig yrkesinriktad utbildning framför universitetsutbildning under i regel minst tre år. De sakkunniga bör genom undersök- ningar av arbetsmarknadens behov av och ungdomens efterfrågan på utbildning söka klarlägga dessa frågor.”

Kortare utbildningslinjer är i dagens uni- versitet och högskolor sparsamt förekom- mande. Utvecklingen av kortare utbildnings- linjer kan huvudsakligen tänkas följa två vägar. Den ena är att redan existerande kortare utbildningslinjer inlemmas i hög- skoleutbildningen. Den andra är att helt nya utbildningslinjer kommer till.

3.1.2 Nuvarande förhållanden och tendenser

3.1.2.1 Organisation av nuvarande högskole- utbildning

Det planeringsuppdrag som direktiven ger U68 avser en mera omfattande grupp av utbildningar än vad som vanligtvis betecknas som högre utbildning. I kapitel 1 har utred- ningen avgränsat området för sitt uppdrag och föreslagit att den grundläggande hög— skoleutbildningen planeras i utbildningslinjer av olika längd inriktade mot yrkesområden. Linjerna, som förutsätts uppbyggda av kur- ser, kan vara allmänna, lokala eller individu— ella. I bilaga 6 förtecknas den utbildning i dagens utbildningsorganisation som U 68 föreslär skall betecknas som grundläggande högskoleutbildning.

Den föreslagna högskoleutbildningen är i dag utformad efter skilda studieorganisa- toriska principer. Många utbildningar — fler- talet av de för närvarande spärrade utbild- ningarna — är uppbyggda efter ett fast möns- ter där såväl sakinnehåll som ordningsföljd mellan ämnen och kurser har fixerats. Detta gäller t.ex. de kortare vårdutbildningarna och receptarieutbildningen men även flera längre utbildningar, bl.a. dem till läkare, tandläkare, apotekare och civiljägmästare, samt vid filosofisk fakultet utbildning till biträdande psykolog och till logOped. Ytter-

ligare ett antal utbildningar följer ett liknan- de mönster men har ett visst begränsat ut- rymme för mer eller mindre valfria studier, t. ex. juristutbildningen, där tillämpade stu- dier kan bytas mot ett samhällsvetenskapligt eller historiskt-filosofiskt ämne, samt eko- nomutbildning och utbildning för filosofisk- samhällsvetenskaplig examen, där en till två terminers studier förutsätts ägnade åt något eller några av vissa angivna ämnen. Även i civilingenjörsutbildningen finns viss valfrihet i studiernas senare skede. Ämneslärarutbild- ningen kan likaså karaktäriseras som en i huvudsak fast kombination av ämnen och kurser, även om ordningsföljden kan variera under den teoretiska delen av utbildningen och viss valfrihet finns mellan breddning och fördjupning. Möjlighet att välja mellan en bredare utbildning med många ämnen och en smalare med fördjupning i några få ämnen finns också inom agronom- och hortonom- utbildningarna, där studierna inom ramen för en viss huvudinriktning kan ges varieran- de utformning.

Huvuddelen av de nuvarande utbildnings- formerna vid filosofisk fakultet erbjuder, i den mån de inte används för ämnesteoretisk utbildning med sikte på lärartjänst, en betyd- ligt större valfrihet beträffande såväl ämnen som ordningsföljd mellan dessa. På särskild utbildningslinje kan dessutom den stude- rande ta med ämnen som inte ingår i de allmänna utbildningslinjemas angivna alter- nativ.

En stor del av högskoleutbildningen kan sägas vara yrkesförberedande i den meningen att den studerande i regel i den framtida yrkesverksamheten på ett allmänt sätt har nytta eller behållning av sina förvärvade kun- skaper eller färdigheter. Utbildningen kan emellertid, som utredningen diskuterar ut- förligare i avsnitt 1.5, vara mer eller mindre klart inriktad mot viss yrkesverksamhet. Gra- den av fasthet beträffande ämnesinnehåll och uppbyggnad av olika utbildningar sam- manhänger med graden av yrkesinriktning.

Samtliga helt bundna eller praktiskt taget helt bundna utbildningar har en klar inrikt- ning mot ett visst verksamhetsområde, även

om målinriktningen kan vara olika stark och de yrkesutbildande momenten mer eller mindre omfattande. För många utbildningar inom filosofisk fakultet, där valfriheten i fråga om ämneskombinationer är större, är däremot yrkesinriktningen betydligt svagare markerad än i de fasta linjerna. De generella momenten, basutbildningskaraktären, domi- nerar i regel. I vissa fall, t. ex. en naturveten- skaplig utbildning med tyngdpunkt i fysik eller kemi, kan utbildningen utöver generell studie- och yrkesförberedelse ge direkt för- beredelse för yrkesverksamhet på ett mycket begränsat verksamhetsfält. För flertalet äm- nen gäller dock att den grundläggande ut- bildningen är relativt bred och allmän till sin syftning, och ofta saknas en planmässig mål- inriktning av studierna i linjens olika ämnen mot ett visst verksamhetsfält, Framför allt när det gäller humanistiska, samhällsveten- skapliga och beteendevetenskapliga studier, med undantag av utbildning till lärare, psykolog, logoped, ekonom och pol.mag., har effekterna av bristen på mera direkt yrkesinriktning av utbildningen blivit påtag- liga i samband med det kraftigt ökade ut- budet av examinerade från universitet och högskolor.

Även när det gäller olika utbildningars uppbyggnad med avseende på placeringen av mer generella respektive mer specialiserade och yrkesförberedande moment samt for- men för differentiering är bilden oenhetlig. ] de kortare utbildningarna förekommer knap- past någon form av stegvis differentiering. De kortare vårdutbildningarna, t. ex. till sjuk- sköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut, har visserligen vissa kurser med gemensamma drag placerade i utbildningens början men är i stort sett uppbyggda som separata, starkt målinriktade linjer med de olika ämnena parallellt löpande under utbildningens gång.

Civilingenjörsutbildningen uppvisar ett lik- nande mönster i och med att de tolv linjer denna utbildning omfattar (inräknat även bergsingenjörs- och arkitektutbildning) i re- gel är åtskilda redan från början, även om grupper av linjer har ett i relativt stor ut- sträckning gemensamt innehåll i inlednings-

skedet. Samtidigt sker inom civilingenjörsut- bildningen en successiv profilering av ut- bildningen särskilt under tredje och fjärde årskurserna på ett sätt som liknar uppbygg- naden av socionomutbildningen och journa- listutbildningen. De sistnämnda utbildningar- na inleds med en för de befintliga linjerna — social respektive förvaltningslinje vid social- högskola och press- respektive informa- tionslinje vid jounalisthögskola — gemensam ettårig grundkurs och omfattar därefter, jämte praktik, betygs- eller fördjupnings- studier där linjen karaktäriseras av vissa pro- filämnen. En liknande men mer strikt linje- indelningsmodell gäller för den religions- vetenskapliga utbildningen, där det första årets grundläggande utbildning i religions- kunskap är gemensam för dem som ämnar avlägga teologie kandidatexamen och för bli- vande lärare i religionskunskap.

En annan typ av differentiering känne- tecknar de allmänna utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet, som i regel är uppbyggda som en successiv ämnesföljd med ökande valfrihet. Studierna sker normalt i en given tidsföljd i tre avdelningar. Valet av studie- kurser som för varje utbildningslinje är bundet i den första avdelningen vidgas i den andra avdelningen och blir, i den mån den studerande inte syftar till exempelvis eko- nomexamen eller viss speciell kompetens, helt fritt i den tredje.

Ett så gott som genomgående drag är att administrativt-organisatoriska gränser mellan olika utbildningar också är studieorganisa- toriska. Många utbildningar, framför allt de bundna, är slutna i den meningen att de omfattar endast ämnen eller kurser inom fakulteten ellerläroanstalten i fråga och att de däri ingående momenten inte kan medtas i andra utbildningar. Flera försök har gjorts att bryta denna studieorganisatoriska sluten- het, bl. a. genom att teknisk utbildning an— ordnas inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet och att universitetskemister har till- träde till studier vid teknisk fakultet, samt genom att medicinska kurser, näringslära och logopedi ingår i vissa utbildningslinjer inom filosofisk fakultet. Vidare kan studiekurseri

handelsrätt ingå i filosofiska utbildningar, och socionomutbildningen har relativt be- tydande juridiska inslag. Det är dock på- fallande att någon egentlig studieorganisa- torisk rörlighet ännu inte uppnåtts annat än mellan matematisk-naturvetenskaplig, sam- hällsvetenskaplig och humanistisk fakultet. Redan i äldre studieordningar fick ämnen från dessa fakulteter kombineras relativt fritt.

Det är uppenbart att den i direktiven för U68 angivna principen om yrkesinriktning av den eftergymnasiala utbildningen och kra- ven på utbytbarhet mellan olika utbildningar och på rörlighet på arbetsmarknaden förut- sätter förändringar i olika avseenden av hög- skoleutbildningen. Allmänt gäller att en stör— re enhetlighet och överskådlighet i organisa- tionen av olika utbildningar bör komma till stånd så att likheter i utbildningsinnehåll kan utnyttjas vid byte av studie— och yrkesinrikt- ning och för påbyggnad av kortare utbild- ningar till längre. Vidare bör en större rörlig- het mellan olika utbildningar åstadkommas genom att formella hinder avlägsnas för så- dana kombinationer av kurser över de nu- varande fakultets- och läroanstaltsgränserna som framstår som ändamålsenliga med hän- syn till en avsedd yrkesinriktning eller som eljest tillgodoser ovannämnda krav.

Principen om yrkesinriktning av den efter- gymnasiala utbildningen har i U68s per- spektiv mest omfattande konsekvenser för de filosofiska fakulteternas vidkommande, eftersom graden av yrkesförberedelse där är relativt låg inom många utbildningar, sam- tidigt som antalet studerande inom vissa mer yrkesinriktade utbildningar mindre väl mot- svarar behoven på arbetsmarknaden. Då endast en mindre del av de studerande vid de filosofiska fakulteterna kan räkna med sysselsättning inom för dessa grupper tradi- tionella yrkesområden är det angeläget att få till stånd en bättre anpassning av deras ut- bildning till de förändrade förhållandena på arbetsmarknaden. Rent kvantitativt har också denna kategori studerande länge domi- nerat vid universitet och högskolor. Läsåret 1970/71 var tillströmningen av studerande

drygt 20 000 till filosofisk fakultet och ca 9 000 till övriga universitets- och högskoleut- bildningar. Behovet av förändringar framstår därför som särskilt stort för de filosofiska fakulteterna, varför utbildningen vid dessa ägnas speciell uppmärksamhet i fortsätt- ningen av detta avsnitt.

3.122 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna

1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna innebär den mest omfattande förändringen av högskolestudiernas organisa- tion som genomförts under senare år. Enligt denna studieordning organiseras den grund- läggande utbildningen i för närvarande 18 allmänna utbildningslinjer och en försöksvis inrättad utbildningslinje (logopedlinjen). Varje allmän utbildningslinje består av tre avdelningar, som i de flesta fall omfattar ett studieår vardera. Avdelningarna är uppbygg- da av studiekurser om en eller två terminers längd, i några fall en halv termins längd. Första avdelningen är gemensam för alla studerande på linjen. Andra avdelningen omfattar i regel ett begränsat antal studie- alternativ. I tredje avdelningen är valet av studiekurser i princip fritt. För den som vill avlägga ekonomexamen eller filosofisk-sam- hällsvetenskaplig examen eller förvärva viss behörighet eller kompetens, t.ex. för verk- samhet som lärare, biträdande psykolog eller logoped, är emellertid valet av studie- kurser även i andra och tredje avdelningarna bundet eller starkt begränsat.

Den som vill ha annan inriktning på sin utbildning än någon av de allmänna utbild- ningslinjerna kan få en särskild utbildnings- linje inrättad. För en sådan utbildningslinje skall från början anges samtliga studiekurser som avses ingå, och den måste omfatta minst två studiekurser. Vidare kan studier av be- gränsad omfattning ske på del av utbildnings— linje.

Samtidigt med utbildningslinjesystemet infördes ett poängsystem vid de filosofiska fakulteterna. En poäng motsvarar normal studieinsats under cirka en vecka (innefat-

tande undervisning, kursläsning och even- tuellt förekommande prov). Fyrtio poäng motsvarar vad som normalt skall hinnas med på ett läsår.

Syftena med den nya studieordningen

Avsikten med utbildningslinjerna i 1969 års studieordning var att — med utgångspunkt bl. a. i de mest vanliga ämneskombinationer- na — ge studierna vid filosofisk fakultet en fastare och mer överskådlig uppläggning än tidigare. Utbildningen vid filosofisk fakultet skulle kunna överblickas bättre av såväl studerande som arbetsgivare och en närmare anpassning av studierna till olika verksam- hetsområden underlättas.

Den nya studieordningen innebar också genomförandet av 1967 års riksdagsbeslut om en treårig ämnesteoretisk utbildning för blivande lärare på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. Bl. a. infördes ett antal integrerade studiekurser, s.k. blockämnen, särskilt avpassade för skolans behov (biologi, fysik, samhällskunskap, svenska, religions- kunskap, filosofi och historia).

I riksdagsbeslutet om 1969 års studieord- ning förutsattes att en kontinuerlig anpass- ning av de allmänna utbildningslinjerna till en förändrad arbetsmarknadssituation skulle ske. Den ökade yrkesinriktningen av studier- na vid filosofisk fakultet markerades genom införande med början budgetåret 1969/70 av yrkesinriktade studiekurser (yrkkurser) som inordnades i studieordningen i syfte att ge det sista studieåret eller den sista terminen en klarare yrkesinriktning. Samtidigt vände sig dessa kurser till redan yrkesverksamma såsom vuxenutbildning.

Ett annat viktigt syfte med 1969 års studieordning var att öka effektiviteten i utbildningen vid de filosofiska fakulteterna och motverka utdragna studier. För detta ändamål skedde en utbyggnad av studie- och yrkesorienteringen, och regler utformades för att förbättra genomströmningen i studie— kurserna. Två typer av prövning av den studerandes studiesituation infördes. Den ena prövningen, tröskelprövningen, är avsedd

att hindra att studerande, som påbörjar en studiekurs, inleder studier inom ytterligare studiekurser innan han klarat av i varje fall huvuddelen av den första studiekurseri. Den andra prövningen avser en eventuell avstäng— ning från fortsatt undervisning och gäller studerande med klart otillfredställande stu- dieresultat som inte kan hänföras till särskil- da omständigheter av studiesocial eller annan art i det enskilda fallet.

Med 1969 års studieordning infördes ock- så nya former av studieplaner vid de filoso- fiska fakultetema. Det för studiekurserna huvudsakliga innehållet anges i en för samt- liga universitet och högskolor gällande nor- malstudieplan, medan den närmare utform- ningen anges i lokala studieplaner, som fastställs av vederbörande utbildningsnämnd. Införandet av denna ordning har gett upphov till en omfattande pedagogisk förnyelse och i många fall inneburit en modernisering av ut- bildningsinnehållet.

Diskussion om 1969 års studieordning

Alltsedan genomförandet har 1969 års stu- dieordning varit föremål för omfattande diskussion, och olika förslag till förändringar har framförts. Debatten har framför allt gällt avstängningsprövningen samt utbildnings- linjernas administrativa utformning och de- ras syfte i perspektivet av den förändrade ar- betsmarknadssituationen. En ofta framförd synpunkt är att utbildningslinjerna i alltför hög grad är inriktade på lärarutbildningens behov, och att det i stor utsträckning saknas alternativ som siktar till andra behov på arbetsmarknaden. Det har också invänts att de utbildningslinjer som inte motsvarar inne- hållet i ämneslärartjänster inte har utformats så att de fått en lämplig yrkesanknytning. Universitetsmyndigheterna har ansett att avstängningsprövningen, till skillnad från trös- kelprövningen, inte fyller någon nämnvärd pedagogisk funktion, samtidigt som den medfört omfattande administrativt arbete. Som en följd av riksdagens beslut våren 1972 har avstängningsprövningen numera begrän- sats till ett tillfälle, nämligen efter de tre

första terminerna vid heltidsstudier. Sam- tidigt ändrades bestämmelserna om tröskel- prövning i syfte att få till stånd en mer noggrann bedömning av studiesituationen för elever som vill påbörja ny studiekurs innan de avslutat en tidigare. U68 åter- kommer till dessa frågor i avsnitt 5.2.1. Även det med utbildningslinjerna förknip- pade administrativa arbetet har av flera universitetsmyndigheter bedömts som onö- digt omfattande i proportion till det ut- bildningsmässiga värdet med en fastlagd följd av studiekurser inom linjerna. Från såväl lärare som studerande har det anförts att de allmänna utbildningslinjerna inte upp- fattas som linjer i egentlig mening, dvs. som studiegångar vilka leder till ett avgränsat utbildningsmål. De uppfattas snarare som rekommendationer om lämpliga kombina- tioner av studiekurser. Ordningsföljden mel- lan studiekurserna har i många fall bedömts som likgiltig eller mindre väl motiverad från såväl pedagogisk synpunkt som yrkesutbild- ningssynpunkt. En annan anmärkning har varit att det, även i de linjer där en viss ordningsföljd mellan studiekurser är sakligt motiverad, saknas de sammanhållande ele- ment som skulle kunna komma utbildningen att framstå som en enhetlig utbildningslinje.

Översyn och förändringar av studieordningen

Den diskussion som förekommit och de förslag som framförts inorn universitet och högskolor har redovisats av UKÄ i årliga rapporter fr.o.m. hösten 1970 om erfaren- heter av 1969 års studieordning (UKÄ-aktu- ellt 1970/71 nr 8, 1971/72 nr 13 och 1972/73 nr 12). I dessa rapporter har UKÄ successivt redovisat förslag till begränsade studieorganisatoriska förändringar avseende översyn av allmänna utbildningslinjer, bear- betning av enskilda ämnesområden och stu- diekurser samt pedagogisk och innehålls- mässig förbättring av utbildningen. I rappor- ten hösten 1972 aviserades också lokal för- söksverksamhet med uppläggningen av be- fintliga utbildningslinjer och åtgärder i syfte att möjliggöra sådan försöksverksamhet med

nya eller reviderade linjer. Avsikten är bl. a. att genom lokala utbildningslinjer snabbt kunna tillgodose förefintliga eller väntade behov på arbetsmarknaden av utbildade med viss inriktning. Vidare rekommenderades in- förande av korta studiekurser om 5 år 10 poäng inom olika utbildningslinjer och som fortbildning.

Bland de linjer som enligt rapporten 1972 är föremål för särskilda överväganden kan nämnas samhällsplanerarlinjen, där utred- ningsförslag väntas i början av 1973, och en språkligt inriktad ekonomutbildning, som UKÄs internationaliseringsutredning lagt fram förslag om. Översyn av de matematisk- naturvetenskapliga linjerna pågår också, bl. a. med hänsyn till rekryteringsproblemen. Vidare har en utbildningslinje med inriktning mot personaltjänst övervägts i anslutning till ett förslag härom från Ingenjörsvetenskaps- akademin. Det uttalade syftet med föränd- ringarna är att söka nå en bättre anpassning av de filosofiska fakulteternas utbildning till såväl de studerandes önskemål som väntade behov på arbetsmarknaden.

I UKÄs rapporter har emellertid också un- derstrukits behovet av en mer systematisk ut- värdering av 1969 års studieordning som gör det möjligt att bedöma vilken effekt studie- organisationen haft jämfört med andra fak— torer som påverkar studiesituation och studie- resultat. UKÄ framhåller också att man bör försöka komma fram till en pedagogisk hel- hetssyn på utbildningen, där såväl kvantitativa som kvalitativa effekter beaktas.

Vissa undersökningar av studieresultat och orsaker till studieförsening och studieavbrott hos grupper av studerande vid de filosofiska fakulteterna höstterminen 1971 i Umeå och Göteborg har utförts inom projekten ”Ut- bildnings- och elevanalyser” som initierats av kompetensutredningen respektive UKÄ. Det- ta har gjort det möjligt att i rapporten 1972 redovisa en mer nyanserad bild än den officiella statistiken ger av de stude- randes studieprestationer. Även studieakti- vitet och attityder belyses i undersökning- arna. Det framgår därvid bl. a. att väsent- ligt ller bedriver studier på deltid än som vid

registrering uppgett detta. Dessa iakttagelser aktualiserar behovet av särskilda anordningar för att underlätta studier på deltid. UKÄ betonade i rapporten att läroanstalterna i sin planering av utbildningen bör söka tillgodose de önskemål om långsammare takt i studier- na och undervisning på kvällstid som finns hos kategorin deltidsstuderande.

De organisatoriska förändringar som vid- tagits i 1969 års studieordning innebär att första avdelningen av de allmänna utbild- ningslinjerna fr.o.m. läsåret 1971/72 får omfatta, utöver de angivna studiekurserna, en påbyggnadskurs om 20 poäng. UKÄ får medge att studerande eller viss grupp av studerande inom utbildningslinje 6 genomgår juridisk översiktskurs inom tredje avdel- ningen av utbildningslinjen. Vidare har Kungl. Maj:t, efter riksdagens beslut i maj 1972 om vissa förändringar i studieord- ningen vid de filosofiska fakulteterna, genom ändring av utbildningskungörelsen gett UKÄ befogenhet att ge studerande på vissa allmän- na utbildningslinjer rätt att själva bestämma ordningsföljden mellan studiekurser inom första och andra avdelningarna. UKÄ har genom beslut den 21 juni 1972 föreskrivit att studerande på utbildningslinjerna 5 samt 8—17 själva får bestämma i vilken ordnings- följd de vill bedriva sina studier enligt de studiekurser som ingår i första och andra avdelningarna. Enligt beslutet får vidare stu- derande på allmän utbildningslinje själva bestämma i vilken ordningsföljd de vill bedri- va sina studier i första och andra avdelningar- na avseende studiekurser inom dels matema- tik samt företagsekonomi, geovetenskap, in- formationsbehandling (särskilt ADB) eller samhällskunskap, dels psykologi och sam- hällsloinskap. Vidare har UKÄ genom beslut den 20 september 1972 föreskrivit att stude- rande på utbildningslinjerna 6 och 7 själva får bestämma i vilken ordningsföljd de skall bedriva sina studier enligt de studiekurser som ingår i första och andra avdelningarna, såvida inte UKÄ eller vederbörande utbild- ningsnämnd i något fall beslutar annat.

Kungl. Maj :t har också meddelat bestäm- melser om integrerad utbildning vid filoso-

fisk fakultet som innebär att UKÄ får föreskriva att de studerande på viss allmän utbildningslinje skall bedriva sina studier enligt två eller flera studiekurser inom en avdelning av utbildningslinjen helt eller delvis samtidigt om det av pedagogiska skäl be- döms särskilt ändamålsenligt.

De allmänna och särskilda utbildningslinjer- nas funktion

Av UKÄs rapport om erfarenheterna av 1969 års studieordning efter två år framgår att de allmänna utbildningslinjerna från bör- jan haft en starkt styrande effekt på de studerandes val av utbildning. Höstterminen 1969 valde 87 procent av nybörjarna någon av de allmänna utbildningslinjerna. Efter fyra terminer hade 28 procent av dessa bytt till annan utbildningslinje, medan 72 procent bedrivit studier inom ramen för den valda linjen. Bortser man från registrering på all- män eller särskild utbildningslinje och ser enbart till valda kombinationer har de stude- rande, som började höstterminen 1969 med någon av de stora nybörjarstudiekurserna och sedan gått vidare, till övervägande delen, i regel 75 51 80 procent, hållit sig till de alternativ som ingår i den allmänna utbild- ningslinje som startar med studiekurseri i fråga.

Enligt UKÄs rapport 1972 har utbild- ningslinjernas styrning av de studerandes val av ingångsämnen efter hand försvagats. An- delen nybörjare på särskild utbildningslinje eller de] av utbildningslinje har ökat från 19 procent höstterminen 1970 till 45 procent höstterminen 1971. Vårterminen 1972 valde 75 procent av de nyinskrivna vid OSpärrad utbildning särskild utbildningslinje eller del av utbildningslinje. De studerande som inte väljer hel allmän utbildningslinje avser emel- lertid i regel att läsa endast en eller två studiekurser, och bara undantagsvis avses en egen ämneskombination om 120 poäng, dvs. hel examen. Av de 2925 nyinskrivna vid ospärrad utbildning vårterminen 1972 som inte valde hel allmän utbildningslinje avsåg sålunda blott 1 procent att studera enligt

sådan särskild utbildningslinje som omfattar minst 120 poäng. Bland de övriga 2 882 har 49 procent påbörjat sina studier med sådana studiekurser som inleder allmän utbildnings— linje. Den ökade frekvensen studerande på särskild utbildningslinje har medfört att stu- derande i större utsträckning börjar med andra ämnen än dem som inleder någon av de allmänna utbildningslinjerna. Vilken be- tydelse de särskilda utbildningslinjerna har, när det gäller längden av den utbildning som genomgås är svårt att bedöma. Statistiken över registrering och studieresultat för den första nybörjargenerationen i 1969 års stu- dieordning visade nämligen en tydlig tendens till omfattande avgång under och mellan studiekurser. Av dem som inskrevs för stu- dier enligt den nya studieordningen höst- terminen 1969 hade, som nämnts i avsnitt 2.2.4.2, vid utgången av vårterminen 1972 ca 11 procent (omkring 2 000 personer) regi- strerats för endast en termins studier och ca 16 procent (omkring 3 000 personer) regi- strerats för två terminers studier.

En bidragande orsak till den förändrade fördelningen mellan allmän och särskild ut- bildningslinje kan vara dels den ökade benä- genheten till partiella studier, dels det ökade inslaget av äldre studerande. Av SCBs rapport över nyinskrivningar efter utbildningslinjer vid filosofisk fakultet höstterminen 1972 (Statistiska meddelanden U 1972 :41) framgår att endast en fjärdedel av de nyinskrivna i ål- dersgruppen över 24 år avsåg att studera till hela examen. Den ökade tillströmningen av äldre studerande med begränsade mål bedöms vara förklaringen till att endast 40 procent vid inskrivningen 1972 angett att de avser att följa allmän utbildningslinje jämfört med 51 pro- cent höstterminen 1971.

Studerandesynpunkter på studieorganisa- tionen

För att få en indikation på de studerandes önskemål i studieorganisatoriskt hänseende medtogs inom ramen för undersöknings- projektet ”Utbildnings- och elevanalyser” vid pedagogiska institutionen vid Göteborgs uni—

versitet höstterminen 1971 (en undersökning rörande studieresultat och orsaker till studie- försening och studieavbrott) vissa frågor av särskilt intresse för U 685 ställningstaganden. I undersökningen ingick samtliga för första gången registrerade i ett antal stora ämnen höstterminen 1971 vid Göteborgs universi- tet, nämligen i engelska, företagsekonomi, historia, kemi, matematik, pedagogik och statistik. Undersökningsgruppen omfattade därmed såväl nybörjare och fortsättare i 1969 års studieordning som studerande en- ligt äldre bestämmelser. Resultaten avser drygt 1 800 studerande i de nämnda ämne- na.

En fråga i undersökningen avsåg olika alternativ beträffande utbildningslinjer. Des- sa och de studerandes rangordning av dem redovisas i tabell 3:1.

Som framgår av tabell 3:1 är alternativ 4, som närmast sammanfaller med 1953 års studieordning, det högst prioriterade. Samti- digt kan konstateras att de alternativ, som innehåller utbildningslinjer i någon form, sammanlagt getts högsta prioritet av över hälften av de tillfrågade, dvs. av fler än som förklarat sig föredra fria studier. Bland ut- bildningslinjealternativen är systemet med bred grundkurs och därefter differentiering det alternativ som rangordnats högst.

Tabell 3:1. Rangordning av alternativ beträffande utbildningslinjer.

l:a val %

Alternativ 2:a val 3:e val 4:e val Ej svar % % % %

l Utbildningslinjer uppbyggda efter samma princip som 1969 års studie— ordning 2 Bredare upplagd ettårig grundkurs och därefter definitivt val av utbildningslinje och yrkesinrikt- ning för de sista två åren 3 Man binder sig redan vid studier- nas början för en treårig utbild- ningslinje med inriktning på ett visst verksamhetsområde 4 Inga utbildningslinjer utan fritt val av ämnen, t. ex. efter egen bedömning av arbetsmarknaden

19,3

26,2

5,3

44,0

30,7 22,0 3,8 24,0

22,6 22,4 5,5 23,2

4,7 50,6 28,0

14,5 10,4 16,7

Tabell 3.2. Rangordning i procent av studieorganisatoriska alternativ fördelade på ämnen.

Alternativ Engelska F öre- Histo— Kemi Mate- Peda- Stati- Totalt ta 5 k. ria atik 'k tik g e m gogi S Svar % Ej svar % Alternativ ] l:a val 16,0 18,7 11,5 27,7 24,9 13,5 25,6 19,3 24 0 4:e val 4,3 3,2 4,9 2,7 2,4 5,6 3,3 3,8 ' Alternativ 2 l:a val 14,4 26,5 21,3 33,9 29,3 32,7 24,4 26,2 23 2 4:e val 6,9 7,3 5,7 2,7 6,3 2,8 6,1 5,5 * Alternativ 3 l:a val 7,4 6,8 3,3 5,4 2,4 4,4 7,2 5,3 28 0 4:e val 48,4 48,4 46,7 51,8 61,0 47,0 51,1 50,7 * Alternativ 4 l:a val 56,4 42,5 59,8 28,6 39,0 42,6 38,9 43,9 16 7 4:e val 8,5 11,0 6,6 10,7 9,3 11,2 13,9 10,3 * SOU 1973:2 195

Tabell 3.3. Inställning till kortare, påbygg- bara utbildningsalternativ,

1969 års studie— Studieord- ordning ning enligt äldre be- Nybör- Fortsät- stämma. 1313 % tare % ser % Negativa 8,2 8,2 11,7 Positiva 69,7 74,8 70,9 Obestämda 17,5 13,9 12,2 Ej svar 4,5 3,3 5,2

Undersökningen visar också att stude- rande enligt äldre bestämmelser i större ut- sträckning än studerande enligt 1969 års studieordning föredrar ett system med fria studier och utan utbildningslinjer. Ännu större är variationerna i svar om man delar upp dem på ämnen (se tabell 3:2).

Bl. a. är intresset för gemensamma grund- kurser större inom de matematisk-naturve- tenskapliga och samhällsvetenskapliga ämne- na än inom engelska och historia, där man i mycket stor utsträckning föredrar helt fria studier.

I undersökningen ingick också en fråga om de studerande ansåg det vara en fördel om det inom det område vederbörande var intresserad av fanns ett kortare utbildnings- alternativ som senare — kanske efter en viss tids yrkesverksamhet — kunde byggas på till en längre utbildning. Svaren, uppdelade på studerandekategorier, redovisas i tabell 33.

Som syns är det en betydande majoritet som anser det vara en fördel om det finns kortare påbyggbara utbildningsaltemativ. Detta sett i relation till den tilltagande ten- densen att skriva in sig på del av utbildnings- linje bör ägnas särskild uppmärksamhet vid utformningen av den framtida utbildning som motsvarar de nuvarande filosofiska fakulteternas.

Frågan om kortare, påbyggbara utbild- ningar har nära samband med principen om återkommande utbildning. Göteborgsunder- sökningens svar på olika alternativ i fråga om återkommande utbildning har ställts samman i tabell 3:4.

Som framgår av tabell 3:4 föredrar en klar majoritet inom samtliga studerandekatego- rier något av alternativen ] och 2, dvs. att viss yrkesverksamhet kommer innan universi- tetsutbildningen är avslutad. Det kan dock noteras att studerande enligt 1969 års studie- ordning (särskilt nybörjare) i större utsträck— ning än studerande enligt äldre bestämmelser föredrar att viss yrkesverksamhet kommer mellan gymnasieskolan och universitetsstu- dierna.

Det stora svarsbortfallet, framför allt på frågorna om studieorganisatoriska alternativ, gör emellertid slutsatserna av undersök— ningen osäkra.

Tabell 3:4. Alternativ beträffande återkommande utbildning.

Alternativ 1969 års studieordning Studieordning enligt äldre

Nybörjare % Fortsättare % bestämmelser % 1 Föredrar att viss yrkesverksamhet kommer mellan gymnasieskolan och uni— versitetsstudierna 53,8 47,4 38,5 2 Föredrar att en yrkesverksam period avbryter den sammanhängande utbild— ningen vid universiteten 25,6 36,6 40,8 3 Föredrar att den yrkesverksamma perioden kommer efter genomgången universitetsutbildning 15,5 12,9 12,7 Ej svar 5,2 3,0 8,0 196 SOU 1973:2

3.1.2.3 Kortare och längre tidsperspektiv vid genomförandet av förändringar

Ett planeringsarbete, som siktar till att om- forma högskoleutbildningen så att den bättre än hittills motsvarar de studieorganisatoriska och innehållsmässiga krav, som ställs i fråga om yrkesinriktning, varierande längd och uppbyggnad i etapper av utbildningen, över- skådlighet av utbildningsutbudet, utbytbar- het mellan olika utbildningar och rörlighet på arbetsmarknaden, måste inriktas på olika tidsperspektiv. U 68 räknar därför med ett kortare och ett längre tidsperspektiv när det gäller genomförandet av sina förslag. Vissa åtgärder är nära förbundna med utrednings- förslaget i andra delar och bör alltså vidtas i samband med genomförandet av dessa. Som framgår av kapitel 9 föreslår utredningen att sådana studieorganisatoriska förändringar vidtas fr. o. rn. 1976/77. Andra förändringar bör genomföras som led i ett löpande ut- vecklingsarbete.

Som en viktig förändring av de nuvarande förhållandena framstår en ökad och mer differentierad yrkesinriktning av många av de utbildningar som för närvarande anordnas inom filosofisk fakultet samt införandet av flera kortare utbildningsalternativ avpassade för olika slags yrkesverksamhet. En annan lika viktig förändring är att skapa de studie- organisatoriska förutsättningama för åter- kommande utbildning. För att helt genom- föra detta krävs emellertid ett omfattande utvecklingsarbete, som kan fullföljas först i ett längre tidsperspektiv. Inom utbildnings- myndighetema pågår löpande översyn av olika utbildningar. Åtskilliga av de förslag som framlagts eller för närvarande är under utred- ning men om vilka beslut ännu inte fattats är av den karaktären att de i viktiga hänseenden motsvarar de krav som ställs i den framtida högskoleutbildningen. U 68 bedömer det angeläget att detta arbete fortsätts med in- riktning på att förändringar kan genomföras i vad U68 betecknat som det kortare per- spektivet. I avsnitt 3.2.1 kommer U68 att närmare diskutera vilka förändringar som kan bedömas kunna genomföras i detta tids-

perspektiv. U68 framlägger därvid endast i begränsad utsträckning egna studieorganisa- toriska lösningar. Förslagen och bedöm- ningarna i avsnitt 3.2.1 avser de högskoleut- bildningar som ligger utanför de nuvarande filosofiska fakulteterna.

Utredningens förslag avseende mitten av 1970-talet för den utbildning som nu anord- nas inom filosofisk fakultet inriktas i första hand på att ändra utbildningsorganisationen så att den bättre än 1969 års studieordning ger en ram för utveckling av mer yrkesinrik- tade utbildningslinjer. U68 lämnar därvid förslag och exempel i anknytning till pågåen- de utvecklingsarbete och anger hur vissa grupper av utbildningar i en första etapp kan utformas för att i viktiga hänseenden mot- svara de studieorganisatoriska krav som bör ställas på högskoleutbildningen. Det ankom- mer sedan på vederbörande lokala och cen- trala organ att successivt åstadkomma kon- kreta förändringar inom den angivna ramen. För att dessa uppgifter skall kunna fullgöras effektivt är det enligt U 685 bedömning av stor betydelse att beakta och utnyttja på- gående pedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete rörande utvärdering av högre ut- bildning och den högre utbildningens rela- tion till arbetsmarknaden. Vissa resultat från detta arbete tyder på att man genom utveck- ling av pågående forskningsprojekt kan få ett väsentligt säkrare underlag bl. a. för en bätt- re anpassning av utbildningen inom nuvaran- de filosofiska fakulteter till behov på arbets- marknaden.

Den större enhetlighet och överskådlighet i organisationen av olika utbildningar som fordras för att likheter i utbildningsinnehåll skall kunna användas för byte av studie- och yrkesinriktning och för påbyggnad av kor- tare utbildningar till längre måste likaså åstadkommas i etapper. Vissa åtgärder här- vidlag är relativt enkla och kan genomföras på kort sikt, medan andra, t.ex. utform- ningen av påbyggnader på kortare utbild- ningar, i regel kräver omfattande arbete och kan genomföras först i det längre tidsper- spektivet.

Även när det gäller att avlägsna formella

hinder för sådana ämneskombinationer över fakultets- och läroanstaltsgränser som är ändamålsenliga med hänsyn till olika yrkes- inriktningar eller utbildningssyften kan vissa åtgärder genomföras på mycket kort sikt, medan planering av nya eller ändrade studie- kurser eller kurser kräver längre tid.

Med hänsyn till tidsperspektivens bety- delse har utredningen valt att — sedan vissa grundläggande studieorganisatoriska begrepp definierats i avsnitt 3.1.3 — i det följande presentera sina förslag avseende studieorgani- sationen uppdelade på det kortare och det längre tidsperspektivet. I avsnitt 3.2 redo- visas förslagen avseende det kortare perspek- tivet och i avsnitt 3.4 förslagen i det längre perspektivet. Det studieorganisatoriska ka- pitlet avslutas med en genomgång av de fem yrkesutbildningssektorerna.

3.1.3 Utbildningslinjer och kurser

3.1.3.1 Principen om successiv differentiering

l debattskriften ”Högre utbildning — forsk- ningsanknytning och studieorganisation” har U 68 skisserat en studieorganisation som har två syften. Den avser att vara mera överskåd- lig och enhetlig än den nuvarande samtidigt som den rymmer ett mera differentierat och anpassningsbart utbud av utbildning. Den avser också att främja ett växelspel mellan yrkesverksamhet och utbildning.

Den skisserade studieorganisationen kan i sin renodlade form sägas vara utmärkt av ett tillval stegvis av studieenheter (kurser) uti- från förhållandevis breda grundkurser. Stu- dierna organiseras på utbildningslinjer sam- mansatta av mindre, avgränsade och till sitt omfång väl definierade enheter.

De reaktioner som kommit på debatt- skriften har långt ifrån någon enhetlig ten- dens. Tyngdpunkten har lagts än på princi- piella drag, än på olika inslag i utbildnings- linjemas organisation. Utbildningslinjens konstruktion tilldrar sig i samtliga svar ett stort intresse.

Huvuddelen av svaren understryker utbild-

ningslinjens uppgift att ge en utbildning in- riktad mot kommande yrkesverksamhet. När det gäller den studieorganisatoriska uppbygg- naden finns en viss tvekan att ta ställning utan tillgång till mera konkreta förslag. Den differentieringsprincip som karaktäriseras av specialisering stegvis tilldrar sig betydande uppmärksamhet. Huvudparten av de sva- rande finner den som princip önskvärd inom hela högskoleorganisationen. Bedömningarna av dess för- och nackdelar skiftar. De som representerar utbildningar som redan nu har en starkare yrkes- och funktionsanknytning, t.ex. de tekniska och juridiska, pekar på behovet av integration mellan bas- och yrkes- utbildning tidigt i studierna och är alltså kritiska mot den skisserade uppbyggnaden. Motivet för denna ståndpunkt är att tidig yrkesinriktning ger ökad motivation och vins- ter i studietid. Företrädare för andra utbild- ningar, t.ex. samhällsvetenskapliga och humanistiska, är mera positivt inställda till en senare differentiering. Förslaget om en bred grundkurs möter samma typ av kom- mentar. För dem som ställt sig positiva överväger argumentet, att det ger bättre anpassning till ändrade val och senare erhål- len arbetsmarknadsinformation. De har ock- så en positiv inställning till behovet av bred referensram. För dem som ställer sig avvi- sande är skälen främst att grundkursen kan förlänga studietiden och försvaga motivatio- nen. Mot grundkursen anförs även pedago- giska och administrativa skäl.

Vidare har, som redovisades i avsnitt 3.1.2.2, förslaget om en bredare grundkurs och därefter differentierade studier ingått bland de alternativ beträffande studieorgani- satorisk uppläggning vid filosofisk fakultet som ett antal studerande vid Göteborgs uni- versitet fått ta ställning till höstterminen 1971 inom ramen för undersökningen ”Ut- bildnings- och elevanalyser”. Det visade sig därvid att ett system med tillval av ämnen stegvis utifrån förhållandevis breda grund- kurser väckte relativt stort intresse. Denna tendens var särskilt tydlig bland de stude- rande inom matematisk-naturvetenskapliga samt samhällsvetenskapliga och beteende-

vetenskapliga ämnen. Den låga svarsfrekven- sen gör emellertid slutsatserna osäkra.

3.1.3.2 Behovet av att organisera högskole- utbildningen i linjer

De krav som måste ställas på den framtida högskoleutbildningen i form av yrkesinrikt- ning, ökad överskådlighet och enhetlighet i utbildningsorganisationen i syfte att möjlig- göra utbytbarhet mellan olika utbildningar samt rörlighet på arbetsmarknaden talar för att högskoleutbildningen organiseras i linjer. Många av de aktuella utbildningarna har redan nu en uppläggning mer eller mindre av linjekaraktär med fasta kombinationer av kurser och en i regel angiven tidsföljd mellan de ingående kurserna. Det är närmast för de filosofiska fakulteternas vidkommande som andra alternativ än utbildningslinjer diskute- rats.

Särskilt beträffande de filosofiska fakul- teterna är det emellertid angeläget att ge utbildningen en klarare yrkesinriktning. Skall detta mål kunna nås är det såväl för läroanstaltemas pedagogiska planering som för effektiva kontakter med arbetslivet en praktisk förutsättning att utbildning för viss yrkesverksamhet kan beskrivas och diskute- ras konkret i form av sakinnehåll i ett be- gränsat antal ämnen och kurser, vilka som helhet skall motsvara ett visst utbildnings- mål. Från utbildningsplaneringssynpunkt är det också önskvärt att studiekurser åtmin- stone i vissa kombinationer läses i en angiven ordningsföljd, bl.a. därför att man då i senare studiekurser kan utnyttja tidigare in- hämtade kunskaper och färdigheter.

Dessa skäl talar enligt U 685 mening för att högskoleutbildningen generellt organise- ras i utbildningslinjer. Därvid har utred- ningen förutsatt att lokala och individuella utbildningslinjer skall kunna inrättas för att täcka sådana särskilda utbildningsbehov för viss yrkesverksamhet eller specialisering som inte kan tillgodoses inom ett system med allmänna utbildningslinjer.

De krav som ställs på den framtida organisa— tionen av högskolestudierna följer i stor ut- sträckning av de generella krav som redo- visats i det föregående och kan sammanfattas på följande sätt.

Varje högskoleutbildning skall ha viss yrkesinriktning. I regel kan man också ange ett basutbildningsområde inom vilket utbild- ningen har sin tyngdpunkt.

Från utbildningsplanerings— och ansvars- synpunkt bör utbildningar som leder till en och samma sektor av yrkeslivet kunna sam- manhållas studieorganisatoriskt och admi- nistrativt. Planering och fortlöpande översyn av utbildningar som syftar till verksamhet inom en viss sektor av yrkeslivet bör såväl lokalt som centralt ske inom särskilda organ, för vilka kontakten med yrkeslivet blir en väsentlig uppgift. Hithörande frågor behand- las närmare i avsnitten 6.3.3 och 6443

Från utbildningsproduktionens synpunkt bör utbildningar i många fall med fördel kunna ordnas efter gemensamma basutbild- ningar för att en pedagogiskt och administra- tivt lämplig uppläggning skall kunna göras.

Från dimensioneringssynpunkt måste i flera fall såväl yrkesinriktningen som basut- bildningen beaktas. Antagning avses — som framgår i kapitel 5 — i vissa fall ske till grupper av utbildningslinjer, t. ex. inom adminstrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning, och i andra fall till specificerade utbild- ningsgångar, t. ex. lärarutbildning med viss ämneskombination. Det finns sålunda behov av att bestämma Och benämna mycket speci- ficerade utbildningar.

Från informationssynpunkt föreligger behov av att presentera utbildningar såväl ur yrkesutbildningsaspekten som ur basutbild- ningsaspekten. Inom arbetslivet torde i hu- vudsak den förra aspekten anläggas, medan studerande i många fall kan ha ett primärt intresse för ett visst ämne eller ett visst basutbildningsområde och önskar orientera sig om de olika möjligheter ett sådant stu- dium erbjuder.

Utbildningslinjen kan ses som ett instru-

ment för att beskriva utbildningar så att de kan hänföras till dels en yrkesutbildnings- sektor, dels ett huvudsakligt basutbildnings- område.

Definitionen av utbildningslinje bör vidare göras med sikte på att utbildningslinjerna bör vara strukturerade med hänsyn till de utbildningsmål som gäller för linjerna i fråga. Hänsyn måste sålunda tas till att utbild- ningar som syftar till skilda mål kan behöva vara olika uppbyggda. Linjebegreppet bör också bestämmas så att gemensamma, bre- dare ingångar och successiv differentiering skall vara möjliga i den utsträckning det är förenligt med yrkesinriktning och pedago- gisk planering. Linjebegreppet bör allmänt sett ge en ram för den fortsatta utvecklingen av utbildningarna i riktning mot de av U 68 angivna målen.

Studieorganisationen i dag inom vad som enligt U 685 förslag bör räknas som högskole- utbildning är, som närmare redovisades i avsnitt 3.1.2.l, föga enhetlig. Inte ens inom de utbildningar som enligt gällande kungörel- ser och stadgor är organiserade på linjer, t. ex. utbildningar vid filosofisk fakultet, civilingenjörsutbildningen, socionomutbild- ningen och journalistutbildningen (vid jour- nalisthögskola) är linjebegreppet enhetligt. Med en viss förenkling kan man dock indela den framtida högskoleutbildningen i två hu- vudtyper med hänsyn till den nuvarande organisationen. Den ena innebär uppbyggnad efter ett fast mönster där såväl sakinnehåll och ordningsföljd som inriktning mot ett visst verksamhetsområde har fastlagts. Ut- bildning till läkare, tandläkare och biträdan- de psykolog utgör exempel på denna typ. Den andra huvudtypen är en relativt fri kombination av kurser eller studiekurser, där ordningsföljden kan variera och yrkesinrikt- ningen är vag. Exempel på denna utbild- ningstyp är linje 8 vid filosofisk fakultet. I denna linje kan första avdelningens sociologi följas i andra avdelningen av studiekurser med såväl humanistiskt som samhällsveten- skapligt och beteendevetenskapligt innehåll. Det sakliga och pedagogiska sambandet mel- lan avdelningarna är svagt. Många utbildningar

På sätt och vis kan man säga att skilje- linjen mellan de mer bundna och yrkesinrik- tade utbildningarna och de friare, mindre yrkesinriktade går inom de filosofiska fakul- teterna. Utbildningslinjerna i 1969 års stu- dieordning vid dessa är konstruerade efter principen gemensam basutbildning (gemen— sam studiekurs) i första avdelningen och i varierande omfattning även i följande avdel- ningar. Linjerna och deras varianter har dock inte genomgående en klar yrkesinriktning, även om så är fallet i fråga om flera av dem, t.ex. linje 4a (utbildning till biträdande psykolog), 6 a (ekonomutbildning), 6 b (samhällsplanerarutbildning), 7 c (filosofisk- samhällsvetenskaplig utbildning) och de lä- rarinriktade varianterna inom olika linjer. Dessa utbildningslinjer och linjevarianter på- minner närmast om de idag spärrade utbild— ningarna (t. ex. medicinsk, odontologisk, far- maceutisk och teknisk utbildning) samt om juridisk utbildning, där valfriheten beträffan- de ämnesinnehåll är mycket begränsad och yrkesinriktningen markerad. Om man i be- greppet utbildningslinje vill lägga betydelsen ”systematiskt uppbyggd sammanhållen yrkesinriktad utbildning där senare moment bygger på tidigare inhämtade kunskaper och färdigheter” är det dock uppenbart att fler- talet av utbildningslinjerna i 1969 års studie- ordning avviker starkt från denna definition.

Frågan om definition av utbildningslinje gäller i praktiken i stor utsträckning vilka krav som bör ställas på de utbildningar som för närvarande har en relativt fri utformning och vag yrkesinriktning. Av central betydelse för ställningstagandet därvidlag är den i det föregående angivna förutsättningen att de allmänna utbildningslinjerna bör vara struk- turerade med hänsyn till de utbildningsmål som gäller för respektive linje.

Om man därvid i första hand ser till yrkesinriktningen skulle man kunna tänka sig att sammanföra exempelvis de olika ut- bildningarna för blivande ämneslärare till en linje, ämneslärarlinjen, och utbildningarna för blivande bibliotekarier till en bibliote- karielinje. En sådan linje skulle då bestå av

ett stort antal olika alternativ och få ett helt eller delvis gemensamt innehåll först i den avslutande etappen (praktisk-pedagogisk ut- bildning respektive den egentliga biblioteka- rieutbildningen). Därmed skulle emellertid en dylik linje inte ha sin tyngdpunkt inom ett visst basutbildningsområde utan omfatta alla eller praktiskt taget alla basutbildningsområ- den. Linjen blir därför svår att karaktärisera i relation till exempelvis andra fysisk-kemiska, samhällsvetenskapliga eller språkliga utbild- ningar som har ett med t. ex. den ämnesteo- retiska lärarutbildningen i stor utsträckning gemensamt basutbildningsinnehåll. Mot att använda ett sådant linjebegrepp talar också att det inte överensstämmer med den utbild- ningsorganisation som överlag finns inom de för närvarande spärrade utbildningama. I den mån dessa omfattar olika alternativ är de genomgående uppbyggda så att grundläg- gande, för olika studieinriktningar gemen- samt innehåll är placerat i början och sedan följs av differentierade studier.

Enligt utredningens mening talar över- vägande skäl för att man vid definitionen av allmän utbildningslinje beaktar såväl yrkesin- riktningen som basutbildningsinnehållet och låter de i dag spärrade, yrkesinriktade utbild- ningarna vara en viktig utgångspunkt.

Att till nuvarande filosofisk fakultet utan vidare överföra det linjebegrepp som utmär- ker flertalet i dag spärrade utbildningslinjer ter sig dock tveksamt med hänsyn till det stora antalet ämnen och behovet att kunna kombinera dessa på en mångfald olika sätt. Även den vaghet beträffande krav från ar- betslivet som råder i fråga om många av dessa utbildningar, framför allt beträffande kultur- och informationsyrken men även t. ex. administration och ekonomi, innebär att förhållandena inte är jämförbara över hela fältet. Vidare är det ett önskemål att avskaffa fakultets- och läroanstaltsgränserna som formella studieorganisatoriska hinder och tillåta friare kombinationer av t.ex. naturvetenskapliga studier med tekniska eller medicinska, samhällsvetenskapliga med juri- diska och religionsvetenskapliga med sam- hällsvetenskapliga eller humanistiska. Såväl

den nya uppläggningen av den religionsveten- skapliga utbildningen (se 3.925) som den pågående översynen av juristutbildningen syftar till ökad differentiering av utbild- ningen och bättre möjligheter till kombina- tioner med exempelvis utbildning inom filo- sofisk fakultet. Detta talar för att utbild- ningslinjebegreppet inte generellt bör förut- sätta helt eller praktiskt taget helt låsta alternativ i utbildningen.

Eri avvägning mellan å ena sidan önske- målet att utnyttja den bredd och variations- rikedom som finns inom de nuvarande filo- sofiska fakulteterna och å andra sidan beho— vet av en viss fasthet i studieorganisatoriskt hänseende syns naturligen leda till att man anknyter till det linjebegrepp som finns inom t. ex. socionomutbildningen och jour- nalistutbildningen. Dessa utbildningar inleds, som berörts tidigare, med en för de befint- liga linjerna (social respektive förvaltnings- linje vid socialhögskola och press- respektive informationslinje vid journalisthögskola) gemensam ettårig grundkurs med inslag från flera olika ämnen och omfattar därefter, jämte praktik, betygs- eller fördjupningsstu- dier, där varje linje karaktäriseras av vissa profilämnen eller kärnämnen. I socionom- utbildningens linjer ingår dessutom ytter- ligare ämnen som kan väljas med större frihet än profilämnena. Även civilingenjörs- utbildningen påminner i fråga om uppbygg- nad i väsentliga avseenden om socionom- och journalistutbildningen i och med att de grundläggande studierna i matematik och fysik är koncentrerade till studiernas inled- ningsskede och en successiv profilering av utbildningen sker under främst tredje och fjärde årskurserna.

Samtidigt som socionomutbildningen re- presenterar en förhållandevis mjuk linjemo- dell är den en klart yrkesinriktad utbildning och tillräckligt preciserad i fråga om utbild- ningsmål och innehåll för att ge information åt såväl arbetsgivare som studerande. Med tanke på att arbetsmarknaden är delvis gemensam för dem som genomgått socio- nom- eller joumalistutbildning och dem som genomgått utbildning vid filosofisk fakultet

bör det kunna antas att en linjeutformning motsvarande socionomutbildningens och journalistutbildningens väl skulle uppfylla de krav på överskådlighet i utbildningsinnehåll och inriktning som måste ställas på en kla— rare yrkesinriktning av utbildningen vid nu- varande filosofisk fakultet.

Vissa linjer i högskoleutbildningen bör kunna byggas upp enligt modellen med en grundläggande basutbildning och därefter vissa profilkurser och eventuellt ytterligare kurser valda inom ett för en avsedd yrkes- verksamhet lämpligt urval av kurser. Sådana linjer kan ibland sammanföras till grupper så att linjer som tillhör samma grupp har ge- mensam basutbildning. I andra fall är denna modell inte tillämplig, nämligen för utbild- ningar som av yrkesutbildningsskäl bör ut- formas som mer eller mindre bundna studie- gångar. En utbildningslinje kan alltså karak- täriseras som antingen en fast yrkesinriktad kombination av kurser med ett visst huvud- sakligt basutbildningsinnehåll eller en grund- läggande basutbildning följd av något eller några för ett visst verksamhetsområde cen- trala profilkurser jämte ytterligare kurser valda inom en grupp av betydelse för det avsedda verksamhetsområdet. De önskemål om differentierad utbildning som föreligger från arbetsgivarehåll inom ett yrkes- område bör givetvis påverka graden av valfri- het inom motsvarande linje. Utbildningslinjer uppbyggda enligt den sistnämnda modellen bör också kunna karaktäriseras från basut- bildningssynpunkt med hänsyn till linjernas huvudsakliga innehåll.

U68 föreslår att allmän utbildningslinje definieras som en kortare eller längre utbild- ning inriktad mot visst yrkesområde och normalt med tyngdpunkt inom ett visst basutbildningsområde, utformad antingen som en fast kombination av kurser (i regel med såväl sakinnehåll som ordningsföljd an- given) eller som en grundläggande studiekurs följd av någon eller några profilkurser jämte ytterligare kurser valda inom en grupp av kurser av betydelse för det avsedda verksam- hetsområdet.

Som tidigare nämnts föreslår utredningen

att det förutom allmänna utbildningslinjer skall finnas dels lokala, dels individuella ut- bildningslinjer. Lokal utbildningslinje bör normalt utformas så att den uppfyller sam- ma krav som de allmänna utbildningslin- jerna, även om avvikelser bör kunna före- komma. Med individuell utbildningslinje menas en utbildning inriktad mot ett visst verksamhetsområde och med ett visst huvud- sakligt basutbildningsinnehåll, där de ingå- ende studiekursema och ordningsföljden mellan dem bestäms av den studerande (inom ramen för gällande förkunskapskrav).

Som närmare redovisats i avsnitt 2.5.3.7, föreslår U 68 att en viss del av utbildnings- resurserna avsätts för lokala utbildningslin- jer. Det är enligt utredningens mening av central betydelse för en fortlöpande förnyel- se och utveckling av utbildningen att förut- sättningar skapas för lokala initiativ inte bara i fråga om den närmare utformningen av allmänna utbildningslinjer utan också när det gäller helt nya utbildningar. Utredningens förslag om lokala utbildningslinjer är avsett att ge såväl större lokal frihet som ökat utrymme för försöksverksamhet vid olika högskolor, som bör kunna ge värdefulla er- farenheter bl.a. för inrättande av nya all- männa utbildningslinjer. Över huvud taget kan arbetet med utveckling av lokala utbild- ningslinjer väntas medföra ökade möjligheter att tillvarata uppslag och idéer såväl från lärare och studerande som från företrädare för yrkeslivet, vilka —- som behandlas i av- snittet 6.3.3.2 — föreslås ingå i de nya utbildningsnämnderna och linjenämnderna. För de studerande har en lokal utbildnings- linje i stort sett samma karaktär som en allmän utbildningslinje så länge studierna sker på en och samma ort.

Individuella utbildningslinjer bör finnas som ett permanent inslag i linjesystemet. Innan individuell utbildningslinje inrättas för en studerande bör denne ha kontakt med studievägledare.

3.1.3.4 Antalet utbildningslinjer; begreppet linjevariant

Med den definition av utbildningslinje som anges i avsnitt 3.1.3.3 kan man välja att utforma högskoleutbildningen som ett mycket stort antal linjer, var och en med enhetligt innehåll och bestämd yrkesinrikt- ning. Detta kan medföra att utbildningsut- budet framstår som relativt svåröverskådligt och att strukturen med för flera utbildningar gemensamma ingångar inte framträder så tydligt. En annan lösning, som innebär att antalet linjer begränsas samtidigt som de olika yrkesinriktningama anges, är att i vissa fall förse linjerna med ett antal varianter. För att klart markera att en viss grund- läggande basutbildning i kombination med samma eller liknande ämnen kan användas för utbildningar med olika yrkesinriktning har U68 funnit det praktiskt att införa begreppet linjevariant. En utbildningslinje som börjar med matematik kan sålunda ha en variant med teknisk inriktning och fysik eller kemi som profil. Samma profil _ eventuellt med alternativ utformning av studiekurser A kan förekomma på en variant med undervisningsinriktning. Antagningen av studerande till undervisningsvarianten sker inom ramen för dimensioneringen av under- visningssektorn och antagningen till den tek- niskt inriktade varianten på motsvarande sätt inom ramen för dimensioneringen av utbild- ningen inom den tekniska sektorn. Byte mellan varianterna kan ofta ske utan nämn- värd tidsförlust. Det lokala ansvaret för ut- bildningsplaneringen kommer för undervis- ningsvarianten att ligga hos utbildningsnämn- den för sektorn för undervisningsyrken eller linjenämnd under denna och för den teknis- ka varianten hos utbildningsnämnden för sektorn för teknisk yrkesutbildning eller lin- jenämnd under denna (jfr. avsnitt 6.331). Det ankommer sedan på den matematiska institutionen (motsvarande) att anordna en eventuellt differentierad grundläggande ut- bildning i matematik för de olika varianter- na, och på samma sätt har de fysiska och kemiska institutionerna att tillhandahålla

lämplig utbildning för skilda yrkesutbild- ningsändamål (jfr avsnitt 6.2.3).

Även lokala utbildningslinjer bör kunna omfatta linjevarianter i den mån det anses lämpligt.

3.1.3.5. Kurser och studiekurser Utbildningslinjernas uppbyggnad

Utbildningslinjer sammansatta av mindre en- heter förekommer bl. a. i 1969 års studieord- ning vid filosofisk fakultet. I det utrednings- arbete som föregick denna bedömdes ett system med kurser ge betydande fördelar vid uppbyggnaden av studiekurser, baskombina- tioner och utbildningslinjer. En studiekurs kunde byggas upp av kurser av olika längd. Kurser från skilda ämnesområden kunde vidare infogas i större block i en fast studie- gång. De studerande gavs därigenom möjlig- het att få en bättre och klarare överblick över studiekursemas disposition och större möjlighet att genom kontinuerliga prov på de olika kurserna successivt bygga upp kun- skapsförråd och färdigheter. Kurssystemet erbjöd också större möjligheter att fortlö- pande följa den studerandes studiegång. Det bedömdes dessutom vara ett praktiskt hjälp- medel vid utarbetande av de enskilda studie- planerna på så sätt att det därigenom blev möjligt att ange de istudiekurserna ingående delmomentens inbördes vikt och svårighets- grad. Genom ett kurssystem borde också utbildningsmoment från andra fakulteter och läroanstalter lättare än dittills kunna infogas som delar av en utbildningslinje. Dessa synpunkter har relevans också för U 685 arbete. Kurser som har utpräglad bas- utbildningskaraktär bör normalt placeras i utbildningens början, medan mer yrkesinrik- tade kurser läggs närmare dess slut. Detta underlättar en lösning av differentierings- och orienteringsproblemen. Samma basut- bildningsenheter kan ingå i utbildningar med varierande yrkesinriktning och det bör följaktligen bli möjligt att relativt sent byta yrkesinriktning med hänsyn till ändrad in- tresseinriktning eller situation på arbets-

Genom en linjekonstruktion med kurser bör det också bli lättare att tillgodose nya utbildningsbehov. Existerande kurser bör kunna kombineras på annat sätt och nya bör kunna fogas till utan att man för den skull tvingas till tidsödande konstruktioner av hela utbildningslinjer.

För distribution och lokalisering av utbild- ning ger också en linjekonstruktion med kurser fördelar. Det är lättare att sprida högskoleutbildning till flera orter, om flera utbildningslinjer har gemensamma kurser. Distribution av högskoleutbildning i andra former än lokalisering av permanenta utbild- ningsresurser underlättas också om insat- serna kan inriktas på väldefinierade mindre avsnitt. Det bör sålunda bli möjligt att, även utanför de egentliga högskoleortema, tillgo- dose behov av fortbildning genom att er- bjuda enstaka kurser.

Det senare har givetvis direkt anknytning till återkommande utbildning. Som kommer att framgå av kapitel 8 bör enligt U68s mening sådana organisatoriska åtgärder vid- tas som underlättar en varvning mellan stu- dier och yrkesverksamhet. En väsentlig åt- gärd är att erbjuda den utbildning som ingår i en utbildningslinje som mindre enheter. Utredningens dimensioneringsförslag innebär också, som framgår av avsnitt 2.5, en kraftig ökning av utbudet av enstaka kurser och studiekurser i högskoleutbildningen.

Till de anförda skälen för en linjekon- struktion med kurser kan också läggas möj- ligheten att få en snabbare följsamhet i läromedelsproduktionen och att kunna fixe- ra de mera lokal- och utrustningskrävande momenten.

Mot det kurssystem som förekommer i 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet har .orts invändningar av pedagogisk natur. Som nackdelar med systemet har man anfört att tentamensläsning och prov förekommer vid för många tillfällen under en studieter- min eller ett studieår. Det skulle därmed föreligga risker för brist på överblick och sammanhang i studierna och resultatet kan bli dålig inlärningseffekt. Det har också

framförts önskemål om att kurserna skulle ges större längd än för närvarande för att motverka de nämnda olägenheterna. Samti- digt visar erfarenhetema att långa kurser ofta utgör flaskhalsar från genomströmningssyn- punkt. Sådana otillfredsställande effekter bör beaktas. Enligt utredningens mening bör kurslängden kunna variera inom olika utbild- ningar med hänsyn till vad som är pedago- giskt motiverat. De olägenheter som kan vara förenade med kortare kurser bör kunna mötas genom åtgärder vid undervisningens och provens genomförande, och utredningen föreslår i samband med diskussionen av inte— grationsproblemet i avsnitt 3.4.4 åtgärder som kan motverka en splittrad undervisning.

Lika väl som när det gäller kursernas längd bör den tidsmässiga placeringen av olika kurser kunna variera. Inom 1969 års studie- ordning har kurserna ofta kommit efter varandra inom varje studiekurs och på samma sätt den ena studiekurseri efter den andra. Exempel på parallelläggning av kurser finns emellertid. I regel har därvid olika kurser inom en och samma studiekurs lagts paral- lellt. Även parallelläggningar systematiskt av studier i två eller flera ämnen har dock införts fr.o.m. höstterminen 1972. Inom linje 18 skall t. ex. matematik och fysik läsas parallellt. Vidare har genom bestämmelser om integrerad utbildning vid filosofisk fakul- tet möjlighet öppnats att läsa två eller flera studiekurser inom en avdelning helt eller delvis samtidigt. Inom andra fakulteter, t. ex. de tekniska, sker parallelläggning i stor utsträckning. Även när det gäller möjlighet till parallelläggning, som bör ske i den ut- sträckning som är pedagogiskt motiverad, syns ett system med kurser vara praktiskt och användbart. Genom parallelläggning bör det också vara möjligt att möta de redan diskuterade riskerna för bristande överblick och sammanhang.

Ur utbildningsplaneringens synvinkel talar övervägande skäl för att utbildningslin- jerna byggs upp av kurser. U68 föreslår därför att högskoleutbildningen genom- gående konstrueras på detta sätt. Som kom- mer att framgå av avsnitt 3.3.1 föreslår

utredningen också ett enhetligt värderings- system för" kurserna, utformat som ett poängsystem som motsvarar beräknad stu- dietid för de i utbildningslinjerna ingående kurserna. Ett studieår motsvarar därvid 40 poäng.

S tudiekurser

Som framgått av föregående avsnitt ser U 68 kursen främst som ett instrument för utbild- ningsplaneringen. Kurserna förs samman för att svara mot preciserade utbildningsmål. I vissa fall bör kurserna föras samman till större enheter, för vilka utredningen i anslut- ning till nuvarande terminologi vid de filoso- fiska fakulteterna använder beteckningen studiekurs.

Såvitt man med nuvarande erfarenheter kan bedöma är studiekurseri ett nödvändigt instrument i sådana fall, då det är önskvärt att infoga visst stoff i flera utbildningslinjer som är uppbyggda med successiv ämnesföljd. U 68 finner det emellertid inte motiverat att föreslå en generell tillämpning av studiekurs- organisationen i all högskoleutbildning utan räknar med att studiekurser inrättas ide fall då detta ur planerings- och informationssyn- vinkel ter sig berättigat.

I det följande används för korthetens skull ibland ordet ”kurs' som beteckning för både kurs och studiekurs när det inte bedömts som nödvändigt att särskilja de två begreppen.

3.1.3.6 Studieväg och studieprogram

Med de definitioner av utbildningslinje och linjevariant som angetts i det föregående kan för de studerande som är inriktade mot exempelvis teknisk yrkesverksamhet en viss utbildningslinje eller linjevariant med teknisk inriktning ha delvis olika innebörd genom att den studerande kan välja en av två eller tre möjliga profilkurser och därefter ytterligare kurser inom ramen för ett för den avsedda yrkesverksamheten lämpligt urval. Den stu- derandes sätt att följa en utbildningslinje kallas hans Studieväg.

Den studerandes val av studieväg innebär

att han tar högskoleutbildning i anspråk på ett visst sätt. För utbildningsplaneringen är det nödvändigt att ha en viss uppfatt- ning om vilken efterfrågan som kommer att finnas på utbildning i olika kurser. Utred- ningen föreslår därför att varje studerande i samband med ansökan till den valda utbild- ningslinjen eller linjevarianten, i den mån det inte är fråga om en fast kombination, skall anmäla sig till ett studieprogram. Detta bör, inom ramen för de allmänna och lokala utbildningslinjerna, ange åtminstone de tre första terminemas studier. Anmälningsblan- ketten bör utformas så att den studerande på denna får ange sitt studieprogram.

I samband med anmälan till ett studie- program bör också anges om den studerande avser att bedriva studier på heltid eller del- tid. Planeringen av undervisningsgrupper med långsammare studietakt och undervis- ningen eventuellt förlagd till kvällstid under- lättas om man i förväg känner till hur många som önskar sådan uppläggning under hela eller en del av studietiden.

I normalfallet bör studievägen ligga inom det på förhand uppgjorda studieprogrammet. I vissa fall kan emellertid studievägen kom- ma att ligga utanför studieprogrammet men ändå (i sin helhet) inom en allmän utbild- ningslinje. Det är lämpligt att sådana byten inom ramen för tillgängliga platser får göras efter ett enkelt anmälningsförfarande.

En i god tid ingiven anmälan till avsedd utbildning syns vara en nödvändig förutsätt- ning inte bara för att antagningsförfarandet skall fungera. Också planeringen och tillhan- dahållandet av resurser för det i det före- gående skisserade systemet med allmän och lokal utbildningslinje och med studie- program för varje studerande kräver att an- mälan och preliminär antagning till studierna sker i god tid före studiernas början. Det är också en fördel att de studerande kan förbe- reda sig för de kommande studiema på olika sätt (orientering inom studieområdet, kon- troll av förkunskaper osv.). Hithörande frå- gor behandlas närmare i avsnitten 5.2 och 6.5.4.

I de två föregående avsnitten har föreslagits en enhetlig uppbyggnad av högskolestudier- na. De organiseras i utbildningslinjer upp- byggda av kurser eller studiekurser. Utbild- ningslinjerna kommer att variera i fråga om inbördes samband mellan olika delar och i fråga om graden av yrkesinriktning. Även om så är fallet är det viktigt att varje utbildnings- linje kan erbjuda den enskilde studeranden en studieväg som denne uppfattar som ett ända— målsenligt helt och som kan ge utbildningen en yrkesinriktning. Ett väsentligt hjälpmedel för detta bör kunna vara beskrivningar av mål, innehåll och verksamhetsformer för varje allmän utbildningslinje. Sådana beskriv- ningar bör också för arbetsgivare kunna vara ändamålsenliga instrument för kontakt med högskoleutbildningen. För sådana beskriv- ningar av utbildningens mål, innehåll och verksamhetsformer föreslår U 68 beteck- ningen utbildningsplaner.

Om utbildningsplanen skall kunna bli ett lätthanterligt instrument, framför allt för information, bör den vara förhållandevis översiktlig och kortfattad. Det innebär att den inte kan ange mer än ramarna för de enskilda kurser som ingår i linjen. Vid planering av kurser behöver särskilt innehåll och verksamhetsformer få ett större utrym- me. U 68 finner det därför erforderligt att utbildningsplanen kompletteras med mera utförliga beskrivningar av enskilda kurser. För sådana beskrivningar föreslår U68 be- teckningen kursplaner.

3.1.4.l Utbildningsplaner

U 68 föreslår att utbildningsplaner upprättas för varje utbildningslinje i högskoleutbild- ningen, såväl allmän och lokal som indivi- duell. Utbildningsplanerna bör ange utbild- ningslinjens inriktning samt översiktligt ut- bildningslinjens organisation och ge anvis- ningar för upprättande av kursplaner. Före— skrifter om förkunskaper och andra villkor för tillträde till utbildningslinjen bör vidare ingå.

Utbildningslinjens inriktning bör kunna

beskrivas genom angivande av det yrkesom- råde som linjen eller varianter inom denna är inriktade mot samt den yrkesutbildnings- sektor de skall hänföras till. Vidare bör anges utbildningslinjens omfattning i poäng samt de linjevarianter som kan förekomma.

Utbildningslinjens organisation kan be- skrivas genom att de kurser som ingår i ut- bildningslinjen anges. Vidare bör anges om utbildningselement såsom specialarbete eller praktik ingår i kurserna. I de fall där utbildningslinjen är sammansatt av studiekurser bör i utbildningsplanen anges dessas poängtal och benämning. Utbildnings- linjens organisation och innehåll bör inte i detalj bindas genom centralt givna bestäm- melser. Det bör därför framgå i vilken ut- sträckning lokala myndigheter kan besluta om linjens utformning.

Anvisningar för utarbetande av kursplaner måste förutsättas bli mycket översiktliga. Vad som närmast bör komma i fråga är sådana principiella riktlinjer som bedöms erforderliga för att spegla den inriktning av linjen som utbildningsplanen anger.

Föreskrifter om förkunskaper och andra villkor som gäller för tillträdet till utbild- ningslinjen är ett viktigt informationsele- ment. Det gäller främst vilka särskilda behö- righetsvillkor som uppställs för tillträdet i form av förkunskaper i vissa ämnen i gymna- sieskolan eller krav på viss tids yrkeserfaren- het eller praktik.

Utbildningsplanerna får förutsättas variera i fråga om konkretion mellan olika utbild- ningslinjer. I vissa fall kan det vara befogat att ange relativt detaljerade föreskrifter om innehåll och uppbyggnad. Det kan gälla t. ex. utbildning som siktar till verksamhet som kräver viss legitimation. I andra fall kan föreskrifterna göras mera i form av anvis- ningar och rekommendationer och bestäm- mandet av poängtal och kursernas inbördes placering kan ske på lokal nivå.

Utbildningsplanen bör i princip fastställas av den myndighet som inrättar utbildnings- linjen. U 68 föreslår att allmän utbild- ningslinje inrättas av Kungl. Maj:t, lokal och individuell utbildningslinje av högskole-

styrelsen. Att Kungl. Maj:t fastställer ut- bildningsplanens hela innehåll är emellertid knappast motiverat. Det skulle bl. &. leda till en utdragen och komplicerad administrativ omgång för t.ex. pedagogiskt motiverade förändringar av element som ingår i utbild- ningsplanen. U 68 föreslår därför att enbart det som här betecknats som utbildningens inriktning fastställs av Kungl. Maj:t i sam- band med inrättande av allmän utbildnings- linje. Endast undantagsvis bör Kungl. Maj:t ta ställning mera i detalj till innehållet i en utbildningslinje. Sådant beslut bör ingå som en inledande del i utbildningsplanen som i övrigt fastställs av det centrala ämbetsverk som är tillsynsmyndighet för utbildningen. I vissa fall bör det ske i samverkan med annat ämbetsverk (jfr avsnitt 6.4.4.3).

Utbildningsplan för lokal och individuell utbildningslinje föreslås fastställd av hög- skolestyrelsen. När det gäller individuell utbildningslinje kan planen av naturliga skäl inte få den fullständiga utformning som tidigare föreslagits. Den kommer inte heller att fylla samma funktion för planering och information som utbildningsplan för all- män och lokal linje. Utbildningsplan för individuell utbildningslinje bör därför in- skränkas till att omfatta det av den studeran- de angivna studieprogrammet samt den åsyf- tade yrkesinriktningen.

Utbildningsplanen kan i vissa fall innehålla möjligheter till olika alternativa studievägar. Alla dessa kan inte förutsättas vara tillgäng- liga vid varje högskola. Utbildningsplanen föreslås därför kompletterad genom en lokal plan över utbildningen, som anger de på varje ort möjliga alternativen. Den lokala planen föreslås bli fastställd av utbildnings- nämnd eller linjenämnd (jfr avsnitt 6.3.3). I den lokala planen bör anges bl. a. i vilken ut- sträckning decentraliserad högskoleutbild- ning inom högskoleområdet får ingå i en all— män utbildningslinje som helt eller delvis an- ordnas vid högskolan.

Kursplanerna vänder sig mer direkt till de studerande som information om utbildnings- innehållet. De bör innehålla en målbeskriv- ning som anknyter till utbildningsplanen samt beskrivning av undervisningens inne- håll, organisation och verksamhetsformer. Information om prov samt studietekniska råd och anvisningar är andra viktiga ingre- dienser i kursplanerna.

Även när det gäller kursplaner är det viktigt att de inte blir för omfattande. De bör vara korta och lättlästa dokument, som kan tillställas de studerande i god tid före genomgången av en kurs. Innehållet kan tänkas variera inom de allmänna ramar som ovan beskrivits beroende på utbildningslin- jens karaktär. En större omsorg och utförlig- het kan vara nödvändig i de fall där de sammanhållande elementen mellan kurserna är svagare än i de fall där utbildningslinjen är en fast kombination av kurser. I de special- betänkanden, som U68 senare kommer att avge angående vissa vårdutbildningar samt socionom- och juristutbildning, kommer exempel att ges på olika utformning av kursplaner.

En huvuduppgift för utbildningsnämn- derna och linjenämndema måste bli den över- siktliga planeringen av utbildningslinjen. I denna bör ingå som ett viktigt led att samver- ka med institutionerna så att kurserna utfor- mas i överensstämmelse med utbildningspla- nen. Det blir då Också naturligt att det slutgil- tiga ansvaret för kursplanerna läggs hos ut- bildningsnämnd eller linjenämnd.

3.2 1970-talets mitt

3.2.1 Högskoleu tbildning utanför de nuvarande filosofiska fakulteterna

3.2. I .] Utgångspunkter

Som framhållits i avsnitt 3.1.2.3 anser U 68 det viktigt att det översynsarbete som pågår inom olika delar av högskoleutbildningen redan med sikte på 1970-talets mitt kan avsätta resultat i form av ny eller förändrad studieorganisation. I synnerhet gäller det sådana förslag som i viktiga hänseenden motsvarar de studieorganisatoriska krav som enligt vad som behandlats i avsnitt 3.1 kom- mer att ställas i den framtida högskoleutbild- ningen. I avsnitten 3.5—3.9 kommer sektors- vis att diskuteras möjlig utveckling av studie- organisationen i ett längre perspektiv. De för- slag som där behandlas kräver i de flesta fall ytterligare utvecklingsarbete. De kan därför antagligen inte förverkligas förrän under se- nare delen av 1970-talet eller vid 1980-talets början. ] detta avsnitt kommer U 68 att be- handla sådana förslag som bedöms kunna för- verkligas tidigare.

Sådana förändringar av studieorganisatio- nen som innebär inrättande av helt nya utbildningslinjer eller mera omfattande för- ändringar av nu existerande linjer bedömer U 68 med de undantag som beskrivsi avsnitt 3.2.2 inte vara möjliga att förverkliga till 1970-talets mitt. Det framstår inte heller som lika angeläget utanför de filosofiska fakulteterna. De flesta utbildningar utanför dessa har en rimlig grad av yrkesinriktning.

Högskolestudiernas organisation vid

De uppvisar också som helhet en större variation i fråga om utbildningstid, även om de kortare utbildningarna är koncentrerade till vissa sektorer. Vad som framstår som mest realistiskt att uppnå på kortare sikt är ett ökat utbud av enstaka kurser och studiekurser som kan användas i återkom- mande utbildning. När det gäller hela utbild- ningslinjer kräver sådana i de flesta fall ett arbete med utformning av utbildningsplaner som inte kan vara avslutat vid 1970-talets mitt. Vad som syns önskvärt och möjligt att nå är genomförande av sådana förslag som redan finns utarbetade eller kan framläggas relativt snart och är uppbyggda i enlighet med de studieorganisatoriska riktlinjer som redovisas i detta kapitel.

3.2.l.2 Enstaka kurser och studiekurser

Att kunna erbjuda enstaka kurser och studiekurser utanför de nuvarande filosofis- ka fakulteterna ter sig angeläget när en ny studieorganisation introduceras. Vid bifall till U 685 förslag kommer visserligen admi- nistrativa hinder för detta att falla bort, men skall det bli realistiskt för den studerande att välja sådana kurser måste en viss bearbetning göras av utbildnings- och kursplaner.

Som närmare kommer att utvecklas i avsnitt 3.5 finns vid teknisk fakultet samt vid skogs— och lantbrukshögskolorna kurser som skulle lämpa sig väl som påbyggnad på en kor- tare utbildning. Kurser vid teknisk fakultet ut-

nyttjas i viss utsträckning i dag som påbygg- nadsutbildning, främst av gymnasieingen- jörer. Skall sådana kurser kunna tillgodose en vidare efterfrågan behöver de för vissa ända- mål kunna sammanföras till större enheter, studiekurser. Man behöver också överväga vilka förkunskaper som skall krävas och hur de kan passas in i utbildningslinjer på det sätt som föreslås i avsnitt 3.2.2.

Ett intressant bidrag till utbudet av enstaka kurser utgör den försöksverksamhet som sedan början av 1972 letts av organisa- tionskommittén för fortbildning av journa- lister (FOJO). De av kommittén anordnade kurserna svarar till sitt innehåll huwrdsak- ligen mot de kurser som ingår i journalist- högskolornas grundkurs. Kurserna har erbju- dits i studieorganisatoriskt nya former, t. ex. en kombination av självstudier och lärarled- da studier under kortare perioder på kursor- ten, Kalmar. Försöksverksamheten är ännu inte avslutad och någon utvärdering av studieorganisationen föreligger följaktligen inte. De studieorganisatoriska modeller som kommittén kan komma att föreslå kan emellertid väntas föreligga vid en sådan tidpunkt att de kan användas för utveck- lingen av studieorganisationen i högskole— utbildningen redan från 1970-talets mitt.

Exempel har här getts endast från några utbildningar. Möjligheter bör finnas att ock- så i andra utnyttja enstaka kurser som påbyggnad på tidigare utbildning eller yrkes- inrikta utbildning av mera generell karaktär. Det gäller inte minst kurser som ingår i kortare utbildningar som i dag finns utanför vad U 68 betraktar som högskoleutbildning. U 68 anser det angeläget att centrala myndig- heter snarast låter inventera förekomsten av dylika kurser och vidtar åtgärder som kan bi- dra till att de inordnas i ett nytt studieorga- nisatoriskt mönster.

3.2.l.3 Utbildningslinjer

För närvarande föreligger mycket få helt genomarbetade förslag till fullständiga ut- bildningslinjer som anknyter till de studie- organisatoriska riktlinjer som U 68 föreslår.

Ett sådant är det förslag till religionsveten- skaplig utbildning som utarbetats av en särskild arbetsgrupp inom UKÄ. Förslagets innehåll refereras utförligare i avsnitt 3.9.2.5.

lprop. 1973:l (bilaga 10 s. 333 f) biträder föredragande statsrådet förslaget till studie- organisation, som i sina huvuddrag har en upp- byggnad som anknyter till de studieorganisa— toriska riktlinjer U 68 anger. En så uppbyggd religionsvetenskaplig utbildning syns kunna ingå som en yrkesinriktad linje i högskoleut- bildningen.

Till verksamhet inom barna- och ung- domsvård leder i dag flera utbildningar. Som högskoleutbildning räknar U 68 utbild- ningarna till fritidspedagog, förskollärare, socialpedagog, ungdomsledare samt idrotts- och fritidskonsulent. ] utredningens klassi— ficering har dessa förts till olika sektorer. Grunden för detta är närmast hittillsvarande förhållanden, och U 68 har i samband med klassificeringen understrukit att det också finns skäl som talar för att dessa utbildningar vid utvecklingen av utbildningsplaner bör ses som en helhet. Detta hindrar givetvis inte att behov av samplanering med från olika synpunkter likartade utbildningar inom andra områden också bör beaktas. Något som understryker det angelägna i en mer sam- lad syn på utbildningar för barn- och ung- domsverksamhet är de förslag för daghem och lekskola som 1968 års barnstugeutredning re- dovisar i sitt betänkande ”Förskolan” del 1 och 2 (SOU 197226 och 27). Förslagen avser bl.a. det pedagogiska innehållet i förskole- verksamheten samt dennas omfattning och organisatoriska utformning. Genomförs barnstugeutredningens förslag kommer det att innebära att delvis förändrade krav ställs på barnstugornas personal. Den kommer att få nya arbetsformer och arbetsuppgifter. Detta måste få konsekvenser både för utformningen av grundutbildningen och för fortbildningen av redan anställd personal med äldre utbild- ning. Även redan fattade beslut kan medverka till en utveckling i samma riktning. Ett exem- pel på detta är riksdagens beslut om finansie- ringsforrnerna för servicelokaler (prop.

1972z72, CU l972z28) som ger kommunerna ökade möjligheter att samordna barnstuge- verksamheten med annan verksamhet i bo- stadsområdena.

Visst arbete pågår redan nu med översyn av utbildningar inriktade mot barnavård. Inom SÖ pågår arbete, i anslutning till beslut av Kungl. Maj:t den 29 juni 1970, med prövning av möjligheterna att samordna utbildningarna på barnavårdens område. SÖ undersöker också möjligheterna till en viss pedagogisk samverkan mellan förskollärar— och lågstadielärarutbildningarna.

Kungl. Maj:t har den 22 september 1972 genom tilläggsdirektiv till barnstugeutred- ningen vidgat uppdraget till att avse även konsekvenserna av utredningens förslag för personalutbildningsfrågorna. Det gäller inte bara konsekvenserna för förskollärarutbild- ningen, utan också för utbildningen av t. ex. barnskötare, dagbarnvårdare, barnvårdare, fritidspedagoger samt de av utredningen före- slagna medhjälparna. I tilläggsdirektiven an- knyts till de studieorganisatoriska riktlinjerna för U 685 arbete, t. ex. möjligheten till etapp- utbildning.

Mot bakgrund av nämnda utredning är det givetvis svårt att bedöma vid vilken tidpunkt förändringar av studieorganisationen kan komma att genomföras. Eftersom föränd- ringar av målsättning, organisation och utbild- ning är intimt förknippade med varandra och den förändrade utbildningen är en av förut- sättningama för att de uppställda målen snab- bare skall kunna nås är det rimligt att anta att förändringarna bör genomföras så snart det sig göra låter. Om dessa förändringar är att hän- föra till det kortare eller längre perspektivet är idag svårt att bedöma.

Inom ramen för U 685 arbete utreds studieorganisationen för vissa kortare vårdut- bildningar, juridisk utbildning och socionom- utbildning. Dessa specialutredningar avses leda till översiktliga förslag till utbildnings- planer och kommer att redovisas i separat betänkande. En utförligare redogörelse för utredningsarbetet, så långt det hittills kunnat föras, lämnas i avsnitten 3.6 och 3.7. De förslag som arbetet kan komma att utmynna

i bör enligt U 68s mening kunna leda till åtgärder, i varje fall delvis, redan vid 1970-talets mitt. Utredningsarbetet avser främst att pröva olika studieorganisatoriska lösningar. Bl.a. prövas om dessa utbild- ningslinjer kan utgå från en grundkurs gemensam för flera utbildningar. För det fort- satta mer långsiktiga utvecklingsarbetet syns det angeläget att så snabbt som möjligt pröva denna typ av studieorganisation. Som kom- mer att framgå av avsnitt 3.2.2 vill U 68 pröva möjligheten att inom de utbildningar som motsvarar de nuvarande filosofiska fakulte— ternas minska antalet ingångar till utbildnings— linjerna genom att gruppera linjerna i anslut- ning till ett mindre antal ingångar än för när- varande. Enligt U 68s bedömning bör de stu- dieorganisatoriska förslag som specialutred- ningarna prövar kunna bidra till att underlätta sådanalösningar.

Vid Grafiska institutet och IHR, som ägs av stiftelser och erhåller statsunderstöd, ges eftergymnasial utbildning med inriktning på bl. a. den grafiska industrins och informa- tionsområdets behov.

Grafiska institutet har en tvåårig kurs som vänder sig till studerande med eftergymnasial förutbildning och en ettårig kurs för stude- rande med yrkeserfarenhet som typograf. För personer med tidigare högskoleutbild- ning är utbildningstiden i den förra kursen ett år. Utbildningen innehåller tekniska och konstnärliga element inom ramen för en administrativ och ekonomisk huvudinrikt- ning. Den har kontaktytor mot flera andra utbildningar, bl.a. teknisk, ekonomisk och konstnärlig högskoleutbildning och mot ut- bildningen vid IHR.

Utbildningen vid IHR var tidigare inriktad främst på reklambranschens behov. Numera anställs flertalet av dem som har denna utbildning vid företags och myndigheters informationsavdelningar och utbildningen in- riktas därför mera allmänt på analys av informations- och kommunikationsbehov samt planering och genomförande av in- formation. Flertalet av de studerande har tidigare genomgått högskoleutbildning och har något eller några års yrkeserfarenhet.

Utbildningen vid IHR har kontaktytor mot flera slag av högskoleutbildning, t. ex. jour- nalisthögskolornas (närmast informations- linjen vid dessa), ekonomutbildningen (marknadsföring), utbildning i informations- teknik vid filosofisk fakultet och annan utbildning med pedagogisk och konstnärlig inriktning.

Det moderna samhället har ett stort behov av information och kommunikation. Den centrala roll som dessa funktioner spelar talar för att samhället ansvarar för utbild- ningen både för produktionsledets behov och för planering och genomförande av information. Utbildningen vid Grafiska insti- tutet och IHR har visat sig eftersökt på arbetsmarknaden och efterfrågad bland de utbildningssökande. Den nuvarande utbild— ningen syns i allt väsentligt fungera väl. Den svarar bl.a. genom en god arbetsmarknads- kontakt och mångsidig elevrekrytering mot önskemål som i U 685 arbete ställts upp för högskoleutbildningen i dess helhet.

U 68 föreslår mot den angivna bakgrun- den att utbildning av det slag som ges vid Grafiska institutet och IHR får en reguljär plats i det offentliga högskolesystemet. Bland de allmänna utbildningslinjerna tar utredningen sålunda upp inom den admini- strativa och ekonomiska sektorn en linje för högre grafisk utbildning och inom kultur- och informationssektorn en linje för kom- munikations- och reklamutbildning. Enligt U68s mening bör emellertid den framtida organisationen av högskoleutbildningen inom informationsområdet övervägas nänna- re mot bakgrund av en helhetsbedömning av utbildningsbehovet. Utredningen återkom- mer till denna fråga i avsnitt 3.9.3. Den ettåriga utbildningen vid Grafiska institutet tycks närmast ha karaktär av yrkesteknisk högskoleutbildning. Frågan om huvudman— naskapet för utbildning av det slag som nu ges vid Grafiska institutet och IHR behand- larU68iavsnitt6.2.2.l.

Som redan inledningsvis betonats fram- lägger U 68 endast begränsade förslag till förändringar med sikte på 1970-talets mitt inom högskoleutbildning utanför de nuva-

rande filosofiska fakulteterna. Till de skäl som anförts i 3.2.1.l bör läggas en prio- ritetsbedömning. De tillgängliga resurserna bör främst av allt sättas in på de områden, där de studieorganisatoriska problemen är mest akuta och det är mest angeläget att utveckla yrkesanknytningen. Det talar för att huvudintresset i det kortare perspektivet bör ägnas åt utbildningen vid de nuvarande filosofiska fakulteterna.

3.2.2 De nuvarande filosofiska fakulteterna

3.2.2.1 Utgångspunkter för utredningens överväganden

Som framhållits redan tidigare anser utred- ningen den kanske viktigaste förändringen av nuvarande utbildningsorganisation i det kortare perspektivet vara en ökad och mer differentierad yrkesinriktning av många av de utbildningar som för närvarande anordnas inom filosofisk fakultet samt införande av flera kortare utbildningsalternativ avpassade för olika slags yrkesverksamhet.

Som framgår av förteckningen över all- männa utbildningslinjer i det följande varie- rar de av U 68 föreslagna linjerna till sin omfattning mellan 60 och 160 poäng. Därvid har praktisk-pedagogisk lärarutbildning och egentlig bibliotekarieutbildning inräknats i berörda linjer.

De kortare utbildningsalternativ som re- presenteras av kombinationsutbildningarna behandlas utförligt i avsnitt 3.2.3.

Utgångspunktema för utredningens över- väganden rörande förändringar på kortare sikt av 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna kan sammanfattas på följande sätt.

0 De allmänna utbildningslinjerna bör förbe- reda för yrkesverksamhet och grundut- bildningen bör inriktas mot breda yrkes- sektorer och ge goda valmöjligheter på arbetsmarknaden. . De allmänna utbildningslinjerna och linje- variantema bör fördelas på yrkesutbild- ningssektorer. . Hänsyn bör tas till de faktiska valen av

studiekurser i 1969 års studieordning och utbildningens relation till arbetsmarkna- den. ⁰Framlagda förslag och pågående utveck- lingsarbete inom bl. a. UKÄ och universi- teten bör beaktas.

32.22 1969 års studieordningi relation till U 685 utbildningslinjebegrepp

[ begreppet allmän utbildningslinje (jfr avsnitt 3.1.3.3) inlägger U 68 dels att utbildningen skall ha en inriktning mot en viss verksamhetssektor och normalt ett visst huvudsakligt basutbildningsinnehåll, dels att den skall vara uppbyggd som en fast kom- bination av kurser eller som en grundläg- gande studiekurs följd av någon eller några profilkurser jämte ytterligare kurser valda med hänsyn till det avsedda verksamhets- området.

Vid en jämförelse av de allmänna utbild- ningslinjerna i 1969 års studieordning med begreppet allmän utbildningslinje enligt U68s definition bör det observeras att målen för 1969 års studieordning i fråga om yrkesinriktning av utbildningen är avsevärt mindre långtgående än de av U 68 förordade.

De allmänna utbildningslinjernai 1969 års studieordning (förtecknade i bilaga 8) upp- fyller i regel utan vidare kraven på huvudsak- ligt basutbildningsinnehåll, men i många fall är de inte inriktade mot ett visst yrkesområde. Det bör härvid noteras dels att de 18 allmänna utbildningslinjerna var och en normalt omfattar ett antal olika alternativ i andra avdelningen och fritt ämnesval i den tredje, dels att ett och samma utbildnings- linjealternativ kan studeras med olika yrkes- inriktning.

Som exempel kan nämnas linje 4, som i första avdelningen innehåller psykologi 40 poäng och i andra avdelningen två alternativ, a och b. Alternativ a omfattar sociologi 20 poäng och pedagogik 20 poäng, medan b-alternativet utgörs av samhällskunskap 40 poäng. Alternativ 3 kan användas för utbild- ning till biträdande psykolog, varvid tredje avdelningen skall omfatta en studiekurs om

40 poäng i psykologi med tillämpningsinrikt- ning. Det kan emellertid också användas för att ge en fördjupning till 40 poäng i sociologi och pedagogik eller till 60 eller 80 poängi psykologi eller till 60 poäng i sociologi eller pedagogik eller till en breddning omfattande kurs i något tidigare inte läst ämne eller till en kombination av några av de angivna studiemöjligheterna. Alternativ b kan använ— das för att nå ämnesteoretisk behörighet för lärartjänst i psykologi och samhällskunskap eller i psykologi, samhällskunskap och social- kunskap eller i samhällskunskap eller psyko- logi jämte socialkunskap. Det kan också användas till att för annan verksamhet än som lärare ge en fördjupning i psykologi eller samhällskunskap till 60 eller 80 poäng eller till breddning med något tidigare inte läst ämne.

Redan detta exempel, där alternativen i andra avdelningen ändå inte är fler än två, visar att de till synes enkelt och överskådligt uppbyggda utbildningslinjerna i 1969 års studieordning rymmer ett stort antal studie- altemativ som i många fall är svåra att hänföra till något bestämt verksamhetsom- råde.

Även när det gäller uppbyggnaden av linjer skiljer sig 1969 års studieordning i många fall från de krav som ovan angivits i definitionen av utbildningslinje. De utbild- ningslinjer som inleds med matematik, näm- ligen ] och 2, kan sägas ha en grundläggande basutbildning i första avdelningen, eftersom matematik har karaktär av huvudingång till naturvetenskapliga studier och utgör för- kunskapskrav för bl.a. studier i fysik och matematisk statistik. Genom valet av alterna- tiv i andra avdelningen av dessa linjer kan studierna emellertid ges olika huvudsakligt basutbildningsinnehåll: fysiskt-kemiskt (lin- jerna la, b, g, h och 2a och b), samhälls- vetenskapligt (linje ld) eller systemveten- skapligt (linjerna lc, e, f, i och 2c). Också linje 18, som omfattar matematik och fysik i första avdelningen, och linje 3 har en gmndläggande basutbildning i första avdel- ningen. Linje 3 inleds med kemi, som utgör förkunskapskrav för flertalet av de ämnen

Linje 4 har karaktär av fast ämneskom- bination såvitt gäller utbildningen till biträ- dande psykolog och lärarinriktad utbildning omfattande två eller flera av ämnena psyko- logi, samhällskunskap och socialkunskap.

Det har dock ifrågasatts om psykologi utgör någon grundläggande basutbildning för studier i t. ex. pedagogik och sociologi. Denna tveksamhet är för övrigt markerad i linjesystemet genom att såväl pedagogik som sociologi inleder var sin allmän utbildnings- linje, 5 och 8. Dessa linjer innehåller redan i andra avdelningen beteendevetenskapliga alternativ och kan i tredje avdelningen omfatta psykologi 40 poäng eller sociologi respektive pedagogik 40 poäng eller mer. Användningsområdet för sådana studiekurs- kombinationer framgår för övrigt inte klart, annat än i den mån de utgör förberedelse för forskarutbildning eller, i förening med sam- hällskunskap, för lärarverksamhet.

Enligt linje 8 kan sociologi också kom- bineras med ett samhällsvetenskapligt ämne, företagsekonomi eller statskunskap, i andra avdelningen. Att några pedagogiska eller andra avgörande skäl skulle finnas för att sociologi i dessa fall skall läsas först har dock ifrågasatts. Andra avdelningen av linje 8 innehåller också de humanistiska altemati- ven konstvetenskap, litteraturvetenskap och svenska. Avsikten med att lägga dessa ämnen tillsammans med sociologi var att ge en utbildning med inriktning mot konstsocio- logi, litteratursociologi och liknande, när- mast avsedd för olika funktioner som kultur- förmedlare. Det kan emellertid ifrågasättas om uppläggningen är lämplig, främst med hänsyn till att studiekurserna i sociologi för 40 poäng knappast ger den för det avsedda utbildningsmålet erforderliga grunden.

Linjerna 6 och 7 omfattar dels ekonom- utbildning (6a med vissa angivna ämnen i tredje avdelningen) och utbildning för filo- sofisk-samhäIlsvetenskaplig examen (6 b med inriktning på samhällsplanering och 7 e; för båda alternativen gäller vissa krav på ämnes- kombinationer och fördjupning), dels annan i huvudsak samhällsvetenskaplig utbildning

med många varierande kombinationer. För ekonomexamen och filosofisk-samhällsveten- skaplig examen är ämneskombinationerna relativt bundna, och dessa utbildningar är inriktade mot administrativ och ekonomisk verksamhet. Linje 6 inleds med studiekurser i statistik 20 poäng och nationalekonomi 20 poäng samt juridisk översiktskurs 10 poäng. Översiktskursen kan dock läggas senare i utbildningen. Studier i statistik och national- ekonomi kan anses vara grundläggande för studier i företagsekonomi och kulturgeografi även om de inte formellt utgör förkunskaps- krav. Det har dock, främst beträffande ekonomutbildningen, efterlysts en inledning till utbildningen som bättre än studiekurser i statistik och nationalekonomi ger en oriente- ring om och inriktning åt utbildningen. I den ursprungliga utformningen av linje 6 ingick också en inledande ekonomisk och juridisk översiktskurs om 10 poäng. Denna kom emellertid att ges ett i huvudsak juridiskt innehåll, vilket medfört att den ofta läses först i samband med företagsekonomin. Benämningen har också ändrats till juridisk översiktskurs. I fråga om linje 7, som inleds med statistik 20 poäng, gäller i huvudsak detsamma som om inledningen till linje 6. Linjerna 9—15 är konstruerade med sikte på lärarutbildningens behov men är också avsedda att kunna användas för annan verksamhet. De innehåller i flera fall ett stort antal alternativ i andra avdelningen. Mång- falden linjer och alternativ överstiger kraftigt det antal ämneskombinationer som generellt ger behörighet till lärartjänst. De tre språk— vetenskapliga linjerna, 10—12, med vardera sex alternativ i andra avdelningen har kon- struerats i syfte att göra vartdera ämnet engelska, franska och tyska till ingångsämne i samtliga språkliga ämneskombinationer för lärartjänst ivilka det kan ingå. På motsvarande sätt kan man på linje 9 b läsa samhällskunskap och historia och på linje 13 b historia och sam- hällskunskap. . Avsikten är emellertid som nämnts att linjerna 9—15 skall kunna användas även för annan verksamhet än som lärare. I stället för att läsa lärarinriktade studiekurser i de

moderna språken kan man på vissa orter välja altemativkurser med t. ex. ekonomisk- samhällsvetenskaplig inriktning. Detta kan vara lämpligt för t. ex. blivande sekreterare, översättare och resebyråtjänsteman.

I linjerna 9—15 kan inledningsämnet i regel inte anses ha mer grundläggande karak- tär för utbildningen än alternativen i andra avdelningen. För bl. a. de moderna språkens vidkommande markeras detta av att engels- ka, franska och tyska är jämställda som ingångsämnen. Samhällskunskap, som inle- der linje 9, kan genom sin bredd sägas ha viss grundläggande karaktär, men denna kanivar- je fall inte utnyttjas vid studiet i historia som i linje 13 ligger före samhällskunskap.

Linjerna 16 och 17 syftar främst till utbildning för museiverksamhet. Att två linjer har utformats med detta mål beror på att sådan utbildning kan inledas med arkeo- logi, särskilt nordeurOpeisk, likaväl som med konstvetenskap. Även annan historisk-este- tisk basutbildning kan erhållas på linje 17.

Logopedlinjen slutligen, som finns inrät- tad försöksvis, är en fast ämneskombination utan alternativ.

Varje allmän utbildningslinje i 1969 års studieordning har byggts upp kring ett ingångsämne och ordningsföljden mellan äm- nena var från början fast. I de fall ett ämne inte utgör en självklar ingång till en viss kombination har angetts ytterligare ingång- ar, dvs. nya linjer, som innehållsmässigt helt eller delvis dubblerar andra linjer. En uttalad förutsättning för 1969 års studieordning var också att bibehålla de vanligast förekom- mande ämneskombinationerna och de stora nybörjarämnena. Denna förutsättning ingår dock inte bland de krav U 68 ställer på den framtida utbildningsorganisationen annat än där den sammanfaller med andra krav, t. ex. beträffande yrkesinriktning, bredd och mångsidig användbarhet hos utbildningen.

3223. Utbildningens fördelning på yrkesutbildningssektorer

1 U 685 dimensioneringsförslag (avsnitt 2.523) hänförs högskoleutbildningarna till

yrkesutbildningssektorer. Denna sektorsin- delning är enligt utredningens bedömning en given utgångspunkt för det studieorganisa- toriska planerings- och utvecklingsarbetet. Även den utbildning som för närvarande med- delas vid filosofisk fakultet måste sålunda för- delas på skilda sektorer med hänsyn till varie- rande utbildningsmål. I flera fall kan utbild— ningsalternativ inom ramen för de nuvarande allmänna utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet direkt föras till en sektor, t. ex. eko- nomutbildning till den administrativa och ekonomiska utbildningssektom och utbild- ning till biträdande psykolog till vårdutbild- ningssektorn. Ofta måste emellertid utbild- ning enligt en och samma utbildningslinje i nu gällande studieordning föras till två eller flera sektorer beroende på om den genomgås med sikte på t. ex. lärarbanan eller bibliotekarie- verksamhet. I många fall åter måste fördel- ningen på yrkesutbildningssektorer bygga på mer eller mindre väl underbyggda antaganden om vad olika utbildningar syftar till för yrkes- verksamhet. Som framgått av genomgången av utbildningslinjer i föregående avsnitt är det framför allt vissa linjer, nämligen 5 och 8 samt de inte lärarinriktade varianterna av linjerna 9—15, som erbjuder problem härvidlag. Även linje 4 ai den mån den inte används för utbild- ning till biträdande psykolog är svår att pla- cera.

En viktig fråga i samband med fördel- ningen av nuvarande utbildningar på yrkesut- bildningssektorer är de synpunkter på utbild- ningen som rör fördjupning och förberedelse för forskarutbildning.

Forskning bör enligt utredningens mening ses som en yrkesverksamhet vid sidan av andra som högskoleutbildningen bör förbe- reda för. U 685 uppdrag omfattar inte forskarutbildningen. Det är emellertid ange- läget att den grundläggande högskoleutbild- ningen kan tillgodose de behov blivande forskare har av ämnesfördjupning och me- todträdning. Linjerna i 1969 års studieord- ning medger genomgående en utformning av studierna, som kan läggas till grund för forskarutbildning. De av U 68 angivna yrkesutbildningssektorema förutsätts i di-

mensioneringsavseende rymma även grund- utbildning av detta slag. I vissa fall får man räkna med att studerande som inriktar sig mot forskarutbildning väljer så speciella ämneskombinationer att den grundläggande utbildningen lämpligen sker på individuell linje. De nya allmänna utbildningslinjerna bör dock, framför allt när det gäller större ämnen, kunna användas även som förbere- delse för forskarutbildning. I avsnitten 32.26 och 3.2.4 i det följande behandlas frågan om varianter av de allmänna utbild- ningslinjerna, avsedda för fördjupning och förberedelse för forskarutbildning.

De svårigheter som uppträder vid fördel- ningen av nuvarande utbildningar inom filo- sofisk fakultet på yrkesutbildningssektorer är, om man bortser från den övergripande frågan om fördjupning och forskningsförbe- redelse, av två slag. Det gäller för det första att finna en lämplig yrkesutbildningssektor för ett relativt stort antal utbildningar som hittills ofta angetts förbereda för ”annan yrkesverksamhet” än som t.ex. lärare. För det andra bör det finnas rimliga skäl att anta att det faktiskt finns en arbetsmarknad för utbildningen i fråga. Beträffande exempelvis utbildning i moderna språk på linjerna 10—12 för annan verksamhet än undervis- ning har UKÄ i samverkan med Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareför- eningen undersökt förutsättningarna att be- reda filosofie kandidater med sådan utbild- ning anställning inom näringslivet. Därvid har det framgått att språkutbildning efter- frågas för olika uppgifter men endast i förening med en i huvudsak på ekonomiska eller tekniska ämnen inriktad utbildning. Under sådana omständigheter bör i huvudsak språkliga utbildningar inte föras till utbild- ningssektom för administrativa och ekono- miska yrken (annat än såvitt gäller sekrete- rare) eller till teknisk yrkesutbildningssektor. Konsekvensen bör i stället bli att de moderna språken i fortsättningen måste ges en delvis annan men mycket viktig funktion, nämligen att utgöra inslag i utbildningar med t.ex. ekonomisk, administrativ eller teknisk inrikt- ning.

Försiktighet bör iakttas att bland allmän- na utbildningslinjer uppföra sådana utbild- ningar där det råder allmän tvekan om användbarheten inom någon yrkessektor el- ler om behovet på arbetsmarknaden. Skulle det visa sig att utbildningen efterfrågas på arbetsmarknaden eller av de utbildnings- sökande kan den i första hand anordnas som individuell eller lokal utbildningslinje och kanske i ett senare skede som allmän utbildn ingslinje .

3.2.2.4 Faktiskt valda ämneskombinationer i 1969 års studieordning och deras relation till arbetsmarknaden

I bilaga 4 till UKÄs rapport om erfarenheter- na av 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet efter två år (UKÄ-aktuellt 1971/72 nr 13) redovisas de mest frekventa ämnes- kombinationema under 1969/70 och 1970/ 71 för nybörjarna i 1969 års studieordning (se tabell 35). Den visar hur de allmänna utbildningslinjerna har använts och också att vissa kombinationer utanför linjerna före- kommer.

Antalet aktiva studerande i de ovan nämnda mest frekventa förstaämnena utlor- de 70 procent av totalantalet aktiva nybör- jare höstterminen 1969. Bland nybörjarna höstterminen 1972 var spridningen på ämnes- områdena större och de i tabell 315 angivna studiekurserna svarade då för bara 50 procent av de nyinskrivna.

De studerande som höstterminen 1969 bör-

Tabell 3.5 . Mest frekventa förstaämnen hös- ten 1969. (500 elever eller mer i hela landet.)

Antal aktiva

Ämne studerande Matematik 40 p 1 905 Pedagogik 20 p 965 Statistik 20p/nationalekonomi 20 p 2 638 Sociologi 20 p 1 636 Samhällskunskap 40 p 551 Engelska 40 p 1 901 Historia 40 p 806 Summa 10 402

jade med matematik 40 poäng och därefter gick vidare till ny studiekurs valde oftast in- formationsbehandling, särskilt numerisk analys (23 procent), fysik 40 poäng (20 pro- cent) eller matematik 60 poäng (14 procent). En mindre andel gick vidare till informations- behandling (särskilt ADB) 20 eller 40 poäng (8 procent), matematisk statistik (6 procent), kemi 40 poäng (6 procent), samhällskunskap 40 poäng (4 procent) eller företagsekonomi 20 poäng (2 procent). Även de som började med matematik 20 poäng (317 i hela landet) gick till största delen vidare till fortsatta na- turvetenskapliga studier (fysik, kemi eller matematik). Till statistik 20 eller 40 poäng gick 18 procent. Dessa uppgifter tyder på att studerande som börjat med matematik i rela- tivt stor utsträckning inriktar sig mot andra verksamhetsområden än lärarbanan, t. ex. ge- nom val av systemvetenskapliga studiekurser.

De studerande som började med samhälls- kunskap, engelska eller historia har till största delen valt att kombinera med ett andra ämne som leder till lärarbehörighet (inom ramen för linjerna 9, 10 och 13). De som började med statistik eller nationaleko- nomi valde i regel ämnen inom linjerna 6 och 7. Av dem som läst pedagogik 40 poäng och därefter gick vidare läste 80 procent socio- logi 20 eller 40 poäng (linje 5). Ett fåtal gick efter pedagogik 20 poäng vidare till sociologi eller psykologi 20 poäng. Allmänt sett syns de som börjat med pedagogik närmast sikta till en beteendevetenskaplig ämneskombina- tion nära psykologutbildningen. De stude- rande som började med sociologi 20 poäng fortsatte i mycket stor utsträckning till sociologi 40 poäng. Av dem som gick vidare från 40 poäng i sociologi valde drygt hälften beteendevetenskapliga ämnen i närheten av psykologutbildningen (psykologi, pedagogik eller fortsatta studier i sociologi). En inte oväsentlig del — över en fjärdedel — valde samhällsvetenskapliga ämnen (statskunskap, företagsekonomi, kulturgeografi) som andra ämne och torde därmed närmast ha inriktat sig mot utredningsarbete eller administrativt arbete. En del av dem som fortsatte till sociologi 60 poäng kan också ha avsett sådan

Denna översiktliga redovisning av valda ämneskombinationer visar på vissa svårig- heter att fördela de filosofiska fakulteternas linjer på yrkesutbildningssektorer. Tydligen skaffar sig för närvarande ett stort antal studerande utbildning som avser yrken de inte kan väntas få utöva, antingen för att de inte kommer in på lärarhögskola eller för att de inte kommer eller kommit in på den spärrade studiekurseri i psykologi 40 poäng eller vid socialhögskola, social linje, som leder till vårdyrken. En enkät angående studie- och yrkesplanemas förändring under utbildningens gång inom undersökningspro- jektet ”Utbildnings- och elevanalyser" vid Umeå universitet ger stöd för detta antagan- de. Av nybörjarna i pedagogik vid Umeå universitet höstterminen 1968 hade 51 pro- cent ändrat sina yrkesplaner vid slutet av vårterminen 1971. Under samma tid hade 44 procent av nybörjarna i engelska ändrat yrkesplanerna, medan endast 24 procent av nybörjarna i statistik (i regel inom ekonom- eller pol.mag.-utbildning) gjort det. För de ursprungliga pedagogik- respektive engelsk- studerandena var det dominerande skälet till ändringen av yrkesplanerna konkurrensen till Spärrad utbildning (för båda grupperna att man inte kommit in på eller var oviss om att bli antagen till lärarhögskola och för peda- gogikgruppen därutöver, att man inte antagits till psykologi 40 poäng inom psykologutbild- ning, till socialhögskola, till gymnastik- och idrottshögskola eller till logopedutbildning). Vad gäller nuvarande yrkesplaner nämndes av dem som ändrat sig inom pedagogikgruppen ofta socialt, personaladministrativt och ut- bildningsadministrativt arbete samt annan lä- rartjänst än som ämneslärare eller adjunkt. Av dem som ändrat yrkesplaner inom engelsk- gruppen hade praktiskt taget samtliga bytt från Iäraryrke till andra sysselsättningar. Sek- reterararbete var därvid mest frekvent, men också kontorsarbete eller merkantilt arbete, biblioteksarbete och socialt arbete förekom.

Beträffande lärarutbildningen innehåller U 68s dimensioneringsförslag en anpassning av antagningen till ämnesteoretisk utbildning

till antalet platser i praktisk-pedagogisk utbildning (avsnitt 2.5.3.5).

Återstående utbildningsplatser idessa bas- utbildningar fördelas enligt dimensionerings- förslaget på sektorerna kultur- och informa- tion, administration och ekonomi samt _ för naturvetarna och matematikerna — teknik.

Beträffande studerande i beteendeveten- skapliga ämnen som ligger nära psykolog- och socionomexamen innebär förslaget emel- lertid att de förs till i huvudsak administrativ och ekonomisk yrkesutbildningssektor. Frå- gan är om man då inte samtidigt bör söka ge sådan utbildning en klarare inriktning mot t. ex. utredningsverksamhet, personaladmi- nistration eller andra administrativa arbets- uppgifter. De nuvarande linjerna 5, 8 och 9 torde därvid böra ses i samband med de på ekonomisk och administrativ verksamhet in- riktade linjerna 6 och 7.

3.225. Framlagda förslag och pågående utvecklingsarbete inom bl. a. UKÄ och universiteten

Inom utbildningsmyndigheterna pågår för närvarande ett omfattande arbete i syfte att fortlöpande förbättra och förnya utbild- ningen inom de filosofiska fakulteterna. Flera förslag och utredningar anknyter till frågor som U 68 i det föregående betonat som väsentliga för en förändring av 1969 års studieordning redan på kort sikt. Vidare pågår en mer långsiktig utvecklingsverksam- het inom ramen för det pedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet, som i viktiga hänseenden kan väntas ge förbättrat under- lag för att åstadkomma de förändringar av utbildningen vid de nuvarande filosofiska fakulteterna som U 68 bedömer som ange- lägna.

En fråga som ägnas särskild uppmärksam- het är den minskade tillströmningen till matematisk-naturvetenskapliga utbildnings- linjer. Som ett led i arbetet med att öka rekryteringen till dessa bedrivs inom UKÄ en omfattande översyn av utbildningen inom skilda ämnesområden. Syftet med detta arbe- te är att göra utbildningen mera attraktiv ge-

nom att anpassa den bättre till kommande yrkesverksamhet.

UKÄ har sålunda tillsatt dels en arbets- grupp i biologi, dels en arbetsgrupp i fysik med uppgift att se över utbildningen för att därigenom nå en bättre anpassning till en ar- betsmarknad utanför skolan och på sikt skapa förutsättningar för en ökad rekrytering av studerande till dessa ämnen. Arbetsgruppen i fysik skall även se över utbildningen iden läs- året 1972/73 inrättade utbildningslinjen 18.

Vidare har arbete påbörjats med att bättre anpassa utbildningen i kemi till komman- de utbildning i biologi och i geovetenskapliga ämnen.

Inom UKÄ pågår vidare en översyn av utbildningen i matematik i syfte att göra denna bättre anpassad till fortsatta studier inom naturvetenskapliga, ekonomiska och samhällsvetenskapliga ämnesområden. För- söksverksamhet med ökad resurstilldelning för utbildningen i matematik äger rum under läsåret 1972/73 för att därigenom nå ökad individualisering och bättre studieresultat.

Även införandet av tekniska studiekurser vid filosofisk fakultet bör ses som ett led i arbetet med att öka anpassningen av utbild- ningen till arbetsmarknadens behov. Studie- kurser inom elektroteknik, datateknik, tek- nisk biologi samt kemiteknik finns utarbe- tade och utbildning har påbörjats. Även studiekurser inom andra ämnesområden övervägs.

Möjligheterna att utöka utbudet av korta- re utbildningar med naturvetenskapligt inrik- tade studiekurser utreds också inom UKÄ. Vidare överväger UKÄ möjligheterna att också beträffande naturvetenskapliga studie- kurser tillämpa bestämmelserna om vidgat till- träde.

Inom U 68 har övervägts frågan om gemensam grundkurs för utbildningar som syftar till administrativ och ekonomisk yr- kesverksamhet. Av intresse i samband där- med är ett förslag till reviderad normalstu- dieplan för 40 poäng i samhällskunskap som framlagts i mars 1972 av en av UKÄ tillkallad arbetsgrupp. Denna grupp har föreslagit en breddning av målet för utbild-

ningen i samhällskunskap och redovisar också vissa uppgifter om avsedd yrkesverk- samhet för studerande i samhällskunskap. Vidare har SFS föreslagit en gemensam introduktionskurs till utbildningslinjerna 6 och 7. Detta förslag har remitterats till läroanstalterna, varvid bl.a. samhällsveten- skapliga fakultetens utbildningsnämnd i Stockholm i sitt yttrande tillstyrkt att en sådan inledning kommer till stånd och ges omfattningen 20 poäng. Ett förslag till studieplan för en sådan kurs, kallad Sam- hällsvetenskapens grunder, har också utar- betats av en arbetsgrupp inom utbildnings- nämnden och förelagts UKÄ. Rektorsäm- betet vid universitetet i Stockholm har begärt tillstånd att bedriva försöksverksam- het med den nya studiekursen på linje 6 och 7 c, och erforderligt utvecklingsarbete pla- neras ske under läsåret 1972/73. Dessutom pågår inom UKÄ en utredning angående sarnhällsplanerarutbildningen, främst linje 6b, i syfte att göra denna utbildning innehålls- mässigt bättre och mer anpassad till arbets-' marknaden. Denna översyn har skett i nära samverkan med U68 och har bl.a. som utgångspunkt att pröva om samhällsplanerar- utbildningen kan inledas med en grundläg- gande utbildning inom en bred bassektor. UKÄs utredning väntas även ge uppslag för revideringar av näraliggande utbildningar, t. ex. ekonomutbildningen.

Utbildningen i moderna språk är föremål för översyn i olika sammanhang. I engelska, franska och tyska har arbetsgrupper inom UKÄ föreslagit åtgärder som syftar till peda- gogiska förbättringar av utbildningen och en ändamålsenlig differentiering med hänsyn till olika utbildningsmål. Med utgångspunkt i de undersökningar UKÄ, Sveriges industriför- bund och Svenska arbetsgivareföreningen fö- retagit rörande behovet av arbetskraft inom näringslivet med ett mer eller mindre omfat- tande språkligt inslag iutbildningen har också sakkunniga lagt fram förslag om en interna- tionellt inriktad ekonomutbildning med språkligt innehåll av viss om fattning.

Inom ramen för det mer långsiktiga pedagogiska forsknings- och utvecklingsar-

betet framstår särskilt vissa projekt som rör utvärdering av högre utbildning och den högre utbildningens relation till arbetsmark- naden som viktiga med hänsyn till förverk- ligandet av de utbildningsmål som U 68 angett. Uppgifter om fördelar och brister hos olika utbildningar inom filosofisk fakultet, bedömda såväl av de utbildade som av deras arbetsgivare, bör kunna föreligga fr. o. m. mit- ten av l970talet och utgöra ett värdefullt material för fortlöpande planering av utbild- ningslinjerna med hänsyn till arbetsmarkna- dens och de studerandes behov. Undersök- ningar med vissa intervaller av senare genera- tioner nybörjare, dvs. undersökningar av den typ som för skolväsendet utförts genom Väst- manlandsundersökningen, bör också göra det möjligt att successivt belysa effekterna av oli- ka studieorganisatoriska, innehållsmässiga och pedagogiska förändringar och avgränsa deras roll i relation till andra faktorer som på- verkar utbildningssituationen.

Andra projekt som nära anknyter till problematiken kring de filosofiska fakulte- ternas utbildning gäller utvärdering av yrkes- inriktade kurser samt studier av utbildnings- planeringsmodeller och av samspelet mellan grundutbildning, arbetslivserfarenhet och vidareutbildning.

3.2.2.6 Utredningens överväganden och förslag

Av den föregående redovisningen har fram- gått att förändringar av utbildningslinjerna i 1969 års studieordning är en nödvändig konsekvens av förutsättningama för U 683 arbete och av utredningens allmänna över- väganden.

Utredningen föreslår sålunda att inom sådan grundläggande högskoleutbildning som närmast svarar mot de nuvarande filosofiska fakulteternas den förut angivna definitionen av allmän utbildningslinje inom högskolan tillämpas och att linjerna delas upp i varianter med hänsyn till yrkesinriktning. Varje utbild- ning (allmän utbildningslinje eller linjeva- riant) hänförs till ett huvudsakligt basutbild- ningsområde och till en yrkesutbildningssek-

tor. För varje utbildningslinje eller variant som inte är en fast kombination anges den grundläggande basutbildningen (i regel första studiekursen) och en eller flera profilkurserl samt exempel på ytterligare kurser av bety- delse för det aktuella verksamhetsområdet. Sistnämnda grupp av kurser och eventuella specialinriktningar av dessa bör slutgiltigt fast- ställas för varje linje och variant under med- verkan av bl.a. lärare, studerande och före- trädare för yrkeslivet. Det syns lämpligt att de Utbildningsnämnder eller linjenämnder U 68 föreslår i avsnitt 6.3.3 får avgöra vilka kurser som är av betydelse för den avsedda yrkes- verksamheten inom viss linje ellerlinjevariant i den mån detta inte är reglerat i författning som för t. ex. lärarutbildningen. Enskilda studerande inom en allmän utbildningslinje får sedan välja kurser bland de fastställda al- temativen.

För att illustrera hur en allmän utbild- ningslinje kan användas för fördjupning eller forskarutbildning anges också i förekomman- de fall en fördjupnings/forskningsförberedel- sevariant. Det förutsätts dock att antagning till en sådan variant på allmän utbildningslinje inte skall kunna ske vid studiernas början utan äga rum tidigast efter två terminer.

För studerande som först på ett relativt sent stadium i sin grundläggande utbildning väljer att fortsätta till forskarutbildning bör det vara möjligt att skaffa sig erforderlig ämnesfördjupning genom byte antingen till en lämplig variant av en allmän utbildnings- linje eller till individuell linje. Detta under- lättas av att de forskningsförberedande va- rianterna av de allmänna utbildningslinjerna i regel ger betydande frihet i valet av ämnes- kombination. För studerande som efter att ha genomgått en hel utbildningslinje med annan än forskningsförberedande yrkesin- riktning vill ägna sig åt forskarutbildning bör det också vara möjligt att, i den mån så fordras för behörighet att antas till forskar- utbildning, komplettera grundutbildningen i efterhand. Fördjupnings/forskarförberedel- sevarianterna av de allmänna utbildnings- linjerna avses sålunda inte bli den enda vägen att skaffa sig en för forskarutbildning

lämplig grundläggande utbildning, utan de är tänkta främst som en studieorganisatorisk anordning i syfte att markera den forskarför- beredande utbildningens samband med andra yrkesinriktningar och underlätta rörligheten inom det reguljära systemet.

Utgångspunkten för konstruktion av de nya allmänna utbildningslinjerna bör vara de utbildningar inom 1969 års studieordning som har eller kan få en mer eller mindre uttalad yrkesinriktning och där ett behov kan bedömas föreligga på arbetsmarknaden. Detta innebär att vissa utbildningsalternativ som för närvarande finns inom filosofisk fakultet bör utgå ur uppsättningen av all- männa utbildningslinjer. Detta hindrar givet- vis inte att de i mån av efterfrågan och resurser kan inrättas i form av individuella eller lokala linjer. Vidare bör förändringar av befintliga utbildningar liksom inrättande av nya linjer ske med beaktande av synpunkter och förslag som framförts bl. a. inom ramen för utbildningsmyndighetemas fortlöpande översyn och pågående utvecklingsarbete. All- mänt förutsätter utredningen att utbildnings- linjerna kommer att förnyas successivt inte minst genom att ökat utrymme skapas för lokala initiativ i form av lokala utbildnings- linjer.

De matematiska och naturvetenskapliga utbildningar som anordnas inom de nuvaran- de linjerna 1—3 och 18 föreslås fördelade på fysisk-kemiska, kemisk-biologiska och mate— rnatisk-systemvetenskapliga utbildningslinjer och uppdelas i varianter med teknisk och ad- ministrativ-ekonomisk inriktning samt med inriktning mot undervisningsyrken och mot kultur-och informationsyrken. En viktig fråga i detta sammanhang är matematikens ställning och rekryteringen till naturvetenskapliga och systemvetenskapliga utbildningar. Matematik kan även framgent väntas bli det huvudsak- liga inledningsämnet till naturvetenskaplig och systemvetenskaplig utbildning. U 68 har i sitt dimensioneringsförslag förutsatt en ökning av antalet studerande i sådana utbild-

1 I det följande används kurs som beteckning för både kurs och studiekurs.

ningar. Samtidigt har i dimensioneringsför- slaget förutsatts att utbildningen för ett inte oväsentligt antal studerande inom bl. a. det matematisk-systemvetenskapliga området skall ha administrativ och ekonomisk yrkes- inriktning. Det är för dessa studerande och för rekryteringen till matematik ange- läget att man redan från mitten av 1970-talet kan tillhandahålla lämpligt utformade utbild- ningsalternativ som inleds med matematik och fortsätter med antingen systemveten- skaplig eller samhällsvetenskaplig utbildning. En anordning i detta syfte är det nya alternativ som hösten 1972 införts på linje 1 och som ger möjlighet att i andra avdelning- en läsa företagsekonomi 40 poäng. U 68 föreslår att en ny allmän utbildnings- linje inrättas sorn börjar med matematik 20 eller 40 poäng och har bl.a. en på admini- strativ och ekonomisk sektor inriktad variant med profilen företagsekonomi 40 poäng eller nationalekonomi 40 poäng och därefter kurser inom t. ex. statistik, företagsekonomi, nationalekonomi, informationsbehandling, kulturgeografi, sociologi och administrativ teknik. Denna linje föreslås också få en un- dervisningsinriktad variant (ämneskombina- tion matematik och företagsekonomi) och en på kultur- och informationsverksamhet inrik- tad variant (kombinerad med egentlig bib- liotekarieutbildning 80 poäng).

Den andra ingången till naturvetenskapliga studier är för närvarande kemi 40 poäng. UKÄ framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 att förkunskapskravet i kemi i kombination med det låga antalet hittills tillgängliga utbildningsplatser för 20 poäng i kemi har varit en starkt bidragande orsak till nedgången i antalet studerande i biologi. Bristen på 20-poängsplatser i kemi har medfört att flertalet av dem som vill läsa biologi måste ta 40 poäng i kemi. En utbyggnad av utbildningskapaciteten för 20 poäng i kemi pågår dock. U 68 föreslår att ingången till de utbildningar som för närva- rande anordnas inom linje 3 breddas till att alternativt omfatta kemi 20 poäng, vilket ger tillräckliga förkunskaper för exempelvis bio- logisk utbildning med viss inriktning. Utred-

ningen finner det emellertid önskvärt att en grundkurs i kemi utvecklas, som tar sikte på att ge en för flera olika studieinriktningar (bl.a. sådana som innehåller moment från lantbruks- eller skogshögskola) lämplig grundläggande basutbildning.

Nuvarande linje 4 föreslås uppdelad i två linjer, en med fast kombination och inrikt— ning mot vårdområdet (nuvarande linje 4 a med psykologi med tillämpningsinriktning i tredje avdelningen) och en linje med psyko- logi och samhällskunskap (undervisnings- respektive kultur- och informationsinriktade varianter). Utredningen anser att linje 4 a, som formellt också ger behörighet för forskarutbildning i psykologi, inte bör ha andra utformningar än den som avser utbild- ning till biträdande psykolog.

För en sådan begränsning av nuvarande linje 4 a talar två skäl. Det första är att psykologutbildningen då lättare kan ges en klarare yrkesinriktning. Det andra är att det är diskutabelt om psykologi är grundläggan- de för studier i andra beteendevetenskap- liga ämnen eller samhällsvetenskapliga äm- nen med inriktning på administrativ verk- samhet.

När det gäller de beteende- och samhälls- vetenskapliga lin/"erna 5—9 finns möjligheten att bibehålla de alternativ som kan sägas ha åtminstone viss inriktning mot någon yrkes- sektor. Flertalet studiealtemativ inom de nuvarande linjerna 6 och 7 har en mer eller mindre klar inriktning mot ekonomisk och administrativ verksamhet. Vissa utbildnings- alternativ kan också ge ämnesteoretisk be- hörighet för lärartjänst. Dessa bör finnas kvar som fasta kombinationer. Utbildnings- alternativ inom linje 5, som börjar med pedagogik 40 poäng och sociologi 20 poäng, och linje 8, som inleds med sociologi 40 poäng och t. ex. psykologi 20 eller företags- ekonomi eller statskunskap 40 poäng, har en endast svagt markerad yrkesinriktning. Vi- dare är det, som också framhållits tidigare, ingalunda klart att pedagogik eller sociologi är grundläggande för en fortsatt utbildning inriktad mot administrativ och ekonomisk verksamhet.

Med hänsyn dels till behovet av att så snart som möjligt ge relativt stora kategorier studerande med samhällsvetenskaplig inrikt- ning en för administrativ och ekonomisk verksamhet bättre avpassad utbildning, dels till de utredningar och förslag som föreligger kan det övervägas att redan i samband med genomförandet av den föreslagna studieorga- nisationen göra en förändring av de nuvarande linjerna 5, 6, 7, 8 och 9. Om man bortser från lärarutbildningen och användningen av sam- hälls- och beteendevetenskapliga ämnen för kultur- och informationsyrken bör huvud- delen av de studerande på dessa linjer ges en mot administrativ och ekonomisk yrkesverk- samhet inriktad utbildning. Valfriheten bör kunna vara stor mellan olika specialområden inom denna sektor.

En lösning kan vara att utforma en eller två ingångar (grundkurser) och därefter differentierade kurser som förbereder för olika funktioner inom offentlig förvaltning, företag osv. Sociologi, pedagogik och psyko- logi hör naturligt hemma inom denna sektor och bör kunna ges en lämplig yrkesinriktning inom ramen för ett för en viss utbildning angivet mål. Om det i åtminstone någon av grundkurserna ges ett tillräckligt inslag av praktisk förvaltningskunskap bör de nuva- rande yrkkurserna inom olika administrativa områden kunna ges klarare karaktär av tillämpning och direkt yrkesförberedelse.

U 68 har övervägt ett förslag till gemensam grundkurs för utbildningar vilka syftar till administrativ och ekonomisk yrkesverksam— het. Genomförandet av detta förslag i dess fulla omfattning kan visa sig bli aktuellt först i ett längre tidsperspektiv. Som en första etapp i utvecklingen av bredare grundkurser omfattande administrativt och ekonomiskt inriktade utbildningar inom det som svarar mot nuvarande filosofisk fakultet, juridisk fakultet och socialhögskola skulle man kunna pröva en ordning inom en del av detta område med ett par gemensamma ingångar av grundkurstyp, som bygger på andra framlagda förslag och pågående utrednings- arbete.

En grundkurs skulle kunna baseras

på en utveckling av normalstudieplanen för samhällskunskap 40 poäng med breddning av målen för utbildningen t. ex. i den riktning som föreslagits av den nämnda arbetsgrup- pen inom UKÄ. Liksom den nuvarande normalstudieplanen i samhällskunskap inne- håller detta förslag moment av statskunskap, nationalekonomi och sociologi. Förslaget till reviderad studieplan innehåller också en inledande samhällsvetenskaplig metod- och teorikurs och ett avslutande självständigt arbete. I remissutlåtandena har även andra förslag till awägningar lagts fram. En grund- kurs som ger en bred orientering om samhällsförhållanden och utgör grund för fortsatta studier i samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnen skulle kunna ge en inledning även till exempelvis bete- endevetenskapliga studier med inrikt- ning på administrativa och ekonomiska yr- ken. En kombination av samhällskunskap och pedagogik ansluter också till pedagogik- utredningens rekommendation (SOU 1970: 22) om lämplig studiegång för utbildnings- planerare. Även för samhällsvetenskapliga studier med inriktning på administrativ verk- samhet bör en grundläggande samhällsveten- skaplig kurs vara värdefull. För att möjliggö- ra ett effektivt utnyttjande i utbildningen av kurser som mer direkt förbereder för olika typer av administrativt arbete bör emellertid redan i grundkursen ingå, kanske alternativt, moment av praktisk förvaltningskunskap och även viss statistik. En sådan grundkurs skulle då kunna inleda utbildningar som för närva- rande ges på linjerna 5, 7, 8 och 9.

En annan grundkurs, som nära ankny- ter till framförda önskemål om en bättre anpassad inledning till linje 6, skulle kunna baseras på det tidigare nämnda förslaget till studieplan för en studiekurs om 20 poäng med namnet Samhällsvetenskapens grunder, som framlagts av samhällsvetenskapliga fakulte- tens utbildningsnämnd vid Stockholms uni- versitet. Som nämnts är avsikten att försöks- verksamhet med denna kurs skall påbörjas hösten 1973 och att erforderligt utvecklings- arbete skall ske under läsåret 1972/73.

Enligt förslaget omfattar Samhällsveten-

skapens grunder en samhällsvetenskaplig me- tod- och teorikurs, beskrivande statistik, introduktion till studier av samhällsekonomi samt valda problem. En grundkurs om 20 poäng som i likhet med Samhällsvetenska- pens grunder ger en introduktion till och lägger en grund för samhällsvetenskapliga studier skulle kunna utgöra en lämplig inledning till en samhällsvetenskaplig utbild- ning inriktad mot ekonomisk eller admini- strativ verksamhet, närmast motsvarande nuvarande linje 6 a och b. Även andra grund- kurskonstruktioner kan övervägas.

I sammanställningen över allmänna utbild- ningslinjer vid filosofisk fakultet i avsnitt 3.2.4 redovisas som alternativ till att bibehålla flertalet av de nuvarande utbildningarna inom linjerna 5—9 en tänkbar uppläggning med två grundkurser.

De nuvarande linjerna 10—15 är konstrue- rade främst med sikte på lärarutbildningens behov men är också avsedda att kunna användas för annan verksamhet. Som tidi- gare framhållits (avsnitt 3222) innehåller dessa linjer ett antal studiealtemativ som väsentligt överstiger vad som motsvarar äm- neskombinationerna i lärartjänster. Som stu- dieplaner och undervisning nu är utformade är ordningsföljden mellan de ämnen som ingår i lärarutbildning i regel oväsentlig. Utredningen föreslår därför att lärarutbild- ning, som har karaktär av mot lärartjänster svarande kombinationer av kurser inom det humanistiska området, får genomgås med valfri ordningsföljd inom ramen för gällande förkunskapskrav. Därvid bör nuvarande linjer ändras så att inte dubblering uppstår. Såvitt gäller användningen av de nuvarande linjerna 10—15 för annan verksamhet än som lärare är i många fall yrken inom kultur- och informa- tionsområdet aktuella. Det ter sig därför na- turligt att i detta sammanhang också behandla de nuvarande linjerna 16 och ] 7, som i första hand förbereder för museiverksamhet men som avses kunna användas även för annan verksamhet.

Allmänt gäller att antalet möjliga kombi- nationer av språklig och/eller historisk-este- tisk-religionsvetenskaplig utbildning inom

nuvarande filosofisk fakultet är och bör vara mycket stort med hänsyn till de skiftande och ibland starkt specialiserade uppgifter som finns på arbetsmarknaden. Samtidigt föreligger stora svårigheter att ange krav från arbetslivet beträffande den utbildning som är lämplig för viss verksamhet eller vissa funktioner. Ett undantag utgör utbildning för museiverksamhet, där kurser i minst två av ämnena arkeologi, särskilt nordeuropeisk, konstvetenskap och etnologi normalt bör ingå. Den valfrihet i fråga om ordningsföljd mellan dessa och den differentiering av utbildningen som bör förekomma i förening med det mycket begränsade nyrekryterings- behovet till museitjänster talar dock enligt utredningens mening för att linjerna 16 och 17 inte bibehålls som allmänna utbildnings- linjer i sin nuvarande utformning. Däremot bör de allmänna utbildningslinjer som inrät- tas för lärarutbildningens behov förses med varianter som kan göra dem användbara som förberedelse för kultur- och informationsyr- ken. Vidare framstår det som angeläget att, exempelvis med utgångspunkt i det förslag om utbildningslinje för kulturkommunika- tion som framlagts av Stockholms universitet hösten 1972 i samband med rapporten om erfarenheter av 1969 års studieordning efter tre år, till mitten av 1970-talet utveckla en relativt brett upplagd och mångsidigt an- vändbar allmän utbildningslinje med inrikt- ning mot kultur- och informationsverksam- het som bör kunna ersätta bl. a. linjerna 16 och 17.

De skiftande behov av humanistisk utbild- ning, som i övrigt kan finnas, bör i fortsätt- ningen i relativt stor utsträckning tillgodoses på individuella eller lokala utbildningslinjer. Som U 68 tidigare framhållit är lokala utbildningslinjer avsedda att ge såväl större lokal frihet som ökat utrymme för försöks- verksamhet vid olika högskolor. Denna verk- samhet bör kunna ge värdefulla erfarenheter bl. a. för inrättande av nya allmänna utbild- ningslinjer.

Beträffande utbildning i moderna språk anser U 68 på grundval av tidigare nämnda undersökningsresultat att sådan utbildning

för verksamhet inom t. ex. näringslivet bör ha karaktär av komplement till annan utbild- ning, främst ekonomisk eller teknisk. Kon- kreta förslag om utformningen av sådana utbildningar med språkliga inslag, t. ex. en internationellt inriktad eller språklig eko- nomutbildning, kan väntas ge underlag för inrättande av nya allmänna utbildningslinjer eller ändringar av befintliga.

Sekreterarutbildning bör dock finnas kvar som allmän utbildningslinje. U 68 föreslår beträffande denna att den organiseras som en påbyggbar utbildning, där nuvarande kombinationsutbildningar för sekreterarverk- samhet utgör den första etappen. Utbildning motsvarande nuvarande (civil)sekreterarut- bildning kan erhållas genom att man i en andra etapp läser ytterligare kurser.

Den försöksvis inrättade allmänna utbild- ningslinjen för blivande logopeder föreslår U 68 som en ny allmän utbildningslinje upp- byggd som en fast ämneskombination inom vårdutbildningssektorn.

3.2.3. Yrkesinriktade studiekurser och kombinationsutbildningar

3.2.3.1 Yrkesinriktade studiekurser vid filosofisk fakultet

I samband med de filosofiska fakulteternas snabba expansion under 1950- och 1960- talen fick andra yrkesmål än de traditionellt dominerande (främst lärarutbildning) en mer framträdande plats (se t. ex. avsnitt 2.4.4). Efter utredningsarbete inom UKÄ inrättades fr.o.m. läsåret 1969/70 yrkesinriktade stu- diekurser vid de filosofiska fakulteterna (yrkkurser), avsedda att ge det sista studie- året eller den sista terminen av studierna för fil.kand.-examen en klarare yrkesinriktning. Yrkkurserna kan i princip fogas till vilken som helst av de nuvarande utbildningslinjer- na inom filosofisk fakultet. De vänder sig också till yrkesverksamma som vuxenutbild- ning. Yrkkursen är alltså inte avpassad till de kunskaper som tidigare studiekurser i viss utbildningslinje gett. Tyngdpunkten ligger på

orientering om yrkesområdet och arbetslivet iallmänhet.

Vid årsskiftet 1972/73 fanns tolv yrkkurser, av vilka flertalet omfattar en termins studier (20 poäng): administrativ teknik, administra- tiv utredningsmetodik, arbetsmarknadstek- nik med personaladministration, dramatik, informationsteknik, miljövård (10 respektive 40 poäng), museiteknik, skoglig produk- tionslära, transportekonomi, u-landsfrågor med biståndsteknik samt undervisningstek- nologi. Antalet studerande i yrkkurserna var höstterminen 1971 ca 1 900 och vårterminen 1972 ca 2 200. Båda terminerna var kursen i miljövård (10 poäng) störst med ca 500 stu- derande. Därnäst kom kurserna i informa- tionsteknik (ca 400 studerande per termin) och administrativ teknik (ca 350 studerande per termin).

Efterfrågan på yrkkurserna har således varit stor, och de är ett viktigt led i utvecklingen av yrkesinriktade studiealter- nativ inom den utbildning som i dag ges vid de filosofiska fakulteterna. De erfarenheter som vunnits tyder emellertid på att yrkkur- serna i sin nuvarande uppläggning och med nuvarande breda målgrupp ger otillräcklig praktisk tillämpning av tidigare inhämtade kunskaper. Vidare förekommer det i inte obetydlig utsträckning att stoff från framför allt samhällsvetenskapliga studiekurser åter- kommer i yrkkurserna med upprepning till följd för vissa studerande. Ett fastare info- gande av yrkkurserna i bestämda utbildnings- linjer bör därför övervägas i vissa fall. Därigenom skulle de studerandes förkun- skaper kunna utnyttjas bättre och plats kunna beredas för mera direkt yrkesförbe- redande stoff. 1 andra fall kan en viss differentiering av yrkkurserna med hänsyn till de studerandes förkunskaper vara ända- målsenlig. Detta kan t.ex. gälla kursen i informationsteknik där studerande med na- turvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och humanistisk bakgrund kan väntas ha olika önskemål och behov i fråga om utbildning- ens inriktning.

Också en differentiering med hänsyn till de studerandes erfarenhetsbakgrund i stort

kan behöva övervägas. Det är enligt utred- ningens mening värdefullt, inte minst från pedagogisk synpunkt, att i undervisningen ha både personer med yrkeserfarenhet och perso- ner med teoretisk bakgrund, men en förutsätt- ning är självfallet att utbildningen är me- ningsfull för båda kategorierna. I en del fall kan kanske vissa moment, mer eller mindre omfattande, göras gemensamma, medan and- ra blir alternativa med hänsyn till de studerandes bakgrund. Utbildning av yrkkur- sernas karaktär kan väntas bli eftersökt om utbudet av enstaka kurser och studiekurser enligt U 683 förslag ökas kraftigt i syfte att tillgodose utbildningsbehoven hos bl.a. yr- kesverksamma.

Enligt utredningens mening skiljer sig yrkkurserna inte på något avgörande sätt från en rad andra kurser och studiekurser med yrkesanknytning i den framtida hög- skoleutbildningen. Något skäl att i framtiden bibehålla en särskild beteckning för yrkkur- serna finns därförinte. Ett flertal yrkkurser är f. ö. redan nu inrättade som alternativa studie- kurser inom de filosofiska fakulteternas äm- nesområden. 1 en högskoleorganisation, där i princip alla resurser står till förfogande oav- sett utbildningens inriktning och oavsett nu- varande administrativa gränser, bör möjlig- heterna att på ett smidigt sätt ordna en ända- målsenlig yrkesinriktning av högskoleutbild- ning vara avsevärt större än i dag. Lärare och utrustning vid nuvarande tekniska fakulteter, journalisthögskolor, socialhögskolor osv. bör sålunda i framtiden tas i anspråk för utbild- ning av yrkkursernas karaktär. Även basresur- ser utanför högskolan hämtade från t. ex. nä- ringsliv och förvaltning bör i vissa fall kunna utnyttjas. Det blir då också självfallet att så- dana begränsningar som att yrkkurser ingår endast i vissa treåriga utbildningslinjers tredje studieår, som kan motiveras inom nuvarande examensstadga, bör utgå. Kurser av detta slag bör där så är lämpligt ingå i t. ex. tvååriga ut- bildningar och i kombination med de andra kurser som befinns vara lämpliga oavsett nu- varande fakultetstillhörighet eller andra admi- nistrativa gränser.

Försöksverksamhet med s.k. kombinations- utbildningar påbörjades läsåret 1969/70 ef- ter förslag av U 68. 1 liten skala hade en utbildningsgång av motsvarande slag till sekreterare funnits i Lund sedan 1960-talets början. Kombinationsutbildningarna avses täcka ett behov av kortare yrkesinriktade utbildningslinjer (längd 1 % eller 2 år) och de är alternativ bl. a. till de längre utbildnings- linjerna på i regel tre år vid filosofisk fakultet. Grundtanken har varit att man genom att helt eller delvis utnyttja befintliga kurser oavsett fakultetsgränser eller olika huvudmannaskap snabbt skall kunna till- skapa nya utbildningskombinationer. För- söksverksamheten omfattar kombinationer av gymnasieskolekurser och kurser vid filoso- fisk fakultet, varvid gymnasieskoledelen i regel har en klarare yrkesinriktning och ofta innehåller praktiska moment. För närvaran- de förekommer åtta kombinationsut- bildningar, nämligen med inriktning mot utbildningsadministration, revision, bank och beskattning, administrativt systemarbete, socialadministration, personaladministration, transportadministration samt mot arbete som sekreterare och idrotts- och fritidskon- sulent. Med början höstterminen 1969 prö- vades också en kombination med inriktning mot reseliv och turistnäring. Till denna har antagning inte skett de följande åren. För en redovisning av utbildningslinjemas innehåll hänvisas till sammanställningen i avsnitt 3.2.4. Kombinationsutbildningarna ges läs- året 1972/73 på sammanlagt 14 orter och har en antagningskapacitet motsvarande ca 1 200 studerande.

Ansvaret för planering och genomförande vilar för skoldelen av utbildningen på skol- styrelsen på orten och för universitetsdelen på rektorsämbete och utbildningsnämnd. För samråd mellan skolstyrelse och universi- tetsmyndigheter finns en samrådsgrupp för kombinationsutbildning på varje ort som har sådan utbildning. Ansvaret på verksnivå är delat mellan SÖ och UKÄ.

Skol- och universitetsdelama i kombina-

tionsutbildningen skall i regel vara integre- rade enligt någon av flera möjliga modeller. I vissa fall har dock utbildningen ordnats utan integration i termins- eller årskurser.

Betyg utfärdas för skol- och universitets- delama enligt för respektive kurser eller studiekurser gällande föreskrifter. Den stu- derande erhåller också ett sammanfattande intyg över genomgången kombinationsutbild- ning.

Genom särskilda broschyrer till såväl utbildningssökande som arbetsgivare har in- formation lämnats om den nya utbildnings- formen.

Erfarenheterna av kombinationsutbild- ningen har samlats bl. a. genom enkätunder- sökningar bland de studerande dels under studierna, dels efter studiernas avslutning.

Hösten 1971 antogs ca 550 studerande till 750 utbildningsplatser. Hösten 1972 antogs ca 700 studerande till totalt omkring 1 200 platser. Flertalet studerande ikombinations- utbildning kommer direkt eller i det närmas- te direkt från en treårig linje i gymnasiesko- lan. För dem som valt kombinationsutbild- ning har den klart yrkesförberedande karak- tären varit ett av de avgörande skälen. Särskilt under det första året var det övervägande antalet studerande kvinnor (85 procent). Den kvinnliga dominansen har emellertid minskat avsevärt vid senare antag- ningar, även om betydande differenser fort- farande finns mellan enskilda utbildningslin- jer. Andelen kvinnor av samtliga till kom- binationsutbildning antagna var år 1970 63 procent, 1971 59 procent och 1972 54 procent.

Som ett av skälen till att inte hela den tillgängliga utbildningskapaciteten i kombi- nationsutbildning kunnat utnyttjas har an- förts att information om utbildningarna hittills kommit ut mycket sent, främst beroende på att beslut om inrättande och fördelning av kurser m.m. fattats först mycket sent varje vår. Också det antagnings- system som hittills tillämpats kan ha bidragit till att många intresserade studerande inte i tid kunnat nås med besked om att de erhållit utbildningsplats. Det förhållandet att kom-

binationsutbildningen ännu är en förhållan- devis ny utbildning utan tidigare förankring på arbetsmarknaden kan också ha påverkat rekryteringen. Den generellt minskade till- strömningen till framför allt vissa ämnen vid filosofisk fakultet kan också ha bidragit till en försämrad rekrytering även till kombina- tionsutbildning, där sådana ämnen upptar omkring hälften av den totala utbildnings- tiden.

Möjligheterna för de studerande att efter avslutad utbildning få arbete inom avsett yrkesområde har varierat. Möjligen med undantag av linjen utbildningsadministration fåt arbetsmarknadsläget för de utbildade dock anses som tillfredsställande.

Av en enkätundersökning som genomför- des under hösten 1971 framgår att mellan 50 procent (revision, bank och beskattning) och 80 procent (reseliv och turistnäring) av dem som besvarat enkäten och som gått ut kombinationsutbildningama under våren samma år hade anställning vid undersök- ningstillfället (80 procent av de tillfrågade svarade på enkäten). Då bör emellertid note- ras att vämpliktstjänstgöring för en stor grupp var skälet till att den inte hade anställning. Endast omkring 10 procent sade sig vid un- dersökningstillfället fortsätta med universi- tetsstudier, antingen för att slutföra universi- tetsdelen av kombinationsutbildningen eller för att komplettera denna med ytterligare ut- bildning vid universitetet.

Erfarenheterna av utbildningens organisa- tion pekar på brister i samordningen mellan olika kurser. Behovet av ett samlat ansvar, både lokalt och på verksnivå, för planering och genomförande av en utbildningslinje har framstått som helt klart. Samordningen bör i många fall kunna göras lokalt genom åtgär- der inom studieplanernas ram. I ett längre planeringsperspektiv bör erfarenheterna av en kombinationsutbildning kunna läggas till grund för förändringar, varigenom studiernas organisation och innehåll ändras mera radi- kalt. Tekniken att kombinera existerande kur- ser och studiekurser utan större modifikatio- ner till en ny utbildningslinje har emellertid ett uppenbart värde då man snabbt vill intro-

ducera en ny utbildningslinje. Endast genom praktisk försöksverksamhet kan arbetsmark- nadsefterfrågan och de studerandes attityder prövas. Erfarenheterna visar också att det tar viss tid innan en ny utbildning är etablerad som ett altemativ i individernas val av utbild- ning och i yrkeslivet.

Ett särskilt problem har de olika betyg- sättningsprinciperna i skoldelen och univer- sitetsdelen visat sig vara. Det har uppfattats som otillfredsställande att betygssystemet inte är enhetligt inom utbildningslinjen.

Syftet med kombinationsutbildningarna är att ge kortare, yrkesinriktade alternativ till studier till fil.kand.-examen, som är påbyggbara, direkt eller efter en period av yrkesverksamhet. Erfarenheterna av de prö- vade utbildningskombinationema (så när som på utbildning för reseliv och turistnä- ring) är sådana att enligt utredningens mening flertalet bör göras till allmänna utbildningslinjer i högskolan vid den tid- punkt då U 685 förslag till ny studieorganisa- tion föranleder åtgärder. Skulle emellertid under de närmaste åren beträffande viss kombinationsutbildning efterfrågan på ut- bildade på arbetsmarknaden eller de stude- randes efterfrågan visa att behovet av utbild- ningen är litet, bör den dock inte inrättas som allmän utbildningslinje.

Utredningen ser det som självfallet att metoden att kombinera existerande kurser till nya allmänna eller lokala utbildningslin- jer kommer till användning även i fortsätt- ningen. Liksom i försöksverksamheten med kombinationsutbildning bör särskilt behovet av kortare, påbyggbara utbildningar upp- märksammas. I den enhetliga högskoleorga- nisation som U 68 föreslår bör det gå lättare än nu att få nya kombinationer till stånd. Det är väsentligt att också i framtiden kombina- tioner över gränserna mellan olika huvudmän eller huvudtitlar (t. ex. med utnyttjande av kurser vid jordbrukets högskolor) utvecklas. Det är därvid väsentligt att entydiga ansvars- förhållanden upprättas. IU 68s organisations- förslag avses ansvaret för utbildningslinjer motsvarande nuvarande kombinationsutbild- ningar ligga på utbildnings- och linjenämnder

inom den statliga högskoleorganisationen inom utbildningsdepartementets område (av- snitt 6.3.3.1).

3.2.4. U 68s förslag till utbildningslinjer

Utredningens förslag till utbildningslinjer vid mitten av 1970-talet redovisas i det följande i form av sammanställningar. För många av de nuvarande utbildningarna innebär försla- get inga sakliga förändringar i studieorgani- satoriskt hänseende. Det nya är då endast att utbildningen hänförts till en yrkesutbild- ningssektor. För andra utbildningar, främst inom de nuvarande filosofiska fakulteterna, innebär emellertid förslaget större föränd- ringar, som hänger samman med de krav på studieorganisationen som uttryckts i defini- tionen av allmän utbildningslinje. Därtill kommer att en antagningsbegränsning före- slås för nu ospärrade utbildningar (jfr kapitel 5).

Mot denna bakgrund ges i det följande en sammanställning av de av utredningen före- slagna allmänna utbildningslinjer, som, vid genomförandet av utredningens förslag (1976/77, se kapitel 9), avses närmast svara mot nuvarande utbildningslinjer inom de fi- losofiska fakulteterna. Sammanställningen är utformad så att såväl huvudsakligt basutbild- ningsområde som yrkesutbildningssektor framgår. Vidare anges i sammanställningen i vad mån de nya utbildningslinjerna motsvarar eller inrymmer utbildningar inom ramen för 1969 års studieordning eller nuvarande kom— binationsutbildningar. De förändringar utred- ningens förslag till utbildningslinjer innebär i förhållande till de nuvarande allmänna utbild- ningslinjerna har närmare angetts och kom- menterats i avsnitt 3.2.2.

1 bilaga 9 förtecknas samtliga allmänna utbildningslinjer enligt U 685 förslag, ord- nade efter yrkesutbildningsse ktorer.

Utbildningslinjerna inom högskoleutbild- ningen är enligt utredningens i det föregåen- de redovisade förslag av två slag, dels sådana som består av en i huvudsak fast kombination av kurser och ligger helt inom en yrkesutbildningssektor, dels sådana som

utgör knippen av linjevarianter med olika yrkesinriktningar inom samma eller olika yrkesutbildningssektorer.

En uppräkning eller presentation av ut- bildningslinjerna kan ha olika syften. För arbetsmarknadens behov och därmed för väsentliga aspekter av utbildningsplaneringen är yrkesanknytningen det centrala. För de studerande är både yrkesinriktningen och den huvudsakliga basutbildningskaraktären väsentlig. Det är därför önskvärt att utbild- ningslinjerna kan presenteras klassificerade efter dels yrkesutbildningssektor, dels bas- utbildningsområde.

I de flesta fall kan linjerna med utgångs- punkt i dagens språkbruk ges lämpliga namn. Exempel på detta är arkitekturlinjen, juristlin- jen, läkarlinjen osv. I vissa fall används linjebeteckningen för linjevarianter, t. ex. förvaltningslinjen och sociala linjen (inom olika yrkesutbildningssektorer) samt eko- nom- och samhällsplanerarlinjema (inom samma yrkesutbildningssektor). I andra fall bör beteckningar sådana som fysik-kemilin- jen, teknisk variant, (motsvarande) kunna övervägas. Också samlingsbeteckningar såda- na som ”ämneslärarlinjerna” kan vara lämp- liga. Det bör vara en strävan att finna konkret beskrivande namn på så många linjer som möj- ligt. ] det följande betecknas linjerna och linje- variantema med namn som i regel nära an- sluter till traditionella namn på motsvarande utbildningar.

I många sammanhang kommer det att finnas behov av ett kodsystem för högsko- lans utbildningslinjer. Det syns nämligen inte vara möjligt att på annat sätt finna ett enhetligt sätt att beteckna linjerna. Utform- ningen av koden måste övervägas noga med hänsyn till bl. a. uppläggningen av studiesta- tistiken. Det är önskvärt att ett sådant kodsystem bidrar inte enbart till systematisk enkelhet utan även till att ge översikt över högskoleutbildningen för olika ändamål. En möjlighet kan vara att ge varje utbildnings- linje och linjevariant ett t. ex. tresiffrigt nummer, där första siffran betecknar yrkes- utbildningssektom från ] (teknisk yrkesut- bildning) till 5 (utbildning för kultur- och

informationsyrken). De följande siffrorna används för att ange olika linjer inom en sektor. Exempelvis kan följande nummer (koder) komma till användning:

maskintekniklinjen 112 läkarlinjen 323 lågstadielärarlinjen 412

Dessa exempel kan t.ex. bygga på att nummer 00—19 inom teknisk sektor reser- verats för ingenjörslinjer, 20—25 inom vård- sektorn för längre vårdutbildning samt att 10—15 inom undervisningssektorn reserve- rats för olika typer av klasslärarutbildning.

För linjevarianter kan tillfogas en beteck- ning för den linje de tillhör. Därvid kan bokstäverna A—G ange basutbildningsom- råden enligt följande:

fysisk-kemisk utbildning kemisk-biologisk utbildning beteendevetenskaplig utbildning samhällsvetenskaplig utbildning matematisk-systemvetenskaplig utbild- ning språklig utbildning historisk-estetisk-religionsvetenskaplig utbildning.

Om ITJUOW>

Knippen av linjevarianter, dvs. linjer, betecknas inom t.ex. det fysisk-kemiska utbildningsområdet som A1, A2 osv. Linje- varianten för ämneslärarutbildning i bl.a. matematik och fysik kan då betecknas A1—421, medan den tekniskt inriktade va- rianten av denna linje kanske betecknas Al—121. För ämneslärarutbildning i språk betecknas linjevarianten med F1—421 osv.

Svårigheterna att hänföra varje utbild- ningslinje entydigt till ett huvudsakligt bas- utbildningsområde, något som inte heller från praktisk planeringssynpunkt ter sig motiverat för alla linjer, gör att det knappast är möjligt att, utan att göra konstlade gränsdragningar, genomföra ett betecknings- system som för varje utbildningslinje eller linjevariant anger basutbildningsområdet. Däremot bör vid en presentation av utbild- ningslinjerna, i vilken klassifikation efter basutbildningsområden används, alla linjer med samma huvudsakliga basutbildningsin-

nehåll föras samman. Så bör t. ex. maskin- tekniklinjen och fysik-kemilinjen i en sådan uppräkning båda presenteras som tillhörande det fysisk-kemiska området, detta till vägled- ning för bl. a. studerande med sådan intresse- inriktning.

Vid den definitiva utformningen av ett kodsystem måste hänsyn tas till förutsätt- ningar som för närvarande inte föreligger, bl. a. studiestatistikens utformning och sy- stemtekniska faktorer. För att i någon mån bidra till översikten och för att möjliggöra hänvisningar inom betänkandet används i det följande provisoriskt ett kodsystem som anknyter till de ovan skisserade tanke- gångarna.

Av U 68 föreslagna allmänna utbildningslinjer som, vid genomförandet av utredningens förslag (1 976/ 77, se kapitel 9 ), avses närmast svara mot nuvarande utbildningslinjer inom filosofisk fakul

Basutbildningsområde och linjer Närmaste motsvarighet inu- varande studieordning

Fysisk-kemisk utbildning Längre utbildn ingslinjer

Linje A I (fysik-kemilinjen) börjar med matematik 20 eller 40 och omfat- Linjerna la, b, b och tar varianterna: 2a och b

Al-121 med profil fysik 40 eller kemi 40 eller fysik 40 + elektrotek- (120 p) nik 40 eller fysik 20 + kemi 20 + geovetenskap 20 samt därefter kurser inom t. ex. datateknik, informationsbehand- ling, optimeringslära, matematisk statistik, kemi, radiofysik, astronomi, mineralogi och petrologi, naturgeografi, historisk geologi och paleontologi, kvartärgeologi. Efter hand även kur- ser sammansatta av kurser som f. n. ges vid teknisk fakultet och vid lantbruks— och skogshögskolorna (se avsnitt 3.5 ). A1—421 med ämneskombinationl matematik+ fysik (+ kemi eller (160 p) geografi), matematik + kemi (+ fysik eller geografi eller biologi), fysik + kemi (+ matematik eller geografi), biologi + naturkunskap. Denna variant innefattar även praktisk-peda- gogisk utbildning 40 p. Al——521 med profil som A1—121. Därefter eventuellt fritt val upp till (160 p) 80 p; bibliotekarieutbildning 80. A1—6002 60 p i matematik eller kemi eller 80 p i fysik samt ytterligare (120 p) kurser med hänsyn till specialisering (t.ex. vetenskapsteori).

Kemisk-biologisk utbildning Längre utbildningslinjer

Linje Bl (kemi-biologilinjen) börjar med kemi 20 eller 40 och omfattar va- Linje 3 (men innehåller yt- rianterna: terligare alternativ)

Bl—124 med profil biologi 40 eller medicinska kurser 60 eller (120 p) näringslära 40. Därefter kurser inom t. ex. biologi, fysik (20), statistik, kemi, geovetenskap, historisk geologi och paleontolo- gi, miljövård, skoglig produktionslära. Efter hand även kurser sammansatta av kurser som f. n. ges vid teknisk fakultet och vid lantbruks— och skogshögskolorna (jfr avsnitt 3.5). Bl—421 med ämneskombination biologi + kemi (+ matematik eller (160 p) fysik eller geografi), biologi + naturkunskap, kemi + biologi + naturkunskap, kemi+ naturkunskap. Denna variant innefat- tar även praktisk-pedagogisk utbildning 40. B1—521 med profil som Bl—124, därefter eventuellt fritt val upp till (160 p) 80 p; bibliotekarieutbildning 80. Bl—600 60 p i kemi eller 80 p i biologi samt ytterligare kurser med (120 p) hänsyn till specialisering.

Beteendevetenskaplig utbildning Kortare utbildningslinjer (80 p)

Linje 23] är en fast kombination, socialadministrativa linjen: Kombinationsutbildning sociologi 20, psykologi 20, samhällsadministrativ kurs 40. socraladmimstratron Linje 232 är en fast kombination, urbildrringsadminisrrariva linjen: Kombinationsutbildning

pedagogik 20, ekonomisk specialkurs 60 (tre terminskurser). utbildnrngsadmrnrstration

1 Avser kombination i lärartjänst. Inom parentes anges ämnen som kan ingå som tredje ämne i tjänsti grundskolan. 2 Fördjupnings/forskningsförberedelsevariant kan väljas tidigast efter två terminers studier.

Basutbildningsområde och linjer Närmaste motsvarighet i nuvarande studieordning

Längre utbildningslinjer Linje 32] (120 p) är en fast kombination, psykologlinjen: psykologi 40, sociologi 20, pedagogik 20, psykologi med tillämpningsinriktning 40. Linje CI (psykologilinjen) börjar med psykologi 40 och omfattar varianter- na:

C1—421 med ämneskombination psykologi + samhällskunskap, psyko- (160 p) logi + samhällskunskap + socialkunskap, psykologi + social- kunskap, samhällskunskap + socialkunskap. Denna variant innefattar även praktisk-pedagogisk utbildning 40. Cl—521 psykologi 40 + samhällskunskap 40 och bibliotekarieutbild- (160 p) ning 80. Cl—600 60 p i psykologi och ytterligare kurser med hänsyn till

(120 p) specialisering.

Linje CZ (pedagogik-sociologilinjen) börjar med pedagogik 40 och omfattar varianterna:

C2—221 med profil sociologi 20 och därefter t. ex. företagsekonomi,

(120 p) juridisk översiktskurs, rättssociologi, statistik, statskunskap, administrativ teknik, arbetsmarknadsteknik med personalad- ministration, undervisningsteknologi, ekonomisk specialkurs, studie- och yrkesorientering.

C2—521 med profil som C2—221 samt 20 p i valfri kurs och därefter

(160 p) bibliotekarieutbildning 80.

C2—600 minst 60 p i pedagogik eller sociologi och därutöver kurser (120 p) med hänsyn till specialisering. Linje 322 (120 p) är en fast kombination, iogopedlinjen: fonetik 40, psykologi, 20, logopedi 60.

Samhällsvetenskaplig utbildning Kortare utbildningslinjer (80 p) Linje 233 är en fast kombination, personaladministrativa linjen:

företagsekonomi 40, sociologi 20, ekonomisk specialkurs (personaladministration) 20.

Linje DI börjar med företagsekonomi 40 och informationsbehandling (ADB) 20 och omfattar därefter två varianter:

Dl—234 Linjen för revision, bank och beskattning, ekonomisk specialkurs 20 (tredje terminskursen). D1—235 Linjen för administrativt systemarbete, ekonomisk special-

kurs 20 (tillämpad arbetspykologi och arbetssociologi).

Linje 236 är en fast kombination, transportadministrativa linjen:

företagsekonomi 20+20 (med särskild inriktning mot transport— och lagerekonomi), informationsbehandling (ADB) 20, transportlära 20.

Linje 4a med psykologi med tillämpningsinriktning 40 i tredje avdelningen

Linjerna 4b och 51

Nuvarande försöksvis inrät- tade logopedlinje

Kombinationsutbildning personaladministration

Kombinationsutbildning revision, bank och beskatt— ning Kombinationsutbildning administrativt systemarbete

Kombinationsutbildning transportadministration

1 Enligt det tidigare (avsnitt 3.225) nämnda förslaget att pröva färre ingångar till nuvarande linjerna 5—9 skulle linjerna C1 och C2 kunna ersättas av en linje som börjar med en samhällsvetenskaplig grund- kurs och omfatta en variant med administrativ inriktning (beteendevetenskapligt profilämne) samt en undervisningsinriktad, en kulturinriktad och en forskningsinriktad variant.

Basutbildningsområde och linjer Närmaste motsvarighet i nuvarande studieordning

Längre utbildningslinjer Linje D2 börjar med statistik 20, nationalekonomi 20 och juridisk över— Linjerna D2, D3, 241 och siktskurs 10 och omfattar därefter två varianter: D4 motsvarar linjerna

6a och b i utformningen för ekonomutbildning och samhällsplanerarutbildning 7a och b samt 0 i utform- ningen för fil-pol. mag. 8a och 9a

D2—237 ekonornlinjen, med företagsekonomi 40 som profil och (120 p) därefter kurser om sammanlagt 30 p i ekonomisk historia, företagsekonomi, handelsrätt, informationsbehandling, kul- turgeografi, matematik, nationalekonomi, psykologi, stati- stik, sociologi. Denna linje kan tillsammans med praktisk-pedagogisk utbildning 40 även ge behörighet till lärartjänst i vissa kombinationer av ekonomiska ämnen. D2—238 samhällsplanerarlinjen, med kulturgeografi 60 som profil (140 p) samt företagsekonomi 10; därutöver sammanlagt 20 i företagsekonomi, informationsbehandling, kulturgeografi, na- tionalekonomi, sociologi, statistik, statskunskap.

Linje D3 (samhällsvetenskaplig linje 1 ) börjar med statistik 20 och omfattar varianterna:

D3—239 med nationalekonomi 20 och sociologi alt. statskunskap 40 (120 p) som profil och därefter kurser om sammanlagt 40 i exempelvis ekonomisk historia, företagsekonomi, informa- tionsbehandling, kulturgeografi, jur. översiktskurs, national- ekonomi, matematik, rättssociologi, sociologi, statistik,

statskunskap. D3——24O med sociologi 20 och nationalekonomi 40 som profil och (120 p) därefter kurser såsom angetts för D3—239. D3—600 med 60 p i nationalekonomi, sociologi eller statskunskap (120 p) samt ytterligare studiekurser med hänsyn till specialisering.

Linje 241 (140 p) är en fast kombination, filosofisk—samhällsvetenskapliga linjen statistik 20, statskunskap 20, nationalekonomi 40, företags- ekonomi 10, jur. översiktskurs 10 samt sammanlagt 40 inom ekonomisk historia, företagsekonomi, historia, informations- behandling, kulturgeografi, matematik, nationalekonomi, rättssociologi, sociologi, statistik, statskunskap (inom något av följande ämnesområden minst 40: ekonomisk historia, företagsekonomi, informationsbehand- ling, kulturgeografi, rättssociologi, sociologi, statistik, stats- kunskap).

Linje D4 (samhällsvetenskaplig linje 2) börjar med företagsekonomi 40 och finns som varianterna:

D4—242 med profil sociologi 40 eller samhällskunskap 40 och därefter (120 p) samliälls- eller beteendevetenskapliga kurser om sammanlagt

1 Enligt det tidigare nämnda förslaget (avsnitt 3.2.2.5) att pröva färre ingångar till nuvarande linjerna 5—9 skulle linjerna D2, D3, 241 och D4 t. ex. kunna ersättas av två linjer. Den ena börjar med en samhällsvetenskaplig grundkurs och omfattar fem varianter ' ekonomlinjen ' samhällsplanerarlinjen ' administrativ variant med samhällsvetenskapligt profilämne ' kulturinriktad variant ' fördjupnings/forskningsinriktad variant Den andra linjen börjar en annan samhällsvetenskaplig grundkurs och omfattar fem varianter ' filosofisk-samhällsvetenskapliga linjen ' administrativ variant med samhällsvetenskaplig profil ' undervisningsinriktad variant ' kulturinriktad variant ' fördjupnings/forskningsinriktad variant

Basutbildningsområde och linjer

Närmaste mots varighet i nuvarande studieordning

D4—421 ämneskombination företagsekonomi + samhällskunskap. (160 p) Denna variant innefattar även praktisk-pedagogisk utbildning 40. D4—521 med profil som D4— 242 och därefter bibliotekarieutbildning (160 p) 80. D4—600 60 i företagsekonomi eller sociologi eller statskunskap, eller (120 p) nationalekonomi samt ytterligare kurser med hänsyn till specialisering.

Linje D5 (historisk-samhällsvetenskapliga linjen) omfattar samhällskunskap 40 och historia 40 och finns som varianterna:

D5—421 med ämneskombination samhällskunskap + historia (+ (160 p) religionskunskap eller geografi). Denna variant omfattar även praktisk-pedagogisk utbildning 40. D5 —521 med bibliotekarieutbildning 80.

(160 p) Linje D6 (matematisk-sainhällsvetenskapliga linjen) börjar med matematik 20 eller 40 och finns som varianterna:

D6—243 med profil företagsekonomi 40 eller nationalekonomi 40 (120 p) samt därefter kurser inom t. ex. statistik, företagsekonomi, nationalekonomi, matematisk statistik, informationsbehand- ling, kulturgeografi, sociologi, administrativ teknik. D6w421 ämneskombination matematik + företagsekonomi, matematik (160 p) + samhällskunskap (+ geografi). Denna variant omfattar även praktisk-pedagogisk utbildning 40.

D6—521 profil som D6—243 och därefter eventuellt 20 p valfritt samt

(160 p) bibliotekarieutbildning 80. D6 4600 60 p i företagsekonomi eller nationalekonomi samt (120 p) ytterligare kurser med hänsyn till specialisering.

Matematisk-systemvetenskaplig utbildning Längre utbildningslinjer

Linje EI (mtematisk-systemvelenskapliga linjen) börjar med matematik 40 och finns som varianterna:

lil—125 med informationsbehandling 40 eller matematisk statistik 40 (120 p) eller informationsbehandling 20 + matematisk statistik 20 eller datateknik 40 som profilämne och därefter kurser i datateknik, informationsbehandling, matematik, matematisk statistik, optimeringslära. lil—244 med profil som El—125 och därefter kurser inom t.ex. (120 p) företagsekonomi, nationalekonomi, matematisk statistik, informationsbehandling, kulturgeografi, sociologi, administra- tiv teknik. E1—521 med profil som El—125 eller informatik samt därefter (160 p) bibliotekarieutbildning 80. E1—600 60 p i matematik eller i någon av profilkurserna i El—125 (120 p) samt ytterligare kurser med hänsyn till specialisering.

Linje EZ (statistik-linjen) börjar med matematik 20 eller 40 och finns som varianterna:

E2—245 med statistik 40 som profil och därefter kurser om (120 p) sammanlagt 60 (resp. 40) p i t.ex. företagsekonomi, informationsbehandling, kulturgeografi, sociologi, administra- tiv teknik, ekonomisk specialkurs. E2—521 med profil som i 122—245 och därefter eventuellt 20 p valfritt (160 p) samt bibliotekarieutbildning 60. 152—600 60 p i statistik och ytterligare kurser med hänsyn till

(120 p) specialisering.

Linje %

Linje ld och lj

Linje lc, e, f, i

Linje Zc

Basutbildningsområde och linjer

Närmaste motsvarighet i nuvarande studieordning

Språklig utbildning Kortare utbildningslinje Linje 246 är en fast kombination, sekreterarlinjen:

engelska 20 och sekreterarkurs 40 (60-poängsvariant); finns dessutom med ytterligare 20 p i tyska eller franska (80—poängsvariant). Utbildningen kan byggas på med t. ex. företagsekonomi.

Längre utbildn ingslinjer Linje FI (språklinjen) börjar med engelska, franska eller tyska 40 eller svenska 60 och finns som varianterna:

lil—421 med ämneskombination (160 p) engelska + franska (+ tyska eller samhällskunskap eller historia eller geografi) engelska + svenska (+ historia eller geografi) engelska + tyska (+ franska eller samhällskunskap eller historia eller geografi) engelska + latin engelska + latin + allmän språkkunskap franska + svenska (+ historia eller geografi) franska + tyska (+ engelska eller samhällskunskap eller historia eller geografi) franska + latin franska + latin + allmän språkkunskap tyska + svenska (+ historia eller geografi) tyska + latin tyska + latin + allmän språkkunskap Denna variant innefattar även praktisk-pedagogisk utbildning 40. lil—521 moderna språk eller svenska upp till 80 p, bibliotekarieutbild- (160 p) ning 80 p lil—522 (med inriktning på tolkning eller översättning) moderna språk (120 p) i kombination med t. ex. allmän språkvetenskap och/eller latin, litteraturvetenskap, svenska, samhällskunskap, historia lil—600 60 p i engelska, franska eller tyska eller 80 p i svenska samt (120 p) ytterligare kurser med hänsyn till specialisering.

Historisk-estetisk-rcligionsvetenskaplig utbildning Längre utbildningslinjer Linje GI (historielinjen) börjar med historia 40 och finns som varianterna:

G 1 —421 med ämneskombination (160 p) historia + religionskunskap (+ samhällskunskap eller geografi) historia + svenska (+ geografi) Denna variant innefattar även praktisk—pedagogisk utbildning 40. G1—521 fritt val upp till 80 p; bibliotekarieutbildning 80 alt. (160 p) inriktning på arkivbanan. Gli—600 60 i historia samt ytterligare kurser med hänsyn till (120 p) specialisering. Linje 62 (svensklinjen) börjar med svenska 40 eller 60 och finns som va— rianterna:

(;2_421 med ämneskombination (160 p) filosofi + svenska, religionskunskap + svenska (+ historia eller geografi). Denna variant innefattar även praktisk-pedagogisk utbildning 40.

Kombinationsutbildning sekreterarutbildning om 3 eller 4 terminer

Linjerna 10, 11 och 12 med viss inriktning

Linje 13a och c

Linjerna 14 och 15

Basutbildningsområde och linjer Närmaste motsvarighet i nuvarande studieordning

CZ #521 fritt val upp till 80 p; bibliotekarieutbildning 80. (160 p) G2—522 (inriktning på journalistik eller massmedia) kurser inom t. ex. (120 p) samhällskunskap, statskunskap, sociologi, psykologi, konst—,

teater—, film- eller musikvetenskap, informationsteknik. G2—600 80 p i svenska eller filosofi samt ytterligare kurser med (120 p) hänsyn till specialisering.

Lokala och individuella utbildningslinjer inom de nuvarande filosofiska fakulteternas område

Utöver de tidigare angivna allmänna utbildningslinjerna kan inom varje basutbildningsområde finnas lokala och individuella utbildningslinjer av olika längd. Sådana linjer kan avse t. ex. fysisk-kemisk, kemisk-biologisk eller historisk-estetisk-religionsvetenskaplig utbildning som genom kombination med mer direkt yrkesförberedande kurser eller vissa kurseri företags— ekonomi ges en inriktning mot administrativ och ekonomisk yrkessektor. Ett exempel på lokal linje inom det fysisk-kemiska basutbildningsområdet är meteorologlinjen. Den omfattar mate- matik 40, fysik 20 och meteorologi 60. Inom det kemisk-biologiska området kan lokalt inrättas t. ex. en geologlinje omfattande kemi, biologi och geovetenskapliga ämnen.

Utbildningar inom samtliga basutbildningsområden kan också förbereda för informations- yrken om de kombineras med vissa yrkesförberedande kurser eller utbildning på informations- linje vid journalisthögskola. Utbildning upp till 80 p inom samtliga basutbildningsområden kan också förbereda för bibliotekarieutbildning. Även för de alternativ i fråga om forskningsför- beredande grundutbildning som inte täcks av de allmänna utbildningslinjerna kan det finnas behov av lokala eller individuella utbildningslinjer.

De lokala utbildningsmyndigheterna bör, som nämnts i avsnitt 3.1.3.3 och som utredningen återkommer till i avsnitt 6.5.3, ha betydande frihet när det gäller att utpröva nya lokala utbildningslinjer.

Till [det fysiskt-kemiska utbildningsområdet räknas utöver de tidigare nämnda ämnesom- rådena :

Geodesi Meteorologi Geografi Oceanografi Hydrologi Teknisk biologi Kemiteknik

Till det kemiskt-biologiska utbildningsområdet räknas näringslära. Allmän kriminologi och socialantropologi hör till det samhällsvetenskapliga området medan det språkliga utöver tidigare nämnda ämnesområden omfattar:

Allmän språkkunskap Japanska Allmän språkvetenskap Keltiska språk Arabiska Kinesiska Baltiska språk Koreanska Bulgariska Litauiska Finska Nederländska liinsk-ugriska språk Nordiska språk Fonetik Nygrekiska Grekiska Polska I nd ologi Po rtu gisiska Iranska språk Rumänska italienska Ryska

[ Avser ämnesområden vid filosofisk fakultet inom vilka grundläggande utbildning för närvarande får anordnas.

Basutbildningsområde och linjer nuvarande studieordning

Sanskrit med jämförande Spanska indoeuropeisk språkforskning Tjeckiska Semitiska språk Turkiska språk Serbokroatiska Ungerska

Det historisk-estetisk-religionsvetenskapliga området omfattar även följande ämnesområ- den:

Allmän och jämförande etnografi Etnologi Antikens kultur och samhällsliv [de'- och lärdomshistoria Arkeologi, särskilt nordeuropeisk Praktisk filosofi Egyptologi Teoretisk filosofi Estetik Religionshistoria

3.3. Betyg och examen

3.3.1. Betyg 3.3.l.l Nuvarande förhållanden

Betygssystemet i den grundläggande hög- skoleutbildningen är påtagligt oenhetligt, som framgår av tabell 3:6. Den omfattar inte samtliga utbildningar men visar huvudtyper- na av betygssystem.

En grupp för sig utgör de kortare vårdut- bildningarna. Genom att dessa fr.o.m. den 1 juli 1971 utgör specialkurser inom gymnasie- skolan är skolstadgans bestämmelser om femgradig numerisk betygsskala tillämplig på dem. Detta gäller dock inte generellt. Vissa utbildningar behåller genom beslut av Kungl. Maj:t den sjugradiga skalan med bokstavsbe- tyg. Denna betygsskala kan uttryckas så att det i betygsgivningen finns ett kvantitativt mätt (godkänd) som graderas med fem kvali- tetsbetyg. Bl. a. sjukgymnastutbildningen in- tar en särställning. En godkänd prestation kan här kvalificeras genom betyget väl god- känd.

Övriga utbildningars betygssystem ger möjlighet till olika kvantitetsnivåer som den studerande kan inrikta sig på. De filosofiska och teologiska fakulteterna samt socialhög- skolorna har i regel tre eller fyra kvantitets- nivåer. Huvuddelen av övriga högskoleut- bildningar, t. ex. vid de tekniska,juridiska och medicinska fakulteterna, har två kvantitets- nivåer. Mot dessa två typer svarar två system för kvalitetsbetyg. [ den förra typen före- kommer allmänt ”spets”, dvs. kvantitets- betyget kan höjas en grad. [den senare är mat-

keringen av kvalitet mera komplicerad. Det lägre kvantitetsbetyget (godkänd) kan grade- ras med ett, två eller tre kvalitetssteg. Det högre kvantitetsbetyget, som kan vara Med beröm godkänd, Med utmärkt beröm god- känd eller Berömlig kan graderas med ett, två eller tre kvalitetssteg. Från dessa huvudtyper finns emellertid vissa undantag. Ett ärjourna- listhögskoloma samt gymnastik- och idrotts- högskoloma som närmast ansluter till vård- utbildningarnas system. Ett annat är statens brandskola som använder den femgradiga numeriska skalan. I de fall där ett likartat sätt för angivande av kvantitetsbetyg före- kommer, innebär detta inte ett ensartat mått på studietid vare sig mellan utbildningarna eller mellan kurser (ämnen) i samma utbild— ning.

Ett ytterligare viktigt undantag utgör de konstnärliga utbildningarna. Vid t.ex. konst- högskolan, scenskolorna och dansskolan be- tygsätts inte studieresultaten. De studeran— de erhåller intyg om deltagande i undervis- ningen.

Det gemensamma draget är, att de flesta utbildningarna har en kombination av kvan- titets- och kvalitetsbetyg. En annan likhet är att betygen övervägande är kurs- eller målre- laterade, även om inslag av relativa betygsätt- ningsprinciper också förekommer. Betygen sätts genom jämförelse med de mål som ställts upp för en kurs eller utbildning. Där- med upphör emellertid likheten. Antalet steg i kvantitetsskalan varierar mellan olika ut- bildningar. Sättet att gradera de kvantitativa

Utbildning (fakultet/ Studiekurs/kurs/ Betyg på godkänd motsvarande) ämne/betygsgrad studiekurs, kurs, ämne Filosofisk, 1969 års studieordning Alla] Godkänd Väl godkänd Filosofisk, äldre studieordning Fil.kand. och fil.mag. 1 betyg B, Ba 2 betyg AB, 3 3 betyg A, A+ Fil.kand. 4 betyg Utmärkt Särskilt utmärkt Farmaceutisk Berömlig A, A+ Godkänd B, Ba, AB, a Icke examensämne Godkänd Joumalistutbildning Grundkurs Godkänd Massmediakunskap Språkvård och stilistik Undersöknings- metodik Ovningstidningar Övriga ämnen i för- djupningsstudierna B, Ba, AB, a, A Juridisk Högre betygsgrad a, A Godkänd B, Ba, AB Studiekurs inom Godkänd fil.fak. Väl godkänd Medicinsk och odontologisk Berömlig A, A+ Godkänd B, Ba, AB, 3 Icke examensämne Godkänd Teknisk Högre betygsgrad 3, A (6, 7) Godkänd B, Ba, AB (3, 4, 5) Examensarbete Godkänd Teologisk Berömlig A, A+ Med beröm godkänd AB, a Godkänd B, Ba Sjukgymnastutbildning Examensämne Godkänd Väl godkänd Sjuksköterskeutbildning Examensämne B, Ba, AB, a, A Socionomutbildning Grundkurs Godkänd Examensämnen: Berömlig A, A+ Med beröm godkänd AB, a Godkänd B, Ba

1 I kurs om en eller två poäng endast betyget godkänd.

stegen varierar också. Värderingen av kvalite- ten i prestationen kan uttryckasi olika antal överbetyg, ”spetsar”. Därtill kommer att i vissa utbildningar en praxis utvecklats som

inte direkt går att relatera till bestämmelser- na. Det gäller bl. a. journalisthögskolorna där reglerna för betygsättning på ämnen i grund- kursen börjat tillämpas även i fördjupnings-

studierna. Det gäller även teknisk fakultet där utbildningskungörelsen anger samma be- teckningar som vid t. ex. juridisk fakultet. men där sifferbetyg blivit praxis.

3.3.1.2 Betygssystem för högskole- utbildningen

Den mer enhetliga studieorganisation som U 68 föreslår väcker behovet av ett enhet- ligare värderingssystem i högskoleutbild- ningen för att ange både utbildningens om- fattning och studieresultatet. U 68 har där- emot inte funnit skäl att uppehålla sig vid frågan om betyg bör ges i högskoleutbild— ningen eller inte. UKÄ har i augusti 1972 utgivit en debattskrift ”Betyg vid universitet och högskolor”. SÖ har i november 1972 lagt fram sina förslag till betygsättning i grundskola och gymnasieskola. Det är skäl att avvakta de resultat detta kan leda till innan förslag utformas för högskoleutbild- ningen, vilka tar upp mer än tekniska aspek- ter på betygsfrågan.

En utbildningslinje är, som föreslagits i det föregående, uppbyggd av studieenheter, kurser. Värdet av utbytbarhet och hänsyn till praktisk administration av studieorganisa- tionen talar för ett enhetligt system för be- tygsättning av kurser inom all högskoleut- bildning. Erfarenheterna av kombinationsut- bildningar visar bl.a. att informationspro- blem och praktiska svårigheter uppstår när kurser med olika betygssystem förenas i en utbildningslinje. Å andra sidan måste hållasi minnet att högskolesystemet är och blir mycket differentierat med ett stort antal sins- emellan mycket olika utbildningar. Även om som allmän riktpunkt enhetlighet bör eftersträvas måste hänsyn tas till speciella förhållanden. U 68 vill som exempel på fall där undantag från huvudregeln kan motive- ras anföra de i föregående avsnitt nämnda konstnärliga utbildningarna liksom de yrkes- tekniska linjerna.

Den diskussion av studieorganisationen som förts i detta kapitel har bl.a. följande utgångspunkter.

0 Samma studieenhet bör så långt det är möjligt kunna ingå i utbildningslinjer med varierande inriktning inom en eller flera sektorer.

. Existerande studieenheter bör kunna kombineras förhållandevis fritt och nya enheter bör kunna tillfogas utan att hela utbildningslinjer behöver ändras. Det är en av förutsättningama för att ett system med lokala och individuella utbildningslin- jer skall kunna fungera smidigt och för att nya behov skall kunna tillgodoses. . Den som varvar yrkesverksamhet och stu- dier vinner fördelar om varje studieperiod kan omfatta förhållandevis självständiga delar av en utbildningslinje. Informatio- nen om studiernas innehåll underlättas om de delar utbildningslinjerna är sammansat- ta av är uppbyggda och kan värderas på ett enhetligt sätt.

Det finns alltså vägande studieorganisato- riska skäl för att utbildningslinjer sätts sam— man på ett enhetligt sätt. Det underlättar konstruktion, distribution och genomföran- de av utbildning. Det underlättar också in- formationen till studerande och arbetsmark- nad.

När planering och konstruktion av utbild— ning görs enhetligare är skälen — med ovan- stående allmänna reservation — starka för att också kurserna värderas enligt samma princi- per.

Erfarenheterna av kombinationsutbild— ningar har redan nämnts. Dessa är samman- satta av studiekurser från filosofisk fakultet och specialkurser från gymnasieskolan. De olika delarna av utbildningen betygsätts efter de regler som gäller i den utbildningsorgani- sation från vilken de hämtats. För vissa studieenheter sätts betygen godkänd — väl godkänd, för andra sätts betygi skalan 1—5. Betygen kan inte översättas till en enhetlig skala, eftersom de bygger på två icke jämför- bara system.

Vid en utveckling av sådana förslag som diskuteras i det följande för respektive sek- tor kan motsvarande förhållande uppstå rela- tivt ofta, t.ex. vid kombination av teknisk

utbildning och vårdutbildning eller av admi- nistrativ och teknisk utbildning, om betygs- systemet inte förenhetligas. Ett överförande av nuvarande förhållanden till en ny studie- organisation skulle bl. a. kunna innebära att ett och samma betygsuttryck kom att täcka olika värdering beroende på till vilken kurs det knyts. Betygen AB och A (eller motsva- rande sifferuttryck) kan sålunda i den ena kursen avse ett visst omfång. I den andra kan de avse ett överbetyg, dvs. markera en väl ge- nomförd godkänd prestation.

Vad som enligt U 683 mening ligger när- mast till hands är att utveckla systemet för kvantitativ värdering i 1969 års studieord- ning för de filosofiska fakulteterna. Detta grundas på en tidsplanering och ger en norm som varje högskoleutbildning bör kunna vär- deras efter. Varje kurs värderas utifrån den normaltid den planerats för. Härvid ger ett läsårs heltidsstudier, omfattande ca 38 vec- kor, 40 poäng. En studiepoäng svarar alltså i det närmaste mot en veckas heltidsstudier. En kurs planerad för ca 5 veckors studier får det kvantitativa värdet 5 poäng etc. I de yttranden som avgavs över betänkandet ”Utbildningslinjer vid filosofisk fakultet” (1968) framfördes tanken att detta värde- ringssystem skulle få en vidare tillämpning. Sålunda framförde SACO önskemålet att ett likartat systern borde införas för all efter- gymnasial utbildning. Som motiv för detta anfördes att inrättande av s.k. blandade ut- bildningar underlättades, att möjligheterna att få tillgodoräkna sig utbildning vid olika utbildningsanstalter förbättrades samt att ar- betsgivarna fick lättare att jämföra olika utbildningar.

I samband med diskussionen av kursernas omfång i avsnitt 3.4 pekar U 68 på att en stark splittring av en utbildningslinje i kurser kan leda till pedagogiska och administrativa nackdelar. Man måste också vid betygsätt- ningen överväga i vilken omfattning utbild- ningslinjen och dess delar skall betygsättas. Ytterligheterna är att endast utbildningslin- jen i dess helhet betygsätts och att varje in- gående kurs betygsätts. Det är närmast frå- gan om ett informationsproblem. För den in-

terna informationen i högskolan kan det ha ett värde att även relativt korta kurser be— tygsätts. För informationen utåt är det inte lika nödvändigt. Att ge en enhetlig regel obe- roende av kunskap om hur utbildningslinjer- na kan komma att byggas mer i detalj är omöjligt. Det är också tveksamt om en en- hetlig regel kan ställas upp för samtliga ut- bildningslinjer. Utredningen förutsätter emellertid att vid konstruktionen av utbild- ningslinjer den utåt redovisade betygsätt- ningen inte omfattar alltför små avsnitt. Som en riktpunkt för planeringsarbetet föreslår utredningen att omfånget 10 poäng används. Därmed faller motiv för att betygsätta stu- diekurser bort. U 68 föreslår att betyg inte sätts på studiekurser, utan enbart på i dessa ingående kurser. Utredningen är väl medve- ten om att det i enskilda utbildningslinjer kan finnas skäl att foga in kurser av kortare omfång och att betyg i dessa kurser kan vara motiverade. Möjlighet till avvikelser bör där- för finnas. Strävan bör emellertid på sikt va- ra betygsättning av större enheter än för när- varande. Information om utbildningens inne- håll kan ges utförligt utan att för den skull varje ingående kurs redovisas också med be- tyg.

När U 68 tagit ställning för ett mera en- hetligt betygssystem inom högskoleutbild- ningen är det konsekvent att utredningen föreslår att graderingen av den godkända pre- stationen också skall vara enhetlig. Fråga uppstår då hur många betygssteg som skall användas för att ange kvaliteten på prestatio- nen. Utvecklingen har i de betygsförslag som lagts fram under det senaste årtiondet gått mot allt färre skalsteg. Ett av de enklaste sy- stemen är det som förekommer vid filosofisk fakultet, där en väl genomförd godkänd pre- station kan ges betyget Väl godkänd. Då U 68 redan stannat för att föreslå att poäng- systemet vid Hlosofisk fakultet används in- om högskoleutbildningen är det naturligt för U 68 att också föreslå att betygssystemet vid filosofisk fakultet skall tillämpas. Utred- ningen föreslår därför som allmän riktpunkt att den som dokumenterat kunskaper och färdigheter över fordringarna för Godkänd

bör kunna ges betyget Väl godkänd. Den fullständiga betygsskalan skulle alltså bli Un- derkänd — Godkänd * Väl godkänd. Möjlig- het bör dock finnas att i enskild utbildnings- linje avstå från att använda betyget Väl god- känd. I vissa undantagsfall — framför allt in- om konstnärlig utbildning — kan det även i fortsättningen visa sig motiverat att avstå från att markera en godkändgräns.

U 68 föreslår sålunda som allmän rikt- punkt från vilken undantag i vissa fall kan göras

' att i all högskoleutbildning införs ett poängsystem inom vilket poängtal sätts i proportion till den beräknade studietiden i de kurser som ingår iutbildningslinjerna . att kurserna betygsätts med betygen Un- derkänd — Godkänd — Väl godkänd.

3.3.2 Examen 3.3.2.l Examenssystemets funktioner

I debattskriften ”Högre utbildning — forsk- ningsanknytning och studieorganisation” tog U 68 upp även examenssystemet och dess funktioner till debatt. Nu existerande exami- na klassificerades efter sina funktioner i tre

grupper.

. Sådana examina som markerar en för vissa arbetsuppgifter i huvudsak avslutad ut- bildning dvs. ger den teoretiska utbild- ning som behörighet grundas på. Exempel på detta är vårdyrkesutbildningarna. ' Sådana examina som svarar mera direkt mot yrkeskrav utan att utbildningen ger behörighet för någon speciell yrkesverk- samhet. Exempel på detta är ekonomexa- men och socionomexamen. 0 Sådana examina som snarast har funktion av allmän studietidsnorm, t. ex. fil.kand.- med.kand.- och odont.kand.-examina.

Centralt för diskussionen om och värde- ringen av examenssystemets fortsatta exi- stens är dess förmåga att ge information om utbildningens innehåll både till studerande och till arbetsmarknad. I de fall där examen är både studietidsnorm och norm för studier-

nas innehåll, vilket huvudsakligen gäller ut- bildningar utanför de filosofiska fakulteter- na, är detta mindre problematiskt, även om vissa av dessa utbildningar ger ett betydligt antal variationer. Vid de filosofiska fakulteter- na, där examen är bunden till studieorganisa- tionen och inte till utbildningsinnehållet, svarar inte examen utan de allmänna utbild- ningslinjerna för denna information.

För den enskilde studeranden är det ett större intresse att få jämföra sin utbildning och sina förutsättningar med yrkeskrav än med en examen. Det skulle tala för att man generellt för högskoleutbildningen skulle söka sig mot en dokumentation av utbild- ningsinnehållet som närmast anknyter till ut- bildningslinjen.

Detta är i de fall där en examen i dag ligger till grund för en behörighet antagligen oproblematiskt. Man kan räkna med att en behörighetsgivande myndighet kommer att knyta viss formell behörighet till en sådan dokumentation liksom redan nu är fallet.

För en arbetsgivare har examen till upp- gift att ge information om utbildningens innehåll. När variationsmöjligheterna ökat inorn utbildningssystemet utan motsvarande förändring av examenssystemet har denna information blivit delvis missvisande. Olik- heterna i examensbeteckning har i vissa fall inte svarat mot variationer i ämnesinnehåll. Detta är särskilt markant inom det samhälls- vetenskapliga området, där t.ex. ekonom- pol.mag.-, fil.kand.- och fil.mag.- examina kunnat täcka praktiskt taget samma innehåll. Examensbeteckningen ger i dessa fall bara begränsad upplysning om utbild— ningens innehåll.

[ debattskriften framfördes tanken att ut- bildningslinjen skulle vara ett lämpligare in- strument än examen för att ge en uppfatt— ning om utbildningens innehåll. Det skulle vara ett sätt att komma ifrån de brister i nuvarande system, som orsakas av att exa- men är knuten till fakultet eller motsvaran- de. Utbildningslinjer bör kunna konstrueras oberoende av de gränser som i dag finns mel- lan högskolor och fakulteter. Härigenom er- bjuds möjligheter till variationer i utbild-

ningsval som kan tillföra yrkesverksamheten ny kunskap och erfarenhet. Genomgången utbildning skall i återkommande utbildning kunna utnyttjas oavsett om den studerande gått igenom en fullständig utbildningslinje el- ler inte.

Slutsatsen blev i debattskriften att vägled- ningen bättre sker genom utbildningslinjer och att det informationsbehov som arbetsmark- naden har tillgodoses bättre genom en redo- visning av genomgången utbildning än genom ett examenssystem.

Frågan om examenssystemets avskaffande berördes också i prop. 1969:4 angående ut- bildningens organisation vid filosofisk fakul- tet. Flera remissinstanser hade anfört, att examenssystemet borde avskaffas helt. I stäl- let för examensbevis borde den studerande få bevis som bättre beskrev innehållet i den utbildning han genomgått. Som skäl för att avskaffa examenssystemet framhölls bl. a. att förekomsten av examina hindrar en önskvärd anpassning av utbildningens omfång till dess syfte. Examenssystemet kan bl.a. föranleda många studerande att gå igenom en onödigt lång utbildning. Man åsyftade då uppenbarli- gen närmast examina inom de filosofiska fakulteterna. Vidare skulle ett avskaffande av examenssystemet innebära en uppfordran till arbetsgivare att precisera fordringarna för olika yrkesområden.

Enligt föredragande statsrådet borde idet fortsatta utvecklingsarbetet de skäl, som an- förts för ett avskaffande, tillmätas stor vikt. Examenssystemet kan emellertid inte avskaf- fas enbart vid de filosofiska fakulteterna. Frågan borde därför prövas i ett vidare sam- manhang.

Den diskussion som följde på U 68s de- battskrift uppmärksammade bl.a. examens- systemets betydelse vid internationella jäm- förelser. De komplikationer påpekades som kan uppträda vid utlandsstudier i de fall där en formell examen krävs för tillträde till högskolestudier. När det gällde inhemska förhållanden berörde diskussionen i första hand de fall där examen mera direkt svarar mot yrkeskrav, medan problemet vid de filosofiska fakulteterna inte kom att inta

någon central ställning i debatten. Samman- fattningsvis kan reaktionerna sägas vara avvi- sande till ett avskaffande av exarnenssyste- met.

3.3.2.2 Informationsbehovet i en ny studie- organisation

I föregående avsnitt har bl.a. diskuterats examenssystemets roll som information gent- emot olika intressenter. När man diskuterar en ny eller förändrad studieorganisation är det väsentligt att i första steget diskutera på vilket sätt och med vilka medel organisationen kan fylla den informativa uppgiften och först därefter ta upp frågan om detta behö- ver ta sig uttryck i en formell examensbe- nämning.

Den tidigare diskussionen har utgått från att högskoleutbildningen består av ett stort antal utbildningslinjer. Ur både den stude- randes och arbetsmarknadens synvinkel är utbildningslinjen den organisation som man hämtar information från och ställer krav på.

Den studerande kan förvänta sig att den samlade utbildningen i en viss utbildningslin- je ger en inriktning mot ett visst yrkesområ- de och att den svarar mot funktioner i arbetslivet. Det innebär också omvänt att en arbetsgivare skall kunna ställa kravet att en person som utbildats på en viss linje skall ha fått en grund för motsvarande verksamhet inom arbetslivet. Informationen att en per- son gått socialadministrativ linje är väsentli- gare än en mera generell beteckning som t. ex. fil.kand. Organiseras högskoleutbild- ningen i princip på utbildningslinjer som ut- vecklas i riktning mot ökad arbetslivsanknyt- ning kommer beteckningen på linjen att sva— ra mot den typ av funktioner som t. ex. jur. kand.-examen och ekonomexamen har dvs. beteckningen anger en utbildning som svarar mot direkta behov i yrkeslivet. När en enhet- lig studieorganisation genomförs i högskole- utbildningen är det angeläget att också till- lämpa ett enhetligt system för information om och dokumentation av utbildningen. Om till denna bör knytas termen examen eller in- te är en underordnad fråga.

Värdet av möjlighet till internationella jämförelser har som tidigare nämnts upp- märksammats i debatten. Sådanajämförelser är av betydelse huvudsakligen i två situatio- ner. Den ena är den där en utbildning ger en viss behörighet, en legitimation. Den andra gäller antagning till forskarutbildning. I båda fallen gäller emellertid att accepterandet av en svensk högskoleutbildning mera är knutet till innehåll och nivå i utbildningen än till det formella examensbegreppet. Det arbete som sker inom Europarådet i syfte att få till stånd internationellt giltiga behörighetsbe- stämmelser har utgått från utbildningens in— nehåll. De europakonventioner som Sverige ratificerat har alla denna inriktning och be- greppet universitetsexamen i dessa har inte knutits till ett formellt examensbegrepp utan getts en mycket vid tolkning. Konventionen rörande erkännande av universitetsexamina för tillträde till fortsatta akademiska studier har formuleringen ”varje examen, betyg eller intyg, som utfärdats av ett universitet inom en fördragsslutande stats område, och som innebär att en period av universitetsstudier är avslutad” (Convention européenne sur la reconnaissance académique des qualifica- tions universitaires, Article 1). Det bör som jämförelse också nämnas att det förhållandet att Sverige avskaffat formella gymnasieexa- mina inte påverkat utbildningens formella giltighet som behörighetsgrund för tillträde till högre utbildning i andra länder. Motsva- rande konvention om erkännande av gymna- siala studier har också förutsatt detta.

För vissa utbildningslinjer som ger en en- tydig utbildning skulle linjebeteckningen va- ra helt tillräcklig som information om utbild- ningens innehåll. Som framgått av den tidiga- re diskussionen kan emellertid olika linje- varianter, även med olika längd, vara möjliga inom en och samma utbildningslinje. Detta gör att enbart linjebeteckningen inte ger en fullständig information. Den måste komplet- teras med en beskrivning av utbildningens innehåll. Ett annat skäl till detta är linjernas antal och föränderlighet.

En beskrivning av utbildningens innehåll bör också vara fullständig, dvs. omfatta den

samlade utbildningen fram t.o.m. den slutgil— tiga yrkesutbildningen. Ämneslärarutbild- ning omfattari dag dels utbildning vid filoso- fisk fakultet (teknisk fakultet), dels utbild- ning vid lärarhögskola. Motsvarande förhål- landen kan gälla t.ex. bibliotekarieutbild- ning. Med den definition utredningen gett åt utbildningslinjen omfattar den i dessa och liknande fall hela den samlade utbildningen. Det innebär att den som valt en utbildnings- linje som omfattar t.ex. kurser i kemi och biologi samt bibliotekarieutbildning bör få ett dokument utfärdat som utvisar hela den- na utbildning.

En sådan beskrivning av utbildningens in- nehåll skulle snarare innebära en modifika— tion och ett förenhetligande av det nuvaran- de examenssystemet än ett generellt övergi- vande av detta. De argument som här anförts beträffande sättet att dokumentera utbild- ningens innehåll pekar närmast på att do- kumentationen bör ansluta sig till utbild- ningslinjen.

U 68 föreslår att utbildningslinjen tas till utgångspunkt för dokumentation av hög- skoleutbildning. För den som genomgått all- män eller lokal utbildningslinje med godkän- da kurser utfärdas ett intyg, utbildningsbe- vis, som karaktäriserar utbildningen. Det bör ge uppgift om utbildningslinjens beteckning, dess längd, ingående kurser samt om de betyg som getts i de olika kurserna.

Linjebeteckningen bör i anknytning till det i 3.2.4 framlagda förslaget till linjeorga- nisation utformas som t.ex. agronomlinje, fysik-kemilinje med teknisk inriktning, sjukgymnastiklinje. Det finns ingen anled- ning att använda termen examen i utbild- ningsbeviset. Till detta bör fogas en lättill- gänglig information om utbildningens inne- håll och mål, t. ex. i form av utbildningspla- nen för linjen.

För individuell utbildningslinje och för enstaka kurser och studiekurser utfärdas samma typ av dokumentation. ] dessa fall finns av naturliga skäl ingen linjebeteckning som kan ingå i utbildningsbeviset. Det om- fattar därför endast förteckning över i ut-

bildningen ingående kurser samt de betyg som getts i de olika kurserna. För dessa båda utbildningsformer finns till skillnad från vad som föreslås gälla för allmän och lokal ut- bildningslinje ingen angiven längd. Doku- mentationen av den samlade högskoleutbild- ningen bör följaktligen ges när den studeran- de begär det. Detsamma gäller det fall där den studerande avbryter allmän utbildnings- linje. Utbildningsbeviset utvisar då de kurser (studiekurser) som genomgåtts med godkänt resultat.

Nuvarande examenshandlingar ger i många fall förutom dokumentation av utbild- ningens innehåll en examenstitel. I vissa fall är examenstiteln knuten till en viss utbild- ningslinje, t. ex. agronom, i andra till en grupp på visst sätt organiserade studier, t. ex. fil.kand. När nya utbildningslinjer introduce- rats under senare är, t. ex. kombinationsut- bildningarna, har inte någon examenstitel knutits till dessa.

När utbildningsbeviset såsom föreslagits knyts till utbildningslinjen är det följdriktigt att det inte innehåller någon till utbildningen knuten titel. Examenstiteln kan ha en prak- tisk användning om den ger en fast associa- tion till utbildningens innehåll. U 68 vill emellertid ifrågasätta om det bör vara utbild- ningsorganisationens uppgift att utdela exa- mens— eller utbildningstitlar och föreslår där- för att sådan titel inte anges i utbildningsbe- viset.

När det gäller officiell beteckning för ett sådant utbildningsbevis som föreslagits och som innebär en modifiering och ett förenhet- ligande av den nuvarande utbildningsdoku- mentationen kan det finnas skäl att samti- digt förändra terminologin. En möjlighet, som föreslagits i debatten, är att söka ankny- ta till internationell terminologi. Någon en- tydig sådan förekommer emellertid inte. Vis- sa termer är mera vanligt förekommande. [ 1959 års europakonvention rörande erkän- nande av universitetsexamina för tillträde till fortsatta akademiska studier, som ratificerats av Sverige, används begreppen ”grade, diplö- me, certificat” (den franska versionen) för att fånga in de mycket varierande begrepp

som finns för att dokumentera att en period av universitetsstudier är avslutad. Av dessa syns diplöme (diploma) ha fått ett visst in- steg i de internationella utbildningsorganisa- tionernas arbete. Utredningen kan emellertid inte se att tillräckliga skäl finns att anknyta till något av de nämnda uttrycken utan före- slår med hänvisning till existerande författ- ningsterminologi att ett sådant intyg beteck- nas som utbildningsbevis och ges en alltefter utbildningens art närmare specifikation.

U 68 föreslår sålunda att för den som med godkända resultat avslutat allmän eller lokal utbildningslinje utfärdas intyg som utvisar utbildningslinjens beteckning, dess längd, de kurser som utbild- ningen omfattar samt de betyg som getts i kurserna

att den som genomgått individuell utbild- ningslinje eller enstaka kurs eller studiekurs eller avbrutit studier i allmän utbildnings- linje erhåller motsvarande dokumentation i de delar som är tillämpliga

att detta intyg betecknas som utbildnings- bevis

att utbildningstitlar i fortsättningen inte knyts till utbildningsbevisen.

3 .4 organisation

3 .4.1 Inledning

Det senaste årtiondets grundskole- och gym- nasieskolereformer har bl.a. inneburit en av- sevärd utökning av studietiden för flertalet ungdomar och en senareläggning av studier- nas yrkesinriktning. Utbildningsutbudet, som tidigare på dessa stadier var splittrat och svåröverskådligt, är numera uppbyggt efter enhetliga principer, som ger utrymme för åtskilliga variationsmöjligheter.

U 68s förslag att högskoleutbildningen organiseras på utbildningslinjer som består av kurser och i vissa fall studiekurser (avsnitt 3.1.3) ger förutsättningar för en successiv utveckling av högskolestudiernas organisa- tion. Med hänsyn till de mycket skiftande förutsättningama inom olika slag av högsko- leutbildning och behoven i arbetslivet bör man räkna med att den högre utbildningen även framgent kommer att vara organiserad på många olika sätt. Detta belyses bl.a. i avsnitten 3.5—3.9 där några utvecklingslinjer för de olika yrkesutbildningssektorerna be- handlas.

De studieorganisatoriska frågor som när- mast skall behandlas rör bl.a. studiernas upp- byggnad av på varandra följande perioder av utbildning eller yrkesverksamhet (frågan om återkommande utbildning) och förhållandet mellan besläktade utbildningsgångar med ge- mensam eller likartad utgångspunkt (diffe- rentieringsfrågan). Båda dessa frågor, som nära berör förhållandet mellan utbildning och arbetsmarknad, behandlades av U 68 i

Utvecklingslinjer för högskolestudiernas

debattskriften ”Högre utbildning — funktion och struktur".

Motiven för återkommande utbildning har berörts i inledningskapitlet och behandlas utförligare i kapitel 8. Enligt U 68s mening bör differentieringsfrågan, som dominerat i den studieorganisatoriska diskussionen i frå- ga om gymnasieskolan och grundskolan, i framtiden ses tillsammans med strävan att utveckla återkommande utbildning. Önske- målet att först sent göra en mera slutgiltig yrkesinriktning måste då vägas mot behovet att jämförelsevis tidigt införa vissa yrkesför- beredande moment i utbildningen.

Kravet på bredd och allmängiltighet, som i en sammanhängande utbildning så långt som möjligt bör tillgodoses inom utbildningen, t. ex. genom specialisering stegvis utifrån en bred bas, möts i återkommande utbildning genom kombinationen av erfarenheter inom yrkesliv och utbildning. I återkommande ut- bildning kan i många fall en mera generell ut— bildning med fördel följa efter en specialise- rad utbildning och viss tids yrkesverksamhet. Statsmakternas principbeslut om gymnasie- skolans kompetensvärde m. m. syftar bl. a. till att möjliggöra en sådan utbildningsgång. U 68s förslag till försöksverksamhet med yr- kesteknisk högskoleutbildning (avsnitt 3.4.5) grundar sig också på tanken att man på en yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan, följd av viss tids yrkesverksamhet, bygger en mera generell utbildning inom samma branschområde.

3.4.2. Återkommande utbildning

Utvecklingen av återkommande utbildning bygger på en rad förutsättningar, som mera utförligt behandlas i kapitel 8. Här begränsas diskussionen till frågan om särskilda anord- ningar som avser högskolestudiernas organi- sation. Det behöver inte särskilt påpekas att återkommande utbildning förekommer iviss utsträckning även utan att särskilda åtgärder vidtagits med detta syfte.

Organisationen med kurser och studiekur- ser som den studerande kan genomgå utan att följa en hel utbildningslinje gör det möj- ligt att utnyttja högskoleorganisationen i fortbildnings- och vidareutbildningssyfte efter en yrkesutbildning i gymnasieskola el- ler högskola. U 685 förslag (avsnitt 2.5.3.3) att planeringen skall inriktas på en kapacitet motsvarande ca 20 000 heltidsstuderande i enstaka kurser och studiekurser vid 1970-ta- lets mitt ger en utgångspunkt för att snabbt utveckla återkommande utbildning i högsko- lan. Som nämnts i det sammanhanget räknar U 68 med att denna utbildning i vissa fall skall ges i kurser som särskilt riktar sig till personer som på grund av yrkesverksamhet eller bostadsförhållanden eller av andra skäl inte kan utnyttja det reguljära utbudet av högskoleutbildning.

Om man räknar med att yrkesverksamhet mellan gymnasieskola och högskoleutbild- ning blir vanligare, kan man förutse att just denna typ av kortare utbildning kan komma att efterfrågas, i många fall som kurser och studiekurser av rätt allmän karaktär. Den som i gymnasieskolan fått en yrkesinriktad utbildning kan efter en tids yrkesverksamhet ha behov att bredda sin utbildning. Den som gått ekonomisk linje i gymnasieskolan kan vilja bygga på den med generella kurser i t.ex. informationsbehandling eller statistik. Detsamma kan gälla den som gått någon av de tekniska linjerna i gymnasieskolan.

Ett viktigt slag av återkommande utbild- ning bör bli att den studerande väljer en kortare utbildningslinje, följd av yrkesverk- samhet och ytterligare en kortare utbild- ningslinje. En sådan etappurbildning före-

kommer vid utbildning till t.ex. psykolog, avdelningssköterska och vårdlärare.

Etapputbildningsvägar kan ha samma slut- mål som nu existerande utbildningslinjer el- ler helt andra mål. Av den senare typen är förslaget till yrkesteknisk högskoleutbildning (se avsnitt 3.4.5). Den första utbildnings- etappen ligger i det fallet i gymnasieskolan.

Av det förra slaget är en utbildningsgång enligt vilken sjuksköterskeutbildning jämte yrkesverksamhet läggs till grund för läkarut- bildning. Inom U 68 undersöks möjligheter- na att utforma en sådan utbildningsgång. I princip kan motsvarande koppling ske mel- lan läkarutbildning och andra vårdutbild- ningar, t. ex. sjukgymnastutbildning. Av vä- sentlig betydelse för det studieorganisatoris- ka arbetet blir då att utforma loirser i skilda utbildningslinjer på ett sådant sätt att de kan nyttiggöras i andra utbildningar. Det är ock- så önskvärt att behörighetskraven för den längre utbildningen utformas så att tidigare studier och yrkesverksamhet tillsammans kan tillgodoräknas för behörighet till viss kurs.

I det nämnda exemplet med läkarutbild- ningen har den första utbildningsetappen (sjuksköterskeutbildningen) och de första åren av direktutbildningen till läkare för närvarande inte så mycket gemensamt ut- bildningsinnehåll. I de fall då en inledande utbildningsetapp har mera gemensamt med en del av en längre utbildningslinje kan det sägas att den senare delas upp i etapper. För att en sådan uppdelning skall vara menings- full måste dock den första etappen vara ett avslutat helt och svara mot ett behov på arbetsmarknaden.

En första del av en eventuell uppdelad utbildningsgång till civilingenjör bör t.ex. för att vara användbar inriktas mot andra teknis- ka arbetsuppgifter än dem civilingenjörens utbildning är avsedda för. Skall detta vara möjligt kan i vissa fall sådana kurser behöva införas som för den som siktar till den längre utbildningen kan te sig mindre motiverade och dessutom inverka förlängande på den utbildningen. Motsvarande exempel kan an- föras från andra utbildningar. En möjlig ut-

gångspunkt för att angripa problem av detta slag är att söka sig fram till sådana etapperi en längre utbildning från vilka detär möjligt att bygga upp kortare utbildningar med in- riktning på andra arbetsområden och funk- tioner. Kombinationsutbildningarna kan sä- gas vara av detta slag inom den administrati- va och ekonomiska yrkesutbildningssektorn. I avsnitt 3.5 behandlas möjligheterna till en kortare teknisk utbildning med samma prin- cipiella inriktning som den amerikanska Bachelor of Science och byggande på samma grund som civilingenjörsutbildningen.

För att skaffa sig överblick över i vilken utsträckning delar av existerande utbildning- ar kan användas för nykonstruktion av etap- per torde det vara nödvändigt att arbeta igenom utbildningslinje efter utbildningslinje i intim kontakt med arbetsmarknaden. Ett sådant arbete kan inte beräknas ge omfattan- de resultat snabbt. Man får räkna med ett utvecklingsarbete som leder till att utbild- ningsetapper successivt erbjuds under en längre period.

De studieorganisatoriska åtgärder som av- ser att befordra återkommande utbildning i högskolan kan sammanfattningsvis beskrivas så:

. utbildningslinjer byggs upp av kurser och studiekurser . kortare utbildningslinjer anknyts studieor- ganisatoriskt till längre . längre utbildningslinjer uppdelas där så är möjligt i etapper.

3 .4 .3 Di fferen tieringsmodeller 3.4.3.l Grundkurs och stegvis differentiering

I debattskriften ”Högre utbildning —— forsk- ningsanknytning och studieorganisation” har U 68 diskuterat en studieorganisation med differentiering stegvis utifrån breda grund- kurser.

Denna avses tillämpad på sektorer av hög- skoleutbildning. U 68 underströk redan i debattskriften att någon generellt användbar modell knappast står att finna men att det

är angeläget att fortlöpande granska studier- nas organisation i syfte att söka identifiera gemensamma kurser för att därigenom un- derlätta övergångar inom systemet. Direkti- ven för U 68 uttalar också tvekan om det är möjligt att mera generellt införa ett sådant system. Fördelarna måste vägas mot förlus- ter i motivation och yrkesinriktning samt i studietid.

Differentiering utifrån breda grundkurser kan göra det möjligt för den studerande att relativt sent bestämma yrkesinriktning och förändra utbildningens inriktning utan stora tidsförluster. Grundkurser kan också rnotive- ras med önskan att bidra till en bredare referensram eller att ge bas för systemorien- terat tänkande för de högskolestuderande ge- nom att de alla eller stora grupper av dem passerar en kortare likartad utbildning. Detta betecknas stundom som collegeutbildning. Av sådan karaktär är det förslag till ettårig grundläggande utbildning vid de filosofiska fakulteterna som utarbetats av utbildningsle— darna vid Stockholms universitet.

I de kommentarer till debattskriften som lämnats till U 68 ägnas grundkursen betydande uppmärksamhet. Inom universitet och högskolor ställer sig flera instanser, t.ex. konsistoriet och juridiska fakulteten vid uni- versitetet i Uppsala och rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm, tveksamma till en mycket brett anlagd grundkurs. Man pekar på svårigheter att ge de gemensamma studieenheterna ett sådant innehåll som fullt ut tillgodoser behovet hos studerande med olika yrkesinriktning. De kan därför verka studietidsförlängande. Därtill kommer att många med klar yrkesmotivation önskar relativt tidigt få kontakt med yrkesinriktade ämnen. Däremot ställer man sig inte tveksam till möjligheten att samordna studieenheter där sådana inom olika utbildningsvägar har liknande innehåll och omfång. Inte heller in- vänder man mot principen att kurser av bas- utbildningskaraktär läggs istudiernas början.

Allmänt gäller att utbildningslinjer bör konstrueras så att de på ett effektivt sätt le- der till det uppställda utbildningsmålet. De bör därutöver medge ändrad studieinriktning

utan alltför stora tidsförluster och ge de stu- derande överblick och kontakter utanför det egna yrkesområdet. Den kritik som riktats mot breda grundkurser har som nyss antytts betonat att sådana, tillämpade på yrkesinrik- tade utbildningslinjer, kan verka förlängande på studierna och inte ge den motivation som mera yrkesinriktade studerande kan kräva.

U 68 har sökt pröva i vilken utsträckning den principiella differentieringsmodellen är tillämpbar genom att undersöka hur den kan användas inom sektorerna för vård samt administration och ekonomi. Ur detta arbe- te, som redovisas i avsnitten 3.6 och 3.7, fram- går två olika bilder. Inom vårdsektorn har tillämpbarheten visat sig förhållandevis liten. Utbildningsmålen är vittgskilda inom sektorn. Utbildningstiderna varierar också starkt. Som kommer att framgå av den mer de- taljerade framställningen kan en framkom- lig väg vara att pröva möjligheten av grund- kurser för ett mindre antal utbildningar med likartade mål. Liksom för närvarande i socio- nomutbildningen bör det också för vissa vårdlinjer och administrativa linjer vara möj- ligt att konstruera gemensamma grundkur- ser.

Inom den administrativa och ekonomiska sektorn har bedömningen varit mera gynn- sam för en för hela sektorn omfattande grundkurs. Som har framgått i avsnitt 3.2.4 finns redan nu inom UKÄs område förslag som innebär att antalet ingångar till utbild- ning inom sektorn skulle kunna minskas. U 68 räknar med att en mera systematisk samordning av utbildningsutbudet inom sek- torn i dess helhet skall kunna ge vinster av det slag som en gemensam grundkurs syftar till. Det bör vara en viktig uppgift för det löpande utvecklingsarbetet att pröva olika grundkurskonstruktioner.

Möjligheten att på olika sätt anpassa nu existerande utbildningar till debattskriftens principiella modell varierar från sektor till sektor. Inom den studieorganisatoriska ra- men kan rymmas olika lösningar för olika sektorer och för olika utbildningar inom en och samma sektor. Bl.a. är utbildningstidens längd en faktor av betydelse vid bedömning-

en. Efter hand kommer också förutsättning— ama att ändras, t.ex. genom utvecklingen inom ett yrkesområde.

3.4.3.2 Olika differentieringsmodeller

Vid bedömningen av olika differentierings- modeller för högskoleutbildningen är det nödvändigt att ta hänsyn inte bara till att utbildningslinjerna har mycket skiftande mål och förutsättningar utan även till gym- nasieskolans studieorganisation och dess an- knytning till högskoleutbildningen. Det är enligt U 683 mening inte möjligt eller önsk- värt att kraven på bredd och handlingsbered- skap inför förändringar tillgodoses genom mycket enhetliga grundkurskonstruktioner.

Behörighetsreglerna för tillträde till högre utbildning har utformats så att vissa minimi- krav pä referensramens bredd skall vara till- godosedda. Statsmakternas beslut 1972 an- gående gymnasieskolans kompetensvärde m.m. innebär att en minst tvåårig avslutad utbildning i gymnasieskolan ger allmän behö- righet för högskolestudier under förutsätt- ning av kunskaper motsvarande två års stu- dier i gymnasieskolan i engelska och svenska. Vissa linjer i gymnasieskolan, bl.a. de tre- och fyraåriga linjerna, har ett bredare studie— program än de övriga. Under överblickbar tid blir det sannolikt från dessa linjer som fler- talet studerande kommer att rekryteras. För den som i gymnasieskolan genomgått mer speciellt yrkesinriktade linjer blir det sanno- likt vanligt att en tids yrkesverksamhet före- går de fortsatta studierna. Det är kanske främst till sådana studerandegrupper som viktiga nya slag av högskoleutbildning vänder sig. Dessa studerande får en bredare erfaren- hetsbakgrund på annan väg än genom stu- dierna.

Enligt U68s mening bör man mot en sådan bakgrund bedöma de i diskussionen förekommande förslagen till någon form av inledande collegeutbildning i högskolan. Det mest genomarbetade av dessa är det som lagts fram av utbildningsledarna vid Stock- holms universitet. Det avser emellertid inte all högskoleutbildning utan är begränsat till

de nuvarande filosofiska fakulteterna. Avsik- ten syns inte heller vara att den inledande utbildningen skall vara obligatorisk för de studerande. Den anses i stället motiverad genom att den ger möjlighet att träffa bättre underbyggda val och skall vidare kunna till- godose behov av förkunskaper och ge tillfälle till metodisk träning och uppövande av kom- munikationsfärdigheter.

Med ett förändrat högskolebegrepp och en ny klassificering av utbildningslinjer syns detta förslag inte vara möjligt att tillämpa annat än för delar av sektorer i den framtida högskoleutbildningen. De färdigheter som den föreslagna grundkursen avses ge bör det enligt U 68 ankomma på gymnasieskolan att förmedla. Skulle önskemål om speciella kun- skaper eller färdigheter uppställas som en- dast kan tillgodoses på någon eller några av gymnasieskolans linjer torde det vara rimli- gare att dessa formuleras som särskilda för- kunskapskrav än att de tillgodoses inom hög- skoleutbildningen.

I stället för en enda differentieringsmodell tecknar sig i den framtida högskoleutbild- ningen bilden av flera. En av dessa innebär grundkurs och tillval av kurser stegvis utifrån denna. Antagligen kommer emellertid i varje fall till en början bara en begränsad del av utbildningslinjerna inom en yrkesutbild- ningssektor att ha denna utformning. Exem- pel på denna form av differentiering erbjuder socionomutbildningen och civilingenjörsut- bildningen. Vidare syns de kortare vårdut- bildningarna i högskolan och juristutbild- ningen kunna utvecklas i denna riktning.

En annan differentieringsgrupp represen- terar ämneslärar- och bibliotekarieutbild- ning. Studiekurser från olika basutbildnings- områden kan här läggas till grund för en avslutande mera yrkesinriktad utbildning. Också studiegången från specialiserad gym- nasieskola till mera generell högskoleutbild- ning är av likartat slag.

En tredje differentieringsmöjlighet kan il- lustreras med kortare högskoleutbildning, särskilt i de fall där den är insatt i återkom- mande utbildning. En inledande utbildning, t.ex. yrkesteknisk högskoleutbildning, byggs

efter yrkesverksamhet på så att utbildningen antingen fördjupas inom det tidigare valda området eller breddas åt annat område med mera generella kurser och studiekurser. En sådan utbildning förutsätts kunna byggas på till t.ex. ingenjörs-, ekonom- eller socionom- utbildning. Den kan också breddas genom mera generella matematisk—systemvetenskap- liga och fysisk-kemiska kurser eller med kur— ser som ger grund för administrativ och ekonomisk verksamhet. Ett annat exempel är sjuksköterskeutbildning som kan fördju- pas genom utbildning till läkare. Den kan också breddas t.ex. för administrativ verk- samhet genom kurser i företagsekonomi eller sjukvårdsadministration eller med socionom- utbildning.

Som framgått av det föregående måste man räkna med att högskolestudierna organi- seras på flera olika sätt. Enligt U 685 mening bör man dock undvika sådana lösningar som i dag representeras bl.a. av vissa vårdutbild- ningar, där studieorganisation liksom inne- håll och verksamhetsformer är inriktade på ett mycket Specialiserat yrkesmål och ger små eller inga möjligheter att använda utbild- ningen eller delar av den som led ien annan utbildning.

3 .4 .4 Integrationsproblemet

3.4.4.l Avvägning målinriktning — orientering

Ett av argumenten för en studieorganisation med tillval stegvis är behovet hos enskilda studerande att på ett förhållandevis sent stadium ta mer slutgiltig ställning till yrkes- inriktning. En grupp studerande, har det framhållits, framför allt vid de filosofiska fakulteterna, börjar sina studier med vag inriktning, ofta med intresse för en viss ämneskrets eller en allmänt beskriven arbets- marknadssektor som drivkraft. En illustra- tion till detta kan vara den ökande frekven- sen av val av särskild utbildningslinje vid de filosofiska fakulteterna med endast första avdelningen bestämd. Den odeciderade stu- deranden möter emellertid inte i studierna

inslag som ger yrkesinformation och det blir delvis på annat erfarenhetsunderlag som va— let av yrkesinriktning efter hand får träffas. Valet av särskild utbildningslinje kan emel- lertid också grundas på en önskan att förläg- ga ett mera slutgiltigt val senare under stu- diegången. Då träffas det mera slutgiltiga valet först när specialintressena mognat ut eller när förhållandena på arbetsmarknaden blivit en gripbar realitet.

Det måste emellertid understrykas att det beskrivna beteendet, även om det är giltigt för en stor grupp, inte kan generaliseras. Spännvidden är stor inom den aktuella ung- domsgruppen. För en del är högskolestudier- na ett led i en informations- och motiva- tionsProcess på väg till en yrkesinriktning. Andra är klart målinriktade redan vid hög- skolestudiernas början eller ännu tidigare och vill se en rak väg fram till ett utbild- nings- och yrkesmål. En av de centrala upp- gifterna bör vara att utforma studieorganisa- tionen så att en rimlig avvägning sker mellan olika gruppers intressen och behov. Det bör finnas möjlighet att tillgodose de omval som förändrad inriktning kan motivera, samtidigt som det bör finnas möjligheter att erbjuda inslag i studierna som kan vara ett instru- ment för en starkare förknippning mellan studier och arbetslivsfunktioner. Frågan gäl- ler hur studieinnehåll och verksamhetsfor- mer som ingår i de kurser som utgör en utbildningslinje kan förändras i syfte att studierna mer eller mindre spontant skall kunna ge yrkesorientering. Detta är ett gene- rellt problem. I fortsättningen förs diskussio- nen huvudsakligen kring utbildningen vid de nuvarande filosofiska fakulteterna och den koncentreras kring balansen mellan tillvals- möjligheter och förstärkning av yrkesinrikt- ningen.

3.4.4.2 Sammanhållande element i utbild- ningslinjen

Som framgår av avsnitt 3.2 kan tidsföljden mellan avdelningarna i 1969 års studieord- ning för de filosofiska fakulteterna i vissa fall sägas vara godtycklig. En eller flera andra

tidsföljder skulle lika väl kunna försvaras med hänsyn till linjens utbildningsmål. I de linjer där det finns motiv för en viss tidsföljd mellan studiekursema, i varje fall i de två första avdelningarna, saknas trots detta de sammanhållande element som kan bidra till att utbildningen framstår som en enhetlig utbildningslinje. Även om den studerande från början väljer en utbildningslinje är det relativt få sådana inslag i organisation och undervisning som är ägnade att ge samman— hang i studierna och skapa eller förstärka motivationen för de arbetslivsfunktioner ut- bildningslinjen syftar till. Anmärkningar av den innebörden har riktats mot t.ex. eko- nomutbildningen.

1960 års lärarutbildningssakkunniga (LUS) föreslog att i lärarutbildningslinjerna skulle införas kurser som kunde utgöra en anknytning mellan ämnesstudierna och den praktisk-pedagogiska utbildningen. De förut- sattes organisatoriskt kunna samordnas med de olika ämneskursema under hela studie- gången. Innehållsmässigt skulle de utgöra ett pedagogiskt och metodiskt inslag som skulle möjliggöra en koppling mellan teoristudier och tillämpningar.

Förslaget genomfördes i modifierad form. I lärarutbildningen har sålunda införts en s.k. förberedande praktisk pedagogisk kurs, pa- rallell med de teoretiska studierna. Den är frivillig, har ett begränsat utrymme och avser främst en teoretisk orientering om skolan som arbetsplats. Det ursprungliga förslaget, med mer praktiskt anknutna och för blivan- de lärare obligatoriska kurser, måste emeller- tid anses intressant och den principiella syn det ger uttryck för låter sig tillämpa också på andra sektorer än undervisningssektorn.

Kombinationsutbildningarna, som innebär en kombination av kurser vid filosofisk fa- kultet och bl.a. ekonomisk specialkurs inom gymnasieskolan, finns i två studieorganisato- riska varianter. Den ena innebär successiv ämnesföljd liksom i flertalet utbildningslinjer vid de filosofiska fakulteterna, den andra en integration av de två elementen i utbildning- en. Den senare uppläggningen har viss an- knytning till det ovannämnda förslaget. De

för yrkesinriktningen karaktäristiska ämnena förs in på ett tidigt stadium och de mer teoretiska ämnena kan ses i belysning av utbildningsmålet.

De yrkesinriktade kurser som introduce- rats vid de filosofiska fakulteterna är av delvis annan karaktär. De är förlagda till studiernas avslutningsskede och avser att till föregående studieenheter lägga ett innehåll som bidrar till yrkesinriktning. De kan i de flesta fall anknytas till vilken kombination av studiekurser som helst i de två första avdelningarna. Med denna konstruktion är möjligheterna att knyta samman de generella kunskaperna med de yrkesinriktade mera begränsade.

U 68 finner det angeläget att ett sam- manhållande element skapas inom den en- skilda utbildningslinjen och föreslår därför att förberedande yrkesinriktad utbildning prövas i ökad utsträckning och att en sådan utbildning då knyts samman med avslutande yrkesinriktade studieenheter av större om- fång. Det system med antagningsbegränsning som utredningen föreslår, där den studeran- de antas till en bestämd utbildningslinje eller"

linjevariant, ger bättre förutsättningar än tidigare för en sådan utveckling.

En intressant variant av denna idé är vissa inslag i studieorganisationen vid University of Wisconsin — Green Bay — som redovisasi bilaga till det betänkande som avgetts av UKÄs utredning angående den religionsve- tenskapliga utbildningens mål och organisa- tion. Utbildningen vid Green Bay är koncentrerad på miljöstudier. De colleges som svarar för undervisningen är uppbygg- da med hänsyn till olika frågekomplex inom miljöstudiet snarare än med hänsyn till ämnen. Därmed vill man främja en tvärveten- skapligt upplagd utbildning. Ett viktigt inslag i studierna i Green Bay är den seminarieserie som löper genom hela utbildningen och vars syfte är att integrera kunskaper från olika områden. Den betecknas som ”Liberal Education Seminars” (LES). Seminarierna är organisatoriskt en del av undervisningen. Ett val finns mellan olika teman för LES, men oavsett tema avser de att förbereda för den

avslutande fördjupningsutbildning som är karaktäristisk för studierna vid Green Bay. Undervisningen består av lektioner och gruppdiskussioner. Vidare skall de studeran- de skriva uppsatser och kortare rapporter. Målet för LES är övning i att på något eller några viktiga problem använda de kunskaper och färdigheter som förvärvats i studierna.

Ett viktigt element i LES är just probleminriktningen. U 68 finner att denna inriktning är så betydelsefull att den bör prövas vid utvecklingen av studieorganisatio- nen och verksamhetsformerna i högskolestu- dierna. Ett uppslag i anslutning till Green Bay-organisationen kan vara att i anknytning till vissa utbildningslinjer bjuda ut ett antal kurser redan fr.o.m. första utbildningsåret med anknytning till slututbildning som bibliotekarie, journalist eller lärare för att bara ta några möjliga exempel. Val av en sådan kurs skulle då vara obligatoriskt. Med hänsyn till att det är önskvärt att ämnesteo— retisk utbildning kan genomgås på många orter och att viss valfrihet i fråga om yrkesinriktning kan bibehållas bör det inte föreskrivas att val av specifik kurs skall utgöra förkunskapskrav för tillträde till slututbildningen. Det är av stort värde att orientera sig också i annan yrkesverksamhet än den som utbildningen slutligt inriktas mot.

För organisationen av ett sådant yrkesin- riktat element krävs tillgång till uppgifter om den yrkesinriktning den studerande avser att ge sina högskolestudier samt en kontroll av att varje studerande deltar i den yrkesinrikta- de kursen.

- Som nämnts är antagligen studieorganisa- toriska anordningar inte ensamma tillräckliga för att ge erforderlig inre fasthet åt en utbildningslinje. Skall den upplevas som en sammanhängande utbildning bör planering och helst också genomförande av utbildning- en hållas samman inom en organisation.

De utbildnings— och linjenämnder, som U 68 föreslår i kapitel 6, avses få en central roll vid utbildningens genomförande och an- svara för bl. a. återkopplingen mellan mål och resultat och sammanhanget mellan utbild-

ningslinjens olika delar. Det kan emellertid ifrågasättas om denna organisation är tillräck- lig för att de studerande skall uppleva utbild- ningslinjen som en fungerande, väl genom- tänkt helhet.

Det är viktigt att de lärare som har ansvaret för undervisningens genomförande gemensamt planerar kurserna. Skall det finnas möjlighet att utveckla sådana probleminriktade kurser som illustreras med studieuppläggningen vid Green Bay torde någon form av sådan gemensam planering vara nödvändig (jfr avsnitt 6.6.3).

I vissa fall bör en förstärkning av den efter- strävade effekten kunna uppnås om de stude- rande placeras i grupper i det första ämnet (kursen) med hänsyn till sina val av linje eller linjevariant. Med en illustration från nuvaran- de organisations utbildningslinje 1 skulle det innebära att undervisningsgrupperna i ma- tematik organiserades efter val av fortsatta studier med systemvetenskaplig, naturvetenskaplig eller samhällsvetenskaplig inriktning. Man får då också förutsätta att förändrat studieprogram markeras med ett skifte av undervisningsgrupp. En utvecklingi denna riktning mot ett gemensamt ansvarsta- gande för genomförande av en utbildnings- linje skulle ge sådana drag av inre fasthet som utmärker mer yrkesinriktade högskole- utbildningar och som omvittnats kunna aktivt bidra till studiemotivationen.

I reformarbetet med universitetsutbild- ningen under 1950- och 1960-talen har vådorna av en icke planmässig parallelläsning mellan flera kurser påtalats. Detta har lett till att undervisningen nu ofta koncentreras på en kurs i taget. Den nuvarande situationen i vissa utbildningar illustreras i figur 3:1.

Med en samlad planering av undervisning- ens genomförande bör det också vara möjligt att planmässigt integrera de olika kurserna med varandra i undervisning och prov och bl. a. tillgodogöra sig fördelarna av en planmässigt genomförd parallelläggning.

I de fall då kurserna genomförs efter varandra och omfånget av kurserna är litet har systemet med slutprov på varje kurs bedömts ha ogynnsamma verkningar. Man

Slutprov på kurs 3 kurs 3

Slutprov på kurs 2 kurs 2

Slutprov på kurs 1 kurs 1

Figur 3:1. På varandra följande kurser och slutprov.

har pekat på risker för överkontroll och dålig inlärningseffekt. Överblick och sammanhang löper risk att inte betonas tillräckligt i en studieorganisation med mycket finfördelade kurser. Som ett botemedel har bl. a. angetts att man skulle söka sig fram till en större enhetsmodul än en vecka.

En generell strävan bör enligt utredning- ens mening vara att inte onödigtvis konstrue— ra utbildningar bestående av många kortare kurser. Med den stora spännvidd högskoleut- bildningen har torde det dock vara nödvän- digt att arbeta med en kort enhetsmodul. Lösningen bör därför sökas i en lämplig organisation av undervisning och prov t. ex. sådan som används i språkutbildningen och som kan illustreras som i figur 3 :2.

Slutprov på kurserna 1—3

_ __. _ _ — -— — (delprov b) .- N m

e e e

: 3 = _! x _! _ __ q __ __ ,_ _. (delprov a)

Figur 3:2. Kurser planerade för parallelläggning.

Om tre kurser löper parallellt bör ett samlat slutprov kunna ges på dessa kurser. Därigenom kan problem ges som bättre ger utrymme för överblick och sammanhang. Skulle det av diagnostiska skäl befinnas befogat med ytterligare prov kan delprov

anordnas som även de kan utformas som övergripande prov. Med en sådan upplägg- ning blir den pedagogiska planeringsenheten en grupp av samhörande kurser. U68 har också i avsnitt 3.3.1.2 framhållit att utåt redovisade betyg inte bör sättas på mycket små kurser utan sådana bör sammanföras i grupper vid betygsättningen.

Mot bakgrund av de i detta avsnitt redovisade svagheterna i studieorganisatio- nen, bl.a. inom de nuvarande filosofiska fakulteterna, finner U 68 det angeläget, att utbildningsmyndigheterna — både centralt och lokalt — i sitt utvecklingsarbete ägnar betydande uppmärksamhet åt åtgärder som kan bidra att förstärka de sammanhållande elementen i utbildningslinjerna och att här föreslagna riktlinjer ytterligare bearbetas lokalt.

3.4.5. Yrkesteknisk högskoleutbildning 3.4.5.l Bakgrund

I sitt sjätte betänkande (SOU l970:8) lade yrkesutbildningsberedningen (YB) fram för- slag om s.k. yrkesteknisk högskoleutbild- ning, i första hand avsedd för personer som genomgått gymnasial yrkesutbildning och därefter inhämtat erfarenhet från arbetslivet. Syftet skulle vara dels att ge en påbyggnad för kompetens till arbetsledande uppgifter inom yrkeslivet, dels att ge blivande lärare i yrkesteknik en kompletterande utbildning före den praktiska lärarutbildningen.

I en redovisning av befintlig utbildning av detta slag konstaterade YB att några områden redan är väl tillgodosedda, nämli— gen vårdområdet samt området för konsum- tionsteknik, storhushåll och textilteknik. När det gäller industriområdet saknas emel- lertid sådana utbildningsmöjligheter. YB föreslog att ett tjugotal yrkestekniska utbild- ningar inrättas med inriktning mot olika in- dustrigrenar.

Linjerna föreslogs av YB bli ettåriga med möjlighet i en del fall till fortsättning i en and- ra årskurs. I en ettårig linje föreslogs att 40 procent av utbildningstiden anslås till

allmänna ämnen (svenska, engelska, psykolo- gi, arbetslivsorientering, matematik, fysik och kemi), medan resten av tiden ägnas åt mer eller mindre utpräglat branschinriktade ämnen.

De yrkestekniska linjerna föreslogs dimen- sionerade så att de på längre sikt kan tillgodose vidareutbildningsbehov för cirka 25 procent av de personer som genomgått en yrkesteknisk utbildning i gymnasieskolan. Intagningskapaciteten för industrilinjerna föreslogs av YB år 1980 bli 5 600 platser.

YB ansåg att befintliga resurser så långt möjligt bör utnyttjas för utbildningen.

Beträffande huvudmannaskapet lämnade YB inte något definitivt förslag men menade att primärkommun inte bör komma i fråga. Vidare betraktades det som naturligt att företag eller organisation i vissa fall kan stå som huvudman för en linje.

Den 8 juli 1971 utfärdade Kungl. Maj:t tilläggsdirektiv för U 68 (bilaga 1). I direkti- ven framhölls att en bred majoritet av de instanser som avgett yttrande över YBs be- tänkande i princip tillstyrkt YBs förslag men att åsikterna går isär om hur förslaget skall genomföras. Vidare anförs i direktiven föl- jande:

”

YBs förslag måste bedömas i anknytning till det övergripande planerings- arbete rörande dimensionering, organisation och lokalisering av all eftergymnasial utbild- ning som U68 bedriver. Det bör därför uppdras åt U 68 att inom ramen för utredningens uppdrag på grundval av förelig- gande förslag jämte remissyttranden pröva frågan om den yrkestekniska högskolutbild- ningen. — —— Det eftergymnasiala utbild- ningssystemet bör ses som en helhet i fråga om såväl dimensionering som organisation och lokalisering. Detta betyder bl. a. att nya utbildningsalternativ — t.ex. yrkesteknisk högskolutbildning — skall tillgodoses inom den totalram som U68 kan komma att föreslå för all eftergymnasial utbild- ning. —— — —

Att utforma nya utbildningslinjer är en vansklig uppgift, inte minst när det gäller linjer — — — vilka i stor utsträckning saknar direkt motsvarighet i nuvarande system. Erfarenheterna visar att försöksverksamhet bör föregå det slutliga ställningstagandet

—————— U 68 bör så snart som möjligt lägga fram förslag till utformningen av såda- na försök. Därvid bör främst uppmärksam- mas områden som f.n. inte tillgodoses ge- nom motsvarande utbildningsmöjligheter. Förslagen bör avse i första hand utbildnings- linjer med inriktning mot industriyrken, sär- skilt inom verkstadsindustri.”

U 68 har bedrivit sitt utredningsarbete med utgångspunkt i YBs förslag och framlägger i särskild ordning sina förslag till försöksverksamhet med yrkesteknisk hög- skoleutbildning. I följande avsnitt redovisas huvuddragen i U 68s förslag.

Som kommer att framgå av avsnitt 3.5.3.3 kommer utbildningarna till lantmästare och trädgårdstekniker att ges ny utformning. Även dessa utbildningar har beröringspunkter med yrkesteknisk högskoleutbildning.

3.4.5.2 Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning

Syfte och målgrupp

Den helhetssyn på den högre utbildningen som är utgångspunkt för U68s arbete gör det önskvärt att varje linje i gymnasieskolan skall ha en naturlig fortsättning i högskoleut- bildningen eller, annorlunda uttryckt: det måste finnas utbildningslinjer i högskolan till vilka yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan är den genaste vägen.

Genom yrkesteknisk högskoleutbildning kan alltså stora grupper yrkesverksamma, som hittills i praktiken varit utestängda från högre utbildning, skaffa sig ytterligare kunskap på sitt yrkesområde och därmed nå större arbetstillfredsställelse samt bättre utsikter till befordran.

I arbetslivet finns vidare ett växande behov av kvalificerad arbetskraft som med en stor yrkeserfarenhet förenar goda tek- niska och allmänna kunskaper. Det föreligger också ett speciellt behov av utbildningsmöj- ligheter för blivande lärare i gymnasieskolans yrkesämnen.

Viss tids yrkeserfarenhet är ett oavvisligt krav för tillträde till en högskoleutbildning av detta slag, vars centrala mål är att

fördjupa och bredda yrkeskunskaperna. På så sätt kan de yrkestekniska linjerna sägas ha karaktär av återkommande utbildning.

När det gäller att analysera den grupp av människor som den yrkestekniska högskole- utbildningen främst vänder sig till — något som är nödvändigt för bestämning av mål, nivå och innehåll — måste frågan ses i två tidsperspektiv.

YBs förslag är i stort sett anpassade till gymnasieskolan, även om övergångsproble- men också berörs. Det dröjer flera år innan personer som gått igenom gymnasieskolan hunnit skaffa sig yrkeserfarenhet, så att de kan söka till yrkesteknisk högskoleutbild- ning. För rätt lång tid framöver får man räkna med att de sökande är personer som antingen gått i yrkesskola eller fått sin grundläggande yrkesutbildning direkt i ar- betslivet. Många av dem har säkert betydligt kortare obligatorisk skolgång än den nioåriga grundskolan. Å andra sidan kommer de säkert i många fall att ha skaffat sig extra utbildning genom kurser, per korrespondens eller inom folkbildningen.

Så kan alltså den målgrupp tänkas se ut som man i första hand får räkna med i det korta perspektivet, alltså även för försöks- verksamheten, och åtskilliga år framöver.

Längre fram i tiden kommer rekryteringen till yrkestekniska utbildningslinjer att kunna ske ur en grupp som fått del av en minst elvaårig skolutbildning. Nivå och mål i högskoleutbildningen kan då behöva justeras efter förändringen i målgruppen.

Allmänt formulerat är målet för utbild- ningen att ge både fördjupade kunskaper på specialområdet och orienterande kunskaper om viktiga angränsande arbetsområden, vidare förmåga att lösa problem, att samverka och att ta ansvar. Den skall också ge grund och beredskap för vidareutveckling, t. ex. genom ytterligare perioder av utbild- ning. De uppräknade målen kräver utbild- ning i såväl mer allmänt inriktade ämnen som i yrkes- och branschspecifika ämnen.

Utbildningen avses vara jämförelsevis bred och användbar för en rad olika befattningar. Likväl kan man genom att ange yrkesbeteck-

ningar antyda vart de yrkestekniska linjerna kan leda, exempelvis produktionstekniker, underhållstekniker, konstruktör, instruktör och lärare. Vidare lämpar sig utbildningen väl för personer i arbetsledande ställning.

Ser man på målet för den yrkestekniska högskoleutbildningen, är gränsen mot gym- nasieskolan klar. I de flesta s.k. högre specialkurser i gymnasieskolan ges en utbild- ning som leder till en viss specialisering inom yrkesområdet. Till sådana högre specialkur- ser, som i regel är ettåriga, kan elev gå direkt från den motsvarande yrkesinriktade linjen. Så t. ex. bygger högre specialkurs för möbel- och inredningssnickare på träteknisk linje och högre specialkurs för damskräddare på beklädnadsteknisk linje. Vissa mer friståen- de högre specialkurser föreslås av U 68 bli räknade till högskoleutbildningen (jfr avsnitt 1.3.2).

De yrkestekniska utbildningslinjerna på industriområdet innebär inte någon speciali- sering i egentlig mening. Visserligen ger utbildningen fördjupning på yrkesområdet men också en breddning mot större kunskap om helhet och sammanhang. Och framför allt bygger, som tidigare nämnts, den yrkestekniska högskoleutbildningen på de kunskaper och färdigheter som de studeran- de inhämtat under sin yrkesverksamhet. Härigenom skiljer den sig inte bara från kurser i gymnasieskolan utan även från de flesta av dagens högskoleutbildningar.

Försökslinjer — innehåll, organisation m. m.

U 68 föreslår en försöksverksamhet som är jämförelsevis begränsad, främst med hänsyn till att utbildningstypen i många avseenden är ny och öprövad.

Branscher som representerar en stor andel av den totala arbetskraften har valts för försöken. Sex utbildningslinjer föreslås med inriktning mot följande industrigrenar:

konfektionsindustri livsmedelsindustri pappers- och pappersmasseindustri stålindustri träindustri verkstadsindustri

Utbildningens längd föreslås med ett un- dantag bli tre terminer, i vissa fall med möjlig- het att avgå efter två terminer, vilka då utgör en avslutad första etapp med eget utbildnings- mål. Samtliga allmänt inriktade a'mnen stude- ras i regel under den första etappen (de två första av de tre terminerna). Dessa ämnen är svenska, arbetslivskunskap (ett blockämne innefattande stoff som kan hänföras till psykologi, arbetslivsorientering och personal- frågor), arbetsmiljö och ergonomi samt företagsekonomi.

Vidare förekommer matematik, fysik och kemi, dock i växlande omfattning beroende på yrkesområdenas särskilda krav. Ämnet produktionsteknik förekommer också i samtliga linjer men omfattningen varierar också här. De mer allmänt inriktade ämnena upptar i genomsnitt cirka en tredjedel av utbildningstiden.

Totalt två terminer, dvs. två tredjedelar av utbildningstiden, upptas av de rent yrkes- eller branschspecifika ämnena. I den verk- stadsinriktade linjen t.ex. är dessa ämnen materiallära, maskinelement, bearbetnings- teknik, service- och underhållsteknik, kvali- tetsteknik, hållfasthetslära, rit- och kon- struktionsteknik samt mer speciella delar av produktionsteknik. I livsmedelslinjen heter ämnena livsmedelskemi, mikrobiologi, livs— medelshygien, näringslära och livsmedelstek- nologi. Stålindustri- och verkstadslinjerna har ungefär hälften av det yrkesspecifika stoffet gemensamt.

I varje fall under försöksverksamheten kommer eleverna att ha skiftande skolmässig bakgrund, och man bör räkna med att några kan behöva stöd i form av extra undervisning i t. ex. matematik. Av samma skäl har engels- ka inte föreslagits ingå bland de obligatoriska ämnena, även om detta i och för sig skulle ha varit av värde. I stället föreslår U 68 att frivil- lig undervisning i engelska skall kunna anord— nas. Vidare betraktas det som önskvärt att eleverna bereds tillfälle att ägna viss tid åt sina Specialintressen. Viss tid bör alltså beräknas för stödundervisning, för frivilliga studier i engelska och specialarbeten.

U 68 föreslår att olika organisatoriska

modeller prövas i försöksverksamheten med de yrkestekniska utbildningslinjerna. I första hand föreslås försök med en sammanhängan- de utbildning som är integrerad i den meningen att en rad ämnen studeras samti- digt, även om en viss koncentration före— kommer. När det gäller verkstadslinjen, som föreslås bli prövad på fem orter, föreslår U 68 att man som ett alternativ prövar en uppdel- ning i block, där de flesta blocken har var sitt genomgående tema (t. ex. arbetslivskunskap, kvalitetsteknik, företagsekonomi) och utgör ett avslutat helt. Syftet med att pröva denna modell är dels att jämföra den med den inte- grerade modellen, dels att möjliggöra för extraelever att gå in i utbildningen och välja bara det eller de block som de särskilt behö- ver. Enligt vissa bedömningar kommer en sådan organisatorisk flexibilitet beträffande utbildningens längd och innehåll att på sikt bli regel i all yrkesteknisk högskoleutbildning.

Utbildningsplanen för linjen med inrikt- ning mot pappers- och pappersmasseindustri intar på flera sätt en särställning. Dels för- ordas en kortare utbildningstid, motsvarande två terminer, dels föreslås en uppdelning i fyra studieperioder som är 11, 10, 8 och 8 veckor långa och utspridda över två år; i mellanperiodema förutsätts eleverna återgå till sitt arbete. I själva verket har en så uppdelad modell, s.k. sandwichutbildning, länge tillämpats med goda resultat i utbild- ning som anordnats av företag och bransch- organisationer.

Beträffande lokaler och utrustning för utbildningen menar U 68, i likhet med YB, att befintliga resurser kan utnyttjas, förut- satt att försöken lokaliseras till lämpliga orter.

Lärare för de yrkesspecifika ämnena bör enligt U 68s uppfattning i många fall sökasi industrin, för att utbildningen skall bli aktuell och verklighetsanknuten. I övriga ämnen kan professionella lärare utnyttjas, från gymnasieskola, högskola eller vuxenut— bildning. För att tillgodose behovet av läro- medel torde i viss utsträckning behövas ny- produktion av åtminstone kompendier.

Det föreslås att utbildningsbevis utfärdas

över genomgången utbildning, innehållande en beskrivning av utbildningens innehåll och nivå. Utbildningen bör få ett kvantitativt meritvärde enligt det poängsystem som föreslås för övrig högskoleutbildning (avsnitt 3.3.1 .2), varvid en termins studier skall anses motsvara 20 poäng. Därutöver skall i utbildningsbeviset anges att eleven genom- gått utbildningen med godkänt resultat. Ytterligare gradering av prestationen bör enligt U 68s mening inte ske under försöks- verksamheten.

Behörighet och antagning

Det kan synas önskvärt att de regler för allmän behörighet som gäller för högskoleut- bildning i övrigt skulle gälla även för de yrkestekniska utbildningslinjerna. Under för- söksverksamheten bör man emellertid enligt U 685 mening tillämpa en särskild ordning av följande skäl.

De av 1972 års riksdag i princip fastställda allmänna behörighetsreglerna kräver engelska och svenska motsvarande tvåårig social linje i gymnasieskolan för tillträde till högskoleut- bildning. Som ovan framhållits kommer eleverna i försöksverksamheten att ha varie- rande skolmässiga förkunskaper. Med hänsyn härtill har, som redovisats i föregående avsnitt, engelska föreslagits bli ett frivilligt ämne i de yrkestekniska linjerna. U 68 anser alltså att kunskaper i engelska inte skall uppställas som behörighetskrav.

Motsvarande resonemang kan föras också när det gäller ämnet svenska, även om alla elever fått åtminstone någon skolundervis- ning i det ämnet, något som inte gäller engelska. Ytterst få personer i den målgrupp som tidigare i första hand angetts för för- söksverksamheten torde ha en tvåårig kurs i svenska från gymnasial utbildning. Inte hel- ler krav på sådana kunskaper i svenska bör uppställas för behörighet.

För allmän behörighet till yrkesteknisk högskoleutbildning under försöksverksamhe- ten bör enligt U685 mening krävas minst tvåårig avslutad utbildning i gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper och färdigheter,

Som särskilda behörighetskrav bör upp- ställas dels grundläggande yrkesutbildning inhämtad antingen på den linje eller på någon av de linjer i gymnasieskolan som svarar mot den sökta utbildningslinjen i högskolan eller på något annat sätt (i yrkesskola eller i arbetslivet), dels minst tre års yrkeserfarenhet från anställning inom det område mot vilket grundutbildningen och den sökta linjen är inriktade.

I övrigt avstår U68 från att lägga fram detaljerade förslag i fråga om behörighetsbe- dömning och antagning. Antagningen bör ske centralt under försöksverksamheten som väntas ge värdefulla erfarenheter inte minst i sist berörda frågor.

I U 68s förslag om försök med yrkestek- niska utbildningslinjer behandlas också frågor om lokalisering och utvärdering av försöken, om kostnader samt om den institutionella organisationen. Förslagen i dessa frågor redo- visas i det särskilda betänkandet.

3.5

3.5.1. Översikt

Till sektorn för teknisk yrkesutbildning förs inte bara utbildning vid teknisk fakultet utan också annan utbildning som förbereder för tekniska yrkesfunktioner, t. ex. farmaceutisk utbildning, agronom- och lantmästarutbild- ning samt viss naturvetenskaplig utbildning. Kännetecknande för utbildningslinjerna inom sektorn är förutom inriktningen mot tekniska yrkesfunktioner att de har förhål- landevis starka inslag av naturvetenskapliga och matematiska ämnen.

Liksom övriga utbildningssektorer är den tekniska mycket heterogen i fråga om organisation, specialiseringsgrad, utbildnings- tidens längd och studerandeantal. Flera av utbildningslinjerna förbereder för en kombi- nation av tekniska och administrativa eller ekonomiska yrkesfunktioner. Detta gäller t. ex. agronom- och apotekarutbildningen och även i viss utsträckning civilingenjörsut- bildningen. Även i fråga om yrkesinriktning spänner sektorn sålunda över ett stort område.

Den snabba utvecklingen inom alla teknik- områden har fört till en allt starkare specialisering inom de tekniska yrkena. Parallellt med den utvecklingen har växt fram ett behov av personer som har kunskaper och färdigheter inom mer än ett teknikområde, i många fall kombinerade med kunskaper också inom ett icke-tekniskt yrkesområde. Exempel på områden där

Teknisk yrkesutbildning

behov av kunskaper inom flera arbetsområden föreligger är teknik—vård samt teknik-ad- ministration. Denna utveckling ökar kravet på flexibilitet i studieorganisationen, bl. a. i form av bättre möjligheter att kombinera element från olika utbildningslinjer. Målet för den tekniska utbildningen har av hävd varit att bibringa de studerande sådana kunskaper och färdigheter som svarar mot det tekniska yrkesområdets krav. Under senare år har uppmärksamheten emellertid kommit att riktas alltmer mot att göra de studerande, vilka 'senare kommer att verka i mer eller mindre tekniskt orienterade funk- tioner i arbetslivet, medvetna om den tek- niska utvecklingens konsekvenser för samhäl— let och de enskilda människorna.

De tekniska utbildningslinjerna kan grovt indelas i två grupper. En grupp utgörs av kortare utbildningar (och gymnasieingenjörs- utbildningen). Dessa är inriktade mot prak- tisk tillämpning av tekniska landvinningar. Den andra gruppen utgörs av längre utbild- ningar (bl.a. civilingenjörsutbildningen). Dessa linjer kan sägas vara inriktade huvudsakligen mot konstruktionsarbete och utveckling av ny teknik. Gränsen mellan de två grupperna är givetvis inte skarp. Av Rydhs och Österbergs undersökning om anpass- ningsmekanismer på arbetsmarknaden (SOU l971:62) framgår också att en betydande utbytbarhet mellan kortare och längre tekniska utbildningar kan iakttas.

Flertalet tekniska utbildningar utgör var

för sig i stort sett slutna system. Exempel är brandingenjörsutbildningen, civilingenjörsut- bildningen, de farmaceutiska utbildnings- linjerna, laboratorieassistentutbildningarna m.fl. I nuvarande studieorganisation saknas också i stor utsträckning organiserade vägar för byte av utbildningslinje eller kombina- tion av studiekurser och kurser i olika utbildningslinjer.

För de utbildningslinjer som i dag är inriktade på konstruktion och utveckling av ny teknik, framför allt civilingenjörsutbild- ningen, har utvecklingen sedan mitten av 1950-talet i flertalet ämnen (naturvetenskap- liga såväl som tekniska) gått mot en allt starkare betoning av grundläggande moment av bestående aktualitet på bekostnad av detaljer i dagens teknik. Parallellt därmed har frågan om de grundläggande studiernas anknytning till den kommande yrkesverk- samheten och den tekniska tillämpningen tilldragit sig allt större intresse bl.a. i anknytning till frågan om studiemotivatio- nens betydelse för studieresultaten. Erfaren- heterna av en ökad teoretisering av de inledande delarna av utbildningen vid.,bl. a. teknisk fakultet har inte varit odelat positiva. Från flera håll har negativa konsekvenser i form av försämrade studiere- sultat rapporterats.

Kraven på en närmare anknytning till yrkesinriktningen har man bl.a. sökt möta genom att dels anpassa utbildningsinnehållet i de inledande matematiska och naturveten- skapliga ämnena till den senare specialise- ringen, dels föra in tekniska ämnen redan i utbildningens inledande skede. Utvecklingen har således av pedagogiska skäl inom denna del av sektorn snarast gått i riktning mot att redan från början starkare markera yrkesin- riktningen, vilket i viss mån reducerar möjligheterna att tillämpa ett system med successiv differentiering.

3.5 .2.1 UKÄs arbetsgrupp för högskolans teknikerutbildning(UHTEK)

Huvuduppgiften för arbetsgruppen för hög- skolans teknikerutbildning, (UHTEK), som överlämnade sitt betänkande till UKÄ i juni 1971, var att kartlägga möjligheterna att införa ett inledande är, gemensamt för flertalet utbildningslinjer vid teknisk fakul- tet.

UHTEK redovisar i sin rapport ett antal studieorganisatoriska alternativ, med varie- rande grad av samordning, för utbildningens inledande skeden. Arbetsgruppen har emel— lertid avstått från att ta ställning till alternativen. UHTEK återger vidare några i olika sammanhang framförda förslag och uppslag till nya utbildningsvägar inom ramen för den nuvarande utbildningen vid teknisk fakultet. Arbetsgruppen nämner bl. a. trafik- teknisk utbildning med ingångar från linjerna elektroteknik, maskinteknik, väg- och vat- tenbyggnad, arkitektur samt samhällsveten- skap (främst beteendevetenskap) och medi- cin. Andra exempel är medicinsk teknik och utbildning för ”socialingenjörer” med in- gångar från såväl teknisk som samhällsveten- skaplig utbildning.

Ett sätt att underlätta övergången mellan naturvetenskaplig och teknisk högskoleut- bildning vore enligt arbetsgruppen att inom nuvarande linjer ] och 2 vid filosofisk fakul- tet införa modifierade studiekurser i mate- matik, vilka skulle vara bättre anpassade till senare studier i bl. a. tekniska utbildningslin- jer. Alternativkurserna skulle dessutom vara av värde för studerande som vill lägga tyngd- punkten i sina studier på fysik och kemi. De skulle också underlätta för den som i sin utbildning önskar ta med vissa kurser i tillämpade ämnen från teknisk fakultet i tredje avdelningen av en utbildningslinje inom nuvarande filosofisk fakultet.

Av de synpunkter som framfördes vid remissbehandlingen av UHTEKs rapport framgår bl. a. att flertalet remissinstanser var negativt inställda till ett för flera utbildnings- linjer gemensamt första studieår, även om

man var väl medveten om fördelarna av bl. &. bredare underlag för t.ex. läromedelspro- duktionen.

Majoriteten ställde sig också tveksam till en central samordning mellan de tekniska fakulteterna (s.k. rikssamordning) för att underlätta övergång mellan samma sektioner på olika orter. I stället framfördes att en ökad studerandevandring mellan fakulteter- na borde underlättas genom att dessa accep- terar liknande grundläggande utbildning vid andra läroanstalter såsom likvärdig med icke identiska utbildningsvägar. Detta synsätt har också de senaste åren tillämpats, men ibe- gränsad utsträckning utnyttjats av de stude- rande.

Till frågan om det är önskvärt att skapa fler avslutande studieinriktningar med "in- gång” från mer än en sektion ställde sig däremot majoriteten av remissinstanserna positiv.

I samband med en diskussion om UHTEKs rapport bör också uppmärksammas ett förslag från Svenska teknologföreningen om att minska antalet ingångar till teknisk högskoleutbildning genom en sammanslag- ning av dagens utbildningslinjer, varvid man naturligt skulle få fyra huvudutbildningar att välja på, nämligen:

byggnads— och anläggningsteknik samt samhällsplanering (väg- och vattenbyggnad, lantmäteri, arkitektur, gruvteknik)

elektroteknik (teknisk fysik, elektrotek— nik)

kemiteknik (kemi, metallurgi) maskinteknik (maskinteknik, Skeppstek- nik).

I förslaget förutsätts dock att antalet specialiseringsmöjligheter i högre årskurs blir lika stort som för närvarande.

3522. Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland (NoTH)

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland (NoTH) har uppdraget att utreda och föreslå bl. a. uppläggning, inriktning och organisa-

tion av högre teknisk utbildningi övre Norr- land. Hösten 1971 startade efter förslag av kommittén maskinteknisk utbildning och hösten 1972 utbildning i geoteknologi i Luleå.

I sina förslag lägger NoTI—I stor vikt vid att studieorganisationen präglas av specialisering gradvis. Kommitténs motiv för att låta den successiva differentieringen starkt träda i förgrunden är att den studerande bör få möjlighet att välja linje/inriktning så sent som möjligt med hänsyn till innehållet i den följande utbildningen. NoTHs förslag tilläm- pas i civilingenjörsutbildningen i Luleå. Utbildningen uppdelas där i fyra block (årskurser), varvid det första rymmer grund- läggande matematisk-naturvetenskapliga stu- dier, kombinerade med kurser av studiemoti- verande karaktär. Det andra blocket rymmer grundläggande och det tredje specialiserade tekniska studier. Det fjärde året slutligen omfattar fördjupning och träning i metodik samt examensarbete.

Av intresse i detta sammanhang är också NoTHs förslag att lägga in valfria kurser i icke-tekniska ämnen, t.ex. samhällsveten- skapliga, i de berörda utbildningslinjerna. Genom detta avser man att vidga de blivande teknikemas referensram för den framtida yrkesverksamheten.

NoTH har vidare i november 1972 till Umeå universitet överlämnat ett förslag till kemiteknisk utbildning i Umeå. I denna föreslår kommittén sex olika linjer för högre teknisk utbildning i kemi. Fem av linjerna ger en avslutad utbildning på tre år, medan en linje kräver fyra. I förslaget är de fem första terminernas utbildning gemensam och består av studiekurser i matematik 20, fysik 20, kemi 40 och kemiteknik 20 poäng. Parallellt med de fyra första terminernas studier läggs orienteringskurser som bl.a. omfattar industriell ekonomi och organisa- tion. På motsvarande sätt ges undervisning i ergonomi och ekologi under det tredje året. Målet för utbildningen bör enligt NoTH vara att ge en alternativ utbildning av universitets- kemister för arbetsområden inom industrin utan att den därför leder till civilingenjörs-

NoTH räknar med att övergångar till and- ra utbildningar, t. ex. civilingenjörsutbild- ning, skall vara möjlig efter det andra året. Övergång till de tekniska utbildningarna i Luleå skulle också kunna ske redan efter det första året, eventuellt efter viss komplette— rmg.

3.5.2.3 UKÄs utredning av teknisk magister- utbildning (TEMA)

Ett förslag med syfte att skapa starkare anknytning mellan naturvetenskapliga stu- dier och teknisk yrkesverksamhet lades i januari 1970 fram av UKÄs utredning om teknisk magisterutbildning (TEMA-utred- ningen).

TEMA föreslog i sitt betänkande en tek- nisk utbildning vid filosofisk fakultet i an- slutning till 1969 års studieordning. Utbild- ningen avsågs ersätta den tekniska magister- utbildningen som var en lärarutbildning. Den

föreslagna utbildningen skulle förbereda för yrkesverksamhet också inom näringslivet.

TEM'As förslag omfattade omkring 25 tekniskt betonade kurser om 20 eller 40 poäng, fördelade på ett stort antal ämnesom- råden. Flertalet av dessa studiekurser förut- sattes också kunna väljas inom bl.a. tredje avdelningen i utbildningen för filosofie kandidatexamen.

Av de föreslagna studiekurserna har hittills fyra inrättats, nämligen i datateknik, elektroteknik, kemiteknik och teknisk biolo- gi. De två först nämnda ingår i utbildnings- linje 1 enligt 1969 års studieordning. Kemi- teknik och teknisk biologi har förutsatts ingå i tredje avdelningen och kan därmed ingåi flera utbildningslinjer.

3.5.2.4 N—kommitte'n för eftergymnasial ut— bildning i Halland

Efter samråd med rektorsämbetet vid Chal- mers tekniska högskola har N-kommittén för eftergymnasial utbildning i Halland i skrivel- se till U68 föreslagit att första (eventuellt också andra) årskursen av civilinjenjörsut-

bildningen på linjerna teknisk fysik, elektro— teknik och maskinteknik förläggs till Halm- stad. Förslaget bygger på tanken om ett gemensamt första studieår för de berörda utbildningslinjerna på orten.

Kommittén har vidare föreslagit att en teknisk utbildning på mellannivå mellan gymnasieingenjör och civilingenjör tillskapas. Studierna, som i förslaget förutsätts bli treåriga, kan enligt N-kommittén i väsentliga delar kombineras med den ovan nämnda decentraliserade civilingenjörsutbildningen. Den studerande som så önskar skall efter två års studier kunna fortsätta ytterligare två år till en fullständig civilingenjörsutbildning. Huvudregeln förutsätts dock vara att studier- na under ett tredje studieår avslutas med en annan ämneskombination, t.ex. ekonomi, eller genom specialisering vid ett företag (i form av internutbildning). N-kommittén motiverar förslaget med att de alltmer Specialiserade industriföretagen är beroende av tillgång till tekniker med olikartad inrikt- ning.

Förslag med liknande innebörd har också framförts från kommittén för postgymnasial utbildning i Värmlands län.

3.5.3 Den framtida utvecklingen inom teknisk yrkesutbildning

3.5.3.l Åtgärder ägnade att ytterligare stär- ka anknytningen mellan utbildning och arbetsfält

Vid remissbehandlingen av det i avsnitt 3.5.2.3 redovisade TEMA—förslaget efterlyste flertalet remissinstanser en grundligare ana- lys av faktiska, föreliggande och väntade utbildningsbehov som svarar mot de av TEMA föreslagna nya utbildningsinrikming- arna. Innan en sådan analys förelåg menade man sig inte kunna ta ställning till TEMAs förslag.

Arbetet med att tillskapa ytterigare studiekurser av det slag TEMA föreslagit bör ses tillsammans med möjligheterna att utnyttja redan existerande kurser inom bl. .a. nuvarande teknisk fakultet. Speciellt under

det sista utbildningsåret finns här ett varia- tionsrikt och omfattande utbud av valfria fortsättningskurser. Kapaciteten är i många fall inte fullt utnyttjad, eftersom den enskilda studeranden deltar endast i ett begränsat antal kurser. Bland kurserna finns åtskilliga som bör vara av stort intresse för studerande inom matematisk-fysisk-kemiska utbildningslinjer och som är eller relativt lätt kan bli tillgängliga "för dessa studerande med hänsyn till faktiska förkunskapskrav. UHTEKs förslag om modifierade studiekur- ser i t.ex. matematik som alternativa studiekurser, bättre anpassade till studier med teknisk inriktning, bör också uppmärk- sammas i detta sammanhang liksom NoTHs förslag till kemiteknisk utbildning i Umeå.

Också vissa av de specialiserade kurserna inom t. ex. lantbrukshögskolan har en kapacitet som för närvarande inte utnyttjas fullt. Flera av dessa kurser kan, med hänsyn till förkunskapskraven, redan nu användas som påbyggnad på t.ex. kemisk-biologisk basutbildning vid matematisk-naturveten- skaplig fakultet. Skälet till att dessa möjligheter hittills utnyttjats endast av ett fåtal studerande torde många gånger vara att de inte redovisas i den normala informationen om existerande studievägar.

En angelägen uppgift bör vara att ytterligare kartlägga möjligheterna till kom- binationer av detta slag. Som exempel på möjliga kombinationer vill utredningen nämna geovetenskapliga studier vid matema- tisk-naturvetenskaplig fakultet, kombinerade med t. ex. en eller flera av lantbrukshögsko- lans kurser i marklära, hydroteknik eller jordbearbetning; eller grundläggande studier med kemisk-biologisk inriktning vid matema- tisk-naturvetenskaplig fakultet, kombinerade med någon eller några av kurserna i växtförädling, växtpatologi, husdjursfysiolo- gi eller näringsfysiologi. Det bör t. ex. vara möjligt att därvid lägga upp en utbildning för miljövårdsarbete. De nu nämnda exemplen är samtliga hämtade från lantbrukshögsko- lans utbildning. I det fortsatta arbetet bör också möjligheterna att utnyttja bl.a. skogshögskolans utbildningsutbud på liknan-

I en diskussion om yrkesanknytningen av utbildningslinjerna inom sektorn bör också förslaget att tillskapa kortare tekniska utbildningsalternativ uppmärksammas. Inom U68 har i anslutning till det refererade förslaget från N-kommittén diskuterats möj- ligheten att bygga upp den nuvarande mot konstruktions- och utvecklingsarbete inrikta- de fyraåriga utbildningen vid teknisk fakul— tet i två etapper om två år vardera. Efter den första etappen skulle den studerande anting- en fortsätta ytterligare två år till en nivå motsvarande nuvarande civilingenjörsutbild- ningen eller gå till ett tredje, avslutande år. Den senare utbildningsgången förutsätts då vara inriktad mot andra yrkesmål än den fyraåriga linjen, t. ex. mot försäljning, teknisk information etc.

En konstruktion av det här skisserade slaget förutsätter vissa omstruktureringar av utbildningsstoffet i nuvarande tekniska ut- bildningslinjer. Bl.a. bör de två första åren rymma mer av tillämpade tekniska ämnen, samtidigt som det för de längre utbildnings- linjerna erforderliga mer avancerade matema— tisk-fysisk-kemiska stoffet förs till dessa linjers tredje eller fjärde år. I det kortare utbildningsalternativet förutsätts den stude- rande under det tredje studieåret kunna välja tämligen fritt mellan ett stort antal ämnen av såväl mera generell som klart yrkesinriktad karaktär. Exempel på studier som skulle kunna vara av värde är ekonomi, moderna språk, administrativ teknik, informationstek- nik,etc.

I flera andra länder, bl.a. i USA och England, finns en mellanutbildning, som leder till Bachelor of Science och som ligger på en nivå mellan motsvarigheterna till den svenska gymnasieingenjörsutbildningen och den högre, mot tekniskt konstruktions- och utvecklingsarbete inriktade ingenjörsutbild— ningen. Utbildningen till Bachelor of Science har en uppläggning som i stora drag påminner om de här diskuterade kortare alternativa tekniska utbildningslinjerna.

Utvecklingen av nya utbildningslinjer och varianter av det slag som bl.a. TEMAs

förslag och idén om ett kortare alternativ till den nuvarande civilingenjörsutbildningen är exempel på bör enligt U685 mening fortsätta, med beaktande av såväl de studerandes som arbetsmarknadens intressen. Tillskapandet av utbildningsalternativ av detta slag bör också ses tillsammans med andra åtgärder med syfte att förbättra yrkesanknytningen av den tekniska utbild- ningen. I detta sammanhang bör också förhållandet på arbetsmarknaden mellan de här diskuterade utbildningslinjerna och den fyraåriga tekniska utbildningen i gymnasie- skolan beaktas.

3.5.3.2 Gemensamma ingångar för flera tekniska utbildningslinjer

Som framgått av avsnitt 35.21 har UHTEKS huvuduppgift varit att pröva om det är möjligt att konstruera ett för flertalet utbildningslinjer inom nuvarande teknisk fakultet gemensamt första studieår. Behovet att tidigt i studierna markera yrkesanknyt- ningen, bl.a. med hänsyn till studiemotiva- tionen, och de berörda utbildningslinjemas varierande behov av grundläggande matema- tisk-naturvetenskapliga studier syns begränsa möjligheterna att organisera flertalet linjer i civilingenjörsutbildningen med utgångspunkt i en gemensam grundkurs. Erfarenheterna från den högre tekniska utbildningen i Luleå bör emellertid kunna ge värdefull belysning åt frågan. Samordningen mellan utbildnings- linjerna inom sektorn bör också kontinuer- ligt uppmärksammas.

Möjligheterna att underlätta övergång mellan olika utbildningslinjer är enligt utredningens bedömning särskilt stora vid lantbrukshögskolan. - Inom utbildningarna till agronom, hortonom och landskapsarkitekt har vissa kurser ett för flera linjer gemensamt innehåll och dessa är placerade företrädesvis i utbildningslinjens början. De inledande studierna vid lantbruks— och skogshögskolor- na syns också ha så många beröringspunkter att ett innehållsmässigt närmande bör vara möjligt utan att de för yrkesinriktningen karaktäristiska dragen går till Spillo. Det bör

dessutom vara möjligt för studerande som börjar sin utbildning med kemiska och biologiska studiekurser inom nuvarande mate- matisk-naturvetenskaplig fakultet att få en mot lantbruks— eller skogsbrukssektorn inrik- tad yrkesutbildning. Detta förutsätter då att en översyn av dessa studiekurser görs i syfte att införa vissa tillämpade moment och att så utformade studiekurser godtas som behörig- hetsgivande för fortsatta studier inom såväl de mot jord— eller skogsbruksområdet inrikta- de utbildningslinjerna som de mot t. ex. undervisningsyrken inriktade linjerna.

3.5.3.3 Påbyggnad på kortare teknisk utbildning

Behovet av att kunna bygga på t. ex. gymnasieingenjörsutbildning med kurser ur längre utbildningslinjer har redan påpekats. I det fortsatta utvecklingsarbetet bör denna fråga ytterligare uppmärksammas. Flera alternativ kan finnas här. Dels kan man överväga möjligheten att konstruera en utbildningslinje som tar hänsyn till dessa elevers tekniska kunnande och på kortare tid för till en nivå motsvarande t. ex. civilingen- jörsnivån. Lika intressant är emellertid enligt U 685 uppfattning att kunna erbjuda lämpli- ga enstaka kurser och studiekurser som ger ökad kompetens inom enskilda teknikområ- den eller basutbildningsområden. Utbudet av tekniska kurser bör därför kartläggas närma— re i syfte bl.a. att kunna sammanföra dem till lämpliga enheter, studiekurser, för studerande av nya kategorier.

På detta sätt skulle man t.ex. kunna tillgodose det behov av fortbildning och specialisering som enligt gymnasieutredning- ens förslag avsågs kunna täckas genom påbyggnadskurser på den fyraåriga tekniska linjen. Som grund för utvecklingen av sådana kurser kan användas den inventering av fortbildningsbehoven som redovisas i nämn- da utrednings huvudbetänkande (SOU 1962242 s. 423 ff). Exempel på utbildnings- behov som redovisas där är WS-teknik, trafik- och stadsplaneteknik, bioteknik och mikrobiologi, mätningsteknik m. m.

Från VVS-branschen har påpekats att installationssektorn i byggnader och anlägg- ningar drar en stor del av anläggningskostna- derna samtidigt som driftkostnaden för färdiga anläggningar nästan helt hänför sig till VVS-utrustningen. En förbättrad utbild— ning, inte minst i form av fortbildning och vidareutbildning av VVS-ingenjörer, skulle kunna ha en gynnsam inverkan på byggnads- och driftkostnaderna.

Mot denna bakgrund har VVS-tekniska föreningen tagit initiativ till en utredning av utbildningen för byggnadsinstallations- branschen.

Föreningen är i samarbete med Statens råd för byggnadsforskning och SÖ i färd med att utreda den framtida utbildningen inom VVS—branschen, i första hand av ingenjörer inom gymnasieskolans ram. Enligt vad U 68 erfarit har i anknytning till detta arbete även möjligheten att utnyttja utbildningen inom högskoleväsendet för vidareutbildning av VVS-ingenjörer från lägre nivåer övervägts. Därvid har bl. a. diskuterats en möjlighet för gymnasieingenjörer från maskin- och bygg- teknisk gren att efter yrkesverksamhet gå till kurser i teknisk högskoleutbildning. De för— slag som kan komma att framläggas av denna utredning bör enligt U685 mening prövas som en möjlighet att utveckla en värdefull form av återkommande utbildning.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har isep- tember 1971 lagt fram ett förslag till ny ut- formning av lantmästar- och trädgårdstek- nikerutbildningarna. [ prop. 197311 (bilaga 11, s. 127 f.) förordas att utbildningarna ut- formas i huvudsak enligt det framlagda för- slaget. De nämnda utbildningarna togs också på sin tid upp av YB i dess förslag till yrkes- teknisk högskoleutbildning. Enligt U 68s mening bör frågan om möjligheten att på mot- svarande sätt som ovan diskuterats för gym- nasieingenjörer skapa möjligheter att bygga på dessa utbildningar med enskilda kurser och studiekurser från motsvarande längre utbild- ningslinjer uppmärksammas.

Här bör slutligen nämnas utredningens förslag om försöksverksamhet med yrkestek- niska linjer (avsnitt 3.4.5). På sikt bör sådana

komma att utgöra en betydelsefull del av den tekniska utbildningen och samordningen mellan dem och övrig högskoleutbildning bör uppmärksammas.

3.5.4 Sammanfattning av U 68s synpunkter Det fortsatta studieorganisatoriska utveck- lingsarbetet bör främst inriktas på följande.

' Utvecklingen av kurser av TEMA-typ bör fortsätta. . Möjligheterna att använda kurser, framför allt i de sista årskurserna vid t. ex. de tek- niska fakulteterna och lantbrukshögsko- loma, som delar av linjevarianter inom fysisk-kemiska och kemisk-biologiska ut- bildningslinjer eller som led i återkom- mande utbildning bör kartläggas. . Möjlighetema att inrätta alternativa stu- diekurser i t. ex. matematik anpassade till studier med teknisk inriktning bör ytter- ligare beaktas. 0 De kemiska och biologiska studiekurserna inom nuvarande matematisk-naturveten- skaplig fakultet bör ses över i syfte att införa tillämpade moment som kan under- lätta en kombination av sådana studiekur- ser med kurser vid bl. a. lantbrukshögsko- lan. 0 Uppslaget att utforma ett alternativ till den nuvarande uppläggningen av civil- ingenjörsutbildningen genom en uppdel- ning på två etapper om två år vardera bör prövas närmare. Därvid bör möjligheterna att låta den första etappen också utgöra inledningen till ett kortare utbildningsal- ternativ med teknisk inriktning ägnas sär- skild uppmärksamhet. . Samordningen mellan sektorns utbild- ningslinjer bör förbättras. ' En friare bedömning bör ske vid tillgodo- räknande av kurser och studiekurser in- hämtade vid annan utbildningslinje eller vid annan läroanstalt. . Nya utbildningsgångar som kan utgöra påbyggnader på kortare utbildningslinjer inom sektorn bör tillskapas.

3.6

3.6.1 Översikt

3.6.1.l Mål för administrativ och ekonomisk utbildning

Administration kan enkelt karaktäriseras som styrning och samordning av organisatio- ner i vid mening (ett företag, en förvaltning etc.). All verksamhet knuten till styrningen av en organisation är inte heltidsarbete med administrativa uppgifter. Administrativa in- slag förekommer i åtskilliga yrken och på flera nivåer inom t.ex. ett företag. Inom utbildningsväsendet förekommer sålunda rent administrativa yrken (t.ex. skoldirek- törer), delvis administrativa yrken (t.ex. rektorer och studierektorer) och yrken med mindre omfattande administrativa inslag (t. ex. lärare av olika slag). I en tillverknings- industri finns normalt på motsvarande sätt yrken med i huvudsak administrativa uppgif- ter, yrken som i huvudsak är direkt knutna till produktionen och sådana med omfattan- de både administrativa och produktionsinrik- tade inslag.

Vad som nu sagts påverkar utformningen av utbildningsmålen: den administrativa ut- bildningen har tre olika uppgifter, nämligen att ge en omfattande administrativ utbild- ning åt personer som syftar till verksamhet med i huvudsak administrativa uppgifter, att ge inslag av administrativ utbildning i andra utbildningslinjer riktade mot andra yrken samt att ge administrativ fortbildning till redan yrkesverksamma.

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

Personer med administrativ grundutbild- ning kan med stark förenkling sägas återfin- nas främst inom ADB-området, administrativ rationalisering, marknadsförings- och redo- visningsfunktioner, allmän förvaltning samt i rättsliga funktioner. Sedan länge existerar en högskoleutbildning för rättsliga funktioner (juristutbildningen), och en för redovisnings- och marknadsföringsfunktioner (ekonom- linjen).

Socionomutbildningen (förvaltningslinjen) samt de filosofisk-samhällsvetenskapliga och juridisk-samhällsvetenskapliga linjerna lik- som i viss utsträckning juristutbildningen är inriktade mot kommunal och statlig förvalt- ning.

Rekryteringen till administrativa funktio- ner sker inte endast bland personer med någon av de nu nämnda administrativa ut- bildningarna. Så går t.ex. ett betydande antal civilingenjörer kortare eller längre tid efter avslutade tekniska studier till mer eller mindre utpräglat administrativa uppgifter. För närvarande ingår ibegränsad omfattning administrativa moment i civilingenjörsutbild— ningen. Vid Linköpings högskola har inrät— tats en ekonomingenjörslinje som är direkt inriktad mot ekonomiska funktioner inom t. ex. företag.

Ett förhållandevis stort antal personer helt utan administrativ utbildning går också, ofta efter en viss tids verksamhet inom annat yrke, till administrativa uppgifter. Som exempel kan nämnas lärare. vårdpersonal

och tekniker av olika slag. Utbildningsmöjlig- heterna för denna kategori i det offentliga utbildningsutbudet är dåliga. I många fall förekommer emellertid av arbetsgivaren arrangerade kurser som riktar sig speciellt till sådan personal. Bl.a. bedriver statens per- sonalutbildningsnämnd, Svenska arbetsgiva- reföreningen och Institutet för företagsled- ning liksom många enskilda verk och företag en omfattande utbildning, där utbildning för administrativa funktioner intar en framträ- dande plats. Ett begränsat utbud av admini- strativ utbildning i form av enstaka kurser finns också inom dagens högskoleutbildning. Exempel på sådana kurser är yrkkursen i ad- ministrativ teknik och den nyligen utarbetade yrkkursen i hälso— och sjukvårdsadministra- tion.

3.6. 1 .2 Nuvarande studieorganisation

De administrativa och ekonomiska utbild- ningslinjerna är av mycket olika karaktär. De har olika längd (varierande mellan 1 och 4% år) och olika grad av yrkesinriktning.

Några linjer präglas av en förhållandevis fast inre sammanhållning. Detta gäller främst de kortare utbildningarna samt juristutbild- ningen och förvaltningslinjen vid socialhög- skolorna. Viktiga moment med yrkesanknyt- ning återfinns i dessa linjer tidigt i utbild- ningsgången (t. ex. ijuristutbildningen). En sådan ordning har bedömts som värdefull bl.a. för studiemotivationen. Dessa linjer utgör samtidigt från studieorganisatorisk synpunkt i stort sett slutna system: de in- gående kurserna och studiekurserna kan ut- nyttjas i huvudsak endast av den som tar hela utbildningslinjen.

Andra utbildningslinjer, bl. a. flertalet av linjerna inom nuvarande filosofisk fakultet, saknar däremot en motsvarande inre sam- manhållning. I dessa linjer är de ingående studiekurserna oftast löst fogade till varand- ra.

Viktiga delar av utbildningsinnehållet är likartat för flera av sektorns utbildningslin- jer. Samma ämnen förekommer i stor ut- sträckning även om kursernas omfång och

inriktning varierar. Detta gäller framför allt socionomutbildningens förvaltningslinje och den filosofisk—samhällsvetenskapliga linjen. Ämnen med likartat innehåll i dessa utbild- ningar är t.ex. statskunskap, nationaleko- nomi, samhällsekonomi med socialpolitik, statistik, förvaltningskunskap samt juridisk orientering. Vissa av dessa moment ingår ock- så i ekonom- och samhällsplanerarlinjerna, nämligen nationalekonomi, statistik och ju- ridisk orientering. Statsvetenskapliga moment samt ekonomi ingår även ijuristutbildningen, där den studerande också har möjlighet att välja vissa samhällsvetenskapliga ämnen som alternativ till den sista terminens tillämpade studier.

Utbildningarna i fråga är också i många fall utbytbara på arbetsmarknaden. Utbyt- barheten kan emellertid vara skenbar om personer med olika utbildning som innehar befattningar av samma slag i själva verket utför helt eller delvis olika arbetsuppgifter. Utbytbarheten gäller främst förvaltningslin- jen, den filosofisk-samhällsvetenskapliga lin- jen, juristlinjen (utom i rena juristyrken av typ domare och åklagare) samt i viss utsträck-' ning ekonomlinjen och annan samhällsveten- skaplig utbildning. En viss utbytbarhet mel- lan längre och kortare utbildningar inom sektorn föreligger också, t. ex. mellan de nu nämnda utbildningslinjerna och gymnasie- ekonomutbildning (jfr Rydhs och Österbergs undersökning av anpassningsmekanismer på arbetsmarknaden, SOU 1971 :62).

Den nuvarande organisationen hos flera av de nu diskuterade utbildningslinjerna inne- bär för den studerande, trots likheten i utbildningsinnehåll och utbytbarheten på ar- betsmarknaden ett förhållandevis preciserat val av studieväg redan från studiernas början. Detta kan, som tidigare nämnts, i vissa fall vara fördelaktigt från bl.a. motivationssyn- punkt. Samtidigt kan organisationen i vissa fall medföra onödiga svårigheter för en stu- derande att ändra studieinriktning också på ett förhållandevis tidigt stadium i sin utbild- ning utan större tidsförlust. Studieorganisa- tionen innebär också svårigheter att kombi— nera utbildningsmoment från olika utbild-

ningslinjer. Som ett exempel kan nämnas att de juridiska studiernas inriktning och organi- sation i dag gör det svårt för en studerande i annan utbildning att skaffa sig den skolning inom ett enstaka juridiskt ämnesområde som kan behövas i ett enskilt fall. Ett annat exem- pel utgör ämnet kommunal ekonomi och pla- nering som endast kan utnyttjas av den som genomgår fullständig eller partiell socionom- utbildning. I regel är det administrativa grän- ser snarare än studieorganisatoriska anord- ningar som utgör hinder i dessa fall.

3.6.2 Utvecklingsarbete

3.6.2.l UKÄs översyn av studieplanerna i samhällskunskap

Inom UKÄ har genom en arbetsgrupp utar- betats förslag till en delvis ny uppläggning av den studiekurs på 40 poäng i samhällskun- skap, vilken ingår i de utbildningslinjer som är inriktade mot lärarutbildning. Arbetsgrup- pens förslag har redovisats i avsnitt 3.2.l.6.

SFS och samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd i Stockholm har också som framgått av redogörelsen i avsnitt 3.2.2.5 föreslagit att en gemensam ingång för utbildningslinjerna 6 och 7 i nu gällande stu- dieordning konstrueras.

3.6.2.2 Översyn av samhällSplanerarut- bildningen

I december 1970 tillsatte UKÄ en arbets- grupp som fick till uppgift att lägga fram förslag till innehåll i och organisation av samhällsplanerarutbildningen vid universite- ten, främst linje 6b. 1 direktiven till arbets- gruppen anges bl. a. att den bör överväga en studieorganisation som tillgodoser snabbt skiftande önskemål och behov såväl hos de studerande som i samhället. I uppdraget ingår också att pröva om studierna kan inledas med en grundläggande utbildning inom en bred bassektor, gemensam för flera utbildningar, följd av yrkesinriktade speciali-

serade studier. Gruppen har också att beakta behovet av en samordning i utbildningen mellan ekonomiska, sociala och tekniska m. fl. för samhällsplaneringen relevanta aspekter. Gruppens arbete, som beräknas vara avslutat under 1973, har bedrivits i nära samarbete med U 68.

En arbetsgrupp för översyn på kort sikt av samhällsplanerarutbildningen vid socialhög- skolorna tillsattes i november 1972 av nämn- den för socionomutbildning. Gruppen arbetar i nära kontakt med såväl UKÄs samhällspla- nerargrupp som U 68 och beräknas framlägga sina förslag under senare delen av 1973.

3.6.2.3 U 683 översyn avjurist- och socionomutbildningama

Inom U 68 utförs särskilda översyner av innehåll och organisation av utbildning med juridiskt innehåll och utbildning med inrikt- ning mot social vård och förvaltning. Resul- tatet av det pågående översynsarbetet kom- mer att redovisas i särskild ordning. 1 avsnitt 3.6.3.4 förs en diskussion kring dessa och andra utbildningslinjer med utgångspunkt i de erfarenheter som översynsarbetet hittills gett.

I anslutning till en kartläggning av sek- torns utbildningslinjer har U 68 också över- vägt möjligheten av att konstruera en eller ett par gemensamma ingångar för flera av sektorns utbildningslinjer. Utredningen åter- kommer i avsnitten 3.6.3.l och 3.6.3.4 till den frågan. Syftet med de ovan nämnda över- synema av jurist- och socionomutbildningar- na är bl. a. att pröva om ett system med ge- mensamma ingångar är tillämpbart inom sek- tom.

36.24 Kombinationsutbildningar och yrkkurser

Som tidigare nämnts (avsnitt 3.2.3.2) startade år 1969 efter förslag av U 68 en försöksverk- samhet med s. k. kombinationsutbildningar. För närvarande finns nio olika kombina- tionsutbildningar inom sektorn för admini- stration och ekonomi. Erfarenheterna av

denna utbildningsform har under försöks- verksamheten varit övervägande goda, även om viss kritik riktats mot framför allt graden av målinriktning och anpassningen av läro- och studieplaner till respektive utbildnings- mål. Arbete med nya kombinationsutbild- ningar pågår för närvarande inom UKÄ och SÖ.

Inom UKÄ fortsätter också arbetet med att utveckla yrkesinriktade studiekurser (s. k. yrkkurser). UKÄ har nyligen fastställt studieplan i hälso- och sjukvårdsadministra- tion och avser att senare föreslå en yrkkursi kommunal ekonomi och planering. Beträf— fande den senare har diskuterats möjligheten att förlägga kursen till socialhögskola. Dessa kurser skiljer sig från de tidigare igångsatta främst genom starkare anknytning till de stu— de randes studie- och erfarenhetsbakgrund. De kommer på så sätt att kunna inriktas mer på tillämpade studier inom respektive yrkesom- råde. Vidare planeras yrkkurser i marknads- föring med konsumentpolitik.

Beslut om att inrätta ytterligare yrkkurser kan komma att fattas under innevarande år.

3.6.3 Den framtida utvecklingen inom administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

3.6.3.1 Ett system med en eller flera gemen- samma ingångar till sektorns utbildnings- linjer

I diskussionen kring den fortsatta utveck- lingen av administrativ och ekonomisk hög- skoleutbildning har bl.a. följande fram— hållits.

. Ett preciserat val av studieinriktning och därmed yrke bör komma så sent i studie- gången att det kan grundas på en så fullstän- dig kännedom som möjligt om egna intres- sen och förutsättningar och om förhållan- den på arbetsmarknaden. 0 Vid byte av studieinriktning bör tidigare studerade enheter såvitt möjligt kunna utnyttjas. 0 Utbildningarna inom sektorn har ett om- fattande gemensamt stoff. Om delar av detta kan sammanföras till för flera linjer

gemensamma grundläggande kurser, har man möjlighet att bättre utnyttja tillgäng- liga resurser och att tillhandahålla åtmins- tone delar av administrativ och ekonomisk utbildning på fler orter än nu.

Dessa behov bör enligt U 685 mening mötas genom en förbättrad samordning av utbild- ningsutbudet inom sektorn.

För att belysa frågan om en gemensam grundkurs har utredningen skisserat en möj- lig utformning av en för flera linjer gemen- sam grundläggande utbildning med sarnhälls- vetenskaplig inriktning. I exemplet har grundkursen förutsatts omfatta 40 poäng. Två olika uppläggningar av kursen har disku- terats, nämligen en integrerad, problemorien- terad, och en mer traditionell utformning där de i grundkursen ingående ämnena förut- sätts studeras var för sig.

I den förra uppläggningen förs moment av statskunskap, sociologi, statistik, företags- ekonomi, nationalekonomi och juridik sam- man till fem kurser om åtta poäng vardera av vilka tre har kursbeteckningarna ”offentligt beslutsfattande”, ”sammanslutningar, före- tag och samhälle” samt ”individ, grupp och samhälle”. Dessa följs av en metodinriktad kurs i statistik och matematik. Upplägg- ningen ger också utrymme för en valfri orienteringskurs med viss yrkesinriktning.

Eftersom en sådan uppläggning antagligen ställer stora krav på särskilda resurser för planering, organisation och verksamhetsfor- mer har också skisserats ett alternativ som är organisatoriskt och metodiskt mindre krä- vande. I det senare samlas utbildningsinne- hållet i grundkursen i fem eller sex kurser med en mer konventionell uppläggning där varje kurs ägnas ett traditionellt ämne. Hu- vuddelen i en sådan grundkurs skulle vara obligatorisk. En eller ett par kurser kan utgöra alternativa tillval. Efter grundkursen sker enligt exemplet en differentiering efter olika yrkesmål och de studerandes intresse- inriktning.

I anknytning till detta arbete har Svenska arbetsgivareföreningen utarbetat och till U68 överlämnat ett förslag till grundkurs

för administrativa utbildningslinjer. Denna kurs har i princip samma uppläggning som det förstnämnda förslaget till grundkurs. Den följs upp genom en högre grad av integration och problemorientering också under andra och tredje studieåren.

3.6.3.2 U 68s översyn av denjuridiska utbildningen

Utbildningen till jur.kand.-examen är förhål- landevis starkt yrkesinriktad. Enligt utbild- ningsplanen är utbildningstiden fyra och ett halvt år, men den genomsnittliga utbildnings- tiden är cirka ett år längre. Utbildningen är enhetlig utom under den sista terminen som ger utrymme för fördjupning på ett område som inom vissa gränser väljs av den studeran- de. Jur.kand.-examen fordras för vissa funk- tioner inom rättsväsendet.

Juridiska inslag förekommer även i andra utbildningar, t.ex. i vissa utbildningslinjer vid filosofisk fakultet och vid socialhögsko- lorna.

Den juridiska utbildningens studieorgani- sation och innehåll har vid flera tillfällen uppmärksammats i motioner till riksdagen. I motion l971:376(UbU 1971 :3) föreslogs att ett studieorganisatoriskt sammanförande av juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning borde övervägas och i motion 1971:252(UbU l97lz3), framfördes önskemål om obligato- riska beteendevetenskapliga inslag i jur. kand.-examen.

I syfte att pröva de generella studieorgani- satoriska principer som redovisats i avsnitt 3.4 ägnar utredningen en mer djupgående uppmärksamhet åt den juridiska utbild- ningen. Detta arbete har inte begränsats till jur.kand.-examen utan avser även vissa andra utbildningar med juridiskt innehåll. Utred- ningens förslag kommer att presenteras i ett särskilt betänkande.

Utgår man från dagens jur.kand.-utbild- ning kan två huvudproblem ställas. Det förs- ta är om det finns skäl att differentiera eller profilera utbildningen och om det är ända- målsenligt att sammanföra delar av studierna

för blivande jurister och för andra studeran- dekategorier i en eller flera grundkurser. Dessa frågor hänger nära samman med frågan om det är motiverat att ha en utbildningslinje inriktad mot förvaltning med förhållandevis omfattandejuridiska inslag, och hur dennai så fall bör utformas. Det andra problemet är om det är motiverat att öka utrymmet för sam- liälls- och beteendevetenskapliga inslag i ut- bildningen och hur det i så fall skall göras.

Utredningen har vidare att överväga om inslagen av juridiska kurser i andra utbild- ningslinjer är tillräckliga och om behovet av sådana i viss utsträckning kan täckas genom att kurser som ingår i den utbildning som motsvarar dagens jur.kand.-examen kan an- vändas.

En näraliggande fråga är hur en framtida studieorganisation skall kunna utnyttjas för återkommande utbildning Och vidareutbild- ning.

Utbildningen vid juridisk fakultet kan i dag sägas uppvisa ett slags linjedelning med två varianter om vardera nio terminers längd, jur.kand.- och jur.pol.mag.-utbildning. Av dessa ger endastjur.kand.-utbildning kompe— tens för rättsvårdande funktioner. Den juri- disk-samhällsvetenskapliga utbildningen har visat sig vara föga attraktiv. Det kan ha samband med kompetensfrågorna. Det kan också bero på attjur.pol.mag. utbildningen är längre än andra administrativa utbildningar som kan leda till samma slag av yrkesverk- samhet. Bl. a. dessa erfarenheter pekar på att andra lösningar av differentieringen av juri- disk utbildning bör övervägas.

3.6.3.3 Översyn av utbildning med inrikt- ning mot socialvård och förvaltning

Socionomutbildningen har i huvudsak två linjer, social linje och förvaltningslinje. Målet för utbildningen är att ge vetenskaplig under- visning och praktisk utbildning för kvalifice- rat socialt behandlingsarbete samt för admi- nistrativa och kamerala uppgifter inom den offentliga förvaltningen och näringslivet. Studierna inleds med en för alla studerande

gemensam grundkurs om två terminer med samhälls- och beteendevetenskapligt ämnes- innehåll. Därefter följer betygsstudier i ett antal ämnen, där linjedifferentieringen och regler om obligatoriska kärnämnen begränsar antalet valmöjligheter. Praktiken omfattar ett år, varav två perioder om fem månader utgör handledd praktik. För studerande som före studierna förvärvat yrkeserfarenhet inom ett område, som är av betydelse för ut- bildningen, och om yrkesverksamheten varat minst tio månader, omfattar praktiken sju må- nader, varav en period om fem månader utgörs av handledd studiepraktik. Om särskilda skäl föreligger medges sådan studerande rätt att ge- nomgå även en andra period om fem månaders handledd studiepraktik.

Den nuvarande organisationen vid social- högskolorna med differentiering på huvud- sakligen två linjer får ses som delvis historiskt betingad och byggd på främst primärkom- munernas behov av utbildad arbetskraft inom förvaltning och socialvård. Socionom- utbildningen kan i sin allmänna uppläggning sägas väl svara emot U 685 generella mål be- träffande yrkesinriktning i utbildningslinjer.

U 685 översyn av socionomutbildningen är delvis en uppföljning av socionomutbild- ningsberedningens förslag. Denna utredning hade inte att ta ställning till utbildningens in- nehåll och studieorganisation. Föredragande statsrådet anförde i prop. l970:1 bilaga 10, s. 322, att dessa frågor skulle beredas inom ramen för U 683 arbete. För utredningen har det därvid varit angeläget att pröva i vad mån de mera principiella ställningstagandena för utveckling av studieorganisationen är till- lämpbara på socionomutbildningen. För att få ett grepp om innehållet i utbildningen har utredningen funnit det angeläget att söka relatera det till kraven inom respektive yrkessektor.

Det är fortfarande primärkommunerna som är den största arbetsgivaren, men antalet socionomer i statlig och privat tjänst ökar.

En pågående förändring inom förvalt- ningsområdet mot större organisationsen- heter, t.ex. genom pågående kommunsam— manläggningar, påverkar både struktur och

innehåll i arbetsfunktioner på området. Ten- denser till både ökad specialisering och behov av vidare kunskapsramar kan iakttas. Som exempel kan nämnas ökat behov av personalfunktioner inom de allt större ad- ministrativa enheterna liksom av planerings- funktioner på såväl lokal som regional nivå. Planering är i dag vid sidan av allmän admi- nistration, personaladministration och kom- munalekonomisk förvaltning ett huvudarbets- område för socionomer från förvaltningslin- jen. lnom flera av dessa områden finns på lik- nande tjänster personer med andra utbild- ningar, framför allt med civilekonom-, pol. mag.- eller jur.kand.-utbildning. En ökande tendens till utbytbarhet kan iakttas.

Utredningen prövar med utgångspunkt i en analys av arbetsfältet behovet av föränd- ringar i utbildningsinnehåll och yrkespro- filering.

De studieorganisatoriska förändringar som U 68 överväger innebär en samordning mellan socionomutbildning och övriga mot förvaltning (beträffande vård se avsnitt 3.7) inriktade utbildningar inom filosofisk och juridisk fakultet. Åtskilliga av dessa har ett utbildningsinnehåll som delvis är identiskt med socionomutbildningens. De utbildade rekryteras också i viss utsträckning till lik- artade befattningar. U68s uppgift är att pröva vilka utbildningslinjer som behövs för förvaltningsändamål och hur socionom- utbildningen skall inpassas bland dessa.

I sitt arbete prövar utredningen om det är möjligt att konstruera en grundkurs, som kan vara gemensam för flera utbildningslinjer in- riktade mot förvaltning, och vilka profile- ringar som fordras med hänsyn till yrkes- kraven. Uppgiften är alltså vidare än en översyn av enbart socionomutbildningen. I sina fortsatta överväganden avser utredningen också att söka belysa detta. Mer genomarbe- tade förslag till innehåll kommer dock att pre- senteras enbart för den utbildning som när- mast motsvarar den nuvarande förvaltnings- linjen.

U 68 räknar med att i det fortsatta arbetet bearbeta linjer (eventuellt linjevarianter) in- riktade på kommunal förvaltning, planering

och personaladministration och att värdera dessa mot de nuvarande utbildningslinjerna 5—8 i filosofisk fakultet, yrkkurser och kombinationsutbildningar med administrativ inriktning samt den i 3.6.3.2 nämnda förvalt- ningsutbildningen med starka inslag av juri- dik.

Möjligheten att inom förvaltningslinjen göra kortare utbildningsetapper med en an— vändbar yrkesprofilering prövas i utrednings- arbetet.

3.6.4 Sammanfattning av U 68s synpunkter

I avsnitt 32.26 har U 68s överväganden och förslag avseende mitten av 1970-talet presen- terats. U 68 diskuterar där en studieorgani- satorisk utveckling med utgångspunkt i nyli- gen utarbetade förslag till grundkurser. 1 av- snitt 3.2.4 redovisas detta som ett alternativ till att bibehålla flertalet av de nuvarande ut- bildningarna inom linjerna 5—9.

I det fortsatta utvecklingsarbetet inom sektorn bör enligt U68s mening följande beaktas.

Den i avsnitt 3.2.l.6 föreslagna ordningen bör ses som en första etapp i utvecklingen av grundkurser omfattande samtliga utbild- ningar med administrativ och ekonomisk inriktning, dvs även dem som idag återfinns vid juridisk fakultet och socialhögskola. För- slag med detta syfte har som nämnts utarbe- tats inom U 68. Dessutom föreligger ett liknande förslag från Svenska arbetsgivare- föreningen. Genomförandet av dessa förslag kan emellertid vara aktuellt först i ett förhållandevis långt perspektiv. Bl. a. krävs att förslagen prövas i samband med att hela ut- bildningslinjer genomarbetas.

Vissa förslag som kan tjäna som underlag för studieorganisatoriska förändringar i ett kortare perspektiv kan beräknas komma fram i anslutning till den i avsnitten 3.6.3.2 och 3.6.3.3 beskrivna översynen av jurist- och förvaltningsutbildningen. I båda dessa översyner prövas grundkurser som sedan ge- nom differentierade kurser kan förbereda för olika uppgifter. 1 utredningsuppdraget ingår också att pröva i vad mån dessa utbildningar

inriktade mot förvaltning och juridisk verk- samhet kan ersätta någon eller några av utbild- ningslinjerna vid filosofisk fakultet.

3.7

3 .7 . l Översikt

Inom vårdutbildningen kan urskiljas tre hu- vudinriktningar, nämligen mot hälso- och sjukvård, mot social vård och mot barna- och ungdomsvård. 1 de senare årens debatt har emellertid denna uppdelning alltmer ifråga— satts. Arbete pågår också i olika samman- hang för att integrera framför allt hälso— och sjukvård med social vård. De förslag som socialutredningen kan väntas lägga fram om socialvårdens mål blir av stor betydelse för den framtida organisationen inom vårdom- rådet. Inom socialstyrelsen och bland vård- huvudmännen pågår utvecklingsarbete som tar sikte på integration. Ett exempel på detta arbete är ett projekt som syftar till att i Tierps kommun sammanföra sjuk- och so- cialvårdsfunktioner i en integrerad hälsocen- tral. De tankar som ligger till grund för projektet har socialstyrelsen redovisat bl. a. i debattskriften ”Integrerat samhälle".

1 bilaga 9 har U68 förtecknat de ut- bildningslinjer som vid mitten av 1970- talet hänförs till vårdutbildningssektorn. Ut- redningen vill emellertid understryka att gränserna mellan sektorerna inte får uppfat- tas som definitiva och inte heller får utgöra hinder för en samordning från studieorgani- satorisk synpunkt med linjer som hänförts till andra sektorer. Bl.a. är gränsen mot undervis- ningssektorn oklar vad gäller utbildningar med inriktning mot barna- och ungdomsvård. Flera av de utbildningslinjer som hänförts till

Vårdyrkesutbildning

unde rvisningssektorn har starka inslag av vård- natur. Samtidigt ryms inom vårdverksamhe- ten funktioner med pedagogisk anknytning, bl. a. inom den förebyggande vården.

Personalstrukturen inom de olika vård- verksamhetema uppvisar för närvarande en splittrad bild. Inom många verksamhets- grenar är organisationen hierarkiskt upp- byggd och uppdelad i många nivåer. Detta gäller främst sjukvården. Samtidigt finns sidoordnade funktioner, som är svåra att passa in i det övriga mönstret. Denna bild av personalorganisationen inom vårdområdet motsvaras av en splittrad utbildningsorgani- sation.

Den pågående debatten och det utred- ningsarbete som nu bedrivs bl.a. inom social- styrelsen liksom bedömningar bland huvud- männen för vårdverksamheten ger en belys- ning av den framtida organisationsstrukturen av hälso-, sjuk- och socialvård. Utvecklingen syns sålunda peka mot en integration mellan olika typer av vårdverksamhet, framför allt hälsovård, sjukvård och socialvård, möjligen också andra vårdformer. För framtiden syns en alltmer markerad strukturering av vård- verksamheten utvecklas, där hälso- och sjuk- vårdens yttre organisation alltmer präglas av vårduppgifternas fördelning på bestämda ni- våer, t. ex. på regionsjukhus, centrallasarett, normallasarett och öppen vård. 1 det samman- hanget finns en strävan att decentralisera vård- arbetet t. ex. genom att vårdinsatser som nu utförs i slutna former förs över till öppna eller

halvöppna former och att vårdinsatser som är knutna till mer centralt belägna institutioner flyttas över till lokala institutioner eller till en kombination av institutionsbunden service och direkt verksamhet bland de vårdbehö— vande. Härigenom tillgodoses också bättre be- hovet av närhetsservice. En sådan utveckling kommer emellertid att innebära att vissa spe- cialiserade vårdinsatser behöver koncentreras till ett fåtal enheter. Man kan också tala om en tredje tendens, nämligen att vårdinsatserna i större utsträckning inriktar sig mot förebyg- gande aktiviteter.

En sådan utveckling påverkar innehållet och inriktningen av de olika funktionerna inom vårdsektorn. Kraven på differentiering av vårdfunktionema ökar. Samtidigt blir behovet av aktivt samarbete mellan olika vårdande institutioner och serviceorgan stör- re, bl. a. för att möjliggöra ett ställningsta- gande till en behandling av den enskilda indivi- dens hela situation.

Stor betydelse för utformningen av utbild— ningsmålen får säkert också det allt starkare betonandet av den förebyggande verksam- heten såväl inom hälso- och sjukvård som inom social vård liksom betonandet av barna- och ungdomsvårdens sociala och pe- dagogiska uppgifter.

Utmärkande för utbildningsutbudet inom vårdsektorn, främst delsektorn hälso- och sjukvård, är den stora mångfalden av utbild- ningslinjer och fristående kurser, drygt ett femtiotal. Endast i undantagsfall (vissa assi- stentutbildningar) förekommer samordnade läroplaner. Även om flertalet utbildningar är oberoende av varandra kan man i många fall iaktta stora likheter i ämnesinnehåll såväl i de praktiska som i de teoretiska delarna.

För vissa delar av vårdsektoms arbetsfält saknas utbildning inom ramen för det offent— liga utbildningssystemet. Det gäller t.ex. stora befattningskategorier inom kriminal- vård, narkomanvård och nykterhetsvård. Ut- bildningsbehovet inom detta fält har hittills täckts huvudsakligen genom inomverksut- bildningar. Dessa utbildningar bedrivs oftast i anslutning till den redan anställda persona- lens ordinarie arbetsuppgifter och är inte

alltid inlemmade i ett utbildningssystem som ger möjlighet till vidareutbildning.

3.7.2 Utvecklingsarbete

3.7.2.1 U685 översyn av utbildning med inriktning mot socialvård och förvaltning samt av viss kortare utbildning med inriktning mot medicinskt vårdarbete

Översynen av utbildning med inriktning mot socialvård och förvaltning sker parallellt för utbildningslinjer inom vårdutbildningssek- torn och den administrativa utbildnings- sektom (jfr avsnitt 3.6.3.3). Översynen har som utgångspunkt bl.a. en fördjupad analys av de strukturförändringar m.m. i den sociala verksamheten i samhället som kan väntas ske under senare delen av 1970-talet. Syftet med översynen är att belysa studieorganisatoriska frågor för ett vidare fält av samhälls- och beteendevetenskapliga högskolestudier.

Uppgiften för översynen blir då snarast att bedöma vilka utbildningslinjer den framtida högskoleorganisationen skall rymma för att tillgodose behoven för social vård och att foga in den utbildning, som i dag ges vid socialhögskolorna, bland de övriga utbild- ningar som inriktas på verksamhet inom vårdsektorn och avgränsa den mot dessa. Bl.a. uppmärksammas förhållandet mellan socionomutbildning och psykologutbildning liksom relationerna till medicinsk vårdutbild- ning.

I dag existerar ett förhållandevis stort antal från varandra fristående kortare utbild- ningslinjer som U 68 hänför till högskoleut- bildningen som är inriktade mot medicinsk och i någon mån social vårdverksamhet. Syf- tet med översynen av dessa är att undersöka möjligheterna att bättre samordna studieorga- nisationen för ett antal linjer, i första hand dem som förbereder för yrkesverksamhet som sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska, ålderdomshemsföreståndare och medicinsk assistent. En sådan samordning syns svara mot utvecklingstendenser inom yrkesområdet och mot krav på ett ändamålsenligt utnyttjande av studieorganisationen. Utredningen återkom-

mer i avsnitten 37.32 och 3.7.3.3 till dessa frågor.

Med utgångspunkt bl.a. i en analys av arbetsfältet inom berörda delar av vårdsek- torn prövas möjligheterna att tillämpa en modell för studieorganisationen med en för alla eller ett antal av de nämnda utbild- ningarna gemensam grundkurs och successiv differentiering utifrån denna. Också anknyt- ningen till vårdutbildning på gymnasieskole- nivå uppmärksammas. Beträffande den över- syn av sjukgymnastutbildningen, som Kungl. Maj:t gett U 68 i uppdrag att utföra, är avsik- ten att arbetet skall drivas längre än för de övriga nämnda linjerna och resultera i förslag till ny utbildningSplan.

Som ett led i översynsarbetet prövar ut- redningen också möjligheterna till en särskild studiegång till läkare för personer som tidigare gått igenom kortare utbildning inom vårdområdet, t. ex.sjuksköterskeutbild- ning, och därefter har en viss tids yrkesverk- samhet.

3.7.2.2 Översyn av grundutbildningen till tandläkare

Grundutbildningen till tandläkare är för när- varande föremål för en särskild översyn. Arbetet, som utförs av en av socialstyrelsen och UKÄ gemensamt tillsatt expertgrupp, avser bl. a. anpassning av grundutbildningen till en ny organisation av specialistutbild- ningen för tandläkare.

3.723 Utbildning i psykoterapi

I maj 1970 uppdrog Kungl. Maj:t åt UKÄ att i samråd med socialstyrelsen, SÖ och samar- betsnämnden för socialhögskolorna utreda frågan om utbildning i psykoterapi för olika personalkategorier inom hälso- och sjukvår- den. Sedermera har inom UKÄ tillsatts en sär- skild arbetsgrupp för denna uppgift. Utredningsuppdraget avser såväl utbild- ningens yttre som dess inre organisation. Vidare skall arbetet ge en översikt av de nuvarande formerna för utbildning i psyko- terapi, psykoterapins funktioner samt belysa

effekterna av en systematiserad utbildning i psykoterapi. Ytterligare en uppgift är att kartlägga vilka yrkeskategorier som har be- hov av utbildning i psykoterapi. Slutligen skall gruppen också ägna uppmärksamhet åt lärarfrågan, ansvars- och kompetensförhål- landen för psykoterapeutisk personal på olika utbildnings- och arbetsnivåer samt kostnadsfrågan.

Beträffande utbildningens inre organisa- tion avser uppdraget dels frågan om oriente- rande inslag i existerande utbildningslinjer, dels specialutbildning i psykoterapi.

Enligt direktiven för UKÄs arbetsgrupp kan specialutbildningen tänkas ligga på olika nivåer, t.ex. grundläggande utbildning samt specialist- och vidareutbildning. Utrednings- arbetet skall bl.a. belysa frågan om vilka yrkesutbildningar som kan tjäna som under- lag för den psykoterapeutiska utbildningen samt i vilken utsträckning samundervisning kan tänkas ske på olika nivåer för studerande med olika utbildningsbakgrund (läkare, psy- kologer, socionomer, sjuksköterskor, mental- skötare, arbetsterapeuter, socioterapeuter m.fl.). Också frågan om behovet av biträdan- de psykoterapeuter eller psykoterapiassisten- ter kommer att prövas. Slutligen skall arbets- gruppen ange hur specialistutbildning i psy- koterapi kan infogas i annan specialistutbild- ning, t. ex. psykiatrisk.

I detta sammanhang bör också den nya tillämpningsutbildningen för biträdande psy- kologer som inrättades under 1971 samt den tvååriga utbildningen till psykolog som star- tade 1972 uppmärksammas. I dessa utbild- ningar ingår vissa moment av utbildning för behandlingsuppgifter av olika slag.

3.7.3 Den framtida utvecklingen inom vårdyrkesutbildningen

3.7.3.1 Några utgångspunkter för det fort- satta studieorganisatoriska arbetet

Den i avsnitt 3.7.1 skisserade utvecklingen innebär att behovet inom vårdområdet av vidare referensramar och kunskap om an- gränsade yrkesområden sannolikt kommer

att bli större under den period U 685 plane- ringsuppgift omfattar. Samtidigt kommer också behovet att snabbt föra in nya mo- ment i redan etablerade utbildningslinjer att göra sig alltmer gällande. Den nuvarande studieorganisationen inom sektorn motsvarar inte till alla delar de krav som utvecklingen inom vårdområdet kan väntas komma att ställa. Enligt U 685 uppfattning skulle vinster kunna göras genom en bättre samordning mellan sektorns utbildningslinjer än vad som nu är fallet. Förutsättningarna för att ut- veckla vårdutbildningen i riktning mot en på människan som helhet inriktad vård skulle också förbättras. Antagligen skulle det också bli lättare för de olika individerna i ett vårdarbetslag att när så erfordras för kortare perioder ersätta varandra samtidigt som den utbildningsmässiga beredskapen inför nya vårdformer skulle höjas. Slutligen skulle de tillgängliga utbildningsresurserna kunna ut- nyttjas effektivare om utbildningsutbudet inom sektorn behandlades som en helhet ock- så från studieorganisatorisk synpunkt.

De för stora grupper gemensamma kraven på förtrogenhet med de grundläggande vård- funktionema, arbetets karaktär av lagarbete och den fortgående specialiseringen i vård- arbetet motiverar att studierna organiseras så att det finns möjligheter till kontakt med det utbildningsinnehåll som befinner sig i gräns- skiktet mellan de olika utbildningarna och som kan vara nödvändigt för att ge en refe- rensram för skilda funktioner. Att föra närstå- ende utbildningslinjer samman i grupper inom vilka utbildningslinjerna från en grundkurs specialiseras mot respektive yrkesområde är en möjlighet som bör prövas i syfte att uppnå en bredare referensram. De personer som utbildas för delområdet för sjukvård bör vidare ges möjlighet till kontakt med sam- hällsvetenskapligt-beteendevetenskapligt äm- nesinnehåll, t. ex. genom studiekurser i sociologi och psykologi. På samma sätt bör de som i framtiden kommer att syssla med socialvård i vid mening ha möjligheter att inom sin utbildning få tillgång till studie- kurser som närmar denna till den utbildning som ges på sjukvårdssidan. Möjliga exempel

på detta är socialmedicin och psykiatri, men även andra ämnen kan tänkas. Vid konstruk- tionen av sådana kurser som avses här bör man i enlighet med U 685 intentioner pröva om en och samma kurs kan utnyttjas i flera utbildningslinjer.

Studieorganisationen bör mot denna bak- grund vara uppbyggd så att det är möjligt att utnyttja existerande studieenheter i flera utbildningslinjer. Redan yrkesverksamma personer bör också kunna utnyttja studie- enheter i vidareutbildningssyfte.

3.7.3.2 Utbildning med inriktning mot so- cialvård. Preliminära erfarenheter från U 685 översynsarbete

Behovet av personer med utbildning inriktad mot verksamhet inom det sociala vårdområ- det kan väntas bli mer differentierat med avseende på utbildningsinnehåll och omfatt- ning.

I dag täcks detta behov i stort sett av socionom- och psykologutbildningarna. En väg att tillgodose ett mera differentierat behov utan att det samtidigt leder till en större splittring och därmed minskad över- skådlighet är att redan existerande utbild- ningar samordnas och att specialisering mot enskilda yrkesområden så långt det är möj- ligt sker genom profilering under utbild- ningens senare del. Samtidigt bör tillkom- mande behov av nya utbildningsnivåer där så är möjligt tillgodoses genom att studiegången organiseras i etapper. Den av U 68 igångsatta översynen av utbildningslinjer med inrikt— ning mot social vård och förvaltning har bl. a. till uppgift att pröva tillämpningen av en studieorganisation av detta slag.

Enligt aktuella undersökningar återfinns ca 45 procent av socionomerna inom socialt utrednings- och behandlingsarbete med olika stora inslag av direkt klientkontakt respek- tive administrativa uppgifter. Exempel på sådana tjänster är socialassistent och skol- kurator inom det primärkommunala områ- det, kurator vid sjukvårdsinrättningar och rådgivningsbyråer inom landstingens förvalt- ningsområde och tjänsteman inom statlig kri-

minalvård, nykterhetsvård och ungdomsvård. Socialarbetaren fungerar ofta i nära samarbete med andra yrkesföreträdare, läkare, psykolo- ger och vårdpersonal. Kravet på helhetssyn på klienten eller klientgruppen gör att behand- lingsfunktionerna till viss del kan samman— falla. Inriktningen och utformningen av socio- nomemas yrkesroller inom det sociala vårdar- betet berörs också av arbetet inom ett antal utredningar och i planering av försöksverk- samhet av olika slag.

Det är med tanke på pågående arbete inom socialutredningen och i awaktan på utvärdering av resultaten av olika typer av försöksverksamhet inom vårdområdet vansk- ligt att nu söka ange mera definitiva riktlinjer för nya och förändrade arbetsfunktioner in- om sektorn. Huvuduppgifter i det fortsatta ut- redningsarbetet beträffande socionomutbild- ningens sociala linje är att med hänsyn till de utvecklingstendenser som finns föreslå för- ändringar av innehållet i utbildningen samt en studieorganisation som möjliggör en snabb anpassning till förändrade utbildnings- mål (för socionomutbildningens nuvarande innehåll och organisation se avsnitt 3.6.3.3). Avgränsningen mot angränsande utbildnings- linjer inom filosofisk fakultet, utbildnings- linjerna 4—5, kommer också att beröras.

3.7.3.3 U 683 översyn av kortare högskole- utbildning med inriktning mot främst medi- cinsk vård

Under senare år har avsevärda insatser gjorts för de längre vårdutbildningarna (läkare, tandläkare). Av U 685 överväganden i dimen- sioneringsfrågorna i kapitel 2 framgår att utredningen inte räknar med någon väsentlig ändring i fråga om dessa utbildningars kapa- citet under planeringsperioden. I stället bör kortare högskoleutbildningar inom vårdsek- torn byggas ut. Exempel härpå är sjuk- gymnast- och arbetsterapeututbildning.

U 685 översyn av vissa kortare vårdutbild- ningar syftar bl.a. till att pröva om en organisation av studierna i olika utbildnings- linjer i form av en gemensam grundkurs och

därefter följande successiv specialisering är möjlig.

Översynsarbetet omfattar studiegångar vil— ka förbereder för yrkesverksamhet som sjuk- sköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, ålder- domshemsföreståndare samt medicinsk assi- stent. Utmärkande för dessa utbildnings— gångar är i dag en klar yrkesprofilering som emellertid är så utformad att en innehållsmäs- sig och organisatorisk samordning av utbild- ningarna är svår att genomföra.

De berörda högskoleutbildningarna är i nu- varande organisation två- och treåriga. U 68 har inte tagit ställning till huruvida motiv för någon justering av studietiderna föreligger. Arbetet bedrivs emellertid med inriktning på att för dessa utbildningar skapa i vissa avsnitt gemensamma kurser för samtliga studerande. Bl.a. diskuteras i arbetet om en kombination av gemensammma kurser till en omfattning av cirka ett års studier kan ge den förberedel- se som kan krävas för att fullgöra vissa begränsade arbetsuppgifter i samband med en temporär övergång till yrkesverksamhet. Kurser bör enligt U 685 mening kunna kom- bineras enligt delvis nya mönster och andra profiler prövas i den omfattning vårdbeho- ven så kräver.

Formerna för övergång från gymnasie- skolans vårdlinje till fortsatt vårdutbildning är enligt U 68 av vitalt intresse. I framtiden kommer sannolikt huvudparten av de sökan- de till kortare högskoleutbildning med vård- inriktning att ha gymnasiala förkunskaper. En betydande del av dessa har på vårdlinjen skaffat sig en gedigen grundläggande vårdut- bildning som omfattar ca 1 200 timmar yrkesteori och ca 1 000 timmar yrkesträ- ning. Med hänsyn till den speciella yrkes- inriktning som denna gymnasieskolelinje har bör elever med sådan bakgrund enligt U 685 mening antas till motsvarande vårdinriktad Ihögskoleutbildning under andra förutsätt-

ningar än övriga sökande.

Förkunskaper från vårdlinjen bör innebära en tids- och ämnesmässig fördel vid hög- skoleutbildning inom vårdområdet. Betydel- sen av de förkunskaper vårdlinjen ger varie- rar dock för olika slag av fortsatt utbild-

ning. Med den utformning som linjen nu har väger den tungt vid fortsatt utbildning inom allmän sjukvård. Dess värde i förhållande till mera specialiserade utbildningar är inte lika entydigt. Det är emellertid angeläget att betona att genomgången gymnasial vård- utbildning alltid måste innebära en fördel oavsett vilken funktionsprofil som väljs i högskoleutbildningen.

Sökande med yrkeserfarenhet inom vård- området bör vid tillträde till kortare hög- skoleutbildning med vårdinriktning bedömas på likartat sätt som de som genomgått gymnasieskolans vårdlinje. Lämpliga kombi- nationer av grundläggande vårdutbildning och yrkeserfarenhet bör medge tillträde till fortsatt vårdutbildning enligt samma regler som för elever från vårdlinjen.

3.7.3.4 Utbildning till läkare och tandläkare

Såväl läkarutbildningen som utbildning inrik- tad mot tandsjukvårdsområdet har under senare år varit föremål för en livlig interna- tionell debatt. Huvudönskemålen i diskus- sionen kring läkarutbildningen kan samman- fattas i följande punkter:

. ökad integration mellan prekliniska äm- nen, mellan kliniska ämnen och mellan prekliniska och kliniska ämnen ' ökad undervisning i samhällsvetenskapliga och beteendevetensakapliga ämnen . tidig introduktion om klinisk metodik och kliniska problem under studierna ' förkortade studier inom grundutbild- ningen genom ökad integration 0 uppdelning av studierna i en grunddel (obligatorisk för alla) och frivilliga över- kurser inom ett eller flera ämnen.

Den svenska läkarutbildningens nuvarande organisation fastställdes 1968 efter förslag av UKÄ och socialstyrelsen på grundval av förslag från specialist- och läkarutbildnings— sakkunniga. Resultaten av denna reform, vars tyngdpunkt låg på specialistutbildningens

organisation och innehåll, börjar nu slå igenom.

Erfarenheterna av den nya läkarutbild- ningen, problemen kring integration med den mot sociala vårdfunktioner inriktade utbildningen, förändringar i skilda utbild- ningsgruppers funktioner samt frågan om kopplingen mellan kortare och längre vård- utbildningar inom hälso- och sjukvårdens område kan enligt U 685 mening komma att ge anledning till att läkarutbildningen i dess helhet kan behöva ses över i ett senare sammanhang. Det är då naturligt att sådana önskemål som förts fram i den ovan berörda debatten i Sverige och utomlands tas upp till diskussion.

Huvudfrågan i diskussionen kring tand- sjukvårdsutbildningamas mål och organisa- tion har varit om inte större resurser skulle satsas på utbildning av personal för förebyggande tandvård. I debatten har sär- skilt pekats på de fördelar som skulle kunna uppnås om väsentliga delar av det profylak- tiska arbetet överförs på särskilt utbildad personal med avgränsade arbetsuppgifter (tandhygienister eller motsvarande). I kapitel 2 har utredningen föreslagit en ökad kapaci- tet för utbildning för förebyggande tandsjuk- vård.

3.7.4 Sammanfattning av U 68s synpunkter

I det fortsatta utvecklingsarbetet med vårdin- riktad högskoleutbildning bör enligt U 68s mening följande beaktas.

. Strävan bör vara att föra de kortare högskoleutbildningarna med vårdinrikt- ning studieorganisatoriskt närmare varand- ra. U 685 eget utredningsarbete syns såvitt nu kan bedömas ge uppslag som bör kunna utvecklas vidare. . Därvid är det viktigt att anknytningen till vårdutbildning inom gymnasieskolan upp- märksammas. Det gäller även motsvarande äldre utbildningar och utbildning utanför gymnasieskolans linjer.

0 Möjligheten att bygga på en kortare vård- utbildning till en längre efter mellanliggan- de yrkesverksamhet bör uppmärksammas. ' De studieorganisatoriska förslag som kan bli resultatet av U 685 översyn av socio- nomutbildningen bör läggas till grund för en översyn av de utbildningslinjer som har huwdsakligen beteendevetenskaplig in- riktning.

3.8

3 .8.1 Översikt

Under de senaste 20 åren har genomgripande förändringar genomförts inom både den obli- gatoriska skolan och de frivilliga skolformer- na. En grundläggande strävan har varit att stärka sambandet mellan olika studievägar och stadier.

Inom lärarutbildningen kommer denna helhetssyn till uttryck i organisationen på lärarhögskolor vid vilka utbildningen av låg- stadielärare och mellanstadielärare sker lik- som, vid de större lärarhögskolorna, den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämnes- lärare. Också förskollärarutbildning ges inom lärarhögskoleorganisationen. lprop. l967:4,i vilken riktlinjerna för den nuvarande organi- sationen av lärarutbildningen drogs upp, anförde dåvarande departementschefen ock- så att

”en samordning av den yttre organisa- tionen av lärarutbildningen inte kan avse endast de nu aktuella lärarkategorierna, klasslärare och lärare i läroämnen, utan måste inbegripa också de många andra lärar- kategorier som finns inom skolväsendet, såsom övningslärare och yrkeslärare.”

Enligt U 685 mening bör en utbildnings- gång som är så uppbyggd att olika slag av lärarutbildning i den avslutande mest yrkes- inriktade delen sammanförs organisatoriskt vara ägnad att stärka den nämnda helhets- synen.

De yrkespedagogiska instituten har fr. o. m. den ljuli 1972 inordnats i lärarhög-

Utbildning för undervisningsyrken

skoleorganisationen. Vidare har lärarutbild- ningskommittén (LUK) framlagt förslag som innebär att utbildningen av ämneslärare skall ske med samma organisation av studierna för samtliga ämnen, inte som hittills med skilda behörighetskrav och olika studie- organisatorisk struktur för tidigare s. k. öv- ningslärare och s. k. ämneslärare. All ämnes- lärarutbildning får sålunda enligt LUKs för- slag enhetlig utformning, och organisationen av utbildningen samordnas.

Också utanför grundskolan och gymnasie- skolan har skett förändringar, t.ex. inom vuxenutbildningen, som har betydelse för pedagogiskt inriktad högskoleutbildning.

Förskolan har vuxit snabbt under 1960- talet och barnstugeutredningens förslag för- utsätter bl.a. fortsatt utbyggnad. De olika barnavårdande funktionerna står under de- batt: fördelningen mellan vårdande, socialt utvecklande och undervisande roller inom ett helhetsansvar för barnet är en central fråga. Dess lösning återverkar självfallet på behovet av personal bl. a. i förskolan och på personalens utbildning. Det fortsatta ut— redningsarbetet inom barnstugeutredningen kommer att ge ytterligare belysning åt detta.

Gränsdragningen mellan de olika yrkesut— bildningssektorerna är, som påpekats redan i inledningskapitlet (avsnitt 1.3), ingalunda klar och entydig. Yrkesområden inom under- visningssektorn och inom sektorerna för vård och kultur och information griper in i varandra. Gruppen förskollärare, fritids-

pedagog, ungdoms- och fritidsledare och socialpedagog utgör exempel på detta. I alla dessa yrken är det pedagogiska inslaget starkt, även om de i flera avseenden skiljer sig från vad som traditionellt uppfattas som läraryrken. Som har framgått vid diskus- sionen av vårdsektorn (avsnitt 3.7) framträ- der också i en modern syn på vårdyrkena, i vilken förebyggande och rehabiliterande åt— gärder får ökad vikt, de pedagogiska funk- tionerna hos vårdpersonalen som väsentliga. Också inom konstnärliga yrken och kultur- förmedlar- och informationsyrken är de pe— dagogiska momenten centrala.

Den av samhället organiserade eller stödda vuxenutbildningens tillväxt har belysts i av- snitt 2.2.4. Därtill kommer företagsutbild- ning av mycket betydande omfattning. En av förutsättningama för U 685 överväganden om högskoleutbildningens kvantitativa plane- ring har varit att omfattningen av vuxenut- bildning för korttidsutbildade kommer att öka avsevärt. Lärarutbildningen för vuxenut- bildningens behov, i alla dess skiftande for- mer, kan sålunda beräknas få ökad betydel- se. 1 det sammanhanget kan också nämnas de allt starkare kraven på pedagogisk utbildning av lärare vid universitet och högskolor. Viss sådan utbildning förekommer redan i UKÄs regi.

Den utveckling mot återkommande ut- bildning som enligt utredningens mening är den på sikt kanske väsentligaste strukturför- ändringen inom utbildningssystemet för in vuxenutbildningsproblemen i högskolan och gymnasieskolan. Redan nu står med säkerhet mycket att vinna genom att utnyttja erfaren- heter från utbildning av vuxna i de frivilliga skolformerna.

Den pedagogiska utbildningen har tradi- tionellt haft sin tyngdpunkt inom klasslärar- och ämneslärarutbildning. Mot bakgrund av den skisserade utvecklingen har den fått avsevärt vidgade uppgifter.

Utvecklingen av kraven på skolans lärare anknyter nära till dessa förändringar. Lära- rens roll blir alltmer arbetsledarens för vilken samverkan med eleverna och med andra lärare och annan personal över stadiegränser,

årskurser och ämnen blir en naturlig arbets- form. Kraven på kontakt mellan skolan, yrkeslivet och samhället i övrigt framförs med ökad tyngd när utbildningstiden för praktiskt taget alla ungdomar blivit så lång som elva eller tolv år. Det har alltmer uppfattats som väsentligt att de som under- visar i skolan har erfarenhet också från andra arbetsmiljöer och andra pedagogiska situa- nonen

Pågående reformarbete inom lärarutbild- ningen syftar till att tillgodose behoven av integration inom skolan, bl.a. genom att uppmärksamma behovet av samverkan mel- lan olika lärarkategorier. Den betydelse som pedagogiska funktioner kommit att få också utanför det formella utbildningssystemet medför också andra integrationsproblem som kan ge nytt perspektiv på organisa- tionen av högskoleutbildningen inom under- visningssektorn och inom angränsande delar av andra yrkesutbildningssektorer. En hel- hetssyn på utbildning för pedagogiska funk- tioner bör också kunna bidra till bättre anpassningsmöjligheter på arbetsmarknaden för personal i undervisningsyrken vid de oundvikliga variationerna i dimensioneringen av olika delar av utbildningsväsendet.

3.8.2 Utvecklingsarbete 3.8.2.1 Utbildning av yrkeslärare

YB föreslog i sitt betänkande ”Reformerad yrkesutbildning” (SOU l970:4) en ut- bildningsgång för blivande lärare i yrkestek- nik uppbyggd kring komponenterna förut- bildning, ämnesutbildning, grundläggande lärarutbildning samt fortbildning.

Förutbildningen förutsattes av bered- ningen normalt utgöras av gymnasieskolans yrkestekniska linjer. Ämnesutbildningen fö- reslogs bli löst bl. a. genom tillskapande av yrkesteknisk högskoleutbildning. Den grund- läggande ettåriga lärarutbildningen borde en- ligt YB samordnas organisatoriskt med övrig ämneslärarutbildning vid lärarhögskolor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 oktober 1971 har SÖ framlagt förslag till ”Utbildning av lärare i vissa yrkesinriktade ämnen i gym-

nasieskolan”. SÖ som enligt Kungl. Maj:ts uppdrag haft att beakta YBs förslag till refor- merad lärarutbildning har i denna skrivelse gett förslag till mål för yrkeslärarutbild- ningen.

SÖs förslag är koncentrerat till behovet att organisera ämnesutbildning för de yrkes- lärargrupper där sådan för närvarande sak- nas. Eftersom ett heltäckande förslag är be- roende av utredningar som ännu inte slut- förts är de konkreta åtgärderna koncentrera- de i huvudsak till industri- och hantverks- samt vårdområdena.

SÖ diskuterar dels åtgärder i ett längre perspektiv, dels kortsiktiga åtgärder som kan förverkligas relativt snabbt. De långsiktiga åtgärderna anknyter i princip till YBs förslag och innebär en ämnesutbildning av i huvud- sak ett års omfång följd av praktisk-pedago- gisk lärarutbildning. I princip tänks denna studieorganisatoriskt sammanknuten med annan högskoleutbildning: på industri- och hantverksområdet en uppbyggnad som kan anknyta till yrkestekniska linjer, på vårdom- rådet en organisation i anknytning till ett ombildat Statens Institut för Högre Utbild- ning av Sjuksköterskor (SIHUS) eller till universiteten. På vårdområdet innebär försla- get dessutom lärarutbildning för ämnen och utbildningslinjer där sådan nu saknas och där undervisningen oftast sköts av läkare. I ett kortare perspektiv förslår SÖ särskild ämnes- utbildning på cirka en termin med utnyttjan- de av särskilt utarbetade läroplaner. SÖ un- derstryker att detta bör betraktas som ett provisorium i avvaktan på andra lösningar.

I prop. l973:l (bilaga 10 5.446 f.), föreslås viss kapacitetsförstärkning för utbildning av lärare för industri och hantverk.

Ämnesutbildningen av yrkeslärare är som redan framhållits nära förknippad med ut- vecklingen av den yrkestekniska högskole- utbildningen. Genom tilläggsdirektiven har U 68 fått i uppdrag att pröva frågan om den yrkestekniska högskoleutbildningen. Även om den dominerande målgruppen för utbild- ningen kan beräknas vara en annan hör yrkeslärama till den grupp som bör beak- tas i förslagen till studieorganisatoriska lös- ningar (avsnitt 3.4.5). 280

LUK tillsattes i november 1968 och har i upp- drag att utreda frågan om utbildning av lärare i s. k. övningsämnen. Enligt direktiven avser ar- betet utbildning av lärare i bl.a. teckning, gymnastik, trä- och metallslöjd, textilslöjd, hemkunskap, barnavård, familjekunskap, konsumentkunskap och dramatik. LUK skall vidare utreda frågan om utbildning av lärare i bild- och formarbete vid lärarhögskola, samt _ i vissa avseenden — utbildningen av lärare i musik samt konst- och musikhistoria.

I direktiven betonas särskilt att utred- ningen bör belysa möjligheterna att utforma lärarutbildningen på ett sådant sätt att äm- neslärarna kan användas över skolformsgrän- serna. Lärartjänst i vilken ingår s. k. övnings- ämne förutsätts i regel omfatta minst två ämnen. Vidare uppmärksammas frågan om i vilken mån ämnesstudierna för blivande äm- neslärare utan olägenheter kan samordnas med ämnesstudierna för andra yrkesgrupper. I anslutning till frågan om såväl ämnesutbild- ningens som den praktisk-pedagogiska ut- bildningens organisation berör direktiven det angelägna i att utbildningarna för skilda slag av lärare inte isoleras från varandra.

LUK har lagt fram sina förslagi betänkan- det ”Fortsatt reformering av lärarutbild- ningen” (SOU 1972:92). Som riktlinjer för utvecklingen har LUK föreslagit följande.

' Ramen för ämnesstudierna i en tvåämnes— kombination bör vara 120 poäng. Bl.a. behovet av fortbildning, motiverat främst av de kontinuerliga förändringarna i sko- lans läroplaner, begränsar den tid som kan ställas till förfogande för grundutbild- ningen. Enligt LUK förutsätter en be- gränsning av ämnesutbildningen till 120 poäng ett system med organiserad fort- bildning för alla lärare. . Ämnesutbildningen inom LUK—ämnena anordnas på samma sätt som ämnesutbild- ningen i andra ämneskombinationer för lärare på grundskolans högstadium och gymnasieskolan. . All praktisk-pedagogisk utbildning av lärare förs samman till lärarhögskola.

En viktig förutsättning för LUKs arbete har varit att en stor del av de studerande i potentiella skolämnen går till andra yrken än läraryrket. Bl.a. mot den bakgrunden föreslår LUK att i grundstudiernas första fas erbjuds studier av intresse även för stude- rande som inte är inriktade mot läraryrket. I linje med detta strävar man också efter att utnyttja studiekurser och kurser hämtade från andra ämnen än de direkta LUK- ämnena (utbytbara studieenheter).

Enligt LUKs mening är breda ämnesstu- dier, gemensamma med studerande inriktade mot andra yrken av värde bl. a. från yrkes- valssynpunkt men också berikande för un- dervisningens uppläggning. Den begränsade tid som står till förfogande för den ämnesteo- retiska utbildningen för blivande lärare har emellertid föranlett LUK att i sina förslag begränsa tiden för en med andra yrkeskate- gorier mer eller mindre gemensam basutbild- ning till omkring en termin per ämne, varef- ter en differentiering förutsätts ske. LUK föreslår vidare att studiekurser och kurser inom LUK-ämnena skall kunna användas också i andra utbildningar, t. ex. mera konst- härligt inriktade, eller i vårdutbildningar.

Den praktisk-pedagogiska utbildningen i LUKs förslag består av två delar: en lärarin- riktad yrkesförberedelse parallellt med äm- nesstudierna, samt ett praktisk-pedagogiskt år vid lärarhögskola, under vilket pedagogik, me- todik och praktik varvas och integreras med varandra. Utredningen utgår därvid från den principen att lärarutbildningen successivt skall inriktas allt starkare mot lärarsektorn utan att därmed alltför tidigt binda den stude- rande vid ett slutligt yrkesval.

Yrkesförberedelsen under ämnesstudierna syftar till att ge en praktisk och teoretisk orientering om skolan som arbetsplats och om lärarens uppgift i skolan och avses ha dels en motivationshöjande, dels en yrkes- vägledande funktion, varför den också före- slås kompletterad med en förstärkt insats av studie- och yrkesvägledning. Den förutsätts ligga till grund för lärarhögskoleåret och föreslås därför bli obligatorisk för tillträde till lärarhögskola. LUK betonar särskilt vik-

ten av att denna del av utbildningen utfor- mas så att den blir konkret och av den studerande upplevs ha ett direkt samband även med ämnesstudierna. Tills vidare förut- sätter man att den föreslagna formen av yrkesförberedelse organiseras som fyra två- veckorskurser, fördelade på lämpligt sätt un- der ämnesstudiernas andra till sjätte ter- miner.

Enligt LUKs mening bör kortare, yrkes- förberedande kurser av detta slag i anslut- ning till ämnesstudierna läggas in också i andra utbildningslinjer inom filosofisk fakul- tet med andra yrkesmål. Införandet av yrkes- förberedelse i ämnesstudierna kan underlätta lösningar av vissa studieorganisatoriska pro- blem.

LUK föreslår att ett års arbetslivserfaren- het utanför läraryrket skall vara särskilt be- hörighetskrav för tillträde till lärarhögsko- las ämneslärarlinje. Arbetslivserfarenhet ut- över ett år föreslås få tillgodoräknas som merit.

3.8.2.3 Vidareutbildning av mellanstadie- lärare

Genom beslut vid 1972 års riksdag (prop. 1972126, UbU l972z20, rskr l972:153) har det fastslagits att det alltjämt bör finnas två lärarkategorier som svarar för undervisningen på grundskolans högstadium, adjunkter och ämneslärare. Mellanstadielärare skall liksom hittills genom vidareutbildning få behörighet till ämneslärar- eller adjunktstjänst.

För ämneslärartjänst grundas behörig- heten i två av de tre ämnen som skall ingå i ämneskombinationen på de tillvalskurser som ingår i mellanstadielärarutbildningen. I det tredje ämnet skall läraren ha en utbildning om minst 40 poängi fil.kand.-examen. UKÄ har fått i uppdrag att i samråd med SÖ undersöka möjligheterna att vid studierna för 40 poäng tillgodoräkna tillvalskurs i mel- lanstadielärarutbildningen. Till denna ämnes- utbildning kommer en metodikkurs om cirka sex veckor.

Möjlighet står också öppen för en mellan- stadielärare att vidareutbilda sig till adjunkt.

När det gäller den ämnesteoretiska behörig- heten bör läraren i vart och ett av två ämnen ha en utbildning om minst 40 poäng i fil.kand.-examen. I det tredje ämnet grundas behörigheten på tillvalskurs i mellanstadielä- ranrtbildningen. Något ytterligare krav på praktisk-pedagogisk utbildning ställs inte.

3824 Utbildning av förskollärare

1968 års barnstugeutredning överlämnade i maj 1972 sitt betänkande ”Förskolan del 1 och 2” (SOU 197226 och 27) med förslag avseende daghem och lekskola, vilka bland annat rör det pedagogiska innehållet i för- skoleverksamheten samt dennas omfattning och organisatoriska utformning. Mot bak- grund av att förslaget innebär delvis nya krav på barnstugornas personal har barnstugeut- redningen den 22 september 1972 fått tilläggsdirektiv för fortsatt arbete med per- sonalutbildningsfrågorna.

Inom SÖ prövas för närvarande möjlig- heterna att samordna utbildningarna på bar- navårdens område. SÖ undersöker också möjligheterna till viss pedagogisk samverkan mellan förskollärarutbildningen och lägsta- dielärarutbildningen. Barnstugeutredningen skall nu i enlighet med sina tilläggsdirektiv i nära kontakt med SÖ undersöka konsekven- serna av ett förverkligande av utredningens förslag till utbildning för den personal som är verksam på området. Utredningens upp- drag berör inte enbart förskollärarutbild- ningen utan även utbildning av barnskötare, dagbarnvårdare, bamvårdare och fritidspeda- goger.

3.8.3 Några sammanfattande synpunkter

De förslag till förändringar av lärarutbildning som ovan refererats har mycket nära an- knytning till de studieorganisatoriska prin- ciper som utredningen diskuterat i avsnitt 3.4 som riktlinjer för den fortsatta utveck- lingen.

Flera av förslagen förutsätter att kurser som ingår i andra utbildningslinjer skall kunna användas även i lärarutbildningen.

Enligt förslagen inordnas den praktisk- pedagogiska delen i samtliga lärarutbild- ningar i lärarhögskoleorganisationen. En viss studieorganisatorisk samordning förutsätts även. Enligt U 685 mening talar flera skäl för att den egentliga lärarutbildningen i största möjliga utsträckning görs gemensam för olika lärarkategorier. Kravet på ökad samver- kan i skolan förutsätter att de blivande lärarna lär känna varandras arbetsområden. Den enhetliga synen på eleven oberoende av stadium eller studieinriktning förutsätter en i väsentliga delar enhetlig utbildning av lä- rarna. Enligt U 685 uppfattning kan delar av den praktisk-pedagogiska utbildningen också göras gemensam utan att lärarträningen för de olika kategorierna lärare förlorar det me- todiska sambandet med lärarkandidatens ämnes- och stadieinriktning.

I detta sammanhang vill utredningen peka också på det principiellt viktiga beslutet om vidareutbildning av mellanstadielärare. För- slaget innebär, att en sedan länge tillämpad studiegång av typ återkommande utbildning nu förs in i det reguljära utbildningssyste- met.

Den av LUK föreslagna praktisk-teoretiska yrkesförberedelsen under ämnesstudierna, dvs. före den praktisk-pedagogiska utbild- ningen, är av stort intresse inte endast för lä- rarutbildning utan också för andra slag av hög- skoleutbildning. LUK anser det naturligt att en motsvarande yrkesförberedelse organise- rad på samma sätt som den av LUK föreslagna lärarförberedelsen införs även på andra utbild- ningslinjer vid filosofisk fakultet. U 68 har i avsnitt 3.4 belyst den mer generella frågan och vill i detta sammanhang endast konstatera att åtgärder av detta slag bör vara av stort värde både för den studerandes slutliga yrkesval och som motivationshöjande och sammanhål- lande element i utbildningslinjens ämnesteo- retiska del. Liksom LUK anser U 68 det vara väsentligt att den yrkesförberedelse det här är fråga om får en konkret utformning, och att den utgör en verklig grund för det avslutande praktisk-pedagogiska året.

3.9

3.9.1 Översikt

Utbildningssektorn för kultur- och informa- tionsyrken har i U 685 indelning fått en vid avgränsning. Hit har förts utbildningar somi någon mening kan sägas förbereda för konst- närlig verksamhet (t. ex. utbildning till regis- sör, målare och konsthantverkare liksom mu- sikutbildning) och för kulturförmedlande funktioner och informationsuppgifter (t. ex. bibliotekarie- och joumalistutbildning). Ut- bildning för informationsuppgifter och verk- samhet som kulturförmedlare av olika slag har också i stor utsträckning hittills skett på individuellt utformade utbildningsvägar. [ dag representerar de personer som är verk- samma inom dessa arbetsområden inte bara en mångfald olika yrkesverksamheter. De har samtidigt en mycket varierande utbildnings- bakgrund.

Även religionsvetenskaplig utbildning har förts till denna sektor. De slag av yrkesverk- samhet som religionsvetenskaplig utbildning kan leda fram till gäller i betydande utsträck- ning mänskliga och samhälleliga problem. Härtill kommer att samhällsutvecklingen ska- pat nya arbetsuppgifter, nationellt och inter- nationellt, för vilka religionsvetenskaplig ut- bildning i många fall kan vara motiverad som komplement till annan utbildning.

I den intemationella diskussionen, bl. a. i UNESCOS arbete, har man diskuterat frågan om utbildning för två grupper av yrkesut- övare, vilka man sammanfattat under beteck-

Utbildning för kultur- och informationsyrken

ningarna kulturadministratörer (Arts Admi- nistrators) och kulturförmedlare (Cultural Activities Organizers).

Bland kulturadministratörerna skulle då återfinnas personer med ledningsuppgifter inom olika kulturinstitutioner liksom tjänste- män med förvaltande uppgifter inom statlig och kommunal kulturförvaltning.

Kulturförrnedlande verksamhet, innefat- tande både förmedlande och aktiverande ele- ment, ingår i arbetsuppgifterna för många yr- kesgrupper. Hit hör journalister, biblioteka- rier, personer verksamma inom reklam och marknadsföring, museifolk, författare, skåde- spelare och teaterledare, ungdoms- och fritids- ledare samt ledare inom olika slag av amatör- verksamhet, t. ex. konst- eller konsthant- verkscirklar, amatörteatergrupper, körer etc. Även terapeuter med inriktning mot det kul- turella området kan räknas hit. Utomordent- ligt betydelsefulla insatser inom kulturför- medlingens område görs också av funktio- närer och förtroendemän inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Folkbild- ningens uppgifter på detta område kommer av allt att döma att ökaiframtiden. Bl. a. kultur- rådets nyligen avlämnade betänkande ”Ny kulturpolitik” (SOU l972:66) ger skäl för denna bedömning.

Av uppräkningen ovan framgår att begrep- pet ”kulturförmedling” täcker ett flertal ganska skiftande aktiviteter. I vissa fall avser ”förmedlingen” endast en gren av ett kultur- område och är intimt knuten till att förmed-

laren är utövande inom någon av konstarter- na. Ibland är i stället aktiveringen av mottaga- ren huvudändamålet och verksamheten spän- ner över hela kulturfältet.

För närvarande finns endast i begränsad utsträckning utbildning som är direkt utfor- mad för verksamhet som ”kulturförmedlare” i den ovan nämnda meningen. Det ärinte hel— ler meningsfullt att överväga en enhetlig ut- bildning för kulturförmedlare — i själva verket ligger ett värde i mångfalden av utbildnings- och erfarenhetsbakgrund. Det bör emellertid vara möjligt att urskilja en rad viktiga mo- ment, där de olika kategorier som kommer att vara verksamma inom detta område har mer eller mindre gemensamma behov av tämligen specifika yrkesinriktade utbildningselement. Mycket talar också för att det skulle vara vår- defullt att konfrontera olika kategorier stude- rande med varandra i utbildningen, i synner- het i ett system med återkommande utbild- ning.

Åtskilliga kultur- och informationsutbild- ningar kan sägas ha en inriktning mot peda- gogiska uppgifter. Det gäller utbildning för kulturförmedlande uppgifter, prästutbild- ningen med flera. Gränsdragningen mot andra utbildningssektorer är sålunda oskarp.

Utbildningssektorn för kultur- och infor- mationsyrken är mycket heterogen i fråga om organisation och grad av yrkesinriktning. De flesta linjerna utgörs av direktutbildning med en redan från början markerad inrikt- ning mot yrkesmålet. Exempel på sådana utbildningar är journalistutbildningen och de konstnärligt inriktade utbildningarna. Andra, t. ex. bibliotekarieutbildningen, kan närmast karaktäriseras som yrkesinriktade påbyggna- der på basutbildning av varierande inriktning.

[ de konstnärliga utbildningar som avser bildkonst, konsthantverk och design, musik, teater, film och dans, intar färdighetsämnen en dominerande plats i utbildningen. All- mänt kan sägas att studierna i dessa utbild- ningar i hög grad är inriktade på att stimu- lera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande möjlighet att förverkliga egna konstnärliga intentioner.

3.9.2.l Konstnärsutbildningssakkunniga (KUS)

Konstnärsutbildningssakkunniga (KUS) före- slog i sitt betänkande ”Högskolor för konst- närlig utbildning” (SOU 1970166) en ny orga- nisation och uppläggning av den konstnärliga utbildningen som enligt förslaget helt för- läggs till den eftergymnasiala nivån.

KUS föreslog en nivåuppdelning med en tvåårig grundläggande formhögskola samt, byggande på denna, treåriga konsthögskolor och treåriga designhögskolor. De sakkunniga underströk att den konstnärliga utbildningen borde ha nära kontakt med utbildningar inom andra områden, t. ex. inom arkitektur, konstvetenskap och vissa samhällsveten- skaper. KUS föreslog också att en viss del av utbildningen skall kunna ske vid andra läro- anstalter.

De av KUS föreslagna formhögskolorna avsågs dels ge utbildning för dem som ämnar fortsätta vid konsthögskolor och designhög- skolor, dels erbjuda utbildningsalternativ för dem som avser att arbeta som kulturförmed— lare. Utbildningen vid formhögskolorna skulle enligt förslaget kunna kombineras med annan utbildning, exempelvis vid universitet, lärar- högskolor, etc.

Verksamheten vid konsthögskolorna skul- le enligt förslaget beröra tre grupper, nämli- gen studerande som vill ha en konstnärlig utbildning på denna nivå, redan verksamma konstnärer som önskar fort- och vidareut- bildning samt studerande inom andra utbild- ningsområden och andra personer som önskar följa vissa kurser och/eller seminarier.

KUS räknade med att flertalet av de stu- derande vid konsthögskoloma skulle ha formhögskola bakom sig.

Utbildningen vid designhögskolorna före- slogs bygga på formhögskolorna och ge både teoretiska kunskaper och träning i att an- vända generella problemlösningsmetoder inom flera olika områden av design. Design- högskolorna borde i första hand inriktas på att ge utbildning i produktdesign, informa- tionsdesign och närmiljödesign.

Ett genomgående drag i KUS” förslag är att utbildningsutbudet inom samtliga de tre fö- reslagna utbildningarna avses kunna bli ut- nyttjat också av sådana studerande som en- dast vill följa en viss kurs eller vissa kurser som komplettering eller del av annan utbild- ning eller för vidareutbildning.

För U 68 är det väsentligt att en tillfreds- ställande studieorganisatorisk samordning sker både inom ramen för de konstnärliga utbildningarna och mellan dessa utbildningar och annan högskoleutbildning. Anknytnings- punkter finns t. ex. i den konstvetenskapliga utbildningen vid universiteten och i den högre tekniska utbildningen. Också kombi- nationer av konstnärlig utbildning och ut- bildningar som syftar till vårduppgifter och administrativa eller pedagogiska uppgifter bör vara värdefulla.

Det bör också finnas naturliga möjligheter att på olika sätt varva utbildning och yrkes- verksamhet. Inom den konstnärliga utbild- ningen syns inte minst krav på manuella färdigheter — som nu ofta tillgodoses genom kurser i gymnasieskolan , tala för en organi- sation med återkommande utbildning.

3.9.2.2 Utbildning för bibliotek, arkiv och informatik

Genom riksdagens beslut i maj 1971 (prop. 1971:52,UbU l971:l9,rskr l971:l89) fast- ställdes en ny organisation för utbildningen inom biblioteksområdet. Härigenom åstad- koms bättre samordning av utbildningsinsat- serna än tidigare. Beslutet om den nya utbild- ningsorganisationen grundade sig på ett be- tänkande avgivet av 1965 års utredning rö- rande utbildning av bibliotekspersonal (BU).

Målet för bibliotekens verksamhet har vid- gats avsevärt, inte minst genom samhällets ökade satsning på vuxenutbildningen och den ökade benägenheten att se biblioteken som en allmän servicefunktion också för informations— och kulturaktiviteter utanför deras traditionella verksamhetsområde. Den- na utveckling påverkar, tillsammans med bl. a. den snabba tekniska utvecklingen inom framför allt informations- och dokumenta-

tionsområdet, målen för utbildningen. Sam- tidigt minskar skillnaden mellan olika biblio- tekstyper, och kraven på en gemensam bas av yrkeskunnande hos personalen blir allt större.

Den nya utbildningen inom biblioteksom- rådet omfattar en tvåårig yrkesinriktad ut- bildning för bibliotekarier vid folkbibliotek, forskningsbibliotek och skolbibliotek. Under det första studieåret är utbildningen helt sammanhållen. Under andra året sker en begränsad specialisering. Den tvååriga utbild- ningen, som är förlagd till bibliotekshögsko- lan, får tillgodoräknas som 80 poäng i fil. kand.-examen. Genom den förhållandevis stora bredden avses utbildningen vara använd- bar inom en vidare sektor än tidigare utbild- ningar inom området.

I sitt betänkande behandlade BU också utbildning för arkiv och informatik. UKÄ fick i uppdrag att närmare utforma organisa- tion och uppläggning av utbildningen för dessa områden. Utbildning i informatik an- ordnas sedan höstterminen 1971 vid Stock- holms universitet och utbildning i arkiv- kunskap beräknas kunna inrättas som yrk- kurs fr. o. m. höstterminen 1973.

3.9 .2 .3 Utbildning för informationsverk- samhet

Den nuvarande utbildningen för informa- tionsverksamhet bedrivs framför allt vid journalisthögskolorna, de filosofiska fakul- teterna samt IHR. Utbildningen vidjournalist- högskolorna som tillkom genom riksdagsbe- slut år 1967, består av en tvåårig sammanhål- len yrkesutbildning, omfattande en ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik och en termins fördjupningsstudier. Utbild- ningen efter grundkursen är differentierad på två linjer, en informationslinje och en press- linje. Till fördjupningsterminen kan redan yr- kesverksamma journalister antas som special- studerande. Endast ett mindre antal journalis- ter har tillvaratagit denna möjlighet.

Vid filosofisk fakultet finns en yrkesinrik- tad 20—poängskurs i informationsteknik, av- sedd att ingå i tredje avdelningen av fil. kand.-

examen. En expertgrupp inom UKÄ har lagt fram förslag om inrättande av en yrkesinrik- tad 40-poängskurs. Vidare planeras en yrkes- inriktad kurs i praktisk svenska om 20 poäng.

Vid flera tillfällen har från den grafiska branschen framförts tanken att studieorgani- satoriskt sammanföra utbildning för verk- samhet inom pressen, radio och teve, reklam, samhällsinformation och public relations. För en sådan samordnad utbildning har ibland använts beteckningen kommunika- tionshögskola. Utgångspunkten har varit ett behov av en gemensam bas för dessa utbild- ningar. En sådan gemensam basutbildning skulle underlätta valet för de studerande ge- nom att den slutgiltiga yrkesinriktningen inte behövde bestämmas från studiernas början. Genom en sådan gemensam bas erhåller de studerande en likartad referensram som kan underlätta kommunikationen mellan grup- perna och därigenom möjliggöra eventuella se- nare övergångar mellan olika yrkesinrikt- ningar. En samordning skulle också underlätta utbildningsplaneringen inte minst i fråga om antalet studerande.

Ett förslag till uppläggning av en samman- hållen informationsutbildning omfattande sammanlagt 120 poäng har tillställts U 68 av en arbetsgrupp tillsatt av Tidningarnas ut- bildningsnämnd och Svenska journalistför- bundet. Enligt förslaget startar informations- utbildningen med en 40-poängskurs innefat- tande kommunikationsteori, sociologi, psy- kologi, masskommunikation, företagseko- nomi, nationalekonomi, statskunskap och sta- tistik. Det andra studieåret som också är ge- mensamt koncentreras på grafisk teknik och etermediateknik (20 poäng) samt källkritik, intervjuteknik, referatteknik jämte bild- och fototeknik (20 poäng). Det tredje året diffe- rentieras utbildningen i tre parallella linjer, presslinje, eterrnedialinje och informations- linje. Efter 20 poäng inom endera av de nämn- da linjerna väljer den studerande ytterligare kurser till en omfattning av totalt 20 poäng. I utbildningen ingår dessutom fyra månaders yrkesinriktad praktik. Som behörighetsvillkor för tillträde föreslås genomgången gymnasie- skola samt ett års yrkeserfarenhet.

Utbildningen avses bli utformad så att tidigare yrkeserfarenheter kan ersätta utbild- ningen under det första året. Man räknar också med att de yrkesinriktade kurser, som ges i andra och tredje studieåren, kan använ— das för återkommande utbildning för olika kategorier.

3.9.2.4 Utbildning för ungdoms- och fritids- ledare

Utbildning av fritidsledare förekommeri dag i flera olika former. Bl. a. bedrivs en försöks- verksamhet med en ettårig fritidsledarutbild- ning sedan hösten 1969 vid ett antal folk- högskolor och ledarinstitut (numera special- kurser i gymnasieskolan). Dessutom har vissa organisationer utbildning av egna yrkesverk- samma ledare. Våren 1971 startade vidare en kombinationsutbildning med inriktning mot verksamhet som idrotts- och fritidskonsulent.

En av SÖ utsedd arbetsgrupp, SULU (SÖs arbetsgrupp för ungdomsledarutbildning), lade i januari 1971 fram ett förslag till en gemensam utbildning av ledare inom organi- sationernas och kommunernas fritidsverk- samhet. Arbetsgruppen anger tre huvudar— betsområden för fritidsledare: kontaktupp- gifter, pedagogiska uppgifter och administra— tiva uppgifter. SULU-gruppen föreslog en tvåårig grundutbildning för fritidsledare.

Arbetsgruppen berörde också behovet av vidareutbildning vid universitet och högskolor av fritidsledare.

Försöksverksamheten kommer tills vidare att fortsätta i stort sett oförändrad (prop. 197321 bilaga 10 s. 484 f.). Frågan om ung- domsledarutbildningens utformning kommer att utvärderas och prövas i samband med ut- redningen om folkhögskolans framtida inrikt- ning.

3.9.2.5 Religionsvetenskaplig utbildning

Ett förslag till organisation av den religions- vetenskapliga utbildningen lades i december 1971 fram av en särskild arbetsgrupp inom UKÄ,RUMO.

RUMO föreslog en studieordning med en

utbildningstid motsvarande 140 poäng. Stu- diegången är i förslaget uppdelad i tre avdel- ningar. Den första avdelningen omfattar 40 poäng och utgörs av den för samtliga stude- rande gemensamma grundkursen i religions- kunskap. Den andra avdelningen, som omfat- tar minst 60 poäng, utgörs av ett differen- tierat ämnesstudium bestående av ett huvud- ämne och två biämnen. Den tredje avdel- ningen, som föreslås omfatta 40 poäng, ut— görs av tematiska studiekurser, varav ungefär hälften består av ämnesinriktade studier och den andra hälften av tvärvetenskapligt inrik- tade tematiska studier. I sina petita för 1973/74 föreslog UKÄ att utbildningen ges denna principiella uppbyggnad men att de tematiska studierna i enlighet med remissin- stansemas förslag begränsas till 20 poäng.

Under den senare hälften av det av RUMO föreslagna tematiska året skall ett utvalt tema belysas utifrån skilda ämnesområden, inte bara det religionsvetenskapliga. Anknyt- ningen avses kunna ske till t.ex. medicin, juridik, sociologi, filosofi, litteraturveten- skap m.m. och medverkan förutsätts av företrädare för förvaltning, partier, närings- liv, arbetsmarknadens organisationer samt för kyrkligt och socialt arbete.

RUMO har i sitt förslag understrukit att den religionsvetenskapliga utbildningen med fördel kan organiseras som en återkom- mande utbildning med praktisk yrkesverk- samhet mellan andra och tredje avdelningens studiekurser. RUMO betonar också vikten av att moment i den föreslagna utbildningen kan tjäna som fortbildning och partiell ut- bildning för olika yrkeskategorier som kan vara intresserade av vissa moment i en reli- gionsvetenskaplig utbildning.

RUMOs förslag till religionsvetenskaplig utbildning förutsätter att den praktisk-teolo- giska utbildningen (den egentliga prästutbild- ningen) är skild från den religionsvetenskapli- ga utbildningen. För den praktisk-teologiska utbildningen har förslaglagts fram i ”Praktisk prästutbildning” (SOU 1971:89).

I prop. l973:l (bilaga 10 s 334 f.) biträder föredragande statsrådet i huvudsak den av UKÄ föreslagna studieorganisationen och in-

nehållet i utbildningen. Den nya utbildningen föreslås ersätta utbildningen till teol. kand.- examen successivt fr. o. m. höstterminen 1973.

3.9.3 Några sammanfattande synpunkter

Också i framtiden bör man räkna med att personer med verksamhet inom kultur- och informationsyrken har en mycket varierande utbildningsbakgrund. Inom denna sektor bör ett förhållandevis stort utrymme lämnas för utveckling av såväl individuella som lokala utbildningslinjer. För vissa uppgifter finns emellertid behov av allmänna utbildningslin- jer. Bibliotekarieutbildningen kan sägas ut- göra en mellanform i vilken den studerande från relativt generella högskolekurser, som kan variera till innehåll och längd, eller från en period av yrkesverksamhet, går till yrkes- inriktad utbildning. Det är väsentligt att,man också från yrkesverksamhet kan gå direkt in i kortare yrkesinriktad högskoleutbildning inom sektorn, så att denna utnyttjas i vidare- utbildningssyfte i en återkommande utbild- ning.

Kulturrådet kommer enligt vad U 68 erfarit att i sitt fortsatta utredningsarbete kart- lägga de utbildningsbehov som uppkommer på kulturområdet bl. a. till följd av rådets för— slag i betänkandet ”Ny kulturpolitik” (SOU 1972:66). Rådet kommer att ägna uppmärk- samhet åt den nära anknytningen mellan ut- bildning som syftar till konstnärlig verksam- het.

Behovet av samordning inom delar av sek- torn belyses av förslaget från Tidningarnas utbildningsnämnd och Svenska journalistför- bundet om tillskapandet av en gemensam informationsutbildning. En utveckling av detta förslag bör kunna ge möjlighet att organisera en sammanhållen och differen- tierad utbildning med in riktning mot informa- tionsyrken. En sådan utbildning kan med tanke på behovet av varierande bakgrund hos de yrkesverksamma bygga antingen på en längre tids yrkesverksamhet eller på studier inom flertalet basutbildningsområden.

Delar av en sådan utbildning bör dessutom

enkelt kunna utnyttjas i mot andra yrkesmål inriktade utbildningslinjer.

Utan att ta ställning till detaljeri förslaget eller till utbildningstidens längd finner U 68 förslaget principiellt intressant och förordar att det prövas i det fortsatta utvecklingsar- betet. Därvid bör behovet av utbildning med den inriktning som utbildningen vid Grafiska institutet och IHR också beaktas (jfr avsnitt 3.213).

I detta sammanhang bör också övervägas möjligheten att erbjuda enstaka kurser enligt de studieorganisatoriska mönster, som kan komma att bli ett resultat av FOJO-kommit- 'te'ns verksamhet (jfr. avsnitt 3.2.l.2).

Också i fråga om utbildningar som gäller konstnärlig verksamhet bör man överväga att ta in moment från utbildningar för andra verksamhetsområden, t. ex. från en samord- nad informationsutbildning av ovan diskute- rat slag.

I det fortsatta studieorganisatoriska arbe- tet inom kultur- och informationssektorn bör möjligheterna att etablera en viss samver- kan mellan utbildningslinjema inom sektorn generellt beaktas.

Sammanfattningsvis bör i det fortsatta utvecklingsarbetet bl. a. följande särskilt beaktas.

' Utrymme bör lämnas för individuella och lokala utbildninglinjer, speciellt inom kul- turförrnedlingsområdet. ' Utbildningarna inom sektorn bör organi- seras så att man med yrkesverksamhet som grund kan utnyttja enstaka yrkesin- riktade kurser i utbildningslinjernas senare del, även om man saknar den mer gene- rella grundutbildningen. 0 Möjligheterna att kombinera studie- enheter från olika utbildningar inom sek- torn bör förbättras. 0 Förslaget att organisera en sammanhållen och differentierad utbildning med inrikt- ning mot informationsyrken bör prövas inom ovan angivna vidare ramar.

Högskoleutbildningens lokalisering

4.1. Utgångspunkter

4.1.1 U 68s direktiv

Vad gäller lokalisering av eftergymnasial ut- bildning anförs i U 685 direktiv bl. a.:

”De sakkunniga bör mot bakgrund av dels behovet av ytterligare eftergymnasiala ut- bildningsplatser, dels yrkesutbildningsbered- ningens förslag ta upp frågan om en fortsatt decentralisering av den eftergymnasiala ut- bildningen. Sina Ställningstaganden i denna fråga bör de sakkunniga bygga på analyser av dels skälen för en vidgad decentralisering och en närmare bestämd lokalisering, dels de samhällsekonomiska konsekvenserna i stort. Vid bedömningen av lokaliseringsfrågorna bör bl. a. tillgången på personal och lokaler vid den decentraliserade lärarutbildningen beaktas.

I detta sammanhang bör de sakkunniga vidare ta ställning till om och i vilken utsträck- ning decentraliserad eftergymnasial utbild- ning bör anknytas till näringslivets struktur — och därmed efterfrågan på arbetskraft — i re- gionen.”

Av betydelse för lokaliseringsfrågornas lösning är också direktivens riktlinjer i fråga om den grundläggande högskoleutbildningens organisation. Däri betonas, vilket redovisas i kapitel 3, angelägenheten av att — när väsent- liga vinster kan göras vid ett gemensamt ut- nyttjande av resurserna — likartade utbild- ningslinjer förs samman inom ramen för en gemensam yttre organisation.

4.1.2. Problemområden vid lokalisering av högskoleutbildning

Jämsides med lokalisering av permanenta utbildningsenheter kommer en vidgad geo- grafisk spridning av högskoleutbildning ock- så att kunna nås genom att nya former för utbildningsdistribution tas i bruk.

U 68 har också initierat försöksverksam- het med syfte att pröva och utveckla nya vägar för distribution av utbildning. En av utgångspunkterna för försöksverksamheten är att undersöka förutsättningama för uni- versitet och högskolor att i samverkan med bl. a. studieförbund och skolstyrelser inom sina rekryteringsområden anordna utbildning i form av enstaka studiekurser utanför själva högskoleortema. Hittillsvarande erfarenhe- ter härav redovisas i avsnitt 4233.

De principer som bör styra lokaliseringen av utbildning diskuteras i detta kapitel från huvudsakligen två infallsvinklar. Inverkan av utbildningsenheternas lokalisering på indivi- dernas val mellan arbete och utbildning och mellan olika typer av utbildning utgör den ena aspekten. Dess betydelse för den regio- nala utvecklingen utgör den andra. Dessutom uppmärksammas den mera omedelbara bety- delse som utbildningsenheternas närhet till de studerandes framtida arbetsmarknad kan ha för individerna och den studiemiljö som

Förhållandet mellan forskning och utbild- ning har behandlats i avsnitt 1.6. Högskole- utbildningens och forskningens institutionella organisation behandlas i kapitel 6, där bl. a. vissa problem belyses som följer av att grund- utbildningen är lokaliserad till flera orter än forskning och forskarutbildning (avsnitt 6.6.3).

Viktiga frågor som berör lokaliseringen i nyssnämnda avseenden är bl. a. följande.

. Utbildningens närhet till de studerandes bostadsort påverkar valet av utbildning. ' Arbetstillfällenas närhet till utbildningen påverkar valet av arbete efter avslutad utbildning. . Formerna för högskoleutbildningens forsk- ningsanknytning beror på utbildningens närhet till forskningsenheterna. ' Utbildningsenheternas storlek påverkar möjlighetema att med enkla medel ge dem en lämplig miljö.

Av dessa punkter framgår att högskoleut- bildningens lokalisering — för att t. ex. kunna utgöra ett instrument för att nå de allmänna regionalpolitiska målen — bör vara sam- ordnad med övrig samhällelig planering och lokalisering. För detta syfte kan det finnas anledning att låta även utbildningsplane- ringen ske inom ramen för något slags geo- grafisk indelning. Hur en sådan skall utfor- mas beror till en del på vilken geografisk indelning samhället har för andra verksam- heter som kan förutsättas nära samverka med eller vara starkt beroende av högskole- utbildningen och dess utbud av såväl utbil- dad arbetskraft som andra tjänster.

Vid planeringen och lokaliseringen av hög- skoleutbildningen är det alltså nödvändigt att ta hänsyn till allmänna regionalpolitiska mål. U 68 har därför isitt förslag om orter för utbyggnad av den grundläggande högskole- utbildningen och om geografisk indelning i grova drag av verksamheten sökt finna en rim- lig avvägning mellan utbildningSpolitiska och regionalpolitiska mål. I en sådan avvägning är det naturligt att tillmäta befintliga resurser för högskoleutbildning på orter utanför nuva-

rande universitets— och högskoleorter bety- delse.

4.2. Svenska och internationella erfarenheter av lokalisering och distribution av högre utbildning

4.2.1. Regional studeranderektytering under I 96 O-Ialet

Holm och Häggström har på U 685 uppdrag utfört en undersökning som redovisats under rubriken ”Regional rekrytering till universitet och högskolor under 1960-talet” i ”Högre ut- bildning — regional rekrytering och samhälls- ekonomiska kalkyler” (SOU 1972:23). Före- liggande avsnitt bygger i huvudsak på denna undersökning.

4.2.1.1 Fördelning på studieort

Genom tillkomsten av universitetet i Umeå och de fyra universitetsfilialerna har den högre utbildningen under 1960-talet kommit att få ökad geograhsk spridning. Därigenom

har de äldre universitetsorternas andelar av landets totala studerandeantal förändrats. Andelen nyinskrivna studerande — dvs. per- soner som för första gången påbörjar hög- skoleutbildning — har i Stockholm sjunkit från ca 40 procent vid 1960-talets början till ca 30 procent mot decenniets slut. Tillsam- mans hade de nya utbildningsenheterna läs- året 1969/70 uppnått ca 20 procent av det totala antalet nyinskrivna studerande.

Som framgår av tabell 4:1 har både Upp- sala och Lund fått vidkännas stora andelsför- luster under 1960-talet. Göteborg har där- emot ökat sin andel. Utbyggnaden av den högre utbildningen i Göteborg har först de senaste årtiondena lett till större bredd och omfattning och framför allt universitetet har under 1960-talet kunnat vidga sin rekryte-

Tabell 4:1. Nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor fördelade på utbildnings- orter.

Utbildnings— 1962/63 Andel 1966/67 Andel 1967/68 Andel 1969/70 Andel ort Antal % Antal % Antal % Antal % Uppsala 2 200 21 3 800 18 4 100 16 4 100 15 Lund 2 200 21 4 100 20 4 600 18 4 400 16 Göteborg 1 800 18 3 900 18 4 600 18 5 200 20 Stockholm 4 100 39 7 900 38 9 200 35 7 700 29 Umeå 100 1 1 200 6 1 800 2 000 8 Karlstad 400 1 500 2 Växjö 400 2 500 2 Linköping 400 1 1 100 4 Orebro 500 2 1 000 4 Totalt 10 400 100 20 900 100 26 000 100 26 500 100 SOU 1973:2 291

ring till nya områden. Mest betydelsefullt har säkert varit att ingen filialetablering skett inom regioner där universitetet i Göteborg har omfattande rekrytering. Universitetsfilia- len i Karlstad rekryterar i huvudsak inom områden, vilkas studerande tidigare i stor utsträckning sökt sig till universitetet i Upp- sala.

4.2.1.2 Studieortemas rekryteringsområden

Universitets- och filialortema uppvisar stora olikheter vad beträffar de studerandes närhet till utbildningsorten. Ett försök att belysa dessa skillnader görs i tabell 412 som också ger en uppfattning om utvecklingen. Universiteten i Uppsala och Umeå visar en mycket spridd rekrytering. läsåret 1969/70 rekryterades hälften av de studerande till universitetet i Uppsala från områden belägna mer än 12 mil från studieorten. Motsvarande avstånd för universitetet i Umeå var 15 mil. Universiteten och högskolorna i Göteborg och Lund har en mer omfattande lokal rekrytering, vilket är en återspegling av att rekryteringen sker i områden med större befolkningstäthet än vad som gäller för uni- versiteten i Uppsala och Umeå. Universitetet och högskolorna i Stockholm utgör ett spe- cialfall med ett medianavstånd på troligtvis under en mil. Läsåret 1969/70 rekryterade universitetet i Stockholm ca 80 procent av

Samtliga universitet har under 1960-talet successivt fått en relativt större del av sina studerande inom områden nära utbildnings- orten. De nya högskoleorternas medianvär- den är självfallet låga men stiger mellan läsåren 1967/68 och 1969/70, vilket är en följd av att rekryteringen från områden utan- för själva högskoleortema ökat.

Tillkomsten av universitetet i Umeå och de nya högskoleortema har på kort tid åstad- kommit stora förändringar i rekryterings- områdenas utseende. Mest påtagliga har följ— derna varit för Uppsalas rekryteringsområde. Norr om Sundsvall—Hämösand har Umeå fått ett dominerande inflytande. Den bety— delse de nya högskoleortema haft för stude- randerekryteringens regionala fördelning be- lyses genom en jämförelse mellan situationen läsåret 1966/67 — alltså året före univer- sitetsfilialernas start — och situationen läsåret 1969/70. Som framgår av figur 411 har för läsåret 1969/70 de nya högskoleorter- na slagit hål i universitetens dominans- områden — dvs. det område inom vilket en studieort rekryterar flera studerande än någon annan ort. Lunds dominansområde är läsåret 1969/70 delat i två delar. Studerande från Kalmar går sålunda förbi filialen i Växjö direkt till Lund.

Uppbyggnaden av högre utbildningi Lin— köping har minskat Lunds rekrytering i

Tabell 4.2. Medianavstånd i mil mellan studieort och hemort för nettoantalet nyinskrivna på de olika studieorterna läsåren 1962/63, 1966/67, 1967/68 och 1969/70.

Studieort 1962/63 1966/67 1967/68 1969/70 Uppsala 17 14 14 12 Lund 8 9 7 5 Göteborg 7 7 6 5 Stockholm (1 (1 (l (1 Umeå (49) 18 17 15 Karlstad 4 5 Växjö 5 6 Linköping 4 4 Örebro 3 6 Samtliga 7 6 5 5

Medianavstånd är det avstånd från utbildningsorten inom vilket 50 procent av studerandepopulationen rekryteras.

m.m

Figur 4:]. Utbildningsorternas dominansområden läsåren 1962/63, 1966/67, 1967/68, 1969/70 samt ht 1970.

norra delen av Kalmar län och i Jönköpings län. För Göteborg har endast den högre utbildningen i Karlstad haft någon nämnvärd betydelse.

Göteborg uppvisar det dominansområde, som är minst påverkat av de nya högskole- ortema. Uppsalas rekryteringsomland påver- kas av alla de nya orterna utom Växjö. Stockholms dominansområde, som i och för sig alltid varit starkt begränsat, omfattar läsåret 1969/70 Stockholms stad och län, östra delarna av Södermanlands län samt Gotland.

4.2.1.3 Studerandefrekvensernas regionala fördelning

Förändringar i studeran de frekvensernas regionala fördelning

Från läsåret 1962/63 till läsåret 1969/70 har studerandefrekvensen — förhållandet mellan

antalet nyinskrivna studerande och motsva- rande åldersklass — något mer än fördubb— lats. Läsåret 1962/63 låg frekvensen på tio procent medan den 1969/70 hade nått 22 procent. De regionala olikheternai studeran- derekryteringen har under 1960-talet all- mänt settjämnats ut. Detta förhållande bely- ses av de två följande kartorna (figurerna 412 och 43), som också visar kvardröjande regio- nala olikheter i studerandefrekvenser.

Höga frekvenstal visar framför allt hög- skoleorternas gymnasieregioner samt några mellansvenska residensstadsregioner. De höga studerandefrekvenserna i vissa områden i Norrbotten torde bl. a. kunna förklaras av arbetsmarknadssituationen.

Uppbyggnaden av högre utbildning på nya orter har medfört en markant höjning av studerandefrekvensen inom såväl dessa orters gymnasieregioner som deras dominansområ- den för högre utbildning, vilket framgår av tabell 43. Från att läsåret 1962/63 ha haft

Figur 4:2. Studerandefrekvenser läsåren 1962/63 och 1966/67. Nettoantalet nyinskrivna studerande från varje gymnasieregion i förhållande till motsvarande åldersklass.

' X x— ' * xxxx'xxå Sms” ”(&

Figur 4:3. Studerandefrekvenser läsåren 1967/68 och 1969/70. Nettoantalet nyinskrivna studerande från varje gymnasieregion i förhållande till motsvarande åldersklass.

Tabell 4.3. Studerandefrekvenser i valda gymnasieregioner och dominansområden läsåren 1962/63, 1966/67, 1967/68 samt 1969/70.

Område 1962/63 1966/67 1967/68 1969/70

% % % % F ilialorter

-- g-region 9 16 23 21 Orebro dominansområde 7 13 17 18 Linkö in g-region 9 15 24 27 p g dominansområde 8 13 18 20 Väx'ö g-region 9 14 22 19 ] dominansområde 9 13 18 18 g—region 6 16 22 22 Karlstad dominansområde 6 13 19 20

Några med filialorterna jämförbara orter ' Halmstad g—region 8 16 14 16

Falun— Borlänge g—region 8 17 19 17 Sundsvall g—region 7 12 16 19 Västerås g-region 10 18 20 20 Uppsala g—region 18 32 36 31 Lund g—region 18 30 30 32 Stockholm g—region 19 31 36 35 Göteborg g-region 12 20 24 28 Umeå g-region 10 23 18 34 Hela riket 10 17 21 22

Tabell 4:4. Filialorternas nyrekrytering läs- åren 1967/68 och 1969/70.

Tabell 4.5. Studerandefrekvenser i filialor- ternas regioner och i kontrollregioner.

År Från fi— Från ett område inom Gym nasieregion Studerandefrekvens lialorten __ % 3mils 5mils 1966/67 1967/68 1969/70 avstånd % avstånd % % % % 196 7 / 6 8 23 20 15 Filialorternas 1969/70 20 20 16 regioner 15 22 24 (Linköping, Öre- bro, Våxjö, Karl- stad) värden under riksgenomsnittet ligger samt- Konf'OH'egionef 15 17 19 . . . . .. (Sundsvall, Väster- liga filialorters gymnasreregioner lasåret ås Jönköping 1967/68 över detta. Få regioner utöver dem Halmstad) i universitets- och filialorternas omedelbara Hela Sverige 17 21 22

närhet kan uppvisa sådana frekvenstal. Mel- lan läsåren 1967/68 och 1969/70 kan en viss nedgång noteras för några av orterna.

Universitetsfilialernas rekrytering

Nyrekryteringen till filialortema, dvs. perso- ner som skulle ha avstått från studier om inte de nya utbildningsenheterna upprättats, syns enligt olika beräkningar kunna uppskat- tas till ca 20 procent av alla studerande som kommer från filialorternas närregioner, vilket framgår av tabell 4:4.

Nyrekryteringen kan också belysas som i tabell 425 genom en jämförelse mellan filial- orternas gymnasieregioner och andra gymna- sieregioner med i stort sett samma struktur.

Både filialorternas regioner och kontroll- regionema hade läsåret 1966/67 ett par pro- centenheter lägre studerandefrekvens än riks- genomsnittet. Kontrollregionerna låg efter uppbyggnaden av högre utbildning på de nya orterna tre till fyra procentenheter under riksgenomsnittet, medan regionerna omkring filialortema låg en till två enheter högre än genomsnittet.

[ socialt hänseende är rekryteringen till längre utbildning ojämn. U 685 undersökning rörande den regionala fördelningen av rekry- teringen visar att de skilda universitetsorter- nas studerande har mycket olika social bak- grund (se tabell 4:6). 1 Stockholm kommer

Tabell 4.6. Socialgruppsfördelningen på utbildningsortema läsåret 1969/70.

Utbildningsort Andel av de nyinskrivna Summa Andel som har fäder med från socialgrupp akademisk examen I 11 111 % % % % %

Uppsala 37 38 25 100 15 Lund 40 40 20 100 15 Göteborg 35 40 25 100 12 Stockholm 47 33 20 100 16 Umeå 21 46 33 100 6 Örebro 20 46 34 100 6 Linköping 31 41 28 100 9 Karlstad 23 40 37 100 6 Växjö 23 46 31 100 7

nästan hälften av de nyinskrivna studerande från socialgruppl mot endast en femtedel i Umeå. Också den andel av de nyinskrivna som har fäder med akademisk examen varie- rar kraftigt mellan utbildningsortema (se tabell 4:6).

Till en viss del kan förklaringen till olik- heterna mellan utbildningsortema sökas i den sociala sammansättningen inom utbild- ningsortemas upptagningsområden. Stock- holm har mycket hög andel invånare i social- gruppl och norra Norrland mycket låg an- del. Till någon del kan möjligen skillnaderna mellan de gamla och nya högskoleortema i fråga om rekrytering från socialgrupper för- klaras av att studerande från socialgruppl i viss utsträckning går förbi filialerna till mera fullständigt utbyggda universitet. Bl. a. ten- densen för denna socialgrupp att söka sig till längre och spärrade utbildningar talar för att så är fallet.

4.2.2 Vissa internationella erfarenheter av lokalisering av högre utbildning

4.2.2.1 Distriktshögskolori Norge

Det norska stortinget beslöt år 1969 om en femårig försöksverksamhet med s. k. di- striktshögskolor. För närvarande finns sådana i Kristiansand, Stavanger, Molde/Volda, Bo- dö, Bo och Lillehammer. Lokaliseringen fram- går av figur 4:4. Distriktshögskolorna skall i första hand ge kortare, yrkesinriktad efter- gymnasial grundutbildning men i begränsad omfattning även svara för grunnfagsutbild- ning — dvs. de första årens kurser vid univer- sitet — samt s.k. förberedande prov för universiteten. Verksamheten har inletts med ett begränsat kursutbud och studerande- antal.

Vid inrättandet av distriktshögskolorna har man sett lokaliseringen av högre utbild- ning som ett led i den allmänna regionalpoli- tiken. Man har önskat ge ökade utbildnings- möjligheter geografiskt och socialt och bygga upp en vetenskaplig och yrkesmässig kun- skap i nya regioner samt ge bättre möjlighe- ter till växelverkan mellan utbildning och

Utbildningen vid distriktshögskolorna skall vara kvalitativt likvärdig med utbild- ningen vid universitet och högskolor. Den vänder sig i första hand till studerande som genomgått gymnasium (motsvarande) och till yrkesverksamma. Det skall även vara möjligt för universitetsstuderande att avsluta sin utbildning vid distriktshögskola. Över- gångsmöjligheterna skall således vara ömse- sidiga mellan distriktshögskolorna och uni- versiteten.

Varje distriktshögskola strävar efter att med hjälp av i allmänhet tvååriga yrkesinrik- tade utbildningsalternativ utveckla en egen profil i samklang med regionala och lokala utbildningsbehov. För att distriktshögskolor- na skall kunna tillmötesgå kraven på ökade vuxenutbildningsmöjligheter skall tills vidare ungefär en fjärdedel av utbildningskapaci- teten användas för vuxenutbildning i form av deltidsstudier på kvälls- och ferietid.

De flesta utbildningslinjer består av såväl obligatoriska kurser som tillvalskurser med olika kombinationsmöjligheter. Detta möjlig- gör att nytillkommande behov inom arbets- marknaden snabbt och smidigt kan tillföras studieorganisationen. I syfte att motverka att utbildningen blir alltför specialiserad in- går i samtliga utbildningslinjer s. k. allmenfag av tvärvetenskaplig karaktär. Av följande sammanställning över befintlig och planerad utbildning vid distriktshögskolorna 1972/73 framgår såväl utbildningens allmänna inrikt- ning som dess profil vid varje högskola.

Agder distriktshögskola (Kristiansand)

Befintlig utbildning: tvåårig ekonomisk/ administrativ utbildning, tvåårig utbildning i offentlig administration, tvåårig utbildning inriktad mot rederinäring, tvåårig utbildning i systemarbete och databehandling, treårig teknisk-ekonomisk utbildning.

Planerad utbildning: tvåårig utbildning till tolk och översättare, tvåårig utbildning i kemi.

O Trondheim

& Molde-Valda

Liilehammer©

Kristiansand

O Universitet

& Distriktshögskolor

Figur 4:4. Lokalisering av universitet och distriktshögskolor i Norge 197 2/7 3.

Hedmark/Oppland distriktshögskola (Lille- hammer)

Befintlig utbildning: tvåårig utbildning i reseliv och turistnäring, ettårig specialutbild- ning i pedagogik för yrkeslärare.

Planerad utbildning: enterminsutbildningi organisationsarbete, utbildning av ledare för mindre företag, statsvetenskaplig utbildning.

More och Romsdal distriktshögskola (Molde/ Volda )

Befintlig utbildning: tvåårig ekonomisk/ administrativ utbildning (fördjupningsstudier i t.ex. fiskeriekonomi och glesbygdspro- blem), tvåårig transportutbildning, utbild- ning i systemarbete och databehandling, ett- årig utbildning i lokalhistoria (stadshistoria), tvåårig samhällsvetenskaplig utbildning inrik- tad på lokala och regionala förhållanden, tvåårig välfärds- och organisationsutbildning, tvåårig media- och kommunikationsutbild- ning, ettårig utbildning i tyska, ettårig utbild- ning i norska.

Nordland distriktshögskola ( Boda) Befintlig utbildning: tvåårig ekonomisk) administrativ utbildning, tvåårig fiskeriut- bildning.

Planerad utbildning: socionomutbildning, utbildning i historia, utbildning ijuridiska äm- nen.

Rogaland distriklshögskola (Stavanger) Befintlig utbildning: Tvåårig ekonomisk) administrativ utbildning, tvåårig samhälls- vetenskaplig utbildning för bl.a. ungdoms- och fritidsledare, kulturförmedlare och or- ganisationsfolk, treårig utbildning i oljetek- nologi.

Planerad utbildning: humanistisk-estetisk utbildning.

Telemark distriktshögskola ( Ba ) Befintlig utbildning: tvåårig ekonomisk) administrativ utbildning, ett- och tvåårig miljövårdsutbildning.

Planerad utbildning: tvåårig utbildning i SOU 1973:2

konst- och kulturförmedling, ettårig utbild- ningi engelska.

Utbildning vid distriktshögskolorna skall bygga på vetenskaplig grund och stå ikon- takt med forskningsinstitutioner. Någon självständig forskningsverksamhet förekom- mer dock inte.

Statsmaktema föreskriver inte ämnesom- rådena för de lärartjänster som tilldelas en distriktshögskola över statsbudgeten. Varje distriktshögskola kan ge tjänsterna sådan in- riktning att de svarar mot det utbildnings- program man planerar eller håller på att genomföra.

Det ställs samma kompetenskrav på lärare vid distriktshögskolorna som vid universite- ten och de har samma lönevillkor. 1 större utsträckning än vid universiteten utnyttjas externa timlärare. Lärarnas tjänstgöringsskyl- dighet vid distriktshögskolorna är inte ut- tryckt i visst antal undervisningstimmar, utan varje högskola beslutar hur den enskilde lärarens arbetstid skall fördelas varje läsår på olika pedagogiska uppgifter. Hittills har man inte haft några större svårigheter att rekry- tera kompetenta lärare.

Vid lokaliseringen av försöksverksamheten indelades Norge i 12 regioner, och i fråga om lokalisering inom de olika regionerna togs såväl regionpolitiska som utbildningsmässiga hänsyn. Till de senare räknas bl. a. rekryte- ringsunderlag och lärartillgång. lett fall (More och Romsdals fylke) delades en distrikts- högskola på två orter (Molde och Volda). Det kan också nämnas att man i valet mellan det mer industrialiserade Skien och det agrara 130 inom Telemarkregionen stannade för Bo.

En grundtanke är att regionerna skall ta aktiv del i utveckling och drift av distrikts- högskolorna. En decentralisering av vissa funktioner har sålunda skett och de enskilda kommunerna och fylkena har lett vissa åtaganden. Distriktshögskolorna är en statlig verksamhet och driften bekostas också helt av staten, medan kommuner och fylken skall ställa undervisningslokaler till förfogande.

Varje distriktshögskola leds av en styrelse vars ledamöter utses av regeringen. Antalet ledamöter varierar något. Verkställande ad-

ministratör är en av regeringen utsedd direk- tör. Vanligast är att tre ledamöter nomineras av fylket. Lärare och studerande nominerar vardera en ledamot. Regeringen utser direkt två ledamöter, av vilka en representerar uni- versiteten. Styrelsen domineras av ledamöter från regionen. Fylkenas företrädare är i regel stortingsmän och/eller lokala politiker. Sty- relsen har omfattande uppgifter och avgöran- de ansvar för utvecklingen av distriktshög- skolan.

Under loppet av två år har sex nya efter- gymnasiala läroanstalter byggts upp. Man diskuterar för närvarande inrättandet av ytterligare sju eller åtta distriktshögskolor. De studerandes utbildningsefterfrågan avses bli vägledande för utvecklingstakten, vilken kommer att begränsas endast av de tillgäng- liga resurserna.

Dimensioneringen av distriktshögskolorna gjordes blygsam från början och 1972 fanns totalt drygt 2 000 utbildningsplatser fördela- de på sex enheter. År 1971 kunde endast varannan behörig sökande antas. På sikt räk- nar man med att varje distriktshögskola in- klusive befintliga regionala eftergymnasiala läroanstalter skall uppnå mellan 1 500 och 4 000 studerande.

Av avgörande betydelse för distriktshög- skolomas utveckling är efterfrågan på deras utbildningsutbud. Av tillgängligt material framgår att första året ca 70 procent av eleverna vid distriktshögskolorna rekrytera- des från den egna regionen och andra året ca 50 procent. Distriktshögskolorna torde ha större andel studerande från socialgrupp III än universiteten. Huvudorsakerna härtill an- tas vara deras geografiska närhet till större delar av socialgrupp 111 samt att de erbjuder korta, yrkesinriktade studier.

De första studerande som genomgått di- striktshögskolorna blev färdiga våren 1971. Av dessa valde endast 15—20 procent att läsa vidare vid universitet eller högskolor. Vissa uppföljningsundersökningar har .orts över de studerande som gick ut på arbetsmarkna— den efter tvåårig ekonomisk och administra- tiv utbildning. Dessa har erhållit arbetsupp- gifter som motsvarar vad som avsågs. En

mycket stor del har fått anställning inom regionen.

4.222. Lokalisering av högre utbildningi Jugoslavien

I slutet av 1950-talet och början av 1960- talet förelåg i Jugoslavien stor brist på kvali- ficerad arbetskraft. Utvecklingen inom in- dustri, näringsliv, handel och servicenäringar medförde krav på arbetskraft med differen- tierad utbildning. Befintliga eftergymnasiala läroanstalter kunde inte klara av de kvantita- tiva och kvalitativa anspråken. För att åstad- komma en expansion ansågs det nödvändigt att lokalisera läroanstalter till ett stort antal orter och regioner som tidigare saknat eller haft ett mycket litet eftergymnasialt utbild- ningsutbud.

Av stor betydelse för genomförandet av den omfattande nylokaliseringen av högre ut- bildning var den nya jugoslaviska konstitu- tionen vars bärande huvudprincip är självsty- relse. Inom ramen för den övergripande lag- stiftningen är varje institution (t. ex. företag eller läroanstalt) självständig och självförval- tande.

År 1960 antogs en ny lag för den högre utbildningen i Jugoslavien samt en resolution om utbildning av högre teknisk personal. Huvudmålet för reformerna var bl.a. att etablera ett nät av högre läroanstalter i hela landet — inte endast i storstäderna. Man önskade vidare integrera det högre utbild- ningssystemets olika delar och differentiera undervisningen.

Gemensamt för de beslutade åtgärderna var att man önskade närma utbildningsväsen- de och arbetsmarknad till varandra och skapa möjligheter för yrkesverksamma att vidare- utbilda sig.

Genom 1960 års och andra reformbeslut skapades möjlighet till en snabb och omfat- tande decentralisering av den eftergymna- siala utbildningen främst genom inrättandet av nya läroanstalter. Mellan åren 1958 och 1961 fördubblades antalet läroanstalter, sär- skilt colleges och tvååriga eftergymnasiala skolor. Antalet fakulteter ökade från 55 till

88, colleges från två till 14 och antalet tvååriga eftergymnasiala skolor från 54 till 131. Den sammanlagda intagningsökningen var 63 procent. (För den kvantitativa utveck- lingen i stort i Jugoslavien, se också avsnitt 2.2.5.)

Som en följd av de övergripande målen för lokaliseringen blev förekomsten av industrier och institutioner i olika delar av landet styrande för ortsvalet, och ett stort antal orter utanför större städer och centralorter fick läroanstalter. Detta gällde särskilt de tvååriga eftergymnasiala läroanstalterna, Viée Skole. Även utbildningsprofrlen bestämdes i hög grad av företags eller offentliga institu- tioners inriktning, och utbildningsutbudet blev mycket specialiserat. Å andra sidan uppnåddes den önskade direkta kopplingen mellan utbildningsinriktning och arbetsmark- nadsbehov. En sådan koppling blev självklar i de fall ett företag eller en organisation deltog i upprättandet och finansieringen av läro- anstalten. ViSe Skole är dock inte helt före- tagsberoende utan står under offentlig kon- troll. I fråga om den tekniska utbildningen infördes genom Vise Skole utbildning på en nivå mellan yrkesskola och teknisk fakultet, varigenom ett dokumenterat arbetskrafts- behov kunde börja tillfredställas.

Efter den mycket omfattande nyetable- ringen under de första åren av 1960-talet inträdde en konsolideringsperiod, som bl. a. innebar en reduktion av antalet utbildnings- linjer. Huvudorsaken var en konjunkturned- gång omkring 1963 som medförde en avse- värt lägre investeringsvolym samt minskat an- tal nyanställningar. Detta inträffade sam- tidigt som de första studerandekullarna läm- nade de nya läroanstalterna. Följden blev för första gången i Jugoslavien en temporär re- gional arbetslöshet bland nyutexaminerade.

Upprättandet av eftergymnasial utbildning på nya orter innebar emellertid att stora grupper, som tidigare på grund av geogra- fiska och socio-ekonomiska hinder inte kun- nat få sådan utbildning, nu fick reella möjlig- heter härtill. Att det fanns ett uppdämt behov visade sig genom att de nya läroanstal- terna snabbt fylldes.

Efter en snabb ökning av antalet deltids- studerande under de första åren skedde en fortlöpande nedgång under hela 1960-talet. Orsakerna härtill anses vara att söka bl. a. i de studiesociala villkoren och problemen kring ledighet för studier. Deltidsstuderande återfinns numera nästan enbart i ViSe Skole.

Den geografiska specialiseringen av utbild- ningens inriktning, som är av intresse i lokali- seringssammanhang, blev betydande under expansionsskedet i början av 1960-talet. Genom att läroanstalternas utbildning skulle svara mot enskilda företags och organisatio- ners direkta behov blev det inte rationellt med ett differentierat ämnesutbud. På många håll finns därför endast en utbild- ningslinje, t.ex. för teknisk personal vid oljeraffinaderier eller gruvor. Examinerade från Viåe Skole har klarat sig väl i konkur- rensen om arbetstillfällena och de har an- ställningar som är jämförbara med de univer- sitetsutbildades. Dessa och liknande erfaren- heter tyder på att genom lokaliseringen av läroanstalter till nya regioner och orter dessa har tillförts utbildad arbetskraft samtidigt som den existerande arbetskraften beretts tillfälle till vidareutbildning. Detta anses ha varit av stor betydelse för regionernas ut- veckling.

Läroanstaltema utför även kontrakts- forskning och ett utbyte av experter före- kommer. Arbetsgivare ger stipendier för stu- dier vid läroanstalterna och tar praktikanter.

4.2.2.3 Lokalisering av eftergymnasial utbildning i provinsen Ontario i Canada

Provinsen Ontario är jämförbar med Sve- rige i fråga om bl. a. folkmängd, levnadsstan- dard och antal studerande i eftergymnasial utbildning. Befolkningen är koncentrerad till de södra delarna, medan de mellersta och framför allt de norra delarna av provinsen är glest befolkade. Efter andra världskriget har nya eftergymnasiala läroanstalter inrättats i betydande omfattning.

Den eftergymnasiala utbildningen sker i huvudsak dels vid universitet, dels vid insti- tut för teknisk och merkantil utbildning och

s.k. CAATs (Colleges of Applied Arts and Technology). Vid dessa senare ges ett- till treårig yrkesinriktad utbildning samt fort- bildning och vidareutbildning för yrkesverk- samma. Universiteten och CAATs är organi- satoriskt åtskilda.

Planeringen av CAATs har skett i nära kontakt med provinsens regionalpolitiska ut- vecklingsprogram. Provinsen Ontario har in- delats i 19 regioner (collegeområden) som var och en har sin styrelse för CAATs. Varje region har minst ett college. 1 de folkrika regionerna byggs flera colleges upp, varvid även befintliga eftergymnasiala utbildnings- resurser tas i anspråk. Läsåret 1970/71 be- räknas CAATs ha sammanlagt ca 35000 heltidsstuderande och ungefär lika många deltidsstuderande. Studerandeantalet befin- ner sig i växande.

Utbildningsprogrammen vid CAATs är in- riktade mot tekniska och ekonomiska yrkes- områden samt kultur-, informations- och ser- viceyrken. Vid särskilda avdelningar som ly- der under arbetsmarknadsdepartementet or- ganiseras omskolnings- och fortbildningskur- ser.

Styrelsen för CAATs i en region utses av dels de kommunala myndigheterna, dels provinsmyndigheterna. För kontakter med arbetsmarknaden finns rådgivande organ så- väl lokalt som för hela provinsen.

Under den korta tid som CAATs funnits till (de första colleges inrättades 1966) har man bl. a. kunnat konstatera en social bredd- ning av rekryteringen till eftergymnasial ut- bildning i provinsens norra del. Rekryterings- ökningen inom tidigare eftersatta socialgrup- per har främst avsett CAATs.

Den offentliga utredning som under åren 1969—1972 utarbetade förslag till planering av den eftergymnasiala utbildningen i Onta- rio (Comrnission on Post-Secondary Educa- tion in Ontario) rekommenderade åtgärder för att åstadkomma ytterligare spridning av utbildningsmöjligheterna i provinsen. Dessa åtgärder, vilka nu håller på att genomföras, innebär bl. a. att filialer till universiteten och CAATs upprättas på orter utanför pendlings- avstånd till sådana enheter samt att ett Uni-

versity of Ontario inrättas för distribution av utbildning via korrespondens, radio och teve.

En utförligare belysning av de berörda för- hållandena i Ontario återfinns i den rapport som en delegation inom U 68 avgett efter en studieresa hösten 1970.

4.2.3. Utbildningens distribution

4.2.3.1 Former för distribution av vuxen- utbildning

Frågan om lokalisering av fasta enheter för högskoleutbildning bör ses tillsammans med de olika möjligheter som finns att förmedla utbildningen till individerna. U 68 föreslåri det följande att landet indelas i högskoleom- råden och att i varje sådant område en hög- skolestyrelse skall ansvara för bl. a. den grund— läggande högskoleutbildningens planering och genomförande (avsnitt 6.3.5). En viktig upp- gift för högskolestyrelsen blir att planera för högskoleutbildningens distribution inom om- rådet. Detta gäller främst utbudet av enstaka kurser och studiekurser (se avsnitt 2.522). Härutöver kan liksom nu behov beräknas föreligga av centralt planerad distribution av utbildning, t. ex. genom radio och television. l föreliggande avsnitt skall kort beröras några distributionsformer som kan bli aktuella för högskoleutbildningen i framtiden.

I kapitel 8 behandlar U 68 motiven och förutsättningama för att organisera högsko- leutbildningen som återkommande utbild- ning. Det framhålls där att återkommande utbildning bl. a. kommer att kräva ett effek- tivt system för distribution av utbildning. De studerande i återkommande utbildning kan beräknas vara äldre och mera lokalt bundna än de studerande i en sammanhängande gym- nasieskole- och högskoleutbildning, t. ex. på grund av familjebildning, förvärvsarbete och bostadsförhållanden. De studerande i åter- kommande utbildning kommer också att vara en mer heterogen grupp med avseende på yrkeslivserfarenheter och utbildningsbak- grund än övriga studerande. En mer indivi- dualiserad utbildning kan därmed bli nöd- vändig. Även detta har konsekvenser för

Den högskoleutbildning som vänder sig till lokalt bundna personer får i fråga om bl. a. undervisnings- och distributionsformer berö- ringSpunkter med annan vuxenutbildning. En kortfattad översikt av dennas omfattning och former har getts i avsnitt 2.2.3. [ vuxenut- bildningen används studiecirklar, brevunder- visning m.fl. former ensamma eller i kom- binationer.

Erfarenheterna av vuxenutbildningen visar att valet av undervisnings- och distributions- form har betydelse för vilka som rekryteras till utbildning. Inte minst viktig är den inle- dande kontakten med de presumtiva elever- na. Frågor kring information och uppsökan- de verksamhet behandlas i avsnitten 5.1.2.5 och 8.3.7. Den mest omfattande vuxenutbildningen

ligger utanför högskoleväsendet. Enligt U 685 mening har allmänt sett erfarenheter från vuxenutbildning ett betydande intresse för utformningen av såväl traditionell högskole- utbildning som högskoleutbildning som vän- der sig till nya studerandekategorier. ] av- snitt 2.2.4.2 redovisas kort några tendenser i tillströmningen till partiell högskoleutbild- ning. Där berörs också utvecklingen av den s. k. externa universitetsutbildningen (decen- traliserad utbildning, korrespondensutbild- ning och universitetscirklar).

Den decentraliserade universitetsutbild- ningen anordnas huvudsakligen på 20- och 40—poängsnivå och är spridd till ett 25-tal orter. Den kan också anordnas med långsam studietakt. Normalt bedrivs den på dagtid men möjlighet finns att förlägga den till kvällstid eller över veckosluten.

Universitetscirklama i studieförbundens regi karaktäriseras av samma frihet i upplägg- ningen som övriga studiecirklar. Undantag är de s.k. studieplansbundna universitetscirk- larna. En väsentlig skillnad mellan studieför- bundens universitetscirklar och decentralise- rad universitetsutbildning är att de förra är avgiftsbelagda medan den senare är avgiftsfri.

Som helhet är det flera män än kvinnor som deltar i den externa universitetsutbild- ningen. Dock visade SAMSUS-gruppens (se

avsnitt 2.2.4.2) undersökning är 1967/68 att något fler kvinnor än män deltog i den decentraliserade universitetsutbildningen. Skillnader i rekryteringssätt kan utgöra en av förklaringarna härtill. Studieförbundens ak- tiva rekrytering på arbetsplatser, i föreningar osv. gör — med hänsyn till olikheten i mäns och kvinnors förvärvsarbetsfrekvens — att männen i större utsträckning nås av denna.

Också de studerandes utbildningsbak- grund skiljer sig åt mellan universitetscirklar- na och den decentraliserade universitetsut- bildningen. Generellt har de studerande i den decentraliserade universitetsutbildningen bättre utbildningsbakgrund än deltagarna i studiecirklarna. Männen hade i betydligt större utsträckning kombinerat studier med heltidsarbete än kvinnorna. Omkring 30 pro- cent av kvinnorna i de decentraliserade kur- serna och de studieplansbundna universitets- cirklarna saknade förvärvsarbete, medan en- dast 10 procentav männen gjorde det.

4.2.3.2 Det engelska s.k. öppna universi- tetet

I England startade i januari 1971 det upp- märksammade s.k. öppna universitet (Open University) sin undervisning. Genom sin sto- ra omfattning och räckvidd och det planmäs- siga samspelet mellan olika undervisnings- och distributionsformer bör det ha intresse för utbildningsplaneringen även i Sverige.

Det öppna universitetet, som är en själv- ständig institution, bygger på en långvarig tradition av extern universitetsutbildning i England. Det har korrespondensundervisning som sin grundläggande undervisningsform. Denna kompletteras med eterburna föreläs- ningar och med seminarier och individuell handledning vid lokalt organiserade studie- centra samt sammandrag till kortare som- markurser. Produktion och sändning av den eterburna undervisningen sker genom BBCs försorg men för närvarande planeras att även förlägga denna del till universitetet som re- dan självt producerar allt korrespondensmate- rial.

Det öppna universitetet vänder sig i första

hand till vuxenstuderande. Formellt sett är enda villkoret för antagning att den stude- rande uppnått 21 års ålder. Behörighetsvill- koren är således inte knutna till speciella förkunskaper. I praktiken är dock antag- ningen begränsad beroende på bl.a. till- gången på resurser och strävan att på ett skäligt sätt fördela antagningsplatsema på olika yrkeskategorier och på kvinnor och män. I början var lärarna klart överrepresen— terade. Under det första året av universitetets verksamhet inkom ca 42000 ansökningar. Ca 19 000 påbörjade studierna. År 1972 var antalet studerande ca 35 000 och vid full utbyggnad beräknas antalet ha nästan tiofal- digats.

Avsikten är att utbildningen skall leda fram till en fullständig universitetsexamen (B.A.). Studierna är upplagda så att examen skall kunna nås på tre är. Kursprogrammet för 1973 upptar sex grundkurser (matema- tik, teknologi, naturvetenskap, matematik- naturvetenskap-teknologi, konstvetenskap och samhällsvetenskap) mellan vilka den stu- derande kan välja. Därefter följer en succes- siv differentiering med allt flera valmöjlighe— ter för den studerande.

Avgifter utgår för undervisningen. Den enskildes kostnader för dessa och för kurs- litteratur varierar. Som ett genomsnitt för hela utbildningen fram till B.A. kan kostna- derna uppskattas till ca 5000 kronor. I denna summa ingår avgifter för sommarkur- serna men inte kostnader för skrivmateriel och resor m. m. Många studerande får bidrag till studiema från lokala skolstyrelser, kom- muner, företag och organisationer.

Som redan framhållits är det öppna uni- versitetet till sin kärna ett korrespondens- institut. Övriga medier utgör komplement till brevstudierna men i viss utsträckning blir den studerandes arbetstakt bunden av dessa. Korrespondensstudierna är nära integrerade med den eterburna undervisningen. Den se- nare beräknas dock ta i anspråk endast tio procent av den totala undervisningsvolymen. Utrymmet för individuellt bestämd studietakt blir sålunda begränsat. Den studerande som

behöver rådgivning eller individuell handled- ning kan gå till något av de närmare tre hundra lokala centra som finns runt om i landet. Vid dessa finns tillgång till bl.a. uppspelningsapparater där den studerande kan ta del av det etersända materialet om han av någon anledning inte kunnat följa den ordinarie utsändningen. Vid vissa centra finns även dataterminaler för studerande i teknologi och matematik.

Vid dessa lokala centra finns också lärare och rådgivande personal. Elevens lärare rät- tar de insända lösningarna och ger lektioner för de studerande som har svårt med korre- spondensundervisningen. Genom att samma lärare som rättar elevens insända prov också har hand om undervisningen blir kontakten god mellan lärare och elev. Den studerande kan också få individuell rådgivning och under- visning. Omkring hälften av de studerande beräknas utnyttja dessa centra.

Vid läsårets mitt — läsår och kalenderår är identiska — sammandras eleverna till obli- gatoriska sommarkurser. Dessa omfattar två veckor och är förlagda till universiteten runt om i landet. Där utför de studerande bl.a. laborationer.

Efter varje läsårs slut sker examination. Den studerande som misslyckas får inte möj- lighet till omtentamen förrän ett år senare. ] betyget ges samma vikt åt resultatet på denna tentamen som åt resultaten från kor- respondensundervisningen. Första året god- kändes ca 15 000 studerande.

] Sverige har TRU-kommittén (jfr avsnitt 4.233) i uppdrag att utreda bl. a. frågan om distribution av utbildning i former som lik- nar det öppna universitetets. Uppdraget av- ser i denna del vuxenutbildning på alla ut- bildningsnivåer.

4.2.3.3 Försöksverksamhet med nya distributionsformer

På förslag av U68 uppdrog Kungl. Maj:t i början av 1970 åt UKÄ att planera försöks- verksamhet med olika distributionsformer för högskoleutbildning. Förslaget innehöll

olika delprojekt och avsåg dels systematise- rad decentraliserad universitetsutbildning, dels olika kombinationer av självinstruerande material och muntlig undervisning bl. a. i studiecirkelform.

Syftet med försöksverksamheten var att utröna vilka distributionsformer för högre utbildning som kan utgöra alternativ till nu gängse former samt olika undervisningsme- dias lämplighet för olika distributionsformer. Bl.a. skulle den pedagogiska effekten av sådana alternativa distributionsformer bely- sas och man skulle utröna i vilken mån rekryteringen skiljer sig från rekryteringen till universitets- och högskoleutbildningi tra- ditionell förrn.

Försöksverksamhet med s.k. systematise- rad decentraliserad universitetsutbildning på- börjades höstterminen 1970i Luleå, Sunds- vall och Östersund. Kursutbudet planeras för en tvåårsperiod och på ett sådant sätt att studiekurserna kommer att utgöra första och andra avdelningarna i allmänna utbildnings- linjer enligt 1969 års studieordning vid filoso- fisk fakultet. 1 Luleå finns för närvarande studiekurser i matematik, engelska, fysik, informationsbehandling—ADB och svenska. 1 Sundsvall finns studiekurser i matematik, fysik, kemi, informationsbehandling—ADB, nationalekonomi och statistik. [ Östersund slutligen finns studiekurser i matematik, fy- sik, företagsekonomi och sociologi (1972/ 73). Nyintagning till första avdelningen har skett höstterminerna 1971 och 1972 på samt- liga orter. Verksamheten omfattar drygt 400 studerande (1972/73). Lokalt leds försöks- verksamheten av en kursstyrelse vari ingår representanter för såväl respektive kömmun som det universitet utbildningen är anknuten till. För Luleås del fungerar formellt orga- nisationskommittén för högre teknisk ut- bildning och forskning i övre Norrland som kursstyrelse.

Pedagogiska institutionen i Umeå har på uppdrag av UKÄ insamlat och bearbetat första årets erfarenheter. Av undersöknings- rapporten framgår att omkring hälften av de studerande kommer direkt från gymnasie- skolan och att en tredjedel av de studerande

är över 25 år. Studierna, som är upplagda som heltidsstudier, ansågs vara förenliga med förvärvsarbete av ca 20 procent av de stude- rande. Omkring 60 procent skulle ha stude- rat på annan ort, i första hand vid Umeå universitet, om inte den decentraliserade ut- bildningen hade funnits. -

En jämförelse mellan studieresultaten för dem som följde den systematiserade decen- traliserade utbildningen och dem som läste motsvarande ämnen vid Umeå universitet visar att de förra lyckats något bättre i studierna.

Den bl.a. inom matematisk-naturveten- skaplig universitetsutbildning vikande till- strömningen under senare år har gjort att antalet studerande i systematiserad decentra- liserad utbildning blivit förhållandevis be- gränsat.

De tre orter på vilka försöksverksamheten med systematiserad decentraliserad universi- tetsutbildning bedrivits ingår alla bland de orter som U 68 föreslår skall vara utbygg- nadsorter för högskoleutbildning under ut- redningens planeringsperiod. Försöksverk- samheten kan därför från en utgångspunkt ses som ett led i uppbyggnaden av permanen- ta utbildningsresurser på respektive ort. Även i framtiden bör man enligt U 68s me- ning organisera decentraliserad högskoleut- bildning på orter utan permanenta högskole- resurser och därvid i de fall detta är lämpligt systematisera utbildningsutbudet så att en önskvärd samordning ernås dels av utbudet på en och samma ort under en följd av är, dels av utbudet på varandra närliggande orter vid en och samma tidpunkt (jfr avsnitt 6.3.7). Erfarenheterna från försöksverksamheten, som bl. a. påvisar önskemålet hos de lokalt ansvariga att permanenta ett en gångintrodu- cerat utbildningsutbud, ger en uppfattning om den målmedvetna samordning som krävs för att behålla rörligheten i ett systematiserat utbud av högskoleutbildning.

Ett andra delprojekt som avser kombina- tion av självinstruerande material och munt- ligundervisningär under planering.

Försöksverksamheten enligt ett tredje del- projekt påbörjades hösten 1972. Det syftar

till att pröva en kombination av studiecirkel, självinstruerande material samt sammandrag- ning av de studerande till intensivkurser i internatform och bedrivs i samarbete med studieförbunden samt universitetet i Lund och högskolan i Linköping. Universitetet i Lund ansvarar för utbildningen i national- ekonomi (20 poäng) i Kristianstads-, Kalmar- och Ystadsområdena, medan högskolan i Lin- köping ansvarar för utbildningen i engelska (20 poäng) i Jönköpings-, Finspångs- och Motalaområdena. Sammanlagt deltar drygt ett 100-tal studerande iutbildningen.

De första svenska erfarenheterna av eter— buren högskoleutbildning gav en radiokurs i statskunskap, som år 1965 anordnades av Sveriges Radio och institutionen för stats- kunskap vid universitetet i Stockholm. Kur- sen omfattade drygt 90 halvtimmeslånga ra- dioprogram. En speciell kursbok utgavs. l kursfordringama ingick även deltagande i diskussionsseminarium. En lyssnarundersök- ning som företogs visade att programmet hade ca 60000 lyssnare. En tredjedel av dessa köpte kursboken. Omkring 7 000 personer hade för avsikt att tentera och av dessa var en tredjedel enligt då gällande behörighetsregler inte inskrivningsberättigade. Närmare 1 300 betyg utdelades.

Våren 1967 tillsattes kommittén för tele- vision och radio i utbildningen (TRU) med uppgift att utreda frågan om radio och tele- vision i utbildningsväsendet samt att leda försöksverksamheten inom detta område. TRU avgav betänkandet ”Produktionsresur- ser för TV och radio i utbildningen” (SOU 1971:36) under 1971. En är 1972 tillsatt kommitté har till uppgift att planera och leda den fortsatta verksamheten med radio och teve i utbildningsväsendet. Den tidigare tillkallade TRU-kommittén skall slutföra sitt arbete med utvärdering av hittillsvarande verksamhet. Den nya kommitténs verksam- het skall enligt direktiven främst vara inrik- tad på vuxenutbildning på alla utbildnings- nivåer och på förskolan. TRUS verksamhet inom högskoleområdet präglades till en bör- jan av tanken att hela föreläsningar av kon- ventionell typ skulle bandas och sändas som

ersättning för lektionsundervisning. På ett tidigt stadium i arbetet konstaterades emel- lertid att detta skulle vara mindre lämpligt och verksamheten inriktades i stället på att producera hela läromedelspaket där bandad eller eterburen undervisning ingår som ett inslag av många i undervisningen.

De läromedelspaket för högskolestudier som hittills prövats är så gott som samtliga sådana som avpassats för bandad institu- tionsbunden undervisning. För att resurserna skall kunna utnyttjas effektivt bör såväl ban- dade program som etersända kunna användas vid ett större antal institutioner inom ett ämnesområde. Mål och undervisningsmeto- der vid dessa institutioner bör vara ihuvudsak likartade.

I den försöksverksamhet som nu planeras av en särskild expertgrupp för vuxenutbild- ning inom TRU är avsikten att dela upp kur— serna i mindre enheter som kan användas fri- stående från varandra och därigenom utgöra ett flexibelt undervisningssystem som kan an- passas till den studerandes ambitionsnivå, förkunskaper, studietakt m.m. Kurserna i försöksverksamheten har omfattat kurspaket bestående av teve- och radioprogram, kurs- böcker, kurshäften, material för brevstudier samt i vissa fall ytterligare studiematerial i form av lärar- och elevhandledning. Studie- handledning har integrerats i kurshäftena. Den enkelriktning av undervisningen som eterdistributionen lätt medför har modere- rats genom att stor vikt lagts vid aktivitets- moment, t. ex. exemplifieringar och öv- ningar. TRUs utbud har varit relativt allmänt och inte krävt speciella förkunskaper. Sättet för integration av de olika medierna är själv- fallet beroende av distributionssättet, mot- tagningsförhållandena och de grupper till vilka utbildningen riktas.

Bara en mindre del av de studerande som följt TRUS undervisningi teve eller radio har deltagit i av studieförbunden anordnade upp- följningskurser i anslutning till etersänd- ningen. Försöksverksamheten med engelska och företagsekonomi på gymnasial nivå har främst haft deltagare från yngre ålderskate- gorier samt från gnipper med relativt omfat-

4.3. Utbildningsenheternas avstånd till utbild- ningssökande och till arbetsmarknaden

Avståndet till utbildningsenheterna påverkar individernas val såväl mellan utbildning och yrkesverksamhet som mellan olika slag av utbildning. Om målet ställs upp att individer- na skall kunna välja mellan utbildning och yrkesverksamhet utan att byta bostadsort, får detta till konsekvens ett krav på en mycket spridd lokalisering av utbildnings- enheterna. Därav följer emellertid ett i genomsnitt mindre utbud av utbildningsal- ternativ på varje utbildningsort än vid en mera koncentrerad lokalisering. De studeran- de får på varje ort ett starkt begränsat antal utbildningslinjer att välja mellan. Om utbygg- naden av utbildningen koncentreras till ett mindre antal orter blir utbudet av utbildningsalternativ större på varje ort, vilket från de utbildningssökandes synpunkt gör alternativen mera likvärdiga. För att nå så många studerande som möjligt med ett relativt rikhaltigt utbud bör man alltså välja sådana orter för utbildningens utbyggnad som utgör centra i jämförelsevis tätbefolkade områden. Det är alltså önskvärt att åstad- komma en lokalisering som tillgodoser indi- videns krav på närhet till utbildning utan att därmed möjligheterna att välja mellan olika utbildningslinjer på varje utbildningsort blir mycket starkt begränsade.

4.3.1 Hemortens avstånd till utbildningsorten

Avståndet till utbildning påverkar inte i samma utsträckning alla individers utbild-

ningsval. För personer som hunnit få egen bostad, familj, arbete eller andra starka bindningar till hemorten bör fördelarna med att ha tillgång till utbildning på denna eller inom pendelavstånd därifrån vara avsevärda. För yngre personer, som kommer direkt från gymnasieskolan, är fördelarna med utbild- ning på hemorten kanske inte lika påtagliga. Miljöbyte, egen bostad och frigörelse från föräldrarna kan av dem upplevas som något önskvärt.

För den bofasta, yrkesverksamma indivi- den har alltså begreppet hemort en betydel- se, medan det för ungdom, som kommer direkt från gymnasieskolan, har en annan, nämligen betydelsen av uppväxtort. Vid överväganden om utbildningens ortsvisa di- mensionering kan det därför såvitt avser yngre studerande råda tvekan, om uppväxt- orten bör beaktas och i så fall i vilken utsträckning. En sådan tveksamhet förstärks om en kortare eller längre yrkesverksamhets— period föregår högskoleutbildningen. Sanno- likheten att denna yrkesverksamhet måste bedrivas på annan ort än uppväxtorten är, speciellt för de mindre arbetsmarknaderna, ganska stor. Med den förändring av ålders- strukturen bland de högskolestuderande som redan är påtaglig och som accentueras av återkommande utbildning följer också att vid högskoleutbildningens lokalisering allt större uppmärksamhet får ägnas de yrkes- verksammas rörlighetsmönster. Mycket talar också för att en lokalisering av högskoleut- bildningen till flera orter medför föränd-

ringar av de yrkesverksammas rörlighets- mönster såväl före som efter utbildningsti- den. Grahm-Sjöstrand-Wingård har för U 68 genomfört en studie av rörlighetSproblem, ”Rörlighet på arbetsmarknaden för personer med längre utbildning” (se ”Högre utbildning och arbetsmarknad”, SOU 1971 :62). I anslut- ning till redovisningen av denna studie anför- de U 68 bl. a.

”För utbildningens lokalisering är rörlig- hetsmönstrets utveckling under individens livscykel av fundamental betydelse. Tradi- tionellt har utbildning vid univefsitet och hög- skolor börjat vid en tidpunkt då individens geografiska rörlighet är som störst: efter fri- görandet från föräldrahemmet men före egen familjebildning. Då utbildningen har avslutats har redan rörligheten gått ned avsevärt. Dessa förhållanden bör ha spelat en avgörande roll för koncentrationen av yrkesverksamma med längre utbildning till några få områden av lan- det : ungdomen från hela lan det har sökt sig till orter med universitet och högskolor och sedan stannat som yrkesverksamma i dessa eller de- ras närhet. För en mera aktiv regionalpolitiki fråga om landets försörjning med arbetskraft med längre utbildning är denna iakttagelse väsentlig.

En utbildningspolitik med inriktning på att utveckla ett mönster av återkommande ut- bildning måste ta sin utgångspunkt i ett annat rörlighetsmönster. En person som efter en period av yrkesverksamhet vill återvända till studier är som regel mera geografiskt bunden än den, som går direkt från gymnasieskolan till högskolestudier. Det kan inte uteslutas att efterfrågan på utbildning från dessa män- niskor kräver ett ännu mer finförgrenat nät för distribution av utbildning än som kan åstadkommas genom permanenta högskole- enheter på olika orter.”

Förbättrade kommunikationer och vid- gade ekonomiska möjligheter att utnyttja dessa kommunikationer har fortlöpande ökat de avstånd över vilka man anser sig kunna pendla eller på annat sätt kommuni- cera regelbundet. Det avgörande från utbild- ningslokaliseringens synpunkt syns vara det avstånd inom vilket daglig pendling kan äga rum. Möjligheterna till veckoslutspendling bör emellertid också uppmärksammas. Det avstånd över vilket pendling anses möjlig kan med snabbare och i övrigt förbättrade

kollektiva kommunikationer komma att växa ytterligare. [ detta sammanhang bör emellertid erinras om skilda gruppers olika förutsättningar att utnyttja pendlingsmöjlig- heten. Så t. ex. är familjer med barn där ena parten förvärvsarbetar och den andra stude- rar i de flesta fall starkt beroende av såväl god tillgång på närservice — bl. a. i fråga om barntillsyn —- som väl fungerande kollektiva kommunikationer för att kunna utnyttja pendlingsmöjligheten, medan det för ensam- stående personer utan barn givetvis är betyd- ligt lättare att pendla. Det bör vidare uppmärksammas att stora regionala olikheter finns i fråga om vad som uppfattas som ett realistiskt pendelavstånd. För de fortsatta övervägandena rörande lokalisering av utbild- ning antas att ett avstånd motsvarande 45 minuters resa för närvarande accepteras för daglig pendling. Antagandet grundas på bl. 3. de normer för längsta restid som gäller för elever i grundskolans högstadium och de rekommendationer om längsta tid för resa mellan bostad och arbetsplats som inom många kommuner och län tillämpas i sam- hällsplaneringen.

I undersökningen om regional rekrytering till universitet och högskolor görs ett försök att skatta hur stor betydelse olika faktorer har för skillnader i studeranderekrytering regionerna emellan. Av den .orda skatt- ningen kan den slutsatsen dras, att avståndet mellan hemkommun och utbildningsort ut- övar ett påtagligt inflytande på rekryte- ringens omfattning. Denna slutsats bör ses tillsammans med det förhållandet att ande- len sysselsatta, som tillhör socialgrupp lll , är förhållandevis låg för kommuner med utbud av högre utbildning, medan den för övriga kommuner stiger med avståndet till utbild-

ningsorten. Sambandet mellan långa avstånd till ut-

bildningsorten och hög andel av socialgrupp 111 i befolkningen innebär att det igenom- snitt är fler individer ur denna grupp än ur andra socialgrupper som utsätts för påverkan av långa avstånd. Till en del förklarar detta förhållande den avsevärt lägre studiefrekven- sen för socialgmpp Ill än för socialgrupperna

1 och 11. En minskning av de studerandes genomsnittliga avstånd till studieorten skulle således kunna bidra till en utjämning i studiefrekvens mellan socialgrupperna.

Hur stor andel av en årsklass på en ort som går till högskoleutbildning beror _ som redan framhållits — bl. a. på ortens avstånd till utbildningsenheterna. Hur mycket av- ståndskänsligheten påverkar de studerandes val av utbildning beror bl. a. på vilka utbildningslinjer som det i det enskilda fallet är aktuellt att välja mellan. Sannolikt har därvid utbildningstidens längd en avsevärd betydelse. Att utbildningslinjer skiljer sig åt vad beträffar de studerandes avståndskänslig- het hänger emellertid troligen till största delen samman med att de rekryterar indivi- der med olika avståndskänslighet. Nedan sammanfattas några av orsakerna till att individernas avståndskänslighet varierar. Det skall anmärkas att de uppräknade orsakerna inte utesluter varandra utan mycket väl kan avse olika sidor av en och samma individs si- tuation.

Yrkesarbete. De individer som påbörjar studier i mer eller mindre omedelbar anslut- ning till gymnasieskoleutbildningen och de som har en längre tids yrkesverksamhet bakom sig kan antas uppvisa olika avstånds- känslighet. Studier på en avlägsen ort kräver av den yrkesverksamme hel tjänstledighet, medan studierna på hemorten eller inom pendelavstånd från denna i vissa fall kan bedrivas parallellt med hel- eller deltidsarbe- te.

Social bakgrund. De studerandes studie- motivation och förmåga att övervinna olika hinder för utbildning — bl.a. avstånd — varierar med deras sociala bakgrund. De rent ekonomiska förutsättningama för studier samvarierar ofta med den sociala bakgrun- den. Åtminstone tidigare har rädslan för skuldsättning och för en osäker situation på den framtida arbetsmarknaden haft större genomslagskraft i socialgrupp III än i de övriga grupperna.

Utbildningsbakgrund. De studerandes ti- digare utbildning påverkar deras möjligheter att anpassa sig till främmande studiemiljöer.

Föräldrarnas inverkan på anpassningen kan även den antas variera med deras egen utbildning.

Civilstånd. Med familjebildning följer en förändring av levnadsförhållandena som minskar rörligheten. I synnerhet blir detta fallet vid försörjnings- och vårdnadsansvar för barn. Sannolikt blir avståndskänsligheten härvid mera utslagsgivande för kvinnor än för män.

Bostäder För framför allt äldre studeran- de och studerande med familj inverkar dels svårigheten att finna lämplig bostad på studieorten, dels kostnaderna för att behålla bostad på hemorten negativt på möjligheter- na att bedriva studier på orter bortom pendlingsavstånd.

Med dessa utgångspunkter kan begreppet avståndskänslighet belysas genom en grov ka- raktärisering av avståndskänsliga respektive avståndsokänsliga studerandegrupper.

Den avståndskänsliges profil T. ex. bak- grund i socialgrupp III, äldre, försörjnings- och vårdnadsansvar för barn, yrkesarbetande med små möjligheter till tjänstledighet.

Den avståndsokänsliges profil. T. ex. bak-— grund i socialgrupp [, yngre (direkt från gymnasieskolan) eller med tidigare erfaren- het av utbildning på högskolenivå, ensamstå- ende utan barn.

Mellan dessa två renodlade former finns naturligtvis många andra, där en eller några få faktorer betingar en hög eller låg avstånds-

känslighet. En sådan faktor är t.ex. styrkan i de

utbildningssökandes målinriktning. En ut- bildningssökande som är inriktad på en bestämd utbildning är ofta beredd att över- vinna stora avstånd för att nå just denna utbildning. Avståndskänsligheten kan alltså variera med slag av utbildning och de utbildningssökandes målinriktning. Det finns mindre starkt målinriktade individer som helt enkelt väljer den närmaste utbildningen. Utbildningens lokalisering kommer i dylika fall att få en styreffekt på de utbildnings- sökandes efterfrågan — i högre grad ju svagare deras målinriktning är. Detta förhål- lande kan påvisas med hjälp av den i avsnitt

Andel studerande inom utbildning A _ av individer i viss aldersgrupp

II II

X Z Y Avstånd Befintlig u+bildninqsor+ Ng utbildningsort BefinHiq utbildningsort

[m Utbildning A

Figur 45. Effekt av utbildning A på den nya utbildningsorten Z. Principskiss.

Andel studerande inom utbildning A och B av individer i viss åldersgrupp

X Z Y Avsi'ånd Befintlig utbildningsori' Ng utbildningsor'i' Befintlig utbildningsort med u+bildning A och B med utbildning A med utbildning A och &

mu+bildninq A åUtbildninq B

Figur 4:6.Nyrekryterings- och avlänkningseffekter.

4.2.1 redovisade rekryteringsundersökning- 1960-talet” (se avsnitt 4.2.1) kan de stude- en. I följande avsnitt återkommer utred- rande vid en ny utbildningsenhet delas in i ningen härtill. tre grupper.

. Personer som skulle ha avstått från stu-

4_3'2 Reko/teringseffekter dier, om utbildningsenheten inte upprät—

tats (nyrekrytering). Med ledning av Holms och Häggströms . Personer som skulle ha skaffat sig samma analys i undersökningen ”Regional rekryte- utbildning på annan ort, om utbildnings- ring till universitet och högskolor under enheten inte upprättats (avlastning).

' Personer som skulle ha skaffat sig annan utbildning på annan ort, om inte utbild- ningsenheten upprättats (avlänkning).

Alla dessa tre grupper är av betydelse för hur resultaten av en konkret utbildningslo— kalisering skall bedömas. De överväganden som blir aktuella får olika utgångspunkter beroende på hur olika effekter värderas. [ figurerna 415 och 4:6 åskådliggörs de effek- ter som en ny utbildningsenhet för med sigi detta hänseende.

Relationen mellan nyrekrytering och av- lastning visas i figur 415, där tills vidare bortses från avlänkningseffekten. Mellan två befintliga utbildningsorter med utbildning A förläggs en ny utbildningsenhet med utbild- ning A. Nyrekryteringen utmärks i figuren med t. Avlastningen från orter med samma utbildning utmärks med 11. Proportionen mel- lan nyrekryteringen (t) och avlastningen (u), som bl. a. beror på hur djup vågdalen är mel- lan orterna X och Y, hänger samman med de studerandes avståndskänslighet.

[ verkligheten måste hänsyn tas till både nyrekrytering och avlänkning. För att illu- strera förhållandet mellan dessa två effekter visas i figur 4:6 vad som händer när av två

_ utbildningar endast en lokaliseras mellan två utbildningsorter där båda utbildningarna är representerade. Utbildningen A men ej B antas bli lokaliserad till en ny utbildningsort belägen mellan två redan befintliga.

Nyrekryteringen uppgår till t[ studerande. Förutom att u studerande i utbildning A avlastas från X och Y sker en avlänkning av t2 studerande från utbildning B. En bedöm- ning av om det är önskvärt att grupp t; skall erhålla utbildning A i stället för utbildningen B bör således ingå i beslutet om lokalise- ringen. I verkligheten utgörs gruppen t2 av individer som utan nylokaliseringen hade valt ett flertal olika utbildningar.

En lokalisering, där den nyrekryterade gruppen t1 är stor, bör vara den som mest effektivt åstadkommer en geografisk rekryte- ringsutjämning. Bl. a. bör de utbildningar ges företräde vid lokalisering, vilka i stor ut- sträckning väljs av individer med stor av-

ståndskänslighet. Exempel härpå kan vara utbildningar av fortbildningskaraktär.

Den ovan beskrivna avlastningen av andra studieorter med samma utbildning kan knap- past antas bli total. En del av de studerande från den nya utbildningsortens upptagnings— område kommer sannolikt att söka sig till andra studieorter för att få samma utbild- ning som finns tillgänglig på hemorten. En sådan prioritering av annan studieort kan höra samman med t.ex. studietraditioner och att äldre utbildningsorter ofta har ett mera fullständigt utbud av utbildningar och därmed ger vidare kontaktmöjligheter. Stu- dieortens miljö i vid mening kan förmodas väga tungt för individer som inte utnyttjar närmaste tillgängliga utbildningsutbud. Det rör sig här om preferenser i skilda avseenden, vilka skulle kunna sammanfattas i termen miljöprioritering.

En andra grupp individer som inte alltid utnyttjar det lokala utbudet av utbildningar utgörs av dem som föredrar en viss utbild- ningslinje oavsett på vilken ort den finns — linjeprioritering. Dessa låter sig alltså inte avlänka från den önskade utbildningen genom närlokalise ring av annan utbildning.

Det är nu möjligt att med den diskuterade terminologin beskriva följderna av en ny- lokalisering. I tabell 4:7 — som bygger på uppgifter ur ”Regional rekrytering till uni- versitet och högskolor under 1960-talet” (SOU 1972:23) — har fördelningen på de olika studerandekategorierna angetts för uni- versitetsfilialernas omgivning läsåret 1969/70. Självfallet är det här fråga om

Tabell 4:7. Studeranderekryteringens sam- mansättning i filialorternas dominansområ- den läsåret 1969/70.

Andel av totalan- talet studerande %

Till filial Avlänkning 3 Avlastning 38 Nyrekry tering 20 Till andra Miljöprioritering 15 studieorter Linjeprioritering 24 Total 100

uppskattningar vilkas noggrannhet är svårbe- dömd.

Avlastning plus miljöprioritering anger det antal individer som hade läst ”filialämnen” även om filialer inte hade funnits. Den gruppen visar sig här utgöra drygt 50 procent.

4.3.3. Utbildningens närhet till arbetstilUällena

Det är naturligt att arbetsmarknadens regio- nala struktur för arbetskraft med längre utbildning har viss inverkan på valet av orter för utbyggnad av den högre utbildningen. I detta avsnitt ses denna inverkan ur indivi- dens synvinkel varvid beaktas på vad sätt utbildningens avstånd till arbetstillfällena påverkar den studerandes val av utbildning vid studiernas början och hans val av arbete vid studiernas slut. Samhällets behov av utbildad arbetskraft inom olika regioner är en andra faktor som berör utbildningens lokalisering. Denna aspekt tas upp till sär- skild behandling i avsnitt 4.5, där diskussio- nen förs från regionalpolitiska utgångspunk- ter.

Yngre studerande har kontakt med arbets— livet i huvudsak efter utbildningen, medan äldre har motsvarande kontakt före, under och efter utbildningen. För yngre studerande som väljer en period av yrkesverksamhet mellan gymnasieskolan och fortsatta studier blir kontaktmönstret med arbetsmarknaden mera likt de äldres. Såsom påpekas i avsnitt 4.3.1 får närlokaliseringen — inom pendel- avstånd — allt större vikt i återkommande utbildning.

Det kan antas vara en fördel för individen att efter fullbordad högskoleutbildning ha tillgång till en lokal arbetsmarknad som erbjuder sysselsättningsmöjligheter inom det yrkesområde som utbildningen avser.

Följande kategorier studerande med olika geografisk fördelning och rörlighet kan ur- skiljas.

De som kommer direkt från gymnasiesko- lan har den mest spridda fördelningen och utgör samtidigt den mest rörliga gruppen.

Vuxna högskoleutbildade med vidareut- bildningsbehov är för närvarande koncentre- rade till storstadsområdena och de större tätorterna. Vuxna med längre tids yrkesverk- samhet som ej har högskoleutbildning ärjäm- nare fördelade över landet. Båda dessa grup- per av vuxna är i stor utsträckning lokalt bundna genom familj, bostad och arbete.

Om andelen vuxna högskolestuderande blir större än för närvarande, vilket skulle bli en följd av en mer omfattande återkomman- de utbildning, kommer andelen stude— rande som är låsta vid hemorten att öka. Dessa studerande kommer att behöva utbild- ningsmöjligheter inom pendelavstånd. Ett spritt lokaliseringsmönster bör därför efter- strävas om de vuxna skall kunna förverkliga sina önskemål om studier.

Antalet personer med högskoleutbildning som har behov av vidare utbildning kan beräknas växa betydligt. Vuxna studerande som inte tidigare har bedrivit högskolestu- dier kan under avsevärd tid komma att utgöra en jämförelsevis stor grupp i återkom- mande utbildning. De kan antas vara spridda över hela landet. Det förhållandet tillsam- mans med de hinder som en bristfällig studiebakgrund kan utgöra för att söka utbildning på en avlägsen studieort gör att denna grupps behov av utbildning bör tillgodoses genom dels en spridd lokalisering av enheter för högskoleutbildning, dels distribution av högskoleutbildning på annat sätt.

Åldersgruppen 20—24 år är geografiskt mer koncentrerad än totalbefolkningen. I den mån de äldre generationerna i stör- re utsträckning söker sig till högre utbilda ning, kommer en fördelning av fasta ut- bildningsresurser som endast utgår från var 20—24-åringama är bosatta att avvika från den faktiska utbildningsefterfrågans geogra- fiska fördelning. Så kommer framför allt att bli fallet på grund av äldre studerandes relativt sett större behov av närhet till utbildningen, vilket gör att de som grupp bör tillmätas stor betydelse vid beslut om utbild- ningslokalisering.

Förutsättningarna för att lokalisera viss

utbildning så att de studerande får sin framtida sysselsättning i närheten av studie- orten beror bl.a. på det totala antalet studerande inom utbildningen. Ju mindre antalet studerande är, desto mindre antal orter kan komma i fråga vid lokalisering av utbildningen. De studerande inom utbildning med totalt mycket begränsat stude randeantal har med få undantag hela landet som arbets- marknad och endast en mindre del av dem kan därför räkna med sysselsättning på utbild- ningsorten. Utbildning av denna karaktär kan sålunda i allmänhet — från de här redo- visade synpunkterna — ges en relativt fri loka- lisering. Utbildning som har få studerande och som leder till arbetsmarknader med stark geo- grafisk koncentration bör däremot rimligtvis förläggas i anslutning till sina arbetsmarkna- der.

Utbildningslinjer med många studerande riktar sig i allmänhet till geografiskt breda arbetsmarknadssektorer och kan därför ges en spridd lokalisering. De studerande från varje utbildningsenhet får ändå en relativt stor lokal och regional arbetsmarknad.

4.4. Miljö

Miljön värderas i detta avsnitt utifrån sin påverkan på utbildningen men också utifrån de möjligheter den ger till en integrering av de studerande med samhället i övrigt.

I detta sammanhang vill U 68 understryka att tillgången på kvalificerade lärare är av av- görande betydelse för högskoleutbildningens effektivitet på utbyggnadsorterna. För rekry- tering av lärare till en utbildningsenhet är tro- ligen möjligheten till smidiga kontakter med forskning och forskarutbildning av stor bety— delse. Snabba och relativt täta förbindelser med högskolor med forskarutbildning kan så- ledes komma att spela en viktig roll för de nya utbildningsenheternas sätt att fungera (se av- snitten 6.3.7 och 6.6.3).

4.4.1. De studerandes kontakter utanför högskolan

Det är en angelägen uppgift för såväl den allmänna samhällsplaneringen som utbild- ningsplaneringen att underlätta de studeran- des kontakter med samhället utanför själva utbildningsmiljön. Formerna för den högre utbildningens utbyggnad på nya orter påver- kar i avsevärd grad de studerandes kontakt- möjligheter utåt. I ett lokaliseringsmönster med ett förhållandevis stort antal utbild- ningsorter kommer en betydligt större andel av de studerande att studera i sin hemort eller på pendlingsavstånd från denna än i ett mönster med ett fåtal utbildningsorter med stora högskolor. Den som studerar på sin

hemort eller inom pendlingsavstånd från denna kan under studietiden upprätthålla sina upparbetade kontakter med personer och verksamheter utanför utbildningsmiljön. Samtidigt kan nya kontakter utvecklas ge- nom utbildningen. För dem som studerar utanför hemregionen förändras kontakt- mönstret i större utsträckning. Kontakterna med hemorten avtar och ersätts med nya på studieorten. Det är därvid naturligt att de senare i första hand söks inom den nya studiemiljön och i andra hand i samhället utanför denna. En spridd lokalisering av utbildningen bör alltså underlätta för de studerande att behålla och utveckla sina kontakter med det övriga samhället.

Syftet med U 685 i det följande framlagda förslag till lokalisering av högskoleutbild- ningen är bl. a. att flera personer skall kunna studera på hemorten. Det förtjänar dock att strykas under att en mycket betydande del av de studerande under överskådlig tid kommer att bedriva studier på annan ort. Framför allt torde även framgent de stude- rande på några av de nuvarande universitets- orterna i stor utsträckning komma från andra delar av landet. Men även på andra högskoleorter bör det förutsättas att åtskil- liga studerande kommer från orter utanför ortens pendlingsomland. Det finns alltså skäl att genom olika åtgärder inom utbildnings- och samhällsplaneringen i övrigt söka främja de studerandes externa kontakter.

Såväl utbildningsenheternas storlek i sig

som deras storlek i relation till lokaliserings- orten inverkar på mönstret för de studeran— des kontakter med närsamhället. Dessa bör kunna bli tätare när utbildningsenheten är liten i förhållande till utbildningsorten men också när utbildningsenheten är liten i sig. Från dessa synpunkter bör eftersträvas en jämn fördelning av studerandeantalet på de orter utanför storstadsområdena som kan komma i fråga för högre utbildning.

Planeringen på en ort av t. ex. undervis- ningslokaler och av bostäder och servicein- stitutioner av olika slag för studerande inverkar på det yttre kontaktmönstret. An- svaret för planeringen av högskoleutbild- ningens fysiska miljö i denna mening vilar på respektive kommun. I Sverige finns inget renodlat exempel på universitetscampus, dvs. ett område för såväl institutionslokaler och bostäder som viss service. Enighet har också rått i den svenska debatten om att campus- lösningar skulle kunna leda till en olycklig av- skärmning av högskolan från närsamhället. Enligt U 685 uppfattning bör man undvika s.k. campusbildningar. Formerna för pro- duktion av studentbostäder, valda under trycket av en akut bristsituation under 1950- och större delen av l960-talen,har dock på de nuvarande universitetsorterna lett till en koncentration av sådana bostäder till mindre områden, ibland i närheten av under- visningslokalema. Frågan om bostäder för studerande berörs i avsnitt 4.4.3.2.

Också planeringen av undervisningsloka- lernas belägenhet inom en ort påverkar mönstret för de studerandes yttre kontakter. Så underlättas t. ex. sammanförandet av människor inom och utom högskolan genom förläggning av högskolans lokaler i omedel- bar anslutning till andra verksamheter och genom sambruk av lokaler för undervisning och andra, utåtriktade aktiviteter.

Förläggning av lokaler för högskoleutbild- ning till de centrala delarna av en ort kan med— föra att studerande, lärare och övriga anställda får goda kommunikationsförhållanden. vilket naturligtvis underlättar verksamheten på flera sätt. Tillgängligheten av lokalerna i denna mening kan ha särskild betydelse för vuxen-

studerande och deltidsstuderande. studeran- degrupper som just genom sitt val av studie- form kan väntas verksamt bidra till en rik kon- takt mellan utbildningsanstalten och när- samhället.

U68s förslag till högskoleutbildningens utbyggnad på olika orter, vilket presenteras i det följande, förutsätter i regel inte några investeringar i nya lokaler under den första delen av utbyggnadsperioden. De kontakter U 68 haft med företrädare för respektive orter har gett vid handen att lokalfrågorna under denna tid kan lösas genom förhyrningar (se avsnitt 7.5). Oftast blir det då fråga om friställda lokaler i centrala lägen. [ ett längre perspektiv får man förutsätta att nya under- visningslokaler måste byggas på de flesta orterna. I planeringen inför denna fas av utbyggnaden är det naturligt att från de studerandes och högskolans sida framförs önskemål om närhet till bostäder och sam- hällelig service och om goda kommuniktioner. Sådana krav är emellertid inte unika för högskolan. Motsvarande förutsättningar är av betydelse för de flesta arbetsplatser.

På flertalet större orter innebär den samhällsstruktur som vuxit fram att verk- samheter i kontorslokaler och butiker samt andra serviceinstitutioner koncentrerats till de centrala delarna varifrån bostadsområde- na sedan vuxit ut. Verksamhet av industrika- raktär är ofta förlagd till tätorternas ytter- områden. I detta mönster är det sällan möjligt att tillgodose nya verksamheters krav på central placering, speciellt om utrymmes- behoven är stora. Trafikproblem och mark- brist kan bli avgörande faktorer härvidlag. I den lokala samhällsplaneringen är det dess- utom ofta en strävan att skapa en harmonisk utveckling på orten genom att arbetsplatser och naturliga centrumfunktioner förläggs också till de yttre områdena. Vid en samlad avvägning av olika önskemål som därvid måste göras för att bestämma förläggningen av t. ex. undervisningslokaler måste alla dessa faktorer beaktas. Omfattningen av högskoleutbildningens utbyggnad på varje ort blir härvidlag av stor betydelse. Vid en perifer förläggning av undervisningslokalema

är det enligt U68s mening av särskild betydelse att sträva efter ett så nära samband som möjligt med omgivande samhällsdelar för att därigenom förebygga risken att högskolan isoleras från närsamhället.

En planering av högskolans yttre miljö, som tar sikte på att underlätta kontak_ terna mellan högskolan och närsamhället, bör alltså verksamt kunna bidra till att de gränser som nu finns mellan den högre utbildningen och andra samhällsaktiviteter suddas ut. Inte bara åtgärder inom den fysiska planeringen spelar emellertid en roll härvidlag. Studiegångar som innehåller prak- tik eller yrkesarbete parallellt med eller som del av studierna kan antas bidra till samhälls- kontakter. Orter med en stor arbetsmarknad erbjuder i det avseendet goda möjligheter. Dessa orter har troligen också relativt många yrkesarbetande som önskar vidareutbildning. Som tidigare nämnts bör en stor andel vuxenstuderande i högskoleutbildning likaså minska isoleringen mellan t. ex. skilda stu- derandegrupper. Genom återkommande ut- bildning kan de studerande stimuleras till kontakter med samhället i högre grad än vad som är möjligt genom enbart den fysiska ut- formningen av utbildningsenheterna.

4.4.2 De studerandes kontakter inom högskolan

Tillfällen till kontakter under studietiden mellan studerande inom skilda utbildnings- linjer är av betydelse för väl underbyggda utbildnings— och yrkesval. Personliga kontak- ter med företrädare för andra utbildnings- och intresseinriktningar kan också ge bättre förståelse för den egna utbildningens och den avsedda yrkesverksamhetens plats i ett större sammanhang. Studieorter som har ett fåtal utbildningslinjer bjuder förhållandevis få kontaktmöjligheter av detta slag mellan människor och idéer.

Varje enskild utbildningslinje har sina spontana kontakter i huvudsak med ett begränsat antal andra utbildningslinjer, t. ex. sådana med likartad yrkesinriktning eller basutbildningskaraktär. Denna samhörighet

bör uppmärksammas vid beslut om lokalise- ring.

Vid planeringen av lokaler för högskoleut- bildning är det enligt U 685 mening av vikt att söka sådana lösningar som gynnar de interna kontakterna. Som tidigare framhål— lits kommer sannolikt nytillkommande lo- kalbehov att i viss utsträckning kunna täckas genom förhyrningar. Den högskoleutbildning som redan finns på utbyggnadsorterna har sina lokalfrågor lösta, i vissa fall genom att den inrymts i relativt nya och för utbildningen särskilt anpassade byggnader. Dessa förhål- landen torde på ett flertal orter leda till att högskolan delas upp i flera arbetsenheter (jfr avsnitt 6.322). Detta kan vara till fördel för högskolans integration i orten men kan medföra svårigheter för de interna kontak- terna mellan olika slag av högskoleutbild- ning. På mindre orter blir dock avstånden mellan enheterna i regel ganska korta.

I den debatt om högskolans arbetsmiljö som uppkommit i samband med den omfat— tande lokalplaneringen under senare år har bl. a. framförts att stora arbetsenheter kan skapa individuella kontaktproblem, otrivsel och svårigheter i arbetet. Från dessa utgångs- punkter skulle således arbetsenheter av be- gränsad storlek kunna innebära vissa förde- lar. För dessa frågor spelar dock undervis- ningens organisation, inte minst indelningen i grupper, och lärarkontinuiteten en mycket viktig roll. Det är emellertid svårt att ange några bestämda storleksgränser som en ar- betsenhet inom en högskola av arbetsmiljö- skäl och kontaktskäl inte bör överskrida. De eventuella fördelar för trivseln och arbetet som kan vinnas genom mindre enheter måste också vägas mot nackdelar i form av försäm- rade inre kontakter och praktiska problem, t. ex. tidsödande transporter.

4.4.3. Studiesociala förhållanden 4.4.3.1 Utredningens utgångspunkter

Fömtsättningarna för och behoven av sär- skilda sociala anordningar för högskolestu- derande kommer att vara andra på de nya

utbyggnadsorter U 68 i det följande föreslår än på de nuvarande universitets- och filialor- terna. I detta avsnitt vill utredningen föra ett mera principiellt resonemang om frågan i vilken utsträckning Speciella arrangemang för de studerande behöver vidtas. U 68 begrän- sar resonemanget till de studiesociala verk- samheter för vilkas bedrivande investeringar i lokaler och andra resurser på respektive ort kan bli nödvändiga. Studiefinansiering, sjuk- försäkring för studerande och andra frågor av mera allmän studiesocial karaktär, vilkas lösningar inte direkt behöver påverkas av högskoleutbildningens lokalisering, berörs alltså inte.

En viktig utgångspunkt för att bedöma behovet av särskilda sociala anordningar för högskolestuderande är givetvis proportio- nerna på högskoleortema mellan antalet studerande för vilka studieorten också är hemort och antalet studerande som bosatt sig på orten enbart för studier. Det kan antas att det för den första gruppen ter sig naturligt att utnyttja det redan befintliga lokala serviceutbudet av bostäder, samlings- och restauranglokaler, hälsovård, barntillsyn m. m. Den lokala servicen bör ha planerats för att tillgodose även dessa invånare i kommunen. I den utsträckning serviceutbu- det behöver kompletteras gäller det normalt sådana anordningar, som riktar sig till samt- liga vuxna studerande inom kommunen. För att småbarnsföräldrar skall få reella möjligheter till högskoleutbildning måste därvid enligt U 685 mening behovet av barn- tillsyn för studerande uppmärksammas inom ramen för en utvidgad samhällsservice på detta område. Det förtjänar också nämnas att för befintlig högskoleutbildning på de nya utbyggnadsorterna behovet av bostäder, hälsovård, bespisning m.m. för studerande redan har tillgodosetts.

För de studerande, som inte har studie- orten som hemort utan bosätter sig på denna under studietiden, är behovet av speciella sociala anordningar mera uttalat. Om gruppen är liten bör den dock kunna tillgodoses genom befintligt serviceutbud. På de nuvarande universitetsorterna har

gruppen utifrån kommande studerande i allmänhet varit av sådan omfattning att den lokala servicen inte varit tillräcklig. Därför har det varit nödvändigt att under 1950- och 1960-talen bygga ut sociala anordningar speciellt avsedda för högskolestuderande.

Majoriteten av de studerande på orter som nu kan komma i fråga för en fortsatt utbyggnad av högskoleutbildningen kan an- tas ha studieorten som hemort eller i varje fall vara bosatta inom pendlingsavstånd från den. Därtill kommer att studerandeantalet på dessa orter enligt den utbyggnadsplan U68 föreslår även på sikt blir av måttlig omfattning jämfört med orternas befolk- ningstal. Dessa förhållanden samt den strävan att så långt möjligt integrera de studerande med närsamhället, som U 68 tidigare betonat angelägenheten av, gör det rimligt att förut- sätta att det endast iundantagsfall behöver bli fråga om att på de nytillkommande orterna bygga upp sådan social service som enbart riktar sig till högskolestuderande. U 68 anser sig inte ha anledning att närmare beröra de studiesociala anordningarna på de nuvarande universitets- och högskoleortema. Behovet och omfattningen av dessa prövas dels i sär- skilda utredningar, dels också fortlöpande av lokala myndigheter och organisationer.

4.4.3.2 Bostäder för studerande

För att tillgodose det akuta behovet av bostäder för de snabbt växande studerande- grupperna vid universitet och högskolor under 1950- och 1960talen, vilka koncen- trerades till ett fåtal orter i landet, tillkom särskilda lånevillkor och inrättades speciella organ för produktion, drift och fördelning av studentbostäder. Uppförandet av särskilda bostäder för de studerande innebar en kategorisering av bostadsbyggandet på uni- versitets— och högskoleortema. Under 1960-talet har det emellertid visat sig att svårigheterna att få lämpliga bostäder inte är unika för den studerande ungdomen utan även gäller en betydande del av den övriga ungdomen bl. a. på grund av de kraftiga flyt- tandeströmmarna från glesbygd till tätorter

framför allt i åldrarna 19—29 år. Som tidigare nämnts har också denna kategori- bebyggelse för de studerande inneburit ett hinder i utvecklingen av deras kontakter med verksamheter utanför studiemiljön. Från så— väl de studerandes egna organisationer som andra grupper i samhället har uttalats önske- mål om att de studerandes bostadsproblem borde lösas på annat sätt än genom kategori- bebyggelse. På grundval av ungdomsbostads- utredningens betänkande ”Ungdom — bo- stad” (SOU 1970:43) förelade Kungl. Maj:t 1971 års riksdag i prop. 1971:l, bilaga 13, förslag om att nuvarande särskilda bestäm- melse om bostadslån till studentbostadsföre- tag inte skulle gälla längre än t. o. m. den 30 juni 1974. I propositionen förutsattes vidare att under tiden fram till den 1 juli 1974 över- enskommelser skulle kunna träffas mellan kommunerna och studentbostadsföretagen om avveckling av de senare genom att de upp- går i eller ombildas till allmännyttiga bostads- företag. Den nuvarande formen för produk- tion av studentbostäder upphör därmed. De studerandes försörjning med bostäder får där- efter beaktas i den allmänna bostadsplane- ringen.

Chefen för inrikesdepartementet anförde härom i propositionen:

”Det ligger i sakens natur att studenterna på många av de större studieorterna på grund av sitt antal kommer att utgöra en stor efter- frågegrupp på denna sektor av hyresmark— naden. Jag finner inte anledning räkna med annat än att man på kommunalt håll bör ta vederbörlig hänsyn till deras bostadsbehov. Jag förutsätter också att detta behov liksom hittills beaktas vid fördelningen av låneramar— na. I sammanhanget vill jag vidare erinra om att lokal- och utrustningsprogramkommit- téerna för universitet och högskolor har till uppgift bl. a. att svara för att berörda kom— muner erhåller de uppgifter rörande utbygg- nad av nämnda institutioner som erfordras för bostadsplaneringen.”

Riksdagen lämnade vad som anförts i pro— positionen i denna del utan erinran. Mot bak- gnind av vad som anförts behöver enligt U 68s mening speciella anordningar för att lösa bo- stadsförsörjningen på de nya högskoleortema

inte vidtas. Som nyss nämnts kommer antalet studerande som inte har sin hemort på studie- orten eller i dess omedelbara närhet att vara litet. åtminstone till en början, på de nya ut- byggnadsorterna. Tillräcklig tid kommer så- lunda att stå till förfogande för vederbörande kommuner att, i enlighet med inrikesminis- terns ovan citerade uttalande, planera sitt bo- stadsbyggande så att även de studerandes be- hov tillgodoses.

Under de allra senaste åren har det på flera orter uppstått svårigheter att få färdig- ställda studentbostäder uthyrda. Mest mar- kant har detta förhållande gjort sig gällande i Uppsala, där under våren 1972 närmare 1 000 enkelrum var outhyrda. Även i Lund har ett stort antal rum stått lediga. Den snabba svängningen från en uttalad brist på studentbostäder för några år sedan till nuvarande överskottssituation hänger sam- man med att de senaste årens minskade tillströmning till de filosofiska fakulteterna kommit att sammanfalla med en relativt hög produktionstakt i fråga om studentbostäder.

Enligt U 685 mening påverkar utredningens förslag inte lösningen av dessa problem. Det antal studerande U 68 i det följande beräknar för de nuvarande universitetsorterna är näm- ligen — med ett undantag — så stort attpå sin höjd varannan studerande kan erbjudas stu- dentbostad i början på 1980-talet. I Uppsala kommer dock vid samma tidpunkt drygt 60 procent av de studerande att kunna få stu- dentbostad. U 685 förslag avses vidare börja förverkligas budgetåret 1976/77 och sedan genomföras stegvis under ett antal år. Om de nuvarande studentbostäderna — enligt de ovan redovisade intentionerna i statsmak- ternas beslut om bostadsförsörjning för ung- dom _ bjuds ut på den allmänna marknaden och beaktas vid den kommunala bostadspla- neringen bör det nu rådande överskottet på främst enkelrum successivt kunna avvecklas.

4.4.3.3 Samlings— och restauranglokaler

I likhet med de förhållanden som rätt på bostadsområdet har den stora ökningen av studerandeantalet på ett fåtal orter under de

senaste decennierna gjort det nödvändigt att vidta speciella stödåtgärder för att tillgodose de studerandes behov av samlings- och restauranglokaler. På de nya utbyggnadsor- terna torde med hänsyn till under 4.4.3.1 angivna utgångspunkter behoven av särskilda åtgärder på detta område inte vara så uttalat under U 685 planeringsperiod. För den hög- skoleutbildning som redan finns på dessa orter är de studerandes tillgång till samlings- och restauranglokaler i de flesta fall tillfreds- ställande. Administrations- och undervis- ningslokaler för nytillkommande högskole- utbildning kommer , som ovan angetts — att kunna förhyras i lägen som i allmänhet är mycket centrala. Därmed blir också närheten till restauranger och barer tillfredsställande. I de fall förhyrningarna inte har detta läge, syns förutsättningar finnas att genom sam- bruk av det lokala skolväsendets bespisnings- resurser tills vidare täcka behovet av restau- ranglokaler. I ett senare skede, när högsko- lorna fått sådan omfattning att nya undervis- nings— och administrationslokaler måste upp- föras för dem, får prövas från fall till fall i vilken utsträckning behov av restauranglo— kaler föreligger.

Vad beträffar samlingslokaler är läget delvis ett annat. I den utsträckning behov därav föreligger finns möjlighet att under de första åren av utbyggnaden på de nya orterna tillgodose detta genom förhyrningar.

4.4.3.4 Hälsovård för studerande

På de nuvarande universitetsorterna har en speciell organisation byggts upp för de studerandes hälsovård. Även denna förklaras av koncentrationen av de studerande till ett fåtal orter men också av den speciella miljö som studiesituationen erbjuder. Med hänsyn härtill har i den nuvarande studerandehälso- vården stor vikt lagts vid förebyggande åtgärder, psykiatrisk och kurativ rådgivning. Studerandehälsovården prövas för närvaran- de av en särskild utredning. Det kan förut- sättas att denna även kommer att beakta de speciella problem för studerandehälsovård

som en utbyggnad av högskoleutbildningen på nya orter kan föra med sig.

4.4.4. Biblio teksservice

Utbyggnaden av högskolan skall enligt U685 förslag ske på sådana orter som har stora kommunala bibliotek — ofta länsbi- bliotek — och bibliotek av annat slag, t. ex. företagsbibliotek. De kommunala bibliote- ken är i regel uppbyggda som sammanhållna administrativa enheter inom en kommun och är i större kommuner vanligtvis decentralise- rade på avdelningar eller filialer. För att bl. a. bättre utnyttja bokbeståndet i landet samverkar de kommunala biblioteken genom länsbiblioteksorganisationen och lånecentra- lema i ett interkommunalt lånesystem. Till detta är även de vetenskapliga biblioteken anslutna.

För de nya utbyggnadsorterna torde — åtminstone under förevarande planerings- period — den biblioteksservice som de kommunala biblioteken kan erbjuda, tillsam- mans med nuvarande biblioteksresurser för högskoleutbildning vid bl. a. lärarhögsko- lorna, vara tillräcklig. Därvid förutsätts att de kommunala bibliotekens litteratursam- lingar förstärks och breddas för att passa respektive högskoleutbildnings behov. Kost- naderna härför liksom för den behövliga per- sonalinsatsen bör bestridas från den berörda utbildningens anslag. Även en lokalmässig samordning med det kommunala biblioteks- väsendet kan medföra många fördelar. Det kommunala biblioteksväsendets organisation i filialer, utlåningsstationer och rörliga enhe- ter såsom bokbuss erbjuder ett smidigt sätt att distribuera önskad litteratur till studerande bosatta utanför själva högskoleorten. En önskad närhet mellan utbildningsenhet och bibliotek kan motivera att den förra håller lokaler för biblioteksändamål, t. ex. för in- stitutionsbibliotek, i anslutning till övriga 10- kaler för utbildningsverksamheten.

På de nya utbyggnadsorterna syns sålunda en samverkan med det kommunala biblio- teksväsendet tills vidare kunna garantera behövlig biblioteksservice för högskolan.

Biblioteksorganisationen på de nuvarande universitetsfilialema ansluter sig till motsva- rande organisation av utbildningen, dvs. biblioteken är filialer till motsvarande uni- versitetsbibliotek. I samband med den nya högskoleorganisationens genomförande bör detta filialförhållande upphöra.

Formerna för biblioteksorganisationen bör övervägas av de lokala Organisationskom- mittéerna i samband med att förslag utarbe- tas till högskolornas organisation (se kapitel 9). Det är uppenbart att organisationen bör variera mellan olika högskolor, beroende bl. a. på högskolans omfattning och inrikt- ning och på biblioteksförhållandena i övrigt inom högskoleområdet. I regel torde en sam- ordning i någon form av biblioteksresurser inom högskolan och samverkan med annan biblioteksorganisation vara lämplig.

4.5. Högre utbildning och regional utveckling

Allt större delar av den yngre nytillkomman- de arbetskraften kommer i framtiden att ha högskoleutbildning. Inom återkommande ut- bildning kommer dessutom delar av den redan yrkesverksamma befolkningen att då och då söka sig till studier. Denna utveckling får generella följder för arbetsmarknadens struktur.

Lokalisering av utbildning påverkar den regionala utvecklingen och bör därför vara nära förknippad med regional planering av sysselsättning och service. Det är alltså nöd- vändigt att se utbildningslokaliseringen till- sammans med regionalpolitiken i dess helhet. Eftersom möjligheterna att förverkliga ut- bildningens mål delvis påverkas av valet av lokaliseringsmönster, bör utbildningens krav beträffande lokaliseringsorter ingå som ett element i de övergripande regionalpolitiska besluten.

4.5.1. De långtidsu [bildades geografiska spridning

Den nytillkommande arbetskraften utbildas i allmänhet för hela landets arbetsmarknad utan särskilda hänsyn till lokala arbetsmark- naders behov. Vidareutbildning av lokalt bunden arbetskraft har delvis en annan in- riktning.

Gjorda undersökningar — bl.a. av Rund- blad ("Arbe tskraftens rörlighet”) och Grahm- Sjöstrand—Wingård (”Rörlighet på arbets- marknaden för personer med längre utbild-

ning”, SOU 1971:62) — visar att yrkesverk- samma med längre utbildning har en något större geografisk rörlighet än andra yrkeska- tegorier. Även framtidens högskoleutbildade måste acceptera att vara geografiskt rörliga.

Regioner som för närvarande har en nega- tiv befolkningsutveckling uppvisar nästan un- dantagslöst en efterfrågan på arbetskraft som i stor utsträckning är inriktad på personer med förhållandevis kort utbildning. Därut- över efterfrågas i dessa regioner arbetskraft med längre utbildning, t. ex. läkare, tandläka- re, lärare, kuratorer etc. till den oundgängliga samhälleliga service som måste upprätthållas. I framtiden kommer troligen, som en följd av den allmänt höjda utbildningsnivån och den fortgående ekonomiska och tekniska utvecklingen, efterfrågan inom flertalet verk- ' samhetsgrenar att för de flesta kvalifikations- nivåer förskjutas mot arbetskraft med längre utbildning.

Den nuvarande geografiska fördelningen av yrkesverksamma individer med längre ut- bildning är ett resultat av ett samspel mellan de lokala arbetsmarknadernas efterfrågan på arbetskraft och det regionala utbudet av utbildade under en lång följd av år. Regioner belägna långt från orter med läroanstalter för högre utbildning uppvisar för närvarande för- hållandevis små inslag av långtidsutbildade i arbetskraften. Den underrekrytering av viss arbetskraft som det här torde röra sig om inom vissa regioner kan ha funnits under lång tid. Det kan inte uteslutas att efterfrå-

gan i dag skulle ha varit större i dessa regioner om de tidigare haft andra rekryte- ringsmöjligheter. En långvarig brist på hög- skoleutbildade kan sålunda ha bidragit till att delar av samhällets tjänstesektor är svagt utbyggda och att näringslivets utveckling hämmats. Den faktiska regionala fördelning- en av individer med längre utbildning ger sålunda inte direkta besked om den efterfrå- gan på utbildade inom olika regioner som skulle uppstå vid en annan rekryteringssitua- tion.

Yrkesverksamma med längre utbildning fördelar sig geografiskt på annat sätt än de yrkesverksamma som helhet. Storstadsområ- dena har en mycket hög andel av arbetskraft med längre utbildning. Koncentratio— nen framgår tydligt av data från 1960 års folkräkning (se figur 4:7).

Den geografiska spridningen varierar från utbildning till utbildning. Individer med längre utbildning koncentreras framför allt till Stockholmsområdet men är också något

Andel av förvärvsarbetande med angiven examen som bor i regionen, procent- IDO—

Civil— Jur.kand. Civil- ekonomer

mia

ingenjörer

äta. Ba......

överrepresenterade i de län som omfattar de två andra storstadsområdena, Göteborg och Malmö. Övriga landet har som följd härav en betydligt lägre andel av långtidsutbildade än av totalantalet sysselsatta i landet. Personer med utbildning vid filosofisk fakultet eller teknisk högskola har likartad regional fördel- ning som studenter utan högskoleutbildning.

Figur 4:7 återger mer än tio år gamla data. Färskare uppgifter om den regionala fördel- ningen av arbetskraft med längre utbildning finns inte. De förskjutningar i proportioner- na som kan ha skett under 1960-talet kan antas vara måttliga. De examinerades re- gionala fördelning två år efter examen tyder på detta. I samband med SCBs uppföljnings— undersökningar av examensårgångarna 1967 och 1968 tillfrågades de examinerade om sina anställningsförhållanden. Fördelningen på storstadsregioner och landet i övrigt var vid detta tillfälle, som framgår av figur 48 när- mast ännu ojämnare än den som figur 4:7 visar för år 1960.

Figur 4:7. Regional fördelning av utbildade med längre utbildning 1960.

Fil. kand Studenf- Allo grkes— Fil. mag. examen verksamma Pol. mag. (ej högskola)

Andel av förvärvsarbetande med angiven examen som bor i regionen, procent IOG—

Civil— ekonomer

[mia

Civil— ingenjörer

ämm Dövriqo lön

Socionomer SamhölIs— Fil. muq. Totalt uni— Allo gr- vetore versitet och kesverk- högskolor samma

Figur 4.8. Relativ fördelning iprocent av förvärvsarbetande två år efter examen efter bostadsortens belägen- het 1967/68. Uppgifterna avser examinerade från universitet och högskolor under första halvåret 1968.

Källa: Statistiska centralbyrån

I jämförelse med 1960 har speciellt Mal- möhus län och Göteborgs och Bohus län ökat sina andelar. Till en del kan detta förklaras av att civilingenjörsutbildning och ekonomutbildning under 1960-talet tillkom- mit i Lund samt att samhällsvetenskaplig utbildning byggts ut kraftigt i såväl Lund som Göteborg. I övrigt visar sig här civileko- nomer och civilingenjörer tillsammans med samhällsvetare vara de kategorier som har de geografiskt mest koncentrerade arbetsmark- naderna.

SCBs material från uppföljningsundersök- ningarna visar också att en mycket stor del av de nyexaminerade erhåller arbete inom samma län som studieorten ligger i. Denna tendens är speciellt märkbar för studerande från Stockholm, men också studerande från Lund och Göteborg stannar till stor del inom studieortens län. Förhållandena exemplifie- ras med uppgifter om examinerade i Lund och Göteborg.

Av tabell 418 framgår att en stor del av de examinerade har arbete på examensorten ett halvt år efter examen. Förhållandet kan för- klaras delvis av begränsad flyttningsbenägen- het hos de nyexaminerade, delvis av efterfrå- geförhållandena. Universiteten och högsko- lorna ligger i de mest expansiva regionerna med en — vid tidpunkten för undersökning- arna — hög och stigande efterfrågan på per- soner med längre utbildning. En viss begrän- sad geografisk spridning av de examinerade sker efter en tid. Förhållandet belyses av tabell 419.

Samtliga län med universitet och högsko- lor har en större andel av de examinerade två år efter examen än av det totala antalet sysselsatta. Även Västerbottens län, som skil- jer sig markant från övriga universitetslän vad gäller sysselsättningen för arbetskraft med universitets— och högskoleutbildning, har en större del av de examinerade två år efter examen än vad länet har av det totala

Tabell 4.8. Examinerade under läsåret 1968/69 observerade ett halvt år efter examen med avseende på sambandet examensort och arbetsplats. Universitet och högskolor i Lund—Malmö

Examen Antal examinerade Andel sysselsatta Andel sysselsatta Andel till iMlän iM,L,Kocthän ABlän % % %

Fil. mag. 393 57 68 2

Fil.pol.mag. Uppgiftsaknas Civilingenjör 105 53 63 34

Civilekonom 116 36 40 35 Socionom 105 53 63 9

Totalt 719 55 64 13

Universitet och högskolor i Göteborg

Examen Antal examinerade Andel sysselsatta Andel sysselsatta Andel till i 0 län i N, P, R och O län AB län % % % Fil. mag. 320 60 79 3 Fil. pol. mag. 203 16 20 35 Civilingenjör 454 48 52 18 Civilekonom 128 48 56 20 Socionom 104 49 66 5 Totalt 1 209 46 56 16

Källa: Information i prognosfrågor 197113 5. 50.

antalet sysselsatta. De examinerades geogra- Den kraftiga koncentrationen till stor- fiska rörlighet framgår också av tabell 4:10 stadsområdena av individer med högre ut- som visar hur många som bytt län mellan ett bildning har sin motsvarighet också inom de halvt och två år efter examen. skilda regionerna. De större tätorterna har en

Tabell 4.9. Förvärvsarbetande efter arbetsplatsens belägenhet ett halvt respektive två år efter examen. Uppgifterna avser examinerade första halvåret 1968.

Län där arbetsplatsen är belägen Procentandel Procentandel Procentandel efter ett halvt år efter två år av den totala sysselsättningen

AB Stockholms 37 35 20 () Göteborgs o. Bohus 13 12 9 M Malmöhus 11 l l 9 C Uppsala 6 8 2 AC Västerbottens 4 4 3 E Östergötlands 3 3 5 S Värmlands 3 3 3 Övriga 23 26 50 Totalt 100 100 100

Källa: Information i prognosfrågor 1971:6 s. 37. Uppgifterna om den totala sysselsättningen har erhållits från folk- och bostadsräkningen 1970. Preliminära uppgifter.

Tabell 4:10. Förvärvsarbetande som bytt län mellan ett halvt år och två år efter examen. Uppgifterna avser examinerade första halvåret 1968.

Län vari arbetsplatsen var belägen ett halvt år efter examen

Procentandel av examinerade som mellan ett halvt år och två år efter examen flyttat till annat län

AB Stockholms

Göteborgs o. Bohus Malmöhus

Uppsala

C Västerbotten Östergötlands Värmlands

wm>nzo

Samtliga

Källa: Information i prognosfrågor 1971 :6 s. 37.

hög andel av arbetskraft med längre utbild- ning.

Avståndet till större utbildningsort utgör troligen en betydelsefull orsak till den redo- visade regionalt ojämna rekryteringen av ar- betskraft med längre utbildning. Än mera betydelsefull bör dock vara den hierarkiskt uppbyggda organisationen inom näringsliv och administration. De mest kontakttäta funktionerna inom de administrativa syste- men återfinns i regel inom storstadsområde- na Och de större tätorterna. Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) har undersökt sambandet mellan den organi- sationsmodell som används och den kvalifi- cerade personalens regionala lokalisering. I en uppsats redovisad i ”Urbaniseringen i Sve- rige” (SOU 1970114) visar Törnqvistbl. a. att den mera kvalificerade personalen ökar snab- bare än övriga personalgrupper och att dess koncentration till storstadsområden närmast ökat under första hälften av 1960-talet.

Tendenser av detta slag har kartlagts en- dast för en del av de högskoleutbildade. De statistiska uppgifter som står att få måste därför tolkas med viss försiktighet. I den allmänna debatten har ibland med utgångs- punkt i bl.a. fakta av det slag som här redovisats hävdats att en mer spridd lokalise- ring av högre utbildning i vissa fall kan komma att påskynda en regional omfördel- ning av arbetskraft och befolkning. Inom regioner som inte kan sysselsätta arbetskraft

med längre utbildning kommer individerna efter fullbordad utbildning i viss utsträck- ning att flytta ur regionen. Enligt U 685 uppfattning måste emellertid de primära må- len för Utbildningspolitiken vara att ge alla människor, oavsett bostadsort, tillfälle till utbildning som såvitt möjligt tillgodoser indi- videns krav på utbildningens inriktning.

Det kan antas att 1960—talets högskoleut- bildade skiljer sig avsevärt både vad beträffar sysselsättning och lokalisering från dem som kommer att utbildas i I970- och 1980-talets högskola. Spridningen av högskoleutbildade till allt vidare grupper av yrken kommer att ge förändrade utgångspunkter för en bedöm- ning av sysselsättningstillfällenas lokalisering. I viss utsträckning bör denna spridning inne- bära att högskoleutbildade kommer att full- göra nya uppgifter, delvis sådana som i dag inte kräver längre utbildning. Dessa har för närvarande en mera spridd lokalisering än de nuvarande traditionella arbetsuppgifterna för högskoleutbildade.

4.5.2. Regionalpolitikens mål

Det ligger i sakens natur att ett viktigt moment i den högre utbildningens inverkan på den regionala utvecklingen är mängden och den geografiska spridningen av långtids- utbildade.

Det är givetvis nödvändigt att högskole- utbildningen dimensioneras och lokaliseras i

samklang med den planerade utvecklingen inom andra samhällssektorer. En följd härav blir att högskoleutbildningens lokalisering måste utformas så att endast de orter kommer i fråga för högre utbildning där de speciella kraven på utbildningens organisation, kvalitet och miljö kan förenas med de för den regio- nala utvecklingen önskade effekterna av ut- bildningen. I det föregående har redogjorts för de krav på högskoleutbildningens lokalisering som kan resas från utbildningssynpunkt samt för regionala förhållanden i fråga om de stu- derandes rekrytering och de utbildades arbets- plats. I syfte att få ett vidare perspektiv på högskoleutbildningens lokalisering skall U 68 i detta avsnitt i korthet redovisa målen för regionalpolitiken och beröra högskoleutbild- ningens betydelse i detta sammanhang.

4.5.2.1 Huvuddragen i den regionalekono- miska debatten

Den regionalekonomiska debatten har de senaste åren kretsat kring problem som knyts till ekonomisk utveckling och boende- och arbetsmiljö i såväl våra största tätorts- områden som de utpräglat glesbefolkade de— larna av landet. Det kan därför vara ända- målsenligt att inleda en presentation av hu- vuddragen i denna debatt med en karaktäri- stik av spänningsförhållandet mellan dessa olika slag av regioner. En sådan återfinns i ”Regionalekonomisk utveckling” (SOU l970:15: Å. Andersson, Storstadsproblema- tiken):

"Storstadsregionen är den ena extremen i ett system av regioner som omfattar både mycket glest befolkade områden med prak- tiskt taget självhushåll och agglomerationer som kan ha fler invånare än många nationer har. Storstadsregioner karaktäriseras inte ba- ra av intensivt markutnyttjande utan också av intensivt ekonomiskt och socialt samspel mellan de hushåll och företag som finns innanför regionens gränser.

Drygt 70 procent av Sveriges yta liggeri de sju skogslänen, men de har bara 23 procent av den totala befolkningen. Stor- stadslänen, dvs. Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, upptar å andra sidan 4 procent av den totala ytan

men omfattar ca 35 procent av landets be- folkning. I internationellt perspektiv är de svenska storstädernas storlek och tillväxt tämligen blygsam. Ändå får storstadstill- växten individuellt och samhällspolitiskt kännbara konsekvenser, särskilt för den egentliga glesbygden, som vid måttlig pro— centuell tillväxt av storstadsregionerna får vidkännas stora procentuella befolkningsför- luster. Stockholmsregionen är den enda av de svenska regionerna som internationellt sett kan kallas en storstadsregion. Trots det- ta uppfattas såväl Malmöregionen som Göte— borgsregionen som Storstadsregioner, efter— som de innehåller funktioner, som inte före- kommer i några andra av de genomsnittligt mycket små svenska regionerna.”

Den regionala utvecklingen präglas således av starka sektoriella och regionala koncentra— tionstendenser. Storstädernas befolknings- och näringslivstillväxt utgör ett dominerande inslag i denna utveckling. Bilden är dock inte entydig. För vissa delar av industrin förelig- ger en sysselsättningsminskning i de största städerna och en ökning i de medelstora regionerna samtidigt som en rad administra- tiva processer ökar kraftigt i de största regio- nerna. Utvecklingen har lett till en begyn- nande polarisering av befolkningen. Högavlö- nade och mångskiftande verksamheter tende- rar att förläggas till de största tätorterna medan ensidigt näringsliv och låga löner allt- mera kännetecknar regioner med glesare be- folkning. En fortsättning av denna process kan leda till allvarliga konsekvenser av eko- nomisk, social och kulturell art, vilket också betonats av ERU i betänkandet "Balanserad regional utveckling” (SOU 19703) och dess bilagor.

I ett försök att bryta utvecklingsmönstret har rests krav på en dämpning av storstadsre— gionernas tillväxt och en avlänkning från dem av verksamheter till andra delar av landet. Som exempel kan nämnas statsmak- ternas beslut att omlokalisera vissa statliga verk från Stockholmsområdet till vissa större regioner som har bedömts kunna utveckla såväl en mångsidig arbetsmarknad som en kvalificerad och rikhaltig service. De bör därför ses som huvudmottagare av de resur- ser som i framtiden avlänkas från de nuva-

Dessa regioner omfattar de större tätorts- områden som kan väntas få en egen spontan tillväxt samt kan uppvisa förhållanden likvär- diga med de största storstadsregionerna vad gäller arbetsmarknadens differentiering, kommunikationssystemets utveckling, ser- vicekapacitet etc. Fördelar av detta slag som en ort erbjuder företag och människor och som delvis varierar med befolkningens om- fattning brukar kallas agglomerativa fördelar. Med agglomerativa effekter menas sådana regionalt bundna faktorer som i positiv eller negativ riktning påverkar ett företags avkast- ning per insatt produktionsfaktor och som utgör handlingsparameter för andra företag, för hushållssektorn eller för den offentliga förvaltningen (SOU 19703, 5. 64). Detta slags fördelar utgör en viktig förklaring till de observerade koncentrationstrenderna och bedöms vara så positiva för den ekonomiska utvecklingen att existensen av eller möjlighe- ten att skapa agglomerativa effekter i en region utgör en av förutsättningama för att regionen skall kunna betraktas som utveck- lingsbar.

Diskussionen i den regionalekonomiska litteraturen har länge sysslat med den opti- mala stadsstorleken, dvs. en stadsstorlek där de agglomerativa fördelarna är större än de agglomerativa nackdelarna. ERU—materialet antyder att agglomerativa fördelar, som är något så när jämförbara med storstädernas, skulle uppträda i regioner med mer än ca 80000 tätortsinvånare eller — uttryckt i totalbefolkning — över 100 000 invånare. I en studie utförd vid Ekonomiska forsknings- institutet (EFI) — ”Lokalisering och ekono- misk strukturutveckling” (R. Back. H. Dahl- borg och L. Otterbeck, 1970) — visas att företagens allmänna agglomerationsfördelar ger sig till känna vid en tätortsnivå på 25 000 invånare och däröver.

Förekomsten av odelbarhet och interna stordriftsfördelar i produktionsprocessen ställer krav på en hög befolkningstäthet i pendlingsregionen. Odelbarhet innebär att produktionsprocessen är diskontinuerlig och stordriftsfördelar att en lika stor procentuell

ökning i alla produktionsfaktorer ger mer än proportionell ökning i produktionsavkast- ningen. För att ett företag effektivt skall kunna utnyttja stordriftsfördelar, krävs en god tillgång på arbetskraft, vilken endast kan fås i större tätorter. Huruvida detta medför att företaget måste söka sig till de allra största tätortsregionerna beror till stor del på efterfrågeförhållandena. Om efterfrågan är stor och relativt jämnt fördelad över landet kan det finnas utrymme för flera verksamhe- ter och därmed en större spridning.

En betydelsefull faktor för storstadsregio- nernas tillväxt, som alltmer betonats på sena- re tid, är det ömsesidiga beroendet mellan olika verksamheter. Framför allt har det gällt personkontakternas utveckling och den starka koncentrationen till i första hand Stockholmsområdet av befattningshavare in- om företagens stabs- och styrorgan, de kon- taktintensiva befattningarna (”Urbanise- ringen i Sverige”, SOU 1970114).

Av det ovan nämnda framgår vilka förde- lar olika ekonomiska verksamheter har av en koncentration till de största tätortsområde- na. Det framhävs ofta vilken betydelse urba- niseringsprocessen med åtföljande struktur- omvandling haft för det ekonomiska framåt- skridandet i landet under 1900-talet. En begränsning av befolknings- och näringslivs- koncentrationen skulle, anses det, kunna få allvarliga konsekvenser för den ekonomiska tillväxttakten.

Tabell 4:11 ger en bild av det ekonomiska övertagets variation med befolkningsstor— lek. Den visar att storstadsregionerna har ett betydande övertag i inkomst per sysselsatt samtidigt som efterfrågan på ar- betskraft är högre än i övriga regioner.

Trots här återgivna och liknande resone- mang från dem som vill främja storstadsre- gionernas fortsatta tillväxt har i den allmän- na debatten alltmera skjutits i förgrunden de problem och svårigheter som uppstår för den enskilde såväl i storstäderna som i avfolk- ningsområdena vid en fortsatt befolknings- koncentration. I den delen av debatten har därför begreppet ”tillväxtcentra” kommit att ges en framträdande plats. Därmed avses

Tabell 4:11. Arbetskraftens flyttning, inkomst- och arbetslöshetssituation iagglomerations- klasser med olika storlek.

A-regiongrupper Genomsnittlig Genomsnittlig Antal lediga Antal sysselsatta ordnade efter inrikes netto- inkomst per platser i för- per 100 av folk- befolkningsunderlag flyttning sysselsatt. hållande till mängden 1 no- ide ingående A— 1961—1965 per (Till kommu- antalet arbets- vember 1965 regionerna år per 1000 nal inkomstskatt lösa hösten av folkmängden år 1967 divide- 1965 1 november rat med antalet 1965 sysselsatta) 29 000— 59 000 inv. — 7,0 19 275 1,04 41,4 60 000— 92 000 inv. — 4,0 19 379 1,15 41,4 96 000—132 000 inv. — 1,4 19 666 2,04 42,6 133 OOO—184 000 inv. + 0,4 20 570 1,92 43,8 Göteborg och Malmö/Lund/Hälsingborg/ Landskrona + 6,8 23 751 4,55 45,9 Stockholm/Södertälje + 6,9 26 681 6,67 47,6

Källa: SOU 1970215 s. 7:5

de större tätortsområden, som kan erbjuda storstadsliknande fördelar för företag och människor samtidigt som de med smärre samhälleliga insatser kan bli utvecklingsdugli- ga.

Samlokalisering av vissa enheter anses vara mer tillväxtbefrämjande än isolerade lokali- seringsinsatser. För att större tätortsområden skall komma att utgöra reella alternativ till storstäderna krävs att de enheter som för- läggs till dem företräder olika typer av verk- samheter. Därigenom kan undvikas att ett ensidigt näringsliv utvecklas, som inte upp— fyller de samhälleliga kraven rörande in- komstnivå, inkomstfördelning och valfrihet på arbetsmarknaden.

4.5.2.2 Regionalpolitikens mål — uttalanden i propositioner

I prop. 19701175 tar chefen för inrikesde- partementet upp målen för den regionalpoli- tiska verksamheten. De fördelningspolitiska effekterna av regionalpolitiken stryks under. Departementschefen anför:

”En förstärkning och vidareutveckling av regionalpolitiken måste med kraft inriktas på att åstadkomma en sådan fördelning av väl- ståndet att människorna i olika delar av landet får tillfredsställande ekonomiska, so-

ciala och kulturella förhållanden. Samtidigt måste det även i fortsättningen vara ett mål för en långsiktig regionalpolitik att främja ett snabbt ekonomiskt framåtskridande ge- nom att medverka till en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av kapi- tal och arbetskraft blir fullt utnyttjade.”

Alltjämt är den ekonomiska tillväxten — framhålls i propositionen — en grundläggan- de förutsättning för att förverkliga en stigan- de levnadsstandard, full sysselsättning och ökad social trygghet. Men departementsche- fen framhåller samtidigt att en snabb ekono- misk tillväxt i sig själv inte garanterar

”att dessa mål uppnås på ett likvärdigt sätt i alla delar av landet. Erfarenheterna har visat att den tekniska och ekonomiska ut- vecklingen kan ge upphov till påtagliga regio- nala olikheter i fråga om sysselsättning, in- komster och levnadsstandard”.

Departementschefen avslutar sin redovis- ning av utgångspunkterna för regionalpoliti- ken med att framhålla att det är

”en viktig uppgift att styra utvecklingeni sådana banor att en vettig regional balans främjas och att en jämnare fördelning av det stigande välståndet nås i olika delar av lan- det. En balanserad fördelning av befolkning och näringsliv motiveras också av miljöpoli- tiska hänsyn. Den ökade insikten av miljöns betydelse har tillfört välståndsbegreppet yt— terligare en viktig dimension”.

[ prop. 19721111 angående regionalpolitiskt handlingsprogram m.m. betonar departe- mentschefen att de allmänna mål som 1970 års riksdag antog alltjämt utgör grunden för regionalpolitiken. Innebörden av dem behö- ver inför utformningen av ett sammanhållet regionalt handlingsprogram utvecklas ytter- ligare. Departementschefen anför:

”Vår politik på alla områden syftar till att tillgodose de enskilda människornas behov och önskningar. Såväl den ekonomiska poli— tiken och stabiliseringspolitiken som den 50- ciala välfärdspolitiken har detta syfte. Inte heller regionalpolitikens mål utgör ett själv- ändamål. Det är förbättringar av de enskilda människornas villkor som skall stå i centrum för den praktiska regionalpolitiken. Männi- skorna i alla delar av landet bör få del av den materiella, sociala och kulturella välfärden så långt detta är möjligt.

Med denna utgångspunkt är det en primär uppgift att söka klarlägga människornas krav och önskemål i sådana avseenden som är väsentliga för dem när de bedömer sin all- männa livssituation.”

Kunskapen om dessa önskemål och krav har vidgats väsentligt genom bl. a. glesbygds- utredningens och låginkomstutredningens ar- bete. Även om stora luckor fortfarande finns i vårt vetande på området ger de nu samlade erfarenheterna vid handen att detär

”tre faktorer som dominerar den enskildes värdering av bostadsorten, nämligen tillgång- en till arbete, till social, kommersiell och kulturell service samt till god boendemiljö och yttre miljö".

Beträffande kraven på arbetsmarknaden pekar departementschefen på att ungdomens

"yrkesval i förening med att stora andelar av ungdomskullarna under de senaste åren har valt gymnasiet och högre utbildning ger anledning att anta att ungdomen ställer vä- sentligt högre krav på arbetsmarknadens dif- ferentiering än den äldre lokalt bundna ar- betskraften”.

Bl.a. detta tillsammans med ökad efter- frågan på yrkesarbete för de gifta kvinnorna gör det "motiverat att sätta målet högt ifråga om kvaliteterna hos den lokala arbetsmarknad

som den regionala politiken bör söka för- verkliga. Man bör härvid komma ihåg att en arbetsmarknad som erbjuder inte bara väl betald och säker sysselsättning utan också valmöjligheter med hänsyn till yrkesinrikt- ning och utbildning förutsätter ett befolk- ningsunderlag som är tillräckligt stort för att bära upp ett allsidigt näringsliv”.

För att nå dessa mål i fråga om arbets- marknad, service och miljö är det nödvändigt att inom länen bygga upp

”orter av olika karaktär som inbördes kompletterar varandra . . . Huvudprincipen bör härvidlag vara att kvalificerad arbets- marknad och service skall ställas till förfo- gande så nära människorna som möjligt. Om en flyttning ändå blir nödvändig för att den enskildes anspråk på sysselsättning och ser- vice skall kunna tillgodoses bör strävan vara att flyttningen kan ske inom den region som den enskilde känner en naturlig samhörighet med”.

4.5.3. Högskoleutbildningen i regionalekono- miskt sammanhang

4.5.3.l Högre utbildning som utvecklings- faktor

De utbildningspolitiska övervägandena bak- om val av orter för högre utbildning redovi- sas i avsnitt 4.6. Det framhålls där att vissa för utbildningen betydelsefulla krav vid loka- liseringen kan föras tillbaka på det lokala befolkningsunderlaget inom pendlingsområ- det. Ju större underlaget är, desto lättare nås några av de utbildningspolitiska målen. Be- folkningsunderlaget utgör således en gemen- sam nämnare då man vill förverkliga de regional- och utbildningspolitiska målen. Nå- got entydigt kriterium för val mellan orter i samma storleksordning finns emellertid inte. I sådana fall får därför ledning sökas i orter- nas arbetsmarknad, kommunikationssystem, service, utrustning etc. De av statsmakterna fattade regionalpolitiska besluten blir alltså en ram också för utbildningsplaneringen.

Vid utformningen av en framtida regions- struktur betraktas lokalisering av högre ut- bildning som ett av de verksamma medlen. Den betydelse för innovationsspridningen,

som enheter för högre utbildning har, kan antas medföra att de ger ett viktigt bidrag till en regions tillväxtmöjligheter. [ en rapport från statens vägverk görs bl. a. ett försök att funktionsgradera landets större tätorter. Ett urval av 35 olika verksamheter görs, vilkas betydelse som utvecklingsfaktor för tätorten för åren 1970, 1985 och 2000 bedöms av ett antal experter och andra bedömare. De mest betydelsefulla verksamheterna ansågs vara, i fallande skala,

universitet

övriga högskolor sjukhus dataföretag organisationskonsulenter konsultföretag.

Den stora betydelse som universiteten och universitetsfllialerna bedöms ha som utveck- lingsfaktor framgår än klarare i den prognos avseende tätortsstrukturen år 2000, som ut- gör en del av rapportens huvudresultat. Samtliga nuvarande universitets- och filial— orter placeras högt på en lista där rangord- ningen är gjord efter orternas funktionella betydelse.

För en analys av effekterna av en tänkt lokalisering av högre utbildning bör de prin- ciper vara formulerade som skall utgöra grunden för val av lämpliga orter. Därutöver bör beaktas de allmänna primära och sekun- dära effekter lokalisering av högre utbildning kan antas ge upphov till. Det är uppenbart att de samhällsekonomiska effekterna av en lokalisering av högskoleutbildning blir be— roende av det slag av utbildning som de olika ortema får. Vid en diskussion om relationen mellan regionalpolitikens mål och målen för lokaliseringen av högre utbildning är det framför allt följande effekter som är av intresse (SOU l970:15, 5. 9:6).

0 Effekterna på omfattningen och tillväxten av landets produktion samt dennas sekto- riella och regionala fördelning. . Effekterna på den inomregionala och inter- regionala inkomstfördelningen. ' Sysselsättningseffekter. ' Effekter på trygghet och valfrihet. . Miljöeffekterna.

U 68 har i det föregående (se bl. a. avsnitt 1.1.2) framhållit att det inte finns något enkelt samband mellan arbetskraftens utbild- ningsnivå och samhällets ekonomiska till— växt. Här skall bara nämnas (se bl. a. C.-J. Åberg i ”Tio ekonomer om arbetsmarknads— politiken”, SOU 1968:62) att arbetskraft och kapital normalt kompletterar varandra under ett tillväxtförlopp. Ett av de betydel- sefullaste sambanden är härvid beroendet mellan arbetskraftens utbildning och pro- duktionstekniken. Om investering i utbild- ning företas utan att motsvarande investe- ringar i realkapital görs blir arbetskraftens produktivitet avsevärt lägre än om dessa slag av investeringar samordnas. Om alltså lokali- sering av högre utbildning till ett område inte åtföljs av investeringar i realkapital kan, på grund av arbetskraftens begränsade rörlig- het, stora förluster åsamkas samhället. Hög— skoleutbildningens utbyggnad bör sålunda, från dessa utgångspunkter, ske i regioner med ett expansivt näringsliv eller välutveck- lad offentlig förvaltning. Lokaliseringen av högre utbildning kan i varje fall inte ses som ett kortsiktigt medel att lösa temporära pro.- blem. Den måste ses som ett element bland flera i en samordnad planeringsinsats på lång- re sikt.

Lokalisering av högre utbildning har — bl. a. vad gäller inkomst- och sysselsättnings- effekter — sekundära verkningar i lokalise- ringsregionen. Erfarenheterna från bl. a. Umeå antyder att de kan bli betydande.

Enheter för högre utbildning sysselsätter direkt personal med i genomsnitt höga ut- bildningskvalifikationer och bidrar indirekt till en vidgad sysselsättning i skilda service- funktioner för anställda och studerande. De bidrar också till en differentiering av arbets- marknaden. Dessa frågor uppmärksammades speciellt av U 63 (se Per Holm, ”Samhälls— ekonomiska synpunkter på lokaliseringen av ett nytt universitet” 1 SOU 1965zl7).

Den sekundära sysselsättning som upp- kommer genom en utbildningslokalisering kan indelas i fyra grupper enligt följande.

Sysselsättning inom byggnads och anlägg- ningsverksamhet är huvudsakligen koncen-

trerad till utbildningsenhetens uppbyggnads- skede som dock kan vara förhållandevis lång- varigt.

Utökningen av basservicen på lokalise- ringsorten blir relativt sett mest betydelsefull på orter där utbildningsenheten är stor i förhållande till t. ex. bostadsmarknaden och den kommunala servicen. Förhållandevis snabbt nås då gränserna för t. ex. den kom- munala servicens från början givna kapaci— tet, vilket framtvingar en utbyggnad av den- na.

Utbildningsenheten ensam eller tillsam- mans med redan existerande verksamheter ger underlag för ett serviceutbud som inte finns i utgångsläget. Avståndet till närmaste större serviceort påverkar givetvis takten i utbyggnaden av ny service.

Lokaliseringen kan också sägas ha miljö- effekter. Verksamheter som kräver utbild- nings— och forskningsmiljö söker sig till ut- bildningsorten och skapar därigenom förut- sättningar för en förnyelse inom näringslivet, som kan leda till såväl ökad sysselsättning som ytterligare differentierad arbetsmarknad. Om utbildningsenheten snabbt skall kunna få dy- lika effekter, är emellertid förutsättningen att det redan i utgångsläget existerar ganska många verksamheter som kan påverkas. Mil- jöeffekt av detta slag gäller självfallet inte en- bart teknisk och naturvetenskaplig utbild- ning.

Sysselsättningseffekterna beror bl.a. på ortsstorleken. På en liten tätort räcker inte utbildningsenheten ensam till för att ge un- derlag för ytterligare serviceslag, och på de mycket stora orterna finns redan det mesta. Troligt är dock att de orter som över huvud taget kan komma i fråga för utbyggnad av högskoleutbildning reagerar på ett ganska likartat sätt inför den stimulans en utbild- ningsenhet innebär.

Högskoleutbildning kan väntas få även andra effekter. Så t.ex. kan förändringar i produktionstekniken bli följden av ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft, vilket leder till förändrade inkomst- och arbetsförhållan- den i övrigt i regionen. Hittills vunna erfaren- heter visar (se avsnitt 4.5.1) att koncentra-

tion av utbildningar med viss yrkesinriktning till ett fåtal. orter med stort befolkningsun- derlag ger förhållandevis sämre möjligheter till rekrytering av den utbildade arbetskraf- ten inom områden som ligger på långa av- stånd från utbildningsorterna. Elever som kommer från mindre tätortsområden rotar sig på olika sätt i utbildningsorten och väljer arbete i första hand inom dennas närregion. Först när arbetsmarknaden där uppvisar kla- ra mättnadstendenser söker man sig i större antal till andra regioner. Bristen på arbets- kraft med viss utbildning ökar oftast med växande avstånd från utbildningsorten. För att uppnå regionalpolitiska mål som syftar till att skapa förutsättningar för en positiv utveckling i större delar av landet, måste man därför uppmärksamma möjligheterna att rekrytera utbildad arbetskraft.

De iakttagna regionala olikheterna i fråga om sysselsättning av personer med längre utbildning kan förklaras på olika sätt.

Själva utbildningsexpansionen har på ut- bildningsortema skapat attraktiva sysselsätt- ningsmöjligheter för de utbildade. Vidare ligger universitetsorterna, med undantag för Umeå, i de regioner som har Sveriges mest differentierade näringsliv, vilket i och för sig ger stor valfrihet för de utbildade. Även möjligheten att byta arbete utan att byta bostadsort höjer orternas attraktivitet. Fa- miljebildning mellan personer med längre specialiserad utbildning medför att dessa ställer krav på en differentierad arbetsmark- nad där båda har möjlighet till arbete. Även vidareutbildningsmöjligheterna på utbild- ningsortema kan göra dessa attraktiva.

En viktig faktor i sammanhanget är vad som händer i samband med studiernas avslut- ning. Bl. a. väljer ofta den, som i ett student- äktenskap blir först färdig med utbildningen, arbete på studieorten och binder på detta sätt i viss mån den andres val av arbete. Denna mekanism fungerar också vid senare arbetsbyten. På samma sätt kan det vara av betydelse om bostadsfrågan är ordnad på studieorten. Vidare kan den studerande ha vant sig vid en viss kulturell miljö och ser- vicestandard.

Om de senare förklaringarna dominerar kan en mera spridd lokalisering av högskole- utbildningen också leda till en jämnare geo- grafisk fördelning av förvärvsarbetande med sådan utbildning. 1 den mån förklaringen framför allt skall sökas i att de nuvarande universitetsorterna redan har en differentie- rad arbetsmarknad kan högskoleutbildning- ens utbyggnad på nya orter få mera begrän- sade omedelbara effekter.

Lokalisering av högre utbildning kan på- verka rekryteringen av långtidsutbildad ar- betskraft på flera vägar. Lokalisering till en ort med rekryteringssvårigheter kan genom utbudet av utbildade ge möjlighet till en förbättrad balans på den lokala arbetsmark- naden för arbetskraft med längre utbildning. Även rekryteringen till en större region kan förbättras; de studerande blir utbildade på en ort som ligger i deras del av landet, varför kontakter med hembygden lättare kan behål- las.

Av stor vikt är också den attraktivitet som orter med högre utbildning har på den något äldre generation som vid val av arbetsplats bl.a. tar hänsyn till sina barns utbildnings- möjligheter.

En mindre utbildningsort kan aldrig erbju- da mer än ett begränsat urval av längre utbildningar. Eftersom lokala svårigheter att rekrytera arbetskraft med längre utbildning oftast gäller många slag av utbildning kan man inte vänta att lokalisering av utbildning till en mindre ort helt kan undanröja rekry- teringssvårigheterna på denna.

4.5.4. Regionalpolitikens ortssystem

Förekomsten av ett universitet eller en hög- skola anses — som tidigare visats — utgöra den mest dominerande utvecklingsfaktorn för en region. Mot den bakgrunden kan lokalise- ringsvalet för den högre utbildningen komma att bli ett verkningsfullt medel i den långsik- tiga regionalpolitiken. För vissa slag av hög- skoleutbildning utgör emellertid den begrän- sade delbarheten ett effektivt hinder mot en mycket kraftig spridning av utbildningen. Detta talar för att den framtida lokalisering-

en av högskoleutbildning begränsas till ett antal större tätortsregioner. Till ledning för valet av dessa bör bl.a. kunna tjäna de bedömningar av skilda orters roll i den regio— nala utvecklingen som .orts av statsmakterna ochi statliga utredningar.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet gör i sin huvudrapport — SOU 1970129 — en partiell precisering av vilka av de större tätortsområdena som kan bedömas ha goda förutsättningar att utveckla en kvali- ficerad arbetsmarknad och service. Delega- tionen konstaterar därvid att Norrköping, Sundsvall och Gävle bör ha dessa förutsätt- ningar och föreslår därför att huvuddelen av de statliga organ som omlokaliseras förläggs till dessa orter. På grund av de stora regional- politiska problem sorn finns i skogslänen bör även _ enligt delegationen — orter i dessa län komma i fråga för omlokalisering av statlig verksamhet. De orter som därvid bör väljas är Luleå, Umeå, Östersund, Falun—Borlänge och Karlstad.

Delegationen konstaterar vidare:

”Självfallet ställer vissa verksamheter spe- ciella krav på orterna i olika avseenden. Vi har särskilt beaktat de fördelar som Umeå och Linköping erbjuder i förhållande till andra orter för verksamhet som har anknyt- ning till högre utbildning och forskning”.

Såväl i betänkandet ”Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpoliti- ken” som i Kungl. Maj:ts proposition till 1971 års riksdag i anledning härav klargörs att en utbyggnad av högskoleutbildningen är önskvärd på lokaliseringsorterna. Chefen för finansdepartementet går i propositionen ett steg vidare när han anför:

”Frågan om fortsatt decentralisering av den högre utbildningen prövas för närvaran- de av 1968 års utbildningsutredning (U 68). Jag utgår från att denna utredning i sitt arbete beaktar konsekvenserna av att mina här framlagda förslag om utlokalisering av statlig verksamhet genomförs. Jag finner ef- ter samråd med chefen för utbildningsdepar- tementet och statsrådet Moberg att — utöver de förut nämnda lokaliseringsorterna — yt- terligare några få bör kunna komma i fråga för högre utbildning”.

Riksdagen har inte invänt mot uttalandet. Används den av U 68 föreslagna definitionen av högskoleutbildning kan konstateras att samtliga de ipropositionen 1971129 nämnda orterna har sådan utbildning.

Riksdagen har sedermera beslutat att loka- lisera statlig verksamhet till bl. a. de nämnda orterna. [ sin slutrapport — SOU l972z55 _ föreslär delegationen omlokalisering till yt- terligare ett antal orter. Dessa är Örebro, Eskilstuna, Uppsala, Jönköping, Borås och Kalmar. Delegationen kan därmed anses ha vidgat sin tidigare angivna krets av utveck- lingsb ara tätortsområden,

] prop. l972:lll föreslog chefen för in- rikesdepartementet en ortsindelning som av- ses ligga till grund för det regionalpolitiska handlandet. Tre ortstyper föreslogs: primära centra, regionala centra och kommuncentra. Beträffande den förstnämnda typen anförde departementschefen:

”Flertalet primära centra karakteriseras i nuläget av att de är centralorter för hela län, i några fall centra åtminstone inom någon samhällssektor även för en hel landsdel. De- ras arbetsmarknad är i regel förhållandevis väl differentierad men motsvarar ofta inte utbudet av kvalificerad arbetskraft och av kvinnlig arbetskraft. Serviceutbudet är i all- mänhet brett och den erbjudna servicen av hög kvalitet. Orterna är centra för kommuni- kationerna i län eller landsdelar. Normalt är miljöproblemen mindre än i storstadsregio— nerna.

Om de primära centra skall kunna utveck- las så att en ökande del av ofrånkomliga befolkningsomflyttningar kan gå till dessa orter i stället för till storstadsområdena, måste näringslivet byggas ut så att framför allt kvinnor och arbetskraft med längre ut- bildning får ökade sysselsättningsrnöjlighe- ter. En första åtgärd i denna riktning är beslutet om omlokalisering av central statlig förvaltning från Stockholm till främst sådana orter. Även enskild central förvaltning bör genom lokaliseringsstöd påverkas att flytta till orter av detta slag. 1 övrigt bör medlen för att utveckla dessa primära centra bestå huvudsakligen i en utbyggnad av mera kvali- ficerade samhällsfunktioner i fråga om bl. a. kommunikationer, utbildning och sjukvård.”

Följande orter föreslogs utgöra primära centra: Uppsala, Eskilstuna, Linköping—

Norrköping, Jönköping, Växjö—Alvesta, Kal- mar—Nybro, Karlskrona, Kristianstad—Häss- leholm, Helsingborg, Halmstad, Uddevalla (del av Trestad), Borås, Trollhättan—Väners- borg (del av Trestad), Skövde, Karlstad, Öre- bro, Västerås, Falun—Borlänge, Gävle—Sand- viken, Sundsvall-Timrå, Östersund—Krok- om, Umeå och Luleå—Boden—Piteå—Älvs- byn. Riksdagen godtog i huvudsak proposi- tionen men beslöt att även Skellefteå skall vara primärt centrum.

Departementschefen anförde vidare:

”Efter samråd med chefen för utbildnings- departementet vill jag stryka under att den utbyggnad av den eftergymnasiala utbild- ningen som kan komma att ske under 1970- talet bör äga rum i första hand utanför de äldre universitetsorterna. Det finns anledning att utgå från att valet av sådana orter kom- mer att ske bland den typ av örter somjagi det föregående har benämnt primära centra. Samtidigt är det angeläget att betona att alla orter av detta slag inte kan påräkna lokalise- ring av eftergymnasial utbildning. Forsk- ningsresurserna bör även i fortsättningen va- ra koncentrerade till ett mindre antal orter, i huvudsak de som redan nu har permanenta resurser för forskning och forskarutbild- nrng”.

Det är självfallet att den nuvarande lokali- seringen av högre utbildning måste bilda utgångspunkten vid valet av lokaliseringsor- ter. l direktiven för U 68 anförs att vid bedömningen av lokaliseringsfrågorna bl. a. tillgången på personal och lokaler vid den decentraliserade lärarutbildningen bör beak- tas. Lärarhögskolor finns för närvarande på universitetsorterna (däri inräknat Linköping och Malmö) samt i Luleå, Härnösand, Gävle, Falun, Karlstad, Jönköping, Växjö, Kalmar och Kristianstad. Bland andra orter med högskoleutbildning kan nämnas Borås, Öre- bro och Östersund.

1 det följande utgår U 68 från att utbygg- naden av den högre utbildningen bör ske på vissa orter utöver dem som berörts av besluten med anledning av prop. 1971 129. Med ledning av vad tidigare anförts samthuvudlinjen i pro- positionen och riksdagens beslut bör enligt ut- redningens uppfattning dessa orter väljas

bland de av statsmakterna i anslutning till prop. 1972:111 angivna primära centra.

Sammanfattningsvis innebär det hittills förda resonemanget att en utbyggnad av högre utbildning bör kunna övervägas på 14 orter eller ortsgrupper — de nuvarande sex universitets- och högskoleortema, filialorter- na samt Luleå, Östersund och Borås oräkna- de — nämligen Falun—Borlänge, Eskilstu- na—Västerås, Norrköping, Sundsvall—Härnö- sand, Skellefteå, Gävle—Sandviken, Jönkö- ping, Skövde, Trollhättan—Uddevalla—Vä- nersborg, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Helsingborg och Halmstad.

Valet av utbyggnadsorter för högskoleut- bildningen under U 68s planeringsperiod bör göras bland dessa orter genom en samman- vägning av de regionalpolitiska och utbild- ningspolitiska synpunkterna, varvid den be- räknade totala dimensioneringen av högsko- leutbildningen i förening med de praktiska möjligheterna att fördela utbildningsresur- serna får stor betydelse för antalet orter.

4.6. U 685 förslag till utbyggnad av

högskoleutbildningen

4.6.1 Val av arter

1 det föregående avsnittet har U 68 dels sökt analysera de utbildningspolitiska synpunkter som kan läggas på en vidgad geografisk sprid- ning av högskoleutbildningen, dels kortfattat belyst den vikt som från skilda håll tillmäts den högre utbildningens roll i den regionala utvecklingen, dels också — efter en genom- gång av lokaliseringspolitiska och regionalpo- litiska åtgärder som statsmakterna vidtagit — angett de orter som kan komma i fråga för utbyggnad av högre utbildning. Med hänsyn till bl. a. den dimensionering av högskoleut- bildningen vid början av 1980-talet som U 68 förordat i kapitel 2 är det inte möjligt att bygga ut resurser för högskoleutbildning på samtliga angivna orter.

Eftersom endast sådana orter tagits med, som från regionalpolitiska utgångspunkter bör prövas i detta sammanhang, är det rim- ligt att de utbildningspolitiska övervägande- na får fälla avgörandet vid valet mellan dem. Om från utbildningssynpunkt två orter är likvärda bör dock den från regionalpolitiska utgångspunkter mest angelägna orten väljas.

De faktorer som från utbildningssynpunkt bör beaktas vid valet av utbyggnadsorter är enligt U 685 uppfattning i huvudsak följan- de.

Högskoleutbildningens totala dimensione- ring i förening med önskat studerandeantal på högskoleortema blir utgångspunkten för en bedömning av det möjliga antalet utbygg-

nadsorter. De enskilda orternas utbildnings- kapacitet bör därvid bestämmas med hänsyn tagen till bl. a. behovet av att ge de studerande viss valfrihet i fråga om studievägar.

Vid valet av utbyggnadsorter bör beaktas behovet av närhet till utbildning för tillräck— ligt många individer. Vidare bör befintliga re- surser i fråga om lärare, lokaler och utrustning för främst högskoleutbildning utnyttjas.

] kapitel 2 har U 68 presenterat förslag till högskoleutbildningens dimensionering. För varje år under planeringsperioden har an- getts en övre och en nedre gräns för total- antalet antagna till utbildningslinjer. Vidare har angetts riktpunkter för kapaciteten för högskoleutbildning i enstaka kurser och studiekurser. Denna skulle budgetåret 1976/77 svara mot ca 20 000 heltidsstude- rande och budgetåret 1983/84 svara mot ca 35 000 heltidsstuderande. Som en kon- sekvens av detta förslag beräknas antalet närvarande studerande i högskoleutbildning ligga mellan ca 170000 och ca 190000 studerande läsåret 1983/84. Närvarotalet läs- året 1971/72 var ca 142 500.

Även med en fastare planering av högsko- leutbildningens utbyggnad blir beräkningar av framtida närvarotal jämförelsevis osäkra. Det bör särskilt betonas att det beräknade antalet närvarande i enstaka kurser och stu- diekurser bör uppfattas som ett mål för vars förverkligande tidpunkten är osäker. Enligt U685 mening bör i ett så osäkert

planeringsläge den fysiska planeringen för högskoleutbildningens förläggning till nya orter ta sin utgångspunkt i det lägre av de beräknade närvarotalen. Detta innebär att utbyggnaden på nya orter skall ske inom ramen för ett totalt studerandeantal som under planeringsperioden växer jämförelsevis obetydligt.

Man kan välja att koncentrera högskoleut- bildningens fortsatta utbyggnad till ett fåtal orter som då får förhållandevis stora högsko- lor med ett brett utbud av utbildningsvägar. Alternativt kan uppbyggnaden ske på flera orter, med högskolor som blir mindre såväl till utbildningskapacitet som i fråga om ut- bud av utbildningsvägar. En planering enligt det förra alternativet skulle kunna innebära en utbyggnad på nuvarande filialorter jämte ytterligare ett par orter till en kapacitet om 6 000—7 000 studerande per ort. U 68 har för sin del avvisat en sådan koncentrerad lokalisering av högskoleutbildningen. Skälen härför är följande.

Ett av de väsentligaste syftena med en vidgad geografisk spridning av högskoleutbild— ningen är att i olika delar av landet tillgodose såväl ungdomarnas som de något äldres önskemål att på nära håll få tillgång till högre utbildning. Erfarenheterna från univer- sitetsfilialerna och universitetet i Umeå, vilka tidigare redovisats, talar för att den hittills företagna lokaliseringen av högre utbildning tillgodosett sådana syften. U 68 har också i det föregående pekat på faktorer som inver- kar på hur känsliga människorna är för av- ståndet mellan hemort och studieort vid val dels mellan studier och annan verksamhet, dels mellan olika utbildningsvägar. I takt med att återkommande utbildning blir vanli- gare kan dessa faktorer beräknas få ökad betydelse och beröra en växande andel av de studerande inom högskoleutbildning. En 10- kalisering av högre utbildning till ett litet antal orter skulle alltså få till följd att en av de ur utbildningspolitisk synvinkel mest ef- tersträvade effekterna av lokaliseringen blir mindre.

En avvägning blir nödvändig mellan strä- vandena att undanröja geografiska hinder för

högre utbildning och att ge de studerande tillfredsställande valmöjligheter i fråga om studievägar. Enligt U 685 mening bör det vara möjligt att inom ramen för ett studeran- deantal på 3 500—4 000 på en ort eller ett par av näraliggande orter ge god valfrihet mellan olika slag av högskoleutbildning. Nor- malt bör därför planeringen ha som utgångs— punkt att utbyggnaden på en högskoleort (i vissa fall par av orter) åtminstone på sikt bör inriktas på minst 3 500—4 000 studerande. En sådan omfattning av högskoleutbildning- en på varje ort bör kunna ge utrymme för utbildningslinjer inom flera yrkesutbildnings- sektorer och möjliggöra ett rationellt utnytt- jande av utbildningsresurserna. De studeran- des frihet att välja utbildningsvägar på ut- bildningsorten blir givetvis mindre på dessa orter än på de större universitets- och hög- skoleortema. Likväl torde den utbildning som kommer att bjudas på utbyggnadsorterna kunna svara mot en betydande del av de stu- derandes önskemål.

Avvägningen beträffande det lämpliga in- talet utbyggnadsorter blir, sedan en riktpunkt angetts för omfattningen av utbildningen på varje ort, beroende på hur stor ökningen idet totala antalet studerande bedöms bli. U 68 ut— går från en angiven ökning på åtminstone 25 000 studerande och räknar med att mot- svarande kapacitet i första hand skall tillföras nya utbyggnadsorter. Den osäkerhet som tid- låder den framtida totalkapaciteten, särskilt-i vad avser enstaka kurser och studiekurser, gör det emellertid inte möjligt att med säkerhet ange den tidsperiod under vilken en planerad utbyggnad på nya högskoleorter bör ske. Vid valet av utbyggnadsorter och vid planeringen på de olika orterna är det inte minst väsentligt att ta hänsyn till att existerande utbildnirgs- resurser skall utnyttjas ändamålsenligt.

Enligt U 68s mening är det från plane- ringssynpunkt önskvärt att man fastlägger de orter som under utredningens planerings- period bör ifrågakomma som utbyggnadwr- ter för högskoleutbildning. Det är emellertid inte möjligt att nu binda sig för vare sig en bestämd fördelning av utbildningskapaczte- ten på orter eller en bestämd tidsplan för

utbyggnadcns genomförande.

För att belysa och konkretisera sina för- slag har U 68 fördelat ett antaget studeran- deantal inom högskoleutbildningen av ca 170 000, dvs. det kalkylerade lägre alternati- vet för det totala studerandeantalet läsåret 1983/84. Studerandeantalen för de högsko- leområden som utredningen föreslår (se av- snitt 4.6.2) skall därvid inte ses som tal som enligt U 685 mening måste uppnås inom planeringsperioden. De är riktpunkter som eventuellt kan förverkligas först på längre sikt. Den elasticitet i planeringen som sålun- da är nödvändig med hänsyn till den kvanti- tativa utvecklingen gör det lämpligt att spri- da igångsättningen av utbyggnaden på de nya orterna över ett antal år samt att inte hårt binda starttidpunkterna för de enskilda or- tema.

1 avsnitten 4.7—4.12 illustreras i räkne- exempel hur fördelningen av det antagna totala studerandeantalet på orter kan göras vid planeringsperiodens början och slut. Det är emellertid väsentligt att understryka att avsikten inte är att i detalj binda den kvanti- tativa planeringen utan att ange grova rikt- märken. Detta är naturligt inte minst om dimensioneringen kommer att ligga ovanför den nedre planeringsgränsen och antalet stu- derande i utbildningslinjer sålunda blir högre än som antagits i de genomförda räkne- exemplen.

U 685 förslag till utbyggnadsorter är base- rat på överväganden av det slag som ortsge- nomgångarna i avsnitten 4.7—4.12 get exem- pel på. Utredningen har funnit att det bör vara möjligt att under planeringsperioden påbörja eller fortsätta utbyggnad av högskole- utbildning på ett tiotal orter utöver nuvarande universitets- och filialorter samt Linköping och Luleå. En förutsättning är då att som ut- byggnadsorter i huvudsak väljs sådana orter, vilka redan vid planeringsperiodens början har jämförelsevis omfattande resurser för hög- skoleutbildning.

Vid valet av utbyggnadsorter bör, som redan framhållits, stor vikt fästas vid de studerandes närhet till utbildningen. Folk- mängden på orten och inom dess pendlings-

omland blir alltså väsentliga faktorer ibe- dömningen.

1 Luleå, Östersund och Borås är högskole- utbildningen för närvarande under uppbygg- nad; i Luleå med civilingenjörsutbildning, i Östersund med socionomutbildning och i Borås med bibliotekarieutbildning. 1 Luleå och Östersund bedrivs dessutom sedan läs- året 1970/71 försöksverksamhet med syste- matiserad decentraliserad universitetsutbild- ning, vilken tillfört orterna både erfarenheter av högskoleutbildning och vissa, låt vara icke permanenta, resurser för högre utbildning. Luleå och Borås har också ett stort befolk- ningsunderlag inom pendlingsavstånd från högskoleorten. För Östersunds del är befolk- ningsunderlaget mindre. Från regionalpoli— tiska utgångspunkter kan det emellertid häv- das att fortsatt utbyggnad av högskoleutbild- ningen i Östersund är av stor vikt för länets utveckling. Resultatet av pågående utredningsarbete inom organisationskommittén för högre tek- nisk utbildning och forskning i övre Norrland (NoTH) angående förutsättningama för för- läggning av viss högre teknisk utbildning till Skellefteå bör avvaktas innan ställning tas till frågan om lokalisering av högskoleutbildning till Skellefteå. Som ytterligare utbyggnadsorter föreslår U 68 följande. Sundsvall—Härnösand. Sundsvall är centralort i Norrlands största tätortsområde och har försöksverksamhet med systematise- rad decentraliserad universitetsutbildning. 1 Härnösand, som ligger omkring fem mil från Sundsvall, finns lärarhögskola. Orternas sam- lade högskoleutbildning är således förhållan- devis omfattande. Sundsvall—Härnösand syns med andra ord väl svara mot de upp- ställda kriterierna. Eskilstuna— Västerås. Eskilstuna-Västerås utgör tillsammans Sveriges femte tätortsom- råde med närmare 400 000 invånare. Redan detta förhållande är enligt U 685 mening ett tillräckligt skäl för att bygga ut högskoleut- bildningen inom området. Därtill kommer att vissa utbildningsresurser för hög- skoleutbildning redan nu finns på orterna.

Falun—Borlänge. Ortsparen Gävle—Sand- viken och Falun—Borlänge är såväl från be- folkningssynpunkt som i fråga om omfatt- ning av redan existerande högskoleutbildning jämbördiga. U 68 har ansett sig böra ge Falun—Borlänge försteg vid val av ort för utbyggnad av högskoleutbildningen. Skälen härtill är att Gävle—Sandviken genom sitt kommunikationsläge har större möjlighe- ter att utnyttja utbildningsutbudet i Uppsa- la och har ett i fråga om regional utveckling mindre utsatt läge än Falun—Borlänge. Med hänsyn till de förändringar i Uppsalas rekry- teringsunderlag som skulle inträffa om hög- skoleutbildningen byggs ut, förutom i Eskils- tuna-Västerås, i både Gävle—Sandviken och Falun—Borlänge, är det enligt U 685 uppfatt- ning nödvändigt att koncentrera utbyggna- den till ett av de senare ortsparen.

Jönköping. Även Jönköping är centralort i ett stort tätortsområde. Närhetskriteriet kan i detta sammanhang anses väl fyllt. Dess- utom har Jönköping redan jämförelsevis om- fattande resurser för högskoleutbildning. U 68 ser det därför som naturligt att en fortsatt utbyggnad av högskoleutbildningen i Jönköping kommer till stånd.

Skövde och ortsgruppen Uddevalla—Troll- hättan—Vänersborg (Trestad) utgör centra i betydande tätortsområden. De skulle sålunda som högskoleorter fylla kravet på närhet till utbildningen. Såväl Skövde som Trestad ligger emellertid — liksom Borås och Karlstad där utbyggnad av högskoleutbildning redan pågår — inom rekryteringsområdet för högskole- utbildningen i Göteborg. En utbyggnad av högskoleutbildningen på ytterligare orter inom Göteborgs rekryteringsområde skulle leda till en kraftig nedgång av studerandean- talet i Göteborg. Allvarlig risk skulle därmed föreligga för att utbildningsresurserna inom högskoleutbildningen i Göteborg inte utnytt- jades tillfredsställande. Mot denna bakgrund har U68 inte ansett sig kunna förorda en utbyggnad av högskoleutbildningen i Skövde eller Trestad.

Kalmar. Kalmar är centralort i ett omfat- tande tätortsområde och fyller enligt U 685 uppfattning därmed ett av kriterierna för en

ny utbyggnadsort. Kalmar har dessutom lä- rarhögskola och viss annan högskoleutbild- ning. Slutligen talar de besvärliga förhållan- dena i sydöstra Sverige i fråga om regional- ekonomisk utveckling för en utbyggnad av högskoleutbildningen i Kalmar.

Kristianstad. Folkmängden inom pend- lingsavstånd från Kristianstad är betydligt större än för både Jönköping och Kalmar. Närhetsargumentet talar sålunda starkt för en utbyggnad av högskoleutbildningen i Kri- stianstad, även om avståndet till Lund— Malmö är relativt kort. De nuvarande resur- serna för högskoleutbildning i Kristianstad är i det närmaste likvärda med dem i Kalmar. Slutligen har U68 övertygats om att de regionalpolitiska skälen, som innebär krav på avlastning av den växande befolkningskon- centrationen i västra Skåne, bör beaktas. U68 föreslår mot denna bakgrund en ut- byggnad av högskoleu tbildning i Kristianstad.

Karlskrona utgör också centrum i ett tät- ortsområde och har viss om än mindre om- fattande högskoleutbildning. Såväl befolk- ningsmässigt som i fråga om befintliga resur- ser för högskoleutbildning fyller Kalmar och Kristianstad bättre de uppställda kriterierna för en utbyggnad av högskoleutbildningen. Eftersom studerandeunderlaget i sydöstra Sverige inte medger utbyggnad av högskole- utbildning på mer än två orter utöver Växjö har U 68 vid valet mellan Kalmar, Kristian- stad och Karlskrona ansett avgörande skäl tala för utbyggnad på de två förstnämnda orterna.

Halmstad. Halmstad och Helsingborg är båda tänkbara utbyggnadsorter i sydvästra Sverige. Helsingborg är centrum i ett bety- dande tätortsområde. Orten är från dessa utgångspunkter mera lämpad för utbyggnad av högskoleutbildning än Halmstad. Mot Hel- singborg talar dess närhet till Lund—Malmö, och en utbyggnad av högskoleutbildningen där kan snarast beräknas förstärka storstads- utvecklingen i västra Skåne. Därtill kommer att det korta avståndet till Lund—Malmö gör kriteriet närhet till utbildning mindre bär- kraftigt för Helsingborgs del. En utbyggnad av högskoleutbildning i Halmstad skulle en-

ligt U 685 bedömning underlätta en begyn- nande positiv regional utveckling för Hal- lands län, vilket på sikt bör medföra en dämpning av tillväxten av såväl Göteborgs som Malmö storstadsområde. Även om för- utsättningama för en utbyggnad av högskole- utbildningen i dagens läge är något sämre i Halmstad än i Helsingborg vad beträffar folkmängd har U 68 likväl — med betoning av de regionalpolitiska utvecklingstendenser- na i sydvästra Sverige — ansett sig böra förorda Halmstad.

U 68 förutsätter att en viss fortsatt ut- byggnad sker av högskoleutbildningen på de nuvarande filialortema och i Linköping. Vad högskolan i Linköping beträffar bör enligt U68s uppfattning utbyggnaden ske så att viss högskoleutbildning förläggs till Norrkö- ping. Ortsparet Linköping—Norrköping ut- gör tillsammans Sveriges fjärde storstadsom- råde. Det är enligt U 685 uppfattning angelä- get att en samverkan mellan orterna åstad- kommes i fråga om högskoleutbildningens utbyggnad.

4.6.2. Högskoleområden och utbildningsre- gioner

4.6.2.1 Högskoleområden

U 68 har i det föregående föreslagit 19 orter eller par av orter för den grundläggande högskoleutbildningens utbyggnad under ut- redningens planeringsperiod. U 68 föreslår i det följande (avsnitt 6.3) en lokal organisation med högskolestyrelser som är ansvariga för huvuddelen av den statliga högskoleutbild- ningen inte bara på respektive högskoleort (högskoleorter) utan, i fråga om decentralise- rad högskoleutbildning, i ett område kring denna. Enligt U 685 förslag indelas landet så- lundai 19 högskoleområden.

Vid avgränsningen av högskoleområdena från varandra har utredningen först utgått från varje högskoleorts s.k. spontana om- land, dvs. det område kring högskoleorten inom vilket orten utgör ett naturligt centrum i fråga om näringsliv, kommunikationer, ser- vice etc. I detta sammanhang har arbets-

marknadsstyrelsens A-regioner använts. Den- na avgränsning av orternas spontana omland har också i viss utsträckning varit vägledande vid bedömningen av vilken utbildningskapa— citet som varje högskoleort bör ges.

U 68 har emellertid till slut valt att i allmänhet låta högskoleområdenas gränser sammanfalla med länsgränser. I en rad fall skär visserligen länsgränserna igenom högsko- leorternas spontana omland, men U 68 har ansett det vara väsentligt att, där så är möjligt, genom anknytning till länsindelning- en skapa förutsättningar för samverkan mel- lan planeringen av högskoleutbildningen och övrig planering i samhället. Detta tar sig ut- tryck i bl. a. högskolestyrelsernas föreslagna sammansättning (se avsnitt 63.52). En så- dan planeringssamverkan torde underlättas betydligt om högskoleområdena sammanfal- ler med de planeringsområden för vilka läns- styrelser och landsting nu ansvarar. AWikel- ser härifrån skulle leda till att en länsstyrelse eller ett landsting skulle behöva mera regel- mässigt samverka med två eller flera hög- skolestyrelser. Härigenom försämras såväl de lokala myndigheternas planeringsförutsätt- ningar som möjligheterna för högskolestyrel- serna att upprätthålla önskvärda kontakter. Representanter för lokala myndigheter har vid överläggningar med utredningen i en rad fall med kraft strukit under att planerings- områdenas omfattning bör stämma överens med länens.

Med utgångspunkt i det anförda föreslår U 68 att högskoleområdena ges den omfatt- ning som framgår av sammanställningen på nästa sida. Indelningen i högskoleområden framgår av kartan i figur 429.

Som framgår av förteckningen har Got- lands län förts samman med Kalmar län i ett högskoleområde. Skäl har under utrednings- arbetet också anförts för att låta Gotland höra till Stockholmsregionen. U 68 förutsätter att frågan om Gotlands ställning i detta avseen- de kommer att närmare belysas i remiss- yttrandena över U 685 betänkande.

I avsnitt 4.6.3.3 lämnas förslag till utbildningskapacitet inom högskoleområde- na. Förslagen grundas på beräkningar i vilka

Högskoleområde

Län

Luleå Umeå Sundsvall—Härnösand Östersund Falun—Borlänge Uppsala Eskilstuna—Västerås Örebro Stockholm Linköping—Norrköping Jönköping Karlstad

Göteborg

Borås Kalmar

Växjö Kristianstad Lund #Malmö Halmstad

Norrbottens län Västerbottens län Västernorrlands län Jämtlands län Kopparbergs län Uppsala och Gävleborgs län Södermanlands och Västmanlands län Örebro län Stockholms län Östergötlands län Jönköpings län Värmlands län Göteborg och Bohus län, norra delen av Älvsborgs län och Skaraborgs län Södra delen av Älvsborgs län Kalmar och Gotlands län Kronobergs län Kristianstads och Blekinge län Malmöhus län Hallands län

— som nyss framhållits — bl. a. beaktas folkmängden i högskoleorternas spontana omland trots att gränserna för dessa ivissa fall skär över de ovan angivna gränserna för högskoleområdena. U 68 har emellertid ock- så beräknat utbildningskapaciteten utifrån folkmängden inom de föreslagna högskole- områdena. Skillnaderna mellan de båda be- räkningssätten är för samtliga högskoleområ- den inte större än att de ryms inom felmargi- nalen för de dimensioneringstal som beräknas gälla i början av 1980-talet. Det bör därför inte vålla olägenheter att i planeringen utgå från befolkningstalen för högskoleområdena.

Samverkan mellan arter inom ett högskole- område

För fem högskoleområden har U 68 angett två lokaliseringsorter. Avsikten är att den statliga högskoleutbildningen i dessa högskoleom- råden — av skäl som redovisas närmare idet följande — skall kunna fördelas på de två orterna. Därvid åsyftas den mera permanenta utbildningen i form av utbildningslinjer. De resurser som kommer att disponeras för enstaka kurser och studiekurser bör emeller- tid enligt utredningens uppfattning — i likhet

med nuvarande decentraliserad universitets- utbildning — inom varje högskoleområde kunna spridas till flera orter (se avsnitten 4.6.5 och 6.5.3).

Syftet med en uppdelning av en högskolas permanenta verksamhet på två orter är att dels effektivare utnyttja speciella resurser för högskoleutbildning i form av lärare, labora- torier, praktikplatser m.m., dels undvika en alltför kraftig satsning på åtgärder med ag- glomerationseffekter på endast en ort inom ett högskoleområde, dels inom relativt stora befolkningskoncentrationer bättre tillgodose de studerandes krav på närhet till utbildning, dels slutligen ge en speciell stimulans åt näringslivsutvecklingen på mera än en ort inom ett högskoleområde.

Den uppdelning av permanent statlig hög— skoleutbildning på två orter inom ett och samma högskoleområde som det ihär berör- da fall blir fråga om avses inte innebära att två självständiga högskolor upprättas. Uppdelningen förutsätter att verksamheten på de båda orterna skall ha en gemensam admi- nistration och en gemensam styrelse (se vida- re avsnitten 6.3.1.2 och 6.3.5). 1 administra- tivt hänseende skall sålunda ingen skillnad råda mellan en högskola med verksamheten

Gröns för utbild— ningsregion

-——— Gröns för hög— skoleområde

50 IDO l50 200km

Figur 4:9. Utbildningsregioner och högskoleområden.

koncentrerad till en enda ort och en sådan med verksamheten fördelad på två orter. En högskola av det senare slaget kan sägas karaktäriseras av att avståndet mellan grup- per av institutioner är längre än normalt inom en högskoleort. Under dessa förutsätt- ningar är uppdelningen av en högskola på två orter ingalunda något nytt. Universitetet i Lund har t. ex. vissa delar av sin verksamhet förlagda till Malmö, och samverkan mellan universitetet och lärarhögskolan i Malmö

sker regelmässigt inom ramen för en särskild institutionsgrupp i pedagogik.

Utöver den angivna förutsättningen att ledning och administration skall vara gemen- sam för verksamhetens olika delar bör ytterli- gare några villkor kunna uppfyllas. Vid en uppdelning av en högskola på två orter bör på var och en av orterna organisationen vara av sådan omfattning och karaktär att den medger en i allt väsentligt fullständig studie- gång inom en utbildningslinje. Helst bör uppdelningen vara sådan att en grupp av utbildningslinjer gränsande till varandra är inrättade på varje ort till vilken högskoleut- bildning permanent förläggs. Den bör dock inte göras så att utbildningen i sin helhet på en av orterna blir starkt specialiserad eller kommer att bestå av endast korta utbild- ningslinjer och enstaka kurser.

Fördelning av utbildningen på orter inom ifrågavarande högskoleområden bör ankom- ma på vederbörande högskolestyrelse. Det är av denna anledning angeläget att vid sam- mansättningen av högskolestyrelserna inom berörda områden tillse att båda orternas in- tressen blir beaktade.

[ det följande skall i korthet beröras de högskoleområden inom vilka en uppdelning av högskolan på två orter är aktuell.

Sundsvall —Härnösand

Sundsvall och Härnösand utgör huvudorter i Norrlands största tätortsområde. De ligger omkring fem mil från varandra. Båda har redan högskoleutbildning, nämligen Härnö- sand utbildning till klasslärare, sjöbefäl och drifttekniker och Sundsvall framför allt systematiserad decentraliserad universitetsut- bildning och vissa kombinationsutbildningar. Enligt U 685 uppfattning talar dessa förhål- landen för att den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen inom högskoleområdet sker på båda dessa orter.

Falun—Borlänge

Falun och Borlänge ligger omkring två mil från varandra och utgör tyngdpunktema i ett

omfattande tätortsområde. De båda orterna samverkar redan nu intimt för utvecklingen av den gemensamma regionen. De har i fråga om högskoleutbildning resurser som komplette- rar varandra. Sålunda har Falun resurser främst för utbildning med inriktning mot undervisnings- och vårdyrken, medan Bor- länge har resurser med inriktning mot tek- nik. Mot denna bakgrund föreslår U 68 att högskoleutbildningen i högskoleområdet byggs ut på båda orterna.

Eskilstuna— Västerås

Eskilstuna och Västerås är var för sig central- orter i betydande tätortsområden. De båda orterna ligger relativt nära varandra — vägav- ståndet överstiger inte fem mil. Deras utbild- ningsbehov kompletterar varandra delvis och är delvis gemensamma.

Att bygga ut permanent högskoleutbild- ning på endast en av dessa orter skulle sanno- likt medföra att rekryteringen av studerande från den andra orten snarare skulle gå till Stockholm—Uppsalaområdet. En följd härav skulle bli att Eskilstuna—Västerås inte i sam- ma grad kom att utgöra ett alternativ till Stockholm och Uppsala i fråga om lokalise- ring av skilda aktiviteter, vilket bl. a. är ett av motiven för att göra orterna till centra i ett högskoleområde.

Ett annat alternativ vore att ha ett högsko- leområde med centrum i Eskilstuna Och ett med centrum i Västerås. En sådan lösning är knappast rationell. För det första skulle vart- dera högskoleområdet få ett relativt litet stu- derandeunderlag. För det andra skulle med några mils avstånd två högskoleorganisationer byggas Upp—

Mot den bakgrunden syns det mest realis- tiska vara att låta Eskilstuna och Västerås tillhöra ett högskoleområde med en högskola som till sin förläggning är delad på de båda kommunerna. Av det följande framgår att det är fullt möjligt att vid uppbyggnaden av högskolan i Eskilstuna—Västerås skapa de förutsättningar för en förläggning av en och samma högskola till två orter som tidigare an- getts böra föreligga.

Linköping—Norrköping

De i detta avsnitt inledningsvis anförda skä- len till en uppdelning av en högskola på två orter synes i hög grad vara tillämpliga på Linköping—Norrköpingsområdet. De båda orterna beräknas 1980 ha en folkmängd om vardera ca 125 OOO—130000 invånare. De ligger på ett avstånd av fyra mil från varand- ra och utgör tillsammantagna Sveriges fjärde storstadsområde. Linköping har en väl diffe- rentierad arbetsmarknad, medan Norrkö- pings är mera ensidigt inriktad på industri. Med hänsyn härtill är det angeläget att Norr— köping får den stimulans för sin näringslivs- utveckling som högskoleutbildning kan ge.

Lund—Malmö

Det finns högskoleutbildning av betydande omfattning i såväl Lund som Malmö. Det är självfallet för U68 att Lund och Malmö i den framtida högskoleplaneringen bör ses som en enhet. Som nämnts i det föregående är redan ett organisatoriskt samband upprät— tat i vissa delar mellan högskoleutbildningar på de två orterna.

4.6.2.2 Utbildningsregioner

Den av U 68 angivna riktpunkten för stude- randeantalet — normalt minst 3 500—4 000 per högskoleområde — medger enligt U 685 bedömning ett tillfredsställande utbud av högskoleutbildning inom alla högskoleområ- den, även om det i flertalet fall måste bli fråga om ett begränsat urval av utbildnings- linjer. Många utbildningslinjer kommer f.ö. att ha ett så begränsat studerandeantal att de kan anordnas bara på någon eller några orter i landet. Även om mångsidighet eftersträvas vid utbildningsplaneringen inom ett enskilt högskoleområde, är det med dessa utgångs- punkter endast genom samordning av hög- skoleutbildningens utbyggnad i flera områ- den som kraven på allsidighet i utbildnings- utbudet kan mötas.

U 68 har vid utarbetandet av sitt försiag till högskoleutbildningens lokalisering delat

in landet i sex utbildningsregioner. Inom var och en av dessa bör enligt utredningens mening ett såvitt möjligt fullständigt utbud av högskoleutbildning efter hand byggas ut.

De stora otillfredsställda utbildningsbeho- ven ligger inom teknisk och administrativ- ekonomisk yrkesutbildning och utbildning för vårdyrken. Utanför de tre storstadsområ- dena föreligger ett påtagligt underskott på personal med kvalificerad utbildning inom dessa sektorer.

Självfallet kan inte alla slag av utbildning förekomma i alla utbildningsregioner. Sålun- da är det inte för närvarande aktuellt att anordna utbildning till t. ex. veterinär, brandbefål eller regissör på mer än ett ställe i landet.

Enligt U 685 mening bör vidare den högre utbildningen i allt väsentligt planeras för hela landets behov och endast undantagsvis avse behov som är specifika för en enstaka ort eller ett område.

Vid indelningen i utbildningsregioner har U 68 utgått från de fem universitetsorterna och Linköping. På dessa orter finns redan i dag ett brett, i flera fall allsidigt, utbud av hög- skoleutbildning. De av utredningen föreslagna högskoleområdena har fördelats på utbild- ningsregioner enligt följande.

Norra utbildningsregionen: Luleå, Sunds- vall—Härnösand, Östersund, Umeå

Mellersta utbildningsregionen: Falun—Bor- länge, Eskilstuna—Västerås, Örebro, Uppsala

Stockholms utbildningsregion: Stockholm Östra utbildningsregionen: Jönköping, Linköping—Norrköping

Västra utbildningsregionen: Borås, Karl- stad, Göteborg

Södra utbildningsregionen: Kalmar, Kri- stianstad, Halmstad, Växjö, Lund—Malmö

Utbildningsregionernas avgränsning fram— går av kartan i figur 429.

Regionindelningen har gjorts så att varje utbildningsregion i huvudsak täcker det rekryteringsomräde som det i regionen ingå- ende universitetet (motsvarande) har (jfr av- snitt 4.2.1.3). Avsteg härifrån har gjorts på några punkter. Sålunda har till norra utbild- ningsregionen förts Östersund med omland,

inom vilket område universitetet i Uppsala dominerar när det gäller att rekrytera stude- rande. Beträffande Sundsvall råder i stort sett jämvikt i rekrytering till Umeå och Uppsala. Ur såväl den översiktliga samhälls- planeringens synvinkel som från arbetsmark- nads- och befolkningssynpunkt torde Öster- sund och Sundsvall med omkringliggande områden ha mera gemensamt med norra utbildningsregionens övriga delar än med den mellersta. Enligt U 685 mening bör de därför föras till norra utbildningsregionen så att planeringen kan inriktas på att ge ett till- fredsställande samlat utbildningsutbud i nor- ra delen av landet.

Jönköping har förts till den östra utbild- ningsregionen. Inom dess område dominerar för närvarande universiteten i Göteborg och Lund rekryteringen. Den östra regionen bör emellertid ha en större omfattning än enbart högskolan i Linköping—Norrköping. Det na- turligaste har då varit att föra Jönköping till samma region. Samhörigheten mellan Jönkö- pingsområdet och södra eller västra utbild- ningsregionen är inte särskilt starkt uttalat vare.sig vad avser näringslivets struktur och inriktning eller från allmänna regionalpolitis- ka utgångspunkter.

Med den föreslagna avgränsningen av ut- bildningsregionerna blir fyra av dem befolk- ningsmässigt i huvudsak lika stora, medan två, norra och östra utbildningsregionerna, blir avsevärt mindre i detta avseende (se tabell 4:12).

U68 har fördelat studerandeantalet på regionerna i huvudsak i förhållande till deras befolkningstal. De avvikelser som gjorts häri- från betingas av två strävanden. Dels bör förändringarna av nuvarande studerandeantal inom regionerna inte genomföras snabbare än att gjorda investeringar för högskoleut- bildning och organisationen av denna kan utnyttjas effektivt, dels bör utbildningsdi- mensioneringen vara sådan att den bidrar till att motverka sådana negativa tendenser i den regionala utvecklingen som de beräknade befolkningstalen inbegriper.

Som framgått av det nyssnämnda syftar indelningen i utbildningsregioner till att ge

utbyggnadsperiodens slut.

Utbildningsregion Befolkningsramar Studerandeantal Av U 68 angivna Studerandeantal för 1980 enligt beräknat propor— riktpunkter för 1971/72 prop. l972:111 tionellt efter be- studerandeantalet

folkningsunderlag (svarande mot 1980 nedre planerings- gränsen).

Norra 865— 905 17 700 18 000 14 100 Mellersta ] 585—1 645 32 300 33 000 26 100 Stockholms 1 600—1 675 32 800 37 000 39 200 Östra 695— 730 14 300 14 000 8 900 Västra 1710—1 780 34 900 32 000 27 600 Södra ] 857—1 940 38 000 36 500 26 500

Hela landet 8 312—8 675 170 000 170 000 142 500

lämpliga geografiska områden inom vilka ett så långt möjligt fullständigt utbud av högsko- leutbildning kan erbjudas. Regionerna har också sammansatts så att var och en av dem även från andra utgångspunkter — t. ex. i fråga om kommunikationsmönster, näringsli- vets kontaktbehov och geografiska struktur — i grova drag bildar en naturlig enhet. Samord- ningen av utbildningens lokalisering inom ut- bildningsregionerna har inte som förutsätt- ning att dessa skall utgöra administrativa en- heter. Hithörande frågor behandlas ytterligare i avsnitten 6.225 och 6.3.7.

4.6.3. Högskoleområdenas utbildnings— kapacitet

4.6.3.1 Allmänna utgångspunkter

I det följande presenterar U 68 ett exempel som belyser hur utbyggnaden av högskoleut- bildningen kan genomföras vid vissa angivna förutsättningar.

Kapaciteten för högskoleutbildning inom ett högskoleområde anges därvid i regel som ett antal utbildningsplatser (se avsnitt 7.2.3). Utbildningen vid de fria fakulteterna, vid vilka med nuvarande utbildningsorganisa- tion begreppet utbildningsplats inte är tillämpligt, utgör ett undantag: i fråga om nuvarande förhållanden (i regel 1971/72)

anges antalet närvarande studerande. Vid de utbildningar där antalet utbildningsplatser anges torde antalet närvarande studerande inte skilja sig avsevärt från antalet utbiid- ningsplatser. Det skall vidare nämnas att uppgifterna om antalet utbildningsplatser för 1971/72 i några fall anger kapaciteten rid fullföljandet av beslutad utbyggnad. Detta gäller t. ex. högskolan i Luleå, socialhögsko- lan i Östersund och bibliotekshögskolan i Borås.

Vid beräkningen av utbildningskapacite- ten inom utbildningsregioner och högskole— områden har U 68 — som nämnts i avsnitt 4.6.1 — utgått från den nedre av de plane- ringsgränser som utredningen föreslagit i kapitel 2. Det innebär att utredningen i detta sammanhang räknar med att studeran- deantalet omkring 1983/84 kommer att vara ca 170 000. I kalkylerna har också antag1ts att kapaciteten i flertalet högskoleområden vid planeringsperiodens slut skall ha nått upp till minst 3500—4 000 utbildningsplatser. Utbyggnadsprogrammen för högskoleom- rådena bör emellertid endast betraktas som riktpunkter. Det tidsrum inom vilket pro- grammet skall förverkligas kan inte en gång för alla fastställas. Det kan t. ex. visa sig än- damålsenligt att på några orter genomföra utbyggnaden i något långsammare takt så att de angivna talen uppnås först efter Uöss

planeringsperiod. I planeringen bör eftersträ- vas en betydande elasticitet så att beredskap finns för såväl snabbare som långsammare tillväxt av studerandeantalet inom högskole- områdena än vad de angivna riktpunkterna innebär.

4.6.3.2 Principer för fördelning av utbild- ningskapacitet på högskoleområden

Till grund för förslaget om fördelning av den totala utbildningskapaciteten på utbildnings- regioner och högskoleområden har U 68 lagt antagandet att önskemål om och behov av utbildning fördelar sig över landet på i stort sett samma sätt som befolkningen. U 68 utgår alltså vid beräkningen av riktpunkter för utbyggnaden från att varje utbildningsre- gion och högskoleområde får den andel av 170 000 studerande som motsvarar den an- del dess folkmängd utgör av den totala befolkningen enligt de i prop. 1972:111 an- givna befolkningsramarna. Därefter har vissa smärre justeringar av studerandeantalet i ut- bildningsregionerna vidtagits, vilket tidigare nämnts, samt ett ytterligare kalkylantagande gorts om hur studerandeströmmarna mellan högskoleområdena inom regionerna kommer att gå. De mindre högskoleortema inom re- gionerna antas vid slutet av utbyggnadsperio- den komma att rekrytera tre fjärdedelar av studerandeantalet inom sina högskoleområ— den. Den återstående fjärdedelen antas gå till den större högskoleorten i regionen, dvs. de nuvarande universitetsorterna och Linköping. Dessa antas dessutom rekrytera samtliga stu- derande inom sina respektive högskoleområ- den. De riktpunkter för studerandeantalet som på så sätt angetts för varje högskoleom- råde har därefter modifierats i någon utsträck- ning av skäl som redovisas i det följande.

Den metod U 68 använt för att få en uppfattning om vilken kapacitet som lämpli- gen bör ges åt högskoleutbildningen inom utbildningsregioner och högskoleområden kan givetvis ifrågasättas. För det första kan invändas att den är starkt bunden till befolkningsutvecklingen inom respektive område och att de svagheter som vidlåder

kalkylerna för denna därmed också byggs in i modellen. De i prop. l972:111 angivna befolkningsramarna för länen sträcker sig dessutom endast till 1980, medan U 685 ut- byggnadsperiod omfattar tiden till omkring 1983/1984. Denna skillnad har U 68 inte an- sett medföra någon större beräkningsteknisk olägenhet. Det är knappast troligt att under den korta tidrymd det här rör sig om en så stor förändring i länens folkmängd skulle inträffa att den i någon nämnvärd grad bör påverka fördelningen av utbildningskapaciteten inom landet.

För det andra kan mot den använda meto- den anföras att den starka kopplingen mellan befolkningstal och fördelningen av utbild- ningsresurser kan leda till att de nuvarande tendenserna i utvecklingen länsvis perma- nentas. Lokaliseringen av den högre utbild- ningen förändrar då inte relationerna länen emellan i fråga om utveckling utan kan kom- ma att närmast förstärka skillnaderna mellan dem. Uttlyttningslänen får mindre kapacitet för högskoleutbildning och därmed ett sma- lare utbildningsutbud, medan inflyttnings- länen får större kapacitet och bättre kan svara mot de studerandes önskemål om frihet i ut- bildningsvalet.

Genom att U 68 använt de av riksdagen antagna befolkningsramarna som underlag för utbildningskapacitetens fördelning på ut- bildningsregioner och högskoleområden har i viss utsträckning ett korrektiv mot det nyss- nämnda slaget av effekter byggts in i meto- den. Vidare har U 68 vid sin justering av den utbildningskapacitet per högskoleområde som beräkningsmetoden ger också sökt mot- verka att högskoleutbildningens dimensio- nering konserverar en utveckling som skulle förstärka de regionala skillnaderna.

U 68 vill dock betona att högskolelokali— seringen bör användas med varsamhet i regio- nal- och lokaliseringspolitiken. Den inneslu- ter i sig en konflikt mellan målen närhet till utbildning och utbildning som drivkraft i den regionala utvecklingen. För att tillmötes- gå kravet på närhet till utbildning skulle utbildningskapaciteten vara stor i högskole- områden som väntas få en kraftig befolk-

ningsutveckling. Detta skulle leda till att ut- bildningskapaciteten i avfolkningsområdena fick så liten omfattning att den blev av ringa betydelse för den regionala utveckling- en. Den avvägning U 68 .ort mellan dessa båda mål kan naturligtvis komma att behöva ändras när säkrare uppgifter om befolknings- utveckling, önskemål och behov av utbild- ning m.m. föreligger. Det ligger i sakens natur att en närmare samverkan mellan ut- bildningsplanering och den övriga samhälls- planeringen ger underlag för en fortlöpande granskning av hur detta slags mälkonflikter skall lösas.

För det tredje kan ifrågasättas om det är rimligt att anta att efterfrågan på utbildning fördelas över landet på samma sätt som befolkningen. Folkströmmama inom landet och immigrationens fördelning har skapat olika åldersstrukturer inom de skilda länen. Det innebär att de åldersgrupper som nor- malt söker sig till högre utbildning relativt sett är större i vissa delar av landet än i andra. Trots vetskapen om dessa förhållan- den har U 68 valt att behandla alla delar av landet lika i detta avseende. Motiven härför är följande.

Folkströmmama har lett till att vissa om- råden drabbas av avfolkning, medan andra får befolkningsökningar. Erfarenhetsmässigt utgörs dessa folkströmmar i huvudsak av personer i åldern 20—35 år, dvs. de ålders- grupper inom vilka den högsta frekvensen högskolestuderande finns. Ett hänsynstagan- de härtill vid fördelning av utbildningskapa- citeten skulle leda till att de utvecklingskraf- tigare delarna av landet skulle ytterligare gynnas på bekostnad av avfolkningsområde- na. ] den metod som U68 använt för att fördela utbildningskapaciteten finns med andra ord inbyggt ett visst stöd för avfolk- ningsområdena genom att hänsyn inte tas till åldersstrukturen inom dem. U68s metod betonar således på denna punkt något mera utbildningens roll som drivkraft i den regio- nala utvecklingen än de studerandes närhet till utbildningen.

Till vad som anförts kan också fogas att på något längre sikt åldersfördelningen bland

de högskolestuderande bör bli mindre kon- centrerad än nu. Statsmakternas beslut är 1972 om nya behörighetsregler för tillträde till högre utbildning, den utveckling av stu- dieorganisationen U 68 föreslår samt det all- mänt vidgade stödet till och intresset för vuxenutbildning bör medföra att de stude- rande i högskoleutbildning inte i samma utsträckning som nu hämtas enbart från yngre åldersgrupper. Det är enligt U 685 uppfattning av vikt att dessa strävanden ock- så beaktas vid dimensioneringen av de enskil— da högskoleområdenas utbildningskapacitet. Bl. a. sker detta genom att man bortser från åldersstrukturen inom högskoleområdenas befolkning.

För det fjärde kan man diskutera antagan- det att tre fjärdedelar av de studerande inom högskoleområden, som inte har universitet eller motsvarande, söker sig till den närmaste högskoleorten. U 68 har grundat sitt antagan- de på den utveckling som ägt rum vid universi- tetet i Umeå och på filialortema. Som visats i avsnitt 4.2.1 har tillkomsten av universite- tet i Umeå och universitetstilialerna lett till att de studerande inom vad som kan anses motsvara U 685 högskoleområden för dessa orter på kort tid till över 50 procent gått till den närmaste högskoleorten. Det är mot den bakgrunden rimligt att göra beräkningsanta- gandet att de mindre högskoleortema under den utbyggnadsperiod U 68 anger kommer att rekrytera omkring tre fjärdedelar av de studerande inom respektive högskoleområde. U68 har här också beaktat att en del av högskoleutbildningen inom varje område av- ses vara decentraliserad utbildning utanför högskoleorten. Inom de tal för utbildnings- kapaciteten som U 68 i det följande anger för högskoleområdena ryms således också en be- tydande resurs för enstaka studiekurser. vilka bl. a. bör ges i form av decentraliserad hög- skoleutbildning. De studerande isådana kur— ser utanför högskoleorten räknas sålunda in i talen för rekrytering till utbildning inom hög- skoleområdet.

Sammanfattningsvis har U 68 i sina över— väganden kring fördelningen av utbildnings- kapaciteten på utbildningsregioner och hög-

skoleområden kommit till slutsatsen att den ovan presenterade metoden härför i allt vä- sentligt ger ett resultat som med smärre justeringar kan läggas till grund för fördel- ningen. I den förda diskussionen har antytts möjligheter att i vissa stycken förfina meto- den genom att ta hänsyn till flyttningsström- mar, åldersstruktur m.m. En på så sätt utvecklad kalkylmetod syns inte leda till att de mål U 68 ställt upp för högskoleutbild- ningens lokalisering i något betydelsefullt avseende skulle bli bättre tillgodosedda. Den

osäkerhet som råder i fråga om bl. a. befolk- ningsutvecklingen i de olika länen samt stu- derandetillströmningen motiverar enligt U 685 mening att man avstår från att förfina fördelningsmetoden ytterligare.

4.6.3.3 U68s förslag till riktpunkter för högskoleutbildningens utbyggnad ihögskole- områdena

I tabell 4:13 redovisar U 68 sitt förslag till fördelning av utbildningskapaciteten på ut-

Tabell 4:13. Riktpunkter för högskoleområdenas utbyggnad. Antalet utbildningsplatser.

Studerandeantal Kalkylerad Av U 68 angivna rikt- 1971/72 Fördelning punkter för utbygg- 1983/ 84 naden

Luleå 2 6001 3 800 3 500 SundsvallfI-Iärnösand 1 500 4 000 3 500 Ostersund 1 3001 1 900 2 000 Umeå 8 700 8 000 9 000 Totalt norra utbildnings- regionen 14 100 17 700 18 000 Falun—Borlänge 700 4 100 4 000 Eskilstuna—Västerås 1 000 7 900 4 000 Orebro 4 400 4 300 5 000 Uppsala 20 000 16 000 20 000 Totalt mellersta utbildnings- regionen 26 100 32 300 33 000 Stockholms utbildnings- region 39 200 32 800 37 000 Jönköping 1 600 4 700 4 000 Linköping—Norrköping 7 300 9 600 10 000 Totalt östra utbildnings- regionen 8 900 14 300 14 000 Borås 1 3001 2 900 4 000 Karlstad 2 400 4 300 4 000 Göteborg 23 900 27 700 24 000 Totalt västra utbildnings- regionen 27 600 34 900 32 000 Kalmar 1 200 4 500 4 000 Kristianstad 1 200 6 500 4 000 Halmstad — 3 200 3 500 Växjö 2 500 2 600 4 000 LundAMalmö 21 600 21 200 21 000 Totalt södra utbildnings- regionen 26 500 38 000 36 500

Summa 142 500 170 000 170 000

1 Vid full utbyggnad enligt gällande planer.

bildningsregioner och högskoleområden, be- räknat på så sätt som angettsidet föregående. Den första kolumnen avser studerandeanta- let inom högskoleområdena läsåret 1971/72, den andra kolumnen avser det kalkylerade studerandeantalet vid utbyggnadsperiodens slut beräknat enligt den i det föregående beskrivna fördelningsmetoden och den tredje kolumnen utgör U 685 angivna riktpunkter för utbyggnaden. I detta förslag ingår de justeringar som U 68 ansett sig böra företa för olika högskoleområden och som föranletts av överväganden av de slag som tidigare exem- plifierats. U 68 lämnar i det följande en kom- mentar för varje utbildningsregion.

I den norra utbildningsregionen följer de angivna riktpunkterna i huvudsak den kalky- lerade fördelningen.

Även för den mellersta utbildningsregio- nen som helhet ansluter den angivna rikt- punkten tämligen nära till den kalkylerade kapaciteten. [ fråga om fördelningen inom regionen avviker emellertid riktpunkterna från de kalkylerade talen. Bakgrunden till detta är främst de omfattande resurserna för högskoleutbildning i Uppsala. 1 kapaciteten för Uppsala högskoleområde ingår även hög- skoleutbildningen i Gävle.

Den angivna riktpunkten för utbildnings- kapaciteten i Stockholms utbildningsregion är obetydligt lägre än nuvarande antal stude- rande. Detta innebär likväl att regionen får en större kapacitet för högskoleutbildning än vad en strikt proportionering av utbildnings- resurserna över landet i förhållande till folk- mängden skulle leda till.

Riktpunkten för Östra utbildningsregionen ansluter nära till den kalkylerade fördelning- en. Detta innebär ett betydande expansions- utrymme för högskoleutbildningen i såväl Linköping—Norrköping som Jönköping. I fråga om fördelningen mellan de två högsko- leområdena bör enligt U 685 mening hänsyn tas till önskemålet att kunna erbjuda ett brett utbud av högskoleutbildning i Linkö- ping—Norrköping. Det bör också vara en fördel om man kan planera för en lugn ut- byggnadstakt i Jönköping.

Riktpunkten för västra utbildningsre-

gionen är något lägre än vad en strikt fördel- ning efter beräkningsmetoden skulle ha gett. Likväl behåller högskoleutbildningen i Göte- borg i stort sett sin nuvarande omfattning samtidigt som expansionsutrymme finns i både Karlstad och Borås. För Borås föreslår U 68 en riktpunkt som överstiger den kalky- lerade kapaciteten. Syftet med detta är, för- utom att ge förutsättningar för en tillfreds- ställande bredd på högskoleutbildningen i Borås, att bidra till en önskvärd stimulans av näringslivsutvecklingen i Boråsom rådet.

Även för södra utbildningsregionen anger U68 en något lägre riktpunkt för utbild- ningskapaciteten än den kalkylerade. Skall antalet 3500-4 000 utbildningsplatser på utbyggnadsorterna inom södra utbildnings- regionen uppnås under planeringsperioden bör, som framgår av tabellen, kapaciteten för högskoleutbildning i Lund—Malmö i hu- vudsak ansluta till den nuvarande. För hög- skoleutbildningen i Kristianstad och Kalmar ligger riktpunkterna något lägre än som svarar mot den på befolkningsunderlaget grundade kalkylen, medan riktpunkten för Växjöligger över det kalkylerade kapacitetstalet. U 685 förslag avses möjliggöra en breddning av utbudet av högskoleutbildningi Växjö.

I kapitel 2 har U 68 föreslagit dimensione- ringstal för allmänna utbildningslinjer förde- lade på yrkesutbildningssektorer, för lokala och individuella utbildningslinjer samt för enstaka kurser och studiekurser.

I fråga om fördelningen av utbildningska- paciteten inom var och en av dessa grupper på utbildningsregionerna har U 68 tillämpat följande riktlinjer.

Först har landets totala utbildningskapaci- tet för enstaka kurser och studiekurser samt lokala och individuella utbildningslinjer för- delats på regioner i förhållande till dessas kalkylerade befolkningstal 1980. Därefter har den återstående utbildningskapaciteten fördelats på yrkesutbildningssektorerna. Som utgångspunkt för övervägandena har där- vid kalkylerats den kapacitet för de olika yr- kesutbildningssektorerna inom en utbild- ningsregion som skulle följa av en proportio

nell fördelning över de sex regionerna. Det finns i flera fall skäl till vissa awikelser i pla- neringen från en Sådan proportionell fördel- ning.

Vid fördelningen på högskoleområden av kapaciteten för de olika slagen av utbildning har tillvägagångssättet delvis varit ett annat. U 68 har utgått från att utbildningskapacite- ten för enstaka studiekurser bör vara förhål— landevis större på de nuvarande universitets— orterna (motsvarande) än på utbyggnadsor- terna. Skälet är att de större högskolorna kommer att ha resurser för utbildning inom en rad ämnesområden, vilka knappast kommer att efterfrågas i sådan omfattning att utbild- ning kan anordnas på mer än en ort inom ut- bildningsregionen. För att utnyttja resurserna effektivt samt också för att inom högskole— utbildningen i dess helhet även framgent be- vara den mångsidighet i utbildningsutbudet som dessa ämnesområden ger förutsättningar för bör enligt U 68 de högskoleområden som omfattar de nuvarande universitetsorterna och Linköping tilldelas en förhållandevis större utbildningskapacitet för enstaka stu- diekurser än övriga högskoleområden. I övrigt har respektive regions kapacitet för enstaka studiekurser fördelats på högskoleområdenai huvudsak proportionellt mot befolkningsun- derlaget.

Utbildningskapaciteten för lokala och in- dividuella utbildningslinjer har fördelats på högskoleområdena i förhållande till deras folkmängd. Någon efter generella riktpunkter beräknad dimensionering av yrkesutbild- ningssektorerna inom högskoleområdena har inte angetts. U 68 anser att en bestämning av högskoleområdenas utbildningskapacitet i detta avseende måste göras stegvis i den fortsatta planeringen. Endast härigenom sä— kerställs möjligheterna att åstadkomma en lämplig avvägning av utbildningsutbudet inom de skilda högskoleområdena.

4.6.4. Tidpunkter för högskoleutbildningens fortsatta utbyggnad

U 68 har i det föregående förordat en plane- ring av utbyggnaden på olika orter som

medger avsevärd elasticitet i tidshänseende. Utredningen föreslår därför att utbyggnaden påbörjas stegvis under en följd av år på sådant sätt att den på de olika orterna startar vid skilda tidpunkter. 1 det följande diskute- ras den ordningsföljd i vilken högskoleområ- dena enligt U68s mening bör ifrågakomma för utbyggnadsstarten samt exemplifieras de starttidpunkter som kan komma att använ- das. Det framgår av det i det föregående redovisade kravet på elasticitet i planeringen att avvikelser från dessa starttidpunkter kan aktualiseras.

Skillnaderna i starttidpunkt mellan olika orter, liksom olikheter i nuvarande studeran- deantal, motiverar att man inte söker uppnå riktpunkterna för full utbyggnad på olika orter vid samma tidpunkt. [ vissa fall bör man räkna med att de angivna riktpunkterna nås först relativt lång tid efter den period som U 685 dimensioneringsförslag huvudsak- ligen avser. En avgörande faktor för utbygg- nadstakten blir självfallet utvecklingen av högskoleutbildningens totala dimensione- ring. Skulle denna ligga vid den i kapitel 2 föreslagna övre planeringsgränsen kan ut- byggnaden i vissa fall ske snabbare än vad den följande exemplifieringen anger.

Att starttidpunkter anges för den fortsatta utbyggnaden inom högskoleområdena behö- ver inte nödvändigtvis innebära att omfatt- ningen av högskoleutbildningen på utbygg— nadsorterna helt och hållet låses vid nuvaran— de nivå fram till utbyggnadsstarten. Försöks— verksamheten med yrkestekniska utbild- ningslinjer bör kunna påbörjas tidigare än förverkligandet av övriga delar av U 685 för- slag, och försöksverksamheten med kombi- nationsutbildningar planeras fortgå. Även de lokaliseringsförslag som LUK avgett samt förslag från UKÄ om utvidgning av de nuva- rande universitetsfilialernas utbildningspro- gram kan medföra att en ökning av utbild- ningskapaciteten på vissa orter sker oberoen— de av U 68s tidplan.

Förändringar i lärarutbildningens omfatt- ning bör beaktas vid valet av tidpunkt för fortsatt utbyggnad av högskoleutbildningen på de skilda orterna. Bland de av U 68

angivna nya utbyggnadsorterna har Sunds- vall—Härnösand, Falun—Borlänge, Jönkö- ping, Kalmar och Kristianstad lärarhögskola. Om en minskning genomförs av lärarutbild- ningskapaciteten på dessa orter bör, för att möjliggöra ett effektivt resursutnyttjande, utbyggnaden av annan högskoleutbildning på respektive ort anpassas därefter. Detta kan vara ett skäl för att de nämnda orterna påbörjar sin utbyggnad i ett tidigt skede.

U68 räknar med att det inte skall bli nödvändigt med några större nyinvesteringar på utbyggnadsorterna under den första delen av utbyggnadsperioden. Det kan likväl finnas skäl att på de orter till vilka annan statlig verksamhet lokaliseras undersöka möjlighe- ten att samordna utbyggnaden av bostäder och service för högskoleutbildningens behov med det behov i dessa avseenden som övrig statlig verksamhet skapar.

Utbyggnad av högskoleutbildningens ka- pacitet på de nuvarande filialortema utöver befintlig, hittills beslutad och sådan som kan föranledas av UKÄs tidigare framlagda för- slag bör kunna anstå till 1979/80. Som framgår i det följande har dessa orter redan nu ett betydande utbud av utbildning i form av såväl utbildningslinjer utanför de filosofis- ka fakulteterna som studiekurser i ett stort antal ämnesområden inom dessa.

Mot bakgrund av det anförda föreslår U 68 att den fortsatta utbyggnaden av hög- skoleutbildningen fördelas i huvudsak enligt följande.

1976/1977 fyra högskoleområden (tid- punkt 1)

1977/1978 punkt 2)

1978/ 1979 punkt 3)

1979/1980 de högskoleområden som om- fattar nuvarande tre filialorter samt Linkö- ping—Norrköping.

I det följande diskuteras regionvis tid- punkten för utbyggnaden av högskoleutbild- ningen på de olika orterna. Därvid beaktas dels orternas utbyggnadsförutsättningar i form av befintlig högskoleutbildning, dels basresurser av olika slag. En strävan är vidare

tre högskoleområden (tid-

att få en regional spridning av igångsättnings— tillfällena.

Norra utbildningsregionen

För Luleå och Östersund föreligger redan beslut om en avsevärd utbyggnad av högsko— leutbildningen. Den vidare utbyggnaden på dessa orter bör anstå till slutet av 1970-talet. Den tekniska högskoleutbildningen i Luleå kommer att vara fullt utbyggd först läsåret 1978/1979. Ett senareläggande av den ytter- ligare utbyggnaden i Östersund och Luleå bör inte hindra att en fortsatt breddning av utbildningsutbudet inom ramen för den systematiserade decentraliserade universitets- utbildningen kommer till stånd. Flera skäl talar för att utbyggnaden i Sundsvall—Hämö- sand startar i början av perioden. Ett av dessa är den ovannämnda planerade minsk- ningen av lärarutbildningens kapacitet. Det är vidare önskvärt att en permanent lokal administration byggs upp för den relativt omfattande högskoleutbildningen. Samman- fattningsvis föreslås för norra utbildningsre- gionen att utbyggnaden i Sundsvall—Härnö- sand påbörjas vid tidpunkt 1, medan den fortsatta utbyggnaden i Östersund och Lu- leå anstår till tidpunkt 3.

Mellersta utbildningsregionen

I Falun—Borlänge och Eskilstuna—Västerås finns viss högskoleutbildning vars kapaci— tet bör utnyttjas. Det finns därför skäl att påbörja den fortsatta utbyggnaden på dessa orter tidigt under perioden.

Utbyggnaden av högskoleutbildning i Eskilstuna—Västerås kan i högre grad än motsvarande utbyggnad i Falun—Borlänge komma att påverka studerandetillströmning- en till universitetet i Uppsala. För ett sådant antagande talar att Falun—Borlänge i dag har en lägre studerandefrekvens än Eskilstuna— Västerås. Nyrekryteringen kan således väntas bli större i Falun—Borlänge än i Eskilstuna— Västerås, där i stället avlänkningen kan bli kraftigare. Med hänsyn till att studerandean- talet i Uppsala i huvudsak bör hållas på

nuvarande nivå bör utbyggnaden av regio- nens övriga högskolor inledas med Falun— Borlänge. För Falun—Borlänge talar också det förhållandet att lärarhögskolan i Falun kan komma att få minskat studerandeantal samt att det mera omedelbara behovet av regionalpolitiska insatser av expansiv natur är stort.

Sammanfattningsvis föreslås att utbyggna- den av högskoleutbildningen i Falun—Bor- länge påbörjas vid tidpunkt ], medan ut- byggnaden i Eskilstuna—Västerås bör kunna anstå till tidpunkt 2.

Östra utbildningsregionen

Jönköping har redan en icke obetydlig ut- bildningskapacitetinom högskoleområdet. En snar utbyggnad beräknas inte nämnvärt på- verka rekryteringen till Linköping. Med hän- syn till dels behovet av en permanent lokal administration för högskoleutbildningen, dels att en eventuell minskning av antalet stude- rande i lärarutbildning gör det angeläget med en snar utbyggnad av annan högskoleutbild- ning, föreslår U 68 att utbyggnaden i Jön- köping påbörjas vid tidpunkt 1.

Västra utbildningsregionen

Utbyggnaden av bibliotekshögskolan i Borås pågår och full kapacitet uppnås tidigast läs- året 1974/1975. Ytterligare utbyggnad i Bo- rås bör i huvudsak kunna anstå till tidpunkt 2. Kombinationsutbildningar och yrkestek- nisk högskoleutbildning beräknas dock kun- na anordnas även före denna tidpunkt.

Södra utbildningsregionen

Kalmar och Kristianstad har i dag högskole- utbildning av icke obetydlig omfattning. Bä- da orterna har lärarhögskolor. Om lärarut- bildningens kapacitet vid dessa minskas, fri- görs resurser vilka bör utnyttjas för andra utbildningsalternativ. Regionalpolitiska skäl talar också för en snar utbyggnad av Kalmar och Kristianstad.

Utbyggnaden i Halmstad bör läggas efter den i Kalmar och Kristianstad. För detta

talar bl.a. att det enligt U 685 mening be- hövs längre tid för planeringen av högskole- utbildningen i Halmstad med hänsyn till att sådan utbildning i dag saknas inom detta om- råde. Redan tidigare bör decentraliserade kurser och försöksverksamhet med kombina- tionsutbildningar och yrkestekniska utbild- ningslinjer kunna anordnas i Halmstad.

Sammanfattningsvis föreslås för södra ut- bildningsregionen att utbyggnaden i Kalmar påbörjas vid tidpunkt 1, i Kristianstad vid tidpunkt 2 och att uppbyggnaden av perma- nenta resurser för högskoleutbildning i Halmstad får anstå till tidpunkt 3.

Sammanfattning

Den ovan förda diskussionen leder till följan- de riktpunkter för påbörjandet av utbyggna- den av högskoleutbildningen:

1976/1977 Sundsvall—Härnösand, Fa- lun;Borlänge, Jönköping, Kalmar

1977/1978 Eskilstuna—Västerås, och Kristianstad

1978/1979 Luleå, Östersund och Halm- stad

1979/1980 Fortsatt utbyggnad på nuva- rande tre filialorter samt i Linköping—Norr- köping.

Borås

4.6.5 Utgångspunkter för U 68s förslag till utbyggnadsprogram för högskoleu tbildningen

U 68 har i det föregående angett de faktorer som bör beaktas vid lokalisering av högre utbildning, föreslagit de orter på vilka hög- skoleutbildningen bör byggas ut och lämnat riktpunkter för utbildningskapaciteten inom högskoleområdena samt för tidpunkten för en fortsatt utbyggnad av högskoleutbildning- en på de olika orterna. I kapitlets följande del kommer U 68 att belysa hur uppbyggna- den av högskoleutbildningen kan ske inom de i det föregående givna ramarna samt i övrigt dra upp vissa riktlinjer för den fortsatta planeringen av högskoleutbildningen.

Den av U68 .orda exemplifieringen av utbildningsutbudet på de olika orterna täc- ker endast en del av den utbildningskapacitet

som angetts i 4.6.3. De slutliga förslagen till utbyggnadSplan bör utarbetas i nära samband med den regionala planeringen. Högskole- styrelserna och, i ett tidigare skede, de i ka- pitel 9 föreslagna organisationskommittéerna får viktiga uppgifter vid utarbetandet av pla- ner för den successiva utbyggnaden av den grundläggande högskoleutbildningen.

Den följande exemplifieringen begränsar sig sålunda till ett fåtal utbildningslinjer på var och en av utbyggnadsorterna. Den har utformats i nära samverkan med representan- ter för bl. a. berörda kommuner. Ett av huvudsyftena är att ange ett inledningspro- gram för högskoleutbildningens utbyggnad för att denna så smidigt som möjligt skall kunna komma igång vid de angivna tidpunk- terna. Bl.a. därför har U 68 valt sådana utbildningslinjer som med stor säkerhet bör kunna förverkligas på resPektive orter i bör- jan av utbyggnadsperioden. Därutöver nämner U 68 endast i mycket grova drag de yrkesut- bildningssektorer och utbildningslinjer inom dessa som respektive högskolestyrelse bör beakta i den fortsatta planeringen. Förslaget rymmer således en betydande frihet att an- passa utbildningsutbudet till eventuellt änd- rade förutsättningar.

För de nuvarande universitetsorterna och Linköping har U 68 inte utarbetat konkreta förslag för den fortsatta planeringen. Enligt utredningens uppfattning bör det vara en viktig uppgift för högskolestyrelserna och, inledningsvis, organisationskommittéerna att var och en inom sitt högskoleområde utarbe- ta planer för dimensionering av utbildnings- utbudet.

Som nyss nämnts bör enligt U 68s mening utbildningsutbudet inom respektive högsko- leområde stå i viss samklang med strävande- na för områdets utveckling i andra avseen- den. För att få en allmän bakgrund härtill redovisas i det följande för varje region den senaste tioårsperiodens befolknings- och nä- ringslivsutveckling samt tillgängliga progno- ser för utbyggnadsperioden.

En samverkan mellan planeringen av den högre utbildningen och av den regionala utvecklingen får inte leda till utbildningslin-

jer som har så snävt begränsade mål på arbetsmarknaden att de studerande efter fullföljda studier endast kan erbjudas arbete i ett enstaka högskoleområde eller del av detta. Det kravet måste självklart ställas på högskoleutbildningen att den som genomgått en allmän eller lokal utbildningslinje också skall ha fått en så bred yrkesutbildning att han skall kunna få förvärvsarbete inom yr- kessektorn oavsett i vilken utbildningsregion han utbildats.

U 68 har för utbyggnadsorterna föreslagit inrättande av ett antal yrkestekniska utbild- ningslinjer (avsnitt 3.4.5) och kombinations— utbildningar (avsnitt 3.2.3.2). Vad gäl- ler den första gruppen utbildningslinjer före- slår U68 i ett särskilt betänkande att för- söksverksamhet skall påbörjas. Studietiden vid sådana utbildningslinjer kommer normalt att vara omkring ett och ett halvt år. U 68 utgår från att försöksverksamheten kommer att ge sådana erfarenheter att utbildning av denna karaktär blir ett permanent inslag i högskoleutbildningen. Eftersom den här före- slagna utbyggnaden påbörjas tidigast hösten 1976 anser utredningen att tillräcklig tid bör finnas för att med ledning av erfarenheterna från försöksverksamheten i detalj utforma de yrkestekniska linjer som här endast anges till sin allmänna inriktning.

Kombinationsutbildningama har fortfa- rande karaktären av försöksverksamhet. U 68 föreslår i avsnitt 3.232 att utbildning av detta slag inrättas som allmänna utbild- ningslinjer. U68 använder i sina följande förslag de benämningar på kombinationsut- bildningar som finns i dag. Detta bör emeller- tid inte hindra att de fortsatta erfarenheterna av kombinationsutbildningarna läggs till grund för förändring av såväl deras innehåll som deras benämning. Även här har U 68 i sina förslag mera fäst avseende vid utbild— ningslinjernas inriktning än vid deras detalj- innehåll.

Lärarhögskolorna i Uppsala, Malmö och Göteborg har filialer i respektive Örebro, Växjö och Karlstad för praktisk-pedagogisk utbildning av ämneslärare, vilket bl. a. har till syfte att möjliggöra för studerande vid

respektive universitetsfilial att erhålla prak- tisk-pedagogisk utbildning på filialorten. Er- farenheterna från de nuvarande lärarhögsko- lefilialerna visar emellertid att endast en mindre del av ämneslärarkandidaterna ge- nomgått sin ämnesteoretiska utbildning på filialorten.

Inte minst i den av U 68 föreslagna studie- organisationen, därtill skillnad från nuvaran- de förhållanden ämneslärarutbildningen av- ses ske i en sammanhållen studiegång (linje- variant), syns det vara önskvärt att såvitt möjligt den praktisk-pedagogiska utbildning- en sker på samma ort som de ämnesteoretis- ka studierna. Det bör också vara lättare att organisera en ändamålsenlig förberedande praktisk—pedagogisk utbildning under de äm- nesteoretiska studierna på en ort med resur- ser för det avslutande praktisk-pedagogiska året.

Som framgår av kapitel 5 blir det dock sannolikt inte heller i den av utredningen föreslagna organisationen möjligt att garante- ra att studerande som antas till ämneslärar- linje får genomgå det avslutande praktisk-pe- dagogiska året på viss, vid de ämnesteoretis- ka studiernas början angiven ort.

U68s dimensioneringsförslag innebär på sikt en kraftig reduktion av kapaciteten för nuvarande ämneslärarutbildning. Genomfö- randet av denna minskning bör ske på ett för lärarutbildningsorganisationen i dess helhet acceptabelt sätt. Därvid blir det aktuellt att överväga de organisatoriska konsekvenserna av att bibehålla den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämneslärare på filialortema, något som från de anförda synpunkterna är önskvärt. En permanent förläggning av äm- neslärarutbildning till filialortema medför, vid ett genomförande av den av U68 i kapitel 6 föreslagna institutionella organisa- tionen, att filialförhållandet till större lärar- högskola upphör. LUKs förslag syftar till en samordning av utbildningen av s. k. övnings- lärare med övrig ämneslärarutbildning. Så- lunda tillförs enligt förslaget den praktisk-pe- dagogiska utbildningen nya ämnen och äm- neskombinationer med visst behov av ökad utbildningsvolym som följd. Slutligen kom-

mer frågan om antagningen till sammanhäng- ande ämneslärarlinjer att beröras av den un- der 1972 tillsatta kompetenskommitténs för- slag.

Enligt U 68s mening är det inte för närva- rande möjligt att analysera och väga samman alla de faktorer som är av betydelse för frågan om förläggning av praktisk-pedagogisk utbildning av ämneslärare till de nuvarande filialortema. Frågan bör övervägas på grund- val av LUKs och kompetenskommitténs samt U 68s övriga förslag.

1 de föreslagna utbildningsprogrammen för inledningsskedet har U 68 inte angett ut- bildningslinjer som närmast svarar mot nu- varande utbildning vid filosofisk fakultet. U 68 har i detta avseende ansett att det bör ankomma på utbildningsmyndigheterna att föreslå de allmänna utbildningslinjer som, bl. a. med hänsyn till på respektive ort före- kommande utbildningsresurser, bör anordnas. U 68 ser det som angeläget att sådana förslag utarbetas i ett tidigt skede av utbyggnaden för att därigenom möjliggöra att utbyggnadsor- terna får ett varierande utbud av högskole- utbildning.

1 avsnitt 4.2.3 har U 68 redovisat dels hittillsvarande erfarenheter av utbildnings- distribution i andra former än lokalisering av permanenta enheter, dels pågående och pla- nerad försöksverksamhet i detta avseende. Dessa former av utbildningsdistribution kommer under den aktuella planeringsperio- den att i huvudsak beröra enstaka kurser och studiekurser. U 68 föreslår att högskoleut- bildning utöver sådan på de angivna högskole- orterna, skall ges som decentraliserad utbild- ning inom varje högskoleområde. Utredning- en föreslår (se avsnitt 6.3.5) att ansvaret för denna verksamhet skall vila på högskolestyrel- serna. Det är angeläget att organisations- kommittéerna och därefter högskolesty- relserna i sin planering av den decentraliserade högskoleutbildningen beaktar att valet av distributionsformer såvitt möjligt bör anpas- sas särskilt till behovet hos sådana studeran- degrupper som på grund av yrkesarbete eller av andra skäl inte kan utnyttja utbildningen på högskoleorten.

4.7

4.7.1 Allmän bakgrund

Norra utbildningsregionen omfattar Norr— bottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Regionens andel av rikets befolkning 1970 var ca 11 procent. Regio- nen har under en följd av år kännetecknats av befolkningsminskning. Därtill kommer en kraftig omflyttning av befolkningen från landsbygd till större tätorter, framför allt vid kustlandet. Enligt prOp. 1972:111 bör plane- ringen för de fyra länen iutbildningsregionen inriktas mot en i stort sett oförändrad befolk- ning fram till 1980 (se tabell 4:14).

Regionens näringsliv baseras i stor ut— sträckning på råvarorna malm och trä. Dominerande näringsgrenar är järn och stål- framställning, Sågverks-, massa- och pappers- industri.

Tabell 4:14. Folkmängden i norra utbild- ningsregionen 1965, 1970 och 1980. 1 OOO-tal

Län 19651 19701 19802 BD-län 259 255 250—260 AC-län 233 233 2304240 Y-län 270 268 260—270 Z—län 138 131 125—135 Regionen 900 887 865 —905

1 Folk- och bostadsräkningen 1965 och 1970 med korrigering för utförda Och planerade (hösten 1972) förändringar i kommunindelningen. 2 Befolkningsramar enligt prop. 1972:111 bilaga 1, s. 474.

Norra utbildningsregionen

De fyra residensstäderna Luleå, Umeå, Härnösand och Östersund är centra för den offentliga förvaltningen. Till Sundsvall hari viss utsträckning den enskilda sektorns di- strikts- och regionskontor för norra Sverige koncentrerats. Andelen sysselsatta i olika näringsgrenar 1965 och 1970 framgår av tabell 4:15.

I Norrbottens län har jord- och skogsbru- ket minskat avsevärt, medan av andra nä- ringsgrenar endast servicesektorn vuxit nå- got, vilket bidragit till arbetslöshet och stor nettoutflyttning från lånet. De fyra större tätortsområdena Boden, Luleå, Älvs- byn och Piteå, som tillsammans bildar den s. k. fyrkanten, har olika struktur. Luleå har sin tyngdpunkt i järnverket och länsadmi- nistrationen, Piteå i trä- och verkstadsindu- stri, Älvsbyn i träindustri och Boden i mili- tär- och sjukvårdssektorerna. Företagsstruk- turen kännetecknas av få stora enheter. Ar- betsmarknadens differentiering är ganska liten.

Enligt beslut av 1971 års riksdag skall till Luleå omlokaliseras del av Sveriges geologis- ka undersökning. Vidare har 1972 års riks- dag beslutat att de gruvinriktade institutio- nerna vid sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm, nämligen in- stitutionerna för geologi, bergteknik och mi- neralberedning, skall lokaliseras till Luleå. Omlokaliseringen påbörjades höstterminen 1972. Vid full utbyggnad av den tekniska ut- bildningeni Luleå beräknas verksamheten till- sammans med Sveriges geologiska undersök-

Totalt3

Service

Byggnads— o anläggnings-

verksamhet 1965

Tillverkningsindustri m. m. Tabell 4:15. Antal förvärvsarbetande inorra utbildningsregionen fördelat på näringsgrenar inom respektive län 19651 och 19702. 1 OOO—tal. Jord- och skogsbruk

Län

1965

1970

1965

1970

1965

1970

1965

antal antal

andel %

antal andel antal andel antal andel antal andel antal andel % % % % % antal

and el %

andel antal % antal

99 93

54 51

50 45

12 11 11

12 10 12

14 11 12 13 13

14 11 13

24 24 2 8

22 21

22 20 31

10 14 10 18 12

15 9

23 15

15 21

BD-län

44 46 46

AC-län Y-län Z-län

115

54 25 174

29 8 80

18 16

54 361

25 167

13 12

6 40

7 45

16 24

8 6 12 79 22

29 19 52 46

Regionen 70 ¹Statistiska meddelanden Be 1971:16, där folk- och bostadsräkningen för 1965 har omarbetats efter den klassificering som tillämpas i 1970 års folk- ocl

bostadsräkning. ³Även ett mindre antal förvärvsarbetande i ospecificerad verksamhet ingår.

²Folk— och bostadsräkningen 1970. Preliminära uppgifter.

I Västerbottens län minskar jord- och skogsbruket kraftigt och fram till 1980 vän- tas näringen minska med ytterligare 40 pro- cent. Industrisysselsåttningen ökar, men ser- viceandelen ökar mest.

Till Umeå skall enligt riksdagens beslut omlokalieras skogshögskolan och en filial till arbetsmedicinska institutet. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1972:55) att sta- tens bakteriologiska laboratorium och en del av försvarets forskningsanstalt skall lokalise- ras till Umeå. Sammanlagt berörs av den beslutade eller föreslagna omlokaliseringen ca 1 270 anställda.

I Västernorrlands län beräknas antalet verksamma i jord- och skogsbruk 1980 va- ra femtio procent lägre än 1965. Under 1960talet har metall- och verkstadsindu- strin blivit lika stor, mätt i andelen sys- selsatta, som skogsindustrin. Den offentli- ga sektorn är starkt expansiv och väntas öka. De fyra största industrigrenarna i Sundsvalls högskoleområde är massa och papper, trans- portmedel, maskin och sågverk. Näringslivet är relativt väl differentierat. Expansion vän- tas inom elektronik- och läkemedelsområdena samt inom servicesektorn. Till Sundsvall skall enligt riksdagens beslut omlokaliseras statens personalpensionsverk, centrala stu- diehjälpsnämnden, del av riksförsäkringsver- ket och två avdelningar av kammarrätten. Delegationen för lokalisering av statlig verk- samhet föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1972:55) att domstolsverket samt delar av SÖ och patent- och registreringsverket lokali- seras till Sundsvall. Sammanlagt berörs av den beslutade eller föreslagna omlokalise- ringen ca 800 anställda.

Även i Jämtlands län minskar jord- och skogsbruk kraftigt, samtidigt som andelen industrisysselsatta ökar, främst inom elek- tro-, maskin- och livsmedelsindustri. Den fortsatta utvecklingen inom olika näringsgre- nar blir enligt länsstyrelsen i stor utsträck- ning beroende av lokaliseringspolitiska åtgär- der. Den näringsgeografiska strukturen inom Östersunds högskoleområde kännetecknas av

en i förhållande till övriga delar av landet mycket liten industrisektor. Företagen är till stor del producerande enheter som är filialer eller motsvarande till moderföretag i andra delar av landet. Till Östersund skall omloka- liseras försvarets förvaltningsskola och är- méns tekniska skola. Sammanlagt berörs ca 250 anställda.

4.7.2 Befintlig grundläggande hög- skoleutbildning i norra utbildnings- regionen läsåret ] 9 71/ 72

I tabell 4:16 redovisas, i överensstämmelse med de förutsättningar som anges i avsnitt 4.6.5, befintlig grundläggande högskoleut- bildning i norra utbildningsregionen fördelad på högskoleområden och yrkesutbildnings- sektorer.

Höstterminen 1970 påbörjades, efter in- itiativ av U 68, försöksverksamhet med syste— matiserad decentraliserad universitetsutbild- ning i Luleå, Sundsvall och Östersund (se avsnitt 4.233). Samtliga berörda orter i norra utbildningsregionen medverkar också i för- söksverksamheten med kombinationsutbild- ningar (se avsnitt 3.232).

4.7.3 Allmänna riktpunkter för högskoleutbildningens planering i utbildningsregionen

Enligt den i avsnitt 4.6.3 redovisade meto- den har för norra utbildningsregionen an- getts utbildningskapaciteten inom yrkesut- bildningssektorerna vid full utbyggnad vid proportionell fördelning av dessa överlandet. Beräkningarna redovisas i tabell 4:17. 1 den fortsatta planeringen bör särskild vikt läggas vid utbyggnaden av teknisk och administra- tiv-ekonomisk yrkesutbildning. En relativt sett stor ökning i kapaciteten bör även ske av utbildning för kultur- och informationsyrken.

Fördelningen på högskoleområden av den del av regionens utbildningskapacitet som avdelas för dels enstaka kurser och studie- kurser, dels lokala och individuella utbild- ningslinjer bör som tidigare angetts (avsnitt 4.6.3) i huvudsak göras proportionellt mot befolkningsunderlaget. Med tanke på att Umeå även i framtiden kommer att ha det bredaste utbudet av enstaka kurser och stu- diekurser, varav många bl. a. av resursskäl inte kan spridas geografiskt, har för Umeå angetts 1700 utbildningSplatser vilket är

Tabell 4:16. Befintlig grundläggande högskoleutbildning i norra utbildningsregionen läsåret 1971/72 fördelad på yrkesutbildningssektorer. Antal utbildningsplatser.

Yrkesutbildningssektorer Högskoleområde

Luleå Sundsvall— Östersund Umeå Summa Härnösand 1Teknik ] 300' 100 J 200 i 600 2 Administration och J 200 4001 600 1 200 ekonomi 3 Vård 300 300 6001 2 200 3 400 4 Undervisning 800 600 J 1 6003 3 000 5 Kultur och information J J 100 J 100 Summa rad 1—5 2 400 1 200 1 100 4 600 9 300 Utan angiven yrkesin— 200 300 200 4 100 4 800 riktning Summa totalt 2 600 1 500 1 300 s 700 14 100

1 Vid full kapacitet. 2 Saknas eller har en kapacitet mindre än 50 utbildningsplatser. 3 Aven studerandei den ämnesteoretiska delen av ämneslärarutbildningen ingår. 4 Samtliga utbildningslinjer vid filosofisk fakultet utom den ämnesteoretiska delen av ämneslärarutbild- ningen samt psykologutbildningen.

Tabell 4.1 7. Antal utbildningsplatser i grund- läggande högskoleutbildning i norra utbild- ningsregionen. Nuvarande kapacitet och ka- pacitet vid proportionell fördelning.

Yrkesut- bildningssektor

Antal Kapacitet utbildnings- vid proportio- platser nell fördelning 1971/1972 Teknik 1 600 2 900 Administration och ekonomi I 200 2 800 Värd 3 400 3 500 Undervisning 3 000 3 000 Kultur och information 100 900 Summa allmänna utbildningslinjer 9 300 13 100 Lokala och indi- viduella utbild- ningslinjer — 1 100 Enstaka kurser och studiekurser — 3 700 Utan angiven yr- kesinriktningl 4 800 — Totalt 14 100 18 000

1 Avser antalet närvarande studerande vid filoso- fisk fakultet utom psykologutbildning och ämnes- teoretisk utbildning för ämneslärare.

800 flera platser för sådan utbildning än vad som motsvarar en fördelning efter befolk- ningsunderlaget. Den återstående kapacite— ten för enstaka kurser och studiekurser _ ca 2 000 utbildningSplatser — har fördelats på de övriga högskoleområdena i regionen efter

har en konstant andel avsatts för lokala och individuella utbildningslinjer.

4.7.4 Luleå högskoleområde

4.7.4.l Dimensionering av den grundläg- gande högskoleutbildningen i Luleå

Luleå högskoleområde omfattar Norrbottens län. I avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det totala antalet platser ihögskoleut- bildning i Luleå bör byggas ut till ca 3 500. Tabell 4:19 visar hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den befintliga grundläggande högskole- utbildningen i Luleå anges i tabell 4:20. Av denna framgår även huvudmannen för varje utbildningslinje.

4.7.4.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar m. fl.

Kommunerna Luleå, Boden, Piteå och Älvs- byn har tillsatt ett samarbetsorgan med upp- gift att handlägga frågor av gemensamt in- tresse. U68 har haft överläggningar med

Tabell 4:19. Riktpunkter för dimensionering av den grundläggande högskoleutbildningen i Luleå.

befolkningsunderlag. Av kapaciteten för ut- Utbildningslinjer Ant.?" _ letpunkt . . . . . . .. ., utbildnings- bildningslinjer inom varje hogskoleomrade platser 1971 / 72 _ . .. . Allmänna ut- Tabell 4.18. Riktpunkter for antalet utbild- bildnings- ningsplatser i enstaka kurser och studiekurser linjer 2 400 2 500 ' .. o -- Lokala och åld full utbyggnad fördelat pa hogskoleområ individuella en' utbildnings- linjer — 200 Högskoleområde Antal utbildningsplatser Enstaka kur- ser och stu- Luleå 800 diekurser — 800 Umeå 1 700 Utan angiven Östersund 400 yrkesinrikt— Sundsvall 800 ning 200 — Totalt 3 700 Totalt ca 2 600 ca 3 500 SOU 1973:2 357

Tabell 4:20. Befintlig högskoleutbildning i Luleå högskoleområde 1971/72. Huvudman och

utbildningsenhet. Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands- Primär- Enskild tings- kommunal kom- munal CU "s ä'» % e .: .a, E' "5 få "5 o 0 "8 v-l ” om 3 :E” 3 ":i El ”' '2 2 a .: 5 »—l m _) 3 i." = '" & --— n . "" y—l = 0 _ 2 _ ä m =: _ &_ I:: 50 = == & % n” a .a: om :: .5 _l 2 5 '— o 3 75 'ta 0 f” = ... 0 E ”I m & 'x = = 3 E ;: å n) = _ .,, V) E a.. 1: -— :e & $ 3 n ." .2 ,,, A . e _ :o _. .. '$ 51 3 = 3 E :: å .: 0 3 .se 2 = 2 $ 3 12 m 23 å '— "” E & ga ; 2 :S!) :|- :8 5 5 >. >= 5. : m "vi : .3 L:. 2 "> (3 (3 u. & Teknisk yrkesutbildning Civilingenjör x Laboratorieassistent x Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Socialadministration x Vårdyrkemtbildning Sjuksköterska x Utbildning för undervisningsyrken Klasslärare x Förskollärare x Musikpedagog x

Utan angiven yrkesinriktning

företrädare för detta samt med företrädare för bl. &. Norrbottens läns landsting angåen- de lämplig utbildningsprofil för högskoleut- bildningen i Luleå. 1 det förslag till utbild- ningslinjer, som lokalt utarbetats för högsko- leutbildningen i Luleå och presenterats för U68, har beaktats dels befintliga utbild- ningsresurser, dels näringslivets speciella ka- raktär. Tonvikten har lagts på utbildnings- linjer inom den tekniska utbildningssektom. Den tekniska inriktningen markeras i förslaget dels genom direkt tekniskt inriktade yrkes- utbildningar, dels genom att föreslagna ut- bildningslinjer med annan yrkesinriktning ofta kräver förkunskaper motsvarande tek-

nisk eller naturvetenskaplig linje i gymnasie- skolan.

NoTH föreslår i ett betänkande till L'KÄ att arbetsvetenskaplig utbildning och forsk- ning organiseras vid högskolan i Luleå. Utbild— ningen syftar till att ge de blivande civilin- genjörerna kunskaper företrädesvis inom äm- nesområdena industriell ergonomi och,ar- betslivets socialpsykologi.

Utbildningslinjer i industriell elektronik och datateknik, som föreslås från lokalt håll, är uppbyggda enligt nuvarande studieordning vid filosofisk fakultet. Efter två års studieri matematik och fysik läses en avslutande teknisk studiekurs i antingen industriell elek-

tronik eller datateknik. Det förra alterna- tivet motiveras av att det är önskvärt att bredda den industriella inriktningen genom att stimulera t.ex. elektroteknisk industri till att etablera sigi området.

Vidare har föreslagits utbildningslinjer för socialingenjörer och språkingenjörer som syf- tar till att ge beteendevetenskapligt och språkligt utbildade personer möjligheter till industriell verksamhet. Efter studier i psyko- logi och sociologi — alternativt ett eller flera moderna språk — avses följa ett tekniskt inslag i utbildningen, som beräknas omfatta tre terminer och utgöra ett fördjupat stu- dium av en industriell sektor, t. ex. verkstads- teknik, mätelektroteknik eller anläggnings- teknik.

LUK föreslår i sitt betänkande bl. a. att ämneslärarutbildning i ämnena idrott och musik förläggs till någon av tätorterna i fyrkanten — Boden, Älvsbyn, Luleå eller Piteå. Samtidigt föreslår utredningen även att praktisk-pedagogisk utbildning för äm— neslärare inrättas vid lärarhögskolan i Luleå.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har låtit utreda förutsättningama för att till Luleå lokalisera högre konstnärlig utbildning. Ut- redningen, som bygger på de tankegångar och förslag som konstnärsutbildningssakkun- niga (KUS) redovisar i sitt betänkande ”Hög- skolor för konstnärlig utbildning” (SOU 1970:66), anser att förutsättningama för att i Luleå etablera en formhögskola och en designhögskola är synnerligen goda. Utred- ningen föreslår tre alternativ till organisation av den konstnärliga utbildningen i Luleå, vilka samtliga bygger på ett långtgående sam- utnyttjande av resurser vid dels en i Luleå belägen folkhögskola med konstnärlig utbild- ningsinriktning, dels den tekniska högskole- utbildningen.

4.7.4.3 U 685 förslag till utbyggnad av högskoleutbildningen i Luleå

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildningslin- jer, som närmast svarar mot nuvarande utbild- ning vid filosofisk fakultet — föreslår att pla-

neringen av den fortsatta utbyggnaden av hög- skoleutbildningen i Luleå inriktas på att linjer för utbildning inom följande yrkesområden inrättas vid utbyggnadsperiodens början.

Teknisk yrkesutbildning

Två yrkestekniska linjer bör inrättas, den ena med inriktning mot stålindustri och den andra mot verkstadsindustri. NoTHs förslag. om att inrätta en arbetsvetenskaplig påbygg- nadsutbildning för civilingenjörer innebär att ett viktigt område för högskoleutbildning uppmärksammas. U68 anser att en sådan utbildningsinriktning bör prövas men tar inte ställning till utbildningens innehåll eller orga- nisation.

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

Den tekniska utbildningen vid högskolan i Luleå bör enligt U 68s uppfattning komplet- teras med utbildning inriktad mot admini- strativa och ekonomiska yrkesområden. Det- ta bör huvudsakligen ske inom kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser genom ekonomisk och matematisk-systemveten— skaplig utbildning. Eventuellt kan sekrete- rarutbildningen som i försöksverksamheten med kombinationsutbildningar ges i Luleå läsåret 1972/73 behållas med något förändrat innehåll. En utvidgning av antalet kombina- tionsutbildningar med en eller två utbild- ningslinjer bör också kunna prövas.

Vårdyrkesutbildningar

Representanter för Norrbottens läns lands— ting har framhållit att det för närvarande är svårt att till området rekrytera personal med kortare högskoleutbildning inom vårdområ- det, t. ex. arbetsterapeuter och sjukgymnas- ter. U 68 anser det angeläget att planeringen inriktas på att sjukgymnastutbildning inrät— tas under något av de första åren av utbygg- nadsperioden. Det bör vidare prövas om den befintliga tandsköterskeutbildningen i Boden kan kompletteras med tandhygienistutbild- ning.

LUKs förslag om att till fyrkanten förlägga sådan lärarutbildning i vilken musik och idrott kombineras med läroämnen ställer krav på att vissa bestämda ämnesområden skall finnas vid högskolan i Luleå. Enligt LUKs förslag avses sålunda ämnet idrott i lärarut- bildningen bli kombinerat med något av ämnena biologi, kemi, matematik, engelska, tyska, franska och musik samt ämnet musik bli kombinerat med något av ämnena engels- ka, tyska, franska, svenska, historia, matema- tik och idrott. Inom ramen för den systema- tiserade decentraliserade universitetsutbild- ningen i Luleå ges redan utbildning inom bl.a. ämnesområdena matematik, engelska och svenska. En slutlig precisering av lärarut- bildningens framtida omfattning och inne- håll i Luleå bör ske i samband med att LUKs förslag prövas.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte böra i detalj föreslå vilka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna bör omfatta. Dock bör om

utbildning av lärare i kombinationer med musik och idrott förläggs till Luleäområdet bör åtminstone några av de ämnesområden finnas med vilka — enligt LUK — kan ingå i sådana kOmbinationer. I övrigt är det naturligt att de enstaka kurserna och studie— kurserna planeras så att bl. a. befintliga re- surser inom basutbildningsområden, vilka in- går i de fullständiga utbildningslinjerna, ut- nyttjas.

[ tabell 4:19 har getts en riktpunkt om 800 utbildningsplatser för enstaka kurser och studiekurser vid full utbyggnad. U68 räknar med att kapaciteten i inledningskedet av utbyggnaden bör vara ca 400 utbildnings- platser.

4.7.4.4 Sammanfattning av U 68s förslag

1 tabell 4:21 redovisas dels antagningskapaci- teten läsåret 1971/72 till befintlig högskole- utbildning i Luleå, dels exempel på den antagningskapacitet som U68 föreslår för det preliminärt angivna igångsättningsåret 1978/79.

Den i tabellen angivna antagningskapacite- ten för de olika utbildningslinjerna medför

Tabell 4:21. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i högskoleutbildning i Luleå. Antal antagningsplatser vid utbyggnadsperiodens början.

Yrkesutbildningssektor Utbildningslinjel Utbildningens längd. Antal terminer

Antagningsplatser/är2

Teknisk yrkesutbildning Civilingenjör 320 8 Laboratorieassistent 16 5 Yrkesteknisk linje (stålindustri) 30 3 Yrkesteknisk linje (verkstad) 30 3 Administrativ och ekono- Socialadministration 16 2 misk yrkesutbildning Sekreterare 30 3 Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska 130 5 Sjukgymnast 32 4 Utbildning för undervis- Mellanstadielärare 96 6 ningsyrken Lågstadielärare 96 5 Förskollärare 120 4 Musikpedagog 16 6 Summa antagningsplatser ca 900

1 U 685 förslag är kursiverade. 2 För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 1971/72.

Tabell 4:22. Antal utbildningSplatser, som följer av i tabell 4:21 angiven antagningska- pacitet, fördelat på yrkesutbildningssektorer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildningssektor Antal utbildningsplatser Teknik 1 400 Administration och ekonomi 100 Värd 400 Undervisning 800

Totalt allmänna utbildningslinjer 2 700

att efter hand en kapacitet motsvarande ca 2 700 utbildningsplatser tas i anspråk. Dessas fördelning på yrkesutbildningssektorer fram- går av tabell 4:22.

U 68 har i det föregående angett att en riktpunkt för utbyggnaden av allmänna ut- bildningslinjer bör vara ca 2 700 utbildnings- platser. Den i tabell 4:21 exemplifierade fördelningen av antagningstal på utbildnings- linjer innebär sålunda att den angivna rikt- punkten i stort sett nås. Tonvikten ligger på utbildning med inriktning mot tekniska yr- ken och undervisningsyrken. Behovet av ad- ministrativ och ekonomisk utbildning bör som redan nämnts i viss utsträckning kunna tillgodoses inom kapaciteten för enstaka kur- ser och studiekurser.

4.7.5 Sundsvall-Härnösands högskoleområde

4.7.5.l Dimensionering av högskoleutbild- ningen i Sundsvall-Härnösand

Sundsvall-Härnösands högskoleområde om- fattar Västernorrlands län. 1 avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det totala antalet platseri högskoleutbildning i Sundsvall-Härnösand bör byggas ut till ca 3 500. Tabell 4:23 visar hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna. lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den befintliga högskoleutbildningen i

Tabell 4:23. Riktpunkter för dimensione- ring av högskoleutbildningen i Sundsvall— Härnösand

Utbildnings— Antal utbild— Riktpunkt linjer ningsplatser 1971/7 2

Allmänna utbild- ningslinjer 1 200 2 500 Lokala och indivi- duella utbildnings- linjer — 200 Enstaka kurser och studiekurser — 800 Utan angiven yrkes- inriktning 300 —

Totalt ca 1 500 ca 3 500 Sundsvall-Härnösand omfattar de utbild-

ningslinjer som anges i tabell 4:24. Av denna framgår även huvudmannen för varje utbild- ningslinje.

4.7.5.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar m. fl.

Vid U 685 överläggningar med företrädare för länsstyrelsen i Västernorrlands län, Väs- ternorrlands läns landsting, Sundsvalls kom- mun m. fl. har i huvudsak uttalats önskemål om en utbyggnad av teknisk samt administra- tiv och ekonomisk högskoleutbildning. Inom dessa områden priori te ras kortare tekniska ut- bildningslinjer och administrativa utbild- ningsvägar med inslag av ADB samt ekonom- utbildning. Den nuvarande systematiserade decentraliserade universitetsutbildningen fö— reslås därvid bli utnyttjad.

4.7.5.3 U 685 förslag till utbyggnad av högskoleutbildningen i Sundsvall-Härnösand

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildningslin- jer, som närmast svarar mot nuvarande ut- bildning vid filosofisk fakultet — föreslår att planeringen av den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen i Sundsvall-Härnösand inriktas på att linjer för utbildning inom föl-

Tabell 4:24. Befintlig högskoleutbildning i Sundsvall—Härnösands högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands- Primär— tings- kommunal kom- munal E' -'—. 3 _a ? å"; "” 'O 8 > 'U : = ... :; cu få : =: = > *: = = m ... w rn ==" ;, s '; "å :* s" 5 .: a & (% g _a 0 & M Q '— m ur u) 'n rn '=' .:: 'U m a) 0 'c u) = V) i: .— ._ __ "= =O % Tu % o ä ä 5 59 "E =O % :O % = = .. : ,,, =: .c : 'D E E va va i.. L.. , ». >_ 'a'; ;d :e: ;gm 423 >» >= rn .. ..] = m = > O O Teknisk yrkesutbildning Drifttekniker x Laboratorieassistent x Sjöingenjör x Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Administrativt systemarbete x x Sjökapten x Systemman, programmerare x Vårdyrkesu tbildning Medicinsk assistent x Sjuksköterska x Utbildning för undervisningsyrken Fritidspedagog x Klasslärare x

Utbildning utan angiven yrkesinriktning

jande yrkesområden inrättas vid utbygg- nadsperiodens början.

Teknisk yrkesutbildning

En till UKÄ knuten expertgrupp har utveck- lat ett förslag om en kombinationsutbildning i processprogrammering som inkommit från skolstyrelsen i Sundsvall. Avsikten är att kombinera matematisk-naturvetenskapliga studiekurser inom ramen för den decentrali- serade utbildningen med en teknisk ADB- kurs vid gymnasieskola.

U68 anser att en utbildningslinje med denna inriktning är väl lämpad att förläggas till Sundsvall-Härnösand.

Därutöver bör två yrkestekniska linjer in- rättas, den ena med inriktning mot verk-

stadsindustri och den andra med inriktning mot pappers- och pappersmasseindustri.

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

Utbyggnaden av administrativ ooh ekono- misk högskoleutbildning har i Sundsvall på- gått sedan läsåret 1970/71 och de lokala företrädarna förordar en fortsatt utbyggnad av denna sektor. U 68 anser att den utbild- ningskapacitet som för läsåret 1972/73 avde- lats för försöksverksamhet med kombina- tionsutbildningar, eventuellt med ett mo- difierat innehåll, bör förbli oförändrad fram till utbyggnadsperiodens början för att där- efter utökas och kompletteras med ytterligare några kortare utbildningslinjer.

Tabell 4:25. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i högskoleutbildning i Sundsvall-Härnösand. Antal antagningsplatser vid utbyggnadsperiodens början.

Yrkesutbildningssektor Utbildningslinjel Antagnings- Utbildningens längd. platser/år2 Antal terminer Teknisk yrkesutbildning Sjöingenjör 24 4 Drifttekniker 30 2 Laboratorieassistent 32 5 Processprogrammering 30 4 Yrkesteknisk linje (verkstad) 30 3 Yrkesteknisk linje (papper) 30 2 Administrativ och ekono- Sjökapten 24 4 misk yrkesutbildning Personaladministration 30 4 Revision, bank och beskattning 30 4 Transportadministration 30 4 Administrativt system- arbete 30 4 Systemman, programmerare 90 2 Språk/ekonomi 30 4 Projektadministration 30 4 Vårdyrkesutbildning Medicinsk assistent 30 445 Sjuksköterska 100 3 Utbildning för undervis- Lågstadielärare 96 5 ningsyrken Mellanstadielärare 96 6 Fritidspedagog 32 4 Summa antagningsplatser ca 800

1 U 685 förslag är kursiverade. = För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 1971/72. 3 Grundutbildning 5 terminer. Avkortad grundutbildning 3 terminer. Vidareutbildning 1—2 terminer.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte böra i detalj föreslå vilka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna skall omfatta. De ämnesområ- den som ingår i den systematiserade decen- traliserade universitetsutbildningen bör i hu- vudsak finnas kvar. 1 tabell 4:23 har som rikt- punkt på sikt angetts en kapacitet om ca 800 utbildningsplatser för enstaka kurser och studiekurser vid utbyggnadsperiodens slut. U 68 räknar med att kapaciteten iinlednings- skedet av utbyggnaden bör vara ca 400 utbild- ningsplatser.

4.7.5.4 Sammanfattning av U 685 förslag

I tabell 4:25 redovisas dels antagningskapaci- teten läsåret 1971 / 72 till befintlig högskole- utbildning i Sundsvall-Hämösand, dels exem—

pel på den antagningskapacitet som U 68 föreslår för det preliminärt angivna igångsätt- ningsåret 1976/77.

Den i tabellen angivna antagningskapacite-

Tabell 4:26. Antal utbildningsplatser, som följer av i tabell 4:25 angiven antagningska- pacitet, fördelat på yrkesutbildningssekto- rer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildningssektor Antal utbildnings- platser

Teknik 300 Administration och ekonomi 500 Vård 300 Undervisning 600

Totalt allmänna utbildningslinjer ca 1700

ten för de olika utbildningslinjerna medför att efter hand en kapacitet motsvarande ca 1 700 utbildningsPlatser tas i anspråk. Dessas fördelning på yrkesutbildningssektorer fram- går av tabell 4:26.

U 68 har idet föregående angett att en rikt- punkt för utbyggnaden av allmänna utbild- ningslinjer bör vara ca 2 500 utbildningsplat— ser. Den i tabell 4:25 exemplifierade fördel- ningen av antagningstal på utbildningslinjer innebär att i den fortsatta utbyggnaden bör planeras för ca 800 utbildningsplatser att fördelas på allmänna utbildningslinjer. Enligt U 685 uppfattning bör det ankomma på ut- bildningsmyndigheterna att pröva hur denna fördelning bör ske. Därvid är det enligt U 68s uppfattning angeläget att administrativa och ekonomiska utbildningsvägar riktade mot nya områden kommer till stånd. Skulle en minsk- ning av kapaciteten för klasslärarutbildning bli aktuell bör det övervägas att förlägga an- nan utbildning med pedagogisk anknytning till Härnösand.

4.7 .6 Östersunds högskoleområde

4.7.6.1 Dimensionering av högskoleutbildningen i Östersund

Östersunds högskoleområde omfattar Jämt- lands län. I avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det totala antalet platser i högskoleutbildning i Östersund bör byggas ut till ca 2 000. Tabell

Tabell 4:27. Riktpunkter för dimensione- ring av högskoleutbildningen i Östersund.

Utbildningslinjer Antal utbild- Riktpunkt ningsplatser 1971/72 Allmänna utbild- ningslinjer 1 100 1 500 Lokala och indivi- duella linjer — 100 Enstaka kurser och studiekurser — 400 Utan angiven yrkesinriktning 200 — Totalt ca 1 300 ca 2 000

4:27 visar hur denna totalkapacitet kan för- delas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den befintliga högskoleutbildningen i Östersund omfattar de utbildningslinjer som anges i tabell 4:28. Av denna framgår även huvudmannen för varje utbildningslinje.

4.7.6.2 inriktning av högskoleutbildningen iÖstersund

Vid överläggningar som U 68 haft med före- trädare för länsskolnämnden i Jämtlands län, Östersunds kommun m.fl. angående inrikt- ning av högskoleutbildningen i Östersund har föreslagits i första hand en utbyggnad av ut- bildning för tekniska yrken och kultur- och informationsyrken. Utmärkta förutsättningar anses föreligga för att till Östersund förlägga utbildningslinjer med inriktning mot dels tu- ristnäring, dels idrotts-, fritids- och ungdoms- verksamhet. Inom den tekniska utbildnings- sektorn är det främst yrkestekniska linjer med inriktning mot livsmedels- och verkstadsin- dustri som har föreslagits, men även behovet av arbetsvetenskaplig utbildning har under- strukits. För den senare inriktningen bedöms samarbete kunna ske med socialhögskolan. Som framgår av avsnitt 4.6.3 anser U 68 att den fortsatta utbyggnaden av högskoleut- bildningen i Östersund bör anstå till slutet av 1970—talet. Preliminärt har angetts budget- året 1978/79 för igångsättningen av den fortsatta utbyggnaden. Vikten av att utbild- ningen planeras med sikte på den framtida utvecklingen i området talar för att dess inriktning bestämsi anslutning till samhällets övriga regionalpolitiska åtgärder där. Detta hindrar dock inte enligt U 685 uppfattning att en viss breddning av kursutbudet inom ramen för den systematiserade decentralise- rade universitetsutbildningen kommer till stånd. Härigenom skulle möjligheterna öka att iÖstersund erhålla utbildning inom allmän utbildningslinje. Ett genomförande av U 685 förslag till studieorganisation kommer även att underlätta kombinationer av kurser från olika utbildningsenheter. Så t. ex. bör kurser

Tabell 4:28. Befintlig högskoleutbildningi Östersunds högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet. Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands- Primär- tings— kommu- kom- nal munal 00 .E = . IE 5 "5 å &" .. o o 8 2 'U % 'U _ % _g a; := en i: _5 n _g 'ta . _: :: :o a o :: ,,, :: E t': 35 5 »— M 53 2 3, =» => 2 .a 2 %” 5 E 5 åå '5 86 ..:a ?3 >- ?? m = '... u) .. >=O (330 Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Socionom (förv.linje) x Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska x Socionom (social linje) x Utbildning för undervisningsyrken Fritidspedagog x Utbildning för kultur- och informationsyrken ldrotts— och fritidskonsulent x x Ungdomsledare x

Utbildning utan angiven yrkesinriktning

från socionomutbildningen kunna ingå i ut- bildningslinjer tillsammans med kurser eller studiekurser som nu ges inom ramen för den systematiserade decentraliserade universitets- utbildningen.

För att Jämtlands naturliga förutsätt- ningar för fritids- oeh idrottsverksamhet skall utnyttjas bör bl.a. övervägas att till Östersund lokalisera utbildning med sådan inriktning av riksrekryterande karaktär.

4.7.7 Umeå högskoleområde

4.7.7.1 Dimensionering av den grundläg— gande högskoleutbildningen i Umeå

Umeå högskoleområde omfattar Västerbot- tens län.

Den högre utbildningen i Umeå har under de senaste årtiondena byggts ut till betydan— de omfattning. Universitetet har expanderat

utomordentligt snabbt. Det har i dag lika många studerande som Uppsala hade i början av 1960—talet, då Umeå universitet tillkom. Det har för U 68 stått klart att en utbyggnad av högskoleutbildningen på några orter i Norrland, utöver Umeå, är nödvändig om den av utredningen åsyftade närheten mellan de studerandes bostadsort och utbildnings- tillfällena skall kunna åstadkommas och om de lokaliserings— och regionalpolitiska förde- lar skall kunna vinnas som utredningen uppe- hållit sig vid i det föregående. Som framgår av tabell 4:13 i avsnitt 4.6.3 skulle en kalkyl enligt de proportioneringsprinciper som re- dovisas där leda till ett något lägre antal studerande i Umeå än det nuvarande.

Enligt U 685 mening bör planeringen mot denna bakgrund inriktas på ett i huvudsak oförändrat antal studerande i grundläggande högskoleutbildning i Umeå under den nu

Tabell4:29. Riktpunkter för dimensione- ring av den grundläggande högskoleutbild- ningen i Umeå.l

Utbildningslinjer Antal utbild- Riktpunkt ningsplatser 1971/1972 Allmänna utbild- ningslinjer 4 600 6 700 Lokala och indivi- duella utbildnings- linjer — 600 Enstaka kurser och studiekurser — 1 700 Utan angiven yrkes- inriktning 4 100 — Totalt ca 9 000

ca 8 700

1 Den nuvarande utbildning vid filosofisk fakul- tet, som här redovisas under rubriken utan angiven yrkesinriktning, svarar i U 685 förslag dels mot utbildningslinjer (allmänna, lokala eller individuel- la), dels mot enstaka kurser och studiekurser.

aktuella planeringsperioden. ] tabell 4:29 framgår hur denna totalkapacitet kan förde- las mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den befintliga grundläggande högskole— utbildningen i Umeå redovisas i tabell 4:30, i vilken också huvudmannen för varje utbild- ningslinje framgår.

4.7.7.2 Inriktning av den grundläggande högskoleutbildningen i Umeå

Vid de kontakter som U 68 haft med före- trädare för länsstyrelsen i Västerbottens län, Umeå universitet m. fl. har framförts önske- mål om att till Umeå få högskoleutbildning med inriktning mot kultur- och informa- tionsyrken. Allmänna utbildningslinjer inom denna sektor finns i dag inte i Umeå. Önske- målen har avsett dels lärarutbildning i musik och bildkunskap, dels allmänt musikaliskt och konstnärligt inriktad utbildning. KUS föreslog i sitt betänkande ”Högskolor för konstnärlig utbildning” (SOU 1970:66), att en formhögskola skulle förläggas till Umeå.

Liksom för övriga nuvarande universitets- orter har U 68 inte utarbetat mera detaljera- de riktlinjer för den fortsatta högskoleplane- ringen i Umeå. Som framgår av det föregåen- de räknar utredningen inte med någon utbygg- nad för Umeås del under U 685 plane- ringsperiod. En viktig fråga blir i stället att inom ramen för en i stort sett oförändrad ka- pacitet stegvis förändra utbildningens innehåll och inriktning. Det gäller därvid i första hand att planera för dimensioneringen av de i ka— pitel 3 föreslagna utbildningslinjer som när- mast svarar mot nuvarande utbildning vid de filosofiska fakulteterna. Det bör vara möjligt att tillgodose krav och önskemål om dels nå- gon teknisk yrkesinriktning inom den natur- vetenskapliga och matematiska utbildningen, dels en med hänsyn till det norrländska nä- ringslivets behov profilerad administrativ och ekonomisk utbildning. Även behovet av ut- bildning för kultur- och informationsyrken bör uppmärksammas.

Bl.a. genom ändamålsenliga kombinatio- ner av de omfattande och differentierade resurser för högskoleutbildning som byggts upp i Umeå bör det vara möjligt att, inom ramen för både allmänna och lokala utbild- ningslinjer, erbjuda goda yrkesutbildnings- möjligheter. Möjligheterna att till Umeå 10— kalisera högre konstnärlig utbildning bör en- ligt U685 mening prövas i samband med beredningen av konstnärsutbildningssakkun- nigas förslag.

4.7.8 Sammanfattning av U 68s förslag för norra utbildningsregionen

Utbyggnaden av den högre utbildningen i den norra utbildningsregionen har påbörjats jämförelsevis sent men redan nått mycket betydande omfattning. U 68 föreslår att man siktar på att bygga ut utbildningen till en to- talkapacitet av ca 18 000 utbildningsplatser. Den nuvarande kapaciteten beräknas vara drygt 14 000 platser. Utredningens exempli— fiering av utbyggnaden under den första de— len av utredningens planeringsperiod svarar mot ett förhållandevis litet tillskott av ut- bildningsplatser. Enligt U68s mening bör

Tabell 4:30. Befintlig grundläggande utbildning i Umeå högskoleområde 1971/72. Huvud- man och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet 1

Statlig Lands- Primär- tings- korn- kom- munal munal

Universitetet Socialhögskolan Lärarhögskolan Seminariet för huslig utbildning Förskoleseminariet Västerbottens vårdskola Gymnasieskola

SIHUS

Teknisk yrkesutbildning Laboratorieassistent x

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning lnternatföreståndare x Syo—konsulent x Ekonom x Socionom (förv.linje) x Personaladministration x Utbildningsadministration Sekreterare (kombinationsutbildning) x Systemman, programmerare Sekreterare

X XXXXX

Vårdyrkesutbildning

Arbetsterapeut x Läkare x Medicinsk assistent x Sjuksköterska x Tandläkare x Åldcrdornshemsföreståndare x Biträdande psykolog, psykolog x Socionom (social linje) x

Utbildning för undervisningsyrken

Barnavårdslärarc x Hushållslärare x Vårdyrkeslärare x2 Sjukvårdslärare x Förskollärare x Ämneslärare x x Klasslärare x Speciallärare x Textillärare x Yrkeslärare x 3

Utan angiven yrkesinriktning x

1 Umeå är utbildningsort för samtliga utbildningslinjer. 2 Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet, fr.o.m. 1972/73 ges utbild— ningen vid SIHUS. 3 Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet,fr. o. m. 1972/73 ges utbildningen vid lärarhögskolan.

bl.a. erfarenheterna av den pågående upp- byggnaden av utbildningsorganisationen i Luleå och Östersund awaktas innan den fortsatta inriktningen av utbyggnaden fast- läggs. Behovet av högskoleutbildning för vård- och undervisningsyrken är emellertid redan med nuvarande planering relativt väl tillgodosett inom regionen. Det syns därföri den fortsatta planeringen vara önskvärt att behovet av utbildning för tekniska, admini- strativa och ekonomiska yrken samt kultur- och informationsyrken uppmärksammas.

4.8

4.8. 1 Allmän bakgrund

Mellersta utbildningsregionen omfattar Upp- sala, Gävleborgs, Kopparbergs, Örebro, Väst- manlands och Södermanlands län. Inom re- gionen ligger de större tätortsområdena Uppsala, Gävle-Sandviken, Falun-Borlänge, Örebro, Västerås och Eskilstuna. Som tidiga- re redovisats föreslås Eskilstuna och Västerås tillsammans ingå i ett högskoleområde.

Regionens andel av rikets befolkning var 1970 omkring 20 procent. Den faktiska och beräknade folkmängden 1965—1980 framgår av tabell 4:31.

Det finns stora variationer i befolknings- utvecklingen mellan regionens högskoleom- råden. T.ex. har Kopparbergs län haft en

Tabell 4:31. Folkmängden i mellersta ut- bildningsregionen 1965, 1970 och 1980. 1 OOO-tal.

Län 19651 19701 19802 C-län 199 217 225— 235 X-län 293 294 290— 300 D—län 238 248 250— 260 U-län 247 262 270— 280 T-län 269 276 280— 290 W-län 282 277 270— 280 Regionen 1 528 1 574 1 585—1 645

1 Folk- och bostadsräkningen 1965 och 1970 med korrigering för utförda och planerade (hösten 1972) förändringar i kommunindelningen. 2 Befolkningsramar enligt prop. l972:111 bilaga 1 s. 474.

Mellersta utbildningsregionen

negativ befolkningsutveckling. ] samtliga län sker en fortsatt urbanisering, och omflytt- ningen inom länen är tämligen omfattande. Västmanlands län tillhör de mest expansiva lånen i Sverige. Det har den största andelen invandrare i landet.

Regionens näringsliv domineras av metall- och verkstadsindustri samt gruv- och järn- industri.

Andelen sysselsatta inom jord- och skogs- bruket minskar genomgående, medan den i näringsgrenarna gruv-, byggnads- och tillverk- ningsindustri i stort sett är konstant. Service- sektorn ökar i samtliga län. Andelen syssel- satta inom olika näringsgrenar 1965 och 1970 framgår av tabell 4:32.

I Uppsala län utgör servicesektorn den största näringsgrenen med koncentration till Uppsala. Maskin- och metallindustri är domi- nerande industribranscher. Till Uppsala skall lokaliseras veterinärhögskolan, statens livs- medelsverk och del av Sveriges geologiska undersökning. Sammanlagt berörs för de två sistnämnda myndigheterna ca 350 anställda.

I Gävleborgs län dominerar järn-, metall-, massa- och pappersindustri. Antalet förvärvs- arbetande minskade totalt sett mellan 1965 och 1970. Till Gävle skall lokaliseras lant- mäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, centralnämnden för fastighetsdata och sta- tens institut för byggnadsforskning. Drygt 900 anställda berörs sammanlagt.

] Södermanlands län fortsätter sysselsätt- ningsminskningen inom jord- och skogsbruk. Metall- och verkstadsindustri är helt domine-

Tabell 4:32. Antal förvärvsarbetande i mellersta utbildningsregionen fördelat på näringsgrenar inom respektive län 19651 och 19702, 1 OOO-tal.

Län

C—län X-län D-län U-län T-län W—län

Regionen

Jord- och skogsbruk

1965 antal

17 78

andel %

1970 antal

andel %

00500th 00

Tillverkningsindustri m. m.

1965 antal

21 44 41 49 48 43

246

andel %

25 36 40 45 41 37 38

1970 antal

andel %

24 36 38 43 38 37 37

Byggnads— och anläggnings- verksamhet

1965 antal

andel %

12 10 10 10

9 11

1970 antal andel %

10 11 12 11 10 10 10 9 10 9 12 11 64 10

Service

1965 antal

andel %

49 40 39 36 40 38 40

1970 antal

48 51 45 45 52 46

287

andel %

55 44 44 41 45 43 45

Totalt3

1965 antal

84 123 103 108 118 118

654

1970 antal

88 116 104 109 115 109

641

' Statistiska meddelanden Be l971:l6, där folk— och bostadsräkningen för 1965 har omarbetats efter den klassificering som tillämpas i 1970 års folk- och

bostadsräkning.

²Folk- och bostadsräkningen 1970. Preliminära uppgifter. ³Även ett mindre antal förvärvsarbetande iospecificerad verksamhet ingår.

rande industrigrupp med små enheter, vilket ger länet ett ensidigt näringsliv. Service- sektorn är i förhållande till landet i övrigt underdimensionerad. Till Eskilstuna skall lo- kaliseras myntverket. Delegationen för loka- lisering av statlig verksamhet föreslår i sitt slutbetänkande (SOU l972z55) att till Eskilstuna skall lokaliseras fortifikationsför- valtningen. Sammanlagt berörs ca 650 an- ställda.

I Västmanlands län svarar områdets norra delar för höga inrikes flyttningsförluster. Västeråsblocket har upplevt en kraftig in- dustriell expansion under 1960—talet, vilket medfört att servicesektorn släpar efter. Man räknar med en fortsatt expansion av industri och service inom Västeråsblocket fram till 1980-talet. Länets näringsliv är ensidigt på grund av koncentrationen till elektro-, järn-, metall- och maskinindustri som tillsammans sysselsätter nära 80 procent av de industri- anställda.

Örebro län har en hög industrisysselsätt- ning, som domineras av metallverk, metall- varu—, maskin- och elektroindustri. Sko- industrin har reducerats kraftigt under sena- re år. Totalt sett har antalet förvärvsarbetan- de minskat mellan 1965 och 1970. Till Örebro skall lokaliseras del av SCB, bilregist- ret och körkortsregistret. Sammanlagt berörs ca 750 anställda.

1 Kopparbergs län medför utflyttningen från länets nordvästra del att en stor del av befolkningen bor inom pendlingsavstånd från Falun-Borlänge och andra tätorter. Nordvästra glesbygdsområdet står i kontrast till sydliga och sydöstliga tätorts- och in- dustriområden. Industrisysselsåttningen har minskat i de flesta branscher utom järn- och metallmanufaktur. Servicesektorns expan- sion har inte kompenserat den nedgången vilket lett till strukturproblem och utflytt- ning. De stora basindustrierna väntas få vi- kande sysselsättning under 1970-talet, vilket kommer att skapa svårigheter på orter med ensidigt näringsliv. Tendenser mot ökad dif- ferentiering av näringslivet har dock under de senaste åren kunnat skönjas. En utbygg- nad av servicesektorn och turistnäringen

samt en fortsatt differentiering av närings- livet i övrigt bedöms som nödvändiga för att den nuvarande utvecklingen skall kunna hej- das.

Till Falun-Borlänge skall omlokaliseras domänverket. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslår i sitt slutbetän- kande (SOU 1972:55) att trafiksäkerhets- verket och vägverket skall lokaliseras till Falun-Borlänge. Sammanlagt berörs ca 1 200 anställda.

4.8.2 Befintlig grundläggande högskoleut- bildning i mellersta utbildningsregionen la's- året 1971 / 72

1 tabell 4:33 anges antalet utbildningsplat- ser i mellersta utbildningsregionen läsåret 1971/72.

4.8.3 Allmänna riktpunkter för högskoleutbildningens planering i utbildningsregionen

Enligt den i avsnitt 4.6.3 redovisade meto- den har för mellersta utbildningsregionen angetts utbildningskapaciteten inom yrkesut- bildningssektorerna vid full utbyggnad vid proportionell fördelning av dessa över landet (tabell 4:34). 1 den fortsatta planeringen bör särskild vikt läggas vid utbyggnaden av hög- skoleutbildning med inriktning mot teknik och vård. För närvarande är i det närmaste all högre teknisk utbildningi regionen kon- centrerad till Uppsalaområdet, medan kapa- citeten för vårdutbildningar är tämligen jämnt fördelad mellan Uppsala och Örebro. Bl.a. näringslivsstrukturen i regionen moti- verar enligt U 685 uppfattning att utbildning inom dessa sektorer i den fortsatta utbyggna- den ges en ökad spridning.

Kapaciteten för enstaka kurser och studie- kurser bör som tidigare angetts (avsnitt 4.6.3) i huvudsak fördelas på högskoleom- råden proportionellt mot befolkningsunder- laget. En strikt tillämpning av denna princip skulle för högskolan i Uppsala innebära att den mångsidighet i utbudet av enstaka kurser

Tabell 4:33. Befintlig grundläggande högskoleutbildning i mellersta utbildningsregionen läs- året 1971/72 fördelad på yrkesutbildningssektorer. Antal utbildningsplatser.

Yrkesutbildningssektor Högskoleområde Falun- Eskilstuna— Örebro Uppsala Summa Borlänge Västerås 1 Teknik —1 100 100 1 700 1 900 2 Administration och ekonomi —1 200 500 2 400 3 100 3 Vård 200 400 1 400 2 300 4 300 4 Undervisning 500 300 700 3 6002 5 100 5 Kultur och in- formation —1 —1 —1 700 700 Summa rad 1—5 700 1 000 2 700 10 700 15 100 Utan angiven3 yrkesinriktning — — 1 700 9 300 11 000 Summa totalt 700 1 000 4 400 20 000 26 100

1 Saknas eller har en kapacitet mindre än 50 utbildningsplatser. 2 Aven studerande iden ämnesteoretiska delen av ämneslärarutbildningen ingår. 3 Samtliga utbildningar vid filosofisk fakultet utom den ämnesteoretiska delen av ämneslärarutbild— ningen samt psykologutbildningen.

Tabell 4:34. Antal utbildningsplatser i grund- läggande högskoleutbildning i mellersta ut- bildningsregionen. Nuvarande kapacitet och kapacitet vid proportionell fördelning.

Yrkesutbild- Antal utbild- Kapacitet ningssektor ningsplatser Vid pro— 1971/72 portionell fördelning Teknik 1 900 5 300 Administration och ekonomi 3 100 5 300 Vård 4 300 6 300 Undervisning 5 100 5 600 Kultur och in- formation 700 1 700 Summa allmänna utbildningslinjer 15 100 24 200 Lokala och indivi- duella utbildnings- linjer — 2 100 Enstaka kurser och studiekurser — 6 700 Utan angiven yrkes- inriktning1 11 000 — Totalt 26 100 33 000

1 Avser antalet närvarande studerande vid filo- sofisk fakultet utom psykologutbildning och äm- nesteoretisk utbildning för ämneslärare.

och studiekurser som nu finns där måste begränsas. En geografisk spridning av hela detta utbud är bl. a. av resursskäl olämplig. En uppjustering av kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser samt en motsvarande minskning för övriga högskoleområden bör därför göras. Omkring 1 000 utbildningsplat- ser har bedömts vara en lämplig omfattning av en sådan överflyttning. Även för Örebro, som i dag har jämförelsevis omfattande bas-

Tabell 4:35. Riktpunkter för antalet utbild- ningsplatser i enstaka kurser och studiekur- ser vid full utbyggnad fördelat på högskole- områden.

Högskoleområde Antal utbildnings- platser Uppsala 3 100 Eskilstuna- Västerås 1 400 Örebro 1 400 Falun- Borlänge 800 Totalt 6 700

resurser för högre utbildning, bör en viss uppjustering göras. Som framgår av tabell 4:35 — där fördelningen redovisas — blir det ändå möjligt att avdela en betydande kapaci- tet för enstaka kurser och studiekurser inom övriga högskoleområden. Av den återstående kapaciteten inom varje högskoleområde har en konstant andel avsatts för lokala och individuella utbildningslinjer.

4.8.4 Falun-Borlänge högskoleområde

4.8.4.1 Dimensionering av högskoleutbild- ningeni Falun-Borlänge

Falun-Borlänge högskoleområde omfattar Kopparbergs län. 1 avsnitt 4.6.3 har U 68 an- gett att det totala antalet platser ihögskole- utbildning i Falun-Borlänge bör byggas ut till ca 4 000. Tabell 4:36 visar hur denna total- kapacitet kan fördelas mellan å ena sidan all- männa, lokala och individuella utbildnings- linjer, å andra sidan enstaka kurser och stu- diekurser.

Tabell 4:37 Befintlig högskoleutbildning i Huvudman och utbildningsenhet.

Den befintliga högskoleutbildningen i Falun-Borlänge högskoleområde anges i ta- bell 4:37. Av denna framgår även huvudman- nen för varje utbildningslinje.

Tabell 4:36. Riktpunkter för dimensione- ring av högskoleutbildningen i Falun- Borlänge. Utbildnings- Antal utbild- Riktpunkt linjer ningsplatser 1971/72

Allmänna utbild- ningslinjer 700 3 000 Lokala och indivi— duella utbildnings- linjer _ 200 Enstaka kurser och studiekurser _ 800 Utan angiven yrkes- inriktning _ —

Totalt 700 ca 4 000

Falun—Borlänge högskoleområde 1971/72.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands— Primär— tings— kommu— kom- nal munal & . s” — n) o 3 o ” .se :: _g e e %” 5 .a a % " %" _o ... & "5 L. E _|: = 5 10 L," " o 9. l-l = a."! &” = = % .3- 8 Te %; 3 åå : : D_ 35 gwä oå Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Utbildningsadministration x x Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska x Utbildning för undervisningsyrken Klasslärare X Utan angiven yrkesinriktning x

4.8.4.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar rn. fl.

Vid överläggningar som U 68 haft med före- trädare för bl.a. länsstyrelsen och lands- tinget i Kopparbergs län, Falun och Borlänge kommuner har förslag presenterats till ut- bildningslinjer för högskoleutbildningen i Falun—Borlänge. Därvid har bl. a. framförts önskemål om att till Falun förlägga gym- nastik— och idrottsutbildning. De resursmässi- ga förutsättningama för en sådan betecknas som mycket goda genom den stora idrottsan- läggning som är under uppförande. Vidare har förslag lämnats om teknisk utbildning. Den kan närmast sägas vara vidareutbild- ningskurser för ingenjörer.

Tanken på högskoleutbildning inom tra- fikområdet, som också förts fram av de lokala företrädarna, skall ses mot bakgrund av den pionjärverksamhet inom det trafik— pedagogiska området som bedrivits inom Borlänge kommun. Sålunda var Bor- länge först i landet med en kommunal bil- skola. Lokaliseringen av vägverket och trafik- säkerhetsverket till området gör det enligt de lokala företrädarna motiverat med utbild- ningslinjer inom detta område i Falun-Bor— länge.

4.8.4.3 U 68s förslag till utbyggnad av högskoleutbildningen i Falun-Borlänge

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildningslin- jer, som närmast svarar mot nuvarande ut- bildning vid filosofisk fakultet — föreslår att den fortsatta utbyggnaden av högskoleut- bildningen i Falun—Borlänge inriktas på att linjer för utbildning inom följande yrkesom- råden inrättas vid utbyggnadsperiodens bör- jan.

Teknisk yrkesutbildning

U 68 räknar med att den försöksverksamhet med yrkestekniska linjer inom stålindustri- och verkstadsområdena, som utredningen i annat sammanhang föreslår skall förläggas

till högskoleområdet, kommer att ge sådana erfarenheter att yrkesteknisk högskoleutbild- ning med dessa inriktningar bör anordnas mera permanent under planeringsperioden.

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

Två kombinationsutbildningar föreslås; en med inriktning mot revision, bank och be- skattning samt en mot personaladministra- tion.

Vårdyrkesutbildning

Liksom för flera andra högskoleområden i norra och mellersta regionerna redovisas brist på arbetsterapeuter i Falun-Borlänge högskoleområde. Befolkningens åldersprofil är sådan att åldringsvården kommer att stilla stora krav på personal inom såväl tätorter som glesbygdsområden. U 68 anser det mot bl. a. denna bakgrund motiverat att förlägga arbetsterapeututbildning till Falun-Borlärge.

Utbildning för undervisningsyrken

Områdets mest omfattande befintliga lög- skoleutbildning finns inom undervisnings- sektorn. Vid en minskning av utbildnings- kapaciteten i klasslärarutbildningen är det önskvärt att befintliga resurser för pedago- giskt inriktad utbildning utnyttjas för aman utbildning.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte böra i detalj föreslå vlka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna bör omfatta. Det är dock naturligt att planeringen inriktas på att de resurser för högskoleutbildning utnyttjas, som redan finns och efter hand byggs ut. [ tabell 4:36 har angetts en riktpunkt om 800 utbildningsplatser för enstaka kurser och :tu- diekurser vid full utbyggnad. U68 räleiar med att kapaciteten i inledningsskedet )Öl' vara ca 400 utbildningsplatser.

Tabell 4:38. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i högskoleutbildning i Falun-Borlänge. Antal antagningsplatser vid utbyggnadsperiodens början.

Yrkesutbild- Utbildningslinje1 Antagnings- Utbildningens längd ningssektor platser/år2 Antal terminer Teknisk yrkes— Yrkesteknisk linje utbildning (stålindustri) 30 3

Yrkesteknisk linie (verkstad) 30 3 Administrativ och Utbildningsadministration 30 4 ekonomisk yrkesut— Bank, revision och be- bildning skattning 30 4

Personaladministration 30 4 Vårdyrkesut- Sjuksköterska 80 3 bildning Arbetsterapeut 32 6 Undervisnings— Mellanstadielärare 96 6 yrken Lågstadielärare 96 5

Summa antagningsplatser ca 500

1 U 685 förslag är kursiverade. ? För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 1971/72. 3 Grundutbildning 5 terminer. Avkortad grundutbildning 3 terminer. Vidareutbildning 1—2 terminer.

4.8.4.4 Sammanfattning av U 685 förslag

[ tabell 4:38 redovisas dels antagningskapaci- teten läsåret 1971/72 till befintlig högskole- utbildning i Falun-Borlänge, dels exempel på den antagningskapacitet som U68 föreslår för det preliminärt angivna igångsättnings- året 1976/77.

Den i tabellen angivna antagningskapaci- teten för de olika utbildningslinjerna medför att ca 1 100 utbildningsplatser tas i anspråk. Dessas fördelning på yrkesutbildningssekto- rer framgår av tabell 4:39.

Tabell 4:39. Antal utbildningsplatser, som följer av i tabell 4:38 angiven antagnings- kapacitet, fördelat på yrkesutbildningssekto- rer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildningssektor Antal utbildnings- platser

Teknik 100 Administration och ekonomi 200 Vård 300 Undervisning 500

Totalt allmänna ut- bildningslinjer cal 100

U68 har i det föregående angett att en riktpunkt för utbyggnaden av allmänna ut- bildningslinjer bör vara ca 3 000 utbildnings- platser. Den i tabell 4:38 exemplifierade fördelningen av antagningstal på utbildnings- linjer innebär sålunda att planeringen bör inriktas på en utbyggnad på ytterligare mel- lan 1 500 och 2 000 utbildningsplatser. Där- vid bör enligt U 685 mening i första hand utbildning med inriktning mot teknik och administration och ekonomi uppmärksam- mas. Lokala företrädare har härvid kommit med uppslag, av vilka arbetsledarutbildning samt olika teknikerutbildningar t. ex. för civilflygets behov kan nämnas. Väg- och tra- iikmyndigheternas önskemål bör undersökas vid övervägandena rörande dessa yrkesutbild- ningssektorer. Ytterligare korta högskoleut- bildningar med inriktning mot vård kan bli aktuella.

4.8.5 Eskilstuna- Västerås högskoleområde

4.8.5.l Dimensionering av högskoleutbildningen i Eskilstuna-Västerås

Eskilstuna-Västerås högskoleområde omfat- tar Södermanlands och Västmanlands län.

Tabell 4:40. Riktpunkter för dimensione- ring av högskoleutbildningen i Eskilstuna- Västerås.

Utbildnings- Antal utbild- Rikt- linjer ningsplatser punkt 1971/72

Allmänna utbild- ningslinjer 1 000 2 400 Lokala och indivi- duella utbildnings-

linjer -— 200

Enstaka kurser och studiekurser — 1 400 Utan angiven

yrkesinriktning — — Totalt 1 000 ca 4 000

I avsnitt 4.6.3 har U68 angett att det totala antalet platser i högskoleutbildning i Eskilstuna-Västerås bör byggas ut till ca 4 000. Tabell 4:40 visar hur denna totalkapa- citet kan fördelas mellan å ena sidan allmän- na, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studie- kurser.

Den befintliga högskoleutbildningen i Eskilstuna-Västerås högskoleområde anges i tabell 4:41. Av denna framgår även huvud- mannen för varje utbildningslinje.

Tabell 4:41. Befintlig högskoleutbildning i Eskilstuna-Västerås högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Landstings— Primär— kommunal kommunal V'; u: ':: =g .- __ g ;; = '; " en 15 % en 's 5 & >. . . *: ä 5 E 6 m = % %” s ; få & a % 52 x _a 3 ;; = 3 g; g .E % 8 g 3 "52 "ga: En es: S.;; &: "än .; a 335 & ; >= & > = 2 = i; 'a & 3 ; ä & E få % ä" 5 "i & & DD wm m> >m >= oå o> Teknisk yrkesutbildning Drifttekniker x Skogsmästare x Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Administrativt systemarbete x x Socialadministration x x Sekreterare (l—årig) x x Systemman, programmerare x Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska x x Utb ildning för undervis- ningsyrken Förskollärare x Fritidspedagog x Utbildning för kultur- och informationsyrken Ungdomsledare x Utan angiven yrkesinriktning x 376 SOU 1973:2

4.8.5.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar m. fl.

Vid U68s överläggningar med företrädare för Eskilstuna och Västerås kommuner rn. fl. har främst uttalats önskemål om en utbygg- nad av högskoleutbildning med teknisk samt administrativ och ekonomisk inriktning. Med representanter för Eskilstuna och Väs- terås kommuner har vid gemensamma över- läggningar diskuterats hur fördelningen mel- lan de två kommunerna bör göras av utbild- ning av olika slag. Därvid har förslag fram- kommit att till Eskilstuna förlägga tekniska utbildningar med inriktning mot maskin- och verkstadsteknik, medan i Västerås huvudvik- ten läggs vid elektrotekniska utbildnings- linjer. Från båda kommunerna föreslås även ett stort antal studiekurser vid nuvarande filosofisk fakultet med syfte att skapa förut- sättningar för lämpliga utbildningskombina- tioner. Båda kommunerna betonar vikten av att ämnesområdena fysik och kemi finns fö- reträdda vid högskolan.

I fråga om administrativ och ekonomisk yrkesutbildning föreslås i första hand kortare utbildningslinjer av kombinationsutbild- ningskaraktär. De kombinationsutbildningar som nu ges i försöksverksamhetens form anses böra utgöra permanenta utbildnings- linjer i högskolan.

4.8.5.3 U 68s förslag till utbyggnad av hög- skoleutbildningen i Eskilstuna-Västerås

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildnings- linjer, som närmast svarar mot nuvarande ut— bildning vid filosofisk fakultet — föreslår att planeringen av den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildning i Eskilstuna-Västerås in- riktas på att linjer för utbildning inom föl- jande yrkesområden inrättas vid utbyggnads- periodens början.

Teknisk yrkesutbildning

Det är naturligt med hänsyn till inriktning och omfattning av industrin i högskoleom—

rådet att planera för yrkestekniska linjer inom i första hand verkstadsområdet. Den närmare inriktningen härav bör prövas bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna av den för- söksverksamhet som U68 föreslår i annat sammanhang. Även inom det byggnadstek- niska området syns yrkestekniska linjer kun- na anordnas i Eskilstuna—Västerås.

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

Inom högskoleområdet har under en följd av år rätt stor efterfrågan på ekonomiskt inrik- tade utbildningsalternativ. Detta förhållande samt den relativt höga industrialiseringsgra- den motiverar att permanenta resurser för ekonomisk högskoleutbildning förläggs till högskoleområdet med sikte på att efter hand kunna erbjuda t. ex. ekonomlinjen. I ett första skede bör kortare utbildningsalterna- tiv inom det ekonomiska området komma i fråga med inriktning mot t. ex. marknadsfö- ring, försäljning och export, såvitt möjligt med tekniska inslag. U68 föreslår att två kortare utbildningslinjer av samma karaktär som de nuvarande kombinationsutbild- ningarna med inriktning mot revision, bank och beskattning och marknadsföring inrättas under utbyggnadsperiodens inledningsskede.

Vård yrkesutbildning

Högskoleområdet har förhållandevis få ut- bildningsvägar inom vårdsektorn. Områdets storlek och befintliga vårdresurser gör det motiverat att bredda utbudet inom denna sektor. I första hand bör utbildning av medi- cinska assistenter samt vidareutbildning av sjuksköterskor komma till stånd. Inrikt- ningen av assistentutbildningen bör närmare övervägas av de lokala utbildningsmyndig- heterna.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte höra i detalj föreslå vilka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna bör omfatta. Det är dock

Tabell 4:42. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i högskoleutbildning i Eskilstuna-Västerås. Antal antagningsplatser vid utbyggnadsperiodens början.

Yrkesutbild- Utbildningslinjel Antagings- Utbildningens längd ningssektor platser/år? Antal terminer Teknisk yrkes- Drifttekniker 30 2 utbildning Skogsmästare 30 3 Yrkesteknisk linje (byggnads) 60 3 Yrkesteknisk linje (verkstads) 60 3 Administrativ och Socialadministration 30 4 ekonomisk yrkes— Administrativt system— utbildning arbete 30 4 Systemman, program- merare 130 2 Sekreterare (1—årig) 16 2 Revision, bank och beskattning 30 4 Marknadsföring 30 4 Vårdyrkes— Sjuksköterska 170 3 —5 utbildning Vidareutbildning av siukskö terska 15 2 Medicinsk assistent 50 4—5 Utbildning för Förskollärare 120 4 undervisnings— Fritidspedagog 42 4 yrken Utbildning för Ungdomsledare 18 ?. kultur- och inför- mationsyrken Summa antagningsplatser ca 900

' U 685 förslag är kursiverade. 2 För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 1971/72.

naturligt att de planeras så att bl. a. befint- liga permanenta utbildningsresurser utnytt- jas. [ det föregående har behovet av ekono- miskt inriktade kurser nämnts. [ tabell 4:40 har som riktpunkt för utbyggnaden angetts en kapacitet om ca 1 400 utbildningsplatser för enstaka kurser och studiekurser. U68 räknar med att kapaciteten i inlednings- skedet av utbyggnaden bör vara ca 700 utbildningsplatser.

4.8.5.4 Sammanfattning av U 68s förslag

I tabell 4:42 redovisas dels antagningskapa- citeten läsåret 1971/72 till befintlig hög- skoleutbildning i Eskilstuna-Västerås, dels exempel på den antagningskapacitet som U68 föreslår för det preliminärt angivna igångsättningsåret 1977/78.

Den i tabellen angivna antagningskapacite-

ten för de olika utbildningslinjerna medför att efter hand en utbildningskapacitet mot-

Tabell 4:43. Antal utbildningsplatser, som följer av i tabell 4:42 angiven antagnings- kapacitet, fördelat på yrkesutbildningssekto- rer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildnings- Antal utbildningsplatser sektor

Teknik 300 Administration och ekonomi 400 Vård 600 Undervisning 300 Kultur och in- formation —1

Totalt allmänna utbildningslinjer cal 600

1 Mindre än 50 utbildningsplatser.

svarande ca 1 600 utbildningsplatser tasi an- språk. Dessas fördelning på yrkesutbildnings- sektorer framgår av tabell 4:43.

U 68 har i det föregående angett att det totala antalet utbildningsplatser i allmänna ut- bildningslinjer bör byggas ut till omkring 2 400. Den i tabell 4:42 exemplifierade för- delningen på antagningstal innebär alltså att planeringen bör inriktas på en kapacitet på ytterligare mellan 500 och 1000 platser i allmänna utbildningslinjer. Enligt U 683 upp- fattning bör det ankomma på utbildnings- myndigheterna att pröva den fortsatta ut- byggnadens inriktning. Därvid är det enligt U 685 mening lämpligt att en fortsatt bredd- ning kommer till stånd av det utbildningsut- bud som inriktas mot tekniska samt admini- strativa och ekonomiska yrkesområden.

Lämplig inriktning av tekniska utbild- ningslinjer kan vara mot processtyrning, regler- och systemteknik, elektroteknik och datateknik. Dessa kan anordnas dels i form av kombinationsutbildningar — varvid t. ex. gymnasieskolan kan svara för den ekonomis- ka delen — dels som utbildningslinjer med matematisk-fysisk bas i vilka den yrkesspeci- fika delen ges genom avslutande tekniska studiekurser.

Eventuellt kan .viss sådan utbildning, t. ex. kombinationsutbildning i processprogram- mering, komma till stånd redan vid utbygg- nadsperiodens början.

Högskoleutbildningen inom området skul- le med den av U 68 förordade utvecklingen komma att domineras av tekniska och eko- nomiska utbildningslinjer. [ syfte att få ett mer varierat utbud av högre utbildning bör också möjligheterna att vidareutveckla be- fintliga utbildningsresurser inom gymnasie- skolan med inriktning mot kultur- och infor- mationsyrken undersökas.

Som redovisats ovan har högskoleområdet en stor andel invandrare. Invandrargrupper- nas behov av samhällsservice och annan ser- vice bör beaktas i det fortsatta planerings- arbetet. Den utbildning som därvid kan kom- ma att beröras bör inte ges en alltför marke- rad lokal profil utan bör kunna tjäna som riksrekryterande.

4.8.6.l Dimensionering av högskole- utbildningen i Örebro

Den högre utbildningen i Örebro är av jäm- förelsevis sent datum. Förskoleseminariet, gymnastik— och idrottshögskolan, socialhög- skolan och universitetsfilialen, som alla till- kom under 1960-talet, medverkar till att högskoleutbildningen i Örebro har betydan- de omfattning och bredd. Som framgår av tabell 4:13 i avsnitt 4.6.3 skulle en kalkyl enligt de proportioneringsprinciper som re- dovisas där leda i stort sett till nuvarande studerandeantal i högskoleutbildning i Öre— bro.

Enligt U 685 mening bör planeringen av högskoleutbildningen i Örebro inriktas på ett något högre studerandeantal än det nuvaran- de och utredningen anger som riktpunkt ca 5 000 studerande vid planeringsperiodens slut. Tabell 4:44 visar hur denna totalkapa- citet kan fördelas mellan å ena sidan allmän- na, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studie- kurser.

Den befintliga högskoleutbildningen i Öre- bro högskoleområde anges i tabell 4:45. Av denna framgår även huvudmannen för varje utbildningslinje.

Tabell 4:44. Riktpunkter för dimensione- ring av högskoleutbildningen i Örebro.

Utbildnings- Antal utbild- Rikt- linjer ningsplatser punkt 1971/72

Allmänna utbild- ningslinjer 2 700 3 300 Lokala och indivi- duella utbildnings- linjer - 300 Enstaka kurser

och studiekurser — 1 400

Utan angiven yrkes-

inriktning 1 700 — Totalt ca 4 400 ca 5 000

Tabell 4:45. Befintlig högskoleutbildning i Örebro högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet.

Utbildning

Huvudman och utbildningsenhet1

Statlig

Primär- kom- munal

Landstings— kommunal

Univsersitetsfilialen

Socialhögskolan

Lärarhögskolan i Uppsala/

Gymnastik- och idrotts- filialen i Örebro

högskolan Förskoleseminariet Alnängsskolan Musikpedagogiska institutet ? Gymnasieskola

Teknisk yrkesutbildning

Drifttekniker Laboratorieassistent

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Ekonom Socionom (förv.linje) Utbildningsadministration Systemman, programmerare Sekreterare (kombinationsutbildning)

Vård yrkesutbildning Arbetsterapeut Hörselvårdsassistent Medicinsk assistent Sjukgymnast3 Sjuksköterska Tandhygienist Ålderdomshemsföreståndare Socionom (social linje)

XXXXXXX

Utbildning för undervisningsyrken Gymnastiklärare Fritidspedagog Förskollärare Musikpedagog

Ämneslärare x

Utan angiven yrkesinriktning x

1 Örebro är utbildningsort för samtliga utbildningar. ? Gemensamt primär— och landstingskommunalt huvudmannaskap. 3 Ej startad.

4.8.6.2 Utbyggnaden av högskoleutbild- ningen i Örebro

Företrädare för bl.a. Örebro län, Örebro läns landsting och Örebro kommun har till U 68 framfört önskemål om att få praktisk- pedagogisk lärarutbildning förlagd till Öre-

bro. För närvarande ges sådan utbildning som en filial till lärarhögskolan i Uppsala. Lärarutbildning i Örebro bör, enligt de loka- la företrädarna, även avse utbildning av olika slag av speciallärare, t. ex. hörsellärare, på vilka stor brist råder i området. Från landstingets sida har framförts önskemål om

Statsmaktema har vid 1970 och 1971 års riksdagar angett riktlinjerna för viss utbygg- nad av universitetsfilialen i Örebro med labo- rativa ämnesområden. En utbyggnad av den omfattning som anges i prop. 1970z76 beräk- nas vara genomförd vid mitten av 1970-talet. I prop. l973:1 (bilaga 10 s. 318) föreslåsi linje härmed att utbildning i studiekurser om 40 poäng i kemi budgetåret 1973/74 inord— nas i utbildningsprogrammet.

Som framgått av avsnitt 4.6.4 bör enligt U 685 mening den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen på de nuvarande filialortema i allt väsentligt anstå till plane- ringsperiodens senare del.

U 68 har i avsnitt 4.6.5 diskuterat de faktorer som enligt utredningens mening har betydelse för frågan om permanent förlägg- ning av praktisk—pedagogisk utbildning av ämneslärare till filialortema. Liksom för öv- riga filialorter föreslår U68 att frågan för Örebros del övervägs på grundval av LUKs och kompetenskommitténs samt U 688 övri- ga förslag.

En viktig uppgift för bl. a. högskolan i Öre- bro blir att inom ramen för en måttlig kapaci- tetsökning successivt förändra utbildningens innehåll och inriktning. Det gäller härvid i första hand att planera för dimensioneringen av de i kapitel 3 föreslagna utbildningslinjer som närmast svarar mot nuvarande utbild- ning vid de filosofiska fakulteterna. I detta sammanhang bör bl. a. beaktas förslaget att anordna utbildning inom sjukvårdsområdet. Generellt bör med utgångspunkt i den nuva- rande universitetsfilialens och socialhög- skolans resurser ett väl differentierat utbud av administrativ och ekonomisk högskole- utbildning kunna erbjudas. Vidare bör möj- ligheterna prövas att utnyttja de naturveten- skapliga basresurserna för tekniskt inriktad högskoleutbildning.

4.8.7.1 Dimensionering av den grundläg- gande högskoleutbildningen i Uppsala

Uppsala högskoleområde omfattar Uppsala och Gävleborgs län.

Den högre utbildningen i Uppsala har under 1950- och 1960-talen byggts ut myc- ket snabbt. Universitetet, som är den avgjort största läroanstalten i Uppsala, hade ännu för 20 år sedan endast omkring 4 000 stude- rande. Som framgår av avsnitt 4.6.3 skulle en kalkyl för studerandeantalet vid 1980-talets början enligt där angivna proportionerings- principer leda till ett avsevärt lägre studeran- deantal i grundutbildning inom högskoleom- rådet än det nuvarande, ca 20 000.

Enligt U68s mening bör planeringen av den grundläggande högskoleutbildningen inom Uppsala högskoleområde utgå från i huvudsak oförändrat studerandeantal under den nu aktuella planeringsperioden. ] tabell 4:46 framgår hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den befintliga grundläggande högskoleut- bildningen i Uppsala högskoleområde angesi tabell 4:47. Av denna framgår även huvud- mannen för varje utbildningslinje.

De utbildningslinjer av högskolekaraktär

Tabell 4:46. Riktpunkter för dimensione- ring av den grundläggande högskoleutbild- ningen i Uppsala

Utbildnings— Antal utbild- Riktpunkt linjer ningsplatser 1971/72

Allmänna utbild- ningslinjer 10 700 16 500 Lokala och indi- viduella utbild— ningslinjer — I 400 Enstaka kurser och studiekurser — 3 100 Utan angiven yrkesinriktning 9 300 —

Totalt 20 000 ca 20 000

Tabell 4:47 Befintlig högskoleutbildning i Uppsala högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet. Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig

Primär- kommunal

Landstingskommunal

elusddn ! iaseiisrauun

aunim 'uajoxs åoqsxniqtuej

ajesddn ! Suiupjiqin änsnu röj JQIJEUILUQS runloxsäqumweleA

torieuituasajoxmog

ajesddn !

taimuuuesojoxsr 95

91/39 ! ajesddn ! uajoxsäoqmrgj naloxsäoqmrm

91439 !

elesddn 'woxsaisrzuurlig ejesddn ”ajosjsosjsmioqs ->jn_fs siawweqraiirewas ajosjsaxsrotgsjssjnis swou

eloxspngx säroqajxgg

lIFASXWNH -e>|s1919>jsxn_is säurl

uaxilipues ”ajosjsaiseuurlig

ajAgg *a|o>|s

-spua| sugl säroqajitgg uraipjnls noggrann -a>[srato>js>[n_fs alasddn

Teknisk yrkesutbildning Civilingenjör

Agronom

Apotekare Hortonom Landskapsarkitekt Laborato rieassistent

Rec ep tarie

Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

Ekonomiföreståndare lnternatföreständare Ekonom

Jurist

Utbildning till marknads— förare Utbildningsadministration Personaladministration Systemman, programmerare Sekreterare (kombinations- utbildning)

Sekreterare (ett-årig)

xxxx xx

Vårdyrkesutb ildning

Läkare x

Medicinsk assistent

Sjuksköterska

Veterinär1 )( Biträdande psykolog, psykolog x

Utbildning för undervis-

ningsyrken

Barnavårdslärare x

Hushållslärare x

Fritidspedagog

Förskollärare x x Ämneslärare x x Klasslärare x Textillärare x

Utbildning för kultur- Och informationsyrken

Präst x Utan angiven yrkesinriktning x

[ Veterinärhögskolan skall flyttas till Uppsala, 1971/72 var verksamheten förlagd till Stockholm.

som finns i Gävleborgs län har förts till Uppsala högskoleområde. Vilka dessa är framgår av tabell 4:47.

4.8.7.2 Inriktning av den grundläggande högskoleutbildningen i Uppsala

Liksom för övriga nuvarande universitets- orter har U 68 inte utarbetat mera detaljera- de riktlinjer för den fortsatta högskoleplane- ringen för Uppsala högskoleområde. Som framgår av det föregående räknar utredningen med att den bör ske i huvudsak inom oför- ändrade kvantitativa ramar i vad avser grund- utbildningen. En viktig fråga blir att succes- sivt förändra utbildningens innehåll och in- riktning. Det gäller därvid i första hand att planera för dimensioneringen av de i kapitel 3 föreslagna utbildningslinjer som närmast svarar mot nuvarande utbildning vid de fria fakulteterna. Genom de basresurser som kommer att vara förlagda till Uppsala för lantbruks-, veterinär- och civilingenjörsut- bildning samt farmaceutisk utbildning bör förutsättningama vara mycket goda att komplettera det nuvarande utbildningsut- budet inom bl. a. det naturvetenskapliga om- rådet så att en rikt differentierad anknytning till tekniska yrkesfunktioner kan erbjudas.

De omfattande och mångfacetterade ut- bildningsresurserna i Uppsala bör medge att utbildning inom ett mycket stort antal av de av U68 föreslagna allmänna utbildningslin- jerna kan anordnas inom Uppsala högskole- område. Genom inrättande av lokala utbild- ningslinjer bör utbildningsresursernas särart i vissa hänseenden kunna utnyttjas, bl. a. för utbildning med inriktning mot kultur- och informationsyrken.

Planeringen för övriga orter inom hög- skoleområdet bör bl. a. avse utbudet av en- staka kurser och studiekurser. För Gävle- Sandvikens del kommer sannolikt ganska tidigt under planeringsperioden frågan om decentraliserad högskoleutbildning på yrkes- tekniska linjer, t.ex. med inriktning mot järn- och stålindustri, att aktualiseras.

4.8.8 Sammanfattning av U 68s förslag för mellersta utbildningsregionen

U 683 förslag innebär att ca 7 000 platser i högskoleutbildning bör tillkomma i mellersta utbildningsregionen under planeringsperio- den. Den totala kapaciteten bör enligt utred- ningens mening på sikt fördelas på utbild- ning med olika yrkesinriktning i huvudsaklig överensstämmelse med tabell 4:34. En viktig utgångspunkt för den fortsatta planeringen blir dimensioneringen av de utbildningslinjer och linjevarianter som närmast svarar mot nuvarande utbildning vid filosofisk fakultet i Uppsala och Örebro.

U 68s exemplifiering av utbyggnaden un- der den första delen av utredningens plane- ringsperiod svarar mot ett förhållandevis litet tillskott av utbildningsplatser. Vid den fort- satta planeringen syns särskilt behoven av utbildning med inriktning mot tekniska yrken, vårdyrken och kultur- och informa- tionsyrken behöva uppmärksammas.

4.9

4.9.1 Allmän bakgrund

Stockholms utbildningsregion omfattar Stockholms län. Regionens andel av landets befolkning har ökat under mycket lång tid. Som exempel kan nämnas att under 1960- talets senare hälft folkmängden i regionen ökade med omkring åtta procent samtidigt som landets totala folkmängd ökade med endast fyra procent. Från statsmakternas sida har i skilda sammanhang framhållits be- hovet av en dämpning av tillväxten ilandets tre största tätortsregioner. Besluten att om- lokalisera delar av den centrala statliga för- valtningen från Stockholm och att införa s. k. lokaliseringssamråd för företag som eta- blerar sig eller bygger ut inom storstadsområ- dena är uttryck för denna strävan.

[ länsprogram 70 för Stockholms lån på- pekas de svårigheter som föreligger att med någon större exakthet fastställa ett befolk- ningstal som kan ligga till grund för plane- ringen under 1970-talet. Länsstyrelsen anger två ramvärden för planeringen inom vilkas gränser folkmängden i länet sannolikt kom- mer att ligga år 1980. I prop. 19721111 anges något lägre ramvärden för befolknings- utvecklingen i länet än vad länsstyrelsen angett. Dessa ger uttryck för statsmakternas strävan att uppnå regional balans i landet som helhet (se tabell 4:48).

Regionens näringsliv kännetecknas av ser- vicesektorns dominerande ställning. Detta återspeglar Stockholmsregionens ställning som centrum för landets offentliga förvalt-

Stockholms utbildningsregion

ning. Även lednings- och planeringsfunktio- ner inom det privata näringslivet har i allt större utsträckning förlagts dit. Av tabell 4:49 framgår att under 1960-talets senare hälft ökningen av antalet förvärvsarbetandei regionen helt kan hänföras till servicesek- toms tillväxt. Merparten av denna expansion svarar den offentliga förvaltningen för, som under samma tid ökat sin andel av regionens sysselsättning från 27 till 31 procent.

Ett genomgående drag för utvecklingen i länet under 1960-talet är den betydande minskningen av totalantalet anställda inom industrin. Trots detta har förvaltningsperso- nalens antal inom industrin ökat, vilket till- sammans med den offentliga sektorns expan- sion på sikt kan ge regionens arbetsmarknad en ensidig inriktning mot service och förvalt- ning. På senare tid har från olika håll alltmer strukits under de faror av ekonomisk och social natur som en sådan utveckling kan medföra.

Tabell 4:48. Folkmängden i Stockholms ut- bildningsregion 1965, 1970 och 1980. 1 OOO-tal.

Län 19651 19701 19802 AB—län 1 370 1477 1600—1675

1Folk- och bostadsräkningen 1965 och 1970 med korrigering för utförd och planerad (hösten 1972) förändring av kommunindelningen.

2 Befolkningsramar enligt prop. 1972:111 bilaga 1 s. 474.

Tabell 4:49. Antal förvärvsarbetande i Stockholms utbildningsregion fördelat på näringsgre- nar 1965' och 19702. 1 OOO-tal.

Län Jord- och skogsbruk Tillverknings— Byggnads— och an— Service Totalt3 industri m. m. läggningsverksamhet 1965 1970 1965 1970 1965 1970 1965 1970 1965 1970 an- an- an- an— an- an- an- an— a_n- an— an- an- an- an- an- an- an- an- tal del ta] del tal del tal del tal del tal del tal del tal del tal tal % % % % % % % % AB—län 12 2 10 2 152 23 137 20 60 9 60 9 423 65 460 69 651 672

1 Statistiska meddelanden Be 1971116, där folk- och bostadsräkningen för 1965 har omarbetats efter den klassificering som tillämpas i 1970 års folk- och bostadsräkning. ? Folk- och bostadsräkningen 1970. Preliminära uppgifter. 3 Även ett mindre antal förvärvsarbetande i ospecificerad verksamhet ingår.

4.9.2 Befintlig grundläggande högskoleut- bildning i Stockholms utbildningsregion läs- året 19 71 / 72

Av tabell 4:50 framgår omfattningen av be- fmtlig grundläggande högskoleutbildning i Stockholms utbildningsregion läsåret 1971/72.

I tabell 4:51 redovisas huvudmannaskap och utbildningsenhet för i utbildningsregio- nen befmtlig grundläggande högskoleutbild- ning, fördelad på yrkesutbildningssektorer.

Tabell 4:50. Befintlig grundläggande hög- skoleutbildning i Stockholms utbildningsre- gion läsåret 1971/72 fördelad på yrkesut- bildningssektorer. Antal utbildningsplatser.

Yrkesutbildningssektor Summa 1 Teknik1 4 700 2 Administration och ekonomi 5 300 3 Vård 6 600 4 Undervisning2 5 100 5 Kultur och information 1 300 Summa rad 1—5 23 000 Utan angiven yrkesinriktning3 16 200

Summa totalt 39 200

1 Skogshögskolan skall omlokaliseras till Umeå. 2 Omfattar även de studerande i den ämnesteo— retiska delen av ämneslärarutbildningen. 3 Samtliga utbildningslinjer vid filosofisk fakul- tet utom den ämnesteoretiska delen av lärarutbild- ningen (se fotnot 2) samt psykologutbildningen. Ekonomutbildningen vid Handelshögskolan redovi— sas på rad 2.

Härtill kommer viss utbildning utan angiven yrkesinriktning vid universitetet i Stock- holm.

4.9.3 Dimensionering av den grundläggande högskoleutbildningen i Stockholms utbild- ningsregion

U 68 har i avsnitt 4.6.3 för Stockholms ut- bildningsregion angett en riktpunkt för den kvantitativa planeringen av grundläggande högskoleutbildning på ca 37 000 studerande. I tabell 4:52 visas hur, enligt tidigare redovi- sade principer, utbildningskapaciteten skulle kunna fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den stora omfattningen av vissa mycket specialiserade och för landet unika utbild- ningsresurser i Stockholm, som kan väntas normalt bli utnyttjade främst inom lokala och individuella utbildningslinjer samt en- staka kurser och studiekurser, skulle kunna motivera att kapaciteten för dessa slag av ut- bildning i Stockholm planeras bli något större än vad regionens befolkningstal moti- verar. En motsvarande minskning skulle då få göras för landet i övrigt. Bedömningen av denna fråga bör enligt U 685 mening grundas på en kartläggning av nuvarande antal stude- rande i ifrågavarande utbildning. 1 avvaktan på en sådan kartläggning har U 68 valt att i sitt förslag utgå i huvudsak från fördelningen i tabell 4:52.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig Landstings- Primär- kommunal kommunal

& .a" _5 E = =” . 'är % E 2 .e % 12 _E å få E å & a a o _a a o en 2 E .2 å % f: w & i 12 ä 2 = & ... Q : 0 m n. = = o o a a e =» o e & s # ** 'å' -— :o ** 0 43 0 >_ 0 0 (I) _| 0 ...,U) M N o.- en [— .... m m m .. m _] rn 0 m Arkitekt x Bergsingenjör x Brandingenjör x Civilingenjör x Drifttekniker x Sjöingenjör x Jägmästare x Laboratorieassistent x Tabell 4:51 B. Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Primär- Enskild kommunal *5 9.4 .a» E 3 '$ "" _... _ ..: åå "& .. _ e & 3 E» :a 8 5 .. ä 5 % 3 3 å 352555 gasa %& a :» suga 32 .o—- && ana säg aa 25 55 2.9. ”5 :— 5 en m :o .,, w O .. o 3 N o se .52 s;" så så åå åå ae a'ä fåf- u .... "" *" 0 U åå åå .se så se åå så 21% åå så Sjökapten x Ekonomiföreståndare x Hälsovårdsinspektör x Internatföreståndare x Syo-konsulent x Ekonom x x Jurist x Socionom (förv. linje) x Administrativ personal inom restaurang- och hotellbranschen x Revision, bank och be- skattning x x Administrativt system- arbete x x Socialadministration x x Personaladministration x x Högre grafisk utbildning x Systemman, programmerare x Advokatsekreterare x Sekreterare (ett-årig) x

(a_[un raises) urouoioos

Soäemdtvtoos SoloxÅsd *äolonäsd "IHH ampugrsargjsureqswoprapry

maripuer easmmxsxnls

zseuur/(anfs

Juatsisse xsurorpow

ORX??? padoäo*1 inaderatsieqrv

Universitetet i Stockholm

Socialhögskolan i Stockholm

Karolinska institutet, Solna

Sjukgymnast institutet i Stockholm

Solna vårdskola

Kevinge sjuksköterske- skola, Danderyd

Karolinska sjuksköterske- skolan, Solna

S:t Eriks sjuksköterske- skola, Stockholm,

S:t Görans sjuksköterske- skola, Stockholm

Ekbackens vårdskola, Stockholm

Gymnasieskola, Stockholm

Sociala barna- och ungdoms— vårdsseminariet, Stockholm

Sköndalsinstitutet, Stockholm

Betaniastiftelsens sjukskö- terskeskola, Stockholm

Sophiahemmets sjuksköter- skeskola. Stockholm

Svenska röda korsets sjuk- sköterskeskola, Stockholm

Ersta diakonissanstalt, Stockholm

[eu —nLutuo>|

gurupirmn

Surupitqmsaammm "o 19:e 119qu

U) :: H

&; 5

=". :: tre 0. a &: :! O (1 :* :: H O' = D. e. : tm (I! (|)

t— 5- 5 9;

.,.

:$. :! oo

>= 0 a 5 C ::

rn ::

z: 5."

Tabell 4:51 D. Utbildning för undervisningsyrken.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Primär- kommu- nal a': - 8 . 5 52 E &"; få» åå & "ö -— ”å ; o 3 f,, 5 0 "' .... . A= —-— o ': .c '_' = = .:: .: o ' a =O o :: m ». u = . o .. m :e .. == =,c_> & E : o m ' å _ ä 6 g a 0 ua .... . :e m ' C & m M s._åE föEåg 35.168 && ME 38 EMM—5 "=E ==» 00 13"5 :oe ä—o "ä'ö' :e '0 *” ee '_' '_' m w .: z... .: u = .: .. .: o m o .: .: .: 575 fax ga: =..g :, åå Sx 55.54 stå === Ev -8 -—85w = .e—äå 28 50 E% vr=1==5u =... >=:o ... —Oo ..»— ... .- >-._. m:: ..]:n Dm (1).: m m.: mm Em #03 Om Barnavårdslärare x Gymnastik- och idro tts— lärare x Hushållslärare x Vårdyrkeslärare xl Sjukvårdslärare x Fritidspedagog x Förskollärare x ADB-lärare x'z Danspcdagog, mimpedagog x Musiklärare x Musikpedagog x Teckningslärare x Amneslärare x x Klasslärare x Speciallärare x Textillärare x Yrkeslärare x2

1 Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet; fr o.m.1972/73 ges den vid SIHUS. ? Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet; fr. o. m 1972/73 ges den vid lärar-

högskolan.

Tabell 4:51 E. Utbildning för kultur- och informations yrken.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig

Primär Enskild kommu- nal

Statens dansskola,

Stockholm Musikhögskolan i Stockholm

Journalisthögskolan i

Stockholm

Konstfackskolan,

Stockholm

Dramatiska institutet, Statens musikdramatiska skola i Stockholm Tollare folkhögskola (stiftelse) Nacka Stockholm Statens scenskola,

Konsthögskolan, Stockholm

Stockholm Gymnasieskola, Stockholm IHR Stockholms teologiska

institut

Ungdomsledare

Journalist Högre reklam- utbildning Regissör, produ- cent m. m. Scenartist Mim-artist, koreo- graf Målare, skulptör m. m. Konsthantverkare Kyrkomusiker, instru-

mentalmusiker, sångare, tonsät-

tare o dirigent Präst

Tabell 4:52. Antal utbildningsplatser i grund- läggande högskoleutbildning i Stockholms ut- bildningsregion. Nuvarande kapacitet och kapacitet vid proportionell fördelning.

Yrkesutbildnings- Antal utbild- Kapacitet sektor ningsplatser vid pro- 1971/72 portionell

fördelning

Teknik 4 700 6 100 Administration och ekonomi 5 300 6 100 Vård 6 600 7 200 Undervisning 5 100 6 500 Kultur och inform. 1 300 1 900

Summa allmänna ut- bildningslinjer 23 000 27 800 Lokala och indivi- duella utbildnings- linjer 2 400 Enstaka kurser och studiekurser 6 800 Utan angiven yrkesinriktning 16 200 Totalt ca 39 200 ca 37 000

I tabell 4:52 har också angetts hur kapaci- teten för allmänna utbildningslinjer skulle kunna fördelas med hänsyn till yrkesinrikt- ning. Som utredningen pekar på i det följan- de syns det knappast möjligt att omfördela nuvarande resurser till full överensstämmelse med denna fördelning.

4.9.4 Inriktning av den grundläggande hög- skoleutbildningen i Stockholmsregionen

Vid de senaste årtiondenas utbyggnad av den högre utbildningen i Sverige har myc- ket omfattande utbildningsresurser förlagts till Stockholmsområdet. Studerandeantalet överstiger något det som regionens befolk- ningstal ger underlag för och studerandefre- kvensen är högre än i landet som helhet. Endast omkring 20 procent av de studerande har sin hemort utanför Stockholmsregionen och åtskilliga studerande med hemort i den-

U68 föreslår att planeringen inriktas på ett något lägre antal studerande igrundläg- gande högskoleutbildning i Stockholmsregio- nen under planeringsperioden än det nuva- rande. En sådan riktpunkt för planeringen motiveras enligt U 685 uppfattning bl.a. av dels den spridning som utredningen förordar av viss utbildning som hittills varit koncen- trerad till i huvudsak Stockholm dels ut— redningens förslag om lokalisering, som rent allmänt kan antas medföra att färre stude- rande med hemort utanför Stockholmsregio- nen söker utbildning inom denna.

Stockholms utbildningsregion har som ti- digare nämnts inte indelats i högskoleområ- den. Dess ringa geografiska utsträckning och den helt dominerande ställning som Stock- holms kommun och dess grannkommuner har medför att naturliga förutsättningar för en sådan uppdelning saknas. Frågan om den geografiska fördelningen av enheter för grundläggande högskoleutbildning inom re- gionen får lösas från de speciella utgångs- punkter som regionen har. Den nuvarande utbildningskapaciteten är i stor utsträckning koncentrerad till den norra delen av regio- nens centrum med tyngdpunkten i universi- tetets nybyggnader i Frescati. Även om det radiellt uppbyggda kommunikationsnätet kan motivera koncentrationen till regionens centrala delar kan det finnas skäl för att eventuella nya utbildningsenheter lokaliseras till andra delar av regionen. I den allmänna debatten rörande samhällsplaneringen inom regionen har under den senaste tiden också framförts önskemål om en spridning av den högre utbildningen till andra delar av regio- nen. Spridningen av högre utbildningsenhe- ter anses bl.a. kunna bidra till att viss social obalans inom regionen på sikt mins- kas.

Till U 68 har framförts synpunkter på den högre utbildningens lokalisering inom regio- nen från bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län samt Stockholms läns landsting. U 68 förut- sätter att den fortsatta planeringen sker i samverkan med länsstyrelsen och med de primär- Och landstingskommunala plane-

I fråga om utbildningens inriktning har U 68, liksom för övriga nuvarande universi- tetsorter, inte utarbetat mera detaljerade riktlinjer för Stockholmsregionen. En viktig fråga blir att planera för dimensioneringen av de i kapitel 3 föreslagna utbildningslinjer som närmast svarar mot nuvarande utbild- ning vid de fria fakulteterna. Möjligheterna att i Stockholm planera för yrkesinriktade utbildningslinjer och linjevarianter, bl. a. med utnyttjande av de mycket omfattande resurserna vid de nuvarande högskolorna, bör vara goda.

De angivna riktpunkterna för fördelningen på yrkesutbildningssektorer i tabell 4:52 bör kunna tjäna som viss vägledning vid plane- ringen. Att det inte är möjligt att i plane- ringen i detalj följa dessa framgår t. ex. därav att utbildningskapaciteten för landet i dess helhet inom sektorn för undervisningsyrken enligt U 685 förslag i allt väsentligt inte bör öka under planeringsperioden. Att då avse- värt öka kapaciteten inom denna sektor i Stockholmsregionen är inte möjligt. Man måste sålunda acceptera att även i fortsätt- ningen fördelningen över landet av utbild- ning av olika slag inte blir helt jämn. Detta syns inte behöva vålla allvarliga olägenheter.

4.10

4.10] Allmän bakgrund

Östra utbildningsregionen omfattar Jön- köpings och Östergötlands län. Dessa hade 1970 tillsammans omkring åtta procent av landets befolkning. Den relativa folkmängds- ökningen under 1960-talets senare del över- ensstämde i båda länen tämligen väl med motsvarande förändring för riket. De mål för befolkningstalen under den kommande tio- årsperioden som de båda länsstyrelserna ställt upp i länsprogrammen antyder en avse- värt kraftigare tillväxt än under 1960-talet. I prop. l972:111 räknar man dock med en mera dämpad befolkningsutveckling för de båda länen fram till 1980 (se tabell 4:53). Utvecklingen inom vartdera länet uppvisar en fortsatt koncentration till främst tätorts- regionerna Linköping-Norrköping och Jön- köping.

Den fortsatta avgången från jordbruket

Tabell 4:53. Folkmängden i östra utbild- ningsregionen 1965, 1970 och 1980. 1 000- tal.

Län 19651 19701 19802

E-län 369 382 390—410 F-län 288 299 305—320 Regionen 657 681 695—730

1Folk- och bostadsräkningen 1965 och 1970 med korrigering för utförd och planerad (hösten 1972) förändring av kommunindelningen.

2 Befolkningsramar enligt prop. l972:111 bila- ga 1, s. 474.

Östra utbildningsregionen

och den väntade strukturrationaliseringen inom i första hand träindustrin i Jönköpings län — en utpräglad småindustri — är bland de största hindren för att nå de uppställda befolkningstalen.

Jönköpings län skiljer sig i fråga om nä- ringsstruktur från landet i övrigt. Länet är mycket starkt industrialiserat. Omkring 40 procent av de anställda finns inom tillverk- ningsindustrin. Branschsammansättningen avviker i vissa hänseenden från den som råder i landet som helhet. Även om metall- och verkstadsindustrin utgör den domineran— de branschen i länet, har träindustrin och gummiindustrin — jämfört med övriga delar av landet — en förhållandevis stor omfatt- ning. Träindustrin, som är den näst största industribranschen, sätter sin prägel på fram- för allt länets östra delar. På flera orter är det enda företaget en träindustri, vilket gör dessa orter mycket sårbara för konjunktur- svängningar.

Servicenäringama har i Jönköpings län en förhållandevis liten andel av de förvärvsarbe- tande, detta trots att sektorns andel av den totala sysselsättningen i länet ökat under 1960-talets senare hälft. ] länSprogram 70 för Jönköpings län betonas nödvändigheten av en fortsatt kraftig utbyggnad av olika slags kvalificerad serviceverksamhet.

Även Östergötlands län karaktäriseras av en betydande omstrukturering av näringsli- vet. Jordbrukets andel av den totala syssel- sättningen beräknas minska oavbrutet. 1980 antas näringens andel av den totala syssel-

Tabell 4:54. Antal förvärvsarbetande i östra utbildningsregionen fördelat på näringsgrenar inom respektive län 19651 och 19702. 1 OOO-tal.

Län Jord- och skogsbruk Tillverknings— Byggnads- och an- Service Totalt3 industri m. m. läggningsverksamhet 1965 1970 1965 1970 1965 1970 1965 1970 1965 1970 an- an- an- an- an— an- an- an- aTan- an- an- Fan- ein-_an- an- an— tal del tal del tal del tal del tal del tal del tal del tal del tal tal % % % % % % % %

E-län 18 11 13 8 6139 59 37 F-län 18 14 12 9 54 41 52 41

14 9 15 10 65 41 72 45 159 159 10 8 11 9 48 37 53 41 131 128

Regionen36 12 25 9 11540 11138 24 8 26 9 11339 125 44 290 287

1 Statistiska meddelanden Be l971:l6, där folk- och bostadsräkningen för 1965 har omarbetats efter den klassificering som tillämpas i 1970 års folk- och

bostadsräkning.

? Folk och bostadsräkningen 1970. Preliminära uppgifter. 3 Aven ett mindre antal förvärvsarbetande i ospecificerad verksamhet ingår.

sättningen i länet vara omkring fyra procent.

Andelen industrisysselsatta i Östergöt- lands län är fortfarande relativt stor. Metall- och verkstadsindustrin utgör den utan jäm- förelse största industribranschen. Därefter följer trä-, massa- och pappersindustri samt livsmedelsindustri. Framtidsutsiktema för in- dustrin bedöms i länsprogram 70 för Öster- götlands län som goda. Den branschmässigt mest differentierade industrin finns i Norr- köping.

Servicesektorn är relativt välutvecklad i länet, även om andelen sysselsatta i sektorn är lägre än för riket i genomsnitt. Till- komsten av den nuvarande högskolan i Lin- köping samt omlokaliseringen av ett flertal statliga verk till länet innebär en kraftig expansion främst av den offentliga förvalt- ningen.

Linköping och Norrköping kommer att erhålla en betydande del av den beslutade omlokaliseringen av verk m.m. Till Linkö- ping skall lokaliseras statens krirninaltek- niska laboratorium, statens rättskemiska institut, statens geotekniska institut, statens väg- och trafikinstitut samt del av försvarets materielverk och till Norrköping förläggs sta- tens invandrarverk, Sveriges metereologiska och hydrologiska institut, luftfartsverket. sjöfartsverket samt kriminalvårdsstyrelsen. Till Jönköping skall lokaliseras lantbruks- styrelsen och skogsstyrelsen. Sammanlagt

berörs i Norrköping ca 1 500, i Linköping ca 400 och i Jönköping ca 250 anställda. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1972255) att försvarets forsknings- anstalt lokaliseras till Linköping och statens jordbruksnämnd till Jönköping. Omkring 400 anställda berörs av vartdera förslaget.

Tabell 4:55. Befintlig grundläggande hög- skoleutbildning i östra utbildningsregionen läsåret 1971/72 fördelad på yrkesutbild- ningssektorer. Antal utbildningsplatser.

Yrkesutbild- Jönköping Linköpingf Summa ningssektor Norrköping 1 Teknik 100 2 5001 2 600 2 Administration

och ekonomi — 200 200 3 Vård 700 8001 1 500 4 Undervisning? 700 2 300 3 000 5 Kultur och

information — — Summa rad 1—5 1 500 5 800 7 300 Utan angiven yr- kesinriktning3 100 1 500 1 600 Summa totalt 1 600 7 300 8 900

1 Vid full kapacitet. 2 Omfattar även de studerande i den ämnesteo- retiska delen av äm neslärarutbildningen. 3 Samtliga utbildningslinjer vid filosofisk fakul- tet med undantag av den ämnesteoretiska delen av ämneslärarutbildningen.

4.102 Befintlig grundläggande högskoleut- bildning i östra utbildningsregianen läsåret ] 971/ 72

I överensstämmelse med tidigare angiven re- dovisningsprincip anges här i tabell 4:55 an- talet utbildningsplatser för befintlig grund- läggande högskoleutbildning i östra utbild- ningsregionen läsåret 1971/72.

4.10.3 Allmänna riktpunkter för högskole- utbildningens planering i utbildningsregionen

Enligt den i avsnitt 4.6.3 redovisade meto- den har för östra utbildningsregionen angetts utbildningskapaciteten inorn yrkesutbild- ningssektorerna vid full utbyggnad vid pro- portionell fördelning av dessa över landet (tabell 4:56). Utbyggnadsbehov skulle, mot bakgrund av denna kalkyl, föreligga främst inom administrativ och ekonomisk utbild- ning samt vårdutbildning.

Tabell 4:56. Antal utbildningsplatser i grund- läggande högskoleutbildning i östra utbild- ningsregionen. Nuvarande kapacitet och kapa- citet vid proportionell fördelning

Yrkesutbildnings- Antal utbild- Kapacitet sektor ningsplatser vid pro-

1971/72 portionell - fördelning

Teknik 2 600 2 300 Administration och ekonomi 200 2 200 Vård 1 500 _ 2 600 Undervisning 3 000 2 300 Kultur och inform. _ 700

Summa allmänna ut-

bildningslinjer 7 300 10 100

Lokala och indivi- duella utbildnings-

linjer — 900

Enstaka kurser

och studiekurser , 3 000

Utan angiven yr- kesinriktning 1 6001

Totalt 8 900 14 000

1 Avser antalet närvarande studerande vid filoso- fisk fakultet utom ämnesteoretisk utbildning för ämneslärare.

Tabell 4:57. Riktpunkter för antalet utbild- ningsplatser i enstaka kurser och studiekur- ser vid full utbyggnad fördelat på högskole- områden.

Högskoleom råde Antal utbildningsplatser

Linköping—Norrköping 2 000 Jönköping 1 000 Totalt 3 000

En kalkylerad fördelning av kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser i propor- tion till regionens och högskoleområdenas befolkningsunderlag leder till förhållandevis stora tal för båda de berörda högskoleområ- dena. l tabell 4:57 har, med hänsyn till fördelningen av utbildningsresurserna i ut- gångsläget, kapaciteten för Linköping—Norr- köpings högskoleområde justerats upp med omkring 300 utbildningsplatser, med en motsvarande minskning för Jönköpings hög- skoleområde. Även i framtiden kan, bl. a. av resursskäl, utbudet av enstaka kurser och studiekurser i Linköping—Norrköpings hög- skoleområde väntas bli väsentligt mer om- fattande än motsvarande utbud i Jönköping. U 68 vill inte heller utesluta att kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser, med hänsyn till den begränsade omfattningen av utbildningsresurserna i framför allt Jönkö- ping, under planeringsperioden bör bli något lägre än vad tabell 4:57 anger.

4104. Jönköpings högskoleområde

4.10.4.1 Dimensionering av högskoleutbild- ningen i Jönköping

Jönköpings högskoleområde omfattar J ön- köpings län.

1 avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det to- tala antalet platser i högskoleutbildning i Jönköping bör byggas ut till ca 4 000. Tabell 4:58 visar hur denna totalkapacitet kan för- delas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Tabell 4:58. Riktpunkter för dimensionering av högskoleutbildningen i Jönköping.

Antal utbild- Riktpunkt ningsplatser 1971/72

Utbildningslinjer

Allmänna utbild- ningslinjer Lokala och indivi- duella utbild- ningslinjer Enstaka kurser och studiekurser Utan angiven yr- kesinriktning

Totalt

1 500 2 800

200 1 000

100

ca 1 600 ca 4 000

Den befintliga högskoleutbildningen i Jön- köping anges i tabell 4z59, där huvudman an- ges för varje utbildningslinje.

4.10.4.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar m. fl.

U 68 har haft överläggningar med företräda- re för länsstyrelsen i Jönköpings län, Jön- köpings läns landsting, länsskolnämnden, Jönköpings kommun m.fl. Från de lokala myndigheterna har redovisats förslag till ut-

bildningslinjer samt de förutsättningar som finns för att inrätta dem. Främst har intres— set därvid riktats mot teknisk samt admini- strativ och ekonomisk högskoleutbildning. Inom den tekniska yrkesutbildningssektorn har tonvikten lagts vid yrkestekniska linjer. Utöver i samband med försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning före- slagna linjer föreslås en gjuteriteknisk linje. Förutsättningarna för att starta sådan utbild- ning betecknas som mycket goda, då Nor- dens enda .uteritekniska skola finns i Jön- köping. Därutöver har önskemål om utbild- ning med inriktning mot trähusbyggnadstek- nik framförts.

Skogsteknikerutbildningen vid statens skogsinstitut i Värnamo har även uppmärk- sammats. Från lokalt håll har ett förslag lämnats om en påbyggnadsutbildning för skogstekniker avsedd att leda till verksamhet som skogsingenjör. Tre inriktningar diskute- ras för denna nämligen skogsproduktion och driftsplanering, miljövård (även innefattande vilt- och fiskevård) samt skogs- och Sågverks- teknik.

Från lokalt håll har även betonats det

Tabell 4:59. Befintlig högskoleutbildning i Jönköpings högskoleområde l971/72.Huvudman och utbildningsenhet. Utbildning Huvudman och utbildningsenhet1 Statlig Landstings- kommunal . GB 0 't: » ... .— o ' o ' . 's 5 .c 2 '5 % 50 å ä —1 3 3 i: .'.. .se i? ' =” > .— :o m .... m m _g 5 = : "E:.O .se .:;st &;an :> 2 0 u.. %% _.1 _: g % %% Teknisk yrkesutbildning Laboratoricassistent X Vårdyrkesutbildning Arbetsterapeut x Medicinsk assistent x Sjuksköterska x Ålderdomshemsförest. X Utbildning för undervisningsyrken Förskollärare x Klasslärare x Utan angiven yrkesinriktning x

1 Jönköping är utbildningsort för samtliga utbildningar.

stora intresse som finns för tekniskt inrikta- de studiekurser i kombination med ämnes- områdena matematik och fysik. Bland tek- niska studiekurser som föreslagits kan näm- nas maskinteknik, byggnadsteknik och elek- troteknik.

Önskemålen om utbildningslinjer inom den administrativa och ekonomiska utbild- ningssektorn ansluter till Jönköpings strävan att få en socialhögskola. Kombinationsut- bildningen socialadministrativt arbete samt linje 8 enligt nuvarande studieordning vid filosofisk fakultet har sålunda föreslagits för- lagda till Jönköping.

Bland de föreslagna utbildningslinjerna finns också en med inriktning mot åldrings- vårdens behov. Förslaget har utarbetats av institutet för gerontologi (åldringsforskning) i Jönköping. Utbildningslinjen, som föreslås ha beteendevetenskaplig bas och få en avslu- tande gerontologisk inriktning, avses bli tre- årig.

Förutsättningarna för en fortsatt utbygg- nad av vårdutbildningarna betecknas av de lokala företrädarna som mycket goda. Där- vid har speciell uppmärksamhet fästs vid den odontologiska institution som inrättats i Jönköping. En utveckling av tandvärdsut- bildningen i anslutning till denna har ansetts motiverad.

4.10.4.3 U 685 förslag till utbyggnad av hög- skoleutbildningen i Jönköping

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildnings- linjer, som närmast svarar mot nuvarande ut- bildning vid filosofisk fakultet — föreslår att planeringen av den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen i Jönköping inriktas på att linjer för utbildning inom följande yrkes- områden inrättas vid utbyggnadsperiodens bör/"an.

Teknisk yrkesutbildning

U68 föreslår i annat sammanhang att två yrkestekniska linjer som försöksverksamhet

förläggs till Jönköping — den ena med inrikt- ning mot träindustri och den andra mot verkstadsindustri. De bör utökas med ytterli- gare två linjer under utbyggnadsperiodens in- ledningsskede. Inriktningen av de nytillkom- mande linjerna bör preciseras i det fortsatta planeringsarbetet. U 68 utgår därvid från att förutsättningama för att inrätta t. ex. yrkes— tekniska linjer med inriktning mot gjuteri- teknik och trähusbyggnadsteknik prövas.

Administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning

Utbyggnaden av den administrativa och eko- nomiska yrkesutbildningen bör få en fram- skjuten plats. U68 föreslår att minst två kortare utbildningslinjer med inriktning mot revision, bank och beskattning samt admini- strativt systemarbete inrättas i början av utbyggnadsperioden.

Vårdyrkesutbildning

lnom vårdsektorn har Jönköping redan en förhållandevis omfattande högskoleutbild- ning. Sedan ett antal år har vidare förbere- delser pågått för inrättande av sjukgymnast- utbildning. Bl.a. med hänsyn till att utbild- ning för arbetsterapeuter redan finns bör det från resurssynpunkt vara fördelaktigt att komplettera utbildningsutbudet i Jönköping med sjukgymnastutbildning. U 68 utgår ock- så från att det nu pågående planeringsarbetet skall leda till att sådan utbildning inrättas under de närmaste åren.

Den föreslagna gerontologutbildningen har sin inriktning mot en sektor som allt mera kommit i blickpunkten på grund av såväl dess snabba utvidgning som de många och svärlösta psykologiska och organisatoris- ka problem som den inrymmer. Det är där- för angeläget att förslaget om gerontologut- bildning ytterligare prövas i den fortsatta planeringen både vad gäller dess innehåll och den efterfrågan hos vårdmyndighetema som kan finnas.

Tabell 4:60. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i Jönköping. Antal antag- ningsplatser vid utbyggnadsp eriodens början.

Yrkesutbildnings— Utbildningslinjel Antagnings- Utbildningens längd sektor platser/år2 Antal terminer Teknisk yrkesutbildning Laboratorieassistent 16 5 Yrkesteknisk linje (trä) 30 3 Yrkesteknisk linje (verkstad) 30 3 Yrkesteknisk linje (gjuteri) 30 3 Yrkesteknisk linje (husbyggn) 30 3 Administrativ och ekono— Revision, bank och beskattning 30 4 misk yrkesutbildning Administrativt systemarbete 30 4 Vårdyrkesutbildning Arbetsterapeut 64 6 Sjukgymnast 32 4 Medicinsk assistent 40 5 Sjuksköterska 120 3 Ålderdomshcmsföreståndare 32 5 Gerontologutbildning 30 6 Utbildning för undervis— Förskollärare 120 4 ningsyrken Mellanstadielärare 96 6 Lågstadielärare 96 5 Summa antagningsplatser ca 800

1 U 685 förslag är kursiverade. 2 För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 1971/72. 3 Grundutbildning 5 terminer. Avkortad grundutbildning 3 terminer. Vidareutbildning l»2 terminer.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte böra i detalj föreslå vilka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna bör omfatta. Det är dock naturligt att utnyttja bl. a. befintliga resurser för utbildningslinjer.

I tabell 4:57 har angetts en riktpunkt om I 000 utbildningsplatser för enstaka kurser och studiekurser vid full utbyggnad. Som nämnts i det föregående finner U68 det naturligt att en så hög kapacitet kan uppnås först efter jämförelsevis lång tid. U 68 räknar med att kapaciteten i inledningsskedet av utbyggnaden bör vara något under 500 ut- bildningsplatser.

4.10.4.4 Sammanfattning av U68s förslag

[ tabell 4:60 redovisas dels antagningskapaci- teten läsåret 1971/72 till befintlig högskole- utbildning i Jönköping, dels exempel på den antagningskapacitet som U 68 föreslår för det preliminärt angivna igångsättningsåret 1976/77.

Den i tabell 4:60 angivna antagningskapa-

citeten för de olika utbildningslinjerna med- för att efter hand en utbildningskapacitet motsvarande ca 2 000 utbildningsplatser tas i anspråk. Fördelningen av dessa utbildnings— platser på utbildningssektorer framgår av tabell 4:61.

U 68 har i det föregående angett att en riktpunkt för utbyggnaden av allmänna ut- bildningslinjer bör vara ca 2 800 utbildnings- platser. Den i tabell 4:60 exemplifierade fördelningen av antagningstal på utbildnings- linjer innebär att den fortsatta planeringen

Tabell 4:61. Antal utbildningsplatser, som följer av i tabell 4:60 angiven antagningska- pacitet, fördelat på yrkesutbildningssektorer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildningssektor Antal utbildningsplatser

Teknik 200 Administration och ekonomi 100 Vård 900 Undervisning 800 Totalt allmänna utbild- ningslinjer ca 2 000

bör syfta till att ytterligare närmare 1 000 utbildningsplatser bör tillkomma. Enligt U 685 uppfattning bör därvid utvecklas ut- bildningslinjer dels inom det fysisk-kemiska området, dels med vårdinriktning. Bl. a. bör utbildningslinjer som börjar med matematik och fysik och avslutas med tekniskt inrikta- de studiekurser i t. ex. byggnadsteknik, maskinteknik och elektroteknik uppmärk- sammas. Inom vårdsektorn kan bl. a. uppslag om utbildning till ortopedmekaniker, ban- dagepersonal, handikappkonsulenter tas till vara i den fortsatta planeringen.

4. 10.5 Linköping—Norrköpings högskole- område

4.10.5.1 Dimensionering av den grundläg- gande högskoleutbildningen i Linköping- Norrköping

Linköping-Norrköpings högskoleområde om- fattar Östergötlands län. Rekryteringsområ— det kan dock väntas bli betydligt större än länet, åtminstone innan högskoleutbild- ningen på närmast belägna högskoleorter hunnit byggas ut.

I avsnitt 4.6.3 framgår att U 68 angett att det totala antalet platser i grundläggande högskoleutbildning i Linköping-Norrköping bör byggas ut till ca 10 000. Tabell 4:62 vi- sar hur denna totalkapacitet kan fördelas

Tabell 4:62. Riktpunkter för dimensionering av den grundläggande högskoleutbildningen i Linköping—Norrköping.

Utbildningslinjer Antal utbild- Riktpunkt ningsplatser 1971/72

Allmänna utbild- ningslinjer Lokala och indivi- duella utbildnings- linjer — Enstaka kurser

och studiekurser — Utan angiven yrkes- inriktning

5 800 7 300

700 2 000

1 500

Samtliga ca 7 300 ca 10 000

mellan å ena sidan allmänna, lokala oclh indi- viduella utbildningslinjer, å andra sidan en- staka kurser och studiekurser.

Den befintliga grundläggande högskole- utbildningen i Linköping—Norrköpings hög- skoleområde anges i tabell 4:63. Av denna framgår även huvudmannen för varje utbild- ningslinje.

4.10.5.2 Inriktning av den grundläggande högskoleutbildningen i Linköping—Norrkö- ping

Den pågående utbyggnaden av högskolan i Linköping har inneburit en mycket snabb ökning av kapaciteten för grundläggande högskoleutbildning inom högskoleområdet. Den fortsatta kvantitativa utbyggnaden bör, som framgått av avsnitt 4.6.4, enligt U 685 mening i huvudsak anstå till planeringsperio- dens senare del. Det är vanskligt att nu ange när den uppställda riktpunkten för högskole- utbildningens utbyggnad inom området bör nås.

Liksom för universitets- och filialortema har U 68 inte utarbetat mera detaljerade riktlinjer för den fortsatta högskoleplane- ringens inriktning för Linköping—Norrkö- ping. En viktig planetingsuppgift blir dimen- sioneringen av de i kapitel 3 föreslagna ut— bildningslinjer, SOm närmast svarar mot nu- varande utbildning vid de filosofiska fakulte— terna. De i tabell 4:56 angivna riktpunkterna för yrkesutbildningssektorernas dimensione- ring, som inte bör uppfattas som preciserade planeringsmål, ger vid handen att det främst är administrativt och ekonomiskt inriktad utbildning som bör tillkomma inom områ— det. Även utbildningsbehovet för vårdyrken och kultur- och informationsyrken bör upp— märksammas.

4106 Sammanfattning av U 68s förslag för östra utbildningsregionen

U68s förslag för östra utbildningsregionen innebär att omkring 5 000 utbildningsplatser bör tillkomma under planeringsperioden. Om vid fördelningen av dessa den proportio-

Tabell 4:63. Befintlig grundläggande högskoleutbildning i Linköping—Norrköpings högskole- område 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig Landstings- Primär- kommunal kommunal

Slöjdlärarseminariet Vårdskola, Linköping Vårdskola, Norrköping

Förskoleseminariet i i Linköping

Högskolan i Linköping Norrköping

Gymnasieskola, Gymnasieskola, Norrköping

Lärarhögskolan i Linköping

Linköping

Teknisk yrkesutbildning Civilingenjör x Laboratorieassistent x

Administrativ och ekonomisk yrk esutbildning Administrativt systemarbete x Utbildningsadministration x x Sy stemman, programmerare x Sekreterare (l-årig) x

Vårdyrkesutbildning

Läkare x Sjuksköterska x x Arbetsterapeut x

Utbildning för undervisningsyrken1

Fritidspedagog x Förskollärare x Ämneslärare x x Klasslärare x Slöjdlärare x

Utan angiven yrkesinriktning x

1Utbildningen av vissa vårdyrkeslärare och yrkeslärare vid yrkespedagogiskainstitutetiLinköping upphörde fr. o. m. den 1 juli 1972.

nella fördelningen av totalkapaciteten i ta- bell 4:56 tillämpas, bör speciell uppmärk- samhet riktas mot utbyggnaden av sektorer- na administration och ekonomi, vård samt kultur och information. Den omfattande ut- byggnad av den tekniska högskoleutbild- ningen i Linköping, som skett under de senas- te åren, har medfört att denna utbildnings- sektor blivit väl företrädd inom regionen. Detta bör dock inte hindra att bl. a. kortare utbildningslinjer med teknisk inriktning in- rättas i Jönköping.

4.11

4.1 1.1 Allmän bakgrund

Västra utbildningsregionen omfattar Göte- borgs och Bohus län, Skaraborgs, Värmlands och Älvsborgs län. Den hade 1970 knappt 21 procent av landets folkmängd. Under senare delen av 1960-talet ökade Göteborgs och Bo- hus län samt Älvsborgs län sin andel av regio- nens befolkning. Skaraborgs län hade en mycket svag befolkningsökning, medan folk- mängden i Värmlands län minskade. En kon- centration av befolkningen pågår till regio— nens västra del. Ramvärdena för befolknings- utvecklingen enligt prop. l972:111 antyder en uppbromsning av denna utveckling under 1970-talet (se tabell 4:64).

Näringslivets utveckling i utbildningsregio- nen mellan 1965 och 1970 framgår av tabell

Tabell 4:64. Folkmängden i västra utbild- ningsregionen 1965, 1970 och 1980. 1 000- tal.

Folkmängd 19651 19701 19302

Län

O-län 673 715 760— 790 P-Iän 382 403 410— 430 R-län 254 259 260— 270 S-län 287 284 280— 290 Regionen 1 596 1 661 1 710—1 780

1Folk- och bostadsräkningen 1965 och 1970 med korrigering för utförd och planerad (hösten 1972) förändring i kommunindelningen.

2 Befolkningsramar enligt prop. l972:111 bilaga 1, s. 474.

Västra utbildningsregionen

4:65. I samtliga län har det totala antalet förvärvsarbetande minskat. Minskningen har varit speciellt stor i Skaraborgs och Värm- landslän.

Liksom i övriga delar av landet fortsätter den snabba rationaliseringen av jordbruket. Den fortfarande ganska stora jordbrukssek- torn i Skaraborgs län kan även i framtiden, med tanke på de gynnsamma förutsätt— ningarna, beräknas utgöra ett väsentligt in- slag i länets näringsliv. De problem som den kraftiga minskningen av antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruk i och för sig skapat i Värmland har ytterligare förstärkts genom att det samtidigt skett en koncentration av industrin — främst massa- och pappersindu- strin — till Vänerområdet. Svårigheter har därvid uppstått att upprätthålla sysselsätt- ningen i de inre delarna av länet. Följden har blivit dels en koncentration av befolkningen till Karlstadsregionen, dels en betydande ut- flyttning från länet.

I samtliga län har antalet industrisyssel- satta minskat även om andelen ökat i ett par av länen — främst i Värmlands län. Bransch- strukturen varierar ganska kraftigt mellan länen. Älvsborgs län, som har den högsta an- delen sysselsatta i tillverkningsindustri, hade 1968 drygt 40 procent av dessa verksamma inom textil- och konfektionsindustrin. Bran- schens koncentration till Boråsregionen och de problem detta medfört är välkända. [ Ska- raborgs och Värmlands län svarar metall- och verkstadsindustrin för de flesta arbetstillfäl-

o rx o. m I—( _. . 3 'n H so o 35 r— 5 O O O 7—1 N. 0 '$ '— 2 _: ox o .— O Tn XD & G) .— Q un =: "">" 5 s ä 0.) (I) _| > ': .! o 9— . V) m & %" E = o 5 & ä " "' = .: D U en ”s å.: & E a & ggg ' ln :m >f & _: m”? -— D.: .. 2 o . "% E ”; E 0 'E E = ") a .o % v—O Eh : 8 En & .E _5 = c: % '0 (;>) in ;73 a 8 H ?— v—c :: nr 5—1 ... m :=! > n) 2 o ut *; rx '.'-' l-t OK 0 .D v—1 "B är a 0 E =)? :m 5 2 o :C | c.... ?. 3 E 9 C" H "' "' vg YO. V. := & = 5 & ..i SOU19732

antal antal

andel %

antal antal andel

antal andel andel % antal

antal andel antal andel

antal anda antal andel

302 177

304 180

171

52 35 37

159

30 15

29 74 42 88

32 43

4 10 15 12

11 17 16 13 57

6 14 22 17

17 25

O—län P-län

39 41

69 43 49 43

104 113

110 122

34 35

36 33 41 252

24 22

R-län S-län

47 310 44

12 66

40 237

34 35

716 696

332 48

88 | Statistiska meddelanden Be l97l:16

Regionen räkning.

folk- och bostads-

års

, där folk- och bostadsräkningen för 1965 har omarbetats efter den klassificering som tillämpasi 1970

gen 1970. Preliminära uppgifter.

2 E_olk- och bostadsräknin 3 Aven ett mindre antal

förvärvsarbetande i ospecificerad verksamhet ingår.

lena, medan transportmedelsindustrin är den största industribranschen i Göteborg och Bo- hus län. I detta län kan den kemiska indu- strins betydelse och omfattning väntas öka. Den fortsatta exploateringen av den bohus- länska kusten för industriell verksamhet, främst petroleumindustri, talar för detta.

I samtliga län, utom i Göteborgs och Bo- hus län, kan den ökade sysselsättningen inom servicesektorn helt hänföras till den offentliga förvaltningens expansion. Dennas betydelse för den regionala utvecklingen har på senare tid alltmer betonats. Dels erbjuder den offentliga förvaltningen direkt sysselsätt- ning för många människor i en föga konjunk- turkänslig verksamhet, dels antas den verka stimulerande på företagens och hushållens lokaliseringsval.

Till Karlstad kommer att lokaliseras värn- pliktsverket, militärpsykologiska institutet, försvarets sjukvårdsstyrelse samt del av för- svarets materielverk, medan Borås får statens provningsanstalt och bibliotekshögskolan. Den senare har börjat sin verksamhet läsåret 1972/73.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har i sitt slutbetänkande (SOU 1972:55) även föreslagit att försvarets civil- förvaltning och civilförsvarsstyrelsen skall lokaliseras till Karlstad samt att statens insti- tut för företagsutveckling, statens brandin- spektion, statens brandskola och sprängäm- nesinspektionen skall lokaliseras till Borås. Den beslutade och planerade lokaliseringen till Karlstad berör totalt omkring 1 100 per- soner och lokaliseringen till Borås berör om- kring 400, vartill kommer de studerande vid bibliotekshögskolan.

4.ll.2 Befintlig grundläggande högskoleut- bildning i västra utbildningsregionen läsåret 1971/ 72

I överensstämmelse med tidigare använd re- dovisningsprincip anges här i tabell 4:66 an- talet utbildningsplatser för befintlig grund- läggande högskoleutbildning i västra utbild- ningsregionen läsåret 1971/72.

Tabell 4:66. Befintlig grundläggande högskoleutbildning i västra utbildningsregionen läsåret 1971/72 fördelad på yrkesutbildningssektorer. Antal utbildningsplatser.

Yrkesutbildningssektor Högskoleområde Borås Karlstad Göteborg Surrma 1 Teknik 100 — 3 400 3 500 2 Administration och ekonomi — 200 1 000 1 200 3 Vård 300 200 4 700 5 200 4 Undervisning 200 8002 3 9002 4 900 5 Kultur och information 700l — 600 1 300 Summa rad 1—5 1 300 1 200 13 600 16 100 Utan angiven yrkesinriktning3 — 1 200 10 300 11 500 Summa totalt 1 300 2 400 23 900 27 600

1 Vid full kapacitet. 2 Avser även den ämnesteoretiska delen av ämneslärarutbildningen. 3 Utbildning vid filosofisk fakultet utom psykologlinjen och den ämnesteoretiska delen av ämneslärar-

utbildningen.

4.11.3 Allmänna riktpunkter för högskole- utbildningens planering i utbildningsregionen

Enligt den i 4.6.3 redovisade metoden har för västra utbildningsregionen angetts utbild-

Tabell 4:6 7. Antal utbildningsplatser i grund— läggande högskoleutbildning i västra utbild- ningsregionen. Nuvarande kapacitet och kapa- citet vid proportionell fördelning.

Yrkesutbildnings— Antal utbildnings— Kapacitet sektor platser 1971/72 vid pro- portionell fördelning

Teknik 3 500 5 000 Administration

och ekonomi 1 200 5 000 Vård 5 200 5 900 Undervisning 4 900 5 300 Kultur och

information 1 300 1 600 Summa allmänna ut-

bildningslinjer 16 100 22 800 Lokala och individu—

ella utbildnings-

linjer — 2 000 Enstaka kurser och

studiekurser — 7 000 Utan angiven yrkes-

inriktning 11 5001 _ Totalt 27 600 32 000

1 Avser utbildning vid filosofisk fakultet utom psykologlinje och ämnesteoretisk utbildning av ämneslärare.

ningskapaciteten inom yrkesutbildningssek- torerna vid full utbyggnad vid proportionell fördelning av dessa över landet (tabell 4:67). 1 den fortsatta planeringen bör särskild vikt läggas vid utbyggnaden av den tekniska och den administrativa och ekonomiska utbild- ningen.

Kapaciteten för enstaka kurser och studie- kurser har kalkylerats med hänsyn tagen till högskoleområdenas beräknade andel av lan- dets befolkning 1980. En strikt tillämpning av denna princip skulle för Göteborg inne- bära att den mångsidighet i utbudet av ensta- ka kurser och studiekurser som nu finns där måste begränsas. En sådan fördelning är bl.a. av resursskäl olämplig. En viss upp- justering av kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser inom Göteborgs högskole- område har skett med hänsyn härtill. Efter-

Tabell 4:68. Riktpunkter för antalet utbild- ningsplatser i enstaka kurser och studiekur- ser vid full utbyggnad fördelat på högskole- områden.

Högskoleområde Antal utbildningsplatser Borås 600 Karlstad 900 Göteborg 5 500 Totalt 7 000

som området är mycket vidsträckt och om- fattar flera stora tätortsregioner bör en stor del av kapaciteten utnyttjas för decentralise- rade kurser.

4.1 l .4 Borås högskoleområde

4.ll.4.l Dimensionering av högskoleutbild- ningen i Borås

Borås högskoleområde omfattar kommun- blocken Borås, Herrljunga, Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn i Älvsborgs län. Högskoleområdet kan karaktäriseras som ett sammanhängande område med tämligen in- — tensiva kontakter mellan de olika delarna. U68 anser det sannolikt att rekryteringen till större delen av högskoleutbildningen i Borås huvudsakligen kommer att ske inom

Tabell 4:69. Riktpunkter för dimensionering av högskoleutbildningen i Borås.

Utbildnings- Antal utbildnings- Riktpunkt linjer platser 1971/72 Allmänna utbild-

ningslinjer 1 300 3 200 Lokala och individu-

ella utbildnings-

linjer — 200 Enstaka kurser och

studiekurser — 600 Utan angiven yrkes—

inriktning — — Totalt ca 1 300 ca 4 000

området och att för övriga studerande inom Älvsborgs län Göteborg blir den naturliga or- ten för högskoleutbildning. Rekryteringen till bibliotekarieutbildningen i Borås blir där-

Tabell 4:70 Befintlig högskoleutbildning i Borås högskoleområde 1971/72. Huvudman och

utbildningsenhet. Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands- Primär— tings- kommu- kom- nal munal | ' vi 6 55: --— 50 så 12 ä ä "5 % % w & ; å » 55% .2 % -— 8 — %”.5 "g a r?. & as a :a _a & Så Teknisk yrkesutbildning Laboratorieassistent X Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Sekreterare (ett—årig) x Vårdyrkesutbildning Medicinsk assistent x Sjuksköterska x] Utbildning för undervisningsyrken Fritidspedagog x Förskollärare x Utbildning för kultur- och informationsyrken Bibliotekarie x2 1 Borås och Vänersborg. 2 Fr. o. m.]äsåret1972/73. SOU 1973:2 403

emot självfallet landsomfattande. U 68 räk- nar med att studerande från Skaraborgs län främst kommer att gå till högskoleutbildning i Göteborg — med undantag för länets norra del där högskoleutbildningen i Örebro kan väntas påverka de studerandes val av studie- ort.

1 avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det to- tala antalet platser i högskoleutbildningi Bo- rås bör byggas ut till ca 4 000. Tabell 4:69 visar hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och indi- viduella utbildningslinjer, å andra sidan en- staka kurser och studiekurser.

Den befintliga högskoleutbildningen i Borås anges i tabell 4:70. Av denna framgår även huvudman för varje utbildningslinje.

4.ll.4.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar m. fl.

[ början på 1960-talet tillsattes en kommitté inom Borås kommun för utredning av möj- ligheten att till Borås förlägga högre utbild- ningsanstalter. Vid överläggningar som U 68 haft med bl. a. företrädare för Älvsborgs läns landsting, kommunstyrelsen och nämnda kommitté har dessa betonat den värdefulla stimulans för Boråsregionens utveckling som högskoleutbildning kommer att föra med sig. Den skulle bl.a. bidra till en önskvärd diffe- rentiering av näringslivet i området. Därige- nom skulle valfriheten på arbetsmarknaden öka och de nuvarande tendenserna till ut- flyttningsöverskott för regionen motverkas. Tekoindustrin kommer under överskådlig tid att utgöra den största industrigrenen i regio- nen. Behovet av kvalificerad personal för olika befattningar inom denna måste därför uppmärksammas.

[ Borås finns Textilinstitutet — en bransch- skola för textil- och konfektionsindustri — vid vilket bl. a. tekniker utbildas. Dess re- surser bör, enligt landstingets och kommu- nens företrädare, kunna utnyttjas för en breddning av den textila utbildningen genom att denna ges en merkantil påbyggnad. Där- utöver finns behov av kvalificerad arbets- kraft för den i området väl företrädda plast-

och gummiindustrin. Koncentrationen av denna industribransch till Borås—Gislaved— Värnamo—regionen och den ökade använd- ningen av plast— och gummimaterial inom textilframställning talar enligt kommunens företrädare för att en yrkesteknisk linje med inriktning mot plast- och gummihantering in- rättas i Borås. Även lokaliseringen till Borås av statens provningsanstalt, som bl. 3. har ett laboratorium avsett för polymerprover, anses tala härför.

För näringslivet i området föreligger ett allmänt behov av administrativ och ekono- misk utbildning i form av dels hela utbild- ningslinjer, dels påbyggnads- eller fortbild- ningskurser. För företagsledning och anställ- da i de många småföretagen i området är det önskvärt att få tillgång till de senaste kunska- perna och rönen inom administration, mark— nadsföring, företagsledning m.m. Från 10- kalt håll betecknas det som väsentligt att fortbildning eller vidareutbildning av före- tagsledare, främst från de små och medelsto— ra företagen, kommer till stånd redan vid ut- byggnadsperiodens början.

Landstingets förslag till utbildning av ar- betsterapeuter och sjukgymnaster skall ses mot bakgrund av de svårigheter som för när- varande föreligger att rekrytera sådan perso- nal till området. Enligt den femårsplan som landstinget utarbetat väntas behovet bestå även framdeles. Kommunstyrelsen i Borås har låtit utreda förutsättningama för att till Borås förlägga en av de formhögskolor som KUS föreslår i sitt betänkande (SOU 1971: 66). Bl.a. anses det ovannämnda textilinsti- tutet motivera att en formhögskola inrättas i Borås.

4.11.4.3 U 685 förslag till utbyggnad av hög- skoleutbildningen i Borås

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildningslin- jer, som närmast svarar mot nuvarande ut- bildning vid filosofisk fakultet —— föreslår att den fortsatta utbyggnaden av högskoleut- bildningen i Borås inriktas på att linjer för

utbildning inom följande yrkesområden skall finnas vid utbyggnadsperiodens början.

Teknisk yrkesutbildning

U 68 räknar med att den försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning mot konfektionsindustrin, som föreslås förlagd till Borås, kommer att följas av en permanent högskoleutbildning med samma inriktning.

Administrativ och ekonomisk yrkes- utbildning

Som tidigare framgått föreslår delegationen för lokalisering av statlig verksamhet i sitt slutbetänkande (SOU l972z55) att statens institut för företagsutveckling (SIFU) för- läggs till Borås. SIFU har till uppgift att främja näringslivets tekniska och ekonomis- ka utveckling med särskild hänsyn till de mindre och medelstora industriföretagen genom bl. a. utbildning av företagare och an- ställda inom industri och hantverk. Samarbe- te mellan SIFU och de för högskoleutbild— ningen ansvariga i utbildningsfrågan bör kun- na medföra att de mindre och medelstora företagens behov av fortbildnings- och vida- reutbildningskurser tillgodoses. Under förut- sättning av att den föreslagna omlokalise- ringen av SIFU förverkligas är det alltså en angelägen uppgift att i den fortsatta plane- ringen av högskoleutbildningen pröva möjlig- heterna till samverkan mellan institutet och utbildningsmyndigheterna.

Vid högskoleutbildningens fortsatta ut- byggnad bör också kortare utbildningslinjer med administrativ och ekonomisk inriktning planeras. U 68 föreslår att kombinationsut- bildningarna revision, bank och beskattning, administrativt systemarbete, personaladmini- stration och socialadministrativt arbete skall finnas i Borås vid utbyggnadsperiodens början.

Vårdyrkesu tbildning

U68 föreslår att utbildning till arbetstera- peut och sjukgymnast förläggs till Borås.

Svårigheterna att utanför Göteborgsområdet rekrytera sådan personal till sjukhusen och den öppna vården motiverar att dessa utbild- ningar inrättas på ytterligare en ort i västra utbildningsregionen. Med hänsyn till de om- fattande sjukvårdsresurserna i Borås syns för- utsättningama finnas att anordna utbild- ningarna där.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte i detalj böra föreslå vilka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna bör omfatta. Med tanke på de här föreslagna utbildningslinjerna och de önskemål som framförts från lokalt håll finns det emellertid skäl för att en ganska stor del av detta utbildningsutbud får en ad- ministrativ och ekonomisk inriktning.

I tabell 4:69 har angetts en riktpunkt om ca 600 utbildningsplatser för enstaka kurser och studiekurser vid full utbyggnad. U68 räknar med att kapaciteten i inledningsske- det bör vara ca 400 utbildningsplatser.

4.11.4.4 Sammanfattning av U68s förslag

[ tabell 4:71 redovisas dels antagningskapaci- teten läsåret 1971/72 till befintlig högskoleut— bildning i Borås, dels exempel på den antag- ningskapacitet som U 68 föreslår för det preli- minärt angivna igångsättningsåret 1977/78.

Den i tabellen angivna antagningskapacite- ten för de olika utbildningslinjerna medför att efter hand en utbildningskapacitet mot- svarande omkring 1800 utbildningsplatser tas i anspråk. Utbildningsplatsemas fördel- ning på yrkesutbildningssektorer framgår av tabell 4:72.

U68 har i det föregående angett att en riktpunkt för utbyggnaden av allmänna ut- bildningslinjer bör vara ca 3 200 utbildnings- platser. Den i tabell 4171 exemplifierade för— delningen av antagningstal på utbildningslin- jer innebär sålunda att den fortsatta plane- ringen bör inriktas på att omkring 1 000— 1 500 utbildningsplatser bör tillkomma i all- männa utbildningslinjer. Därvid syns — för- utom vad som nyss anförts om samverkan

Tabell 4:71. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i högskoleutbildning iBo- rås. Antal antagningsplatser vid utbyggnadsperiodens början.

Yrkesutbildningssektor Utbildningslinjel Antagnings- Utbildningens lingd platser/år2 Antal termirner

Teknisk yrkesutbildning Laboratorieassistent 32 5 Yrkesteknisk linje (konfektion) 30 3 Administrativ och ekono- Sekreterare (l-årig) 20 2 misk yrkesutbildning Revision, bank och beskattning 30 4 Administrativt systemarbete 30 4 Socialadministrativt arbete 30 4 Personaladministrativt arbete 30 4 Vårdyrkesutbildning Medicinsk assistent 32 4—5 Sjuksköterska 80 3 Arbetsterapeut 32 6 Sjukgymnast 32 4 Utbildning för undervis— Fritidspedagog 16 4 ningsyrken Förskollärare 120 4 Utbildning för kultur- och Bibliotekarie 3604 4 informationsyrken Summa antagningsplatser ca 900

1 U 685 förslag är kursiverade. 2 För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 1971/72. 3 Grundutbildning 5 terminer. Avkortad grundutbildning 3 terminer. Vidareutbildning 1—2 terminer. 4 Vid full utbyggnad.

mellan högskoleutbildningen och SIFU — be- hovet av utbildning för verksamhet inom barna- och ungdomsvården böra uppmärk- sammas. Det kan vara naturligt att knyta an till den förskollärar- och fritidspedagogut— bildning, som redan finns i Borås.

Vidare bör i den fortsatta planeringen be- aktas de utbildningsbehov som kan föranle- das av det stora antalet invandrare i regio- nen. Ett uppslag som bör prövas är att utfor-

Tabell 4:72. Antal utbildningsplatser, som följer av i tabell 4:71 angiven antagningska- pacitet, fördelat på yrkesutbildningssektorer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildningssektor Antal utbildningsplatser Teknik 100 Administration och ekonomi 300 Vård 400 Undervisning 300 Kultur och information 700

Totalt allmänna ut-

bildningslinjer ca 1 800

ma kortare utbildning för informationsupp- gifter med syfte att underlätta relationerna till det svenska samhället för invandrarna och deras barn.

Även den tekniska sektorn bör uppmärk- sammas. Som tidigare nämnts finns ett på- tagligt behov av en allsidigare utveckling av Boråsregionens näringsliv. Det är av stor be- tydelse att planeringen av högskoleutbild- ningen kan harmonieras med de åtgärder i denna riktning som andra myndigheter och organ vidtar.

4.1 l .5 Karlstads högskoleområde

4.ll.5.1 Dimensionering av högskoleutbild- ningen i Karlstad

Karlstads högskoleområde omfattar Värm- lands län. I avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det totala antalet platser i högskoleutbild- ning i Karlstad bör byggas ut till ca 4 000. Tabell 4:73 visar hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lo- kala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Tabell 4:73. Riktpunkter för dimensionering av högskoleutbildningen i Karlstad.

Utbildnings- Antal utbildnings- Riktpunkt linjer platser 1971/72 Allmänna utbild-

ningslinjer 1 200 2 800 Lokala och individu-

ella utbildnings-

linjer — 300 Enstaka kurser och

studiekurser — 900 Utan angiven yrkes—

inriktning 1 200 — Totalt ca 2 400 ca 4 000

Tabell 4:74 visar de utbildningslinjer som för närvarande finns inrättade i Karlstad samt respektive utbildningslinjes huvudman.

4.1 1.5.2 Utbyggnaden av högskoleutbild- ningen i Karlstad

U 68 har haft överläggningar med företräda- re för kommittén för eftergymnasial utbild- ning i Värmlands län, i vilken ingår represen- tanter för länsstyrelsen, Värmlands läns lands- ting, de större kommunerna, universitetet i Göteborg m.fl., om den fortsatta utbygg- naden av högskoleutbildningen. Därvid har bl.a. framförts önskemål om att lärarhög- skolan i Karlstad skall få ämneslärarutbild- ning.

Kommittén har också betonat behovet av att teknisk utbildning förläggs till Karlstad. Därmed skulle länets lokaliseringsförutsätt- ningar väsentligt förbättras. Goda förutsätt- ningar anses finnas för att i Skoghall inrätta

Tabell 4:74. Befintlig högskoleutbildning i Karlstads högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Landstings— Primär- kommunal kommunal a a & .... :o ;; & i: U -— m .... % ... & g * . 5 :=. 5 ._ e> 5 _"?- 2 _ L: _' w _. O O = 0 vi 0 :: ..- o & M E .! o» .se tu o.) m m v: 0 m 'a bll-g % .” _q) & PD .: 'U .M- != :a oo'U $ 11 5; ': "22 en "åå ”ge "35 ga gå H .. __ ... .... se åa ga ge 25», ea sa ; tu = :c : o >— :u >. |— Sg om 42 45 då ox oz Teknisk yrkesutbildning Laboratorieassistent x Administrativ och ekonomisk yrkes- utbildning Socialadministration x Revision, bank och beskattning x x Systemman, programmerare x Sekreterare x x Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska x Utbildning för undervisningsyrken Musikpedagog x Klasslärare x Amneslärare x x Utan angiven yrkesinriktning x

yrkestekniska linjer med inriktning mot pappers- och pappersmasseteknik samt processteknik.

Praktisk-pedagogisk utbildning av ämnes- lärare bedrivs för närvarande i Karlstad som filial till lärarhögskolan i Göteborg. Lärarut— bildningskommittén föreslår i sitt betänkan- de att detta förhållande ändras så att en fri- stående ämneslärarlinje inrättas vid lärarhög- skolan i Karlstad. U 68 har i avsnitt 4.6.5 diskuterat de faktorer som enligt utred- ningens mening har betydelse för frågan om permanent förläggning av praktisk-pedago- gisk utbildning till de nuvarande filialorter— na. Liksom för övriga filialorter föreslår U 68 att frågan för Karlstads del övervägs på grundval av LUKs och kompetenskommit- téns samt U 685 övriga förslag.

Som framgått av avsnitt 4.6.4 bör enligt U 685 mening den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen på de nuvarande filial- orterna i allt väsentligt anstå till planerings- periodens senare del. Liksom för högskolor- na på bl. a. de nuvarande universitetsorterna blir det för högskolan i Karlstad en viktig uppgift att planera för dimensioneringen av de i kapitel 3 föreslagna utbildningslinjer som närmast svarar mot nuvarande utbild- ning vid de filosofiska fakulteterna. För att den eftersträvade tekniska inrikt-

ningen på högskoleutbildningen skall kunna uppnås kan det övervägas att jämförelsevis snabbt förlägga någon yrkesteknisk linje till Karlstad. Också UKÄs förslag om resurser för laborativ naturvetenskaplig utbildning till Karlstad syftar till en breddning av utbild- ningsutbudet. Vid ställningstagande till för- delningen av sådan utbildning på olika hög- skoleområden bör eftersträvas att anpassa den grundläggande utbildningen till områ- denas yrkesutbildningsprofil. Ett val i fråga om naturvetenskaplig utbildning i Karlstad bör sålunda ske bl. a. mot bakgrund av en plan för utbyggnaden av tekniskt inriktad ut- bildning.

Den nuvarande universitetsfilialens resur- ser är väl lämpade för att ge ett brett utbud av enstaka kurser och studiekurser. Enligt U 685 mening bör kapaciteten för dessa vara

ca 400 utbildningsplatser vid planeringspe- riodens början. Efter hand bör kapaciteten byggas ut till ca 900 platser.

4.1 1.6 Göteborgs högskoleområde

4.11.6.l Dimensionering av den grundläg- gande högskoleutbildningen i Göteborg

Göteborgs högskoleområde omfattar Göte- borgs och Bohus län, Skaraborgs län samt Älvsborgs län med undantag för Borås hög- skoleområde. Eventuellt söker sig studerande från Skaraborgs läns norra del till högskole- utbildning i Örebro liksom studerande från en del av Älvsborgs län kan söka sig till hög- skoleutbildning i Karlstad.

Det är först under 1950- och 1960- talen som den högre utbildningen i Göteborg har byggts ut till en omfattning som svarar mot Västsveriges andel av landets befolkning. Bl. 3. har universitetet i Göteborg, som till- kom år 1954, expanderat utomordentligt snabbt. Som framgår av avsnitt 4.6.3 skulle en kalkyl för studerandeantalet vid 1980- talets början enligt där angivna proportione- ringsprinciper leda till ett något högre stude- randeantal i grundutbildning inom högskole- området än det nuvarande.

Önskemålet att under planeringsperioden bygga ut högskoleutbildning inom närliggan- de högskoleområden motiverar enligt U 688 mening att planeringen inriktas på ett något

Tabell 4:75. Riktpunkter för dimensione- ring av den grundläggande högskoleutbild- ningen i Göteborg

Utbildnings— Antal utbildnings- Riktpunkt linjer platser 1971/72 Allmänna utbild—

ningslinjer 13 600 17 000 Lokala och individu-

ella utbildnings-

linjer — 1 500 Enstaka kurser och

studiekurser — 5 500 Utan angiven yrkes-

inriktning 10 300 — Totalt ca 23 900 ca 24 000

lägre studerandetal än vad en strikt propor- tionell kalkyl skulle leda till. För detta talar också den snabbhet med vilken expansionen skett under det närmast föregående årtion- det. U 68 föreslår sålunda att planeringen av den grundläggande högskoleutbildningen inom området utgår från i huvudsak oför- ändrat studerandeantal under den nu aktuel- la planeringsperioden. I tabell 4:75 framgår hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kur- ser och studiekurser.

[ tabell 4:51 redovisas huvudmannaskap och utbildningsenhet för i utbildningsregio- nen befintlig grundläggande högskoleutbild- ning, fördelad på yrkesutbildningssektorer. Härtill kommer viss utbildning utan angiven yrkesinriktning vid universitetet i Göteborg.

4.ll.6.2 Inriktning av den grundläggande högskoleutbildningen i Göteborg

Liksom för övriga nuvarande universitetsor- ter har U 68 inte utarbetat mera detaljerade riktlinjer för den fortsatta högskoleplane-

ringen för Göteborgs högskoleområde. Som framgår av det föregående räknar utred- ningen med att den bör ske inom i huvudsak oförändrade kvantitativa ramar i vad avser grundutbildningen. En viktig fråga blir att successivt förändra utbildningens innehåll och inriktning. Det gäller därvid i första hand att planera för dimensioneringen av de i kapitel 3 föreslagna utbildningslinjer som närmast svarar mot nuvarande utbildning vid de filosofiska fakulteterna. Bl.a. genom de basresurser som finns vid de nuvarande högskolorna i Göteborg bör förutsättningar- na vara mycket goda att erbjuda ett rikt dif- ferentierat utbud av yrkesinriktad högskole- utbildning inom området.

U 68 föreslår att försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning med inrikt- ning mot verkstadsindustrin förläggs till Göteborg. Även andra möjligheter att diffe- rentiera den högre utbildningen genom till- komsten av kortare yrkesförberedande ut- bildningslinjer bör prövas.

Som nämnts i det föregående omfattar Göteborgs högskoleområde flera stora tät- ortsområden. Planeringen av enstaka kurser

Tabell 4:76 A—E. Befintlig grundläggande högskoleutbildning i Göteborgs högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet.l A. Teknisk yrkesutbildning

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands— Primär- tings- kommu- kom- nal munal EU %* :: .... EU & % :a 9 % 5 a 3 E. .'-'—” ?> 'i E 0 % % = _ 'if! ..o '0 5 :d _50 :O oa >= := .o U .: ':'/'i' > (3 Arkitekt X Civilingenjör x Drifttekniker x Sjöingenjör x Laboratorieassistent x

1 Om inte annat anges är utbildningsorten Göteborg.

Tabell 4: 76 B. Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig Primär- Enskild kom- munal .&D = % %

ä ä -— s ä 'ö' i.. g .. % .a a å ?» få å & :a 'a "2 g 2 g 3 g % .å & 5 a 50 ,, :?. = 8 >. 0 6” m :: D vi 0 >:

Sjökapten x

Ekonomiförcståndare x Ekonom x Socionom (förv.linje) x Samhällsadministration x Revision, bank och beskattning x x Personaladministration x x

Högre grafisk utbildning x Systemman, programmerare x

Sekreterare )(

Tabell 4:76 C. Vårdyrkesutbildning.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig Landstingskommunal & 5 ==5 8 o o % x :: .M .! .se 'O N (I) I” = -—1 *- _0' 3 32 '$” (» _! m .. a r» 5 : a e e— "? å & få 2 5 .8 % 0 =, % v; u: o så .> -5 x & v :e m 5 o ”3 .: .: "U 34 5 D U) > &? V).-. D U) ... Arbetsterapeut x1 Läkare x Medicinsk assistent x Sjuksköterska x x x Tandläkare x Sjukgymnast x1 Socionom (social linje) x Bitr. psykolog, psykolog x 1 Institutet för arbetsterapeut- och sjukgymnastutbildning. 410 SOU 197.312

Tabell 4:76 D. Utbildning för undervisningsyrken.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands- tings- kom- munal ?; _å ä & io-q ; E 2 "o' 'i'» en 5 %% "å,, ä 5 E 5 få 2 :o :s" _0' .s % = ; 2 g ä å så % :a 2 r 5 as (I: : D L:. 2 5 (1) > Barnavårdslärare x Hushållslärare x Sjukvårdslärare & Vårdy rkeslärare )(1 Fritidspedagog x Förskollärare x Musiklärare x Musikpedagog x Ämneslärare x x Klasslärare x Speciallärare x Textillärare x Yrkeslärare x2

1 Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet, fr. o. m. 1972/73 ges den vid SIHUS. 2 Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet, fr. o. m. 1972/73 ges den vid lärar-

högskolan.

Tabell 4:76 E. Utbildning för kultur— och informationsyrken.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig Primär- Enskild kommunal & =. % -— g» a» o _- 0 = : o .se .: .: __å ä 3 s : få !: &” å i 0 F” V» o m = o 0 o m & .o :: _! = ;; z... 9 =... nu in : G) V; O : ,,, B = an ; 0 0 & ao-o 3 5 :O --- ”' ':'-n' m 'D |— " '_ "" _: ';; w m 1; .5 o U % —l .a = = = = ; =D ' en ' "m _ B E N : 2 2 |: .SE : g 5 >. '?! o =O o -=—'. 0

Ungdomsledare x x Journalist x Scenartist x Målare, skulptör m. m. x Konsthantverkare x

Kyrkomusiker, instrumentalmusiker och sångare x

och studiekurser kommer därför att innefat- ta betydande inslag av decentraliserad utbild- ning.

4.11.7 Sammanfattning av U 683 förslag för västra utbildningsregionen

U 68 föreslår för den västra utbildningsregio- nen en jämförelsevis begränsad utbyggnad av den grundläggande högskoleutbildningen un- der planeringsperioden, från nuvarande ca 28000 till ca 32 000. Huvuddelen av den nytillkommande utbildningskapaciteten bör förläggas till Borås och Karlstad. Det är främst utbildning med inriktning mot teknis- ka yrken och administrativa och ekonomiska yrken som bör uppmärksammas vid den fort- satta planeringen inom utbildningsregionen.

4.12

4.12.1 Allmän bakgrund

Södra utbildningsregionen omfattar Ble- kinge, Gotlands, Hallands, Kalmar, Kristian- stads, Kronobergs och Malmöhus län. Tillsam- mans hade dessa omkring 22 procent av landets folkmängd 1970. Under 1960-talet har en koncentration av befolkningen till regionens sydvästra del skett (se tabell 4:77).

Näringslivets utveckling under perioden 1965—1970 förstärker denna bild ytterligare (se tabell 4:78). I samtliga län utom Malmö- hus och Hallands län har totalantalet för- värvsarbetande minskat. Bortfallet av syssel-

Tabell 4:77. Folkmängden i södra utbild- ningsregionen 1965, 1970 och 1980. 1 000- tal.

Län Folkmängd 1965] 19701 19802

M—län 672 719 760 — 790 L-län 258 264 265 — 275 K—län 149 154 155 — 165 N-län 184 200 210 — 220 G-län 159 167 170 — 180 H-län 239 241 245 — 255 Mån 54 54 52 — 55

Regionen 1 715 1 799 1 857 — 1 940

1Folk— och bostadsräkningen 1965 och 1970 med korrigering för utförd och planerad (hösten 1972) förändring i kommunindelningen.

2 Befolkningsramar enligt prop. l972:111 bilaga 1, s. 474.

Södra utbildningsregionen

sättning i de krympande areella näringarna har inte i tillräckligt snabb takt ersatts med nya arbetstillfällen, vilket bidragit till att regionens östra delar fått vidkännas en inte obetydlig utflyttning av i huvudsak ung— domar.

De östra och sydöstra delarna uppvisar många drag som vanligtvis kännetecknar stagnerande områden. I flera av länsprogram- men stryks också under att servicenäringar- nas expansion — främst offentlig förvaltning — inte kommit dessa län till del i samma utsträckning som storstadsregionernas län.

Trots att under 1960-talet antalet syssel- satta inom jordbruket minskat mycket kraf- tigt har näringen fortfarande en betydande omfattning i landets södra del. Bortsett från Gotland — där speciella förhållanden råder — har Hallands och Kristianstads län den högsta andelen sysselsatta inom jordbruket. [ båda dessa län är också livsmedelsindustrin omfat- tande.

Högsta andelen sysselsatta inom tillverk- ningsindustrin har Blekinge, Kalmar och Kronobergs län, vilka samtliga ökade sin andel sysselsatta inom denna sektor samti- digt som näringsgrenens andel av rikets to- tala sysselsättning minskade. Verkstads-, me- tall- och maskinindustri utgör de största industrigrenarna. I Kronobergs och Kalmar län har även trä- samt sten- och jordindustrin (glasindustri) stor omfattning.

Servicesektorn har i samtliga län vuxit mycket kraftigt under 1960-talets senare

Tabell 4:78. Antal förvärvsarbetande i södra utbildningsregionen fördelat på näringsgrenar inom respektive län 19651 och 19702. 1 OOO-tal.

Län Jord- och skogsbruk Tillverkningsindustri m. m. Byggnads— och anlägg- Service Totalt3 ningsverksamhet

1965 1970 1965 1970 1965 1970 1965 1970 1965 1970 antal antall antal antall antal antal antal antal antal antal antal antal antal antal antal antal antal antal % % % % % % % %

M-län 31 10 23 7 100 32 92 29 28 L-län 24 21 18 16 36 31 35 31 K-län 9 14 6 10 23 36 24 37 N-län 16 21 13 16 23 30 24 30 G—län 15 21 9 13 25 35 25 36 H-län 19 19 13 14 34 34 35 36 l-län 7 30 5 23 4 17 4 18

Regionen 121 16 87 11 245 32 239 31 69

28 9 153 49 172 54 313 316 10 9 45 39 49 44 115 112 ⁶10 26 41 27 43 64 63 ⁹11 31 39 35 43 78 81 ⁷10 25 35 29 41 71 70 9 9 38 38 39 40 100 97 ²9 10 44 11 50 23 22 1 ⁹328 43 362 48 764 761

OSOKGXOONONON ON _— OXDWNDONN _—

| Statistiska meddelanden Be 1971116, där folk- och bostadsräkningen för 1965 har omarbetats efter den klassificering som tillämpasi 1970 års folk— och bostads- räkning.

2 Folk- och bostadsräkningen 1970. Preliminära uppgifter.

3 Även ett mindre antal förvärvsarbetande i ospecificerad verksamhet ingår.

___-ma...!” ...—M.... _

hälft. Trots detta har endast Malmöhus län en högre andel av de sysselsatta inom denna än riksgenomsnittet. I samtliga län är det i första hand den offentliga sektorn som sva- rat för denna expansion. Fortfarande har Kalmar och Kronobergs län en förhållandevis liten andel av det totala antalet sysselsatta inom servicenäringarna. Delegationen för 10- kalisering av statlig verksamhet föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1972:55) att del av televerket # teleskolan och byggnadsavdel- ningens byggnadskontor — skall lokaliseras till Kalmar. Sammanlagt berörs ca 250 an- ställda.

4.12.2 Befintlig grundläggande högskoleut- bildning i södra utbildningsregionen läsåret ] 971/ 72

I tabell 4:79 redovisas antalet utbildnings- platser vid befmtlig högskoleutbildning i söd- ra utbildningsregionen läsåret 1971/72.

4.123 Allmänna riktpunkter för högskole- utbildningens planering i utbildningsregionen

Enligt den i avsnitt 4.6.3 redovisade meto- den har för södra utbildningsregionen an- getts utbildningskapaciteten inom yrkesut-

Tabell 4:80. Antal utbildningsplatseri grund- läggande högskoleutbildning i södra utbild- ningsregionen. Nuvarande kapacitet och kapacitet vid proportionell fördelning Yrkesutbildnings- Antal Kapacitet sektor utbild- vid pro- nings— portionell platser fördelning 1971/72 Teknik 2 800 5 800 Administration och ' ekonomi 3 200 5 800 Vård 4 500 6 900 Undervisning 5 500 6 100 Kultur och information 500 1 900 Summa allmänna utbildningslinjer 16 500 26 500 Lokala och individuella utbildningslinjer — 2 300 Enstaka kurser och studiekurser — 7 800 Utan angiven yrkesin- riktning' 10 000 — Totalt 26 500 36 500

| Avser antalet närvarande studerande vid filo— sofisk fakultet utom psykologutbildning och ämnesteoretisk utbildning för ämneslärare.

bildningssektorerna vid full utbyggnad vid proportionell fördelning av dessa över landet (se tabell 4:80). Den fortsatta planeringen

Tabell 4:79. Befintlig grundläggande högskoleutbildning i södra utbildningsregionen läsåret 1971/72 fördelad på yrkesutbildningssektorer. Antal utbildningsplatser.

Yrkesutbildningssektor Högskoleområde

Kalmar Kristian- Halmstad Växjö Lund— Summa stad Malmö

1 Teknik 100 — — — 2 700 2 800 2 Administration och ekonomi 100 — — 200 2 900 3 200

3 Vård 200 400 — 300 3 600 4 500 4 Undervisning 700 700 — 8001 3 3001 5 500

5 Kultur och information — — — -— 500 500

Summa rad 1—5 1 100 1 100 — 1 300 13 000 16 500

Utan angiven yrkesinriktning? 100 100 — 1 200 8 600 10 000 Summa totalt 1 200 1 200 — 2 500 21 600 26 500

1 Avser även den ämnesteoretiska delen av ämneslärarutbildningen. 2 Utbildning vid filosofisk fakultet utom den ämnesteoretiska delen av lärarutbildningen (se not 1) samt psykologlinjen.

Tabell 4:81. Riktpunkter för antalet utbild- ningsplatser i enstaka kurser och studiekur- ser vid full utbyggnad.

Högskoleområde Antal utbildnings- platser

Kalmar 900 Kristianstad 1 000 Växjö 900 Lund—Malmö 4 300 Halmstad 700

Totalt 7 800

bör avse flertalet yrkesutbildningssektorer. Endast undervisningssektorn kan i dag anses ha en kapacitet som i huvudsak svarar mot den angivna riktpunkten.

Kapaciteten för enstaka kurser och studie- kurser bör som tidigare angetts (avsnitt 4.6.3) fördelas på högskoleområden i huvud- sak proportionellt mot befolkningsunder- laget. En strikt tillämpning av denna princip skulle för högskolan i Lund—Malmö inne- bära att den mångsidighet i utbudet av en- staka kurser och studiekurser som nu finns där måste begränsas. En uppjustering av ka- paciteten för enstaka kurser och studiekurser i Lund—Malmö samt en motsvarande minsk- ning för övriga högskoleområden bör där- för göras. Omkring 1 000 utbildningsplatser har bedömts vara en lämplig omfattning av en sådan överflyttning. Även för Växjö, som i dag har jämförelsevis omfattande basresur— ser för högre utbildning, bör en viss upp- justering göras. Exempel på hur fördelningen kan göras på högskoleområden framgår av tabell 4:81.

4.12.4 Kalmar högskoleområde

4.12.4.1 Dimensionering av högskoleutbild- ningen i Kalmar

Kalmar högskoleområde omfattar Kalmar och Gotlands län.

I avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det to- tala antalet platser i högskoleutbildning i

Tabell 4:82. Riktpunkter för dimensiomering av högskoleutbildningen i Kalmar.

Utbildningslinjer Antal Riktpunkt utbild— nings— platser 1971/72 Allmänna utbildnings- linjer 1 100 2 900 Lokala och individuella utbildningslinjer — 200 Enstaka kurser och stu- diekurser — 900 Utan angiven yrkes- inriktning 100 — Totalt ca 1 200 ca 4 000

Kalmar bör byggas ut till ca 4 000. Tabell 4:82 visar hur denna totalkapacitet kan för- delas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den befintliga högskoleutbildningen i Kal- mar anges i tabell 4:83. Av denna framgår även huvudmannen för varje utbildningslinje.

4.12.4.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar m. fl.

U68 har haft överläggningar med företrä- dare för länskommittén för eftergymnasial utbildning i Kalmar län, i vilken ingår repre- sentanter för länsstyrelsen, landstinget, kom— muner, arbetsmarknadens organisationer m.fl. Därvid har framförts förslag till utbild- ningslinjer på högskolenivå i Kalmar. Försla— gen har i första hand varitinriktade på utbild- ningar inom den tekniska sektorn. De största industrigrenarnas -— trä- och metallindustri — behov av kvalificerad teknisk personal har uppmärksammats. Vidare har betonats möj- ligheten att knyta nya utbildningslinjer till redan befintliga resurser — främst lärarhög- skolan och vårdskolan.

Länskommittén har också tagit fasta på miljökontrollutredningens förslag att till Kal- mar förlägga ett miljövårdslaboratorium (SOU 1972231). Om detta förslag förverkli- gas anses förutsättningarna vara mycket goda

Tabell 4:83. Befintlig högskoleutbildning i Kalmar högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhetl Statlig Lands— Primär— tings- kommunal kom- munal ' 23 .se :: E % "5; ._ __ "E % :] gå .; E 5 :e -— ... '_' o o '— 0 v 2 0 :: .se & ä e w % s 3 2 PD .: 5 32 '; *; å ”% ,, "% = = = a = a e så 85 % %% åå E= = . ' tu :a om 5 Så D %% 0 >: 0 > Teknisk yrkesutbildning Sjöingenjör x Drifttekniker x Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Systemman, programmerare x Sjökapten x Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska x . Utbildning för undervisningsyrken Förskollärare x Klasslärare x Utan angiven yrkesinriktning x

' Härtill kommer försöksverksamhet med vidareutbildning av journalister.

för att till Kalmar förlägga utbildningar med anknytning till miljövård, även med viss an- knytning till arbetsmiljöns problem. Kommittén föreslår vidare en komplette- ring av den tekniska gymnasieutbildningen med viss ekonomisk högskoleutbildning med inriktning ekonomiingenjör-exportingenjör. Denna skulle även kunna ges en språklig inriktning inom området engelska-ryska- spanska. Kommittén utarbetar för närva- rande ett mera detaljerat förslag om hur denna utbildning bör utformas. Länskommittén föreslår vidare att det undersöks om inte i anslutning till den försöksverksamhet med vidareutbildning av journalister som lokaliserats till Kalmar en rad närbesläktade utbildningar kan anordnas. Vidareutbildning av denna karaktär bör en-

ligt kommittén ges för personal från andra informationsmedia och för informationssek- reterare. Även inom turistnäringen föreligger ett behov av fortbildning och vidareutbild- ning med anknytning till informationssidan.

4.12.4.3 U 685 förslag till utbyggnad av hög- skoleutbildningen i Kalmar

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildningslin- jer, som närmast svarar mot nuvarande ut- bildning vid filosofisk fakultet — föreslår att planeringen av den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen i Kalmar inriktas på att linjer för utbildning inom följande yrkes- områden inrättas vid utbyggnadsperiodens början.

U68 räknar med att försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning leder till att sådan utbildning bör få ökad kapaci- tet och förläggas till nya orter. Två yrkestek- niska linjer bör då inrättas i Kalmar, med inriktning mot t.ex. verkstadsindustri och träindustri.

Administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning

U 68 föreslår att i första hand två kombina- tionsutbildningar inrättas, nämligen med in- riktning mot revision, bank och beskattning och transportadministration. Det är vidare angeläget att administrativ utbildning riktad mot turism och rekreation kommer till stånd. I den fortsatta planeringen av admini- strativ och ekonomisk utbildning bör dessa behov beaktas. U 68 räknar med en viss ut- bildningskapacitet för en sådan utbildnings- linje.

Vårdyrkesu tb ildn ing

Den fortsatta planeringen bör inriktas på att skapa förutsättningar för att inrätta arbets- terapeut- och sjukgymnastutbildning redan under något av de första åren av utbyggnads- perioden.

Utbildning för undervisningsyrken

LUK föreslåri sitt betänkande att utbildning av lärare i ämnet bildkunskap bl.a. förläggs till Kalmar. LUK förutsätter därvid att även annan högre konstnärlig utbildning kommer att förläggas till Kalmar. Enligt LUK är det angeläget att de som studerar till lärare kan fullfölja hela sin utbildning på samma ort. LUK föreslår därför att lärarhögskolan i Kalmar — som nu har klass- och förskollärar- utbildning — byggs ut med praktisk-pedago- gisk utbildning för ämneslärare. I awaktan på en prövning av LUKs förslag avstår U 68 från att närmare precisera yrkesutbildnings- sektorns framtida omfattning och innehåll. Enligt LUK bör undervisningsämnet bildkun-

skap i en lärarutbildninglinje lämpligen kom- bineras med något av ämnena dramatik, slöjd, svenska, samhällskunskap eller historia.

Utbildning för kultur— och informationsyrken

U 68 anser — i likhet med länskommittén — att glas- och träindustrins behov av formgiva- re bör uppmärksammas. Kommittén utarbe- tar för närvarande en skiss till studieplan som får prövas i det fortsatta planeringsar— betet.

Vid planeringen av utbildning inom denna sektor bör vidare erfarenheterna av försöks- verksamheten med vidareutbildning av jour- nalister tillvaratas.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte i detalj böra föreslå vilka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna bör omfatta. Som nämnts i det föregående bör dock, om enligt LUKs intentioner viss utbildning av ämneslärare förläggs till Kalmar, åtminstone några av de ' ämnesområden finnas med som avses ingå i ämneslärarutbildningen.

1 tabell 4:82 har angetts en riktpunkt om 900 utbildningsplatser för enstaka kurser och studiekurser vid full utbyggnad. U68 räknar med att kapaciteten i inledningsske- det av utbyggnaden bör vara ca 500 utbild- ningsplatser.

4.12.4.4 Sammanfattning av U68s förslag

I tabell 4:84 redovisas dels antagningskapaci- teten läsåret 1971/72 till befintlig högskole- utbildning i Kalmar, dels exempel på den antagningskapacitet som U68 föreslår för det preliminärt angivna igångsättningsåret 1976/77.

Den i tabellen angivna antagningskapaci- teten för de olika utbildningslinjerna medför att efter hand en utbildningskapacitet mot- svarande ca 1500 utbildningsplatser tas i anspråk. Utbildningsplatsernas fördelning på yrkesutbildningssektorer framgår av tabell 4:85.

Tabell 4:84. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i högskoleutbildning i Kalmar. Antal antagningsplatser vid utbyggnadsperiodens början.

Yrkesutbildningssektor Utbildningslinje1 Antagnings- Utbild- platser/år2 ningens längd. Antal terminer Teknisk yrkesut— Drifttekniker 30 2 bildning Sjöingenjör 24 4 Yrkesteknisk linje (trä) 30 3 Yrkesteknisk linje (verkstad) 30 3 Administrativ och Sjökapten 24 4 ekonomisk yrkes— Systemman, programmerare 80 2 utbildning Revision, bank och beskattning 30 4 Transportadministration 30 4 Administrativ utbildning för turism och rekreation 30 4 Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska 60 5 Arbetsterapeut 32 6 Sjukgymnast 3 2 4 Utbildning för under- Förskollärare 120 4 visningsyrken Lågstadielärare 72 5 Mellanstadielärare 96 6 Utbildning för kultur— Glas— och träformgivare 30 2 och informationsyrken Summa antagningsplatser ca 800

1 U 685 förslag är kursiverade. 2 För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 1971/72.

U68 har i det föregående angett att en riktpunkt för utbyggnaden av allmänna ut- bildningslinjer bör vara ca 2 900 utbildnings- platser. Den i tabell 4184 exemplifierade

Tabell 4:85. Antal utbildningsplatser, som följer av i tabell 4:84 angiven antagningska- pacitet, fördelat på yrkesutbildningssektorer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildningssektor Antal utbild- nings— platser

Teknik 200 Administration och ekonomi 300 Vård 300 Undervisning 700 Kultur och information 1

Totalt allmänna utbildningslinjer ca 1 500

1 Mindre än 50 utbildningsplatser.

fördelningen av antagningstal på utbildnings- linjer innebär sålunda att planeringen bör inriktas på en utbyggnad med ytterligare omkring 1 000 — 1 500 utbildningsplatser. Därvid bör bl.a. — om miljökontrollutred- ningens förslag förverkligas — möjligheterna prövas att inrätta utbildningslinjer med ke- miskt—biologiskt innehåll. Även förutsätt- ningama för att i Kalmar anordna ytterligare utbildningslinjer med teknisk inriktning bör närmare undersökas. Resurser vid sjöbefäls— skolan och gymnasieskolans fyraåriga tek- niska linje bör kunna utnyttjas. En utbygg- nad av tekniskt inriktad högskoleutbildning kan ställa krav på ytterligare basresurser för fysisk—kemisk utbildning. Också inom den administrativa och ekonomiska yrkesutbild- ningssektorn är den av kommittén föreslagna anknytningen till gymnasieskolans tek- niska linjer värd att pröva. Inte minst från näringslivet har efterfrågats personer som har både en god teknisk orientering och kunska- per i ekonomi och språk.

4.12.5.1 Dimensionering av högskoleutbild- ningen i Kristianstad

Kristianstads högskoleområde omfattar Kri- stianstads och Blekinge län.

I avsnitt 4.6.3 har U68 angett att det totala antalet platser i högskoleutbildning i Kristianstad bör byggas ut till ca 4 000. Ta- bell 4:86 visar hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Den befintliga högskoleutbildningen i Kri- stianstad anges i tabell 4:87. Av denna fram- går även huvudmannen för varje utbildnings- linje.

Tabell 4:86. Riktpunkter för dimensionering av högskoleutbildningen i Kristianstad.

Utbildningslinjer Antal utbild- nings- platser 1971/7 2

Riktpunkt

Allmänna utbildnings—

linjer 1 100 2 80) Lokala och indivi—

duella utbildnings-

linjer — 20) Enstaka kurser och

studiekurser — 1 00) Utan angiven yrkes-

inriktning 100 -

Totalt ca 1 200 ca 4 003

Tabell 4:87. Befintlig högskoleutbildning i Kristianstads högskoleområde 1971/72. Huvud- man och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Landstings- Primär- Ensrild kommunal kom— munal eu" ” » | _- M m O än & _. 'en ?: % ': = 3 = := 0 e 9— a "_ 5 m % : åå _ :O = t: 5 m _ m .: n: '" ::u '— l-s _. _g 6 e " =S % "” 0 _a % g g '? ä '? nu M * == ** .— o-l .. '_' 0) = m ,00 m .: m 44 m 0 E —— o en ut 'D: 'I! =_==mo äs— 2020 E.! 5 Swagga: =.! .::—= g = .a :; g,, = .:: % E % ” å nu": = ': :"Bga >=: En ..] se :> >: ;: & m > (3 >: __ _. Teknisk yrkesutbildning Laboratorieassistent x Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Samhällsadministration x Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska x x Utbildning för undervisningsyrken Klasslärare x Förskollärare x Utbildning för kultur- och informationsyrken Ungdomsledare X Utan angiven yrkesinriktning x

4.12.5.2 Förslag från lokala myndigheter, statliga utredningar m. fl.

U 68 har haft överläggningar med bl. a. re- presentanter för länsstyrelsen i Kristianstad, Kristianstads läns landsting samt Kristian- stads och Hässleholms kommuner.

Kornmunstyrelsen i Kristianstad har i sam- råd med företrädare för bl. a. områdets nä- ringsliv och offentliga förvaltning utarbetat förslag till högskoleutbildning i Kristianstad, vilka tillställts U 68. I förslaget har beaktats U 685 allmänna mål rörande yrkesinriktning, arbetsmarknadsanpassning m.m. samt be- fintliga resurser såsom lärarhögskolan och Kristianstads nya centrallasarett. I det mycket omfattande förslaget har de utbild- ningslinjer prioriterats som i första hand anses böra finnas redan vid utbyggnadsperiodens början.

Med hänsyn till näringslivets inriktning i området har särskilt betonats behovet av teknisk yrkesutbildning med kemisk—biolo- gisk bas. Främst är det livsmedelsindustrins starka ställning som anses motivera en sådan inriktning men även den plastbearbetande industrin är väl företrädd i området. Mot denna bakgrund föreslås två yrkestekniska linjer med inriktning mot dels livsmedelstek- nik, dels plastbearbetning. Den senare inrikt- ningen är avsedd för verksamhet som verk- tygskonstruktör. produktkonstruktör, verk- tygsmakare eller produktionstekniker inom den plastbearbetande industrin. Det anses önskvärt att den livsmedelstekniska utbild- ningen redan i ett tidigt skede av utbygg- nadsperioden vidgas och ges en sådan inrikt- ning att den omfattar utbildning av t.ex. kostkonsulenter, dietister, näringsfysiologer, hushållslärare, hälsovårdsinspektörer och ekonomiföreståndare.

Högskoleutbildning med inriktning mot vård och undervisning betraktas, efter den tekniska, som mest angelägen. Det nya lasa- rettet samt en ny vårdskola — med goda till- byggnadsmöjligheter — anses ge goda utbild- ningsresurser för utbildning av bl. a. medicin- ska assistenter, laboratorieassistenter, arbets- terapeuter, sjukgymnaster och tandhygienis-

ter. Inom undervisningssektorn föreslås en samordning av lärarhögskolans förskollärar- linje med de utbildningslinjer vilka leder till verksamheter som fritidspedagog, socialpeda- gog, ungdomsvårdslärare, barnavårdslärare och barnpsykolog.

Vidare föreslås utbildning med inriktning mot informations- och kommunikationsyr- ken. Utbildningen beräknas få en längd av tre till fem terminer och omfatta studier i ett eller flera språk med merkantil inriktning, orientering om tekniska media för informa- tion och praktik på företag. Lärarhögskolans resurser beräknas kunna användas bl. a. i vad avser teknisk utrustning.

I tredje hand prioriteras utbildning med administrativ och ekonomisk inriktning. Här föreslås utbildningsresurser i ämnet informa- tionsbehandling för dels fristående kurser i ADB-teknik, dels de ADB-moment som kan komma att ingå i övriga utbildningslinjer. Tillgången på datorer betecknas som god. Förslag till en administrativ och ekonomisk yrkesutbildning med fyra varianter har även utarbetats. Efter en grundläggande basutbild- ning omfattande en termin avses den stude- rande kunna välja endera av de fyra utbild- ningslinjerna bank-försäkring, revision-be- skattning, offentlig förvaltning eller sekrete- rarutbildning, var och en omfattande tre terminer.

4.12.5.3 U 688 förslag till utbyggnad av hög- skoleutbildningen i Kristianstad

U 68 — som erinrar om vad utredningen an- fört i avsnitt 4.6.5 om sådana utbildningslin- jer, som närmast svarar mot nuvarande ut- bildning vid filosofisk fakultet — föreslår att planeringen av den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen i Kristianstad inriktas på att linjer för utbildning inom följande yrkesområden inrättas vid utbyggnadsperio- dens början.

Teknisk yrkesutbildning

Det är naturligt att livsmedelstekniska ut- bildningslinjer förläggs till södra utbildnings-

regionen. U 68, som räknar med att försöks- verksamheten med livsmedelsteknisk linje av yrkesteknisk högskoleutbildning skall ge så- dana erfarenheter att utbildningen bör ges ökad kapacitet, föreslår att en sådan linje förläggs till Kristianstad.

Önskemålen om yrkesteknisk utbildning med inriktning mot plastbearbetning bör ses mot bakgrund av att inom Kristianstads län finns några av landets större industrier för tillverkning av plastprodukter. Enligt U 685 mening bör därför i den fortsatta plane- ringen bl.a. möjligheterna undersökas att inrätta sådan utbildning redan tidigt under utbyggnadsperioden.

Administrativ och ekonomisk yrkes- utbildning

U68 anser att kombinationsutbildningarna revision, bank och beskattning samt admini- strativt systemarbete bör inrättas vid ut- byggnadsperiodens början.

U68 föreslår att utbildning av medicinska assistenter inrättas. Den närmare inrikt- ningen av utbildningen bör klarläggas i den fortsatta planeringen.

Utbildning för kultur- och informations- yrken

Det förslag till utbildning med inriktning mot informations- och kommunikations- yrken, som representanter för Kristianstads kommun utarbetat, bör enligt U 683 uppfatt— ning utredas ytterligare. Målet bör därvid vara att en sådan utbildningslinje skall kunna inrättas i ett tidigt skede av utbyggnaden.

Enstaka kurser och studiekurser

U 68 anser sig inte böra i detalj föreslå vilka ämnesområden som de enstaka kurserna och studiekurserna bör omfatta. I tabell 4:86 har

Tabell 4:88. Befintliga och planerade allmänna utbildningslinjer i högskoleutbildning i Kristianstad. Antal antagningsplatser vid utbyggnadsperiodens början.

Yrkesutbildningssektor Utbildningslinje1 Antagnings- Utbild- platser/år2 ningens längd. Antal terminer Teknisk yrkesutbildning Laboratorieassistent 16 5 Yrkesteknisk linje (livsmedel) 30 3 Yrkesteknisk linje (plast) 30 3 Administrativ och eko- Samhällsadministration 20 2 nomisk yrkesutbildning Revision, bank och beskattning 30 4 Administrativt systemarbete 30 4 Vårdyrkesutbildning Sjuksköterska 180 3 Medicinsk assistent 32 4—5 Utbildning för undervis- Förskollärare 120 4 ningsyrken Lågstadielärare 72 5 Klasslärare 96 6 Utbildning för kultur Informations och kommunikations- och informationsyrken utbildning 30 4 Ungdomsledare 16 4 Summa antagningsplatser ca 700 1 U 683 förslag är kursiverade. ? För befintlig utbildning anges antagningskapaciteten 197 1/7 2. 3 Grundutbildning 5 terminer, vidareutbildning 1—2 terminer. 422 SOU 1973:2

Tabell 4:89. Antal utbildningsplatser, som följer av i tabell 4:88 angiven antagningska- pacitet, fördelat på yrkesutbildningssektorer (avrundat till närmaste hundratal).

Yrkesutbildningssektor Antal utbild- nings- platser

Tcknik 100 Administration och ekonomi 100 Värd 500 Undervisning 700 Kultur och information 100

Totalt allmänna utbildningslinjer ca 1 500

angetts en riktpunkt om ca 1000 utbild- ningsplatser för enstaka kurser och studie- kurser vid full utbyggnad. U 68 räknar med att kapaciteten i inledningsskedet av utbygg- naden bör vara ca 500 utbildningsplatser.

4.12.5.4 Sammanfattning av U685 förslag

[ tabell 4:88 redovisas dels antagningskapaci- teten läsåret 1971/72 till befintlig högskole- utbildning i Kristianstad, dels exempel på den antagningskapacitet som U68 föreslår för det preliminärt angivna igångsättnings- året 1977/78.

Den i tabellen angivna antagningskapacite- ten för de olika utbildningslinjerna medför att efter hand en utbildningskapacitet mot- svarande ca 1 500 utbildningsplatser tas i an- språk. Utbildningsplatsernas fördelning på yrkesutbildningssektorer framgår av tabell 4:89.

U68 har i det föregående angett att en riktpunkt för utbyggnaden av allmänna ut- bildningslinjer bör vara ca 2 800 utbildnings- platser. Den i tabell 4:87 exemplifierade fördelningen av antagningstal på utbildnings- linjer innebär sålunda att planeringen bör inriktas på en ytterligare kapacitet på mellan 1 000 och 1 500 utbildningsplatser. I detta arbete kan en av utgångspunkterna vara att närmare pröva förslagen från Kristianstads kommun.

4.12.6.1 Dimensionering av högskoleutbild- ningen i Halmstad

Halmstads högskoleområde omfattar Hal- lands län.

I avsnitt 4.6.3 har U 68 angett att det to- tala antalet platser i högskoleutbildning i Halmstad bör byggas ut till ca 3 500. Tabell 4:90 visar hur denna totalkapacitet kan för- delas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Till skillnad från i övriga föreslagna hög- skoleområden saknas högskoleutbildning i dag i Halmstad. Endast ett mindre antal decentraliserade universitetskurser har getts i området under 1960-talet. Som framgår av avsnitt 4.6.4 anser U 68 att — i avvaktan på att utbyggnaden av permanenta resurser för högskoleutbildning i Halmstad påbörjas — en stegvis utbyggnad bör äga rum av decentra- liserade kurser, kombinationsutbildningar m. m. I detta perspektiv är det enligt U 68s uppfattning mindre ändamålsenligt att nu ge förslag till utbildningslinjer för det första utbyggnadsåret som preliminärt angetts till 1978/79. U 68 begränsar sig därför till vissa rekommendationer rörande utbildningens in- riktning som bör uppmärksammas i den fort- satta planeringen, såväl på längre sikt som i fråga om den under de närmaste åren ak- tuella decentraliserade utbildningen. Under- lag för dessa rekommendationer har U68 fått bl.a. vid överläggningar med N-kom- mittén för eftergymnasial utbildning i Hal-

Tabell 4:90. Riktpunkter för dimensionering av högskoleutbildningen i Halmstad. '

Utbildningslinjer Riktpunkt Allmänna utbildningslinjer 2 600 Lokala och individuella utbild—

ningslinjer 200 Enstaka kurser och studiekurser 700

Totalt ca 3 500

land i vilken ingår representanter för länssty- relsen i Halland, Hallands läns landsting och de större kommunerna i länet.

4.12.6.2 Inriktning av högskoleutbildningen iHalmstad

Av tabell 4:90 framgår att U68 som en riktpunkt för utbyggnaden av högskoleut- bildning i Halmstad angett en utbildningska- pacitet för allmänna utbildningslinjer om ca 2 600 utbildningsplatser. Bl. a. erfarenhe- terna från universitetsfrlialema visar att det tar jämförelsevis lång tid innan en så omfat- tande utbildningskapacitet kan byggas upp. I den kommande planeringen av högskoleut- bildningen i Halmstad bör uppmärksamheten i första hand riktas mot den tekniska sek- torn. Därvid bör prövas dels förutsätt- ningama för att anordna yrkestekniska ut- bildningslinjer, dels det från lokalt håll fram- förda förslaget om en utbildning av ”mellan- ingenjör” utvecklas ytterligare. Det senare förslaget avser en två- eller treårig teknisk utbildning som ligger mellan den nuvarande gymnasieingenjörsutbildningen och civil- ingenjörsutbildningen.

Utbildningen förutsätts kunna komplet- teras till civilingenjörsexamen. Huvudinrikt- ningen skall emellertid vara att studierna avslutas med en annan ämneskombination än teknisk — t. ex. med ekonomiska ämnen — eller annan angiven specialisering vid ett företag (jfr avsnitt 3.524).

Även utbildning för verksamhet inom barna— och ungdomsvård har föreslagits. Där- vid avses en samordning ske av utbild- ningarna för barna- och ungdomsvård genom att låta dem utgå från ett i huvudsak gemen- samt första studieår, varefter de studerande väljer inriktning mot verksamhet som för- skollärare, fritidspedagog, socialpedagog, ungdomsledare eller bamavårdslärare. I den kommande planeringen av högskoleutbild- ningen i Halmstad bör utbildning med sådan inriktning uppmärksammas. Därvid bör kapaciteten och den närmare utformningen bestämmas sedan pågående utredningsarbete inom området gett ytterligare underlag.

Slutligen bör i planeringen av högskoleut- bildning i Halmstad uppmärksammas de goda förutsättningar länet har för utbildning inom idrotts- och fritidssektorn. N-kommit- tén föreslår en sammanhållen stegvis upp- byggd utbildningsväg med möjlighet att från olika nivåer i utbildningen gå direkt ut i yrkesverksamhet. Utbildningen är tänkt att inledas med en kortare s. k. tränarutbildning och avslutas med studier som leder till verk- samhet som gymnastik- och idrottslärare.

4.12.7 Växjö högskoleområde

4.12.7.1 Dimensionering av högskoleutbild— ningen i Växjö

Växjö högskoleområde omfattar Kronobergs län. Som framgår av tabell 4:13 i avsnitt 4.6.3 skulle en kalkyl enligt de proportione— ringsprinciper som redovisas där leda till ett studerandeantal i Växjö som är endast obe- tydligt högre än det nuvarande. Enligt U 68s mening bör emellertid högskoleutbildningen i Växjö byggas ut till sådan omfattning att en önskvärd mångsidighet i fråga om yrkesin- riktning erhålls och så att nuvarande utbild- ningsresurser blir rationellt utnyttjade. U 68 anger därför som en riktpunkt för plane- ringen ett studerandeantal på ca 4 000. Ta- bell 4:91 visar hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kurser och studiekurser.

Tabell 4:91. Riktpunkter för dimensionering av högskoleutbildningen i Växjö.

Utbildningslinjer Antal Riktpunkt utbild— nings- platser 1971/72 Allmänna utbildnings- linjer 1 300 2 900 Lokala och individuella utbildningslinjer — 200 Enstaka kurser och stu- diekurser — 900 Utan angiven yrkesin- riktning 1 200 — Totalt ca 2 500 ca 4 006 SOU 1973:2

Tabell 4:92. Befintlig högskoleutbildning i Växjö högskoleområde 1971/72. Huvudman och utbildningsenhet. Utbildning Huvudman och utbildningsenhet Statlig Lands- Primär- tings- kommu- kom- nal munal __ __ s:; å å :: '? .SE - 6 Ti 2 :a 2 % x .! få 0 3 w w vi __ &_ q) .: 50 FM— C? 0 "8 3 : :o 2 B "= 'x " 0 a.) "= ... go w & = > 7; 3 == E ? ” n:: & ... _ _. ,: = :: :N rä ” =” :=: ,3 >— :D i: ._i _i 2 > ..1 > 0 Administrativ och ekonomisk yrkesutbildning Ekonom X Revision, bank och beskattning x x Administrativt systemarbete x x Sekreterare X Systemman, programmerare x Vård yrkesutbildning Sjuksköterska x Medicinsk assistent x Utbildning för undervisningsyrken Ämneslärare x x Klasslärare x Utan angiven yrkesinriktning x

1 Växjö är utbildningsort för samtliga utbildningar.

Tabell 4:92 visar de utbildningslinjer som för närvarande finns inrättade i Växjö samt respektive utbildningslinjes huvudman.

4.12.7.2 Utbyggnaden av högskoleutbild— ningen i Växjö

Som framgår av avsnitt 4.6.4 bör enligt U 685 mening den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen på de nuvarande filial- orterna i allt väsentligt anstå till planerings- periodens senare del. Liksom för högsko- lorna på bl. a. de nuvarande universitetsorter- na blir det för högskolan i Växjö en viktig uppgift att successivt förändra utbildningens innehåll och inriktning. Det gäller härvid i första hand att planera för dimensioneringen av de i kapitel 3 föreslagna utbildningslinjer, som närmast svarar mot nuvarande utbild-

ning vid de filosofiska fakulteterna. Med utgångspunkt i bl. a. den nuvarande universi- tetsfilialens resurser syns det finnas goda förutsättningar för att erbjuda ett varierat utbud av administrativ och ekonomisk hög- skoleutbildning.

UKÄs förslag om att resurser för utbild- ning i fysik, kemi och biologi skall förläggas till Växjö syftar till en breddning av utbild- ningsutbudet på orten. Enligt U 685 mening bör man vid lokalisering av laborativa utbild- ningsresurser till södra Sverige se på utbild— ningsregionen i dess helhet. De orter som avses få en utbildningsproftl med bl. a. tek- nisk inriktning kommer därvid att ställa sär- skilda krav på naturvetenskapliga basresur- ser. Först när den närmare inriktningen av utbildningen inom de olika högskoleområ- dena ytterligare penetrerats i det fortsatta

planeringsarbetet bör därför lokaliseringen av basresurserna för högskoleutbildning inom naturvetenskapliga ämnesområden fastläggas.

Lärarhögskolan i Malmö har en filial i Växjö för praktisk-pedagogisk utbildning av ämneslärare. U 68 har i avsnitt 4.6.5 diskute- rat de faktorer som enligt utredningens me- ning har betydelse för frågan om permanent förläggning av sådan utbildning till de nuva- rande filialortema. Liksom för övriga filial- orter föreslår U 68 att frågan för Växjös del övervägs på grundval av LUKs och kompe- tenskommitténs samt U68s övriga förslag.

4.128 Lund—Malmö högskoleområde

4.12.8.1 Dimensionering av den grundläg- gande högskoleutbildningen i Lund—Malmö

Lund—Malmö omfattar Malmöhus län. Den högre utbildningen i Lund och Mal- mö har byggts ut till mycket betydande omfattning under 1950- och 1960-talen. Universitetet i Lund hade ännu för 20 år sedan endast omkring 3 000 studerande. Som framgår av avsnitt 4.6.3 leder en kalkyl för studerandeantalet vid 1980-talets början enligt där angivna proportioneringsprinciper till i huvudsak nuvarande antal studerande i grundutbildning inom högskoleområdet.

högskoleområde

Tabell 4:93. Riktpunkter för dimensionering av den grundläggande högskoleutbildningen i Lund—Malmö.

Utbildningslinjer Antal Riktpunkt utbild- nings- platser 1971/72 Allmänna utbildnings- linjer 13 000 15 200 Lokala och individuella utbildningslinjer — 1 500 Enstaka kurser och stu- diekurser — 4 300 Utan angiven yrkesin- riktning 8 600 * Totalt ca 21600 ca 21 000

Enligt U 68s mening bör man räkna med i huvudsak oförändrat antal studerande i grundläggande högskoleutbildning i Lund- Malmö under planeringsperioden, dvs. ca 21000 studerande. Tabell 4:93 visar hur denna totalkapacitet kan fördelas mellan å ena sidan allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer, å andra sidan enstaka kur- ser och studiekurser.

Den befintliga grundläggande högskoleut- bildningen i Lund—Malmö högskoleområde anges i tabell 4:94. Av denna framgår även huvudmannen för varje utbildningslinje.

4.12.8.2 Inriktning av den grundläggande högskoleutbildningen i Lund—Malmö

Liksom för övriga nuvarande universitetsor— ter har U 68 inte utarbetat mera detaljerade riktlinjer för den fortsatta högskoleplane- ringen för Lund—Malmö högskoleområde. Som framgår av det föregående räknar utred- ningen med att den bör ske under förutsätt- ningen av i huvudsak oförändrat studerande- antal i grundutbildning.

En viktig fråga blir att förändra utbild- ningens innehåll och inriktning. Det gäller därvid i första hand att planera för dimensio- neringen av de i kapitel 3 föreslagna utbild- ningslinjer som närmast svarar mot nuva- rande utbildning vid de fria fakulteterna. Genom de basresurser som inom nuvarande organisation är förlagda till universitetet och olika högskolor inom högskoleområdet bör förutsättningama vara mycket goda att komplettera det nuvarande utbildningsut- budet så att en differentierad yrkesanknyt- ning kan erhållas. Sålunda bör ett mycket stort antal av de av U 68 föreslagna allmänna utbildningslinjerna kunna anordnas i Lund och Malmö. Genom inrättande av lokala och individuella utbildningslinjer bör utbildnings- resursernas särart i vissa hänseenden kunna utnyttjas, bl. a. för utbildning med inrikt- ning mot kultur- och informationsyrken.

4.129 Sammanfattning av U 68s förslag för södra utbildningsregionen

U 68s förslag innebär att ca 10 000 platseri grundläggande högskoleutbildning bör till- komma i södra utbildningsregionen under planeringsperioden. Den totala kapaciteten bör enligt utredningens mening på sikt förde- las på utbildning med olika inriktning i hu- vudsaklig överensstämmelse med tabell 4:80. En viktig utgångspunkt för planeringen blir dimensioneringen av de utbildningslinjer och linjevarianter som närmast svarar mot nuva- rande utbildning vid de fria fakulteterna i Lund och Växjö.

Tabell 4:94. Befintlig grundläggande högskoleutbildning i Lund—Malmö högskoleområde 1971/72. Huvudman Och utbildningsenhet.

Utbildning Huvudman och utbildningsenhet

Statlig Landstings— Primärkommunal kommunal

gurlaw *eloxsarseuurltg punrj *tzjosjsorseuuräg "ajoxsoxsretoxsxnis punj ! rainirisur -1seuw/(S>jn[s axsuaAsp/ig

äroqäuisleH torreururosoloxsrgd

->|nl's spets ow|ew QUJIBW !

elosjsoqsraioxs unonsägqmrgrj

QUJIBW!

a|o>|suaos suatms

unionsäauaisnw qwivw !

QUIIP'W !

pun ! ueloxspigA ewtew *snnis pund ! Heroasägurmos tammsursdreuw Qwiew ! uvioxssuaquis iaiairsralttun

PUYVI !

Sroqäurslau 'aloxsarseuwltg

Teknisk yrkesutbildning

Arkitekt x

Civilingenjör x

Sj öingenj ör x

Laboratorieassistent x x Lantmästare x

Livsmedelstekniker x

Trädgårdstekniker x Administrativ och ekonomisk

yrkesutbildning

Sjökapten x

Internatföreståndare x Syo-konsulent x

Ekonom x

Jurist x

Socionom (förv.linje) x

Sekreterare (kombinations-

utbildning) x x Sekreterare (ett-årig) Personaladministration x x Systemman, programmerare )(

Vårdyrkesutbildning Logoped

Läkare

Medicinsk assistent Sjukgymnast Sjuksköterska Tandhygienist Tandläkare Socialpedagog Socionom (social linje) Psykolog, biträdande psykolog

Utbildning för undervisningsyrken Vårdyrkeslärare Sjukvårdslärare Fritidspedagog Förskollärare Klasslärare Musiklärare Musikpedagog Äm neslärare Speciallärare Yrkeslärare

Utbildning för kultur- och informationsyrken

ldrotts- och fritidskonsulent Scenartist

Kyrkomusiker, instrumental- musiker och sångare

Präst

Utan angiven yrkesinriktning

1 Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet, fr. o. m. 1972/73 ges utbildningen vid SIHUS. 2 Utbildningen gavs 1971/72 vid det yrkespedagogiska institutet, fr. 0. nr. 1972/73 ges utbildningen vid lärarhögskolan.

5.1 Faktorer som påverkar tillströmningen

till högskoleutbildning

5.1.1 F ördelningsproblemet

U 68 har i kapitel 2 lagt fram förslag om den grundläggande högskoleutbildningens dimen— sionering under perioden fram till 1980— talets början. I det sammanhanget har utred- ningen inte tagit ställning till vilka medel som bör användas för att åstadkomma det avsedda studerandeantalet. Denna fråga tas upp i utredningsdirektiven. Där anförs:

”Fördelningsproblemet inom utbildnings- sektom ter sig således svårt att lösa på sikt om tillträdet är fritt vid vissa och begränsat vid andra utbildningslinjer. En fullständig fri- het för de studerande att välja utbildning är dessutom redan av planerings- och resursskäl under överblickbar tid utesluten.”

Utredningens överväganden och förslag i frågan om begränsning av antagningen till grundläggande högskoleutbildning och andra medel för att påverka tillströmningen till denna utbildning behandlas i föreliggande kapitel.

Utredningens dimensioneringsförslag utgår från att en förhållandevis större andel av ny- tillkommande resurser för utbildning av vux— na går till annan utbildning än högskoleut- bildning. Förslaget innebär vidare att utbild— ning som närmast motsvarar de nuvarande filosofiska fakulteternas får en klarare yrkes- inriktning och att olika basutbildningsområ- den får en omfattning som skiljer sig från fördelningen i den nuvarande tillström—

ningen. Den föreslagna tillväxten av högsko- leutbildningen avser främst kortare klart yrkesinriktade utbildningsalternativ. Utred- ningen ser dimensioneringsförslaget som ett led i strävan att fördela utbildningsresurserna jämnare på individerna.

I kapitel 2 har U 68 betonat de svårigheter som är förenade med att fastställa högskole— utbildningens totala kapacitet med utgångs- punkt i prognoser för arbetsmarknadens efterfrågan på utbildade. En viktig utgångs- punkt blir för utredningen att, inom ramen för de resurser som kan bedömas stå till hög- skoleutbildningens förfogande, såvitt möjligt söka tillgodose individernas efterfrågan på utbildning. Förhållanden på arbetsmarkna- den bör spela en roll i första hand när det gäller fördelningen av den totala utbildnings- kapaciteten på utbildning med olika inrikt- ning. I denna planering, som således inrym- mer många olika komponenter, blir det nöd- vändigt att uppmärksamma faktorer inom och utom utbildningssystemet som påverkar efterfrågan på utbildning. Det är samspelet mellan sådana faktorer som blir avgörande för hur högskoleutbildningen fungerar i stort.

En preliminär analys av dessa frågor gjor- de U 68 i debattskriften ”Högre utbildning — funktion och struktur”. I denna togs bl. a. frågan om återkommande utbildning upp. Utredningen ser, som framgår av avsnitt 1.2.3, återkommande utbildning som ut- tryck för en på sikt avgörande förändringi samhällets hela utbildningssyn, som berör

bl. a. utbildningens fördelning mellan genera- tionerna och på perioder av individens liv. Återkommande utbildning behandlas utförli- gare i kapitel 8.

I avsnitt 5.1.2 sammanfattas några väsent- liga styrande faktorer i utbildningssystemet. Flertalet av dessa har berörts i de föregående kapitlen. De behandlas också, i den återkom- mande utbildningens perspektiv, i kapitel 8. Utredningen drar därefter i avsnitt 5.1.3 slut- satsen att en begränsning av antagningen till den grundläggande högskoleutbildningen i dess helhet bör införas. I kapitlets återståen- de två huvudavsnitt berör utredningen pro- blem som följer av ställningstagandet i fråga om antagningsbegränsning.

5.1.2 Några styrande faktorer 5.1.2.l Studiernas innehåll och organisation Gymnasieskolan

De kunskaper, färdigheter och attityder som skolan utvecklar hos barn och ungdom på- verkar valet av verksamhet efter den obliga- toriska skolan. Redan förskolan och grund- skolans lågstadium kan sålunda ha styrande effekter på ungdomens beteende vid val av utbildning eller yrke. Flera av U 685 under- sökningar bidrar till att belysa hur valproces- sen ständigt pågår under individens liv. Det är ofrånkomligt att de erfarenheter man gör och de beslut man fattar under denna process många gånger får avgörande betydelse för det fortsatta handlandet.

Utformningen och dimensioneringen av sådan utbildning som riktar sig till ungdomar som avslutat sina grundskolestudier har, till- sammans med behörighetsregler för tillträde till högskolan, avgörande effekt på omfatt- ningen och inriktningen av efterfrågan på högskoleutbildning. I samband med frågan om gymnasieskolans dimensionering har ut- redningen i kapitel 2 behandlat några aspek- ter på denna koppling mellan gymnasial ut- bildning och högskoleutbildning.

U 68 förordar att gymnasieskolan för flera studerande än nu får en både studieförbere-

dande och yrkesförberedande karaktär. Med hänsyn dels till den styrningseffekt som de särskilda förkunskapskravens utformning har, dels till vetskapen om att nettoeffekten av strömmarna i utbildningssystemet bl.a. innebär att de studerande i viss utsträckning går från naturvetenskapligt inriktade studieri gymnasieskolan till humanistiskt eller sam- hällsvetenskapligt betonade högskolestudier, förordar U 68 också att utbildning med natur— vetenskaplig anknytning ges betydande om- fattningi gymnasieskolan (avsnitt 2.521 ).

Högskoleutbildningen

Också högskolestudiernas innehåll och orga- nisation har betydelse för efterfrågan på hög- skoleutbildning. En indirekt effekt kan sägas ligga i utbildningslinjemas yrkesinriktning: ett attraktivt yrke gör motsvarande utbild- ning tilldragande. Också mera direkt kan ut- bildningens innehåll vara styrande: undervis- ningens förmåga att anknyta till för de stu- derande relevanta frågor och graden av sam- manhållning mellan olika utbildningsmo- ment kan exempelvis spela en roll för en ut- bildningslinjes dragningskraft. Av särskild vikt är sannolikt om det första årets studier upplevs som meningsfulla eller ej.

Att en viss utbildningslinje organiseras in- nebär normalt en viktig information för den som skall välja utbildning. Information om utbildning sker enligt utredningens förslag i kapitel 3 huvudsakligen genom uppbyggna- den av allmänna utbildningslinjer. Både de studerandes och arbetsgivarnas intresse riktas därigenom mot dessa.

Utformningen av utbildningslinjerna blir sålunda ett vitalt instrument då det gäller att möta individernas utbildningsefterfrågan och samhällets efterfrågan på utbildade på sådant sätt att dessa båda slag av efterfrågan, med minsta möjliga svårigheter för individerna, kan anpassas sinsemellan och till mera lång- siktiga mål. Den uppdelning på allmänna, lo- kala och individuella utbildningslinjer som U 68 föreslår bör enligt utredningens mening bidra till att anpassa studiernas innehåll och

Att en viss allmän eller lokal utbildnings- linje förekommer innebär sålunda dels en in- formation till arbetsgivarna om ett (framtida eller redan existerande) utflöde av utbildade från utbildningsväsendet, dels en informa- tion till de studerande om att samhället har eller förutser arbetsuppgifter av visst slag. Med utgångspunkt i antingen ett studerande- intresse eller ett arbetsgivarintresse för en speciell utbildningskombination kan sålunda, om vissa förutsättningar är uppfyllda, ett växelspel påbörjas som under ett utvecklings- skede stegvis ger större efterfrågan från indi- viderna på utbildningen och större efterfrå- gan på personer som genomgått denna.

En fortlöpande förnyelse av systemet med utbildningslinjer blir sålunda en vital fråga för högskoleutbildningens sätt att fungera. Utredningens ställningstagande till frågan om antagningsbegränsning hänger nära samman härmed.

5.1.2.2 Behörighetsregler

Reglerna för behörighet och urval till högre utbildning behandlades av KU som lade fram sina huvudförslag i ”Vägar till högre utbild- ning 1” (SOU 1970:21). Riksdagen har fattat principbeslut i frågan om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. i enlighet med prop. 1972184. Beslutet avser bl.a. riktlinjer för utformningen av regler för allmän behörighet till högre studier, dvs. de krav som alla hög- skolestuderande måste uppfylla. Behörig- hetsreglerna avser därutöver särskild behörig- het, som uttrycker de krav på särskilda för- kunskaper som en avsedd studieväg inom högskoleutbildningen ställer.

Statsmakternas ställningstagande innebär att allmän behörighet till högskoleutbildning i framtiden skall kunna nås dels genom gym- nasiala studier, dels på vissa villkor utan så- dana skolmässiga meriter. I det förra fallet leder avslutade studier på minst tvåårig linje i gymnasieskolan till behörighet, om den stu- derande har kunskaper i svenska och engelska lägst motsvarande två årskurser av social linje i

gymnasieskolan. För vissa utbildningsvägar skall kunna medges undantag från kraven på svenska och engelska. Ifråga om allmän behö- righet för vuxna utan skolmässiga meriter innebär statsmakternas beslut att resultaten av pågående försöksverksamhet med vidgat tillträde till socionomutbildning och utbild- ning inom vissa ämnesområden vid filosofisk fakultet avvaktas. I propositionen förut- skickas viss vidgning av försöksverksamheten.

De särskilda behörighetsvillkoren avser alltså de förkunskaper som krävs för att kun- na fullfölja en avsedd studieväg. I prop. 1972z84 framhålls att det är de allmänna och de särskilda behörighetsvillkoren som gemen- samt uttrycker behörighetskraven för tillträ- de till en viss studieväg. Det är självfallet att i ett högskolesystem med ett rikt differentie- rat utbud av utbildningsvägar kraven på sär- skilda förkunskaper kommer att variera högst avsevärt. I juni 1972 tillkallades sak- kunniga för det fortsatta arbetet med kom- petensfrågorna. De sakkunniga, som antagit namnet kompetenskommittén, har bl.a. till uppgift att föreslår hur de särskilda förkun- skapskraven skall utformas.

Det är sannolikt att den vidgade behörig- hetsgrund för högskolestudier som statsmak- terna beslutat kommer att medföra ökad efterfrågan på högre utbildning. Som fram- går av avsnitt 2.4.1 har beräkningarna i pro- gnosinstitutets för U 685 räkning genomför- da kalkyl över tillströmningen till högre ut- bildning utgått från antaganden som innebär en ökad efterfrågan på högskoleutbildning på mellan 8 och 15 procent vid den tidpunkt då riksdagens principbeslut förverkligas. Så- dana kalkyler kan inte bli mer än räkne- exempel med hypotetiska antaganden. U 68 finner det emellertid sannolikt att efterfrå— gan på sikt kan öka avsevärt.

En avgörande förutsättning för en sådan ökad efterfrågan är att nya utbildningsalter- nativ utvecklas vilka uppfattas som ända— målsenliga av nya studerandegrupper. För frågan om en begränsning av antagningen spelar självfallet förutsättningama för en framtida utveckling av efterfrågan på utbild- ningen en viktig roll.

U 68 skall här behandla också en annan fråga, nämligen det krav på en obligatorisk period av yrkesverksamhet före gymnasie- skole- eller högskolestudiernas början som förekommit i debatten kring återkommande utbildning. Om man som allmän behörighets- grund likställer en period av yrkesverksam- het med viss genomgången utbildning, vidgas kretsen av möjliga högskolestuderande. Om yrkesverksamheten läggs som ett ytterligare krav till övriga behörighetsvillkor blir effek- ten den motsatta.

U 68 vill för sin del inte förorda att en period av yrkesverksamhet skall innefattas i de allmänna behörighetskraven för tillträde till högskoleutbildning. Utredningen anser emellertid att yrkeserfarenhet före högskole- studiernas början har ett betydande värde och förutsätter dels att krav på sådan erfa- renhet skall kunna ingå i de särskilda behö- righetsvillkoren vid vissa linjer, dels att ur- valsreglerna enligt riksdagens principbeslut utformas så att de stimulerar till tidiga perio- der av yrkesverksamhet.

5.1.2.3 Studiernas finansiering

Vid högskoleutbildning utgår studiemedel. Högsta beloppet är för närvarande omkring 10 000 kronor per år, vartill kommer tillägg för barn. Studiemedlen är till största delen återbetalningspliktiga. De är oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden, me- dan de prövas i förhållande till den studeran- des egna och, i förekommande fall, makes inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

För ungdomsstuderande inom gymnasie— skolan är studiestödet familjepolitiskt be- tingat. Studiehjälpen till dessa elever utgår som bidrag med belopp som varierar med hänsyn till föräldrarnas ekonomi och avstån- det mellan skola och bostadsort.

Vid arbetsmarknadsutbildning utgår ut- bildningsbidrag. Detta består av grundbidrag, hyresbidrag, barntillägg och traktamente vid utbildning utom hemorten. Bidraget är kon- struerat så att det ihuvudsak skall täcka den studerandes kostnader under utbildningsti- den. Egen eller makes inkomst verkar redu-

cerande på utbildningsbidraget enligt särskil- da regler.

Det statliga studiestödet undanröjer vä- sentliga ekonomiska hinder för studier och kan bedömas vara en mycket viktig faktor bakom ungdomsutbildningens snabba expan- sion i Sverige under 1960-talet. De erfaren- heter som har gjorts av Studiestödets nuva- rande utformning visar att dess funktionssätt är nära knutet till den studerandes familje- situation.

Exempelvis förekommer att barntillsynen ställer sådana krav att studierna inte kan be- drivas i tillfredsställande takt. Om studiestö- det därigenom går förlorat kan, i familjer där båda föräldrarna studerar, någon av dem tvingas ta förvärvsarbete, vilket ytterligare försenar studierna. I den mån inkomsten då överstiger gränsen för ”äkta-make-pröv— ningen”, går den av makarna som fortsätter att studera på heltid därtill miste om studie- medel. Ofta blir lösningen på familjeproblem av detta slag att mannen slutför sina studier medan kvinnan ger upp sina. Attehags och Svanfeldts undersökning ”Universitetsstudier utan examen" (SOU l971:62) belyser bl.a. dessa förhållanden. I sitt betänkande ”Refor- mer inom studiemedelssystemet” (SOU 1971:87) har 1968 års studiemedelsutred- ning bl. a. föreslagit en höjning av inkomst- gränsen för ”äkta-make-prövningen”.

För människor som efter längre tids yrkes- verksamhet vill börja studera är studiemedel i nuvarande form i många fall inte någon helt tillfredsställande stödform. Som framgår av det som nyss sagts kan problem förknippade med den studerandes försörjningsbörda före- komma även bland yngre studerande.

Problemen med studiestöd för vuxna, vil- ka för närvarande utreds av kommittén för studiestöd för vuxna (SVUX), berör självfal- let utvecklingen av återkommande utbild- ning. U 68 återkommer till denna fråga iav- snitt 8.3.8.

Sättet för högskolestudiernas finansiering spelar sålunda en roll för den totala till- strömningen till högskoleutbildning och för rekryteringens fördelning efter kön och social bakgrund. Det reguljära statliga studie-

stödet har däremot i Sverige praktiskt taget inte alls använts för att påverka de studeran- des fördelning på olika slag av högskoleut— bildning.

5.1.2.4 Utbildningens distribution

Av bl.a. Holms och Häggströms undersök- ning i ”Högre utbildning — regional rekryte- ring och samhällsekonomiska kalkyler” (SOU 1972:23) framgår vilken påtaglig effekt hög- skoleutbildningens lokalisering har på efter— frågan på utbildning. Utbildningens inrikt- ning på en ort styr i viss utsträckning utbild— ningsvalen för dem som bor på orten eller i dess närhet.

U 68 har i kapitel 4 redovisat sina förslag till högskoleutbildningens utbyggnad på oli- ka orter. Förslagen innebär en fortsatt de- centralisering av den högre utbildningen ge- nom att ett varierat utbud av högskoleutbild- ning byggs upp på ytterligare ett antal orter. En sådan decentralisering bedömer utred- ningen som nödvändig, om utbildningi större utsträckning skall kunna erbjudas människor som av olika skäl är bundna till viss ort eller dess närområde.

Också andra former för utbildningsdistri- bution än lokaliseringen av utbildningsenhe- ter har styrande verkan. Genom t. ex. radio, teve och korrespondensstudier nås nya stu- derandegrupper. Inriktningen av den utbild- ning som bjuds ut på detta sätt styr givetvis i hög grad valet av studieväg bland de stude- rande som inte har tillgång till andra utbild- ningsmöjligheter.

Studier av det slaget ställer emellertid i många fall stora krav på studieambition och -förmåga hos den enskilde studeranden. I praktiken är sannolikt ett sådant utbildnings- utbud mindre effektivt om målet är att nå nya studerandegrupper, som saknar studie- traditioner från hemmet. Det kan inte heller uteslutas att detta generellt gäller undervis- ningsformer av massutbildningskaraktär, t. ex. stora föreläsningsgrupper i icke-laborativa ämnen.

En slutsats av detta kan vara att utbild- ning som massdistribueras på traditionella eller nya vägar bör kompletteras med andra studieformer som centreras kring individen eller små grupper av studerande och anpassas till föreliggande lokala och individuella för- utsättningar. Arbetsformer av studiecirkel— karaktär kan t. ex. vara viktiga element såväl i en vidgad utbildningsdistribution som i tra- ditionell högskoleutbildning. Den försöks- verksamhet innevarande budgetår under UKÄs ledning med nya distributionsformer för högre utbildning som efter förslag av U 68 påbörjats syftar bl. a. till att utveckla sådana undervisningsformer (avsnitt 4.2.3.3).

5.1.2.5 Information och uppsökande verksamhet

Den generella utbildningsinformation, som genom massmedia riktas till stora grupper av människor, påverkar såvitt kan bedömas den totala utbildningsefterfrågan och i viss mån dess fördelning på sektorer. Möjligen har all- män information som uppmuntrar till stu— dier störst effekt på personer som redan i viss utsträckning är studiemotiverade, medan återhållande information, t. ex. med utgångs- punkt i sysselsättningssvårigheter för perso- ner med längre utbildning, har effekt på per- soner med lägre studiemotivation, ofta från miljöer utan studietraditioner.

Generell utbildningsinformation är en given förutsättning för den enskildes infor- mationssökande och för information som är riktad till särskilda grupper eller individer.

Den generella informationen kompletteras med information om utbildning som är direkt inriktad på bestämda individer eller grupper. Exempel på detta är studie- och yrkesorienteringen inom utbildningssystemet och arbetsmarknadsverkets yrkesväglednings- verksamhet. Studie- och yrkesvägledning förekommer även som ett inslag i studieför- bundens och korrespondensinstitutens verk- samhet. Ett annat exempel är den individu- ellt uppsökande verksamhet, riktad till män- niskor på deras arbetsplatser, som bedrivs bl. a. inom ramen för FÖVUX” verksamhet

Det framgår av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 att man alltsedan Wicksell-Jernemans utred- ning på l930-talet menat att studie- och yrkesvägledning bör spela en viktig roll för att de studerandes utbildningsval skall kunna göras med hänsyn till förhållandena på ar- betsmarknaden. Därigenom skulle också an- talet studerande med viss inriktning kunna anpassas till efterfrågan på arbetsmarknaden.

Inför valet av utbildning måste den enskil- de pröva sina intressen och förutsättningar mot den information han kan erhålla om för- hållandena inom utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden. För denna planering har samhällets organisation för studie- och yrkes- vägledning en viktig funktion att fylla. Sam- hällets resurser för att ge studie- och yrkes- vägledning på olika stadier i utbildningen och till olika grupper av utbildningssökande har successivt byggts ut. Bl.a. har en ny organisation för studie- och yrkesvägled- ningsverksamheten genom statsmakternas beslut är 1971 försöksvis införts i grundskola och gymnasieskola med början den 1 juli 1972. Fr.o.m. läsåret 1971/72 anordnas inom lärarhögskoleorganisationen särskild utbildning av tjänstemän för denna verksam- het. Den nya organisationen bidrar inte en- dast till en utökad studie- och yrkesvägled- ning inom gymnasieskolan. Den ökar också yrkesvägledningens totala resurser: bl.a. får arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare här- igenom större utrymme för insatser bland personer utanför utbildningsväsendet.

En väl fungerande och tillräckligt omfat- tande studie- och yrkesvägledning har sålun- da stor betydelse för informationen till den enskilde och kan bidra till väl underbyggda val av utbildning och yrkesverksamhet. När det gäller dess funktion i den kvantitativa utbildningsplaneringen måste den emellertid bedömas från delvis andra utgångspunkter. U 68 har i kapitel 2 berört de mycket bety- dande svårigheter som är förknippade med utarbetandet av arbetsmarknadsprognoser. För studie- och yrkesvägledningsorganisatio- nen tillkommer svårigheten att genom ett nät av tjänstemän förmedla en ständigt aktu-

ell bild av ett från tid till annan skiftande, ofta svårtolkat prognosmaterial. Men även om dessa hinder undanröjs, något som U 68 inte bedömer vara en realistisk möjlighet, kan en yrkesvägledning som lämnar det slut- liga avgörandet åt den enskilde aldrig ensam vara ett tillräckligt instrument för den kvan- titativa utbildningsplaneringen.

En av de väsentliga faktorerna för den ut- bildningssökande individens ställningstagan- de och bedömning av framtidsutsikterna är nämligen kännedom om det antal personer som i samma situation bestämmer sig för att påbörja den aktuella utbildningen. En sådan kännedom kan den enskilde i valögonblicket emellertid inte ha. Även om sålunda alla prognossvårigheter i övrigt vore undanröjda, syns det inte vara möjligt att med studie- och yrkesvägledning som huvudsakligt hjälp- medel uppnå rimlig balans mellan antalet utbildade och möjligheterna för de utbildade att få arbete.

U 68 skall här kort beröra behovet av in- formation som differentieras med hänsyn till olika gruppers behov. För en utförligare be- handling av informationsfrågorna i samband med återkommande utbildning hänvisas till avsnitt 8.3.7.

Undersökningar visar att bland förvärvsar- betande de som redan har god utbildning har större benägenhet att utnyttja de möjligheter till vuxenutbildning som finns i dag. Det är främst yngre människor med relativt god ungdomsutbildning och hyggliga ekonomiska förhållanden som söker sig till samhällets vuxenutbildning, medan äldre korttidsutbil- dade och lågavlönade imindre utsträckning deltar i denna.

Uppenbarligen är det en rad samverkande faktorer _ geografiska, ekonomiska, sociala och psykologiska — som åstadkommer denna ensidiga rekrytering och som mer eller mind- re effektivt hindrar stora grupper av vuxna från att utnyttja de utbildningsresurser som finns.

En särskild kommitté (FÖVUX) har sedan 1970 bedrivit försöksverksamhet med iuxen- utbildning, främst på grundskolenivå eller motsvarande, med syfte att bl. a. pröva

effekten av uppsökande verksamhet. Erfar- enheterna som redovisats i betänkandet "Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen" (SOU 1972119) visar att ett mycket stort antal personer sti- mulerats till vuxenutbildning i försöksverk- samheten och att större delen av dem som påbörjat kurser slutfört dessa.

De metoder för uppsökande verksamhet som prövas i försöksverksamheten inom FÖVUX kan sannolikt inte utan vidare an- vändas för högskoleutbildning. Enligt U 68s mening bör dock erfarenheterna från denna försöksverksamhet, liksom av UKÄs försöks— verksamhet med nya former av distribution av högre utbildning (se avsnitt 4.2.3.3), kun- na utnyttjas för att finna former för en indi- viduellt inriktad information, som kan bli ett verksamt medel att i socialt hänseende bred- da rekryteringen till och inom högskoleut- bildningen. Informationen skulle t. ex. kun- na vända sig till personer i yrkesverksamhet som har en utbildning på gymnasial nivå eller motsvarande. Högskoleutbildning kan hjälpa dessa att bredda eller fördjupa sitt yrkeskun- nande och därmed ge, förutom personlig till- fredsställelse, nya möjligheter på arbetsmark- naden.

Den information som riktar sig till redan yrkesverksamma bör sannolikt i första hand avse enstaka kurser eller studiekurser. Dessa kan organiseras så att studierna kan bedrivas helt eller delvis på fritid, och undervisnings- formerna kan i viss utsträckning anpassas till de studerandes erfarenhetsbakgrund. En framgångsrikt genomförd kurs kan stimulera till mera omfattande högskolestudier.

5.1.2.6 En fri och en spärrad sektor av högskolan

I debattskriften ”Högre utbildning — funk- tion och struktur” diskuterades utförligt spärrar inom utbildningssystemet. Spärr i be— tydelsen antagningsbegränsning till en utbild- ning(slinje) innebär att antalet utbildnings— platser är fastställt på förhand. Bland behöri- ga sökande till utbildningen(linjen) väljs de studerande ut enligt särskilda regler. En så-

dan antagningsbegränsning kan ha i huvud- sak tre syften:

0 att garantera en kunskapsnivå hos de stu- derande som är högre än vad behörighets- reglerna anger (kvalitetsspärr) ' att avpassa studerandeströmmen med hän- syn till arbetsmarknadens behov (arbets- marknadSSpärr) ' att begränsa studerandeantalet med hän- syn till begränsade resurser (resursspärr)

De allmänna och särskilda behörighetsreg- lerna avses tillsammans ange den kunskaps- nivå och den allmänna erfarenhet som be- döms vara nödvändig för att studierna inom en utbildningslinje skall kunna fullföljas. Reglerna bör kompletteras med information om vilka krav som högskolestudierna ställer. Att därutöver införa antagningsbegräns- ningar med primärt syfte att välja ut en mindre grupp studerande med särskilt goda studieförutsättningar skulle strida mot avsik- ten i statsmakternas beslut om behörighets- regler för högre studier. U 68 menar därför att denna motivering för antagningsbegräns- ningar inte kan godtas. En annan sak är att en på andra grunder genomförd begränsning av antagningen till viss utbildningslinje i vissa fall -— till följd av stark konkurrens om ut- bildningsplatserna — kan leda till att alla eller flertalet av de studerande har mycket goda förkunskaper eller andra förutsätt- ningar.

För U 68 är begränsningen av resurser som kan beräknas stå till högskoleutbildningens förfogande den huwdsakliga utgångspunk- ten för överväganden kring begränsningar av antagningen till högskolestudier. Som redan framhållits i avsnitt 2.3.3 bör utbildningspla- neringen enligt utredningens uppfattning inte ha sin primära utgångspunkt i prognoser över det framtida arbetskraftsbehovet och även antagningsbegränsningar av typen ar- betsmarknadsSpärr bör därför avvisas.

De kvantitativa förhållanden som redovi- sats i utredningens dimensioneringsförslag (kapitel 2) utgör de huvudsakliga förutsätt- ningama för den följande diskussionen. Om- kring 40 000 studerande skulle sålunda på-

börja högskolestudier i utbildningslinjer vid 1970-talets mitt. Den årliga antagningen för- utsätts därefter förändras måttligt under pla- neringsperioden (se avsnitt 2.522). Av an- tagningen till utbildningslinjer skulle årligen omkring en tiondel avse lokala och individu- ella utbildningslinjer. Vidare föreslår U68 att vid 1970-talets mitt resurser som svarar mot ca 20000 heltidsstuderande planeras för utbildning i enstaka kurser och studie- kurser — en betydande ökning jämfört med nuvarande förhållanden. Dessa resurser för- utsätts öka till i det närmaste det dubbla några år in på 1980-talet. Totalt innebär antagandena för 1970-talets mitt ett närvaro- tal i högskoleutbildning av i huvudsak sam- ma storlek som vid 1960-talets slut.

Frågan om en fri sektor i högskolan tas upp i utredningens direktiv, där departe- mentschefen anför:

”Värdet av det slags elasticitet i det högre utbildningssystemet som de fria fakulteterna representerar har ofta och med rätta fram- hållits. Vid dessa fakulteter finns i dag ett betydande mått av valfrihet i ett för övrigt jämförelsevis hårt reglerat system. Dessa fakulteter har härigenom på ett smidigt sätt kunnat tillgodose behovet av såväl partiell utbildning som utbildning parallellt med för- värvsarbete. Också i framtiden bör man söka tillgodose behovet av valfrihet, något som bör vara möjligt, även om utbildningens organisation och dimensionering vid de fria fakulteterna fixeras i högre grad än f. n.”

I den av utredningen föreslagna studieor- ganisationen förutsätts det finnas möjlighet att genom individuella utbildningslinjer samt enstaka kurser och studiekurser tillgodose mera speciella behov och önskemål. Även åt- skilliga av de allmänna utbildningslinjerna medger en rad val mellan olika alternativ.

Ofta påpekas att de gångna årtiondenas snabba expansion av den högre utbildningen har varit av värde såväl för samhället i dess helhet som för de människor som fått del av utbildningen. U 68 delar den uppfattningen. Bl. a. har utbildningsmöjligheterna för de övriga socialgrupperna vidgats avsevärt, även om socialgrupp I alltjämt har en särställning i fråga om rekrytering till högre utbildning.

Från sådana utgångspunkter måste man fråga sig om en antagningsbegränsning till den ut- bildning som motsvarar de nuvarande fria fakulteternas skulle få ogynnsamma sociala följder: kommer den att leda till en ökad snedfördelning inom högskoleutbildningen med avseende på de studerandes sociala bak- grund?

Frågan om den sociala sammansättningen hos dem som söker till högre studier kan inte ses isolerad från frågan om hur samhällets totala utbildningsresurser fördelas. Som ut- redningen har framhållit, bl.a. i kapitel 2, måste en avvägning göras mellan resurser för högskoleutbildning och för vuxenutbildning som vänder sig till utbildningsmässigt miss- gynnade grupper. En socialt bredare rekryte- ring till högre utbildning bör enligt U685 mening sökas på vägar som också ger utrym- me för energiska satsningar på annan vuxen- utbildning. Högskoleutbildningen måste såle- des också i detta hänseende ses som en del av utbildningssystemet i dess helhet.

Olika slag av högskoleutbildning varierar mycket i fråga om grad av yrkesinriktning, kostnader per studerande och arten av andra resursbegränsningar, t. ex. beträffande ut— rustning, speciallokaler eller praktikmöjlighe- ter. I realiteten kan en ospärrad sektor av högskoleutbildningen inte omfatta annat än i huvudsak de nuvarande fria fakulteterna (med undantag för viss laborativ utbildning). Vid dessa är driftkostnaderna per studerande låga och övriga resursproblem i regel över- komliga.

Under överskådlig tid kan i själva verket tillträdet vara fritt endast till en viss del av högskoleutbildningen. Det kan då sägas att tillströmningen till denna sektor under det närmaste årtiondet sannolikt blir måttlig. För utbildningsplaneringen är det emellertid nödvändigt att också räkna med det alterna- tivet att tillströmningen till en tänkt fri sek- tor eller en del av den blir stor.

En av konsekvenserna av en stor fri sektor kan bli, att det blir de studerande från denna sektor, med i regel mindre omfattande yrkes- förberedelser i utbildningen, som i första hand får möta uppkommande svårigheter på

arbetsmarknaden. Om andelen studerande från lägre socialgrupper är större i högskole- utbildningens fria sektor än i dess spånade del, vilket är fallet för närvarande, kan det sålunda i större utsträckning bli dessa stude- rande som efter avslutade studier utsätts för påfrestningar på arbetsmarknaden.

Det är också betydande risk att informa- tionen om sådana svårigheter för de färdigut- bildade på ett drastiskt sått påverkar till- strömningen till utbildning. En snabb ned- gång i efterfrågan på utbildning inträffade i samband med konjunkturnedgången och den stora examinationen av samhällsvetare och humanister 1971. Vid utbildningar av sådan längd som avses här motsvaras en nedgång i tillströmningen av en minskning i utbudet av utbildade på arbetsmarknaden först flera år senare. Arbetsmarknadssituationen kan då vara en helt annan och om utbudet av utbil- dade är litet kan en bristsituation uppstå. Denna brist kan locka ett stort antal ung- domar att söka till utbildning av ifrågavaran- de slag med följd att utbudet efter ytterliga- re tre eller fyra är återigen blir större än efterfrågan på utbildade. Det finns sålunda en avsevärd risk att svängningar uppstår i till- strömningen som inte är gynnsamma vare sig för de studerande eller för arbetsmarknaden och som sålunda inte är förenliga med god utbildningsplanering.

Enligt U 685 mening bör en planering av högskoleutbildningen som tar sin utgångs- punkt i individernas efterfrågan på utbild- ning inte få leda till att eventuella över- skottstendenser i förhållande till arbetsmark— naden samlas till ett mycket betydande överskott för ett mindre antal utbildningslin- jer. Sker detta kan man inte sägas ha löst uppgiften att förbereda varje studerande i högre utbildning för den framtida yrkesverk- samheten. Det framgår av kapitel 2 att ten- denser till ett sådant överskott i dag förelig- ger bl.a. för nyexaminerade med samhälls- vetenskaplig och humanistisk inriktning.

Också den möjligheten bör övervägas att antalet platser ifullständiga utbildningslinjer begränsas, medan tillträdet till enstaka kur- ser och studiekurser är fritt. En sådan lösf-

ning skulle, för att inte kunna användas till ett fritt byggande av utbildningslinjer, behö- va förses med en spärregel som hindrar de studerande från att ta sådana kurser utöver en viss sammanlagd omfattning.

Utredningens dimensioneringsförslag inne- bär i fråga om enstaka kurser och studiekur- ser en mycket kraftig ökning jämfört med nuvarande antal studerande i partiell utbild- ning vid filosofisk fakultet och inom decen- traliserad universitetsutbildning. Möjligheter- na att planera denna utbildning så att den tar hänsyn till varierande önskemål om utbild— ningens inriktning och former bör vara större än i fråga om fullständiga utbildningslinjer. Utredningsförslaget är här alltså ett led i strä- van att utforma högskoleutbildningen så att den smidigt kan tillgodose olika behov.

5.1.3 Utredningens överväganden och förslag

Utgångspunkten för U 685 överväganden om begränsning av antagningen till högskoleut- bildningen är att resurserna medger bara en mycket måttlig tillväxt av den högre utbild- ningen under det närmaste årtiondet. Bl.a. måste man räkna med omfattande resursbe- hov för utbildning av vuxna med kort ung— domsutbildning.

Tillströmningen har visserligen minskat något och det finns anledning att räkna med att den blir jämförelsevis låg under de när- maste åren. Övervägande skäl talar emeller- tid, som utredningen framfört i kapitel 2, för att efterfrågan på högre utbildning åter kom- mer att öka, inte minst vid förverkligande av statsmakternas principbeslut på grundval av prop. 1972184 om gymnasieskolans kompe- tensvärde m.m. Utredningen ser kraftiga, eventuellt långsiktiga svängningar av detta slag i den totala tillströmningen till högre ut- bildning som en allvarlig risk i utvecklingen. Sådana svängningar kan sannolikt inte helt undvikas. De måste emellertid uppfattas som ogynnsamma för såväl individerna som sam- hället. De kan också temporärt innebära mycket betydande resursanspråk och skulle

allmänt försvåra en rationell utbildningspla- nering.

Det som nu sagts talar enligt utredningens mening för en begränsning av antagningen till all högskoleutbildning. Övervägandena i avsnitt 5.1.2.6 kring ett blandat system med en fri och en Spärrad sektor av den högre utbildningen talar i samma riktning, åtmin- stone i vad avser fullständiga utbildningslin- jer.

En avgörande faktor i bedömningen av ett helt eller delvis ospärrat utbildningssystem är för U 68 svårigheten att förnya och differen- tiera ett sådant i syfte att bättre kunna till- godose skilda utbildningsbehov. Att införa nya utbildningsalternativ, utan att detta på- verkar dimensioneringen av redan existeran- de utbildningar, erbjuder svårigheter då re- surserna är begränsade. En effektiv utbild- ningsplanering kan sålunda göras endast om prioriteringar inom en resursram är möjliga. Något tillspetsat kan sägas att det öppna sy- stemet bär på en inre motsägelse: det försvå- rar den differentiering som är en förutsätt- ning för att det skall fungera tillfredsställan- de.

För U 68 blir denna synpunkt avgörande också i frågan om begränsning av antag- ningen till enstaka kurser och studiekurser. Utredningen bedömer att ett av de viktigaste syftena med dessa är att tillhandahålla ett rikt utbud av decentraliserad högskoleutbild- ning som kan planeras på ett systematiskt sätt. Vid användningen av tillgängliga medel bör effektiva prioriteringar kunna göras så att angelägna utbildningsbehov i första hand till- godoses. U68 är sålunda inte beredd att föreslå en obegränsad dimensionering av en- staka kurser och studiekurser.

För begränsning av den totala antagningen till högskoleutbildning talar också den större stabilitet och därmed effektivitet som kan uppnås i utbildningsplaneringen. Utred- ningen bedömer inte detta skäl vara av avgö- rande karaktär, men det bör finnas med i övervägandena inför en period med mera be- gränsade resurser för högre utbildning.

Mot en total begränsning av antagningen talar risken för en starkare social selektion i

högskoleutbildningen, medan syftet bör vara en socialt jämnare rekrytering till högre stu- dier. Värdet av en OSpärrad högskola är emel- lertid från denna utgångspunkt begränsat, om studerande från lägre socialgrupper åter- finns främst i sådan högre utbildning som är starkt utsatt för fluktuationer på arbets- marknaden.

U 68 finner det sannolikt att medvetna, mera specifika åtgärder för att bredda rekry- teringen till högre utbildning har avsevärt större effekt än vad ett bibehållande av en ospärrad sektor inom högskoleutbildningen i och för sig har. Sådana åtgärder, som utred— ningen nämnt i avsnitt 5.1.2, är bl. &. följan- de.

. Ökade utbildningsinsatser utanför högsko- leutbildningen för vuxna med kort ung- domsutbildning. ' Differentiering av utbudet av högskoleut— bildning, bl. a. genom utveckling av yrkes- inriktade utbildningslinjer, inte minst så- dana med naturlig anknytning till gymna- sieskolans yrkeslinjer (yrkesteknisk hög- skoleutbildning). . Genomförande av de i princip beslutade behörighets- och urvalsreglerna för tillträ- de till högskoleutbildning. . Decentraliserad lokalisering av nytillkom- mande utbildningstillfällen och nya distri- butions- och undervisningsformer för hög- skoleutbildningen. ' Studie- och yrkesvägledning samt, bl.a. i samband med anordnandet av enstaka kurser och studiekurser, information indi- viduellt eller gruppvis. ' Studiesociala åtgärder som främjar en jäm- nare fördelning med avseende på social bakgrund och kön.

Dessa åtgärder, liksom hela frågan om re- kryteringen till högre utbildning, hänger nära samman med återkommande utbildning (se kapitel 8).

I och för sig skulle ett genomförande av dessa åtgärder, tillsammans med bibehållande av en ospärrad sektor av högskoleutbildning, bedömas vara den bästa lösningen med hänsyn till syftet att bredda rekryteringen. Som

framgår av den föregående diskussionen stäl— ler emellertid åtgärderna i fråga krav på stora resurser genom sin potentiellt starka effekt på utbildningsefterfrågan. De kan bedömas som svåra eller omöjliga att genomföra, så länge som antagningen till högskoleutbild- ningen inte begränsas. U68 finner när alla omständigheter vägs mot varandra, att förut- sättningama för en lösning av fördelnings- problemen i utbildningssystemet snarast är gynnsammare, om antagningen till all hög- skoleutbildning begränsas än om nuvarande organisation med en fri och en spärrad sek- tor bibehålls.

U 68 föreslår sålunda att antagningen till all högskoleutbildning begränsas och att en sådan begränsning med avseende på antalet utbildningsplatser införs vid tidpunkten för genomförande av huvuddelen av utred- ningens förslag, dvs. enligt den i kapitel 9 skisserade tidplanen från läsåret 1976/77. I det följande behandlar utredningen vissa all- männa förutsättningar för en sådan begräns- ning av antagningen och övergår därefter till att ange vissa huvuddrag i ett antagnings- system.

5.2. Allmänna förutsättningar och överväganden rörande antagningsbegränsningar

5 .2. 1 Studieorganisatoriska förut- sättningar m. m.

U 68 har i kapitel 3 föreslagit att den grund- läggande högskoleutbildningen skall planeras dels i utbildningslinjer, som genom omfatt- ning, organisation och innehåll syftar till yrkesanknutna mål, dels i enstaka kurser och studiekurser, vilka också kan förekomma som element i vissa utbildningslinjer. Utbild- ningslinjerna kan vara allmänna, lokala eller individuella. I kapitel 3 har redovisats de all- männa utbildningslinjer som grundutbild— ningens organisation enligt utredningens för- slag bör omfatta vid mitten av 1970-talet samt huvuddragen av deras uppbyggnad.

Enstaka kurser och studiekurser bör enligt utredningens förslag i kapitel 4 vara delar av utbildningsprogrammet inom varje högskole- område. De studerande i sådana kurser kan på själva högskoleortema i vissa fall delta i undervisning som ges för studerande i full- ständiga utbildningslinjer. Därutöver bör så- dana kurser komma att ges som decentralise- rad utbildning på ytterligare orter, i regel med ett innehåll som varierar från år till år. Både på högskoleortema och annorstädes bör undervisningen organiseras så att perso- ner, som är bundna genom förvärvsarbete eller på annat sätt, kan delta i kurserna: i många fall bör deltids- och fritidsstudier vara en lämplig form. Självfallet blir utbudet av enstaka kurser och studiekurser bredare vid större högskolor.

Det blir i princip möjligt att bygga en ut-

. bildningsgång med samma innehåll som en

utbildningslinje genom att delta ien följd av enstaka kurser eller studiekurser. Den stude- rande blir emellertid då beroende av det i vissa fall skiftande kursutbudet på orten och måste antas till var och en av de kurser eller studiekurser som bildar utbildningslinjen.

För den studerande som antas till en full- ständig utbildningslinje är förhållandet an- norlunda: han måste efter antagningen få fullfölja utbildningen i avsedd utbildnings- linje eller linjevariant under förutsättning av godkända studieprestationer.

Som framgår av kapitel 3 är de föreslagna allmänna utbildningslinjerna av väsentligt olika karaktär. För utbildningslinjer som i dag är yrkesinriktade och består av studie- kurser eller kurser utan antagningsbegräns- ningar (t.ex. juristlinjen och ekonomlinjen) innebär det inga svårigheter att ge garantier för den studerande som antagits till utbild- ningen att få fullfölja ett angivet studiepro- gram. Detta gäller också i dag spärrade ut- bildningslinjer sådana som ingenjörslinjerna, klasslärarlinjerna och läkarlinjen.

Några av de föreslagna linjevariantema, t. ex. för ämneslärare, består av dels inledan- de studiekurser, Spärrade eller ospärrade, som svarar mot studiekurser vid de nuvaran- de filosofiska fakulteterna, dels avslutande studiekurser i vilka antalet studerande är fastlagt med hänsyn till bl.a. arbetsmark- nadsförhållanden och praktikplatskapacitet.

[ planeringen ställs här två krav, som kan uttryckas genom orden studietrygghet och valfrihet. Det är sålunda rimligt att den som påbörjat högskolestudier i avsikt att utbilda sig till t.ex. ämneslärare får möjlighet att slutföra studierna enligt denna avsikt. Det är emellertid samtidigt önskvärt att den stude- rande ges möjlighet att relativt sent bestäm- ma utbildningens slutgiltiga yrkesinriktning.

Konsekvenserna av utredningens förslag att utbildningslinjer skall vara yrkesanknutna måste bli att den som påbörjar studier på en ämneslärarvariant bör garanteras att få full- följa studierna med avsedd yrkesinriktning. Detta behöver självfallet inte hindra att den studerande under studiernas gång övergår till studier med annan inriktning, inte heller att ett visst antal platser vid den praktisk-peda- gogiska utbildningen avsätts för sökande som inte vid högskolestudiernas början sökt och antagits till studier på ämneslärarvariant. Det bör sålunda inte heller i framtiden vara ute- slutet att få utbilda sig till ämneslärare även om man inte från början bestämt sig för denna yrkesinriktning.

Om den studerande antas till en ämneslä- rarvariant vid högskolestudiernas början på ovan nämnt sätt, får studieresultaten i de ämnesteoretiska studierna ingen inverkan på vilka som får genomgå den praktisk-pedago- giska utbildningen. För att få påbörja den praktisk-pedagogiska utbildningen skall den studerande dock ha slutfört de ämnesteore- tiska studierna med föreskriven omfattning och inriktning. Det torde inte kunna hävdas att ett sådant förfarande skulle vara under- lägset nuvarande urvalsmetoder vid antag- ning till praktisk-pedagogisk utbildning av ämneslärare, vilka bygger på studiemeriter i de ämnesteoretiska studierna. Ingendera av dessa urvalsmetoder tar således hänsyn till framtida yrkeslämplighet.

Däremot bör möjligheterna för den stude- rande att fortlöpande pröva sina egna förut- sättningar och intressen gentemot läraryrkets villkor och krav vara större om ett ställnings- tagande till yrkesinriktningen gjorts på ett tidigt stadium.

Den kvantitativa planeringen blir sanno-

likt något stelare om antagningen sker till en sammanhängande fyraårig studiegång än om en separat antagning görs till den avslutande praktisk-pedagogiska utbildningsdelen. Det syns dock utredningen inte vara en avgöran- de invändning att, i den mån kapaciteten be- stäms med hänsyn till arbetsmarknadsbe- dömningar, dessa får göras på något längre sikt och därmed på ett något osäkrare under- lag. Detta är en nödvändig följd av kravet på studietrygghet för den enskilde.

U 68 harjämförelsevis utförligt uppehållit sig vid de av utredningen föreslagna ämnes- lärarvarianterna. Förhållandena inom dessa kan tjäna till belysning också av andra utbild- ningslinjer, t. ex. bibliotekarieutbildningen, i vilka den avgörande yrkesinriktningen sker genom en eller flera avslutande studiekurser.

Utredningen föreslår att den studerande i fråga om ämneslärarvariant och annan ut— bildning med motsvarande organisatoriska uppbyggnad antas till utbildningslinjen i dess helhet. Antagningen bör då ske till visst stu- dieprogram, som anger den ämnesteoretiska delens huvudinriktning. För ämneslärarva- riant bör sålunda antagningen kunna ske t. ex. till ett studieprogram med 40 poäng i vart och ett av ämnena engelska och tyska. Samtidigt sker antagning till den praktisk- pedagogiska utbildningen, som emellertid på- börjas först efter avslutade ämnesteoretiska studier.

Framför allt för utbildningslinjer av nu senast nämnt slag är det givet att det inte alltid är möjligt att genomgå utbildningeni dess helhet på en ort. För bibliotekarieut- bildningen kommer t. ex. den avslutande ut- bildningen att vara förlagd till Borås, medan den föregående ämnesteoretiska utbildning- en i regel kommer att ske på annan ort. I någon mån likartade kommer förhållandena att vara vid ämneslärarutbildningen: den praktisk-pedagogiska utbildningen blir för- lagd till ett begränsat antal orter, och på var och en av dessa blir kapaciteten i de enskilda ämneskombinationerna förhållandevis be- gränsad.

I fråga om t. ex. ämneslärarvariant är det sannolikt inte heller möjligt att låta antag-

ningen avse också orten för den praktisk- pedagogiska utbildningen, om man vill till- godose kravet på en såvitt möjligt i tiden sammanhängande utbildning. Om en sådan låsning till ort sker redan vid den ämnesteo- retiska utbildningens början, dvs. i regel minst tre år före den praktisk-pedagogiska utbildningens början, blir sålunda risken be- tydligt större att de studerande får vänta en eller flera terminer efter avslutad ämnesteo- retisk utbildning, innan den praktisk-pedago- giska utbildningen kan påbörjas.

Normalfallet bör emellertid vara att den studerande kan genomgå hela utbildningslin- jen eller linjevarianten på en och samma ort. Antagning bör därför avse viss utbildningslin- je eller linjevariant på viss ort. Om en stude- rande önskar byta studieprogram kan i vissa fall Också byte av studieort bli nödvändigt. Om ortsbyten resulterar i ett nettoflöde av studerande från vissa orter till andra, bör skälig hänsyn till detta tas vid fördelning av antagningSplatser och vid medelstilldelning- en. Flyttning från en studieort till en annan kan medföra svårigheter, t. ex. för studeran- de som bildat familj. Det är önskvärt att hän- syn kan tas till sociala faktorer vid fördel- ningen av de studerande på orter för t. ex. praktisk-pedagogisk utbildning.

Varje utbildningslinje har en normalstu— dietid, t. ex. angiven därigenom att 160 poäng motsvarar en studietid på fyra år. Vissa variationer i den faktiska studietiden uppkommer alltid. Begränsningar i tillgång- en på lärare, utrustning och lokaler samt stu- diemedel kommer att göra det naturligt att studietiden inte utan särskilda skäl bör få av- sevärt överstiga normalstudietiden.

U 68 räknar med att i huvudsak nuvaran- de regler för rätten att överskrida normalstu- dietiden skall gälla även i fortsättningen. Vid flertalet högskolor och fakulteter har denna fråga inte vållat svårigheter. Variationerna är också stora mellan olika slag av utbildning i fråga om andelen studerande som avviker mera väsentligt från normalstudietiden. Vid de filosofiska fakulteterna har uppmärksam- heten riktats mot de s.k. tröskel- och av- stängningsprövningarna. Det syns U 68 rik-

tigast att här avvakta erfarenheterna av de nya regler som blivit en följd av statsmakter- nas beslut 1972.

Den studerande kan av olika personliga skäl vara tvingad att göra uppehåll i studier- na under längre eller kortare tid. I vissa fall kan ett uppehåll för yrkesverksamhet vara ändamålsenligt för den studerande. Möjlig- heterna att utan förfång för studierna göra tillfälliga uppehåll i dessa varierar. Ofta är det inre sammanhanget i en studiekurs eller en integrerad utbildningslinje så stort och ut- bildningstiden så väl utnyttjad att ett avbrott i studierna helst bör undvikas. Självfallet bör emellertid en studerande kunna permitteras från studierna i utbildningslinje till vilken hon eller han antagits. Sådan permission bör alltid ges i vissa bestämda fall, t. ex. vid barnsbörd och i de undantagsfall då militär- utbildning bryter den civila grundutbildning- en. I andra fall bör det ankomma på högsko- lestyrelsen att avgöra frågan.

Den studerande som avslutat studierna inom en utbildningslinje kan vilja bredda eller fördjupa dem. Han kan då söka till forskarutbildning eller till en eller flera ensta- ka kurser eller studiekurser. Enligt utredning- ens mening kan det för vissa studerande vara betydelsefullt att i omedelbart sammanhang kunna fördjupa eller bredda studierna i grund- utbildningen. Å andra sidan bör detta inte medföra att denna studerandekategori favori- seras i förhållande till personer med mindre omfattande utbildningsbakgrund som efter- frågar högskoleutbildning.

Det måste vara möjligt att utan att ha av- slutat studierna på en linje avbryta dem för att söka och antas till annan utbildningslinje. Ett särfall utgör därvid övergång mellan linje- varianter inom samma utbildningslinje ivil- ket fall vissa kurser eller studiekurser är ge- mensamma. Flera linjevarianter kan t. ex. in- ledas med studiekurser om 40 poäng i mate- matik och fysik och i många fall kan den studerande vid ansökan till en sådan linjeva- riant ha lagt mera vikt vid att få tillfälle att studera denna ämneskombination än vid en uppgiven yrkesinriktning, t. ex. till ämneslä- rare. Den studerande bör i sådana fall kunna

byta linjevariant och därvid få tillgodoräkna de redan genomförda studierna eller delar av dessa. Möjligheten att genomföra ett sådant byte blir beroende av bl. a. hur mycket kapa- citeten kan eller bör varieras på de avslutan- de studiekurserna.

5.2.2. Några särskilda problem i samband med vissa studiekurser

Med den kvantitativa planeringen som under— lag kommer resurser i form av lärare, utrust- ning och lokaler att ställas till förfogande för utbildningen. Därvid bör vissa schabloner an- vändas enligt vilka resurser tilldelas för ett visst planerat antal studerande. I avsnitt 6.5 behandlas vissa frågor om dimensionerings- planeringen.

I praktiken kommer resurserna endast i undantagsfall att utnyttjas av exakt det antal studerande för vilket de har beräknats. Det ligger i sakens natur att studerandeantalet kommer att ibland överstiga och ibland understiga det beräknade och att resurserna per studerande i praktiken kan under- eller överskrida ett avsett genomsnitt. Genom till- fälliga, mindre variationer av studerandeanta- let bör man lokalt kunna ta hänsyn till indi- viduella förhållanden i fråga om möjligheten att genomgå avsedd utbildning. U 68 har i det föregående pekat på att studiepermission bör kunna erhållas i vissa fall.

I det slags studiekurser eller kurser som för närvarande är ospärrade kan man i plane- ringen jämförelsevis lätt anpassa dirnensione- ringen till variationer i studerandetillström- ningen. I andra fall, där utbildningskapacite- ten är knuten till begränsningar i fråga om speciella lokaler eller utrustning eller prak- tikmöjligheter, är variationsmöjligheterna av- sevärt mindre.

Den sneda fördelningen mellan höst- och vårtermin i tillströmningen till högre studier innebär en ojämn påfrestning på resurserna vid vissa institutioner, t. ex. för de laborativa naturvetenskapliga ämnena. Också för ut- vecklandet av en bättre anpassning mellan utbildning och arbetsmarknad är en viss ut-

jämning över året av tillströmning till och utflöde från högskoleutbildning önskvärd. Trots detta kan det i vissa fall vara ändamåls- enligt att acceptera en något större antagning till viss högskoleutbildning på hösten än på våren. Skillnaden i antagningstal bör dock enligt utredningens mening inte vara så stor som den nuvarande skillnaden i antal ansök- ningar.

Om den studerande redan vid antagningen till utbildningslinjen skall garanteras plats i laborativa studiekurser under de tre första studieterminerna enligt sitt studieprogram skiljer sig detta från nuvarande förhållanden vid de studiekurser i naturvetenskapliga äm- nesområden som i dag är spärrade. De varia- tioner som kan uppstå i tillströmningen till studiekurserna beror dels på olikheter i stu- dietakt, dels på ändrad studieinriktning i en- skilda fall. I vissa fall kan man balansera variationer av detta slag genom att ändra ordningsföljden i de studerandes studiepro- gram. Det är emellertid önskvärt att sådana förändringar görs endast då de kan förenas med kraven på en rationell uppläggning av studierna och med de studerandes önskemål. Man" måste därför acceptera att det genom- snittliga utnyttjandet av lokaler och utrust- ning ligger något under den maximala kapaci- teten för dessa. Detta syns också i dag vara det normala vid annan laborativ utbildning inom såväl skolan som universitet och högskolor.

Situationen är likartad inför den avslutan- de praktisk-pedagogiska utbildningen på äm- neslärarvariant och motsvarande avslutande studiekurser i t. ex. bibliotekarieutbildning- en. Variationerna i fråga om studerandetill- strömningen kan här, efter de jämförelsevis långa ämnesteoretiska studierna, väntas bli något större än inför spärrade studiekurser i början av studiegången. Samtidigt är möjlig- heterna att göra omdispositioner i studiepro- grammet mindre, då endast en mindre del av detta återstår.

Skall detta problem lösas smidigt måste antalet studerande i praktisk—pedagogisk ut- bildning i olika linjevarianter med ämneslä- rarinriktning tillåtas variera något från ter- min till termin. I vissa fall kan det sannolikt

ändock inte undvikas att den studerande efter avslutade ämnesteoretiska studier får vänta någon termin eller mer innan den av- slutande utbildningen påbörjas. Genom ett system med väntepoäng bör varje termin de som har längst väntetid få påbörja sin prak— tisk-pedagogiska utbildning. Om antalet plat- ser i varje ämneskombination inte är alltför litet, något som kan åstadkommas i de flesta ämneskombinationer genom att man betrak- tar alla högskolor med praktisk-pedagogisk utbildning tillsammans, bör väntetider i regel kunna undvikas eller göras korta. Vid ge- nomförandet av en ny ordning för antagning- en till ämneslärarutbildning enligt U 68s för- slag bör under en övergångsperiod ett visst antal platser i den praktisk-pedagogiska ut- bildningen ställas till förfogande för stude- rande som genomfört sina ämnesteoretiska studier enligt nuvarande studieordning.

5.2.3. Urvalsfrågan mot bakgrund av U 68s förslag

Det är inte U 685 uppgift att utarbeta förslag till metoder för urval till högskoleutbildning. Statsmaktema har våren 1972 fastställt vissa riktlinjer för hur urvalet bör ske och den där- efter tillsatta kompetenskommittén skall som nämnts i det föregående utarbeta detal- jerade förslag i frågan. U 685 förslag ger emellertid delvis nya aspekter på urvalsfrå- gan genom dels den föreslagna antagningsbe- gränsningen till all grundläggande högskole- utbildning, dels strävan att utveckla åter- kommande utbildning. Det är dessa aspekter som skall belysas i det följande. Först redo- visas emellertid några allmänna förutsätt- ningar.

5.2.3.1 Allmänna förutsättningar

Principiellt kan urval till utbildning med be- gränsad antagningskapacitet göras bl. a. med hänsyn till förväntad studielämplighet för de avsedda studierna eller med hänsyn till för- väntad yrkeslämplighet på det yrkesområde som studierna avses leda till. För att prak- tiskt kunna tillämpa ett urval på dessa grun-

der krävs att studie- och yrkeslämpligheten kan mätas med skälig säkerhet före de avsed- da studiernas början. KUs undersökningar visar att individens förväntade yrkeslämplig- het för närvarande är svår eller omöjlig att mäta med tester på ett tillfredsställande sätt. I prop. 1972184 accepteras också KUs ut- gängSpunkt att studerandegruppens förvänta- de studielämplighet skall vara det främsta ur- valskriteriet. Där framhålls också att det är till fördel för ett yrkesområde om man till detta kan rekrytera personer med skiftande erfarenhetsbakgrund. Urvalsreglerna bör där- för medverka till en varierad sammansättning av studerandegruppen.

Möjligheterna att mäta studielämplighet syns variera mellan olika studieområden. I vissa fall är Skolbetygen ett ganska tillfreds— ställande mått på senare studieframgång, även om prognosen då snarare gäller grupper av studerande än enskilda individer. Gene- rellt syns gälla att något bättre enskilt mått på framtida studieframgång än Skolbetygen inte har påvisats. Betygens prognosvärde har emellertid i vissa fall kunnat höjas genom komplettering med tester, t. ex. studielämp— lighetsprov.

Även om förväntad studie- och yrkeslämp- lighet av många uppfattas som självklara ur— valsgrunder, kan man vid fastställande av ur- valsmetoderna inte bortse från att granska de effekter i övrigt som dessa har.

Den sociala fördelningen vid urval till spärrad högre utbildning har uppmärksam- mats i den allmänna diskussionen. Bengt Gesser påvisar i ”Val av utbildning och yrke” (SOU 1971:61) att den sociala snedheten snarast ökat i urvalet till vissa längre yrkesut- bildningar som traditionellt leder till befatt— ningar med hög lön och status. En framtida begränsning av antagningen till all högskole- utbildning har diskuterats bl. a. under beak- tande av risken att den skulle kunna innebä- ra en skärpning av det sociala urvalet till hög- re studier.

Som U 68 redan framhållit är det nödvän- digt att uppmärksamma fördelningsaspekten vid utformningen av urvalsmetoder för an- tagning till högskoleutbildning. Detta urval

måste emellertid också ses som ett led i en process som pågått under individens hela liv och vars bestämmande faktorer bara till en del kan påverkas genom åtgärder inom ut- bildningssystemet. Möjligheterna att med ur- valsregler som enda hjälpmedel nå vittgående förändringar i fråga om den sociala samman- sättningen av gruppen högskolestuderande är därför begränsade.

I fråga om metoder för urvalet innebär statsmakternas beslut om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. att någon form av gruppering av de sökande (s.k. kvotering) skall tillämpas för att säkerställa att stude- rande med olika bakgrund ges reell möjlighet till högskolestudier.

Inom varje kvot ordnas de sökande med hänsyn till meritpoäng. Dessa kan innefatta skolbetyg, resultat av tester (t.ex. studie- lämplighetsprov), andra inträdesprov samt tillgodoräknande av arbetslivserfarenhet. I prop. 1972z84 anges att studielämplighets- prov inte bör spela en avgörande roll i urvals- situationen. De bör emellertid kunna ge möj- lighet till en andra chans för dem som lyc- kats mindre väl i gymnasieskolan samt kunna användas som urvalsinstrument inom grup- per av sökande utan skolmässiga meriter. Vi- dare skall arbetslivserfarenhet tillmätas me- ritvärde vid urvalet.

Sättet för meritpoängens beräkning spelar stor roll för om urvalssystemet uppfattas som rättvist eller ej. Att den som har högre meritpoäng skall ges försteg i urvalet framför den som har lägre poäng uppfattas av flerta- let som naturligt. Å andra sidan har man, inte minst under senare år, reagerat mot att reellt betydelselösa poängskillnader fällt ut- slaget vid antagningen till eftersökta ut- bildningar. Behovet av kompletterande ur- valsinstrument för dem som meritmässigt lig- ger på gränsen till antagning har uppmärk- sammats och lottning, åtminstone inom ett gränsskikt på poängskalan, har i debatten hävdats vara en riktigare urvalsmetod än den nuvarande.

5.2.3.2 Urvalet mot bakgrund av en total antagningsbegränsning

Vid överväganden om urvalsregler för högre utbildning har hittills den förutsättningen gällt, att den som ej antagits till spärrad ut- bildning kan påbörja studier vid de fria fa- kulteterna, förutsatt att vederbörande är be- hörig till dessa. KUS förslag (SOU 197021 och 55) byggde på denna förutsättning. I prop. 1972z84 anger departementschefen emellertid att man bör ta hänsyn till att ur- valssystemet skall kunna användas vare sig viss del av den högre utbildningen är ospär- rad eller inte.

Det fria tillträdet till vissa fakulteter har möjlig.ort högre studier för personer med studieförutsättningar som inte formellt do- kumenterats på ett sätt som gett hög merit- poäng i en urvalssituation. Detta har bidragit till att tillföra arbetslivet en grupp av perso- ner med högre utbildning och skiftande er- farenhetsbakgrund. Gessers undersökning i ”Val av utbildning och yrke” (SOU 1971: 61) visar också att det främst är genom de filosofiska fakulteterna som en vidgning i socialt hänseende av gruppen av universitets— studerande har skett.

Att vid genomförandet av en total be- gränsning av antagningen till högskoleutbild- ning tillämpa nuvarande urvalsregler för spär- rad utbildning vid universitet och högskolor bör enligt U 68s mening inte komma i fråga. Riskerna för ett ensidigt urval, som inte skul- le svara mot uppställda mål för en allsidig rekrytering till olika yrken och för den socia- la fördelningen av högskoleutbildningen, är alltför uppenbara med det nuvarande urvals- systemet. Statsmaktema har också, som nämnts i det föregående, beslutat om nya riktlinjer för urvalsreglernas utformning.

Under en följd av år har meritvärderingen vid urval till högre utbildning förändrats i riktning mot större enhetlighet. Betygs- poängen räknas sålunda som ett s. k. oviktat medelvärde vid antagningen till spärrad ut- bildning inom bl.a. UKÄ-området, medan tidigare i vissa fall betygen i för studierna speciellt värdefulla ämnen gavs särskild vikt.

Den enhetliga meritberäkningen, som bidrar till att förenkla en för flera utbildningslinjer samordnad antagning, har bl. a. bedömts motverka en ensidig specialisering i studierna i gymnasieskolan och bidra till att under längre tid för de studerande bibehålla en viss valfrihet i fråga om de fortsatta studiernas inriktning. Å andra sidan har det påpekats att den nu tillämpade meritvärderingen får den effekten att de studerande i vissa fall ägnar mindre uppmärksamhet än önskvärt åt omfattande ämnen som är av vital betydelse för de fortsatta studierna,med ogynnsamma konsekvenser för högskolestudiernas effekti- vitet.

Flera skäl talar enligt U 68s mening för att man överväger om den enhetliga meritberäk- ningen för antagning till högskoleutbildning är ändamålsenlig. Till följd av statsmakternas beslut om gymnasieskolans kompetensvärde kommer rekryteringen att ske från hela den i fråga om studiernas inriktning rikt varierade gymnasieskolan, och inom högskoleutbild- ningen kommer enligt U 685 förslag att rym- mas såväl teoretiskt som praktiskt inriktade utbildningsvägar. En enhetlig meritberäkning kan få ogynnsamma styrningseffekter på va- let av linje i gymnasieskolan med innebörd att man väljer den linje där man väntar sig att uppnå den högsta meritpoängen utan hänsyn till linjens utbildningsinnehåll och in- riktning. Skall individen ha reella möjligheter att i utbildningssystemet utveckla sina anlag och intressen, syns det väsentligt att urvals- grunderna till olika utbildningsvägar i viss mån differentieras. Enligt U 685 mening får detta synsätt ökad tyngd om högskoleutbild- ningen saknar en sektor med obegränsat till- träde. Självfallet bör emellertid de här anför- da skälen för differentierade urvalsgrunder vägas mot skälen för en enhetlig meritbe- räkning.

Det kan enligt U 685 uppfattning finnas anledning att söka en lösning där kraven på enhetlighet balanseras mot önskan om en viss differentiering. En väg kan vara att till— sätta en viss del av utbildningsplatserna i en utbildningslinje, kanske huvuddelen, på grundval av en för all högskoleutbildning en-

hetlig meritvärdering. De återstående utbild- ningsplatserna kan därefter tillsättas på and- ra urvalsgrunder, där man t. ex. väger in kun- skaper eller erfarenheter av särskilt värde för studierna eller för den kommande yrkesverk- samheten. Allmänt bör urvalsmetoden upp- muntra blivande studerande att, utan att snävt specialisera sig, förbereda sig för de sär- skilda krav som de avsedda studierna ställer. Tillgodoräknandet av särskilt värdefull yrkes- erfarenhet får dock inte leda till att ett prak- tikantsystem utvecklas som ersättning för den tidigare förekommande obligatoriska förpraktiken till vissa slag av utbildningar.

Det finns andra metoder att välja ut de studerande till de efter en första antagnings- omgång återstående platserna. Vid Handels- högskolan i Stockholm har t. ex. iett antag- ningsförfarande av detta slag använts psyko- tekniska prov.

De återstående platserna får, om systemet skall ha avsedd effekt, inte vara alltför få. Man kan då bestämma sig för att de skall omfatta en viss andel av antagningsplatserna, t. ex. en fjärdedel. Ett annat sätt är att, efter beräkning av merittalen på t. ex. hundradels poäng när, avrunda dessa till närmaste heltal eller närmaste halvtal. Platserna tillsätts se- dan efter rangordning enligt de avrundade merittalen. Därvid kommer ett visst tal att utgöra gräns: ovanför denna antas alla sökan- de, nedanför antas ingen. Bland de sökande med poäng på gränsen antas studerande till de återstående platserna varvid som ovan nämnts olika urvalsförfaranden kan an- vändas.

52.33 Urvalet mot bakgrund av återkommande utbildning

Urvalsreglerna för högskolan påverkar i hög grad den faktiska utformningen av den en- skildes studiegång, inte minst dess karaktär av sammanhängande eller återkommande ut- bildning. Kompetenskommitténs direktiv an- ger, som nämnts tidigare, att arbetslivserfa- renhet i framtiden kommer att ges meritvär- de vid urval till högskoleutbildning. Ett så- dant tillgodoräknande av arbetslivserfarenhet

är en viktig faktor, om man vill utveckla ett mönster av återkommande utbildning. Efter- som ett av de viktigaste syftena med åter- kommande utbildning enligt U 685 mening är en breddning av erfarenhetsbakgrunden hos enskilda och hos grupper av individer i skola och yrkesliv, förutsätter utredningen att all arbetslivserfarenhet, oavsett dennas in- riktning, skall kunna ges meritvärde. Man bör f. ö. kunna räkna med att den enskilde i regel i första hand söker arbetsuppgifter som han eller hon bedömer som värdefulla från egna utgångspunkter.

U 68 förutsätter att tillgodoräknandet av arbetslivserfarenhet kommer att ske genom ett poängtal som ökar med längden av erfa- renheten. Vidare förutsätts en sammanväg- ning göras mellan denna meritpoäng och en meritpoäng som grundas på skolbetyg samt resultat av eventuellt studielämplighetsprov.

U 68 har i det föregående avvisat tanken på att kräva en obligatorisk yrkesverksam- hetsperiod mellan gymnasieskola och hög- skoleutbildning. Utredningen är inte heller beredd att förorda ett urvalssystem som för en enskild linje i praktiken kan få innebör— den att en period av yrkesverksamhet krävs före studiernas början. Detta kan bli fallet om arbetslivserfarenhet kan tillgodoräknas utan begränsning. Vid attraktiva utbildnings- vägar kommer då efter hand ett mönster att utbildas, som innebär att inte ens studerande med högsta betyg i alla skolämnen kan gå direkt från gymnasieskolan till högskoleut— bildningen. Om yrkesverksamhet före hög- skolestudiernas början bedöms nödvändig för alla studerande vid vissa linjer eller grupper av linjer bör den i stället kunna uppställas som särskilt behörighetskrav.

Urvalssystemet bör således, menar U 68, tillgodose två krav. Dels bör arbetslivserfa- renhet tillmätas sådan vikt att återkomman- de utbildning främjas, dels bör en direkt övergång från gymnasieskola till högskoleut- bildning inte omöjliggöras.

En annan väsentlig fråga är om arbetslivs- erfarenheten bör ha en viss minsta längd för att få tillgodoräknas. Övervägande skäl talar enligt utredningens mening för att så bör

vara fallet. Syftet med en period iyrkeslivet före påbörjandet av högskolestudierna är att ge den blivande studerande direkt erfarenhet av arbets- och ansvarsförhållanden, i regel med. en viss inskolningsperiod och med en icke alltför kort period i reguljärt arbete. Möjligheterna att få en anställning som ger värdefull yrkeserfarenhet är självfallet skif- tande. En faktor av betydelse kan vara den gymnasiala utbildningens grad av yrkesinrikt- ning. En annan faktor är den studerandes bo- stadsort och möjlighet att flytta till annan ort.

KUS majoritet föreslog att yrkeslivserfa- renhet skulle tillgodoräknas i merithänseen- de om den har en minsta längd om ett år. En minoritet i utredningen förordade i stället fem år som nedre gräns för tillgodoräknande av yrkeslivserfarenhet. U 68 menar att man här får göra en avvägning mellan det ovan redovisade syftet med yrkeslivserfarenheten och risken att ett krav på lång sådan verk- samhet får till följd att bara ett fåtal av dem som väljer att gå ut i yrkeslivet med avsikt att senare återvända till studier verkligen genomför denna avsikt. Erfarenheterna av försöksverksamheten med särskild kvot för sökande till socialhögskolorna med viss tids yrkeslivserfarenhet bör kunna belysa frågan.

Om det efter hand blir vanligare att man lägger upp studierna som återkommande ut- bildning, aktualiseras frågan om skolmässiga meriter skall tillgodoräknas under obegrän- sad tid vid ansökan till högskolestudier. Ju större tidsavståndet blir till skoltiden, desto mindre aktuella är kunskaper och färdigheter som förvärvats i skolan. Man kan då hävda att större vikt bör tillmätas erfarenheter och kunskaper som förvärvats senare. Denna frå- ga torde ha särskild betydelse för sökande till enstaka kurser och studiekurser. Som tidigare framhållits anser U 68 att ett viktigt syfte med dessa är att ge möjlighet till fort- bildning och vidareutbildning för personer med en tämligen lång yrkesverksamhet bakom Sig.

5.3. Antagning till utbildningslinjer

I det föregående har redovisats allmänna för- utsättningar och överväganden rörande an- tagningsbegränsningar och antagningsmeto— der. I detta avsnitt behandlas hur antagning- en till utbildningslinjer kan utformas. I bila- ga ll ges några konkreta exempel på antag- ning till olika utbildningslinjer. Antagningen till enstaka kurser och studiekurser syns i detta sammanhang inte kräva några speciella kommentarer. Som tidigare framhållits är det inte U68s uppgift att föreslå ett detaljerat antagningssystem.

Till universitet och vissa högskolor, bl. a. jordbrukets högskolor, sker antagningen till spärrad utbildning för närvarande centralt och samtidigt. U68 förutsätter, att någon form av central antagning kommer att till- lämpas även i framtiden, men tar inte ställ- ning till detta systems avgränsning och ut— formning (jfr avsnitt 6.4.2).

Den ökade omfattning som antagningen enligt U 685 förslag får i framtiden kommer att få betydelse för antagningens organisa- tion. Bl.a. kan det bli nödvändigt att göra förändringar i gällande tidsschema exempel- vis med avseende på tidpunkt för ansökan.

Ansökan skall avse visst studieprogram inom angiven utbildningslinje eller linjeva- riant samt önskad studieort. Studieprogram- met skall beskriva de tre första terminernas studier. Liksom i den nuvarande centrala an- tagningen vid UKÄ bör de sökande få ange alternativa studieprogram i prioritetsordning. Man kan dock ifrågasätta om det är ända-

målsenligt att som nu så många som tolv alternativ medges.

De sökande grupperas inför urvalet, såsom tidigare förutsatts, efter arten av sin behörig- hets- och meritbakgrund (kvotering). Vidare måste de grupperas med hänsyn till de avsed- da studiernas inriktning (studieprogram). Normalt bör enligt U 68s mening, inom den utbildning som närmast svarar mot de nuva- rande filosofiska fakulteternas, flera studie- program sammanföras till en ansöknings- grupp. Om antalet ansökningsgrupper blir mycket stort, riskerar man att få ett alltför litet antal sökande i varje grupp.

Att sökande till flera studieprogram förs till samma antagningsgrupp innebär inte att den enskilde sökande behöver vara behörig, dvs. uppfylla även de särskilda förkunskaps- kraven, till alla studieprogram inom gruppen. Normalt bör det vara tillräckligt att uppfylla kraven för det eller de studieprogram som ansökan avser.

Hur de sökande delas in i ansökningsgrup- per med hänsyn till de avsedda studiernas inriktning hänger samman med bl. a. de all- männa principerna för högskoleutbildning- ens dimensionering (se avsnitt 2.5.3) samt studieorganisatoriska förhållanden (se kapitel 3).

Som tidigare framhållits är det i allmänhet inte möjligt att planera kapaciteten för en enskild utbildningslinje med hänsyn till ar- betsmarknadsutsikterna annat än mellan ganska vida gränser. Bedömningar av utbild-

ningskapaciteten i förhållande till arbets- marknadsbehovet får då göras för grupper av utbildningslinjer eller för större områden av högskoleutbildningen. Inom sådana grupper eller områden bör såvitt möjligt de studeran- des önskemål få spela en roll vid dimensione- ringen av olika utbildningsvägar. Det ter sig då naturligt att till ansökningsgrupper föra samman sådana studieprogram som har lik- artat innehåll. För att planeringen skall kun- na utgå från bestämda kostnadsberäkningar bör de utbildningsvägar som hör till en an— sökningsgrupp ha i huvudsak enhetliga total- kostnader. Självfallet kommer även i fort- sättningen begränsningar i tillgången på loka- ler, lärare m. m. att sätta bestämda gränser för hur långt man vid vissa kurser eller stu- diekurser kan tillgodose de studerandes önskemål. Mot denna bakgrund skisseras ne- dan hur antagning till utbildningslinjer och grupper av utbildningslinjer kan göras.

För en rad redan nu spärrade utbildnings- linjer som t. ex. läkar- och tandläkarlinjema, klasslärarlinjerna och sannolikt utbildnings- linjerna vid jordbrukets högskolor bör man åtminstone tills vidare räkna med att antag- ningen kommer att ske till varje utbildnings- linje för sig. I dessa fall bildar således alla sökande till en speciell utbildningslinje en ansökningsgrupp, inom vilken olika kvot- grupper kan finnas.

Beträffande utbildningslinjer och linjeva- rianter som närmast svarar mot utbildning vid de nuvarande teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna, där för närvarande flertalet studiekurser är ospärrade, kommer U 685 förslag till studieorganisation att ge de naturliga förutsättningama för indelningen i ansökningsgrupper. I bilaga ll beslyses mera i detalj hur denna indelning kan ske i några fall, nämligen i fråga om dels fysik-kemi- linjen, dels utbildningslinjer inom det sam- hällsvetenskapliga området. Här skall något beröras de speciella förhållanden som råder för antagningen till ämneslärar- och biblio- tekarieutbildning.

Sökande till ämneslärarlinjer har i den före- slagna konstruktionen av utbildningslinjer att samtidigt söka och antas dels till ämnes- teoretisk utbildning inom önskat studiepro- gram, dels till den avslutande praktisk-peda- gogiska utbildningsdelen. Studieprogrammet avser de tre första terminernas studier. Ge- nom antagningen till visst studieprogram fastläggs sålunda i regel två ämnen i den stu— derandes ämneskombination. De ämnesteo- retiska studierna kan sedan fullföljas med ytterligare ett eller två ämnen och/eller med fördjupning i ett av de först studerade ämne- na eller i båda dessa.

Antagningskapaciteten till den avslutande praktisk-pedagogiska utbildningen fastställs fördelad på ämneskombinationer eller grup- per av näraliggande ämneskombinationer. Exempelvis kan för den praktisk-pedagogiska utbildningen inom linjevarianten Al—421 (ingångsämne matematik med profilämnena fysik eller kemi eller fysik och kemi) faststäl- las en antagningskapacitet för landet i dess helhet. Kombinationer med matematik-fy- sik, matematik-kemi och fysik-kemi behand- las alltså vid denna planering tillsammans. Den som vill bli lärare it. ex. matematik och kemi söker sålunda till linjevarianten A1— 421 med ett studieprogram som innehåller studiekurser i matematik och kemi. Antag- ningen sker samtidigt till avsett studiepro- gram och praktisk-pedagogisk utbildning. Vid antagningen till studieprogrammet kon- kurrerar den sökande med samtliga sökande till detta, oavsett linjevariant. Vid antagning- en till den praktisk-pedagogiska utbildningen konkurrerar den sökande i stället med övriga sökande till ämneslärarutbildning med äm- neskombinationeri gruppen matematik-fysik- kemi.

Beträffande språklig ämneslärarutbildning är skälen sannolikt starkare än inom övriga linjevarianter med ämneslärarinriktning att göra en fördelning på grupper av ämneskom- binationer vid antagningen till den praktisk- pedagogiska utbildningen. Antalet ämnes- kombinationer är här mycket stort och ut-

bytbarheten i undervisningssituationen mel— lan lärare med olika språklig inriktning ringa. Skolans behov av språklärare skulle således kräva en ganska bestämd fördelning på olika språk eller språkområden.

En detaljerad fördelning på kvantitativt små grupper vid antagningen tre år före den praktisk-pedagogiska utbildningens avsedda början kan dock beräknas leda till svårighe- ter med hänsyn till studieavbrott, varierande studietider m.m. Det kan därför övervägas att, intill dess erfarenhet vunnits av antag- ningssystemet, göra antagning till språklig ämneslärarutbildning inom en enda antag- ningsgrupp men att därvid anta ett något mindre antal studerande till språklärarutbild- ning än som svarar mot antalet platser iden praktisk-pedagogiska utbildningen tre år se- nare. Genom kompletterande antagningar kan därefter antalet studerande med olika ämneskombinationer regleras. Detta förut- sätter självfallet att det kommer att finnas ett icke obetydligt antal personer som ge- nom studier i lokala och individuella utbild- ningslinjer skaffar sig ämnesteoretisk behö- righet i olika språkkombinationer och som därefter söker till den praktisk-pedagogiska utbildningen.

Bibliotekarieu tbildning

För sökande som väljer bibliotekarieutbild- ning kommer, på samma sätt som beträffan- de ämneslärarutbildningen, antagning att ske till dels ämnesteoretisk utbildning, dels den egentliga bibliotekarieutbildningen. Det är emellertid varken önskvärt eller möjligt att fördela utbildningsplatserna i bibliotekarie- utbildningen på basutbildningsområden. Man kan därför inte beräkna en bestämd antag- ningskapacitet inom olika linjer för sådana studerande. I antagningshänseende får i stål- let de linjevarianter som inom olika områden betecknas med 521 föras samman med an- sökningsgruppen för individuella utbildnings- linjer inom respektive basutbildningsområde. För de studerande innebär detta att man måste söka till och bli antagen både inom

denna ansökningsgrupp och till den egentliga bibliotekarientbildningen.

Naturvetenskapliga utbildningslinjer (A1 och Bl)

De naturvetenskapliga utbildningslinjerna in- nehåller i stor utsträckning laborativa studie- kurser, där antalet studerande inte kan få variera starkt år från år. Antagningen bör därför ske till de enskilda studieprogrammen enligt följande.

Inom det fysisk-kemiska området (utbild- ningslinje Al) antas de studerande till mate- matik (20 eller 40 poäng) jämte en i sam- band med ansökan vald profilkurs. Härefter följer vissa valfria studiekurser inom linje- varianten. Vissa av dessa studiekurser ställer med hänsyn till erforderliga förkunskaper krav på valet av profilkurs.

Det blir i detta fall fråga om ett ganska stort antal spärrade studieprogram, eftersom man måste ta hänsyn till vilken termin som undervisning i fysik respektive kemi kommer att påbörjas. Även vissa av de valfria studie- kurserna är laborativa och har en bestämd högsta antagningskapacitet. De sökande till linjevariant A1—421 måste antas också till den praktisk-pedagogiska utbildningen.

Om tidigare erfarenheter av de studeran- des svårigheter att på förhand bedöma sina möjligheter att genomföra matematikstudier står sig, bör den inledande 40-poängskursen i matematik liksom nu kunna utformas trapp- stegsformat, dvs. man kan starta med 20 poäng som sedan kan byggas på till 40 po- äng. Man kan också överväga att göra ett visst överintag till de studieprogram som in- leds med 40 poäng i matematik. Båda dessa åtgärder skapar möjligheter att efter en ter- mins studier gå över till ett studieprogram med endast 20 poäng i matematik. Komplet- tering till 40 poäng i matematik för den som börjat med 20 poäng kan ske när som helst under studierna och kan användas som en buffert, om väntekö uppstår inför en antag- ning till spärrad studiekurs.

Antagningen till det kemisk-biologiska området (utbildningslinje Bl) sker efter sam-

ma principer, dvs. man söker till ett studie- program och antas till kemi (20 eller 40 poäng) samt en profilkurs. De sökande till linjevariant B1—421 måste antas också till den praktisk-pedagogiska utbildningsdelen. Antalet ingångsprogram inom detta område blir lägre än inom det fysisk-kemiska områ- det. Det är från antagningssynpunkt önsk- värt att studierna i kemi kan organiseras trappstegsformat på samma sätt som ovan beskrivits beträffande matematikstudierna.

Beteendevetenskaplig och samhällsveten- skapliga utbildningslinjer

Inom det beteendevetenskapliga området syns det inte finnas skäl för gemensam antag- ning till flera linjer. Sökande till linjevariant C1—421 måste också antas till den praktisk- pedagogiska utbildningsdelen.

Inom det samhällsvetenskapliga området kan antagningen göras gemensam för studie- program inom linjerna 241, D2, D3, D4 och D5. Personer som genomgått studieprogram inom dessa utbildningslinjer torde vara i så hög grad utbytbara på arbetsmarknaden att det finns skäl för att göra en gemensam dimensionering för samtliga linjer och att efter antagningen i möjligaste mån söka till- godose den enskilda sökandens val av studie- program. Sökande till linjevariantema D4— 421 och D54421 måste också antas till den praktisk-pedagogiska utbildningsdelen. Själv- fallet kommer utbudet av studieprogram inom dessa linjer att variera mellan olika or- ter. Det kan övervägas om även juristlinjen och förvaltningslinjen senare skall föras till denna ansökningsgrupp.

Utbildningslinje D6 har studiekurseri i matematik gemensam med linjerna El och EZ. Gemensam antagning till dessa tre linjer skulle bl. a. bidra till att förenkla antagnings- situationen och göra det lättare för en stude- rande att gå över från mera teoretiskt inrik- tade systemvetenskapliga kombinationer till mera praktiskt inriktade sådana och tvärtom.

Matematisk-system vetenskapliga utbildningslinjer

Studieprogrammen inom utbildningslinjerna El och E2 inom det matematisk-systemve- tenskapliga området inleds alla med studie- kurs i matematik och bör kunna ha gemen- sam antagning. Ovan har föreslagits att man till denna antagningsgrupp skall föra även studieprogrammen inom linje D6. Sökande till linjevariant D6—421 måste antas också till den praktisk-pedagogiska utbildnings- delen.

Språkliga utbildningslinjer

Inom det språkliga området finns huvudsak- ligen linjevarianter för ämneslärarutbildning. Dessa har behandlats under rubriken Antag- ning till ämneslärarutbildning.

Historisk-estetisk-religionsvetenskapliga utbildningslinjer

Antagning till linjerna Gl och G2 bör kunna ske gemensamt. Sökande till linjevariantema G1—421 och 02—421 måste antas också till den praktisk-pedagogiska utbildningsdelen. För den religionsvetenskapliga utbildnings- linjen bör antagningen ske separat.

6.1 .1 Översikt

Den utbildning som enligt U 68s förslag be- traktas som högskoleutbildning äger för när- varande rum vid universitet, högskolor, semi- narier och andra utbildningsenheter. En för- teckning över dessa enheter återfinns i bilaga 6. I denna bilaga redovisas också samlat vissa andra uppgifter rörande nuvarande organisa- toriska förhållanden.

Vid universiteten och flertalet högskolor inom UKÄs ansvarsområde samt vid jord- brukets högskolor bedrivs också forskning och forskarutbildning. Härutöver bedrivs forskning vid de större lärarhögskolorna och vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stock- holm.

Högskoleutbildning i offentlig regi har an- tingen staten eller primär- eller landstings- kommun som huvudman. Det finns därut- över utbildning av mer eller mindre klar högskolekaraktär som har enskild huvud- man. Detta gäller t.ex. utbildningen vid Handelshögskolan i Stockholm, Grafiska in- stitutet, Konstindustriskolan och IHR, vilka enheter alla har statsbidrag. Som framgår av sammanställningen i bilaga 6 är emellertid huvuddelen av högskoleutbildningarna stat- lig. Med få undantag hör de berörda utbild- ningarna till utbildningsdepartementets an- svarsområde. Undantagen är dels utbild-

Den nuvarande organisationen

ningarna vid jordbrukets högskolor och ut- bildningen till hälsovårdsinspektör, vilka hör till jordbruksdepartementets område, dels brandingenjörsutbildningen vid statens brandskola som hör till civildepartementets område.

I några fall har utbildning av ett och samma slag olika huvudmän. Sjukgymnastut— bildningen i Lund och Stockholm är sålunda statlig och knuten till de medicinska fakulte- terna medan övrig sjukgymnastutbildning är kommunal. I kombinationsutbildningarna (se avsnitt 3.232) ingår kurser vid dels gymnasieskola, dels universitet (motsvaran- de). Dessa utbildningar administreras lokalt av de kommunala skolstyrelserna.

Den mest omfattande delen av högskole- utbildningen ges vid universitet och högsko- lor inom UKÄs ansvarsområde. Organisatio- nen av så gott som samtliga dessa enheter regleras i universitetsstadgan. De berörda en- heterna leds av styrelser, konsistorier, som uteslutande består av personer verksamma inom läroanstalterna. Utbildningen och forskningen bedrivs vid institutioner. För främst det vetenskapliga arbetet finns fakul- teter, i vissa fall uppdelade i sektioner. Som ansvarig för utbildningens innehåll och orga- nisation finns vid varje fakultet/sektion en utbildningsnämnd. De olika fakulteterna och sektionerna är följande.

Humanistisk Historisk-filosofisk Språkvetenskaplig

Teologisk

Juridisk

Samhällsvetenskaplig

Medicinsk

Odontologisk Farmaceutisk Matematisk- naturvetenskaplig

Matematisk-fysisk Kemisk Biologisk-geografisk

Filosofisk

(vid högskolan i Linköping) Teknisk Teknisk fysik Maskinteknik Flygteknik Elektroteknik Väg- och vatten-

byggnad Kemi Bergsvetenskap Arkitektur Lantmäteri

Vissa fakulteter tillhör från universiteten fristående högskolor. De tekniska fakulteter- na i Stockholm och Göteborg tillhör sålunda tekniska högskolor, medan motsvarande fakultet i Lund ingår i universitetet och i Linköping är en del av högskolan i Lin- köping. De medicinska och odontologiska fakulteterna i Stockholm hör till karolinska institutet, som är en fristående högskola, medan övriga fakulteter av dessa slag är inordnade i universitet (motsvarande).

De statliga utbildningsenheterna inom SÖs ansvarsområde, främst lärarhögskolorna, för- skoleseminarierna och seminarierna för hus- lig utbildning, kan tjäna som exempel på en organisation av annat slag. De leds av rekto- rer, och organisationen är uppbyggd kring utbildningslinjer.

Utöver enheterna för högskoleutbildning under UKÄ och SÖ finns ett antal statliga enheter med särskilda av Kungl. Maj:t ut- sedda styrelser. Av dessa är en del direkt underställda Kungl. Maj:t. Exempel på så- dana enheter är jordbrukets högskolor, jour- nalisthögskolorna, gymnastik- och idrotts- högskolorna och dramatiska institutet. Både jordbrukets högskolor och joumalisthögsko-

lorna har dock centrala samarbetsnämnder och gymnastik- och idrottshögskolorna en gemensam styrelse. Andra enheter har en särskild central förvaltnings- eller tillsyns- myndighet. Exempel på dessa är socialhög- skolorna, för vilka nämnden för socionomut- bildning är central myndighet, musikhögsko- lorna, som provisoriskt har organisations- kommittén för högre musikutbildning som tillsynsmyndighet, och scenskolorna, för vil- ka teater- och musikrådet är central myndig- het.

Lokalt är den statliga högskoleutbild- ningen således organiserad på skilda enheter med varierande ledningsformer. Antalet ut- bildningsenheter varierar från ort till ort. I Stockholm finns sammanlagt ett femtontal och i Göteborg ett tiotal. Även på orter med mindre omfattande högskoleutbildning är den organisatoriska bilden splittrad. I Örebro finns exempelvis fyra olika statliga enheter för högskoleutbildning.

De kommunala högskoleutbildningarna har SÖ som tillsynsmyndighet. Utbildningar- na ges ofta vid skolenheter som är gemen- samma för gymnasial och eftergymnasial ut- bildning. Gymnasial och eftergymnasial vård- utbildning meddelas således i många fall vid s.k. vårdskolor. I synnerhet på större orter finns emellertid kommunala utbildningsen- heter avsedda enbart för högskoleutbildning. Det vanligaste exemplet på detta är sjukskö- terskeskolor. Styrelsefunktionen utövas i regel för utbildning med primärkommunal huvudman av den kommunala skolstyrelsen och för utbildning med landstingskommunal huvudman antingen av landstingets utbild- ningsnämnd — obligatoriskt organ för lands- tingskommun, vanligen med ansvar för flera utbildningsenheter — eller också av en för den enskilda skolan utsedd styrelse.

I den följande redovisningen av nuvarande organisation belyses även de genom försöks- verksamheten med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal ändrade förhållandena. Sådan försöksverk- samhet, som tog sin början inom UKÄs ansvarsområde 1969, bedrivs numera vid flertalet här berörda statliga läroanstalter

universitets- kanslers- ämbetet

skolöver- styrelsen

/—LX

Riksdagen

[ utbildnings- departementet

.. .. ___—"lf—TT—l namnden for rsamarbets- | | organisations-|

| L——__ __1 [___—__|

teater- och musikrådet

(gemensam styrelse)

]

jordbru ks- departementet f— _____ "l

] samarbets- | nämnden för I | jordbrukets

! högskolor

| 1 L__ ___l

universiteten

karolinska institutet

de tekniska högskolorna

högskolorna i Linköping och Luleå

b oteks- högskolan

lärar- högskolorna

förskole- seminarierna

seminarierna tör huslig utbildning

slöjdlärar- seminariet

konstfack- skolan

sjöbefäls— skolorna

statens institut för högre utbildning av sju k- sköterskor (Sl HUS)

primär- och landstings- kommunala utbildnings- enheter

statens scenskolor

musik- högskolorna

social- högskolorna

journalist— högskolorna

statens musik- dramatiska skola statens dansskola

gymnastik- och idrotts- högskolorna

lantbru ks- högskolan skogs-

högskolan veterinär— högskolan

Figur ÖJ] Översikt över utbildningsenheter och centrala organ för högskoleutbildningen. Utöver de i figuren upptagna statliga enheterna finns dramatiska institutet, direkt underställt Kungl. Maj:t, och konsthögskolan

, som står under konstakademiens inseende.

l figur 6:1 illustreras översiktligt den nu- varande organisationen för högskoleutbild- ning.

6.1 .2 Den lokala organisationen

Huvuddragen i den nuvarande organisationen av läroanstalterna inom UKÄs område — med undantag av den 1972 inrättade biblio- tekshögskolan _ fastställdes 1964 av stats- makterna (prop. 1964150) på grundval av 1955 års universitetsutrednings slutbe- tänkande "Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning” (SOU 1963:9). Organisationen regleras i universitetsstadgan (SFS 1964:461).

Vid de berörda enheterna har konsistoriet som läroanstaltens styrelse den allmänna till- synen över verksamheten och förvaltar samt- liga resurser, även dem som forskningsråden, styrelsen för teknisk utveckling m. fl. anslår för forskningsprojekt vid läroanstalten. Bland konsistoriets särskilda uppgifter kan nämnas att avge förslag till anslagsframställ- ningar rörande den för läroanstalten gemen- samma verksamheten och att — då så anses påkallat — avge yttrande över fakulteternas/ sektionernas förslag till anslagsframställ- ningar.

Konsistoriet består enligt universitetsstad- gan av rektor (ordförande) och prorektor (vice ordförande) samt dekanerna, dvs. ord- förandena i fakulteterna/sektionerna (jfr nedan). Vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid högskolan i Linköping ingår även förvaltningschefen i konsistoriet. Vid handläggning av biblioteksärenden ingår i förekommande fall överbibliotekarien. Inom ramen för den försöksverksamhet med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal som bedrivits sedan 1969 ingår därutöver enligt beslut av UKÄ i varierande omfattning företrädare för de stu- derande och de anställda som ledamöter i konsistoriet. Dessa utses vanligen av student- kårerna och personalorganisationerna. Vida- re ingår under försöksverksamheten samtliga förvaltningschefer i konsistorierna.

Rektor och prorektor, som hittills valts av de ordinarie lärarna, skall enligt ett av UKÄ avgett förslag till provisoriska bestämmelser för de närmaste åren i stället utses av en valförsamling, i vilken fakulteterna, personal- organisationerna och studentkåren/kårerna utser en tredjedel av ledamöterna vardera.

Rektorsämbetet har det närmaste inseen- det över allt som rör universitetet/högskolin. Särskilt åligger det rektorsämbetet att ha inseende över förvaltningen av institutioner och andra inrättningar. Ärenden som ankcm- mer på rektorsämbetet avgörs av rektor i förvaltningschefens närvaro.

Fakultet eller sektion har bl. a. till uppgift att avge förslag till anslagsframställningar till UKÄ avseende utbildning och forsknzng inom sitt område och förslag till konsistoriet rörande fördelning av vissa resurser. ] övrigt avser fakultets/sektions uppgifter främst frågor innefattande vetenskapliga bedtm- ningar (bl.a. förslag rörande tillsättning av vissa lärartjänster) samt det vetenskapliga samarbetet mellan institutioner och forskare. Frågan om formerna för tillsättning av tjänst som professor eller biträdande professor övervägs för närvarande av den 1970 iill- kallade utredningen om professorstillsitt- ning.

Fakultet/sektion som beslutande organ består i huvudsak av samtliga ordinarie lärare (professorer, biträdande professorer, univer- sitetslektorer) inom respektive område och väljer inom sig ordförande (dekanus) och vice ordförande (prodekanus).

inom varje fakultet och inom varje $k- tion av teknisk fakultet finns en utbildnirgs- nämnd. UKÄ kan besluta att det skall finns en utbildningsnämnd också inom sektion av humanistisk och matematisk-naturvetenskap- lig fakultet i stället för eller vid sidan av vederbörande fakultets utbildningsnämnd

Utbildningsnämnden beslutar inom sin fakultets eller sektions område i alla frågor som rör utbildningen och tillsynen över de studerande. Detta innebär att utbildnirgs- nämnden är lokalt ansvarig för utbld- ningens, även forskarutbildningens, innehåll och organisation. Utbildningsnämnden svarar

bl. a. för den lokala behandlingen av studie- planer, vari utbildningens innehåll fastställs, och av de övriga planer som styr utbild- ningens uppläggning samt undervisningens och examinationens fördelning på olika slag av lärare m.m. Utbildningsnämnden blev 1969 det lokalt beslutande organet i hithö- rande frågor från att dessförinnan formellt ha varit rådgivande till fakulteten/sektionen.

Utbildningsnämnden skall avge yttrande till fakulteten eller sektionen över förslag till anslagsframställningar. Utbildningsnämnd skall vidare bl.a. samverka med vederböran- de studiemedelsnämnd.

Vid teknisk fakultet har fakultetens ut- bildningsnämnd samordningsuppgifter, me- dan de enskilda sektionernas utbildnings- nämnder svarar för den mer detaljerade pla- neringen av utbildningslinjerna.

Vid ett par sektioner vid teknisk fakultet har flertalet av sektionens uppgifter över- förts till utbildningsnämnden, som härvid fått benämningen sektionsstyrelse.

Utbildningsnämnden består enligt univer- sitetsstadgan av fakultetens/sektionens deka- nus som ordförande samt tre ledamöter som utses av fakulteten/sektionen, en som utses av assistenterna/amanuenserna vid fakulte- ten/sektionen och tre som utses av student- kåren. Enligt UKÄs föreskrifter för försöks- verksamhet med nya former för samverkan mellan studerande, lärare och övrig personal, vilka ger konsistorierna rätt att inom angivna ramar besluta om bl. a. utbildningsnämnder- nas sammansättning och arbetsformer, kan också de icke ordinarie lärarna och den tekniska och administrativa personalen vara företrädda i nämnden. Vederbörande perso- nalorganisationer utser i förekommande fall dessa ledamöter. Antalet ledamöter i utbild- ningsnämnden kan inom ramen för försöks- verksamheten variera mellan nio och sjutton. Majoritetsförhållandena mellan å ena sidan företrädare för lärare och amanuenser/assi- stenter, å andra sidan företrädare för de studerande kan variera så, att antingen den förra gruppen har två platser mera än den andra eller också de båda grupperna har lika många platser. I de fall nämndernas samman-

sättning försöksvis ändrats har i regel den sistnämnda lösningen valts.

En företrädare för lärarna och en för de studerande vid universitetsfilial ingår i be- rörd utbildningsnämnd, enligt universitets- stadgan endast vid behandling av fråga som rör universitetsfilialen men inom ramen för försöksverksamheten generellt. Rektor för berörd lärarhögskola eller den han utser i sitt ställe ingår i utbildningsnämnden vid hand- läggning av ärende som rör ämnesteoretisk utbildning av lärare för skolväsendet.

För forskning och utbildning inom ett eller flera varandra närliggande ämnesområ- den fmns institutioner. Enligt universitets- stadgan beslutar UKÄ i frågor rörande insti- tutionsindelning om inte Kungl. Maj:t för- ordnar annat. Kungl. Maj :t har hittills förbe- hållit sig beslutanderätten i fråga om institu— tionsindelning. För flera institutioner gemen- samma angelägenheter kan handhas av insti- tutionsgrupper.

Institutionen leds av en av konsistoriet utsedd prefekt som enligt universitetsstadgan skall vara ordinarie lärare. I vissa angivna ärenden skall prefekten samråda med institu- tionskollegiet som består av institutionens lärare, berörda amanuenser/assistenter samt två representanter för berörda studerande. Försöksverksamheten med nya former för samverkan mellan studerande, lärare och övrig personal har varit mest långtgående och differentierad på institutionsnivå. Försöken har här inneburit att beslut som enligt uni- versitetsstadgan ankommer på prefekten i olika omfattning överförts på kollegiala or- gan, institutionsstyrelser eller institutions- nämnder, bestående av företrädare för dem som är verksamma vid respektive institution. UKÄs föreskrifter har här karaktären av ramar inom vilka konsistoriet kan besluta om val av institutioner och om organisation och arbetsformer vid dessa.

1964 års reform innebar i fråga om de lokala förvaltningarna att dessa ställdes un- der ledning av en förvaltningschef. Under denne organiserades förvaltningen i princip på två enheter: en utbildningsenhet för de utbildningsadministrativa frågorna, allmänna

sekretariatsuppgifter för fakulteter/sektioner och Utbildningsnämnder samt informations- frågor och en administrativ enhet för åren- den av juridisk karaktär, ekonomisk plane- ring och förvaltning, personaladministrativa uppgifter m.m.

Universitetsfilialerna i Örebro, Växjö och Karlstad (jfr avsnitt 6.1.4.1) är knutna till universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg. Detta innebär att verksamheten på filialor- terna organisatoriskt är delar av vederböran- de institutioners vid moderuniversiteten verksamhet och att fakulteter/sektioner och utbildningsnämnder vid universiteten i berör- da delar även svarar för verksamheten vid filialerna. Dessa står sålunda under konsisto- riernas tillsyn och de administrativa resurser vid filialerna som inte är institutionsanknut- na är delar av universitetens förvaltningar.

Jordbrukets högskolor har i huvudsak samma uppbyggnad som universiteten och högskolorna inom UKÄ-området. En väsent- lig skillnad är dock att styrelser och rektorer vid jordbrukets högskolor utses av Kungl. Maj:t. Styrelsens ledamöter, utom rektor, utses bland företrädare för allmänna sam- hällsintressen och för berörda yrkesområden. Fakulteterna/sektionerna motsvaras vid des- sa högskolor av lärarkollegier. Vissa särskilda anordningar förekommer vidare med anled- ning av den programbundna försöksverksam- het inom berörda näringsgrenar som utöver grundutbildning, forskning och forskarut- bildning bedrivs vid högskolorna.

Olika av Kungl. Maj:t utfärdade stadgor eller andra bestämmelser, t. ex. stadgan för lärarhögskolorna, reglerar förhållandena vid de statliga utbildningsenheterna under SÖ. Vid i princip samtliga dessa enheter svarar en av Kungl. Maj :t förordnad rektor för ledning— en och samordningen av verksamheten. Rek- tor avlämnar sålunda bl.a. förslag till an- slagsframställningar till SÖ.

Viktigare frågor rörande lokaler och ut- rustning, förslag till anslagsframställningar och andra väsentligare frågor avgörs vid lärar— högskola av rektor i rektorsnämnd. Rektors- nämnden är enligt stadgan ett rådgivande organ som består av tre företrädare för lärar-

na och två för de studerande. För vissa mer allmänna lednings- och samordningsuppgifter finns vid lärarhögskola ett lärarråd. Yttrande som begärs av lärarhögskola i viktigare fråga skall avges av lärarrådet som enligt stadgan består av rektor, tillika ordförande, ledamö- terna i rektorsnämnden samt representanter för lärare och studerande.

Inom försöksverksamheten med nya sam- arbetsformer prövas enligt av SÖ meddelade bestämmelser en delvis annan organisation än den stadgemässiga. Rektorsnämndens ställning och sammansättning har förändrats och nämnden har bl. a. övertagit lärarrådets uppgifter. Under försöksverksamheten består nämnden av rektor, tillika ordförande, stu- dierektorerna, fortbildningsledaren, en lärare och en studerande från varje utbildnings- nämnd, en representant för elevkåren och en representant för annan personal än lärare.

För varje utbildningslinje vid lärarhögsko- la finns en utbildningsnämnd som enligt stadgan i huvudsak har att bereda frågor rörande utbildningens innehåll och organisa— tion och hos rektor, rektorsnämnd eller lärarråd föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga. Utbildningsnämnden består av rektor, studierektor för linjen samt fyra lärare som väljs av lärarrådet och fyra studerande som väljs av elevkåren.

Under försöksverksamheten prövas utbild— ningsnämnder bestående av studierektor och fem till sex företrädare för vardera lärarna och de studerande. ] samband med försöks- verksamheten har nämnden också fått vidga- de befogenheter. Nämnden har sålunda att besluta i frågor inom högskolans kompetens— område som avser studieförhållanden samt utbildningens innehåll och form och som berör respektive linje.

Vid varje lärarhögskola finns ett antal institutioner, vilka anges i stadgan för lärar- högskolorna. Dessa leds av institutions- föreståndare. Vidare finns normalt, liksom vid universiteten, ett institutionskollegium med vilket föreståndaren skall samråda i vissa frågor. Vid institution för pedagogik vid större lärarhögskola, där också forskning bedrivs, leds verksamheten av en prefekt och

ett institutionskollegium enligt samma prin- ciper som inom UKÄ-området. Institutioner- na för pedagogik samverkar med motsvaran- de institutioner vid universitet m.m. inom ramen för särskilda institutionsgrupper, vilka anförtrotts handläggningen av en rad ären- den vid de berörda institutionerna.

I samband med försöksverksamheten prö- vas vid lärarhögskolorna vissa samrådsorgan som inte finns angivna i stadgan. Exempel på sådana är linjevis inrättade terminsråd och ämnesråd med företrädare för lärare och studerande.

Seminarierna för huslig utbildning och förskoleseminarierna leds av rektorer. Härut- över förekommer lärarkollegier och utbild- ningsnämnder med rådgivande funktioner. I samband med försöksverksamheten prövas rektorsnämnder av samma slag som vid lärar- högskolorna. Utbildningsnämnderna är likaså föremål för försöksverksamhet vad gäller sammansättning och befogenheter.

Socialhögskolorna och de utbildningsen— heter som är direkt underställda Kungl. Maj:t leds av styrelser, utsedda av Kungl. Maj:t, i vilka bl. a. finns företrädare för respektive yrkesområde. Styrelsen avger förslag till an- slagsäskanden och fastställer planer över stu- diegången m.m. Den löpande verksamheten leds av en av Kungl. Maj:t förordnad rektor. Utöver rektor finns iregel ett lärarkollegium med i huvudsak beredande uppgifter och en eller flera utbildningsnämnder med beredan- de uppgifter i fråga om utbildningens inne- håll och organisation. Institutioner förekom- mer inte. Oftast är en utbildningsnämnd gemensam för utbildningslinjerna vid hög- skolan. Vid åtskilliga här berörda högskolor bedrivs försöksverksamhet med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal. Ett inslag i dessa försök är att styrelsen överlåtit beslutanderätt, främst i frågor om utbildningens innehåll och organi- sation. till utbildningsnämnden.

Förhållandena vid vissa kommunala ut- bildningsenheter kan belysas med organisa- tionen vid sjuksköterskeskolorna. Varje sko- la leds här som nämnts av en styrelse. En av vederbörande styrelse anställd rektor leder

den löpande verksamheten. Härutöver finns kollegiet och konferenser som har att be- handla frågor rörande planeringen av under- visningen m. m.

Övriga kommunala högskoleutbildningar bedrivs i regel inom gymnasieskolans organi- satoriska ram. Gymnasieskolans organisation regleras i den av Kungl. Maj:t utfärdade skolstadgan.

[ figur 6:2 a—g illustreras några huvud- typer av befmtlig lokal organisation.

6.1 .3 Den centrala organisationen

Följande verk, samarbetsorgan och motsva— rande har uppgifter i samband med högskole- utbildning:

0 Universitetskanslersämbetet avsnitt 6.1.3.l).

' Skolöverstyrelsen (jfr avsnitt 6.132). 0 Nämnden för socionomutbildning (jfr av- snitt 6.1.33). ' Organisationskommittén för högre musik- utbildning (OMUS) fyller tills vidare till- synsmyndighets uppgifter för musikhög- skolorna ' Teater- och musikrådet har inseende över scenskolorna och statens musikdramatiska skola samt statens dansskola ' Akademien för de fria konsterna har in- seende över utbildningen vid konsthögsko- lan . Samarbetsnämnden för journalisthögsko- lorna. ' Samarbetsnämnden för jordbrukets hög- skolor. Gymnastik- och idrottshögskolorna har som nämnts i det föregående en gemensam styrel-

se.

(jfr

Härtill kommer centrala organ med spe- ciella uppgifter omfattande hela eller delar av högskoleväsendet såsom centrala studie- hjälpsnämnden (CSN), samarbetsnämnden för LUP-kommittéerna (L UP—nämnden ) och utrustningsnämnden för universitet och hög- skolor (UUH). Också byggnadsstyrelsen har, som ansvarig för den statliga civila byggnads-

Konsistorium Konsistorium Styrelse

Re ktorsä mbete Rektorsämbete Rektor

Utbildnings- Fakultet

nämnd

Utbildnings— Fakulteter/ Utbildnings- nämnder sektioner nämnd Utbildnings- nämnder

Sektioner

Institutioner Institutioner

_ _ __| ___ % [_lnst.kol- | m I Inst. kol- |

| legium | Ilegium | L_____l |__.___i

Figur 6:2 b Teknisk högskola Figur 622 c Socialhögskola (även teknisk fakultet vid universitet)

Figur 6:2 3 Universitet (ej teknisk fakultet)

Figur 62 a—g. Exempel på förekommande lokala organ inom vissa slag av enheter för eftergymnasial utbildning,

Styrelse

Styrelse Styrelse

[___—_l

Rektors- |

Rektor Rektor Rektor Rektor

Lärarkollegium Kollegium

Utbildnings- Uhtbildnings- Utbildnings- Klass- Ämnes- nämnd namnder nämnd konferenser konferenser

Institutioner

Inst. före- l— _ _ _

ståndare/ l———1 låt,?" | prefekt [_ g

Figur 6:2 g Siuksköterskeskola (primär- eller lands- tingskommunal)

Figur 6:2 (1 Gymnastik- Och

idrottshögskolan Figur 6:2 e Lärarhögskola Figur 6:2 f Scenskola

verksamheten, omfattande uppgifter som av- ser universitet och högskolor.

I det följande ges en kortfattad beskriv- ning av UKÄ, SÖ och nämnden för socio- nomutbildning — dvs. de tre centrala högsko- lemyndighetema i egentlig mening — samt vidare av UUH, LUP-organisationen och stu- diehjälpsorganisationen. De två sistnämnda organisationerna omfattar även lokala organ, vilka av praktiska skäl behandlas i samband med vederbörande centrala organ.

6.1 .3.1 Universitetskanslersämbetet (UKÄ)

UKÄ är enligt Kungl. Maj:ts instruktion för ämbetet (SFS 1965z740) central ”förvalt- ningsmyndighet för universiteten, karolinska institutet, de tekniska högskolorna, högsko- lorna i Linköping och Luleå, bibliotekshög- skolan samt de andra institutioner Kungl. Maj:t bestämmer. De sistnämnda är främst vissa forskningsinstitut.

Universitetens och högskolornas centrala ledning behandlades i 1955 års universitets- utrednings betänkande ”Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning” (SOU 196319). På grundval av prop. 1964150 fattade riksdagen beslut om inrättande av det nuvarande UKÄ. Ämbetet ersatte dåva— rande kanslersexpeditionen och överstyrel- sen för de tekniska högskolorna. Beslutet var främst ett uttryck för behovet av en stärkt central planering inför den avsedda expansio- nen av universitetsväsendet.

UKÄ leds av en styrelse som består av, förutom universitetskanslern (ordförande), de fem ordförandena i fakultetsberedningar- na och för närvarande fyra andra ledamöter. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. Som ett led i försöksverksamheten med nya samarbetsfor- mer utses en av styrelseledamöterna bland företrädare för de studerandes intressen.

Under UKÄs styrelse finns fem fakultets- beredningar som återspeglar universitetsom- rådets indelning i fakulteter: en för humanio- ra och teologi, en för rätts- och samhälls— vetenskaperna, en för medicin, Odontologi och farmaci, en för matematik och natur- vetenskap samt en för de tekniska vetenska-

perna. Beredningarnas uppgifter avser såväl grundutbildning som forskning och forskar- utbildning. En av beredningarnas främsta uppgifter är medverkan i arbetet med ämbe- tets årliga anslagsframställningar.

Varje fakultetsberedning består av ordfö- rande och för närvarande högst 13 andra ledamöter. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. Fyra ledamöter utses inom förslag som avges av de fakulteter vilkas verksamhetsområden faller inom beredningens område. Inom ra- men för försöksverksamheten med nya sam- arbetsformer utses vidare två ledamöter i varje beredning bland företrädare för de studerandes intressen och tre ledamöter bland företrädare för arbetstagarintressen.

I den mån Kungl. Maj:t så beslutar kan till ämbetet knytas utbildningsräd med rådgivrn- de uppgifter i fråga om grundutbildningens innehåll och organisation. Utbildningsråd finns för närvarande för de olika sektionerna (motsvarande) vid teknisk fakultet samt för farmaceutisk fakultet.

Utbildningsråd skall bestå av ordförande samt minst fyra och högst åtta andra leda- möter. Något formellt förslagsförfarande finns inte föreskrivet. UKÄ utser samtlga ledamöter.

Universitetskanslem är chef för ämbetet som är organiserat på fem byråer (motsra- rande): en planeringsbyrå, en utbildnings- byrå, en enhet för pedagogiskt utvecklings- arbete, en administrativ byrå samt en arbets- grupp för rationaliseringsverksamhet. Fr.o.m. den 1 juli 1972 fungerar den cm- trala antagningsenheten provisoriskt som en sjätte byrå. Härutöver finns ett revisionskm- tor vid ämbetet.

UKÄ skall enligt instruktionen verka iör att utbildningens innehåll, organisation orh metoder fortlöpande utvecklas.

För utbildning vid humanistisk, samhäls- vetenskaplig och matematisk—naturvetm- skaplig fakultet (dvs. de filosofiska fakule- terna) fastställer UKÄ för varje studiekurs en normalstudieplan som anger de kurser srm skall ingå i studiekurseri, kursernas huvrd- sakliga inriktning och deras poängtal sant förkunskapskrav för tillträde till dem. [ le

fall studiekursen ingår i den ämnesteoretiska utbildningen för lärare i skolväsendet skall UKÄ fastställa studieplan i samråd med SÖ. Utbildningsnämnderna fastställer därefter som tidigare nämnts lokala studieplaner som bl. a. anger kurslitteraturen.

Inom av Kungl. Maj:t angivna kostnads- ramar fastställer UKÄ en plan för tilldelning- en av undervisningsresurser för utbildningen i varje studiekurs. Konsistoriet kan besluta om undervisningsform m. m. inom de ekono- miska ramar som är angivna genom UKÄs plan. (Detta gäller även i de fall de äldre, mer detaljerade och av Kungl. Maj:t fastställda organisationsplanerna tillämpas.)

För utbildningen vid medicinsk, odontolo- gisk, juridisk, teologisk, farmaceutisk och teknisk fakultet fastställer UKÄ utbildnings- och studieplaner, vilka tillsammans reglerar utbildningens innehåll. Med undantag för teknisk fakultet fastställer även här berörd utbildningsnämnd kurslitteratur.

Utbildningsnämnden skall avge förslag till utbildningsplan och (normal-)studieplan eller beredas tillfälle att yttra sig, innan sådan plan fastställs av UKÄ. Ämbetet utför — främst med hjälp av expertgrupper — ett omfattande utredningsarbete för fortlöpande utveckling av berörda planer.

Under senare år har ett betydande pedago- giskt utvecklingsarbete påbörjats inom UKÄ. Detta har tagit sig uttryck i dels mer långsik- tiga forskningsprojekt av betydelse för ut- bildningsfunktionen, dels institutionsanknut- na projekt inom olika ämnesområden, bl. a. i form av läromedelsutveckling i anslutning till studieplansarbete. Vidare har viss pedagogisk utbildning av universitetslärare — och annan utbildning av olika slag av personal — på- börjats.

UKÄ skall enligt instruktionen svara för bl. a. den kvantitativa planeringen av utbild- ningen. Beträffande den största delen, dvs. de filosofiska fakulteterna, råder inga gene- rella antagningsbegränsningar. Om UKÄ fin- ner det oundgängligen nödvändigt kan ämbe- tet dock besluta om antagningsbegränsning för viss utbildning. Sådana beslut har hittills i huvudsak berört vissa laborativa ämnesom-

råden, där de föranletts av begränsningar i fråga om lokaler och utrustning.

Det i princip fria tillträdet till de filoso- fiska fakulteterna innebär att UKÄ har att beräkna tillströmning och närvarotal med fördelning på fakulteter m.m. Denna plane- ring genomförs i kontakt bl. a. med SCB och dess prognosinstitut.

För de utbildningslinjer för vilka antag- ningsbegränsningar fastställts görs en fastare planering. I propositioner till riksdagen anger Kungl. Maj:t det antal nybörjarplatser för vilket medel erfordras. I regel ingår dessa beslut som led i av statsmakterna antagna utbyggnadsprogram som omfattar flera bud- getår. Att utarbeta underlag för sådana ut— byggnadsprogram är ett normalt led i UKÄs arbete. Mer omfattande förändringar i di- mensioneringen förbereds dels genom fakul- tetsberedningarna, dels genom särskilda av Kungl. Maj:t eller UKÄ tillkallade kornmit- téer.

Antagningen av studerande till spärrad utbildning sker genom UKÄs centrala antag- ningsenhet. Denna sörjer även för den tek- niska bearbetningen av uppgifterna vid an- tagningen till vissa utbildningar utanför UKÄ-området — nämligen för jordbrukets högskolor och Handelshögskolan i Stock- holm. Själva antagningsbesluten fattas emel- lertid i dessa fall inom de berörda enheterna. För vissa spärrade studiekurser inom filoso- fisk fakultet görs antagningen lokalt. Utbild- ningsnämnd får, om det är oundgängligen nödvändigt, besluta om ett högsta antal stu- derande som får börja forskarutbildning inom ett ämnesområde. Prefekten vid veder- börande institution antar dessa studerande. Som ett led i försöksverksamheten med nya samarbetsformer kan dock antagningsbeslut ankomma på institutionsstyrelse.

Enligt sin instruktion skall UKÄ ägna uppmärksamhet är kostnadsutvecklingen och medverka i ett fortlöpande rationaliserings- arbete. Detta avser bl.a. utvecklingen av former för budgetering och redovisning samt av informationssystem rörande t. ex. de stu- derandes närvaro och studieresultat. Arbetet syftar till att skapa mer ändamålsenliga verk-

samhetsformer samt ett förbättrat plane- ringsunderlag.

UKÄ har vidare till uppgift att svara för information. Förutom för en allmän infor- mationsverksamhet svarar UKÄ numera i ökande omfattning för insatser i fråga om studie- och yrkesvägledning. Ett omfattande samarbete med AMS och SÖ äger här rum.

UKÄ skall årligen till Kungl. Maj:t avge anslagsframställningar inom sitt ansvarsom- råde. Dessa förslag innefattar bedömningar inom ramen för långsiktiga handlingspro- gram och grundas på av de lokala myndig- heterna ingivna petita. Förslagen avser såväl utbildning som forskning. Anmärkas kan att en förhållandevis stor del av de resurser som lokalt disponeras för forskningsändamål här- rör från anslag från forskningsråd och fonder m.m. och sålunda inte kanaliseras genom

Hittills berörda uppgifter har närmast karaktären av utvecklings- och planerings- arbete. Härutöver har UKÄ en lång rad, främst administrativa, uppgifter som sam- manhänger med ämbetets ställning som cen- tral förvaltningsmyndighet. Besvärsärenden, dispenser, frågor rörande tjänsteorganisatio- nen — tjänstetillsättningsärenden m.m. _ är några exempel på sådana uppgifter. Den omfattande verksamheten i samband med lärarkraftstilldelningen vid de filosofiska fakulteterna kan också nämnas i detta sam- manhang.

I fråga om beredningen av frågor rörande lokaler och utrustning hänvisas till redovis- ningen av UUH (avsnitt 6.1.3.4) och LUP- organisationen (avsnitt 6.1.3.5). UKÄ har formellt jämförelsevis begränsade uppgifteri vad avser planering för utrustning och loka- ler. I realiteten finns emellertid ett starkare samband mellan denna planering och den resursplanering som UKÄ svarar för, bl.a. genom att universitetskanslern är ordförande i LUP-nämnden och att dennas huvudsekre- terare såsom expert ansvarar för vissa frågor inom UKÄ.

SÖ är central förvaltningsmyndighet eller tillsynsmyndighet för grundskolan, gymna- sieskolan, lärarhögskolorna, förskolesemina- rierna, seminarierna för huslig utbildning, slöjdlärarseminariet, konstfackskolan med teckningslärarinstitutet. vissa enskilda skolor för konstnärlig utbildning, sjöbefälsskolorna, sjuksköterskeskolorna och statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor (SIHUS). Den största delen av SÖ-området utgörs av grundskolan och gymnasieskolan.

Utöver generaldirektören, styrelsens ord- förande, och överdirektören, styrelsens vice ordförande, ingår för närvarande tio ledamö— ter i SÖs styrelse. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. Enligt instruktionen skall styrelsen till övervägande del utses bland företrädare för arbetsgivar- och arbetstagarintressen. För vissa ledamöter anges även de sektorer av arbetsmarknaden som vederbörande skall företräda. Inom ramen för försöksverksam- heten med nya samarbetsformer utses en ledamot bland företrädare för de studeran- des intressen. Kungl. Maj:t utser också per- sonliga suppleanter för ledamöterna.

Den pedagogiska nämnden är ett rådgivan- de organ i frågor rörande pedagogiskt forsk- nings— och utvecklingsarbete. Nämnden be- står av ordförande och sex andra ledamöter jämte suppleanter. Bl.a. ingår företrädare för de politiska partierna i nämnden.

Utöver den pedagogiska nämnden finns inga genom beslut av Kungl. Maj:t institutio- naliserade beredningsorgan av det slag som ingår i UKÄ-organisationen.

SÖ är organiserad på fem avdelningar, var och en bestående av ett antal byråer. Avdel- ningarna är undervisningsavdelningen för skolan (sex byråer), undervisningsavdelning- en för vuxenutbildning (tre byråer), avdel- ningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete (tre byråer), planeringsav- delningen (tre byråer) och administrativa avdelningen (fyra byråer). Härutöver finns en informationssektion och en utrednings- sektion.

I det följande exemplifieras SÖs uppgifter

| | ! l 1 | ! i i !

i fråga om högskoleutbildningen främst med förhållanden som rör lärarhögskolorna 4 statlig utbildning — och sjuksköterskeutbild- ningen — kommunal utbildning.

SÖ skall svara för att utbildningens inne- håll och verksamhetsformer utvecklas. Ett omfattande utvecklingsarbete äger rum inom verket ihithörande frågor.

Innehållet i utbildningen vid lärarhögsko- lorna fastställs av SÖ genom studieplaner i anslutning till av Kungl. Maj:t fastställda mål och riktlinjer för lärarutbildningen. Studie- planer för ämnet pedagogik samt för den ämnesteoretiska utbildningen i tillvalskurser- na på mellanstadielärarlinjen, med undantag av tillvalskurserna i ämnena musik och gym- nastik, skall fastställas i samråd med UKÄ. För sjuksköterskeutbildningen fastställs läro- planer av SÖ efter samråd med socialstyrel- sen.

Vid lärarhögskola fastställer lärarrådet — inom ramen för försöksverksamheten med nya samarbetsformer utbildningsnämnden (jfr avsnitt 6.1.2) — litteraturanvisningar till studieplanerna. Vid sjuksköterskeskola fast- ställs sådana av styrelsen (motsvarande).

För andra av de ovan redovisade utbild- ningarna fastställs innehållet av SÖ genom studieplaner, läroplaner eller kursplaner.

Verksamhetsformerna för lärarutbild- ningslinjerna regleras i huvudsak dels genom av Kungl. Maj:t fastställda timplaner, dels genom andra bestämmelser som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, SÖ meddelar. För sjuksköterskeutbildningen an- ges verksamhetsformerna i de ovan nämnda läroplanerna. Läroplan skall innehålla rikt- linjer för utbildningen samt ta upp de ämnen denna omfattar, i utbildningen ingående föreläsningar, antalet veckotimmar eller lek- tioner i varje ämne m. m.

SÖ har liksom UKÄ att svara för den kvantitativa planeringen av utbildningen. Inom SÖs ansvarsområde har samtliga utbild- ningslinjer som av U 68 hänförts till högsko- leutbildning begränsad antagning. Begräns- ningarna är utformade på något varierande sätt. I regel anges antalet nybörjarplatser och dessas fördelning på utbildningslinjer och orter av Kungl. Maj:t. I vissa fall sker detta SOU 1973:2

genom angivande av ett antal klasser och dessas storlek. Till beslut av detta slag fogas oftast ett bemyndigande till SÖ att besluta om smärre avvikelser. I fråga om den prak- tisk-pedagogiska utbildningen av ämneslärare anger Kungl. Maj:t riktlinjer för dimensione- ringen, medan SÖ beslutar om det exakta antalet utbildningsplatser och dettas fördel- ning på orter.

I fråga om sjuksköterskeutbildningen gäl- ler att vederbörande huvudman får anordna ny kurs eller ny klass av kurs vid sjuksköter- skeskola först efter medgivande av SÖ. SÖs planering i dessa stycken bör enligt instruk- tionen ske i samverkan med huvudmännen samt med socialstyrelsen och UKÄ.

Central antagning görs separat för i huvud- sak varje slag av lärarutbildning. För sjukskö- terskeutbildningen är antagningen ofta lokal men regional antagning förekommer också.

För de statliga utbildningarna under SÖ utarbetar rektorerna vid de olika utbildnings- enheterna anslagsframsta'llningar. Vid lärar- högskolorna, och inom försöksverksamhe- tens ram även vid övriga lärarutbildningsen- heter, gäller att rektor skall fatta beslut i dessa frågor i rektorsnämnd. Inom SÖ ut- arbetas därefter — mot bakgrund av mera långsiktiga utvecklingsplaner — samlade för- slag för de olika utbildningarna och utbild- ningsenheterna. För de icke-statliga utbild- ningarna utarbetas förslag till statsbidrag.

SÖ har liksom UKÄ en rad administrativa uppgifter som sammanhänger med verkets ställning som central förvaltningsmyndighet. Besvärsärenden, statsbidragsgranskning, vissa tjänstetillsättningsärenden och uppgifter sammanhängande med fastställande av äm- neskombinationer i lärartjänster kan nämnas som exempel på detta slag av uppgifter.

De uppgifter som inom UKÄ-området an- kommer på den särskilda lokal- och utrust- ningsprogramorganisationen vilar för de stat- liga utbildningarna inom SÖ-området på SÖ. Föreskrifter finns om att samråd här skall äga rum mellan SÖ, vederbörande LUP-kom- mitté och UUH. Särskilda regionala eller lokala organ motsvarande LUP-kommittéer- na finns inte inom SÖ-området.

Statsmaktema beslöt 1971 att samarbets- nämnden för socialhögskolorna skulle ombil- das till nämnden för socionomutbildning. Nämnden har nu i vissa avseenden ställning av central förvaltningsmyndighet och har bl.a. att avge anslagsframställningar för hög- skolorna. Nämnden består av ordförande, vice ordförande och sju övriga ledamöter. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. Socialhögsko- lornas rektorer har rätt att delta i nämndens överläggningar.

Nämnden svarar för den samlade bered- ningen av dimensioneringsfrägorna. Kungl. Maj:t fastställer på grundval av nämndens förslag för varje högskola antalet nybörjar- platser. Nämnden svarar vidare för antag- ningen av studerande. Styrelserna för de olika socialhögskolorna fastställer planer över Studiegången. Sådana planer inbegriper, med den terminologi som tillämpas för bl.a. flertalet fakulteter, både utbildnings- plan och studieplaner. Nämnden skall härvid verka för att planerna över studiegången får en likvärdig utformning. Timplaner fastställs av Kungl. Maj:t. I fråga om lokal- och utrust- ningsplaneringen gäller samma ordning som inom UKÄ-området.

6.1.3.4 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH)

UUH har i uppgift att anskaffa utrustning till universiteten m. fl. läroanstalter inom utbild- nings— och jordbruksdepartementens verk- samhetsområden och de övriga institutioner som Kungl. Maj:t bestämmer. Nämnden sva- rar även för anskaffning av viss apparatur åt forskningsråden samt bistår UKÄ och LUP- kommittéerna vid planering av utrustning för universitet och högskolor. Under de senaste åren har nämndens verksamhet vidgats så att UUH numera har uppdrag inom alla stats- departementens verksamhetsområden. De viktigaste uppgifterna utanför universitets- och högskolesektorn avser hjälpmedel för handikappade samt planering och upphand— ling av utrustning i samband med omlokalise-

Nämnden består av ordförande — över- direktören vid nämnden — och fem övriga ledamöter, av vilka två är byråchefer vid nämnden. UUH är genom sin ordförande företrädd i LUP-nämnden och genom någon av sina byråchefer i var och en av LUP-kom- mittéerna.

Nämndens tekniska personal ger underlag för såväl planering som upphandling av tek- niskt komplicerad utrustning. Upphandlirgs- verksamheten omfattar utrustning för ner än 60 miljoner kronor per år. Upphandlirgs- ansvaret avser, som nämnts ovan, ett betyd- ligt vidare område än universitets- och hög- skolesektorn. Nämnden upprättar därjänte centrala avropsavtal för hela den statiga sektorn i samråd med riksrevisionsverlet. Vidare svarar UUH för information och rid- givning till läroanstalterna genom särskida tjänstemän vid dessa.

6.1.3.5 Lokal- och utrustningsprogram- organisationen

På grundval av prop. 1964150 beslöts, att LUP-kommittéer för universitet och lrögsro- lor skulle organiseras på var och en av de berörda orterna. I dag finns sådana komnit- téer för Stockholm, Uppsala, Linköp'ng, Lund, Göteborg och Umeå. Dessa handrar frågor rörande läroanstalterna inom UIÄ- området och socialhögskolorna. Kommit- téerna skall även beakta lokal- och utrist- ningsbehov för forskningsrådens verksamlet. Härutöver kan de ges i uppdrag att handlägga frågor rörande andra institutioner för högre utbildning eller forskning. För jordbrulets högskolor finns en särskild LUP-kommtté som sorterar under jordbruksdepartemen et.

För behandling av frågor som är gemen- samma för kommittéerna finns en samarbrts- nämnd (LUP-nämnden) som utöver orcfö- randen — för närvarande universitetskanslzrn — består av ordförandena i LUP-kommittrer- na, ordföranden i UUH, en företrädare för byggnadsstyrelsen och — som ett led i för- söksverksamheten med nya samarbetsforner — en företrädare för de studerande och en

I l i I i

företrädare för arbetstagarna.

Förutom uppgiften att samordna kommit- téernas arbete driver nämnden i samarbete med UKÄ, byggnadsstyrelsen och UUH ett omfattande utvecklingsarbete vad avser loka- ler och utrustning.

Kommittéernas uppgifter är att för berör- da universitet och högskolor utarbeta lokal- program och utrustningsprogram. De senare skall innefatta kostnadsberäkningar. Kom- mittéerna skall utgå från de program för verksamhetens utbyggnad som är antagna av statsmakterna. De skall vidare utreda lokal- och utrustningsbehov som föranleds av för- slag från lokala eller centrala universitets- och högskolemyndigheter inom det område som omfattas av kommittéernas verksamhet. Lokalprogrammen skall överlämnas till bygg- nadsstyrelsen och utrustningsprogrammen till UUH. vilka har att utarbeta anslagsfram- ställningar till Kungl. Maj:t och vidta andra åtgärder för programmens förverkligande.

l kommittéerna, vilkas ledamöter utses av Kungl. Maj:t, år byggnadsstyrelsen, UUH, UKÄ, statskontoret samt berörda läroanstal- ter företrädda. I samband med försöksverk- samheten med nya samarbetsformer ingår också företrädare för de studerande och de anställda i kommittéerna. Hittills har i alla kommittéer en rektor eller en förvaltnings- chef vid någon berörd läroanstalt varit ord- förande. LUP-nämnden och kommittéerna har ett gemensamt sekretariat förlagt till Stockholm.

6.1.3.6 Studiehjälpsorganisationen

Centrala studiehjälpsnämnden är central för- valtningsmyndighet för studiesociala ärenden — för såväl gymnasial som eftergymnasial utbildning — och därmed sammanhängande frågor. Nämnden är chefsmyndighet bl.a. för studiemedelsnämnderna vilka svarar för handläggningen av studiesociala frågor för den eftergymnasiala utbildningen. Nämnden har bl. a. att verka för enhetlig tillämpning av bestämmelserna om studiesocialt stöd och att se till att de studerande får kännedom om dessa bestämmelser.

Nämnden består av ordförande, vice ord- förande och för närvarande sex andra leda- möter. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. För- söksvis utses en ledamot i nämnden bland företrädare för de studerandes intressen.

Studiemedelsnämnderna skall under den centrala studiehjälpsnämnden handha studie- finansieringen enligt studiemedelsförordning- en, dvs. pröva ansökningar och vad därmed äger sammanhang, följa de studiesociala för- hållandena samt lämna råd och upplysningar i studiesociala frågor.

Studiemedelsnämnder finns i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå med verksamhetsområden angivna i län. Härutöver skall enligt förslag i 1973 års statsverksproposition en särskild studieme- delsnämnd inrättas för ärenden rörande äldre studerande som enligt statsmakternas beslut skall föras över till studiemedelssystemet.

6.1.4. Några tendenser 6.1.4.1 Den lokala organisationen

Organisationen med från varandra fristående enheter för eftergymnasial utbildning på en och samma ort har i vissa fall gjort det svårt att på ett rationellt sätt utnyttja lärare, lokaler, utrustning och administrativa resur- ser. Riksdagens revisorer har exempelvis upp- märksammat förhållandena i Örebro, där splittringen på ett flertal enheter — universi- tetsfilial, gymnastik- och idrottshögskola, socialhögskola m.fl. (jfr avsnitt 4.8.6) med sinsemellan skilda organisationsformer bely- ser olägenheterna med nuvarande organisa- tion.

Även i fråga om utbildningens planering och ledning är organisationen av universite- ten och högskolorna splittrad och den admi- nistrativa gränsdragningen i vissa fall föråld- rad. Beslut om med varandra närbesläktade utbildningar fattas av olika organ som har få eller inga beröringspunkter. Detta gäller t.ex. social och medicinsk vårdutbildning, utbildning vid socialhögskola och vid sam- hällsvetenskaplig fakultet samt utbildning vid teknisk och vid matematisk-naturveten-

skaplig fakultet. Dessa förhållanden försvårar såväl prioriteringar som en mer långtgående beslutsdecentralisering och kan härigenom bli ett hinder för fortlöpande förnyelse av utbildningen.

Inom vissa delar av den högre utbildning- en har vidare kontakten med yrkeslivet och samhället i övrigt varit otillräcklig. Den loka- la planeringen har t.ex. ibland kommit att ensidigt inriktas på utbildningsorganisatio- nens inte problem.

Bristande enhetlighet i de grundläggande organisationsprinciperna har också gjort mer genomgripande förändringar i sättet att fungera svårare att genomföra. Detta illustre- ras t.ex. av försöksverksamheten med nya samarbetsformer, för vilken förutsättningar- na varierat påtagligt mellan läroanstalter med olika organisation.

Dessa förhållanden som från mer övergri- pande synpunkt vad beträffar planering och resursutnyttjande inte är så tillfredsställande bör ses tillsammans med de fördelar som mindre och medelstora utbildningsenheter kan ge. Sådana utbildningsenheter har nänrli- gen ofta bidragit till att skapa arbetsmiljöer som upplevts som värdefulla för genomfö- randet av utbildningen. Möjligheterna att snabbt fatta och genomföra beslut torde härvid ofta ha medverkat till ett aktivt lokalt förnyelsearbete inom den enskilda utbild- ningen vilket befrämjat dennas utveckling.

Inom det område som regleras av universi- tetsstadgan har man med början i samband med 1964 års organisationsreform sökt mins- ka den lokala organisatoriska splittringen Exempelvis har farmaceutiska institutet bli- vit en fakultet vid universitetet i Uppsala och tandläkarhögskolorna i Stockholm och Mal- mö odontologiska fakulteter vid karolinska institutet och universitetet i Lund. Tandlä- karutbildningen i Göteborg och Umeå är på motsvarande sätt organiserad inom universi- teten. Handelshögskolan i Göteborg har blivit en del av den samhällsvetenskapliga fakulte- ten vid universitetet i Göteborg. Den teknis- ka utbildningen och forskningen i Lund är numera organiserad inom en fakultet vid universitetet.

Exempel på samordningssträvanden finns även inom SÖ-området. Utbildningen vid de yrkespedagogiska instituten (YPI) har — med undantag för vårdyrkeslärarutbildningen som tills vidare äger rum vid SIHUS — inordnats i lärarhögskolorna. Även utbildningen vid SIHUS avses bli inordnad i dessa. Förskol— lärarutbildning meddelas också numera på vissa orter vid lärarhögskola.

Exempel på strävanden till lokal samord- ning på institutionsplanet över läroanstalts- gränserna är de för universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola gemensam- ma institutionerna inom det matematisk- naturvetenskapliga området. I Stockholm är institutionen för informationsbehandling vid tekniska högskolan gemensam för samtliga högre läroanstalter. De tidigare nämnda sär- skilda institutionsgrupperna i pedagogik, bil- dade av berörda institutioner vid universitet (motsvarande) och lärarhögskolor, är ett annat uttryck för samordningssträvanden. Kungl. Maj:t har vidare fattat beslut som ger möjlighet att för högre utbildning i Örebro, Östersund och Luleå i vissa fall inrätta för flera utbildningar eller enheter gemensamma lärartjänster. Detta avser sådana fall då det inte vid en enskild utbildning finns utrym- me för inrättande av lärartjänster men där utbildningarna tillsammans har tillräckligt underlag för detta.

Vägledande för de nämnda samordnings- strävandena har bl. a. varit behovet att bättre utnyttja lärare, lokaler, bibliotek och utrust- ning.

l955 års universitetsutredning föreslogi betänkandet ”Universitetens och högskolor- nas organisation och förvaltning” (SOU 19639) för berörda universitet och högsko- lor i Stockholm och, i synnerhet, Göteborg mer långtgående samordningsåtgärder än de ovan berörda. För Göteborg föreslogs bl. a. en för universitetet och Chalmers tekniska högskola gemensam förvaltning. Detta för- slag genomfördes emellertid inte. För Stock- holms del avvisades utredningens förslag om en samarbetsnämnd mellan berörda läroan- stalter med hänvisning till att dennas främsta uppgifter skulle komma att omhänderhas av

en av de i propositionen föreslagna LUP- kommittéerna.

Som ett exempel på lokal samordning över läroanstaltsgränserna av något annan karaktär kan den samordnade fastighets- tjänsten nämnas. Denna serviceverksamhet avser på berörda orter inte bara läroanstalter inom UKÄs ansvarsområde utan även exem- pelvis social- och journalisthögskolor.

Utvecklingen under 1960-talet har inte entydigt varit inriktad på lokal samordning. Nya fristående högskolor har också inrättats. Vid omorganisationen av de tidigare social- och journalistinstituten övervägdes en orga- nisatorisk samordning av dessa med universi- teten. Statsmakterna stannade dock för att ge berörda enheter ställning av separata hög- skolor direkt under Kungl. Maj:t. Behovet av samverkan mellan högskolorna löstes genom inrättande av centrala samarbetsnämnder. Även vid 1967 års beslut om reformerad lärarutbildning valde man att alltjämt låta den praktiska delen av änmeslärarutbildning- en, jämte övrig lärarutbildning, äga rum vid från universiteten fristående högskolor. Viss samverkan mellan universiteten och lärarhög- skolorna är dock som nämnts i det föregåen- de föreskriven.

I syfte att avlasta universitetsorterna och sprida utbildningsmöjligheterna på universi- tetsnivå beslöt statsmakterna 1965 att in- rätta universitetsfilialer. Utbildningen vid filialerna i Örebro, Växjö och Karlstad utgör som nämnts i det föregående en del av verksamheten vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg. Filialen i Linköping inordnades 1970 i numera högskolan i Lin- köping. Den var tidigare på motsvarande sätt organisatoriskt knuten till universitetet i Stockholm.

Filialorganisationen motiverades med att man genom sambandet med universiteten ville skapa garantier för en med utbildningen vid dessa i alla avseenden likvärdig utbild- ning. Den syns också ha bidragit till att erfarenhet och kunnande inom universite- tens planerande organ kunnat utnyttjas vid uppbyggnaden av utbildningsorganisationen på filialortema. Lärare placerade vid moder-

universitetet har i viss utsträckning kunnat disponeras för undervisning vid frlialen inom sina specialområden. Också annan special- kunskap vid universitetet, t.ex. inom för- valtningen, har kunnat utnyttjas av filialen.

De olägenheter som ligger i att beslut fattas i organ på betydande avstånd från filialorten har emellertid endast i ringa ut- sträckning kunnat övervinnas genom delega- tionsförfarande. Inte heller i fråga om an- slagsfördelningen har arbetsformerna upp- levts som tillfredsställande.

Bland de erfarenheter som .orts under perioden efter filialernas tillkomst är de som rör grundutbildningens forskningsanknyt- ning av särskilt intresse. Filialorganisationen har från universitetens och filialemas sida bedömts ge vissa förutsättningar för forsk- ningskontakt. Varje lärare tillhör sålunda en för filialen och moderuniversitetet gemen- sam institution inom vilken såväl forskning som grundutbildning bedrivs, även om tjäns- ter, utrustning och andra fasta resurser för forskning enbart är förlagda till moderuni- versitetet. Genom planeringen i t. ex. utbild- ningsnämnderna kommer också forskningens och forskarutbildningens krav på grundut- bildningen fram. Som U 68 framhållit i av- snitt 1.6 och återkommer till i avsnitt 6.6 berör frågan om relationerna mellan grund- utbildning och forskning/forskarutbildning inte enbart högskoleutbildning inom UKÄs område och är inte heller aktuell bara i en situation då grundutbildning förlagts till en ort utan forskningsresurser.

Utvecklingen på filialortema har visat att väsentliga samordningsbehov på orten inte kunnat tillgodoses inom den nu gällande organisationen. Lokala samrådsorgan har därför tillkommit. [Örebro finns exempelvis en planeringskommitté för eftergymnasial utbildning med företrädare för länsstyrelse, kommun och landsting samt berörda lärare och studerande. Vidare finns en samråds- grupp mellan gymnastik- och idrottshögsko- lan, socialhögskolan, universitetsfilialen och studentkåren. En rådgivande biblioteks- nämnd för samordning av litteraturanskaff— ning kan ses som ytterligare ett exempel på

att ett konkret samverkansbehov vuxit fram. Samrådsorgan av liknande typ har byggts upp också i Växjö och Karlstad.

Den 5. k. systematiserade decentraliserade universitetsutbildningen (se avsnitt 42.33) som bedrivs försöksvis i Luleå, Sundsvall och Östersund har särskilda former för anknyt- ning till universitet. Verksamheten bedrivs för Luleås och Sundsvalls del i samarbete med universitetet i Umeå och för Östersunds del i samarbete med universitetet i Uppsala. Lokalt ansvarig för verksamheten är på varje ort en kursledning, utsedd enligt beslut av UKÄ. Denna består av företrädare för kom- munen, det berörda universitetet samt lärare och studerande. Utbildningen har formen av försöksverksamhet, varför inga definitiva be- slut fattats om organisationsformer m. m.

Vid uppbyggnaden av utbildningar på nya orter har även andra organisatoriska former prövats än de som filialkonstruktionen är ett uttryck för. I fråga om nya socialhögsko- lor har man valt att inte ge dessa någon formell anknytning till befintliga högskolor. Genom tillfälliga anordningar och överens- kommelser har man i stället sökt samverkan med befintliga socialhögskolor i de fall detta befunnits lämpligt.

Försöksverksamheten med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal har utgjort ett uppmärksam- mat led i utvecklingen av beslutsorganisatio- nen. Verksamheten har bl.a. belyst frågor rörande de anställdas och de studerandes möjligheter att påverka sin arbetsmiljö och den dagliga samverkan på arbetsplatsen. Be- träffande de studerande kan erinras om att de sedan lång tid tillbaka bl. a. genom sina organisationer — student- och elevkårer _ har haft insyn i och inflytande på utbildning- ens planering och genomförande samt där- med sammanhängande frågor. De studerande deltog sålunda tidigt i arbetet i olika slag av organ. I undervisningsnämnderna enligt 1956 års universitetsstatuter var exempelvis de stu- derande representerade. Även tidigare deltog ombud för de studerande i nämndernas arbe- te. Dessa nämnder, 1964 ombildade till ut- bildningsnämnder, var inom UKÄ-området

tidigare beredande organ till fakulteterna/ sektionerna i frågor rörande utbildningens innehåll och organisation. 1969 blev utbild- ningsnämnderna beslutande i dessa frågor, vilket närmast kan betraktas som en formali- sering av en utveckling som ägt rum succes- sivt. Likartade exempel återfinns i fråga om andra utbildningar.

De anställdas möjligheter till insyn och inflytande varierade tidigare kraftigt. För- söksverksamheten har här framför allt med- verkat till att ge de icke-ordinarie lära'na samt teknisk och administrativ personal öka- de möjligheter att delta i beslutsprocessen. Den i lokala organ utövade beslutanderätzen låg före 1969 nästan uteslutande på de ordi- narie lärarna. Övriga anställdas möjligheter till insyn och påverkan i institutionaliserrde former var begränsade till de i särskild (rd— ning föreskrivna företagsnämnderna.

Den nu pågående försöksverksamheten med nya samarbetsformer kan i viss mån ses som ett led i en längre utveckling i riktnng mot ökad insyn och större möjligheter till medverkan för samtliga anställda och de studerande. Försöksverksamheten, som bör ses parallellt med utvecklingen av företags- demokrati och förvaltningsdemokrati imm samhället i övrigt, inleddes våren 1969 vid universitet och högskolor inom UKÄs rn- svarsområde. Från att inledningsvis ha avstt institutionsnivån har verksamheten sucres- sivt kommit att vidgas till samtliga förvrlt- ningsnivåer. Likartade försök pågår som nämnts också vid de statliga utbildninga-na utanför UKÄ-området.

Ett dominerande drag i försöksverksamre- ten har varit att representation eller vidgad representation tillkommit för studerarde och anställda i beredande och beslutarde organ på skilda nivåer. Formerna för (ch innehållet i försöken varierar annars i flera avseenden. Försöksverksamheten inom UKÄ-området bedrivs inom ramen för de allmänna förvaltningsprinciper som ligger Llll grund för universitetsstadgan. Verksamhe en har sålunda här inte inneburit några föräld- ringar i förhållandet mellan olika beslutsu- våer i organisationen. Försöken inom SÖ-

I I ! i r _r

området, vid social- och journalisthögskolor m. fl. har däremot som antytts i det föregå- ende innefattat sådana förändringar.

6.1.4.2 Den centrala organisationen

Statsmaktema har under senare år i vissa fall minskat antalet centrala myndigheter med ansvar för högskoleutbildning. [ samband med tillkomsten av det nuvarande UKÄ 1964 blev sålunda som nämnts i det föregå- ende ämbetet central myndighet för bl. er. de tekniska högskolorna vilka tidigare haft en särskild överstyrelse. Detta år sammanfördes också dåvarande skolöverstyrelsen och över- styrelsen för yrkesutbildning (KÖY) till ett nytt verk, kallat skolöverstyrelsen. Under 1960-talet har vidare SÖ från dåvarande medicinalstyrelsen övertagit tillsynsskyldig- heterna för den vårdutbildning på högskole- nivå som inte sorterar under UKÄ och från sjöfartsstyrelsen ansvaret för sjöbefalsutbild- ningen.

Å andra sidan har centrala organ inrättats vid sidan av de för huvuddelen av högskole- utbildningen ansvariga verken, UKÄ och SÖ. Exempel på detta är samarbetsnämnderna för socialhögskolorna, numera nämnden för socionomutbildning, och för journalisthög- skolorna.

Organ med specialuppgifter har också i vissa fall inrättats utanför UKÄ (och den tidigare kanslersexpeditionen) och SÖ för att tillgodose behov av stärkt central planering och samordning. Som exempel kan nämnas UUH samt LUP-organisationen. I samband med att det nuvarande UKÄ tillkom överväg- des att inordna UUH i ämbetet och också att låta det nya verket inom sig svara för de frågor som nu ankommer på LUP-organisa- tionen. Statsmaktema stannade emellertid för att inte från början ålägga ämbetet ansva- ret även för berörda lokal- och utrustnings- frågor (jfr avsnitt 6.4.3.3).

Försöksverksamheten med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal har inneburit förändringar även för den centrala organisationen. Liksom i fråga om den lokala organisationen kan försöks-

verksamheten här närmast ses som ett led i en längre utveckling. Sedan lång tid tillbaka har t. ex. representation i utredningar m.m. för de studerande och personalorganisatio- nerna varit ett tämligen vanligt inslag.

6.2

U 68 skisserar i detta avsnitt några huvud- drag i högskoleorganisationens uppgifter med utgångspunkt i de överväganden och förslag som angetts i de föregående kapitlen. Utredningen redovisar därefter några grund- läggande utgångspunkter för sina övervägan- den rörande utformningen av organisationen och drar mot denna bakgrund vissa allmänna slutsatser rörande den framtida organisatio- nens struktur.

6 .2 . 1 Organisationens uppgifter

Närmast behandlar U 68 några inslag i plane— ringen av den grundläggande högskoleutbild- ningen vilka enligt utredningens bedömning bör tillmätas särskild betydelse vid utform- ningen av den institutionella organisationen.

Innehåll och verksamhetsformer

Planeringen av utbildningens innehåll och verksamhetsformer utgår från bl.a. mål för utbildningen. Sådana kvalitativa mål kan an- ges genom beskrivningar av de kunskaper, färdigheter och attityder till vilka utbildning- en syftar. De övergripande målen för utbild- ningen anges för närvarande av Kungl. Maj:t i allmänna termer i t. ex. kungörelsen om utbildning vid de filosofiska fakulteterna och motsvarande kungörelser och stadgor för andra utbildningar.

En mer preciserad grund för planeringen ges genom studieplaner och timplaner (mot-

Allmänna utgångspunkter

svarande), i vilka syftet med och omfårget av de olika delarna i utbildningen anges. Dessa planer innehåller eller kompletteras av olika slag av beskrivningar av den undervis- ning och examination som skall förekomma. I regel lämnar sådana anvisningar en bety- dande frihet för de i verksamheten närmast engagerade (institutioner, lärare och stLde- rande) att påverka utbildningens innesåll och verksamhetsformer.

Enligt U68s uppfattning bör det i ökad utsträckning överlåtas på lokala organ att svara för den planering som direkt avser genomförandet av utbildningen. Härmed sammanhänger att de lokala organen erligt utredningens mening bör ha en väsentligt ökad frihet i valet av medel för att nå de uppställda målen.

Studieorganisation

Överväganden rörande studieorganisationen omfattar både hela utbildningslinjer och delar av sådana. Frågor som avser utbildning- ens uppläggning och grupperingen av dess innehåll i kurser och studiekurser regleras för närvarande förhållandevis detaljerat icentra- la bestämmelser såsom utbildningsplaner och andra slag av planer över studiegångar.

Enligt U 683 uppfattning bör, inom ramen för de allmänna principer för studieorganisa- tionen som statsmakterna fastställer, det lokala inflytandet när det gäller utbildning- ens uppläggning och inriktning bli väsendigt

större. Utredningen har i det föregående föreslagit att man inom ramen för givna utbildningsresurser lokalt skall tillhanda- hålla lokala och individuella utbildningslinjer samt enstaka kurser och studiekurser. Beträf- fande denna utbildnings inriktning m.m. förutsätter utredningen att de lokala myn- digheterna skall ha ett avgörande inflytande. Även i fråga om uppläggningen av allmänna utbildningslinjer förutsätter U 68 att lokala organ skall ha ett stort inflytande. Utred- ningen vill betona det nära sambandet mel- lan utbildningens innehåll och verksamhets- former och studieorganisation. Utvecklingsar- bete i nämnda avseenden kan — tillsammans med en kontinuerlig dimensioneringsplane- ring — ge förutsättningar för en fortlöpande förnyelse av utbildningen bl. a. genom nya utbildningsalternativ. Organisationen bör, bl.a. genom lämplig ansvarsfördelning, ut- formas så att lokala initiativ stimuleras och får aktivt stöd.

Dimensionering

U 68 har i kapitel 2 gett förslag till antag- ningstal för allmänna utbildningslinjer eller grupper av sådana vid 1970-talets mitt samt föreslagit riktlinjer för den fortsatta kvanti- tativa planeringen. Härutöver har, som nyss nämnts, föreslagits att resurser anvisas för lokala och individuella utbildningslinjer samt för enstaka kurser och studiekurser. I kapitel 5 har föreslagits att antagningen till högsko- leutbildningen skall regleras fastare än vad som för närvarande är fallet inom den i fråga om antalet studerande mest omfattande de- len av den eftergymnasiala utbildningens om- råde, de fria fakulteterna. Utredningens för- slag innebär en kvantitativ planering av ram- karaktär för bl. a. det som svarar mot de fria fakulteterna. Dimensioneringen av enskilda utbildningslinjer och av enstaka kurser och studiekurser föreslås bli fastställd lokalt med hänsyn bl. a. till de studerandes val.

Också i den mer långsiktiga kvantitativa planeringen bör enligt U 685 bedömning lokalt ansvariga organ medverka, bl.a. för att en med hänsyn till lokala förutsättningar

och behov lämplig dimensionering av olika utbildningslinjer skall uppnås.

Behörighet, särskilda förkunskaper, antagning av studerande m. m.

För närvarande regleras för en del av högsko- leområdet frågor rörande behörighet, särskil- da förkunskaper och urval bland sökande i Kungl. Maj:ts kungörelse med provisoriska bestämmelser om tillträde till högre utbild— ning. I andra fall återfinns föreskrifter på nämnda punkter i särskilda bestämmelser eller i studieplaner.

Genom riksdagens beslut på grundval av prop. 1972184 angående gymnasieskolans kompetensvärde m.m. har förutsättningar skapats för mer enhetliga regler för behörig- het och urval till högskolan. Den allmänna behörigheten samt principerna för uppstäl- lande av krav på särskilda förkunskaper och urval bland behöriga sökande m.m. torde liksom för närvarande böra fastställas av statsmakterna. Den närmare utformningen av erforderliga regler m.m. övervägs av den 1972 tillkallade kompetenskommittén.

Resursplanering

Planeringen avseende lärare och andra perso- nella resurser samt lokaler och utrustning är en väsentlig del av utbildningsplaneringen, som hänger nära samman med dimensione- ring, lokalisering och utbildningens innehåll och verksamhetsformer. Lokal- och utrust- ningsplaneringen avseende bl.a. läroanstal- terna inom UKÄs förvaltningsområde ligger till stor del på den särskilda LUP-organisatio- nen och är i denna mening skild från övrig utbildningsplanering. Villkoren för lärarnas tjänstgöring regleras i inte obetydlig ut- sträckning centralt.

Enligt U 685 mening bör resursplaneringen vara en integrerad del i den samlade utbild- ningsplaneringen. Vidare bör lokala myndig- heter ges väsentligt vidgade befogenheter i fråga om dispositionen av tilldelade resurser. Det senare är enligt utredningens mening av grundläggande betydelse både för att resur—

serna skall utnyttjas effektivt och för att de lokala organen skall kunna engageras i den mer långsiktiga resursplaneringen och ut— vecklingen av verksamhetsformerna.

Institutionell organisation

Olika slag av organisatoriska indelningar, vilka organ som skall finnas, dessas samman- sättning och deras arbetsuppgifter och arbetsformer regleras för närvarande i stor utsträckning av Kungl. Maj:t i stadgor, t. ex. universitetsstadgan, genom anvisningar i sam- band med medelstilldelning eller genom i annan ordning utfärdade bestämmelser. En— ligt U 68s uppfattning är det väsentligt att de lokala organ som är närmast ansvariga för verksamheten får ökade möjligheter att välja arbetsformer alltefter vad man med hänsyn till bl. a. lokala förutsättningar bedömer som lämpligt.

6.2.2. Några utgångspunkter för U 68s Överväganden

6.2.2.1 Avgränsning och huvudmannaskap

U 685 förslag avser utöver dagens universi- tets- och högskoleutbildningar ett antal ut- bildningar som hittills inte inbegripits i den eftergymnasiala utbildningsplaneringen. En fullständig redovisning av de utbildningar som omfattas av förslagen har lämnats i bilaga 6.

Som framgått i det föregående har de berörda utbildningarna starkt skiftande orga- nisationsformer. En gemensam, övergripande planering för högskoleutbildningen underlät- tas självfallet av en ökad organisatorisk en- hetlighet. Samtidigt är det väsentligt att även i en mera enhetlig organisation utrymme ges för lokala variationer och initiativ. En natur- lig utgångspunkt för övervägandena beträf- fande graden av enhetlighet ger de krav på formerna för planering och ledning av verk- samheten som utredningen återkommer tilli det följande.

Högskoleutbildningarna har i dag såväl statligt som primär- eller landstingskommu-

nalt och,i vissa fall, enskilt huvudmannaskap. Uppdelningen på olika huvudmän måste ses också mot bakgrund av faktorer utanför själva utbildningsplaneringen inom högskole- väsendet.

Nästan alla kommunala högskoleutbild- ningar har i dag ett nära samband med utbildning inom gymnasieskolan. Detta tar sig bl. a. uttryck i att man inom ramen för en och samma utbildningsenhet — t. ex. en vårdskola — ger såväl gymnasieskole- som högskoleutbildning. Vidare har planeringen av en del landstingskommunala utbildningar nära samband med sjukvårdsplaneringen.

Nämnda förhållanden motiverar den nu- varande fördelningen av huvudmannaskap. Starka skäl talar samtidigt för en organisato- risk samordning av all högskoleutbildning. Denna fråga måste emellertid bl.a. ses i perspektivet av den generella fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun. Hithö- rande frågor övervägs för närvarande av den år 1970 tillkallade länsberedningen, som har att behandla vissa frågor rörande den regio- nala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. U 68 har i detta läge inte fun- nit det ändamålsenligt att för utbildningsom- rådet isolerat diskutera principerna för upp- giftsfördelningen.

U 68 utgår således från att det tills vidare i fråga om offentlig högskoleutbildning kom- mer att finnas organisationer för statlig och för kommunal utbildning. Utredningens för- slag i detta kapitel avser primärt den statliga utbildningens organisation. Med hänsyn till att denna omfattar den övervägande delen av högskoleutbildningen ser U 68 det som naturligt att den övergripande planeringen för högskoleutbildningens utveckling så långt möjligt äger rum inom dess ram. En nära samverkan mellan de olika organisationerna måste självfallet komma till stånd, bl. a. för att skapa förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande och för en ändamålsenlig planering av det samlade utbudet av högsko- leutbildning. Vissa samverkansfrågor kräver speciell uppmärksamhet, t.ex. utbildnings— linjer som innehåller delar från såväl statlig som kommunal utbildning.

När det gäller enskild utbildning på hög- skolenivå utgår U68 likaså från i prin- cip oförändrade förhållanden i fråga om huvudmannaskap och samhälleligt stöd. Frå- gor om förändringar härvidlag får prövas från fall till fall. Mot bakgrund av sina förslagi det föregående har utredningen funnit anled- ning att särskilt beröra en huvudmannaskaps- fråga beträffande utbildning som för närva- rande har enskild huvudman.

I avsnitt 32.13 har U68 förordat att utbildning av det slag som meddelas vid Grafiska institutet och IHR, vilka ägs av stiftelser, organiseras inom den högskoleut- bildning som samhället ansvarar för. Detta kan i och för sig ske på olika sätt. En möjlighet är att Grafiska institutet och IHR, efter överenskommelse med huvudmännen, övertas av staten, vilket också är i överens- stämmelse med önskemål som framförts från instituten. U68 förordar att förhandlingar upptas med huvudmännen i syfte att pröva denna möjlighet. Enligt U 685 mening bör under alla förhållanden den erfarenhet som finns inom de nuvarande instituten tas till vara.

6.222 Högskoleutbildningen i samhället

Högskoleutbildningen måste — som belysts bl. a. i kapitel 1 — ses tillsammans med övrig samhällsverksamhet. Förekomsten av högre utbildning — liksom förekomsten av forsk- ning — påverkar också i betydande utsträck- ning en orts eller en regions allmänna utveck- ling. Det är över huvud taget inte möjligt att behandla vissa frågor rörande högskoleväsen- dets verksamhet och utveckling utan att detta sker i ett vidare samhällsperspektiv. Den övergripande planeringen av högsko- leutbildningen förutsätter således en samver- kan med samhällets planering inom andra områden. Inte minst gäller detta annan ut- bildningsplanering, inom t. ex. gynmasiesko- lan och vuxenutbildningen i allmänhet. Enligt U 685 direktiv skall den eftergym- nasiala utbildningen förbereda för framtida yrkesverksamhet. Som framgått i det föregå- ende föreslår utredningen att huvuddelen av

utbildningen organiseras på utbildningslinjer och att dessa grupperas i yrkesutbildnings- sektorer. Denna indelning är enligt utred- ningens bedömning en naturlig utgångspunkt för högskoleutbildningens organisatoriska anknytning till yrkeslivet.

Försöksverksamheten med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal aktualiserar tillsammans med den utveckling av förvaltningsdemokratin som ägt rum under senare är frågor om former för samverkan mellan olika grupper inom högskoleorganisationen. En principiell avvägning måste komma till stånd mellan å ena sidan samhällets ansvar för den övergri- pande planeringen, å andra sidan de av verk- samheten direkt eller indirekt berörda grup- pernas intressen att i olika avseenden påver- ka utformningen av verksamheten. Utbild- ningens roll i samhällsutvecklingen är härvid en väsentlig utgångspunkt. Avvägningar av bl.a. detta slag ligger till grund för U68s förslag i det följande beträffande fördelning- en av uppgifter på olika organ och dessa organs sammansättning.

6.2.2.3 Sammanhållen kvantitativ planering

Den förhållandevis måttliga expansion av högskoleutbildningen under 1970-talet och de omfördelningar av studerandeantalet mel— lan olika utbildningsområden som de i kapi- tel 2 redovisade förslagen innebär stärker kraven på en sammanhållen kvantitativ pla— nering i syfte att skapa ett differentierat och välbalanserat utbud av högskoleutbildning. Avvägningar måste fortlöpande göras mellan yrkesutbildningssektorerna, mellan utbild— ningslinjer inom dessa och också geografiskt mellan olika regioner.

Stora krav ställs på att tilldelade resurser utnyttjas effektivt. Anvisade personella och materiella resurser bör om det visar sig lämp- ligt — exempelvis vid mera betydande för- skjutningar i dimensioneringen mellan olika linjer — kunna utnyttjas för olika utbild- ningsmål utan hinder av administrativa grän- ser.

I kapitel 3 har U68 redovisat vissa förslag till riktlinjer för utvecklingen av en mer sammanhållen studieorganisation. Syftet är bl.a. att skapa förutsättningar för ökade kombinationsmöjligheter vad gäller utbild- ningens innehåll och längd och att göra det totala utbildningsutbudet mera överblickbart för de studerande och arbetsgivarna.

En sådan utveckling av studieorganisatio- nen bör i minsta möjliga utsträckning få hämmas av administrativa gränser. Utbild- ningen föreslås — som berörts i det föregåen- de — till sin huvuddel bli organiserad på utbildningslinjer, i första hand allmänna. Detta talar för att den egentliga utbildnings- planeringen skall äga rum i organ som är knutna till linjerna. Utbildningen bör där- emot genomföras vid enheter som inte är bundna till utbildningslinjer utan i första hand till ämnesområden och som normalt skall kunna tillhandahålla utbildning för olika utbildningsmål.

Utbildningen bör också organiseras med utnyttjande av de samlade resurserna för högskoleutbildning. Detta förutsätter enligt utredningens mening en enhetligare organisa- tion än den nuvarande såväl lokalt som centralt.

6.2.2.5 Högskoleområden och utbildningsregioner

U685 förslag i kapitel 4 innebär att den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbild- ningen skall ske i 19 högskoleområden. Dessa kommer att variera kraftigt med avse- ende på bl.a. totalt utbildningsutbud.

Den lokala organisationen bör vara ända- målsenlig såväl för högskoleområden med större som för områden med mindre utbild- ningsutbud. Lokaliseringsövervägandena av- ser — för vissa områden — en successiv, systematisk utbyggnad av utbildningsutbu- det med betydande inslag av lokala initiativ. Nämnda förhållanden talar för en samman— hållen lokal organisation som möjliggör en aktiv lokal planering med utgångspunkt i det samlade behovet av högskoleutbildning.

Som framgått i kapitel 4 har utredningen i lokaliseringsövervägandena tillämpat en in- delning av landet i sex utbildningsregioner. Denna indelning är ett viktigt hjälpmedel vid den geografiska fördelningen av utbildning- en. Behov av skilda slag av samordning kom- mer att föreligga såväl lokalt — för högskole- området — som centralt — för landet. Indel- ningen i utbildningsregioner fäster upp- märksamheten på frågan om samordning också inom regionerna.

U 68 har övervägt om sådan samordning bör komma till stånd inom ramen för en organisation som är gemensam för de i en utbildningsregion ingående högskoleområde- na. Indelningen i utbildningsregioner är emellertid ett instrument för den övergripan- de planeringen i fråga om dimensionering och lokalisering. Den har sålunda inte gjorts med hänsyn till de krav på geografiska grän- ser som en planeringsorganisation som skall vara ändamålsenlig också från andra sam- hällssektorers utgångspunkter kan ställa. Fördelningen av utbildningsresurser bör en- ligt U 685 mening ses i nära samband med samhällets planering inom andra områden än utbildningspolitikens. Frågan om en för hög- skoleområdena inom en region gemensam planerings- och ledningsorganisation kan där- med inte ses fristående från den allmänna frågan om regionala planeringsorgan, som för närvarande utreds av länsberedningen. Dess- utom skulle en regional organisation förut- sätta ytterligare en beslutsnivå. Tungt vägan- de skäl kan anföras mot en sådan ordning. En analys av bl.a. formerna för den årliga verksamhetsplaneringen — petita— och bud- getarbetet — stryker under att antalet besluts- nivåer bör begränsas för att organisationen skall bli funktionsduglig.

U 68 har mot denna bakgrund stannat för att inte föreslå någon regional nivå i plane- rings- och ledningsorganisationen för högsko- leutbildning. Beslut som kräver övervägan- den som rör flera högskoleområden, t.ex. inom en region, bör enligt utredningens upp- fattning — i den mån det är frågor som inte kan lösas genom samråd mellan de berörda — ankomma på centrala organ.

Beslut som är av verkställighetskaraktär eller har ett nära samband med genomförandet av utbildningen bör såvitt möjligt fattas nära den konkreta utbildningssituationen. Ett ökat lokalt ansvarstagande i utbildningspla- neringen bör kunna ge betydande bidrag till utbildningsorganisationens förnyelse. Det är också en förutsättning för ett effektivare resursutnyttjande. För många beslut som rör utbildningens genomförande utgör känne- dom om lokala förhållanden ett nödvändigt beslutsunderlag.

Ansvaret för utbildningens dimensione- ring, organisation, innehåll och verksamhets- former — vari här innefattas dispositionen av personal, lokaler och utrustning m. m. — bör enligt U 685 mening i betydande utsträck- ning decentraliseras. De ansvarsområden som därvid kan komma att fastställas för lokala organ ger — som berörts i det föregående — delvis nya utgångspunkter för överväganden om olika organs sammansättning.

62.2.7 Grundutbildning — forskning

Enligt U 685 mening bör det administrativa och resursmässiga samband som i dag finns mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning/forskarutbildning vid främst läroanstalterna inom UKÄ—området bestå. En upplösning av detta samband skulle leda till ett mindre effektivt utnyttjande av de samlade resurserna för utbildning och forsk- ning inom högskoleväsendet och också ge sämre förutsättningar för den anknytning mellan grundutbildning och forskning som framstår som angelägen i olika avseenden (jfr avsnitt 1.6).

U68s överväganden rörande högskoleut- bildning avser emellertid ett betydligt vidare område än det som i dag täcks av läroanstal- ter där också forskning bedrivs. Detta aktua- liserar frågan om det planerings- och led- ningsmässiga sambandet mellan forskning/ forskarutbildning och grundutbildning. Pla— neringsorganisationen för grundutbildningen bör enligt U 685 mening byggas upp primärt

med hänsyn till denna utbildnings mål och behov. Den bör därför — mot bakgrund av den syn på den grundläggande högskoleut- bildningen som utredningen redovisat i av- snitt 6222 — återspegla utbildningens an- knytning till yrkeslivet. Planeringsorganisa- tionen för forskning och forskarutbildning bör på motsvarande sätt primärt utformas med hänsyn till denna verksamhets mål och behov. U68 har med denna utgångspunkt kommit till slutsatsen att de båda verksam— hetsgrenama bör få skilda planerings- och ledningsorgan på vad som motsvarar nuva- rande fakultets/sektionsnivå, något som givetvis inte utesluter personsamband mellan berörda organ. Utredningen ser det som naturligt att i samband härmed en åtskillnad också i anslagshänseende kommer till stånd.

U 68 vill redan här stryka under att frågan om en åtskillnad av nämnda slag kan och bör ses fristående från frågorna om hur genom- förandet av utbildning och forskning organi- seras inom läroanstalterna och hur enskilda lärares tjänstgöring fördelas på olika ända- mål. Som närmare behandlas i avsnitt 6.3.2 utgår utredningen sålunda från att de för närvarande inom bl.a. UKÄ-området till- lämpade principerna för institutionsindelning — innebärande att resurser för utbildning och forskning hålls samman ämnesområdes- vis — skall vara vägledande för motsvarande indelning även i den framtida organisationen. Som närmare utvecklas i avsnitt 6.6.3 föror- dar utredningen vidare inom den föreslagna organisationens ram en större lokal frihet att utnyttja tillgängliga resurser, t. ex. enskilda lärare, med hänsyn till uppställda mål och lokala förutsättningar. U 68 behandlar också i nämnda avsnitt den väsentliga frågan om tjänstgöringsbyten mellan läroanstalter med och läroanstalter utan forsknings— och forskarutbildningsuppgifter, bl.a. i syfte att möjliggöra en mer systematisk kontakt med forskningsverksamhet för lärare vid enheter av det senare slaget.

Mot bakgrunden av det anförda sammanfat- tar U68 i detta avsnitt sina överväganden rörande strukturen av den framtida högsko- leorganisation som utredningen sedan be- handlar närmare i avsnitten 6.3—6.6.

U 68 benämner de enheter, där utbildning och i förekommande fall forskning skall genomföras i den framtida organisationen, institutioner. En utgångspunkt för den av utredningen förordade organisationen, lik- som för den nuvarande organisationen inom bl.a. UKÄ-området, är att en och samma institution, i första hand bildad på grundval av ämnesmässig samhörighet, skall kunna genomföra utbildningsprogram inom skilda utbildningslinjer. En sådan ordning ger enligt utredningens bedömning förutsättningar för ett ändamålsenligt utnyttjande av resurserna och gynnsamma villkor för en förnyelse av utbildningslinjemas organisation och inne- håll.

Bibliotek, verkstäder och andra servicein- rättningar av olika slag kan i vissa fall ingå i institutioner. I många fall torde det emeller- tid vara ändamålsenligt att organisera dem som särskilda enheter, gemensamma för samtliga eller ett större antal institutioner vid läroanstalten. I sin egenskap av resursen— heter har de då samma karaktär som institu- tionerna.

Vid planering och uppföljning av grundut- bildningen bör enligt U 685 uppfattning — som ovan berörts — organisationen utgå från utbildningslinjen. Uppgifterna blir här att, inom givna ramar, besluta om de i utbild- ningslinjen ingående kursernas och studie- kursernas innehåll och deras tidsmässiga och pedagogiska samordning samt vidare att ange vilka resultat som åsyftas och vilka restrik- tioner som föreligger resursmässigt eller i andra avseenden när det gäller genomföran- det. Planeringen får naturligen formen av ett program inom vars ram de berörda institutio- nerna har att svara för genomförandet. Till ansvaret för sådan planering kopplas också ansvaret för uppföljning och för åtgärder som föranleds därav.

U 68 förutsätter en förhållandevis ingåen- de planerings- och uppföljningsverksamhet för varje enskild utbildningslinje. Detta talar för att planerings— och ledningsorganens an- svarsområden skall vara begränsade i fråga om antalet utbildningslinjer. Behoven av samplanering mellan varandra närliggande ut— bildningslinjer och av en vidare ram för utvecklingsarbete av olika slag kan emellertid samtidigt motivera att organisationen grun- das på en indelning i större grupper av utbildningslinjer eller på den föreslagna in- delningen i yrkesutbildningssektorer. Utred— ningen förordar i det följande en organisa- tion med en utbildningsnämnd för varje yrkesutbildningssektor med möjlighet att under denna nämnd inrätta linjenämnder för enskilda utbildningslinjer eller grupper av linjer.

När det gäller forskning och forskarutbild- ning utgår U 68 med hänsyn till innebörden i sitt uppdrag från att planerings- och led— ningsorganisationen alltjämt skall vara base- rad på indelningen i fakulteter och sektioner.

Kraven på samordning av den lokala ut- bildningsplaneringen och på ett effektivt ut- nyttjande av de för högskoleutbildningen anvisade resurserna talar för en sammanhål— len lokal högskoleorganisation. En sådan kan bidra till den större variationsrikedom i fråga om utbildningslinjemas sammansättning, or- ganisation och längd som utredningen för- ordat i kapitel 3 och är också en förutsätt- ning för ett rationellt utnyttjande av de samlade resurserna, t.ex. vid omfördelning av studerandeplatser mellan utbildningslin- jer. En gemensam lokal organisation bör också ge de mest ändamålsenliga formerna för de lokala serviceanordningarna och admi- nistrativa uppgifterna, som kan förutsättas öka med en fortsatt decentralisering av be- slutanderätten.

U 68 föreslår i det följande att inom varje högskoleområde den statliga högskoleutbild- ningen — med vissa undantag ) och i före- kommande fall den därtill knutna forskning- en skall inordnas i en sammanhållen organi- sation under ledning av en styrelse, högskole- styrelsen. I vissa högskoleområden kan bl. a.

med hänsyn till verksamhetens omfattning eller geografiska spridning, behov föreligga av en administrativ indelningi större enheter än institutioner inom ramen för den sam- manhållna organisationen. Utredningen före- slår att i vissa fall, då så befinns lämpligt, förvaltningsenheter skall kunna bildas under högskolestyrelsen för att handha bl.a. den löpande tillsynen över verksamheten vid de institutioner och inrättningar som förts till sådan enhet.

De för högskoleutbildningens innehåll och utveckling i stort styrande besluten ankom- mer på statsmakterna. Dessa utformar så- lunda de övergripande målen för utbildning- en och skapar genom anvisning av resurser och organisatoriska ramar förutsättningar för förverkligande av dessa mål. Detta innebär att övergripande beslut beträffande dimen- sionering, lokalisering och studieorganisation liksom beträffande de allmänna utbildnings- linjemas huvudsakliga karaktär och innehåll måste fattas centralt.

Fortlöpande översyn av utbildningsinne- hållet och i samband därmed metodutveck- ling och annat pedagogiskt utvecklingsarbete är exempel på betydelsefulla uppgifter som genom samordning och bearbetning av erfa- renheter från olika håll, koncentrerade expertinsatser, gemensam service o.d. bör fullgöras centralt. Ett annat slag av centrala uppgifter avser sådana områden där från bl.a. rättvisesynpunkt för landet enhetliga bestämmelser kan anses önskvärda, t. ex. be- träffande studiemedels-, behörighets- och ur- valsfrågor. Slutligen kan centrala uppgifter avse sådan samordning och service där anord- ningar på riksplanet kan vara ändamålsenliga bl.a. från resurssynpunkt. Exempel på detta är utformning av redovisningssystem, ut- formning och distribution av generell infor- mation m. m.

En för övervägandena om den institutio- nella organisationens struktur betydelsefull fråga är huruvida det med hänsyn till upp- gifternas art och omfattning centralt behövs en organisation under departementsnivån.

En organisation för högskoleutbildningen utan ett eller flera verk med planerings- och

samordningsuppgifter av det slag som i dag åvilar bl. a. UKÄ skulle enligt U 685 bedöm- ning förutsätta mycket omfattande föränd- ringar. UKÄs och andra myndigheters upp- gifter i samband med anslagsframställningar, översyn av utbildningsplaner m.m. samt verkställighet av statsmakternas beslut skulle då i betydande utsträckning få läggas på utbildningsdepartementet. Det skulle te sig främmande för svensk förvaltningstradition att lägga uppgifter av denna art och omfatt- ning på ett statsdepartement. Mot den angiv- na bakgrunden har U68 förutsatt att en verksnivå skall finnas i högskoleorganisatio- nen. Samma skäl som talar för en samman- hållen lokal organisation talar enligt utred- ningens mening för en enhetligare verksorga— nisation för högskoleutbildningen än den nuvarande. U 68 föreslår i det följande att i huvudsak all statlig högskoleutbildning inom utbildningsdepartementets område förs till ansvarsområdet för ett nytt verk, kallat uni- versitets- och högskoleämbetet.

6.3

6.3.1. Inledning

6.3.1.1 Avgränsningsfrågor

U685 överväganden och förslag i det före- gående leder fram till krav på två principiella förändringar i den lokala organisationen för grundläggande högskoleutbildning: dels ett sammanförande av utbildningen inom varje högskoleområde i en gemensam organisation, dels en anpassning av planerings- och led- ningsorganisationen till det av utredningen föreslagna systemet med yrkesutbildnings- sektorer och utbildningslinjer.

Som redovisats i avsnitt 62.2.7 föreslår U 68 att skilda planerings- och ledningsorgan för å ena sidan grundutbildning, å andra sidan forskning och forskarutbildning upp- rättas på vad som motsvarar nuvarande fa- kultets/sektionsnivå och att i samband här- med en anslagsmässig åtskillnad mellan de båda verksamhetsgrenama genomförs. Utred- ningens förslag innebär däremot inte att grundutbildningen och forskningen/forskar- utbildningen administrativt skall hänföras till skilda organisationer. Den till den nuvarande universitetsorganisationen knutna forsk- ningen och forskarutbildningen kommer där- med att ingå i samma lokala organisation som statlig grundläggande högskoleutbild- ning. Frågor om forsknings- och forskarut- bildningsorganisationen ligger i princip inte inom ramen för U 685 uppdrag. Utredningen behandlar därför hithörande frågor endast i den mån dess förslag beträffande grundut-

Den lokala organisationen

bildningen föranleder det.

Som anförts i avsnitt 6.2.2.1 utgår U 68 med hänsyn till pågående utredningsarbete inom länsberedningen från tills vidare oför- ändrade huvudmannaskapsförhållanden för den offentliga högskoleutbildningen. Utred- ningen finner det sålunda inte meningsfullt att i rådande läge ta upp frågan om en förändring i huvudmannaskapet ens för den högskoleutbildning där situationen i detta avseende i dag är klart otillfredsställande, nämligen sjukgymnastutbildningen som på vissa orter har statligt och på andra kommu- nalt huvudmannaskap. I U 685 specialbetän- kande om yrkesteknisk högskoleutbildning berörs svårigheterna att även i fråga om utbildning av nytt slag tillämpa ett enhetligt huvudmannaskap.

U68 föreslår sålunda i det följande sär- skilda lokala organisationer för dels statlig, dels primärkommunal eller landstingskom- munal högskoleutbildning. När utredningen i fortsättningen talar om kommunal högskole- utbildning, avser utredningen såväl primär- kommunal som landstingskommunal verk- samhet, om inte annat framgår av samman- hanget.

Även i fråga om den statliga högskoleut- bildningen finner U68 det motiverat att i några fall frångå den eftersträvade principen om en sammanhållen lokal organisation.

Vid högskolorna inorn jordbruksdeparte- mentets område bedrivs en omfattande pro- grambunden försöksverksamhet med nära anknytning till utvecklingsarbetet inom be-

rörda näringsgrenar. Denna verksamhet är integrerad i forsknings- och utbildningsorga- nisationen. Detta är bakgrunden till att hög- skolorna inte — såsom den gymnasiala ut- bildningen inom jord- och skogsbruksområ- dena — har förts till utbildningsdepartemen- tets ansvarsområde.

Principiellt bör givetvis utbildningen vid jordbrukets högskolor när det gäller bl. a. dimensionering och studieorganisation ses och behandlas tillsammans med övrig hög- skoleutbildning. Så har också skett i U 68s överväganden och förslag i det föregående. Utredningen diskuterar eller föreslår vidare i det följande vissa anpassningar av den insti- tutionella organisationen av jordbrukets hög- skolor till den organisation utredningen före- slår för huvuddelen av den statliga högskole- utbildningen i övrigt. Ett direkt förvaltnings- mässigt inordnande av jordbrukets högskolor i denna organisation förutsätter emellertid — med hänsyn till den nämnda försöksverksam- heten — överväganden som utredningen inte bedömt som möjliga eller lämpliga att ta upp inom ramen för sitt uppdrag. U 68 utgår därför från att dessa högskolor tills vidare skall ha en separat organisation under jord- bruksdepartementet. Utredningen behandlar på olika håll i det följande frågor om former- na för samverkan mellan denna organisation och den statliga högskoleorganisationen i övrigt.

Frågan om den framtida organisationen av den för närvarande till statens naturvårds- verk inom jordbruksdepartementets område knutna hälsovårdsinspektörsutbildningen bör enligt U 685 bedömning hållas öppen i awak- tan på förslag från den inom socialdeparte- mentet tillkallade utredningen för översyn av denna utbildning.

Brandingenjörsutbildning bedrivs för när- varande vid statens brandskola liksom utbild- ning av brandförmän, brandmän och skor- stensfejare. Sjökaptens— och sjöingenjörsut- bildning bedrivs vid sjöbefälsskoloma, som också meddelar utbildning av bl. a. styrrnän och maskintekniker. Högskoleutbildningarna har i dessa fall ett nära samband med andra utbildningar inom motsvarande yrkesom-

råden. Samtidigt är deras samband med annan högskoleutbildning i dag inte så markerat. U 68 har i detta läge inte bedömt det som ändamålsenligt att här föreslå några föränd- ringar i den institutionella organisationen.

De högskoleutbildningar som brukar hän- föras till kulturområdet är i första hand de som förbereder för yrkesverksamhet inom de olika konstnärliga uttrycksformerna (bild- konst, musik, teater, dans, film etc.). Dessa utbildningar intar i väsentliga avseenden en särställning som gör det motiverat att särskilt behandla frågan om deras inordnande i en sammanhållen lokal högskoleorganisation.

Dessa utbildningar har var och en ett förhållandevis litet studerandeantal. De har vidare en dubbel uppgift, som består i dels att meddela kunskaper och färdigheter för delvis mycket specialiserade yrkesuppgifter, dels att medverka i den konstnärliga utveck- lingen och förnyelsen på respektive område. Utbildningarna inom kulturområdet är där- för i viss utsträckning artskilda från annan yrkesinriktad grundläggande högskoleutbild- ning.

Dock föreligger det på vissa punkter på- tagliga innehållsmässiga samband och möjlig- heter till gemensamt resursutnyttjande mel- lan utbildningar på kulturområdet och annan högskoleutbildning. Detta gäller t.ex. den musik- och konstvetenskapliga utbildningen vid universiteten å ena sidan och den högre musik- och konstnärsutbildningen å den and- ra. Utvecklingen av utbildningarna på kultur- området kan leda till att sambanden av detta slag förstärks. Det synes också vara klart att * fördelar står att vinna för de mindre utbild- ningarna om de får del i de administrativa resurser och den service i skilda avseenden som en större organisation kan ge.

En självklar förutsättning för ett inord- nande av dessa liksom andra utbildningar i en sammanhållen lokal organisation bör vara att deras identitet och deras kontakter med motsvarande yrkesområden inte går förlorade. Den planerings- och ledningsorganisation för den grundläggande högskoleutbildningen som U 68 föreslår har, som framgått i det föregående, som en väsentlig utgångspunkt

just strävan att förbättra kontakterna mellan utbildning och yrkesliv.

U 68 anser övervägande skäl tala för att de nämnda utbildningarna inom kulturområdet inordnas i den lokala organisationen för hu- vuddelen av den statliga högskoleutbild- ningen. Utredningen vill emellertid stryka under att hänsyn härvidlag måste tas till de speciella förhållandena. Pågående och före— stående reformarbete beträffande vissa av utbildningarna i fråga motiverar att tidpunk- ten för ett inordnande av de enskilda utbild- ningarna i den nya högskoleorganisationen inte låses. Hithörande frågor bör enligt U 68s uppfattning prövas ytterligare under de när- maste åren, bl.a. inom ramen för arbeteti de organisationskommittéer som utred- ningen föreslåri kapitel 9.

63.12 De nya statliga högskolorna

U 68 föreslår att — med i avsnitt 6.3.1.1 angivna undantag — den statliga grundläggan- de högskoleutbildningen och i förekomman- de fall forskningen och forskarutbildningen inom varje högskoleområde (jfr avsnitt 4.6.2.1) inordnas i en gemensam organisa- tion under ledning av en och samma styrelse. Denna organisation bör få lokal förvaltnings- myndighets karaktär och omfatta de samlade såväl personella som materiella statliga resur- serna för verksamheten.

Ett genomförande av en sammanhållen lokal högskoleorganisation kommer att för de nuvarande läroanstalternas del innebära att de blir delar av den lokala organisationen, underordnade dennas styrelse och övriga pla- nerings- och ledningsorgan för olika verksam- heter. För de nuvarande universitetsfilialer- nas del blir innebörden att deras administra- tiva samband med utbildnings- och forsk- ningsorganisationen på universitetsorterna upphör. Till frågor om de framtida formerna för samverkan mellan högskoleområden åter- kommer utredningen i avsnitt 6.3.7.

Vid vissa av de högskolor som enligt U 68s förslag skall inordnas i den sammanhållna lokala organisationen bedrivs i dag också annan verksamhet än grundläggande hög-

skoleutbildning. Vad beträffar forskninigen vid större lärarhögskolor och vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm utgår U 68 från att denna verksamhet och resurser- na för den — bl. a. med hänsyn till det starka sambandet med grundutbildningen inom respektive område — bör inordnas i den föreslagna lokala organisationen. Utred- ningen återkommer i avsnitten 6.3.4 och 6.4.3 till härmed sammanhängande frågor.

När det gäller den fortbildning av lärare inom skolväsendet som för närvarande är knuten till lärarhögskolorna är läget något annorlunda. Hithörande verksamhet har en- ligt U 685 bedömning ett starkare samband med lärarnas yrkesutövning och med den löpande refonnverksamheten inom skolom— rådet än med grundutbildningen av lärare. Ansvaret för fortbildningen bör därför pri- märt ligga hos de för skolväsendet ansvariga. Enligt utredningens uppfattning bör sålunda verksamheten alltjämt ledas från SÖs sida. Givetvis bör det även i fortsättningen vara möjligt att vid behov anlita t. ex. lärare inom högskoleorganisationen för fortbildnings- ändamål. Medel får emellertid då kanaliseras via SÖs fortbildningsanslag.

Frågan om benämning av de nya lokala myndigheter U 68 föreslår erbjuder betydan- de problem. Utredningen har i första hand funnit två benämningar aktuella, nämligen universitet och högskola.

Den traditionella innebörden av universi- tetsbegreppet gör det knappast lämpligt att använda benämningen universitet för enheter som enbart meddelar grundläggande högsko- leutbildning. Universitetsbenämningen skulle sålunda under alla förhållanden få förbehål- las enheter som omfattar forsknings- och forskarutbildningsorganisation. Ett förverkli- gande av U68s förslag skulle då för vissa högskoleområdens del formellt få karaktären av ett inordnande av samtliga berörda läroan- stalter i de befintliga universiteten. Utred- ningen bedömer detta som mindre lyckligt, bl.a. av följande skäl. U 68 utgår från att det inte minst under ett inledningsskede kom- mer att finnas starka lokala önskemål att använda benämningen universitet för förvalt-

ningsenheter på de största universitets- och högskoleortema (jfr avsnitt 6.322). Utred- ningen bedömer det samtidigt som i prakti- ken omöjligt att ha samma beteckning för den sammanhållna lokala organisationen som för en del av denna. Med den angivna ut- gångspunkten framstår då termen universitet som mindre lämplig för att beteckna de föreslagna lokala myndigheterna på berörda orter.

Ett utnyttjande av begreppet högskola för de nya enheterna skulle visserligen för Lin- köpings och Luleås del på samma sätt för- mellt få karaktären av ett inordnande av övriga läroanstalter i befintliga högskolor. U68 bedömer emellertid de härmed före- nade nackdelarna vara betydligt mindre än de som skulle uppstå om beteckningen universitet infördes för den sammanhållna organisationen på de större orterna. Utred- ningen ser det också som en fördel om högskolebegreppet, som ligger till grund för utredningens förslag i skilda avseenden, kom- mer till uttryck i den officiella benämningen av de lokala myndigheterna.

Mot bakgrund av vad som anförts har U 68 kommit till slutsatsen att den samman- hållna organisationen inom varje högskole- område bör benämnas högskolan i Uppsala, Göteborg, Luleå, Växjö etc. Det mest ade- kvata sättet att bevara universitetsbenäm- ningen i den nya lokala organisationen är enligt utredningens bedömning att låta den enligt lokalt bestämmande avse sådana delar av en högskola med forsknings- och forskar- utbildningsorganisation för vilka benäm- ningen framstår som naturlig med hänsyn t.ex. till dagens förhållanden. I internatio- nella sammanhang bör utan olägenhet ter- men universitet kunna användas också som helhetsbeteckning för högskola av nämnda slag.

Med den av U 68 förordade terminologin kommer det att finnas statliga högskolor inom dels utbildningsdepartementets, dels jordbruksdepartementets område. Utred- ningen förutsätter att de senare behåller sina nuvarande namn och att de tillsammans allt- jämt kallas jordbrukets högskolor. Det skulle

innebära stora praktiska fördelar att ha en särskild beteckning av något slag även för de övriga högskoloma, som ju kommer att ut- göra det stora flertalet. Utredningen har övervägt olika möjligheter härvidlag, bl. a. beteckningen allmän högskola, men funnit såväl denna som andra vara förenade med sådana nackdelar att utredningen inte velat lägga fram något förslag. Denna avsaknad av ett särskilt namn har lett till att U 68 beteck- nat instruktionen för högskolorna inom ut- bildningsdepartementets område ”instruk- tion för vissa högskolor” och att utredningen i andra författningsförslag nödgats tala om ”högskola som avses i instruktionen för vissa högskolor” (se bilaga 12). En adekvat och mera konkret men samtidigt ohanterlig be- teckning är ”högskolor inom utbildningsde- partementets område”. Enligt utredningens mening är det angeläget att berörda termino- logiska frågor uppmärksammas i de fortsatta överväganden som utredningens förslag kan föranleda.

Med de ovan redovisade utgångspunkterna kommer de av U 68 föreslagna högskolorna på angivna orter att innefatta befintliga en- heter enligt följande.

Högskolan i Stockholm

dramatiska institutet förskoleseminarierna i Solna, Stockholm och Södertälje gymnastik- och idrottshögskolan i Stock- holm joumalisthögskolan i Stockholm karolinska institutet konstfackskolan med teckningslärarinstitutet

konsthögskolan

lärarhögskolan i Stockholm musikhögskolan i Stockholm sjukgymnastinstitutet i Stockholm socialhögskolan i Stockholm statens dansskola (statens institut för högre utbildning av sjuk- sköterskor)l

1 Verksamheten avses bli inordnad i nuvarande lärarhögskolor.

statens musikdramatiska skola statens scenskola i Stockholm tekniska högskolan i Stockholm universitetet i Stockholm

Högskolan i Uppsala

förskoleseminarierna i Gävle och Uppsala lärarhögskolornai Gävle och Uppsala seminariet för huslig utbildning i Uppsala universitetet i Uppsala

Högskolan i Linköping-Norrköping

förskoleseminariet i Norrköping högskolan i Linköping lärarhögskolan i Linköping slöjdlärarseminariet

Högskolan iJönköping

förskoleseminariet i Jönköping lärarhögskolan i Jönköping

Högskolan i Växjö

lärarhögskolan i Växjö universitetsfilialen i Växjö

Högskolan iKalmar2

lärarhögskolan i Kalmar

Högskolan i Kristianstad

lärarhögskolan i Kristianstad

Högskolan i Lund-Malmö

förskoleseminariet i Malmö lärarhögskolan i Malmö musikhögskolan i Malmö socialhögskolan i Lund statens scenskola i Malmö

syd svenska sjukgynmastinstitutet universitetet i Lund

Chalmers tekniska högskola förskoleseminariet i Göteborg joumalisthögskolan i Göteborg lärarhögskolan i Göteborg musikhögskolan i Göteborg seminariet. för huslig utbildning i Göteborg socialhögskolan i Göteborg statens scenskola i Göteborg universitetet i Göteborg

Högskolan i Borås

bibliotekshögskolan förskoleseminariet i Borås

Högskolan i Karlstad

lärarhögskolan i Karlstad universitetsfilialen i Karlstad

Högskolan i Örebro

förskoleseminariet i Örebro gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro socialhögskolan i Örebro universitetsfilialen i Örebro

Högskolan i Eskilstuna- Västerås

förskoleseminariet i Västerås

Högskolan i Falun-Borlänge

lärarhögskolan i Falun

Högskolan i Sundsvall-Härnösand

lärarhögskolan i Härnösand

2 Beträffande ett inordnande i högskoleorganisa- tionen av den för närvarande försöksvis bedrivna fortbildningen av journalister i Kalmar bör kom- mande förslag från den berörda organisationskom- mittén (FOJO-kommittén) avvaktas.

socialhögskolan i Östersund

Högskolan i Umeå

förskoleseminariet i Umeå lärarhögskolan i Umeå seminariet för huslig utbildning i Umeå socialhögskolan i Umeå universitetet i Umeå

Högskolan i Luleå

förskoleseminariet i Luleå högskolan i Luleå lärarhögskolani Luleå

U 685 förslag i kapitel 4 innebär att en högskola skall upprättas också i Halmstad, där för närvarande permanent högskoleut- bildning inte finns. Även i övrigt bör nytill- kommande statlig högskoleutbildning inom utbildningsdepartementets område inordnas i de föreslagna högskolorna.

U 68 vill betona att ett sammanförande av existerande enheter i en ny lokal organisa- tion, baserad på nya planeringsprinciper be- träffande grundutbildningen, enligt utred- ningens uppfattning inte behöver innebära omedelbara och genomgripande förändringar också i själva utbildnings- och forskningsmil- jöerna. Hänsyn till bl. a. personal- och lokal- förhållanden får här i inledningsskedet vägas mot sådana önskemål om förändringar iden administrativa organisationen som föranleds av utredningens principförslag. Som behand- las närmare i avsnitt 6.3.2 kan det exempel- vis i vissa fall vara ändamålsenligt att befintli- ga läroanstalter åtminstone till en början i huvudsak består som institutioner eller för- valtningsenheter inom den sammanhållna or- ganisationen. Det bör, sedan den nya organi- sationen etablerats, vara en väsentlig uppgift för högskolestyrelserna att fortlöpande prö- va vilka förändringar i den lokala förvalt- ningsstrukturen som är ändamålsenliga för att ett förverkligande av principerna bakom förslaget om en sammanhållen högskoleorga- nisation ytterligare skall underlättas.

U 68 vill sålunda starkt betona den före- slagna lokala organisationens betydelse som institutionell ram för utveckling och förnyel- se av förvaltnings- och arbetsformerna vid högskolorna. Enligt utredningens uppfatt- ning bör den lokala administrativa indel- ningen och valet av förvaltningsformer i stor utsträckning vara lokala angelägenheter. Mot denna bakgrund ger U 68 i hithörande frågor i huvudsak riktlinjer och exemplifieringar till stöd för de fortsatta övervägandena.

6.3.1.3 Den kommunala högskoleutbild- ningen

När det gäller den kommunala högskoleut- bildningens organisation är en utgångspunkt för U 685 överväganden att den yttre lokala organisationen i form av skolstyrelse i pri- märkommun eller utbildningsnämnd i lands- tingskommun, skolledning samt lärare, loka- ler och utrustning på gymnasieskolenivå i dag i regel utnyttjas också för högskoleut- bildningen. Mot bakgrund av utredningens helhetssyn på högskoleutbildningen i fråga om uppbyggnaden av och innehållet i utbild- ningen bör emellertid i huvudsak samma regler gälla för den kommunala högskoleut- bildningen som för högskoleutbildning med statlig huvudman. Den praktiska samord- ningen i förhållande till bl.a. gymnasiesko- lans högre specialkurser kan här behöva över- vägas efter hand som erfarenheter av de olika slagen av verksamhet vinns. Liksom i fråga om den statliga högskoleutbildningen bör enligt U 685 uppfattning beträffande kom- munal högskoleutbildning eftersträvas ett be- tydande utrymme för lokala initiativ och beslut och sålunda en mindre omfattande statlig reglering än vad som för närvarande är fallet för gymnasieskolan. Enligt utred- ningens mening bör emellertid av praktiska skäl inrättandet av lokala och individuella utbildningslinjer och av enstaka kurser och studiekurser (jfr avsnitt 6.5.3) vara förbehål- let de statliga högskolorna.

U68 utvecklar i avsnitt 6.3.6 sin syn på den kommunala högskoleutbildningens orga-

nisation och behandlar i avsnitt 6.3.7 frågor om bl.a. regional samverkan. I de närmast följande avsnitten behandlar utredningen frå- gor om organisationen av de föreslagna statli- ga högskolorna.

6.3.2. Administrativa enheter inom högskolorna

6.3.2.l Institutioner och serviceinrättningar

Uppgifter

Institutionens huvuduppgift när det gäller grundutbildning blir att svara för genomfö- rande inom angivna ramar av kurser inom sitt ansvarsområde samt för därmed samman- hängande planering. En institution skall — som nämnts i det föregående — kunna med- dela utbildning inom flera olika utbildnings- linjer, också inom olika yrkesutbildningssek- torer. Den kan därmed komma att samverka med flera Utbildningsnämnder eller linje- nämnder.

Institutionen skall som ett led i plane- ringsarbetet medverka i utformningen av kursplaner och i utarbetandet av förslag till anslagsframställningar. Det blir också en na- turlig uppgift för institutionen att medverka i utvecklingen av undervisningsmetoder m.m.

Inom institutionen skall givna arbetsupp- gifter fördelas mellan de anställda samt loka- ler, utrustning, materiel och resurser iövrigt som anvisats till institutionen disponeras för de olika ändamålen.

När det gäller tjänsteorganisationen blir det uppgiften för institutionen att # i enlig- het med vad som närmare behandlas i avsnitt 6.6.2 * lägga fram förslag om inrättande och tillsättande av tjänster vid institutionen samt om ämnesinnehåll för lärartjänster.

Som framgått i det föregående kommer visa institutioner att ha uppgifter också i fråga om forskning och forskarutbildning. Dessa uppgifter förutsätts i princip komma att motsvara dem som institution för närva- rande har.

För serviceinrättningar som bibliotek, läromedelscentraler, verkstäder etc. blir upp-

giften att enligt högskolestyrelsens bestäm- mande svara för service åt högskolan i dess helhet eller åt delar av den, exempelvis för- valtningsenheter.

Indelning

När det gäller indelning iinstitutioner måste beaktas att i synnerhet de större av de nya högskolorna kommer att omfatta befintliga utbildningsanstalter av mycket skiftande storlek och karaktär. Universiteten och vissa högskolor har en administrativ indelning i institutioner och institutionsgrupper. Enligt en av grunderna för 1964 års universitets- organisation är indelningen här baserad på principen att resurserna inom ett och samma ämnesområde skall höra till en och samma institution. Vidare har en samordning mellan ämnesområden som är nära besläktade med varandra eftersträvats, inte minst vid de se- naste årens uppbyggnad av högskolorna i Linköping och Luleå. Mindre utbildnings- anstalter åter, med endast en eller ett par utbildningsvägar, saknar — även om utbild- ningen omfattar flera ämnesområden — en fomtaliserad indelning i institutioner e.d. Enheter av detta slag är i vissa fall i sig själva kvantitativt jämförbara med institutioner inom universitetsområdet.

De berörda skillnaderna, rådande lokala för- hållanden och önskemålet att ett genom- förande av U 685 förslag inte nödvändigt skall förenas med genomgripande föränd- ringar av existerande utbildnings- och forsk- ningsmiljöer ställer krav på en lokal adrrrini- strativ indelning som medger en smidig an- passning till skiftande förutsättningar.

Ett fullföljande i de nya högskolorna av de sedan 1964 tillämpade principerna för institutionsindelningen inom universitetsom- rådet skulle innebära att alla resurser för utbildning och i förekommande fall forsk- ning inom ett och samma ämnesområde eller inom flera varandra näraliggande ämnesom- råden sammanfördes till en institution. Det är troligt att det även framgent normalt kommer att vara lämpligt att ha institutioner av detta slag. De kan i förekommande fall

fylla en viktig funktion för anknytningen mellan grundutbildning och forskning/fors- karutbildning: kommunikationsbehovet mel- lan verksamheterna inom ämnesområdet kan då tillgodoses utan mer omfattande organisa- toriska anordningar. Det är emellertid sam- tidigt väsentligt att ge för grundutbildning och forskning/forskarutbildning gemensam- ma institutioner en med hänsyn till de olika verksamhetsgrenama ändamålsenlig inre upp- byggnad.

En alternativ lösning kan vara att samman- föra resurser för forskning och forskarutbild- ning inom med varandra besläktade ämnes- områden till en institution, medan genom- förande av grundutbildning inom motsvaran- de områden anförtros en eller flera särskilda institutioner. En sådan organisation kan innebära fördelar om forskningens och fors- karutbildningens behov av kontakter med motsvarande verksamhet inom närliggande ämnesområden bedöms vara mer uttalade än behovet av kontakter mellan grundutbild- ning och forskning/forskarutbildning inom det enskilda ämnesområdet. Strävanden i denna riktning har de senaste åren tagit sig uttryck i förslag om ”forskningscentra”. Exempel på att också fristående grundutbild- ningsinstitutioner bedömts vara ändamåls- enliga inom dagens universitetsorganisation kan hämtas från biologiområdet, där försöks- vis särskilda biologiska övningslaboratorier organiserats för grundutbildningen. En be- dömning måste sålunda göras i de enskilda fallen beträffande vilka kommunikations- —och samordningsbehov som det är mest ange- läget att tillgodose och rörande de resurs- mässiga konsekvenserna av olika lösningar.

Även bortsett från frågan om forsknings- anknytning är det uppenbart att ett samman- hållande inom en och samma institution av lärartjänster och övriga resurser för grundut- bildning inom ett och samma ämnesområde erbjuder fördelar för utbildningen. Kontak- terna mellan lärare verksammai olika utbild- ningslinjer underlättas då liksom en växling av lärare mellan olika moment och kurser (jfr avsnitt 6.6.3). Likaså blir det lättare att inom en ämnesinstitution bygga upp och

utnyttja gemensamma resurser som pedago- giska hjälpmedel, referensbibliotek etc. All- mänt synes en institutionsorganisation av detta slag skapa de bästa förutsättningama för ett effektivt utnyttjande av de saudade resurserna. Det är emellertid samtidigt vä- sentligt att organisationen inte leder till att de grundläggande kraven på yrkesinriktning av utbildningen inom de enskilda linjema blir sämre tillgodosedda. Dessa krav måste beaktas bl. a. vid uppläggningen av arbetsfor- merna inom institutionerna.

Principen om en samordning av resurserna inom det enskilda ämnesområdet bör enligt U 68s uppfattning vara vägledande vid insti- tutionsindelningen av de nya högskolorna. En generell tillämpning av denna princip kan erbjuda problem i första hand i fråga om de befintliga utbildningsanstalter som meddelar utbildning på endast en eller ett par utbild- ningslinjer, i vilka moment från olika ämnes- områden integrerats. Det kan — bl. a. av praktiska skäl — bedömas som fördelaktigt att åtminstone inledningsvis i den nya orga- nisationen låta en sådan enhet helt eller till en del bilda en institution. Till denna bör då i första hand föras resurserna inom de områ- den som är specifika för ifrågavarande ut- bildningslinje(r). Det får sedan prövas från fall till fall om det är ändamålsenligt att till institutionen föra också resurserna för övriga delar av utbildningen eller om dessa resurser enligt den ovan förordade principen bör föras till ärnnesinstitutioner som är baserade på nuvarande institutioner inom UKÄ- området.

Avvägningar av nämnda slag får göras för samtliga befintliga utbildningsanstalter be- träffande sådana lärarresurser som är avsedda för utbildning inom ämnesområden som har motsvarigheter inom andra delar av en bli- vande högskola. Exempelvis kan när det gäller socionomutbildningen resurserna inom de för denna utbildning specifika ämnesom- rådena hållas samman i en institution, medan resurserna inom ämnesområdena samhälls- ekonomi med socialpolitik, psykologi, rätts- kunskap, särskilt förvaltningsrätt, sociologi samt statskunskap kan föras till motsvarande

ämnesinstitutioner. För lärarutbildningens del får på samma sätt övervägas om de nuvarande lärarhögskolorna och seminarier- na av olika slag eller delar av dem bör bestå som institutioner eller om deras resurser inom olika ämnesområden kan och bör föras samman med de resurser inom motsvarande ämnesområden som för närvarande finns vid främst universiteten. Vid dessa överväganden måste beaktas att de institutioner det här gäller endast till en del är institutioner för ämnesteori. I större omfattning är det t. ex. vid lärarhögskolorna — helt eller delvis — fråga om institutioner för stadiemetodik el- ler ämnesmetodik.

En naturlig konsekvens av principen att högskolestyrelsen skall förfoga över de sam- lade resurserna är enligt U 683 uppfattning att styrelsen skall besluta om den lokala indelningen i institutioner och serviceinrätt- ningar. Den måste också kunna fritt fördela tjänster m.m. på dessa alltefter vad som bedöms som lämpligt med hänsyn till organi- sationens samlade uppgifter. När det gäller kliniska institutioner förutsätter U68 att högskolestyrelsen i denna och andra frågor samrådet med vederbörande sjukvårdshuvud- man. U 68 erinrar här om det förslag som nyligen avgetts av utredningen om frågor av betydelse för samarbetet mellan stat och kommun beträffande de kommunala under- visningssjukhusen (Ds Sl972111).

För att övergången till en ny högskoleor- ganisation skall underlättas är det enligt U 685 uppfattning motiverat att Kungl. Maj:t tar ställning till de hithörande frågor som direkt aktualiseras vid tillkomsten av en sam- manhållen lokal organisation. Som U 68 återkommer till i kapitel 9 bör organisations- kommittéer tillkallas för de blivande högsko- lorna. Dessa kommittéer bör bl.a. få till uppgift att # efter samråd med berörda parter — avge förslag till indelning i institu- tioner och serviceinrättningar i samband med ikraftträdandet av den nya organisa- tionen. I bilaga 14 exemplifierar utredningen för några blivande högskolor olika lösningar av i sammanhanget aktuella institutionsindel- ningsfrågor.

Det framstår för U 68 som ändamålsenligt att beslutanderätten i fråga om institutions- indelning också vid jordbrukets högskolor förs över från Kungl. Maj:t till vederbörande styrelse. Härigenom torde bl.a. en samord- ning och samverkan på institutionsplanet mellan dessa högskolor och de statliga hög- skolomai övrigt underlättas.

F Örval tn ingsformer

Flertalet institutioner vid läroanstalterna inom UKÄ-området och vid jordbrukets hög- skolor liksom vissa institutioner vid lärarhög- skolorna leds för närvarande av en prefekt. Denne har att i vissa ärenden samråda med ett kollegium bestående av lärarna vid insti- tutionen, berörda assistenter/amanuenser saint företrädare för berörda studerande. Vid ett antal institutioner pågår emellertid, i huvudsak sedan 1969, försöksverksamhet med nya former för samarbete mellan stude- rande, lärare och övrig personal. I denna försöksverksamhet prövas bl. a. olika model- ler för kollegiala beslutsformer. Diskussio- nerna inom UKÄ-området pekar mot att styrelser i någon form kommer att införas som ledningsorgan för institutionerna. Fort- satt försöksverksamhet avses ge närmare väg- ledning för ställningstaganden till frågorna om styrelsernas sammansättning och om den närmare preciseringen av deras uppgifter. Vissa enheter som kan komma att utgöra underlag för institutioner i en framtida hög- skola — t. ex. social- och journalisthögskolor — leds redan i dag av styrelser, vilkas uppgif- ter dock givetvis är avsevärt vidare än de som i den nya organisationen förutsätts ankom- ma på institutionsorgan. Andra enheter _ som lärarutbildningsanstalterna — leds av en rektor, som dock har att fatta vissa beslut i en rektorsnämnd bestående av företrädare för bl.a. lärare och studerande. I huvudsak inom ramen för försöksverksamhet med nya samarbetsformer har rektorsnämnden också fått beslutanderätt i vissa typer av ärenden. Uppgifterna för institutionerna i den före- slagna organisationen kommer att vara av

den arten att U 68 ser det som naturligt att förvaltningen av en institution i princip an- förtros anställda och studerande som är verk- samma där. Någon representation för andra intressen i institutionernas ledning är inte motiverad med hänsyn bl.a. till att det primära ansvaret för planering och utveck- ling av utbildningslinjerna inte föreslås vara en institutionsuppgift. De uppgifter beträf- fande socionom- och journalistutbildningar- na somi dag motiverar det betydande inslaget av allmänintressen och yrkesliv i motsvaran- de högskolors styrelser kommer exempelvis att i den av utredningen förordade organisa- tionen fullgöras av dels högskolestyrelsen, dels utbildningsnämnder och linjenämnder.

U68 anser sig böra utgå från att de blivande institutioner som helt eller del- vis kommer att motsvara sådana befintli- ga enheter som i dag leds i kollegiala former även fortsättningsvis bör ledas i sådana for- mer. Principerna för ledningsorganens sam- mansättning bör dock som nyss nämnts bli andra än de för närvarande tillämpade.

När det gäller UKÄ-området pågår som nämnts en omfattande försöksverksamhet med nya samarbetsformer på institutions- nivå. UKÄ hemställde våren 1972 om för- längning av försöksverksamheten bl.a. i av- vaktan på de ställningstaganden som kan komma att föranledas av U685 förslag. Kungl. Maj:t har i november 1972 medgett förlängning. U68 ser det i detta läge som naturligt att förändringar i formerna för institutionsförvaltning på grundval av för- söksverksamheten så långt möjligt samordnas med de reformer i högskoleorganisationen som kan föranledas av utredningens förslag. U 68 föreslår därför att berörda myndigheter anmodas att i sina yttranden över detta betänkande presentera synpunkter och för- slag i hithörande frågor. Syftet bör vara att det skall bli möjligt för statsmakterna att i samband med ett genomförande av den av utredningen föreslagna organisationen regle- ra också förvaltningsformerna på institu- tionsnivå. En given bakgrund för denna reg- lering blir då försöksverksamheten och de strävanden att öka medbestämmanderätten

för anställda och studerande som den är uttryck för.

Det framstår som naturligt att motsvaran- de reglering komrner till stånd i samma ordning beträffande jordbrukets högskolor, där en försöksverksamhet pågår av samma slag som inom UKÄ-området.

Vid de fortsatta övervägandena om arbets- formerna på institutionsnivån bör beaktas att ett förverkligande av de organisations- principer U 68 förordar kommer att medföra den förändringen för det område som för närvarande täcks av de filosofiska fakulteter- na, att flertalet studerande även här — lik- som redan är fallet inom andra fakultetsom- råden — kommer att i första hand hänföras till utbildningslinjer och inte till institutio- ner. Vidare bör beaktas konsekvenserna för berörda institutioners förvaltning av ett ge- nomförande av den av utredningen föreslag- na åtskillnaden mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning i planerings- och ledningsorganisationen på vad som kommer att motsvara nuvarande fakultetsnivå. Det kan hävdas att det också på institutionsnivån borde finnas skilda ledningsorgan för de båda grenarna av verksamheten. Å andra sidan är det uppenbart att det även med en sådan organisation måste finnas ett samord- nande organ med ansvar för alla de frågor som rör sådana resurser — t. ex. lärartjänster, lokaler och utrustning — som utnyttjas såväl i forskning]forskarutbildning som i grundut- bildning. Det måste i detta läge ses som en fördel om detta organ också får ett samlat ansvar för verksamheten inom institutionen och sålunda blir dess styrelse.

I fråga om de framtida institutioner som för närvarande varken stadgeenligt leds i kollegiala former eller är föremål för försöks- verksamhet med nya samarbetsformer fram- står det som naturligt att i princip anknyta till de lösningar som utarbetas för UKÄ- områdets del.

Generellt vill U 68 betona att det är vä- sentligt att man för varje institution söker finna former för beredning och beslutsfat- tande som tillgodoser krav på dels överblick och sarnordningi planeringen, dels närhet till

utbildnings- eller forskningssituationen, dels medverkan av olika berörda grupper, dels också administrativ enkelhet. Frågor om in- stitutionernas inre organisation och arbets- former bör enligt utredningens uppfattningi stor utsträckning vara lokala angelägenheter, och statsmakterna bör endast ange vissa prin- cipiella riktlinjer.

Oberoende av vilka uppgifter som kom- mer att anförtros kollegiala styrelseorgan vid de framtida institutionerna förordar U 68 att den verkställande ledningen vid varje institu- tion — i analogi med vad som i dag gäller inom bl. a. UKÄ-området — anförtros en av högskolestyrelsen utsedd lärare. Utredningen kallar i anslutning till nuvarande benämning denne prefekt. Utredningen ser det som vä- sentligt att genom en konstruktion av detta slag ett samband mellan den enskilda institu- tionen och högskolans ledning garanteras.

För uppgifter i fråga om grundutbildning bör det vidare vid en institution kunna under prefekten finnas en eller flera befattnings- havare motsvarande nuvarande studierekto- rer inom UKÄ-området.

Serviceinrättningar bör enligt U 685 upp- fattning förvaltas på sätt högskolestyrelsen bestämmer. Med tanke på dessa inrättningars skiftande karaktär torde det vara svårt att ställa upp några generella regler. Strävandena mot en fördjupad förvaltningsdemokrati så- väl inom högskoleväsendet som inom andra områden av den statliga förvaltningen bör vara en väsentlig utgångspunkt för övervä- gandena i hithörande frågor.

6.3.22. Förvaltningsenheter

Institutioner och serviceinrättningar skall i den av U 68 föreslagna organisationen förval- tas under högskolestyrelsens tillsyn. När det gäller själva resursförvaltningen kan det emellertid enligt utredningens uppfattning — som berörts i det föregående — i vissa fall vara motiverat att under högskolestyrelsen ha administrativa enheter som omfattar flera institutioner och eventuellt serviceinrätt- ningar. Utredningen benämner sådana enhe- ter förvaltningsenheter.

Ett motiv för en organisation med förvalt- ningsenheter kan vara en högskolas storlek. Risken för att ärendegången blir tungrodd och för svårigheter i den interna kommuni- kationen är påtaglig om beslut i t. ex. alla slags resursfrågor och personalärenden även vid de största högskolorna skall ankomma på högskolestyrelsen. Det kan här vara naturligt att i stället anknyta till de beslutsorganisatio- ner och kommunikationsvägar som finns vid de befintliga läroanstalterna.

Ett annat motiv — som givetvis inte kan isoleras från det förra — kan vara geografisk spridning av en högskolas verksamhet. Prak- tiska skäl talar för att formerna för den löpande ledningen anpassas efter de geogra- fiska förhållandena, t.ex. då en högskolas verksamhet är förlagd till två skilda orter.

Enligt U68s bedömning blir i varje fall högskolorna i Stockholm, Göteborg, Lund- Malmö och Uppsala av den karaktären att en indelning i förvaltningsenheter av angivna skäl framstår som naturlig.

Även andra skäl för en organisation med förvaltningsenheter kan tänkas, bl. a. att det är angeläget att underlätta en smidig över- gång till en ny organisation genom att inte splittra inarbetade utbildnings- och forsk- ningsmiljöer. Det torde dock i sådana fall mera bli fråga om övergångslösningar.

Inom förvaltningsenheten bör av praktiska skäl fullgöras vissa uppgifter som i princip ankommer på styrelsen för högskolan. För- utom löpande tillsyn över verksamheten inom respektive enhet bör dessa uppgifter komma att avse personal och resurser i övrigt vid de institutioner och serviceinrättningar som hör till enheten. I den mån en förvalt- ningsenhet blir identisk med en beiintlig läroanstalt inom UKÄ-området, konmer uppgifterna för dess ledning att anknyta till det nuvarande konsistoriets uppgifter idessa delar. En väsentlig principiell skillnid är dock att i den föreslagna organisatonen samtliga uppgifter vid förvaltningsemeten skall fullgöras på högskolestyrelsens vägnar och sålunda på grundval av delegationsbeslut av styrelsen (jfr avsnitt 6.3.5.4).

Liksom institutionsindelningen bör enligt

U 685 uppfattning bedömningen av behovet av förvaltningsenheter och avgränsningen av dessa vara en angelägenhet för högskolesty- relserna, som bäst kan överblicka de lokala förutsättningama för olika lösningar. Det synes dock utredningen naturligt att stats- makterna, för att övergången till en ny orga- nisation skall underlättas, tar ställning till hithörande frågor för den nya högskoleorga- nisationens start. U 68 förordar därför att de i det föregående nämnda organisationskom- mittéerna får till uppgift att avge förslag även i hithörande frågor. En praktiskt be- tingad utgångspunkt bör vara att ingen insti- tution skall höra till mer än en förvaltnings- enhet. I bilaga 14 exemplifierar U 68 olika möjligheter i fråga om indelning i förvalt- ningsenheter vid den blivande högskolan i Göteborg.

U68 utgår från att uppgifterna vid en förvaltningsenhet kommer att bli av den arten att denna liksom institutionen naturli- gen leds av personer verksamma inom enhe- ten. Utredningen förordar att förvaltningsen- het skall ledas av en förvaltningsnämnd, be- stående av anställda och studerande inom enheten, och att den verkställande ledningen skall handhas av en lärare, benämnd rektor.

När det gäller den närmare sammansätt- ningen av förvaltningsnämnd samt sättet för utseende av ledamöter i sådan nämnd och av rektor vid förvaltningsenhet ser U68 det som vanskligt att uppställa några generella regler. Enligt utredningens bedömning kan man inte se hithörande frågor isolerade från frgan om omfattningen och karaktären av de uppgifter som kommer att fullgöras vid förvaltningsenheterna. Dessa uppgifter kan, beroende på de lokala förutsättningama, komma att skifta avsevärt mellan olika enhe- ter och högskolor. Ytterst blir de — som nyss nämnts — beroende av den arbetsfördelning varje berörd högskolestyrelse kommer att fastställa mellan sig och bl. a. förekommande förvaltningsnämnder.

Det är mot denna bakgrund enligt U 68s uppfattning naturligt att beslutanderätten orr. varje förvaltningsnämnds sammansätt- nirg och om hur ledamöter och rektor skall

utses läggs på högskolestyrelsen. Styrelsen får då möjlighet att med hänsyn till förut- sättningama i det enskilda fallet bedöma bl.a. om innehavare av någon tjänst eller ledningsfunktion automatiskt skall ingå i för- valtningsnämnd samt vilka organ eller grup- per inom högskolan som i övrigt skall med- verka vid utseende av ledamöter. Erfarenhe- ter från försöksverksamheten med nya sam- arbetsformer bör här kunna ge utgångspunk- ter för bedömningarna.

6.3.3. Utbildningsnämnder och linjenämnder

U 685 förslag i fråga om studieorganisation innebär — som utvecklats i kapitel 3 — att utbildningen organiseras på utbildningslinjer och att dessa fördelas på yrkesutbildnings- sektorer för respektive teknik, administra- tion och ekonomi, vård, undervisning samt kultur och information. För att den efter- strävade yrkesanknytningen av utbildningen skall underlättas bör enligt utredningens uppfattning indelningen i sektorer och linjer läggas till grund för formerna för planering och ledning av grundutbildningen.

6.3.3.1 Uppgifter m.m.

U 68 föreslår att det vid varje högskola normalt skall finnas ett planerings- och led- ningsorgan för varje sektor inom vilken en eller flera allmänna utbildningslinjer före- kommer vid högskolan. Som framgått i det föregående benämner utredningen dessa or- gan utbildningsnämnder. U 68 vill emellertid betona att nämndernas ansvarsområden i princip kommer att bli avsevärt vidare och även deras ställning i väsentliga avseenden en annan än de befintliga utbildningsnämnder- nas.

Varje utbildningsnämnd bör ansvara för de allmänna utbildningslinjer vid högskolan som förts till dess sektor. Ansvaret bör — med de begränsningar som det skilda huvud- mannaskapet ger — avse även sådana allmän- na utbildningslinjer som består av dels stat- lig, dels kommunal högskoleutbildning, t. ex. linjer som motsvarar de nuvarande kombina-

tionsutbildningama. Lokala och individuella utbildningslinjer liksom enstaka studiekurser och kurser — vilka inte föreslås genom centra- la beslut bli hänförda till yrkesutbildningssek- torer (jfr avsnitt 6.5.3) — bör föras till ansvars- området för den utbildningsnämnd högskole- styrelsen bestämmer i varje särskilt fall. Om en högskola har ett mera omfattande utbud av lokala och individuella linjer eller av enstaka kurser och studiekurser, som naturligen hör till en vid högskolan i övrigt inte företrädd sektor, bör härvid en särskild utbildnings- nämnd för sektorn i fråga kunna inrättas.

Det bör strykas under att särskilt i fråga om enstaka kurser och sådana kurser som kan ingå i utbildningslinjer inom flera sekto- rer — och vilkas innehåll och organisation sålunda skall godkännas av flera olika utbild- ningsnämnder ; en väsentlig del av plane- ringen och av ansvaret för kursplanernas utformning av naturliga skäl måste komma att ligga på institutionsnivån.

Utbildningslinjen intar en central plats i den av U 68 förordade studieorganisationen. Samtidigt som behovet av överblick och samordning av utbildningsutbudet sektorsvis och mellan sektorerna tillgodoses, bör därför planerings- och ledningsorganisationen främ- ja utvecklingen av och samordningen inom den enskilda linjen. U68 föreslår att det under de nya utbildningsnämnderna skall kunna finnas organ med uppgift att svara för planering och ledning av enskilda utbild- ningslinjer eller linjevarianter eller grupper av sådana. Dessa organ kallar utredningen, som framgått i det föregående, linjenämnder. I flertalet fall kommer rimligen benämningen av nämnderna i praktiken att anknytas till linjernas inriktning, såsom nämnd för läkar- utbildning, psykologutbildning, journalistut- bildning, etc.

Redan i dag finns vid teknisk fakultet exempel på en organisation med ett övergri- pande ledningsorgan och under detta ett antal ledningsorgan för enskilda utbildnings- linjer. Förhållandet här mellan fakultetens utbildningsnämnd och sektionernas utbild- ningsnämnder har sålunda väsentliga drag av den ordning som utredningen vill ge förut-

Förhållandena inom de olika yrkesutbild- ningssektorerna varierar påtagligt när det gäl— ler utbildningslinjernas inbördes samband m.m. Medan detta samband inom sektorn för undervisning sålunda är relativt starkt, är t.ex. de olika linjerna inom sektorn för kultur och information —_ som diskuterats i avsnitt 6.3.1 — mera skiljaktiga i fråga om innehåll och mål. I det förra fallet kan det vara naturligt att det övergripande organet - utbildningsnämnden — spelar en mera ledan- de roll, medan i det senare fallet tyngdpunk- ten i planerings- och ledningsorganisationen kanske bör ligga på linjenämnder. U 68 vill här tillägga att en organisation med linje- nämnder givetvis möjliggör en totalt sett mera differentierad representation i plane- rings- och ledningsorganen.

Skillnader av nämnda slag liksom det för- hållandet att utbudet av utbildningslinjer inom varje sektor kan variera avsevärt mellan olika högskolor talar för att man inte bör centralt bestämma vilka linjenämnder som skall förekomma eller föreskriva en generell fördelning av uppgifter mellan utbildnings- nämnd och linjenämnder. Enligt U 685 upp- fattning bör det ankomma på högskolestyrel- sen att, efter förslag av vederbörande utbildningsnämnd, inrätta linjenämnder samt i samband härmed föreskriva för vilken eller vilka linjer eller linjevarianter varje nämnd skall ansvara. Det bör härutöver vara möjligt att åstadkomma en praktisk arbets- fördelning mellan utbildningsnämnd och lin- jenämnder genom att den förra får rätt att delegera beslutanderätt till de senare. Dock bör enligt utredningens uppfattning förslag till anslagsframställning för en sektor i dess helhet alltid avges av utbildningsnämnden.

I vissa fall kan det vara lämpligt att ha mer än en linjenämnd för en och samma utbild- ningslinje, t. ex. då denna förekommer på skilda orter. Det kan också visa sig motiverat att för en lokal utbildningslinje, som inte naturligt hör till någon vid högskolan i fråga företrädd yrkesutbildningssektor, inrätta en linjenämnd som — formellt under någon befmtlig utbildningsnämnd men i realiteten

självständigt — kan svara för linjen.

] bilaga 14 exemplifieras olika alternativ för utbildnings— och linjenämndsorganisatio- nen vid några blivande högskolor.

Självfallet bör vid behov även olika slag av beredande organ till linjenämndema kunna inrättas, t.ex. för att samordningen av de olika momenten inom en utbildningslinje skall underlättas. I detta sammanhang kan erinras om de positiva erfarenheterna av de s.k. kursnämndema vid Chalmers tekniska högskola. Också ”linjelärarråd”, bestående av de lärare som ansvarar för de olika kurser- na inom en linje, kan vara värdefulla för att säkra samordning. Över huvud är det synner- ligen angeläget att utbildnings— och linje- nämnder finner smidiga former för samver- kan med institutionerna. Liksom i dag sker bör exempelvis företrädare för dessa vid behov delta i nämndernas överläggningar.

Utbildningsnämnds eller linjenämnds upp- gifter inom sitt ansvarsområde bör samman- fattningsvis vara följande.

' Fortlöpande översyn av utbildningens in- nehåll, organisation och dimensionering med hänsyn till yrkes— och samhällslivets krav, forskningens utveckling m. m.; åtgär- der och förslag som föranleds härav. — U 68 vill betona att utbildningsnämnderna i den nya organisationen bör spela en betydligt aktivare roll än de nuvarande utbildningsnämnderna normalt har gjort när det gäller att initiera nya utbildnings- linjer och utbildningsmoment. Inte minst väsentlig är i detta sammanhang en konti- nuerlig kontakt mellan utbildningsnämn- derna och de för forskning och forskarut- bildning ansvariga organen.

0 Utarbetande — i samverkan med institu- tionerna — av förslag till anslagsframställ- ningar att avges av högskolestyrelsen.

. Utarbetande av förslag till budget för verksamheten (dvs. till fördelning på insti- tutioner m.m. av för verksamheten anvi- sade medel) eller fastställande — inom av högskolestyrelsen angivna ramar — av så- dan budget (jfr avsnitt 6.5). . Kontinuerlig uppföljning och kontroll av

utbildningens resultat — därav föranledda åtgärder. 0 Fastställande av lokal plan för studiegång- en inom utbildningslinje samt inrättande av kurser inom utbildningslinjer och fast- ställande av kurSplaner (jfr avsnitt 3.1.4). 0 Beslut om dispens från förkunskapskrav och om tillgodoräknande av utbildning inhämtad utanför viss linje. ' Upprättande av riktlinjer för studie- och yrkesvägledning samt av lokal information om utbildningen. . Samverkan med studiemedelsnämnd. — U 68 vill betona vikten av att sådan sam- verkan utvecklas i mera reguljära former än som hittills normalt varit fallet.

Om skilda planerings- och ledningsorgan för grundutbildning och forskning/forskarut- bildning skapas även vid jordbrukets högsko- lor, blir organen för grundutbildning här närmast jämförbara med linjenämnder i den föreslagna organisationen. Benämningen lin- jenämnd bör i så fall införas också för dem. Det kan i sammanhanget övervägas om sam- ordnings— och samverkansskäl motiverar en för jordbrukets tre högskolor gemensam ut- bildningsnämnd. Det är givetvis också önsk- värt att berörda utbildningsnämnder, närnli- gen för sektorerna teknik och vård i Uppsala och för sektorn teknik i Umeå, i sin övergri- pande planering fortlöpande beaktar också utbildningen vid jordbrukets högskolor. Det— ta underlättas lämpligen genom att de regel— bundet får yttra sig i sådana ärenden rörande denna utbildning som är av principiell art.

6.3.3.2 Sammansättning m.m.

De nuvarande utbildningsnämnderna beståri huvudsak av lärare och studerande. Det är enligt U 685 mening självklart att den exper- tis och de erfarenheter som dessa grupper representerar skall ha en stark ställning även i de nya utbildningsnämnderna och i linje- nämnderna. I vissa fall kan det härvid, med hänsyn till den ovan betonade vikten av ett samband med forskningen och forskarutbild- ningen, vara lämpligt att en eller ett par

ledamöter hämtas bland lärare som primärt är engagerade i denna del av verksamheten. Mot bakgrund av vad som ovan anförts framstår det också som naturligt att någon ledamot i var och en av berörda utbildnings- nämnder i Uppsala och Umeå hämtas från högskoleorganisationen inom jordbruksde- partementets område liksom att inom denna organisation motsvarande samband med ut- bildningen vid de statliga högskolorna i övrigt förekommer.

För att samplaneringen med den kommu- nala högskoleutbildningen skall underlättas anser U 68 det vidare väsentligt att ledamö- ter i berörda utbildnings- och linjenämnder hämtas från den primärkommunala och den landstingskommunala utbildningsorganisa- tionen.

Vad som härutöver enligt utredningens uppfattning i första hand är aktuellt att diskutera är frågan om representation i ut- bildnings- och linjenämnder för yrkeslivet. Sådana inslag förekommer i dag i exempelvis styrelserna för social- och journalisthögsko- lorna och dramatiska institutet, vilka lokalt beslutar om utbildningens innehåll och orga- nisation.

U68 ser det som en väsentlig funktion hos högskolan, i första hand utbildnings- nämnderna, att fortlöpande verka för att utbildningsutbudet och utbildningsorganisa- tionen utvecklas med hänsyn till bl. a. yrkes- livets krav. Såväl när det gäller att identifiera nya utbildningsbehov som vid överväganden om förändringar i uppläggningen och inrikt- ningen av befintliga utbildningslinjer är det enligt utredningens uppfattning av stor bety- delse att det i de ansvariga organen finns sakkunskap och erfarenheter från berörda yrkesområden.

Möjligheterna att engagera kvalificerade företrädare för yrkeslivet som ledamöter i utbildningsnämnder och linjenämnder torde emellertid variera från yrkesområde till yrkesområde och från högskola till högskola. Särskilt torde detta gälla i fråga om linje- nämnder. För nämnder t.ex. för journalist- utbildning och för nuvarande socionomut- bildningslinjer blir det sålunda naturligt att

på samma sätt som i de nuvarande styrelser- na för berörda högskolor ha en representation för yrkeslivet. För andra linjer kan det med hänsyn till deras karaktär vara svårare att förverkliga en sådan representation. U 68 anser likväl att det bör fastslås att en repre- sentation för yrkeslivet i såväl utbildnings— som linjenämnder bör eftersträvas. Denna princip får sedan tillämpas med hänsyn till de praktiska förutsättningama i varje enskilt fall.

Utbildnings- och linjenänmdernas sam- mansättning hör av nyss anförda skäl och med hänsyn till de varierande lokala förut- sättningama i övrigt kunna variera inom vissa givna ramar. Riktlinjer för nämndernas sam— mansättning bör med hänsyn till den bety- delsefulla ställning nämnderna avses få i den förordade organisationen föreskrivas av Kungl. Maj:t. U 68 föreslår att varje utbild- nings— eller linjenämnd skall bestå av om- kring tio ledamöter. En riktpunkt för sam- mansättningen bör vara att nämnden skall innehålla en tredjedel lärare, en tredjedel studerande och en tredjedel personer hämta- de från yrkeslivet, såväl arbetsgivare som arbetstagare och från annan utbildningsorga- nisation. Härutöver bör en representation för andra kategorier av anställda inom högskolan övervägas.

Den exakta sammansättningen av varje utbildnings— eller linjenämnd bör enligt U 685 uppfattning fastställas av högskolesty- relsen.

Det är angeläget att sammansättningen kan balanseras så att varje organs ansvarsom- råde blir så allsidigt täckt som möjligt. Detta försvåras om ansvaret för utseende av leda- möter delas upp på flera organ eller korpora- tioner. Det bör särskilt beaktas att utbild- nings- och linjenämndema, för att de i det föregående redovisade intentionerna skall förverkligas, måste ha en stark ställning i förhållande till de institutioner som har att svara för genomförandet av utbildningen. Detta talar mot en ordning med direkt eller indirekt representation för institutionerna i nämnderna. Utredningen vill i samman- hanget också betona att enligt dess bedöm-

ning utbildnings- och linjenämndema i den föreslagna organisationen mera är att betrak- ta som expertorgan än som organ för intres- serepresentation.

De ledamöter i utbildnings- eller linje- nämnd som hämtas utanför högskolan bör enligt U 685 uppfattning utses av högskole- styrelsen, sedan förslag inhämtats från ar- betsgivar- och arbetstagarorganisationer samt berörda huvudmän för annan utbildning. Vad som nyss anförts talar enligt utred- ningens mening för att det formella ansvaret också för utseende av de nämndledamöter som hämtas inom högskolan läggs på styrel- sen. Denna kan då med beaktande av de lokala förutsättningama och önskemålen om en allsidig täckning av ansvarsområdet beslu- ta om den ordning i vilken ledamöterna i fråga skall nomineras, genom personal- och stude- randeorganisationer, organ inom högskolan eller direkt genom någon berörd grupp. Här- vid bör bl. a. erfarenheter från försöksverk- samheten med nya samarbetsformer i fråga om de nuvarande utbildningsnämnderna kunna tillgodogöras. För att det ovan berör— da sambandet med forskning och forskarut- bildning skall säkras bör som ovan antytts i vissa fall fakultets/sektionsorgan få nominera en eller ett par ledamöter av utbildnings- nämnd.

U 68 finner starka skäl tala för att ordfö- rande i utbildnings- eller linjenämnd utses särskilt av högskolestyrelsen. Det torde i praktiken vara nödvändigt med en ordning där styrelsen i samband med utseendet av ledamöter försäkrar sig om att någon är villig att äta sig ordförandeskapet. Om så befinns lämpligt, bör en lärare som utses till ordfö— rande i utbildnings- eller linjenämnd kunna fungera som verkställande ledamot och vara i princip heltidsengagerad för uppgiften (jfr avsnitt 6.6.1).

För högskolor med en mera omfattande organisation av linjenämnder kan praktisk — administrativa skäl anföras mot att högskole- styrelsen skall utse ledamöter i dessa nämn- der. Det bör här vara naturligt att styrelsen delegerar utseendet av ledamöter till utbild- ningsnämnderna, vilka kan antas ha den bäs-

ta överblicken över m. nr. inom sin sektor.

Beträffande principer för sammansättning av och sätt för utseende av ledamöter i utbildnings- och linjenämnder vid jordbru- kets högskolor bör enligt utredningens be- dömning samma ordning kunna tillämpas som i fråga om motsvarande organ vid de statliga högskoloma i övrigt.

Resurser för nämnderna

Utbildnings- och linjenämndema kommer att få en central ställning vid ett förverkligande av U 68s förslag beträffande grundläggande högskoleutbildning. Det är därför av största vikt att de kommer att förfoga över tillräck- liga kansliresurser för utrednings- och annat planeringsarbete. U 68 ser det som synnerli- gen angeläget att resurserna för lokal utbild- ningsplanering förstärks i samband med ett genomförande av den förordade organisatio- nen. Utredningen ämnar återkomma till hit- hörande frågor i det specialbetänkande som kommer att behandla bl. a. riktlinjer för de lokala förvaltningarnas uppbyggnad.

6.3.4. Fakultets/sektionsorganisationen

U 685 uppdrag omfattar inte frågor om den institutionella organisationen för forskning och forskarutbildning. Utredningen har emellertid sett det som självklart att belysa de konsekvenser som uppstår för denna orga- nisation vid ett genomförande av utred- ningens förslag beträffande planerings- och ledningsorganisationen för grundutbild- ningen. I anslutning härtill har U 68 också funnit det lämpligt att — utan att lägga några direkta förslag _ föra fram till diskussion vissa möjliga förändringar i den nuvarande organisationen av arbetet på fakultets/sek- tionsnivå, vilka kan vara ägnade att göra organisationen för forskning och forskarut- bildning mera ändamålsenlig med hänsyn till de förutsättningar som föreslås gälla i de nya högskolorna.

Övervägandena i det följande är — om skilda planerings- och ledningsorgan för

grundutbildning och forskning/forskarutbild— ning införs även vid jordbrukets högskolor — i princip tillämpliga också för dessa hög- skolor.

6.3.4.l Uppgifter

Uppgifterna för planerings- och ledningsorga- nen för forskning och forskarutbildning kommer enligt de förutsättningar som gettsi det föregående att motsvara dels de uppgif- ter i fråga om forskarutbildning som i dag åvilar fakultetemas/sektionernas utbildnings- nämnder, dels de uppgifter som fullgörs av fakulteterna/sektionema — vid jordbrukets högskolor av lärarkollegierna _ och inte avser grundutbildning. Några förändringar i omfattningen och innebörden av dessa upp- gifter finns det inte anledning för U 68 att aktualisera utöver vad som följer av utred- ningens förslag att också lärarhögskolorna och gymnastik- och idrottshögskolorna skall ingå i de nya högskolorna (jfr avsnitt 6.3.1). Uppgifterna i fråga om forskning och fors- karutbildning kan sammanfattas enligt föl- jande.

. Fortlöpande översyn av forskarutbild- ningens innehåll, organisation och dimen— sionering; åtgärder och förslag som föran- leds härav.

0 Utarbetande — med material från institu- tionerna som grund — av förslag till an- slagsframställningar avseende forskning och forskarutbildning och förslag beträf- fande ämnesinnehåll för lärartjänster av- sedda företrädesvis för forskning och fors- karutbildning. 0 Utarbetande av förslag till disposition av för forskning och forskarutbildning anvi— sade resurser eller beslut — inom av hög- skolestyrelsen angivna ramar — om dispo- sition av sådana resurser (jfr avsnitt 6.5.4). ' Planering av forskning och forskarutbild- ning som berör flera institutioner. . Beslut — inom angivna ramar — om planer för och organisation av forskarutbild— ningen samt om antalet platseri forskarut- bildning inom skilda ämnesområden.

' Uppföljning och kontroll av forskarutbild- ningens resultat samt därav föranledda åtgärder. ' Avgivande av förslag till tillsättning av lärartjänster avsedda företrädesvis för forskning och forskarutbildning (jfr av- snitt 6.6.2). ' Antagande av oavlönad docent. ' Fördelning av stipendier för forskarutbild- ning.

6.3.4.2 Indelning

Den nuvarande indelningen i fakulteter/sek- tioner har varit föremål för diskussion i många sammanhang, såväl från grundutbild- ningens som från forskningens och forskarut- bildningens synpunkt.

För grundutbildningens del har U 68 fun- nit en indelning efter yrkesutbildningssekto- rer och — inom dessa — utbildningslinjer ändamålsenlig med hänsyn till det grundläg- gande syftet att i organisationen utgå från utbildningens yrkesinriktning. Någon anled- ning att utgå från att en motsvarande indel- ningsgrund skulle vara lämpad också för forskning och forskarutbildning finns inte. Visserligen finns exempel på att en gemen- sam yrkesanknytning kan motsvaras av en gemensam inriktning i fråga om innehåll och metod. Forskningen och forskarutbildningen är emellertid inte och bör inte heller vara riktad mot yrkesanknutna mål på ett sådant sätt att yrkesanknytning genomgående kan läggas till grund för organisationen.

Det kan däremot _ i synnerhet när grund- utbildningen föreslås frikopplad från fakul- tets/sektionsorganisationen — vara naturligt att ställa frågan om dagens fakultets/sek- tionsindelning är den lämpligaste från forsk- nings- och forskarutbildningssynpunkt. Det förhållandet att de vetenskapliga metoderna har utvecklats snabbt och att åtskilliga nya ämnesområden tillkommit sedan den nuva- rande indelningen fastställdes 1964 kan an- ses motivera att hithörande frågor prövas på nytt.

Det kan över huvud taget diskuteras om en fast organisatorisk indelning svarar mot

forskningens och forskarutbildningens kravi väsentliga hänseenden. Vissa erfarenheter ty- der på att administrativa gränser av det slag som finns mellan dagens fakulteter kan vara till hinder när det gäller att tillgodose forsk- ningens och forskarutbildningens skiftande och med den vetenskapliga utvecklingen för- änderliga behov av kommunikation och kon— takt. Det kunde från dessa utgångspunkter övervägas att skapa en mer rörlig planerings- och ledningsorganisation för forskningen och forskamtbildningen för att lättare kunna till- godose aktuella och till de lokala förhållan- dena anpassade planerings- och samordnings- behov.

Med de utgångspunkter U 68 haft för sitt arbete har utredningen dock inte ansett sig böra ta upp indelningsgrunderna för forsk- nings/forskarutbildningsorganisationen till prövning. Utredningen förutsätter att beho- vet av förändringar i denna kommer att fortlöpande prövas av myndigheter och or- gan inom högskolorna.

U 68 vill emellertid peka på att vissa förändringar i tillämpningen av den nuvaran- de fakultets/sektionsindelningen naturligen aktualiseras vid ett förverkligande av utred- ningens förslag om särskilda planerings- och ledningsorgan för grundutbildningen och om en sammanhållen lokal högskoleorganisation. Sålunda kan för de blivande högskolorna i Stockholm, Lund och Göteborg den nära släktskapen mellan de kemiska sektionerna inom matematisk-naturvetenskaplig och tek- nisk fakultet samt mellan den matematisk- fysiska sektionen inom matematisk-naturve- tenskaplig fakultet och sektionen för teknisk fysik inom teknisk fakultet motivera en or- ganisatorisk samordning i ett läge då hänsyn enbart behöver tas till forskningens och fors— karutbildningens behov och då fakulteterna och sektionerna kommer att ingå i en och samma högskola. På samma sätt kan i detta läge en samordning mellan farmaceutisk fa- kultet och i första hand kemisk sektion av matematisknaturvetenskaplig fakultet över- vägas.

U68 anser det ändamålsenligt att, om förutsättningar för omorganisationer av an-

tytt slag finns, sådana genomförs samtidigt med de förändringar som kan föranledas av utredningens förslag i övrigt. Det är därför önskvärt att myndigheterna i sina yttranden över detta betänkande redovisar synpunkter och eventuella förslag i hithörande frågor. Utredningen föreslår att utbildningsdeparte- mentet faster myndigheternas uppmärksam- het på detta.

Med de angivna utgångspunkterna aktuali- seras vidare — som ovan antytts — frågan om ett inordnande av den forskning som för närvarande är knuten till de större lärarhög- skolorna och till gymnastik- och idrottshög- skolan i Stockholm i fakultetsorganisationen inom respektive nya högskola. U 68 — somi avsnitt 6.4.3 behandlar frågan om den cen- trala organisationen för dessa verksamheter _ anser det naturligt att den forskning som nu bedrivs vid lärarhögskola blir en del av ansvarsområdet för respektive samhällsveten- skapliga fakultet (motsvarande). När det gäl- ler forskningen — inom det fysiologiska om- rådet — vid nuvarande gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm anser utred- ningen det naturligt att den i den nya organi- sationen förs till ansvarsområdet för den medicinska fakulteten inom högskolan i Stockholm.

Den nuvarande högskolan i Luleå, som under uppbyggnadsskedet har en provisorisk organisation, saknar i dag fakultet. U 68 anser det naturligt att forskningen och fors- karutbildningen vid denna högskola organise- ras inom ramen för en teknisk fakultet enligt samma principer som vid övriga högskolor.

6.3.4.3 Arbetsformer

Om inga förändringar i arbetsformerna vidtas i samband med att frågor om grundutbild- ningen förs över från fakultets/sektionsorga- nens ansvarsområde till de nya utbildnings- nämndernas, blir konsekvensen följande. Inom varje fakultet/sektion kommer det att finnas dels en utbildningsnämnd med ansvar för i huvudsak frågor om forskarutbild- ningens innehåll, organisation och dimensio- nering inom angivna ramar samt för fördel-

ningen av doktorandstipendier, dels en fakul- tet/sektion — i betydelsen beslutande för- samling — med ansvar för i huvudsak forsk- ningsfrågor men också för planerings- och resursfrågor som rör forskarutbildningen.

Redan i den nuvarande organisationen har en ordning av antytt slag visat sig innebära dubbelarbete och oklarhet om kompetens- förhållandena. Som berörts bl.a. i UKÄs remiss-PM ll rörande nya samarbetsfomier på universitetsområdet (s. 27) framstår det som väsentligt att såväl planerings- och re- sursfördelningsfunktionerna som de övergri- pande kontrollfunktionerna för ett och sam- ma verksamhetsområde hänförs till ett och samma organs ansvarsområde. Starka skäl talar sålunda enligt U 68s uppfattning för att det inom varje fakultet/sektion skall finnas ett ansvarigt planerings- och ledningsorgan för den samlade forsknings- och forskarut- bildningsverksamheten.

Med hänsyn till forskarutbildningsuppgif- terna är det uppenbart att de studerande — i detta fall naturligen de studerande iforskar- utbildning — bör beredas representation i ett sådant organ. Mot bakgrund av de aktuella strävandena till vidgat medinflytande för olika grupper av anställda framstår det också som naturligt att av dessa inte bara de ordinarie lärarna blir representerade. Det är givetvis också önskvärt att antalet ledamöter i ett eventuellt ledningsorgan blir begränsat jämfört med vad som i dag är fallet inom vissa fakulteter/sektioner — såväl för att det skall kunna arbeta smidigt som för att den totala belastningen i form av sammanträden m. ni. skall bli rimlig.

De diskussioner i hithörande frågor som hittills förts inom UKÄ-området, senast i anslutning till nyssnämnda remiss-PM, har självklart utgått från nuvarande förhållan- den, då också grundutbildningen hör till fakultets/sektionsorganens ansvarsområde. I dessa diskussioner har bl.a. förts fram tan- ken på en fakultets/sektionsnämnd som skul- le överta såväl utbildningsnämndens som vis- sa av fakultetens/sektionens uppgifter.

U 68 betraktar det som synnerligen ange- läget att fortsatta överväganden och diskus-

sioner om en sådan anordning kommer till stånd med utgångspunkt i den avgränsning av fakultets/sektionsorganens ansvarsområde som kommer att gälla om utredningens för- slag beträffande grundutbildningen genom- förs. U68 föreslår att utbildningsdeparte- mentet anmodar de berörda myndigheterna att i sina yttranden över detta betänkande mot den angivna bakgrunden redovisa syn- punkter och förslag beträffande de framtida arbetsformerna inom fakulteter och sektio- ner. Det är givetvis önskvärt att eventuella förändringar här kan samordnas med de or- ganisatoriska reformer som kan komma till stånd på grundval av utredningens förslag. Vid övervägandena i dessa frågor bör be- aktas också de förslag som utredningen om professorstillsättning kommer att lägga fram. U 68 vill i sammanhanget ytterligare peka på följande. I fakultet/sektion som beslutan- de organ ingår för närvarande förutom pro- fessorer och biträdande professorer också ordinarie universitetslektorer. De sistnämnda utgör en klar majoritet i några fakulteter/ sektioner. Även om universietetslektorerna i många fall är engagerade i forskning och forskarutbildning, är deras tjänster företrä- desvis avsedda för grundutbildning. Ett leda- motskap ivfakultet/sektion för denna lärar- kategori kan emellertid samtidigt tjäna som ett led i den kontakt med forskningen och forskarutbildningen som givetvis är önskvärd för universitetslektorernas del även i den föreslagna organisationen (jfr avsnitt 6.6.3). I den mån fakulteter/sektioner kommer att bevaras som beslutande församlingar även i en förändrad organisation ser U 68 det som en naturlig konsekvens av principen om en sammanhållen högskoleorganisation att samtliga innehavare av ordinarie universitets— lektorat och lektorstjänster med i huvudsak motsvarande kompetenskrav behandlas lika i fråga om fakultets/sektionstillhörighet. Ut- redningen förordar därför att i samband med ett genomförande av den föreslagna organisa— tionen även ordinarie universitetslektorer vid nuvarande socialhögskolor, journalisthögsko- lor och gymnastik- och idrottshögskolor samt ordinarie lektorer med i huvudsak mot-

svarande kompetenskrav vid främst lärarhög- skolor blir ledamöter av fakultet/sektion. I princip bör härvid även berörda lektorer vid andra blivande högskolor än sådana med forsknings- och forskarutbildningsorganisa- tion, i likhet med de nuvarande innehavarna av ordinarie universitetslektorat vid universi- tetsfrlialema, få sådant ledamotskap. Detta bör i första hand knytas till den högskola inom utbildningsregionen som har forskning och forskarutbildning inom ämnesområdet och, om sådan inte finns inom regionen, till närmast belägna högskola med verksamhet av det aktuella slaget.

Det är givet att den senast berörda frågan inte kan ses isolerad från frågan om de framtida arbetsformerna på fakultets/sek- tionsnivå över huvud. Den förordade utvidg— ningen av ledamotskapet i fakultet/sektion framhäver enligt utredningens uppfattning önskvärdheten av att frågan om ett mindre planerings- och ledningsorgan inom varje fa- kultet/sektion med representation för olika berörda grupper noga prövas.

Till frågor om det framtida förfarandet vid tillsättning av bl.a. universitetslektors- tjänster återkommer utredningen i avsnitt 6.6.2.

6.3.5. Högskolestyrelsen 6.3.5.l Uppgifter

Bakom U 685 förslag om en sammanhållen organisation för huvuddelen av den statliga högskoleutbildningen inom varje högskole- område ligger en strävan att skapa förutsätt- ningar för ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna och för en sammanhållen planering av högskoleutbildningen. Uppgif- terna för högskolestyrelsen kommer därmed enligt utredningens förslag att avse såväl ekonomiska och administrativa funktioner som utbildningsplanering i vidare mening.

En förutsättning för den förordade organi— sationen är som nämnts i det föregående att det befintliga administrativa sambandet mel- lan grundutbildning å ena sidan samt forsk- ning och forskarutbildning å den andra skall

bevaras inom högskolans organisation. Vid vissa högskolor kommer därmed styrelsens ansvarsområde att avse också forskning och forskarutbildning. Det är emellertid naturligt att styrelsens funktioner här får en annan innebörd än beträffande grundutbildningen.

Högskolestyrelsen bör enligt U68s upp- fattning ha det yttersta ansvaret för plane- ring av alla för högskolans olika verksamhets- grenar och enheter gemensamma resurser samt serviceinrättningar såsom bibliotek etc. I enlighet härmed bör styrelsen även svara för de uppgifter som för närvarande inom främst UKÄ-området ankommer på veder- börande LUP-kommitté. De experter från berörda centrala myndigheter som ingår i denna kommitté bör då i stället knytas till respektive högskola som ledamöter i ett be- redande organ för lokal- och utrustningsfrå- gor. Till detta organ förutsätts styrelsen komma att delegera beslutanderätt i sådana hithörande frågor som inte är av principiell karaktär. I den mån andra likartade uppgif- ter som för närvarande inte ankommer på universitets- eller högskoleorgan skulle till- föras den lokala högskoleorganisationen, bör planering rn. m. också inom sådana områden i princip vara en angelägenhet för högskole- styrelsen.

Utbildningsnämnder och fakultets/sek- tionsorgan skall enligt U 68s förslag vara de som primärt svarar för den lokala plane- ringen i fråga om utbildnings- och forsk- ningsverksamhetens inriktning och organisa- tion. I denna planering får givetvis också institutionerna ett väsentligt ansvar när det gäller de resurser — i första hand lärarkrafter — som är speciella för de olika ämnesområ- dena. Högskolestyrelsens ansvar skall avse den samlade verksamheten och de samlade resurserna inom högskolan och dess plane- ring gälla utvecklingen av högskolan i dess helhet. Som nyss antytts skiljer sig emeller- tid förutsättningarna för styrelsens befatt- ning med planeringsfrågor mellan å ena sidan grundutbildningen, å andra sidan forsk- ningen och forskarutbildningen.

Enligt U 68s mening bör högskolestyrel- sen ha en stark ställning när det gäller den

övergripande planeringen av omfattningen och inriktningen av högskolans utbud av grundläggande utbildning. Utredningen ser det sålunda som väsentligt att avvägningar över gränserna mellan utbildningsnämnder- nas ansvarsområden fortlöpande görs av ett organ som har kännedom om de samlade lokala förutsättningama i skilda avseenden och som i en ansvarig ställning kan göra sina bedömningar i perspektivet av högskoleut- bildningens roll i samhället. Enligt U 685 uppfattning bör högskolestyrelsen vidare ha det övergripande ansvaret för bl. a. inrättan- det av lokala och individuella utbildningslin- jer och av enstaka kurser och studiekurser. Detta innebär att styrelsen enligt utred- ningens mening också bör bli ansvarig inom respektive högskoleområde för planering m.m. av decentraliserad högskoleutbildning (se avsnitt 4.2.3.3). Som behandlas i avsnitt 6.5.3 föreslås resurserna för nämnda linjer och kurser inte fördelas på yrkesutbildnings- sektorer av statsmakterna utan fritt dispone- ras av högskolestyrelsen.

Mot den angivna bakgrunden ser U 68 det som naturligt att högskolestyrelsen — med förslag från utbildningsnämnderna som grund _ skall avge de årliga anslagsframställ— ningarna från högskolan i fråga om grundut- bildning. Styrelsen bör givetvis också kunna yttra sig över utbildningsnämnders eller linje- nämnders förslag till Kungl. Maj:t eller cen- tral myndighet.

De planeringsuppgifter för högskolestyrel- sen som hittills har berörts — både i fråga om gemensamma resurser och inrättningar och beträffande grundläggande högskoleutbild— ning — är av den arten att de i vissa hänseen- den har en lokal eller regional anknytning eller ställer krav på en samlad bedömning från högskolans sida, exempelvis i förhållan- de till andra utbildningshuvudmän. Det är bl. a. av största betydelse att högskolestyrel- sen blir forum för en övergripande planering för utvecklingen av den grundläggande hög- skoleutbildningen inom hela högskoleområ- det, innefattande inte bara den statliga utan också den primär— och landstingskommunala och enskilda utbildningen.

När det gäller planeringen av forskning och forskarutbildning är förutsättningama andra. Den lokala eller regionala anknyt— ningen är här mindre eller obefintlig. Plane- ringens tyngdpunkt när det gäller avväg- ningar såväl mellan olika forskningsområden som inom enskilda sådana ligger naturligen på riksplanet. U 68 har enligt sitt utrednings- uppdrag inte heller någon anledning att före- slå några förändringar i planeringsprinciperna för denna del av högskoleverksamheten. Ut— redningen vill i sammanhanget erinra om att frågan om representation för allmänna in- tressen vid prioriteringar m.m. i fråga om grundforskning, när det gäller forskningsrå- den inom utbildningsdepartementets områ- de, för närvarande behandlas av den våren 1972 tillkallade forskningsrådsutredningen.

Enligt U 685 uppfattning bör sålunda lik- som hittills anslagsframställningar för forsk- ning och forskarutbildning och förslag be- träffande ämnesinnehåll för professurer m.m. avges av vederbörande fakultets/sek- tionsorgan till den centrala myndigheten. Högskolestyrelsen bör — på samma sätt som för närvarande konsistoriet när det gäller fakultetemas/sektionernas petita — från sin utgångspunkt som ansvarig för de samlade resurserna regelmässigt avge yttranden i såda- na ärenden och därvid sätta in fakultets/sek- tionsorganens förslag i ett samlat planerings- perspektiv för högskolan i dess helhet.

Högskolestyrelsens ekonomiska och adrni- nistrativa uppgifter bör i princip motsvara de uppgifter i dessa hänseenden som vid befint- liga läroanstalter åvilar bl. a. konsistorier och styrelser, dvs. sammanfattningsvis att ha all- män tillsyn över högskolans verksamhet, för- valta dess personella och materiella resurser samt fullgöra uppgifter som hänger samman härmed. Det är — som utredningen återkom- mer till i avsnitt 6.3.5.4 — givet att det stora flertalet hithörande ärenden är av den arten att de i praktiken inte bör behandlas av högskolestyrelsen i plenum utan efter delega- tion från styrelsen av andra organ eller av tjänstemän inom högskolan.

Som framgått i det föregående förordar U 68 att högskolestyrelsen beträffande den

institutionella organisationen skall besluta om bl. a. indelning i institutioner, servicein- rättningar och förvaltningsenheter, om inrät- tande av linjenämnder samt om sammansätt- ningen av olika organ inom högskolan.

6.3.5.2 Sammansättning

Flera nuvarande högskolor m. ni. som leds i kollegiala former har styrelser som utses av Kungl. Maj:t. Dessa styrelser består i huvud- sak av personer från myndigheter, organisa- tioner etc. med anknytning till det yrkesom- råde för vilket utbildningen förbereder. [ regel ingår ingen annan inom enheten verk- sam än rektor i styrelsen. Rektor utses här av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen. [ de fall representanter för studerande och an- ställda förekommer i en styrelse av detta slag inom ramen för försöksverksamhet med nya samarbetsformer utses även dessa ledamöter av Kungl. Maj:t. [ styrelserna för läroanstal- terna inom UKÄ-området — konsistorierna — å andra sidan ingår såväl stadgeenligt som inom ramen för försöksverksamheten enbart personer verksamma inom läroanstalten. Med undantag av förvaltningscheferna som i tjänsten ingår i konsistoriet är ledarnö- terna också utsedda av olika organ eller grupper inom läroanstalten. Även rektor — konsistoriets ordförande — utses här genom val.

Högskolestyrelsen får i den av U 68 före- slagna organisationen ett övergripande lokalt ansvar för den del av samhällsverksamheten som planering m. m. av främst den grundläg- gande högskoleutbildningen utgör. Behovet av samverkan med för samhällsplaneringen och utbildningsplaneringen i övrigt ansvariga organ är här påtagligt. Högskoleutbild- ningens allmänna roll i samhället gör det också enligt utredningens bedömning natur- ligt att högskolornas styrelser har en stark förankring i allmänna intressen och i arbetsli- vet i vid mening. U 68 vill i sammanhanget erinra om att riksdagens utbildningsutskott i sitt utlåtande nr 4 1972 i princip ställt sig positivt till den i en motion aktualiserade tanken på samhällsrepresentation i universi-

Det är samtidigt enligt utredningens upp- fattning av väsentlig betydelse att högskole- styrelsen — liksom dagens konsistorium — innehåller ledamöter med erfarenhet och sakkunskap från verksamheten inom högsko- lan. Med hänsyn till vad som nyss sagts och till att det sammanlagda antalet ledamöter i styrelsen måste hållas på rimlig nivå är det emellertid klart att dessa inslag i styrelsen inte kan bli av den omfattning som de har i konsistoriet.

U68 anser sålunda mot bakgrund av sin syn på högskolan som en väsentlig samhälls- angelägenhet att styrelseformerna också för de delar av högskoleväsendet, som motsvarar dagens läroanstalter inom UKÄ-området, bör närmas till vad som är gängse inte bara inom offentlig verksamhet i allmänhet utan också inom andra delar av de blivande högskolor- na.

Den i dag stadgade sammansättningen av konsistoriet är grundad på statsmakternas beslut är 1964 med anledning av 1955 års universitetsutrednings slutbetänkande. Det avgörande skälet för att lägga den lokala universitets/högskolestyrelsen hos en ”hu- vudsakligen akademiskt sammansatt försam- ling” var — enligt det synsätt denna utred- ning redovisade (SOU 19639 5. 190 f.) — nödvändigheten av ett förtroendefullt förhål- lande mellan universitets/högskoleadmini— strationen och läroanstalternas forskare. Det är enligt U 685 synsätt självklart att ett sådant förhållande mellan alla berörda grupper inom läroanstalterna och utbild- nings- och forskningsorganisationens ledning måste eftersträvas. Utredningen är emellertid övertygad om att denna strävan kan förverk- ligas även om de nya högskolorna kommer att ledas av styrelser som delvis innehåller personer som inte är verksamma inom hög— skolorna.

Då ett förtroendefullt förhållande mellan forskarna och de förvaltande organen betrak- tats som särskilt viktigt, torde motivet bl. a. vara att söka i en önskan att garantera de vetenskapliga angelägenhetemas frihet från andra bedömningsgrunder än rent vetenskap-

liga. Forskningens frihet i betydelsen den enskilde forskarens frihet att inom ramen för givna resurser välja objekt och metoder i sin forskning och att presentera forskningsresul- tat i den ordning han själv finner lämplig måste enligt U68s uppfattning garanteras i varje institutionell organisation av högsko- lan. Detta är emellertid enligt utredningens bedömning knappast primärt en fråga om styrelsens sammansättning utan om stats- makternas vilja att garantera en i dessa av- seenden oberoende grundforskning inom högskolorna. U 68 vill härtill erinra om att enligt utredningens förslag högskolestyrel- sens planeringsuppgifter skall ha en annan innebörd när det gäller forskning och fors- karutbildning än beträffande grundutbild- ning.

Det finns enligt U68s bedömning tre olika, delvis sammanfallande grunder för in- slag i högskolestyrelsen av inom högskolan verksamma personer. För det första bör hög- skolans huvudfunktioner, utbildning och i vissa fall forskning, vara företrädda i styrel- sen. Utredningen ser det som naturligt att utbildningen och forskningen primärt före- träds av erfarna lärare. U68 bedömer det som fördelaktigt att dessa lärare samtidigt utgör det inslag av vetenskaplig och pedago- gisk erfarenhet i högskolans verkställande ledning som utredningen föreslår i det följan- de. För det andra bör, i linje med de förvalt- ningsdemokratiska strävandena i allmänhet och strävandena mot vidgat medinflytande för anställda och studerande inom högskole- väsendet i synnerhet, dessa grupper inom högskolan vara representerade i styrelsen. Detta sker lämpligen liksom i andra likartade sammanhang genom att ledamöter utses efter förslag av berörda organisationer. För det tredje slutligen bör högskolans verkstäl- lande ledning — delvis nyss berörd — vara företrädd i styrelsen.

U 68 finner med hänsyn till högskolesty- relsens möjligheter att fungera effektivt över- vägande skäl tala för att antalet ledamöter i styrelsen begränsas till omkring tio. Samtliga ledamöter — däribland ordföranden särskilt — bör enligt utredningens uppfattning utses

av Kungl. Maj:t i likhet med vad som är praxis i fråga om statliga styrelser i allmän- het och också i fråga om styrelserna för åtskilliga befintliga högskolor.

Mot bakgrund av vad som anförts föreslår U 68 som en riktpunkt att högskolestyrelsen skall vara sammansatt enligt följande.

0 Sex ledamöter företrädande allmänintres- sena och utsedda med hänsyn till bl.a. vikten av samband med regionala och lokala organ, t. ex. med ansvar för skolvä- sendet och med yrkeslivet. Utredningen förutsätter att förslag till dessa ledamöter kommer att inhämtas från och konsulta- tioner äga rum med berörda myndigheter och organisationer m. fl. ' Två företrädare för utbildningen och, i förekommande fall, forskningen. Dessa bör vara lärare samt den ene tillika hög- skolans rektor och den andre dess prorek- tor (se vidare avsnitt 6.3.5.3). ' En företrädare för de anställda vid hög- skolan, utsedd efter förslag av berörda personalorganisationer. . En företrädare för de studerande vid hög- skolan, utsedd efter förslag av dessa (jfr bilaga 12). ' Högskolans förvaltningschef, om sådan finns (jfr avsnitt 6.3.5.3).

Vissa variationer i fråga om styrelsens storlek och exakta sammansättning bör vara möjliga med hänsyn till högskolornas skif- tande omfattning och karaktär.

Förutsättningar för en nära och fortlöpan- de samverkan mellan jordbrukets högskolor och de statliga högskolorna i övrigt bör skapas bl. a. genom personsamband mellan styrelserna. Enligt statsmakternas beslut skall lantbruks- och veterinärhögskoloma få en gemensam styrelse i Uppsala, dit den sistnämnda högskolan kommer att förflyttas inom de närmaste åren. Skogshögskolan skall omlokaliseras i huvudsak till Umeå och avses alltjämt ha en särskild styrelse. U68 åter- kommer i avsnitt 6.4.1 till den i utred- ningens diskussioner väckta frågan om en gemensam styrelse för de tre högskolorna.

Den nuvarande ordningen inom UKÄ-områ- det och vid jordbrukets högskolor med ett rektorsämbete bestående av rektor och för- valtningschef som läroanstaltens verkställan- de ledning har enligt U 685 bedömning fun- gerat tillfredsställande och tillfört ledningen önskvärda inslag av såväl erfarenhet från utbildning och forskning som administrativ skicklighet. Utredningen föreslär mot denna bakgrund att vid de mera omfattande nya högskolorna ett rektorsämbete av detta slag skall ha det fortlöpande inseendet över verk- samheten och utöva den verkställande led- ningen. Vid de mindre blivande högskolorna torde med tanke på verksamhetens omfatt- ning, i varje fall under ett inledningsskede, rektorsämbetet kunna bestå av enbart en rektor. U 68 förordar vidare att det vid varje högskola skall finnas en prorektor som rek- tors ställföreträdare.

Som nyss antytts bör enligt U68s upp- fattning rektor och prorektor vara lärare och som utbildningens och forskningens främsta företrädare i högskolans ledning ingå i hög- skolestyrelsen. De bör i likhet med styrelsens övriga ledamöter — i förekommande fall innefattande förvaltningschefen — utses av Kungl. Maj:t. Utredningen ser det emellertid med hänsyn till rektors och prorektors ställ- ning som väsentligt att ett lokalt inflytande säkras när det gäller att utse dem.

Beträffande formerna för ett lokalt infly- tande i detta avseende har U68 funnit det naturligt att anknyta till dels den provisoris- ka ordning för val av rektor och prorektor inom UKÄ-området som föreslagits av UKÄ för de närmaste åren, dels den ordning som gäller vid bl. a. jordbrukets högskolor samt social- och journalisthögskolorna.

Vid de sistnämnda högskolorna utses rek- tor av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen. Enligt den föreslagna provisoriska ordningen inom UKÄ-området skall val av rektor och prorektor förrättas av en valkorporation, be- stående av sammanlagt 60 företrädare för olika grupper av vid läroanstalten verksam- ma.

U 68 förordar att i den framtida organisa- tionen en församling av nämnda karaktär inledningsvis skall nominera en eller flera kandidater till var och en av rektors- och prorektorsposterna. Till frågorna hur försam- lingen exakt skall vara sammansatt och hur dess ledamöter skall utses är det enligt utred- ningens bedömning lämpligt att ta ställning först i samband med att motsvarande frågor rörande andra organ regleras i anslutning till bl. a. försöksverksamheten med nya samar- betsformer. Efter nomineringarna bör hög- skolestyrelsen » som ytterst ansvarig för högskolans verksamhet — avge förslag till Kungl. Maj:t beträffande innehavare av de båda posterna. Av särskild vikt är att styrel- sen vid högskola som omfattar forsknings- och forskarutbildningsorganisation beaktar att rektor och prorektor tillsammans på ett tillfredsställande sätt kan företräda såväl grundutbildningen som forskningen och fors- karutbildningen.

6.3.5.4 Arbetsformer

Högskolestyrelsen måste av naturliga skäl koncentrera sitt arbete på frågor av övergri- pande och principiell eller eljest särskilt vä- sentlig karaktär. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt att inom den sammanhållna lokala högskoleorganisationen skapa en smidigt fungerande och enkel beslutsorganisation och en ändamålsenlig fördelning av uppgifter mellan olika organ. Styrelsen måste sålunda få betydande frihet att allt efter omständig- heterna delegera beslutanderätt såväl till rek- torsämbetet som till andra organ inom hög- skolan. Rektorsämbetet bör i sin tur kunna inom av styrelsen angivna ramar delegera till enskilda tjänstemän inom högskoleförvalt- ningen.

Väsentligt för att organisationen skall fun- gera smidigt är också att specialorgan för beredning av olika slag av ärenden inrättas under högskolestyrelsen. I det föregående har berörts ett sådant organ, för lokal- och utrustningsfrågor. I detta organ bör ingå — såsom i de nuvarande LUP-kommittéerna — bl. a. expertis från andra myndigheter, i förs-

ta hand byggnadsstyrelsen och UUH, samt företrädare för anställda och studerande inom högskolan. U 68 förutsätter vidare att det i många fall kommer att finnas behov av särskilda beredningsorgan för planering av decentraliserad utbildning inom högskoleom- rådet och också för att under t. ex. en utbildningslinjes uppbyggnad fylla plane- ringsfunktioner som normalt ankommer på utbildningsnämnd. Organ av sistnämnda slag blir givetvis i första hand aktuella vid hög- skolor där utbildningsnämnd inom viss sek- tor saknas. 1 övrigt kan särskilda berednings- organ, bestående av erforderliga experter och av företrädare för olika grupper inom hög- skolan, tänkas förekomma för t. ex. biblio- teks-, data-, verkstads-, läromedels- och tand- sjukvårdsfrågor liksom för gemensamma grundutbildnings- eller forsknings- och fors- karutbildningsfrågor.

Det bör enligt U 68s uppfattning stå hög- skolestyrelsen fritt att efter behov inrätta beredande organ, utse ledamöter i dem och också delegera beslutanderätt till dem.

Ett förverkligande av den föreslagna sam- manhållna lokala högskoleorganisationen måste bl. a. innebära att de samlade admini- strativa resurserna, bortsett från institutio- ners och serviceinrättningars, blir delar av en och samma förvaltningsorganisation och un- derställda högskolestyrelsen. Det är väsent- ligt att slå fast att förvaltningen skall tjäna hela högskolan, inte enskilda delar eller or- gan inom den. Denna princip utesluter givet- vis inte att administrativa resurser i prakti- ken knyts till förvaltningsenheter, utbild- nings- och linjenämnder osv. och också pla- ceras i anslutning till den verksamhet det gäller i den mån denna är helt eller ihuvud- sak sammanhållen lokalmässigt. Att högsko-

Högskolestyreise

' | | .. L _ imamer: _l Utbildnings- Fakultets/ nämnder sektionsorgan

Linjenämnder

Förvaltnings— enheter

lnstitutioner /

Figur 6.3. Principskiss över den föreslagna statliga lokala högskoleorganisationen.

Planering och ledning av grundutbildning

Linje-

nämnder Utbildningsnämnd för teknisk yrkes- utbildning

Utbildningsnämnd för administrativ

och ekonomisk yrkes- utbildning

Utbildningsnämnd för vårdyrkes- utbildning

Utbildningsnämnd för utbildning för undervisnings- yrken

Utbildningsnämnd för utbildning för kultur— och informationsyrken

Genomförande Planering och ledning av forskning och forskarutbildning

Fakultets/ sektionsorgan

Institution

Figur 6:41. illustration av en institutions kontakter med flera planerings— och ledningsorgan inom

högskolan.

lans förvaltningsorganisation i princip hålls samman är emellertid enligt U68s bedöm- ning en väsentlig förutsättning för smidighet i utnyttjandet av de samlade administrativa resurserna och därmed för smidighet och decentralisering i själva det administrativa förfarandet inom högskolan.

Den detaljerade utformningen av de olika högskolornas förvaltningar — vid vilken bl. a. hänsyn måste tas till befintliga personal- och lokalförhållanden — bör enligt U 685 upp- fattning anförtros de i det föregående nämn- da organisationskommittéerna. Till vissa rikt- linjer för förvaltningamas uppbyggnad avser utredningen dock att återkomma i det spe- cialbetänkande i vilket utredningen också ämnar ytterligare behandla organisationen av det nya centrala verk utredningen föreslår (jfr avsnitt 6.4.4.1).

[ figur 6:3 visas en principskiss över den föreslagna lokala organisationen för en statlig högskola vid vilken såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning förekommer.

] figur 614 illustreras en institutions kontak- ter med flera planerings- och ledningsorgan.

6.3.6. Den kommunala högskole- utbildningens organisation

Huvudmän för kommunal högskoleutbild- ning kommer att bli främst landstingskom- muner men även primärkommuner. Det bör enligt U 685 uppfattning ankomma på Kungl. Maj:t eller statlig myndighet att be- stämma vilka kommuner och landstingskom- muner som skall få anordna utbildning, på vilka orter utbildningen skall anordnas samt vilka slag av utbildning som den enskilda kommunen eller landstingskommunen skall ha rätt att anordna. Inom denna ram bör uppgiften att anordna utbildningen vara fri- villig för kommun eller landstingskommun. I fråga om avgränsningen mellan kommunala och landstingskommunala uppgifter är det naturligt att utgå från nuvarande förhållan- den. Detta innebär i huvudsak att utbildning

för hälso- och sjukvård främst ankommer på landstingskommun och övrig högskoleutbild- ning på primärkommun.

U 68 har i avsnitt 6.3.1 angett vissa princi- per för organisationen av den kommunala högskoleutbildningen. Utgångspunkten är att den yttre lokala organisationen för utbild- ning på gymnasieskolenivå i regel kommer att utnyttjas också för högskoleutbildning. Den statliga regleringen av den kommunala högskoleutbildningen bör, som framhållitsi nämnda avsnitt, vara mindre omfattande än vad som f.n. är fallet för gymnasieskolan. I fråga om uppbyggnad av och innehåll i ut- bildningen bör emellertid så långt möjligt samma regler gälla som för statlig högskole- utbildning.

En väsentlig utgångspunkt bör vara att kommunal högskoleutbildning för de stude- rande och för arbetslivets företrädare skall framstå som i olika avseenden likvärdig med annan högskoleutbildning. Som utvecklats i kapitel 3 bör sålunda enhetliga regler gälla om bl. a. utbildningslinjer, kurser, studiekur- ser, utbildnings- och kursplaner, betyg och utbildningsbevis. Även i fråga om tillträdet till utbildningen bör enhetliga regler gälla. Detta innebär att huvudmannen för utbild- ningen inte bör ha rätt att begränsa tillträdet till medlemmar i den egna kommunen eller landstingskommunen.

Skyldigheten för kommunen eller lands- tingskommunen att som studerande ta emot även den som inte är medlem i kommunen eller landstingskommunen väcker frågan, om interkommunal ersättning bör utgå. För den del av den blivande högskoleutbildningen som för närvarande ingår i gymnasieskolan skall sådan ersättning enligt skollagen (l962:3l9) utges av elevens hemkommun eller, i vissa fall, av landstingskommun. I fråga om den kvantitativt omfattande sjuk- sköterskeutbildningen finns visserligen inga statliga bestämmelser om interkommunal er- sättning men huvudmännen har träffat avtal om sådan ersättning. Den tanke som ligger bakom den interkommunala ersättningen — att varje kommun svarar för kostnaderna för sina medlemmar — har självfallet bärkraft

också för högskoleutbildningen. U 68 finner det naturligast att grunderna för ersättningen inom högskoleväsendet regleras i samma form som för skolväsendet, dvs. genom kom- munallag.

Den interkommunala ersättningen avser självfallet kommunens nettokostnader. Lika litet som i fråga om exempelvis skolväsendet eller det statliga högskoleväsendet bör hu- vudmannen för utbildningen kunna avkräva de studerande ersättning för kostnaderna för utbildningen. Vad angår statsbidrag utgår U 68 från att sådant bidrag skall utgå efteri huvudsak samma grunder som för närvaran— de gäller för respektive utbildning.

Styrelse för den kommunala högskoleut- bildningen bör i princip vara den kommunala skolstyrelsen eller den landstingskommunala utbildningsnämnden. Liksom i fråga om det allmänna skolväsendet bör dock kommun— fullmäktige eller landstinget kunna överföra vissa uppgifter, t.ex. i fråga om mark och lokaler eller personal, till annan nämnd. För att förväxlingar mellan den landstingskom- munala utbildningsnämnden och de statliga utbildningsnämnderna skall undvikas föreslår U 68 att den förras namn ändras till utbild- ningsstyrelse. Därigenom uppnås också ökad enhetlighet i benämningen på den komrnuna- la sidan.

U68 har i det föregående föreslagit att Kungl. Maj:t eller annan statlig myndighet skall besluta i fråga om rätten för kommun eller landstingskommun att anordna högsko- leutbildning och om denna utbildnings loka- lisering och omfattning. Därutöver krävs med utredningens utgångspunkter i vissa fall att statlig myndighet beslutar inte bara om övergripande bestämmelser utan också i det enskilda fallet. Exempel på det senare är, som angetts i avsnitt 6.3.3.1, de statliga utbildningsnämndernas ansvar för utbild- ningslinjer som består av såväl statlig som kommunal högskoleutbildning. Ett annat exempel är att behovet av gemensam antag- ning av studerande till utbildning med olika huvudmän kan motivera att beslut om antag- ning bör fattas av statlig myndighet. [ huvud- sak bör dock det statliga inflytandet komma

till uttryck genom generella bestämmelser och genomförandet av utbildningen vara en angelägenhet för den kommunala eller lands- tingskommunala huvudmannen.

För utbildningsplaneringen bör det enligt U 68s uppfattning inom organisationen för varje kommuns eller landstingskommuns högskoleutbildning under skolstyrelse och utbildningsstyrelse finnas organ med uppgif- ter motsvarande de statliga utbildningsnämn- dernas och linjenämndernas.

Begreppet utbildningsnämnd bör enligt U 68s mening reserveras för de planerings- och ledningsorgan inom statlig högskola som svarar för den övergripande planeringen av utbildningen inom en yrkesutbildningssektor och härvid bl. a. har att beakta den kommu- nala utbildning inom sektorn som förekom- mer i högskoleområdet. Ansvarsområdet för de föreslagna planerings- och ledningsorga- nen inom den kommunala organisationen kommer att bli enskilda linjer eller grupper av linjer. Utredningen anser det därförlämp- ligt att för dessa organ använda beteckningen linjenämnd. En eller flera sådana linjenärrm- der bör, enligt bestämmande av styrelsen för utbildningen, finnas inom varje yrkesutbild- ningssektor inom vilken huvudmannen an- ordnar högskoleutbildning. U 68 ser det som naturligt att dessa nämnder sammansätts en- ligt samma principer som de statliga nämn- derna (jfr avsnitt 6.3.3.2). Som en motsvarig- het till förhållandena vid dessa bör någon ledamot hämtas från den statliga högskoleor- ganisationen. Samtliga ledamöter bör utses av styrelsen för den kommunala högskoleut- bildningen sedan förslag inhämtats från olika berörda myndigheter, organisationer, grup- per etc.

I fråga om organisationen i övrigt av kom- munal högskoleutbildning bör följande rikt- punkter uppställas. Utbildningen antas kom- ma att i betydande utsträckning meddelas i skolenheter med gymnasieskola. ] sådana fall bör som redan nämnts ett gemensamt ut- nyttjande av resurserna vara naturligt. Behov av särskild personal och andra resurser för högskoleutbildningen torde sålunda här före- ligga endast i begränsad utsträckning. Om

den kommunala högskoleutbildningen åter- igen meddelas utanför skolenhet med gym- nasieskola, torde huvudmannen inom ramen för statliga rambestämmelser kunna lämnas en tämligen betydande frihet när det gäller personal, lokaler och annan utrustning. Det kan ifrågasättas om särskilda statliga regler om verkställande ledning motsvarande skol- ledare är nödvändiga. Enligt U 683 bedöm- ning kommer detta inte att vara erforderligt utan vägledande bör kunna vara vad som nu gäller för motsvarande kommunala utbild- ning. Vad gäller lärare torde det även i fråga om den senast avsedda utbildningen ofta vara lämpligt att anlita lärare i gymnasiesko- lan. I vissa fall kan också lärare inom den statliga högskoleorganisationen komma att utnyttjas. ] sådana fall bör tjänstgöringen inom kommunal utbildningsorganisation kunna inräknas i underlaget för inrättande av statlig lärartjänst och följaktligen i undervis- ningsskyldigheten för innehavare av sådan tjänst.

Vad U 68 här föreslagit om den kommu- nala högskoleutbildningen bör föranleda lag- stiftning med riksdagen i samma utsträck- ning som motsvarande frågor för det allmän- na skolväsendet behandlas i skollagen. Detta innebär att i lag bör regleras de obligatoriska uppgifterna för skolstyrelse och utbildnings- styrelse, förbudet att kräva ersättning av de studerande för kostnadema för utbildningen, skyldigheten att ta emot andra än kommu- nens eller landstingskommunens egna med- lemmar som studerande samt skyldigheten att utge interkommunal ersättning.

l figur 6:5 illustreras de lokala organisatio- nerna för statlig och för kommunal högsko- leutbildning.

6.3.7 Regional samverkan m. m.

Syftet med den indelning i utbildningsregio- ner som U68 arbetat med är att skapa förutsättningar för ett bättre balanserat och differentierat utbud av grundläggande hög- skoleutbildning inom landet. Som framgåtti kapitel 4 bör enligt utredningens uppfattning varje region erbjuda ett så långt möjligt

(Primärkommun)

(Landstingskommun)

Högskolestyrelse [

Utbildningsnämnd för yrkesutbildnings- sektor*

Skolstyrelse

J L Utbildningsstyrelse il

(= landstingskommuns nu- varande utbildningsnämnd)

l_ ——————— "l Lin'enämnd Lin'enämnd Linjenämnd L__L____J '

* Utbildningsnämnden föreslås få vissa samordnande uppgifter beträffande all högskoleutbildning, sålunda även den kommunala.

Figur 6.15. Principskiss över de lokala organisationerna för statlig och för kommunal högskoleutbildning.

fullständigt utbud av sådan utbildning. Med denna utgångspunkt blir utbildningsregionen i vissa avseenden en naturlig ram för plane- ring av grundläggande högskoleutbildning.

Enligt U 685 förslag skall Kungl. Maj:t besluta om vilka allmänna utbildningslinjer som skall anordnas vid varje högskola och av varje kommunal utbildningshuvudmän. Det är självfallet av stort värde för de avvägningar som här måste göras centralt, om ett samråd — lämpligen på regional basis — mellan de för utbildningsplaneringen i stort ansvariga organen, högskolestyrelserna och kommuna- la styrelser, föregår de enskilda styrelsernas förslag och anslagsframställningar i hithöran- de frågor.

När det gäller såväl lokala utbildningslinjer som enstaka kurser och studiekurser skall enligt U 68s förslag den enskilda högskole- styrelsen ha stor frihet att besluta om utbild- ningsutbudet inom sitt område och — beträf- fande decentraliserad utbildning — också om valet av orter för utbildningen (jfr avsnitt 6.5.3). Det är uppenbart att härmed sam-

manhängande uppgifter kommer att ställa krav på samordning mellan högskolorna, i första hand inom utbildningsregionen, för att det samlade utbudet skall bli väl avvägt såväl från resurssynpunkt som med hänsyn till individernas efterfrågan. En samverkan kan också te sig naturlig om utbildningen är förenad med utveckling av nya distributions- former e. d.

En väsentlig fråga när det gäller samverkan mellan högskolor rör grundutbildningens och lärarnas forskningsanknytning. Det är själv- klart att de högskolor som har en mera omfattande forsknings- och forskarutbild- ningsorganisation kommer att spela en nyckelroll i detta avseende. U 68 behandlari avsnitt 6.6.3 närmare frågor om växlingi den enskilde lärarens tjänstgöring mellan grund- utbildning och forskning/forskarutbildning, bl. a. som led i utbyten av lärartjänstgöring mellan högskolor med och högskolor utan forsknings- och forskarutbildningsorganisa- tion. Anordningar av detta slag kommer att vara av betydande värde för de sistnämnda

högskolornas och deras lärares forskningsan- knytning. De framstår också som angelägna för kommunikationerna i allmänhet mellan högskolor av olika karaktär.

Det bör vara en väsentlig uppgift för högskolestyrelserna, i första hand inom en region, att i samråd dra upp riktlinjer för utbyten av nämnda slag och därmed bl. a. ge vägledning för de enskilda styrelsernas be- dömningar av behovet av medel för ändamå- let. Självfallet kan det i många fall — beroen- de på utbildnings- och forskningsresursernas fördelning inom enskilda ämnesområden — vara nödvändigt att söka samverkan också över gränsema mellan utbildningsregioner. Utbyten bör då på samma sätt kunna kom- ma till stånd genom överenskommelser mel- lan högskolestyrelserna.

Information om utbildningsutbudets och arbetsmarknadens utveckling liksom studie- och yrkesvägledningsinsatser av mera gene- rell art torde vidare i vissa fall med fördel kunna planeras och genomföras i samverkan mellan högskolorna i en region.

U 68 anser det mot bakgrund av vad som anförts lämpligt att i första hand i utbild- ningsregioner med mer än en statlig högskola ett organ för samråd mellan högskolestyrel- serna och styrelserna för kommunala utbild- ningar i bl. a. här berörda frågor kommer till stånd. Det bör ankomma på varje styrelse att utse sina företrädare i ett sådant organ, men utredningen föreställer sig att för de statliga högskolornas del styrelseordförandena och företrädare för rektorsämbetena lämpligen kan ingå.

Med hänsyn till regionernas skiftande ka- raktär i fråga om bl. a. antalet högskoleorter och avståndet mellan dessa synes det inte lämpligt att reglera samrådsorganens uppgif- ter och arbetsformer. U68 utgår från att styrelsen för den största statliga högskolan i varje region kommer att ta erforderliga in- itiativ till samverkan och också svara för administrativ service åt samrådsorganet. Ar- betsforrnema och uppgifterna bör sedan få utvecklas allt efter vad styrelserna bedömer som ändamålsenligt.

Även i mera konkreta planeringsuppgifter

kommer det i olika sammanhang att finnas behov av samråd och samarbete mellan statli- ga högskolor, i första hand då på utbildnings- nämnds/linjenämnds- och institutionsnivåer- na. Exempelvis bör vid upprättande av nya högskolor eller av nya utbildningslinjer eller kurser vid befintliga högskolor de högskolor som har ett bredare utbildningsutbud och en mera mångsidig sakkunskap kunna fylla be- tydelsefulla funktioner när det gäller såväl planering som genomförande under ett inled- ningsskede. Erfarenheterna från bl. a. univer- sitetsfilialemas uppbyggnad visar på behovet av sådan samverkan. Enligt U68s uppfatt- ning bör samråd i planeringen och visst samutnyttjande av personal normalt före- komma under ett uppbyggnadsskede för en ny högskola eller utbildningslinje, etc.

Det är vidare väsentligt att samverkan byggs upp i fråga om rekrytering av stude- rande till forskarutbildning mellan högskolor med forsknings- och forskarutbildningsorga- nisation och högskolor utan sådan. Universi- tetslektoremas m. fl. föreslagna ledamotskap i fakultet/sektion (jfr avsnitt 6343) bör kunna ge naturliga utgångspunkter för en sådan samverkan.

Utredningen anser det naturligt att det föreslagna samrådsorganet drar upp riktlinjer för samverkan i de fall där samarbete av denna art mellan högskolor bedöms som ändamålsenligt. Självfallet kan det också i vissa fall bli fråga om samverkan mellan högskolor inom olika regioner. I enskilda fall kan särskilda föreskrifter om samverkan bli aktuella.

En del uppgifter för de statliga högskolor- na kommer att vara av den arten att de av resursskäl och andra praktiska skål med för- del koncentreras till vissa högskolor. Sålunda bör vissa större högskolor få resurser som gör det möjligt för dem att biträda andra hög- skolor i regionen i lokal- och utrustningspla- neringsfrågor. Däremot bör som nämntsi det föregående varje högskolestyrelse inom sitt område vara det ansvariga beslutande orga- net i hithörande frågor.

Också när det gäller pedagogisk utbildning och ämnesteoretisk fortbildning av lärare för

högskoleväsendet bör enligt U 68s uppfatt- ning större högskolor ha resurser för att kunna planera och svara för härmed sam- manhängande uppgifter också för andra hög- skolor i regionen. Självfallet skall dock t. ex. lärarresurser också vid de senare kunna an- vändas för ändamålet. Över huvud framstår det för utredningen som naturligt att den specialinriktade personal för exempelvis pe- dagogiskt utvecklingsarbete, läromedelsfrå- gor etc. som i första hand torde komma att finnas vid de största högskolorna så långt möjligt bistår också andra högskolor. Ekono- misk-administrativa funktioner såsom redo- visning bör vidare, liksom redan i dag är fallet, koncentreras till vissa högskolor i den mån så bedöms ändamålsenligt.

U 68 vill också i detta sammanhang betona behovet av samverkan inom ett enskilt hög- skoleområde mellan den statliga högskolan och huvudmännen för kommunal högskole— utbildning. I viss utsträckning kan sådan samverkan komma till stånd genom ömsesi- dig representation i berörda organ enligt vad som föreslagits i det föregående. Vidare före- slår U 68 — som framgått av avsnitt 6.3.3.1 — att den statliga högskolans myndigheter skall få uppgifter som gäller också den kommuna- la delen av utbildningslinjer som innehåller såväl statlig som kommunal utbildning. Det är angeläget att även i övrigt samverkan kommer till stånd genom att ärenden av gemensamt intresse regelmässigt behandlas i samråd mellan myndigheterna inom den stat- liga och de kommunala organisationerna. Exempelvis bör styrelserna för kommunal högskoleutbildning och högskolestyrelsen år- ligen samråda i fråga om anslagsframställ- ningar.

U 68 erinrar slutligen om de förslag om samarbetsorgan mellan berörda läroanstalter och sjukvårdshuvudmän som nyligen lagts fram av en utredning inom socialdeparte- mentet rörande de kommunala undervis- ningssjukhusen m. rn. (jfr 6.3.2.l).

6.4

6.4.1. Inledning

U 68 har i avsnitt 6.2 pekat på att det även i den framtida högskoleorganisationen kom- mer att behövas centrala planerings- och samordningsinsatser av den arten och om- fattningen att de svårligen kan eller bör fullgöras av departement. Utredningen har mot denna bakgrund utgått från att det bör finnas en verksorganisation för högskole- utbildningen. Att en sådan organisation ut- vecklas för högskoleväsendet i dess helhet utesluter självfallet inte att planerings- och utredningsarbetet även i fortsättningen, då så bedöms lämpligt, initieras på departements- nivån och bedrivs i särskilda former.

U 68 har vidare i avsnitt 6.3.1 redovisat att utredningen utgår från att jordbrukets högskolor tills vidare skall ha en separat organisation under jordbruksdepartementet. U68 har inte heller funnit anledning att föreslå några förändringar i den institutio- nella organisationen av brandingenjörsutbild- ningen vid statens brandskola, vilken sorterar under civildepartementet. Det samlade an- svarsområdet för verksorganisationen för grundläggande högskoleutbildning blir med dessa utgångspunkter dels den statliga hög- skoleutbildningen inorn utbildningsdeparte- mentets område, dels de primär- och sekun- därkommunala samt enskilda högskoleut- bildningarna.

Det är självfallet angeläget att bästa möj- liga förutsättningar skapas för samordning

Den centrala organisationen

och samarbete mellan den här aktuella verks- organisationen och de ansvariga för den stat- liga högskoleutbildningen inom andra de- partements områden. När det gäller utbild- ningen vid jordbrukets högskolor skall enligt statsmakternas beslut det befintliga centrala organet, samarbetsnämnden för jordbrukets högskolor, awecklas i samband med att veterinärhögskolan flyttas till Uppsala och där får en med lantbrukshögskolan gemen- sam styrelse. 1 U 685 diskussioner har förts fram tanken att en samordning mellan jord- brukets högskolor på en nivå under den departementala i stället skulle säkras genom en för de tre högskolorna gemensam styrelse. Enligt utredningens bedömning skulle en sådan ordning kunna innebära fördelar för möjligheterna till samordning och samarbete mellan jordbrukets högskolor och verks- organisationen för högskolorna under utbild- ningsdepartementet. Den bör därför enligt U 685 uppfattning övervägas närmare i sam- band med att ställning tas till utredningens förslag.

6.4.2. Verksorganisationens uppgifter

En av verksorganisationens huvuduppgifter blir att svara för att statsmakterna får under- lag för ställningstaganden rörande plane- ringen såväl på längre som på kortare sikt. Som berörts i föregående avsnitt ser U68 det som angeläget att de lokala organens engagemang i planeringen ökas. Verksorga-

nisationens uppgifter blir mot denna bak- grund främst samordnande. Det är också naturligt att den mera långsiktiga plane- ringen får sin tyngdpunkt centralt.

När det gäller att genomföra utbildning och forskning inom de ramar som statsmak- terna angett bör # som strukits under i det föregående _ ansvaret i betydande utsträck- ning läggas på de lokala organen. Detaljregle- ring från verksnivå av lokal löpande verksam- het bör sålunda undvikas. En riktpunkt bör t.ex. enligt utredningens uppfattning vara att beslut beträffande fördelning och disposi- tion av resurser inte skall behöva fattas centralt under löpande budgetår.

Uppgifterna för den centrala organisatio- nen kan — som U68 ser det — samman- fattande sägas avse planering, samordning, utveckling, information och service samt vissa administrativa funktioner inom det an- givna verksamhetsområde t.

Med utgångspunkt i nuvarande förhållan- den och i utredningens överväganden och förslag i det föregående konkretiserar U 68 nedan innebörden i de uppgifter som enligt utredningens bedömning bör ankomma på verksorganisationen. U68 koncentrerar sig härvid på de uppgifter som rör grundläggan- de högskoleutbildning; den framtida verks- organisationens uppgifter när det gäller forskning och forskarutbildning förutsätts i princip motsvara dem som för närvarande åvilar UKÄ.

Dimensionering och lokalisering

U68 utvecklar i avsnitt 6.5 vilka beslut beträffande dimensionering och lokalisering av grundläggande högskoleutbildning som enligt utredningens uppfattning bör ankom- ma på statsmakterna. Verksorganisationens uppgift blir att med de olika högskolornas önskemål och förslag som grund ge ett sam- lat underlag för statsmakternas ställnings- taganden i hithörande frågor. Sammanfattad kan denna uppgift sägas innebära att fortlöpande följa utbildningsbehoven inom olika områden och att på grundval härav lägga fram förslag om utveckling av utbild-

ningskapaciteten och om dess fördelning över landet. Ett viktigt inslag häri blir beräk- ningar av resursbehoven, konkretiserade i år— liga anslagsframställningar till Kungl. Maj:t.

En särskild fråga är, hur i framtiden un- derlag bör tas fram för fortsatta övergripan- de dimensionerings- och lokaliseringsbeslut. Det står klart att verksorganisationen under alla förhållanden måste få betydelsefulla uppgifter i denna långsiktiga planering. Det måste emellertid i detta sammanhang i viss mån bli fråga om avvägningar som går utan— för själva högskoleplaneringen — såväl när det gäller resursfördelningen inom utbild- ningsväsendet i stort som i lokaliseringsfrå- gorna. Det kan därför inte uteslutas att hithörande frågor i vissa fall bör beredas i särskild ordning.

Antagning till utbildning

I kapitel 5 har U68 förordat en generell begränsning av antagningen till högskolan. [ fråga om tillämpningen av de riktlinjer för behörighet och urval till högskoleutbildning som fastställs av statsmakterna torde verks- organisationen böra fullgöra vissa uppgifter.

Till den närmare innebörden i arbetsupp- gifterna i behörighetsfrågor kan ställning tas först sedan de våren 1972 tillkallade sak- kunniga för fortsatt utredningsarbete om gymnasieskolans kompetensvärde — kompe- tenskommittén — lagt fram sitt förslag.

När det gäller urvalsförfarandet bör enligt U 685 uppfattning en förutsättning för att ge verksorganisationen direkta antagningsupp- gifter vara att en sådan ordning bättre än en lokal antagning tillgodoser de sökandes önskemål och att den innebär tids- och kostnadsbesparingar. I övriga fall bör antag- ningen genomföras vid respektive högskola. Erforderlig samordning bör härvid garanteras av verksorganisationen. Av rättviseskäl bör sålunda bl. a. regler för urvalsförfarandet inom ramen för de av statsmakterna angivna principerna meddelas centralt. Det är också enligt U 68s uppfattning angeläget att såväl vid central som vid lokal antagning säkra insyn i förfarandet och inflytande för all-

männa intressen på tillämpningen av de fast- ställda principerna.

Studiemedel

Det direkta studiesociala stödet och de be- stämmelser som reglerar det är av väsentlig betydelse såväl för rekryteringen till högsko- leutbildning som för de studerandes möjlig- heter att genomföra avsedd utbildning. Sam- ma rättviseskäl som nyss anförts beträffande regler för behörighet och urval talar för att tillämpningen av de av statsmakterna fast- ställda principerna i studiemedelssystemet bör ankomma pa ett centralt organ. Detta måste arbeta i nära kontakt med verksorgani- sationen i övrigt — inte minst i fråga om samordningen av regler för studiestöd och regler för rätt till fortsatta studier. Sam- bandet med studiestödet inom de andra de- larna av utbildningsväsendet och de hit- hörande frågornas delvis tekniska och — i fråga om vissa kvantitativt betydande ären- degrupper — rutinbetonade karaktär motive- rar emellertid enligt U 685 mening en separat organisation.

Studieorganisation, utbildningens innehåll och verksamhetsformer

U 68 har i kapitel 3 föreslagit att högskole- utbildningen skall organiseras på utbildnings- linjer — allmänna som inrättas av Kungl. Maj:t samt lokala och individuella som in- rättas av högskolestyrelserna — bestående av poängsatta kurser. Härutöver skall utbildning enligt beslut av högskolestyrelserna meddelas i enstaka kurser och studiekurser. Utredningen har vidare föreslagit att det för varje allmän utbildningslinje skall finnas en utbildningsplan. I utbildningsplanen bör anges bl. a. utbildningslinjens mål, kraven för tillträde och de ingående studiekursemas hu- vudsakliga omfång och innehåll samt anvis- ningar för kursernas utformning. Det bör enligt U 685 uppfattning vara en uppgift för verksorganisationen att på grundval av de riktlinjer och bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar fastställa utbildningsplaner. Beho-

ven av detaljreglering i utbildningsplanerna torde skifta från linje till linje. En strävan bör emellertid vara att ge de lokala organen stor frihet att besluta om utbildningens inne- håll och verksamhetsformer.

Med den möjlighet att inrätta lokala ut- bildningslinjer som U 68 förordar är det önskvärt att i fortsättningen allmänna utbild- ningslinjer i ökad utsträckning kommer till stånd på grundval av lokal försöksverksam- het. I den mån en lokal utbildningslinje bedöms ha ett riksintresse, blir det då en angelägenhet för verksorganisationen att i samverkan med vederbörande högskola ut- värdera utbildningen och efter eventuell be- arbetning lägga fram förslag om en ny eller förändrad allmän linje. Självfallet bör också initiativ i sådana frågor kunna tas centralt —- liksom hittills skett i stor utsträckning — exempelvis genom att arbetsgrupper tillkallas för översyn av olika utbildningslinjer.

En av verksorganisationens viktigaste upp- gifter bör vara att på detta sätt och ge- nom att främja kontakter mellan högsko- lorna samordna insatserna för vidareutveck- ling av utbildningens innehåll och former och att lägga fram förslag om föränd- ringar i uppsättningen av allmänna utbild- ningslinjer. Stor vikt bör i detta sammanhang tillmätas fortlöpande insatser för att utveck- la mönster av återkommande utbildning en- ligt de riktlinjer som behandlas i kapitel 8.

U 68 vill stryka under vikten av ett nära samband mellan den kvantitativa planeringen och utvecklingen av studieorganisationen för att identifiera behov av nya utbildningslinjer eller av förändringar i de befintliga. Ett sådant samband som helt naturligt är särskilt väsentligt i ett system med total antagnings- begränsning är en förutsättning för den be- redskap för förnyelse som måste finnas såväl lokalt som inom verksorganisationen.

Pedagogiskt utvecklingsarbete

Nära samband med högskoleväsendets stu- dieorganisatoriska utvecklingsarbete har dess pedagogiska arbete, innefattande bl.a. läro- medelsutveckling och pedagogisk utbildning

av lärare. Det är enligt U68s uppfattning angeläget att detta förankras i den faktiska utbildningssituationen och att ansvaret följ- aktligen i stor utsträckning ligger hos lokala organ. Med hänsyn till att det i många fall är fråga om förhållandevis kostnadskrävan- de projekt är det emellertid samtidigt väsentligt att en samordning och ett vidare- förande av erfarenheter och resultat mellan olika högskolor underlättas genom insatser på verksnivå, där också experthjälp och ser- vice till det lokala utvecklingsarbetet kan ges.

Information och studie- och yrkesvägledning

Information samt studie- och yrkesväg- ledning är andra exempel på att resursskäl och praktiska skäl i övrigt kan motivera att högskoleväsendet betjänas av en central ser- viceorganisation. Behoven av samarbete med bl. a. skol- och arbetsmarknadsverken i dessa frågor är påtagliga. Såväl skriftligt informa- tions- och orienteringsmaterial rörande hög- skoleutbildningen som utbildning av perso- nal, t.ex. studievägledare, bör i inte oväsent- lig utsträckning komma till stånd inom verksorganisationen som stöd och underlag för lokala insatser inom området.

Institutionell organisation m. in.

Som framhållits i det föregående bör enligt U685 uppfattning beslutanderätten i fråga om såväl administrativ indelning som arbets- former m. m. i den lokala högskoleorganisa- tionen åvila högskolestyrelserna inom de ramar statsmakterna angett.

Verksorganisationens befattning med de institutionella frågorna bör i första hand avse initiativ och erforderlig samordning när det gäller utveckling av organisations- och arbets- formerna, t. ex. i fråga om kontakter mellan utbildningen och yrkeslivet. En av uppgifter- na blir att fortlöpande verka för att den institutionella organisationen anpassas till förändringar i bl. a. budgetsystemet.

Med det sistnämnda sammanhänger nära den för verksnivån naturliga uppgiften att

genom utredningar och service till högskolor- na verka för rationaliseringar och förbättrade metoder och system för bl. a. planering, budgetering, redovisning, studeranderegistre- ring etc. samt att för Kungl. Maj:t lägga fram förslag i dessa avseenden.

Lokal— och utmstningsplanering

Lokal- och utrustningsplaneringen har ett nära samband med planeringen i fråga om dimensionering, lokalisering, studieorganisa- tion och institutionell organisation. U 68 har i avsnitt 6.3.5 föreslagit att de funktioner som LUP-kommittéerna inom utbildnings- departementets område för närvarande fyller skall inordnas i högskolestyrelsernas upp- gifter. Också inom ramen för den centrala organisationen är en anknytning av den fysis- ka planeringen till planeringen i övrigt natur- lig. Uppgiften bör här vara att verka samord- nande i sådana principfrågor i lokal- och utrustningsplaneringen, där enhetlighet fram- står som önskvärd, och också att inordna de olika högskolornas lokal- och utrustnings- behov i de övergripande prioriteringarna när det gäller utveckling av resurserna inom hög- skoleväsendet.

Administrativa uppgifter

Som framhållits i det föregående bör man enligt U 685 uppfattning undvika en ordning som förutsätter att en detaljreglering av hög- skolornas verksamhet sker från verksnivå. Strävan bör därför vara att verksamhets- planeringen görs lokalt och att övergripande planeringsbeslut fattas av regering och riks- dag. Att renodla detta så, att varje beslut som inte kan fattas vid den enskilda hög- skolan skulle vara en angelägenhet för stats- makterna, är emellertid enligt utredningens bedömning varken principiellt meningsfullt eller praktiskt försvarbart. Högskoleväsen- dets omfattning och spridning samt önske- målet att inte belasta departementen med åtgärder och beslut som inte är av principiell eller eljest väsentligt styrande karaktär talar klart mot en sådan ordning.

U 68 ser det mot denna bakgrund som naturligt att verksorganisationen inom hög- skoleväsendet får i princip samma befogen- heter i administrativt hänseende som centra- la myndigheter i allmänhet har inom stats- förvaltningen. Verksorganisationen bör så- lunda ha inseende över verksamheten inom sitt ansvarsområde. Detta innebär bl. a. att den bör ha som en uppgift att meddela föreskrifter och anvisningar som fordras ut- över eller som följd av de av Kungl. Maj:t meddelade och att den bör vara besvärs- instans i fråga om beslut av lokala högskole- myndigheter.

6.4.3. Verksorganisationens yttre uppbyggnad

l direktiven till U 68 är frågan om en samlad planering av den eftergymnasiala utbild- ningen en huvudpunkt. Enligt utredningens bedömning skulle en mera enhetlig central organisation avsevärt förbättra möjligheterna till en önskvärd samordning av planeringen inom högskoleväsendet i dess helhet.

6.4.3.l Samband med andra delar av utbildningsväsendet

Samordnings- och samplaneringsaspekterna inom utbildningsväsendet kan självfallet inte isoleras till högskoleutbildningen. Starka band finns exempelvis mellan å ena sidan grund- och gymnasieskolorna, å andra sidan högskoleutbildningen liksom mellan den sist- nämnda och vuxenutbildningen inom SÖS område. Det är väsentligt att en naturlig anknytning mellan de olika utbildningsom- rådena utvecklas i fråga om utbildningens innehåll och verksamhetsformer och att dimensioneringen av gymnasieskolan, hög- skoleutbildningen och övrig vuxenutbildning samordnas.

När det gäller den lokala organisationen medför det förhållandet att huvudmanna- skapet för olika skolor och utbildningar är uppdelat på stat, primärkommun och sekun- därkommun betydande svårigheter att få till stånd en organisatorisk samordning såväl

mellan utbildningsnivåerna som — vilket be- lysts i avsnitt 6.3.1 — beträffande hög- skoleutbildningen enbart. I fråga om den centrala organisationen finns inga hinder av detta slag. Ställning som central förvaltnings- myndighet beträffande statlig verksamhet låter sig sålunda väl förena med tillsynsmyn- dighets funktioner i fråga om verksamhet med kommunalt huvudmannaskap. Bl. a. SÖ är för närvarande exempel härpå. Med hän- syn till vad som nyss anförts skulle sålunda en lösning av verksfrågan kunna vara att ett ”utbildningsverk” anförtroddes alla verks- uppgifter i samband med utbildning bedriven i samhällelig regi eller med samhälleligt stöd.

Principiella skäl kan anföras för en ord- ning av det antydda slaget, som också skulle kunna minska omfattningen av åtskilliga samordningsproblem. Samtidigt måste emel- lertid beaktas den nuvarande anknytningen mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning/forskarutbildning inom UKÄ. U68s uppdrag ger inte utredningen någon anledning att ifrågasätta detta samband för vilket starka skäl, främst motsvarande lokala samband, kan anföras. Ett verk som täckte såväl det nuvarande SÖ-området som det nuvarande UKÄ-området skulle få en sådan spännvidd i sitt ansvarsområde och en sådan storlek att lämpligheten av en dylik ordning starkt måste ifrågasättas med hänsyn till svårigheterna att bygga upp en ändamålsenlig organisation. Mot den angivna bakgrunden och med hänsyn till den huvudsakliga inrikt- ningen av sina direktiv har U 68 stannat för att inte aktualisera andra förändringar i fråga om den centrala organisationen på utbild- ningsområdet än sådana som är primärt in- riktade på att ge förutsättningar för en en- hetligare planering för högskoleutbildningen. Givetvis ställer bl. a. frågor om utbildningens dimensionering och innehåll, det pedagogis- ka forsknings- och utvecklingsarbetet m.m. krav på samråd och nära samverkan mellan verksorganisationen för grund- och gymna- sieskolorna samt vuxenutbildningen och verksorganisationen för högskoleutbild- ningen.

Ett antal högskoleutbildningar är som

nämnts i det föregående förlagda till enheter som också svarar för gymnasieskoleutbild- ning, varvid lärare, lokaler och utrustning samutnyttjas. Detta gäller i det närmaste alla kommunala högskoleutbildningar samt bl. a. sjöbefälsutbildningen vid sjöbefälsskolorna.

För enheter av nyssnämnda slag torde det i det dagliga arbetet vara förenat med avsevärda svårigheter av praktisk-administra- tiv art att ha verksamhet som sorterar under skilda centrala verk. Även i fråga om den inre verksamheten — metodik, praktikverk- samhet, läromedelsförsörjning m. m. — väger här högskoleutbildningens nuvarande sam- band med gymnasieskoleutbildningen tungt. Av dessa praktiska skäl bör enligt U68s uppfattning de slag av högskoleutbildning inom utbildningsdepartementets område som helt eller till betydande del är organise- rade inom samma enheter som gymnasiesko- leutbildning tills vidare ha SÖ som tillsyns- myndighet. I den mån de kommunala huvud- männen skulle komma att i större omfatt- ning organisatoriskt skilja högskoleutbild- ningen från gymnasieskoleutbildningen eller om för övrigt erfarenheterna skulle motivera detta får frågan om tillsynsmyndighet om- prövas.

Det är likväl angeläget att också denna form av högskoleutbildning inordnas i den övergripande planeringen. På samma sätt som inom den lokala organisationen måste därför centralt former utvecklas för samråd i fråga om utbildningens innehåll, dimensione- ring, lokalisering m. m. mellan SÖ och verks- organisationen för högskoleutbildningen i övrigt. U 68 återkommer till hithörande frå- gor i avsnitt 6.4.4.

6.4.3.2 Sektorsverk eller ett högskoleverk

Indelningen av den grundläggande högskole- utbildningen i yrkesutbildningssektorer och utbildningslinjer har legat till grund för U68s förslag beträffande planerings- och ledningsorgan för grundutbildningen i den 10- kala högskoleorganisationen (avsnitten 6.3.3 och 6.3.6). Det är enligt utredningens upp- fattning av väsentlig betydelse att utbild-

ningens yrkesinriktning också läggs till grund för verksorganisationen.

Ett fullföljande av denna princip skulle kunna innebära att olika statliga myndig- heter anförtroddes ansvaret var och en för den utbildning som svarade mot dess ansvars- område. Bortsett från det i praktiken omöj- liga i att finna naturliga huvudmän för all högskoleutbildning skulle med denna princip den av U68 i skilda sammanhang kraftigt betonade sammanhållna planeringen sektors- vis omöjliggöras.

Även en organisation där ett verk ansvarar för utbildningen inom varje yrkesutbild- ningssektor är i praktiken svår att tillämpa generellt. Det finns sålunda bland befintliga statliga verk tänkbara utbildningshuvudmän egentligen endast för två yrkesutbildnings- sektorers del, nämligen SÖ för undervisnings- sektorn och socialstyrelsen för vårdsektorn. Härtill kommer att enligt U 68s uppfattning avgörande invändningar kan riktas mot en sådan modell också från planeringssynpunkt och praktisk-administrativ synpunkt.

Dimensionerings— och lokaliseringsplane- ringen ställer sålunda krav på avvägningar över hela högskoleväsendet. Om den centrala organisationen är splittrad, torde vidare en samlad investeringsplanering försvåras av- sevärt och förutsättningarna att förverkliga en enhetlig studieorganisation med kombina- tionsmöjligheter över hela fältet minska. Över huvud taget synes problemen att sam- ordna den långsiktiga planeringen och resurs- prioriteringarna och att verkligen ta tillvara fördelarna i en sammanhållen lokal högsko- leorganisation vara svårlösta vid en på antydda sätt uppdelad verksorganisation. I varje fall gäller detta om inte väsentliga förändringar vidtas i arbetsformerna på de- partementsnivån när det gäller samordning inom och mellan olika sektorer, förändringar av ett slag som det inte legat inom ramen för U 683 uppdrag att överväga. Inte minst bör beaktas de vanskligheter som det måste inne- bära för den enskilda högskolan att sortera under flera olika verk och — ytterst —— under flera olika departement.

Det kan i sammanhanget erinras om att

man under senare år inom utbildningsplane- ringen successivt gått från en mera yrkesan- knuten central organisation mot en som mera betonar behovet av gemensam plane- ring för olika utbildningar. På gymnasie- skoleområdet illustreras detta av att exem- pelvis sjöfarts-, jordbruks- och vårdutbild- ningarna förts över från respektive ”sektors- verks” till SÖs ansvarsområde. När det gäller högskoleväsendet är samordningen 1964 av den dåvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna med UKÄ ett exempel på sam- ma utveckling.

Skälen mot en splittrad verksorganisation blir argument för en organisation med ett verk för i huvudsak all statlig högskoleut- bildning. Avvägningama beträffande dimen- sionering och lokalisering måste sålunda göras i perspektivet av det samlade utbudet av högskoleutbildning. En ändamålsenlig ut- veckling av studieorganisationen underlättas om det inte finns några administrativa grän- ser mellan olika sektorer av grundutbild- ningen. Erfarenheterna synes ge vid handen att en gemensam planering för personal, lokaler och utrustning m. m. avsevärt under- lättas av en sammanhållen central organisa- tion. En sådan skulle konkret innebära att ett högskoleverk anförtroddes ansvaret för hela den i sammanhanget aktuella statliga verksamheten. Frågan om formerna för ut- bildningens anknytning till olika yrkes- områden är givetvis väsentlig också om man väljer denna modell. Detta belyses inte minst av förhållandena i fråga om utbildningen för undervisningsyrken, där ett förverkligande av en sammanhållen central organisation inne- bär den påtagliga förändringen att ansvaret för en stor del av utbildningen förs från ”sektorsverket”, SÖ, till högskoleverket.

Utbildningssektorn för undervisningsyrken

De utbildningsenheter som svarar för den ämnesteoretiska och praktisk-pedagogiska utbildningen av förskollärare, klasslärare, flertalet s.k. övningslärare och yrkeslärare samt för den praktisk-pedagogiska utbild- ningen av ämneslärare ligger för närvarande

inom SÖs område. Den ämnesteoretiska ut- bildningen av ämneslärare, som meddelas vid universiteten (motsvarande) och normalt vid institutioner som också meddelar utbildning med annan yrkesinriktning, tillhör däremot UKÄs område. Som nyss berörts ser U68 det som väsentligt, främst för ett förverkli- gande av de av utredningen förordade plane- ringsprinciperna, att utbildningen inom varje yrkesutbildningssektor i sin helhet hålls sam- man inom ramen för en och samma organisa- tion.

För en anknytning till SÖ av hela utbild- ningen inom sektorn för utbildning för un- dervisningsyrken talar flera skäl. Kravet på ett samband i planeringen mellan å ena sidan grund- och gymnasieskolorna, å andra sidan högskoleutbildningen får helt naturligt sär- skild tyngd när det gäller den högskoleut- bildning som har till uppgift att utbilda lärare för bl.a. de nämnda skolformerna. För lärarutbildningens innehåll och verksam- hetsformer är vidare en fortlöpande kontakt med SÖs utvecklingsarbete i fråga om läro- planer och läromedel och med den kunskap i härmed sammanhängande frågor som finns inom SÖ av väsentlig betydelse. Det förhål- landet att det i praktisk-pedagogisk lärar- utbildning ingår praktiktjänstgöring i skol- väsendet kan också motivera en anknytning av utbildningen till skolverket. Den fortbild- ning av yrkesverksamma lärare som äger rum i SÖs regi — och som liksom fortbildning inom den statliga förvaltningen i allmänhet enligt U68s uppfattning alltjämt bör höra till ”sektorsverkets” ansvarsområde (jfr av- snitt 6.3.l) — har slutligen ett nära samband med grundutbildningen av lärare. Fortbild- ningsorganisationens erfarenheter bör så- lunda återverka på grundutbildningens inne- håll och utformning och vice versa, även om detta samband inte är lika starkt som mellan fortbildning och skolans reguljära verksam- het.

För en anknytning av utbildningen inom sektorn för undervisningsyrken till ett hög- skoleverk talar å andra sidan de skäl som i det föregående anförts för en sammahållen central organisation för högskoleutbild-

ningen över huvud. En sådan anknytning ger sålunda bättre möjligheter att samordna planeringen inom utbildningssektom för undervisningsyrken med planeringen av hög- skoleutbildningen i övrigt i fråga om såväl dimensionering och lokalisering som studie- organisation och institutionell organisation. Den torde öka förutsättningarna för en ut- veckling av nya studieorganisatoriska kom- binationer och väsentligt underlätta hög- skolornas möjligheter att planera och att disponera tilldelade resurser effektivt. I detta sammanhang måste följande särskilt upp- märksammas.

Den ämnesteoretiska delen av utbild- ningen inom de utbildningslinjer som är av- sedda för blivande ämneslärare i vad som tidigare kallades läroämnen meddelas för närvarande vid ärnnesinstitutioner. Dessa meddelar som nämnts i det föregående också utbildning för andra ändamål och — med U 685 terminologi — inom andra yrkesutbild- ningssektorer. Även beträffande utbild- ningen av lärare i s.k. övnings- och yrkes- ämnen finns tendenser i denna riktning, något som bl. a. är uttryck för en enhetligare syn på de olika grupperna av lärare. Det är givet att för sådana institutioners del plane- ringen och det dagliga arbetet försvåras på- tagligt om i den framtida organisationen en av de berörda sektorerna, och därmed en av de utbildningsnämnder institutionerna har kontakt med, har en annan central planerings- och tillsynsmyndighet än de övriga.

U 68 erinrar om att en av utgångspunkter- na för utredningens organisationsförslag är att planeringen av den enskilda yrkesutbild- ningssektorn och den enskilda utbildnings- linjen skall hållas samman. Med denna ut- gångspunkt måste sådana lösningar undvikas som innebär att man delar upp de centrala myndighetsfunktionerna för ämneslärarut- bildningen på två verk, exempelvis så att — liksom för närvarande är fallet — den ämnes- teoretiska delen av utbildningen hör till ett högskoleverks ansvarsområde och den prak- tisk-pedagogiska delen till SÖs eller så att dimensioneringen och resursplaneringen an- förtros åt det ena verket och planeringen av

utbildningens innehåll och verksamhetsfor- mer åt det andra.

U 68 förutsätter att, även med en sektors- uppdelning av verksorganisationen, en hög- skolas samlade utbildningsresurser skall stå till högskolestyrelsens förfogande och om- fattas av dess planerings- och ledningsansvar (jfr avsnitt 6.5.4). Det kan då hävdas att det är styrelsens sak att åstadkomma förutsätt- ningar för en samlad planering för de enskil- da institutionerna också vid en organisation, där en yrkesutbildningssektor sorterar under ett annat verk än de övriga. Enligt utred- ningens bedömning måste emellertid de praktisk-administrativa svårigheterna härvid- lag bli betydande framför allt när det gäller planering och utnyttjande av resurser.

_ En påtaglig risk vid en på detta sätt delad verksorganisation är att den lokala organisa- tionen utvecklas i riktning mot ett institutio- nellt avskiljande av utbildningen inom sek- torn för undervisningsyrken från högskole- utbildningen i övrigt. Detta skulle strida mot de samordningssträvanden som legat till grund för U 68s förslag om den lokala orga- nisationen. Det måste också mot bakgrund av de i avsnitt 6.3.2.1 berörda fördelarna i att hålla samman resurser i institutioner äm- nesområdesvis betraktas som en olycklig ut- veckling. Vidare kan befaras att kontakterna och planeringssamverkan mellan den ämnes- teoretiska delen av ämneslärarutbildningen och forskningen och forskamtbildningen inom motsvarande ämnesområden skulle för- svåras vid ett delat ansvar på verksnivå.

Det står klart att båda de diskuterade lösningarna i fråga om verksorganisation för utbildningssektom för undervisningsyrken är förenade med problem som kräver uppmärk- samhet och särskilda anordningar i en orga- nisation som reformeras i endera riktningen. De för lärarutbildningens innehåll m.m. väsentliga kontakterna med SÖ och med olika delar av yrkesverksamheten inom skol- området måste så långt möjligt tillgodoses likaväl som behovet av en samlad planering av högskoleutbildningen och av en smidigt fungerande lokal organisation för genom- förande av utbildningen.

U68 gör följande sammanfattande be- dömning. Om lärarutbildningen förs till ett högskoleverks ansvarsområde, synes i första hand problem aktualiseras som ligger inom ramen för den centrala organisationen och främst rör samverkan mellan nämnda verk och SÖ. De lokala kontakter med skolan som är nödvändiga för lärarutbildningen tor- de sålunda inte i så hög grad vara beroende av att skolan och lärarutbildningen tillhör samma verks område att detta utgör ett hinder för att all grundutbildning av lärare förs till högskoleverkets ansvarsområde. Om däremot lärarutbildningen förs till SÖs an- svarsområde, synes på motsvarande sätt vä- sentliga problem uppstå även inom ramen för den lokala organisationen. Denna skill- nad måste enligt utredningens uppfattning tillmätas stor betydelse vid det slutliga ställ- ningstagandet.

Övriga sektorer

Med utgångspunkt i förhållandena inom sek- torn för utbildning för undervisningsyrken har U68 belyst svårigheter som kan vara förenade med ett förverkligande av en även centralt sammanhållen högskoleorganisation.

[ fråga om utbildningssektorerna för tek- nik, administration och ekonomi samt vård är dessa svårigheter förhållandevis obetyd- liga. Den allra största delen av de berörda statliga utbildningarna hör här redan i dag till UKÄs ansvarsområde och även om so- cialstyrelsen — som antytts i det föregående — är en tänkbar central myndighet för ut- bildningen inom den sistnämnda sektorn sak- nas här anledning att aktualisera en föränd- ring.

Sektorn för kultur och information är förhållandevis heterogen när det gäller de olika utbildningslinjemas innehåll och karak- tär. De speciella förhållandena i fråga om bl. a. konst-, musik— och teaterutbildningarna har berörts i avsnitt 6.3.1. Det resonemang som där har förts beträffande ett inordnande av dessa utbildningar i den lokala högskole- organisationen är i princip tillämpligt också när det gäller frågan om deras förhållande till verksorganisationen. För ett inordnande av

dessa utbildningar i ett högskoleverks an- svarsområde talar därutöver behovet av en sammanhållen planering på riksplanet i fråga om högskoleutbildningens dimensionering och lokalisering. Vidare gäller också här de beträffande utbildningssektom för under- visningsy rken nyss påpekade svårigheterna för den enskilda högskolan att sortera under mer än ett centralt organ.

[ betänkandet ”Ny kulturpolitik” (SOU 1972:66) har kulturrådet föreslagit ett nytt centralt organ på kulturområdet. Enligt för- slaget skall inte utbildningen inom området tillhöra det nya verkets ansvarsområde. Kul- turrådet har emellertid framhållit som vä- sentligt att det nya organet får visst inflytan- de över utvecklingen av utbildningen. U 68 återkommer till denna fråga i avsnitt 6.4.4.3.

Utredningens ställningstagande: ett högskoleverk

Som U68 framhållit på skilda håll i det föregående ser utredningen det som synner- ligen angeläget att den lokala organisationen tillförsäkras en större frihet inom av stats- makterna angivna ramar än vad som för närvarande är fallet inom högskoleväsendet. Detta är bl.a. nödvändigt för att ett ökat lokalt engagemang i dimensionerings- och studieorganisationsfrågor skall kunna kom- ma till stånd och nyttiggöras. Den av U 68 förordade sammanhållna lokala organisatio- nen av i huvudsak all statlig högskoleutbild- ning är enligt utredningens mening ett vä— sentligt hjälpmedel för en sådan utveckling. U 68 har också kommit till den övertygelsen att denna lokalt sammanhållna högskole- organisation bör ligga inom ett och samma centrala verks ansvarsområde. Enligt utred- ningens bedömning undviks med en sådan organisation de olägenheter i fråga om re- sursplanering och resursdisposition, som skulle bli följden av en delad verksorganisa— tion, och skapas väsentligt bättre förutsätt- ningar för en decentralisering av beslutande- rätt, för ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna och för en förenkling av den lokala administrationen och det dagliga

U 68 förordar mot bakgrund av vad som anförts att verksuppgifterna för den statliga högskoleutbildningen inom utbildnings- departementets område ? med undantag av sjöbefalsutbildningen (jfr avsnitt 6.3.1) — anförtros ett nytt verk. När det gäller be— nämningen av detta verk har utredningen funnit det naturligt att anknyta till den nuvarande benämningen universitetskanslers- ämbetet. Samtidigt har utredningen sett det som angeläget att högskolebegreppet — lik- som i fråga om de föreslagna nya lokala myndigheterna — kommer till uttryck i den nya benämningen. Att låta universitetsbe- greppet ingå i denna även ifortsättningen är formellt sett inte motiverat, eftersom univer- sitet i den av U 68 förordade organisationen inte kommer att beteckna en myndighet utan — enligt vad som behandlats i avsnitt 6.3.1 4 kommer att kunna efter lokalt be— stämmande användas som benämning på en del av en högskola med forsknings- och forskarutbildningsorganisation. Utredningen har emellertid sett ett bevarande av universi- tetsbegreppet i verksbenämningen som en lämplig form för att markera det nya verkets uppgifter inom det område som traditionellt betecknats som universitetsområdet och i synnerhet dess vid jämförelse med UKÄ i princip oförändrade uppgifter beträffande forskning och forskarutbildning. Mot denna bakgrund förordar U 68 att det nya verket benämns universitets— och högskoleämbetet, i det följande förkortat UHÄ.

6.4.3.3 Det nya verkets uppgifter

1 avsnitt 6.4.2 har U 68 beskrivit de samlade uppgifterna för den framtida verksorganisa- tionen när det gäller grundläggande hög- skoleutbildning. UHÄ bör enligt utred- ningens uppfattning inom sitt i föregående avsnitt angivna ansvarsområde fullgöra i det närmaste alla dessa uppgifter. Verkets upp- gifter kommer sålunda att naturligt anknyta till de nuvarande för främst UKÄ, SÖ och nämnden för socionomutbildning beträffan- de dimensionering och lokalisering, antag-

ning till utbildning, studieorganisation, ut- bildningens innehåll och verksamhetsformer, pedagogiskt utvecklingsarbete, information, studie- och yrkesvägledning, institutionell organisation m. m. samt administrativa upp- gifter i övrigt som bör tillkomma central förvaltningsmyndighet inom högskoleväsen- det.

Enligt U68s mening bör avgränsningen mellan UHÄs och SÖs ansvarsområden när det gäller frågor om allmänna utbildnings- linjer som helt eller delvis anordnas vid kommunal utbildningsorganisation, för vil- ken SÖ är tillsynsmyndighet, vara den att SÖ _ efter samråd med UHÄ — svarar för helt kommunala linjer, medan UHÄ — efter sam- råd med SÖ — svarar för de linjer, där moment hämtas från såväl statlig som kom- munal utbildningsorganisation. U 68 erinrar om att i avsnitt 6.3.3.1 motsvarande avgräns- ning föreslagits mellan statlig och kommunal myndighets ansvar i den lokala organisatio- nen.

Utredningen anser det vidare naturligt att UHÄ blir tillsynsmyndighet för högskoleut- bildning med enskilt huvudmannaskap, i den mån organisatoriska samband med utbildning på gymnasieskolenivå inte föranleder an— nat, samt för sådan kommunal högskoleut- bildning som inte har samband av nämnda slag och därmed enligt vad som förordats i avsnitt 6.4.3.1 bör ha SÖ som tillsynsmyn- dighet.l

Lokal- och utrustningsfrågor

Som berörts i det föregående ser U 68 local— och utrustningsplaneringen som en väsentlig del av den samlade resursplaneringen för högskolorna. Den bör följaktligen enligtut- redningens uppfattning såväl lokalt som centralt bedrivas i nära kontakt med ien planering i fråga om bl.a. dimensionerng, lokalisering, studieorganisation och institu- tionell organisation som är av avgörande

1 Enligt den förordade principen kommer eniast enstaka kommunala högskoleutbildningar at' få UHÄ som tillsynsmyndighet. Ett exempel är utbild— ningen vid musikpedagogiska institutet i Örebrr.

betydelse för arten och omfattningen av behovet av lokaler och utrustning.

U68 har i avsnitt 6.3.5 föreslagit att högskolestyrelserna _ med biträde av exper- tis i särskilda beredande organ — skall ta över de uppgifter som för närvarande fullgörs av LUP—kommittéerna inom utbildningsdeparte— mentets omräde. De funktioner som i dag fylls av LUP—nämnden bör enligt utred- ningens uppfattning på samma sätt inordnas i UHÄs uppgifter. Härigenom bör också lo- kal- och utrustningsfrågorna på ett naturligt sätt kunna fogas in i de samlade bedöm— ningarna rörande resursutvecklingen inom högskoleväsendet. U 68 återkommer till hit- hörande frågor i avsnitt 6.4.4.

LUP-organisationen samarbetar för när— varande nära såväl med den för den civila statliga byggnadsverksamheten och lokal- förvaltningen ansvariga byggnadsstyrelsen som med den för upphandling m.m. av utrustning för bl.a. universitet och hög- skolor ansvariga UUH. Sistnämnda myndig- heter svarar bl.a. för anslagsframställningar till Kungl. Maj:t i fråga om lokaler och utrustning för läroanstalterna.

Några formella förändringar i fråga om högskoleväsendets kontakter med byggnads- verksamheten är enligt U685 bedömning inte påkallade. Expertis från byggnadsstyrel- sen bör liksom hittills knytas till berörda organ såväl centralt som lokalt.

När det gäller UUH måste denna myndig- hets ställning i förhållande till det föreslagna UHÄ något diskuteras, bl.a. mot bakgrund av att statsmakterna i samband med 1964 års beslut om universitetsorganisationen uttala- de att Utrustningsnämnden vid senare tid- punkt borde upphöra och att nämndens verksamhet då borde tas över av UKÄ (prop. 1964150 5. 152, SU 1964:119 5. 10, rskr 1964z294). Ett inordnande av UUH i verks— organisationen för högskoleväsendet är enligt U 685 bedömning inte nu lika naturligt som 1964, bl. a. med hänsyn till att nämnden de senaste åren fått väsentliga uppgifter också utanför högskolesektorn i fråga om planering och upphandling för statlig verksamhet. Uppgifterna av detta slag avses öka ytterliga-

re. [ sammanhanget kan nämnas att stats— kontoret på Kungl. Maj:ts uppdrag utrett frågor om formerna för anskaffning av inred- ning m.m. för statliga byggnader och härvid bl. a. kommit in på frågor som berör UUHs uppgifter. Själva inköpsfunktionen för hög- skolorna är enligt utredningens bedömning inte heller av den arten att det av planerings- eller samordningsskäl är motiverat att ankny- ta den till högskolemyndigheterna. Däremot bör — som nyss berörts — den utrustningspla- nering som i dag åvilar LUP-kommittéerna vara en angelägenhet för högskolemyndig- heterna. Den bör alltjämt bedrivas i nära samverkan med UUH.

Enligt U 685 uppfattning är mot den an- givna bakgrunden någon överföring av upp- gifter från UUH till det föreslagna UHÄ eller någon formell förändring i ansvarsförhållan- dena inte aktuell. Erforderlig samordning bör liksom hittills kunna garanteras bl.a. genom personsamband mellan UUH och be- rörda organ inom högskoleorganisationen.

U 68 återkommer i avsnitt 6.4.4.3 till frågan om representation i UHÄs berednings- organisation för såväl byggnadsstyrelsen som UUH. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att enligt dess uppfattning den organisation som där föreslås bör göra det lättare för högskoleväsendets organ att fort- löpande samverka med de båda nämnda myndigheterna och därmed också att med- verka i prioriteringar och andra avvägningar inom området.

Smdiemedelsfrågor

Vad slutligen — av de i avsnitt 6.4.2 angivna områdena _ det studiesociala stödet beträf- far är det enligt U 685 mening inte motiverat att tillföra UHÄ uppgifter rörande tillämp- ningen av studiemedelssystemet. Det är vis- serligen angeläget att planering m.m. här sker i nära kontakt med de för högskoleut- bildningen ansvariga. De skäl som nämntsi avsnitt 6.4.2 motiverar emellertid enligt ut- redningens uppfattning att det direkta stu- diesociala stödet i sin helhet alltjämt hand-

has av centrala studiehjälpsnämnden. För att erforderlig samordning skall garanteras bör dock minst en ledamot i nämnden vara hämtad från vardera av UHÄ och SÖ.

Vissa forskningsfrågor

U68 har i det föregående anfört att den framtida verksorganisationens uppgifter be- träffande forskning och forskarutbildning förutsätts i princip motsvara de uppgifter i dessa frågor som för närvarande åvilar UKÄ. UHÄ bör sålunda bl.a. överta UKÄs ställ- ning som central myndighet för vissa forsk- ningsinstitut.

Bortsett från vad som hänger samman med de nyss berörda formerna för lokal- och utrustningsplanering föranleder ett genom- förande av U 685 förslag inte några föränd- ringar i innebörden av verksuppgifterna i fråga om forskning och forskarutbildning inom det nuvarande UKÄ-området. Däremot aktualiseras frågan om central myndighets funktioner för forskningsresurserna vid de nuvarande större lärarhögskolorna samt gym- nastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Dessa resurser — främst professurer — förut- sätts liksom resurserna vid dessa läroanstalter i övrigt bli inordnade i de nya högskolorna och där falla inom ansvarsområdet för när- mast berörda fakultetsorgan (jfr avsnitt 63.42).

För forskningsorganisationen vid gymna— stik- och idrottshögskolan i Stockholm torde ett inordnande i UHÄs ansvarsområde inte erbjuda några problem. För — den mera omfattande A forskningsorganisationen vid de större lärarhögskolorna är situationen nå- got annorlunda. Förekomsten av vetenskapli- ga institutioner vid lärarhögskolorna bedöm- des vid uppbyggnaden av dessa vara en nöd- vändig förutsättning för ett framgångsrikt utvecklingsarbete inom skolväsendet. lprop. 197 1 :30 angående pedagogisk utbildning och forskning m.m. anförde föredragande stats- rådet bl. a. (s. 34 f.):

”Arbetet vid dessa institutioner har, bl. a. genom kontakter med skolöverstyrelsen.

kunnat länkas in på för utbildningsväsendet aktuella problemfält och forskningen har tillfört skolväsendet värdefulla rön.”

På institutionsplanet har numera en långt- gående samverkan mellan universitetens och lärarhögskolornas pedagogiska institutioner i princip kommit till stånd i alla för forsk- ningen och forskarutbildningen väsentliga frågor. Detta har skett genom inrättandet år 1971 av särskilda institutionsgrupper för pedagogik. Kvar står att SÖ som central myndighet för lärarhögskolorna har ett be— tydelsefullt inflytande i fråga om planering och utnyttjande av dessas forskningsresurser och naturliga vägar att tillgodogöra sig forsk- ningsresultaten. Det kan hävdas att en orga- nisatorisk reform som avser den grundläggan- de högskoleutbildningen inte är ett tillräck- ligt skäl för att förändra SÖs ställning i förhållande till den berörda forskningen. Samtidigt är det argument som U 68 i det föregående tillmätt avgörande betydelse i fråga om verksorganisation för bl. a. lärar— utbildningen, dvs. svårigheten för den sam- manhållna lokala högskoleorganisationen att sortera under mer än ett verk, tillämpligt också beträffande den pedagogiska forsk- ningen.

En lösning som innebär att den pedago— giska forskning som i dag är knuten till lärarhögskolorna institutionellt skiljs från den som för närvarande är knuten till univer- siteten skulle också innebära ett steg tillbaka från den av statsmakterna 1971 beslutade samordningen av de pedagogiska institutio- nerna. Även värdet av nära kontakter mellan lärarutbildningen och skolforskningen talar emot en organisatorisk åtskillnad av sådant slag.

] sammanhanget måste vidare beaktas att en allt vanligare väg för statliga myndigheter när det gäller att få till stånd forskning av betydelse för det egna ansvarsområdet går via projektdestinerade forskningsanslag från myndigheterna till företrädesvis institutioner vid universitet och högskolor. En betydande del av den forskning som initierats av SÖ vid bl. a. lärarhögskolor har kommit till stånd

genom att medel anvisats från SÖs anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolvä- sendet. Denna möjlighet för skolverket att initiera pedagogisk forskning inom sitt verk- samhetsområde skall självfallet bestå och kunna vidareutvecklas även i en reformerad högskoleorganisation. Härtill kommer — som U 68 återkommer till i avsnitt 6.4.4 — att SÖ på samma sätt som t. ex. socialstyrelsen i sin egenskap av central myndighet för en sam- hällssektor med stora intressen av en tillämp- ningsinriktad forskning är en given intressent i UHÄs beredningsorganisation för forsk- nings- och forskarutbildningsfrågor.

Sammanfattningsvis förordar U 68 att UHÄ blir central myndighet också för den del av högskoleorganisationen som omfattar de till nuvarande större lärarhögskolor samt gymnastik- och idrottshögskolan i Stock- holm knutna forskningsresurserna. Det bör ankomma på UHÄ och SÖ att vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma en smidig reguljär samverkan mellan de två ver— ken och de vid de pedagogiska institutioner- na verksamma i frågor som rör planeringen och användningen av de fasta resurserna för pedagogisk forskning inom de blivande hög- skolorna.

6.4.4. Universitets och högskoleämbetet (UHÄ)

6.4.4.l Inledning

U 683 förslag i det föregående innebär att — med de modifikationer som betingas av för— slaget beträffande den framtida verksorga- nisationens uppgifter — UHÄ helt skall ta över de uppgifter som motsvarar de nuvaran- de för UKÄ, nämnden för socionomutbild- ning och LUP-nämnden. Dessa myndigheter och organ bör sålunda upphöra i samband med att UHÄ inrättas. Utredningens förslag innebär vidare att det nya verket skall ta över de funktioner som central förvaltnings- myndighet eller tillsynsmyndighet som mot- svarar de nuvarande för SÖ i fråga om främst grundutbildning för lärare, för organisations-

kommittén för högre musikutbildning i fråga om musikhögskoleutbildning, för teater- och musikrådet i fråga om dans- och scenut— bildning och för konstakademien i fråga om konsthögskoleutbildning — beträffande ut- bildningarinom kulturområdet eventuellt vid en senare tidpunkt än i samband med verkets tillkomst (jfr avsnitt 6.3.1). Förslaget innebär slutligen att UHÄ skall ta över de samord- ningsfunktioner som motsvarar de nuvarande för dels samarbetsnämnden för joumalist- högskolorna, dels styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna.

UHÄ får i den föreslagna organisationen ett övergripande ansvar för såväl grundläg- gande högskoleutbildning som forskning och forskarutbildning. Utredningen vill i detta sammanhang stryka under att det förhållan- det att verksorganisationen reformeras med utgångspunkt i behov som avser samordning m.m. i fråga om grundutbildningen inte får innebära att uppgifterna i fråga om forskning och forskarutbildning eftersätts eller att dessa verksamhetsgrenars möjligheter att göra sina intressen gällande försvåras i den nya organisationen. Av skäl som berörts i det föregående har U68 utgått från att UHÄs uppgifter i fråga om forskning och forskar- utbildning i princip skall motsvara UKÄs nuvarande. Utredningen vill nämna att bl. a. arbetet inom den våren 1972 tillkallade forskningsrådsutredningen kan komma att mer generellt beröra problem som rör plane- ringen av forskning och forskarutbildning.

U 68 behandlar i det följande UHÄs be- slutande och beredande organ. Till verkets kansliorganisation och därmed samman- hängande frågor rörande övergången till en ny central organisation avser utredningen att återkomma i ett specialbetänkande senare under 1973.

6.4.4.2 Ledning

U 68 anser det naturligt att UHÄ — liksom i dag bl.a. UKÄ och SÖ — leds av en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. Förutom den verkställande ledningen bör i denna ingå företrädare för offentlig och enskild verk-

samhet med anknytning till högskoleväsen- det. Bl. a. bör arbetsmarknads- och skolver- ken ävensom arbetsgivare- samt arbetstagar- och studerandeintressen vara företrädda i styrelsen. Vid sammansättningen av denna bör givetvis såväl forskningens och forskarut- bildningens som grundutbildningens intres- sen beaktas och också en anknytning till olika samhällssektorer och yrkesområden eftersträvas.

Antalet ledamöter i styrelsen bör enligt U 685 uppfattning inte gärna överstiga om— kring tio. Utredningen bedömer det med hänsyn härtill och till de olika kombinations- möjligheter som kan tänkas i sammanhanget inte som lämpligt att söka författnings- mässigt närmare reglera vilka områden och intressen som skall vara representerade. Till den förändring U 685 förslag innebär i för- hållande till den nuvarande konstruktionen av UKÄs styrelse återkommer utredningen i avsnitt 6.4.4.3.

Den löpande ledningen av UHÄ bör åvila en verkschef. Med hänsyn till verksamhets- områdets spännvidd och vikten av nära kon- takter med olika utbildnings- och forsknings- områden, med de enskilda högskolorna och med andra myndigheter och utbildnings- huvudmän samt arbetsmarknaden anser U 68 det motiverat att den verkställande led- ningen omfattar också en ställföreträdare för verkschefen. Såväl verkschefen som hans ställföreträdare bör, som nyss antytts, enligt utredningens uppfattning ingå i verksstyrel- sen. Den förre bör vara styrelsens ordförande och den senare dess vice ordförande.

6.4.4.3 Beredande organ

För att kunna fullgöra sina planerings— och utvecklingsuppgifter behöver UHÄ utnyttja en avsevärt vidare krets av experter och vid högskolorna verksamma personer inom skil- da yrkesutbildnings- och forskningsområden än som kan rymmas inom verksstyrelsen och kansliet. Att enskilda experter eller arbets- grupper med ledamöter hämtade från hög- skolorna och från andra områden anlitas för utredning och beredning av olika frågor mås-

te sålunda bli ett naturligt inslag i UHÄs arbete liksom i dag är fallet i bl. a. UKÄs och SÖs. Inte minst bör ett sådant förfaringssätt vara vanligt när det gäller att fånga upp och vidareutveckla lokala initiativ, kanske i för- söksverksamhetens form, i fråga om studie- organisation m. in. Det måste emellertid ock— så övervägas i vad mån en mera reguljär organisation av beredande organ bör finnas inom verket. Naturliga utgångspunkter för en sådan diskussion ges i de nuvarande fakul- tetsberedningarna och utbildningsråden inom UKÄ.

] det föregående har U68 förutsatt att indelningen i fakulteter/sektioner tills vidare skall bestå som grund för forsknings- och forskarutbildningsorganisationen. Det finns mot denna bakgrund inte någon anledning för utredningen att ifrågasätta den inom UKÄ befintliga organisationen med fakul- tetsberedningar, såvitt gäller forsknings- och forskarutbildningsfrågor.

Fakultetsberedningarnas funktioner inom UKÄ avser emellertid också grundutbildning. Beredningarnas engagemang i hithörande planeringsfrågor synes i och för sig ha kommit att variera i första hand mellan de fakulteter vilkas grundutbildning är samman- hållen, spärrad och mera yrkesinriktad och de övriga, främst de filosofiska fakulteterna. Generellt sett utgör likväl fakultetsbered- ningarna en värdefull kontaktlänk även i grundutbildningsplaneringen mellan UKÄ, de vid läroanstalterna verksamma och samhälls- och yrkeslivet inom skilda sekto- rer. När det gäller kontakter mellan utbild- ning och yrkesliv som ett inslag för förnyelse av utbildningens innehåll och organisation föreligger goda erfarenheter också från UKÄs utbildningsråd.

Som berörts i det föregående bör det vara en uppgift för UHÄ att ge underlag för de beslut beträffande bl.a. allmänna utbild- ningslinjer som förutsätts ankomma på Kungl. Maj:t. Denna uppgift torde utan tvivel kräva fortlöpande övergripande be- dömningar och insatser av samordningska- raktär, där en organisation med permanenta beredande organ kan vara av stor betydelse.

En sådan organisation framstår också som i hög grad behövlig i fråga om den kvantitativa planeringen. Denna måste ju bedrivas konti- nuerligt och ge ett väsentligt underlag för UHÄs årliga anslagsframställningar. Såväl för den studieorganisatoriska som för den kvantitativa planeringen är vidare, med hänsyn till det grundläggande syftet att inrikta högskoleutbildningen mot yrken och yrkesområden, en fortlöpande kontakt med yrkeslivet nödvändig. En sådan torde väsent- ligt underlättas om den — som i fråga om de befintliga utbildningsråden — kan ske i reguljära former. U 68 erinrar här om sina förslag i avsnitt 6.3.3 om representation för yrkeslivet i utbildnings- och linjenämnder. När det gäller samordningen med de utbild- ningar som kommer att sortera under SÖ eller annat departement än utbildningsdeparte- mentet kan också representation i permanen- ta beredande organ vara en lämplig väg.

Sammanfattningsvis finner U68 övervä- gande skäl tala för att UHÄ skall ha en permanent organisation av beredande organ även för frågor rörande grundutbildning. Enligt utredningens bedömning skulle en ordning där fakultetsberedningarna fyllde också denna funktion vara svår att praktiskt förverkliga. När det gäller den lokala organisationen har U68 inte funnit indel- ningen i fakulteter och sektioner ge en ändamålsenlig organisatorisk ram för plane- ring och ledning av grundutbildningen. Avgörande för denna bedömning har varit att den för utredningens förslag i olika avseenden väsentliga planeringen för yrkesut- bildningssektorer och utbildningslinjer inte naturligt kan inrymmas i en organisation grundad på en fakultetsindelning. Detta argument har samma giltighet när det gäller den centrala planeringsorganisationen. Me- dan planeringen för forskning och forskarut- bildning naturligen utgår från det enskilda ämnesområdet, i det stora flertalet fall tillhörigt enbart en fakultet, måste planering- en för grundutbildning utgå från utbildnings- linjen, vilken — med dagens terminologi — kan innehålla moment från skilda ämnesom- råden och också fakulteter.

Det är enligt U 685 bedömning en påtaglig risk att de fördelar en sammanhållen planering för yrkesutbildningssektorerna av- ses innebära går förlorade om de olika sektorernas planering tvingas in i ett mönster som präglats av fakultetsorganisationen. Redan den omständigheten att planeringen i den framtida högskoleorganisationen skall omfatta ett betydande antal utbildningslin- jer, vilkas olika delar aldrig hänförts till fakultetsområden efter dagens universitets- mönster, belyser svårigheterna härvidlag.

Arbetet i den föreslagna högskoleorganisa- tionen bör också underlättas väsentligt om ansvarsområdena för de organ inom UHÄ som är engagerade i planeringen är avgränsa— de sinsemellan enligt samma principer som gäller i den lokala organisationen. Vidare kommer av nyss antydda skäl innebörden i beredningsuppgifterna inom UHÄ att vara avsevärt annorlunda i fråga om forskning och forskarutbildning än i fråga om grundutbild- ning. Möjligheterna att ge beredningsorganen en med hänsyn till uppgifterna lämplig sammansättning blir därmed betydligt större med en från fakultetsberedningarna skild beredningsorganisation för grundutbildning— en. En sådan organisation blir naturligen ett sammanhållande element i det slag av utredningsarbete på utbildnings- och studie- planeområdet som för närvarande inom i första hand UKÄ utförs av en rad för särskilda ändamål tillkallade arbetsgrupper.

Mot bakgrund av vad som anförts anser U 68 det naturligt att en permanent organisation av beredande organ för grundut- bildningsfrågor inom UHÄ byggs på indel- ningen i yrkesutbildningssektorer. Utred- ningen förordar därför att fakultetsbered— ningamas uppgifter begränsas till att avse forsknings- och forskarutbildningsfrågor och att UHÄ för frågor rörande grundutbildning får fem utbildningsberedningar, en för varje yrkesutbildningssektor. Utredningen utgår från att de nuvarande fem fakultetsbered- ningarna tills vidare skall bestå men vill inte utesluta att en förändrad organisation här kan komma att visa sig motiverad. ] hithörande frågor bör dock bl. a. resultatet

av den i det föregående nämnda utredningen rörande forskningsråden beaktas.

När det gäller utbildningsberedningarnas sammansättning ser U 68 det som naturligt att bl.a. dels arbetsgivare och arbetstagare inom det berörda yrkesområdet, dels statliga myndigheter med anknytning till detta eller med ansvar för näraliggande utbildning, dels inom högskolorna verksamma lärare, andra anställda och studerande blir företrädda. Samtliga ledamöter, däribland ordförande, bör utses av Kungl. Maj:t. Antalet ledamöter i varje beredning —— liksom i styrelsen — bör vara omkring tio. En riktpunkt bör enligt utredningens uppfattning vara att högst hälften av ledamöterna skall vara verksamma inom högskolorna. När det gäller nominering av dessa ledamöter är en väg att säkra an- knytning mellan beredningarna och motsva- rande lokala organ, utbildningsnämnderna inom respektive sektor, att låta de senare avge förslag på samma sätt som fakulteterna i dag nominerar ledamöter i fakultetsbered- ningarna.

Med den av U 68 förordade förändringen i fråga om verksorganisation för lärarutbild- ningsanstalterna inom SÖ-området blir det naturligt att särskilt uppmärksamma frågor- na hur SÖ skall tillförsäkras fortsatt inflytande på de från skolverkets synpunkt väsentliga frågorna rörande lärarutbildning- ens dimensionering, innehåll och verksam- hetsformer och hur denna utbildning skall kunna fortlöpande utbyta erfarenheter och rön med SÖs utvecklingsarbete m.m. U 68 anser det självklart att SÖ och skolväsendet i övrigt bör ha en stark ställning i utbildnings- beredningen för sektorn för undervisningsyr- ken. Utredningen vill emellertid samtidigt betona att frågor av det antydda slaget — liksom de kontaktbehov som betingas av bl.a. SÖs ansvar för lärarnas fortbildning och av förekomsten i lärarutbildningen av praktik inom skolväsendet — principiellt ingalunda är specifika för utbildningen för undervisningsyrken och därmed för förhål- landena mellan SÖ och det nya högskolever- ket. De är i stället endast ett exempel bland många på att man generellt måste finna

former för anknytning mellan å ena sidan de för högskoleutbildningen ansvariga myndig- heterna, å andra sidan de myndigheter och organisationer som företräder olika delar av yrkeslivet. Bland andra statliga myndigheter som måste ha nära kontakter med UHÄ kan nämnas socialstyrelsen när det gäller utbild- ningen inom vårdsektorn och -— om kultu rrå— dets förslag i betänkandet ”Ny kulturpoli- tik” (SOU 1972266) genomförs — det nya centrala organet på kulturområdet i fråga om utbildningen inom detta område. Utbild— ningsberedningarna bör bli en naturlig och värdefull grund för samverkan av detta slag beträffande samtliga utbildningssektorer. Det bör bl. 3. vara en uppgift för beredning- arna att närmare utveckla formerna för mera systematiska kontakter i olika slag av åren- den mellan UHÄ och berörda myndigheter inom respektive sektor.

Vad gäller fakultetsberedningarnas sam— mansättning finns det enligt U 685 uppfatt- ning ingen anledning att vidta några principiella förändringar i samband med ett genomförande av utredningens förslag. Dock bör beaktas den försöksverksamhet med representation för studerande- och arbetsta- garintressen som bedrivits sedan 1969. U 68 utgår från att UKÄ här — liksom ide frågor som rör den lokala försöksverksamheten med nya samarbetsformer — kommer att avge förslag i sådan tid att det kan beaktas vid den föreslagna reformeringen av verksor- ganisationen. Vid bifall till utredningens förslag i det föregående att UHÄ skall bli central myndighet också för den forskning som är knuten till de nuvarande större lärarhögskolorna bör SÖ vara representerad i den fakultetsberedning inom vars område den pedagogiska forskningen ligger, fakul- tetsberedningen för rätts- och samhällsveten- skaperna. U 68 vill också peka på möjlighe- ten att minska antalet ledamöter i varje fakultetsberedning — för närvarande under försöksverksamheten högst 14 —— i samband med att planeringsuppgifterna i fråga om grundutbildningen övertas av de föreslagna utbildningsberedningarna.

U68 vill tillägga att det i många fall

säkerligen kommer att vara lämpligt såväl att ha personsamband mellan en fakultetsbered- ning och en utbildningsberedning som att hålla för organen gemensamma överläggning- ar eller sammanträden. Utredningen utgår från att detta kommer att beaktas av Kungl. Maj:t vid förordnanden av ledamöter och inom UHÄ i det dagliga arbetet.

I samband med att den nuvarande LUP-organisationen inordnas i högskolorna och UHÄ bör enligt U 685 uppfattning LUP-nämndens samordningsfunktioner över- tas av ett särskilt organ inom det nya verket, benämnt lokal- och utrustningsberedning. Denna beredning blir — som antytts i före- gående avsnitt — ett väsentligt organ för kontakter mellan bl. a. högskoleväsendet och de för byggnads- och utrustningsverksamhe- ten ansvariga myndigheterna. Beredningen bör också kunna biträda med prioriteringar och samlade bedömningar i planeringsfrågor inom sitt område, bl. å. när det gäller fördel- ning av de medel för utmstning som kan komma att stå till UHÄs disposition i enlig- het med vad som i dag gäller för UKÄ. I beredningen bör ingå företrädare för bl. a. byggnadsstyrelsen och UUH samt för de inom högskolorna verksamma. Även SÖ och LUP-kommittén för jordbrukets högskolor bör lämpligen vara representerade. Ordföran- de och övriga ledamöter bör utses av UHÄ,

U 68 anser det naturligt att UHÄ självt tar ställning till behovet av mera permanenta beredande organ i övrigt inom verket och också får inrätta sådana organ. Exempelvis kan för frågor rörande enskilda utbildnings- linjer eller grupper av linjer tänkas bered- ningsorgan närmast motsvarande nuvarande Utbildningsråd, i den nya organisationen natu rligen underordnade vederbörande utbild- ningsberedning. Det kan här för vissa utbild- ningslinjer vara naturligt att anknyta till befintliga organ med samordningsuppgifter såsom nämnden för socionomutbildning, samarbetsnämnden för journalisthögskolor- na, m.fl. Beredande organ kan också bli aktuella för biblioteksfrågor, datafrågor, lä- romedelsfrågor, etc.

Inom UKÄ finns i dag endast de fem

fakultetsberedningarna som permanenta be- redande organ till verksstyrelsen. Ordföran- dena i dessa ingår som självskrivna ledamöter i styrelsen. Med tillkomsten av fem utbild— ningsberedningar finns det inte längre prak- tisk möjlighet att ha ett automatiskt sam- band mellan ordförandeskap i beredande organ och ledamotskap i verksstyrelsen, om antalet ledamöter i styrelsen skall begränsas till omkring 10 så som utredningen fö- reslagit. Man får också väga behovet av ett samband av detta slag mellan beredningar och styrelse mot önskan att styrelsens ledamöter mera förutsättningslöst skall kunna göra avvägningar mellan olika beredningsområden.

U 68 föreslår mot den angivna bakgrun- den att det formella sambandet mellan ordförandeskap i fakultetsberedning och ledamotskap i verksstyrelse upphör i och med UHÄs inrättande. En väg att i den nya organisationen säkra en kontakt mellan beredningama och styrelsen är att ge ordföranden i en beredning närvaro- och ytt- randerätt vid styrelsens sammanträden i så- dana ärenden som behandlats av bered- ningen.

6.5

6.5 .1 Inledning

Sättet att anvisa resurser för den verksamhet som bedrivs inom högskoleväsendet bör ge uttryck för de principer för planering och styrning av verksamhetens omfattning och inriktning som ligger till grund för den institutionella organisationen i dess helhet. Det är enligt U 685 uppfattning naturligt — och i praktiken nödvändigt — att förändra systemet för medelsanvisning med hänsyn till den indelning av verksamhetsområdet och den fördelning av ansvar och befogenhe- ter inom högskoleorganisationen som utred- ningen föreslår.

Som framgått i avsnitt 6.2.2 förordar U68 den principiella förändringen att en anslagsmässig åtskillnad genomförs mellan å ena sidan grundläggande högskoleutbildning, å andra sidan forskning och forskarutbild- ning inom högskolorna. Utredningens förslag om en lokalt sammanhållen statlig högskole- organisation aktualiserar också förändringar i riksstaten. Mot den angivna bakgrunden presenterar U 68 i detta avsnitt vissa överväganden och förslag i anslagsfrågorna.

I sammanhanget måste erinras om att utrednings- och försöksverksamhet rörande programbudgetering inom statsförvaltningen har pågått sedan 1968. Försöksverksamheten har inneburit en övergång från kostnadsslags- inriktade anslag till ändamålsinriktade såda- na. Budgetering sker på program, vilka svarar mot anslag eller anslagsposter. För varje

Anslagssystem m. m.

program anges de väntade prestationerna och de däremot svarande kostnaderna.

För högskoleväsendets del har försöks- verksamhet med programbudgetering bedri- vits sedan 1971, i huvudsak inom det tekniska fakultetsområdet. För närvarande omfattar försöken Chalmers tekniska hög- skola och den tekniska fakulteten vid högskolan i Linköping. Enligt beslut inom utbildningsdepartementet våren 1972 skall anslagsframställningar för budgetåret 1974/75 för sistnämnda högskola i dess helhet avges i programtermer.

Tänkbara utvecklingslinjer i fråga om bl.a. programbudgetering har i november 1972 redovisats av budgetutredningen i rapporten ”Reformerat budgetsystem”.

För U68s överväganden om den institu- tionella organisationen har _ som framgåtti det föregående — strävan mot en sektorsvis sammanhållen planering varit en väsentlig utgångspunkt. Såtillvida synes utredningens förslag ligga i linje med syftena bakom programbudgeteringen. Det är emellertid inte U 68s uppgift att föreslå förändringar i principerna för budgetering. Enligt utred- ningens bedömning krävs ytterligare utred- nings- och utvecklingsarbete innan en mera generell tillämpning av programbudgetprinci- per kan bli aktuell för högskoleväsendets del. Däremot ger givetvis U 68s förslag på vissa punkter i det följande nya förutsättningar för övervägandena i programbudgetfrågor, vilka bör beaktas i det fortsatta arbetet.

6.5.2. Principer för anslagen till högskole- väsendet

Vid 1960-talets mitt genomfördes för universitetsområdets del en anslagsomlägg- ning som innebar att utgifterna för lärarkraf- ter m. m. i riksstaten grupperades efter fakultetsområden i stället för efter läroan- stalter. Därigenom återspeglar anslagen i högre grad inriktning på olika verksamheter än fördelning på olika myndigheter m.m. U 68 ser det som naturligt att anslagssyste- met utvecklas i denna riktning. Statsmakter- nas avvägningar när det gäller resurser för den framtida högskoleverksamheten bör så- lunda huvudsakligen göras från ändamålssyn- punkt och då mellan de båda verksamhets- grenama grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning och mellan olika sektorer inom dessa. I linje härmed bör själva anslagssystemet grundas på indelningen av verksamhetsområdet och inte på indelningen i högskolor m.m. Samtidigt bör det emeller- tid fastslås, att denna princip inte får leda till en sådan nedbrytning av de olika ändamålen i anslagsenheter att förutsättningama för den integrerade verksamhet och den lokala frihet i resursdespositionen, som U 68 anser centra- la. äventyras.

Vad beträffar forskning och forskarutbild- ning har U68 förutsatt att verksamheten tills vidare skall anknytas till fakulteter. Utredningen utgår följaktligen från att för denna del av verksamheten medel skall anvi- sas fakultetsvis även i fortsättningen.

När det gäller grundutbildningen har U 68 för planering m. m. föreslagit en indelning i yrkesutbildningssektorer. Utredningen me- nar i enlighet härmed att medel för grundut- bildningen bör anvisas i huvudsak per yrkes- utbildningssektor. Till frågan om medelsan- visning till viss grundutbildning utanför yr- kesutbildningssektorerna återkommer utred- ningen i det följande.

Även medel till kommunal och i förekom- mande fall enskild högskoleutbildning bör enligt utredningens mening anvisas sektorsvis för att en samlad överblick över utgifterna för grundläggande högskoleutbildning skall

underlättas. För de kommunala och vissa enskilda utbildningars del innebär detta att medel inte längre bör anvisas under anslaget Bidrag till driften av gymnasieskolor respek- tive Bidrag till driften av enskild yrkesutbild- ning. Självfallet kommer emellertid särskilda förutsättningar i form av statsbidragsbestäm- melser att här även i fortsättningen gälla för medelsanvisningen. Som nämnts i avsnitt 6.3.6 förutsätter U 68 att statsbidrag till den kommunala utbildningen skall utgå enligt i huvudsak oförändrade grunder. Inte heller beträffande bidrag till enskild högskoleut- bildning förutsätter U 68 några förändringar utöver vad som kan följa av utredningens förslag (avsnitt 6.2.2.l) beträffande utbild- ningarna vid Grafiska institutet och IHR.

] awaktan på resultat av det löpande utrednings- och utvecklingsarbetet i pro- grambudgetfrågor begränsar sig U 68 till att när det gäller statlig högskoleutbildning förorda förändringar dels av de nu fakultets- vis anvisade läraravlönings- och driftkost- nadsanslagen för läroanstalterna inom UKÄ- området, dels av anslagen till övriga berörda läroanstalter eller grupper av läroanstalter. Utredningen förordar vidare endast föränd- ringar beträffande anslag för verksamhet inom sådana befintliga enheter som föreslås uppgå i de nya högskolorna (avsnitt 6.3.1). Frågor rörande former för medelsanvisning till övriga statliga läroanstalter (jordbrukets högskolor, statens brandskola, sjöbefalssko- lorna) får övervägas med utgångspunkt i de principer som kommer att fastställas för huvuddelen av det statliga högskoleväsendet.

Ett anslagsmässigt åtskiljande av medel för grundläggande utbildning från medel för forskning och forskarutbildning erbjuder vissa problem. Den verksamhet för vilken för närvarande kostnader bestrids i första hand från fakultetsanslagen inom UKÄ-området men också från anslagen till lärarhögskolorna och till gymnastik- och idrottshögskolor- na måste sålunda hänföras till endera av de båda verksamhetsgrenama. U 68 har i samband med sina kostnadsberäkningar gjort vissa, delvis på stickprov baserade uppskatt- ningar av den fördelning som detta skulle

innebära (jfr avsnitt 7.3.l.l). Utredningen har emellertid inte bedömt det som menings- fullt att göra en mer systematisk analys, detta med hänsyn till önskemålet att inte redan i samband med utarbetandet av principförslagen betunga de lokala myndig- heterna med ett arbete för vilket förutsätt- ningama _ med hänsyn till bl. a. fortlöpande förändringar i verksamheten — kan ändras från budgetår till budgetår.

U68 vill här något utveckla sin syn på principerna för fördelning av lärarresurser på grundutbildning respektive forskning/fors- karutbildning.

Som framhållits redan i avsnitt 6.2.2.7 anser U 68 att de lokala organen bör ha stor frihet att inom ramen för de medel som anvisats utnyttja de samlade personella och materiella resurserna med hänsyn till de mål som ställts upp för verksamheten. Som närmare utvecklas i avsnitt 6.6.3 är avsikten alltså inte att faktiskt binda exempelvis en viss typ av lärartjänst helt och hållet till grundutbildning eller helt och hållet till forskning/forskarutbildning. En professor kan t.ex. komma att vara verksam inom såväl forskning/forskarutbildning som grund- utbildning och hans insatser därmed falla inom ramen för skilda anslag. Emellertid måste kostnaderna för varje befintlig lärar- tjänst rent beräkningsmässigt hänföras till endera av de båda verksamhetsgrenama eller fördelas på dem.

När det gäller utbildningen vid de filosofiska fakulteterna har som ett led i förstärkningen av forskarutbildningsresurser- na den ordningen genomförts att tjänster som professor, biträdande professor, docent och forskarassistent beräkningsmässigt _ alltså oavsett det faktiska utnyttjandet — betraktas som resurser för forskarutbildning och övriga lärartjänster som resurser för grundutbildning. I vissa fall är det emellertid här med hänsyn till t.ex. den samlade verk- samhetens och de samlade resursernas be- gränsade omfattning inom ett ämnesområde inte möjligt att beräkningsmässigt föra t. ex. en professur helt till forskarutbildningen. Med utgångspunkt i den faktiska använd-

ningen av tjänsten måste då en beräknings- mässig fördelning på forskarutbildning och grundutbildning göras. Detta kommer att vara nödvändigt i många fall också inom andra fakultetsområden, där det med hänsyn till omfattningen av de totala resurserna inte för överblickbar tid kommer att vara möjligt att beräkningsmässigt betrakta professors- tjänster m. fl. helt som resurser för forskarut— bildningen.

U68 vill tillägga att med den föreslagna ordningen den koppling som i dag finns inom högskolesektorn mellan personalför- teckning och riksstatsanslag inte längre kommer att föreligga. Det är emellertid väsentligt att även i fortsättningen personal- situationen kan redovisas läroanstaltsvis, i den mån så bedöms lämpligt, i bl.a. statsverkspropositioner och regleringsbrev.

Som riktpunkt för det fortsatta arbetet med en fördelning av kostnaderna för olika lärartjänster och för de nuvarande drift- kostnadsanslagen på dels forskning/forskar- utbildning, dels grundutbildning bör enligt U68s mening gälla att vissa normer eller schabloner utarbetas som instrument för beräkningen av de skilda riksstatsanslagen. Principiella utgångspunkter för fördelningen av samtliga fakultetsanslag på de båda verksamhetsgrenama bör om möjligt före- ligga i sådan tid att de kan beaktas i anvisningarna för petitaarbetet inför det budgetår då en förändrad organisation avses träda i kraft (jfr kapitel 9).

När det gäller karaktären av de förordade anslagen för grundutbildning och forsk- ning/forskarutbildning vill U68 erinra om att utredningen i skilda sammanhang i det föregående betonat vikten av en ökad fri— het för de lokala myndigheterna i fråga om bl. a. resursdisposition. En väsentlig grund för ett ökat lokalt inflytande i detta avseende är enligt utredningens uppfattning att statsmakternas medelsanvisning för de olika ändamålen utformas så att den ger reella möjligheter att välja medel för att nå de uppställda målen. Någon uppdelning på anslag för olika slag av kostnader, t. ex. på läraravlönings- och driftkostnadsanslag, bör

därför enligt U 685 mening inte förekomma. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att för varje aktuellt område eller ändamål säväl lärar- som övriga personal- och drift- kostnader skall bestridas inom ramen för ett och samma anslag i riksstaten.

U 68 saknar med hänsyn till innebörden i sina förslag anledning att i övrigt närmare behandla utformningen av de nya anslagen för forskningens och forskarutbildningens del. En naturlig lösning med utgångspunkt i dagens förhållanden är här att ha ett anslag till vart och ett av fakultetsområdena.

6.5.3. Anslagen till grundläggande högskole- utbildning

1 det föregående har berörts frågan om att hänföra delar av i första hand de befintliga fakultetsanslagen till forskning/forskarut- bildning respektive till grundutbildning. En omläggning av systemet för anvisande av medel till grundutbildningen ienlighet med U 68s förslag förutsätter givetvis i utgångslä- get också att befintliga resurser för grundut- bildning fördelas på de nya ändamålsansla- gen.

Utbildningen inom var och en av yrkesut- bildningssektorerna skall enligt utredningens förslag i första hand organiseras på allmänna utbildningslinjer och linjevarianter. Dessa skall inrättas av Kungl. Maj:t, som också skall besluta vid vilka högskolor respektive linje rn. ni. skall anordnas (jfr avsnitt 3.1.4). De linjer och linjevarianter som föreslås eller förutsätts finnas vid tidpunkten för genom- förande av den nya organisationen förteck- nas i bilaga 9. Resursbehoven för var och en av dem blir en given utgångspunkt för beräk- ning av sektorsanslagen.

För de allmänna utbildningslinjer i det av U68 föreslagna systemet som har direkta motsvarigheter i dagens utbildningsorganisa- tion bör en sådan beräkning inte erbjuda några större problem. Dessa linjer är i många fall redan spärrade eller har ”egna” riksstats- anslag. Goda förutsättningar föreligger där- för att bedöma såväl utbildningskostnaderna för det studerandeantal som finns vid

tidpunkten för reformen som förändringar i resursbehoven vid eventuella ökningar eller minskningar av detta. För de av U68 föreslagna utbildningslinjer och linjevarianter som närmast svarar mot linjer inom de nuvarande filosofiska fakulteternas område krävs analyser av kostnaderna för olika befintliga utbildningslinjer och ämnesområ- den vid olika studerandeantal. Dessa kostna- der får sedan ”översättas” till den av utredningen föreslagna studieorganisationen och dimensioneringen. I avsnitt 7.3 redovisar utredningen vissa uppskattningar av nuvaran- de kostnader för olika linjer.

U68 anser det naturligt att det arbete som fordras i sistnämnda frågor inför en omläggning av anslagssystemet samordnas med det i det föregående berörda arbetet med att hänföra kostnader till forskning/ forskarutbildning respektive grundutbild- ning.

Efter hand bör man för allmänna utbildningslinjer eller grupper av linjer komma fram till schabloner för beräkning av utbildningskostnaderna, som kan användas i det mer övergripande planeringsarbetet. Såväl den enskilda linjens utformning som förutsättningama i övrigt kan emellertid komma att skifta avsevärt från högskola till högskola. Bl. &. måste beaktas att gränskost- naderna för utökning av antalet utbildnings- platser på en linje blir beroende av utbildningskapaciteten på linjen i utgångslä- get. Kostnaden per studerande i viss utbildning kommer därför att variera i de enskilda fallen, inte minst under ett skede då nya högskolor byggs upp. Det bör emellertid vara möjligt att i viss utsträckning utforma schabloner för beräkning av kostnader under olika förutsättningar i fråga om studerande- antal m. m.

När det gäller dispositionen av medlen under ett sektorsanslag för olika allmänna utbildningslinjer bör statsmakterna givetvis liksom i dag kunna utöva en övergripande styrning. Detta sker i fråga om vissa för närvarande spärrade linjer, t. ex. de vid de tekniska fakulteterna, genom att Kungl. Maj:t för riksdagen redovisar det antal

utbildningsplatser på varje linje för vilket medel beräknas för det aktuella budgetåret. U 68 anser att en sådan ordning för styrning av dimensioneringen av enskilda utbild- ningslinjer lämpligen kan bli den normala också i den framtida organisationen. Utred- ningen förordar vidare att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj 13 bemyndigande, UHÄ skall fördela respektive sektorsanslag på högskolor. Detta kommer givetvis att i realiteten innebära en viss styrning också av fördelningen av medel på utbildningslinjer, särskilt för högskolor där antalet linjer inom en sektor är begränsat. I princip bör emellertid fördelningen inom den givna ramen enligt U 685 uppfattning vara en angelägenhet för den enskilda högskolan. . Det är samtidigt väsentligt att övergången till en friare lokal resursdisposition blir smidig och sker successivt allt efter som arbetsformer m.m. inom den nya organisa- tionen vinner stadga. Det kan därför i vissa fall vara motiverat att statsmakterna under ett inledningsskede styr fördelningen av sek- torsanslagen på enskilda linjer eller grupper av linjer, bl. a. med hänsyn till de ivissa fall påtagliga kostnadsskillnaderna mellan olika linjer inom en sektor (jfr avsnitt 7.3.1) och till att sådana variationer kan komma att förekomma vid en och samma högskola. En sådan styrning skulle bl. a. kunna garantera en linje eller grupp av linjer resurser på samma sätt som resurser i dag garanteras linjen eller linjegruppen genom riksstatens utformning med anslag till fakultetsområden och slag av utbildningsanstalter. Högskolestyrelsen bör enligt U68s upp- fattning med de förutsättningar som medels- ramarna ger ha frihet att tillämpa de av stats- makterna givna riktlinjerna för dimen- sioneringen av allmänna utbildningslinjer. Styrelsen bör sålunda fastställa antalet antag- ningsplatser på varje linje eller grupp av linjer. När det gäller att fördela resurser bör vidare inte några centralt givna bindande resursramar för enskilda studiekurser förekomma, utan de för en eller flera utbildningslinjer disponibla medlen bör få utnyttjas allt efter vad som bedöms vara ändamålsenligt.

Vissa restriktioner i användningen av anvisa- de medel kan dock bli aktuella för att ett rationellt utnyttjande av speciella resurser, t.ex. lokaler och utrustning för laborativ utbildning, eller befintliga lärartjänster skall säkras.

U68 vill i sammanhanget stryka under vikten av att den enskilda högskolan i god tid före budgetårets början får ett _ i varje fall preliminärt _ besked om fördelningen av medel på högskolor för att kunna vidta erforderliga dispositioner.

Lokala utbildningslinjer förutsätts — som framgått i kapitel 2 — regelmässigt bli inriktade mot yrkesområden och därmed kunna hänföras till de fem yrkesutbildnings- sektorerna. Även de individuella linjerna har förutsatts fördelade på sektorer. Sektorsan- knytningen torde dock här i många fall — t.ex. för studerande med inriktning mot forskning — komma att grunda sig mindre på den direkta yrkesinriktningen än på en allmän innehållsmässig jämförbarhet mellan en individuell linje och en eller flera allmänna linjer inom en sektor.

Medel för lokala och individuella utbild- ningslinjer bör med hänsyn till linjernas karaktär enligt U68s uppfattning anvisas skilda från medlen för allmänna utbildnings— linjer. Mot bakgrund av vad som nyss anförts skulle det i och för sig vara möjligt att anvisa medel för lokala och individuella linjer under respektive sektorsanslag. U 68 bedömer det emellertid vara lämpligast att högskolestyrel- sen får frihet att med hänsyn till de lokala förutsättningama och oberoende av sektors- indelningen bestämma utbudet av lokala linjer och också att med hänsyn till individernas efterfrågan inrätta individuella sådana. Utredningen förordar därför att medel för lokala och individuella utbild- ningslinjer anvisas under ett särskilt anslag. Fördelningen på yrkesutbildningssektorer av de linjer som inrättas lokalt bör årligen rapporteras av högskolestyrelserna och redo- visas samlat av UHÄ.

Enligt U 685 mening bör inte fördelningen mellan lokala och individuella linjer läsas i samband med medelsanvisningen utan an-

komma på den enskilda högskolan. Den styrning av denna fördelning som statsmak- terna kan vilja göra bör komma till uttryck genom riktlinjer av mera allmänt slag. I högskolestyrelsens frihet bör också ligga att, om förutsättningar för anordnande av lokala eller individuella linjer inte skulle föreligga, disponera medel under det för sådana linjer avsedda anslaget för ytterligare studerande i allmänna utbildningslinjer.

[ fråga om lokala och individuella linjer är det givetvis svårare än beträffande allmänna linjer att få fram ett faktiskt underlag för kostnadsberäkningar. Det blir här nödvän— digt att räkna med schablonbelopp. Det synes lämpligt att Kungl. Maj:t anger ett ungefär- ligt antal studerande för vilket med en an- tagen genomsnittskostnad medel beräknats. Det exakta antalet får sedan bli beroende av de anvisade resurserna i förening med kost- naderna per studerande för de linjer som in- rättas. Ett lägsta antal antagningsplatser på linjer av detta slag årligen kan dock, om så bedöms lämpligt, anges av Kungl. Maj:t för varje högskola.

När det gäller enstaka kurser och studie- kurser _ innefattande bl.a. decentraliserad utbildning inom högskoleområdet — bör statsmakterna givetvis liksom i fråga om 10- kala och individuella utbildningslinjer kunna styra utbildningsutbudets inriktning genom allmänna riktlinjer. Det är också naturligt att förekomsten av permanenta resurser för ut- bildning inom ett område får en styrande ef- fekt i detta avseende. Det måste sålunda för- utsättas att en högskola skall anordna ensta- ka kurser bl. a. inom ämnesområden där be- fintliga resurser av mera permanent art, t. ex. ordinarie eller extra ordinarie lärartjänster, annars inte skulle tas i anspråk helt. I övrigt bör emellertid enligt U 685 uppfattning hög- skolestyrelsen svara för att utbudet av ensta- ka kurser och valet av orter för decentralise- rad utbildning blir ändamålsenligt. Inbördes samråd bör äga rum mellan styrelserna för att de samlade resurserna skall bli effektivt utnyttjade och för att det skall undvikas att på näraliggande orter samma eller likartade kurser erbjuds i sådana fall då rekryteringen

Självklart kan en enstaka kurs i många fall vara ett led i den enskildes utbildning för eller vidareutbildning inom ett visst yrkes- område. Den skulle då också på samma sätt som t. ex. en individuell utbildningslinje kunna hänföras till en viss yrkesutbildnings- sektor. Samtidigt skall emellertid utbudet av enstaka kurser kunna möta den efterfrågan av mera allmänt slag på utbildning inom olika ämnesområden som traditionellt kun- nat tillgodoses vid de filosofiska fakulteterna och som de senaste åren också i ökande utsträckning riktat sig till den decentralisera- de universitetsutbildningen. Att på sakliga grunder mera generellt klassificera utbildning av detta slag efter yrkesutbildningssektorer är knappast möjligt. Med hänsyn härtill och till sin i det föregående markerade strävan att anpassa utbildningsutbudet efter lokala förhållanden och individuell efterfrågan för- ordar U 68 att också medel för enstaka kur- ser och studiekurser anvisas under ett särskilt anslag.

På samma sätt som i fråga om lokala och individuella utbildningslinjer är det med hänsyn till kostnadsvariationerna mellan olika kurser olämpligt att centralt detalj- reglera antalet utbildningsplatser i enstaka kurser och studiekurser. Anslaget för sådan utbildning bör _ som antytts i avsnitt 2.5.2.2 — få karaktär av en resursram. Kungl. Maj:t kan även här ange ett lägsta antal an- tagningsplatser per år och högskola.

Inom landstings- eller primärkommunal utbildningsorganisation kommer _ som framgått i det föregående _ att anordnas dels vissa allmänna utbildningslinjer i sin hel- het, dels delar av allmänna utbildningslinjer som i övrigt anordnas vid statlig högskola. Som antytts i det föregående bör enligt U68s uppfattning statsbidragen till denna utbildning anvisas per yrkesutbildningssek- tor. Utredningen föreslår att detta i varje fall för helt kommunala utbildningslinjer sker inom ramen för en särskild anslagspost under sektorsanslaget.

För utbildningslinjer som innehåller såväl statliga som kommunala kurser har U 68 i

det föregående förordat att den statliga högskolans organ skall ha det sammanhållan- de ansvaret. I enlighet härmed borde enligt utredningens uppfattning också samtliga statliga resurser för sådana utbildningslinjer kanaliseras via den statliga högskolan. Helst borde detta ske på ett sådant sätt att högskolans organ kunde avväga resursbeho- ven inom hela linjen på samma sätt som för övriga allmänna linjer. Å andra sidan kan principiella skäl anföras för att samtliga statliga medel för utbildning inom kommu- nal utbildningsorganisation skall anvisas enligt enhetliga statsbidragsregler. En kurs som ingår i dels en helt kommunal linje, dels en blandat statlig och kommunal sådan torde sålunda i de båda fallen böra få resurser enligt samma grunder.

Lokala och individuella utbildningslinjer liksom enstaka kurser och studiekurser bör enligt U 685 uppfattning formellt helt knytas till de statliga högskolorna för att centrala fördelningar — i praktiken vanskliga — mel- lan statlig och kommunal utbildningsorgani- sation i detta avseende skall undvikas. Huru- vida kommunal organisation skall utnyttjas helt eller delvis för linjer och kurser av nämnda slag bör bli beroende av överens- kommelser mellan vederbörande högskola och kommunala huvudman. Ersättning från högskolan till kommunen bör då utgå. Be- träffande grundema för denna ersättning gäl- ler samma principiella argument som nyss anförts.

Sammanfattande förslag

Sammanfattningsvis förordar U 68 att medel för grundläggande högskoleutbildning anvi- sas dels för utbildning i allmänna utbild- ningslinjer under ett anslag för var och en av de fem yrkesutbildningssektorerna, dels för utbildning i lokala och individuella utbild- ningslinjer under ett anslag, dels för utbildning i enstaka kurser och studiekurser under ett anslag. Under sektorsanslagen bör bidrag till kommunal och till enskild hög- skoleutbildning beräknas under särskilda an- slagsposter och fördelas i den ordning och en-

ligt de grunder för statsbidragen som fast- ställs i varje enskilt fall. Övriga delar av sek- torsanslagen samt anslagen till lokala och in- dividuella linjer och till enstaka kurser och studiekurser bör fördelas på högskolor av Kungl. Maj:t eller — efter Kungl. Maj:ts be- myndigande _ av UHÄ.

Det är givet att en medelsanvisning enligt de här förordade principerna inte kan genomföras fullständigt samma budgetår som en reformerad organisation träder i kraft. Övergångslösningar av olika slag blir nödvändiga, bl. a. med hänsyn till att under den nya organisationens första år ett betydande antal studerande vid de nuvaran- de filosofiska fakulteterna kommer att studera enligt 1969 års studieordning och därmed i utbildningslinjer som inte utan vidare kommer att kunna hänföras till yrkesutbildningssektorer enligt det av U 68 föreslagna systemet. Man får också räkna med att den i det föregående berörda fördelningen av vissa nuvarande anslag på dels grundutbildning, dels forskning/forskar- utbildning kan kräva särskilda anordningar under ett inledningsskede av den nya organisationen.

6.5.4. Några förutsättningar för planering och budgetering

En medelsanvisning till den grundläggande utbildningen sektorsvis i förening med en ordning inom de statliga högskolorna, där en institution kan meddela utbildning som ingår i linjer inom olika sektorer, kommer att ställa delvis nya krav på högskolornas interna planeringsrutiner för att en samlad resurspla- nering för de enskilda institutionerna skall bli möjlig. Som framgått i det föregående skall högskolestyrelsen enligt U685 förslag förfoga över en högskolas samtliga resurser. En väsentlig uppgift för styrelsen blir att år- ligen fastställa en internbudget för den sam- lade verksamheten och därvid tixera budget- ansvaret för i första hand planerings- och ledningsorganen på nuvarande fakultets- och sektionsnivå.

När det gäller de fakultets- eller sektors-

bundna anslagen förutsätter utredningen att högskolestyrelsen i betydande utsträckning kommer att delegera beslutanderätten i budgetfrågor för de enskilda områdena till planerings- och ledningsorganen, dvs. dels fakultets- och sektionsorganen, dels utbild- nings- och linjenämnder. Också när det gäller anslagen till lokala och individuella utbild- ningslinjer och till enstaka kurser och studie- kurser torde det ofta komma att bedömas som ändamålsenligt att högskolestyrelsen, se- dan den beslutat om utbudet av kurser och fastställt antagningstalen för de olika kurser- na. låter närmast berörda utbildningsnämn- der svara för detaljbesluten om tilldelning av medel till institutioner.

Det kan sålunda antas att de budgetmässi- ga förutsättningama för institutionernas genomförande av kurser kommer att till rätt stor del i praktiken anges av bl.a. utbild- ningsnämnderna. U 68 vill emellertid kraftigt stryka under högskolestyrelsens övergripan- de ansvar för institutionernas planeringsmöj- ligheter och personalförhållanden m.m. Styrelsen måste bl.a. garantera samtliga institutioner en viss, av t. ex. tillfälliga variationer i studerandeantalet oberoende, basorganisation och också bevaka att befint- liga resurser av mera permanent karaktär utnyttjas till fullo. Inte minst väsentligt är att styrelsen ger institutioner som är gemensamma för forskning/forskarutbild- ning och grundutbildning eller som meddelar grundutbildning inom två eller flera sektorer nödvändiga förutsättningar för stabilitet i verksamheten oavsett anslagsuppdelningen. Styrelsen måste sålunda bl.a. vid delegering av beslutanderätt i fråga om medelsdisposi- tion ta hänsyn till faktorer av här nämnda slag.

Av central betydelse för den löpande uppföljningen av den årliga budgeten och därmed för fortsatt budgetering blir i det föreslagna systemet att en till de ändamålsin- riktade anslagen anpassad kostnadsredovis- ning får generell användning. U 68 förutsät- ter att arbetet med utveckling av redovis- ningssystemet inom högskoleväsendet, under medverkan av bl. a. riksrevisionsverket, inrik-

tas på att anpassa systemet till de nya förutsättningar som ett genomförande av utredningens förslag ger. Utbildningsnämn- derna och ytterst högskolestyrelsen bör på grundval av den information bl. a. kostnads- redovisningen ger årligen avge redogörelser för verksamhetens resultat och kostnader.

En nödvändig förutsättning för att de studerande skall få möjlighet att genomföra studier enligt sina önskemål och för att utbildningsresurserna skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt är att de organ som svarar för planeringen och genomföran- det av utbildningen har god information om de studerandes utbildningssituation och studieavsikter. Det är sålunda inte möjligt att vidta åtgärder för att tillgodose kanske från termin till termin varierande önskemål om tillträde till olika kurser, om inte önskemå- len är kända i god tid. Framför allt gäller detta om den önskade utbildningen innefat- tar praktik eller utnyttjande av resurser av speciellt slag. Även för t. ex. studierådgiv- ning och annan individuell service är god och tidig kännedom om den enskilde studerandes situation nödvändig.

U 68 erinrar om att utredningen i kapitel 5 föreslagit att varje studerande i allmän utbildningslinje skall antas till ett studiepro- gram som anger åtminstone de tre första terminernas studier. Rutiner måste givetvis utvecklas för att de ansvariga organen skall få fortlöpande information om önskade kurser och studiekurser från samtliga stude- rande i utbildningslinjer i god tid före de avsedda studiernas början.

Ett väl fungerande informationssystem är mot denna bakgrund enligt U 685 mening en förutsättning för att högskoleutbildningen skall kunna fungera tillfredsställande. Infor- mation behövs på åtminstone tre beslutsni- våer: för den övergripande utbildningsplane- ringen på departements- och verksnivåerna, för planering och genomförande av utbild- ningen i utbildningslinjer, dvs. närmast inom högskolestyrelsemas och utbildningsnämn— dernas ansvarsområden, samt för planlägg- ningen av undervisning m. m. inom institu- tionerna.

Behovet av ett informationssystem inom högskoleutbildningen beror givetvis inte i och för sig på de förslag om utbildningens organisation som U 68 lägger fram. En omfattande utvecklings- och försöksverksam- het inom området pågår redan vid universite- ten och inom UKÄ och SCB. U 68 vill emel- lertid peka på att utredningens förslag att studieorganisationen skall baseras på utbild- ningslinjer eller linjevarianter ställer delvis nya krav på informationssystemet. Det är också önskvärt att en samordning här sker över hela högskoleväsendet så att jämförbara data kan erhållas för den övergripande ut- bildningsplaneringens behov. U 68 utgår från att det pågående arbetet med att utveckla in- formationssystem, så snart statsmakterna ta- git ställning till utredningens förslag, inriktas på att tillgodose de behov som detta kan för- anleda.

6.6

U68 behandlar i detta avsnitt frågor om tjänsteorganisationen inom det föreslagna universitets- och högskoleämbetets ansvars- område. Vad som sägs bör i tillämpliga delar kunna gälla också högskolorna inom jord- bruksdepartementets område. Beträffande den kommunala högskoleutbildningen — som till sin huvuddel förutsätts vara re- sursmässigt samordnad med gymnasiesko- leutbildning — torde de tjänsteorganisato- riska frågorna få övervägas närmare i samband med de tekniska förändringar i statsbidragsbestämmelserna som aktualiseras vid ett genomförande av U68s förslag (jfr avsnitt 6.3.6).

6.6.1 Hänstetyper m. in.

En övergång till den av U68 föreslagna lokala organisationen för huvuddelen av den statliga högskoleutbildningen kommer bl. a. att innebära att de tjänster som finns vid berörda läroanstalter i stället blir tjänster vid respektive nya högskola. Detta fömtsätter inte i sig några principiella förändringar i t.ex. anställningsformer, behörighetskrav och tjänstgöringsskyldighet för olika slag av lärartjänster eller andra till utbildning eller forskning knutna tjänster. Vissa förändringar i detta avseende framstår emellertid som naturliga och önskvärda för att möjliggöra ett smidigare utnyttjande av bl.a. personal- resursema _ ett av huvudsyftena med den förordade sammanhållna organisationen.

Tjänsteorganisatoriska frågor

U68 förutsätter _ som framhållits i det föregående och som utredningen återkom- mer till i avsnitt 6.6.3 _ att lokalt en betydande frihet skall föreligga när det gäller att utnyttja tillgängliga lärarresurser. Utred- ningen finner det likväl självklart att själva lärartjänstorganisationen även i fortsättning- en bör vara differentierad med hänsyn till skilda uppgifter och behov. Denna differen- tiering bör bl. a. komma till uttryck i behörighets- och befordringsgrundema vid tillsättning av olika slag av tjänster. Med utgångspunkt i statsmakternas uttalanden och gällande bestämmelser beträffande nuva- rande tjänster vid berörda läroanstalter konstaterar U 68 att lärartjänsterna inom de blivande högskolorna är avsedda företrädes- vis för forskning och forskarutbildning, företrädesvis för grundutbildning eller helt för grundutbildning.

Som företrädesvis avsedda för forskning och forskarutbildning kan betraktas främst professurer — med undantag av tjänsterna vid musik- och konsthögskoloma _ samt biträ- dande professors-, docent- och forskarassi- stenttjänster. Behörighets- och befordrings- grunder präglas här av att tyngdpunkten ligger på vetenskaplig skicklighet.

Universitetslektoratens tillkomst föranled- des av undervisningsbehov i grundutbildning- en (jfr prop. l958:104, SU l958:B 48, rskr l958:B 76). Något som formellt binder universitetslektor till att tjänstgöra i enbart grundutbildning finns emellertid inte. I vissa

fall fullgör universitetslektorer en del av sin undervisningsskyldighet i forskarutbildning. De formella förutsättningama i detta avseen- de bör _ som U 68 återkommer till i avsnitt 6.6.3 _ förbättras. Universitetslektorat och andra lektorat för vilka i stort motsvarande kompetenskrav m.m. gäller kan sålunda betraktas som avsedda företrädesvis för grundutbildning. Vid tillsättning av sådan tjänst har såväl vetenskapliga som pedago- giska meriter betydelse.

Övriga lärartjänster — t. ex. andra slag av lektorat än de nyss berörda samt adjunkts- tjänster — är att se som helt avsedda för grundutbildning. För dessa tjänster ligger tyngdpunkten på pedagogiska meriter, oftai förening med erfarenhet från yrkesverksam- het inom respektive område.

Att det även inom de föreslagna högsko- lorna kommer att behövas en efter dessa riktlinjer differentierad organisation av lärar- tjänster innebär inte att den nuvarande tjänsteorganisationen kommer att vara ratio- nell i alla avseenden i sitt nya sammanhang. Många skillnader finns, bl. a. mellan tjänster av principiellt likartat slag, som mera torde bero på traditioner och skiftande utveckling vid olika läroanstalter och fakulteter än på överväganden grundade på reella förhållan- den och jämförelser med andra delar av högskoleväsendet. Det är givet att förutsätt- ningama för ett smidigt utnyttjande av de samlade resurserna ökar, om sådana skillna- der utjämnas.

De förenklingar Och förenhetliganden av tjänsteorganisationen i olika avseenden som framstår som önskvärda får enligt U685 bedömning genomföras successivt i samband med och efter ett genomförande av den föreslagna institutionella organisationen. Sik- tet bör vara inställt på att uppnå en ordning med ett mindre antal typer av lärartjänster och en så långt möjligt enhetlig utformning av bestämmelserna för varje typ av tjänst. Samma strävan bör självfallet gälla beträffan- de organisationen av tjänster för annan i utbildnings- och forskningsverksamheten en- gagerad personal än lärare. Problemen torde dock här vara mindre i utgångsläget; dessa

tjänster är vanligen inte av så speciell karaktär som lärartjänsterna.

Ett genomförande av en sammanhållen lokal högskoleorganisation kommer för den i utbildningen och forskningen verksamma personalen, såväl lärarpersonal som teknisk och administrativ personal, att endast i begränsad omfattning innebära förändringar i den institutionella ramen för det dagliga arbetet. De förändringar som blir aktuella sammanhänger i första hand med institu- tionsindelningen av de nya högskolorna.

Som framgått i avsnitt 6.3.2 förordar U68 att den inom bl.a. UKÄ-området tillämpade principen att resurser hälls samman ämnesområdesvis skall vara vägle- dande för institutionsindelningen i den nya organisationen. Det finns därför anledning att anta att institutionsindelningen vid läroanstalterna inom UKÄ-området kommer att ligga till grund för indelningen också inom de nya högskolorna. Som exemplifie- rats i nämnda avsnitt får då från fall till fall övervägas i vad mån sådana tjänster för utbildning inom olika ämnesområden som i dag är knutna till separata utbildningsanstal- ter, t. ex. social-. journalist- och lärarhögsko- lor, bör föras samman med resurserna vid ärnnesinstitutioner inom det nuvarande UKÄ-området.

Det är som U 68 ser det främst i samband med en mera generell tillämpning av ämnesinstitutionsprincipen som större kon- kreta förändringar i den formella ramen för den _ med utredningsförslagets terminologi _ institutionsanknutna personalens tjänstgö- ring kan aktualiseras. För personalen vid andra ärnnesinstitutioner än sådana som kan beröras av överföringar av nämnda slag och vid sådana blivande institutioner som helt eller i huvudsak kommer att motsvara befintliga mindre utbildningsanstalter. t.ex. enheter inom kulturområdet, torde sålunda förändringarna i detta avseende bli obetydli- ga eller inga. Detsamma torde gälla för personal vid serviceinrättningar av olika slag.

Ett mera konkret underlag för bedömning av reformens konsekvenser i det här berörda avseendet kommer att föreligga först sedan

de organisationskommittéer, som föreslås i kapitel 9, närmare anlyserat personal- och lokalläget i förhållande till arbetsuppgifter- nas art och omfattning inom de blivande högskolorna och på grundval härav lagt fram förslag om bl. a. institutionsindelningen.

Det ligger i sakens natur att ett genomfö- rande av U 685 förslag får de mest påtagliga tjänsteorganisatoriska och personalmässiga konsekvenserna för den lokala administratio- nen _ även innefattande ledningsfunktioner på olika nivåer inom läroanstalterna — och för verksnivån. Detta gäller både i fråga om de yttre ramarna för arbetet — genom att nya myndigheter och organ föreslås tillkom- ma och befintliga upphöra — och, som kon- sekvens härav, beträffande organisationen av tjänster m.m.

Som framgått i det föregående avser U 68 att i ett Specialbetänkande behandla frågan om UHÄs administrativa organisation och de frågor rörande personal vid befintliga centra- la myndigheter som sammanhänger med för- ordade överföringar av uppgifter från dessa till det nya verket och de nya högskolorna. Utredningen ämnar i samma betänkande be- handla frågor om riktlinjer för uppbyggna- den av de lokala högskoleförvaltningarna. Hit- hörande frågor avses sedan för varje blivande högskola bli närmare behandlade av de nyss berörda organisationskommittéerna. Mot denna bakgrund går U 68 inte i detta sam- manhang in på frågor om de tjänsteorganisa- toriska konsekvenserna på verksnivå och be- träffande rent administrativa tjänster på 10- kal förvaltningsnivå. Utredningen har dock funnit det angeläget att något beröra den förordade organisationens innebörd i fråga om de lokala ledningsfunktioner som för närvarande är kopplade till vetenskapliga el- ler pedagogiska uppgifter eller förutsätter ve- tenskapliga eller pedagogiska kvalifikationer.

Enligt U 683 förslag skall rektor och prorektor för högskola vara lärare och ock- så ingå i högskolestyrelsen (jfr avsnitten 6.3.5.2 och 6.353). Utredningen utgår från att — liksom regelmässigt är fallet vid befintliga läroanstalter _ rektorsfunktionen här i princip kommer att vara en heltidsupp-

gift. Enligt U 685 uppfattning bör rektorspos- ten inte kopplas till lärartjänst vid respektive högskola bl. a. för att rörlighet mellan hög- skolor skall underlättas. Utredningen föror- dar att den knyts till en särskild tjänst vid varje högskola. Även prorektorsfunktionen bör enligt utredningens uppfattning knytas till en tjänst. Med hänsyn till att uppgifterna

blir mera begränsade förutsätts denna kunna innehas vid sidan av en lärartjänst vid högskolan.

Åtskilliga funktioner som vid befintliga läroanstalter fylls av rektor kommer att i den av U68 föreslagna organisationen fullgöras av befattningshavare på andra nivåer än högskolestyrelse- och rektorsämbetesnivån. Vid högskola med förvaltningsenheter kom- mer sålunda rektor för förvaltningsenhet att fullgöra sådana funktioner (jfr avsnitt 6.3.2.2). De utbildningsledande funktionerna hos många av dagens rektorer utanför UKÄ-området kommer att i den föreslagna organisationen fullgöras av ordförande i utbildningsnämnd eller linjenämnd. Detta gäller i synnerhet om denne också kommer att fungera som verkställande ledamot och i princip vara heltidsengagerad för uppgiften _ något som enligt U68s bedömning kan komma att visa sig lämpligt (jfr avsnitt 6.332). De mer allmänt administrativa funktionerna åter hos nämnda rektorer kommer, såvitt de avser löpande administra- tiv ledning av en enhet för genomförande av utbildning, att närmast fullgöras av institu- tionsprefekt (jfr avsnitt 6.3.2.l).

Den närmare innebörden i ledningsfunk- tionerna inom fakulteter och sektioner blir beroende av de framtida arbetsformerna inom dessa. En konsekvens av den av U 68 föreslagna organisationen är under alla förhål- landen att dekanus eller motsvarande inte längre kommer att i denna egenskap ha några uppgifter som avser grundutbildningen.

De funktioner som för närvarande fullgörs av innehavare av utbildningsledartjänster vid läroanstalter inom UKÄ-området och av studierektorstjänster vid bl. a. lärarhögskolor torde komma att i den förordade organisa- tionen närmast motsvaras av berednings- och

verkställighetsfunktioner i utbildningsnämn- der och linjenämnder. Till frågor som sam— manhänger med hithörande funktioner får U68 anledning att återkomma i samband med att utredningen i det ovan berörda spe- cialbetänkandet behandlar de lokala förvalt- ningarnas organisation.

Prefektfunktionema inom de delar av de blivande högskolorna som redan är indelade i institutioner får i huvudsak samma karaktär som de har i dag. Den närmare innebörden av uppgifterna för prefekt blir givetvis beroende av de ställningstaganden som kommer att göras i anslutning till försöks- verksamheten med nya samarbetsformer.

De nuvarande studierektoraten vid institu- tioner inom UKÄ-området bör _ som nämnts i avsnitt 6.3.2.l _ mera generellt kunna få motsvarigheter vid de nya högsko- lornas institutioner. Utredningen använder arbetsnamnet studierektor för den som kommer att fullgöra sådana funktioner på institutionsnivån.

Vid övergången till den förordade organi- sationen måste givetvis stor hänsyn tas till innehavarna av befintliga rektorstjänster m. m. Mot bakgrund av de mycket skiftande förutsättningama inom olika delar av de blivande högskolorna är det angeläget att den nya organisationen också i ett fortvarig- hetstillstånd kommer att inrymma ett smidigt system för att tillgodose de här berörda ledningsfunktionerna för högskola i dess helhet samt vid förvaltningsenheter, inom utbildnings— och linjenämnder, inom fakulteter/sektioner och vid institutioner. Det måste bl. a. bli möjligt att differentiera omfattningen av åliggandena med hänsyn till behoven i de enskilda fallen. De olika ledningsfunktionerna bör formellt hållas åtskilda från varandra men det bör vara möjligt _ och kan särskilt under ett övergångsskede säkerligen ofta vara naturligt _ att hos en och samma person förena skilda funktioner. Sålunda bör t. ex. ställning som rektor vid en förvaltningsenhet eller som de- kanus kunna kombineras med ordförande- skap i en utbildningsnämnd eller linjenämnd och ställning av sistnämnda slag kunna kom-

bineras med prefekt- eller studierektorspost vid en institution.

Ett behörighetskrav för rektor vid förvalt- ningsenhet, för dekanus eller motsvarande och för prefekt och studierektor bör enligt U 685 uppfattning vara innehav av lärartjänst vid högskolan. Beträffande ordförandeskapi utbildningsnämnd eller linjenämnd förutsät- ter utredningen att också detta normalt kommer att innehas av en lärare vid högskolan _ i enlighet med vad som i dag regelmässigt är fallet i fråga om utbildnings- nämnd. Vissa planeringsuppgifter för utbild- nings- eller linjenämnder inom delar av de blivande högskolorna kommer emellertid närmast att motsvara vad som i dag är uppgifter för styrelser för utbildningsanstal- ter, t.ex. på kulturområdet. Dessa styrelser består bl.a. av personer verksamma inom reSpektive yrkesområde och ordföranden är normalt inte lärare. U68 vill mot denna bakgrund inte utesluta att det i den föreslagna organisationen kan vara lämpligt att i vissa fall en nämndledamot hämtad utanför högskolan utses till ordförande. Utredningen föreslår därför inte något formellt behörighetskrav för ordförande i utbildningsnämnd eller linjenämnd.

Samtliga nämnda funktioner bör i största möjliga utsträckning kunna förenas med statligt reglerade lärartjänster. När uppgifter- na omfattar halvtidstjänstgöring eller mindre bör enligt U 685 uppfattning arvodestjänster inrättas och innehavare av sådan tjänst få partiell tjänstebefrielse från sin lärartjänst. I den mån uppgifterna kräver mer än halvtids- tjänstgöring bör för ändamålet inrättas en extra ordinarie tjänst med tidsbegränsat förordnande. Denna tjänst bör regelmässigt kunna förenas med lärartjänst, som då kommer att uppehållas med vikarie under vederbörande lärares förordnande på den förstnämnda tjänsten. De skiftande lokala förutsättningama och önskemålen att skapa möjlighet att hos en och samma person för- ena olika ledningsfunktioner talar för att högskolestyrelserna bör ha stor frihet att inom givna medelsramar inrätta tjänster av här berörda slag (jfr nästa avsnitt).

Enligt U 685 uppfattning bör Kungl. Maj :t _ i förekommande fall med stöd av bemyndi- ganden av riksdagen _ vid varje högskola inrätta tjänster av de slag och i den omfatt- ning som garanterar högskolan en basorgani- sation för utbildning och forskning samt för administrativ ledning av förvaltning m.m. Kungl. Maj:t bör också besluta om ämnesom— råden för sådana av Kungl. Maj:t inrättade fasta lärartjänster _ t. ex. professurer och universitetslektorat (motsvarande) — vilkas områden i första hand blir styrande för bl. a. utbildningens inriktning.

När det gäller lärartjänster företrädesvis eller helt avsedda för grundutbildning bör här _ i analogi med den ordning som föreslagits beträffande anslagsframställningar för grundutbildning (avsnitt 6.3.5) _ förslag avges av högskolestyrelsen efter beredning på institutions- och utbildningsnämndsnivåema. Inrättandet av sådana lärartjänster och valet av ämnesområden för dem blir naturligen i första hand beroende av omfattningen av och innehållet i de allmänna utbildningslinjer som förekommer vid högskolan. Det bör emellertid inte uteslutas att också mera per— manenta behov av grundutbildning inom äm— nesområden, som inte ingår i allmänna ut— bildningslinjer, eller särskilda skäl i övrigt kan föranleda att fasta tjänster inrättas av Kungl. Maj:t.

Utöver den av Kungl. Maji inrättade basorganisationen bör enligt U 685 uppfatt- ning högskolestyrelsen — som ett led i den friare medelsdisposition som utredningen ser som synnerligen väsentlig _ ha stor frihet att inrätta tjänster, såväl för lärarpersonal som för teknisk och administrativ personal. Enligt utredningens mening bör extra eller extra ordinarie tjänster av de typer som före- kommer vid högskolorna kunna inrättas lo- kalt så långt det är möjligt med hänsyn till reglerna inom statsförvaltningen i allmänhet i detta avseende. U 68 erinrar här om vad som anförts i föregående avsnitt beträffande tjänster för vissa ledningsfunktioner inom högskolorna.

Den naturliga ordningen vid inrättande inom befintliga medelsramar av tjänster vid institutioner och serviceinrättningar bör vara att förslag avges till högskolestyrelsen av den eller de ansvariga inom institution eller in- rättning. I fråga om tjänster avsedda företrä- desvis för forskning och forskarutbildning bör därefter vederbörande fakultets/sek- tionsorgan höras. I fråga om tjänster som helt eller företrädesvis är avsedda för grund- utbildning är en motsvarande, på enhetligt sätt institutionaliserad medverkan av utbild— nings- eller linjenämnder svår att förverkliga, eftersom flera olika nämnder kan vara berör- da. En sådan medverkan synes inte heller va- ra nödvändig eftersom inrättandet av tjänster vid institutionerna i stor utsträckning prak- tiskt torde bli en funktion av de resurser som kan ställas till deras förfogande. I sistnämnda procedur förutsätts _ som behandlats i av- snitt 6.5.4 — att utbildningsnämnderna får ett betydande inflytande.

I fråga om förfarandet vid tillsättning av olika slag av lärartjänster och den nivå på vilken tjänsterna tillsätts varierar förhållan- dena för närvarande även för sinsemellan mycket likartade tjänster. Sålunda tillsätts ordinarie universitetslektorat generellt av Kungl. Maj:t, medan ordinarie lektorat vid lärarhögskolorna tillsätts av SÖ även i de fall då löneställning och kompetenskrav är i stort desamma som för universitetslek- torat. SÖ tillsätter också flera andra slag av lärartjänster vid lärarutbildningsan- stalterna, medan inom UKÄ-området prak- tiskt taget alla lärartjänster, som inte tillsätts av Kungl. Majft, tillsätts av konsistorierna. Vidare tillsätts vid social— och journalisthög- skolorna lektorstjänster i Ue 21 av Kungl. Maj:t, medan vid bibliotekshögskolan mot- svarande tjänster tillsätts av styrelsen.

U 68 har i skilda sammanhang i det föregående strukit under vikten av en decentralisering av beslutanderätt inom hög- skoleväsendet. Utredningen har också i avsnitt 6.4 betonat verksorganisationens planeringsfunktioner jämfört med dess admi- nistrativa uppgifter. Tillsättning av tjänster utgör en betydande ärendegrupp där från

praktiska och principiella utgångspunkter en förenkling av handläggningsordningen och samtidigt ett ökat lokalt ansvarstagande framstår som angelägna.

Det finns sålunda enligt utredningens uppfattning skäl som talar för att tjänster inom högskoleväsendet i betydligt större utsträckning än i dag är fallet skall tillsättas av den myndighet som närmast är att se som vederbörande tjänsteinnehavares arbetsgiva- re. Principiellt skulle detta innebära att alla lärartjänster tillsattes av vederbörande läro- anstalt. lnternationellt sett är en sådan ordning vanlig. Härtill kommer i Sverige den hävdvunna rätten för den enskilde sökande att anföra besvär, ytterst hos Kungl. Maj:t.

U 683 uppdrag ger emellertid inte utred- ningen anledning att generellt gå in på frågor om tillsättningsnivå för t.ex. olika lärar- tjänster. Utredningen har sålunda inte skäl att ta upp hithörande frågor när det gäller tjäns- ter avsedda företrädesvis för forskning och forskarutbildning. Förfarandet vid tillsätt- ning av vissa sådana tjänster är för övrigt fö- remål för särskild utredning (utredningen om professorstillsättning). Däremot har U 68 an- ledning att behandla frågor om tillsättning av lärartjänster avsedda företrädesvis eller helt för grundutbildning, inte minst med hänsyn till de ovan berörda skillnaderna i fråga om tillsättningsnivå mellan olika delar av de blivande högskolorna.

U 68 ser det som praktiskt och principiellt nödvändigt att i den föreslagna organisatio- nen olika slag av lektorstjänster kommer att tillsättas i samma ordning. Tillsättningen av den kvantitativt betydande gruppen lektorat vid nuvarande lärarhögskolor överfördes 1968 från departements- till verksnivån. Att i detta läge återföra den till departementsni- vån är enligt utredningens uppfattning inte realistiskt. U68 förordar mot denna bak- grund att — i awaktan på en vidare prövning av frågan — samtliga ordinarie eller extra ordinarie lektorstjänster skall tillsättas av UHÄ efter förslag av vederbörande högskole- styrelse.

Övriga helt eller företrädesvis för grundut- bildning avsedda lärartjänster, den helt

övervägande delen av de fasta tjänsterna för teknisk och administrativ personal samt alla slags extra tjänster bör enligt U 68s uppfatt— ning tillsättas av högskolestyrelsen med dess övergripande ansvar för högskolans resurser och verksamhet. Utredningen förutsätter att en betydande del av tjänstetillsättningsären- dena i praktiken kommer att delegeras av styrelsen, t. ex. till arbetsutskott inom styrelsen, till förvaltningsnämnder, där såda- na finns, eller till för ändamålet särskilt inrättade organ (jfr avsnitt 6.3.5.4).

U 68 förutsätter att förslag till tillsättning av tjänster som företrädesvis är avsedda för forskning och forskarutbildning liksom hit- tills skall avges av vederbörande fakultets/ sektionsorgan. Den närmare utformningen av förfarandet får här bli beroende bl.a. av statsmakternas ställningstaganden till det förslag som utredningen om professorstill- sättning kommer att avge.

Vad beträffar tillsättning av lärartjänster helt eller företrädesvis avsedda för grundut- bildning är det i den förordade organisatio- nen knappast lämpligt att reguljärt lägga beredningsuppgifter på fakultets/sektionsor- gan, vilkas ansvarsområde ju inte föreslås omfatta grundutbildning. Härtill kommer att flertalet högskolor inte kommer att ha någon fakultets/sektionsorganisation. Utbildnings- nämndema vore som ledningsorgan för grundutbildningen i och för sig naturliga organ för handläggning av ärenden om tillsättning av lärartjänster av nämnda slag. Emellertid torde _ som antytts i det föregående _ ett mycket stort antal lärartjänster komma att omfatta ämnesområ- den som kan ingå i utbildningslinjer inom flera olika sektorer. Följaktligen skulle i många fall flera utbildningsnämnder komma att beröras. En generell medverkan av nämnderna i hithörande frågor skulle därför kunna bli både betungande och svår att utforma på ett administrativt tillfredsställan- de sätt.

Mot denna bakgrund konstaterar U 68 att den beredningsinstans som ligger närmast till hands i sammanhanget _ om inte särskilda organ skall skapas för ändamålet _ är den

institution där den berörda tjänsten har eller kommer att få sin hemvist. Utredningen utgår i detta läge tills vidare från att i varje tillsättningsärende — såväl beträffande tjäns- ter som skall tillsättas av UHÄ som beträffande sådana som skall tillsättas av högskolestyrelsen — yttrande. till högskole- styrelsen skall avges av respektive institution. Slutlig ställning i denna fråga bör emellertid tas först i samband med att ställning tas till frågor om beslutsformerna på institu- tionsnivå på grundval av bl. a. försöksverk- samheten med nya samarbetsformer (jfr avsnitt 6.3.2.l). Det bör enligt U 68s uppfattning i övrigt ankomma på högskole- styrelsen att med hänsyn till det enskilda ärendets art avgöra om beredning i särskild ordning _ t.ex. genom särskilt tillkallad expertis _ erfordras, om annat organ inom eller utom högskolan, t. ex. utbildnings- nämnd, skall höras, etc.

Vid tillsättning av tjänster för teknisk och administrativ personal inom institutioner och serviceinrättningar torde i regel någon särskild beredning inte behövas utöver den som naturligen fullgörs inom institutionen eller inrättningen.

6.6.3. Lärarnas tjänstgöring

U 68 har i avsnitt 6.6.1 anfört att det enligt utredningens uppfattning alltjämt bör finnas bl.a. tjänster som är avsedda företrädesvis för forskning och forskarutbildning respekti- ve företrädesvis för grundutbildning. I detta ligger att innehavare av sådana tjänster inte skall vara bundna till den ena eller den andra verksamhetsgrenen. Den frihet att utnyttja de samlade lärarresurserna som U 68 föror- dat i det föregående har som ett väsentligt motiv strävan att underlätta kontakterna mellan forskning/forskarutbildning och grundutbildning. Vad beträffar en samlad re— dovisning av olika aspekter på forskningsan- knytningsfrågan erinrar utredningen om vad som anförts i avsnitt 1.6.

I avsnitt 6.5.2 har nämnts den praktiska nödvändigheten i vissa fall av att ta t. ex. professorers tjänstgöring i anspråk för

uppgifter i grundutbildningen. Ett sådant ianspråktagande kan också vara önskvärt med hänsyn till grundutbildningsuppgifter— nas art, t. ex. när det gäller handledning i anslutning till examensarbeten i bl. a. civilin- genjörsutbildningen. Omvänt är tjänstgöring i forskarutbildning värdefull för att underlät- ta en funktionell forskningsanknytning för en lärare som är verksam i grundutbildning. Anordningar av detta slag bör kunna ge de studerande i grundutbildningen en värdefull kontakt med den aktiva forskningen. Samti- digt torde de bidra till att hos den enskilde läraren i grundutbildningen utveckla en bre- dare metodkännedom inom hans forsknings- område, i sin tur av stort värde för de peda- gogiska funktionerna, och också berika fors- karutbildningen genom att förankra den i grundutbildningen.

Enligt nu gällande bestämmelser kan en universitetslektor inom UKÄ-området fullgö- ra tjänstgöringsskyldighet inom ramen för undervisning i forskarutbildning. Det är angeläget att denna möjlighet vidgas till att gälla också handledning liksom att den kommer att gälla mer generellt för lärare i högskolan med erforderlig kompetens.

Tjänstgöringsbyten av här berörda slag kommer enklast till stånd inom ramen för den enskilda institutionen, i den mån denna är gemensam för forskning/forskarutbildning och grundutbildning. Möjligheten till denna typ av kontakt mellan de båda verksamhets- grenama är i själva verket enligt U 68s bedömning ett viktigt skäl för en ordning med för forskning/forskarutbildning och grundutbildning gemensamma ämnesinstitu- tioner. Institutionens ledning bör bl.a. besluta om arbetsfördelningen i det aktuella avseendet mellan de berörda lärarna (jfr avsnitt 6.3.2.l).

Tjänstgöringsbyten mellan forskning/fors- karutbildning och grundutbildning bör också kunna bli aktuella mellan institutioner inom den enskilda högskolan. Det bör vara en angelägen uppgift för högskolestyrelsen med dess samlade ansvar för såväl personalen som resurserna i övrigt att efter förslag eller hörande av berörda institutioner organisera

En värdefull form av tjänstgöringsbyten, som emellertid kräver särskilda anordningar, är byten mellan högskolor, främst sådana med och sådana utan forsknings/forskarut- bildningsorganisation. Som U68 berört i avsnitt 6.3.7 är byten av detta slag bl. a. av betydelse för de mindre högskolornas och deras lärares forskningskontakt. Det föreslag- na ledamotskapet i fakultet/sektion för samt- liga innehavare av ordinarie universitetslekto- rat och motsvarande lektorstjänster _ vid i princip närmast belägna högskola med forskning/forskarutbildning inom ämnesom- rådet _ bör ge naturliga utgångspunkter för samverkan i detta avseende. Som utredningen anfört i nyssnämnda avsnitt bör det vara en väsentlig uppgift för högskolesty- relsema, i första hand inom en utbildningsre- gion, att i samråd dra upp riktlinjer för tjänstgöringsbyten mellan högskolorna. I detta sammanhang bör också beaktas möjlig- heterna till byten mellan å ena sidan statlig, å andra sidan kommunal eller enskild utbildningsorganisation.

En generell förutsättning för byten av här avsett slag bör vara att beslut fattas i samförstånd med berörda lärare.

Behovet av medel för rese- och uppehålls- kostnader som föranleds av tjänstgöringsby- ten mellan högskolor bör enligt utredningens mening beaktas vid beräkning av grundut- bildningsanslagen. Det synes rimligt att medel beräknas schablonmässigt i proportion till antalet berörda lärare (omräknat till heltidstjänster) och med beaktande av kostnaderna för resor till närmaste aktuella högskola.

Tjänstgöringsbyten kan medge en konti- nuerlig kontakt mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning. För en lärare, vars tjänst är företrädesvis eller helt avsedd för grundutbildning och i vars tjänstgörings- skyldighet sålunda forskning inte ingår, är det av stor betydelse att få möjlighet också till en mera aktiv forskningskontakt, t.ex. genom engagemang i forskningsprojekt. En sådan kontakt kan komma till stånd under tjänstledighet, t.ex. genom uppdragsforsk-

ning, men förutsättningama för sådana anordningar torde vara begränsade.

U 68 förordar som en mera generell lösning att man skall kunna för den enskilde läraren koncentrera undervisningsinsatsema i tiden så att tjänstgöringen medger samman- hängande perioder för forskning. I den mån detta kan ske utan förfäng för undervisning- en är det enligt utredningens mening angeläget att det underlättas på olika sätt. För lärare med erforderlig vetenskaplig kompetens och med längre förordnande- period än ett läsår bör högskolestyrelsen enligt utredningens uppfattning ha möjlighet att inom den givna totalramen omfördela tjänstgöringen i tiden så att t. ex. under en följd av fem terminer läraren får en större undervisningsvolym än normalt för att därpå den sjätte terminen få undervisningsvolymen minskad i motsvarande mån.

Möjligheten att få tjänstgöringen förlagd på detta sätt bör ses som en förmån för den enskilde läraren. Den kan dock rimligen endast komma sådana lärare till del som genomgått forskarutbildning. För att kon- takten med forskning m.m. skall bli tillfredsställande bör den i andra former och mera generellt för olika slag av lärare helt eller i huvudsak verksamma i grundutbild- ning kunna vara ett åliggande. För vissa lärare kan även här ett återkommande engagemang i forskningsprojekt bedömas vara den mest ändamålsenliga kontaktvägen. I andra fall kan ämnesmässig fortbildning _ inom ramen för särskilda kurser eller seminarieserier, genom deltagande i delar av pågående forskarutbildning eller på annat sätt — vara det mest ändamålsenliga. Engagemang i pedagogiskt utvecklingsarbete som är direkt knutet till undervisningen kan vidare ofta vara ett viktigt komplement till kontakt med forskningsfronten inom ett äm- nesområde.

U 68 vill i detta sammanhang stryka under att det inte bara är forskningskontakt i här antydd mening som bör tillgodoses i denna form. Också kontakter med yrkeslivet inom respektive område eller med andra slag av utbildning kan i många fall vara av stor

betydelse för att ge den enskilde läraren impulser till förnyelse av undervisningen och ett vidare perspektiv på högskoleutbildning- en. Som exempel kan nämnas värdet av kontakter med och erfarenhet av skilda former av vuxenutbildning.

Högskolestyrelsen bör ha det övergripande ansvaret för planering av lärarnas fortbild- ning i här antydda former. I högskolans budget bör beräknas medel för ändamålet, förslagsvis som en viss andel av lönekostna- derna under grundutbildningsanslagen. Om- fattningen av medelsbehovet är självfallet vansklig att bedöma. Man bör dock utgå från att ett program av det skisserade slaget förut- sätter en viss kostnadsökning för högskoleut- bildningen.

U68 tar slutligen upp vissa frågor om arbetsfördelning m.m. mellan lärare inom grundutbildningen.

Även när det gäller verksamhet inom grundutbildningen enbart är det enligt U 683 mening väsentligt att den enskilde högskole- läraren inte blir låst till en snävt avgränsad del av ett ämnesområde eller till en viss typ av undervisning. Detta är av betydelse redan för att de samlade lärarresurserna skall kunna utnyttjas effektivt. Det framstår också för utredningen som naturligt och önskvärt, att man genom ett varierat utnyttjande av lärarresurserna inom högsko- lan, givetvis under beaktande av behörighets- reglerna för olika lärarfunktioner, söker uppnå de fördelar som bör kunna vinnas i fråga om förnyelse av undervisningen, berikande av den enskilde lärarens erfarenhet samt _ sammanhängande med det sistnämn- da _ större beredskap hos lärarpersonalen inför eventuella förändringar i utbildningen.

Som exempel på lämpliga anordningar kan nämnas byten mellan ett ämnesområdes mera teoretiska och mera tillämpningsinrik- tade delar. Också byten mellan olika nivåer i grundutbildningen torde generellt vara av värde. En förutsättning för även detta slag av byten bör vara att de sker i samförstånd med berörda lärare.

Växlingar i tjänstgöringen av nämnda slag bör komma till stånd på i princip samma sätt

och i samma former som växlingar mellan forskning/forskarutbildning och grundutbild- ning. De sammanhållna ämnesinstitutionerna och den sammanhållna lokala högskoleorga- nisationen ger sålunda i första hand ramar för bytena. U 68 vill emellertid betona att dessa även kan vara av stor betydelse för kommunikationerna mellan högskolor av olika storlek och karaktär. Också byten avseende enbart grundutbildningstjänstgö- ring bör därför uppmärksammas i högskole- styrelsemas ovan berörda samråd och i deras bedömningar av medelsbehoven.

Oavsett de nämnda tjänstgöringsbytena är det av största vikt att i första hand lärarpersonalen samverkar på ett sådant sätt att undervisningen framstår som en helhet för de studerande. Frågan om samordning inom utbildningslinjerna har berörts i avsnitt 6.3.3, varvid bl.a. tanken på ”linjelärarråd” över institutionsgränsema har förts fram. Här skall något diskuteras samverkan i fråga om en kurs eller en sammanhållen grupp av kurser, normalt inom en och samma institu- tion.

I vissa fall är en sådan samverkan självfallen och lätt ordnad, t. ex. då bara en eller två lärare undervisar i en kurs. I andra fall, då kursdeltagarna är uppdelade i ett stort antal grupper eller då kursen består av flera olikartade moment, är en organiserad samverkan önskvärd eller nödvändig. Ett enkelt exempel på ett sådant samverkansbe- hov gäller kontakt mellan föreläsare och övningsledare i ett fall då föreläsningar och övningar inom en kurs löper parallellt: föreläsaren bör genom övningsledaren obser- vera den takt i vilken de studerandes arbete fortskrider och övningsledama bör välja problem inom en med föreläsaren avtalad ram.

Ett annat exempel är kontaktbehovet mellan en inledande översiktlig föreläsning, som kanske ger utblickar över aktuella forskningsproblem, och en efterföljande gruppundervisning: utan en sådan kontakt finns det risk att inledningsföreläsningen hänger i luften.

Fler exempel kan anföras. Gemensamt för

dem är samverkan av lärare, ofta med olika erfarenhetsbakgrund och utbildning, i ett lärarlag. Laget kan vara fast organiserat med reglerade former för samverkan, t. ex. sammanträden veckovis, eller arbeta under mera informella kontakter. Inom ramen för lärarlag bör det inte minst vara möjligt att vid institutioner med såväl grundutbildnings- som forsknings- och forskarutbildningsupp- gifter utveckla en god kommunikation mellan de båda verksamhetsgrenama. Lärare i vars tjänsteåligganden forskning ingår kan sålunda delta i planeringen vid kursens början eller regelbundet under kursens gång. En eller flera forskare kan också delta som lärare i laget, även om man måste räkna med att det i kurser med stort studerandeantal blir begränsade möjligheter till direkt kon- takt mellan forskaren—läraren och de stude- rande.

Ett mera fast organiserat lärarlag bör ha en ansvarig ledare. Ledningsfunktionen kan ofta med fördel avse verksamheten inom kursen i dess helhet och förutsätts givetvis utövas under ansvar ytterst inför institu— tionsstyrelsen (motsvarande).

Organisationen i lärarlag synes — för att återknyta till frågan om grundutbildningens forskningsanknytning — vara en lämplig form för kontakter mellan en högskola med och en högskola utan forsknings/forskarut— bildningsorganisation inom ett ämnesområ- de. Medverkan från lärare vid den förra i ut— bildning vid den senare kan då planeras i för- mer som är ändamålsenliga med hänsyn till den berörda kursens art och mål och till de lokala förutsättningama i övrigt.

Förutom den i det föregående nämnda exemplifieringen i bilaga 14 av den institu- tionella organisationen på vissa orter finns i bilagorna 12 och 13 mer generella illustratio- ner av innebörden i främst de i detta kapitel presenterade förslagen om högskoleväsendets institutionella organisation. Dessa illustratio- ner har formen av dels författningsutkast, dels sammanfattande beskrivningar av den tänkta behandlingsgången för olika slag av ärenden. I inledningen till bilaga 12 redovisar utredningen sin syn på hur det framtida för-

fattningskomplexet bör vara disponerat och vilka nuvarande författningar m.m. som dess olika delar avses ersätta.

7.1

Under 1950 och 1960-talen har det offentli- ga området tagit i anspråk allt större del av de totala samhällsresurserna. Överföringar (transfereringar). med syfte att utjämna stan- dardskillnader mellan olika grupper i samhäl- let, har ökat i omfattning. År 1969/70 ut- gjordes omkring en fjärdedel av den statliga driftbudgetens utgifter av överföringar till enskilda personer.

Bl.a. utbildningsområdet har vuxit kraf- tigt (se avsnitt 2.2.1). De stora skolreformer- na och utbyggnaden av den eftergymnasiala

Samhälls- och utbildningskostnadernas utveckling

utbildningen har gjort att utgifterna stigit i både absoluta och relativa tal.

I tabell 7:l anges den relativa volymmäs- siga utvecklingen per år (genomsnitt över femårsperioder) sedan 1955 .

Kostnaderna för de utbildningslinjer som U 68 betecknar som grundläggande "högsko- leutbildning finns inte särredovisade och det är svårt att ange deras utveckling. För att i någon mån illustrera förhållandena under 1960-talet redovisas utgifterna på driftbud- geten för högre utbildning och forskning

Tabell 7:1. Den relativa volymmässiga utvecklingen inom den offentliga sektorn totalt och inom utbildningsområdet 1955/60_l965/70.

1970, miljoner kronor, löpande

Procentuell volymökning i genomsnitt per år

priser 1955/60 1960/65 l965/70

Bruttonationalprodukt 168 600 3,5 4,9 3,9 Total offentlig konsumtion 36 200 3,5 5,0 5,7 därav: stat 13 800 3,3 5,6 2,0

kommun 22 400 3,7 4,5 8,6 Totala offentliga bruttoinvesteringar 14 000 5,2 6,9 5,8 därav: stat 5 000 5,8 2,4 2,1

kommun 9 000 4,6 11,2 8,3 Utbildning Offentlig konsumtion 8 900 5,2 5,5 6,5 därav: stat I 800 8,1 6,2 2,2

kommun 7 200 4,2 5,2 7,7 Offentliga investeringar 1 700 2,5 17,3 4,2 därav: stat 300 12,3 23,2 1,9

kommun 1 500 1,3 16,3 4 7

Anm. De statliga gymnasierna kommunaliserades den I juli 1966. Källa: Nationalräkenskaper samt beräkningar utförda inom sekretariatet för ekonomisk planering.

Tabell 7.2. Bruttonationalprodukt samt utgifter på driftbudgeten, under åttonde huvudtiteln och för högre utbildning och forskning, miljoner kronor, löpande priser.

1960 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Bruttonational— produkt (till marknadspris) Totala utgifter på driftbud- geten Totala utgifter under åttonde huvudtiteln Utgifter för högre utbild- ning och forsk- ning

72 000 112 000

14 300 25 200 28 800

1 900 3 690 4 250

2601 460 580

122300 131900 140600 152 500 170300

31 800

4 940

700

182 700 198 600

34 000 36 800 40 500 43 800 48 400

5 410 6 250 7160 7 590 8 390

780 940 1 140 I 240 I 390

1 Avser universitet, högskolor, seminarier m. m. inom åttonde huvudtiteln.

under utbildningsdepartementet. Dessa utgif- ter innefattar alltså, till skillnad från de beräkningar som avser U68s förslag, även utgifter för forskning och forskarutbildning. Å andra sidan innefattar de inte utgifterna för en rad utbildningar som i U 68s förslag räknas som högskoleutbildning men som nu inte hör till universitet och högskolor. Avsikten har emellertid som nämnts i första hand varit att visa utvecklingen i stora drag under 1960-talet. Härvid bör det observeras att på grund av anslagsförändringar uppgif- terna för år 1960 inte är helt jämförbara med de övriga. Vidare bör nämnas att de

o ? N =

lllllllllllllLlll

__________//

:: I I I I | | I I 1955 65 67 58 69 70 7I 72 en en D

Figur 7.'1. Utgifter på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln för högre utbildning och forskning i andel av utgifter inom utbildningsdepartementets område.

statliga gymnasierna kommunaliserades den 1 juli 1966. De faktiska utgifterna framgår av tabell

c'/o 3.0

lltlllllllltlllllllllllllllll

0-0 i | I I l i | | I | | I960 1965 66 67 58 69 70 H 72 Figur 7.'2. Utgifter på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln för högre utbildning och forskning i andel av samtliga utgifter på driftbudgeten.

n/o 0,80

0,60—

0/40 —__.__

0,20 _

D'oolllllllllll 1960 196566 67 58 59 70 7172

Figur 7.'3. Utgifter på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln för högre utbildning och forskning i andel av bruttonationalprodukten.

712. ] figurerna 7:1 — 713 redovisas utgifter- na på driftbudgeten under åttonde hu- vudtiteln för högre utbildning och forskning: 1) som andel av de totala utgifterna på driftbudgeten inom utbildningsdepartemen- tets område, 2) som andel av de totala utgifterna på driftbudgeten och 3) som andel av bruttonationalprodukten. De redovisade utgifterna omfattar inte studiesocialt stöd. Alla utgifter har omräknats från budgetår till kalenderår genom en medelvärdesberäkning. Det framgår av figur 7:l att den högre utbildningens och forskningens andel av bruttonationalprodukten i stort sett för- dubblats under 1960-talet. Däremot har den högre utbildningens och forskningens andel av utgifterna på driftbudgeten inom åttonde huvudtiteln ökat endast obetydligt.

7.2

7.2.1. Kostnader och intäkter för resursin- satser i högskoleutbildningen

I underlaget för ställningstaganden till den högre utbildningens planering måste självfal- let ingå ekonomiska bedömningar. Frågan hur man bör hushålla med samhällets resur- ser bör belysas av en beskrivning av olika planeringsåtgärder och de effekter som de bedöms få samt av beräkningar av de resurs- insatser de kräver. För den högre utbild- ningens del har de problem som möter då man vill mäta insatta resurser och deras effekter studerats bl. a. av Leif Magnusson och Svend Tychsen i den på uppdrag av U 68 utförda undersökning som redovisas i ”Sam- hällsekonomiska kalkyler för längre utbild- ning” (SOU 1972:23). En kortfattad fram- ställning i ämnet ges av Ingemar Ståhl i en bilaga (Några synpunkter på den högre utbildningens kostnader, intäkter och finan- siering) till studiesociala utredningens huvud- betänkande (SOU 1963174). Endast en del av insatserna för och effekterna av utbild- ning är åtkomliga för mätning med sedvan- liga ekonomiska mått. De kalkyler som ge- nomförts i Magnussons och Tychsens under- sökning kan därför inte ge mer än begränsad vägledning för utbildningsplaneringen. Av- görande blir till slut de värderingar som knyts till olika slag av resursinsatser och deras effekter.

Utredningens förslag avser i första hand den grundläggande högskoleutbildningens di-

Några utgångspunkter för kostnadsberäkningarna

mensionering, organisation och lokalisering. Syftet med förslagen har beskrivits i de föregående kapitlen. U 685 förslag beträffan- de dimensionering inom en modifierad stu- dieorganisation och antagning till högskole- utbildning avser sålunda att tillsammans med de av statsmakterna fattade besluten om vidgad behörighet åstadkomma en utjämning av möjligheterna till utbildning. Förslaget innebär också en fördelning av utbildningsre- surserna på sektorer som avses ge en av fönitsättningarna för förbättrade yrkesinsat- ser av de enskilda i samhället. De föreslagna riktlinjerna för studieorganisationens utveck- ling bör på sikt medföra bättre möjligheter att tillgodose individuella utbildningsönske— mål och att avpassa utbildningsinsatserna till ett föränderligt samhälles behov. Utredning- ens förslag till en mer enhetlig och till övrig samhällsplanering anknuten institutionell or- ganisation för högskoleutbildningen syftar till ett effektivare resursutnyttjande och till att ge förutsättningar för en fortlöpande förnyelse av utbildningen. Högskoleutbild- ningens föreslagna utbyggnad inom tillsam- mans 19 högskoleområden syftar till en rätt- visare geografisk fördelning av tillfällena till högre utbildning och till en jämnare fördel- ning över landet av arbetskraft med längre utbildning. En sådan lokalisering bör ses som ett väsentligt element i samhällets strävan till en balanserad regional utveckling.

De föreslagna åtgärderna bör självfallet vägas mot de kostnader de förorsakar. U 68s

förslag och bakgrunden till dem har behand- lats utförligt ide föregående kapitlen. I detta kapitel skall uppmärksamheten riktas mot kostnadssidan.

Den grundläggande principen i kostnads- beräkningarna bör vara att varje resursinsats (i fråga om t. ex. lokaler eller personal) skall värderas efter sin alternativa användning. Man kan alltså säga att den verkliga kostna- den för högskoleutbildningen är värdet av det som skulle ha kunnat produceras eller åtnjutas om resurserna för utbildningen hade använts för andra ändamål.

Alternativkostnaderna för utbildning kan självfallet inte exakt mätas utan måste upp- skattas. Flera möjligheter finns då. Här anges de mått som används i utredningens kost- nadsberäkningar.

Numera tillämpas i statlig verksamhet den principen att myndigheterna debiteras hyra för sina lokaler. I de fall hyran ligger på samma nivå som för andra jämförbara lokaler på orten kan den tas som ett mått på byggnadernas alternativkostnad. Den mark- nadsmässiga hyran torde emellertid vara svår att med exakthet uppskatta.

[ princip skulle kostnaden för personal sättas till värdet av de varor och tjänster som skulle ha kunnat produceras om personalen hade varit sysselsatt i sitt från produktions- synpunkt mest gynnsamma alternativ. Enligt ett ofta tillämpat teoretiskt betraktelsesätt kan individens bidrag till det samlade värdet av varor Och tjänster mätas med det pris arbetsgivaren betalar honom eller henne för arbetet.

I verkligheten är teorins förutsättningar sällan uppfyllda. För en uppskattning av personalkostnaderna för undervisning och administration i en totalkalkyl för den högre utbildningen är det dock naturligt att välja lönen samt värdet av den anställdes sociala förmåner som ett mått på personalkost- naden.

För material mäts kostnaden med inköps- priset.

Det är väsentligt att lägga märke till att de studerande inte kan betraktas som en kost- nadsfri resurs. Motsvarande kostnad bärs av

samhället i form av förlorad produktion genom att de studerande inte förvärvsarbetar under studietiden. Mätningen av denna kost- nadspost erbjuder självfallet praktiska svårig- heter (se avsnitt 7.3.2).

I praktiken kan den ekonomiska bedöm- ningen självfallet inte enbart avse frågan om de beräknade resursinsatserna är skäliga i förhållande till effekterna av föreslagna åt— gärder. De resurser som står till förfogande är begränsade och en avgörande faktor blir medelsbehovet. Utgifterna för byggnader och utrustning kan t. ex. vara koncentrerade till investeringar under ett igångsättnings- skede, medan kostnaderna uppträder under investeringarnas hela användningstid. Utgifts- behovet för studiemedel bör vidare beaktas, även om Studiemedlen är delvis återbetal- ningspliktiga.

7 .2.2 Kostnadsu tveckling

Kostnadsberäkningarna redovisas i fasta pri- ser. Beräkningsarbetet har genomförts i 1971 års löne- och prisläge, varefter ett schablon- tillägg har gjorts motsvarande löneutveck- lingar från 1971 till 1972 inom UKÄ-områ- det.

Inga antaganden om effektivitetsutveck- lingen har gjorts. Effektivitet kan sägas vara ett mått på förhållandet mellan verk- samhetens effekter och de resurser som sätts in för att nå dessa. Effekterna mäts härvid i förhållande till målen för verksamheten. Som bl. a. Magnussons och Tychsens under- sökning visar är det mycket svårt att mäta utbildningens effekter. Vissa av dem torde över huvud taget inte vara tillgängliga för kvantitativa uppskattningar.

I detta avsnitt skall huvudsakligen för- hållandet mellan elevantal och lärarinsats be- lysas. Detta utgör inte nödvändigtvis ett effektivitetsmått. Ett mindre antal elever per lärare kan t.ex. vara uttryck för en höjd ambitionsnivå. Den fråga som skall behand- las kan formuleras: om reallönerna i högsko- leutbildningen ökar i framtiden. hur påver- kar det kostnaderna?

De samlade produktiva resurserna i sam-

hället har under 1950— och 1960-talen ökat med i genomsnitt per femårsperiod mellan 3,5 och 5,5 procent om året. Utvecklingen har inneburit att reallönerna har stigit under perioden och detta gäller i huvudsak även inom högre utbildning och forskning. Om arbetskraftens produktivitet, i betydelsen an- tal elever per lärare, inom högskoleutbild- ningen utvecklas så att den svarar mot perso- nalens reallöneökningar, skulle detta iprin- cip innebära att kostnaderna per studerande, räknade i fast penningvärde, skulle ligga på oförändrad nivå.

I industrin möts kostnadsstegringar av detta slag genom rationaliseringar, bl. a. ge- nom ökad mekanisering. I regel ökar då kapitalinsatserna per anställd och arbetskraf- tens produktivitet stiger. Ju mer personalin- tensiv en verksamhet är, desto mer måste produktiviteten stiga för att kompensera reallönestegringar.

I praktiken har det visat sig mycket svårt att genom rationaliseringar kompensera real- löneökningar i personalintensiva verksam— heter. Löneökningar får i sådana företagi stor utsträckning kompenseras genom högre priser.

Man bör kunna anta att reallöneutveck- lingen inom högskoleutbildningen blir likar- tad med utvecklingen inom de områden som konkurrerar om personalen. Om reallönerna även i framtiden kommer att stiga, kan det bli svårt att åstadkomma rationaliseringar i en takt som kompenserar löneökningarna, eftersom personalkostnaderna utgör omkring två tredjedelar av högskoleutbildningens to- talkostnader.

En viktig kostnadsfaktor att uppmärksam- ma är de studerandes tid. Ett bättre utnytt- jande av denna skulle kunna bidra till större studieeffektivitet. Detta gäller såväl den år- liga studietidens omfattning (dvs. läsårets längd) som. åtminstone i vissa fall, det dag- liga studiearbetets omfattning och intensitet. Det är ändå tveksamt om detta för högskole- utbildningen i dess helhet kan kompensera reallöneökningen. Det finns därför anledning att anta att kostnaderna för högskoleutbild- ning, mätt i fasta priser, i framtiden kommer

att öka något.

Det finns dock inte skäl att anta att effektiviteten i högskoleutbildningen, förhål- landet mellan utbildningens totala effekter och de insatta resurserna, skulle avta. Insats av bättre utbildad personal, tillvaratagande av vetenskapens Och teknikens framsteg, för— bättrade undervisnings- och studieformer och förbättrade kontakter mellan utbildning och yrkesliv är faktorer som medverkar till högre effektivitet.

7.2.3. Utbildningsplats och närvarande studerande

Kostnaderna har beräknats för det antal utbildningsplatser som den grundläggande högskoleutbildningen avses organiserad för. Antalet utbildningsplatser och antalet närva- rande studerande skiljer sigi regel åt. Förhål- landet mellan de två begreppen utbildnings- plats och närvarande studerande skall belysas med ett exempel.

Om till en treårig utbildning under en följd av tre år antas 50, 100 och 120 stude- rande och därefter varje år 120 studerande, kommer antalet utbildningsplatser under det tredje året att vara

50+100+ l20=270

(i tredje årskursen 50, i andra 100 och i första 120). Under det fjärde året blir antalet utbildningsplatser

100+120+120=340

och under det femte året (och de därpå följande) blir antalet 360.

Om många studerande lämnar utbild- ningen utan att ha fullföljt den, medverkar det till att antalet närvarande blir mindre än antalet utbildningsplatser. En förlängning av de faktiska studietiderna bidrar å andra sidan till att öka antalet närvarande.

Räknar man t. ex. med att 60 procent av antalet nybörjare i årskurs 1 fortsätter till årskurs 2, att 50 procent fortsätter till års- kurs 3 och att 40 procent behöver ett fjärde år för att avsluta studierna, innebär det att: man antar följande kvarvarofrekvens (exem- pel 1): under andra året 0,6 under tredje året 0,5 under fjärde året 0,4 under femte året 0,0

Tabell 7.3. Antal utbildningsplatser och antal närvarande studerande (exempel).

År Antal Antal Antal Antal antagna utbildnings- närvarande närvarande platser exempel 1 exempel 2 1 50 50 50 50 2 100 150 130 145 3 120 270 205 255 4 120 340 262 313 5 120 360 292 366 6 120 360 300 372 7 120 360 300 372

Då blir antalet närvarande under fjärde året i detta exempel

0,4'50+0,5'100+0,6-120+120= 262.

Under sjätte året blir närvarotalet 300. Är motsvarande kvarvarofekvenser (exempel 2) istället 0,9, 0,9, 0,3 och 0,0 blir närvarotalet det fjärde året

0,3*50+0,9'100+0,9'120+120= 313

och under sjätte året 372. Exemplen sam- manfattas i tabell 713.

Vid sådan högskoleutbildning som i dag är spärrad är avvikelserna mellan antalet närva- rande och antalet utbildningsplatser förhål- landevis små. Antalet utbildningsplatser i tandläkarutbildning var t. ex. 1 880 budget- året 1971/72, medan antalet närvarande stu- derande var ca 1 700, en skillnad på omkring tio procent. Det syns vara praktiskt och lämpligt att i planeringen ivissa fall använda antalet utbildningsplatser. Det gäller t.ex. vid beräkningar av studerandeantal och ut- bildningskapacitet på de av U 68 föreslagna utbyggnadsorterna. Flertalet av de utbild- ningslinjer som föreslås komma till stånd där är redan i dag spärrade.

Vid utbildning med obegränsad antagning kan man inte tala om ett bestämt antal antagningsplatser. Vid de fria fakulteterna anges antalet första gången inskriv- na, vilket med hänsyn till avsikten med studierna kan delas upp i antalet studerande för examen och antalet studerande i partiell utbildning (jfr avsnitt 2.4.1).

Antalet nyinskrivna på en viss utbildnings- linje en viss termin överstiger antalet första

gången inskrivna på linjen genom att det normalt innefattar ett visst antal personer som varit inskrivna vid annan högskoleut- bildning.

Begreppet närvarande studerande är vid de fria fakulteterna ej direkt jämförbart med motsvarande begrepp vid spärrad utbildning. Detta kan bero på studiernas friare organisa- tion och på att den studerande har möjlighet att avbryta och återuppta studierna i stort sett efter egen önskan. Vid ett genomföran- de av U68s förslag till studieorganisation och till begränsning av antagningen till hög- skoleutbildningen bör man kunna räkna med att förhållandena vid den utbildning som svarar mot de nuvarande fria fakulteternas i detta hänseende kommer att i större ut- sträckning likna dem inom annan högskole— utbildning. Det är dock sannolikt att en sådan förändring sker successivt och inte omedelbart i samband med genomförandet av en ny organisation. För närvaroberäk- ningarna inom sådan högskoleutbildning har U68 därför bedömt det vara lämpligt att utgå från i huvudsak nuvarande kvarvaro- frekvenser vid de fria fakulteterna.

Enligt utredningens mening är det önsk- värt att i den framtida planeringen beräkna kostnaderna per utbildningsplats (jfr avsnitt 6.5.3). Detta innebär inga oöverstigliga svå- righeter inom utbildning som för närvarande är spärrad och organiserad på utbildnings- linjer. Inom de fria fakulteterna är det inte möjligt att i nuläget ange en viss kostnad per utbildningsplats i ovan angiven mening för de olika utbildningslinjerna. Detta förutsät- ter nämligen att ett bestämt antal antagna studerande kan anges för enskilda utbild- ningslinjer. Kostnaderna är också för närva- rande beräknade per studiekurs och inte för de olika utbildningslinjerna.

Vid planeringen av utbildning vid de filosofiska fakulteterna beräknas kostnad per resursplats, dvs. de studieplatser som resurser tilldelas för. Normalt beräknas antalet resurs- platser vid en studiekurs som det antal studerande som aktivt deltar i undervis- ningen i studiekursen och inte tidigare gjort detta. Även vid beräkningen av antalet re-

sursplatser vid en studiekurs måste man, med hänsyn till den frihet som de studerande ofta har att avgöra om de vill delta i undervis- ningen eller inte, räkna med viss osäkerhet. Detta syns vara den enhetskostnad som kommer närmast kostnad per utbildnings- plats, och i de följande beräkningarna inom de filosofiska fakulteternas område är det den som används.

7.2.4. Kostnadsberäkningarnas innehåll i stort

U68s förslag avser endast grundläggande högskoleutbildning, medan kostnadskalky- lema bakom den hittillsvarande planeringen för universitet och högskolor omfattat såväl grundutbildning som forskning och forskar- utbildning. Sålunda omfattar nuvarande an- slag inom UKÄs område både grundutbild- ning, forskning och forskarutbildning, vilket innebär vissa svårigheter när det gäller att beräkna kostnaderna för grundutbildningen. I samarbete med UKÄ har därför _ som nämnts i avsnitt 6.5.3 _ en undersökning gjorts för att uppskatta fördelningen av re- surserna på de båda ändamålen (se avsnitt 7.3.l.l).

Vidare finns — som berörts i kapitel 6 _ högskoleutbildning med såväl statlig, primär- kommunal, sekundärkommunal som i vissa fall enskild huvudman. Detta innebär vissa svårigheter när det gäller att jämföra data. Såvitt möjligt har emellertid i kostnadsberäk— ningarna tillämpats samma principer för alla utbildningslinjer. Kostnaderna har sålunda beräknats per utbildningsplats (se avsnitt 7.2.3) i det pris- och löneläge som rådde 1971.

Det är också svårt att skilja ut vad som kan bli resultat av ett förverkligande av U 68s förslag från den utveckling som eljest skulla ha ägt mm. För de nuvarande Hloso— fiska fakulteterna är det t. ex. omöjligt att förutsäga utvecklingen av studerandetill- strömningen för det fall att planeringsåtgär- der inte vidtas.

Det är således inte möjligt att helt isolera de kostnader som utredningens förslag för-

orsakar. Förslagen har inte karaktären av marginella förändringar inom en given insti- tutionell ram. Beräkningarna bör därför om- fatta totalkostnaderna för all grundläggande högskoleutbildning. Alla kostnader och ut- gifter som är förknippade med denna utbild— ning bör sålunda redovisas.

Detär uppenbart att kostnaderna för lärar- personal, undervisningsmateriel och under- visningslokaler bör ingå i beräkningen. Vida- re är det klart att en del av verksamheten _vid universitets— och högskoleförvaltningarna är orsakad av grundutbildningen. Detsamma gäller de centrala ämbetsverkens verksamhet. Det är dock svårt att kartlägga hur stor del av verksamheten vid t. ex. SÖ som avser högskoleutbildning. Det är dock klart att kostnaderna för ämbetsverken utgör en myc- ket liten del av kostnaderna för utbildnings- väsendet. Därför har här endast kostnaderna för den lokala förvaltningen (och administra—

tionen) medtagits. Det har generellt antagits att kostnaderna

för verksamheten ståri direkt proportion till antalet studerande, vilket innebär att beräk- ningarna baseras på genomsnittskostnader. Detta syns i huvudsak vara berättigat i samband med långsiktsplanering. I plane- ringen på kortare sikt kan däremot kostna- den för att t. ex. öka antalet antagna stude- rande på en viss utbildningslinje med 30 variera mycket beroende på om existerande lokaler och utrustning kan användas och på karaktären av ökat personalbehov.

Beträffande behovet av lokaler på utbygg- nadsorterna räknar U 68 med att man under större delen av utredningens planeringspe- riod skall kunna i viss utsträckning utnyttja redan befintliga lokaler och att nya perrna- nenta lokaler kommer att behöva uppföras först under senare delen av planeringsperio- den. Det kan emellertid av konjunkturmässi- ga skäl vara lämpligt att tidigarelägga vissa investeringar. Det totala investeringsbehovet under planeringsperioden redovisas i avsnitt 7.5.

Två slags beräkningar presenteras.

Kostnadsberäkningarna avses redovisa den resursförbrukning som följer av ett förverk-

ligande av utredningens förslag. Eftersom dessa förslag avser kurser, utbildningslinjer eller grupper av utbildningslinjer, bör också kostnadsberäkningarna redovisas på motsva- rande sätt.

De poster som ingår i kostnadsberäk- ningen är personal, lokaler, utrustning och materiel m.m. (här kallade undervisnings- och administrationskostnader) samt alterna- tivkostnader för de studerande.

Utgiftsberäkningarna syftar framför allt till att redovisa medelsbehovet. De omfattar utgifter för undervisning och administration och innehåller samma poster som undervis- nings- och administrationskostnader. Även beloppsmässigt torde utgifter för undervis- ning och administration överensstämma med motsvarande kostnader. Övriga poster i ut- giftsberäkningen är investeringar och studie- socialt stöd.

7 .2.5 K ostnadsberäkningarnas karaktär

Det huvudsakliga syftet med de i det följan- de presenterade beräkningarna är att ange kostnaderna för ett genomförande av U 685 förslag. De svårigheter, som ligger i att avgränsa vad som blir konsekvenser av utred- ningens förslag från följderna av tidigare fattade beslut, har redan berörts. Väsentligt torde emellertid i samband med övergripan- de planeringsbeslut vara att kunna bedöma de totala kostnaderna och deras fördelning på olika ändamål (yrkesutbildningssektorer och utbildningslinjer). Det är sådana total- beräkningar som utredningen har gjort.

Det ligger i sakens natur att U 685 kost- nadsberäkningar har karaktär av uppskatt- ningar och att det faktiska utfallet kan bli ett annat än det beräknade. Antalet när- varande studerande kommer under flera år efter genomförandet av U 68s förslag om en fastare planering av högskoleutbildningen att bero på tillströmningen till sådan utbildning under tiden fram till genomförandet. Även efter ett genomförande av en fastare plane- ring kommer antalet närvarande att bero på en rad faktorer, bl.a. kvarvarofrekvenser, som i dag bara kan uppskattas med utgångs-

punkt i dagens förhållanden men som er- farenhetsmässigt varierar från tid till annan.

De genomförda beräkningarna innehåller också andra osäkerhetsfaktorer. En princi- piellt betydelsefull sådan ligger i kostnads- fördelningen mellan grundutbildning å ena sidan, forskning och forskarutbildning å den andra. Det material, som utredningens skattning av denna fördelning bygger på (se avsnitt 7.3.l.l), visar bl. a. på stora varia— tioner i olika universitetsinstitutioners sätt att fördela driftkostnadsanslagen på de oli- ka ändamålen, även variationer mellan institu- tioner av samma slag. Den exakta kostnads- fördelningen kan mätas endast genom en me- ra ingående kartläggning. En sådan syns vara motiverad att genomföra närmast isamband med den förändring av anslagssystemet, inne- fattande ett anslagsmässigt åtskiljande av medel för grundutbildning från medel för forskning och forskarutbildning, som U 68 förordati avsnitt 6.5.2.

1 en planeringssituation, då varken grund- utbildningen eller forskningen och forskar- utbildningen bedöms komma att expandera mycket kraftigt, är en viss osäkerhet om kostnadsfördelningen på de två ändamålen av underordnad betydelse för de sammanlag- da kostnadernas storlek. Även om en relativt betydande felbedömning med avseende på själva fördelningen mellan dessa båda ända- mål gjorts, något som inte kan uteslutas, är det en för totalkostnaden oväsentlig fråga om denna kostnad redovisas under det ena eller det andra ändamålet.

Det följer av det som nu sagts att de genomförda beräkningarna inte får uppfattas som normerande i fråga om t. ex. principen för fördelning av kostnader mellan å ena si- dan grundutbildning, å andra sidan forskning och forskarutbildning. Inte heller redovis- ningen av enhetskostnader för olika utbild- ningslinjer eller studiekurser avses utgöra förslag till framtida kostnadsschabloner. Å andra sidan utgör en beskrivning av den nuvarande kostnadsstrukturen i stort, med dess betydande spännvidd i kostnaderna för undervisning och administration mellan olika slag av högskoleutbildning, en inte oväsentlig

del i underlaget för de mera övergripande planeringsbeslut som U 685 förslag syftar till.

Det kan förtjäna påpekas att skillnaderi kostnadshänseende mellan olika utbildningar i vissa fall beror på olikheter i fråga om omfattningen av inslag av praktik och yrkes- träning. Betydande sådana inslag finns t. ex. inom läkar- och tandläkarutbildningen och i konstnärliga utbildningar.

! l .'

7.3

7.3.1. Undervisnings- och administrations- kostnader

7.3.l.1 Utbildningslinjer inom UKÄ— området

Grundutbildningens andel av fakultets- anslagen

De anslag inom UKÄ-området som berör grundutbildningen kan delas in i två grupper: anslag till lärarlöner och driftkostnader inom visst fakultetsområde och anslag som avser för flera fakultetsområden gemensam- ma ändamål, t. ex. förvaltningarna, lokalkost- naderna och de vetenskapliga biblioteken.

Anslagen avseende lärarlöner och drift- kostnader utgör cirka två tredjedelar av den totala anslagssumman inom UKÄs område. Vid en uppskattning av kostnadsfördelning- en på grundutbildning och forskning/forskar- utbildning är det därför mest väsentligt att få en så riktig fördelning som möjligt av kostna- derna under dessa anslag. Med nuvarande anslags- och redovisningssystem saknas dock möjligheter att i detalj ange en sådan fördel- ning. För teknisk fakultet har dock ur den officiella redovisningen kunnat hämtas upp- gifter med anknytning till försöksverksam- heten med programbudgetering vid Chalmers tekniska högskola. Dessa uppgifter har an- vänts som underlag för en uppskattning för de tekniska fakulteterna generellt.

Övriga redovisade uppgifter bygger på en genomgång av lärarkrafttilldelningen vid filo—

Beräkningsunderlag

sofisk fakultet, på antaganden som gjorts för varje fakultet om fördelningen av lärarna på grundutbildning och forskarutbildning samt på en stickprovsundersökning av använd- ningen av driftkostnadsanslagen vid ett antal institutioner. Hänsyn har tagits till att en del av kostnaderna för läkarutbildningen be- strids från anslag under femte huvudtiteln. Därvid har tillämpats samma fördelning av dessa kostnader mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning som för fakul- tetsanslagen. Vid odontologisk fakultet har tandsjukvårdskostnader inte betraktats som en kostnad för grundutbildningen.

För flera fakultetsområden gemensamma anslag

Kostnaderna under anslag som är gemensam— ma för flera fakultetsområden antas vara direkt proportionella mot antalet studeran- de. Vissa av kostnaderna kan antas vara lika stora för varje studerande oberoende av utbildningens inriktning, medan andra beror på det ämnesområde studierna avser. Fram- för allt för lokaler, inredning och utrustning är det nödvändigt att skilja mellan icke-labo- rativa och laborativa ämnesområden, av vilka de senare i regel är mera kostnadskrävande.

Beräkningarna har utförts så att de anslag och anslagsposter som avser lokaler, inred- ning och utrustning först har fördelats på laborativa och icke-laborativa ämnesområden

och därefter beräknats för varje utbildnings- plats (motsvarande) inom dessa ämnesområ- den. För läkarutbildningen har motsvarande del av de lokalkostnader som bestrids från femte huvudtiteln räknats som en kostnad för grundutbildningen. Grundutbildningens andel av anslaget ”kostnader för datamaskin- tid” har fördelats på resursplatser inom ämnesområdet informationsbehandling. Grundutbildningens andel av alla övriga an- slag har fördelats lika på alla utbildnings- platser. Med dessa fördelningsprinciper kan de gemensamma kostnaderna indelas i tre grupper, nämligen för laborativa ämnesom- råden, icke-laborativa ämnesområden och ämnesområdet informationsbehandling.

Kostnaden per utbildningslinje

De grundläggande planeringsenheterna i U68s förslag är kursen och utbildnings- linjen. Såvitt möjligt bör därför kostnaden per utbildningsplats i varje utbildningslinje anges. De i det föregående beskrivna beräk— ningarna redovisar kostnaderna per utbild- ningsplats och utbildningslinje för alla fakul- teter utom de filosofiska. För dessa anges som nämnts i avsnitt 7.2.3 kostnaden per resursplats inom olika ämnesområden.

Som framgår av tabell 7:5 kan ämnesom- rådena vid de nuvarande filosofiska fakulte- terna delas in i ett relativt litet antal grupper med i huvudsak enhetliga kostnader per resursplats.

De av U 68 i kapitel 3 föreslagna utbild- ningslinjerna är desamma som dagens med undantag av de linjer som närmast svarar mot de nuvarande filosofiska fakulte- ternas. Av dessa senare är några fasta kombi- nationer av studiekurser, medan andra, ofta uppdelade på mot olika yrkesområden inrik- tade linjevarianter, ger möjlighet till flera olika kombinationer av studiekurser. Att ange kostnaden per resursplats i de fasta kurskombinationerna innebär inga principiel- la svårigheter. Även för de linjevarianter som är uppbyggda av kostnadsmässigt enhetliga studiekurser eller som på annat sätt har en enkel kostnadsstruktur (t.ex. ämneslärar-

utbildning med språklig inriktning) är kost- nadsberäkningen ganska enkel. I de fall däremot, där studiekurser inom olika kost- nadsklasser ingår i en linjevariant och där dessa kan kombineras på olika sätt, krävs för en beräkning av kostnaden per resursplats inom linjevarianten att fördelningen av de studerande på olika alternativ är känd. l tabell 7:6 anges kostnaderna per utbildnings- linje för bl. a. ämneslärarutbildningen. l ta- bell 715 anges den genomsnittliga kostnaden per resursplats för studiekurser vid bl. a. filosofisk fakultet.

I den högskoleorganisation för huvudde- len av den statliga högskoleutbildningen som U 68 föreslagit (se kapitel 6) avses ansvaret för disposition av lärare, lokaler och andra resurser, inom av statsmakterna angivna ra— mar, ligga på högskolestyrelserna. En bety- delsefull del av planeringsarbetet avses också ligga på utbildningsnämnder och i förekom- mande fall linjenämnder samt institutioner- na. Såväl för den lokala planeringen som för statsmakternas rambeslut krävs ett mer pre- ciserat kostnadsunderlag än det som U 68 redovisar här. Bl. a. är det i den årliga plane- ringen inte tillräckligt att arbeta med genom- snittskostnader. Uppdelningen i fasta och rörliga kostnader kan vara beroende av loka- la faktorer och den marginella kostnaden för ytterligare en studerande i viss utbildnings- linje eller kurs kan _ som berörts i avsnitt 6.5.3 _ variera högst avsevärt. Det är, bl. a. med hänsyn till detta, enligt U 685 uppfatt- ning inte meningsfullt att för den långsiktiga planeringen ange genomsnittskostnader med någon större precision.

I vissa fall uppstår fördyringar vid anord- nande av högskoleutbildning i små enheter eller vid decentraliserad utbildning. Dessa kostnadsökningar beror på att undervisnings- grupperna kan komma att vara mindre än vad som f. ö. är vanligt. I vissa fall kan också resekostnader för lärare tillkomma.

Den av U 68 exemplifierade utbyggnaden inom de enskilda högskoleområdena för pla- neringsperiodens början avser i huvudsak ut- bildningslinjer för vilka sådana kostnads- ökningar inte syns bli aktuella. Om utbyggna-

den på sikt innebär förläggning till nya orter av utbildningslinjer som närmast svarar mot viss utbildning vid nuvarande filosofisk fa- kultet, kan vissa fördyringar av det antydda slaget förekomma.

Den av U68 föreslagna utbyggnaden av utbildning i enstaka kurser och studiekurser bör enligt utredningens mening redan från början i viss utsträckning avse decentrali- serad utbildning. Här kan viss fördyring med hänsyn till bl. a. resekostnader och små un- dervisningsgrupper förekomma. Att generellt ange storleken av kostnadsökningarna är utomordentligt svårt. I föreliggande beräk- ningar har antagits att för en fjärdedel av utbildningen i enstaka kurser och studiekur- ser kostnaden med 15 procent överstiger genomsnittskostnaden i övrigt för motsva- rande utbildning.

7.3.l.2 Vissa utbildningslinjer inom SÖs område

Ansvarsfördelningen mellan stat och kom- mun utgör en svårighet vid beräkningen av kostnader för utbildningslinjer med annan huvudman än staten. Kostnadsuppgifter mås- te hämtas från olika källor med de risker för bristande jämförbarhet i olika avseenden som detta medför. Här lämnas en kortfattad redogörelse för hur beräkningen av kostna- derna inom SÖs område utförts.

Lärarkostnaderna har beräknats av SÖ. Beräkningarna bygger för vissa utbildnings- linjer på lärarkoefficienter. För övriga utbild- ningslinjer har kostnaderna uppskattats.

I samband med fastställande av schablon- ersättning vid interkommunal Skolsamverkan har Svenska kommunförbundet beräknat de kommunala kostnaderna för lokaler samt kommunernas driftkostnader för grund- och gymnasieskola. Dessa uppgifter har utnytt- jats för beräkningen av de kommunala kost- naderna.

Kostnader för utrustning har beräknats på grundval av gällande utrustningslistor. Det har härvid förutsatts att utrustningen har en genomsnittlig livslängd på tio år.

Fria Skolmåltider och fria läromedel före-

kommer endast för ett fåtal högskoleutbild- ningar. Kostnaderna för dessa baseras också på kommunförbundets material.

Kostnader för datamaskintid i samband med utbildning till systemman och program- merare och ADB-kurser ingående i kombina- tionsutbildning har beräknats på grundval av bestämmelserna i regleringsbrev.

Kostnaden för tandhygienistutbildning har beräknats utifrån förhållandena iMalmö budgetåret 1972/73.

Beräkningen av kostnaderna för sjöbefäls— utbildningen baseras på utfallet av riksstats- anslagen för sjöbefalsskolorna budgetåret 1970/71.

Kostnaderna för kombinationsutbild- ningarna har beräknats som ett årligt genom- snitt av kostnaden för den i utbildningen ingående specialkursen vid gymnasieskolan och kostnaden för berörd studiekurs eller studiekurser vid filosofisk fakultet.

7.3.l.3 Lärarutbildningar m. m.

Undervisnings- och administrationskostnader för utbildningen av gymnastik- och idrotts- lärare, förskollärare och slöjdlärare samt för utbildningslinjerna vid seminarierna för hus,- lig utbildning har beräknats genom att riks- statsanslagen enligt budgetredovisningen för budgetåret 1970/71 för respektive utbild- ningsenheter relaterats till antalet utbild- ningsplatser.

För utbildning av lärare i industri och hantverk, ADB-lärare, vårdyrkeslärare, mel- lanstadielärare och lågstadielärare samt den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämnes- lärare har kostnaderna beräknats av SÖ. För vissa av dessa utbildningar utgör elevarvode- na den största utgiftsposten. Efter hand kan elevarvodena komma att ersättas av studie- medel. Här har dock kostnader beräknats med utgångspunkt i nu gällande bestämmel- ser. Elevarvodena har inräknats iutgifter för studiesocialt stöd (tabell 7:9) och torde ut- göra närmare tio procent av dessa.

Kostnaden för speciallärarutbildningen är beräknad med utgångspunkt i SÖs anslags- framställning för budgetåret 1972/73.

Enligt en inom SÖ gjord uppskattning uppgår kostnaden per studerande för utbild- ning i studie- och yrkesorientering till 7 500 kronor. Beloppet innefattar inte lokalkostna— der. En uppskattning av dessa har därför gjorts utifrån lärarhögskolornas totala lokal- kostnader.

7.3.1.4 Utbildningslinjer inom kultur- området

Kostnaderna för utbildning vid konstfack- skolan samt vid konsthögskolan har beräk- nats direkt med utgångspunkt i riksstats- anslaget för respektive utbildningsenhet bud- getåret 1971/72. Vid konstfackskolan utbil- das konsthantverkare och formgivare samt teckningslärare, medan konsthögskolan ut- bildar konstnärer inom måleri, skulptur, grafik m. m.

Kostnaden för utbildning till musiklärare, musikpedagog, kyrkomusiker, instrumenta- list, sångare, tonsättare och dirigent har beräknats med utgångspunkt i riksstats- anslagen budgetåret 1971/72 till musik- högskolorna. Kostnaden för den utbildning till musikpedagog som sker utanför musik- högskoloma varierar men ligger något högre än vid dessa.

Även för utbildningen vid dramatiska in- stitutet och vid statens scenskolor har kost- naden per elev och år beräknats på detta sätt. Beräkningarna har härvid .orts med utgångspunkt i förhållandena budgetåret 1972/73. Kostnaden för dramatiska institu- tet innefattar även kostnader för att fram- ställa filmer. Denna produktion är ett led i utbildningen vid institutet men anses också ha ett allmännare värde. Här har valts att betrakta även dessa kostnader som en kost- nad för utbildningen. Det bör observeras att dramatiska institutet budgetåret 1972/73 inte har studerande i alla årskurser och att därför kostnaderna per studerande detta år är onormalt höga.

Kostnaderna för utbildning till danspeda- gog, koreograf och mimartist har beräknats på grundval av uppgifter lämnade av statens

dansskola avseende 1971/72.

Kostnaderna för utbildning av biblioteka- rier har baserats på förhållandena 1972/73, det första verksamhetsåret för bibliotekshög- skolan i Borås. Avlönings- och driftkostna- derna har dividerats med antalet utbildnings- platser.

7.3.1.5 Vissa vårdyrkesutbildningar

Kostnadsberäkningarna för sjukgymnast- utbildningen har baserats på förhållandena vid sydsvenska sjukgymnastinstitutet i Lund. Med utgångspunkt i regleringsbrevet har lärarkostnaderna för sjukgymnastutbild- ningen beräknats. Motsvarande andel av driftkostnadsanslaget för medicinska fakulte- ten har antagits avse sjukgymnastutbildning- en. Den framräknade kostnaden för utbild- ningen i Lund har antagits vara representativ för all sjukgymnastutbildning. En viss del av kostnaderna för utbildningen i Göteborg ut- görs av kommunala kostnader. Någon upp- skattning av dessas storlek har inte gjorts. Samtliga kostnader redovisas sålunda som statliga.

Kostnaderna för sjuksköterskeutbildning har beräknats på grundval av material från Svenska landstingsförbundet och gällande statsbidragsbestämmelser.

7.3.1 .6 Utbildningar inom jordbrukets område

Från jordbruksdepartementet har erhållits uppgifter om kostnader för utbildning till jägmästare, agronom, hortonom, landskaps- arkitekt, veterinär, Skogsmästare, trädgårds- tekniker och lantmästare.

7.3.1.7 Socionom- och joumalistutbildning

Kostnaderna för utbildning av socionomer och journalister har beräknats per utbild- ningsplats på grundval av de redovisade riksstatsanslagen budgetåret 1970/71 för so- cialhögskolorna och journalisthögskolorna. Samtliga kostnader under dessa anslag har medtagits.

Av kostnader för praktiktjänstgöring med-

Tabell 7.4. Uppskattade genomsnittliga undervisnings- och administrationskostnader per utbildningsplats och år för den grundläggande högskoleutbildningen i 1972 års löne- och prisläge. För utbildningslinjer i vilka ingår studiekurser vid nuvarande filosofisk fakultet hänvisas till tabell 7 :5

Utbildning Kostnad Utbildning Kostnad TEKNISK YRKESUTBILDNING Kommunal . Arbetsterapeut 5 000 Ätflktilfåkt bergsingenjör civil— Hörselvårdsassistent 9 000 ingenjör ' * 14 000 Medicmsk assrstent 9 000 F Sjuksköterska 9 000 armaceut 14 000 ÅId k h f.. ..

. er oms ems orestandare 8 000 Receptane 8 000 Tandh ienist 11 000 Agronom, hortonom, Iandskaps- 12 000 S . lygd 0 14 000 arkitekt 0613 pe ag g Lantmästare 12 000 gäååråiåekmk" äg ggg UTBILDNING FÖR Skogsmästare] 25 000 UNDERVISNINGSYRKEN Brandingenjör 14 000 Statlig Sjöingenjör 7 000 Klasslärare 12 000 Yrkestekniska linjer 10 000 Förskollärare 6 000

Lärare i industri och hantverk 12 000 Kommunal ADB-lärare 20 000 Laboratorieassistent 18 000 Danspedagog 25 000 Drifttekniker 8 000 Kommunal ADMINISTRATIV OCH EKONOMISK Fritidspedagog 12 0004 YRKESUTBILDNING Musikpedagog 14 000 Statlig UTBILDNING FÖR KULTUR- OCH Jurist 3 000 INFORMATIONSYRKEN Socionom 6 000 Ekonomiföreståndare 12 000 Statlig Hälsovårdsinspektör 8 000 Religionsvetenskaplig utbildning 3 500 Sjökapten 7 000 Journalist 9 000 Regissör 90 000 Kommunal Scenartist 40 000 Ettåriga specialkurser i gymnasie— Koreograf 50 000 skolan, genomsnitt 6 000 Mimartist 25 000 Internatföreståndare 7 000 Målare, skulptör 14 000 Sekreterare 4 500 Konsthantverkare 12 000 __ Kyrkomusiker, instrumental- Ovriga musiker, sångare 14 000 Högre grafisk utbildning 6 000 Övrig VÅRDYRKESUTBILDNING Kommunikations- och Statlig reklamlinjen 8 000 Läkarez 25 0002 Tandläkare3 16 0003 Socionom 6 000 Veterinär 20 000 Sjukgymnast 7 000

1 Därav lokalkostnader ca 7 000 kronor. 2 Denna uppskattning är mer osäker än flertalet övriga på grund av de speciella svårigheterna att fördela kostnaderna under utbildnings— och socialhuvudtitlama på grundutbildning, forskarutbildning, forskning och sjukvård. 3 Kostnader under anslaget tandsjukvårdskostnader ej medräknade. 4 Skattat på grundval av kostnaderna vid musikhögskolan.

Tabell 7:5. Uppskattade genomsnittliga un- dervisnings- och administrationskostnader per resursplats och år för studiekurser inom utbildningslinjer som närmast svarar mot nu- varande utbildning vid de filosofiska fakulte- terna samt kombinationsutbildningar i 1972 års löne- och prisläge.

Studiekurs (motsvarande) Kostnad Beteendevetenskapliga,

samhällsvetenskapliga,

språkliga och historisk- 4 000 — estetisk-religionsveten— 5 000 skapliga ämnesområden (ej

psykologi och informa- tionsbehandling) Psykologi ca 10 000 Informationsbehandling ca 8 000 Biologi, kemi, logopedi ca 20 000 Fysik ca 16 000 Övriga ämnesområden, genomsnitt ca 14 000 Studie- och yrkesoriente- ringsfunktionärer ca 8 000 Praktisk—pedagogisk ut- bildning för ämneslärare ca 25 000 Egentlig bibliotekarie- utbildning ca 10 000 Specialkurser ingående i kombinationsutbildning (ej

kurs i infonnationsbehand- 6 000 — ling) 7 000 D1o kurs i informations- behandling ca 10 000 Ekonomisk specialkurs ca 7 000

tas med denna beräkningsmetod endast handledararvoden.

Eftersom praktiktjänstgöringen i många fall även är av värde för arbetsgivaren kan det hävdas att inte alla praktikkostnader bör betraktas som en utbildningskostnad. Vissa undersökningar beträffande enstaka praktik- platser för socionomer syns tyda på att värdet av praktikanternas arbete ligger på samma eller något högre nivå än praktikkost- naderna.

7.3.1.8 Övriga utbildningar

För utbildning till brandingenjör och hälso- vårdsinspektör har uppgifter erhållits från statens brandskola respektive statens institut för folkhälsan.

Kostnaderna för högre grafisk utbildning har beräknats av Grafiska institutet. På motsvarande sätt har kostnaderna för kom- munikations- och reklamlinjen beräknats av IHR. Kostnaderna för dessa båda utbild- ningar framgår av tabell 7:4.

7.3.2. Alternativkostnaden för de studerande

I avsnitt 7.2.1 framhölls att från samhälls- ekonomisk synpunkt de studerande inte kan betraktas som en kostnadsfri resurs. Värdet av den produktion i form av varor eller tjänster som en studerande skulle ha åstad- kommit om han inte studerade är en kostnad för samhället i dess helhet. Att ange detta värde är självfallet förenat med betydande osäkerhet.

Om man betraktar en grupp studerande som är så liten att dess utträde i arbetslivet inte nämnvärt skulle påverka priser och löner kan dess s.k. alternativkostnad uppskattas med hjälp av inkomsten och värdet av de sociala förmåner som anställda med samma utbildning som de studerande har. För en större grupp individer kan inte utan vidare detta förfaringssätt tillämpas.

Varje beräkning av detta slag kräver sålun- da en noggrann specifikation av de omstän- digheter under vilka ett tänkt handlingsalter- nativ förutsätts bli genomfört. Beräkningen bör då utföras med syfte att jämföra kon- sekvenserna av olika realistiskt genomförbara alternativ. För U 68 är det t. ex. inte aktuellt att överväga att det inte skulle finnas någon högskoleutbildning alls. Det är då knappast meningsfullt att beräkna alternativkostnaden för samtliga högskolestuderande. Det bör dock nämnas att Lars Werin i ”Försvarets samhällsekonomiska kostnader” (SOU 196812) beräknat alternativkostnaden för samtliga värnpliktiga i en åldersklass.

En uppskattning av alternativkostnaden för en högskolestuderande skulle enligt det föregående kunna göras med hjälp av lönen för en individ i samma ålder och med gymna- sial utbildning. Det finns inte lönestatistik för sådana jämförelsegrupper. I undersök- ningen ”Samhällsekonomiska kalkyler för

längre utbildning” (SOU 1972:23) har som mått på alternativkostnaden för män använts åldersspecifika löner för manliga gymnasie- ingenjörer anställda i företag anslutna till Svenska arbetsgivareföreningen. Det kan ifrå- gasättas om denna kategori är representativ för de studerande i högskoleutbildning. Des- sa kommer ju huvudsakligen från icke yrkes- inriktade linjer i gymnasieskolan och kan förmodas ha ett annat löneläge än gymnasie- ingenjörerna. I brist på bättre underlag har här ändå valts att utgå från undersökningens lönestatistik.

I åldersgruppen 18—25 år varierar median- lönen mellan 19 000 och 25000 kronor. Värdet av de sociala förmånerna kan upp- skattas till cirka en fjärdedel av lönen. Alter- nativkostnaden skulle alltså utgöra mellan 24 000 och 30 000 kronor. Avsikten är här främst att ge en uppfattning om storleks- ordningen av alternativkostnaden. Det syns då rimligt att för en enskild individ uppskat- ta denna till 25 000 kronor per år. Det kan nämnas att den genomsnittliga inkomsten för manliga industriarbetare år 1970 var 25 000 kronor. Om värdet av de sociala förmånerna för industriarbetare uppgår till 20 procent av inkomsten, skulle alternativ- kostnaden beräknad på grundval av industri- arbetarnas inkomst utgöra 30 000 kronor.

7.3.3 Medelsbehov

Beräkningen av medelsbehov omfattar utgif- ter för undervisning och administration, studiesociala utgifter och investeringsutgif- ter. *

Utgifterna för undervisning och admini- stration överensstämmer beloppsmässigt med kostnaderna för undervisning och admini- stration.

Utgifterna för studiemedel har beräknats på grundval av uppgifter lämnade i centrala studiehjälpsnämndens anslagsframställning för budgetåret 1973/74. Enligt dessa utnytt- jar 65 procent av de studerande vid studie- medelsberättigade läroanstalter rätten till studiemedel i vad avser studiebidrag och 60 procent i vad avser återbetalningspliktiga stu-

diemedel. Med ett basbelopp på 6 900 kronor vilket gällde vid tilldelning av studiemedel under vårterminen 1972 blir det maximala studiemedelsbeloppet 9 660 kronor per år, varav studiebidraget utgör ] 750 kronor och återbetalningsmedlen 7 910 kronor. De se- naste åren har i genomsnitt nära 100 procent av det maximala studiemedelsbeloppet ut- gått till varje studiemedelstagare. I beräk- ningarna av medelsbehov har beloppen jäm- nats till närmaste hundratal och utgör där- med 1 800 kronor och 7 900 kronor. Det sammanlagda genomsnittliga beloppet för studiemedel uppgår då till 9 700 kronor per studiemedelstagare och budgetår. I tabell 719 redovisas utgifterna för studiemedel åt stude— rande i högskoleutbildning under senare de- len av 1970-talet. Utnyttjandegraden har därvid satts till 65 procent för studiebidra- gen och 60 procent för de återbetalningsplik- tiga studiemedlen.

De elevarvoden som förekommer vid vissa lärarutbildningar skulle kunna tas som ett mått på alternativkostnaden för de studeran- de på dessa utbildningslinjer. Utgifterna för elevarvoden kan redovisas tillsammans med utgifter för undervisning och administration eller bland utgifter för studiesocialt stöd. Här har valts det senare alternativet främst därför att elevarvodena är alternativ till stu- diemedel (se avsnitt 7.3.l.3).

7.3.4. Jämförelser mellan kostnaderna för olika utbildningar

Vid jämförelser mellan kostnaderna för olika utbildningar avses oftast undervisnings- och administrationskostnader. Man säger t.ex. att läkarutbildning är dyr, medan juristut- bildning är billig. Undervisnings- och admi- nistrationskostnader uppgår i dessa fall till ca 25 000 kronor respektive ca 3 000 kronor per studerande och år. Läkarutbildningen skulle alltså vara omkring åtta gånger så dyr som juristutbildningen.

En sådan kostnadsjämförelse tar ingen hänsyn till det samhällsekonomiska värdet av den studerandes alternativa produktionsin- sats. I avsnitt 7.3.2 uppskattades detta för en

enskild studerande till ca 25 000 kronor per år. Innefattas även denna post blir årskostna- den för läkarutbildning ca 50000 kronor och för juristutbildning något mer än 25 000 kronor. Förhållandet mellan kostnaderna för de båda utbildningslinjerna förändras högst avsevärt: med detta beräkningssätt är läkar- utbildningen bara dubbelt så dyr som jurist- utbildningen.

Jämförelser mellan kostnaderna för olika slag av utbildning bör självfallet också ta hänsyn till den varierande längden hos ut- bildningslinjerna. Kostnaderna har i det före- gående angetts per utbildningsplats (se av- snitt 7.2.3). Den jämförliga kostnaden för hela utbildningslinjen erhålls genom multipli- kation med studietiden enligt utbildningspla- nen eller motsvarande. Om årskostnaden i stället beräknas på närvarande studerande bör totalkostnaden beräknas genom multipli-

Tabell 7:6. Uppskattade totalkostnader för olika utbildningslinjer i högskolan.

För kostnader för kurser och studiekurser i vissa fall hänvisas till tabell 715.

Utbildning Utbildnings- Totalkostnad tidens längd för undervis- År ning och ad-

ministration

Läkare 5,5 140 000 Veterinär 5 ,5 110 000 Tandläkare 5 80 000 Jurist 4,5 15 000 Agronom 4 50 000 Civilingenjör 4 55 000 Ämneslärare, laborativa ämnen 4 80 000 Ämneslärare, icke-labora- tiva ämnen 4 35 000 Ekonomlinjen 3 12 000 Mellanstadie- lärare 3 35 000

Statens scen- skolor 3 120 000

Lågstadielärare 2,5 30 000 Sjuksköterska 2,5 25 000 Socialadministra- tionl 2 10 000

1 Kombinationsutbildning.

kation av faktisk genomsnittsstudietid (net- to).

I tabell 716 har ställts samman uppgifter om uppskattade totalkostnader för undervis- ning och administration beträffande några olika högskoleutbildningar. Underlaget för uppgifterna har hämtats från tabell 7 :4.

Inräknas även en uppskattad alternativ- kostnad om 25 000 kronor, per studerande och år kommer man självfallet till andra tal. Kostnaden för juristutbildningen blir t. ex. ca 125 000 kronor medan den för utbild- ningen av lågstadielärare blir ca 95 000 kro- nor. Räknar man endast undervisnings- och administrationskostnaderna är, som framgår av tabellen, lågstadielärarutbildningen i stål- let dyrare än juristutbildningen.

U 68 vill vidare här upprepa det som sagts inledningsvis (avsnitt 7.2.1) nämligen att man vid bedömningen av en viss kostnad alltid måste se kostnaderna i förhållande till det utbildningsmål som skall uppnås. Själv- fallet kan invändningar från denna utgångs- punkt resas mot kostnadsmåttet i tabell 716. Detta kan sägas för spärrade utbildningslinjer ange genomsnittskostnaden för varje till viss utbildning antagen studerande, oavsett om denna fullföljer utbildningen eller inte. Det kan hävdas att utbildningskostnaderna i stäl- let skulle fördelas endast på dem som full— följer utbildningen. Inte heller det synsättet är emellertid invändningsfritt, då det utgår från att endast formellt avslutad utbildning skall tillmätas värde.

7.4. Kostnader och medelsbehov för

grundläggande högskoleutbildning under U 683

planeringsperiod

De följande beräkningarna anknyter till di- rnensioneringsförslagen i det föregående (se avsnitt 2.5). I tabell 717 anges beräknade totala undervisnings- och administrations- kostnader för grundläggande högskoleutbild- ning enligt de övre och nedre planeringsgrän- serna i utredningsförslaget. Kostnaderna an- ges i 1972 års löner och priser. För perioden t.o.m. 1975/76 avses i tabellen med den övre planeringsgränsen det större alternativet (alt A) i prognosinstitutets kalkyl över till-

Milj. kronor 2 000

strömningen till högskoleutbildning (avsnitt 2.4.1). Den nedre planeringsgränsen avser för samma period det mindre alternativet (alt B) i tillströmningskalkylen (se även figur 714).

Den alldeles övervägande delen av under- visnings- och administrationskostnaderna för högskoleutbildning är statliga. De kommuna- la kostnaderna kan för närvarande uppskat- tas till ca 50 miljoner kronor. De kan, om den årliga antagningen ligger vid den övre planeringsgränsen, vid oförändrade huvud-

! ODI]— 500- _ Faktisk utveckling — -------- Beräknad utveckling _ ——— Ovre planeringsgräns _ ————— Nedre planeringsgräns

/--""----..._ .*?: """ _.

0 I | I I I | I I I | | | l970/7l 7I/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 Bl/SZ 212/83 83/84

Figur 7:4. Undervisnings- Och administrationskostnader för högskoleutbildning enligt U 685 förslag under perioden 1970/71—1983/84, 1972 års pris- och löneläge.

Q' 1: mannaskapsförhållanden bedömas växa till ;;L % o o "% ca 65 miljoner kronor vid planeringsperio- ? ä 5 % å dens slut. Vid den nedre planeringsgränsen & m 5 kan beräknas en obetydligt lägre kostnad. De 5 % o o % kostnader som vilar på enskild huvudman är "g & ?> 18 5 för närvarande ca 5 miljoner kronor årligen, 5 H _ _ rå"

. Q. N Tz! dvs. omkring en halv procent av den totala _ 2 o O ”" kostnaden. Utvecklingen av dessa kostnader % å % 3 blir självfallet beroende på beslut om ifråga- :o "' "' "'

varande högskoleutbildnings framtida huvud- mannaskap.

Underlaget för kostnadsberäkningen är dels beräkningar över antalet utbildningsplat- ser (motsvarande), dels uppgifter om nuva- rande kostnader för utbildningslinjer (tabell 714) samt, vad avser utbildning som närmast svarar mot de nuvarande filosofiska fakulte- terna, för studiekurser och motsvarande (ta-

¹500 ¹400

¹450 ¹350

1978/79 1979/80 1980/81 garna på de två beräkningsalternativen för tillströmningen till högskoleutbildning i

¹400 ¹350 p av en övre och en nedre planeringsgräns för antagningen till utbildnin

f..” 2 52 V) % © :) En T:" d) 50 .E % bell 715). De osäkerheter som vidlåder beräk- % (02 ningsunderlaget i denna del har berörts i det å ? g g .. . '6' 'T !I' :O foregaende. .se 2 _. ... .. . . . VI Beräkningarna av antalet utbrldnrngsplat- få 5 ser utgår från de i avsnitt 2.5 föreslagna "= & o 8 . ' . . . . . =» vw .: antagningstalen till utbildningslinjer eller "% c:a : : 2 grupper av utbildningslinjer samt enstaka gg _D 5 kurser och studiekurser för år 1976/77. Lå & o o ä .5 U 685 dimensioneringsförslag för återstoden få & i; El % få av planeringsperioden har karaktär av ramar bo _ '_' E % för antagningstalen till allmänna utbildnings- då & ä _ å . . . . . v % 8 ': 55.15; linjer inom yrkesutbildningssektorerna och 5 ;; N N E _: o för lokala och individuella utbildningslinjer % 5,0 "' "' "' %% i samt för kapaciteten för enstaka kurser och å % E % åå studiekurser. Förslaget innebär emellertid in- % ,g 52 å å % ä ä . . .. . . . : ... g: __ __ ': = te nagon detaljerad fordelning pa Olika ut- o _: E .5. :E bildningslinjer. E 8 p : SE:? U 685 förslag kan alltså, även sedan den .? % & å % år* 9.2; totala antagningskapaciteten för ett visst år & å & _ _ E% é % fastlagts mellan de föreslagna övre och nedre '$ 2 13 E % o' % planeringsgränserna, genomföras på flera oli- % & E 2 $, :; ;; & ka sätt. Till grund för kostnadsberäkningarna ? "'. i". : : åf; %* 3. ligger antaganden om fördelningen av de åt:—5 _. %%)55 . . . . . .... (* Vi studerande på utbildningslinjer av olika & 5 5 g 8 2.5 Eg .. . . . --—c lx : : langd och inriktning. Dessa antaganden har & f 2 : ': %,, % rf % .orts så att de återspeglar de strävanden till "å & åå & 5, ., . . o , .a x —- en tyngdpunktsforskjutning mot kortare, D 5 g,, go ggg; . . . ': o ... klart yrkesförberedande högskoleutbildning, (>, &_ g g g : 2 "g . . . . .. IX H som utredningens dimensroneringsforslag ger ... 30 5 c;: år; ; 3 PI ? uttryck för. Det är dock självfallet att anta- ?> "1 S' 3 ” 3 G 3 B = . _a oo .. _g % _: __ N (N go ganden av detta slag innehåller osäkerheter. &” 3 6 "så Ej, 52 a

Tabell 7.8. Fördelning på ändamål av undervisnings- och administrationskostnader för grund- läggande högskoleutbildning enligt U 685 förslag för 1970/71, 1975/76, 1976/77, 1980/81 och 1983/84. Miljoner kronor, 1972 års pris- och löneläge. Övre och nedre planeringsgränsen.

1970/71 1975/76 1976/77 1980/81 1983/84 1 Teknisk yr- Ö 185 265 290 340 365 kesutbildning N 185 260 285 315 345 2 Administrativ och ekonomisk Ö 40 70 90 130 145 yrkesutbildningl N 40 70 80 115 130 3 Vårdyrkes— Ö 280 335 350 380 400 utbildningl N 280 330 340 360 370 4 Utbildning för under- Ö 250 250 290 305 310 visningsyrken 1 N 250 245 275 290 300 5 Utbildning för kultur- Ö 40 50 55 70 80 och informationsyrken1 N 40 50 55 65 75 6 Lokala och individuella Ö _ — 20 85 95 utbildningslinjer N _ _ 20 65 75 7 Enstaka kurser och Ö _ _ 100 145 175 studiekurser N _ — 100 145 175 8 Grundutbildning inom Ö 390 250 180 20 0 filosofisk fakultet2 N 390 235 150 10 0 Ö 1200 1200 1 350 1 500 1550 Summa N 1 200 1 200 1 300 1 400 I 450

1 För perioden 1970/71—1975/76 ej innefattande grundutbildning vid filosofisk fakultet. Fr. 0. m. 1976/77 avses antagning av studerande ske endast till utbildning enligt rad 1_7.

Beräkningsunderlaget har i avsnitt 7.3 an- getts som kostnader per utbildningsplats och år utom för högskoleutbildning som närmast svarar mot utbildning vid de nuvarande filo- sofiska fakulteterna, där kostnaden har an- getts per aktiv studerande. För flertalet ut- bildningslinjer har alltså beräknats antalet utbildningsplatser, medan för övriga beräk- nats antalet närvarande aktiva studerande. Därvid har antagits att nuvarande närvaro- frekvenser vid motsvarande utbildningar är oförändrade.

Det är mot bakgrund av det ovan sagda klart att kostnadsberäkningarna måste upp- fattas som skattningar vilkas precision är svår att ange. Fördelar man de beräknade kostna- derna för ändamål t.ex. så som i tabell 718, där kostnaderna fördelats med hänsyn till utbildningens yrkesinriktning, ökar osäker- heten. Den procentuella osäkerheten i kost- nadsangivelsen för en enskild yrkesutbild- ningssektor får bedömas vara betydande och

tabellen bör närmast uppfattas som ett exempel på fördelning av kostnaderna.

I tabell 718 har, för studerande som påbör- jar utbildningen under perioden t. o. nr. 1975/76, utbildningen vid de filosofiska fa- kulteterna inte fördelats på yrkesutbildnings- sektorer. Sådana studerande har beräknats vara kvar i grundläggande högskoleutbildning fram t. o. nr. 1980/81.

Tabellerna 7:7 och 719 belyser tillsammans medelsbehovet för grundläggande högskole- utbildning under U 68s planeringsperiod. Ut- gifterna för undervisning och administration överensstämmer beloppsmässigt med motsva- rande kostnader (se tabell 7:7).

Utgifterna för studiesocialt stöd (se tabell 7:9) omfattar utgifter för studiemedel samt utgifter för elevarvoden vid vissa lärarutbild- ningar. Staten svarar för alla utgifter för studiemedel samt för den övervägande delen av utgifterna för elevarvoden. Som framgår av tabell 719 utgörs den största delen av dessa

Tabell 7.9 Utgifter för studiesocialt stöd i högskolan, miljoner kronor. Samtliga studerande, 1972 års pris- och löneläge.

1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84

Övre planerings—

gräns

Studiebidrag1 260 250 250 250 260 240 280 280 290 310 300 320 330 330 Återbetalnings-

pliktiga studie—

medel 690 650 650 650 640 610 720 720 760 790 800 830 870 870

Summa 950 900 900 900 900 850 1 000 1 000 1 050 1 100 1 100 1 150 1 200 1 200

Nedre plane—

ringsgräns

Studiebidrag1 260 250 250 250 240 250 270 270 270 280 280 290 290 310 Äterbetalnings-

pliktiga studie-

medel 690 650 650 650 610 600 680 680 680 720 720 760 760 790

Summa 950 900 900 900 850 850 950 950 950 1 000 1 000 1 050 1 050 1 100

¹Omfattar även elevarvoden, vilka utgör cirka en tredjedel av beloppet för studiebidrag.

Tabell 7:10. Återbetalda studiemedel 1 miljoner kronor 1971/72—1976/77.

Budgetår 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 Belopp 65 90 110 125 140 160

utgifter av återbetalningspliktiga studieme- del. Budgetåret 1971/72 beräknas återbetal- ningen av studiemedel uppgå till ca 65 miljo- ner kronor. Som framgår av tabell 7:10 beräknas detta belopp öka till ca 160 miljo- ner kronor budgetåret 1976/77. Detta inne- bär för början av 1970-talet en större ök- ningstakt i absoluta tal än den erforderliga ökningen beträffande studiemedel. I fram- tiden kan alltså en större andel av utgifterna för studiemedel finansieras med återbetalda studiemedel.

De sammanlagda utgifterna för högskole- utbildning kan, som framgår av tabellerna 7:7 och 719, uppskattas till ca 2 200 miljoner kronor budgetåret 1972/73. Det framgår också att de för 1976/77 beräknas vara ca 2 300 miljoner kronor och budgetåret 1983/84 ca 2 800 miljoner kronor.

Det har tidigare betonats att beräkningar- na inte kan utföras med stor precision och att de angivna beloppen har karaktär av osäkra skattningar. De visar dock att kostna- derna för grundläggande högskoleutbildning, vid genomförande av U 685 förslag, kommer att öka mycket måttligt jämfört med förhål- landena under 1950- och 1960-talen. Detta är i överensstämmelse med de avvägningar gentemot dels andra samhällssektorer, dels andra delar av utbildningsområdet, som U 68 räknar med (avsnitt 2.3.3). Att exakt ange vad som är den kostnadsmässiga konsekven- sen av U 685 förslag syns som tidigare nämnts inte vara möjligt, genom att en sådan jämförelse avser å ena sidan utredningsförsla- get, å andra sidan en svårbedömd utveckling inom ett högskolesystem med delvis fri till- strömning.

7.5

7.5.1. Lokalramar och planeringsunderlag

Planeringen för utbyggnaden av universiteten och högskolorna baserades under senare de- len av 1960—talet på rikttal för den förväntade studerandetillströmningen och på normtal för bl.a. lokalytan per studerande inom olika slag av utbildning vid filosofisk fakultet, som utarbetats av U 63. Den snabba tillväxten av studerandeantalet medförde dock snart be- hov av nytt planeringsunderlag. [ skrivelse till Kungl. Maj:t i december 1968 föreslog U 68 därför ett nytt system för planering av lokaler för icke-laborativ utbildning vid uni- versitet och högskolor. Den ortsvisa lokal- planeringen skulle i huvudsak ske inom ra- mar för lokalytan som fastställdes av Kungl. Maj:t för en viss tidsperiod. Senare lämnade U 68 förslag till ramar ortsvis. De nya yt- ramarna har sedan slutet av 1969 tillämpats i lokalplaneringen för icke-laborativa ämnes- områden (prop. 196911 bilaga 10 och prop. 197011 bilaga 10). '

U 685 förslag till dimensionering av den grundläggande högskoleutbildningen innebär (se avsnitt 4.6.3) för de nuvarande fem universitetsorterna ihuvudsak oförändrat an- tal studerande under planeringsperio- den. Ytramarna för icke-laborativa ämnes- områden bör därför i flertalet fall även fort- sättningsvis kunna ligga till grund för lokal- planeringen.

För högskoleutbildningen på nuvarande filialorter och i Linköping innebär U 685

Lokal- och utrustningsbehov. Investeringar

förslag att fortsatt utbyggnad, utöver nu planerad, förläggs till planeringsperiodens senare del. Såvitt nu kan bedömas bör gällan— de ytramar för filialerna i Örebro, Karlstad och Växjö samt för högskolan i Linköping vara väl avpassade för behoven för icke-labo- rativa ämnesområden med den utbildnings- kapacitet som U 68 föreslår.

Den av U68 föreslagna planeringen kan emellertid innebära att ytramen på en ort bör avse även viss högskoleutbildning som inte ursprungligen avsågs. Ett väsentligt syfte med U 685 förslag till högskoleutbildningens organisation (kapitel 6) är att underlätta samordning av resursplaneringen för olika slag av högskoleutbildning.

Även i fråga om laborativ utbildning har justeringar efter hand gjorts av U 635 plane- ringsunderlag. U 68 har således i skrivelse till Kungl. Maj:t i november 1969 lämnat förslag till dimensionering av grundläggande utbild- ning inom vissa laborativa ämnesområden vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulte- terna. Det antal utbildningsplatser som fast— ställts på grundval av prOp. 1970176 utgör för närvarande underlag för planeringen på de fem universitetsorterna.

Den kraftiga utbyggnaden av teknisk och medicinsk utbildning som skett under 1960- talets senare hälft har baserats på bl. a. U 635 förslag. Under denna period har teknisk och medicinsk utbildning förlagts till Linköping. Förutom nybyggnad för högskolan i Linkö— ping har betydande om- och tillbyggnader

skett vid de tekniska högskolorna och vid karolinska institutet i Stockholm. Vidare har nya byggnader uppförts för odontologisk fakultet i Göteborg och i Huddinge samt för bl. a medicinsk och farmaceutisk fakultet i Uppsala.

Utbyggnad av teknisk utbildning har på- börjats även i Luleå. Där pågår nybyggnad för högskolan enligt lokalprogram som utar- betats av NoTH. För närvarande har endast en mindre del av den planerade nybyggnaden färdigställts. Även för socialhögskolan i Ös- tersund planeras nybyggnad enligt upprät- tade lokalprogram.

Lokalprogram för lärarhögskolorna har ut- arbetats av en 1967 tillkallad expertgrupp inom dåvarande ecklesiastikdepartementet (prop. 1968165 5. 3). För närvarande pågår en omfattande nybyggnad för lärarhögskolan i Göteborg och en om- och tillbyggnad för lärarhögskolan i Malmö. Vid flertalet mindre lärarhögskolor har byggnadsarbeten enligt de utarbetade lokalprogrammen pågått under 1970-talets början. Det har företrädesvis gällt om- eller tillbyggnad av de gamla folk- skoleseminarierna. I Karlstad samordnas ny- byggnad för lärarhögskolan och universitets- filialen.

I det följande behandlas lokalfrågan för den utbyggnad som planeras utöver vad som innefattas i tidigare beslut. En utgångspunkt är därvid att befintliga lokaler skall utnyttjas så långt detta är möjligt och att investeringar i nya lokaler skall anstå till dess högskole- utbildningen nått viss omfattning på berörda orter. Den närmare lokal- och utrustningspla- neringen kommer att bli en uppgift för högskolestyrelserna, som i vissa fall kommer att ha särskilda beredande organ för lokal— och utrustningsfrågor till sitt förfogande (se avsnitt 6.3.5.4) samt, intill dess högskole- styrelserna inrättats, för de lokala organisa- tionskommittéerna (se kapitel 9).

För att kunna bedöma de erforderliga lokalbehoven och investeringarnas omfatt- ning har U 68 sammanställt erfarenhetsmate- rial från utbyggnaden av nuvarande universi- tetsfilialer. Genom uppskattningar av nuva- rande lokaltillgångar och med hjälp av aktu-

ella lokalprogram har vidare beräknats ett genomsnittligt ytbehov per studerande för sådana utbildningslinjer och kurser som om- fattas av utredningens förslag till utbyggnad.

Det har visat sig ändamålsenligt att fördela utbildningslinjerna på tre grupper efter de krav de ställer på lokalyta per studerande. För den nu aktuella övergripande plane- ringen syns det föga motiverat att eftersträva större precision än vad en sådan gruppering ger. Följande standardtal har tillämpats för olika slag av grundläggande högskoleutbild- ning:

Grupp 1 2,5 rn2 per studerande Grupp 11 7 m2 ” ” Grupp 111 10 m2 ” ”

Till grupp 1 har förts utbildningslinjer av icke-laborativ karaktär och till grupp 11 har i första hand förts viss Vårdyrkesutbildning, t. ex. utbildning till arbetsterapeut och sjuk- gymnast.

Till grupp 111 har förts i huvudsak de föreslagna yrkestekniska linjerna. För dessa har lokalbehovet skattats med ledning av bl. a. föreliggande preliminära studieplaner. Vägledning har också sökts i utrymmesstan- darden för vissa tvååriga linjer i gymnasie- skolan, bl. a. verkstadsteknisk linje.

I standardtalen ingår utrymmen för alla funktioner som direkt sammanhänger med utbildningens genomförande och administra- tion. De innefattar således ytor för undervis- ning, tjänsterum för lärare och förvaltnings- personal, ytor för institutionsbibliotek (mot- svarande). Däremot ingår inte utrymme för kapprum, toaletter, vilrum, skyddsrum etc. och inte heller för restauranger och kår- lokaler.

7 . 5 .2 In vesteringskosrnader

1 U 685 dimensioneringsförslag anges antag- ningstal för olika utbildningslinjer eller grup- per av utbildningslinjer för början av utred- ningens planeringsperiod. För tiden därefter innebär förslaget vissa riktlinjer. T. ex. före- slår utredningen att kapaciteten för kortare, klart yrkesförberedande utbildning, inriktad

mot bl. a. det tekniska området och vårdom- rådet, skall få ökad kapacitet.

Utan mera detaljerade planer för den fort- satta utbyggnaden och dess lokalisering till högskoleområden och orter är det inte möj- ligt att göra en preciserad kalkyl för investe- ringskostnaderna. U 68 begränsar sig därför till att uppskatta investeringskostnaderna för ett alternativ med fullständig nybyggnad för genomförande av det utbyggnadsprogram som redovisas i avsnitten 4.7 — 4.12. Detta omfattar således kostnaderna för byggnader, utrustning m.m. för en nytillkommande ut- bildningskapacitet av ca 25 000 studerandei grundutbildning, av vilka emellertid ca 5 000 beräknas delta i decentraliserad högskole- utbildning. Kalkylen bygger på de lokalbe- hov per studerande som redovisats i avsnitt 7.5.1. Fördelningen på utbildningslinjer har gjorts med beaktande av en fortsatt förskjut— ning mot en mer yrkesinriktad utbildning.

En överslagskalkyl av detta slag leder till en slutsumma på omkring 400 miljoner kro- nor för nybyggnad, inredning, utrustning och bokanskaffning. Av denna avser ca 300 miljoner nybyggnad (även innefattande kost- nader för försörjningsåtgärder). Dessa tal mås- te uppfattas som närmevärden. Som kom- mer att framgå av det följande blir emellertid det faktiska nybyggnadsbehovet avsevärt mindre. Å andra sidan kan en starkare kon- centration av utbyggnaden på laborativa äm- nesområden, liksom ett större studerande- antal än det antagna, komma att medverka till någon höjning av investeringsbehovet. I kalkylen ingår kostnader för såväl statlig som kommunal huvudman. U 68 har inte funnit det möjligt att med nuvarande förutsätt- ningar fördela kostnaderna närmare.

7.5.3. Kostnader för lokaler och utrustning. Lokalbehov och Iokaltillgångar

Som framgår av avsnitt 7.5.2 kan investerings- kostnaderna i 1972 års prisläge uppskattas till ca 400 miljoner kronor vid ett alternativ med fullständig nybyggnad. Med en fort- löpande utbyggnad under U68s planerings- period svarar detta mot årliga investeringar

om ca 50 miljoner kronor. Som jämförelse kan nämnas att de statliga investeringarna för utbyggnaden av universiteten och hög- skolorna, även innefattande forskarutbild- ning och forskning, för närvarande uppgår till ca 250 miljoner kronor per år.

Vid de samråd som U 68 haft med berör- da kommuner har det visat sig att lokalbe- hoven för den föreslagna utbyggnaden till övervägande del kan tillgodoses genom för- hyrning av befintliga byggnader (bilaga 10). Endast för arbetsterapeut- och sjukgymnast- utbildningarna kan krav på omedelbar ny- byggnad uppkomma. På de orter där nya vårdskolor planeras är det enligt uppgifter från berörda landsting emellertid möjligt att beakta de tillkommande lokalbehoven.

Investeringskostnaderna kommer således under en förhållandevis lång period att vara begränsade och i huvudsak avse sådan utbild- ning som för närvarande har kommunal huvudman.

En stor del av de för utbyggnaden av högskoleutbildningen på de nya orterna till- gängliga lokalerna utgörs av friställda äldre skolor. I begränsad utsträckning bör det även vara möjligt att utnyttja överkapacitet inom nyare skolor. Beträffande de mera lokalkrä- vande utbildningslinjerna varierar lokalförut- sättningama. Yrkesteknisk högskoleutbild- ning kan i regel förläggas till gymnasieskolor och industrilokaler.

I regel är de äldre byggnader som står till förfogande väl lämpade för högskoleutbild— ning. I vissa fall blir dock viss mindre om- byggnad och upprustning nödvändig. Bl. a. saknas arbetsrum för lärare och annan perso- nal. Inredningsstandarden varierar väsentligt. Det torde därför vara realistiskt att räkna med viss inredningskomplettering. Denna kan antingen utföras av kommunen och in- räknas i hyreskostnaden eller direkt bekostas genom statlig investering.

Enligt U68s bedömning bör det således vara möjligt att genom förhyrningar i allt väsentligt tillgodose lokalbehov för högskole- utbildning under ett förhållandevis långt in- ledande skede. De direkta investeringarna skulle därmed för den statliga delen i huvud-

sak begränsas till smärre inredningskomplet- teringar. Därremot torde utrustning till stor del behöva myanskaffas. Främst i fråga om de yrkestekniska linjerna syns det vara möj- ligt att i större utsträckning utnyttja viss befintlig utrustning inom gymnasieskolan.

Behovet av biblioteksresurser på utbygg- nadsorterna bör som framgått av avsnitt 4.6.5 enligt U 685 uppfattning i första hand tillgodoses inom existerande biblioteks- organisation på högskoleortema. De nuva- rande filialbibliotekens litteratursamlingar, som innehåller obligatorisk kurslitteratur och viktigare referenslitteratur, torde kunna användas som utgångspunkt för en uppskatt- ning av nyanskaffningsbehovet av böcker för den av U68 föreslagna utbyggnaden.

Kostnaderna för utbyggnaden kommer med de nu angivna förutsättningama att tills vidare avse lokalhyror, inredning och utrust- ning. Dessa kostnader är beaktade vid beräk- ningen av undervisnings- och administra- tionskostnader (se avsnitt 7.3.1) och ingår sålunda i redovisningen av kostnader och medelsbehov i avsnitt 7.4. Därtill kommer kostnader för anskaffning av kurslitteratur och viktigare referenslitteratur.

Hyresnivån kan variera högst väsentligt mellan olika orter. För beräkning av den årliga totala hyreskostnaden har U 68 isam— råd med byggnadsstyrelsen räknat med en genomsnittshyra för hela landet. Hyreskost- naden för de lokaler som fordras för det första årets utbildning har uppskattats till drygt 2 miljoner kronor. Hänsyn har därvid tagits till att inredningen till övervägande del kommer att ingå i förhyrningen.

Vid beräkningen av utrustningskostnader- na har antagizs att samtliga lokaler kräver ny utrustning. Beräkningarna bygger på erfaren- hetsmaterial från tidigare nyutrustning av olika utbildnngslokaler, varvid hänsyn tagits till den skillrad som föreligger mellan olika utbildningslinjers behov. Eftersom det på ett antal orter )ör vara möjligt att utnyttja befintliga returser för i första hand den yrkestekniska utbildningen bör de på detta sätt skattade kostnaderna för utrustning be- traktas som er övre gräns för anskaffningsbe-

Kostnaderna för utrustning och komplet- terande inredning beräknas för läsåret 1976/ 77 uppgå till ca 4miljoner kronor. Initial- kostnaden för litteraturanskaffning har upp- skattats med utgångspunkt i det engångsan- slag som ställdes till förfogande för filialbib- liotekens uppbyggnad. Justeringar med hän- syn till förändringar i prisnivå har gjorts efter samråd med företrädare för bl.a. universi- tetsbiblioteken. Engångsanslaget för bok- inköp kan med dessa utgångspunkter beräk- nas till ca 2,5 miljoner kronor för de orter där utbildningen påbörjas läsåret 1976/77.

Den fortsatta utbyggnaden beräknas ske fortlöpande under U685 planeringsperiod. Hyreskostnaderna kommer därigenom att öka förhållandevis jämnt upp till den nivå som svarar mot en full utbyggnad av hög- skoleutbildningen enligt U 685 förslag.

I den mån nybyggnader har tagits i an- språk reduceras givetvis de egentliga hyres- kostnaderna. U 68 har oberoende av detta förhållande valt att även vid planerings- periodens slut hänföra de årliga kostnader- na till hyra av lokaler och inredning samt till erforderlig utrustningskomplettering. Hyres- kostnaderna vid periodens slut kan totalt beräknas till ca 25 miljoner kronor per år i 1972 års prisläge. På den statliga högskole- utbildningen faller endast en del av denna summa. De angivna kostnaderna kan ses mot bakgrund av att de årliga hyreskostnaderna för lokaler som disponeras av universiteten och högskolorna för närvarande uppgår till mer än 200 miljoner kronor. I detta belopp ingår inte hyra av inredning.

Utrustningsbehovet blir beroende av ut- bildningens inriktning och omfattning. Det torde vara realistiskt att under hela plane- ringsperioden räkna med ett årligt utrust- ningsbehov av i genomsnitt ca 5miljoner kronor.

Utöver här nämnda investeringsbehov fordras engångsanslag för bokinköp på de högskoleorter där utbildningen påbörjas ef- ter läsåret 1976/77. Kostnaderna härför kan med tidigare nämnda förutsättningar beräk- nas till totalt 4,5 miljoner kronor. Det årliga

behovet blir beroende av utbyggnadstakten och utbildningens inriktning.

Sammanfattningsvis kan konstateras att en decentraliserad utbyggnad av högskoleut- bildningen kommer att — åtminstone un- der U 685 planeringsperiod — bli mindre kostnadskrävande från investeringssynpunkt än om motsvarande utbyggnad skulle företas på de nuvarande universitets- och filialorter- na. Som framgår av bilaga 10 kan utbyggna- den på de mindre orterna ske praktiskt taget helt utan nyinvesteringar ilokaler m.m. Vid en motsvarande utbyggnad på universitets- orterna skulle för den erforderliga lokalkapa- citeten på flera av dessa orter tämligen snart krav på nyinvesteringar uppstå. Generellt kan dock sägas att de kostnadsmässiga skill- naderna mellan en koncentrerad och en spridd utbyggnad av högskoleutbildningen är så ringa att de inte kan ha avgörande infly- tande på valet av lokaliseringsmönster.

8.1 Studieorganisationens roll i utbildnings-

planeringen

8.l.1 Allmänt

I U 68s överväganden rörande högskoleut- bildningens dimensionering, lokalisering och organisation är återkommande utbildning, som riktpunkt för utbildningsväsendets lång- siktiga utveckling, en väsentlig faktor. Dess innebörd har kort berörts i inledningskapit- let (se avsnitt 1.2). I detta kapitel skall motiven för återkommande utbildning ut- vecklas utförligare och en sammanfattning göras av sådana åtgärder som främjar dess utveckling.

Det ligger nära till hands att formulera målet för den kvantitativa utbildningsplane- ringen som total balans mellan utbud av utbildade och efterfrågan på arbetskraft. Tekniken för arbetsmarknadsprognoser kan emellertid inte i tillräcklig utsträckning för- utse verkan av teknologiska förändringar och andra faktorer som leder till förändringar i arbetskraftsefterfrågans struktur. Inte hel- ler kan man räkna med att utbildnings- efterfrågan skall vara så väl anpassad till arbetsmarknadens behov som en fullständig balans skulle förutsätta.

En rimlig balans mellan tillgång och efterfrågan är däremot självklart önskvärd och till en sådan kan exempelvis goda arbetsmarknadsprognoser bidra. Väsentliga förutsättningar är också en smidig utbild- ningsplanering och en flexibel studieorgani- sation som gör det möjligt att anpassa utbildningen till nya yttre förhållanden och

till ny kunskap. ] avsnitt 2.3.1 behandlas de problem som möter vid en bedömning av det framtida utbildningsbehovet.

De planeringsprinciper som präglar det svenska utbildningssystemet har sedan lång tid haft som ett av sina mål att göra utbildningen användbar över ett brett områ- de. En mångsidig utbildning kan täcka in ett stort antal senare utbildnings- och yrkesalter- nativ och har därigenom värde, även om en viss långsiktig prognos inte slår in. Den kraf- tiga utbyggnaden av ungdomsutbildningen bör ses i detta perspektiv. Vidare har utbild- ningen gjorts mindre specialinriktad och an- talet valtillfällen för de studerande är relativt få. Avvägningen mellan direkt yrkesför- beredande, i viss mån specialiserade, moment och mera generella sådana blir således ett centralt problem i utbildningsplaneringen som U 68 berört bl. a. i avsnitten 2.3.4 och 3.4.

8.1.2 Sammanhängande utbildning — vuxenutbildning

Den nuvarande studieorganisationen i skolan och den högre utbildningen stimulerar indivi- den att koncentrera sin utbildning till en sammanhängande period, som infaller i hu- vudsak i åldern upp till tjugofem år. Efterfrå- gan på sådan sammanhängande utbildning har under 1950 och 1960-talen utvecklats på ett nästan dramatiskt sätt. De skolrefor- mer som genomförts under dessa årtionden

har sin del i denna utveckling. Genom grundskolans genomförande har varje årskull fått formella möjligheter att i sin helhet gå vidare till gymnasiala studier. Övergången från grundskola till gymnasieskola har också blivit mycket hög. För närvarande svarar antalet elevplatser i gymnasieskolan mot över 90 procent av en årskull lö-åringar. Den direkta övergången från grundskola till gym- nasieskola är svårare att beräkna men kan bedömas motsvara ca 80 procent av årskul- len. Man kan räkna med att övergången till gymnasieskola kommer att ha i stort sett nuvarande omfattning även i framtiden, om ingen radikal förändring i ungdomarnas inställning till fortsatta studier inträffar.

Att en så stor andel ungdomar går till gymnasial utbildning pekar i sin tur mot att efterfrågan på eftergymnasial utbildning även i framtiden kommer att vara hög.

Om utbildningsexpansionen huvudsakli- gen utnyttjas för sammanhängande utbild- ning blir resultatet inte endast att klyftan mellan generationerna växer med avseende på utbildning. En rad icke avsedda urvals- mekanismer fördelar utbildningen även inom generationerna på ett ogynnsamt sätt. Detta belyses i U 685 rapport ”Val av utbildning och yrke” (SOU 1971161).

Sedd från individens, från vissa yrkesfunk- tioners och inte minst från utbildningspla- nerares och utbildningsanordnares synpunkt har den sammanhängande utbildningen stora fördelar. Möjligheterna att med nuvarande studieorganisation lösa de problem som är knutna till snabba förändringar i samhällets och individernas efterfrågan på utbildning är dock begränsade. Även om man genom re- former inom grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning förbättrat individens möjlig- heter att byta studieinriktning på grundval av nya intressen eller mera aktuella bedöm— ningar 'av arbetslivets efterfrågan, är möjlig- heterna att smidigt tillgodose en sådan för- ändrad efterfrågan från samhälle och individ otillräckliga.

Den sammanhängande utbildningen har också kritiserats från effektivitetssynpunkt. I den blir de studerandes erfarenheter knutna

huvudsakligen till skolans och högskolans värld, och de får inte tillräcklig kontakt med det samhälls- och arbetsliv, där de senare skall vara verksamma. Resultatet kan bli en bristande motivation för den valda utbild- ningen och därmed sämre förutsättningar att utnyttja undervisningen. Man kan också riskera att utbildningsmålet avlägsnar sig alltför långt från arbetslivets krav.

Om unga personer tidigare än vad nu ofta är fallet gick ut i arbetslivet, skulle de få bättre möjligheter att bedöma sina intressen och anlag och — mot denna bakgrund _ senare kunna fortsätta med den utbildning de funnit passa sig bäst. En sådan lösning av problemen har även tilldragit sig stort intres- se i den internationella utbildningsdebatten.

Den nuvarande studieorganisationen för ungdomsutbildning är inte anpassad till ett sådant mönster. Inte heller vuxenutbild- ningen kan — så långt den hittills utvecklats — sägas organisatoriskt kunna ge det nödvän- diga stödet för den som vill dela upp sin utbildning i etapper på nivåerna ovanför den obligatoriska skolan. Vuxenutbildningen kan emellertid, såvitt nu kan bedömas, tillgodose vissa av de angivna anpassningsbehoven även om den primärt inte motiverats av dessa. Olika delar av vuxenutbildningen har vuxit fram under olika perioder och är betingade av de skilda historiska och sociala förhållan- den under vilka de tillkommit. Till någon del, dock inte dominerande, kan den nuva- rande vuxenutbildningsorganisationen ses som en konsekvens av den bristande smidig- heten ien studieorganisation. som stimulerar till sammanhängande utbildning. Från indi- videns synpunkt ger vuxenutbildningen möj- lighet att utveckla intressen och anlag med eller utan anknytning till yrkesverksamhet. Den ger individen möjlighet att ägna sig åt ny yrkesverksamhet eller nya arbetsuppgifter inom den egna yrkesverksamheten men också tillgång till nya kommunikationsmöj- ligheter. Den vidgar de personliga kontakt- ytorna, vilket, vid sidan av den personliga tillfredsställelse detta skapar, också kan ha direkt eller indirekt inflytande på arbetstriv- sel och utvecklingsmöjligheter.

Sedd från samhällets synpunkt ger vuxen- utbildningen möjligheter att tillfredsställa arbetskraftsbehov inom nya eller växande sektorer av arbetsmarknaden. Den förbättrar vidare den enskildes möjligheter att delta i samhällets beslutsprocesser.

Möjligheterna att tillgodose såväl samhälls- som individefterfrågan är _ som närmare kommer att utvecklas i fortsättningen _ väsentligt större i vuxenutbildningen än i den sammanhängande ungdomsutbildningen. Vuxenutbildningen har emellertid hittills koncentrerats till det område som motsvarar grund- och gymnasieskolornas utbildning. Utbildning av högskolekaraktär ges ivissa av studieförbundens cirklar inom ett ganska snävt område samt i begränsad utsträckning inom arbetsmarknadsutbildningen och vid folkhögskolorna.

Man räknar med att behovet av fortbild- nings- och vidareutbildningsinsatser för de yrkesverksamma kommer att öka högst avsevärt under överblickbar tid. Detta ak- tualiserar frågan om hur utbildningsresurser- na bör fördelas på olika perioder av indivi- dens liv. En omfördelning av resurser till vuxenutbildningens förmån löser bara vissa av de problem som är förknippade med den bristande anpassningen mellan utbildnings- organisation och utbildningsbehov. Det är också nödvändigt att vuxenutbildningsresur- serna fördelas på individer på ett lämpligt sätt. Undersökningar, både svenska och internationella, visar att vuxenutbildningsin- satserna tenderar att koncentreras på ett mindre antal redan förut tämligen välutbilda- de personer.

Om vuxenutbildningen får ett allt större omfång och därmed blir en alltmer väsentlig faktor i samhällets utbildningsutbud syns det oundgängligt att planera ungdomsutbildning och vuxenutbildning som en helhet. Begrep- pen ungdoms- och vuxenutbildning får i det sammanhanget delvis ett nytt innehåll.

8.1.3. Återkommande utbildning

U 685 planeringsförslag för högskoleutbild- ningen syftar bl. a. till att en återkommande

utbildning skall utvecklas. Denna har disku- terats redan i debattskrifterna ”Högre utbild- ning — funktion och struktur” och ”Gymna- sieskolan _ några utvecklingslinjer”. I åter- kommande utbildning fördelas kunskaps- inhämtandet över en längre tid och sker vid flera tillfällen. Den utbildning som nu ges i en i stort sett sammanhängande utbildnings- period uppdelas på ett antal studieperioder med självständiga utbildningsmål. Återkommande utbildning kan uppfattas som ett sätt att ta i anspråk utbildningsor- ganisationen. Om ett sådant synsätt slår igenom i fråga om utbildningen efter gym- nasieskolan, kommer gruppen högskolestu- derande att bli mindre homogen än nu med avseende på ålderssammansättning och tidi- gare erfarenheter. Den hittillsvarande gräns- dragningen mellan ungdomsutbildning och vuxenutbildning blir då inte meningsfull. Begreppen ungdoms- och vuxenutbildning kommer i det följande att användas i betydelser som något avviker från de gängse. Den eftergymnasiala utbildningen har tradi- tionellt setts som en del av ungdomsutbild- ningen därför att den helt dominerande delen av de studerande valt att gå i stort sett direkt från skolan till fortsatt utbildning. Ordet vuxenutbildning har i huvudsak an- vänts för utbildning, som innehållsmässigt svarar mot ungdomsutbildningen — i första hand på grundskole- och gymnasieskolesta- dierna _ men vänt sig till personer som varit yrkesverksamma under en längre tid eller som fortfarande är yrkesverksamma. Ut- gångspunkt för definitionen har då varit utbildningssituationen. I den återkommande utbildningens perspektiv förlorar denna in- delning sitt berättigande och det finns snarare skäl för att skilja mellan ungdoms- och vuxenutbildning med utgångspunkt i ett enkelt ålderskriterium. Ungdomsurbildning skulle då vara utbildning som sker i åldern upp till omkring 18 år, dvs. den ålder då eleven i dag normalt lämnar gymnasieskolan, medan vuxenutbildning skulle beteckna ut- bildning i åldem därefter. Vuxenutbildning- en innefattar då högskoleutbildning, studie- förbundens verksamhet, kommunal och stat-

lig vuxenutbildning, folkhögskola, arbets- marknadsutbildning m.m. Utbildningens in- nehåll och nivå blir av underordnad betydel- se. Av praktiska skäl kan man emellertid behöva dela in vuxenutbildningen i två delar, vuxenutbildning för långtidsutbildade och vuxenutbildning för korttidsutbildade. Den förra avser dem som passerat gymnasieskolan eller motsvarande, den senare dem som har en kortare grundutbildning.

Givetvis finns det gränsfall där det är tveksamt till vilken del av vuxenutbildningen en viss grupp skall föras. En sådan grupp är de som antas i högre utbildning med behörig- het enligt kungörelsen, SFS 1969:68, om vid- gat tillträde till högre utbildning. Eftersom de i behörighetsavseende är jämställda med de långtidsutbildade bör de föras till denna del av vuxenutbildningen.

I den allmänna debatten används för närvarande ofta uttrycket återkommande utbildning såväl för åtgärder som syftar till att ge ytterligare utbildning åt redan yrkes- verksamma som för att beteckna ett system där utbildning och yrkesverksamhet varvas. Om man närmare granskar motiveringarna för de olika typer av åtgärder som diskute- ras, är det möjligt att tala om två grupper av motiv och mål. Den ena är knuten till brister i det tidigare utbildningsutbudet och avser kompenserande åtgärder för vissa grupper av individer. Den andra avser ett mönster för individernas sätt att tillägna sig icke-obliga- torisk utbildning.

Målgruppen för den första typen av åtgärder är de som av olika skäl i ungdoms- utbildningen fått en kort eller otillräcklig utbildning. De utbildningsinsatser som syftar till att i vuxen ålder kompensera denna grupp vill U 68 med den av SVUX föreslagna terminologin beteckna som överbryggande utbildning. Den avser att överbrygga skillna— der i utbildningsnivå mellan individer och generationer. Under U 685 planeringsperiod bör man räkna med att insatser för överbryg- gande utbildning inriktas på både grundsko- lans och gymnasieskolans nivå, men med tyngdpunkten lagd på grundskolenivån.

Med denna definition vill U68 — fullt

medveten om att andra gränsdragningar och definitioner kan vara användbara i andra sammanhang _ för sin del reservera begrep- pet återkommande utbildning för det alter- nativa sätt att utnyttja utbildningsorganisa- tionen efter den obligatoriska skolan som innebär att studieperioder varvas med perio— der av yrkesverksamhet.

Att strikt skilja återkommande utbildning och överbryggande utbildning är självfallet inte möjligt. Studier på gymnasieskolans nivå kan t. ex. i vissa fall uppfattas som överbryg- gande utbildning och i andra fall som led i återkommande utbildning. Man får också räkna med att gränsdragningen kan bli en annan allteftersom fler unga får gymnasial utbildning.

Inte heller behöver överbryggande utbild- ning alltid kunna identifieras med utbild- ningsinnehåll som svarar mot grundskolans läroplaner. Somliga korttidsutbildade kom- mer att av personliga eller yrkesmässiga skäl efterfråga utbildning sammansatt på ett nytt sätt, där kanske vissa delar formellt sett är att hänföra till gymnasiala studier, andra till högskolestudier.

Återkommande utbildning måste bygga på vissa studieorganisatoriska förutsättningar. Högskoleutbildningen bör oavsett längd vara yrkesförberedande och nya kortare utbild- ningslinjer bör utvecklas, vilka efter en yrkesverksamhetsperiod kan byggas på till längre utbildning. Längre utbildningslinjer bör — i vissa fall som alternativ _ byggas upp av två eller flera delar, som var och en har ett självständigt studiemål. Det är emellertid knappast möjligt att konstruera all högskole- utbildning på detta sätt. En uppdelning av en utbildningslinje i etapper måste nämligen bl.a. svara mot funktioner och funktions- nivåer i arbetslivet. För vissa utbildningslin- jer är sannolikt en sådan funktionell etapp- uppdelning möjlig. I andra utbildningslinjer kan den lämpligaste uppdelningen vara att grundutbildningen genomförs sammanhäng- ande, dvs. på samma sätt som nu. och att till denna läggs vidareutbildning senare.

Det blir med en sådan studieorganisation möjligt för den enskilde studeranden att vid

slutet av varje utbildningsetapp träffa ett avgörande om fortsatta studier eller yrkes- verksamhet. En förutsättning för ett sådant ställningstagande är att utbildningsetapperna ger förberedelser både för senare studieperio- der och för yrkesverksamhet.

Kraven på studieorganistionen kommer att belysas ytterligare i avsnitt 8.3.4.

1 den internationella debatten i dessa frågor har under de senaste åren en rik flora av termer skapats för att beteckna den utbildning individen tillägnar sig under sin aktiva tid. Av dessa har de i engelskspraklig litteratur använda uttrycken ”permanent education” och ”continuous education” samt ”life—long education” vunnit visst bur- skap. Definitionen av termerna är vag. Även om skiftande innebörd lagts i dem, finns emellertid vissa gemensamma drag. Vad man velat beteckna med dessa och likartade begrepp är den utbildning som äger rum efter det att individen lämnat en i princip sammanhängande utbildning i ungdomsåren. Begreppet används även i betydelsen av den utbildningsorganisation eller de utbildnings- resurser man kan vända sig till och utnyttja efter den institutionaliserade skolgångens slut.

”Permanent education” och dess problem har under de senaste åren behandlats av en arbetsgrupp tillsatt av Europarådets Com- mittee for Cultural Cooperation. I dess programskrift ”Fundamentals for an In- tegrated Educational Policy” definieras be- greppet som summan av alla utbildningsåt- gärder inom eller utanför skola och högskola som gör det möjligt för individen att tillägna sig utbildning under hela sin livstid. Från denna utgångspunkt diskuteras förändringar av studieorganisation, innehåll, metoder och läromedel i skola och högskola samt av biblioteksorganisationen i syfte att presente- ra ett handlingsprogram som ger individen fortlöpande tillgång till utbildningsmöjlighe- ter.

Återkommande utbildning står inte i motsatsställning till ”permanent education”. Inte heller ersätter återkommande utbildning det senare begreppet. Accepteras Europarå-

dets definition kan återkommande utbild- ning ses som ett handlingsmönster vars syfte bl. a. är att förverkliga ”permanent educa- tion”.

I det pågående arbetet inom Europarådet söker man för närvarande enligt vad U68 erfarit åtskilja begreppen på följande sätt. Permanent education är det vidare kultur- och utbildningspolitiska begreppet. Åter- kommande utbildning (recurrent education) uppfattas som ett sätt att gå igenom gymna- sie- och högskoleutbildning i en förändrad studieorganisation som skall göra det möjligt för individen att genomföra sin utbildning i mindre enheter varvade eller parallella med yrkesverksamhetsperioder. Detta har utveck- lats i en speciell studie ”Role of the University in Permanent Education” av professor Alexander Vexliard.

Också inom OECD pågår ett arbete inriktat på problem kring återkommande utbildning. Arbetet befinner sig ännu i ett inledande skede, där den tyngsta uppgiften är en s. k. genomförbarhetsstudie (feasibility study) som utförs i Frankrike, Jugoslavien och Sverige och vars uppgift är att belysa möjligheten att tillämpa återkommande ut- bildning i olika nationella system. Det svenska bidraget har i huvudsak utgjorts av en probleminventering i kontakt med U 685 sekretariat och arbete med en programskrift. Denna beräknas utkomma inom kort under titeln ”Clarifying Report on Recurrent Education”. Speciella forskningsprojekt i anknytning till OECDs studie har också diskuterats men ännu inte kommit till stånd.

I USA har möjligheten att tillägna sig högskolestudier som återkommande utbild- ning tilldragit sig allt större uppmärksamhet framför allt mot bakgrund av att expansio- nen av högskolan inte kunnat ge meningsfull utbildning för alla nytillkommande grupper av studerande, som söker sig till allmänt inriktade studier. I ”Report on Higher Education”, som lämnades i mars 1971 till US Department of Education av en kommitté med Frank Newman, Stanford University, som ordförande, skisseras flera förslag som har anknytning till återkommande utbild-

ning. Kommittén för fram tanken på åtgär- der för att stimulera till yrkesverksamhet före universitetsstudierna bl. a. genom merit- värdering av yrkesarbete samt inrättande av kortare yrkesinriktade utbildningslinjer. Lik- nande tankegångar har framförts i en pro- gramskrift för University of New York (Ewald B. Nyqvist: The Idea of the Univer- sity of the State of New York, 1970).

I Norden har möjligheten till återkom- mande utbildning framför allt diskuterats i Norge. Ottosen-kommittén har i sin ”Innstil- ling om videreutdanning for artianere 111 V” nr 4, tagit upp frågan om ”etterutdanning”. Kommitténs motiv — av teknisk, ekonomisk, social och pedagogisk natur _ för vidareut- bildning inom det eftergymnasiala systemet anknyter mycket nära till de motiveringar som framförts t. ex. i OECDs arbete och till vad som anförts i den svenska debatten.

Gemensamt för stora delar av det refere- rade internationella materialet är att man ser studieorganisatoriska förändringar endast som ett medel att nå syftet, återkommande utbildning. Om återkommande utbildning skall bli ett valvärt alternativ, säger man, bör den stödjas av andra åtgärder inom vissa nyckelområden, t.ex. studiefinansiering, utbildningsdistribution, läroplansutveckling, behörighetsbestämmelser och arbetsmark- nadspolitik. Det betyder att möjligheterna att utveckla återkommande utbildning är beroende av åtgärder också utanför utbild- ningsplaneringens område.

8.2

8.2.1. Fördelningsmotivet

Det senaste årtiondets utbildningspolitik har dominerats av en strävan att tillgodose dels individernas önskemål i fråga om utbildning, dels samhällets behov av utbildade för nya och skiftande arbetsuppgifter. Man har sökt ge utbildningsexpansionen en sådan inrikt- ning att den kompenserar sociala och eko— nomiska olikheter individerna emellan. Det är mot denna bakgrund man bör se grund- skolans genomförande, expansionen av det gymnasiala och det eftergymnasiala stadiet, den ökade satsningen på vuxenutbildning samt ett utvidgat studiesocialt stöd.

En central utbildningspolitisk fråga är hur man skall åstadkomma en jämnare fördel- ning mellan de i utbildningsavseende gynna- de ungdomsgenerationerna och de i fråga om utbildning mindre gynnade äldre generatio- nerna. I ett samhälle med ett ständigt ökat utbud av utbildning till de yngre är detta ett mer eller mindre permanent problem. Så länge utbildningsexpansionen pågår i nuva- rande former kommer varje generation att ha haft i viss mening sämre möjligheter än den därpå följande. Utvecklingen under de senas- te årtiondena har emellertid vidgat klyftan så att den är stor även mellan dem som nu äri 25_35-årsåldern och den yngre generatio- nen.

Olikheter finns också inom en och samma generation. Den kvantitativa expansionen har haft betydande effekt på rekryteringen

Motiv för återkommande utbildning

till fortsatt utbildning, och lokaliseringen av gymnasieskolan har utjämnat rekryteringen regionalt. Förändringar kan också noteras i den sociala sammansättningen i rekryte- ringen till de tre- och fyraåriga linjerna i gymnasieskolan, men fortfarande är prefe- renserna för olika slag av studier i gymnasie- skolan i betydande grad socialt betingade. Bl. 3. visar U 685 undersökning ”Val av utbildning och yrke” att betygssystem, in- tagnings- och meritvärderingsregler, liksom studiernas organisation gynnar dem som kommer från högre socialgrupp.

En huvuduppgift för vuxenutbildningen är att minska utbildningsklyftan mellan genera- tionerna. Vuxenutbildningen skall kompen- sera bristerna i tidigare utbildning och ge nya möjligheter senare i livet. Dess uppgift att ge sådan överbryggande utbildning har särskild tyngd i ett kortare tidsperspektiv. Den snab— ba expansionen av ungdomsutbildningen har nämligen orsakat stora skillnader i utbild- ningshänseende mellan generationerna. På längre sikt blir denna uppgift mindre fram- trädande även om den överbryggande utbild- ningen alltid kommer att behövas.

Även om en lång sammanhängande utbild- ning blir tillgänglig för alla oberoende av sociala, ekonomiska och geografiska förhål- landen, måste man räkna med att en del, t. ex. av bristande motivation för den utbild- ning som erbjuds, inte utnyttjar utbildnings- möjligheterna i ungdomsåren. Det är angelä-

get att dessa får möjlighet att ta upp studier senare. Genom erfarenheter i arbetslivet kan många komma att finna att de har ett behov av utbildning och upptäcka egna utvecklings- möjligheter, som inte kom till synes under skoltiden, och därmed få den motivation som inte fanns tidigare. I andra fall kan stimulerande åtgärder behöva sättas in. Un- der alla förhållanden kan behoven sannolikt smidigare och naturligare tillgodoses inom ett utbildningssystem där tyngdpunkten i utbildningsinsatserna alltmera förskjuts mot en medvetet planerad fördelning av utbild- ningen under flera perioder, dvs. mot åter- kommande utbildning.

Det finns emellertid anledning att upp- märksamma att återkommande utbildning kan få effekter som verkar i annan riktning än den här avsedda, nämligen att bidra till ökad rättvisa mellan och inom generationer— na. Jarl Bengtsson pekar i ”Val av utbildning och yrke” på att en process, där valet av utbildning och yrke sträcks ut i tiden, kan bidra till att avdramatisera valen genom att varje val blir mindre ”livsviktigt”. Detta skulle kunna minska de sociala faktorernas inverkan på valen i gymnasieskolan. Samti- digt framhåller han att man bör vara medveten om att den sammanlagda effekten av oönskad social påverkan kan bli större om valtillfällena — som i återkommande utbild- ning _ är flera och fördelade över en längre period ilivet.

8.2.2. Det ekonomiska tillväxrmotivet

Som tidigare framhållits är ett mål för utbildningSpolitiken också att skapa resurser för ekonomisk tillväxt. Även om meningarna är delade om utbildningens relativa betydelse för ekonomisk tillväxt och även om bestäm- da samband mellan utbildningsinsatser och ekonomisk tillväxt inte kan beläggas, råder dock enighet om att utbildningen spelar en viktig roll för att stimulera denna tillväxt. Det är därvid framför allt utbildningens uppgift att på kortare och längre sikt förbereda för yrkesverksamhet som har betydelse. För att nå optimal ekonomisk

tillväxt gäller det för utbildningsplaneringens del att dimensionera och organisera utbild- ning så att utbudet från utbildningssystemet på ett rimligt sätt svarar mot behovet av utbildade.

Dimensioneringsfrågorna har behandlats i kapitel 2. Här skall endast de studieorganisa- toriska frågorna beröras. En god överens- stämmelse mellan utbildningsutbud och sam— hällets efterfrågan på utbildade är svår att förverkliga, i varje fall när det gäller utbilda- de med långa utbildningstider. Det finns skäl att förmoda att vad som kallas arbetsmark- nadens efterfrågan mer grundas på erfaren- heter av hur arbetsmarknaden anpassat sig till utbudet av utbildade under närmast föregående perioder än på beräkning av det optimala arbetskraftsbehovet från ekono- misk tillväxtsynpunkt. Svårigheterna att be- räkna samhällsbehovet kan också väntas öka i framtiden. För detta talar de snabba struk- turförändringarna och kunskapstillväxten. De yrken och funktioner som varit vägle— dande för den enskildes ställningstagande vid val av längre, sammanhängande utbildning kan, när utbildningen väl avslutats, ha förändrats väsentligt.

En studieorganisation, där lång samman- hängande utbildning är det dominerande mönstret, har svårt att svara mot de krav som en snabbt föränderlig arbetsmarknad ställer. Detta belyses bl. a. av den diskussion om ett stort och ökande behov av fortbild- ning och vidareutbildning som pågår inom snart sagt alla delar av arbetsmarknaden. En viktig fråga blir därför avvägningen mellan resurser för grundutbildning och för fort- bildning och vidareutbildning. Studieorga- nisationen bör vidare vara så flexibel att den kan möta strukturella förändringar bl. a. genom att innehållet i utbildningen är uppbyggt så att de direkt yrkesrelevanta delarna förhållandevis lätt kan anpassas till nya krav. Det är också sannolikt att behovet av flexibilitet kan tillgodoses bättre om även vissa grundutbildningar delas på flera perio- der som fördelas över den yrkesaktiva tiden. I en sådan organisation bör det vara lättare att åstadkomma en kvalitativ överensstäm-

melse mellan utbud och efterfrågan eftersom planeringen inte behöver avse så långa tidsperioder.

Återkommande utbildning kan från indi- videns synpunkt betraktas som en viktig trygghetsskapande faktor, parallell med men av principiellt annan karaktär än socialpoliti- ken. Individen blir mindre bunden till lokalt betingade trygghetsanordningar, om åter- kommande utbildning kan ge en ny och bättre grund för sysselsättning och yrkes- byten. En önskvärd rörlighet på arbetsmark- naden underlättas och förmågan att anpassa sig till strukturellt betingade förändringar i arbetslivet blir bättre. I detta perspektiv kan det vara rimligt att anta att återkommande utbildning innebär samhällsekonomiska vins- ter. Utan utbildningsinsatser skulle andra samhällskostnader uppstå, t.ex. för social- politiska åtgärder, utan att motsvarande intäkter skapades genom höjd produktivitet.

8.2.3 Behovet av bred referensram

En betydelsefull strävan i 1960-talets skol- reformer har varit att söka stärka kontakten mellan skola och samhällsliv samt att tillföra eleverna kunskaper och erfarenheter som är hämtade utanför skolan. I Mål och riktlinjer för gymnasieskolan (1970) uttrycks detta på följande sätt:

”Skolan utgör en del av samhället. Genom ömsesidiga kontakter mellan skolan och närsamhället, dess människor och funktioner bör eleverna få tillfälle att växa in i denna gemenskap samtidigt som skolan blir en levande angelägenhet för medborgarna. Skall skolan vidare lyckas engagera alla elever för samhällsfrågor måste eleverna genom arbetet i skolan kunna förvärva kunskap om samhäl- let och insikt om vikten av samhörighet med det.”

Diskussionen kring kontaktema mellan skolmiljö och samhällsliv har länge rört karaktären av den referensram som helt eller delvis bör vara gemensam för alla i samhället.

Denna diskussion går tillbaka på klassisk demokratisk doktrin som hävdat behovet av en viss värdegemenskap som grund för den

politiska demokratins funktion. Utbildnings- politiskt har detta tagit sig uttryck i genom- förandet av den nioåriga grundskolan, som bl. a. har motiverats med behovet att ge alla medborgare en omfattande gemensam refe- rensram.

Under senare tid har i diskussionen om behovet av kontakter mellan studiemiljö och samhällsliv i övrigt bl.a. framhållits risken för att utbildningsexpansionen skulle kunna leda till förhållanden som motverkar strävan till solidaritet och demokratiskt samarbete i yrkes- och samhällslivet. Ytterst har man pekat på risken för meritokrati och profes- sionalism.

En lång samlad utbildningsperiod för så gott som samtliga ungdomar kan inte bara ge upphov till en markerad gräns mellan studerande och yrkesarbetande som grupper. Genom att utbildningstiden är så lång är ock- så attityder och värderingar i stort sett färdig- utvecklade, när ungdomarna möter samhället utanför studiemiljön. Om de då möter ett annat mönster som i ytterlighetsfallet har föga gemensamt med deras eget kan följden bli en kollision _ ibland under våldsamma former.

Också mycket starka meningsbrytningar kan vara ett positivt element i samhällsut— vecklingen. Olikheterna i värderingsmönstren blir emellertid en fara om de resulterar i ett växande gap mellan olika grupper, t. ex. yngre och äldre generationer, mellan ”sty- rande” och ”styrda”. Demokratins kanske mest centrala problem är att bevara gemen- skapen trots konflikterna.

Återkommande utbildning kan bli ett viktigt instrument för att minska klyftan mellan personer med olika erfarenhetsbak- grund, mellan studerande och yrkesverksam— ma, mellan yngre och äldre. Redan det förhållandet att återkommande utbildning skulle öka individens valmöjligheter och djupgående kunna förändra utbildningens och yrkesverksamhetens relativa inflytande på en individs livsmönster och karriärutsikter visar dess sociala och politiska betydelse.

Återkommande utbildning kan även be— räknas fungera som ett instrument för ökat

medinflytande och engagemang i utbild- ningens utformning, bl.a. därigenom att studiernas utformning blir av större intresse för dem som befinner sig utanför utbild- ningssystemet.

8.2.4. Motivationens roll

Om man önskar ge var och en den utbildning han har förutsättningar för och behov av måste man söka skapa sådana förhållanden inom utbildningsväsendet att alla kan finna ett studieorganisatoriskt mönster som ger motivation att utnyttja utbildningsutbudet.

Gymnasieskolan har nu en sådan omfatt- ning att den kan ta emot praktiskt taget hela årskullen lö-åringar. Likväl kan man konsta- tera att en icke obetydlig grupp ungdomar avstår från att söka till gymnasieskolan och att andra avbryter sina gymnasieskolestudier. En rad pedagoger menar, att man skapar motivationsproblem om man låter skolan täcka nästan hela tonårsperioden. Utbild- ningstidens längd och urvalet av stoff för undervisningen innebär bl.a. att den tid- punkt då den studerande kan omsätta sina kunskaper och färdigheter i praktiskt hand- lande ligger så långt fram i tiden att de av en del studerande inte upplevs som meningsful- la. Detta ger negativa konsekvenser av skiftande karaktär — från lågt resursutnytt- jande och allmänt svag studiemotivation till mindre vanliga men utåt mera alarmerande reaktionsformer som skolk och öppen ob— struktion.

Skolan har sökt reducera dessa risker genom ökade kontakter mellan skola och samhälle/arbetsliv/hem, mera preciserade mål för studierna, studie— och yrkesoriente- ring, gemensam planläggning mellan lärare och elever m.m. Dessa åtgärder är dock sannolikt inte tillräckliga för alla elevgrup- per.

Studier i återkommande perioder skulle för många vara ett bättre alternativ än den sammanhängande utbildningen. Genom kopplingen mellan utbildning och yrkesverk- samhet, mellan teori och praktik, tillfreds- ställer den återkommande utbildningen

mångas behov av ett mera näraliggande mål för studierna. De mellanliggande yrkesverk- samhetsperiodema kan i sig vara motiva- tionsskapande genom att de bidrar till den personliga mognaden, vidgar referensramen och ger erfarenheter som underlättar det fortsatta utbildningsvalet.

Möjlighet till återkommande utbildning är vidare även från motivationssynpunkt en fråga om jämställdhet mellan olika grupper. Tonåringars inställning till utbildning skiftar från samhällsgrupp till samhällsgrupp. Bl.a. Bengt Gessers undersökningar i "Val av utbildning och yrke” ger vid handen, att de ungdomar som kommer från miljöer med en lång utbildningstradition bakom sig har lättare att acceptera ett mera avlägset studie- mål. Om den återkommande utbildningen kunde bidra till att öka motivationen för fortsatta studier även hos andra grupper skulle detta inte endast innebära en generell höjning av motivations- och effektivitets- nivån utan även kunna motverka den nuva- rande snedrekryteringen till högre utbild- ning. Som tidigare påpekats finns det emel— lertid risk för en rakt motsatt effekt. Om återkommande utbildning inte stöds av en rad väl valda och organiserade åtgärder utanför och inom utbildningsväsendet kan följden bli att från början svagt motiverade grupper, ofta inom lägre socialgrupper, för- blir svagt motiverade och stannar kvar i en tidigt vald yrkesverksamhet, medan samman- hängande utbildning fortfarande blir det dominerande mönstret för ungdomar från högre socialgrupper. Därigenom skulle do- minansen av socialgrupp 1 inom vissa utbild- ningar öka ännu mera.

Det syns rimligt att söka belysa frågan om motivationsskapande faktorer med de erfar- enheter man har från den nuvarande vuxen- utbildningen. Sådana erfarenheter är, oavsett i vilken form undervisningen bedrivits, inte entydiga. Som bl.a. LOs arbetsgrupp för vuxenutbildning framhållit krävs ytterligare utvecklingsarbete för att anpassa utbild- ningen till de vuxnas speciella förutsätt- ningar.

De erfarenheter man har av arbetsmark-

nadsutbildning och andra former av vuxenut- bildning av personer med en tidigare låg utbildningsnivå visar emellertid ofta en hög motivation hos de studerande. Innehålleti utbildningen förefaller dern mera menings- fullt, når de kan se det i samband med egen konkret yrkeserfarenhet och utbildningen ges i ett för dem meningsfullt sammanhang. Man har också funnit att vuxna som blir intresserade av utbildning tillägnar sig en viss volym av utbildning snabbare än yngre elever utan yrkeserfarenhet. Att erfarenheter av detta slag hänför sig till personer som spontant sökt utbildning eller som varit föremål för en intensiv uppsökande verksam- het förringar inte erfarenheternas värde. Tvärtom ger detta stöd för den ovan uttalade uppfattningen att en studieorganisation och ett studieinnehåll som svarar mot den enskil- des behov och förutsättningar är av väsentlig betydelse för ett gott studieresultat.

Studieorganisationen bör således vara så mångskiftande att det finns möjligheter att tillgodose olika behov och intressen. Bl.a. bör såväl sammanhängande utbildning som återkommande utbildning kunna erbjudas. Det är en fördel, om utbildningen kan delas upp på små studieenheter anpassade till individuella behov. Därigenom kan man bättre planera och anpassa utbildningen till skiftande konjunkturer och intressen. Man kan lättare anknyta stoffet till deltagarnas praktiska erfarenheter och därmed skapa större relevans och ökad motivation.

8.2 . 5 Lönsamhetsöverva'ganden

När man överväger återkommande utbild- ning bör också dess lönsamhet prövas. Det är önskvärt att kunna jämföra samman- hängande utbildning och återkommande ut— bildning från såväl samhällsekonomisk som privatekonomisk synpunkt. Sådana jämförel- ser är emellertid utomordentligt vanskliga att göra. En samhällsekonomisk kalkyl måste grunda sig på en rad antaganden, som i vissa fall blir synnerligen osäkra (jfr bl. a. Mag- nussons och Tychsens undersökning 1 SOU 1972:23).

En av de faktorer som kan bedömas ha betydelse i sammanhanget är studietidens längd. Ibland görs antagandet att den sam- manlagda studietiden för den enskilde nor- malt blir kortare i återkommande än i sammanhängande utbildning. Personer med yrkeserfarenhet har en starkare målinrikt- ning och motivation och antas därför studera intensivare. Enligt U 683 mening bör man kunna räkna med att så ofta är fallet. Detta bör tillsammans med yrkeskunskaper- na kunna bidra till att förkorta studietiden. För att resonemanget skall vara giltigt krävs att studieorganisationen är mångskiftande med avseende på bl.a. distributionsformer och möjligheter att bedriva studier på deltid. Yrkeserfarenheten bör vidare medverka till att utbildningsvalet blir mer välgrundat än om det sker direkt efter gymnasieskolan. Slutligen kan man vänta sig att återkomman- de utbildning stimulerar till större engage- mang och effektivitet i arbetet, bl. a. därför att utbildningen ger förutsättningar för nya arbetsuppgifter.

Även om det nämnda resonemanget beträf- fande studietidens längd är riktigt för många slag av utbildning måste man räkna med att i andra fall effekten av att skjuta upp grundut- bildningen eller dela upp den ietapper blir den motsatta, nämligen en förlängning av den sammanlagda studietiden. Studier inom vissa ämnesområden ställer särskilda krav på aktuella förkunskaper i ämnen från gymna- sieskolan och på speciell studieteknik, krav som kan bli svåra att uppfylla efter i varje fall en längre tids yrkesverksamhet. En del av dessa olägenheter kan sannolikt mötas ge- nom pedagogiska åtgärder inom högskoleut- bildningen. En uppdelning i etapper kan vidare innebära att yrkesförberedande mo- ment läggs in på flera punkter i en utbild- ningsgång, vilket också kan medverka till en förlängning av studietiden. Kvar står att lönsamheten av återkommande och samman- hängande utbildning påverkas av faktorer som verkar i delvis olika riktning.

Utbildningens lönsamhet behandlas bl. a. i ”Tio ekonomer om arbetsmarknadspoliti- ken” (SOU 1968162), där Ingemar Ståhl dis-

kuterar lönsamheten av olika alternativ. Han pekar där på att beräkningarna givetvis måste bli osäkra. Man måste under stor osäkerhet arbeta med mycket besvärliga kalkyler för långsiktiga investeringar. Han anser sig dock kunna dra slutsatsen att expansionen inom ungdomsutbildningen kanske förts fram till en nivå, där en relativ omflyttning av resurser kan vara lönsam. Liknande synpunk- ter har förts fram av Gösta Rehn i ”Arbets- marknadSpolitik” (SOU 196519) samt i ”Nyare tendenser i arbetsmarknadspolitik” (Vårt ekonomiska läge 1970).

Resursfrågan har även diskuterats i det tidigare nämnda arbetet inom OECD. Med reservation för att alla resultat än så länge är preliminära kan de summeras på följande sätt. Traditionell kostnads-intäktsanalys är inte ett adekvat sätt att angripa resursavväg- ningsfrågorna i fråga om studieorganisatio- nen. En renodling av den ekonomiska aspekten kan enligt vissa undersökningar ge skäl för återkommande utbildning, medan enligt andra skälen närmast talar mot åter- kommande utbildning och är positiva för sammanhängande utbildning. Även i studier som ger det senare resultatet betonas emel- lertid att detta måste vägas mot andra fakto- rer som talar för återkommande utbildning.

Enligt U 685 bedömning bör det vara möjligt att utforma återkommande utbild- ning så att den från lönsamhetssynpunkt inte blir avsevärt ogynnsammare än sammanhäng- ande utbildning. Slutsatsen skulle bli att man, om återkommande utbildning från and- ra synpunkter ger positiva effekter, i den fortsatta utbildningsplaneringen bör satsa på en utveckling mot återkommande utbild- ning.

8.2.6. Sammanfattning

Motiven för återkommande utbildning kan summeras sålunda.

. Återkommande utbildning ger nya möjlig- heter för dem som i olika valsituationer missgynnats eller som inte tidigare utnytt— jat de utbildningsmöjligheter som getts och kan därigenom bidra till en jämnare

fördelning av längre utbildning på indivi- der.

' Den kan skapa en fruktbar växelverkan mellan utbildningssystem och arbetsmark- nad. . Den ökar individens rörlighet på arbets- marknaden och därigenom hans möjlighe- ter att göra sig gällande vid regionala och stnikturella förändringar av arbetsmarkna- den. 0 Den kan bidra till att minska värderings- ldyftan mellan studerande och yrkesverk- samma. 0 Den kan bidra till ökat engagemang i utbildningens utformning bland dem som är ute i arbetslivet. ' Den kan genom ökad motivation och större erfarenhet hos de studerande bidra till att dessa snabbare tillägnar sig utbild- ningen. 0 Den ger den enskilde orientering om arbetsmarknaden och om de egna förut— sättningama och kan därmed bidra till ett väl underbyggt utbildningsval.

En invändning mot återkommande utbild- ning som samtidigt är ett argument för sammanhängande utbildning är att studierna vid vissa utbildningsvägar ställer särskilda krav på aktuella förkunskaper och studietek- nik från skolan. Andra invändningar mot återkommande utbildning grundas på tvekan om dess lönsamhet och på de risker den kan medföra för det sociala urvalet till högre utbildning.

8.3. Förutsättningar för att förverkliga återkommande utbildning

8.3.1. Inledning

Återkommande utbildning förekommer självfallet redan i dag. Bl.a. i studien ”Universitetsstudier utan examen” (SOU 1971 :62) påvisas att en icke ringa del av de personer som återfinns under rubriken stu- dieavbrott i själva verket är sådana som aldrig haft för avsikt att avlägga examen och som ofta redan vid inskrivningen haft en yrkesutbildning och fast anställning. Samma erfarenhet ger försöksverksamheten med vid- gat tillträde till högre utbildning (SFS 1969:68), som utnyttjats av många med tidigare yrkesutbildning och yrkesverksam- het i fortbildnings- och vidareutbildningssyf- te. En mera systematiserad återkommande utbildning finns inom vissa områden, bl. a. inom jordbruks- och skogsbruksutbildningen samt även inom vårdutbildningen, där sjuk- sköterskeutbildningen är ett exempel.

Återkommande utbildning kan ses som en rörlighet mellan utbildning och yrkesverk- samhet. Det är uppenbart att vissa yttre villkor bör vara uppfyllda, för att en önskvärd rörlighet skall komma till stånd. ] studien ”Rörlighet på arbetsmarknaden för personer med längre utbildning” (SOU 1971:62) belyses de allmänna villkoren för en sådan rörlighet.

En stor del av de förslag som U68 i tidigare kapitel lagt fram beträffande dimen- sionering, lokalisering, distribution och orga- nisation av högskoleutbildning är ägnade att

på olika sätt och på kortare eller längre sikt medverka till utvecklingen av återkommande utbildning. För denna utveckling krävs ytter- ligare åtgärder, även sådana som ligger utanför utbildningsväsendets ram. I det följande behandlas dessa område för område, nämligen: gymnasieskolans organisation, högskoleutbildningens organisation, behörig- hets- och urvalsregler, information och upp- sökande verksamhet, studiefinansiering och arbetsmarknadsfrågor.

Det är vanskligt att bestämt uttala sig om effekterna av åtgärder på dessa områden. Det är väsentligt att man är uppmärksam på effekterna så att man inte riskerar att fixera det sociala urvalet till utbildning och even- tuellt fördjupa de klyftor inom och mellan generationerna som finns i dag.

8.3.2. Resursavvägning

En ständigt ökad efterfrågan på utbildning från ungdomsgenerationernas sida har karak- täriserat de senaste årtiondena. Under de senaste fem åren har denna trend brutits. Som U 68 framhållit i kapitel 2 finner utredningen det sannolikt att efterfrågan på nytt kommer att öka, även om tidpunkten för ett omslag inte kan anges med någon säkerhet. Utredningen har vidare betonat att det är en angelägen uppgift för samhället att söka utjämna de klyftor i utbildningshän- seende som, genom utbildningsväsendets ex- pansion, uppstått mellan generationerna.

Personer som av olika anledningar i ung- domsskolan fått en kort och otillräcklig ut- bildning måste i vuxen ålder få möjligheter att kompensera detta handikapp genom att de erbjuds överbryggande utbildning.

De resurser som samhället kan ställa till förfogande för utbildningsväsendet kommer alltid att vara begränsade och resursernas fördelning mellan olika sektorer av utbild- ningsväsendet blir en väsentlig utbildnings- politisk fråga. Grundskolan omfattar redan hela årskullarna. Även beträffande gymnasie- skolan är det rimligt att anta att den övre dimensioneringsgränsen snart är nådd. Inom andra delar av utbildningssystemet är emel- lertid fortsatt expansion aktuell. Detta gäller bl.a. förskolan, överbryggande utbildning och högskoleutbildningen. Under överblick- bar framtid kan inte alla önskemål tillgodo- ses fullt ut. En avvägning måste göras. Det kan då enligt U 685 mening inte bli fråga om att satsa enbart på vissa områden, medan utvecklingen helt får avstanna på de övriga.

Varje område har ett egenvärde som måste bedömas, innan man kan besluta om hur tillgängliga resurser skall fördelas områdena emellan. U68 begränsar sina överväganden till överbryggande utbildning och högskole- utbildning, som är de områden som från utredningens utgångspunkter närmast bör vägas mot varandra.

Den överbryggande utbildningen tillhör SVUX” utredningsuppdrag och det ankom- mer på denna utredning att närmare precise- ra vilken omfattning den bör ges och hur prioriteringsfrågorna inom den överbryggan- de utbildningen skall lösas. U 68 vill emeller- tid som sin uppfattning framhålla att den överbryggande utbildningen är så väsentlig — bl.a. från fördelningssynpunkt _ att den under alla förhållanden bör få en betydande del av de tillgängliga resurserna.

Inom ramen för de resurser som kommer att stå till förfogande för högskoleutbild- ningen måste man göra en avvägning mellan sammanhängande utbildning och återkom- mande utbildning. U68 finner därvid de tidigare redovisade motiven för att utveckla återkommande utbildning så starka, att man

inom den tillgängliga resursramen bör priori- tera åtgärder som främjar denna utveckling. Sådana åtgärder bör ges företräde inom alla de delområden som nedan redovisas. Vissa av dem innebär en ren omfördelning av resurser mellan sammanhängande utbildning och återkommande utbildning, andra inne— bär direkta kostnadsökningar. De olika åtgår- derna kan förväntas ge resultat vid olika tidpunkter. Vissa kan leda till resultat redan under perioden 1975-1980, andra först längre fram. Detta innebär att återkom- mande utbildning kan utvecklas stegvis ge- nom förändringar i studieorganisation, loka- lisering m. m. fram till den tidpunkt då mera omfattande ekonomiska insatser kan göras, t. ex. i form av ökade studiesociala åtagan- den. Detta bör kunna ske efter hand som behovet av överbryggande utbildning blir mindre och därmed också kostnaderna för denna del av utbildningsväsendet minskar.

8.3.3. Gymnasieskolans organisation

8.3.3.1 Yrkes- och studieförberedelser

Utbildningen inom gymnasieskolan skall, enligt läroplanen (Lgy 70) ”tjäna som underlag såväl för yrkesutövning som för fortsatt utbildning”. Detta mål kan också uttryckas så att gymnasieskolan skall ge både studieförberedande och yrkesförberedande kunskaper och färdigheter. I den nuvarande gymnasieskolan är variationerna stora när det gäller förhållandet mellan den studieförbe- redande och den yrkesförberedande utbild- ningens omfattning. Man kan beräkna att omkring två tredjedelar av eleverna får en ganska omfattande yrkesförberedande ut- bildning och att en stor del av dessa får förhållandevis begränsade studieförberedel-

ser. För den återstående tredjedelen är utbildningen huvudsakligen studieförbere- dande.

Det går inte att dra en skarp gräns mellan vad som är studieförberedande och vad som är yrkesförberedande utbildning. Tillkoms- ten av nya utbildningslinjer på det eftergyrn- nasiala stadiet, exempelvis yrkestekniska lin-

jer (se avsnitt 3.4.5), kan göra att vissa linjer som för närvarande är huvudsakligen yrkes- förberedande får en mera studieförberedan- de karaktär.

Även riksdagens beslut med anledning av prop. 1972c84, som innebär att alla linjer i gymnasieskolan skall ge allmän behörighet till högskoleutbildning under förutsättning av två årskursers studier i svenska och engelska, speglar ett nytt synsätt på vad som är studieförberedande utbildning.

Utvecklingen av återkommande utbildning skulle självfallet stimuleras om alla linjer i gymnasieskolan kunde ge såväl yrkes- som studieförberedande utbildning. Det skulle göra det möjligt för var och en som gått igenom gymnasieskolan att ta anställning på arbetsmarknaden. En förutsättning för detta är att eleven fått vissa närförberedelser men också en beredskap för utbildning och yrkesverksamhet längre fram (fjärrförbere- delser). Dessa fjärrförberedelser kan vara mera yrkesinriktade eller ha karaktär av basutbildning, dvs. ge utbildning som är gemensam för flera yrkesinriktningar. Ju bredare basutbildningen är, desto större blir valfriheten i fråga om fortsatta studier för den enskilde. I debattskriften ”Gymnasie- skolan — några utvecklingslinjer” har utred- ningen tagit upp dessa och andra frågor beträffande gymnasieskolans utveckling och framtida organisation.

8.3.3.2 Gymnasieskolan enligt 1971 års reform

Den nuvarande gymnasieskolan har fungerat endast sedan den 1 juli 1971. Det är således inte möjligt att veta något mera bestämt om dess sätt att fungera och dess möjligheter att tillfredsställa de krav som ställs från både de studerandes, arbetslivets och de mottagande läroanstalternas sida.

Innan man kan dra några slutsatser måste man få svar på en rad viktiga frågor, bl.a. sådana som rör skolans inre funktionssätt och elevernas attityder till de olika linjerna. Även elevernas fördelning på linjer, t. ex. efter social bakgrund och betygsmeriter, är

intressant. Vidare bör man veta hur eleverna från framför allt de mera yrkesinriktade linjerna tas emot på arbetsmarknaden och vilken benägenhet dessa elever kommer att ha att gå till fortsatt utbildning, direkt eller efter viss tids yrkesverksamhet. Det är också betydelsefullt att veta vilket behov av kom- pletteringsstudier inför högskolestudierna som kommer att föreligga för dem.

Det kommer att dröja länge, i vissa fall mycket länge, innan man får svar på dessa frågor och därigenom ett underlag för eventuella mera omfattande förändringar av gymnasieskolan i syfte att bl. a. anpassa denna bättre till en studieorganisation med återkommande utbildning. Enligt U 685 upp- fattning kan man emellertid se förändringar- na i olika tidsperspektiv — ett kortsiktigt och ett mera långsiktigt.

U 68 har redan i kapitel 2 föreslagit en ändrad dimensionering av gymnasieskolans olika linjer vilket bl. a. kan underlätta utvecklingen av återkommande utbildning. Förslaget innebär att de i allt väsentligt studieförberedande linjernas utrymme mins- kar från ca 30 procent till ca 25 procent av gymnasieskolans totala omfattning.

Det är U 685 uppfattning att detta förslag bör genomföras så snart som möjligt. Man kan också överväga att efter hand ge de yrkesförberedande linjerna en något större omfattning. Detta förutsätter emellertid att man omsorgsfullt överväger vilka linjer som bör öka i omfattning, överväganden som bör anstå till dess man vunnit mera erfarenheter av dels hur eleverna väljer linje, dels hur arbetsmarknaden tar emot elever från gym- nasieskolans olika tvååriga yrkesinriktade linjer.

De sökandes förstahandsintresse för olika linjer i gymnasieskolan vid de hittills passera- de två valtillfällena illustreras av tabell 811.

Inom varje huvudområde redovisas inom parentes de mest eftersökta linjerna med sina andelar av det totala antalet sökande. Av denna redovisning framgår bl.a. att vård- linjen dominerar stort bland ”övriga tvååriga linjer”. Mer än en tredjedel av de sökande till sådana linjer söker vårdlinjen i första hand.

Tabell 8:l. Behöriga förstahandssökande till olika linjer i gymnasieskolan i procent av totala antalet behöriga sökande.

1971 197 2 3(4)-åriga linjer 35,8 31,5 (naturvetenskaplig linje 11,7 9,8) 2-årig ekonomisk, social och teknisk linje 26,0 22,1 (social linje 13,8 12,6) Övriga 2-åriga linjer 38,2 46,1 (el-teleteknisk linje 7,3 8,3) (fordonsteknisk linje 3,9 5,3) (vårdlinje 15,2 17,1) 100,0 100,0

Av intresse är också hur elevernas efterfrå- gan svarar mot tillgången på platser i gymnasieskolan. Höstterminen 1972 kunde exempelvis bara ungefär var sjunde första- handssökande till vårdlinjen få plats, for- donsteknisk linje måste avvisa varannan sökande och el-teleteknisk linje något fler. Däremot kunde alla sökande få plats på naturvetenskaplig linje och på social linje ungefär nio av tio sökande. Avsevärda variationer finns från ort till ort.

En annan åtgärd i syfte att utveckla återkommande utbildning, som getts tämli- gen stort utrymme i debattskriften, är att införa närförberedelser på alla linjer i gymna- sieskolan.

Att införa närförberedelser på de icke yrkesinriktade linjerna är en åtgärd som när- mast ligger inom ramen för SÖs löpande läroplansarbete. För att åtgärder av detta slag skall vara meningsfulla krävs emellertid ett omfattande arbete med läroplansutveckling. Sådana insatser är tidskrävande och det är tveksamt om man, på den kortare sikt det här är fråga om, kan nå tillfredsställande effekter.

8.3.3.3 Överväganden på längre sikt Inledning Gymnasieskolans roll för utvecklingen av återkommande utbildning är självfallet en-

dast en aspekt _ men en viktig — på gymnasieskolans utformning. Andra väsent- liga faktorer som måste vägas in i en långsiktig utveckling av gymnasieskolan är den sociala fördelningen av eleverna, de pedagogiska frågorna samt möjligheten att organisera en allsidig gymnasieskola i alla gymnasieregioner.

Från den återkommande utbildningens synpunkt finner U68 det angeläget att huvudsakligen behandla tre frågor, nämligen om utbildningens innehåll, om en förenklad och mera enhetlig uppbyggnad av organisa- tionen samt om obligatorisk gymnasieskola.

Utbildningens innehåll

Som framhållits i föregående avsnitt skulle införande av närförberedelser på alla gymna- sieskolans linjer kunna tillgodose de varieran- de studiemål som olika elevkategorier har. Vissa elever kommer att direkt efter gymna- sieskolan vilja fortsätta med högskolestudier. Bland dem som väljer yrkesverksamhet di- rekt efter gymnasieskolan kommer många att redan då ha planer på att senare fortsätta med studier och yrkesverksamhetsperioden kan för deras del väntas bli tämligen kort. Andra kommer efter avslutad gymnasieskola att vara yrkesverksamma under längre tid, innan de eventuellt återgår till längre eller kortare perioder av utbildning.

Varje elev bör därför få både mer generell utbildning (basutbildning) och yrkesinriktad utbildning, och utbildningen bör innehålla såväl när- som fjärrförberedelser. Omfatt- ningen av dessa komponenter kan och bör variera men ett visst minimum av varje bör ingå i alla utbildningslinjer.

Detta skulle bl.a. innebära att de icke yrkesförberedande linjerna får ett visst mått av närförberedelser. Det är därvid troligt att de ämnen som i dag ger linjerna deras karaktär och i väsentlig utsträckning tjänar som särskilda förkunskapskrav av olika slag inför fortsatta studier i stort sett bör bibehålla nuvarande inriktning. De yrkesin- riktade närförberedelserna, som kan vara av mera generell eller specifik karaktär, kan

sannolikt med fördel anknytas till dessa för linjen speciella ämnen. Man får emellertid räkna med att förändringar av sådant slag kan motivera också viss förändring av de olika ämnenas omfattning. Ett mera definitivt ställningstagande kan ske först i samband med ett konkret läroplansförslag.

U 68 föreslår att man i det fortsatta läroplansarbetet överväger möjligheterna av att införa yrkesinriktade närförberedelser på de linjer som i dag saknar sådana.

Gymnasieskolans studieorganisation

Åtskilliga ungdomar torde i dag uppleva linjevalet i gymnasieskolan som ett krav att redan vid valtillfället bestämma yrkesin- riktningen för resten av sitt yrkesverksamma liv. Till denna inställning bidrar sannolikt studieorganisationen i gymnasieskolan med dess över 20 olika linjer mellan vilka över- gångsmöjligheterna i många fall är mycket begränsade.

Såväl detta förhållande som det faktum, att det är svårt — för att inte säga omöjligt — att på några års sikt i enskildheter bedöma arbetsmarknadens utveckling och samhällets skiftande behov av utbildade, skulle tala för att utbildningen i gymnasieskolan skulle starta med att ge mera grundläggande kun- skaper och färdigheter för att senare i studiegången bli mera specialiserad. Detta skulle göra det möjligt för eleverna att göra linjevalet i ett kortare tidsperspektiv.

U68 har i den tidigare nämnda debatt- skriften diskuterat möjligheten att radikalt minska antalet ingångar i gymnasieskolan och bygga upp en studieorganisation som i ännu högre grad än för närvarande tillgodo- ser den successiva specialiseringens princip.

Det finns emellertid, som framhållits i debatten, en rad skäl som talar emot en sådan uppbyggnad, bl.a. gymnasieskolans uppgift att förbereda för skilda slag av fortsatt utbildning och arbete och det förhållandet att den sammanlagda utbild- ningstiden inte bör förlängas. Vidare är det viktigt att studieorganisationen skapar moti- vation hos alla elever och till detta kan, som

även diskuterats i kapitel 3, förhållandevis tidiga inslag av mera yrkesinriktat innehåll i utbildningsgången bidra. U68 finner det därför sannolikt att man i ett fortsatt re- formarbete inte bör syfta till att utveckla en organisation med en gemensam ingång (grundkurs) för hela gymnasieskolan. Inte heller vill utredningen förorda en konstruk- tion med mycket få sådana grundkurser.

Gymnasieskoleutbildning _ rättighet eller skyldighet

Redan tidigare har konstaterats att gymna- sieskolan för närvarande är dimensionerad för över 90 procent av en årskull 16-åringar och att den direkta övergången från grund- skola till gymnasieskola kan beräknas till ca 80 procent av årskullen. Elever och föräldrar tycks således i stor utsträckning uppleva fortsatt utbildning efter grundskolan som angelägen eller rentav nödvändig för kom- mande yrkesverksamhet.

Det kan alltså synas som om organisato- riska åtgärder för att främja en ytterligare övergång till fortsatt utbildning inte skulle vara nödvändiga. Bl. a. Jarl Bengtssons under- sökning i ”Val av utbildning och yrke” (SOU 1971:62) pekar emellertid på att många bland de elever, som för närvarande inte fortsätter sin utbildning efter grundskolan, omedelbart eller efter något eller några år skulle behöva ett aktivt stöd vid sin fortsatta utbildningsplanering. Ann-Mari Sellerbergs och Levi Svenningssons undersökningar av ungdomar som efter genomgången realskola (motsvarande) gått ut i yrkeslivet visar, att ekonomiska, geografiska och inte minst sociala förhållanden samt könsfaktorer spe- lar en stor roll för hur man väljer fortsatt verksamhet. Olika social härkomst betyder skilda aspirationer, kunskaper om och värde- ring av utbildning. Man kan tala om ett negativt utbildningsarv som, kopplat till knappa materiella möjligheter, yttrar sig som en brist på spontan motivation eller i direkt negativ inställning till utbildning.

Det måste vara en viktig uppgift för samhället att på olika sätt söka eliminera

verkningarna av olikheter i kön samt i social, ekonomisk och geografisk bakgrund. Detta skulle kunna tala för att gymnasieskolan borde vara obligatorisk i den meningen att skolplikten skulle omfatta elva år. Man kan tänka sig olika alternativ för hur en sådan skolplikt skulle vara utformad. Antingen kunde den innebära krav på en sammanhäng- ande elvaårig utbildning eller ett mera flexibelt system, där de båda sista skolåren kunde genomföras före viss uppnådd ålder men inte behövde ske i anslutning till grundskolan.

Mot en sammanhängande elvaårig utbild- ning talar flera skäl. Rent principiellt kan man hävda att den möjlighet till variation i den enskildes utbildningsplanering som är särskilt viktig om man vill utveckla återkom- mande utbildning bör gälla hela utbildnings- systemet efter grundskolan. Det bör således vara möjligt för den som så önskar att redan efter avslutad grundskola skaffa sig de yrkeserfarenheter som kan underlätta ett senare val av utbildning och förstärka moti- vationen för fortsatta studier.

Man skulle då i stället kunna utforma den förlängda skolplikten som krav på ett visst antal genomgångna studieenheter, som den enskilde efter eget val kunde placera i tiden, eventuellt varvade med yrkesverksamhets- perioder av olika omfattning.

Det är emellertid sannolikt att en obliga- torisk gymnasieskola av sådant slag måste kombineras med en möjlighet att få dispens från skolplikten eller delar av denna för den som i arbetslivet får motsvarande eller jämförbar utbildning och erfarenheter. Man skulle också behöva överväga vilka tvångsåt- gärder som skulle vidtas i de fall en individ vägrar inställa sig till undervisning efter en period av yrkesverksamhet. Man kan under sådana omständigheter ifrågasätta om en för- mell skolplikt av detta slag har så stort värde att en lagfäst skyldighet för den enskilde att genomgå viss utbildning efter grundskolan är motiverad. Enligt U 685 uppfattning bör un- der utredningens planeringsperiod skolplik- ten inte förlängas till att omfatta studier i gymnasieskolan. Utredningen förordar istäl-

let att allas rätt till fortsatt utbildning av viss omfattning fastslås liksom samhällets skyl- dighet att göra det möjligt för den enskilde att utnyttja denna rätt.

Det är därvid viktigt att man inriktar sig på att eliminera följderna av vad som ovan kallats ett negativt utbildningsarv. Här måste man sannolikt arbeta med en kombination av kollektiva och individuellt inriktade åtgär— der. En icke obetydlig del av dessa åtgärder ligger utanför utbildningspolitikens område och behandlas inte här. De kollektiva åtgär- derna inom utbildningsområdet kan t.ex. vara införande av allmän förskola och läro— plans— och läromedelsutveckling i grundskola och gymnasieskola.

Även studieformerna i gymnasieskolan kan behöva övervägas med utgångSpunkt i elevernas förutsättningar och behov. De för dagens gymnasieskola gällande bestämmel- serna siktar till att motverka eller helt eliminera egentliga studieavbrott. Genom stödundervisning, möjlighet att välja s. k. mindre studiekurs, att byta linje osv. söker man stödja och stimulera eleverna att fullföl- ja utbildningen i gymnasieskolan.

Trots detta visar undersökningar gjorda av SÖ att studieavbrott förekommer. Undersök- ningarna avser den gamla gymnasie- och fackskoleorganisationen och de resultat SÖ presenterar omges med en rad reservationer. De pekar på att mer än 10 men mindre än 15 procent av eleverna på gymnasielinjerna avbröt sin utbildning. Motsvarande tal för fackskolan var 10 och 14 procent.

På U68s uppdrag har inom den s.k. Västmanlandsundersökningen gjorts en spe- cialundersökning avsedd att belysa studie- avbrotten i tidigare gymnasium och facksko- la. Undervisningen omfattar samtliga elever ur den årskull som läsåret 1965/66 tillhörde grundskolans årskurs 9 i Västmanlands län och som påbörjat studier vid gymnasium eller fackskola. Genom att studien varit knuten till en uppföljningsundersökning har elevernas väg genom gymnasium och fack- skola kunnat följas jämförelsevis detaljerat. Det har därför varit möjligt att undgå de sammanblandningar av studieavbrott och

undersökningsbortfall som kan vara mycket svåra att undvika i konventionella studieav— brottsundersökningar av tvärsnittstyp. Det finns anledning att anta att beräkningar en- ligt tvärsnittsmetoden leder till överskattning av studieavbrottens omfattning.

Undersökningen visar att knappt åtta procent av gymnasieeleverna avbrutit sina studier. Cirka fyra procent har därvid inte övergått till andra studier. Av fackskoleele- verna har 17 procent lämnat fackskolan utan att fullborda studierna. Cirka tio procent har därvid helt upphört med studier. Av gym- nasieeleverna har nio procent bytt studie- väg. Bland fackskoleeleverna har byte av studieväg knappast förekommit. Cirka sju procent av gymnasieeleverna och cirka fem procent av fackskoleeleverna har använt läng- re än normal studietid och tre procent av gymnasieeleverna har gått över till mindre studiekurs.

En generell slutsats som bör kunna dras av de olika undersökningsresultaten är att före- komsten av alternativa studievägar till vilka man kan byta utan eller med små komplet- teringar ökar elevernas benägenhet att vid studiesvårigheter byta studieväg i stället för att avbryta studierna.

Sådana alternativa studievägar har i större utsträckning stått till buds för gymnasieele- verna än för fackskoleeleverna. När det gäller gymnasieeleverna tycks valet mellan byte av studieväg och studieavbrott framför allt vara beroende av motivationsfaktorer som sam- manhänger med hemmets påverkan.

En studieorganisation i gymnasieskolan som erbjuder alla elever ökade möjligheter att ändra studieinriktning utan alltför omfat- tande kompletteringsstudier skulle sannolikt kunna minska antalet studieavbrott.

I undersökningen har inte framkommit att elever som avbryter generellt skulle ha sämre mätbara studieförutsättningar än de som fullbordar studierna. Tvärtom har de elever som avbrutit fackskolestudier bättre intelli- genstestresultat än elever som fullföljt dem. Även vissa kunskapsprov har visat sig gå till avbrytargruppens favör.

Undersökningen ger inte svar på hur

eleverna upplever studiesituationen och vil- ken roll exempelvis undervisningsformerna spelar.

Resultaten pekar emellertid på att studie- organisationen i gymnasieskolan bör vara mångskiftande och möjlig att anpassa till individuella eller gruppspecifika behov. Man kan därvid inte utesluta att även andra studieformer än de nuvarande, exempelvis ökade möjligheter att genomföra studier på deltid jämsides med yrkesverksamhet, kon- centrationsläsning av vissa ämnen osv., skulle vara angelägna även för yngre studerande, som går direkt från grundskola till gymnasie- skola.

De studieorganisatoriska åtgärderna bör kompletteras med individuellt inriktade stu- diestimulerande åtgärder, t.ex. genom att studie- och yrkesvägledningen framför allt bör vara tillgänglig för dem som inte befinner sig under utbildning. I detta sam- manhang kan man peka på den roll som arbetsmarknadsverkets organisation för yr- kesvägledning och arbetsmarknadsutbildning kan komma att spela. Redan i dag har man här möjligheter att genom olika åtgärder stimulera och praktiskt understödja den som saknar adekvat yrkesutbildning eller som behöver en utbildning på grundskole- och/ eller gymnasieskolenivå som grund för fort- satt yrkesutbildning.

Sädana åtgärder kan komma att visa sig betydelsefulla för att bryta utbildningsval med grund i traditioner som kan hänföras till kön, social ställning etc.

Andra viktiga studiestimulerande åtgärder är olika slag av ekonomiskt studiestöd liksom uppsökande verksamhet och i sam- band därmed hjälp att undanröja svåra praktiska hinder för att påbörja studier, där frågan om barntillsyn sannolikt många gång- er kommer att vara ett väsentligt problem. Vissa av dessa frågor behandlas utförligare i avsnitten 8.3.7 och 8.3.8.

längden av den utbildning som alla skall ha rätt att genomgå är självfallet ytterst beroende av de samhällsekonomiska resurser som står till förfogande med hänsyn till andra angelägna samhälleliga åtgärder. Men

frågan om utbildningstidens längd har även andra aspekter. Ett grundläggande krav mås- te vara att den utbildning man har rätt att gå igenom är så lång att målet för gymnasiesko- leutbildningen kan uppfyllas, nämligen att ge var och en en tillräcklig grund för att efter avslutad gymnasieskola kunna välja mellan yrkesverksamhet och fortsatta studier.

8.3.4. Högskoleutbildningens organisation

Inledningsvis har framhållits att ett av de främsta motiven för att utveckla återkom- mande utbildning är att detta är ett viktigt led i en strävan att skapa god överensstäm- melse mellan utbud av och efterfrågan på utbildade. En ändamålsenlig organisation av högskoleutbildningen är härvid av väsentlig betydelse. Detta gäller såväl studieorganisa- tion och institutionell organisation som lokalisering och distribution av högskoleut- bildning.

De riktlinjer för högskoleutbildningens studieorganisation som utredningen drar upp i kapitel 3 är avsedda att även kunna tillgodose möjligheterna att utveckla åter- kommande utbildning. Det är därvid natur- ligt att se de åtgärder som måste vidtas för att en sådan utveckling skall komma till stånd i två olika tidsperspektiv.

Det betydande utbud av enstaka kurser och studiekurser inom högskoleutbildningen som utredningen föreslår i kapitel 2 kan på kort sikt ge olika kategorier möjlighet att skaffa sig en angelägen vidareutbildning. Redan nu förekommer en sådan individuellt planerad vidareutbildning i inte obetydlig omfattning. En väsentlig förutsättning för att det skall bli möjligt för större grupper av yrkesverksamma att utnyttja högskolans ut- bildningsutbud i detta avseende är att regler- na inte utformas så, att de försvårar eller direkt hindrar studielämpade personer med okonventionell utbildningsbakgrund att än- tas till högre utbildning. De måste i stället medge att behörighet uppnås på olika vägar. Ett viktigt steg i denna riktning togs när vissa ämnesområden vid de filosofiska fakulteter- na öppnades för personer utan föreskriven

skolunderbyggnad men som uppnått 25 års ålder och har minst fem års yrkesverksam- het. Erfarenheterna av denna försöksverk- samhet visar exempelvis att möjligheten att läsa pedagogik har utnyttjats av ett inte ringa antal yrkesverksamma lärare av kategorier som tidigare inte haft formell behörighet till universitetsstudier. Genom U 685 förslag att de studerande bör antas och registreras i antingen utbildningslinje eller enstaka kurs (studiekurs) bör det bli möjligt att på ett enkelt sätt följa hur högskoleutbildningen fungerar med avseende på uppgiften att ge vidareutbildningsmöjligheter åt olika grupper av yrkesverksamma.

U68 räknar, som framgår av kapitel 2, i sina dimensioneringsförslag med att kapa- citeten för utbildning i enstaka kurser och studiekurser skall svara mot ca 20 000 heltidsstuderande vid 1970-talets mitt. Det är därvid angeläget att utbudet av enstaka kurser blir mera varierat. I dag förekommer sådana huvudsakligen inom de filosofiska fakulteterna och en utveckling av väl avgrän- sade kurser förutsätter inom stora delar av högskoleutbildningen ytterligare utvecklings- arbete. Som framgått av kapitel 3 bedömer utredningen det som möjligt att erbjuda kur- ser inom de nuvarande tekniska fakulteterna, lantbrukshögskolan och skogshögskolan. Ar- betet med de särskilda utredningsuppdragen avseende den juridiska utbildningen och socionomutbildningen pekar också på att det bör vara möjligt att erbjuda enstaka kurseri juridiska och sociala ämnen.

Att utveckla ett varierat utbud av enstaka kurser och studiekurser år också en förut- sättning för att studerande från gymnasie- skolan skall kunna lägga upp sina studier som återkommande utbildning med en kort grundutbildning följd av yrkesverksamhet och påbyggnadsutbildning. För att detta skall bli möjligt krävs vidare att tillgången på kortare, yrkesinriktade utbildningslinjer inom det område av högskoleutbildningen som motsvarar de nuvarande filosofiska fakulteternas utbildning utvecklas ytterliga— re.

En annan typ av päbyggnadsutbildning

som antyds i kapitel 3 innebär att man skapar en anknytning mellan utbildningar av olika längd. Exempel på sådana anknytning- ar, som kommer att bearbetas ytterligare av U 68, kan ges från vårdområdet där en person med sjuksköterskeutbildning efter yrkesverksamhet skulle kunna få tillträde till läkarutbildning enligt en särskild studieplan. En likartad uppläggning kan vara möjlig inom flera andra områden, t. ex. inom tandvårdsområdet. En sådan studieorganisa- tion förutsätter emellertid ytterligare plane- rings— och utvecklingsarbete och är därför en fråga som mera tillhör det långsiktiga per- spektivet för en utveckling av återkommande utbildning.

Detsamma gäller möjligheterna att organi- sera längre utbildningslinjer med en avgångs- etapp, där den studerande kan välja mellan att genomföra utbildningen i en följd eller 'att lägga in en yrkesverksamhetsperiod mel- lan de olika etapperna.

Utvecklingen av en studieorganisation väl lämpad för återkommande utbildning blir således en fråga på lång sikt.

Utredningen menar emellertid att de för- slag som lagts fram i det föregående, bl.a. beträffande riktlinjer för den framtida stu- dieorganisationen och rörande högskoleut- bildningens lokalisering och institutionella organisation, ger viktiga förutsättningar för att påbörja ett sådant utvecklingsarbete. Exempelvis är det angeläget inte bara att sådana initiativ tas centralt, utan även att högskolestyrelserna, inom ramen för lokala utbildningslinjer, prövar olika möjligheter som ger erfarenheter som kan användas mera generellt.

De som lägger upp sina studier som återkommande utbildning kommer vidare, på grund av exempelvis förvärvsarbete, famil- jebildning och bostadsförhållanden, att vara mera lokalt bundna än studerande i samman- hängande utbildning. De kommer sannolikt också att i större utsträckning än studerande i sammanhängande utbildning att efterfråga undervisning på deltid och fritid. Detta torde gälla även om man i en framtid höjer det studiesociala stödet för dessa studerande till

en nivå som bättre än för närvarande motsvarar inkomstbortfallet.

I kapitel 4 har U68 föreslagit en rad åtgärder som syftar till att göra högskoleut- bildning mera tillgänglig för studerande av alla kategorier. Den lokalisering av högskole- utbildning som där föreslås och den utveck- ling av distributionsformerna för utbildning som förordas är av stor betydelse för utvecklingen av återkommande utbildning. En okonventionell syn på studieformer och distributionsvägar torde i själva verket _ jämte ett förändrat studiesocialt system — vara en av de viktigaste förutsättningama inom utbildningssystemets ram för att åter- kommande utbildning skall kunna bli verk- lighet.

Återkommande utbildning understryker slutligen än kraftigare än vad den sam- manhängande utbildningen gör behovet av en undervisning som tillgodoser individuell färdighetsnivå och intresseinriktning. Den är således ett starkt incitament till utvecklings- arbete vad gäller bl. a. metodik och lärome- del. Utbildningens innehåll och undervisning- ens metodik måste anpassas till de studeran- des skiftande behov och förutsättningar. Spridningen i intressen, bakgrund och mål inom studerandegruppen kommer att vara stor i en studieorganisation med återkom- mande utbildning. Vissa studerande har helt nyligen lämnat skolan och har erfarenhet av dess arbetssätt. Andra har sin grundläggande skolutbildning långt bakom sig. Med samma formella utgångsläge kan olika grupper ha högst varierande faktiskt utgångsläge vad gäller kunskaper, referensram och färdighe- ter. Bristande skolmässiga kunskaper kan visserligen kompenseras av andra erfarenhe- ter men det ställer läraren inför en situation, där diagnos, metod och utvärdering får en mera utslagsgivande betydelse än i en studie- organisation, där studerandegruppen är mera homogen med avseende på bakgrund. Dagens vuxenundervisning har endast i begränsad omfattning mött de pedagogiska och under- visningsmetodiska problem som en utveck- ling av återkommande utbildning kan resa. Ett fortsatt ökat utvecklingsarbete på detta

område är således, enligt utredningens upp- fattning, en väsentlig förutsättning för möj- ligheterna att utveckla återkommande ut- bildning.

8.3.5. Fortbildning och vidareutbildning 8.3.5] Allmänt

Det av U 68 föreslagna utrymmet för ensta- ka kurser och studiekurser inom högskoleut- bildning bör som framhållits i föregående avsnitt kunna spela en viktig roll för fortbildning och vidareutbildning för redan yrkesverksamma personer, oavsett deras tidi- gare grundutbildning. Behovet av fortbild- ning och vidareutbildning tillgodoses idag — och kommer i framtiden att behöva tillgodo- ses — på en rad olika sätt. De bör enligt U68s mening ses mot bakgrunden av en studieorganisation med återkommande ut- bildning.

I U68s direktiv berörs fortbildning och vidareutbildning varvid departementschefen framhåller:

”De snabba förändringarna i samhället medför att behovet av fortbildning och vida- reutbildning blir allt större. Den i många fall starka specialisering som måste prägla den eftergymnasiala utbildningen medverkar här- till. Från både statligt och enskilt håll har tagits åtskilliga initiativ för att nämnda be- hov skall tillgodoses. Det är dock uppenbart att det på längre sikt kommer att krävas väsentligt större insatser. Enligt min mening bör arbetsgivaren i princip svara för den ut- bildning som erfordras under anställnings- tiden. Det kan emellertid vara lämpligt — och i vissa fall nödvändigt — att de resurser som finns inom utbildningsväsendet används. De sakkunniga bör ta upp dessa frågor och överväga, i vad mån det är möjligt att till- godose fortbildnings- och vidareutbildnings- behov genom att utbildningsväsendet ställer exempelvis lärare och lokaler till förfogande för sådan verksamhet mot viss ersättning från berörda arbetsgivare.”

Det syns därvid vara allmänt accepterat att definiera fortbildning som utbildning som syftar till att hålla ett redan förvärvat yrkeskunnande på aktuell nivå (t. ex. inför teknologiska förändringar), medan vidareut-

bildning syftar till att ge nya kunskaper och därmed förbereder för mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Man kan skilja mellan sådan vidareutbild- ning som formellt krävs för en viss befatt- ning (exempelvis den vidareutbildning som krävs av grundutbildade sjuksköterskor för kompetens till vissa befattningar eller den vidareutbildning som en folkskollärare måste genomgå för att bli behörig som ämneslärare eller speciallärare) och sådan vidareutbild- ning som mera allmänt förbereder en person för nya uppgifter.

Någon skarp gräns mellan begreppen fort- bildning och vidareutbildning kan inte dras och begreppen kan också användas med olika betydelse inom exempelvis olika före- tag. Samma kurs kan vara fortbildning för en deltagare medan den innebär vidareutbild- ning för en annan. Den allmänna chefskurs som anordnas av statens personalutbild- ningsnämnd kan t.ex. betraktas som fort- bildning för en redan utnämnd byråchef medan den för avdelningsdirektören kan förbereda för en byråchefsbefattning.

I fortsättningen görs här ingen uttalad skillnad mellan fortbildning och vidareut- bildning. Gränsdragningen mellan grundut- bildning å ena sidan samt fortbildning och vidareutbildning å den andra bör något uppmärksammas. Inte minst om högskole- utbildningen i framtiden organiseras i syfte att utveckla återkommande utbildning kan frågan uppstå vad som skall uppfattas som grundutbildning och vad som är fortbildning eller vidareutbildning. Också här kan påpe- kas att utbildning som är en del av grundut- bildningen för en person kan fungera som fortbildning för en annan. Exempel på detta ges av de 5. k. yrkkurserna(se avsnitt 3.231). En slutsats av ovan förda gränsdragningsreso- nemang blir att det i många fall inte är organisatoriska förhållanden utan individens förutsättningar och behov som avgör om en utbildning bör betraktas som grundutbild- ning, fortbildning eller vidareutbildning.

8.352 Några drag i den nuvarande fortbildningen och vidareutbildningen

Den stora omfattningen av fortbildning och vidareutbildning, det varierade utbudet av kurser m.m. gör det svårt att ge en mera uttömmande och systematisk beskrivning av området. Det förekommer en rad variationer med avseende på huvudman, organisation, distributionssätt, finansiering, omfattning och innehåll. Vissa drag kan dock urskiljas och vissa grova indelningar göras.

Fortbildning och vidareutbildning kan med avseende på vem som initierar, planerar, utvecklar, producerar och arrangerar utbild- ning indelas i: företagsintern utbildning, utbildning inom fackliga organisationer, folkrörelser och studieförbund, utbildning anordnad av utbildningsspecialiserade organ inom den privata sektorn, statlig personal- utbildning, primärkommunal personalutbild- ning samt landstingskommunal personalut- bildning. Utbildning av detta slag bedrivs även i icke oväsentlig omfattning inom det reguljära utbildningsväsendet.

Fortbildning och vidareutbildning inom det privata näringslivet sker dels inom det enskilda företaget, dels genom att anställd personal deltar i extern utbildning anordnad av olika organisationer eller av fristående kursanordnare (institut). De större företagen har ofta egna utbildningsavdelningar, medan de mindre och medelstora företagen vanligen bedriver sin utbildning i samarbete med olika organisationer, såsom SAF, Institutet för företagsledning (IFL), Statens institut för företagsutveckling (SIFU) och Svenska tek- nologföreningen. Såväl det av SAF drivna Arbetsledarinstitutet — Rationaliseringstek- niska institutet (ALI-RATI) som IFL tar emot elever även från den offentliga sektorn.

Statens personalutbildningsnämnd (PUN) har bl. a. till uppgift att för statligt anställda personer planera och genomföra sådan fort- bildning som är ett gemensamt behov för flera myndigheter. Även statskontoret och riksrevisionsverket bedriver sådan utbildning. Många statliga verk och myndigheter anord- nar fortbildning för sina anställda och så gör

Kommunskolan fungerar som ett centralt fortbildningsinstitut för primärkommunala befattningshavare. Dessutom förekommer re- gionala förbundskurser samt länsvis och lokalt anordnad fortbildning. I det senare fallet ordnas utbildningen direkt inom respektive kommun. Särskilt de större kommunerna har egna utbildningsavdelningar eller personal- utbildningsnämnder.

Landstingsförbundets fortbildningsverk- samhet bedrivs i tre huvudformer: central, regional/lokal och extern. Den centrala kurs- verksamheten är begränsad till ett fåtal förtroendemanna- och tjänstemannagrupper. Den regionala verksamheten — med två eller flera landsting i samverkan _ riktar sig till grupper, vilkas numerär är för stor för cen- trala kurser och för liten för lokala. Den lokala verksamheten — inom ett landsting _ tillgodoser de stora personalgruppernas fort- bildningsbehov. Härtill kommer ett stort an- tal externa kursgivare (personalorganisatio- ner, myndigheter, branschföreningar m.fl.) som har kurser för landstingens personal.

Beträffande finansieringen av fortbildning och vidareutbildning varierar förhållandena. För fortbildning, som många gånger inte är ett frivilligt åtagande av den anställde, torde det vara vanligt att arbetsgivaren anordnar utbildningen — eller köper den av en fristående kursarrangör — samt betalar såväl lön som andra omkostnader för den anställ- de.

Beträffande vissa vidareutbildningskurser, inte sällan av längre omfattning och mera beroende av den anställdes eget initiativ, hänger arbetsgivarens ekonomiska engage- mang ofta samman med det samband vidare- utbildningen har med den anställdes arbets- uppgifter och med längden av hans anställ- ningstid. Arbetsgivaren kan således betala en viss del av lönen (inom den statliga sektorn utgår, enligt det allmänna avlöningsavtalet, lön med s.k. B-avdrag för studier som av arbetsgivaren bedöms ”angelägna ur tjänste- synpunkt”) eller betala ett visst utbildnings- bidrag under förutsättning att den som genomgår utbildningen varit anställd viss tid

(landstingen betalar t. ex. ett utbildningsbi- drag till sjuksköterskor som varit anställda minst sex månader och som begår tjänstle- dighet för att genomgå vidareutbildning för sjuksköterskor). Det förekommer också att arbetsgivaren står för alla kostnader även i samband med vidareutbildning liksom det förekommer att arbetstagare får tjänstledig- het utan lön för att på eget initiativ genomgå utbildning av vidareutbildningskaraktär.

Det område där förhållandena varierar mest är sannolikt utbildningens innehåll och omfattning. Fortbildning som är direkt före- tags- och befattningsanknuten avser ofta ett mycket begränsat område. Den kan emeller- tid också ha mera generell karaktär. Vidare- utbildningskurserna har ofta ett bredare innehåll, så t.ex. de av PUN anordnade kanslistkurserna. Vidareutbildningskurserna kan pågå en till flera månader, medan fortbildningskurserna i regel omfattar endast några dagar, i vissa fall upp till några veckor.

Fortbildning och vidareutbildning före— kommer på såväl heltid som deltid. De kan också ges på fritid och i kombination med korrespondensundervisning.

Nedan presenteras något mera utförligt fy- ra exempel på hur fortbildnings- och vidareut— bildningsverksamhet ordnats inom olika om- råden.

Lärarfortbildning

De snabba förändringarna i skolväsendet samt förändringarna inom samhället i övrigt och på de kunskapsområden som behandlas i skolan är motiven för den omfattande lärarfortbildning som förekommer. Anslagen över statsbudgeten har för detta ändamål ökat från ca 10 miljoner kronor budgetåret 1964/65 till nära 40 miljoner kronor budget- året 1972/73. Härtill kommer betydande insatser från skolans huvudmän, främst kom- munerna.

Verksamheten bedrivs till större delen dels av lärarhögskolornas fortbildningsavdelning- ar, dels av länsskolnämnderna och skolstyrel- sema som har ansvaret för studiedagsverk- samheten. Övrig kursverksamhet bedrivs un-

der SÖs direkta ledning eller av lärarorganisa- tioner. SÖ har inseende över den fortbild- ning som inte står under SÖs direkta ledning. Fortbildningsverksamheten omfattar även andra kategorier inom skolväsendet än lära- re.

Fortbildningen distribueras i form av bl. a. feriekurser, studiedagar under terminerna och korrespondensundervisning. Lärare m.fl. som deltar i fortbildning uppbär lön samt i förekommande fall reseersättning och traktamente enligt särskilda bestämmelser.

ALI-RA TI

SAFs utbildningsavdelning utvecklar och genomför inom ramen för ALI-RATI utbild- ning för arbetsledare,, övriga chefer och specialister inom områdena organisation och administration med personalledning, produk- tionsteknik, administrativ rationalisering samt personaladministration.

Dessutom genomförs kurser för byggbran- schen, allmänna kurser för mindre och medelstora företag samt kurser i lönesätt- ning. Kurserna är i första hand avsedda som vidareutbildning för personal inom företag och förvaltningar.

Utbildning inom ledarutvecklingssektorn ges för följande kategorier och nivåer: avdelnings- och sektionschef, gruppchef och arbetsledare, arbetsledaraspirant, personal- och utbildningschef.

Verksamheten inom rationaliseringssek- torn omfattar följande huvudområden: pro- duktionsrationalisering, byggnadsrationalise- ring, administrativ rationalisering och pro- duktionsekonomi. Verksamheten är ekono- miskt självbärande. Utbildningskostnaderna betalas av företaget/arbetsgivaren och delta- garna har bibehållen lön under utbildnings- tiden.

Utbildningen genomförs som heltidskurser på olika platser i landet, som deltidskurser (fritidskurser) också på olika platser i landet (för närvarande ett femtiotal) samt som företagsinterna kurser, vanligen under med- verkan av kursledare och specialister från

respektive företag. Lärarutbildning och lärar- instruktion handhas av ALI-RATI.

Statens institut för företagsutveckling ( SIF U)

SIFU ger fortbildningskurser omfattande aktuell teknik, organisation och ekonomi inom entreprenadverksamhet, industri och viss kommunal drift för ingenjörer, tekniker, arbetsledare, förvaltningspersonal samt andra yrkesutövare inom hantverk och industri. Utbildningen förekommer på olika platseri landet. Kurserna omfattar 2—5 dagar (tillämpningskurser) och 5—25 dagar (kom- petens— och behörighetskurser). Utbildnings- verksamhetens totala omfattning är ca 1 000 kurser med ca 20 000 deltagare. Kursavgifterna varierar mellan 50 och 900 kronor. Det är vanligt att arbetsgivaren betalar såväl kurskostnaden som lön under utbildningstiden för deltagarna. Den som söker utbildningen på eget initiativ och ej får bidrag från arbetsgivaren kan efter ansökan få bidrag från institutet till högst halva kostnaden för kursavgift, resor och uppehälle.

Facklig utbildning

LO och dess fackförbund anordnar dels steg- vis uppbyggd utbildning, dels specialkurser. Utbildningen avser både allmän medlems- skolning och funktionärsutbildning.

En del av utbildningen är systematiserad i fyra steg av alltmer kvalificerade kurser, som varvas med praktisk verksamhet i fackligt arbete. Det första steget kombineras med lokal facklig verksamhet och utgörs av en studiecirkel i samhällsämnen, fackliga ämnen eller allmänna ämnen. Det andra steget be— står av en kurs av en till tre veckors längd i fackförbundsregi. De sista stegen utgörs av kurser arrangerade av LO om sex veckor respektive tre månader. De mest omfattande ämnena är fackliga frågor, ekonomi, sam- hällskunskap, socialkunskap. svenska och matematik.

Specialkurserna omfattar i regel en till tre veckor och avser t.ex. arbetsstudiefrågor,

företagsekonomi och arbetsmiljöfrågor.

Under 1971/72 anordnade LO och dess fackförbund närmare 400 kurser med över 10000 deltagare. Härtill kommer kortare kurser och konferenser med sammanlagt ca 30 000 deltagare samt studiecirklar.

Även övriga arbetstagarorganisationer har facklig utbildning.

Den ovan presenterade översikten ger en uppfattning om variationsrikedomen i utbu- det av fortbildning och vidareutbildning. En sådan variationsrikedom är självfallet både önskvärd och nödvändig för att man skall kunna tillgodose de mycket skiftande beho- ven av fortbildning och vidareutbildning i samhället. Den informella formen av fort- bildning som består i att den anställde mer eller mindre systematiskt följer utvecklingen på sitt eget område via svensk och utländsk fackpress, facklitteratur osv. är inte den minst viktiga. För att detta slag av fortbild- ning inte skall fungera alltför slumpartat kan den behöva formaliseras, t.ex. genom att man skapar en organisation inom företaget för systematisk bevakning av t. ex. tidskrif- ter. Även när det gäller facklitteratur kan vissa åtgärder behöva vidtas. Den enskilde kan behöva hjälp att välja rätt bok och eventuellt även handledning för att kunna tränga in i nya ämnesområden. Även inom den mer institutionaliserade fortbildningen kan man skilja mellan en rad olika typer med olika innehåll och former.

Det kan emellertid, som tidigare framhål- lits, finnas anledning att bedöma nuvarande förhållanden med avseende på innehåll, institutionell organisation och finansiering mot bakgrund av allmänna överväganden om återkommande utbildning. Syftet bör vara att skapa en struktur som rationellt tillgodo- ser nya och växande behov av fortbildning och vidareutbildning.

U 68 ser här som sin uppgift att ge vissa allmänna riktlinjer för den del av fortbild- ningen och vidareutbildningen som har sam- band med högskoleutbildningens organisa- tion. Det bör sedan ankomma på de berörda myndigheterna (bl.a. universitets- och

högskoleämbetet) att närmare följa dessa frågor och utfärda erforderliga detaljbestäm- melser.

I Svenska teknologföreningens skrift ”In- genjörerna och fortbildningen” karaktäriseras två olika slag av fortbildning. Man skiljer där mellan allmänt inriktad fortbildning och specialinriktad fortbildning. Den första ty- pen syftar till att vidmakthålla den investe- ring som en gång gjorts igrundutbildningen, medan den andra skall tillgodose mera kortsiktiga behov av nya, ofta starkt specia- liserade och företagsanknutna kunskaper. Det är sannolikt att en sådan gränsdragning är aktuell även för andra arbetsområden än ingenjörernas. Det är också sannolikt att det förekommer vissa blandformer mellan de två typerna av fortbildning.

Den allmänt inriktade fortbildningen skul- le kunna exemplifieras med de enstaka kurser och studiekurser av skilda slag som U68 föreslår skall komma att utgöra en väsentlig del av högskoleutbildningen. De nuvarande yrkkurserna är i vissa fall exempel härpå, men man kan lika väl tänka sig att exempelvis 20—40 poäng i företagsekonomi, statistik eller ett modernt språk kan utgöra en angelägen fortbildning för många yrkes- verksamma. Specialinriktad fortbildning är exempelvis lärarfortbildning och huvuddelen av den fortbildning som anordnas inom det privata näringslivet av företag, branschorga- nisationer och fristående kursarrangörer.

I en beskrivning av fortbildningens och vidareutbildningens struktur skulle man med avseende på institutionella förhållanden grovt kunna skilja mellan utbildning som anordnas med utnyttjande av högskoleut- bildningens resurser och utbildning som utnyttjar resurser utanför högskoleutbild- ningen. Beträffande utbildningens innehåll skulle man kunna dra en gräns mellan allmänt inriktad fortbildning och vidareut- bildning och specialinriktad sådan utbild- ning.

Med de utgångspunkter som redovisats inledningsvis syns det vara en rimlig princip att allmänt inriktad fortbildning och vidare- utbildning kan anordnas inom högskoleut-

bildningen och finansieras över anslagen till sådan utbildning, medan specialinriktad och företagsanpassad utbildning finansieras av arbetsgivaren vare sig man för denna utnytt- jar högskolans resurser eller inte.

Självfallet kan inte sådana riktlinjer tilläm- pas undantagslöst. Vissa slag av allmänt inriktad fortbildning och vidareutbildning kommer även i framtiden att organiseras och finansieras helt av arbetsgivaren. Det kan också i vissa fall vara motiverat att samhället finansierar mera specialinriktad fortbildning och vidareutbildning.

En icke oväsentlig del av allmänt inriktad fortbildning bör kunna erbjudas inom hög- skoleutbildningens ram för enstaka kurser och studiekurser. Detta är i viss utsträckning förhållandet redan i dag. Högskoleorganisa- tionen får därigenom ansvaret för utbildning- ens innehåll och utformning samt utser deltagarna i utbildningen enligt gällande reg- ler. Den enskilde studerandens kostnader kan täckas av studiemedel eller av lön/bidrag från arbetsgivaren.

Vid planeringen av dessa kurser bör man enligt U 68s mening sträva efter att de bl.a. skall kunna tillgodose olika, framför allt större utbildningskategoriers behov av all- mänt inriktad fortbildning. Ett samarbete med näringslivs- och branschorganisationer m. ni. blir nödvändigt i planeringen av sådan utbildning. Högskolestyrelserna, med sina representanter för allmänintresset, bör här kunna spela en viktig roll. Olika distribu- tionsformer bör prövas för sådan utbildning, bl.a. med inslag av självstudier som kan bedrivas på hemorten.

Ett exempel på allmänt inriktad fortbild- ning kan hämtas från de kurser i bl.a. elektroteknik och hållfasthetslära som getts vid Chalmers tekniska högskola. Ett annat exempel är yrkkursen i arbetsmarknadstek- nik med personaladministration som i viss utsträckning utnyttjas som fortbildning bl. a. av arbetsmarknadsverkets tjänstemän.

I visSa fall är det angeläget att utnyttja tillgängliga resurser inom högskoleutbild- ningen för att tillgodose även mycket speci- ella behov av fortbildning. Ett exempel på

detta är lärarfortbildningen med dess behov av nära kontakt med förnyelsearbetet både på respektive ämnesområde och inom peda- gogik och ämnesmetodik. Viss del av lärar- fortbildningen sker och bör även i framtiden ske _ som behandlats i avsnitt 6.312 — med utnyttjande av resurser inom högskole- organisationen. Med den av U 68 föreslagna organisationen, i vilken lärarutbildningen lig- ger inom universitets- och högskoleämbetets område, får SÖ i egenskap av beställare köpa resurser av högskoleorganisationen. SÖ bör självfallet även i framtiden ha ansvaret för fortbildningen.

Det är sannolikt att det finns även andra angelägna fortbildningsbehov av mycket spe- ciellt slag som på samma sätt som beträffan- de lärarfortbildningen bäst tillgodoses genom att resurser inom högskoleutbildningen ut- nyttjas. Ett företag bör t. ex. mot kostnads- täckning kunna utnyttja resurser inom hög- skolan i form av lärare, lokaler osv. för att genomföra en utbildning som speciellt svarar mot de behov som på olika sätt aktualiserats inom företaget. Det blir då beställarens sak att bestämma innehållet i stort och att utse deltagarna. I första hand bör mera specialin- riktad utbildning tillhandahållas mot ersätt- ning. Man bör dock kunna diskutera om även grundutbildning skall kunna erbjudas på dessa villkor, under förutsättning att det- ta sker genom att utbildningsplatser upprät- tas utanför de av statsmakterna beslutade totalramarna för utbildningsplatser i hög- skoleutbildningen.

8.3.6. Behörighets- och urvalsregler

Behörighets- och urvalsreglerna för antagning till högskoleutbildning spelar som framhållits i kapitel 5 roll för möjligheten att utveckla återkommande utbildning. För att den en- skilde skall kunna välja studieväg i gymnasie- skolan enligt sina förutsättningar, intressen och aktuella framtidsplaner bör alla studie- vägar ge underlag för behörighet till högsko- lestudier likaväl som de skall förbereda för yrkesverksamhet direkt efter gymnasiesko- lan. Även antagningsreglerna bör utformas så

att de olika valmöjligheterna blir realistiska alternativ till varandra.

Det principbeslut om behörighet och urval till högre utbildning som riksdagen fattade i maj 1972 syns ligga väl i linje med dessa krav. Beslutet innebär att alla linjer i den nuvarande gymnasieskolan _ i några fall efter komplettering av ett eller två ämnen — ger allmän behörighet till högskolestudier. Bl.a. de särskilda förkunskapskraven samt urvalsreglernas utformning i detalj skall fastställas först efter vidare utredning. Detta utredningsuppdrag har anförtrotts kompe- tenskommittén. I direktiven till denna anges att arbetslivserfarenhet på ett eller annat sätt skall kunna tillgodoräknas sökande till spär- rad högskoleutbildning. Vidare skall någon form av kvotering tillämpas, vilket ger möjligheter för sökande med olika utbild- ningsbakgrund att få tillträde till högskoleut- bildning.

Statsmakternas beslut innebär emellertid inte att alla linjer i den nuvarande gymnasie- skolan kommer att ge fullständig allmän behörighet till högskoleutbildning. Inte hel- ler kommer en enskild studieväg igymnasie- skolan att ge särskilda förkunskaper för annat än ett begränsat antal linjer i högsko- lan. Det är därför nödvändigt att de stude- rande får möjlighet att på ett eller annat sätt inhämta förkunskaper för fortsatta studier efter avslutad gymnasieskola. Man måste således — på sätt som i viss mån redan nu sker — i vuxenutbildningen erbjuda kurser i enstaka ämnen även för dem som gått igenom gymnasieskolan. Detta kursutbud måste anpassas bl. a. efter de förkunskaps- krav som kommer att gälla för de olika linjerna i högskoleutbildningen och studierna bör kunna bedrivas på såväl hel- som deltid. Härigenom kan den som så önskar kombine- ra kompletteringsstudierna med yrkesverk- samhet, medan andra via heltidsstudier snabbt kan nå den fullständiga behörigheten för en önskad linje.

För den fortsatta utvecklingen av åter- kommande utbildning är det vidare av stor vikt att effekterna av nya urvalsregler nog- grant följs samt att eventuella förändringari

gymnasieskolans studieorganisation föranle- der motsvarande anpassning av kursutbudet i den vuxenutbildning som skall tillhandahålla de nödvändiga kompletteringsmöjligheterna.

8.3.7. Information och uppsökande verksamhet

En väl fungerande och tillräckligt omfattan— de informationsverksamhet är en väsentlig förutsättning för utvecklingen av återkom- mande utbildning. För vissa allmänna syn- punkter på informationsfrågan hänvisas till avsnitt 5.1.2.5.

En omfattande utbildningsinformation ges av de härför ansvariga myndigheterna — främst SÖ, UKÄ och AMS — men även en rad bildningsorganisationer m.fl. bedriver sådan verksamhet. En stor del av denna information förs ut via tryckt material: broschyrer, informationsskrifter, tidningsar- tiklar och annonser, medan en mindre del kommer till allmänhetens kännedom via etermedia.

För att utbildningsinformationen skall ha avsedd effekt behöver den dock imånga fall sättas in individuellt. Detta gäller såväl den studie- och yrkesorientering som bedrivs i gymnasieskola och högskola som AMS” yrkesvägledningsverksamhet bland personer utanför utbildningsväsendet.

Den nuvarande utbildningsinformationen, både den generella och den individuella, kan enkelt uttryckt sägas ha till syfte att ge den enskilde upplysningar om utbildningsväsen- dets organisation och innehåll, om yrken och arbetsuppgifter, om utvecklingen på arbets- marknaden och om framtidsutsikterna inom olika yrken och yrkesområden. Den rådsö- kande bör få de upplysningar och den vägledning som gör det möjligt för honom att välja bland olika utbildningsmöjligheter och att lägga upp sina studier på ett ändamålsenligt sätt. Med återkommande ut- bildning kommer ett i viss mån nytt moment in i utbildningsinformationen. Man måste informera de rådsökande om vilka möjlighe- ter det finns att lägga upp studierna som återkommande utbildning (studieorganisa-

toriska, studiefinansiella m.fl. förutsätt- ningar). Vidare bör man upplysa om vilka fördelar en sådan studieorganisation innebär i jämförelse med sammanhängande utbild- ning och vilka nackdelar som kan vara förknippade därmed. Vidare måste i studie- och yrkesvägledningen ingå grundlig arbets- marknadsinformation med syfte att göra framför allt eleverna i gymnasieskolans svagt yrkesinriktade linjer uppmärksamma på att i princip hela arbetsmarknaden är öppen för dem och inte endast vissa mer eller mindre snäva sektorer. Risken är annars att deras efterfrågan i en första yrkesverksamhetspe- riod efter gymnasieskolan inriktas enbart mot områden, som tidigare varit vanliga för gymnasister att praktisera inom eller som enligt tradition och gängse uppfattning är "lämpliga” för gymnasieskoleutbildade osv. En sådan utveckling skulle exempelvis kunna få till följd att kontors- och servicearbetet (inte minst vårdarbete av olika slag) blir dessa gymnasieskoleutbildades normala sys- selsättning, medan en sådan sektor som till- verkningsindustrin _ inom vilken de skulle kunna få tillfälle till arbete som bl. a. kan ge värdefulla erfarenheter för senare övervägan— den om fortsatta studier — faller utanför diskussionen. Det kommer således att ställas stora krav på att den personal som har att informera i dessa frågor har omfattande kun— skaper om och god överblick över hela ar- betsmarknaden.

En utveckling av återkommande utbild- ning kommer alltså att öka kraven på studie- och yrkesvägledningens insatser på alla nivåer. Inte minst är det, enligt U 68s uppfattning, väsentligt att verksamhetens uppsökande karaktär förstärks så att utrymme ges åt speciella åtgärder som syftar till att nå individer och grupper som bedöms ha ett speciellt behov av studiestimulans.

I avsnitt 83.33 har U 68 redovisat sina skäl för uppfattningen att gymnasieskolan även i framtiden bör vara en frivillig skolform. Detta ställningstagande medför sannolikt ett ökat behov av uppsökande verksamhet. Gymnasieskoleutbildning skall, enligt U 685 uppfattning, vara en rättighet för den enskil-

de, medan samhället bör ha skyldighet att göra det möjligt för honom att utnyttja denna rätt. Också för högskoleutbildning bör ovidkommande hinder såvitt möjligt undan- röjas. En uppsökande verksamhet är en viktig del av de åtgärder som bör sättas in för att den enskildes rätt till utbildning skall bli en realitet.

En väsentlig uppgift för den uppsökande verksamheten är att söka definiera de grup- per till vilka verksamheten skall rikta sig. Det syns då rimligt att i första hand söka dessa bland dem som går ut i förvärvsarbete direkt efter grundskolan utan att ta sin rätt till gymnasieskoleutbildning i anspråk, bland dem som avbryter sina gymnasieskolestudier och bland dem som går till yrkesverksamhet direkt efter gymnasieskolan.

Resultaten av den uppföljningsundersök- ning av elever från Västmanlands län som på U68s initiativ gjorts beträffande studieav— brotten i dåvarande gymnasium och fack- skola pekar på att elever från lägre social- grupper har större benägenhet att avbryta studierna då de möter studiesvårigheter än elever från högre socialgrupper. De senare tillgriper i första hand övergång till mindre studiekurs eller till annan studieinriktning som motåtgärder. Om det blir vanligare än nu att planera in en yrkesverksamhetsperiod direkt efter gymnasieskolan är det inte orimligt att förutse ett motsvarande hand- lingsmönster. Elever från mindre studiesti- mulerande miljöer kan komma att uppleva större hinder för att efter en tids yrkesverk— samhet ta upp högskolestudier än personer från mera studiestimulerande miljöer. Om denna förmodan är riktig är en organiserad uppsökande verksamhet nödvändig också för att inte utvecklingen av återkommande ut- bildning skall medverka till att öka den sociala snedrekryteringen till högskolestu- dier.

U 68 finner det angeläget att den direkt uppsökande verksamheten kan ges en viss institutionell bas. En möjlighet till förank- ring ger den befintliga organisationen för studie- och yrkesvägledning.

De erfarenheter som redovisats av

FÖVUX i betänkandet ”Uppsökande verk- samhet för cirkelstudier inom vuxenutbild— ningen” (SOU 1972:19) pekar emellertid på behovet av variation i metoderna. Inte minst det förhållandet att individens arbetsmiljö tycks ha stor betydelse för engagemang i studier kan ge anledning att i planeringen inte lita enbart till institutionaliserade åtgär- der.

Vid uppbyggnaden av en uppsökande verksamhet bör man självfallet ta tillvara de erfarenheter som vunnits bl. &. inom denna' kommitté.

Här skall skisseras en modell för sådan uppsökande verksamhet. Det första steget kan vara en generell utbildningsinformation i form av tryckt material som distribueras till allmänheten eller på annat sätt görs lätt tillgänglig. En sådan information avser att väcka intresse för utbildning Och ge konkreta kunskaper som kan bilda den referensram till vilken annan mer differentierad information kan hänvisa. Den tryckta informationen kan självfallet också vara selektiv i den meningen att den riktar sig och distribueras till vissa grupper av tänkbara utbildningssökande, t. ex. vissa yrkesgrupper eller hemarbetande kvinnor.

För att man skall uppnå effekter bör den tryckta eller eterburna informationen i de flesta fall följas av en individuell studie- och yrkesvägledning då den enskilde sökan- den kan få en information avpassad just för honom. Arbetet inom bl.a. FÖVUX och andra projekt med uppsökande verksamhet har visat att man beträffande lågutbildade vuxna personer når den bästa effekten om den uppsökande verksamheten på arbetsplat- serna sköts av en arbetskamrat med för ändamålet avpassad utbildning. Denne bör i förekommande fall kunna förmedla kontakt med en yrkesvägledare. Även situationen för dem som inte nås på detta sätt på sin arbetsplats, t. ex. hemarbetande kvinnor, måste uppmärksammas. För personer med längre grundutbildning kan kanske tryckt informationsmaterial i många fall vara ett tillräckligt incitament som leder till kontakt med en studievägledare. Det finns här sanno-

likt inga generella lösningar utan olika åtgär- der eller kombinationer av åtgärder får prö- vas.

Om den uppsökande verksamheten resul- terar i återupptagna studier finns det vidare behov av studie- och yrkesorientering under utbildningstiden. Bl. a. erfarenheter från för- söksverksamheten med vidgat tillträde till vissa universitetsstudier visar att det också kan föreligga ett visst behov av rent kurativ verksamhet bland personer som efter yrkes- "verksamhet återupptar studier.

Man bör emellertid inte bortse från att man i viss mening kan förebygga behovet av uppsökande verksamhet exempelvis genom att vid slutet av varje utbildningsperiod söka hjälpa den studerande att lägga upp ett program för fortsatta studier, såväl för fritiden under en kommande yrkesverksam- hetsperiod som för nästa utbildningsperiod. Speciellt viktig skulle en sådan hjälp vara för dem som gör uppehåll i studierna i gymnasie- skolan. Det är sannolikt att man även behöver ägna speciell uppmärksamhet åt studerande som gör uppehåll i studier och yrkesverksamhet på grund av barnsbörd och barntillsyn.

Avgörande för uppsökande verksamhet är att kunna identifiera de individer som är i behov av information och studie- och yrkes- vägledning. Detta är emellertid förknippat med synnerligen svårlösta problem. Det gäl- ler att definiera vilka dessa personer är och här kan man ta sin utgångspunkt i de grup- per som skisserats ovan.

Till dessa grupper bör möjligen läggas ännu en, nämligen personer som avbrutit högskolestudier eller gått igenom endast kor- tare sådan utbildning. Rent tekniskt bör identifikationen inte erbjuda oöverkom- liga svårigheter. Genom de persondata som redan finns eller kan komma att stå till förfogande skulle det sannolikt vara möjligt att göra ett register över alla aktuella personer. Från olika utgångspunkter kan man emellertid anföra vägande skäl mot att använda ett sådant register för uppsökande verksamhet. Individens rätt till personlig integritet kommer här i konflikt med sam-

hällets strävan att erbjuda den enskilde bästa möjliga service med utnyttjande av tillgäng- liga tekniska resurser.

Frågan om underlaget för en uppsökande verksamhet måste således övervägas ytterli- gare.

8.3.8. Studiefinansiering 8.3.8.1 Inledning

Att välja studier i stället för yrkesverksamhet är att avstå från förvärvsinkomster, helt eller delvis. För individens val spelar härvid en bedömning av tänkbara framtida fördelar, bl. a. i form av förväntade inkomster ställda gentemot studiekostnaderna, en stor roll. Frågan är om utbildningens fördelar i form av ökad lön osv. är större än de nackdelar i form av ekonomiska uppoffringar som är förbundna med studierna.

Överväganden av detta slag spelar en be- tydligt större roll för den som redan befinner sig i förvärvsarbete och planerar att återgå till studier än för den som i en samman- hängande utbildningsgång i ungdomsåren har att ta ställning till övergången från ett utbild- ningsstadium till nästa. Den förra har också ofta ansvar för andra personer och måste fråga sig om en övergång till studier är acceptabel från bl. a. ekonomisk synpunkt med hänsyn även till dessas situation. Många anser sig i denna situation sannolikt sakna de nödvändiga ekonomiska förutsättningama eller menar att de av hänsyn till personer som är beroende av dem inte bör skaffa sig vidare utbildning, trots att en långsiktig be- dömning ger vid handen att fortsatt utbild- ning skulle innebära övervägande fördelar.

Mot denna bakgrund syns studiefinan- sieringen spela en mycket betydelsefull roll för benägenheten att lägga upp studierna som återkommande utbildning. För att åter— kommande utbildning skall te sig som ett valvärt alternativ är det således av väsentlig betydelse att senare liggande studieperioder inte orsakar större påfrestningar på ekono- min än tidigare perioder. Skall återkom- mande utbildning bli ett mera vanligt sätt för

högskolestudier måste därför särskilda åtgär- der på det studiesociala området sättas in.

83.82 Effekter av ett förändrat studiestöd

Det studiestöd som finns i dag kan i regel beräknas vara otillräckligt för personer som varit yrkesverksamma under ett antal år Och som hunnit skaffa sig stora fasta kostnader: försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, kostnadskrävande bostad osv. Genom sin utformning stimulerar studiestödet inte till återkommande utbildning eller annan vuxen- utbildning på heltid. Indirekt kan det sägas bidra till att den unge studerande föredrar sammanhängande utbildning och till att den vuxne studerande hellre väljer deltidsstudier. Enligt U 68s mening finns det skäl som talar för att man genom åtgärder inom det studie- sociala systemet söker påverka sådana effek- ter. I det följande diskuteras ett par olika möjligheter att vidta sådana förändringar.

En möjlighet är att generellt höja studie- stödet för alla studerande i högskoleutbild- ning. En sådan åtgärd skulle sannolikt öka tillströmningen av studerande till högskole- utbildning totalt, men effekten skulle variera för skilda kategorier av utbildningssökande.

För den som kommer mer eller mindre direkt från gymnasieskolan finns det f i valet mellan fortsatt utbildning och yrkes- verksamhet — andra, kanske viktigare fakto- rer att ta hänsyn till än studiestödets totalbe- lopp. Först bör då pekas på att flertalet elever från gymnasieskolans huvudsakligen studieförberedande linjer knappast har något sådant val då deras utbildning i gymnasiesko— lan, sådan som den nu är utformad, inte gett dem någon direkt yrkesförberedelse. Dessa elever har också hittills i mycket stor ut- sträckning gått till fortsatt utbildning. och en ökande tillströmning från dessa linjer skulle inte betyda särskilt mycket vare sig i absoluta eller i relativa tal. För dem som fått en yrkesförberedande gymnasial utbildning kan förväntningarna på inkomsten efter en högskoleutbildning och förhållandet mellan studiestödets bidragsdel och dess återbetal- ningsdel, dvs. hur stor studieskulden blir i

förhållande till den förväntade inkomsten, spela större roll vid valet av sysselsättning efter gymnasieskolan. Det är således inte självklart att ett förhöjt studiestöd i sig medför en avsevärt ökad tillströmning av gymnasieskoleutbildade till högskoleutbild- ning. Det är dock inte otänkbart att ett generellt förhöjt studiestöd kan öka till- strömningen till vissa utbildningslinjer.

För dem som redan är yrkesverksamma sker valet av högskoleutbildning från en vä- sentligt annan utgångspunkt. De har att välja mellan att fortsätta yrkesverksamheten med den inkomst och de arbetsförhållanden de har eller att avbryta den för att ägna sig åt studier med en inte alltid säker möjlighet till mer stimulerande arbete och högre inkoms- ter efter utbildningen. För dem Spelar utsik— terna att under studietiden få behålla en uppnådd ekonomisk standard sannolikt en stor roll. En höjning av studiestödet till en nivå som exempelvis motsvarar den genom- snittliga inkomsten för förvärvsarbetande skulle för den som har inkomster omkring detta genomsnitt innebära att en övergång till studier inte medförde någon egentlig standardsänkning. Den som har större in- komster skulle få vidkännas en standardsänk- ning om också mindre än för närvarande. För dem som har låga inkomster skulle ett av studiehindren försvinna. Självklart Spelar för- hållandet mellan studiestödets bidragsdel och dess återbetalningsdel en betydelsefull roll även för kategorin redan yrkesverk- samma.

Det är sannolikt att ett förhöjt studiestöd skulle innebära en ökad benägenhet hos per— soner som redan är yrkesverksamma att söka till högskoleutbildning, dvs. bidra till att utveckla återkommande utbildning. Det är som nämnts i det föregående också möjligt att en sådan höjning skulle i viss utsträckning öka tillströmningen till högskoleutbildning även från dem som nyss genomgått gymna- sieskolan, dvs. stimulera dem att lägga upp sina studier som sammanhängande utbild— ning. Om antalet studieplatser i högskolan är begränsat medför en ökad tillströmning av sökande en ökad konkurrens om utbildnings-

platserna. Från den återkommande utbild- ningens synpunkt är det då angeläget att antagningsbestämmelserna är utformade så att de som kommer från yrkesverksamhet inte konkurreras ut av dem som kommer direkt från gymnasieskolan. Bl. a. måste man se till att utbudet av enstaka kurser och studiekurser i tillräcklig omfattning blir till- gängligt för de redan yrkesverksamma.

Kostnaderna för ett generellt förhöjt stu- diestöd av nu skisserat slag kan bedömas bli avsevärda: de nuvarande studiemedelsutgif- terna på statsbudgeten belöper sig till när- mare en miljard kronor och en t. ex. 50-pro— centig höjning av studiemedlen skulle så— lunda belasta budgeten med upp mot en halv miljard kronor. En generell höjning av stu- diestödet med sådana konsekvenser kan en- ligt U 685 mening knappast komma i fråga,i varje fall inte under den närmaste, överblick- bara tiden. Då det dessutom är möjligt att en generell höjning av studiestödet stimulerar lika mycket till ökad sammanhängande ut- bildning som till återkommande utbildning syns det inte U68 vara en åtgärd som i första hand bör prövas för att nå det syfte som här diskuteras.

Ett i viss mening differentierat studiestöd torde då från olika utgångspunkter vara en bättre lösning. Oavsett hur ett sådant kan utformas tekniskt bör det kravet ställas att det stimulerar huvudsakligen två målgrupper till återkommande utbildning. Den ena ut— görs av dem som redan befinner sig ute i yrkesarbete. För att dessa skall finna högsko- lestudier valvärda är studiestödets nivå av vital betydelse. Den andra gruppen utgörs av dem som nyss lämnat gymnasieskolan och står inför valet att yrkesarbeta eller studera. I det senare fallet kan studier förläggas ome- delbart efter gymnasieskolan eller längre fram i tiden. Vilketdera de väljer kan förmo- das påverkas av kännedomen om studiestö- dets nivå vid olika tidpunkter. Principen bör vara att äldre studerande med yrkeserfaren- het får ett bättre studiestöd på en och samma utbildningsnivå än yngre studerande med ingen eller kortare yrkeserfarenhet. Studiestödet skulle därigenom få två olika

nivåer, en för äldre studerande och en för dem som går direkt från gymnasieskolan. Man kan självfallet resa invändningar mot ett på det sättet differentierat studiestöd. Man kan exempelvis hävda att det förhållandet att den studerande varit yrkesverksam under inte alltför kort tid inte är avgörande för hans behov av studiestöd. Även andra stude- rande kan ha avsevärda kostnader för barn- tillsyn, bostad m.m. Man kan också peka på risken för ogynnsamma tröskeleffekter. ] de fall då nuvarande äkta-make-prövning tilläm- pas får den som får vidkännas inkomstbort- fall eller nytillkommande barntillsynskostna- der ingen eller begränsad kompensation för detta. För familjer med normalinkomster kan detta vara ett oöverstigligt studiehinder. Det bör med hänsyn härtill inte uteslutas att vill- koren för ett förhöjt studiestöd bör knytas även till andra faktorer än ålder och yrkes- verksamhetens omfattning. U 68 vill f. ö. framhålla att varje system för studiestöd måste bygga på schablonartade regler som är utformade med hänsyn till det syfte man vill uppnå. Det kan knappast undvikas att syste- met kan upplevas som ”orättvist” av några.

Med ett studiestöd utformat efter sådana riktlinjer skulle man dels öka de redan yrkes- verksammas möjligheter att få en för dem önskvärd högskoleutbildning, dels stimulera personer som nyligen genomgått gymnasie- skolan att lägga upp fortsatta studier som återkommande utbildning. Härmed har ingen ställning tagits till den framtida nivån på det studiestöd som bör komma studerande i sammanhängande utbildning till del.

En på så sätt utformad differentiering av studiestödet skulle sannolikt bli avsevärt mindre kostnadskrävande än en generell höj- ning av studiestödet. Hur mycket mindre kostnaden skulle bli är beroende av skillna- den mellan de båda studiestödsformerna och av hur många studerande som kommer att omfattas av respektive studiestödsform.

8.383 Principiell organisation av ett diffe- rentierat studiestöd

Villkoret för ett förhöjt studiestöd måste vara knutet till en yrkesverksamhetstid av viss omfattning. För att syftet med återkom- mande utbildning skall nås bör denna tid inte vara alltför kort. Samtidigt bör avstån- det mellan tidigare skolstudier och start- punkten för högskolestudierna inte vara så stort att fortsatta studier för många inte längre ter sig lockande. Utan att binda sig för någon bestämd längd av yrkesverksamheten vill U68 förorda att en jämförelsevis lång period, t. ex. fem är, normalt bör krävas.

Viss tidigare genomgången högskoleutbild- ning bör i princip inte utestänga någon från att återkomma till högskoleutbildning och få förhöjt studiestöd, under förutsättning att en yrkesverksamhetsperiod av viss minsta omfattning ligger mellan de båda utbild- ningsperioderna. Rimligtvis bör också samma regler gälla i återkommande utbildning som i sammanhängande utbildning med avseende på längden av den sammanlagda tid som statligt studiestöd över huvud taget kan utgå till en och samma person.

I föregående avsnitt har framhållits att studiestödet bör utformas bl.a. med syfte att dels möjliggöra för personer som redan är yrkesverksamma att genomgå högskolestu- dier, oavsett vilka planer de tidigare haft, dels stimulera personer med nyligen genom— gången utbildning i gymnasieskolan att lägga upp fortsatta studier som återkommande utbildning.

När det gäller den andra gruppen, dvs. dem som nyss gått igenom gymnasieskolan, kan det diskuteras om ett studiestöd utfor- mat efter de angivna principerna utgör till- räcklig stimulans för dem att lägga upp studierna som återkommande utbildning. De blir givetvis medvetna om att de kan få högre studiestöd om de skjuter upp högskolestu- dierna. Om det vore samhällsekonomiskt möjligt att ge alla som uppfyller kravet på yrkesverksamhet ett studiestöd med högre nivå, borde detta vara tillräckligt för att den enskilde skall träffa ett väl underbyggt val

mellan sammanhängande och återkommande utbildning. Är möjligheten att i framtiden komma i fråga till ett högre studiestöd oviss i den situation då ett val skall träffas motver- kar det strävan till återkommande utbild- ning.

Det kan då övervägas att komplettera de studiesociala åtgärderna med andra, t. ex. att ge någon form av garanti för att den som väljer att lägga in en yrkesverksamhetsperiod efter gymnasieskolan efter denna period får tillträde till högskoleutbildning. En sådan anordning rymmer åtskilliga problem som U 68 här bara skall antyda.

En konstruktion med platsgaranti måste innebära att den sökande vid ansökan om utbildningsplats anger att han inte önskar ta platsen i anspråk förrän vid en senare tid- punkt. I princip skulle en sådan ansökan kunna avse antingen utbildningsplats vid en bestämd utbildningslinje eller utbildnings- plats i högskoleutbildning över huvud taget. Intetdera av dessa alternativ är emellertid invändningsfritt.

Ett av motiven för att utveckla återkom- mande utbildning är, enligt vad U 68 tidigare framhållit, att en yrkesverksamhetsperiod fö- re högskolestudiernas början borde ge den enskilde bättre förutsättningar att göra ett väl underbyggt utbildningsval. De erfarenhe- ter som yrkesverksamheten ger kan antingen ge stöd för tidigare planer eller föranleda ändrad inriktning beträffande högskolestu- diernas längd eller innehåll. Om de studeran- de redan före yrkesverksamhetsperioden är antagna till en bestämd utbildning finns det en risk för att den som ändrar studieinrikt- ning under yrkesverksamhetsperioden avstår från att utnyttja de erfarenheter han vunnit för sitt utbildningsval och trots allt antar den erhållna utbildningsplatsen. För såväl den enskilde som för samhället är det självfallet mycket angeläget att de utbildningsval som träffas är så väl underbyggda som möjligt.

Om detta och andra problem som är förenade med en anordning med platsgaranti kan ges en tillfredsställande lösning kan knappast avgöras utan praktisk prövning av konkret utformade förslag.

I avsnitt 8.3.2 har berörts frågan om resurser för hela utbildningsväsendet och dessas för- delning på olika angelägna sektorer. U 68 har där gett uttryck för den uppfattningen att den överbryggande utbildningens behov är utomordentligt angelägna under den när- maste framtiden. U 68 menar vidare att man vid avvägningar inom högskoleutbildningen bör prioritera åtgärder som syftar till att utveckla återkommande utbildning. Även om U68, som framhålls i avsnitt 8.3.2, vill se frågan om finansieringen av återkomman- de utbildning som ett från den överbryggan- de utbildningen i princip skilt problem är det självklart att den resursökning som framde- les, och framför allt under den närmaste framtiden, kan komma högskoleutbildningen till del blir begränsad.

Det är därför sannolikt att ett förhöjt studiestöd för högskolestudier måste omges med vissa kvantitativa restriktioner. Det syns då rimligt att man i varje fall till en början fastställer det antal personer som varje år får komma i åtnjutande av ett förhöjt studie- stöd. Man får också överväga om detta skall kunna utgå vid all högskoleutbildning, oav- sett inriktning, eller om det, åtminstone till en början, skall avse endast vissa slag av utbildning, t.ex. yrkesteknisk högskoleut- bildning. Stannar man för att det skall kunna utgå vid all högskoleutbildning är det nöd- vändigt att använda sig av något behovskrite- rium vid urvalet.

Det förhöjda studiestödet bör normalt utgå under den tid som svarar mot den valda utbildningslinjens längd. Med sådana bestäm- melser kommer den årliga kostnaden att variera beroende på hur långa utbildningslin- jer som de studerande i återkommande ut- bildning väljer.

Från organisatorisk synpunkt och från planeringssynpunkt finns det, enligt U68s uppfattning, inga skäl som talar mot att ett förhöjt studiestöd skulle kunna sättas in samtidigt som åtgärder vidtas med anledning av andra förslag från U68. Man bör dock räkna med att starta i förhållandevis blygsam

skala. Detta är motiverat inte enbart av ovan berörda resursskäl. De beslut som kan bli en följd av U 685 förslag beträffande dimensio- nering, lokalisering och organisation av hög- skoleutbildning kommer att ta förhållandevis lång tid att genomföra. Vissa av de åtgärder som är angelägna för att främja återkomman- de utbildning kan genomföras tämligen om- gående, medan andra sannolikt kommer att ta tämligen lång tid i anspråk. Inte minst gäller det senare planering på det studieorga- nisatoriska området, där utvecklingen av kor- tare yrkesinriktade linjer och av längre ut- bildningslinjer med avgångsetapper är av vä- sentlig betydelse för den enskildes möjlighe- ter att organisera sina studier som återkom- mande utbildning.

Det är emellertid sannolikt att organisato- riska förutsättningar för att genomföra åter- kommande utbildning i betydande utsträck- ning föreligger när de för dagen mest ange- lägna behoven inom den överbryggande ut- bildningen är tillgodosedda, även om utbild- ningsklyftor och därmed behov av överbryg- gande utbildning alltid kommer att finnas. Vid den tidpunkt då det finns möjligheter att i större omfattning avdela resurser för ett mera omfattande studiesocialt stöd till stu- derande i återkommande utbildning bör såle- des också möjligheterna att förverkliga åter- kommande utbildning vara goda.

8.3.8.5 Studiestödets nivå och utformning

Kostnaderna för ett förhöjt studiestöd för studerande inom återkommande utbildning är som nämnts i det föregående beroende av detaljutformningen av systemet. Frågor som studiestödets totala nivå och förhållandet mellan bidragsdel och återbetalningsdel är avgörande för årskostnaden per studerande. U 68 menar att studiestödet i princip skall vara så utformat att det för den enskilde är neutralt om studierna sker i ett sammanhang eller delas på flera perioder med mellanlig- gande yrkesverksamhet. Den ekonomiska uppoffringen under studietiden bör inte vara större i återkommande utbildning. Det är dock klart att det i det enskilda fallet kan

råda Speciella förhållanden som gör det ena alternativet överlägset det andra. Den tek- niska utformningen av studiestödet bör emellertid enligt U 685 uppfattning samord- nas med andra studiestödsfrågor för motsva- rande åldersgrupper. Den detaljerade utform- ningen av förslag bör därför ankomma på SVUX.

8.386 Försöksverksamhet

Som framgår av det föregående reser ett system med högre studiestöd till vissa stude- rande i återkommande utbildning en rad frå- gor av både principiell och praktisk karaktär. I tidigare avsnitt har nämnts frågor om stu- diestödets nivå och förhållandet mellan bi- drags- och återbetalningsdel, utformningen av yrkesverksamhets- och behovskriterier, be- dömning av tröskeleffekter samt frågan om äkta-make-prövnjng. För att man skall kunna finna en tillfredsställande lösning på dessa problem är det sannolikt nödvändigt att man skaffar sig erfarenheter av hur systemet i begränsad omfattning fungerar. U 68 föreslår därför att. vid tidpunkten för genomföran- det av åtgärder med anledning av U68s övriga förslag, en försöksverksamhet påbör- jas innebärande att ett begränsat antal sökan- de som avser att påbörja högskolestudier efter viss tids yrkesverksamhet erbjuds för- bättrade studiesociala villkor. Det bör ytter- ligare övervägas om ett sådant försök också skulle kunna belysa vilken effekt en anord- ning med garanti om utbildningsplats i hög- skoleutbildning kan få.

Antalet sökande som skall få förhöjt stu- diestöd måste bestämmas med hänsyn till storleken av de resurser som kan ställas till förfogande och den nivå man fastställer för studiestödet. Som U68 framhållit tidigare kan denna fråga inte ses isolerad från andra studiestödsfrågor för här ifrågavarande ål- dersgrupper. Den bör alltså prövas av SVUX. U 68 vill nämna, utan att detta skall uppfat- tas som ett preciserat förslag, att en rimlig utgångspunkt är att omkring 2 000 nya stu- derande årligen erhåller förhöjt studiestöd.

U 68 konstaterar slutligen att vissa ytterli-

gare preciseringar erfordras för att försöket skall kunna genomföras. Det bör ankomma på utbildningsmyndigheterna 4 främst de centrala ämbetsverken — att i samråd med centrala studiehjälpsnämnden och SVUX ut- forma försöket i detalj.

8.3 .9 Arbetsmarknad 8.3.9.l Utgångspunkter

Efter hand som återkommande utbildning blir vanligare kommer nya mönster antagli- gen att utvecklas vid övergången mellan utbildning och arbetsmarknad. Den kommer att möjliggöra en större rörlighet på arbets- marknaden, såväl vertikalt inom ett yrkes- område, dvs. en rörlighet mellan olika befattningsnivåer, som horisontellt mellan olika yrkesområden, dvs. yrkesbyten. Be- gränsade delar av arbetsmarknaden har redan i dag denna vertikala rörlighet. Inom vissa yrkesområden, som är uppbyggda med be- fattningar på olika nivåer, har olika rekryte- rings- och befordringsvägar utvecklats.

Expansionen av ungdomsutbildningen har medfört att arbetsmarknadens traditionella befordrings- och rekryteringsmönster föränd- rats. De unga långtidsutbildade ryms inte inom de traditionella befattningsområdena utan sprids till nya, som ofta utgjort befattningsområden för personer med kor- tare utbildning. Inom sådana områden ökar sålunda betydelsen av den utbildning indivi- den får i sin ungdom. Återkommande utbild- ning möjliggör emellertid, att utbildnings- valet iungdomen inte får samma livsavgöran- de betydelse för individen som det har i dag.

Andra konsekvenser av en utvecklad åter- kommande utbildning är att allt fler perso- ner från tämligen svagt yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan kan väntas söka sig till arbetsmarknaden för en kortare eller längre yrkesverksamhetsperiod. Vidare kan utbudet av kortare, yrkesinriktad högskoleutbildning väntas bli större och ökade möjligheter ges för personer med lång tids yrkesverksamhet att ta enstaka kurser och studiekurser.

Mot dessa förhållanden inom utbildnings-

väsendet måste ställas den utveckling som pågår på arbetsmarknaden. Genom utveck- ling och rationalisering kommer efterfrågan på vissa slag av arbetskraft att minska eller försvinna, medan det uppstår behov av personer med annat slags utbildning, ofta både mera specialiserad och mera kvalifice- rad än den som tidigare krävts. Vissa sektorer inom näringslivet kommer att sys- selsätta färre personer än nu, medan efter- frågan inom andra kommer att öka.

En betydelsefull fråga — som ännu ingen med bestämdhet velat uttala sig om — är härvid i vilken omfattning efterfrågan på personer till s.k. tempoarbeten och andra rutinarbetsuppgifter kommer att kvarstå. I USA — där automatiseringen hunnit längre än i Sverige —— är andelen icke yrkesutbildade anställda forfarande relativt stor. Bl. a. löne- utvecklingen för arbetskraft med rutinupp- gifter får betydelse för efterfrågan på sådan arbetskraft.

Det är en naturlig följd av den höjda utbildningsstandarden i samhället att perso- ner med förhållandevis lång skolutbildning alltmer kommer i fråga vid anställning av personal för mer rutinbetonade uppgifter. Samtidigt innebär emellertid återkommande utbildning att ingen befattningsnivå behöver uppfattas som definitiv. Varje yrkeserfaren- het är ett led i en livslång utbildning. Det bör därför kunna te sig som mera naturligt för en ung människa med god utbildning att ta sin första anställning i ett yrke med rutinbeto- nade uppgifter. Man kan då tänka sig två skilda utvecklingslinjer, som här presenteras starkt förenklade.

Den första, som delvis redan nu gör sig gällande inom industrin, är att ungdomar med elvaårig eller längre skolutbildning tve- kar att ta anställning i en arbetsmiljö som uppfattas som mindre tidsenlig.

Följden har blivit att företagen i ökad omfattning vid ombyggnader eller nybygg- nader så långt möjligt ändrar arbetsmiljön så att olika slag av yrkesskador förhindras och att arbetsmiljön över huvud taget förbättras.

Arbetsformer och arbetsmetoder läggs om mot mindre tempo- och rutinbetonade arbe-

ten varvid flera arbetsmoment kommer att utföras av en och samma person. Den för- ändringen kan dock endast ske i relativt långsam takt med hänsyn till främst en i många företag relativt ny maskinpark som endast successivt kan ersättas. Detta medför att många industriföretag under de närmaste årtiondena kan få svårigheter att rekrytera kvalificerad arbetskraft.

Den andra tänkbara utvecklingslinjen är att antalet personer med elvaårig skolutbild— ning som efterfrågar anställning som ett led i en återkommande utbildning ökar och att denna arbetskraft med en god grundut- bildning har en pådrivande effekt, när det gäller de förbättringar av arbetsförhållanden och arbetsmiljö som redan efterlyses och i viss utsträckning pågår. Det är då vidare möjligt att vad som här kallas mtinarbeten i viss utsträckning får karaktären av genom- gångsyrken för unga, förhållandevis välutbil— dade personer.

Det är rimligt att tänka sig att utveckling- en kan innehålla element av båda de ovan skisserade linjerna. Vilken av dem som kommer att dominera går inte att förutsäga. Även andra än de antydda trenderna är naturligtvis möjliga.

8.3.9.2 Förutsättningar för att utveckla återkommande utbildning

För närvarande har huvuddelen av dem som söker sin första anställning såväl sin allmänna utbildning som sin grundläggande yrkesut- bildning bakom sig. Arbetsgivarna svarar för inskolningen i företaget samt inte sällan — i varje fall vad beträffar större företag — även för fortbildning och vidareutbildning inom yrket eller branschen. De höga kostnader som är förenade med nyanställning och introduktion av personal är ett av skälen till att de flesta arbetsgivare strävar efter att hålla en tämligen låg omsättning bland personalen. Det är vidare förenat med stora kostnader att tillhandahålla fortbildning och vidareutbildning, kostnader som växer med dagens komplicerade och föränderliga arbets- marknad. En god grundläggande yrkesutbild—

ning hos de anställda är således ett näralig- gande intresse för företagen.

Äterkommande utbildning kommer att innebära en i viss mån ny situation och man bör därför diskutera vilka olika åtgärder som är väsentliga för anpassningen mellan utbild- ning och arbetsmarknad, om den återkom- mande utbildningen skall kunna utvecklas. Vissa av åtgärderna är aktuella endast för de grupper som är att betrakta som nyutbilda- de, vare sig de fått sin utbildning i gymnasie- skolan eller högskolan, medan andra åtgärder i första hand gäller dem som redan är etablerade på arbetsmarknaden och för vilka vissa problem kan uppstå, när de avbryter sin yrkesverksamhet för att genomgå ytterligare utbildning.

Genom att utveckla återkommande ut- bildning introducerar man inte några i egentlig mening nya problem på arbetsmark- naden. Möjligen kan man anta att det kan leda till nya attityder hos de arbetssökande. De som kommer från utbildning igymnasie- skola och högskola, i avsikt att efter en kortare eller längre period av yrkesverksam- het återvända dit, kan betraktas som norma- la "förstagångssökande" av arbete och det finns inga skäl att förutsätta att några andra mekanismer beträffande efterfrågan på ar- betskraft kommer att verka beträffande dem än de som gäller arbetskraften i övrigt. Efterfrågan kommer således att uppvisa regionala, säsongsmässiga och konjunktur- niässiga variationer även för dem. Emellertid kan exempelvis introduktions- och inskol- ningskostnaderna för vissa av dem som i gymnasieskola eller högskola fått ett mindre mått av närförberedelser bli högre och ge ett sämre utbyte för det enskilda företaget i den mån deras första yrkesverksamhetsperiod blir kort. Detta förhållande kan få en återhållande effekt på arbetsgivarnas benä- genhet att anställa dessa personer.

I princip blir dock slutsatsen att samma typ av arbetsmarknadsåtgärder bör användas för att underlätta denna arbetskrafts anställ- ning på arbetsmarknaden som används för arbetskraften i övrigt. Härtill kommer att övergången till arbetsmarknaden från svagt

yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan sannolikt kommer att bli av en kvantitativt sett tämligen blygsam omfattning. I ett längre perspektiv vill U 68 se en studieorga- nisation i gymnasieskolan som gör det möjligt att där välja en studieväg som bättre förbereder den som så önskar för yrkesverk— samhet direkt efter gymnasieskolan och som därmed minskar anpassningsproblemen mel- lan skola och arbetsmarknad.

En utveckling av återkommande utbild- ning ställer starkt ökade krav på samhällets resurser för yrkesvägledning och arbetsför- medling. Arbetskraften skall gång efter an- nan gå över från utbildning till arbetsliv och omvänt. Det är nödvändigt att denna över- gång underlättas genom effektiva samhällsåt- gärder av såväl informativ som vägledande och förmedlande karaktär. Perioderna mel- lan de olika skedena i väntan på arbete och utbildningsplats måste bli korta om återkom- mande utbildning över huvud taget skall få någon omfattning och få deltagare bland grupper med svag ekonomi eller dålig utbild- ningsmotivation.

Informationen till arbetsgivarna bör om- fatta dels principer och mål för den återkom- mande utbildningen, dels en presentation av de nya grupperna av arbetssökande.

Informationen om principer och mål för återkommande utbildning bör bl. a. syfta till att förklara att den förväntade ökade rörlig- heten hos arbetskraften uppvägs av den dynamiska faktor i utvecklingsprocessen som utbildning i sig själv utgör. Den vetenskapliga utvecklingen i vid bemärkelse förändrar ständigt kunskapsmassan och medför ökade krav på individens utbildning. Den medarbe- tare som varit ledig för att bygga på sin utbildning tillför vid återkomsten företaget nya rön och nya idéer. Denna effekt kom- mer totalt sett arbetsgivarna tillgodo också om enskilda individer byter anställning efter en period av återkommande utbildning.

Informationen till arbetsgivarna om de nya grupper av arbetssökande som kommer att uppträda måste innehålla en noggrann beskrivning av dessa sökandes kunskaper och färdigheter, deras allmänna utrustning samt

de krav och önskemål som de kan förväntas ställa på en anställning, dvs. ökad informa- tion om gymnasieskoleutbildningens utform- ning och innehåll. Det är också möjligt att diskrepansen mellan de arbetssökandes all- männa utbildningsnivå och deras yrkesfa'rdig- heter kan medföra vissa anpassningsproblem på arbetsmarknaden, som arbetsgivaren bör vara beredd att möta. Det är vidare troligt att endast ett mindre antal befattningar (motsvarande) på den nuvarande arbetsmark- naden direkt svarar mot den utrustning som dessa sökande har. Den arbetsgivare som har möjlighet att genom viss omstrukturering av arbetsuppgifter anpassa sin efterfrågan till detta utbud bör emellertid ha möjlighet att tillgodogöra sig dessa arbetssökandes speciel- la kvalifikationer. Arbetsförmedlingen bör kunna medverka i planeringen av en sådan omstrukturering av arbetsuppgifterna.

Den information som riktas till de arbets- sökande blir till viss del en spegelvändning av informationen till arbetsgivarna. Sålunda måste de sökande uppmärksammas på att de anställningar de kan få i regel inte kommer att ta i anspråk alla de kunskaper, t.ex. kommunikationsfärdigheter osv., som gym- nasieskolan gett dem, i varje fall inte under den första yrkesverksamhetsperioden.

Som ett led i arbetsmarknadspolitiken används olika generella och selektiva arbets- marknadsåtgärder i syfte att underlätta an- passningen mellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft. Generellt kan man då konstatera att återkommande utbildning kan systema- tiskt användas som ett konjunkturpolitiskt instrument. I en konjunkturnedgång bör man alltså genom olika — ekonomiska och andra — medel stimulera till utbildning, längre eller kortare, och med kontinuerlig eller ofta återkommande intagning. Omvänt innebär en konjunkturuppgång att ett ökat antal personer kan stimuleras att välja yrkesverksamhet i stället för fortsatta studier efter exempelvis avslutad gymnasieskola.

Det är vidare självklart att den mångfald av regler och detaljbestämmelser som gäller inom arbetsmarknadspolitiken för bidrag av olika slag måste ses över och anpassas till

återkommande utbildning.

För den som lägger upp sina studier som återkommande utbildning är det väsentligt att inga ofrivilliga arbetslöshetsperioder mel- lan utbildning och arbete skall behöva förekomma. Även med ökade resurser till arbetsförmedlingsverksamhet m.m. torde det inte vara möjligt att helt nå ett sådant mål. En viss form av ekonomisk trygghet vid arbetslöshet bör därför finnas även för nyutbildade. Förslag om en sådan ekono- misk grundtrygghet har lagts fram av utred- ningen om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen) i betänkandet ”Försäk- ring och annat stöd vid arbetslöshet” (SOU 1971142).

För den som varit yrkesverksam en längre tid har den ekonomiska trygghetsfrågan även en annan sida. Under anställningstiden byg- ger den anställde upp vissa sociala förmåner som sjukförsäkring och ATP. Inom många fackförbund har den anställde också vissa avtalsreglerade förmåner som avgångsbidrags- försäkring, avgångsersättning och tjänste- grupplivförsäkring. Reglerna för dessa för- måner bör vara utformade så att den anställde inte kommer i ett sämre läge om han får ledighet för att genomgå utbildning.

En annan faktor av betydelse är hur frågan om anställningstryggheten för den enskilde skall lösas, dvs. hur rätt till ledighet för studier skall kombineras med rätt till återinträde i tjänst efter avslutad utbildning. En sådan rätt kan i många fall vara en väsentlig förutsättning för att den enskilde skall våga satsa på återkommande utbildning. Detta skulle kunna vara ett skäl till att lagstiftnings- eller avtalsvägen söka åstad- komma en sådan rätt. Frågan har emellertid flera aspekter. Exempelvis kan man befara att anställningstrygghet för den ene medför otrygghet för den andre, nämligen den som blir anställd i stället för den som genomgår utbildning, om sådana förhållanden inte motverkas av en mer aktiv personalplanering. En annan synpunkt som diskuterats är om rätt till ledighet skall påverka valet av utbildning under en återkommande utbild- ningsperiod, t. ex. så att mera företagsinrik-

tad utbildning prioriteras. Om utvecklingen kommer att gå i en sådan riktning eller i en annan är självfallet beroende av de villkor för ledighet för studier som kan komma att ingå i lagstiftning eller avtal. Som exempel kan nämnas att den franska lagstiftningen om viss ledighet för studier ger möjlighet till något bättre villkor vid företagsinriktade studier.

Ett av de viktigaste instrumenten för arbetsmarknadspolitiken är arbetsmarknads- utbildningen. lnemot 100 000 personer ge- nomgår numera årligen längre eller kortare kurser med utbildningsbidrag beviljade av arbetsmarknadsmyndigheterna. Vissa arbets- marknadspolitiskt motiverade villkor måste uppfyllas för att dessa bidrag skall kunna erhållas. Cirka två tredjedelar av utbildning- en är förlagd till särskilda s.k. AMU-centra medan den övriga tredjedelen omfattar kur- ser inom bl. a. gymnasieskolor, folkhögsko- lor eller annan utbildning vid vilken studiebi- drag kan utgå. Däremot kan inte utbildnings- bidrag beviljas för studier på högskolenivå. Endast i undantagsfall kan viss förstärkning av studiemedel utgå.

Som huvudvillkor för deltagande i arbets- marknadsutbildning gäller förutom viss und- re åldersgräns att den utbildningssökande är arbetslös, löper risk att bli arbetslös eller har svårigheter att få anställning. Utbildningen skall vara ägnad att underlätta stadigvarande arbetsanställning, som inte anses kunna kom- ma till stånd utan denna utbildning. Den s.k. bristyrkesutbildningen står öppen även för andra än arbetslösa.

Sakkunniga har hösten 1972 tillkallats för att göra en översyn av arbetsmarknadsutbild- ningen. Direktiven utgår från att arbetsmark- nadsutbildningen skall avgränsas mot övrig vuxenutbildning i huvudsak på det sätt som hittills skett. Utbildningen skall sålunda i regel vara avsedd för personer som är arbets— lösa eller löper risk att bli det.

Direktiven diskuterar även möjligheten att förändra kriteriet för arbetsmarknadsutbild- ning i individuella fall. Som exempel anförs att det med hänsyn till vederbörandes ålder, yrke m.m. kan vara motiverat att sätta in

arbetsmarknadsutbildning redan innan akut risk för arbetslöshet föreligger.

En annan uppgift för utredningen är att bedöma behovet av att den som drabbas av arbetslöshet inte bara utbildas för en ny uppgift i arbetslivet utan samtidigt får en förstärkt grundutbildning som syftar till att öka motståndskraften mot nya påfrestningar som kan möta på arbetsmarknaden.

Av särskilt intresse med hänsyn till vad U 68 anfört om återkommande utbildning är uppdraget att överväga de lämpligaste for- merna för samverkan mellan arbetsmark- nadsmyndighet och utbildningsanordnare. Bl.a. sägs att vid översynen stor uppmärk- samhet bör ägnas åt hur utbildningen för olika yrken regionalt och totalt skall dimen- sioneras. I samband därmed bör övervägas i vad mån kurserna skall vara specialinriktade eller ha ett mera allmängiltigt innehåll samt om utbildningen regelmässigt bör inde- las i etapper.

l direktiven framhålls också att starka skäl talar för att tillfälliga arbetslöshetsperioder utnyttjas för att långsiktigt förbättra den arbetslöses situation på arbetsmarknaden med hjälp av utbildningsinsatser, inte enbart genom omskolning utan också genom fort- bildning och kompletterande utbildning som breddar yrkesregistret. Utredningen skall bl. a. undersöka möjligheterna till och verk- ningarna av att i ökad utsträckning utnyttja ledig kapacitet vid företagen för arbets- marknadsutbildning — speciellt i samband med konjunkturnedgångar.

Gymnasieskolans utformning

[ avsnitt 8.3.3 om gymnasieskolans utform- ning påpekas några möjligheter att inom skolorganisationens ram vidta åtgärder ägna- de att underlätta anpassningen mellan skolan och arbetsmarknad. Här skall ytterligare en synpunkt något utvecklas och kommenteras.

Ett stort samtidigt utbud av arbetskraft med i stort sett likartade kvalifikationer och detta därtill vid en tidpunkt då industrise- mester m.m. minskar benägenheten att

nyanställa personal medför olägenheter av flera slag. Förutom ekonomiska och sociala nackdelar av ofrivilliga arbetslöshetsperioder kan det innebära en risk för att den som därvid inte får önskad anställning ”tänker om” beträffande sin utbildningsplanering och går till utbildning i stället för till yrkesverksamhet. I den mån detta medverkar till mindre väl övertänkta utbildningsval kan det betraktas som en av den rådande utbildningsstrukturen föranledd negativ ef- fekt som så långt möjligt bör elimineras.

Den mest radikala lösningen av detta problem vore självfallet ett under året kontinuerligt intag och därmed även en kontinuerlig avgång ur gymnasieskolan. Det- ta torde emellertid kräva så genomgri-

pande förändringar i skolväsendets organisa- tion att det får noga övervägas med hänsyn till sina konsekvenser i olika hänseenden och i varje fall är genomförbart först på mycket lång sikt.

Ett något mindre hopat utbud av arbets- sökande kan man emellertid få med en avgång från skolväsendet två eller tre gånger per år. Detta torde vara ett mer realistiskt alternativ, som det finns anledning att snabbt undersöka. I viss utsträckning kan de ökande tendenserna till ungdomsarbetslöshet ses som en följd av starkt koncentrerade stora utsläpp av ungdomar i de övre tonåren, som omedelbart önskar en anställning i arbetsli- vet vid en tidpunkt då semestrar lägger hinder i vägen för nyanställningar.

9. Genomförande av U 685 förslag

9.1

En utförlig sammanfattning av U 68s förslag publiceras i en särskild volym (”Högskolan. Sammanfattning av förslag av 1968 års utbildningsutredning”. SOU 1973:3). I det följande ges, med hänvisning till förslags- avsnitten i betänkandet, en starkt koncentre- rad översikt av utredningsförslagen. Av prak- tiska skäl utelämnas här sådana förslag i vilka U 68 förordar viss inriktning av det mera långsiktiga planerings- och utvecklingsarbe- tet.

Den utbildning som omfattas av huvudde- len av U 685 förslag framgår av bilaga 6. För denna utbildning, jämte forskarutbildning, föreslår U68 beteckningen högskoleutbild- ning. Den del av högskoleutbildningen som inte utgörs av forskarutbildning benämner utredningen grundläggande högskoleutbild- ning (grundutbildning).

U 68 föreslår att grundläggande högskole- utbildning normalt skall organiseras som ut- bildningslinjer sammansatta av kurser. I vissa fall utgör två eller flera kurser en studiekurs. De studerande kan genomgå högskoleutbild- ning i allmänna, lokala eller individuella ut- bildningslinjer eller i enstaka kurser eller studiekurser. Vissa allmänna utbildningslin- jer är uppdelade i linjevarianter med inrikt- ning mot olika yrkesområden. Varje utbild- ningslinje eller linjevariant hänförs till en av följande yrkesutbildningssektorer, nämligen för

Huvuddragen av utredningens förslag

teknisk yrkesutbildning administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning Vårdyrkesutbildning utbildning för undervisningsyrken utbildning för kultur- och informations- yrken.

Utredningens förslag till allmänna utbild- ningslinjer framgår av bilaga 9. Därtill kom- mer lokala och individuella utbildningslinjer samt enstaka kurser och studiekurser. Ut- budet av utbildning av dessa senare slag skall enligt förslaget bestämmas, inom vissa ramar, av de lokala högskolemyndigheterna. U68 föreslår att utbildningsbevis utfärdas över godkänd grundläggande högskoleutbildning samt att betyg på kurser normalt ges i en skala med stegen underkänd, godkänd och väl godkänd. Den nya organisationen av de grundläggande högskolestudierna föreslås genomförd successivt med början 1976/77. (Avsnitten 3.2—3. 4 )

U 68 förslår att antagningskapaciteten för grundläggande högskoleutbildning fr.o.m. 1976/77 regleras genom årliga beslut av- seende antagningen till dels utbildningslinjer, dels enstaka kurser och studiekurser. Utred- ningen anger två planeringsgränser, mellan vilka antagningen till utbildningslinjer enligt utredningens bedömning bör ligga. Den övre planeringsgränsen svarar mot en sammanlagd

antagning 1976/77 av ca 42 000 studerande och en därpå följande årlig ökning om två procent fram till planeringsperiodens slut (1983/84). Den nedre planeringsgränsen svarar mot en sammanlagd antagning 1976/77 av ca 37 000 studerande och en där- på följande årlig ökning om två procent fram till planeringsperiodens slut. Utred- ningens förslag avser även fördelningen av antagningskapaciteten för allmänna utbild- ningslinjer på yrkesutbildningssektorer samt på grupper av utbildningslinjer och i vissa fall enskilda utbildningslinjer. [ fråga om kapaci- teten för enstaka kurser och studiekurser förordar U 68 att denna 1976/77 skall svara mot ca 20000 heltidsstuderande och där— efter öka med ca tio procent årligen. Det totala antalet närvarande i grundläggande högskoleutbildning, som nu beräknas vara mellan 140 000 och 145 000, beräknas vid ett genomförande av U 683 förslag vara mel- lan 170000 och 190000 vid planerings- periodens slut (omkring 1983/84). (Avsnitt 2.5)

I anslutning till förslagen om högskoleut- bildningens dimensionering föreslår U 68 att det fria tillträdet för alla behöriga studeran- de till viss grundläggande högskoleutbildning, för närvarande de teologiska, juridiska och humanistiska samt, med vissa inskränk- ningar, samhällsvetenskapliga och matema- tisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsva- rande), upphör vid genomförandet av huvud— delen av utredningens övriga förslag, dvs. 1976/77. Vid detta ställningstagande har U 68 beaktat statsmakternas beslut är 1972 om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. Förslag till utformning av antagningen kom- mer att utarbetas av den år 1972 tillsatta kompetenskommittén med utgångspunkt i statsmakternas nämnda beslut. (Avsnitt 5.2)

U 68 föreslår att landet indelas i 19 hög- skoleområden, som i flertalet fall utgörs av län eller grupper av lån, och att den fortsatta utbyggnaden av permanenta resurser för grundläggande högskoleutbildning sker på en, i vissa fall två, av utredningen angivna or- ter inom varje högskoleområde. För varje högskoleområde anges rikttal för utbyggna-

den av den totala kapaciteten avseende ut- bildning i dels utbildningslinjer, dels enstaka kurser och studiekurser. Kapaciteten för en- staka kurser och studiekurser avser såväl orter med permanenta resurser för högskole- utbildning som högskoleområdet i övrigt. För den fortsatta utbyggnaden, utöver nu beslutad eller planerad sådan, förordar U 68 en igångsättning successivt i huvudsak enligt följande:

1976/77 Sundsvall—Härnösand, Falun—Bor— länge, Jönköping, Kalmar 1977/78 Eskilstuna—Västerås, Borås, Kris- tianstad 1978/79 Luleå, Östersund, Halmstad 1979/80 Örebro, Linköping—Norrköping, Karlstad, Växjö. (Avsnitten 4. 6—4.12)

U68 föreslår inga ändringar i fråga om huvudmannaskapet för nuvarande statlig och kommunal högskoleutbildning. Det kommer sålunda enligt U 68s förslag att finnas statlig, landstingskommunal, primärkommunal och i vissa fall enskild högskoleutbildning. Dock förordar utredningen att för viss enskild ut— bildning (Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och reklamut- bildning) ett överförande till statligt huvud- mannaskap skall prövas. (Avsnitt 6.2 )

U 68 föreslår att den statliga högskoleut- bildningen inom utbildningsdepartementets område, med undantag av sjöbefälsutbild- ningen, inom varje högskoleområde förs till en och samma organisation under ledning av en högskolestyrelse. Varje sådan organisation föreslås få beteckningen högskola. [ vissa fall kommer en högskola att omfatta resurser förutom för grundläggande högskoleutbild- ning även för forskarutbildning och forsk- ning. Högskolestyrelsen föreslås sammansatt av dels personer som företräder allmänin- tressen, dels personer som företräder verk- samheten inom högskolan och dennas perso- nal och studerande. Som en riktpunkt anger utredningen sex företrädare för den förra gruppen och fem företrädare för den senare. Den verkställande ledningen av högskolan föreslås ankomma på ett rektorsämbete. De

enheter inom högskolan vid vilka utbildning och i förekommande fall forskning bedrivs kallas institutioner. Vid de största högskolor- na förutsätts institutioner kunna grupperas till förvaltningsenheter. För planerings- och ledningsuppgifter inom grundutbildningen föreslår U 68 utbildnings- och, i mån av be- hov, linjenämnder bestående av lärare och studerande samt företrädare för yrkes- livet. En utbildningsnämnd skall enligt för- slaget svara för utbildningen inom en yrkes- utbildningssektor och en linjenämnd för en eller flera utbildningslinjer eller linjevarian- ter. För den kommunala högskoleutbild- ningen föreslås en organisation som när det gäller styrelse anknyter till landstingens och primärkommunernas utbildningsorganisation i övrigt samt därutöver innefattar linjenämn- der som planerings- och ledningsorgan förlin- jer eller grupper av linjer. (Avsnitt 6.3)

U 68 föreslår en enhetligare verksorganisa- tion för högskoleutbildningen än den nuva— rande. Verksuppgifterna för den statliga hög- skoleutbildningen inom utbildningsdeparte- mentets område, utom sjöbefälsutbild- ningen, föreslås vila på ett ämbetsverk, uni- versitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Detta föreslås organiserat med en styrelse och bl. a. fem utbildningsberedningar, svarande mot de fem yrkesutbildningssektorerna. Därtill kommer beredningsorgan för forskning och forskarutbildning, varvid U 68 förutsätter att nuvarande fakultetsberedningar tills vidare består. För den kommunala högskoleutbild- ningen samt sjöbefälsutbildningen föreslår U 68, med hänvisning till det organisatoriska samarbetet med gymnasieskolan, att verks- uppgifterna skall ankomma på SÖ. Samråd bör regelbundet förekomma mellan UHÄ och SÖ. (Avsnitt 6.4)

9.2

9.2.1 Tidsplan för publicering och remissbehandling av U 68s förslag

Föreliggande förslag utgör U68s huvudbe- tänkande. Utredningen avser att i specialbe— tänkanden presentera förslag om dels UHÄs kansliorganisation och riktlinjer för hög- skoleförvaltningarnas organisation, dels stu- dieorganisationen inom vissa slag av högsko- leutbildning (juridisk utbildning, socionom- utbildning, viss vårdutbildning), dels försöks- verksamhet med yrkesteknisk högskoleut- bildning.

Den fortsatta handläggningen av utredningsförslaget

Enligt U685 mening bör remisstiden för huvudbetänkandet vara förhållandevis lång och utgå i början av år 1974. Detta bör möjliggöra att statsmakterna kan fatta prin— cipbeslut på grundval av utredningens förslag under 1974. Med den förutsättningen bör huvuddelen av utredningsförslagen kunna genomföras fr. o. m. budgetåret 1976/77.

För specialbetänkandena får remisstiden bedömas med hänsyn till de tidpunkter då de föreligger. U 685 avsikt är emellertid, som kommer att framgå av det följande, att för- slaget till förvaltningsorganisation skall fram-

19/63 1974 1975 A A f Xl x/ *X 1/1 1_/4 1/7 1/I10 1/1 114 1/7 1/110 1/1 1_I4 1/7 1/_10 1/1 ubl'cerln - " . "t' Huvud- p .' 9 tl|| 59111 proposr ion betänkande K remiss organi- sations- __

- _ proposi- kommitté UHA i 5353ng om publicering till KM:t _t_i_on UHÄ * 'funktion förvaltnings— remiss X X f'F— —X organisation

lokala organisa— tionskornmittéer _V & V J L V I L N— 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Figur 9.'l. Remissbehandling Och statsmakternas beslut. Ungefärliga tidpunkter. Avsedd genomförande- tidpunkt för huvuddelen av utredningens förslag den 1 juli 1976.

!

läggas i så god tid att även det kan ligga till grund för beslut av statsmakterna under 1974. Utredningen bedömer det dock inte vara möjligt att överlämna förslag i dessa frå- gor förrän tidigast i början av hösten 1973. Man bör därför räkna med en remisstid för detta specialbetänkande som sträcker sig några månader in på 1974.

92.2 Organ för planeringsarbetets fortsatta bedrivande

Enligt U 68s bedömning bör höstriksdagen 1974 kunna fatta beslut på grundval av U 68s förslag med sådan innebörd att huvud- delen av statsmakternas beslut med anled- ning av utredningens dimensionerings- och lokaliseringsförslag samt förslag till högskole- studiernas organisation och högskoleväsen- dets lokala institutionella organisation kan träda i kraft budgetåret 1976/77 (se avsnitt 9.2.3). Det kan för detta syfte vara lämpligt att besluten utformas så att de dels utgör grundvalen för upprättandet av en organisa- tion för genomförandet, dels anger de rikt- linjer som den detaljerade planeringen av genomförandet bör följa.

U 68 föreslår att UHÄ inrättas redan bud- getåret 1975/76. Höstriksdagen 1974 bör fatta beslut om verkets inrättande och om huvuddragen i dess organisation m.m. Frå- gan om den exakta tidpunkten för inrättan- det bör övervägas i samband med det fort- satta utredningsarbetet angående UHÄs orga- nisation.

Så snart som möjligt efter riksdagsbeslutet 1974 bör en organisationskommitté för UHÄ utses. Den bör bl. a. få uppgifter som samordningsorgan mellan myndigheter och andra organ som inom ramen för den nuva- rande organisationen har uppgifter som kom- mer att vila på det nya verket. Den bör vidare få samordningsuppgifter i förhållande till de organisationskommittéer för högskole- områdena som kommer att nämnas i det följande. Samordning av petita för budget- året 1976/77, för vilka anvisningar bör ut- färdas omkring årsskiftet 1974/75, bör bli en väsentlig uppgift för denna kommitté.

För att utarbeta detaljerade förslag till bl. a. högskoleutbildningens dimensionering och högskolornas organisation inom högsko- leområdena bör enligt U 685 mening särskil- da organisationskommittéer tillkallas ome- delbart efter statsmakternas grundläggande beslut. Kommittéema bör också utarbeta preciserade förslag till lokal förvaltningsorga- nisation. Deras planeringsuppgifter och de föreslagna högskolestyrelsemas blir likartade och de kommer för sitt arbete i fråga om utbildningsplanering att behöva biträde av expertgrupper med uppgifter som delvis sva— rar mot de föreslagna utbildningsnämndernas. Organisationskommitte'ernas och de befintli- ga lokal- och utrustningsprogramkommittéer- nas (LUP-kommittéernas) arbete bör samord- nas på lämpligt sätt. Omfattningen och arten av organisationskommitte'ernas arbete kom- mer av naturliga skäl att variera påtagligt mellan högskoleområdena.

9 .2 .3 Riksdagens ställningstaganden under I 9 74

För den fortsatta planeringen är det ange- läget att ställning kan tas hösten 1974 till utgångspunkterna för den detaljerade plane- ring som avses vila på organisationskommit- téerna. Sådana ställningstaganden avser bl. a. valet av utbyggnadsorter för planeringsperio- den och riktpunkter för utbyggnadens om- fattning och inriktning inom högskoleområ- dena. Detta förutsätter ett ställningstagande till riktlinjer för högskoleutbildningens di— mensionering totalt och inom yrkesutbild- ningssektorerna under planeringsperioden. Bl. a. dessa frågor bör därför tas upp i pro- position till 1974 års riksdag.

I detta sammanhang bör riktpunkter anges för planeringsarbetet i vad avser antagnings- tal för utbildningslinjer och linjevarianter eller grupper av sådana vid tidpunkten för genomförandet av utredningens förslag. Som redan nämnts bör detta genomförande enligt U 685 mening ske budgetåret 1976/77. Ställ- ning bör under 1974 tas även till studieorga- nisationens grundprinciper.

För information till framtida studerande

och för fortsatt planeringsarbete bör Kungl. Maj:t snarast efter riksdagens ställningstagan- de besluta vilka allmänna utbildningslinjer som skall finnas vid starttidpunkten 1976/77.

Utredningsförslaget innebär att en utbild- ningsplan skall finnas för varje allmän utbild- ningslinje, i flertalet fall fastställd av UHÄ eller SÖ. I de fall U 68 inte föreslår ändring av utbildningslinjemas karaktär och organisa- tion bör, om det behövs, gällande bestäm- melser kunna fylla utbildningsplans funktion tills vidare. För övriga utbildningslinjer, dvs. främst dem som närmast svararmot nuvarande utbildning inom filosofisk fakultet, är nya ut- bildningsplaner nödvändiga i god tid före utred- ningsförslagets genomförande. Kungl. Maj:t bör uppdra åt berörda verk m. fl. att utarbeta utbildningsplaner för de allmänna utbild- ningslinjer som Kungl. Maj :t avser att inrätta. Detta arbete bör självfallet i första hand avse utbildningslinjer för vilka gällande bestäm- melser inte är tillämpliga.

Riksdagens ställningstagande bör, som nämnts i det föregående, innebära sådana be- slut om verksorganisationen att det föreslag- na universitets- och högskoleämbetet kan börja sin verksamhet tidigt under budgetåret 1975/76. I fråga om den lokala organisatio— nen bör ställningstagandet avse principerna för en sammanhållen högskoleorganisation och dennas huvudsakliga organ. Förslag till den detaljerade utformningen av högskolor- nas organisation bör som nämnts ovan utar- betas av organisationskommittéer på grund- val av statsmakternas beslut.

Slutligen bör ställning tas i fråga om be- gränsning av antagningen till all högskoleut- bildning. Som framgår av avsnitt 9.5 är ge- nomförandet av denna del av U68s förslag mycket nära knutet till kompetenskommit- téns arbete.

I det följande skall beröras det fortsatta planeringsarbetets uppläggning i fråga om den institutionella organisationen, högskole- studiernas organisation och antagningen till högskoleutbildning.

9.3. Institutionell organisation

9.3.1 Verksorganisationen och därför bör snarast möjligt efter stats- makternas ställningstaganden hösten 1974 en organisationskommitté för UHÄ tillsättas (jfr 9.2.2). Dess uppgift bör bl. a. vara att svara för samordning av planeringen inom det blivande UHÄs område, intill dess det nya verket inrättats. Som nämnts i det föregående är U 685 avsikt att, utöver huvudbetänkandets förslag till principer för en framtida verksorganisation, utarbeta förslag till det föreslagna universi— tets- och högskoleämbetets kansliorganisa- tion. Det nya ämbetet bör kunna börja sin verksamhet tidigt under budgetåret 1975/76

1974 1975 1976 1977 J Kf JL _xr JX År Å.. 1/7 1/110 1/1 144 1/7 1/110 1/1 1(4 1/7 1/I10 1/1 1(4 1/7 organisa- pro- tionskom- V k . posi- mitté UHÄ i tiggesnorgamsa— rigg UHÄ ) funktion )( :— — —x lokala k _ é lokal organisations- _ommitt - organisation Den lokala kommittéer forslag riksdagen .i funktion organisationen % _X )( _ petita SP Petita- med dimen- med dimen- under- P _ h anvisningar sionerings- sionerings— visning bliaåegfggåefec för 1976/77 förslag förslag börjar 9 x x x ;t antag- ning L J x / L / V V V 1974/75 1975/76 1976/77

Figur 92. Planering och genomförande av ny institutionell organisation. Ungefärliga tidpunkter.

De organisationskommittéer för högskole- områdena som, enligt vad U 68 räknar med, bör tillsättas snarast efter riksdagens ställ- ningstaganden enligt 9.3.2 får som en upp- gift att utarbeta detaljerade förslag till den lokala statliga högskoleorganisationen. Dessa förslag, som bör samordnas genom organisa- tionskommitténs för UHÄ försorg, bör före— ligga i så god tid att förslag till den nya orga- nisationen i huvudsak kan föreläggas vårriks- dagen 1976, om möjligt i statsverksproposi- tion. Organisationen bör då kunna träda i kraft den ljuli 1976.

Organisationskommittén inom ett högsko- leområde bör kvarstå till dess högskolestyrel- sen börjat sitt arbete. Kommitténs i det före- gående nämnda expertgrupper kan under en övergångsperiod få uppgifter som avses ligga på de nya utbildningsnämnderna.

Högskolestyrelser bör inrättas den 1 juli 1976 i de högskoleområden som vid denna tidpunkt har permanenta resurser för hög- skoleutbildning. Om på någon eller några or- ter planeringen av den nya organisationen blir så omfattande att denna tidsplan inte kan hållas, bör en senareläggning av genom- förandet i dessa högskoleområden vara möj- lig. Såsom behandlats i kapitel 6 utgår U 68 från att beslut med anledning av försöksverk- samhet med nya samarbetsformer vid befint- liga läroanstalter samordnas med genomfö- randet av utredningens förslag om institutio- nell organisation.

9.3.3. Planerings- och budgetarbetet

Ett genomförande fr. o. nr. 1976/77 av U 68s förslag till dimensionering av högsko- leutbildningen och antagning till denna för- utsätter att planerings- och budgetarbetet in- för budgetåret 1976/77 sker med utgångs- punkt i dessa förutsättningar. De lokala orga- nisationskommittéerna bör få samordnings- uppgifter i petitaarbetet. Det blir en viktig uppgift för dem att inom angivna ramar utar- beta planer för antagningskapaciteten för ut-

bildningslinjer, linjevarianter eller grupper av sådana samt för enstaka kurser och studie- kurser. Statsverkspropositionen (SP) 1976 bör innehålla förslag till högskoleutbild- ningens dimensionering. Planeringen av an- tagningen inför höstterminen 1976 bör kun— na utgå från dessa förslag. Riksdagens beslut krävs självfallet innan antagningen kan ske.

Petitaanvisningar utfärdas, som nämnts i det föregående, omkring årsskiftet 1974/75. Anvisningarna bör innehålla uppgifter om det anslagssystem som skall tillämpas och riktlinjer för hur kostnadsfördelningen mel- lan å ena sidan grundutbildning, å andra si- dan forskning och forskarutbildning skall göras (jfr avsnitt 6.5.2).

Det är av stor vikt för det framtida plane- rings— och budgetarbetet att informations- och registreringssystem utarbetas som är av- passade efter den nya organisationen (se av- snitt 6.5.4).

9.4

Genomförandet av U 68s förslag förutsätter att det finns ett utbud av allmänna och loka- la utbildningslinjer på varje ort. De individu- ella utbildningslinjerna torde i ett inlednings- skede förekomma främst inom vad som när- mast svarar mot de nuvarande filosofiska fakulteterna. Man kan sannolikt under de första åren räkna med endast ett mycket litet antal studerande på individuella linjer utanför de nuvarande universitets- och filial- ortema samt Linköping.

Som nämnts i avsnitt 9.2.3 bör UHÄ fast- ställa erforderliga utbildningsplaner för all- männa utbildningslinjer i god tid före den nya studieorganisationens ikraftträdande. I syfte att ge såväl information som erforder- ligt underlag åt den lokala planeringen bör övervägas att fastställa provisoriska utbild- ningsplaner. Detta underlag syns vara behöv- ligt tidigt under budgetåret 1975/76.

Planeringen av de lokala utbildningslinjer- na blir i igångsättningsskedet en uppgift för de lokala organisationskommittéerna och de- ras i det föregående berörda expertgrupper med utbildningsnämndsfunktioner.

Även för organisationen av de allmänna utbildningslinjerna krävs ett lokalt plane- ringsarbete. Det förutsätts sålunda att till- lämpningen av en utbildningsplan, i de fall där denna upptar olika alternativ, fastställs ge- nom en lokal plan över utbildningen. I de av utredningen föreslagna allmänna utbildnings- linjerna bör i huvudsak vid den aktuella tidpunkten gällande kurser och studiekurser

Högskolestudiernas organisation

kunna ingå. Det av U 68s förslag omedelbart betingade kursplanearbetet, utöver vad som kan bli följden av utredningens specialbe- tänkanden, blir sålunda begränsat. Den fasta- re uppbyggnaden av utbildningslinjerna med angivande av yrkesområdesmål, liksom den eftersträvade utvecklingen mot återkomman- de utbildning, kräver ett successivt utveck- lingsarbete beträffande utbildningens inne- håll och organisation, som efter hand kan resultera i kursplaner som är avpassade för de olika utbildningslinjemas behov.

9.5

Utformningen av antagnings- och urvalsför- farandet i fråga om högskoleutbildning ingår inte i U 68s förslag. Statsmaktema har under våren 1972 fattat principbeslut om gymna- sieskolans kompetensvärde rn. m. och i juni 1972 har särskilda sakkunniga, kompetens- kommittén, tillkallats för fortsatt utred— ningsarbete. Kommitténs huvuduppgift är att på grundval av statsmakternas beslut lägga fram förslag om särskilda förkunskaps- krav, om urvalsregler samt om antagningens organisation och därmed sammanhängande frågor avseende högskoleutbildningen.

U 68s förslag om begränsning av antag- ningen till all högskoleutbildning bygger på förutsättningen att de av statsmakterna våren 1972 beslutade behörighets- och urvalsregler- na skall gälla vid förslagets genomförande. En avgörande fråga för valet av genomföran- detidpunkt är därför, när kompetenskom- mitténs arbete leder till beslut i dessa hänse- enden. Det är självfallet önskvärt att även ett på kompetenskommitténs förslag grundat antagningsförfarande kan användas vid tid- punkten för genomförande av U 68s förslag till dimensionering av och antagning till hög- skoleutbildning.

I kompetenskommitténs direktiv anges att de sakkunnigas arbete bör planeras så att proposition kan läggas fram till 1975 års riksdag. Om antagningen av studerande läs- året 1976/77 skall kunna ske med tillämp- ning av nya behörighets- och urvalsregler är det, enligt U 685 mening, nödvändigt att in-

Antagning till högskoleutbildning

formation om de nya reglerna är tillgängligi början av höstterminen 1975 för såväl elever i gymnasieskolan som för andra blivande högskolestuderande som vill påbörja sina stu- dier höstterminen 1976. Man måste också beräkna tid för bl. a. utformning och utprov- ning av blanketter för antagning. Innebörden av denna bedömning är, att riksdagens beslut om nya behörighets- och urvalsregler behö- ver föreligga redan under våren 1975 .

Särskilda yttranden

1 Av Hans Löwbeer

I avsnitt 4.II.5.2 bör enligt min mening i stället för

””Också UKÄs förslag .................. .............. plan för utbyggnaden av

tekniskt inriktad utbildning.”

stå följande.

Också UKÄs förslag att resurser för utbild- ning i fysik, kemi och biologi skall förläggas till Karlstad syftar till en breddning av ut- bildningsutbudet på orten. Därigenom skulle den önskade tekniska inriktningen lättare kunna uppnås inom ramen för den nuva- rande utbildningskapaciteten. UKÄs förslag harmonierar således med de lokala önske- målen om högskolans utbildningsprofil. En- ligt U 685 uppfattning är det angeläget att lokaliseringen av ifrågavarande utbildnings- resurser sker med beaktande av hur utbild- ning för verksamhet inom den tekniska sek- torn fördelas över hela utbildningsregionen. Även från denna utgångspunkt synes UKÄs förslag vara lämpligt.

I aVsni'tt 4.12. 7.2, utbyggnaden av högskole- utbildningen i Växjö, bör enligt min mening i stället för

”UKÄs förslag om att ............... .......... ämnesområden fastläggas.”

stå följande.

För närvarande saknas emellertid resurser inom de fysisk-kemiska och kemisk-biologis- ka basutbildningsområdena. För att åstad- komma en önskvärd differentiering av ut- bildningsutbudet på orten är det därför

angeläget att UKÄs förslag om att till Växjö förlägga resurser för utbildning i kemi, fysik och biologi förverkligas. Som tidigare angi- vits bör därefter en fortsatt utbyggnad av högskolan kunna påbörjas 1979/80.

Vid genomförandet av U 68s förslag till studieorganisation skapas förutsättningar för att den befintliga utbildningskapaciteten ut- nyttjas för mera klart yrkesförberedande ut- bildning. Det är angeläget att högskolestyrel- sen medverkar i utvecklingen av nya yrkesin- riktade utbildningsalternativ, ett arbete som underlättas sedan UKÄs utbyggnadsplan genomförts.

2 Av Jonas Orring

U 68 har i förslaget till stadgebestämmelser liksom i därtill hörande specialmotiven'ng utgått från att utbildningsplan alltid skall fastställas av enbart UHÄ utan uttryckligen föreskrivet samråd med andra berörda cen- trala verk.

Då det gäller samverkan mellan UHÄ och andra centrala verk än SÖ finnerjag utred- ningens förslag motiverat och lämpligt.

Till skillnad från övriga centrala ämbets- verk, berörda av UHÄs verksamhet, är SÖ liksom UHÄ ett utbildningsverk. De båda verken kommer att få åtskilliga områden med angränsande, närbesläktade eller sam- manfallande principer för det dagliga arbetet ute på fältet. Motsättningar eller t.o.m. enbart bristfällig överensstämmelse mellan dessa kan vålla svårläkta skador eller bety- dande motsättningar mellan olika personal- grupper på utbildningens olika stadier. Un- der sådana förhållanden är det ofrånkomligt att verksamheten och därmed också plan- läggningen för denna måste samordnas på ett mycket tidigt stadium. Detta är enligt min mening så viktigt att det också måste åter- Speglas i de föreskrifter som reglerar verk- samheten.

För att ytterligare understryka den vikt jag tillmäter dessa samordningsfrågor, och då framför allt de pedagogiska i vid bemärkelse, har jag, på ett tidigt stadium av utredningens arbete, ifrågasatt om man inte redan nu borde gå ett steg längre än vad utredningen gjort och överväga ett enda centralt ämbets-

verk för all utbildning. Allmänna förutsätt- ningar härför torde dock för närvarande inte föreligga.

Jag reserverar mig alltså mot utredningens förslag i fråga om former för samarbete mellan SÖ och UHÄ vad avser fastställande av utbildningsplan berörande dessa båda äm- betsverk.

Jag kan instämma i flertalet av U 685 syn- punkter, överväganden och förslag. I likhet med experten Tobisson fäster jag särskild vikt vid de förbättrade förutsättningama för en anpassning mellan den högre utbildningen och arbetsmarknaden. Jag delar också Tobis- sons mening att den föreslagna studieorgani- sationen innebär väsentliga framsteg i järn- förelse med nuvarande ordning. Vidare fin- ner jag, liksom Tobisson, U 68s strävan efter enhetliga principer för hela högskoleområdet positiv vad beträffar dimensionering och institutionell organisation.

När det gäller dimensioneringen av den högre utbildningen, urvalet till högskoleut- bildning och huvudmannaskapet för högsko- lan kan jag emellertid inte instämmai U 685 förslag. Min uppfattning i dessa delar över- ensstämmer i stället i huvudsak med vad Tobisson anför i sitt särskilda yttrande.

Av Sven-Olof Cronqvist

4 Av Bertil F iskesjö, Ove Nordstrandh

och Carl Tham

1968 års utbildningsutredning gavs en för svenskt utredningsväsende särpräglad kon- struktion. Till sakkunniga kallades, för att således utreda högskolans framtid, som ord- förande den ansvariga statssekreteraren och därutöver de tre närmast berörda general- direktörerna. De politiska partierna hänvi- sades till en av de tre referensgrupperna. De partier vi representerar protesterade mot denna ordning och begärde i riksdagen att uredningen skulle omvandlas till en parla- mentarisk utredning. Denna skulle då själv- fallet arbeta med samma öppna arbetsformer som använts av U 68. Detta avvisades emel— lertid av den socialdemokratiska riksdags- majoriteten och utredningens konstruktion förblev oförändrad. Representanterna i den politiska referensgruppen har således saknat rösträtt. De fyra sakkunniga har samman- trätt dels ensamma, dels vid några tillfällen tillsammans med samtliga referensgrupper och dels — vanligen — med den politiska referensgruppen för sig och de båda andra tillsammans. Utredningsarbetet har lagts upp och styrts av de sakkunniga. Således har de t.ex. avgjort sammansättningen av de sär- skilda expertgrupperna liksom urvalet av sär- skilda utredningsmän. Representanterna i den politiska referensgruppen har haft möj- ligt att diskutera promemorior och skriv- ningsförslag och därvid framföra synpunkter. Det har emellertid — naturligen med den konstruktion utredningen givits — ankommit på de sakkunniga att avgöra om och i vilken

utsträckning hänsyn skulle tagas till dessa synpunkter. De sakkunniga har därför själv- fallet också ensamma ansvaret för utredning- ens förslag.

5 Av Bertil Fiskesjö

1. En majoritet av respektive högskolestyrel- ses ledamöter skall enligt U68 företräda ”allmänintressena och utses med hänsyn till bl.a. vikten av samband med regionala och lokala organ ...... ”” De skall dock enligt för- slaget utses av Kungl. Maj:t. Jag delar U68s uppfattning att företrä- darna för ”allmänintressena” bör vara i majoritet och att de bör utses ”med hänsyn till bl. a. vikten av samband med regionala och lokala organ”. Det enklaste och riktigaste sättet att uppnå det eftersträvade sambandet är enligt min mening att låta respektive landsting och värdkommun(er) utse ledamö- terna direkt. Varje kommun som har en högskola inom sitt område kan lämpligen utse en ledamot och vederbörande landsting de övriga.

2. I reservationer föreslår ledamoten av U 68 Löwbeer att utbildningsutbudet skall vidgas med naturvetenskapliga ämnen vid filialerna i Växjö och Karlstad. Jag delar Löwbeers uppfattning härvidlag.

3. Anknytningen mellan forskning och grundutbildning bör bibehållas så långt detta är möjligt. U68 diskuterar några tänkbara sätt att underlätta för lärarna på de nya högskoleortema att hålla kontakt med forsk- ning. Hela frågan bör blir föremål för fort- satt prövning. Denna bör även innesluta möj- ligheten av förläggning av viss forskning till de nya högskolorna.

4. Den författningstekniska reglering av högskoleutbildningen som U 68 föreslår —

kungl. kungörelser och instruktioner — är inte tillfredsställande. De viktigaste bestäm- melserna på området bör sammanställas i en särskild högskolelag.

6. Av Christina Flink

U 68 förslår att antagningen till all högskole- utbildning i framtiden skall vara begränsad. Utredningen behandlar i samband med an- tagningsfrågorna även återkommande utbild- ning och påpekar vikten av att åtgärder vidtas för att främja sådan utbildning. Enligt min uppfattning borde en av U 68s väsentli- gaste uppgifter ha varit att framlägga sådana förslag att återkommande utbildning blir det normala sättet att genomgå högskoleutbild- ning och jag beklagar att U 68 inte i sam- band med sin behandling av återkommande utbildning framfört förslaget att en yrkes- verksamhetsperiod skall krävas efter genom- gången gymnasieskoleutbildning för tillträde till högskoleutbildning.

Under utredningsarbetets gång har jag kunnat acceptera planerna på att genomföra en begränsning av antagningen till all högsko- leutbildning under den förutsättningen att urvalet till högskoleutbildning skulle ske på grundval inte av betygen från avlämnande skola utan av omfattningen av de sökandes arbetslivserfarenhet, varvid krav på speciell sådan inte skulle ställas och arbete i eget hem (vård av egna barn) skulle tillgodo- räknas. Enligt min uppfattning skulle en sådan urvalsgrund minska den sociala sned- rekryteringen till högskoleutbildning, minska betygshetsen i underliggande skolformer samt bidra till att minska utbildningsklyftan mellan generationerna.

Jag accepterar självfallet att U 68 vid sin behandling av antagningsfrågorna utgår från

statsmakternas våren 1972 fattade princip- beslut om behörighetsvillkor och urval till högskoleutbildning. Jag kan däremot inte acceptera U 685 ståndpunkt att antagnings- bestämmelserna — i första hand beträffande awägningen mellan meritpoäng för betyg och meritpoäng för arbetslivserfarenhet — bör utformas så att en direkt övergång från gymnasieskola till högskoleutbildning inte omöjliggörs. Ett genomförande av detta för- slag skulle enligt min uppfattning bl. a. med- föra en ökad betygshets i gymnasieskolan och en starkare och snabbare strömning från det ena teoretiska utbildningssystemet till det andra, nämligen från gymnasieskolans i huvudsak teoretiskt inriktade linjer till hög- skoleutbildning. Genom utredningens förslag motverkar man snarare än främjar återkom— mande utbildning och bidrar till att bibehålla eller öka den sociala snedrekryteringen till högskoleutbildning. [ stället bör antagnings- bestämmelserna utformas så att de blivande högskolestuderandena normalt får en yrkes- verksamhetsperiod mellan gymnasieskolan och högskoleutbildningen, vilket ger dem en angelägen kontakt med samhället utanför utbildningssystemet.

Jag anser således att arbetslivserfarenhet bör tillmätas så stort meritvärde att sådan erfarenhet kommer att ingå i alla högskole- studerandes bakgrund. På detta sätt kan högskoleutbildningen bli ett komplement till övrig vuxenutbildning, och de studerande inom högskoleutbildningen kommer att ha

en bred erfarenhetsram. Även för arbetslivet är det väsentligt att de högskoleutbildade har en. tillräckligt bred erfarenhet, något som bl.a. främjar en jämnare värdering av olika arbetsuppgifter i samhället och underlättar kontakterna på arbetsplatsen mellan arbets- tagare av skilda slag.

7 Av Nils Gralén

1. Jag kan i stort sett tillstyrka de planer, som U 68 framför rörande högskolestudier- nas organisation (kapitel 3). Dock synes mig U 68 ha något för starkt framhållit värdet av successiv differentiering av studierna mot olika mål efter grundläggande kurser i bas- ämnen. Mot U 685 allmänna resonemang kan hävdas, att det både för den studerande och för yrket är fördelaktigt, om även utbild- ningen i de grundläggande basämnena inrik- tas mot den kommande användningen inom yrket. Om de olika yrkena (även inom sam- ma yrkessektor) behöver så stor rekrytering att de studerande inom rimliga ekonomiska ramar kan bilda flera grupper, bör en indel- ning så tidigt som möjligt istudierna ske efter yrkesinriktning. På så sätt kan man ordna studierna mer effektivt. De studerande und- går flera svåra valsituationer och blir ocksåi allmänhet bättre motiverade och målinrik- tade och får bättre stadga i studierna, i all synnerhet som man i en sådan studieplane- ring kan inlägga yrkesanknutna motiverande moment på ett tidigt stadium. Erfarenheter visar att detta är fördelaktigt. Detta hindrar naturligtvis icke, att planeringen kan vara sådan, att den studerande i senare stadium har valfrihet mellan olika kurser inom ett ganska brett utbud. Ett mindre antal stude- rande kan ha behov av att successivt välja och differentiera och först sent bestämma målet, men för majoriteten är en från början planerad studiegång säkerligen det bästa.

2. U 685 förslag innebär en stark central

normalisering av yttre ramar. Denna normali- sering har i vissa fall överdrivits, utan hänsyn till att den därigenom kan rasera avvikande strukturer, som för sitt ändamål har stort värde. Ett exempel på detta är, att U68 rekommenderar införande av 40-poäng- systemet för kvantitetsvärdering av kurser. Detta system har varit i bruk vid filosofiska fakulteter i tre år, och någon jämförande ut- värdering, som visar systemets fördelar och nackdelar, har inte gjorts. Inom andra fakulte- ter har andra system utvecklats, vilka U 68 inte ens ansett lönt att redovisa. Här kan näm- nas t. ex. systemet med totalarbetstid, som prövas i teknisk utbildning. Det synes mig icke behövligt att slopa sådana system till förmån för 40—poängsystemet. En översättning mellan systemen behövs endast för de fall, då kurseri utbildningslinjer hämtas från olika yrkessek- torer. Jag förordar en sådan översättning från fall till fall. Erfarenheterna av olika system och eventuella innovationer bör utvärderas, innan slutligt val sker.

3. Examenssystemet bör enligt min me- ning bibehållas. Endast en fullständigt ge- nomgången utbildningslinje med godkända betyg i samtliga ingående kurser kan anses motsvara de krav, som samhället bör ställa på den, som skall anses vara utbildad för ett yrke. U 68 har resignerat inför sådana för- hållanden som att begreppet fil. kand. läm- nar föga information om vad denna examen innehåller, att flera examina med olika be- nämning inom den administrativa och eko-

nomiska sektorn har näraliggande innehåll, och att utbildningslinjer kan vara olika långa för yrken med samma benämning på olika utbildningsnivåer.

Jag instämmer med utredningens uppfatt- ning, att inforrnationsbehovet är det primära och bör tillgodoses genom att i utbildnings- beviset ges dokumentation om godkända kurser. När utbildningsbeviset gäller en full- ständigt genomgången utbildningslinje, bör det lämpligen kallas diplom, ett ord som är internationellt förståeligt. Jag kan icke heller se något förkastligt i att begreppet examen bibehålles, när det innebär detsamma som en fullständigt genomgången utbildningslinje. Med U 685 studieorganisation på utbildnings- linjer, som ej är fakultetsanknutna men yrkesinriktade, är examensbegreppet mera motiverat än med nuvarande studieordning inom de filosofiska fakulteterna. Examen och diplom har väsentlig betydelse både som information och som en sporre till ett utbild- ningsmål för de studerande.

4. Den institutionella organisationen är förmodligen det avsnitt som kommer att diskuteras mest på universitet och högskolor. Det är viktigt att organisationen ger ut- rymme för medverkan och inflytande från den personal som arbetar inom högskole- väsendet, att arbetsmiljön för lärare, forskare, övriga anställda och studerande blir så stimu- lerande som möjligt, och att arbetet kan be- drivas med bästa effektivitet. U68 har många positiva förslag även i frågan om institutionell organisation. Dit räknar jag utbildningsnämndernas betydelse— fulla plats i organisationen och införandet av linjenämnder. Jag hoppas också att närvaron av yrkeslivsföreträdare i utbildningsnämn- derna skall visa sig vara värdefull. U 68s förslag om en lokal styrelse på varje ort med företrädare huvudsakligen för allmänna in- tressen kommer att kritiseras från flera håll. Själv finner jag det naturligt att inriktningen och utövningen av en verksamhet som kräver så stor del av statsbudgeten bestäms av med- borgarna genom de styresorgan som de utser. Jag har därför ingen invändning mot högskolestyrelser med företrädare för det

allmänna. Jag tror att det är en fördel att politikerna och företrädare för yrkeslivet kommer att få se mera av den interna verk- samheten och väntar att de därmed kommer att uppträda som talesmän för denna viktiga del av vårt samhällsliv.

Det synes vara fundamentalt felaktigt av U 68 att behandla organisationen på en stör- re högskoleort med relativt fullständigt ut- bud till 20 000 år 30 000 studenter och med forskningsverksamhet efter samma schablon som en mindre högskola med 3 000 ä 4 000 studerande. Jag vill påpeka att denna samorga- nisation på en större ort innebär detsamma som om man skulle ha föreslagit en gemensam förvaltning för Sveriges samtliga universitet och högskolor för ca 15 år sedan. Omfatt- ningen av verksamheten i t. ex. Stockholm eller Göteborg är av ungefär denna storleks- ordning. Telefonkommunikationerna är nu så utvecklade att de är lika bekväma mellan or- tema som inom orterna, och även andra kom- munikationer har väsentligt utvecklats, varför jämförelsen är fullt berättigad.

Erfarenheterna från de nuvarande största förvaltningsenheterna (de större universite- ten) är icke enbart goda. Tyvärr har U 68 inte genomfört något detaljstudium därav. Det kan konstateras att den administrativa personalen på dessa enheter ökat väsentligt alltsedan reformen 1964 och att krav på ytterligare utökningar framförts i de årliga petitaframställningarna. Man kan fråga sig, om detta är symptom på brister i funktion och samband inom en organisation, som med hänsyn till sina speciella uppgifter vuxit för snabbt och blivit för stor.

Den organisation som U 68 föreslår kan förväntas fungera bra på de mindre högsko- leortema, men på de större fordras'en stark decentralisering av den del av förvaltningen som används för planering och ledning av produktionen, dvs. forskning och utbildning. Styrelsen bör under sin direkta ledning en- dast ha ett sekretariat med kanslichef för sin översyn och sarnordningsverksamhet. Vidare bör styrelsen ha utredningsresurser i form av anslag samt organ för vissa serviceanord- ningar, såsom fastighetstjänst, redovisnings-

central, handhavandet av lokaler, arbetsmil- jöfrågor och skyddstjänst. [ föreliggande form kommer troligen U 685 förslag till lokal organisation att innebära en ytterligare in- stans mellan nuvarande högskolor, utbild- ningsnämnder och fakulteter och det nya högskoleverket, nämligen den centraliserade lokala högskoleförvaltningen med en rektor, prorektor och förvaltningschef, som placeras mellan förvaltningsenheternas ledning och högskoleverket.

Jag förordar i stället en översyn som kan leda till att förvaltningsenheternas storlek begränsas till nuvarande storleksordning för tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, karolinska institutet och Umeå universitet och att förutom rektor vid förvaltningsenheten också finns en förvalt- ningschef. F örvaltningsenheterna på en hög- skoleort kan ha en gemensam styrelse, och rektorerna för förvaltningsenhetema bör ha närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sam- manträden.

Detta förslag skulle även kunna leda till viss decentralisering av förvaltningar vid de nuvarande universiteten, där tidigare sam- manslagningsåtgärder lett till för stora enhe- ter. Vid gränsdragning mellan förvaltnings- enheter bör i första hand ämnessamband och i andra hand geografiska lokala synpunkter vara bestämmande. [ många fall skulle för- valtningsenhetema kunna nära sammanfalla med nuvarande fakulteter. Utbildningsnämn- dernas förvaltningsapparat torde i de flesta fall kunna nära anslutas till förvaltningen för de förvaltningsenheter, där större delen av sektorns utbildning är förlagd.

Den uppdelning av nuvarande universitet på förvaltningsenheter som detta skulle inne- bära skulle också kunna ha den fördelen att förvaltningsenhetema kan kallas högskolor, medan begreppet universitet kan leva kvar som beteckning på den lokala organisationen i de fall denna har både forskning och ett omfattande differentierat utbildningsutbud (alltså på en ort inom varje utbildnings- region).

Det bör icke vara ett mål att den lokala organisationen skall ha samma utseende på

samtliga större högskoleorter. Förutsätt- ningarna är helt olika i Uppsala och Lund å ena sidan och Stockholm och Göteborg å andra. KTH och CTH har utvecklats separat och är äldre än universiteten på respektive orter. I Stockholm är även den medicinska högskolan separat och i Göteborg utveck- lades den medicinska högskoleenheten för sig, innan den sammanfördes med Göteborgs högskola till en organisation, varvid benäm- ningen universitet infördes. Även i Lund var den tekniska högskolan till en början en särskild enhet. inom den tekniska högskolan i Lund har sammanslagningen med universi- tetet icke ansetts ge några väsentliga fördelar ur administrativ synpunkt. Vid jämförelse med tidigare förhållanden synes den förhärs— kande meningen snarare vara den att sam- manslagningen åstadkommit besvärande nackdelar.

En sådan organisation som jag skisserat kommer att ge lika goda möjligheter för den nödvändiga samordning av utbildning och forskning som U 68 förordar. Samtidigt ger den bättre möjligheter till planering och samverkan inom enskilda utbildnings- och forskningssektorer. Den gemensamma styrel- sen bör disponera ekonomiska resurser för den utrednings— och planeringsverksamhet som behövs för samordning på utbildningens område, men detta arbete bör läggas ut på utbildningsnämnder och förvaltningsenheter eller andra organ, som tillfälligt skapas av högskolestyrelsen.

För forskningens del visar erfarenheten att forskarna vid universitet och högSkolor söker samverkanspartners helt oberoende av orga- nisation i fakulteter eller sektioner. Geogra- fisk närhet, belägenhet i samma stad, är en fördel för samverkan, men administrativ samordning är betydelselös i detta samman- hang. Frånvaron av sådan samordning hind- rar icke forskningssarnarbete, och en admini— strativ samordning kan icke stimulera fram samarbete, om icke den personliga viljan och intresset finns. Styrelsen för högskolan bör emellertid känna ansvar för forskningens såväl som för utbildningens främjande. Jag vill därför förorda, att anslagsäskanden för

även den delen av högskolans verksamhet inlämnas av styrelsen, efter förslag från fa- kulteterna. Det finns annars risk för att styrelsen icke ägnar forskningen och dess behov tillbörlig uppmärksamhet.

Den decentraliseringssträvan som omnäm- nes i kapitelinledningen återspeglas endast föga i konkreta förslag. Den borde resultera framför allt i en begränsning av högskolever- kets funktioner. (Benämningen högskole- verket synes mig bättre än det långa och ur U68s synvinkel ologiska universitets- och högskoleämbetet, en benämning som majori- teten av a- och u-referensgrupperna uttalat sig mot.) Alla direkt administrerande funk- tioner borde överföras till de lokala högsko- lorna och deras styrelser och högskolever- kets funktioner inskränkas till petitabered- ning och övergripande planering samt viss central service. U 68 har icke i detta betän- kande lagt fram någon detaljerad beskrivning av högskoleverkets omfattning och struktu- rering. [ varje fall borde den decentralise- ringssträvan som redovisas ha lett till ett uttalande att denna decentralisering torde medföra en reduktion av verkets omfattning.

Slutligen vill jag instämma i de synpunkter som professor Lennart Hjelm framfört i sitt särskilda yttrande beträffande urval av stude- rande, återkommande utbildning, lokalise- ring och organisation.

8. Av Folke Halden

Det förslag som framläggs av U 68 är i allt väsentligt tillfredsställande. Det fullföljer det mångåriga arbetet att omgestalta utbildnings— väsendet och anknyter därvid till tidigare beslut, bl. a. beträffande gymnasieskolan.

Emellertid är det behandlingen i skilda instanser efter ett principbeslut som leder till den verklighet som myndigheter, studerande och avnämare under lång tid kommer att leva i. Det är av den anledningen jag känner ett behov av att understryka ett par syn- punkter, vilket inte innebär reservation mot förslagen utan fastmera vissa påpekanden inför fortsatt behandling.

Det är speciellt viktigt och tilltalande för utnyttjarna av högskoleutbildningen att den- nas yrkesanknytning betonas och stärks. Ut- nyttjarna—studenterna har sannolikt stor anledning att ställa förväntningar på just denna angreppsvinkel på utredningens ar- bete. Att kunna nå en försörjning med an- knytning — åtminstone på icke alltför lång sikt — till studieområdet synes vara en rimlig ambition. Därvid ställs stora krav på studie- vägledning och på dimensionering av studie- vägarna. En synpunkt som måhända inte tillräckligt framhållits av utredningen är pe- dagogisk-metodologisk. Det kan inte uteslu- tas att den yrkesmässiga användningen av kunskaper kräver en infallsvinkel till ämnet som är något annorlunda än den som ligger s.a.s. i ämnets inneboende logik. De stora akademiska studieområden som av ålder haft yrkesprägel torde beakta detta. läkarutbild-

ningen t. ex. är till större delen klinisk. Domare och advokater har en yrkesutbild- ning av ”klinisk” art i tingsmeriteringen, lärarna har sin i lärarhögskolan. Med U 685 förslag tänks dock hela högskolan bli yrkes- förberedande, varvid stora grupper studeran- de utan sådan ”klinisk” utbildning tänks nå anknytning till arbetslivet. Då måste sanno— likt ämnesstudierna byggas upp så att kun- skapernas tillämpning inom anknytande yr- ken beaktas.

Få yrken, som högskolan kan förbereda för, utövas i slutna rum utan kontakter med andra yrken. Arbetslivet torde i stället i växande grad organiseras i form av projekt- grupper, där kompetens från skilda ämnes- områden samverkar till gruppens samlade kompetensmassa, som är avgörande för ar- betsresultatet. Arbetslivet är då utpräglat tvärfackligt. Studier som förbereder för ett sådant arbetsliv torde då också behöva vara i någon mån tvärfackliga. I universitetskretsar talas med all rätt om behovet av tvärveten- skap. Arbetslivet har en klar motsvarighet. Tvärfacklighet kräver att det finns flera fack att samordna och överblicka, att finna an- knytning till. Det är just i detta perspektiv kapitlet om högskoleutbildningens distribu- tion här skall kommenteras. Det föreligger förvisso övertygande skäl för en spridning av högskoleutbudet så som U68 föreslår. Vid valet av de studier som skall utbjudas mäste emellertid det här nyss förda resonemanget om tvärfacklighet enligt min mening beaktas.

Dels får inte utbudet på varje plats bli för litet, så begränsat att studenterna blir utan möjlig— heter till tvärfacklig anknytning, dels bör ut- budet väljas så att meningsfylld tvärkontakt kan uppnås.

Enligt min mening bör det sålunda klart utsägas att de mindre högskoleenheterna genom sina begränsade möjligheter till tvär- fackliga studier bör ge huvudsakligen rätt snävt yrkesinriktade studiemöjligheter, me- dan forskning och utbildning inom vidare områden rimligen bör ske vid de större en- heterna. Humanistiska ämnen som allmän språkvetenskap eller kulturkommunikation lämpar sig sålunda mindre väl för de små högskolorna, liksom inom det tekniska om- rådet ämnen som arbetsvetenskap, som krä- ver anknytning till fysiologi, ekonomi och beteendevetenskaper.

De här lämnade kommentarerna är, som redan sagts, icke ägnade att avstyrka U 68s principförslag beträffande lokalisering m. m. utan fastmer att understryka vissa omstän- digheter som icke tillräckligt betonats i ut- redningen och som bör beaktas vid den fortsatta behandlingen av utredningens för- slag.

Idén att högskoleutbildningen skall vara yrkesinriktad har fått sitt kanske mest mar- kanta uttryck i förslaget om yrkesteknisk högskola (YTH), som lanserades av Yrkesut- bildningsberedningen och därefter hänskju- tits till U 68. Det är här fråga om en helt ny eftergymnasial utbildning, i första hand an- knytande till gymnasieskolans yrkeslinjer. Som särskilt behörighetskrav föreslås dess- utom viss tids praktisk yrkeserfarenhet. Den- na period blir på sätt och vis en ”klinisk” del i YTH, där yrkesuppgiftemas mångsidighet och tvärfacklighet klart kan komma till ut- tryck. Själva YTH kan därför göras mera snävt yrkesinriktad och kan lokaliseras mera med hänsyn till anknytning t. ex. i närings- livet än till samverkan med andra högskole- utbildningar.

En betydelsefull omständighet då det gå]- ler yrkesinriktad utbildning är att kunskaper- nas tillämpning i yrkeslivet är problemorien- terad. Man utgår från ett konkret problem

som skall lösas och frågar efter vilka kun- skaper som kan ge relevanta bidrag till lös- ningen. Även på utbildningen bör sålunda samma infallsvinkel tillämpas, vilket inte tor- de vara den traditionella universitetsunder- visningens metod utom i den del som här kallats ”klinisk”.

Synpunkter av detta slag aktualiseras, sy- nes det mig, oundvikligen genom U 68s för- slag. Det är därvid inte tillräckligt att omar- beta läroplaner och organisation. Undervis- ningsmetodiken och träningen av studenter- nas förmåga att lösa praktiska problem torde vara lika betydelsefulla. Då de icke har kunnat beaktas i utredningen har det förefal- lit mig angeläget att understryka dem på detta sätt inför det fortsatta utredningsarbe- tet.

9 Av Lennart Hjelm

I ett relativt sent stadium av utredningen insattes jag i referensgruppen för utbildnings- väsendet, varvid jag främst skulle företräda jordbrukets högskolor vid överväganden rörande deras relationer till den nya högsko- lan. U 68s ställningstagande härutinnan kan jag biträda. Jag kan vidare i stort ansluta mig till huvudförslagen i vad avser målen för och indelningen av högskolan samt dirnensione- ringen av antalet studerande.

Förslaget rörande högskolestudiernas or- ganisation innehåller många positiva nyheter och bör kunna medverka till såväl en mera konsekvent studieplanering som en effektivi- sering av studierna inom många områden. Tyvärr har U 68 ej framlagt förslag till ett över hela utbildningsområdet mera fullstän- digt genomförande av principerna beträf- fande basutbildningsområden och yrkes- linjer. Härigenom försvåras ett definitivt ställningstagande till studieorganisationens olika delar.

Jag delar utredningens uppfattning om angelägenheten av att söka bredda rekryte- ringen av studerande och att åstadkomma en socialt jämnare fördelning av utbildnings- resurserna, liksom att möjliggöra en åter- kommande utbildning. Vissa av de förslag som framlägges på detta område är dock mindre väl underbyggda och det kan även ifrå- gasättas om de kommer att ge avsedda positi- va effekter. De kan också ge olyckliga sådana.

[ första hand vill jag beröra förslaget beträffande återkommande utbildning. Det

är enligt min mening angeläget att underlätta högre studier för dem, som av skilda anled- ningar inte omedelbart efter gymnasieskolan har kunnat påbörja sådana. Men det finns inget erfarenhetsunderlag, som visar att en dylik studiegång generellt skulle vara över- lägsen sammanhängande utbildning. Det finns tvärtom anledning förmoda, att ett betydande slöseri med mänsklig arbetskraft skulle åstadkommas genom att mera allmänt övergå till ett sådant system. Det skulle vidare bli mycket svårt att genomföra detta i praktiken och det skulle kräva utomordent- ligt stora kostnader. U 68 har också måst konstatera att så blir fallet och föreslår därför mycket begränsade ramar för åter- kommande utbildning under planeringsperio- den. Jag kan biträda detta som ett pragmatiskt ställningstagande i sammanhanget.

[ syfte att dels stimulera till återkom- mande utbildning, dels bredda rekryteringen har diskuterats ett urvalsförfarande, som även tar hänsyn till arbetslivserfarenhet. Även om jag kan dela U 68s synpunkter i detta avseende liksom beträffande den all- männa betydelsen av arbetslivserfarenhet är jag tveksam till att vilken arbetslivserfaren- het som helst skall få tillgodoräknas som merit vid urvalet. Möjligheten att få utnyttja sådan erfarenhet kan i vissa fall leda till snedare rekrytering i det att studerande med goda ekonomiska förhållanden kan kompen- sera ett dåligt gymnasiebetyg med arbetslivs- erfarenhet. Det är i stället angeläget att base-

ra urvalsförfarandet på graden av studielämp— lighet.

U 68 föreslår att högskoleutbildning anordnas på 19 olika orter eller par av orter, vilket innebär utbyggnad på ett lO-tal nya orter i landet. Enligt min mening kan ifråga- sättas om en så långt gående utspridning av högskoleutbildningen är berättigad vare sig från regionalpolitiska eller utbildningspolitis- ka synpunkter. Det finns inget erfarenhetsma- terial, som klart visar vilka sysselsättnings- skapande och kommunalekonomiska effek- ter utbildningsinstitutioner ger. Sannolikt torde det vara så att effekterna i hög grad varierar med arten av utbildningen och om forskning bedrivs vid densamma eller inte. Hithörande frågor är ej särskilt ingående analyserade av U68, varför dess lokalise- ringsförslag från denna synpunkt ej är starkt underbyggt.

Jag kan instämma med U68 i att en utspridd utbildningsorganisation ger fördelar ur rekryterings— och i vissa fall ur studie- miljösynpunkt. Den blir emellertid kostnads- krävande. Det bör vidare beaktas att organi- sationsförslaget ger en lång rad helt fristå- ende mindre högskolor utan forskningsakti- viteter och utan direkt kontakt med större högskolor med forskningsinstitutioner. Detta kan på sikt leda till betydande svårigheter att ge utbildningen en innehållsmässigt hög kva- litet. De studerande får också en rätt begrän- sad valfrihet mellan olika slag av utbildning. Det bör särskilt erinras om att de i dagens läge mest attraktiva utbildningslinjerna i regel ej föreslås bli lokaliserade till andra orter än där de för närvarande är förlagda.

Förslaget till lokal organisation av högsko- lan är i flera avseenden mindre tillfredsstäl- lande. I första hand är det olyckligt att arbeta med flera högskolebegrepp, vilket torde bli följden av U 685 ställningstaganden. Att det t. ex. inom högskolan i Stockholm kommer att finnas såväl universitet som skilda högskolor och institut måste skapa förvirring inom och utom landet. Det senare är inte minst viktigt genom det internatio- nella engagemang de vetenskapliga institutio— nerna bör ha för att inte stagnera till en

Organisationsförslaget innebär vidare att en lång rad nya ledningsorgan måste tillska- pas, varigenom verksamheten blir byråkra- tisk och tungrodd med stora risker att ett betydande antal lärare engageras i omfat- tande sammanträdesaktiviteter. De decentra- liseringssträvanden, som U 68 i princip gett uttryck för, har icke fått andra konkretise- ringar än tillskapandet av många lednings- organ och en stor administrativ apparat.

Det är oklart vad U68s förslag beträf- fande integration och samordning av nuva- rande lärosätens olika verksamheter på en ort kommer att leda till. Diskussionen ger närmast det intrycket att man på sikt efter- strävar en fullständig sammansmältning av dessa lärosäten men att man tills vidare vill låta åtminstone de större förbli förhållande- vis intakta. Genom att skjuta dessa svåra och intrikata frågor på framtiden kommer bety- dande osäkerhet i verksamheternas bedri- vande att föreligga. De samordningsförslag som framlägges torde dessutom vid ett reali- serande medföra en mycket svårbemästrad ledningsfunktion. Dess närmare utformning överlämnas dessutom till särskilda organisa- tionskommittéer. För att erhålla ett tillfreds- ställande underlag för ett principbeslut be- träffande den lokala organisationen borde berörda frågor mera i detalj ha utretts. Man riskerar annars ett system, som i praktiken kommer att visa sig ytterst svårt att effektivt realisera. Jag ifrågasätter därför lämpligheten av att nu genomföra större principella för- ändringar i den institutionella organisatio- nen. En begränsning till en styrelsereforrn och anpassning av utbildningsnämnderna till yrkesutbildningsområden torde i detta läge vara tillräckligt.

lO

Utredningen framhåller att högskolans di- mensionering bör avgöras med hänsyn till individernas efterfrågan på utbildning, sam- hällets (arbetsmarknadens) behov av utbilda- de och de resurser samhället kan ställa till förfogande för ändamålet. Vi delar utred- ningens uppfattning i detta avseende och ansluter oss även till dess principiella syn på dessa faktorers inbördes förhållande till var- andra. Det framstår även enligt vår mening som utomordentligt svårt att lägga befintliga prognoser över kommande arbetskraftsbehov som huvudsaklig grund för dimensioneringen av det totala antalet studerande i högskolan. Prognoserna är både osäkra och kortsiktiga. Inom stora arbetsmarknadsområden förelig- ger även en vertikal utbytbarhet mellan indi- vider med olika lång utbildning — gymnasialt utbildade, partiellt högskoleutbildade och fullständigt högskoleutbildade. Denna utbyt- barhet får även om den varierar mellan olika områden betraktas som betydande. Arbets- marknadsprognoserna får därför tillmätas störst betydelse vid bestämningen av de olika utbildningsområdenas inbördes storlek.

Det kan antas att det ökade antalet lång- tidsutbildade till en del kommer att syssel- sättas inom s.k. traditionella områden. En förutsättning för en anpassning mellan utbud och efterfrågan är emellertid även att ett utbyte av ovan angivet slag äger rum, så att personer med lång utbildning successivt blir allt vanligare i lägre befattningsskikt och inom områden, som hittills rekryterats med

Av Tore Karlson och Lennart Larsson

personer med kortare utbildning. I många fall kan ett sådant utbyte motsvaras av ett behov i arbetslivet. 1 andra fall torde det i första hand bli en följd av ett förändrat utbud. Denna förändring av arbetskraftens utbildningssammansättning och av rekryte- ringsmönstret på arbetsmarknaden innebär givetvis också en begränsning av möjligheter- na till rörlighet och befordran för grupper som redan finns på arbetsmarknaden och har en kort eller medellång utbildning. 1 situatio- ner med knapphet på arbete kan det ökade utbudet av välutbildade ungdomar även med- föra en sämre anställningstrygghet för den senare kategorien. Enligt vår uppfattning ut- gör dessa konsekvenser av det ökade utbudet av yngre och långtidsutbildad arbetskraft de stora och mestsvårbemästrade problemen på lång sikt. Anpassningsproblemen för ung- domsgruppen är i första hand beroende av en sned fördelning på yrkessektorer och bristan- de praktisk inriktning i tidigare utbildning och erfarenhet.

För planeringen av högskolan framstår i denna situation en omfattande och snar sats- ning på åtgärder för återkommande utbild- ning som mest angelägen för att få till stånd en bättre anpassning mellan utbildning och arbetsmarknad och för att stärka den enskil- da individens situation i samhälle och arbets- liv. Återkommande utbildning medför bl. a. att högskolans resurser i större utsträckning ställs till förfogande för dem som befinner sig på arbetsmarknaden — däribland främst

dem med kort eller medellång utbildning. Vidare innebär återkommande utbildning, såsom utredningen framhåller, att individen successivt kan möta sin egen arbetsmarknad och ges möjlighet att anpassa sina utbild- ningsval härefter. Den senare effekten är särskilt angelägen att uppnå bland gruppen ungdomsstuderande, som nu tvingas till av- görande och orimligt långsiktiga bedömning- ar i samband med sitt val av utbildning. Vi vill därför kraftigt understryka behovet av snara studieorganisatoriska och studiesociala insatser för att utveckla återkommande ut- bildning.

Vi delar utredningens uppfattning att hög- skolan bör totaldimensioneras. Dimensione- ringen måste enligt vår mening även bestäm- mas med hänsyn till att betydande ekono- miskt utrymme nu måste skapas för omfat- tande insatser för vuxenutbildning på grund- skole- och gymnasieskolenivå samt folkbild- ning. Under 1950- och 1960-talen genomför- des mycket omfattande utbyggnader av ung- domsutbildningen. Under 1960-talet mer än tredubblades antalet studerande vid universi- tet och högskolor. Under motsvarande tid har endast begränsade åtgärder vidtagits inom vuxenutbildningen. Detta leder nu snabbt till mycket stora skillnader ide olika åldersgruppernas utbildningsbakgrund, vilka i sin tur kan leda till svåra problem på arbetsmarknaden och i samhällslivet i övrigt. Inom vuxenutbildningen är det nu nödvän- digt att vidta omfattande och resurskrävande åtgärder för att dels nå en vidgad rekrytering av vuxna, dels bereda vuxna möjlighet till mera omfattande studier. Insatser i detta syfte bör kraftigt prioriteras och intagningen till högskolan bör begränsas för att frigöra medel härför. I stället för den av utredning- en föreslagna dimensioneringsmodellen med en övre och en nedre gräns på 42 000 respek- tive 37 000 intagningsplatser för fullständig utbildning är 1976/77 förordar vi att dimen- sioneringstalet läggs vid den nedre gränsen, dvs. ca 37 000 intagningsplatser för fullstän- dig utbildning. Vi kan i övrigt ansluta oss till den begränsade årliga utbyggnadstakt som utredningen förutsätter.

Utgiftsskillnaden mellan den övre och den nedre dimensioneringsgränsen uppgår till mellan 150 och 200 miljoner kronor per bud- getår under planeringsperioden. Denna sum- ma kan t. ex. jämföras med att anslagen till kommunal vuxenutbildning och till studieför- bundens verksamhet under budgetåret 1972/ 73 vartdera uppgick till 165 miljoner kronor. För perioden 1976/77 till 1983/84 uppgår ut- giftsskillnaden mellan dimensioneringsgrän- serna till ca 1,3 miljarder kronor.

Utredningen framhåller att den lägre di- mensioneringsgränsen inte kan underskridas utan att risk för en brist på långtidsutbildad arbetskraft uppstår. Enligt vår mening har utredningen därvid bortsett från att behovs- prognoserna förutsätter att långtidsutbildade framdeles skall ha en betydligt större sprid- ning i lägre befattningsskikt och inom nya områden än hittills. Givetvis kan en stor del av dessa befattningar liksom hittills rekryte- ras med personal med kortare utbildning men med yrkeserfarenhet utan att därmed en bristsituation kan sägas föreligga. Utred- ningen synes även ha bortsett från gruppen partiellt högskoleutbildade, för vilken pro- gnosen endast angivit ett mycket begränsat arbetsmarknadsbehov. Det måste givetvis förutsättas att personer med partiell utbild- ning inom flera områden kan ersätta perso- ner med fullständig eftergymnasial utbild- ning. Ett sådant rekryteringsmönster måste anses naturligt inom ramen för återkomman- de utbildning.

Sammanfattningsvis vill vi förorda att hög- skolan i början av planeringsperioden, dvs år 1976/77, begränsas till ca 37 000 intagnings- platser för fullständig utbildning i syfte att skapa ekonomiskt utrymme för en utbygg- nad av utbildningsmöjligheterna för vuxna på lägre nivåer. Inom ramen för de resurser som avsätts för högskolan bör åtgärder för återkommande utbildning prioriteras.

11. Av Dag Klackenberg

Allmänt

Den 1968 tillsatta utbildningsutredningen (U 68) har haft en för svenskt utrednings- väsende ovanlig konstmktion. Själva utred- ningsgruppen består av en statssekreterare och tre generaldirektörer. Samtidigt har poli- tiker och organisationsföreträdare knutits till U 68 som experter. Att jag definierar min si- tuation — ingen annan har gjort det åt mig — är därför nödvändigt. Jag har inte enbart be- traktat mig som en partsrepresentant utan på åtskilliga punkter biträtt utredningens för- slag där studerandeintressen till vissa delar fått stryka på foten. Min grunduppfattning är dock att fyramannagruppen är ansvarig för utredningen.

En utredning blir alltid kompromisser. Trots att experterna inte kan betraktas som ingående i utredningsgruppen har de natur- ligtvis deltagit i dessa kompromisser med de olika intressegrupper och makthavare som har berättigade krav att ställa. Skall då ett särskilt yttrande innehålla en förteckning över alla de punkter där en expert har en avvikande mening eller där han inte blivit fullständigt tillgodosedd i kompromissen? Mitt särskilda yttrande kommer inte att innehålla en sådan förteckning. Endast syn- punkter av allmänt intresse, som enligt min mening fått en undanskymd plats i utred- ningen, bör vara huvudinnehållet. Det kan inte vara meningen att organisationernas experter i U 68 skall föregripa sina huvud- mäns remissarbete.

Om det finns planer på att tillsätta fler utredningar av liknande konstruktion bör avigsidorna med delansvariga utredare inte undervärderas. U 68 har inte haft en kon- struktion som varit helt lycklig.

Speciella synpunkter

Det studieorganisatoriska förslaget präglas av stor likformighet. Detta faktum kombinerat med den föreslagna spärren kan få mindre tillfredsställande konsekvenser och som ett remedium har de individuella utbildnings- linjerna skapats. Då det finns åtskilliga stude- rande som bedriver studier utan direkt yrkes- inriktning i syfte att förkovra sig eller endast av rent intresse är det av vikt att de indivi- duella utbildningslinjerna inte endast stannar på papperet. Inrättandet av individuella ut- bildningslinjer tillhör högskolestyrelsens be- fogenheter och det är därför nödvändigt att resurser och uppmuntran kommer från cen- tralt håll.

Återkommande utbildning är i sig inte något nytt, utan nyheten ligger däri att utbildningsplaneringen systematiskt utfor— mas med detta syfte. Detta bör studiefinan- siellt stödjas, men min tvekan blir stor om det ur den enskildes studiefinansieringssyn- punkt blir mindre fördelaktigt med samman- hållen studiegång. Huvudregeln måste vara den att om två nyutexaminerade från gym- nasialskolan skall välja uppläggning av sina högskolestudier, den som väljer en samman-

hållen utbildning ej får ekonomiskt diskrimi- neras. En helt annan sak är att de stora grupper i samhället som nu ej har högskole- utbildning bör beredas möjligheter till stu— dier. Det bör åstadkommas genom att de som inte deltog i utbildningsexpansionen under 60-talet blir föremål för en engångs- satsning.

Decentraliseringen av den högre utbild- ningen sker genom utredningsförslagen på två sätt, dels decentraliseras beslutsfattandet inom högskoleväsendet och dels lokaliseras nya högskolor till en rad platser i landet. I detta sista avseende synes mig utredningen ha gått för långt eller åtminstone ha priori- terat expansionen på de nya orterna i helt fel ordning. Naturligast vore att ha alla de föreslagna orterna som mål för den framtida utbyggnaden och att i planerna föreslå en högskoleutbyggnad i de nuvarande tre filial— ortema (Växjö, Örebro, Karlstad) före ut- byggnaden av de nya högskoleortema. Det är inte rimligt att filialerna ska riskera bli utan naturvetenskapliga ämnen till slutet av plane- ringsperioden.

Sist men inte minst bland de speciella synpunktema måste ytterligare ett förhål- lande betonas. Den av utredninen föreslagna reformen är helt beroende av den studie- sociala politik som statsmakterna tänker föra. Betydelsen av studiemedlens storlek och utformning samt de övriga studiesociala stöden kan inte nog betonas då den föreslagna reformen skall genomföras.

Styrelsens funktion och sammansättning

Olika aspekter och perspektiv går att anlägga vid studiet av de föreslagna högskolestyrel- serna. Jag vill främst beröra styrelserna uti- från graden av centralism, effektivitet, rätts- säkerhet, förvaltningsdemokrati och allmän demokrati.

Ett lovvärt steg har utredningen tagit då den föreslår lokala, relativt självständiga sty- relser. Detta steg svarar väl mot de strävan- den i decentralistisk anda som utan tvekan har bred uppslutning i allmänna opinionen. Vissa risker är dock förknippade härmed.

Det autonoma universitetet — en idé med rötter långt bak i tiden, men som nu är ohjälpligt antikverad — kan återuppstå såvitt inte starka, vidsynta och intresserade perso- ner beredda att offra tid utnämns av Kungl. Maj:t att sitta ihögskolestyrelserna. De före- dragande tjänstemännen och påtrycknings- grupperna kring dessa kommer annars att de facto få det avgörande inflytandet över sty- relsens beslut — ett resultat som, förutom att ett autonomt universitet ej alltid står i sam- hällets tjänst främst innebär risker ur effek- tivitets- och rättssäkerhetsaspekter. Det är allmänt känt att UKÄs beslut i rättssäker- hetshänseende hittills visat sig överlägsna sina lokala motsvarigheter. Effektiviteten och den genom decentraliseringen vunna självständigheten kan också bli lidande av att de lokala styrelserna ej heller vågar ta ansvar i kontroversiella frågor utan överlåter detta till det centrala ämbetsve rket.

Den samhälleliga diskussionen kring demokratibegreppet och de därvid vidtagna åtgärderna kan förenklat sägas röra två hu- vudkrav: dels en ökad allmän demokratise- ring — ökat folkligt inflytande — dels ökat inflytande för anställda, studerande m.fl. Det sistnämnda brukar kallas förvalt- ningsdemokrati, vilket är en direkt motsva- righet till näringslivets företagsdemokrati. Ett exempel på de förstnämnda strävandena är lekmannarepresentationen vid länstyrel- serna medan försöksverksamheten med nya samarbetsformer vid universiteten (FNYS) är ett typiskt utslag av strävanden mot ökad förvaltningsdemokrati. Utredningen har i sitt förslag tagit intryck av båda strömningarna och därvid funnit en dålig kompromiss.

En styrelse på elva personer föreslås få en knapp majoritet på sex personer med allmän- na intressen och med företrädare för andra mindre allmänna intressen på de övriga fem platserna. Det är olyckligt att vissa styrelse- ledamöter, ehuru utnämnda av Kungl. Maj:t, redan på förhand får en särskild ställning som mer eller mindre uttalade partsrepresen- tanter. Detta gäller främst de anställdas—och de studerandes representanter, som lätt kom- mer att antingen aktivera sig endast i sina

egna frågor eller att bli betraktade med misstro av samhällsföreträdarna, vilkas ädlare uppsåt ingen kan misstänka. En framkomlig väg, som även tar tillvara framstegen hos FNYS, vore att Kungl. Maj:t utsåge alla styrelserepresentanterna efter noggrant hörande av olika samhällsintressen inom och utom högskolan och efter överväganden i syfte att tillgodose både lekmannainflytande och förvaltningsdemokrati.

Antal studerande vid högskolan

Utredningen föreslår att en övre planerings- gräns för antagning av studerande bestäms av samhällets resurser och en nedre planerings- gräns av arbetsmarknadens minimibehov.

Enligt min uppfattning är detta en fiktion, eftersom samhället ställer resurser till den högre utbildningens förfogande enligt de vär- deringar som politikerna har. Vid bedömning av högskolans anslagsbehov tänker politi- kerna helt naturligt i termer av arbetsmark— nadens krav och möjligheter. Exempelvis vid beslut om försvaret ställer riksdagen större medel till försvarets förfogande vid ökad ut- rikespolitisk spänning. På motSVarande sätt förhåller det sig med anslagen till högre utbild- ning. En upplevd brist på högt utbildad arbets- kraft ökar riksdagens benägenhet att priori- tera den högre utbildningen. En tilltagande ar- betslöshet hos dessa grupper får motsatt effekt. Arbetsmarknadens behov är den på kort sikt helt avgörande faktorn vid anslags- tilldelningen.

För en fortsatt Välfärdsutveckling krävs resurser. Våra möjligheter att skapa dessa tillgångar är helt avhängiga av vårt näringslivs konkurrensmöjligheter på världsmarknaden. En avgörande faktor för ett litet land i denna konkurrens är förmågan att använda en kun- skapsintensiv teknologi. Det är därför sanno- likt att högre utbildning på längre sikt är en lönsam investering ur samhällsekonomisk synvinkel. Näringslivets kortsiktiga anpass- ningsproblem till en ny situation med ett stort antal högt utbildade löses inte genom en intagningsbegränsning utan genom arbets- marknadspolitiska åtgärder.

Den diskussion om begränsning av intaget av studerande till eftergymnasial utbildning som nu förs är jämförbar med de övervägan- den som en gång låg bakom begränsningen av intaget till gymnasiet. Inte desto mindre är gymnasieskolan numera i praktiken öppen för alla. Argumentet som innebar att allmän gymnasieutbildning var ett lyxbetonat slöseri med samhällets resurser är övergivet Och diskussionerna går numera ut på att even- tuellt införa 1 l-årig obligatorisk skola. U 685 dimensioneringsförslag torde alltså ha tiden emot sig.

Grundtanken måste därför vara att indivi- dernas egna bedömningar av sina utbildnings- behov bör komma till uttryck genom att dimensioneringen anpassas till deras samlade efterfrågan. I det hypotetiska fallet kan detta naturligtvis leda till att en hel årskull ägnar sig åt högskolestudier. Det är dock högst osannolikt att så sker p.g.a. att de studerande naturligtvis själva gör en bedöm- ning av framtidsutsikterna på arbetsmark— naden.

I vissa fall, framför allt vid kostnadskrä- vande utbildningar, kan det vara befogat att begränsa antagningen. Vidare kan en dimen- sionering från samhällets sida vara motiverad för utbildningar som syftar till en synner- ligen specialiserad arbetsmarknad och som ger de yrkesutbildade små möjligheter att finna meningsfull alternativ sysselsättning. Sådana nödvändiga begränsningar måste allt- så betraktas som undantag från huvudregeln. Helt naturligt är vissa utbildningar mer efter- frågade än andra. Det är omöjligt att till- godose samtliga sökandes önskemål om en så kostnadskrävande utbildning som exempelvis läkarutbildningen.

Ytterligare ett viktigt argument mot an— tagningsbegränsning är spärrsystemets ut- formning. I detta sammanhang vill jag peka på förhållandet att U68 varit oförmögen åstadkomma ett förslag till en fungerande spärr. Denna heta potatis har lämnats över till den s. k. kompetenskommittén. Den soci- ala snedrekrytering som hittills blivit resul- tatet av de urvalsinstrument som använts är fortfarande ett olöst problem och kompe-

tenskommitténs möjligheter att lösa detta är sannolikt inte större än U 68s.

Tidigare erfarenheter visar det närmast tekniskt ogörliga i att utforma spärrar vid den framtida motsvarigheten till de nuva- rande filosofiska fakulteterna (de föreslagna yrkesutbildningssektorerna). Naturligtvis kan de enskilda människorna inte träffa avgö- rande angående sina kommande studier utan relevant beslutsunderlag. Samhällets främsta styrinstrument bör vara att tillhandahålla sådant i form av information. Målet för denna styrning, konsumentupplysning, ska vara att individens val av utbildning står i så god överensstämmelse som möjligt med hans intresse, läggning och förutsättningar. Just det faktum att utbildningen är spärrad inger ofta den föreställningen att studierna leder till en säkrad verksamhet inom yrket ifråga. Spärrar kan således inbjuda till ett okritiskt utbildnings- och därmed yrkesval. En konti- nuerlig studie— och yrkesorientering under senare hälften av den obligatoriska skolan samt motsvarande rådgivning på högskole- nivå är bättre ägnad att leda till ovanstående mål än en aldrig så tekniskt förfinad spärr.

Under alla omständigheter måste en ut- bildningsplanering byggd enbart på arbets- marknadsprognoser avvisas. En planering en- ligt U 68s förslag med en övre och en nedre gräns för antagningen är således genom sin anpassbarhet att föredra framför en låsning till ett enda planeringsaltemativ.

Man kan inte bortse från de positiva effek- ter en allmänt högre utbildningsnivå medför för individernas självförverkligande och för- måga till kritiskt tänkande. Därmed säkras grundvalarna för samhällets fortsatta positiva utveckling. Ett samhälle vars utbildningspoli- tik hindrar studievilliga medborgare att stu- dera har dömt sig självt

12. Av Lennart Larsson

I utredningens förslag avgränsas ett enhetligt högskoleområde, som i planeringshänseende skall hållas samman. Detta innebär bl. a. att högskolan skall ses som en helhet i samband med övergripande beslut om dimensionering, yrkesanknytning, betygssystem, kompetens- och meritsystem, konstruktion av utbild- ningar m.m. Helhetssynen skall gälla såväl vid central som regional och lokal planering av olika utbildningar. En av de ledande principerna för utredningens organisations- förslag är att undvika administrativa gränser, som erfarenhetsmässigt starkt försvårar möj- ligheterna till rationell planering och utveck- lingsarbete. Utredningen avvisar också en verksamhetsområdesanknuten indelning av högskoleutbildningen vad gäller tillsynsmyn- dighet. I enlighet härmed föreslås lärarutbild— ningarna överförda till det nya högskolever- ket.

Däremot förutsätter utredningen att all högskoleutbildning under primär- och sekun- därkommunalt huvudmannaskap med något enstaka undantag skall kvarstå under skol— överstyrelsens tillsyn. Detsamma gäller vissa statliga utbildningar, t. ex. sjöbefalsutbild- ningen. Som skäl härför anförs att dessa hög- skoleutbildningar är organisatoriskt och re- sursmässigt samordnade med gymnasiala ut- bildningar och att detär olämpligt att en lokal utbildningsenhet har två tillsynsmyndigheter.

Det framstår över huvud taget som svårt för att inte säga omöjligt att finna en i alla avseenden tillfredsställande organisatorisk

lösning på dessa frågor så länge betydande delar av högskoleutbildningen har primär- och sekundärkommunalt huvudmannaskap. Enligt min mening bör man efter hand efter- sträva ett statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning.

Oavsett huvudmannaskapsfrågan bör en— ligt min mening det nya högskoleverket vara tillsynsmyndighet för all högskoleutbild- ning. Som framgår av utredningen kommer inte någon enhetlig ledning av högskoleut- bildningen att komma till stånd på det lokala planet. I flertalet fall blir det fråga om en ledning för den statliga utbildningen, en för den primärkommunala och ytterligare en för den sekundärkommunala. Detta kommer gi- vetvis att starkt försvåra en sammanhållen lokal planering. Utredningens förslag om öm- sesidig representation i vissa nämnder utgör enligt min mening inte tillräcklig garanti för en samordnad planering. I realiteten torde utredningens modell förutsätta att kommu- nala organ delvis överför sin beslutanderätt till den lokala statliga högskolestyrelsen. Sär- skilt besvärande kommer den organisatoriska splittringen att vara på de många mindre högskoleortema.

] denna situation är det särskilt angeläget att högskoleutbildningen kan få en enhetlig tillsynsorganisation, dvs en tillsynsmyndig- het. Genom en sådan skapas i varje fall garantier för en centralt sammanhållen pla- nering och dessutom en naturlig utgångs- punkt för insatser för att stimulera och

underlätta en lokal samplanering. Utredning- ens förslag om en delad tillsynsorganisation medför enligt min mening påtagliga risker för en utveckling i motsatt riktning och för att den lokala splittringen förstärks. Vidare syns det mera naturligt och ändamålsenligt om det i huvudsak blir tekniska och admi- nistrativa frågor, härrörande från att en gym- nasial och eftergymnasial utbildning kan be- drivas i samma lokala enhet, som blir före- mål för ett centralt myndighetssamråd och inte de övergripande planerings-, struktur- och utvecklingsfrågorna, vilket blir fallet en- ligt utredningens förslag.

I den debatt om högskolan som föregick tillsättandet av denna utredning och som även förts parallellt med dess arbete har kravet på en enhetlig högskoleorganisation och ett enhetligt eftergymnasialt utbildnings- system intagit en framträdande plats. För- utom de ovan anförda planerings- och ut- vecklingssvårigheter, som den hittillsvarande splittringen har medfört, har också förelig- gande skillnader i betraktelsesätt och värde- ringar av olika utbildningar varit ett starkt skäl för en ny ordning. Utan tvivel har även administrativa gränser bidragit till sådana skillnader. Utredningens förslag innebär nu risker för att sådana skillnader konserveras. Det finns anledning understryka att det ock- så som regel är kortare och mera praktiskt inriktade utbildningar som blir kvar under skolöverstyrelsens tillsyn. Som särskilt besvä- rande framstår klyvningen av vårdområdet med olika tillsynsmyndigheter för kortare och längre utbildningar. Det är enligt min mening angeläget att frågan om tillsynsmyn- dighet löses så att oberättigade värdeskillna- der motverkas och att en integration och samplanering mellan de olika högskoleutbild- ningarna så långt möjligt garanteras. Detta talar för att det nya högskoleverket blir tillsynsmyndighet för all högskoleutbildning.

Utöver vad jag har anfört i det särskilda yttrande, som gemensamt avgivits av repre- sentanterna i den politiska referensgruppen för centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet rörande utredningens kon- struktion och arbetssätt samt ansvaret för utredningens förslag, vill jag av det som jagi övrigt under utredningsarbetets gång fram- fört under referensgruppens sammanträden med den egentliga utredningen i korthet speciellt ge uttryck åt följande.

Antalet studerande i högskoleutbildning

Då jag — med en viss tvekan — ansett mig kunna ge min anslutning såväl totalt som fördelningsmässigt till det dimensionerings- förslag för antalet studerande i högskoleut- bildning som utredningen till slut stannat för, är det med det förbehållet att den föreslagna kapaciteten för individuella ut- bildningslinjer — jämte enstaka kurser och studiekurser garantin för möjligheterna till icke hårt och ensidigt yrkesinriktade studier — skall vara ett minimum.

Vad beträffar den föreslagna dimensione- ringen av intagningen till gymnasieskolan, som innebär en sänkning av procenttalet från 30 till 25 för de icke yrkesinriktade gymna- siala linjerna, dvs. de främst studieförbere- dande linjerna, kan jag dock icke godta omfördelningen. Kvoten bör kvarligga vid 30 procent.

Av Ove Nordstrandh

Högskolestudiernas organisation

De av utredningen föreslagna försöken med yrkestekniska utbildningslinjer, i första hand inriktade mot industriyrken och avsedda för studerande som genomgått gymnasial yrkes- utbildning, syns mig mycket värdefulla, var- vid det dock måste understrykas att kraven på de studerandes färdigheter i kommunika- tionsämnena svenska, engelska och mate- matik icke bör sättas så låga som utred- ningen förefaller acceptera.

I utredningens förord för avskaffande av det nuvarande examenssystemet och de nu- varande exarnens- och utbildningstitlarna — fortfarande icke utan sitt värde — kan jag däremot inte instämma. Det förtjänar därvid påpekas att i den debatt, som följde på skriften ”Högre utbildning — forsknings- anknytning och studieorganisation”, reaktio- nerna sammanfattningsvis kan sägas vara av- visande till ett avskaffande av examenssyste- met.

Högskoleutbildningens lokalisering

Utredningens förslag om lokalisering av hög- skoleutbildning till inalles 19 orter eller par av orter har sin grund i dels utbildningspoli- tiska, dels regionalpolitiska överväganden, ett bedömningssätt och bedömningsresultat som jag godtagit, även om man på flera av de nya högskoleortema måste räkna med relativt små och vid en nedgång i studentantalet —

det måste klart sägas — speciellt känsliga orter, en risk som emellertid måste tas och som kan medföra ett framflyttande i tiden av utbyggnaden.

Vad beträffar förläggningen av utbildning i fysik, kemi och biologi till de nuvarande filialortema Karlstad och Växjö, delar jag ledamoten Löwbeers från utredningsmajori- teten avvikande syn.

Ett speciellt problem är omfånget och lokaliseringen av forskning och forskarut- bildning, vilket tyvärr icke primärt ingår i utredningens uppgifter, även om — av nöd- tvång — ställning tas till forskningens institu- tionella organisation (kapitel 6). Huvuddelen av högskoleväsendets resurser för forskning och forskarutbildning förutsättes av utred- ningen helt naturligt förlagd till de sex större högskoleortema i motsvarande utbildnings- regioner. Vad man saknar är emellertid ett klart positivt uttalande till förmån för den sammanknippning av undervisning och forsk- ning, som av ålder varit de svenska universi- tetens kvalitativa särmärke och styrka och först på senare år vid framväxten av några spe- cialhögskolor åsidosatts — ett uttalande som skulle kunna vara en förutsättning för att yt- terligare några högskoleorter i framtiden kunde komma att inrymma någon forskning och någon forskarutbildning i åtminstone vissa specialdiscipliner.

Antagning till högskoleutbildning

Övre gräns för antalet antagna skall enligt utredningen primärt bestämmas av de resur- ser, som kan ställas till förfogande, sekun- därt av det prognosberäknade arbetskrafts- behovet. Utredningen avvisar spärrar som ”syftar till att garantera en kunskapsnivå hos de studerande utöver den genom behörig- hetsreglerna fastställda”, dvs. s.k. kvalitets- spärrar. Reglerna om allmän behörighet för antagning till högskolestudier fastställdes av vårriksdagen 1972, och den s.k. särskilda behörighet, som skall uttrycka de krav på särskilda förkunskaper som en linje inom högskoleutbildningen kan ställa, behandlas för närvarande av en nytillsatt halvparlamen-

tarisk kompetenskommitté, i vilken emeller- tid moderata samlingspartiet icke är represen- terat.

Nu vill utredningen under hänvisning till denna kompetenskommitté icke föreslå hur reglerna för urvalet av studerande till hög- skoleutbildning skall utformas utan disku- terar endast ett urvalsförfarande som tilläm- par en schablonmässigt enhetlig poängberäk— ning som tar hänsyn till såväl skolbetyg som arbetslivserfarenhet. Mot detta finns från utredningens utgångspunkt ingenting i och för sig att anmärka, men då enligt mitt förmenande de av riksdagen nyligen antagna allmänna behörighetsreglerna icke avspeglar de krav den högre utbildningen kommer att ställa på de studerande och den kompetens- kommitté som skall utforma de särskilda behörighetskraven — den enda återstående kvalitetsgarantin — icke inrymmer någon representant för det parti jag representerar vill jag understryka följande.

De särskilda förkunskapskraven bör ha en viss bredd för alla högre utbildningslinjer för att motverka för långt driven specialisering och medverka till ökad valfrihet och allsidi- gare förberedelse för yrkeslivet. En generell lägsta betygsgräns bör sättas för de särskilda förkunskaperna. Kvoteringen mellan olika grupper av inträdessökande bör ske med s. k. SP-kvotering (mätning med studielämplig- hetsprov) och icke enligt proportionell me- tod. Utnyttjande av studielämplighetsprov också som individuellt urvalsinstrument bör prövas. Odefinierad och ospecificerad arbets- livserfarenhet bör inte få tillgogoräknas som förstahandsmerit. Arbetslivserfarenhet bör primärt ha anknytning till den sökta utbild- ningen.

Institutionell organisation

Utredningen föreslår skilda planerings- och ledningsorgan, motsvarande åtskillnaden inom anslagssystemet, för grundutbildning (en utbildningsnämnd för varje yrkesutbild- ningssektor) och för forskning och fors- karutbildning (nuvarande fakulteter och sek— tioner). För varje högskola föreslås en ge-

Då högskolestyrelsen enligt utredningsför- slaget kommer att utrustas med en bety- dande styrrnakt, även och inte minst då det gäller utseendet av olika befattningshavare, är enligt mitt förmenande dess sammansätt- ning av utomordentlig betydelse. Att i den- samma ingår företrädare för de s.k. allmän- intressena har jag ingenting emot. Det kan förmodligen t.o.m. vara till fördel för hög- skolan oeh dess ställning i samhället. Däre- mot syns det mig mera tvivelaktigt att majo- riteten av ledamöterna skall vara företrädare för allmänintressen — exempelvis övervä- gande riksdags— och kommunalmän — och att Kungl. Maj:t mer eller mindre fritt skall utse alla ledamöter. En rent politisk styrning behöver inte men kan innebära betydande risker för såväl utbildning som forskning och forskarutbildning.

Man kan förvisso resa frågan om icke lärare och övriga till en högskola direkt knutna bör vara mera representerade i hög- skolestyrelsen än utredningen föreslår Och om dessa icke bör utses mera oberoende av Kungl. Maj:ts uppfattning, i vissa fall genom direkta val med bindande nominering: exem- pelvis högst fem företrädande de s.k. all- mänintressena, minst tre företrädande ut- bildningens och forskningens intressen (däri- bland rektor och prorektor), minst två före- trädande de anställda vid högskolan, en före- trädande de studerande samt — i förekom- mande fall — förvaltningschefen.

För den forskningsanknytning utan vilken undervisningen på grundexamensnivå blir ofullständig och otillfredsställande kommer som redan nu är fallet den tjänstetyp som representeras av universitetslektorerna att i första hand svara. För innehavaren av ett universitetslektorat finns emellertid i princip icke något utrymme för egen forskning. En- ligt min uppfattning bör en viss forsknings- skyldighet ingå i också universitetslektors tjänsteåliggande. Från undervisningens syn— punkt är det angeläget att även undervis- ningen för grundexamen meddelas av lärare som själva fortlöpande har kontakt med aktiv forskning. De åtgärder, som utred-

ningen föreslår för att främja denna universi- tetslektorernas egna forskningskontakt, syns mig icke vara tillfyllest. Med oförändrat tjänsteinnehåll för universitetslektoraten föreligger risk för att det traditionella Och för undervisningen betydelsefulla sambandet mellan undervisning och forskning alltmer uttunnas. Beträffande tillsättningen av uni- versitetslektorstjänst ifrågasätter jag riktig- heten i att denna överförs från departe— ments- till verksnivå.

Återkommande utbildning

Med utredningen är jag helt ense om värdet av att bereda flera studerande möjlighet att genomgå s.k. återkommande utbildning, även om ur effektivitets- och kostnadssyn- punkt en mera sammanhängande utbildning för flertalet studerande torde vara att före- dra. En reell valfrihet bör dock föreligga för den enskilde beträffande den tidsmässiga för- läggningen av studierna, och hinder för att bedriva studier i form av återkommande utbildning bör följaktligen så långt möjligt undanröjas.

[ sin strävan att stimulera till och främja återkommande utbildning föreslår utred- ningen bl. a. ett differentierat studiestöd vid högskoleutbildning, innebärande förhöjt sådant för de studerande i återkommande utbildning. Då emellertid konstruktionen av studiestödet för vuxna för närvarande är före- mål för utredning i en särskilt kommitté (SVUX), bör man enligt min mening invänta dess överväganden, innan ett definitivt prin— cipiellt ställningstagande görs. Det underlag som står utredningen till buds för en bedöm- ning av effekterna och konsekvenserna av ett differentierat studiestöd är otillräckligt och försöksverksamhet, som utredningen uttalar sig för, lär inte leda till någon utvärdering in- nan SVUX avslutat sitt arbete. Frågan om ut- formningen av studiestödet till vuxna inom återkommande utbildning bör alltså tills vida- re anstå.

14. Av Per Stjernquist

Enligt min mening har U 68 inte tillräckligt grundligt utrett problemen rörande den högre utbildningens sociala funktioner och särskilt dess betydelse för den sociala skikt- ningen. En grundligare granskning av dessa förhållanden hade klarlagt att åtskilliga av de reformförslag, som majoriteten inom U68 samlat sig kring, i själva verket är oacceptab— la därför att de leder till befästade eller ökade klasskillnader.

Jag utgår från att flertalet inom U68 delar uppfattningen, att reformer på utbild- ningspolitikens område bör sträva efter att minska de sociala skillnaderna och att man i varje fall inte får köpa ökad effektivitet och arbetsmarknadsanpassning till priset av öka- de klasskillnader. Att man ändå inte velat tillmötesgå yrkandena om en särskild analys av den högre utbildningens sociala funktio- ner utan nöjt sig med några rätt ytliga anmärkningar därom kan bero på den ut— formning som direktiven till U 68 fått. Emellertid ligger det utan tvekan i U685 uppdrag att ägna dessa förhållanden särskild uppmärksamhet.

Uppdraget till U 68

Direktiven till U 68 är påfallande försiktigt skrivna. Visserligen startar de med den franka förklaringen, att utbildningspolitiken är ett av de medel med vilka man i en blandekono- mi kan aktivt påverka samhällets långsiktiga utveckling och att den eftergymnasiala ut-

bildningen i detta hänseende intar en central ställning. Men denna tanke utvecklas i fortsättningen inte vidare beträffande de sociala målen för utbildningspolitiken.

De i direktiven uppräknade problemen (beträffande dimensionering. utbildningens struktur, organisation och lokalisering) utgår så gott som alla från ekonomiska mål inom utbildningspolitiken. De kan alla föras till- baka på strävanden 1) att begränsa det växande behovet av ekonomiska resurser för den högre utbildningen och 2) att utforma högskoleutbildningen så att den i mesta möjliga mån bidrar till den ekonomiska tillväxten i samhället, varunder särskilt faller 3) att öka utbildningens anpassning till arbetslivet. Detta är mål som de flesta i och för sig kan enas om.

När regeringen ger direktiv för en utred- ning, är naturligtvis meningen att utredning- en skall utarbeta förslag som ligger ilinje med regeringens politik på det aktuella området. Traditionellt skrivs emellertid di— rektiven på ett sätt som ger intryck av att det är fråga om okontroversiella, ”allmänna” intressen och en förutsättningslös utredning. Detta beror inte bara på historisk tradition utan framför allt på att man strävar efter att så långt som möjligt få medverkan och anslutning från olika intressegrupperingar. Denna kompromisstaktik förutsätter att de officiella direktiven inte låses på förhand. Det politiska inflytandet sättesi stället in på de inre linjerna.

Det är lätt att se, att U68 inte avviker från detta allmänna mönster.

Efter direktivens utfärdande höll nuvaran- de statsminister Palme ett par programma- tiska föredrag (i Uppsala den 25.10.1968 och i Linköping den 11.3.1970), i vilka han utvecklade de sociala målen för utbildnings- politiken med ökad jämlikhet som det dominerande målet. Eftersom texten till dessa föredrag är svårtillgänglig, skall jag referera några huvuddelar i den.

”Förväntningen om lönsamhet är utan varje tvekan en avgörande förklaring till att flertalet länder varit beredda att satsa så hårt på att bygga upp sitt utbildningsväsen. Även i framtiden kommer med all säkerhet detta motiv att vara betydelsefullt. Men jag in- stämmer med de kritiska röster som varnar för att låta enbart snäva lönsamhetskriterier styra utbildningspolitiken. Det har sina ris- ker att extrapolera teknokratiska kurvor mot framtiden. De kan alltför lätt förvandlas till kurvor mot ökad omänsklighet i ett samhälle och en värld där människor ändå skall uthärda tillsammans.”

Det mest väsentliga målet för utbildnings- politiken är ”att skapa ökad jämlikhet i samhället. Det gamla klassamhället reste höga murar framför skolans port. Utbild- ningen var en metod att värna indelningen av människor i fack och fållor med börden, penningen och den sociala ställningen som måttstock. En och annan bondestudent var föga mer än ett romantiskt alibi för en krass verklighet. Men utbildningen kan användas i motsatt syfte. Den kan användas för att bryta ner klasskillnader i stället för att permanenta dem. Den kan utnyttjas för att skapa likvärdighet i stället för självhävdelse. Det jag avser är naturligtvis något betydligt vidare än den rätt snäva och slappa tanken att alla formellt skall ges samma chans efter ett startskott som man tror sig göra gemen- samt.”

Den sista meningen i det citerade uttalan- det ger uttryck för ett radikalt jämlikhets- mål. Det är inte tillräckligt att skapa lika ekonomiska och sociala möjligheter till att nå högre utbildning, så att inga andra

omständigheter än individernas teoretiska begåvning får avgöra urvalet till högskolan. Lika möjligheter är ett mål som numera knappast någon skulle motsätta sig, i varje fall inte öppet. Men dess ensidiga fullföljande kan skapa ett värre och för de utslagna indivi— derna hopplösare klassamhälle än det nuva- rande. Därför måste målet för högskolepoliti- ken också vara att bidra till att minska de so— ciala skillnaderna mellan olika yrken, mellan handens och pennans arbetare.

Utbildningens uppgift är således inte att bevara och föra vidare det bestående samhäl- let utan att bidra till en social och kulturell utjämning. Därför har de utbildningspolitis— ka insatserna getts en hög prioritet i arbetar- rörelsens strävan att skapa jämlikhet och rättvisa.

En särskilt aktuell jämlikhetsfråga gäller den äldre generationen som inte fått den skolutbildning som nu kommer alla unga till del. Ungdomsutbildningens expansion har medfört en vidgad klyfta mellan generatio- nerna utbildningsmässigt sett. Utbildnings- politik för jämlikhet måste därför innefatta kraftigt ökade insatser för vuxenutbildning- en. För att kunna göra detta finns det inte någon annan rimlig utväg än att dämpa expansionen av ungdomsutbildningen.

Denna dämpning tänkes ske inom ett nytt system kallat återkommande utbildning. 1 sin mest renodlade form skulle denna inne- bära, ”att all eftergymnasial utbildning ut- formas som en återkommande utbildning. Att alla efter avslutad gymnasieskola går ut i förvärvslivet. Att de efter en tids yrkesarbete genomgår en ny period av utbildning. Att de därefter återigen går ut i förvärvsarbete för att senare genomgå ytterligare en period av utbildning. Och så vidare.”

Vissa långa utbildningar, t. ex. läkarutbild- ningen, kan det finnas skäl att lägga idirekt anslutning till gymnasieskolan. Faran är dock att man därigenom får ett system av elitgrupper med lång sammanhängande ung- domsutbildning. Risken blir onekligen mind- re om även de långa utbildningsvägarna fogas in i återkommande utbildning.

Ett system med återkommande utbildning

skulle möta många och stora problem. Men å andra sidan skulle det medföra stora sociala fördelar, inte minst genom att verka mot ökad jämlikhet. Växelspelet mellan olika mänskliga aktiviteter bör bidra till att dessa kommer att uppfattas som mer likvärda. En tids yrkesarbete bör ha en betydande inver- kan på valet av studieväg och därigenom minska den sociala snedvridningen i rekryte- ringen till vissa utbildningsvägar.

Referatet av statsminister Palmes tal behö- ver inte göras utförligare. Det vore felaktigt att påstå att U 68 inte tagit upp tankarna i dessa tal. Så nämnes t. ex. begreppet återkom- mande utbildning över huvud taget inte idi— rektiven men U 68 har ändå ägnat denna fråga ett helt kapitel i sitt betänkande.

Emellertid har jämlikhetskravet och dess konsekvenser inte analyserats på något grundligare sätt. Detta har haft till följd att frågan om eventuella målkonflikter kommit i skymundan. U68 har handlat som om de ekonomiska och de sociala målen i utbild- ningspolitiken utan vidare är förenliga. Det finns inte alltid en diskussion om en awäg— ning dem emellan principiellt eller i konkreta fall. Målkonflikterna slätas därigenom omed- vetet över. Detta förefaller så gott som alltid ha lett till att jämlikhetsmålet satts åsido medan de ”praktiska” ekonomiska målen slagit igenom.

En grundligare analys av jämlikhetsmålet och dess konsekvenser för utbildningspoliti- ken förutsätter att man först utreder sam- manhangen mellan den högre utbildningen och de sociala förhållandena i det omgivande samhället.

Universitetens sociala funktioner

Det finns här bara anledning att behandla sådana funktioner som har samband med den sociala skiktningen.

Eftersom det inte funnits tillgång till särskilda utredningsresurser, är framställning- en byggd på redan publicerade undersök— ningar på detta område. Dessa är ganska fåtaliga. Flertalet av dem gäller utländska förhållanden. Det är emellertid fråga om

länder av västerländsk typ, där förhållandena i sina grunddrag kan antas överensstämma med de svenska. I samtliga dessa länder omges de högre utbildningsinstitutionerna av ramsamhällen med stora och fasta sociala skillnader mellan individerna i fråga om inkomster, förmögenhet, prestige samt till- gång till besluts- och expertinflytande. Det är antagligt att denna markerade sociala skiktning skall återspeglas i utbildningens organisation.

De utnyttjade undersökningarna behand- lar universitetens roll för den sociala klass- bildningen, inte hela den eftergymnasiala utbildningens betydelse. Detta samman- hänger med en över hela Europa förekom- mande uppdelning av den högre utbildningen i två kategorier: dels universitetsutbildning som anses kräva underlag i forskning, dels annan högre utbildning som inte anses behöva bygga på forskning. I OECDs skrifter talas om ”noble and less noble higher education”. Den förra utbildningstypen le- der i motsats till den senare till yrken som är speciellt privilegierade.

Det framgår av materialet att man kan urskilja två huvudfunktioner. Universiteten påverkar klassbildningen på två olika sätt.

]. Universitetsutbildningen är inträdesporten till en rad yrken som är privilegierade med hänsyn till inkomster, andra förmåner och inflytande i allmänna frågor. Universiteten har alltså en selektiv funktion genom sina anordningar för tillträde till studierna.

2. Åtskilliga anordningar och synsätt inom universiteten verkar befästande på dessa yrkens privilegierade ställning.

A. H. Halsey har skisserat hur universitetens funktioner förändrats och anpassats efter samhällstrukturens förändringar och de nya krav som därigenom nått dominans. Han urskiljer tre historiska stadier.

Ursprungligen var de europeiska universi- teten redskap för kyrkliga och religiösa grupper och gav främst utbildning för reli- giös verksamhet. Detta gäller från början

också de senare tillkomna amerikanska uni- versiteten.

Efter hand övergick universiteten att bli redskap för en nationellt ledande klass, uppbyggd på börden i Europa men beredd att via universiteten assimilera talanger från de lägre samhällslagren. Tyngdpunkten för- sköts till utbildning av jurister, läkare och lärare samt en allmän vetenskaplig utbildning avsedd att göra studenterna lämpliga för de ledande posterna i det alltjämt föga speciali- serade samhället. Rent yrkesinriktad utbild— ning ansågs däremot inte höra hemma på universiteten.

Under de senaste decennierna har utbilda- de specialister blivit ett allt viktigare produk— tionsmedel. Nya professionella grupper har vuxit fram (t. ex. ingenjörer, ekonomer, administratörer). Detta har lett till att näringslivet och staten ökar sin styrning av universiteten för att ställa dem i produktio- nens tjänst. Samtidigt härmed har tillström- ningen av studerande ökat mycket starkt beroende på att universitetsutbildning allt- mer kommit att avgöra individens sociala framgång och belöning. Utvecklingen mot detta ”teknologiska samhälle” har gått olika snabbt i de industrialiserade länderna. Längst framskriden är den i USA och Sovjetunio- nen.

Då Halsey diskuterar universitetens över- gång från den andra till den tredje perioden, använder han en terminologi som lätt kan missförstås. Han säger, att universitetens funktion att ge utbildning åt elitgrupper har överflyglats av deras nya funktion att ge massutbildning. Han menar emellertid inte att universitetens roll som instrument för klassbildning håller på att upphöra. Han framhåller tvärtom, att den gamla allmänna elitklassen håller på att ersättas av en ny klasstruktur av professionell karaktär och att universiteten spelar en bestämmande roll för stratlfieringen genom att utvälja och gradera individerna. Det finns anledning att påpeka detta därför att Halseys terminologi på ett mycket försåtligt sätt användes i OECDs rapporter om högre utbildning.

För att härefter övergå till förhållandena

speciellt i Sverige, så har tillträdet till de svenska universiteten av gammalt varit for- mellt sett fritt för alla dem som genomgått gymnasiet. Men häri låg en kraftig begräns- ning, eftersom endast ett mindretal familjer hade råd att kosta på sina barn gymnasieut- bildning och ännu färre en följande universi- tetsutbildning. På så sätt blev universiteten nära anknutna till en överklass inom befolk- ningen, byggd på börd och pengar eller utbildning och pengar. Enstaka allmogebarn, som tack vare understöd kunde studera vid universiteten, förändrade inte bilden i stort.

Principen om fritt tillträde för alla gymna— sieutbildade har emellertid undantag. Till- trädet till vissa utbildningar, t. ex. läkar- och civilingenjörsutbildning, har som bekant bli— vit numerärt begränsat av kostnads- eller resursskäl. Man har fått en betygsspärr, där gymnasiebetygens höjd blivit avgörande i valet mellan de sökande. Det skulle vara intressant att undersöka den roll som exem- pelvis läkarprofessionen spelat genom att driva upp kraven på kostnadskrävande ut- bildning.

Under efterkrigstiden har de ekonomiska hindren mot gymnasie- och universitetsstu- dier motverkats genom studiebidragssyste- met samtidigt som den ekonomiska standar- den hos befolkningen överlag stigit. Detta kan väntas ha lett till en betydande ökning av antalet inskrivna från de eftersatta sam- hällsklasserna.

I någon mån har så också skett enligt vad som visas i en undersökning av B. Gesser, utförd på uppdrag av U 68 (tryckt i Statens offentliga utredningar 1971 :61). Skillnaden i fråga om möjligheter till högre utbildning mellan ungdomar från olika samhällsklasser är dock fortfarande mycket stor. Fortfaran- de domineras studerandepopulationen av ungdomar från de högre samhällsklasserna. Av de nyinskrivna läsåret 1968/69 kom 42 procent från socialgrupp I, 37 procent från socialgrupp II och 21 procent från socialgrupp III.

Dominansen från socialgrupp Iär emeller- tid betydligt större inom vissa traditionella högstatusutbildningar. Gesser delar in univer-

sitetsutbildningen i två nivåer: prestigeutbild- ning och annan utbildning. Till den förra räknar han utbildning till jurist, läkare, tandläkare, civilekonom, civilingenjör och några liknande. Dessa utbildningar är ofta spärrade, de har en normalstudietid på minst sju terminer och de är direkt kopplade till högstatusyrken på arbetsmarknaden.

Gesser beräknar hur många procent av samtliga 20-åringar inom varje socialgrupp som går till universitetsutbildning av dessa två slag. Hans resultat är följande.

1968/69 I II [II till prestigeutbildning 15 3 I till annan unive rsitets- utbildning 64 17 8

Gessers slutsats är att prestigeutbildningar- na i dag har samma funktion som universi- tetsutbildningen över huvud taget hade förr när det gäller att reproducera de sociala klasskillnadema i vårt land. Den övriga universitetsutbildningen har däremot inne- burit en allmän höjning av utbildningsnivån.

En förklaring till de anförda siffrorna, som nog kan tänkas framföras, är att de speglar skillnader i gymnasiebetygsnivå och underförstått i begåvning och studieförrnåga mellan ungdomar från olika socialgnrpper. Det är därför av intresse, att Gesser funnit att snedrekryteringen gör sig gällande också bland studerande med lägre betyg inom prestigeutbildningarna.

Skolbetygen är det nästan helt avgörande urvalsinstrumentet för att bestämma vilka som skall få tillträde till spärrad högskoleut- bildning. Vad är det då Skolbetygen mäter? Ett ytligt svar anger den intellektuella prestationsförmågan bedömd efter de krav skolan uppställer. Men en rad forskare (t. ex. T. Husén, Wolf och Dave) har visat, att det finns ett starkt samband mellan prestationer- na i skolan och den sociala bakgrundsmiljön. Sådana faktorer som hur mycket föräldrarna sysslar med barnen, lär dem att uttrycka sig i ord, stimulerar och hjälper dem till studier, inger dem ambitioner osv. avgör i hög grad framgången i skolan. Inte minst betydelse- full tycks den påverkan vara som sätter in

redan före sexårsåldern. Det är på detta sätt som betygsinstrumentet systematiskt gynnar de redan privilegierade samhällsgrupperna.

Däremot säger betygen ingenting om den framtida lämpligheten för det ena eller andra yrket. Detta beror på att betygssystemet bara mäter den intellektuella prestationsför- mågan och inte ens kan ta hänsyn till att eleverna i fråga om denna befinner sig på olika utvecklingsstadier. Man utgår från att alla elever utvecklas i samma takt och tar inte hänsyn till att det kan finnas stora tidsskillnader i utveckling mellan olika indi- vider (på samma sätt som det finns tidsskill- nader i fråga om puberteten). En fattig social bakgrund eller en först så småningom över- vunnen brist på självförtroende verkar ofta återhållande på utvecklingstakten.

När det gäller ospärrad utbildning slår den sociala bakgrunden direkt igenom i utbild- ningsvalet. Betygsspärren skärper ytterligare de hinder som den sociala bakgrunden uppställer.

Redan förut har påpekats, att universitetsut- bildningen är inriktad på yrken som är privilegierade med hänsyn till lön, andra förmåner, arbetsmiljö, självständighet och inflytande på beslut i gemensamma angelä- genheter. Man kan sammanfattande kalla dem de akademiska yrkena, eftersom flerta- let av dessa yrkesgrupper är fackligt organise- rade i Sveriges akademikers centralorganisa- tion. Utomlands användes ofta beteckningen professioner. En utredning av hur olika anordningar inom universitetens ram verkar befästande och förstärkande på dessa yrkens privilegierade ställning har gjorts av J. Ben- David.

Kärnpunkten i dessa anordningar är prin- cipen att all universitetsutbildning skall vila på vetenskaplig grund. Med detta menas bl. a. att universitetslärarna skall vara utbil- dade forskare. Man gör därför en uppdelning av den utbildning som ligger ovanför skol- nivån på två skilda kategorier. Man har dels de vetenskapligt och teoretiskt inriktade

universitetsutbildningarna, dels praktiskt be- tonade utbildningar, som hänvisas till anstal- ter utanför universiteten. Denna uppdelning har betydelsefulla samband med den sociala stratifreringen. Det är den som befäster uni- versitetens anknytning till de privilegierade yrkena.

Ben-David menar, att om universiteten utvidgas till att omfatta utbildning och forskning på olika ”praktiska” yrkesområ- den, så kommer deras relation till klassyste- met att förändras. I stället för att tjäna som förberedelser till ett antal överklassyrken kommer de att knyta an till en mångfald yrken med mycket varierande uppgifter och krav. En sådan förändring kan leda till att den sociala distansen mellan de traditionella akademiska yrkena och andra yrken mins- kar. Han är emellertid medveten om att försök att öppna universiteten mot alla slags yrken på många håll kommer att betraktas som ett hot mot vetenskapliga värden. Det är långt ifrån säkert att de nykomna utbild— ningarna kommer att uppfattas som likvär— diga med de gamla i fråga om innehåll och kvalifikationer.

I själva verket måste det vara felaktigt, att anse vetenskap och forskning som en nöd- vändig grundval endast för vissa yrken. Begreppen vetenskap och forskning är visser- ligen flytande och ges på universitetshåll en något olika innebörd från tid till annan. Men det väsentliga måste väl ändå vara förmågan att se och ställa problem och att systema- tiskt söka efter nya kunskaper och kunskaps- kombinationer för att lösa problemen. Sådan förmåga behövs i alla yrken. Förskolläraren behöver den likaväl som lektorn, polisman- nen likaväl som utredningssekreteraren, ma- skinreparatören likaväl som civilingenjören. Förnekas detta kan det endast bero på att sociala värderingar spelar in, medvetet eller omedvetet.

Nu finns emellertid denna felaktiga upp- fattning och den spelar sin sociala roll. På grund av de betydelsefulla praktiska resultat som en del forskningsgrenar lett fram till har forskning i allmänhet fått ett mycket högt prestigevärde. Det är inte bara vetenskaps-

männen själva som menar, att forskning är den högsta yttringen av mänskligt förnuft och spårsinne. Att utbildningen är anknuten till forskning blir därför ett mycket viktigt argument för att de akademiska yrkesgrup- perna betraktas som en kvalificerad elit av större värde för samhället och dess utveck- ling än det stora flertalet. Från auktoritativt universitetslärarhåll har denna åsikt nyligen framförts vid flera tillfällen. Universitetens uppgift anses vara att utbilda samhällets ledare. Nämnda förhållanden förklarar varför bibehållen personalunion mellan forskning och universitetsutbildning är ett huvudkrav från akademikernas fackliga organisationer.

Det finns ett närbesläktat argument som kanske spelar väl så stor roll. Forskning anses ju mer än andra aktiviteter vara objektiv i betydelsen opolitisk och värdeneutral. Att denna vetenskapens objektivitet i stora styc- ken är en myt har påvisats av många (t. ex. Gunnar Myrdal). Vetenskapen kan inte fri- göra sig från den tid och den samhällstyp i vilken den verkar. I själva verket är det subjektiva värderingar och dolda politiska intressen som bestämmer t. ex. vetenskaps- männens urval av problem och av samman- hang i vilka resultaten insättes. Det intressan- ta i detta sammanhang är att objektivitets- myten överförts också på universitetsutbild- ningen. Som Ben-David påpekar har detta lett till en i kulturdebatten ofta framförd åsikt, att universitetsutbildningen sätter de akademiska yrkesgruppema i stånd att höja sig över klassideologierna och att de därför spelar en vital roll som biläggare av klasskon- flikter. Här i Sverige har bl. a. Hannes Alfvén och Lars Gyllensten givit uttryck för liknan- de åsikter. Enligt dem krävs det inuvarande världsläge att de inkompetenta och trångsynt intresseuppbundna politikerna ersätts av ve- tenskapligt utbildade experter som samhäl- lets ledare.

Här har nu givits två exempel på hur forskningens exklusiva anknytning till uni- versitetsutbildningen kan verka förstärkande på de akademiska yrkesgruppernas privilegie- rade ställning. Det är tydligt att i dessa subtila sammanhang spelas en nyckelroll av

den akademiska forskar- och lärarkadem, som med tusentals intressetrådar är förbun- den med övriga akademiska yrkesgrupper. På grund av sin starka internationella förankring har denna kader en anmärkningsvärd styrka i förhållande till det omgivande samhället, fastän universiteten är ekonomiskt beroende av anslag därifrån. Den är också mån om att markera sin särart genom ritualer av olika slag (doktorspromotioner, professorsinstal- lationer, akademiska belöningar etc.). Denna självständiga ställning kan leda till att politis- ka preferenser, egenintressen och personliga sympatier/antipatier kan få större spelrum. Den som följt akademiska frågor inifrån vet att sådana inställningar är verksamma här som annars. Men detta döljes bakom ett teknifierat språk och förnekas med nära nog fanatism (jämför reaktionerna i Palmstierna- affären nyligen). På detta sätt tjänar myten om universitetens objektiva och opolitiska karaktär till att dölja det faktum, att de inte kan stå utanför det klassuppdelade, elit- orienterade och ojämlika samhället.

Vad som här sagts om universitetens sociala funktioner kan sammanfattas i tre punkter.

]. Universitetsutbildningen är exklusivt in- riktad på ett antal privilegierade yrken.

2. Universitetsorganisationen är avpassad ef- ter elever från dessa samhällsgrupper.

3. Forskningens ensidiga anknytning till uni- versitetsutbildningen tjänar till att befästa dessa gruppers privilegierade ställning.

Synpunkter på U 68s reformförslag

I det följande skall bedömas hur U68s reforrnförslag förhåller sig till det utbild- ningspolitiska målet att medverka i strävan- dena att minska de sociala skillnaderna. Bedömningen göres med ledning av de insikter om sammanhangen mellan den högre utbildningen och klassbildningen som refe- rerats i föregående avsnitt.

Högskolans öppnande mot nya yrken. Det

som i U 685 förslag betecknas som högskole- utbildning omfattar betydligt fler slag av utbildning än nuvarande universitet och högskolor. Det omfattar praktiskt taget all utbildning ovanför skolstadiet som ges i offentliga undervisningsanstalter. Genomfö— randet av yrkesteknisk högskoleutbildning innebär en mycket betydelsefull utvidgning mot nya yrkesgrupper. Detta kan synas innebära att högskolan öppnas mot nya yrken, att dess nuvarande exklusiva inrikt- ning på de traditionellt akademiska yrkena upphör.

Sammanförandet av all högre utbildning i en gemensam organisation under en politiskt tillsatt styrelse skulle ha varit en mycket betydelsefull reform. Den skulle för det första ha inneburit, att man fått ett lämpligt fält för resursplaneringen och möjligheter till mera rationell användning av befintliga resur- ser. Den skulle för det andra ha garanterat inflytande från samhället i stort på högskole- utbildningen och befruktande samspel mel- lan olika slag av utbildning. För det tredje skulle den ha markerat, att det ej finns någon fundamental skillnad mellan olika utbildningslinjer, t. ex. i fråga om behov av forskningsanknytning, utan endast gradskill- nader beträffande utbildningstid o.d. Här- igenom skulle den bidra till en utjämning av värderingarna av olika utbildningar och yr- ken.

För U 68 har planeringsaspekten (särskilt planeringen av utbudet av utbildningsplatser) stått i förgrunden. Detta har fått till följd att man efter hand gjort så stora avsteg från den principiella utgångspunkten att reformens värde för strävandena mot social utjämning blir lika med noll. De viktigaste avstegen är följande.

1) Den lokala högskoleorganisationen skall endast omfatta statlig högskoleutbild- ning, medan de kommunala högskoleutbild- ningama blir kvar under de kommunala huvudmännen. Därigenom kommer dessa senare utbildningar att hållas kvar i den isolerade ställning som de nu har. Detta trots att det bland exempelvis vårdskolomas ele- ver finns en utbredd önskan om institutio-

nell samordning av deras utbildning med annan högre utbildning (t. ex. till läkare och sjukgymnast), eftersom de upplever vårdsko- lan som en mycket isolerad och föråldrad institution.

Inte ens planeringsskälen blir tillgodosed- da genom anordningen med skilda huvud- mannaskap. Högskolestyrelsen planerar för sig och de kommunala myndigheterna för sig och man avser till på köpet att bibehålla systemet med två centrala planeringsmyndig- heter. Visserligen framhåller U 68, att sam- råd och samverkan måste komma till stånd mellan de olika planeringsinstansema. Men då det inte finns någon, som har ansvaret för en övergripande planering, bör man inte hoppas allt för mycket på dessa önskemål.

Om det skulle vara så att oöverstigliga administrativa svårigheter lägger hinder i vägen för att redan vid reformens start år 1976 inordna även den kommunala högsko- leutbildningen, bör i varje fall den principen fastslås, att all högskoleutbildning skall på sikt samordnas i en gemensam organisation och alltså ges statlig karaktär. Redan från starten bör det vara möjligt att föra all högskoleutbildning under ett enda centralt verk.

2) Även inom den lokala högskoleorgani- sationen har U 68 föreslagit avsteg från principen om en enhetlig och integrerad högskola. Det finns särskilt anledning att uppmärksamma förslaget om förvaltnings- enheter. Om flera befintliga större läroanstal- ter ingår i högskolan på en ort, kan det enligt förslaget vara ändamålsenligt att låta dessa bestå som förvaltningsenheter. Enligt försla- get skall dessa frågor bedömas av de för varje lokal högskola tillsatta organisationskom- mittéerna. Men av de tillämpningsexempel, som upprättats inom U 68, framgår klart att avsikten är att de nuvarande universiteten skall bestå som förvaltningsenheter. Som sådana får de en märkligt fristående ställning i förhållande till högskolestyrelserna. De skall ledas av en särskild styrelse, kallad förvaltningsnämnd, som inte är ett admini- strativt organ utan består av lärare, anställda och studerande. Visserligen skall nämndens

sammansättning bestämmas av högskolesty- relsen men i utredningsarbetet har diskute- rats att ledamöterna skall utses genom val inom enheten. Likheten med tillsättningen av det nuvarande konsistoriet blir i så fall slående. Det framhålles också att nämndens uppgifter i vissa hänseenden kommer att an- knyta till uppgifterna för konsistoriet (dock med den formella skillnaden att uppgifterna fullgörs på delegation av högskolestyrelsen, en delegation som dock förutsättas skola ske). Dessutom skall en lärare fungera som rektor på traditionellt sätt.

Förslaget om förvaltningsenheter går i själva verket ut på att bibehålla de bestående universiteten som exklusiva enheter. Detta syfte framträder än klarare genom utredning— ens antydan att beteckningen universitet skulle kunna användas på dessa enheter. Uppsala universitet kommer alltså fortfaran- de att kunna finnas nära nog i sin nuvarande form.

Det har anförts olika skäl för förslaget om förvaltningsenheter. Ett är att man först så småningom kan övergå till en ny ordning, där enhetstanken vunnit insteg. Någon större betydelse har väl inte detta skäl. Ett annat 'är, att det skulle vara administrativt omöjligt att redan år 1976 genomföra en nyordning som innebär ett sönderbrytande av existeran- de enheter. För detta måste krävas längre förberedelsetid. Inte heller detta skäl finner jag särskilt övertygande i belysning av de erfarenheter om integrering av läroanstalter som föreligger. Ett tredje skäl är att förslaget möjliggör större decentralisering. I själva verket skulle förvaltningsenheten Uppsala universitet innebära en central förvaltning som kan vara till hinder för verklig decentrali- sering.

Medan skälen för förslaget är svaga, är dess konsekvenser så mycket allvarligare: hela principen om en enhetlig, integrerad högskola faller sönder. Kvar blir endast högskolestyrelserna som en nytillkommen administrativ instans.

Slutsatsen av det sagda blir följande. Om förvaltningsenheter över huvud taget skall förekomma, bör de inte uppbyggas på

nuvarande läroanstalter utan vara renodlat administrativa underavdelningar. Ledningen bör självklart vara av rent administrativ art och tillsättas av högskolestyrelsen, något som inte hindrar att representanter för de anställda knytes till ledningen.

3) Om högskolan skall öppnas för nya yrken i reell mening och inte bara till skenet, måste de nya utbildningarna få samma relation till forskningen som de äldre. Detta innebär, att även de nya utbildningarna skall bygga på ”vetenskaplig grund”, att de får samma organisatoriska och pedagogiska sam- band med forskningen som de äldre. U68 har skapat möjlighet för en sådan likställdhet genom sitt förslag om att organisatoriskt och budgetmässigt särhålla grundutbildningen från forskning och forskarutbildning. Där- med kan sådana anordningar införas att grundutbildningen, var i landet den än meddelas, på ett likartat sätt anknytes till forskning och forskarutbildning. Men åter- igen slår U 68 sin reform i stycken genom förslaget om förvaltningsenheter. Genom att universiteten — omfattande dels de traditio- nellt akademiska utbildningarna, dels all forskning och forskarutbildning — brytes ut ur enheten blir allting vid det gamla. Dessutom är det oroväckande att U 68 i stor utsträckning eliminerar högskolestyrelsens befattning med forsknings- och forskarut- bildningsfrågor genom att huvudparten av dessa går direkt från fakultetsorgan till den centrala myndigheten. Forskningens ensidiga inriktning blir därmed bevarad, något som inte kan förhindras genom att styrelsen tillagts yttranderätt över fakulteternas för- slag.

Högskolestyrelsens ledning och planering av högskolan bör omfatta även forskning och forskarutbildning. Det är felaktigt att behålla en föråldrad autonomi. I kommande utred- ningar om forskning och forskarutbildning bör frågan om den vetenskapliga grundvalen för allt slags högskoleutbildning ägnas särskild uppmärksamhet.

— Avslutningsvis skall den frågan ställas huruvida U 685 högskolebegrepp är tillräck- ligt omfattande för att effektivt kunna

motverka högskoleutbildningens funktion att befästa klasskillnader. Jag anser det inte och återkommer till frågan på tal om återkommande utbildning.

Tillträdesspa'rr till högskolan i sin helhet. U68 föreslår en allmän tillträdesspärr till högskoleutbildningen. Denna motiveras främst av ekonomiska skäl: de resursök- ningar som kan tilldelas utbildning av vuxna är begränsade och måste till stor del gå till annat än högskoleutbildning. En allmän tillträdesspärr är emellertid en ytterst allvar- lig sak. De undersökningar som förut refere— rats ger anledning att tro att det framför allt blir ungdomar från de underprivilegierade folkklasserna som kommer att utestängas även från de nu fria utbildningslinjerna. U 68 är klar över risken för att en total intag- ningsbegränsning leder till ökad social sned- fördelning, men menar sig kunna kompensera bortfallet av den fria sektorn inom högskole- utbildningen med specifika åtgärder för att bredda rekryteringen, t. ex. utlokaliseringen av högskoleutbildningen, studie- och yrkes- vägledning samt studiesociala åtgärder. När det gäller att minska den sociala snedfördel- ningen ger U 68 i stort sett täppt.

En allmän tillträdesspärr behöver emeller- tid inte i och för sig vara ett hinder mot strävandena att åstadkomma en socialt jäm- nare rekrytering till högskoleutbildning. Allt beror här på vilka urvalsregler som användes när man skall avgöra vilka som släpps in i högskolan. U68 är emellertid pessimistisk beträffande möjligheten att på denna väg nå några resultat. Frågan diskuteras inte mera konkret, eftersom den överlämnats till kom- petenskommittén. Av inom U 68 upprättade promemorior framgår dock, att man ser Skolbetygen som det huvudsakliga urvalsin- strumentet. Man tar också hänsyn till arbets- livserfarenhet men denna får bara tillgodo- räknas till ett visst ganska obetydligt poäng- tal. Anmärkningsvärt nog saknas ett klart ståndpunktstagande mot att Skolbetygen användes som urvalskriterium vid antagning till återkommande utbildning. Dåliga skol- betyg skall tydligen kunna följa en under hela livet.

Betygsurvalet kan komma att skärpas än ytterligare, om man genomför förslaget att minska andelen studerande i gymnasiets icke yrkesinriktade linjer från 30 till 25 procent men alltså behåller dessa linjer. Dessa linjer kan nämligen komma att behålla sin karaktär som kungsleden till högskolestudier. Om man inte vidtar energiska motåtgärder, kan resultatet bli dels en fruktansvärd betygshets redan i grundskolan och dels en ökad social snedrekrytering av de högskolestuderande. Den effektivaste motåtgärden är givetvis att så snart som möjligt göra alla linjer i gymnasieskolan direkt yrkesförberedande. En sådan reform av gymnasieskolan är dessutom en förutsättning för att man skall kunna utveckla ett mönster av återkomman- de utbildning.

Av förut refererade undersökningar fram- går att Skolbetygen som urvalsinstrument systematiskt gynnar ungdom från redan studieprivilegierade samhällsgrupper och i motsvarande mån missgynnar övriga grupper. En nära sammanhängande nackdel är att Skolbetygen på ett statiskt sätt nedvärderar alla dem som har en långsam utvecklingstakt i fråga om intellektuell prestationsförmåga, som vid skolans slut ännu inte vuxit från osäkerhet och misströstan om sin förmåga. Just ungdomar från fattigare samhällsgrup- per befinner sig ofta i detta läge. Denna synpunkt bagatelliseras ofta men med orätt. Inte bara rättviseskäl talar för att man tar hänsyn till att individerna har olika utveck- lingstakt. Det kan vara så att just de osäkra utvecklas till sökande naturer som ger flexibilitet och förnyelse åt samhällslivet. Samhället förlorar då på att med hjälp av Skolbetygen utestänga dessa från vidare studier.

Kan man åstadkomma en jämnare rekryte- ring till högskolestudierna från olika sociala grupper och klasser, om man i stället för Skolbetygen gör arbetslivserfarenheten till det huvudsakliga urvalsinstrumentet vid in- tagningen? Många hoppas på det och åtmin— stone i ett avseende skulle man väl uppnå en sådan effekt. Det gäller det nyss diskuterade problemet med dem som utvecklas långsam-

mare i fråga om intellektuell prestationsför- måga, vilka skulle få ökade chanser om arbetslivserfarenheten ersatte de statiska Skolbetygen. Denna effekt jämte det kraftiga stödet för ett mönster av återkommande utbildning, som också skulle uppnås, är tillräcklig anledning för mig att förorda en prövning av huruvida arbetslivserfarenheten kan göras till det huvudsakliga urvalsinstru- mentet medan Skolbetygen endast får sekun- där betydelse. Införandet av ett sådant urvalssystem är givetvis förenat med flera svårlösta praktiska problem. Här skall endast påpekas att man måste övervinna de hinder för studier som moderskap uppställer för kvinnlig ungdom.

Men troligtvis kommer man inte på denna väg att uppnå en jämnare social rekrytering i den omfattning som är önskvärd. Mycket tyder på att det generellt sett kommer att bli så att ungdomar från studiemotiverade hem målmedvetet siktar in sig via yrkesarbetet på högre studier medan ungdomar från svagt studiemotiverade hem under arbetsåren all- deles tappar intresset för längre teoretisk utbildning. Förmodligen kan hela frågan endast lösas genom ett system med kvote— ring. Man skulle exempelvis kunna tänka sig att ungdomar från låginkomsthem särskilt gynnas inom en bred gränszon av det slag som U 68 diskuterat.

Om inte urvalsfrågan redan nu löses på någon av de antydda vägarna utan man måste falla tillbaka på betygsurval, är det bättre att högskolan hålles öppen i så stor utsträckning som möjligt och att man för arbetsmarknadsanpassningen litar till ener- gisk yrkes- och studierådgivning.

Jag skall inte här ta upp frågan om betygssystemens vara eller icke vara på längre sikt. De förefaller strida mot de utbildningsprinciper, som nu hävdas bl.a. inom OECD, innebärande att man bör sträva efter likställdhet i fråga om studieprestatio- ner och inte bara som hittills likställdhet i fråga om tillgång till utbildning. Konsekven- sen härav är att större del av utbildningsre- surserna måste satsas på elever med sociala handikapp än på andra. För högskolans del

kan jag inte se någon mening i att bibehålla ett differentierat betygssystem såsom U68 föreslår (3.312). Det är fullt tillräckligt med intyg att vederbörande förvärvat den utbild- ning som studieplanen avser.

Återkommande utbildning. Återkomman- de utbildning är ur många synpunkter ett fint och nydanande förslag. Växelspelet mellan yrkesarbete och utbildning kan bidra till att minska värderingsklyftan mellan olika yrken. Det ger nya möjligheter för dem som tidigare varit svagt studiemotiverade och kan därigenom bidra till en jämnare social rekry- tering av högskolestudierna. Det medför en bättre integrering av utbildning och yrkesliv, av teori och praktik, och rycker därigenom högskolan ur dess nuvarande isolering från samhället i övrigt. Det ger individerna större flexibilitet på arbetsmarknaden.

U 68 menar att utvecklingen av återkom- mande utbildning är en fråga på lång sikt. Man ger nu bara vissa förutsättningar för att påbörja ett sådant utvecklingsarbete. De viktigaste av dessa förutsättningar är ]) geografisk spridning av högskoleutbildningen genom upprättande av nya fasta högskolor, 2) en kraftig utbyggnad av enstaka kurser och studiekurser, 3) försök med förstärkt studiestöd för dem som studerar i återkom- mande utbildning.

Däremot saknas andra förutsättningar, t.ex. yrkesinriktning av samtliga gymnasie- skolelinjer samt en antagning till högskolan som grundas på i första hand arbetslivser- farenhet i stället för skolbetyg.

Skälet till att» man inte föreslagit mer energiska åtgärder för att genomföra åter- kommande utbildning är främst ekonomiskt. Pengarna anses inte räcka till både för detta och för att komplettera den bristande skolutbildning som kommit flertalet inom äldre generationer till del (5. k. överbryggan- de utbildning). Ätgärder för det senare ändamålet har prioriterats. Man kan fråga sig om detta är en riktig bedömning. Är det rimligt att anta att dessa människor i arbetslivet, som inte fått full skolutbildning efter nutida mått, vill sätta sig i skolbänken igen och att många på nytt kommer att

genomgå skolan? Är det inte så att man här tänker i alldeles för stela kategorier: först skolan och sedan högskolan, båda som slutna och fixerade enheter? De som jobbar i yrkesarbete vill sannolikt ha någonting an- nat. Många av dem vill ha en utbildning som möjliggör för dem att gå vidare i sitt yrke, att få ett bättre grepp över yrkesverksamhe- ten och dess villkor, att bidra till yrkets tekniska, sociala och miljömässiga utveck- ling. Den interna företagsutbildningen ger inte detta, den är för snävt tekniskt inriktad och för litet problemorienterad. Andra öns- kar en utbildning som gör dem mer skickade att delta i debatten om samhällsfrågor och att medverka i allmänna angelägenheter. Sådana behov som nu exemplifierats måste tillgodoses genom utbildningspaket beståen- de av dels de absolut nödvändiga förkunska- perna och dels och framför allt högskolemäs- siga kurser och studiekurser. Här öppnar sig ett stort fält för ett utvecklingsarbete som skapar nya typer av kurser och som arbetar med en okonventionell syn på studieplaner och studieformer. De nya högskolestyrelser- na får här en av sina viktigaste uppgifter om tillräckliga resurser för ändamålet ställs till deras förfogande.

Genomförandet av ett program sådant som det nu skisserade skulle säkerligen medföra stora fördelar ur olika synpunkter. Här skall endast i anslutning till det föregå- ende pekas på att högskolans inriktning därigenom vidgas mot principiellt alla slags yrken. Genom att högskoleutbildning knyts till nya yrken kan dessa i den allmänna uppfattningen komma att betraktas som mer likvärda med dem som traditionellt förknip- pas med högskoleutbildning.

De nya högskolorna. Förslaget att upp- rätta högskoleorganisationer på tio nya orter eller par av orter, förutom de nio redan befintliga, är som förut framgått en kärn- punkt i förslaget om återkommande utbild- ning. Dess genomförande är förutsättningen för att utbildningen skall komma ut till individerna, något som är nödvändigt om man skall kunna rekrytera yrkesverksamma med fast bostad, familj och anställning.

Högskoleortens utbildning är lätt tillgänglig för dem som bor inom ett avstånd av 345 mil. Dessutom behövs spridning av utbild- ning över hela högskoleområdet, något som effektivast organiseras från sådana länsregio- nala centra som de 19 högskolorna utgör.

Den geografiska spridningen av högskole- utbildningen medför också andra viktiga fördelar som anges i U 68s betänkande (t. ex. bättre kontakt mellan högskoleutbild- ningen och samhällsverksamheten i övrigt).

En nödvändig förutsättning för att man skall uppnå de eftersträvade resultaten är att de nya högskolornas utbildning uppfattas som likvärdig med de äldres. De nya högsko- lorna måste därför omfatta både längre och kortare utbildningar. Skillnader i utbild- ningsutbudet får endast avse antalet utbild- ningsalternativ. När det gäller variationer i utbildningens längd och specialisering bör högskolorna så långt som möjligt vara jäm- ställda. Detta är också U 685 ståndpunkt.

I praktiken kan det emellertid vara svårt att fasthålla målet att undvika en nedvärde- ring av de nya högskolorna, eftersom hög- skoleutbildningens tillväxt under U68s pla- neringsperiod främst avser kortare, klart yrkesinriktade utbildningsalternativ. Denna fråga kräver därför särskild uppmärksamhet vid förslagets genomförande.

En minoritet inom U 68 har framfört en mening som klart diskriminerar de nya högskoleortema. Enligt dem bör, oberoende av U 685 förslag, de nuvarande universitets- filialerna under de närmaste åren komplet- teras med permanenta resurser för naturve- tenskaplig basutbildning, så att dessa orter kan erbjuda ett allsidigt utbildningsutbud inom området för de nuvarande filosofiska fakulterna. Ett genomförande av detta för- slag måste — då de resurser som kan satsas på högskoleutbildning är begränsade — leda till att utbyggnaden på de nya högskoleortema eftersättes. I realiteten får man då två helt olika slags högskolor: en högskoletyp med allsidigt utbud av långtidsutbildningar och en annan utan sådan utbildning och omfattande endast befintlig lärarhögskola jämte några kortare utbildningsalternativ. Den senare

utbildningshorisonten skulle vara alldeles för snäv och begränsad för att stimulera till insatser för återkommande utbildning. För- slaget är i själva verket ett angrepp på tanken om återkommande utbildning, ehuru det inte sägs rent ut. Även i övrigt skulle mycket av vad U 68 vill vinna med sitt lokaliserings- förslag gå förlorat.

De naturvetenskapliga basutbildningsre- surser som kan tillkomma bör därför ej i första hand förläggas till nuvarande filialor- ter. Avgörande för lokaliseringen bör vara en bedömning av vilken placering som är till störst nytta för näringsliv och samhällsverk- samhet. Inom denna ram bör de nya högskoleortema prioriteras. Eljest får man inte en önskvärd spridning av långtidsutbild- ningar över utbildningsregionen och inte heller den likställdhet mellan de olika hög- skoleortema i utbildningshänseende, som är en förutsättning för att återkommande ut- bildning skall fungera över hela landet.

Kan utbildningsreformer minska klasskillnader?

I mitt yttrande har jag utgått från att utbildningsreforrner kan vara ett viktigt led i strävandena att minska klasskillnadema. Jag är medveten om att utbildningen endast är en faktor bland andra som påverkar den sociala skiktningen och kanske inte den mest betydande. Utbildningsreformer kan inte åstadkomma en genomgripande förändring av den sociala strukturen ensamma för sig utan endast om de åtföljes av förändringar på det sociala och ekonomiska planet.

Å andra sidan anser jag inte utbildningen vara betydelselös för jämlikhetssträvandena. Utbildningen är inte bara en mekanisk spegelbild av det bestående ojämlika samhäl- let utan en aktiv faktor. Detta betyder, att det krävs växelverkan mellan åtgärder på olika områden, däribland utbildningens. för att skapa ett jämlikare samhälle. Inte minst har reformer på utbildningens område bety- delse för hur folk uppfattar saker och ting, vilket är en början till förändring.

15. Av Carl Tham

I ett särskilt yttrande har jag tillsammans med centerpartiets och moderata samlings- partiets representanter i den politiska refe- rensgruppen framfört vissa synpunkter på utredningens konstruktion och arbetssätt samt ansvaret för de förslag som nu läggs fram. Detta bärs enligt vår mening enbart av den egentliga utredningsgruppen.

Under utredningsarbetets gång har jag framfört synpunkter i såväl principfrågor som enskilda detaljer. En del av dessa mina synpunkter har tillgodosetts, andra inte. In- för den fortsatta behandlingen av utred- ningens förslag vill jag här endast peka på några viktiga frågor, där jag menar att utred- ningen borde tagit större hänsyn till dessa mina synpunkter.

Sambandet mellan forskning och utbildning

Kännetecknande för den högre utbildningen såsom den bedrivs vid universiteten och vissa högskolor är ett nära samband mellan forsk- ning och grundläggande utbildning. Detta samband är en av de faktorer som givit universitetsutbildningen dess särställning. Det har ansetts leda till en kvalitativt högt- stående undervisning och ge utbildningen ett starkt drag av vetenskaplighet i ordets bästa bemärkelse. De positiva effekterna av en nära kontakt mellan forskning och undervis- ning är säkerligen på många håll starkt över- drivna. Ett nära samband mellan forskning och undervisning är ingen automatisk garanti

för flexibilitet och kritisk skolning. Det visar inte minst erfarenheterna från de senaste åren.

Likväl går det inte att bortse från att det ligger ett starkt positivt värde i att den grundläggande utbildningen äger rum i nära kontakt med pågående forskning, och att det sker ett befruktande växelspel dem emellan. Ur pågående forskningar, framflyttning av forskningsfronten etc. växer ofta nya kurser fram eller ändras inriktningen på gamla. Till- gången till lärare som befinner sig mitt uppe i sin forskarverksamhet kan ge undervis- ningen ett fördjupat innehåll och förstärka de vetenskapliga inslagen. Ett fortsatt nära samband mellan forskning och grundutbild- ning är därför angeläget.

I denna allmänna form föreligger ingen motsättning mellan mig och utredningen. Även U 68 anser att ett sådant samband kan vara av värde. Detta återspeglas emellertid inte i de konkreta förslag som utredningen framlägger. Hittills har kontakten mellan forskning och undervisning skett utan att särskilda åtgärder vidtagits, eftersom grund- läggande utbildning och forskning — med undantag för filialerna — bedrivits vid samma institutioner. På de nuvarande universitets- orterna förutsätts så komma att bli fallet även i framtiden.

På de nya högskoleorter som utredningen föreslår kommer emellertid inte någon forsk- ning att bedrivas utan där fordras särskilda åtgärder om man vill upprätthålla forsknings-

kontakten. De åtgärder som utredningen tän- ker sig i detta avseende är knappast tillfreds- ställande.

Men enligt min mening är problemet med utbildningens forskningsanknytning inte bara begränsat till de nya högskoleortema. Under de senaste åren har, helt befogat, forskning och grundutbildning skilts åt i den bemärkelsen att forskningens och forskarut- bildningens dimensionering inte på samma sätt som tidigare är beroende av tillström- ningen till den grundläggande utbildningen. Detta har emellertid samtidigt lett till att forskningsinflytandet på grundutbildningen försvagats genom att forskning Och grundut- bildning även i institutionshänseende kom- mit att betraktas som två separata aktivite- ter.

Jag anser därför att hela frågan om an- knytningen mellan grundutbildning och forskning bör bli föremål för ytterligare pröv- ning innan ett ställningstagande till U68s förslag kan bli aktuellt.

Nya högskoleorter

Den utbyggnad av universitetsutbildningen på nya orter som skett under senare delen av 1960-talet och den pågående försöksverk- samheten med olika former av decentrali- serad universitetsutbildning har — som utred- ningens undersökningar påvisat — haft en klart rekryteringsbefrämjande effekt. Den har också inneburit att personer som av geografiska eller andra skäl inte tidigare haft möjlighet att skaffa sig universitetsutbildning nu fått denna möjlighet. Ur denna synpunkt framstår en fortsatt utbyggnad av högre ut- bildning på nya orter som önskvärd. Också från allmänna regionalpolitiska utgångspunk- ter framstår en sådan utbyggnad som önsk- värd.

Frågan om nya högskoleorter och i vilken takt en eventuell utbyggnad bör ske måste emellertid ses även från andra utgångspunk- ter. På de nuvarande universitets- och filial- ortema har det under de senaste åren skett betydande investeringar i undervisningsloka- ler, bostäder etc. Detta gäller särskilt filial-

orterna. Ur samhällssynpunkt är det ange- läget att detta realkapital utnyttjas på ett effektivt sätt. En utbyggnad av högskole- utbildningen i den omfattning som utred- ningen tänker sig måste därför ihög grad bli beroende av den fortsatta tillströmningen till högre utbildning. Om denna ligger kvar på samma låga nivå som de senaste två åren bör en utbyggnad på nya orter inte ske i den omfattning som utredningen tänkt sig.

För universitetsfilialerna i Växjö och Karl- stad har universitetskanslersämbetet under en följd av år föreslagit en utbyggnad av den naturvetenskapliga utbildningen. I likhet med vad universitetskansler Löwbeer anfört i en särskild reservation anser jag att en sådan utbyggnad är starkt angelägen för att få bättre balans i utbildningsutbudet på dessa orter. Deras nuvarande starka humanistiska och samhällsvetenskapliga inriktning har otvivelaktigt bidragit att förstärka överrekry- teringen till dessa utbildningslinjer. En ut— byggnad av den naturvetenskapliga utbild- ningen i Växjö och Karlstad bör påbörjas snarast och således till en del ske redan innan ett ställningstagande till U 685 förslag före- ligger.

Högskolans styrelse

U 683 förslag innebär att varje högskola skall ledas av en styrelse i vilken företrädare för ”allmänintressen”, utsedda av Kungl. Maj:t, utgör en majoritet. Utredningens motivering för detta förslag är bl.a. att högskolans ledning måste vara förankrad i ”samhälls- livet” för att en långtgående decentralisering av beslutsfunktioner skall kunna ske.

Enligt min mening kan en stark decentrali- sering av beslutsfunktionerna ske utan att högskolestyrelserna erhåller en majoritet ut- sedd av Kungl. Maj:t. För att kontrollera att styrelserna handlar inom av Kungl. Maj:t anvisade ramar står andra medel till förfo- gande. En högskolestyrelse, vars majoritet tillsätts av Kungl. Maj:t, kan inte heller i förhållande till nuläget ses som uttryck för en verklig decentralisering. Tvärtom innebär det att man på ytterligare ett område ökar

den centrala statsförvaltningens inflytande på bekostnad av de närmast berörda — i det här fallet anställda och studerande.

Den andra sidan av utredningens förslag är att man tar bort den nära kontakt mellan forskningssynpunkter och utbildningssyn- punkter som kommer till uttryck i de nuva- rande konsistorierna. Om man vill åstad- komma ett verkligt samspel mellan forskning och utbildning måste detta komma till ut- tryck på alla nivåer inom högskoleorganisa- tionen.

Det är mot denna bakgrund min bestämda uppfattning att varje högskola bör få utse sin egen styrelse och att en majoritet i denna bör utgöras av företrädare för vid högskolan anställd personal samt studerande. Samtidigt delar jag dock U 685 mening i den bemärkel- sen, att det måste anses vara av stort värde om högskolans styrelse även innehåller före- trädare för olika funktioner i samhället. En mindre del av högskolestyrelsen bör därför utgöras av vad utredningen kallar företrädare för samhällsintressen. Det bör dock an- komma på respektive högskola att utse dessa.

16. Av Lars Tobisson

Jag kan i huvudsak instämma i U 68s över- väganden och förslag. Särskild vikt fäster jag vid de förbättrade förutsättningama för en anpassning mellan den högre utbildningen och arbetsmarknaden. Det är endast att be- klaga, att dessa åtgärder kan få effekt på utbudssidan först mot slutet av 1970-talet. Det betyder, att vi under återstoden av detta årtionde får dras med sysselsättningsproblem av det slag som nu förekommer och som sammanhänger med att den högre utbild- ningen i stora delar är otillräckligt eller felaktigt yrkesinriktad.

Vidare innebär enligt min mening den föreslagna studieorganisationen väsentliga framsteg, framför allt jämfört med nuvaran- de ordning vid universitetens filosofiska fa- kulteter. U 685 strävan efter enhetliga princi- per för hela högskoleområdet vad beträffar dimensionering och institutionell organisa- tion finner jag också positiv.

Emellertid finns det vissa punkter i U 685 förslag, där jag inte delar utredningens upp- fattning. De redovisas i det följande tillsam- mans med skälen för min avvikande inställ- ning.

1. Dimensioneringen

Kärnfrågan i U68s uppdrag är enligt min mening dimensioneringen av den högre ut- bildningen. I enlighet med sina direktiv har utredningen tagit som utgångspunkt progno- ser över utvecklingen inom utbildningsväsen-

det och på arbetsmarknaden. Jag har från teknisk synpunkt inga nämnvärda invänd- ningar mot dessa prognoser — de är utförda med den noggrannhet man rimligen kan be- gära. Möjligen finns det en risk att man vid bedömningen av arbetsmarknadens framtida behov räknat med en snabbare expansions- takt för tjänstesektorn än vad som kommer att kunna förverkligas.

Utflödesprognosen och behovsprognosen måste efter vad jag förstår tillmätas väsent- ligt Olika vikt vid utbildningsplaneringen. Den förra anger endast vad utflödet från utbildningssystemet skulle bli, om nuvarande intagningsregler m.m. behölls oförändrade. Men det är ju U68s uppgift att föreslå ändringar i just dessa förhållanden. Utflödes- prognosen kan därmed tjäna endast som jämförelsepunkt vid bedömningen av vad U 68s förslag innebär. Arbetsmarknads- prognosen får däremot antas vara mindre påverkbar från U 685 sida. Den blir därför den väsentligaste utgångspunkten vid över- vägandena om dimensioneringen.

U 68 laborerar i detta sammanhang med främst tre begrepp: samhällets behov av ut- bildade, individernas efterfrågan på utbild- ning och tillgången på resurser för högskole— utbildning. Störst vikt fäster man vid indivi- dernas efterfrågan. Den skall primärt till- godoses. De båda andra faktorerna betraktas som restriktioner vid tillämpningen av denna princip. Om individernas efterfrågan skulle visa sig vara mindre än vad som motsvarar

arbetsmarknadens behov, skall den totala dimensioneringen ändå läggas på den sist- nämnda nivån och åtgärder vidtas för att stimulera till en sådan tillströmning. Om å andra sidan individefterfrågan är så stor att den överstiger tillgången på resurser för hög- skoleutbildning, skall den sistnämnda fak- torn vara bestämmande för dimensionering- en.

Detta resonemang lider av flera brister. I och för sig torde det vara riktigt, att indivi- dernas efterfrågan på utbildning är den fak- tor som kan antas vara utsatt för de största variationerna. De senaste årens erfarenheter från framför allt de fria fakulteterna vittnar onekligen om detta. Men häri ligger också svagheten i att använda individefterfrågan som det primära planeringsinstrumentet. U 68 anför själv, att valet av högre utbild- ning starkt påverkas av det aktuella läget på arbetsmarknaden, trots att situationen kan vara helt annorlunda vid utträdet i förvärvs- livet flera år senare.

Samhällets behov skall vad beträffar total- dimensioneringen vara vägledande endast vid bestämningen av den nedre gränsen. Det innebär i realiteten, att man vill förhindra en brist men väl kan tänka sig ett överskott på högskoleutbildad arbetskraft. Om U 68 Ons- kade minimera risken för obalans på arbets- marknaden — åt någotdera hållet — skulle man naturligtvis ha tagit behovsprognosen till riktpunkt vid planeringen. När man i stället använder den som nedre gräns, bety- der det att man planerar för ett troligt överskott. Talet om att tillmäta arbetsmark- nadsbehovet större vikt vid fördelningen av det totala antalet utbildningsplatser mellan de olika yrkesutbildningssektorerna får då tolkas så att man vill fördela det eventuella överskottet någotsånär jämnt och undvika den koncentration till vissa utbildningsrikt- ningar som den nuvarande uppdelningen på en spärrad och en fri sektor fört med sig.

Jag förstår överhuvudtaget inte tanken att tillgången på resurser för högre utbildning skulle kunna vara större än vad som motsva- rar arbetsmarknadens behov av arbetskraft med sådan utbildning. Inte minst under sena-

re år har vi påmints om att vi inte lever i överflöd. Resurserna är alltid begränsade i förhållande till behoven inom olika samhälls- sektorer. Hur skulle det då just för den högre utbildningens del kunna förekomma resurser för att utbilda arbetskraft, som samhället kan fönrtses inte behöva?

Även U 683 sätt att tillämpa sitt princi- piella resonemang företer allvarliga svag- heter. Den nedre gränsen för totaldimensio- neringen ligger i stort sett på den nivå som behovsprognosen anger. Men detta gäller en- dast om man inskränker bedömningen till antalet studerande vid fullständiga utbild- ningslinjer. Utbudet av personer med partiell högskoleutbildning kommer däremot att flerfaldigt överträffa det beräknade behovet på ca 4 000 personer. Enbart det första året under planeringsperioden föreslås antagning- en till sådan utbildning uppgå till ett antal motsvarande 20 000 heltidsstuderande, och denna ram skall sedan växa med 10 procent om året. En sådan överutbildning kan försva- ras med en hänvisning till prognostekniska svårigheter att hantera detta slags arbets- kraft. Men dessa personer måste ju ändå placeras på arbetsmarknaden. I en del fall kommer de att ha genomgått endast någon enstaka kurs eller studiekurs på eftergymna— sial nivå och torde då närmast konkurrera med gymnasialt utbildad arbetskraft. Men en partiell utbildning kan också ligga mycket nära innehållet i en fullständig utbildnings- linje, och det blir då med dem som genom- gått den senare som man kommer att kon- kurrera om arbetstillfällena. Vid avvägningen mot samhällets behov måste man enligt min mening anlägga en helhetssyn på den högre utbildningen och således beakta både dem som genomgår fullständiga utbildningslinjer och dem som nöjer sig med partiell utbild- ning.

U 68 tar ingen hänsyn till att det vid planeringsperiodens början kan väntas före- ligga ett ackumulerat överskott av personer med högskoleutbildning. Enligt prognos- materialet kan utflödet under perioden 1970—1975 förutses överstiga behovet med ca 15000 personer med fullständig hög-

skoleutbildning och drygt 20 000 med par- tiell högskoleutbildning. Från U 685 utgångs- punkter borde då den nedre gränsen läggasi motsvarande mån under det förväntade ar- betsmarknadsbehovet för perioden 1975— 1980. Nu görs inte detta, och det kan tolkas på två Olika sätt. Antingen menar man, att dessa överblivna personer från 1970-talets första hälft för alltid skall vara hänvisade till arbetsuppgifter, där de inte kan utnyttja sin utbildning, eller — i värsta fall — till arbets- löshet. Eller också räknar man med att just dessa personer visserligen så småningom skall hamna i sysslor som de är utbildade för, men att det alltid skall finnas en grupp av denna storleksordning, som skall kunna utgöra nå- got slags arbetskraftsreserv.

Diskrepanser mellan det framräknade ut- budet och behovet av Olika slags arbetskraft bagatelliseras på flera ställen i betänkandet med argumentet att utbytbarheten mellan olika utbildningar visat sig vara stor. Man bör emellertid göra klart för sig att de undersök- ningar man då stöder sig på går tillbaka till en tid, då det förelåg en generell brist på arbetskraft med högre utbildning. Den hori- sontella rörligheten blir väsentligt mindre i ett läge med överskottstendenser. Medan ut— bildade ämneslärare tidigare Ofta valt att arbeta inom andra sektorer med kanske bätt- re karriärmöjligheter, får de i framtiden vara nöjda om de fårjobb i sitt eget yrke. Det blir betydligt svårare att komma in på andra banor, helt enkelt av det skälet att det även där finns gott om specialutbildad arbets- kraft. Vad den vertikala utbytbarheten be- träffar kan den knappast användas som mo- tiv för att utbilda för många på högskolenivå och för få på gymnasieskolenivå i förhållan- de till det beräknade behovet. I den utsträck- ning en sådan utbytbarhet föreligger talar såväl samhällsekonomiska som privatekono— miska skäl för att man vänder på proportio- nerna.

Den av U 68 valda dimensioneringstekni- ken förmår inte heller förebygga de besvä- rande svängningar i tillströmningen som den högre utbildningen utsatts för under senare år. Utredningen föreslår, att antagningen till

utbildningslinjer i högskolan för varje år skall fastställas att ligga mellan två gränser, vilka det första året skall vara 37 000 och 42 000 studerande och sedan skall växa med 2 procent årligen. Teoretiskt innebär detta, att antagningen läsåret 1976/77 kan faststäl- las till 37 000 och läsåret 1977/78 till (42000 + 2%=) 42 840, dvs. en ökning med nära 16 procent. Nästa läsår kan sedan antagningstalet åter sjunka till minimigrän- sen ca 38 500 eller en nedgång med över 10 procent. Antingen accepterar man variatio- ner av denna storleksordning, och då får man dras med nuvarande svårigheter att varje år anpassa utbildningskapaciteten uppåt eller neråt efter de studerandes efterfrågan. Eller också accepterar man inte svängningar av detta slag, och då blir hela resonemanget om en nedre och en övre gräns meningslöst.

Enligt min mening bör man vid planering- en av intagningen till fullständiga utbild- ningslinjer förfara på samma sätt som U 68 gjort beträffande enstaka kurser och studie- kurser, dvs. ange en riktpunkt. Denna bör i första hand bestämmas av vad som kan förutses bli samhällets behov av utbildad arbetskraft i framtiden. Om man då tvingas sätta intagningen lägre än den aktuella indi- videfterfrågan, tror jag inte detta i realiteten innebär någon allvarlig frihetsbegränsning. För den helt övervägande delen av de hög- skolestuderande torde syftet med utbildning- en vara att förbereda sig för uppgifter i yrkeslivet. En överefterfrågan på högre ut- bildning får då tillskrivas bristande informa- tion om framtiden. Även en behovsprognos kan visa sig avvika från den faktiska utveck- lingen, men som planeringsinstrument får den anses betydligt mera tillförlitlig än de bedömningar som individerna var och en för sig kan göra.

Att sätta en gräns för intagningen i nivå med det förväntade samhällsbehovet kan i princip inte anses vara mera stötande än att sätta en sådan gräns i nivå med ett ”resurs- tak”, som antas ligga högre. Väljer man att ta samhällsbehovet som riktpunkt för dimen- sioneringen, slipper man också föra det en- ligt min mening ohållbara resonemanget om

att det i en samhällsekonomi, som präglas av begränsade resurser, förekommer ett visst avgränsbart utrymme för att utbilda arbets- kraft, som man inte förutses behöva.

Benämningen ”riktpunkt” anger, att det här inte är frågan om ett helt låst intagnings- tal. Kravet på flexibilitet i utbildningssyste- met förutsätter att smärre avvikelser skall kunna förekomma. Därvid bör man beakta faktorer som bl. a. individernas efterfrågan och tillgången på resurser. Den senare faktorn kan emellertid enligt min mening endast verka i neddragande riktning. Jag kan föreställa mig att man vid avvägningen mot andra angelägna aktiviteter i samhället finner att resurserna inte räcker till för att ge en högre utbildning åt så många personer som i och för sig skulle behövas. Däremot kan jag inte föreställa mig, att man vid en sådan avvägning skulle kunna komma fram till att man har resurser för att utbilda personer, för vilka man inte förutser något behov på arbetsmarknaden.

Vid bestämningen av en riktpunkt för högskolans dimensionering är det således en- ligt min mening rimligt att utgå från den utförda prognosen över samhällets behov av utbildade. Man bör då anlägga en helhetssyn på högskolan och beakta såväl fullständiga utbildningslinjer som partiell utbildning. Med hänsyn till det stora behov av fort- och vidareutbildning som finns hos arbetskraften accepterar jag U 685 förslag att intagningen till enstaka kurser och studiekurser läsåret 1976/77 skall ha en kapacitet svarande mot ca 20000 heltidsstuderande och att denna sedan skall växa med 10 procent om året. Den kraftiga överutbildning detta innebär i förhållande till det framräknade behovet jämte det förhållandet att det vid planerings- periodens början kan väntas föreligga ett ackumulerat överskott på högskoleutbildad arbetskraft talar då för att riktpunkten för intagningen till fullständiga utbildningslinjer bör sättas avsevärt lägre än de ca 37 000 som motsvarar det förväntade samhällsbehovet av ett nytillskott under en femårsperiod på ca 130000 personer. Jag har ändå efter stor tvekan kommit fram till att riktpunkten för läsåret 1976/77 bör kunna sättas så högt

som till 37 000. Detta gäller dock endast under den bestämda förutsättningen att man inom den angivna ramen företar en omför- delning frän längre utbildningslinjer till kor- tare alternativ med mera gynnsamma arbets- marknadsutsikter, t. ex. yrkesteknisk utbild- ning. Även om jag delar U 685 uppfattning att man på längre sikt får räkna med att den totala intagningsnivån kan behöva höjas, bör man — om riktpunkten sätts till 37 000 — inte på förhand binda sig för en årlig tillväxt med 2 procent redan fr.o.m. planerings- periodens andra år.

2. Lokaliseringen

Enligt min mening har U 68 i sina övervägan- den kring den högre utbildningens lokalise- ring låtit regionalpolitiska hänsyn ta över- handen över de krav som måste ställas från utbildningspolitisk synpunkt. Det föreligger en allvarlig risk att detta går ut över utbild- ningens kvalitet. Såtillvida kan man visserli- gen räkna med en kvalitetsförbättring att för- utsättningama förbättras för en klarare yrkes— inriktning av all högre utbildning. Men U 685 förslag om utspridning kan befaras leda till att det teoretiska innehållet i denna utbild- ning kommer att ligga på en lägre nivå än hittills.

Vad som ger högre utbildning dess särskil- da värde är anknytningen till aktuell forsk- ning. U 68 intygar betydelsen av denna an- knytning, men säger — bl.a. till följd av ställningstagandet i lokaliseringsfrågan — att man måste söka nya former för denna.

Det främsta medlet för att främja samban- det mellan forskning och undervisning har hittills varit att akademiska lärare i princip haft till uppgift att både forska och under- visa. Vissa avsteg från denna modell har gjorts under senare år med införandet av de nya tjänstetyperna universitetslektor och universitetsadjunkt, i vilkas tjänstgörings- skyldighet det inte ingår att bedriva egen forskning. Till högskolan föreslås nu förda flera nya utbildningar, vilka ofta hittills varit förlagda till läroanstalter utan forsknings- verksamhet. Men detta är inget argument för

att bryta sambandet mellan undervisning och forskning på de områden där det redan existerar. Tvärtom måste strävan vara att införlivandet av nya utbildningar i högskolan skall leda till att dessa får en bättre kontakt med pågående forskning än hittills.

Härvidlag medför emellertid utspridnings- tanken stora svårigheter. Forskning bedrivs bäst vid ett mindre antal, förhållandevis sto- ra enheter med en rikhaltig ämnesuppsätt- ning. U 68 förutsätter inte heller någon ut- spridning av forskningen i förhållande till dagsläget. Det betyder, att det vid flertalet av landets högskolor i framtiden inte skall bedrivas någon forskning! De åtgärder U 68 föreslår för att trots allt trygga en viss forskningsanknytning på dessa orter kan inte anses tillräckliga. Det finns därför anledning att räkna med en klasskillnad med avseende på utbildningens kvalitet mellan högskolor med respektive utan forskningsverksamhet och detta väsentligen som en följd av försla- get att lokalisera högskoleutbildning till ett stort antal nya orter.

Även bortsett från behovet av forsknings- anknytning står man vid utlokalisering av högre utbildning inför ett dilemma. Å ena sidan kan strävan vara att alla skall ha till- gång till högre utbildning på så nära håll som möjligt. Å andra sidan kan det vara ett önskemål, att de studerande får välja inom ramen för ett allsidigt utbud av utbildnings- linjer. I själva verket går naturligtvis dessa båda ambitioner inte att förena. Den frihets- ökning det innebär att högre utbildning kommer geografiskt närmare motverkas av att utbudet av sådan utbildning blir smalt. Det måste alltid bli en kompromiss mellan kravet på geografisk närhet och kravet på ett allsidigt utbud. Enligt min mening har U 68 fast alltför stor vikt vid närhetsfaktorn, i synnerhet som man rimligen måste räkna med att förbättrade kommunikationer efter hand kommer att minska dess betydelse.

Läget kompliceras av de senaste årens tendenser beträffande intresset för högre ut- bildning. För U 68s planeringsperiod förut- ses nu ett avsevärt lägre antal högskolestude- rande än vad man räknade med när urvalet

av högskoleorter utkristalliserades inom ut- redningen. Från början ansågs de nya hög- skolorna böra omfatta ca 5 000 studerande. Men antalet studerande räcker nu inte till för detta, om man inte vill gå in för drastiska nedskärningar vid de nuvarande universitets- orterna. En sådan omfördelningspolitik kan dock inte anses försvarlig med hänsyn till gjorda investeringar i undervisningslokaler, studentbostäder etc. U 68 har valt att göra neddragningar på vissa universitetsorter samt att — utan närmare motivering — pruta på siffran 5 000 till 3 500 ä 4 000. Denna nivå anges nu av utredningen som erforderlig för en tillfredsställande valfrihet mellan olika slag av högskoleutbildning. Det kan då uti- från utredningens egna redovisningar av de studerandes fördelning på olika orter konsta- teras, att ingen av de nya högskolorna vid planeringsperiodens början kommer att er- bjuda en tillfredsställande valfrihet och att det i flera fall måste anses osäkert, om man kommer upp till ett tillräckligt studerande- antal ens vid periodens slut (Östersund be- räknas t. ex. stanna på 2 000! ).

Många av de nya högskolorna avses växa upp kring den kärna av lärarutbildning som redan finns på orten. Men detta är en osäker grund att bygga på med hänsyn till behovet att företa snabba och avsevärda nedskärning- ar av intagningen till flera lärarutbildningslin- jer i syfte att förhindra uppkomsten av besvärande överskott på arbetsmarknaden. Man kan alltså inte ens alltid räkna med att redan befmtlig eftergymnasial utbildning på de nya högskoleortema skall bestå.

De senaste årens utveckling vid universi- tetsfilialerna och i Umeå har visat, att små enheter är särskilt känsliga vid en nedgång i efterfrågan på högre utbildning. Som tidigare påvisats kommer det av U 68 föreslagna di- mensioneringssystemet inte att kunna för- hindra svängningar från ett är till ett annat. Även med hänsyn härtill finns det anledning att rikta in sig på större enheter än vad U 68 förordar.

Enligt min bedömning bör utbyggnaden av den högre utbildningen i första hand begränsas till nuvarande universitets- och fi-

lialorter. Jag delar därför ledamoten Löw- beers uppfattning att utbildning i natur- vetenskapliga ämnen bör förläggas till Karl- stad och Växjö. Utanför universitets- och filialortema förekommer idag universitets- anknuten utbildning även i Luleå, Sundsvall, Östersund och Borås. Med hänsyn till de stora avstånden i Norrland finner jag det rimligt att fortsätta utbyggnaden på de två förstnämnda ortema. Däremot är upptag- ningsområdet i Östersund alltför litet för att man där ens på sikt skall kunna få en högskola av erforderlig storlek. Med hänsyn till det ringa avståndet (7 mil) bör utbild- ningen i Borås kunna integreras med högsko- lan i Göteborg.

Jag anser således, att den fortsatta utbygg- naden av högre utbildning bör koncentreras till elva orter, dvs. förutom de fem nuvaran- de universitetsortema Linköping, Örebro, Karlstad, Växjö, Luleå och Sundsvall.

3. Urval till högskoleutbildning

Vidtagna undersökningar visar, att skolbety- gen är det bästa enskilda prognosinstmmen- tet vid urval till högre utbildning. Betygen bör därför enligt min uppfattning även i fortsättningen tillmätas den största vikten. Därutöver kan det finnas anledning att till- mäta erfarenheter från arbetslivet meritvär- de. Emellertid ställer jag mig tveksam till U 68s ståndpunkt att allt slags arbetslivser- farenhet, oavsett dennas inriktning, skall kunna tillgodoräknas. För det första får man då räkna med betydande avgränsnings- och kontrollsvärigheter. Avlönat arbete som hemhjälp kommer uppenbarligen att godtas. Men då måste väl arbete i eget hem också accepteras? Den praktiska innebörden av en bestämmelse av detta slag kommer att redu- ceras till en premiering av att viss tid förflu- tit sedan man lämnade skolan. Alltid lär man kunna visa upp ett intyg på att man bedrivit något slags verksamhet under en tid, då man inte har studerat. För det andra måste erfa- renheter av detta opreciserade slag många gånger vara av mycket begränsat värde för den kommande studie- och yrkesverksam-

heten. Jag anser därför, att arbetslivserfaren- heter skall få tillgodoräknas endast i den utsträckning de har anknytning till den sökta utbildningen. Även en sådan regel leder till svårigheter med gränsdragningen, men den garanterar i alla fall att den erfarenhet man poängsätter verkligen har relevans för de kommande studierna.

Jag accepterar tanken att man inom ett gränsskikt antar de studerande på andra ur- valsgrunder än den ursprungliga meritvärde- ringen. Detta skikt bör dock vara smalare än vad U 68 antyder, förslagsvis en tiondel av totalantalet platser. Ökad vikt åt gymnasie- betyg i ämnen, som är särskilt betydelsefulla för den framtida utbildningen, samt studie- lämplighetsprov är metoder, som bör prövas. Däremot finner jag inte motiv för att i något sammanhang tillgripa lottning. Om det nu verkligen finns fall, där det helt saknas an- vändbara kriterier på framtida studie- och yrkesframgång (vilket jag betvivlar), fungerar ju en intagning efter betygs- och arbetslivs- meriter som ett lotteri. Något behov av ”omlottning” kan då inte föreligga.

4. Huvudmannaskap och tillsynsmyndighet

Den utbildning som avses tillhöra den fram- tida högskolan är idag uppdelad på flera huvudmän: stat, landsting, primärkommun och privata anordnare. U68 föreslår ingen ändring av dessa förhållanden. Enligt min mening bör emellertid strävan vara att samla högskolan under en huvudman, och denna bör vara staten. Alternativet är ett kommu- nalt huvudmannaskap, men eftersom även framtidens högskolor kommer att rekrytera studerande från större områden än t. o. m. länen, finns det inte någon naturlig anknyt- ning i den kommunala organisationen. Med kommunalt huvudmannaskap för hela eller delar av högskolan tvingas man använda sig av något system för interkommunal ersätt- ning med avseende på sådana studerande som kommer från annan kommun än den där utbildningen anordnas. Förutom att det- ta är krångligt i största allmänhet, kan det verka snedvridande på utbildningsvalet: en

kommun, som inte har en egen högskola, kan vilja styra sina utbildningssökande invå- nare till statlig högskoleutbildning i stället för kommunal, eftersom endast den förra från kommunens synpunkt är kostnadsfri.

Även omjag inser, att ett förstatligande av all högre utbildning är en omfattande opera- tion, anser jag, att U 68 borde ha uttalat, att detta är det långsiktiga målet. Dessutom borde man ha kunnat föreslå åtgärder för att omedelbart undanröja sådana uppenbara oformligheter som att en och samma utbild- ning, nåmligen sjukgymnastutbildningen, nu är uppdelad på statligt och kommunalt hu- vudmannaskap. Enligt min uppfattning bör denna utbildning i sin helhet få staten som huvudman.

Frågan om huvudmannaskapet för hög- skolan har samband med organisationen på verksnivå. U 68 föreslår i princip att kommu- nal högskoleutbildning skall kvarligga under skolöverstyrelsen (SÖ), medan statlig hög— skoleutbildning skall samlas till det nya hög— skoleverket (jag undviker med avsikt den otympliga och oegentliga benämningen ”uni- versitets- och högskoleämbetet”! ). Även om viss högskoleutbildning av praktiska skäl tills vidare måste ligga kvar under kommunalt huvudmannaskap, anser jag, att all högskole- utbildning redan från början bör föras till högskoleverket. Likaväl som SÖ har visat sig kunna vara huvudman för dels statlig, dels kommunal utbildning, borde högskoleverket kunna vara det.

En förutsättning för att talet om en enhet- lig högskola skall vinna tilltro är enligt min uppfattning att man i överensstämmelse med vad som ovan anförts dels strävar mot att samla hela högskolan under ett statligt hu- vudmannaskap, dels redan från början för all högskoleutbildning till det föreslagna hög- skoleverket.

5. Högskolestyrelsen

Till skillnad från U68 anser jag, att den inom högskolan företrädda sakkunskapen bör inneha majoriteten i de lokala högskole- styrelserna. Jag föreslår följande samman-

sättning: en rektor, en prorektor, ytterligare fyra lärare, förvaltningschefen (i förekom- mande fall), två politiker (exempelvis en från den primärkommun där högskolan är belä— gen och en från landstinget) samt företrädare för de studerande och de anställda. Med hänsyn till högskolans dubbla uppgift att bedriva undervisning och forskning bör man vid valet av lärare i styrelsen tillse att man får en så långt möjligt allsidig representation för olika yrkesutbildningssektorer och fakul- teter.

Vad beträffar representationen för de stu- derande och de anställda blir denna med U68s förslag avsevärt mindre än vad som varit fallet i konsistorierna under de senaste årens försöksverksamhet med nya samarbets- former. Det måste exempelvis bli mycket svårt för en enda person att företräda samtli- ga personalkategorier inom högskolan. Han har ju inget naturligt referensorgan att vända sig till. Det finns därför skäl att utvidga representationen för de anställda till tre, varigenom det skulle kunna bli en företräda- re för var och en av de grupperingar som finns inom de tre stora huvudorganisationer- na på detta område.

6. Studiefinansieringen

U 68 föreslår, att äldre studerande med yrkeserfarenhet skall få ett bättre studiestöd inom en och samma utbildningsnivå än yngre studerande utan nämnvärd yrkeserfarenhet. Detta motiveras med att stödet i princip bör vara så utformat att det för den enskilde är neutralt om studierna sker i ett sammanhang eller delas på flera perioder med mellanlig- gande yrkesverksamhet.

Enligt min mening ger emellertid den före- slagna differentieringen definitivt inte ett neutralt studiestöd. För individen blir det uppenbarligen mera gynnsamt att först yr- kesarbeta i exempelvis fem år efter gymna- sieskolan och då leva på den högre nivå som förvärvsinkomstema medger jämfört med studiemedlen, för att sedan övergå till hög- skolestudier och då uppbära ett stöd, som kanske motsvarar den tidigare årsinkomsten.

Endast ett enhetligt studiestöd är neutralt i valet mellan sammanhängande och åter- kommande utbildning. Man får inte glömma, att den som väljer den senare uppläggningen kan påräkna att i 20—årsåldern få förvärvsin- komster, som betydligt överstiger de studie- medel han annars skulle ha fått. I princip är det ju också möjligt för honom att under den yrkesverksamma tiden direkt efter gymnasie- skolan förbruka endast så mycket av nettoin- komsten som motsvarar studiemedlen och spara resten för att användas till att dryga ut studiestödet under en senare utbildningspe- riod.

Alla studerande i högskolan kan förväntas vara vuxna i såväl biologisk som juridisk mening. Det finns skäl att ge studiestödet för deras del en annan utformning än vad som gäller för yngre studerande, som ännu tillhör föräldrarnas hushållning. Men varje gräns- dragning därutöver måste bli godtycklig. Det finns personer, som har familj vid 20 års ålder, och det finns de som hunnit långt upp i åren utan att ha ekonomiska förpliktelser mot någon annan än sig själva.

Det är omöjligt att hävda, att individer, som varit ute i förvärvsarbete en tid generellt sett skulle ha större behov att tillfredsställa än sådana som börjat vid högskolan direkt efter gymnasieskolan. Man kan som exempel ta två 25-åringar, som gått ut gymnasiesko- lan tillsammans men därefter valt skilda vä- gar, så att A först förvärvsarbetat i fem år, medan B direkt gått vidare till högre studier. Hur kan det förhållandet att A under en tidigare period haft bättre förutsättningar att genom förvärvsinkomster tillgodose sina be- hov vara ett argument för att han även efter återgången till studier skall kunna hålla en högre konsumtionsstandad än B? Man kan med minst lika stor rätt göra gällande, att B bör ha det större stödet, eftersom han inte har haft samma möjligheter som sin jämn- årige studiekamrat, vilken tidigare haft egna förvärvsinkomster, att skaffa sig varaktiga konsumtionsvaror (möbler, teve, bil etc.). Men även en sådan differentiering måste få karaktär av godtycke och bör därför und- vikas.

Nu kan det invändas, att man efter en sammanhängande utbildning kan räkna med högre förvärvsinkomster än vad man får un- der en period av yrkesarbete före högskole- studierna. Men det beror i så fall inte på att studiestödet är oneutralt utan på att en genomgången högre utbildning normalt ver- kar höjande på individens inkomstkapacitet, vilket i sin tur sammanhänger med att hans produktiva förmåga ökar. Gjorde den inte det, vore högre utbildning bortkastad från samhällsekonomisk synpunkt. Men vi vet, att den i stället — rätt upplagd — är en av de mest produktivitetsfrämjande faktorer som finns. Dessutom bör det påpekas, att den högre begynnelselönen motvägs av att den som väljer återkommande utbildning får sina första förvärvsinkomster tidigare och därmed gör en räntevinst.

Nu är det egentligen inte heller U685 avsikt att studiestödet skall vara neutralt. Syftet med differentieringen anges uttryckli- gen vara att stimulera till återkommande utbildning. Detta gäller inte bara dem som redan befinner sig ute i yrkesarbete utan även dem som nyss lämnat gymnasieskolan och står inför valet att yrkesarbeta eller studera. En sådan studiesocial politik kan inte gärna motiveras med effektivitetsskäl. Man kan inte generellt utgå ifrån att studie- tiden blir kortare med återkommande utbild- ning. Även om den enskilde efter en tids yrkesarbete kan vara mera målinriktad, får man räkna med att han hunnit glömma mycket av vad han fick i form av studieför- beredelser i skolan. Dessutom medför senare- läggning av utbildningen en kortare produk- tiv tid då den kan utnyttjas.

Från effektivitetssynpunkt är enligt min mening en sammanhängande utbildning att föredra. Det grundläggande motivet för att möjliggöra återkommande utbildning bör lik- väl utgå från individens studiemotivation och därför vara att skapa valfrihet för den enskilde beträffande den tidsmässiga förläggningen av studierna under livet. Detta betyder, att man bör sträva efter att undanröja hinder mot att bedriva studier i form av återkommande utbildning. Det betyder däremot inte, att

man genom studiestödets utformning eller med andra medel skall försöka styra valeti denna riktning.

Konstruktionen av studiestödet för vuxna är för närvarande föremål för överväganden i en särskild kommitté (SVUX). Mot den bak- grunden anser jag, att U 68 saknar både anled- ning och erforderligt underlag för ett prin- cipiellt ställningstagande till förmån för ett differentierat studiestöd vid högskoleut- bildning. Än mer obefogat finner jag förslaget om en särskild försöksverksamhet i detta av- seende. En sådan försöksverksamhet lär inte hinna utvärderas, innan SVUX slutfört sitt ar- bete. Det är mycket möjligt att den nyordning som SVUX föreslår kommer att bygga på helt andra principer än de som föreslås ligga till grund för U 685 försöksverksamhet.

Jag anser således, att frågan om utform- ningen av studiestödet för vuxna inom hög- skolan bör avvakta resultatet av SVUX” över- väganden.

7. Sjukgymnastutbildningen

Generellt sett finner jag inte anledning att i detta yttrande ta upp olika förslag i betän- kandet beträffande enskilda utbildningslin- jer, även om jag — särskilt i dimensionerings- frågorna — har vissa avvikande synpunkter. Emellertid anser jag, att U 685 behandling av sjukgymnastutbildningen är så egendomlig att en kommentar i just detta fall likväl är nödvändig.

Jag har redan påtalat, att U 68 inte gör någonting för att råda bot på det delade huvudmannaskapet för sjukgymnastutbild- ningen och de problem som detta för med sig. Som framgått under punkt 4 anser jag, att denna utbildning i sin helhet bör ställas under statligt huvudmannaskap.

U 68 har av Kungl. Maj:t getts i uppdrag att utföra en särskild översyn av sjukgym- nastutbildningen. Avsikten är att detta arbe- te skall drivas längre än för övriga vårdutbild- ningar av motsvarande längd och resultera i förslag till ny utbildningsplan. Emellertid föregrips i föreliggande betänkande resulta- ten av denna översyn i flera avseenden.

Sålunda görs i avsnitt 3.7.3.3. gällande att förkunskaper från gymnasieskolans vårdlinje måste tillmätas särskilt värde vid utbildning till bl. a. sjukgymnast. Enligt min bedömning torde den kommande översynen visa att det är en bättre förberedelse att ha genomgått exempelvis treårig naturvetenskaplig linje i gymnasieskolan.

I avsnitt 3.7.3.3. sägs det också, att man skall pröva möjligheten att för olika kortare vårdutbildningar införa gemensamma kurser till en omfattning av cirka ett års studier. Någon ställning har emellertid inte tagits till denna tanke. Enligt min mening är den verklighetsfrämmande för sjukgymnastut- bildningens del, om man inte är beredd att för detta ändamål medge en förlängning av studietiden med nästan lika mycket. Likväl föreslår U 68 en lokalisering av sjukgymnast- utbildningen, som efter vadjag förstår förut- sätter införandet av gemensamma kurser. Sjukgymnaster skall nämligen enligt detta förslag utbildas på tio orter mot för närvaran- de tre. På de nya orterna skall intagningen om- fatta endast—32 studerande om året. Uppen- barligen förutsätter denna lokalisering och di- mensionering en samordning med andra vård- utbildningar, trots att möjligheten härav ännu inte är utredd.

Jag anser, att den särskilda översynen av sjukgymnastutbildningen bör slutföras, in- nan ställning tas i frågor som rör dess organi- sation och lokalisering.

Bilaga 1 U 683 direktiv

[ Utdrag av protokollet över utbildnings- ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 april 1968. Chefen för utbildningsdepartementet, stats- rådet Palme, anmäler efter gemensam bered- ning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utredning rörande den fortsatta plane- ringen av det eftergymnasiala utbildnings- systemet m. m. och anför.

l . Bakgrund

I.] Dagens utbildningspolitik påverkar ut- vecklingen av vårt samhälle långt in på nästa århundrade. Planeringen av utbildningsväsen- det kan endast i ringa utsträckning grundas på sådan planering som nu bedrivs inom andra samhällssektorer. Utbildningspolitiken är i stället ett av de medel, med vilka man i en blandekonomi kan aktivt påverka samhäl- lets långsiktiga utveckling. Den eftergymna- siala utbildningen intar i detta sammanhang en central ställning. _ Begreppet eftergymnasial utbildning kan förefalla relativt entydigt. Det kan anses innefatta sådana statliga, statsunderstödda eller under statlig tillsyn stående utbildnings- linjer som normalt bygger på gymnasial ut- bildning. Det var tidigare betydligt enklare att göra en sådan definition när student- examen i regel var formellt villkor för till- träde till högre studier. Utbildningsreformer- na under senare år kännetecknas av att ut- bildningsväsendet nu ses som ett mer öppet system än tidigare, något som markerats

bl. a. i direktiven till kompetensutredningen (se riksdagsberättelsen 1966 s. 290). Ett sådant synsätt innebär att det fasta sarnban- det mellan gymnasiet och eftergymnasial ut- bildning löses upp. Vidare är det med hänsyn till det gymnasiala stadiets expansion under 1960-talet mindre självklart nu än tidigare att räkna med en hög övergångsfrekvens från det gymnasiala skolsystemet till högre ut- bildning.

Det eftergymnasiala utbildningsområdet består av dels universitet och högskolor, dels ett stort antal utbildningslinjer utanför uni- versitetssektorn, vilka vanligen har gymna- sium eller fackskola som grund men som även i betydande utsträckning bygger på enbart grundskola. Den hittills tillämpade uppdelningen av det eftergymnasiala om- rådet på en akademisk och en icke-akade- misk sektor bör enligt min mening inte användas längre. Jag undviker därför i fort— sättningen dessa termer.

I det följande behandlas enbart frågor om eftergymnasial grundutbildning. Det innebär att forskarutbildningen inte berörs i detta sammanhang.

Att avgränsa grundutbildningen vid uni- versitet och högskolor mot gymnasial utbild- ning och mot inskolning i företag är jämfö- relsevis lätt. Avgränsningsproblemen i fråga om eftergymnasial utbildning utanför univer- sitetssektorn är avsevärt mer komplicerade. Sådan utbildning innefattar ett betydande antal oenhetliga utbildningslinjer med varie- rande längd och förkunskapskrav samt skif- tande huvudmannaskaps- eller statsbidrags-

förhållanden. Antalet utbildningslinjer med enskild huvudman är relativt stort, och vida- re finns intern verks- och företagsutbildning utan anknytning till det egentliga utbild- ningsväsendet. I den mån utbildningslinjerna står under statlig tillsyn är denna fördelad på olika myndigheter. Avgränsningen av efter- gymnasial utbildning utanför universitets- sektorn mot det gymnasiala utbildnings- systemet och mot inskolning inom företag får göras med hänsyn till de krav som ställs på att de studerande skall ha dels uppnått viss ålder innan studierna inleds, dels i viss utsträckning utbildats i någon av de gymna- siala skolorna. Avgörande för frågan om en utbildning skall betecknas som eftergymna- sial bör enligt min mening vara, om den är eller kan utgöra ett altemativ till annan klart eftergymnasial utbildning. Om intern verks- och företagsutbildning i det aktuella sam- manhanget skall behandlas som eftergymna- sial utbildning ter sig tveksamt. Lämpligare torde vara att behandla nämnda sektor som avnämare av gymnasialt utbildad arbetskraft.

l. 2 Den årliga tillströmningen till univer- sitet och högskolor har ungefär trefaldigats sedan år 1960. Statsmaktema beslöt år 1965 om riktlinjer för utbyggnaden av den högre utbildningen fram till 1970-talets början (prop. 141, SU 173, rskr 411). Tillström- ningen förutsattes öka betydligt också under de närmast följande åren, men även genom- strömningen beräknades ske snabbare. Vid den fortsatta planeringen borde man utgå från att det totala antalet studerande vid universitet och högskolor skulle komma att uppgå till ca 87 000 i början av 1970-talet.

Vid samma tillfälle beslöts decentralise- ring av viss universitetsutbildning till fyra universitetsfilialer. I samband med 1967 års beslut om bl.a. inrättande av ett antal nya lärarhögskolor (jfr prop. 4, SU 51, rskr 143) tog statsmakterna vidare ställning för att lärarutbildningen även framgent skulle vara decentraliserad.

I 1965 års beslut ingick vidare att utbild- ningen vid de filosofiska fakulteterna skulle ges fastare uppbyggnad. Universitetskanslers- ämbetet tick i anslutning härtill uppdraget

att utreda och lägga fram förslag om s. k. fasta studiegångar. En första etapp i detta utredningsarbete har nyligen avslutats. Ge- nom att fasta studiegångar inrättas kommer målinriktningen för utbildningen vid de filo- sofiska fakulteterna att starkare markeras. Även i fråga om andra åtgärder i rationalise- ringssyfte pågår utredningar inom universi- tetskanslersämbetet.

Under efterkrigstiden har vid skilda till- fallen gjorts bedömningar av den kommande tillströmningen till och närvaron vid universi- tet och högskolor. I regel har det efter några år visat sig att såväl tillströmningen som närvaron betydligt överskridit beräkningar- na. Universitetskanslersämbetet har i sin an- slagsframställning för budgetåret 1968/69 presenterat en ny överslagsberäkning — ut- förd våren 1967 inom prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån i samråd med äm- betet — för perioden fram t.o.m. läsåret 1975/76. Enligt tillgängliga preliminära upp- gifter har tillströmningen till universitet och högskolor sedan höstterminen 1967 avsevärt överstigit det av prognosinstitutet beräknade antalet nytillkommande studerande för nämnda termin. Detta kan dock till viss del förklaras av tillfälliga omständigheter, bl. a. omläggningen av vämpliktsutbildningen och det aktuella arbetsmarknadsläget.

Anledningarna till att beräkningarna rö- rande tillströmningen genomgående visat sig för låga är flera. För det första har intag- ningen till gymnasiet ökats mer än beräknat. För det andra har övergången till högre studier fortsatt att procentuellt öka, medan den i prognoserna i allmänhet förutsatts stagnera. Prognoserna har nämligen byggt på antagandet att en starkare avlänkning från universitet och högskolor till annan efter- gymnasial utbildning skulle komma till stånd. Trots kraftig utbyggnad av dessa ut- bildningslinjer synes den eftersträvade av- länkningseffekten inte ha uppnåtts.

Intagningskapaciteten vid de utbildnings- linjer inom det eftergymnasiala området, som ligger utanför universitetssektorn, har i

stort sett fördubblats under perioden 1960/61—1967/68. Bortsett från intern SOU 1973:2

verks- och företagsutbildning rri. m. uppgår antalet intagningsplatser vid dessa linjer bud- getåret 1967/68 till över 15000 jämfört med i runt tal 7 000 budgetåret 1960/61. Socionomutbildning och lärarutbildning har expanderat särskilt starkt. Intagningen till samtliga dessa utbildningslinjer föreslås bli ökad också nästa budgetår.

De principbeslut som nu gäller för plane- ringen av den eftergymnasiala utbildningen avser i flertalet fall tiden till 1970-talets början. Nya riktlinjer fordras sålunda för den period som följer därefter. I vissa fall kan även en omprövning av riktpunkterna för den nu gällande planeringsperioden te sig motiverad.

Mot denna bakgrund har bl.a. universi- tetskanslersämbetet aktualiserat frågan om en allsidig utredning av det eftergymnasiala utbildningssystemet. Jag har funnit att en sådan utredning nu bör komma till stånd. I detta syfte bör särskilda sakkunniga tillkal- las.

Utredningsuppdraget bör begränsas till statlig eller direkt statsunderstödd utbild- ningsverksamhet. Intern verks- och företags- utbildning bör därför i detta sammanhang utelämnas. Någon anledning till ökat sam- hälleligt engagemang i utbildning som be- drivs av enskild huvudman utan statsbidrag torde inte finnas. Avnämarintressen och frågor om medverkan av företag m.fl. i utbildningen motiverar emellertid att de sak— kunniga håller kontakt med berörda arbets- givar- och arbetstagarorganisationer.

2. Dimensioneringen

2.1 En viktig utgångspunkt vid planeringen av utbildningsväsendet är samhällets behov av utbildad arbetskraft. Med hänsyn härtill behövs prognoser rörande efterfrågan på ar- betskraft. I Sverige och många andra länder har man numera erfarenhet av de svårigheter som är förenade med sådana prognoser. Dessa svårigheter är av skilda slag. Som exempel kan nämnas att utbudet av arbets- kraft påverkar efterfrågan. Ett ökat utbud av välutbildad arbetskraft verkar sålunda stimu-

lerande på utvecklingen av samhället. Åtskil- liga mer konventionella arbetskraftspro- gnoser har inte tagit hänsyn härtill, något som medfört att man kommit att underskatta samhällets behov. Det är vidare ofta möjligt att ersätta en utbildningskategori med en annan. Av detta följer att det långt ifrån alltid föreligger entydig motsvarighet mellan utbildning och yrkesverksamhet. Härtill kommer att nya, inte förutsedda utbildnings- behov kan uppstå. Som exempel vill jag nämna utvecklingen på ADB-området. Inte ens med en väl utvecklad prognosteknik blir det möjligt att förutse sådana nya utbild- ningsbehov. Man måste vidare beakta den pågående internationaliseringen av arbets- marknaden. På vissa utbildningssektorer kan behovet av u-landsexperter bli relativt bety- dande. Självfallet påverkar även lönestruk- turen och dess utveckling på sikt såväl utbud som efterfrågan på arbetskraft.

De problem som är förenade med att förutse utbud och efterfrågan på arbetskraft måste beaktas vid utformningen av utbild- ningen på olika stadier. Den bör sålunda inriktas mot vidare samhällssektorer och gö— ras mer mångsidigt användbar. Detta mål har ställts upp vid bl.a. 1964 års beslut om gymnasiet och fackskolan (prOp. 171, SäU l, rskr 407). Bredden och mångsidigheten i utbildningen måste dock ibland köpas till priset av förlängd utbildningstid eller ändrat mål för utbildningen. I sådana fall får en awägning göras mellan olika önskemål.

Svårigheterna att göra arbetskraftsprogno- ser får emellertid inte undanskymma bety- delsen av sådana prognoser vid utbildnings- planeringen. De sakkunniga bör med beak- tande av vad som här anförts söka i stort bedöma samhällets behov av utbildade på lång sikt. Vidare bör de sakkunniga pröva hur dessa behov förhåller sig till utbildnings- väsendets dimensionering enligt nuvarande planer och till de studerandes efterfrågan på utbildning totalt och på olika utbildnings- linjer. Det är härvid oundvikligt att de sak- kunniga kommer in även på den kvantitativa planeringen av det gymnasiala stadiets ut- bildningsvägar. Samhällets behov av utbilda-

de tillgodoses nämligen genom utbudet från såväl gymnasiala som eftergymnasiala utbild- ningslinjer.

Med hänsyn till här angivna utrednings- uppgifter bör de sakkunniga hålla sig fortlö- pande orienterade om det nyligen påbörjade arbetet med 1970 års långtidsutredning.

2.2 De studerandes efterfrågan på efter- gymnasial utbildning har som redan framgått växt mycket starkt under 1960-talet, vilket får ses i samband med dels den kraftiga utbyggnaden av det gymnasiala utbildnings- systemet, dels de alltmer utbredda önske- målen bland de studerande på det gymnasia- la stadiet om fortsatt utbildning, något som i sin tur beror bl.a. på de genomgripande studiesociala reformerna. Om man schablon- mässigt antar att samtliga som genomgått de mer allmänt inriktade linjerna i gymnasiet, fackskolans sociala linje eller flickskolans högsta årskurs samt 1/4 av dem som erhållit teknisk eller ekonomisk gymnasieutbildning söker tillträde till eftergymnasial utbildning, finner man att efterfrågan på sådan utbild- ning har växt från ca 12 000 år 1960 till över 30 000 år 1967. Den årliga tillströmningen till universitet och högskolor har som jag förut nämnt ungefär trefaldigats sedan år 1960, dvs. ökat något snabbare än den schablonmässigt upp- skattade efterfrågan på utbildning på detta stadium. Den skulle sannolikt ökat än mera om inte den övriga eftergymnasiala utbild- ningen samtidigt expanderat kraftigt. Strömmen till universitet och högskolor har hittills i allt väsentligt styrts av gymna- siets dimensionering. Detta starka samband mellan å ena sidan gymnasiet och å andra sidan universitets- och högskoleväsendet synes mig inte rimligt att bibehålla i fram- tiden med hänsyn till bl. a. den enligt många tecken ogynnsamma återverkan som nämnda samband har på balansen inom hela det gymnasiala stadiet. Härtill kommer att be- räkningarna av den högre utbildningens kvantitativa omfattning på grundval av gym- nasiets utveckling blivit alltmer osäkra. Svå- righeterna att förutse vilken andel av de fackgymnasialt utbildade som kommer att

söka sig till högre utbildning medverkar här- till.

Allt fler kan förväntas söka sig till efter- gymnasial utbildning under de närmaste åren, bl.a. på grund av fackskolans utbygg- nad ocl'i resultaten av kompetensutred- ningens arbete, vilket kan förutses leda till vidgade möjligheter för sakligt välmeriterade att vinna inträde vid utbildningslinjer som i dag är stängda för dem av formella skäl.

Trots osäkerheten i alla prognoser är det nödvändigt att ha en uppfattning om storle- ken av efterfrågan på eftergymnasial utbild- ning i framtiden. Att noggrant beräkna efter- frågan är, som framgått av vad jag nyss sagt, inte möjligt. Det synes emellertid sannolikt att av dem som utbildas på fackskolans sociala linje och gymnasiets naturvetenskap- liga, samhällsvetenskapliga och humanistiska linjer de allra flesta kommer att önska och behöva någon form av högre utbildning. Troligen kommer även de som genomgått fackskolans och gymnasiets ekonomiska och tekniska linjer att i viss utsträckning efterfrå- ga fortsatt utbildning. Hänsyn måste dess- utom i detta sammanhang tas inte endast till fackskol- och gymnasieutbildade utan även till exempelvis dem som har yrkesskolutbild- ning.

Den hittillsvarande fördelningen av de studerande mellan universitet och högskolor å ena sidan och övriga eftergymnasiala ut- bildningar å andra sidan är självfallet inte ett adekvat uttryck för elevernas önskemål, då tillträdet är helt fritt endast vid de s. k. fria fakulteterna. Vid många eftergymnasiala ut- bildningar utanför universitetssektorn är konkurrensen om de tillgängliga platserna i dag mycket hård. Fördelningen av de stude— rande på utbildningslinjer hade sannolikt varit en helt annan, om de utbildningssökan- de kunnat välja fullständigt fritt. I detta sammanhang är det av intresse att notera att övergången av gymnasieutbildade till efter- gymnasiala studjer utanför universiteten är väsentligt vanligare i Norge än i Sverige. Å andra sidan är i Norge övergång till universi- tetsstudier mindre vanlig än i vårt land och frekvensen synes närmast ha sjunkit under

Mot bakgrund av vad jag anfört finnerjag att de sakkunniga bör söka bedöma den framtida efterfrågan på eftergymnasial ut- bildning. Dessa bedömningar bör omfatta minst en tioårsperiod. Även på denna punkt torde det bli nödvändigt för de sakkunniga att komma in på strukturen och omfatt- ningen också av det gymnasiala systemet.

Problemet gäller emellertid inte bara den totala efterfrågan på utbildning utan i lika hög grad dess fördelning på olika utbild- ningsvägar. Trots kraftigt ökad intagning vid de spärrade utbildningslinjerna inom univer- sitet och högskolor har strömmen av stude- rande till de s.k. fria fakulteterna, främst de samhällsvetenskapliga, och humanistiska, ökat väsentligt mer än beräknat. Däremot har tillströmningen till de matematisk-natur- vetenskapliga fakulteterna blivit mindre än vad som förutsatts. Det är sannolikt att denna utveckling kommer att leda till ett utbud av arbetskraft, som inte helt svarar mot efterfrågan på arbetsmarknaden. Ut- vecklingen innebär vidare att de resurser som satsas på högre utbildning inte utnyttjas fullt effektivt. Det är därtill osäkert om den hittillsvarande fördelningen mellan universi- tetsutbildning och annan eftergymnasial ut- bildning är den lämpligaste med hänsyn till de studerandes önskemål och arbetsmark- nadens krav.

Fördelningsproblemet inom utbildnings- sektorn ter sig således svårt att lösa på sikt om tillträdet är fritt vid vissa och begränsat vid andra utbildningslinjer. En fullständig frihet för de studerande att välja utbildning är dessutom redan av planerings- och resurs- skäl under överblickbar tid utesluten.

2. 3 Behovet av resurser för eftergymna- sial utbildning bestäms — vid en given orga- nisation — av antalet närvarande studerande och den utsträckning i vilken dessa utnyttjar undervisningen. Eftersom närvaron beror av tillströmning och genomströmning är det nödvändigt att de sakkunniga uppmärk- sammar nuvarande studietider och examens- frekvenser på det eftergymnasiala stadiet. Därvid bör utredningen söka kartlägga i vil-

ken utsträckning de studerande, vilka redo- visas som närvarande, i dag belastar undervis- ningsresurserna samt bedöma hur en ändrad genomströmning påverkar behovet av resur- ser. På grundval härav och med hänsyn till de förändringar av utbildningsorganisationen, som kan bli resultatet av pågående utred- ningsarbete inom bl. a. universitetskanslers- ämbetet och kommittén för TV och radio i utbildningen (TRU-kommittén) samt av de förslag de sakkunniga lägger fram, bör dessa söka bedöma det framtida behovet av resur- ser för eftergymnasial utbildning.

2. 4 De sakkunniga bör — under iaktta- gande av de resurser som samhället kan ställa till det eftergymnasiala utbildningsväsendets förfogande — i sitt fortsatta arbete utgå från det material och de synpunkter som kommer fram vid förut nämnda undersökningar och överväganden (punkterna 2.1—2.3).

En viktig uppgift för de sakkunniga blir att finna metoder för en balanserad utveck- ling på det eftergymnasiala utbildningsom- rådet. De fria fakulteternas dimensionering måste därvid särskilt uppmärksammas. En betydelsefull utgångspunkt är som jag redan framhållit samhällets behov av arbetskraft. En rad andra faktorer såsom samhällets re- surser samt de sökandes önskemål och kvali- fikationer måste emellertid beaktas vid di- mensioneringen av den eftergymnasiala ut- bildningsorganisationen. En eventuell regle- ring av tillströmningen får alltså grundas på en kombination av olika principer. Det böri sammanhanget strykas under att samhället i och med en sådan reglering inte ger garanti för att traditionella samband mellan utbild- ning och yrke allt framgent kommer att bestå.

Utvecklingen kommer att medföra ökade behov av studie- och yrkesvägledning och att ge ökad betydelse åt regler för tillträde till skilda utbildningslinjer. Jag vill betona att utformningen av sådana regler i och för sig redan är en central uppgift för kompetens- utredningen. I denna fråga — liksom för övrigt i ett stort antal andra spörsmål — är det därför nödvändigt att samråd äger rum mellan de sakkunniga och kompetensutred-

ningen.

I det föregående har jag konstaterat att de fria fakulteterna expanderat utomordentligt starkt under senare år och — vad gäller fördelningen av de studerande på fakulteter _ utvecklats på annat sätt än som förutsatts vid planeringen. Värdet av det slags elastici- tet i det högre utbildningssystemet som de fria fakulteterna representerar har ofta och med rätta framhållits. Vid dessa fakulteter finns i dag ett betydande mått av valfrihet i ett för övrigt jämförelsevis hårt reglerat systern. Dessa fakulteter har härigenom på ett smidigt sätt kunnat tillgodose behovet av såväl partiell utbildning som utbildning pa- rallellt med förvärvsarbete. Också i fram- tiden bör man söka tillgodose behovet av valfrihet, något som bör vara möjligt, även om utbildningens organisation och dimen- sionering vid de fria fakulteterna fixeras i högre grad än f. n.

Vilken metod man än bestämmer sig föri fråga om dimensioneringen av olika utbild- ningsvägar, måste man beakta nödvändig- heten av att rationella och enkelt tillämpbara kriterier kan uppställas för omprövning av dimensioneringen.

3. Struktur och organisation

3.1 De senaste decenniernas utveckling av vårt skolväsen har medfört att elevernas yrkesval skjuts upp allt längre. Grundskolan ger i allt väsentligt en bred, allmänt oriente- rande utbildning med mycket begränsade inslag av yrkesinriktade studier. Detta för- hållande blir än mer utpräglat om de förslag som skolöverstyrelsen nyligen lagt fram om reformering av läroplanen för grundskolan genomförs. Ett mycket stort antal ungdomar — f. n. omkring 75 %, om några år sannolikt ca 85 % av varje årsklass — går vidare till utbildning på det gymnasiala stadiet. En väsentlig del av utbildningslinjerna på sist- nämnda stadium förbereder direkt för yrkes- verksamhet. Såvitt man nu kan bedöma kommer detta förhållande att bestå för lång tid framöver. Ett växande antal ungdomar väljer emellertid gymnasiala studier som i

regel kräver påbyggnad för att leda fram till yrkesverksamhet. Från såväl samhällets som individens synpunkt är det därför angeläget att den eftergymnasiala utbildningen är mål- inriktad. Så är redan nu fallet med flertalet utbildningslinjer på nämnda stadium. Detta gäller emellertid inte genomgående vid uni- versitetens fria fakulteter. Beslutet att ett system med fasta studiegånger skall införas kommer dock att leda till att utbildningen även inom dessa fakulteter blir mer målinrik- tad än i dag.

Principen att eftergymnasial utbildning skall vara inriktad mot den framtida yrkes— verksamheten # något som självfallet inte utesluter bredd och därmed användbarhet inom vida yrkesområden — bör i detta sam- manhang fastslås. En följd av denna princip blir att specialiseringen ofta måste sättas in relativt tidigt, om utbildningen inte skall bli orimligt lång. Möjligheterna att på det efter- gymnasiala stadiet tillämpa ett system med successivt tillval blir därför begränsade.

3.2 Ett viktig led ihittills framlagda pro- gram för utbyggnaden av den eftergymnasia- la organisationen har varit att antalet intag- ningsplatser vid utbildningslinjer utanför uni- versitet och högskolor skall öka kraftigt, för att vissa angelägna samhällsbehov av yrkes- utbildad arbetskraft skall kunna tillgodoses och för att en del av trycket på universitets- väsendet skall kunna avlastas. Dessa utbild- ningslinjer har också — som jag förut nämnt — expanderat relativt kraftigt under de se- naste åren. I den mån fördelningen av de studerande på olika utbildningslinjer inom universitets- väsendet kommer att regleras i högre grad än f. n., kommer kraven på en vidgning av andra eftergymnasiala utbildningsmöjligheter att förstärkas. Även arbetsmarknadsmotiv kan anföras för kapacitetsökning på en rad ut- bildningslinjer utanför universitetssektorn. Det torde finnas åtskilliga arbetsuppgifter, för vilka kortare eftergymnasiala utbild- ningar än dem som i dag erbjuds skulle vara lämpliga. Sannolikt skulle många fackskol- och gymnasieutbildade föredra en ett- eller tvåårig yrkesinriktad utbildning framför uni-

versitetsutbildning under i regel minst tre år. De sakkunniga bör genom undersökningar av arbetsmarknadens behov av och ungdomens efterfrågan på utbildning söka klarlägga dessa frågor.

I detta sammanhang bör de sakkunniga beakta också det utredningsarbete som en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbe- tet bedriver för att vid de fria fakulteterna skall komma till stånd sådana utbildningslin- jer som innehåller både teoretiska och prak- tiska moment och som är inriktade mot viss bestämd yrkesverksamhet.

3.3 De sakkunniga bör koncentrera sitt arbete kring de stora planeringsfrågorna på det eftergymnasiala utbildningsområdet, främst dimensioneringen totalt och sektors- vis, strukturen i stort och den yttre organisa- tionen. Om behov av nya utbildningsalterna- tiv eller av betydande förändringar i redan existerande utbildningslinjer kommer fram under utredningsarbetets gång, bör de sak- kunniga vara oförhindrade att ta upp även frågor som rör detaljer i den inre strukturen. Det eftergymnasiala utbildningssystemet måste även framgent bestå av ett stort antal linjer, som ofta är starkt specialiserade. Möj- ligheterna att på en organisation av detta slag tillämpa de integrationsprinciper som varit och är av stor betydelse för skolväsendets uppbyggnad blir därför begränsade. Dessa principer blir på det eftergymnasiala områ- det inte heller i samma utsträckning sakligt motiverade. Självfallet bör man dock, när väsentliga vinster kan göras, föra samman likartade utbildningslinjer inom ramen för en gemensam yttre organisation. En sådan åt- gärd kan leda till bl. a. bättre utnyttjande av tillgängliga resurser — exempelvis undervis- nings- och kårlokaler — och större elasticitet i systemet. Även från yrkesvägledningssyn- punkt är det angeläget att man undviker onödig splittring av utbildningsorganisatio- nen. 3.4 De snabba förändringarna i samhället medför att behovet av fortbildning och vida- reutbildning blir allt större. Den i många fall starka specialisering som måste prägla den eftergymnasiala utbildningen medverkar här-

till. Från både statligt och enskilt håll har tagits åtskilliga initiativ för att nämnda be- hov skall tillgodoses. Det är dock uppenbart att det på längre sikt kommer att krävas väsentligt större insatser. Enligt min mening bör arbetsgivaren i princip svara för den utbildning som fordras under anställningsti- den. Det kan emellertid vara lämpligt — och antagligen i vissa fall nödvändigt _ att de resurser som finns inom utbildningsväsendet används. De sakkunniga bör ta upp dessa frågor och överväga, i vad mån det är möjligt att tillgodose fortbildnings- och vidareutbild- ningsbehov genom att utbildningsväsendet ställer exempelvis lärare och lokaler till för- fogande för sådan verksamhet mot viss er- sättning från berörda arbetsgivare.

4. Lokalisering

Yrkesutbildningsberedningen föreslog i sitt första betänkande (SOU 1966:3) att en ny organisation för eftergymnasial utbildning skulle byggas upp. Eftergymnasiala utbild- ningslinjer borde enligt detta förslag för- läggas till i första hand det 30-tal orter, dit det fjärde året av den tekniska gymnasielin- jen skall centraliseras. Den eftergymnasiala utbildningen borde under en uppbyggnads- period knytas till resp. gymnasieskola. Sedan verksamheten fått viss omfattning, borde den enligt beredningen bedrivas vid admi- nistrativt fristående eftergymnasiala institut. Dylik utbildning borde i betydande omfatt- ning lokaliseras till orter med universitet eller universitetsfilial.

De sakkunniga bör mot bakgrund av dels behovet av ytterligare eftergymnasiala ut- bildningsplatser, dels yrkesutbildningsbe- redningens förslag ta upp frågan om en fortsatt decentralisering av den eftergymna- siala utbildningen. Sina ställningstaganden i denna fråga bör de sakkunniga bygga på analyser av dels skälen för en vidgad de- centralisering och en närmare bestämd loka- lisering, dels de samhällsekonomiska konse- kvenserna i stort. Vid bedömningen av loka- liseringsfrågor bör bl.a. tillgången på per- sonal och lokaler vid den decentraliserade

lärarutbildningen beaktas.

I detta sammanhang bör de sakkunniga vidare ta ställning till om och i vilken ut- sträckning decentraliserad eftergymnasial ut- bildning bör anknyta till näringslivets stnik- tur — och därmed efterfrågan på arbetskraft — i regionen.

5. Kostnadsberäkningar

De sakkunniga bör basera sina kostnadsbe- räkningar på undersökningar av behovet av personal, materiel, lokaler och utrustning m.m. Det är önskvärt att de ekonomiska konsekvenserna av flera alternativ belyses. Bortsett från de områden där de sakkunniga lägger fram förslag angående utbildningens inre struktur bör utredningsarbetet utgå från i princip oförändrade studie- och examens- förhållanden. Självfallet bör dock resultaten av bl. a. universitetskanslersämbetets och de förut nämnda kommittéernas pågående ut- redningsverksamhet beaktas. De sakkunniga bör söka belysa de samhällsekonomiska kon- sekvenserna av sina förslag. Således bör dol- da kostnader, såsom alternativt löneintäkt och följdinvesteringar utanför utbildnings- sektom, beaktas.

6. Utredningsarbetets uppläggning

Det utredningsarbete, för vilket jag här dra- git upp riktlinjerna, kräver att de sakkunniga arbetar i nära anslutning till departement och myndigheter samt berörda offentliga ut- redningar. Planeringsarbetet berör dessutom ett stort antal kommunala och enskilda intressenter. I viss utsträckning torde de sakkunniga därför få koordinerande funktio- ner.

Mot bakgrunden av utredningsuppdragets stora vikt vill jag framhålla det angelägna i att berörda organisationer och myndigheter m. ni. får medverka i utredningsarbetet. Jag syftar då bl.a. på parlamentariker, arbets- marknadens organisationer, kommunför- bunden, studerandeorganisationer samt be- rörda departement, andra myndigheter och utbildningsanstalter. En kommitté samman- satt av företrädare för alla dessa grupper

skulle dock bli ohanterligt stor. I denna situation har jag bedömt det som mest ända- målsenligt att antalet sakkunniga starkt be- gränsas. De sakkunniga får i stället bistås av ett antal expertgrupper. På detta sätt blir det möjligt att förena effektivitet i utrednings- arbetet med kravet på medverkan av och kontakt med berörda grupper.

De sakkunniga bör vara oförhindrade att under arbetets gång ta upp ytterligare pro- blem som hänger samman med utrednings- uppdraget. Resultaten av de sakkunnigas ar- bete bör — om det visar sig ändamålsenligt — läggas fram successivt.

7. Hemställan

På grund av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t bemyndigar chefen för utbild- ningsdepartementet

att tillkalla högst fyra sakkunniga med uppdrag att utreda den fortsatta planeringen av det eftergymnasiala utbildningssystemet m.m.,

att utse en av de sakkunniga att vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga.

Vidare hemställer jag att Kungl. Maj:t föreskriver

att de sakkunniga får samråda med myn- digheter samt begära uppgifter och yttran- den från dem,

att ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen den 28 juni 1946 (nr 394), om annat ej föreskrivs,

att kostnaderna för utredningen skall be- talas från åttonde huvudtitelns kommitté- anslag.

Slutligen hemställer jag att Kungl. Maj:t medger att statsrådsprotokollet i detta ären- de offentliggörs omedelbart.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

ll Tilläggsdirektiv till 1968 års utbildningsut- redning ( U 68)

Föredraganden anmäler fråga om tilläggs- direktiv till 1968 års utbildningsutredning (U 68) och anför.

Yrkesutbildningsberedningen (YB) har den 27 januari 1970 avlämnat betänkandet (SOU 1970:8) Yrkesteknisk högskoleutbild- ning (YB VI).

Efter remiss har yttranden över betänkan- det avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbe- tet, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrel- sen, statens institut för företagsutveckling (SIFU), centrala studiehjälpsnämnden, lärar- utbildningskommittén (LUK), Svenska kom- munförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Stats- tjänstemännens Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) samt Sveriges Industriförbund. Vidare har yttran- den avgivits av luftfartsverket, Svenska yrkesutbildningsföreningen, Sveriges hant- verks— och industriorganisation (SHIO), Sveriges Arbetsledareförbund (SALF), stu- dierådet vid affärsbankema, Sveriges Jord- brukskasseförbunds studieråd, Svenska spar- banksföreningens studieråd, Sveriges Social- demokratiska Ungdomsförbund (SSU), Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), Skogsbrukets Yrkesnämnd (SYN), de skogs- skoleutbildade tjänstemännens samarbetsråd, Melinska Stenografförbundet samt Sjuk- gymnastinstitutet i Stockholm.

Skolöverstyrelsen har bifogat yttranden från samtliga länsskolnämnder, de yrkes- pedagogiska instituten (YPI); seminarierna för huslig utbildning, styrelsen för statens institut för högre utbildning av sjuksköter- skor (SlHUS), styrelsen för konstfackskolan, de sex större lärarhögskolorna (LH) samt förskoleseminarierna i Norrköping, Malmö och Solna. Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från medicinska fakulte- tens utbildningsnämnd vid universitetet i Lund samt från konsistoriet och tekniska

fakultetens utbildningsnämnd vid Chalmers tekniska högskola. LO har bifogat yttranden från ett antal fackförbund. SAF och indu- striförbundet, som avgivit gemensamt yttran- de, har bifogat yttrande från Svenska Bygg- nadsindustriförbundet och Svenska Väg- och Vattenbyggarnas Arbetsgivareförbund. Här- jämte har inkommit ett antal skrivelser i anslutning till betänkandet.

En viktig utgångspunkt för YB:s förslag är att det föreligger behov av starkt yrkesinrik- tad eftergymnasial utbildning för kvalificera- de arbetsuppgifter inom de yrkesområden för vilka de mera utpräglat yrkesinriktade tvååriga linjerna i gymnasieskolan närmast förbereder. Inom industriområdet anger YB exempelvis verkstadsmekanik, träteknik och livsmedelsteknik. Sådan utbildning beteck— nar YB sammanfattande som yrkesteknisk högskolutbildning. Utan att slutligt binda mig för denna benämning använder jag deni fortsättningen.

En annan viktig utgångspunkt för YB är övertygelsen om att yrkesteknisk högskol- utbildning kommer att visa sig vara ett at- traktivt alternativ för dem som efterfrågar utbildning utöver gymnasieskolan.

En bred majoritet av remissinstanserna tillstyrker i princip YB:s förslag om yrkes- teknisk högskolutbildning. När det gäller att ta ställning till hur förslaget skall genomföras går åsikterna däremot isär. Detta torde delvis bero på att en rad utredningar vid tidpunk- ten för avlämnandet av yttrandena över YB:s betänkande arbetade med likartade eller an- gränsande frågor. Detta gäller bl.a. 1968 års utbildningsutredning (U 68), LUK och kom- mittén för studiestöd åt vuxna (SVUX).

I flera yttranden samt i särskilda skrivelser till utbildningsdepartementet från bl.a. ar- betstagar- och arbetsgivarorganisationer har man betonat angelägenheten av att åtgärder vidtas så snabbt som möjligt för att yrkes- teknisk högskolutbildning skall komma till stånd.

En grupp remissinstanser. bl.a. riksre- visionsverket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrel- sen, framhåller att bl. a. U 68:s utrednings-

arbete har direkt betydelse för frågor som behandlas i betänkandet och att U 68 därför bör få i uppdrag att fortsätta behandlingen av YB:s förslag. Några remissinstanser — bl. a. skolöverstyrelsen och universitetskans- lersämbetet — anser att försöksverksamhet i anslutning till förslagen i betänkandet bör komma till stånd.

] likhet med remissinstanserna anser jag att YB:s förslag utgör ett betydelsefullt bi- drag till utvecklingen av utbildningsväsendet. En av de viktigaste uppgifterna för utbild- ningsplaneringen är att inom det eftergym- nasiala utbildningssystemet skapa nya alter- nativ med klar yrkesinriktning. Arbetet här- med pågår fortlöpande inom bl.a. utbild- ningsmyndigheterna. Den övergripande och mer långsiktiga planeringen av all eftergym- nasial utbildning är U 68:s uppgift. Utred- ningen skall enligt sina direktiv utgå från att varje utbildningsväg skall förbereda för yrkesverksamhet.

Jag delar den av YB och många remiss- instanser framförda uppfattningen att YB:s förslag måste bedömas i anknytning till det övergripande planeringsarbete rörande dimensionering, organisation och lokalisering av all eftergymnasial utbildning som U 68 bedriver. Det bör därför uppdras åt U 68 att inom ramen för utredningens uppdrag på grundval av föreliggande förslag jämte re- missyttranden pröva frågan om den yrkes- tekniska högskolutbildningen. Jag vill här i korthet ange ytterligare några riktlinjer för detta arbete.

Det eftergymnasiala utbildningssystemet bör ses som en helhet i fråga om såväl dimensionering som organisation och lokali- sering. Detta betyder bl.a. att nya utbild- ningsalternativ — t. ex. yrkesteknisk högskol- utbildning — skall tillgodoses inom den total- ram som U 68 kan komma att föreslå för all eftergymnasial utbildning.

En viktig princip i utformningen av hela det svenska utbildningsväsendet är att detta skall fungera som ett öppet system. Den utbildningssökande skall kunna successivt och så långt det är möjligt utan avgörande hinder välja sin utbildningsväg. Bl. a. är det

angeläget att goda möjligheter finns att obe- roende av valet av utbildningslinje i gymna- sieskolan gå vidare till skilda utbildningsvä— gar inom det eftergymnasiala utbildnings- systemet. Behörighets— och urvalsregler spe- lar därvid självfallet en stor roll. Kompetens- utredningens förslag om utformningen av sådana regler prövas f. ri. inom utbildnings— departementet. Mest betydelsefull är emel- lertid utformningen av gymnasieskolan och den eftergymnasiala utbildningen. U 68 bör i sitt arbete uppmärksamma dessa förhållan- den.

Att utforma nya utbildningslinjer är en vansklig uppgift, inte minst när det gäller linjer — såsom yrkesteknisk högskolutbild- ning 4 vilka i stor utsträckning saknar direkt motsvarighet i nuvarande system. Erfaren- heterna visar att försöksverksamhet bör före- gå det slutliga ställningstagandet till utform- ningen av sådan utbildning. YB och flera remissinstanser har också framhållit vikten av att yrkesteknisk högskolutbildning blir föremål för försöksverksamhet. Det är enligt min mening av vikt att försöksverksamhet skyndsamt kommer till stånd. U 68 bör så snart som möjligt lägga fram förslag till utformningen av sådana försök. Därvid bör främst uppmärksammas områden som f.n. inte tillgodoses genom några motsvarande ut- bildningsmöjligheter. Förslagen bör avse i första hand utbildningslinjer med inriktning mot industriyrken, särskilt inom verkstads- industri.

På grund av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t ger 1968 års utbildningsutred- ning i uppdrag att vid utformningen av det eftergymnasiala utbildningssystemet närmare överväga behovet av sådan utbildning som YB föreslagit under benämningen yrkesteknisk högskolutbildning.

Vidare hemställer jag att Kungl. Maj:t medger att statsrådsprotokollet i detta ären- de offentliggörs omedelbart.

Vad föredraganden sålunda hem- ställt bifalles av Kungl. Maj:t.

Bestyrkes i tjänsten Karin Hedström

Bilaga 2 Förteckning över U 685 ledamöter, referensgrupper och sekretariat

Ledamöter

Statssekreteraren Lennart Sandgren, Saltsjö- baden, ordf. Universitetskanslern Hans Löwbeer, Farsta Generaldirektören Bertil Olsson, Bromma Generaldirektören Jonas Orring, Stockholm (fr.o.m. 19.5.1969) Förre universitetskanslern Nils Gustav Ro- sén, Vällingby (t. o. m. 18.5.1969)

Re ferensgmpper

Företrädare för de politiska partierna

Riksdagsledamoten Birgitta Dahl, Uppsala Riksdagsledamoten Bertil Fiskesjö, Lund (fr.o.m. 26.11.1970) Riksdagsledamoten Lars Gustafsson, Järfälla (fr. 0. in. 15.2.1972) Riksdagsledamoten Bengt Gustavsson, Es- kilstuna Riksdagsledamoten Thorsten Larsson, Staf- fanstorp (t. o. m. 25.11.1970)

Riksdagsledamoten Ove Nordstrandh, Göte- borg Kommunalrådet Erik Svensson, (t. o. m. 14.2.1972) Partisekreteraren Carl Tham, Stockholm

Västerås

Företrädare för utbildningsväsendet Instruktören Christina Flink, Stockholm (fr. o. m. 27.8.1970) Professorn Nils Grale'n, Göteborg

Pol. stud. Ulf Göransson, Göteborg (t. o. m. 31.5.1969) Jur. stud. Per Åke Hallberg, Lund (t.o.m. 10.2.1970) Professorn Lennart Hjelm, Uppsala (fr. o. m. 7.10.1971)

Undervisningsrådet Bengt Jacobson, Stock- holm (t. o. rn. 31.10.1970) Studierektorn Inge Johansson, Bandhagen Jur.stud. Dag Klackenberg, Farsta (fr. o. m. 1.1.1972)

Fil.stud. Jaan Kolk, Stockholm (fr. o. m. 1.6.1969 t. o. m. 29.5.1970)

Förbundssekreteraren Åke Lindström, Stockholm (fr.o.m. 10.2.1970 t.o.m. 31.12.1971) Docenten Kurt Samuelsson, Bromma (t.o.m. 30.11.1968) Överdirektören Lars Sköld, Stockholm

(fr.o.m. 1.12.I968) Professorn Per Stjernquist, Lund Skolinspektören Erik Weinz, Luleå (fr. o. m. 1.11.1970)

Företrädare för arbetsmarknadsorganisatio—

nerna m. m.

Ombudsmannen Sven—Olof Cronqvist, Väl- lingby Personalchefen Johan (t. o. m.31.12.1970) Sekreteraren Sune Eriksson, Huddinge Direktören Folke Haldén, Lidingö

Curman, Täby

Skolrådet Åke Isling, Farsta (t.o.m. 31.7.1971) Sekreteraren Sverker Jonsson, Stockholm (fr.o.m. 1.1.1971) Ombudsmannen Tore Karlson, Vällingby Utbildningschefen Lennart Larsson, Trång- sund (fr. o. m. 1.8.1971) Direktören Karl Axel Linderoth, Sollentuna Kanslirådet Fingal Ström, Enebyberg Direktören Lars Tobisson, Stockholm Sekreteraren Rolf Wikstrand, Upplands Väs- by

Sekreterare

Rektorn Gunnar Bergendal, Lund

Biträdande sekreterare (för uppgifter avse- ende föreliggande betänkande)

Byrådirektören Britta Ericsson, Vällingby (fr. o. rn. 1.9.1970 t. o. m. 31.12.1972) Fil. kand. Ulf Henrikson, Linköping (fr. o. m 16.12.1968 t. o. m. 15.10.1972) Fil. kand. Annika Hökerberg, Stockholm (fr. o. 111. 20.10.1969) Fil. mag. Jan-Sture Karlsson, Stockholm (fr.o.m. 1.7.1970) Departementssekreteraren Gösta Oscarsson, Enskede (fr.o.m. 17.9.1969 t.o.m. 31.12.1970) Byrådirektören Lars Sjödahl, Enskede (fr.o.m. 15.4.1970 t. o. m. 14.5.1972) Byrådirektören Birger Sjöström, Stockholm

(fr.o.m. 1.9.1969 t. o. m. 29.6.1970)

Till sekretariatet har vidare under längre eller kortare tid varit knutna följande experter.

Byråchefen Johnny Andersson, Uppsala Byrådirektören Ulf Fomstedt, Uppsala

Hovrättsassessorn Rolf Nöteberg. Skärhol- men Departementssekreteraren Erland Ringborg, Stockholm Avdelningsdirektören Ulla Åhgren-Lange, Djursholm Undervisningsrådet Hans-Erik Östlund, Sol- lentuna

Bilaga 3 Förteckning över experter som medverkat i U 685 huvudbetänkande

Experter med uppgifter inom de områden som behandlas i specialbetänkanden redovi- sas i samband med dessa.

Professorn Anders Agell, Uppsala Byråchefen Paul Almefelt, Linköping Universitetslektorn Lennart Andersson, Karl- stad

Byråchefen Johnny Andersson, Uppsala

Sekreteraren Anders Arfwedsson, Stockholm Byrådirektören Gösta Attehag, Vallentuna Undervisningsrådet Carl-Axel Axelsson, Bromma Professorn Pär-Erik Back, Umeå Lektorn Rolf Beckne, Örebro Fil. dr. Jarl Bengtsson, Göteborg Professorn Ragnar Bentzel, Uppsala Civilingenjören Christer Berg, Saltsjöbaden Departementsrådet Håkan Berg, Uppsala Byrådirektören Göte Bernhardsson, Stock- holm Tekn. lic. Eskil Block, Lidingö Avdelningsdirektören Lisa Bratt, Bromma Överdirektören Gösta Bruno, Solna Med. kand. Lars Bäcklund, Stockholm Rektorn Bengt Börjesson, Stockholm Förste byråsekreteraren Gunnar Dahlström, Göteborg Byrådirektören Britta Ericsson, Vällingby Byrådirektören Hans Eriksson, Uppsala Sekreteraren Lennart Fleischer, Tyresö

Byrådirektören Ulf Fomstedt, Uppsala Departementssekreteraren Anders Franzén, Trångsund Sekreteraren Ingemar Färm, Kungsängen

Fil. lic. Bengt Gesser, Lund Professorn Sven Godlund, Göteborg Skolrådet Birger Gårdstedt, Täby Byrådirektören Lars Göransson, Solna Med. kand. Per Haglind, Göteborg Undervisningsrådet Björn von Heland, Stock- holm Rektorn Gunnar Hellström, Bandhagen Rektorn Hartwig Hermansson, Gävle Professorn Jan Hult, Lerum

Professorn Kjell Härnqvist, Göteborg Undervisningsrådet Bengt Jacobson, Stock- holm Utbildningsledaren Tore Jansson, Lidingö

Ombudsmannen Bo J avette, Tyresö Sekreteraren Bo Jonsson, Roslags Näsby Förbundsjuristen Göran Järvstrand, Stock- holm Förste sekreteraren Åke Karlsson, Enskede Avdelningsdirektören Hans-Åke Karlström, Solna Avdelningsdirektören Lillemor Kim, Lidingö Förste byråinspektören Gunvor Kjellberg, Farsta Universitetslektorn Ingemar Lind, Linköping Byråchefen Kerstin Lindahl-Kiessling, Upp- sala Professorn Assar Lindbeck, Vällingby Professorn Ingvar Lindqvist, Uppsala Undervisningsrådet Alice Lindström, Stock- holm Professorn Max Lundberg,,Umeå Undervisningsrådet Christer Lundeberg, Salt- sjöbaden Professorn Georg Lundgren, Göteborg

Kanslichefen Åke Lundkvist, Borlänge Fil. lic. Leif Magnusson, Saltsjö-Boo Byråchefen Olof Moll, Vällingby Ombudsmannen Lars-Göran Nilsson, Solna Statistikchefen Thora Nilsson, Bandhagen Kanslisekreteraren Björn Näswall, Stock- holm Hovrättsassessorn Rolf Nöteberg, Skärhol- men Professorn Birgitta Odén, Lund Byråchefen Gunnar Olderin, Hägersten Iänsskolinspektören Osborn Olsson, Väners- borg Professorn Sven Olving, Göteborg Byrådirektören Ingemar Petri, Uppsala Byråchefen Hans Poppius, Vällingby Generaldirektören Bertil Rehnberg, Bromma Departementssekreteraren Staffan Riben, Täby Departementssekreteraren Erland Ringborg, Stockholm Utbildningsledaren Bengterik Ronne, Uppsala Pol. mag. Olof Rydh, Stockholm Utbildningschefen Sven-Hugo Ryman, Täby Fil. stud. Lisbeth Sandin, Göteborg Avdelningsdirektören Per Silenstam, Uppsala Byrådirektören Lars Sjödahl, Enskede Universitetslektorn Per Sjöstrand, Göteborg Byrådirektören Birger Sjöström, Stockholm Socialchefen Birger Stark, Sundsvall Docenten Nils Stjernström, Södertälje Professorn Ingemar Ståhl, Lund Soc. stud. Magnus Sundgren, Stockholm Statistikchefen Göran Svanfeldt, Uppsala Departementssekreteraren Roland Svensson, Stockholm Byråchefen Nils-Eric Svensson, Älvsjö Direktören Nils Svensson, Stockholm Rektorn Åke Swenne, Uppsala Professorn Gunnar Törnqvist, Lund Medicinalrådet Gunnar Wennström, Jakobs- berg Professorn Lars Werkö, Göteborg Byrådirektören Yvonne Wessman, Saltsjö- baden Kanslirådet Bengt Christer Ysander, Sollen- tuna Avdelningsdirektören Djursholm

Ulla Åhgren-Lange,

Ombudsmannen Jonas Åkerstedt, Älvsjö Departementssekreteraren Gunnar Öster- berg, Jakobsberg Undervisningsrådet Hans-Erik Östlund, Sol- lentuna

Förteckning över utredningens arbetsgrupper

Arbetsgrupperna med uppgifter inom de om- råden som behandlas i specialbetänkanden redovisas i samband med dessa.

Snabbgruppen

G. Bergendal (ordf.), U. Fomstedt, B. Gård- stedt, L. Kim, G. Olderin, O. Olsson, 1. Petri (delvis), H. Poppius, B. Rehnberg.

Gruppen för planering av vissa under- sökningar

G. Bergendal (ordf.), R. Bentzel, B. Gesser, K. Härnqvist, A. Lindbeck (delvis), P. Silen- stam, G. Svanfeldt.

Gruppen har tillsammans med ledarna för un- dersökningsprojekten (se SOU 1971260—62 och 1972:23) och experterna G. Olderin, O. Olsson, H. Poppius utgjort samordnings- grupp för utredningens undersökningar.

Systemgruppen G. Bergendal, E. Ringborg, G. Svanfeldt.

Dimensioneringsgruppen

G. Bergendal (ordf.), G. Attehag, H. Eriks- son, B. von Heland, Th. Nilsson, G. Olderin, H. Poppius, G. Svanfeldt (delvis)

Gruppen för högskolans studieorganisation

H.E. Östlund (ordf.), P.E. Back, L. Bratt (delvis), A. Franzén, S. Godlund, H. Her- mansson, B. Jacobson, T. Jansson, K. Lin- dahl-Kiessling, ]. Lindqvist, G. Lundgren, G. Olderin (delvis), S. Olving, Å. Swenne, U. Åhgren-Lange.

Gruppen för administrativ och ekonomisk yrkesutbildning

H.E. Östlund (ordf.), A. Agell, P.E. Back, G. Bernhardsson (delvis), S.O. Cronqvist (del- vis), G. Järvstrand (delvis), L. Fleischer, G. Hellström, B. Jonsson, Å. Lundkvist, L-G. Nilsson (delvis), S.H. Ryman, L. Sandin, P. Stjernquist, N. Svensson, G. Törnqvist, B.C. Ysander.

Gruppen för vårdyrkesutbildning

H.E. Östlund (ordf.), A. Arfwedsson, B. Börjesson, L. Bäcklund (delvis), P. Haglind (delvis), B. Javette, Ä. Karlsson, A. Lind- ström, M. Lundberg, B. Stark, G. Wenn- ström, L. Werkö, J. Åkerstedt.

Lokaliseringsgruppen

G. Bergendal (ordf.), J. Andersson, B. von Heland, B. Jacobson, B. Näswall, C.-A_. Axelsson (delvis), P. Silenstam,

Högskolegruppen

G. Bergendal (ordf.), P. Almefelt, H. Berg, G. Bruno, B. Ericsson (delvis), B. Gesser (delvis), K. Lindahl-Kiessling (delvis), G. Olderin, H. Poppius, E. Ringborg, L. Sköld, B.C. Ysander.

Forskningsanknytningsgruppen

G. Bergendal (ordf.), L. Andersson, J. Hult, K. Hämqvist, I. Lind, B. Odén, B. Ronne, N.E. Stjernström.

Gymnasieskolegruppen

G. Bergendal (ordf.), J. Bengtsson, H. Lars- son, Ch. Lundeberg, G. Olderin, O. Olsson, G. Svanfeldt, H.E. Östlund.

Gruppen för återkommande utbildning

H.E. Östlund (ordf.), J. Bengtsson, L. Gö- ransson, G. Olderin, O. Olsson, E. Ringborg, G. Svanfeldt (delvis).

Bilaga 4 Förteckning över av U 68 avlämnade framställningar och remissyttranden samt till U 68 inkomna skrivelser

] U 68 har avgett följande skrivelser till Konungen

Den 25 september 1968 angående ökat intag vid vissa socialhögskolor.

Den 5 november 1968 angående ökat intag vid socialhögskolan i Örebro.

Den 5 december 1968 angående ramtal för lokalplaneringen vid universitet och hög- skolor.

Den 16 april 1969 angående försöksverk- samhet med kortare utbildning som kom- binerar gymnasieskolekurser med kurser vid universitet (universitetsfilial).

Den 13 maj 1969 angående ytramar för viss lokalplanering vid universiteten.

Den 12 november 1969 angående ökat intag till socionomutbildningen.

Den 21 november 1969 angående dimen- sionering av grundläggande utbildning inom vissa laborativa ämnesområden vid matema- tisk-naturvetenskaplig fakultet.

Den 26 november 1969 angående kom- binationsutbildningar budgetåret 1970/71.

Den 4 december 1969 angående försöks- verksamhet med distribution av högre utbild- ning.

Den 29 januari 1971 angående nyintag till kombinationsutbildningar budgetåret 1971/72.

2 U 68 har avgett yttranden över utred- ningsförslag m. m. enligt följande

Den 24 september 1968: Behovet av ökad bibliotekarieutbildning.

Den 14 november 1968: Anpassning till det nya gymnasiet av utbildning motsvaran- de ettårig ekonomisk utbildning för den som avlagt studentexamen.

Den 16 april 1969: Förslag rörande livs- medelsteknisk utbildning vid Alnarp.

Den 13 februari 1970: Högre teknisk utbildning i Norrland (U-stencil l969:l 1).

Den 19 mars 1970: Utbildning för biblio- tek, arkiv och informatik (SOU 196937).

Den 27 augusti 19701Decentralisering av statlig verkSamhet — ett led i regionalpoli- tiken (SOU 1970129).

Den 27 augusti 1970: Ökad samordning av universitets- och högskoleutbildningen i Öre- bro, granskningspromemoria nr 6/1970, upp- rättad inom riksdagens revisorers kansli.

Den 27 augusti 1970: Motionerna 1:52 och 11:59, 1:490 och 11:560, 111812 samt 11:774 och [1:770 till 1970 års riksdag.

Den 19 januari 1971: Vägar till högre utbildning: Behörighet och urval (SOU 197029).

Den 12 mars 1971: Förläggning av för- söksverksamhet med decentraliserad akade- misk utbildning vid statens skola för vuxna i Norrköping.

Den 14 juni 1971: Högskolor för konst- närlig utbildning (SOU 1970:66).

Den 11 oktober 1971: Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971 :42—44).

Den 4 maj 1972: Samordning värnplikt — studier (Ds U 197116).

Den 6 november 1972: Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpoli-

tiken. del 2 slutrapport (SOU 197255).

Den 20 oktober 1972: Angående UKÄs förslag till nya bestämmelser för val av rektor och prorektor vid universiteten m. m.

Den 1 december 1972: Frescati, utbygg- nadsplan l972.

3 Till U 68 har från utbildningsdeparte- mentet överlämnats följande framställningar oeh skrivelser för beaktande i utrednings- arbetet

Från Sveriges akademikers centralorgani— sation den 22 februari 1968 angående hand- lingsprogram mot arbetslöshet bland aka- demiker.

Från Skellefteå stad angående förutsätt- ningar och motiv för högre teknisk utbild- ning i Skellefteå.

Från Henry Wikström, Kramfors, den 12 oktober 1968 angående placering av universi- tetsfilial i Kramfors.

Från elevrådet vid statens skola för vuxna i Norrköping den 11 januari 1969 angående förfrågan om universitetsstudier vid statens skola för vuxna i Norrköping.

Från Sveriges socialdemokratiska ung- domsförbund den 18 mars 1969 angående fasta studiegångar vid universiteten.

Från Åke Mattson, Kramfors, den 14 maj 1969 angående förläggning av universitets- filial i Kramfors.

Från Sveriges akademikers centralorgani- sation den 8 maj 1969 angående arbetsmark- nadsprogram för akademiker.

Från föreningen lärare i samhällskunskap den 25 november 1967 angående arbets- marknadssituationen för lärare i samhälls- kunskap.

Från Umeå studentkår den 7 augusti 1969 angående vissa frågor om urval till högre utbildning.

Från stadsfullmäktige i Kalmar den 7 juli 1969 angående fast institutionell förank- ring i Kalmar av den akademiska och post- gymnasiala utbildningen.

Från länsstyrelsen i Norrbottens län den 16 juli 1969 angående inrättande av högre teknisk utbildning i Luleå.

Från styrelsen för Stiftelsen grafiska insti- tutet den 9 maj 1969 och från Tidningarnas utbildningsnämnd den 5 maj 1969 angående inrättande av en kommunikationsteknisk högskola.

Från Katarina Curman m. fl. den 31 okto- ber 1969 angående journalisternas arbets- marknad.

Från Örnsköldsviks stad den 8 april 1970 angående lokalisering av högre teknisk ut- bildning i Örnsköldsvik.

Från Karlstad stad den 2 april 1970 angående naturvetenskaplig och teknisk ut- bildning vid universitetsfilialen i Karlstad.

Från Luleå stad den 6 mars 1970 angåen- de inrättande av en universitetsfilial i Luleå.

Från Sundsvalls stad angående förläggning av eftergymnasial utbildning till Sundsvall.

Från länskommitten för universitetsfilial i Skövde den 11 maj 1970 angående anord- nande av akademiska utbildningar i matema- tik, statistik, engelska. franska eller tyska i Skövde.

Från socialstyrelsen den 26 augusti 1969 angående antagning av studerande till läkar- utbildning.

Från länsstyrelsen i Skaraborgs län den 24 oktober 1968 angående förläggning av natur- vårdsutbildning i Skaraborgs län.

Från Gösta Elfving m.fl. den 2 oktober 1970 angående anhållan om akademisk uri- dervisningi Falun-Borlänge området.

Från Tjänstemännens centralorganisation den 19 oktober 1970 angående skrivelse med anledning av kongressbeslutet om forsknings- delegationens rapport.

Från Riksföreningen mot reumatism den 22 december 1970 angående sjukgymnast- utbildning i Sverige.

Från Tekniska linjers elevförbund den 26 januari 1971 angående införande av praktik- period mellan grundskolan och gymnasie- skolan.

Från UKÄ den 9 september 1970 angåen- de utredning rörande efterutbildning och vidareutbildning av jurister.

Från Riksförbundet för CP-barn m. fl. den 19 februari 1971 angående översyn av sjuk- gymnastutbildningen.

Från Helsingborgs kommun och Nordväst- ra Skånes kommunalförbund angående efter- gymnasiala utbildningsmöjligheter i Helsing- borg.

Från Sveriges förenade studentkårer den 14 april 1971 angående den planerade ut- byggnaden av universitetsfilialernas lokaler och utrustning.

Från Örebro studentkår den 27 september 1971 angående lärarutbildning i Örebro.

Från kommunstyrelsen i Boden och Luleå den 12 mars 1971 angående etablering av idrottshögskola till fyrkanten i Norrbottens län.

Från Riksdagens revisorer den 26 novem- ber 1970 angående frågan om organisationen av den högre utbildningsverksamheten i Öre- bro.

Från skolstyrelsen i Åre den 11 augusti 1970 angående utbildning inom turisthotell- branschen.

Från Värmlands län och Karlstads stad den 6 november 1968 angående fullständig lärarhögskola i Karlstad.

Från Örebro stad den 22 november 1968 angående förläggning av en lärarhögskola till Örebro.

Från Växjö högskolekommitté den 20 oktober 1971 angående den framtida ut- formningen av lärarutbildningen i Växjö.

Från kommitten för postgymnasial utbild- ning i Värmlands län den 21 mars 1972 angående hemställan om lokalisering av tek- nisk högskoleutbildning till Karlstad.

Från kommitten för postgymnasial utbild- ning i Värmlands län den 21 mars 1972 angående hemställan om utbyggnad av lärar— utbildningen i Karlstad.

Från samarbetsorganet för Fyrkanten den 26 april 1972 angående försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning.

Från Gävle kommun ijuni 1972 angående förläggning av IHR till Gävle.

”Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxentubildningen” (SOU 1972:19).

Uppdrag till 1968 års utbildningsutred— ning (U 68) angående sjukgymnastutbild- ningens innehåll och omfattning.

4 Till U 68 har inkommit följande framställ- ningar m. m

Från Sveriges förenade studentkårer den 21 augusti 1968 angående åtgärder på det postgymnasiala området före 1970.

Från Sveriges förenade studentkårer den 11 november 1968 angående den högre utbildningens målsättning och roll i samhäl- let m. m.

Från kulturgeografiska institutionen vid universitetet i Göteborg den 19 november 1969 angående en utredning om ”transport- forskningi Göteborg — ett organisations- och lokaliseringsalternativ”.

Från UKÄ den 30 december 1970 med överlämnande av förslag till reformering av juristutbildningen från Laila Freivalds och Henrik Hammar.

Från länsstyrelsen i Värmlands län den 26 januari 1971 angående regionsindelning för postgymnasial utbildning.

Från Hallandskommunernas samarbets- kommitté den 10 februari 1971 angående eftergymnasial utbildning i Hallands län.

Från samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm den 19 maj 1971 angående förslag till ettårig grundläggande utbildning vid de filosofiska fakulteterna.

Från Gotlands bildningsförbund den 17 juni 1971 med översändande av en motion som hr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. avläm- nat till 1971 års riksdag beträffande förbätt- rade universitetsstudier på Gotland.

Från universitetet i Umeå den 17 juni 1971 angående dokumentation av kombina— tionsutbildningar.

Från länsstyrelsen i Skaraborgs län den 26 juli 1971 angående tilläggsdirektiv att utreda behovet av en yrkesteknisk högskola.

Från länsstyrelsen i Skaraborgs län den 19 januari 1971 angående yrkesteknisk hög- skola.

Från Melinska stenografförbundet den 25 oktober 1971 angående reformerad lärarut- bildning med anledning av YBs betänkande, SOU l970:4.

Från skolstyrelsen i Jönköpings kommun den 29 oktober 1971 med hemställan om

försöksverksamhet med yrkesteknisk hög- skoleutbildning.

Från länskommitte'n för eftergymnasial utbildning i Kalmar län den 8 november 1971 angående ett förslag till program för en första etapp av en fast högskoleorganisation i Kalmar län.

Från skolstyrelsen i Eskilstuna kommun den 11 november 1971 angående lokalise- ring av postgymnasial utbildning till Eskils- tuna.

Från riksdagsledamoten Gösta Josefsson m.fl. den 24 november 1971 angående eftergymnasial teknisk utbildning i Halm- stad.

Från Jönköpings läns landsting och Jön- köpings kommun den 25 november 1971 angående förslag till utbildningar lämpliga att lokalisera till Jönköping.

Från Sundsvalls kommun den 15 decem- ber 1971 angående förläggning av försöks- verksamhet med yrkesteknisk högskoleut- bildning till Sundsvall.

Från Norrköpings kommun den 22 de- cember 1971 angående lokalisering av efter- gymnasial utbildning.

Från samarbetsorganet för fyrkanten, Bo- den kommun, Luleå kommun, Piteå kom- mun, Älvsbyns kommun den 24 januari 1972 angående försöksverksamhet med yr- kesteknisk högskoleutbildning.

Från tekniska kommittén i Karlstad den 1 februari 1972 angående förslag till utbild- ningsvägar vid YTH med hemställan att föreslagna utbildningslinjer får anordnas i Skoghall.

Från kommittén för postgymnasial utbild- ning i Värmlands län den 14 februari 1972 angående försöksverksamhet med yrkestek- nisk högskoleutbildning i Skoghall.

Från samarbetsorganet för fyrkanten den 23 februari 1972 angående etablering av idrottshögskola till fyrkanten i Norrbottens län.

Från Kristianstads kommun den 10 mars 1972 angående lokalisering av regional hög- skoleenhet till Kristianstad.

Från södra Hallands kommunalförbund den 7 april 1972 angående lokalisering av

Från Falkenberg kommun den 11 april 1972 angående eftergymnasial utbildning i Halmstad.

Från länsstyrelsen i Norrbottens län, Norr- bottens läns landsting och Luleå kommun den 11 april 1972 angående förslag till fortsatt utbyggnad av universitetsutbild- ningen i Luleå.

Från länsstyrelsen i Blekinge län den 13 april 1972 angående inrättande av yrkestek- nisk högskoleutbildning i Karlskrona.

Från näringslivskommitte'n i Hallands län den 14 april 1972 angående lokalisering av vissa högre utbildningsvägar till Halmstad.

Från landshövdingen i Västerbottens län m.fl. den 24 april 1972 angående estetisk utbildning i Umeå.

Från Umeå kommun den 24 april 1972 angående olika utbildningsvägar som finns i Umeå.

Från samarbetsorganet för fyrkanten den 26 april 1972 angående försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning.

Från Halmstads fackliga centralorganisa- tion m.fl. den 17 maj 1972 angående eftergymnasial utbildning i Halmstad.

Från länskommittén för eftergymnasial utbildning i Kalmar län den 1 juni 1972 angående eftergymnasial utbildningi Kalmar län.

Från Metallmanufakturutredningen den 15 juni 1972 angående förläggning av för- söksverksamhet med yrkesteknisk högskola till Eskilstuna.

Från tekniska kommittén i Karlstad den 16 juni 1972 angående försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning i Skog- hall.

Från kombinationsstuderande i Göteborg den 22 juni 1972 angående kombinationsut- bildningarna personaladministration och bank, revision och beskattning.

Från skolstyrelsen i Örebro den 5 juli 1972 angående lokalisering av försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskola inom livsmedelsteknisk sektor.

Från Västerås kommun, skolstyrelsen, den 7 juli 1972 angående lokalisering av

Från teknologorganisationen REFTEC den 19 juli 1972 angående U68s PM 1972-05-31 Den lokala organisationen.

Från Grafiska arbetsgivareförbundet och tidningarnas arbetsgivareförening den 6 ok- tober 1972 angående PM rörande överföran- de av utbildning från privat till offentligt huvudmannaskap.

Från arbetsgruppen för utredande av ut- bildningssektom för kultur- och informa- tionsyrken den 25 oktober 1972 angående utbildningssektom för kultur- och informa- tionsyrken.

Från Folkuniversitetet den 31 oktober 1972 angående studieförbundens universi- tetscirkelverksamhet.

Från Grafiska faktors- och tjänstemanna- förbundet den 6 november 1972 angående PM rörande överförande av utbildning från privat till offentligt huvudmannskap.

Från utbildningsnämnden vid socialhög- skolan i Göteborg den 15 december 1972 angående l-betygsundervisningens omfatt- ning i samhällsekonomi med socialpolitik, specialkurs: företagsekonomi inom socio- nomutbildningen.

Från föreningen för mensendieckgymnas— tikens främjande den 14 december 1972 angående förslag att utbildning av mensen- dieckpedagoger skall anordnas i samband med den nya sjukgymnastutbildningen.

Bilaga 5 uppgifter De svenska universitetens och högskolornas

Kort historik av professor Gunnar Eriksson

Universitetsutbildningen var under medel- tiden nära förbunden med kyrkans intressen. Det var framför allt kyrkan som organiserade det lägre skolväsendet och som med sin kontakt med gemene man kunde ta vara på goda läshuvuden ur relativt breda samhälls- lager. Det var också kyrkan som mer än någon annan instans hade behov av utbildat folk. De europeiska universiteten, som börja- de organiseras i slutet av 1100-talet, fick i allmänhet en fakultetsindelning som avspeg- lar de kyrkliga funktionerna. Studierna bör- jade för alla scholares i den filosofiska fakulte- ten (ofta kallad artes-fakulteten). Här gavs en bred utbildning som kunde bilda bas för de mer specialiserade studierna i de högre fakulteterna: den juridiska, den medicinska och den teologiska. Kyrkan hade glädje inte bara av den sistnämnda. För även högre prästerliga befattningar — det lägre präster- skapet utbildades i regel vid domkyrkorna -— räckte studier i den lägsta fakulteten mer än väl, och inriktningen av dess program på en skolastisk lärdom gav studenterna där insik- ter i de för deras framtida kall väsentliga trosfrågorna. Jurister och medicinare, som fortsatte sina specialstudier efter en sex- till sjuårig utbildning i artes-fakulteten, aspirera- de säkert också många gånger på en kyrklig karriär eller hamnade i varje fall till sist ofta i kyrkans tjänst. Juristerna studerade för öv- rigt vid sidan av den världsligt inriktade romerska rätten också den kanoniska, dvs.

de regler och förordningar som gällde kyr- kans förvaltning och disciplin.

Därmed är inte sagt att den medeltida universitetsutbildningen skulle sakna andra avnämare. De under epokens förlopp allt mer nationellt medvetna furstarna sökte för sina likaså allt starkare statsbildningar lärt folk för viktiga förvaltningsuppdrag — den juridiska utbildningen var i sammanhanget mycket viktig — och efter medicinska studier var det eftertraktat att få tjänst som hovläka- re. Spänningar mellan kyrklig och världslig makt kunde leda till att de lärde engagerades på endera sidan i den politiska kampen, men ofta rådde relativ harmoni mellan de båda avnämargrupperna: tjänst i den statliga för- valtningen eller i omedelbar närhet till den furstliga personen belönades ofta med någon högre kyrklig reträttpost, ett rikt givande prebende eller kanske rentav en biskopsstol.

Men redan på detta tidiga stadium av universitetens utveckling kan man lägga mär- ke till att spänningar uppstår inte bara mellan olika avnämargruppers intressen. Vi möter också tidigt studenter och lärare, som ägnar sig åt lärda studier inte för att meritera sig för ett framtida yrke, utan för att de känner ett okuvligt behov av vetande, av förståelse av världens, människornas och Guds väsende, för att uttrycka sig på den tidens språk. Denna sanningslidelse ledde ibland till dramatiska uppgörelser med tragis- ka konsekvenser för den förlorande parten.

Särskilt ofta kolliderade av naturliga skäl sökandet efter förnuftsgrundade principer med orubbliga trossatser. Averroistema i- 1200-talets Paris fördrevs från universitetet av de kyrkliga myndigheterna, därför att de öppet vågade framlägga resultaten av sina filosofiska spekulationer, som stred mot de etablerade trosföreställningarna. Det är klart att deras filosofi inte klädde den student som snart nog kunde vara direkt i lejd hos denna tros upprätthållare, kyrkan.

Själva universitetsidén var många gånger ett uttryck för det behov av tanke— och lärofrihet som det autonoma sanningssökan— det krävde. De äldsta universiteten var just sammanslutningar av lärare och/eller studen- ter (på latin: universitas magistrorum et scholarium) i avsikt att skydda sina gemen- samma intressen och därmed också sin själv- ständighet. Även om ekonomiska och admi- nistrativa frågor gav den fundamentala in- tressegemenskapen, är det ingen tvekan om att särskilt de filosofiska fakulteternas lärare och studenter också ville värna om sina möjligheter att söka sanningen, obundna av yttre direktiv.

Den svenska högre utbildningen är inter- nationellt sett relativt ung. Vårt första uni- versitet, i Uppsala, fick sina stadgar 1477 — även om viss universitetsliknande utbildning givits också något tidigare är detta den egentliga starten. De föreläsningar som gavs här ägde rum i ämnen från alla fakulteter utom den medicinska. De anslöt sig helt till det gängse medeltida mönstret, och undervis- ningen var huvudsakligen inriktad på rekry- tering till högre prästerliga tjänster. Någon opposition mot den etablerade ordningen tycks såvitt bekant inte ha förekommit.

Under 1500-talet förföll universitets- studierna i vårt land. Gustav Vasa hämtade många av sina främsta ämbetsmän från utlan- det, och efter reformationen uppstod kanske en viss osäkerhet om vilken utbildning som egentligen bäst passade en luthersk präst. Luther själv föraktade Aristoteles, och på dennes filosofi hade största delen av den tidigare universitetsundervisningen baserats. Förhållandet klarnade först efter den oroliga

perioden under Vasasönerna då katolska tendenser hade fått visst insteg. Uppsala möte år 1593 blev en kraftfull manifestation av viljan att slå vakt om den protestantiska renlärigheten. Där blev också fastslaget att ett universitet behövdes i vårt land för utbildningen av präster, som verkligen var stadgade i tron, och Uppsala universitet återupprättades på nya premisser. Men läro- innehållet skilde sig ännu inte mycket från det medeltida. Stridsställningen ute i Europa mellan katoliker och protestanter hade givit upphov till en intellektuell krigföring likaväl som till en materiell, och man åberopade de främsta filosofiska auktoriteter för den egna åskådningen med lika visshet på båda sidor, att dessa auktoriteter exklusivt stödde den egna uppfattningen. Den stora auktoriteten blev i detta läge på nytt för båda sidor Aristoteles, den bäst studerade av de gamla filosoferna och den vars skrifter man lagt ned mest möda på att lämpa till ett kristet trosinnehåll.

Under Gustav II Adolfs tid skedde en viktig upprustning av den högre utbild- ningen. Under det trettioåriga kriget, allmänt uppfattat i samtiden som den stora religions- fejden, snarast stärktes behovet av den funk- tion hos universitetet som gjorde det till en värnare om renlärigheten. Men samtidigt steg från statsmakternas sida förväntan om att det också skulle bilda rekryteringsbas för den svällande förvaltningen i denna tid av inre konsolidering och yttre expansion. All- männa idéströmningar i tiden svarade mot detta behov. Från den franske renässans- tänkaren Pierre de la Ramée utgick en opposition mot den aristoteliska skolastiken, som tog fasta på dess klumpighet, snårighet och stora onyttighet i det praktiska livet. I dess ställe satte ramisterna en åskådning, som krävde enkelhet och klarhet i det filosofiska framställningssättet, förenad med elegans och klassisk stilrenhet liksom också med tillämpbarhet av lärostoffet i det prak- tiska livet. Gustav Adolfs universitetskansler Johan Skytte var en hängiven ramist, och universitetet tog, delvis motsträvigt, intryck av hans reformförsök. Framför allt en speci-

ell typ av statstjänst bereddes en akademisk utbildningsbakgrund: den som rör rikets förbindelser med främmande makter, diplo- mati, fredsförhandlingar, avtal och liknande ting. Latinet var ännu vid denna tid diploma- tins språk, och den latinska vältaligheten blev därför ett av de första ämnen vid universitetet som direkt kan sägas ha upp- muntrats för sin samhällsnyttas skull.

Efter år 1650 ökade spänningen mellan den världsliga praktiska och den kyrkliga intentionen med universitetsundervisningen. Samtidigt sattes den aristoteliska skolastiken i fråga med ett helt annat eftertryck än tidigare. Den moderna naturvetenskapens landvinningar, symboliserade av namn som Copernicus, Galilei och Harvey och befästai Descartes antiauktoritativa och mekanistiska filosofi, började göra intryck på våra profes- sorer i medicin och naturvetenskap och fann via föreläsningarna vägen till studenterna. Resultatet blev en rad fejder, utspelade i fakultets- och konsistoriesammanträden, i skrifter och inlagor och i talrika akademiska dissertationer. De 5. k. cartesianska striderna gällde långt fler ting än de frågor vi här talat om. Två helt åtskilda tankevärldar sattes i själva verket mot varandra, liksom den djup- gående principstriden mellan auktoritets- lydnad och tankefrihet här fick ett av sina första dramatiska uttryck. Det hindrar inte, att den moderna skolan i olika sammanhang lade stor vikt vid vilken praktisk nytta den nya experimentella vetenskapen redan visat sig få. Inte minst betonade man från det hållet den militära tillämpningen i artilleri och fortifikation, områden där de gamla skolastiska kunskaperna stod sig alldeles slätt. Avsikten med den argumentationen är uppenbar: man vädjade till de politiska makthavarna för sin tankefrihet med det mest slående av argument: den praktiska nyttans. Kunde universiteten producera mili- tärt användbara kunskaper så skulle deras samhällsfunktion utvidgas på ett alldeles påtagligt sätt. För de ledande männen inom prästerskapet låg saken annorlunda till. De ville inte förneka att de nya vetenskapliga idéerna som börjat komma till uttryck vid

universitetet kunde ha en viss praktisk nytta med sig i begränsade sammanhang. Men då akademin för dem främst var och förblev ett prästseminarium, vägde dessa synpunkter lätt. De blivande prästerna fick inte utsättas för kättersk besmittelse och oroas av tvivel. Den marginal som blev över för nya idéer måste då med nödvändighet bli ytterst smal.

Vid 1700-talets början stod de nya idéer- nas företrädare som segrare, åtminstone i huvudsak. Studierna vid filosofisk fakultet,i Uppsala liksom vid de under 1600-talet nytillkomna universiteten i Åbo och Lund, ledde för flertalet akademiker visserligen fortfarande in på prästbanan. Detta förhål- lande gällde ända till 1800-talets mitt. Men ortodoxins välde bröts i hela kyrkan, och intresset från statsmakternas sida att få ut något av det världsligt goda av vetenskapen ökades på ett påtagligt sätt. Frihetstidens merkantilistiska politiker närde ljusa förhOpp- ningar, när det gällde särskilt naturveten- skapens bidrag till rikets ekonomiska välfärd. Principen om universitetens frihet var inte etablerad, men urvalet av tankar som fick tänkas hade vidgats avsevärt.

Universitetens huvuduppgifter kan i våra dagar anges som två, forskning och undervis- ning. Undervisningsuppgiften har alltid varit den kvantitativt mest omfattande. Från vil- ken tidpunkt vi skall räkna med en viss forskningsinriktning är en ganska öppen frå- ga. Att enstaka universitetslärare skrev själv- ständiga vetenskapliga arbeten redan under medeltiden är förvisso sant, men ännu under sextonhundratalet (och delvis långt senare) är kravet på en professor i första hand att han skall vara lärd, inte att han skall vara forskare. De nya åsikterna i naturveten- skapen och filosofin ändrade härvidlag en- dast till en del det rådande mönstret. Visser- ligen pläderade de moderna för sin sak genom att tala om sina vetenskapers nytta. Men de tänkte därvid minst lika mycket på hur det redan etablerade kunskapsstoffet i t. ex. matematik och modern fysik och astro- nomi kunde tjäna den praktiskt verkande ämbetsmannen, som på de eventuella nya rön som de själva skulle kunna bidra med.

En grund lades ändå till en mer institutiona- liserad forskningsverksamhet inom de fysiska vetenskaperna, när experimentapparater bör- jade användas i undervisningen under slutet av 1600-talet. Inom medicin och biologi uträttades ett självständigt arbete av Olof Rudbäck d.ä., knuten till universitetet i Uppsala sedan 1650-talet, och för botani- kens del kunde Linné, då han framträdde på 1730-talet, därför i rätt hög grad föra en inhemsk forskningstradition vidare. Utanför naturvetenskaperna var gränserna mellan lär- da kompilationer och självständig forskning många gånger flytande, men arbeten med tydlig forskningskaraktär började produceras i Sverige vid ungefär samma tid, inte minst tack vare att internationella berömdheter knöts till våra universitet (Schefferus till Uppsala, Pufendorff till Lund).

Under frihetstiden blommade forskningen upp på allvar, men fortfarande gällde det nog att den vetenskapliga verksamheten mer var ett uttryck för professorernas personliga initiativ och intresse än för någon förväntan från myndigheternas sida, att universitetet skulle leverera ny vetenskaplig kunskap.

Det nu sagda belyser den mycket obetyd- liga roll som forskningsmomcnten spelade i själva utbildningen vid universiteten under både 1600- och 1700-talen. [ våra dagar börjar träningen i forskningsmetodik redani de lägre grundkurserna, och mycket tidigt brukar också studenterna ställas inför själv- ständiga uppgifter som de facto innebär att de forskar. För både den under avveckling stad- da doktorsgraden och den nya doktorsexa- men krävs ett betydande forskningsarbete, i det förstnämnda fallet ofta ett av de tyngst vägande i en vetenskapsmans karriär. Gångna tiders disputationer för den högsta akademis- ka värdigheten hade en helt annan karaktär. Det väsentliga var från början inte själva disputationsskriften utan disputationsakten, som skulle ge prov på disputandens förmåga att (på latin) försvara teser, att replikera på invändningar från opponenterna. Långa tider var det vanligt att disputanden inte själv skrivit sin avhandling, som i stället ofta var professorns verk. I sådana fall brukade re-

spondenten få tillfoga en handfull aforistiska teser med större eller mindre anknytning till avhandlingens innehåll, som blev det egentli- ga föremålet för anfall och försvar. Att ändå skriva självständigt och på grundval av egna undersökningar var under sådana förhållan- den att verkligen visa lejonklon, och därmed uppstod ett slags spontant urval av studenter som siktade på en — förvisso oftast ytterst oviss — forskarkarriär, och som kunde avskil- jas från den stora massan, som hoppades på snar befordran inom kyrka eller världsliga ämbetsverk. Forskarkarriären var sålunda in- te institutionaliserad, den utstakades på grund av akademikernas egen initiativkraft. Universiteten var centraler för kunskaps- spridning, men de var i mycket liten ut- sträckning utrustade för att erövra nya kun- skaper.

Under samma tid utvecklades Sverige mer och mer till en utpräglad ämbetsmannastat, rik på tjänster och med en komplicerad, i många hierarkier ordnad byråkrati. Också våra präster får mer och mer karaktären av tjänstemän, och biskopsstolarna fungerar of- ta som slutpunkter på en karriär inom det officiellt organiserade kulturlivet. Att univer- siteten under sådana omständigheter fortfar att främst vara utbildningsanstalter för äm- betsmän, är naturligt, samtidigt som alltså spänningen mellan kyrkliga och världsliga intressen småningom tonas ned till ett intet. Ända till 1800-talets mitt gick det stora flertalet av dem som erövrat magistergraden till kyrkan. Vid den senare tidpunkten upp- rustades läroverken avsevärt, och den stora strömmen av studerande gick vidare till adjunkturer och lektorat. Samtidigt skärptes de vetenskapliga kraven för doktorsgraden betydligt och en tydlig differentiering i lägre och högre akademiska examina tog form.

Vid 1800-talets början framträder en ut- bildningsideologi som svarar mot studiernas normala yrkesinriktning. Det är inte minst den idealistiska filosofin och nyromantiken som bildar bakgrunden. Argumenten kunde se ut på ungefär följande sätt: samhällsorga- nismen har som alla högt utvecklade organis- mer en styrande och en närande huvudfunk-

tion, lokaliserade i specialiserade organ. Det styrande organet är för samhällets del kung— en med sina rådgivare och funktionärer, statsämbetsmännen. Den närande delen av samhällskroppen är resten av folket, sådana grupper som fabriksidkare och bruksägare med sina underlydande samt hantverkare, godsägare och bönder. Av statsämbetsman- nen, med den höga uppgiften att vara en led i det styrande organet, fordras en helt annan etisk resning än av en medlem i de närande organen. Medan den senare kan slita och sträva enbart för sitt eget och familjens bästa och därmed faktiskt gagna också hela staten, så måste den förre se bort från all egennytta och helt inrikta sin verksamhet på det allmänneliga. Till honom vänder sig universi- tetsutbildningen. Den tar således inte fasta på de praktiska näringarnas behov och intres- sen. I förgrunden står ämnen som historia, klassiska språk och inte minst filosofi, som förmedlar en medvetenhet om statens väsen och historiska utveckling, om upphöjda tänkesätt och om historiens djupaste inne- håll och riktning. Naturvetenskaperna be- drivs inte i första hand för att finna tillämp- ningar inom hantverken och näringarna, utan för att de inom sina ramar skall bidra till förståelsen av det mänskliga samhällets djupaste bestämmelse: ty naturen uppfattas som en del av den ofantliga kedja av andliga stadier varav verkligheten ytterst är upp- byggd. Naturvetenskapsmannen skall alltså främst syssla med ren forskning, han skall söka sanningen och ingenting annat. I själva verket var det sannolikt nu under första hälften av 1800-talet som vetenskapsmännen på allvar började uppleva, att det fanns en spänning mellan den rena och den tillämpade forskningen. Ett viktigt område för den senare, medicinen, hade ju sedan medeltiden bedrivits inom universitetens murar. Men man underströk nu de teoretiska momenten i utbildningen, och det var för en tid under stora svårigheter som sådana delar därav som kirurgin kunde finna verkligt fotfäste i den akademiska världen. Tack vare det nu till- komna karolinska institutet i Stockholm utvecklades ändå den praktiska medicinen,

men det fick alltså ske utanför universitetens dåvarande råmärken. Mot seklets slut, då den moderna medicinen fått sitt internationella genombrott, utplånades emellertid motsätt- ningarna mellan teoretiskt och praktiskt, mellan ren och tillämpad forskning på detta fält.

En naturlig följd av att boskillnaden mel- lan det allmänneliga och det närande stån- dets utbildningsbehov upprätthölls och av att universiteten satte som sin nästan uteslutan- de uppgift det allmänneliga ståndets skol— ning blev att näringsidkama började kräva en upprustning och kvalitetshöjning av den helt annorlunda utbildning som passade deras intressen. De akademiker som mest medvetet hävdade tvåståndsideologin mena- de att den tekniska och praktiska skolningen var en ren privatangelägcnhet som staten inte hade någon anledning att befatta sig med. Men behovet av sådana skolor växte och framhölls av allt starkare påtrycknings- grupper. På 1820—talet tillkom de båda ut- bildningsanstalter som småningom skulle ut- veckla sig till tekniska högskolan i Stock- holm och Chalmers tekniska högskola. Vete- rinärhögskolan och skogshögskolan härstam- mar från samma decennium, och på 1830- talet tillkom farmaceutiska institutet. Be- gynnelsen för fackhögskolorna var utom- ordentligt blygsam — det rörde sig t.ex. beträffande de tekniska skolorna om enk- la ett- eller tvååriga kurser för olika hant- verkslärlingar som fick lära sig elementa i ämnen som matematik, fysik och ke- mi jämte en de] mera praktiska Opera- tioner. En mer avancerad teknisk utbildning förekom faktiskt på ett helt annat håll, och den bedrevs av staten sedan åtskillig tid tillbaka: den militära skolningen av artilleris- ter, fortifikations- och ingenjörsofficerare, förlagd till högre artilleriläroverket på Marie- berg. Här skapades också möjlighet till en civil utbildning inom väg- och vattenbygg- nadsfacket (varav vi fått examenstiteln civil- ingenjör). Men framtiden var de rent civila tekniska institutens, och särskilt utbildnings- anstalten i Stockholm genomgick under 1800—talet en snabb och märklig utveckling.

På 1870-talet hade tekniska högskolan nått samma vetenskapliga nivå som universiteten. Då var också universitetsideologin från sek— lets början blott en skugga av sig själv.

Men denna ideologi hade sått vissa frön av framtida betydelse. Den romantiska idealis- mens universitetsbegrepp hade i all sin över- spändhet burit på en fruktbar tanke: att universitetet kunde förvalta andra värden än de ekonomiskt mätbara. Begreppet "bild- ning” vann stadga under 1800-talet och universiteten blev under många decennier centrala bildningshärdar. Som under ingen annan period av vår litteraturhistoria var de stora diktarna och stilledarna knutna till universiteten med Tegnér, Geijer och Atter- bom i spetsen. Över huvud taget var hela romantiken en tidsströmning som utgick från universiteten. Studentåren blev för många unga människor impulsrika på ett helt annat sätt än under tidigare århundraden, och begreppet ”student” som vi nu tradi- tionellt uppfattar det är en konvention som skapats under detta skede. Nu började också en studentopinion göra sig gällande som tog ställning i politiska och andra aktuella frågor och som genom sin centrala position i idédebatten fick gehör långt utanför den egna kårens snäva gränser. Författarna av August Strindbergs generation tog avstånd från den förhärskande andan i Fjärdingen och Svartbäcken och gjorde narr av den ”ljusets riddersvakt” som de av den boströms— ka idealistiska filosofin sprängfyllda studen- terna tyckt sig utgöra. Men samtidigt förnya- des studentlivet på ett påtagligt sätt. På 1880- och 1890-talen växte de radikala studentföreningarna fram som bärare av en lika starkt universitetsanknuten kultur som den idealistiska och med samma grundsyn på universitetet som något mer än en rutin- bunden utbildningsanstalt. Gustaf Fröding, Knut Wicksell, Hjalmar Branting och Bengt Lidforss representerar alla på olika sätt denna skapande och utåtriktade akademiska anda.

Också vetenskapen och forskningen ut- vecklades i bildningsbegreppets tecken och universiteten blev verkliga forskningsanstal-

ter. De humanistiska vetenskaperna rustades upp. Estetik och litteraturhistoria i modern mening tog form, arkeologin, både för Nor- den och för de forntida högkulturerna, introducerades vid universiteten. Studiet av de moderna språken genomgick en karaktä- ristisk utveckling. I äldre tid hade de lärts ut vid universiteten av språkrnästare som rent praktiska färdigheter, helt analoga med de konster i vilka fåkt- och dansmästarna invig- de studenterna. Nu blev de professorsämnen, dvs. undervisningen i dem baserades på resultaten av en allt intensivare forskning. Forskningen knöt här an till övriga humanio- ra. Den var i hög grad historiskt inriktad _ språkens släktskap, uppkomst och utveckling fick först nu sin verkliga belysning. Den var också estetisk: de främmande språkens litte- ratur studerades och upplevdes på ett inten- sivare sätt än tidigare. Också de klassiska språken, latin och grekiska, utforskades ut- ifrån dessa nya förutsättningar, och deras roll som historiska fundament för både språkut- vecklingen och den senare diktningen med— vetandegjordes.

För naturvetenskapernas del, som likaså tillväxte kraftigt både kvantitets- och kvali- tetsmässigt, medförde traditionen från idea- lismen många gånger en ytterligare förstärk- ning av tendensen till ”ren” forskning. Ve- tenskapsmannen söker hänsynslöst san— ningen för sanningens egen skull, kunde en kemist i Uppsala deklarera vid 1800-talets slut — om hans forskningar är till gagn eller skada är honom som forskare likgiltigt. Den inställningen från vissa universitetsmäns sida kunde i viss mån motiveras utifrån en faktisk utveckling inom landets forskningsorganisa- tion: i och med att tekniska högskolan som vi sett nått upp till paritet med universiteten, hade den fått avsevärda resurser för den tillämpade, direkt för produktionen avsedda forskning som tydligen många akademiker kände sig främmande för.

Men naturvetenskapens roll i universitets- livet är inte klarlagd enbart med denna beskrivning av den tendens till nästan aso- cialt sanningssökande som börjat komma till uttryck. Attityden avspeglar ju på många

sätt en hel livsåskådning, delvis befryndad med åttitalsdiktarnas skoningslösa blottläg- gande av sociala och psykologiska sanningar, delvis släkt med den l'art pour Part-estetik som växte fram nära sekelskiftet. ”San- ningen för sanningens egen skull” tycks som paroll vara befryndad med ”Konst för kons- tens egen skull”. Och naturvetenskapsmän- nen deltog livligt i tidens livsåskådnings- debatt på ett sätt som ytterligare stärkte universitetens centrala position i det allmän- na kulturlivet. Det gällde inte minst biologer- na, nu då darwinismen var på allas läppar. Sanningssökandet ledde alltså långt ifrån alltid bort vetenskapsmannen till elfenbens- tornet.

I det här sammanhanget är starten för de nya universitetsliknande, kommunalt an- knutna högskolorna i Stockholm och Göte- borg intressant. I Stockholm, där högskolan kom igång 1878, fanns från början inte minst bland lärarna en stark opinion mot att högskolan skulle förvärva examensrätt. De naturvetenskapliga ämnen som från början utgjorde praktiskt taget hela undervisnings— programmet skulle läsas för det rena intres- sets skull, studenterna skulle snabbt föras upp på en avancerad vetenskaplig nivå utan sidoblickar på examina och eventuella fram- tida förmåner. Ett kort stycke in på 1900- talet inordnades högskolan detta till trots i den gängse akademiska gångordningen, helt visst en nödvändig åtgärd både för att säkra en rimlig studentrekrytering och för att trygga studenternas framtid. Men det skedde inte utan motstånd, och det fanns en genom- tänkt ideologi bakom motståndet: att det vetenskapliga sökandet inte skulle bli rutin, att man skulle ge sig studierna i våld för att vidga de andliga horisonterna, inte för att erövra en trygg position i ämbetsverket. Göteborgs högskola hade redan vid sin invig- ning 1893 säkrat examensrätten, men grun- darna var långt ifrån eniga härom, och det skedde närmast genom en kupp av en av tillskyndarna.

När en ideologi tagit gestalt som värnade om en vidgad uppgiftsram för universitetet, som kunde kallas dess bildningsfunktion,

uppkom också tanken, i led med den allmän- na demokratiseringsprocessen, att universite- tet borde ställa sin fond av vetande och bildning till förfogande för vidare folkgrup- per än det privilegierade fåtal som var studenter. De politiska strömningarna vid seklets slut satte kraftfulla spår också i det akademiska livet. De liberaler och socialister som framträdde i Uppsala och Lund tog många initiativ till en sådan bildningsdemo- kratisering. I England skapades på 1870-talet begreppet University Extension för dessa strävanden. Universitetens lärare — det börja- de i Cambridge — sökte sig på fritiden till universitetslösa städer och höll där kvälls- föreläsningar, öppna för alla, eller man sam- lade sig till sommarkurser på en eller flera veckor, där envar intresserad, oberoende av bildningsbakgrund, fick delta. ] Uppsala bör- jade liknande sommarkurser att anordnas 1893. Snart började man växla mellan olika universitetsstädcr och kurserna blev för en tid en stor framgång. På olika håll ilandet tillkom vid samma tid institutioner för för- medling av särskilt akademiska föreläsare till olika orter. Detta fria universitetsarbete tog sig också uttryck i den populärvetenskapliga litteraturen som akademiker författade och distribuerade i stora upplagor och till mycket överkomliga priser. Studentföreningen Ver- dandis småskrifter är det mest berömda och livskraftigaste exemplet på denna verksam- het men många fler kunde andragas. Senare, framför allt sedan 1930-talet, har vid univer— siteten utvecklats en fast folkbildningsorga- nisation genom Folkuniversitetets olika kurs— verksamhetcr, framför allt inspirerade från studenthåll. Till denna utåtriktade verksam- het hör också de serier av populära föreläs- ningar som hölls vid Göteborgs och Stock- holms högskolor på 1940-talet. Trots dessa, ibland betydande ansatser har universiteten hittills inte gjort sådana insatser inom folk- bildningen som deras intellektuella resurser kunde synas skapa utrymme för. Folkrörel- serna själva har lagt grunden för den verkligt breda bildningsverksamheten i Sverige. Under l900-talet har annars utvecklingen av universiteten i riktning mot allsidiga, inte

alltför snävt målinriktade institutioner för den vetenskapliga aspekten av kulturen fort- gått. Men den har samtidigt i stigande grad mötts av krav på omorientering mot yrkes- utbildning. I dagens läge föreligger en uppen- bar spänning mellan dessa två tendenser: ”bildningsorientering” står mot ”utbild- ningsorientering”, individens önskan om en fördjupad förståelse av de grunder på vilka han tar ställning till sarnhällsformer och livsåskådningar råkar många gånger i konflikt med arbetsmarknadens krav på specialiserade fackkunskaper. Spänningen finns i själva verket innanför varje ämnes egna gränser, men den förra tendensen gör sig naturligtvis mest märkbar vid diskussionen av de ämnen, där det speciella yrkesutbildningsmomentet ofta är svagt företrätt, medan den senare tendensen ligger bakom argumenten för gyn- nande av de stora ämnen varifrån omfattan- de lärar- och tjänstemannagrupper rekryte- ras.

Utvecklingen av de små, som mer exklu- siva, uppfattade ämnena har i själva verket varit påfallande stark under l900-talet. En- dast några få härstammar från tidigare perio- der i universitetets liv, som praktisk och teoretisk filosofi, romersk rätt (rättshisto- ria), kanske också, om än i mindre grad, naturvetenskapliga ämnen som astronomi. Dessa har i tidigare utbildningssystem haft centrala yrkes- eller nyttofunktioner att fyl- la men har senare kommit att uppfattas som av mer internt vetenskapligt intresse och som ”bildningsinriktade”. Den stora mängden av hithörande ämnen hör till en senare utveck- ling, inte minst vårt eget århundrade. Exem- pel erbjuder klassisk och nordisk fornkun- skap, egyptologi, jämförande indoeuropeisk språkforskning, musikhistoria (musikforsk- ning), idé- och lärdomshistoria, teaterhisto- ria, estetik och konsthistoria. Det stora demokratiseringsförsök som den nya vuxen- utbildningen utgör har väl hittills mest varit inriktat på yrkesmeritering. Den nämnda ämnesgruppen kan tänkas få betydelse i sammanhanget allteftersom kravet på bild- ningsdemokrati kan tänkas fördjupas.

Universitetens expansion under 1900-talet

har naturligtvis gällt långt fler ämnen än dessa. Samhällsvetenskaperna och i än högre grad naturvetenskaperna med medicinen har egentligen först under detta sekel blivit de mest expansiva och dynamiska momenteni universitetslivet, och de erövrar alltjämt i accelererande tempo ny mark i kraft av sin betydelse för den moderna teknologiska civilisationen. Men deras expansion har i ett avseende betytt påfallande litet: fortfarande dominerar det allmänna som avnämare av den akademiskt utbildade arbetskraften. Pri- vat verksamma jurister och läkare finns givetvis nu som förr, men den juridiska och medicinska fakulteten utbildar också i hög grad statliga och kommunala tjänstemän, och detta gäller på ett än mer påfallande sätt den (nu sprängda) filosofiska (liksom den teologiska) fakulteten. Även det naturveten- skapliga kunnande som emanerar från uni- versiteten har således fångats upp av den offentliga sektorn. Att utbudet av ämnen som kan läsas vid ett universitet blivit så mycket rikare har inte förändrat den saken. Kanske en omorientering just nu börjar skönjas, då studentskarorna vuxit på ett påfallande sätt. Det är i så fall i stort sett en alldeles ny process, verksam under det senaste decenniet.

Den privata sektorn har sökt sin högskole- utbildade arbetskraft från annat håll än universiteten, liksom även samhället behövt en bredare rekryteringsbas trots universite- tens expansion. Floran av fackhögskolor har blivit allt rikare under de senaste hundra åren. 1898 tillkom tandläkarhögskolan i Stockholm (tandläkarutbildning finns nu- mera på fyra orter), Handelshögskolan i Stockholm startade på privat initiativ 1909 och den i Göteborg 1923 (statlig 1961), lantbrukshögskolan fick sin högskolestatus 1932 på grundval av de två lantbruksinstitu- ten i Ultuna (från 1849) och Alnarp (från 1862). Högre teknisk utbildning och forsk- ning har förlagts till Lund (1961), Linköping (1967) och Luleå (1971). Härtill kommer lärar-, social-, journalist- och biblioteks- högskolor ihuvudsak från 1960- och 70-talen. Förhållandet mellan fackhögskolorna och uni-

versiteten har inte utvecklats entydigt. Å ena sidan har studentgrupper som traditionellt utbildats vid universiteten slussats över till specialiserade högskolor, å andra sidan har universitets- och högskoleutbildning inte- grerats: den typiskt akademiska doktors- graden och dess efterföljare doktorsexamen erövras numera också vid fackhögskolor. Han- delshögskolan i Göteborg har uppgått i Göte- borgs universitet, farmaceutiska institutet i universitetet i Uppsala och den högre tekniska utbildningen i Lund har organiserats som tek- nisk fakultet inom universitetet (motsvarande organisation finns också i Linköping). Integra- tionstendenserna ger bl. a. uttryck åt det för all denna utbildning gemensamma behovet av en aktiv forskning som referensram och fakta- bakgrund. Teknisk utbildning hör ju väsentli- gen samman med naturvetenskaperna, social utbildning med samhälls- och beteendeveten- skaperna, skoglig utbildning och lantbruksut- bildning med de biologiska forskningsgre- narna etc. 1964 års förvaltningsreform ger också uttryck för en utveckling mot större en- hetlighet i organisationen såväl lokalt som på verksnivå.

Det förefaller som om den bildningsfunk- tion som ovan tillskrivits universiteten skulle höra samman med dessas historiska karaktär. F ackhögskolorrra, som vuxit fram ur mycket mer specificerade behov hos bestämda av- nämargrupper än de som väglett akademiker- nas arbetsgivare, har sällan lagt an på bild- ningsaspektema trots att även deras ämnen rymmer en stor potential på detta område. Det är i dagens läge en öppen fråga om universiteten kommer att utvecklas i fack- högskolornas riktning i det avseendet aller om fackhögskolorna kommer att tillsam- mans med universiteten öppna nya vägar för en breddning av sina funktioner.

Bilaga 6 Sammanställning över 1972/73 befintlig högskoleutbildning

I denna bilaga har en sammanställning .orts av 1972/73 befintlig utbildning som enligt U 685 förslag bör klassificeras som högskole- utbildning. I avsnitt 1.3.2 har angetts de principer som ligger till grund för denna avgränsning.

Utbildningarna har grupperats enligt den i avsnitt 1.3.3 föreslagna indelningen i yrkes- utbildningssektorer. Vissa utbildningslinjer vid de nuvarande filosofiska fakulteterna har inte klassificerats efter yrkesinriktning. De redovisas samlat efter de fem sektorerna. Beträffande utredningens förslag till framti- da organisation av högskolestudierna hänvi- sas till kapitel 3.

I den bifogade sammanställningen har även medtagits de s.k. kombinationsutbild- ningarna som för närvarande bedrivs som försöksverksamhet. För en närmare beskriv- ning av denna utbildning hänvisas till avsnitt 3.2.3.2. Beträffande decentraliserad universi- tetsutbildning hänvisas till avsnitt 42.33.

Till sammanställningen har fogats vissa uppgifter om den nuvarande institutionella organisationen. Pågående försöksverksamhet med nya former för samarbete mellan stu- derande, lärare och övrig personal har med- fört vissa förändringar i förhållande till gäl- lande bestämmelser. För en redovisning av de viktigaste av dessa förändringar hänvisas till avsnitt 6.1.

Teknisk yrkesutbildning

Utbildning till Huvudmannaskap och central förvaltningsmyndighet eller annat centralt organ

Utbildningen meddelas vid

Lokala organ

1 arkitekt

2 bergsingenjör

brandingenjör civilingenjör

5 drifttekniker

6 Sjöingenjör

7 agronom

8 apotekare

9 hortonom

10 jägmästare

11 laboratorie— assistent

12 landskaps- arkitekt

13 lantmästare

14 livsmedels- tekniker

15 receptarie

16 Skogsmästare

17 trädgårds- tekniker

statligt, UKÄ

statligt (civildepartementet) statligt, UKÄ

kommunalt, SÖ statligt, SÖ

statligt (jordbruksdepartementet), (samarbetsnämnden för jordbru- kets högskolor)

statligt, UKÄ

statligt (jordbruksdepartementet). (samarbetsnämnden för jordbru- kets högskolor) statligt (jordbruksdepartementet), (samarbetsnämnden för jordbru- kets högskolor) kommunalt/landstingskommunalt SÖ

statligt (jordbruksdepartementet), (samarbetsnämnden för jordbru- kets högskolor) statligt (jordbruksdepartementet)

statligt, sö

statligt, UKÄ

statligt (jordbruksdepartementet)

universitet och teknisk högskola

teknisk högskola och högskolan i Luleå*

statens brand skola

universitet, teknisk hög- skola, högskolorna i Linköping och Luleå*

gymnasieskola sjöbefälsskola

lantbrukshögskolan

universitet

lantbrukshögskolan

skogshögskolan

gymnasieskola

lantbrukshögskolan

Alnarpsinstitutet

utbildningen är knuten till Lunds universitet (teknisk fakultet)

universitet

statens Skogsmästar- skola

Alnarpsinstitutet

konsistorium, rektorsämbete, teknisk fakultet med utbild-

ningsnämnd, sektion för arki- tektur med utbildningsnämnd

konsistorium, rektorsämbete, teknisk fakultet med utbild- ningsnämnd, sektion för bergs- vetenskap med utbildnings- nämnd

styrelse, rektor konsistorium, rektorsämbete, teknisk fakultet med utbild- ningsnämnd, sektioner med ut- bildningsnämnder skolstyrelse, rektor den kommunala skolstyrelsen utökad med representant för nä- ringen är styrelse, rektor

styrelse, rektorsämbete, lärar- kollegium, utbildningsnämnd

konsistorium, rektorsämbete, farmaceutisk fakultet med ut- bildningsnämnd

styrelse, rektorsämbete, lärar- kollegium, utbildningsnämnd

skolstyrelse/landstingskom- muns utbildningsnämnd, rek- tor

styrelse, rektorsämbete, lärar- kollegium, utbildningsnämnd

lantbrukshögskolans styrelse är styrelse för institutet, rek- tor

kursföreståndare, kollegium

konsistorium, rektorsämbete, farmaceutisk fakultet med ut- bildningsnämnd skogshögskolans styrelse är styrelse för skolan, rektor lantbrukshögskolans styrelse är styrelse för institutet, rek- tor

* För högskolan i Luleå gäller särskilda bestämmelser av provisorisk karaktär.

Utbildning till Huvudmannaskap och central Utbildningen meddelas Lokala organ förvaltningsmyndighet eller vid annat centralt organ

1 sjökapten statligt, SÖ sjöbefälsskola den kommunala skolstyrelsen utökad med representant för nä— ringen är styrelse, rektor 2 ekonomi— statligt, SÖ seminarium för huslig rektor, utbildningsnämnd föreståndare utbildning 3 hälsovårds- statligt (jordbruksdepartementet), kursledare, undervisnings- inspektör statens naturvårdsverk (tills vidare) nämnd 4 internat- kommunalt, SÖ gymnasieskola skolstyrelse, rektor föreståndare 5 syo-konsulent statligt, SÖ lärarhögskola rektor (rektorsnämnd) ekonom a) statligt, UKÄ universitet och högskolan konsistorium, rektorsämbete, i Linköping samhällsvetenskaplig fakultet* med utbildningsnämnd b) enskilt Handelshögskolani direktion, rektor, lärarråd, Stockholm utbildningsnämnd 7 jurist statligt, UKÄ universitet konsistorium, rektorsämbete, juridisk fakultet med utbild- ningsnämnd 8 socionom statligt, nämnden för socionom- socialhögskola styrelse, rektor, lärarråd, ut— (förvalt- utbildning bildningsnämnd ningslinje) 9 företags- ekonom marknads- förare högre kurs för personal inom hotell- _ och restau- > kommunalt, SÖ gymnasieskola skolstyrelse, rektor rangbran- schen samhällsadmi- nistration tjänstemän vid transport- företag 10 socialadmi- nistration: a) ett-årig kommunalt, SÖ gymnasieskola skolstyrelse, rektor b) två-årig statligt/kommunalt, UKÄ och universitet och gymnasie— för universitetsdelen konsisto— ; (kombina- SÖ är tillsynsmyndigheter för skola rium, rektorsämbete, samhälls— ; tionsutbild- respektive delar av utbildningen vetenskaplig fakultet med , ning — för- utbildningsnämnd; för gym— : söksverksam- nasieskoledelen skolstyrelse, , het) rektor; samrådsgrupp med bl. a. företrädare för universitet och Forts. gymnasieskola

* Vid högskolan i Linköping filosofisk fakultet.

Utbildning till Huvudmannaskap och central förvaltningsmyndighet eller annat centralt organ

Utbildningen meddelas vid

Lokala organ

11 personalad- ministration, revision-bank- beskattning, transportad- ministration, utbildnings- administra- tion (kom- binationsut- bildningar - försöksverk- samhet)

12 högre gra- fisk utbild- ning

13 systemman programme— rare

14 administra- tivt system- arbete (kom- binationsut- bildning — försöksverk- samhet)

15 advokat- sekreterare

16 sekreterare: a) ett-årig

b) 1 1/2 eller 2 år (kombina- tionsutbild- ning — för- söksverk— samhet)

statligt/kommunalt. UKÄ och SÖ är tillsynsmyndigheter för respek- tive delar av utbildningarna

SÖ tillsyns- myndighet

a) enskilt b) enskilt

kommunalt, SÖ

statligt/kommunalt. UKÄ och SÖ är tillsynsmyndigheter för respek- tive delar av utbildningen

kommunalt, SÖ

a) kommunalt, SÖ

b) statligt/kommunalt. UKÄ och SO är tillsynsmyndigheter för respektive delar av utbildningen

universitet, högskolan i Linköping och gymna- sieskola

Grafiska institutet Konstindustriskolan

gymnasieskola

universitet, högskolan i Linköping och gymna- sieskola

gymnasieskola

universitet och gymna- sieskola

för universitetsdelen konsisto- rium, rektorsämbete, samhälls- vetenskaplig fakultet* med utbildningsnämnd; för gymna- sieskoledelen skolstyrelse, rektor; samrådsgrupp med bl. a. före- trädare för universitet (motsv.) och gymnasieskola

styrelse, rektor styrelse, rektor

skolstyrelse, rektor

för universitetsdelen konsisto- rium, rektorsämbete, samhälls- vetenskaplig fakultet* med utbildningsnämnd; för gymna- sieskoledelen skolstyrelse, rek- tor; samrådsgrupp med bl. a. företrädare för universitet (motsv.) och gymnasieskola

skolstyrelse, rektor

för universitetsdelen konsisto- rium, rektorsämbete, huma- nistisk fakultet med utbild- ningsnämnd; för gymnasie- skoledelen skolstyrelse, rektor; samrådsgrupp med bl. a. före- trädare för universitet och gymnasieskola

* Vid högskolan i Linköping filosofisk fakultet.

Utbildning till Huvudmannaskap och central Utbildningen meddelas Lokala organ förvaltningsmyndighet eller vid annat centralt organ l arbetstera- kommunalt/landstingskommunalt gymnasieskola skolstyrelse/landstingskom- peut SO muns utbildningsnämnd, rektor 2 hörselvårds- landstingskommuralt, SÖ gymnasieskola landstingskommuns utbild- assistent ningsnämnd, rektor 3 logoped statligt, UKÄ universitet och karolinska konsistorium, rektorsämbete, institutet humanistisk, samhällsveten— skaplig och medicinsk fakultet med utbildningsnämnder 4 läkare statligt, UKÄ universitet, karolinska konsistorium, rektorsämbete,

5 medicinsk assistent

6 sjukgymnast

7 sjuksköter- ska, grund- utbildning och vidare- utbildning

8 tandhygie- nist

9 tandläkare

10 veterinär

11 ålderdomshems- föreståndare

12 socialpeda- 805

13 socionom (social linje)

14 biträdande psykolog, psykolog

kommmalt/landstingskommunalt SÖ

a) statligt, UKÄ

b) kommunalt/landstingskommu- nalt, SÖ kommunalt, landstingskommunalt (även enskild huvudman förekom- mer), SÖ

kommunalt Handstingskommunalt, SÖ

statligt, UKÄ

statligt (jordbruksdepartementet), (samarbetsnämnden för jordbru- kets högskolor) landstingskommunalt, Sö

3) kommunalt, SÖ b) enskilt, SÖ

a) statligt, nämnden för socio- nomutbildning b) enskilt

statligt, UKÄ

institutet och högskolan i Linköping gymnasieskola

institut knutet till medi- cinsk fakultet

gymnasieskola

sjuksköterskeskola (ingår ofta i vårdskola)

gymnasieskola

universitet och karolinska institutet

veterinärhögskolan

gymnasieskola

sociala barna- och ung- domsvårdsseminariet

socialh ögskola

Skö ndalsinstitu tet universitet

medicinsk fakultet med ut- bildningsnämnd

skolstyrelse/landstingskom- muns utbildningsnämnd, rektor

medicinsk fakultet, lärar- råd, föreståndare

skolstyrelse/landstingskom- muns utbildningsnämnd, rektor

skolstyrelsen kan vara styrelse för sjuksköterskeskola; för landstingskommunal skola finns särskild styrelse eller fullgörs uppgiften av styrelsen för annan landstingskommunal vårdutbildning; rektor

sko[styrelse/landstingskom- muns utbildningsnämnd, rektor konsistorium, rektorsämbete, odontologisk fakultet med utbildningsnämnd styrelse, rektorsämbete, lärarkollegium, utbildnings- nämnd

landstingskommuns utbild— ningsnämnd, rektor

skolstyrelse, rektor

styrelse, rektor

styrelse, rektor, lärarråd, utbild ningsnämnd styrelse, rektor

konsistorium, rektorsämbete, samhällsvetenskaplig fakultet med utbildningsnämnd

Utbildning till Huvudmannaskap och central förvaltningsmyndighet eller annat centralt organ

Utbildningen meddelas vid

Lokala organ

1 barnavårds- lärare

2 gym nastik- och idrottslärare

3 hushållslärare

4 vårdyrkeslärare 5 sjukvårdslärare fritidspedagog förskollärare 8 ADB-lärare danspedagog, mim-pedagog

10 musiklärare

11 musikpedagog, musikinstruk- tör

12 teckningslärare

13 ämneslärare

14 klasslärare

15 slöjdlärare

16 speciallärare 17 textillärare

18 lärare i industri och hantverk

statligt, sö

statligt

statligt, Sö

statligt, SÖ statligt, Sö kommunalt, SÖ statligt, SÖ

statligt, sö statligt, teater- och musikrådet

statligt, organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS)

a) statligt, organisationskom-

mittén för högre musikutbild- ning (OMUS)

b) kommunalt-landstingskommu-

nalt

e) landstingskommunalt

d) stiftelse statligt, SÖ

statligt, SÖ (statligt, UKÄ)

statligt, sö

statligt, SÖ statligt, sö

statligt, SÖ

seminarium för huslig utbildning gymnastik- och idrotts- högskola

seminarium för huslig utbildning

statens institut för högre utbildning av sjukskö- terskor (SIHUS)

gymnasieskola förskoleseminarium, lärarhögskola lärarhögskola statens dansskola

musikhögskola

Örebro musikpedagogiska institut

Folkliga musikskolan i Ingesund Framnäs folkhögskola

teckningslärarinstitutet vid konstfackskolan

lärarhögskola (universi- tet m. rn. för den ämnes- teoretiska delen)

lärarhögskola

slöj dlärarseminariet

lärarhögskola

seminarium för huslig utbildning

lärarhögskola

rektor, utbildningsnämnd

styrelse (gemensam för Stock- holm och Örebro), rektor, lä- rarkollegium, utbildnings- nämnd

rektor, utbildningsnämnd

styrelse, rektor

skolstyrelse, rektor rektor, utbildningsnämnd

rektor (rektorsnämnd) rekto r

styrelse, rektor, utbildnings- nämnd

rektor rektor

rektor

styrelse, rektor, lärarråd, före- ståndare

rektor (rektorsnämnd), ut- bildningsnämnd, (konsistoriurr rektorsämbete, humanistisk, samhällsvetenskaplig, mate- matisk-naturvetenskaplig fakultet med utbildningsnämn— der)* rektor (rektorsnämnd), utbild- ningsnämnd

rektor

rektor (rektorsnämnd), utbild- ningsnämnd rektor, utbildningsnämnd

rektor (rektorsnämnd)

*Vid högskolan i Linköping filosofisk fakultet.

Utbildning till Huvudmannaskap och central förvaltningsmyndighet eller annat centralt organ

Utbildningen meddelas vid

Lokala organ

1 ungdomsle- dare

2 idrotts- och fritidskon- sulenter (kombina- tionsutbild- ning — för- söksverksam- het)

3 bibliotekarie 4 journalist

5 högre reklam- utbildning

6 regissör, producent, scenograf, m. l'l'i.

7 scenartist

8 koreograf, mim-artist

9 målare, skulptör m. m.

10 konsthant- verkare

11 kyrkomusiker, instrumental- musiker sångare, tonsättare och dirigent

12 prästm.m.

a) kommunalt, SÖ

b) landstingskommunalt eller enskilt

statligt/kommunalt, UKÄ och SÖ är tillsynsmyndigheter för respek- tive delar av utbildningen

statligt, UKÄ

statligt, (samarbetsnämnden för journalisthögskolorna) enskilt, SÖ tillsynsmyndighet

statligt

statligt, teater- och musikrådet statligt, teater- och musikrådet

a) statligt, akademien för de fria konsterna

b) kommunalt

a) statligt, sö b) enskilt, SÖ tillsynsmyndighet statligt, organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS)

statligt, UKÄ

gymnasieskola folkhögskola

universitet och gymnasie— skola

bibliotekshögskolan journalisthögskola

Institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning (IH R) dramatiska institutet

statens scenskola, statens musikdramatiska skola statens dansskola konsthögskolan

Valands konstskola

konstfackskolan Ko nsrindustriskolan

musikhögskola

universitet

skolstyrelse, rektor

rektor

för universitetsdelen kcnsisto- rium, rektorsämbete, samhälls- vetenskaplig fakultet med ut- bildningsnämnd; för gymnasie- skoledelen skolstyrelse. rektor; samrådsgrupp med bl. a. före- trädare för universitet (ch gymnasieskola

styrelse, rektor, utbildnings— nämnd

styrelse, rektor, lärarråd, ut- bildningsnämnd styrelse, rektor

styrelse, rektor, utbildnings- nämnd

rektor

Göteborgs museistyrelse är styrelse, rektor

styrelse, lärarråd, rektor styrelse, rektor

styrelse, rektor, utbildnings- nämnd

konsistorium, rektorsämbete, teologisk fakultet med ut- bildningsnämnd

Utbildning till Huvudmannaskap och central Utbildningen meddelas Lokala organ förvaltningsmyndighet eller vid annat centralt organ

ovan ej statligt, UKÄ universitet, högskolan i konsistorium, rektorsämbete, förtecknad Linköping fakulteter/sektioner med ut- utbildning vid bildningsnämnder de filosofiska fakulteterna

Bilaga 7 Utbildningens klassificering i i prognosinstitutets beräkningar

Här anges de utbildningar som i pro- gnosinstitutets i avsnitt 2.4 redovisade under- soknmgar ingår i respektive yrkesutbildnings- sektor och basutbildningsområde. [kalkyler- na har all högskoleutbildning fördelats på basutbildningsområden. [ U 68s förslag till högskoleutbildningens dimensionering och organisation har en sådan indelning inte an- vänts genomgående.

HÖGSKOLEUTBILDNING

Högskoleutbildning med angiven yrkesinriktning

Teknisk Fysisk-kemisk utbildning Civilingenjörsutbildning Brandingenjörsutbildning Sjöbefalsutbildning Ej specificerad fysisk-kemisk utbildning1 Kemisk-biologisk utbildning Farmakologisk utbildning Laboratorieassistentutbildning Livsmedelsteknisk utbildning (mejeristutbildning) Jägmästarutbildning Agronomutbildning Hortonom- och landskapsarkitektutbildning Lantmästarutbildning Trädgårdsteknikerutbildning Skogsmästarutbildning Ej specificerad kemisk-biologisk utbildningi Ej specificerad teknisk/naturvetenskaplig utbild- ning Administrativ och ekonomisk Kemisk-biologisk utbildning Hälsovårdsinspektörsutbildning Yrkesinriktad studiekurs i miljövård Ekonomi- och internatföreståndarutbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Juridisk utbildning Socionomutbildning, förvaltningslinje Civilekonomutbildning

Vård Kemisk—biologisk utbildning

Samhällsvetenskaplig utbildning vid filosofisk fa— kultet Högre grafisk utbildning Försäkringsutbildning

Speditörsutbildning

Kombinationsutbildning, reseliv och turistnäring

Marknadsföringsutbildning Högre företagsekonomisk utbildning

Kombinationsutbildning, administration, revi- sion m. m. Ej specificerad ekonomisk/samhällsvetenskaplig utbildning' Matematisk-systemvetenskaplig utbildning

Matcmutisk- systemvetenskaplig utbildning vid fi- losofisk fakultet Kombinationsutbildning, administrativt system- arbete ADB—utbildning vid gymnasieskola

Språklig utbildning

Högre sekre teraru tbild ning

Läkarutbildning Tandläkarutbildning Veterinärutbildning Logopedutbildning Sjuksköterskeutbildning Medicinsk assistentutbildning Hörselvårdsassistentutbildning Sjukgymnastutbildning Arbetsterapeututbildning Ålderdomshemsföreståndarutbildning ' Tandhygienistutbildning »

Beteendevetenskaplig utbildning **

Socionomutbildning, social linje Psykologutbildning Socialpedagogu tbildning

Undervisning Fysisk-kemisk utbildning

Amneslärarutbildning Lärarutbildning, tekniska ämnen Yrkeslärarutbildning, industri och hantverk Kemisk-biologisk utbildning

Ämneslärarutbildning

Gymnastik— och idrottslärarutbildning Barnavårdslärarutbildning Hushållslärarutbildning Vårdyrkeslärarutbildning Beteendevetenskaplig utbildning Ämneslärarutbildning Klasslärarutbildning F örskollärarutbildning Fritidspedagogutbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Ämneslärarutbildning Lärarutbildning, merkantila ämnen Yrkeslärare, handel och kontor Matematisk-systemvetenskaplig utbildning ADB-lärarutbildning Språklig utbildning Ämneslärarutbildning Historisk-estetisk-religionsvetenskaplig utbildning Ämneslärarutbildning Teckningslärarutbildning Musiklärarutbildning Textillärarutbildning Slöjdlärarutbildning

Kultur och information Beteendevetenskaplig utbildning Kombinationsutbildning, ungdoms— och idrotts- ledare Samhällsvetenskaplig utbildning Bibliotekarieutbildning Övrig biblioteksutbildning Massmediautbildning Historisk—estetisk—religionsvetenskaplig utbildning Teologisk utbildning Pastors- och missionärsutbildning Utbildning för målare, skulptörer m. fl. Utbildning för tecknare m. fl. Utbildning för formgivare och konsthantverkare Musik- och danspedagogutbildning Musikutbildning Scenisk utbildning inkl. regissörsutbildning Ej specificerad estetisk utbildningl

Ei specificerad yrkesutbildningssektor3 Högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

Utbildning vid filosofisk fakultet omfattande minst 120 poäng Fysisk-kemisk utbildning Kemisk-biologisk utbildning Beteendevetenskaplig utbildning Språklig utbildning Historisk-estetisk-religionsvetenskaplig utbildning

Partiell högskoleutbildning

Utbildning vid filosofisk fakultet omfattande mind- re än 120 poäng och annan motsvarande högskole- utbildning

Teknisk

Fyraårig teknisk linje och anknutna4 special- kurser Tvåårig teknisk linje och anknutna4 specialkur- ser Beklädnadsteknisk linje och anknutna4 special- kurser Bygg- och anläggningsteknisk linje och anknut- na specialkurser Träteknisk linje och anknutna4 specialkurser El- teleteknisk linje och anknutna4 specialkurser Verkstadsteknisk linje och anknutna4 special- kurser Fordonsteknisk linje och anknutna4 specialkurser Livsmedelsteknisk linje och anknutna4 special- kurser Processteknisk linje och anknutna4 specialkurser Jordbrukslinje och anknutna4 specialkurser Skogsbrukslinje och anknutna4 specialkurser Utbildning för trädgård Teknikerutbildning Ritar- och kartteknikerutbildning

Övrig teknikerutbildning

Utbildning för guldsmeder, urmakare, optiker och tandtekniker Grafisk utbildning Övrig utbildning för industri och hantverk Utbildning för samfärdsel Fotografisk utbildning Bild- och formkonstnärlig utbildning

Administrativ och ekonomisk Treårig ekonomisk linje och anknutna4 special- kurser Tvåårig ekonomisk linje Distributions- och kontorslinje och anknutna4 specialkurser

Vårdutbildning m. m. Konsumtionslinje och anknutna4 specialkurser Vårdlinje och anknutna4 specialkurser Utbildning för hygien och skönhetsvård Musiklinje Gestaltningskonstnärlig utbildning Ungdoms— och idrottsledarutbildning Ej specificerad yrkesutbildningssektorS Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinrikt- ning Treårig humanistisk linje Treårig samhällsvetenskaplig linje Treårig naturvetenskaplig linje Tvåårig social linje

GRUNDSKOLA OCH FOLKSKOLA Grundskola, realskola, flickskola, folkskola.

! Denna beteckning förekommer endast i behovs- beräkningarna och avser behov som inte närmare kunnat specificeras. Behovet kan tillgodoses med ut- flöde från de inom respektive yrkesutbildningssek- tor och basutbildningsområde uppräknade utbild- ningarna men i begränsad omfattning även med ut- flöde upptaget under beteckningen högskoleutbild- ning utan angiven yrkesinriktning.

2 Här ingår bl. a. kombinationsutbildningar för utbildningsadministration, revision, bank och be- skattning, petsonaladministration samt socialad- ministration. 3 Denna beteckning förekommer endast i behovs- beräkningarna. Behovet kan tillgodoses med utflöde från flertalet av de utbildningar som upptagits under yrkesutbildningssektorer och basutbildningsom- råden, dock endast ibegränsad omfattning från var och en av de enskilda utbildningslinjerna. 4 Med anknutna specialkurser avses specialkurser med ett utbildningsinnehåll som anknyter till ifrå- gavarande linjes utbildningsinnehåll. 5 Denna beteckning förekommer endast i behovs- beräkningama. Behovet kan tillgodoses med utflöde från flertalet av de utbildningslinjer som är upptagna under respektive yrkesutbildningssektor, dock en- dast i begränsad omfattning från var och en av de enskilda linjerna.

i l i

Bilaga 8

Allmänna utbildningslinjer vid de filosofiska fakulteterna läsåret 1972/73

De allmänna utbildningslinjerna omfattar i re- gel 120 poäng och består av tre avdelningar. Valet av studiekurser i den tredje avdelningen

är i flertalet utbildningslinjer fritt.lnnehållet i de två första avdelningarna framgår av föl- jande sammanställning.

Utbild- Första avdelningen (poäng) And ra avdelningen, studiealtemativ (poäng) nings- linje 1 matematik 40 a) fysik 40 b) kemi 40 c) informationsbehandling 40 d) samhällskunskap 40 e) matematisk statistik 40 f) matematisk statistik 20 + informa- tionsbehandling 20 g) fysik 20 h) elektronik 40 + fysik 40 i) datateknik 40 ]) företagsekonomi 40 2 matematik 20 a) fysik 40 + kemi 40 b) fysik 20 + kemi 20 + geovetenskap 20 c) statistik 40 3 kemi 40 a) biologi 40 b) medicinska kurser 60 c) näringslära 40 4 psykologi 40 a) sociologi 20 + pedagogik 20 b) samhällskunskap 40 pedagogik 40 a) sociologi 20 statistik 20 + nationalekonomi 20 a) företagsekonomi 40 +juridisk översiktskurs 10 b) företagsekonomi 10 + kulturgeografi 40 7 statistik 20 a) nationalekonomi 20 + sociologi all. statskunskap 40 b) sociologi 20 + nationalekonomi 40 c) statskunskap 20 + nationalekonomi 40 SOU 1973:2 717

Utbild- Första avdelningen (poäng) Andra avdelningen, studiealtemativ (poäng)

nings- linje 8 sociologi 40 a) företagsekonomi 40 b) konstvetenskap 40 c) litteraturvetenskap 40 d) psykologi 20 e) socialantropologi 40 f) statskunskap 40 g) svenska 40 9 samhällskunskap 40 a) företagsekonomi 40

b) historia 40

10 engelska 40 a) franska 40 b) latin 40 c) ryska 40 d) spanska 40 e) svenska 40 f) tyska 40

11 franska 40 a) engelska 40 b) latin 40 c) ryska 40 d) spanska 40 e) svenska 40 f) tyska 40

12 tyska 40 a) engelska 40 b) franska 40 c) latin 40 d) ryska 40

e) spanska 40 f) svenska 40

13 historia 40 a) religionskunskap 40 b) samhällskunskap 40 c) svenska 40

14 filosofi 40 a) svenska 40 15 religionskunskap 40 a) svenska 40 16 arkeologi, särskilt nordeuropeisk 40 a) etnologi 40 b) konstvetenskap 40 17 konstvetenskap 40 a) etnologi 40 b) litteraturvetenskap 40 c) arkeologi, särskilt nordeuropeisk 40 18 matematik och fysik 40 a) kemi 40 b) kemi 20 + geovetenskap 20 c) fysik 20

Vid universiteten i Lund och Stockholm finns en allmän utbildninglinje för logopedutbildning inrättad försöksvis. Den omfattar i första avdelningen fonetik, 40 poäng, i andra avdelningen psykologi, 20 poäng, och itredje avdelningen logopedi, 60 poäng.

Första avdelningen av de allmänna utbild- kurs om 20 poäng. ningslinjerna får—utöveriförteckningen an- Utbildningslinje 3 b finns inrättad vid givna grundkurser — omfatta en påbyggnads- universitetet i Uppsala. Utbildningen inom

andra avdelningen av utbildningslinjen om- fattar kurser i farmakologi, fysiologi, medi— cinsk kemi, medicinsk mikrobiologi, morfo- logi, samhällsmedicin och sjukdomslära. Kur— serna får tillgodoräknas som sammanlagt 60 poäng i filosofie kandidatexamen.

Studerande på utbildningslinjerna 5 samt 8—17 får själv bestämma i vilken ordnings- följd han vill bedriva sina studier enligt de studiekurser som ingår i första och andra avdelningarna.

Härutöver får studerande på allmän ut- bildningslinje själv bestämma i vilken ord- ningsföljd han vill bedriva sina studier i första och andra avdelningarna avseende stu- diekurser inom dels matematik samt före- tagsekonomi, geovetenskap, informationsbe- handling, särskilt administrativ databehand- ling, eller samhällskunskap, dels psykologi och samhällskunskap.

Studerande som bedriver studier inom andra avdelningen av utbildningslinje 2 3 får bedriva sina studier enligt studiekurserna i fysik och kemi i valfri ordning.

Studerande som bedriver studier inom andra avdelningen av utbildningslinje 2 b får bedriva sina studier enligt studiekurserna i fysik, kemi och geovetenskap i valfri ord- ning.

Studerande på utbildningslinjerna 6 och 7 får själv bestämma i vilken ordningsföljd han vill bedriva sina studier enligt de studiekurser som ingår i första och andra avdelningarna.

Vad nu sagts gäller dock inte om UKÄ för någon av utbildningslinjerna 6 och 7 efter framställning av utbildningsnämnd i visst fall beslutar om viss ordningsföljd mellan studie- kurser eller om integrerad utbildning eller om vederbörande utbildningsnämnd beslutar att de studerande på någon av nämnda ut- bildningslinjer skall följa studiekurserna en- ligt den ordningsföljd som anges i gällande bestämmelser om allmänna utbildningslinjer vid de filosofiska fakulteterna rn. m.

UKÄ får medge att studerande eller viss grupp av studerande inom utbildningslinje 6 genomgår juridisk översiktskurs inom tredje avdelningen av utbildningslinjen.

UKÄ får föreskriva att de studerande på

viss allmän utbildningslinje skall bedriva sina studier enligt två eller flera studiekurser inom en avdelning av utbildningslinjen helt eller delvis samtidigt (integrerad utbildning). Sådan föreskrift får meddelas endast om det av pedagogiska skäl bedöms särskilt ända- målsenligt.

Filosofie kandidatexamen omfattar stu- diekurser om sammanlagt minst 120 poäng.

Ekonomexamen omfattar studiekurser om sammanlagt minst 120 poäng. För sådan examen fordras

dels att den studerande fått betyg över de studiekurser som ingår i utbildningslinje 6 a,

dels att den studerande i tredje avdelning- en av nämnda utbildningslinje fått betyg över studiekurser inom ett eller flera av ämnesområdena ekonomisk historia, före- tagsekonomi, handelsrätt, informationsbe- handling, kulturgeografi/ekonomisk geografi, matematik, nationalekonomi, psykologi, so- ciologi och statistik.

Filosofisk-samhällsvetenskaplig examen omfattar studiekurser om sammanlagt minst 140 poäng. För sådan examen fordras att den studerande fått betyg över de studiekur- ser som ingår i utbildningslinjerna 6 b eller 7 0.

För den studerande som fått betyg över de studiekurser som ingår i utbildningslinje 6 b fordras vidare att den studerande

dels i tredje avdelningen av nämnda ut- bildningslinje fått betyg över studiekurser inom ett eller flera av ämnesområdena före- tagsekonomi, informationsbehandling, kul- turgeografi, nationalekonomi, sociologi, sta- tistik och statskunskap,

dels fått betyg över studiekurser om minst 60 poäng inom ämnesområdet kulturgeogra- fi.

För den studerande som fått betyg över de studiekurser som ingår i utbildninglinje 7 c fordras vidare att den studerande

dels i tredje avdelningen av nämnda ut- bildningslinje fått betyg över studiekurs som omfattar minst 10 poäng inom ämnesområ- det företagsekonomi, fått betyg överjuridisk översiktskurs samt fått betyg över studiekur-

ser inom ett eller flera av ämnesområdena ekonomisk historia, företagsekonomi, histo- ria, informationsbehandling, kulturgeografi, matematik, nationalekonomi, rättssociologi, sociologi, statistik och statskunskap,

dels fått betyg över studiekurser som om- fattar minst 40 poäng inom ett av ämnes- områdena ekonomisk historia, företagseko- nomi, informationsbehandling, kulturgeo- grafi, rättssociologi, sociologi, statistik och statskunskap.

Bilaga 9

I denna bilaga förtecknas de utbildningslinjer som avses finnas vid genomförandet (enligt utredningens förslag 1976/77, se kapitel 9) av den i avsnitt 3.2 föreslagna organisationen av högskolestudierna. I fråga om innehålleti och omfattningen av utbildningslinjerna hän- visas för de utbildningslinjer som närmast motsvarar nuvarande utbildning vid filoso- fisk fakultet till avsnitt 3.2.4. Därvid an- vänds det provisoriska kodsystem som be- skrivs i nämnda avsnitt. För innehåll och omfattning av övriga utbildningslinjer har U 685 i huvudbetänkandet framlagda förslag inga omedelbara konsekvenser. [ fråga om bl. a. juristlinjen, förvaltningslinjen, sociala linjen och sjukgymnastlinjen kommer U 68 att lägga fram förslag i specialbetänkanden.

] Teknisk yrkesutbildning Allmänna utbildningslinjer

arkitekturlinjen bergsvetenskapslinjen ekonomingenjörslinjen elektrotekniklinjen flygtekniklinjen geoteknologilinjen kemitekniklinjen lantmäterilinjen maskintekniklinjen teknisk fysik-linjen

Utbildningslinjer i högskoleutbildning enligt U 685 förslag

teknisk fysik- och elektrotekniklinjen väg— och vattenbyggnadslinjen farmaceutiska linjer receptarielinjen laboratorieassistentlinjen agronomlinjen lantmästarlinjen hortonomlinjen landskapsarkitektlinjen trädgårdsteknikerlinjen jägmästarlinjen skogsmästarlinjen brandingenjörslinjen driftteknikerlinjen sjöingenjörslinjen yrkestekniska linjer

teknisk variant av fysik-kemilinjen (Al—121) kemi—biologilinjen (B14124) matematisk-systemvetenskapliga linjen (El—125)

Lokala och individuella utbildningslinjer

Lokala eller individuella utbildningslinjer med teknisk yrkesinriktning kan omfatta bl. a. kortare utbildningsalternativ och kom- binationer av kurser inom ingenjörs—, agro- nom-, veterinär- och jägmästareutbildningar- na och inom de ovan angivna linjevarianter- na.

yrkesutbildning

Allmänna utbildningslinjer juristlinjen juridisk-samhällsvetenskapliga linjen tilosofisk-samhällsvetenskapliga linjen ekonomlinjen samhällsplanerarlinjen förvaltningslinjen vissa ettåriga specialkurser i gymnasieskolan ekonomiföreståndarlinjen internatföreståndarlinjen hälsovårdsinspektörslinjen linjen för högre grafisk utbildning sjökaptenslinjen linjen för revision, bank och beskattning socialadministrativa linjen utbildningsadministrativa linjen personaladministrativa linjen transportadministrativa linjen linjen för administrativt systemarbete sekreterarlinjen

administrativ-ekonomisk variant av pedagogik-sociologilinjen (CZ—22 ] ) samhällsvetenskaplig linje 1 (D3—239, D3—240), samhällsvetenskaplig linje 2 (D4—242) matematisk-samhällsvetenskapliga lin- jen (Dö—243) matematisk-systemvetenskapliga linjen (El —244) statistiklinjen (EZ—245)

Lokala och individuella utbildningslinjer

Det finns inom administrativ yrkesverksam- het behov av personer med sakkunskap inom vitt skilda områden. I många fall rekryteras administrativ personal bland tekniker, lärare, vårdpersonal osv., som redan har sin verk- samhet inom det område som administra- tionen avser. Det finns emellertid också ett behov av direktrekrytering från högskolan av personer med beteendevetenskaplig, natur- vetenskaplig eller humanistisk grundutbild— ning eller med annan samhällsvetenskaplig grundutbildning än den som ges på allmänna

utbildningslinjer. Också kombinationer av kurser inom olika utbildningsområden kan vara motiverade. Studier med sådant syfte förutsätts i relativt betydande utsträckning ske på lokal eller individuell utbildningslinje, omfattande t.ex. kurser om 80 eller 100 poäng med beteendevetenskapligt, samhälls- vetenskapligt, naturvetenskapligt eller huma- nistiskt innehåll och 40 eller 20 poäng inom företagsekonomi, ekonomisk specialkurs el- ler annan specialkurs i gymnasieskolan, ad— ministrativ teknik eller arbetsmarknadstek- nik med personaladministration.

Lokala och individuella utbildningslinjer bör också inom denna sektor kunna avse kor- tare utbildningsalternativ.

3 Vdrdyrkesu tbildning Allmänna utbildningslinjer

arbetsterapeutlinjen hörselvårdsassistentlinjen logopedlinjen läkarlinjen

medicinsk assistent-linjen psykologlinjen sjukgymnastlinjen sjuksköterskelinjen ålderdomshemsföreståndarelinjen tandläkarlinjen tandhygienistlinjen sociala linjen socialpedagoglinjen veterinärlinjen

Lokala och individuella utbildningslinjer

För flertalet vårdyrken är uppställda formel- la behörighetskrav, vilka i regel förutsätter genomgången utbildning på någon av ovan nämnda utbildningslinjer. Detta hindrar gi- vetvis inte att försöksverksamhet bör kunna ske med utbildningslinjer som av berörda myndigheter bedöms som lämpliga för yrkes- verksamhet inom vårdområdet.

4 Utbildning för undervisningsyrken Allmänna utbildningslinjer

(De lärarutbildningar som berörs av lärarut- bildningskommitténs förslag har inte med- tagits i förteckningen. I fråga om sektorns avgränsning, se bl. a. avsnitten 32.13 och 3.8.1.)

klasslärarlinjerna förskollärarlinjen fritidSpedagoglinjen speciallärarlinjen

linjerna för lärare i yrkesinriktade ämnen musikpedagoglinjen

danspedagoglinjen

ämneslärarlinjema, vilka utgörs av undervisningsvariant inom fysik-kemilinjen (Al—421) kemi-biologilinjen (B 1 —42 ]) psykologilinjen (Cl—421) samhällsvetenskaplig linje 2 (D4—421) historisk-samhällsvetenskapliga linjen (DS—421) matematisk—samhällsvetenskapliga linjen (D6—421) språklinjen (Fl—421) historielinjen (G 1 —42 1) svensklinjen (G2 —42 1)

Lokala och individuella utbildningslinjer

För undervisningsyrken är i allmänhet upp- ställda formella behörighetskrav, vilka i regel förutsätter genomgången utbildning på nå- gon av nämnda utbildningslinjer. Detta hind- rar givetvis inte att försöksverksamhet bör kunna ske med utbildningslinjer som av be- rörda myndigheter bedöms som lämpliga för yrkesverksamhet inom undervisningsområ- det.

5 Utbildning för kultur— och informationsyrken

Allmänna utbildningslinjer

religionsvetenskaplig linje ungdomsledarlinjen jOurnalistlinjen

linjen för kommunikations och reklam- utbildning

regissörslinjen scenartistlinjen koreograflinjen konsthantverkslinjen kyrkomusikerlinjen instrumentalmusikerlinjen sångarlinjen

kultur- och informationsvariant (bl. a. med bibliotekarieinriktning) av fysik-kemilinjen (Al—521) kemi-biologilinjen (B1;52 l) psykologilinjen (Cl—52 1) pedagogik-sociologilinjen (CZ—521) samhällsvetenskaplig linje 2 (D4—52 ]) historisk-samhällsvetenskapliga linjen (DS—521) matematisk-samhällsvetenskapliga lin- jen (D6—521) matematisk-systemvetenskapliga linjen (El—521) statistiklinjen (EZ—52 ]) språklinjen(F1—521, F1—522) historielinjen (Gl—52 1) svensklinjen (CZ—52 1)

Vissa konstnärsutbildningar föreslås inte bli organiserade på utbildningslinjer.

Lokala och individuella utbildningslinjer

Utbildning för kulturförmedling och infor— mationsverksamhet sker traditionellt i stor utsträckning i individuella kombinationer. Det är naturligt om detta sker också fortsätt- ningsvis. Av detta skäl, och för att ge möjlighet till utveckling av allmänna utbild- ningslinjer med hjälp av lokala sådana, bör individuella och lokala utbildningslinjer få en förhållandevis stor andel av utbildningskapa- citeten inom denna yrkesutbildningssektor.

Genom att låta vissa yrkesförberedande kurser t. ex. i informationsteknik och musei— teknik, ingå i en utbildningslinje kan man ge denna en direkt yrkesförberedande karaktär.

Det är önskvärt att till informationsyrken rekrytera studerande med skilda kombinatio- ner, bl. a. naturvetenskapliga.

Bilaga 10 Inventering av för högskoleutbildning lämpliga lokaler på vissa orter

Norra utbildningsregionen

De lokalutrymmen som de för igångsätt- ningsskedet föreslagna utbildningslinjerna tillsammans med den angivna kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser kan beräk- nas kräva äri Luleå ca 2 300 rn2 programyta och i Sundsvall-Härnösand ca 2 800 m2 pro— gramyta. I fråga om Östersund har U 68 inte utarbetat konkreta förslag för den fortsatta utbyggnaden, och lokalramar har sålunda inte beräknats för högskoleutbildningen på denna ort.

För den icke-laborativa utbildningen — här främst enstaka kurser och studiekurser -— föreslår Luleå kommun två centralt belägna gymnasieskolor med kapacitet för ca 1 500 högskolestuderande. Om en planerad bygg- nad för gymnasieskolan uppförs, friställs mot slutet av 1970-talet dessa båda skolor. För de yrkestekniska linjernas laborativa och praktiska inslag beräknas dels lokaler för den redan igångsatta tekniska högskoleutbild- ningen i Luleå, dels den centrala verkstads- skolan i Bergnäset kunna användas.

Verkstadsskolan som ägs av landstinget används för närvarande för både teknisk utbildning och vårdutbildning. Eventuellt kommer lokalerna att helt kunna disponeras för vårdutbildning. Förutsättningar finns då att dit förlägga den vårdutbildning som U 68 föreslår. Alternativt kan vårdskolan i Boden disponeras. Med tanke på att den fortsatta utbyggnaden av högskoleutbildningen i Lu-

leå avses ske förhållandevis sent är de före- slagna lokallösningarna preliminära. Kommu- nen räknar dock med att tillräckliga lokalre- surser skall kunna ställas till förfogande för den fortsatta utbyggnaden.

Av såväl organisatoriska som resursmässiga skäl bör de nya utbildningslinjerna i största möjliga utsträckning samlokaliseras med nu befintlig högskoleutbildning i Luleå. Enligt vad U68 erfarit planeras utbyggnaden på Porsöområdet även med hänsyn tagen till bl. a. framtida icke-laborativ utbildning inom högskolans ram.

Huvuddelen av den systematiserade uni— versitetsutbildningen iSundsvall är förlagd till en gymnasieskola — Alléskolan. Där har ock- så landstinget lokaler för viss vårdutbildning. Alléskolan, som omfattar ca 1 600 m2, kom- mer efter 1975, då en ny vårdskola står färdig, att i sin helhet kunna användas för högskoleutbildning. Skolan beräknas kunna användas för icke-laborativ utbildning utan större inredningskompletteringar. Ytterligare lokaler beräknas kunna ställas till förfogande i samband med att den kommunala förvalt- ningen i Sundsvall år 1975 flyttar in i nya lokaler. De därvid friställda lokalerna täcker väl högskolans behov. För att de skall kunna användas för undervisningsändamål måste dock relativt omfattande inredningskomplet- teringar utföras. Samma år, 1975, planeras ett nytt sjukhus kunna tas i bruk i Sundsvall. I det gamla sjukhuset om ca 4 000 m2 bör efter ombyggnad och upprustning laborativ

utbildning kunna anordnas. I Härnösand är lärarhögskolan för närvarande placerad i det gamla folkskoleseminariet. Den har också tagit i anspråk en mindre del av en tidigare flickskola. Vissa mindre lokalresurser idessa byggnader och i sjöbefälsskolan bör kunna utnyttjas även för annan högskoleutbildning.

För de yrkestekniska linjerna beräknas befintliga gymnasie- och industrilokaler kun- na utnyttjas. De lokalmässiga förutsätt- ningama för start och fortsatt utbyggnad av högskoleutbildningen i Sundsvall-Hämösand är således goda. Förhållandevis omfattande inrednings- och utrustningskompletteringar måste dock vidtas. För nybyggnad finns markområden i Sundsvall ca 2 km norr om stadskärnan i Sörnackstaområdet.

För en fortsatt utbyggnad av högskoleut- bildningen i Östersund kan nybyggnader bli nödvändiga då tillgången på lämpliga lokaler för närvarande är begränsad. Nybyggnaden för socialhögskolan i Östersund har emeller- tid projekterats med goda tillbyggnadsmöj- ligheter för bl.a. framtida utbyggnad av högskoleutbildningen i kommunen.

Mellersta utbildningsregionen

För högskoleutbildningen i Eskilstuna— Västerås bedöms lokalbehovet under den första utbyggnadsfasen till ca 4 600 m2 pro- gramyta av vilka ca 700 m2 avser landstings- kommunal utbildning. Motsvarande behov för högskoleutbildningen i Falun-Borlänge har uppskattats till ca 2 600 ni2 av vilka ca 500 m2 avser landstingskommunal utbild- ning.

För icke—laborativ högskoleutbildning finns i Eskilstuna tre skolor, tillsammans omfattande ca 5 000 m2, i stadens centrala delar, nämligen Fristadsskolan, Praktiska realskolan och Nybroskolan. Västerås räknar med att den successiva utglesningen av sta- dens centrala delar även där skall medföra att lämpliga skollokaler för högskoleutbild- ning kan friställas. På längre sikt — omkring 1980 — kommer en skolanläggning för vux- enutbildning i den nuvarande Zimmerman- ska skolan att tas i bruk. Västerås kommun

föreslår att denna resurs även anpassas till högskoleutbildningens krav.

[ Eskilstuna har Södermanlands läns lands- ting uppfört en ny vårdskola. Förutsätt- ningar finns för att dit förlägga även de föreslagna vårdutbildningarna.

För yrkesteknisk utbildning finns i Väster- ås den tidigare nämnda Zimmermanska sko- lan med goda basresurser i fysik och elteknis- ka ämnen. Eskilstuna kommun föreslår två gymnasieskolor för den yrkestekniska utbild- ningen, nämligen Rinmansskolan och Rekar- neskolan. Den senare är en nyuppförd gymna- sieskola som är väl utrustad för byggteknisk och verkstadsmekanisk utbildning.

Som framgår av redovisningen ovan är förutsättningen för att starta de föreslagna utbildningslinjerna tillfredsställande.

Möjligheterna att i en fortsatt utbyggnad utnyttja befintliga resurser beror på den framtida ämnesinriktningen för högskoleut- bildningen i Eskilstuna-Västerås. I Eskilstuna finns lokaler som — med vissa inrednings- och utrustningskompletteringar — eventuellt går att använda även för laborativ utbildning och som totalt har utrymmen som bör räcka för större delen av nybyggnadsperioden.

För nybyggnad har Eskilstuna kommun ett flertal markområden inom två å tre kilo- meters radie från stadskärnan. l general- planearbetet för Västerås kommun har mark reserverats för högskoleutbildning.

Falun och Borlänge kommuner har till- sammans uppgett lokalutrymmen omfattan- de mer än 23 000 ni2 som med kortare eller längre varsel kan ställas till förfogande för högskoleutbildning.

För den yrkestekniska utbildningen före- slår Borlänge kommun tills vidare en gymna- sieskola, Hushagens yrkesskola, i anslutning till Domnarvets Jemverk. I Falun planeras en ny gymnasieskola i anslutning till den stora sport- och idrottsanläggningen i Lugnet- området. Därvid skulle bl.a. en gymnasie- skola och en yrkesskola i stadens centrala delar inte längre användas för nuvarande ändamål. Inräknas en gymnastikbyggnad om- fattar gymnasieskolan ca 6 500 m2 och yr- kesskolan 4200 m2 våningsyta. Den förra

skolbyggnaden har goda förutsättningar för icke-laborativ utbildning.

Lokalresurser för att starta arbetsterapeut- utbildningen finns för närvarande i Falu lasarett. Som alternativ föreslås från lokalt håll en befmtlig byggnad, som tidigare an- vänts för långtidsvården.

De lokalmässiga förutsättningama för att starta de föreslagna utbildningslinjerna i Fa- lun-Borlänge får betecknas som synnerligen goda. Även den fortsatta utbyggnaden kan under överskådlig tid ske inom ramen för befintliga lokalresurser.

Östra utbildningsregionen

Här behandlas endast det inledande utbygg- nadsskedet i Jönköping.

För de i Jönköping föreslagna utbildnings- linjerna har lokalbehovet för igångsättnings- skedet uppskattats till ca 2 700 rn2 program- yta.

För icke-laborativ utbildning finns i Jön- köping lokaler som tidigare utnyttjats av förskoleseminariet med kapacitet för 400- 450 högskolestuderande. Tillsammans med de undervisningslokaler som kan disponeras i stadsbiblioteket kan detta anses vara tillfyl- lest för den icke-laborativa utbildning som inledningsvis avses bli förlagd till Jönköping. När det gäller den yrkestekniska utbild- ningen finns ledig kapacitet i ett par gymna- sieskolor. Vid Erik Dahlbergsskolan dispone- ras bl. a. landets enda gjuterihall för utbild- ningsändamål.

För den fortsatta utbyggnaden av hög- skoleutbildningen i Jönköping finns flera byggnader som efter lämpliga inrednings- och utrustningsåtgärder kan användas för olika undervisningsändamål. Bl. a. kan en grundskola — Rosenlundsskolan — med vikan- de elevunderlag användas för högskoleutbild- ning. För eventuella nybyggnader redovisar Jönköpings kommun stora marktillgångar inom rimligt avstånd från stadskärnan.

Västra utbildningsregionen

För högskolan i Borås föreslår U68 ett mindre antal utbildningslinjer för inlednings-

skedet av den fortsatta utbyggnaden.

För utbildning med textilinriktning har Textilinstitutet i Borås, som är en bransch- skola för textil- coh konfektionsindustri, ut- märkta undervisningslokaler. Det kan genom mindre omdisponeringar ställa erforderligt antal utbildningsplatser till förfogande för den planerade yrkestekniska högskoleutbild- ningen. För icke-laborativ utbildning föreslår Borås kommun en centralt belägen gymna- sieskola, Äsboskolan, som för närvarande utgör ett provisorium och kan väntas bli friställd inom ett antal år. Skolan ligger i anslutning till ett planerat kulturhus med bibliotek, teater och konstmuseum. I Borås är befintlig vårdutbildning spridd till ett fler- tal olika ställen såväl inom som utanför lasarettet. Landstinget i Älvsborgs län plane- rar att bygga nya lokaler för vårdskolan. Enligt vad U 68 erfar kommer utredningens förslag att beaktas i samband härmed.

Om landstingets planerade vårdskola för- verkligas är förutsättningama för att i Borås starta de av U 68 föreslagna utbildningslinjer- na goda. För den fortsatta utbyggnaden finns flera möjligheter.

Om de för bibliotekshögskolan planerade nya lokalerna uppförs kommer de nu använ- da att friställas. Enligt Borås kommun kan en eventuellt fortsatt omstrukturering av nä- ringslivet i Borås medföra att ett stort antal industrilokaler kommer att bli tillgängliga för utbildningsändamål.

För eventuella nybyggnader har Borås go- da markresurser i ett område drygt 3 km från stadens centrala delar. Även på andra ställen finns goda marktillgångar.

Södra utbildningsregionen

Lokalbehovet för den första utbyggnads— fasen av högskoleutbildningen i Kalmar be- döms till ca 3 600 m2 programyta, av vilka ca 800 m2 avser kommunal utbildning. För Kristianstad beräknas motsvarande tal till ca 2 800 m2 och 400 m2.

För den yrkestekniska utbildningen iKaI- mar torde befintliga resurser i gymnasiesko- lorna kunna utnyttjas. För icke-laborativ ut-

bildning föreslår Kalmar olika möjligheter. I första hand föreslår kommunen en centralt belägen skola, Tullbroskolan, som på grund av vikande elevunderlag friställs från hösten 1972. Skolan som omfattar ca 1 500 ni2 kan användas utan att mer omfattande inred- nings— och utrustningsåtgärder behöver vid- tas. I anslutning till Tullbroskolan finns ett antal spridda lokaler lämpliga för undervis- ningsändamål med en total omfattning av ca 2 500 m2.

Undervisningslokaler för de föreslagna vårdutbildningarna kan efter omdisponering av vårdskolans resurser klaras utan omfattan- de nybyggnad för en kortare tid. En nybygg- nad måste dock företas för att klara de två utbildningslinjerna vid full kapacitet. Goda markresurser finns i anslutning till vård- skolan.

Förutsättningarna för att i Kalmar starta de föreslagna utbildningslinjerna i befintliga lokaler är — bortsett från vårdutbildningarna — goda. De av Kalmar kommun redovisade lokalresurserna täcker väl behovet.

För den fortsatta utbyggnaden finns ut- märkta resurser för i första hand icke-labora- tiv utbildning. För laborativ utbildning finns vissa möjligheter att utnyttja lärarhögskolan och framför allt sjöbefälsskolan. För eventu- ell nybyggnad finns markresurser på flera olika ställen i staden. [ anslutning till den ovan nämnda Tullbroskolan finns en tomt som är tillräckligt stor för att medge avse- värd tillbyggnad. Ett större markområde finns även ca 2 km norr om staden.

För icke—laborativ utbildning i Kristian- stad föreslår Kristianstads kommun en äldre kasernbyggnad, Norra kasern, som för när- varande används för omskolningsändamål. Byggnaden har ett centralt läge och är inredd och utrustad för icke-laborativ utbildning. För de föreslagna yrkestekniska linjerna finns möjlighet att utnyttja gymnasieskolans resurser. Kristianstad räknar med att fr.o.m. läsåret 1973/74 ha en livsmedels- teknisk linje vid gymnasieskolan. Huruvida de då nytillkommande laborativa resurserna är tillräckliga för livsmedelsteknisk högskole- utbildning är för närvarande svårt att avgöra.

Om mer avancerade laboratorielokaler krävs än vad som kan tillhandahållas i gymnasie- skolan finns utmärkta möjligheter att inrätta sådana i en central verkstadsskola som kan disponeras för högskoleutbildning.

Verkstadsskolan som ligger ca 1 km från stadskärnan och är relativt nybyggd kommer att friställas inom en snar framtid. Skolan har utmärkta förutsättningar för laborativ utbildning.

I Kristianstad kommer ett nytt lasarett och en ny vårdskola att tas i bruk under 1973. Därmed finns också möjligheter att starta den föreslagna vårdutbildningen. Even- tuellt nytillkommande lokalbehov kan till- godoses genom en tillbyggnad av vårdskolan.

De lokalmässiga förutsättningama för att starta de föreslagna utbildningslinjerna i Kristianstad är således tillfredställande, lik- som möjligheterna att fortsätta utbyggna- den. För eventuell nybyggnad finns mark- resurser i ett område väster om staden, Här- lövs ängar.

För utbyggnad av högskoleutbildningeni Halmstad har Halmstads kommun redovisat utmärkta lokalresurser inom en gymnasie- skola, Örjansskolan, med resurser för såväl icke-laborativ som laborativ utbildning.

Bilaga 1 1 utbildningslinj er

I kapitel 3 föreslår U 68 att högskoleutbild- ningen skall organiseras i utbildningslinjer som kan vara allmänna, lokala eller indivi- duella. Härtill skall komma utbildning i enstaka kurser och studiekurser.

Inom de allmänna linjerna kan, inom den del av högskoleutbildningen som motsvarar de nuvarande filosofiska fakulteterna, före- komma linjevarianter med hänsyn till stu- diernas yrkesinriktning. Inom linjer och lin- jevarianter kan alternativa studievägar före- komma.

I denna bilaga skall genom exempel be- lysas hur antagningen avses gå till vid några utbildningslinjer inom det område som mot- svarar de nuvarande filosofiska fakulteterna. För utbildningslinjemas uppbyggnad hänvisas till avsnitt 3.2.4. De första exemplen avser all- männa utbildningslinjer och sist berörs antag- ningen till lokala och individuella utbild- ningslinjer.

Antagningen till linjer, linjevarianter eller grupper av utbildningslinjer är begränsad till visst högsta antal studerande. Enligt U68s förslag (se kapitel 5) skall de studerande söka till linje eller linjevariant och därvid ange sitt önskade studieprogram för de tre första terminemas studier. Antagningen av- ser således både linje (linjevariant) och studieprogram. För att kunna antas skall den sökande uppfylla såväl allmänna behörighets- krav som eventuella särskilda förkunskaps- krav för det sökta studieprogrammet och

Exempel på antagningsförfarandet vid vissa

för åtminstone en fortsatt studieväg genom linjen.

Som kommer att framgå av det följande bör det för omfattande delar av högskoleutbild- ningen bli möjligt att vid antagningen ta hän- syn till årliga variationer i tillströmningen till olika utbildningslinjer. Det är önskvärt att en sådan flexibilitet inom givna ramar utsträcks över så stor del av högskoleutbildningen som möjligt.

F ysik-kemilinjen

Inom fysik-kemilinjen (Al), där första stu- diekursen är matematik (20 eller 40 poäng) varefter följer fysik och/eller kemi, finns en teknisk variant (Al-121) och en variant med undervisningsinriktning (Al-421). De olika möjliga studievägarna i dessa två varianter åskådliggöras i figur 1. För varianten med inriktning mot kultur- och informations- yrken, se avsnittet om lokala och individuel- la utbildningslinjer nedan. Den sökande till fysik-kemilinjen måste välja dels vilken va- riant, dels vilket studieprogram han vill söka till.

Antalet platser inom linjen är på förhand bestämt och beror bl. a. på den sammanlagda utbildningskapacitet som står till förfogande inom ämnesområdena fysik och kemi. An— talet för studerande på denna linje tillgängliga platser inom vartdera fysik och kemi bestäm- mer därtill hur många studerande som, inom

Fysik-kemilinien (A 1)

-— Fysik 40, Elektroteknik 40

A1—121 —> (teknisk variant)

Geoveten- skap 20

Fysik 20 _ Kemi 20

Matematik 20 eller 40

A1—421 —> (undervisningsvariant)

Studiekurs som är spärrad i nuvarande organisation.

Figur ]. Studievägar inom fysik- kemilinjen.

upp til

Ytterligare kurser

I120p

L- Fvsik 40 —>— — Kemi 40 —>

Kurser intill 120 p, valda med hänsyn till regler för ämnes— kombinationer i lärartjänst

___—l

Kbrser inom exempelvis astro-

-— — — — —| nomi, datateknik, informations-

] behandling, Optimeringslära, [ matematik, statistik, kemi, radio- _ _ _| fysik, mineralogi och petrologi, naturgeografi, historisk geologi och paleontologi, kvartärgeologi.

Il—v

Praktisk- pedagogisk utbildning 40

ramen för linjen, kan antas till studieprogram innehållande respektive ämnen.

Antag t. ex. att på en studieort (X-stad) anordnas utbildning i följande studiekurser med angiven kapacitet:

fysik 40 poäng 40 antagningsplatser/termin kemi 40 poäng 60 antagningsplatser/termin

fysik-elektro-

teknik 80 poäng 20 antagningsplatser per år (antagning endast en gång om året).

En del av dessa antagningsplatser avses för studerande i fysik-kemilinjen. Vi antar att de lokala organen planerar att antagningen till fysik-kemilinjen i X-stad under en följd av år skall ske i följande studieprogram.

Varje termin:

matematik 20 + fysik 40: 10 platser matematik 20 + kemi 40: 20 platser matematik 40 + fysik 40: 20 platser matematik 40 + kemi 40: 10 platser Endast höstterminen: matematik 40 + fysik-elektro- teknik 80: 20 platser

Om inga studieavbrott sker och om alla studerande håller avsedd studietakt kommer beläggningen på de olika studiekurserna i fysik-kemilinjen att vara den som framgår av figur 2. Därtill kommer andra studerande i de olika berörda studiekurserna, t. ex. enligt följande.

fysik 40: studerande som väljer fysik t. ex.

som tredje studiekurs på fysik-kemi- linjen eller som enstaka studiekurs. Det framgår av figur 2 att de studerande i fysik-kemilinjen med fysik i det inle- dande studieprogrammet tar upp 30 av de tillgängliga 40 antagningsplatsernai fyrtiopoängskursen i fysik. För de andra studerandegruppema finns sålunda 10 antagningsplatser per termin. kemi 40: studerande på kemi-biologilin-

jen, studerande som väljer kemi t. ex. som tredje studiekurs på fysik-kemi- linjen eller som enstaka studiekurs. Av de totalt 60 antagningsplatserna varje

termin avses 30 för dessa grupper. matematik 20 och 40: studerande på de matematisk-samhällsvetenskapliga och matematisk-systemvetenskapliga linjer- na och på statistiklinjen, studerande på andra linjer som väljer studiekurs i matematik samt studerande som väljer matematik som enstaka studiekurs. I det följande skall genom diskussion av två exempel belysas hur antagning och stu- diegång kan gestalta sig för studerande i fysik-kemilinjen.

Studerande A tänker sig ett naturveten— skapligt arbete i industrin, helst med kemisk inriktning. Han söker till den tekniska vari— anten av fysik-kemilinjen i X-stad och anger därvid i tur och ordning följande studiepro- gram:

matematik 20 + kemi 40 matematik 40 + kemi 40 matematik 20 + fysik 40 Om studerande A blir antagen till det andra av dessa, matematik 40 + kemi 40, och fullföljer detta program utan försening kan han efter två år fortsätta med lämplig studie- kurs inom den tekniska varianten. Han söker då till en eller flera sådana studiekurser (i regel finns för dessa en viss högsta antag- ningskapacitet). Det kan också inträffa att A önskar byta till den undervisningsinriktade varianten, vilket är möjligt i mån av plats, eller att han omedelbart vill fördjupa sig inom matematik eller kemi inom fördjup- nings- och forskningsvarianten.

Efter det första studieåret kanske det emellertid visar sig att A hunnit med bara en del av matematikstudierna. Han avslutar dock så många kurser i matematik som möjligt och fortsätter, under förutsättning att han uppfyller gällande tröskelregler, till studiekurseri i kemi den tredje terminen.

Ett annat alternativ kan vara att A fullföl- jer 20 poäng i matematik den första studie- terminen och att det finns plats i studiekur- sen i kemi den andra terminen. Det bör då vara möjligt för A att byta studieprogram och alltså fortsätta till kemi den andra studieterminen. Den studerande måste nor- malt ge besked i god tid inför kommande

ht1 vt1 ht2 vt2

fy 40: 10 stud ma 20: 30 stud ke 40: 20 stud fy 40 + el 40: 20 stud | ma 40: 50 stud fy 40: 20 stud ke 40: 10 stud fy 40: 10 stud ms 20: 30 stud ke 40: 20 stud fy 40: 20 stud ma 40: 30 stud ke 40: 10 stud

Figur 2. Beläggningsschema för studerande på fysik- kemilinjen i X—stad.

termin om han kommer att ta i anspråk studieplats enligt sitt studieprogram.

Studerande B tänker sig en ämneslärarut- bildning i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Han söker till den undervisnings- inriktade varianten av fysik-kemilinjen och till i tur och ordning följande studieprogram i X-stad:

matematik 40 + fysik 40 matematik 40 + kemi 40 matematik 20 + fysik 40 matematik 20 + kemi 40. Vid ansökan till vart och ett av dessa studieprogram konkurrerar B med alla sö- kande till detta oavsett linjevariant.

För undervisningsvarianten av fysik-kemi- linjen finns en total antagningskapacitet, t. ex. 100 platser, för landet i dess helhet, och B skall alltså söka och antas till dels en av dessa platser, dels ett av de sökta studie-

programmen i X-stad. Om B, förutom till den praktisk-pedagogiska utbildningen, blir antagen till programmet med matematik 20 + fysik 40 skall han jämsides med de inledande studiekurserna genomgå förbere- dande praktisk-pedagogisk utbildning. Om studierna löper normalt kan B ta t.ex. ytterligare 20 poäng i matematik och 40 poäng i fysik, varefter han genomgår prak- tisk-pedagogisk utbildning i tvåämneskombi- nationen matematik-fysik. Det kan emeller- tid också när B slutfört den första terminens matematikstudier visa sig att det av olika orsaker blivit stockning av studerande som avser att studera fysik. Detta kan t. ex. bero på att särskilt många studerande i en tidigare antagningsomgång fördröjts i sina studier före fysiken. B, som ju isjälva verket helst önskat läsa 40 poäng i matematik det första studieåret, överenskommer då med hög-

skolan att fullfölja studierna i matematik till 40 poäng under den andra terminen. Han får då i stället plats i studiekursen i fysik under sina tredje och fjärde studieterminer. Andra orsaker till omdispositioner istudieprogram- met kan vara att B blir försenad i studierna eller visar sig kunna hålla en snabbare studie- takt än normalt.

I flertalet fall bör det vara möjligt att ge- nom praktiska anordningar klara stockningar i studiegången. Man måste dock räkna med att i vissa fall den studerandes önskemål inte kan tillgodoses omedelbart.

Utbildningslinjer inom det samhällsveten- skapliga området

Inom det samhällsvetenskapliga området (figurerna 3—7) förutsätts antagningen i vissa fall ske till en grupp av utbildningslinjer. Även här skall den sökande ange avsedd linje eller linjevariant samt studieprogram för de tre första terminernas studier i de fall där linjens uppbyggnad inte innebär en bunden studieorganisation under längre tid.

Begränsningen gäller här i första hand ett totalantal studerande i samtliga studiepro- gram som ingår i antagningsgruppen. Kapaci- teten i de olika kurserna är inom det samhällsvetenskapliga området inte så hårt bunden till lokaler och utrustning. Det kan dock finnas skäl för att inom en kurs eller en studiekurs ange ett högsta studerandeantal, t.ex. med hänsyn till tillgången på lärare inom ämnesområdet eller till en önskad fördelning av lärarresurserna mellan olika ämnesområden. Denna fördelning bestäms ju för övrigt till en del av de fasta lärartjänster- nas fördelning. Även förhållanden på arbets- marknaden kan motivera att antagningen till vissa studieprogram inom antagningsgruppen maximeras.

Om det t. ex. inom en antagningsgrupp med total kapacitet om 100 antagningsplatser på en ort finns fyra studieprogram, kan antag- ningen till vart och ett av dessa begränsas till högst 50 studerande. Vid antagningen kan de sökande fördela sig på studieprogram på många olika sätt. Några exempel på fördel-

ekonomi, handelsrätt, informationsbe- handling, kulturgeografi, matematik,

Kurser i ekonomisk historia, företag- nationalekonomi, psykologi, statistik,

sociologi. nationalekonomi, statistik, sociologi,

Kurser i företagsekonomi, informa- statskunskap

tionsbehandling, kulturgeografi,

Ytterligare kurser 20

Ytterligare kurser 30

Företagsekonomi 40 Företagsekonomi 10

Kulturgeografi 60

l

Figur 3. Studievägar inom ekonomlinjen och samhällsplanerarlinjen.

l

Nationalekonomi 20, Juridisk översiktskurs 10

Statistik 20,

Ekonomlinjen (DZ-237) och samhällsplanerarlinjen (DZ-238)

02-237 —>— 02-238 —>

Samhällsvetenskaplig linje 1 (DS)

Sociologi 40

National- 03-239 —'> ekonomi 20

Statskunskap 40 Kurser inom exempelvis ekonomisk historia,företagsekonomi nforma- Ytterligare kurser 40 tionsbehandling, juridisk översikts- kurs, kulturgeografi, nationalekonomi, matematik, rättssociologi, sociologi, statistik, statskunskap

Statistik 20 D3-240 —> Sociologi 20 ' Nationalekonomi 40 !

Figur 4. Studievägar inom samhällsvetenskaplig linje 1.

Filosofisk-samhällsvetenskapliga linjen (241)

Kurser inom ekonomisk historia, företagsekonomi,

. . . . historia, informationsbehandling, kulturgeografi,

i?:éiåäåånsåäsåänäta'åizå skäggig??? 40' Ytterligare kurser 40 matematik, nationalekonomi, rättssociologi, sociologi, ' statistik, statskunskap, med minst 40 poäng samman—

lagt inom kursiverat ämnesområde.

Figur 5. Studievägar inom filosofisk- samhällsvetenskapliga linjen.

Samhällsvetenskaplig linje 2 (04)

Sociologi 40 Ytterligare kurser _, inom samhälls- eller 04-242 beteendevetenskap- ligt område 40

Samhällskunskap 40

Företagsekonomi 40 =

Kurser valda med P R _ k de . k —> - hänsyn till regler : ra tis -pe 90915 04421 Samhällskunskap 40 för ämneskombina- utbildning 40

tioner i lärartjänst 40

Figur 6. Studievägar inom samhällsvetenskaplig linje 2.

Historisk-samhällsvetenskapliga linjen, variant med undervisningsinriktning (DS-421)

.. Kurser valda med hänsyn . . Samhällskunskap 40 — till regler för ämneskom- : Praktisk-pedagogisk

Historia 40 bination i lärartjänst 40 utbildning 40

Figur 7. Studievägar inom historisk- samhällsvetenskapliga linjen.

ningar är (50, 20, 20, 10), (25, 25, 25, 25) och (20, 50, 30,0). Kapacitetsbegränsningar av detta slag är sådana att den maxi- mala kapaciteten inte utnyttjas samtidigt i alla de enskilda studieprogrammen eller stu- diekurserna. Valfriheten blir sålunda avsevärt större än inom de laborativa naturvetenskap- liga studieprogrammen.

Undervisningen på utbildningslinjerna inom det samhällsvetenskapliga området kan organiseras på flera olika sätt. Inom ekonom- och samhällsplanerarlinjema kan t.ex. de första 50 poängen anordnas som ett integre- rat studium. Också inom den filosofisk- samhällsvetenskapliga linjen kan en integre- rad studiegång tänkas. På en större högskola kan utbildningskapaciteten räcka till både integrerade studiegångar och studiegångar med successiv ämnesföljd. På en mindre högskola kan bara ett mindre antal alternativ erbjudas.

I det följande exemplet antas att studierna även i ekonom- och samhällsplanerarlinjema samt i den filosofisk-samhällsvetenskapliga linjen är upplagda med successiv ämnesföljd. lngångskurserna i linjerna D2—D5 och 241 är då statistik 20, företagsekonomi 40 och samhällskunskap 40 eller historia 40.

Om vid ett visst tillfälle 200 studerande skall antas till dessa utbildningslinjer i X- stad, bör planeringen sätta vissa begräns- ningar för hur de studerande kan fördela sig på studieprogram. T.ex. kan för företags- ekonomi som ingångskurs sättas ett högsta antagningstal på 30 studerande.

Studerande C söker till ekonomlinjen och konkurrerar då med övriga sökande inorn antagningsgruppen D2—D5 samt 24] i X- stad. Om han antas är studiegången bunden så när som på de avslutande kurserna om sammanlagt 30 poäng. För dessa finns i regel en angiven högsta kapacitet. Denna avser då studerande från flera utbildningslinjer. Det kan tänkas att inte alla de förtecknade avslutande kurserna i ekonomlinjen ges i X-stad. C kan söka till kurs, som inte ges i X-stad, på annan studieort och är då likabe- rättigad med övriga sökande till denna kurs vid antagningen.

Studerande D planerar en utbildning i företagsekonomi och sociologi och syftar till personaladministrativa uppgifter. Han söker till linjevarianten D4-242 med studiepro- grammet företagsekonomi 40 + sociologi 40 och konkurrerar därvid med övriga sökan- de till linjerna D2-D5 samt 241 i X-stad. Då emellertid högst 30 studerande kommer att antas till företagsekonomi som ingångsämne kan det tänkas att han garderar sig genom att i andra hand söka till t.ex. linjevarianten D3-240 eller till individuell utbildningslinje med önskad kurskombination.

Om D antas till det önskade studiepro- grammet och den avsedda linjevarianten har han att efter slutförda studier i sociologi söka till kurser eller studiekurser om sam- manlagt 40 poäng.

Studerande E vill bli ämneslärare i sam- hällskunskap och historia. Han söker till den undervisningsinriktade varianten av den his- torisk-samhällsvetenskapliga linjen samt till studieprogrammet med kurser i de avsedda ämnena i X-stad. Han har då att delta i två konkurrenser: dels en som avser alla sökande i hela landet till samhällsvetenskaplig ämnes- lärarutbildning (och som innefattar även andra ämneskombinationer än samhälls- kunskap—historia), dels en som avser de 200 platserna i linjerna DZ—DS och 241 i X-stad. Antag att det finns 150 antagningsplatser i hela landet för samhällsvetenskaplig ämnes- lärarutbildning avseende samtliga ämneskom- binationer och studieorter. Antalet antagna studerande med kombinationen historia- samhällskunskap kan då väntas bli avsevärt mindre än 150, och av dessa studerande antas bara en mindre del i X-stad. Antalet studerande i ämneslärarutbildning med den- na ämneskombination i X-stad kan alltså väntas bli förhållandevis litet. Om studeran- de E antas till det önskade studieprogram- met och den önskade varianten kan han välja att påbörja studierna med historia eller samhällskunskap. Ordningsföljden mellan dessa kurser kan behöva fastläggas av hög- skolan för att en önskad fördelning av de studerande på olika kurser skall ernås. E har vidare att genomgå förberedande praktisk-

pedagogisk utbildning. Sedan studierna i samhällskunskap och historia slutförts söker E till kurser om sammanlagt 40 poäng valda enligt reglerna för ämneskombination i äm- neslärarutbildningen och genomgår slutligen den praktisk-pedagogiska utbildningen.

Ämneslärarutbildningen

Ett problem som generellt torde gälla alla linjevarianter med ämneslärarinriktning är risken för ofrivilliga väntetider under utbild- ningens gång. Denna risk har tidigare berörts i samband med de laborativa studiekurserna i fysik-kemilinjen. Den blir självklart större ju senare i studiegången eri spärrad studiekurs ligger. Till den praktisk-pedagogiska utbild- ningen, som ligger sist i studiegången, kan det — med hänsyn till studieförseningar och studiebortfall under de ämnesteoretiska studierna — uppstå problem att få en väl- balanserad tillströmning även om man här planerar för hela landets utbildningskapaci- tet och alltså måste räkna med byte av studieort i vissa fall. Det kan bli svårt att helt undgå väntetider för de studerande, i varje fall för dem som är starkt lokalt bundna till viss utbildningsort och för dem som endast har ämnesteoretisk kompetens för en enda tvåämneskombination.

En annan svårighet i antagningen till praktisk-pedagogisk utbildning hänger sam- man med att denna förutsätts göras utan hänsynstagande till de studerandes val av studieprogram inom den linjevariant (de varianter) som bildar en antagningsgrupp (t. ex. de undervisningsinriktade linjevarian- terna inom samhällsvetenskaplig linje 2 och den historisksamhällsvetenskapliga linjen). Om många studerande väljer studieprogram i vilka mindre frekventa skolämnen ingår (och där den praktisk-pedagogiska utbildningen alltså har liten kapacitet) ökar risken för att väntetider uppstår för dessa studerande. På de undervisningsinriktade linjevariantema inom det samhällsvetenskapliga området är studieprogrammet samhällskunskap-historia — med hänsyn till det beräknade behovet av lärare i olika kombinationer av

ämnen — ett exempel på detta. Särskilt markanta kan svårigheterna bli inom det språkliga området, där antalet studieprogram är stort och där dessa kan innehålla exempel- vis ett så lågfrekvent skolämne som latin.

I den mån som informationen till de studerande visar sig vara ett otillräckligt hjälpmedel för att undvika icke önskvärda anhopningar av studerande vid vissa kombi- nationer inom praktisk-pedagogisk utbild- ning får man överväga att maximera antag- ningen till studieprogram där mindre fre- kventa skolämnen ingår.

Lokala och individuella utbildningslinjer

Antagningen till lokala utbildningslinjer sker på samma sätt som till allmänna utbildnings- linjer. Antagningen sker således till studie- program och linje eller linjevariant, eller grupp av linjer eller linjevarianter. Den sö- kande skall ange avsett studieprogram för de tre första terminernas studier.

Antalet utbildningsplatser i individuella utbildningslinjer bestäms inom en för varje högskola given resursram, gemensam för lokala och individuella linjer. Inom denna ram antas de sökande till sitt önskade studieprogram om detta är möjligt med hänsyn till kapacitetsbegränsningar i ingåen- de studiekurser.

Urvalsprinciperna vid antagning till lokala och individuella utbildningslinjer avses bli desamma som för allmänna utbildningslinjer.

Inom totalramen för varje kurs inom högskolan skall rymmas bl.a. studerande i såväl allmänna och lokala som individuella utbildningslinjer. Den som antas till indivi- duell utbildningslinje har rätt att, på villkor som svarar mot förhållandena i allmän ut- bildningslinje, följa det studieprogram han angivit för de tre första terminernas studier samt att därefter fullfölja sina studier upp till en av honom på förhand angiven nivå.

I de föregående exemplen har bortsetts från linjevarianter med inriktning mot kul- tur- och informationsyrken. Den enda ut- bildningsgång med sådan inriktning som för närvarande är uppbyggd som ämnesteoretisk

utbildning följd av praktisk yrkesinriktad utbildning är bibliotekarieutbildningen. Den avslutande bibliotekarieutbildningen omfat- tar en kurs om 80 poäng och för att vinna tillträde till denna skall man ha en högskole- utbildning omfattande 80 poäng. Dessa krav kan i nuvarande organisation uppfyllas ge- nom studier vid filosofisk fakultet, social- högskola, journalisthögskola osv. Till ett visst antal platser vid bibliotekarieutbildning antas därtill personer som genom yrkesverk- samhet skaffat sig kunskaper och erfarenhe- ter som bedöms motsvara högskoleutbild- ning om 80 poäng.

Den som önskar skaffa sig den föreskrivna kompetensen genom utbildning som mot- svarar de nuvarande filosofiska fakulteternas skall enligt U 685 förslag samtidigt söka och antas till bibliotekarieutbildningen och till visst studieprogram. Vid antagningen till den egentliga bibliotekarieutbildningen konkur- rerar den sökande med alla som söker till denna oavsett studieprogram i de inledande studierna. De som antas till den avslutande bibliotekarieutbildningen kan ha avsevärt va- rierande studieprogram. När det gäller his- torisk-estetisk-religionsvetenskapliga eller språkliga studieprogram innebär detta, om antagningen till de undervisningsinriktade varianterna antas vara fastlagd, att den totala antagningskapaciteten för linjerna Fl, Gl och G2 skulle behöva variera med ändringar i antagningen till bibliotekarieutbildningen. Med hänsyn härtill föreslår U 68 att antag- ningen till studieprogram inom linjevariant med inriktning mot kultur- och informa- tionsyrken sker tillsammans med antagning till individuella utbildningslinjer. Det kan behöva ytterligare övervägas vilket som är mest ändamålsenligt: att som här skett ange särskilda linjevarianter för bibliotekarieut- bildningen eller att endast ange att de inledande studierna upp till 80 poäng sker i fria kurskombinationer.

Central och lokal antagning

Som framgår av de givna exemplen kommer graden av flexibilitet i antagningssystemet

att variera. I de naturvetenskapliga linjerna kommer antagningstalen till enskilda studie— program att vara bestämda vid varje antag- ningstillfälle. För de fortsatta studierna kom— mer dock liksom nu på många orter att finnas en betydande valfrihet för den stude- rande. På övriga linjer medger antagningsför- farandet, som framgår av exemplet ovan med den samhällsvetenskapliga antagningsgrup- pen, att större hänsyn kan tas till den studerandes önskemål redan i fråga om det inledande studieprogrammet.

Kompetenskommittén kan beräknas be- röra frågan om central och lokal antagning till högskoleutbildning. Inom det område som närmast avses svara mot de nuvarande filosofiska fakulteterna syns det naturligt att räkna med att antagningen till utbildnings- linjer, linjevarianter och studieprogram görs centralt. För de fortsatta studierna på den linje, till vilken antagning skett, bör ansökan och tantägning till kurser normalt kunna ske lokalt. De särskilda förhållandena vid t.ex. den praktisk-pedagogiska utbildningen i äm- neslärarutbildningen har berörts i det före- gående. I huvudsak bör sålunda planeringen inom de ramar som ges av den centrala antag- ningen till utbildningslinjer, linjevarianter och studieprogram vara en lokal angelägenhet. Även antagningskapaciteten vid den centrala antagningen kommer i flera hänseenden att vara reglerad genom beslut av högskolestyrel- serna.

Genom en kombination av central och lokal antagning efter i huvudsak sådana linjer bör frihet kunna säkras för den enskilde att välja utbildning var som helst i landet, likformighet i bedömningen vid antagningen och ett effektivt utnyttjande av landets utbildningsresurser. Man får också den nöd- vändiga smidigheten inom den enskilda hög- skolan för att kunna undvika köbildningar och ta hänsyn till bl. a. enskilda önskemål och variationer i studietakt.

Bilaga 12 Författningsregleringen

Författningsförslagens karaktär ..................................... 739 Författningsförslag ............................................. 742 1 Förslag till Lag om kommunal högskoleutbildning ....................... 742 2 Förslag till Lag om ändringi skollagen ( 1962:3 19) ....................... 744 3 Förslag till Kungörelse om högskoleutbildning ......................... 756

Inledande bestämmelser Gemensamma bestämmelser om grundutbildning Särskilda bestämmelser om grundutbildning vid statlig högskola Decentraliserad grundutbildning Särskilda bestämmelser om grundutbildning vid annan högskola än statlig högskola Forskarutbildning Besvär 4 Förslag till Instruktion för vissa högskolor ........................... 754 Inledande bestämmelser Uppgifter Organisation Ärendenas handläggning Tjänstetillsättning m. m. Besvär 5 Förslag till Instruktion för universitets- och högskoleämbetet ................ 764 lrrledande bestämmelser Uppgifter Organisation Ärendenas handläggning Tjänstetillsättning Övriga bestämmelser 6 Förslag till Kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning. . 769 Specialmotivering .............................................. 772 1 Lag om kommunal högskoleutbildning 2 Lag om ändring i skollagen 3 Kungörelse om högskoleutbildning 4 Instruktion för vissa högskolor 5 Instruktion för universitets- och högskoleämbetet 6 Kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning

Ett genomförande av de förslag i fråga om högskoleutbildningen som U 68 lagt fram i det föregående förutsätter en genomgripande omarbetning av de författningsbestämmelser som f.n. gäller för den verksamhet som omfattas av utredningens uppdrag. Främst påkallas denna omarbetning av förslagen om en enhetligare uppbyggnad m.m. av den grundläggande högskoleutbildningen i dess helhet samt om en sammanhållen institutio- nell organisation för huvuddelen av den statliga högskoleutbildningen.

Som utgångspunkt för redovisningen av U 685 författningsförslag kan det vara lämpligt att kortfattat erinra om hur det nuvarande författningskomplexet är dispone- rat. UKÄs och SÖs organisation regleras i instruktioner för dessa myndigheter (SFS 1965:740 och 737). För universiteten samt för karolinska institutet, de tekniska högsko- lorna och högskolan i Linköping finns grundläggande bestämmelser i universitets- stadgan (l964:461). Huvuddelen av bestäm- melserna om utbildningen är emellertid intagna i särskilda utbildningskungörelser (SFS 1969:50 och 328—333), en gemensam för de filosofiska fakulteterna och en särskild för vart och ett av de övriga slagen av fakulteter. Nämnda bestämmelser reglerar — med vissa undantag — också verksamheten vid högskolan i Luleå. För jordbrukets högskolor finns på samma sätt dels en gemensam stadga (SFS 1965z494), dels särskilda utbildningskungörelser för varje högskola (SFS 1969:518—520). Bestämmel- ser om tillträde till grundläggande utbildning vid nu nämnda universitet och högskolor är intagna i en särskild kungörelse (19671450) med provisoriska bestämmelser om tillträde

till högre utbildning. För andra statliga utbildningsanstalter finns i regel särskilda stadgor eller kungörelser för varje slag av anstalt. I dessa författningar återfinns oftast motsvarigheter till såväl universitetsstadga som utbildningskungörelse och kungörelsen om tillträde till högre utbildning. Som exempel kan nämnas stadgorna (l964z538. 1967:236 och 1968:318) för socialhögsko- lorna, journalisthögskolorna och lärarhög- skolorna sarnt kungörelsen (1972:308) om bibliotekshögskolan. För vissa läroanstalter finns inte bestämmelser i Svensk författ- ningsinsamling utan i kungliga brev eller ämbetsskrivelser. Den blivande kommunala högskoleutbildningen regleras främst an- tingen av skollagen (1962:319) och skolstad— gan (19712235) eller av kungliga brev och ämbetsskrivelser angående sjuksköterske- skolor. Enskild högskoleutbildning regleras i växlande utsträckning av bestämmelser utfär- dade av Kungl. Maj:t.

En betydelsefull del av U 685 förslag är att gemensamma regler oavsett huvudmanna- skap skall gälla i fråga om uppbyggnaden av och innehållet i grundutbildningen. Denna inställning bör komma till uttryck genom att centrala bestämmelser för grundutbildningen och för tillträdet till utbildningen samlas i en gemensam kungörelse. Däremot bör bestäm- melser om enskilda utbildningslinjers inne- håll eller andra specialbestämmelser för visst slag av grundutbildning inte längre regleras i Svensk författningssamling utan föras över till beslut om inrättande av allmän utbild— ningslinje samt till utbildningsplaner och kursplaner. Detta utesluter inte att Kungl. Maj:t eller de centrala myndigheterna exem- pelvis i samband med medelsanvisning kan

meddela generella bestämmelser på någon punkt i fråga om visst slag av utbildning. I den kungörelse där grundutbildningen be- handlas bör — i likhet med vad som f.n. gäller för kungörelsema om utbildning vid fakulteterna och jordbrukets högskolor — införas bestämmelser också om forskarut- bildning.

Grundläggande regler om en statlig myn- dighets organisation brukar i allmänhet tas in iinstruktion för myndigheten. Läroanstalter- na utgör i denna del ett undantag. Eftersom de statliga högskolorna är lokala statliga myndigheter, finner U68 det naturligt att deras organisation — liksom UKÄs organisa- tion i dag — regleras i instruktioner. I motsats till vad som nu är fallet men i likhet med vad som gäller för flertalet statliga myndigheter bör därvid även huvuddelen av allmänna verksstadgan (1965z600) göras direkt tillämplig på statliga högskolor. Till undvikande av missförstånd vill utredningen framhålla att valet av beteckningen instruk- tion inte innefattar ett ställningstagande till vilken frihet en myndighet skall ha i förhållande till Kungl. Maj :t och riksdagen. Det får här räcka med ett påpekande att Kungl. Maj:t utfärdat instruktioner för exempelvis högsta domstolen och regerings- rätten.

I instruktioner behandlas även tjänsteorga- nisationen. Utmärkande för utbildningsvä- sendet — Och det gäller skolväsendet i än högre grad än högskoleväsendet — är den mycket ingående regleringen av tjänsteorga- nisationen. Som utredningen framhållit i avsnitt 6.6 bör ett genomförande av U 68s förslag även leda till att denna organisation förenklas. Det är dock anledning att räkna med att behovet av centrala regler om tjänsteorganisationen även i framtiden kom- mer att vara ganska framträdande inom högskoleväsendet. Enligt U 68s uppfattning är det onödigt att belasta instruktioner för statliga högskolor med dessa bestämmelser. De bör i stället samlas i en särskild kungörelse. Ett sådant ställningstagande innebär inte någon principiell skillnad i förhållande till motsvarande reglering inom

andra områden. Inte heller i andra instruk- tioner är nämligen reglerna om tjänsteorgani- sationen fullständiga, utan denna organisa- tion regleras i mycket stor utsträckning av lagstiftning som är gemensam för statsverk- samheten, t. ex. i statstjänstemannalagen och följdförfattningar till denna.

I fråga om den kommunala högskoleut— bildningen har U 68 i avsnitt 6.3.6 förordat att vissa frågor skall behandlas i lagstiftning med riksdagen. Andra frågor som rör utbildningens organisation och som för statlig utbildning behandlas i instruktioner för statliga högskolor bör sammanföras i en kungörelse. Som kommer att framgå i det följande har U 68 funnit det naturligt att i samma kungörelse reglera vissa spörsmål rörande beslut på kommunal nivå, trots att motsvarande frågor rörande statliga högsko- lor och blandad statlig och annan utbildning behandlas i den allmänna kungörelsen om högskoleutbildning.

U68 har endast på vissa områden haft anledning att lägga fram detaljerade förslag rörande den samlade verksamhet som består i utbildning och forskning vid högskolorna. Emellertid leder ett genomförande av utred- ningens förslag till behov av ändringar i bestämmelserna rörande flertalet andra om- råden. Dessutom har utredningen i olika frågor förutsatt en fortsatt beredning före statsmakternas slutliga ställningstaganden. Som exempel kan nämnas besluts- och arbetsformerna på institutionsnivå och inom fakulteter och sektioner, tjänsteorganisatio- nens utformning samt regelsystemet för behörighet, urval och antagning till grundut- bildning. Mot denna bakgrund har utredning— en inte sett det som ändamålsenligt att utarbeta fullständiga författningsförslag. Ut- redningen har i stället valt att med författningsbestämmelser belysa endast de områden där utredningen har konkreta förslag. För sammanhangets skull och för att visa var de ej belysta komplexen kan placeras in i U 685 författningsförslag har emellertid utredningen i författningstexten angett att särskilda bestämmelser gäller rörande de frågor där utredningen inte lagt fram

fullständiga förslag. Utredningen har därjäm- te med en asterisk (*) markerat att det som i förslagen betecknas som särskilda bestäm- melser bör inflyta i författningen i dess slutliga version. Även med bortseende från de frågor som är omnämnda på angivet sätt är utredningens förslag till författningar långt ifrån fullständigt. En viss särställning intar bestämmelserna om forskarutbildning. U 68 förutsätter att nuvarande bestämmelser i princip oförändrade skall föras in i kungörelsen om högskoleutbildning men har inte bedömt det vara meningsfullt att i detta sammanhang göra den erforderliga tekniska överarbetningen.

Till de delar som inte alls behandlas i författningsförslagen hör följande. Utred- ningen förutsätter i detta sammanhang att jordbrukets högskolor skall ha en gemensam styrelse och en utbildningsnämnds- eller linjenämndsorganisation (jfr avsnitten 6.3.3.1 och 6.4.1). Bestämmelser om jord- brukets högskolor bör med utredningens betraktelsesätt föras till en särskild instruk- tion. Förslag till sådan instruktion framläggs inte. För utbildningen vid jordbrukets högskolor blir de generella bestämmelserna tillämpliga. Också i fråga om brandingen- jörs-, sjökaptens—, sjöingenjörs- och hälso- vårdsinspektörsutbildning skall gälla de gene— rella bestämmelserna rörande grundutbild- ning. Därutöver har utredningen inte lagt fram förslag till bestämmelser (jfr avsnitt 6.3.1.1). Detsamma gäller statsunderstödd enskild högskoleutbildning. U 68 har förut- satt att statsbidrag för kommunal och en- skild högskoleutbildning skall utgå i hu- vudsak i överensstämmelse med nuvarande förhållanden för motsvarande utbildning. Utredningsförslaget medför emellertid be- hov av en teknisk överarbetning av nuvaran- de bestämmelser. Förslag till sådana nya bestämmelser läggs inte fram av U 68. Ett annat område som U68 inte behandlat i författningsförslagen är sammanslutningar för de studerande. Utredningen förutsätter här att statsmakterna på grundval av bl.a. material från kårobligatorieutredningen kommer att ta ställning till behovet av

statliga föreskrifter. Slutligen kan nämnas att U 68 inte behandlar möjligheten att avstänga eller utestänga en studerande på grund av exempelvis dåliga studieresultat.

U 68 har tidigare i detta avsnitt uttalat sig för att bestämmelser om lärare och övrig personal vid statliga högskolor skall samlas i en särskild kungörelse. Utredningen, som redovisat vissa ställningstaganden i hithöran- de frågor i avsnitt 6.6, har inte ansett det vara meningsfullt att utarbeta förslag till en sådan kungörelse.

De nu redovisade övervägandena har föranlett U68 att — med de begränsningar som redan angetts — lägga fram förslag till dels två lagar, nämligen lag om kommunal högskoleutbildning och lag om ändring [ skollagen(1962319), dels kungörelse om högskoleutbildning, dels instruktioner för statliga högskolor inom utbildningsdeparte- mentets område, betecknad instruktion för vissa högskolor, och instruktion för universi- rets- och högskoleämbetet, dels kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning. Som inledningsvis påpe- kats är tanken att detta författningskomplex jämte den betydande komplettering därav som förutsätts komma till stånd skall ersätta nuvarande författningsreglering.

Utifrån det begränsade syftet med U 68s förslag till författningsbestämmelser — att i författningstext belysa utredningens konkre- ta förslag — har utredningen inte ansett det behövligt att utarbeta förslag till övergångs- bestämmelser. Ett bättre underlag för be- dömningen av vilka övergångsanordningar, som kommer att behövas, kommer att före- ligga sedan de av U 68 i kapitel 9 föreslagna organisationskommittéerna slutfört sitt ar- bete.

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om kommunal högskoleutbildning

Härigenom förordnas som följer.

l % Högskoleutbildning enligt bestämmelser som Konungen meddelar får anordnas av kommun eller landstingskommun, om Konungen eller myndighet, söm Konungen bestämmer, medger det. Medgivandet får förbindas med villkor.

Högskoleutbildning som avses i första stycket kallas i denna lag kommunal högskoleutbildning.

25 Kommunens skolstyrelse är styrelse för kommunal högskoleutbild- ning, som anordnas av kommunen, och därtill hörande verksamhet. Konungen kan förordna att kommunfullmäktige får föreskriva, att annan kommunal nämnd skall handlägga visst slag av ärenden som rör denna högskoleutbildning. Landstingskommunens utbildningsstyrelse är styrelse för kommunal högskoleutbildning, som anordnas av landstingskommunen, och därtill hörande verksamhet. Konungen kan förordna att landstinget får före- skriva, att annan landstingskommunal nämnd än utbildningsstyrelsen skall handlägga visst slag av ärenden som rör denna högskoleutbildning.

35 Närmast under Konungen utövas högsta inseendet över kommunal_ högskoleutbildning och därtill hörande verksamhet av myndighet (till- synsmyndighet) som Konungen bestämmer.

45 Skolstyrelsen i kommun som anordnar kommunal högskoleutbild- ning skall beakta den allmänna utvecklingen på högskoleutbildningens område, i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter avseende kommunens högskoleutbildning, som är att hänföra till förvalt- ning och verkställighet,

l författningsförslagen hänvisas på olika ställen till särskilda bestämmelser. I de fall där hänvisningen försetts med en asterisk (*) markerar detta att de särskilda bestämmelserna bör inflyta i författningen i dess slutliga utformning men att U 68 inte tagit ställning till vilka bestämmelser som bör gälla.

tillse att verksamheten fortgår enligt gällande föreskrifter för högskole- utbildningen,

främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fräga om utbildnings- styrelse och landstingskommun.

5 5 För kommunal högskoleutbildning får avgift ej uttagas.

65 Var och en som är bosatt i landet och som fyller föreskrivna inträdesfordringar har i mån av tillgång på plats rätt att deltaga i kommunal högskoleutbildning.

7 5 Har huvudman för kommunal högskoleutbildning tagit emot stude- rande som ej är kyrkobokförd inom kommunen eller landstingskommu- nen, är huvudmannen berättigad till ersättning för kostnaderna för utbildningen.

Ersättningen skall utgivas

i fråga om kommunal huvudman av den kommun, inom vilken den studerande är kyrkobokförd, och

i fråga om landstingskommunal huvudman av den landstingskommun, inom vilken den studerande är kyrkobokförd, eller, om den studerande är kyrkobokförd i kommun som ej ingår i landstingskommun, av denna kommun.

Konungen får meddela anvisningar för bestämmande av ersättningen.

8 5 Fråga om ersättning som avses i 7 & prövas av tillsynsmyndigheten, om ej berörda kommuner eller landstingskommuner kommer överens om annat.

95 Kommun eller landstingskommun, som anordnat kommunal hög- skoleutbildning, skall svara för de kostnader för utbildningen vilka ej täckes av andra medel.

105 Om besvär över skolstyrelsens eller utbildningsstyrelsens beslut finns bestämmelser i 53 & skollagen (1962:319) och i författning som avses där. Talan mot tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

ll & Närmare föreskrifter angående ledningen av kommunal högskoleut— bildning och om personalen samt andra föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

2. Förslag till Lag om ändring i skollagen ( 19622319)

Härigenom förordnas i fråga om skollagen (1962 :3 19),

dels att i 3, 20 c, 20 e, och 20 f åå samt i rubriken närmast före 20 a & ordet utbildningsnämnd i olika böjningsformer skall bytas ut mot utbildningsstyrelse i motsvarande form,

dels att 20 a, 20 d och 53 åå skall ha nedan angivna lydelse.

(Nu varande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20aå

Utbildningsnämnden är styrelse för landstingskommunens gymna— sieskola och därtill hörande verk- samhet.

På framställning av landstinget må Konungen besluta, att utbild- ningsnämnden skall vara styrelse även för annan skola än någon av följande, nämligen

a) landstingskommunens gym- nasieskola,

b) i fråga om utbildningsnämnd som avses i 35 femte stycket, sådan skola för vilken nämnden eljest är styrelse.

Utbildningsstyrelsen är styrelse för landstingskommunens gymna- sieskola och därtill hörande verk- samhet.

På framställning av landstinget må Konungen besluta, att utbild- ningsstyrelsen skall vara styrelse även för annan skola än någon av följande, nämligen

a) landstingskommunens gym- nasieskola,

b) i fråga om utbildningsstyrel- se som avses i 3 & femte stycket, sådan skola för vilken utbildnings- styrelsen eljest är styrelse.

20dä

Fråga om att förvägra elevi lands- tingskommunens gymnasieskola befrielse enligt 27 å och fråga om att förvägra någon inträde i sådan skola på grund av bestäm- melserna i 45 och 47b 55 skall

Fråga om att fårvägra elev i lands- tingskommunens gymnasieskola befrielse enligt 27 å och fråga om att förvägra någon inträde i sådan skola på grund av bestäm- melserna i 45 och 47 b 55 skall

prövas av utbildningsnämnden, i den mån Konungen ej annorlunda förordnar.

Över beslut av skolstyrelsen eller utbildningsnämnden i fall, som sägs i 10 & första och andra styc- kena eller 20 d &, må besvär anfö— ras hos länsskolnämnden.

Om besvär över skolstyrelsens eller utbildningsnämndens beslut i sådana mål och ärenden, vilka sty- relsen eller nämnden eljest har att handlägga på grund av föreskrifter i särskilda författningar, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

Om besvär över annat beslut av skolstyrelsen eller utbildnings- nämnden gäller vad som stadgas i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm eller landstingsla- gen.

prövas av utbildningsstyrelsen, i den mån Konungen ej annorlunda förordnar.

Utbildningsstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskil- da författningar ankommer på sty- relsen.

Över beslut av skolstyrelsen eller utbildningsstyrelsen i fall, som sägs i 10 5 första och andra styc- kena eller 20då första stycket, må besvär anföras hos länsskol- nämnden.

Om besvär över skolstyrelsens eller utbildningsstyrelsens beslut i sådana mål och ärenden, vilka sty- relsen eljest har att handlägga på grund av föreskrifter i särskilda författningar, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

Om besvär över annat beslut av skolstyrelsen eller utbildnings- styrelsen gäller vad som stadgas i kommunallagen ( ] 953.753), kom- munallagen (1957.'50) för Stock- holm eller landstingslagen (1954: 319).

Över beslut enligt denna lag av lokal styrelse för specialskolan må besvär anföras hos länsskolnämnden.

3. Förslag till Kungörelse om högskoleutbildning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

] å Högskoleutbildning består av grundläggande högskoleutbildning (grundutbildning) och forskarutbildning. Grundutbildning bygger på gymnasieskolan eller på annan utbildning enligt de närmare bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar särskilt. Forskarutbildning bygger på grundutbildning.

2 å Högskoleutbildning anordnas vid statliga högskolor och vid de andra statliga läroanstalter som Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Maj:t kan medge att utbildning som anordnas vid enskild läroanstalt vid tillämp- ningen av denna kungörelse skall anses som högskoleutbildning. Om rätt att anordna kommunal högskoleutbildning gäller utöver denna kungörel— se särskilda bestämmelser.

Om decentraliserad grundutbildning fmns särskilda bestämmelser i 37—39 åå.

Läroanstalt vid vilken högskoleutbildning anordnas enligt första stycket eller bestämmelse som avses där kallas i denna kungörelse högskola. Uttrycket statlig högskola betecknar dock i kungörelsen endast högskolor som avses i instruktionen ( ) för vissa högskolor ochi instruktionen ( ) förjordbrukets högskolor.

Gemensamma bestämmelser om grundutbildning Allmänna bestämmelser

3å Grundutbildning bedrives på vetenskaplig grund och har till syfte främst att med ledning av de studerandes och samhällets behov ge de studerande de kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning som fordras för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning.

4å Grundutbildning anordnas dels som heltidsutbildning, dels som deltidsutbildning. Vid utformningen av deltidsutbildning skall särskilt

beaktas behovet av åtgärder för studerande som på grund av förvärvsarbe— te, vård av egna barn eller andra omständigheter önskar bedriva studier på deltid.

5 å Omfattningen av grundutbildning anges enligt ett poängsystem, där 40 poäng motsvarar den utbildning, proven inbegripna, som heltidsstude- rande normalt skall hinna med under ett läsår. Därvid förutsättes att de studerande dels har de förkunskaper som krävs, dels utnyttjar undervis- ningen effektivt.

6å Grundutbildning skall utformas med hänsyn till de studerandes förutsättningar och med särskilt beaktande av vad som påkallas till följd av skillnader mellan olika studerande i fråga om erfarenheter och studievana.

Studiernas organisation

7 5 Grundutbildning uppdelas på kurser. Varje kurs omfattar visst poängtal.

Två eller flera kurser kan sammanföras till en studiekurs. Studiekurs omfattar 20, 40 eller 60 poäng.

8å Grundutbildningen för en studerande omfattar antingen en utbild- ningslinje eller en eller flera enstaka kurser eller studiekurser.

9 å Utbildningslinje består av två eller flera kurser eller studiekurser.

I utbildningslinje kan ingå specialarbete, utbildning vid annan läro- anstalt än högskola eller praktik.

Ingår utbildningsmoment som avses i andra stycket ej i kurs, ges det särskilt poängtal.

10 å Utbildningslinje är allmän, lokal eller individuell.

11 å Allmän utbildningslinje kan bestå av enbart kurser eller studiekur- ser som är gemensamma för alla studerande.

Allmän utbildningslinje kan också omfatta alternativa kombinationer av kurser eller studiekurser. Därvid skall en eller flera kurser eller studiekurser vara gemensamma för alla kombinationer.

I den mån alternativa kombinationer av kurser eller studiekurser anknyter utbildningen till mer än ett yrkesområde, består utbildningslin- jen av två eller flera linjevarianter. Varje linjevariant omfattar kombina- tion eller grupp av kombinationer med inriktning mot visst yrkesområde.

12å Allmän utbildningslinje eller linjevariant hänföres till en yrkesut- bildningssektor. Yrkesutbildningssektorer är sektorerna för

teknisk yrkesutbildning, administrativ och ekonomisk yrkesutbildning,

Vårdyrkesutbildning,

utbildning för undervisningsyrken,

utbildning för kultur- och informationsyrken. Fördelningen mellan olika yrkesutbildningssektorer göres med hänsyn till den yrkesverksamhet utbildningen syftar till.

13 å Allmän utbildningslinje inrättas av Kungl. Maj:t.

[ beslut om inrättande av allmän utbildningslinje anges utbildningslin- jens sammanlagda poängtal, linjevarianter, det yrkesområde som utbild- ningslinjen eller linjevariant är inriktad mot, till vilken yrkesutbildnings- sektor utbildningslinjen eller linjevariant skall hänföras samt de övriga bestämmelser som Kungl. Maj:t finner påkallade.

14 å Kungl. Maj :t beslutar vid vilka högskolor och på vilka orter allmän utbildningslinje skall eller, i fråga om högskola för vilken annan än staten är huvudman, får anordnas.

lSå Bestämmelser om uppbyggnaden av lokal och individuell utbild- ningslinje och om inrättande och anordnande av sådana utbildningslinjer finns i 26—28 åå.

Utbildningsplaner m. m.

l6å För varje allmän utbildningslinje finns en utbildningsplan. Planen gäller för samtliga högskolor där utbildningslinjen anordnas, om ej annat följer av beslut som avses i 17 å andra stycket.

Om ej Kungl. Maj:t bestämmer annat för viss allmän utbildningslinje, fastställes utbildningsplan för allmän utbildningslinje

av universitets- och högskoleämbetet i fråga om allmän utbildningslinje som i sin helhet anordnas vid högskola som står under ämbetets inseende,

av ämbetet efter samråd med styrelsen för jordbrukets högskolor i fråga om allmän utbildningslinje som anordnas både vid högskola som står under ämbetets inseende och vid någon av jordbrukets högskolor,

av ämbetet efter samråd med skolöverstyrelsen i fråga om allmän utbildningslinje som anordnas både vid högskola som står under ämbetets inseende och vid högskola som står under överstyrelsens inseende,

av styrelsen för jordbrukets högskolor efter samråd med ämbetet i fråga om allmän utbildningslinje som i sin helhet anordnas vid jordbru- kets högskolor,

av skolöverstyrelsen efter samråd med ämbetet i fråga om allmän utbildningslinje som i sin helhet anordnas vid högskola som står under överstyrelsens inseende.

Om lokal plan över studiegången för allmän utbildningslinje finns bestämmelseri 32 å.

Bestämmelser om planer för lokal och individuell utbildningslinje finns i 31 och 32 åå.

l7å I utbildningsplan för allmän utbildningslinje återges innehållet i beslutet om inrättande av linjen. I övrigt anges

de föreskrifter om förkunskaper och andra villkor som gäller för

tillträdet till utbildningslinjen samt till varje kombination av kurser eller studiekurser inom linjen,

de kurser, studiekurser och andra utbildningsmoment som ingår i utbildningslinjen och i varje kombination av kurser eller studiekurser inom linjen,

i fråga om varje studiekurs, de kurser som ingår i studiekursen samt studiekursens poängtal och benämning,

de anvisningar som behövs till vägledning för upprättande av kursplan för kurs som kan ingå i utbildningslinjen,

de övriga föreskrifter som behövs. Central myndighet som fastställer utbildningsplan för allmän utbild- ningslinje får överlämna åt högskola att besluta om sådan del av planen som avser föreskrifter för alternativ kombination av kurser eller studie— kurser. Överlämnandet får dock ej avse föreskrifter för kurser eller studiekurser som är gemensamma för samtliga alternativa kombinationer inom linjen.

I 19 och 20 åå finns ytterligare bestämmelser om innehållet i utbild- ningsplan.

18 å För varje kurs finns en kursplan. I fråga om fastställande av kursplan gäller 34 å samt bestämmelser som avses i 40 å.

I kursplan anges syftet med och innehållet i kursen, kursens poängtal, den huvudsakliga karaktären av den undervisning och de läromedel som den studerande kan, bör eller skall anlita,

de föreskrifter om förkunskaper och andra villkor som gäller för tillträdet till kursen,

föreskrifter om prov, de övriga föreskrifter som behövs. I 20 å finns ytterligare bestämmelser om innehållet i kursplan.

Betyg m. rn.

19 å Betyg sättes i varje kurs, om ej annat anges i utbildningsplan eller är särskilt föreskrivet. I utbildningsplan kan föreskrivas att betyg skall sättas även i utbildningsmoment som avses i9 å andra stycket och som ej ingår i kurs. Som betyg användes något av uttrycken underkänd, godkänd och väl godkänd, om ej annat anges i utbildningsplan eller är särskilt föreskrivet.

Prov för betygsättning i en kurs anordnas antingen fortlöpande i samband med undervisningen eller efter kursens slut eller både i samband med undervisningen och efter kursens slut.

20 å Studerande som fått betyget underkänd har rätt att undergå prov för betyget godkänd enligt de närmare bestämmelser som anges i utbildningsplan eller kursplan.

21 å Studerande som vid en högskola fått något av betygen godkänd och väl godkänd har rätt att tillgodoräkna sig detta även vid annan högskola.

22å Studerande som fått lägst betyget godkänd i kurs eller annat utbildningsmoment får på begäran bevis över utbildningen (utbildnings- bevis).

I utbildningsbevis anges de kurser och andra utbildningsmoment i vilka den studerande fått lägst betyget godkänd, de studiekurser som utgöres av sådana kurser, de övriga utbildningsmoment, som ej skall betygsättas men som den studerande fullgjort på ett tillfredsställande sätt, poängtalet för de olika momenten samt de betyg den studerande fått. För studerande som dels fått lägst betyget godkänd i varje kurs eller annat utbildningsmoment, som för honom ingår i allmän utbildningslinje och som skall betygsättas, dels på ett tillfredsställande sätt fullgjort övriga utbildningsmoment, som för honom ingår i linjen, skall i utbild- ningsbevis anges även att han sålunda genomgått utbildningslinjen eller linjevarianten samt dessutom linjens eller variantens benämning, det yrkesområde som linjen eller varianten är inriktad mot och linjens eller variantens poängtal.

Utbildningsbevis över allmän utbildningslinje utfärdas vid den högskola där den studerande avslutat utbildningen, om ej annat följer av 36å andra stycket.

De studerande

23 å * I fråga om behörighet att antagas som studerande vid högskola, om urval bland behöriga sökande samt om förfarandet vid antagning av studerande gäller särskilda bestämmelser.

24å Studerande antages till grupp av utbildningslinjer, linjevarianter eller andra kombinationer av kurser eller studiekurser inom utbildnings- linjer, till viss utbildningslinje eller viss linjevariant, till viss kombination av kurser eller studiekurser inom utbildningslinje eller linjevariant eller till viss enstaka kurs eller studiekurs. * I fråga om antagning till utbildningslinjer och linjevarianter gäller särskilda bestämmelser om hur linjerna och varianterna skall grupperas.

* Om rätt att välja inom ramen för den utbildning till vilken den studerande är antagen, om rätt att övergå till annan utbildning än den till vilken den studerande är antagen samt om skyldighet att göra anmälan till viss utbildning gäller särskilda bestämmelser.

Särskilda bestämmelser om grundutbildning vid statlig högskola Linjenämnds uppgifter

25 å Att uppgift som enligt någon av 27—30, 32—34 och 36 åå ankom- mer på utbildningsnämnden i vissa fall fullgöres av linjenämnd följer av 44 å första stycket instruktionen( ) för vissa högskolor.

Lokal och individuell utbildningslinje

26 å Lokal utbildningslinje omfattar minst 60 och högst 120 poäng. Om särskilda skäl föreligger, får dock sådan linje omfatta högre poängtal.

Bestämmelse om allmän utbildningslinje i 11 och 12 åå, 13å andra stycket och 22 å andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning på lokal utbildningslinje.

27å Lokal utbildningslinje inrättas av styrelsen för statlig högskola. Högskolestyrelsen vid högskola som avses i instruktionen ( ) för vissa högskolor får inrätta linje med högre poängtal än 120 poäng, om universitets— och högskoleämbetet medger det.

Lokal utbildningslinje får helt eller delvis anordnas vid annan högskola än den vid vilken linjen inrättats, om samtycke därtill lämnas av behörig företrädare för denna högskola.

I ärende om inrättande av lokal utbildningslinje skall styrelsen för statlig högskola höra utbildningsnämnden, om sådan nämnd finns vid högskolan för yrkesutbildningssektorn och nämnden ej avgivit förslag i ärendet.

Om lokal utbildningslinje helt eller delvis skall anordnas vid statlig högskola, där utbildningsnämnd ej finns för yrkesutbildningssektorn, bestämmer styrelsen vilken utbildningsnämnd vid högskolan som skall handha utbildningen.

28å Individuell utbildningslinje kan inrättas av styrelsen för statlig högskola efter framställning av den studerande. Högskolestyrelsen vid högskola som avses i instruktionen ( ) för vissa högskolor får inrätta linje med högre poängtal än 120 poäng, om universitets- och högskoleämbetet medger det. Innan individuell utbildningslinje inrättas, skall den studerande beredas tillfälle till studie- och yrkesvägledning.

I den mån poängtalet för individuell utbildningslinje överstiger 60 poäng, får det överskjutande poängtalet utgöras av alternativa kurser eller studiekurser. Utbildningslinjen skall hänföras till yrkesutbildningssektor.

Bestämmelse om allmän eller lokal utbildningslinje i 13å andra stycket, 22 å andra och tredje styckena, 26å första stycket och 27 å andra—fjärde styckena gäller i tillämpliga delar även individuell utbild- ningslinje.

Kurser och andra utbildningsmoment

29å Kurs eller studiekurs inrättas av utbildningsnämnden, om kursen eller studiekursen ingår i utbildningslinje som helt eller delvis anordnas vid statlig högskola.

Annan kurs eller studiekurs vid statlig högskola än som avses i första stycket inrättas av styrelsen för högskolan. Styrelsen bestämmer vilken utbildningsnämnd som skall handha kursen.

30 å I fråga om utbildningslinje som helt eller delvis anordnas vid statlig högskola svarar utbildningsnämnden för annat utbildningsmoment än kurs eller studiekurs.

31 å För varje lokal eller individuell utbildningslinje finns en utbildnings- plan. Planen fastställes av styrelsen för högskolan. Innan planen faststäl- les, skall styrelsen i fråga om utbildning som skall anordnas vid annan högskola samråda med styrelsen eller huvudmannen för denna högskola.

Bestämmelserna i 17 å första och tredje styckena äger motsvarande tillämpning i fråga om utbildningsplan för lokal eller individuell utbild- ningslinje.

32 å För varje utbildningslinje som helt eller delvis anordnas vid statlig högskola finns en lokal plan över studiegången. I planen skall anges de kurser, studiekurser och andra utbildningsmoment samt de alternativa kombinationer av kurser eller studiekurser som anordnas inom högskole- området och som kan ingå i utbildningslinjen eller i linjevariant. Planen fastställes av utbildningsnämnden.

33 å Ärende om huruvida kurs eller annat utbildningsmoment, som enligt den lokala planen över studiegången kan ingå i utbildningslinje, för viss studerande får ersättas av annan kurs eller annat utbildningsmoment prövas av utbildningsnämnden efter framställning av den studerande.

34 å Kursplan för kurs, som inrättats av utbildningsnämnd eller styrelse för statlig högskola, fastställes av utbildningsnämnden.

Läsår

35 å Läsåret vid statlig högskola omfattar 270 dagar, om ej Kungl. Maj:t förordnar annat för viss utbildning. Del av kalenderåret som ej ingår i läsåret utgör ferier. Läsåret fördelas på två terminer, om ej Kungl. Maj:t förordnar annat. Terminernas förläggning beslutas av universitets- och högskoleämbetet efter samråd med skolöverstyrelsen eller, i fråga om jordbrukets högskolor, av styrelsen för dessa högskolor efter samråd med ämbetet.

Betyg m. m.

36 å Betyg i sådan kurs eller annat utbildningsmoment som anordnas vid statlig högskola bestämmes av lärare som utbildningsnämnden utser.

Utbildningsbevis i fråga om utbildningslinje som helt eller delvis anordnas vid statlig högskola utfärdas av rektorsämbetet.

Decentraliserad grundutbildning

37å Inom högskoleområdet för högskola som avses i instruktionen ( ) för vissa högskolor får på ort som ej har statlig högskola anordnas decentraliserad grundutbildning. Utbildningen anordnas av hög- skolan eller av högskolan i samverkan med kommun, landstingskommun, studieförbund eller annan huvudman för läroanstalt som icke är statlig.

38 å Vid utformning och lokalisering av decentraliserad grundutbildning skall särskilt beaktas behovet av grundutbildning för personer som till följd av förvärvsarbete, familjeförhållanden eller andra omständigheter önskar deltaga i utbildning på annan ort än sådan där grundutbildning annars anordnas.

39å Om decentraliserad grundutbildning beslutar högskolestyrelsen inom ramen för de närmare bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar särskilt.

Särskilda bestämmelser om grundutbildning vid annan högskola än statlig högskola

40 å Utöver denna kungörelse gäller särskilda bestämmelser om grundut- bildning vid annan högskola än statlig högskola.

Forskarutbildning

41 å * I fråga om forskarutbildning gäller särskilda bestämmelser.

Besvär

42 å Mot beslut om betyg får talan ej föras.

4. Förslag till Instruktion för vissa högskolor

Härigenom förordnas som följer. Inledande bestämmelser

] å Denna instruktion äger tillämpning på andra statliga högskolor än jordbrukets högskolor.

2å Beteckningarna högskoleutbildning, grundutbildning, forskarutbild- ning, yrkesutbildningssektor, utbildningslinje, allmän utbildningslinje och linjevariant betyder i denna instruktion detsamma som i kungörelsen ( ) om högskoleutbildning.

Bestämmelse i denna instruktion om annan läroanstalt än högskola avser i fråga om kommunal, landstingskommunal eller enskild läroanstalt även huvudmannen för läroanstalten, om ej annat anges särskilt.

3 å Allmänna verksstadgan (19651600) skall, med undantag av 3 å 2 och 16—18 åå, tillämpas på högskola. Bestämmelserna i 14 å verksstadgan äger dock tillämpning endast på anställd som ej är lärare. Vid tillämpning av verksstadgan förstås med chefen rektorsämbetet. Myndighets befogenhet enligt 23 å statstjänstemannalagen (19652274) utövas av universitets- och högskoleämbetet.

4å Högskola är förlagd till den eller de orter och har det geografiska verksamhetsområde (högskoleområdet) som Kungl. Maj :t bestämmer särskilt.

* I fråga om samverkan mellan olika högskolor samt mellan högskola och annan läroanstalt som anordnar högskoleutbildning gäller särskilda bestämmelser.

Så Universitets- och högskoleämbetet är central myndighet för hög- skolorna.

6å I fråga om personalen vid högskola finns utöver denna kungörelse bestämmelser i kungörelsen ( ) om lärare och annan personal vid högskola.

7 å Vid högskola anordnas grundutbildning. Vid högskola, som Kungl. Maj:t bestämmer särskilt, bedrives dessutom forskning och anordnas forskarutbildning.

Organisation Högskolestyrelsen

Så Ledamöter av högskolans styrelse (högskolestyrelsen) är en rektor för högskolan, en prorektor för högskolan samt antingen en förvaltnings- chef och åtta andra ledamöter eller lägst sju och högst nio andra ledamöter. Icke självskrivna ledamöter utses särskilt av Kungl. Maj:t. Av de icke självskrivna ledamöterna skall

en företräda arbetstagarna vid högskolan * och utses efter förslag av

vederbörande fackliga organisationer i den ordning Kungl. Maj:t bestäm-

mer särskilt,

en företräda de studerande vid högskolan * och utses efter förslag av dessa i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer särskilt,

de övriga utses med beaktande av att styrelsen skall ha god kontakt såväl med arbetsmarknad, utbildning och forskning vid sidan av högsko- lan som med övrig samhällelig verksamhet.

Kungl. Maj:t utser ordförande och vice ordförande bland ledamöterna i högskolestyrelsen.

Rektorsämbetet

9 å Vid varje högskola finns ett rektorsämbete som förestås av rektor för högskolan. Prorektor för högskolan är rektors ställföreträdare.

10 å Vid högskola som Kungl. Maj:t bestämmer särskilt frnns en förvalt- ningschef.

Uppgift som enligt denna instruktion ankommer på förvaltningschefen fullgöres vid högskola, där förvaltningschef ej finns, av rektor för högskolan, om ej annat anges särskilt.

llå Ärende som ankommer på rektorsämbetets prövning avgöres av rektor för högskolan eller, om förvaltningschef finns vid högskolan, av rektor i närvaro av förvaltningschefen.

Utbildningsnämnder och linjenämnder

12 å Vid högskola finns en utbildningsnämnd för varje yrkesutbildnings- sektor inom vilken allmän utbildningslinje anordnas vid högskolan. Anord- nas vid en högskola i betydande utsträckning grundutbildning inom annan yrkesutbildningssektor, får högskolestyrelsen inrätta utbildnings- nämnd även för denna sektor. Att utbildningsnämnd i vissa fall kan handlägga ärenden rörande utbildning inom annan yrkesutbildningssektor

eller utbildning som ej hör till yrkesutbildningssektor följer av 27—29 åå kungörelsen ( ) om högskoleutbildning.

13 å Utbildningsnämnd består av ordförande samt lägst åtta och högst elva andra ledamöter. Antalet ledamöter bestämmes av högskolestyrelsen.

Ledamöter i utbildningsnämnd utses av högskolestyrelsen. Av leda- möterna bör omkring en tredjedel tillhöra envar av följande grupper, nämligen

lärare vid högskolan, studerande vid högskolan, företrädare för yrkeslivet och för andra läroanstalter som anordnar högskoleutbildning inom yrkesutbildningssektorn.

Innan högskolestyrelsen utser ledamöter i utbildningsnämnd, skall styrelsen inhämta förslag från dem som skall vara företrädda i nämnden eller från organisation som omfattar dem som skall vara företrädda.

Utbildningsnämnd utser inom sig vice ordförande.

14 å För en eller flera utbildningslinjer eller linjevarianter inom en yrkesutbildningssektor vid högskola kan finnas en linjenämnd. Om särskil- da skäl föreligger, får för samma utbildningslinje eller linjevariant finnas mer än en linjenämnd.

Linjenämnd inrättas av högskolestyrelsen. Utbildningsnämnden skall avge förslag i ärendet. Finns utbildningsnäHmd för yrkesutbildningssek- torn och har denna ej avgivit förslag, skall styrelsen höra nämnden.

15 å Linjenämnd består av ordförande och det antal övriga ledamöter som högskolestyrelsen bestämmer.

Ledamöter i linjenämnd utses av högskolestyrelsen eller, efter bemyn- digande av högskolestyrelsen, av utbildningsnämnden. Om ej särskilda skäl föranleder annat, äger bestämmelserna i 13å andra stycket om utbildningsnämnds sammansättning motsvarande tillämpning på linje- nämnd. I bemyndigande till utbildningsnämnd att utse ledamöter i linjenämnd kan högskolestyrelsen meddela föreskrifter om hur många ledamöter som skall tillhöra viss grupp som avses i 13 å andra stycket.

Innan högskolestyrelsen eller utbildningsnämnden utser ledamöter i linjenämnd, skall styrelsen eller nämnden inhämta yttrande från dem som skall vara företrädda i linjenämnden eller från organisation som omfattar dem som skall vara företrädda.

Linjenämnd utser inom sig vice ordförande.

Fakulteter och sektioner

16 å Högskola där forskning bedrives och forskarutbildning anordnas är för fullgörande av uppgifter som rör forskningen och forskarutbildningen indelad i fakulteter, om ej Kungl. Maj:t för viss högskola förordnar annat. Fakultet kan bestå av två eller flera sektioner.

Om indelning i fakulteter och sektioner meddelar Kungl. Maj:t särskil- da bestämmelser.

17 å * För fullgörande av uppgifter som rör forskningen och forskarut- bildningen finns särskilda organ inom högskolan. Om ordförande, vice ordförande och andra ledamöter i sådana organ samt om ärendenas handläggningi organen gäller särskilda bestämmelser.

Institutioner och förvaltningsenheter rn. rn.

18 å Vid högskola finns institutioner för forskning och utbildning eller för enbart grundutbildning. Indelning i institutioner beslutas av högskolestyrelsen.

l9å Ledningen av institution utövas av en institutionsstyrelse och en prefekt.

*I fråga om ordförande, vice ordförande och andra ledamöter i institutionsstyrelse samt om handläggning av ärenden som ankommer på institutionsstyrelse eller prefekt gäller särskilda bestämmelser.

20å Högskolestyrelsen kan besluta att två eller flera institutioner för handhavande av gemensamma angelägenheter skall bilda en institutions- grupp. Högskolestyrelsen beslutar vilka ärenden som skall handläggas i institutionsgrupp samt, med utgångspunkt i bestämmelserna om led- ningen av institution, om ledningen av gruppen.

21 å Vid högskola kan finnas serviceinrättningar för anläggningar och samlingar som är avsedda för gemensamt bruk inom högskolan eller del av denna.

Högskolestyrelsen beslutar om inrättande och förvaltning av servicein- rättning.

22 å Vid högskola, där det är påkallat till följd av verksamhetens omfattning eller geografiska spridning eller av andra särskilda skäl, finns förvaltningsenheter för handläggning av ärenden vilka annars ankommer på högskolestyrelsen eller rektorsämbetet och vilka rör flera institutioner eller serviceinrättningar.

Högskolestyrelsen beslutar om inrättande av förvaltningsenhet, om vilka institutioner och serviceinrättningar som skall höra till enheten samt om vilka ärenden som skall handläggas i enheten.

23 å Ledningen av förvaltningsenhet utövas av en förvaltningsnämnd och en rektor.

Ordförande, vice ordförande och andra ledamöter i förvaltningsnämnd utses bland arbetstagare och studerande vid högskolan. Högskolestyrelsen beslutar om nämndens sammansättning.

* I fråga om handläggning av ärende som ankommer på förvaltnings- nämnd eller rektor gäller särskilda bestämmelser.

Beredande organ

24 å Vid högskola som Kungl. Maj:t bestämmer särskilt finns ett särskilt organ med uppgift att bereda ärenden, vilka rör lokal- och utrustnings-

planering och vilkas avgörande ankommer på högskolestyrelsen. Styrelsen beslutar om beredningens sammansättning samt om handläggning av ärende i beredningen. I beredningen skall bland ledamöterna ingå en företrädare för vardera av byggnadsstyrelsen och Utrustningsnämnden för universitet och högskolor samt företrädare för lärare, andra arbetstagare och studerande vid högskolan.

25 å Utöver vad som följer av 22 å första stycket och 24 å får högskole- styrelsen inrätta organ med uppgift att bereda ärenden eller att efter beslut som avses i 31 å handlägga ärenden som annars ankommer på styrelsen. Styrelsen beslutar om sådant organs sammansättning samt om handläggning av ärende i organet.

Personal

26 å Vid högskola är anställda lärare och andra tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel får högskola anlita sakkunniga och experter.

Ärendenas handläggning Högskolestyrelsen

27 å Högskolestyrelsen har inseende över högskolans alla angelägenheter.

Det åligger styrelsen särskilt att planera för och främja utvecklingen av högskolans saudade verksam- het,

svara för övergripande planering av grundutbildningens omfattning och inriktning inom högskoleområdet,

varje år till universitets- och högskoleämbetet avge förslag till anslags- framställningar och andra framställningar hos nästa års riksdag eller, vid högskola där forskning bedrives och forskarutbildning anordnas, i ett sammanhang avge dels yttrande över sådana förslag rörande forskningen och forskarutbildningen, dels förslag rörande övrig verksamhet vid hög- skolan,

upprätta lokal- och utrustningsprogram för verksamheten vid högsko- lan,

tillse att verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt och att gällande föreskrifter iakttages,

meddela de föreskrifter och anvisningar för högskolan som fordras utöver vad Kungl.-Maj:t och universitets- och högskoleämbetet föreskri- vit,

svara för högskolans ekonomiska förvaltning, om ej annat är föreskrivet besluta i frågor om inrättande och tillsättning av tjänst vid högskolan samt om anlitande av sakkunniga och experter,

förvalta högskolans lokaler samt andra anläggningar och samlingar, i den mån ej uppgiften ankommer på annan,

förvalta stipendie- och andra donationsmedel, om ej annat följer av donationsbestämmelserna,

besluta i frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag.

28 å Av högskolestyrelsen i plenum avgöres

l. viktigare frågor om högskolans verksamhet, organisation, arbetsord- ning eller tjänsteföreskrifter,

2. frågor om förslag till anslagsfranrställning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse,

3. andra frågor av principiell betydelse eller särskild vikt. I fråga om ärenden som icke skall avgöras av högskolestyrelsen i plenum gäller 31 å.

29å Högskolestyrelsen är beslutför när flera än hälften av dess leda- möter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande. Som högskolestyrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

30å Bestämmelsen i 4å första stycket 3 förvaltningslagen (1971 :290) om jäv gäller ej vid handläggning av ärende som ankommer på högskole- styrelsen.

31 å Högskolestyrelsen får överlämna åt annat organ vid högskolan eller åt särskilt arbetsutskott inom styrelsen eller åt ordföranden eller är tjänsteman vid högskolan att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på styrelsen i plenum.

I beslut om överlämnande enligt första stycket till annat organ än högskolestyrelsen får organet medges rätt att i den omfattning styrelsen bestämmer överlämna åt tjänsteman vid högskolan att avgöra ärende eller grupp av ärenden.

32å Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på rektor för högskolan eller förvaltningschefen eller den tjänsteman förvaltningsche— fen utser. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som enligt 31å handlägges av en tjänsteman avgöres utan föredragning.

Rektorsämbetet

33å Rektorsämbetet har det fortlöpande inseendet över allt som rör högskolan.

Det åligger rektorsämbetet särskilt att verkställa högskolestyrelsens beslut, om ej uppgiften ankommer på annan,

vidtaga eller hos högskolestyrelsen föreslå de åtgärder i fråga om

verksamheten vid högskolan vilka ämbetet finner påkallade eller i övrigt lämpliga,

ombesörja den ekonomiska förvaltningen, verka för goda studiebetingelser och, vid högskola där forskning bedrives, goda forskningsbetingelser.

34å Rektorsämbetet får efter beslut av högskolestyrelsen i fråga om ärende som avses i 31 å och i övrigt i den omfattning som är lämplig överlämna åt tjänsteman vid högskolan att avgöra ärende eller grupp av ärenden.

35 å När rektor för högskolan är hindrad att utöva sin tjänst, utövas den av prorektor för högskolan.

Uppkommer hinder för såväl rektor som prorektor, fullgöres rektors åligganden av den tjänsteman rektor bestämmer.

36å Ärende avgöres efter föredragning som, vid högskola där förvalt- ningschef finns, ankommer på denne eller den tjänsteman han utser och, vid annan högskola, ankommer på särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som enligt 34 å handlägges av en tjänsteman avgöres utan föredragning.

Utbildningsnämnder och linjenämnder

37å Utbildningsnämnd har inom sitt ansvarsområde det närmaste in- seendet över grundutbildningen vid högskolan.

Det åligger utbildningsnämnd särskilt att planera för och främja utvecklingen av utbildningen under beaktande av yrkeslivets krav och forskningens framsteg,

planera utbildningsverksamhetens omfattning,

inom ramen för vad som föreskrivits av Kungl. Maj:t och universitets- och högskoleämbetet besluta om utbildningens innehåll och organisation,

ägna uppmärksamhet åt studieförhållandena och följa de studerandes studieresultat,

upprätta riktlinjer för studie- och yrkesvägledning, ansvara för lokal information om utbildningen, samverka med vederbörande studiemedelsnämnd, lämna högskolestyrelsen underlag för förslag till anslagsframställningar och andra framställningar hos nästa års riksdag,

hos vederbörlig myndighet föreslå de åtgärder i fråga om utbild- ningen som nämnden finner påkallade eller i övrigt lämpliga.

38å Utbildningsnämnd får kalla företrädare för institution eller viss lärare, annan arbetstagare eller studerande att deltaga i utbildningsnämn- dens överläggningar men ej i besluten.

39 å Utbildningsnämnd får överlämna åt linjenämnd eller åt institutions- styrelse och prefekt eller åt särskilt arbetsutskott inom nämnden eller åt ledamot eller, enligt förvaltningschefens anvisningar, åt annan tjänsteman

vid högskolan än prefekt att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på nämnden i plenum. Ärende som avses i 31 å får dock överlämnas till särskilt arbetsutskott inom nämnden eller till ledamot, endast om ej annat följer av beslut som avses i 31 å andra stycket.

40 å Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på ordföranden eller på särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som enligt 39 å handlägges av en tjänsteman avgöres utan föredragning.

41 å Berör ärende två eller flera utbildningsnämnder och kan nämnderna icke enas, beslutar högskolestyrelsen efter framställning från någon av nämnderna, av vilken nämnd eller i vilken annan ordning ärendet skall avgöras.

42 å Utbildningsnämnd är beslutför när flera än hälften av dess ledamö- ter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande.

Som utbildningsnämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

43 å Bestämmelsen i 4å första stycket 3 förvaltningslagen (l97lz290) om jäv gäller ej vid handläggning av ärende som ankommer på utbild- ningsnämnd.

44å Linjenämnd handlägger ärenden som annars ankommer på utbild- ningsnämnd. Högskolestyrelsen beslutar vilka utbildningslinjer eller linje- varianter som skall utgöra linjenämnds huvudsakliga arbetsområde. Finns för samma utbildningslinje eller linjevariant mer än en linjenämnd, beslutar styrelsen även om avgränsningen mellan nämndernas uppgifter. Om den närmare fördelningen av ärenden mellan utbildningsnämnden och linjenämnd inom en yrkesutbildningssektor beslutar utbildnings- nämnden.

Bestämmelserna i 38—40, 42 och 43 åå äger motsvarande tillämpning på linjenämnd.

Fakulteter och sektioner

45 å Det eller de organ som enligt bestämmelser som avses i 17 å beslutar i ärenden rörande forskning och forskarutbildning åligger det särskilt att

främja det vetenskapliga samarbetet dels mellan institutioner och forskare inom högskolan, dels mellan dessa å ena sidan samt institutioner och forskare vid andra forskningsinrättningar å den andra,

inom ramen för vad som föreskrivits av Kungl. Maj:t och universitets- och högskoleämbetet besluta om forskarutbildningens innehåll och orga- nisation,

ägna uppmärksamhet åt studieförhållandena inom forskarutbildningen och följa de studerandes studieresultat,

samverka med vederbörande studiemedelsnämnd såvitt gäller studeran- de inom forskarutbildningen,

varje år till universitets- och högskoleämbetet avge förslag till anslags- framställningar och andra framställningar hos nästa års riksdag i fråga om forskningen och forskarutbildningen,

hos vederbörlig myndighet föreslå de åtgärder i fråga om forsk- ningen och forskarutbildningen som organet finner påkallade eller i övrigt lämpliga.

Förslag till framställning hos nästa års riksdag överlämnas till högskole- styrelsen. Styrelsen överlämnar framställningen till universitets- och högskoleämbetet.

Institu tioner

46 å Institutionsstyrelse och prefekt skall ha allmän tillsyn över och vård om institutionens angelägenheter, främja institutionens verksamhet och utveckling samt verka för goda arbets- och studieförhållanden och ett gott samarbete inom institutionen.

Det åligger institutionsstyrelse och prefekt särskilt att svara för planering och genomförande av verksamheten vid institu- tionen inom fastställda ramar och i enlighet med gällande bestämmelser,

till vederbörande utbildningsnämnd eller, i fråga om forskarutbildning, till vederbörande organ som avses i 17 å avge förslag till planer för den utbildning som skall anordnas vid institutionen samt till organisation av utbildningen under nästa läsår,

samverka med vederbörande utbildningsnämnd eller, i fråga om forsk- ning och forskarutbildning, vederbörande organ som avsesi 17 å i ärende om förslag till anslagsframställningar och andra framställningar hos nästa års riksdag,

om ej annat är föreskrivet, avge yttrande angående tillsättning av ledig tjänst vid institutionen,

hos vederbörlig myndighet föreslå de åtgärder som institutionsstyrel- sen och prefekten finner vara till gagn för institutionens verksamhet och utveckling.

47 å * Om fördelningen av ärenden mellan institutionsstyrelse och pre- fekt gäller särskilda bestämmelser.

Gemensamma bestämmelser 48 å Om någon som varit närvarande vid den slutliga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas.

49 å Föredraganden får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos organ vid högskola.

Tjänstetillsättning m. m.

50 å Tjänst som rektor eller prorektor för högskola tillsättes av Kungl. Maj:t för högst sex år efter förslag av högskolestyrelsen. Innan styrelsen

avger förslag, skall en församling bestående av lärare och andra arbetsta- gare samt studerande vid högskolan föreslå innehavare av den tjänst som skall tillsättas. * Om utseende av ledamöter och suppleanter i sådan församling samt om handläggning av ärende i församlingen gäller särskilda bestämmelser.

Behörig till tjänst som rektor eller prorektor är lärare som med hänsyn till pedagogiska och vetenskapliga kvalifikationer samt övriga meriter är skickad för tjänsten. Av innehavarna av tjänsterna som rektor och prorektor bör minst en ha god förtrogenhet med gmndutbildningen och, i fråga om högskola där forskning bedrives och forskarutbildning anord- nas, minst en ha god förtrogenhet med sådan verksamhet.

51 å Tjänst som förvaltningschef tillsättes av Kungl. Maj:t efter anmälan av högskolestyrelsens ordförande.

52å Ordförande, vice ordförande och icke självskrivna ledamöter av högskolestyrelsen förordnas för högst tre år.

53å Ordförande och övriga ledamöter i utbildningsnämnd och i linje- nämnd utses för tre år eller, i fråga om ledamot som är studerande vid högskolan, för ett år. Tjänstgöringstiden räknas från den 1 juli. Avgår ledamot under förordnandetiden, utses ny ledamot för återstoden av tiden.

54å Tjänst som prefekt eller rektor vid förvaltningsenhet tillsättes av högskolestyrelsen. * Om tidslängden för innehav av tjänsten samt om inhämtande av yttrande i ärende om tillsättning av tjänsten gäller särskilda bestämmelser.

Behörig till tjänst som prefekt eller rektor vid förvaltningsenhet är sådan lärare vid högskolan som med hänsyn till pedagogiska och veten- skapliga kvalifikationer samt övriga meriter är skickad för tjänsten.

Besvär

55 å Talan mot beslut av högskolestyrelsen eller annan myndighet vid högskola föres hos universitets- och högskoleämbetet, om ej annat följer av kungörelsen ( ) om högskoleutbildning eller av kungörelsen ( ) om lärare och annan personal vid högskola eller av annan bestämmelse.

I fråga om sådant beslut om eller förslag till tjänstetillsättning eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som tillkännages genom anslag räknas besvärstiden från den dag då anslaget skedde hos den myndighet som meddelat beslutet eller avgivit förslagen. Detsamma gäller beslut om långtidsvikariat som tillsättes i samma ordning som tjänsten.

56å I fråga om talan mot beslut av universitets- och högskoleämbetet tillämpas 18 å allmänna verksstadgan (1965z600).

5. Förslag till instruktion för universitets— och högskoleämbetet

Härigenom förordnas som följer. Inledande bestämmelser

lå Allmänna verksstadgan (1965z600) skall tillämpas på universitets- och högskoleämbetet.

Uppgifter

2 å Ämbetet är central förvaltningsmyndighet för andra statliga högsko- lor än jordbrukets högskolor.

Ämbetet är dessutom central förvaltningsmyndighet för de övriga institutioner som Kungl. Maj :t bestämmer.

Bestämmelse i denna instruktion om högskola gäller andra statliga högskolor änjordbrukets högskolor.

3 å Ämbetet skall främja högskolornas ändamål och utveckling.

Det åligger ämbetet särskilt att

följa forskningens och högskoleutbildningens utveckling, villkor och behov samt i fråga om utbildningen verka för att denna till innehåll, organisation och metoder fortlöpande utvecklas i takt med forskningens framsteg och med hänsyn till kraven från yrkeslivet och samhällsliveti övrigt, varvid även förhållandena utomlands skall beaktas,

sörja för planering av utbildningsverksamhetens omfattning, inriktning och organisation samt nära följa och stödja den lokala planeringen och verka för ändamålsenliga planeringsmetoder,

ägna uppmärksamhet åt kostnadsutvecklingen och medverka till att resurserna för forskningen, utbildningen och förvaltningen genom fort- löpande rationalisering utnyttjas effektivt,

genom upplysning, rådgivning och andra åtgärder stödja och främja verksamheten vid högskolorna,

meddela de föreskrifter om utbildningen vid och förvaltningen av högskolorna vilka behövs utöver de bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t,

tillse att kunskap om det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbe- tet samt om högskolornas utveckling i övrigt snabbt sprides bland dem

som beröres av verksamheten, varje år till Kungl. Maj:t avge förslag till anslagsframställningar och andra framställningar hos nästa års riksdag i fråga om högskolorna.

Organisation

4å Ledamöter av ämbetets styrelse är en verkschef, som är styrelsens ordförande, en ställföreträdande verkschefl, som är styrelsens vice ord- förande, samt lägst sju och högst nio andra ledamöter, som Kungl. Maj:t utser särskilt.

Bland de ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt skall finnas företrädare för offentlig och enskild verksamhet med anknytning till högskoleväsendet samt för arbetstagare- och studerandeintressen.

5 å Verkschefen 'är chef för ämbetet. * I fråga om de arbetsenheter som skall finnas inom ämbetet samt om chefer för sådana enheter gäller särskilda bestämmelser.

6 å Hos ämbetet är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteck- ning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel får ämbetet anlita experter och sakkunniga.

7 å Inom ämbetet finns fem fakultetsberedningar, fem utbildningsbered- ningar och en lokal- och utrustningsberedning.

8 å Fakultetsberedningarna är beredande organi fråga om forskning och forskarutbildning. Av beredningama svarar en för humaniora och teologi, en för rätts- och samhällsvetenskapema, en för medicin, Odontologi och farmaci, en för matematik och naturvetenskap och en för de tekniska vetenskaperna.

Utbildningsberedningarna är beredande organ i fråga om grundläggan- de högskoleutbildning (grundutbildning). Av beredningama svarar en för teknisk yrkesutbildning, en för administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning, en för vårdyrkesutbildning, en för utbildning för undervisnings- yrken och en för utbildning för kultur- och informationsyrken.

Lokal- och utmstningsberedningen är beredande organ i lokal- och utrustningsfrågor.

9 å Kungl. Maj:t utser ordförande och övriga ledamöter i fakultetsbered- ning och utbildningsberedning. Ämbetet utser ordförande och övriga ledamöter i lokal- och utrustningsberedning. * I fråga om ledamöternas antal, förslag till ledamöter och tid för förordnande gäller särskilda bestämmelser.

Utbildningsberedning, fakultetsberedning eller lokal- och utrustnings- beredning utser inom sig vice ordförande.

1U68 har inte tagit ställning till titlar för chefen för UHÄ och dennes ställföreträdare. I detta förslag kallas de därför ”verkschef" och "ställföreträdande verkschef' '.

10 å Av styrelsen avgöres

1. viktigare författningsfrågor,

2. frågor av särskild vikt om forskning eller högskoleutbildning eller om planering eller organisation inom högskolorna,

3. viktigare frågor om ämbetets organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter,

4. frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse,

5. andra frågor som verkschefen hänskjuter till styrelsen.

11 å Styrelsen är beslutför när flera än hälften av dess ledamöter, bland dem verkschefen eller ställföreträdande verkschefen, är närvarande.

Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Är styrelseärende så brådskande att styrelsen icke hinner sammanträda för behandling av ärendet, avgöres detta genom meddelanden mellan verkschefen och minst hälften av styrelsens övriga ledamöter. Kan ärendet icke lämpligen avgöras på detta sätt, får verkschefen besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut, som fattas enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa samman- träde med styrelsen.

12 å Ärende, som icke skall avgöras av styrelsen, avgöres av verkschefen ensam, utom i fråga om läkarundersökning, disciplinär bestraffning, åtalsanmälan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänstgöring eller skiljande från tjänst eller uppdrag. I sådan fråga beslutar verkschefen och om möjligt samtliga chefer för arbetsenheterna, dock minst två. Om omröstning i fråga om läkarundersökning, disciplinär bestraffning, åtals- anmälan, flyttningsskyldighet eller avstängning från tjänstgöring gäller härvid särskilda bestämmelser.

13 å I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt annan tjänsteman än verkschefen att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på verks- chefen.

14å När verkschefen är hindrad att utöva sin tjänst, utövas den av ställföreträdande verkschefen. Denne inträder efter beslut av verkschefen även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av ärende eller grupp av ärenden.

15å Uppkommer hinder för såväl verkschefen som ställföreträdande verkschefen, fullgöres verkschefens åligganden av chefen för den arbets- enhet verkschefen bestämmer.

16 å I verkschefens och ställföreträdande verkschefens samtidiga från- varo får ej fattas beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller

utan någonderas medgivande vidtagas åtgärd som rubbar eller ändrar av ämbetet meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder.

l7å Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på chefen för den arbetsenhet dit ärendet hör eller på särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som handlägges enligt 13 å avgöres utan föredragning.

Verkschefen får själv övertaga beredning och föredragning av ärende. Chef för arbetsenhet och, i fråga om sammanträde i styrelsen, ordförande i fakultetsberedning, utbildningsberedning eller lokal- och utrustningsberedning får vara närvarande när ärende som hör till hans enhet eller beredning föredrages av annan.

18 å Under tjänsteresa eller vid annat tillfälle, när ärende är så brådskan- de att föredragande ej kan tillkallas, får verkschefen utan föredragning meddela beslut som icke kan uppskjutas utan olägenhet.

l9å Verkschefen, ställföreträdande verkschefen, chef för arbetsenhet, ordförande i fakultetsberedning, utbildningsberedning eller lokal- och utrustningsberedning eller, efter beslut av verkschefen, annan tjänsteman får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos ämbetet.

20å Fakultetsberedning har till uppgift att följa forskningens och forskarutbildningens villkor och behov samt samhällslivets krav på fors- karutbildningens innehåll och organisation, hos styrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga, i fråga om forskningen och forskarutbildningen bereda ärenden om förslag till anslagsframställ- ningar och andra framställningar hos riksdagen samt i övrigt bereda de ärenden som styrelsen eller verkschefen överlämnar till beredningen.

21 åUtbildningsberedning har till uppgift att följa grundutbildningens utveckling, villkor och behov samt de krav på utbildningens innehåll och organisation som ställes av forskningen samt av yrkeslivet och samhälls- livet i övrigt, hos styrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade elleri övrigt lämpliga, i fråga om grundutbildningen bereda ärenden om förslag till anslagsframställningar och andra framställningar hos riksdagen samt i övrigt bereda de ärenden som styrelsen eller verkschefen överlämnar till beredningen.

22å Lokal- och utrustningsberedningen har till uppgift att följa hög- skolornas behov av lokaler och utrustning för forskning, utbildning och andra ändamål, verka för samordning av högskolornas planering för att tillgodose sådana behov samt i övrigt bereda ärenden som rör nämnda lokaler och utrustning.

23 å Fakultetsberedning, utbildningsberedning eller lokal- och utrust- ningsberedning sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta omstän- digheterna föranleder det eller när minst tre av ledamöterna begär det för visst ändamål. Verkschefen, ställföreträdande verkschefen och, i fråga om

ärende som hör till viss arbetsenhet, chefen för enheten får vara närvarande vid sammanträde och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

24å Fakultetsberedning, utbildningsberedning eller lokal- och utrust— ningsberedning är beslutför när flera än hälften av dess ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande. Som bered- ningens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

25 å Om någon som varit närvarande vid den slutliga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas.

Tjänstetillsättning

26 å Verkschefen och ställföreträdande verkschefen förordnas av Kungl. Maj:t för högst sex år. Styrelsens övriga ledamöter förordnas för högst tre år.

27å Annan tjänst i lägst lönegrad C 1 än tjänst som verkschef eller ställföreträdande verkschef tillsättes av Kungl. Maj:t efter anmälan av verkschefen.

Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av ämbetet.

Övriga bestämmelser

28 å Besked enligt 37 å andra stycket statstjänstemannastadgan (1965: 601) lämnas av ämbetet i fråga om innehavare av tjänst som avses i 27 å första stycket.

6. Förslag till Kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleut- bildning

Härigenom förordnas som följer.

] å Med kommunal högskoleutbildning avses i denna kungörelse detsam- ma som i lagen ( ) om kommunal högskoleutbildning.

Beteckningarna högskoleutbildning, grundutbildning, yrkesutbildnings- sektor, allmän utbildningslinje, kurs och studiekurs betyder i denna kungörelse detsamma som i kungörelsen ( ) om högskoleutbild- nmg.

2 å Med kommun jämställes i denna kungörelse kommunalförbund mellan kommuner och med landstingskommun kommunalförbund mel- lan landstingskommuner eller mellan en eller flera landstingskommuner och en eller flera kommuner som ej ingår i landstingskommun.

3å Kommunal högskoleutbildning skall genomföras i nära samarbete med andra läroanstalter, främst dels kommunens eller landstingskommu- nens gymnasieskola, dels statlig högskola inom vars högskoleområde kommunen eller landstingskomrnunen är belägen.

4 å Kommunal högskoleutbildning omfattar endast grundutbildning.

I fråga om rätt för kommun eller landstingskommun att anordna allmän utbildningslinje eller del av sådan linje finns bestämmelser i 14 å kungörelsen ( ) om högskoleutbildning.

Annan kommunal högskoleutbildning än allmän utbildningslinje får anordnas av kommun eller landstingskommun efter medgivande av styrelsen för statlig högskola. Myndighet som lämnar sådant medgivande skall även bestämma den ort på vilken utbildningen skall anordnas, om ej annat följer av bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelat särskilt.

5 å Kommunfullmäktige får föreskriva att förvaltning och verkställighet i fråga om byggnad och mark för kommunal högskoleutbildning skall handhas av annan kommunal nämnd än skolstyrelsen. Motsvarande gäller om landstinget och utbildningsstyrelsen.

6 å Tillsynsmyndigheten för kommunal högskoleutbildning är skolöver- styrelsen, om ej Kungl. Maj:t för viss utbildning förordnar annat.

7å Tillsynsmyndigheten meddelar de anvisningar och fastställer de formulär som fordras för tillämpningen av denna kungörelse.

8å ! kommun eller landstingskommun som anordnar kommunal hög- skoleutbildning skall för varje yrkesutbildningssektor, inom vilken kom- munen eller landstingskommunen anordnar sådan högskoleutbildning, finnas en eller flera linjenämnder. Linjenämnd inrättas av styrelsen för utbildningen. Om mer än en linjenämnd inrättas för en yrkesutbildnings- sektor, beslutar styrelsen även om fördelningen av ärenden mellan nämnderna.

9å Linjenämnd består av ordförande samt lägst åtta och högst elva andra ledamöter. Antalet ledamöter bestämmes av styrelsen för utbild- ningen.

Ledamöter i linjenämnd utses av styrelsen för utbildningen för tre år eller, i fråga om ledamot som är studerande inom utbildningen, för ett år. Tjänstgöringstiden räknas från den 1 juli. Avgår ledamot under förord- nandetiden, utses ny ledamot för återstoden av tiden. Om ej särskilda skäl föranleder annat, bör omkring en tredjedel av ledamöterna tillhöra en var av följande grupper, nämligen

lärare inom utbildningen, studerande inom utbildningen, företrädare för yrkeslivet och för andra läroanstalter som anordnar högskoleutbildning inom yrkesutbildningssektorn.

Innan styrelsen för utbildningen utser ledamöter i linjenämnd, skall styrelsen inhämta förslag från dem som skall vara företrädda i nämnden eller från organisation som omfattar dem som skall vara företrädda.

Linjenämnd utser inom sig vice ordförande.

10å Linjenämnd har inom sitt ansvarsområde det närmaste inseendet över den kommunala högskoleutbildningen.

Det åligger linjenämnd särskilt att planera för och främja utvecklingen av utbildningen under beaktande av yrkeslivets krav och forskningens framsteg,

planera utbildningsverksamhetens omfattning,

inom ramen för vad som föreskrivits av Kungl. Maj :t och tillsynsmyn- digheten besluta om utbildningens innehåll och organisation,

ägna uppmärksamhet åt studieförhållandena och följa de studerandes studieresultat,

samverka med vederbörande studiemedelsnämnd, lämna styrelsen för utbildningen underlag för bedömning av utbild- ningsverksamhetens utveckling samt av behovet av medel för denna verksamhet,

hos vederbörlig myndighet föreslå de åtgärder i fråga om utbild- ningen som nämnden finner påkallade eller i övrigt lämpliga.

Finns för viss yrkesutbildningssektor ej utbildningsnämnd vid högskola som avses i instruktionen ( ) för vissa högskolor och anordnas kommunal högskoleutbildning tillhörande denna sektor inom denna högskolas högskoleområde, skall linjenämnden för denna utbildning även

upprätta riktlinjer för studie- och yrkesvägledning och ansvara för lokal information om utbildningen.

11 å Linjenämnd får kalla viss lärare, annan arbetstagare eller studerande att deltaga i linjenämndens överläggningar men ej i besluten. ,

12 å Linjenämnd får överlämna åt särskilt arbetsutskott inom nämnden eller åt ledamot eller, enligt anvisningar av styrelsen för utbildningen, åt tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på nämnden 1 plenum.

13 å Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på ordföranden eller på särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som enligt 12å handlägges av en tjänsteman avgöres utan föredragning.

14 å Berör ärende två eller flera linjenämnder och kan nämnderna icke enas, beslutar styrelsen för utbildningen efter framställning från någon av nämnderna, av vilken närrmd eller i vilken annan ordning ärendet skall avgöras.

15 å Linjenämnd är beslutför när flera än hälften av dess ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande.

Som linjenämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

16å Annan kurs eller studiekurs inom kommunal högskoleutbildning än som ingår i utbildningslinje, vilken delvis anordnas vid statlig högskola, inrättas av styrelsen för utbildningen. Kursplan för kursen fastställes av linjenämnden.

17å I fråga om utbildningslinje som helt anordnas inom kommunal högskoleutbildning svarar linjenämnden för annat utbildningsmoment än kurs eller studiekurs.

18å Ärende om huruvida kurs eller annat utbildningsmoment, som ingår i allmän utbildningslinje vilken helt anordnas inom kommunal högskoleutbildning, för viss studerande får ersättas av annan kurs eller annat utbildningsmoment prövas av linjenämnden efter framställning av den studerande.

19 å * I fråga om läsåret för kommunal högskoleutbildning gäller särskil- da bestämmelser.

20å Betyg i sådan kurs eller annat utbildningsmoment som anordnas inom kommunal högskoleutbildning bestämmes av lärare som linjenämn- den utser.

21 å * I fråga om lärare och annan personal för kommunal högskoleut- bildning gäller särskilda bestämmelser.

1. Lag om kommunal högskoleutbildning

I förslaget till lag om kommunal högskoleut- bildning regleras endast sådan högskoleut- bildning som avses i förslaget till kungörelse om högskoleutbildning, dvs. sådan utbild- ning för vilken Kungl. Maj:t eller annan statlig myndighet skall ge bestämmelser. I vilken utsträckning kommuner och lands- tingskommuner har rätt att anordna annan motsvarande utbildning regleras av kommu- nallagarna. Lagförslaget är utformat efter mönster av skollagen (l962:3l9). Denna lag inleds med en paragraf i vilken syftet med den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom anges. Eftersom den kommunala högskoleutbild- ningen endast är en mindre del av samhällets högskoleutbildning, bör motsvarande be- stämmelse i varje fall inte få sin plats i den här föreslagna lagen.

I skollagen ges bestämmelser om grund- skolan, specialskolan och gymnasieskolan. Enligt 6å tredje stycket gäller särskilda bestämmelser om undervisningen av vissa psykiskt utvecklingsstörda. I vissa paragrafer talas vidare om kommunens och landstings- kommunens uppgifter rörande annan skola än grundskolan eller gymnasieskolan eller rörande skolväsendet i allmänhet. Enligt U 685 uppfattning räknas inte den kommu- nala högskoleutbildningen till begreppen skola och skolväsende i skollagens mening. U68 har emellertid bedömt att uttrycklig föreskrift härom inte behövs. Vad nu sagts innebär bl.a. att bestämmelser i skollagen om skolstyrelsens och Skolchefens befattning med skolväsendet i kommunen inte ger dessa myndigheter några uppgifter i fråga om den kommunala högskoleutbildningen. Däremot

är de allmänna reglerna om bl. a. formerna för handläggning av ärenden i skolstyrelsen eller utbildningsstyrelsen, vilka delvis i form av hänvisningar till kommunallagarna åter- finns i skollagen, tillämpliga också när nämnderna med stöd av detta lagförslag handlägger ärenden om kommunal högskole- utbildning.

Ett särskilt problem är skolstyrelsens möjlighet att enligt 15å första stycket skollagen delegera beslutanderätt till bl. a. skolchefen eller annan skolledare. I vilken utsträckning detta kan ske i fråga om kommunal högskoleutbildning är beroende av om dessa tjänstemän har uppgifter som rör högskoleutbildningen. Frågan berörs i skollagen endast såvitt gäller skolchefen, vilken enligt 19 å a och b bl. a. skall biträda skolstyrelsen i dess verksamhet och, i den mån delegation sker till honom, fatta beslut på styrelsens vägnar. Enligt U 685 mening är det naturligt att skolstyrelsen får utnyttja sin chefstjänsteman även för den kommunala högskoleutbildningen. Delegation bör alltså kunna ske till skolchefen. Mot denna bakgrund föreslår utredningen ej ändrad lydelse av 15 och 19 åå skollagen.

lå

Första stycket motsvarar närmast 2 och 2 b åå skollagen. Till skillnad mot vad som är fallet i nämnda bestämmelser anges dock endast kommunernas eller landstings- kommunernas rätt att under vissa villkor anordna högskoleutbildning. Några skyldig- heter i detta avseende bör inte uppställas (jfr avsnitt 6.3.6).

I första stycket sägs att utbildningen får

anordnas, om Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, medger det samt att medgivandet får förbindas med villkor. Av 14å förslaget till kungörelse om högskoleutbildning följer att i fråga om allmän utbildningslinje medgivandet lämnas av Kungl. Maj:t. Annan högskoleutbildning än allmän utbildningslinje får enligt 4å tredje stycket förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskole- utbildning anordnas av kommun eller lands- tingskommun efter medgivande av styrelsen för statlig högskola. Förutsättning för sistnämnda medgivande är självfallet att utbildningen anordnas inom högskoleområ- det.

Bestämmelsen i lå första stycket att medgivandet får förbindas med villkor har ta- gits med i syfte att förtydliga. Ett villkor som enligt 14å förslaget till kungörelse om högskoleutbildning och 4å förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning regelmässigt skall uppställas är på vilken ort utbildningen skall anordnas.

Paragrafen motsvarar 7 å första stycket och 20aå första stycket skollagen. Som ett förtydligande i jämförelse med skollagen anges dessutom uttryckligen att kommun- fullmäktige eller landstinget efter beslut av Kungl. Maj:t kan föreskriva att visst slag av ärenden som rör högskoleutbildningen får handläggas av annan nämnd än skolstyrelsen eller utbildningsstyrelsen. Kungl. Maj:ts förordnanden enligt denna paragraf bör i regel vara generella. Ett exempel på sådana förordnanden återfinns i Så förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning.

3å

Paragrafen motsvarar 5 å skollagen. Som U 68 utvecklat i avsnitt 6.4.3 kommer skolöverstyrelsen enligt utredningens förslag att vara tillsynsmyndighet för huvuddelen av den kommunala högskoleutbildningen.

4och5 åå

Paragraferna motsvarar 9 och 20c åå samt 28 å och 29 å andra stycket skollagen.

Paragrafen motsvarar 29å första stycket skollagen. För grundskolan och gymnasie- skolan tinns elevområden. Innebörden därav är att den som är kyrkobokförd inom elevområdet i regel har visst företräde till utbildningen. Innebörden av 6 å, samman- ställd med den omständigheten att U 68 inte föreslår regler om elevområden för kommu- nal högskoleutbildning, är att rätten att studera inom kommunal högskoleutbildning är oberoende av var i landet sökanden är bosatt.

7och8 åå

Paragraferna motsvarar 46å och 47 b å andra stycket skollagen. Innebörden av 8 å är att huvudman för kommunal högskoleut- bildning kan överlämna åt tillsynsmyndighe- ten att avgöra tvist om interkommunal ersättning.

9—11 åå

Paragraferna motsvarar 49 och 53 åå, 54å andra stycket och 55 å skollagen.

2. Lag om ändring i skollagen( 1 962.131 9)

Förslaget till lag om ändring i skollagen (l962:3l9) föranleds av U68s förslag att ändra namnet på den landstingskommunala utbildningsnämnden till utbildningsstyrelse (se avsnitt 6.3.6). Därutöver har i 20då erinrats om att utbildningsstyrelsen har andra uppgifter än dem som behandlas i skollagen. En motsvarande erinran finns för skolstyrelsen i 10 å tredje stycket.

3. Kungörelse om högskoleutbildning

Förslaget till kungörelse om högskoleutbild- ning är disponerat enligt följande. I 1 å anges

högskoleutbildningens plats i utbildningsvä- sendet. 2 å innehåller bestämmelser om var högskoleutbildning får anordnas. Av 2å tredje stycket framgår att i denna kungörelse högskola betecknar varje läroanstalt där högskoleutbildning anordnas med undantag av läroanstalt som i samverkan med statlig högskola anordnar endast decentraliserad grundutbildning (jfr 2å andra stycket och 37 å). Uttrycket statlig högskola betecknari kungörelsen endast högskolorna inom utbild- nings- och jordbruksdepartementens områ- den, inte läroanstalter för sjöbefals-,branding- enjörs- och hälsovårdsinspektörsutbildning. Det bör observeras att beteckningen högskola har en annan, mera inskränkt innebörd i instruktionerna (jfr 2å tredje stycket förslaget till instruktion för UHÄ och l å förslaget till instruktion för vissa hög- skolor).

I 3—24 åå ges de bestämmelser som är gemensamma för grundläggande högskoleut- bildning oavsett huvudman. En konsekvens av denna disposition är att avsnittet inte innehåller regler om vem som fattar beslut på lokal nivå och inte heller bestämmelser som enbart rör lokala och individuella utbildningslinjer. Dessa linjer får enligt U 68s förslag (se avsnitt 3.1.4) endast inrättas av statlig högskola.

Närmare bestämmelser om lokala och individuella utbildningslinjer ges i avsnittet särskilda bestämmelser om grundutbildning vid statlig högskola (25—36 åå). Vidare innehåller avsnittet vissa bestämmelser om vem som beslutar inom den lokala statliga högskoleorganisationen.

Bestämmelser om decentraliserad grund- utbildning har förts till ett särskilt avsnitt (37—39 åå).

I 40å sägs att det finns särskilda bestämmelser om grundutbildning vid annan högskola än statlig högskola. Sådana bestäm- melser har i fråga om kommunal högskoleut- bildning förts till 16—20 åå förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning.

Kungörelsen förutsätts, som framhållits i inledningen till denna bilaga, slutligen

innehålla också ett huvudavsnitt om forskar- utbildning.

Som redan nämnts inleds kungörelseförslaget med att högskoleutbildningens plats iutbild- ningsväsendet anges. Statsmaktema har un- der våren 1972 i princip beslutat att som villkor för tillträde till högre utbildning skall gälla avslutad minst tvåårig utbildning i gymnasieskolan innefattande kunskaper i engelska och svenska enligt fordringarna för tvåårig social linje. Detta allmänna behörig- hetskrav, som skall kunna uppfyllas även genom annan jämförbar utbildning, skall sedan i olika fall kompletteras med särskilda förkunskapskrav. Det har förutsetts att un- dantag från vad som innefattas i den nu angivna allmänna behörigheten skall kunna gälla för vissa utbildningsvägar (jfr avsnitt 5.122).

Järnförelsevis omfattande delar av vad U 68 betecknar som grundläggande högsko- leutbildning bygger i dag på grundskolan. I sådana fall krävs dock i allmänhet en viss lägsta ålder för behörighet. I statsmakternas principbeslut våren 1972 förutsattes vidare att utrymme skall finnas att generellt uppnå allmän behörighet även utan den skolmässiga utbildning som skall utgöra normalvägen till högre utbildning.

Av det sagda framgår att vad U 68 beteck- nar som högskoleutbildning i flertalet fall kommer att bygga på utbildning i gymnasie- skolan eller jämförlig skolunderbyggnad. Det kan dock inte uteslutas att, i varje fall under en övergångstid, det kommer att finnas ut- bildningsvägar inom grundutbildningen, där grundskolan är tillräcklig skolunderbyggnad (jfr avsnitt 1.3.2). I sistnämnda fall kommer utbildningens egenskap av högskoleutbild- ning att konstitueras av krav på viss erfaren- het, ibland uttryckt som krav på viss ålder. I detta sammanhang bedömer U 68 det vara tillräckligt att ange riktpunkten för hög- skoleutbildningens begynnelsenivå. Det före- skrivs därför i 1 å andra stycket att hög- skoleutbildning bygger på gymnasieskolan

eller på annan utbildning enligt de närmare bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar särskilt. Dessa närmare bestämmelser kom- mer sannolikt i fråga om generella krav på skolunderbyggnad att bestå i hänvisning till vad som gäller för allmän behörighet. Därut- över kan det behövas föreskrifter för visst slag av grundutbildning. Det skall strykas under att bestämmelsen i 1 å andra stycket endast innefattar ett ställningstagande till den nivå på vilken grundutbildningen startar. Vilka krav som skall ställas på de studerande i behörighetshänseende ankommer det inte på U 68 att närmare precisera (jfr 23 å).

I tredje stycket anges att — liksom för närvarande — forskarutbildning bygger på grundutbildning. Inte heller detta innefattar något ställningstagande till vilka behörighets- krav i fråga om bredden och djupet på grundutbildningen som skall ställas upp i det särskilda fallet.

2å

Hänvisningen i 2 å första stycket sista meningen avser i U68s författningsförslag ] å lagen om kommunal högskoleutbildning och 4 å kungörelsen med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning.

3—6 åå

Bestämmelserna i 3—6 åå motsvaras i kungö- relsen om utbildning vid de filosofiska fakulteterna av 4 och 6—8 åå.

Grundutbildning skall enligt U 685 förslag anordnas både som heltidsutbildning och som deltidsutbildning. Vid utformningen av utbildningen bör stor hänsyn tas till olika individers önskemål om utbildningens för- läggning och om möjlighet att följa undervis- ningen inte bara på dagtid utan även på kvällstid. Särskilt skall därvid beaktas de studerande som av olika anledningar, t. ex. förvärvsarbete eller vård av egna barn, önskar bedriva studier på deltid. Sistnämnda princip har U 68 bedömt vara av sådan vikt att en bestämmelse därom förts in i4 å. Se också 38 å.

l 7—10åå ges generella bestämmelser om grundutbildningens uppbyggnad. 11—14 åå innehåller särskilda regler för allmän utbild- ningslinje. 15 å innehåller en hänvisning till de regler för lokal och individuell utbild- ningslinje vilka motsvarar 11—14 åå. Be- stämmelserna är i betänkandet behandlade, 7—ll åå i avsnitt 3.1.3, 12 å i avsnitt 3.3.3 och 2.5, 13å i avsnitt 3.1.4 och 14å i avsnitt 6.3.6—7.

Enligt 7å andra stycket skall studiekurs omfatta 20, 40 eller 60 poäng. Studiekurser- na har enligt U 685 förslag som huvudsaklig funktion att med hänsyn till planerings- och inforrnationssynpunkter bilda sammanhållna enheter av utbildningsmoment vilka var för sig i regel omfattar mindre än en termins studier. Det finns därför inte behov att medge möjlighet att bilda studiekurser av annan omfattning. Det är självfallet ingen- ting som hindrar att utbildningslinjer byggs upp av grupper av kurser som tillsammans omfattar andra poängtal än 20, 40 eller 60 poäng. Sådana grupper av kurser kallas dock inte studiekurser.

I 8å anges att grundutbildning för en studerande omfattar antingen en utbildnings- linje eller en eller flera enstaka kurser eller studiekurser. Detta utgör emellertid såtillvi- da endast en huvudregel, att U 68 inte före- slår bestämmelser som hindrar att den, som har genomgått en utbildningslinje, därefter antas till annan grundutbildning eller att den, som följt en eller flera enstaka kurser eller studiekurser, sedermera genomgår en utbild- ningslinje.

I avsnitt 3.1.4 har U68 föreslagit att Kungl. Maj:t skall besluta om allmän utbildningslinjes inriktning, medan övriga beslut på central nivå skall fattas av veder- börande verk (motsvarande) och anges i ut- bildningsplanen. Undantagsvis kan det dock vara lämpligast att Kungl. Maj:t något mera i detalj tar ställning till viss utbildningslinjes innehåll. Detta kan då ske i beslut om inrättande av allmän utbildningslinje. I 13 å andra stycket har därför införts en bestäm-

melse om att i beslut om inrättande av allmän utbildningslinje kan _ utöver inrikt- ningen — anges de övriga bestämmelser som Kungl. Maj:t finner påkallade.

16—18åå

I fråga om innehållet i 16—18 åå kan hänvisas till avsnitt 3.1.4. Bestämmelserna gäller dels utbildningsplaner för allmän utbildningslinje, dels kursplaner för alla slag av kurser.

I 16 å andra stycket anges vilken myndig- het som fastställer utbildningsplan för allmän utbildningslinje. Huvudregeln är att planen fastställs av central myndighet eller av styrelsen för jordbrukets högskolor. Undantagsvis kan det dock vara lämpligare att planen fastställs lokalt, såsom för närvarande är fallet vid dramatiska institutet. Kungl. Maj:t bör ha möjlighet att förordna om sådana undantag. Eftersom utbildnings- planen i princip skall gälla för alla högskolor där linjen anordnas, bör sådant förordnande meddelas endast i fråga om linjer som bara anordnas vid en högskola.

För närvarande fastställs normalstudieplan vid filosofisk fakultet för studiekurs som avser främst utbildning av lärare av UKÄ i samråd med SÖ. Enligt utredningens förslag skall utbildningsplan för motsvarande utbild- ning fastställas av UHÄ utan föreskrivet samråd. Bakgrunden är att rätten till infly- tande för SÖ liksom för andra berörda myn- digheter sarnt behovet av samråd och samar- bete med dessa myndigheter skall tillgodoses dels genom de av U68 föreslagna utbild- ningsberedningarna, dels genom de övriga samarbetsformer som —- utan närmare före- skrifter i kungörelsen — måste förekomma regelbundet eller överrenskommas i det sär- skilda fallet.

I 17 å andra stycket medges central myndighet att delegera sin beslutanderätt i fråga om utbildningsplan till högskola. Delegationen får avse samtliga bestämmelser i fråga om de utbildningsmoment som inte är gemensamma för hela utbildningslinjen. Inom högskolan fattas i sådana fall beslut

om innehållet i utbildningsplanen av det organ som har det direkta ansvaret för utbildningen, dvs. vid statlig eller kommunal högskola av utbildningsnämnd eller linje- nämnd.

Utbildningsplan för allmän utbildningslin- je kommer i fråga om graden av konkretion att variera mellan olika utbildningslinjer. I fråga om vissa utbildningslinjer kan anges precis vilka utbildningsmoment som linjen omfattar och relativt ingående föreskrifter om samordningen mellan momenten. I andra fall kan planen innehålla bestämmelser om obligatoriska utbildningsmoment samt anvis- ningar om olika slag av kurser eller studiekurser som ytterligare får ingå i linjen.

Redan av beslutet om inrättande av allmän utbildningslinje följer linjens sam- manlagda poängtal för den studerande samt linjens inriktning i övrigt (jfr 13å andra stycket). I utbildningsplanen skall innehålleti linjen presenteras närmare. Sålunda skall där anges de olika utbildningsmoment som ingåri linjen eller i linjevariant eller annan kombi- nation av kurser och studiekurser inom linjen. Även i det fall när utbildningsmomenten anges centralt torde ofta det exakta poängtalet för de olika momenten böra bestämmas på lokal nivå. I den mån det föreskrivs att kurser skall sammanföras till studiekurser, anges alltid en ram i form av poängtal för studiekurseri. Vidare anges studiekursens benämning. Av utbildningspla— nen skall också följa de förkunskapskrav som gäller för tillträdet till olika delar av utbildningen. Av förkunskapskraven kan ibland följa att ett visst utbildningsmomenti tiden kommer före ett annat moment. Även därutöver kan det ibland vara påkallat att ange ordningsföljden mellan olika moment eller föreskrifter eller rekommendationer om parallelläsning. Utbildningsplanen kan också innehålla anvisningar till vägledning för upprättande av kursplan. Slutligen skall i planen meddelas övriga erforderliga före- skrifter. I 17 å tredje stycket erinras om att kungörelsen innehåller ytterligare bestäm- melser om föreskrifter som kan ingå i utbild- ningsplan.

Enligt 16å första stycket är utbildnings- plan gemensam för samtliga högskolor där utbildningslinjen anordnas. Detta innebär dock inte att utbildningen behöver vara enhetlig i hela landet. Som redan nämnts förutsätter U 68 att planen ofta skall lämna utrymme för lokala beslut om utbildnings- momentens inbördes omfattning. Även i övrigt kan innehållet iutbildningsmomenten variera inom ramen för de centrala bestäm- melserna. I den mån en utbildningslinje omfattar flera kombinationer av kurser och studiekurser, vilket ofta kommer att vara fallet, kan vidare olika högskolor anordna olika kombinationer. I sistnämnda fall kan det också delegeras till högskolan att fastställa planen i fråga om de utbildnings- moment som inte är gemensamma för alla kombinationer inom linjen.

Det lokala inflytandet kommer — bortsett från de fall där planen helt eller delvis fastställs lokalt — till uttryck främst på två vägar. Dels inrättas kurser och fastställs kursplaner på lokal nivå (29 å första stycket och 34å detta kungörelseförslag samt 16å förslaget till kungörelse med vissa bestäm- melser om kommunal högskoleutbildning). Dels skall i fråga om utbildningslinje som helt eller delvis anordnas vid statlig högskola finnas en av utbildningsnämnden fastställd lokal plan över studiegången. Genom den senare planen beslutar utbildningsnämnden bl.a. i vilken utsträckning utbudet av högskoleutbildning inom högskoleområdet får ingå i en allmän utbildningslinje som helt eller delvis anordnas vid högskolan (se vidare beträffande den lokala planen över studie- gången specialmotiveringen till 32 å).

19—2155

Bestämmelserna i 19 å motsvaras i betänkan- det av avsnitt 3.3.1. Det bör påpekas att, till skillnad mot vad som i dag gäller för utbildning vid de filosofiska fakulteterna, betyg enligt U 683 förslag inte skall sättas för studiekurs.

I l9å anges som huvudregel att betyg sätts i varje kurs samt att betygsskalan

underkänd, godkänd och väl godkänd skall användas. Härifrån kan undantag göras i utbildningsplan eller genom särskilda före- skrifter av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndi- gande av Kungl. Maj:t, av annan myndighet. I vissa fall kan det vara lämpligt att föreskriva betygsättning igrupper av kurser i stället för i varje kurs. Ett sådant fall är när varje kurs omfattar ett lågt poängtal. Ett annat fall är när det för framtida meritvärde- ring vid t. ex. anställning som lärare är påkallat att uppnå stor enhetlighet i fråga om vilka storheter som skall betygsättas. I sistnämnda fall kan gemensam betygsättning för alla kurser inom en studiekurs vara lämpligast. I fråga om betygsskalan är en situation, där det kan vara nödvändigt att avvika från huvudregeln, det fallet att en specialkurs i gymnasieskolan samtidigt utgör en kurs i högskoleutbildningen.

Utformningen av 20å utesluter förnyat prov för högre betyg för studerande som redan fått betyget godkänd. Den som vid tidigare prov fått betyget underkänd kan vid nytt prov inte få högre betyg än godkänd. Skulle han ha möjlighet att få betyget väl godkänd, skulle han komma i en gynnsamma- re situation än den som vid första tillfället fått betyget godkänd och inte är berättigad att höja betyget. Närmare bestämmelser om bl.a. antalet tillfällen för förnyat prov bör ' meddelas i utbildningsplanen eller i kursplan.

Liksom nu bör betyg vid en högskola få tillgodoräknas vid "övriga högskolor. En föreskrift härom har förts in i 21 å. Eftersom kurser inrättas lokalt, är det dock ofta inte självklart vad betyg i en kurs vid en högskola motsvarar i fråga om kurser vid en annan högskola. I 33 å detta kungörelseför- slag och 18 å förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskole- utbildning ges därför bestämmelser om prövningen av bl.a. möjligheten att åber0pa betyg från annan högskola.

22å

Bestämmelserna i 22 å motsvaras i betänkan- det av avsnitt 3.3.2.

Bestämmelserna i 23å och 24å första stycket motsvaras i betänkandet av avsnitt 5.3. I fråga om 24å andra stycket kan hänvisas till avsnitt 3.1 .3.6.

25—36 åå

På flera ställen i 25—36 åå talas om utbildningsnämnds vid statlig högskola an- svar för utbildning som endast delvis anordnas vid högskolan. Att ansvaret bör omfatta hela utbildningslinjen har utvecklats i avsnitt 6.3.3.1. I samma avsnitt har U68 förordat en utbildningsnämnds- eller linje- nämndsorganisation vid jordbrukets högsko- lor. I flera av paragraferna 25—36 talas om utbildningsnämnd vid statlig högskola. Skul- le man stanna för att det vid jordbrukets högskolor skall finnas linjenämnder men inte utbildningsnämnder, får dessa bestämmelser kompletteras med en regel om vad sådan bestämmelse om utbildningsnämnd avser i fråga om jordbrukets högskolor. Om å andra sidan utbildningsnämnder skall finnas även vid jordbrukets högskolor, krävs särskilda regler om vilken nämnd som beslutar i fråga om utbildning som anordnas vid såväl jordbru- kets högskolor som annan statlig högskola.

I fråga om de statliga högskolorna inom utbildningsdepartementets område kan linje- nämnd enligt 44å förslaget till instruktion för dessa högskolor i betydande utsträckning fullgöra uppgifter som annars ankommer på utbildningsnämnd. En erinran härom inleder avsnittet särskilda bestämmelser om grundut- bildning vid statlig högskola (25 å). Se vidare specialmotiveringen till 44å förslaget till instruktion för vissa högskolor.

Utan särskilda bestämmelser i den nu behandlade kungörelsen får myndighet vid statlig högskola, som enligt 25 —36 åå har att besluta i visst avseende, delegera sin beslu- tanderätt med stöd av bestämmelser i in- struktionen för högskolan.

Lokal utbildningslinje omfattar minst 60 poäng och högst 120 poäng eller, om särskilda skäl föreligger, högre poängtal än 120 poäng. Särskilda skäl kan vara att en jämförbar allmän utbildningslinje omfattar högre poängtal än 120 poäng. Prövningen av de särskilda skälen ankommer inom UHÄs ansvarsområde på UHÄ (27å första styc- ket). Enligt 26å andra stycket äger vissa bestämmelser om allmän utbildningslinje tillämpning också på lokal utbildningslinje. De bestämmelser det gäller är llå om linjens konstruktion, 12 å om dess hänföran- de till yrkesutbildningssektor, 13å andra stycket om vad beslutet om inrättande av linjen skall omfatta samt 22å andra och tredje styckena om utbildningsbevis. Hänvis- ningen till 13 å andra stycket innebär således att i beslutet om inrättande av lokal utbildningslinje skall anges utbildningslinjens sammanlagda poängtal, linjevarianter, det yrkesområde som utbildningslinje eller linjevariant är inriktad mot samt till vilken yrkesutbildningssektor utbildningslinje eller linjevariant skall hänföras.

28å

Bestämmelserna om individuell utbildnings- linje avviker från bestämmelserna om lokal utbildningslinje i följande avseenden. Linjen inrättas efter framställning av den studeran- de. Innan linjen inrättas, skall den studeran- de beredas tillfälle till studie- och yrkesväg- ledning. Linjevarianter förekommer inte. Benämning av linjen i utbildningsbevis förekommer inte.

Den som antas till individuell utbildnings- linje skall i likhet med den som antas till allmän eller lokal utbildninglinje kunna överblicka vilka utbildningsmöjligheter an- tagningen ger honom. Utbildningslinjen skall därför redan vid inrättandet omfatta anting- en en fast kombination av utbildningsmo- ment eller en fast kombination jämte alternativa kurser eller studiekurser. Mot bakgrund av utredningens förslag i avsnitt

3.1.3.6 att varje studerande inom ramen för allmän eller lokal utbildningslinje skall anmäla sig till ett studieprogram som omfattar åtminstone de tre första terminer- nas studier, föreslår utredningen att den fasta kombinationen i individuell utbild- ningslinje skall omfatta minst 60 poäng.

29å

I 29å ges bestämmelser om inrättande av kurser och studiekurser. Flertalet studiekur- ser ingår i utbildningslinje. I sådana fall fattas vissa grundläggande beslut om studie- kursen i utbildningsplanen, bl.a. om det totala poängtalet och om vilka kurser som skall ingå i studiekurseri (17 å första stycket och 31 å andra stycket). I fråga om studiekurs som sålunda ingår i utbildningslin- je torde beslutet att inrätta studiekurseri vid högskolan i huvudsak innefatta ett angivande av att vissa kurser vid högskolan tillsammans utgör en sådan studiekurs. Det kan i vissa fall vara lämpligt att sammanföra kurser till en studiekurs också när studiekurseri inte ingår i utbildningslinje. Motsvarar en studiekurs exakt en studiekurs som kan ingå i allmän utbildningslinje, vilken inte anordnas vid högskolan, bör i beslutet om inrättande av studiekursen göras en hänvisning till utbild- ningsplanen. Har studiekursen inte någon sådan motsvarighet och ingår den inte heller i lokal eller individuell utbildningslinje, böri beslutet om inrättande anges vilka kurser som tillsammans utgör studiekurseri, studie- kursens totala poängtal samt dess benäm- ning.

32å

I 32 å föreskrivs att för utbildningslinje som helt eller delvis anordnas vid statlig högskola skall finnas en lokal plan över studiegången. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 3.1.4.1 samt i specialmotiveringen till 16—18 åå. Den lokala planen över studiegången skall ge den studerande vägledning om på vilket sätt och på vilka orter inom högskoleområdet han kan genomgå en utbildningslinje eller en linjevariant. Planen skall således innehålla

översikt över inte bara den utbildning som anordnas av den egna högskolan utan också den övriga utbildning med andra huvudmän som kan ingå i utbildningslinjen eller i linjevariant. För många utbildningslinjer måste sannolikt planen revideras med relativt korta mellanrum beroende på att utbudet av grundutbildning inom högskoleområdet för— ändras.

Inom högskoleområdet för högskola som avses i förslaget till instruktionen för vissa högskolor får anordnas decentraliserad grundutbildning (37—39 åå). I 39 å sägs att för sådan utbildning meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t. Av dessa bestämmelser bör följa huruvida kurser inom decentraliserad grundutbildning får utgöra beståndsdelar av utbildningslinje. Är så fallet, skall även sådana kurser intas i den lokala planen över studiegången.

33g

Den eller de normala vägarna att följa en utbildningslinje framgår av den lokala planen över studiegången. Den som har betyg i en kurs som ingår eller vid studietillfället ingick i denna plan kan alltid lita på att detta betyg för honom räknas in i utbildningslinjen. Självfallet kommer dock många studerande att följa utbildningen på andra vägar. Betygen kan erhållas vid olika högskolor. En del studerande kan ha utländsk utbildning som svarar mot delar av en utbildningslinje. Andra studerande kan i omgångar ha följt decentraliserad utbildning och däremellan haft perioder av yrkesverksamhet. I alla sådana fall skall utbildningnämnden på begäran av den studerande pröva om och på vilket sätt den tidigare utbildningen får tillgodoräknas i en utbildningslinje. I vissa fall är det nära nog självfallet att sådant tillgodoräknande skall ske; så torde bland annat vara fallet med en hel studiekurs som ingår i allmän utbildningslinje och i vilken den studerande fått betyg vid en annan högskola. Prövningen enligt 33å torde i betydande utsträckning kunna delegeras till tjänstemän.

35å

I 35å ges bestämmelser om läsårets längd vid statlig högskola. I nuvarande bestämmel- ser om läsårets längd anges ofta att lärarnas tjänstgöring fördelas inom en kortare tid än det antal dagar som läsåret omfattar. Bestämmelser av sistnämnda slag hör med U 685 systematik hemma i kungörelsen om lärare och annan personal vid högskola.

37—39 åå

1 37—39 åå behandlas decentraliserad grund- utbildning. I fråga om innebörden av bestämmelserna hänvisas till avsnitt 4.6.5.

4lå

U 68 erinrar om att utredningen iinledning- en till denna bilaga förutsatt att nuvarande bestämmelser om forskarutbildning i princip oförändrade skall föras in i kungörelsen om högskoleutbildning.

4. Instruktion för vissa högskolor

Förslaget till instruktion för vissa högskolor motsvarar inom det nuvarande universitets- området närmast universitetsstadgan (l964:461). Anledningen till att författning- en betecknas instruktion behandlas i inled- ningen till denna bilaga. I instruktionen meddelas bestämmelser om den lokala organisationen av de statliga högskolorna inom utbildningsdepartementets område. U 68 erinrar om att högskoleutbildning med staten som huvudman enligt utredningens förslag dessutom skall meddelas dels vid jordbrukets högskolor, dels vid särskilda läroanstalter i form av brandingenjörs-, sjökaptens- och sjöingenjörsutbildning, dels slutligen i förrn av hälsovårdsinspektörsut- bildning för vilken organisationsformen hålls öppen. Det förtjänar att på nytt strykas under att högskola i detta instruktionsförslag endast avser angivna statliga högskolor inom utbildningsdepartementets område, medan högskola i kungörelsen om högskoleutbild-

ning avser samtliga läroanstalter vid vilka högskoleutbildning anordnas (jfr l å denna instruktion med 2 å tredje stycket kungörel- sen).

I fråga om detta instruktionsförslag får U 68 generellt hänvisa till avsnitten 6.3.2— 6.3.5.

3é'

Allmänna verksstadgan är f. n. inte tillämplig för lokala myndigheter inom högskoleväsen- det. En del av verksstadgans bestämmelser har dock direkta motsvarigheter i exempelvis 153, 154, 157 och 158 åå universitetsstad- gan.

4?)

Bestämmelserna i 4 å första stycket motsva- ras i betänkandet av avsnitt 4.6.2.

1 avsnitt 6.3.7 har U68 utvecklat synpunkter på behovet av och formerna för samverkan mellan olika läroanstalter för högskoleutbildning. Huruvida det kommer att bli nödvändigt att utfärda centrala bestämmelser om sådan samverkan torde bättre kunna överblickas när planeringsarbe- tet för de nya högskolorna nått ett mera konkret stadium.

öå

Som U68 angivit i inledningen till denna bilaga lägger utredningen inte fram förslag till kungörelse om lärare och annan personal vid högskola.

7å

Vid varje högskola skall enligt U 68s förslag anordnas grundutbildning. Forskning och forskarutbildning förutsätts däremot bli anordnade i huvudsak på de orter där sådan verksamhet förekommer i dag. Instruktions- förslaget är så utformat att det inte i något avseende ger särregler för viss namngiven högskola. I enlighet därmed hari 7 å angivits att Kungl. Maj:t i särskild ordning bestäm-

mer vid vilka högskolor forskning och for- skarutbildning skall förekomma. Det bör framhållas att en sådan utformning av be- stämmelserna inte är uttryck för någon som helst värdering av de olika verksamhetsfor- mernas inbördes betydelse.

Så

Två ledamöter i högskolestyrelsen skall utses efter förslag av arbetstagarnas organisationer respektive de studerande. Försöksverksam- heten med nya samarbetsformer inom hög- skoleväsendet, pågående utredningsarbete rörande de obligatoriska studentsammanslut- ningarna samt den fortsatta utvecklingen av formerna för arbetstagarnas inflytande inom förvaltningen i övrigt bör lämna ytterligare underlag för det slutliga ställningstagandet till hur dessa förslag skall komma till stånd.

lOå

Vid vilka högskolor en förvaltningschef bör finnas — dvs. en administrativ chef som också automatiskt är ledamot av högskole- styrelsen (jfr avsnitt 6.3.5.2) — kommer att närmare belysas i det specialbetänkande där U 68 avser att behandla bl.a. riktlinjer för de lokala förvaltningarnas uppbyggnad (jfr avsnitt 9.2.1).

13å

Sammansättningen av utbildningsnämnderna diskuteras i avsnitt 6.332. Där föreslås bl. a. att nämnderna bör innehålla lärare. Lärarbe- greppet bör i detta sammanhang vara av vid omfattning och innesluta bl.a. assistenter och amanuenser med undervisningsuppgifter.

Som framgår av avsnitt 6.332 förutser U68 att högskolestyrelsen på olika vägar kan låta dem som skall företrädas i utbildningsnämnden eller deras organisatio- ner nominera ledamöter. Andra stycket i 13 å är utformat mot denna bakgrund.

I avsnitt 6.3.3.1 har U 68 antagit att det i vissa fall kan vara lämpligt att ha mer än en linjenämnd för en och samma utbildningslin- je, t.ex. när linjen anordnas på skilda orter. Av denna anledning har i 14 å första stycket förts in en bestämmelse att för samma utbildningslinje eller linjevariant får finnas mer än en linjenämnd, om särskilda skäl föreligger. lnskränkningen i bisatsen är ett uttryck för att huvudregeln — ej mer än en linjenämnd för varje linje eller linjevariant vid samma högskola » endast i undantagsfall får frångås. Ett exempel på en situation där mer än en linjenämnd kan vara påkal- lad för samma utbildningslinje är förskol- lärarutbildningen vid högskolan i Stock- holm, eftersom denna utbildning anordnas parallellt i Stockholm, Solna och Södertälje.

15å

U 68 har i avsnitt 6.3.3.2 föreslagit att de principer som utredningen förordar i fråga om utbildningsnämnd skall vara en utgångs— punkt även för sammansättningen av linje- nämnd. Därvid har framhållits att det ivissa fall kan vara svårt att fullt ut förverkliga den föreslagna representationen för yrkeslivet. Denna ståndpunkt har utredningen i 15 å andra stycket uttryckt så att bestämmelserna om utbildningsnämnds sammansättning äger motsvarande tillämpning på linjenämnd, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Vad som anförts i specialmotiveringen till 13 å äger tillämpning också på linjenämnd.

16å

I 16å uttalas att Kungl. Maj:t för viss högskola kan förordna att denna för fullgörande av uppgifter som rör forskning och forskarutbildning inte skall vara indelad i fakulteter och sektioner. Bestämmelsen motiveras av att — som för närvarande är fallet för högskolan i Luleå — en särskild organisation undantagsvis kan vara motive- rad under ett uppbyggnadsskede.

175

De frågor som berörs i 17å behandlas i betänkandet i avsnitt 6.3.4. U 68 förutsätter att de organ som behandlas i 17 å kommer att liksom nuvarande motsvarigheter sam- mansättas av arbetstagare och studerande vid högskolan och att sålunda ledamöter inte hämtas utanför högskolan.

l9å

De frågor som berörs i l9å andra stycket behandlas i betänkandet i avsnitt 6.321.

20å

I betänkandet behandlas inte behovet av särskilda regler för handhavande av angelä- genheter som är gemensamma för två eller flera institutioner. I linje med U 685 utgångspunkt att högskolestyrelsen beslutar om indelningi institutioner finner utredning- en det lämpligt att styrelsen också skall kunna förordna att institutioner för handha- vande av angelägenheter av nyssnämnda slag skall gå samman. Med en term som är häm- tad från universitetsområdet kallas de sålun- da samverkande institutionema för institu- tionsgrupp. Vilka ärenden som skall hand- läggas i en institutionsgrupp och hur ären- dena skall handläggas bör styrelsen bestäm- ma. Reglerna för institution bör gälla i tillämpliga delar.

21å

Normalt bör vid högskola finnas service- inrättningar för exempelvis bibliotek och verkstäder. Undantagsvis — t. ex. under ett uppbyggnadsskede _ kan det dock vara lämpligare att låta även verksamhet av detta slag ingå i institutionernas uppgifter.

22 och 23 55

De frågor som berörs i 22 och 23 åå behandlas i betänkandet i avsnitt 6.322.

I avsnitt 6.35] och 6.3.5.4 har U68 utvecklat att högskolestyrelserna bör biträ- das av ett särskilt organ för lokal- och utrustningsplanering. Det är dock inte självklart att det är lämpligt att inrätta sådana organ vid samtliga högskolor. I den mån en mindre högskola bedöms inte böra ha ett sådant organ, får dess styrelse i stället skaffa biträde från andra högskolor samt från bl. a. byggnadsstyrelsen och UUl-I.

27å I 27å anges högskolestyrelsens uppgifter. Bland dessa ingår att meddela de föreskrifter och anvisningar som fordras utöver vad Kungl. Maj:t och UHÄ föreskrivit. Denna rätt att meddela föreskrifter och anvisningar bör självfallet inte utnyttjas i fråga om utbildningsnämnders och fakultets— och sektionsorgans uppgifter att besluta om utbildningens innehåll och organisation, såvida det inte är fråga om angelägenheter av generell karaktär som berör alla eller flera av de nämnda organen. Skulle ett ärende beröra mer än en utbildningsnämnd och kan nämnderna inte enas, har i 41 å föreskrivits att en av nämnderna får hänskjuta ärendet till högskolestyrelsen. Därvid bör styrelsen i regel besluta vilken av nämnderna som skall avgöra ärendet. Undantagsvis kan det dock vara lämpligare att styrelsen själv avgör ärendet.

31å

] denna paragraf meddelas bestämmelser om högskolestyrelsens möjligheter till delega- tion. I avsnitt 6.3.5.4 har U 68 förordat att styrelsen skall lämnas betydande frihet att delegera sin beslutanderätt. U 68 vill stryka under vad som sägs där att det är väsentligt att alla mera rutinbetonade ären- den som det formellt ankommer på styrelsen att avgöra överlämnas till annat organ eller till tjänsteman för handläggning och avgöran- de. Styrelsen kan bl.a. med stöd av 2Så

inrätta särskilda organ med huvudsaklig uppgift att efter delegation från styrelsen avgöra ärenden.

Av andra stycket följer att högskolestyrel- sen vid delegation till organ vid högskolan får medge detta organ att i sin tur överlämna åt tjänsteman vid högskolan att avgöra ärendet. Har sådant medgivande inte lämnats, får självfallet fortsatt delegation inte före- komma. En erinran härom har förts in i 34 och 39 åå.

325

Föredragningen i styrelsen bör i första hand ankomma på rektor eller, om förvaltnings- chef finns vid högskolan, på denne. Fördel- ningen av uppgifterna mellan dessa tjänste— män torde i regel falla sig naturlig. Uppgiften att utse annan föredragande bör ankomma på förvaltningschefen eller, om sådan inte finns, på rektor (jfr 10 å andra stycket).

3325

I 33 å anges de uppgifter för rektorsämbetet som — i den mån de inte delegeras — alltid ankommer på ämbetet. En mycket stor del av ämbetets uppgifter torde dock komma att bestå i handläggning av ärenden som hög- skolestyrelsen delegerat till ämbetet.

38å Bestämmelsen i 38å avser främst att markera behovet av samarbete mellan

utbildningsnämnd och institution. Den utgör också ett uttryck för att en majoritet inom nämnden kan besluta att företrädare för institution eller viss lärare, annan arbetstaga- re eller studerande får vara närvarande och deltaga i nämndens överläggningar. Bestäm- melsen bör kombineras med en skyldighet för de anställda att efter kallelse deltaga i nämndens arbete.

40å

Föredragande i ärende i utbildningsnämnd är ordföranden eller den tjänstemän som

utbildningsnämnden förordnar. Vid valet av annan föredragande än ordföranden har nämnden att ställa sig till efterrättelse anvisningar från förvaltningschefen om vilka tjänstemän som får utnyttjas.

44%;

I fråga om linjenämnds uppgifter innebär U68s förslag följande. I samband med att högskolestyrelsen inrättar en linjenämnd beslutar styrelsen vilken eller vilka utbild- ningslinjer eller linjevarianter nämnden skall ha som arbetsområde. Finns det för en linje eller variant mer än en linjenämnd, bestäm- mer högskolestyrelsen också den geografiska fördelningen mellan nämnderna. Besluten om sådana arbetsuppgifter kan giveth ändras vid förändringar i linjenämndsorgani- sationen eller i utbudet av linjer. Inom den ram som styrelsen sålunda drar upp bestäms den exakta fördelningen av ärenden av utbildningsnämnden. Det kan vara naturligt att utbildningsnämnden förbehåller sig att själv pröva frågor av mera övergripande principiellt intresse. En typ av ärenden som alltid bör handläggas av utbildningsnämnden är som framgår av avsnitt 6.3.3.1 förslag till anslagsäskanden för en sektor i dess helhet. Utbildningsnämnden kan även föreskriva att vid oenighet mellan linjenämnder ärendet skall hänskjutas till utbildningsnämnden. Att omfånget av linjenämndernas beslutanderätt sannolikt kommer att variera från område till område har belysts i avsnitt 6.3.3.1. Den fördelning som utbildningsnämnden gör skall i huvudsak vara generell; de uppgifter, som linjenämnden fått överlämnade till sig, skall linjenämnden sköta utan inblandning från utbildningsnämndens sida.

Utöver vad nu redovisats kan utbildnings- nämnd med stöd av 39å till linjenämnd delegera även ärende som avser annan utbildningslinje eller linjevariant än den för vilken nämnden inrättats.

Slutligen skall följande strykas under. Linjenämndens beslutanderätt enligt 44 å är ett utflöde av utbildningsnämndens beslutan- derätt. Detta innebär att när det i andra

sammanhang läggs uppgifter av visst slag på utbildningsnämnden dessa uppgifter skall utföras av linjenämnd, i den mån detta följer av beslut enligt 44 å.

455

Av 27 å andra stycket följer att högskolesty- relsen vid högskola, där forskning bedrivs och forskarutbildning anordnas, i ett sam- manhang skall avge dels yttrande över förslag till anslagsframställning för forskning och forskarutbildning, dels egna förslag till anslagsframställning för övrig verksamhet.

46 och 47 åå

] avsnitt 63.21 har U 68 föreslagit att varje institution skall ledas av en styrelse och en prefekt. Utredningen har emellertid på där anförda skäl inte i detalj tagit ställning till handläggningsformerna för ärenden som skall avgöras pä institutionsnivån. I 46å anges institutionsstyrelsens och prefektens gemensamma uppgifter. Det är mot bak- grund av vad U 68 anfört i avsnitt 6.3.2.l inte möjligt för utredningen att nu utforma bestämmelser rörande sådana frågor som ärendenas fördelning mellan styrelsen och prefekten, föredragning eller delegation (jfr 19 å andra stycket).

50—54 åå

I detta instruktionsförslag behandlas frågor om tillsättning av tjänster m.m. endast för sådana ledande tjänster vilkas förekomst regleras i instruktionen. För övriga tjänster bör med U 685 systematik frågor om tjänstetillsättning behandlas i kungörelsen om lärare och annan personal vid högskola.

Frågan om formerna för lokalt inflytande över tillsättning av tjänst som rektor eller prorektor för högskola behandlas i betänkan- det i avsnitt 6.3.5.3. Vad angår tidslängden för innehav av tjänst som prefekt eller som rektor vid förvaltningsenhet samt formerna för inflytande på nivåerna under högskole- styrelsen över tillsättning av sådan tjänst bör

slutlig ställning tas mot bakgrund av erfarenheterna från försöksverksamheten med nya samarbetsformer.

5. Instruktion för universitets- och högsko- leambetet

Med de modifikationer som föranleds av U 685 förslag om en ställföreträdande verkschef, om styrelsens sammansättning och om en utvidgad beredningsorganisation (jfr avsnitt 6.4) följer förslaget till instruk- tion för universitets- och högskoleämbetet nära instruktionen (19651740) för universi- tetskanslersämbetet. Vissa frågor har lämnats öppna i instruktionsförslaget, nämligen om verkschefens och hans ställföreträdares titlar, arbetsenheter inom ämbetet och chefer för sådana enheter samt beredningsorganens sammansättning. I fråga om beredningsorga- nens sammansättning redovisar utredningen sina ställningstaganden i avsnitt 6.4.4.3. I övriga nämnda frågor avser U68 att lägga fram förslag i ett specialbetänkande (se av- snitt 9.2.1).

6. Kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning

I förslaget till kungörelse med vissa bestäm- melser om kommunal högskoleutbildning svarar 1—15 åå tillsammans med lagen om kommunal högskoleutbildning mot instruk- tionerna för statliga högskolor, medan 16—20 åå motsvarar avsnittet särskilda be- stämmelser om grundutbildning vid statlig högskola i förslaget till kungörelse om högskoleutbildning. Eftersom U68 inte föreslår några bestämmelser om den verkstäl- lande ledningen av kommunal högskoleut- bildning, har bestämmelser om rektorsämbe- tet i förslaget till kungörelse om högskoleut- bildning inte någon motsvarighet i förslaget till kungörelse med vissa bestämmelser om kommunal högskoleutbildning. Bestämmel- serna i det sistnämnda förslaget bygger i stor utsträckning på de bemyndiganden Kungl. Maj:t får i förslaget till lag om kommunal

högskoleutbildning. I fråga om innehållet i kungörelseförslaget kan hänvisas främst till avsnitt 6.3.6.

I 19 och 21 åå har lämnats öppet vilka bestämmelser som skall gälla i fråga om läsåret samt i fråga om lärare och annan personal för kommunal högskoleutbildning. Slutligt ställningstagande till dessa frågor blir beroende av vilka grupper av framför allt lärarpersonal som skall användas i den kommunala högskoleutbildningen.

Bestämmelserna i 4å andra och tredje stycket har berörts i specialmotiveringen till ] å förslaget till lag om kommunal högskole- utbildning. Bakgrunden till U 685 förslag att medgivande att anordna annan högskoleut- bildning än allmän utbildningslinje skall lämnas av styrelsen för statlig högskola är det anslagssystem som U68 föreslagit i avsnitt 6.5.3. Medel för den utbildning det här är fråga om — enstaka kurser eller studiekurser eller delar av lokala eller individuella utbildningslinjer — kommer att finnas endast hos de statliga högskolorna. Kungl. Maj:t kan tänkas vilja själv eller genom skolöverstyrelsen centralt besluta om på vilka orter annan kommunal högskoleut- bildning än allmän utbildningslinje skall anordnas. I den mån detta inte bedöms påkallat, bör den myndighet som lämnar medgivande att anordna utbildningen, nämli- gen styrelsen för den statliga högskolan, få besluta om lokaliseringen. Det kan förutsät- tas att lokaliseringen nära samordnas med gymnasieskolans lokalisering.

Sedan kommunen eller landstingskommu- nen fått medgivande att anordna viss kurs eller studiekurs, fattas beslut om utbildning- ens inrättande antingen enligt 16å eller — om kursen eller studiekurseri ingår i utbildningslinje som delvis anordnas vid statlig högskola — enligt 29å förslaget till kungörelse om högskoleutbildning.

Bilaga 13

Behandlingsgång för vissa typer av ärenden enligt U 685 förslag

Den följande genomgången av handläggningsordningen för några typer av ärenden inom den föreslagna högskoleorganisationen syftar till att — i första hand för huvuddelen av den statliga högskoleutbildningen — kort- fattat belysa formerna för beslut m. m. enligt förslagen i kapitel 6.

Med parentes markeras åtgärder och beslut som inte direkt följer av U 68s förslag men som kan förutses bli naturliga och ofta förekommande led i handläggningen av ärendena.

Kungl. Maj:t UHÄ

Högskolestyrelse

Utbildningsnämnd/ linjenämnd

Institution

Inrättar allmän utbildningslinje Avger förslag till eller yttrande över förslag till allmän utbildningslinje Beslutar i vilken utsträckning studiekurser skall ingå i allmän utbildningslinje samt om sådana studie- kursers omfattning (Avger förslag till eller yttrande över förslag till allmän utbildningslinje) Inrättar lokal utbildningslinje Inrättar individuell utbildningslinje efter framställ- ning från studerande Inrättar kurs, studiekurs eller annat moment som inte ingår i utbildningslinje

(Bereder styrelsens förslag till eller yttrande över förslag till allmän utbildningslinje) Avger förslag till eller yttrande över förslag till lokal utbildningslinje

Inrättar kurs, studiekurs eller annat moment som ingår i utbildningslinje (Avger förslag till eller yttrande över förslag till sådan kurs, studiekurs eller annat moment som inrättas av styrelsen) Avger yttrande över framställning från studerande om inrättande av individuell utbildningslinje

Bereder fråga om inrättande av kurs, studiekurs eller annat moment

1 Avser utbildning som i sin helhet anordnas vid statlig högskola inom utbild- ningsdepartementets område.

Kungl. Maj:t Anger allmänna mål och riktlinjer UHÄ Fastställer utbildningsplan2 för allmän utbildnings- linje; kan härvid bemyndiga utbildningsnämnd att fastställa delar av sådan utbildningsplan Högskolestyrelse (Avger förslag till eller yttrande över förslag till utbildningsplan för allmän utbildningslinje) Fastställer utbildningsplan3 för lokal eller indivi- duell utbildningslinje (eller bemyndigar utbildnings- nämnd att fastställa sådan utbildningsplan)

Utbildningsnämnd/ (Bereder ärende rörande utbildningsplan för allmän

linjenämnd utbildningslinje) (Avger förslag till eller yttrande över förslag till utbildningsplan för lokal utbildningslinje) Fastställer under förutsättning av UHÄs bemyndi- gande delar av utbildningsplan för allmän utbild- ningslinje Fastställer under förutsättning av högskolestyrel- sens bemyndigande utbildningsplan för lokal eller individuell utbildningslinje Fastställer lokal plan över studiegången för utbild- ningslinje

Institution Avger förslag till kursplan Svarar för planering och genomförande av kurs inom angivna ramar

1 Avser utbildning som helt eller delvis anordnas vid statlig högskola inom utbildningsdepartementets område. 2 Utbildningsplan för allmän utbildningslinje, som anordnas både vid högskola under UHÄs inseende och vid antingen högskola under SÖs inseende eller någon av jordbrukets högskolor, fastställs av UHÄ efter samråd med SÖ respektive styrelsen för jordbrukets högskolor (jfr 15 å förslaget till kungörelse om högskoleutbildning). Vid utarbetande av utbildningsplan, som skall fastställas av UHÄ, samarbetar UHÄ bl. a. med representanter för avnämarsidan, t.ex. socialstyrelsen, SÖ, arbetstagare- och arbetsgivareorganisationer. 3 Utbildningsplan för lokal eller individuell utbildningslinje, som delvis anordnas vid annan högskola än statlig högskola inom utbildningsdepartementets område, fastställs av högskolestyrelsen efter samråd med (kommunal) skolstyrelse, (lands- tingskommunal) utbildningsstyrelse eller styrelsen för jordbrukets högskolor (jfr 30 å förslaget till kungörelse om högskoleutbildning).

3 Inrättande av utbildningslinjer, studiekurser, kurser m. m. och beslut rörande grundutbildningens innehåll och organisation avseende utbild- ning som i sin helhet anordnas inom kommunal högskoleorganisa- tion

Kungl. Maj:t

SÖ1

efter samråd med UHÄ

Skolstyrelse/ut- bildningsstyrelse

efter medgivande

av styrelse för stat-

lig högskola

Linjenämnd

Inrättar allmän utbildningslinje Anger allmänna mål och riktlinjer Avger förslag till eller yttrande över förslag till allmän utbildningslinje Beslutar i vilken utsträckning studiekurser skall ingå i allmän utbildningslinje samt om sådana studiekur- sers omfattning Fastställer utbildningsplan för allmän utbildnings- linje (kan härvid bemyndiga linjenämnd att fastställa delar av sådan utbildningsplan) (Avger förslag till eller yttrande över förslag till allmän utbildningslinje)

Inrättar kurs, studiekurs eller annat moment som ingår i allmän utbildningslinje (Avger förslag till eller yttrande över förslag till ut- bildningsplan för allmän utbildningslinje) Inrättar kurs, studiekurs eller annat moment som inte ingår i allmän utbildningslinje

( Bereder skolstyrelses/utbildningsstyrelses förslag till eller yttrande över förslag till allmän utbildnings- linje) (Avger förslag till eller yttrande över förslag till sådan kurs, studiekurs eller annat moment som inrättas av skolstyrelse/ utbildningsstyrelse) (Bereder ärende rörande utbildningsplan för allmän utbildningslinje) F aststä'ller kursplan (Fastställer under förutsättning av SÖs bemyndigan- de delar av utbildningSplan för allmän utbildnings- linje)

1 Såvitt nu kan bedömas kommer Sö i regel att fylla central myndighets uppgifteri fråga om helt kommunal högskoleutbildning (jfr avsnitt 6.431).

4 Anslagsframsta'llningar för högskolorna inom utbildningsdepartemen-

tets område Kungl. Maj:t UHÄ

Högskol es tyrelse

Utbildningsnämnd

Fakultets/ sektionsorgan

Institution

Serviceinrättning

Avger anslagsframställning till riksdagen Avger anslagsframställning till Kungl. Maj:t avseende bl. a. utbildning och forskning vid högskolorna inom UHÄs område

Avger anslagsframställning till UHÄ avseende grund- utbildning samt för högskolan gemensamma ange- lägenheter Avger yttrande över fakultets/sektionsorganens an— slagsframställningar Avger förslag till högskolestyrelsens anslagsframställ- ning avseende grundutbildning Avger anslagsframställning till UHÄ avseende forsk— ning och forskarutbildning Samverkar med utbildningsnämnd vid upprättande av förslag till anslagsframställning avseende grund- utbildning Avger förslag till vederbörande fakultets/sektions- organs anslagsframställning avseende forskning och forskarutbildning Avger förslag till högskolestyrelsens anslagsframställ- ning avseende vederbörande inrättning

5 Anslagsfördelning avseende högskolorna inom utbildningsdepartemen- tets område (Avser endast de delar av riksstaten som berörs av U 685 förslag i avsnitt 6.5).

Riksdagen

Kungl. Maj:t

UHÄ

Högskolestyrelse

Utbildningsnämnd/ linjenämnd

Anvisar medel för grundutbildning under ett anslag för varje yrkesutbildningssektor, ett anslag för löka- la och individuella utbildningslinjer och ett anslag för enstaka kurser och studiekurser Anvisar medel för forskning och forskarutbildning under ett anslag för varje fakultetsområde

Fördelar yrkesutbildningssektorsanslagen på en an- slagspost för vardera

a) allmänna utbildningslinjer och linjevarianter b) bidrag till kommunal högskoleutbildning

c) bidrag till enskild högskoleutbildning

Fördelar — och kan härvid bemyndiga UHÄ att för- dela — anslagsposten a) på högskolor Fördelar anslagsposterna b) och c) på sätt som fast- ställs för varje enskild utbildning Fördelar — eller bemyndigar UHÄ att fördela — anslagen för lokala och individuella utbildningslinjer och för enstaka kurser och studiekurser på hög- skolor Fördelar & eller bemyndigar UHÄ att fördela — fakultetsområdesanslagen på högskolor

Avger förslag till Kungl. Maj:t beträffande fördel— ningen av medel på högskolor eller fördelar efter Kungl. Maj:ts bemyndigande medel på högskolor

Fördelar — och kan härvid bemyndiga utbildnings- nämnd att fördela — för grundutbildning anvisade medel på institutioner m. m. Fördelar — och kan härvid bemyndiga fakultets/ sektionsorgan att fördela — för forskning och fors- karutbildning anvisade medel på institutioner m.m. Inrättar efter förslag av institution/serviceinrättning tjänster m. m. inom angivna medelsramar

Avger förslag till högskolestyrelsen beträffande för- delning av för grundutbildning anvisade medel på institutioner rn. m.; fördelar efter styrelsens bemyn- digande sådana medel Avger förslag till högskolestyrelsen beträffande för- delning av för forskning och forskarutbildning anvi- sade medel på institutioner m. m.; fördelar efter sty- relsens bemyndigande sådana medel

Fakultets/ sektionsorgan

Institution/ serviceinrättning

Upprättar underlag för utbildnings/linjenämnds eller fakultets/sektionsorgans förslag eller för högskolesty- relsens beslut beträffande medelsdisposition

Beslutar om dispositionen av medel som anvisats till institutionen/serviceinrättningen samt föreslår hög- skolestyrelsen att inrätta tjänster m. m. inom angivna ramar

Nybyggnader (kapitalbud- göt)

Befintliga lokaler (drift- budget)

Ny inredning och utrust- ning

Riksdagen

Kungl. Maj:t

UHÄ

B yggnads- styrelsen

UUH

Högskole- styrelsen

Institu tion/ serviceinrätt— ning

Principbeslut om dimensio- nering och lokalisering. Årlig medelsanvisning (in- vesteringsanslag)

Prövning av enskilda bygg- nadsobjekt, projekterings- uppdrag. Proposition (in- vesteringsplan med kost— nadsramar). Byggnadsupp- drag.

Allmänna och principiella frågor rörande lokal- och utrustningsfrågor, bl. a. normfrågor. Samordning av högskolornas planering. Yttrande — då så anses påkallat — över högskole- styrelsemas lokal- och ut- rustningsprogram. Upprättar byggnadspro- gram. Projekterar. Bygger. Anslagsframställning med förslag till kostnadsramar

Bedömerlokalbehov. Upp- rättar lokalprogram som överlämnas till byggnads- styrelsen för upprättande av byggnadsprogram samt till UHÄ för ev. yttrande

Årlig medelsanvisning (lo- kalkostnader)

Prövning av vissa frågor om disposition (ytramar m. m.) och förhyrning. Fördelar medel till lokal— kostnader på högskolorna.

Anslagsframställning

Svarar för fastighetsför- valtning (underhåll och reparationer). Förhyr icke- statliga lokaler. Lämnar underlag för beräkning av lokalhyror. Debiterar hyror.

Bedömer lokalbehov. Framställning hos bygg— nadsstyrelsen om förhyr— ning. Planerar och fördelar lokaler på institutioner och serviceinrättningar. Utbeta- lar hyror till by ggnadssty- relsen. Ansvarar för lokal- driften (städning m.m.)

Fördelar lokalerna inom institutionen-service- inrättningen

Årlig medelsanvisning

Prövning av förslag till kostnadsramar. Proposition (planer med kostnadsra- mar). Regleringsbrev (an- slagspost för inredning till byggnadsstyrelsen, för ut- rustning till UUH)

Se UUH

Planerar och anskaffar in- redning (nyinredningar för nybyggnader och förhyr- ningar)

Anskaffar utrustning (ny utrustning () viss återan- skaffning). Inom anslags- posten bör, liksom f. n. gäller för UKÄ, en kost- nadsram stå till UHÄs dis- position. Anslagsframställ- ning.

Bedömer institutioners och serviceinrättningars utrust- ningsbehov. Upprättar ut- rustningsprogram som över- lämnas till UUH och för ev. yttrande till UHÄ.

Beslutar om utnyttjande av utrustning

7 Vissa ärenden rörande den institutionella organisationen vid statliga högskolor inom utbildningsdepartementets område

Kungl. Maj:t

Högskolestyrelsen

Utbildningsnämnd

Beslutar om indelning i fakulteter/sektioner Beslutar vid vilka högskolor ett särskilt berednings- organ till styrelsen skall finnas för lokal- och utrust- ningsfrågor

Beslutar om indelning i institutioner och servicein- rättningar Kan inrätta institutionsgrupp Beslutar, i förekommande fall, om inrättande av förvaltningsenheter och om dessas omfattning och uppgifter Kan i vissa fall inrätta utbildningsnämnd utöver vad som följer av Kungl. Maj:ts beslut om inrättande av allmän utbildningslinje Beslutar om inrättande av linjenämnd samt om det huvudsakliga ansvarsområdet för sådan nämnd. Avger förslag om inrättande av linjenämnd. Beslutar om den närmare fördelningen av uppgifter mellan utbildningsnämnden och linjenämnd.

8 Tillsättning m. m. av vissa tjänster och ledamöter i organ

Kungl. Maj:t Tillsätter verkschef och dennes ställföreträdare samt utser övriga ledamöter i UHÄs styrelse Utser ordförande och övriga ledamöter i utbildnings- beredningarna och fakultetsberedningarna Tillsätter annan tjänst på löneplan C vid UHÄ Utser ordförande och övriga icke självskrivna leda- möter i högskolestyrelse Tillsätter rektor och prorektor för högskola efter förslag i nedan angiven ordning Tillsätter förvaltningschef vid högskola Fastställer ämnesinnehåll m.m. för ordinarie tjäns— ter som professor, bitr. professor och universitets- lektor (motsv.) Tillsa'tter ordinarie tjänst som professor eller bitr. professor UHÄ Utser ordförande och övriga ledamöter i lokal- och utrustningsberedningen inom UHÄ Avger förslag till ämnesinnehåll för ordinarie tjäns- ter som professor, bitr. professor och universitets- lektor (motsv.) Tillsa'tter ordinarie eller extra ordinarie tjänst som universitetslektor eller lektor

Högskolestyrelse Utser ordförande och övriga ledamöter i utbildnings- nämnder och linjenämnder eller bemyndigar — i fråga om linjenämnd — utbildningsnämnd att utse le- damöter Avger förslag till innehavare av tjänst som rektor eller prorektor för högskola efter nominering av en inom högskolan utsedd valförsamling Utser rektor vid förvaltningsenhet och prefekt vid institution (jfr specialmotiveringen till 50—54 55 instruktionen för vissa högskolor; bilaga 12) Utser, i förekommande fall, ledamöter i berednings- organ för lokal- och utrustningsfrågor Beslutar om sättet att utse ledamöter i förvalt- ningsnämnd och andra icke-obligatoriska organ vid

högskolan

Tillsätter annan ordinarie eller extra ordinarie tjänst som lärare än tjänst som professor, bitr. professor, universitetslektor eller lektor samt annan tjänst i övrigt vid högskolan än sådan som tillsätts av Kungl.

Maj:t

Avger förslag till innehavare av ordinarie eller extra ordinarie tjänst som universitetslektor eller lektor1 ' Fakultets/sektionsorgan eller utbildningsnämnd förutsätts yttra sig, då hög- skolstyrelsen finner det påkallat, i fråga om tillsättning av bl. a. tjänst som universi- tetslektor (motsv.)

Fakultet s/ sek tionsorgan

Utbildningsnämnd

Institution/ serviceinrättning

1 Utbildningsnämnd förutsätts yttra sig, då högskolestyrelsen finner det påkallat, i

Avger förslag till ämnesinnehåll för ordinarie tjänst som universitetslektor (motsv.)1 samt yttrande över förslag till ämnesinnehåll för ordinarie tjänst som professor eller bitr. professor. Fastställer ämnesinnehåll för tjänst som docent eller forskarassistent (eller bemyndigar fakultets/sek— tionsorgan att fastställa ämnesinnehåll för sådan tjänst)

Utser dekanus (motsv.) Avger förslag till innehavare av tjänst som bl.a. professor, bitr. professor, docent eller forskarassi- stent samt till ämnesinnehåll för tjänst av något av dessa slag (fastställer efter högskolestyrelsens bemyn- digande ämnesinnehåll för tjänst som docent eller forskarassistent) Utser efter högskolestyrelsens bemyndigande ord- förande Och övriga ledamöter i linjenämnd

Avger yttrande beträffande tillsättning av annan tjänst vid institutionen/serviceinrättningen än ordi- narie tjänst som professor eller bitr. professor Avger förslag till ämnesinnehåll för lärartjänst vid institutionen

fråga om ämnesinnehåll för bl. a. tjänst som universitetslektor (motsv.).

Bilaga 14 Exemplifiering av högskoleutbildningens institutionella organisation på vissa orter

] Utgångspunkter

] avsnitt 6.3 har U 68 redovisat förslag om den lokala organisationen — med undantag av förvaltningsorganisationen — för bl. a. huvuddelen av den statliga högskoleutbild- ningen. Här skall i exempel belysas innebör- den av dessa förslag för några högskoleområ— den vid den tidpunkt då den nya organisatio— nen föreslås träda ikraft (den ljuli 1976, se kapitel 9). Slutliga förslag om bl. a. den administrativa indelningen av de statliga hög- skolorna förutsätts — som berörts i nämnda avsnitt — bli utarbetade av särskilda organisa- tionskommittéer.

Följande högskoleområden har valts för exemplifieringen:

Göteborg Örebro Sundsvall—Härnösand

För att markera att utredningsförslagen ger möjlighet att utforma organisationen på olika sätt redovisas i vissa fall alternativa lösningar. Även andra lösningar än de i det följande upptagna kan vara ändamålsenliga.

] kapitel 4 har de utbildningslinjer angetts som enligt U68s förslag förutsätts finnas inom de olika högskoleområdena vid tid- punkten för den nya organisationens infö- rande. För en redovisning av allmänna ut- bildningslinjer i högskolan hänvisas till bilaga 9.

Tyngdpunkten i exemplifieringen ligger på de statliga utbildningarna. I syfte att ge en i huvudsak fullständig bild av utbildningsut- budet och högskoleorganisationen redovisas även kommunala och enskilda högskoleut- bildningar och exemplifieras särskilda orga- nisatoriska anordningar för dessa (jfr avsnitt 6.3.6).

1.1 Utbildnings- och linjenämnder

Vid varje högskola skall enligt U 685 förslag normalt Hnnas en utbildningsnämnd för varje yrkesutbildningssektor till vilken en eller flera allmänna utbildningslinjer vid hög- skolan hör. Under utbildningsnämnden skall linjenämnder för enskilda utbildningslinjer eller grupper av sådana kunna inrättas av högskolestyrelsen allt efter behov. Antalet linjenämnder blir vid varje högskola beroen- de på bl.a. antalet utbildningslinjer inom berörd sektor och på linjernas karaktär. För- hållandena härvidlag kommer att variera starkt från högskola till högskola. I det följande exemplifieras för reSpektive hög- skola tänkbara indelningar i linjenämnder. Utöver allmänna utbildningslinjer kommer enligt U 685 förslag till studieorganisation att finnas lokala och individuella utbildningslin- jer. Högskolestyrelsen föreslås besluta till vilken utbildningsnämnds ansvarsområde sådan linje skall föras i samband med att

linjen inrättas.

Varje högskola förutsätts vidare disponera resurser för genomförande av bl. a. enstaka kurser och studiekurser. Som framgår av avsnitt 6.3.3.1 föreslås högskolestyrelsen i varje enskilt fall fatta beslut om vilken ut- bildningsnämnd som skall ansvara för sådan kurs eller studiekurs.

Planeringsansvaret för de s.k. kombina- tionsutbildningarna (se avsnitt 3.2.3.2) är för närvarande delat mellan stat och kommun. Lokalt svarar sålunda dels den kommunala skolstyrelsen, dels universitetets (motsvaran- de) rektorsämbete och vederbörande utbild- ningsnämnd för planering och genomförande av utbildningarnas olika delar. För samver- kan finns en samrådsgrupp med företrädare för berörda gymnasieskolor och universite- tet. Det övergripande ansvaret för de utbild— ningslinjer som motsvarar kombinationsut- bildningarna har i avsnitt 6.3.3.1 föreslagits lokalt ligga på den statliga högskolan och dess organ. Utbildningsnämnd eller linje- nämnd under utbildningsnämnden bör så- lunda överta bl.a. den nämnda samråds- gruppens uppgifter. En ordning med en linje- nämnd för samtliga kombinationsutbild- ningar inom en sektor skulle kunna ge goda förutsättningar för en samlad behandling av samordningsfrågor för utbildningarnas olika delar. 1 en sådan nämnd bör bl. a. de för den kommunala delen av utbildningen ansvariga vara företrädda. Det kan emellertid också vara fördelaktigt att vid indelning i linje- nämnder föra samman viss kombinationsut- bildning med andra högskoleutbildningar med likartad inriktning.

För planering m.m. av utbildningslinjer som helt anordnas av kommunal huvudman har U 68 i avsnitt 6.3.6 föreslagit att linje- nämnder inrättas för en eller flera utbild- ningslinjer inom varje yrkesutbildningssek- tor. Styrelsen för kommunal utbildning före- slås utse ledamöter varvid förutsätts att den statliga högskoleorganisationen blir före— trädd. Formerna för samverkan mellan sä— dana linjenämnder och de statliga utbild- ningsnämnderna berörs i avsnitt 6.3.6. 1 den nuvarande organisationen finns inga linjevis

inrättade planerings- och ledningsorgan i den kommunala utbildningsorganisationen av det slag som utbildningsnämnderna representerar vid bl. a. universitet och högskolor.

Den indelning i linjenämnder som exem- plifieras i den följande genomgången utgår från de utbildningslinjer som förutsätts fm- nas vid dessa högskolor vid tidpunkten för den nya organisationens start. Planerings- och ledningsorganisationen för yrkestekniska utbildningslinjer (motsvarande) skall utfor- mas mot bakgrund av de erfarenheter som den planerade försöksverksamheten kan ge. Under försöksverksamheten kommer utbild— ningen att ha skilda huvudmän. Men hänsyn härtill förtecknas de yrkestekniska linjerna under särskild rubrik.

1.2 Fakultets/sektionsorganisation

Som framgår av kapitel 6 har U 68 inte lagt fram förslag till förändringar i fakultets/sek- tionsorganisationen i vad avser forskning och foskarutbildning. Utredningen har här förut- satt att behovet av förändringar fortlöpande kommer att prövas av vederbörande myndig- heter och organ inom högskoleorganisatio- nen. 1 den följande genomgången redovisas nuvarande indelning för högskolan i Göte- borg. Vidare exemplifieras i anslutning till diskussionen i avsnitt 6.3.4 tänkbara föränd- ringar i fakultets/sektionsindelningen.

1.3 Institutioner

Institutionsindelningen vid tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande skall enligt U685 förslag fastställas av Kungl. Maj:t. Att utarbeta förslag till denna indel- ning blir en viktig del av de föreslagna organisationskommittéemas uppgifter (se kapitel 9). Sedan högskolestyrelserna inrät- tats, skall indelningen enligt U68s förslag ankomma på dessa.

Mera detaljerade förslag till institutions- indelning måste bygga på en kartläggning av förefintliga resurser såsom lärare, lokaler och utrustning samt bedömningar av hur dessa bör fördelas på institutioner för att högsko-

lan på det mest ändamålsenliga sättet skall kunna fylla sina uppgifter. I den följande genomgången antyds diskussionsvis, med ut- gångspunkt i nuvarande situation och de av U68 förordade principerna, vissa utveck- lingslinjer i fråga om institutionsindelningen.

Med hänsyn till det stora antalet institu- tioner vid universiteten och högskolorna inom UKÄs ansvarsområde redovisas inte dessa här. Gällande indelning framgår av bl. a. statsliggaren.

Vid lärarhögskola finns en institution för pedagogik, en för lågstadiets metodik, en för mellanstadiets metodik, en för tekniska läro- medel samt en för ämnesmetodik och ämnes- teori för vart och ett av ämnena svenska, engelska, matematik, religionskunskap, historia, samhällskunskap, geografi, biologi, kemi, fysik, bild- och formarbete, musik och gymnastik. Vid större lärarhögskola finns dessutom en institution för ämnesmetodik för varje ämne i vilket utbildning ges på ämneslärarlinjen och vilket inte motsvaras av tidigare nämnda ämnen. Vid redovisningen av nuläget i det följande används lärarhög- skolan som en samlande beteckning för dessa institutioner.

Vid övriga berörda läroanstalter finns inte institutioner.

Vid framför allt de mindre högskolorna kommer sannolikt genomförandet av utbild- ning att ibland — liksom för närvarande — förutsätta resurser som inte permanent finns på orten. Detta kan vara fallet både då utbildningen i fråga har permanent karaktär och då den är mera tillfällig. Det bör an- komma på berörd högskolestyrelse att, i samråd med styrelsen för den högskola vars resurser behöver utnyttjas, utarbeta former för samverkan. Erfarenheter från samarbete inom nuvarande organisation mellan moder- universitet och filial, organisation för genom- förande av systematiserad decentraliserad universitetsutbildning samt från samverkan mellan större och mindre lärarhögskolor bör kunna utnyttjas.

1.4 Förvaltningsenh eter

U 68 föreslår att i vissa fall institutioner och serviceinrättningar skall kunna sammanföras till förvaltningsenheter. Förfarandet beträf- fande inrättande av och indelning i sådana enheter föreslås bli detsamma som i fråga om institutionsindelning. Vid den nya organisa- tionens ikraftträdande avses sålunda Kungl. Maj:t besluta i dessa frågor efter förslag av vederbörande organisationskommitté. Där- efter blir organisationen på förvaltningsen- heter en uppgift för högskolestyrelsen. I det följande ges exempel på förvaltningsenheter för högskolan i Göteborg.

2 Göteborgs högskoleområde

I Göteborg kommer att finnas högskoleut- bildningar med statlig, kommunal och en- skild huvudman. Högskolan i Göteborg kom- mer att omfatta resurser för grundutbild- ning, forskarutbildning och forskning och förutsätts svara för all statlig högskoleutbild- ning utom den vid sjöbefälsskolan (jfr avsnitt 6.3.1). För en sammanfattande beskrivning av befintliga utbildningar i Göteborg hän- visas till avsnitt 4.1 1.6.

2.1. Utbildningsnämndsorganisationen 2.1 . ] Teknisk yrkesutbildning 2.1.l.l Förteckning över utbildningslinjer statliga teknisk fysik-linje

maskintekniklinje elektrotekniklinje

väg- och vattenbyggnadslinje

kemitekniklinje arkitekturlinje

fysik-kemilinje, variant med teknisk inrikt- ning (Al—121) kemi-biologilinje, variant med teknisk inrikt- ning (Bl—124)

matematisk-systemvetenskaplig linje, variant med teknisk inriktning (El —125) sjöingenjörslinje

landstingskommunal laboratorieassistentlinje

primärkommunal driftteknikerlinje

yrkesteknisk linje utbildning med inriktning mot verkstads— industri

2.l .l.2 Vissa nuvarande planerings- och ledningsorgan

] den nuvarande organisationen svarar den tekniska fakultetens utbildningsnämnd för viss samordnande planering i fråga om civil- ingenjörs- och arkitektutbildningarna (tek- nisk fysik—linje t.o.m. arkitekturlinje enligt ovan). De olika sektionernas utbildnings- nämnder svarar här för planerings- och led- ningsuppgifter för de enskilda linjerna. Linjevarianterna A1—121, Bl—124 och El—IZS motsvaras i nuvarande organisation närmast av delar av utbildningslinjerna 1—3. vid filosofisk fakultet. För utbildning inom berörda ämnesområden svarar utbildnings- nämnden vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet.

Sjöingenjörsutbildningen är en linje vid sjöbefälsskolan, laboratorieassistentutbild- ningen ges vid en landstingskommunal gym- nasieskola (vårdskola) och driftteknikerut- bildningen vid en primärkommunal gymna- sieskola.

2.1.l.3 Utbildnings- och linjenämndsorgani— sation vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

Utbildningsnämnden för teknisk yrkesutbild- ning svarar under högskolestyrelsen för den samlade planeringen och ledningen av de i avsnitt 2.l.l.l nämnda statliga utbildnings- linjerna med undantag för sjöingenjörslinjen. I fråga om indelning på linjenämnder är flera alternativ tänkbara, t. ex. följande:

Linjenämnder för teknisk fysik-linje maskintekniklinje elektrotekniklinje väg- och vattenbygg- nadslinje kemitekniklinje arkitekturlinje fysik-kemilinje, teknisk variant kemi-biologilinje, teknisk variant matematisk-system- vetenskaplig linje, teknisk variant

gemensam linjenämnd

eller Linjenämnder för

teknisk variant matematisk-system- vetenskaplig linje, teknisk variant teknisk fysik-linje maskintekniklinje elektrotekniklinje väg— och vattenbygg- nadslinje jkemi-biologilinje,

(fysik-kemilinje,

gemensam linjenämnd

teknisk variant kemitekniklinje arkitekturlinje

] det först redovisade alternativet ansluter linjenämndsorganisationen till nuvarande förhållanden, medan det andra alternativet tar fasta på beröringspunkter mellan civil- ingenjörslinjerna och de linjevarianter som närmast svarar mot linjer inom nuvarande matematisk-naturvetenskaplig fakultet.

Fysik-kemilinjen har beröringspunkter också med elektrotekniklinjen och kemi- tekniklinjen vilket kan aktualisera även and- ra indelningar än de ovan redovisade. En fråga som bör vara av viss betydelse för val av linjenämndsorganisation torde vara i vil- ken utsträckning man för genomförandet av olika linjer utnyttjar samma institutioner.

För de linjer som inte omfattas av den statliga högskolan förutsätts finnas en lands- tingskommunal linjenämnd för laboratorie- assistentlinjen och en primärkommunal linje- nämnd för driftteknikerlinjen. Planeringen

och ledningen av sjöingenjörslinjen bör, om man finner det lämpligt, också kunna anför- tros en linjenämnd (motsvarande). För den yrkestekniska utbildningslinjen bör förutsät- tas att en linjenämnd inrättas.

Med det övergripande ansvar utbildnings- nämnden föreslås få blir nämnden ett natur- ligt kontaktorgan även för de kommunala linjenämndema och det för sjöingenjörs- linjen ansvariga organet i deras planering av reSpektive linjer.

2.1.2. Administrativ och ekonomisk yrkes- utbildning

2.1.2.l Förteckning över utbildningslinjer

statliga revision-bank—beskattningslinje tionsutbildning) personaladministrativ linje (kombinationsut- bildning) ekonomiföreståndarlinje ekonomlinje samhällsplanerarlinje filosofisk samhällsvetenskaplig linje

pedagogik-sociologilinje, variant med admini- strativ och ekonomisk inriktning (C2— 221) samhällsvetenskaplig linje 1 och 2, varianter med administrativ och ekonomisk inrikt- ning (D3—239, D3—240 och D4—242) matematisk-samhällsvetenskaplig linje, va- riant med administrativ och ekonomisk inriktning (D6—243) matematisk-systemvetenskaplig linje, variant med administrativ och ekonomisk inrikt- ning (El —244) statistiklinje, variant med administrativ och ekonomisk inriktning (EZ—245)

förvaltningslinje sjökaptenslinje

(kombina-

primärkommunala socialadministrativ linje systemman- programmerarutbildning sek rete rarlinje

enskild högre grafisk utbildning

2.1.2.2 Vissa nuvarande planerings- och ledningsorgan

I nuvarande organisation ansvarar samhälls- vetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd för de av de uppräknade linjerna som består av ämneskombinationer hämtade från sam- hällsvetenskaplig fakultet.

Planeringsansvaret för de s.k. kombina- tionsutbildningarna är på sätt som tidigare nämnts delat mellan universitet och gymna- sieskola.

Ekonomiföreståndarlinjen är för närvaran- de förlagd till seminariet för huslig utbild- ning och har inom ramen för försöksverk- samheten med nya samarbetsformer en sär- skild utbildningsnämnd.

För socionomutbildningens förvaltnings- linje svarar i den nuvarande organisationen socialhögskolans utbildningsnämnd.

Sjökaptenslinjen är en utbildning vid sjö- befälsskolan (jfr sjöingenjörsutbildningen).

Den socialadministrativa utbildningen och utbildningen till systemman-programmerare och sekreterare ges vid gymnasieskola.

Den högre grafiska utbildningen ges vid konstindustriskolan.

2.1.2.3 Utbildnings- och linjenämndsorgani- sation vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

Utbildningsnämnden för administrativ och ekonomisk yrkesutbildning svarar under hög- skolestyrelsen för planeringen och ledningen av de nämnda statliga utbildningslinjerna med undantag för sjökaptenslinjen,

Flera alternativ till indelning av de statliga utbildningarna på linjenämnder kan övervä- gas, bl. a. de som återges på nästa sida.

Det första alternativet anknyter förhållan- devis nära till nuvarande förhållanden. Det andra alternativet tar fasta på beröringspunk- ter mellan kombinationsutbildningarna och övriga utbildningslinjer, främst ekonom- linjen. Detta alternativ ger förmodligen en jämnare arbetsfördelning mellan de olika lin- jenämnderna.

Ekonomiföreståndarlinjen har i båda alter-

Linjenämnder för

pedagogik-sociologilinje, administrativ och ekonomisk variant samhällsvetenskapliga linjer, administrativa och ekonomiska varian-

natematisk-samhällsvetenskaplig linje, administrativ och ekonomisk

matematisk-systemvetenskaplig linje, administrativ och ekonomisk

pedagogik-sociologilinje, administrativ och ekonomisk variant samhällsvetenskapliga linjer, administrativa och ekonomiska varian-

matematisk-samhällsvetenskaplig linje, administrativ och ekonomisk

gemensam j revision-bank-beskattningslinje linjenämnd personaladministrativ linje ekonomiföreståndarlinje förvaltningslinje ekonomlinje samhällsplanerarlinje gemensam filosofisk-samhällsvetenskaplig linje linjenämnd ter gemensam variant linjenämnd . variant statistiklinje, administrativ och ekonomisk variant eller Linienämnder för ekonomiföreståndarlinje revision-bank—beskattningslinje gemensam personaladministrativ linje linjenämnd ekonomlinje samhällsplanerarlinje ( filosofisk-samhällsvetenskaplig linje förvaltningslinje gemensam linjenämnd 1 ter gemensam variant linjenämnd

variant matematisk-systemvetenskaplig linje, administrativ och ekonomisk statistiklinje, administrativ och ekonomisk variant

nativen som en följd av sin speciella karaktär fått en särskild linjenämnd. Om samverkan mellan ekonomiföreståndarlinjen och andra linjer som för närvarande finns vid semina- riet för huslig utbildning — och i den nya organisationen avses höra till utbildnings- sektom för undervisningsyrken — bedöms vara angelägen, kan med denna konstruktion t.ex. samma person ha den verkställande ledningen i berörda linjenämnder. Bedöms å andra sidan sambandet i fråga om innehåll m.m. vara starkare med andra linjer med inriktning mot administration och ekonomi finns inte samma behov av en särskild linje— nämnd för ekonomiföreståndarlinjen.

Mot bakgrund av de överväganden som redovisats i avsnitt 6.3.6 syns det naturligt att för den kommunala högskoleutbild-

ningen utgå från att en linjenämnd inrättas för de primärkommunala utbildningslinjerna. Liksom i fråga om sjöingenjörslinjen bör, om det befinns lämpligt, en linjenämnd kunna inrättas för sjökaptenslinjen vid sjöbefäls- skolan. Det blir naturligt att dessa nämnder i sin planering har fortlöpande kontakt med utbildningsnämnden.

2.1 .3 Vårdyrkesutbildning

2.1.3.l Förteckning över utbildningslinjer statliga

läkarlinje psykologlinje social linje tandläkarlinje

landstingskommunala arbetsterapeu tlinje medicinsk assistent-linje sjukgymnastlinje sjuksköterskelinje

2.132 Vissa nuvarande planerings- och ledningsorgan

I den nuvarande organisationen svarar medi- cinska fakultetens utbildningsnämnd för lä- karutbildningen, samhällsvetenskapliga fa- kultetens utbildningsnämnd för psykolog- utbildningen, socialhögskolans utbildnings- nämnd för socionomutbildningens sociala linje och odontologiska fakultetens utbild- ningsnämnd för tandläkarutbildningen.

Arbetsterapeututbildningen, utbildningen för medicinska assistenter och sjukgymnast- utbildningen äger rum vid gymnasieskola (vårdskola). Sjuksköterskeutbildningen äger rum vid sjuksköterskeskolan vid Sahlgrenska sjukhuset.

2.1.3.3 Utbildnings- och linjenämndsorgani- sationen vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

I fråga om indelning av de statliga utbild- ningslinjerna på linjenämnder under utbild- ningsnämnden syns det naturligt att anknyta till den nuvarande organisationen och så- lunda ha en linjenämnd för var och en av linjerna: Linjenämnder för

läkarlinje psykologlinje social linje tandläkarlinje

För de landstingskommunala högskoleut- bildningarna kan en gemensam linjenämnd inrättas eller också en linjenämnd för arbets- terapeut- och sjukgymnastlinjerna och en för medicinsk assistent-linjen och sjuksköterske- linjen. Utbildningsnämndens samordnande planeringsfunktioner bör bl.a. komma att karaktäriseras av att dessa utbildningar oav- sett huvudmannaskap i betydande utsträck- ning utnyttjar samma basresurser.

2.1.4. Utbildning för undervisningsyrken 2.1.4.l Förteckning över utbildningslinjer

statliga förskollärarlinje barnavårdslärarlinje hushållslärarlinje textillärarlinje lågstadielärarlinje mellanstadielärarlinje musiklärarlinje musikpedagoglinje speciallärarlinje linjer för lärare

i yrkesinriktade ämnen ämneslärarlinjer

landstingskommunal fritidSpedagoglinje

2.1.4.2 Nuvarande planerings- och ledningsorgan

För närvarande finns utbildningsnämnder vid förskoleseminariet för förskollärarlinjen, vid lärarhögskolan för var och en av lågstadie-, mellanstadie-, ämneslärar- och speciallärar- linjerna, vid musikhögskolan — gemensam för musiklärarutbildningen och övrig utbild— ning vid högskolan — samt försöksvis vid seminariet för huslig utbildning för var och en av barnavårds—, textil- och hushållslärar- linjerna.

Övriga utbildningar har för närvarande inte utbildningsnämnder.

Yrkeslärarutbildningen anordnas fr.o.m. läsåret 1972/73 vid lärarhögskolan. Även sjukvårds— och vårdyrkeslärarutbildningarna avses bli inordnade i lärarhögskolan. Fritids- pedagogutbildningen anordnas vid gymnasie- skola (vårdskola).

2.1.4.3 Utbildnings och linjenämndsorgani- sationen vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

Organisationen av utbildningen för under- visningsyrken berörs av lärarutbildnings-

kommitténs (LUK) förslag och de beslut av statsmakterna detta kan föranleda. De föl- jande exemplen på tänkbara indelningar utgår från nuvarande förhållanden och U 685 för- slag. Även andra alternativ än de följande är möjliga.

Linjenämnder för barnavårdslärarlinje förskollärarlinje gemensam hushållslärarlinje linjenämnd textillärarlinje lågstadielärarlinje mellanstadielärarlinje gemensam musiklärarlinje linjenämnd musikpedagoglinje speciallärarlinje

linjer för lärare i yrkesin- riktade ämnen (en eller flera linjenämnder) ämneslärarlinjer (en eller flera linjenämnder)

eller Linjenämnder för barnavårdslärarlinje 6.11 eller fiera förskollärarlinje hnlenamndef lågstadielärarlinje gemensam hushållslärarlinje linjenämnd textillärarlinje mellanstadielärarlinje gemensam musiklärarlinje linjenämnd lmusikpedagoglinje speciallärarlinje linjer för lärare i yrkesin- riktade ämnen (en eller flera linjenämnd er ämneslärarlinjer (en eller flera linjenämnder

Det första alternativet ansluter förhållan- devis nära till nuvarande utbildningsnämnds- organisation med i huvudsak en nämnd för varje utbildningslinje. För ämneslärarlinjerna kan såväl i detta som i andra alternativ olika lösningar prövas. En möjlighet är att sam- manföra alla ämneslärarlinjer till en linje- nämnd. En uppdelning på flera linjenämn- der, t.ex. med utgångspunkt i nuvarande och planerade ämneskombinationer, kan också övervägas.

Om en linjenämnd bedöms böra inrättas för musiklärarlinjen (eller dess framtida mot- svarighet) bör denna nämnd naturligen även

svara för musikpedagoglinjen. Såsom tidigare berörts i fråga om utbildningslinjerna vid nuvarande seminariet för huslig utbildning får man då överväga att genom personsam- band i den verkställande ledningen bidra till samverkan med det eller de organ som kommer att svara för andra linjer inom den nuvarande musikhögskolan.

Det andra alternativet tar fasta på berö- ringspunkterna mellan bamavårdslärar-, för- skollärar- och lågstadielärarlinjerna men ut- går i övrigt från i huvudsak samma förutsätt- ningar som föregående alternativ.

För den landstingskommunala fritidspeda- goglinjen förutsätts att en linjenämnd kom- mer att inrättas.

Utbildningsnämnden för utbildning för undervisningsyrken kommer att behöva sam- verka med kommunala organ i fråga om bl. a. genomförandet av praktikdelen i ut- bildningen och försöks— och demonstrations- skolornas medverkan i utbildningen.

2.1.5. Utbildning för kultur- och informationsyrken

2.1.5.l Förteckning över utbildningslinjer

statliga journalistlinje högre musikutbildningslinjer

scenartistlinjer

linjevarianter som kan ingå i bibliotekarie- linjen

primärkommunala ungdomsledarlinje målar- och skulptörutbildning

enskild konsthan tverkarlinje

2.1.5.2 Vissa nuvarande planerings- och ledningsorgan

Journalisthögskolans utbildningsnämnd sva- rar för närvarande för journalistutbildniigen, musikhögskolans utbildningsnämnd bl. 1. för den högre musikutbildningen och u:bild-

ningsnämnden vid statens scenskola för scen- artistlinjerna.

De olika linjevariantema i bibliotekarie- utbildningen kommer att bestå av kombina- tioner av studiekurser inom ämnesområden för vilka för närvarande utbildningsnämnder- na vid de filosofiska fakulteterna svarar.

Ungdomsledarutbildningen är förlagd till gymnasieskola. Målar- och skulptörutbild- ningen ges vid Valands konstskola och konst- hantverkarutbildningen vid konstindustri- skolan.

2.1.5.3 Utbildnings- och linjenämndsorgani- sation vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

Det ter sig naturligt att under utbildnings- nämnden inrätta linjenämnder för var och en av journalist- och scenartistlinjerna samt för den högre musikutbildningen. Lokala och individuella utbildningslinjer kommer att ut- göra en förhållandevis stor del av kapaciteten för högskoleutbildning med inriktning mot kultur- och informationsyrken. För dessa kan en fast linjenämndsorganisation bedö- mas vara mindre ändamålsenlig. Därför kan en utgångspunkt tills vidare vara att utbild- ningsnämnden bör svara för de lokala och individuella utbildningslinjerna och för de linjevarianter som bl. 3. kan ingå i biblioteka- rieutbildningen utan att särskilda linjenämn- der inrättas för dessa uppgifter. Detta skulle leda till en linjenämndsorganisation enligt följande:

Linjenämnder för journalistlinje högre musikutbildning scenartistlinjer

Organisationen i detta avseende för de konstnärliga utbildningarna blir beroende av statsmakternas ställningstaganden till konst- närsutbildningssakkunnigas förslag.

2.1.6. Enstaka kurser och studiekurser

Ansvaret för enstaka kurser och studiekurser fördelas av högskolestyrelsen på utbildnings-

nämnder. I avsnitt 6.3.3.1 föreslås att ansvaret för planeringen av enstaka kurser och studie- kurser skall läggas på den utbildningsnämnd till vilken kursen eller studiekursen natur- ligen hör med hänsyn till utbildningsnämn- dens primära ansvarsområde. Eftersom alla slag av utbildningsnämnder kommer att fin- nas vid högskolan i Göteborg bör det inte erbjuda problem att finna anknytningar mel- lan dessa kurser och studiekurser och någon utbildningsnämnd.

2.2. Fakultets/sektionsorganisationen

För närvarande finns följande fakulteter och sektioner:

Universitetet i Göteborg Humanistisk fakultet historisk-filosofisk sektion Språkvetenskaplig sektion Samhällsvetenskaplig fakultet Medicinsk fakultet Odontologisk fakultet Matematisk-naturvetenskaplig fakultet matematisk-fysisk sektion kemisk sektion biologisk-geografisk sektion.

Chalmers tekniska högskola Teknisk fakultet sektion för teknisk fysik sektion för maskinteknik sektion för elektroteknik sektion för väg- och vattenbyggnad sektion för kemi sektion för arkitektur

I avsnitt 6.3.4 anför U68 bl. a. att den nära släktskapen mellan den tekniska fakul- tetens och den matematisk-naturvetenskap- liga fakultetens kemiska sektioner samt mel- lan den matematisk-fysiska sektionen och sektionen för teknisk fysik aktualiserar frå- gan om en samordning genom de nya orga- nisatoriska förutsättningar som U 68s förslag om skilda planerings- och ledningsorgan för forskning/forskarutbildning och grundutbild- ning ger. Det ter sig för Göteborgs del

särskilt naturligt att överväga en samordning av berörda sektioner mot bakgrund av att man här redan har institutioner som bedriver verksamhet inom båda fakulteternas områ- den.

2.3. Institutionsindelningen

Vid universitetet i Göteborg finns 66 institu- tioner. Vid Chalmers tekniska högskola (CTH) finns 52 institutioner, av vilka elva, främst inom områdena matematik, fysik och kemi, är gemensamma för universitetet och högskolan.

Härutöver anordnas högskoleutbildning vid följande statliga utbildningsenheter (sjö- befälsskolan behandlas inte, jfr avsnitt 6.3.1):

F örskoleseminariet

Seminariet för huslig utbildning J ournalisthögskolan Lärarhögskolan Musikhögskolan Socialhögskolan

Statens scenskola

Institutionerna för pedagogik vid universi- tetet och lärarhögskolan kommer i sin helhet att bli lokaliserade till det nya lärarhögskole- området i Mölndal. Vidare avses förskole- seminariet och vid bifall till LUKs förslag den praktisk-pedagogiska delen av utbildning vid seminariet för huslig utbildning bli lokali- serade till detta område. Detta ger nya ut- gångspunkter för institutionsindelningen i denna del. Bl.a. bör resurserna i pedagogik sammanföras till en institution.

Även förhållandet mellan lärarhögskolans nuvarande institutioner för ämnesteori och ämnesmetodik och mot5varande universitets- institutioner berörs av den nya högskole- organisationen. Undervisningen i ämnes- metodik anknyter till dels pedagogikunder- visningen och den praktiska lärarutbild- ningen, dels de ämnesteoretiska studierna. Den sammanhållna lokala högskoleorganisa- tionen bör komma att underlätta samverkan, bl. a. genom utbyte av lärare och utnyttjan- de av viss utrustning över nuvarande admi-

nistrativa gränser mellan universitet och lä- rarhögskola. Det bör övervägas hur institu- tionsindelningen skall utformas för att möj- liggöra en ändamålsenlig utbildning med hän- syn bl. a. till den nämnda integrationen och ett effektivt utnyttjande av utrustning och lärare.

Det bör övervägas hur resurserna vid so- cialhögskolan och joumalisthögskolan inom de ämnesområden som har motsvarigheter vid universitetets samhällsvetenskapliga fa- kultet skall samordnas med resurserna vid denna.

Den musikvetenskapliga institutionen vid universitetet och musikhögskolan utnyttjar för närvarande i viss utsträckning samma lärare, lokaler och utrustning. Denna sam- verkan bör vidareutvecklas inom ramen för en institution.

Frågan om samorganisation av resurserna för konstvetenskapliga och konstnärliga ut- bildningar får prövas mot bakgrund bl. a. av statsmakternas beslut med anledning av konstnärsutbildningssakkunnigas förslag.

2.4. Förvaltningsenheter

Som framgått av det föregående kan antalet institutioner i Göteborg i ett inledningsskede beräknas till ca 120. Mot bakgrund av detta, verksamhetens omfattning samt nuvarande organisatoriska förhållanden m.m. bör man räkna med att institutionerna i Göteborg grupperas i förvaltningsenheter vid ikraft- trädandet av den nya organisationen.

Om man i huvudsak anknyter till nuvaran- de förhållanden bör i ett inledningsskede de institutioner m.m. som för närvarande hör till respektive universitetet och CTH kunna utgöra två förvaltningsenheter. Det syns då vara naturligt att föra de för de nuvarande läroanstalterna gemensamma institutionerna, vilka formellt är delar av CTH och lokalmäs- sigt placerade i anslutning till denna hög- skolas övriga verksamhet, till den förvalt- ningsenhet som närmast kommer att svara mot CTH. Det bör beaktas att olägenheter i skilda hänseenden för berörda institutioner av den nuvarande uppdelningen på två från

ill

Journalist- högskolan

Göteborgs u niversitet

Kungspartsavenyen

Socialhögskolan (Kapellplatsenl

Götaplatsen

Renströmsparken

Mölndal L'ararho

Figur ]. Schematisk skiss över förläggning (delvis planerad) av viss högskoleutbildning i Göteborg.

varandra fristående läroanstalter under alla förhållanden bör kunna undanröjas i den nya organisationen.

Mot bakgrund av nuvarande projekterings- planer syns det motiverat att sammanföra i föregående avsnitt nämnda resurser vid för- skoleseminariet, seminariet för huslig utbild- ning och lärarhögskolan till en förvaltnings- enhet. Denna kommer då att omfatta bl.a. den ovan förordade pedagogiska institutio- nen.

De i samband med institutionsindelningen diskuterade lösningarna talar för att även de nuvarande journalist- och socialhögskolorna hänförs till den förvaltningsenhet som när- mast kommer att svara mot universitetet. Eventuellt kan detta också gälla musikhög- skolan. Statens scenskola bör däremot kunna fungera som separat institution direkt under högskolestyrelsen.

Det ovan redovisade alternativet syftar främst till att dels begränsa antalet förvalt- ningsenheter, dels ansluta så nära som möj- ligt till nuvarande organisatoriska förhållan- den. Även alternativ som förutsätter mer betydande förändringar bör emellertid kun- na övervägas.

Man kan således överväga en organisation på förvaltningsenheter med flera och — i fråga om antal institutioner och studerande — mindre förvaltningsenheter. Det kan då vara naturligt att till samma förvaltnings-

enhet föra närbesläktade institutioner som dessutom geograf1skt ligger någorlunda sam- manhållna.

Institutionerna för tillämpad teknik, dvs. de institutioner som för närvarande hör till CTH utom de med universitetet gemensam- ma, kan då utgöra en förvaltningsenhet. De matematisk-naturvetenskapliga institu tioner- na (eventuellt med undantag av de zoolo- giska och botaniska institutionerna), däri in- begripna även de som för närvarande är gemensamma för Chalmers tekniska högsko- la och universitetet, kan utgöra en förvalt- ningsenhet. De medicinska och odontolo- giska institutionerna inom Sahlgrenska sjuk- husets område och på Medicinareberget kan (eventuellt tillsammans med zoologiska och botaniska institutionerna) utgöra en förvalt- ningsenhet. De samhällsvetenskapliga institu- tionerna, till stor del belägna kring "ekono- miskt centrum”, kan tillsammans med de nuvarande social- och journalisthögskolorna bilda en förvaltningsenhet. De humanistiska institutionerna som är belägna vid den s.k. Renströmsparken eller enligt projekterings- planerna i huvudsak skall lokaliseras till den- na kan bilda en förvaltningsenhet som även kan omfatta nuvarande musikhögskolan och statens scenskola. Även i detta alternativ syns det naturligt att hänföra lärarutbild- ningsenhetema till en särskild förvaltnings- enhet

Medi- cinska institu- tioner

Odonto- logiska inst itu- lianer

Social- högskola

Samhälls- vetensk institu- rinner

Matema- risk-natur- vetenskap- liga insti- tutioner

Institu- rioner för tillämpad teknik

Musik- Statens högskola scen- skola

Journa- Lärarut- Humanis- listhög- skola

bildnings- tiska institu— tioner institu- tioner

Alternativ A

Alternarv B

Alrernarv C

Figur 2. Schematisk skiss över exempel på tänkbara indelningar i förvaltningsenheter. De omarkerade fälten avser institutioner direkt under högskolestyrelsen.

Ett betydande antal varianter av de skisse- rade alternativen kan naturligtvis övervägas. T. ex. kan även i det senare alternativet de för CTH och universitetet gemensamma in- stitutionerna föras samman med institutio- nerna för tillämpad teknik. De samhällsve- tenskapliga institutionerna samt nuvarande social- och journalisthögskolorna kan tillsam- mans med de humanistiska institutionerna utgöra en förvaltningsenhet osv.

Den invändning som kan riktas mot denna modell och dess varianter är att den förut- sätter förhållandevis stora förändringar i den nuvarande organisationen. Detta kan leda till problem vid ett genomförande om detta kommer samtidigt med den nya organisatio- nens tillkomst i övrigt.

1 figur 2 redovisas översiktligt dels den inledningsvis diskuterade indelningen (alter- nativ A), dels två alternativ (B och C) som återspeglar de senast diskuterade indelnings- grunderna.

Slutligen bör som ett alternativ också nämnas en organisation utan förvaltnings- enheter, dvs. där alla institutioner sorterar direkt under högskolestyrelsen. En sådan organisation syns emellertid kräva stora för- ändringar i institutionsstrukturen så att insti- tutionerna blir större och avsevärt färre än för närvarande. Detta alternativ torde därför vara genomförbart först på något längre sikt.

3 örebro högskoleområde

1 Örebro kommer att finnas högskoleutbild- ningar med statlig, landstingskommunal och primärkommunal huvudman. För en sam- manfattande beskrivning av förekommande utbildning hänvisas till avsnitt 4.8.6.

3.1 Utbildningsnämndsorganisationen 3.1. 1 Teknisk yrkesutbildning 3.1.l.1 Förteckning över utbildningslinjer statliga fysik-kemilinje, variant med teknisk inrikt- ning (Al—121)

kemi-biologilinje, variant med teknisk inrikt- ning (Bl—124) matematisk-systemvetenskaplig linje, variant med teknisk inriktning (El—125)

landstingskommunal laboratorieassisten tlinje

primärkommunal driftteknikerlinje

3.1.l.2 Vissa nuvarande planerings- och led- ningsorgan

För utbildningen inom matematisk-naturve- tenskapliga ämnesområden inom den statliga utbildningen svarar i den nuvarande organisa- tionen utbildningsnämnden vid matematisk- naturvetenskapliga fakulteten vid universite- teti Uppsala.

Laboratorieassistentutbildningen är för- lagd till den landstingskommunala gymnasie- skolan (vårdskola) och driftteknikerutbild- ningen är förlagd till en primärkommunal gymnasieskola.

3.1.1.3 Utbildnings- och linjenämndsorga- nisation vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

I varje fall för ett inledningsskede syns starka skäl kunna anföras för att hålla samman planeringen av förekommande statliga ut- bildningslinjer. Utbildningsnämnden bör så- lunda kunna svara för utbildningsnämnds- funktionerna utan några linjenämnder. För den landstingskommunala laboratorieas- sistentlinjen bör förutsättas att en linje- nämnd inrättas liksom för den primärkom- munala driftteknikerlinjen. Utbildnings- nämnden får således det direkta planerings- och ledningsansvaret för de tre statliga ut- bildningslinjerna och blir ett naturligt kon- taktorgan också för de landstingskommunala och primärkommunala linjenämnderna.

3.1.2. Administrativ och ekonomisk yrkesut- bildning

3.l.2.l Förteckning över utbildningslinjer

statliga personaladministrativ linje (kombinationsut- bildning) sekreterarlinje (kombinationsutbildning) utbildningsadministrativ linje (kombinations- utbildning) transportadministrativ linje (kombinations- utbildning) ekonomlinje samhällsplanerarlinje filosofisk samhällsvetenskaplig linje

pedagogik-sociologilinje, variant med admi- nistrativ och ekonomisk inriktning (C2— 221) samhällsvetenskaplig linje 1 och 2, varianter med administrativ och ekonomisk inrikt- ning (D3—239, D3—24O och D4—242) matematisk-samhällsvetenskaplig linje, va- riant med administrativ och ekonomisk in riktning (D6—243)

matematisk-systemvetenskaplig linje, variant med administrativ och ekonomisk inrikt- ning (El -244)

statistiklinje, variant med administrativ och ekonomisk inriktning (EZ—245)

förvaltningslinje

primärkommunal systemman-programmerarutbildning

3.1.2.2 Vissa nuvarande planerings- och ledningsorgan

I nuvarande organisation ansvarar samhälls- vetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd vid universitetet i Uppsala för dem av de uppräknade linjerna som utgörs av ämnes- kombinationer vid samhällsvetenskaplig fa- kultet. Planeringsansvaret för de uppräknade kombinationsutbildningarna är delat mellan universitetet i Uppsala och för vederbörande gymnasieskola ansvariga organ. Socialhög- skolans utbildningsnämnd ansvarar för ut- bildningen pä förvaltningslinjen. Systemman-

programmerarutbildningen är förlagd till gymnasieskola.

3.123. Utbildnings- och linjenämndsorgani- sation vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

Utbildningsnämndens ansvarsområde omfat- tar ett så stort antal utbildningslinjer att övervägande skäl syns tala för att linjenämn- der inrättas. Flera alternativ är möjliga, t. ex. de som återges på nästa sida.

För den primärkommunala systemman- programmerarutbildningen bör förutsättas att en linjenämnd in rättas.

3.1.3. Vårdyrkesu tbildn ing 3.1.3.l Förteckning över utbildningslinjer

statlig social linje

landstingskommunala arbetsterapeutlinje hörselvårdsassistentlinje medicinsk assistent-linje sjukgymnastlinje sjuksköterskelinje tandhygienistlinje ålderdomshemsföreståndarlinje

3.1.3.2 Vissa nuvarande planerings— och led- ningsorgan

Socialhögskolans utbildningsnämnd ansvarar för närvarande för utbildningen på socio- nomutbildningens sociala linje.

De landstingskommunala utbildningslin- jerna ges vid gymnasieskola (vårdskola).

3.1.3.3 Utbildnings- och linjenämndsorga- nisationen vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

Utbildningsnämndens direkta ledningsfunk- tioner kornmer endast att omfatta socionom- utbildningens sociala linje. För de landstings- kommunala utbildningslinjema torde med

Linienämnder för

pedagogik-sociologilinje, administrativ och ekonomisk variant samhällsvetenskapliga linjer, administrativa och ekonomiska varian-

matematisk-samhällsvetenskaplig linje, administrativ och ekonomisk

statistiklinje, administrativ och ekonomisk variant

pedagogik-sociologi linje, administrativ och ekonomisk variant samhällsvetenskapliga linjer, administrativa och ekonomiska varian-

matematisk-samhällsvetenskaplig linje, administrativ och ekonomisk

matematisk-systemvetenskaplig linje, administrativ och ekonomisk personaladministrativ linje gemensam sekreterarlinje linjenämnd utbildningsadministrativ linje transportadministrativ linje förvaltningslinje ekonomlinje samhällsplanerarlinje gemensam filosofisk samhällsvetenskaplig linje linjenämnd ter variant gemensam linjenämnd % variant eller Linjenämnder för personaladministrativ linje sekreterarlinje gemensam utbildningsadministrativ linje linjenämnd transportadministrativ linje ekonomlinje samhällsplanerarlinje filosofisk samhällsvetenskaplig linje gemensam förvaltningslinje linjenämnd ter variant gemensam linjenämnd variant

statistiklinje, administrativ och ekonomisk variant

hänsyn till verksamhetens omfattning flera linjenämnder böra inrättas. Ett alternativ kan vara följande:

Linjenämnder för gemensam ( arbetsterapeutlinje linjenämnd sjukgymnastlinje hörselvårdsassistentlinje g?r???” medicinsk assistent-linje linjenamnd tandhygienistlinje gemensam sjuksköterskelinje linjenämnd ålderhems— föreståndarlinje

Sambanden mellan berörda linjer kan också aktualisera andra alternativ för den lands- tingskommunala linjenämndsorganisationen. Utbildningsnämndens uppgifter i förhållande

till de kommunala utbildningarna bör bl. a. avse samverkan i frågor om den kvantitativa utvecklingen av vårdyrkesutbildningen.

3.1.4. Utbildning för undervisningsyrken 3.1.4.1 Förteckning över utbildningslinjer

statliga gymnastiklärarlinje förskollärarlinje

ämneslärarlinjer (jfr 3.1.4.3 nedan)

landstings— och primärkommunal musikpedagoglinje

primärkommunal fritidspedagoglinje

3.1.4.2 Vissa nuvarande planerings- och led- ningsorgan

För närvarande finns en utbildningsnämnd vid gymnastik- och idrottshögskolan, som bl. a. svarar för gymnastiklärarlinjen, samt en utbildningsnämnd vid förskoleseminariet. Ämneslärarutbildningens praktisk-pedagogis- ka utbildning är organiserad som en filial till lärarhögskolan i Uppsala och vederbörande utbildningsnämnd vid denna svarar sålunda för utbildningen. Musikpedagogutbildningen är förlagd till musikpedagogiska institutet och fritidspedagogutbildningen ges vid gym- nasieskola.

3.1.4.3 Utbildnings- och linjenämndsorgani- sationen vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

Som framgår av avsnitt 4.6.5 finner U 68 det inte möjligt att under nuvarande omständig- heter ta ställning till frågan om den framtida förläggningen av praktisk-pedagogisk utbild- ning av ämneslärare till de nuvarande filial- ortema. ] den mån resurser för sådan prak- tisk-pedagogisk utbildning finns i Örebro kommer fullständiga ämneslärarlinjer att fin- nas där. Utbildningsnämnden får då i sam- manhanget normala planerings- och lednings- uppgifter.

Om å andra sidan praktisk-pedagogisk ut- bildning av ämneslärare inte kommer att finnas i Örebro, kommer utbildningsnämn- den att få mera begränsade uppgifter i fråga om ämneslärarutbildningen avseende huvud- sakligen de ämnesteoretiska studierna.

I det förra fallet bör förutsättas att en eller flera linjenämnder för ämneslärarlinjer inrättas under utbildningsnämnden. I övrigt bör en linjenämnd inrättas för var och en av förskollärar- och gymnastiklärarlinjerna. Det- ta anknyter helt till nuvarande förhållanden. Gymnastiklärarlinjen hör till de utbildningar som berörs av LUKs förslag. Detta kan ge upphov till nya överväganden.

De två huvudmännen för musikpedagogis- ka institutet bör gemensamt tillsätta en linje- nämnd för musikpedagoglinjen och den

kommunala huvudmannen bör förutsättas inrätta en linjenämnd för fritidspedagoglin— jen.

Utbildningsnämnden kommer utöver de allmänna planerings- och ledningsfunktioner— na att behöva samverka med kommunala organ i fråga om bl. a. praktikinslag i lärar- utbildningen.

3.1.5. Utbildning för kultur— och informa- tionsyrken

Med de ämnesområden som finns företrädda vid den nuvarande universitetsfilialen kom- mer det att i Örebro finnas linjevarianter som kan ingå i bibliotekarielinjen. Den nuva- rande uppsättningen studiekurser i Örebro tyder också på att ett flertal lokala och individuella utbildningslinjer kommer att kunna upprättas med inriktning på kultur- och informationssektorn. Detta talar för att man redan från början inrättar en utbild- ningsnämnd för sektorn trots att allmän utbildningslinje inom denna torde komma att saknas (jfr avsnitt 6.3.3.1).

3.1.6. Enstaka kurser och studiekurser

Eftersom utbildningsnämnder torde komma att finnas för samtliga yrkesutbildningssekto- rer bör inga problem uppstå i fråga om fördelning av ansvaret för enstaka kurser och studiekurser.

3.2 Institutionsindelningen

Den nuvarande universitetsfilialen består av delar av institutioner vid universitetet i Uppsala. Studiekurser och kurser ges inom följande ämnesområden:

ekonomisk ochjuridisk historia

översiktskurs informationsbehandlir ekonomisk historia juridisk översiktskurs elektroteknik kulturgeografi engelska matematik franska matematisk statistik fysik nationalekonomi företagsekonomi nordiska språk

_, 4—24. __

pedagogik statistik psykologi statskunskap samhällskunskap svenska sociologi tyska

Härutöver finns vissa försöksvis anordnade yrkkurser (se avsnitt 3.2.3.1). Resurser för undervisning i biologi och kemi skall enligt principbeslut av statsmakterna förläggas till Örebro.

En institutionsindelning kan här göras t. ex. efter mönster från den nuvarande vid högskolan i Linköping enligt följande:

Samhällsvetenskapliga institutionen (med hi- storia) Beteendevetenskapliga institutionen

Matematiska institutionen Institutionen för språk och litteratur Ekonomiska institutionen Institutionen för fysik

Institutionen för förskollärarutbildning (för- skoleseminariet) Institutionen för gymnastiklärarutbildning (gymnastik- och idrottshögskolan) Institutionen för socionomutbildning (social- högskolan)

För de framtida resurserna i biologi och kemi ter sig en gemensam institution som ett naturligt alternativ. Också andra lösningar kan prövas, t. ex. med utgångspunkt i sam- band mellan biologisk utbildning och gymna- stiklärarutbildning.

Det bör övervägas hur resurserna vid so- cialhögskolan inom de ämnesområden som har motsvarigheter vid den nuvarande univer- sitetsfilialen skall samordnas med resurserna vid denna (jfr avsnitt 6.3.2.l). Även för re- surserna i pedagogik vid nuvarande förskole- seminarium, gymnastik- och idrottshögskola och universitetsfilial är en samordning önsk- värd (jfr avsnitt 6.3.2.1). Detta kan ske genom att man samlar resurserna antingen till en särskild pedagogisk institution eller till en större beteendevetenskaplig institution. Un- der alla omständigheter bör beaktas att peda- gogikutbildningen har en viktig integrerande funktion i de olika lärarutbildningslinjerna

och att pedagogik- och metodikmomenten i dessa måste stå i nära samband med varand- ra. Behovet av kontakt mellan å ena sidan utbildnings- och linjenämndema för dessa linjer och å andra sidan den eller de institu- tioner, till vilka resurserna i pedagogik och metodik förs, måste därför särskilt uppmärk- sammas.

4 Sundsvall—Hämösands högskoleområde 4.1 Inledning

Högskoleutbildningen inom Sundsvall- Härnösands högskoleområde är förlagd till två orter. Den har intresse från organisato- risk synpunkt också därigenom att den statliga högskoleutbildningen — utöver lärar- högskolan och sjöbefälsskolan i Härnösand, som båda för närvarande hör till SÖs ansvars- område — är under uppbyggnad och saknar permanenta resurser.

Den statliga högskoleutbildning som i dag finns i Sundsvall utgörs av kombinationsut- bildningar (se avsnitt 3.2.3.2) och s. k. syste- matiserad decentraliserad universitetsutbild- ning (se avsnitt 4.2.3.3), båda formellt av försökskaraktär. Den senare utgörs av ett utbud av decentraliserad universitetsutbild- ning som systematiserats så att de studie- kurser, som ges under en följd av år, bildar en utbildningslinje enligt 1969 års studieord- ning vid filosofisk fakultet eller en del av sådan utbildningslinje. Behovet av lärare och andra resurser kan alltså variera från år till år.

Enligt U 685 mening bör en systematise- ring av utbudet av enstaka kurser och studie- kurser enligt i huvudsak det mönster som använts i försöksverksamheten med systema- tiserad decentraliserad universitetsutbildning i många fall bli en vanlig företeelse i den framtida högskoleorganisationen. En sådan systematisering av utbudet av enstaka kurser och studiekurser kan i vissa fall ses som ett sätt att pröva behovet inom högskoleområ- det av mer permanent högskoleutbildning av visst slag. Den bör kunna utformas som lokal utbildningslinje. T. ex. bör erfarenheterna av

försöksverksamheten med sådan utbildningi Sundsvall kunna vara vägledande för plane- ringen av utbyggnaden av högskolan i Sunds- vall-Hämösand med nya allmänna utbild- ningslinjer.

Planeringen av utbudet av enstaka kurser och studiekurser inom högskoleområdet i dess helhet avses vara en viktig uppgift för högskolestyrelsen. I de fall då dessa plane- ringsuppgifter blir mycket omfattande eller får en mycket speciell karaktär kan det vara motiverat att under högskolestyrelsen inrätta särskilda beredningsorgan för sådana uppgif- ter (jfr avsnitt 6.3.5.4). Det kan t. ex., vid viss systematisering av utbudet, vara motiverat att lägga visst planeringsansvar på utbild- ningsnämnd eller linjenämnd eller att inrätta beredningsorgan med uppgifter närmast mot- svarande linjenämnds.

Den av U 68 föreslagna organisationen medger en övergång stegvis från helt tillfälligt anordnade kurser och studiekurser till en mera permanent organisation av ut- bildningslinjer på högskoleortema. Organisa- tionen av högskoleutbildningen i Sundsvall- Härnösand bör sålunda växa fram successivt. Den följande diskussionen bygger på U 685 förslag till utbildningslinjer under beaktan- de av de kurser som ges inom ramen för befintlig systematiserad decentraliserad universitetsutbildning. Detta kursutbud för- utsätts kunna variera, men av praktiska skäl utgår U 68 här från det nuvarande kursut- budet och anger därför som exempel sådana utbildningslinjer som nuvarande kurser kan kombineras till.

4.2.l.l Förteckning över utbildningslinjer statliga

sjöingenjörslinje (Hä) processprogrammeringslinje (Su)

Exempel på lokal utbildningslinje, som kan inrättas som allmän utbildningslinje (se 4.1), om förutsättningar bedöms finnas:

fysik-kemi linje, variant med teknisk inrikt» ning (Al—121) (Ges f.n. som systema- tiserad decentraliserad universitetsutbild—

ning.)

lands tingskommunal laboratorieassistentlinje (Su)

primärkommunal driftteknikerlinje (Hä)

yrkesteknisk utbildningslinje utbildning med inriktning mot verkstadss- industri (Su)

4212 Vissa nuvarande planerings- och ledl- ningsorgan

Sjöingenjörsutbildningen är förlagd till sjö)- befälsskolan i Härnösand, som förutsätts bestå som en separat enhet. Processprogram- meringslinjen avses enligt föreliggande planer få samma karaktär som nuvarande kombinat- tionsutbildningar. I den ingår bl. a. sådania studiekurser som för närvarande ges inom ramen för den systematiserade decentralise- rade universitetsutbildningen. Den senare ge- nomförs i samarbete med universitetet i Umeå. En särskild kursledning, utsedd en- ligt föreskrifter som getts av UKÄ, svarar för den lokala planeringen m.m. Fysik-kemi- linjen är sammansatt av studiekurser som för närvarande ges inom ramen för den decentraliserade universitetsutbildningen. Laboratorieassistentutbildningen är för- lagd till landstingskommunal gymnasieskola (vårdskola) och driftteknikerutbildningen till primärkommunal gymnasieskola.

4.2.1.3 Utbildnings- och linjenämndsorgani- sation vid tidpunkten för genomförande av en ny högskoleorganisation

l utgångsläget skulle enligt ovan finnas en allmän och en lokal utbildningslinje (even- tuellt två allmänna). Därmed skulle förut- sättningama för inrättande av en utbildnings- nämnd för teknisk yrkesutbildning vara för handen. Ett alternativ som kan övervägas

med hänsyn till den begränsade omfatt- ningen av verksamheten är dock att föra ansvaret för dessa båda linjer till en annan utbildningsnämnd, förslagsvis utbildnings- nämnden för administrativ och ekonomisk yrkesutbildning (jfr 4.2.2). Med hänsyn till att fortsatt utbyggnad inom högskoleområ- det (jfr avsnitt 4.7.5) föreslås komma till stånd inom bl.a. teknisk yrkesutbildning talar starka skäl för att en utbildningsnämnd med direkt ansvar för den tekniska yrkesut- bildningen inrättas.

För den landstingskommunala laboratorie- assistentlinjen bör förutsättas att en linje- nämnd inrättas liksom för den primärkom- munala driftteknikerlinjen. För den yrkes- tekniska utbildningslinjen förutsätts också att en linjenämnd inrättas. Vidare bör en linjenämnd för sjöingenjörslinjen kunna in- rättas. Då den kommunala skolstyrelsen är styrelse även för sjöbefälsskolan och då ut- bildningarna till drifttekniker och sjöingen- jör är nära besläktade kan det övervägas att ha en gemensam linjenämnd för dessa två utbildningslinjer.

Utbildningsnämnden kommer att svara för planeringen och ledningen av de två redovisa- de utbildningslinjerna, vissa enstaka kurser och studiekurser samt för samplaneringen med berörda kommunala linjenämnder.

4.2.2. Administrativ och ekonomisk yrkesut- bildning

4.2.2.l Förteckning över utbildningslinjer

statliga sjökaptenslinje (Hä) personaladministrativ linje (Su) revision-bank-beskattningslinje (Su) transportadministrativ linje (Su) linje för administrativt systemarbete (Su) språkekonomilinje (Su) projektadministrativ linje (Su)

Exempel på lokal utbildningslinje som, om förutsättningar bedöms finnas, kan inrättas som allmän utbildningslinje (se 4.1):

matematisk-samhällsvetenskaplig linje, va-

riant med administrativ och ekonomisk inriktning (D6—243) (Ges f.n. som syste- matiserad decentraliserad universitetsut- bildning.)

primärkommunal systemman-programmerarutbildning (Hä)

4.2.2.2 Vissa nuvarande planerings- och led- ningsorgan

Sjökaptensutbildningen är förlagd till sjöbe- fälsskolan i Härnösand, vilken som nyss nämnts förutsätts bestå som en separat en- het. Övriga redovisade statliga allmänna ut- bildningslinjer har eller avses få samma ka- raktär som nuvarande kombinationsutbild- ningar. I dessa ingår studiekurser som för närvarande ges inom ramen för decentralise- rad universitetsutbildning. Den matematisk- samhällsvetenskapliga linjen (exempel på 10- ka] linje) består likaledes av studiekurser som för närvarande ges inom ramen för den decentraliserade universitetsutbildningen. För planering och genomförande av detta slag av utbildning finns som tidigare nämnts en särskild kursledning.

Systemman—programmerarutbildningen är förlagd till gymnasieskola.

Lärarhögskolan i Härnösand bör bilda en institution. Efter hand som permanenta ie- surser för genomförande av bl. a. de kurser och studiekurser som förutsätts ingå i de ovan redovisade linjerna med inriktning mot teknisk respektive administrativ och ekono- misk utbildning förläggs till Sundsvall får ställning tas till institutionsorganisationcn där. 1 ett inledningsskede kan det vara ända- målsenligt att ha endast en institution i Sundsvall.

Sida 817
Original

Figurer

111 Antal studerande iheltidsundervisning i olika åldrar i procent av folkmängden i respektive åldersgrupp .............. 27 12 Befolkningens utbildningssammansättning 1970 och 1990 uppdelad på ålder och utbildningsnivå ............... 28 113 Högskoleutbildningens indelning i yrkesutbildningssektorer och basutbildningsområden. Som exempel har följande ut— bildningslinjer markerats. (I flertalet rutor finns många ut- bildningslinjer.) .............................. 45 2:1 Nettoantal inskrivna studerande vid universitet och vissa

högskolor ........................... * ....... 59 212 Antal närvarande studerande vid universitet och vissa hög-

skolor .................................... 70

213 Antal närvarande studerande på gymnasialt stadium, I fråga om yrkesskolan har medtagits närvarande endast i heltids-

kurser om minst en termins längd .................. 70 2:4 Folkmängd i åldersgruppen 20—24 år 1950—1990 ....... 7 1 2:5 Antal studerande i folkhögskolornas vinterkurser 1960/61, 1965/66 och 1970/71 .......................... 80 216 Bruttoantal kursdeltagare i studieförbundens utbildning 1950/51, 1960/61 och 1970/71 .................. 81 237 Antalet studerande som deltagit iarbetsmarknadsutbildning 1960/61, 1965/66 och 1970/71 ................... 82 2:8 Antal studerande i kommunal vuxenutbildning 1968/69, 1969/70, 1970/71 och 1971/72 ................... 83

229 Utvecklingen av antalet närvarande studerande i högre utbild- ning 1950/51 —- 1965/66. Antalet är satt lika med 100 år

1950/51 ................................... 88 2:10 Åldersfördelningen hos de studerande i högre utbildning 1965/66 ................................... 89

2:11 Tillväxt i antal närvarande studerande fördelad på utbildning av universitetstyp och annan högre utbildning 1955/56 — 1965/66 .................................. 90 2:12 Andel av en årskull som avslutade behörighetsgivande gymna-

Sida 818
Original

2:13 2:14

2:15

2:16

2:17

2:18