SOU 1973:2

Högskolan

Till Statsrådet och chefen för utbildnings- departementet

Härmed får 1968 års utbildningsutredning (U 68) överlämna sitt huvud- betänkande ”I—lögskolan”. Föreliggande volym utgör den egentliga be- tänkandetexten medan en sammanfattning av de framlagda förslagen och bakgrunden till dem utges separat (SOU 1973:3).

Särskilda yttranden har avgetts av ledamöterna Löwbeer och Orring samt medlemmarna i utredningens referensgrupper Cronqvist, Fiskesjö, Flink, Gralén, Halden, Hjelm, Karlson, Klackenberg, Larsson, Nord- strandh, Stjemquist, Tham och Tobisson

Stockholm den 17januari 1973. Lennart Sandgren Hans Löwbeer Bertil Olsson Jonas Orring

/ Gu nnar Bergendal

* "lg-'.t—a'ar-fn- ray-f. . .» q., ;. Hm.!”.'"'*"="*r-."u, IJ _ .|l_ !- l . ..T',.Jl . ".,..l ”.f- . . . . _,,.. _ .: » 'till, .. - '. -.1 ,, '_L H. ,' SE?»: . ,. . .,-' '.'h' ,'._'-; . | | . " .-- -- _rs ' ,, s ' _ ,, . 21... f! —- '.'. ' 'if: "_ ' '.->l ,... " » ' I.; " " ' * ' .*Å » * ,;dfmam . ..,;

' gillat-:,

..." , ,,,..i , , -' .

-- _. , ' ..T1.*—"?*.l9 ..,.

..», |__.'I_' ålagt-,,, In],— ” ' ;" f:. 'l ,. . —. *H'r'L—A ' | .." , , . .,r, d'qr Tr , . . _ . v' ! , _

Förkortningar

ADB ALI-RATl AMS CA AT CSN ERU FOJO F ÖVUX GIH IFL IHR

IPF KU KUS LO LUK LUP- LUS NoTH

OECD PUN RUMO

SACO SAF SAMSUS

SCB SFS SFS SIA SIFU SIHUS

Administrativ databehandling

Arbetsledarinstitutet Rationaliseringstekniska institutet Arbetsmarknadsstyrelsen

Colleges of Applied Arts and Technology Centrala studiehjälpsnämnden Expertgruppen för regional utredningsverksamhet Organisationskommittén för utbildning av journalister Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning Gymnastik och idrottshögskoloma Institutet för företagsledning Institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning Information i prognosfrågor

Kompetensutredningen Konstnärsutbildningssakkunniga

Landsorganisationen i Sverige Lärarutbildningskommittén

Lokal- och utrustningsprogram -

1960 års lärarutbildningssakkunniga Organisationskommittén för högre teknisk utbildning i övre Norrland Organisation for economic cooperation and development Statens personalutbildningsnämnd Utredningen inom UKÄ angående den religionsvetenskapliga utbildningens mål och organisation Sveriges akademikers centralorganisation Svenska arbetsgivareföreningen

Samarbetsgruppen Skolöverstyrelsen — Universitetskanslers- ämbetet — Samverkande bildningsförbunden

Statistiska centralbyrån Svensk författningssamling Sveriges förenade studentkårer

Skolans inre arbete Statens institut för företagsutveckling Statens institut för utbildning av sjuksköterskor

SMU SULU SVUX SYO SÖ TEMA TRU U 63 U 68 UHTEK UHÄ

UUH YB

Statistiska meddelanden, undergrupp U SÖs arbetsgrupp för ungdomsledarutbildning Kommittén för studiestöd åt vuxna Studie- och yrkesorientering

Skolöverstyrelsen

UKÄs arbetsgrupp för teknisk magisterutbildning m. m. Kommittén för television och radio i utbildningen 1963 års universitets- och högskolekommitté 1968 års utbildningsutredning

UKÄs arbetsgrupp för högskolans teknikerutbildning Universitets- Och högskoleämbetet Universitetskanslersämbetet Universitetspedagogiska utredningen Utrustningsnämnden för universitet och högskolor Yrkesutbildningsberedningen

Utredningens arbete

1968 års utbildningsutredning (U 68) tillkal- lades av chefen för utbildningsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1968 med uppgift att utreda den fortsatta planeringen av det eftergymnasiala utbildningssystemet m.m. l direktiven till utredningen (se bilaga 1) framhöll utbild- ningsministern det angelägna i att berörda organisationer och myndigheter m.m. fick medverka i utredningsarbetet. Bl. a. nämndes politiska partier, arbetsmarknadens organisa- tioner, kommunförbunden, studerandeor- ganisationer samt berörda departement, and- ra myndigheter och utbildningsanstalter. Ut- redningen organiserades därför som en grupp sakkunniga till vilken knöts tre referensgrup- per, en med företrädare för de politiska partierna, en med företrädare för utbild- ningsväsendet och en med företrädare för arbetsmarknadsorganisationema m.fl. Ut- redningens sammansättning framgår av bilaga 2. Sakkunniggruppen har under utrednings- arbetet för enkelhetens skull betecknats den lilla gruppen, medan referensgrupperna kal- lats p-gruppen, u-gruppen och a-gruppen.

Utredningsdirektiven kompletterades ge- nom tilläggsdirektiv den 8 juli 1971 (se bilaga 1).

I direktiven gavs utredningen vissa uppgif- ter av mer kortsiktig natur, avseende en omprövning i vissa fall av då gällande riktpunkter för planeringen. Huvuduppgiften har emellertid avsett den eftergymnasiala utbildningens dimensionering, organisation

och lokalisering på längre sikt.

Vid fullgörandet av de mera kortsiktiga uppgifterna arbetade utredningen huvudsak- ligen så, att förslagen utformades av den lilla gruppen med biträde av sekretariatet och experter, varefter synpunkter inhämtades från referensgrupperna.

Arbetet med de långsiktiga planeringsfrå- gorna har till sin huvuddel lagts upp så att den lilla gruppen sammanträtt med en eller flera av referensgrupperna. Därvid har upp- läggningen av utredningsarbetet behandlats, undersökningsresultat och förslag diskute- rats, ståndpunkter redovisats och ställning tagits till dessa. Av praktiska skäl har gemensamma sammanträden med alla tre referensgrupperna förekommit endast un- dantagsvis. Under senare delen av utrednings- arbetet har a- och u—grupperna regelmässigt sammanträtt gemensamt. De avvikande me- ningar som enskilda ledamöter i den lilla gruppen Och referensgrupperna anmält på olika punkter av utredningsförslaget framgår av de särskilda yttrandena.

I sitt arbete har utredningen biträtts av ett stort antal experter. De experter som med- verkat i frågor som behandlas i U 685 föreliggande huvudbetänkande har förteck- nats i bilaga 3. Experterna har vid arbetet med större frågor bildat arbetsgrupper.

U 685 arbete syftade, som framhållits ovan, i en första fas bl. a. till att utarbeta ' förslag till kortsiktiga åtgärder med snabbare verkan än utredningens huvudförslag kunde

väntas få. Sådana förslag, avseende dimen- sioneringen av viss spärrad utbildning och utbyggnadsplanerna av universitet och hög- skolor under början av 1970-talet, har utarbetats i samverkan med berörda myndig- heter. De skrivelser till Kungl. Maj:t i vilka förslagen framlagts har förtecknats i bilaga 4. I denna bilaga anges också bl.a. de yttran- den som U 68 avgett över olika förslag m. ni. som remitterats till utredningen.

Ett omfattande undersökningsarbete har utförts i U 685 regi och i samverkan mellan utredningen och prognosinstitutet vid SCB. Uppläggningen av undersökningSplanen har utförligt beskrivits i SOU 1971:61. Under- sökningarna har redovisats i fyra rapporter:

Universitetsstudier utan examen. Rapport till 1968 års utbildningsutredning. Sam- mandrag och kommentarer. (SOU 1971: 60) Val av utbildning och yrke. (SOU 1971: 61)

Högre utbildning och arbetsmarknad. (SOU 1971:62) Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. (SOU 1972:23)

Prognosinstitutets arbete med kalkylun- derlaget för U 685 dimensioneringsförslag beskrivs i huvudbetänkandets avsnitt 2.4. En mera utförlig redovisning kommer att ges i prognosinstitutets skriftserie.

Genom referensgrupperna har utrednings- arbetet kunnat bedrivas i nära kontakt med de grupper och myndigheter som är närmast berörda av den högre utbildningens plane- ring. Därigenom har uppslag och tankegångar kunnat fortlöpande prövas i en förhållande- vis vid krets och från olika utgångspunkter. U 68 har emellertid funnit det angeläget att därjämte föra ut debatten om mål och medel i den högre utbildningens planering till alla intresserade. Utredningen har därför gett ut debattskrifter i vilka preliminära analyser redovisats och tänkbara utvecklingslinjer i fråga om den eftergymnasiala utbildningens dimensionering, lokalisering och organisation

har skisserats och även andra näraliggande frågor har belysts.

Sammanlagt fyra debattskrifter har getts ut:

Mål för högre utbildning (februari 1969)

Högre utbildning — funktion och struktur (juni 1969)

Högre utbildning — forskningsanknytning och studieorganisation (juli 1970)

Gymnasieskolan ; några utvecklingslinjer (december 1970).

Skrifterna har diskuterats bl. a. vid univer- siteten och högskolorna, inom studerande- organisationerna Och de fackliga organisatio- nerna samt i dagspressen. De har också föranlett ett stort antal skrivelser till U 68 med synpunkter. Sammanställningar, som gjorts inom U 68 av synpunkter som inkom- mit och av pressdebatten, har varit tillgäng- liga för alla som önskat ta del av dem.

För att ge ett vidare och längre perspektiv på utredningsuppdraget har Eskil Block utfört en framtidsstudie åt utredningen. Den har publicerats av Utbildningsförlaget under titeln Framtidsmiljö för utbildning (Stock- holm 1971).

Det öppna utredningssättet kan sägas ha fått sin fortsättning under den senare fasen av U685 arbete genom den vida spridning som arbetspromemorior och utkast till kapi- teltext har fått genom referensgmpperna, något som i vissa fall gett upphov till debatt i pressen.

Enligt U 685 mening är erfarenheterna av den öppenhet i arbetssättet, som framför allt utredningens konstruktion och debattskrif- terna bidragit till, övervägande goda. Redan på ett tidigt stadium har väsentliga problem- områden i utredningsarbetet kunnat presen- teras. Den allmänna debatten har lämnat betydelsefulla bidrag till U 685 arbete. Den har belyst vilken betydelse man tillmätt frågor som aktualiserats och hur man reage- rat inför olika lösningar som antytts. Upp- märksamheten har fästs vid tänkbara konse-

___—_.w— ? , -_. ___—.

kvenser av olika åtgärder m.m. Det skulle vara värdefullt om det öppna utredningssät- tet har lett till att beredskapen hos remissin- stanser och andra intresserade är god inför behandlingen av de utredningsförslag som nu läggs fram.

De fördelar som utredningsarbetets öp- penhet har inneburit har inte kunnat vinnas utan vissa olägenheter. Främst bör här nämnas den avsevärda tidsutdräkt som den utan tvivel medfört. Det har inte heller kunnat undvikas att debattskrifterna och annat material från utredningen i vissa fall har uppfattats som slutliga ställningstagan- den Och förslag. I vissa fall har sålunda tankegångar kunnat fortleva i sin ursprungliga form bland de berörda under lång tid fastän utredningen sedermera utvecklat och modifierat sina preliminära ståndpunkter.

Under utredningsarbetet har genom sekre- tariatet, i arbetsgrupper och på annat sätt samråd skett med en lång rad myndigheter och organ. Mest omfattande har kontakterna varit med AMS, SÖ och UKÄ samt övriga utbildningsmyndigheter. Av utredningar som U 68 haft kontakt med kan nämnas kompe- tensutredningen (KU), lärarutbildningskom- mittén (LUK), kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX), barnstugeutredningen, läns- beredningen och kompetenskommittén.

U685 sekretariat har hållit fortlöpande kontakt med motsvarande planeringsorgan i Danmark, Finland och Norge. Bl.a. anord- nades i juni 1970 ett nordiskt symposium på Hässelby slott kring planeringsfrågor i den högre utbildningen. U 68 har Också haft kontakter med det samnordiska arbetet med nordkalottens planeringsfrågor.

De internationella kontakterna utanför Norden har utvecklats genom studieresor och inom internationella organisationer. Representanter för U68 har i studiesyfte besökt Sovjetunionen, Västtyskland och Ca- nada. Inom OECDs arbete har U68 genom ledamöter och medlemmar av sekretariatet medverkat bl. a. i konferensen kring ”The Utilisation of Highly Qualified Personnel” i Venedig (Oktober 1971) samt i projekten ”New Structures in Post-Secondary Educa-

tion” och ”Recurrent Education”. Inom Europarådet har kontakterna gällt främst projektet ”Permanent Education”.

Högskoleutbildningen är en del av utbild- ningsväsendet och dess mål och uppgifter kan inte ses isolerade. Av praktiska skäl är det dock nödvändigt att avgränsa det område som betecknas som högskoleutbildning. Hög- skoleutbildningens mål bör sedan granskas och fastställas med utgång5punkt i hela utbildningsväsendets mål och sätt att funge- ra. Dessa frågor utgör huvudinnehållet i avsnitten 1.1—1.4. En av högskoleutbild— ningens viktigaste uppgifter är enligt U 685 mening att förbereda för yrkesverksamhet. Frågan om anknytningen till arbetslivet blir därför central. Den tas upp redan i avsnitt 1.5 och återkommer fortlöpande idet följan- de. U 685 uppdrag avser grundläggande hög- skoleutbildning men inte forskarutbildning och forskning. Grundutbildningen hänger emellertid intimt samman med forskarutbild- ning och forskning. Även detta kommer att beaktas på flera ställen i betänkandet. De allmänna utgångspunkterna för sambandet ges i avsnitt 1.6.

1.1

1.1.1 Inledning

Utbildningens organisation, omfattning och sätt att fungera varierar från land till land. Olikheterna hänger Ofta samman med skill- nader i rådande ekonomiska och politiska förhållanden men utbildningen påverkas ock- så direkt av den historiska bakgrunden och landets kulturella ideal. Det är lätt att genom exempel från olika länder visa hur skolan och den högre utbildningen formas av samhällsförhållandena.

Man kan belysa sambandet mellan utbild- ning och samhälle också genom att se på det svenska utbildningsväsendets utveckling. Me- deltidens klosterskolor, stormaktstidens gym- nasier och av kyrkan organiserade folkunder- visning, tillkomsten av folkskolan och lär- domsskolans utveckling under 1800-talet med en efter hand allt starkare tonvikt på naturvetenskapen, är uttryck för hur kraven på utbildningen växlat då samhället föränd- rats. I bilaga 5 ges en kort historisk återblick på de svenska universitetens och högskolor- nas uppgifter i samhället.

I detta avsnitt ges en kortfattad översikt över mål som brukar anges för utbildningi allmänhet. I avsnitt 1.4 ger U 68 sin syn på vad som bör vara högskoleutbildningens mål.

Genom utbildning förmedlas och utveck- las kunskaper, färdigheter och attityder. Vilket syftet med dessa kunskaper, färdig- heter och attityder skall vara, anges av utbildningens mål.

Utbildningens funktioner

Bildningsmotivet har ofta åberOpats. Olika bildningsideal har återspeglats i skolans ut- formning. Under lång tid talade man om lärd bildning och folkbildning. En sådan skiljelin- je motiverades-med behovet av utbildning för Specialistfunktioner inom samhället men den bidrog också, genom att ge skilda referensramar åt olika samhällsgrupper, till att befästa den skillnad mellan olika klasser i samhället som hade uppstått, en skillnad, som väl ingen i dag anser vara godtagbar.

Utbildningens betydelse för den materiella utvecklingen har alltid framhållits: så länge mänsklig verksamhet har varit Specialiserad på olika funktioner, t. ex. jordbruk, hant- verk och handel, har övning och skolning genom lärlingskap eller på annat sätt funnits till. Genom naturvetenskapens och teknikens utveckling och övergången från jordbruk till industri har utbildningsväsendets roll blivit av grundläggande samhällsekonomisk be- tydelse. Utbildningens yrkesförberedande funktioner avser inte bara yrken inom primärproduktionen utan all yrkesverksam- het i samhället.

Genom att omfattningen och inriktningen av den utbildning, som Olika grupper i samhället får, påverkar det framtida samhäl- lets funktionssätt, kan utbildning också bli ett medel för social utveckling. I dagens samhälle uppmärksammas utbildningens roll t. ex. i strävandena att åstadkomma en jämnare fördelning av välfärd och inflytande, att förbättra den kulturella miljön och att

_..m_____._.—w—,_f ..v __1—. __... _

förbereda människorna för förtroendeupp- drag och liknande verksamhet.

Ett demokratiskt samhälle bygger på att varje medborgare skall ha förutsättningar för och reella möjligheter till att ta del i det samhälleliga beslutsfattandet. Att främja en väl fungerande demokrati har i svenskt utbildningsväsende satts upp som ett av de centrala målen.

I läroplanerna för grundskolan och gym- nasieskolan sätts den enskilde eleven i centrum. Utbildningens betydelse för per- sonlighetsutvecklingen betonas och målet för denna är att individen skall utvecklas till en fri, självständig och harmonisk människa. Skolans verksamhet inriktas på att varje enskild elev skall få tillvarata sina anlag och möjligheter och finna studievägar och arbets- sätt som främjar den personliga utveckling- en.

Många människor deltar i utbildning utan att drivas av egentliga nyttomotiv. När drivkraften är ett personligt behov att vidga

o/o 100

sitt vetande eller när själva deltagandet i utbildningen upplevs som en berikande fri- tidsaktivitet kan utbildningen sägas vara primärt avsedd för konsumtion.

Vid all utbildningsplanering möter man spänningen mellan individens och gemenska- pens behov, mellan individ och individ, mellan anpassning till det nuvarande och vilja till förändring. Några slutgiltiga lös- ningar på de problem som ställs av dessa motsatser finns med säkerhet inte. Det är emellertid nödvändigt att uppmärksamma sådana spänningar och att i planeringen sträva efter att på skäligt sätt tillgodose skilda krav.

1.1.2 Några drag i utbildningens faktiska funktioner

Av grundläggande betydelse för utbildnings- planeringen bör vara att granska hur utbild- ningssystemet faktiskt fungerar. En sådan granskning erbjuder emellertid utomordentli-

90— W sa— 70

60—

au— sa—

20—

111 I 1929/30

[M] 7435.-

1939/48

DEM?" än?"

1949/50

ålllllllllIllllllllllllllllllllllllllllllllllllf

ht 1961]

DlGår

Källa: SOU 1955z34, Preliminära redogörelser från SCB 1961 nr 15, SMU 1970120.

Figur I:]. Antal studerande i heltidsundcrvisning i olika åldrar i procent av folkmängden i respektive

åldersgrupp.

er en en 4- N N få n ,, 3? $ & få P?: & $ $ $ $ $ & få &, | Cl= ] I | 1 | 1 I l I | 1 | | I | |" U'. U') Q N N n n 3 __, % $ 8 8 & E% R 3 '$ 8 53 ua u Ålder, or

E%Ikskola, fortsättningsskola samt ev. yrkesutbildning

Källa: SOU 1971 :19.

Grundskola, realskola, flickskola, folkhögskola samt ev. grkeSutbildninq Gymnasium, fockskolo, nga gqmnasieskolon samt ev. yrkesutbildning

Fullständig examen från universi+e+ eller högskola

Figur 12. Befolkningens utbildningssammansättning 1970 och 1990 uppdelad på ålder och utbildnings- nivå.

ga såväl principiella som praktiska svårighe- ter. U 68 har i debattskrifter och undersök- ningsrapporter försökt belysa den högre utbildningens funktionssätt. Här skall över- siktligt beröras några förhållanden, nämligen hur utbildningsväsendets expansion påverkat befolkningens utbildningssammansättning, arbetsmarknaden och den sociala utveck- lingen.

I hela det svenska utbildningsväsendet har under de senaste årtiondena skett en mycket snabb utveckling av studerandeantalet. Figur 1:1 åskådliggör utvecklingen på det ålderssta- dium som den nuvarande grundskolan om- fattar. Den del som svarar mot grundskolans högstadium växte under 1950- och 1960-ta- len ut till att omfatta i det närmaste hela årskullarna. Först läsåret 1972/73 är dock

grundskolan fullt utbyggd i landets alla kom- muner. Den nya gymnasieskolan är dimen- sionerad för ett intagningstal svarande mot över 90 procent av en årskull 16-åringar. Studerandeantalets utveckling belyses mera ingående i avsnitt 2.2.1.

Utbildningsväsendets snabba tillväxt får återverkan först långsamt på hela befolk- ningens utbildningssammansättning. Figur 12 visar t. ex. hur ännu 1970 omkring hälf- ten av alla i åldern 25—29 år hade enbart folkskoleutbildning och eventuellt yrkesut- bildning som bygger på denna. År 1990 är dessa personer i åldern 45—49 år. Figuren illustrerar de stora olikheter i utbildnings- hänseende mellan generationerna som blir en följd av den snabba utbyggnaden av utbild-

En av förutsättningarna för de senaste decenniernas mycket betydande satsning på utbildning. såväl i u-länderna som i mera utvecklade industriländer, har varit en enig uppfattning om utbildningens betydelse för '1 den ekonomiska tillväxten. Allmänt sett syns

en sådan uppfattning få stöd i erfarenheten. De försök som har .orts att mera i detalj kartlägga betydelsen av utbildning för den ekonomiska tillväxten har emellertid inte varit särskilt framgångsrika. Bl.a. inom OECD har frågan ägnats betydande upp- märksamhet utan att sambanden kunnat klarläggas tillfredsställande.

Med en generalisering kan det sägas att utbildningens roll i den materiella tillväxten ligger i dess i vid mening yrkesförberedande funktioner. Från denna synpunkt blir det av grundläggande betydelse att utbildningen står i rimligt förhållande till samhällets behov. Svårigheterna att fastställa dessa samhällsbehov kommer att diskuteras mera utförligt i det följande. En grov anvisning om utbildningens effekt på samhällets materiella utveckling ger förhållandet mellan utbud och efterfrågan på utbildade. Om dessa skiljer sig väsentligt från varandra, kan utbildningen anses mindre väl tillgodose tillväxtsynpunk- ten. För en mera nyanserad bedömning måste en rad ytterligare faktorer beaktas, t. ex. det sätt på vilket anpassningen mellan utbud och efterfrågan sker.

Den allmänna bilden av utvecklingen i Sverige under 1960-talet visar en förändring från en i vissa fall svår bristsituation till balans eller överskott på personer med lång utbildning. Undantag finns självfallet från denna trend.

Särskilt under de senaste åren har utbudet av examinerade från universitet och högsko- lor ökat starkt. De nyexaminerades situation ett halvt år efter examen undersöks varje kvartal av statistiska centralbyrån (SCB). Dessa undersökningar visar att förhållandena varierar starkt mellan olika utbildningskate- gorier men att inom flertalet kategorier andelarna förvärvsarbetande respektive ej förvärvsarbetande, som fortsätter att studera

eller som sökt men ej erhållit anställning, är tämligen stabila över tiden. lnom några grupper har dock andelen personer som sökt men ej erhållit anställning ökat kraftigt, även om det absoluta antalet arbetslösa inom dessa grupper är förhållandevis lågt. Vidare kan man inom flertalet utbildningskategorier notera en minskande benägenhet att studera vidare (jfr Information i prognosfrågor 1972:6, SCB).

Det väsentligt ökade utbudet av utbildade har ställt stora krav på arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Detta torde gälla även Om man beaktar de allmänna sysselsättnings- problemen i rådande lågkonjunktur. Den jämförelsevis smidiga anpassning till föränd- ringarna som det ovan refererade materialet antyder beror sannolikt i stor utsträckning på den rörlighet hos arbetskraften som inne- bär utbytbarhet mellan utbildade med Olika lång utbildning (jfr SOU 1971 :62 samt av- snitt 2.4.6).

Anpassningen mellan utbildning och ar- betsmarknad beror också på individens rör- lighet i geografiskt avseende. I regel anses personer med längre utbildning vara rörligare än andra men betydande hinder för geogra- fisk rörlighet finns även inom dessa grupper.

I relationen mellan utbildning och arbets- marknad är det således inte möjligt att skarpt avgränsa utbildning av viss längd eller av visst slag. Vid U 685 överväganden är det väsentligt att se den högre utbildningen till- sammans med annan utbildning, t. ex. gym- nasial yrkesinriktad utbildning och vuxenut- bildning av olika slag.

När man talar om utbildningens möjlig- heter att bidra till social förändring avser man i regel utbildningens mer eller mindre direkta inflytande på fördelningen mellan människorna av inkomster, inflytande och välbefinnande. Bakom ligger då uppfattning- en att en jämnare social fördelning inom utbildningsväsendet skulle bidra till en jäm- nare välfärdsfördelning i samhället. Det mått som Oftast används för att beskriva den sociala fördelningen inom utbildningsväsen- det är fördelningen av de studerande i viss utbildning på sociala kategorier. Vanligen ut-

går man då från valstatistikens tre social- grupper.

Det är känt att förhållanden inom utbild- ningsväsendet under den period i individens liv som omfattar studier på grundskole- och gymnasieskolestadierna spelar en viktig roll för den sociala fördelningen inom den fort- satta utbildningen. Självfallet spelar också t. ex. behörighets- och urvalsreglerna vid övergång till högre utbildning viss roll. Dessa regler återverkar också på ett svåröverskåd- ligt sätt på utbildningsvalen långt ner i sko- lan.

Skolan är emellertid bara en av de miljöfaktorer som påverkar en ung männi- skas utveckling. Familj och kamratkrets, liksom bl.a. tidningar, böcker, radio och teve, är andra viktiga faktorer. Förväntning- arna att nå en viss yrkesnivå och därmed en viss levnadsnivå i form av lön, fysisk och psykisk arbetsmiljö, möjlighet till inflytande osv. spelar roll för ungdomars utbildningsval. Planeringsåtgärder inom utbildningsområdet kan därför bedömas få endast begränsad effekt för att åstadkomma en jämnare social fördelning inom olika sektorer av utbild- ningsväsendet och måste ses tillsammans med övriga faktorer som påverkar männi- skors utveckling och levnadsförhållanden.

Undersökningar visar att elevernas val efter avslutad grundskola mellan fortsatt utbildning och arbete och mellan olika slag av utbildning har starka samband med deras sociala härkomst. Inom gruppen av nyin- skrivna vid universitet och högskolor är den sociala fördelningen påtagligt skild från fördelningen inom befolkningen i dess helhet även om en utjämning har skett under de senaste årtiondena. Inom en mindre grupp av högskoleutbildningar har emellertid den 50— ciala sållningen snarast skärpts. Antalet kvin- nor är i dessa utbildningar förhållandevis mindre än i högre utbildning i övrigt. Också inom andra delar av utbildningssystemet är emellertid könsskillnaderna avsevärda. (För uppgifter om den sociala fördelningen se bl. a. SOU 1971:61 och avsnitt 2.4.4.)

När det gäller social fördelning och köns- fördelning inom utbildningssystemet är det

viktigt att se till befolkningen i dess helhet och till alla slag av utbildning. Diskussionen får således inte begränsas till att gälla studerande vid universitet och högskolor eller delar av denna grupp.

l-Iela utbildningssystemets starka tillväxt under efterkrigstiden har gett avsevärt ökade utbildningsmöjligheter för de lägre social- grupperna. En ingående analys inom OECD av ett omfattande internationellt material ger dock vid handen, att inom praktiskt taget alla västländer utbildningsexpansionen inte lett till social utjämning inom utbildningen i den utsträckning man tidigare hoppats på.

Man bör emellertid beakta den långa utmognadstiden för utbildningsreformer. Åt- skilliga av de åtgärder som vidtagits i Sverige för att ge jämnare social fördelning i utbildningssystemet (t.ex. studiestödsrefor- men 1964, grundskole- och gymnasieskole- reformerna, utlokaliseringen av högre utbild- ning under 1960-talet) har ännu inte fått full effekt i alla avseenden ens i ungdomsgrup- perna. Ännu längre tid tar det innan de slår igenom i äldre generationer och i samhälls- förhållandena i stort.

I det följande skall beröras några utgångs- punkter för utbildningsplaneringen. Därefter behandlas U 685 förslag till avgränsning av högskoleutbildningen gentemot gymnasie- skolan samt högskoleutbildningens mål. Slut- ligen berörs i kapitlets båda sista avsnitt två för högskoleutbildningens funktionssätt be- tydelsefulla frågor, nämligen om dess förhål- lande till arbetslivet och till forskningen.

1.2 Några allmänna utgångspunkter för

utbildningsplaneringen

Som en allmän bakgrund för U 685 behand- ling av den högre utbildningen skall här beröras några mera allmänna aspekter på utbildningsplaneringen. De aktualiseras på "' flera ställen i betänkandet, närmast i sam-

band med utredningens dimensioneringsöver- väganden i kapitel 2.

1.2.1 Efterfrågan frän arbetsmarknaden och individerna på utbildning

Traditionellt brukar två principer särskiljas för utbildningsplaneringen. Enligt den ena tas arbetsmarknadens efterfrågan på utbildad personal till utgångspunkt för planeringen och enligt den andra har efterfrågan frän individerna på utbildning denna roll.

Principerna innebär i korthet följande. I det ena fallet försöker man bedöma den framtida efterfrågan på personer med utbild- ning av olika längd och inriktning. Genom arbetsmarknadsprognoser söker man t.ex. kartlägga efterfrågan på personal med viss yrkesutbildning under en kortare eller längre tidsperiod. Man kan vidare undersöka beho- vet av visst innehåll i utbildningen för att skilda behov skall kunna tillgodoses. I det andra fallet försöker man bedöma hur stor individernas efterfrågan på utbildningi fram- tiden kan väntas bli och hur denna efterfrå- gan kommer att fördela sig på utbildnings- sektorer. Utbildningens innehåll planeras efter vad som bedöms vara önskemål från de utbildningssökande.

I debatten framförs ibland att planering utifrån arbetsmarknadsefterfrågan skulle främja i första hand ekonomisk tillväxt, medan man skulle främja en jämnare fördel- ning av utbildning på individer om man tar utgångspunkten i individefterfrågan. Självfal- let är sambanden inte så enkla och de båda planeringsprinciperna kan inte betraktas som Oberoende av varandra. Man måste i stället räkna med att individefterfrågan och arbets— marknadsbehov påverkar varandra ömsesi- digt i ett komplicerat samspel. Exempelvis bör man observera att arbetsmarknadsefter- frågan i många länder varit utgångspunkten för en mycket kraftig expansion av utbild— ningsväsendet, som gett utbildningsmöjlig- heter åt grupper som tidigare ej haft sådana. Å andra sidan har det konstaterats att de individer som främst efterfrågat utbildning är de som utbildningsmässigt redan är gynna- de.

Enligt utredningens mening kan varken arbetsmarknadsefterfrågan eller individefter- frågan användas som enda planeringsprincip. Inte heller tillsammans utgör de ett tillräck- ligt underlag för den långsiktigare planering- en av utbildningens dimensionering, organi- sation och lokalisering, som får göras från delvis andra utgångspunkter. Inom ramen för denna bör i planeringen på kortare sikt vägas samman arbetsmarknadsefterfrågan och indi- videfterfrågan.

Det syns riktigt att sätta utbildningspla- neringen i samband med vissa väsentliga

långsiktiga samhällsmål. Eftersom fördel- ningsfrågorna är centrala för samhället i dess helhet, bör de uppmärksammas också inom utbildningsplaneringen. Både rättvisehänsyn och strävan att ge varje människa möjlighet att göra en arbetsinsats i samhället måste få styra fördelningen av utbildningsresurser på individerna.

Också i andra avseenden bör utbildningen kunna planeras med direkt syfte att främja en viss utveckling. Exempelvis kan man tänka sig att utveckla utbildningsvägar som kombinerar biologisk och kemisk kunskap med teknisk eller administrativ-ekonomisk yrkesinriktning. Om dessa ges icke obetydlig omfattning bör t. ex. biologisk kunskap bli bättre företrädd bland samhällsplanerare och administratörer. Därigenom skulle samhället bli bättre förberett för att möta de miljöpro- blem som uppstår under de närmaste årtion- dena. Exemplet illustrerar hur utbildnings- planeringen kan bidra till att skapa förutsätt- ningar för viktiga förbättringar av samhället. Självfallet bör i sådan planering beaktas de utbildades möjlighet att få arbete som på rimligt sätt svarar mot deras utbildning. I allmänhet bör sålunda nya utbildningsalter- nativ växa fram stegvis och i samspel med utvecklingen av nya arbetsuppgifter.

En sådan syn, enligt vilken utbildning ses som ett medel i samhällsplaneringen, kom- mer till uttryck också i U 685 direktiv:

”Dagens utbildningspolitik påverkar ut— vecklingen av vårt samhälle långt in på nästa århundrade. Planeringen av utbildningsväsen- det kan endast i ringa utsträckning grundas på sådan planering som nu bedrivs inom andra samhällssektorer. Utbildningspolitiken är i stället ett av de medel, med vilka man i en blandekonomi kan aktivt påverka sam- hällets långsiktiga utveckling.”

1.2.2 Vuxenutbildning

Vuxenutbildningen har en central roll i det moderna utbildningsväsendet. För U 68 har den en särskild betydelse genom utredning- ens överväganden om återkommande utbild- ning (jfr avsnitt 1.2.3).

Den äldsta ännu existerande organisatio-

nen för vuxenutbildning och den som också i dag har den största omfattningen finns inom folkbildningsverksamheten. Studieförbunden och folkhögskolorna är viktiga element i denna. Arbetsmarknadsutbildningen spelar sedan något årtionde tillbaka en mycket betydande roll för att ge yrkesutbildning åt vuxna. Vuxenutbildning med kommunal hu- vudman på i första hand grundskole- och gymnasieskolestadierna har expanderat snabbt. I avsnitt 2.2.3 belyses vuxenutbild- ningens utveckling översiktligt.

Vuxenutbildningen har sin bakgrund i såväl arbetsmarknadsbehov som individernas efterfrågan på utbildning. För samhället ger den en möjlighet bl. a. att tillfredsställa arbetskraftsbehov inom växande sektorer av arbetsmarknaden genom omskolning av dem som är verksamma inom krympande sekto- rer. Genom att ge fortbildning och vidareut- bildning kan den effektivera och utveckla yrkesinsatserna inom en och samma sektor. För individen är vuxenutbildningen på mot- svarande sätt ett medel att finna anställning på en föränderlig arbetsmarknad eller att finna nya, kanske mera stimulerande uppgif- ter inom den egna yrkesverksamheten. Men vuxenutbildningen är också ett medel att utveckla intressen och anlag. utan direkt anknytning till yrkesverksamheten. antingen främst för personlig tillfredsställelse eller med avsikt att nyttiggöra utbildningen i en tills vidare inte närmare bestämd verksam- het. Inte minst viktigt är målet att genom vuxenutbildning ge människor färdigheter och kunskaper för deltagande i beslutsfattan- de på arbetsplatsen eller i samhälleliga ange- lägenheter.

Individen har i vuxenutbildningen mer än i ungdomsutbildningen förutsättningar att se utbildningen mot bakgrund av egna intressen och av en uppfattning om den yrkesverksam- het som utbildningen kan förbereda för. Samhället å andra sidan kan välja att fördela utbildningsinsatserna på ett sätt som svarar mot dess behov. Viktiga faktorer är härvid dels vuxenutbildningens mycket flexibla organisation, dels kursernas i regel mera be- gränsade längd.

Planeringsprinciperna ”arbetsmarknads- efterfrågan på utbildade” och ”individefter- frågan på utbildning” syns således vara lätta- re att tillämpa i vuxenutbildningen än i ung- domsutbildningen. Anledningen är vuxen- utbildningens inriktning på mera närliggande mål. Man bör dock beakta att de individer som spontant efterfrågar vuxenutbildning i stor utsträckning är de som tidigare fått en utbildning med betydande inslag av förbe- redelse för vidare studier.

Om vuxenutbildningen utformas endast med hänsyn till spontan individefterfrågan riskerar man att syftet att jämnare fördela utbildningsresurser på individerna inte nås. Å andra sidan är vuxenutbildning självfallet ett bättre medel att fördela utbildning jämnare på individerna än en fortsatt expansion av ungdomsutbildningen. Vuxenutbildningen får delvis karaktär av vidareutbildning för dem som fått en kort utbildning i ungdo- men.

För den nuvarande ungdomsgenerationen kan i en framtid vuxenutbildningen väntas få mera karaktär av fortbildning, om man med fortbildning avser utbildning som syftar till att hålla yrkeskunnandet på aktuell nivå. Delar av de kunskaper som man fått i grund- utbildningen på gymnasieskole- och hög- skolenivå kommer att vara föråldrade inom något eller några tiotal år.

1.2.3 Återkommande utbildning

Räknar man med vuxenutbildningen som ett permanent inslag av betydande omfattning i samhällets totala insatser för utbildning är det naturligt att ungdoms- och vuxenutbild- ning planeras som en helhet. Utgångspunk- ten blir då att utbildning skall vara något som återkommer för varje individ under större delen av livet. En rad nya problem för utbildningsplaneringen uppstår genom denna systematisering av växelspelet mellan utbild- ning och yrkesverksamhet. Självfallet kan inte alla dessa problem finna sin lösning på några få år. Man måste gå fram steg för steg. Vid planeringen av utbildning nu och i framtiden är det emellertid enligt U 685

mening angeläget att synsättet ”återkom- mande utbildning” blir vägledande.

I kapitel 8 behandlas återkommande ut- bildning utförligare och där sammanfattas de åtgärder som U 68 inom ramen för sitt uppdrag föreslår' med syfte att utveckla den- na. Här skall kort redovisas några synpunkter på återkommande utbildning som en allmän bakgrund till utredningens ställningstagan- den i olika frågor.

Frågan om återkommande utbildning kan formuleras som ett problem om den lämpliga fördelningen av utbildning under en enskild människas liv. Det är självfallet inte möjligt att ange någon utbildningsfördelning som generellt är överlägsen andra fördelningar. En av fördelarna med återkommande utbild- ning är i stället möjligheten att anpassa utbildningens fördelning i tiden till indivi- dens utveckling och behov. U 68 skall här från en bestämd utgångspunkt kort diskutera hur den återkommande utbildningen funge- rar.

Antag att en person genomgår samman- hängande utbildning från sitt sjunde till sitt tjugofemte år. De kunskaper och färdigheter som förvärvas i utbildningen breddas och fördjupas på olika sätt i den därpå följande yrkesverksamheten. De inom ungdomsut- bildningen förvärvade kunskaperna och får- digheterna förloras å andra sidan i viss utsträckning successivt genom glömska. De avtar också i aktualitet.

Man kan då fråga sig om det är den bästa användningen av utbildningsresurserna att i en relativt lång institutionaliserad utbildning direkt efter gmnasieskolan ge mycket om- fattande kunskaper, om de ändå föråldras snabbt. Det är möjligt att individen i många fall kan nyttiggöra sin utbildning effektivare, om den delas upp på perioder spridda på lämpligt sätt över hans livstid. Den samman- hängande utbildningen skulle i så fall bli kor- tare.

För en spridning av detta slag talar inte bara glömskeeffekten och kunskapernas av- tagande aktualitet. Individen kan i vissa fall vara avsevärt mera motiverad för utbildning i vuxen ålder än vad han är i ungdomen. En

mycket lång sammanhängande utbildning kan för många innebära problem. Senare utbildningsperioder kan mera direkt anknyta till yrkesverksamheten och därigenom upp- levas som mera motiverande.

Det anförs ofta att individens mottaglig- het för nya intryck avtar med växande ålder. Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning det här är fråga om brist på fortlöpande övning i att ta emot t.ex. nya kunskaper eller om biologiska effekter i åldrandet. Det finns dock erfarenheter som talar för att mottagligheten genom övning kan uppehållas under lång tid.

Frågan om fördelningen av utbildningspe- rioderna har här formulerats med utgångs- punkt i fördelningen av yrkesaktuell kun- skap under en enskild människas liv. Man kan se denna fråga också som ett problem om fördelning mellan människor i olika åld- rar, som en rättvisefråga mellan generationer- na. I båda fallen blir det en fråga om att inom begränsade resurser göra en avvägning av omfattningen av å ena sidan den samman- hängande ungdomsutbildningen, å andra si- dan vuxenutbildningen. Det kan alltså vara önskvärt att begränsa den sammanhängande utbildningens längd för att kunna ge tillräck- liga resurser åt vuxenutbildningen.

Också för fördelningen av utbildningsre- surser på individer inom en generation kan återkommande utbildning väntas få effekter. Den sociala fördelningen av de studerande i högre utbildning är i stor utsträckning resultatet av val som individerna gjort på ett tidigt stadium av sin utbildning. En utbild- ningsorganisation som ger var och en reella möjligheter att återkomma till utbildning, oavsett om tidigare val innebar tidig yrkes- verksamhet, borde skapa förutsättningar för en jämnare social fördelning av högre utbild- ning.

Den övergång från yrkesverksamhet till utbildning som återkommande utbildning förutsätter medför dock vissa problem. Bo- stads— och familjeband samt ekonomiska förhållanden kan lägga hinder i vägen. Även psykologiska faktorer kan verka återhållan— de. Möjligheten att återkomma till utbild-

ning kan härigenom komma att utnyttjas i första hand av personer från studiestimule— rande miljöer. Detta kan motverka en avsedd jämnare fördelning av utbildningsresurserna inom en och samma generation.

Det förhållandet att för utbildningens inriktning avgörande val träffas i grundsko- lan och, framför allt, vid inträdet igymnasie- skolan gör det svårt att planera längre utbildning med hänsyn till förhållanden på arbetsmarknaden. Valen träffas inte sällan mellan fem och tio år före utträdet på arbetsmarknaden. Återkommande utbildning innebär förbättrade möjligheter att få en skälig anpassning mellan utbildning och arbetsmarknad. Detta gäller också utbild- ningens innehåll: för en ömsesidig påverkan mellan utbildning och arbetsmarknad ger återkommande utbildning en större kontakt- yta.

I senare delar av betänkandet (mest utförligt i kapitel 8) kommer U 68 vid flera tillfällen tillbaka till konsekvenser för utbild- ningsplaneringen av återkommande utbild- ning. Det gäller t. ex. gymnasieskoleutbild- ningens inriktning och organisation, högsko- leutbildningens studieorganisation, urvals- och behörighetsregler, studiefmansiering, ut- bildningenslokalisering och distribution samt uppsökande verksamhet. Det är vidare uppen- bart att återkommande utbildning förutsätter anpassningsåtgärder inom samhällssektorer utanför utbildningsväsendet. Arbetsmarkna- dens sätt att fungera är t. ex. av stor betydelse.

Den gjorda uppräkningen antyder att återkommande utbildning kan få genomgri- pande konsekvenser för all utbildningsplane— ring. Här skall i korthet diskuteras anknyt- ningen mellan gymnasieskolan och den högre

utbildningen. Det karaktäristiska draget i återkomman-

de utbildning är att utbildningen varvas med yrkesverksamhet. Det finns inga skäl att för- orda ett generellt eller enhetligt system för en sådan varvning. Den första yrkesverksam- hetsperioden bör normalt föregås av någon form av yrkesförberedelse i utbildningen. Då grundskolan inte avses ge sådana förberedel- ser är det rimligt att anta att en period av

yrkesverksamhet i flertalet fall kommer först efter studier i gymnasieskolan eller ännu se- nare.

Eftersom alla studerande bör förberedas för perioder av fortsatta studier är det angeläget att gymnasieskolans alla linjer innehåller inslag av studieförberedelser. Om gymnasieskolan därutöver ger alla studeran- de ett visst mått av yrkesförberedelser, har alla möjlighet att övergå till yrkesverksamhet omedelbart efter gymnasieskolans slut. En- dast med sådana förändringar kan återkom- mande utbildning på sikt få mera betydande omfattning. Tillsammans med statsmakternas beslut om nya principer för behörighets- och urvalsregler för tillträde till högre utbildning ger detta en större frihet åt den enskilde i valet mellan fortsatta studier och yrkesverk- samhet än vad utbildningssystemet hittills har gett. Genom återkommande utbildning kommer denna valfrihet att bibehållas under längre tid: den enskilde ser det som en realistisk möjlighet att återvända till studier efter en period av yrkesverksamhet. Härige— nom skapas nya förutsättningar för att låta individernas efterfrågan på utbildning bli vägledande för utbildningsplaneringen. Den styrning som sociala, ekonomiska och geo- grafiska faktorer innebär måste självfallet alltfort uppmärksammas. En rad insatser kan behövas för att komma till rätta med dem. Positiva, stimulerande åtgärder bör enligt U 68s uppfattning föredras framför en styr- ning som innebär att valfriheten inskränks.

Det är inte möjligt att med säkerhet bedöma om den ökade valfrihet, som en på längre sikt förändrad gymnasieskola skulle kunna innebära, skulle komma att öka eller minska individemas efterfrågan på högskole— utbildning. Genom att de studerande som nu får enbart studieförberedande utbildning också får yrkesförberedelser kan efterfrågan på fortsatt utbildning inom denna studeran- dekategori tänkas avta. Å andra sidan kan de som nu får en i huvudsak yrkesförberedande utbildning i större utsträckning komma att fortsätta till högre utbildning.

Med återkommande utbildning sådan som den skisserats här skulle det samband som nu

råder mellan gymnasieskola och utbildning vid universitet och högskolor förändras, och det skulle vara möjligt att genomföra en planering av den högre utbildningen som är mera fristående från gymnasieskolan. Därige- nom skulle en synpunkt i U 683 direktiv tillgodoses:

”Strömmen till universitet och högskolor har hittills i allt väsentligt styrts av gymna- siets dimensionering. Detta starka samband mellan å ena sidan gymnasiet och å andra sidan universitets- och högskoleväsendet sy- nes mig inte rimligt att bibehålla i framtiden med hänsyn till bl.a. den enligt många tecken ogynnsamma återverkan som nämnda samband har på balansen inom hela det gymnasiala stadiet.”

1.3

1.3.1 Gymnasial och eftergymnasial utbildning

När man skall beskriva utbildningen efter den obligatoriska skolan är det för överskåd- lighetens skull lämpligt att använda en indel- ning av utbildningsvägarna i stadier eller sektorer. En ofta använd indelningsgrund är att utgå från de allmänna behörighetsvillko- ren och skilja mellan sådana utbildningsvägar till vilka genomgången grundskola ger behö- righet för tillträde och sådana som för till- träde kräver högre skolunderbyggnad. Det förra området utgörs av det gymnasiala sta- diet eller grundskolans kompetensområde, den senare det eftergymnasiala stadiet eller den högre utbildningen. I detta avsnitt skall avgränsningen mellan gymnasial och efter- gymnasial utbildning belysas närmare.

Den dominerande skolformen inom det gymnasiala stadiet är gymnasieskolan. Gym- nasieskolan har fått sin nuvarande organisa- tion genom riksdagsbeslut 1964 angående gymnasiet och fackskolan (läroplansöversyn för fackskolan 1970) och 1968. Genom det senare beslutet infördes den 1 juli 1971 en gymnasieskola organiserad på linjer enligt vid- stående sammanställning. Härtill kommer en på ett mindre antal orter försöksvis anordnad tvåårig musiklinje.

I gymnasieskolan finns också specialkurser efter skolöverstyrelsens (SÖ) bestämmande. Vissa specialkurser är direkt grundskolean- knutna, dvs. kan påbörjas direkt efter ge-

Högskoleutbildningen

Linje Kurstid, För— är kort- ning

Bekläd nadsteknisk Bygg- och anläggnings Distributions— och kontors Ekonomisk El-teleteknisk Fordonstekm'sk Jordbruks Konsumtions Konsumtions— och vård Livsmedelsteknisk Processteknisk Skogsbruks Social Teknisk Träteknisk Verkstadsteknisk Vård Ekonomisk Humanistisk Naturvetenskaplig Samhällsvetenskaplig Teknisk

AwwwwNNNNNNNNNNNNNNNNN

Be Ba Dk Ek Ft Fo J 0 Ko Kv Li Pr Sb So Te Tr Ve Vd E H N S T

nomgången grundskola. I andra fall ställs krav på viss ålder, praktisk erfarenhet eller skolunderbyggnad för tillträde till special- kursen. Specialkurs som bygger på lägst två— årig utbildning i gymnasieskola kallas högre specialkurs. Antalet elevplatser i gymnasie- skolans direkt grundskoleanknutna linjer och specialkurser om minst ett år svarar läsåret 1972/73 mot över 90 procent av antalet 16- åringar.

Utanför gymnasieskolan fmns på det gymnasiala stadiet ett antal utbildningsvägar,

statliga, statsunderstödda eller ställda under statlig tillsyn, med skilda, ofta tämligen starkt specialiserade utbildningsmål. Som exempel kan nämnas utbildning till förskol- lärare och slöjdlärare samt utbildningen vid konstfackskolan. Här finns också utbild- ningsvägar som ger en utbildning som är jämförbar med den som ges på vissa linjer i gymnasieskolan, t. ex. teknisk utbildning som i stort motsvarar gymnasieskolans två- åriga linjer. Alla dessa utbildningsvägar har det gemensamt att de, liksom gymnasiesko- lan, bygger på genomgången grundskola eller motsvarande.

Beteckningar sådana som ”högre utbild- ning” eller "eftergymnasial utbildning” har inte någon klart preciserad innebörd. I gällande provisoriska bestämmelser om till- träde till högre utbildning definieras denna som ”sådan utbildning vid vilken högre skolunderbyggnad än grundskolan kräves för tillträde”. För viss högre utbildning krävs för närvarande normalt genomgången tre- eller fyraårig linje i gymnasieskolan. Detta gälleri huvudsak bl. a. utbildning vid följande enheter:

universiteten högskolan i Linköping karolinska institutet de tekniska högskolorna högskolani Luleå Handelshögskolan i Stockholm lantbrukshögskolan skogshögskolan veterinärhögskolan socialhögskolorna

Vid universiteten och flertalet av de nämnda högskolorna avser verksamheten dels grundutbildning, dels forskarutbildning och forskning. U 685 uppdrag avser endast grundutbildning. Det är emellertid nödvän- digt att i olika sammanhang vid planeringen av grundutbildningen ta hänsyn till dess rela- tioner till forskarutbildning och forskning (se avsnitt 1.6). [ utredningens förslag till institutionell organisation (kapitel 6) berörs också vissa frågor rörande forskningens och forskarutbildningens organisation.

En annan grupp av utbildningsvägar inom

den högre utbildningen är de för vilka såväl genomgången tre- eller fyraårig linje vid gymnasieskolan som dennas tvååriga ekono- miska, sociala och tekniska linjer ger allmän behörighet. Exempel på sådana utbildnings- vägar är lärarhögskolomas klasslärarlinjer, journalisthögskoloma, vissa högre specialkur- ser m.fl. Vidare finns ett antal kvantitativt mindre omfattande utbildningsvägar, som är förlagda till fristående institut m. m. och för vilka genomgången tre- eller fyraårig linje i gymnasieskolan eller motsvarande för närva- rande är behörighetsvillkor. Exempel på så- dana är brandingenjörsutbildningen, utbild- ningen vid lnstitutet för högre kommunika- tions- och reklamutbildning, viss utbildning vid Grafiska institutet m. fl.

Det bör i detta sammanhang också nämnas att krigsmakten, de statliga affärsdri- vande verken och vissa myndigheter bedriver utbildningar som med hänsyn till bl.a. de reella antagningskraven samt utbildningens innehåll och mål kan sägas motsvara högskoleutbildning. Av U 685 direktiv fram- går emellertid att utredningsuppdraget be- gränsats till statlig eller direkt statsunderstödd utbildningsverksamhet medan intern verks- och företagsutbildning i detta sammanhang utelämnats. I enlighet med direktiven behand- lar utredningen således inte dessa utbildnings- vägar i sina förslag om högskoleutbildningens dimensionering, lokalisering och organisation.

Att göra avgränsningen mellan ett gymna- sialt och ett eftergymnasialt stadium med utgångspunkt i behörighetsvillkoren är själv- fallet inte den enda möjligheten att klassifi- cera utbildningar. I SCBs statistik över studier vid universitet och högskolor räknas således i regel gymnastik- och idrottshög- skolorna samt sjukgymnastinstituten till högskolorna, trots att de för tillträde for- mellt endast kräver genomgången grund- skola. I vissa fall räknar man också musikhögskoloma och konsthögskoloma till den högre utbildningen.

Kompetensutredningen (KU) lade i sitt betänkande ”Vägar till högre utbildning” (SOU 1970:21) bl. a. fram ett förslag till avgränsning av den högre utbildningen som

tog sin utgångspunkt i de allmänna behörig- hetsvillkor som gäller för respektive utbild- ning. Denna avgränsningsprincip var naturlig med hänsyn till att KUs utredningsuppdrag avsåg bl. a. behörighetsreglernas innehåll och utformning. Utöver de utbildningsvägar för vilka gymnasium (alternativt fackskola) tidigare varit behörighetskrav föreslog KU att ett antal utbildningar, som för närvaran- de tillhör grundskolans kompetensområde, skulle i fråga om det allmänna behörighets- kravet jämställas med universitet och hög- skolor, nämligen utbildning till:

arbetsterapeut ekonomiföreståndare förskollärare fritidspedagog hälsovårdsinspektör hörselvårdsassistent medicinsk-teknisk assistent sjukgymnast sjuksköterska socialpedagog ålderdomshemsföreståndare

KU framhöll att man i detta sammanhang inte tog upp vissa utbildningar till diskussion trots att detta i och för sig hade varit motiverat — därför att de då behandlades av andra utredningar. Detta gällde i första hand de lärarutbildningar som behandlades av lärarutbildningskommittén (LUK), men även vissa andra, t. ex. sjöbefälsutbildningar, nämn- des.

På grundval av prop. 1972284 har riksdagen fattat principbeslut om gymnasie- skolans kompetensvärde m. m. Beslutet innebär att tvåårig avslutad gymnasial utbildning skall ge allmän behörighet för tillträde till universitet och högskolor. Något ställningstagande till KUs förslag i fråga om det eftergymnasiala områdets avgränsning har emellertid inte gjorts. Departementsche- fen förordade i propositionen att resultaten av U 685 och LUKs arbete skulle avvaktas.

Yrkesutbildningsberedningen (YB) före- slog i betänkandet ”Yrkesteknisk högskole- utbildning” (SOU 1970:8) att viss yrkesut- bildning byggd på genomgången tvåårig yr- keslinje vid gymnasieskola (motsvarande)

samt viss tids yrkeserfarenhet skulle räknas som högskoleutbildning. YB föreslog dels att vissa nu existerande utbildningsvägar skulle räknas som sådan s.k. yrkesteknisk hög- skoleutbildning (t.ex. den kortare utbild- ningsvägen till sjuksköterska för underskö- terskor), dels att nya utbildningsvägar av det- ta slag skulle tillskapas. Enligt YBs uppfatt- ning borde på sikt varje linje i gymnasiesko- lan få en naturlig fortsättning i den högre ut- bildningen. U 68 fick den 8juli 1971 genom tilläggsdirektiv (bilaga 1) i uppdrag att utar- beta förslag till försöksverksamhet med yr- kesteknisk högskoleutbildning med utgångs- punkt i YBs förslag. Dessa förslag redovisas kortfattat i avsnitt 3.4.5.

1 .3.2 Högskoleutbildningens avgränsning

U683 direktiv ger anvisning om att utred- ningens planeringsuppdrag bör omfatta en vidare krets av utbildningar än dem som hittills brukat sammanfattas genom ord sådana som ”universitet och högskolor”, ”högre utbildning” eller ”eftergymnasial utbildning”. I det följande diskuteras de riktlinjer som avgränsningen av en sådan mera omfattande grupp av utbildningar bör följa. Med hänsyn till att ordet eftergymna- sial är tungt och språkligt ovigt och kan komma att användas på ett sätt som inte exakt svarar mot dess formella innebörd, fö- reslår U 68 att i stället beteckningen högsko- leutbildning används. Termen högskoleut- bildning avser såväl grundläggande högskole- utbildning (i det följande ibland kallad grundutbildning) som forskarutbildning. U 685 planeringsuppdrag omfattar endast det förra slaget av utbildning och ordet högsko- leutbildning kommer i detta betänkande där- för naturligen ofta att användas i betydelsen grundläggande högskoleutbildning (grundut- bildning).

Ordet "högskola" använder utredningen i mera strikt mening för viss statlig organisa- tion vid vilken högskoleutbildning meddelas (se avsnitt 63.12). I vissa sammanhang är det emellertid naturligt att använda ordet i en vidare mening som en parallell till beteck-

ningen skola för t. ex. grundskola och gym- nasieskola. Man får räkna med att termerna ”högskola” och ”högskoleutbildning” i dag- ligt tal ofta kommer att ges samma innebörd.

För U 685 arbete är det självfallet väsentligt att ange vilka utbildningsvägar som skall till- höra högskoleutbildningen för att därigenom loinna beskriva det område som utred- ningens planeringsförslag skall avse. Avgräns- ningsfrågan har emellertid andra och på sikt väsentligare sidor.

Enligt direktiven är det en viktig uppgift för planeringen av den högre utbildningen att ge förutsättningar för en balanserad utveckling. Mot bakgrund av diskussionen i avsnitt 1.2 vill utredningen tolka detta så att man bör eftersträva balans med hänsyn till målen för samhällets mera långsiktiga ut- veckling, individernas utbildningsefterfrågan och efterfrågan på utbildade på arbetsmark- naden. Viktiga förutsättningar för en balan- serad utveckling av det slaget är bl.a. en smidig och effektiv organisation av högskole- utbildningen och ett allsidigt underlag för beslut om utbildningens innehåll, organisa- tion och kvantitativa planering. Organisatio- nen bör också ge goda möjligheter att informera utbildningssökande och arbetsgi- vare om utbildningen. Med dessa förutsätt- ningar står det inte utan vidare klart att de formella behörighetsreglerna ger den mest ändamålsenliga avgränsningen av högskoleut- bildningen.

l utredningsdirektiven behandlar departe- mentschefen avgränsningsfrågan på följande sätt.

”Avgränsningen av eftergymnasial utbild- ning utanför universitetssektorn mot det gymnasiala utbildningssystemet och mot inskolning inom företag får göras med hänsyn till de krav som ställs på att de studerande skall ha dels uppnått viss ålder innan studierna inleds, dels i viss utsträck— ning utbildats i någon av de gymnasiala skolorna. Avgörande för frågan om en utbildning skall betecknas som eftergymna— sial bör enligt min mening vara, om den är eller kan utgöra ett alternativ till annan klart eftergymnasial utbildning.”

Ovan har pekats på att de formella behörighetsreglerna inte utgör en självklar utgångspunkt för att avgränsa högskoleut- bildningen från annan utbildning. Detta hindrar inte att man kan finna det lämpligt att för högskoleutbildningen i dess helhet utforma behörighetsreglerna i huvudsak efter enhetliga allmänna principer. Ett speciellt gränsdragningsproblem gentemot gymnasie- skolan skall belysas i detta sammanhang.

För tillträde till gymnasieskolans högre specialkurser förutsätts som nämnts i det föregående genomgången tvåårig linje igym- nasieskolan (eller motsvarande). De skulle alltså i viss mening kunna betraktas som ”eftergymnasiala”. Det finns emellertid högre specialkurser som hör omedelbart samman med viss linje i gymnasieskolan. De utgör en del av en sammanhängande längre utbildning av vilken gymnasieskolans två- åriga linje utgör den första delen. Exempel på sådana är specialkurser för darnskräddare, herrskräddare och klänningssömmerskor (som ansluter till den beklädnadstekniska linjen), för styr- och reglermekaniker (som ansluter till den verkstadstekniska linjen), det tredje året i en treårig utbildning till modellsnickare osv. Högre specialkurser av detta slag bör räknas till gymnasieskolan.

Det finns också högre specialkurser som bygger på viss utbildning (linje) i gymnasie- skolan jämte ett eller flera års yrkesverksam- het i det yrke som utbildningen avsett (t. ex. utbildning till tandhygienist) och andra som kan nås från flera linjer i gymnasieskolan (t. ex. ADB-utbildningen). Det finns skäl som talar för att båda dessa slag av högre specialkurser bör räknas till högskoleutbild- ningen.

Det fjärde året av gymnasieskolans tek- niska fyraåriga linje hör organisatoriskt och innehållsligt omedelbart samman med gym- nasieskolan och bör innefattas i denna.

Vissa specialkurser syftar till att ge elever som genomgått gymnasial utbildning på viss linje sådan utbildning att de når utbildnings- målet på en annan linje. Ett exempel ges av den så kallade ekonomiska specialkursens två första terminskurser, som leder till den

treåriga ekonomiska linjens utbildningsmål. Utbildning av detta slag, som ger en del av innehållet i viss linje i gymnasieskolan, bör enligt utredningens mening räknas till gymnasieskolan i den mån den inte integre- ras i en utbildningslinje ihögskoleutbildning- en. Man bör dock se den kvantitativa planeringen av sådan utbildning i nära samband med överväganden om högskoleut- bildningens dimensionering. Dessa kurser skall ju tillsammans med utbudet av högskoleutbildning möta efterfrågan på utbildning från dem som genomgått gynma- sieskolan. Den ekonomiska specialkursens tredje terminskurs ger specialisering utöver den treåriga ekonomiska linjens utbildnings- mål. Den bör, med hänsyn till sin nära anknytning till de två föregående termins- kurserna, tills vidare räknas till gymnasiesko- lan.

En väsentlig faktor i avgränsningsfrågan är att en mycket stor del av en årskull genomgår utbildning i gymnasieskolan. Läs- året 1972/73 har direkt grundskoleanknutna linjer och specialkurser i gymnasieskolan en intagningskapacitet som motsvarar över 90 procent av antalet lG-åringar. En följd blir att vid flertalet utbildningsvägar utanför gymnasieskolan de studerande i mycket stor utsträckning kommer att vara minst 18 år, även om inträdeskraven ej omfattar vare sig en sådan lägsta åldersgräns eller ett krav på genomgången gymnasieskola.

Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga om inte de studerandes ålder bör vägas in som en av flera faktorer vid avgörandet om en viss utbildningsväg skall räknas som högskoleutbildning eller ej. Det bör därvid betonas, att klassifikationen bör avse utbildningsvägar och inte de elever som studerar på dessa. En och samma utbild- ningsväg eller ämneskurs bör alltså inte klassi- ficeras som gymnasial för en l7-årig elev men som högskoleutbildning för en äldre. Enligt detta synsätt skulle det vara ett skäl för att räkna en utbildningsväg som högskoleutbild- ning om normalt större delen av de studerande vid studiernas början är minst 19 eller 20 år. (Att viss utbildning med i denna

mening vuxna studerande enligt U685 mening bör föras till gymnasieskolan har redovisats i det föregående.) En mer utvecklad återkommande utbildning kan eventuellt ställa krav på andra gränsdragning- ar i utbildningssystemet. I den internationel- la diskussionen, bl.a. inom OECD, har det för övrigt påpekats att den på sikt naturliga gränsen bör gå mellan obligatorisk och icke- obligatorisk utbildning.

Sammanfattningsvis utgår U 68 sålunda från att som högskoleutbildning skall betrak- tas i huvudsak sådan utbildning som förutsät- ter högre skolunderbyggnad än grundskola el- ler som ställer krav på bestämda erfarenheter utöver grundskolan. Vid bedömningen bör även de studerandes ålder spela viss roll. Utredningen räknar med att högskoleutbild- ning i regel kommer att bygga på de av statsmakterna fastställda allmänna behörig- hctskraven. Därutöver kan uppställas särskil- da förkunskapskrav. Av gymnasieskolans nuvarande högre Specialkurser bör dock sådana föras till gymnasieskolan, som nära anknyter till linjer i gymnasieskolan eller vilkas innehåll utgör en del av utbildningen i sådan linje. Som högskoleutbildning bör inte heller räknas sådana utbildningar utanför gymnasieskolan som ger en utbildning somi st0rt motsvarar den som ges på viss linje i gymnasieskolan och inte heller sådan utbild- ning som bygger på grundskola och haren för högre utbildning klart förberedande karaktär. Exempel på det förra slaget av utbildning är vissa tekniska skolor och institut som ger en utbildning svarande mot vissa av de tekniska linjerna i gymnasieskolan. Det andra slaget av utbildning återfinns i stor utsträckning inom det konstnärliga området, där en rad utbildningar ger förberedelser för vidare studier inom den högre musik- och konstut- bildningen.

I praktiken syns en avgränsning av detta Slag leda fram till att högskoleutbildningen kommer att bestå dels av linjer för vilka avslutad gymnasial utbildning är formellt behörighetsvillkor, dels av linjer som för de studerande är eller kommer att vara alterna- tiv till sådan utbildning. Denna utgångspunkt

skulle också enligt U 688 uppfattning svara bäst mot kravet på att skapa förutsättningar för en rationell utbildningsplanering.

Det är med den nu angivna utgångSpunk. ten klart att till högskoleutbildningen kom. mer att räknas utbildning med statlig, lands- tingskommunal eller primärkommunal hu- vudman. Också statsunderstödd enskild ut- bildning bör på motsvarande grunder kunna föras in under samlingsbeteckningen högsko. leutbildning.

Grundskolan syftar till att ge en allmän medborgerlig utbildning och förberedelser av allmän karaktär för fortsatta studier och kommande yrkesverksamhet. Gymnasiesko- lan skall ge en mot skilda yrkes- eller studie- mål mera specialiserad utbildning samt en vi- dareutveckling av den allmänna medborger- liga utbildningen. Gymnasieskolans linjer bygger på den erfarenhet och de förkun— skaper som genomgången grundskola ger. Utbildningens specialisering drivs för en stor del av de studerande inte särskilt långt.

Målet för den grundläggande högskoleut- bildningen blir främst att ge förberedelser för yrkesverksamhet eller för fortsatta stu- dier. Jämförda med gymnasieskolans yrkes. och studieförberedelser blir högskoleutbild- ningens — på grundval av de studerandes mera omfattande erfarenheter och förkun- skaper ofta starkare specialiserade och i regel mera fördjupade.

Det är självfallet inte möjligt att genom en granskning av utbildningsmålet eller på andra grunder entydigt hänföra varje utbildnings- linje till antingen högskoleutbildningen eller gymnasieskolan. I många tveksamma fall kan det vara naturligast att tills vidare hänföra en utbildning till gymnasieskolan som högre specialkurs eller specialkurs, varefter vunna erfarenheter kan ge vägledning för en mera slutgiltig klassifikation. Över huvud taget kan avgränsningen mellan gymnasieskola och högskoleutbildning inte göras en gång för alla utan den måste fortlöpande omprövas.

Att definiera begreppet högskoleutbild- ning i mera precisa allmänna termer är enligt detta synsätt knappast möjligt. Enligt U 683 uppfattning måste definitionen ges genom en

uppräkning av de utbildningslinjer som ingår i högskoleutbildningen. [ bilaga 6 har för- tecknats de nuvarande utbildningsvägar som, enligt U68s mening, bör räknas som hög- skoleutbildning vid ett genomförande av ut- redningens förslag. I förteckningen används en klassifikation med hänsyn till utbild- ningens inriktning som skall behandlas i föl- jande avsnitt.

1.3.3 Indelning av högskoleutbildningen 1.3.3.l Nuvarande indelning

Universiteten var intill läsåret 1956/ 57 orga- niserade på de fyra traditionella fakulteterna (de teologiska, juridiska, medicinska och fi- losofiska fakulteterna). Indelningen i fakul- teter avser för närvarande huvuddelen av ut- bildningen under universitetskanslersämbetet (UKÄ). Flera av fakulteterna är indelade i sektioner. I dag finns nio olika slag av fakul- teter:

farmaceutisk humanistisk juridisk matematisk-naturvetenskaplig medicinsk odontologisk samhällsvetenskaplig teologisk teknisk

Fakulteterna är inom UKÄs organisation sammanförda i fem grupper, vilka svarar mot fem fakultetsberedningar:

humanistisk och teologisk juridisk och samhällsvetenskaplig medicinsk, odontologisk och farmaceutisk matematisk-naturvetenskaplig teknisk

En motsvarande systematisk organisation saknas inom den högre utbildningen utanför UKÄs område. Den överblick över utbild- ningen, som är nödvändig såväl av planerings- skäl som med hänsyn till de utbildningssö- kandes och arbetsmarknadens behov, kräver en ändamålsenlig indelning av högskoleut- bildningen i dess helhet.

Den nuvarande fakultetsindelningen avser såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning. U 685 uppdrag avser grund- utbildningen och utredningens behandling av högskoleutbildningens indelning avser så- lunda denna. [ kapitel 6 behandlas förhållan- det mellan grundutbildningens organisation och organisationen för forskning.

U68 föreslår som närmare behandlas i avsnitt 3.1.3 att den grundläggande högsko- leutbildningen normalt planeras i utbild- ningslinjer av olika längd. Varje utbildnings- linje bör vara inriktad mot ett yrkesområde, i regel ett ej alltför snävt sådant. Utbildnings- linjerna, som föreslås vara uppbyggda av kurser, kan vara allmänna, lokala eller individuella. Den inre sammanhållningen mellan kurserna i en utbildningslinje liksom de studerandes valfrihet mellan olika alterna- tiv avses kunna variera mellan olika utbild- ningslinjer. I vissa fall förutsätts kurserna kunna sättas samman till studiekurser i hu- vudsak på det sätt som nu är regel vid de filosofiska fakulteterna. Studiekurserna kan i sådana fall av den studerande kombineras en- ligt vissa regler. I många fall förutsätts en individ efterfråga bara enstaka kurser eller studiekurser och inte en hel utbildningslinje. Utbildningslinjernas uppbyggnad och inne- håll behandlas i avsnitt 3.2.4.

Bl. a. för den mera långsiktiga utbildnings- planeringens behov syns en klassifikation av utbildningslinjer vara behövlig.

Syftet med en indelning av högskoleut— bildningen i sektorer eller områden bör bl. a. vara att få ett lättöverskådligt och gripbart underlag för översiktlig planering, i regel på längre sikt. Denna planering kan avse kvantitativa förhållanden eller studiernas organisation eller lokalisering. Också för utbildningens institutionella organisation, som utgör ramen för verksamhetsplaneringen och utbildningens genomförande, är en ända- målsenlig indelning nödvändig. Den bör ge underlag för gemensamt utnyttjande av personella och materiella resurser i vissa fall och för avvägningar mellan olika medelsbe-

hov. Slutligen bör indelningen vara en lämplig utgångspunkt för information till såväl studerande som arbetsgivare. Inte minst detta senare syfte ställer krav på överskådlig- het och enkelhet i indelningen.

Man kan söka en indelningsgrund med utgångspunkt i utbildningens yrkesinrikt- ning. Utbildningsvägar som är i viss mån utbytbara på arbetsmarknaden skulle då föras samman i en grupp. Utbytbarheten kan avse utbildningar av olika längd (t. ex. civil- ingenjör och gymnasieingenjör) eller utbild- ningar av i huvudsak samma längd (t. ex. civilekonom och samhällsvetare).

En annan indelningsgrund är att utgå från de mera generella kurser som är gemensam- ma eller snarlika för flera utbildningslinjer. Så ingår t. ex. grundläggande kemisk utbild- ning i farmaceutiska, matematisk-naturveten- skapliga, medicinska och tekniska utbild- ningslinjer. Grundläggande beteendeveten- skapliga kurser ingår i utbildningen av både lärare och socialarbetare. Även om kurserna i dessa fall inte är identiska är utbildnings- målen besläktade och de grundläggande per- sonella och materiella resurserna likartade.

Med utgångspunkt i att högskoleutbild- ningen skall vara inriktad mot den framtida yrkesverksamheten har U 68 funnit att en indelning efter yrkesprincipen bör vara grundläggande för utredningens planerings- förslag och för den högre utbildningens framtida organisation. Den ovan berörda släktskapen mellan utbildningslinjer med av- seende på det mera generella utbildnings- innehållet ligger till grund för den indelningi basutbildningsområden som behandlas i av- snitt l.3.3.4.

1.3.3.3 Yrkesutbildningssektorer

Utredningen har prövat olika alternativ för en indelning av högskoleutbildningen i yrkesutbildningssektorer och funnit en indel- ning i fem sektorer ändamålsenlig. Dessa är:

teknisk yrkesutbildning administrativ och ekonomisk yrkesutbild-

ning Vårdyrkesutbildning

utbildning för undervisningsyrken utbildning för kultur- och informations- yrken.

I den förteckning av nu befintlig högskole- utbildning som redovisas i bilaga 6 har denna klassificering använts. Det är uppenbart att varje indelning blir en kompromiss mellan bindningar och önskemål av olika slag. Utredningen har funnit att sektorerna bör vara ganska få till antalet för att indelningen bäst skall fylla de ovan angivna syftena. De bör också avpassas så att de blir om inte lika stora så dock av i huvudsak jämförbar omfattning, t. ex. mätt i antal närvarande studerande. Vid den praktiska användningen bör man ha sektorernas olika karaktär, bl. a. deras olika grad av inre samband, i minnet.

Här skall pekas på några viktiga förhållan- den i fråga om de föreslagna yrkesutbildnings- sektorerna. Först skall då nämnas att samban- det mellan yrke och utbildning är långt ifrån ensartat. Utbildade från en och samma utbildning återfinns ofta inom mycket skiftande yrken — även om en koncentration på vissa yrkesområden är vanlig och till ett och samma yrke rekryteras personer med olika utbildningsbakgrund.

Utbytbarheten på arbetsmarknaden mel- lan två utbildningslinjer är sällan fullständig: den kan avse en större eller mindre del av ett traditionellt yrkesområde eller yrke. Det är också lätt att inom varje yrkesutbildnings- sektor finna par av utbildningslinjer som i praktiken inte alls är utbytbara. Vidare är i många fall en utbytbarhet mellan utbild- ningslinjer tillhörande olika yrkesutbild- ningssektorer lika naturlig som mellan linjer inom samma sektor, eller naturligare: under- visningssektorn har t. ex. kontakter med alla de övriga.

Den föreslagna indelningen i yrkesutbild- ningssektorer avser hela utbildningslinjer el- ler varianter av sådana. En viss kurs eller stu- diekurs eller en kombination av sådana är i många fall användbar i utbildningslinjer inom olika yrkesutbildningssektorer. Detta gäller t. ex. många av studiekurserna vid de nuvarande filosofiska fakulteterna.

Det är väsentligt att den föreslagna sektorsindelningen inte skapar konstlade gränser för möjligheterna att utnyttja utbild- ningsutbudet. Även klart yrkesinriktade kurser bör således kunna kombineras i ett studieprogram oavsett sektorsgränser. Tek- nisk och administrativ/ekonomisk utbild- ning, teknisk utbildning och vårdutbildning osv. är kombinationer som kan väntas bll önskvärda i framtiden. Inte minst bör sådana kombinationer bli naturliga vid övergången från gymnasieskola till högskola: i det valda exemplet alltså teknisk linje i gymnasiesko- lan följd av ekonomisk utbildning eller Vårdyrkesutbildning i högskolan. I andra fall bör en förhållandevis specialiserad yrkesut- bildning i gymnasieskolan kunna följas av en mer generell utbildning i högskolan.

Som ett exempel på svårigheterna att hänföra utbildningar till de fem yrkesutbild- ningssektorerna kan nämnas utbildningarna till socionom (social linje), socialpedagog, fritidspedagog, förskollärare samt ungdoms- och fritidsledare. U 68 har funnit övervägan- de skäl för att i nuvarande läge föreslå, att de två första av dessa klassificeras som vårdyr- kesutbildning och att den sistnämnda utbildningen förs till sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken. Utbild- ningarna till fritidspedagog och förskollärare har utredningen tills vidare fört till sektorn för undervisningsyrken. Alla dessa utbild- ningar hänger samman på olika sätt och det är nödvändigt att planeringen av dem sker i inbördes samband. Klassificeringen innebär inte ett ställningstagande från utredningens sida i fråga om utbildningarnas utformning. Det kan inte uteslutas att barna- och ungdomsvårdens utveckling motiverar för- ändringar i personalens utbildning. Barnstu- geutredningen har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utreda barnstugepersonalens utbildning. Utbildningarnas sektorstillhörig- het kan sålunda efter hand behöva omprö- vas.

Även andra exempel kan anföras på att man vid den valda sektorsindelningen fått göra en gränsdragning som eventuellt kan uppfattas som mindre naturlig. Sålunda hän-

förs utbildning för naturvetenskapliga arbets- uppgifter till den tekniska sektorn. Själv- fallet skall inte en sådan klassificering i och för sig innebära en förändring av utbild- ningens karaktär.

Det bör slutligen nämnas att utredningen diskuterat hur miljöaspekten bäst skulle kunna tillgodoses vid en sektorsindelning efter yrkesprincipen. Utgångspunkten har varit att det är önskvärt att främja utbildning av personer som har ansvar för helheter i människans biologiska, sociala och kultu- rella miljö och för människans samspel med och utveckling i sådana miljöer. Yrkeskate- gorier av det slaget återfinns inom områden som svarar mot flera av de fem yrkesutbild- ningssektorerna, t. ex. arkitekter, ergono- mer, miljövårdare, åtskilliga konstnärliga yrken och präster.

Man kan diskutera om motsvarande utbildningslinjer borde sammanföras till en särskild yrkesutbildningssektor (”sektorn för miljövårdsutbildning”). Utredningen har stannat för att inte föreslå detta. De olika yrken det här är fråga om har i regel mycket liten utbytbarhet sinsemellan på arbetsmark- naden. Det är vidare väsentligt att miljö- intressena hålls levande i all yrkesutbild- ning, något som kan bedömas bli svårare om en särskild sektor för miljövårdsutbildning angavs. I själva verket finns krafter för utveckling av miljösynpunkten inom en rad yrkesområden. Det räcker att nämna diskus- sionen kring viss vårdyrkesutbildning (t. ex. socionom, läkare), kring barnstugornas upp- gifter och kring konstnärlig utbildning och miljövårdsutbildning av tekniker och admini- stratörer.

l.3.3.4 Basutbildningsomräden

Indelningen i basutbildningsområden grun- dar sig på utbildningslinjemas mindre utpräg- lat yrkesspecifika innehåll. En sådan indel- ning, som i stället betonar det för linjerna mera allmänna ämnesinnehället, kan vara vägledande vid planeringen av vissa basresur- ser för utbildningen och för kontakten mel- lan viss grundforskning och grundläggande

högskoleutbildning. För studerande som pri- märt är mera intresserade av visst ämnesinne- håll i studierna och mindre av yrkesanknyt- ningen kan en sådan indelning vara till hjälp vid utbildningsvalet. Man bör emellertid en- ligt U 685 uppfattning inte dra allmängiltiga slutsatser rörande t. ex. utbildningens organi- sation med utgångspunkt i en sådan indel- ning. Det är indelningen iyrkesutbildnings- sektorer som för U68 framstår som den mest väsentliga för den grundläggande hög— skoleutbildningen.

Medan indelningen i yrkesutbildningssek- torer närmast ansluter sig till den princip som var vägledande vid universitetens ur- sprungliga indelning i de tre ”högre” fakulteterna (teologisk, juridisk och medi- cinsk) och senare vid fackhögskolornas inrättande, har indelningen i basutbildnings- områden närmast motsvarighet i de filoso- fiska fakulteternas indelning i sektioner. U68 har funnit en indelning i följande sju områden användbar:

fysisk-kemisk utbildning kemisk-biologisk utbildning beteendevetenskaplig utbildning samhällsvetenskaplig utbildning matematisk-systemvetenskaplig utbildning språklig utbildning historisk-estetisk-religionsvetenskaplig ut- bildning

Gränserna är här, kanske ännu mera än mellan yrkesutbildningssektorerna, oklara. Andra avgränsningar är också möjliga. Utredningen har bl.a. diskuterat om också teknik och ekonomi skulle ingå som särskilda basutbildningsområden men funnit det lämpligast att inte låta dessa vara företrädda med både egna yrkesutbildnings- sektorer och egna basutbildningsområden.

Några kommentarer bör göras. Att histo- risk, estetisk och religionsvetenskaplig ut- bildning förts samman är bl. a. ett uttryck för strävan att få ett begränsat antal basutbildningsområden. Det bör inte tolkas så att avsikten skulle vara att t. ex. betona en historisk inriktning hos estetisk eller religi- onsvetenskaplig utbildning. Det finns i stället anledning att stryka under de på senare tid

Basutbild— ngisk- Kemisk— Beteende— Somhölls— Motemo- Språkligt Historisk—

nin 5- kemiskt biologiskl veten— veten— tisk- estetisk—

Yrkes— mmde skapligt skapligt sgstem— religions— utbild— veten— veten— ninqssektor skapligt skapligt

Teknisk ©

Administrativ och ekonomisk

Vård © ©

Undervisning

©

Kultur- och infor-motion

©

Figur 1.3. Högskoleutbildningens indelning i yrkesutbildningssektorer och basutbildningsområden. Som exempel har följande utbildningslinjer markerats. (I flertalet rutor finns många utbildningslinjer.)

1 Civilingenjörsutbildning (maskinteknisk linje) 2 Juristutbildning 3 Läkarutbildning 4 Socionomutbildning (social linje) 5 Språklärarutbildning 6 Prästutbildning

starkare anknytningama mellan å ena sidan samhälls- och beteendevetenskaplig utbild- ning och forskning, å andra sidan historisk, estetisk och religionsvetenskaplig utbildning och forskning.

Vissa utbildningar består till mycket stor del av mera generell utbildning inom ett visst basutbildningsområde. Detta gäller t. ex. ämneslärarutbildning i kemi-biologi eller i moderna språk och utbildning till industri- matematiker. I andra fall är den generella delen av utbildningen av mycket liten omfattning (t.ex. utbildning till sjukskö- terska) eller spridd över flera basutbildnings- områden (mest utpräglat kanske för klasslä- rarutbildningen). I det senare fallet är det svårt att avgöra till vilket basutbildningsom- råde utbildningen skall föras och exemplen på sådana vanskligheter vid klassificeringen kan mångfaldigas. I flera sammanhang har

det emellertid upplevts som önskvärt att se på utbildningsplaneringen ur en annan aspekt än den omedelbart yrkesanknutna. ] utredningens förslag återfinns därför två in- delningsgrunder för den grundläggande hög- skoleutbildningen. Av dessa är den som avser yrkesinriktningen den mest framträdande, medan den som avser basutbildningsområde- na har en kompletterande funktion. De två indelningarna kan ställas samman i ett rutnät så som figur 13 visar.

1.4

1.4.1 Planeringsmål

l avsnittI 1.1.1 har redovisats några motiv för utbildning som under olika perioder varit ut- gångSpunkter för utbildningsplaneringen: bildning, materiell utveckling, social utveck- ling, demokrati, personlighetsutveckling och konsumtion. I det därpå följande avsnittet har diskuterats några av utbildningens fak- tiska funktioner.

Utbildningsplaneringen avser bl. a. antalet studerande, studiernas organisation, utbild- ningens lokalisering, behörighets- och urvals- regler samt utbildningens institutionella or- ganisation. Ett viktigt område som inte ligger inom U 68s huvuduppdrag är utbildningens närmare innehåll och verksamhetsformer. Avsikten bör vara att åtgärder inom alla des- sa områden tillsammans skall främja utbild- ningsmålen.

I U 68s debattskrift Mål för högre utbild- ning diskuteras i vilken utsträckning de all- männa mål som ställts upp för grundskolan och gymnasieskolan är tillämpliga också på högskoleutbildningen. Den debatt som förts kring denna skrift syns i stort sett bekräfta att vissa generella mål är giltiga för utbild- ningssystemet i dess helhet. Självfallet kom- mer emellertid speciella förhållanden sådana som de studerandes ålder, förkunskaper och tidigare erfarenheter samt utbildningens ge- nomgående karaktär av yrkesförberedelse att ge målet för högskoleutbildningen ett spe- ciellt innehåll.

Högskoleutbildningens mål

Svårigheterna att ställa upp mål som är gemensamma för utbildningslinjer med vitt skilda inriktningar har påpekats i debatten kring U 683 skrift om utbildningsmål. Upp- giften blir inte lättare genom den breddning av den högre utbildningens område som U 685 förslag innebär. Redan tidigare har emel- lertid generella mål ställts upp för högre utbildning. Sålunda anför 1955 års universi- tetsutredning följande (SOU 1957:24):

”All akademisk undervisnings syfte är att utöver faktiska kunskaper och praktiska fär- digheter ge en handledning i respektive äm- nes vetenskapliga metodik och en introduk- tion i den aktuella vetenskapliga problemati- ken. Det väsentligaste är emellertid, att stu- denten i möjligaste mån tillägnar sig ett ve- tenskapligt och kritiskt sätt att tänka.”

l gällande universitetsstadga formuleras läroanstaltemas mål i 2 &:

”Universitetens uppgift är att på veten- skaplig grund bedriva forskning och utbild- ning. — — —.”

Utbildningsmålet vid universitet Och hög- skolor får viss ytterligare precisering i utbild— ningskungörelserna där det i de allmänna bestämmelserna inledningsvis heter, att den grundläggande utbildningen bygger på veten- skaplig grund och har till syfte främst att med ledning av de studerandes och samhäl- lets behov ge de studerande kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning, som fordras för yrkesverksamhet eller fortsatt

Universitetspedagogiska utredningen (UPU) inom UKÄ behandlade målfrågan in- gående. ] sitt principbetänkande ”Den aka- demiska undervisningen” (1970) betonade UPU att utbildningsmålen i stor utsträckning är politiska mål, dvs. mål som bestäms på basis av rådande grundvärderingar och önske- mål om samhällets utveckling. UPU angav som sin uppfattning att all högre utbildning syftar till att

”dels ge de studerande yrkesutbildning, dels bibringa dem ett mått av allmänbild- ning, dels påverka deras personlighetsutveck- ling i en önskvärd riktning” och diskuterade utförligt de tre målkom- ponenterna yrkesutbildning, allmänbildning och personlighetsbildning.

I det följande redovisas U 68s synpunkter på högskoleutbildningens mål under rubri- kerna:

Personlighetsutveckling Välfärdsutveckling Demokrati lnternationalisering Social förändring

Några kommentarer skall omedelbart gö- ras. Det är naturligt att se utveckling av kunskaper, färdigheter och attityder som huvudmålet för all utbildning. Den frågan måste emellertid ställas, vilket ändamål de i undervisningen förvärvade kunskaperna, fär- digheterna och attityderna tjänar. Den frå- gan bör i stora drag besvaras i formuleringen av utbildningsmålen. Som ovan framhållits avses målen därutöver ge vägledning också vid utformningen av behörighets- och urvals- regler, studieorganisation och andra plane— ringsåtgärder.

Bildningsmotivet skär tvärs igenom flerta- let av de angivna målen. En bred referensram med förankring i den egna kulturkretsen har betydelse för personlighetsutvecldingen och för en fungerande demokrati. Den kan också vara en förutsättning för kulturkonsumtion. Internationaliseringsmålet förutsätter över- blick, språkkunskaper och kännedom om andra länders situation och kulturella liv.

Hos varje studerande bör anlag och intressen utvecklas utifrån de individuella förutsätt- ningarna. Den studerande bör, bl. a. genom information och vägledning, stimuleras att bygga upp ett förtroende för sina egna möj- ligheter och sin egen kapacitet grundat på självkännedom men också på en uppfattning om omgivningen och samhället. l utbild- ningen, liksom i yrkeslivet, skall utvecklas intresse för och kunskap om medmänniskor- na och deras villkor samt kunskaper om de krav som samhället ställeri olika situationer.

Det är en av grundskolans mest väsentliga uppgifter att utveckla en för alla elever gemensam referensram. Redan i gymnasie- skolan är utbildningen i viss mån specialise- rad. Den utbildning som följer efter grund- skolan bör medverka till att specialstudiema sätts i relation till andra studie- och yrkes- områden och till förhållanden i samhället i dess helhet. I vissa fall kan detta möjliggöras genom att studieprogrammet för en enskild studerande får stor bredd, men även andra vägar bör sökas.

Bl. a. statsmakternas tidigare nämnda principbeslut om gymnasieskolans kompe- tensvärde syftar till en bredare rekrytering till högskoleutbildning. Om studerande med skiftande erfarenhets- och utbildningsbak- grund förs samman i undervisningsgrupper, där studiemålen sannolikt kan komma att variera i viss utsträckning, vidgas deras refe- rensram och ett framtida samarbete mellan yrkesutövare i skilda funktioner underlättas. Skall en breddning av rekryteringen till hög- skoleutbildning få dessa gynnsamma kon- sekvenser kan den behöva kombineras med förändringar i såväl studiernas organisation som utbildningens innehåll och verksamhets- former.

Kommunikationsfardigheter har betydelse för en personlighetsutveckling inriktad på kontakt med andra samhällsgrupper och för- ståelse för dem. I den specialiserade yrkesut- bildningen utvecklas ofta ett särskilt språk, i många fall med ett internationellt ordförråd. Detta yrkesspråk försvarar sin plats i fack-

männens krets, också med hänsyn till att det kan underlätta internationella kontakter. Men utanför denna krets kan det i förening med en för yrkeskåren speciell attitydbild- ning lätt innebära ett hinder för kommunika— tion och förståelse mellan yrkesutövarna och övriga samhällsmedlemmar. Expertens sär- skilda språkbruk och attityder kan försvåra kontakten mellan icke-experter och exper- ter, t. ex. i vårdsituationer eller i samhällsfrå- gor som starkt engagerar den enskilde. Det bör därför ligga i bl. a. yrkesutövarnas eget intresse att motarbeta överdrifter i fråga om sådant yrkesspråk och sådan attitydbildning. För experten är en bred allmän referensram och goda kommunikationsfärdigheter av stor betydelse för kontakten med dem som be- höver hans tjänster. I vissa fall kan studierna organiseras så att studerande med skilda yrkesinriktningar förs samman inom studie- kurser som är gemensamma för flera utbild- ningslinjer. Detta kan bidra till en önskvärd kontakt över yrkesgränserna.

( Välfärdsu tveckling

För den ekonomiska tillväxten syns utbild- ningens yrkesförberedande funktioner vara väsentliga. För den högre utbildningens di- mensionering, för behörighets— och urvalsreg— ler, för utbildningens organisation och lokali- sering samt för dess innehåll och verksamhets— former blir dessa funktioner en viktig kompo- nent i planeringen. En sådan uppfattning behöver inte stå i motsättning till den åsik- ten att också en hög allmän utbildningsnivå är av värde för den ekonomiska tillväxten, bl. a. genom den större beredskap den ger inför förändringar av olika slag. Över huvud syns utbildningens specialiseringsgrad behöva avvvägas bl.a. med hänsyn till de krav som samhällets större föränderlighet ställer. Balansen mellan produktionens tillväxt och inriktning och de enskilda människornas levnadsvillkor är ett centralt problem i da- gens samhälle. Detta gäller t. ex. miljöfrågor, omfattningen och arten av den enskildes arbetsinsats, möjligheterna till vila, rekrea- tion och vård och över huvud taget utveck-

lingen av livskvaliteten. Utbildningsplane- ringen kan påverka balansen mellan olika faktorer i välfärdsutvecklingen genom ut- formning och dimensionering av specialistut- bildningar av olika slag (för materiell pro- duktion, service, rekreation, vård osv.). Ut- bildningen kan också bidra till att ge förut- sättningar för att övergripande problem av det slag som miljövärden och naturresurser- nas utnyttjande ger aktuella exempel på kan uppmärksammas och angripas på effektivt sätt.

Det bör å andra sidan påpekas att möjlig- heten att genom förändring av utbildnings- systemet mera omedelbart påverka förhållan- dena på arbetsmarknaden är begränsade. På kort sikt blir i regel arbetslivets villkor sty- rande för utbildningssystemets funktion. Exempelvis spelar lön och arbetsförhållan- den för personer med en viss yrkesutbildning stor roll för rekryteringen till denna utbild- ning. Å andra sidan påverkar personalens utbildning mönstret för arbetets fördelning.

Både för tillväxten och fördelningen av välfärden har utbildningsresursernas fördel- ning på individer betydelse. Dessa samband är långt ifrån fullständigt kända. Det råder emellertid enighet om att en allmänt hög utbildningsnivå är fördelaktig även från sam- hällsekonomisk synpunkt.

Längre utbildning ger normalt förutsätt- ningar för mer tillfredsställande och välbe- talda arbeten och för större inflytande på de egna levnadsomständigheterna. En allmänt hög utbildningsnivå bör således bidra till angelägna förbättringar av arbetsmiljön och på sikt även till minskade löneklyftor i sam- hället. Fördelningen av utbildningsresurser på individer får på detta sätt konsekvenser för välfärdsfördelningen i samhället.

' Demokrati

En fungerande demokrati, i vilken alla med- borgare direkt eller indirekt deltar i besluts- fattande, förutsätter grundläggande kunska— per och färdigheter, bl. a. kommunikations- färdigheter, hos alla samt övning i att fatta beslut och att delta i deras genomförande.

En utvecklad demokrati förutsätter en sådan grundläggande solidaritet hos varje enskild individ som betonades i fråga om utbild- ningsmålet personlighetsutveckling. Det är en väsentlig uppgift för utbildningen att genom lämpliga verksamhetsformer utveckla varje studerandes förmåga och vilja att ta aktiv del i beslut i angelägenheter som rör den egna gruppen eller samhället i dess hel- het.

Det är emellertid viktigt att uppmärksam- ma också den roll som högskoleutbildningen har för demokratin genom sin utbildning av specialiserade experter. Att dessa behöver ha en bred referensram och förutsättningar att kommunicera med ickeexperter har redan berörts. Detta är en förutsättning för sam- hällsinsyn i olika expertfunktioner och för ett demokratiskt deltagande i samhällets be- slutsfattande. Utbildningen bör medverka till att de studerande i sin yrkesutövning kom- mer att se sin verksamhet i vidaste möjliga samhäIISperspektiv.

lnternationalisering

Inledningsvis har betonats att den gemen- skap, som svensk utbildning relateras till, inte får begränsas till det svenska samhället. En utvecklad solidaritet och en med den förknippad bred referensram måste avse ock- så världssamhället. Utbildningens internatio- nalisering bör avse förhållanden inte bara i nordiska och andra europeiska länder. Det kan i många fall vara speciellt motiverat att också uppmärksamma förhållanden i utom- europeiska stater av vilka många kommer att ha stor betydelse för den mänskliga kultu- rens framtid.

En sådan strävan att internationalisera ut- bildningen bör genomsyra all högskoleutbild- ning. Härigenom underlättas också ett enligt U 683 uppfattning angeläget utbyte av stude- rande på olika nivåer mellan Sverige och and- ra länder.

En internationell referensram omfattar inte bara kunskaper om främmande länders statsskick eller regionala geografi och om människornas föreställningsvärld iandra kul-

turkretsar eller färdighet i främmande språk. För flertalet studerande bör allmänna kun- skaper och färdigheter av detta slag inhäm- tas företrädesvis före högskoleutbildningens början. Väsentligt är att i en eftergymnasial yrkesutbildning orientera om yrkesverksam- hetens villkor i andra länder och att utveckla en attityd av öppenhet och förståelse för internationella problem. I många fall kan detta grundlägga en vilja att förlägga yrkes- verksamheten till internationell tjänst. I och för sig är det önskvärt att högskoleutbild- ningen kan förbereda för en vidare arbets- marknad än den nationella. Detta önskemål kan tillgodoses bl. a. genom särskilda, inter- nationellt inriktade utbildningslinjer och sär- skilda internationellt inriktade kurser eller kursmoment. Bl. a. är kraven på kommuni- kationsfärdighet höga i internationell tjänst. Det gäller inte bara rent språklig färdighet utan också möjligheten att utveckla förståel- se för andra folks attityder och tänkesätt.

Social förändring

All utbildning bör genom kontakt med forskning och utvecklingsarbete och med olika förnyelsesträvanden i samhället vara en faktor i samhällets utveckling. Utbildningen får därigenom indirekt återverkningar också inom samhällets sociala struktur.

I utbildningssystemet sker i betydande grad ett urval som mer eller mindre direkt speglar den sociala strukturen. För utbild- ningsplaneringen blir de sociala konsekven- serna av ett visst planeringsaltemativ en central fråga.

Allas lika rätt till utbildning, oavsett kön och social bakgrund, har varit en allmänt godtagen riktpunkt för de senaste årtionde- nas utbildningsplanering. Skolan bör således verka för jämlikhet. Likväl visar undersök- ningar att för barn med lika studieförutsätt- ningar (mätta med konventionella begåv- ningstest eller andra test) vid skoltidens bör- jan sannolikheten att komma till längre ut- bildning, som förbereder för yrken med god inkomst och självständig ställning, är avse- värt större för pojkar än för flickor och för

barn ur socialgrupp I än för barn ur lägre socialgrupper. Yttre miljöfaktorer syns såle- des spela större roll för studie- och yrkes- framgång än de mätbara begåvningsmässiga förutsättningarna.

Utbildning är emellertid bara en av de faktorer som bestämmer en människas ar- betsförhållanden, inkomst, möjlighet till in- flytande osv. Det är skäligt att räkna med att de krafter som framhäver olikheter i männi- skors förutsättningar kommer att vara starka i det framtida samhället. Samhällets allt stör- re komplexitet och arbetsfunktionernas fort- gående specialisering gör det allt svårare för människor som en gång kommit i ett ogynn- samt läge att senare kompensera detta. Mot denna bakgrund är det väsentligt att sträva efter lika rätt till utbildning inte bara i mera formell mening. Utbildningen bör inte för- stärka de skillnader i förutsättningar som bl.a. olikheter i kön och social bakgrund innebär utan medverka till att utjämna dem. Alla bör vidare ha reella möjligheter att få utbyte av utbildningen. Detta ställer krav på en differentierad studieorganisation och får konsekvenser bl.a. för utbildningens inne- håll och verksamhetsformer. Den år 1970 tillsatta utredningen om skolans inre arbete (SIA) behandlar frågor av stor betydelse i detta hänseende.

Principen om reell rätt till utbildning för alla gör det särskilt angeläget att det blir möjligt att på flera vägar nå ett och samma utbildningsmål. Principbeslutet 1972 om ett allmänt behörighetsvillkor för tillträde till högskoleutbildning, som i huvudsak innebär avslutad minst tvåårig utbildning i gymnasie- skolan, är ett väsentligt steg i denna riktning. Den av YB föreslagna vidgningen av hög- skoleutbildningen till att omfatta linjer som mera direkt anknyter till gymnasieskolans yrkeslinjer är en annan viktig utvecklings- linje.

En under hela livet upprätthållen reell möjlighet för envar till utbildning är en önsk- värd precisering av principen om rätt till ut- bildning. En återkommande utbildning syns sålunda vara en nödvändig förutsättning för en rättvisare fördelning av utbildningsresur-

sema. Den sociala förändring som utbildningen bör främja kan i stort sammanfattas under de rubriker som angett de övriga utbild- ningsmålen: åt alla människor reella möjlig- heter till personlighetsutveckling, arbete och en rikare fritid, vidare en fördjupad demokrati och en stärkt internationell soli- daritet. En utveckling av det slaget ställer inom utbildningssystemet krav bl.a. på en jämnare fördelning av effektiva utbildnings- resurser med hänsyn till kön och social bakgrund. Utbildningen har också till upp- gift att utveckla den enskildes möjlighet att analysera det existerande samhället och att konstruktivt delta i dess förbättrande.

1.4.2 Mål för utbildningens innehåll och verksamhetsformer

U 68 kommer i det följande att ingående behandla viktiga delar av den övergripande utbildningsplaneringen. Utbildningens när- mare verksamhetsformer och vissa sidor av dess innehåll faller emellertid i huvudsak utanför utredningens uppdrag. Dessa frågor hänger dock nära samman med övriga plane- ringsproblem och det syns naturligt att något beröra dem i anslutning till de utbildnings- mål som formulerades i föregående avsnitt.

1 det följande redovisar utredningen sålun- da i korthet sin syn på utbildningens innehåll och verksamhetsformer. Avsikten är att ange tre dimensioner i vilka planering av en ut— bildningslinje eller kurs (studiekurs) bör kun- na ses. Dessa är:

Utbildningens användningsområde Färdigheter och kunskaper Problemorientering

UPU har i sitt betänkande ”Den akademis- ka undervisningen” som nämnts behandlat den högre utbildningens mål från delvis and- ra utgångspunkter. Dessa kompletterar dem som valts för den följande framställningen.

Utbildningens användningsområde

Utbildning kan förbereda för yrkesverksam- het, för fortsatt utbildning, för deltagande i

gemensamma samhälleliga angelägenheter, egen fritidsverksamhet eller annat. Inom högskoleutbildningen skall utbildningslinjer- na normalt vara yrkesförberedande. Detta hindrar inte att de också har andra använd- ningsområden. Delar av utbildningslinjer (kurser och studiekurser) kan syfta mera till renodlat kunskapsinhämtande som förbere— delse för studier inom senare delar av utbild— ningslinjen än till direkt yrkesförberedelse. Sådana kurser har ofta ett bredare använd- ningsområde än det för utbildningslinjen normala yrkesområdet. De kan i vissa fall vara gemensamma för studerande med skilda yrkesinriktningar. [ avsnitt 1.5 behandlas mera ingående högskoleutbildningens yrkes- förberedande funktioner.

Färdigheter och kunskaper

De färdigheter och kunskaper som utbild- ningen bör utveckla blir självfallet beroende av en rad faktorer, inte minst utbildningens användningsområde. Eftersom högre utbild- ning skall vara yrkesförberedande bör all- mänt gälla att den bör vara åtgårdsinriktad, dvs. utveckla förmågan att vidta åtgärder i yrkesverksamheten. Detta kan ske t. ex. ge- nom praktiska inslag i utbildningen, genom övningar i fingerade situationer eller genom praktikperioder. Exempel ges av t. ex. läkar- utbildningen, juristutbildningen och socio- nomutbildningen.

I debattskriften ”Högre utbildning forsk- ningsanknytning och studieorganisation” be- handlas mera ingående några aspekter på målen för utbildningens innehåll och verk- samhetsformer. De mål som avser forsknings- anknytningen uttrycks där under rubriker- na kunskapsberedskap, studietråning och metodskolning. Dessa berörs kort i avsnitt 1.6.3. För en utförligare diskussion hänvisas till debattskriften.

I diskussionen av utbildningsmålet ”per- sonlighetsutveckling' har bl.a. kommunika- tionsfa'rdigheter berörts. Det betonas att den studerande i en specialiserad utbildning också bör utveckla förmågan och viljan till kontakter utanför den egna specialiteten,

inte minst med människor som i olika hän- seenden är missgynnade.

Också inom yrkesfunktionema i mera be- gränsad mening ställs emellertid krav på högt utvecklade kommunikationsfärdigheter. I första hand blir det därvid fråga om att kunna behandla det egna språket tillfreds- ställande. I all utbildning bör förmågan att uttrycka sig enkelt och klart i tal och skrift övas. I flertalet yrkesfunktioner är detta en betydelsefull och i vissa fall avgörande fär- dighet. I många fall ställs därutöver krav på att yrkesutövaren behärskar specialiserade formelspråk. Genom att matematiska och statistiska metoder används på allt flera områden blir matematiken ett språk som allt flera måste behärska. Utvecklingen av dato- rer och deras snabbt växande användning ställer nya krav på kommunikationsfärdig- heter. Datorspråken fordrar en precision långt utöver vad mänskligt språk normalt kräver.

De studerandes förkunskaper i främmande språk kan inom högskoleutbildningen be- höva kompletteras i första hand med ordför- råd och språkbruk inom det speciella studie- eller yrkesområdet. I de av statsmakterna beslutade allmänna behörighetsvillkoren för tillträde till högre utbildning ingår kunskaper motsvarande två årskurser engelska i gymna- sieskolan. I många fall kan den därutöver erforderliga språkövningen ges genom studier av litteratur på främmande språk. Det är dock önskvärt att högre studier där så är möjligt får genomföras också av dem som har mindre omfattande kunskaper i främ- mande språk. Vidare bör det inom landet finnas grupper av studerande med inriktning mot skilda språkområden och kulturer.

Vissa rutiner och tekniska färdigheter in- går i utövningen av de flesta yrken och de bör på något sätt förberedas i yrkesutbild- ningen. Det är dock inte normalt en uppgift för utbildning som anordnas av det allmänna att träna sådana färdigheter i den omfatt- ningen att de vid utbildningens avslutande blivit rutin. I flertalet fall bör sådan övning ses som en del av inskolningen på arbetsplat- sen. Det är emellertid väsentligt, bl. a. för att

den utbildade inte skall bindas mycket fast vid rutinerna hos en enskild arbetsgivare, att det allmännas yrkesutbildning ger viss övning i sådana tekniska färdigheter som är använd- bara inom ett inte alltför snävt yrkesområde.

Det finns också yrken som kräver att färdighetsträningen inom utbildningen drivs tämligen långt. Det gäller t. ex. sådana yrken som redan från början innebär kontakt med patienter, klienter eller elever. Läkar- och tandläkaryrkena är ett exempel, läraryrket ett annat. Även i sådana fall blir det dock nödvändigt att fördela denna färdighetsträ- ning mellan den grundläggande högskoleut- bildningen och inskolningen i yrket. En om- fördelning i det hänseendet har skett inom läkarutbildningen genom 1969 års stadga för läkarexamen.

Också vissa grundläggande färdigheter, t. ex. språkliga eller matematiska, kan behö- va övas till en viss rutin för att de skall kunna användas i senare delar av utbild- ningen. Översikt och helhetssyn inom ett problemområde förutsätter ofta en rutinmäs- sig förmåga att snabbt komma igenom detal- jer.

Allmänt vill U 68 framhålla att färdighets- träning för att öva och befästa kunskaper och skapa fördjupad förståelse för samman- hang inte får förbises i högskoleutbildningen.

Problemorientering

Den högre utbildningens uppgift har ofta angetts vara ”att ge kritisk skolning”. I debatt- skriften ”Mål för högre utbildning” diskute- rades ingående den kritiska skolningen ochi den debatt som förts med denna skrift som utgångspunkt spelade ”kritisk skolning” och ””objektivitet”” en roll. I debatten har också anförts att en kreativ attityd bör utvecklas hos de studerande. Sammankopplingen av en skapande och en kritisk attityd är särskilt an- gelägen. Måhända har, såväl i skolan som i den högre utbildningen, kreativiteten hittills inte uppmärksammats tillräckligt.

Att främja kreativiteten innebär bl.a. att utveckla individens fantasi, uppslagsrikedom och intuition, stärka initiativförmågan, ut-

veckla skaparlusten och stimulera till okon- ventionella lösningar.

Den kritiska attityden har i universitetens och högskolornas utbildning i flertalet fall inneburit en vilja och förmåga att granska en teori i förhållande till givna förutsättningar eller andra teorier och att sätta iakttagelseri samband med teorier och andra iakttagelser. Den skapande och den kritiska attityden kompletterar varandra och en konstruktiv analys kräver i allmänhet inslag av både kreativitet och kritik.

I ett inlägg med utgångspunkt i debatt- skriften ”Högre utbildning forskningsan- knytning och studieorganisation” har pro- blemorientering hävdats som ett centralt ut- bildningsmål. Kraven på ingenjörsutbild- ningen formulerades därvid bl. a. så:

”En ingenjör skall ha förmåga att lösa problem på enklaste sätt inom en given ram av kunskaper, inom disponibel tid och med hänsyn till rådande värderingar.”

Uttalandet berör viktiga principfrågor. Förmågan att under realistiska förutsätt- ningar avgränsa problem och lösa dessa är avgörande för de yrkesfunktioner för vilka högskoleutbildningen förbereder. Till förut- sättningarna hör i regel begränsningar i fråga om tid och ekonomiska resurser och vissa rådande värderingar. Men detta får å andra sidan inte leda till att begränsningamas om- fattning och berättigande tas för givna. Även de måste bli föremål för analys och debatt. Det är inte möjligt att generellt ange gränser för det område inom vilket problem får stäl- las.

I de senaste årens samhällsdebatt har häv- dats att den tolkning av den kritiska skol- ningen i den högre utbildningen, som inne- bär en vetenskapligt kritisk granskning, skul- le vara alltför snäv. Den bör enligt mångas åsikt vidgas till att omfatta konsekvenserna för samhället, då en viss vetenskaplig teori eller ett resultat tillämpas i praktiskt sam- hällsarbete. Därigenom ställs utbildningen och vetenskapen i relation till de värderingar utifrån vilka samhällsföreteelserna bedöms. All vetenskap och all utbildning måste med detta synsätt ses tillsammans med vissa

grundläggande värderingar, och krav ställas att tillsammans med en teori också de under- liggande värderingama skall redovisas. Då en värderingsfri vetenskap sålunda inte skulle fin- nas, skulle inte heller objektiviteten kunna upprätthållas.

Också i debatten kring skriften ”Mål för högre utbildning”” har, som redan nämnts, dessa frågor uppmärksammats. Olika upp- fattningar har gjorts gällande.

För U 68 står det klart att, med den betydelse som forskning och utbildning nu- mera har för samhället, det är nödvändigt att i utbildningen uppmärksamma och granska deras samhälleliga konsekvenser. I den mån en sådan granskning kan ske utifrån gemen- samma värderingar eller från olika värde- ringsgrunder som leder till samma ställnings- tagande torde den vara föga kontroversiell och kunna ske under allmänt accepterande, kanske ofta utan att grundvärderingarna blottas. I andra fall är utgångspunkterna för en viss teori eller redan den använda termi- nologin nära förknippade med vissa värde- ringar som det inte råder enighet om. Exem- pel på detta ges i ekonomisk teori, vars utgångspunkter är olika i olika samhällssy- stem. Utredningen menar att det är väsent- ligt att de värderingar som är förknippade med en teori redovisas och diskuteras. Samtidigt bör det erkännas att det i många fall är svårt att klarlägga de ofta omedvetna värderingar som ligger till grund för en teori och ett ställningstagande. Den opartiskhet och saklighet som bör prägla undervisningen kräver enligt utredningens uppfattning, för- utom respekt för logik och fakta,dels att de grundläggande värderingarna så långt möjligt öppet redovisas, varvid också altemativa grundvärderingar bör beskrivas, dels att teo- rier med skilda grundvärderingar studeras. Utredningen är medveten om de svårigheter som det kan erbjuda för en enskild lärare eller forskare att behärska teorier som byg- ger på skilda grundvärderingar. Det bör dock vara en strävan att genom att kombinera in- satser av flera lärare, genom lämpligt vald litteratur eller på annat sätt möta kravet på allsidighet.

1.5

1.5.1 Inledning

I utredningsdirektiven fastslås

”att eftergymnasial utbildning skall vara inriktad mot den framtida yrkesverksamhe- ten — något som självfallet inte utesluter bredd och därmed användbarhet inom vida yrkesområden.”

I U 68s behandling av huvudfrågorna om den högre utbildningens dimensionering, lo- kalisering och organisation ingår som ett viktigt element förhållandet mellan utbild- ning och yrkesliv. Utredningsförslagen, såda- na som de presenteras i de följande kapitlen, tar sålunda i stor utsträckning sin utgångs- punkt i denna relation. Här ges några allmän- na synpunkter, delvis av sammanfattande karaktär, på utbildningens arbetslivsanknyt- ning. Därvid berörs också frågor som inte primärt omfattas av utredningsförslagen, t. ex. utbildningens verksamhetsformer, reg- ler för behörighet och urval samt rekryte- ringen av lärare.

I allmänhet har varje utbildning inslag av både moment som är anpassade till faktiskt förekommande förhållanden i arbetslivet och sådana som syftar till förändring och utveck- ling av dessa. En förutsättning för att utbild- ningen aktivt skall kunna bidra till förnyelse i samhället, det må vara inom yrkeslivet eller inom andra områden, är att utbildningens innehåll inte okritiskt övertas från dagens eller gårdagens sätt att utöva olika verksam- heter. Inom högskoleutbildningen är detta,

Utbildningens arbetslivsanknytning

såvitt utredningen kan bedöma, en av alla er- känd sak vilket bl.a. hänger samman med den direkta anknytning till forskningen som ofta finns.

De studerande bör vidare, bl.a. genom Studieorganisatoriska åtgärder och åtgärder som främjar återkommande utbildning, få en tillfredsställande bredd i utbildningen. Här- igenom skapas förutsättningar för en såväl yrkesmässig som geografisk rörlighet, vilket ger den enskilde en angelägen beredskap för förändringar på arbetsmarknaden.

Genom nära kontakt bör yrkesutbildning och yrkesverksamhet ömsesidigt påverka var- andra. Utbildningens roll bör därvid bl.a. vara att träna viljan och förmågan till en allsidig analys av yrkesverksamheten och dess villkor. I en återkommande utbildning kan en sådan analys grundas bl.a. på de studerandes egna yrkese rfarenheter.

I promemorian ”Högskolans studieorgani- sation”, som ingår i debattskriften ”Högre utbildning — forskningsanknytning och stu- dieorganisation”, har diskuterats riktlinjer för utbildningens organisation. Utgångspunkten var därvid att studiernas inriktning på den framtida yrkesverksamheten bör vara vägle- dande för studieorganisationen.

I debattskriften användes termerna basut- bildning och yrkesinriktad utbildning. Avsik- ten var att härigenom kunna särskilja å ena sidan utbildningsinnehåll som är gemensamt för flera yrkessektorer, yrkesområden eller yrken och å andra sidan mera yrkesspecifikt

utbildningsinnehåll. Dessa begrepp har varit användbara i det fortsatta utredningsarbetet. Det har emellertid visat sig svårt att dra skarpa gränser mellan basutbildning och yr- kesinriktad utbildning. Begreppens relativa karaktär har också framträtt: en kurs som i ett sammanhang uppfattas som yrkesinriktad kan i ett annat mera speciellt fall närmast karaktäriseras som generell, av basutbild- ningskaraktär.

Att en utbildningslinje är yrkesinriktad behöver självfallet inte innebära att varje enskilt moment har direkt anknytning till yrkesverksamheten. I många fall kan inledan- de studier inom grundläggande ämnesområ- den närmast syfta till att förbereda för sena- re mera direkt yrkesanknutna kurser. Av flera skäl kan det ofta vara lämpligt att ge också de grundläggande studierna viss profil med hänsyn till den avsedda tillämpningen. Det är emellertid önskvärt att allmängiltighe- ten hos sådana grundläggande studier bibe- hålls, dels för att ge de studerande viss valfrihet i den slutliga yrkesinriktningen, dels för att ge en bred grund som under flera årtionden kan möta yrkeslivets skiftande krav.

I debattskriften gjordes också en indelning i när- och fjärrförberedelser. De förra är till hjälp under den första yrkesverksamma tiden och avser t.ex. vissa tekniska färdigheter, kunskap om grundläggande yrkesfunktioner samt orientering om yrkesområdet, dess ar- betsmiljö och om andra yrkesgruppers verk— samhet. Fjärrförberedelsema avser kvalifice- rade arbetsuppgifter av skiftande slag under en längre tidsperiod. Det är naturligt att fjärrförberedelsema delvis blir av allmän be- redskapskaraktär. De innefattar. bl. a. sådan problemorienterad kunskap, metodskolning och studieträning, som berörs i samband med utbildningens forskningsanknytning (av- snitt 1.6).

Närförberedelserna kan i allmänhet anslu- ta till dagsaktuella förhållanden. Avgräns- ningen mellan dem och inskolningen på ar- betsplatsen är en väsentlig fråga som, bl. a. med hänsyn till olika traditioner, har lösts på olika sätt. I debattskriften om studieorgani-

sation angavs några riktlinjer för denna av- gränsning.

”Förberedelser som är specifika för en väl avgränsad yrkesverksamhet bör rimligen be- kostas av de företag (privata eller allmänna) inom vilka yrkesverksamheten sker. Företa- gen syns ocksä ofta önska i detalj påverka utformningen av denna utbildning. Å andra sidan kan samhället ha ett intresse av att varje yrkesutbildning garanteras en viss all- mängiltighet så att inte den utbildade låses till fortsatt verksamhet på en och samma arbetsplats.

För närvarande är graden av yrkesinrikt- ning mycket olika inom skilda utbildnings- sektorer. Några sektorer har en mycket stark anpassning till arbetsmarknaden (t. ex. ut- bildning för flertalet vårdyrken och viss tek- nisk utbildning) medan andra har en mycket svag yrkesanknytning (t.ex. vissa utbild- ningslinjer vid filosofisk fakultet). Avväg— ningen mellan bredd och specialisering syns kunna leda till en utjämning av nuvarande förhållanden: en breddning av de mest spe— cialiserade utbildningslinjerna och en klarare yrkesförberedelse inom andra utbildnings- linjer.”

Även i fortsättningen blir det säkerligen nödvändigt att söka lösningar som är avpas- sade till förhållandena i varje enskilt fall. Praktik utgör exempel på utbildningsmo— ment som ligger nära inskolningen på arbets-

platsen.

1.5.2 Några för arbetslivsanknytningen vasen tliga planeringsfrågor

I avsnitt 1.2 berördes förhållandet mellan utbildning och arbetsmarknad och möjlighe- terna att mera systematiskt planera den eftergymnasiala utbildningen för att göra återkommande utbildning till ett naturligt alternativ. Dessa frågor är av uppenbar bety- delse för utbildningens arbetslivsanknytning och här hänvisas till dessa avsnitt och till utredningsförslagen om dimensionering (ka- pitel 2) och återkommande utbildning (kapi- tel 8).

Studiernas innehåll och organisation har delvis berörts i avsnitt 1.5.1. Av gnindläggan- de betydelse för en god arbetslivsanknytning är självfallet att lämpliga utbildningsgångar

(utbildningslinjer) organiseras. Man bör räk- na med att den nuvarande studieorganisatio- nen skall differentieras och byggas ut med nya utbildningsaltemativ. Därvid bör utbild- ningstidens längd avpassas till vad som är sakligt motiverat. I de fall där t. ex. kortare. klart yrkesinriktade högskoleutbildningar svarar mot behov på arbetsmarknaden bör sådana inrättas. Försöksverksamheten med kombinationsutbildningar och med yrkestek- nisk högskoleutbildning (se avsnitten 3.2.3 och 3.4.5) syftar till att pröva vägar för en sådan breddning av utbildningsutbudet.

Studieorganisationen bör på ett tydligt och överskådligt sätt ge information om utbildningens yrkesinriktning. Enligt U 685 förslag (se avsnitt 3.1.3) bör högskoleutbild— ningen organiseras på utbildningslinjer med angiven yrkesinriktning. Därutöver bör fin- nas ett utbud av enstaka kurser och studie- kurser för behov som inte täcks av utbild- ningslinjer.

Utbildningslinjerna bör enligt utred- ningens mening utgöra underlaget för infor- mation om högskoleutbildningen till arbets- marknaden och de utbildningssökande. De nuvarande examina bör därför ersättas av ett mer enhetligt informationssystem som bättre svarar mot utbildningens innehåll. Härige- nom underlättas kontakten mellan arbets- sökande och arbetsgivare, och utbildningslin- jerna blir i planeringen naturliga utgångs- punkter för överväganden om yrkesanknyt- ningen hos utbildningens innehåll och verk- samhetsformer.

Mot bakgrund av en sådan information bör arbetsmarknadens parter ha större möj- lighet att utforma löne- och anställningsvill- kor på ett sådant sätt att nya utbildningsal- ternativ kan nyttiggöras på arbetsmarkna- den.

Behovet av information till de studerande bör särskilt uppmärksammas i förhållandet mellan utbildning och arbetsmarknad. En effektiv studie- och yrkesvägledning förut- sätter emellertid dels att studieorganisatio- nen blir yrkesinriktad, dels att information om och kontakt med yrkeslivet blir integre- rade delar av undervisningen.

Principerna för urval till utbildning är av- görande för rekryteringen av utbildade till viss yrkesverksamhet. Nuvarande urvalsmeto- der bygger i mycket stor utsträckning på Skolbetygen. KU undersökte och övervägde möjligheterna att använda yrkeslämplighets- tester i urvalssituationen men fann såväl tekniska som principiella invändningar mot att räkna in resultatet av sådana tester iden sökandes meritunderlag. Däremot skulle de kunna användas i avrådande syfte i enskilda fall då uppenbar olämplighet med hänsyn till yrkeskraven har konstaterats.

I många fall är det önskvärt-att till ett yrkesområde rekrytera människor med skif- tande erfarenhetsbakgrund och läggning. En allsidig rekrytering till utbildning bör således med hänsyn till förhållanden i yrkeslivet normalt eftersträvas i fråga om kön, social och ekonomisk bakgrund, tidigare utbildning osv. Statsmakternas principbeslut om gym— nasieskolans kompetensvärde m.m. innebär bl. a. att i framtiden även yrkeslivserfarenhet skall ges meritvärde vid urval till högre ut- bildning.

En viktig faktor för utbildningens kontakt med yrkeslivet utgör Idrarpersonalen. Den har inflytande över såväl själva undervis- ningen som planeringen av denna. Vid många högskolor är lärarnas förankring i den yrkes- verksamhet som utbildningen avser jämförel- sevis god. Lärarna kan t.ex. normalt ha tjänstgjort i yrket. I andra fall är detta yrke deras huvudsyssla medan undervisningen är en bisyssla. Bl.a. den snabba expansionen vid de fria fakulteterna samt utbildningens generella karaktär vid dessa har emellertid gjort att lärarna vid en mycket omfattande del av universitets- och högskoleutbildningen för närvarande har obetydlig eller ingen yrkeskontakt utanför lärargärningen. Det är önskvärt att lärare i den högre utbildningen utväljs på sådant sätt att värdet av yrkeser- farenhet beaktas. l såväl undervisningen som planeringen av denna bör vidare kunna en- gageras lärare som har sin huvudsakliga sys- selsättning i det yrke som utbildningen för- bereder för.

Utbildningens lokalisering är av betydelse

bl. a. för möjligheten att rekrytera lärare utanför utbildningssystemet. [ allmänhet un- derlättas också anställning i yrkesverksamhet efter avslutad utbildning om utbildningen är förlagd i närheten av arbetstillfällena. Utbild- ningens lokalisering står för övrigt i ett kom- plicerat förhållande till övriga sarnhällsaktivi- teter och till samhällsplaneringen generellt. Dessa frågor behandlas ingående i kapitel 4.

Slutligen skall nämnas att utbildningens institutionella organisation självfallet spelar stor roll för den löpande ömsesidiga påver- kan mellan utbildning och arbetsmarknad på olika nivåer. U 68 föreslår (se avsnitt 6.3) att den grundläggande högskoleutbildningens planerings- och ledningsorganisation som ut- gångspunkt skall ha de fem yrkesutbildnings- sektorerna.

1.6

1.6.1 Allmänt

Universiteten och högskolorna i deras egen- skap av enheter för forskning och forskarut- bildning berörs inte primärt av U 685 upp- drag. För universiteten och vissa högskolor har emellertid anknytningen mellan forsk- ning och utbildning framstått som ett karak- täristiskt kännemärke. U68s förslag berör således på olika sätt denna anknytning och utredningen måste uppmärksamma relatio- nerna mellan utbildning och forskning.

I den i många hänseenden mycket hetero- gena högskoleutbildning som utredningsför- slaget avser måste mål och medel för forsk- ningsanknytning kunna skifta avsevärt. Man bör emellertid utgå från att all utbildning bör ha ett samband med forskningen, och problemen i det följande avser sålunda all högskoleutbildning i den mening detta ord getts i avsnitt 1.3. Syftet bör vara att finna ändamålsenliga lösningar som svarar mot skiftande förhållanden såväl inom nuvarande universitet och högskolor som utanför dessa. Det kan sålunda enligt U68s mening inte förutsättas att forskning bedrivs vid varje enhet för högskoleutbildning.

U68s uppdrag avser den grundläggande högskoleutbildningens dimensionering, loka- lisering och organisation. Det är alltså natur- ligt att i det följande frågan gäller anknyt- ningen mellan grundutbildningen å ena sidan, forskningen och forskarutbildningen å andra sidan.

Högskoleutbildningens forskningsanknytning

Förhållandet mellan utbildning och forsk- ning bör ses från såväl utbildningens som forskningens utgångspunkter. U 68 har i sitt arbete sökt genomlysa de övergripande pla- neringsfrågorna för den grundläggande hög- skoleutbildningen, medan en motsvarande analys av forskningens och forskarutbild- ningens planeringsproblem ligger utanför ut- redningens uppdrag. Den följande diskussio- nen utgår sålunda från U68s sätt att se grundutbildningens planeringsproblem.

I detta avsnitt behandlas forskningsan- knytningen översiktligt för att ge en bak- grund för bedömningen av de konkreta pla- neringsfrågor som utredningen behandlar i de följande kapitlen. Som kommer att fram- gå av det följande berörs praktiskt taget hela utredningens arbetsområde av forsknings- anknytningsfrågan. Speciellt viktig blir deni samband med frågor om högskoleutbild- ningens institutionella organisation. Denna behandlas i kapitel 6, där också lärarnas forskningsanknytning diskuteras (avsnitt 6.6.3).

U68 har behandlat forskningsanknyt- ningen i debattskriften ”Högre utbildning —forskningsanknytning och studieorganisa- tion”. Av de till utredningen insända syn- punkterna och yttrandena framgår att frågan uppmärksammats främst vid universiteten och högskolorna, som i några fall gjort om- fattande inlägg.

Att ge entydiga förklaringar på begreppen grundutbildning, forskarutbildning och

forskning, begrepp som blir centrala i diskus- sionen i detta avsnitt, är vanskligt. I debatt- skriften karaktäriserades forskning därige- nom, att inom denna kvalificerade metoder används för att lösa eller belysa problem som betraktas som intressanta inom en erkänd referensram (s. 26). Den relativa karaktären hos denna beskrivning återspeglar ett väsent- ligt drag i den allmänna debatten: det finns de som uppfattar forskning som något mycket exklusivt, som bedrivs av ett mycket litet antal personer, medan andra uppfattar praktiskt taget varje systematisk kunskaps- insamling eller kunskapsbearbetning som forskning.

I ett inlägg med utgångspunkt i U68s debattskrift har föreslagits att forskning defi- nieras som ”systematiskt sökande efter ny kunskap och nya teorier”. Detta tycks vara en jämförelsevis vid definition av begreppet forskning. I annat sammanhang har man beskrivit forskning som ”sådant systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap som bedrivs av personer som är forskarutbil- dade eller befinner sig under forskarutbild- ning”.

Det syns inte nödvändigt att här ta ställ- ning till någon bestämd definition av ordet forskning, men det är då väsentligt att erinra sig den varierande innebörd begreppet har. U 685 överväganden baseras emellertid när- mast på en föreställning om forskning som anknyter till definitionen ”systematiskt sö- kande efter ny kunskap och nya teorier”. Självfallet kan dock inte allt informations- samlande betraktas som forskning.

Med grundutbildning avser U 68 i detta sammanhang grundläggande högskoleutbild- ning, dvs. den utbildning som omfattas av utredningsuppdraget och som beskrivits i avsnitt 1.3. Forskarutbildning skall enligt riksdagens beslut 1969 bygga på grundexa- men, dvs. i regel på en tre- eller fyraårig grundutbildning. I allmänhet har grundut- bildningen genomgåtts vid den fakultet vid vilken forskarutbildningen meddelas, även om också andra möjligheter finns. Med ett vidare högskolebegrepp ställs frågan om be- hörighet för tillträde till forskarutbildningen

från nya utgångspunkter. Det är inte U 68s uppgift att utarbeta förslag till behörighets- eller urvalsregler för forskarutbildningen men utredningen kommeri det följande att i korthet beröra också sådana frågor.

Forskarutbildningen har som mål bl. a. yrkesverksamhet som forskare. Även för verksamhet inom andra yrkesområden är forskarutbildning emellertid värdefull eller i vissa fall nödvändig. Det räcker att här näm- na behovet av forskarutbildade som lärare i högskolan. Andra exempel finns inom prak- tiskt taget alla verksarnhetsområden som innebär kvalificerat utvecklings- eller utred- ningsarbete. Man kan i framtiden räkna med växande behov av sådan utbildning. Att dra en skarp gräns mellan forskarutbildning och annan längre utbildning som syftar till spe- cialisering och fördjupning utöver grundut- bildningen kan vara svårt.

1.6.2 Det vidgade högskolebegreppet

Den högskoleutbildning, som U 685 förslag avser, har beskrivits utförligt i avsnitt 1.3. I jämförelse med utbildningen vid nuvarande universitet och högskolor innebär utred- ningsförslaget en betydande vidgning av be- greppet högskoleutbildning. Ännu mer gäller detta i förhållande till de universitet och högskolor vid vilka sedan lång tid grundut- bildning bedrivs tillsammans med forskning och forskarutbildning.

Redan storleken av antalet studerande vid nuvarande universitet och högskolor ställer krav på ett mångsidigt utbildningsmål. Vidg- ningen av begreppet högskoleutbildning inne- bär emellertid ytterligare differentiering. Nya studerandekategorier med skiftande utbild- ningsbakgrund och intressen och nya yrkes- mål tillförs högskoleutbildningen. I viss ut- sträckning sker detta därigenom att existeran- de utbildning, utan ändring av utbildningsmå- let, ges namn av högskoleutbildning. En sådan förändring har ringa omedelbar effekt på yrkeslivet. Efter hand bör man emellertid räkna med att rekryteringsmönstret ändras, något som bl. a. sammanhänger med behörig- hets- och urvalsreglernas utformning, och att

i utbildning som räknas som högskolemässig utvecklas verksamhetsformer och utbild- ningsinnehåll som ger de utbildade nya för- utsättningar i yrkeslivet.

Till de nya högskoleutbildningarna hör flera lärarutbildningar. De nytillkommande yrkesområdena kan i vissa fall karaktäriseras som tillämpningsområden till traditionellt ”akademiska” yrkesområden. Som exempel kan anföras de kortare högskoleutbildningar- na inom vårdsektorn, av vilka sjuksköterske- utbildningen är den kvantitativt mest bety— dande. Många av de nya högskoleutbild- ningarna har en tvärvetenskaplig karaktär och skär över traditionella gränser mellan grundforskningsområden.

Universiteten och de äldre fackhögskolor- na har av många berörda, t. ex. studerande, arbetsgivare och lärare, traditionellt uppfat- tats ha ett särmärke genom att grundutbild- ningen bedrivs tillsammans med forskning och forskarutbildning. Ibland har en tendens kunnat skönjas hos representanter för nya högskolor att se detta särmärke som ett företräde som man önskar ge också de nya högskolorna. Statsmakternas beslut vid in- rättandet av t. ex. social- och journalisthög— skolorna har emellertid inneburit att dessa inte är enheter för forskarutbildning eller forskning. I U 68s förslag ligger heller ingen avsikt att förlägga forskning eller forskarut- bildning till nya enheter. Å andra sidan bör det genom den av U 68 föreslagna enhetliga- re organisationen för högskoleutbildningen (se kapitel 6) bli lättare att, utan hinder av nuvarande gränser mellan fakulteter eller högskolor, utveckla ändamålsenliga kontakt- vägar mellan forskning och grundutbildning och att bygga forskning och forskarutbild- ning på den grundutbildning som bedöms vara lämplig.

För U 68 är det väsentligt att varje utbild- ningslinje får utveckla sin särart med hänsyn till sina förutsättningar och mål. Det innebär bl.a. att den höga värdering av teoretisk kunskap och forskning, oavsett dennas an- knytning till praktiska frågor och problem, som ofta utmärker universitetsutbildningen, inte får bli den enda måttstocken för all

högskoleutbildning. Den uppskattning som i dag visas sådan direkt yrkesinriktad utbild- ning som t. ex. till klasslärare, sjukgymnast och socionom och som kommer till uttryck bl. a. i hård konkurrens bland de utbildnings- sökande, antyder att det är fullt möjligt att sätta upp ett differentierat mål för högskole- utbildningen.

Även om sålunda traditionella mönster för forskningsanknytningen inte utan vidare bör flyttas över till alla slag av högskoleutbild- ning, bör frågan om relationerna mellan grundutbildning och forskning belysas all- sidigt. I avsnitt l.6.3 diskuteras hur denna fråga berör grundutbildningens planering. Här skall kort beröras en annan aspekt på en vidgad högskoleutbildning, nämligen dess konsekvenser för forskningens inriktning.

Forskningens inriktning bestäms av en rad faktorer, vilkas inbördes förhållanden och vikt kan vara invecklade och svårbedömda. En av dessa faktorer är forskares och blivande fors- kares utbildning och allmänna erfarenhets- bakgrund. Viktiga impulser kan gå från grundutbildning till forskning: krav på utbildning inom ett visst problemområde kan vara utgångspunkt för forskning inom området. Lärarna spelar här en viktig för- medlande roll. Nya slag av högskoleutbild- ning kan därför bidra till att problem ställs inom nya områden och att forskning initie- ras inom dessa. De framtida utbildningslin- jernas i många fall tvärvetenskapliga och tillämpade karaktär gör det sannolikt att de nya forskningsfält som öppnas på detta sätt kan bli knutna till angelägna praktiska frågor.

I debatten har bl. a. journalistutbildningen belysts från dessa utgångspunkter. Den star- ka yrkesinriktningen i denna anses ha fram- tvingat undersökningar på områden som eljest försummats, områden som både prak- tiskt och teoretiskt är av betydande intresse. I själva undervisningen och i kontakten med elevernas blivande arbetsplatser formuleras frågorna och insamlas erfarenhetsmaterialet. Forskningen styrs härigenom av undervis- ningen och därmed av de yrkeskrav som ställs på denna. [ diskussionen om forsk- ning med anknytning till socionomutbild—

ningen har liknande synpunkter framförts. Säkerligen finns sådan påverkan, som går från grundutbildningen till forskningen, ock- så inom andra områden av högskolan.

Behov av resurser för forskning och fors- karutbildning liksom dessas organisation får självfallet prövas med utgångspunkt i de särskilda förutsättningarna i varje enskilt fall. Generellt bör emellertid högskoleväsendets vidgning kunna vara en faktor av betydelse då det gäller att inrikta forskningen mot för samhället viktiga problem.

I detta sammanhang kan behörighetsreg- lerna för tillträde till forskarutbildning be- höva övervägas. Traditionellt har rekryte- ringen av forskarstuderande i regel skett inom den forskarutbildande institutionen. I framtiden bör rekryteringsbasen vidgas. All— män behörighet för tillträde till forskarut- bildning bör kunna ges åt alla som genom- gått grundläggande högskoleutbildning av viss längd. Till denna allmänna behörighet skulle då behöva knytas de särskilda krav, t. ex. formulerade i termer av vissa genom- gångna kurser (motsvarande), som fordras för att kunna fullfölja forskarutbildningen inom det aktuella ämnesområdet.

1.6.3 Forskningsanknytningen en problemöversikt

Utbildningsplaneringen berör frågor om bl. a. dimensionering, behörighets- och urvalsreg- ler, studiestöd, studieorganisation, innehåll och verksamhetsformer, fysisk planering och institutionell organisation. Flertalet av dessa har, när det gäller grundutbildningen, mer eller mindre direkt betydelse för den fråga som behandlas här. I detta och följande avsnitt skall dessa anknytningspunkter kort- fattat beröras.

l.6.3.l Utbildningens innehåll och verksamhetsformer

Högskoleutbildning syftar i regel till att förbereda för självständiga arbetsuppgifter i vilka en säker kunskapsbakgrund och för-

måga att samla information är väsentliga. Utbildningen bör sålunda meddela kunska- per inte bara för att dessa skall vara direkt och omedelbart användbara i yrkesverksam- heten, utan också för att de skall ge en beredskap för att ta emot information om skilda företeelser. Högskoleutbildningen bör således ha en ganska betydande bredd, något som också är en förutsättning för en analys av den information som man söker eller mottar.

Övning att på egen hand samla och bear- beta information kan närmast ses som en metodskolning. Utbildningen bör betona en granskande attityd till materialet och för- mågan att ställa problem och finna vägar till deras lösning.

En förutsättning för informationssamlande är också studieträning. Viktiga delar av den— na avser t. ex. förmågan att tillgodogöra sig speciallitteratur av sådant slag som man se- nare möter i yrkeslivet.

En mera vardaglig men väsentlig sida av både metodskolning och studieträning är för- mågan att organisera sitt arbete. Det är nödvändigt att utbildningen ger vägledning också i sådana frågor.

I promemorian ”Högskoleutbildningens forskningsanknytning” i debattskriften ”Högre utbildning — forskningsanknytning och studieorganisation” har kunskapsbered- skap, metodskolning och studieträning dis- kuterats mer utförligt.

I olika inlägg har pekats på att debattskrif- tens diskussion inte på ett tillfredsställande sätt täcker problemkomplexet kring anknyt- ningen mellan grundutbildning och forsk- ning. Några ytterligare synpunkter skall näm- nas här.

Inom de flesta ämnesområden ställs krav på omfattande kunskaper inom en etablerad kunskapsstruktur innan det är möjligt att ställa fruktbara problem. Den betoning som utredningen har gett åt beredskap att ta emot kunskaper får sålunda inte tolkas så att förvärvande av kunskaper inte skulle vara väsentligt inom högskoleutbildningen. In- hämtande av grundläggande fakta är och kommer att förbli ett centralt moment i all

utbildning. Kunskaper, teori och metod kan f. ö. inte frigöras från varandra.

En för högskoleutbildningen viktig upp- gift, som har anknytning till forskningen, är att träna eleverna att handla i val- och värderingssituationer. Kriterierna för val och värdering måste analyseras och sådan analys är en central uppgift för all forskning, även om värderingsfrågorna framträder tydligare i vissa vetenskaper, t.ex. humanistiska och samhällsvetenskapliga.

Några ytterligare synpunkter gäller när- mast planeringen av undervisningen med hänsyn till behovet att snabbt kunna för- medla forskningens rön. I debattskriften framhölls att frågan om forskningskontakt, som hänger samman med utbildningens kva- litet, gäller inte bara hur ny kunskap skall fogas till den gamla, utan också hur föråldra- de synsätt och kunskaper skall kunna elimi- neras ur utbildningen. Härigenom kan forsk- ning bli ett viktigt incitament till rationell användning av resurserna för grundutbild- ningen.

Kontakt med forskningens senaste resultat kan också i många fall vara stimulerande inslag direkt i undervisningen, t. ex. genom inledande föreläsningar. Forskningsanknyt- ningen kan i sådana fall uppfattas som hjälp- medel för att ge motivation åt de studeran- de. Möjligheter till sådana orienteringar bör självfallet tillvaratas.

Ett viktigt led i forskningsanknytningen är att utveckla en problemorienterad attityd hos de studerande. Den pedagogiska forsk- ningen ger inte någon klar anvisning om vilka vägar som bör följas i detta syfte. Det är dock sannolikt att undervisning i vilken den studerande är passivt mottagande är under- lägsen en mera elevaktiv undervisning. Väsentligt syns emellertid vara att man vid urvalet till utbildningen inte använder meto- der som missgynnar studerande med skapan- de förmåga.

l.6.3.2 Forskningsanknytningen och övriga planeringsfrågor för den högre utbildningen

Utgångspunkt för utbildningens dimensione- ring är traditionellt bl. a. individernas efter- frågan på utbildning, samhällets behov av utbildade samt de resurser som kan ställas till förfogande för utbildningen. I så grova termer kan beskrivningen gälla såväl grund— utbildning som forskarutbildning. Individer- nas efterfrågan bör enligt U 685 mening Spela en väsentlig roll för den totala dimensione— ringen av grundutbildningen. Vid dimensio— neringen av forskarutbildningen, liksom av annan högt specialiserad utbildning, måste bedömningar av samhällets framtida behov väga tungt. Kriterierna för dimensionering av forskningen har på senaste tid tilldragit sig stor uppmärksamhet. Mönstret för växelver- kan mellan olika samhälleliga intressen, och dä inte bara med hänsyn till materiell väl- färd, är en central forskningspolitisk fråga.

De primära målen för grundutbildning och forskarutbildning/forskning är klart åtskilda. Antalet studerande i grundutbildningen bör sålunda inte vara avgörande för forskningens och forskarutbildningens dimensionering. Självfallet finns emellertid anknytningar. Exempelvis bör en viss del av lärarna inom grundutbildningen ha forskarutbildning (jfr avsnitt 6.6.3). Forskarutbildningen bör så- lunda dimensioneras med hänsyn bl. a. till grundutbildningens framtida behov av fors- karutbildade lärare. Detta kan vara ett motiv för en mera långsiktig kvantitativ planering för grundutbildningen än som hittills före- kommit i Sverige. Behovet av rekrytering till forskarutbildning utgör en bland många fak- torer vid bedömningen av vilken dimensione- ring av grundutbildningen som är önskvärd.

En strävan från samhällets sida att styra utvecklingen, t.ex. genom att stödja vissa kunskapsområden, kan komma till uttryck i planeringen av både forskning och utbild- ning. Forskning som kunskapsproduceran- de faktor och utbildning som distribu— tionsmedel för kunskap hänger nära sam- man. Ett aktuellt exempel utgör miljöfrågor- na.

Formerna för forskningsanknytningen kan påverkas av dimensioneringen av forskning och grundutbildning. Inom ett område med omfattande forskning och litet antal stude- rande i grundutbildning kan förhållandena bli andra än inom ett område där forsknings- volymen är liten och studerandeantalet i grundutbildningen stort.

De studerandes förkunskaper och allmänna erfarenhetsbakgrund har betydelse för valet av verksamhetsformer och påverkar alltså den funktionella anknytningen mellan forsk- ning och utbildning. Det är vidare, som redan har påpekats, önskvärt att urvalsmeto- derna till högskoleutbildningen inte hindrar rekrytering av studerande med sådan kreativ och kritisk attityd som är en förutsättning för en framgångsrik forskarutbildning. Ur— valet till grundutbildning är en länk också i en kedja av urval till forskarutbildning.

Förhållandet mellan bredd och djup i grundutbildningen har betydelse för möjlig- heterna att inom denna ge dels mera kvalifi- cerad metodskolning, dels sådana förkunska- per som krävs för en eventuellt följande fors- karutbildning. Att ge allmängiltiga riktlinjer för detta förhållande är knappast möjligt. Ofta syns emellertid kraven avse jämförelse- vis stor bredd samt fördjupning inom ett del- område. Med ett exempel från de nuvarande filosofiska fakulteterna skulle poängfördel- ningarna

20+ 40+ 60 20+ 20+ 20+ 60 20+ 20+ 80

inom ramen för studiekurser om tillsammans högst 120 poäng kunna vara att föredra framför fördelningarna

40+ 40+ 40 40+ 40+ 20+ 20

om vikt läggs vid kvalificerad metodskolning eller vid förberedelse för en följande forskar- utbildning.

Av betydelse är också att man konsekvent söker utforma utbildningslinjen (motsvaran- de) som en helhet med en successiv stegring 1

fråga om krav på metod och självständighet och en stegvis breddning av erfarenhetsun- derlaget som kan utveckla såväl kreativa resurser som kritisk attityd hos den stude- rande. En organisation av studierna i vilken dessa delas in i studiekurser eller kurser bör således inte få leda till att dessa blir från var- andra isolerade enheter. Det är t. ex. i många fall naturligt att fördjupningen sker under senare delen av en utbildningslinje. Detta är också det normala i t. ex. civilingenjörs- och socionomutbildningama och syns ha varit av- sikten vid konstruktionen av utbildningslin- jerna vid de filosofiska fakulteterna. I prakti- ken försvåras en organisation av det slaget inte bara av traditioner med motsatt inne- börd och en strävan från lärare i det första årets studiekurser att uppmuntra lovande elever att omedelbart fortsätta inom det egna ämnesområdet. Kraven på rationellt resursutnyttjande kan också leda till att man i kurser av grundläggande natur för samman studerande som hunnit olika långt i övriga delar av studierna till gemensamma undervis- ningsgrupper. Detta minskar möjligheterna att ge de längre komna studenterna en mera avancerad undervisning.

Med en problemorienterad undervisning läggs viss vikt vid tillgång på lokaler som är lämpade för grupparbete och utrustade med olika hjälpmedel. Också från allmän miljö- synpunkt och för att vidga de studerandes kontaktnät är tillgång på sådana lokaler angelägen.

När det gäller utrustning och hjälpmedel bör uppmärksammas de centralt producera- de läromedlens begränsade möjligheter i undervisning som syftar till kvalificerad me- todskolning: kärnan i denna del av utbild- ningen måste bli de studerandes aktivitet med materialsamlande och problemlösning, individuellt eller i grupp. Avgörande för ett läromedels funktionsduglighet blir sålunda dess möjlighet att ställa problem som lämpar sig för den aktuella studerandegruppen, gra- den av reciprocitet och möjligheten till hand- ledning, ibland inom invecklade problemkom- plex. Undervisning via radio och teve eller

genom ljud- och videoband måste sålunda i allmänhet, i den mån den kommer till an- vändning för metodskolning, kompletteras med kvalificerad handledning. I många fall torde andra läromedel, ofta lokalt produce- rade eller sammanställda, vara att föredra vid undervisning av detta slag.

I fråga om lokalisering till orter har ut- vecklat sig olika mönster för grundutbildning och forskning. En rad skäl utöver de allmänt regionalpolitiska talar för en avsevärd sprid- ning av den grundläggande högskoleutbild- ningen: strävan att erbjuda utbildning nära de studerandes bostadsort (viktig inte minst då man i större utsträckning vänder sig till människor som av olika skäl är geografiskt bundna), önskan att sprida utbudet av utbil- dade jämnare över landet samt strävan att begränsa utbildningsenheternas storlek och anknyta dessa till samhället i övrigt.

För forskningens del har skälen för kon- centration till ett mindre antal orter närmast stärkts under det senaste årtiondet. U 68 har utgått från att forskning inom högskole- väsendet under 1970-talet kommer att vara knuten till högskoleorganisationen på sju orter i landet (Stockholm, Uppsala, Lin- köping, Lund-Malmö, Göteborg, Umeå, Luleå) medan grundläggande högskoleutbild- ning enligt utredningens förslag (kapitel 4) skall planeras på ett tjugotal orter. För säväl forskning som grundutbildning kommer un- dantag från detta lokaliseringsmönster att finnas. Det kan givetvis också förekomma att forskning förläggs utanför de sju orterna, även om den i organisatoriskt hänseende an- knyts till dessa.

I en diskussion av dessa frågor är det väsentligt att se forskningen som en rikt varierad företeelse och att uppmärksamma de olika betydelser som läggs i ordet forsk- ning. Den mest avancerade forskningen stäl- ler regelmässigt krav på dyrbar apparatur, omfattande biblioteksresurser på orten och samarbete i forskningsgrupper mellan specia- lister på olika områden. Flertalet syns vara överens om att för sådan forskning koncen- tration till ett fåtal orter är nödvändig. I

andra fall, t. ex. där tonvikten mera ligger på insamlingsarbetet, kan kravet på geografisk koncentration vara mindre starkt. Sannolikt föreligger också en skillnad i detta avseende mellan olika ämnen, t. ex. mellan laborativ forskning och sådan som är mindre starkt knuten till utrustning och bestämd appara- tur.

De skillnader som föreligger mellan olika ämnesområden kan också återspeglas i olika möjligheter att förlägga utbildning som kan sägas ligga i gränsområdet mellan grundut- bildning och forskarutbildning till orter utanför de sju nämnda högskoleortema med forskningsorganisation.

I den mån som forskning inom ett område är knuten till viss bestämd utrustning, kan kraven på god forskningskontakt innebära att utbildningen bör ske nära denna. Detta kan vara fallet vid t. ex. viss teknisk, medi- cinsk eller naturvetenskaplig utbildning.

Rekryteringen till utbildning är generellt beroende av bl. a. geografiska faktorer. Huruvida denna faktor har mera betydande inverkan på rekryteringen till forskarutbild- ningen, så att t. ex. de studerande från universitetsfilialerna skulle bli mera märk- bart underrepresenterade i universitetens forskarutbildning, är ännu för tidigt att ut- tala sig om. Universitetsfilialerna startade 1967 och bara ett mindre antal studerande där har hunnit till startnivån för forskarut- bildning. Ett självklart krav måste dock vara att studerande från orter utan forskarutbild- ning inte missgynnas vid urvalet till spärrad forskarutbildning. Den breddning av rekryte- ringsbasen för forskarutbildning som enligt utredningens mening bör eftersträvas (se av- snitt l.6.2) ställer bl. a. generellt krav på för- bättrad information om möjligheterna till forskarutbildning.

2. Antalet studerande i högskoleutbildning

2. l Utgångspunkter

2. l. 1 Utredningsförslagets tidsperspektiv och allmänna karaktär

I detta kapitel redovisas U 68s förslag i fråga om antalet studerande i högskoleutbildning dels totalt, dels i olika sektorer och utbild- ningslinjer. För vissa ändamål är det av in- tresse att känna det årliga antalet nyinskriv- na och det antal som efter avslutade studier lämnar utbildningen. För andra syften är det väsentligt att känna antalet närvarande stu- derande.

Högskoleutbildningens kapacitet hänger nära samman med bl. a. utbildningens lokali- sering, studiernas organisation och antag- ningen till högskolestudier. Hithörande frå- gor får sin huvudsakliga behandling i senare kapitel i betänkandet.

En väsentlig fråga är vilka metoder som bör användas för att uppnå ett avsett stude- randeantal. Detta antal kan ses som uttryck för ett översiktligt program enligt vilket man dimensionerar lokalresurser, utrustning och lärarkapacitet, medan man avstår från att på annat sätt styra antalet studerande till nära överensstämmelse med programmet. För uni- versitetens teologiska,juridiska och (till stör- re delen) filosofiska fakulteter har resurspla- neringen hittills grundats på program av i hu- vudsak sådan innebörd. Det avsedda stude- randeantalet kan också vara uttryck för en fastare plan: denna avser då inte bara resur- serna utan därutöver anvisas metoder med vilkas hjälp det är möjligt att mer eller mind-

re exakt bestämma antalet årligen inskrivna och antalet närvarande studerande, totalt el— ler i sektorer av utbildningen. Vid de spärra- de fakulteterna och högskolorna har plane- ringen sedan länge denna karaktär. Frågor om antagningsbegränsningar, behörighets- regler och urvalsmetoder behandlas i kapitel 5.

Det är nödvändigt att se dimensionerings- problemet i flera tidsperspektiv. En årlig planering avser antagningen av de studeran- de, disposition av befintliga lokaler, förhyr- ningar, fördelning av undervisningsuppgifter på lärare, anställning av viss personal, anskaf- fande av material för undervisningen osv. En mera långsiktig planering avser t. ex. projek- tering och uppförande av nybyggnader, an- ställning av fast personal och utarbetande av läromedel. Av långsiktig karaktär är också utbildning av lärare och utvecklingsarbete som kan röra lokaler, läromedel eller pedago- giska metoder.

I många fall är det för den långsiktiga planeringens behov tillräckligt med antals- uppgifter som avser sektorer eller grupper av utbildningslinjer. För den årliga planeringen är det normalt nödvändigt att ha uppgifter om antalet studerande i varje studiekurs och kurs. Det är inte U 683 uppgift att ge förslag till detaljerade planer av det senare slaget.

Utredningsförslaget kommer att redovisas med två tidshorisonter. Den hitre gränsen har satts till 1976/77. Som framgår av kapi- tel 9 är detta enligt utredningens mening den

tidpunkt då den föreslagna dimensioneringen bedöms kunna förverkligas. Den bortre tids- horisonten bör väljas så långt fram i tiden att dimensioneringsförslaget kan ge vägledning för utbildningsplaneringen i övrigt, t. ex. av- seende val av orter för högskoleutbildning, lokaler och utrustning, inrättande av lärar- tjänster, framställning och utveckling av läro- medel, studieorganisatoriskt utvecklings- arbete osv.

Antagningen i början av 1980-talet påver- kar utflödet av högskoleutbildade på arbets- marknaden först vid mitten och slutet av 1980-talet. Som kommer att framgå av det följande (avsnitt 2.4) avser utredningens prognosunderlag för arbetsmarknaden iförs- ta hand perioden 1975/80. U68 har med hänsyn till detta inte funnit det möjligt att lägga förslag till antagningstal för högskole- utbildning för tiden efter 1980—talets bör- jan och har valt att sätta 1983/84 som bortre tidsgräns för förslagen i detta hänseende. Utredningsförslaget till antagningstal för högskoleutbildningen i början av 1980-talet avser i huvudsak hela yrkesutbildningssekto- rer och tendenser inom dessa.

U 68s dimensioneringsförslag för 1970- talets mitt avser i några fall enskilda utbild- ningslinjer, i andra fall grupper av utbild- ningslinjer. Som kommer att framgå av kapi- tel 5 är avsikten att, där detta är möjligt, antagningen av de studerande skall ske till grupper av utbildningslinjer (motsvarande) med möjlighet för den som antagits till dessa att mera fritt välja utbildningslinje.

Utredningsförslaget för början av 1980- talet bör ses som en ram för fortsatt plane- ring. Denna bör kunna avse dimensione- ringen av utbildningslinjer eller grupper av sådana på ungefär samma sätt som enligt ut- redningens förslag för 1976/77. Det kan självfallet inte uteslutas att den fortsatta planeringen kommer att innebära korrige- ringar av ramarna för yrkesutbildningssekto- rerna.

Den av U 68 använda planeringstekniken bör kunna tillämpas när planeringsramar för en senare period, t. ex. fram till början av 1990-talet, efter hand utarbetas. Utred-

ningens erfarenheter visar att materialbe- arbetningen för en sådan perspektivplan är mycket omfattande. Det bör vara möjligt att i detta arbete vidareutveckla prognosmeto- det som ligger till grund för U 685 förslag och som redovisas i avsnitt 2.4.

2.1.2 U 68s direktiv

Högskoleutbildningens dimensionering är ett av de huvudproblem som i utredningsdirek- tiven uppdras åt U 68 att behandla. I direk- tiven konstateras:

”De principbeslut som nu gäller för plane- ringen av den eftergymnasiala utbildningen avser i flertalet fall tiden till 1970-talets början. Nya riktlinjer fordras sålunda för den period som följer därefter.”

En av utgångspunkterna för dimensione- ringsförslaget skall enligt utredningsdirek- tiven vara samhällets behov av utbildad ar- betskraft. Svårigheterna med prognoser för efterfrågan av utbildad arbetskraft berörs jämförelsevis utförligt. Därefter fortsätter di- rektiven:

”De problem som är förenade med att förutse utbud och efterfrågan på arbetskraft måste beaktas vid utformningen av utbild- ningen på olika stadier. Den bör således inriktas mot vidare samhällssektorer och gö- ras mer mångsidigt användbar.”

Den kvantitativa planeringens problem får således konsekvenser också för studiernas organisation och innehåll. De studieorganisa- toriska frågorna behandlas i betänkandets kapitel 3.

Direktiven pekar på vikten av bedöm- ningar av det framtida behovet av utbildade:

”Svårigheterna att göra arbetskraftspro- gnoser får emellertid inte undanskymma bety- delsen av sådana prognoser vid utbildnings- planeringen. De sakkunniga bör med beak- tande av vad som här anförts söka i stort bedöma samhällets behov av utbildade på lång sikt. Vidare bör de sakkunniga pröva hur dessa behov förhåller sig till utbildnings- väsendets dimensionering enligt nuvarande planer och till de studerandes efterfrågan på utbildning totalt och på olika utbildningslin- jer. Det är härvid oundvikligt att de sakkun-

niga kommer in även på den kvantitativa planeringen av det gymnasiala stadiets ut- bildningsvägar. Samhällets behov av utbilda- de tillgodoses nämligen genom utbudet från såväl gymnasiala som eftergymnasiala utbild- ningslinjer.”

En annan utgångspunkt för överväganden om dimensioneringen av utbildningen skall vara de studerandes efterfrågan på eftergym- nasial utbildning. Följande framhålls emeller- tid:

”Strömmen till universitet och högskolor har hittills i allt väsentligt styrts av gymna- siets dimensionering. Detta starka samband mellan å ena sidan gymnasiet och å andra sidan universitets- och högskoleväsendet synes mig inte rimligt att bibehålla i fram- tiden . . .”

Vidare uppmärksammas:

”Allt fler kan förväntas söka sig till efter- gymnasial utbildning under de närmaste åren, bl. a. på grund av fackskolans utbygg- nad och resultaten av kompetensutred- ningens arbete, vilket kan förutses leda till vidgade möjligheter för sakligt välmeriterade att vinna inträde vid utbildningslinjer som i dag är stängda för dem av formella skäl.

Trots osäkerheten i alla prognoser är det nödvändigt att ha en uppfattning om stor- leken av efterfrågan på eftergymnasial ut- bildning i framtiden. Att noggrant beräkna efterfrågan är, som framgått av vad jag nyss sagt, inte möjligt.””

Departementschefen pekar i direktiven också på fördelningsproblemet mellan olika sektorer av den högre utbildningen:

”Problemet gäller emellertid inte bara den totala efterfrågan på utbildning utan i lika hög grad dess fördelning på olika utbild- ningsvägar. Trots kraftigt ökad intagning vid de spärrade utbildningslinjerna inom univer- sitet och högskolor har strömmen av stude- rande till de 5. k. fria fakulteterna, främst de samhällsvetenskapliga och humanistiska, ökat väsentligt mer än beräknat. Däremot har tillströmningen till de matematisk-natur- vetenskapliga fakulteterna blivit mindre än vad som förutsetts. Det är sannolikt att denna utveckling kommer att leda till ett utbud av arbetskraft, som inte helt svarar mot efterfrågan på arbetsmarknaden. Ut- vecklingen innebär vidare att de resurser som satsas på högre utbildning inte utnyttjas fullt

effektivt. Det är därtill osäkert om den hittillsvarande fördelningen mellan universi- tetsutbildning och annan eftergymnasial ut- bildning är den lämpligaste med hänsyn till de studerandes önskemål och arbetsmarkna- dens krav.”

Sammanfattningsvis betonas i direktiven:

”En viktig uppgift för de sakkunniga blir att finna metoder för en balanserad utveck— ling på det eftergymnasiala utbildningsom- rådet. De fria fakulteternas dimensionering måste därvid särskilt uppmärksammas.”

2.1.3 Av U 68 tidigare framlagda förslag

I utredningsuppdraget ingick, som nämntsi det föregående, att ge nya riktlinjer för planering av högskoleutbildningen för den period som följer efter 1970-talets början. I vissa fall kunde även, enligt direktiven,

”en omprövning av riktpunkterna för nu gällande planeringsperiod te sig motiverad”.

U68 har, mot bakgrund av sistnämnda uppdrag, i samverkan med AMS, SÖ och UKÄ och i nära samråd med övriga berörda myndigheter, utarbetat förslag till provisoris- ka riktlinjer för dimensioneringen av vissa sektorer inom den högre utbildningen.

Genom skrivelser till Kungl. Maji den 25 september och den 5 november 1968 hem- ställde utredningen sålunda att socialhög- skolorna i Stockholm, Göteborg, Umeå och Örebro skulle bemyndigas att öka intagnings- kapaciteten med tillsammans 120 platser.

Utredningen lorde den 12 november 1969 framställning till Kungl. Maj:t om åt- gärder för att antalet studieplatser i socio- nomutbildning skulle på kort tid kunna för- dubblas. Riksdagen har sedermera beslutat om åtgärder med detta syfte (prop. 1970:l, SU 88, rskr 215) och särskilda sakkunniga tillkallades för att utarbeta förslag till ge- nomförande av en sådan kapacitetsökning (1970 års socionomutbildningsberedning). Beredningen avgav förslag till organisation och lokalisering av socionomutbildningen i november 1970. Det beslut som statsmakter- na fattat pä grundval av detta förslag innebär att antalet utbildningsplatser skall ökas i så

snabb takt som de praktiska omständigheter- na medger med sikte på en fördubbling av kapaciteten. I sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 redovisar nämnden för socionomutbildning en planerad utbyggnads- takt som innebär nära 2 300 intagningsplat- ser 1975/76. Den 1 juli 1971 inrättades en ny socialhögskola i Östersund.

U 68 föreslog i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 november 1969 nya riktlinjer för dimensioneringen av grundläggande ut- bildning inom vissa laborativa ämnesområ- den vid matematisk-naturvetenskaplig fakul- tet. Utgångspunkten var att den nya studie- organisationen, som den 1 juli 1969 infördes vid universitetens filosofiska fakulteter, nöd- vändiggjort nya riktlinjer för den kvantita- tiva planeringen framför allt inom ämnes- områdena biologi och kemi. Statsmakternas beslut på grundval av prop. 1970276 följde i huvudsak utredningens förslag.

2.2

2.2.1 Studerandeantalet i gymnasial och högre utbildning

Utvecklingen av studerandeantalet vid uni- versiteten och vissa högskolor sedan 1940 framgår av figurerna 2:1 och 22. Den förra visar nettoantalet inskrivna studerande, dvs. antalet förstagångsinskrivna. (En person som först skrevs in vid humanistisk fakultet och därefter vid medicinsk räknas alltså här som inskriven endast vid den förra fakulteten.) 1 den senare figuren återges uppgifter om antalet närvarande studerande.

De humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulte- terna motsvarades fram till 1956/57 av en enda fakultet, den filosofiska. Vid ingången av detta budgetår uppdelades dennai två, de humanistiska och matematisk-naturveten- skapliga fakultetema. Den nuvarande indel- ningen infördes den 1 juli 1964.

Av väsentlig betydelse för utvecklingen av antalet studerande vid universitet och hög- skolor är den kvantitativa utvecklingen inom skolan. Figur 23 visar antalet närvarande studerande i gymnasium, yrkesskola och fackskola sedan 1950. Betydelsefulla refor- mer har genomförts under denna tid. År 1954 kompletterades de två dittillsvarande linjerna i det allmänna gymnasiet (latin- och reallinjerna) med en tredje (allmän linje). Vid gymnasiereformen 1966 ersattes det all- männa gymnasiet, det tekniska gymnasiet och handelsgymnasiet av en skolform (gym-

Den högre utbildningens kvantitativa utveckling

nasiet) med fem linjer (ekonomisk, humanis- tisk, naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig

An+ol i tusental 30

25

20

1940/[+| |950/51 ISSO/EI För teckenförklaring se figur 22 på nästa sida.

l970/7l

Figur 2:1. Nettoantal inskrivna studerande vid universitet och vissa högskolor.

1 Omfattar farmaceutisk, juridisk, medicinsk, o- dontologisk och teknisk fakultet samt numera gymnastik— och idrotts—, handels-, lantbruks-, skogs- och vcterinärhögskolorna (eller motsvarande). ? Omfattar farmaceutisk, medicinsk och odonto- logisk fakultet samt högskolor enligt not 1. 3 Omfattar farmaceutisk, medicinsk, odontolo— gisk och teologisk fakultet samt högskolor enligt not 1 samt socialhögskolor (då: socialinstitut). 4 Omfattar farmaceutisk, odontologisk och teo- logisk fakultet samt högskolor enligt not 1.

Antal i tusental |30

|20

|l0

|00

90

80

70

60

50

9 v 9

ht ISÅO ht l950

åFilosofisk fakultet äHumanistisk fakultet ESamhöllsvetenskoplig fakultet mMatematisk—naturvetenskaplig fakultet & Teknisk fakultet

& Juridisk fakultet

.Medicinsk fakultet En Socialhögskolor D Övr-igt

Figur 2.2. Antal närvarande studerande vid uni- versitet och vissa högskolor.

1 Omfattar farmaceutisk, juridisk, medicinsk, teologisk, odontologisk och teknisk fakultet samt gymnastik- och idrotts-, handels-, lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna (eller motsvarande). 2 Omfattar farmaceutisk, odontologisk och teo- logisk fakultet samt högskolor enligt not 1. 3 Se not 2. Därtill kommer socialhögskolorna (då: socialinstitut). 4 Se not 3. Handelshögskolan (motsvarande) har förts till samhällsvetenskaplig fakultet.

ht |960 ht |970

Antal i tusental 250

200

ISO

IDO

ut o llllllllllllllllllllllll k

%

ht l950

.Yrkesskolan

W

ht |960 ht [970

Fackskolans te- och ek—linjer Fockskolons eo—linje

7 Tekniskt qgmnasium och handelsgymna— M sium samt gymnasiets te-och ek—Iinjer Allmänt qgmnasium samt gymnasiets ria-, hum— och sti-linjer

Källa: Statistisk årsbok 1952, 1961, 1971.

Figur 2.17. Antal närvarande studerande på gymna- sialt stadium. I fråga om yrkesskolan har medtagits närvarande endast i heltidskurser om minst en termins längd.

och teknisk). Försöksverksamhet med fack— skola inleddes i liten skala år 1963. Beslut fattades 1964 om successiv uppbyggnad av fackskolan som en tvåårig gymnasial skol- form med tre linjer (ekonomisk, social och teknisk). Från och med läsåret 1971/72 om- fattar gymnasieskolan dels linjer som svarar mot de nu nämnda i gymnasiet och facksko- lan, dels linjer som i tidigare skolformer har sin närmaste motsvarighet i yrkesskolan. En uppräkning av gymnasieskolans linjer finns i avsnitt 1.3.

[ figur l:l i kapitel 1 har återgetts den kvantitativa utvecklingen på stadiet närmast före det gymnasiala. Genom 1927 och 1928 års riksdagsbeslut infördes dels en femårig realskola som byggde på folkskolans fjärde klass, dels en fyraårig realskola som byggde

Antal i tusental 700

600—

500—

ll0ll

300—

200—

100—

1950 1955 1950 l965 1970 1975 |980 l985 1990

Figur 2.4. Folkmängd i åldersgruppen 20—24 år 1950—1990.

på folkskolans sjätte klass. År 1950 beslöts om försöksverksamhet med enhetsskola i syf- te att utveckla en nioårig skola för alla. Under 1950-talet infördes också treårig real- skola, vilken liksom den fyraåriga byggde på folkskolans sjätte klass. Den nuvarande grundskolan tillkom genom riksdagsbeslut 1962 men först läsåret 1972/73 är den in- förd t. o. rn. årskurs 9 i alla kommuner.

2.2.2 Tidigare planering av den högre utbildningen

2.2.2.1 Wicksells och Jernemans utredning

”Den hastiga tillväxten av de ungdoms- skaror, som genomgå elementarskolor och gymnasier, avlägga studentexamen och seder— mera inskriva sig och taga examen vid univer— sitet och högskolor är inte något för vårt land egendomligt . . .”

Så inleder Wicksell och Jerneman sitt ”Be- tänkande med undersökningar och förslagi anledning av tillströmningen till de intellek- tuella yrkena” (SOU 1935:52). Utredningen tillkom med anledning av oron i mitten av 1930-talet över de universitetsutbildades ar- betsmarknadssituation. I början av 1930- talet avlade årligen ca 2 500 personer stu- dentexamen. Av dessa inskrevs knappt hälf-

ten vid universitet och högskolor. Den årliga examinationen från dessa torde ha uppgått till omkring 1 000.

Wicksell och Jerneman ansåg att den öka- de tillströmningen till gymnasiet och högre läroanstalter bl.a. berodde på föräldrarnas ökade möjligheter att bekosta barnens skol- gång och svårigheterna för många ungdomar att få arbete. Elever från gymnasiet ansågs ofta inte ha något annat val än att påbörja studier vid universitetens s. k. fria fakulteter (de teologiska, juridiska och filosofiska fa- kulteterna). I betänkandet diskuterades ar- betsmarknadsutsikterna för olika grupper av utbildade och möjligheterna att på olika sätt styra tillströmningen till högre studier. Ut- redningsmännen ansåg inte den dåvarande tillströmningen till universiteten ge direkt anledning till om men påtalade att spärrarna till vissa fakulteter medförde

”en fördelning av den studerande ung- domen efter utbildningslinjer, som icke är den för samhället bästa eller lyckligaste. Tillströmningen dirigeras icke dit, där den bäst behöves . . ., utan söker sig i första hand dit, där själva utbildningen är lättast åtkom- lig.”

De menade dock att det var hart när ogörligt att i praktiken anordna en

”rättvist verkande samt ur samhällets och vetenskapens synpunkt från betydande olägenheter någorlunda fri s. k. universitets- spärr.”

De sakkunniga förordade i stället försök att neutralisera och på lämpligt sätt fördela den starka tillströmningen till de intellek- tuella utbildningsbanorna. Detta syfte borde kunna nås i första hand genom en på upplys— ningsverksamhet om framtidsutsikterna för de intellektuth utbildade av olika kategorier byggd reglering av tillströmningen (yrkes- orientering). Vidare borde genomföras skol- och universitets- samt examensreforrner, av- sedda att verka avledande och avlastande från vissa överbefolkade utbildningsbanor. Slutligen borde målet kunna nås genom vissa samhälleliga åtgärder, som syftade till att dels öka användningen av intellektuellt utbil-

dad arbetskraft, dels begränsa verkningarna av de förändringar hos vårt lands folkmängd och dess åldersfördelning, som i vissa fall kunde föranleda en minskning i behovet av intellektuellt utbildade personer. Wicksell—Jerneman-utredningen förebåda- de således i väsentliga delar den diskussion och det slag av åtgärder som först 20 år senare kom att bli kärnpunkten i debatten om planeringen av den högre utbildningen.

2.2.2.2 Utredningar under 1940-talet och 1950-talets början

Under l930-talets sista år fortsatte student- examinationen att öka. Tillströmningen till de fria fakulteterna ökade dock inte lika snabbt. En trolig orsak till detta är dels utbyggnaden av spärrade utbildningar, dels de då föga lockande framtidsutsikterna för universitetsutbildade. I samband med krigs- utbrottet minskade inskrivningen vid univer- sitet och högskolor, bl. a. beroende på att antagningen till krigsskolorna nära nog för- dubblades (SOU l943:17). Under 1940— 1945 skedde ingen nämnvärd ökning av an- talet studentexamina. Antalet första gången inskrivna vid universitet och högskolor öka- de jämförelsevis obetydligt under 1940-talet.

Efterfrågan på skolutbildning ökade i huvudsak fortlöpande fr.o.m. 1930-talet. Detta medförde i sin tur ett växande behov inom skolväsendet av universitetsutbildade lärare. Svårigheterna för nyexaminerade lära- re att få arbete under l930-talet hade i slutet av 1940-talet förbytts i en lårarbrist. Olika åtgärder tillgreps för att öka lärarrekryte- ringen. Bl.a. uppmuntrades tillströmningen till de filosofiska fakulteterna.

I 945 års universitetsberedning behandlade inte närmare frågan om den totala tillström- ningen. Med anknytning till frågan om nor- malstudietider och elevurval inom de filoso- fiska fakulteterna skrev utredningen.

"Starka skäl tala emellertid mot införan- det av en spärr. Det kan vara tillräckligt att här hänvisa till det stora behovet av akade- miskt utbildad arbetskraft, icke minst av läroverkslärare, vilket gör att det stora pro-

blemet för närvarande är att få en tillräckligt stor tillströmning till de teologiska och filo- sofiska fakulteterna.”

Kungl. Maj:ts uppdrag till professor Folke Schmidt år 1950 att utreda villkoren för tillträde till högre utbildning för personer utan studentexamen motiverades i direktiven bl.a. med bristen på akademiskt utbildad arbetskraft. I Schmidts rapport (SOU 1952:29) påpekades att gymnasieexamina- tionen dittills bromsats av avtagande årskul- lar. Det ansågs inte troligt att gymnasiet skulle kunna expandera i takt med de aktuel- la åldersklassernas ökning under 1950-talet. Tillströmningen till gymnasiet antogs dock öka fram till början av 1960-talet, men långsammare än ökningen av ifrågavarande årskullars storlek. Det var mot bakgrund av detta, men också för att ge nya grupper möjligheter till högre studier, som utrednings- mannen föreslog att bl. a. folkskollärare, läroverksingenjörer, socionomer och perso- ner med partiell gymnasieutbildning på vissa villkor skulle få skrivas in vid universitet och högskolor. Vidare föreslog han att det stat- liga stödet för vuxenstudier skulle ökas.

Ett av de dominerande problemen inom skolplaneringen under 1950-talet var att kla- ra påfrestningarna när 1940-talets stora fö- delsekullar skulle passera skolväsendet. Pla- neringen kan sägas ha varit ett försök att mobilisera största möjliga resurser för sko- lans behov i form av lokaler, lärare OSV. I ut- redningen ”Skolan och de stora årskullarna” (SÖ 1955) skisseras en utbyggnad av gymna- siet som t. o. ni. skulle möjliggöra en höjning av gymnasiefrekvensen, i första hand genom förläggning till nya gymnasieorter. I den samtidigt redovisade lärarprognosen sägs att skolans utbyggnad inte styrs av årskullamas storlek utan av samhällets förmåga att till- handahålla klassrum och lärare.

Framhållandet av resurserna som en be- gränsande faktor för en ökning av antalet ny- börjare i realskolor och gymnasium återfinns även i betänkandet ”Realskolan under över- gångstiden” (SOU 1955z53), avgivet av real- skoleutredningen. Där framhålls att antalet nybörjare i realskolan och gymnasiet i pro-

cent av antalet ll-åringar och l7-åringar uppvisat en nästan konstant årlig procentuell ökning sedan 1910. Andelen avvisade sökan- de till realskolan hade ökat under 1950—talet. Utredningen räknade med att realskolan skulle avvecklas stegvis och att den i början av 1970-talet helt skulle ha ersatts av en obli- gatorisk nioårig skola. Man valde att inte räk- na med en konstant årlig procentuell ökning av andelen som går till gymnasiet. Detta skulle ha inneburit att år 1965 så mycket som 22 procent av l7—åringarna skulle påbör- ja gymnasiestudier och utredningen ansåg det tveksamt om en så stor andel av ung- domarna ägde förutsättningar för gymnasie- studier. Man valde därför att räkna med högst ca 20 procents gymnasiefrekvens 1965. Utredningens lärarprognoser antydde att ett läraröverskott (i fråga om humanister) kunde tänkas uppstå omkring 1960.

Diskussionen om dimensioneringen av den högre utbildningen rörde under denna period utöver lärarutbildningen i stor utsträckning läkar-, tandläkar- och civilingenjörsutbild- ningarna. Vägledande för vidgningen av kapaciteten vid dessa utbildningslinjer var under hela 1940- och 1950-talen bedöm- ningen av arbetsmarknadens behov.

Den osäkerhet som omgav beräkningarna av det framtida behovet av t. ex. läkare och tandläkare gjorde att statsmakterna valde sådana former för utbyggnaden att utbild- ningskapaciteten om så visade sig nödvän- digt — snabbt skulle kunna ökas ytterligare. De speciella förutsättningar som måste upp- fyllas för utbyggnad av medicinsk och odon- tologisk utbildning ledde med nämnda krav på framtida handlingsfrihet till att dessa utbildningar upprättades på nya orter. Sålun- da beslöt 1955 års riksdag om förläggning av en odontologisk högskoleklinik till Umeå omfattande de tre sista åren av tandläkarut- bildningen och med en intagningskapacitet om 40 studerande. 1957 års riksdag beslöt att till samma ort förlägga en medicinsk forsknings- och utbildningsenhet som till en början skulle omfatta andra till fjärde året i läkarutbildningen och sedan stegvis byggas ut till att täcka hela utbildningen. Departe-

mentschefen motiverade förslaget bl. a. med önskad framtida handlingsfrihet (prop. 1957191 s. 46 f.):

”Såsom jag förut framhållit kan man räk- na med ett kraftigt ökat behov av läkare under flera årtionden framåt. Huruvida den nuvarande utbildningskapaciteten är tillräck- lig på längre sikt, är emellertid svårt att nu bestämt yttra sig om, då det med hänsyn till mångfalden av inverkande faktorer inte är möjligt att uppgöra någon säker behovspro- gnos för en längre tidsperiod. Enligt min mening kan man dock från de utgångspunk- ter som nu föreligger för en bedömning förutse, att intagningen av medicine stude- rande kan komma att behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen framtid.”

22.23 1955 års universitetsutredning

Beräkningarna av skolans tillväxt utlöste, trots att de |orda antagandena senare visade sig ligga i underkant, en oro för den högre utbildningens framtida utveckling. I direk- tiven till 1955 års universitetsutredning på- talas

”den nästan explosionsartade tillströmning av studerande till de högre läroanstalterna, som är att emotse i mitten av 1960-talet”.

Problemet hade uppmärksammats av myn- digheter, i riksdagsmotioner och av Sveriges förenade studentkårer. Direktiven omfattade i huvudsak frågor med anknytning till den väntade tillströmningsökningen.

Universitetsutredningens mycket omfat- tande arbete innefattade bl. a. en analys av faktorerna bakom förändringar i tillström- ningen till högre utbildning. Viktiga sådana faktorer var kapaciteten inom realskolan och enhetsskolans gymnasieförberedande del, den andel av en årskull som bedömdes kunna genomföra gymnasiestudier samt övergångs- frekvensen från gymnasiet till högre utbild- ning.

I sitt första betänkande (SOU 1957:24) gav utredningen en allmän översikt över pro- blemområdet. Antalet examina vid allmänt gymnasium förutsågs kunna öka till 14 000 år 1965. Övergångsfrekvenserna till högre studier hade ökat under de närmast före-

gående åren. Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor antogs på dessa grunder kunna bli betydligt högre än 40 000 vid slutet av 1960-talet.

Utredningen föreslog den s.k. universi- tetsautomatiken, genom vilken de filosofiska fakulteterna skulle ges lärarresurser i propor- tion till antalet studerande. I allt väsentligt enligt utredningens förslag beslöt 1958 års riksdag om införande av en sådan automatik.

I ett senare betänkande (SOU 1958:11) redovisades undersökningar rörande "Reser- verna för högre utbildning”. Dessa antydde att en väsentligt större andel elever inom so- cialgrupperna II och 111 skulle kunna genom- föra gymnasiestudier. Av samtliga ungdomar borde åtminstone 20—30 procent kunna av- lägga studentexamen. Även reserverna för teknisk-naturvetenskaplig utbildning under- söktes. ] betänkandet ”Lärarbrist och lärar— överskott” (SOU 1958:21) diskuterades den sannolika utvecklingen för olika skolformer. Det konstaterades att endast en mindre del av eleverna i enhetsskolans sista årskurs gick i den gymnasieförberedande linjen 9g, me- dan flertalet gick 1 % och 9y. Så antogs ske även i fortsättningen. Möjligheterna att an- skaffa lokaler för realskolans expansion hade överträffat tidigare antaganden. Realskole- frekvensen antogs i huvudsak fortsätta att öka med konstant årlig procentuell tillväxt och gymnasiet antogs växa årligen med 3,55 procent. Denna ökningstakt överensstämde med den av SÖ planerade t. o. m. 1966.

Mellan 1946 och 1954 mer än fördubbla- des inskrivningen vid den filosofiska fakulte- ten uttryckt som andel av föregående års examination från det allmänna gymnasiet (från 26 till 57 procent). Denna trend bröts i mitten av 1950-talet. Universitetsutred- ningen antog enligt ett alternativ att till- strömningen skulle vara konstant ca 50 pro- cent av föregående års examination från det allmänna gymnasiet eller, enligt ett annat alternativ, att den skulle sjunka till ca 36 procent år 1964/65.

År 1959 presenterade universitetsutred- ningen sitt huvudbetänkande i dimensione- ringsfrågor ”Universitet och högskolor i

1960-talets samhälle” (SOU 1959145). Lik- heterna med Wicksells och Jernemans utred- ning 25 år tidigare är påfallande. 1 betänkan- det säger utredningen att den mycket be- stämt anser

”att man nu icke minst av nationaleko- nomiska skäl — bör satsa på en väsentlig utbyggnad av det högre skolväsendet”.

Olika alternativ diskuteras för beräkningar av utbyggnaden. Enligt det första alternati- vet skulle gymnasieexaminationen vara knappt 20000 är 1970. Vid de fortsatta beräkningarna användes dock ett något lägre alternativ.

Utredningens statistiska analys av till- strömningen till universitet och högskolor torde vara den mest detaljerade som någon gång gjorts vid ett enstaka tillfälle. Det kon- staterades att den ökade tillströmningen be— rodde på, utöver den ökade gymnasieexami- nationen

o att en växande andel av examinerade från allmänt gymnasium påbörjat högre stu- dier

' att de studerande visat en klar tendens att börja universitetsstudierna kortare tid efter gymnasieutbildningen ' att en växande andel av de nyinskrivna saknat examen från svenskt allmänt gym- nasium.

Vid mitten av 1950-talet hade enligt till- gängliga uppgifter ca tre fjärdedelar av ele- verna från allmänt gymnasium fortsatt till universitet och högskolor. Det ansågs troligt att denna höga övergångsfrekvens inte skulle bestå, bl. a. därför att ett hotande humanist- överskott skulle göra elever och föräldrar tveksamma inför humanistiska studier. Ut- redningen räknade med två övergångsalterna- tiv, ett med oförändrat 75 procent och ett andra med en sänkning stegvis till 65 procent av de examinerade från allmänt gymnasium. Därutöver räknade utredningen med att an- delen studerande med annan bakgnrnd än allmänt gymnasium skulle uppgå till 10 pro- cent av samtliga nettoinskrivna, vilket var något lägre än motsvarande frekvens i början

Enligt utredningen skulle de gjorda anta- gandena innebära en inskrivningsökning un- der perioden l958»—1970 om 81 procent i det högre alternativet och 57 procent i det lägre. Tillströmningsökningen under den lika långa perioden 1945/46—1957/58 var 120 procent.

Universitetsutredningen bedömde det låg- re alternativet (övergångsfrekvensen 65 pro- cent) som det troligaste och föreslog i kon- sekvens härrned utbyggnad av ”icke-akade- misk yrkesutbildning på studentexamens grund”. På grundval av dessa överväganden och med förhoppningar om mera yrkesför- beredande utbildning inom de filosofiska fakulteterna avvisade utredningen tankarna på att spärra dessa.

Beträffande de studerandes val av ospärra- de fakulteter tog utredningen fasta på ten- denser i en rad faktorer som tydde på att andelen naturvetare inom filosofisk fakultet skulle kunna öka under 1960-talet.

En fortsatt snabb ökning av antalet stude- rande i humaniora skulle enligt utredningen kunna leda till ett arbetskraftsöverskott på humanistiskt utbildade samtidigt som en på- taglig brist på högre utbildad arbetskraft förspordes inom bl. a. samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga, tekniska och medicinska områden. Mot den bakgrunden föreslog ut- redningen en utbyggnad av den högre utbild-

ningen med tonvikt på naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig, ekonomisk och teknisk utbildning. Ett genomförande av den plane- rade utbyggnaden beräknades leda till ett närvarotal på något mer än 50 000 studeran- de år 1970.

2.2.2.4 1960 års riksdagsbeslut

Statsmaktema godtog i allt väsentligt uni- versitetsutredningens dimensioneringsförslag. Det därigenom fastställda antalet antagnings- platser vid vissa utbildningar framgår av ta- bell 2:1, där också antalet utbildningsplatser fastställda genom riksdagsbeslut 1963 (av- snitt 2.2.2.5) och 1965 (avsnitt 2227) anges.

I prop. 19602119 (s. 149 f.) motiverade departementschefen sitt ställningstagande i fråga om antagningsbegränsningar på följan- de sätt:

"Jag finner utredningens i det föregående utförligt redovisade argument mot en inträ- desspärr vid de humanistiska fakulteterna vara värda beaktande. Man skulle få vidtaga ingående och för Studiegången vid de huma- nistiska fakulteterna mycket omvälvande ät- gärder vid en begränsning av studieplatserna. Vidare skulle i detta sammanhang det mycket bestämda motståndet mot spärr från både företrädare för studenter, näringsliv och organisationer kunna tolkas så, att man allmänt anser att det kommer att finnas

Tabell 2:1. Genom skilda riksdagsbeslut fastställt antal antagningsplatser vid vissa spärrade ut- bildningsvägar samt ämnen vid de filosofiska fakulteterna.

Utbildningsväg/ämne 1965

1970 1970 1970

prop. 19601119 prop. 1960:119 prop. 19631172 prop. 19652141

Läkarutbildning 490 Högre teknisk utbildning 1 824 Tandläkarutbildning 350 Farmaceutisk utbildning 260 Därav apotekarutbildning 80 Handelshögskoleutbildning 650 Matematisk-namrvetenskaplig Fysik 720 Kemi 720 Botanik 285 Zoologi 255

550 900 916 1 844 ca 2 900 ca 3 000 350 385 260 260 360

80 80 120 700 1 100 1 100

— 1 300 1 300 — 1 300 1 280 600 612 600 604

möjligheter — i varje fall i den utsträckning utredningen måst förutsätta — för personer med examen från en humanistisk fakultet att söka och få rimliga sysselsättningar utanför lärarbanan i en helt annan omfattning än den som för närvarande gäller. Under sådana förhållanden finns det inte anledning för mig att nu förorda några åtgärder i frågan om en inträdesspärr vid de humanistiska fakulteter— na. Emellertid bör det inte helt uteslutas att spörsmälet om en intagningsbegränsning vid de humanistiska _ och även andra fria fakul- teter - kan komma att aktualiseras på nytt, om tillströmningen i framtiden till de ifråga- varande fakulteterna skulle förändras på ett från arbetsmarknadssynpunkt oroande sätt. I stället bör man nu med all kraft vidtaga de andra åtgärder som står till buds för att åstadkomma en med hänsyn till arbetsmark- naden rimlig avvägning av tillströmningen till skilda fakulteter, högskolor och andra för studenter lämpliga utbildningsbanor."

Som en följd av detta ställningstagande deklarerade departementschefen beredvillig- het att dels öka ansträngningarna att bygga ut kortare eftergymnasiala yrkesutbild- ningar, dels låta se över gymnasiet i syfte att ge detta en struktur i samklang med strävan- dena på eftergymnasial nivå, dels också byg- ga ut studie- och yrkesrådgivningen inom gymnasiet.

Slutligen sammanfattade departements— chefen sina allmänna ställningstaganden till utredningens förslag på följande sätt (prop. l960:119 s. 154):

”Utan varje tvekan råder ett starkt sam- band mellan ekonomisk, social och kulturell utveckling å ena sidan och ökning av antalet yrkesverksamma med en lång teoretisk ut- bildning å den andra. Kunskaper och utbild- ning är en nödvändig förutsättning för väl- ståndsutvecklingen. Därför ökar behovet av människor med kvalificerad utbildning. Men det växande intresset för utbildning har även en rent allmänmänsklig bakgrund. Det fram- står som något självklart att alla människor utan hänsyn till skiftande ekonomiska förut— sättningar skall ha samma rätt och samma yttre möjligheter till utbildning.

Det växande behovet av välutbildad ar- betskraft och det allmänna kravet på bättre utbildning åt fler skapar tillsammans så den drivkraft som nu gör en omfattande kapaci- tetsökning på den högre utbildningens om-

råde tvingande nödvändig. De stora dragen i samhällsutvecklingen har därvid den innebör- den att universitets- och högskoleväsendets expansion måste ske med tyngdpunkten på de tekniska, matematisk-naturvetenskapliga, ekonomiska och samhällsvetenskapliga områ- dena. Med hänsyn till den utveckling som ägt rum tidigare och med tanke på de stora ungdomskullarna från 1940-talet är det yt- terligt angeläget att denna omstrukturering inom universitets- och högskoleväsendet sker med största möjliga snabbhet.

Förutom universitet och högskolor måste emellertid även de icke—akademiska yrkesut- bildningslinjerna ges större kapacitet och bättre kvalitet. En kortare yrkesutbildning efter en gymnasial grundutbildning måste under 1960-talet komma att för ungdomen framstå som ett lockande alternativ till den längre universitets- och högskoleutbild- ningen.”

22.25 1963 års riksdagsbeslut

I 1960 års Idrarutbildningssakkunnigas (LUS) första ämneslärarprognos ”Lärare i läroämnen” (publicerad i arbetsmarknadssty- relsens serie Arbetsmarknadsinformation 196211) finns en rad antaganden om utbygg- naden av skolväsendet. Fackskolan antogs bli utbyggd så att den 1971/72 skulle kunna ta emot 20 procent av lö-åringarna. Detta var ett något snabbare införande av fackskolan än vad skolberedningen räknat med. Gymnasie- frekvensen antogs öka till 30 procent år 1970. Det noterades att nära 8 000 sökande elever ej kunde antas till gymnasiet 1960. Ca 80 procent av de antagna gick 1960 till allmänt gymnasium. SÖ och överstyrelsen för yrkesutbildning hade utfärdat anvis- ningar med syfte att denna andel skulle bli ca 60 procent vid 1960-talets slut.

LUS' antaganden om gymnasieexamina- tionen låg sålunda högre än universitetsut- redningens. Övergången till universitet och högskolor från allmänt gymnasium hade be- funnits uppgå till ca 80 procent eller något däröver. En övergångsfrekvens om 80 pro- cent ansågs sannolikast för framtiden.

Kort tid efter det att ämneslärarprogno- sen publicerats presenterade ecklesiastikde- partementets prognos- och planeringsgrupp

(p-gruppen) översikten ”Tendensema på aka- demikemas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet” (SOU 1962:55)jämte en pro- memoria angående utbildningsväsendets fort- satta utbyggnad. Utöver statistiska uppgifter redovisades två beräkningar rörande den framtida utvecklingen, nämligen dels en ten- denskalkyl, dels ett s. k. programmatiskt räk- neexempel.

Tendenskalkylen följde ämneslärarprogno- sens antaganden om gymnasieexaminationen t. o. m. 1970. Däruföver antogs att andelen studenter från reallinjen skulle öka till 50 procent av examinationen inom det allmän- na gymnasiet. Av män med examen från allmänt gymnasium antogs 91 procent fort- sätta till universitet och högskolor, medan motsvarande procenttal för kvinnorna antogs öka successivt från 73 till 80 procent. För examinerade från handelsgymnasium och tekniskt gymnasium antogs en övergångs- frekvens om 25 procent. Nettoantalet ny- inskrivna utan avslutad gymnasieutbildning antogs vara 350 per år. Vidare beräknades att 35 procent av de inskrivna vid fria fakul- teter skulle skrivas in vid matematisk-natur- vetenskaplig fakultet år 1970.

Det programmatiska räkneexemplet inne- bar en kalkyl som skulle kunna ligga till grund för en på bestämda mål inriktad plane- ring. I denna antogs 100 procent av männen och 90 procent av kvinnorna från allmänt gymnasium söka sig till fortsatta studier av något slag. Motsvarande andel för handels- gymnasium och tekniskt gymnasium antogs vara 25 procent. Genom antaganden om ökat antal platser vid teknisk, medicinsk och odontologisk utbildning kunde man anta att tillströmningen till matematisk—naturveten- skaplig fakultet skulle dämpas. Ökad antag- ning vid ekonomutbildning antogs minska tillströmningen till humanistisk fakultet (som också innefattade samhällsvetenskaplig utbildning). Också en starkt ökad antagning till eftergymnasial fackutbildning utanför universitet och högskolor antogs minska till- strömningen till humanistisk fakultet. Mot bakgrund av dessa antaganden räknade man med en väsentligt minskad tillströmning till

de fria fakulteterna, samtidigt som andelen inskrivna vid matematisk—naturvetenskaplig fakultet antogs öka till 41 procent av de inskrivna vid de fria fakulteterna år 1970/71.

På grundval av p-gruppens arbete föreslogs i prop. 19631172 riktlinjer för en fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet för tiden fram till början av 1970-talet. Gruppens beräkningar visade på att vid den- na tidpunkt antalet studerande skulle ha sti- git till närmare 83 000. Även om utbyggna- den av de spärrade utbildningarna var omfat- tande (se tabell 2:1), skulle likväl större de- len av ökningen komma på de fria fakulteter- nas lott. De föreslagna riktlinjerna antogs av riksdagen.

Med p-gruppens förslag aktualiserades på nytt frågan om en spärr vid de fria fakulte- terna. Departementschefen avvisade också denna gång en sådan utväg. I argumente- ringen (prop. 1963zl72 s. 231) lades nu stör- re vikt vid den enskildes frihet att välja en högre utbildning än fallet varit 1960:

"Jag finner det av principiella skäl ej vara rimligt att genom införande av inträdesspär- rar vid de nu fria fakulteterna söka åstad- komma den balanserade expansion av univer— sitets- och högskoleväsendet som alla önskar. Såsom jag tidigare vid skilda tillfällen uttalat finns det visserligen skäl till viss oro inför det under det närmaste decenniet starkt ökande antalet personer med humanistisk utbild- ning. Svårigheter av omställningskaraktär kan komma att uppstå på akademikernas arbetsmarknad. Emellertid finner jag tanken att genom införande av ytterligare spärrar förhindra studieintresserade ungdomar att vidareutbilda sig på denna nivå vara så stri- dande mot den allmänna strävan till ökad valfrihet för den enskilde i välfärdssamhället, att andra vägar bör väljas för att åstadkom- ma den balans inom utbildningssystemet som man med hänsyn till arbetsmarknadens behov alltjämt måste sträva efter på alla nivåer.

Som p-gruppen framhållit skulle spärrfrå- gan komma i ett annat läge, om genom spärrar för de fria fakulteterna resurser skulle kunna friställas för en ökning av de nu spärrade linjernas kapacitet. [ likhet med p-gruppen finner jag den möjligheten för närvarande utesluten. Inom överskådlig framtid torde realekonomiska förutsätt-

ningar — särskilt i fråga om kvalificerad personal # saknas för en så stark ökning av kapaciteten vid de spärrade utbildningslinjer- na, att valfrihetsargumentet mot spärrar vid de fria fakulteterna skulle bortfalla eller väsentligt försvagas.”

2.2.2.6 1960 års gymnasieutredning

Genom Hämqvists och Grahms på uppdrag av 1960 års gymnasieutredning genomförda undersökning, ”Vägen genom gymnasiet” (SOU 1963:15) kartlades studievalets sam- band med kön, social bakgrund, skolbetyg och yrkesambitioner. Bl. a. framkom de höga gymnasiefrekvensema för elever från socialgrupp I liksom dessa elevers benägen- het att gå till latinlinjen. Nästan ingen gym— nasist från denna socialgrupp var inriktad på att börja arbeta direkt efter studentexamen.

Gymnasieutredningen redovisade i ”Spe- cialutredningar om gymnasiet” (SOU 1963: 41) vissa undersökningar som bl. a. berörde efterfrågan på gymnasieutbildning. I en un- dersökning av Wallberg och Cassel påvisades tecken som tydde på betydelsen av föräldrar- nas utbildning för elevernas efterfrågan på gymnasial utbildning. Genom en serie beräk- ningar skattades den tänkbara efterfrågan på gymnasial utbildning 1970—1980 enligt olika alternativ. De olika ansatserna gav till resultat att gymnasiefrekvensen 1970 skulle bli mellan 32 och 43 procent av antalet 16-åringar.

I sitt huvudbetänkande ”Ett nytt gymna- sium” (SOU 1963:42) redovisade gymnasie- utredningen en rad uppgifter om tillström- ningen till gymnasiet. Bl. a. visades att ande- len 17-åringar som antagits till gymnasiet visat en nära nog konstant årlig procentuell ökning under perioden 1950—1962. Utbygg- naden av gymnasiets kapacitet mätt med gymnasiefrekvensen skulle sålunda ej ha på- verkats nämnvärt av de stora variationerna i årskullamas storlek (antalet l7-åringar var störst 1961).

I sin sammanfattning av resultaten från olika undersökningar konstaterade gymnasie- utredningen bl. a.

o att många elever motiverat sitt gymnasie- val med ”man klarar sig inte nu för tiden utan högre utbildning” 0 att elever som väljer fackgymnasium är mera benägna än andra att välja tvåårig fackskola som alternativ ' att orter med fullständigt gymnasium upp- nått 30,5 procents gymnasiefrekvens re- dan år 1961 0 att den fortsatta tillströmningen till gym- nasiet var beroende av i vad mån grund- skolan skulle komma att utjämna de geo- grafiska och sociala ojämnheterna i rekry- teringen ' att den stigande utbildningsnivån i sin tur kunde antas medföra en stegrad efterfrå- gan på utbildning 0 att det fanns stora nya elevgrupper som kunde antas tillgodogöra sig gymnasieut- bildning. Hit skulle även räknas äldre per- soner som inte fått denna möjlighet.

Gymnasieutredningen nämner följande faktorer som ger anvisning om fortsatt ex- pansion.

. Grundskolans införande. . Utjämning av sociala och geografiska skill- nader i gymnasiefrekvenser. ' Gymnasieutbildning torde äveni fortsätt- ningen bli en lönsam satsning från indivi- dens synpunkt. ' Ökad efterfrågan av gymnasial utbildning även som konsumtion. ' Tidigare decenniers utbildningsexpansion medför ökad utbildningsefterfrågan för barnens räkning.

Utredningen antog att efterfrågan på gym- nasial utbildning skulle fortsätta att öka men ansåg att det var orealistiskt att anta att man 1970 skulle kunna ta emot alla till sådan ut- bildning. En riktpunkt för år 1970 för dimen- sioneringen av ”gymnasial utbildning av för- hållandevis teoretisk och allmän karaktär” borde enligt utredningen ligga på mellan 50 och 55 procent av årskullen,

För att uppnå ökad tillströmning till tek- nisk-naturvetenskaplig-medicinsk utbildning rekommenderade gymnasieutredningen att

naturvetenskaplig gymnasielinje skulle beräk- nas för 30 procent av eleverna i gymnasiet. Utredningen ansåg att den fackgymnasiala utbildningen borde göras mera attraktiv i framtiden. De ekonomiska och tekniska lin- jerna borde enligt gymnasieutredningen till- sammans omfatta drygt 40 procent av elever- na.

2.2.2.7 U 63 och 1965 års riksdagsbeslut

För att förverkliga det av 1963 års riksdag antagna utbyggnadsprogrammet tillsattes 1963 års universitets- och högskolekommitté (U 63). Kommittén presenterade 1965 sitt förslag till utbyggnad i betänkandet ”Ut- byggnaden av universitet och högskolor. Lo- kalisering och kostnader 1” (SOU 1965zll). Huvuddragen i U63s förslag innebar en så långt möjligt vidgad kapacitet vid redan existerande läroanstalter, en ny enhet för medicinsk och teknisk forskning och utbild- ning i Linköping, samt fyra universitetsfilia- ler för grundläggande filosofisk utbildningi respektive Karlstad, Linköping, Växjö och Örebro, knutna till (i ordning) universiteten i Göteborg, Stockholm, Lund och Uppsala. För att kunna ge alla dem som så önskade universitets— och högskoleutbildning inom de ekonomiska ramar som U 63 bedömde vara rimliga berörde kommittén också olika åtgär- der för att effektivera utbildningen såsom tre- terminssystem och skiftutbildning. För att uppnå en begränsning av studietiderna inom de filosofiska fakulteterna förordades en skärpning av reglerna för deltagande i under- visning och tentamina. En ytterligare tänk- bar åtgärd som kommittén diskuterade var att införa en spärregel efter två års studier. Regeln skulle i huvudsak innebära att stude- rande som efter denna tid inte kunde upp- visa normala studieresultat inte längre skulle tillåtas fortsätta sina studier vid fakulteten. Ett alternativ till en sådan spärregel var enligt kommittén att ange en maximal tids- gräns för studier för en viss tentamen. Dessa regler kunde kompletteras med en begräns- ning av antalet tentamenstillfällen. Statsmaktema godtog i allt väsentligt

U 635 förslag. Det 1963 antagna totalantalet studerande 1970 justerades dock från ca 83 000 till ca 87 000.

I prop. 1965zl41 angående utbyggnaden av universitet och högskolor m. m. anslöt sig departementschefen vidare till U63s upp- fattning att åtgärder måste vidtas för att minska studietidema och öka genomström— ningen vid de filosofiska fakulteterna. Depar— tementschefen anförde bl. a. följande (prop. l965:l4l s. 128):

"Dessa åtgärder hör till sin principiella karaktär vara av det slag U 63 förordat. En förutsättning för att de skall kunna med framgång genomföras är emellertid enligt min mening att en fastare organisation av utbildning fram till primärexamen vid de filosofiska fakulteterna genomförs. En nära till hands liggande åtgärd, som aktualiserats i flera remissyttranden, är att införa bundna ämneskombinationer eller om man så vill fasta studiegångar för de studerande vid filo- sofisk fakultet. Medan tillträde hittills i prin- cip varit fritt till studier i varje enskilt ämne inom filosofisk fakultet bör sålunda organi- sationen i framtiden tillåta fritt tillträde endast till vissa fasta studiegångar såsom redan är förhållandet vid spärrade fakulteter och högskolor samt vid de teologiska ochju- ridiska fakulteterna.

Efter utredningsarbete inom UKÄ fram- lades i prop. 1969:4 om utbildningens orga- nisation vid filosofisk fakultet m. m. förslag om en ny studieordning vid de filosofiska faktulteterna som antogs av riksdagen. Den nya ordningen infördes höstterminen 1969. Enligt denna studieordning organiseras stu- dierna vid filosofisk fakultet i utbildningslin- jer. En kraftigt utbyggd studie- och yrkesväg- ledning samt regler om tröskel- och avstäng- ningsprövningar avses medverka till den av- sedda effektiveringen av studierna. Som följd av de första årens erfarenheter av 1969 års studieordning pågår inom UKÄ och vid läro- anstalterna ett intensivt utvecklingsarbete av- seende bl. a. studieplaner Och undervisnings- former. U 68 återkommer i kapitel 3 till frå- gor rörande högskolestudiernas organisation.

2.2.3 Antalet studerande i viss vuxen- utbildning

1 avsnitten 2.2.1 och 2.2.2 har utvecklingen och planeringen inom universitet och hög- skolor under senare årtionden belysts. För bedömningen av den framtida planeringen av högskoleutbildning är också förhållanden inom annan utbildning som vänder sig till vuxna människor väsentliga.

Som vuxenutbildning brukar räknas ut- bildning vid folkhögskolor, studieförbundens utbildning, arbetsmarknadsutbildning samt den vuxenutbildning på främst grundskole- och gymnasieskolenivå som bedrivs med stat- ligt och kommunalt huvudmannaskap. Där- till kommer en mycket omfattande utbild- ningsverksamhet inom fackföreningsrörelsen och andra organisationer samt utbildning av inskolnings-, fortbildnings- och vidareutbild- ningskaraktär inom företag och förvaltning. Inom det senare området förekommer också utbildning av grundutbildningskaraktär.

Här skall ges en kort översikt av de fyra först nämnda slagen av vuxenutbildning. För en utförlig redovisning av vuxenutbildningens karaktär och omfattning kan bl. a. hänvisas till Eliassons och Höglunds för pedagogikut- redningen utförda rapport ”Vuxenutbild- ning i Sverige” (Utbildningsdepartementet l971:l). Ett för bedömningen av vuxenut- bildningen väsentligt drag är dess mångfacet- terade karaktär: strävan att snabbt anpassa utbildningens innehåll och former efter aktu- ella behov, i många fall en pedagogisk frihet med stort utrymme för elevernas deltagande i undervisningens utformning osv. Utmärkan- de kan också vara en stark blandning av olika åldersgrupper bland de studerande.

Det sammanlagda statliga stödet till de slag av vuxenutbildning som behandlas i det följande var budgetåret 1971/72 något mer än en miljard kronor.

2.2.3.l Utbildning vid folkhögskolor

De tre första folkhögskolorna började sitt arbete hösten 1868. Hundra år senare hade antalet stigit till något över 100 och därut-

Antal i tusental 20

letu/st [BSS/66 1970/71

Figur 2.'5. Antal studerande i folkhögskolornas vinterkurser 1960/61, 1965/66 och 1970/71.

över ett tiotal mer eller mindre självständiga filialskolor. Målet för skolorna är att ge all- män medborgerlig bildning med särskilt syfte att ”bibringa eleverna insikt om deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar.” Lägsta inträdesålder är 18 år. Utvecklingen av antalet studerande i de 5. k. vinterkurser- na under 1960-talet framgår av figur 2:5.

Ungefär hälften av folkhögskolorna har landstingskommunalt huvudmannaskap. Öv- riga skolor ägs av stödföreningar, folkrörelser och andra organisationer.

Kurstyperna är tre. Vinterkurserna är folkhögskolornas hu- vudkurser och omfattar i regel 34 veckor. Flertalet skolor anordnar treårig utbildning, övriga tvåårig utbildning. Studier vid vinter- kurs kan i vissa fall ge grundskole- eller fack- skolebehörighet, beroende på elevens studie- bakgrund och utformningen av folkhögskole- kursen. Vissa skolor har inrättat s. k. special- linjer som en del av ordinarie vinterkurs, vil- ka i många fall ger direkt yrkesutbildning. Specialiseringen kan t. ex. avse samhällsstu- dier, särskilt avpassade för förtroendevalda personer i organisationer och kommuner, u- landsfrågor, ledarutbildning eller musik- och teaterstudier.

Ämneskurser omfattar i allmänhet minst en veckas studier. Kursernas inriktning varie- rar. Somliga kurser organiseras för särskilda grupper, t. ex. pensionärer och handikappa-

de. Andra kurser gäller ledarutbildning, ut- bildning med samhällsinriktning såsom sam— hälls- och organisationskunskap, estetisk ut- bildning, internationella frågor, språk och kurser i vuxenpedagogik för lärare i kommu- nal vuxenutbildning. Vissa kurser kallas ”av- rostningskurser” och syftar till att hjälpa personer med initialsvårigheter som avser att bedriva mer omfattande vuxenstudier.

Sommarkurser finns numera endast i be- gränsad utsträckning och omfattar i allmän- het omkring 13 veckor.

Det finns inga centralt fastställda läropla- ner för folkhögskolorna. Varje skola får inom de gränser folkhögskolstadgan anger själv utforma sitt program. För första årets studier finns dock vissa förbehåll beträffande de ämnen i vilka undervisning skall ges.

Under senare år har utvecklingen gått mot ökad kontakt mellan folkhögskolan och organisationer och institutioner utanför sko- lan. Det gäller t. ex. samverkan med studie- förbund och den kommunala vuxenutbild- ningen. I december 1972 har en utredning tillkallats rörande folkhögskolornas framtida uppgifter.

Under budgetåret 1972/73 beräknas det statliga stödet till folkhögskolor uppgå till 125 miljoner kronor.

2.232 Studieförbundens vuxenutbildning

Folkbildningsarbetet tog sin början under slutet av 1800-talet. I dag har tio studieför- bund statsbidragsberättigade studiecirklar. Deltagarfördelningen år 1971/72 på de då elva förbunden framgår av tabell 2:2.

Utvecklingen av bruttoantalet kursdeltaga- re framgår av figur 2:6.

Studieförbunden är förankrade i olika organisationer och folkrörelser, t. ex. de fackliga arbetar- och tjänstemannarörelsema, politiska partier och kyrkliga samfund. Till folkbildningsorganisationerna räknas också 24 länsbildningsförbund som är samarbets- organ mellan studieförbundens regionala en- heter, folkhögskolor, bibliotek och andra kulturinstitutioner inom respektive län. Ge- mensamt organ på riksplanet för studieför-

Tabell 2.2. Antal deltagare i allmänna cirklar innefattande cirklar med tilläggsbidrag och universitetscirklar fördelade efter studieför— bund 1971/72.

Studieförbund Deltagare 1971/721

Arbetarnas bildnings-

förbund 658 000 Blåbandsrörelsens studie-

förbund 15 000 Folkuniversitetet 111 000 Frikyrkliga studie—

förbundet 149 000 KFUK—KFUMs studie-

förbund 20 000 Nykterhetsrörelsens bildnings—

verksamhet 87 000 Studiefrämjandet 65 000 Studieförbundet Medborgar-

skolan 240 000 Studieförbundet Vuxen-

skolan 293 000 Sveriges kyrkliga studie-

förbund 164 000 Tjänstemännens bildnings-

verksamhet &_

2 005 000

1 Här avrundande tal.

Källa: SMU 197236 Antal i tusental 2000 I 500— 1 000—

500:

" 1950/51 1950/sr |970/7l Figur 2:6. Bruttoantal kursdeltagare i studieför- bundens utbildning 1950/51, 1960/61 och 1970/71.

bunden och en del andra organisationer på folkbildningsverksamhetens område är Folk- bildningsförbundet.

Tre verksamhetsformer har dominerat.

' Föreläsningar. De största ämnesområdena är samhällskunskap — innefattande stats— kunskap, internationella frågor, arbets- marknadsfrågor och samhällsekonomi — samt estetiska ämnen: litteratur, konst, teater och musik. ' Studiecirklar är den mest omfattande verksamhetsgrenen. Läsåret 1970/71 upp- gick antalet statsbidragsberättigade studie- cirklar till ca 160 000 och bruttoantalet deltagare till ca 1,6 miljoner (se också ta- bell 212 och figur 216). En studiecirkel är en kamratkrets för gemensamma, plan- mässigt bedrivna studier över ett på för- hand angivet ämne eller problemområde. Varje cirkel består av mellan 5 och 20 per- soner.

. Biblioteken har spelat stor roll i studieför- bundens verksamhet. De statliga bidragen till studiecirklarna gick tidigare till den lit- teratur som cirklarna arbetade med, under förutsättning att böckerna sattes upp i bibliotek. Dessa bibliotek har i huvudsak överförts i kommunal ägo. Studiecirklarna har ett brett ämnesregister och ämnesvalet varierar starkt mellan studie- förbunden. Fördelning på ämnesområden i procent 1970/71 av antalet deltagare i studiecirklar:

% Religion, filosofi, psykologi 5 Språk 24 Litteratur, konst, teater, film 21 Musik 16 Samhälls- och rättsvetenskap 16 Ekonomi- och näringsväsen 13 Naturvetenskap, medicin, idrott 7

100

Det statliga stödet till studiecirkelverksam- heten uppgår för budgetåret 1972/73 till ca 165 miljoner kronor. Landstingens och kom- munernas årliga anslag uppskattas till 100 miljoner kronor.

Arbetsmarknadsutbildning ges på sysselsätt- ningspolitiska grunder. Berättigade till ut— bildning är personer som är arbetslösa, hotas av arbetslöshet eller är svårplacerade på arbetsmarknaden. Vederbörande skall ha fyllt 20 år och vara sökande vid arbetsför- medlingen. Undantag från regeln görs för bl.a. ensamstående mödrar, handikappade och flyktingar. Flertalet elever är i åldern 25—35 år.

Åren 1954—1958 bestod arbetsmarknads- utbildningen till större delen av arbetsvårds- åtgärder för militär- och civilskadade. Under denna tid började AMS också som försöks- verksamhet omskolning och annan yrkesut- bildning åt ensamstående kvinnor samt åt medelålders och äldre — manlig och kvinnlig _ arbetskraft. Först i samband med kon- junkturnedgången 1957—1959 fick verksam- heten mer betydande omfattning. Den har nästan tiofaldigats under de senaste tio åren. Antalet studerande i arbetsmarknadsutbild- ning framgår av figur 217.

Arbetsmarknadsutbildning sker i olika for- mer. De vanligaste är följande.

' Omskolningskurser som ger grundläggande utbildning för ett nytt yrke. ' Fortbildningskurser som ger ytterligare ut- bildning inom det egna yrkesområdet. En

An+ol i tusental 150 _j

100—

50—

lSGO/Gl |965/66 1970/7l

Figur 2:7. Antalet studerande som deltagit iarbets- marknadsutbildning1960/61, 1965/66 och 1970/71.

särskild form av fortbildningskurs är reak- tiveringskurser som riktar sig till ej yrkes- verksamma med tidigare yrkesutbildning. ' Nybörjarkurser för ungdomar utan tidiga- re yrkesutbildning och/eller yrkeserfaren- het. 0 Arbetsliv och utbildning ”arbetsmarknads- information med praktik” yrkesoriente- rande kurs som avser att genom arbets- marknadsinformation, praktik i arbetslivet och yrkesvägledning underlätta för kurs- deltagarna att finna lämpliga lösningar på arbets- och/eller utbildningsval. ' Företagsutbildning med lokaliseringspoli— tiska syften eller i form av lärlingsutbild- ning samt utbildningi företag av äldre och av handikappade. ' Bristyrkesutbildning som syftar till att öka tillgången på utbildad arbetskraft inom vissa yrkesområden.

Utbildning i allmänna ämnen ingår fr. o. m. våren 1971 i arbetsmarknadsutbild- ningen och omfattar ämnena matematik, fysik/kemi, svenska, engelska och samhälls— kunskap. Syftet är att ge kursdeltagarna, som i allmänhet endast har folkskoleutbild- ning, en kompletterande allmän utbildning.

Utbildningstiden varierar från några veckor till två är beroende på typ av utbild- ning. Den genomsnittliga tiden är för närva- rande omkring sex månader.

Arbetsmarknadsutbildningen handhas av flera skilda anordnare. De personer som 1971/72 påbörjade arbetsmarknadsutbild- ning fördelar sig enligt följande.

% Särskilda kurser anordnade av skolöverstyrelsen 51 Kurser inom det reguljära utbildnings- väsendet 23 Företagsutbildning 13 Övrigt _13 100

Den totala kursverksamheten omfattar yrkesinriktningar över praktiskt taget hela arbetsmarknaden. Bristyrkesutbildningen in- riktas främst på verkstadsindustrin och vård- området.

Statens kostnader för arbetsmarknadsut- bildning uppgick budgetåret 1971/72 till ca 710 miljoner kronor.

2.2.3.4 Kommunal vuxenutbildning

Den kommunala vuxenutbildningen har se- dan den 1 juli 1968, då nuvarande bestäm- melser trädde i kraft, genomgått en snabb expansion. Läsåret 1967/68 fanns kommu- nala kvällsgymnasier i ca 30 kommuner, me- dan 321 kommuner anordnade vuxenutbild- ning i början av läsåret 1971/72. Av dessa hade 163 kommuner både grundskole- och gymnasieskolekurser, 94 endast grundskole- kurser och 64 endast gymnasieskolekurser. Studerandeantalets utveckling framgår av fr- gur 218.

Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasie- skolan samt särskild yrkesinriktad och tek- nisk utbildning. Utbildningen anordnas huvudsakligen som deltidsundervisning. De studerande kan i allmänhet välja att läsa an- tingen enstaka ämnen eller för fullständig kompetens i den aktuella skolformen. Un- dervisningen innebär att eleven vanligtvis läser ett eller några få ämnen samtidigt. Om- kring 40000 elever deltog hösten 1970 i kurser på grundskolans högstadium, ca

Antal i tusenial 200

150

lllllllll

5 a 1

U'! U illllll

i

Issa/59 resa/70 1970/11 ts7l/7z

Figur 2:8. Antal studerande i kommunal vuxenut- bildning 1968/69, 1969/70,1970/71 och 1971/72.

50 000 i kurser motsvarande gymnasiet och fackskolan och ca 80 000 i yrkesskolans del- tidskurser.

De ämnen som läses av det största antalet studerande är engelska, matematik, svenska, samhällskunskap, företagsekonomi och his- toria. _Yrkesskolekurserna ger utbildning för de flesta yrken inom industri, hantverk, han- del, kontor och vårdområdet.

Det statliga bidraget till kommunal vuxen- utbildning under budgetåret 1972/73 uppgår till ca 165 miljoner kronor.

2.2.4 Nuvarande tendenser i studerande- antalet vid universitet och högskolor

2.2.4.1 Tillströmningen till universitet och högskolor

Under tiden efter andra världskriget har an- talet nyinskrivna vid universitet och högsko- lor fram till och med läsåret 1968/69 visat en oavbruten stegring. Detta gäller inte bara det totala antalet inskrivna utan också i

huvudsak de skilda fakulteterna och högsko- lorna. Som framgår av tabell 213 var inskriv— ningen läsåret 1969/1970 något mindre än föregående år. Minskningen kunde i huvud- sak förklaras av att ett antal studerande, som påbörjade studierna under höstterminen 1969, skrev in sig redan föregående vårter- min. Detta hängde samman med införandet av den nya studieordningen vid de filosofiska fakulteterna. ] tabellen bör alltså en utjäm- ning göras mellan inskrivningstalen för läs- åren 1968/69 och 1969/70.

Från läsåret 1970/71 har emellertid, som också framgår av tabell 213, en vändning skett ifråga om inskrivningstalen. l tabell 214 anges bruttoantalet nyinskrivna under hösttermi- nen vid de fria fakulteterna under en följd av år. De mycket stora variationerna totalt och för de enskilda fakulteterna (främst de filo- sofiska) framgår tydligt av tabellen.

Genom att huvuddelen av inskrivningen till de fria fakulteterna sker på höstterminen återspeglar tabell 214 i sina huvuddrag varia- tionerna också i den totala tillströmningen

Tabell 2.3. Tillströmning av studerande till universitet och högskolor 1960/61—1972/ 73.

År Spärrad utbildning1 (antal nybörjarplatser)

De fria fakulteterna2 (nettoantal nyinskrivna)

Nettoantal nyinskrivna3 vid spärrad utbildning och fria fakulteter

1960/61 2 800 5 800 1961/62 3 200 6 600 1962/63 3 900 7 500 1963/64 4 300 9 300 1964/65 4 700 11 500 1965/66 5 300 13 500 1966/67 5 700 16 400 1967/68 6 200 21400 1968/69 6 600 25 200 1969/70 6 800 22 500 1970/71 7 400 21 400 1971/72 7 900 17 300 1972/73 8 200

7 800 8 800 10 000 12 400 14 900 17 200 20 400 25 900 29 600 27 100 26 400 22 000

Källa: Bilaga 4 till UKÄs anslagsframställning för 1972/73.

1 Omfattar agronomutbildning, apotekarutbildning, blandad naturvetenskaplig och farmaceutisk utbild— ning, civilingenjörsutbildning, civiljägarmästarutbildning, ekonomutbildning, gymnastiklärarutbildning, hortonomutbildning och landskapsarkitektutbildning, idrottslärarutbildning, joumalistutbildning, läkarut— bildning, receptarieutbildning, socionomutbildning, tandläkarutbildning, teknisk magisterutbildning, vete- rinärutbildning. 2 Omfattar humanistisk, juridisk, matematisk-naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och teologisk fakultet. 3 Med nettoantal nyinskrivna avses de studerande som tidigare ej varit inskrivna vid fakultet eller hög- skola. Hänsyn har inte tagits till fr. o. m. 1971/72 ändrade definitioner.

Tabell 2.4. Bruttoantal nyinskrivna studerande under höstterminen per den 10 oktober 1967—1972 vid de fria fakulteterna.

Fakultet 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Teologiskl 183 202 16 43 20 31 Juridisk 1549 1 288 1087 1 129 1 257 1 141 Humanistisk 5 756 7 270 6 830 5 849 4 583 4 546 Samhällsveten- skaplig 7 103 8 681 9196 10 090 7 561 6 972 Matematisk-natur- vetenskaplig 4 177 4 695 4 100 3 282 2 452 2 191 Summa 18768 22 136 21229 20 393 15 873 14 881

ej sker vid teologisk fakultet.

till dessa fakulteter. Under läsåret 1970/71 skedde dock en viss förskjutning av inskriv- ningen från höst till vår, så att det totala inskrivningstalet för året låg i nivå med mot- svarande för 1969/70. Den stora nedgången av nyinskrivningeii höstterminen 1971 följ- des av en stark nedgång även under våren 1972.

Tillströmningen till matematiska och naturvetenskapliga studier har, i förhållande till tillströmningen till andra sektorer av uni- versitetsområdet, sjunkit under 1960-talet. Vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet har nettoantalet nyinskrivna sjunkit från ca 26 procent av antalet nyinskrivna vid de fria fakulteterna totalt år 1960/61 till ca 16 pro- cent år 1970/71. Räknar man i stället ande- len nyinskrivna studerande med matematisk- naturvetenskaplig inriktning över huvud (ut- bildning till agronom, apotekare, civilingen- jör, civiljägmästare, gymnastik- och idrottslä- rare, hortonom, läkare, receptarie, tandläka- re, teknisk magister och veterinär) i procent av det totala antalet nyinskrivna vid universi- tet och högskolor, blir motsvarande tal ca 39 och ca 27 procent. Tendensen är sålunda en- tydig och avviker från gällande planeringsmål (1965 års riksdagsbeslut) som i stället räknar med en väsentlig ökning av andelen matema- tiker och naturvetare.

2.2.4.2 Efterfrågan på partiell utbildning

En för bedömningen av den framtida till- strömningen till högre utbildning viktig ten-

1 Fr. o. m. läsåret 1969/70 påbörjas teologiska studier vid filosofisk fakultet, varför inskrivning normalt

dens är den allt större efterfrågan på utbild- ning som inte avses leda till examen. Inte minst med hänsyn till strävan att utveckla ett mönster av återkommande utbildning (jfr kapitel 8) bör denna tendens uppmärksam- mas. I detta avsnitt belyses omfattningen och i viss mån karaktären av efterfrågan påi denna mening ofullständig utbildning.

Partiell högskoleu tbildning

Den enskilde studeranden vid universitet och högskolor avser inte alltid att fullfölja stu- dierna till examen. Bl.a. genom sin studie- organisation, som bygger på studiekurser som kan kombineras på en mångfald sätt, och genom det fria tillträdet till studierna tar de filosofiska fakulteterna emot det största antalet studerande med sådan partiell utbild- ning som mål. Också vid andra högskolor och fakulteter antas emellertid extra stude- rande.

I Attehags och Svanfeldts undersökning ”Universitetsstudier utan examen” (SOU 1971:60 och 62) redovisas bl. a. studiemålen inom två grupper av studerande som ej avlagt examen. Av ca 65 000 närvarande studeran- de höstterminen 1966 vid ekonomisk, filo— sofisk, juridisk och teknisk fakultet eller högskola undersöktes de som ej var närvaran- de påföljande hösttermin och ej hade exa- men. Av dem som vid undersökningstillfallet inte hade återupptagit studierna var det cä 1000 som inte avsett att ta examen, ca 2 000 som inte tagit ställning till eller inte

besvarat frågan om de avsåg att ta examen samt närmare 2 000 studerande som slutat studera vid berörda fakulteter trots ur- sprunglig avsikt att ta examen. Av ca 5 000 nyinskrivna vid motsvarande fakulteter och högskolor läsåret 1956/57 hade ca 1 000 in- te avlagt examen år 1968. Av dessa uppgav vid undersökningen ca 200 att de ej avsett att ta examen, medan ca 300 inte hade tagit ställning till eller inte besvarat frågan om eventuell avsikt att ta examen, ca 400 hade slutat studera trots ursprunglig avsikt att ta examen och ca 100 fortfarande studerade.

Av UKÄS redovisning av erfarenheterna efter tre år av 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna framgår bl. a. att av dem som höstterminen 1969 skrevs in för studier enligt den nya studieordningen (17 701 studerande) 2119 (ca 11 procent) hade registrerats för endast en termins stu- dier och 2 886 (ca 16 procent) för två terminers studier. Av dem som skrevs in höstterminen 1970 (15 530 studerande) hade efter två är ca 20 procent registrerats för en termins studier och ca 24 procent för två terminers studier.

Av dem som höstterminen 1972 senast den 15 september skrivits in vid filosofisk fa- kultet (10 427 studerande) uppgav enligt SCBs statistik mindre än hälften (ca 47 pro- cent) att de avsåg att studera fram till hel examen. Av de 3 518 nyinskrivna som var över 24 år avsåg endast en fjärdedel att studera till examen.

En skattning av antalet studerande i par- tiell utbildning vid filosofisk fakultet läsåret 1971/72, som gjorts vid SCBs prognosinsti- tut på grundval av de uppgifter om studie- avsikt som de studerande lämnat vid anmä- lan, visar att antalet torde uppgå till något tiotusental.

Bakgrund hos de studerande i partiell utbildning

Utbildningsbakgrunden hos de studerande som väljer studier utan att ha examen som mål är mycket skiftande. Detta framgår bl. a. av rapporten ”Universitetsstudier utan exa-

men” (SOU l971:62). Av dem vilkas mål var att bygga på tidigare yrkesutbildning (i 1966-gruppen ca 400 stycken) hade knappt hälften examen från annan eftergymnasial utbildning än utbildning vid universitet eller högskola och ungefär lika många en avslutad yrkesutbildning på gymnasial nivå.

Efter förslag från kompetensutredningen pågår sedan den 1 juli 1969 försöksverksam- het med stöd av kungörelsen (1969:68) om vidgat tillträde till högre studier. Det vid- gade tillträdet innebär i huvudsak att perso- ner som fyllt 25 år och varit yrkesverksam- ma i minst fem år äger tillträde till viss ut- bildning vid de filosofiska fakulteterna. De måste också uppfylla de eventuella förkun- skapskrav i visst ämne som krävs enligt nor- malstudieplanen. Försöksverksamheten om- fattar vid filosofisk fakultet ämnesområdena engelska, pedagogik, psykologi, sociologi, företagsekonomi, nationalekonomi, sam- hällskunskap, statistik, statskunskap, ekono- misk och juridisk översiktskurs, matematik, informationsbehandling och kemi. Även vissa s.k. yrkkurser har efter hand kommit att omfattas av försöksverksamheten. [nom socionomutbildningen pågår en motsvarande försöksverksamhet sedan vårterminen 1971.

I UKÄs redogörelse för erfarenheterna ef- ter tre år av den nya studieordningen vid fi- losofisk fakultet redovisas antalet studerande som skrivits in enligt kungörelsen om vidgat tillträde. Totalt har 4 591 personer skrivits in, fördelade i tiden enligt följande.

1969/70' 1 226 1970/71 1 775 1971/72 1 590

UKÄ har i skrivelse den 25 augusti 1971 redovisat vissa undersökningar beträffande studerande som under de tre första terminer- na av försöksverksamheten skrevs in vid filo— sofisk fakultet inom ramen för försöken.

Nästan hälften av de studerande fanns vid Stockholms universitet. Omkring hälften var i åldern 25—30 år. De vanligast förekom- mande ämnesområdena var pedagogik, före- tagsekonomi,psykologi och sociologi. Av dem

som påbörjade studierna 1969 hade ca 65 procent studerat på heltid, medan 35 pro- cent bedrivit deltidsstudier.

Det allmänna intryck som man får av un- dersökningsresultaten är att de som valt att studera enligt bestämmelserna i SFS 1969:68 är relativt välutbildade personer som i all- mänhet är högst 35 år gamla. Förutbild- ningen är sådan att de i flertalet fall skulle fått dispens för universitetsstudier. Vissa re- sultat tyder på att andelen kroppsarbetare är liten. Den stora andelen studerande i Stock- holm antyder att närhet till utbildningen är en avgörande faktor för utbildningsefterfrå- gan från denna kategori.

Några skillnader i studieresultat mellan studerande som skrivits in enligt kungörelsen om vidgat tillträde och övriga studerande syns inte föreligga. Det har bl. a. anförts att i vissa fall bristande förkunskaper kompense- rats av en ovanligt hög motivationsnivå.

Extern universitetsutbildning

Med extern universitetsutbildning avses dels decentraliserad universitetsutbildning (an- ordnad av UKÄ i samarbete med en rad kommuner), dels universitetsutbildning per korrespondens (anordnad av korrenspon- densinstituten), dels statsbidragsberättigade universitetscirklar (anordnade av folkbild- ningsorganisationer och folkhögskolor). Uni- versitetscirklarna kan vara av olika slag, från sådana som jämförelsevis nära ansluter till universitetens studieplaner till cirklar som står relativt fria i förhållande till dessa.

I en i oktober 1969 avgiven rapport till UKÄ redovisar SAMSUS samarbetsgruppen

(skolöverstyrelsen — universitetskanslersäm- betet — samverkande bildningsförbunden) omfattningen och inriktningen av sådan ex- tern universitetsutbildning.

Universitetscirklama går tillbaka till 1920-talet, medan den decentraliserade uni- versitetsutbildningen tillhör efterkrigstiden. I början av 1950-talet gjordes försök med sär- skilda universitetskurser för folkskollärare för att nedbringa ämneslärarbristen. Dessa kurser förlades till universitetsorterna och tillströmningen blev begränsad. SÖ föreslogi början av 1960-talet att decentraliserad uni- versitetsutbildning skulle anordnas ute i lan— det, främst för att avhjälpa lärarbristen. De första kurserna av detta slag anordnades 1962 på ett tiotal orter. Antalet deltagare i universitetscirklar, som var ca 3 000 vid mit- ten av 1960-talet, var läsåret 1970/71 ca 20 000. Den snabba ökningen kan sannolikt delvis tillskrivas ändringar i statsbidragsvill- koren som genomfördes under denna period. I regel utgår kursavgift.

Deltagarantalet i decentraliserad universi- tetsundervisning är bestämt av en given an- slagsram och håller sig något över 1 000. I detta tal är inte inräknat de studerande som deltar i försöksverksamheten med s. k. syste— matiserad decentraliserad universitetsutbild- ning i Luleå, Östersund och Sundsvall (se av- snitt 4.2.3 .3).

Den klart största delen av de studerandei extern universitetsutbildning förvärvsarbetar på hel- eller deltid. Ett mycket stort antal av dem kan sägas motsvara deltidsstuderande vid universiteten. De yrkesanknutna målen syns dominera hos de studerande i extern universitetsutbildning.

Tabell 2.5. Behöriga förstahandssökande till gymnasieskolans linjer inför läsåren 1971/72 och 1972/73.

År Linjer Summa Tre- och fyraåriga Tvååriga Ek, So, Te Övriga tvååriga Antal % Antal % Antal % % 1971/72 34 400 36 25 000 26 36 600 38 100 1972/73 29 900 31 21400 23 43 700 46 100 Källa: SÖs förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1973/74. SOU 197312 87

2.2.4.3 Tillströmningen till gymnasieskolan

Antalet behöriga sökande till gymnasiesko- lans linjer (specialkurserna ej medräknade) inför läsåret 1971/72 var ca 96 000. Inför läsåret 1972/73 var antalet behöriga sökande ca 95 000. Fördelningen av behöriga första- handssökande på grupper av linjer vid dessa båda ansökningstillfallen framgår av tabell 2:5.

En direkt jämförelse med tidigare år kan inte göras för gymnasieskolan i dess helhet, eftersom denna infördes först i och med höstterminen 1971.

2.2.5 Den högre utbildningens utveckling i några länder

2.2.5.l Inledning

Över hela världen har den högre utbildningen vuxit snabbt under de senaste decennierna. I figur 219 visas utvecklingen av antalet närva- rande studerande i högre utbildning i några"

länder från 1950/51 till 1965/66.

Redan en sammanställning av detta slag ger anledning till frågor som visar de svårig- heter man möter vid internationella jämfö- relser på den högre utbildningens område. Avses t. ex. samma slag av högre utbildning i de länder man jämför? Vilka är orsakerna bakom ett ökat antal närvarande studeran- de? Har kanske de genomsnittliga studieti- dema förlängts eller har antalet nyinskrivna ökat?

Jämför man t. ex. åldersfördelningen hos de studerande i högre utbildning i några län- der (se figur 2:10) får man en föreställning om att förhållandena inom området varierar avsevärt.

Svårigheterna att göra meningsfulla inter- nationella jämförelser i fråga om antalet stu- derande är alltså stora och omfattningen av det arbete som fordras för att uppnå jämför- barhet i det statistiska materialet gör detta delvis föråldrat när det föreligger. Inom OECD gjordes inför en konferens år 1971 om utbildningsexpansionen en analys av den

1950/51

%, 400_ 300—_” 200—_ ton: ” 5 ._ W T) > _: '! o 01 1) - :. C 1) ? u % C _; U £ '? 0 L U' 0 0 c E _! D 5 0 a =» 7: = 5 s % u V) 2 rg u". LLL :: l— : ii."

Källa:Development of Higher Education 1950—1967, OECD. Figur 2.'9. Utvecklingen av antalet närvarande studerande i högre utbildning 1950/51—1965/66. Antalet är satt lika med 100 år 1950/51.

1 | 0 21 22 23 Ålder, år-

| I 17 18 19 2

_ Danmark ___ Frankrike ..---.. japan

Källa: Development of Higher Education 1950; 1967, OECD.

Figur 2:10. Åldersfördelningen hos de studerande i högre utbildning 1965/66.

högre utbildningens tillväxt i medlemsländer- na. Större delen av uppgifterna i detta av- snitt har hämtats från ”Development of Higher Education 1950—1967. Analytical Report” (OECD, 1971), som ställts samman för denna konferens. I avsnitt 2.2.5.6 be- skrivs några drag i den internationella ut- vecklingen under de senaste åren.

Både i Sverige och i utlandet har det varit vanligt att skilja på utbildning av universi- tetskaraktär och annan högre utbildning. Gränsdragningen i detta hänseende är långt ifrån entydig och i U 685 planeringsförslag dras över huvud ingen sådan gräns. Figur 2:11 visar tillväxten i fråga om antal närva- rande studerande inom den högre utbild- ningen totalt och fördelningen på utbildning av universitetstyp och annan högre utbild- ning mellan läsåren 1955/56 och 1965/66. För Sveriges del avses i det sammanhanget med utbildning av universitetstyp i huvudsak

utbildningen inom UKÄs område samt vid jordbrukets högskolor.

Det framgår av sammanställningen att till- växten totalt i Sverige är bland de största inom OECDs medlemsländer. Större delen av ökningen ligger på utbildning av universitets- typ. Andelen högre utbildning som inte är av universitetstyp har minskat från ca 18 till ca 9 procent mätt i antalet studerande. I Jugoslavien däremot, där man målmedvetet satsat på den s. k. Viåe Skole, en yrkesinrik— tad utbildning med ett starkt decentraliserat lokaliseringsmönster, har andelen studeran- de i utbildning av icke-universitetstyp ökat markant (från ca 10 till ca 37 procent).

2.2.5.2 Antal närvarande och antal inskrivna

Det är självfallet av intresse att jämföra inte bara tillväxthastigheten utan också antalet studerande i olika länder. Sverige var tidigare ett land med förhållandevis få uni- versitetsstuderande och, som följd härav, en relativt låg andel personer med längre utbild- ning i förvärvslivet. Tabell 216 visar antalet närvarande studerande som andel av totalbe- folkningen i några länder och tabell 217 visar studerandeantalet som andel av antalet per- soner i åldern 20—24 år.

Tabell 2:6. Närvarande studerande i högre utbildning per 1 000 invånare.

Land Antal studerande per 1 000

invånare

1950 1955 1960 1965 USA 15,1 16,2 20,0 28,6 Canada 6,1 6,4 9,8 16,6 Japan 4,8 6,8 7,6 11,1 Danmark 4,8 4,9 7,1 10,9 Finland 4,2 4,7 6,3 10,3 Frankrike 4,2 4,7 6,0 10,3 Sverige 3,1 3, 7 5,3 10,0 Jugoslavien 3,4 4,0 7,6 9,5 Italien 5,1 4,6 5,8 8,3 Norge 2,8 2,2 3,5 7,8 Tyskland 3,6 4,0 6,1 7,2

Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

Canada Sverige Jugoslavien Finland Frankrike 350_ _ _ _ _ E 5 9-0 E E E 250— : :- :. :. zooå ; ; 37,1 % 15,2 ? 29,0 ”må |7,z ä' 18,| ä' 10,1 J 2 19,5 % 3,14 1111 111 11 11111 _ 52,8 85,6 _ 81,9 91,0 _ 89,l 62,9 80,5 84,8 _ 68,6 71,0 0: 111 111 I 1111 111 _ 11111 111 11 1111 1111 11 250_ qukland _! Danmark _ USA _ Japan _ England ”nå" '; 33,7 % IS,: ä' ä — — — _ 17,5 : iso; ”'” å- 5— 519 : 5 E .,. E ; utmå- 35.0 % 38,8 å 5 17.1. % 48,0 H 50—- 111 E' 11111 E' L11 ; 11 E" 1111 64,0 59,7 _ 61,2 .3 _ 8,5 34,5 _ 32,6 82,5 _ 52,0 48,1 11111 1111 _ 11111 11111 ” 11111 " 1111 1111 : 11111 11111 1955/56 1565/56 1955/56 1565/66

MUniversitetstgp

Källa: Development of Higher Education 1950—1967,

1955/56 1965/66 DAnnan högskoleutbildning

(J!

1955/56 1965/65 19 5/55 I965/55

OECD.

Figur 2:11. Tillväxt i antal närvarande studerande fördelad på utbildning av universitetstyp och annan

högre utbildning 1955/56—1965/66.

Vid jämförelser mellan antalet närvarande studerande bör man lägga märke till att en lång genomsnittlig studietid kan ge ett stort studerandeantal, även om det årliga antalet nyinskrivna är litet. I tabell 218 visas antalet nyinskrivna i högre utbildning av universi- tetstyp i förhållande till antalet personer i den relevanta åldersgruppen.

Antalet årligen inskrivna studerande vid universitet och högskolor i Sovjetunionen kan enligt uppgifter som erhölls vid studie- besök som företrädare för utredningen gjor- de 1970 — beräknas till ca 20 procent av en årskull ungdomar. Hälften av dessa är hel- tidsstuderande, medan övriga studerar i

kvällsundervisning eller per korrespondens. Efter en tidigare snabb expansionsperiod tycks antalet inskrivna vid universitetet och högskolor i Sovjetunionen nu vara ganska oförändrat från år till år. Andelen korre- spondensstuderande planeras dock minska.

22.53 Det gymnasiala stadiets dimensionering

OECDs analys av den högre utbildningens expansion under efterkrigstiden visar bl.a. att i organisationens medlemsländer ök- ningen i antalet nyinskrivna i högre utbild- ning till största delen beror på en ökningi

Tabell 2.7. Närvarande studerande i högre utbildning i procent av antalet personer i åldern 20424 är.

Land Antal närvarande studerande i procent av antalet personer i åldern 20f24 år 1950 1955 1960 1965

USA 20,0 24,9 31,8 40,8 Canada 7,9 8,9 14,4 23,7 Frankrike 5,7 6,7 9,4 16,8 Danmark 7, 7,6 10,7 13,8 Finland 5,1 6,5 9,0 13,6 Jugoslavien 3,8 3,9 8,6 13,6 Sverige 4,8 6,3 8,6 12,6 Japan 5,2 7,3 8,6 12,0 Italien 5,9 5 ,7 6,9 11,6 Norge 4,0 3,6 6,0 11,2 Tyskland 4,6 5,3 7,0 10,1

Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

antalet studerande som slutfört gymnasiala studier. Den stora skillnaden internationell ligger mellan å ena sidan de länder (i huvud sak USA, Canada och Japan), där all gymna- sial utbildning är i viss mening generell och ger allmän behörighet för fortsatta studier, och å andra sidan de länder (t. ex. de väst- europeiska) i vilka bara bestämda linjer i gymnasieskolan ger behörighet för tillträde till högre utbildning. Sovjetunionen är när- mast att hänföra till den förra gruppen.

I den förra gruppen av länder är andelen

Övergångsfrekvene till utbildning av universitetstyp.% 100 Trg-Hand Frankrike 90_ Sveri e 'Donmagk ao— 70— 'Finland 60— 50_ llugoslovien .Net-ge %* us» 30— 20- .Japan 10— 0 | | I | | | | 0 10 20 30 40 50 60 70 80

Genomqönqen gymnasial utbildning?/0

Källa: Developement of Higher Education 1950— 1967. OECD. Figur 2:12. Andel av en årskull som avslutade be- hörighetsgivande gymnasial utbildning och över- gångsfrekvens till utbildning av universitetstyp 1965/66.

behöriga studerande som går till hög- re utbildning relativt låg, medan denna över- gångsfrekvens i den senare gruppen i regel är hög. [ figur 2:12 illustreras andelen av en årskull som avslutar behörighetsgivande gym-

Tabell 218. Antal nyinskrivna i högre utbildning av universitetstyp i förhållande till antalet personer i den relevanta åldersgruppen.

Land Normal inskriv- Andel nyinskrivna i högre utbildning av universitets- ningsålder typ (procent) 1950 1955 1960 1965

USA 18 år 19,0 25,0 27,4. 28,1 Canada 18420 är 8,9 ...2 .. 2 22,4 Jugoslavien 18—21 år 4,9 6,1 15,3 15,5] Japan 18—19 år 6,2 7,7 8,6 13,3 Sverige 19—21 år 3,8 5,4 7,6 12,6 Frankrike 18—20 år ...2 5,5 9,0 11,6 Danmark 19—21 år 4,6 4,6 7,4 10,2 Finland 19—21år 4,1 5,9 8,1 10,1 Norge 19—21 år 3,3 3,7 6,3 8,0 Tyskland 20—22 år 3,7 4,0 4,8 6,3

Källa: Development of Higher Education 1950—1967, OECD. 1 Även deltidsstuderande 2 Uppgift saknas. SOU 197312 91

nasial utbildning och övergångsfrekvensen från sådan utbildning till utbildning av uni- versitetstyp för ett antal länder.

2.2.5.4 Fördelning på utbildning med olika inriktning

Att göra meningsfulla jämförelser mellan uppgifter om antalet studerande med olika inriktning i olika länder är kanske ännu svå- rare än att göra motsvarande jämförelser i fråga om totala antalet studerande. Att stora variationer förekommer bör emellertid kun- na ses som stöd för antagandet att denna fördelning är betingad av delvis andra or- saker än arbetsmarknadens behov av per- soner med olika utbildning. Inte minst spelar säkerligen nationella traditioner inom utbild- ningsväsende och arbetsmarknad en betydan- de roll i valet av utbildning och yrke.

I tabell 219 visas andelen studerande i na- turvetenskaplig, teknisk och medicinsk (även innefattande farmaceutisk och odontologisk) utbildning som andel av totala antalet när- varande studerande i utbildning av universi- tetstyp år 1965/66.

Tabell 2.9. Andel närvarande studerande i naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk ut- bildning 1965 /66. Procent

Land Naturveten- Teknisk Medicinsk skaplig utbildning utbildning utbildning

Danmark 9,5 10,1 20,9 Finland 15,8 8,9 6,1 Norge 21 12,4 7,9 Sverige 14,2 1 1,9 9,5

England 24,7] 19,2 10,0

Frankrike 32,7 16,6 Tyskland 14,2 13,5 17,3 Jugoslavien 8,4 23,1 12,0 Canada 13,1 8,8 6,3 USA 11,4 7,1 3 5,0 Japan 3,0 19,5 4,0

1 Innefattar de två första årens medicinska stu- dier. 2 Uppgift saknas. 3 Omfattar även naturvetenskapliga studier. Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

I England och USA klassificeras blivande lärare i naturvetenskapliga ämnen under ka- tegorin lärarutbildning och ingår ej i tabel- lens tal. I Japan hänförs flertalet naturvetare till kategorin teknisk utbildning och i Frank— rike räknas de inledande medicinska studier- na som naturvetenskap.

Utbildningen av universitetstyp har i regel ökat snabbast inom humaniora och samhälls- vetenskap. Det framgår av tabell 2110 att andelen närvarande studerande med sådan inriktning ökat i flertalet länder.

I tabell 2:11 anges fördelningen av stude- randeantalet på humanistisk, samhällsveten- skaplig och juridisk studieinriktning läsåret 1965/66.

Generth kan utvecklingen enligt OECDs analys beskrivas som en nedgång i andelen studerande i direkt yrkesförberedande ut- bildning av universitetstyp (teknisk, medi- cinsk och juridisk), medan en uppgång skett i andelen studerande i mer generell utbild— ning som traditionellt förberett för bl.a. läraryrket.

2.2.5.5 Examinationen inom den högre utbildningen

Den snabba ökningen i antalet inskrivna i högre utbildning återspeglas med en viss

Tabell 2110. Andel närvarande studerande i humanistisk och samhällsvetenskaplig utbild- ning. Procent

Land 1955/56 1965/66 Japan 59,9 60,3 Finland 54,5 58,3 Sverige 46,9 57,4 Canada 49,9 52,8 Norge 30,1 46,8 USA 41,7 45,9 England ...1 40,8 Tyskland 34,3 40,7 Danmark 34,9 40,5_ Frankrike 29,32 35 ,82 Jugoslavien 33,3 29,4

1 Uppgift saknas. 2 Endast humaniora. Källa: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

Tabell 2:11. Ande] närvarande studerande med humanistisk, samhällsvetenskaplig och juridisk utbildning. Procent

Land Humanistisk Samhällsvetensk. Juridisk utbildning utbildning utbildning 1965/66 ' 1965/66 1965/66 Danmark 25,2 15,3 10,4 Finland 35,7 22,6 5,6 Norge 39,7 7,1 7 ,2 Sverige 25,6 31, 8 4,3 England 23,6 17,2 ...l Frankrike 35 ,8 14,9 Tyskland 23,9 16,8 8,7 Jugoslavien 11,8 17,6 12,0 Canada 45,3 7,5 2,1 USA 19,6 26,3 2,2 Japan 17,8 42,5

* Inräknat under humanistisk utbildning. 2 Inräknat under humanistisk eller juridisk utbildning. 3 Inräknat under samhällsvetenskaplig utbildning. Källa: Development of Higher Education 1950—1967, OECD.

fördröjning i en ökning i antalet examine- rade. I OECDs ananlys sammanfattas läget i fråga om examination vid 1960-talets mitt från utbildning av universitetstyp så att fyra grupper av medlemsländer kan urskiljas. 1 USA, som utgör en egen grupp, tog över 20 procent av en årskull ungdomar en universi- tetsexamen. Till en mellangrupp förs Canada och Japan, där motsvarande andel var 10—1 5 procent. Sovjetunionen uppges ha ungefär denna andel examinerade. I en tredje grupp är andelen ungdomar som tog universitets-

examen mellan 4 och 6 procent. Till denna grupp förs bl. a. Sverige, Frankrike, England och Jugoslavien. Den fjärde gruppen inne- fattar bl. a. övriga nordiska länder. I denna var andelen examinerade mindre än 3 pro- cent.

Det är av intresse att konstatera de stora variationerna i fråga om åldern vid grund- examen. Variationer i faktisk studietid och studerandeålder framgår av tabell 2:12.

Det är vanligt i många länder att de avsedda studietiderna fram till examina över-

Tabell 2:12. Ålder och studietid för grundutbildning av universitetstyp.

Land Antal stu- Ålder vid Genomsnitt- Ålder vid dieår före inskrivning lig studietid för grundexamen universitetsstu- grundexamen diernas början

Danmark 12—13 19—20—21 7 26—28 Finland 12—13 19420—21 5 24426 Norge 12 19—20—21 5 24—26 Sverige 12 19—20—21 4 23—25 England 13 18—19 3—4 21—23 Frankrike 12 18—19—20 5 23—25 Tyskland 13 20—21—22 5 25—27 Jugoslavien 12—13 18—19—20 6 24—26 Sovjetunionen 10 18 5 23—24 Canada 12 18—19 5 23—24 USA 12 18 4—5 23 —24 Japan 12 18 4 22

Tabell 2:13. Variation istudietiden fram till examen mellan olika utbildningsinriktningar i England. Nyinskrivna 1963 (examinerade 1966). Procent.

Utbildning Examination Av-

—_ brott

Inom Efter före- läng- skri- re tid

ven

tid Humanistisk 82,8 6,9 9,4 Samhällsvetenskaplig 84,4 6,1 9,0 Naturvetenskaplig 79,9 5,8 13,8 Teknisk 68,3 8,1 21,8 Agronom-hortonom 70,3 9,1 17,3 Läkare 69,1 17,9 8,8 Tandläkare 65,1 21,8 12,0 Veterinär 62,3 21 1 12,3

Kalla: Development of Higher Education 1950— 1967, OECD.

skrids icke obetydligt. Tabell 2:13 visar några uppgifter för England. Den visar en variation mellan studier av olika inriktning som avviker betydligt från svenska förhållan- den. Dessa visar en avsevärt högre examens- frekvens vid t. ex. medicinsk och odontolo- gisk utbildning än vid de filosofiska fakul- terna.

Uppgifter om genomsnittlig examens- frekvens inom utbildning av universitetstyp ges för några länderi tabell 2:14.

OECDs analys anger sammanfattningsvis att förekomsten av antagningsbegränsningar

Tabell 2:14. Genomsnittlig andel av inskriv- na som fullföljer sina studier till examen. Procent.

Land Genom- Genomsnittlig exa-

snitt- mensfrekvens. lig stu— dietid Examensår

1955/66 1964/65

Japan 4 87,2 90,7 England 3 88,7 87,6 USA 4 74,4 70,1 Sverige 4 75,5 68,0 Finland 5 53,7 65,8 Danmark 7 53,4 54,9 Norge 5 65,3 54,0 Tyskland 5 69,5 51,9 Jugoslavien 6 53,5 41,0

tycks vara en av de väsentligaste faktorerna som bestämmer utbildningssystemets effekti- vitet, mätt i examensfrekvenser, även om de ej utgör den enda förklaringen. I universitets- system med i huvudsak begränsat tillträde är exarnensfrekvensen hög (över 85 procent), medan den i mer eller mindre öppna system ligger mellan 40 och 75 procent.

2.2.5.6 Några drag i de senaste årens inter— nationella utveckling

Den internationella utbildningsstatistik som har redovisats i det föregående sträcker sig i flertalet fall inte längre fram än till 1965. De uppgifter som står att få för senare år har ännu inte inom t. ex. de internationella orga- nisationerna i sin helhet systematiserats och analyserats så att de kan redovisas som delar i längre tidsserier som är jämförbara mellan olika länder. Här skall ges några drag av utvecklingen från 1965 och framåt i några länder vilkas förhållanden är besläktade med våra.

Uppgifter från bl.a. Danmark, Västtysk- land, Frankrike, Italien, Japan, Nederländer- na, Spanien och Storbritannien om antalet nyinskrivna i högre utbildning fram till 1969 visar en oavbruten ökning, även om öknings- takten i t.ex. Västtyskland och Japan under åren 1968 och 1969 var mycket måttlig. Uppgifterna om de allra senaste årens till- strömning är osäkra. I regel syns de tidigare trenderna stå sig, men underhandsuppgifter från t. ex. Frankrike tycks ge vid handen att tillströmningen minskat något.

Utvecklingen i USA, där den högre utbild- ningen nått större omfattning än i något annat land, är av särskilt intresse. Antalet nyinskrivna till eftergymnasial utbildning av icke-universitetstyp, som läsåret 1965/66 ut- gjorde något mer än en fjärdedel av totala antalet nyinskrivna i högskoleutbildning, öka- de under tiden fram till 1970/71 med ungefär 50 procent. Antalet nyinskrivna till högre utbildning av universitetstyp ökade under samma period med endast ca 10 procent. Utvecklingen av antalet nyinskrivna till utbildning av universitetstyp i USA nåd-

de en tillfällig topp på ca en miljon år 1965/66 och låg de två därpå följande åren cirka fem procent lägre. Ökningen under de därpå följande tre åren har varit genomsnitt- ligt något mer än fem procent årligen.

I ett mycket stort antal länder har bl. a. de problem som den högre utbildningens tillväxt innebär lett till refomibehov avseen- de utbildningens mål och organisation. Under allra senaste tid har arbetsmarknads- förhållandena fått större vikt vid övervägan- den om den högre utbildningens planering. I många länder är utgångspunkten liksom i Sverige den, att dessa planeringsproblem endast kan lösas genom en övergripande planering som avser alla slag av eftergymna- sial utbildning. De norska distriktshög— skolorna, den danska utvecklingen mot uni- versitetscentra och den västtyska Gesamt- hochschule är alla uttryck för en sådan bredare anlagd planering. Också i Nederländerna avses en samordning mellan universitetsutbildning och annan högre ut- bildning komma till stånd. I flera länder syftar planeringen också till att ge flera utbildningsmöjligheter på eftergymnasial ni- vå åt äldre och yrkesverksamma. Som exem- pel kan nämnas distriktshögskolorna i Norge och the Open University i Storbritannien.

I USA sker genom den 1967 tillsatta Carnegie Commission on Higher Education en omfattande analys av den högre utbild- ningens problem. Kommissionen lämnar re- kommendationer till den federala regeringen om lämpliga reformområden. Carnegie- kommissionen betonar bl. a. behovet av öka- de vuxenutbildningsinsatser, ökad flexibilitet i utbildningsprogrammen samt en översyn av examenssystemet och betygen. Av intresse för den svenska planeringen är bl. a. de 5. k. Community Colleges. Dessa, som ger en två- årig utbildning som förbereder för både yr- kesverksamhet och fortsatta studier, vänder sig bl. a. till vuxna studerande. Enligt Came- giekommissionen bör man räkna med att antalet studerande vid colleges och universi- tet fördubblas från nuvarande ca 8 miljoner (varav ca 2 miljoner vid Community Col— leges) till över 15 miljoner vid sekelskiftet.

Den är 1971 avgivna rapporten från New- man-kommissionen, som hade tillsatts av USAs social- och utbildningsminister, rekom- menderar en upplösning av den nuvarande fasta anknytningen mellan studier i high school och i college. Bl. a. därigenom pekar denna kommissions förslag i riktning mot återkommande utbildning.

2.3

En rad faktorer påverkar som framgått av det föregående högskoleutbildningens kvantitativa omfattning. Åtskilliga av dem sammanhänger med behovet av utbildning. Man brukar skilja på å ena sidan samhällets efterfrågan på utbildade och å andra sidan efterfrågan på utbildning från medborgarna. Dessa båda efterfrågesidor är självfallet inte oberoende av varandra. Dessa och andra förhållanden — såsom resursbegränsningar och fördelningsfrågor vilka alla måste beaktas när man vill göra en bedömning av högskoleutbildningens framtida omfattning diskuteras i föreliggande avsnitt från mer principiella utgångspunkter. Diskussionen ger en bakgrund till de undersökningar som genomförts på utredningens uppdrag för att ge underlag för dimensioneringsövervägande- na. Bl.a. har SCBs prognosinstitut gjort beräkningar avseende utflödet på arbets- marknaden av studerande från olika nivåer i utbildningsväsendet samt nyrekryterings- behov från olika utbildningar. De olika undersökningarna redovisas i avsnitt 2.4. I det därpå följande avsnittet 2.5 framlägger U 68 på grundval av undersökningsmaterialet och de allmänna övervägandena sina förslag beträffande olika utbildningsvägars dimen- sionering.

Utredningens allmänna överväganden

2.3.1 Det framtida utbildningsbehovet 2.3.1.1 Efterfrågeprognoser

Svårigheten att göra bedömningar av det framtida samhällsbehovet av utbildad arbets- kraft är uppenbar. Företagens liksom statens och kommunernas personalplanering har hittills i regel sträckt sig på sin höjd några år framåt i tiden, medan man för den övergri- pande utbildningsplaneringen borde ha infor- mation om efterfrågan på arbetskraft väsent- ligt längre fram, om kanske 10—20 år. En viktig och ofta framförd invändning mot utbildningsplanering med utgångspunkt i långsiktiga arbetskraftsprognoser är att den riskerar att bli föga dynamisk och inte är ägnad att ta hänsyn till oförutsedda föränd- ringar i samhället.

Problem möter också vid bedömningen av den framtida efterfrågan på utbildning från individerna. Erfarenheterna av prognoser inom utbildningsplaneringen under 1960- talet är föga hoppingivande för den som söker efter exakta förutsägelser. Såväl sam- hällets som individernas efterfrågan överträf- fade under en lång period vida prognoserna, som framgår bl.a. av redogörelsen i avsnitt 2.2. Tillströmningen till den högre utbild- ningen har därefter stagnerat och från hösten 1970 t. o. m. minskat, något som inte heller var förutsett i prognoserna. Inte minst har fördelningen av de studerande på utbild- ningslinjer med olika inriktning avvikit myc- ket markant från vad man bedömt som en

Om alltså utbildningsprognoser är för- knippade med många problem, något som f.ö. utredningsdirektiven understryker, är de ändå, som utredningen ser det, en nöd- vändig del av underlaget för utbildningspla- neringen. Prognosinstitutet vid SCB har för U68s räkning gjort beräkningar av den framtida efterfrågan på utbildade och av motsvarande utbud från utbildningssyste- met. Dessa kalkyler redovisas i avsnitt 2.4, där också osäkerheten i prognoser av detta slag berörs. I föreliggande avsnitt skall de allmänna principer diskuteras som enligt U68s mening bör vara väledande för den kvanititativa planeringen av högskoleutbild- ningen.

2.3.1.2 Efterfrågan som mått på utbild- ningsbehovet

Det är inte enbart eller i första hand de tekniska prognossvån'ghetema som måste beaktas när man söker beräkna efterfrågan på utbildade. Man måste också uppmärk- samma att denna efterfrågan inte sällan på- verkas av en rad olika institutionella förhål- landen. T.ex. har behovet av läkarvård i samhället sannolikt varit i huvudsak lika stort under de senaste årtiondena, även om viktiga förändringar skett i fråga om olika sjukdomars frekvens. Efterfrågan på läkare har däremot vuxit utomordentligt snabbt beroende på, förutom ökade möjligheter att framgångsrikt behandla sjukdomar, bl.a. sjukförsäkringens tillkomst och en allmän standardförbättring i samhället.

I många fall spelar säkerligen utbudet från utbildningsväsendet en roll för vad som upp- levs vara behovet av utbildade av visst slag. Exempelvis påverkas uppfattningen om det framtida ingenjörsbehovets omfattning och karaktär av antalet civilingenjörer som exa- minerats under de senaste tjugo till trettio åren samt de arbeten i vilka dessa funnit sysselsättning. Individernas efterfrågan på ut- bildning och arbetsmarknadens efterfrågan på utbildade påverkar sålunda varandra öm- sesidigt.

Individernas efterfrågan på utbildning SOU 1973:2

tycks i mycket hög grad påverkas av utbild- ningssystemets struktur. Såväl svenska som utländska erfarenheter visar att efterfrågan på högskoleutbildning har ett mycket nära samband med gymnasiestadiets dimensione- ring och struktur samt med behörighets- reglerna för tillträde till högre utbildning. För närvarande fortsätter sålunda den all- deles övervägande delen av de studerande på vissa av gymnasieskolans linjer (framför allt de naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och humanistiska linjerna men även i viss mån den sociala linjen) mer eller mindre omedelbart med eftergymnasiala studier, me- dan, bl. a. på grund av gällande behörighets- regler, bara en obetydlig del av dem som genomgått kortare, klart yrkesinriktad ut- bildning på gymnasial nivå fortsätter ihögre utbildning. Individernas efterfrågan på ut- bildning beror således i hög grad på utbild- ningssystemets struktur, och friheten i valet mellan fortsatta studier och yrkesverksamhet är för majoriteten av de studerande ganska begränsad. Statsmakternas ställningstagande 1972 i fråga om gymnasieskolans kompe- tensvärde m. rn. syftar bl. a. till en ändringi detta hänseende. Genom olika åtgärder, t. ex. information och uppsökande verksam- het, kan den enskilde vidare påverkas att välja fortsatt utbildning. För vuxenutbild- ningens del har bl. a. kommittén för försöks- verksamhet med vuxenutbildning ( FÖVUX) visat hur väsentliga individuellt eller gruppvis riktade inforrnationsåtgärder är för klarläg- gande av latenta utbildningsbehov. Därut— över inverkar sociala faktorer och könsfak- torer samt geografiska och ekonomiska fak- torer som samhället har möjlighet att på- verka.

En viktig faktor är att efterfrågan själv- fallet riktas mot existerande utbildningsvägar och därför är direkt beroende av vilka utbild- ningsmöjligheter som finns. Om ett rikt dif- ferentierat utbud av högskoleutbildning er- bjuds blir också efterfrågan på utbildning stor under förutsättning att utbudet ger goda möjligheter på arbetsmarknaden. Att intro- ducera en ny utbildning på arbetsmarknaden är svårt bl.a. därför att befattnings- och

lönestrukturerna är knutna till befintliga för- hållanden. I regel bör introduktionen av nya utbildningslinjer ske genom en tillväxt steg- vis från en mindre kapacitet i ett inled- ningsskede, samtidigt som information riktas till arbetsgivare och studerande.

Utredningen återkommer i kapitel 5 till en utförligare diskussion av faktorer som på- verkar individernas val av utbildning.

Sammanfattningsvis kan sägas att begrepp sådana som efterfrågan och behov har en någorlunda väldefinierad innebörd endast om den institutionella ramen (utbildnings- väsendets struktur, förhållanden på arbets- marknaden osv.) är given. För den mer lång— siktiga planeringen är en rad alternativa ef— terfrågeutvecklingar möjliga. Inte minst ge- nom åtgärder inom utbildningsplaneringen påverkas efterfrågeutvecklingen. Att i plane- ringen stanna för en viss dimensionering innebär därför inte att denna bedöms svara mot den mest sannolika utvecklingen utan snarare att man ställer upp den som ett mål. Inom detta mål har då avvägningar redan gjorts, medvetet eller omedvetet, mellan olika latenta behov och möjligheter att till- godose dem. Utredningens dimensionerings- förslag för början av 1980-talet har närmast denna karaktär.

2.3.l.3 Förhållandet mellan samhällets och individernas efterfrågan på utbildning

I det föregående har redan pekats på det samband som råder mellan samhällets och individernas efterfrågan på utbildning. 1 den mån individernas utbildningsefterfrågan ivä- sentlig utsträckning styrs av önskan att för- bereda sig för viss bestämd yrkesverksamhet bör man kunna förutsätta att förhållandena på arbetsmarknaden spelar en roll för indivi- demas val av utbildning. Också mera allmänt kan ett samband antas föreligga genom att individen kan tänkas väga de uppoffringar som studierna kan innebära mot förbättrade arbetsförhållanden, t. ex. i form av intressan- tare arbetsuppgifter eller högre lön, som utbildningen väntas ge.

Redan dessa förhållanden visar att man

ingalunda kan vänta några enkla och enty- diga samband mellan arbetsmarknadens ef- terfrågan på utbildade och individernas efter- frågan på utbildning. Därtill komrner, som en kanske avgörande faktor, den många gånger avsevärda tidsförskjutningen mellan betydelsefulla utbildningsval och utträdet på arbetsmarknaden. Det val som träffas i grund- skolans årskurs 6 inför övergången till högsta- diet har formellt sett numera knappast någon avgörande betydelse. Det påverkar dock valet av gymnasial utbildning och därmed valet mel- lan utbildning och yrkesverksamhet i tjugoårs- åldern och påverkas i gengäld av gällande be- hörighetsregler för tillträde till gymnasieskola och högskoleutbildning _ ett samspel av fak- torer som är svårt att klarlägga.

I fråga om högskoleutbildningens inrikt— ning spelar valet av linje i gymnasieskolan en viktig roll. Räknar man med en treårig hög- skoleutbildning och en fördröjning på grund av t. ex. militärtjänstgöring, familjebildning, period av yrkesarbete m.m. på något eller några år, kan det sålunda hävdas att val som har stor betydelse för den totala omfatt- ningen av utflödet av högskoleutbildade träf- fas ungefär ett årtionde före den högskoleut- bildades utträde på arbetsmarknaden, medan inriktningen av hans högskoleutbildning starkt påverkas av val sju eller åtta år före utträdet.

Möjligheterna att göra de grundläggande utbildningsvalen med god information om framtida arbetsmarknadsförhållanden är be- gränsade, då fördröjningen mellan utbild- ningsval och utträde på arbetsmarknaden är så stor. Det blir i stället arbetsmarknadssi- tuationen vid valtidpunkten som i många fall påverkar utbildningsvalet, vilket kan få ogynnsamma effekter när den färdigutbil- dade så småningom träder ut på en arbets- marknad som har förändrats avsevärt sedan valtillfället. Det som nu sagts motiverar att långsiktiga bedömningar av samhällets behov av utbildade och av individernas utbildnings- behov utmynnar i mål, som återspeglar en strävan inom samhället att t.ex. satsa på vissa yrkessektorer eller på en viss fördelning av utbildning på individerna. En långsiktig

planering som grundas på sådana mål kom- mer att vara en del av de förutsättningar från vilka arbetsmarknadens efterfrågan på ut- bildade och individernas efterfrågan på ut- bildning utvecklas.

Ä andra sidan bör dessa långsiktiga mål eller planer kunna förenas med vad vi nu vet om utbud och efterfrågan på utbildade och om möjliga utvecklingstendenser. Det blir väsentligt, som också framhållits i utrednings- direktiven, att försöka tillfredsställa behovet av balans inom utbildningssystemet och i dettas relationer till arbetsmarknaden.

Med dessa förutsättningar kan den mera långsiktiga utbildningsplaneringen avse en- dast breda sektorer av utbildningssystemet. Väsentligt är att långsiktiga bindningar inte hindrar planering med hänsyn till snabbt uppkommande oförutsedda tendenser i såväl efterfrågan på utbildade som individernas ut- bildningsefterfrågan. Utbildningen bör ge be- redskap för rörlighet på arbetsmarknaden. En viktig faktor är därvid studiernas organi- sation. U 68 sammanfattar här några rikt- linjer för utvecklingen av högskolestudiernas organisation, vilka är av särskild betydelse i detta sammanhang. ' Grundutbildningen bör inriktas mot breda yrkesområden och ge individen goda val- möjligheter på arbetsmarknaden. . Den sammanhängande första utbildnings-

perioden bör inte göras längre än att resurser kan avsättas för utbildning som följer på perioder av yrkesverksamhet.

' Det är önskvärt att en längre samman- hängande grundutbildning ges en mera specialiserad yrkesinriktning först i nära anslutning till utträde iyrkesverksamhet.

' Mellan kortare och längre utbildningslinjer inom en sektor av yrkeslivet bör om möj- ligt upprättas sådana samband att perso- ner med den kortare utbildningen kan, med tillgodoräknande av denna, vidareut- bildas till den längre utbildningens slut- nivå. . Bl.a. genom en överskådligare och på enhetligare grunder byggd organisation bör bättre information kunna ges om ut- bildningens innehåll och om olika utbild-

. Tillkomsten av nya utbildningsvägar bör underlättas, bl. a. genom en organisation med studieenheter som smidigt kan kom- bineras med varandra.

2.3.2 Resursbegränsningar

Möjligheten att nå i och för sig önskvärda mål t. ex. i fråga om antalet studerande i högskoleutbildning begränsas av tillgången på resurser. I debattskriften ”Högre utbild- ning — funktion och struktur” behandlades olika slag av resursbegränsningar. Tillgången på lärarpersonal, lokaler, praktikplatser m. ni. kan under en viss tidsperiod utgöra mer eller mindre absoluta resursbegräns- ningar (”flaskhalsar”) som på sikt kan över- vinnas.

I den övergripande samhällsplaneringen sker en resursfördelning mellan olika om- råden. Resultatet av denna avvägning kan uppfattas som en resursbegränsning för det enskilda planeringsområdet, t. ex. högskole- utbildnjngen.

I detta avsnitt skall översiktligt belysas dels tillgången på lärarpersonal, dels de all- männa samhällsekonomiska resursbegräns- ningarna för den högre utbildningen.

2321. Tillgång på lärare

Av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 för efterkrigs- tidens planering och kvantitativa utveckling har framgått att tillgången på lärare, lokaler, tillfällen till praktikutbildning osv. var fak- torer som avgorde utbyggnadstakten inom såväl skolans som den högre utbildningens område. För den högre utbildningens del gällde denna begränsning bl. a. teknisk och medicinsk utbildning.

Vid de filosofiska fakulteterna med deras ringa inslag av praktik och i huvudsak ospeci- fika lokalbehov är det, bortsett från lokal- och utrustningsproblem i de laborativa äm- nena, i första hand bristande tillgång på lärare som utgör en begränsning. Genom anslagssystemets utformning (den s.k. uni- versitetsautomatiken) har medel för lärar-

löner vid de filosofiska fakulteterna ställts till förfogande i prOportion till studerande- tillströmningen. I de flesta fall har det varit möjligt att finna lärare som bedömts vara kompetenta att genomföra undervisningen. Inom snabbt expanderande ämnesområden har det dock inträffat att en del av undervis- ningen inom gnindutbildningen meddelats av lärare med förhållandevis begränsad utbild- ning och undervisningserfarenhet. Den över- blick över och den erfarenhet av yrkesverk- samhet utanför högskolan eller av utveck- lingsarbete och forskning som i många fall är väsentlig för undervisningen har då blivit otillräckligt företrädd inom den grupp av lärare som den enskilde studeranden mött under sin universitets- eller högskoleutbild- ning.

U 68 har för att belysa lärartillgången vid de filosofiska fakulteterna sammanställt upp- gifter för några ämnesområden rörande ut- bildningsnivån hos dem som meddelat under- visningen.

En stor del av undervisningen vid filoso- fisk fakultet meddelas av lärare på icke ordinarie tjänster. 1 bestämmelserna för till- delning av lärarkrafter m. m. anges regler för vem som skall bestrida s. k. professorsunder- visning, lektorsundervisning och övrig under- visning:

Professorsundervisning b'estrids av den som innehar tjänst som professor, biträdande professor eller docent eller av lärare som är behörig till tjänst som docent.

Lektorsundervisning bestrids av den som innehar tjänst som universitetslektor eller av lärare som har avlagt doktorsexamen eller har motsvarande kompetens.

Övrig undervisning bestrids av den som innehar tjänst som utländsk lektor, universi- tetsadjunkt eller av assistent, amanuens eller annan därmed jämförlig lärare.

Av tabell 2:15 framgår fördelningen av undervisningen på lärare med doktorsgrad/ doktorsexamen i professorsundervisningen och med doktorsgrad/doktorsexamen eller licentiatexamen i lektorsundervisningen läs- året 1970/71 inom några ämnen på några orter. För flertalet ämnesområden har tre orter undersökts, valda så att tillsammans

Tabell 2:15. Procentuell andel lärare med doktorsgrad/doktorsexamen i professorsun- dervisning och med doktorsgrad/doktorsexa- men eller licentiatexamen i lektorsundervis- ning inom några olika ämnesområden vid de filosofiska fakulteterna på några orter. Läsåret 1970/71.

Ämnesområde Andel Andel doktorer doktorer i profes- eller li— sorsunder— centiater visning i lektors- visning % % Engelska 90 50 Fysik 100 100 Företagsekonomi 80 10 Historia 100 70 Informationsbe- handling ADB 20 (10 Informationsbehand- ling Numerisk analys 50 20 Psykologi 100 90 Sociologi 70 50 Statistik 100 40

samtliga universitet och några universitets- filialer varit företrädda.

Lärartillgången varierar sålunda mellan olika ämnesområden. Det samhällsvetenskap- liga området har i många fall fått vidkännas särskilda påfrestningar.

Av betydelse för bedömningen av den framtida tillgången på lärare är antalet stude- rande i forskarutbildning. I tabell 2:16 har antalet studerande höstterminen 1970 på nivån upp till 40 poäng angetts för ett antal ämnesområden jämte antalet tentamina läs- året 1970/71 på tre- och fyrabetygsnivåerna (nuvarande 60 och 80—poängsnivåema) samt antalet licentiatexamina och utdelade dok- torsgrader samma läsår. Jämförelser mellan olika ämnesområden i fråga om återväxten av lärare kan inte göras enbart med utgångs- punkt i tabellernas uppgifter. Bl.a. spelar variationer i fråga om andra arbetsmöjlig- heter för personer med för läraruppgiften lämplig bakgrund en roll. Att förutsätt- ningama för en framtida god tillgång på lärare varierar framgår emellertid tydligt.

Tabell 2:16. Antal närvarande höstterminen 1970 och antal tentamina/examina 1970/71 inom några ämnesområden vid de filosofiska fakulteterna.

Ämne (1) (2) (3) (4) (5) Antal Tentamina Kvoten Licentiat- Kvoten närvarande 1970/71 (2)/(1) examina och (4)/(1) ht 1970 3 och 4 betyg % doktorsgra- % 0—40 poäng der 1970/71 Botanik 400 150 38 30 8 Engelska 5 400 700 13 23 0,4 Fysik 1 200 300 25 87 7 Företagsekonomi 7 500 1 100 15 16 0,2 Historia 2 100 350 17 30 l lnformationsbehandling ADB 2 000 70 4 1 0,05 Infomiationsbehandling Numerisk analys 1 100 60 5 2 0,2 Matematik 4 800 400 8 29 1 Nationalekonomi 5 100 150 3 12 0,2 Pedagogik 4 100 450 11 40 1 Psykologi 2 600 250 10 71 3 Sociologi 6 600 550 8 19 0,3 Statistik 5 900 100 2 12 0,2

2.322 Den samlade resursutvecklingen och resurser för utbildning

De resurser som kan avsättas för utbildning bestäms av samhällets samlade resurser och av bedömningen av utbildningens behov i förhållande till andra behov i samhället.

1970 års långtidsutredning har gjort be- dömningar av de samlade resursernas fram- tida utveckling (SOU 1970:71). Utredningen behandlar i huvudsak perioden 1970/75 men gör också utblickar mot 1990-talet. De sam- lade resurserna beräknas under senare delen av 1970-talet växa något snabbare än under perioden 1970/75. Huruvida även tillväxten av resurser för den offentliga sektorn och då speciellt för utbildning kan bli snabbare i slutet av 1970-talet än under 1970/75, då den offentliga konsumtionen såväl inom ut- bildning och forskning som totalt enligt långtidsutredningen beräknas öka med 4,5 procent per år, är svårt att nu ha en bestämd mening om. Om de totala resurserna efter hand ökar snabbare, bör dock förutsätt- ningarna för en hastigare ökning av den of- fentliga sektorn också förbättras.

Under 1950- och 1960-talen har till följd av de stora skolreformema och utbyggnaden av den eftergymnasiala utbildningen resurser-

na för utbildning ökat snabbare än de sam- lade resurserna. I synnerhet gäller detta pe- rioden 1965/70, då den offentliga konsum- tionen för utbildning ökade med i genom- snitt 6,3 procent per år, medan bruttonatio- nalprodukten ökade med i genomsnitt 3,9 procent per år. Såvitt U 68 kan bedöma blir det, med hänsyn till angelägna behov av sarnhällsinsatser inom andra områden, inte möjligt att uppnå en sådan ökningstakt för utbildningsområdets del under U68s plane- ringsperiod. Därigenom får prioriteringsfrå- gorna inom utbildningsområdet större tyngd.

För att belysa storleken av dessa till- växttal kan nämnas att en årlig ökning med 4,5 procent under en tioårsperiod innebär en ökning med något mer än hälften (55 pro- cent). En årlig ökning med 6,3 procent betyder under en tioårsperiod en ökning på ca 85 procent.

Grundskolan är fr.o.m. läsåret 1972/73 fullt genomförd i hela Sverige. Gymnasiesko- lan har en kapacitet som svarar mot över 90 procent av alla 16-åringar.

Kraven på ökade resurser för utbildning kan under U 685 planeringsperiod bedömas bli särskilt starka inom förskolan och vuxen- utbildningen. Högskoleutbildningens plane- ring måste sålunda utformas mot bakgrund

av de angelägna reformbehoven inom utbild- ningssektom i övrigt. Den starka tillväxten under 1950- och 1960-talen inom universitet och högskolor och inom vuxenutbildning har belysts i avsnitt 2.2.

Både högskoleutbildning och det som tra- ditionellt kallas vuxenutbildning vänder sig till vuxna människor. Den utveckling mot ett mönster av återkommande utbildning som enligt U 685 mening bör eftersträvas innebär bl. a. att såväl yrkesverksamhet som fortsatt utbildning på längre sikt bör bli realistiska alternativ för alla vuxna människor. Med den utgångspunkten är det naturligt att vid prio- riteringar inom utbildningsområdet se hög- skoleutbildning och det som traditionellt kallas vuxenutbildning i nära sammanhang. Detta kan vara ett skäl för att låta ordet vuxenutbildning innefatta också högskole- utbildningen. Det skulle då avse all utbild- ning av i biologisk mening vuxna människor.

I figur 2:13 har utbildningssektom delats in i områden. I praktiken är det inte möjligt att dra klara gränser mellan dessa. Avsikten har emellertid varit att ställa resurser för högskoleutbildning i relation till vissa andra resursbehov för utbildning.

Ser man utbildningsresursernas fördelning på individer som ett väsentligt problem, nå- got som enligt U68s mening" är motiverat med hänsyn både till vaije individs rätt att få utbildning och till målet att på bästa sätt utveckla de samlade mänskliga resurserna, blir frågan om fördelning av resurser på högskoleutbildning och på övrig vuxenut- bildning betydelsefull. Att de utbildningsom- råden som åskådliggörs i figur 2:13 inte är omedelbart jämförbara med varandra är dock klart. T. ex. är arbetsmarknadsutbild- ningen motiverad främst av arbetsmarknads- politiska skäl och under ”annan vuxenutbild- ning” ryms bl.a. företagsutbildning med en- skild, kommunal eller statlig huvudman.

Också resurserna för högskoleutbildning utnyttjas i viss utsträckning av personer utan fullständig gymnasial förutbildning. Genom försöksverksamhet med vidgad behörighet till högre utbildning (se avsnitt 2.2.4.2) har möjligheterna till högre studier för denna

Grundskola

Förskola G mnosieskola

Arbetsmarknad :- kvr.|xenu*l'bildnin qg;

% Utbildning av vuxna människor & Utbildning av personer med gymnasial & förutbildning

Figur 2:13. Principskiss över några olika former av utbildning för vuxna.

kategori studerande vidgats. Också inom högskolan kan således frågan ställas om prio- ritering mellan olika studerandegrupper.

2.3.3 Fördelningsproblem i planering av utbildning för vuxna

Högskoleutbildningens dimensionering är en fråga om det totala antalet studerande i sådan utbildning och dess fördelning på stu- dier av olika längd och inriktning. Som framgått av föregående avsnitt kan också frågan om det totala antalet studerande ses som ett fördelningsproblem: hur skall resur- ser fördelas på utbildning och andra ända- mål och hur skall de fördelas på högskoleut- bildning och annan utbildning. Alla dessa fördelningsproblem är invävda i varandra. Utredningen skall i det följande behandla dem med utgångspunkt i fördelningen av utbildningsresurser på individerna.

2.3.3.I Fördelning av utbildning på individer

Många skäl talar för en förhållandevis jämn fördelning av utbildning på individerna. Möj- ligheterna till personlighetsutveckling genom utbildning bör såvitt möjligt i samma ut- sträckning tillkomma alla. Demokratins ut- veckling genom ett bredare deltagande från medborgarnas sida i beslut rörande gemen- samma frågor liksom målet att genom utbild- ningen främja en social förändring som styrs av medborgarna själva är ett annat skäl. Det är ofullständigt känt vilken roll fördelningen

av utbildning på individer spelar för väl- ståndsutvecklingen. En jämnare utbildnings- fördelning än den nuvarande bör, bl.a. ge- nom att den bidrar till att bättre utveckla de enskilda människorna, enligt U685 mening ge förutsättningar för en balanserad sam- hällsutveckling och en utveckling mot ökad välfärd för individerna. Detta gäller både på kortare sikt, i fråga om t. ex. inkomstfördel- ning och möjligheter till en allsidig konsum— tion för individerna, och på längre sikt, om man också ser utbildning som en faktor i produktionssystemets utveckling.

Ett sådant ställningstagande innebär själv- fallet inte att utbildningssystemet inte skall rymma långa specialistutbildningar, t. ex. av sådant slag som nu finns för läkare, forskare och andra. Som kommer att framgå i det följande finns det emellertid skäl som talar för att tyngdpunkten av högskoleutbild- ningens utveckling under planeringsperioden bör ligga på kortare utbildningslinjer och att i många fall en etappvis uppbyggd studie- organisation kan ha fördelar.

En strävan till jämnare fördelning av ut- bildning på individerna, som innebär att högskoleutbildning skall komma individer med andra förutsättningar och traditioner till del än som hittills varit vanligt, måste åtföljas av utveckling av utbildningslinjer vil- kas innehåll och verksamhetsforrner ter sig meningsfulla för de nya studerandekatego- riema. Också existerande utbildningslinjer bör utvecklas för att svara mot nya behov.

Det är således inte möjligt att i plane- ringen hålla isär kvantitativa och kvalitativa aspekter. Ett förslag till viss dimensionering av högskoleutbildningen får konsekvenser för studiernas organisation och innehåll.

Individernas efterfrågan på utbildning kan ge otillräcklig eller missvisande vägledning för en långsiktig planering för vilken en jämnare fördelning av utbildningsresurserna är ett mål. Erfarenheterna visar nämligen att efterfrågan är större hos grupper som redan har längre utbildning: utbildning visar sig vara en förmån som hopar sig på individer som tidigt i livet fått förmånen av goda utvecklingsmöjligheter. En mera avsevärd ut-

jämning av möjligheterna till utbildning syns sålunda förutsätta åtgärder för att stimulera eftersatta gruppers efterfrågan. Utbildnings- systemet i sin helhet bör utformas så att alla människor, oavsett kön eller social eller re- gional bakgrund, får stimulans till vidare utbildning och större valfrihet mellan yrkes- verksamhet och utbildning.

Praktiskt taget alla ungdomar kan i dag gå vidare till gymnasial utbildning efter avslutad grundskola. Högskoleutbildningens planering kan därför ses som en del av frågan hur resurser skall fördelas på utbildning av olika slag för vuxna människor. I det som traditio- nellt kallas vuxenutbildning deltar stude- rande med kort ungdomsutbildning, medan högskoleutbildningen vänder sig till stude- rande med gymnasial förutbildning eller motsvarande förutsättningar.

Under det närmast föregående årtiondet har, som framgått av avsnitt 2.2, såväl uni- versitet och högskolor som vuxenutbildning av korttidsutbildade expanderat snabbt. [ avsnitt 2.3.2 har utredningen gett uttryck åt den bedömningen att det, med hänsyn bl. a. till andra angelägna samhällsbehov, inte är sannolikt att utbildningsområdet under det kommande årtiondet kan expandera i oförändrad takt. Vid bedömningen av hur nytillkommande utbildningsresurser av olika slag skall fördelas på vuxna människor, syns det utredningen rimligt att en förhållandevis större del går till utbildning för vuxna med kort ungdomsutbildning. Utredningen fram- lägger i det följande förslag till högskoleut- bildningens kvantitativa planering som inne- bär en mycket måttlig tillväxt av denna.

Vilket antal människor som inom en be- stämd resursram kan få högskoleutbildning, beror bl. a. på längden av den utbildning som varje studerande får. Strävan att fördela ut- bildningsresurserna förhållandevis jämnt på individerna leder sålunda till att främst kor— tare utbildningsalternativ, i många fall av ett eller ett par års längd, bör expandera. Frågan om utbildningstidens längd för den enskilda utbildningslinjen måste emellertid självfallet bedömas också med hänsyn till arbetslivets krav.

2.3.3.2 Fördelning på yrkesutbildnings— sektorer

Ett andra fördelningsproblem inom en given totalram gäller förhållandet mellan antalet studerande i olika yrkesutbildningssektorer. Härvid bör planeringen inom olika samhälls- sektorer uppmärksammas och bedömningar göras av den framtida arbetsmarknaden. Det- ta kan motiveras med samhällets behov av utbildad arbetskraft men sett från individens synpunkt också med möjligheten att få ar— beta inom ett yrkesområde som i huvudsak svarar mot utbildningens inriktning. Också fördelningen av de studerandes efterfrågan på utbildning med olika inriktning bör emel- lertid vägas in. Det finns alltid en risk att efterfrågan på utbildning och på utbildade utvecklas på ett annat sätt än det som förutsatts i planeringen. Ett exempel på det- ta ges av antalet studerande i naturveten- skaplig högskoleutbildning. Både individer- nas efterfrågan på naturvetenskaplig utbild- ning och samhällets efterfrågan på naturve- tare, manifesterad t.ex. i form av lediga platser, är lägre än vad som svarar mot den av statsmakterna förutsatta dimensione- ringen av sådan utbildning. Sannolikt beror detta till en del på att yrkesinriktningen i naturvetenskaplig utbildning uppfattas allt- för traditionellt både av de studerande och av arbetsgivarna. Enligt U68s mening bör man räkna med att naturvetare i viss ut- sträckning går till administrativa yrken och till kultur- och informationsyrken, där natur- vetenskapligt kunnande bör vara värdefullt.

2.3.3.3 Utgångspunkter för kvantitativ pla- nering av högskoleutbildningen — en sam- manfattning

Den kvantitativa utbildningsplaneringen bör syfta till att tillgodose både individernas behov av eller önskemål om utbildning och samhällets behov av utbildad arbetskraft. Fördelningsaspekten blir en väsentlig faktor i planeringen.

Det moderna samhället har ett mycket betydande behov av utbildade. Behovet avser

både en hög allmän utbildningsnivå och yr- kesspecifik utbildning. Svårigheterna att göra arbetskraftsprognoser och redan de problem som möter då man vill bestämma innebörden i behovsbegreppet gör det mycket vanskligt att mera exakt ange den totala omfattningen av detta behov. Utbildningens inriktning och innehåll blir, åtminstone från mera kortsiktig behovssynpunkt, väl så viktiga planerings- faktorer som dess längd och det totala an- talet utbildade. Vid de studerandes fördel- ning på sektorer av högskoleutbildningen bör därför möjligheterna att i framtiden få arbe- te inom områden, där deras utbildning kom— mer till användning, vara en av de vägledande faktorerna. Som framhållits idet föregående bör man också ta hänsyn till målen för utveckling av bestämda sektorer av samhäl— let. — Svårigheterna att ange en totaldimen- sionering av högskolan med utgångspunkt i arbetskraftsbehovet blir större ju mer mång- sidigt användbar högskoleutbildningen blir.

Individernas utbildningsbehov kommer under vissa förutsättningar till uttryck ge- nom deras efterfrågan på utbildning. Strä- vandena att undanröja ekonomiska, sociala och regionala hinder bör fortsätta så att sådana inte står i vägen för ett tillfredsstäl- lande av individuella utbildningsbehov.

De resurser som skall avdelas för högskole- utbildningen får självfallet vägas mot andra samhällsbehov. Man får därvid beakta båda de mål som i det föregående satts upp för planeringen: att tillgodose individernas be- hov av eller önskemål om högskoleutbildning och samhällets behov av högskoleutbildade. Med hänsyn till bl. a. behovet av utbildnings- insatser på gymnasieskole- och grundskole- nivå för korttidsutbildade vuxna bör man räkna med att utrymmet för högskoleutbild- ningens expansion under det närmaste år- tiondet blir begränsat.

2.3.4 Gymnasieskolans dimensionering

[ detta avsnitt redovisas några allmänna för- utsättningar för U 68s förslag till gymnasie- skolans dimensionering. Detta förslag presen- teras i avsnitt 2.5.2.l.

Gymnasieskolan är utbyggd till en intag- ningskapacitet som svarar mot i det närmaste en hel årskull av ungdomar. Vid dess fort- satta planering bör utgångspunkten vara elevernas efterfrågan på utbildning och ar- betsmarknadens efterfrågan på utbildade. Även här är man bunden genom resursbe- gränsningar. Befintliga resurser i fråga om lärare, lokaler och utrustning är i många fall resultat av jämförelsevis nyligen gjorda in- vesteringar och man måste räkna med att möjligheterna att snabbt förändra gymnasie- skolans struktur och dimensionering är be- gränsade. Det är dock säkerligen i många fall möjligt att genom omdisposition av befint- liga resurser åstadkomma förändringar.

2.3.4.1 Översikt av gymnasieskolan

Gymnasieskolan omfattar från läsåret 1971/72 dels linjer som svarar mot tidigare fackskole- och gymnasielinjer, dels yrkesin- riktade linjer som närmast svarar mot utbild- ning i den tidigare yrkesskolan. Dess relatio- ner till arbetsmarknaden är dels direkta, dels indirekta: en de] av de studerande går direkt efter avslutade studier i gymnasieskolan till yrkesverksamhet, andra går vägen över fort- satta studier vid högskola. Det är emellertid nödvändigt att vid överväganden kring gym- nasieskolans dimensionering se denna som en helhet, inte minst om man skall planera, som U 685 direktiv anger, för ett mindre starkt samband mellan högskoleutbildningen och bestämda linjer i gymnasieskolan.

För att kunna översiktligt behandla gym- nasieskolans dimensioneringsproblem har det synts önskvärt att dela in gymnasieskolan i yrkesutbildningssektorer. U68 har valt att göra en indelning i sektorer för

0 teknisk yrkesutbildning ' administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning 0 Vårdyrkesutbildning m. m.

Gymnasieskolans linjer fördelas i utred- ningens överväganden på de tre yrkesutbild- ningssektorerna enligt följande:

Linje Kurstid Beteck- år ning Teknisk yrkesutbildning Beklädnadsteknisk 2 Be Bygg— och anläggningsteknisk 2 Ba El—teleteknisk 2 Et Fordonsteknisk 2 Fo Jordbruksteknisk 2 Jo Livsmedelsteknisk 2 Li Processteknisk 2 Pr Teknisk 2 Te Teknisk 4 T Träteknisk 2 Tr Verkstadsteknisk 2 Ve Skogsbruksteknisk 2 Sb Administrativ Och ekonomisk yrkesutbildning Distributions- och kontors 2 Dk Ekonomisk 2 Ek Ekonomisk 3 E Vård yrkesutbildning m. m. 1 Konsumtions 2 Ko Musik 2 Mu Vård 2 Vd Övriga2 Humanistisk 3 H Naturvetenskaplig 3 N Samhällsvetenskaplig 3 S Social 2 So

[ Ett lämpligt namn för denna sektor kan vara ”social yrkesutbildning". Då termen social används för en linje i gymnasieskolan, som f. ö. inte förts till denna sektor, har utredningen föredragit be- teckningen ”vårdyrkesutbildning m. m.”

2 Hit räknas utbildning med mindre omedelbar anknytning till särskilda yrkesområden.

Man kan diskutera om den tvååriga sociala linjen bör uppfattas som yrkesinriktad eller ej, men utredningen har stannat för det senare alternativet.

Gymnasieskolan innehåller utöver linjer en mångfald Specialkurser av olika slag. Det syns inte vara någon svårighet att hänföra åtminstone de kvantitativt mera betydande specialkurserna till de tre yrkesutbildnings- sektorerna.

2.3.4.2 Övergången från gymnasieskolan till högskoleutbildning

Övergången från gymnasieskola till högskole- utbildning utgör en indirekt väg från gymna- sieskolan till arbetsmarknaden. De ömse-

sidiga styrmekanismer som utvecklas i sam- band med denna övergång har betydelse för dimensioneringen på båda stadierna.

Den hittillsvarande kopplingen mellan gymnasieskola och högskoleutbildning kan i huvudsak beskrivas så att vissa linjer förbe- reder för fortsatta studier och vissa linjer förbereder för direkt utträde i yrkeslivet. Flertalet linjer har en markerad profil med tonvikt på det ena eller det andra slaget av förberedelser. Vissa linjer, närmast de tek- niska och ekonomiska, kan uppfattas som såväl studie- som yrkesförberedande.

U68s direktiv anger, som nämnts, att utredningsarbetet bör utgå från en mindre fast koppling av detta slag mellan gymnasieskola och högskoleutbildning. En sådan utveckling kan främjas genom åtgärder inom högskoleut- bildningen (t.ex. dennas vidgning till att omfatta utbildningslinjer som mera direkt anknyter till gymnasieskolans yrkeslinjer) och inom gymnasieskolan (t. ex. genom en mindre stark betoning av vissa studievägar som främst studieförberedande och andra som främst yrkesförberedande). Också be- hörighets— och urvalsreglerna är väsentliga för denna koppling. De av statsmakterna i prin— cip beslutade behörighets- och urvalsreglerna för tillträde till högre utbildning ger sålunda en helt annan möjlighet än för närvarande till övergång från tvååriga studievägar igym- nasieskolan till högskoleutbildning. Av stor betydelse blir här vilka möjligheter till kom- pletteringsstudier som kommer att finnas för att tillgodose särskilda förkunskapskrav av olika slag. En förändring av relationerna mel- lan de två stadierna, t.ex. av angivet slag, förändrar också förutsättningarna för gym- nasieskolans kvantitativa planering.

Gymnasieskolan får, även med en lösare kOppling mellan den och högskoleutbild- ningen, styrande verkan på tillströmningen till den senare. Styrningen får effekt på arbetsmarknaden med lång fördröjning. Det är därför, som tidigare framhållits, olyckligt om elevens val av linje i gymnasieskolan i alltför stor utsträckning styrs av arbetsmark- nadssituationen vid valtillfället.

Även andra faktorer än arbetsmarknads-

situationen påverkar elevströmmarna i ut- bildningsväsendet. Elevernas intressen för olika yrkesområden och skolämnen, tillsam- mans med överväganden kring poängkrav för tillträde till vissa spärrade utbildningslinjer, spelar enligt gjorda undersökningar stor roll för valen i grundskolan och gymnasieskolan. Sociala faktorer och könsfaktorer är emeller- tid också tungt vägande faktorer bakom dessa val.

Yrkesinriktade studier i gymnasieskolan kan fortsättas på flera sätt i högskolan. En väg kan vara att gå vidare till en högskoleut— bildning inom samma yrkesutbildningssek- tor.

I många fall kan en kombination av gym- nasial yrkesinriktad utbildning och högskole— utbildning med annan yrkesinriktning ge en specifik utbildning som är värdefull för indi- viden på arbetsmarknaden och för samhället. En teknisk gymnasial utbildning kan (even- tuellt efter en period av yrkesverksamhet) följas av juridisk, ekonomisk eller medicinsk högskoleutbildning, en vårdutbildning i gym- nasieskolan kan på motsvarande sätt föl- jas av lärarutbildning eller teknisk eller ad- ministrativ högskoleutbildning. En annan värdefull kombination kan vara gymnasial utbildning inriktad mot sjukvård och hög- skoleutbildning inriktad mot socialvård. Det kan inte uteslutas att sådana kombinationer av utbildning med olika yrkesinriktning har ett sådant värde både i den enskilda yrkes- funktionen (genom den bredare erfarenhets- bakgrunden) och genom den större trygghet den ger individen på en föränderlig arbets- marknad, att de bör ses som ett normalt och önskvärt inslag i utbildningssystemet.

Kopplingen mellan gymnasieskola och högskoleutbildning är i hög grad beroende på de särskilda förkunskapskraven för olika slag av högskoleutbildning och de attityder som utvecklas inom gymnasieskolan, t. ex. i fråga om val mellan fortsatta studier och yrkes- verksamhet efter avslutad gymnasieskola.

De särskilda förkunskapskraven inom det traditionella universitets— och högskoleområ- det avser i allmänhet studieenheter på gym- nasieskolans tre- eller fyraåriga linjer. Dessa

studieenheter har karaktär av basutbildning, dvs. de är så allmänna att de förbereder för fortsatta studier eller yrkesverksamhet inom vitt skilda yrkesområden. En elev på gymna- sieskolans tre- eller fyraåriga linjer uppfyller sålunda normalt de särskilda förkunskapskra- ven för studier inom en jämförelsevis omfat- tande del av högskoleutbildningen.

Med en vidgad högskola och nya behörig- hetsregler kommer också andra linjer i gym- nasieskolan än de tre- och fyraåriga att för- bereda för fortsatta studier.

YBs förslag om yrkesteknisk högskoleut- bildning innebär en vidgning av högskoleut- bildningen till att omfatta linjer för vilka de särskilda förkunskapskraven avser studie- enheter (i allmänhet yrkesteknik) inom gym- nasieskolans tvååriga yrkeslinjer (avsnitt 3.3.5.) Om utbildningslinjer av det slaget utvecklas, blir också de tvååriga yrkeslinjerna studieförberedande i den meningen att de tillgodoser särskilda förkunskapskrav för viss högskoleutbildning. Bredden av studieförbe- redelserna blir dock avsevärt mindre än inom övriga linjer i gymnasieskolan: kunskaper i ämnet träteknik kommer t. ex. sannolikt att krävas för fortsatta studier med främst trä- teknisk inriktning.

Att dra bestämda gränser för olika studie- kursers grad av allmängiltighet (t. ex. i fråga om förberedelse för fortsatta studier) syns inte vara möjligt. Matematik och fysik ingår t.ex. i såväl treårig naturvetenskaplig linje som tvåårig el-teleteknisk linje. 1 det förra fallet ingår självständiga studiekurser av ge- nerell karaktär som förbereder för fortsatta studier inom alla yrkesutbildningssektorer i högskolan. I det senare fallet ingår element av matematik och fysik i ämnet el-teleteknik och då med direkt tillämpning på för yrkes- utbildningen aktuella förhållanden. Omfatt- ning eller allmängiltighet av dessa studier i matematik och fysik är inte sådana att de svarar mot förkunskapskrav i dessa ämnen för t. ex. civilingenjörsutbildningen. Genom sin förtrogenhet med ämnena i yrkessam- manhanget bör eleven emellertid ha avsevärt bättre förutsättningar än en elev från t. ex. distributions- och kontorslinjen att inhämta

(t. ex. inom kommunal vuxenutbildning) de kurser i matematik och fysik som kommer att vara förkunskapskrav för civilingenjörsut- bildningen. Trots att sålunda den naturveten- skapliga linjen och den el-teletekniska linjen ger kunskaper i matematik och fysik av väsentligt olika karaktär kan det dock sägas att båda linjerna i fråga om förberedelser för fortsatta studier har en gemensam matema- tisk-naturvetenskaplig inriktning.

Det som nu har sagts avser främst inhäm- tandet av föreskrivna förkunskaper för fort- satt högskoleutbildning i formell mening. Också en annan synpunkt är viktig. Studier- na i gymnasieskolan är ett väsentligt bidrag till individens referensram, som sedan ut- vecklas vidare genom yrkesverksamhet och fortsatta, ofta informella studier. Referens- rarnen kan uppfattas som en studieförbere- delse i vidare bemärkelse. För samhället är det av intresse att mönstret av individernas referensramar blir allsidigt. Inte bara tekni- ker behöver t.ex. en väl utvecklad natur— vetenskaplig referensram. Bland samhälls- planerare bör finnas åtskilliga med sådan bakgrund att de kan förstå den tekniska ut- vecklingens bakgnind och konsekvenser. Det är också önskvärt att det bland tekniskt yrkesverksamma finns kännedom om och för- ståelse för sociala problem. Exemplen kan mångfaldigas. En biologisk referensram blir allt nödvändigare i flera funktioner i arbets- livet. Den behövs t.ex. i samhällsplanering och miljövård men också i planeringen av den enskilda människans arbetssituation.

Den gymnasiala utbildningens studieförbe- redande element har svårgripbara styreffek- ter på tillströmningen till högskoleutbild— ningen. Möjligen ligger emellertid här en av gymnasieskolans starkaste mera långsiktiga styrfunktioner.

En svårighet möter redan om man vill göra en klassificering av gymnasieskolans linjer efter den allmänna inriktningen av deras kursinnehåll, kontaktytor och attitydbild- ning. Flertalet linjer kan karaktäriseras som antingen naturvetenskapliga eller humanis- tisk-samhällsvetenskapliga. Svårigheter vid en sådan indelning ger dels några yrkeslinjer

med mera begränsade teoretiska inslag (t. ex. beklädnadsteknisk och träteknisk linje), dels t. ex. den sociala linjen med ganska omfat- tande såväl matematisk-naturvetenskapliga som humanistisksamhällsvetenskapliga ele- ment. Som naturvetenskapliga skulle emel- lertid kunna räknas den naturvetenskapliga linjen, de fyra- och tvååriga tekniska linjerna samt t.ex. el-telelinjen, den verkstadstek- niska och den fordonstekniska linjen. Som humanistisk-samhällsvetenskapliga skulle räknas åtminstone de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna, de tre- och tvååriga ekonomiska linjerna samt distribu- tions- och kontorslinjen och musiklinjen. Enligt U68s mening bör man vid plane- ringen av såväl högskoleutbildningen som gymnasieskolan beakta både utbildningens yrkesin riktning och dess basutbildningskarak- tär. Bl.a. bör vid gymnasieskolans dimen- sionering balansen mellan naturvetenskaplig och humanistisk-samhällsvetenskaplig utbild- ning uppmärksammas. U 68 återkommer här- till i samband med behandlingen av gymnasie- skolans dimensionering i avsnitt 2.5.2. 1.

2.4

2.4.1 Utflödet från utbildningsväsendet 2.4.1.l Inledning

Prognosinstitutet vid SCB har på U 688 upp— drag gjort beräkningar av det antal männi- skor som kommer att lämna utbildningsvä- sendet och gå ut på arbetsmarknaden under 1970-talet (för jämförelse har motsvarande beräkningar gjorts även för perioden 1965/70). Vissa allmänna förutsättningar och för beräkningarna centrala antaganden redovisas i detta avsnitt. Utförligare redovis- ningar kommer dessutom att publiceras av SCB i serien Information i prognosfrågor (IPF) och i SCBs promemorieserie.

Syftet med beräkningarna har varit att illustrera utflödet på arbetsmarknaden under olika antaganden om tillströmningen till ut- bildning men med förutsättningen att utbild- ningsväsendets nuvarande struktur bibehålls i huvudsak oförändrad. Så har t. ex. de för när- varande spärrade högskoleutbildningarnas ka— pacitet med något undantag inte antagits bli förändrad utöver vad som redan beslutats eller i vissa fall planerats för 1973/74. De s.k. fria fakulteterna antas även i fortsätt- ningen ta emot alla som vill studera och är behöriga därtill osv. I ett avseende har i be- räkningarna förutsatts en strukturförändring. För att belysa tänkbara konsekvenser av riks- dagens principbeslut om gymnasieskolans kompetensvärde m,m. har införts antagan- det att detta beslut genomförs med början läsåret 1976/77.

Utredningens undersökningar

Två alternativa beräkningar har genom- förts. Båda har som förutsättning ett i prin- cip oförändrat utbildningssystem och kan inte betraktas som prognoser i vanlig me- ning, dvs. försök att förutsäga en sannolik utveckling. De anger i stället konsekvenserna av två tänkbara utvecklingar vad gäller över- gångsfrekvensen till högskoleutbildning inom nuvarande system. Beräkningarna utgör så- lunda heller inget försök att utreda konse- kvenserna av U 685 förslag. Det kalkylerade utflödet på arbetsmarknaden utgör, liksom det kalkylerade arbetsmarknadsbehovet (se avsnitt 2.4.2), en av utgångspunkterna för U 68s överväganden och förslag till dimen- sionering av högskoleutbildningen. De före- liggande beräkningarnas karaktär bör hållas i minnet vid tolkningen av resultaten.

2.4.1.2 Beräkningsmodell

Den modell som använts för att beräkna utflödet från utbildningssystemet till arbets— marknaden skisseras i figur 2:14. Modellen är givetvis en mycket förenklad bild av verklig- heten.

Utbildningssystemet illustreras i figuren av olika boxar. Pilarna mellan dem markerar elevströmmar.

Som en ram kring utbildningssystemet ligger arbetsmarknaden. Strömmama av per— soner går i allmänhet från utbildningssyste- met till arbetsmarknaden. Strömmarna i motsatt riktning är förhållandevis små.

/////////////

%

% Abel'Smor-knaden / r—— dagar.;— "”'—l / | utbildning | | Universi't'et' Annan | I och efter-_ I | högskolor qgmnosial | | utbildning | /

|— x— _| | * | | 3- och 2—år-ig 2—öriqo gr- | | 4-år-iga social, kesinrikta— | linjer ekonomisk, de linjer-,di- | teknisk ver-se speci- | | linje alkurser | | |— quno skolan _JI Grundskolan (realskola, flickskola, folkskola) /// //

Figur 2:14. Modell för beräkning av utflödet från utbildningsväsendet till arbetsmarknaden.

Modellen börjar med elevutflödet från grundskolans årskurs 9. Detta motsvarar i stort sett antalet 16—åringar. [ detta samman- hang frnns ingen anledning att betrakta lägre årskurser i grundskolan.

[ modellen har högskoleutbildningen de- lats upp i ”universitet och högskolor” och ”annan eftergymnasial utbildning”. En sådan uppdelning är nödvändig i beräkningsarbetet, eftersom föreliggande statistik är klassifice- rad på detta sätt. Det är. bl.a. med hänsyn till utbildningsstatistikens skiftande innehåll och karaktär på olika områden av utbild— ningssystemet, inte möjligt att göra modellen mera enhetlig. Ett annat skäl för att iberäk-

ningarna särredovisa universitet och högsko- lor i traditionell mening är att det underlättar jämförelser bakåt i tiden.

2.4.1.3 Förutsättningar och antaganden Inledning

Två olika beräkningsalternativ har genom- förts. De skiljer sig åt beträffande linjefördel— ningen i gymnasieskolan, övergångsfrekven- serna till högskoleutbildning och examinatio- nen vid de filosofiska fakulteterna. På var och en av dessa tre punkter görs två alterna- tiva antaganden. Antagandena har kombine- rats så att de i beräkningsalternativ A ger

största tillströmning och största utflöde och i alternativ B ger minsta tillströmning och minsta utflöde av högskoleutbildade. _ Huvuddragen i antagandena redovisas nedan.

Grundskolan

Antalet elever som går ut grundskolan mot- svarar i stort sett antalet 16-åringar, dvs. avgången från grundskolan är beroende på befolkningsutvecklingen. För den prognos- period som beräkningarna avser (1970-talet) kan antalet 16-åringar förutses tämligen väl. Det största osäkerhetsmomentet ligger i in- vandringen. Den befolkningsprognos som lig- ger i botten på dessa beräkningar förutsätter en årlig nettoinvandring om 20000 perso- ner. Mot bakgrund av de senaste årens ut— veckling syns detta antagande ligga i över- kant. Å andra sidan torde eventuella felbe- dömningar på denna punkt få endast obetyd- liga effekter på utflödet från skolväsendet till arbetsmarknaden före 1980.

Gymnasieskolan

Alternativ A. Beräkningarna grundar sig på SÖs år 1971' publicerade långtidsbedöm- ning. För de tre- och fyraåriga linjerna samt för tvåårig social, ekonomisk och teknisk linje antas i stort sett oförändrad kapacitet under hela 1970-talet. För övriga tvååriga linjer (samt olika specialkurser) innebär SÖs långtidsbedömning en något ökad kapacitet.

Gymnasieskolans antagningskapacitet i linjer och Specialkurser som kan nås direkt efter genomgången grundskola antas växa från ca 95 procent av antalet 16-åringar 1971/72 till ca 97 procent 1976/77. Det bör anmärkas att långt ifrån alla nybörjare i gymnasieskolan är 16 år. År 1969 var ca 10 procent av nybörjarna i utbildning som sva- rar mot den nuvarande gymnasieskolan 20 år eller äldre. Detta tyder på att en inte obetyd- lig del av grundskoleeleverna går ut på ar- betsmarknaden under en period innan de studerar vidare i gymnasieskolan. En under- sökning som genomförts av SCB visar, att av de elever som gick ut grundskolan våren

1970 mer än 20 procent befann sig i för- värvsarbete under våren 1971. En femtedel av dessa hade för avsikt att börja studera inom det närmaste året (se SMU 197113). Av de elever som gick ut grundskolan våren 1971 befann sig också mer än 20 procent i förvärvsarbete under våren 1972, medan an— delen som hade för avsikt att börja studera inom det närmaste året minskat i förhållande till tidigare år.

Alternativ B. Intresset för de teoretiskt inriktade linjerna på gymnasieskolan har minskat markant under de senaste åren. Sö- kandestatistiken för hösten 1972 visar bl. a. att antalet förstahandssökande till de tre- och fyraåriga linjerna är lägre än antalet tillgängliga utbildningsplatser. Störst är kon- kurrensen om platserna på vårdlinjen och el-teleteknisk linje med ungefär tre första- handssökande per utbildningsplats. Denna omsvängning i de sökandes preferenser har varit vägledande för valet av beräkningsalter— nativ vad avser linjefördelningen i gymnasie- skolan.

Detta beräkningsalternativ utgår från en oförändrad totaldimensionering av gymnasie- skolan. I förhållande till SÖs långtidsbedöm- ning antas antalet nybörjarplatser på huma- nistisk, samhällsvetenskaplig och naturveten- skaplig linje tillsammans minska med 4 000. För närvarande är platsantalet ca 19000. Vidare antas platsantalet öka med 1 000 på var och en av social, fordonsteknisk och el-teleteknisk linje samt öka med 500 på linjen för distribution och kontor och på konsumtionslinjen. Halva förändringen sätts in läsåret 1973/74 och resten påföljande läsår.

Det är sannolikt inte realistiskt att räkna med att en omfördelning av detta slag mellan gymnasieskolans linjer kan gå så snabbt som antagits. De yrkesinriktade linjernas krav på

1 Det har av tidsskäl inte varit möjligt att utnytt— ja uppgifterna i den långtidsbedömning som SÖ publicerade år 1972. Skillnaderna mellan de båda bedömningarna är dock så små att slutresultatet av beräkningarna skulle ha påverkats i mycket ringa grad om 1972 års uppgifter hade använts.

speciella undervisningslokaler och, i vissa fall, praktikmöjligheter torde vara det största problemet vid en eventuell utvidgning av antagningskapaciteten. En annan begränsan- de faktor är givetvis bristande tillgång på lärare. För bedömningen av konsekvenserna för tillströmningen till högskoleutbildningen av olika variationer i intagningen till gymna- sieskolan är ändå detta beräkningsalternativ av intresse.

Övergång till högskoleutbildning

Tillströmningen till de filosofiska fakulteter- na har under de senaste åren minskat mar- kant. Läsåret 1970/71 var nettoantalet ny- inskrivna svenska studerande ca 20 000. Det- ta antal minskade till ca 15 000 läsåret 1971/72. Tendensstatistiken för hösten 1972 visar på fortsatt minskad tillströmning. För läsåret 1972/73 kan nettoantalet nyin- skrivna vid de filosofiska fakulteterna beräk- nas bli 13 000—14 000. — I figur 2:15 åskåd- liggörs utvecklingen av nettoantalet nyin— skrivna svenska studerande vid de filosofiska fakulteterna under 1960-talet och början av 1970-talet.

Det stora antalet nyinskrivna studerande

1968/69 kan huvudsakligen förklaras av att gymnasieexaminationen var jämförelsevis stor 1968 på grund av ”kvarsittningsstopp” för den sista årgången elever i allmänt gym- nasium, handelsgymnasium och tekniskt gymnasium. En annan bidragande faktor var införandet av den nya studieordningen vid filosofisk fakultet höstterminen 1969. Onor- malt många skrev in sig på våren 1969, en del sannolikt för att kunna bedriva studier enligt tidigare gällande bestämmelser. Nedgången 1971/72 och 1972/73 speglar ett minskat intresse för studier vid de filoso- fiska fakulteterna. Antalet personer med slutbetyg från gymnasieskolans tre- och fyra- åriga linjer (den vanligast förekommande för- utbildningen) har inte förändrats nämnvärt under de senaste åren. En del av dem som avstått från studier vid de filosofiska fakulte- terna har valt annan utbildning, men det stora flertalet har i stället börjat förvärvs- arbeta. Detta framgår av två uppföljnings- undersökningar, som SCB genomfört delvis i samverkan med U 68, beträffande dem som gick ut gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer 1970 och 1971. Uppföljningen har gjorts ett år efter avgången, dvs. våren 1971 och våren 1972. [ tabell 2:17 redovisas några

10000

5 000

llllllllllllll

DDDD

T'

ISBD/El 6l/62 52/63 USko'tt'cH onfal

63/64 64/65 65/66 65/67 57/68 88/69 69/70 70/71

nm 72/73')

Figur 2:15. Antal nyinskrivna studerande vid de filosofiska fakulteterna under 1960- och 1970—talen.

Tabell 2:17. Verksamhet ett år efter avslutade studier för de elever som lämnade gymnasie- skolans tre- och fyraåriga linjer våren 1970 och våren 1971.

Verksamhet Män Kvinnor Totalt 1970 1971 1970 1971 1970 1971 % % % % % % Studier 39 35 58 51 48 42 Spärrad utbildning vid universitet/högskolor 12 14 8 8 10 11 Fria fakulteter 19 12 21 13 20 12 Övrig utbildning 8 10 29 31 19 19 Förvärvsarbete 24 29 36 43 30 35 Annan verksamhet: l/ärnplikt 33 32 . . I 7 18 Övrigt 4 4 6 6 5 5 Samtliga 100 100 100 100 100 100

av resultaten från dessa undersökningar.

Som framgår av tabellen 2:17 har andelen förvärvsarbetande ökat med 5 procenten- heter för män och 7 procentenheter för kvinnor. Andelen studerande har minskat. Minskningen faller helt på de fria fakulteter- na. Andelen som bedriver andra slag av studier har ökat något.

Av de förvärvsarbetande planerade unge- far hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen (här bortses från dem som skulle göra värnplikt) att börja studera inom det närmaste året. I detta avseende har ingen förändring skett mellan de båda undersök- ningarna. Av de män som .orde värnplikt vid uppföljningstillfället våren 1972 planera- de ca 40 procent att börja studera inom det närmaste året. Det innebär en minskning med ca 10 procentenheter från föregående undersökning.

I prognosinstitutets beräkningar har de som påbörjar högskoleutbildning delats in i tre kategorier, nämligen

0 direktinskrivna ' övriga ' utlänningar.

Med direktinskrivna avses sådana nybörja- re som påbörjat sina högskolestudier inom fyra år efter det studierna i gymnasieskolan slutförts.

Med övriga studerande avses dels sådana

som påbörjat sina högskolestudier mer än fyra år efter det att de gymnasiala studierna avslutats, dels sådana som erhållit dispens från gällande behörighetsvillkor eller inskri— vits med stöd av bestämmelserna om vidgat tillträde till högre utbildning (SFS 1969:68).

Med utlänningar avses studerande med utländskt medborgarskap som genomgått be- hörighetsgivande utbildning i annat land än Sverige.

De antaganden som gjorts om den fram- tida tillströmningen till högskoleutbildning redovisas kortfattat nedan.

Alternativ A. Tillströmningen av direkt- inskrivna till högskoleutbildning antas fram till mitten av 1970-talet bli av ungefär sam- ma omfattning som den för 1972/73 skatta- de tillströmningen. Fr. o. m. 1976/77 ökar i beräkningarna den årliga tillströmningen kraftigt som följd huvudsakligen av de anta- ganden som införts för att illustrera en tänk- bar effekt av statsmakternas principbeslut om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. En del av ökningen förklaras dock av att tillströmningen av nu behöriga kategorier av studerande antas komma att öka igen vid mitten av 1970-talet.

Fr. o. nr. 1976/77 har sålunda antagits att- 20 procent av eleverna från social, ekono- misk och teknisk linje skall påbörja studier vid universitet och högskolor. Av eleverna från övriga tvååriga linjer på gymnasieskolan

Tillströmningen av övriga studerande till de fria fakulteterna antas i detta alternativ öka med 500 per år från uppskattningsvis 5 000 läsåret 1972/73 till 8 500 läsåret 1979/80. Utlänningarna antas öka med 200 per år från ca 2 000 år 1972/73 till 3 400 år 1979/80.

Alternativ B. Tillströmningen av direktin- skrivna till högskoleutbildning antas hålla sig på ungefär samma nivå som läsåret 1972/73. En viss uppgång beräknas ske 1976/77 som följd av antaganden om konsekvenser av beslutet om gymnasieskolans kompetensvär- de m.m. Av eleverna från social linje i gymnasieskolan har, liksom i alternativ A, 20 procent antagits påbörja studier vid univer- sitet och högskolor. Motsvarande andel för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig teknisk linje, vårdlinjen, konsumtionslinjen och linjen för distribution och kontor har i detta alternativ satts till 5 procent. Ingen direktinskrivning av elever från övriga tvååriga linjer har anta- gits.

Tillströmningen av övriga studerande och utlänningar antas bli 5 000 respektive 2 000 årligen fr.o.m. 1972/73.

De spärrade utbildningarnas kapacitet

I beräkningarna har för hela prognosperio- den antagits att högskoleutbildningen har en spärrad och en fri sektor. För de spärrade utbildningarna har i princip endast tagits hänsyn till beslutade kapacitetsförändringar. Vad gäller lärarutbildningarna har dock SÖs förslag till dimensionering för 1973/74 anta- gits komma att gälla hela 1970-talet. Från detta har emellertid .orts undantag beträf- fande förskollärarna. För dessa har SÖs ut- byggnadsplan för perioden fram t.o.m. 1977/78 legat till grund för beräkningarna.

Studieavsikter hos nybörjare vid de filosofiska fakulteterna

Vid de filosofiska fakulteterna finns många studerande som skrivit in sig för att läsa enstaka ämnen. Detta gäller framför allt

sådana studerande som varit ute på arbets- marknaden några år.

Statistiken över studerande enligt 1969 års studieordning visar hur många som valt särskild utbildningslinje omfattande mindre än 120 poäng eller del av allmän utbildnings- linje (dvs. ej hel examen).

Där framgår bl. a. att andelen som inte har för avsikt att avlägga hel examen genomgåen- de är högre för studerande som är 25 år och äldre (som väl närmast motsvarar gruppen övriga studerande). Vidare framgår att an- delen som ej tänker avlägga examen är be- tydligt större vid samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet än vid matematisk- naturvetenskaplig.

I statistiken finns mycket få som valt särskild utbildningslinje omfattande minst 120 poäng, dvs. hel examen. Detta kan emellertid bero på att registrering på särskild utbildningslinje omfattande minst 120 poäng fram t.o.m. läsåret 1971/72 krävde att alla avsedda studiekurser i examen angavs (fr.o.m. 1972/73 tillämpas ett annat för- farande). Många som tänkt avlägga examen har kanske inte kunnat eller velat ange alla de studiekurser som skall ingå i denna. Det är därför sannolikt att många studerande som tänkt avlägga examen finns registrerade på särskild utbildningslinje omfattande mindre än 120 poäng.

I beräkningarna har antagits att ca 85 procent av de direktinskrivna vid filosofisk fakultet skriver in sig med avsikt att ta examen. För övriga studerande och utlän- ningar antas motsvarande andel vara 35—40 procent. Inga förändringar antas ske under prognosperioden. Sedan beräkningsarbetet slutförts har uppgifter beträffande nyinskriv- na höstterminen 1972 blivit tillgängliga, vil- ka antyder att ovan redovisade antaganden kan ligga för högt. Utvecklingen på längre sikt är emellertid mycket svår att bedöma.

Examinationen vid de filosofiska fakulteterna

Examinationen vid de filosofiska fakulteter- na ökade mycket kraftigt under 1960-talet.

läsåret 1960/61 examinerades ca 1 900 per- soner. År 1965/66 hade antalet ökat till ca 3 000 och 1969/70 till ca 8 000. Examina- tionsökningen var starkast vid samhällsveten- skaplig fakultet. Under 1970/71 ökade exami- nationen endast obetydligt och detsamma gäl- ler för läsåret 1971/72.

Om man beaktar utvecklingen av antalet nyinskrivna vid de filosofiska fakulteterna kommer stagnationen av examinationen tidi- gare än väntat. Tillströmningen var störst läsåren 1968/69 och 1969/70, vilket borde ge en examinationstopp någon gång kring 1972/73. Den måttliga ökningen av examina- tionen mellan 1969/70 och 1970/71 förkla- ras av att examinationen 1969/70 blev högre än väntat. Utfallet för 1970/71 liggeri själva verket mycket nära tidigare gjorda skatt- ningar (se t. ex. IPF 1970zl). Examinationen under 1971/72 blev däremot ca 35 procent lägre än beräknat.

I tidigare gjorda beräkningar har antagits att studietiden fram till examen skulle kom- ma att förkortas vid införandet av 1969 års studieordning. Såvitt kan bedömas på grund- val av statistiken över studieresultat fem terminer efter införandet av denna studie— ordning finns det inga sådana tendenser.

Av drygt 17 000 nybörjare höstterminen 1969 hade endast knappt en fjärdedel (ca 4 000 personer) varit registrerade under alla de sex tenninerna t. o. m. vårterminen 1972. Av dessa hade 17 procent nått 120 poäng. Medianpoängen i denna studerandegrupp var 93.

Mycket tyder på att frekvensen examine- rade av dem som skrivits in under 1960- talets senare år kommer att bli lägre än tidigare under 1960-talet. Det torde också gälla de första årgångarna studerande enligt 1969 års studieordning.

Hur kommer examensfrekvensen att på- verkas av den minskande tillströmningen? Det förefaller som om andelen nybörjare som inte tänker ta examen vuxit trots mins- kad tillströmning (se ovan). Detta gäller även sedan man tagit hänsyn till åldern hos de nyinskrivna. Av de nyinskrivna höstterminen 1972 har endast knappt 60 procent av de

studerande under 25 år uppgett att de har för avsikt att ta hel examen. Uppgifter sak- nas om hur dessa planer sedan följs. Arbets- marknadsläget och arbetsmarknadsutsikterna har emellertid säkert en avgörande betydelse för de studerandes faktiska beteende. De antaganden som gjorts redovisas kortfattat nedan.

Alternativ A. Examensfrekvensen för gruppen direktinskrivna förutsätts bli 60 procent, oavsett kön och fakultet. För grup- perna övriga studerande och utlänningar har antagits att examensfrekvensen blir 20—40 procent, beroende på kön och fakultet. Des- sa antaganden grundar sig på statistiken över de nyinskrivnas studieavsikter. Frekvenserna är räknade på samtliga första gången inskriv- na, dvs. även på dem som förutsätts läsa ensta- ka kurser eller studiekurser. Alla antaganden hålls oförändrade under hela prognosperio- den.

Alternativ B. Examensfrekvensen för gruppen direktinskrivna antas gå ner till 40—50 procent för inskrivningsårgångarna 1968/69 1970/71. Fr. o. m. årgången 1971/72 antas samma examensfrekvens som i alternativ A. Antagandet om en tillfällig nedgång i examinationsfrekvensen, som har visst stöd i tillgänglig statistik, motiveras på följande sätt. De som började studera under läsåren 1968/69—1970/71 gjorde detta in- nan arbetsmarknadsläget för exminerade från de filosofiska fakulteterna hunnit för- ändras mera markant. Under studiernas gång har alltfler blivit medvetna om svårigheten att få arbete och därför avbrutit studierna. Att examensfrekvensen åter skulle öka byg- ger på hypotesen att de som i fortsättningen skrivs in vid de filosofiska fakulteterna inte under studiernas gäng skall möta en oförut- sedd förändring av arbetsmarknadsutsikterna av motsvarande slag.

För grupperna övriga studerande och ut- länningar antas en konstant examensfrekvens över hela prognosperioden. Den varierar be- roende på kön och fakultet och ligger ge- nomgående något lägre än i alternativ A.

Beräkningarna syftar bl. a. till att ge en uppfattning om hur många personer som kommer ut på arbetsmarknaden under 1970-talet och vilken utbildning de har. Be- räkningarna begränsas till utflödet från ut- bildningssystemet till arbetsmarknaden. Im- migranter samt kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden efter en längre period av arbete uteslutande i hemmet tas alltså inte med här.

Utflödet har beräknats för de tre femårs- periodema 1965/70, 1970/75 och 1975/80. Med utflödet 1970/ 75 avses de personer som studerar 1970 och förvärvsarbetar 1975. I beräkningarna görs antaganden om hur lång tid efter avslutade studier utträdet på arbets- marknaden sker och hur stor andel som över huvud taget börjar förvärvsarbeta.

Förvärvsintensiteten har genomgående an- tagits vara högre för män än för kvinnor. Män med grundskola eller gymnasieskola an- tas nå upp till en förvärvsintensitet på 95 procent. För kvinnor med motsvarande ut- bildning antas förvärvsintensiteten vara 90—95 procent examensåret eller året där- efter, varpå den antas sjunka ner till 50—70 procent fem år efter examen. Män med universitets- och högskoleutbildning antas nå förvärvsintensiteten 99 procent. För kvinnor med motsvarande utbildning antas förvärvs- intensiteten bli 90—95 procent. Män med annan eftergymnasial utbildning antas nå en förvärvsintensitet mellan 90 och 99 procent beroende på utbildningens art. För kvinnor med motsvarande utbildning antas andelen förvärvsarbetande nå upp till 80—90 pro- cent.

2.4.1.4 Resultat

Den följande resultatredovisningen begränsas till den kalkylerade tillströmningen till hög- skoleutbildning och utflödet på arbetsmark- naden. För utförligare dokumentation av resultaten se SCBs pulbikationer (serierna Information i prognosfrågor och Promemo- n'or från SCB).

Den kalkylerade tillströmningen till högsko- leutbildning redovisas i tabell 2:18 och figur 2:16.

Enligt alternativ A kommer tillström- ningen till högskoleutbildning under 1970— talets första hälft att ligga något lägre än un- der de sista åren av 1960—talet. Antagandena om konsekvenserna av nya behörighetsregler— leder till en ökning av tillströmningen med ca 6 000 årligen. Antalet nybörjarplatser vid spärrad högskoleutbildning samt antalet förs- ta gången inskrivna studerande vid de fria fakulteterna som har för avsikt att ta exa- men blir med de gjorda antagandena tillsam- mans ca 38 000 läsåret 1975/76 och ca 44 000 läsåret 1976/77 (det år som nya be- hörighetsregler antagits vara genomförda).

Enligt alternativ B skulle studerandetill- strömningen under hela 1970-talet komma att ligga väsentligt lägre än under 1960—talets sista år. Effekten av antagandena om vidgad behörighet blir i denna kalkyl en ökning med ca 3 500 studerande årligen. Efter hand för- tas emellertid i viss mån denna effekt av an— tagandet om en omfördelning mellan linjerna i gymnasieskolan. Antalet nybörjarplatser vid spärrad högskoleutbildning samt antalet första gången inskrivna studerande vid de fria fakulteterna som har för avsikt att ta

Antal 50 000 : 5 A : 'F— 140 [100—; __.l _: ":xB su ann—å zu nuo—i in non—f 0 _ i | i l l | 1 r I | less/66 1970/7l |975/76

Figur 2:16. Beräknad tillströmning till högskoleut- bildning. T. 0. m. 1969/70 avses ”första gången in- skrivna”. För tiden därefter se texten.

Tabell 2:18. Beräknad tillströmning till högskoleutbildning.

1965/66 1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Universitet och högskolor Spärrade utbildningar Antal nybörjarplatser Första gången inskrivna Universitet och högskolor Fria fakulteterl Första gången inskrivna alt A alt B Därav studerande för examen alt A alt B Summa första gången inskrivna vid universitet/ högskolor alt A alt B

Annan eftergymnasial utbildning1 Antal nybörjare Första gången inskrivna

All högskoleutbildning Första gången inskrivna alt A alt B Därav studerande för examen alt A alt B

Antal nybörjarplatser vid spärrad högskoleutbildning samt första gången inskrivna studerande för examen vid fria fakulteter

alt A alt B

5 000 3 600

14 500 14 500

18 100 18100 10 800 9 200 27 300 27 300

6 900 4 800

24 100 24 100

16100 16 100

28 900 28 900 16 300 13 800 42 100 42 100 34 100 34 100

38 700 38 700

7 400 5 600

18 800 18 800 12 500 12 500 24 400 24 400 17 400 14 800 38 500 38 500 32 200 32 200

36 600 36 600

7 600 5 800

16 700 16 700

11000 11000

22 500 22 500 17 800 15 100 36 600 36 600 30 900 30 900

35 300 35 300

7 900 6 000

17 400 16 200 11 300 10 500 23 400 22 200 17 200 14 600 37 100 35 800 30 900 30 100

35 400 34 600

8 100 6 200

18 300 15 500 11 700 10 000 24 500 21700 17 900 15 300 38 800 36 000 32 200 30 500

36 700 35 000

8 200 6 300

19 900 15 300 12 800 9 800 26 200 21 600 18 200 15 600 40 800 36 200 33 600 30 700

38 200 35 200

8 200 6 300

27 000 17 700 18 600 11700 33 300 24 000 18 500 15 700 48 000 38 600 39 500 32 700

44 300 37 400

8 200 6 300

27 700 16 400 18 900 10 700 34 000 22 700 18 500 15 700 48 700 37 300 39 800 31 600

44 500 36 400

8 200 6 300

28 300 16 000 19 000 10 300 34 600 22 300 18 500 15 700 49 300 36 900 40 000 31 300

44 700 36 000

8 200 6 300

28 800 15 700

19100 10100

35 100 22 000 18 500 15 700 49 700 36 600 40 000 31 000

44 800 35 800

1. Studerande vid kombinationsutbildning finns med både vid de ”fria fakulteterna” och vid ”annan eftergymnasial utbildning”. Under rubriken

ning” har de räknats endast en gång.

”all högskoleutbild-

examen blir med de gjorda antagandena ca 35 000 läsåret 1975/76 och ca 37 000 läs- året 1976/77.

En omfördelning mellan linjerna igymna- sieskolan har inte någon effekt på tillström- ningen till högskoleutbildning förrän efter 1970-talets mitt. De i kalkylen gjorda anta- gandena når sin fulla effekt först efter 1980, eftersom den minskning i avgången från de treåriga icke yrkesförberedande linjerna som de leder till inte upphör förrän 1978.

Utflödet på arbetsmarknaden

Det beräknade utflödet på arbetsmarknaden redovisas i tabellerna 2:19 och 2:20 samt i figur 2:17.

Det kanske mest intressanta i tabell 2:19 är det totala utflödets förändring från ca 470000 under perioden 1965/70 till om- kring 550 000 under 1970-talets båda fem- årsperioder. Anledningen är den successiva förlängning av den totala utbildningstiden som ägde mm under perioden 1965/70 men som saknar motsvarighet i beräkningarna för 1970-talet. I ett statiskt utbildningssystem svarar utflödet på arbetsmarknaden under en femårsperiod ungefär mot fem årskullar un- der förutsättning att alla genomgår sin ut- bildning i en obruten tidsföljd. Under en period där den sammanlagda utbildningsti- den förlängs fördröjs individernas utträde på arbetsmarknaden och utflödet blir mindre under expansionsperioden.

Anful i tusental 6011 AItA A'ItB AltA Alt. B

500

400

3011

200

100

1965/ 70 l970/ 75

D Höqskoleutbi Idning Menmen högskoleutbildning % Ggmnosieskola & Grundskola

Figur 2:17. Beräknat utflöde på arbetsmarknaden 1965/70, 1970/75 och 1975/80 enligt olika beräk— ningsalternativ.

l975/80

Alternativ B ger ett större totalt utflöde än alternativ A. Anledningen till detta är anta— gandena om lägre benägenhet för högskole- studier, vilket gör att utflödet direkt efter gymnasieskolan blir större.

De olika nivåerna i utbildningssystemet vi- sar i tabell 2:19 stora skillnader mellan perio- den 1965/70 å ena sidan och de båda femårs- periodema på 1970-talet å den andra. Ut- flödet av personer med enbart grundskola minskar som väntat kraftigt, medan antalet

Tabell 2:19. Beräknat utflöde från utbildningsväsendet till arbetsmarknaden 1965/70. 1970/75 och 1975/80. Fördelning på utbildningsnivå. 1 OOO-tal.

Nivå 1965/70 1970/75 1975/80 Alt A Alt B Alt A Alt B

Högskoleutbild ning 76 129 125 13 3 127 Partiell högskoleutbildning 16 25 27 30 18 Gymnasieskoleutbildning 218 272 277 250 279 därav tillfälligt1 7 11 8 11 8 Grundskoleutbildning 157 124 126 119 121 därav tillfälligtl 28 25 26 30 31 Totalt 467 550 555 532 545

1 Här avses de personer som går ut på arbetsmarknaden under en kortare period (dock minst ett år» mellan grundskolan och gymnasieskolan respektive mellan gymnasieskolan och högskoleutbildningen.

nytillkommande med högskoleutbildning be- räknas bli nära dubbelt så stort 1975/80 som 1965/70. Utflödet från gymnasieskolan be- räknas öka ganska kraftigt mellan de två första femårsperioderna för att sedan hålla sig tämligen oförändrat.

[ tabell 2:20 redovisas det beräknade ut- flödet på arbetsmarknaden, fördelat efter ut- bildningens inriktning. Utflödet av personer med administrativ och ekonomisk högskole- utbildning beräknas öka starkt mellan 1965/70 och 1970/75. Främst beror denna ökning på den samhällsvetenskapliga fakulte- tens expansion.

Den största ökningen i utflödet faller emellertid på gruppen högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning. Denna grupp består av examinerade vid de filosofiska fakulteterna, med undantag för samhällsveta- re (som förts till administrativ och ekono- misk yrkesutbildning), psykologutbildade (som förts till Vårdyrkesutbildning) och stu- derande som går vidare till ämneslärarutbild- ning (som förts till utbildning för undervis- ningsyrken). Den kraftiga ökningen av denna utbildningsgrupp beror främst på stark expansion av examinationen vid de filoso- fiska fakulteterna, samtidigt som ämneslärar- utbildningen inte ökar nämnvärt mellan de båda perioderna.

Med partiell högskoleutbildning avses dels avbrutna studier, dels studier som inte syftat till examen, t. ex. studier i enstaka ämnen vid de filosofiska fakulteterna. Den stora skillnaden mellan alternativen A och B vad gäller utflödet av personer med partiell hög- skoleutbildning 1975/80 beror nästan uteslu- tande på att grupperna ”övriga studerande” och "utlänningar” antagits bli betydligt större i alternativ A än i alternativ B. Ande- len som studerar för examen inom dessa grupper har antagits vara låg.

Säkerheten är tämligen stor i fråga om det beräknade utflödet från högskolan 1970/75. I stort sett alla som beräknas komma ut på arbetsmarknaden har redan börjat sina hög- skolestudier. För perioden 1975/80 bör det verkliga utflödet från de relativt långa spärra- de utbildningarna inom universitets— och

högskolesektorn (t. ex. till läkare, tandläka- re, civilingenjör) inte avvika avsevärt från det beräknade, eftersom de som nu börjar stude- ra kan beräknas ta examen först mot slutet av 1970-talet. För kortare utbildningar och utbildning vid de fria fakulteterna är osäker- heten givetvis större.

Skillnaden mellan utflödet av högskoleut- bildade i de båda beräkningsalternativen är inte så stor som man kanske kunnat vänta sig. En anledning till detta är att en stor del av skillnaden i tillströmning faller på katego- rierna övriga studerande och utlänningar, vil- ka båda antas avlägga examen i relativt liten omfattning. En annan anledning är att anta- gandena om lägre tillströmning till högskole- utbildning enligt alternativ B inte hinner få full effekt före 1980. Ett beräknat utflöde från högskolan under perioden 1980/85 skulle bli ca 5 000 lägre än under perioden 1975/80 om beräkningarna enligt alternativ B fördes fram längre i tiden.

2.4.2 Nyrekryteringsbehov från utbildningsväsendet

2.421 Beräkningarnas uppläggning

Beräkningarna av nyrekryteringsbehovet har i likhet med utflödesberäkningarna utförts av prognosinstitutet vid SCB. Under arbetets gång har metoder och resultat diskuterats i en arbetsgrupp inom U 68. Så har t. ex. de utbildningsandelar som antagits för olika yrkesgrupper (se avsnitt 2.423) skattats i samverkan med denna arbetsgrupp. En detal- jerad redovisning av beräkningarna kommer att publiceras i prognosinstitutets serie "In- formation i prognosfrågor” och serien pro- memorior från SCB.

Det kalkylerade nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet uttryckt i utbild- ningstermer har erhållits som sista fasen i en kedja av beräkningar. Denna består av fem olika steg. Varje steg ger ett beräkningsresul- tat som är en förutsättning för nästa steg men som också har ett eget informations- värde. De olika beräkningsstegen illustrerasi figur 2:18. 1 4

Tabell 2:20. Beräknat utflöde från

riktning.

utbildningsväsendet till arbetsmarknaden 1965/70, 1970/75 och 1975/80. Fördelning efter utbildningens in-

Yrkesutbildningssektor Basutbildningsområde1

1965/70 1970/75 1975/80

AltA AltB

Procent uell f ör- ändring från föregående period

AJt A Alt B Alt A Alt B

Procentuell för— ändring från föregående period

AIt A Alt B

Fullständig högskoleutbildning Högskoleutbildning med angiven vrkesinriktning

Teknisk

Fysisk-kemisk utbildning Kemisk-biologisk utbildning Administrativ och ekonomisk Kemisk-biologisk utbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Matematisk-systemvetenskaplig utbildning Språklig utbildning Vård Kemisk-biologisk utbildning Beteendevetenskaplig utbildning

Undervisning

Fysisk-kemisk utbildning Kemisk-biologisk utbildning Beteendevetenskaplig utbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Matematisk-systemvetenskaplig utbildning

Språklig utbildning Historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning

75 600

11100

128 700

15 400

125100

15 000

70 65 133 100

39 35 19 700

127000

18 900

3 2

28 26

7 000 4 100

12 700

10 300 5 100 30 600

9 800 5 200

29 600

14 200 5 500

141 133 30 600

13 400 5 500 28 800

600 10 000

1 900 200

15 900 12 500

3 400 27 000 3 200 2 400 13 400 1 100

100 3100

3 700

700 23 500

5 500 900

24 300 18 900

5 400 35 800 3 400 2 600 21 200 900

100 3 600

4 000

700 22 600

5 400 900

24 300 18 900

5 400 35 800 3 400 2 600 21 200 900

100 3 600

4 000

700 23 200

5 600 1 100 53 53 27 800 20 600 7 200 33 33 36 600 3 000 2 400 22 900 900

100 3 400

3 900

700 21600

5 400 1 100

27 800 20 600

7 200 36 600 3 000 2 400 22 900 900

100 3 400

3 900

14 14

Kultur och infomation

Beteendevetenskaplig utbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning

Högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning F ysisk-kemisk utbildning Kemisk-biologisk utbildning Beteendevetenskaplig utbildning Språklig utbildning Historiskestetisk-religionsveten- skaplig utbildning

Partiell högskoleutbildning

Gymnasieskoleutbildning

Teknisk

Administrativ och ekonomisk

Vårdutbildning m. m.

Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

Grundskola och folkskola

Totalt utflöde

3 700 1000 2 700 5 200 5 300

100 1 900

3 300

17 300

5 300

100 1 900

3 300

15100

43

233

43

190

6 100

200 2 700

3 200

12 300

6100

200 2 700

3 200 8 800

15

—29

_42

900 900 500 1 800

1 100 16400 217700

106 000 52 000 36 000

23 700 157400 467 100

1 900 2 000 4 600 5 600 3 200 24 600

272 500 118 500 60 200 43 500

50 300 124 300 550 100

1 Vilka utbildningar som ingår i respektive rad redovisas i bilaga 7.

1 600 1 800 4 000 4 900 2 800 26 800 277 100

119 500 61 500 43 600

52 500 126 400 555 400

50 25

—21 18

63 27

—20 19

700 1 500 3 800 3 800

2 500 30 200

250 000 122 200 57 200 37 600

33 000 119 000 532 300

200

1 100 3 000

2 800

1 700 17 600 278 700

136 100 65 400 39 000

38 200 121 400 544 700

23

_4 —3

—34

Totala arbetskraften. |

1

Totala arbetskraftens fördelning på närings- ' gren.

Totala arbetskraftens fördelning på yrke. J

l

Strömmar till och från arbetskraften för ett visst yrke samt strömmar till och från andra yrken (yrkesbyten).

l

Omräkning av nyrekryteringen av studeran- de från yrkestermer till utbildningstermer.

Ger strömmarna till och från arbetskraften mellan två tidpunkter fördelade på ålder och kön samt nyrekryteringen fördelad på studerande, immigran— ter och övriga.

Ger totalantalet personer i olika näringsgrenar vid olika tidpunkter.

Ger totalantalet personer i olika yrken vid olika tidpunkter.

Ger nyrekryteringsbehovet (bl. a. studerande) till de olika yrkena mellan två tidpunkter.

Ger nyrekryteringsbehovet av studerande fördelat på utbildning.

Figur 2:18. De olika stegen i beräkningsarbetet för skattning av nyrekryteringsbehovets utbildningsfördelning.

' Utgångspunkten för beräkningarna är den prognos över den totala arbetskraften som prognosinstitutet gjort för 1970 års långtidsutredning. Denna prognos bygger på en befolkningsprognos och på antagan- den om förvärvsfrekvensernas utveckling inom olika befolkningsgrupper. Som resul- tat erhålls bl.a. antalet förvärvsarbetande fördelat på kön och ålder. Prognosen över den totala arbetskraften har komplet- terats med skattningar av det antal perso- ner som lämnar och träder in i arbetskraf- ten mellan två tidpunkter. Av dem som träder in i arbetskraften, dvs. nytillskottet eller nyrekryteringsbehovet, utgör merpar- ten sådana som lämnar utbildningsväsen- det. Det är denna grupp som för U 68 är den centrala. [ övrigt består nytillskottet till arbetskraften bl. a. av immigranter och personer som återgår till arbetsmarknaden efter t. ex. arbete i hemmet eller sjukdom. . Den totala arbetskraften fördelas på nä- ringsgrenar. Grundmaterialet för denna fördelning har hämtats från 1970 års lång- tidsutredning, som med hjälp av en rad ekonomiska uppgifter, bl. a. planuppgifter från företag och myndigheter, beräknat sysselsättningsutvecklingen i olika närings- grenar. 0 En skattning görs av yrkesfördelningen inom de olika näringsgrenarna. Som resul- tat erhålls den totala arbetskraftens för- delning på yrke vid olika tidpunkter i framtiden.

Genom dessa tre beräkningssteg erhålls en bild av hur antalet personer i olika yrken utvecklas i framtiden, vad man kan kalla nettoförändringarna för de olika yrkena.

. För att få fram nyrekryteringsbehovet till ett visst yrke måste man ta hänsyn också till hur många personer som lämnar yrket, t.ex. genom pensionering, och till de yrkesbyten som sker. Till många yrken, t. ex. sådana med arbetsledande funktio- ner, rekryteras relativt få personer som kommer ut som nya på arbetsmarknaden. Man måste således också göra skattningar av vad som kallas bruttoströmmarna på arbetsmarknaden, innan man kan komma fram till nyrekryteringsbehovet till ett visst yrke. Beräkningsmetoden för detta fjärde steg beskrivs i avsnitt 2.4.2.3. Ny- rekryteringsbehovet delas upp på personer som kommer från utbildningsväsendet, immigranter och övriga, varav många är kvinnor som återvänder till förvärvsarbete från arbete i eget hem. ' Nyrekryteringsbehovet från utbildnings- väsendet räknas om från yrkestermer till utbildningstermer. Detta sker genom an- taganden om de nyrekryterades utbild- ningssammansättning i varje yrke.

I det följande ges en mer detaljerad be- skrivning av de olika beräkningsstegen och av det informationsmaterial som beräkningarna grundats på samt en redovisning av de vikti- gaste resultaten.

För att illustrera hur resultaten beror av de gjorda antagandena kan man ändra kal- kylens antaganden på några centrala punk- ter, exempelvis i fråga om näringsgrensut- vecklingen och utbildningssammansätt- ningen. I avsnitt 2.4.2.4 behandlas beräk- ningarnas känslighet för ändringar i antagan- dena.

2.4.2.2 Arbetskraftens fördelning på näringsgren och yrke

Beräkningarna har grundats på folkräknings- material från 1960 och 1965. Med hjälp av annan statistik, främst arbetskraftsundersök- ningarna, har approximativa uppskattningar gjorts av utvecklingen mellan 1965 och 1970. Resultaten från 1970 års folkräkning förelåg ännu inte när kalkylen genomfördes.

Sysselsattningsutvecklingen i olika näringsgrenar

Med hjälp av underlag från 1970 års långtids- utredning har antalet förvärvsarbetande i de olika näringsgrenarna beräknats fram till 1980. För tiden fram till 1975 finns ett rela- tivt detaljerat material om sysselsättningsut- vecklingen inom olika näringsgrenar. Lång- tidsutredningen använder en definition av sysselsatta som anknyter till arbetskraftsun- dersökningarnas. Eftersom de här presentera- de beräkningarna bygger på folkräkningarnas definitioner har en omräkning fått göras, som innebär att personer med kortare del- tidsarbete ej medräknats. För tiden efter 1975 lämnar långtidsutredningen uppgifter

om sysselsättningsutvecklingen bara med en relativt grov näringsgrensindelning och med uppgifterna uttryckta i totalantal arbetade timmar per år. En omräkning har således fått göras från arbetstimmar till förvärvsarbetan- de. Det har då antagits att den arbetstidsför- kortning som lagts in i beräkningarna över den totala arbetskraften fördelas relativt jämnt över alla näringsgrenar. För att få fram mer detaljerade uppgifter över näringsgrens— utvecklingen har det antagits att 1970/75 års utvecklingstakt för de enskilda sektorerna inom en näringsgrensgrupp fortsätter även under perioden 1975/80.

En sammanfattande beskrivning av syssel- sättningsutvecklingen i större näringsgrens- grupper presenteras i tabell 2:21. I fråga om byggnadsverksamhet tyder nuvarande ut- veckling på ett mindre antal sysselsatta än vad tabellen anger. Detta får konsekvenser för de följande beräkningsstegen.

Yrkesstrukturens förändringar

För att få fram de förvärvsarbetandes för- delning på yrken har yrkesfördelningen inom de olika näringsgrenarna beräknats. Också här har 1960 och 1965 års folkräkningsmate- rial utgjort grundmaterialet för beräkningar- na. Yrkesfördelningen inom varje närings- gren 1960 och 1965 har studerats och den förändring som skett mellan dessa år har skrivits fram till 1980. En avstämning har dock skett för 1970 med hjälp av annat käll- material, främst arbetskraftsundersökningar- na.

Inom vissa näringsgrenar, framför allt

Tabell 2:21. Förvärvsarbetande i större näringsgrensgrupper 1960—1980. 1 OOO-tal.

Näringsgren 1960 1965 1970 1975 1980 Jord— o skogsbruk m. m. 514 408 312 227 168 Tillverkningsindustri m. m. 1 129 1 156 1 126 1 069 1 031 Byggnadsverksamhet 295 330 327 331 332 Samfärdsel 242 247 250 255 250 Varuhandel 418 455 468 473 45 3 Privata tjänster 309 336 350 361 359 Offentlig förvaltning och tjänster 405 519 695 845 1 002 Summa 3 311 3 450 3 528 3 561 3 596 SOU 1973:2 123

Yrkesområde 1960 1965 1970 1975 1980 Tekniskt arbete 168 211 25 2 293 331 Sjukvårdsarbete 108 140 193 238 285 Pedagogiskt arbete 81 102 124 147 166

Övrigt natur-, socialvetenskapligt, humanistiskt, militärt arbete 80 99 122 146 17 3 Administrativt arbete 69 76 88 98 109 Kontorsarbete 275 328 370 401 423 Kommersiellt arbete 317 330 326 313 287 Lantbruks— o skogsarbete 505 401 306 223 166 Kommunikationsarbete 226 219 217 214 201 Tillverkningsarbete 1 165 1 202 1 147 1 086 1 033 Servicearbete 316 342 381 401 422 Summa 3 311 3 450 3 528 3 561 3 596

inom den offentliga sektorn, har denna tek- nik inte följts genomgående. Där har annat utredningsmaterial legat till grund för beräk- ningarna.

I tabell 2:22 redovisas beräkningsresulta- ten i större yrkesgrupper.

2.4.2.3 Nyrekryteringsberäkningar Nyrekryteringsbehovet fördelat på yrke

[ det föregående har behandlats hur totalan- talet förvärvsarbetande under vissa antagan- den beräknas fördela sig på näringsgrenar och yrken i framtiden.

Det pågår ständigt en omsättning av arbetskraft. Sålunda sker en avgång ur arbetskraften på grund av pensionering, dödsfall och sjukdom. Andra emigrerar eller lämnar arbetskraften tillfälligt för att t. ex. arbeta i hemmet. Ett tillflöde sker bl. a. från utbildningsväsendet, genom immigration och genom att tidigare hemarbetande kvinnor återvänder till förvärvsarbete.

Huvuduppgiften för dessa beräkningar har varit att skatta hur arbetsmarknadens nyre- kryteringsbehov från utbildningsväsendet för- delas på olika slag av utbildning. Utgångs- punkten för beräkningarna är att den totala omfattningen av detta nyrekryteringsbehovi praktiken anpassar sig till antalet personer som lämnar utbildningsväsendet. Detta antal är i avgörande grad bestämt av befolknings- utvecklingen och av hur andelen personeri utbildning förändras.

I princip skulle sålunda behovskalkylen ge samma totalsumma som utflödeskalkylen. Det har emellertid av beräkningstekniska skäl inte varit möjligt att helt samordna de båda kalkylernas antaganden för utveck- lingen av bl. a. antalet studerande.

Vid sidan om utflödet från utbildningsvä- sendet är det två grupper som dominerar flö- det till arbetskraften. Den ena utgörs av im- migranter och den andra främst av kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden. Beräk- ningarna för dessa två grupper är mycket osäkra. Problemet i detta sammanhang är inte bara att skatta det totala antalet immi- granter och kvinnor som återvänder till för- värvsarbete utan framför allt hur dessa gnipper påverkar yrkesfördelningen och där- med utbildningsfördelningen i nyrekryte- ringsbehovet från utbildningsväsendet.

Detta är ett exempel på samspelet mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft som gäller både den totala storleken och dess för- delning på näringsgrenar och yrken och som inte närmare har undersökts.

Beräkningarna över nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet avser förhållandet mellan två tidpunkter med fem års mellan- rum och inte vad som hänt under femårspe- rioden. Många som avslutar en utbildning går ut och arbetar ett år eller mer innan de på- börjar nästa utbildning, andra avbryter en sammanhängande yrkesverksamhet för att under något år bedriva studier. Denna varv- ning av studier och förvärvsarbete framgår endast i begränsad usträckning av beräk-

In i arbefs- Frön Ng—

,, krof+en studier re— Lumna r _ kryte- orbe'ts— Imm” rings— krofien _____ ronl'er behov

Från vr'lga Till annat annat grke yrke

Kvar— i samma url—te

|970 1975

Figur 2:19. Beräkning av rekryteringsbehovet till ett visst yrke mellan 1970 och 1975.

ningsresultaten. Det flöde av personer från utbildning till förvärvsarbete som avses för t. ex. perioden 1970/75 är således de perso- ner som studerade år 1970 och som förvärvs- arbetar år 1975. För jämförelsen med ut- flödesberäkningarna är det väsentligt att de båda kalkylerna i detta avseende grundas påi huvudsak samma princip.

Metoden för beräkning av nyrekryterings— behovets fördelning på yrken illustreras i figur 2:19. Först beräknas hur många perso- ner från varje yrke som beräknas lämna ar— betskraften per femårsperiod. Därefter görs

beräkningar över yrkesbyten. Grundmateria- let för dessa beräkningar har hämtats från en specialbearbetning av 1960 och 1965 års folkräkning. Vid beräkningen av yrkesbytena måste hänsyn tas till den yrkesmässiga om- struktureringen av arbetskraften. Yrkesbyte- na har sålunda i viss mån riktats mot starkt växande yrken från starkt avtagande. Un- der perioden 1960/65 färgades yrkesbytena av då rådande utbildningsförhållanden och stor brist på vissa grupper av utbildade. För vissa yrkesgrupper har därför relationen mel- lan antalet personer som kommit till yrket via yrkesbyten och antalet nyrekryterade ändrats under prognosperioden jämfört med förhållandena under 1960/65.

Totaläntalet personer i yrket i slutet av varje femårsperiod har i kalkylen bestämts utifrån de tidigare redovisade beräkningarna över yrkesfördelningen. För varje femårspe- riod har beräknats avgången ur arbetskraften för varje yrke och byten mellan yrkena. Här- igenom framkommer nyrekryteringsbehovet till varje yrke (se figur 2:19). Av tabell 2:23 framgår det på detta sätt beräknade nyre- kryteringsbehovet fördelat på större yrkes- grupper. Nyrekryteringsbehovet delas slutli- gen upp på tre grupper: personer som kom- mer från utbildningsväsendet, immigranter och övriga. Den del av nyrekryteringsbeho- vet som beräknats komma från utbildnings- väsendet redovisas i tabell 2:24.

Vid jämförelse mellan tabell 2:23 och ta-

Tabe112:23. Det totala nyrekryteringsbehovet 1960/65, 1965/70, 1970/75 och 1975/80 fördelat på större yrkesgrupper. l OOO-tal.

Yrkesområdc 1960/65 1965/70 1970/75 1975/80 Tekniskt arbete 39 55 60 62 Sjukvårdsarbete 53 82 87 101 Pedagogiskt arbete 30 40 45 47 Övrigt natur-, socialvetenskapligt, humanistiskt, militärt arbete 23 30 35 42 Administrativt arbete 4 7 8 10 Kontorsarbete 119 124 117 118 Kommersiellt arbete 87 78 65 50 Lantbruks- o skogsarbete 45 41 27 18 Kommunikationsarbete 37 39 36 30 Tillverkningsarbete 256 229 196 196 Servicearbete 127 154 147 157 Summa 820 878 824 830

Tabell 2:24. Nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet 1960/65, 1965/70, 1970/75 och 1975/ 80 fördelat på större yrkesgrupper. 1 OOO-tal.

Yrkesområden 1960/65 1965/70 1970/75 1975/80 Tekniskt arbete 31 43 52 53 Sjukvårdsarbete 33 50 59 71 Pedagogiskt arbete 23 32 38 40 Övrigt natur-, socialvetenskapligt, humanistiskt, militärt arbete 16 22 27 33 Administrativt arbete 2 4 6 7 Kontorsarbete 87 85 86 90 Kommersiellt arbete 44 37 33 26 Lantbruks- o skogsarbete 25 27 17 10 Kommunikationsarbete 27 28 27 22 Tillverkningsarbete 149 110 109 112 Servicearbete 47 40 43 43 Summa 485 479 497 506

bell 2:24 framgår att andelen av de nyrekry- terade som kommer från utbildningsväsendet varierar mellan olika yrkesgrupper. För pe- rioden 1975/80 är denna andel t. ex. för ser- vicearbete ungefär en fjärdedel, medan den för tekniskt arbete är över tre fjärdedelar.

Omräkning från yrkestermer till utbildnings- termer

För att kunna jämföra beräkningarna av ny- rekryteringsbehovet och utflödet är det nöd- vändigt att räkna om nyrekryteringsbehovet från yrkesterrner till utbildningstermer. Den metod som använts vid denna omräkning grundar sig på antaganden om nyrekryte- ringens fördelning på utbildning för vart och ett av 74 olika yrken.

För varje yrke har skattats den andel av nyrekryteringsbehovet som behöver ha viss utbildning. Genom att räkna samman beho- vet av viss utbildning i de yrken, där utbild- ningen bedömts förekomma, erhålls det tota- la nyrekryteringsbehovet från detta slag av utbildning.

Skattningarna av utbildningsandelarna har varit vanskliga och ett fullgott underlag har saknats. En rad tekniska problem som upp- stått under arbetets gång har måst lösas på olika sätt för olika yrkesgrupper.

Den s.k. intemutbildningen (inom krigs- makten, kriminalvården, polisväsendet, post- verket osv.) har betraktats som anställning.

Utbildningskraven för dessa yrken har såle- des satts lika med kraven för att antas till intemutbildningen.

Efter det att utbildningsandelarna skattats gjordes en preliminär genomräkning för pe- rioden '965/70. Detta resultat ställdes mot beräkni- garna över utflödet från utbildnings— väsende. för sarmna period och skillnaderna beräknades. Dessa skillnader jämfördes sedan med uppgifter från arbetskraftsbarometern och konjunkturbarometrarna om tillgången på olika typer av arbetskraft under perioden. För de utbildningsgrupper där barometer- data saknades lordes en skälighetsbedöm- ning av skillnadernas storlek. Denna avstäm- ning och skälighetsbedömning resulterade i några justeringar av de använda utbildnings- andelarna och konsekvensändringar gjordes för prognosperioden.

Resultat

Resultaten av nyrekryteringsberäkningarna uttryckta i utbildningstermer redovisas i ta- bell 2:25. Denna är uppdelad i fullständig högskoleutbildning, partiell högskoleutbild- ning, gymnasieskoleutbildning samt utbild- ning från grundskola och folkskola. Gruppen fullständig högskoleutbildning är i sin tur uppdelad i utbildning med och uta-n angiven yrkesinriktning. En indelning har gjorts i yrkesutbildningssektorer och basutbildnings- områden. Den fördelning på basutbildnings—

Tabell 2:25. Nyrekryteringsbehovet från studier 1965/70, 1970/75 och 1975/80 fördelat på utbildning. 1 OOO-tal.

Yrkesutbildningssektor 1965/70 1970/75 1975/80

Fullständig högskoleutbildning 90 I 12 I 29 Högskoleutbildning med angiven yrkesinriktning

Teknisk 12 15 16 Fysisk-kemisk utbildning 8 10 11 Kemisk—biologisk utbildning 4 4 5 Ej spec tekn/naturvet utbildning 0,1 0,1 0,1

Administrativ och ekonomisk 19 25 32 Kemisk-biologisk utbildning 0,7 0,7 0,9 Samhällsvetenskaplig utbildning 14 20 24 Matematisk-systemvet utbildning 3 4 5 Språklig utbildning 0,4 0,8 1

Vård 20 25 29 Kemisk-biologisk utbildning 16 20 24 Beteendevetenskaplig utbildning 3 4 5

Undervisning 28 34 36 Fysisk-kemisk utbildning 3 3 4 Kemisk-biologisk utbildning 2 2 3 Beteendevetenskaplig utbildning 15 21 21 Samhällsvetenskaplig utbildning 2 1 2 Matematisk-systemvet utbildning 0,1 0,1 0,1 Språklig utbildning 3 3 3 Historisk-estetisk—religions- vet. utbildning 3 3 3

Kultur och information 4 5 5 Beteendevetenskaplig utbildning 0,1 0,2 0,3 Samhällsvetenskaplig utbildning 1 1 2 Historisk-estetisk—religions- vet. utbildning 3 3 3

Ej specificerad yrkesutbildningssektor 3 4 5 Högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning 4 5 6 Fysisk—kemisk utbildning 1 2 2 Kemisk-biologisk utbildning 0,5 0,9 l Beteendevetenskaplig utbildning 1 1 2 Språklig utbildning 0,9 0,9 l Historisk-estetisk-religions- vet. utbildning 0,4 0,4 0,5 Partiell högskoleutbildning 4 4 4

Gymnasieskoleutbildning 277 302 322 Teknisk 127 141 150 Administrativ o ekonomisk 84 86 85 Vårdutbildning m.m. 37 45 55 Ej specificerad yrkesutbildnings- sektor 23 24 24 Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning 6 7 7

Grundskola och folkskola 108 78 51

Totalt 479 497 506

områden som använts i dessa beräkningar re- dovisas i bilaga 7.

Inom vissa yrken har bedömts föreligga behov av personer med yrkesinriktad hög- skoleutbildning utan att lämpligaste utbild- ningssammansättning kunnat anges. Dessa behov redovisas under beteckningen ej specificerad yrkesutbildningssektor.

Inom en del yrken föreligger behov av högskoleutbildning av mindre omfattning än de nuvarande examina. Ett exempel är gym- nasieingenjör som arbetar med kommersiellt arbete och behöver utbildning i ekonomi på högskolenivå. Sådana behov redovisas under beteckningen partiell högskoleutbildning. Detta behov är dock tämligen ofullständigt redovisat, då personer som befinner sig på arbetsmarknaden och studerar på deltid eller gör avbrott i yrkesverksamheten för en eller ett par terminers studier i huvudsak redo- visas som yrkesbytare och därigenom inte kommer att ingå i nyrekryteringsbehovet. Behovet av resurser för partiell utbildning är således avsevärt mycket större än vad som framgår av tabell 2:25.

Gymnasieskoleutbildningarna har uppde- lats efter yrkesutbildningssektor men ej efter basutbildningsområden. Dessutom förekom- mer liksom för högskolan en grupp beteck- nad ”Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning”. Denna består av gymnasie- skolans treåriga humanistiska, samhällsveten- skapliga och naturvetenskapliga linjer samt den tvååriga sociala linjen och dessa linjers äldre motsvarigheter. Vidare finns ett behov som inte kunnat specificeras på gymnasie— skolelinjer och motsvarande. Detta redovisas under beteckningen ”Ej specificerad yrkesut- bildningssektor”. Det kan inte tillgodoses av personer som saknar yrkesinriktning men yrkesinriktningen har inte kunnat specifice- ras till någon bestämd nu förekommande utbildningslinje i gymnasieskolan.

[ behovet av utbildade från grundskola och folkskola ingår motsvarande äldre skolformer. Det är tveksamt om man kan tala om ett behov av dessa utbildningsgrup- per mot bakgrund av målet att flertalet ungdomar skall erbjudas möjlighet att

genomgå gymnasial utbildning. Det beräk- nade behovet bör snarare betraktas som ett utrymme på arbetsmarknaden för personer med enbart sådan grundläggande utbildning.

2.4.2.4 Nyrekryteringsberäkningarnas känsv lighet för ändrade antaganden

En väsentlig fråga vid dessa beräkningars användning bl. a. som underlag för dimensio— neringen av utbildningsväsendet gäller graden av osäkerhet i dem. För statistiska undersök- ningar fmns utarbetade metoder för att be— räkna och ange uppgifternas säkerhet. När det gäller prognoser saknas allmänt accepte- rade metoder för bedömning av osäkerheten, och erfarenheterna av utbildningsprognoser ger anledning till försiktighet (se bl.a. av— snitt 2.2.2). De nu redovisade prognoserna är gjorda efter andra metoder än dem som tidi- gare använts i svensk utbildningsplanering, och erfarenhet saknas av denna typ av prog- noser. Ett sätt att ge en uppfattning om osäkerheten hos prognosen är att göra känslighetsanalyser. Detta innebär att samt- liga eller vissa viktiga beräkningssteg i prog- nosen genomförs med varierande antagan- den.

I föreliggande beräkningar har fem varian- ter beräknats. Två belyser känsligheten för ändrade näringsgrensantaganden, en variant belyser effekten av samtliga förändringar som gjorts i grundantagandena och två varianter belyser känsligheten för ändrade utbildningsantaganden. l tabell 2:26 redo- visas resultaten från dessa fem varianter. Här sker redovisningen i utbildningstermer.

Ändrade näringsgrensan taganden

Näringsgrensutvecklingen har en mycket stor betydelse för nyrekryteringsbehovets fördel- ning på utbildning. Den offentliga sektorn och vissa av de privata tjänsteområdena som bank och försäkring, uppdragsverksamhet, rekreation m.m. har en större andel personer med längre utbildning bland de nyrekryterade än övriga sektorer av närings-

Tabell 2:26. Nyrekryteringsbehovet från studier 1965/70, 1970/75 och 1975/80 enligt resultat från tabell 2:25 och resultaten med ändrade antaganden. 1 OOO-tal. Yrkesutb ildningssek tor

1965/70

1970/75 resultat

enligt ta- be112:25 V T 5

Resultat med ändrade antaganden

UO UD

1975 / 80 resultat

enligt ta- bell 2:25 V T

antaganden

Resultat med ändrade

UO UD

Fullständig högskoleutbildning Högskoleutbildning med angiven yrkesinriktning

Teknisk

Administrativ

Vård

Undervisning

Kultur och information Ej specificerad yrkesutbildningssektor Högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

Partiell högskoleutbildning

Gymnasieskoleutbildning

Teknisk

Administrativ och ekonomisk

Vård m. m. Ej specificerad yrkesutbildningssektor Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

Grundskola och folkskola

90 12 19 20 28 4 3

4 4

2 77 127 84 37 23 6 108

112 74 140 46

15 14 16 7 25 16 33 7 25 14 33 10 34 21 41 14 5 2 6 4 4 2 6 2

5 4 6 2 4 3 5 2

302 324 290 289 141 183 114 149 86 83 87 79 45 33 56 32 24 20 26 23

7 5 7 6 78 95 62 160

106

14 25 34

102

118

16 28 25 34

320 151 91 49 24

7 55

129 76 189

16 15 16 32 20 50 29 13 46 36 17 52 5 3 8 5 3 9

6 4 8 4 3 6

322 355 282 150 202 80 85 92 84 55 35 82 24 20 29

7 6 9 51 7] 28

45

295 152 81 32 24

6 163

118 290 134 78 47 24

7 93

479 497 497 497 497 497 497 506 506 506 506 506 506

V = varuproduktion T = Tjänsteproduktion S = Statisk variant UO = oförändrade utbildningsandelar UD = utbildningsandelarnas förändringstakt fördubblad.

livet. För att pröva känsligheten i slutresul- taten har två varianter av näringsgrensutveck- lingen beräknats.

1 den ena varianten har det antagits att de varuproducerande sektorerna, dvs. jordbruk, skogsbruk, industri och byggnadsverksamhet samt samfärdsel, varuhandel och privata tjänsteområden som hotell och restaurang, fastighetsförvaltning, hushållsarbete samt övriga personliga tjänster får fler sysselsatta än i kalkylen enligt tabell 2:25. Denna variant benämns i fortsättningen V—varianten (V för varuproduktion). Utgångspunkten för beräkningen har varit att var och en av de enskilda delarna av de varuproducerande näringsgrenarna, även var och en av in- dustrins branscher, skulle få en procentuell sysselsättningsutveckling under 1970-talet som är densamma som den gynnsammaste under någon av femårsperioderna 1960/65 och 1965/70 (för flertalet sektorer den första av dessa perioder). En viss modifiering av sysselsättningsutvecklingen har gjorts med hänsyn till att totalantalet förvärvsarbetande beräknas öka mindre kraftigt under 1970- talet än under 1960-talet.

Enligt denna beräkningsvariant skulle i stort sett hela arbetskraftsökningen under 1970-talet tillföras de varuproducerande sektorerna. Därmed skulle de övriga närings- grenarna, som domineras av den offentliga sektorn, sysselsättningsmässigt helt stagnera och under den senare delen av 1970-talet t. o. m. minska sin sysselsättning något.

I den i tabell 2:21 redovisade kalkylen minskar de varuproducerande sektorerna sin sysselsättning med ca 5 procent per femårs- period och de tjänsteproducerande ökar med 20 procent under den första delen av 1970-talet och med 17 procent under den senare. V-varianten innebär drygt 1 och 2 procents ökning för de två femårsperioderna för de varuproducerande sektorerna och en minskning med knappt 1 och drygt 3 procent för de tjänsteproducerande sekto- rerna.

Den andra varianten, T—varianten (T för tjänsteproduktion) har byggts upp på ana- logt sätt. De inledningsvis uppräknade

tjänstesektorerna, alltså hela den offentliga sektorn och vissa privata tjänsteområden, har på motsvarande sätt getts en mer gynnsam sysselsättningsutveckling. I regel är det förändringen under perioden 1965/70 som legat till grund för beräkningen.

Som resultat erhölls att de tjänsteproduce- rande sektorerna skulle öka med 36 och 38 procent under de två femårsperioderna under 1970-talet. För hela 1970-talet är detta en dubbelt så stark ökning som i den kalkyl som redovisas i tabell 2:21. De varu- producerande sektorerna får i denna variant en sysselsättningsminskning på 10 procent och 17 procent per femårsperiod. l kalkylen enligt tabell 2:21 minskar antalet förvärvs- arbetande inom de varuproducerande sekto- rerna med ca 280 000 under hela 1970-talet. Enligt T-varianten skulle denna minskning uppgå till ca 700 000.

Dessa varianter har för de högskoleutbil— dades del resulterat i mycket stora variatio- ner. De är emellertid extrema i den meningen att ingen av dem kan sägas utgå från en sannolik sysselsättningsutveckling. Vissa överslagskalkyler med mindre extrem utveckling kan dock göras utifrån dessa beräkningar. Man kan sammanfatta resul- tatet av varianterna på följande sätt. V-varianten visar att 1 procents variation i de varuproducerande sektorernas sysselsätt- ningsutveckling påverkar antalet högskoleut- bildade med 5 procent. Om således syssel- sättningsutvecklingen i de varuproducerande sektorerna skulle minska med t. ex. 4,3 procent per femårsperiod, i stället för de 5,3 procent som förutsätts i kalkylen enligt tabell 2 :21, skulle detta sänka nyrekryterings- behovet av högskoleutbildade med ca 5 procent.

Om man uttrycker T-variantens resultat på samma sätt, så motsvarar där 1 procents avvikelse i sysselsättningsutvecklingen för de tjänsteproducerande sektorerna 1,5 år 2 pro- cents effekt på behovet av högskoleutbil- dade. l kalkylen enligt tabell 2:21 antas sysselsättningsutvecklingen för de tjänstepro- ducerande sektorerna bli en ökning med 20 procent och 17 procent för 1970-talets två

femårsperioder. Om denna ökning under- skattats med t. ex. 5 procent per femårspe- riod, skulle nyrekryteringsbehovet av hög- skoleutbildade överslagsmässigt öka med 7 a 10 procent.

Ändrade utbildningsantaganden

För att belysa effekten av ändringar i de skattade utbildningsandelarna har två varian- ter beräknats. Utgångspunkten har varit att nivån på utbildningsandelarna för perioden 1965/70 är i huvudsak riktig, vilket kan motiveras med att resultaten stämts av mot bl.a. barometerdata för denna period. De variationer som är intressanta gäller då antagandena om förändringstakten i utbild- ningsandelarna. För att belysa effekten av sådana felskattningar har två varianter beräknats. [ den ena, UO-varianten (utbild-

ningsandelarna oförändrade),har inga föränd- ringar gjorts i utbildningsandelarna, dvs. utbildningsandelama för 1965/70 har an- vänts även för de följande perioderna. I den andra, UD-varianten (utbildningsandelarnas förändringstakt dubblerad), har utbildnings- andelarna förändrats dubbelt så snabbt som i kalkylen enligt tabell 2:25. Dessa två varian- ter ger ett symmetriskt resultat. För nyre- kryteringsbehovet av högskoleutbildade som helhet blir variationerna i 5 procent för perioden 1970/75 och i 8 procent för perioden 1975/70.

Variant utan några förändringar

Kalkylresultaten i tabell 2:25 är en följd av en rad olika antaganden. Flertalet av dessa avser förändringar i förhållande till nuläget och till det observerade rörlighetsmönstret under perioden 1960/65. För att belysa den sammanlagda effekten av alla antaganden om förändringar har en beräkning gjorts där det så långt som möjligt har eftersträvats att inte göra några förändringar alls. Denna variant kallas variant S (statisk). Utgångspunkten har varit att de förvärvsarbetande behåller den relativa fördelning på yrken de hade 1970 under hela prognosperioden. Varken

näringsgrensfördelningen eller yrkesfördel- ningen inom näringsgrenarna förändras så- lunda. Vidare har nyrekryteringsberäk- ningarna genomförts med antagandet om oförändrade rekryteringsmönster i förhål- lande till 1960/65. Slutligen har 1965/70 års utbildningsandelar använts även för de föl- jande perioderna.

Denna variant belyser den sammanlagda effekten av de förändringar som införts i kalkylen. För nyrekryteringsbehovet av hög- skoleutbildade innebär förändringarna en ök- ning med 65 procent för perioden 1975/80. Samtidigt ökar nyrekryteringsbehovet från gymnasieskolan med endast 8 procent. Ny- rekryteringsbehovet från grundskolan mins- kar till en tredjedel, i absoluta tal ca 100 000 personer.

Sammanfattningsvis innebär detta att kal- kylens antaganden får som konsekvens en höjd utbildningsnivå bland de nyrekryte- rade. Att effekten är så liten för gymnasie- skolan sammanhänger med att högskoleutbil- dade ersätter gymnasieskoleutbildade, vilka i sin tur ersätter grundskoleutbildade, varför effekten blir större både absolut och relativt på nyrekryteringsbehovet från grundskolan. Det kan slutligen noteras att utbildningsande- larna har en förhållandevis ringa effekt på slutresultatet utom vad gäller nyrekryterings- behovet från grundskolan.

2.4.3 Jämförelser mellan behovs- och utflödesberäkningarna

2.4.3.1 Inledning

I tabell 2:20 i avsnitt 2.4.1 redovisas utflödet från utbildningsväsendet enligt två olika be- räkningsalternativ med fördelning efter yr- kesutbildningssektor. Utgångspunkten i dessa beräkningar har varit att utbildnings- väsendets struktur i huvudsak behålls oför- ändrad. Kalkylen avser därför inte utflödet vid ett genomförande av U 685 dimensione- ringsförslag, även om den kan ligga till grund för överslagsmässiga bedömningar av konse- kvenserna på arbetsmarknaden av utred- ningsförslaget.

I tabell 2:26 i avsnitt 2.4.2 redovisas nyrekryteringsbehovet med samma fördel- ning som i utflödesberäkningarna tillsam- mans med effekten av variationer i antagan- den på några centrala punkter i nyrekryte- ringsberäkningarna.

I figur 2:20 — 2:31 har några av kalkyler- nas huvudresultat ställts samman. I staplarna för nyrekryteringsbehov har markerats resul- taten av känslighetsberäkningarna i avsnitt 2.4.2.4. Variation på grund av ändrade nä- ringsgrensantaganden har angetts med skugg- ning som avtar i intensitet för att illustrera att ytterligheterna får betraktas som mindre sannolika. Det mörkare partiet ligger kring beräkningsresultatet enligt tabell 2:25. Varia- tionen i utbildningsandelar har markerats med UO och UDi figuren.

2.4.3.2 Totala nyrekryteringsbehovet och totala utflödet

Tabell 2:27 visar det kalkylerade totala ny- rekryteringsbehovet från utbildningsväsendet enligt tabell 2:26 och motsvarande utflöde enligt de två kalkylalternativen i tabell 2:20. Avrundning har gjorts till närmaste tiotusen- tal.

Det kalkylerade totala utflödet under- stiger sålunda det kalkylerade totala nyrekry- teringsbehovet med ca 10 000 personer för perioden 1965/70, medan utflödet enligt kalkylerna överstiger nyrekryteringsbehovet med ca 50 000 = 60 000 personer för perio- den 1970/75 och med ca 20 000 — 40 000 personer för perioden 1975/80.

Dessa skillnader är en följd av brister i

Tabell 2:27. Sammanställning av kalkylerat totalt nyrekryteringsbehov från utbildnings- väsendet och totalt utflöde från detta enligt tabell 2:26 och 2:20. 1 OOO—tal.

1965/701970/75 1975/80

Nyrekryteringsbehov

från studier 480 500 510 Utflöde alt A 470 550 530 Utflöde alt B 560 550

samordningen mellan de två kalkylerna. De saknar sålunda saklig innebörd men skapar vissa problem vid jämförelser mellan de båda kalkylerna. En genomgång av materialet ty- der på att en övervägande del av de kalkyl- mässiga skillnaderna är att hänföra till grund— skolenivån och den gymnasiala nivån samt till partiell högskoleutbildning. Däremot syns inte några stora skillnader kunna hän- föras till någon enskild utbildningslinje. Ef- tersom den kalkylmässiga skillnaden totalt uppgår till knappt tio procent av det kalkyle- rade totalbehovet och är fördelad på ett fler— tal utbildningar bör det vara fullt möjligt att jämföra de två kalkylerna för enskilda yrkes- utbildningssektorer.

2.433 Jämförelser för enskilda nivåer och yrkesutbildningssektorer

Vid jämförelser mellan utflödes- och behovs- kalkylerna är det nödvändigt att ständigt beakta de betydande osäkerheter som vid- låder beräkningsunderlaget. Dessa illustreras av känslighetsberäkningarna för behovskal- kylen och av de alternativa utflödesberäk— ningarna (se t.ex. figurerna 2:20 2:31).

Fullständig högskoleutbildning

200 000

150000—

IOOOOOA

50000—

l l

1965/70

1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde Bg = variationer l fråga om anragnden om utblldningsandelar

Figur 2:20. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: fullständig högskoleutbildning.

När U 68 i det följande ändå tillåter sig att avläsa vissa tendenser med utgångspunkt i prognosmaterialet sker det med understry- kande av att osäkerheten är så betydande att utredningen inte anser det möjligt att gora säkra uttalanden om kommande brist eller Överskott.

För perioden 1965/70 understiger det kal- kylerade utflödet inom samtliga yrkesut- bildningssektorer inom högskoleutbildningen nyrekryteringsbehovet. För högskoleutbild- ning utan angiven yrkesinriktning går skill- naden i omvänd riktning. Den är dock för- hållandevis måttlig och med hänsyn till att nyrekryteringsbehovet av personer med di- rekt yrkesinriktad högskoleutbildning så klart överstigit utflödet har dessa personer med mindre klart yrkesinriktad utbildning ersatt direkt yrkesutbildade. För gruppen med partiell högskoleutbildning gäller i viss utsträckning samma förhållande. Personer med icke yrkesinriktad gymnasial utbildning och enstaka betyg från filosofisk fakultet förefaller dock att ha haft vissa arbetsmark- nadsproblem (se ”Universitetsstudier utan examen”, SOU 1971 :62).

På det gymnasiala stadiet antyder kalky- lerna ett likartat förhållande. Det kalkyle- rade nyrekryteringsbehovet har sålunda över- stigit utflödet för de yrkesinriktade utbild- ningarna medan det omvända förhållandet gäller icke yrkesinriktad utbildning.

På grundskolenivån har utflödet enligt kalkylen överstigit nyrekryteringsbehovet. I samband med konjunkturnedgången 1967/68 har det också varit en förhållandevis hög ungdomsarbetslöshet i denna utbildnings- grupp-

Det måste framhållas att de redovisade skillnaderna mellan utflödes- och efterfråge- beräkningen är kalkylerade och icke faktiska skillnader. De kalkylerade skillnaderna ten- derar alltid att utjämnas genom en rad an- passningsmekanismer på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet. De är således inte ett mått på arbetslöshet eller obesatta platser utan är en anvisning om anpassningsproblem som kan vara mer eller mindre besvärliga för individ och samhälle.

Hur anpassningen i verkligheten fungerar är inte tillfredsställande kartlagt. Bl.a. erfa- renheterna av specialbearbetningarna av 1960 och 1965 års folkräkningar samt den använda beräkningsmodellen ger viss upp- fattning om hur anpassningen fungerar. Be- räkningsresultaten antyder att bl.a. följande anpassningsproblem föreligger.

0 Det finns en tendens till överskott på högskoleutbildade främst för perioden 1970/75. För mindre klart yrkesinriktade högskoleutbildningar kan denna tendens bestå även under perioden 1975/80. 0 Det finns en klar tendens till överskott på personer med allmän gymnasial utbild- ning. Om de med partiell högskoleutbild— ning medräknas förefaller denna tendens att bli bestående, om än med något mins- kad styrka även under perioden 1975/80. Mot detta står en tendens till ett betydan- de underskott på personer med gymnasial yrkesutbildning, främst från de tvååriga linjerna i gymnasieskolan. . Tillgången på personer med enbart grund- skoleutbildning tenderar att alltmera över- stiga utrymmet på arbetsmarknaden för denna utbildningsgrupp.

Sammanfattningsvis kan anpassningspro- blemen sägas bestå i att en brist på arbets- kraft med yrkesutbildning från främst gym- nasieskolans tvååriga linjer måste tillgodoses av ett överskott på arbetskraft med ingen eller ringa yrkesförberedelse i sin utbildning. Främst består detta överskott av personer med enbart grundskoleutbildning och allmän gymnasial utbildning men, i varje fall för perioden 1970/75, även i viss utsträckning av personer med mindre klart yrkesinriktad högskoleutbildning. En anpassning genom ändrad utbildningssammansättning bland de nyrekryterade syns sålunda behöva ske.

De som har längre utbildning kan även i vissa fall ha svårigheter att få anställning till följd av traditionella uppfattningar hos ar- betsgivarna om vad som är en adekvat utbild- ning för en viss arbetsuppgift. När de väl fått en anställning kan de under en tid få nöja sig med arbetsuppgifter och anställningsförmå-

ner som inte motsvarar deras förväntningar. Det är i detta sammanhang angeläget att stryka under den stora omfattning som yrkes- bytena har på arbetsmarknaden. I många fall är yrkesbyten detsamma som befordran. Det finns anledning att vänta sig att den som vid sin första anställning får gå in på en lägre nivå än vad som är vanligt för utbildnings- gruppen i fråga efter hand har stora möjlig- heter att avancera. Under förutsättning att utbildningen över huvud innebär förberedel- se för yrkesområdet är det troligt att de som har längre utbildning befordras före dem som har kortare utbildning.

Personer med kort otillräcklig utbildning riskerar således att få stå tillbaka för de välutbildade när det gäller såväl anställning som befordran. Särskilt i lågkonjunktur och perioder av omfattande strukturförändringar på arbetsmarknaden är det också dessa grup- per som löper de största riskerna att bli friställda.

Man kan utgå från att den som har enbart grundskoleutbildning oftare anses ha otill- räcklig utbildning än den som har högskole- utbildning. Utbildningens innehåll torde dock betyda mera än dess längd. Personer med yrkesinriktad gymnasial utbildning kan i många fall, åtminstone sett i ett kortare tidsperspektiv, anses ha en fördel framför dem som har icke yrkesinriktad högskoleut- bildning.

Anpassning kan också ske genom ändrade relationer mellan nyrekrytering och yrkesby— ten. Det förutsätter emellertid att de nyexa- minerade med högskoleutbildning bedöms vara lämpligare än personer med erfarenhet från andra närliggande yrken. Detta torde vara vanligare för personer med yrkesinrik- tad högskoleutbildning än för sådana med mindre klart yrkesinriktad utbildning.

Oavsett om anpassningen sker genom änd- rad utbildningssammansättning bland de ny- rekryterade eller genom ändrade relationer mellan nyrekrytering och yrkesbyten syns ett överskott på högskoleutbildade få den konsekvensen att befordringsmöjligheterna försämras för personer som befinner sig på arbetsmarknaden och har kortare utbildning.

Mot bakgrund av att huvudparten av den totala arbetskraften har enbart folkskola som formell utbildning är de korttidsutbil- dades problem på en snabbt föränderlig arbetsmarknad större än de i flertalet fall kortvariga svårigheter som nyexarninerade på högskolenivå nu möter. De långsiktiga an— passningsproblem som beräkningama anty- der torde främst gälla svårigheterna för ungdomar med enbart grundskola och äldre som av olika skäl mister sin nuvarande anställning eller får sina befordringsmöjlighe- ter minskade vid ett eventuellt överskott på högskoleutbildade .

I det följande skall kortfattat diskuteras de arbetsmarknadstendenser som kalkylerna pekar på för olika slag av utbildade.

För prognosperioden 1970/75 överstiger det kalkylerade utflödet av personer med fullständig högskoleutbildning det beräknade behovet. Överskottstendenserna är i huvud- sak koncentrerade till högskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning. För den följan- de prognosperioden, 1975/80, ligger det kal- kylerade utbudet i nivå med det beräknade nyrekryteringsbehovet. Skillnaderna ligger helt inom kalkylernas osäkerhetsmarginal. Skulle tillströmningen till högskoleutbild- ning stagnera på nuvarande nivå (alternativ B i utflödeskalkylen) får det bedömas som sannolikt att utflödet under 1980-talet kom- mer att understiga det kalkylerade nyrekry- teringsbehovet.

För teknisk högskoleutbildning översti— ger utflödesberäkningarnas båda alternativ behovskalkylen och denna tendens är klarare för den senare delen av 1970-talet. De yrkes- tekniska högskoleutbildningarna innefattas dock inte i någon av de två kalkylerna. Det bör nämnas att antagandena i känslighetsana- lysen av behovskalkylen är av det slaget att de för den tekniska högskoleutbildningen inte leder till nämnvärda variationer. Det finns dock inte skäl att anta att det framtida behovet av tekniskt utbildad personal skulle vara mera exakt mätbart än behovet inom andra yrkesområden, varför prognosunder- laget även här bör tolkas med försiktighet.

De gjorda kalkylerna antyder att det kan

r fra l-,t l 1955/70

' ' 1975/so

1970/75

b =nvrekrylenngsbehov u :urflode Bg = variationer . fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:21. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: teknisk högskoleutbildning.

vara tveksamt om nyrekryteringsbehovet kommer upp till samma nivå som utflödet. Med hänsyn till utbytbarheten mellan gym- nasial och eftergymnasial utbildning och till det faktum att nyrekryteringsbehovet klart överstiger utflödet inom den tekniska sek- torn på den gymnasiala nivån samt till den ovan nämnda osäkerheten i kalkylerna är det enligt U 685 mening inte möjligt att av kal- kylerna dra slutsatser om förestående arbets- marknadsproblem för personer med tekniskt inriktad högskoleutbildning vid ett utflöde av den storlek som beräkningarna anger.

För administrativ och ekonomisk hög- skoleutbildning överstiger utflödesberäkning- arna behovskalkylen för perioden 1970/75 och skillnaden är så stor att den kan bedö- mas överstiga den sammanlagda osäkerheten för de två kalkylerna. För perioden 1975/80 fortsätter nyrekryteringsbehovet att öka me- dan utflödet tenderar att stagnera. Detta leder till att skillnaderna minskar och under 1980-talet kan övergå i brist om tillström- ningen stagnerar på nuvarande låga nivå.

För värd- och undervisningssektorerna är skillnaderna mellan de två kalkylerna för båda perioderna inte större än den samman- lagda osäkerheten. För undervisningssektorn kan nämnas att i nyrekryteringsberäkningar-

50 000 *l alt A _ alt 8 25 000 b n 1965/70 1970/75 1975/BO !: = nyrekryteringsbehov u = utflöde 58 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:22. Kalkylcrat nyrekryteringsbehov och utflöde: administrativ och ekonomisk högskole— utbildning.

na för 1970-talet har antagits att de obehöri- ga lärare som finns i skolväsendet skulle ersättas av behöriga. Detta antagande svarar för 1970-talet mot ett nyrekryteringsbehov av omkring 5 000 personer per femårsperiod. Under perioder med en mera normal avgång från läraryrkena finns det således anledning att räkna med en motsvarande minskning av nyrekryteringsbehovet. För 1980-talets förs- ta hälft kan med sådana utgångspunkter nyrekryteringsbehovet bedömas bli lägre än det som beräknats för perioden 1975/80. De

Högskoleutbildning för vårdyrken

50 000

25 000

1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde 33 = variationer ifråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:23. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: högskoleutbildning för vårdyrken.

50 000

" altA UD DE U0

25000 I

i i

l965/70

1370/75

1975/80

[7 = nyrekryteringsbehov u = utllode 33 = variationer i lräga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:24. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: högskoleutbildning för undervisnings- yrken.

skillnader som finns mellan dessa beräk— ningar. SCBS lärarprognos och SÖs lärarpro- gnos sammanhänger med olika antaganden dels om tidpunkten då lärarbristen skall vara hävd, dels om yrkesbyten till och från läraryrkena.

För högskoleutbildning för kultur— och informationsyrken tenderar utflödet att överstiga nyrekryteringsbehovet. Skillnader- na kan dock bedömas ligga inom ramen för kalkylernas osäkerhet. I förening med viss utbytbarhet i förhållande till andra yrkesut-

Högskoleutbildning för kultur- och informationsyrken

50000

25000

!)

h t: u ut) 0 altA UD " :*"A fl—l ”GHT” ”0 * " 1965/70 1970/75 1975/so

b = nyrekryteringsbehov u - utflöde 53 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:25. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: högskoleutbildning för kultur- och inför- mationsyrken.

bildningssektorer gör detta att det inte är möjligt att av kalkylen dra bestämda slutsat- ser om arbetsmarknadssvårigheter för utbil- dade inom denna sektor.

För högskoleutbildning utan angiven yrkes- inriktning överstiger utflödet klart nyrekry- teringsbehovet för perioden 1970/75. För perioden 1975/80 syns skillnaderna mellan utflöde och behov komma att minska om den nuvarande låga tillströmningen blir be— stående. Därtill kommer att pågående insat— ser för att skapa mera yrkesinriktade utbild- ningar vid filosofisk fakultet kan hinna få större effekt mot slutet av 1970-talet. Det är således ganska troligt att de svårigheter som nyexaminerade från filosofisk fakultet nu upplever kommer att minska mot 1970-ta- lets slut.

Skillnaderna mellan kalkylerat utflöde och behov är störst i fråga om partiell hög- skoleutbildning. [ utflödesberäkningarna kan åtminstone tre undergrupper, som för 1970- talet syns vara av ungefär samma storlek, urskiljas inom denna grupp.

För det första ingår här utländska stude— rande som har antagits inte avlägga examen och som går ut på den svenska arbetsmark- naden. Bedömningen av i vilken utsträckning dessa personer kommer ut på den svenska arbetsmarknaden är självfallet mycket osä- ker. I behovskalkylen har denna grupp till stor del betraktats som immigranter och ingår således inte i nyrekryteringsbehovet från utbildningsväsendet.

För det andra ingår studerande med yrkes- utbildning i gymnasieskolan som, eventuellt efter några års förvärvsarbete, kompletterar sin tidigare utbildning med kurser eller stu- diekurser vid filosofisk fakultet. Det är när— mast denna grupp som det är motiverat att jämföra med det beräknade nyrekryterings- behovet.

Den tredje gruppen som ingår i utflödes— beräkningarna utgörs av studerande som ef— ter icke yrkesinriktad gymnasial utbildning genomgår högskoleutbildning utan att uppnå examen. Flertalet av dessa studerar vid filo- sofisk fakultet. Deras utbildning kan i prin- cip ha vilken omfattning som helst mellan 0

Med utgångspunkt i dessa beräkningar och undersökningen ”Universitetsstudier utan examen” (SOU 1971:62) förefaller följande slutsatser rimliga. Personer som kompletterar tidigare yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet med partiell högskoleutbildning förbättrar sin arbetsmarknadssituation. [ många fall är denna förbättring avsevärd. De som har rela— tivt omfattande partiell utbildning efter icke yrkesinriktad gymnasial utbildning förefaller att möta i stort sett samma arbetsmark- nadssituation som personer med fullständig

Gymnasieskoleutbildning

350 000—

300 000 —

b UO'i u malta ——aItA

_ altA

200 000 —1

100000—

1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde

Bg = variationer i lråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur2:26. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: gymnasieskoleutbildning.

utbildning med samma inriktning. Vad slutli- gen gäller personer med kortare partiell ut- bildning efter icke yrkesinriktad gymnasial utbildning torde deras situation inte skilja sig nämnvärt från deras som enbart har sådan gymnasial utbildning. En betydande del av det beräknade utflödet av personer med partiell högskoleutbildning torde tillhöra denna senare grupp. Att tydligt särskilja en grupp med omfattande och en grupp med kort partiell utbildning är emellertid inte möjligt.

Det beräknade utflödet av personer med icke yrkesinriktad gymnasial utbildning över- stiger klart det beräknade nyrekryteringsbe- hovet. För teknisk och för administrativ och ekonomisk gymnasieskoleutbildning under- stiger utflödeskalkylen klart behovskalkylen. Skillnaderna är något större för administrativ och ekonomisk sektor än för teknisk. Inom

Teknisk gymnasieskoleutbildning

250000 _j

200000—

150000—

alt B alt A

100000'

50000—

1965/70 1970/75 1975/SO

!: = nyrekryteringsbehov u = utflö 38 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar Figur 2.'2 7. Kalkylerat ny rekry teringsbehov utflöde: teknisk gymnasieskoleutbildning.

och

Administrativ och ekonomisk gymnasieskoleutbildning

lOOOOO uoé b:

[1 b UD ' ' uo uo In 3" B " alt B u ult A alt A 50 OOO—1 *I i I . 1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde 53 = variationer ifråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:28. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: administrativ och ekonomisk gymnasie- skoleutbildning.

den förstnämnda finns en betydande utbyt- barhet mellan utbildningar som hänförts till gymnasieskolan respektive högskoleutbild- ningen. Vad gäller teknisk yrkesutbildning är denna utbytbarhet mindre. En mycket stor del av det beräknade behovet inom teknisk sektor är att hänföra till maskinoperatörer och andra kvalificerade yrkesarbetare inom industrin. För båda dessa yrkesutbildnings- sektorer kan skillnaderna bedömas tyda på en framtida bristsituation.

Gymnasieskoleutbildning för vårdyrken

iOOOOO—l

so ooo—|

1965/70 1970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflode 58 = variationer ifråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:29. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: gymnasieskoleutbildning för vårdyrken m.m.

Gymnasieskoleutbildning utan angiven yrkesinriktning

100000

u alt 8 50000 alt A

U b I UD b UD b i uo uo l965/7O 1970/75 1975/80

” alt & llt A

I: = nyrekryteringsbehov u = utflöde 33 = variationer | fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:30. Kalkylerat utflöde: gymnasieskoleutbildning yrkesinriktning.

nyrekryteringsbehov och utan angiven

Sektorn vårdutbildning m. m. i gymnasie- skolan innefattar konsumtionslinjen. För denna linje överstiger utflödeskalkylen klart behovskalkylen för perioden 1970/75. För perioden 1975/80 är skillnaden mellan de två kalkylerna obetydlig för denna linje vil- ket sammanhänger med en planerad minsk— ning av konsumtionslinjens dimensionering. Den andra linjen av dominerande betydelse inom sektorn är vårdlinjen. Dimensionering— en av denna planeras öka under 1970-talet samtidigt som kapaciteten för kortare spe- cialkurser inom vårdområdet beräknas mins- ka. För vårdutbildade på gymnasial nivå visar kalkylerna fortsatt brist.

För utbildade från grundskolan och folk- skolan har i behovskalkylerna snarare beräk- nats ett utrymme än ett behov. Detta utrym- me har antagits minska efter hand som ut- bildningskraven i flertalet yrken ökar. I ut- flödeskalkylen minskar utflödet något mel- lan 1965/70 och 1970/75 men förblir sedan kvar på en förhållandevis hög nivå. Detta ger till resultat att de kalkylerade skillnaderna mellan utflöde och behov successivt ökar.

200 000—

m

" alt B alt A

t n 100 OOO—= * l l

l l: ll

l965/70 __ "

l970/75 1975/80

b = nyrekryteringsbehov u = utflöde 38 = variationer i fråga om antaganden om utbildningsandelar

Figur 2:31. Kalkylerat nyrekryteringsbehov och utflöde: grundskola och folkskola.

2.4.4 Val av utbildning och yrke 2.4.4.1 Några undersökningsresultat

Den i avsnitt 2.4.1 redovisade utbudskalky- len innebär en framräkning av tillströmning- en till och utbudet från utbildningssystemet under vissa antaganden. Av praktiska skäl kan bara ett litet antal beräkningsalternativ komma i fråga. Om man som ett av flera mål i utbildningsplaneringen har strävan att till- fredsställa individernas efterfrågan på utbild- ning är det önskvärt att kunna bedöma tendenser i fråga om val av utbildning och yrke och faktorer bakom dessa val.

Under ledning av Jarl Bengtsson och Bengt Gesser har för U 685 räkning genom- förts en rad undersökningar som redovisats i SOU 1971 :61 under rubriken ”Val av utbild- ning och yrke”.

Bl. a. ingår enkätundersökningar av stude- rande i grundskola, fackskola och gymna- sium (Jarl Bengtsson) och av personer somi början av 1960-talet avslutade sina studier i realskolan (motsvarande) och som då under-

söktes av Härnqvist och Grahm (Ann-Mari Sellerberg och Levi Svenningsson). Vidare ingår en intervjuundersökning av nybörjare 1960, 1964 och 1968 vid filosofisk fakultet i Lund (Bengt Gesser). Undersökningarna genomfördes till större delen under 1968 och 1969. Förändringar som skett under de senaste åren registreras sålunda inte i un- dersökningarna.

I dessa undersökningar belyses bl.a. den sociala bakgrundens samband med val av utbildning och yrkesverksamhet.

] en undersökning av Bengtsson redovisas grundskoleelevers val av utbildning eller an- nan verksamhet efter avslutade studier 1 års- kurs 9. Undersökningen, som bygger på en enkät gjord våren 1969 till ett riksrepresen- tativt urval av elever, gav bl.a. det resultat som framgår av tabell 2:28.

Gesser gör bl. a. en jämförelse mellan an- delen med olika social bakgrund som skrevs in vid universitet och högskolor i början av 1950-talet och slutet av 1960-talet. Resulta- ten åskådliggörs i figur 2:32.

Andelen av de nyinskrivna studerande från olika socialgrupper framgår av tabell 2:29. (Tabellen uttrycker sålunda förhållan- dena mellan de streckade ytorna i vardera av de stora rektanglama i figur 2:32.)

Det är rimligt att tolka dessa resultat så att det inom helheten av studerande vid universitet och högskolor skett en viss social utjämning under efterkrigstiden. Gesser visar emellertid att inom en viss del av den högre utbildningen, nämligen utbildningarna till ag- ronom, apotekare, civilekonom, civilingen- jör, jurist, jägmästare, läkare, tandläkare och veterinär, den sociala sållningen snarast skärpts under den undersökta perioden. [ tabell 2:30 anges socialgruppsfördelningen för män vid mitten av 1950—talet och slutet av 1960-talet för helheten av nyinskrivna studerande vid dessa utbildningar. Antalet kvinnor är i dessa utbildningar förhållandevis mindre än i högre utbildningi övrigt.

Gessers undersökning i SOU 1971261 ge— nomfördes innan den nuvarande nedgången i tillströmningen till högre utbildning, särskilt de filosofiska fakulteterna, påbörjats. Analy-

Tabell 2:28. Grundskoleelevers val av utbildning eller annan verksamhet efter avslutade studier i årskurs 9

a) Socialfördelning inom de olika väljarkategorierna baserad på hela elevpopulationen

Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Övriga Totalt Si SZ S3 Si SZ S3 Si SZ S3 Sl S2 53 6 18 12 1 9 10 1 8 16 0,2 3 7 8 100 % b) Socialgruppssammansättning inom de olika väljargrupperna. Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Sl 17 4 2 2 SZ 51 45 33 31 83 32 51 65 67 Totalt 100 % 100 % 100 % 100 % c) Val utifrån socialgruppstillhörighet Gymnasium Fackskola Yrkesskola Arbete Övriga Totalt Sl 82 10 6 2 - 100 % SZ 46 21 20 7 6 100 % 53 25 21 34 13 7 100 %

Källa: SOU [971161

ser rörande den sociala fördelningen hos de nyinskrivna läsåret 1970/71 och höstter- minen 1971 försvåras av att många studeran- de inte vid inskrivningen uppgett faders yr- ke. Underlaget för en bedömning av utveck-

Tabell 2:29. Andel nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor från olika so- cialgrupper.

Socialgrupp 1950-talets 1960-talets början % slut % I 48 42 11 40 37 lll 12 21 Summa 100 100

lingen är således bristfälligt. Det syns dock klart av bearbetningar, som gjorts dels av SCB, dels av Gesser, att någon markant nedgång av andelen nyinskrivna till högskole- utbildning från socialgrupp lll inte skett.

Också könsskillnaderna i utbildningssyste- met är avsevärda. Det finns utbildningar där kvinnliga studerande helt dominerar (t. ex. viss vårdutbildning, utbildning till förskol- lärare och till lågstadielärare) och andra med så gott som enbart manliga studerande (t. ex. flertalet tekniska utbildningar oavsett nivå). Som nämnts i det föregående år kvinnorna förhållandevis färre i de utbildningar som av- ses i tabell 2:30, utbildningar som i regel leder till befattningar med goda inkomster och jämförelsevis stort inflytande.

I SOU 197126] (”Val av utbildning och yrke”) har Ann-Mari Sellerberg och Levi

C/o Totala onfolet 20—årinqor=ca 90 000 Tot-olo ontole'f 20—årinqor:cu ISDUOD loo— 50— '.D _ få ”7 _ , , h 88 —— _ | 563 lO 190 / hal 5795 O— / I II ]II I 11 III 7000 31000 50000 Mono 5| 000 65 000

Totala antalet 211—åringar i resp. socialgrupp, co

% Nyinskrivna studerande. Siffrorna anger antalet personer

Figur 2:32. Fördelning av nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor med hänsyn till social härkomst.

Svenningsson undersökt en grupp ungdomar som i början av 1960-talet avslutade studier i realskola (motsvarande). Studien är en upp- följning av Härnqvist och Grahms undersök- ning ”Vägen genom gymnasiet” (SOU 1963: 15). Sellerberg och Svenningsson har stude- rat dels dem som omedelbart fortsatte till gymnasium, dels övriga.

Tabell 2:30. Andel nyinskrivna män från olika socialgrupper i utbildningarna till agro- nom, apotekare, civilekonom, civilingenjör, jurist, jägmästare, läkare, tandläkare och ve- ten'när.

Socialgrupp 1950-talets 1960-talets mitt % slut % I 47 52 11 38 32 lll 15 16 Summa 1 00 100

[ förhållanden som har med fortsatt ut- bildning att göra framträder tydliga köns- skillnader och sociala skillnader. Ofta bildar de tillsammans en trappa av olikhet, där kvinnor från socialgrupp III är mest ogynn— samt ställda och män från socialgrupp [ mest gynnsamt. Ett exempel på detta ges i figur 2:33.

Av undersökningarna framgår vidare att de studier som en person faktiskt genomför inte alltid är dem som vederbörande i första hand önskat. Nära hälften av de tillfrågade nyinskrivna studerandena vid filosofisk fa- kultet i Lund hösten 1968 uppgav att'de skulle ha valt viss spärrad utbildning om de hade haft möjligheter att komma in. Jarl Bengtsson visar att drygt hälften av de un- dersökta eleverna i grundskolans årskurs 9 skulle ha valt gymnasium om de kunnat göra detta oberoende av betyg, föräldrainställning och kostnadsskäl. Detta är tio procentenhe- ter mer än som verkligen valde gymnasiumi mars 1969. Denna skillnad var i huvudsak

33 ':'/o 220/0 ISO/o lä 0/0 Män 70 $'”/o /o | Kvinnor 111 11 I III II I Soeiolqrupp

Figur 2:33. Andel med utbildning till agronom, apotekare, civilekonom, civilingenjör, jurist, jäg- mästare. läkare, tandläkare och veterinär av dem som fortsatte till gymnasium omedelbart efter avslutad realskola.

koncentrerad till socialgrupperna II och 111.

Det är svårt att dra generella slutsatser av undersökningar av detta slag av attityder till utbildnings- och yrkesval. Det är t.ex. up- penbart att både de icke yrkesförberedande linjerna i gymnasieskolan och studier vid de filosofiska fakulteterna i dag är väsentligt mindre attraktiva än de var vid genomförandet av Bengtssons och Gessers undersökningar. Förändringar i institutionel- la förhållanden (t. ex. gymnasieskolans infö- rande 1971, ny studieordning vid de filoso- fiska fakulteterna 1969) och förväntade för- ändringar (t. ex. kompetensutredningens för- slag 1970 och statsmakternas ställningstagan- den 1972 beträffande gymnasieskolans kom- petensvärde) kan vara faktorer bakom såda- na ändrade attityder. Det är emellertid tro- ligt att även förhållanden på arbetsmarkna- den påverkar utbildningsvalen.

Den stora spännvidden för inflytelse av tillfälliga faktorer belyses i Bengtssons och Gessers undersökningar av att bara ungefär hälften av de tillfrågade eleverna i grundsko- lans årskurs 9 uppgav valet av skolform (fackskola, gymnasium, yrkesskola) eller ar- bete som något självklart. Av dem som valt fackskola upplevde bara en femtedel detta som något självklart. Detta senare resultat kan tyda på att det tar lång tid för en ny utbildning att få förankring i elevernas före- ställningsvärld.

Det är svårt att med intervjuer eller enkä-

ter finna faktorerna bakom utbildningsvalen och förändringarna i dessa. Bakgrundsfakto— rer som har avgörande betydelse kan av de tillfrågade betraktas som självklara och andra motiv anförs då för valet. Gesser har emeller- tid undersökt de studerandes uppfattning om vilka faktorer som inverkat på deras utbildningsval. Främst kommer ”att man genom utbildningen får ett intressant arbe- te”, något som över två tredjedelar av de till- frågade uppfattar som mycket viktigt, medan bara några få procent betraktar det som inte alls viktigt. Därnäst kommer ”att utbildningen är intressant i sig själv”, ”att det är mycket sannolikt att man får ett arbete efter avslutad utbildning” samt ”att utbildningen leder till ett bestämt yrke, t. ex. läkare, ingenjör, lärare etc.”. [ Bengts- sons undersökning har såväl i grundskolan som i fackskolan och (i något mindre ut- sträckning) gymnasiet eleverna som viktigas- te krav på utbildningsvalet satt att det skall ”göra det möjligt för mig att se fram mot en stabil och säker framtid”. Flertalet gymnasis— ter ser det som en mycket viktig'uppgift för universitetsstudier att ge yrkesutbildning.

Av de undersökta gymnasisterna skulle närmare 40 procent inte välja en universitets- eller högskoleutbildning om lönen efter ut- bildningen vore densamma som utan denna. Av de studerande vid filosofisk fakultet (som alltså redan påbörjat den högre utbild- ningen) var motsvarande andel omkring 20 procent. Löneförhållanden tycks sålunda en- ligt svaren Spela en icke obetydlig roll för ut- bildningsvalet.

Bengtsson tillfrågade fackskoleeleverna om deras intresse för universitetsstudier om fackskolan gav behörighet för sådana. Något mindre än 20 procent uppgav att de med säkerhet skulle påbörja universitetsstudier i sådant fall och något fler än 20 procent uppgav att de troligen skulle göra det. Av eleverna i årskurs 9 fick gymnasieväljarna frågan om de skulle ha valt fackskola om denna gett behörighet till universitetsstu- dier. Bara några få procent var säkra på att de skulle ha gjort så, men tillsammans med dem som troligen skulle ha gjort det utgjorde

En för U 685 planeringsuppdrag väsentlig del av Gessers undersökning avser val av studieinriktning vid de filosofiska fakulteter- na i Lund och förändringar i dessa val under perioden 1960—1968, dvs. den period under vilken den högre utbildningens expansion var som starkast. [ fråga om vad U 68 kallat basutbildningsområden bekräftar undersök- ningen att det är inom de samhälls- och beteendevetenskapliga områdena som den mest drastiska tillväxten skett.

Uppgifterna om yrkesval finns samman- ställda i tabell 2:31. Det framgår där vilken avsevärt ändrad funktion de filosofiska fa— kulteterna fått under perioden från 1960 till

1968. Vid periodens början avsåg ungefär hälften av de nyinskrivna att bli lärare. Trots att antalet nyinskrivna med denna studieav- sikt var nära dubbelt så stort vid periodens slut, hade deras andel av hela antalet nyin- skrivna sjunkit till något över en fjärdedel. Ökningen i andel ligger främst på administra- tion och ekonomi men också på tekniska yrken. Andelarna med olika yrkesinriktning är praktiskt taget konstanta vid de tre under- sökningstillfällena för gruppen nyinskrivna 1960. Däremot har individuella byten skett: nästan en tredjedel av individerna har bytt yrkeskategori.

Tabell 2:31. Yrkesval bland studerande som nyinskrivits vid filosofiska fakulteterna i Lund 1960 (höstterminerna 1960, 1964 och 1968) samt bland studerande som nyinskrivits 1964

och 1968 (höstterminen 1968).

Yrkesområdc Undersökningstillfälle 1960 1964 1968 % Beräknat % Beräknat % Beräknat antal antal antal

Nyinskrivna 1960 Teknik och dylikt 13 130 18 170 15 140 Administration, ekonomi etc. 4 40 8 80 9 90 Vårdyrken 21 200 17 170 17 170 Kulturförmedling etc. 8 80 5 50 8 80 Läraryrken 53 510 50 480 50 480 Övriga yrken 1 10 2 20 1 10

Summa 100 970 100 970 100 970 Nyinskrivna 1964 Teknik och dylikt 23 330 Administration, ekonomi etc. 22 210 Vårdyrken 12 170 Kulturförmedling etc. 5 80 Läraryrken 35 500 Övriga yrken 3 40

Summa 100 1 430 Nyinskrivna 1968 Teknik och dylikt 24 770 Administration, ekonomi etc. 21 670 Vårdyrken 16 530 Kulturfönnedling etc. 7 230 Läraryrken 29 920 Övriga yrken 3 90

Summa 100 3 210 SOU 1973:2 |43

Att dra slutsatser om den kvantitativa ut- vecklingen av utbildningsefterfrågan på grundval av undersökningar som i stor ut- sträckning avser ungdoms attityder till ut- bildnings- och yrkesval är mycket vanskligt. Inte minst måste man vara försiktig då det gäller att tolka svaren på hypotetiskt forrnu- lerade frågor, som avser möjliga men vid frågetillfället ej genomförda förändringar i yttre förhållanden (andra löneförhållanden, nya behörighetsregler för högre studier osv.).

Undersökningarna syns emellertid ge stöd för att ungdomens dominerande uppfattning är att den högre utbildningen skall planeras så att den förbereder för den framtida yrkes- verksamheten. Fördelningen på utbildning med olika yrkesinriktning bör då stå i skäligt förhållande till möjligheterna till arbete.

I vissa fall kan motsättningar uppstå mel- lan en planering som syftar till att tillgodose de studerandes utbildningsefterfrågan och de krav som kan ställas på en rimlig anpassning mellan utbudet av utbildade och möjligheter- na att få arbete. Bengtssons och Gessers undersökningar syns närmast ge stöd för att individerna själv ser det som naturligt att utbildningsplaneringen i sådana fall tar viss hänsyn till arbetsmarknadsutsikterna. Att den nuvarande utbildningsorganisationen med en stor sektor med fritt tillträde inte på ett tillfredsställande sätt förmått svara mot individernas utbildningsönskemål tycks framgå därav att, som nämnts, närmare hälften av nyinskrivna studerande vid filoso- fisk fakultet 1968 angav att de skulle före- dragit annan utbildning.

2.4.5 Samhällsekonomiska kalkyler

2.4.5.1 Undersökningens uppläggning och resultat

På uppdrag av U 68 har Leif Magnusson och Svend Tychsen genomfört en undersökning som redovisas i SOU l972z23 med rubriken ”Samhällsekonomiska kalkyler för längre ut- bildning”. Avsikten har varit att jämföra olika högskoleutbildningars produktions-

effekter för samhället och deras effekter på individernas inkomster. De problem som är förenade med att mäta och jämföra sådana effekter redovisas utförligt i undersöknings- rapporten. I utredningens inledning till den- na diskuteras också några av dessa problem. Där framhålls att meningarna inom U68 varit delade när det gäller att dra slutsatser av undersökningen.

Undersökningen avser 14 utbildningar (till agronom, civilekonom, civilingenjör, gym- nastiklärare, humanist, jurist, jägmästare, läkare, naturvetare, samhällsvetare, socio- nom, tandläkare, teolog, veterinär). Valet av utbildningar har begränsats till de i SCBs s.k. akademikerregister förekommande ut- bildningskategorierna. Grundmaterialet är uppgifter om utbildningskostnaderna (lärare, lokaler, utrustning osv.) och inkomsterna för de utbildade i olika åldersgrupper. Det senas— te år för vilket uppgifter fanns tillgängliga vid undersökningstillfället var 1969.

I kalkylen betraktas kostnader och inkoms- ter under en lång tidSperiod och omräknas, för att jämförbarhet skall nås, till nuvärden vid tidpunkten för utbildningstidens början. Omräkningen till nuvärden ger olika resultat beroende på den räntefot som används. Ett grundläggande antagande i kalkylen är att individens lön kan som ett närmevärde an— vändas som mått på det produktionsvärde han åstadkommer. Det finns de som förne- kar att detta över huvud är möjligt eller menar att det är principiellt felaktigt att göra så. Andra menar att ett sådant antagande åtminstone i vissa fall är rimligt.

Genom att dra den samlade kostnaden för en viss utbildning (även innefattande pro- duktionsbortfall) från hela den inkomsthöj- ning under ett liv som tillskrivs utbildningen får man, om detta antagande accepteras, ett mått på utbildningens produktionseffekt. En kalkyl kan också utföras för produktions- effekten för varje av allmänna medel satsad krona. Därigenom belyses problemet om för— delning av resurser inom en given ram. Slutli— gen kan kalkylen genomföras så att den avser individens kostnad och nettoinkomster. Den belyser då utbildningens effekter på in-

Tabell 2:32. Nuvärden i produktionseffekt-

mätning. Högst Lägst Män Civilekonomer Gymnastiklärare Agronomer CiVilingenjörer Humanister Jägmästare Jurister Naturvetare Teologer Läkare Samhällsvetare Veterinärer Tandläkare Socionomer Kvinnor Jurister Civilekonomer Agronomer Läkare Civilingenjörer J ägmästare Naturvetare Gymnastiklärare Teologer Tandläkare Humanister Veterinärer Samhällsvetare Socionomer komstfördelningen.

Resultatet redovisas som rangordningar i de tre angivna hänseendena (produktions- effekt, produktionseffekt per satsad krona av allmänna medel samt inkomsteffekt). I tabell 2:32—2:34 återges resultaten.

Med hänsyn till de osäkerheter som liggeri

kalkylmetod och mätningar har utbildning- arna sammanförts till tre grupper, som rang- ordnats sinsemellan. Skillnaderna mellan ut— bildningslinjerna inom en och samma grupp har bedömts vara så små att de inte bör redovisas.

I rapporten redovisas också intemräntor för de olika utbildningarna, dvs. de räntesat- ser för vilka nuvärdet av utbildningskostna- derna är lika med nuvärdet av de sammanlag- da inkomster som tillskrivs utbildningen. In- ternräntorna kan ses som ett altemativt me- del att jämföra utbildningar med avseende på produktionseffektema.

De inkomster som tillskrivs en viss hög- skoleutbildning har i kalkylen definierats som inkomstskillnaden mellan personer med denna utbildning och gymnasieingenjörer i samma ålder. Den absoluta nivån på de intemräntor som beräknas med hjälp av des- sa skillnader bör av detta och andra skäl tillmätas mindre vikt. Slutsatsen att utbild- ningar med negativ intemränta skulle vara ”olönsamma” kan inte dras av kalkylen. Denna avses i stället vara ett hjälpmedel för

Tabell 2:33. Nuvärden per krona direkta Tabell 2:34. Nuvärden i inkomsteffektmät-

kostnader. ning.

Högst Lägst Högst Lägst

Män Män

Civilekonomer Agronomer Humanister Läkare Civilekonomer Agronomer Civilingenjörer Samhällsve tare Civilingenjörer Gymnastiklärare Gymnastiklärare Socionomer Jurister Humanister J gnsier Teologer Tandläkare Jägmästare J agmastare Naturvetare Läkare Samhällsvetare Naturvetare Socionomer Tandläkare Teologer Veterinärer Veterinärer

Kvinnor ' Kvinnor

Jurister Agronomer Humanister Läkare Civilekonomer Agronomer Civilekonomer Sam hällsvetare Civilingenjörer J ägm ästare Civilingenjörer Socionomer Gymnastiklärare Socionomer Gymnastiklärare Teologer Humanister Teologer J ägm ästare Jurister Läkare Naturvetare Naturvetare Samhällsvetare Tandläkare Tandläkare Veterinärer Veterinärer _

jämförelse mellan olika utbildningar med hänsyn till produktionseffekten. Om man därtill beaktar andra effekter av utbildningen torde f. ö. ”lönsamhetsnivån” höjas väsent- ligt.

2.4.5.2 Utredningens slutsatser

Det framgår av det föregående att utredning- en funnit det principiellt vanskligt att som underlag för den kvantitativa planeringen av högskoleutbildningen använda samhällseko- nomiska kalkyler av det slag som redovisats i 2.4.5.1. För den som tar avstånd från varje användning av lönen som produktionsmått, en ståndpunkt som varit företrädd inom U 68, är undersökningen inte något använd- bart planeringsunderlag. Inom U 68 finns också de som menat att lönen kan användas som ett närmevärde på individens insatseri produktionen av varor och tjänster och att ett sådant antagande bör göras i planeringen. Under alla omständigheter vill U68 liksom undersökarna stryka under att Välfärdsut- vecklingen bara är ett av flera mål som bör ställas upp för högskoleutbildningen (se av- snitt 1.4).

I fråga om produktionseffekter visar kal- kylresultaten, med de antaganden som utre- dama gjort, att för män utbildning till civilekonom, civilingenjör, jurist, läkare eller tandläkare sätts främst. Enligt undersökarnas mening ger kalkylerna därför en riktningsan- givelse (att användas tillsammans med annan information) för ökning av antagningen till dessa utbildningar. För kvinnor kommer i detta hänseende utbildning till jurist, läkare, naturvetare eller tandläkare högst.

En viktig faktor i bedömningen, som ock- så uppmärksammas av Magnusson och Tychsen, är utvecklingen av utflödet på ar- betsmarknaden av personer med viss yrkesut- bildning. Kalkylens uppläggning avser mar- ginella förändringar i studerandeantalet, dvs. så små förändringar att lönerna lämnas i huvudsak oförändrade. Löneuppgifterna i kalkylen avser inkomstäret 1969, dvs. i fler- talet fall personer som påbörjade sin hög- skoleutbildning senast under 1960-talets

Tabell 2:35. Antal nybörjare 1960/61, 1965/66 och 1971/72 i vissa högskoleutbild- ningar. Avrundade tal.

Utbildning 1960/61 1965/66 1971/72 Civilekonom 350 700 2 000' Civilingenjör 1 100 2 000 3 300 Jurist 450 900 1 200' Läkare 450 700 1 000 Tandläkare 250 250 400

Anm: För spärrade utbildningslinjer avses anta- let nybörjarplatser och för de fria fakulteterna nettoantalet nyinskrivna studerande. För 1960/61 och 1965/66 räknas sålunda antagningen till den spärrade utbildningen till civilekonom, för 1971/72 avses antalet nybörjare i ekonomlinjen enligt 1969 års studieordning för de filosofiska fakulteterna jämte antalet antagna vid Handelshögskolan i Stockholm.

1 Skattat antal

första hälft. Antalet studerande som har på- börjat yrkesutbildning i gruppen med de, enligt kalkylen, högsta nuvärdena i produk- tionseffekter har ökat starkt under senare år. I tabell 2:35 anges antalet nybörjare läsåren 1960/61, 1965/66 och 1971/72 för dessa utbildningar.

Det kan inte uteslutas att den mycket betydande ökningen av antalet yrkesverk- samma, som den genomförda kapacitetsök- ningen i utbildningen på sikt innebär, kan medföra sådana förändringar i lönestruktu- ren att underlaget för kalkylen blir mycket osäkert. Som exempel kan nämnas att anta- let yrkesverksarnma läkare, som ökade jäm- förelsevis litet under 1960-talet (från ca 7 000 till ca 10 000), beräknas öka avsevärt och vara nämnare 30 000 år 1990 om nuva- rande utbildningskapacitet behålls oföränd— rad. Kalkylresultatet för nu berörda utbild- ningar ligger väl i linje med den uppfattning om dessa utbildningars vitala roll i samhälls- ekonomin som varit vägledande för utbild- ningsplaneringen under 1950 och 1960-ta- len.

Bland de utbildningar som enligt kalkylen har lägst produktionseffekt finns teologisk ut— bildning, samtidigt som samhället har utpräg- lad prästbrist. Ser man till produktionseffek- ten per krona direkta kostnader kommer

också socionomerna i den lägst placerade gruppen, trots att det under l960talet rätt mycket stark brist på socionomer. Genom den genomförda kapacitetsökningen inom socionomutbildningen (intagningen är 1 950 studerande läsåret 1972/73 mot 265 stude- rande läsåret 1960/61) syns denna brist vara på väg att hävas. Undersökningen avser emel- lertid för såväl teologer som socionomer en period av brist på arbetsmarknaden, och den låga placeringen av dessa utbildningar i fråga om produktionseffekt kan anföras som ett skäl till försiktighet vid användningen av kalkylresultaten.

I fråga om inkomsteffekter framstår i kalkylen läkarutbildningen som den mest lönsamma för både kvinnor och män. De skäl som kan anföras för en försiktig tolk- ning av undersökningsresultaten för bl.a. läkarutbildningen är emellertid enligt utred- ningens mening giltiga även i detta samman- hang. De eventuella slutsatser i fråga om studiestödets utformning som skulle kunna dras av inkomsteffektundersökningen ligger utanför U 683 uppdrag.

2.4.6 A npassningsmekanismer på arbets- marknaden

Olof Rydh och Gunnar Österberg har för U68s räkning genomfört en undersökning som redovisas i SOU 1971 :62 under rubriken ”En empirisk studie av anpassningsmeka- nismer på arbetsmarknaden för personer med längre utbildning”. Undersökningen, som omfattar ingenjörer av olika slag (insti- tutsingenjörer, gymnasieingenjörer och civil- ingenjörer) och gymnasieekonomer, civil- ekonomer, jurister och samhällsvetare, i samtliga fall med anställning vid företag an- slutna till Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), avser i huvudsak utvecklingen under 1960-talet. Denna begränsning har varit nöd- vändig, då det saknas för dessa ändmål an- vändbar statistik utanför SAFs område.

Med samhällsvetare avses i undersökning- en personer med utbildning vid samhälls- vetenskaplig fakultet med ämneskombina- tion som svarar mot utbildningslinjerna 6

och 7 i 1969 års studieordning. Gränsen mellan denna utbildning och utbildning till civilekonom är flytande.

Utgångspunkten för studien är den mycket starka ökningen av antalet nyexami- nerade och av antalet yrkesverksamma perso- ner med ekonomisk utbildning eller ingen- jörsutbildning. Den årliga examinationen av ingenjörer (av alla de tre kategorierna) ökade sålunda från ca 2 700 år 1955 till över 10 000 vid 1960-talets slut. Antalet gymna- sieingenjörer har beräknats öka från ca 25 000 år 1960 över ca 50 000 år 1970 till ca 90 000 år 1980. För civilingenjörer upp- skattas motsvarande tal till ca 15 000, 25 000 och 40 000, för civilekonomer och samhällsvetare tillsammans ca 6 000, 12 000 och 30 000. Genomgående gäller att uppgif- terna för 1980 är mycket osäkra. De ger dock en anvisning orn storleken av de förändringar som sker.

Arbetsmarknadsläget för ingenjörer och ekonomer under 1960—talet har utvecklats från brist till en situation som karaktäriseras av balans eller god, i vissa fall mycket god, tillgång.

Rydh och Österberg undersöker olika me- kanismer för anpassning i det förändrade arbetsmarknadsläget. Genom att följa ut- vecklingen under en följd av år blir det möjligt att urskilja dels trendmässiga föränd— ringar som i viss män kan tillskrivas den ändrade utbudssituationen, dels konjunktur- betingade variationer. Tolkningen av resulta- ten försvåras av att undersökningen är be- gränsad till SAF-området.

Trots de kraftiga utbudsökningarna och vissa svängningar i arbetsmarknadsläget kan bara obetydliga förändringar i relativlönerna iakttas. Arbetsmarknadens anpassning har alltså endast i begränsad utsträckning skett via lönen. Utbildningssammansättningen har inte främst bestämts av löneförhållanden utan mera av tillgången på personer med olika utbildning. De stelheter som arbets- marknaden uppvisar talar för att utbudsöver- skott (arbetslöshet) eller efterfrågeöverskott inträffar snarare än förändringar av anställ- ningsförhållandena. Utvecklingen under

Genomsnihllq befattningsnivå 4,1n »

| _ ' l l l l l 1 (954 IEEE IBGS l967 196! IOS! I970

[ ! ISEI IBSZ ISS)

Figur 2:34. Genomsnittlig befattningsnivå för ny- rekryterade civilingenjörer.

1971 och 1972 med överskottstendenser för vissa utbildningskategorier styrker denna tes. Parallellt med denna utveckling har sålunda lönerelationema varit i stort sett oförändra- de. En stel lönestruktur ökar kraven på utbildningsplaneringen, samtidigt som den minskar möjligheten att i denna vägledas av samhällsekonomiska kalkyler baserade på lö- nedata (se avsnitt 2.4.5). Nyrekryteringsförhållandena har studerats ingående. Befattningsnivän, som mäts i en sjugradig skala, där 2 utmärker den ”högsta" nivån och 8 den ”lägsta” nivån, har sålunda förändrats för de nyrekryterade. Figurerna 2:34 och 2:35 visar utvecklingen av genom- snittlig befattningsnivå för nyrekryterade ci- vilingenjörer och civilekonomer. Förändringarna får anses vara mycket måttliga. Undersökningen visar också att be- fattningsnivån vid nyanställning har spelat jämförelsevis liten roll för nivån efter några års anställning: befordringshastigheten var störst för dem som rekryterats på en lägre

Genumsnlnliq & hafuttninganlv 4 A

| I | 1 l l l l l 1 196! 1962 1955 IQBÅ l955 IEEE |957 ISS! I959 [970

Figur 2:35. Genomsnittlig befattningsnivå för ny- rekryterade civilekonomer.

nivå och nivåskillnadema har i de flesta fall eliminerats efter sex till åtta år.

Utbytbarheten mellan personer med när— besläktad utbildning syns vara betydande. Utbildningssammansättningen på arbets- marknaden tycks i viss utsträckning bestäm- mas av tillgången på personer med olika utbildning. Författarna drar också av sitt material slutsatsen att utbytbarheten mellan olika utbildningskategorier ökar med indivi- dernas ålder: den formella utbildningen i ungdomen spelar med stigande ålder allt mindre roll medan andra erfarenheter, för- värvade bl. a. inom yrket, då blir väsentliga- re.

Undersökningen (se figurema 2:36—2:38) tyder också på att inom det undersökta om- rådet personer med längre utbildning har en säkrare ställning på arbetsmarknaden. De har bl.a. fler möjligheter att välja mellan olika befattningar. Om antalet personer med lång- re utbildning med viss inriktning växer snab- bare än efterfrågan, kan det alltså finnas en tendens att de med längre utbildning får företräde också till befattningar till vilka huvudsakligen personer med kortare utbild- ning efterfrågas.

Figur 2:36 visar de olika ingenjörskatego- riernas andelar av nyrekryteringen av ingen- jörer på befattningsnivå 5. Andelen civil- ingenjörer har ökat markant.

I figurerna 2:37 och 2:38 visas motsvaran- de förhållanden för ekonomer, jurister och samhällsvetare vid nyrekrytering till nivåerna

”lo

| 1 | 1 | 1 | 'T ' IBM 1952 må 19814 1965 l966 l967 [965 1959 l97ll

_Clvlllnqenjorer _—- Ggmncyeingenjörer ------ lnsmdlslnqenjorer

Figur 2:36. Olika utbildningskategoriers andel av samtliga nyrekryterade ingenjörer på nivå 5.

olo

IAU * _ f," sn ,, "Xx ,; , X A ' ' / ; 20 X / N ' !, VI xx:_f::-—Q, _____N " ___________ —— »" * 10 ' a' *— .' N

_ t' __

,, 0 r i ? if i r r if IQEI "362 IEEE lask 1955 IQSG |957 1955 1969 1971!

Cwllekcnomer —s.,mnosaeal.nnsmer "Jurister och statsvetare(sumhollsve'ore)

Figur 2:37. De olika utbildningskategoriernas an- del av samtliga nyrekryterade ekonomer, jurister och samhällsvetare på nivå 4.

clla

l l I | F ! l ] ISSI 1962 1953 15510 1955 1956 1967 1968 1959 1970

_Clwlekenomer ———Ggmnusieekonumer ------ Jurister och seum/emm(summan-venne)

Figur 2:38. De olika utbildningskategoriernas an- del av samtliga nyrekryterade ekonomer, jurister och samhällsvetare på nivå 5.

4 och 5. Det bör observeras att examinatio- nen av civilekonomer under den studerade perioden ökade förhållandevis litet.

2.5

2.5.1 Karaktären av utredningens förslag

U 685 dimensioneringsförslag skall enligt utredningsdirektiven avse såväl gymnasie— skolan som högskoleutbildningen. Den prirnä- ra uppgiften för utredningen är det efter- gymnasiala utbildningsområdet. Det är av det skälet naturligt att dimensioneringsför- slagen blir mera preciserade för högskoleut- bildningen än för gymnasieskolan.

2.5. l .1 Gymnasieskolan

Utredningsförslaget avseende gymnasiesko- lans dimensionering är att uppfatta som en allmän ram som i flera hänseenden får kompletteras genom fortsatt utredningsar- bete, i många fall sedan faktorer som nu är otillräckligt kända blivit klargjorda. En viktig förutsättning för fortsatt planering är själv- fallet funktionssättet hos den integrerade gymnasieskola som i första årskursen började sitt arbete hösten 1971. Erfarenheterna kan påverka inte bara innehållet utan också i viss mån tidsramen för framtida förändringar. Den kvantitativa planeringen kan enligt U 685 mening inte ses fristående från det stu- dieorganisatoriska utvecklingsarbetet. Utred- ningen finner det inte lämpligt att ange en mycket bestämd tidpunkt för genomfö- randet av sina dimensioneringsförslag för gymnasieskolan utan föreslår att de uppfat- tas som riktlinjer för slutet av 1970-talet. I vissa hänseenden bör dessa riktlinjer kunna

Utredningens dimensioneringsförslag

vara vägledande för planeringen redan tidi- gare.

U68s förslag för gymnasieskolan siktari första hand på linjer och specialkurser om minst ett års längd med inträdesmöjlighet direkt från grundskolan, i fortsättningen kal- lade direkt grundskoleanknutna specialkur— ser. Övriga specialkurser i gymnasieskolan, t. ex. högre specialkurser, behandlas inte här. Vissa högre specialkurser föreslås av U68 tillhöra högskoleutbildningen, och deras kvantitativa planering ingår i de mer detalje— rade förslag som presenteras i det följande. Inte heller innefattas i förslaget den kom- munala vuxenutbildningen på gymnasial nivå eller annan motsvarande vuxenutbildning.

U68 presenterar inte några kostnadsbe- räkningar för den del av dimensioneringsför- slaget som avser gymnasieskolan. Gymnasie- skolans kapacitet svarar redan nu mot över 90 procent av en årskull ungdomar. Stats- makterna har uttalat sig (prop. 19682140, SU 195, rskr 404) för att på sikt praktiskt taget alla skall få gymnasieskoleutbildning. Den ökning av den totala kapaciteten som U 68 förordar medför relativt sett begränsa- de kostnadsökningar. Man kan också utgå från att den omfördelning mellan olika linjer som utredningen räknar med inte på ett avgörande sätt kommer att påverka kost- nadsutvecklingen.

2.5.l.2 Högskoleutbildningen Studieorganisatoriska förutsättningar

Som nämnts i avsnitt 1.3 föreslår U 68 att den grundläggande högskoleutbildningen normalt planeras iutbildningslinjer inriktade mot yrkesområden. Utbildningslinjerna, som kan vara allmänna, lokala eller individuella, byggs upp av kurser. I vissa fall kan kurserna sättas samman till studiekurser, i huvudsak på det sätt som nu är regel vid de filosofiska fakulteterna. Utredningsförslaget redovisas på denna punkt i avsnitt 3.2. 1 bilaga 9 uppräknas de allmänna utbildningslinjer som enligt U 685 förslag skall finnas vid tidpunk- ten för genomförande av åtgärder med anled- ning av utredningens dimensioneringsförslag. Detta förslag, som skall utvecklas i det föl- jande, avser antalet studerande i dels full- ständiga utbildningslinjer, dels enstaka kur- ser och studiekurser.

Olika studerandekategorier i högskole- utbildning

Högskoleutbildningen bör vända sig till per- soner med varierande ålder, förutbildning och erfarenhetsbakgrund. För att nå detta syfte bör utbildningsutbudet differentieras och studerande med olika bakgrund bör bere- das möjlighet att delta i en och samma utbild- ning. Att i den kvantitativa planeringen ange att viss del av de studerande i högskoleut- bildningen i dess helhet bör ha viss ålder, viss typ av förutbildning eller viss erfarenhet (t.ex. av yrkesverksamhet) syns knappast önskvärt. Behörighets- och urvalsreglerna bör emellertid utformas så att personer med olika bakgrund kan antas till högskoleutbild- ning (se kapitel 5).

Planeringen av högskoleutbildningen bör bl.a. syfta till att utveckla återkommande utbildning i högskolan (se avsnitt 3.4.2 och kapitel 8). På sikt bör bl. a. alternativa studiegångar utvecklas i detta syfte. En viktig åtgärd som kan vidtas i det närmaste perspektivet är enligt U 68s mening att öka möjligheterna till utbildning ienstaka kurser och studiekurser. Detta är ett skäl varför

dessa i den kvantitativa planeringen bör be- handlas för sig.

Medel för utredningsförslagets förverkligande

Tillträdet till de teologiska, juridiska, och filosofiska fakulteterna är för närvarande i huvudsak fritt för dem som uppfyller behö- righetskraven. Till övrig eftergymnasial ut- bildning antas bara ett på förhand bestämt antal studerande. Detta har visserligen vuxit starkt men inte lika snabbt som den totala tillströmningen till eftergymnasial utbild- ning. Den kvantitativa utvecklingen, särskilt för de humanistiska och samhällsvetenskap- liga fakulteterna, har därmed kommit att avvika avsevärt från de riktpunkter som fast— ställdes av 1963 och 1965 års riksdagar. Vilka medel som föreslås bli använda för att åstadkomma en avsedd dimensionering av högskoleutbildningen har betydelse också för planeringsförslagens karaktär. Frågan om bl. a. antagningsbegränsningar behandlas i kapitel 5. Redan här skall emellertid nämnas att en fastare planering enligt U 685 mening är nödvändig för att man med tillgängliga resurser skall kunna åstadkomma ett diffe- rentierat utbildningsutbud och en balanserad totalutveckling inom högskoleutbildningen.

Tidsperspektiv

Riktlinjer för den kvantitativa planeringen av högskoleutbildningen bör omfatta tiden åt- minstone till början av 1980-talet. För mitten av 1970-talet erfordras en mera detal- jerad planering. Som framgår av kapitel 9 föreslår U 68 att utredningens förslag i fråga om bl.a. antalet studerande i högskole- utbildning genomförs fr.o.m. budgetåret 1976/77.

U 68s förslag till dimensioneringsplan består alltså av dels antagningstal till utbild- ningslinjer eller grupper av utbildningslinjer för läsåret 1976/77, dels riktlinjer för ut- vecklingen för tiden fram till 1980-talets början. Som bortre gräns för planeringsperio- den har i fråga om antagningskapaciteten

satts 1983/84. Detta betyder att konsekven- serna av utredningsförslagen för antalet närvarande i högskoleutbildning, liksom för utflödet på arbetsmarknaden, blir märkbara först under 1970—talets sista år och därefter successivt blir mer markanta fram mot mit- ten och slutet av 1980-talet.

2.5 .2 Ramar för gymnasieskolans och högskoleutbildningens dimensionering

2.5.2.1 Utredningens förslag till fördelning av gymnasieskolans antagrlingskapacitet

Gymnasieskolans totala kapacitet

Gymnasieskolans nuvarande kapacitet inom linjer och direkt grundskoleanknutna special- kurser om minst ett år svarar mot över 90 procent av en årskull l6-åringar. Som har nämnts i avsnitt 2.4.1.3 är emellertid långt ifrån alla nybörjare i gymnasieskolan 16 år. Många ungdomar går efter avslutad grund- skola ut i förvärvsarbete och återvänder till studier efter några år.

I kapitel 8 kommer U68 att behandla frågan om obligatorisk eller icke-obligatorisk gymnasieskola. Utredningen finner att över— vägande skäl talar mot att en obligatorisk gymnasieskola införs, i varje fall såvitt avser den tid som utredningens planeringsperiod omfattar, men betonar starkt behovet av att studiestimulerande och uppsökande åtgärder riktas mot dem som inte spontant väljer att söka till gymnasieskolan.

Följer man de principerna bör gymnasie- skolan dimensioneras så att alla som söker utbildning där också kan beredas plats, även om detta inte alltid kan ske på önskad linje.

Det är vanskligt att säga vad detta bör innebära för gymnasieskolans kapacitet. U68 gör i det följande det antagandet att under senare delen av 1970-talet bortåt 10 procent av en årskull går ut på arbetsmark- naden efter avslutad grundskola och därefter inte söker annan utbildning i gymnasieskolan än möjligen kortare specialkurser. Detta antagande skulle innebära att under en femårsperiod något mer än 50 000 personer

går ut i yrkeslivet efter avslutad grundskola för mera än en kortare period. [ utflödeskal- kylen (tabell 2:l9) beräknas motsvarande tal vara ca 90 000. Det här gjorda antagandet skulle alltså innebära en något större kapaci- tet för gymnasieskolan än vad som antagitsi utflödeskalkylen. De båda talen är dock inte helt jämförbara. 1 utflödeskalkylens 90 000 ingår även de som gör studieavbrott i gymnasieskolan.

Utredningen vill betona att detta är ett beräkningsantagande. Det utgör inte ett förslag att viss del av ungdomarna skulle utestängas från gymnasieskolan. Det måste vara ett väsentligt mål att kunna erbjuda alla ungdomar plats i denna. Det är också en viktig uppgift för vuxenutbildningen att ge möjlighet till gymnasial utbildning för vuxna som efter avslutad grundskola har valt att gå ut i yrkesverksamhet. [ ovan gjorda antagan- den om gymnasieskolans kapacitet ingår som tidigare nämnts inte kapaciteten för den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå och annan motsvarande vuxenutbild- ning.

Yrkesinriktad och icke yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan

I tabell 2:36 anges den nuvarande antag- ningskapaciteten till gymnasial utbildning inom de tre yrkesutbildningssektorerna (se avsnitt 2.3.4.l), uttryckt i procent av den totala antagningen i gymnasieskolan. 1 tabel- len ingår gymnasieskolans linjer samt direkt grundskoleanknutna specialkurser.

Tabell 2:36. Nuvarande fördelning av gym- nasieskolans antagrringskapacitet.

Yrkesutbildnings— Fördelning sektor 1972/73

% Teknisk utbildning 34 Administrativ o ekonomisk utbildning 22 70 Vårdutbildning m. m. 14 Utan yrkesinriktning 30 Summa 100

1 avsnitt 2.3.4.2 har diskuterats åtgärder som syftar till en mindre fast koppling mellan dimensioneringen av vissa linjer i gymnasieskolan och av högskoleutbild- ningen. [nom gymnasieskolan kan främst två slag av åtgärder övervägas: förändringar i studieorganisationen och ändrade riktlinjer för den kvantitativa planeringen inom nu— varande studieorganisation. Båda dessa åt- gärdskomplex behandlas också i kapitel 8.

Enligt U 685 mening bör man överväga att förstärka den direkta yrkesförberedelscn inom de linjer som nu är mest utpräglat studieförberedande. En förändring i denna riktning kan dock sannolikt genomföras först på längre sikt.

Det är emellertid väsentligt att man även inom gymnasieskolans nuvarande organisa- tion söker åstadkomma den förändring av sambandet mellan gymnasieskolan och hög- skoleutbildningen som utredningsdirektiven avser. Redan nu går ett icke obetydligt antal studerande över från tre- och fyraårig yrkes- inriktad gymnasial utbildning till högskoleut-- bildning. 1 avsnitt 3.4.2 framhålls att man bör räkna med en övergång från yrkesinrik- tad utbildning i gymnasieskolan till högsko- leutbildning dels med i huvudsak samma yrkesinriktning, dels med annan yrkesinrikt- ning än den gymnasiala utbildningens.

Den åtgärd som kan övervägas är att öka antalet utbildningsplatser i de yrkesinriktade linjerna. Som framgår av tabell 2:36 utgör dessa för närvarande ca 70 procent av gymnasieskolans antagningskapacitet.

Om planeringen för högskoleutbildningen inriktas på att antagningen till utbildningslin- jer i denna ligger i nivå med tillströmningen under 1970-talets första år, innebär detta att ungefär en tredjedel av de studerande i gymnasieskolan skulle fortsätta till högre utbildning, med eller utan mellanliggande period av yrkesverksamhet. Detta svarar allt- så antalsmässigt i stort sett mot andelen studerande på icke yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan.

Det är vanskligt att ange ett mera defini- tivt riktmärke för en omfördelning av de olika linjernas kapacitet i gymnasieskolan.

Som en utgångspunkt för diskussionen kan emellertid följande konstateras. Om plane- ringen skulle syfta till att andelen studerande på icke yrkesinriktade linjer i gymnasiesko- lan skulle vara lika med den andel som fortsätter till högskoleutbildning, skulle det- ta innebära en otillfredsställande brist på valfrihet för de studerande. Om de som fått icke yrkesinriktad gymnasial utbildning för- utsätts gå till högskolestudier skulle det knappast vara möjligt att ge studerande med yrkesinriktad gymnasieskoleutbildning till- falle att gå vidare till högre utbildning. Vill man ge reell valfrihet mellan yrkesverksam- het och fortsatta studier måste sålunda andelen studerande utan yrkesinriktning i gymnasieskolan vara klart lägre än andelen som går vidare till högskoleutbildning.

Av det i avsnitt 2.4 redovisade prognos- underlaget framgår också att utflödet från gymnasieskolan på arbetsmarknaden av per— soner utan yrkesinriktad utbildning tenderar att bli större än behovet (figur 2:30).

Mot bakgrunden av det som nu sagts föreslår U 68 att andelen studerande i icke yrkesinriktad gymnasial utbildning under 1970-talet successivt minskas från nuvarande ca 30 procent till ca 25 procent av de studerande som antas till gymnasieskolan. Vid planeringen av gymnasieskolans utform- ning och dimensionering på längre sikt bör, som nämnts i det föregående, övervägas att förändra studieorganisationen så att samtliga linjer ger mera direkt yrkesförberedelse.

För de yrkesinriktade linjerna skulle alltså vid 1970-talets slut antagningen vara ca 75 procent av gymnasieskolans kapacitet. Detta innebär en ökning med ca 5 procentenheter i förhållande till läsåret 1971/72.

Fördelning på utbildning med olika yrkesinriktning

[ fråga om fördelningen av gymnasial utbild- ning på olika yrkesinriktning ger prognosun- derlaget viss vägledning. Av figurerna 2:27—2:29 i avsnitt 2.4 framgår att det finns klara bristtendenser för gymnasialt utbildade inom alla de tre yrkesutbildningssektorerna.

Den brist på personal inom tillverknings- och vårdyrken som föreligger och som kan beräknas finnas kvar under lång tid motive- rar en ökning av kapaciteten av gymnasial utbildning med sådan inriktning. Samtidigt kan skäl anföras för en viss återhållsamhet i fråga om direktutbildning till administrativa uppgifter.

Det kan härtill läggas att det erfarenhets- mässigt är sällsynt att teknisk och naturve- tenskaplig högskoleutbildning väljs av stude- rande som i gymnasieskolan varit inriktade mot administrativ, ekonomisk eller social verksamhet. Vill man främja en god till- strömning till teknisk och naturvetenskaplig utbildning i högskolan och en viss överström— ning från teknisk gymnasial utbildning till högskoleutbildning med annan yrkesinrikt- ning är detta ytterligare argument för att öka kapaciteten för teknisk yrkesutbildning i gymnasieskolan. Å andra sidan är de stude- randes efterfrågan på sådan utbildning inte så stor, vilket motiverar särskilda åtgärder för att stimulera ungdomar att välja tekniska studier.

U 68 föreslår de rikttal för fördelningen av gymnasieskolans antagningskapacitet som framgår av tabell 2:37. Utredningen vill betona talens karaktär av ungefärliga rikt- märken.

Tabell Z:37. Nuvarande och föreslagen fördelning av gymnasieskolans antagnings- kapacitet.

Yrkesutbildningsssektor Fördelning Fördelning

1972/73 vid 1970- % talets slut. Förslag. % (ca) Teknisk utbildning 34 38 Administrativ och eko— 70 75 nomisk utbildning 22 22 Vårdutbildning m. rn. 14 15 Utan yrkesinriktning 30 25 Summa 100 100

Fördelningen pa" naturvetenskaplig och humanistisk-samhällsvetenskaplig utbildning

Studerar man övergången från olika treåriga linjer i gymnasieskolan till utbildning vid universitet och högskolor finner man att naturvetenskapliga studier i gymnasieskolan inte sällan följs av humanistiska eller sam— hällsvetenskapliga högskolestudier, medan det omvända är mera sällan förekommande. SÖs 1968 framlagda undersökning av gym- nasieelevernas inställning till matematik, fy- sik och kemi pekade på att elevernas attityder till dessa ämnen utvecklats ogynn- samt i gymnasiet. Om detta fortfarande är giltigt för motsvarande linjer i gymnasie- skolan, bör dennas innehåll och verksamhets- former i dessa ämnen fortlöpande analyseras. Viktiga utgångspunkter för en sådan analys bör bl.a. vara att studierna skall ge dels tillfredsställande förkunskaper för fortsatta matematiska och naturvetenskapliga studier åt tillräckligt antal elever, dels en jämförelse- vis omfattande matematisk-naturvetenskap- lig referensram åt en betydande del av gymnasieskolans elever.

Den konstaterade överströmningen från naturvetenskaplig utbildning i gymnasiesko- lan till utbildningslinjer med beteendeveten- skaplig, samhällsvetenskaplig eller humanis- tisk inriktning i högskolan är tillfredsställan— de mot bakgrund av önskemålet att ett stort antal människor bör ha en omfattande matematisk och naturvetenskaplig referens- ram. I och för sig är det önskvärt med en motsvarande ström från de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna till natur- vetenskaplig och teknisk högskoleutbildning. Hittills har emellertid denna överströmning varit mycket liten och erfarenheterna tyder på att det är mycket svårt att åstadkomma någon ändring härvidlag. Eftersom samhället har ett stort behov av personer med teknisk eller naturvetenskaplig högskoleutbildning, blir konsekvensen att naturvetenskaplig utbildning i gymnasieskolan bör ges betydan- de omfattning.

Utvecklingen inom det administrativa och

ekonomiska området betonar kravet på att kvalificerade matematiska och systemveten- skapliga studier i gymnasieskolan bör kunna ingå i kombination inte bara med en naturvetenskaplig utbildning.

2.5.2.2 Högskoleutbildningens totalkapacitet

[ det följande behandlas först kapaciteten för högskoleutbildning i utbildningslinjer och därefter kapaciteten för utbildning i enstaka kurser och studiekurser.

Antagningstal och närvarotal för utbildningslinjer

Den i avsnitt 2.4.1 redovisade utflödeskal— kylen har karaktär av framskrivning under två olika antaganden men inom oförändrade institutionella förhållanden. Dock förutsätts i kalkylen att statsmakternas beslut om gymnasieskolans kompetensvärde m.m. ge- nomförs år 1976/77. Antagningen förutsätts alltså i kalkylen vara ospärrad till de teologiska, juridiska och (med vissa undan- tag) filosofiska fakulteterna. Den beräknade tillströmningen framgår av tabell 2:18 i avsnitt 2.4.1.

[ utflödeskalkylen redovisas dels antalet första gången inskrivna till högskoleutbild- ning, fördelat på olika slag av utbildning, dels antalet nybörjarplatser i spärrad hög- skoleutbildning. Utgångspunkten för över— väganden om antagningskapaciteten för ut- bildningslinjer i högskolan bör vara det antal studerande som ett visst är påbörjar högsko- leutbildning av olika slag med avsikt att avlägga examen. Genom att en studerande som påbörjar utbildning ien utbildningslinje tidigare kan ha varit inskriven i annan högskoleutbildning är summan av antalet första gången inskrivna till högskoleutbild- ning ett för litet mått på antagningskapacite- ten. Flertalet övergångar inom högskoleut-

bildningen sker från de fria fakulteterna till spärrad utbildning. U 68 har därför valt att i detta sammanhang använda summan av an- talet nybörjarplatser till spärrad högskole- utbildning och antalet första gången inskriv- na studerande för examen vid de fria fakul- teterna, även om också detta tal kan sägas något underskatta antagningskapaciteten.

För läsåret 1976/77 skulle enligt det lägre alternativet summan av antalet nybörjarplat- ser i spärrad högskoleutbildning och anta- let första gången inskrivna studerande för examen vid de fria fakulteterna vara mellan 37 000 och 38 000. Enligt det högre alter— nativet skulle motsvarande tal är 1976/77 vara ca 44000. [ figur 2:39 åskådliggörs genom kurvorna B och A motsvarande tal enligt utflödeskalkylen för tiden fram till 1979/80. Därtill kommer i båda fallen tillströmningen av studerande utan avsikt att ta examen.

[ avsnitt 2.333 har utredningen samman- fattat de riktlinjer som bör vara vägledande för högskoleutbildningens dimensionering. De avser samhällets behov av utbildade, individernas efterfrågan på utbildning och de resurser som kan bedömas stå till högskole— utbildningens förfogande.

All långsiktig planering sker under bety- dande osäkerhet. Detta belyses inte minst av erfarenheterna av planering av högre utbild- ning under 1950- och 1960-talen. Enligt U68s mening är det inte möjligt att nu slutgiltigt göra de bedömningar som bör ligga till grund för beslut om högskoleutbildning- ens dimensionering under utredningens pla- neringsperiod. U 68 har därför valt att formulera sitt förslag till antagningskapacitet för utbildningslinjer i högskolan med hjälp av två planeringsgränser (se figur 2:39). Ut— redningens förslag innebär att antagnings- kapaciteten för utbildningslinjer, som avses bli fastställd genom årliga beslut, skall ligga mellan dessa planeringsgränser.

Vid bedömningen av hur planeringsgrän- sema bör utformas har U 68 utnyttjat underlag från bl. a. prognosinstitutets utflö- des- och behovskalkyler. Jämförelsen i figur 2:20 i avsnitt 2.4.3 ger viss vägledningi fråga

om förhållandet mellan utflöde och sam- hällsbehov av personer med längre utbild- ning. Det kalkylerade behovet enligt tabell 2:25 i avsnitt 2.4.2 ökar från ca 90000 under femårsperioden 1965/70 till ca 112 000 under perioden 1970/75 och till ca 129000 under perioden 1975/80. Räknar man med en ökning av behovet på ca 15 000 personer under perioden 1980/85, dvs. en något lägre ökningstakt, innebär det en årlig ökning på ca 2 procent. Om utflödet under en längre tidsperiod ligger på oförändrad eller bara obetydligt högre nivå än som anges av det lägre tillströmningsalternativet (alterna- tiv B) för perioden 1975/80 kan, med reservation för den osäkerhet som ligger i tolkningen av prognosunderlag av detta slag, tendenser till brist på personer med längre utbildning beräknas föreligga efter hand.

U 68 finner därför att en kapacitet som svarar mot det lägre alternativet i utflödes- beräkningarna, dvs. antagning av ca 37000 studerande till högskoleutbildning i utbild- ningslinjer, bör vara ett minimum vid plane- ringsperiodens början, dvs. 1976/77. Enligt U 685 mening bör sedan denna nedre gräns för den årliga antagningskapaciteten, mot bakgrund av att behovet av personer med högskoleutbildning bedöms öka med i ge- nomsnitt ca 2 procent per år årligen öka med 2 procent.

Att bedöma utvecklingen av individernas efterfrågan på utbildning är mycket svårt, vilket inte minst erfarenheterna från det senaste årtiondet belyst. Under 1960—talet ökade tillströmningen till eftergymnasial ut- bildning långt starkare än även mycket expansiva prognoser förutsåg. De senaste årens avsevärt minskade efterfrågan var knappast heller väntad.

En rad faktorer har bidragit till de snabba förändringarna i efterfrågan på högre utbild- ning. De goda utsikterna på arbetsmarkna- den för personer med längre utbildning verkade självfallet starkt stimulerande på tillströmningen under 1960-talet. När arbets- marknadsläget hårdnade, särskilt för dem som utbildats vid filosofisk fakultet, avtog tillströmningen.

Utbildningens innehåll och inriktning i relation till arbetsmarknaden har av allt att döma stort inflytande på individernas efter- frågan. Som redan framgått förordar U68 sådana förändringar av högskoleutbildningen att den bättre än i nuläget skall svara mot arbetsmarknadens krav. Det är därvid enligt utredningens mening inte den traditionella längre universitetsutbildningen som i första hand bör öka i omfattning. En central fråga blir i stället högskoleutbildningens differen- tiering och utvecklandet av kortare utbild- ningsaltemativ. En betydelsefull del av detta arbete är utvecklingen av utbildningslinjer som närmast anknyter till gymnasieskolans yrkesinriktade linjer. Utfallet av den försöks- verksamhet med yrkesteknisk högskoleut- bildning som U 68 lägger fram förslag om (se avsnitt 3.4.5 får bl.a. bli vägledande för det fortsatta planeringsarbetet inom detta område.

Man bör i en fortsatt expansion ta till vara möjligheterna att utveckla sådana kortare utbildningsalternativ, som kan infogas i en studiegång med återkommande utbildning. Nytillkommande utbildningsresurser bör också enligt utredningens mening i stor utsträckning användas för utbildning av personer med viss yrkeserfarenhet.

Den skisserade utvecklingen i fråga om högskoleutbildningens utformning kommer enligt U 68s mening att stimulera individer- nas utbildningsefterfrågan. Flera andra för- hållanden pekar i samma riktning.

De ökade möjligheterna att gå vidare till högskoleutbildning som ändrade behörig- hetsregler ger är ett sådant förhållande. l utflödeskalkylen har hänsyn tagits till viss effekt fr.o.m. 1976/77 av den beslutade vidgade behörigheten till högre studier.

Man bör vidare räkna med att den omfattande vuxenutbildningen för korttids- utbildade kommer att stimulera många män— niskor till högskoleutbildning och ge dem förkunskaper som erfordras för dessa. En utveckling av återkommande utbildning, som innebär att allt fler människor ser en växling mellan yrkesverksamhet och utbildning som naturlig, bör på sikt förstärka denna tendens.

Den sneda socialgrupps- och könsfördel- ningen inom högskoleutbildningen har be- lysts i avsnitt 2.4.4. Utredningen finner det angeläget att man genom samordnade åtgärder strävar efter en jämnare fördelning med avseende på såväl socialgrupp som kön inom hela högskoleutbildningen och inom dess olika sektorer. Man bör räkna med en ökad tillströmning till högre utbildning av kvinnor och av personer i de lägre socialgrup- perna.

U 68 vill framhålla att högskoleutbildning inte får planeras endast för att tillgodose behovet av utbildad arbetskraft. [ den mån resurserna medger det bör därutöver Också individernas efterfrågan på utbildning till- fredsställas. Den betydande osäkerhet som vidlåder varje behovsprognos på ett tiotal års sikt gör det f. ö. omöjligt att med precision ange den med hänsyn till arbetsmarknads- behovet lämpligaste dimensioneringen av utbildningen. Så länge den relativa fördel- ningen på utbildning med olika yrkesinrikt- ning inte blir alltför skev kan man räkna med att anpassningen mellan utbud Och efterfrå- gan på utbildade kommer att fungera till- fredsställande.

U 68 avvisar sålunda bestämt en planering av högskoleutbildning som skulle innebära att dimensioneringen helt anpassas efter arbetsmarknadsprognoser. Enligt U 683 me- ning kan från arbetsmarknadssynpunkt inga invändningar resas mot en total dimensione— ring av högskoleutbildningen som ligger något högre än vad prognosen pekar på. Övervägandena kring behovskalkylens käns- lighet för olika antaganden (avsnitt 2.4.2) motiverar utan vidare en variation av antagningskapaciteten med 10—15 procent. Det till sist avgörande bör, som redan fram— hållits, vara vilka resurser som kan ställas till förfogande för högskoleutbildning. U68 återkommer strax härtill.

U 68 har med dessa utgångspunkter prö- vat att sätta en övre gräns för antagningska- paciteten till utbildningslinjer vid ca 42 000 för läsåret 1976/77 och att, liksom i frågan om den nedre planeringsgränsen, räkna med en årlig ökning av denna övre gräns med 2

procent. I figur 2:39 har de övre och nedre planeringsgränserna ritats.

Som framgår av tabell 2:18 iavsnitt 2.4.1 är detta för 1976/77 en kapacitet som ligger under det högre alternativet i utflödesberäk- ningarna (ca 44 000) men är högre än tillströmningen till motsvarande utbildning 1971/72. Summan av antalet nybörjarplatser till spärrad utbildning och antalet första gången inskrivna studerande för examen vid de fria fakulteterna var då ca 37 000.

] avsnitten 25.23 och 2.5.3 behandlas fördelningen av antagningskapaciteten på yrkesutbildningssektorer och utbildningslin- jer. Det framgår där att den ovan nämnda övre planeringsgränsen ligger väl i linje med hittillsvarande planering av spärrad högskole- utbildning.

Antalet närvarande i högskoleutbildning har för 1971/72 beräknats till mellan 140000 och 145 000, av vilka något tiotusental inte studerar för examen. Den av U 68 föreslagna planeringen fr.o.m. 1976/77 påverkar först successivt närvarota- len. Om nuvarande tendenser i tillströmning- en till högre utbildning står sig, kan man räkna med viss minskning av närvarotalen fram till 1970-talets mitt. Genom att utredningsförslaget innebär att det främst är kortare utbildningslinjer vilkas kapacitet ökar, blir en därpå följande ökning av närvarotalen förhållandevis begränsad. U 68 har beräknat antalet närvarande studerande i fullständiga utbildningslinjer år 1983/84 till mellan ca 135 000 och något mer än 150 000. Av dessa tal svarar det lägre mot en tillströmning som under hela perioden följer den nedre gränsen för antagningskapacite- ten, medan det högre talet på motsvarande sätt ansluter till den övre planeringsgränsen.

De beräknade kostnaderna framgår av avsnitt 7.4. Utgifterna för undervisning och administration inom den grundläggande hög- skoleutbildningen beräknas för budgetåret 1970/71 till ca 1,2 miljarder kronor. Här innefattas även utgifter för studerande som ej syftar till examen. Genom att U 68s förslag innebär en viss omfördelning till utbildning som är mer kostnadskrävande per

utbildningsplats, beräknas kostnaderna öka något mer än vad som svarar mot förändring- arna i närvarotal. För budgetåret 1983/84 uppskattas kostnaderna i fast penningvärde för studerande i utbildningslinjer till ca 1,4 miljarder kronor vid den övre planeringsgrän- sen och till ca 1,3 miljarder kronor vid den nedre planeringsgränsen. Det framgår av avsnitt 7.4 att de samlade utgifterna för högskoleutbildning i såväl utbildningslinjer som enstaka kurser och studiekurser, även innefattande studiesocialt stöd, kan uppskat- tas till ca 2,1 miljarder kronor budgetåret 1972/73. De kan beräknas vara ca 2,7 miljarder kronor vid en utveckling som följer den övre planeringsgränsen budgetåret 1983/84. U 68 bedömer denna ökning som måttlig, inte minst vid en jämförelse med utgiftsökningen för högre utbildning under 1950- och 1960—talen.

Som framgår av avsnitt 7.5 föranleder

U68s utbyggnadsförslag i vad avser såväl utbildningslinjer som enstaka kurser och studiekurser endast begränsade investeringar under planeringsperioden. Som ett mått på kostnaderna för lokaler, inredning och erfor- derlig utrustningskomplettering kan använ- das den årliga hyreskostnaden. Denna kan, i vad avser nytillkommande kapacitet för högskoleutbildning under U 685 planerings- period, beräknas öka från något mer än 2 miljoner kronor 1976/77 till ca 25 miljoner kronor 1983/84.

U 68 föreslår mot bakgrund av det anför- da att antagningen till linjer i högskoleutbild- ningen fastställs genom årliga beslut, varvid hänsyn bör tas till bl. a. individernas efterfrågan på utbildning och bedömningar av den framtida arbetsmarknadssituationen. Som en ram för planeringen föreslår utred- ningen två planeringsgränser mellan vilka den årliga antagningen bör ligga. Den nedre

Åniol onto nin splofser— 50000q q : I _: A * x ik : ' ” uoooo—j 30 0005 20 0005 : XX Exempel på verklig utveckling av on+ogninqsto|en ||) 0002 I Ovre gräns i U685 planeringsförslag : Il Nedre gräns i U685 planeringsförslag : A Pls kalkyl, stör—re alternetivef j B Pls kalkyl, mindre alternativet 0 1 T I | | I | 1 l955/66 1970/71 1975/76 ISBD/Bl

Figur 2:39. Antal antagningsplatser i fullständiga utbildningslinjer. Prognosinstitutets kalkyler avser en fri

och . en spärrad

sektor av högskolan. Antalet antagningsplatser har här satts lika med antalet

antagningsplatser i spärrad utbildning plus antalet första gången inskrivna för examen vid de fria fakulteterna. T. 0. m. 1969/70 avses dock ”första gången inskrivna”.

gränsen svarar mot en antagning 1976/77 av ca 37000 studerande Och därefter under planeringsperioden en årlig ökning med 2 procent. Den övre gränsen svarar mot en antagning 1976/77 av ca 42 000 studerande och därefter under planeringsperioden en årlig ökning med 2 procent.

1 figur 2:39 ges ett exempel på hur antagningen kan komma att gestalta sig genom sådana årliga beslut. U68 förordar i kapitel 5 att antagningen till all högskole- utbildning begränsas. Om efterfrågan på hög- skoleutbildning är större än vad som mot- svaras av den övre planeringsgränsen, kom- mer sålunda, vid ett genomförande av utred- ningens förslag, efterfrågan inte att kunna helt tillgodoses. Om istället tillströmningen, t. ex. vid planeringsperiodens början, tende- rar att ligga under den föreslagna nedre planeringsgränsen, bör stimulerande åtgärder vidtas för att öka tillströmningen.

Kapacitet för enstaka kurser och studiekurser

Det har framgått av avsnitt 2.2.4.2 att ett förhållandevis stort antal studerande söker sig till högre utbildning med ett mera begränsat mål än det som anges av förekom- mande utbildningslinjer. Viktiga former för sådan utbildning är extern universitetsutbild- ning och partiell utbildning vid universitet och högskolor, främst de filosofiska fakulte- tema.

1 behovskalkylen redovisas ett visst behov (ca 4 000 personer) av personer med sådan utbildning (se tabell 2.25 och kommentaren till denna). Genom försöksverksamheten med vidgat tillträde till högre utbildning har möjligheter öppnats för personer utan gym- nasial förutbildning att i vissa fall genomgå högskoleutbildning. Studerande med gymna- sial förutbildning har tidigare i ganska stor omfattning läst enstaka studiekurser vid de filosofiska fakulteterna i syfte att meritera sig för tillträde till spärrad utbildning. Sedan urvalsreglerna ändrats är detta inte längre meningsfullt.

Studier av det slag som nu behandlas tycks ofta vara yrkesanknutna. De kan ha

karaktär av fortbildning eller vidareutbild- ning (se avsnitt 8.3.5) eller de kan utgöra en breddning eller komplettering av en speciali- serad yrkesutbildning före utträdet iyrkesli- vet. Sådan utbildning har också en allmän kulturell uppgift: att bidra till att möta efterfrågan på bildningsmöjligheter. Högsko- leväsendet har, tillsammans med studieför- bunden och folkhögskolorna, en viktig rolli det sammanhanget.

U 68 framlägger i det följande förslag till dimensionering av utbildning i enstaka kurser och studiekurser. Förslaget avser sålunda resurser för utbildning som i dag närmast motsvaras av utbildning i enstaka studiekurser vid filosofisk fakultet, utbild- ning för extra studerande vid vissa fackhög- skolor och den decentraliserade universitets- utbildningen. Distributionen av, antagningen till och administrationen av högskoleutbild- ning i enstaka kurser och studiekurser be- handlas i avsnitten 4.6.5, 5232, 6.3.3.1 och 6.3.5.1.

Utbudet av enstaka kurser och studiekur- ser bör i princip inte begränsas till vissa sektorer av högskoleutbildningen. Det är således önskvärt att den i framtiden inte koncentreras så starkt som nu är fallet till utbildning som motsvaras av den som ges vid de filosofiska fakulteterna. Kurser i socio- nom-, jurist- och civilingenjörsutbildning bör t. ex. kunna erbjudas.

SAMSUS-gruppen (se avsnitt 2.2.4.2) menade att den externa universitetsutbild- ningens inriktning inte borde styras. Enligt U68s mening är en generell fördelning på yrkesutbildningssektorer av utbudet av en- staka kurser och studiekurser praktiskt inte möjlig att genomföra. Utredningen föreslår därför i det följande en ram för det årliga antalet studerande totalt i sådan utbildning samt beräknar en kostnadsram för detta ändamål. Utredningsförslaget avser utbild- ning som kan ges i skiftande former i särskilda studiegrupper på högskoleortema eller utanför dessa (decentraliserad utbild- ning) eller genom att de studerande deltar i motsvarande kurser där dessa ges som delar av en utbildningslinje.

Fördelningen på utbildning med olika inriktning bör ske i den årliga planeringen, i första hand lokalt, med hänsyn till bl. å. de studerandes efterfrågan på utbildning av detta slag, konstaterade fortbildningsbehov och andra särskilda behov.

Vid bedömning av den framtida efterfrå- gan på utbildning i enstaka kurser och studiekurser bör bl.a. följande faktorer beaktas.

Genom många människors begränsade geografiska rörlighet är utbildningens för- läggning till även andra orter än högskoleor- ter viktig och av stor betydelse för tillströmningen. Ännu längre bör man kunna nå genom utnyttjande av nya distributions- former för undervisningen.

Utformningen av studiestödet är avgöran- de för möjligheterna till heltidsstudier och till studier på annan ort än hemorten. Utan ett förstärkt studiesocialt stöd för vuxna blir möjligheten till deltids- och fritidsstudier av dominerande betydelse för den faktiska efterfrågan på utbildning. Undervisningsfor- mema spelar väsentlig roll då det gäller att vidareutveckla ett utbildningsintresse hos vuxna. Vuxenpedagogiska rön och erfarenhe- ter från studiecirklar bör tillvaratas.

Enligt U 683 mening bör utbildningsinsat- ser ingå i de sysselsättningsåtgärder som samhället vidtar i lågkonjunkturer. Inom högskoleutbildningen syns det i första hand vara utbildning i enstaka kurser och studiekurser som kan komma att beröras av konjunkturbetingade åtgärder. Det som sagts om utbildningens lättillgänglighet i det före- gående gäller i hög grad konjunkturpolitiskt motiverade utbildningsinsatser.

De mål för utbildningen i enstaka kurser och studiekurser som angetts i det föregåen- de talar för en generös dimensionering av sådan utbildning. Detta gäller inte minst om kapaciteten för utbildning iutbildningslinjer begränsas och om de allmänna utbildnings- linjerna knyts fastare till yrkesmål än som för närvarande är fallet. Den partiella utbild- ningen kommer, jämte lokala och individuella utbildningslinjer, i den av U68 föreslagna organisationen att utgöra ett viktigt bidrag till

den högre utbildningens anpassbarhet till skiftande behov. Utredningen återkommeri avsnitt 51.26 till frågan om möjligheten att bibehålla en ospärrad utbildningssektor i högskolan.

För utvecklingen av återkommande ut- bildning är det en viktig förutsättning att det finns en betydande kapacitet för enstaka kurser och studiekurser. U68 återkommer till denna fråga i avsnitten 3.4.2 och 8.3.4.

Dimensioneringen av utbudet av enstaka kurser och studiekurser bör kunna mätas i antal heltidsstuderande, även om en stor del av de studerande i verkligheten studerar på deltid. Två deltagare i en 20-poängsstudie- kurs som är utlagd på ett läsår skulle då tillsammans räknas som motsvarande en heltidsstuderande under detta år.

Antalet studerande i partiell utbildning vid universiteten kan för närvarande upp- skattas till något tiotusental. Av de nyin- skrivna vid filosofisk fakultet höstterminen 1972 avsåg endast ca 25 procent av dem som var över 24 år att studera för hel examen. Som tidigare framhållits är det omöjligt att veta i vilken utsträckning dessa planer sedan följs. Antalet studerande i extern universi- tetsutbildning är ca 1 000 i decentraliserade kurser och ca 20000 i universitetscirklar. Det helt övervägande antalet av dessa studerar på deltid.

Vid valet av riktmärke för den framtida planeringen av kapaciteten för enstaka kur- ser och studiekurser bör antalet deltagare i universitetscirklar kunna uppfattas som ett tecken på en utbildningsefterfrågan som inte kunnat tillfredsställas inom den nuva— rande statliga decentraliserade universitets- utbildningen. Även i fortsättningen bör man dock räkna med att universitetscirklarna, som inte inräknas i U68s förslag till kapacitet för enstaka kurser och studiekur- ser, bör spela en viktig roll.

Utredningen har övervägt olika alternativ för dimensioneringen av utbildning i enstaka kurser och studiekurser. Räknar man med att efterfrågan från vuxna med olika slag av förutbildning successivt ökar och vill man

planera för att om möjligt tillfredsställa efterfrågan på utbildning av detta slag, syns en kapacitet a'r 1976/77 svarande mot ca 20 000 heltidsstuderande vara skälig. Det kan anmärkas att jämfört med det totala fortbildningsbehov, som kan bedömas finnas i arbetskraften, detta är ett jämförelsevis litet planeringstal, svarande mot endast nå- got mer än en halv procent av det totala antalet yrkesverksamma.

U 68 föreslår att man räknar med en snabbare tillväxt under planeringsperioden av kapaciteten för enstaka kurser och studie- kurser än för fullständiga utbildningslinjer, nämligen en ökning med ca 10 procent årligen. Kapaciteten för sådan utbildning skulle då 1983/84 svara mot mellan 35 000 och 40 000 heltidsstuderande.

Den föreslagna kapaciteten innebär en betydande ökning i förhållande till nuvaran- de studerandeantal i jämförlig utbildning. Det är självfallet svårt att nu bedöma om efterfrågan kommer att växa så snabbt som förutsatts här. Det är t.ex. möjligt att det för 1976/77 föreslagna studerandeantalet kommer att uppnås först något senare.

Kostnaden för undervisning och admini- stration av denna utbildning beräknasi 1972 års penningvärde för budgetåret 1976/77 till ca 100 miljoner kronor och för 1983/84 till närmare 200 miljoner kronor.

2523. Fördelning på yrkesutbildningssek- torer av antagningskapaciteten för högskole- utbildning

I detta avsnitt behandlas ramar för antag- ningskapaciteten för de olika yrkesutbild- ningssektorerna inom den totalram som utredningen föreslagit i föregående avsnitt. Utgångspunkten för övervägandena är det i avsnitt 2.4 presenterade undersökningsmate- rialet. För ytterligare information och diskussion av de olika yrkesutbildningssekto- rerna hänvisas till det följande avsnittet 2.5.3 samt till avsnitten 3.5—3.9 i kapitlet ”Högskolestudiernas organisation”.

Utbildningens yrkesanknytning

U68 utgår från att all högskoleutbildning skall vara yrkesförberedande. Av tabell 2:20 i avsnitt 2.4.1 framgår att i båda alternativen av utflödeskalkylen ett icke obetydligt antal av dem som lämnar högskoleutbildningen beräknas ha genomgått utbildning utan angiven yrkesinriktning (under perioden 1975/80 omkring 10 000).

De problem som kan uppstå på arbets- marknaden under de närmaste åren för personer med längre utbildning tycks, bedömda med utgångspunkt i dagens situa- tion, framför allt gälla utbildade utan markerad yrkesinriktning.

I U68s förslag till högskolestudiernas organisation (kapitel 3) är allmän utbild- ningslinje antingen inriktad mot ett visst yrkesområde eller uppdelad på linjevarianter som var och en är inriktad mot visst yrkesområde. Också de lokala och indivi- duella utbildningslinjerna förutsätts vara yrkesförberedande, även om man i vissa fall får räkna med att de kan vara inriktade mot förhållandevis speciella mål och att yrkesan- knytningen då inte alltid framträder så tydligt.

Planeringen av högskoleutbildningens in- riktning och omfattning i förhållande till bl.a. yrkeslivets krav är en av de väsentliga uppgifterna för de lokala och centrala högskolemyndigheterna.

I många fall bör viss högskoleutbildning efter utprövning som lokal utbildningslinje komma att inrättas som allmän utbildnings- linje. Utrymmet för lokala och individuella utbildningslinjer, som vid planeringsperio- dens början utgör ca 9—12 procent av den totala antagningskapaciteten, beräknas mot denna bakgrund ha minskat till ca 8—9 procent vid planeringsperiodens slut.

Yrkesu tbildningssektorerna

1 avsnitt 2.4.3.3 har utredningen diskuterat förhållandet mellan utflödes- och behovskal- kylerna för de fem sektorerna av högskoleut- bildningen. U 68s förslag till planeringsramar

för de olika yrkesutbildningssektorerna, som skall motiveras i det följande, framgår av tabell 2:38.

För utbildning med teknisk inriktning syns de tendenser till överskott som prognosunderlaget pekar på motivera att någon ytterligare utbyggnad, utöver nu planerad, inte genomförs av traditionell högskoleutbildning inom sektorn fram till 1970-talets mitt. Genom att viss naturveten- skaplig utbildning, som i nuvarande organisa- tion inte uppfattas som knuten till en teknisk yrkesinriktning, tillförs sektorn inne- bär förslaget emellertid formellt en ökning av antagningskapaciteten till teknisk högsko- leutbildning.

På sikt bör man enligt U68s mening planera för en ökning av antalet utbildnings- platser i högskoleutbildning med teknisk inriktning. Om den av U68 föreslagna försöksverksamheten med yrkestekniska lin-

jer visar att utbildningen är attraktiv, vilket U 68 bedömer som sannolikt, bör en betydande kapacitetsökning planeras för sådana linjer. Generellt är det väsentligt att den tekniska utbildningen differentieras med hänsyn till längd och inriktning samt till de studerandegrupper till vilka utbildningen vänder sig.

För administrativ och ekonomisk högsko- leutbildning pekar prognosunderlaget på en balanserad arbetsmarknadssituation för sena— re delen av 1970-talet. Det finns, efter den utomordentligt kraftiga expansion som ut- bildning av detta slag genomgått under 1960-talet, skäl för att planera för en i huvudsak oförändrad kapacitet vid början av U 685 planeringsperiod. På sikt bör man räkna med en viss försiktig ökning av utbildningskapaciteten.

Också för högskoleutbildning inom vård- sektorn syns utflödes- och behovskalkylerna

Tabell 2:38. Fördelning på yrkesutbildningssektorer av antagningen till linjer i högskoleut-

bildningen. Ungefärliga tal.

Yrkesutbildningssektor 1971/72 1976/77 1983/84 Teknisk utbildning ö 5 300] 7 300 10 000 N 6 700 9 000 Administrativ och ekonomisk utbildning Ö ca 6 5001 8 800 10 000 N 7 700 9 000 Vårdyrkesutbildning Ö 7 500 8 800 10 500 N 8 400 9 500 Utbildning för undervisningsyrken Ö 9 500 9 900 10 000 N 9 400 9 000 Utbildning för kultur- och informationsyrken Ö ca 1 0001 2 000 3 000 N 1 900 2 500 Lokala och individuella utbildningslinjer Ö — 5 000 4 500 N 3 500 3 500 Utbildning utan angiven yrkesinriktning Ö ca 7 000! N _ _ Summa Ö 37 000 42 000 48 000 N 37 000 42 000

Ö = övre planeringsgränsen N = nedre planeringsgränsen

1 Nuvarande kapacitet inom utbildningssektorerna för administrativa och ekonomiska yrken och för kul- tur- och informationsyrken ligger delvis inom de fria fakulteterna och har bara tillnärmelsevis kunnat upp- skattas. Utbildningen vid matemmisk-naturvetenskaplig fakultet, som förbereder för bl. a. tekniska yrkes- funktioner, har utom i vad avser utbildning till ämneslärare förts till "utbildning utan angiven yrkesinriktning” *.

tala för en jämförelsevis balanserad arbets- marknadssituation under prognosperioden. För enstaka utbildningskategorier kan dock brist beräknas föreligga. För den fortsatta utbildningsplaneringen bör man enligt U 685 mening utgå från att behovet av vårdpersonal med högskoleutbildning kommer att växa. Det är självfallet önskvärt att inte brist på utbildad personal blir ett avgörande hinder för utbyggnaden av medicinsk eller social vård. U 68 föreslår mot denna bakgrund en successiv ökning av kapaciteten av vårdinrik- tad högskoleutbildning.

För hela gruppen av högskoleutbildning med undervisningsinriktning pekar prognos- underlaget i huvudsak på balans för 1970-ta- let. De detaljerade bedömningar som gjorts av lärarbehovet i grundskolan och gymnasie- skolan av SCB och SÖ tyder för 1980-talet på överskottstendenser som motiverar en viss återhållsamhet i dimensioneringen. U 68 fö- reslår en i huvudsak oförändrad totalram men räknar inom denna med förändringar av utbildningskapaciteten på enskilda utbild- ningslinjer.

Utbildningssektorn för kultur— och infor- mationsyrken är den mest heterogena: den omfattar t. ex. högre konstnärlig utbildning och utbildningar till musiker, ungdomsledare, präst, bibliotekarie och journalist. Bl. a. mot bakgrund av svårigheten att definiera yrkes- området blir behovskalkylen särskilt osäker för denna sektor. När U 68 föreslår en ökning av antagningskapaciteten för 1970-ta- lets mitt är detta delvis en förändring av formell natur (viss utbildning utan angiven inriktning vid de filosofiska fakulteterna har förts dit), delvis ett uttryck för strävan att ge rum åt en reell ökning, bl. a. av den religions- vetenskapliga utbildningens kapacitet. På sikt bör man enligt U 685 mening räkna med en ökning av antalet studerande med kultur- och informationsinriktning. Behovet att ut- veckla kulturmiljön och efterfrågan på kvali- ficerad information och rekreation talar för detta.

2.5.3 Antagningstal för högskoleutbildning 2.5.3.1 Allmänt

1 det följande redovisas sektor för sektor U68s bedömningar och förslag till antag- ningstal för utbildningslinjer eller grupper av utbildningslinjer vid mitten av 1970-talet. Förslagen till antagningstal sammanfattas i tabellerna 2239—2z43. Som redan påpekats ingår inte i dessa antagningstal kapaciteten för enstaka kurser och studiekurser. Utred- ningens förslag beträffande dessa kurser har redovisats i avsnitt 2.5.2.2. Däremot ingår förslag till omfattning av lokala och irtdividu- ella utbildningslinjer.

Beträffande den fortsatta framställningen gäller följande allmänna kommentarer. I sammanställningstabellerna 2:39—2z43 anges ”nuvarande antagning” för alla utbildnings- linjer, där antalet studerandeplatser är fastställt. Av tekniska skäl kan inte motsva- rande inskrivningstal för utbildning inom de fria fakulteterna anges, då denna inte är uppdelad efter yrkesinriktning. För en uppskattning av den nuvarande inskrivningen vid dessa hänvisas till sammanfattningstabel- lerna 2:44 och 2:45 i avsnitt 2.5.3.7. Uppgifterna om den nuvarande antagningen avser i regel antalet studerandeplatser läsåret 1971/72. Talen har avrundats. Beträffande de föreslagna antagningstalen bör karaktären av cirkatal ytterligare understrykes. Utbild- ningslinjerna har betecknats med namn och provisoriska nummer enligt sammanställ- ningen av U 688 förslag till utbildningslinjer i bilaga 9. I förekommande fall har även hänvisats till motsvarande linjer i 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet.

Inom alla utbildningslinjer kan en viss varierande avbrottsfrekvens iakttas. Inte alla som antas till en utbildningslinje fullföljer denna. Beträffande de antaganden som i detta avseende ligger till grund för utbuds- kalkylens uppgifter hänvisas till avsnitt 2.4.1.

Avbrottens omfattning spelar en speciell roll vid planeringen av utbildningslinjer, där en ämnesteoretisk utbildning inom olika basutbildningsområden föregår en avslutande

yrkesinriktad utbildning och där den senare har begränsat antal platser. I ämneslärarut- bildningen följs sålunda den ämnesteoretiska utbildningen av praktisk-pedagogisk utbild- ning. Ett annat exempel på en sådan studieorganisation är bibliotekarieutbildning- en. Här redovisas för dessa utbildningar ett antagningstal för den ämnesteoretiska utbild- ningen som svarar mot den föreslagna antagningskapaciteten för den avslutande yrkesinriktade utbildningen. Man kan räkna med att en del av dem som påbörjar en linjevariant med ämneslärar- eller biblioteka- rieinriktning avbryter sina studier eller byter yrkesinriktning under studiernas gång. Såda- na byten av yrkesinriktning kan emellertid liksom nu komma att ske också åt andra hållet, så att vissa studerande först efter det att högskolestudierna påbörjats kommer att söka till ämneslärar- eller bibliotekarieutbild- ningen. Även vissa av dem som från början valt en lokal eller en individuell utbildnings- linje kommer sannolikt att vilja ha en yrkesinriktad avslutande utbildning av detta slag.

l sammanfattningstabellerna 2:44 och 2:45 har antagningen till allmänna utbild- ningslinjer, som har sin närmaste motsvarig- het i de nuvarande fria fakulteterna, redovisats fördelade på basutbildningsområ- den. Även de föreslagna antagningstalen för lokala och individuella utbildningslinjer har fördelats på detta sätt. Fördelningen, som av naturliga skäl får en mera tentativ karaktär, har gjorts på följande sätt. Ett antagande har gjorts om det antal personer med utbildning från skilda basutbildningsområden som bör få sin yrkesinriktning genom studiekurser sådana som t. ex. nuvarande yrkkurser eller ekonomisk specialkurs i gymnasieskolan med inriktning på administrations- och informationsyrken. Dessa har redovisats med antal och basutbildningsområde inom ramen för lokala och individuella utbildningslinjer. Vidare har antagits att ett antal studerande i lokala och individuella utbildningslinjer med lämplig ämneskombination under utbildning- ens gång söker till allmänna utbildningslinjer, t. ex. med inriktning mot ämneslärar- eller

bibliotekarieutbildning. Med utgångspunkt i nuvarande avbrottsfrekvenser vid de filoso- fiska fakulteterna har sålunda en antagnings- kapacitet motsvarande hälften av antalet antagna vid ämneslärarlinje fördelats på lokala och individuella utbildningslinjer inom basutbildningsområden, varvid samma fördelning använts som beträffande antagna till linjevarianter med ämneslärarinriktning. Slutligen har övriga platser inom den ram som totalt beräknats för lokala och indivi- duella utbildningslinjer fördelats med hänsyn till de olika basutbildningsområdenas andel av de allmänna utbildningslinjerna.

Medan antagningskapaciteten för lokala och individuella utbildningslinjer sålunda i förslaget har fördelats på basutbildningsom- råden, har den inte uppdelats på yrkesutbild- ningssektorer. Man kan dock med hänsyn till de behörighetsvillkor, som är knutna till yrkesutövning inom stora delar av vård- och undervisningsområdena, räkna med att större delen av kapaciteten för lokala och indivi- duella utbildningslinjer kommer att avse utbildning med inriktning mot tekniska, administrativa och ekonomiska yrken samt kultur- och informationsyrken. Inom sekto- rema för administrativ och ekonomisk utbildning och för utbildning till kultur— och informationsyrken har, som nämnts i det föregående, gjorts ett antagande om det antal personer som får sin yrkesinriktning genom studiekurser sådana som nuvarande yrkkurser eller ekonomisk specialkurs i gymnasieskolan. Detta antal utgör emellertid bara en del av den kapacitet som kan beräknas för lokala och individuella utbildningslinjer med inrikt- ning mot administrativa och ekonomiska yrken eller kultur- och informationsyrken.

Man bör enligt U 68s mening räkna med att rekryteringen av blivande forskare sker från ett mycket stort antal linjer i den grundläggande högskoleutbildningen. Kapa- citeten för detta ändamål bör rymmas inom de föreslagna totala antagningstalen. Exempelvis kommer sannolikt ett antal av dem som väljer lokal eller individuell utbildningslinje att gå vidare till forskarut- bildning.

Ett centralt mål för planeringen av universi- tet och högskolor under 1950- och 1960-ta- len var att öka kapaciteten för utbildning med teknisk och naturvetenskaplig inrikt- ning. Efterfrågan på sådan utbildning svarar för närvarande inte helt mot antalet utbild- ningsplatser, och bristen på arbetsmarkna- naden på personer med sådan utbildning har i stort sett hävts. Det finns därför skäl att för de närmaste åren inskränka sig till att fullfölja redan planerad utbyggnad.

De yrkestekniska linjerna kan väntas ge en viktig breddning av utbildningsutbudet. Av en ökning om ca 2 500 antagningsplatser för teknisk sektor i dess helhet bör större delen avse yrkesteknisk högskoleutbildning, som föreslås få en antagningskapacitet på över 2000 platser vid planeringsperiodens slut.

Den återstående ökningen bör fördelas på utbildning med olika längd och inriktning. Kortare utbildningar än civilingenjörsutbild- ningen bör utvecklas. Utbildning med kemisk-biologisk bas med inriktning mot bl.a. skoglig verksamhet, jordbruk och far- maceutisk verksamhet bör uppmärksammas. Inte minst kommer miljövård och samhälls- planering att ställa krav på personer med biologisk-teknisk utbildning. Kombinationer av teknisk och administrativ-ekonomisk utbildning, som alltså ligger i gränsområdet mellan två yrkesutbildningssektorer, bör uppmärksammas. I vissa fall kan dock sannolikt sådana kombinationer med fördel bestå av teknisk utbildning i gymnasieskolan och ekonomisk utbildning i högskolan. Också för kombinationen vård—teknik bör utbildningsmöjligheter utvecklas, t. ex. inom det arbetsmedicinska området.

Det är sålunda sannolikt att längre utbildning av mera traditionell typ bör få endast en mindre del av den nytillkommande utbildningskapaciteten inom sektorn. För civilingenjörsutbildning och motsvarande bör erfarenheterna av den nu pågående utbygg- naden avvaktas, innan ytterligare utbyggnad aktualiseras.

Här behandlas all slags utbildning som för närvarande förekommer vid teknisk fakultet, således även utbildningarna till bergsingenjör och arkitekt.

Detta är den i fråga om antalet studerande helt dominerande gruppen av utbildningslin- jer inom den tekniska sektorn. Läsåret 1972/73 är antalet nybörjarplatser ca 3 400.

Utbytbarheten _ såväl inom gruppen av utbildningslinjer som gentemot andra utbild- ningslinjer — kan bedömas vara jämförelsevis stor. Rydhs och Österbergs undersökningar stöder denna uppfattning liksom den tekni- kerprognos som på uppdrag av UKÄ utarbetats av prognosinstitutet vid SCB (IPF 1970:4).

Civilingenjörsutbildningen har byggts ut mycket kraftigt under de senaste årtiondena. År 1950/51 antogs sålunda ca 600 studeran- de och år 1960/61 något mer än 1 000 studerande till sådan utbildning.

Efterfrågan på teknisk utbildning från de studerande, som traditionellt i vårt land varit stark, har under de senaste åren inte varit så stor att alla utbildningsplatser utnyttjats. Bl.a. denna situation motiverar en samlad översyn av faktorer som påverkar tillström- ningen till tekniska och matematisk-naturve- tenskapliga studier.

Prognosunderlaget motiverar inte någon ytterligare utbyggnad av civilingenjörsutbild- ningen utöver den redan beslutade, ca 3 500 utbildningsplatser.

Naturvetenskaplig och matematisk utbildning

Här behandlas fysisk-kemisk, kemisk-biolo- gisk och matematisk-systemvetenskaplig ut- bildning med teknisk yrkesinriktning när- mast motsvarande utbildningslinjerna l abcefghi, 2 ab och 3 abc enligt 1969 års studieordning (linjevariantema A1—121, Bl —124 samt E1—125 enligt utredningens för- slag till utbildningslinjer, se avsnitt 3.2.4). Yrkesinriktningen ges inom denna utbildning bl.a. genom de avslutande studiekurserna.

Inom ramen för nuvarande studieordning kan t. ex. väljas tekniskt inriktade studiekur- ser vid filosofisk fakultet. Dessa har för närvarande en ganska blygsam omfattning (ca 200 utbildningsplatser läsåret 1972/73) men planeras få ökad kapacitet och större differentiering. Utredningen räknar vidare med att de här aktuella linjevariantema efter hand skall kunna avslutas med kurser som för närvarande ges vid teknisk och farmaceu- tisk fakultet samt vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan. Det är önskvärt att bl. a. behovet av teknisk yrkesinriktning av utbildning inom det biologiska området till- godoses. För studerande inom det matema- tisk-systemvetenskapliga området markeras yrkesinriktningen med kurser i Optimerings- lära, matematisk statistik, datateknik och informationsbehandling (linjevariant El— 125).

Utbildning av ovan beskrivet slag är inte i samma grad som civilingenjörsutbildningen utbytbar mot tekniskt inriktad gymnasial utbildning. I en situation med vissa över- skottstendenser för personal med tekniskt inriktad högre utbildning syns det därför utredningen motiverat att föreslå en i stort sett oförändrad kapacitet för utbildning inom det fysisk-kemiska området och en begränsad ökning för det matematisk-sy- stemvetenskapliga området. Den ökade bety- delse som biologisk kunskap kommer att få i det framtida samhället gör att U 68 föreslår viss ökning av utbildningskapaciteten inom det kemisk-biologiska området.

För mitten av 1970-talet räknar utred- ningen med en sammanlagd antagning till naturvetenskaplig och matematisk utbildning av här beskrivet slag av ca 1 000 studerande (övre planeringsgräns). Som nedre plane- ringsgräns anges ca 750 studerande. Den beräknade fördelningen av dessa tal på basutbildningsområden framgår av nedan- stående sammanställning.

Basutbildnings- Övre plane— Nedre plane— område ringsgräns ringsgräns Fy sisk-kemisk

utbildning 250 200 Kemisk-biologisk

utbildning 400 300 Matematisk-system-

vetenskaplig utbildning 350 250

Summa 1 000 750

Yrkesteknisk högskoleutbildning

Den yrkestekniska högskoleutbildningen an- knyter närmast till gymnasieskolans tvååriga yrkesinriktade linjer. Omfattningen bör, som tidigare framhållits, bedömas först sedan man vunnit erfarenheter av den försöksverk- samhet som utredningen föreslår (jfr avsnitt 3.4.5). U 68 räknar emellertid med en bety- dande kapacitetsökning som dock sannolikt bör anstå till planeringsperiodens senare del. U 68 har som övre planeringsgräns vid mit- ten av 1970-talet satt ca 700 utbildningsplat- ser och som nedre planeringsgräns ca 500 utbildningsplatser per år.

Farmaceutisk utbildning

För närvarande antas årligen 80 studerande till farmacie kandidatutbildning. Denna kapacitet skall enligt fattade beslut ökas till 120 studerande. Efter farmacie kandidatexa- men kan specialisering ske på apotekarlinje eller medicinsk linje. Den medicinska linjen har dock rönt ringa intresse från de farmacie kandidaternas sida. Till linjen, som har en antagningskapacitet av 80 studerande per år, antas även sökande med minst 40 poäng inom ämnesområdet kemi vid filosofisk fakultet. En arbetsgrupp inom UKÄ har föreslagit vissa förändringar av den medi- cinska linjens nuvarande studieorganisation bl.a. i syfte att öka tillströmningen av sökande med farmacie kandidatexamen. Receptarieutbildningen har en kapacitet av 240 studerande per år (120 per termin). Vid de senaste antagningstillfällena har

antalet nybörjare varit avsevärt lägre. Recep- tariema har under senare tid haft svårigheter att få anställning efter genomgången utbild- ning.

l avvaktan på en mera slutgiltig lösning av receptarieutbildningens utformning har UKÄ i maj 1972 i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit en viss omläggning av den nuvaran- de utbildningen inom ramen för nuvarande kostnadsram. Förslaget innebär förutom vissa Studieorganisatoriska förändringar ock- så en sänkning av antagningskapaciteten till 160 studerande per år. [ prop. 1973:1 beräknas i samband med en förlängning av utbildningen till tre terminer en antagnings- kapacitet på 80 platser i receptarieutbild- ningen höstterminen 1973.

Intill dess ytterligare erfarenhet vunnits av den minskade utbildningskapaciteten i recep- tarieutbildningen, bör enligt U68s mening viss försiktighet iakttas vid dimensioneringen av denna. Utredningen räknar med en årlig antagning vid den övre planeringsgränsen av 160 studerande och vid den nedre gränsen av 80 studerande. Vad beträffar farmacie kandi- datutbildningen räknar U68 vid den övre planeringsgränsen med att den planerade utökningen förverkligas (årlig antagning av 120 studerande), medan utredningen vid den nedre gränsen tar upp nuvarande antagning, 80 studerande. Antagningen till den medi- cinska linjen av studerande med 40 poäng i kemi ingår i antagningstalen till naturveten- skaplig och matematisk utbildning ovan.

Laboratorieassistentu tbildning

För närvarande antas sammanlagt drygt 900 studerande per år i laboratorieassistentut- bildning. Utbildningen är främst inriktad på sjukhusens och de medicinsk-vetenskapliga laboratoriemas behov, men till arbetsmark- naden för laboratorieassistenter bör räknas också vissa delar av industrin. U68 finner det motiverat att räkna med en viss måttlig ökning av antagningskapaciteten trots att denna vuxit mycket snabbt under den senaste tioårsperioden.

För mitten av 1970-talet beräknas således som övre planeringsgräns en antagning av ca 1 000 studerande och som nedre gräns en i stort sett oförändrad antagning, ca 900 studerande.

Jordbruks- och skogsbruksutbildning

Nuvarande antagning framgår av följande sammanställning.

Agronom 105 Lantmästare 130 Hortonom och landskapsarkitekt 30l Trädgårdstekniker 30 Jägmästare 40 Skogsmästare Ä) ca 365

1 Läsåret 1972/73 ökas antalet platser på landskapsarkitektlinjen med 10.

Det kalkylerade utbudstalet för denna grupp av utbildningar är avsevärt större än det kalkylerade behovstalet. Bedömningen av den framtida dimensioneringen är starkt beroende av om det är möjligt att genom vissa förändringar i studiernas innehåll och organisation vidga utbildningarnas använd- ningsområde på arbetsmarknaden.

Frågan om utformningen av lantmästar- och trädgårdsteknikerutbildningarna har ut- retts inom lantbrukshögskolan, som föresla- git Kungl. Maj:t vissa förändringar i studier- nas inriktning (avsnitt 3.4.5 och 35.33), bl.a. i syfte att bredda utbildningarnas användningsområde, samt i samband härmed en efter hand ökad utbildningskapacitet upp till 150 studerande på lantmästarlinjen och 60 studerande på trädgårdsteknikerlinjen.

U68 räknar med en antagningskapacitet på sammanlagt ca 400 studerande i jord- bruks- och skogsbruksutbildning 1976/77.

Övrig teknisk utbildning

Brandingenjörsutbildning, driftteknikerut- bildning, sjöingenjörsutbildning samt livsme- delsteknisk utbildning på eftergymnasial nivå har sammanförts under rubriken övrig teknisk utbildning. Sammanlagt antas för

närvarande ca 400 studerande till dessa utbildningar enligt följande sammanställning.

Brandingenjör 30l Drifttekniker 180 Sjöingenjör 190 Livsmedelstekniker Ä) ca 430

1 Antagning vartannat år.

Den livsmedelstekniska utbildningen kan i framtiden beräknas bli ersatt av yrkesteknisk högskoleutbildning (se ovan). För övrigt räknar U 68 endast med en mycket måttlig expansion av dessa utbildningsvägars sam- manlagda kapacitet. Totalt beräknas således ca 450 antagningsplatser vid mitten av 1970- talet, bl. a. för att kunna tillgodose behov av att öka kapaciteten för utbildning av drift- tekniker.

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningstal för teknisk yrkesutbildning sammanfattas i ta- bell 2:39.

2.5.3.3 Administrativ och ekonomisk yrkes- utbildning

Under 1960-talet har resurserna för högsko- leutbildning med administrativ och ekono- misk inriktning mångfaldigats. Därigenom har en utpräglad bristsituation på arbets-

marknaden kunnat täckas. Efterfrågan på utbildning av detta slag har varit mycket stor.

Det är önskvärt att utbildningen inom sektorn differentieras. Man bör enligt U 685 mening sträva efter att utveckla en linje- struktur som dels ger flera studerande en mera klart yrkesinriktad utbildning, dels ger möjlighet att välja utbildningslinjer av olika längd.

För närvarande handhas administrativa arbetsuppgifter förhållandevis ofta av perso- ner med exempelvis teknisk eller pedagogisk yrkesinriktning i sin grundutbildning. Även om man i framtiden kan åstadkomma ett mera ändamålsenligt utbud av grundläggande administrativ högskoleutbildning, är det san- nolikt att det allt framgent kommer att finnas ett behov av kortare administrativ utbildning för personer vilkas grundutbild- ning haft annan inriktning. Sådana kurser bör ges inom ramen för utbudet av enstaka kurser och studiekurser och ses som ett led i en återkommande utbildning.

Utbytbarheten inom sektorn såväl i horisontell som vertikal led — kan beräknas vara tämligen stor (se avsnitt 2.4.6).

U 685 förslag innebär en mycket måttlig kapacitetsökning för administrativ och eko- nomisk högskoleutbildning under planerings- perioden. Såvitt nu kan bedömas bör en väsentlig del av ökningen ligga inom dels

Tabell 2:39. Sammanfattning av förslag till antagningstal för teknisk yrkesutbildning (all- männa utbildningslinjer).

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer Nuvarande antagnings- kapacitet, i regel

U 685 förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

1971/72 0 N

1 Civilingenjörsutbildning (teknisk fakultet) 3 250 3 500 3 500 2 Naturvetenskaplig och matematisk ut- bildning 1 000 800 3 Yrkesteknisk högskoleutbildning — 700 500 4 Farmaceutisk utbildning 320 280 160 S Laboratorieassistentutbildning 900 1 000 900 6 Jordbruks— och skogsbruksutbildning 365 400 400 7 Övrig teknisk utbildning 430 450 450

Summa 7 300 6 700

Ö = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns 168 SOU 1973:2

utbildning med starka inslag av informations- behandling och statistik, dels utbildning med kvalificerade språkliga inslag. Vidare bör områdena marknadsföring och varudistribu- tion uppmärksammas. En god balans bör eftersträvas mellan utbildningslinjer av olika längd och specialiseringsgrad. Sannolikt bör t. ex. utbildning av tre- eller fyra terminers längd med inriktning mot speciella admi- nistrationsområden, av i huvudsak det slag som nu bedrivs som försöksverksamhet med kombinationsutbildning, efter hand öka ytterligare i omfattning.

Den juridiska utbildningens och socio- nomutbildningens organisation och innehåll utreds för närvarande inom U 68 (se avsnitt 3.6). Utredningsförslagen, som senare kom- mer att presenteras i separat betänkande, kan ge nya förutsättningar också för den kvantitativa planeringen inom sektorn.

Juridisk utbildning

Utbildningen vid de nuvarande juridiska fakulteterna förbereder dels för domarverk- samhet och andra uppgifter inom i första hand rättsväsendet, för vilka någon annan utbildning inte finns, dels för administrativa uppgifter, för vilka utbytbarheten med andra utbildningar i vissa fall kan vara betydande. Utbildningstiden är 4åår, dvs. längre än för t. ex. filosofisk-samhällsvetenskaplig utbild- ning och socionomutbildning.

Antalet nyinskrivna vid juridisk fakultet har under de senaste tre läsåren genomsnitt- ligt varit ca 1 300. Enligt U 685 uppfattning bör kapaciteten för juridisk utbildning, i den mån den förbereder för allmänna administra- tiva uppgifter, minskas bl. a. till förmån för kortare utbildningar med specifik inriktning mot olika administrativa områden.

I awaktan på resultaten av det tidigare nämnda utredningsarbetet har bedömningen av antagningsbehovet vid mitten av 1970-ta- let gjorts med utgångspunkt i den nuvarande utbildningens utformning. U 68 föreslår att den övre planeringsgränsen för antagningsta- let till juristlinjen sätts vid ca 1 000 antag- ningsplatser. Som nedre planeringsgräns an- ges 800 platser.

Ekonom- och samhällsplanerarutbildning, filosofisk-samhällsvetenskaplig utbildning samt socionomutbildning, förvaltningslinje

Ekonom- och samhällsplanerarutbildning och filosofisk-samhällsvetenskaplig utbild- ning betecknas i U685 förslag till utbild- ningslinjer (kapitel 3) som linjevariantema D2—237, D2—238, 03—239, D3—240 samt linje 241, vilka närmast motsvarar linjerna 6ab och 7abc i 1969 års studieordning. Tillströmningen till dessa linjer har beräknats till ca 2 300 studerande läsåret 1971/72. Vid förvaltningslinjen vid socialhögskolorna an- tas för närvarande ca 750 studerande årligen. Bl.a. mot bakgrunden av utbytbarheten mellan dessa utbildningar har antagningska- paciteten för dem bedömts i ett samman- hang.

Den snabba utbyggnad som skett av socionomutbildningens kapacitet och den stora ökningen av tillströmningen till nu ifrågavarande linjer vid de filosofiska fakulte- terna motiverar enligt U685 bedömning en återhållen ökningstakt i antagningen till dessa utbildningar intill dess erfarenhet vunnits av anpassningen mellan utbud och efterfrågan på utbildade under en något längre period.

Kalkylunderlaget visar att utbildningsbe- hovet ligger på ungefär samma nivå som nuvarande antagning. På sikt torde en något ökad kapacitet vara motiverad.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att antagningskapaciteten vid 1970-talets mitt för här aktuella utbildningsvägar till- sammans fastställs till ca 3 400 antagnings- platser vid den övre planeringsgränsen och ca 3 000 vid den nedre.

Annan treårig administrativ och ekonomisk utbildning

Med ”annan treårig administrativ och ekono- misk utbildning” avses utbildningsvägar som ger en administrativ och/eller ekonomisk funktionsinriktning åt utbildning inom skil- da basutbildningsområden. Det gäller dels

samhällsvetenskaplig utbildning, betecknad som linjevariant D4—242 och D6—243 i förslaget till utbildningslinjer (närmast sva- rande mot utbildningslinjerna 1 dj, 8 a och 9 a i 1969 års studieordning), dels beteende- vetenskaplig basutbildning (linjevariant C2—221, närmast motsvarande linje 5 i 1969 års studieordning) och matematisk-system— vetenskaplig basutbildning (linjevariant El -244 och E2—245, vilka närmast motsva- rar linjerna 1 cefi och linje 2 e i 1969 års studieordning).

Yrkesinriktningen ges bl.a. genom avslu- tande studiekurser med ekonomisk och administrativ inriktning. Även ekonomisk specialkurs eller andra specialkurser inom gymnasieskolan bör därvid komma i fråga.

Som avslutande studiekurs förekommer också kursen för studie- och yrkesoriente- ringsverksamhet (syo-konsulenter) som bör vara en lämplig avslutning bl.a. på en beteende ve tenskaplig och samhällsvetenskap- lig utbildning.

Sammanlagt föreslår U 68 som övre planeringsgräns en kapacitet av 1 000 antag- ningsplatser och som nedre planeringsgräns 800 platser för de här behandlade utbild- ningarna, fördelade på basutbildningsområ— den enligt nedanstående sammanställning.

Basutbildnings— Övre plane- Nedre plane- område ringsgräns ringsgräns Beteendevetenskaplig

utbildning 200 200 Samhällsvetenskaplig

utbildning 250 200 Matematisk-system-

vetenskaplig

utbildning 550 400

Summa 1 000 800

T våärig administrativ och ekonomisk utbild- ning

Administrativ och ekonomisk utbildning förekommer i dag som försöksverksamhet med s. k. kombinationsutbildning (se avsnitt

3.232). Antagningskapaciteten läsåret 1972/73, 960 platser, framgår av nedanstå- ende sammanställning.

Personaladministration 210 Revision, bank, beskattning 180 Sekreterare 270 Socialadministration 30 Transportadministration 120 Utbildningsadministration LSE

960

Antalet antagna studerande till kombina- tionsutbildningar läsåret 1972/73 har inte varit så stort som antalet platser.

Utbildningsvägar av i huvudsak denna längd och karaktär bör enligt U 685 uppfatt- ning utvecklas och inriktas mot även andra områden inom den administrativa och ekonomiska sektorn. Även innehållet i de nuvarande utbildningarna kan behöva ses över. U68 räknat på sikt med en ökad kapacitet för detta slag av utbildning. Efter den snabba expansion som utbildningen undergått under ett inledningsskede bör den dock under några år ha i huvudsak oförändrad antagning, bl.a. för att dess ställning på arbetsmarknaden skall stabilise- ras. U 68 föreslår som övre planeringsgräns en total årlig antagning av ca 1000 studerande vid 1970-talets mitt och som nedre gräns ca 900 studerande.

Ettåriga specialkurser i gymnasieskolan med administrativ och ekonomisk inriktning

Inom gymnasieskolan ges i form av ettåriga specialkurser utbildning inom det admi- nistrativa och ekonomiska området, som av U 68 föreslås betraktas som högskoleutbild- ning, med för närvarande följande omfatt- ning. (Beträffande s.k. ekonomisk special- kurs, se vidare nedan.)

Företagsekonomi 30 Marknadsföring 60 Personal inom hotell- och restaurangbranschen 30 Sekreterare 270 Samhällsadministration 50 Socialadministration 40 Transportekonomi &

ca 500

Vissa av dessa kurser ingår i kombinations- utbildning. Motsvarande antal utbildnings- platser ingår inte i sammanställningen ovan.

Organisationen av dessa kurser är flexibel och kan tämligen lätt anpassas efter bedömningar på kortare sikt. Deras dimen- sionering bör också ses i samband med den ökade dimensioneringen av kombinationsut- bildningarna på detta område. U 68 räknar därför med en antagning 1976/77 av i stort sett nuvarande omfattning trots att behovs- och utbudskalkylerna pekar på att kapacite- ten borde öka något.

Den s. k. ekonomiska specialkursen i gymnasieskolan, som avses ge en påbyggnad på eller en utbildning likvärdig med treårig ekonomisk linje i gymnasieskolan, räknas inte i utredningens förslag som högskoleut- bildning (avsnitt l.3). Den ingår dock som del i viss kombinationsutbildning. Kursen ger dock en utbildning som i viss utsträckning är jämförbar med och sannolikt istor utsträck- ning utbytbar mot vissa av de ovan beskrivna specialkurserna. I SÖs längtidsbedömning räknas med ett årligt intag av 3 900 stude- rande i ekonomisk specialkurs under den närmaste femårsperioden. I detta tal är inräknade de studerande som tar utbild- ningen som en del av kombinationsutbild- ning. Om detta antal ökar kan man räkna med en motsvarande minskning av antalet studerande som tar specialkursen som fri- stående utbildning. Detsamma gäller, om den ekonomiska specialkursen, som U68 före- slår, kan tas som avslutning på andra utbild- ningslinjer med administrativ och ekonomisk inriktning.

Tväa'rig utbildning i administrativt systemar- bete

Tvåårig utbildning i administrativt systemar-

bete förekommer som försöksverksamhet med kombinationsutbildning. Läsåret 1972/ 73 var antagningskapaciteten 180 studeran- de.

Kombinationen av kvalificerad utbildning inom det ekonomisk-administrativa området och ADB-området kommer enligt U68s bedömning att röna ökad efterfrågan. Utredningen föreslår en ökning av antag- ningskapaciteten till ca 250 studerande årligen.

Ettårig utbildning av systemmän och pro- grammerare

Nuvarande antagning till den ettåriga special- kursen i gymnasieskolan för systemmän och programmerare är ca 1 080 studerande. Denna utbildning har vuxit så snabbt att ett uppdämt behov torde ha blivit tillgodosett.

Behovs- och utbudskalkylens tal tyder här på att någon större ökning av denna utbildningskapacitet inte skulle vara motive- rad. Det är emellertid svårt att bedöma utbildningsbehovet för detta tämligen nya arbetsområde. Inte minst gäller detta avväg- ningen mellan kortare och längre utbildning. U 68 räknar därför med i huvudsak oföränd- rad utbildningskapacitet för systemmän och programmerare, nämligen ca 1200 antag- ningsplatser vid den övre planeringsgränsen och ca 1 000 vid den nedre gränsen. Det är inte otänkbart att en del av denna utbildningskapacitet i framtiden bör läggas på längre utbildningslinjer, som bygger på matematisk—systemvetenskaplig basutbild- ning.

Övrig administrativ och ekonomisk utbild- ning

Här avses en rad kvantitativt mindre omfattande, sinsemellan mycket olika utbild- ningsvägar, för vilka utredningen föreslår ett sammanlagt antagningstal vid 1970-talets mitt. Utbildningslinjerna och deras nuvaran- de omfattning framgår av nedanstående upp- ställning.

Ekonomiföreståndare 60 lnternatföreståndare 80 Hälsovårdsinspektör 50 Högre grafisk utbildning 50 Sjökapten 170

410

U68 räknar med en viss ökning av det sammanlagda antagningstalet till dessa ut- bildningsvägar. Ökningen ligger främst på hälsovårdsinspektörs- och ekonomiförestån- darutbildningarna.

Hälsovårdsinspektörsutbildningen är för närvarande föremål för översyn. Man räknar enligt vad U 68 erfarit med en ökning till 75 studerande per år. Det är möjligt att en förändrad utbildning kan öka användbar- heten på arbetsmarknaden. Det kan finnas anledning att beräkna ett ännu något högre antal utbildningsplatser.

Behovet av personer med ekonomiföre- ständarutbildning är, enligt gjorda bedöm- ningar, stort och den nuvarande utbildnings- kapaciteten är mera anpassad till de utbildningssökandes förhållandevis ringa in-

tresse för utbildningen än till det arbets— marknadsmässiga behovet. Man bör enligt U 685 uppfattning räkna med en viss ökning av kapaciteten vid mitten av 1970-talet.

U68 föreslår att sammanlagt ca 500 utbildningsplatser beräknas för gruppen övrig administrativ och ekonomisk utbild- ning vid 1970-talets mitt.

Lokala och individuella utbildningslinjer

Inledningsvis har framhållits att det är önskvärt att kunna ge en administrativ eller ekonomisk yrkesinriktning åt skilda basut— bildningsinnehåll, exempelvis fysisk-kemisk, språklig eller historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning. Sådan yrkesinriktning kan ges bl.a. genom s.k. yrkkurs i t. ex. administrativ teknik, sjukvårdsadministra- tion osv. eller genom ekonomisk specialkurs. Utredningen menar att ett utrymme för sådan utbildning bör beräknas inom ramen för lokala och individuella utbildningslinjer och exemplifierar nedan hur en sådan

Tabell 2:40. Sammanfattning av förslag till antagningstal för administrativ och ekonomisk

yrkesutbildning (allmänna utbildningslinjer).

U(bildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande an tagnings— kapacitet. i regel 1971/72

U 685 förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

ö N

1 Juristutbildning ca 1 300 1 000 800 2 Ekonom- och samhällsplanerarutb.

filosofisk-samhällsvetenskaplig

utbildning, socionomutbildning vid förvaltningslinje 3 400 3 000 3 Annan treårig administrativ och

ekonomisk utbildning 1 000 800 4 Tvåårig administrativ och ekonomisk

utbildning 570 1 000 900 5 Tvåårig utbildning i administrativt

systemarbete 120 250 250 6 Ettåriga specialkurser inom gymnasie-

skolan med administrativ och ekonomisk inriktning 500 500 500 7 Ettårig specialkurs i gymnasieskolan

för utbildning av systemmän och programmerare 1 080 1 200 1 000 8 Övrig administrativ och ekonomisk

utbildning ca 400 500 500

Summa 8 800 7 700 Ö = övre planeringsgräns. N = nedre planeringsgräns

Basutbildnings— Övre plane- Nedre plane- område ringsgräns ringsgräns Fysisk-kemisk

utbildning 100 70 Kemisk—biologisk

utbildning 100 70 Språklig utbildning 200 100 Historisk-estetisk-

religionsveten— skaplig utbild-' ning 100 60

Summa 500 300

kapacitet kan fördelas på basutbildningsom- råden.

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningstal för administrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning sammanfattas i tabell 2:40.

2.5.3.4 Vårdyrkesutbildning

Den medicinska delen av vårdområdet är den kvantitativt dominerande inom denna utbild- ningssektor. Motsvarande utbildningslinjer förbereder ofta för tämligen preciserade vårdfunktioner och yrkesutövningen regleras i stor utsträckning av behörighetsregler. Ut- bytbarheten inom området är således, åtmin- stone för närvarande, begränsad.

Förhållandena är delvis andra inom det so- ciala vårdområdet. Högskoleutbildningarna till t. ex. psykolog och socionom, som ex- panderat mycket starkt under det senaste år- tiondet, har en arbetsmarknad som är mind- re fast avgränsad och reglerad.

En helhetssyn på hela vårdsektorn bör eftersträvas i högskoleutbildningens plane- ring. Det är väsentligt att utbildningen med- verkar till att kontakten mellan medicinskt och socialt vårdarbete utvecklas. U 685 speci- ella utredningsarbete beträffande socionom- utbildning och vissa kortare högskoleutbild- ningar med vårdinriktning syftar bl. a. till att stärka dessa kontakter. Som bl. a. framhålls i kapitel 3 är också utbildning med inriktning mot barna- och ungdomsvård under utred- ning. Det kan därför finnas anledning att efter hand ompröva utbildningskapaciteten för sådan utbildning.

Läkarutbildning

Läkarutbildningen kan tas som exempel på den mycket omfattande expansion som hög- skoleutbildningen inom vårdsektorn genom- gått. Läsåret 1950/51 antogs ca 230 stude- rande till läkarutbildning, medan nuvarande antagningskapacitet är ca 1 000. För närva- rande finns en läkare på 775 invånare. Med oförändrad antagningskapacitet beräknas läkartätheten år 1980 vara i det närmaste dubbelt så stor som nu för att år 1990 vara omkring en läkare på knappt 350 invånare.

Genomarbetade bedömningar av läkarbe- hovet saknas för tiden efter slutet av 1970- talet. Det blir alltså nödvändigt att i utbild- ningsplaneringen på detta område, liksom på flera andra, fatta beslut på grundval av mera allmänna indikationer på arbetsmarknadsut- vecklingen.

Att samhället behöver läkare utöver da- gens antal tycks vara helt klart. Redan en förkortning av arbetstiden till i genomsnitt 40 timmar i veckan (reell arbetstid) skulle innebära krav på ett avsevärt större antal lä- kare än nu. Detta utesluter emellertid inte att själva inriktningen av hälso- och sjuk- vårdsarbetet kan — och bör — ändras. Som ett exempel kan nämnas det ökade behovet av företagsläkare. Den nuvarande inrikt- ningen av nytillskott av läkarresurserna mot områden som psykiatri och satsningen på öppna vårdformer torde komma att bestå. Hela den förebyggande sidan kan bedömas komma att expandera.

Med förbättrad läkartillgång kommer möj- ligheten att använda personer med läkarut— bildning i andra uppgifter att öka. Å andra sidan förbättras också tillgången på personer med alternativ utbildning, t. ex. psykologer, sjukvårdsadministratörer och vårdyrkeslärare, liksom på vidareutbildade sjuksköterskor och sjukgymnaster.

Det är mycket svårt att ha en bestämd uppfattning om huruvida den nuvarande ka- paciteten för läkarutbildningen är tillräcklig för behoven under de närmaste årtiondena. Man måste ta upp sådana väsentliga spörsmål som en awägning mellan social och medi-

cinsk vård och mellan förebyggande och i snävare mening vårdande åtgärder.

Det är nödvändigt att analysera tillgång och behov av läkare tillsammans med motsva- rande frågor för en rad andra personalkate- gorier. Personal med kortare utbildning än läkarnas kan t. ex. avlasta dessa vissa uppgif- ter. Detta sker i viss utsträckning bl. a. genom Specialutbildade sjuksköterskor. En mera systematisk och omfattande vidareutbildning av olika personalkategorier bör kunna leda till att nya behandlingsformer eller förebyggande åtgärder utvecklas, varigenom läkare frigörs utan att annan personal direkt övertagit lä- karnas nuvarande uppgifter.

En väg för vidareutbildning av sjuksköter- skor (motsvarande) bör enligt utredningens mening leda till läkarexamen. Erfarenheterna från sådan vidareutbildning bör kunna ge an- visning om möjligheterna att utveckla utbild- ningslinjer till yrkesfunktioner som direkt eller indirekt avlastar läkarna.

Att dra slutsatser för utbildningsplane- ringen under 1970-talet av en så obestämd bild av 1980-talet är självfallet svårt. En för- siktig slutsats är enligt U 68 att läkarutbild- ning med nuvarande studieorganisation inte bör öka i kapacitet utöver vad fullföljande av nuvarande planering innebär, dvs. en årlig an- tagning av 1 050 studerande. Det finns i stål- let skäl att prioritera de kortare vårdutbild- ningarna i högskolan, inte minst dem till arbetsterapeut och sjukgymnast.

Kortare högskoleutbildningar inom vårdområdet

De under denna rubrik behandlade utbild— ningsvägarna och deras nuvarande antag— ningskapacitet framgår av följande samman- ställning.

Arbetsterapeut 275 Hörselvårdsassistent 30 Medicinsk assistent 500 Sjukgymnast 270 Sjuksköterska 3 000 Ålderdomshemsföreståndare 170

ca 4 250

Behovskalkylen för 1975/80 anger ett be- hov av utbildade som vida överstiger det kal- kylerade utbudstalet. Den sammanlagda ut- bildningskapaciteten för de kortare vårdut- bildningarna bör enligt U 685 mening öka.

Ökningen bör främst komma till stånd på sjukgymnast- och arbetsterapeututbild- ningarna. Kungl. Maj:t har den 2 februari 1972 gett SÖ i uppdrag att vidta åtgärder för att så snart som möjligt få till stånd en ökning av utbildningskapaciteten inom båda dessa utbildningsvägar. Med hänsyn till bl. a. de utbyggnadsplaner som redan nu föreligger finner U 68 det rimligt att man inriktar sig på att söka uppnå en fördubbling av antalet antagningsplatser.

Sjuksköterskeutbildningen, som är den volymmässigt största bland de kortare hög- skoleutbildningarna inom vårdområdet, har under de senaste åren byggts ut kraftigt och det syns nu som om en tidigare stor brist på sjuksköterskor är på väg att förbytas mot ba- lans mellan tillgång och efterfrågan. Bristen är dock ännu inte hävd. Arbetsmarknadslä- get för medicinska assistenter är i huvudsak detsamma som för sjuksköterskor medan det fortfarande är stor brist på ålderdomshems- föreståndare. U 68 föreslår en viss ökning av intagningen också till dessa utbildningar.

Som framgår bl.a. av avsnitt 3.7.2.l ge- nomförs inom U 68 ett utredningsarbete med syfte att bl. a. undersöka samordnings- möjligheterna för utbildningslinjerna i denna grupp.

U 68 föreslår som en övre planeringsgräns vid 1970-talets mitt en antagrting till samtli- ga kortare högskoleutbildningar inom vård- området på ca 5 000 studerande. Motsvaran- de nedre planeringsgräns föreslår utred- ningen till ca 4 800 studerande.

Tandvårdsutbildning

Här behandlas tandläkarutbildning, till vil- ken för närvarande antas 380 studerande per år, samt den tämligen nyinrättade tandhygie- nistutbildningen, som är en ettårig vidareut- bildning för tandsköterskor med viss yrkes- erfarenhet. Till den senare utbildningen an-

Enligt beslut av 1970 års riksdag skall an- tagningen till tandläkarutbildning öka till 500 studerande per år från vårterminen 1973. Denna dimensionering som bygger på att utbildningen i Stockholm sker dels i an- slutning till Huddinge sjukhus, dels vid den gamla tandläkarhögskolan, skall gälla minst fem intagningsårgångar. UKÄ har i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att öka tandläkarutbildningens kapacitet. Antalet yrkesverksamma tandläkare, som var ca 3 500 år 1950, ca 5 000 år 1960 och ca 7 000 år 1970, beräknas med den beslutade utbyggnaden av utbildningskapaciteten vara ca 9 000 år 1980 och ca 12 000 år 1990.

Behovet av tandläkare i framtiden blir i hög grad beroende av tillskapandet av en tandvårdsförsäkring. Denna fråga har utretts av 1970 års utredning om tandvårdsförsäk- ring, som i sitt betänkande ”Allmän tand- vårdsförsäkring” (SOU l972z81) föreslår att en allmän tandvårdsförsäkring införs den 1 januari 1974. Ställningstaganden till fortsatt utbyggnad av tandläkarutbildningen bör så— vitt möjligt anstå till dess beslut fattats i för- säkringsfrågan.

Det antal tandhygienister som hittills ut- bildats är tämligen blygsamt. I betänkandet ”Folktandvårdens uppbyggande och regle- ring” (SOU 1970:11) angav 1967 års folk- tandvårdsutredning att man fr. o. m. läsåret 1971/72 skulle behöva utbilda drygt 60 tandhygienister årligen. En stark satsning på utbildning till tandhygienister sker utom- lands, t. ex. i USA.

U 68 finner att många skäl talar för att man på sikt bör inrikta sig mot en ökad kapaci- tet av tandhygienistutbildningen. Den slutli- ga bedömningen måste dock göras som ett led i en samlad lösning av behovet av tand- vårdspersonal. ] denna kan även nya utbild- ningskategorier inom tandvårdsområdet bli aktuella för diskussion.

För 1976/77 räknar U 68 med en intag- ning av 500 tandläkarstuderande och ca 100 tandhygieniststuderande.

För närvarande antas ca 750 studerande årli- gen till studier för 40 poäng i psykologi vid fr- losotisk fakultet, som är den första studiekur- sen i den s. k. psykologlinjen (utbildningslin- je 4 a). Tredje årets utbildning på denna linje kan omfatta en påbyggnadskurs i psykologi med tillämpningsinriktning, och utbildnings- linjen leder därigenom fram till vad som motsvarar nuvarande behörighet som bi- trädande psykolog. Utbildningen kan byggas på med en tvåårig psykologutbildning, som startade höstterminen 1972 med en antag— ningskapacitet av 200 studerande.

Utredningen har i sina överväganden ut- gått från att den längre psykologutbild- ningen i huvudsak bör dimensioneras med hänsyn till en förutsebar utveckling av anta- let psykologtjänster medan man, när det gäl- ler dimensioneringen av den psykologiska grundutbildningen, kan ställa sig något friare gentemot arbetsmarknadens behov. Det kommer, enligt U 683 uppfattning, i framti- den att finnas ett behov av personer med beteendevetenskaplig grundutbildning inom skilda områden, vilket har en omfattning som sannolikt inte är obetydlig men som är svår att fånga i en behovskalkyl.

Med hänvisning till de kalkylerade be- hovs- och utflödestalen finner utredningen det motiverat att, för läsåret 1976/77, plane- ra för en viss minskning i antagningskapacite- ten för den psykologiska grundutbildningen och anger en antagning till psykologlinjen av 600 studerande vid den övre planeringsgrän— sen och 550 vid den nedre. Vid bedömning av kapaciteten bör man, enligt U 685 uppfatt- ning, se denna tillsammans med utbildnings- kapaciteten för socionomutbildningens so- cialalinje.

Socionomutbildning, social linje

På grundval av förslag av 1970 års socionom- utbildningsberedning har statsmakterna fat- tat beslut som innebär att antalet utbild- ningsplatser vid socialhögskolorna skall ökas i snabb takt. Antagningen till social linje är

för närvarande ca 1 100 studerande årligen. I sina förslag till anslagsäskanden för budget- året 1973/74 redovisar nämnden för socio- nomutbildning en planerad utbyggnadstakt som 1975/76 ger en antagning av ca 1 400 studerande på social linje.

Om man ser endast till de tjänster och be- fattningar som traditionellt besätts med so- cionomer kan med den beräknade kapaci- tetsökningen — utvecklingen på sikt gå mot ett visst överskott av utbildade. Man kan emellertid räkna med att det finns en rad funktioner, för vilka socionomutbildningen är en lämplig förberedelse och till vilka so- cionomer, bl. a. på grund av det tidigare otillräckliga utbudet, inte hittills rekryterats. Den framtida organisationen av socionomut- bildningen, som utreds inom U 68 (se avsnitt 3.7.2.l), har självfallet betydelse för utbild- ningens användningsområde.

U 68 menar att socionomutbildning på social linje och gmndläggande utbildning på psykologlinje — om för närvarande än i be- gränsad omfattning kan vara utbytbara ut- bildningar på arbetsmarknaden. Utbildnings- kapaciteten för båda utbildningsvägarna bör därför ses tillsammans. Som en övre plane- ringsgräns för den sociala linjen beräknas ca

1 400 antagningsplatser 1976/77 och som en nedre gräns ca 1 250 platser.

Logopedutbildning

Den nuvarande antagningen av studerande i logopedutbildning svarar mot en årlig antagning av ca 20 studerande. Inom UKÄ utreds möjligheterna att öka utbildningska- paciteten. De olika bedömningar som i skilda sammanhang .orts under 1960-talet pekar alla på ett behov som svarar mot en större utbildningskapacitet än den nuvarande. Ut- bildningen är också mycket eftersökt bland de studerande. U 68 föreslår att intagningen ökas så att den vid mitten av 1970-talet sva- rar mot en årlig antagning av ca 50 studeran— de.

Socialpedagogutbildning

År 1971/72 antogs 64 studerande till social- pedagogutbildning. Utbildningen är förhål- landevis specialiserad och inriktad mot kvali- ticerade vård- och administrationsuppgifter på bama- och ungdomsvårdande institutio— ner, barnhem, ungdomsvårdsskolor etc. Det är sannolikt att utbildning med denna inrikt-

Tabell 2:41. Sammanfattning av förslag till antagningstal för Vårdyrkesutbildning (allmänna

utbildningslinjer),

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande antagnings- kapacitet, i regel 1971/72

U 685 förslag för mitten av 1970—talet (cirkatal)

Ö N 1 Läkarutbildning 975 1 050 1 050 2 Kortare högskoleutbildning inom vårdområdet 4 250 5 000 4 800 3 Tandläkarutbildning 380 500 500 4 Tandhygienistutbildning 50 100 100 5 Socionomutbildning på social linje 1 100 1 400 1 250 6 Psykologutbildning 7501 600 550 7 Logopedutbildning 20 50 50 8 Socialpedagogutbildning 65 75 75 9 Veterinärutbildning 50 50 50 Summa 7 600 8 800 8 400 1Avser antagningskapaciteten till studier för 40 poäng i psykologi. Ö = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns 176 SOU 1973:2

ning bör få en ökad kapacitet men det- ta bör, enligt U 685 uppfattning, ske först i samband med en översyn av utbildningens organisation och innehåll. Härvid bör U 685 arbete beträffande socionomutbildningens innehåll beaktas. Även LUKs förslag till ut- bildning av lärare i barn- och ungdomskun- skap berör socialpedagogutbildningen. För mitten av 1970—talet finner U 68 inte anled- ning att föreslå någon nämnvärd ökning av utbildningskapaciteten och räknar med en intagning av ca 75 studerande.

Veterina'm tbildning

Den nuvarande intagningskapaciteten vid veterinärhögskolan är ca 50 studerande årli- gen. U 68 räknar inte med någon nämnvärd förändring av denna kapacitet för mitten av 1970-talet.

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningstal för Vårdyrkesutbildning sammanfattas i tabell 2:41.

2.5.3.5 Utbildning för undervisningsyrken

U 68 räknar med i huvudsak oförändrad ut- bildningskapacitet inom utbildningssektom för undervisningsyrken. Det innebär att den kvantitativa planeringen närmast kan komma att avse omfördelning inom nuvarande ra— mar. 1 planeringen bör även beaktas utbild- ningsbehoven för obehöriga lärare som tjänst- göri skolväsendet.

För bedömningen på sikt blir kommande ändringar av lärOplanerna för grund- och gym- nasieskolorna och utvecklingen av samhällets vuxenutbildning samt företagsutbildningen väsentliga faktorer. Erfarenheterna visar att prognoser inom denna yrkesutbildningssek- tor präglas av samma osäkerhet som inom andra sektorer. Detta och andra skäl kan tala för att samma studieorganisatoriska princi- per på sikt prövas inom lärarutbildningssek- torn som inom övriga delar av högskoleut- bildningen (se avsnitt 3.8). En återkomman- de utbildning med perioder av yrkesverksam-

het också inom andra yrkesområden än lärarens skulle kunna bidra till att öka den lärarutbildades användbarhet inom områden utanför skolväsendet och villighet att söka sig till sådana. Härigenom skulle vidare sko- lans kontakt med det samhälle som den förbereder för öka.

Utbildning av ämneslärare Prognosunderlaget visar för ämneslärarutbild- ningen närmast på balans i tillgång och efter- frågan vid mitten av 1970-talet. Läsåret 1971/72 antogs vid lärarhögskolornas ämnes- lärarlinjer 2 300 studerande. Läsåret 1972/73 omfattar intagningen ca 2100 studerande.

Prognoser för det framtida lärarbehovet på olika nivåer i utbildningsväsendet har utarbetats inom SÖ och SCB och lagts fram våren 1972. För budgetåret 1973/74 beräknas i prop. l973:1 en intagning till ämneslärar- linjerna av 1 800 studerande.

Prognosunderlaget talar i och för sig för fortsatt minskning av antagningen till ämnes- lärarutbildning. U 68 föreslår (se avsnitt 3.2.4) emellertid en ny organisation av äm- neslärarutbildningen enligt vilken denna sker i sammanhållna linjevarianter som omfattar såväl ämnesteoretisk som praktisk-pedago- gisk utbildning. Antagningen föreslås fr.o.m. 1976/77 avse de ämnesteoretiska studierna (se avsnitt 5.2.1).

Intill dess erfarenheter vunnits råder själv- fallet viss osäkerhet om hur den nya organi- sationen kommer att fungera. Bl. a. finns det risk för ett icke obetydligt bortfall under de ämnesteoretiska studiernas gång. Med hän- syn härtill vill U 68 inte för 1976/77 förorda en lägre kapacitet än 1 800 antagningsplat- ser.

Det kan också finnas skäl att räkna med en något högre kapacitet, ca 2000 antag- ningsplatser, vid den övre planeringsgränsen. Utredningen tar sålunda i sina överväganden som en övre planeringsgräns upp sammanlagt ca 2000 antagningsplatser för ämneslärar- utbildning inom fysisk-kemiskt, kemisk-bio- logiskt, beteendevetenskapligt, samhälls- vetenskapligt, Språkligt samt historisk-este- tisk-religionsvetenskapligt område (i linje-

varianterna Al—421, Bl—421, Cl-421, D4—421,D5—421,D6—421,F1—421,G1— 421 och G2—421 enligt utredningens förslag till utbildningslinjer i kapitel 3) och som en nedre gräns ca 1 800 platser.

Nedan redovisas dessa antagningsplatser fördelade på basutbildningsområden. Fördel- ningen utgår från de uppgifter beträffande lärarbehovet i olika ämnen och ämneskombi- nationer som räknats fram i SCBs lärarpro- gnos av 1972.

Basutbildnings- Övre plane— Nedre planc— område ringsgräns ringsgräns Fysisk-kemisk

utbildning 460[ 410] Kemisk-biologisk

utbildning 190 180 Beteendevetenskap—

lig utbildning 60 50 Samhällsvetenskap—

lig utbildning 310 280 Språklig utbild—

ning 700 630 Historisk-este tisk—

religionsveten— skaplig utbild-

ning 280 250

Summa 2 000 1 800

1 [ dessa tal innefattas lärare i tekniska ämnen. [ viss utsträckning är dessa civilingenjörer med prak- tisk-pedagogisk utbildning. Här beräknas att ca 230 respektive ca 200 har civilingenjörsutbildning.

På grundval av LUKs förslag (SOU 1972: 92, s. 263) räknar U 68 med ett behov av ytterligare 700 utbildningsplatser vid mitten av 1970-talet för blivande lärare i ämnes- kombinationer som omfattar två av ämnena gymnastik, bildkunskap, musik, miljö- och konsumentkunskap, kostkunskap, barn-, ungdoms- och familjekunskap, textilslöjd samt trä- och metallslöjd eller ett av dessa ämnen och annat ämne för vilket ämnesut- bildningen i dag ges vid universitet eller högskola. LUK räknar vidare med att ett antal personer kommer att antas till ämnes- utbildning i något av ovanstående ämnen utan att sedan fullfölja lärarutbildningen med den praktisk-pedagogiska delen. För antagning till sådan ämnesutbildning räknar U 68 med sammanlagt ca 200 platser. Även denna kapacitet redovisas som utbildning till

ämneslärare, trots att man sannolikt kan räkna med att ämnesutbildningen i många fall kommer att vara en förberedelse för verksamhet inom andra områden, exempelvis kultur- och informationssektorn.

Som övre planeringsgräns för intagningen till ämneslärarutbildning föreslår U 68 såle- des sammanlagt 2 900 utbildningsplatser och som nedre gräns 2700 platser för läsåret 1976/77.

Utbildning av klasslärare

Läsåret 1971/72 antogs sammanlagt ca 3 400 studerande till låg- och mellanstadielärarlin- jerna (klasslärarutbildning) vid lärarhögsko— lorna. Läsåret 1972/73 omfattar intagningen ca 3 200 studerande. Behovs— och utbudskal- kylerna pekar här på ett betydande över- skott av utbildade. Även den lärarprognos som utarbetats inom SÖ 1972 visar på ett betydande överskott av framför allt lågsta- dielärare. För budgetåret 1973/74 beräknasi prop. l973:l en antagning av 1 4401ärarkan- didater på mellanstadielärarlinjen och 1 080 på lågstadielärarlinjen.

U 68 utgår i sina överväganden från den planerade antagningen 1973/74. Prognoserna motiverar viss ytterligare minskning av antag- ningskapaciteten till klasslärarutbildningen. Därvid måste emellertid de organisatoriska konsekvenserna av en sådan förändring be- aktas. I awaktan på ytterligare erfarenheter föreslår U68 antagning av sammanlagt ca 2 500 klasslärarkandidater, varav ca 1 500 på mellanstadie- och ca 1 000 på lågstadielärar- linjen, som en övre planeringsgräns och sammanlagt ca 2 200 som en nedre gräns.

Förskollärar— och fritidspedagogutbildning

Läsåret 1971/72 antogs till förskollärarut- bildning ca 2 100 studerande och till fritids- pedagogutbildning ca 280 studerande. Läs- året 1972/73 ökar förskollärarantagningen till 2 250 och för läsåret 1973/74 beräknasi prop. 197311 en antagning av 2400 stude- rande. För båda dessa grupper pekar pro- gnosunderlaget på en brist på utbildade.

[ de beräkningar som tidigare gjorts inom SÖ beträffande utbyggnaden av förskollärar-

utbildningen angavs en intagning av ca 3 500 studerande vid 1970-talets mitt, men SÖ framhåller i sina petita för 1973/74 att detta ta] inte bör uppnås förrän 1976/77.

Behovet av förskollärare och fritidspeda- goger är beroende av åtgärder som kan bli en följd av barnstugeutredningens förslag. Den— na utrednings förslag om förskoleverksamhe- ten och därmed behovet av förskollärare har lagts fram under 1972. Beträffande fritids- verksamheten och behovet av fritidspedago- ger torde förslagen dröja ytterligare åtmin- stone något år. Barnstugeutredningen har också genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utreda frågor rörande barnstugepersona- lens utbildning.

Behovet av förskollärare beror, förutom av verksamhetens totala omfattning, av frå- gor som personaltäthet och det kvantitativa förhållandet mellan olika personalkategorier i huvudsak mellan antalet förskollärare och antalet barnskötare. Även tillgången på barn- skötare är begränsad.

Barnstugeutredningen har i sina beräk- ningar utgått från den utbyggnadstakt av för- skollärarutbildningen som innebär att 3 500 intagningsplatser skulle finnas vid 1970- talets mitt. En mera definitiv bestämning av förskollärarutbildningens omfattning bör, enligt U 685 uppfattning, anstå till dess man,

på grundval av barnstugeutredningens för- slag, fattat beslut om barnstugeverksamhe- tens framtida omfattning och organisation.

U 68 saknar således underlag för en när- mare bedömning av antagningskapaciteten vid förskollärarutbildningen och anger därför tills vidare de tal som SÖ beräknat. Även för fritidspedagogerna, som likaledes omfattas av barnstugeutredningens tilläggsdirektiv, saknas underlag för någon mera precis be- dömning av utbildningsbehovet.

I avvaktan på mera fasta hållpunkter för bedömning av antagningskapaciteten vid de här behandlade utbildningsvägarna anger U 68 för båda planeringsgränserna ett antag- ningstal på tillsammans ca 3 800 studerande vid förskollärar- och fritidspedagogutbild- ningarna, svarande mot SÖs beräkningar för förskollärarutbildningen samt mot nuvaran— de kapacitet för utbildningen av fritidspeda- goger. Vid det slutliga ställningstagandet till kapacitetsfrågorna bör man i detta fall lik- som i andra beakta de olägenheter, bl. a. i organisatoriskt avseende, som stora och snabba ändringar i utbildningskapaciteten medför.

Lärare i industri— och hantverksa'mnen m. fl.

SÖ beräknar i sin långtidsbedömning ett år- ligt utbildningsbehov vid mitten av 1970-

Tabell 2:42. Sammanfattning av förslag till antagningstal för utbildning till undervisnings-

yrken (allmänna utbildningslinjer).

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande antagnings— kapacitet, i regel 1971/72

U 68s förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

ö N

1 Utbildning till ämneslärare 2 300 2 900 2 700 2 Utbildning av låg- och mellan- stadielärare 3 400 2 500 2 200 3 Lärarutbildning i gymnastik, teckning, musik, hemkunskap, ] slöjd m. m. 780 ' 4 Förskollärarutbildning 2100 5 Fritidspedagogutbildning 280 l 3 800 3 800 6 Lärare i industri- och hantverks- ämnen m.fl. 460 500 500 7 Musik— och danspedagoger 170 200 200

Summa ca 9 500 9 900 9 400

1 Ingår i antagning till utbildningslinje för ämneslärare. O = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns.

talet av ca 240 lärare i industri- och hant- verksämnen, ca 50 lärare i handelsämnen samt ca 30 ADB-lärare. SÖ anger vidare att man inte haft underlag för en närmare be- dömning av behovet av lärare i hälso- och sjukvård samt av vårdyrkeslärare. För läsåret 1973/74 beräknas en sammanlagd antagning till här aktuella lärarutbildningar av ca 540 studerande.

U 68 finner det vanskligt att på föreliggan- de grunder ange något mera definitivt antag- ningstal för läsåret 1976/77 och tar prelimi- närt upp sammanlagt ca 500 studerande.

Musik- och danspedagoger

För närvarande antas omkring 150 stude- rande i musikpedagogutbildningen. Denna är huvudsakligen avsedd för de kommunala musikskolornas lärarbehov. Till danspeda- gogutbildning antas omkring femton stude- rande årligen.

U 68, som inte har underlag för att be- döma det framtida behovet av detta slag av utbildning, räknar för läsåret 1976/77 med en i stort sett oförändrad utbildningskapaci- tet och tar upp en sammanlagd antagning på ca 200 studerande.

Summan fa ttn ing

Utredningens förslag till antagningskapacitet för utbildning för undervisningsyrken sam- manfattas i tabell 2:42.

2.5.3.6 Utbildning för kultur— och informationsyrken

En stor del av utbildningsvägarna inom den- na sektor leder till befattningar inom verk- samhetsområden som kanske mer än andra är beroende av den aktuella samhällsekono— miska situationen. Så har exempelvis kom- munernas möjligheter att genomföra en i och för sig angelägen utvidgning av kommunens serviceutbud betydelse för utbildningsbeho- vet av bibliotekarier, fritidsledare m. fl. Inom flera av dessa verksamheter är man inte hel- ler bunden av redan fattade beslut om verk- samhetens omfattning, såsom exempelvis är fallet inom undervisningsväsendet. Även om

detta är en sektor som på sikt bör expande- ra, som tidigare framhållits, anser U 68 det dock realistiskt att till en början räkna med endast en måttlig ökning av utbildningskapa- citeten.

Kultur- och informationssektorn bör i pla- neringen ses tillsammans med övriga yrkes- utbildningssektorer. Studerandeantalet i ut— bildning för undervisningsyrken bör sålunda bl. a. ses mot bakgrund av att utbildningsvä- sendets fortsatta expansion sedan ungdoms- skolans utbyggnad i huvudsak avslutats del- vis kan väntas ske inom utbildningsforrner, t. ex. vuxenutbildningen, där lärarens roll nära sammanfaller med kulturarbetarens.

Utbildning för ungdoms- och fritidsverksamhet

Läsåret 1971/72 antogs ca 175 studerande vid ungdomsledarutbildning inom gymnasie- skolan samt i kombinationsutbildning för idrotts- och fritidskonsulenter. Vid folkhög- skolorna antogs ett hundratal studerande i utbildning av jämförbart slag. Vid dimen- sioneringen av utbildningen för ungdoms- och fritidsverksamhet bör man även beakta den kapacitet för verksamhet av näraliggande slag som utbildningen av fritidspedagoger samt idrottslärarutbildningen vid gymnastik- och idrottshögskolorna utgör.

Utbildningen till ungdomsledare har varit föremål för utredning inom SÖ, som föreslog en tvåårig grundutbildning för fritidsledare, förlagd till folkhögskolor och till s. k. ledar- institut.

SÖs utredning kom, på grundval av bl. a. en enkät, fram till ett uppskattat årligt be- hov av utbildningsplatser om 800—900. På grund av osäkerheten i bedömningarna ansåg man sig dock inte vilja föreslå en antagning av fler än 500 studerande per år, ett antal som successivt skulle ökas. Utredningen dis- kuterade vidare möjligheterna att samordna utbildningen av fritidsledare och utbild- ningen av fritidspedagoger men fann att för- utsättningar för en sådan samordning för närvarande inte förelåg.

Ungdomsledarutbildningens utformning

kommer att utvärderas och prövas i samband med utredningen av folkhögskolans framtida inriktning. U 68 tar tills vidare upp nuvarande antagningstal, ca 300, för 1976/77 vid båda planeringsgränserna.

Utbildning för kulturförmedling och in formationsverksamhet

Under denna rubrik redovisas dels utbild- ningen vid journalisthögskolorna samt insti- tutet för högre kommunikations— och re- klamutbildning (IHR), dels utbildning för kul- turförrnedling och informationsverksamhet inom nuvarande filosofisk fakultet (linje- variant G2—522 i utredningens förslag till ut- bildningslinjer i kapitel 3, vilken närmast motsvarar linjerna 15 och 16 i 1969 års stu- dieordning).

Vid journalisthögskolorna antas för närva- rande 240 studerande årligen och vid IHR ca 50. Utredningen räknar med en i stort sett oförändrad sammanlagd antagning till utbild- ning med denna inriktning vid mitten av 1970-talet.

U 68 menar att planeringen bör ha som riktpunkt att ca 100 studerande får en inriktning mot vad som här i brist på bättre uttryck kallats kulturförmedlande arbetsuppgifter. Vad gäller utbildningen av museitjänstemän har allmänt hävdats värdet av att denna inte binds till bestämda basut- bildningskombinationer. Bl. &. bör områdena naturvetenskap och teknik vara företrädda bland dem som ägnar sig åt sådan verksam- het. Utredningen utgår emellertid från att huvuddelen av de blivande museitjänstemän- nen har en basutbildning inom det historisk- estetisk-religionsvetenskapliga området.

Utbildning till bibliotekarie

Vid bibliotekshögskolan i Borås, som starta- de sin verksamhet läsåret 1972/73, skall fr.o.m. läsåret 1973/74 antas sammanlagt 360 studerande årligen till tvåårig utbild- ning.l Huvuddelen av de antagna, 300 stude- rande, beräknas ha högskoleutbildning mot- svarande minst 80 poäng vid de nuvarande

filosofiska fakulteterna. En viss del av dessa förutsätts ha forskarutbildning.

Den nya bibliotekarieutbildningen förbe- reder för verksamhet vid olika slag av biblio- tek, främst folkbibliotek, vetenskapliga bib- liotek och företagsbibliotek. Det är mycket vanskligt att ange det framtida behovet av personer med bibliotekarieutbildning, sär- skilt som det tidigare rått brist på utbildade inom området. Prognosunderlaget pekar på vissa överskottstendenser. Man bör emeller- tid enligt U 68s mening avvakta erfarenheter- na av den nya utbildningen, innan föränd- ringar i dess dimensionering aktualiseras. U 68 har tills vidare utgått från följande an- tagande om de studerandes fördelning på basutbildningsområden.

Fysisk-kemisk utbildning 20 Kemisk-biologisk utbildning 20 Beteendevetenskaplig utbildning 20 Samhällsve tenskaplig utbildning 50 Matematisk-systemvctenskaplig utbildning 50 Språklig utbildning 50 Historisk-estetisk-religions— vetenskaplig utbildning 90 Summa 300

Religionsvetenskaplig utbildning

Det råder betydande brist på personer med religionsvetenskaplig utbildning och prognos- underlaget tyder på ett stort nyrekryterings- behov till prästtjänster under lång tid. Till- strömningen av studerande till studiekurseri religionskunskap kan för läsåret 1971/72 uppskattas till omkring 800. Hur många av dessa som planerar teol. kand.-utbildning vid teologisk fakultet är vanskligt att bedöma men det torde röra sig om ca 200 studeran- de.

Under förutsättning av riksdagens bifall till förslag i 1973 års statsverksproposition kommer den grundläggande utbildningen vid teologisk fakultet fr.o.m. 1973/74 att suc- cessivt ersättas av en religionsvetenskaplig

] Läsåret 1972/73 är 120 av antagningsplatscrna reserverade för en övergångsvis anordnad ettårig ut- bildning.

utbildning, som bl. a. syftar till en breddning av utbildningens kontaktyta mot samhället. U 68 räknar med att en så utformad utbild- ning blir eftersökt bland de studerande och föreslår att man planerar för en betydande ökning av antalet studerande som påbörjar religionsvetenskaplig utbildning. Utredningen föreslår som övre planeringsgräns ett antag- ningstal av ca 500 studerande och som nedre planeringsgräns ca 400 studerande år 1976/77.

Högre konstnärlig utbildning

Under denna rubrik har sammanförts följan- de utbildningsvägar, vilkas nuvarande utbild- ningskapacitet framgår av sammanställ- ningen. Regissör m. fl 15 Scenartist 50 Koreograf och mimartist 5 Målare, skulptör 40 Konsthantverkare 140 Kyrkomusiker 15 Instrumentalmusiker och sångare 80 ca 350

Det rör sig här om en rad utbildningsvägar med i regel låga intagningstal. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till konst- närsutbildningssakkunnigas förslag angående den högre konstnärliga utbildningen räknar U 68 för läsåret 1976/77 med en i stort sett oförändrad intagning till dessa utbildnings- vägar, nämligen sammanlagt ca 400 stude- rande.

Lokala och individuella utbildningslinjer

U 68 finner det naturligt att en förhållande- vis stor del av utbildningsbehovet inom den- na sektor tillgodoses inom ramen för lokala och individuella utbildningslinjer. Härigenom kan man tillgodose exempelvis ett behov av utbildning av arkivarier, informatiker och in- formationsförmedlare inom företag, förvalt- ning och organisationer. Detta kan ske ge- nom att man till en basutbildning inom nå- got område lägger en studiekurs i informatik eller inforrnationsteknik eller kurser av det

slag som för närvarande ges vid joumalist- högskola eller IHR. Inom UKÄ har utarbe- tats en studiekurs med inriktning mot arkiva- rieverksamhet.

U 68 räknar med att här aktuell utbild— ning fördelas på basutbildningsområden så- som framgår av nedanstående sammanställ- ning.

Basutbildnings- Övre plane- Nedre plane— område ringsgräns ringsgräns Fysisk-kemisk

utbildning 50 40 Kemisk-biologisk

utbildning 50 40 Beteendevetenskap-

lig utbildning 70 50 Samhällsvetenskap-

lig utbildning 120 80 Språklig utbild-

ning 50 50 Historisk-estetisk-

religionsveten- skaplig utbild-

ning 60 40

Summa 400 300

Sammanfattning

Utredningens förslag till antagningskapacitet för utbildning för kultur- och informations- yrken sammanfattas i tabell 2:43.

2.5.3.7 Sammanfattning av antagningstal till utbildning motsvarande nuvarande teologis- ka, juridiska och filosofiska fakulteter

I sammanställningstabellerna 2139—2z43 i det föregående har, som inledningsvis fram- hållits, av tekniska skäl nuvarande antag- ningskapacitet för de utbildningslinjer som i dag tillhör teologisk, juridisk och filosofisk fakultet inte kunnat anges fullständigt. I ta- bellerna 2:44 och 2:45 görs en sammanställ- ning av den föreslagna antagningen till mot- svarande utbildning läsåret 1976/77 fördelad på basutbildningsområden och yrkesutbild- ningssektorer samt anges den uppskattade till- strömningen läsåret 1971/72 av studerande

mationsyrken (allmänna utbildningslinjer).

Utbildningslinjer/grupper av utbildningslinjer

Nuvarande antagnings- kapacitet, i regel 1971/72

U 685 förslag för mitten av 1970-talet (cirkatal)

Ö N 1 Utbildning för ungdoms— och fritidsverksamhet 280 300 300 2 Utbildning för kulturförmedling och informationsverksamhet 400 400 3 Utbildning till bibliotekarie 3601 360 360 4 Rcligionsvetenskaplig utbildning 200—300 500 400 5 Högre konstnärlig utbildning 350 400 400 Summa 2 000 1 900

1 Intagningskapaciteten vid bibliotekshögskolan 1972/73. Se avsnitt 2.5.3.6. Ö = övre planeringsgräns N = nedre planeringsgräns

som avser att ta examen vid teologiskl, juridisk och filosofisk fakultet.

Sammanfattningstabellerna visar bl. a. att utredningens förslag till antagningstal 1976/77 innebär en antagning till lokala och individuella utbildningslinjer, som vid den övre planeringsgränsen (tabell 2:44) omfattar ca 5 000 studerande och vid den nedre grän- sen (tabell 2.45) ca 3 500 studerande. Ett försök har också gjorts att fördela dessa ut- bildningsplatser på basutbildningsområden (se avsnitt 2.5.3.1). Enligt detta är andelen studerande i lokala och individuella utbild- ningslinjer störst inom samhällsvetenskaplig, språklig och historisk-estetisk-religionsveten- skaplig utbildning.

Den jämförelsevis stora kapaciteten för 10- kala och individuella utbildningslinjer hänger samman med att U 68 som allmänna velat beteckna endast utbildningslinjer som har en mera tydlig yrkesinriktning. En fortsatt ut- veckling av studieorganisationen i syfte att stärka yrkesanknytningen hos de delar av högskoleutbildningen där denna är mindre väl markerad kan leda till att andelen stude- rande i lokala och individuella utbildningslin- jer blir lägre. Man bör emellertid räkna med att det alltid kommer att finnas behov av sådana linjer. De ger en önskvärd rörlighet åt systemet och ger möjlighet att tillgodose vik- tiga men kvantitativt mindre utbildningsbe- hov. De kan bl.a. förbereda för forskarut-

bildning inom ämnesområden som inte är företrädda i allmänna utbildningslinjer. Det är också väsentligt att kunna ge utrymme åt lokala och individuella önskemål om studier- nas innehåll och uppläggning.

De föreslagna antagningstalen i samman- fattningstabellerna kan jämföras med den uppskattade tillströmningen till nuvarande teologiska, filosofiska, och juridiska fakul- teter under läsåret 1971/72 som anges längst till höger i tabellerna. En sådan jämförelse visar att U 685 förslag till antagningskapacitet vid den övre planeringsgränsen för mitten av 1970-talet innebär en något större antagning än läsåret 1971/72 (14 000 jämfört med 12 000), medan kapaciteten vid den nedre planeringsgränsen är något mindre än läsåret 1971/72 (11 000jämförtmed 12 000).

Om man ser till de olika basutbildningsom- rådena innebär förslaget vid den övre plane- ringsgränsen ett ökat antal nyinskrivna i fy- sisk-kemisk, kemisk-biologisk, samhällsve- tenskaplig och matematisk-systemveten- skaplig utbildning och ett minskat antal i be- teendevetenskaplig utbildning. En viss minsk- ning beräknas för historisk-estetisk utbild- ning, medan den religionsvetenskapliga ut— bildningen beräknas öka.

1 De studerande vid teologisk fakultet skrivs först in vid filosofisk fakultet för studier till 40 poäng i religionskunskap.

Vid den nedre planeringsgränsen innebär förslaget för flertalet basutbildningsområden en i huvudsak oförändrad antagningskapa- citet. Även här föreslår U 68 emellertid en ökad kapacitet för kemisk-biologisk utbild- ning. För beteendevetenskaplig utbildning innebär förslaget en kapacitetsminskning.

U 68s förslag innebär att omkring en fjär- dedel av dem som vid 1970-talets mitt antas till utbildning som svarar mot de nuvarande filosofiska fakulteternas har en matematisk- naturvetenskaplig inriktning. Detta innebär en ökad andel jämfört med nuvarande till- strömning. Enligt utredningens mening bör åtgärder vidtas snarast möjligt för att åstad- komma en önskad andel studerande med maternatisk-naturvetenskaplig och teknisk inriktning.

U 68 förordar att bl. a. följande riktpunk- ter anges för myndigheternas planeringsarbe- te under de närmaste åren med syfte att öka andelen studerande med matematisk och naturvetenskaplig inriktning. . Nya utbildningskombinationer utvecklas, bl.a. inriktade mot teknisk och adrnini- strativ—ekonomisk yrkesverksamhet, i vilka matematiska och naturvetenskapliga äm- nen ingår. . Pedagogiskt utvecklingsarbete inom såväl SÖs som UKÄs område inriktas på att fin- na vägar som ökar motivationen hos ele- verna för matematik och naturvetenskap. ' Motivationsskapande åtgärder vidtas i samverkan med näringslivet, t. ex. genom lämpliga praktikplatser. . Fördelningen av antagningsplatser mellan vår- och hösttermin vid laborativa studie- kurser ses över för effektivare utnyttjande av laborationsutrymmen. ' Intensifierad studie- och yrkesorientering.

Tabell 2:44. Sammanställning av antagningstal för basutbildningsområden inom teologisk, juridisk och filosofisk fakultet (motsvarande) fördelade på yrkesutbildningssektorer. Övre planeringsgräns.

Grupper av ut- Teknisk Administrativ Utbildning för Utbildning för Utbildning för Lokala och indi- Summa1 Skattad till- bildningslinjer yrkesut- och ekonomisk vårdyrken undervisnings- kultur- och in- viduella utbild— strömning 1971/72 bildning yrkesutbildning yrken forrnations- ningslinjer yrken

1 Al

Fysisk-kemisk utbildning 250 230 20 550 1 100 800 2 Bl

Kemisk-biologisk utbild-

ning 400 190 20 460 1 100 600

3. Cl—CZ Beteendevetenskaplig utbildning 200 650 60 20 410 1 300 1 600

4. Dl—D6,juristlinje Samhällsvetenskaplig utbildning 3 800 310 50 I 740 5 900 4 900

5. El —.E2 Matematisk-sy stemveten- skaplig utbildning 350 550 50 350 1 300 800

6 F 1 Språklig utbildning 700 50 840 1 600 1 700

7. Gl—GZ,religionsvetenskap— lig linje Historisk-estetisk-re- Iigonsvetenskaplig utbild— ning 280 700 650 I 700 1 600

Summa1 1 000 4 600 700 1 800 900 5 000 14 000 12 000

1 Avrundade tal.

Tabell 2:45. Sammanställning av antagningstal för basutbildningsområden inom teologisk, juridisk och filosofisk fakultet (motsvarande) fördelade på yrkesu tbildningssektorer. Nedre planeringsgräns.

Grupper av ut- Teknisk Administrativ Utbildning för Utbildning för Utbildning för Lokala och indi- Summa1 Skattad till- bildningslinjer yrkesut- och ekonomisk vårdyrken undervisnings— kultur- och in- viduella utbild— strömning 197 1/ 72 bildning yrkesutbildning yrken formations- ningslinjer yrken

l Al

F ysisk—kemisk utbildning 200 205 20 415 800 800 2 Bl

Kemisk-biologisk utbild-

ning 300 180 20 320 800 600 3 Cl—CZ

Beteendevetenskaplig

utbildning 200 600 50 20 275 1 100 1 600 4 Dl—D6, juristlinje

Samhällsvetenskaplig ut-

bildning 3 100 280 50 1 060 4 500 4 900 5 E1—E2

Matematisk-systemveten-

skaplig utbildning 250 400 50 180 900 800

6 Fl

Språklig utbildning 630 50 725 1 400 1 700 7 G1 -G2, religionsveten-

skaplig linje

Historisk—estetisk-re—

ligionsvetenskaplig ut-

bildning 250 600 455 1 400 1 600

Summa1 800 3 700 600 1 600 800 3 500 11 000 12 000

1 Avrundade tal.

3.1 Utgångspunkter

3.1.1 U 685 direktiv

3.1.1.1 kvenser

Dimensioneringsfrågornas konse-

I föregående kapitel har U 68 lagt fram förslag om antal studerande ihögskoleutbild- ning. Förslaget avser inte bara den totala omfattningen. Det gäller även utbildningens fördelning på olika sektorer och utbildnings- linjer. Förslaget i kapitel 2 innebär emeller- tid inte att exakta planeringstal knyts till varje enskild utbildningslinje. Mot en detalj- reglering av utbildningskapaciteten talar svå- righeten att göra säkra prognoser om efter- frågan på arbetskraft som är utbildad för olika uppgifter. Mot en sådan reglering talar också önskan att tillmötesgå de studerandes önskemål i fråga om val av utbildning.

Det är mot denna bakgrund önskvärt att olika utbildningar i någon mån är utbytbara på arbetsmarknaden och att det också finns en viss rörlighet på arbetsmarknaden. För att kunna falla tillbaka på rörlighet och utbyt- barhet som medel för att anpassa utbild- ningssystem och arbetsmarknad måste emel- lertid högskoleutbildningen själv svara för den grundläggande anpassningen. Detta kan ske bl. a. genom gemensamma ingångar till delar av en utbildningssektor eller till grup- per av utbildningslinjer inom olika sektorer. Utbildningssystemets struktur är betydelse- full för den enskilde studerandens möjlighet att förändra ursprungliga val, när nu infor- mation om arbetsmarknaden eller föränd-

ringar i intressen ger skäl för detta. Redan valen i grundskolan eller efter dess slut har inverkan på inriktningen av högskoleutbild- ningen. Tidsavståndet mellan avgörande val- tillfällen och inträdet på arbetsmarknaden är stort, och möjligheten att träffa val grundade på tillräckligt vägledande information om den framtida arbetsmarknaden är begränsad. U68 vill därför understryka betydelsen av att den kvantitativa utbildningsplaneringen kompletteras med planering av studiernas organisation för att de studerandes och ar- betsmarknadens efterfrågan skall kunna komma närmare varandra. Att lösningen av dimensioneringsfrågorna får följder för stu- diernas organisation och innehåll har beto- nats i avsnitt 2.3.1.

Detta framhålls också i U 685 direktiv, i vilka departementschefen anför:

”De problem som är förenade med att förutse utbud och efterfrågan på arbetskraft måste beaktas vid utformningen av utbild- ningen på olika stadier. Den bör sålunda inriktas mot vidare samhällssektorer och gö- ras mer mångsidigt användbar.”

3.1.1.2 Struktur och organisation

1 U 68s direktiv ses högskoleutbildningens struktur mot bakgrund av förändringarna i det allmänna skolväsendet. En övervägande del av ungdomarna går vidare till gymnasial utbildning. En stor del av dessa fortsätter studier som kräver påbyggnad för att kunna

leda till yrkesverksamhet. Det blir därför angeläget att den eftergymnasiala utbild- ningen blir målinriktad.

”Principen att eftergymnasial utbildning skall vara inriktad mot den framtida yrkes- verksamheten något som självfallet inte utesluter bredd och därmed användbarhet inom vida yrkesområden bör i detta sam— manhang fastslås. En följd av denna princip blir att specialiseringen ofta måste sättas in relativt tidigt, om utbildningen inte skall bli orimligt lång. Möjligheterna att på det efter- gymnasiala stadiet tillämpa ett system med successivt tillval blir därför begränsade."

Till frågan om möjligheten att förena en yrkesinriktad utbildning i organiserade ut- bildningslinjer med den typ av studieorgani- sation som utmärker gymnasieskolan åter- kommer direktiven.

”Det eftergymnasiala utbildningssystemet måste även framgent bestå av ett stort antal linjer, som ofta är starkt specialiserade. Möj- ligheterna att på en organisation av detta slag tillämpa de integrationsprinciper som varit och är av stor betydelse för skolväsendets uppbyggnad blir därför begränsade. Dessa principer blir på det eftergymnasiala områ— det inte heller i samma utsträckning sakligt motiverade. Självfallet bör man dock, när väsentliga vinster kan göras, föra samman likartade utbildningslinjer inom ramen för en gemensam yttre organisation.”

Direktiven utgår från att högskoleutbild- ningen skall vara organiserad i utbildnings- linjer. Dessa bör ha mål som kan relateras till arbetslivet. Den inre organisationen av ut- bildningslinjerna skall medverka till bred an- vändbarhet. Möjligheten att integrera utbild- ningar med varandra, t.ex. genom stegvis differentiering liksom i skolväsendet, är be- roende av graden av specialisering och yrkes- inriktning. lntegrationsprincipen är inte ge- nerellt tillämpbar, men den bör prövas i de fall den kan förenas med yrkesinriktningen.

Direktiven tar också upp frågan om ut- bildningslinjemas längd och behandlar möj- ligheten att pröva kortare utbildningstider än de förhärskande.

"Det torde finnas åtskilliga arbetsuppgif- ter, för vilka kortare eftergymnasiala utbild—

ningar än dem som i dag erbjuds skulle vara lämpliga. Sannolikt skulle många fackskol- och gymnasieutbildade föredra en ett- eller tvåårig yrkesinriktad utbildning framför universitetsutbildning under i regel minst tre år. De sakkunniga bör genom undersök- ningar av arbetsmarknadens behov av och ungdomens efterfrågan på utbildning söka klarlägga dessa frågor.”

Kortare utbildningslinjer är i dagens uni- versitet och högskolor sparsamt förekom- mande. Utvecklingen av kortare utbildnings- linjer kan huvudsakligen tänkas följa två vägar. Den ena är att redan existerande kortare utbildningslinjer inlemmas i hög- skoleutbildningen. Den andra är att helt nya utbildningslinjer kommer till.

3.1.2 Nuvarande förhållanden och tendenser

3.1.2.1 Organisation av nuvarande högskole- utbildning

Det planeringsuppdrag som direktiven ger U68 avser en mera omfattande grupp av utbildningar än vad som vanligtvis betecknas som högre utbildning. I kapitel 1 har utred- ningen avgränsat området för sitt uppdrag och föreslagit att den grundläggande hög— skoleutbildningen planeras i utbildningslinjer av olika längd inriktade mot yrkesområden. Linjerna, som förutsätts uppbyggda av kur- ser, kan vara allmänna, lokala eller individu— ella. I bilaga 6 förtecknas den utbildning i dagens utbildningsorganisation som U 68 föreslär skall betecknas som grundläggande högskoleutbildning.

Den föreslagna högskoleutbildningen är i dag utformad efter skilda studieorganisa- toriska principer. Många utbildningar — fler- talet av de för närvarande spärrade utbild- ningarna är uppbyggda efter ett fast möns- ter där såväl sakinnehåll som ordningsföljd mellan ämnen och kurser har fixerats. Detta gäller t.ex. de kortare vårdutbildningarna och receptarieutbildningen men även flera längre utbildningar, bl.a. dem till läkare, tandläkare, apotekare och civiljägmästare, samt vid filosofisk fakultet utbildning till biträdande psykolog och till logOped. Ytter-

ligare ett antal utbildningar följer ett liknan- de mönster men har ett visst begränsat ut- rymme för mer eller mindre valfria studier, t. ex. juristutbildningen, där tillämpade stu- dier kan bytas mot ett samhällsvetenskapligt eller historiskt-filosofiskt ämne, samt eko- nomutbildning och utbildning för filosofisk- samhällsvetenskaplig examen, där en till två terminers studier förutsätts ägnade åt något eller några av vissa angivna ämnen. Även i civilingenjörsutbildningen finns viss valfrihet i studiernas senare skede. Ämneslärarutbild- ningen kan likaså karaktäriseras som en i huvudsak fast kombination av ämnen och kurser, även om ordningsföljden kan variera under den teoretiska delen av utbildningen och viss valfrihet finns mellan breddning och fördjupning. Möjlighet att välja mellan en bredare utbildning med många ämnen och en smalare med fördjupning i några få ämnen finns också inom agronom- och hortonom- utbildningarna, där studierna inom ramen för en viss huvudinriktning kan ges varieran- de utformning.

Huvuddelen av de nuvarande utbildnings- formerna vid filosofisk fakultet erbjuder, i den mån de inte används för ämnesteoretisk utbildning med sikte på lärartjänst, en betyd- ligt större valfrihet beträffande såväl ämnen som ordningsföljd mellan dessa. På särskild utbildningslinje kan dessutom den stude- rande ta med ämnen som inte ingår i de allmänna utbildningslinjemas angivna alter- nativ.

En stor del av högskoleutbildningen kan sägas vara yrkesförberedande i den meningen att den studerande i regel i den framtida yrkesverksamheten på ett allmänt sätt har nytta eller behållning av sina förvärvade kun- skaper eller färdigheter. Utbildningen kan emellertid, som utredningen diskuterar ut- förligare i avsnitt 1.5, vara mer eller mindre klart inriktad mot viss yrkesverksamhet. Gra- den av fasthet beträffande ämnesinnehåll och uppbyggnad av olika utbildningar sam- manhänger med graden av yrkesinriktning.

Samtliga helt bundna eller praktiskt taget helt bundna utbildningar har en klar inrikt- ning mot ett visst verksamhetsområde, även

om målinriktningen kan vara olika stark och de yrkesutbildande momenten mer eller mindre omfattande. För många utbildningar inom filosofisk fakultet, där valfriheten i fråga om ämneskombinationer är större, är däremot yrkesinriktningen betydligt svagare markerad än i de fasta linjerna. De generella momenten, basutbildningskaraktären, domi- nerar i regel. I vissa fall, t. ex. en naturveten- skaplig utbildning med tyngdpunkt i fysik eller kemi, kan utbildningen utöver generell studie- och yrkesförberedelse ge direkt för- beredelse för yrkesverksamhet på ett mycket begränsat verksamhetsfält. För flertalet äm- nen gäller dock att den grundläggande ut- bildningen är relativt bred och allmän till sin syftning, och ofta saknas en planmässig mål- inriktning av studierna i linjens olika ämnen mot ett visst verksamhetsfält, Framför allt när det gäller humanistiska, samhällsveten- skapliga och beteendevetenskapliga studier, med undantag av utbildning till lärare, psykolog, logoped, ekonom och pol.mag., har effekterna av bristen på mera direkt yrkesinriktning av utbildningen blivit påtag- liga i samband med det kraftigt ökade ut- budet av examinerade från universitet och högskolor.

Även när det gäller olika utbildningars uppbyggnad med avseende på placeringen av mer generella respektive mer specialiserade och yrkesförberedande moment samt for- men för differentiering är bilden oenhetlig. ] de kortare utbildningarna förekommer knap- past någon form av stegvis differentiering. De kortare vårdutbildningarna, t. ex. till sjuk- sköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut, har visserligen vissa kurser med gemensamma drag placerade i utbildningens början men är i stort sett uppbyggda som separata, starkt målinriktade linjer med de olika ämnena parallellt löpande under utbildningens gång.

Civilingenjörsutbildningen uppvisar ett lik- nande mönster i och med att de tolv linjer denna utbildning omfattar (inräknat även bergsingenjörs- och arkitektutbildning) i re- gel är åtskilda redan från början, även om grupper av linjer har ett i relativt stor ut- sträckning gemensamt innehåll i inlednings-

skedet. Samtidigt sker inom civilingenjörsut- bildningen en successiv profilering av ut- bildningen särskilt under tredje och fjärde årskurserna på ett sätt som liknar uppbygg- naden av socionomutbildningen och journa- listutbildningen. De sistnämnda utbildningar- na inleds med en för de befintliga linjerna — social respektive förvaltningslinje vid social- högskola och press- respektive informa- tionslinje vid jounalisthögskola — gemensam ettårig grundkurs och omfattar därefter, jämte praktik, betygs- eller fördjupnings- studier där linjen karaktäriseras av vissa pro- filämnen. En liknande men mer strikt linje- indelningsmodell gäller för den religions- vetenskapliga utbildningen, där det första årets grundläggande utbildning i religions- kunskap är gemensam för dem som ämnar avlägga teologie kandidatexamen och för bli- vande lärare i religionskunskap.

En annan typ av differentiering känne- tecknar de allmänna utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet, som i regel är uppbyggda som en successiv ämnesföljd med ökande valfrihet. Studierna sker normalt i en given tidsföljd i tre avdelningar. Valet av studie- kurser som för varje utbildningslinje är bundet i den första avdelningen vidgas i den andra avdelningen och blir, i den mån den studerande inte syftar till exempelvis eko- nomexamen eller viss speciell kompetens, helt fritt i den tredje.

Ett så gott som genomgående drag är att administrativt-organisatoriska gränser mellan olika utbildningar också är studieorganisa- toriska. Många utbildningar, framför allt de bundna, är slutna i den meningen att de omfattar endast ämnen eller kurser inom fakulteten ellerläroanstalten i fråga och att de däri ingående momenten inte kan medtas i andra utbildningar. Flera försök har gjorts att bryta denna studieorganisatoriska sluten- het, bl. a. genom att teknisk utbildning an— ordnas inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet och att universitetskemister har till- träde till studier vid teknisk fakultet, samt genom att medicinska kurser, näringslära och logopedi ingår i vissa utbildningslinjer inom filosofisk fakultet. Vidare kan studiekurseri

handelsrätt ingå i filosofiska utbildningar, och socionomutbildningen har relativt be- tydande juridiska inslag. Det är dock på- fallande att någon egentlig studieorganisa- torisk rörlighet ännu inte uppnåtts annat än mellan matematisk-naturvetenskaplig, sam- hällsvetenskaplig och humanistisk fakultet. Redan i äldre studieordningar fick ämnen från dessa fakulteter kombineras relativt fritt.

Det är uppenbart att den i direktiven för U68 angivna principen om yrkesinriktning av den eftergymnasiala utbildningen och kra- ven på utbytbarhet mellan olika utbildningar och på rörlighet på arbetsmarknaden förut- sätter förändringar i olika avseenden av hög- skoleutbildningen. Allmänt gäller att en stör— re enhetlighet och överskådlighet i organisa- tionen av olika utbildningar bör komma till stånd så att likheter i utbildningsinnehåll kan utnyttjas vid byte av studie— och yrkesinrikt- ning och för påbyggnad av kortare utbild- ningar till längre. Vidare bör en större rörlig- het mellan olika utbildningar åstadkommas genom att formella hinder avlägsnas för så- dana kombinationer av kurser över de nu- varande fakultets- och läroanstaltsgränserna som framstår som ändamålsenliga med hän- syn till en avsedd yrkesinriktning eller som eljest tillgodoser ovannämnda krav.

Principen om yrkesinriktning av den efter- gymnasiala utbildningen har i U68s per- spektiv mest omfattande konsekvenser för de filosofiska fakulteternas vidkommande, eftersom graden av yrkesförberedelse där är relativt låg inom många utbildningar, sam- tidigt som antalet studerande inom vissa mer yrkesinriktade utbildningar mindre väl mot- svarar behoven på arbetsmarknaden. Då endast en mindre del av de studerande vid de filosofiska fakulteterna kan räkna med sysselsättning inom för dessa grupper tradi- tionella yrkesområden är det angeläget att få till stånd en bättre anpassning av deras ut- bildning till de förändrade förhållandena på arbetsmarknaden. Rent kvantitativt har också denna kategori studerande länge domi- nerat vid universitet och högskolor. Läsåret 1970/71 var tillströmningen av studerande

drygt 20 000 till filosofisk fakultet och ca 9 000 till övriga universitets- och högskoleut- bildningar. Behovet av förändringar framstår därför som särskilt stort för de filosofiska fakulteterna, varför utbildningen vid dessa ägnas speciell uppmärksamhet i fortsätt- ningen av detta avsnitt.

3.122 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna

1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna innebär den mest omfattande förändringen av högskolestudiernas organisa- tion som genomförts under senare år. Enligt denna studieordning organiseras den grund- läggande utbildningen i för närvarande 18 allmänna utbildningslinjer och en försöksvis inrättad utbildningslinje (logopedlinjen). Varje allmän utbildningslinje består av tre avdelningar, som i de flesta fall omfattar ett studieår vardera. Avdelningarna är uppbygg- da av studiekurser om en eller två terminers längd, i några fall en halv termins längd. Första avdelningen är gemensam för alla studerande på linjen. Andra avdelningen omfattar i regel ett begränsat antal studie- alternativ. I tredje avdelningen är valet av studiekurser i princip fritt. För den som vill avlägga ekonomexamen eller filosofisk-sam- hällsvetenskaplig examen eller förvärva viss behörighet eller kompetens, t.ex. för verk- samhet som lärare, biträdande psykolog eller logoped, är emellertid valet av studie- kurser även i andra och tredje avdelningarna bundet eller starkt begränsat.

Den som vill ha annan inriktning på sin utbildning än någon av de allmänna utbild- ningslinjerna kan få en särskild utbildnings- linje inrättad. För en sådan utbildningslinje skall från början anges samtliga studiekurser som avses ingå, och den måste omfatta minst två studiekurser. Vidare kan studier av be- gränsad omfattning ske på del av utbildnings— linje.

Samtidigt med utbildningslinjesystemet infördes ett poängsystem vid de filosofiska fakulteterna. En poäng motsvarar normal studieinsats under cirka en vecka (innefat-

tande undervisning, kursläsning och even- tuellt förekommande prov). Fyrtio poäng motsvarar vad som normalt skall hinnas med på ett läsår.

Syftena med den nya studieordningen

Avsikten med utbildningslinjerna i 1969 års studieordning var att — med utgångspunkt bl. a. i de mest vanliga ämneskombinationer- na — ge studierna vid filosofisk fakultet en fastare och mer överskådlig uppläggning än tidigare. Utbildningen vid filosofisk fakultet skulle kunna överblickas bättre av såväl studerande som arbetsgivare och en närmare anpassning av studierna till olika verksam- hetsområden underlättas.

Den nya studieordningen innebar också genomförandet av 1967 års riksdagsbeslut om en treårig ämnesteoretisk utbildning för blivande lärare på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. Bl. a. infördes ett antal integrerade studiekurser, s.k. blockämnen, särskilt avpassade för skolans behov (biologi, fysik, samhällskunskap, svenska, religions- kunskap, filosofi och historia).

I riksdagsbeslutet om 1969 års studieord- ning förutsattes att en kontinuerlig anpass- ning av de allmänna utbildningslinjerna till en förändrad arbetsmarknadssituation skulle ske. Den ökade yrkesinriktningen av studier- na vid filosofisk fakultet markerades genom införande med början budgetåret 1969/70 av yrkesinriktade studiekurser (yrkkurser) som inordnades i studieordningen i syfte att ge det sista studieåret eller den sista terminen en klarare yrkesinriktning. Samtidigt vände sig dessa kurser till redan yrkesverksamma såsom vuxenutbildning.

Ett annat viktigt syfte med 1969 års studieordning var att öka effektiviteten i utbildningen vid de filosofiska fakulteterna och motverka utdragna studier. För detta ändamål skedde en utbyggnad av studie- och yrkesorienteringen, och regler utformades för att förbättra genomströmningen i studie— kurserna. Två typer av prövning av den studerandes studiesituation infördes. Den ena prövningen, tröskelprövningen, är avsedd

att hindra att studerande, som påbörjar en studiekurs, inleder studier inom ytterligare studiekurser innan han klarat av i varje fall huvuddelen av den första studiekurseri. Den andra prövningen avser en eventuell avstäng— ning från fortsatt undervisning och gäller studerande med klart otillfredställande stu- dieresultat som inte kan hänföras till särskil- da omständigheter av studiesocial eller annan art i det enskilda fallet.

Med 1969 års studieordning infördes ock- så nya former av studieplaner vid de filoso- fiska fakultetema. Det för studiekurserna huvudsakliga innehållet anges i en för samt- liga universitet och högskolor gällande nor- malstudieplan, medan den närmare utform- ningen anges i lokala studieplaner, som fastställs av vederbörande utbildningsnämnd. Införandet av denna ordning har gett upphov till en omfattande pedagogisk förnyelse och i många fall inneburit en modernisering av ut- bildningsinnehållet.

Diskussion om 1969 års studieordning

Alltsedan genomförandet har 1969 års stu- dieordning varit föremål för omfattande diskussion, och olika förslag till förändringar har framförts. Debatten har framför allt gällt avstängningsprövningen samt utbildnings- linjernas administrativa utformning och de- ras syfte i perspektivet av den förändrade ar- betsmarknadssituationen. En ofta framförd synpunkt är att utbildningslinjerna i alltför hög grad är inriktade på lärarutbildningens behov, och att det i stor utsträckning saknas alternativ som siktar till andra behov på arbetsmarknaden. Det har också invänts att de utbildningslinjer som inte motsvarar inne- hållet i ämneslärartjänster inte har utformats så att de fått en lämplig yrkesanknytning. Universitetsmyndigheterna har ansett att avstängningsprövningen, till skillnad från trös- kelprövningen, inte fyller någon nämnvärd pedagogisk funktion, samtidigt som den medfört omfattande administrativt arbete. Som en följd av riksdagens beslut våren 1972 har avstängningsprövningen numera begrän- sats till ett tillfälle, nämligen efter de tre

första terminerna vid heltidsstudier. Sam- tidigt ändrades bestämmelserna om tröskel- prövning i syfte att få till stånd en mer noggrann bedömning av studiesituationen för elever som vill påbörja ny studiekurs innan de avslutat en tidigare. U68 åter- kommer till dessa frågor i avsnitt 5.2.1. Även det med utbildningslinjerna förknip- pade administrativa arbetet har av flera universitetsmyndigheter bedömts som onö- digt omfattande i proportion till det ut- bildningsmässiga värdet med en fastlagd följd av studiekurser inom linjerna. Från såväl lärare som studerande har det anförts att de allmänna utbildningslinjerna inte upp- fattas som linjer i egentlig mening, dvs. som studiegångar vilka leder till ett avgränsat utbildningsmål. De uppfattas snarare som rekommendationer om lämpliga kombina- tioner av studiekurser. Ordningsföljden mel- lan studiekurserna har i många fall bedömts som likgiltig eller mindre väl motiverad från såväl pedagogisk synpunkt som yrkesutbild- ningssynpunkt. En annan anmärkning har varit att det, även i de linjer där en viss ordningsföljd mellan studiekurser är sakligt motiverad, saknas de sammanhållande ele- ment som skulle kunna komma utbildningen att framstå som en enhetlig utbildningslinje.

Översyn och förändringar av studieordningen

Den diskussion som förekommit och de förslag som framförts inorn universitet och högskolor har redovisats av UKÄ i årliga rapporter fr.o.m. hösten 1970 om erfaren- heter av 1969 års studieordning (UKÄ-aktu- ellt 1970/71 nr 8, 1971/72 nr 13 och 1972/73 nr 12). I dessa rapporter har UKÄ successivt redovisat förslag till begränsade studieorganisatoriska förändringar avseende översyn av allmänna utbildningslinjer, bear- betning av enskilda ämnesområden och stu- diekurser samt pedagogisk och innehålls- mässig förbättring av utbildningen. I rappor- ten hösten 1972 aviserades också lokal för- söksverksamhet med uppläggningen av be- fintliga utbildningslinjer och åtgärder i syfte att möjliggöra sådan försöksverksamhet med

nya eller reviderade linjer. Avsikten är bl. a. att genom lokala utbildningslinjer snabbt kunna tillgodose förefintliga eller väntade behov på arbetsmarknaden av utbildade med viss inriktning. Vidare rekommenderades in- förande av korta studiekurser om 5 år 10 poäng inom olika utbildningslinjer och som fortbildning.

Bland de linjer som enligt rapporten 1972 är föremål för särskilda överväganden kan nämnas samhällsplanerarlinjen, där utred- ningsförslag väntas i början av 1973, och en språkligt inriktad ekonomutbildning, som UKÄs internationaliseringsutredning lagt fram förslag om. Översyn av de matematisk- naturvetenskapliga linjerna pågår också, bl. a. med hänsyn till rekryteringsproblemen. Vidare har en utbildningslinje med inriktning mot personaltjänst övervägts i anslutning till ett förslag härom från Ingenjörsvetenskaps- akademin. Det uttalade syftet med föränd- ringarna är att söka nå en bättre anpassning av de filosofiska fakulteternas utbildning till såväl de studerandes önskemål som väntade behov på arbetsmarknaden.

I UKÄs rapporter har emellertid också un- derstrukits behovet av en mer systematisk ut- värdering av 1969 års studieordning som gör det möjligt att bedöma vilken effekt studie- organisationen haft jämfört med andra fak— torer som påverkar studiesituation och studie- resultat. UKÄ framhåller också att man bör försöka komma fram till en pedagogisk hel- hetssyn på utbildningen, där såväl kvantitativa som kvalitativa effekter beaktas.

Vissa undersökningar av studieresultat och orsaker till studieförsening och studieavbrott hos grupper av studerande vid de filosofiska fakulteterna höstterminen 1971 i Umeå och Göteborg har utförts inom projekten ”Ut- bildnings- och elevanalyser” som initierats av kompetensutredningen respektive UKÄ. Det- ta har gjort det möjligt att i rapporten 1972 redovisa en mer nyanserad bild än den officiella statistiken ger av de stude- randes studieprestationer. Även studieakti- vitet och attityder belyses i undersökning- arna. Det framgår därvid bl. a. att väsent- ligt ller bedriver studier på deltid än som vid

registrering uppgett detta. Dessa iakttagelser aktualiserar behovet av särskilda anordningar för att underlätta studier på deltid. UKÄ betonade i rapporten att läroanstalterna i sin planering av utbildningen bör söka tillgodose de önskemål om långsammare takt i studier- na och undervisning på kvällstid som finns hos kategorin deltidsstuderande.

De organisatoriska förändringar som vid- tagits i 1969 års studieordning innebär att första avdelningen av de allmänna utbild- ningslinjerna fr.o.m. läsåret 1971/72 får omfatta, utöver de angivna studiekurserna, en påbyggnadskurs om 20 poäng. UKÄ får medge att studerande eller viss grupp av studerande inom utbildningslinje 6 genomgår juridisk översiktskurs inom tredje avdel- ningen av utbildningslinjen. Vidare har Kungl. Maj:t, efter riksdagens beslut i maj 1972 om vissa förändringar i studieord- ningen vid de filosofiska fakulteterna, genom ändring av utbildningskungörelsen gett UKÄ befogenhet att ge studerande på vissa allmän- na utbildningslinjer rätt att själva bestämma ordningsföljden mellan studiekurser inom första och andra avdelningarna. UKÄ har genom beslut den 21 juni 1972 föreskrivit att studerande på utbildningslinjerna 5 samt 8—17 själva får bestämma i vilken ordnings- följd de vill bedriva sina studier enligt de studiekurser som ingår i första och andra avdelningarna. Enligt beslutet får vidare stu- derande på allmän utbildningslinje själva bestämma i vilken ordningsföljd de vill bedri- va sina studier i första och andra avdelningar- na avseende studiekurser inom dels matema- tik samt företagsekonomi, geovetenskap, in- formationsbehandling (särskilt ADB) eller samhällskunskap, dels psykologi och sam- hällsloinskap. Vidare har UKÄ genom beslut den 20 september 1972 föreskrivit att stude- rande på utbildningslinjerna 6 och 7 själva får bestämma i vilken ordningsföljd de skall bedriva sina studier enligt de studiekurser som ingår i första och andra avdelningarna, såvida inte UKÄ eller vederbörande utbild- ningsnämnd i något fall beslutar annat.

Kungl. Maj :t har också meddelat bestäm- melser om integrerad utbildning vid filoso-

fisk fakultet som innebär att UKÄ får föreskriva att de studerande på viss allmän utbildningslinje skall bedriva sina studier enligt två eller flera studiekurser inom en avdelning av utbildningslinjen helt eller delvis samtidigt om det av pedagogiska skäl be- döms särskilt ändamålsenligt.

De allmänna och särskilda utbildningslinjer- nas funktion

Av UKÄs rapport om erfarenheterna av 1969 års studieordning efter två år framgår att de allmänna utbildningslinjerna från bör- jan haft en starkt styrande effekt på de studerandes val av utbildning. Höstterminen 1969 valde 87 procent av nybörjarna någon av de allmänna utbildningslinjerna. Efter fyra terminer hade 28 procent av dessa bytt till annan utbildningslinje, medan 72 procent bedrivit studier inom ramen för den valda linjen. Bortser man från registrering på all- män eller särskild utbildningslinje och ser enbart till valda kombinationer har de stude- rande, som började höstterminen 1969 med någon av de stora nybörjarstudiekurserna och sedan gått vidare, till övervägande delen, i regel 75 51 80 procent, hållit sig till de alternativ som ingår i den allmänna utbild- ningslinje som startar med studiekurseri i fråga.

Enligt UKÄs rapport 1972 har utbild- ningslinjernas styrning av de studerandes val av ingångsämnen efter hand försvagats. An- delen nybörjare på särskild utbildningslinje eller de] av utbildningslinje har ökat från 19 procent höstterminen 1970 till 45 procent höstterminen 1971. Vårterminen 1972 valde 75 procent av de nyinskrivna vid OSpärrad utbildning särskild utbildningslinje eller del av utbildningslinje. De studerande som inte väljer hel allmän utbildningslinje avser emel- lertid i regel att läsa endast en eller två studiekurser, och bara undantagsvis avses en egen ämneskombination om 120 poäng, dvs. hel examen. Av de 2925 nyinskrivna vid ospärrad utbildning vårterminen 1972 som inte valde hel allmän utbildningslinje avsåg sålunda blott 1 procent att studera enligt

sådan särskild utbildningslinje som omfattar minst 120 poäng. Bland de övriga 2 882 har 49 procent påbörjat sina studier med sådana studiekurser som inleder allmän utbildnings— linje. Den ökade frekvensen studerande på särskild utbildningslinje har medfört att stu- derande i större utsträckning börjar med andra ämnen än dem som inleder någon av de allmänna utbildningslinjerna. Vilken be- tydelse de särskilda utbildningslinjerna har, när det gäller längden av den utbildning som genomgås är svårt att bedöma. Statistiken över registrering och studieresultat för den första nybörjargenerationen i 1969 års stu- dieordning visade nämligen en tydlig tendens till omfattande avgång under och mellan studiekurser. Av dem som inskrevs för stu- dier enligt den nya studieordningen höst- terminen 1969 hade, som nämnts i avsnitt 2.2.4.2, vid utgången av vårterminen 1972 ca 11 procent (omkring 2 000 personer) regi- strerats för endast en termins studier och ca 16 procent (omkring 3 000 personer) regi- strerats för två terminers studier.

En bidragande orsak till den förändrade fördelningen mellan allmän och särskild ut- bildningslinje kan vara dels den ökade benä- genheten till partiella studier, dels det ökade inslaget av äldre studerande. Av SCBs rapport över nyinskrivningar efter utbildningslinjer vid filosofisk fakultet höstterminen 1972 (Statistiska meddelanden U 1972 :41) framgår att endast en fjärdedel av de nyinskrivna i ål- dersgruppen över 24 år avsåg att studera till hela examen. Den ökade tillströmningen av äldre studerande med begränsade mål bedöms vara förklaringen till att endast 40 procent vid inskrivningen 1972 angett att de avser att följa allmän utbildningslinje jämfört med 51 pro- cent höstterminen 1971.

Studerandesynpunkter på studieorganisa- tionen

För att få en indikation på de studerandes önskemål i studieorganisatoriskt hänseende medtogs inom ramen för undersöknings- projektet ”Utbildnings- och elevanalyser” vid pedagogiska institutionen vid Göteborgs uni—

versitet höstterminen 1971 (en undersökning rörande studieresultat och orsaker till studie- försening och studieavbrott) vissa frågor av särskilt intresse för U 685 ställningstaganden. I undersökningen ingick samtliga för första gången registrerade i ett antal stora ämnen höstterminen 1971 vid Göteborgs universi- tet, nämligen i engelska, företagsekonomi, historia, kemi, matematik, pedagogik och statistik. Undersökningsgruppen omfattade därmed såväl nybörjare och fortsättare i 1969 års studieordning som studerande en- ligt äldre bestämmelser. Resultaten avser drygt 1 800 studerande i de nämnda ämne- na.

En fråga i undersökningen avsåg olika alternativ beträffande utbildningslinjer. Des- sa och de studerandes rangordning av dem redovisas i tabell 3:1.

Som framgår av tabell 3:1 är alternativ 4, som närmast sammanfaller med 1953 års studieordning, det högst prioriterade. Samti- digt kan konstateras att de alternativ, som innehåller utbildningslinjer i någon form, sammanlagt getts högsta prioritet av över hälften av de tillfrågade, dvs. av fler än som förklarat sig föredra fria studier. Bland ut- bildningslinjealternativen är systemet med bred grundkurs och därefter differentiering det alternativ som rangordnats högst.

Tabell 3:1. Rangordning av alternativ beträffande utbildningslinjer.

l:a val %

Alternativ 2:a val 3:e val 4:e val Ej svar % % % %

l Utbildningslinjer uppbyggda efter samma princip som 1969 års studie— ordning 2 Bredare upplagd ettårig grundkurs och därefter definitivt val av utbildningslinje och yrkesinrikt- ning för de sista två åren 3 Man binder sig redan vid studier- nas början för en treårig utbild- ningslinje med inriktning på ett visst verksamhetsområde 4 Inga utbildningslinjer utan fritt val av ämnen, t. ex. efter egen bedömning av arbetsmarknaden

19,3

26,2

5,3

44,0

30,7 22,0 3,8 24,0

22,6 22,4 5,5 23,2

4,7 50,6 28,0

14,5 10,4 16,7

Tabell 3.2. Rangordning i procent av studieorganisatoriska alternativ fördelade på ämnen.

Alternativ Engelska F öre- Histo— Kemi Mate- Peda- Stati- Totalt ta 5 k. ria atik 'k tik g e m gogi S Svar % Ej svar % Alternativ ] l:a val 16,0 18,7 11,5 27,7 24,9 13,5 25,6 19,3 24 0 4:e val 4,3 3,2 4,9 2,7 2,4 5,6 3,3 3,8 ' Alternativ 2 l:a val 14,4 26,5 21,3 33,9 29,3 32,7 24,4 26,2 23 2 4:e val 6,9 7,3 5,7 2,7 6,3 2,8 6,1 5,5 * Alternativ 3 l:a val 7,4 6,8 3,3 5,4 2,4 4,4 7,2 5,3 28 0 4:e val 48,4 48,4 46,7 51,8 61,0 47,0 51,1 50,7 * Alternativ 4 l:a val 56,4 42,5 59,8 28,6 39,0 42,6 38,9 43,9 16 7 4:e val 8,5 11,0 6,6 10,7 9,3 11,2 13,9 10,3 * SOU 1973:2 195

Tabell 3.3. Inställning till kortare, påbygg- bara utbildningsalternativ,

1969 års studie— Studieord- ordning ning enligt äldre be- Nybör- Fortsät- stämma. 1313 % tare % ser % Negativa 8,2 8,2 11,7 Positiva 69,7 74,8 70,9 Obestämda 17,5 13,9 12,2 Ej svar 4,5 3,3 5,2

Undersökningen visar också att stude- rande enligt äldre bestämmelser i större ut- sträckning än studerande enligt 1969 års studieordning föredrar ett system med fria studier och utan utbildningslinjer. Ännu större är variationerna i svar om man delar upp dem på ämnen (se tabell 3:2).

Bl. a. är intresset för gemensamma grund- kurser större inom de matematisk-naturve- tenskapliga och samhällsvetenskapliga ämne- na än inom engelska och historia, där man i mycket stor utsträckning föredrar helt fria studier.

I undersökningen ingick också en fråga om de studerande ansåg det vara en fördel om det inom det område vederbörande var intresserad av fanns ett kortare utbildnings- alternativ som senare — kanske efter en viss tids yrkesverksamhet kunde byggas på till en längre utbildning. Svaren, uppdelade på studerandekategorier, redovisas i tabell 33.

Som syns är det en betydande majoritet som anser det vara en fördel om det finns kortare påbyggbara utbildningsaltemativ. Detta sett i relation till den tilltagande ten- densen att skriva in sig på del av utbildnings- linje bör ägnas särskild uppmärksamhet vid utformningen av den framtida utbildning som motsvarar de nuvarande filosofiska fakulteternas.

Frågan om kortare, påbyggbara utbild- ningar har nära samband med principen om återkommande utbildning. Göteborgsunder- sökningens svar på olika alternativ i fråga om återkommande utbildning har ställts samman i tabell 3:4.

Som framgår av tabell 3:4 föredrar en klar majoritet inom samtliga studerandekatego- rier något av alternativen ] och 2, dvs. att viss yrkesverksamhet kommer innan universi- tetsutbildningen är avslutad. Det kan dock noteras att studerande enligt 1969 års studie- ordning (särskilt nybörjare) i större utsträck— ning än studerande enligt äldre bestämmelser föredrar att viss yrkesverksamhet kommer mellan gymnasieskolan och universitetsstu- dierna.

Det stora svarsbortfallet, framför allt på frågorna om studieorganisatoriska alternativ, gör emellertid slutsatserna av undersök— ningen osäkra.

Tabell 3:4. Alternativ beträffande återkommande utbildning.

Alternativ 1969 års studieordning Studieordning enligt äldre

Nybörjare % Fortsättare % bestämmelser % 1 Föredrar att viss yrkesverksamhet kommer mellan gymnasieskolan och uni— versitetsstudierna 53,8 47,4 38,5 2 Föredrar att en yrkesverksam period avbryter den sammanhängande utbild— ningen vid universiteten 25,6 36,6 40,8 3 Föredrar att den yrkesverksamma perioden kommer efter genomgången universitetsutbildning 15,5 12,9 12,7 Ej svar 5,2 3,0 8,0 196 SOU 1973:2

3.1.2.3 Kortare och längre tidsperspektiv vid genomförandet av förändringar

Ett planeringsarbete, som siktar till att om- forma högskoleutbildningen så att den bättre än hittills motsvarar de studieorganisatoriska och innehållsmässiga krav, som ställs i fråga om yrkesinriktning, varierande längd och uppbyggnad i etapper av utbildningen, över- skådlighet av utbildningsutbudet, utbytbar- het mellan olika utbildningar och rörlighet på arbetsmarknaden, måste inriktas på olika tidsperspektiv. U 68 räknar därför med ett kortare och ett längre tidsperspektiv när det gäller genomförandet av sina förslag. Vissa åtgärder är nära förbundna med utrednings- förslaget i andra delar och bör alltså vidtas i samband med genomförandet av dessa. Som framgår av kapitel 9 föreslår utredningen att sådana studieorganisatoriska förändringar vidtas fr. o. rn. 1976/77. Andra förändringar bör genomföras som led i ett löpande ut- vecklingsarbete.

Som en viktig förändring av de nuvarande förhållandena framstår en ökad och mer differentierad yrkesinriktning av många av de utbildningar som för närvarande anordnas inom filosofisk fakultet samt införandet av flera kortare utbildningsalternativ avpassade för olika slags yrkesverksamhet. En annan lika viktig förändring är att skapa de studie- organisatoriska förutsättningama för åter- kommande utbildning. För att helt genom- föra detta krävs emellertid ett omfattande utvecklingsarbete, som kan fullföljas först i ett längre tidsperspektiv. Inom utbildnings- myndighetema pågår löpande översyn av olika utbildningar. Åtskilliga av de förslag som framlagts eller för närvarande är under utred- ning men om vilka beslut ännu inte fattats är av den karaktären att de i viktiga hänseenden motsvarar de krav som ställs i den framtida högskoleutbildningen. U 68 bedömer det angeläget att detta arbete fortsätts med in- riktning på att förändringar kan genomföras i vad U68 betecknat som det kortare per- spektivet. I avsnitt 3.2.1 kommer U68 att närmare diskutera vilka förändringar som kan bedömas kunna genomföras i detta tids-

perspektiv. U68 framlägger därvid endast i begränsad utsträckning egna studieorganisa- toriska lösningar. Förslagen och bedöm- ningarna i avsnitt 3.2.1 avser de högskoleut- bildningar som ligger utanför de nuvarande filosofiska fakulteterna.

Utredningens förslag avseende mitten av 1970-talet för den utbildning som nu anord- nas inom filosofisk fakultet inriktas i första hand på att ändra utbildningsorganisationen så att den bättre än 1969 års studieordning ger en ram för utveckling av mer yrkesinrik- tade utbildningslinjer. U68 lämnar därvid förslag och exempel i anknytning till pågåen- de utvecklingsarbete och anger hur vissa grupper av utbildningar i en första etapp kan utformas för att i viktiga hänseenden mot- svara de studieorganisatoriska krav som bör ställas på högskoleutbildningen. Det ankom- mer sedan på vederbörande lokala och cen- trala organ att successivt åstadkomma kon- kreta förändringar inom den angivna ramen. För att dessa uppgifter skall kunna fullgöras effektivt är det enligt U 685 bedömning av stor betydelse att beakta och utnyttja på- gående pedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete rörande utvärdering av högre ut- bildning och den högre utbildningens rela- tion till arbetsmarknaden. Vissa resultat från detta arbete tyder på att man genom utveck- ling av pågående forskningsprojekt kan få ett väsentligt säkrare underlag bl. a. för en bätt- re anpassning av utbildningen inom nuvaran- de filosofiska fakulteter till behov på arbets- marknaden.

Den större enhetlighet och överskådlighet i organisationen av olika utbildningar som fordras för att likheter i utbildningsinnehåll skall kunna användas för byte av studie- och yrkesinriktning och för påbyggnad av kor- tare utbildningar till längre måste likaså åstadkommas i etapper. Vissa åtgärder här- vidlag är relativt enkla och kan genomföras på kort sikt, medan andra, t.ex. utform- ningen av påbyggnader på kortare utbild- ningar, i regel kräver omfattande arbete och kan genomföras först i det längre tidsper- spektivet.

Även när det gäller att avlägsna formella

hinder för sådana ämneskombinationer över fakultets- och läroanstaltsgränser som är ändamålsenliga med hänsyn till olika yrkes- inriktningar eller utbildningssyften kan vissa åtgärder genomföras på mycket kort sikt, medan planering av nya eller ändrade studie- kurser eller kurser kräver längre tid.

Med hänsyn till tidsperspektivens bety- delse har utredningen valt att sedan vissa grundläggande studieorganisatoriska begrepp definierats i avsnitt 3.1.3 i det följande presentera sina förslag avseende studieorgani- sationen uppdelade på det kortare och det längre tidsperspektivet. I avsnitt 3.2 redo- visas förslagen avseende det kortare perspek- tivet och i avsnitt 3.4 förslagen i det längre perspektivet. Det studieorganisatoriska ka- pitlet avslutas med en genomgång av de fem yrkesutbildningssektorerna.

3.1.3 Utbildningslinjer och kurser

3.1.3.1 Principen om successiv differentiering

l debattskriften ”Högre utbildning — forsk- ningsanknytning och studieorganisation” har U 68 skisserat en studieorganisation som har två syften. Den avser att vara mera överskåd- lig och enhetlig än den nuvarande samtidigt som den rymmer ett mera differentierat och anpassningsbart utbud av utbildning. Den avser också att främja ett växelspel mellan yrkesverksamhet och utbildning.

Den skisserade studieorganisationen kan i sin renodlade form sägas vara utmärkt av ett tillval stegvis av studieenheter (kurser) uti- från förhållandevis breda grundkurser. Stu- dierna organiseras på utbildningslinjer sam- mansatta av mindre, avgränsade och till sitt omfång väl definierade enheter.

De reaktioner som kommit på debatt- skriften har långt ifrån någon enhetlig ten- dens. Tyngdpunkten har lagts än på princi- piella drag, än på olika inslag i utbildnings- linjemas organisation. Utbildningslinjens konstruktion tilldrar sig i samtliga svar ett stort intresse.

Huvuddelen av svaren understryker utbild-

ningslinjens uppgift att ge en utbildning in- riktad mot kommande yrkesverksamhet. När det gäller den studieorganisatoriska uppbygg- naden finns en viss tvekan att ta ställning utan tillgång till mera konkreta förslag. Den differentieringsprincip som karaktäriseras av specialisering stegvis tilldrar sig betydande uppmärksamhet. Huvudparten av de sva- rande finner den som princip önskvärd inom hela högskoleorganisationen. Bedömningarna av dess för- och nackdelar skiftar. De som representerar utbildningar som redan nu har en starkare yrkes- och funktionsanknytning, t.ex. de tekniska och juridiska, pekar på behovet av integration mellan bas- och yrkes- utbildning tidigt i studierna och är alltså kritiska mot den skisserade uppbyggnaden. Motivet för denna ståndpunkt är att tidig yrkesinriktning ger ökad motivation och vins- ter i studietid. Företrädare för andra utbild- ningar, t.ex. samhällsvetenskapliga och humanistiska, är mera positivt inställda till en senare differentiering. Förslaget om en bred grundkurs möter samma typ av kom- mentar. För dem som ställt sig positiva överväger argumentet, att det ger bättre anpassning till ändrade val och senare erhål- len arbetsmarknadsinformation. De har ock- så en positiv inställning till behovet av bred referensram. För dem som ställer sig avvi- sande är skälen främst att grundkursen kan förlänga studietiden och försvaga motivatio- nen. Mot grundkursen anförs även pedago- giska och administrativa skäl.

Vidare har, som redovisades i avsnitt 3.1.2.2, förslaget om en bredare grundkurs och därefter differentierade studier ingått bland de alternativ beträffande studieorgani- satorisk uppläggning vid filosofisk fakultet som ett antal studerande vid Göteborgs uni- versitet fått ta ställning till höstterminen 1971 inom ramen för undersökningen ”Ut- bildnings- och elevanalyser”. Det visade sig därvid att ett system med tillval av ämnen stegvis utifrån förhållandevis breda grund- kurser väckte relativt stort intresse. Denna tendens var särskilt tydlig bland de stude- rande inom matematisk-naturvetenskapliga samt samhällsvetenskapliga och beteende-

vetenskapliga ämnen. Den låga svarsfrekven- sen gör emellertid slutsatserna osäkra.

3.1.3.2 Behovet av att organisera högskole- utbildningen i linjer

De krav som måste ställas på den framtida högskoleutbildningen i form av yrkesinrikt- ning, ökad överskådlighet och enhetlighet i utbildningsorganisationen i syfte att möjlig- göra utbytbarhet mellan olika utbildningar samt rörlighet på arbetsmarknaden talar för att högskoleutbildningen organiseras i linjer. Många av de aktuella utbildningarna har redan nu en uppläggning mer eller mindre av linjekaraktär med fasta kombinationer av kurser och en i regel angiven tidsföljd mellan de ingående kurserna. Det är närmast för de filosofiska fakulteternas vidkommande som andra alternativ än utbildningslinjer diskute- rats.

Särskilt beträffande de filosofiska fakul- teterna är det emellertid angeläget att ge utbildningen en klarare yrkesinriktning. Skall detta mål kunna nås är det såväl för läroanstaltemas pedagogiska planering som för effektiva kontakter med arbetslivet en praktisk förutsättning att utbildning för viss yrkesverksamhet kan beskrivas och diskute- ras konkret i form av sakinnehåll i ett be- gränsat antal ämnen och kurser, vilka som helhet skall motsvara ett visst utbildnings- mål. Från utbildningsplaneringssynpunkt är det också önskvärt att studiekurser åtmin- stone i vissa kombinationer läses i en angiven ordningsföljd, bl.a. därför att man då i senare studiekurser kan utnyttja tidigare in- hämtade kunskaper och färdigheter.

Dessa skäl talar enligt U 685 mening för att högskoleutbildningen generellt organise- ras i utbildningslinjer. Därvid har utred- ningen förutsatt att lokala och individuella utbildningslinjer skall kunna inrättas för att täcka sådana särskilda utbildningsbehov för viss yrkesverksamhet eller specialisering som inte kan tillgodoses inom ett system med allmänna utbildningslinjer.

De krav som ställs på den framtida organisa— tionen av högskolestudierna följer i stor ut- sträckning av de generella krav som redo- visats i det föregående och kan sammanfattas på följande sätt.

Varje högskoleutbildning skall ha viss yrkesinriktning. I regel kan man också ange ett basutbildningsområde inom vilket utbild- ningen har sin tyngdpunkt.

Från utbildningsplanerings— och ansvars- synpunkt bör utbildningar som leder till en och samma sektor av yrkeslivet kunna sam- manhållas studieorganisatoriskt och admi- nistrativt. Planering och fortlöpande översyn av utbildningar som syftar till verksamhet inom en viss sektor av yrkeslivet bör såväl lokalt som centralt ske inom särskilda organ, för vilka kontakten med yrkeslivet blir en väsentlig uppgift. Hithörande frågor behand- las närmare i avsnitten 6.3.3 och 6443

Från utbildningsproduktionens synpunkt bör utbildningar i många fall med fördel kunna ordnas efter gemensamma basutbild- ningar för att en pedagogiskt och administra- tivt lämplig uppläggning skall kunna göras.

Från dimensioneringssynpunkt måste i flera fall såväl yrkesinriktningen som basut- bildningen beaktas. Antagning avses som framgår i kapitel 5 i vissa fall ske till grupper av utbildningslinjer, t. ex. inom adminstrativ och ekonomisk yrkesutbild- ning, och i andra fall till specificerade utbild- ningsgångar, t. ex. lärarutbildning med viss ämneskombination. Det finns sålunda behov av att bestämma Och benämna mycket speci- ficerade utbildningar.

Från informationssynpunkt föreligger behov av att presentera utbildningar såväl ur yrkesutbildningsaspekten som ur basutbild- ningsaspekten. Inom arbetslivet torde i hu- vudsak den förra aspekten anläggas, medan studerande i många fall kan ha ett primärt intresse för ett visst ämne eller ett visst basutbildningsområde och önskar orientera sig om de olika möjligheter ett sådant stu- dium erbjuder.

Utbildningslinjen kan ses som ett instru-

ment för att beskriva utbildningar så att de kan hänföras till dels en yrkesutbildnings- sektor, dels ett huvudsakligt basutbildnings- område.

Definitionen av utbildningslinje bör vidare göras med sikte på att utbildningslinjerna bör vara strukturerade med hänsyn till de utbildningsmål som gäller för linjerna i fråga. Hänsyn måste sålunda tas till att utbild- ningar som syftar till skilda mål kan behöva vara olika uppbyggda. Linjebegreppet bör också bestämmas så att gemensamma, bre- dare ingångar och successiv differentiering skall vara möjliga i den utsträckning det är förenligt med yrkesinriktning och pedago- gisk planering. Linjebegreppet bör allmänt sett ge en ram för den fortsatta utvecklingen av utbildningarna i riktning mot de av U 68 angivna målen.

Studieorganisationen i dag inom vad som enligt U 685 förslag bör räknas som högskole- utbildning är, som närmare redovisades i avsnitt 3.1.2.l, föga enhetlig. Inte ens inom de utbildningar som enligt gällande kungörel- ser och stadgor är organiserade på linjer, t. ex. utbildningar vid filosofisk fakultet, civilingenjörsutbildningen, socionomutbild- ningen och journalistutbildningen (vid jour- nalisthögskola) är linjebegreppet enhetligt. Med en viss förenkling kan man dock indela den framtida högskoleutbildningen i två hu- vudtyper med hänsyn till den nuvarande organisationen. Den ena innebär uppbyggnad efter ett fast mönster där såväl sakinnehåll och ordningsföljd som inriktning mot ett visst verksamhetsområde har fastlagts. Ut- bildning till läkare, tandläkare och biträdan- de psykolog utgör exempel på denna typ. Den andra huvudtypen är en relativt fri kombination av kurser eller studiekurser, där ordningsföljden kan variera och yrkesinrikt- ningen är vag. Exempel på denna utbild- ningstyp är linje 8 vid filosofisk fakultet. I denna linje kan första avdelningens sociologi följas i andra avdelningen av studiekurser med såväl humanistiskt som samhällsveten- skapligt och beteendevetenskapligt innehåll. Det sakliga och pedagogiska sambandet mel- lan avdelningarna är svagt. Många utbildningar

På sätt och vis kan man säga att skilje- linjen mellan de mer bundna och yrkesinrik- tade utbildningarna och de friare, mindre yrkesinriktade går inom de filosofiska fakul- teterna. Utbildningslinjerna i 1969 års stu- dieordning vid dessa är konstruerade efter principen gemensam basutbildning (gemen— sam studiekurs) i första avdelningen och i varierande omfattning även i följande avdel- ningar. Linjerna och deras varianter har dock inte genomgående en klar yrkesinriktning, även om så är fallet i fråga om flera av dem, t.ex. linje 4a (utbildning till biträdande psykolog), 6 a (ekonomutbildning), 6 b (samhällsplanerarutbildning), 7 c (filosofisk- samhällsvetenskaplig utbildning) och de lä- rarinriktade varianterna inom olika linjer. Dessa utbildningslinjer och linjevarianter på- minner närmast om de idag spärrade utbild— ningarna (t. ex. medicinsk, odontologisk, far- maceutisk och teknisk utbildning) samt om juridisk utbildning, där valfriheten beträffan- de ämnesinnehåll är mycket begränsad och yrkesinriktningen markerad. Om man i be- greppet utbildningslinje vill lägga betydelsen ”systematiskt uppbyggd sammanhållen yrkesinriktad utbildning där senare moment bygger på tidigare inhämtade kunskaper och färdigheter” är det dock uppenbart att fler- talet av utbildningslinjerna i 1969 års studie- ordning avviker starkt från denna definition.

Frågan om definition av utbildningslinje gäller i praktiken i stor utsträckning vilka krav som bör ställas på de utbildningar som för närvarande har en relativt fri utformning och vag yrkesinriktning. Av central betydelse för ställningstagandet därvidlag är den i det föregående angivna förutsättningen att de allmänna utbildningslinjerna bör vara struk- turerade med hänsyn till de utbildningsmål som gäller för respektive linje.

Om man därvid i första hand ser till yrkesinriktningen skulle man kunna tänka sig att sammanföra exempelvis de olika ut- bildningarna för blivande ämneslärare till en linje, ämneslärarlinjen, och utbildningarna för blivande bibliotekarier till en bibliote- karielinje. En sådan linje skulle då bestå av

ett stort antal olika alternativ och få ett helt eller delvis gemensamt innehåll först i den avslutande etappen (praktisk-pedagogisk ut- bildning respektive den egentliga biblioteka- rieutbildningen). Därmed skulle emellertid en dylik linje inte ha sin tyngdpunkt inom ett visst basutbildningsområde utan omfatta alla eller praktiskt taget alla basutbildningsområ- den. Linjen blir därför svår att karaktärisera i relation till exempelvis andra fysisk-kemiska, samhällsvetenskapliga eller språkliga utbild- ningar som har ett med t. ex. den ämnesteo- retiska lärarutbildningen i stor utsträckning gemensamt basutbildningsinnehåll. Mot att använda ett sådant linjebegrepp talar också att det inte överensstämmer med den utbild- ningsorganisation som överlag finns inom de för närvarande spärrade utbildningama. I den mån dessa omfattar olika alternativ är de genomgående uppbyggda så att grundläg- gande, för olika studieinriktningar gemen- samt innehåll är placerat i början och sedan följs av differentierade studier.

Enligt utredningens mening talar över- vägande skäl för att man vid definitionen av allmän utbildningslinje beaktar såväl yrkesin- riktningen som basutbildningsinnehållet och låter de i dag spärrade, yrkesinriktade utbild- ningarna vara en viktig utgångspunkt.

Att till nuvarande filosofisk fakultet utan vidare överföra det linjebegrepp som utmär- ker flertalet i dag spärrade utbildningslinjer ter sig dock tveksamt med hänsyn till det stora antalet ämnen och behovet att kunna kombinera dessa på en mångfald olika sätt. Även den vaghet beträffande krav från ar- betslivet som råder i fråga om många av dessa utbildningar, framför allt beträffande kultur- och informationsyrken men även t. ex. administration och ekonomi, innebär att förhållandena inte är jämförbara över hela fältet. Vidare är det ett önskemål att avskaffa fakultets- och läroanstaltsgränserna som formella studieorganisatoriska hinder och tillåta friare kombinationer av t.ex. naturvetenskapliga studier med tekniska eller medicinska, samhällsvetenskapliga med juri- diska och religionsvetenskapliga med sam- hällsvetenskapliga eller humanistiska. Såväl

den nya uppläggningen av den religionsveten- skapliga utbildningen (se 3.925) som den pågående översynen av juristutbildningen syftar till ökad differentiering av utbild- ningen och bättre möjligheter till kombina- tioner med exempelvis utbildning inom filo- sofisk fakultet. Detta talar för att utbild- ningslinjebegreppet inte generellt bör förut- sätta helt eller praktiskt taget helt låsta alternativ i utbildningen.

Eri avvägning mellan å ena sidan önske- målet att utnyttja den bredd och variations- rikedom som finns inom de nuvarande filo- sofiska fakulteterna och å andra sidan beho— vet av en viss fasthet i studieorganisatoriskt hänseende syns naturligen leda till att man anknyter till det linjebegrepp som finns inom t. ex. socionomutbildningen och jour- nalistutbildningen. Dessa utbildningar inleds, som berörts tidigare, med en för de befint- liga linjerna (social respektive förvaltnings- linje vid socialhögskola och press- respektive informationslinje vid journalisthögskola) gemensam ettårig grundkurs med inslag från flera olika ämnen och omfattar därefter, jämte praktik, betygs- eller fördjupningsstu- dier, där varje linje karaktäriseras av vissa profilämnen eller kärnämnen. I socionom- utbildningens linjer ingår dessutom ytter- ligare ämnen som kan väljas med större frihet än profilämnena. Även civilingenjörs- utbildningen påminner i fråga om uppbygg- nad i väsentliga avseenden om socionom- och journalistutbildningen i och med att de grundläggande studierna i matematik och fysik är koncentrerade till studiernas inled- ningsskede och en successiv profilering av utbildningen sker under främst tredje och fjärde årskurserna.

Samtidigt som socionomutbildningen re- presenterar en förhållandevis mjuk linjemo- dell är den en klart yrkesinriktad utbildning och tillräckligt preciserad i fråga om utbild- ningsmål och innehåll för att ge information åt såväl arbetsgivare som studerande. Med tanke på att arbetsmarknaden är delvis gemensam för dem som genomgått socio- nom- eller joumalistutbildning och dem som genomgått utbildning vid filosofisk fakultet

bör det kunna antas att en linjeutformning motsvarande socionomutbildningens och journalistutbildningens väl skulle uppfylla de krav på överskådlighet i utbildningsinnehåll och inriktning som måste ställas på en kla— rare yrkesinriktning av utbildningen vid nu- varande filosofisk fakultet.

Vissa linjer i högskoleutbildningen bör kunna byggas upp enligt modellen med en grundläggande basutbildning och därefter vissa profilkurser och eventuellt ytterligare kurser valda inom ett för en avsedd yrkes- verksamhet lämpligt urval av kurser. Sådana linjer kan ibland sammanföras till grupper så att linjer som tillhör samma grupp har ge- mensam basutbildning. I andra fall är denna modell inte tillämplig, nämligen för utbild- ningar som av yrkesutbildningsskäl bör ut- formas som mer eller mindre bundna studie- gångar. En utbildningslinje kan alltså karak- täriseras som antingen en fast yrkesinriktad kombination av kurser med ett visst huvud- sakligt basutbildningsinnehåll eller en grund- läggande basutbildning följd av något eller några för ett visst verksamhetsområde cen- trala profilkurser jämte ytterligare kurser valda inom en grupp av betydelse för det avsedda verksamhetsområdet. De önskemål om differentierad utbildning som föreligger från arbetsgivarehåll inom ett yrkes- område bör givetvis påverka graden av valfri- het inom motsvarande linje. Utbildningslinjer uppbyggda enligt den sistnämnda modellen bör också kunna karaktäriseras från basut- bildningssynpunkt med hänsyn till linjernas huvudsakliga innehåll.

U68 föreslår att allmän utbildningslinje definieras som en kortare eller längre utbild- ning inriktad mot visst yrkesområde och normalt med tyngdpunkt inom ett visst basutbildningsområde, utformad antingen som en fast kombination av kurser (i regel med såväl sakinnehåll som ordningsföljd an- given) eller som en grundläggande studiekurs följd av någon eller några profilkurser jämte ytterligare kurser valda inom en grupp av kurser av betydelse för det avsedda verksam- hetsområdet.

Som tidigare nämnts föreslår utredningen

att det förutom allmänna utbildningslinjer skall finnas dels lokala, dels individuella ut- bildningslinjer. Lokal utbildningslinje bör normalt utformas så att den uppfyller sam- ma krav som de allmänna utbildningslin- jerna, även om avvikelser bör kunna före- komma. Med individuell utbildningslinje menas en utbildning inriktad mot ett visst verksamhetsområde och med ett visst huvud- sakligt basutbildningsinnehåll, där de ingå- ende studiekursema och ordningsföljden mellan dem bestäms av den studerande (inom ramen för gällande förkunskapskrav).

Som närmare redovisats i avsnitt 2.5.3.7, föreslår U 68 att en viss del av utbildnings- resurserna avsätts för lokala utbildningslin- jer. Det är enligt utredningens mening av central betydelse för en fortlöpande förnyel- se och utveckling av utbildningen att förut- sättningar skapas för lokala initiativ inte bara i fråga om den närmare utformningen av allmänna utbildningslinjer utan också när det gäller helt nya utbildningar. Utredningens förslag om lokala utbildningslinjer är avsett att ge såväl större lokal frihet som ökat utrymme för försöksverksamhet vid olika högskolor, som bör kunna ge värdefulla er- farenheter bl.a. för inrättande av nya all- männa utbildningslinjer. Över huvud taget kan arbetet med utveckling av lokala utbild- ningslinjer väntas medföra ökade möjligheter att tillvarata uppslag och idéer såväl från lärare och studerande som från företrädare för yrkeslivet, vilka —- som behandlas i av- snittet 6.3.3.2 föreslås ingå i de nya utbildningsnämnderna och linjenämnderna. För de studerande har en lokal utbildnings- linje i stort sett samma karaktär som en allmän utbildningslinje så länge studierna sker på en och samma ort.

Individuella utbildningslinjer bör finnas som ett permanent inslag i linjesystemet. Innan individuell utbildningslinje inrättas för en studerande bör denne ha kontakt med studievägledare.

3.1.3.4 Antalet utbildningslinjer; begreppet linjevariant

Med den definition av utbildningslinje som anges i avsnitt 3.1.3.3 kan man välja att utforma högskoleutbildningen som ett mycket stort antal linjer, var och en med enhetligt innehåll och bestämd yrkesinrikt- ning. Detta kan medföra att utbildningsut- budet framstår som relativt svåröverskådligt och att strukturen med för flera utbildningar gemensamma ingångar inte framträder så tydligt. En annan lösning, som innebär att antalet linjer begränsas samtidigt som de olika yrkesinriktningama anges, är att i vissa fall förse linjerna med ett antal varianter. För att klart markera att en viss grund- läggande basutbildning i kombination med samma eller liknande ämnen kan användas för utbildningar med olika yrkesinriktning har U68 funnit det praktiskt att införa begreppet linjevariant. En utbildningslinje som börjar med matematik kan sålunda ha en variant med teknisk inriktning och fysik eller kemi som profil. Samma profil _ eventuellt med alternativ utformning av studiekurser A kan förekomma på en variant med undervisningsinriktning. Antagningen av studerande till undervisningsvarianten sker inom ramen för dimensioneringen av under- visningssektorn och antagningen till den tek- niskt inriktade varianten på motsvarande sätt inom ramen för dimensioneringen av utbild- ningen inom den tekniska sektorn. Byte mellan varianterna kan ofta ske utan nämn- värd tidsförlust. Det lokala ansvaret för ut- bildningsplaneringen kommer för undervis- ningsvarianten att ligga hos utbildningsnämn- den för sektorn för undervisningsyrken eller linjenämnd under denna och för den teknis- ka varianten hos utbildningsnämnden för sektorn för teknisk yrkesutbildning eller lin- jenämnd under denna (jfr. avsnitt 6.331). Det ankommer sedan på den matematiska institutionen (motsvarande) att anordna en eventuellt differentierad grundläggande ut- bildning i matematik för de olika varianter- na, och på samma sätt har de fysiska och kemiska institutionerna att tillhandahålla

lämplig utbildning för skilda yrkesutbild- ningsändamål (jfr avsnitt 6.2.3).

Även lokala utbildningslinjer bör kunna omfatta linjevarianter i den mån det anses lämpligt.

3.1.3.5. Kurser och studiekurser Utbildningslinjernas uppbyggnad

Utbildningslinjer sammansatta av mindre en- heter förekommer bl. a. i 1969 års studieord- ning vid filosofisk fakultet. I det utrednings- arbete som föregick denna bedömdes ett system med kurser ge betydande fördelar vid uppbyggnaden av studiekurser, baskombina- tioner och utbildningslinjer. En studiekurs kunde byggas upp av kurser av olika längd. Kurser från skilda ämnesområden kunde vidare infogas i större block i en fast studie- gång. De studerande gavs därigenom möjlig- het att få en bättre och klarare överblick över studiekursemas disposition och större möjlighet att genom kontinuerliga prov på de olika kurserna successivt bygga upp kun- skapsförråd och färdigheter. Kurssystemet erbjöd också större möjligheter att fortlö- pande följa den studerandes studiegång. Det bedömdes dessutom vara ett praktiskt hjälp- medel vid utarbetande av de enskilda studie- planerna på så sätt att det därigenom blev möjligt att ange de istudiekurserna ingående delmomentens inbördes vikt och svårighets- grad. Genom ett kurssystem borde också utbildningsmoment från andra fakulteter och läroanstalter lättare än dittills kunna infogas som delar av en utbildningslinje. Dessa synpunkter har relevans också för U 685 arbete. Kurser som har utpräglad bas- utbildningskaraktär bör normalt placeras i utbildningens början, medan mer yrkesinrik- tade kurser läggs närmare dess slut. Detta underlättar en lösning av differentierings- och orienteringsproblemen. Samma basut- bildningsenheter kan ingå i utbildningar med varierande yrkesinriktning och det bör följaktligen bli möjligt att relativt sent byta yrkesinriktning med hänsyn till ändrad in- tresseinriktning eller situation på arbets-

Genom en linjekonstruktion med kurser bör det också bli lättare att tillgodose nya utbildningsbehov. Existerande kurser bör kunna kombineras på annat sätt och nya bör kunna fogas till utan att man för den skull tvingas till tidsödande konstruktioner av hela utbildningslinjer.

För distribution och lokalisering av utbild- ning ger också en linjekonstruktion med kurser fördelar. Det är lättare att sprida högskoleutbildning till flera orter, om flera utbildningslinjer har gemensamma kurser. Distribution av högskoleutbildning i andra former än lokalisering av permanenta utbild- ningsresurser underlättas också om insat- serna kan inriktas på väldefinierade mindre avsnitt. Det bör sålunda bli möjligt att, även utanför de egentliga högskoleortema, tillgo- dose behov av fortbildning genom att er- bjuda enstaka kurser.

Det senare har givetvis direkt anknytning till återkommande utbildning. Som kommer att framgå av kapitel 8 bör enligt U68s mening sådana organisatoriska åtgärder vid- tas som underlättar en varvning mellan stu- dier och yrkesverksamhet. En väsentlig åt- gärd är att erbjuda den utbildning som ingår i en utbildningslinje som mindre enheter. Utredningens dimensioneringsförslag innebär också, som framgår av avsnitt 2.5, en kraftig ökning av utbudet av enstaka kurser och studiekurser i högskoleutbildningen.

Till de anförda skälen för en linjekon- struktion med kurser kan också läggas möj- ligheten att få en snabbare följsamhet i läromedelsproduktionen och att kunna fixe- ra de mera lokal- och utrustningskrävande momenten.

Mot det kurssystem som förekommer i 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet har .orts invändningar av pedagogisk natur. Som nackdelar med systemet har man anfört att tentamensläsning och prov förekommer vid för många tillfällen under en studieter- min eller ett studieår. Det skulle därmed föreligga risker för brist på överblick och sammanhang i studierna och resultatet kan bli dålig inlärningseffekt. Det har också

framförts önskemål om att kurserna skulle ges större längd än för närvarande för att motverka de nämnda olägenheterna. Samti- digt visar erfarenhetema att långa kurser ofta utgör flaskhalsar från genomströmningssyn- punkt. Sådana otillfredsställande effekter bör beaktas. Enligt utredningens mening bör kurslängden kunna variera inom olika utbild- ningar med hänsyn till vad som är pedago- giskt motiverat. De olägenheter som kan vara förenade med kortare kurser bör kunna mötas genom åtgärder vid undervisningens och provens genomförande, och utredningen föreslår i samband med diskussionen av inte— grationsproblemet i avsnitt 3.4.4 åtgärder som kan motverka en splittrad undervisning.

Lika väl som när det gäller kursernas längd bör den tidsmässiga placeringen av olika kurser kunna variera. Inom 1969 års studie- ordning har kurserna ofta kommit efter varandra inom varje studiekurs och på samma sätt den ena studiekurseri efter den andra. Exempel på parallelläggning av kurser finns emellertid. I regel har därvid olika kurser inom en och samma studiekurs lagts paral- lellt. Även parallelläggningar systematiskt av studier i två eller flera ämnen har dock införts fr.o.m. höstterminen 1972. Inom linje 18 skall t. ex. matematik och fysik läsas parallellt. Vidare har genom bestämmelser om integrerad utbildning vid filosofisk fakul- tet möjlighet öppnats att läsa två eller flera studiekurser inom en avdelning helt eller delvis samtidigt. Inom andra fakulteter, t. ex. de tekniska, sker parallelläggning i stor utsträckning. Även när det gäller möjlighet till parallelläggning, som bör ske i den ut- sträckning som är pedagogiskt motiverad, syns ett system med kurser vara praktiskt och användbart. Genom parallelläggning bör det också vara möjligt att möta de redan diskuterade riskerna för bristande överblick och sammanhang.

Ur utbildningsplaneringens synvinkel talar övervägande skäl för att utbildningslin- jerna byggs upp av kurser. U68 föreslår därför att högskoleutbildningen genom- gående konstrueras på detta sätt. Som kom- mer att framgå av avsnitt 3.3.1 föreslår

utredningen också ett enhetligt värderings- system för" kurserna, utformat som ett poängsystem som motsvarar beräknad stu- dietid för de i utbildningslinjerna ingående kurserna. Ett studieår motsvarar därvid 40 poäng.

S tudiekurser

Som framgått av föregående avsnitt ser U 68 kursen främst som ett instrument för utbild- ningsplaneringen. Kurserna förs samman för att svara mot preciserade utbildningsmål. I vissa fall bör kurserna föras samman till större enheter, för vilka utredningen i anslut- ning till nuvarande terminologi vid de filoso- fiska fakulteterna använder beteckningen studiekurs.

Såvitt man med nuvarande erfarenheter kan bedöma är studiekurseri ett nödvändigt instrument i sådana fall, då det är önskvärt att infoga visst stoff i flera utbildningslinjer som är uppbyggda med successiv ämnesföljd. U 68 finner det emellertid inte motiverat att föreslå en generell tillämpning av studiekurs- organisationen i all högskoleutbildning utan räknar med att studiekurser inrättas ide fall då detta ur planerings- och informationssyn- vinkel ter sig berättigat.

I det följande används för korthetens skull ibland ordet ”kurs' som beteckning för både kurs och studiekurs när det inte bedömts som nödvändigt att särskilja de två begreppen.

3.1.3.6 Studieväg och studieprogram

Med de definitioner av utbildningslinje och linjevariant som angetts i det föregående kan för de studerande som är inriktade mot exempelvis teknisk yrkesverksamhet en viss utbildningslinje eller linjevariant med teknisk inriktning ha delvis olika innebörd genom att den studerande kan välja en av två eller tre möjliga profilkurser och därefter ytterligare kurser inom ramen för ett för den avsedda yrkesverksamheten lämpligt urval. Den stu- derandes sätt att följa en utbildningslinje kallas hans Studieväg.

Den studerandes val av studieväg innebär

att han tar högskoleutbildning i anspråk på ett visst sätt. För utbildningsplaneringen är det nödvändigt att ha en viss uppfatt- ning om vilken efterfrågan som kommer att finnas på utbildning i olika kurser. Utred- ningen föreslår därför att varje studerande i samband med ansökan till den valda utbild- ningslinjen eller linjevarianten, i den mån det inte är fråga om en fast kombination, skall anmäla sig till ett studieprogram. Detta bör, inom ramen för de allmänna och lokala utbildningslinjerna, ange åtminstone de tre första terminemas studier. Anmälningsblan- ketten bör utformas så att den studerande på denna får ange sitt studieprogram.

I samband med anmälan till ett studie- program bör också anges om den studerande avser att bedriva studier på heltid eller del- tid. Planeringen av undervisningsgrupper med långsammare studietakt och undervis- ningen eventuellt förlagd till kvällstid under- lättas om man i förväg känner till hur många som önskar sådan uppläggning under hela eller en del av studietiden.

I normalfallet bör studievägen ligga inom det på förhand uppgjorda studieprogrammet. I vissa fall kan emellertid studievägen kom- ma att ligga utanför studieprogrammet men ändå (i sin helhet) inom en allmän utbild- ningslinje. Det är lämpligt att sådana byten inom ramen för tillgängliga platser får göras efter ett enkelt anmälningsförfarande.

En i god tid ingiven anmälan till avsedd utbildning syns vara en nödvändig förutsätt- ning inte bara för att antagningsförfarandet skall fungera. Också planeringen och tillhan- dahållandet av resurser för det i det före- gående skisserade systemet med allmän och lokal utbildningslinje och med studie- program för varje studerande kräver att an- mälan och preliminär antagning till studierna sker i god tid före studiernas början. Det är också en fördel att de studerande kan förbe- reda sig för de kommande studiema på olika sätt (orientering inom studieområdet, kon- troll av förkunskaper osv.). Hithörande frå- gor behandlas närmare i avsnitten 5.2 och 6.5.4.

I de två föregående avsnitten har föreslagits en enhetlig uppbyggnad av högskolestudier- na. De organiseras i utbildningslinjer upp- byggda av kurser eller studiekurser. Utbild- ningslinjerna kommer att variera i fråga om inbördes samband mellan olika delar och i fråga om graden av yrkesinriktning. Även om så är fallet är det viktigt att varje utbildnings- linje kan erbjuda den enskilde studeranden en studieväg som denne uppfattar som ett ända— målsenligt helt och som kan ge utbildningen en yrkesinriktning. Ett väsentligt hjälpmedel för detta bör kunna vara beskrivningar av mål, innehåll och verksamhetsformer för varje allmän utbildningslinje. Sådana beskriv- ningar bör också för arbetsgivare kunna vara ändamålsenliga instrument för kontakt med högskoleutbildningen. För sådana beskriv- ningar av utbildningens mål, innehåll och verksamhetsformer föreslår U 68 beteck- ningen utbildningsplaner.

Om utbildningsplanen skall kunna bli ett lätthanterligt instrument, framför allt för information, bör den vara förhållandevis översiktlig och kortfattad. Det innebär att den inte kan ange mer än ramarna för de enskilda kurser som ingår i linjen. Vid planering av kurser behöver särskilt innehåll och verksamhetsformer få ett större utrym- me. U 68 finner det därför erforderligt att utbildningsplanen kompletteras med mera utförliga beskrivningar av enskilda kurser. För sådana beskrivningar föreslår U68 be- teckningen kursplaner.

3.1.4.l Utbildningsplaner

U 68 föreslår att utbildningsplaner upprättas för varje utbildningslinje i högskoleutbild- ningen, såväl allmän och lokal som indivi- duell. Utbildningsplanerna bör ange utbild- ningslinjens inriktning samt översiktligt ut- bildningslinjens organisation och ge anvis- ningar för upprättande av kursplaner. Före— skrifter om förkunskaper och andra villkor för tillträde till utbildningslinjen bör vidare ingå.

Utbildningslinjens inriktning bör kunna

beskrivas genom angivande av det yrkesom- råde som linjen eller varianter inom denna är inriktade mot samt den yrkesutbildnings- sektor de skall hänföras till. Vidare bör anges utbildningslinjens omfattning i poäng samt de linjevarianter som kan förekomma.

Utbildningslinjens organisation kan be- skrivas genom att de kurser som ingår i ut- bildningslinjen anges. Vidare bör anges om utbildningselement såsom specialarbete eller praktik ingår i kurserna. I de fall där utbildningslinjen är sammansatt av studiekurser bör i utbildningsplanen anges dessas poängtal och benämning. Utbildnings- linjens organisation och innehåll bör inte i detalj bindas genom centralt givna bestäm- melser. Det bör därför framgå i vilken ut- sträckning lokala myndigheter kan besluta om linjens utformning.

Anvisningar för utarbetande av kursplaner måste förutsättas bli mycket översiktliga. Vad som närmast bör komma i fråga är sådana principiella riktlinjer som bedöms erforderliga för att spegla den inriktning av linjen som utbildningsplanen anger.

Föreskrifter om förkunskaper och andra villkor som gäller för tillträdet till utbild- ningslinjen är ett viktigt informationsele- ment. Det gäller främst vilka särskilda behö- righetsvillkor som uppställs för tillträdet i form av förkunskaper i vissa ämnen i gymna- sieskolan eller krav på viss tids yrkeserfaren- het eller praktik.

Utbildningsplanerna får förutsättas variera i fråga om konkretion mellan olika utbild- ningslinjer. I vissa fall kan det vara befogat att ange relativt detaljerade föreskrifter om innehåll och uppbyggnad. Det kan gälla t. ex. utbildning som siktar till verksamhet som kräver viss legitimation. I andra fall kan föreskrifterna göras mera i form av anvis- ningar och rekommendationer och bestäm- mandet av poängtal och kursernas inbördes placering kan ske på lokal nivå.

Utbildningsplanen bör i princip fastställas av den myndighet som inrättar utbildnings- linjen. U 68 föreslår att allmän utbild- ningslinje inrättas av Kungl. Maj:t, lokal och individuell utbildningslinje av högskole-

styrelsen. Att Kungl. Maj:t fastställer ut- bildningsplanens hela innehåll är emellertid knappast motiverat. Det skulle bl. &. leda till en utdragen och komplicerad administrativ omgång för t.ex. pedagogiskt motiverade förändringar av element som ingår i utbild- ningsplanen. U 68 föreslår därför att enbart det som här betecknats som utbildningens inriktning fastställs av Kungl. Maj:t i sam- band med inrättande av allmän utbildnings- linje. Endast undantagsvis bör Kungl. Maj:t ta ställning mera i detalj till innehållet i en utbildningslinje. Sådant beslut bör ingå som en inledande del i utbildningsplanen som i övrigt fastställs av det centrala ämbetsverk som är tillsynsmyndighet för utbildningen. I vissa fall bör det ske i samverkan med annat ämbetsverk (jfr avsnitt 6.4.4.3).

Utbildningsplan för lokal och individuell utbildningslinje föreslås fastställd av hög- skolestyrelsen. När det gäller individuell utbildningslinje kan planen av naturliga skäl inte få den fullständiga utformning som tidigare föreslagits. Den kommer inte heller att fylla samma funktion för planering och information som utbildningsplan för all- män och lokal linje. Utbildningsplan för individuell utbildningslinje bör därför in- skränkas till att omfatta det av den studeran- de angivna studieprogrammet samt den åsyf- tade yrkesinriktningen.

Utbildningsplanen kan i vissa fall innehålla möjligheter till olika alternativa studievägar. Alla dessa kan inte förutsättas vara tillgäng- liga vid varje högskola. Utbildningsplanen föreslås därför kompletterad genom en lokal plan över utbildningen, som anger de på varje ort möjliga alternativen. Den lokala planen föreslås bli fastställd av utbildnings- nämnd eller linjenämnd (jfr avsnitt 6.3.3). I den lokala planen bör anges bl. a. i vilken ut- sträckning decentraliserad högskoleutbild- ning inom högskoleområdet får ingå i en all— män utbildningslinje som helt eller delvis an- ordnas vid högskolan.

Kursplanerna vänder sig mer direkt till de studerande som information om utbildnings- innehållet. De bör innehålla en målbeskriv- ning som anknyter till utbildningsplanen samt beskrivning av undervisningens inne- håll, organisation och verksamhetsformer. Information om prov samt studietekniska råd och anvisningar är andra viktiga ingre- dienser i kursplanerna.

Även när det gäller kursplaner är det viktigt att de inte blir för omfattande. De bör vara korta och lättlästa dokument, som kan tillställas de studerande i god tid före genomgången av en kurs. Innehållet kan tänkas variera inom de allmänna ramar som ovan beskrivits beroende på utbildningslin- jens karaktär. En större omsorg och utförlig- het kan vara nödvändig i de fall där de sammanhållande elementen mellan kurserna är svagare än i de fall där utbildningslinjen är en fast kombination av kurser. I de special- betänkanden, som U68 senare kommer att avge angående vissa vårdutbildningar samt socionom- och juristutbildning, kommer exempel att ges på olika utformning av kursplaner.

En huvuduppgift för utbildningsnämn- derna och linjenämndema måste bli den över- siktliga planeringen av utbildningslinjen. I denna bör ingå som ett viktigt led att samver- ka med institutionerna så att kurserna utfor- mas i överensstämmelse med utbildningspla- nen. Det blir då Också naturligt att det slutgil- tiga ansvaret för kursplanerna läggs hos ut- bildningsnämnd eller linjenämnd.

3.2 1970-talets mitt

3.2.1 Högskoleu tbildning utanför de nuvarande filosofiska fakulteterna

3.2. I .] Utgångspunkter

Som framhållits i avsnitt 3.1.2.3 anser U 68 det viktigt att det översynsarbete som pågår inom olika delar av högskoleutbildningen redan med sikte på 1970-talets mitt kan avsätta resultat i form av ny eller förändrad studieorganisation. I synnerhet gäller det sådana förslag som i viktiga hänseenden motsvarar de studieorganisatoriska krav som enligt vad som behandlats i avsnitt 3.1 kom- mer att ställas i den framtida högskoleutbild- ningen. I avsnitten 3.5—3.9 kommer sektors- vis att diskuteras möjlig utveckling av studie- organisationen i ett längre perspektiv. De för- slag som där behandlas kräver i de flesta fall ytterligare utvecklingsarbete. De kan därför antagligen inte förverkligas förrän under se- nare delen av 1970-talet eller vid 1980-talets början. ] detta avsnitt kommer U 68 att be- handla sådana förslag som bedöms kunna för- verkligas tidigare.

Sådana förändringar av studieorganisatio- nen som innebär inrättande av helt nya utbildningslinjer eller mera omfattande för- ändringar av nu existerande linjer bedömer U 68 med de undantag som beskrivsi avsnitt 3.2.2 inte vara möjliga att förverkliga till 1970-talets mitt. Det framstår inte heller som lika angeläget utanför de filosofiska fakulteterna. De flesta utbildningar utanför dessa har en rimlig grad av yrkesinriktning.

Högskolestudiernas organisation vid

De uppvisar också som helhet en större variation i fråga om utbildningstid, även om de kortare utbildningarna är koncentrerade till vissa sektorer. Vad som framstår som mest realistiskt att uppnå på kortare sikt är ett ökat utbud av enstaka kurser och studiekurser som kan användas i återkom- mande utbildning. När det gäller hela utbild- ningslinjer kräver sådana i de flesta fall ett arbete med utformning av utbildningsplaner som inte kan vara avslutat vid 1970-talets mitt. Vad som syns önskvärt och möjligt att nå är genomförande av sådana förslag som redan finns utarbetade eller kan framläggas relativt snart och är uppbyggda i enlighet med de studieorganisatoriska riktlinjer som redovisas i detta kapitel.

3.2.l.2 Enstaka kurser och studiekurser

Att kunna erbjuda enstaka kurser och studiekurser utanför de nuvarande filosofis- ka fakulteterna ter sig angeläget när en ny studieorganisation introduceras. Vid bifall till U 685 förslag kommer visserligen admi- nistrativa hinder för detta att falla bort, men skall det bli realistiskt för den studerande att välja sådana kurser måste en viss bearbetning göras av utbildnings- och kursplaner.

Som närmare kommer att utvecklas i avsnitt 3.5 finns vid teknisk fakultet samt vid skogs— och lantbrukshögskolorna kurser som skulle lämpa sig väl som påbyggnad på en kor- tare utbildning. Kurser vid teknisk fakultet ut-

nyttjas i viss utsträckning i dag som påbygg- nadsutbildning, främst av gymnasieingen- jörer. Skall sådana kurser kunna tillgodose en vidare efterfrågan behöver de för vissa ända- mål kunna sammanföras till större enheter, studiekurser. Man behöver också överväga vilka förkunskaper som skall krävas och hur de kan passas in i utbildningslinjer på det sätt som föreslås i avsnitt 3.2.2.

Ett intressant bidrag till utbudet av enstaka kurser utgör den försöksverksamhet som sedan början av 1972 letts av organisa- tionskommittén för fortbildning av journa- lister (FOJO). De av kommittén anordnade kurserna svarar till sitt innehåll huwrdsak- ligen mot de kurser som ingår i journalist- högskolornas grundkurs. Kurserna har erbju- dits i studieorganisatoriskt nya former, t. ex. en kombination av självstudier och lärarled- da studier under kortare perioder på kursor- ten, Kalmar. Försöksverksamheten är ännu inte avslutad och någon utvärdering av studieorganisationen föreligger följaktligen inte. De studieorganisatoriska modeller som kommittén kan komma att föreslå kan emellertid väntas föreligga vid en sådan tidpunkt att de kan användas för utveck- lingen av studieorganisationen i högskole— utbildningen redan från 1970-talets mitt.

Exempel har här getts endast från några utbildningar. Möjligheter bör finnas att ock- så i andra utnyttja enstaka kurser som påbyggnad på tidigare utbildning eller yrkes- inrikta utbildning av mera generell karaktär. Det gäller inte minst kurser som ingår i kortare utbildningar som i dag finns utanför vad U 68 betraktar som högskoleutbildning. U 68 anser det angeläget att centrala myndig- heter snarast låter inventera förekomsten av dylika kurser och vidtar åtgärder som kan bi- dra till att de inordnas i ett nytt studieorga- nisatoriskt mönster.

3.2.l.3 Utbildningslinjer

För närvarande föreligger mycket få helt genomarbetade förslag till fullständiga ut- bildningslinjer som anknyter till de studie- organisatoriska riktlinjer som U 68 föreslår.

Ett sådant är det förslag till religionsveten- skaplig utbildning som utarbetats av en särskild arbetsgrupp inom UKÄ. Förslagets innehåll refereras utförligare i avsnitt 3.9.2.5.

lprop. 1973:l (bilaga 10 s. 333 f) biträder föredragande statsrådet förslaget till studie- organisation, som i sina huvuddrag har en upp- byggnad som anknyter till de studieorganisa— toriska riktlinjer U 68 anger. En så uppbyggd religionsvetenskaplig utbildning syns kunna ingå som en yrkesinriktad linje i högskoleut- bildningen.

Till verksamhet inom barna- och ung- domsvård leder i dag flera utbildningar. Som högskoleutbildning räknar U 68 utbild- ningarna till fritidspedagog, förskollärare, socialpedagog, ungdomsledare samt idrotts- och fritidskonsulent. ] utredningens klassi— ficering har dessa förts till olika sektorer. Grunden för detta är närmast hittillsvarande förhållanden, och U 68 har i samband med klassificeringen understrukit att det också finns skäl som talar för att dessa utbildningar vid utvecklingen av utbildningsplaner bör ses som en helhet. Detta hindrar givetvis inte att behov av samplanering med från olika synpunkter likartade utbildningar inom andra områden också bör beaktas. Något som understryker det angelägna i en mer sam- lad syn på utbildningar för barn- och ung- domsverksamhet är de förslag för daghem och lekskola som 1968 års barnstugeutredning re- dovisar i sitt betänkande ”Förskolan” del 1 och 2 (SOU 197226 och 27). Förslagen avser bl.a. det pedagogiska innehållet i förskole- verksamheten samt dennas omfattning och organisatoriska utformning. Genomförs barnstugeutredningens förslag kommer det att innebära att delvis förändrade krav ställs på barnstugornas personal. Den kommer att få nya arbetsformer och arbetsuppgifter. Detta måste få konsekvenser både för utformningen av grundutbildningen och för fortbildningen av redan anställd personal med äldre utbild- ning. Även redan fattade beslut kan medverka till en utveckling i samma riktning. Ett exem- pel på detta är riksdagens beslut om finansie- ringsforrnerna för servicelokaler (prop.

1972z72, CU l972z28) som ger kommunerna ökade möjligheter att samordna barnstuge- verksamheten med annan verksamhet i bo- stadsområdena.

Visst arbete pågår redan nu med översyn av utbildningar inriktade mot barnavård. Inom SÖ pågår arbete, i anslutning till beslut av Kungl. Maj:t den 29 juni 1970, med prövning av möjligheterna att samordna utbildningarna på barnavårdens område. SÖ undersöker också möjligheterna till en viss pedagogisk samverkan mellan förskollärar— och lågstadielärarutbildningarna.

Kungl. Maj:t har den 22 september 1972 genom tilläggsdirektiv till barnstugeutred- ningen vidgat uppdraget till att avse även konsekvenserna av utredningens förslag för personalutbildningsfrågorna. Det gäller inte bara konsekvenserna för förskollärarutbild- ningen, utan också för utbildningen av t. ex. barnskötare, dagbarnvårdare, barnvårdare, fritidspedagoger samt de av utredningen före- slagna medhjälparna. I tilläggsdirektiven an- knyts till de studieorganisatoriska riktlinjerna för U 685 arbete, t. ex. möjligheten till etapp- utbildning.

Mot bakgrund av nämnda utredning är det givetvis svårt att bedöma vid vilken tidpunkt förändringar av studieorganisationen kan komma att genomföras. Eftersom föränd- ringar av målsättning, organisation och utbild- ning är intimt förknippade med varandra och den förändrade utbildningen är en av förut- sättningama för att de uppställda målen snab- bare skall kunna nås är det rimligt att anta att förändringarna bör genomföras så snart det sig göra låter. Om dessa förändringar är att hän- föra till det kortare eller längre perspektivet är idag svårt att bedöma.

Inom ramen för U 685 arbete utreds studieorganisationen för vissa kortare vårdut- bildningar, juridisk utbildning och socionom- utbildning. Dessa specialutredningar avses leda till översiktliga förslag till utbildnings- planer och kommer att redovisas i separat betänkande. En utförligare redogörelse för utredningsarbetet, så långt det hittills kunnat föras, lämnas i avsnitten 3.6 och 3.7. De förslag som arbetet kan komma att utmynna

i bör enligt U 68s mening kunna leda till åtgärder, i varje fall delvis, redan vid 1970-talets mitt. Utredningsarbetet avser främst att pröva olika studieorganisatoriska lösningar. Bl.a. prövas om dessa utbild- ningslinjer kan utgå från en grundkurs gemensam för flera utbildningar. För det fort- satta mer långsiktiga utvecklingsarbetet syns det angeläget att så snabbt som möjligt pröva denna typ av studieorganisation. Som kom- mer att framgå av avsnitt 3.2.2 vill U 68 pröva möjligheten att inom de utbildningar som motsvarar de nuvarande filosofiska fakulte— ternas minska antalet ingångar till utbildnings— linjerna genom att gruppera linjerna i anslut- ning till ett mindre antal ingångar än för när- varande. Enligt U 68s bedömning bör de stu- dieorganisatoriska förslag som specialutred- ningarna prövar kunna bidra till att underlätta sådanalösningar.

Vid Grafiska institutet och IHR, som ägs av stiftelser och erhåller statsunderstöd, ges eftergymnasial utbildning med inriktning på bl. a. den grafiska industrins och informa- tionsområdets behov.

Grafiska institutet har en tvåårig kurs som vänder sig till studerande med eftergymnasial förutbildning och en ettårig kurs för stude- rande med yrkeserfarenhet som typograf. För personer med tidigare högskoleutbild- ning är utbildningstiden i den förra kursen ett år. Utbildningen innehåller tekniska och konstnärliga element inom ramen för en administrativ och ekonomisk huvudinrikt- ning. Den har kontaktytor mot flera andra utbildningar, bl.a. teknisk, ekonomisk och konstnärlig högskoleutbildning och mot ut- bildningen vid IHR.

Utbildningen vid IHR var tidigare inriktad främst på reklambranschens behov. Numera anställs flertalet av dem som har denna utbildning vid företags och myndigheters informationsavdelningar och utbildningen in- riktas därför mera allmänt på analys av informations- och kommunikationsbehov samt planering och genomförande av in- formation. Flertalet av de studerande har tidigare genomgått högskoleutbildning och har något eller några års yrkeserfarenhet.

Utbildningen vid IHR har kontaktytor mot flera slag av högskoleutbildning, t. ex. jour- nalisthögskolornas (närmast informations- linjen vid dessa), ekonomutbildningen (marknadsföring), utbildning i informations- teknik vid filosofisk fakultet och annan utbildning med pedagogisk och konstnärlig inriktning.

Det moderna samhället har ett stort behov av information och kommunikation. Den centrala roll som dessa funktioner spelar talar för att samhället ansvarar för utbild- ningen både för produktionsledets behov och för planering och genomförande av information. Utbildningen vid Grafiska insti- tutet och IHR har visat sig eftersökt på arbetsmarknaden och efterfrågad bland de utbildningssökande. Den nuvarande utbild— ningen syns i allt väsentligt fungera väl. Den svarar bl.a. genom en god arbetsmarknads- kontakt och mångsidig elevrekrytering mot önskemål som i U 685 arbete ställts upp för högskoleutbildningen i dess helhet.

U 68 föreslår mot den angivna bakgrun- den att utbildning av det slag som ges vid Grafiska institutet och IHR får en reguljär plats i det offentliga högskolesystemet. Bland de allmänna utbildningslinjerna tar utredningen sålunda upp inom den admini- strativa och ekonomiska sektorn en linje för högre grafisk utbildning och inom kultur- och informationssektorn en linje för kom- munikations- och reklamutbildning. Enligt U68s mening bör emellertid den framtida organisationen av högskoleutbildningen inom informationsområdet övervägas nänna- re mot bakgrund av en helhetsbedömning av utbildningsbehovet. Utredningen återkom- mer till denna fråga i avsnitt 3.9.3. Den ettåriga utbildningen vid Grafiska institutet tycks närmast ha karaktär av yrkesteknisk högskoleutbildning. Frågan om huvudman— naskapet för utbildning av det slag som nu ges vid Grafiska institutet och IHR behand- larU68iavsnitt6.2.2.l.

Som redan inledningsvis betonats fram- lägger U 68 endast begränsade förslag till förändringar med sikte på 1970-talets mitt inom högskoleutbildning utanför de nuva-

rande filosofiska fakulteterna. Till de skäl som anförts i 3.2.1.l bör läggas en prio- ritetsbedömning. De tillgängliga resurserna bör främst av allt sättas in på de områden, där de studieorganisatoriska problemen är mest akuta och det är mest angeläget att utveckla yrkesanknytningen. Det talar för att huvudintresset i det kortare perspektivet bör ägnas åt utbildningen vid de nuvarande filosofiska fakulteterna.

3.2.2 De nuvarande filosofiska fakulteterna

3.2.2.1 Utgångspunkter för utredningens överväganden

Som framhållits redan tidigare anser utred- ningen den kanske viktigaste förändringen av nuvarande utbildningsorganisation i det kortare perspektivet vara en ökad och mer differentierad yrkesinriktning av många av de utbildningar som för närvarande anordnas inom filosofisk fakultet samt införande av flera kortare utbildningsalternativ avpassade för olika slags yrkesverksamhet.

Som framgår av förteckningen över all- männa utbildningslinjer i det följande varie- rar de av U 68 föreslagna linjerna till sin omfattning mellan 60 och 160 poäng. Därvid har praktisk-pedagogisk lärarutbildning och egentlig bibliotekarieutbildning inräknats i berörda linjer.

De kortare utbildningsalternativ som re- presenteras av kombinationsutbildningarna behandlas utförligt i avsnitt 3.2.3.

Utgångspunktema för utredningens över- väganden rörande förändringar på kortare sikt av 1969 års studieordning vid de filosofiska fakulteterna kan sammanfattas på följande sätt.

0 De allmänna utbildningslinjerna bör förbe- reda för yrkesverksamhet och grundut- bildningen bör inriktas mot breda yrkes- sektorer och ge goda valmöjligheter på arbetsmarknaden. . De allmänna utbildningslinjerna och linje- variantema bör fördelas på yrkesutbild- ningssektorer. . Hänsyn bör tas till de faktiska valen av

studiekurser i 1969 års studieordning och utbildningens relation till arbetsmarkna- den. 0 Framlagda förslag och pågående utveck- lingsarbete inom bl. a. UKÄ och universi- teten bör beaktas.

32.22 1969 års studieordningi relation till U 685 utbildningslinjebegrepp

[ begreppet allmän utbildningslinje (jfr avsnitt 3.1.3.3) inlägger U 68 dels att utbildningen skall ha en inriktning mot en viss verksamhetssektor och normalt ett visst huvudsakligt basutbildningsinnehåll, dels att den skall vara uppbyggd som en fast kom- bination av kurser eller som en grundläg- gande studiekurs följd av någon eller några profilkurser jämte ytterligare kurser valda med hänsyn till det avsedda verksamhets- området.

Vid en jämförelse av de allmänna utbild- ningslinjerna i 1969 års studieordning med begreppet allmän utbildningslinje enligt U68s definition bör det observeras att målen för 1969 års studieordning i fråga om yrkesinriktning av utbildningen är avsevärt mindre långtgående än de av U 68 förordade.

De allmänna utbildningslinjernai 1969 års studieordning (förtecknade i bilaga 8) upp- fyller i regel utan vidare kraven på huvudsak- ligt basutbildningsinnehåll, men i många fall är de inte inriktade mot ett visst yrkesområde. Det bör härvid noteras dels att de 18 allmänna utbildningslinjerna var och en normalt omfattar ett antal olika alternativ i andra avdelningen och fritt ämnesval i den tredje, dels att ett och samma utbildnings- linjealternativ kan studeras med olika yrkes- inriktning.

Som exempel kan nämnas linje 4, som i första avdelningen innehåller psykologi 40 poäng och i andra avdelningen två alternativ, a och b. Alternativ a omfattar sociologi 20 poäng och pedagogik 20 poäng, medan b-alternativet utgörs av samhällskunskap 40 poäng. Alternativ 3 kan användas för utbild- ning till biträdande psykolog, varvid tredje avdelningen skall omfatta en studiekurs om

40 poäng i psykologi med tillämpningsinrikt- ning. Det kan emellertid också användas för att ge en fördjupning till 40 poäng i sociologi och pedagogik eller till 60 eller 80 poängi psykologi eller till 60 poäng i sociologi eller pedagogik eller till en breddning omfattande kurs i något tidigare inte läst ämne eller till en kombination av några av de angivna studiemöjligheterna. Alternativ b kan använ— das för att nå ämnesteoretisk behörighet för lärartjänst i psykologi och samhällskunskap eller i psykologi, samhällskunskap och social- kunskap eller i samhällskunskap eller psyko- logi jämte socialkunskap. Det kan också användas till att för annan verksamhet än som lärare ge en fördjupning i psykologi eller samhällskunskap till 60 eller 80 poäng eller till breddning med något tidigare inte läst ämne.

Redan detta exempel, där alternativen i andra avdelningen ändå inte är fler än två, visar att de till synes enkelt och överskådligt uppbyggda utbildningslinjerna i 1969 års studieordning rymmer ett stort antal studie- altemativ som i många fall är svåra att hänföra till något bestämt verksamhetsom- råde.

Även när det gäller uppbyggnaden av linjer skiljer sig 1969 års studieordning i många fall från de krav som ovan angivits i definitionen av utbildningslinje. De utbild- ningslinjer som inleds med matematik, näm- ligen ] och 2, kan sägas ha en grundläggande basutbildning i första avdelningen, eftersom matematik har karaktär av huvudingång till naturvetenskapliga studier och utgör för- kunskapskrav för bl.a. studier i fysik och matematisk statistik. Genom valet av alterna- tiv i andra avdelningen av dessa linjer kan studierna emellertid ges olika huvudsakligt basutbildningsinnehåll: fysiskt-kemiskt (lin- jerna la, b, g, h och 2a och b), samhälls- vetenskapligt (linje ld) eller systemveten- skapligt (linjerna lc, e, f, i och 2c). Också linje 18, som omfattar matematik och fysik i första avdelningen, och linje 3 har en gmndläggande basutbildning i första avdel- ningen. Linje 3 inleds med kemi, som utgör förkunskapskrav för flertalet av de ämnen

Linje 4 har karaktär av fast ämneskom- bination såvitt gäller utbildningen till biträ- dande psykolog och lärarinriktad utbildning omfattande två eller flera av ämnena psyko- logi, samhällskunskap och socialkunskap.

Det har dock ifrågasatts om psykologi utgör någon grundläggande basutbildning för studier i t. ex. pedagogik och sociologi. Denna tveksamhet är för övrigt markerad i linjesystemet genom att såväl pedagogik som sociologi inleder var sin allmän utbildnings- linje, 5 och 8. Dessa linjer innehåller redan i andra avdelningen beteendevetenskapliga alternativ och kan i tredje avdelningen omfatta psykologi 40 poäng eller sociologi respektive pedagogik 40 poäng eller mer. Användningsområdet för sådana studiekurs- kombinationer framgår för övrigt inte klart, annat än i den mån de utgör förberedelse för forskarutbildning eller, i förening med sam- hällskunskap, för lärarverksamhet.

Enligt linje 8 kan sociologi också kom- bineras med ett samhällsvetenskapligt ämne, företagsekonomi eller statskunskap, i andra avdelningen. Att några pedagogiska eller andra avgörande skäl skulle finnas för att sociologi i dessa fall skall läsas först har dock ifrågasatts. Andra avdelningen av linje 8 innehåller också de humanistiska altemati- ven konstvetenskap, litteraturvetenskap och svenska. Avsikten med att lägga dessa ämnen tillsammans med sociologi var att ge en utbildning med inriktning mot konstsocio- logi, litteratursociologi och liknande, när- mast avsedd för olika funktioner som kultur- förmedlare. Det kan emellertid ifrågasättas om uppläggningen är lämplig, främst med hänsyn till att studiekurserna i sociologi för 40 poäng knappast ger den för det avsedda utbildningsmålet erforderliga grunden.

Linjerna 6 och 7 omfattar dels ekonom- utbildning (6a med vissa angivna ämnen i tredje avdelningen) och utbildning för filo- sofisk-samhäIlsvetenskaplig examen (6 b med inriktning på samhällsplanering och 7 e; för båda alternativen gäller vissa krav på ämnes- kombinationer och fördjupning), dels annan i huvudsak samhällsvetenskaplig utbildning

med många varierande kombinationer. För ekonomexamen och filosofisk-samhällsveten- skaplig examen är ämneskombinationerna relativt bundna, och dessa utbildningar är inriktade mot administrativ och ekonomisk verksamhet. Linje 6 inleds med studiekurser i statistik 20 poäng och nationalekonomi 20 poäng samt juridisk översiktskurs 10 poäng. Översiktskursen kan dock läggas senare i utbildningen. Studier i statistik och national- ekonomi kan anses vara grundläggande för studier i företagsekonomi och kulturgeografi även om de inte formellt utgör förkunskaps- krav. Det har dock, främst beträffande ekonomutbildningen, efterlysts en inledning till utbildningen som bättre än studiekurser i statistik och nationalekonomi ger en oriente- ring om och inriktning åt utbildningen. I den ursprungliga utformningen av linje 6 ingick också en inledande ekonomisk och juridisk översiktskurs om 10 poäng. Denna kom emellertid att ges ett i huvudsak juridiskt innehåll, vilket medfört att den ofta läses först i samband med företagsekonomin. Benämningen har också ändrats till juridisk översiktskurs. I fråga om linje 7, som inleds med statistik 20 poäng, gäller i huvudsak detsamma som om inledningen till linje 6. Linjerna 9—15 är konstruerade med sikte på lärarutbildningens behov men är också avsedda att kunna användas för annan verksamhet. De innehåller i flera fall ett stort antal alternativ i andra avdelningen. Mång- falden linjer och alternativ överstiger kraftigt det antal ämneskombinationer som generellt ger behörighet till lärartjänst. De tre språk— vetenskapliga linjerna, 10—12, med vardera sex alternativ i andra avdelningen har kon- struerats i syfte att göra vartdera ämnet engelska, franska och tyska till ingångsämne i samtliga språkliga ämneskombinationer för lärartjänst ivilka det kan ingå. På motsvarande sätt kan man på linje 9 b läsa samhällskunskap och historia och på linje 13 b historia och sam- hällskunskap. . Avsikten är emellertid som nämnts att linjerna 9—15 skall kunna användas även för annan verksamhet än som lärare. I stället för att läsa lärarinriktade studiekurser i de

moderna språken kan man på vissa orter välja altemativkurser med t. ex. ekonomisk- samhällsvetenskaplig inriktning. Detta kan vara lämpligt för t. ex. blivande sekreterare, översättare och resebyråtjänsteman.

I linjerna 9—15 kan inledningsämnet i regel inte anses ha mer grundläggande karak- tär för utbildningen än alternativen i andra avdelningen. För bl. a. de moderna språkens vidkommande markeras detta av att engels- ka, franska och tyska är jämställda som ingångsämnen. Samhällskunskap, som inle- der linje 9, kan genom sin bredd sägas ha viss grundläggande karaktär, men denna kanivar- je fall inte utnyttjas vid studiet i historia som i linje 13 ligger före samhällskunskap.

Linjerna 16 och 17 syftar främst till utbildning för museiverksamhet. Att två linjer har utformats med detta mål beror på att sådan utbildning kan inledas med arkeo- logi, särskilt nordeurOpeisk, likaväl som med konstvetenskap. Även annan historisk-este- tisk basutbildning kan erhållas på linje 17.

Logopedlinjen slutligen, som finns inrät- tad försöksvis, är en fast ämneskombination utan alternativ.

Varje allmän utbildningslinje i 1969 års studieordning har byggts upp kring ett ingångsämne och ordningsföljden mellan äm- nena var från början fast. I de fall ett ämne inte utgör en självklar ingång till en viss kombination har angetts ytterligare ingång- ar, dvs. nya linjer, som innehållsmässigt helt eller delvis dubblerar andra linjer. En uttalad förutsättning för 1969 års studieordning var också att bibehålla de vanligast förekom- mande ämneskombinationerna och de stora nybörjarämnena. Denna förutsättning ingår dock inte bland de krav U 68 ställer på den framtida utbildningsorganisationen annat än där den sammanfaller med andra krav, t. ex. beträffande yrkesinriktning, bredd och mångsidig användbarhet hos utbildningen.

3223. Utbildningens fördelning på yrkesutbildningssektorer

1 U 685 dimensioneringsförslag (avsnitt 2.523) hänförs högskoleutbildningarna till

yrkesutbildningssektorer. Denna sektorsin- delning är enligt utredningens bedömning en given utgångspunkt för det studieorganisa- toriska planerings- och utvecklingsarbetet. Även den utbildning som för närvarande med- delas vid filosofisk fakultet måste sålunda för- delas på skilda sektorer med hänsyn till varie- rande utbildningsmål. I flera fall kan utbild— ningsalternativ inom ramen för de nuvarande allmänna utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet direkt föras till en sektor, t. ex. eko- nomutbildning till den administrativa och ekonomiska utbildningssektom och utbild- ning till biträdande psykolog till vårdutbild- ningssektorn. Ofta måste emellertid utbild- ning enligt en och samma utbildningslinje i nu gällande studieordning föras till två eller flera sektorer beroende på om den genomgås med sikte på t. ex. lärarbanan eller bibliotekarie- verksamhet. I många fall åter måste fördel- ningen på yrkesutbildningssektorer bygga på mer eller mindre väl underbyggda antaganden om vad olika utbildningar syftar till för yrkes- verksamhet. Som framgått av genomgången av utbildningslinjer i föregående avsnitt är det framför allt vissa linjer, nämligen 5 och 8 samt de inte lärarinriktade varianterna av linjerna 9—15, som erbjuder problem härvidlag. Även linje 4 ai den mån den inte används för utbild- ning till biträdande psykolog är svår att pla- cera.

En viktig fråga i samband med fördel- ningen av nuvarande utbildningar på yrkesut- bildningssektorer är de synpunkter på utbild- ningen som rör fördjupning och förberedelse för forskarutbildning.

Forskning bör enligt utredningens mening ses som en yrkesverksamhet vid sidan av andra som högskoleutbildningen bör förbe- reda för. U 685 uppdrag omfattar inte forskarutbildningen. Det är emellertid ange- läget att den grundläggande högskoleutbild- ningen kan tillgodose de behov blivande forskare har av ämnesfördjupning och me- todträdning. Linjerna i 1969 års studieord- ning medger genomgående en utformning av studierna, som kan läggas till grund för forskarutbildning. De av U 68 angivna yrkesutbildningssektorema förutsätts i di-

mensioneringsavseende rymma även grund- utbildning av detta slag. I vissa fall får man räkna med att studerande som inriktar sig mot forskarutbildning väljer så speciella ämneskombinationer att den grundläggande utbildningen lämpligen sker på individuell linje. De nya allmänna utbildningslinjerna bör dock, framför allt när det gäller större ämnen, kunna användas även som förbere- delse för forskarutbildning. I avsnitten 32.26 och 3.2.4 i det följande behandlas frågan om varianter av de allmänna utbild- ningslinjerna, avsedda för fördjupning och förberedelse för forskarutbildning.

De svårigheter som uppträder vid fördel- ningen av nuvarande utbildningar inom filo- sofisk fakultet på yrkesutbildningssektorer är, om man bortser från den övergripande frågan om fördjupning och forskningsförbe- redelse, av två slag. Det gäller för det första att finna en lämplig yrkesutbildningssektor för ett relativt stort antal utbildningar som hittills ofta angetts förbereda för ”annan yrkesverksamhet” än som t.ex. lärare. För det andra bör det finnas rimliga skäl att anta att det faktiskt finns en arbetsmarknad för utbildningen i fråga. Beträffande exempelvis utbildning i moderna språk på linjerna 10—12 för annan verksamhet än undervis- ning har UKÄ i samverkan med Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareför- eningen undersökt förutsättningarna att be- reda filosofie kandidater med sådan utbild- ning anställning inom näringslivet. Därvid har det framgått att språkutbildning efter- frågas för olika uppgifter men endast i förening med en i huvudsak på ekonomiska eller tekniska ämnen inriktad utbildning. Under sådana omständigheter bör i huvudsak språkliga utbildningar inte föras till utbild- ningssektom för administrativa och ekono- miska yrken (annat än såvitt gäller sekrete- rare) eller till teknisk yrkesutbildningssektor. Konsekvensen bör i stället bli att de moderna språken i fortsättningen måste ges en delvis annan men mycket viktig funktion, nämligen att utgöra inslag i utbildningar med t.ex. ekonomisk, administrativ eller teknisk inrikt- ning.

Försiktighet bör iakttas att bland allmän- na utbildningslinjer uppföra sådana utbild- ningar där det råder allmän tvekan om användbarheten inom någon yrkessektor el- ler om behovet på arbetsmarknaden. Skulle det visa sig att utbildningen efterfrågas på arbetsmarknaden eller av de utbildnings- sökande kan den i första hand anordnas som individuell eller lokal utbildningslinje och kanske i ett senare skede som allmän utbildn ingslinje .

3.2.2.4 Faktiskt valda ämneskombinationer i 1969 års studieordning och deras relation till arbetsmarknaden

I bilaga 4 till UKÄs rapport om erfarenheter- na av 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet efter två år (UKÄ-aktuellt 1971/72 nr 13) redovisas de mest frekventa ämnes- kombinationema under 1969/70 och 1970/ 71 för nybörjarna i 1969 års studieordning (se tabell 35). Den visar hur de allmänna utbildningslinjerna har använts och också att vissa kombinationer utanför linjerna före- kommer.

Antalet aktiva studerande i de ovan nämnda mest frekventa förstaämnena utlor- de 70 procent av totalantalet aktiva nybör- jare höstterminen 1969. Bland nybörjarna höstterminen 1972 var spridningen på ämnes- områdena större och de i tabell 315 angivna studiekurserna svarade då för bara 50 procent av de nyinskrivna.

De studerande som höstterminen 1969 bör-

Tabell 3.5 . Mest frekventa förstaämnen hös- ten 1969. (500 elever eller mer i hela landet.)

Antal aktiva

Ämne studerande Matematik 40 p 1 905 Pedagogik 20 p 965 Statistik 20p/nationalekonomi 20 p 2 638 Sociologi 20 p 1 636 Samhällskunskap 40 p 551 Engelska 40 p 1 901 Historia 40 p 806 Summa 10 402

jade med matematik 40 poäng och därefter gick vidare till ny studiekurs valde oftast in- formationsbehandling, särskilt numerisk analys (23 procent), fysik 40 poäng (20 pro- cent) eller matematik 60 poäng (14 procent). En mindre andel gick vidare till informations- behandling (särskilt ADB) 20 eller 40 poäng (8 procent), matematisk statistik (6 procent), kemi 40 poäng (6 procent), samhällskunskap 40 poäng (4 procent) eller företagsekonomi 20 poäng (2 procent). Även de som började med matematik 20 poäng (317 i hela landet) gick till största delen vidare till fortsatta na- turvetenskapliga studier (fysik, kemi eller matematik). Till statistik 20 eller 40 poäng gick 18 procent. Dessa uppgifter tyder på att studerande som börjat med matematik i rela- tivt stor utsträckning inriktar sig mot andra verksamhetsområden än lärarbanan, t. ex. ge- nom val av systemvetenskapliga studiekurser.

De studerande som började med samhälls- kunskap, engelska eller historia har till största delen valt att kombinera med ett andra ämne som leder till lärarbehörighet (inom ramen för linjerna 9, 10 och 13). De som började med statistik eller nationaleko- nomi valde i regel ämnen inom linjerna 6 och 7. Av dem som läst pedagogik 40 poäng och därefter gick vidare läste 80 procent socio- logi 20 eller 40 poäng (linje 5). Ett fåtal gick efter pedagogik 20 poäng vidare till sociologi eller psykologi 20 poäng. Allmänt sett syns de som börjat med pedagogik närmast sikta till en beteendevetenskaplig ämneskombina- tion nära psykologutbildningen. De stude- rande som började med sociologi 20 poäng fortsatte i mycket stor utsträckning till sociologi 40 poäng. Av dem som gick vidare från 40 poäng i sociologi valde drygt hälften beteendevetenskapliga ämnen i närheten av psykologutbildningen (psykologi, pedagogik eller fortsatta studier i sociologi). En inte oväsentlig del över en fjärdedel valde samhällsvetenskapliga ämnen (statskunskap, företagsekonomi, kulturgeografi) som andra ämne och torde därmed närmast ha inriktat sig mot utredningsarbete eller administrativt arbete. En del av dem som fortsatte till sociologi 60 poäng kan också ha avsett sådan

Denna översiktliga redovisning av valda ämneskombinationer visar på vissa svårig- heter att fördela de filosofiska fakulteternas linjer på yrkesutbildningssektorer. Tydligen skaffar sig för närvarande ett stort antal studerande utbildning som avser yrken de inte kan väntas få utöva, antingen för att de inte kommer in på lärarhögskola eller för att de inte kommer eller kommit in på den spärrade studiekurseri i psykologi 40 poäng eller vid socialhögskola, social linje, som leder till vårdyrken. En enkät angående studie- och yrkesplanemas förändring under utbildningens gång inom undersökningspro- jektet ”Utbildnings- och elevanalyser" vid Umeå universitet ger stöd för detta antagan- de. Av nybörjarna i pedagogik vid Umeå universitet höstterminen 1968 hade 51 pro- cent ändrat sina yrkesplaner vid slutet av vårterminen 1971. Under samma tid hade 44 procent av nybörjarna i engelska ändrat yrkesplanerna, medan endast 24 procent av nybörjarna i statistik (i regel inom ekonom- eller pol.mag.-utbildning) gjort det. För de ursprungliga pedagogik- respektive engelsk- studerandena var det dominerande skälet till ändringen av yrkesplanerna konkurrensen till Spärrad utbildning (för båda grupperna att man inte kommit in på eller var oviss om att bli antagen till lärarhögskola och för peda- gogikgruppen därutöver, att man inte antagits till psykologi 40 poäng inom psykologutbild- ning, till socialhögskola, till gymnastik- och idrottshögskola eller till logopedutbildning). Vad gäller nuvarande yrkesplaner nämndes av dem som ändrat sig inom pedagogikgruppen ofta socialt, personaladministrativt och ut- bildningsadministrativt arbete samt annan lä- rartjänst än som ämneslärare eller adjunkt. Av dem som ändrat yrkesplaner inom engelsk- gruppen hade praktiskt taget samtliga bytt från Iäraryrke till andra sysselsättningar. Sek- reterararbete var därvid mest frekvent, men också kontorsarbete eller merkantilt arbete, biblioteksarbete och socialt arbete förekom.

Beträffande lärarutbildningen innehåller U 68s dimensioneringsförslag en anpassning av antagningen till ämnesteoretisk utbildning

till antalet platser i praktisk-pedagogisk utbildning (avsnitt 2.5.3.5).

Återstående utbildningsplatser idessa bas- utbildningar fördelas enligt dimensionerings- förslaget på sektorerna kultur- och informa- tion, administration och ekonomi samt _ för naturvetarna och matematikerna teknik.

Beträffande studerande i beteendeveten- skapliga ämnen som ligger nära psykolog- och socionomexamen innebär förslaget emel- lertid att de förs till i huvudsak administrativ och ekonomisk yrkesutbildningssektor. Frå- gan är om man då inte samtidigt bör söka ge sådan utbildning en klarare inriktning mot t. ex. utredningsverksamhet, personaladmi- nistration eller andra administrativa arbets- uppgifter. De nuvarande linjerna 5, 8 och 9 torde därvid böra ses i samband med de på ekonomisk och administrativ verksamhet in- riktade linjerna 6 och 7.

3.225. Framlagda förslag och pågående utvecklingsarbete inom bl. a. UKÄ och universiteten

Inom utbildningsmyndigheterna pågår för närvarande ett omfattande arbete i syfte att fortlöpande förbättra och förnya utbild- ningen inom de filosofiska fakulteterna. Flera förslag och utredningar anknyter till frågor som U 68 i det föregående betonat som väsentliga för en förändring av 1969 års studieordning redan på kort sikt. Vidare pågår en mer långsiktig utvecklingsverksam- het inom ramen för det pedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet, som i viktiga hänseenden kan väntas ge förbättrat under- lag för att åstadkomma de förändringar av utbildningen vid de nuvarande filosofiska fakulteterna som U 68 bedömer som ange- lägna.

En fråga som ägnas särskild uppmärksam- het är den minskade tillströmningen till matematisk-naturvetenskapliga utbildnings- linjer. Som ett led i arbetet med att öka rekryteringen till dessa bedrivs inom UKÄ en omfattande översyn av utbildningen inom skilda ämnesområden. Syftet med detta arbe- te är att göra utbildningen mera attraktiv ge-

nom att anpassa den bättre till kommande yrkesverksamhet.

UKÄ har sålunda tillsatt dels en arbets- grupp i biologi, dels en arbetsgrupp i fysik med uppgift att se över utbildningen för att därigenom nå en bättre anpassning till en ar- betsmarknad utanför skolan och på sikt skapa förutsättningar för en ökad rekrytering av studerande till dessa ämnen. Arbetsgruppen i fysik skall även se över utbildningen iden läs- året 1972/73 inrättade utbildningslinjen 18.

Vidare har arbete påbörjats med att bättre anpassa utbildningen i kemi till komman- de utbildning i biologi och i geovetenskapliga ämnen.

Inom UKÄ pågår vidare en översyn av utbildningen i matematik i syfte att göra denna bättre anpassad till fortsatta studier inom naturvetenskapliga, ekonomiska och samhällsvetenskapliga ämnesområden. För- söksverksamhet med ökad resurstilldelning för utbildningen i matematik äger rum under läsåret 1972/73 för att därigenom nå ökad individualisering och bättre studieresultat.

Även införandet av tekniska studiekurser vid filosofisk fakultet bör ses som ett led i arbetet med att öka anpassningen av utbild- ningen till arbetsmarknadens behov. Studie- kurser inom elektroteknik, datateknik, tek- nisk biologi samt kemiteknik finns utarbe- tade och utbildning har påbörjats. Även studiekurser inom andra ämnesområden övervägs.

Möjligheterna att utöka utbudet av korta- re utbildningar med naturvetenskapligt inrik- tade studiekurser utreds också inom UKÄ. Vidare överväger UKÄ möjligheterna att också beträffande naturvetenskapliga studie- kurser tillämpa bestämmelserna om vidgat till- träde.

Inom U 68 har övervägts frågan om gemensam grundkurs för utbildningar som syftar till administrativ och ekonomisk yr- kesverksamhet. Av intresse i samband där- med är ett förslag till reviderad normalstu- dieplan för 40 poäng i samhällskunskap som framlagts i mars 1972 av en av UKÄ tillkallad arbetsgrupp. Denna grupp har föreslagit en breddning av målet för utbild-

ningen i samhällskunskap och redovisar också vissa uppgifter om avsedd yrkesverk- samhet för studerande i samhällskunskap. Vidare har SFS föreslagit en gemensam introduktionskurs till utbildningslinjerna 6 och 7. Detta förslag har remitterats till läroanstalterna, varvid bl.a. samhällsveten- skapliga fakultetens utbildningsnämnd i Stockholm i sitt yttrande tillstyrkt att en sådan inledning kommer till stånd och ges omfattningen 20 poäng. Ett förslag till studieplan för en sådan kurs, kallad Sam- hällsvetenskapens grunder, har också utar- betats av en arbetsgrupp inom utbildnings- nämnden och förelagts UKÄ. Rektorsäm- betet vid universitetet i Stockholm har begärt tillstånd att bedriva försöksverksam- het med den nya studiekursen på linje 6 och 7 c, och erforderligt utvecklingsarbete pla- neras ske under läsåret 1972/73. Dessutom pågår inom UKÄ en utredning angående sarnhällsplanerarutbildningen, främst linje 6b, i syfte att göra denna utbildning innehålls- mässigt bättre och mer anpassad till arbets-' marknaden. Denna översyn har skett i nära samverkan med U68 och har bl.a. som utgångspunkt att pröva om samhällsplanerar- utbildningen kan inledas med en grundläg- gande utbildning inom en bred bassektor. UKÄs utredning väntas även ge uppslag för revideringar av näraliggande utbildningar, t. ex. ekonomutbildningen.

Utbildningen i moderna språk är föremål för översyn i olika sammanhang. I engelska, franska och tyska har arbetsgrupper inom UKÄ föreslagit åtgärder som syftar till peda- gogiska förbättringar av utbildningen och en ändamålsenlig differentiering med hänsyn till olika utbildningsmål. Med utgångspunkt i de undersökningar UKÄ, Sveriges industriför- bund och Svenska arbetsgivareföreningen fö- retagit rörande behovet av arbetskraft inom näringslivet med ett mer eller mindre omfat- tande språkligt inslag iutbildningen har också sakkunniga lagt fram förslag om en interna- tionellt inriktad ekonomutbildning med språkligt innehåll av viss om fattning.

Inom ramen för det mer långsiktiga pedagogiska forsknings- och utvecklingsar-

betet framstår särskilt vissa projekt som rör utvärdering av högre utbildning och den högre utbildningens relation till arbetsmark- naden som viktiga med hänsyn till förverk- ligandet av de utbildningsmål som U 68 angett. Uppgifter om fördelar och brister hos olika utbildningar inom filosofisk fakultet, bedömda såväl av de utbildade som av deras arbetsgivare, bör kunna föreligga fr. o. m. mit- ten av l970talet och utgöra ett värdefullt material för fortlöpande planering av utbild- ningslinjerna med hänsyn till arbetsmarkna- dens och de studerandes behov. Undersök- ningar med vissa intervaller av senare genera- tioner nybörjare, dvs. undersökningar av den typ som för skolväsendet utförts genom Väst- manlandsundersökningen, bör också göra det möjligt att successivt belysa effekterna av oli- ka studieorganisatoriska, innehållsmässiga och pedagogiska förändringar och avgränsa deras roll i relation till andra faktorer som på- verkar utbildningssituationen.

Andra projekt som nära anknyter till problematiken kring de filosofiska fakulte- ternas utbildning gäller utvärdering av yrkes- inriktade kurser samt studier av utbildnings- planeringsmodeller och av samspelet mellan grundutbildning, arbetslivserfarenhet och vidareutbildning.

3.2.2.6 Utredningens överväganden och förslag

Av den föregående redovisningen har fram- gått att förändringar av utbildningslinjerna i 1969 års studieordning är en nödvändig konsekvens av förutsättningama för U 683 arbete och av utredningens allmänna över- väganden.

Utredningen föreslår sålunda att inom sådan grundläggande högskoleutbildning som närmast svarar mot de nuvarande filosofiska fakulteternas den förut angivna definitionen av allmän utbildningslinje inom högskolan tillämpas och att linjerna delas upp i varianter med hänsyn till yrkesinriktning. Varje utbild- ning (allmän utbildningslinje eller linjeva- riant) hänförs till ett huvudsakligt basutbild- ningsområde och till en yrkesutbildningssek-

tor. För varje utbildningslinje eller variant som inte är en fast kombination anges den grundläggande basutbildningen (i regel första studiekursen) och en eller flera profilkurserl samt exempel på ytterligare kurser av bety- delse för det aktuella verksamhetsområdet. Sistnämnda grupp av kurser och eventuella specialinriktningar av dessa bör slutgiltigt fast- ställas för varje linje och variant under med- verkan av bl.a. lärare, studerande och före- trädare för yrkeslivet. Det syns lämpligt att de Utbildningsnämnder eller linjenämnder U 68 föreslår i avsnitt 6.3.3 får avgöra vilka kurser som är av betydelse för den avsedda yrkes- verksamheten inom viss linje ellerlinjevariant i den mån detta inte är reglerat i författning som för t. ex. lärarutbildningen. Enskilda studerande inom en allmän utbildningslinje får sedan välja kurser