SOU 1994:40

Långsiktig strålskyddsforskning

Till statsrådet och chefen för miljö- och naturresurs- departementet

Genom beslut den 22 april 1993 bemyndigade regeringen chefen för miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Olof Johansson, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga forsknings- verksarnheten inom strålskyddsområdet i landet samt att utreda struk- turella frågor rörande grundforskningen av betydelse för strålskydds- området.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 4 maj 1993 professorn Sören Mattsson som särskild utredare.

Som experter förordnades från den 1 juli 1993 professorn Gunnar Ahnström, professorn Bert Allard, avdelningsdirektören Ingvar Andersson, departementssekreteraren Lars Brandin, docenten Ulf Bäverstam, departementssekreteraren Caroline Dickson, departe- mentssekreteraren Kenneth Ennefors (t.o.m. den 28 september 1993), docenten Lars-Erik Holm, professorn Bertil Persson samt professorn Hans Ringertz. Från den 12 oktober 1993 förordnades som experter överläkaren Leif Aringer samt kanslirådet Roger Svensson.

Till sekreterare förordnades den 1 juni 1993 avdelningsdirektören Leif Moberg.

Utredningen är formellt ett uppdrag till den särskilde utredaren. Då arbetet genomförts i samverkan med experterna och sekreteraren och enighet föreligger om lämnade förslag lämnas redovisningen i vi-form.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om strålskyddsforsk- ning.

Utredningsarbetet är nu avslutat och vi överlämnar härmed vårt betänkande "Långsiktig strålskyddsforskning".

Malmö och Stockholm i mars 1994

Sören Mattsson

/Leif Moberg

Innehåll Sammanfattning ........................................................................ 9 Direktiv, överväganden och förslag 1 Utredningens direktiv och innebörden av begreppet strålslg/ddsforskning ....................................................... 2 1 1.1 Om utredningens direktiv och betänkandets uppläggning 21 1.2 Vad är strålskyddsforskning? .......................................... 23 1.2.1 Vårt förslag till definition av strålskyddsforskning 23 1.2.2 Några exempel .................................................. 26 1.3 Kartläggning genom enkät och intervjuer ......................... 27 2 Strålskyddsforskningen i framtiden ................................. 29 2.1 Behovet av svensk strålskyddsforskning .......................... 30 2.2 Några avnärnares behov ................................................... 31 2.3 Förslag till forskningsstrategi och prioriterade forskningsområden, särskilt inom den riktade grundforskningen ............................................................ 33 2.3.1 Utgångspunkter ................................................... 33 2.3.2 Behovet av insatser för den riktat grund- läggande strålskyddsforskningen ......................... 34 2.3.3 Några prioriterade forskningsområden ................ 36 2.3.4 En jämförelse med andra länders forsknings- planering och prioriteringar ............................. 42 2.4 Betydelsen för svensk strålskyddsforskning av ett medlemskap i EU .......................................................... 44 2.5 Den framtida forskarrekryteringen ................................... 47 2.6 Kvalitetskrav och utvärdering ....................................... 48 2.6.1 Kvalitet ............................................................. 48 2.6.2 Utvärderingar .................................................... 49 2.7 Forskningsorganisationen ............................................... 50

2.7.1 Strålningsbiologin i Sverige ................................ 50 2.7.2 Strålskyddsforskning vid SSI .............................. 52 3 Ansvaret för strålskyddsforskningen ................................ 55 3.1 Ansvaret för den tillämpade strålskyddsforskningen ........ 55 3.2 Ansvaret för den riktade grundforskningen på strålskyddsornrådet .......................................................... 56 3.2.1 Nuvarande situation ............................................ 56 3.2.2 Möjliga lösningar och överväganden ................... 57 3.2.3 Förslag ................................................................ 60 3.2.4 Samordning med andra organ som finansierar strålskyddsforskning ........................................... 63 3.3 Sammanfattande kommentarer ......................................... 64 4 Kostnader och fnansiering .............................................. 67 4.1 Behov av förstärkning och långsiktighet i medels- tilldelningen .................................................................... 67 4.2 Avvägning mellan fakultetsanslag och externa anslag ...... 69 4.3 Beräkning av förslagens kostnader - finansiering ............. 71 Kartläggning 5 F orskningsorganisalionen ............................................... 75 5.1 Universitets- och högskoleinstitutioner ............................ 76 5.1.1 Institutioner med större andel strålskydds- forskning ............................................................ 76 5.1.2 Institutioner med mindre andel strålskydds- forskning ............................................................ 80 5.1.3 Personal m.m. ..................................................... 83 5.1.4 Forskarrekrytering .............................................. 84 5.1.5 Finansiering ........................................................ 88 5.2 Forskningsinstitut, myndigheter m.m. .............................. 92 5.2.1 Forskningsinstitut och myndigheter med forskningsverksamhet ......................................... 92 5.2.2 Personal och forskarrekrytering .......................... 94 5.2.3 Finansiering ........................................................ 95 5.2.4 Konsultföretag ................................................... 96 5.3 Forskningsfrnansierande organ ........................................ 96

5.3.1 Forskningsråd ..................................................... 97

5.3.2 Sektorsorgan ....................................................... 99 5.3.3 Övriga finansiärer ............................................... 103 5.4 Samarbetsforrner ............................................................. 104 5.4.1 Nationellt samarbete ........................................... 104 5.4.2 Internationellt samarbete ..................................... 105 5.5 Diskussion och slutsatser ................................................. 106 6 Översikt över svensk strålslg/ddsforskning ....................... 1 13 6.1 Inledning ......................................................................... 113 6.2 Övergripande strålskyddsforskning .................................. 115 6.2.1 Dosimetri och mätteknik ..................................... 116 6.2.2 Strålningsbiologi - grundläggande mekanismer .. 120 6.2.3 Epidemiologi ...................................................... 128 6.2.4 Riskforskning .................................................... 133 6.3 Strålskyddsforskning inom medicinska områden .............. 135 6.3.1 Diagnostik .......................................................... 136 6.3.2 Strålbehandling ................................................... 142 6.3.3 Instrument och metodik ...................................... 143 6.4 Strålskyddsforskning inom miljöområdet ......................... 145 6.4.1 Yttre miljö .......................................................... 146 6.4.2 Inre miljö ............................................................ 157 64.3 Kärnenergi .......................................................... 161 6.5 Slutsatser ........................................................................ 167 6.5.1 Övergripande strålskyddsforskning ..................... 167 6.5.2 Strålskyddsforskning inom medicinska områden. 170 6.5.3 Strålskyddsforskning inom miljöområdet ............ 171 Bilagor 1 Direktiv ........................................................................... 1 75 2 Enkäten m.m. .................................................................. 179 3 Begreppet strålskyddsforskning och tidigare utredningar. 193 4 Erfarenheter av svenskt samarbete med EU inorn strålskyddsforskningens område ...................................... 205 5 Historik över strålningsbiologin i Sverige ........................ 211 6 Litteratur ......................................................................... 2 15 7 Ordlista och förkortningar ............................................... 217

Sammanfattning

Bakgrund

Strålning förekommer överallt i vårt samhälle, i hemmet, i arbetet, på fritiden. För många av dessa situationer behövs ökad förståelse och kunskaper av det slag som bara kan erhållas genom forskningsinsatser. Några exempel från senare år är sambandet mellan UV-strålning från solen och hudcancer, effekterna av olyckan i Tjernobyl, förvaringen av det högaktiva avfallet och utbrända kärnbränslet från våra kärnkraftverk, misstänkta samband mellan fäders exponering för joniserande strålning och leukemi hos deras barn, oväntat (men ej säkerställt) många och snabbt manifesterade fall av sköldkörtelcancer hos barn i Vitryssland och Ukraina efter Tjernobyl, samt misstänkta samband mellan exponering för elektromagnetiska fält från kraft- ledningar och canceruppkomst.

I Sverige beräknas ett par tusen fall av cancer per år förorsakas av strålning.

Det finns ett stort intresse för strålskyddsfrågor hos allmänheten. Strålning uppmärksammas ofta i massmedia och strålskyddsfrågor en- gagerar. Dessa frågor berör mycket påtagligt den enskildes vardag och liv antingen det gäller oro för röntgenundersökningar eller radon, rädsla för närbelägna kraftledningar eller radioaktivt nedfall från svåra kärnkraftolyckor. För att bibehålla medborgarnas förtroende behövs en egen oberoende forskningsverksamhet.

Det finns ett stort antal centrala och regionala myndigheter som i sin verksamhet behöver tillgång till resultat som tas fram genom forskning på strålskyddsområdet.

Under senare tid har framförts att forskningen på strålskyddsområ- det har problem med samordning och ekonomi. Verksamheten är splittrad på många olika discipliner och den bedrivs ofta i små grupper. De problem som nämnts har framförallt gällt den mer gnmdläggande strålskyddsforskningen. Av dessa skäl tillsattes en ut-

redning med uppdrag att kartlägga forskningsverksamheten inom strål- skyddsornrådet i landet samt att utreda sådana strukturella frågor rörande grundforskningen som är av betydelse för strålskyddet.

Strålskyddsforskning

Strålskyddsforskning innefattar forskning och utveckling som kan vara av betydelse för skyddet av människa och miljö mot joniserande och icke-joniserande strålning. Till joniserande strålning räknas gamma- strålning och röntgenstrålning samt olika typer av partikelstrålning och till icke-joniserande strålning räknas optisk strålning bl.a. UV-ljus, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält samt ultraljud.

Strålskyddsforskning finns inte som eget vetenskapligt ämne vid något svenskt universitet eller högskola. Strålskyddsforskningen har en bred tvärvetenskaplig bas och bedrivs inom och mellan discipliner som radiofysik (strålningsfysik), strålningsbiologi, radioekologi, käm- kemi, diagnostisk radiologi, onkologi, nuklearmedicin, linmologi, geovetenskap, molekylärbiologi och genetik. Detta innebär att det alltid kommer att finnas svårigheter att praktiskt avgränsa området strålskyddsforskning. Vi tar i betänkandet strålbehandling och radio- aktivt avfall som exempel på gränsområden mellan vad vi betraktar som strålskyddsforskning och annan närliggande forskning.

Strålskyddsforskningen kan liksom all forskning schematiskt inde- las i tillämpad forskning och grundforskning. Med tillämpad forskning menas att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd strålskyddstillämpning i sikte. Grundforskning- en innefattar både riktad grundforskning där forskningens inriktning är att lägga en grund som kan tänkas ge en tillämpning på strålskyddsom- rådet, och ren grundforskning som är forskning där ingen restriktion är lagd på forskningens inriktning.

Kartläggning av strålskyddsområdel

Utredningsuppdraget har bl.a. omfattat att kartlägga forskningsverk- samheten inom strålskyddsområdet i landet samt att utreda frågor av

samordnings- och resursmässig karaktär rörande grundforskningens betydelse för strålskyddsområdet.

Vi har inhämtat uppgifter genom en skriftlig enkät till universitets- och högskoleinstitutioner samt myndigheter och forskningsinstitut som bedömts utföra någon form av forskning inom området. Vi har dessutom följt upp enkäten med besök vid ett antal av institutioner. Vi har också besökt flera forskningsråd och sektorsorgan samt stiftelsema för strategisk respektive miljöstrategisk forskning. Kartläggningen gäller främst förhållandena under budgetåret 1992/93 och avser i första hand universitet och högskolor.

Strålskyddsforskningens omfattning

Vår kartläggning visar att strålskyddsforskning pågår vid ett femtiotal institutioner över hela landet. Forskningens omfattning varierar mycket mellan institutionerna.

Nio institutioner vid universitet och högskolor är av särskild bety- delse för strålskyddsforskningen. Vi har speciellt studerat dessa. De är geografiskt utspridda över landet: Umeå, Uppsala, Stockholm, Lin- köping, Göteborg, Lund och Malmö. Dessa institutioner har en lång tradition inom området och ämnesföreträdarna bedriver egen strål- skyddsforskning samt deltar på olika sätt i praktiskt strålskyddsarbete. Det finns en fast forskningsbas på dessa institutioner men merparten av strålskyddsforskningen är beroende av externa anslag. En upp- skattning visar att utan externa anslag skulle strålskyddsforskningen vid dessa institutioner minska med ca 80%.

Också vid många av de övriga ca 40 universitets- och högskoleinsti- tutionerna bedrivs forskning av väsentlig betydelse för strålskyddet. Några av dessa institutioner erhöll betydande externa anslag under 1992/93 och flertalet av institutionerna är helt beroende av externa anslag för att bedriva strålskyddsforskning.

Arbetsmiljöinstitutet (AMFO), Försvarets forskningsanstalt (FOA) och Statens strålskyddsinstitut (SSI) bedriver forskning som är viktig för strålskyddsområdet och är delvis oberoende av externa anslag. SSI har en särskild roll med ett uttalat uppdrag att bedriva tillämpad strål- skyddsforskning.

Sarrrrnantaget erhöll strålskyddsforskningen under budgetåret 1992/93 externa medel till ett belopp av ca 40 mkr. Detta svarar mot

ca 150 olika forskningsprojekt. Statens strålskyddsinstitut, SSI, som är den störste enskilde fmansiären på området ger stöd till knappt hälften av projekten, fördelade på ett trettiotal institutioner med ett totalt bi- drag på ca 11 mkr. De sammanlagda anslagen från forskningsråden uppgick till endast ca 3 mkr.

Grundläggande strålskyddsforskning

Vi har särskilt undersökt situationen för den grundläggande strål- skyddsforskningen och då i första hand kartlagt i vilken utsträckning som forskningsråden stöder den.

En jämförelse mellan strålskyddsforskning och annan forskning försvåras av att tillgänglig statistik (Statistiska centralbyrån, SCB) innehåller en rad osäkerheter. Detta medför att jämförelser bör göras med försiktighet. Även våra insamlade data är behäftade med osäkerheter. Med dessa reservationer visar vår jämförelse att forsk- ningsrådens stöd till strålskyddsforskningen i relativa termer enbart är en tredjedel till hälften av vad som gäller i genomsnitt för annan jäm- förbar forskning inom medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk fa- kultet. Den låga andelen forskningsrådsstöd motsvaras av en större andel sektorsstöd.

Våra beräkningar visar också att fakultetsanslaget för den strål- skyddsforskning som utförs av gruppen med nio institutioner är ca 30% mindre än det genomsnittliga fakultetsbidraget för institutioner inom berörda fakulteter.

Vår slutsats är att stödet till den riktade grundforskningen är för li- tet på strålskyddsområdet.

Samarbetsforrner

Strålskyddsforskningen bedrivs vid många institutioner men med rela- tivt få forskare involverade vid flera av institutionerna. En koncentra- tion till färre och slagkraftigare grupperingar har många fördelar. Ofta behövs en viss minsta storlek på en forskargrupp för att den skall vara effektiv och livskraftig. En större grupp kan hävda sig bättre i konkurrensen inom en institution och också lättare attrahera forskar- studerande samt, inte minst viktigt, få medel för sin forskning. Detta

talar för att man borde arbeta för en koncentration av resurserna. En sådan samordning skulle kunna vara att t.ex. sarnlokalisera institu- tioner för radiofysik och strålningsbiologi.

Det är idag relativt vanligt att mindre institutioner sarnmanföres till större enheter. Planerade eller redan genomförda sammanföringar av institutioner för t.ex. radiofysik, strålningsbiologi, onkologi, diagno- stisk radiologi, klinisk fysiologi, medicinsk teknik till en storinstitution ökar förutsättningarna för strålskyddsforskning inom det medicinska området.

En koncentration, eller fokusering mot ett forskningsområde, kan emellertid också uppnås genom ett vidgat men lösare organisatoriskt samarbete mellan forskare från olika institutioner. Det finns flera ex- empel på detta inom strålskyddsforskningen, dels i form av lokala centrurnbildningar, dels i form av nationella nätverk. Dessa nätverk har ofta väl utbyggda internationella kontakter. Vad som framförallt talar för ett sådant samarbete är att de frågeställningar som studeras ofta är tvärvetenskapliga och att det vanligen inte är möjligt att sarrrla all kompetens som behövs, från olika vetenskapliga discipliner, inom en och samma institution.

Vår slutsats är att strålskyddsforskningen även i framtiden kommer att vara starkt beroende av samarbete mellan specialister från olika ämnesområden. Etablerandet av lokala centrurnbildningar och natio- nella nätverk på strålskyddsforskningens område bör stimuleras lik- som ärnnesövergripande forskarutbildningskurser.

F orskarrekrytering

Vår genomgång av antalet forskarstuderande och antalet avlagda dok- torsexamina inom området visar att strålskyddsforskningen i stort är jämförbar med andra ämnesområden inom de tekniska, naturveten- skapliga och medicinska fakulteterna. Detta tycks också gälla för till- gången på doktorandtjänster. En större del av doktorandtjänsterna måste emellertid extemfinansieras än i andra ämnen.

När det gäller rekryteringstjänster (högskolelektorstjänster, forskar— assistentjänster) efter avlagd doktorsexamen är dessa klart underrepre- senterade inom strålskyddsforskningen.

Pågående forskning

Utifrån kartläggningen ger vi en bred beskrivning av pågående strål- skyddsforskning i Sverige. I ett avsnitt om övergripande och grundläg- gande forskning på strålskyddsområdet beskriver vi mätteknik och dosimetri, studier av grundläggande biologiska mekanismer för skada och reparation samt epidemiologiska studier. Samhällsvetenskaplig forskning med strålskyddsrelevans har också beskrivits i detta avsnitt.

Strålning utnyttjas inom sjukvården för såväl patientbunden diagnostik som för strålbehandling. Detta samt tillhörande instrument- och metodutveckling för strålningsmätning redogör vi för i ett avsnitt om strålskyddsforskning med medicinsk anknytning.

Strålning förekommer i vår yttre miljö dels till följd av mänskliga aktiviteter av olika slag, dels naturligt. Strålning förekommer också i vår inomhusmiljö. Forskning kring detta liksom ett antal projekt som är direkt relaterade till användningen av kärnenergi beskriver vi i av- snittet om strålskyddsforskning inom miljöområdet.

Vi har inom varje delområde där det varit aktuellt redovisat forsk- ning som rör joniserande och icke-joniserande strålning var för sig. Detta motiveras av skillnader i grundläggande fysikaliska egenskaper samt skillnader i kunskapsläget. För den joniserande strålningen finns en relativt god förståelse för hur växelverkan sker mellan strålningen och levande materia och hur en skada kan uppkomma, medan motsvarande kunskap för närvarande (helt eller delvis) saknas för icke-joniserande strålning.

Förslag m.m.

Strålskyddsforskning är ett exempel på ett för samhället betydelsefullt område av gränsöverskridande forskning där naturvetenskap, medicin och teknik ingår till väsentliga delar. Sverige har under långa tider varit ett föregångsland inom det internationella strålskyddsarbetet. Här har såväl svenska forskare som en nationellt sammanhållen planering (SSI, och tidigare också Atomforskningsrådet) haft stor betydelse. Antalet aktiva strålskyddsforskare är emellertid förhållandevis lågt och forskargrupperna ofta små. De flesta återfinns på universitetens institutioner för radiofysik, strålningsbiologi, radioekologi och kärnkemi samt på SSI. Som flera andra mindre ämnesområden av

tvärvetenskaplig karaktär har strålskyddsforskningen haft svårigheter att få långsiktigt stöd från forskningsråden. Därför föreslår vi att:

1. Den framtida strålskyddsforskningen ges en bred inriktning omfattande både tillämpad och grundläggande forskning för att kunna svara upp till förändrade krav och olika avnärnares behov. Vår kunskap om strålningens effekter på människan är långt från fullständig. Detta gäller såväl joniserande som icke-joniserande strålning, och nya frågeställningar som kräver forskningsinsatser upp- kommer ständigt. Enligt vår bedömning behövs särskilda insatser för den riktade grundforskningen vilka motiveras av behovet av långsiktighet och kompetensuppbyggnad samt att speciella forskningsområden bör prioriteras. Behovet motiveras vidare av den ekonomiska situationen för den grundläggande strålskyddsforskningen. En fortsatt utarmning får på sikt negativa konsekvenser också för den tillämpade forsk- ningen. Vi föreslår att den riktade grundforskningen inriktas mot:

- att öka kunskapen om mekanismerna för såväl joniserande som icke-joniserande strålnings biologiska verkan - att fortsätta att förbättra mätmetoder samt de kvantitativa uppskattningarna av de strålningsnivåer och de hälsorisker som kan uppkomma till följd av exponering för joniserande och icke- joniserande strålning - att fortsätta utvecklingen av rutiner och metoder för att reducera människans exponering för oönskad joniserande och icke-jonise- rande strålning och därmed reducera negativa hälsoeffekter, och att finna de bästa metoderna för att förhindra att radioaktiva ämnen som kommit ut i miljön når människan - att omfatta sarnhällsvetenskaplig forskning, särskilt riskforskning, av betydelse för strålskyddsonrrådet.

Vi ger i betänkandet förslag på ett mer detaljerat forskningsprograrn som baseras på dessa allmänna riktlinjer.

2. Vi har belyst situationen för forskarrekryteringen på strålskyddsom- rådet. En tillfredställande rekrytering av nya forskare liksom möjlig- heter till vidare karriär efter avslutad examen är en viktig komponent

också i ljuset av vårt förslag om ett långsiktigt forskningsprograrn. Vi har särskilt försökt att få en bild av försörjningssituationen för de doktorander som för närvarande är under utbildning. Vår slutsats är att antalet doktorandtjänster/utbildningsbidrag på strålskyddsforskningens område är i paritet med andra jämförbara änrnen.

Däremot är möjligheterna att bedriva strålskyddsforskning efter doktorsexamen små. Detta beror på att antalet högskolelektorats- och forskarassistentjänster är färre inom strålskyddsforskningen än inom jämförbara ämnen.

Vi föreslår att medel snarast tillförs för inrättande av s.k. post-doc tjänster (högskolelektor, forskarassistent) på strålskyddsområdet. Detta är av utomordentlig betydelse för att uppnå långsiktighet i forskningsprograrn och för en effektivare handledning och forskarut- bildning.

3. Sverige har under åren 1990-1991 deltagit på prograrnnivå i EU:s program för strålskyddsforskning. På grund av svårigheter att få avta- let förlängt för perioden 1992-1994 har Sverige därefter inte kunnat deltaga formellt. I praktiken har det vetenskapliga samarbetet ändå kunnat bedrivas som om vi varit associerade till programmet. Den stora skillnaden är att svenska grupper inte kunnat få ut sina medel från EU. Samarbetet har gett oss underlag för att diskutera betydelsen för strålskyddsforskningen vid ett svenskt medlemskap i EU. Våra slutsatser är

- att fördelarna främst gäller de ökade kontakterna med forskare inom EU-länderna, dvs. tillgången till EU:s nätverk - att det behövs en stark nationell strålskyddsforskning för att aktivt kunna delta i EU:s forskningsprogram, för att klara de frågeställ- ningar av nationell natur som inte täcks av EU, samt för att få och behålla forskningskontakter med länder utanför EU.

4. SSI har det samordnande ansvaret för den tillämpade strålskydds- forskningen i landet. Ett motsvarande ansvar frnns inte för den riktat grundläggande strålskyddsforskningen. Detta har varit en bidragande orsak till den genom åren minskande finansieringen av sådan forsk- ning. Vi har övervägt två olika huvudaltemativ för att förbättra denna situation: att ett eller flera forskningsråd tar ett större ansvar, eller att

88115 ansvar utökas till att också omfatta den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet.

Vi föreslår att SSI får ett samordnande ansvar också för den riktade grundforskningen och att institutet får rätt att dela ut forskningsanslag.

För att skilja på 58115 myndighetsansvar och institutets roll som forskningsfinansiär och för att garantera fri konkurrens om forsk- ningsmedlen föreslår vi att SSI:s forskningsnänmd blir beslutande vid behandlingen av inkomna ansökningar om forskningsanslag. Vi före- slår också att forskarsamhället och SSI ges tillfälle att föreslå ledamö- ter i nämnden som liksom nu utses av regeringen. Forskarsamhället bör föreslå majoriteten av ledamöterna.

Vi föreslår inte någon ändring i SSI:s möjlighet att beställa forsk- ningsprojekt utifrån sina behov som tillsynsmyndighet. I dessa fall är forskningsnärnnden rådgivande till institutet.

Vi poängterar att regelbundna utvärderingar bör genomföras både för den grundläggande och den tillämpade strålskyddsforskningen.

5. När det gäller den framtida riktade grundforskningen på strål- skyddsområdet innebär våra förslag ovan, dels att det läggs ett särskilt ansvar på SSI och dess forskningsnämnd, dels att ett antal forsknings- frågor bör prioriteras. För att genomföra forskningsdelen har vi utgått från att den nuvarande finansieringen av strålskyddsforskningen med många olika finansiärer i stort finns kvar de närmaste åren. För att kunna genomföra det föreslagna programmet med en ökad andel riktad grimdforskning har vi beräknat att det behövs ett årligt tillskott på 7,5 mkr. Dessa medel bör enligt vårt förslag i första hand användas till projektmedel och post-doc tjänster. De utökade resur- serna bör adrninstreras av SSI och fördelas av dess forskningsnärnnd.

Förslagens betydelse Vår bedömning är att förslagen kommer att bidra till

- att en kvalitativt god och internationellt konkurrenskraftig strål- skyddsforskning bedrivs i landet - att forskningen på strålskyddsormådet effektiviseras. - en förstärkning av den riktade grundforskningen på strålskyddsom- rådet, vilket är viktigt med kännedom om alla de strålningsfrågor

som är aktuella i dagens samhälle (radon, ny teknik inom sjukvård, solstrålning, kärnkraft, elektromagnetiska fält) och som kan komma att bli aktuella i en framtid

- en långsiktig kompetensutveckling

Vi presenterar vår överväganden och förslag i kapitlen 1 till 4. Kart- läggningen av svensk strålskyddsforskning redovisas i kapitlen 5 och 6. Bakgrundsmaterial är samlat i bilagorna 1 till 6. En ordlista finns i bilaga 7.

Direktiv, överväganden och förslag

1. Utredningens direktiv och innebörden av begreppet strålskyddsforskning

Sammanfattning: Efter en kort genomgång av utredningsdirektiven definieras begreppet strålskyddsforskning '

Strålskyddsforskning innefattar forskning och utveckling som kan vara av betydelse för skyddet av människa och miljö mot joniserande och icke-joniserande strålning. Strålskyddsforslmingen har en bred tvärvetenskaplig inriktning.

Vi diskuterar strålbehandling och radioaktivt avfall som exempel på gränsområden mellan vad vi betraktar som snålskyddsforslming och annan närliggande forskning. '

Strålskyddsforskningen kan i sin tur schematiskt indelas i:

- tillämpad forskning som innebär att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd strålskydds- tillämpning i sikte, och grundforskning som innefattar dels - riktad grundforskning där forskningens inriktning är att lägga en gnmd som kan tänkas ge en tillämpning på snålskyddsområdet, dels

- ren grundforskning som är forskning där ingen restriktion" är lagd på

» forskningens inriktning

Vi beskriver genomförandet av kartläggningen av svensk strålskydds- — forsknin&

1.1 Om utredningens direktiv och betänkandets uppläggning

Uppdraget har varit att kartlägga forskningsverksamheten inom strål- skyddsområdet i landet samt att utreda strukturella frågor rörande

grundforskningen av betydelse för strålskyddsområdet. Med struktu- rella frågor menas här frågor om samordning och resurser. (Utred- ningens direktiv återges i sin helhet i bilaga 1 .)

Vi har valt att genomföra kartläggningen av forskningsverksamhe- ten inom strålskyddsområdet genom en skriftlig enkät till universitets- och högskoleinstitutioner samt myndigheter och forskningsinstitut som bedömts utföra någon form av forskning inom området. Vi har dessutom följt upp enkäten med besök vid ett antal av de institutioner som besvarat enkäten. Kartläggningen avser främst förhållandena un- der budgetåret 1992/93.

Vårt uppdrag omfattar att diskutera och tydliggöra distinktionen mellan tillämpad, riktad grundläggande och grundläggande strål- skyddsforskning. l direktiven sägs att strålskyddsforskning är all forskning som syftar till ett bättre strålskydd. Riktad grundforskning är sådan grundläggande forskning som är av betydelse för den mer mål- inriktade strålskyddsforskningen.

Vi skall också redovisa förslag till framtida riktlinjer för strål- skyddsforskningen samt bedöma behovet av insatser för grundläg- gande forskning. Till detta hör att även belysa frågor som rör forskar- rekryteringen. Underlag för denna redovisning erhölls från den ge- nomförda enkäten och genom intervjuerna.

I uppdraget ingår att analysera vilka effekter ett medlemskap i Europeiska unionen (EU) skulle få för den svenska strålskydds- forskningen. Som gnmd för vår diskussion i denna fråga finns erfarenheter från hittillsvarande samarbete (1990-1993) med EU:s forskningsprogram på strålskyddsforskningens område.

Vi har också att beakta olika myndigheters behov. Till en del har detta kommit in som en naturlig del av utredningsarbetet i och med att några berörda myndigheter och departement varit representerade i utr- edningens expertgrupp.

Slutligen skall vi också beakta förslag och riktlinjer i propositioner- na om treårig budgetfinansiering för forskning och forskarutbildning (Forskning för kunskap och framsteg, prop. 1992/93zl70) samt om löntagarfondsmedel och forskning (Forskning i frontlinjen, prop. 1992/93: 171). Detta gäller särskilt möjligheten att föra över en del av de fasta anslag till forskning som idag går till vissa institut och myndigheter till en annan finansieringsform som vidgar möjligheten till nationell konkurrens. Vi har diskuterat detta särskilt vad gäller Statens strålskyddsinstitut, SSI.

I detta betänkande presenterar vi först våra Överväganden och för- slag (kapitlen 1 till 4), och därefter resultaten av kartläggningen (kapitlen 5 och 6), vilka ligger till grund för våra förslag. Läsaren kan välja att läsa kapitlen om kartläggningen före kapitlen 1—4. Kapitlen kan också läsas fristående.

I förhoppningen att underlätta för läsaren har vi infört ett antal sammanfattande rutor. Några av de använda fackuttrycken finns förklarade i en särskild ordlista (bilaga 7).

1.2 Vad är strålskyddsforskning?

Strålskyddsforskning som gemensam beteckning för forskning som rör skyddet mot strålning blev i Sverige mer allmänt använd under 1960- talet. År 1963 inrättade Kungliga vetenskapsakademien en särskild Nationalkommitte' för strålskyddsforskning.

Den 1 juli 1976 erhöll Statens strålskyddsinstitut formellt ansvaret för den tillämpade strålskyddsforskningen. Ansvaret omfattar både frågeställningar som rör kämenergiområdet och frågeställningar inorn övriga områden på strålskyddsområdet. De senare omfattar såväl joni- serande strålning som icke—joniserande strålning.

1.2.1 Vårt förslag till definition av strålskyddsforskning

Det har varit en viktig uppgift för utredningen att tydliggöra begreppet strålskyddsforskning. Detta har varit av betydelse för att avgränsa uppdraget, för att klargöra vilken forskning och vilka institutioner (forskargrupper) som omfattas av utredningen, och för vår beskrivning och våra slutsatser rörande strålskyddsforskningen i Sverige. I bilaga 3 finns en sammanfattande beskrivning av tidigare utredningar m.m. som diskuterat begreppet strålskyddsforskning och som i övrigt berört området strålskyddsforskning. I samma bilaga sammanfattas också några synpunkter vi erhållit genom enkäter och iristitutionsbesök. Vi ger här vårt förslag till definition av begreppet strålskyddsforskning samt beskriver distinktionen mellan tillämpad forskning, riktad grimd- forskning och grundforskning på strålskyddsonrrådet.

Vår uppfattning är att det bör finnas en övergripande defrrrition av begreppet strålskyddsforskning. Alternativet att för olika ärnnesområ-

den och discipliner precisera vad som är, respektive inte är, strål- skyddsforskning bedömer vi som mindre lämpligt. Ett sådant förfa- rande kräver dessutom en översyn i takt med att strålskyddsforskning- en utvecklas och förändras.

I allmänna termer menar vi att:

strålskyddsforskning innefattar forskning och utveckling som kan vara av betydelse för skyddet av människa och miljö mot joni- serande och icke-joniserande strålning. Strålskyddsforskningen har en bred tvärvetenskaplig inriktning.

Denna definition avviker från direktivets definition som enligt vår be- dömning närmast är en definition på tillämpad forskning inom strål- skyddsområdet. Den tvärvetenskapliga inriktningen innebär att forsk- ningens frågeställningar är sådana att flera vetenskapliga discipliner berörs, och att frågeställningama ofta ligger i gränsområden mellan dessa discipliner. Strålskyddsforskning kräver ofta deltagande av kompetenser från flera ämnesområden såsom strålningsbiologi, radio- fysik, radioekologi, lirnnologi, geovetenskap, kärnkemi, onkologi, nuklearmedicin, diagnostisk radiologi, molekylärbiologi och genetik.

Strålskyddsforskning kan, liksom all forskning och utveckling (FoU), i sin tur schematiskt definieras och indelas i tillämpad, riktad grundläggande och grundläggande forskning. Sådana definitioner bör i möjligaste utsträckning ansluta till de definitioner av FoU som tagits fram inom OECD (Organisation for Economic Cooperation and Deve- lopment; se bilaga 3), och som används exempelvis i Statistiska cent- ralbyråns forskningsstatistik. Detta innebär att

tillämpad strålskyddsforskning är att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd strålskydds- tillämpning i sikte.

Det huvudsakliga syftet med tillämpad strålskyddsforskning är att ge ett bättre strålskydd. Frågeställningarna hämtas normalt från det praktiska strålskyddsarbetet.

Även om strålskyddsforskningen har stora inslag av tillämpad forskning finns det betydande inslag av grundforskning inom strål- skyddsområdet. Denna forskning kan vara av två slag: ren grund—

forskning (engelskans "pure basic research") och riktad grundforsk- ning (engelskans "oriented basic research").

Riktad grundforskning: forskningens inriktning är att lägga en grund som kan tänkas ge en tillämpning på strålskyddsområdet.

Steget till ett förbättrat strålskydd är då längre än för den tillämpade forskningen och det är följaktligen också osäkrare om forskningen kommer att ge resultat som leder till ett bättre strålskydd. Denna forskning utförs vanligen av samma institutioner/forskare som utför den tillämpade forskningen.

Slutligen förekommer också ren grundforskning i betydelsen:

ren grundforskning är att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd strålskyddstillämp— ning i sikte, dvs. ingen restriktion är lagd på forskningens inrikt- ning.

Detta är således den fria nyfikenhetsforskningen inom de institutioner som bedriver forskning av betydelse för strålskyddet. Men giimdläg- gande forskning av mer generell betydelse för strålskyddet kan också bedrivas vid andra institutioner, exempelvis fysik, kemi, biologi. Vi har inte betraktat denna senare forskning som grundläggande strål- skyddsforskning i vår utredning. Den är en gemensam bas för all na- turvetenskaplig forskning.

Vi vill avslutningsvis betona att uppdelningen av forskningen enligt ovan inte får föras för långt och att den lätt blir artificiell. Det primära kan inte vara huruvida forskningen kan rubriceras som grundforskning eller tillämpad forskning. Forskningen är till sin natur dynamisk och gränser varierar i tiden. Det centrala är att forskningen är av god kvali- tet, och att god forskning skall kunna finna utövare och finansiering oavsett hur den rubriceras. Samtidigt är det viktigt att framförallt den tillämpade strålskyddsforskningen skall vara relevant för samhället, och att mer grundläggande forskning behövs bl.a. som en bas för den tillämpade forskningen.

1.2.2 Några exempel

Vi exemplifierar begreppet strålskyddsforskning med ett par intres- santa gränsområden. Det ena är strålbehandling vid tumörsjukdomar och det andra är radioaktivt avfall från kärnkraftverken.

Syftet med strålbehandling är att försöka bota en allvarlig tumör- sjukdom eller att hindra smärtorna från en sådan. I den meningen be- stäms behandlingens utformning av medicinska kriterier. Samtidigt är det viktigt att inte strålbehandlingen ger upphov till en ny akut (ryggrnärgsskador, lever— eller njurinsuffrciens, nekroser) eller framtida skada (främst cancer) på patienten. Vår bedömning är att forskning om själva behandlingsprocessen, optimeringen av strålbehandling, inte primärt kan anses vara strålskyddsforskning, medan forskning som rör samband mellan strålningseffekter på olika vävnad och absorberad dos, uppkomst av sena skador, och metoder att minska stråldosen till avlägsna organ däremot bör omfattas av strål- skyddsforskningen.

När det gäller det radioaktiva avfallet har man tidigare främst diskuterat i vilken utsträckning som den forskning som rör utformning och konsekvenser av ett djupt bergförvar för högaktivt avfall skall an- ses vara strålskyddsforskning. Frånsett problemet med att vissa radio- nuklider i avfallet har en potentiell användning för kärnvapenproduk- tion är enda skälet till att isolera avfallet just strålskyddsproblemen. Man önskar skydda människa, djur och natur från skadlig verkan av joniserande strålning nu och i en framtid. Tillhörande forskning bör alltså i den meningen benänmas strålskyddsforskning. För radioaktivt avfall bedömer vi studier av biosfären, migration i den del av geosfa- ren som gränsar till biosfären samt radionuklidkemi vara strålskydds- forskning, medan rena geologifrågor liksom förvarets utformning inte bör räknas dit. Närliggande områden som transmutation, separation, reaktordrift är intressanta från strålskyddssynpunkt och kan till en del ingå i begreppet strålskyddsforskning.

I den praktiska forskningsverksamheten kan inte några strikta av- gränsningar göras. I själva verket kan det vara mycket klokt att sam- ordna forskningsresurser inom t.ex. strålningsbiologi, onkologi och radiofysik för att bearbeta problem som rör strålskydd. På samma sätt kan det vara en stor fördel om det i en och samma forskargrupp ingår såväl strålskyddsforskare som geologer och kemister.

1.3 Kartläggning genom enkät och intervjuer Institutioner som bedriver strålskyddsforskning

En viktig del av utredningsuppdraget har varit att kartlägga forsk- ningsverksamheten inom strålskyddsområdet. Vi valde att i första hand beskriva situationen under budgetåret 1992/93 och utifrån forsk- arnas eget perspektiv. Inte oväntat visar det sig svårt att göra en tydlig avgränsning i tiden när det gäller beskrivningen av pågående forsk- ning. Forskningsprojekten är ofta fleråriga. Svårigheten gäller också den finansiella situationen för vilken vi haft betydande problem att få in relevanta uppgifter. Delvis har vi fått förändra våra ursprungliga planer för ekonomisk redovisning till följd av dessa svårigheter. Så vitt vi kunnat finna finns inte någon officiell statistik på den detaljerings- nivå som vi eftersträvat. Särskilt finns det inte någon tillgänglig stati— stik under rubriken strålskyddsforskning. Våra insamlade data över den ekonomiska situationen är därför behäftade med osäkerheter.

Basmaterial för vår beskrivning i kapitlen 5-6 samlades in genom en enkät. Denna distribuerades till 96 institutioner (Tabell i bilaga 2) eller motsvarande, och vi erhöll svar från 77 av dessa. I 57 av svaren uppgav man att det bedrevs strålskyddsforskning i någon omfattning. De 57 svaren beskrev ca 150 olika forskningsprojekt av varierande storlek och betydelse för strålskyddsområdet. Även några konsult- företag m.m. som inte erhållit enkäten finns omnämnda i vår be- skrivning. F rågeforrnulärets utformning framgår av bilaga 2.

För att komplettera materialet, och för att kunna diskutera olika frå- gor rörande strålskyddsforskning med de direkt berörda, besökte vi 19 institutioner.

Genom enkäten har vi nått de centrala institutionerna inom områ— det. Däremot kan det finnas ytterligare institutioner som till någon del kan sägas utföra strålskyddsforskning och som inte omfattas av vår kartläggning. I några fall anger vi i texten att en viss institution får utgöra exempel för fler likartade institutioner med liknande forskningverksamhet.

Forskningsfinansierande organ

För att kunna bedöma den ekonomiska situationen särskilt för den grundläggande, och riktat grundläggande strålskyddsforskningen har vi haft diskussioner med några av de viktigaste externa finansierings- organen. Vi har besökt Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Medicinska forskningsrådet (MFR), Skogs- och jordbrukets forsk- ningsråd (SJFR), Cancerfonden samt Arbetsmiljöfonden (AMFO), Vi har dessutom besökt Statens strålskyddsinstitutet (SSI) i dess egenskap av forskningsfinansiär för den tillämpade strålskyddsforskningen.

Vi har också haft diskussioner med företrädare för Stiftelsen för strategisk forskning och Stiftelsen för miljöstrategisk forskning.

2. Strålskyddsforskningen i framtiden

Sammanfattning: Den framtida strålskyddsforskningen behöver en

bred inriktning och bas för att kunna svara upp till förändrade krav; Detta kräver både grundläggande och tillämpad forskning. Särskilda insatser för den riktade grundforskningen motiveras av behovet av långsiktighet och kompetensuppbyggnad samt av den ekonomiska si- tuationen för denna forskning. Det finns speciella forslmingsområden som bör prioriteras. Vi föreslår att forskningen på strålskyddsområ- det, särskilt den riktade grundforskningen, inriktas mot:

— att öka kunskapen om mekanismerna för såväl joniserande som icke-joniserande strålnings biologiska verkan särskilt med hjälp av , de nya tekniker som utvecklas inom molekylärbiologin - att fortsätta att förbättra mätmetoder samt kvantitativa uppskatt- ningar av de hälsorisker som kan uppkomma till följd av expone- ring för joniserande och icke—joniserande strålning - att fortsätta utvecklingen av rutiner och metoder för att ge möjlighet att reducera mämriskans exponering för oönskad joniserande och icke-joniserande strålning och därmed reducera hälsoeffekter, och att finna de bästa metoderna för att förhindra att radioaktiva ämnen som kommit ut i miljön når människan i ' — att omfatta samhällsvetenskaplig forskning, särskilt riskforskning, av betydelse för strålskyddsområdet

Rekryteringen av forskare är viktig och behovet av tjänster är särskilt stort för personer som avlagt doktorsexamen. *

Utifrån erfarenheter av pågående samarbete mellan Sverige och EU på strålskyddsforskningens område konstaterar vi bl.a. att:

4, fördelarna främst gäller de ökade kontakterna med forskare inom EU-länderna, dvs. tillgången till EU:s nätverk

forts sammanfattning

- det behövs en stark nationell strålskyddsforskning för att kunna ta del av EU:s forskningsprogram, för att klara frågeställningar av na- tionell natur, samt för att få och bibehålla kontakter med länder utanför EU.

Vi diskuterar kravet på kvalitet på forskningen och föreslår att utvär- deringar genomförs i ökad utsträckning både för tillämpad och grund- läggande strålskyddsforslming.

Vi motiverar varför den forskning som bedrivs inom SSI bör bibe- hållas.

2.1 Behovet av svensk strålskyddsforskning

Strålning förekommer överallt i vårt samhälle, i hemmet, i arbetet, på fritiden. För många av dessa situationer behövs ökad förståelse och kunskaper av det slag som bara kan erhållas genom forskningsinsatser. Några exempel från senare år som fortfarande utforskas är samband mellan UV-strålning från solen och hudcancer, effekterna av olyckan i Tjernobyl, förvaringen av det högaktiva avfallet och utbrända kärn- bränslet från våra kärnkraftverk, misstänkta samband mellan faders exponering för joniserande strålning och leukemi hos deras barn, oväntat (men ej säkerställt) många och snabbt manifesterade fall av sköldkörtelcancer hos barn i Vitryssland och Ukraina efter Tjernobyl, misstänkta samband mellan elektromagnetiska fält från kraftledningar och canceruppkomst samt olika riskjämförelser.

Beräkningar av antalet fall av cancer i Sverige som årligen förorsa- kas av strålning har gjorts bl.a. av Cancerkommittén (SOU 1984:67) och av SSI. De flesta cancerfallen kan hänföras till exponering för ra— don i bostäder, UV-strålning från solen och till röntgenundersökningar inom sjukvården. Sammantaget beräknas ett par tusen fall av cancer per år förorsakas av strålning.

Det finns ett stort intresse för strålskyddsfrågor hos allmänheten. Strålning uppmärksammas ofta i massmedia och strålskyddsfrågor en- gagerar. Dessa frågor berör mycket påtagligt den enskildes vardag och

liv antingen det gäller oro för röntgenundersökningar eller radon, rädsla för närbelägna kraftledningar eller radioaktivt nedfall från Tjer- nobyl. För att bibehålla medborgarnas förtroende krävs en egen obe- roende forskningsverksamhet. En aktiv svensk forskningsverksamhet är också en förutsättning för att vi ska kunna tillgodogöra oss resultat från forskargrupper i andra länder.

Sveriges röst väger av tradition mycket tungt i det internationella strålskyddsarbetet. Den viktiga position som Sverige har t.ex. i Inter- nationella strålskyddskommittén (ICRP), FN:s vetenskapliga strål- ningskommitté (UNSCEAR) och övriga FN-organ som Internationella atomenergiorganet (IAEA) och Världshälsoorganisationen (WHO) samt i den nyligen etablerade Internationella strålskyddskommittén för icke-joniserande strålning (ICNIRP) är beroende av en inhemsk forskningsverksamhet.

Vi vill med ovanstående korta bakgrund betona att det finns ett klart behov av en framtida svensk forskning på strålskyddsområdet som också motiveras av aktuella samhälleliga problemställningar. Ofta krävs underlag från forskning för ställningstagande i strålningsfrågor och för regelskrivning. Riskuppskattningar kan utgöra en del av ett beslutsunderlag. Ett felaktigt ställningstagande eller en felaktig risk- uppskattning, baserade på ett ofullständigt beslutsunderlag, kan för- utom risk för skador även medföra avsevärda kostnader för samhället.

2.2 Några avnärnares behov

Forskningsresultaten kommer forskarsamhället till godo genom publi- cering i vetenskapliga tidskrifter, presentationer vid konferenser och symposier samt genom doktorsavhandlingar. Forskarna själva är de som först får ta del av resultaten. De tjänar också som granskare och kvalitetsbedömare.

Inom landet finns många olika avnämare av resultaten från forsk- ning med anknytning till strålskyddsområdet. Några av dessa finansie- rar själva forskning på området. I tabell 2.1 sammanfattas några centrala myndigheters intresseområden vad gäller resultat från strål- skyddsforskning.

I samtliga nordiska länder och i många andra länder finns en sär- skild myndighet som har att övervaka förekomst, användning m.m. av

strålning. I Sverige är det Statens strålskyddsinstitut (SSI) som har den uppgiften.

Tabell 2.1 Exempel på forskningsornråden där centrala myndigheter har behov av resultat från strålskyddsforskning.

Centrala myndigheter Forskningsområde/intresseområde

Arbetsmiljöinstitutet elmagn fält i arbetsmiljön Arbetarskyddsstyrelsen joniserande och icke-joniserande strålning inkl. elmagn. fält och UV i arbetslivet Boverket radon och elmagn fält i byggnader Elsäkerhetsverket elmagn. fält bl.a. från kraftledningar FOA, försvaret radioekologi, luftspridning, deposition, strålningsbiologi Folkhälsoinstitutet UV—strålning från solen Jordbruksverket terrest radioekologi (beredskapsskäl) Konsumentverket riskvärdering vad gäller konsumentprodukter

Livsmedelsverket radioaktiva ämnen i livsmedel (beredskapsskäl) Luftfartsverket transporter av radioaktivt gods

Räddningsverket beredskap, särskilt kämkraftsolyckor Sjöfartsverket transporter av radioaktivt gods SNV påverkan på natur inkl. människa av strålning

SKI kärnavfall

SMHI solstrålning (monitering),

spridningsmodeller (beredskap) Socialstyrelsen exponering av befolkning av joniserande och icke-joniserande strålning SSI inom flera områdena både vad gäller joniserande och icke- joniserande strålning kämkraftberedskap, användning av strålning inom sjukvården Tullverket införsel av radioaktivt material m.m.

Utifrån institutets tillsynsroll anser SSI att följande arbetsområden bör prioriteras under de närmaste åren (från SSI:s treårsplan 1992/93- 1994/95): radon i bostäder, solstrålning, röntgenundersökningar av patienter, beredskap mot olyckor i svenska och utländska kärnkraft- verk, bildskärmar (elektromagnetiska fält), starka radioaktiva strålkäl- lor, kärnkraftens nonnaldrift samt kärnkraftens radioaktiva avfall.

Inom flertalet av dessa områden som är givna utifrån tillsynsbeho- vet och angivna utan inbördes prioritering, finns det också behov av forskningsinsatser. Detta gäller både tillämpad forskning till vilken många forskningsuppgifter inom kämenergiområdet hör, och grund- forskning som exempelvis mekanismerna bakom observerade effekter vid exponering av magnetiska fält.

Utöver de centrala myndigheter som tagits upp i tabellen är länssty- relser och kommuner andra viktiga avnämare av resultat från strål- skyddsforskning. Genom myndigheter på central och regional nivå kan resultaten spridas vidare och komma till användning. Forskningsresul- taten tjänar som underlag för föreskrifter och för information.

Ett annat område där forskningsresultaten kommer till användning är inom sjukvården. Detta gäller såväl joniserande som icke-jonise- rande strålning både inom diagnostik (röntgen, datortomografi, "isotopundersökningar", ultraljud, magnetisk resonanstomografr) och strålbehandling.

Naturligtvis är allmänheten ytterst den stora avnärnaren av forsk- ningsresultaten.

2.3 Förslag till forskningstrategi och prioriterade forskningsområden särskilt inom den riktade grund- forskningen

2.3.1 Utgångspunkter

Det ingår i vårt uppdrag att redovisa och bedöma innehåll i och om- fattning av den strålskyddsforskning som för närvarande bedrivs i Sverige. Den utförliga beskrivningen av denna forskning i kapitel 6 vi— sar att strålskyddsforskning bedrivs inom många helt olika ämnesom- råden som exempelvis radiofysik, strålningsbiologi, kärnkemi, onko- logi, nuklearmedicin, diagnostisk radiologi, molekylärbiologi och ge-

netik. Strålskyddsforskningen skär genom de traditionella vetenskap- liga disciplinerna och spänner över många samhällsområden.

Vi har vidare att särskilt granska situationen för den riktade grund- forskningen på strålskyddsområdet. I enkätsvaren fick vi in en del synpunkter på viktiga och intressanta forskningsområden inför framti- den. Vid de besök som vi genomfört vid ett antal institutioner har vi genomgående efterfrågat förslag till forskningsområden som bör prioriteras.

Vi anser att följande allmänna utgångspunkter bör ligga till grund för den framtida strålskyddsforskningen:

1. Kvaliteten på forskningen skall vara god.

2. Det bör vara en rimlig avvägning mellan den tillämpade och den riktat grundläggande forskningen.

3. Forskningen skall bidra till kompetensuppbyggande och kompe— tensbevarande.

4. Kvalitet och relevans skall regelbundet utvärderas.

5. Långsiktigheten i forskningen på strategiska områden bör tryg- gas.

6. Det bör ske en ökad samordning mellan olika aktörer (såväl forskare som finansiärer).

I detta kapitel, och i kapitlen 3 och 4, föreslår vi en rad åtgärder som är relaterade till dessa utgångspunkter.

2.3.2 Behovet av insatser för den riktat grundläggande strål- skyddsforskningen

Det faktum att det praktiska strålskyddsarbetet omfattar så många helt olika områden med skilda förutsättningar, frågeställningar och krav på kunskap talar för att man bör bevara en bred forskningsverksamhet som innefattar ett flertal områden. Vi menar att bredden behövs för att lamna svara upp mot aktuella frågeställningar och för att tillgodose olika avnärnares behov. Men det är också viktigt med en mer grund- läggande och långsiktig forskning så att också morgondagens ännu okända problem inom strålskyddsområdet kommer att kunna hanteras. Forskningen bör dessutom vara av den omfattningen att vi kan ta till vara erfarenheter och resultat från strålskyddsforskning i utlandet och

deltaga aktivt i internationellt samarbete. Vi menar vidare att det finns anledning att satsa extra på några väl avgränsade områden där Sverige har möjlighet att hävda sig internationellt och föra utvecklingen framåt eller där det är betydelsefullt att deltaga av inomvetenskapliga skäl.

Det är väsentligt att det finns en balans mellan den tillämpade strål- skyddsforskningen och den (riktat) grundläggande och kunskapsupp- byggande forskningen. Balanspunktens läge kan variera i tiden.

Det statliga stödet till grundforskning vid universitet och högskolor kanaliseras i första hand via forskningsråd och fakultetsanslag. Före 1977 hade Atomforskningsrådet (AFR) ett mer samlat ansvar för strål- skyddsforskning med naturvetenskaplig inriktning. Efter 1977 har an- delen grundforskning på strålskyddsområdet minskat vilket ytterligare bidragit till minskad forskning bl.a. inom strålningsbiologin. Sektors- finansierad forskning kan rymma såväl rena grundforskningsproblem som problem av mer tillämpad karaktär. Dock har sektorsorganen av tradition tyngdpunkten på mer tillämpad och åtgärdsinriktad forskning medan forskningsråden till övervägande del stöder grundläggande forskning utan någon tillämpning i sikte.

Den ekonomiska redovisningen i kapitel 5 visar att den forsknings- rådsstödda forskningen på strålskyddsområdet är lägre än för jämför- bara institutioner. Den uppgick budgetåret 1992/93 till endast ca 7% av det totala externa forskningsstödet för de institutioner som ingått i kartläggningen (och till 22% om man endast summerar bidragen från forskningsråd och sektorsorgan). Under budgetåret 1991/92 var (enligt preliminära uppgifter från SCB) motsvarande genomsnitt för de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska fakulteterna 28%, 48% respektive 16% (59%, 55%, 19% om endast forskningsråd och sektorsorgan räknas). Även om de statistiska uppgifterna är osäkra tyder vårt material, kompletterat med information från forskare och råd, på att andelen grundläggande forskning inom strålskyddsområdet är mindre än vad som är fallet för annan jämförbar forskning. Balanspunkten mellan (riktad) grundläggande och tillämpad forskning är för långt förskjuten åt den tillämpade forskningen. En utarmning av den grundläggande strålskyddsforskningen får på sikt negativa konsekvenser också för den tillämpade forskningen på området. Dessutom är stödet till den mer grundläggande forskningen betydelsefull för Iångsiktigheten i forskningen. Särskilt gäller detta om den ställs i kontrast till den kortsiktiga uppdragsforskningen. Det är

dessutom viktigt att det finns visst utrymme även för vad som ofta brukar kallas "nyfikenhetsforskning".

Vi föreslår att man förstärker den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet.

Behovet av en bred forskningsbas på strålskyddsområdet (med både grundläggande och tillämpad inriktning) och en samtidig satsning på forskning av mer grundläggande karaktär gör det nödvändigt att tillfö- ra nya resurser (se kap. 4). Vårt förslag till hur ansvaret för strål- skyddsforskningen bör utformas i framtiden presenteras i kapitel 3.

2.3.3 Några prioriterade forskningsområden

Vi ger i det följande några förslag till områden som vi anser lämpliga att prioritera och inom vilka det föreligger ett tydligt behov också av mer grundläggande forskning. Våra förslag baseras dels på diskussio- ner vi fört med ämnesföreträdare, dels på bedömningar från kartlägg- ningen över svensk strålskyddsforskning i kapitel 6.

Det ligger i sakens natur att en prioriteringslista ständigt behöver förnyas. Det har inte varit vår avsikt att rangordna de föreslagna forskningsområdena. Snarare skall de ses som exempel på områden som kan utgöra ramar för framtida forskningsansöknjngar (kap. 3) och där kvalitet och relevans får avgöra exakt vilken forskning som skall bedrivas.

Den framtida strålskyddsforskningen bör enligt vår mening inriktas mot:

- att öka kunskapen om mekanismerna för såväl joniserande som icke-joniserande strålnings biologiska verkan särskilt med hjälp av de nya tekniker som utvecklas inom molekylärbiologin - att fortsätta att förbättra mätteknik samt kvantitativa uppskatt- ningarna av de hälsorisker som kan uppkomma till följd av expone- ring för joniserande och icke-joniserande strålning - att fortsätta utvecklingen av rutiner och metoder för att ge möjlighe- ter att reducera människans exponering för oönskad joniserande och icke-joniserande strålning och därmed reducera hälsoeffekter,

och att finna de bästa metoderna för att förhindra att radioaktiva ämnen som kommit ut i miljön når människan. - att omfatta sarnhällsvetenskaplig forskning, särskilt riskforskning, av betydelse för strålskyddsområdet.

Det är också viktigt att förmedla ny strålskyddskunskap till forskare inom andra områden, berörda myndigheter, sjukvården, miljö- och hälsoskyddsförvaltningar och allmänheten.

För att nå dessa mål behövs en blandning av grundläggande och tillämpad forskning. Detta garanterar att gränsvärden för exponering och skyddsrutiner på strålskyddsområdet är i nivå med det vetenskap- liga kunnandet och samhällets behov.

Grundläggande forskning behövs för att förbättra förståelsen och för att kvantifiera av sambandet mellan exponering och hälsorisker. Sådan forskning kräver en planering över lång tid och den är multidis- ciplinär till sin natur. Vi ger i det följande exempel på sådan forskning inom strålskyddsområdet.

Joniserande strålning Bestämning av exponeringsnivåer

För att kunna bedöma risker i samband med strålningsexponering är det av central betydelse att kunna bestämma stråldosen (absorberad dos, ekvivalent dos, effektiv dos) på ett så väldefinierat sätt som möj- ligt. Här behövs en fortsatt utveckling av instrument och mätteknik. SSI:s roll som riksmätplats spelar i detta sammanhang en viktig roll. Verksamheten är också av stor betydelse för att kunna ange rätt strål- dos i samband med strålbehandling av tumörsjukdomar.

Det behövs ytterligare forskning för att vid extern bestrålning kunna relatera parametrar som beskriver strålfält till absorberad dos och effektiv dos, som i sin tur kan relateras till långsiktiga effekter och risker. Man måste ta hänsyn till ålder och kön, längd och vikt. Vid tillämpningar inom röntgendiagnostik bör man försöka utnyttja de möjligheter som finns att ta hänsyn till variationer i organstorlek och placering som eventuella datortomografi-bilder ger. Metoder för att ta hänsyn till förändringar i aktiv bemnärg med åldern bör inkluderas.

Neutroner förekommer i samband med kärnkraft (drift och avfall), vid acceleratorer, vid flygresor m.m. Det föreligger fortfarande sär- skilda svårigheter att noggrant bestämma stråldosbidraget från neu- troner. Det behövs därför också en instrurnentutveckling eftersom da- gens instrument är alltför okänsliga vid de neutronenergier och neu- trondosrater som är aktuella i strålskyddssamrnanhang.

När det gäller dosimetri för radioaktiva ämnen i kroppen tar beräk— ningsmetodema ännu inte hänsyn till fysiologiska skillnader mellan individer. Vi är bara i början när det gäller att ta hänsyn till skillnader i metabolism och lokal dosfördehiing i kroppen, såväl makroskopiskt som mikroskopiskt. Ett exempel på det senare är radionuklider som genom sitt sönderfall utsänder oc-strålning eller lågenergetiska elektroner (Auger-elektroner) och lokaliseras så att sönderfallet sker nära DNA. Information om aktivitetens fördelning såväl makroskopiskt som mikroskopiskt är särskilt viktig när det gäller dosuppskattningar till embryo/foster efter moderns intag av radioak- tiva ärnnen. När det gäller de rena betastrålama C-14 och H-3 saknas fortfarande biokinetiska data i stor utsträckning.

Ett annat viktigt område rör utvecklandet av metodik för att i sam- band med katastrofer i efterhand bestämma vilken stråldos någon har erhållit. Metoder för biologisk dosimetri finns till viss del tillgängliga men svensk kompetens bör byggas upp.

Kvantifiering av hälsoeffekter efter bestrålning

Vår kunskap om människans strålningsbiologi är långt från fullständig och nya frågeställningar kommer fortfarande upp och måste studeras. Framstegen inom molekylärbiologi och biokemi har gett oss helt nya möjligheter att öka våra kunskaper om strålningseffekter på DNA, celler, vävnader och organ såväl när det gäller akuta effekter av höga stråldoser som när det gäller cancerinduktion till följd av låga stråldo- ser. En viktig forskningslinje är att försöka studera genetiskt betingade skillnader i strålkänslighet mellan individer. Bättre förståelse av de bakomliggande orsakerna kan få stor betydelse för planeringen av ar- bete med strålning. Möjligheten att välja personer med låg individuell strålkänslighet till utsatta arbeten kan också få samhälleliga och juri- diska konsekvenser. Resultaten kan få stor betydelse när det gäller att individualisera strålbehandling vid tumörsjukdomar.

Idag finns små möjligheter att ange vad som förorsakat en cancer hos en enskild individ. En viktig forskningsuppgift är att söka metoder för att om möjligt urskilja de cancerfall som specifikt orsakats av strålning för att därigenom få säkrare riskuppskattningar. Som för- beredelse bör man redan nu börja samla in och arkivera histologiskt material som i framtiden kan användas för genetiska och molekylär- biologiska undersökningar exempelvis i samband med stora epidemio- logiska studier. Sådan forskning hänger nära samman med forskning runt canceruppkomst i vidare mening och med metoder för att bota denna sjukdom.

Andra viktiga forskningsområden gäller strålningseffekter på emb— ryo/foster, synergistiska effekter av strålning och kemikalier (bl.a. cytostatika) samt frågor rörande strålskyddande ämnen. En intressant forskningsuppgift är att studera i vilken utsträckning kunskaper om naturligt producerade fria radikaler i cellerna och de skyddssystem som utvecklats mot dem kan utnyttjas för att förstå effekten av de ra- diolysprodukter som produceras av strålning.

Sverige har genom sina unika register en förutsättning för epide- miologiska studier av strålningseffekter som få andra länder. Vi har också en avancerad mätteknik. Eftersom röntgendiagnostiken ger det största genomsnittliga artificiella bidraget till individdosen är det mo- tiverat att genomföra olika insatser med epidemiologisk metodik, sär- skilt vad avser exponering av barn. För genomförandet av sådana undersökningar är tillgången till nationella register över exponerings- data m.m. betydelsefulla och bör komma till stånd i första hand för undersökningar på barn.

Sambandet mellan exponering för radon i bostäder och andra can- cersjukdomar än lungcancer har diskuterats under senare år och läm- par sig väl för svensk forskning.

Strålskyddslagen säger att också djur och växter ska skyddas mot skadliga effekter av strålning. Forskning rörande effekter på miljön vid olika strålningsnivåer bör därför uppmärksammas.

Optimering, risker m.m. Till detta område hör hur man skall optimera i komplicerade situatio- ner. Exempel på sådana situationer är diagnostisk användning av rönt- genstrålning och radioaktiva ämnen i sjukvården samt insatserna efter

en stor radiologisk olycka. I det förra fallet måste optimeringen även inkludera bildkvalitet eller snarare diagnostisk information. Ett be- kymmer är att vi fortfarande inte i detalj förstår hur den diagnostiska bilden formas och att vi saknar bra parametrar för att karakterisera bildkvalitet. För att kunna bedriva meningsfullt optimeringsarbete behövs mer grundläggande forskning beträffande inforrnationsinnehåll i olika typer av diagnostiska bilder. Här ger modern bildanalys och datateknik nya möjligheter. Frågeställningarna gäller såväl röntgen- som nuklearmedicinområdena. I det senare fallet bör studierna av optimal dosering vid nuklearrnedicinska undersökningar fortsätta.

Osäkerheten i dagens riskbedömningar motiverar ytterligare forsk- ningssatsningar exempelvis för överförande av riskuppskattningar mellan befolkningar, överförande av djurdata för riskuppskattning hos människa samt förhållandet mellan exponering och dess utsträckning i tiden.

Det är angeläget att det bedrivs samhällsvetenskaplig forskning ex- empelvis kring riskupplevelser, förmedling av kunskap om risker med strålning samt massmedias roll. I detta sammanhang behövs också jämförelse med andra risker i samhället. Ett särskilt FoU-program be- höver tas fram för den samhällsvetenskapliga strålskyddsforskningen. Eftersom det finns flera paralleller med annan forskning bör pro- grammet tas fram i samverkan mellan olika intressenter.

Icke-joniserande strå/ning

En liknande uppdelning av forskningsbehoven som för joniserande strålning kan göras när det gäller icke-joniserande strålning.

Under senare år är det framför allt hälsoeffekterna av UV-strålning och lågfrekventa elektromagnetiska fält som uppmärksammats. Intresset för risker med olika typer av icke-joniserande strålning kan förväntas öka.

Många av de effekter av lågfrekventa elektromagnetiska fält som observerats är kontroversiella eftersom flertalet observationer inte kunnat upprepas i andra laboratorier. Ju större noggrannhet med vilken ett experiment utföres desto större blir möjligheten av ett säkert resultat. Långtidsstrategin bör vara att koncentrera sig på ett fåtal frågeställningar, renodla experimenten och öka antalet faktorer som hålls under kontroll.

Bestämning av exponeringsnivåer

Forskningen kompliceras av att det saknas kunskap om samband mel- lan biologisk effekt och fysikaliska parametrar för icke-joniserande strålning. Det saknas ett "dosmått". Forskning som för fram till ett biologiskt relevant mått på dos för magnetfält, mikrovågor, laser, ult- raljud är angelägen.

Kvantifiering av hälsoeffekter efter bestrålning - UV-strålning

Det behövs en målinriktad forskning kring UV-exponering och UV- ljusets biologiska effekter. UV-strålning räknas som en väsentlig fak- tor för uppkomsten av malignt melanom och andra former av hudcan- cer. Incidensen av malignt melanom fördubblas nu vart tolfte år och tendensen är likartad för andra hudcancerforrner. Detta beror troligtvis på ändrade solvanor. Misstanken om en framtida uttunning av ozon- halten i stratosfären, vilket skulle öka UV-strålningen vid jordytan, understryker ytterligare frågans vikt.

Forskningen bör också omfatta studier av effekter av UV-strålning på växter och djur.

Kvantifiering av hälsoeffekter efter bestrålning - elektromagnetiska fält

Det finns inte någon vetenskapligt accepterad biologisk förklaring till de effekter (leukemi, hjämtumörer) som rapporterats kunna ha ett samband med exponering för svaga lågfrekventa elektromagnetiska fält. Ur såväl strålskydds- som forskningssynpunkt är det mycket otillfredsställande att inte förstå mekanismerna för växelverkan mellan fälten och vävnad, även om resultaten av olika epidemiologiska studier inte ger anledning att tro att hälsoriskerna på något vis skulle kunna vara jämförbara med riskerna från exempelvis radon och solstrålning. Nödvändig forskning innefattar mätningar av externa fält och deras relation till dosimetriska storheter. De elektriska och magnetiska fälten kvantifieras i termer av elektrisk och magnetisk fältstyrka. De hittillsvarande "dosimetriska" storheterna är inducerad elektrisk fältstyrka, ström, strömtäthet, specifik energiabsorptionshas-

tighet och temperaturstegring. Det är viktigt att den i Sverige påbör- jade satsningen på detta område kan fortsätta. En sådan satsning krä- ver ett nära samarbete mellan forskare från olika discipliner. Sådana samarbeten finns idag men behöver utvecklas och fördjupas. Forsk- ningen bör innefatta en ökad satsning på molekylärbiologiska metoder för att kartlägga verkansmekanismer.

Framgångsrika resultat av en satsning på denna forskning vore i förlängningen av värde för flera sarnhällssektorer - både för den inre och yttre miljön, både för arbetsmiljö och hemmiljö. En förståelse av mekanismerna bakom observerade effekter skulle också medföra att kostnaderna för eventuella åtgärder skulle kunna optimeras.

När det gäller fortsatta epidemiologiska studier har Sverige även inom detta område bra förutsättningar på grund av goda register. För forskningsändamål är det ytterst viktigt att dessa register förblir till— gängliga och kan utnyttjas för fortsatta studier.

Det är också viktigt att etablera ett nationellt register vad gäller magnetröntgen och ultraljudundersökningar i sjukvården på samma sätt som de nuklearmedicinska undersökningarna registreras och på samma sätt som vi föreslår för röntgenundersökningar på barn. Regist- ret bör innehålla information av betydelse för framtida riskstudier.

2.3.4 En jämförelse med andra länders forskningsplanering och prioriteringar

Internationellt pågår ett omfattande forskningsarbete kring strål- skyddsfrågor. Den samlade kumskapen när det gäller joniserande strålning finns dokumenterad i en UNSCEAR-rapport från 1993, BEIR—rapporter från 1988 och 1990 samt ICRst Publikation 60 från 1991.

I USA har man nyligen inventerat behovet av forskningsinsatser in- om området joniserande strålning ("Research Needs for Radiation Protection", NCRP Report 17). Liknande genomgångar har gjorts i Storbritannien ("Corporate Plan 1993/94 to 1997/98", Report NRPB- M406) och Tyskland ("Zur Situation der Strahlenforschung in der Bundesrepublik Deutschland", Denkschrift der Strahlenschutzkom— mission). Rapporterna från Storbritannien och Tyskland behandlar även icke-joniserande strålning. Även om dessa rapporter inte är lika

detaljerade som den från USA är de prioriteringar som görs likartade när det gäller joniserande strålning.

I Norge pågår för närvarande ett utredningsarbete om framtida satsningar på strålskyddsområdet.

Det finns många likheter mellan vad som föreslås i dessa dokument och våra förslag i kapitel 2.3.3.

Som motiv för den framtida strålskyddsforskningen anger man inte oväntat dels grundforskningsintresset dels behovet av att förbättra ba- sen för rekommendationer och regler inom på strålskyddsområdet.

När det gäller joniserande strålning identifierar man i USA-rappor- ten fyra stora forskningsfält inom vilka det behövs ökad kunskap:

1. Strålningsbiologi, särskilt studier av faktorer som påverkar indivi- dens strålkänslighet

2. Stråldosbestämningar inklusive modeller och exponeringsanalys

3. Riskbestärnningar

4. Metoder att förebygga exponering samt analys av värdet av olika åtgärder när utsläpp eller exponering redan skett.

I rapporten från USA anges fem centrala frågor för strålskyddsforsk- ningen:

- Hur stor är den totala risken efter exponering med låga stråldoser (under 100 mSv)? Hur ser dos-effekt kurvan ut för cancerinduktion, genetiska effekter och utvecklingsmbbningar? Hur långt ner i stråldos står sig det linjära sambandet? Vad betyder dosraten, joni- sationstätheten, ålder vid exponeringen och individuell känslighet för risken?

- Hur kan fördelningen i rum och tid av absorberad dos definieras bättre för att få högre noggrannhet och reproducerbarhet i dosangi- velsen i dos-effekt samband både på makroskopisk och mikrosko- pisk nivå? - I vilken utsträckning ger nya framsteg inom molekylär genetik och strukturell biokemi möjlighet till att öka vetandet om strålnings- effekter och därigenom kasta nytt ljus över det händelsefölopp som så småningom leder till cancer och andra typer av skador? Kan detta också ge kunskap om dos—effekt samband som inte kan erhållas från studier på djur eller från epidemiologiska studier på människor?

- Hur ska man kunna reducera exponeringen eller risken för expone- ring och när exponering har skett, vilka åtgärder skall vidtas för att göra skadan så liten som möjligt? Vad skall vi göra med strålning i kombination med kemikalier eller andra gifter i omgivningen? - Vad kan göras för att förbättra allmänhetens förståelse och att ga- rantera rationella och kunskapsbaserade ställningstaganden när det gäller strålskyddspolicy?

I den brittiska rapporten betonas förändringar i inriktning på forsk- ningen mot fortsatt ökade satsningar på molekylärbiologiska metoder för att studera strålningseffekter och satsningar på att identifiera käns- liga celler i fostret.

När det gäller icke-joniserande strålning lyfter man både från brit- tisk och tysk sida fram:

- verkansmekanismer - elektromagnetiska fälts, särskilt 50 Hz fälts, verkningssätt på celler; teratogen verkan av statiska magnetfält; undersökning av verkansmekanismer för högfrekventa elektromag- netiska fält

- användning av icke-joniserande strålning i sjukvården - den tyska rapporten tar upp riskerna med pulsat ultraljud; hälsorisker med MR-undersökningar; risker med användning av bestämda hög- frekvenspulssekvenser - analys av epidemiologiska data från dödsfall i cancer och cancer- incidens för uppskattning av den genom icke-joniserande strålning orsakade cancerrisken och då särskilt melanomincidensen till följd av UV-bestrålning av huden.

2.4. Betydelsen för svensk strålskyddsforskning av ett medlemskap i EU

Den Europeiska Unionen, EU, har sedan 1960-talet inom ramen för EURATOM-avtalet ett särskilt program för strålskyddsforskning inom området joniserande strålning. Programmet har hittills löpt i femårs- perioder och målsättningen är att samordna europeisk strålskydds- forskning, att främja kunnande och utbildning inom området (t.ex. genom att anordna konferenser och kurser), samt att bidra till kunskapsöverföring mellan de ingående länderna.

Under pågående period (det tredje ramprogrammet) ingår strål- skyddsforskningen som ett av två delområden inom programmet "Nuclear Fission Safety". Sverige ansökte inför perioden 1990 - 1994 om att få delta i programmet som associerad medlem, och beviljades detta. På grund av interna ekonomiska förhållanden inom EU kunde kontrakt tecknas endast för perioden 1990 - 1991. Sverige ansökte 1991 om att på samma sätt få delta under den resterande perioden fram till och med 1994. Denna ansökan har ännu inte (februari 1994) lett till ett nytt avtal. Trots att Sverige inte formellt deltagit efter 1991 har i praktiken det vetenskapliga samarbetet kunnat bedrivas nära nog som om vi vore associerade till programmet även under dessa år. Den stora skillnaden rör finansieringssituationen - några pengar har ännu i februari 1994 inte kunnat överföras till de svenska grupperna.

I bilaga 4 redogör vi för EU:s forskningsprograrn på strålskydds- området. Vi beskriver positiva och negativa erfarenheter av det samar- bete som under en tvåårsperiod ägt rum med EU på prograrnnivå, och som fortfarande pågår i mer informella former. Denna redovisning ligger till grund för följande slutsatser:

Fördelarna har legat på det innehållsmässiga i forskningsprograrn- met och på att en rad nya kontakter skapats mellan svenska forskare och forskare i ett antal EU-länder. Det allmänna intrycket är att svensk strålskyddsforskning har stått sig mycket väl i konkurrens med mot- svarande forskning EU-ländema.

De negativa erfarenheterna ligger till stor del på det administrativa planet, bl.a. finns ännu inte (februari 1994) ett undertecknat avtal för perioden 1992-1994. Det finns en stelbenthet i sättet att se på forsk- ningssamarbetet, att kräva samarbete mellan forskargrupper för att få forskningsstöd och att delvis styra samarbetspartners. Detta har inte varit enbart lyckat och kan verka hämmande på framförallt forskarens möjlighet att fritt välja problemställningar.

Det finns (februari 1994) en osäkerhet beträffande hur nästa ram- program på strålskyddsforskningens område kommer att se ut. Enligt vår bedömning är det viktigt att de strålskyddsmässiga frågeställning- ama är vägledande för forskningsprograrnmets utformning, och att programmet är allsidigt och täcker viktiga strålskyddsfrågor. Det finns klara tecken som tyder på att programmet går i riktning mot alltmer tillämpad forskning. Man bör också komma ihåg att strålskyddsforsk- ningsprograrmnet sorterar under EURATOM-avtalet och inte ingår i EU:s ordinarie forskningsprograrn och inte heller i EES-avtalet.

En annan punkt som vi vill framhålla är att frågeställningar av mer nationell karaktär inte ryms inom EU:s gemensamma program. Det är därför viktigt att bibehålla även ett nationellt forskningsprograrn med såväl mer grundläggande som tillämpade inslag. Detta är särskilt vik- tigt om signalerna från EU är riktiga att strålskyddsforskningen inom EU alltmer utvecklas mot renodlad sektorsforskning rörande gemen- samma Europa-frågor. Det faktum att EU:s program kan förändras re- lativt snabbt innebär att vi bedömer att en långsiktig nationell forsk- ningspolitik inte kan baseras på EU:s forskningsprograrn. De natio- nella medlen får därför inte urholkas. Nationell FoU och nationellt forskningssamarbete behövs för att kunna deltaga i EU:s F oU-prograrn och för att utveckla forskningskontakter med länder utanför EU.

Enligt vad vi inhämtat utgör bidragen från EU till de projekt som ingår i prograrmnet på strålskyddsforskningens område bara 12-15% av dessa projekts totala kostnad. Resterande medel betalas alltså direkt av nationella medel. Dessutom bedrivs inom EU—ländema strålskydds- forskning som inte alls finansieras från EU. En siffra som förmodligen stämmer relativt väl också för strålskyddsforskningen är att kostnaden för hela det gemensamma forskningsprogrammet inom EU utgör ca 4% av den sammanlagda kostnaden för all forskning i EU-ländema. EU-forskningen höjer den allmänna europeiska kompetensen inom strålskydds- och strålskyddsforskningsområdet, men inte nödvändigt- vis kvaliteten på elitforskningen inom området. EU-forskningen ersät- ter i länder med god forskning endast marginellt nationella forsknings- insatser.

Ett medlemsskap i EU skulle kunna leda till att Sverige lämnar vissa forskningsområden och i stället får ett ökat ansvar för andra om- råden. Ett aktivt deltagande i EU-prograrrrrnet ger möjlighet att påver- ka innehållet och att påverka beslut. Man kan också förutse en ökad rörlighet för svenska forskare.

Sammanfattningsvis bedömer vi att ett medlemskap i EU är värdefullt för svensk strålskyddsforskning framför allt genom de nätverk som svenska forskare får tillgång till. EU-finansierad forskning kan emellertid endast fylla en mindre del av forsknings- behovet och lämnar ingen garanti för att långsiktig grundläggande forskning kan bedrivas. Det behövs därför en långsiktig väl funge- rande nationell forskning på strålskyddsområdet. Detta är också

en förutsättning för att vi skall få möjlighet att delta aktivt i EU:s forskningsprograrn.

2.5. Den framtida forskarrekryteringen

Forskarutbildning är en central uppgift för universitet och högskolor. I regeringens proposition "Forskning för kunskap och framsteg" (prop. 1992/93zl70) anges att ambitionen är att fördubbla examinationen av doktorer fram till år 2000. Ambitionen grundas på det faktum att ande- len disputerade forskare är för få vid universiteten, att ett stort antal professorer m.fl. pensioneras under de närmaste tio åren, att det finns för få doktorer i industrin och att skolan behöver fler vetenskapligt skolade lärare. En effektiviserad forskarutbildning och en ökning av andelen kvinnor behövs också. I propositionen anges en rad sätt på vilka forskarrekryteringen bör kunna stärkas.

Inom området strålskyddsforskning (kap. 5) är fördelningen mellan kvinnor och män på doktorandnivå mer jämn än genomsnittet (45% resp 35%) för jämförbara institutioner. Det är också viktigt att fler kvinnor erhåller slutexarnen än vad som för närvarande är fallet. Där ligger strålskyddsforskningen sämre till än jämförbara ämnen.

Enligt vår bedömning (kap. 5) är antalet doktorandtjänster (utbildningsbidrag) på strålskyddsforskningens område i paritet med andra jämförbara ämnen. En relativt stor andel av tjänsterna finansie- ras med externa medel, väsentligen sektorsmedel, och det vore en för- del med en ökning av de fakultetsfinansierade tjänsterna. En finansie- ring av doktoranderna på andra sätt än genom doktorandtjänster ökar studietiderna och risken för att studierna avbryts. Samtidigt innebär en ändring från utbildningsbidrag till doktorandtjänster att färre stude- rande kan försörjas. Regeringens föreslagna satsning på fler dokto- randtjänster bör också komma strålskyddsforskningen till godo.

När det gäller externt forskarstöd i form av doktorandtjänster är det viktigt att undersöka möjligheterna för samfinansiering av doktorand- tjänster, exempelvis mellan statliga finansiärer och industri.

Vid de relativt små institutioner som bedriver strålskyddsforskning och vid institutioner där strålskyddsforskningen bara är en marginell del av den totala forskningen är karriärmöjligheterna efter doktorsex- amen särskilt små. Vår kartläggning (kap. 5) tyder på att antalet hög-

skolelektorer och forskarassistenter är klart underrepresenterat inom strålskyddsforskningen.

För att uppnå långsiktighet i forskningsprograrn och för en ef- fektivare handledning och forskarutbildning av doktorander före- slår vi att medel snarast tillförs för inrättande av s.k. post-doc tjänster (högskolelektorat, forskarassistent) på strålskyddsområ- det.

Vi har inte närmare undersökt i vilken utsträckning som nyexamine- rade doktorer idag tillbringar en tid vid andra institutioner, exempelvis utomlands. Inte heller har vi undersökt hur ofta utländska gästforskare vistas vid svenska institutioner som bedriver strålskyddsforskning. Dessa typer av utbyte är emellertid betydelsfulla och vi anser att det i framtiden bör avsättas medel specifikt för denna typ av utbytestjäns- ter.

Inom strålskyddsforskningens område finns flera exempel på att forskarkurser ordnas gemensamt inom och mellan universitet och också inom Norden (kap. 5). Vi tror att det finns flera fördelar med att i ökad omfattning ordna sådana kurser både inom samma universitet och mellan universiteten. Den tvärvetenskapliga karaktären hos strål- skyddsforskningen motiverar också forskarkurser över ämnesgränser- na.

2.6. Kvalitetskrav och utvärdering

2.6.1. Kvalitet

Kravet på kvalitet i forskningen är viktigt. Det är viktigt för resulta- tens tillförlitlighet och trovärdighet. Svårigheter uppkommer dock när man försöker mäta kvaliteten. Dessa svårigheter har nyligen belysts i dokumentet Kvalitet och dynamik (SOU 1993:102) och i forsknings— propositionen (1992/931170). Enligt den senare är kvalitetskravet för forskning överordnat kvantitetskravet.

2.6.2. Utvärderingar

Av de enkätsvar som inkommit i vår utredning framgår att utvärde- ringar av den genomförda forskningen är relativt ovanliga. Endast i ett fåtal svar anger man att det förekommit någon form av formell utvär- dering. Samtidigt pekar man på den bedömning och värdering som ge- nomförs både vid ansökan om forskningsbidrag och vid publicering av artiklar i tidskrifter med s.k. referee-system som en form av utvärde- ring. Dessa senare värderingar är viktiga kvalitetsmoment i forsknings- processen. Men de omfattar enbart delar av forskningen i en grupp eller vid en institution. Det är också viktigt att genomföra övergri- pande utvärderingar som täcker hela verksamheten, inklusive grundutbildningen och som sätter in forskningen i ett vidare perspektiv.

Som ett kvalitetshöjande moment i strålskyddsforskningen och som ett led i att uppfylla de forskningspolitiska ambitionerna bör man sna- rast

- införa områdesvisa systematiska utvärderingar, och - utvärdera dels kvalitet, dels användning (nytta, betydelse) av forsk- ningsresultaten Vidare bedömer vi det som viktigt - att det i utvärderingen deltar personer (svenska och utländska) med kompetens och egen erfarenhet inom området strålskyddsforskning.

De forskningsfinansierande organen har ett ansvar för att ut- värderingar kommer till stånd, men det bör vila ett särskilt ansvar på SSI att strålskyddsforskningen, såväl den tillämpade som mer grundläggande, utvärderas.

Som framhålls i forskningspropositionen så behövs metodutveckling framförallt för att finna lämpliga former för utvärdering av forsknings- resultatens användning.

2.7. Forskningsorganisationen

En stor del av strålskyddsforskningen bedrivs vid universitet och hög— skolor. Meri sådan forskning bedrivs också vid några myndigheter och forskningsinstitut samt av ett antal konsultföretag.

Att forskningen vid högskolan är nödvändig har utförligt motiverats bl.a. i forskningspropositionen (1992/931170). En aktiv grundforsk- ning är också en förutsättning för den tillämpade forskningen. Det är särskilt viktigt att man inom strålskyddsområdet, som berör och på- verkar många människor och som har stora samhälleliga konsekven- ser, har tillgång till en grupp av oberoende experter, som granskar och vid behov kritiserar myndigheternas råd, förordningar och rekommen- dationer. Därför behövs en bred och aktiv forskningsverksamhet på strålskyddsområdet inom högskolan. I kapitel 2.7.1 beskriver vi sär- skilt situationen för forskningen inom strålningsbiologi som under senare år minskat i omfattning.

I utredningsdirektiven sägs att vi skall beakta vad som sägs i forsk- ningspropositionen (1992/932170) om möjligheten att föra över en del av de fasta anslag till forskning som går till vissa institut och myndigheter till en annan finansieringsform som vidgar möjligheten till nationell konkurrens. Detta gäller således i vårt fall de myndigheter m.fl. som ingår i grupp 3 (kap. 5). Vi begränsar vår diskussion (kap. 5.7.2) till SSI som är den myndighet som har i uppdrag att forska inom strålskyddsområdet. Även om de övriga myndigheterna bedriver strål- skyddsforskning så motiveras deras forskning framförallt utifrån skäl som ligger utanför vårt uppdrag.

Konsultföretagens fortsatta FoU är beroende av hur väl de lyckas producera resultat som uppfyller beställarens önskemål, och detta är inte något som vi har närmare gått in på. Eftersom vi särskilt har stu- derat den mer grundläggande strålskyddsforskningen har vi koncentre- rat vårt arbete till universitet- och högskolor.

2.7.1. Strålningsbiologin i Sverige

Ämnet strålningsbiologi är idag företrätt vid Stockholms universitet. Tidigare fanns vid Karolinska institutet en professur i medicinsk strålningsbiologi samt en personlig professur i tumörbiologi med forskningsverksamhet inom strålningsbiologi. I Uppsala har

institutionen för strålningsvetenskap en stark strålningsbiologisk profil. Under en period fanns också vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala en institution för experimentell patologi och riskforskning som hade en inriktning mot strålningsbiologiska frågeställningar. Idag är såväl denna institution som de två institutionerna vid Karolinska institutet nedlagda och personalen skingrad.

För närvarande finns institutionen för strålningsbiologi vid Stock- holms universitet och strålningsvetenskap i Uppsala (för en utförligare historisk beskrivning se bilaga 5). Professuren i Stockholm har nyligen omprövats och utannonseras nu i ämnet molekylär genom- forskning. Något ansvar för strålningsbiologi finns inte i ämnes- beskrivningen. I annonsen för tjänsten påpekas endast att innehavaren också kommer att ha ansvaret för undervisningen i strålningsbiologi. Möjligheten för institutionen att långsiktigt ägna sig åt strålnings- biologi komrner att vara avhängigt den nya ärnnesföreträdarens intresse för ämnet.

I Uppsala föreslås professuren flyttas från naturvetenskaplig till medicinsk fakultet och man får räkna med att forskningsverksamheten får en starkare inriktning mot strålbehandlingens strålningsbiologi än tidigare. Genom denna ändring i fakultetstillhöiighet garanteras troli- gen en långsiktighet i verksamheten.

Ur strålskyddsforskningssynpunkt är det synnerligen angeläget att grundläggande strålningsbiologisk forskning bedrivs vid något uni- versitet utöver Uppsala i den mån denna finns kvar där. Det finns flera sätt att göra detta. Ett sätt är att ge stöd till mellantjänster i anslutning till den nuvarande strålningsbiologiska institutionen i Stockholm. På detta sätt skulle man garantera en närhet till den allmänna molekylär- biologiska forskningen vid institutionen.

Det andra alternativet är att ge motsvarande stöd till medicinsk strålningsbiologi vid institutionen för medicinsk strålningsfysik vid Karolinska institutet. Denna institution organiserar redan idag en del av den personal som blivit över i samband med nedläggningen av de tidigare institutionerna vid KI. På så sätt skulle strålningsbiologin även i Stockholm knytas närmare strålbehandlingens problemställningar och en större garanti för långsiktighet i verksamheten uppnås. Ett an- svar för grundläggande strålningsbiologisk forskning av betydelse för strålskyddsverksamheten bör också skrivas in i tjänstebeskrivningen.

Ett tredje alternativ är att åstadkomma ett liknande arrangemang i anslutning till någon av de övriga institutionerna för medicinsk radio- fysik i landet.

Den goda examinationen av doktorer inom strålningsbiologin inne- bär att det finns ett flertal kandidater till mellantjänster inom ämnet.

2.7.2. Strålskyddsforskning vid SSI

SSI behöver för sin verksamhet, tillsyn och information, forskningsre- sultat från ett antal forskningsområden. Dessa resultat kan man få dels från egen forskning, dels från forskning som man beställer från forskarvärlden i övrigt (s.k. utlagd forskning). När det gäller den egna forskningen så är det i vissa fall frågan om forskning av ett slag som inte alltid premieras inom högskolan. I dessa fall kan det ofta vara svårt att även mot betalning få universitetsforskare att genomföra den efterfrågade forskningen. Alternativet blir då att institutet får vända sig till ett rent kommersiellt konsultföretag. Dessa genomför då uppdraget men mot en hög kostnad och inte nödvändigtvis med önskvärd kvalitet. Det är t.ex. vanligt att resultaten bara publiceras som intemrapporter, och således inte utsätts för den granskning som sker i samband med publicering i en vetenskaplig tidskrift. Vanligen är dessa rapporter också skrivna på svenska vilket begränsar läsekretsen. För vissa frågeställningar finns dock enbart konsultföretag att tillgå.

Vissa forskningsområden av vikt för strålskyddet kan också förlora i aktualitet inom universiteten. Ett aktuellt exempel på detta, som be- lysts i föregående avsnitt, är utvecklingen inom strålningsbiologin. Det är i dessa fall då inte i första hand frågan om att akademiska forskare inte vill befatta sig med av SSI efterfrågad forskning, utan i stället så att universiteten inte är beredda att ställa nödvändiga basresurser till förfogande.

Vissa forskningsinsatser kräver mycket långsiktig uppföljning. I sådana fall kan det vara svårt att förlita sig på universitet och högskolor, vars forskning i stor utsträckning baseras på de intressen som finns hos de berörda forskama.

Inom ramen för SSI:s interna forskning genomförs också kartlägg- nings- och utredningsuppdrag. Dessa aktiviteter är stundtals av sådant slag att en parallell forskningsverksamhet ger ett effektivt kvalitetstill-

skott. I vissa fall är det nödvändigt att också denna verksamhet är ve- tenskapligt baserad.

SSI utreder ofta frågor av kvalificerad vetenskaplig natur. Det är då av stort värde att ha forskningskompetent personal med aktuella kun- skaper inom räckhåll.

SSI har i inriktningen av den egna forskningen valt att satsa på några av de områden där universitet och högskolor inte kunnat svara upp till institutets krav. Hänsyn har då också tagits till i vilken utsträckning den bedrivna forskningen kunnat vara till gagn också för den kartläggningsverksarnhet som institutet bedriver.

SSIs roll som nationellt organ för strålningsmätning ställer höga krav som lättare nås med tillgång på kompetenta och aktiva forskare.

Slutligen är den kontinuitet i strålskyddsforskningen som kan be- drivas vid SSI av stor betydelse för strålskyddsområdet som helhet, vilket vi berör i kapitel 5.

Institutets forskningspersonal har enligt gällande praxis inte möjlighet att konkurrera om de medel som SSI har för utlagd fors- kning. Om man skulle föra en del av de fasta forskningsresursema från SSI till en annan finansieringsform som vidgar möjligheten till natio- nell konkurrens så måste man av samma konkurrensskäl ge möjlighet för SSI:s forskare att också få del av SSI:s medel för utlagd forskning. Penningströmmama kommer då delvis att ta ut varandra.

Ett armat skäl för att öka konkurrensen är att detta bedöms vara kvalitetsutvecklande för forskningen. Enligt vår uppfattning kan kvali- tetskravet uppnås genom att samma krav ställs på 5815 egna forskning som på övrig forskning (se kapitel 2.6.1).

Enligt forskningspropositionen ligger andelen konkurrensutsatta fo- rskningsmedel på mellan 45 och 60% för alla fakulteter utom den humanistiska. För strålskyddsorrrrådet (grupp 1 och grupp 2 där vi har data) är denna siffra ca 50% .

Sammanfattningsvis anser vi att det inte finns anledning att ändra förhållandena för den forskning som bedrivs inom SSI. Denna forskning är viktig både för att institutet skall kunna ge- nomföra sina övriga uppgifter inom strålskyddsområdet på ett op— timalt sätt och för strålskyddsforskningen i sin helhet i landet.

. l l .. ' | . . i | ..1'l|' :! :| » ' ._ -| | | | , | mi * ' ' . ” *. .. ' — ' | . _ . ' i. '. ' I..”. | | | || * * -|r . ". | . .. . _" | . . - 1 | .. |.. . . . .. | | _ * |... | | . _|||||| . | _| . .. . | || _| .| |. | | ”_ .F 11 || |;|. ' I I | | ' | | i” | || | | | ” ||| _. l l -l || ' l ' "' : |. | 'i'.-. I"” ' . __ _|, | |, .”.L —| ' ' '. *" . . i |” | , . . Ä' . |. . ' .| ||.|.. i. *" Jr'w | || * . | . .liT .. ||-|. .... .||| dm . -| , l,". | .* "| | | .. fu '.". ||] * |.1 | | | |. | ._i ||| | | | HI |||| ||| ' || * || J.. ' .. ' * ||_'__1||||ll l,.lnu il * .. | |" " . | ' ' | | _.|:|||.| | || | L ' '? * " ' i ' . " ' | ' ...ll'irl. |||h- ,.

3 Ansvaret för strålskyddsforskningen

Sammanfattning: Vi föreslår att SSI:s samordnande ansvar för den till- lämpade forskningen på strålskyddsområdet utökas till att också omfatta den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet. För- ändringar av 88125 forskningsnämnd föreslås för att tydligt skilja på institutets roll som forskningsfinansiär och som myndighet. Förslaget innebär vidare att SSI får möjlighet att fördela anslag.

Förslaget förväntas bidra till

- att en kvalitativt god och internationellt konkurrenskraflig strål- skyddsforskning bedrivs i landet - att forskningen på strålskyddsområdet effektiviseras - en förstärkning av den riktade grundforskningen på strålskyddsom- rådet, vilket är viktigt med kärmedomom alla de strålningsnågor som är aktuella i dagens samhälle (radon, ny teknik inom sjukvård, solstrålning, kärnkraft, elektromagnetiska fält m.m.) och som kan komma att bli aktuella i framtiden

- en långsiktig kompetensutveckling ,

- att forskningen på strålskyddsområdet konkurrensutsätts genom an— sökningsförfarande , , . 4

3.1 Ansvaret för den tillämpade strålskyddsforsk- ningen

Statens strålskyddsinstitut har enligt sin instruktion det samordnande ansvaret för den tillämpade strålskyddsforskningen i landet. För detta erhåller man särskilda medel utöver myndighetsanslaget. Medlen är avsedda att bekosta forskning som bedrivs utanför SSI. Enligt praxis kan medel inte ges till den forskning som bedrivs inom SSI.

Beslut om stöd till forskningsprojekt tas formellt av institutets gene- raldirektör. Till sin hjälp i bedömningen av projektförslag har gene- raldirektören en rådgivande forskningsnämnd. Nämnden som består av tio ledamöter, till övervägande del ärnnesföreträdare från olika uni- versitets- och högskoleinstitutioner, utses av regeringen för en tid av tre år.

Formellt finns det inte möjlighet att söka forskningsmedel från SSI. Vanligen sker dock beställningen av forskningsprojekt i nära sam- arbete mellan berörd forskare och SSI, och SSI tar också mot projekt- förslag. I praktiken är dessa förslag i det närmaste att betrakta som än- sökningar. Beslut om nya projekt kan tas under hela året. Ett mindre antal projekt är av grundläggande natur.

Bland annat för att identifiera nya forskningsprojekt och nya forskargrupper genomförde SSI under 1993 och 1994 på försök en an- sökningsomgång för de områden som inte rörde kämenergin.

Även andra organ finansierar vad som också kan rubriceras som tillämpad strålskyddsforskning enligt den definition som används i denna utredning (och också i enlighet med tidigare praxis/definition). Dessa organ använder emellertid normalt inte beteckningen strål- skyddsforskning för denna forskning. Arbetsmiljöfonden (AMFO) har ett särskilt projektornråde för strålning inom vilket man idag finansie- rar forskning som rör icke-joniserande strålning. Statens kärnkraftin- spektion (SKI) bekostar forskning inom kämavfallsområdet som i vissa delar kan rubriceras som strålskyddsforskning. Byggforskningsrådet (BFR) finansierar radonforskning som bl.a. rör byggnadstekniska åtgärder. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har bidragit till finansieringen av epidemiologiska studier av magnetiska fält från kraftledningar. Mindre delar av den forskning som Statens naturvårdsverk (SNV) finansierar kan också hänföras till strålskyddsforskning.

3.2 Ansvaret för den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet

3.2.1 Nuvarande situation

För den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet finns inte något särskilt ansvar angivet. Olika kunskapsområden har sina egna

forskningsråd (NFR, MFR, SJFR, TFR). De organ som omnämns i kapitel 3.1 om den tillämpade forskningen finansierar dessutom i viss utsträckning grundforskning inom området.

Beskrivningen av den pågående strålskyddsforskningen i landet (kap. 6) visar tydligt den tvärvetenskapliga naturen på denna forsk- ning. Detta avser både bredden i frågeställningar och deltagandet av vitt skilda kompetenser inom många enskilda projekt. En konsekvens av detta är att det inte finns något enskilt forskningsråd som utgör en naturlig hemvist för denna forskning. Detta leder inte sällan till att forskningsansökningar "hamnar mellan stolarna". Detta sker trots att det finns ett gemensamt samordningsorgan mellan forskningsråden vilket diskuterar ansökningar som berör flera råd. Dessutom, som framförts i kapitel 5, så är även den mer grundläggande strålskydds- forskningen ofta alltför tillämpad för att uppfylla rådens krav på grundforskning. Det finansiella stödet från råden till grundläggande strålskyddsforskning är följaktligen också litet. En jämförelse med den generella situationen för naturvetenskapliga institutioner visar att strålskyddsforskningen har en betydligt mindre andel rådsfinansierad forskning (kapitlen 2 och 5).

Vi har i kontakter med berörda forskare, i enkät och vid intervjuer, samt i samtal med representanter för forskningsråden (NFR, MFR, SJFR) samt med Cancerfonden, AMFO och SSI diskuterat den nuva- rande situationen för den grundläggande strålskyddsforskningen. I hu- vudsak finns en samstämmighet i den bild som givits ovan. I princip anser dock forskningsråden och Cancerfonden att strålskyddsforskning i olika omfattning, beroende på respektive projektförslags tyngdpunkt och kvalitet, kan erhålla finansiering.

3.2.2 Möjliga lösningar och överväganden

Enligt vår uppfattning, som grundas på den genomförda kartläggning- en, är det viktigt att åstadkomma en förbättring för den mer grundläg- gande svenska strålskyddsforskningen som fungerar på sikt. De detal- jerade skälen till detta redovisar vi främst i kapitel 2 men också i ka- pitlen 5 och 6. Några av de viktigare skälen för behovet av en föränd- ring är kortfattat:

- för litet stöd ges f.n. till den riktade grundforskningen vilket på sikt också urholkar den tillämpade forskningen - en mycket splittrad finansiering - ingen samordning av de totala resurserna - svårigheten att få stöd från forskningsråden för tvärvetenskaplig forskning

- strålningsbiologins minskade resurser.

En förbättring av situationen för strålskyddsforskningen bör omfatta både att ange ett klart ansvar för denna forskning och att tillföra nya pengar. De ekonomiska frågorna behandlas i kapitel 4. När det gäller ansvaret för strålskyddsforskningen, inkluderande grundforskningen, har vi diskuterat två huvudaltemativ:

1. att inte ändra nuvarande ansvarsfördelning, men att betona forsk- ningsrådens övergripande ansvar också för strålskyddsforskningen, och eventuellt också ange ett forskningsråd som särskilt ansvarigt för den mer grundläggande strålskyddsforskningen

2. att utöka SSI:s ansvar från att omfatta enbart tillämpad till att också omfatta den riktade grundforskningen på strålskyddsorrrrådet.

Att det inte nödvändigtvis enbart behöver vara ett forskningsråd som svarar för bedömning och finansiering av den grundläggande forskningen anges tydligt i forskningspropositionen (1992/931170) där det särskilt påpekas att även sektorsorgan kan finansiera grundforsk- ning.

Båda alternativen kan inrymmas i den generella strukturen för det svenska finansieringssystemet för forskning.

Enligt forskningspropositionen (prop l993:l70) kan den inomve- tenskapligt genererade forskningen innefatta såväl grundforskning som tillämpad forskning. Det sägs vidare att det ligger ett särskilt ansvar på forskningsråden att ge stöd till gränsöverskridande (tvärvetenskaplig) forskning. Detta gäller både samverkan mellan discipliner inom ett råds ansvarsområde och samverkan över rådsgränsema. En möjlighet, som redan utnyttjas av NFR, är att för en viss period skapa särskilda insatsområden. Detta är positivt av flera skäl men en nackdel med denna konstruktion är att den är tidsbegränsad. Vi efterlyser ett mer långsiktigt stöd till den grundläggande strålskyddsforskningen. I be- dömningen av forskningsansökningar kan det också vara svårt att få

gehör för den strålskyddsmässiga aspekt som trots allt måste finnas i den riktade grundforskningen.

Med nuvarande indelning och ansvar för forskningsråden och med tanke på den tvärvetenskapliga karaktären hos en stor del av strål- skyddsforskningen bedömer vi det som orealistiskt att ange ett speci- fikt råd som ska ha särskilt ansvar för denna forskning. Det är också svårt att se hur detta skulle utformas i praktiken.

Från vår diskussion i kapitel 2 om den framtida strålskyddsforsk- ningen och utifrån de problem som framförts från forskarna (kap. 5) och vilka i stort bekräftats av de fmansierande organen bedömer vi alternativ 1 som mindre lämpligt om man vill förbättra förhållandena för strålskyddsforskningen snabbt och långsiktigt.

Enligt vår bedömning är det alternativ 2 som dels skulle leda till en förbättrad situation för strålskyddsforskningen, dels medföra att denna förbättring sker inom en rimlig tid. Vi menar att samhällets önskemål om att forskning bedrivs på ett rationellt sätt och med hög kvalitet förutsätter ett samordnande organ. Detta gäller särskilt för tvärveten- skapliga områden av det slag som strålskyddsforskningen utgör. Där- emot kan det naturligtvis finnas flera olika finansiärer. I själva verket förutsätter vårt förslag, såväl från organisatorisk som ekonomisk syn- vinkel, att det även fortsättningsvis finns flera finansiärer. Detta är i linje med vad som sägs i senaste forskningsproposition (1992/931170) där det talas om att pluralism vad gäller finansieringskällor och be- dömningsgrunder är av särskilt värde.

I vår bedömning har vi vidare vägt in att den riktat grundläggande strålskyddsforskningen behandlar frågeställningar som är relevanta för strålskyddet, även om det ofta blir aktuellt på längre sikt. Det är vä- sentligt att resultaten kommer till praktisk användning, och detta sker framför allt via den ansvariga myndigheten på strålskyddsområdet.

Om man skall välja ett ansvarigt och samordnande organ för strål- skyddsforskningen utanför forskningsråden så är' det vår uppfattning att SSI är det enda möjliga alternativet. Inom SSI finns den samlade överblicken över strålskyddsområdet och strålskyddsforskningen i landet.

NFR har tidigare föreslagit att SSI skall svara för stödet till den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet. Detta skedde i ett remissvar (till miljödepartementet 14 juni 1991) avseende SSI:s rapport "Prioriterade verksamheter". NFRs förslag motiveras bl.a. av att det i den forskningspolitiska diskussionen betonats vikten av att

sektorsorganen i ökande utsträckning använde sina forskningsmedel för långsiktig kompetensuppbyggnad i högskolan. NFR skulle även fortsättningsvis svara för grundforskningen inom aktuella naturveten- skapliga änmen. Vid våra kontakter med NFR har man bekräftat sitt tidigare förslag.

Ett ökat ansvar för SSI när det gäller den riktat grundläggande strål- skyddsforskningen ställer nya krav på SSI. Det är viktigt att forskar- samhället har tilltro till de värderingar och bedömningar som SSI kommer att göra i prioriteringen av föreslagna forskningprojekt. Av den anledningen blir det nödvändigt med några organisatoriska för- ändringar.

Slutligen, många av de problem som vi identifierat för strålskydds- forskningen och som belysts i detta betänkande har uppmärksammats tidigare bl.a. av Radiobiologiutredningen (DsU 198126). De förslag att avhjälpa problemen som tidigare presenterats (bilaga 3) har bara ge- nomförts till mindre delar. Därför kvarstår de grundläggande proble- men. Vi menar att det är nödvändigt att något görs nu för att förbättra situationen. Vårt förslag syftar till att snabbt uppnå denna förbättring.

3.2.3 Förslag

Vårt förslag rörande ansvaret på strålskyddsforskningens område utgår från ovanstående överväganden. Det ska ses mot bakgrund av att de frågeställningar som behandlas inom strålskyddsforskningen enligt vår bedömning inte på ett naturligt sätt kan inordnas i ett befintligt forsk- ningsråd, samt att vi bedömer det som betydelsefullt att det även framledes finns en internationellt konkurrenskraftig svensk strål- skyddsforskning. Förslaget bygger på målsättningen att ta tillvara en fungerande organisation inom Statens strålskyddsinstitutet och att det ska ge tilltro hos forskarna. Verksamhetens omfattning motiverar inte att bygga upp en ny fristående organisation. Vi redovisar förslaget i fem punkter:

1. Strålskyddsinstitutets nuvarande ansvar för samordningen av den tillämpade strålskyddsforskningen utökas till att också omfat- ta den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet.

Ett viktigt skäl till att knyta ett ansvar för den riktat grundläggande strålskyddsforskningen till SSI är vår bedömning att det inom SSI finns den bästa överblicken över strålskyddsområdet i landet, och att SSI har ett uttalat sektorsansvar. Vid institutet finns också det forsk- ningsadrninistrativa stöd som behövs. Förslaget utgör inte en unik lösning när det gäller forskningsansvar. Statens naturvårdsverk (SNV) har möjlighet att stödja grundforskning av relevans för miljöområdet, Arbetsmiljöfonden (AMFO) kan stödja grundforskning av vikt för ar- betsmiljöområdet, särskilt när sådan forskning inte finansieras av andra. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har en motsvarande uppgift för riktad grundläggande geologisk forskning.

Ett argument mot att lägga ett grundforskningsansvar på SSI, och som tidigare framförts, är att SSI också har myndighetsansvar. Vi fö- reslår därför vissa förändringar av formerna för SSI:s forskningsfinan- siering i syfte att tydligt skilja på uppgifterna som myndighet och som forskningsfinansiär (punkterna 2 och 3).

2. SSI:s forskningsnämnd, tio ledamöter, utses av regeringen på förslag av forskarsamhället och SSI.

Till skillnad från dagens förhållande ges också forskarna möjlighet att föreslå ledamöter i SSIs forskningsnämnd. Ledamöterna bör som nu utses för en period på tre år. Till skillnad från nuvarande förhållande föreslår vi en begränsning av förordnandetiden till två sammanhäng- ande perioder. Ett bekymmer i detta sammanhang är att antalet forskare i landet inom området är relativt begränsat. Det bör därför finnas möjlighet att också förordna forskare från övriga Nordiska länder. En tjänsteman vid SSI bör även fortsättningsvis fungera som forskningsnämndens sekreterare.

SSI:s forskningsnämnd består idag nästan enbart av aktiva forskare. För att vinna tilltro i forskarsarnhället är det viktigt att nämndledamö- ter också utses på förslag av forskarna själva eller av organ som fors- karna bidragit till att utse. Denna procedur får inte vara för omständlig och kostsam med tanke på de begränsade medel som kommer att fin- nas tillgängliga för forskningsstöd. En möjlighet är därför att låta Nationalkomrnittén för strålskyddsforskning, som är knuten till Vetenskapsakademien (KVA), föreslå ett antal av nämndens leda- möter. En annan möjlighet är att ge forskningsråden (NFR, MFR och

SJFR) denna möjlighet. Vårt förslag är att forskarsamhället föreslår sex av nämndens ledamöter och SSI fyra.

Vi har också diskuterat om det i nämnden bör finnas representanter för andra myndigheter. Detta skulle kunna bidra till en förbättrad samordning på forskningsområdet. Samtidigt skulle det ge möjlighet att beakta andra myndigheters behov av resultat från strålskydds- forskningen. Vi har kommit fram till att med ett begränsat antal nämndledamöter så bör man prioritera forskardeltagandet. Samordning m.m. får lösas i annan ordning, i första hand via SSI:s forsknings- sekretariat (se nedan).

Det faktum att strålskyddsforskningen täcker så många olika dis- cipliner ställer krav på att nämnden har en bred och allsidig samman- sättning. Även med en bred närnndsarnmansättning kan det finnas an- ledning att inrätta särskilda prioriteringskommittér för att kunna be- döma en viss grupp av ansökningar. Vi har övervägt om det bör finnas permanenta sådana grupper. Så är exempelvis fallet vid flera forsk- ningsråd och vid SNV. Vår bedömning är att detta skulle involvera för många personer i relation till tillgängliga medel. Vi anser att det är bättre om en prioriteringkommitté tillsätts ad hoc när behov uppkom- mer. Lämpligen utses en närnndledarnot till ordförande i kommittén. Sekreterare till kommittén hämtas lämpligen från SSI.

3. Forskningsnämnden är beslutande när inkomna ansökningar behandlas. Ordföranden har utslagsröst.

Idag är forskningsnämnden rådgivande när det gäller de medel som finns för att beställa forskning från forskarsarnhället. Besluten fattas av SSI. Forskningsnärrmden har under senare år sammanträtt fyra gånger per år, två gånger under hösten och två gånger under våren. Vi föreslår att det ges tillfälle att en gång per år ansöka om forsknings- medel (förslagsvis samma ansökningstidpunkt som för forskningsrå- den). Vårt förslag innebär att forskningsnämnden beslutar om fördel- ningen av medel när inkomna ansökningar behandlas. För övriga projektärenden föreslår vi inte någon förändring jämfört med gällande förhållanden, dvs. forskningsnämnden är rådgivande och beslut fattas av SSI.

4. SSI:s generaldirektör är ordförande i forskningsnämnden. Som ersättare fungerar SSI:s forskningschef.

Vi har vägt för- och nackdelar med att å ena sidan ha SSI:s generaldi- rektör som ordförande för forskningsnämnden, vilket är fallet idag, och å andra sidan ha en ordförande som inte kommer från SSI. Det faktum att vi föreslår att forskningsnämndens majoritet utses på förslag av forskarsamhället ger nämnden ett oberoende från SSI. Av denna anledning finner vi inte anledning att förändra nuvarande förhållande vad gäller nämndens ordförande.

Det råder idag en viss osäkerhet om vem som är ersättare till ord- förande. Vi föreslår att SSI:s forskningschef blir ersättare.

5. SSI får rätt att dela ut forskningsanslag.

Idag har institutet inte rätt att dela ut forskningsanslag och forskningen finansieras genom ett beställningsförfarande. Vårt förslag samman- hänger med att forskarsarnhället bereds tillfälle att ansöka om forsk- ningsmedel (punkt 3). Ansökningstillfallet skall annonseras och in- komna ansökningar skall granskas med avseende på vetenskaplig kvalitet. Strålskyddsaspektema vägs in i bedömningen bl.a. genom att forskningsnämnden och SSI i samråd har möjlighet att i förväg ange prioriterade områden. Det skall också finnas utrymme för ansökningar utanför de områden som för tillfället är prioriterade.

Förslaget innebär att forskningsmedlen fördelas på samma sätt och efter samma principer som vid forskningsråden och Cancer-fonden, dvs. enskilda forskare (eller grupper) ansöker om medel och ansök- ningarna bedöms i konkurrens med varandra.

3.2.4 Samordning med andra organ som finansierar strål— skyddsforskning

Från samhällets sida är det väsentligt att forskningen bedrivs på ett ra- tionellt sätt. Onödigt dubbelarbete bör undvikas också på forskningens område, även om det är betydligt besvärligare att göra sådana avväg- ningar för forskningen än för många andra områden i samhället. Att olika forskargrupper bearbetar samma problemställning kan också ofta vara till forskningens fördel. Det är emellertid av värde att känna till

att likartade problem bearbetas av flera grupper. Ibland kan det också firmas anledning att påverka ett sådant förhållande. Det finns vidare tillfällen då samma ansökan om forskningsmedel sänds in till flera fi- nansierande organ. Det är då väsentligt med samordning för att undvi- ka dubbel finansiering eller för att förhindra att ansökan "hamnar mellan stolarna".

Med ett befintligt finansieringsmönster av det slag som redovisats i kapitel 5, och med en relativt liten andel rådsfinansierad forskning, är en samordning särskilt aktuell mellan berörda sektorsorgan.

Med tanke på den tvärvetenskapliga karaktären på strålskyddsforsk- ningen bedömer vi det inte meningsfullt att skapa någon grupp som kan hantera hela området. Vi tror snarare att det handlar om samord- ning mellan sådana finansierande organ som kan tänkas stödja likartad forskning. Tidpunkten för en sådan samordning förläggs naturligt i anslutning till den gemensamma tidpunkten för ansökan.

På kämenergiområdet sker för närvarande en samordning mellan SKI och SSI.

Idag förekommer kontakter mycket sällan mellan SSI och forsk- ningsråden i frågor som gäller ansökningar. Vi förutser ett ökande men inte något stort behov av samordning mellan SSI och forsknings- råden.

Vår bedömning är att en samordning med andra finansiärer kan administreras genom SSI:s forskningssekretariat. Samordning kan in— nebära att formulera mål och FoU-program, att utvärdera och förmedla resultat samt att samordna stöd.

3.3 Sammanfattande kommentarer

Vårt förslag om ansvaret för strålskyddsforskningen är i linje med de tankar som framförs i forskningspropositionen (1992/931170) om att en uppdelning där exempelvis forskningsråden finansierar enbart grundforskning och där sektorsorganen ger stöd åt enbart tillämpad forskning är felaktig. En mer ändamålsenlig uppdelning av forskning är i stället inomvetenskapligt genererad forskning å ena sidan och forskning motiverad av en sektors intressen å andra sidan. Båda dessa forskningsslag kan innehålla såväl grundforskning som tillämpad forskning.

Det system som vi föreslagit innebär att SSI också kommer att svara för stödet till den riktat grundläggande strålskyddsforskningen, utöver en fortsatt finansiering av tillämpad strålskyddsforskning. Det gemen- samma kravet är i båda fallen att det skall vara forskning med god kvalitet.

Vår bedömning, efter diskussioner med SSI, är att SSI även i fort- sättningen kommer att ha ett stort behov av att mer löpande kunna ut- nyttja forskning som ett medel dels för att lösa frågeställningar som uppkommer i det dagliga tillsynsarbetet på strålskyddsområdet, dels för forskning som inte passar in i eller kan vänta på den föreslagna år- liga fördelningen. Denna forskning är vanligen tillämpad eller mycket tillämpad. Kriterierna för bedömning och stöd till denna forskning kan vara delvis andra än de kriterier som ligger till grund för bedömning av ansökningarna. Strålskyddsrelevansen vägs in i stor utsträckning.

Det är därför viktigt att en väsentlig del av de forskningsmedel som SSI förfogar över idag också framöver kan användas för myndighetens direkta behov av forskningsinsatser, dvs. för uppdragsforskning. Men en del av dessa medel bör, tillsammans med de nya medel som vi fö- reslår i kapitel 4, vara tillgängliga för fördelning vid ansökningstillfäl- let. Vi har inte gjort någon bedömning av hur stor denna del bör vara och den kan också variera i tiden. Beslut om medlens storlek bör år från år tas av SSI i samråd med forskningsnämnden.

Vi anser att det är en väsentlig fördel att det är samma forsknings- närnnd som fattar beslut vid ansökningstillfället som är rådgivande till SSI vid bedömning av övriga forskningsärenden. Det är också värde— fullt att ha samma ordförande vid nämndens olika möten. Sammanta— get garanterar detta en kontinuitet och harmonisering i bedömningarna av strålskyddsforskningen både från vetenskaplig och strålskydds- mässig synpunkt. Det är också en fördel att kunna utnyttja en redan existerande forskningsadrninistration.

Vår bedömning är att förslaget att ge SSI samordnat ansvar för strålskyddsforskningen, i kombination med andra åtgärder exem- pelvis regelbundna utvärderingar (kap 2), kan förväntas bidra till

- att en kvalitativt god och internationellt konkurrenskraftig

strålskyddsforskning bedrivs i landet - att forskningen på strålskyddsområdet effektiviseras

- en förstärkning av den riktade grundforskningen på strål-

skyddsområdet, vilket är viktigt med kännedom om alla de strålningsfrågor som är aktuella i dagens samhälle (radon, ny teknik inom sjukvård, solstrålning, kärnkraft, elektro- magnetiska fält) och som kan komma att bli aktuella i framtiden en långsiktig kompetensutveckling att forskningen på strålskyddsområdet konkurrensutsätts genom ett ansökningsförfarande.

4. Kostnader och finansiering

Sammanfattning. Vi har beräknat kostnaden för våra förslag om stöd till forskningsprojekt och tjänster inom den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet till 7, 5 mkr årligen Tjänsterna avser i första hand mellantjänster som högskolelektor och forskarassistent. , _, Då vårt förslag är att SSI får ansvar Också för den riktade grund— forskningen bör medlen tillföras SSI varefter fördeiningen sker på grundval av inkomna ansökningar och beslutas av SSI: s forsknings— nämnd. , .

För att finansiera den föreslagna kostnaden har vi identifierat två. möjligheter:

- omfördelningar inom miljö.— och naturresutsdepartementet - finansiering genom avgifter.

Vi har också diskuterat strålskyddsforskningens möjligheter att få det av medel från de strategiska stiftelsema .

I avvaktan på nästa forskningsproposition synes en omfördelning av medel inom miljö— och nattnresursdepartementet vara den för när- varande mest framkomliga vägen.

4.1 Behov av förstärkning och långsiktighet i medelstilldelningen

Vår översikt av svensk strålskyddsforskning (kapitlen 5 och 6) har vi— sat att denna forskning bedrivs i mycket varierande omfattning vid ett femtiotal institutioner och att den ofta bekostas av externa finansiärer. Vid många institutioner bedrivs strålskyddsforskningen dessutom utan några fakultetsanslag och forskningen kan utföras enbart under förut- sättning att den kan erhålla medel utifrån. Detta betyder att denna

forskning är mycket känslig även för tillfälliga nedskärningar i de externa bidragen. Det är olyckligt om en allt för stor del av forskningen är beroende av externa anslag. Om detta sedan kombine- ras med att anslagen är kortsiktiga, ofta mindre än ett år, med åtföljande osäkerhet om fortsatta medel så är risken stor att berörda forskare förr eller senare övergår till annan verksamhet. Detta kan få till följd att forskningsområdet utarmas och på sikt avvecklas.

Det finns en kärna av universitetsinstitutioner (grupp 1 i kapitel 5), som bedriver forskning av betydelse för strålskyddsområdet och som har en institutionsbas att stå på. Dessa institutioner täcker flera av de viktiga forskningsområdena, men långt från alla. Exempelvis är forsk- ning som rör den icke-joniserande strålningen dåligt företrädd. Även dessa institutioner har betydande behov av extern finansiering för sin strålskyddsforskning. Vi har inhämtat kompletterande uppgifter från dessa institutioner om konsekvensen för strålskyddsforskningen av att alla externa bidrag skulle upphöra. Svaren visar att för detta hypote- tiska fall skulle strålskyddsforskningen i grupp 1 i medeltal minska med ca 80% (mellan 25% och 100% för de enskilda institutionerna). Vår bedömning är att minskningen för institutionerna i grupp 2 i motsvarande situation skulle bli ännu större.

Idag är det framförallt den tillämpade forskningen på strålskydds- området som har en viss långsiktighet i medelsförsörjningen genom uppdrag från SSI och några andra organ bl.a. AMFO som bekostar forskning av betydelse för strålskyddet. SSI är det enda organ som har skyldighet att bedriva strålskyddsforskning.

Andelen grundforskning har stadigt minskat sedan slutet av 1970- talet. Från början hörde detta samman med nedläggningen av Atom- forskningsrådet (AFR) och på senare tid har trenden förstärkts genom att ett antal professurer i strålningsbiologi ersatts med tjänster i andra änmen (bilaga 5). En ny professur har också tillkommit, i radiofysik i Lund från den 1 juli 1993, genom extern finansiering av sjukvårdshu- vudmannen.

En jämförelse med annan forskning inom samma fakulteter visar att strålskyddsforskningen har ett mindre stöd från forskningsråden vilka är de organ som traditionellt ger stöd till grundforskning (kapitlen 2 och 5). Samtidigt som det skett en minskning av medlen till grund- forskning har den tillämpade strålskyddsforskningen aktiverats och samordnats i och med att SSI fick ansvar för denna forskning 1976.

För att kunna bedriva forskning med bra kvalitet behövs en långsik- tighet i finansieringen som ger möjlighet till kompetensuppbyggnad. Den mest tillämpade och resultatinriktade forskningen kan klara sig med kortsiktiga forskningsuppdrag under en tid. På sikt blir dock även den lidande av att inte ha stöd i en basverksamhet som även omfattar utbildning på grund- och forskarnivå, samt mer långsiktigt syftande forskning.

Vi har i kapitel 2 föreslagit ett antal områden inom den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet som enligt vår mening bör prioriteras under de närmaste åren. Vi bedömer att kostnaderna för detta endast till en mindre del kan inrymmas inom ramarna för existe- rande finansiärer. Då förutsätter vi också att en viss del av 88115 nuva- rande medel för tillämpad strålskyddsforskning kan omfördelas och användas inom det föreslagna programmet. En förutsättning är också att övriga stora finansiärer av forskning av betydelse för strålskydds- området inte ändrar inriktning på sin forskning bort från strålskydds- området. Med dessa förutsättningar uppfyllda behövs enligt vår upp- fattning fortfarande ett tillskott av medel för att klara den föreslagna forskningssatsningen.

För att genomföra det föreslagna programmet inom riktad grundforskning på strålskyddsområdet behövs en mer långsiktig finansiering av denna forskning i förening med en aktiv grund- och forskarutbildning inom de ämnesområden som är basala för strål— skyddsforskningen. Det krävs också ett tillskott av medel.

4.2 Avvägning mellan fakultetsanslag och externa anslag

Ökade statliga resurser för ett ämnesområde inom universitet- och högskolor kan läggas antingen som fakultetsanslag eller kanaliseras via forskningsråd eller sektorsorgan. Fakultetsmedlen utnyttjas till en stor del för att finansiera tjänster. De har till syfte att bl.a. bygga upp den infrastruktur som är av betydelse för kontinuitet och kunskapssökande. Fakultetsmedlen fördelas och prioriteras inom högskolan. Detta inne- bär bl.a. att professorer tillsätts på universitetsnivå och att det inte görs någon behovsprövning ur nationell synpunkt, vilket kan ha den effek- ten att ett universitetsämne försvinner trots att detta kanske inte är

önskvärt sett i ett vidare perspektiv. En sådan utveckling har skett för strålningsbiologin i Sverige (se kap. 2.7.1 och bilaga 5). För de två sista professurema gäller att tjänsten i Stockholm nyligen omvandlats till molekylär genomforskning och att tjänsten i Uppsala är under omprövning.

Det visade sig vara förenat med betydande svårigheter att få rele- vanta uppgifter om fakultetsanslagen för de universitets- och högskole- institutioner som lämnat svar på vår enkät. Enligt en schablonupp- skattning (kap. 5) för institutionerna i grupp 1, baserad på antalet hel- tidsekvivalenta fakultetsfinansierade tjänster på strålskyddsområdet, uppgår de sammanlagda fakultetsanslagen som kan hänföras direkt till strålskyddsforskning till ca 7,5 mkr per år. Detta skall jämföras med de externa bidrag som direkt kan hänföras till strålskyddsforskning och vilka enligt vår uppskattning uppgår till 16 mkr för samma grupp. En jämförelse med den genomsnittliga situationen för institutioner vid medicinska, naturvetenskapliga och tekniska fakulteter tyder på att andelen fakultetsanslag är mindre för institutionerna (grupp 1) med strålskyddsforskning (47%) än för de övriga institutionerna (91%).

För de institutioner som i vår kartläggning finns i grupp 2 (kap. 5) är det svårt att även med kända uppgifter om de totala fakultetsansla- gen avgöra hur stora andelar av dessa som kan sägas vara direkt relate- rade till strålskyddsforskning och vi har inte gjort något försök att upp- skatta dessa anslag.

Enligt vår mening vore det bästa alternativet om de tjänster med forskningsverksamhet inom strålskyddsområdet vi föreslår kunde be- kostas av fakultetsmedel via statsbudgeten. Detta skulle också öka an- delen fakultetsmedel till strålskyddsforskningen och bidra till långsik- tigheten. I och med att universiteten lokalt fattar beslut om nya tjänster och tjänstemas ämnestillhörighet finner vi dock att denna möjlighet är mindre realistisk att få genomförd. Det skulle kräva en öronrnärkning av de medel som universiteten erhåller.

Vi menar att det är viktigt att strålskyddsforskningen ses ur hela landets perspektiv. Det betyder att ökade resurser bör fördelas av na- tionella organ. Vi har föreslagit (kap. 3) att utöka SSI:s ansvar till att också omfatta den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet.

Vi föreslår att utökade resurser på strålskyddsforskningens om- råde administreras via SSI och fördelas av dess forskningsnämnd i fri konkurrens mellan sökande efter annonsering.

4.3 Beräkning av förslagens kostnader - finansiering Kostnader för vårt förslag

De förslag vi redovisat för stöd till riktat grundläggande strålskydds- forskning bör enligt vår bedömning satsas på projektmedel och tjäns- ter. Vi beräknar kostnaden till 7,5 mkr per år att fördelas enligt följan- de:

forskningsanslag, projekt 4 mkr 5 forskarass, högskolektor - tjänster 2 medel för utbytestjänster 1,5

Som framförts ovan baseras vår bedömning av resursbehovet på förut- sättningen att SSI:s nuvarande forskningsbudget bibehålles och delvis kan utnyttjas för stöd till mer grundläggande forskning, och att övriga finansiärer finns kvar i ungefär oförändrad omfattning.

Vi föreslår att projektrnedlen fördelas efter ansökan och vetenskap- lig bedömning och att en del av medlen fördelas inom i förväg priori— terade områden. Anslagen bör vara fleråriga. Tjänsterna utlyses med ämnesbeskrivningar inom de prioriterade områdena. Utbytestjänsterna används för att stimulera nyexarninerade doktorer att vistas vid andra institutioner inom eller utom landet, och för att bekosta vistelsen i Sverige av framstående gästforskare från andra länder.

Finansiering

Vi har identifierat några olika sätt att finansiera de föreslagna insat- serna. Dessa är för den närmaste tidsperioden:

1. Genom omfördelningar inom miljö- och natmresursdepartementets budget.

2. Genom att tillämpa avgiftsfinansiering som innebär att en verksam- het som orsakar negativa konsekvenser också bör bekosta den FoU som behövs för att minska eller undanröja dessa konsekvenser. Detta utnyttjas redan inom flera områden. Det vore i första hand rimligt att tillföra denna typ av medel till den tillämpade forskning- en. På så sätt skulle medel som idag användes för tillämpad forsk-

ning bli tillgängliga för grundläggande forskning inom strålskydds- området.

3. De nya strategiska stiftelsema. Våra diskussioner med företrädare för stiftelsema tyder på att det inte finns någon möjlighet att i samlad form överföra medel till strålskyddsforskning. Däremot är det möjligt för enskilda forskare eller forskargrupper att delta i ansökningar till stiftelsema.

4. Samverkan mellan universitet och industri, exempelvis delade kost- nader för vissa FoU-program och tjänster.

Svårigheten med alternativ 2 är att identifiera och tydligt avgränsa den grupp som skall avgiftsbeläggas och att oönskade effekter kan uppstå vid ändringar av avgiftsunderlaget. Alternativen 3 och 4 är viktiga i forskningens totala finansieringsbild men inte en möjlighet för att ut- öka resurserna för nationell fördelning av forskningsmedel. Samverkan med mellan industri och universitet har hittills varit liten på strål- skyddsforskningens område.

Vår bedömning är att alternativet ] är mest framkomligt på kort sikt i avvaktan på att frågan om finansieringen av strålskyddsforskningen kan lösas i nästa forskningsproposition våren 1997. Alternativet 1 ser vi alltså som en temporär lösning i avvaktan på en mer långsiktig lösning.

Kartläggning

5. Forskningsorganisationen

Sammanfattning: De institutioner som idag bedriver strålskyddsforsk- ning har delats in i tre grupper. Vid nio universitetsinstitutioner i Sve- rige utgör strålskyddsforskningen en väsentlig del av forskningsverk- samheten (grupp l). Vi har särskilt beskrivit situationen för dessa institutioner vad avser personal, forskarrekrytering och ekonomi. Öv- riga universitets- och högskoleinstitutioner, vilka också svarar för en betydande del av den totala strålskyddsforskningen, är beskrivna i grupp 2. Grupp 3 utgöres av fem forskningsinstitut och myndigheter med forskningsuppgifter.

Vi redogör kort för de forskningsråd (FRN, MFR, NFR, SJFR, TFR), sektorsorgan (AMFO, BFR, NUTEK, SKI, SSI) samt Cancer- fonden och SKB som i varierande omfattning finansierar strålskydds— forskning.

Följande strecksatser sammanfattar några slutsatser:

- strålskyddsforskning bedrivs i Sverige vid ett 50—tal institutioner - nio universitetsinstitutioner är centrala för området, många flera är viktiga - SSI är det enda nationella organ vilket enligt sina direktiv skall be- driva strålskyddsforskning; SSI har också en forskningsfinansieran- de uppgift - de sarrmiarilagda externa forskningsbidragen uppgick budgetåret 1992/93 till ca 40 mkr, varav forskningsråden bidrog med 70/0, sektorsorganen med 40%; de sammanlagda statliga bidragen (inkl. EU) var ca 60% av de totala externa medlen ' - den största enskilda fmansiären av strålskyddsforskning var SSI med 25% av de totala anslagen - de externa medlen är för flera institutiöner en förutsättning för att kunna bedriva strålskyddsforskning

- forskarrekrytering och avlagda examina står i proportion till övriga satsningar på området . 4 ' * '

- det råderibrist på s.k. post-.doc tjänster.

I detta kapitel beskriver vi situationen för strålskyddsforskningen med hjälp av information från berörda forskare och institutioner. Samman- ställningen baseras på den enkät om strålskyddsforskning som be- skrivits tidigare (se kap. 1.3 och bilaga 2). När det gäller ekonomiska frågor kompletteras enkätsvaren med uppgifter från de viktigaste forskningsfinansierande organen. Vi har valt att strukturera materialet i tre huvudgrupper. Universitets- och högskoleinstitutioner, vilka utgör flertalet av de svarande, har delats in i två grupper. Till grupp 1 hör de institutioner vars forskningsverksamhet till väsentlig del är strål- skyddsforskning. Övriga institutioner har samlats i grupp 2. I denna grupp bedrivs en stor del av den totala strålskyddsforskningen i landet. Grupp 1 och 2 redovisas i kapitel 51.

I grupp 3 har vi redovisat uppgifter rörande forskningsinstitut och forskningsutförande myndigheter. Denna grupp beskrivs i kapitel 5.2.

5.1 Universitets- och högskoleinstitutioner 5.1.1 Institutioner med större andel strålskyddsforskning

De institutioner som till väsentlig del bedriver strålskyddsforskning framgår av tabell 5.1. I gruppen ingår institutionen för kärnkemi i Göteborg, institutionen för radioekologi i Uppsala, landets fem insti- tutioner för radiofysik (radiofysik i Stockholm har nyligen bytt namn till medicinsk strålningsfysik) samt institutionen för strålningsbiologi i Stockholm.

Strålskyddsforskning är ett viktigt forskningsområde för dessa insti- tutioner och de har i flera fall en lång tradition inom strålskyddsområ- det. Ett annat gemensamt drag är att forskning bedrivs inom flera av strålskyddets delområden. Detta framgår i korthet av tabellens kolumn om respektive institutions huvudsakliga forskningsinriktning. Mer ut- förligt redovisas pågående forskning i kapitel 6.

Tabell 5.1 Institutioner med större andel strålskyddsforskning ordnade från norr till söder. (Numreringen används i kapitel 6)

Nr Institution/avd/errhet mm (högskola) Forskningens huvudsakliga inriktning

1 radiofysik, Umeå (UmU) dosimetri (strålbehandling, nuklearmedicin), omgivningsradiologi 2 radioekologi, Uppsala (SLU) radioekologi (jordbruk,

skog), strålningsbiologi (joniserande och icke- joniserande)

3 medicinsk strålningsfysik, Stockholm (KI) optimering av strålbehandling, medicinsk radiologi, strålningsbiologi, epidemiologi 4 strålningsbiologi, Stockholm (SU) strålningsbiologi, riskjämtörelse strålning- kemikalier 5 radiofysik, Linköping (LiU) dosimetri (röntgendiagnostik), optimering av röntgendiagnostik (inkl tandröntgen) 6 kärnkemi, Göteborg (CTH) radionuklidkemi (särskilt transuraner), högaktivt avfall, reaktorkemi 7 radiofysik, Göteborg (GU) medicinsk radiologi, dosimetri (strålbehandling), omgivningsradiologi 8 radiofysik, Lund (LU) omgivningsradiologi

(särskilt transuraner, radon, Östersjön, mätteknik), medicinsk radiologi (nuklearmedicin), elektromagnetiska fa'lt

9 radiofysik, Malmö (LU) medicinsk radiologi (patient- och personalstråldoser), omgivningsradiologi (särskilt doser till befolkning, mätteknik)

CTH - Chalmers tekniska högskola, GU - Göteborgs universitet, KI - Karolinska institutet, LiU - Linköpings universitet, LU - Lunds universitet, SLU - Sveriges

lantbruksuniversitet, UmU - Umeå universitet

Institutionerna för radio/j/sik

Ämnesområdet radiofysik omfattar såväl den joniserande som den icke-joniserande strålningen. Centrala områden i ämnet är strålningens växelverkan med materia, dosimetri, mätteknik och strålskydd. Ur den

ursprungliga radiofysiska institutionen i Stockholm, som grundades 1941, har SSI utvecklats (1965). Institutionerna i Lund och Göteborg tillkom 1947 respektive 1954, Umeå 1961, Linköping 1970 och Malmö 1988. Fortfarande saknas en motsvarande institution i Uppsala. Gemensamt för radiofysikinstitutionema, som normalt är knutna till såväl de medicinska som naturvetenskapliga fakulteterna, är att de alla är placerade på ett sjukhus. Deras kontakt med klinisk verksamhet ger stadga åt verksamheten även om institutionerna är små. Särskild vikt läggs vid utvecklingen av metodik för strålningsdiagnostik (röntgen, nuklearmedicin, magnetröntgen etc.) samt strålbehandling och därtill hörande dosimetri och mätteknik. Trots vissa skillnader i forskningsinriktning har majoriteten av institutionerna aktiva forskningsprojekt inom strålskyddsområdet (dosimetri, omgivningsradiologi, radon, elektromagnetiska fält, UV- ljus, patientstråldoser och optimering av undersökningar inom vid röntgen och nuklearrnedicin m.m.). De radiofysiska institutionerna ger också regelbundet kurser på grund- och forskarutbildningsnivå som är av hög relevans för strålskyddsområdet.

Strålningsbiologiska institutionen

Inom strålningsbiologin studeras joniserande och icke-joniserande strålnings effekter på olika biologiska nivåer: arvsmassa, celler, väv- nader, organ, organismer och populationer. Forskningen syftar bl.a. till att ge kunskap om de förändringar som sker i det bestrålade mate- rialet och frågeställningar hämtas från medicin och naturvetenskap. Strålningsbiologiska institutionen vid Stockholms universitet inrätta- des 1962. Forskningen har under senare år omfattat dels framtagande av metoder för att bestämma och jämföra risker från strålning och cancerfrarnkallande kemikalier, dels studier av skador på DNA-nivå och hur dessa skador repareras. Beslut har nyligen (februari 1994) tagits att omvandla professuren i strålningsbiologi vid Stockholms universitet till molekylär genomforskning.

En mer utförlig redovisning av strålningsbiologin i Sverige ur ett historiskt persektiv finns i bilaga 5.

lnslitutionenför radioekologi

Inom radioekologin behandlas radioaktiva ämnens spridning och om- fördelning i naturen sarnt deras upptag i växter, djur och människa samt den strålningspåverkan de ästadkonnner. Den radioekologiska forskningen har sitt ursprung i studier av det radioaktiva nedfallet efter de atmosfäriska kämvapenproven. I Uppsala anlades i slutet av 1950- talet en särskild fältstation för långtidsförsök rörande jordbruksekosys- temet, av vilka några fortfarande pågår. Verksamheten växte under 1960-talet. Landets enda institutionen för radioekologi inrättades vid dåvarande Lantbrukshögskolan år 1966. Verksamheten fram till Tjemobylolyckan var framförallt inriktad mot jordbruksekosystemet. Efter 1986 har forskningen inom institutionen breddats till att även omfatta skogens radioekologi. Efter 1983 har också viss strålningsbiologisk forskning bedrivits vid institutionen. Denna omfattar numera både joniserande strålning och magnetfält.

Institutionen för kärnkemi

Kärnkemin omfattar allmänt de områden där atomkärnans egenskaper (massa, sönderfallssätt, utsänd strålning etc.) nyttjas i kemiska pro- blemställningar, t.ex. strålningens inverkan på materia, de radioaktiva grrmdämnenas kemi, isotopieffekter och isotopseparation, eller där ke- miska metoder är av betydelse för beskrivning och tolkning av atom- kärnans egenskaper. Kärnkemin är starkt förankrad i både ämnena kärnfysik och kemi. Den spelar en central roll inom kärnkraftteknolo- gin (t.ex. kärnbränslecykeln: bränsleframställning, upparbetning, av- fallsfrågor) och har tillämpningar inom vitt skilda vetenskapsområden såsom geologi, biologi/ekologi, medicin etc. Institutionen i Göteborg har haft en inriktning mot kämbränslecykelns kemi (speciellt transura- nemas kemi) och mot studier av kortlivade radioisotoper, men har för närvarande en huvudinriktning mot kärnavfallsfrågor och radionuklid- kemi i natursystem.

Det finns också en institution för kärnkemi vid Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm.

5.1.2 Institutioner med mindre andel strålskyddsforskning

Under denna rubrik har vi samlat övriga universitets- och högskole- institutioner som besvarat enkäten och som bedriver forskning av be- tydelse för strålskyddsområdet. Flera av de medicinska institutionerna samordnar liksom radiofysikinstitutionema sin verksamhet med mot- svarande kliniska avdelning (den kliniska forskningen vid sjukhusav- delningar bokföres i tillämpliga fall under universitetsinstitutionen).

Tabell 5.2 Institutioner med mindre andel strålskyddsforskning. Institution- erna är ordnade eller forskningens huvudinriktning. (Numreringen används 1 kap. 6)

Nr Institution/avd/enhet mm (högskola) Forskningens huvudsakliga inriktning 10 experimentell onkologi. Stockholm (KI) strålningsbiologi 11 CNT/Novum, Stockholm (Kl) 12 strålningsvetenskap, Uppsala (UU)

strålningsbiologi, UV strålningsbiologi (spec. hög-LET)

radioekologi (skog) radioekologi, radon

UV-strålning, effekt på växter och djur

radioekologi (insjöar, modeller) radioekologi (husdjur)

13 ekologi och miljövård, Uppsala (SLU) 14 kärnfysik, Lund (LU, LTH) 15 fysiologisk botanik, Lund (LU)

16 geovetenskap, Uppsala (UU) 17 husdjurens utfodring och vård, Alnarp (SLU) 18 klinisk kemi, Uppsala (SLU) 19 limnologi, Uppsala (UU) 20 meteorologi, Stockholm (SU) 21 naturgeografi, Umeå (UmU) 22 skoglig zooekologi, Umeå (SLU) 23 växtbiologi, Uppsala (UU)

radioekologi (terrest) radioekologi (insjöar) atmosfäriska spridningsmodeller radioekologi (insjöar) radioekologi (skoglig) radioekologi (betesväxter för ren)

24 diagnostisk radiologi, Stockholm (Kl) 25 miljömedicin (IMM), Stockholm (KI)

epidemiologi (röntgen) epidemiologi (el magn fält, radon), inhalation av partiklar epidemiologi (hemangiom) epidemiologi (jod. hemangiom. katarakt) strålningsbiologi (individuell känslighet, UV) epidemiologi (radon, röntgen )

26 onkologi, Göteborg (GU) 27 onkologi, Stockholm (Kl)

28 onkologi, Umeå (UmU)

29 dermatologi, Stockholm (Kl) 30 mikrovågsteknik, Göteborg (CTH)

UV, bildskärmar elektromagn fält (biol effekter,

åtgärder) 31 tillämpad cell- och molekylärbiologi, Umeå elektromagn fält (grundläggande (UmU) mekanismer)

32 diagnostisk radiologi, Huddinge (Kl)

33 diagnostisk radiologi, Malmö (LU)

röntgendiagnostik (stråldoser) röntgendiagnostik (bam— stråldoser)

fortsättning tabell 5.2

34 klinisk radiologi. Uppsala (SLU) röntgendiagnostik o ultraljud på djur 35 odont röntgendiagnostik, Malmö (LU) tandröntgen 36 onkologi, Malmö (LU) jodbehandling-stråldoser 37 röntgenavd, Göteborg (Barnklinikerna, röntgendiagnostik (barn- Östra sjukhuset) stråldoser) 38 sjukhusfysik, Uppsala (Akademiska röntgendiagnostik sjukhuset) 39 sjukhusfysik, Växjö (Lasarettet) röntgendiagnostik (stråldoser)

40 Centrum för riskforskning. Stockholm risk (särskilt riskuppfattning) (Handelshögskolan) 41 Centrum för vetenskapsstudier, Göteborg samhällsvetenskap/radioaktivt (GU) avfall

42 allmän och marin mikrobiologi, Göteborg radioaktivt avfall, mikrobiella (GU) processer 43 tema vatten i natur och samhälle, Linköping radioaktivt avfall, radionuklidkemi (LiU)

44 arbetsmiljöteknik, Lund (LU, LTH) radon 45 yrkes- och miljömedicin, Lund (LU) radon 46 yrkes- och miljömedicinska kliniken. Örebro radon (vatten) (Regionsjukhuset)

IMM - Institutet för miljömedicin, UU - Uppsala universitet

I tabell 5.2 har institutionerna indelats i grupper efter huvudsaklig forskningsinriktning 1992/93 enligt enkätsvaren. (I några fall har vi fått flera svar från samma institution. Då har svaren samordnats i en grupp—)

Vi bedömer att det finns ytterligare några institutioner utöver de i tabell 5.2 angivna där likartad eller närbesläktad forskning bedrivs och som inte fångats upp i vår kartläggning. Detta kan särskilt gälla insti- tutioner inom det medicinska området och inom fysikområdet.

Det finns i tabellen exempel på forskningsfält som vi bara exempli- fierat med en enda institution. Detta gäller exempelvis UV-strålning- ens påverkan på växter m.m. och institutionen för fysiologisk botanik i Lund. Orsaken till att vi inte gjort en fullständig kartläggning av den typ av forskning som bedrivs där är att den bara marginellt kan räknas som strålskyddsforskning, och att den därför i första hand bör hänfö- ras till allmän miljöforskning. Också beträffande kämavfalls- och kämenergiområdet kunde kartläggningen ha gjorts mer omfattande. En stor del av detta områdes FoU finansieras av det industriägda företaget Svensk kämbränslehantering (SKB). SKst FoU-program genomgår en omfattande granskning vart tredje år, då också denna forsknings omfattning och inriktning utvärderas. Vi tror emellertid att det faktum

att kartläggningen inte är heltäckande på nämnda områden inte påver— kar de slutsatser beträffande strålskyddsforskningen som vi drar i detta betänkande.

Omfattningen av strålskyddsforskningen varierar kraftigt mellan och inom institutionerna i grupp 2. Flera av institutionerna bedriver för strålskyddsområdet viktig forskningsverksamhet. Exempel på detta är de epidemiologiska studier av strålningsrisker som bedrivs vid Institutet för miljömedicin (KI) och vid institutionen för onkologi (KI) vid Radiumhemmet. Andra exempel är forskningen rörande elektro- magnetiska fält som genomförs vid institutionen för mikrovågsteknik (CTH) i Göteborg och vid institutionen för tillämpad cell- och mole- kylärbiologi (UmU) i Umeå. Några av institutionerna har tillgång till unik utrustning och kompetens, exempelvis institutionen för strål- ningsvetenskap i Uppsala med nära tillgång till partikelaccelerator för produktion av väldefinierad tätjoniserande strålning.

De forskare som nu är etablerade vid Centrum för riskforskning vid Handelshögskolan i Stockholm har under det senaste årtiondet genom- fört ett flertal studier som syftat till att kartlägga människors uppfatt- ning om skilda risker i samhället och då också riskuppfattning vad gäller exempelvis radon, kärnkraft och solstrålning.

Några av institutionerna i grupp 2 har lång tradition inom strål- skyddsområdet. Dit hör institutionen för klinisk kemi vid SLU i Upp- sala som tidigare haft en viktig roll inom området (närmast tillhört grupp 1), men där verksamheten på strålskyddsområdet idag är mycket liten. Dit hör också institutionen för experimentell onkologi (tidigare institutionen för medicinsk radiobiologi) vid KI. Andra institutioner saknar denna tradition. Inom radioekologiområdet har efter Tjernoby- lolyckan 1986 tillkommit grupper från institutioner som tidigare inte bedrivit radioekologisk forskning. Institutionen för naturgeografi i Umeå, institutionen för skoglig zooekologi i Umeå och institutionen för geovetenskap i Uppsala är sådana institutioner. Institutionen för kärnfysik i Lund har i ökande utsträckning engagerat sig i strålskydds- inriktade projekt.

Basen för strålskyddsforskning saknas i stor utsträckning för insti- tutionerna i grupp 2. Ofta är forskningen avhängig en enda forskares personliga intresse. Utan externa medel skulle strålskyddsforskningen snart minska i omfattning. Samtidigt är det intressant att notera att det finns ett ganska väl utbyggt samarbete mellan forskargrupper vid olika institutioner i Sverige (och med utländska forskare). Även om grup-

perna är små är de således inte några isolerade öar i forskarvärlden. Några av institutionerna är också beroende av ett samarbete på mate- rialsidan då de saknar egen utrustning för strålningsmätning. Något om detta för forskningens resultat viktiga samarbete redogör vi för i kapitel 5.4.

I grupp 2 ingår några institutioner som bedriver strålningsbiologisk forskning. I kapitel 2.7.1 ger vi en särskild redogörelse för strålnings- biologins utveckling i Sverige. Oron för strålningsbiologins framtid är en orsak till denna utrednings tillkomst.

5.1.3 Personal m.m. Institutioner med större andel strålslg/ddsforskning

Forskningen vid en institution är beroende av flera faktorer. Antalet fast anställda forskare är en sådan faktor av betydelse för långsiktighe- ten i forskningen. I praktiken utförs en stor andel av forskningen av projektanställd eller på annat sätt tidsbegränsat anställd personal. Forskarstuderande på doktorandtjänster eller med annan tidsbegränsad finansiering är ett viktigt exempel på det senare.

Vid samtliga institutioner i grupp 1 finns en professur (efter 1 juli 1993 finns två professurer vid institutionen för radiofysik i Lund). Dessutom finns sammanlagt ca 19 tjänster som universitetslek- tor/forskarassistent fördelade med mellan en och tre tjänster per institution med undantag för institutionerna för radiofysik i Malmö och Umeå som saknar sådana tjänster. I anslutning till de radiofysiska institutionerna finns också ett antal disputerade personer som är an- ställda som sjukhusfysiker vid respektive sjukhus. Totalt rör detta sig om ett tjugotal personer utöver de som anges ovan. Denna personal, som bara marginellt bedriver strålskyddsforskning, är en viktig basre- surs för frågeställningar och forskningsprojekt som är relaterade i första hand till strålskyddsforskning inom sjuk- och hälsovård. Till detta kommer doktorandtjänstema vilka behandlas närmare i kapitel 5.1.4. Antalet anställda med tekniskt/administrativa uppgifter varierar mellan noll och fem vid institutionerna i denna grupp.

Institutionerna har en omfattande utrustning till sitt förfogande för forskningsarbete. Radiofysikinstitutionema har dessutom tillgång till sjukvårdshuvudmarmens tunga utrustning (strålkällor, detektorer

m.m.). Hur det hittills fruktbärande samarbetet skall kunna lösas inom den nya köp- och säljorganisationen inom sjukvården är dock ännu oklart.

Våra diskussioner med företrädare för dessa institutioner har be- kräftat att begränsningarna i första hand ligger på personalsidan och inte på utrustningssidan. Det är också erfarenhetsmässigt enklare att erhålla extra medel för utrustning än för personal. Anslag för tung ut- rustning utgör dock generellt ett undantag.

Institutioner med mindre andel strålskyddsforskning

Det är betydligt svårare att få en enhetlig och rättvisande bild av de personalresurser som kan relateras till strålskyddsforskning vid insti- tutionerna i grupp 2. Variationen mellan de sinsemellan mycket olika institutionerna är också stor. Från insända projektbeskrivningar fram- går hur många personer som under budgetåret 1992/93 deltog i strålskyddsforskning. Vid några institutioner finns alla kategorier av forskare representerade (professor, disputerad forskare, doktorander) i denna forskning medan det vid andra är uteslutande doktorander. Från enkätsvaren framgår att ett tjugotal professorer och ett fyrtiotal lektorer/forskare till någon del bedriver strålskyddsforskning, men dessa siffror är osäkra. Förhållandena skiljer mellan de olika institutionerna och uppgifterna skall reduceras i proportion till hur stor del av dessa personers forskning som kan anses vara relaterad till strålskyddsforskning. Vi har dock inte någon enkel metod för detta. Vi uppskattar grovt att viktningsfaktom i snitt torde ligga runt 1/5 eller troligen mindre.

5.1 .4 F orskarrekrytering F orskars tuderande

Betydelsen för Sverige av att rekrytera forskare och att examinera doktorer framhålls bl.a. i forskningspropositionen (1992/93zl70) "Forskning för kunskap och framsteg". Totalt för samtliga fakulteter i Sverige har antalet nyantagna doktorander under senare år varit om-

kring 2400 per år, medan det för närvarande examineras ca 1100 doktorer per år, dvs. i genomsnitt disputerar 50% av doktoranderna.

I tabell 5.3 har vi för grupp 1 institutionsvis sammanställt uppgifter om forskarstuderande inom strålskyddsområdet och dessutom sam- manfattat inkomna uppgifter från grupp 2. I tabellen anges hur många doktorander som totalt fanns vid institutionerna under budgetåret 1992/93 och hur många av dessa som enligt vår bedömning bedriver strålskyddsforskning. Denna bedömning baseras på de avhandlingste- man som angivits i enkätsvaren.

Tabell 5.3 Totala antalet forskarstuderande, antalet av dessa som bedriver strålskyddsforskning och motsvarande omräknat till heltidspersoner, samt antalet heltids doktorandtjänster för strålskyddsforskning uppdelat på fakultets- respektive extemfmansiering.

Nr Institution/avd/enhet Antal forskarstuderande Tjänster totalt varav varav fak ext

strålskydd heltidmrs

1 radiofysik, Umeå 3 1 1 O 0 2 radioekologi, Uppsala 5 5 5 2 2 3 med strålningsfysik, 18 8 5 0,7 1,5 Stockholm 4 strålningsbiologi, 6 4 3 1,5 1 Stockholm 5 radiofysik, Linköping 4 3 1 0,7 1 6 kärnkemi, Göteborg 5 5 5 - 5 7 radiofysik, Göteborg 14 8 4 2,1 2,3 8 radiofysik, Lund 13 10 8 1,4 3,3 9 radiofysik, Malmö * 10 7 5 1 2 Totalt för inst 1-9 78 51 37 9 16 Totalt för inst 10-46 (43) 28 ** ** ** * verksamheten startade 1988 "uppgifter saknas () se kommentar i texten

1 kolumn fem har vi räknat om uppgifterna i kolumn fyra till antalet heltidspersoner som bedriver strålskyddsforskning med hänsyn till respektive doktorands aktivitetsgrad. I kolumnerna sex och sju anges hur många av institutionernas doktorandtjänster (utbildningsbidrag), uttryckta i heltider, som kan föras till strålskyddsforskning uppdelat i finansiering via fakultetsmedel och externa medel. Tjänstekolurnnema bygger på respektive institutions bedönming av hur stor del av det

totala antalet tjänster (25 fakultetsfinansierade och 40 extem- finansierade) som ägnas åt strålskyddsforskning.

Uppgifterna i tabellen avser budgetåret 1992/93. För detta år finns inte någon motsvarande statistik för landets universitets- och högsko- lor att jämföra med. Preliminära uppgifter fmns för 1991 (SCB; Statistiska Meddelanden). I dessa anges bl.a. summan av doktorand- tjänster och utbildningsbidrag för olika vetenskapsområden och totalt för landet. Dock råder en viss osäkerhet om uppgifterna omfattar en- bart fakultetsfinansierade tjänster, eller om de också innefattar en del externfinansierade tjänster (uppgifter om finansieringsorgan ingår en- ligt uppgift inte i SCB:s frågeformulär). En jämförelse med statliga medel för doktorandtjänster tyder på att SCB:s uppgifter väsentligen avser fakultetsfinansierade tjänster. Tillgängliga uppgifter över antalet forskarstuderande 1991 (Statistisk årsbok 1994) visar då att 25-30% av de (aktiva) studerande har doktorandtjänster på fakultetsmedel. En- ligt tabell 5.3 är motsvarande siffra för strålskyddsforskande dokto- rander 25%. Som framgått är emellertid de statistiska uppgifterna, och våra inhämtade uppgifter, osäkra och angivna siffror bör användas med stor försiktighet.

Det är viktigt att notera att för grupp ] anger kolumn tre det totala antalet doktorander, dvs. respektive institutions forskarutbild- ningsvolym 1992/93, medan kolurrmen fyra visar hur många av de forskarstuderande som enligt vår bedömning bedriver strålskydds- forskning. För grupp 2 anger uppgifterna i kolumn tre bara en del av institutionernas forskarutbildningsvolym och kolumnen fyra hur många av dessa som enligt vår bedömning till någon del bedriver strålskyddsforskning.

Av det totala antalet forskarstuderande i grupp 1 är alla (utom fem) antagna under den senaste tioårsperioden, 80% är antagna under de senaste sex åren.

Bland doktoranderna utgör kvinnorna ca 45% vilket är över genom- snittet (ca 35%) för institutioner inom de aktuella fakulteterna. Där- emot är andelen kvinnor betydligt lägre bland de som slutfört sin ex- amen. Nu måste man komma ihåg att dessa två siffror inte är direkt jämförbara, eftersom de inte mäter samma tidsperiod. Vi har inte un- dersökt hur andelen kvinnor bland doktoranderna förändrats i tiden.

För grupperna 1 och 2 tillsammans gäller att det examineras unge- fär en doktor per två forskarstuderande. I genomsnitt antages i grupp 1

en forskarstuderande per institution och år, och det examineras en per vartannat år.

F orskarutbildningskurser

Forskarutbildningskurser med strålskyddsrelevans ges i första hand vid institutionerna i grupp 1. Sju av nio institutioner ger regelbundet kurser på doktorandnivå varav några kurser är obligatoriska för ut- bildningen. Vid de sju institutionerna har sammantaget ett 30—tal kur- ser ( 2-11 poäng) getts under den senaste treårsperioden. Ett flertal kurser ges i samverkan mellan f1era institutioner. Ett sådant samarbete är särskilt vanligt mellan radiofysikinstitutionema. Det finns också ex- empel på kurser som getts i samarbete med andra nordiska länder (radioekologi) och med Norge (radiofysik: grundläggande strålnings- fysik och dosimetri).

Forskarkurser (l—lO poäng) av betydelse för strålskyddet ges vid sju institutioner i grupp 2. Även här finns i några fall en samverkan mel- lan institutioner.

Forskarutbildningskurser är av central betydelse för forskningsverk- samheten inom strålskyddsområdet. En tillfredsställande rekrytering av forskarstuderande förutsätter också en bra grundutbildning eller aktiv medverkan av ärnnesrepresentanter inom grundutbildningspro- grammet.

Sådan medverkan förutsättes även inom ramen för olika specialist- kurser, t.ex. vid de kurser (SK-kurser) som utgör grunden för läkarnas specialistutbildning. Här finns, och särskilt inom röntgenområdet, ett behov av utbildning i strålskyddsfrågor. Sådana kurser skulle också aktivt kunna stimulera t.ex. röntgenologer till forskningsverksamhet inom strålskyddsområdet.

Post-doc tjänster

Möjligheten att få kontinuitet i verksamheten och att bedriva en effek- tiv forskarhandledning och forskarutbildning är i hög grad beroende av antalet post-doc tjänster (forskarassistent, högskolelektor). Vid insti- tutionerna i grupp 1 finns, enligt institutionemas egna uppskattningar, totalt endast två högskolelektorer och fyra forskarassistenter (räknat i

heltidspersoner) som ägnar sig åt strålskyddsforskning (av 11 respek- tive 7). Medan antalet doktorandtjänster på strålskyddsforskningens område är i paritet med vad som gäller för andra ämnen är antalet post-doc tjänster klart underrepresenterat i förhållande till jämförbara ämnen (SCB:s Statistiska meddelanden).

5.1.5 Finansiering

Följande beskrivning av finansieringen av strålskyddsforskningen bygger på de uppgifter som inkommit i enkätsvaren. Vi har övergri- pande järnfört uppgifterna med motsvarande uppgifter från några av de finansierande organen. Avvikelser mellan dessa två uppgiftskällor kan i första hand förklaras av de avgränsningar vi gjort för strålskydds- forskning. Men det finns också svårigheter att avgränsa hur anslag skall redovisas på olika budgetår. Uppgifterna avser främst att spegla förhållandena under budgetåret 1992/93. Detta år behöver inte vara representativt för en längre tidsperiod, det kan ha varit ett bra eller dåligt år. Flera ärnnesföreträdare har framhållit att budgetåret 1992/93 var ett bra år. Våra diskussioner med företrädare för ett antal institu- tioner styrker emellertid de mer övergripande slutsatser som vi drar till följd av underlaget från budgetåret 1992/93. Vi har koncentrerat redovisningen till den externa finansieringen av forskningen. För grupp 1 har vi dessutom schablonmässigt uppskattat fakultetsanslaget baserat på antalet fasta tjänster (kap 5.5).

Vi har vidare valt att inte detaljredovisa varje enskild institution utan i stället se till helheten. Kommentarer rörande skillnader mellan institutioner förekommer dock i texten. Genom att se till helheten minskar vi sannolikt också de felaktigheter som kan förekomma i en- skilda uppgifter; dessa bör rimligen inbegripa felaktigheter åt båda håll.

Det är viktigt att komma ihåg att det bara är forskrringsbidragen från SSI som formellt rubriceras som strålskyddsforskning. Enligt vår enkät är denna andel av de totala medlen för strålskyddsforskning 25% (exklusive de medel som överförs till och fördelas via EU). Övri- ga forskningsmedel har andra rubriceringar, men den forskning som stöds och som beskrivs i kapitel 6 kan också inrymmas under defini- tionen på strålskyddsforskning. Det är emellertid vår bedömning att det angivna totalbeloppet, som är en direkt summering av uppgif-

tema i enkätsvaren, är en överskattning av de medel som går till strålskyddsforskning. Denna bedömning baseras på att de angivna beloppen i flera fall inbegriper också forskning som inte är strål- skyddsforskning. I några fall har detta påtalats i enkätsvaren. Gräns- dragningen mellan vad som är strålskyddsforskning och inte är särskilt svår för de bidrag som rör den medicinanknutna forskningen, men gråzoner finns på alla områden. Vi har bedömt det som omöjligt att i varje enskilt projekt försöka avgöra strålskyddsforskningens andel. Men vi har gjort en översiktlig genomgång.

Vi uppskattar att det totala beloppet (46 mkr) enligt enkätsva- ren är överskattat med 5-8 mkr.

Institutioner med större andel strålskyddsforskning

De nio institutioner som vi samlat i grupp 1 erhöll under 1992/93 ex- terna forskningsbidrag till ett belopp av drygt 21 mkr (från 0,2 till 5,4 mkr; 4 institutioner har anslag större än 2 rrrkr och 5 mindre än 2 mkr). I figuren anger siffran efter respektive finansiär hur många institutio- ner som respektive anslag är fördelat på. (I följande figurer för grup- perna l, 2 och 3 anges på y-axeln finansiärerna i ordningen forsk- ningsråd, sektorsorgan, EU, och övriga organ. De senare är uppdelade i Cancerfonden, industri, lokala fonder och utland. Varje grupp är in- bördes ordnad i bokstavsordning.)

Av de sammanlagda anslagen för grupp 1 bidrog forskningsråden med 10% (och av de statliga anslagsmedlen med 22%), varav nästan hälften var ett engångsanslag från FRN för investering i ny apparatur vid institutionen för radiofysik i Lund. Anslagen från Cancerfonden är fördelat på fem institutioner av vilka tre erhåller drygt 90% varav merparten till medicinsk strålningsfysik i Stockholm.

Sektorsorganen svarar för 35% av de externa anslagen varav SSI svarar för 2/3. Det andra stora sektorsorganet är SKI. Medan SSI:s anslag är fördelat på samtliga institutioner så går SKI:s bidrag till en enda institution (institutionen för kärnkemi, Göteborg). Bidraget från EU, fördelat på 6 institutioner, var ca 10% av totalbeloppet. Det dominerande industribidraget (90%) är uppdrag från SKB till institutionen för kärnkemi. Under samlingsnamnet "lokala fonder" ryms flera finansiärer vars respektive andel inte specificerats i enkätsvaren samt exempelvis Barncancerfonden, Cancerföreningen i

Stockhohn och Gustav V jubileumsfond. Av anslagen från lokala fonder får medicinsk strålningsfysik knappt 60%.

GRUPP1

FRN

MFR

NFR

AMFO

SKI

SSI

EU

C-FOND

IN DUSTRI LOKALA FONDER

1000 2000 3000 4000 5000 6000 BELOPP (tkr)

Figur] Externa finansiärer av institutioner med större andel strålskyddsforskning. Siffrorna till höger om staplarna anger hur många institutioner som erhåller stöd.

Institutioner med mindre andel strålskyddsforskning

Denna grupp omfattar 37 institutioner med en sammanlagd extern forskrringsfinansiering på drygt 20 mkr. Gruppen har således ungefär samma volym i pengar som grupp 1. Storleken på de externa anslagen varierar kraftigt mellan de olika institutionerna. I några fall finns inte några uppgifter om externa medel, i andra fall så är det fråga om mil- jonbelopp (från 0,03 till 2.2 mkr; 6 institutioner har anslag större än 1 mkr, 10 institutioner mindre än 0,3 mkr; 11 institutioner uppger att de inte har några externa anslag för strålskyddsforskning).

MFR NFR SFR SJFR AMFO BFR NUTEK SJV

SKI

SNV

SSI

EU C—FOND INDUSTRI LOKAIA FONDER UTLAND

1000 2000 3000 4000 5000 6000 BELOPP (tkr)

Figur2 Externa finansiärer av institutioner med mindre andel strålskyddsforskning. Siffrorna till höger om staplarna anger hur många institutioner som erhåller stöd.

Forskrringsrådens andel av anslagen till denna grupp är S%. Högsta enskilda anslag från råden är 350 tkr. Sektorsorganens andel av den totala finansieringen är 39% varav 8815 andel är ca 2/3.

Medlen från EU kommer från flera olika EU-program: strålskydds- forskning (kopplat till SSI), hjälpprogram till f.d. Sovjetunionen (direkt från EU) saint Environment-programrnet (kopplat till SNV). I rubriken Utland ingår bidrag från Nordiskt kontaktorgan för kärnsäkerhetsforskning (NKS) och National Cancer Institute (NCI) i USA.

Cancerfondens anslag är väsentligen fördelade på tre institutioner: experimentell onkologi i Stockholm, strålningsvetenskap i Uppsala och institutet för miljömedicin i Stockholm (sammanlagt ca 94% av totala anslaget).

5.2 Forskningsinstitut, myndigheter m.m.

5.2.1 Forskningsinstitut och myndigheter med forsknings— verksamhet

I gruppen (grupp 3) ingår fem forskningsinstitut och myndigheter som bedriver strålskyddsforskning. Arbetsmiljöinstitutet och Försvarets forskningsanstalt (FOA) har både i Stockholm och Umeå forsknings— verksamhet av betydelse för strålskyddsorrrrådet. För SSI avses den forskning som bedrivs inom SSI. (Helt fristående från denna är den forskning som SSI finansierar utanfor SSI och vilken beskrivs i kap. 5.3.2).

Tabell 5.4 Forskningsinstitut och myndigheter som bedriver forskning inom strålskyddsområdet samt deras huvudsakliga forskningsinriktning. (Numre- ringen används i kap 6)

Nr Myndighet/forskningsinstitut Forskningens huvudsakliga inriktning

47 Arbetsmiljöinstitutet, Stockholm och el magn fält (epidemiologi, mekanism, Umeå åtgärder) 48 Försvarets forskningsanstalt (FOA), radioekologi, strålningsbiologi Stockholm och Umeå 49 Statens strålskyddsinstitut (SSI), radon, radioekologi, strålningsbiologi, Stockholm dosimetri, icke-joniserande strålning 50 Statens geotekniska institut (SGI), radon Linköping 51 Sveriges meteorologiska och meteorologiska spridningsmodeller, hydrologiska institut (SMHI), UV-strålning Norrköping

Statens strålskyddsinstitut (SSI)

SSI är central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av männi- ska, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-jonise- rande strålning. Institutet utövar tillsyn genom föreskrifter och in- spektioner, samt ger råd, upplysningar och information i strålskydds- frågor. SSIs målsättning är att kunskap om strålningens egenskaper och användning blir så utbredd att frågor om strålning kan avgöras på grundval av god avvägning mellan risk och nytta, att respekt finns för strålningens risker och att onödiga strålningsrisker inte uppkommer.

SSI skall enligt sin instruktion bedriva målinriktad forskning på strål- skyddsområdet. Omfattningen av denna framgår i korthet av tabell 5.4.

Försvarets forskningsanstalt (FOA)

FOA är en fristående myndighet under försvarsdepartementet. I FOA:s myndighetsansvar ingår att ge totalförsvarets myndigheter underlag för hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel.

Inom ramen för denna huvuduppgift bedriver FOA flera typer av forskning med anknytning till strålskydd. Det yttersta syftet med denna forskning är att vidmakthålla och utveckla en expertkompetens inom totalförsvaret vad gäller strålriskbedömingar och strålskydds- åtgärder i krig eller krigsliknande situationer, speciellt om kärnvapen kommer till användning.

En del av den forskning som bedrivs är inte omedelbart kopplad till det akuta nedfalls/högdos—komplexet. Detta sammanhänger dels med att vissa civila totalförsvarsmyndigheter har ett intresse av långtids- verkningar, dels med att nedfallet efter Tjemobylolyckan erbjuder möjligheter till alhnänt intressanta forskningsuppgifter inom det sena- re området.

Andra problem som behandlas av FOA och som bara indirekt har beröring med strålskydd gäller bl.a. metoder att upptäcka och identi- fiera förehavanden med radioaktiva ämnen och föremål som står i strid med nationell lag och internationella avtal. I dessa sammanhang kan FOA även i fred få operativa uppgifter.

Arbetsmiljöinstitutet (AI)

Institutets uppgift är att bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljönrrådet samt sprida information i syfte att förbättra arbetsmiljön. Forskningsverksarnhet finns i Solna och i Umeå. Under budgetåret 1992/93 fanns 20 forskningsenheter varav fyra i Umeå. Forskningen med strålskyddsanknytning bedrivs både med externa medel och basmedel från AI. Denna forskning rör frågeställningar inom området icke-joniserande strålning och särskilt effekter i samband med exponering för elektromagnetiska fält.

Sveriges hydrologiska och meteorologiska institut (SMHI)

SMHI är expertrnyndighet inom meteorologi, hydrologi och oceano- grafi. Till uppgifterna hör allmän prognostjänst, vamingstjänst, kata- strofberedskap, forskning och utveckling samt miljöövervakning. I dessa uppgifter ingår att vara en del av den svenska beredskapen mot kärnenergiolyckor och att på uppdrag följa förändringar i UV- strålningen. Till de prioriterade forskningsuppgifterna hör modell- utveckling, mätdata-bearbetrring (inklusive solstrålning och ozon) samt klimatforskning. SMHI:s forskningsverksamhet är både intern- och extemfmansierad.

Statens geotekniska institut (SGI)

SGI har ett sektorsövergripande geotekniskt ansvar och skall verka för en samhällsriktig användning av mark i samband med planering och byggande, baserat på hushållning med naturresurser och beaktande av rrriljö- och säkerhetsaspekter. Den del av verksamheten som har anknytning till strålskyddsområdet är mycket begränsad och gäller radon i olika typer av mark.

5.2.2 Personal och forskarrekrytering

Vid SSI finns ca 15 disputerade forskare som i varierande omfattning deltar i forskningen inom institutet. Omräknat i heltidspersoner är det ca 5 personer. Vid såväl FOA som A1 är det ca 5 disputerade forskare som i till någon del bedriver strålskyddsforskning.

Universitet och högskolor har ansvaret för utbildning och examina- tion av forskarstuderande. Tidigare i detta kapitel har vi redogjort för hur forskarutbildningen ser ut för strålskyddsforskningen. Några av doktoranderna genomför sina forskningsarbeten vid institutioner och myndigheter som AI, FOA och SSI.

Myndigheter och forskningsinstitut av det slag som finns i denna grupp är viktiga som blivande arbetsplatser för de exarninerade dokto- rerna. Detta gäller både i deras egenskap av forskare och som kvalifi- cerade handläggare.

5.2.3 Finansiering

De institutioner som ingår i denna grupp finansierar sin forsknings- verksamhet genom både direkta anslag från staten och genom externa bidrag. För de forskningsprojekt som beskrivits i enkäten gäller dock att de för SMHI:s och SGI:s del finansieras uteslutande med externa anslag, även om man inom dessa myndigheter också har tillgång till olika basdata som tas fram inom den del av verksamheten som finansieras av statliga bidrag och via andra forskningsuppdrag. Utan extern finansiering bedöms de forskningsprojekt (SMHI, SGI) som beskrivs i detta betänkande inte kunna genomföras. De övriga tre myndigheterna i denna grupp har basresurser till sitt förfogande för den beskrivna forskningen.

GRUPP 3

EU LOKALA FONDER UTLAND

600 800 BELOPP (tkr)

Figur 3 Externa finansiärer av institut och myndigheter som bedriver strålskyddsforskning. Siffrorna till höger om staplarna anger hur många institutioner som erhåller stöd.

Den externa finansieringen för denna grupp uppgår till 4,6 mkr. Inte någon av dessa institutioner får medel från forskningsråden. Sek- torsorganen bidrar med knappt 70% av totala externa anslagen varav SSI svarar för ca 1/3.

I denna grupp fördelas SSI-medlen på tre institutioner (ej AI och SSI). Anslagen från AMFO och NUTEK (Elsäkerhetsverket) går i sin

helhet till Arbetsmiljöinstitutet. Anslagen från EU uppgår till ca 25% och fördelas på SSI, FOA och SMHI, med störst andel (70%) på SSI.

Basanslagen för dessa institutioners forskning på strålskyddsområ- det uppgår till knappt 11 mkr fördelade på AI, FOA och SSI.

5.2.4 Konsultföretag

Förutom de institutioner och myndigheter som beskrivits i detta kapi- tel så bedrivs viss verksarnhet av intresse för denna utredning också vid några affärsdrivande myndigheter och konsultföretag. Förutom ut- vecklingsuppdrag och kvalificerade utredningar så bedrivs också forskning. Inte sällan arbetar dessa konsultföretag inom kämenergiom- rådet. Till dessa företag hör ABB Atom (52), Kemakta Konsult AB (53) samt Studsvik Eco & Safety (54) som är en enhet inom Studsvikskoncernen. Vi har inte studerat dessa företag närmare. Dock har vi haft kontakter med Studsvik Eco & Safety, som vi kortfattat be- skriver i detta avsnitt, och med Vattenfall AB (55) vilka också besva— rat enkäten.

Från att ha varit ett nationellt, statligt ägt forsknings- och teknik- inriktat bolag, är Studsvik sedan 1991 helägt av Vattenfall AB och har sedan dess bolagiserats fullt ut. I Studsvik AB ingår verksamheter som rör kärnbränsle och bestrålningar, avfall och sanering, material, säker- het och ekologi, sarnt instrument. Studsvik Eco & Safety, som ingår i denna sammanställning, är ett konsultföretag med inriktning mot risk- hantering omfattande såväl säkerhets- som miljöfrågor vid olika typer av anläggningar.

För forskning på strålskyddsområdet användes under budgetåret 1992/93 2,5 mkr, finansierat av SKB, SSI och EU. Studsvik AB erhål- ler dessutom forskningsmedel från NFR inom ramen för det nationella quionsenergiprogrannnet. Fusionsforskning har vi inte räknat som strålskyddsforskning.

5.3 F orskningsfinansierande organ

Vi beskriver här mycket kortfattat forskningsfinansiärer som bekostar forskning av intresse för strålskyddsområdet under budgetåret 1992/93. Vi har besökt och diskuterat situationen för strålskydds-

forskningen med representanter för NFR, MFR, SJFR, SSI och Cancerfonden. Vi har dessutom inhämtat skriftlig information från FRN, TFR, NUTEK och BFR.

5.3.1 Forskningsråd

Forskningsråden består av tio ledamöter (SJFR av 11 ledamöter, FRN:s styrelse av 16 ledamöter) samt ordförande. Ordförande och tre av ledamöterna utses av regeringen, övriga ledamöter utses av forskarsarnhället. Till råden hör kansli och sekretariat. FRN, NFR, MFR och TFR sorterar under Utbildningsdepartementet och SJFR under Jordbruksdepartementet.

Forskningsråden har en samarbetsnämnd som behandlar inkomna ansökningar som rör flera råd. I denna ingår också Arbetsmiljöfonden samt Cancerfonden som i sitt praktiska arbete liknar ett forskningsråd. Ett samarbete finns också med några av de större sektorsorganen.

Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR)

NFR har till uppgift att främja och stödja den naturvetenskapliga grundforskningen i Sverige. Detta sker bl a genom att man beviljar forskningsbidrag, utvärderar forskning, prioriterar forskningsområden, inrättar forskartjänster och informerar. NFR har särskilda priorite- ringskommittéer (programutskott) för områdena fysik/matematik, ke- mi, geovetenskaper, biologi, energi och publicering. NFR har en sär- skild budgetram för tvärvetenskap. För budgetåret 1992/93 uppgick NFR:s statsanslag för naturvetenskaplig forskning till ca 464 mkr. Anslaget för energirelaterad grundforskning uppgick till ca 31 mkr. NFR stödde under budgetåret 1992/93 ca 300 tjänster varav ca 90 doktorandtjänster och ett hundratal forskarassistenttjänster.

NFR ansvarar för svenskt deltagande i tre av EU:s forskningspro- gram.

Medicinska forskningsrådet (MFR)

MFR har till uppgift att främja och stödja forskning inom det medicin- ska området, inklusive de farmaceutiska, odontologiska och veteri- närmedicinska områdena. Huvuduppgiften är att ge stöd till forskning av mer grundläggande och långsiktig karaktär. MFR har i ökande om- fattning initierat och stimulerat forskning inom områden där samhället har särskilda behov. Huvuddelen av resurserna går till finansiering av forskningsprojekt samt till forskartjänster vid universitet och universi- tetssjukhus. MFR finansierar närmare 200 tjänster varav ett fyrtiotal doktorandtjänster och 100 forskarassistenttjänster. Elva prioriterings- komrnittéer utgör basen i rådets gransknings- och prioriteringssystem. Varje kommitté företräder en medicinsk inriktning. Budgetåret 1992/93 uppgick MF R:s anslag till 341 mkr.

MFR är ansvarigt för svenskt deltagande i EU:s biomedicinska forskningsprograrn (BIOMED I).

Skogs— och jordbrukets forskningsråd (SJFR)

SJFR, som under senare år fått en tydligare karaktär av grundforsk- ningsråd än tidigare, har till uppgift att undersöka behovet av forskning som gagnar de areella näringarna och angränsande områden samt främja och stödja sådan forskning. De forskningsansökningar som kommer till rådet bedöms av ämnesutskott (mer grundläggande forskning) och programorgan (tillämpad forskning). De fem ämnesutskotten är organismbiologi; cell- och molekylärbiologi; ekologi och miljövård; kemi, fytokemi och biokemi; samt ekonomi, sociologi och inforrnationslära. Programområdena omfattar skogsbruk; jordbruk inkl. trädgårdsnäring och djurhållning; fiskforskning; livsmedelsforskning; samt renforskning. För budgetåret 1992/93 disponerade SJFR 165 mkr. Ett stort antal doktorandtjänster finansieras inom ramen för projektmedel.

SJFR är svenskt kontaktorgan för EU-programmet AAIR (Agricultural and Agroindustrial Research, including Fisheries).

SOU 1994:40 Forskningsorganisationen Övriga _ forskningsråd

Forskningsrådsnämnden, FRN, har till uppgift att ta initiativ till och stödja forskning som är viktig för samhället, att fördela medel till dyr- bar vetenskaplig utrustning, och att främja informationen om forsk- ning och forskningens roll i samhället. Ett antal forskningsråd, bl.a. MFR, NFR, SJFR, SFR och TFR, är representerade i FRN:s styrelse. Dessutom finns representanter från riksdag, landsting, kommuner och arbetsmarknadens parter. FRN skiljer sig från forskningsråden genom att vara mer problemorienterad än disciplinorienterad, och genom att vara mer initiativtagande. Under budgetåret 1992/93 hade FRN ca 90 mkr att fördela till forskningsstöd m.m. samt en kostnadsram på 218 mkr för dyrbar utrustning.

Det Teknikvelenskapliga forskningsrådets, TFR, ansvarsområde är den inomvetenskapligt motiverade och industrirelevanta tekniska grundforskningen. TFR delar in forskningen i fyra teknikområden: teknisk fysik/elektroteknik, kemiteknik/bioteknik, informationsteknik och teknisk mekanik/materialteknik. Under budgetåret 1992/93 upp- gick budgeten till 185 mkr. TFR finansierade 105 doktorandtjänster. Enligt vår enkät har inte något projekt erhållit stöd från TFR.

Det Socialvetenskapliga forskningsrådet, SFR, som finns under Socialdepartementet, ger stöd till gnmdforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap. Under budgetåret 1992/93 uppgick budgeten till 79 mkr. I vår kart- läggning har de givit stöd till en doktorandtjänst inom folkhälsoveten- skap (epidemiologi).

5.3.2 Sektorsorgan Statens strålskyddsinstitut (SSI)

Statens strålskyddsinstitut har enligt sin instruktion ansvaret för den målinriktade strålskyddsforskningen i landet. Under budgetåret 1992/93 beställdes FoU för ca 18 mkr. I dessa ingår reserverade medel till EU för 2,8 mkr. Figur 4 visar hur medlen fördelades över olika mottagarkategon'er.

Fördelning av SSI-medel

Konsult 20%

Universitet 52%

EU 18% '

Myndigheter S%

Fign1r4 Fördelning av SSI:s medel för utlagd forskning över olika kategorier av mottagare för budgetåret 1992/93.

SSI:s övergripande samordningsansvar för strålskyddsforskning inne- bär i första hand stöd till den tillämpade forskningen. Bestållarfimk- tionen utnyttjas till en del också för att bygga upp grundläggande kun- skap/kompetens för långsiktiga behov. SSI är det enda finansieringsor- ganet med ett uttalat ansvar för strålskyddsforslming.

SSI:s medel för utlagd FoU

Belopp (mkr)

89/90 90/91 91/92 92/93 93/94

Budgetår

Figur 5 Medel för den tillämpade strålskyddsforskning som finan- sierats av SSI under de senaste fem åren (ej prisomräknad).

I figur 5 visas hur SSI:s anslag för den utlagda forskningen utvecklats under den senaste femårsperioden. Ökningen på 3 mkr från och med budgetåret 1992/93 avser extra medel för doktorandtjänster inom beredskapen mot kärnkraftolyckor (se bilaga 3).

Arbetsmiljöfonden (AMFO)

Arbetsmiljöfondens verksamhet syftar till att förbättra villkoren i ar- betslivet. Resurser satsas på fyra områden: forskning, utveckling, lo- kalt utvecklingsarbete och kunskapsspiidning. Arbetsmiljöfonden är den dominerande finansiären av arbetslivsforskning och har också som statlig myndighet ett ansvar för att sådan forskning bedrivs. Fonden finansierar tillämpad forskning och vid behov också grundforskning. I bedömningen av forskningsprojekt har fonden för vissa områden hjälp av vetenskapliga kommittéer. Förutom den vetenskapliga kvaliteten bedöms också forskningens relevans för arbetslivet. AMFO:s anslag kommer dels från arbetsgivaravgifter, dels från avkastning från fond- medel. Under budgetåret 1992/93 fanns 220 mkr för forskningsstöd varav mer än 7 mkr användes för forskning som rör icke-joniserande stråhiing (elektromagnetiska fält).

Övriga sektorsorgan

Byggforskningsrådet (BFR) ger stöd till forskning, utveckling, expe- rimentbyggande och kunskapsspridning inom den byggda miljön. BFR sorterar under Näringsdepartementet. Under budgetåret 1992/93 uppgick forskningsmedlen till 240 mkr. Sarnfmansiering med branschföretag tillför ytterligare 130 mkr. Till de prioriterade område- na hör klimat och miljö i bebyggelsen.

Närings- och teknikutveck/ingsverket (NUTEK) är central förvalt- ningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse, re- gional utveckling samt för omställningen av energisystemet. NUTEK svarar bl.a. för insatser för att främja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. FoU-stöd ges genom anslag för teknisk forskning och utveckling, infonnationsteknologi, energiforskning saint bioener- giforskning. En central uppgift är att föra samman olika intressenter inom FoU-systemet för att genomföra FoU i samverkan och utbyta er-

farenheter. Tvärvetenskapligt och tvärtekniskt samarbete främjas. Det totala forskningsanslaget uppgick budgetåret 1992/93 till 938 mkr plus 207 mkr för svenska projekt och programavgifter i EU:s ramprogram för FoU. Forskningsbidragen till strålskyddsforskning, dvs. studier av risker i samband med elektromagnetiska fält, utgör en bråkdel av NU- TEK:s FoU-anslag. Från januari 1993 övertog den nyinrättade Elsa"- kerhetsverkel NUTEKs uppdrag att regelbundet rapportera kunskaps- läget rörande eventuella hälsoeffekter av lågfrekventa elektriska och magnetiska fält till regeringen. Genom medel från energiforsknings- programmet bidrar Elsäkerhetsverket till finansieringen av forskningen om elektromagnetiska fält.

Statens naturvårdsverk (SN V) har ett samlande och pådrivande an- svar i miljövårdsarbetet. SNV arbetar med bl.a. miljöskydd, naturvård, rekreations- och &iluftsfrågor, forskning, information och utbildning. SNV har ett särskilt ansvar för miljöforskningen i landet och skall fö- reslå inriktning och omfattning på denna forskning. Verket har en central roll vad gäller kunskapsuppbyggnaden inorn miljövårdsområ- det. Forskningsnämnden beslutar om inkomna forskningsansökningar efter det att en vetenskaplig kommitté gjort en vetenskaplig och be- hovsmässig granskning. Det finns för närvarande nio kommittéer. Kommittéema kan också initiera forskning. En stor del av forskningen drivs också inom tidsbegränsade och programstyrda områden, exem- pelvis "Förändrat klimat och UV-B strålning". Under budgetåret 1992/93 uppgick SNV:s forskningsanslag till ca 153 mkr. SNV är svenskt kontaktorgan och finansiär av det svenska deltagandet i EU:s miljöforskningsprogram Environment.

Enligt vår kartläggning finansierar SNV forskning rörande UV- strålning. Men det finns flera andra paralleller mellan SNV-stödd forskning och strålskyddsforskning bl.a. vad gäller ekologi- radioekologi, epidemiologi, riskbedömning och hälsofrågor.

Statens kärnkraftimpektion (SKI)

SKI är tillsynsmyndighet för kärnkraftens säkerhet i Sverige. SKI:s tillsyn består i att ge föreskrifter och villkor för driften av anläggning- arna och att inspektera. SKI:s forskningsprogram syftar till att ge kun- skapsunderlag för inspektions- och utredningsverksarnheten. Pro- grammet skall också allmänt bidra till svenskt kärnsäkerhetsarbete

samt vidmakthålla kompetens och forskarkapacitet på området. SKI beställer forskningsinsatser inom olika forskningsområden bl.a. män- niska-maskin, material, kärnbränsle, systemanalys/svåra haverier, och kärnavfall. Under budgetåret 1992/93 uppgick forskningsanslaget till 65 mkr.

5.3.3 Övriga finansiärer

Cancerfonden är en ideell organisation med uppgift att verka för att förebygga och bekämpa cancersjukdomar i Sverige. Detta sker huvud- sakligen genom att främja, organisera och samordna cancerforskning samt genom att främja utvecklingen av nya metoder för undersökning, behandling och omvårdnad vid cancer. Under 1992 disponerade Can- cerfondens forskningsnämnd 185 mkr för stöd till forskning. Forsk- ningsnärnndens beslut förbereds i särskilda prioriteringskornrnittéer. Det finns sju sådana kommittéer varav två är inriktade på epidemio- logi och radioterapi/radiologi. Merparten av medlen (76% år 1992) går till projektanslag. 11% går till forskartjänster och stipendier, totalt knappt hundra varav 22 doktorandtjänster.

Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) har de svenska kärnener— giproducentemas uppdrag att bl.a. genomföra den forskning och ut- veckling som är nödvändig för att slutligt omhänderta radioaktivt av- fall i Sverige. En väsentlig del av detta arbete är att studera hur an- läggningar för slutförvaring kan utformas och att bedöma den framtida radiologiska risk som en sådana anläggningar kan innebära vid nor- maldrift och vid eventuella missöden. SKB bedriver sin forsknings- verksamhet genom uppdrag till universitet, högskolor, konsulter och industrin. Totalt engageras drygt 200 konsulter med expertkompetens i verksamheten. SKB har bilatera avtal med motsvarande organisationer i sju andra länder samt med EURATOM (EU). Dessutom sker in- formella informationsutbyten med några andra länder. Den totala forskningsvolymen under 1992 var ca 90 mkr. (Till detta kommer kostnader för arbeten i samband med Aspö-laboratoriet på ca 90 mkr.)

5.4 Samarbetsforrner

Forskningen inom strålskyddsområdet karakteriseras av ett omfattande samarbete av det slag som är vanligt inom forskarvärlden. Detta gäller såväl med grupper inom Sverige som med utländska grupper. En del av samarbetet med utlandet sker inom EU:s ram. Det finns också ett antal nationella föreningar och sällskap inom området vilka har till uppgift att främja samarbete och kunskapsutbyte.

5.4.1 Nationellt samarbete

Svaren på vår enkät visar på ett omfattande nätverk mellan forskare i Sverige. Inte sällan äger samarbetet rum mellan forskare med helt olika kompetensområden och discipliner. Tydliga exempel på detta är de samarbeten som utvecklats i Umeå och Göteborg inom området elektromagnetiska fält. I båda fallen ingår fysiker, medicinare och biologer. Ett annat sådant exempel är den nationella radonepidemio- logiska studien som haft deltagande från IMM, SSI, Onkologiskt cent- rum i Umeå, Avd för Yrkesmedicin i Linköping m.fl.

Samarbetet mellan de radiofysiska institutionerna och olika medi- cinska institutioner (onkologi, diagnostisk radiologi, klinisk fysiologi, yrkes- och miljömedicin m.fl.) är ett annat exempel.

Nationalkommittén för strålskyddsforskning inrättades 1963. Kommittén är ett vetenskapligt organ, som skall stimulera samarbete, svara för kontinuitet och tillgodose en allsidig diskussion när det gäller forskning och undervisning inom strålskyddsområdet. Kornmit- tén som består av ett drygt tjugotal ledamöter, representerar ett mycket brett kunnande inom strålskyddsforskningens olika områden, såväl när det gäller joniserande som icke-joniserande strålning. Vetenskapsaka- demien är huvudman för kommittén.

Det finns ett antal ytterligare vetenskapliga sammanslutningar av betydelse för strålskyddsområdet. Bland dessa bör särskilt nämnas Svensk förening för radiobiologi och Svensk förening för radiofysik (tillika Läkaresällskapets sektion för Medicinsk radiofysik).

5.4.2 Internationellt samarbete

Norden

Det finns en lång tradition av nordiskt samarbete inom strålskydds- forskningen. Detta stimuleras bl.a. genom de vetenskapliga möten som vart fjärde år anordnas i regi av Nordiska Sällskapet för strål— skydd, senast i Kristiansand i Norge 1993. Ett särskilt nordiskt program finns också sedan många år på kämenergiområdet genom Nordiska kommittén för kärnsäkerhetfrågor (NKS).

Det nordiska samarbetet har varit mest aktivt inom radioeko- logi/omgivningsradiologi-området. Det grundlades under kärnva- penprovperioden, fick ny aktualitet efter Tjernobyl och omfattar nu också gemensamma forskningsinsatser i före detta Sovjetunionen samt i Arktis. Under senare år har det arrangerats gemensamma nordiska forskarutbildningskurser i några av strålskyddets centrala ämnesområ- den.

Finland har av tradition en stark strålskyddsforskning, särskilt inom radiokemi och radioekologi. Även när det gäller medicinskt strålskydd firms flera aktiva grupper. Det finns sedan gammalt ett väl fungerande samarbete mellan finska och svenska strålskyddsforskare såväl direkt mellan grupper som inom ramen för ett organiserat nordiskt samar- bete.

Norsk strålskyddsforskning befinner sig under uppbyggnad och ex- pansion. Det norsk-svenska samarbetet omfattar såväl kärnkemi som radioekologi och gemensamma forskarutbildningskurser.

Danmark har genom forskningsanläggningen Risö en mycket stark ställning inom jordbruksradioekologi och marin radioekologi. Det finns en lång tradition av samarbete med svenska forskargrupper. Det finns förutsättningar för att detta skall kunna fortsätta och att samarbe- tet skall kunna utvidgas till att också omfatta medicinskt strålskydd.

Också Island deltar aktivt inom ramen för det Nordiska samarbetet.

Övriga länder

Flertalet av de svarande har angivit kontakter med forskargrupper utomlands. Utöver kontakter inom Norden och inom EU-prograrnmens

ram finns ett omfattande kontaktnät till andra laboratorier främst inom Europa och USA. Samarbetet med EU-länder beskrivs närmare-i bilaga 4.

Internationella organisationer

Verksamheten på strålskyddsforskningens område kännetecknas av ett omfattande internationellt samarbete. Två internationella organisatio- ner har särskilt stor betydelse för strålskyddsarbetet och ger de veten- skapliga grunderna för skyddsnorrnema. Den ena är FN:s vetenskap- liga strålningskommitté (UNSCEAR - United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation), den andra är den Internationella strålskyddskommittén (ICRP-Intemational Commission on Radiological Protection). Såväl UNSCEAR som ICRP samlar och tolkar information om strålningens biologiska verkningar, men det är framförallt ICRP som dessutom ger ut rekommendationer om strål- skyddsåtgärder. ICRst rekommendationer ligger till grund för mer detaljerade och formella anvisningar från olika specialorgan inom FN såsom Internationella atomenergiorganet (IAEA), Världshälsoorga- nisationen (WHO), FAO (Food and Agriculture Organisation) och Internationella arbetsorganisationen (ILO) och för nationella regler. Andra organ med vetenskapligt-tekniskt intresse inom strålskydds- området och med nära samarbete med ICRP är Internationella kommissionen för strålningsenheter och strålmätningar (ICRU) och IRPA (International Radiation Protection Association). Ur en kom- mitté inom IRPA har det nyligen bildats ett fristående organ ägnat skyddet mot icke-joniserande strålning (ICNIRP - International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection).

5 .5 Diskussion och slutsatser

Organisation

Vår kartläggning har visat att strålskyddsforskning i varierande orm- fattning pågår vid ett femtiotal institutioner över hela landet. Då räknar vi in såväl egentlig strålskyddsforskning som sådan forskning som är av betydelse för strålskyddet men som väsentligen motiveras

aw andra skäl. Enligt enkätsvaren erhöll denna forskning under brudgetåret 1992/93 externa medel till ett belopp av ca 46 mkr. Detta är dock enligt vår bedömning en överskattning med 5-8 mkr på grund av svårigheter att avgöra hur stor del av vissa av de rapporterade projekten som är strålskyddsforskning. Verksamheten fördelade sig enligt enkäten på ca 150 olika forskningsprojekt. Några av dessa projekt är relativt små, medan andra är mycket stora och av nationell karaktär. Knappt hälften av projekten (fördelade på 32 institutioner av 50; och 25% av pengarna eller 11 Mkr) får medel under rubriceringen strålskyddsforskning (inkluderar inte de EU-medel som kanaliseras via SSI).

Nio institutioner vid universitet och högskolor är av särskild bety- delse för strålskyddsforskningen. De är geografiskt utspridda över landet: Umeå (1 institution), Uppsala (1), Stockholm (2), Linköping (1), Göteborg (2), Lund (1) och Malmö (1). Dessa institutioner har en tradition inom området och ämnesföreträdarna bedriver egen strål— skyddsforskning samt deltar på olika sätt i praktiskt strålskyddsarbete. En betydande del av dessa institutioners forskningsverksamhet kan rubriceras som strålskyddsforskning. Det finns en fast forskarbas på dessa institutioner men merparten av strålskyddsforskningen är beroende av externa anslag vilka under budgetåret 1992/93 uppgick till 21 mkr.

Av övriga universitets- och högskoleinstitutioner, grupp 2, är det flera vars forskning är av väsentlig betydelse för strålskyddet. Några erhöll betydande externa anslag. De externa bidragen uppgår budget- året 1992/93 till ca 20 mkr. Många av dessa institutioner är helt beroende av externa anslag för att bedriva strålskyddsforskning. Detta gör denna forskning särskilt sårbar.

Bland forskningsinstitut och myndigheter med egen forskningsverk- samhet har SSI en särskild roll med ett uttalat uppdrag att bedriva till- lämpad strålskyddsforskning. Arbetsmiljöinstitutet och FOA bedriver forskning som är viktig för strålskyddsområdet och som delvis är obe- roende av extema anslag.

Det faktum att strålskyddsforskning bedrivs vid så många institutio- ner men med så få forskare involverade vid flera av dessa leder till frågor. En sådan fråga är om en koncentration av forskningsinsatsema till större grupper vore att föredra? En koncentration till färre och slagkraftigare grupperingar har många fördelar. Ofta behövs en viss minsta storlek på en forskargrupp för att den skall vara livskraftig. En

större grupp kan hävda sig bättre i konkurrensen inom en institution och också lättare attrahera forskarstuderande och, inte minst viktigt, få medel för sin forskning. Detta talar för att man borde arbeta mot en koncentration av resurserna. En sådan samordning skulle kunna vara att t.ex. samlokalisera institutioner för radiofysik och strålnings- biologi.

Det är idag relativt vanligt att mindre institutioner sammanförs till större enheter. Det är viktigt att detta inte bara bli en organisatorisk förändring utan att det också leder till en bättre forskarmiljö. En sammanföring av institutionerna för t.ex. radiofysik, strålningsbiologi (där det finns), onkologi, diagnostisk radiologi, klinisk fysiologi med teknik till en storinstitution skulle öka förutsättningarna för strålskyddsforskning inom det medicinska området.

En koncentration, eller fokusering mot en forskningsuppgift, kan emellertid också uppnås genom ett vidgat men lösare organisatoriskt samarbete mellan forskare från olika institutioner. Det finns flera ex- empel på detta på strålskyddsforskningens område dels i form av loka- la centrumbildningar, dels i form av nationella nätverk, som också har internationella kontakter. I detta fall kan de enskilda forskarna ofta ha en ganska svag bas vid sin institution. Det som talar för ett sådant samarbete är bl.a. det faktum att de frågeställningar som studeras ofta är tvärvetenskapliga och att det vanligen inte är möjligt att samla all kompetens, svarande mot olika vetenskapliga discipliner, inom samma institution. För att vara konkurrenskraftig i forskarvärlden (och om pengarna) är det nödvändigt att ett samarbete etableras mellan specia- lister vid olika institutioner. Samtidigt måste det finnas möjlighet också för "ensamvargar" att erhålla stöd. Forskningen får inte rutas in alltför kraftigt i organisatoriska modeller.

Vår slutsats är att strålskyddsforskningen även i framtiden kommer att vara starkt beroende av samarbete mellan specialister från olika ämnesområden. Etablerandet av lokala centrumbild- ningar och nationella nätverk på strålskyddsforskningens område bör stimuleras.

När det gäller det tvärvetenskapliga arbetet har forskningsinstitut och myndigheter som SSI en fördel. Inom dessa har det visat sig möjligt att samla forskare som tillsammans ger en bredd i kompetens. Detta är

viktigt inom ett sådant relativt litet forskningsområde som strålskyddsforskningen.

När det gäller tillströmning av forskarstuderande och avlagda dok- torsexamina så är vår slutsats att rekryteringen till strålskyddsforsk- ningen i stort är jämförbar med motsvarande förhållanden vid andra ämnesområden inom de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska områdena. Tillgången på s.k. post-doc tjänster är där— emot lägre än för andra ämnesområden.

Finansiering

I figur 6 sammanfattas de externa anslagen till strålskyddsforskning för budgetåret 1992/93 i fallande storlek. För SSI:s del syns inte kost- naderna för den mycket tillämpade forskningen som ligger på olika konsultföretag (kap. 5.3.2). Dessutom utgör 65% av de medel som re- dovisas under rubriken EU medel som överförs från SSI:s anslag till EU/Bryssel.

Vi gör i det följande några kvantitativa jämförelser. Forsknings- statistiken är emellertid behäftad med osäkerheter. Jämförelsema måste betraktas med försiktighet.

Av de sammanlagda externa anslagen utgör bidragen från forsk- ningsråden ca 7%, och av enbart de statliga medlen (råd och sektorsorgan) ca 22%. Detta är betydligt mindre än vad som i genomsnitt gäller för andra institutioner inom medicin, naturvetenskap och teknik. För dessa är motsvarande siffror ca 31% och 44% (SCB; avser preliminära uppgifter för 1991).

Utifrån uppgifter om totala antalet tjänster i grupp 1 och respektive institutions uppskattning av hur stor del av dessa tjänster som ägnas strålskyddsforskning har vi schablonmässigt beräknat det totala fakul- tetsanslaget för strålskyddsforskningen för institutionerna i grupp 1 (7,5 mkr). Vi har också försökt mer strikt uppskatta den egentliga an- delen strålskyddsforskning av den externa finansieringen (1,7 mkr råd, 9,4 mkr sektor, 4,9 mkr övriga, dvs. totalt 16 mkr att jämföra med 21 mkr enligt enkätsvaren. Vi har därefter kunnat göra vissa relativjärn- förelser med SCB:s statistik. Vi har inte bedömt det möjligt att genom- föra några jämförelser uttryckta i absoluta tal.

SSI C-FOND INDUSTRI LOKALAFONDER EU AMFO SKI

NFR NUTEK FRN SNV MFR UTLAND SFR BFR SJFR SJV SGU

GRUPP 1—3

% GRUPP 3

GRUPP2 GRUPP1

I

4000

I

6000. BELOPP (tkr)

1 I

8000

10000

Figur 6 Externa anslag till strålskyddsforskning under budgetåret 1992/93. Grupperna 1 till 3 refererar till anslagsmottagare i figurerna 1 till 3.

Med reservation för begränsningarna i beräkningen visar våra jämförelser att forskningsrådsstödet till strålskyddsforskningen i relativa termer enbart är en tredjedel till hälften av vad som gäller i snitt för annan jämförbar forskning. Den låga andelen forsk- ningsrådsstöd kompenseras av en större andel sektorsstöd.

För annan jämförbar forskning är fakultetsandelen ca 40% större än för strålskyddsforskningen.

Vid våra diskussioner med ärnnesföreträdare har det genomgående framförts synpunkten att det är svårt att erhålla medel från forsknings- råden. Det kan finnas flera orsaker till detta förhållande. En sådan or- sak, vilken inte skall underskattas, är att det inte i något av råden finns representation av forskare som kan sägas ha strålskyddsforskning som sitt huvudsakliga forskningsområde. Det finns med andra ord inte nå- gon som naturligt "värnar" om denna forskning. Detta är ett argument som förts fram från forskarhåll men som också nämnts och väsentligen konfiirnerats av råden. Detta är en del av den nuvarande rådsstruktu— ren och gäller naturligtvis många mindre ämnesområden. Det är också av intresse att konstantera att Cancerfonden, som inom sina priorite- ringsgrupper och forskningsnämnd har flera forskare som är aktiva in- om strålskyddsforskningen eller inom närliggande områden, ger ett relativt stort stöd till forskning som är av värde också för strålskyddet.

En annan orsak till de små rådsanslagen är att strålskyddsforskning är tvärvetenskaplig och alltså inte naturligt kan inordnas i något av rå- den eller deras prioriteringsgrupper. Denna forskning "hamnar lätt mellan stolarna" även om det finns en samordning mellan råden. (Våra förslag för att stödja den riktat grundläggande strålskyddsforskningen presenteras i kapitlen 3 och 4.) Upprepade avslag på ansökningar gör också forskarna mindre benägna att sända in nya ansökningar.

Ytterligare en anledning till svårigheten att få rådsmedel kan vara att forskningen inte i tillräcklig grad uppfyller de kvalitetskrav som rå- den ställer. Detta kan vara en förklaring till de mer tvärvetenskapliga projektförslagen inte får medel. Dessa måste för att få medel kunna konkurrera med de rent inomvetenskapliga projekten. Det har inte in- gått i vårt uppdrag att utvärdera strålskyddsforskningen från kvalitets- synpunkt. Det är därför svårt att göra en mer allmängiltig bedömning om så är fallet.

Strålskyddsforskning är ett exempel på ett för samhället betydelse- fullt område av gränsöverskridande forskning där naturvetenskap,

medicin och teknik ingår i väsentliga delar. Sverige har under långa ti- der varit föregångsland inom det internationella strålskyddsarbetet. Här har såväl svenska forskare som en nationellt sammanhållen plane- ring (SSI) haft stor betydelse. Antalet aktiva strålskyddsforskare är emellertid förhållandevis litet och forskargruppema ofta små. De flesta återfinnes på universitetens institutioner för radiofysik, strålningsbiologi, radioekologi och kärnkemi samt på SSI. Som många andra mindre ämnesområden av tvärvetenskaplig karaktär har strålskyddsforskningen haft svårigheter att få långsiktigt stöd från forskningsråden. En ökad samverkan mellan forskare från olika områden skulle på sikt ge ökade möjligheter att få ett sådant långsiktigt stöd. Denna samverkan behöver inte begränsas till strålskyddsområdet. Kreativa miljöer i strålskyddsnärliggande ämnes- områden är av stor betydelse.

6. Översikt över svensk strålskydds- forskning

6.1. Inledning

Strålskyddsforskningen är tvärvetenskaplig. Den spänner över många olika vetenskapliga discipliner. Det finns olika sätt att beskriva och dela in denna forskning. Vi har valt att först (kap. 6.2) redogöra för sådan strålskyddsforskning som kan betraktas som mer övergripande och grundläggande för hela området. Dit har vi räknat frågeställningar rörande mätteknik och exponering (dosimetri), studier av grundläg- gande biologiska mekanismer för skada och reparation samt epidemio- logiska studier. Samhällsvetenskaplig forskning med strålskyddsrele- vans har också beskrivits under denna rubrik.

I kapitel 6.3 beskrivs sedan strålskyddsforskning med medicinsk anknytning. Strålning utnyttjas såväl inom patientbunden diagnostik som inom strålbehandling av tumörsjukdomar. I detta avsnitt beskrivs också instrument och metodutveckling av intresse för strålnings- användningen inom sjukvården.

Strålning förekommer i vår yttre miljö dels till följd av mänskliga aktiviteter av olika slag, dels naturligt så länge jorden existerat. Strål- ning förekommer också i vår inomhusmiljö. I kapitel 6.4 redogör vi för pågående forskning på dessa områden. I samma avsnitt beskriver vi också ett antal projekt som är direkt relaterade till användningen av kärnenergi.

I kapitel 6.5 redovisar vi ett antal slutsatser om den pågående strål- skyddsforskningen i Sverige.

Beskrivningen av pågående forskning baseras i huvudsak på infor- mation som vi erhållit genom den enkät som distribuerats till ett stort antal forskningsinstitutioner (se kap. 1.3 och bilaga 2). Huvudsyftet är att redovisa forskning som bedrevs under budgetåret 1992/93 även om det är omöjligt att göra en sådan strikt avgränsning. Det är naturligt att

i översiktlig form också peka på utvecklingen de senaste åren. De beskrivningar av pågående projekt som lämnats i enkätsvaren är ofta tekniska till sin natur och ofta skrivna för sakkunniga inom strål- skyddsområdet. I vår översikt har vi försökt att beskriva forskningen i mer allmänna drag. Vi redogör inte heller i detalj för verksamheten vid varje enskild institution. Detta beskrivningssätt innebär att vi tappar något i precision, men vinner samtidigt förhoppningsvis i läsbarhet. Inom parentes anger vi institutioner som bearbetar den beskrivna frå- geställningen med hjälp av ett referensnummer (förklaras i kap. 5: tabellerna 5.1-5.3 och avsnitt 5.2.4 och dessutom i tabellen i bilaga 2). Varje huvudavsnitt inleds med en sammanfattning. I bilaga 7 förklaras några av de fackuttryck som används i detta kapitel.

Vi har inom varje delområde där det varit aktuellt redovisat forsk- ning som rör joniserande och icke-joniserande strålning var för sig. Detta motiveras av att dessa typer av strålning har helt olika verkans- mekanismer. För den joniserande strålningen finns en relativt god förståelse för hur växelverkan sker med levande materia och hur en skada kan uppkomma, medan motsvarande kunskap för närvarande (helt eller delvis) saknas för icke-joniserande strålning.

6.2. Övergripande strålskyddsforskning

Sammanfattning: I detta avsnitt beskrivs sådan forskning som är över- gripande och grundläggande för hela strålskyddsområdet. Hit räknar vi, mätteknik inklusive dosimetri, grundläggande snåhiingsbiologiska studier av strålskada och reparation samt epi- -demiologiska studier

När det gäller joniserande strålning finns en väl utvecklad och känslig mätteknik för de flesta typer av strålning. En central uppgift är att mäta eller beräkna absorberad dos - "stråldos". Detta arbete är av betydelse både för strålskyddsområdet och när det gäller noggrannheten vid strålbehandling av tumörsjukdomar. Pågående forskning syftar bl a. till att öka noggrannheten vid bestämning av absorberad dos och effektiv dos 1 en rad olika situationer då personer

' utsätts för extern bestrålning eller strålning från radioaktiva ämnen i kroppen. ,

Utveckling och förbättring av mätningar av icke-joniserande strål- ning som UV, laser, ultraljud, elektromagnetiska fält m.m. är blygsam och begränsas av att man för flera av dessa strålslag saknar enkla och meningsfulla "dosmått" till vilka graden av biologisk skada kan relateras.

Inom strålningsbiologin pågår ett antal projekt om strålningseffekter på arvsmassan, celler, vävnader och individer. DNA är den viktigaste måltavlan för joniserande strålning. Olika skydds- och reparationsf mekanismer för DNA studeras. Med hjälp av molekylärbiologisk teknik försöker man också utröna orsakerna till varierande känslighet för strålning mellan individer, liksom hur genmutationer och arvs— massans instabilitet kan ge upphov till cancer I flera projekt jämföres effekterna av joniserande strålning med de som erhålles med andra mutagena agens. Sambandet mellan stråldos och effekt studeras vid olikadosrater såväl i cellkulturer som i djurförsök.

Flera projekt behandlar UV—ljus som till sina effekter på aermas- san liknar joniserande strålning. När det gäller andra typer av icke-jo- iiiserande strålning som epidemiologiska studier antyder kan ge en viss överrisk för cancer (baml'eukemi nära kraftledningar, tumörer vid 'yrkesexponermg etc ) försöker man att kartlägga de hittills okända me- kanismer som skulle kunna förklara de epidemiologiska iakttagelserna

forts. sammanfattning

Man studerar också frekvens av kromosomskador, missbildningar och cancerinduktion i djurförsök.

När det gäller epidemiologiska studier kan förutom de ovan nämnda nationella studierna kring cancerförekomst bland personer som bott nära kraftledningar respektive utsatts för magnetfält i sin arbetsmiljö nämnas en studie kring hälsoeffekter av UV-strålning.

Inom området joniserande strålning genomförs mycket uppmärk- sammade epidemiologiska undersökningar av sambandet mellan cancer och tidigare radonexponering och tidigare exponering för strålning i samband med strålbehandling samt röntgen— eller nuklear- medicinsk diagnostik inom sjukvården.

Den samhällsvetenskapliga forskningen med inriktning på strå!» skyddsfrågor är av relativt ungt datum och behandlar riskpröblemati- ken i ett vidare perspektiv, riskupplevelser, riskjämförelser och risk— kommunikation.

6.2.1 Dosimetri och mätteknik

Joniserande strålning Mätningar av absorberad dos, dosimetrar

Strålskyddsområdet är beroende av noggranna och lättillgängliga mätmöjligheter för alla de typer av strålning som förekommer (röntgen, Ot, B, 7, elektroner, neutroner, protoner, etc). Vad som är speciellt för strålskyddsområdet är behovet av att mäta storheten ab- sorberad dos i vävnad (absorberad strålningsenergi per massenhet; en- het l gray (Gy) = 1 joule per kg).

Forskningsverksamheten syftar bl.a. till att ta fram metoder för att öka noggrannheten vid mätning av absorberad dos, i första hand i vat— ten, som ur strålningssynpunkt är likt mänsklig mjukvävnad.

En idealisk dosirneter (dosmätare) bör vara så liten att den inte stör det strålfält som skall mätas. Den ska ha hög reproducerbarhet i sitt mätresultat, vara absolutrnätande (i Gy) och enkel att använda. Ingen detektor uppfyller samtliga dessa krav. En luftfylld jonkarnmare är den

detektortyp som hittills utnyttjats mest. Luftjonkarnmaren kalibreras oftast genom att placeras fritt i luft i ett strålfält vid ett nor- malielaboratorium, exempelvis en riksmätplats (i Sverige: SSI:s dosi- metrilaboratorium). Vad man vill mäta är emellertid absorberad dos i vatten, ofta vid en annan strålkvalitet. För detta behövs en rad om- vandlings- och korrektionsfaktorer, som under årens lopp framtagits med allt större noggrannhet men där förbättringar fortfarande behövs. Exempelvis görs detta för höga fotonenergier och för mätningar i de delar av strålfälten som ligger utanför centralaxeln (l).

Metoder för att direkt vid kalibreringen relatera jonkarnmarsignalen till absorberad dos i vatten har börjat utredas (3, 49).

Nackdelen med en luftjonkamrnare är dess storlek (låg densitet krä- ver stor volym för tillräcklig känslighet), vilket gör att mätpunkten ibland kan vara svår att bestämma samt att den stör strålfältet. En annan komplikation är att de material som användes i jonkarnmaren inte är vävnadsekvivalenta. Det är därför intressant att man nu vidarutvecklar och provar en jonkarnmare innehållande en vävnadslik vätska med en känslig volym av någon mrn3, och som medger god mätprecision vid dosmätning i vävnad ned till dosrater på några mGy/h (1).

Andra dosimetrar, som användes i det praktiska mätarbetet (TL- dosimetrar, dioder, GM-rör etc.) kalibreras i sin tur mot en jonkarn- mare, som kalibrerats på ett normalielaboratorium. Internationella norrnaler och möjligheter till jämförande mätningar mellan olika län- der och laboratorier är en förutsättning för att forskningsresultat skall ha ett värde för hela forskarsamhället och för att internationella rekommendationer skall ktmna tillämpas världen över.

För mätning av dosfördelningar i tre dimensioner och för kontroll av de dosplaneringssystem som användes vid strålbehandling används normalt en skannande detektor (diod) i en vattenfantom. Ett alternativ till detta finns i en nyutvecklad dosimetergel, som efter bestrålning medger utläsning av dosfördelningen med MR-kamera. (9).

Dosimetri vid strålbehandling Vid extern strålbehandling användes strålfält från en elektronaccelera- torer (foton- eller elektronfalt) eller starka kobolt-6O strålkällor (fotonfalt) vilka ofta från olika håll riktas in mot tumören. Den dosi-

metriska osäkerheten vid extern strålterapi är fortfarande i storleks- ordningen procent vilket kan ha betydelse för behandlingseffekten och för graden av biverkningar. Detta belyses inte minst i en jämförande studie som gjorts i regi av den europeiska radioterapisammanslut- ningen (EORTC) och Internationella atomenergiorganet (IAEA), och som har haft aktivt svenskt deltagande (1, 7)

I dag rekommenderas IAEA:s dosimetriprotokoll för bestämning av absorberad dos vid extern strålterapi. Det är av vikt att veta hur beslu- tet påverkar den dosimetriska osäkerheten i landet. Förhållandena vid användning av oregelbundet formade fält med avskärmningar behöver särskilt utredas.

Vid s.k. brachyterapi ("brachy" betyder nära) förs förslutna radio- aktiva preparat in i kroppens hålrum nära tumören (intrakavitär terapi) eller in i tumören (interstitiell terapi). De strålkällor som används är små och stråldosen avtar mycket kraftigt med avståndet från dem. För mätning av absorberad dos innebär detta att olika delar av detektorn bestrålas olika kraftigt vilket gör att den egentliga mätpunkten här är särskilt svår att bestämma.

Det är framförallt iridium-192 strålkällor som används inom intra- kavitär och interstitiell brachy-strålterapi. Den absorberade dosför- delningen kring strålkällor för brachyterapi beräknas vanligen utgåen- de från källans styrka. För närvarande finns inga enhetliga metoder för att bestämma vare sig aktivitet eller dosrat (luftkerrnarat) för kliniska Ir-l92 strålkällor. Syftet med pågående forskningsprojekt är att ta fram metoder (7) med acceptabel osäkerhet samt rekommendera hur man ska mäta på sjukhusen för att uppnå spårbarhet till internationella norrnaler.

Dosimetri i röntgenområdet

Genom att låta gasfyllda jonkamrar arbeta vid tillräckligt låga tryck bör det bli möjligt att med en jonkarnmare kalibrerad vid en väsentligt högre fotonenergi och med vissa beräknade korrektioner bestämma dosen vid den lägre röntgenenergin (49). Man kan då se hur väl den etablerade tekniken stämmer.

Instrument och metodik för mätning av patientstråldoser inom rönt- gendiagnostik redovisas i kapitel 6.3.3.

Persondosimetri

Ett annat forskningsorrn'åde gäller dosimetri i samband med övervak- ning av personal i strålningsarbete. Som grund för riskvärdering i arbete med strålning ligger värdet på den effektiva dosen. Eftersom denna inte är mätbar vill man i praktiskt strålskyddsarbete införa en rad andra storheter och relatera dem till effektiv dos enligt någon enkel beräkningsmodell. En sådan storhet är den s.k. miljödosekviva- lenten, vilket är den ekvivalenta dosen i samma strålfält på 10 m djup i en sfär av vävnadsekvivalent material (300 mm diameter). Om denna storhet mäts kommer den effektiva dosen mycket sällan att un- derskattas.

Som ett led i detta arbete bestäms miljödosekvivalenten för ett flertal hårt filtrerade röntgenspektra och Cs—137 gammastrålning för olika infallsriktningar. Särskilt studeras vad som händer om kalibreringen utförs på en kub i stället för på den ovan nämnda sfären (5).

Arbete pågår för att utveckla en enkel "miljödosimeter" bestående av en mindre sfär av vävnadsekvivalent material med diameter 20 mm. Centralt i denna sitter TL-dosimetrar. Denna miljödosimeter är tänkt att användas för övervakning av dosnivåer i lägen där persondosimeter inte är nödvändig; utanför strålskyddsbarriärer, för uppskattning av gammastrålning, i radonhus etc. (5).

Mikrodosimetri och mätinstrument baserade på mikrodosimetriska principer, neutrondosimetri

När det gäller mikrodosimetn'ska frågeställningar och möjligheten att förstå hur den absorberade strålningsenergin fördelar sig på cellnivå arbetar svenska forskare (49) med grundläggande experimentell mät- teknik och dess applikationer, och med teoretiska beräkningar. Den experimentella teknik som utvecklats utnyttjar mätningar av ström eller laddningsuppsarnling i en proportionalräknare. Projektet är intressant i det avseendet att tekniken baserar sig på registrering av energideponeringar och dess variationer i gasvolymer som material- mässigt motsvarar storleken av en cell. 1 nästa steg sammankopplas de uppmätta mikrodosimetriska fluktuationerna i energideponeringar med direkt observerade biologiska effekter (3, 10, 49). Forskningen be-

drivs parallellt både för låga doser, av intresse i strålskyddssamman- hang, och för höga doser vilket är relevant för strålbehandling och dess optimering.

Ett bärbart instruments användbarhet för mätningar i olika neu- tronstrålfalt testas i arbetsmiljön vid kämkraftsreaktorer (49, 55). Vidare har det använts för att registrera dosbidragen från kosmisk strålning till kabinpersonalen ombord på flygplan och kring strålbehandlingsacceleratorer som utnyttjar högenergetiska fotonstrål- fält (49).

Andra mätmetoder

Inom detta område faller en rad olika strålskyddsinstrument som GM- rör, gamma- och röntgenspektrometrar vilka utnyttjar NaI(Tl)- och halvledardetektorer, fotografisk film, spårfilm m.m.

Transmissionsjonkamrar för användning inom röntgendiagnostik behandlas särskilt i kapitel 6.3 och utrustningar för gamma- spektrometri i kapitel 6.4.1.

Icke-joniserande strålning

Den dosimetriska forskningen har som mål att öka tillförlitligheten vid mätning av elektromagnetiska fält, mikrovågor, UV-ljus, laserljus, ultraljud m.m. Under denna rubrik redovisas endast ett pågående pro- jekt. Det behandlar utveckling av teknik och metoder för mätning och beskrivning av elektriska och magnetiska fält (49).

6.2.2 Strålningsbiologi - grundläggande mekanismer Joniserande strålning

Det finns en växande insikt om att man genom en ökad förståelse för de mekanismer på cell- och molekyl-nivå som ligger bakom sent upp-

komna effekter av joniserande strålning skall kunna få en bättre grund för riskuppskattningar inom strålskyddsområdet än vad vi har idag.

Under senare år har man kunnat belysa sambanden mellan genmuta- tioner, genomets instabilitet och cancer.

Försämrad reparationsförmåga ökar risken för cancer

Ett viktigt hjälpmedel när det gäller att klarlägga de molekylära mekanismema är förekomsten av cellinjer som skiljer sig från normal- typen i fråga om strålkänslighet. En sjukdom som orsakas av en ärftlig skada, Ataxia telangiektasia (AT), leder till att bäraren av denna skada i homocygot form (båda arvsanlagen skadade) är ungefär dubbelt så känslig för joniserande strålning som normalt. Skadan finns också i dold form där bara det ena av arvsanlagen är skadat (heterocygoter). Detta förefaller emellertid också öka risken för att drabbas av cancer. Vad man har upptäckt är att AT-celler inte har den normala cellens skydd mot strålskador, dvs. att stanna upp och reparera skadorna innan celldelningen fullföljs. Ett praktiskt problem (27) är att AT-patienter som skall behandlas för cancer är olika strålkänsliga. Cellmaterial från både homo- och heterocygoter studeras och man har klarlagt att ca 40% av de mest känsliga patienterna har defekter i cellcykel- regleringer. Ett större material insamlas nu för att se om den enskilda patientens strålkänslighet kan förutsägas genom en test på cellmaterial från patienten.

Kromosorrskador och mutationer

Joniserand: strålning skiljer sig på ett antal punkter från de flesta andra mutagena agens. De kromosomförändringar som orsakas av jo- niserande strålning omfattar hela kromosomen, s.k. kromosomaberra- tioner, meian UV eller alkylerande kemikalier endast omfattar halva kromosomen, s.k. kromatidaberrationer. Av betydelse för strålningens skadeverkningar är också att det kan ske en samverkan med andra agens sorr. ökar strålskadan. Röntgenstrålningens verkan vad gäller kromosomaberrationer fördubblas t.ex. om den kombineras med en mängd UY-strålning, som ensamt inte ger några kromosomaberratio- ner. Även agens som varken ger mutationer eller aberrationer i sig självt, mer som hämmar DNA-syntes och DNA-reparation, kan sam- verka med ökade skador som resultat (4).

Pågående studier (11) rör mekanismer för uppkomst av vitala kromosomförändringar i lymfocyter, både stabila och sådana som är i obalans och ger upphov till nya typer av kromosomförändringar. Avsikten med studierna är att undersöka om dessa stabila aberrationer utgör ett bättre mått på strålningsinducerad genetisk skada är de instabila som snabbt sorteras bort i en korttidskultur.

UV-strålning och kemikalier ger övervägande s.k. punktmutationer, förändringar som påverkar enstaka baspar i DNA, medan joniserande strålning leder till förluster av DNA—bitar på tusentals baspar, s.k. deletioner. Strålningsinducerade mutationer i humana lymfocyter karakteriseras med molekylärbiologisk teknik (11, 49). Avsikten är bland annat att karakterisera brottpunktema i deletioner vad giller DNA-sekvens. Detta ger viktiga upplysningar om hur deletionerna uppkommer.

Celltransforrnation

För celler i kultur som växer på en yta i odlingskärlet avstannar tell- delningama när celltätheten blir så stor att cellerna når kontakt ned varandra. Bestrålning eller behandling med carcinogena kemikrlier leder till att enstaka celler förlorar egenskapen till kontaktinhibeing och växer ohämmat. Celler från sådana kolonier som injiceras i djur ger tumörer. Detta modellssystem användes för att belysa de olika steg som leder fram till tumöruppkomst (4)

DNA-skador

DNA är den viktigaste måltavlan för joniserande strålning. DINA i cellen skyddas framförallt av DNA-bundna proteiner, histonema, och till skyddet bidrar organisationen av DNA-histonkomplexet, kronati- net. Detta gör ett passivt skydd mot bl.a. radiolysprodukter från vaten, särskilt OH-radikaler. Modifieras kromatinstrukturen så att den blir mindre kompakt så ökar de primära DNA-skadoma (4). Sådan uppluckring i kromatinstrukturen sker troligen normalt i geneiskt aktiva regioner. Cellkärnan innehåller också icke DNA-burdna skyddsämnen, s.k. SH—föreningar, som dels kan ta hand om OH- radikaler men också på kemisk väg reparera angripna DNA-enhrter.

Mängden SH-föreningar i cellen kan modifieras genom tillförsel av olika agens. Betydelsen av detta för tumörbehandling studeras (3). Ytterligare skydd mot radikalangrepp finns i form av enzymsystem som tar hand om och neutraliserar vissa typer av syreradikaler (48). Cellen har också ett kraftfullt skydd i form av olika enzymatiska system för att återställa skadat DNA i funktionsdugligt skick. Den all- varligaste skada som arvsmassan kan drabbas av är ett dubbelsträng- brott i DNA-molekylen. Denna skada har hög felreparationsfrekvens jämfört med skador som bara drabbar den ena DNA-strängen (4).

Genetisk instabilitet

Helt nyligen har man funnit indikationer på att tätjoniserande strålning skulle kunna inducera s.k. kromosomal instabilitet. Detta innebär att celler som ur kromosomsynpunkt ser helt normala ut kan ge upphov till kromosomaberrationer i senare cellgenerationer (åtminstone tycks detta gälla för odlade benmärgsceller). Celler med stabila aberrationer sorteras vanligtvis bort medan denna typ av defekt skulle kunna pas- sera de filter som normalt tar bort t.ex. defekta spermier. Fenomenet analyseras (4, 12) i olika cellpopulationer genom att utnyttja in situ hybridisering med kromosomspecifika fluorescenta DNA-prober och på så sätt undersöka vilka typer av kromatidutbyten som sker. Avsikten är att sedan undersöka om instabiliteten gäller hela genomet eller bara vissa specifika kromosomer.

Dos-respons samband och dosratens betydelse

Ett experimentellt program (49) är inriktat på jämförande studier av låga respektive höga dosrater med genotoxiska effekter som slutpunkt. Programmet avser att belysa betydelsen av cellernas repa- rationsförmåga, cellernas förmåga att inducera en ökad reparationska- pacitet, samt även belysa genetiskt betingade variationer i förmågan att reparera Strålningsinducerade DNA—skador.

Dos-responssamband vid låga eller mycket låga doser och dosrater av låg-LET-strålning studeras med avseende på avvikelser från den linearitet som tillämpas vid riskuppskattning i praktiskt strålskyddsar- bete (4).

Hög-LET strålning

Biologiska effekter av hög-LET strålning analyseras vid väl definie- rade LET värden i området 100-250 keV/um (12, 4). Resultaten är av

stort intresse för bl.a. förståelsen av biologiska effekter av alfa- strålning från radonsönderfallet. Celler placeras i väl bestämda posi- tioner i ett mycket smalt LET-intervall (t.ex. 200+/-20 keV/um) vilket inte är möjligt vid användandet av hög-LET strålning från en radioaktiv strålkälla. Särskilt analyseras om olika typer av joner med samma LET ger olika biologiska effekter. Möjliga skillnader i DNA:s primära fragmenteringsmönster kan tänkas ge skillnader i DNA repa- ration och skillnader i cellöverlevnad.

Även vid användning av sådana beta- eller gamma-snålare, som vid sitt sönderfall utsänder ett stort antal lågenergetiska elektroner, åstadkoms en mycket kraftig energideponering i närområdet av sönderfallet (hög-LET). Detta innebär bl.a. att radiotoxiciteten är mycket beroende på var sönderfallet sker i förhållande till DNA. Om exempelvis I-125 är inbyggt i DNA induceras typiska hög-LET skador i DNA som befinner sig upp till 4 nm från sönderfallet medan skadorna på längre avstånd (100 nm) blir av låg-LET typ (2). Ur strålskyddssynpunkt är det allvarligt att just jodisotoper har en transportväg till den kritiska biomolekylen i cellerna och man måste räkna med att det mesta av jodisotoper som tas upp förr eller senare kommer att befinna sig i närområdet av DNA.

Strålskador på hjärnan

Hjärnans utveckling är komplicerad och störningskänslig. Tidig expo- nering för strålning kan ge bestående skador på vissa nervceller och resultera i mer eller mindre allvarliga skador. Studier pågår i syfte att belysa hur joniserande strålning och elektromagnetiska fält påverkar nervsystemet och dess utveckling, vilka celler som skadas och vilka regleringsmekanismer som styr de olika processerna (2). Ett speciellt intresse har ägnats en grupp nervtillväxtfaktorer som produceras i olika nervceller och påverkar deras funktion. Frågeställningen är i vilken grad dessa tillväxtfaktorer påverkar hjärnans utveckling efter bestrålning och om de eventuellt kan ha några skyddsfunktioner i samband med strålning.

Jämförelse mellan strålrisker och kemiska risker

Möjligheten prövas att uttrycka mängder av genotoxiska kemikalier med ekvivalent dos som storhet, varvid ekvivalenta stråldoser bestäms i in vitro-test för mutation. Känsliga metoder för mätning av "doser" i människor och djur har utvecklats (4). Systemet kan användas för upp- skattning av cancerrisker och för jämförelser mellan stråhisker och kemiska risker.

En studie av de kombinerade effekterna av strålning och cancer- ogena kemikalier pågår också (4). Mutationer i en väldefinierad gen, HPRT, studeras hos humana celler in vitro vid exposition av gamma- strålning och cancerogena epoxider (i första rad etylenoxid, propylenoxid samt glycidyletrar). Låga doser av strålning och kemikalier kommer att användas i olika kombinationer t.ex. förbehandling med låg stråldos med följande behandling av epoxid. Studier kan ge kunskap om mekanismer inblandade i mutationinduk- tion sarnt ge möjlighet till ökad förståelse av hur bättre strålskydd kan utformas.

Celltransforrnerande effekter av låga doser av joniserande strålning på däggdjursceller i odling kan förutsäga den humana cancerrisken vid exponering för snålning. Celltransformerade effekten av cancerogena epoxider kommer också att studeras på celler från musfoster. Cell- transformerande effekten av etylenoxid har första gången påvisats i la- boratorium (4).

Icke-joniserande strålning Solstrålning och UV-ljus

Epidemiologiska studier har visat att solstrålning kan ge såväl malignt melanom som andra typer av hudcancer. Detta i kombination med misstanken om en pågående utarmning av ozonhalten i stratosfären, vilken på sikt skulle kunna öka mängden UV-ljus vid jordytan har ak- tualiserat behovet av mätningar av UV-ljus och dess variationer (se kap. 6.4.1) samt forskning rörande biologiska effekter av UV-ljus. Hur UV-strålning utlöser cancer är inte klarlagt. Man misstänker att det kan ske på olika sätt. Mutationer kan aktivera en s.k. onkogen. En förändringi genen gör att produktionen av tillväxtfaktorer ökar så att

cellerna börjar dela sig okontrollerat. Man vet att patienter med ärftligt betingat malignt melanom har denna typ av mutagen förändring. Nan letar nu efter samma typ av mutationer i de celler, dysplastiska nevi, som antas vara förstadier till malignt melanom. En annan möjlighet är att en s.k. tumör-supressorgen, som normalt håller de gener i schack som har med celldelningen att göra, slås ut av strålningen.

När det gäller att i detalj studera de uppkomna DNA-skadoma och försöka förstå vilka typer av skador som är viktiga för tumör- utvecklingen tar man fram märkningsteknik med möjlighet att mäta specifika genetiska förändringar kopplade till utslagning av tumörsupressorgener och studerar detta vid olika UV-exponering. Man utvecklar också en metod för att påvisa UV-specifika mutationer i den s.k. p53-genen och använder denna metod för att studera turnörrnaterial, hudcellodlingar och prover från patienter som exponerats för UV-ljus. Olika grupper koncentrerar sig på olka frågeställningar som malignt melanom (27), UV-inducerzde mutationer i HPRT-genen (11), gener ansvariga för ärftlig basalcels- cancer (11) och UV-inducerade DNA-skador (11).

UV-ljus användes också sedan länge för att behandla hudsjlk- domen psoriasis. Utvecklingen har här gått mot en mer renodad UVA-bestrålning. Orsaken till detta är utvecklingen av lysrör sam avger huvudsakligen UVA-strålning samt allt effektivare solskydis- medel som absorberar det kortvågiga ultravioletta ljuset (UVB). [en av UVA-strålningen framkallade pigmenteringen, som uppstår first sedan huden exponerats för höga UVA doser, kvarsitter mycket lång tid. Betydelsen av denna pigmentering studeras (29).

Elektromagnetiska fält

Misstankar om att lågfrekventa elektriska och magnetiska fält kan ha skadlig inverkan på vår hälsa har resulterat i ett växande antal fock- ningsprojekt inom området både i Sverige och utomlands. Det nan främst oroat sig för är att fälten kan ge fosterskador eller ge upplov till cancer. Vidare har ett antal individer visat symptom, vanligen betecknat som elöverkänslighet, som man velat tillskriva exponerng för elektromagnetiska fält. Besvären brukar debutera under arbete ned datorer där bildskärmen varit den enhet som genererat de lågfrekverta

fälten. Flera försök (s.k. dubbelblindtest) att påvisa ett samband har hittills gett negativa resultat.

En epidemiologisk undersökning inom landet visar i överensstäm- melse med utländska undersökningar en viss överrisk för bamleukemi för boende nära kraftledningar (25). Även en undersökning som gäller yrkesexponerade personer visar en överrisk (47). Ett övergripande problem är att det idag saknas förståelse för vilka mekanismer som kan ge upphov till dessa effekter.

Pågående forskning gäller:

1) lnteraktionsmekanismer mellan elektriska och magnetiska fält och biologisk vävnad. Ett flertal olika hypoteser har presenterats in- ternationellt för att förklara hur dessa fält kan påverka biologiska sys— tem, men ingen hypotes har hittills kunnat vetenskapligt accepteras. Flera grupper studerar olika former av påverkan på flödet av kalcium i celler och genom cellmembranen (47, 31, 30, 8). Vissa intressanta resultat har presenterats.

2) Förekomst av kromosomskador. I en studie (47) har man funnit en förhöjd kromosomskadefrekvens när amnionceller utsätts för magnetfält liknande dem vid bildskärmar. Ett försök (30) att upprepa dessa studier visade på en motsatt verkan.

3) Missfall och missbildningar. Djurexperimentella studier (2) visar statistiskt signifikant ökat antal döda embryon hos gravida möss som utsatts för ett elektromagnetiskt fält. Dessa effekter uteblir om honorna inte kommer i kontakt med magnetfälten förrän implanta— tionen av ägget skett.

4) Cancerinduktion. I epidemiologiska studier under 1980- och 1990-talen väcktes misstanken om att exponering för elektro- magnetiska fält kunde öka tumörincidensen. Man trodde framförallt att det var fråga om en tumörframkallande effekt. Detta föranledde användandet av en hjämtumörrnodell för att undersöka om exponering för EM-fält påverkar tumörtillväxten (8).

Uppkomst av lymfom i möss har studerats (2) genom att först ge en fraktionerad röntgendos och sedan som tumörframkallare använda ett elektromagnetiskt fält. Resultaten visar en trend till ökad tumör- uppkomst i den grupp som erhållit behandling med röntgen kombinerat med magnetfält jämfört med den grupp som endast behandlats med röntgen. Däremot visade den grupp som endast behandlats med magnetfält statistiskt signifikant ökad kroppsvikt och minskad livslängd jämfört med den obehandlade kontrollgruppen.

En annan studie (47) avser att belysa eventuella tumörframkallande egenskaper hos magnetiska fält hos mus och råtta.

5) Risker med medicinsk MR m.m. Exponering av befolkningen för radiofrekventa elektromagnetiska fält har ökat drastiskt under de se- naste årtiondet i och med den snabba utvecklingen av MR och personbuma radiotelefoner. Vid en studie i Lund (8) har man konstaterat ett ökat läckage av albumin genom blod-hjäm-barriären på råttor efter exponering för olika fältkomponenter (i en MR-kamera). Detta föranledde vidare studier av effekten av exponering på blodhjämbarriären dels med kontinuerliga mikrovågor, dels med modulerade mikrovågor vid de frekvenser som användes i de digitala telekommunikationssystemen.

6.2.3 Epidemiologi

I Sverige, liksom i andra Nordiska länder, är förutsättningarna mycket goda för epidemiologiska studier. Detta beror på förekomsten av rela- tivt heltäckande nationella register sarnt en förhållandevis homogen och stabil befolkning. Den övergripande målsättningen med epidemio- logisk forskning är att påvisa faktorer som påverkar sjukdomsupp- komst samt att ge kvantitativa mått på dessa samband. En sådan faktor kan exempelvis vara exponering för strålning, men det försvårar tolk- ningen av resultaten att det finns många faktorer som kan ge samma sjukdomar. För den epidemiologiska forskningen behövs uppgifter så- väl om exponering som utfallet av exponeringen. Ibland kan aktuella register innehålla båda dessa uppgifter, men ofta måste exponerings- data tas fram på ett sätt, information om sjukdomar och dödsfall på ett annat. I den epidemiologiska forskning som beskrivs nedan finns båda dessa fall representerade.

Ofta krävs mycket långa uppföljningstider efter exponering av en grupp människor för att få med alla resulterande sjukdomsfall. Ett väl- känt sådant exempel är uppföljningen av antalet cancerfall orsakade av bombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Denna uppföljning pågår och fortfarande efter snart 50 år tillkommer nya fall. Denna studie är en viktig del i bestämningen av riskfaktorerer förenade med expone- ring av joniserande strålning.

Joniserande strålning Studier baserade på medicinsk bestrålning

I Sverige finns ett par exempel på epidemiologiska studier som pågått länge och för vilka uppföljningen fortgår. De bygger på exponeringar som skett i diagnostiskt syfte eller vid strålbehandling och där existe- rande register innehåller material för vidare bearbetning.

Tidigare strålbehandlades många barn i Sverige på grund av födel- semärken (hemangiom, eldsmärken). I Göteborg (26, 7) initierades tidigt en studie av cancerförekomst, tillväxtrubbningar och linsgrumling i en grupp vuxna som i bamaåren strålbehandlats för födelsemärken. Som bas utnyttjas noggranna journalanteckningar för patienter från den väst-svenska sjukvårdsregionen. En liknande studie har genomförts i Stockholm. Under perioden 1920-1959 behandlades ca 14 500 barn vid Radium-hemmet i Stockholm. De var under 18 månader vid första behandlingstillfället och huvuddelen behandlades med radiumapplikatorer. Cancerförekomsten i denna grupp har jämförts med förväntad incidens hos en kontrollgrupp. För cancer i sköldkörteln erhölls en statistiskt signifikant ökning. I övrigt förelåg ingen statistiskt signifikant ökad förekomst av cancer i den bestrålade gruppen. Fortsatt statistisk analys av olika variablers betydelse för cancerrisken i den bestrålade gruppen pågår liksom utvärdering av olika projektionsmodeller för skattning av eventuell övenisk för cancerinduktion under resterande livstid (3, 27). Ett samarbete har etablerats mellan studierna i Göteborg och Stockholm. Stockholms- materialet utnyttjas också för att bestämma risken för linsgrumling bland de bestrålade hemangiompatientema (27).

I en annan epidemiologisk studie som pågått sedan mitten av 1970- talet undersöks cancerriskema bland patienter som erhållit diagnos— tiska eller terapeutiska stråldoser av radioaktivt jod. Studien har bl.a. observerat att risken för sköldkörtelcancer inte är signifikant ökad ef- ter exponering för låga aktiviteter av radioaktiv jodid (I-131). Den studerade patientgruppen innehåller ca 46 000 exponerade individer, varav det stora flertalet exponerades i vuxen ålder. Studien är hittills den enda i sitt slag av denna storlek och har betydelse för riskbedömning av exponering av I-13 l jodid. (27 m.fl.)

Vid vissa behandlingsforrner utsätts även anhöriga och arbetskamrater för bestrålning. En mindre omfattande studie av doser

till anhöriga till patienter som fått behandling med radioaktiv jod i det närmaste avslutad (7).

En kartläggning pågår av den cancerinducerande effekten av jonise- rande strålning hos en grupp kvinnor som under 1930- och 1940-talen fick strålbehandling för en godartad bröstsjukdom (fibroadenomatos). Studien syftar framförallt till att belysa betydelsen av ålder vid expo- neringstillfället, latenstid, dos-respons samband och cancerindu- cerande effekt av låga doser (0-l Gy). Studien kommer att vara betydelsefull vid utvärdering av för- och nackdelar av (mass)hälso- undersökningar med mammografi (3).

De svenska materialen av röntgenbehandlade åkommor i rörelseap- paraten är unika när det gäller tillgången till god expositionsdokumen- tation och möjligheten till avsökning i datoriserade register. I en retro- spektiv kohortstudie undersöks eventuella carcinogena effekter (i första hand leukemi, malignt lymfom och myelom) hos personer som 1950-64 erhöll röntgenbehandling mot godartade åkommor i rörelse— apparaten (arthos, spondylos, periarthiit och liknande). Undersökning- en omfattar sjukhusen i Umeå, Gävle och Skellefteå. Den totala grup- pen består av ca 30 000 personer. Data (beträffande antal behandlings- serier, lokalisationer, tidpunkter för behandlingar, fältyta, fältlängd samt dos) har insamlats genom befintliga journalarkiv. Med hjälp av uppgifter beträffande cancerdiagnoser och dödsorsaker kan relativa risker för olika tumörtyper beräknas. Studiens betydelse ligger i möjligheten att få ökade kunskaper om cancerogena effekter av lokal bestrålning för medelhöga stråldoser (28).

I ett par andra epidemiologiska studier kartläggs dels röntgenunder- sökningar som utförts i Stockholms län med särskild hänsyn tagen till stråldosbelasming i olika åldersgrupper och effekter av införande av ny teknik, dels effekter på barn till kvinnor som röntgades under gra- viditet på 70-talet och på barn till män som röntgenundersökts före konception (24)

Radonepidemiologi

De hittills beskrivna epidemiologiska studierna baseras på expone- ringar som ägt rum på patienter som bestrålats inom sjukvården. Föl- jande två studier rör exponering för radon, i det ena fallet radon i bo- städer (hemmiljö) och i det andra fallet radon i gruvor (arbetsmiljö).

Sambandet mellan radon i bostäder och lungcancer har undersökt i den hittills största studien i världen. Studien omfattade 1 360 lungcan- cerfall och 2 847 kontrollpersoner. För att erhålla expositionsdata ge- nomfördes radonmätingar i nära 9 000 bostäder som bebotts av de un- dersökta individerna. Genom undersökningen har ett unikt material in- samlats som möjliggör säkrare riskuppskattning och belysning av effektmodifierande faktorer. En kraftig samverkan sågs mellan radon och rökning på risken för lungcancer, och effekten av de båda fakto- rerna föreföll snarast multipliceras. Riskuppskattningen i övrigt över- ensstämde väl med tidigare data från gruvarbetare. Det beräknas att ca 15% av lungcancerfallen i landet kan hänföras till radon. Detta mot- svarar ca 400 fall per år. Detta är sannolikt en underskattning. En fort- satt utvärdering av materialet från denna nationella studie pågår. I framtiden planeras bl.a. molekylärepidemiologiska studier (25 m.fl.).

En annan radonepidemiologisk studie syftar till att ge kvantitativa uppskattningar av risken för lungcancer vid exponering för radon i samband med underjordsarbete i gruva. Datainsamlingen i första etappen är avslutad och analys av resultaten pågår. Denna första del består av en fall-kontrollstudie omfattande lungcancerfall och kontrol- ler. För dessa individer har detaljerade, longitudinella expositionsdata kartlagts. Bedömning av individuell radonexponering har skett genom kartläggning av arbetsplatsens geografiska läge i gruva, rådande om- givningsmiljö och arbetstider kopplat till tillgängliga mätdata samt nya kontrollmätningar utförda på gamla gruvområden. Planering och genomförande av etapp 2 pågår och omfattar heltäckande kohor- tanalyser för samtliga gruvområden i Kiruna och Malmberget (28).

Tjernobyl

Efter reaktorolyckan i Tjernobyl deltog över 600 000 sovjetiska arbe- tare, huvudsakligen värnpliktiga i fertil ålder, i uppröjningen. Nu un- dersöks möjligheten att genom epidemiologiska studier av barn till dessa uppröjningsarbetare avgöra om det förekommer en nedärvd förhöjd cancerrisk hos barnen som kan associeras med fädernas stråldos. Projektet, som ännu har karaktären av förstudie, omfattar dels en analys av register över uppröjningsarbetama samt möjligheterna att koppla data för barnen till dessa register, dels validering, vidare- utveckling och optimering av metoder för retrospektiv dosimetri

(bestämning av translokationer med kromosomfärgningsmetodein; fria radikaler i tandemalj). De bästa förutsättningarna för en studie föreligger förmodligen i Ukraina (ca 200 000 uppröjningsarbetare). Förberedande studier görs i de tre baltiska staterna (20 000 personer, med god registrering) (4).

Icke—joniserande strålning Elektromagnetiska fält

Den första rapporten om att elektromagnetiska fält kan påverka män- niskan kom under 1960-talet. Sedan dess har det presenterats ett stort antal forskningsrapporter. Resultaten är ofta motsägelsefulla och svårtolkade. Som framgår av redogörelsen i kapitel 6.2.2 finns idag inte någon accepterad vetenskaplig förklaring till ett samband mellan exponering för elektromagnetiska fält och hälsoeffekt. Ett flertal epi- demiologiska undersökningar har genomförts i världen. Flera av dessa indikerar en riskökning för vissa leukemiformer och för hjämtumörer vid exponering för magnetfält. I detta avsnitt beskrivs några olika svenska epidemiologiska studier.

I en nationell fall-kontrollstudie undersöks cancerförekomsten bland personer i bostäder med exponering för magnetfält från kraftled- ningar. Undersökningen baseras på samtliga bosatta inom 300 meter från landets 220 och 400 kV ledningar under perioden 1960-1985. Populationen omfattar ca 500 000 individer. Omfattande arbete läggs ner på metoder för exponeringsbestämning. Hittills har leukemi och cancer i nervsystemet hos barn och vuxna studerats. Man fann en för- dubblad risk för bamleukemi vid exponering över 0,2 LLT (mikrotesla). Antalet bamleukemier i Sverige nära kraftledningar är enbart ca två per år. Möjligen kan ett av dessa bero på magnetfältet. Nästa steg är en studie av bröstcancer. Omfattande arbete med skilda exponerings- modeller återstår (25 m fl).

En likartad studie har genomförts för exponering av magnetfält i arbetsmiljön (47) och en eventuellt ökad risk för cancer. Under- sökningen bygger på 250 fall av leukemi och 261 fall av hjämtumörer. Kontrollgruppen var på drygt 1 100 personer. För leukemi (kronisk lymatisk leukemi) fann man att för dem som utsattes för ett dags- medelvärde över 0,29 uT var risken tre gånger högre än för dem som

exponerats för låga nivåer (mindre än 0,16 LLT). Också för hjämtumörer observerades en riskökning för framförallt de yngsta i undersökningen.

I andra epidemiologiska studier undersöks eventuella samband med andra hälsoeffekter än cancer. Resultaten i dessa är genomgående så- dana att några säkra slutsatser om hälsoeffekter till följd av expone- ring inte kan dras. Dessa studier rör olika former av hudbesvär i sam- band med arbete vid bildskärm (47 m.fl.) och faktorer som s.k. elöver- känsliga reagerar på (30 m.fl.). I den senare studien, ett s.k. dubbel- blindförsök, testades hypotesen att elektriska och magnetiska fält skulle orsaka symptomen utan att reproducerbara resultat kunde uppnås.

Elöverkänslighet, orsak och behandling, studeras i ett treårigt pro- jekt som omfattar en epidemiologisk fall-kontrollstudie, provoka- tionsstudier samt en kontrollerad läkemedelsstudie (47).

UV-strålning

Även hälsoeffekter av UV-strålning är föremål för epidemiologiska studier. [ en stor fall-kontroll studie studerades solvanor m.m. bland patienter med malignt melanom och friska kontroller. En stor solvane och solarie studie pågår bland skolungdomar i Stockholm. (29).

6.2.4 Riskforskning

Den samhällsvetenskapliga forskningen med huvudsaklig inriktning på strålskyddsfrågor har mycket liten omfattning. Merparten av forsk- ningen har behandlat frågor som rör riskproblematik. Det finns en sedan länge väl utvecklad riskfilosofi inom strålskyddet baserad bl.a. på omfattande internationellt arbete. Denna mer matematiskt inriktade riskfilosofi har på senare år kompletterats med risker i bemärkelsen upplevd risk, riskkontmunikation och riskbedömning. Ett ökat samarbete över disciplingränsema har kommit till stånd.

Flera forskningsprojekt har behandlat upplevd risk i samband med exponering av strålning i olika situationer (40). I ett av dessa projekt undersöktes genom en enkät till ett urval av den svenska befolkningen

bl.a. förekomst av riskfylld solning, skälen till att sola och hur man upplever solningsrisken jämfört med andra risker.

I ett projekt inom EU:s ram och i samarbete med Ryssland analyse- ras den ryska allmänhetens reaktioner, främst sociala och psykolo- giska effekter, på olika åtgärder som vidtogs av myndigheterna till följd av Tjemobylolyckan (40).

Det pågår forskning som syftar till att analysera det ekonomiska värdet av att reducera en viss risk. I strålskyddssammanhang har särskilt frågan om villigheten att betala för att uppnå en lägre radonhalt i bostaden undersökts.

Frågan om hur det radioaktiva avfallet från de svenska kämkraft- verken skall tas om hand har också gett upphov till samhällsveten- skaplig forskning. Bland annat studeras hur konsensus uppnås och beslut fattas inom forskning och teknik respektive politik. Ett antal fallstudier utförs, bl.a. analyseras hur granskningsproceduren och beslutsfattandet gick till vid behandling av tillståndsärendet för SFR (slutförvaret för låg- och medelaktivt radioaktivt avfall utanför Fors- mark) (41).

6.3 Strålskyddsforskning inom medicinska områden

Sömmanfattning: I detta avsnitt beskrivs de forskningsinsatser som görs i Sverige för att öka kunskaperna om stråldoser och risker för Lipjatienter och personal vid undersökningar och behandlingar med olika typer av strålning. Den tyngsta forskningsinsatseri gäller studier och kartläggning av patientstråldoserna i samband med röntgendiagnostik Och nuklearmedicin ("isotopdiagnostik") och möjligheterna att be- gränSa dessa patientstråldoser. Arbetet med att effektivisera använd- ningen av strålningen är ett centralt tema, dvs. att få fram diagnostiskt relevant information med så lite strålning som möjligt. Några grupper bedriver experimentellt arbete, dvs. mäter patientstråldoser samt be- dömer bildkvalitet med olika typer av subjektiva test eller med hjälp av mätbara kvalitetsparametrar. I detta arbete är utvecklingen av lämpliga patientliknande testobjekt, s.k. fantom, av väsentlig betydelse. Andra grupper har specialiserat sig på beräkningar av stråldoser och bild- kvalitetsparametrar med s.k. Monte Carlo teknik.

Det finns en betydande återstående potential för dosminsknirig inom röntgendiagnostiken. Detta är ett samhällsområde där en strålskydds- insats ger en jämförelsevis stor utdelning.

* Ett grundläggande problem i all röntgendiagnostik och nuklearme- dicin är att man saknar full förståelse för sambandet mellan 'patientdos och bildkvalitet. Detta är ett centralt område som kräver stora framtida forskningsinsatser. Modern teknik ställer nya krav på. strålskydds- forskning. Ny digital röntgenutrustning kan t.ex. ge mycket högre patientstråldoser än den utrustning som hittills använts. — 'i'.—Jen strålskyddsinriktade forskningen kring metoder som utnyttjar icke-joniserande strålning för patientbunden diagnostik, t.ex. —.inagnetisk resonanstomografi (MR) och ultraljud har hittills varit ( yeket begränsad. En grupp bearbetar problem kring MR-

, er ultraljndområdet.

dersölmingars påverkan på blod-hjärnbariären och eventuell. an på tumörtillväxt. Ingen strålskyddsmnktad forskning sker när ,

forts sammanfattning

Forskning med anknytning till strålbehandling gäller i första hand extern behandling med högenergetisk röntgen- och elektronstrålning. Här studeras framförallt stråldoser till organ (i patienten), vilka ligger långt bort från själva behandlingsvolymen. Iaktagelser beträffande akuta och sena effekter på normalvävnad i samband med strålbehandling är en viktig källa till ny infomation om strålningseffekter, individuell skillnad i känslighet för strålning etc.

6.3.1 Diagnostik

Joniserande strålning Röntgendiagnostik

Den strålning vi får som patienter i samband med röntgenundersök- ningar på sjukhus är den dominerande artificiella strålningskomponen— ten i vårt samhälle. Forskningen har stor bredd - från experimentell kartläggning av patientstråldoser till forskning om av de komplicerade samband som råder mellan informationsinnehållet i röntgenbilden och den stråldos som patienten får. Man arbetar också med att ta fram enkla och representativa testobjekt, som kan användas i det dagliga arbetet med att optimera röntgendiagnostiken så att patienten inte får högre stråldos än nödvändigt.

För att uppskatta patientstråldosema utnyttjar man i dag ofta mät- ningar med en tunn jonkarnmare placerad i strålfältet mellan röntgen- rör och patient, omedelbart framför röntgenröret. Den mängd strålning som passerar genom en sådan detektor kan utnyttjas för att beräkna den i patientens kropp absor-berade strålningsenergin. Genom att dividera med patientens vikt får man den i medeltal i patienten absorberade dosen.

Ett annat sätt att mäta patientdoser är att punktvis fästa små dosi- metrar (TL—dosimetrar) på patientens hud. Om man sedan gör en modell av patienten (ett s.k. fantom) och röntgar modellen på samma sätt som patienten kan relationen till stråldosen inuti "patienten"

bestämmas. På detta sätt kan såväl organdoser som så kallad effektiv dos och medeldos i hela kroppen beräknas.

De två ovan nänmda mätteknikema används ofta samtidigt. Ett något enklare sätt att uppskatta patientstråldosen är att för typiska in- ställningar göra mätningar fritt i luft med en vanlig cylindrisk jon- karnmare och sedan relatera värdet till en uppmätt eller beräknad dos- fördelning i ett kroppsliknande fantom.

Mätbara parametrar för bildkvalitet som känslighet, brus och geo- metrisk upplösning i bilden korrelerar sällan entydigt till det informa- tionsinnehåll som bilden har för den vane röntgenologen. Bildkvalite- ten bedöms därför ofta så att ett antal röntgenbilder rangordnas efter bildkvalitet av en erfaren röntgenolog, eller så att flera bedömare får i uppgift att identifiera ett antal för undersökningstypen karakteristiska strukturer i bilderna av ett fantom som avbildas med olika utrustningar och med olika inställningar. Experimentell verksamhet med syfte att optimera teknik, bildinformation och stråldos till patienten vid radio- logiska undersökningar bedrivs på flera ställen i landet (3, 5, 7, 9, 39, 49). Verksamheten kan indelas i några olika delområden:

1) Patientstråldoser och bildkvalitet vid lungröntgen. Fysikaliska och tekniska faktorer för ett urval av landets vanliga lungröntgenstativ kartlägges och korreleras till bildkvalitet i syfte att finna teknikfaktorer som ger god bildkvalitet vid låg patientdos. Korrelation mellan bild- kvalitet och studerade teknikfaktorer är genomgående låg. Det visar sig att lungbilder med hög bildkvalitet skulle kunna produceras till stråldoser som är mindre än hälften av medelvärdet för alla lungstativ i Sverige (49). I ett annat projekt studeras bildkvalitet och stråldoser för ett digitalt system för lungröntgen baserat på stor bildförstärkare. Bildkvalitet före och efter bildbehandling utvärderas med analys av bilder av ett patientliknande fantom på vilket konstgjorda teststruktu- rer, simulerande aktuella patologiska och anatomiska förändringar, har applicerats. Metoden kan generaliseras till flertalet vanligt förekom- mande röntgenundersökningar (7).

2) Experimentellt inriktade studier för optimering av mammografi. Detta bedöms som särskilt angeläget eftersom många av undersök- ningarna göres på friska individer utan misstanke om sjukdom (screening av bröstcancer). Forskning pågår om hur konstgjorda bröstrnodeller ska se ut för att bäst efterlikna verkligheten, dvs. hur stor variationen i brösttjocklek och täthet är och vilket medelvärde som kan användas för bl.a. uppskattningar av kollektivdos och

motsvarande risk. I samband med hälsokontrollundersökningar i Göteborg och Västerås registreras därför samtliga data för expo- neringama (kV, mAs, projektion etc.) samt bröstets tjocklek i komprimerat tillstånd. I efterhand bestämmes filmsvärtrringen och bröstets täthet. Beräkning göres av medelabsorberad dos för varje en— skilt bröst och medelvärde för patientgrupp (7, 49).

Nya tekniker för framställning av mammografibilder har presente- rats under det senaste året. Med nya anodmaterial i röntgenrören för- söker man erhålla sådana energifördelningar hos den utsända strål- ningen att små tumörer med låg kontrast avbildas bättre i täta bröst. Med hjälp av en speciell statistisk analys (s.k. ROC-analys) utvärderas synbarheten hos små tumörer och mikroförkalkningar i en konstgjord modell av bröstet för ett antal kombinationer av teknikfaktorer. Sär- skilt korreleras resultaten till utseendet av röntgenspektra uppmätta med s.k. comptonspektrometri (7).

3) Datortomografiska undersökningar och övrig digital teknik. Ett forskningsområde gäller nya typer av datortomografer (CT), samt all annan modern digital röntgenutrustning, t.ex. för kärlröntgen och be- handlingar av kärl, som kan ge mycket höga patient- och personalstrål- doser. På flera platser pågår ett kontinuerligt arbete i syfte att reducera dessa stråldoser (9, 24, 32) samt att utarbeta förslag till strålskydd som minskar desamma.

De nya kontinuerligt roterande spiraldatortomografema som produ- cerar bilder medan patienten kontinuerligt förskjuts förbi strålplanet är betydligt effektivare än de gamla datortomografema och detta påskyn- dar undersökningarna. Själva utnyttjandet av apparaturen skiljer sig emellertid betydligt från den konventionella datortomografin och det är angeläget att kunna jämföra stråldosen vid olika undersökningstyper för den konventionella datortomografin och spiral-CT (32).

4) Barrrröntgenundersökningar. Barn utgör en högriskgrupp när det gäller negativa effekter av joniserande strålning, varför det är speciellt angeläget att minimera stråldosema vid radiologiska undersökningar av barn. Insatserna har tidigare bl.a. koncentrerats på ryggröntgen, lungröntgen, urinvägsröntgen och höftundersökningar (7, 9, 33, 37). Man utvecklar också program för att enkelt kunna uppskatta organdoser och därmed effektiv dos från enstaka mätningar på huden, och jämför detta med resultaten från tunna jonkarnmare alternativt inställda apparatparametrar.

I ett annat projekt tar man fram en metodbok för röntgenunder- sökning av barn i olika åldrar (37). Alla vanligen förekommande röntgenundersökningar av barn granskas kritiskt och optimeras med avseende på antal bilder, projektioner, fältstorlek och medelabsorbe- rad dos.

Flera andra frågeställningar av betydelse för barnröntgen studeras. Hur dosförhållandena ändras när man går över från kontrastvätska till luft för att rätta till stopp i mag-tarmkanalen studeras (5) liksom frågan om stråldoser och risker i samband med att man tar vävnads- prover från tunntarmen under röntgen-genomlysning för att verifiera diagnosen glutenintolerans (5). Möjligheten till generell dosreduktion genom användning av nya typer av röntgenfilm-förstärkningssskärmar studeras också.

5) Tandröntgen. Val av optimala undersökningsparametrar studeras vid övergång till ny teknik i form av s.k. högfrekvens-generatorer och snabbare filmer/skärmar (5) bl a med hjälp av en nyutvecklad flexibel kroppsmodell som innehåller hårdvävnadsdetaljer i form av (kortikalt) ben, dentin och emalj. Man försöker också att utnyttja digital bild— behandlingsteknik så att lägre stråldos skall kunna behövas än tidigare (3, 7, 9, 35). Man studerar också möjligheter att individualisera röntgen-undersökningen samt att dokumentera betydelsen av den radiologiska diagnosen för behandlingsresultatet (35).

6) Teoretiska beräkningar. Vid teoretiska beräkningar är man tvingad till kraftiga förenklingar av verkligheten. Patienten beskrivs oftast som en fyrkantig vattenfylld låda. De mått på bildkvalitet, som används är i allmänhet begränsade (kontrast och kvantbrus). Dos- värdet anges ofta som medelabsorberad dos i hela kroppen. Trots detta har de teoretiska beräkningarna ett mycket stort värde och i takt med att man kan utnyttja mer patientliknande modeller blir beräkningarna allt bättre. Med hjälp av en sådan teoretisk modell studeras (5) grundläggande samband mellan medelabsorberad dos till patienten och bildkvalitet vid olika val av rörspänning, filter, raster, luftgap och receptor.

Man har också visat att effekten av ett kontrastmedel (kontrasten, sigrral-till-brus kvoten) förstärks om det bildregistrerande mediet är av samma grundämne som kontrastrnedlet. Med hjälp av beräkningar kan inverkan av kontrastrnedlets sammansättning på bildkvalitet och strål- dos analyseras utifrån sarnspelet med röntgenspektrum, filter, kon- trastmedel och bildregistrerande enhet (5).

7) Personalstråldosema vid röntgenundersökningar av djur. Den personal som måste vara närvarande i undersökningsrurnmet för att hålla fast stora djur när dessa röntgas utsättes för strålning. Med hänsyn till detta undersöker man om det är möjligt att ersätta en rad röntgenundersökningar av djurens bukorganen med exempelvis ultra- ljuddiagrrostik (34).

Nuklearmedicinska undersökningar

Stråldosen till patienten vid en nuklearrnedicinsk undersökning är ungefär lika stor som vid en röntgenundersökning. Eftersom det görs mycket färre nuklearrnedicinska undersökningar ger dessa när det gäller den sammanlagda stråldosen till befolkningen endast några pro- cent av bidraget från röntgenundersökningarna. Förutom av det radio- aktiva ämnets sönderfallsegenskaper är stråldosema till patienterna starkt beroende av hur det kemiska preparat som det radioaktiva ämnet ingår i tas upp, fördelas och omsattes i kroppen. Dessa data är oftast dåligt kända och kräver en rad tidskrävande mätningar på enskilda pa- tienter eller frivilliga försökspersoner, ofta lång tid efter undersök- ningen. Detta kan göras genom upprepade mätningar med gamma-ka- meror och helkroppsräknare på patienter eller frivilliga försöksperso- ner kompletterade med mätningar på urin- och blodprover. Arbetet (l, 7, 9) har koncentrerats på nya substanser och på substanser för vilka existerande data är osäkra. Speciellt studeras förhållandena när det gäller undersökningar av barn i olika åldrar. Dessutom avses att från omsättningsdata beräkna hur dosering av aktivitet för barn av olika åldrar bör göras för att en enhetlig bildkvalitet skall erhållas. Man avser vidare att optimera de parametrar som bestämmer bildkvaliteten som kollimator, energi-fönster och bildbehandlingsmetodik (7). Betydelsen av den ojämna aktivitetsfördelningen i olika organ och vävnader samt av lågenergielektronemas möjligheter att ge DNA-ska- dor för radionuklider som kan fördela sig inuti celler studeras i djur- experiment (8). Lokala stråldoser från radionuklider som adrnini- strerats i små vävnadsvolymer studeras också (8, 32). De långlivade rena B—strålama C-l4 och H-3 har länge utgjort ett problem ur dosimetrisk synpunkt. Med hjälp av ny teknik, accelera- torbaserad masspektrometri, har det blivit möjligt att bestämma även de små fraktioner som finns kvar i kroppen efter en undersökning (9,

14). Teknikens känslighet är sådan att 50 gånger lägre aktivitet kan mätas än med traditionell teknik.

Genom att studera sambandet mellan tillförd aktivitet till patienten och den diagnostiska säkerheten vid nuklearrnedicinska gamma- kameraundersökningar kan en generell över- eller underdosering av aktivitet för en viss undersökningstyp undvikas. Studien har nyligen påbörjats för två vanliga undersökningstyper: skelettscintigrafi och njurfimktionsundersökningar. Metoden som används bygger på användning av patientstudier där olika aktivitetsmängder simuleras genom att vid bildtagningen dela upp totala registreringstiden i delbilder och genom att förlänga den normala registreringstiden (7).

Betydelsen av nya detektor-konstruktioner

Ett nytt cylindriskt gammakarnerasystem, som är under utveckling (3 m.fl.) beräknas ge 10-12 ggr högre effektivitet vid skiktundersökningar (SPECT) av hjärnan än en konventionell gammakarnera. Den högre effektiviteten hos de nya gammakarnerakonstruktionema kan utnyttjas på flera sätt - förbättrad rumsupplösning eller minskad tillförd aktivitet (främst till barn).

Icke-joniserande strålning

Inom detta område har insatserna hittills varit mycket begränsade. En forskargrupp bearbetar problem kring MR-undersökningars påverkan på blod-hjämbarriären och eventuell inverkan på tumör-tillväxt (8).

När det gäller det kraftigt expanderande ultraljudområdet före- kommer ingen strålskyddsinriktad forskningsverksamhet om man undantar program för förbättrad kvalitetskontroll av utrustningar och bättre karaktärisering av strålfälten.

6.3.2 Strålbehandling

Joniserande strålning, patienten

Detta är en verksamhet där den joniserande strålningens möjlighet att döda celler och vävnader är själva behandlingsmetoden. Att ge så hög absorberad dos att hela tumören dör och att samtidigt så mycket som möjligt begränsa biverkningarna i närliggande organ är målet för själva behandlingsplaneringen och därför en verksamhet som normalt inte räknas som strålskyddsforskning. Å andra sidan ger erfaren— heterna från strålbehandlingsområdet unik information för bedömning av strålningseffekter på olika typer av vävnad - på kort och på lång sikt. Det är ju också ett strålskyddsintresse att hålla stråldosema till andra delar av kroppen än tumören så låga som möjligt.

Under den senaste femårsperioden har man utvecklat en metod som gör det möjligt att generera en önskad dosfördelning i en patient sam- tidigt som minimal biverkan erhålles i omgivande norrnalvävnad (3). Detta resultat uppnås genom att en smal elektron- eller fotonstråle sveps på ett optimalt sätt över tumörområdet i kombination med s.k. dynamisk flerbladskollimering. Med kännedom om tumörens och norrnalvävnademas strålkänslighet (3, 26) beräknas den behandlings- föreskrift som ger maximal sannolikhet för turnörkontroll utan kompli- kationer.

Stråldoser till avlägsna organ i patienter som får strålbehandling utreds (strålning till andra bröstet, ev foster etc) (9).

Som tidigare nämnts finns i dag ett förnyat intresse för s.k. brachy- terapi (brachy=nära) som komplement till den externa strål— behandlingen som utnyttjar strålfält från acceleratorer. Vid brachy- terapi föres en strålkälla i läge intill tumören eller in i tumören. I dag utnyttjas framförallt Ir-l92. En förutsättning för att kunna bestämma den absorberade dosen är att energifördelningen av de fotoner som lämnat applikatorn är känd. Mättekniskt är detta svårt men lösbart med en s.k. comptonspektrometer, som emellertid måste anpassas till de höga fotonenergier som är aktuella i Ir-l92. (Spektrometem konstruerades ursprungligen för röntgenenergier (300 keV) (5).

Med hjälp av en retrospektiv patientgenomgång granskas de meto- der som användes vid behandling av godartade sköldkörtelsjukdomar med radioaktiv I-131 jodid. Ett mål är att behandla godartade sköldkörtelsjukdomar med ett minimum av stråldos till patientens

övriga organ och vävnader, personal, patientens anhöriga och övriga personer i samhället (36).

J oniserande strålning, personalen

Personalens bestrålning från inducerad aktivitet vid acceleratorer och från strålning som transmitteras genom behandlingsrurnmets väggar utreds (9). Vid användning av högre fotonenergier (50 MV broms- strålning) för strålbehandling kommer antalet producerade (foto)— neutroner att öka jämfört med lägre energier. Dessa kan också utgöra ett icke önskat inslag i behandlingen. Mätningarna sker runt en accelerator och spårfilrnsmätningarna kompletteras med aktive- ringsanalyser och teoretiska beräkningar (1, 49).

6.3.3 Instrument och metodik

För bestämning av patientstråldoser vid röntgendiagnostik har en tek- nik med tunna transmissionsjonkarnmare placerade omedelbart fram- för röntgenrören utvecklats. Såväl kalibreringen av dessa instrument som valet av konversionsfaktor för att omvandla jonkammarutslaget till absorberad energi i patienten behöver granskas kritiskt. En svårig- het ligger i att rätt bestämma kvaliteten på infallande strålning. Med hjälp av en comptonspektrometer kan energispektrum i varje enskilt fall bestämmas och konversionsfaktom beräknas utifrån kända sam- band fo'r monoenergetiska fotoner. Resultaten kan sedan jämföras med dem som erhålls praktiskt utifrån mätningar av halvvärdesskikt eller andra enkla metoder att uppskatta strålkvalitet (5).

Det praktiska strålskyddsarbetet vid röntgendiagnostik är beroende av tillgång till pålitliga mätinstrument för att genomföra olika typer av kontrollprogram. En PC-baserad mätstation för registrering av rör- spänning, rörström saint utslag från ovan nänmda transmissionsjon- kammare har utvecklats. Detta medger att olika undersökningstyper kan studeras med avseende på dosbelastningen till patienten, samt att kriterier för att reducera dosen kan ställas upp och avvägas i förhål- lande till den diagnostiska kvaliteten (38).

När det gäller radioaktiva spårämnen utvecklas metoder för be- stämning av absorberad dos och dosfördelning i organ och vävnader

på makroskopisk och cellulär nivå, det senare speciellt när det gäller studier av lågenergielektroners biofysikaliska effekter (2, 8). Detta kräver bl.a. upprepade kvantitativa bestämningar av aktivitetskoncen- trationen i patienter/försökspersoner, organ och vävnadsprover. För detta utnyttjas garnmakarnera, SPECT samt autoradiografi (3, 8, 9).

6.4 Strålskyddsforskning inom miljöområdet

Sammanfattning: Forskningen omfattar både den yttre och den inre miljön, både joniserande och icke-joniserande strålning. Mest omfat- tande är den radioekologiska forskningen dvs. forskning rörande radioaktiva ämnens spridning i naturen, deras upptag i växter, djur och människa samt den strålningspåverkan de åstadkommer. Denna forsk- ning har ökat i omfattning efter olyckan i Tjernobyl och en väsentlig del av forskningen gäller uppföljning av olyckans effekter i Sverige. En del studier genomförs också i före detta Sovjetunionen. Forsk— ningen har medfört en betydligt ökad kunskap om ekologiska faktorers betydelse för tillgängligheten av radioaktivt cesium i våra skogar och insjöar. Forskningen har framförallt bedrivits r tålt och varit experi- mentellt inriktad, men teoretiska studier och datormodellering har ökat under senare tid. __Forskningen har vidare gett viktiga resultat när det gäller de resulterande stråldosema till människan. Genom svenskt deltagande i EU:s forskningsprograrn på jordbruksområdet erhålls kunskap om bl. a. olika motåtgärders effektivitet. Forskargrupper finns på flera platser 1 Sverige

Forskningen om icke—joniserande strålning i den yttre miljön har framforallt gällt UV—strålningen från solen och sambandet med hud- "cancer.

ForSkningen kring radon har länge dominerat när det gäller den inte miljon Radons sönderfallsprodukter ger den _i genomsnitt högsta "årliga stråldosen till boende i Sverige. Resultaten från senare års "forSkning har bidragit till nya och lägre gränsvärden för radon &. bostäder ” » ' Strålskyddsforskningen med anknytning till kärnenergi rört saväl det radioaktiva avfallet och normaldiiften som olyckor ' ' , ' — På senare år har intresset för förekomsten av elektriska och gnetiska fält l arbetsmiljön också medfört forsknmgsrnsatser Det är

"nande svårt att relatera symptom av olika slag till förekomst av laessa fält ' _ _ _ '

6.4.1 Yttre miljö Naturligt förekommande icke-joniserande strå/ning

Under senare år har de skadliga effekterna av UV-strålningen från solen rönt en allt större uppmärksamhet. Från strålskyddssynpunkt är orsakerna till detta främst två, varav den ena hör samman med de direkta skadorna på människa och den andra rör en mer långsiktig påverkan på vår natur och våra livsförutsättningar.

ldag anses det säkert att det finns ett samband mellan uppkomsten av hudcancer och exponering för UV-strålning. Detta gäller både den elakartade formen malignt melanom och den mer godartade formen basalcellscancer. Malignt melanom är den cancerform som ökar mest i Sverige, för närvarande med en incidensökning på ca 6% per år. Många av dessa fall anses bero på solens UV-strålning och exponering i samband med solbadande. Ökningen av UV-exponeringen får till- skrivas ändrade levnadsvanor. Vissa grupper av märmiskor är särskilt utsatta. Det finns också ett samband mellan hög UV-B-exponering och vissa ögonsjukdomar (starr, snöblindhet). UV-strålningens effekter har aktualiserats också i samband med observationen att ett uttunnat ozonskikt leder till en ökad UV-strålning. Detta kan på sikt ge effekter på människa och på andra organismer exempelvis i form av olika effekter på grödor, skog, Växtplankton och andra ekosystem. Någon generell ökning av UV-strålningen har dock ännu inte uppmätts på norra halvklotet.

För att få en bild av den biologiskt aktiva ultravioletta solstrålning- ens variation i tiden pågår sedan ett antal år en kartläggning av UV- strålningen i Sverige (51). Strålningen mäts kontinuerligt på fem platser i landet. I arbetet ingår att jämföra resultaten med motsvarande mätningar i övriga nordiska länder och att utveckla bättre och standardiserade kalibreringsmetoder. Utveckling av teknik och meto- der för mätning och beskrivning av emission av och exponering från UV-strålning, speciellt UV-strålning från solen bedrivs också i andra projekt (49). '

Det finns en ökande oro för UV-ljusets påverkan på vårt immunsys- tem. Ökad exponering för UV—ljus skulle kunna negativt öka risken för virusinfektioner och svamp i huden.

Forskning har påbörjats för att studera effekter på naturen av en ökad UV-B strålning. I ett sådant projekt (inom ramen för SNV:s

forskningsprograrn om "Förändrat klimat och UV-B-strålning") studeras inverkan av UV-B strålning på planktonalgers tillväxt, foto- syntes och rörlighet, inverkan på högre växter på molekyl, cell-, organ- och helväxtnivå samt inverkan på den svenska fjällfloran. Arbetet sker både i fält och i laboratoriet (15).

Av människan producerad joniserande strålning

Vid sidan om naturlig strålning bl.a. från naturligt förekommande ra- dioaktiva ämnen har människan själv - särskilt under det senaste halv- seklet - producerat nya radioaktiva ämnen. De atmosfäriska käm- vapenproven under 1950-talet och 1960-talets första hälft, utsläpp från kämkraftreaktorer i norrnaldrift samt utsläpp från upparbetningsan- läggningar för utbränt kärnbränsle men även frigörelse av radium i samband med uranutvinning är de spridningskällor' för radioaktiva ämnen som traditionellt har studerats. Dessa studier av radioaktiva ämnens spridning och omfördelning i naturen samt upptag i växter och djur ingår tillsammans med studier av strålningseffekter i området radioekologi. Ibland används också termen omgivningsradiologi i analogi med begreppet medicinsk radiologi.

Efter 1986 har studierna i vår världsdel, och i Sverige, koncentre- rats till utsläppet från den havererade kämkraftreaktom i Tjernobyl. På senare tid har också möjligheter öppnats för studier av den kontami- nering med radioaktiva ämnen som en rad olyckshändelser i tidigare sovjetiska anläggningar för kämvapenproduktion gett upphov till i Uralområdet och i Norra ishavet. I det följande beskrivs den pågående radioekologiska forskningen uppdelat i tre huvudområden: jordbruk, skog samt sjö och hav. I särskilda avsnitt redogörs dessutom för forsk- ning som syftar till att studera stråldoser till människan, mätmetodik och meteorologiska spridningsmodeller.

Jordbrukets radioekologi

Studiet av radioaktiva ämnens uppträdande i kulturlandskapet har efter 1986 geografiskt koncentrerats till de områden i Sverige som fick mest nedfall till följd av olyckan i Tjernobyl, och då praktiskt taget uteslutande till de radioaktiva cesiumisotopema Cs-134 och Cs-137

(2). Antalet fältförsök har successivt minskat i omfattning. Samtidigt har kontrollerade försök påbörjats bl.a. i syfte att kunna studera mdra radionuklider än cesium.

Frågeställningar som bearbetas rör hur upptaget av radioaktivt Jesi— um förändras i tiden, varierar i olika grödor, på skilda jordar och beror på olika former av motåtgärder. Till motåtgärder räknas (ckså naturliga åtgärder inom jordbruket som kaliumgödsling och väreläruk. Dessa frågeställningar studeras på ett antal gårdar i de norrhndslän som fick mest nedfall. Överföringen av cesium till komjölk studeras fortfarande både på enskilda gårdar (2) och genom mätningar på den färdiga mejerimjölken (49). En sammanställning av resultat on över- föringen av radioaktivt cesium till komjölk i de nordiska ltnderna under perioden 1988-92 görs i nordiskt samarbete (17). Parallellt med pågående fältförsök så bedrivs också forskning i vilken radoaktiva ämnen tillsätts under kontrollerade former (2). I dessa hit man möjlighet att studera effekten av ett radioaktivt nedfall under andra årstider än vad som gällde för nedfallet efter Tjernobyl samt for andra jordar. I sådana försök studeras också radioaktivt strontium (fr-90). I jämförelse med nedfallet efter de atmosfäriska kämvapenprovel så var tillskottet i Sverige av strontium från Tjemobylolyckan myckellitet.

Pågående studier (17 m.fl.) efter Tjernobyl bekräftar att tamdjur (får, getter och lamm) som går på naturbeten får i sig myckrt större mängder cesium vid ett radioaktivt nedfall än djur som betar ]å odlad jord.

Den forskning som tidigare bedrevs med inriktning på överöringen av radioaktiva ämnen från animalieproducerande djur, via m_ölk och kött, till människan är numera av mycket liten omfattning (12). Detta innebär att forskningen i Sverige av de biokemiska och elologiska processer som styr upptag och fördelning av de radioaktiva ännena i dessa djur liksom studier av möjligheten att påverka djuren: upptag och aktivitetsinnehåll i stort upphört.

Genom samarbetet med EU:s strålskyddsforskningsprogam har Sverige (49) beretts möjlighet att deltaga i det stora uppföljnngspro- gram på jordbrukssidan som finansieras av EU. Uppdraget rån EU har innefattat att koordinera EU:s insatser när det gäller att terställa radioaktivt nedsmutsade områden i Ukraina, Vitryssland oo Ryska rådsrepubliken. Projektet är ett kombinerat forsknings- och listånds- projekt som bl.a. innebär en forskningsinsats om ekologn kring strontium och möjliga motåtgärder i jordbrukslandskapet. rojektet

startade 1992 och beräknas vara avslutat 1995. För närvarande ingår nio institut från EU-länderna och fyra från de tre republikerna i före detta Sovjetunionen. För att täcka hela jordbruksradiologin har var och en av de deltagande instituten ansvar för ett specifikt forsknings- område (modellering; migration i mark; heta partiklar; resuspension; motåtgärder; skillnader mellan olika radionuklider som aktinider, gam- mastrålare, strontium; samt markens förmåga att mobilisera och remobilisera radionuklider). En viktig del i detta samarbete är att gemensamt publicera material från de undersökningar om Tjemoby- lolyckans effekter som genomförs.

Skogens radioekologi

Den radioekologiska forskning som bedrevs i Sverige under 1960- och 1970-talen omfattade endast i mindre omfattning skogens radioekologi. Ett undantag gällde renen och dess betesväxter, ett område som vi här räknar in i skogens radioekologi. Ett annat var stu- dier av bioindikatorer som skogsmossa och ormbunkar. Efter Tjemobylolyckan, och till följd av de jämförelsevis höga aktivitets- koncentrationer som konstaterats i skogen, har ett relativt omfattande forskningsarbete påbörjats (forskargrupper i Umeå, Uppsala, Stock- hohn, Göteborg, Lund, Malmö). Forskningen karakteriseras av samarbete mellan forskare med traditionell radioekologisk bakgrund och forskare från andra universitetsämnen. Omfattande fältstudier är förlagda till Västerbotten där också skogsforskningsstationen i Svartberget nära Vindeln utnyttjas (22, 48) och till Gävleborg (2,49). 1 skogshögskolans försöksstation i Svartberget kan andra parallellt pågående projekt generera ekologiska och hydrologiska data av stor vikt för den radioekologiska forskning. Området norr om Gävle utnyttjas också för studier av långsiktiga förändringar av strontium- koncentrationen (49 m.fl.).

I forskningen utnyttjas såväl det radioaktiva nedfallet från atmosfä- riska kärnvapenprov och olyckan i Tjernobyl som direkta fältförsök baserade på tillförsel av Cs-134 på provytor i skilda ekosystem i sko- gen (22, 48). Ett övergripande syfte är att öka de ekologiska kunskap- erna om processer som har eller väntas ha stor betydelse för expo- nering av människan i olika tidsperspektiv, samt att på basis av detta beskriva denna exponering. I skogsekosystemet, som kärmetecknas av

en effektiv kvarhållning vad gäller näringsämnen och radionuklider, spelar växtätama en stor roll. Växtätama utgör bara en bråkdel av biomassan i en skog men har en oproportionerligt stor effekt på regleringen av elementflöden och inte minst transporten av radiJ- nuklider till människan. Till faktorer som är viktiga för dema transport hör växtätarens betesmönster, sambandet mellan växtplatsen och upptaget av radioaktivt cesium, och i vilken utsträckning olika Skogsmiljöer skiljer sig åt med avseende på omsättningen tv radioaktivt cesium.

Svampens eventuella betydelse för den långsamma minskningen lV cesiumkoncentrationerna i rådjur och älg studeras (2).

Svenska forskare (18) deltar inom EU:s ram i ett skogsprojekr i Ukraina. Undersökningen äger rum i det evakuerade området rint Tjemobylreaktom. Särskilt studerats överföringen av radioaktifa ämnen till rådjur och vildsvin. Hittills har enbart radioaktivt cesiun mätts men avsikten är att också följa radioaktivt strontium.

Beräkningar av stråldoser via födointag tyder på att transporten lV radioaktivt cesium från skogsekosystemet till människan är myclet viktig. Av denna anledning studeras också olika motåtgärder son skulle kunna reducera denna transport. Speciellt undersöks möjlighe- ten att utnyttja s.k. slickstenar preparerade med berlinerblått för att r:- ducera koncentrationen av radioaktivt cesium i rådjur och älg (i). Dessutom beräknas den externa stråldosen till människor som vista: i skogsmark (2, 49).

Baserat på de resultat som erhållits under de första fem åren efer Tjemobylolyckan utvecklas modeller för beskrivning av de dynarnisra omlagringsprocessema i subarktiska skogsekosystem (22, 48).

Gideåområdet, i närheten av Örnsköldsvik, har studerats för att on- rådet sedan tidigare i samband med undersökningar rörande förvarirg av utbränt kärnbränsle och högaktivt avfall (se också kap. 6.4.3) är räl karakteriserat med avseende på bl.a. geologi och gnmdvattenhydrologi (6). Speciell vikt läggs vid att studera radionuklidemas transponi mark.

En annan forskningsfråga som aktualiserats efter Tjemobylolyckm är hur olika delar av skogsindustrin liksom utnyttjande av biobränslen påverkas av ett radioaktivt nedfall. Flödet av radionuklider i storskalg Skogsindustri studeras (8) särskilt vad avser omsättningen av dess; i massafabriker och bioenergianläggningar. Koncentrationsprocessrr, avfallsproblematik och utnyttjande av avfall samt radiologiska konse-

kvenser i samband därmed är föremål för mätningar, beräkningar och modellering. Bestämning av radioaktiviteten i halm, energiskog, flis och torv pågår (14) liksom en bestämning av koncentrationsfaktom vid olika förbränningsprocesser samt inverkan på omgivningen.

En av de mest aktuella energigrödorna är Salix (energiskog). I en pågående studie (13, 2, 49) bestäms upptaget av Cs-134 och Cs-137 i Salix som odlas på kontaminerad åkermark och upptaget relateras till markens egenskaper (bl.a. pH och K-innehåll). Avsikten är också att studera fördelning och fastläggning av cesium i olika delar av växterna före och efter avverkning av skotten samt att beräkna de radiologiska konsekvenserna av hantering och energiproduktion av kontaminerad Salix.

Den strålskyddsinriktade renforskningen har minskat i omfattning sedan åren efter Tjemobylolyckan och begränsas nu till en långsiktig uppföljning av koncentrationen av radiocesium i ett antal renbetesväx- ter, såväl marklavar som fanerogamer. Försöken bedrivs på ett tiotal fasta provytor (23). Det stora datamaterialet över cesiumkoncentration i renkött har utnyttjats för att uppskatta den ekologiska halveringstiden för radioaktivt cesium i ren. Resultaten tyder på att denna halverings- tid är något kortare än under 60-talet.

Limnisk och marin radioekologi

Radioekologisk forskning som rörde våra insjöar bedrevs i begränsad omfattning under 1960- och 1970-talen efter nedfallet från kämvapen- proven. Resultaten visade att rovfiskar, som gädda, i näringsfattiga sjöar hade en kraftig anrikning av radioaktivt cesium. Vid tiden för Tjemobylolyckan hade denna forskning helt upphört. Den akvatiska radioekologin var då inriktad på Östersjön och Västerhavet. Forsk- ningen syftade främst till att skapa en kunskapsbas för bedömning av konsekvenser av kommande förvaring av radioaktivt avfall. Den långväga spridningen av radioaktiva utsläpp från främst upparbet- ningsanläggningen i Sellafreld studerades, liksom de lokala utsläppen från svenska kärnkraftverk. Nedfallet efter kämvapenproven i atmosfären utnyttjades också i forskningen.

Efter Tjemobylolyckan stod det snart klart att det i vissa insjöar kunde förekomma höga koncentrationer av radioaktivt cesium i fisk. Uppföljande forskning har också visat att det i många fall är fråga om

en mycket långsam nedgång, i sämsta fall en effektiv halveringstid på ett tiotal år. I andra sjöar däremot har nedgången varit mycket snabb. Några faktorer som påverkar tidsförloppet är sjöns näringsstztus, vattendjup och vattenomsättningstid. Återföring av radioaktiva ärmen från bottensedimenten och tillförsel genom avrinning från omgivarde mark har diskuterats som bidragande orsaker till den långsamma nedgången som observerats i många sjöar.

Flera långtidsstudier har genomförts efter 1986. Ett stort datanäte- rial har insamlats. Datorrnodeller har utvecklats och testats mot ipp- mätta data. Studierna har omfattat olika sjötyper, både låglands- och höglandssjöar samt olika fiskarter. En inte obetydlig del av arbetet har skett i internationell samverkan. Det är också av intresse att jänföra utvecklingen för Cs-137 från Tjernobyl med Cs-l37 från kärnvapen- sprängningarna för 25-35 år sedan. Här finns stora likheter.

Till de frågor som studerats hör fördelningen av tillfört Cs-137 i sjöekosystem samt betydelsen av bioproduktion och ekosystemtyp för denna fördelningen, tidsförloppet för Cs-l37 högre upp i närirgs- kedjan (fisk), samt tidsutvecklingen avseende vertikal och horisortell fördelning av Cs-137 i sediment (19). Bearbetning av datarnateralet har gett en relativt god bild av hur Cs-137 har omsatts och fördelits i de studerade sjöarna.

Vissa dataserier används för att testa spridningsmodeller för )m- sättningen av Cs-l37 i sjöekosystem särskilt genom deltagande i irter- nationella modellvalideringsstudier, BIOMOVS och VAMP (16, 54).

Från miljöområdet är det väl känt att det kan vara mycket svår att återställa naturen till förhållanden som rådde före det att den förorenades. Försök har dock gjorts på ett flertal områden. Efter Tjernobyl har försök gjorts att genom yttre åtgärder mirska koncentrationen av radioaktivt cesium i fisk (16 m.fl.). Erfarenheterna är nedslående, och endast mycket marginella, om några, effekter kunde observeras. En uppföljning av projektet kalkning-kvicksil/er- cesium pågår innefattande en utvärdering av långtidseffekter av inatta åtgärder på vattenkemiska förhållanden och på koncentrationen av cesium i fisk (21 m.fl.).

Som nämnts ovan finns det flera tänkbara förklaringar till att lon- centrationema av cesium sjunker så långsamt i vissa sjöar. En sådan förklaring kan vara resuspension av sedirnenterat material från sjörot- ten. Av denna anledning undersöks ett antal sjöar med olika djup ned

avseende på cesiuminnehåll i fisk, sediment och sedimenterande ma- terial i sedimentfällor ( 19, 21).

En annan möjlig orsak till den långsamma nedgången av radio- aktivt cesium i fisk är att det sker en långsam påspädning av cesium i sjöekosystemet genom avrinning från omkringliggande markområden. Marktypens inverkan på transporten av Cs-l37 från mark och dess roll för den tidsmässiga koncentrationsutvecklingen i sjöar undersöks experimentellt (21, 48).

Direkt efter olyckan 1986 genomfördes ett flertal forskningsprojekt i Östersjön och Västerhavet. Forskningsinsatsema har sedan minskat i omfång och idag förekommer de endast liten omfattning. En del un- dersökningar har kontinuerligt pågått under längre tid också före Tjer- nobylolyckan. Ett exempel är studiet av bioindikatorer, dvs. organis- mer som kan förväntas reagera tydligt och entydigt på radioaktiva föroreningar. I en sådan studie har variationer i radionuklidinnehållet i brunalger från en provyta på västkusten följts sedan slutet av 60-talet genom kvartalsvisa insamlingar och analyser exempelvis av Cs- 134/137, aktiveringsprodukter, Tc-99, Pu-239/24O (9).

Det sker en fortsatt kontaminering av Östersjön genom att radioak- tiva ämnen tillförs via de floder som mynnar i Östersjön. Pågående forskning handlar om kvarhållning och omfördelning av Cs—137 från Tjernobyl i Öreälvens vattensystem (21).

Även om forskningsinsatsema de senaste åren varit koncentrerade till radioaktivt cesium, och i första hand till våra insjöar, så pågår också studier av ett urval andra radionuklider, exempelvis plutonium och radium, från olika källor och i olika marina miljöer (8). Särskilt undersöks radionuklidbalans och omsättning av radionuklider i Östersjön, speciellt i den kustnära zonen, liksom flödet och balansen av radionuklider i polarhaven (Arktis och Antarktis).

De tätbebyggda samhällenas radioekologi

Traditionellt har studier av radioaktivt nedfall bedrivits på öppna fält och i andra så ostörda miljöer som möjligt. Med hänsyn till önskemå- let att bestämma stråldosema till befolkningen är det viktigt att även studera de miljöer där majoriteten av befolkningen vistas. De tätbe- byggda samhällena kärmetecknas av hårda ytor, asfalt, tegel och be- tong. Man får räkna med en initial avrinning av deponerad aktivitet

med regn och därefter en effektiv kvarhållning av kvarvarande aktivi— tet.

Avrinningen från några olika städer och samhällen har under årens lopp studerats genom att analysera innehållet av radioaktiva ämnen i rötslam och i utgående vatten från avloppsreningsverken i Malmö och Lund. Studierna fortsätter nu också i Gävle (14). Avsikten är att testa möjligheten att så här långt efter nedfallet utnyttja uppmätta data för att kunna bestämma Cs-137 innehållet i Gävleboma och därmed dosbidraget från intern strålning.

Den på marken deponerade aktiviteten bidrar till (den dominerande) extemstrålningen. Hur fort markaktiviteten försvinner på olika typer av underlag har experimentellt studerats i Gävle (48, 49, 54). Det är stora variationer mellan olika underlag.

Befolkningens stråldos påverkas i hög grad av husens förmåga att skärma av den strålning som kommer från mark, tak, väggar etc. Ett trähus reducerar stråldosen från ett Cs—l37 dominerat nedfall till hälften medan ett sten/tegelhus ger en reduktion till en fjärdedel (48).

Stråldoser

Människan kan exponeras för strålning på flera sätt. De två mest betydelsefulla efter Tjemobylolyckan har varit bestrålning från radio- aktiva ämnen på marken (extembestrålning) och bestrålning via mat och dryck som innehåller radioaktiva ämnen (internbestrålning). Två andra exponeringsvägar av mindre betydelse efter Tjernobyl är extern bestrålning från ett radioaktivt moln och inandning av radioaktiva im- nen som förekommer i luften.

Flera grupper i Sverige har på olika sätt sökt uppskatta de stråldoser som uppkommit efter Tjernobyl. Bidraget från extemstrålningen do- minerar. Detta bidrag beräknas utifrån omfattande mätningar (markprover, mätning in situ, mätning från flygplan).

Undersökningar rörande stråldoser från intag av radioaktiva ännen har pågått i Sverige i många år. De har baserats i första hand på nåt- ningar av helkroppsinnehållet av cesium i olika kontrollgrupper 49, 9). För att noggrant kunna kartlägga tidsvariationer krävs studier över långa tidsperioder. Det finns fortfarande mycket att lära genom att fortsätta studier som påbörjades under kämvapenprovperioden dler

efter Tjemobylhaveriet. Sådana studier ger också en basnivå vilken är värdefull att känna vid eventuella nya olyckor.

Efter Tjemobylolyckan har mätprogrammet utökats och ett stort antal personer har mätts i en s.k. helkroppsmätare (1, 7, 9, 49). Mätningarna har omfattat både olika kontrollgrupper, särskilt utvalda grupper och statistiska urval av den svenska befolkningen. Möjligheten att utnyttja den enklare, och billigare metoden att mäta koncentrationen av radioaktiva ämnen i urin som ett mått på helkroppsinnehållet har studerats ingående.

Med en mobil helkroppsutrustning studeras kroppsinnehållet av cesium hos samer och ett representativt urval av övrig befolkning i Dorotea-, Vilhelmina, Arvidsjaur- och Karesuando-områdena (1, 48).

Inom ramen för ett nordiskt-ryskt samarbete bidrar svenska forskare (7, 9) med oberoende mätningar av extemstråldosbidraget till befolkningen i Brjanskområdet i södra Ryssland. Det görs också systematiska studier av relationen mellan deposition och organdoser respektive effektiv dos till individer av olika åldrar. Personemas intemkontaminering uppskattas genom mätningar på urinprover. Ett syfte med studien är att undersöka hur strålningen avtar med tiden och att fastställa effekten av olika saneringsåtgärder.

Vid allvarliga olyckor med utsläpp av radioaktiva ämnen kan det vara väsentligt att kunna utföra persomnätningar för bestämning av extern och intern kontaminering på ett stort antal personer. Tillgången till speciella helkroppsmätare är mycket begränsad (fem stycken i landet exklusive de som finns på kärnkraftverken) vilket gör att det är viktigt att undersöka andra möjligheter till personmätning med annan mer vanligt förekommande utrustning. Ett sådant instrument, som förekommer på flertalet sjukhus, är gammakameran. En kartläggning av mäteffektivitet och detektionsgränser för olika nuklider pågår (7).

En annan metod att uppskatta cesiumkoncentrationen och som un- dersöks i Sverige efter Tjemobylolyckan är mätning av koncentratio- nen cesium i vävnadsprover. Metodstudier och jämförande mätningar av helkroppsinnehåll med helkroppsmätare har utförts (1).

Slutligen bör nämnas en studie med helt annat syfte, men med möjlig användning vid en olycka, nämligen en undersökning rörande omsättningen av radionuklider hos dialyspatienter. Syftet är att under- söka dels om dialyspatienter utgör en kritisk grupp, dels om dialys är en metod för dekontaminering efter större intag av radiologiskt viktiga radionuklider såsom Cs-137, Sr-90, Ra-226, Po-210 och Pu-239 (8).

Inom det internationella modellvalideringsprojektet VAMP (IAEA) ingår ett scenarie om dosbestämning efter Tjernobyl (54).

Mätrnetodik

Utveckling av metodik för mätning av radioaktiva ämnen pågår konti- nuerligt. Nya instrument och datorer/datorprogram öppnar nya möjlig- heter. Ofta kommer resultaten av detta forsknings- och utvecklingsar- bete till användning inom radioekologin, även då detta inte varit det primära syftet. En del av den bedrivna forskningen har initierats uti- från beredskapsbehovet för kärnenergiolyckor och utifrån total- försvarets behov.

Ett flertal forskningsprojekt pågår i syfte att utveckla och förbättra tillförlitligheten av mätning av strålning (alfa, beta, gamma) i vår om— givning både direkt och via provtagning och senare mätning i labora- toriet.

Av speciellt mätrnetodologiskt intresse är sådana radioaktiva äm- nen som väsentligen sänder ut annan strålning än gamma-strålning och därför kräver mer provberedning och ibland är mer komplicerade att mäta. Dit hör transurana element, rena betastrålare och s.k. elektronin- fångare t.ex. Tc-99, Ni-63, Ni-59, Fe-55 (8) samt utveckling av metoder för radiokemisk separation samt oc-spektrometrisk analys av U, Th, Am, Crn och P0 (8, 54).

Utveckling av enkla och tillförlitliga metoder för att bestämma hal- ten av C-l4 och H-3 i olika prover och för mängden C-14 som släpps ut genom kämkraftverkens skorstenar är andra exempel på metodut- veckling (7, 14), liksom möjligheten att förbättra och förenkla mä;- ningar av radioaktiva jod- och cesiumisotoper i mjölk (9) i en beredskapsituation.

Ett mobilt gammarnätsystem med automatisk positionering år under utveckling (49). Med detta system kan en radioaktiv beläggning relativt snabbt karteras från marken. Systemet är också tänkt att kunra användas i flygplan.

En rad undersökningar av mätrnetodologiskt intresse har kunnat ge— nomföras i områden i de områden av det forna Sovjetunionen son kontaminerades vid olyckan i Tjernobyl. Gammaspektrometrisla mätningar i fält och jordprover från högkontarninerade områdeni Ryssland och Ukraina utnyttjas för att validera "fältgammarnetoder"

och för att experimentellt verifiera Monte Carlo beräkningar av strålfält genererade av i marken djupfördelat cesium-l34/137. I samarbete med forskare från Ukraina, Ryssland och Vitryssland studeras resuspension från högbelagda ytor i dessa länder och i Sverige. Förutom att erhålla grundläggande kunskaper är syftet att studera riskerna för förnyad kontaminering av dekontaminerade ytor med resuspenderat material (48).

Meteorologiska spridningsmodeller

Tjemobylolyckan har krävt forskningsinsatser också när det gäller ut- veckling av meteorologiska spridningsmodeller, både för längre av- stånd och för närområdet. Med hjälp av uppmätta meteorologiska vär- den och koncentrationen av radioaktiva ämnen har modelljärnförelser kunnat göras i efterhand (20, 51).

En realtids spridningsmodell på Europaskala utvecklas inom ramen för ett EU-projekt. Arbetet har också innefattat framtagandet av ett spridningsberäknings- och dosberäkningssystem för realtids haveri- beredskap vid kärnkraftolyckor. Modellen kan utnyttjas både för prognoser och för analys i efterhand (51)

Efter Tjemobylolyckan har också globala tredimensionella model- ler urspnmgligen avsedda för att studera spridning och omvandling av svavel- och kväveföroreningar i atmosfären, utnyttjats för att studera spridningen av radionuklider (20).

Ett program har utvecklats (49) för enkla och snabba spridnings- och dosberäkningar i samband med en kärnkraftolycka. Programmet har blivit en viktig del i den nationella beredskapen mot kämener- giolyckor.

6.4.2 Inre miljö Bostäder - joniserande strålning I genomsnitt ger strålningen från radon det största enskilda stråldosbi—

draget till boende i Sverige. Variationerna mellan individer/bostäder är emellertid mycket stora. Lungcancer är den främsta hälsorisken i

samband med radon. Radon i bostäder är prioriterat område från strål- skyddssynpunkt av SSI och andra berörda myndigheter.

Forskning rörande radonet har en lång tradition i Sverige, och den svenska forskningen ligger väl framme i ett internationellt perspektiv. Statens strålskyddsinstitut har haft en viktig roll både genom att ta fram nödvändigt underlag genom forskningsinsatser och genom att verka för att åtgärder vidtas för att minska radonhalten i bostäder. Pågående radonforskning rör flera områden: riskbedömning, exposi- tionsproblematik, verkansmekanismer, aerosoler, radons förekomst och spridning i mark och hus samt teoretiska modeller.

I mars 1993 avrapporterades den hittills största epidemiologiska studien av sambandet mellan radon i bostäder och lungcancer (25 m.fl.). Studien som närmare beskrivs under avsnittet om epidemiologi (kap. 6.2.3) visade att ca 400 cancerfall per år orsakas av radon. Osäkerhetsintervallet angavs till 300-800 fall. Särskilt tydligt var samverkanseffektema mellan tobaksrökning och radon. Studien har också visat på nya frågeställningar för fortsatta forskningsinsatser. Parallellt med den nationella studien pågår några mindre epidemiologiska studier. I en av dessa studeras radonexponering i bostäder och förekomst av multipelt myelom (45). I en annan görs en översiktlig bedömning av epidemiologiska data från regionala cancerregister (46).

Ett särskilt problem i samband med epidemiologiska studier är att söka bestämma vilka nivåer av radon som de undersökta individerna varit utsatta för (expositionen). Att det rör sig om mycket långa tid- rymder, tiotals år, försvårar en sådan bestämning, och forskning pågår för att på olika sätt retrospektivt söka uppskatta radonexponering med hjälp av långlivade sönderfallsprodukter liksom att studera radonets variation med tiden i bostäder (49). En idé som nu utforskas närmare (8) bygger på att mäta koncentrationen av bly-210, en av radonets sönderfallsprodukter, i glas som förekommer exempelvis i speglar, fönster och fotografirarnar.

En annan faktor som är viktig vid riskbestärnning är att förstå me- kanismerna för en skadas uppkomst. Hur uppträder radon (och dess sönderfallsprodukter i lungan och andningsvägarna, och vilken bety- delse har de aerosoler som sönderfallsproduktema binds till.? Forsk- ningen på detta område omfattar direkta mätningar (25, 49) av olösliga partildars långtidsfixering i människans lunga och radonets upptag i människans luftvägar. Pågående forskning omfattar också. metod-

utveckling för att utröna om det är möjligt att använda spårfilm för att kartlägga hur sönderfallsproduktema deponeras och lagras i lungorna efter inandning (7).

Radonets sönderfallsprodukter är vid bildandet mycket reaktiva och binder lätt till partiklar/aerosoler i rumsluften. Flera studier av meka- nismer som påverkar radonkoncentrationen och dess variation inom- hus pågår (14, 44, 49). I ett särskilt radonrurn (8, 44) studeras sönderfallsproduktemas samverkan med bostadsaerosolen. Grund- läggande fenomen såsom vidhäftning till aerosolen, deponering på rummets ytor, ventilationens betydelse etc. studeras. En ökad förståelse av hur radonet och dess sönderfallsprodukter uppför sig i inomhusmiljö väntas leda till en förbättrad uppskattning av exponeringen av invånarna i s.k. radonhus.

Även om radon i byggnadsmaterial var det som först uppmärksam- mades så är radon från marken den viktigaste källan till radon i bostä- der. En omfattande kartläggning av radonhalten i mark har ägt rum i syfte att förhindra höga radonkoncentrationer inomhus vid nybyggna- tion sarnt för att åtgärda befintlig bebyggelse. Vanligen har sådan kartläggning skett i komrnunregi. I några fall har sådana kartläggning- ar varit en del av ett forskningsprojekt. Ett sådant exempel är en kart- läggning av radonriskområden i Skåne med hänsyn till markradon. Även möjligheter till åtgärder har då undersökts (14, 44). Ett annat mer övergripande projekt (50) syftar till att befintliga instruktioner för riskklassrfrcering av markradon ska förbättras genom att bygga upp kontrollstationer för markradonmätningar. Tanken är att markradonhalten skäll registreras i olika typer av jord tillsammans med radonpåverkande parametrar liksom också radonhaltens samvariation med vattenmättnadsgraden.

Höga radonkoncentrationer i hushållsvatten, särskilt från djupbor- rade brunnar, kan också leda till höga koncentrationer i rumsluften (46).

Rador (Rn-222) är en radioaktiv ädelgas som bildas i en sönderfall- skedja som börjar med uran (U-238). I en annan sönderfallskedja som börjar med torium (Th-232) bildas en radioaktiv ädelgas (Rn-220) som kallas toron. Toron och dess sönderfallsprodukter har liknade skade- verkningar som radon. Forskning rörande toronet och dess sönder- fallsprodukter pågår (49), och innefattar också karakterisering av luft— burna sönderfallsprodukter.

Radonforskningen har haft tyngdpunkten förlagd till experimentella studier. Under senare år har dock teoretiska modellberäkningar, i första hand av radonets förekomst och spridning i olika typer av hus, ökat i omfattning (49).

En annan fråga som uppmärksammats från forskningssynpunkt un- der senare tid är varaktigheten av de åtgärder som vidtagits för att sänka radonhalten i bostäder.

Arbetsmiljö — icke joniserande strålning

Forskning om strålning i arbetsmiljön har tidigare framförallt avsett joniserande strålning. Detta har gällt arbetsmiljöer i vilka strålning produceras och används som exempelvis sjukhus (kap. 6.3) och kärnkraftverk (kap. 6.4.3). Men det har också gällt arbeten där förekomsten av naturlig strålning har varit hög. Det mest studerade fallet är kanske radon i gruvor (se också under epidemiologi kap. 6.2.3).

På senare tid har särskild uppmärksamhet riktats mot förekomsten av lågfrekventa elektriska och magnetiska fält i arbetsmiljön. Intresset har rört olika arbetsmiljöer och olika hälsoeffekter.

En tidig observation gällde ett eventuellt samband mellan faktorer i samband med bildskärrnsarbete och hälsoaspekter. I en longitudinell studie (47) undersöks muskelsjukdomar, s.k. överkänslighetsbesvär (bestående av dels hudsymptom och dels allmänsymptom som hurud- värk, yrsel, trötthet, svettningar och hjärtklappning), ögon- och muskelbesvär. De centrala faktorerna vid bildskärmsarbete är ergonomiska och organisatoriska, men i vissa undersökningar ingår även att studera eventuella samband med lågfrekventa elektriska och magnetiska fält - detta gäller för hudproblem (både självrapporterade och diagnostiserade) samt patologiska ögonförändringar (främst linsgrurnlingar). Analysarbetet inom studien pågår.

Elektriska och magnetiska fält i kontorsarbetsmiljö har kartlagts i flera undersökningar. I de fall förhöjda fält påträffats har olika meto— der prövats för att reducera dern. Studierna har visat att avsevärda re- duktioner av fält ofta kan uppnås med relativt enkla medel. Detta har lett till att arbetet nu övergått i en tillämpningsfas där de vunna erfa- renheterna bl.a. prövas i praktiska fältförsök på några statliga mynlig-

heter (30). En särskild teknik för att reducera magnetiska fält från bildskärmar har tagits fram.

En annan källa till magnetfält som uppmärksammats och som kan påverka såväl arbetsmiljö som hemmiljö är de inbyggda nätstationer- na. Möjligheterna att minska magnetfälten från inbyggda nätstationer har studerats både teoretiskt, genom utveckling av datorprogram, och praktiskt (30). En reduktion med en faktor 5-10 visat sig möjlig att uppnå.

En tioårig prospektiv hälsoundersökning av ställverks- och linjear- betare i svensk kraftindustri som nu pågått i sex år. I det pågående projektet studeras allmänna hälsoeffekter samt fertilitets- och reproduktionsstömingar (47).

6.4.3 Kämenergi

Inom kämenergiområdet har en omfattande forskningsverksamhet ägt rum under de senaste årtiondena. En stor del av denna forskning motiveras av andra skäl än de strålskyddsmässiga. Det gäller exempelvis den forskning som rör den tekniska säkerheten hos befmt- liga kärntekniska anläggningar och som fmansieras bl.a. av Statens kärnkraftinspektion och kraftverksägarna. Det gäller också en stor del av den forskning som behandlar det radioaktiva avfallet, särskilt de delar som avser den tekniska utformningen av ett avfallsförvar. Ansva- ret för genomförandet av ett förvar för det radioaktiva avfallet åvilar reaktorägama, som genom sitt gemensamma företag SKB finansierar en betydande del av forskningen. Myndigheterna SKI och SSI genom- för forskning som är relevant för deras egen tillsyn. Personalstrål- skydd. monitering av utsläpp vid norrnaldrift och vid haverier, filtre- ring av radioaktiva ämnen, och bl.a. den forskning om det radioaktiva avfallet som rör biosfären är exempel på forskningsområden inom strålskyddsområdet. Utveckling av teknik för dekontaminering av ra- dioaktiva delar från kärnkraftverk, hantering och kompaktering av av- fall och studier av bestrålat kärnbränsles upplösning i vatten är andra exempel.

Normaldrift

Prirnärkylkretsen i kärnkraftverken innehåller olika radionuklider som antingen frigjorts från bränslet eller bildats genom aktivering av kor- rosionsprodukter som ansarnlats på bränsleelementen. Speciellt viktiga är sådana flyktiga radioaktiva föreningarna som genom sina kemiska egenskaper lätt tas upp av levande organismer eller bidrar till svårhanterlig kontaminering. Pågående forskning syftar till att bestämma i vilken kemisk form dessa radionuklider föreligger i reaktorvattnet. Målsättningen med dessa undersökningar är att kunna styra den kemiska formen för de mest dominerande radionuklidema och därigenom minska doserna till personalen på kärnkraftverken. Dessutom ger undersökningen information som är av stor vikt för att kunna förutsäga vilka kemiska former som kan förekomma vid haverisituationer. Projektet bedrivs med en stor andel experimentellt arbete. En automatisk utrustning för kontinuerlig bestämning av jodföreningar i reaktorvatten har utvecklats och testas för närvarande på två svenska kärnkraftverk (6).

Svenska kokvattenreaktorer (BWR) har traditionellt uppvisat kol- lektivdoser till personalen som legat avsevärt under de som erhållits i utländska anläggningar. Under senare år har förbättringar skett i de utländska anläggningarna medan stråldosema varit i stort sett kon- stanta i de svenska fram till 1991 för att sedan öka kraftigt under 1992. I en pågående studie kartläggs orsakerna till de ökande kollektivdoser- na i Sverige och den förväntade utvecklingen framöver uppskattas under förutsättningen att inga korrigerande åtgärder vidtages. Samtidigt görs en inventering och värdering av olika möjliga dosreducerande åtgärder (52).

Vid beräkning av stråldoser över mycket långa tidrymder så kom- mer normaldriftens utsläpp av långlivat radioaktivt kol (C-14) ett ge ett betydande bidrag. Dessa teoretiska beräkningar vilar på enstaka mätningar av utsläppet av kol beroende på de metodologiska svårigheter som föreligger när det gäller att mer kontinuerligt mäta detta utsläpp. Forskning på senare tid har emellertid öppnat nya möjligheter för mätning av aktivitetskoncentrationen av C-14 i och kring kärnkraftverk (14, 55).

Radioaktivt avfall

1 SKst arbete med slutförvaring av det högaktiva avfallet och utbränt kärnbränsle från de svenska kärnkraftverken ingår ett projektornråde "spridning av radionuklider i biosfären" vilket omfattar studier av na- turliga flöden av radionuklider i biosfären för att validera biosfärsmo- deller, medverkan i internationella modelljämförelser för spridning av radionuklider i biosfären (BIOMOVS II, VAMP), alternativa trans- portberäkningar för radionuklider i jordar samt litteraturgenomgång av effekter av radionuklidutsläpp på djur och växter (53, 54). I den forskning som SKB finansierar ingår också projekt som rör gränsområdet mellan biosfären och geosfären, och som enligt vår de- finition omfattas av begreppet strålskyddsforskning (kap. 1). Följande är några exempel på forskning om radioaktivt avfall som också är av strålskyddsintresse. Avnittet är inte avsett att vara en fullständig beskrivning av området. Slutförvaring av utbränt kärnbränsle planeras att ske i kristallint berg på ett djup av ca 500 m. Bränslet kommer att vara omgärdat av en kapsel som placeras i bentonitlera som bl.a. skall förhindra vatten- transport till kapseln. I forskningen (6) studeras de kemiska egenskaper som inverkar på transporten av radionuklider genom det geologiska systemet bestående av kristallint berg och bentonitlera. Detta omfattar också studier av radionuklidreaktioner i cementmiljö (43). Utifrån dessa resultat kan man sedan göra en bedönming av det geologiska systemets egenskaper som en skyddande barriär i slutförvaret. Dessutom studeras hur förekomsten av kolloider, organiska änmen och bakterier i grundvattnet kan påverka sorptionsegenskaperna för radionuklidema (6, 43). Arbetet bedrivs med en stor andel experimentella undersökningar. Mer grundläggande forskning pågår också för att öka förståelsen av de kemiska egenskapemas inverkan på radionuklidema i den miljö man kan förvänta sig vid en slutförvarsplats. Till dessa undersökningar hör bestämning av kemiska järnviktskonstanter samt undersökning av sorptionsmekanismer. Hit hör också karakterisering av kolloider och organiska änmen i grundvatten och deras interaktion med radio- nuklider (43). Förutom radioaktivt avfall i form av utbränt kärnbränsle bildas en mängd andra avfallsformer, i form av driftavfall och senare rivnings- avfall från kärnteknik- och forskningsanläggningar. Detta avfall

planeras också att slutförvaras i ett bergförvar på ca 500 rn djup. Avfallets sammansättning både vad gäller innehållet av radionuklider och andra metaller som beryllium, kadmium och bly samt dess kemiska form skiljer sig avsevärt från utbränt kärnbränsle. Det är därför nödvändigt att studera vilka kemiska egenskaper som kan påverka frigörelse av radionuklider från denna typ av förvar (6). En av de viktigaste skillnaderna i denna typ av slutförvar är att man avser att använda stora mängder betong som kapslingsmaterial. Detta kommer framförallt att påverka pH i grundvattnet.

Förutom de geologiska barriärerna och inkapslingen av bränslet så kommer bränslets löslighetsegenskaper att påverka hur mycket och med vilken hastighet radionuklidema kan frigöras från ett bergslutför- var. Pågående forskning (6) syftar till att studera upplösning/frigörelse av radionuklider från utbränt kärnbränsle kopplat till studier av diffusion av radionuklidema i bentonitlera. I arbetet ingår också att utveckla och anpassa analysmetoder för de långlivade radionuklider som finns i det utbrända kärnbränslet.

Ett bergslutförvar för radioaktivt avfall kommer i långtidsperspek- tivet att påverkas av de kemiska betingelser som råder i grundvattnet. Grundvattnets sammansättning beror i sin tur på de geologiska förhål- landena. Eftersom ett stort antal kemiska reaktioner kommer att påver- ka både den kemiska sammansättningen av vattnet och mineralogin så används kemiska datorkoder för att genomföra beräkningarna (6). Genom beräkningar på tänkta scenarier för ett slutförvar hoppas man kunna identifiera och beskriva kemiska parametrar av betydelse för säkerhetsanalysen.

Transport av radionuklider från ett slutförvar av radioaktivt avfall genom berget till markytan kommer främst att ske med vatten. Den snabbaste transporten anses kunna ske i sprickor i berget. För att un- dersöka hur transport av vatten sker i berget har ett flertal olika icke sorberande spårämnen utprovats (6). Dessa spårämnen har sedan använts in situ för att studera vattentransport i sprickigt berg. Också svagt sorberande spårämnen omfattas av studien och målsättningen är att kunna använda dessa spåränmen för att kunna studera både trans- port och sorption i in situ försök.

Separation och transmutation innebär att man separerar ut de lång- livade radionuklidema från högaktivt avfall och sedan omvandlar dessa radionuklider till mer kortlivade eller stabila ämnen genom käm- reaktioner. Målsättningen med separation och transmutation är att

minska den radiologiska farligheten av radioaktivt avfall i långtids- perspektiv. I och med att USA och Japan presenterade sina program på området under 1990 så har det internationella intresset för dessa frågor ökat. Målsättningen är att i samarbete med forskargrupper från USA och Japan studera separationsprocesser avsedda att användas i sam- band med transmutation (6). Forskningen som är i ett inledningsskede kommer att bedrivas dels med experimentella undersökningar av tänkbara separationssystem, dels genom modellering av separationssystem. Den samlade kunskapen för både separa- tionseffektivitet och transmutationseffektivitet kommer sedan att kunna användas för att bedöma realismen av separations- och transmutationsprocesser.

Flera forskningsrön visar att bakterier förekommer utbrett nere i jordskorpan - den underjordiska biosfären. I konsekvens med vad man vet om bakterier på jordytan bör de underjordiska bakterierna spela en viktig roll för många geokemiska förlopp. Pågående forskning (42) syftar bl.a. till att kartlägga hur bakterier samverkar med dessa förlopp samt vad som händer med dem vid konstruktion av ett slutförvar.

Parallellt med den forskning som beskrivits ovan pågår också mo- dellstudier av transporten av radionuklider i övergången mellan geo- sfär och biosfär, och studier av naturliga analoger till sådana radionuklider vilka är intressanta i slutförvarssammanhang (54), samt studier av naturliga analoger i Oklo, Gabon, och Cigar Lake, Kanada (43).

Olyckor

Flera av de forskningsinsatser som relateras under tidigare avsnitt har samband med risken för olyckor i kärntekniska anläggningar. Detta gäller särskilt forskning inom radioekologins område - radioekologin som forskningsgren tillkom som en följd av det radioaktiva nedfallet från kämvapenexplosioner, utsläpp från norrnaldrift av kärnkraftverk, och inte minst risken för olyckor i dessa anläggningar. Radioekologins relativt sett stora volym inom strålskyddsforskningen måste bedömas mot denna bakgrund.

Forskning bedrivs för att ge underlag dels för insatser innan ett olycksutsläpp drabbar befolkningen (system för tidig varning), dels för insatser efter ett nedfall (metoder för sanering av olika slag). Forsk-

ning inom det senare området bedrivs för närvarande (49) delvis i områden nära Tjernobyl och i samarbete med EU.

Ett annat tidigare relaterat område som kraftigt betingas av olycks- riskema är utvecklingen av meteorologiska spridningsmodeller. Dessa används visserligen för utsläpp av annat slag än från olyckor, men de- ras betydelse ur olyckssynpunkt är odiskutabel. Speciellt modeller för att i realtid prognosticera aktivitetsnedfall och doser är mycket speci- ella för olycksfallet.

Kemiska reaktioner förväntas ha stor betydelse för utveckling av händelsesekvensen vid svåra reaktorhaverier och starkt påverka trans- porten av frigjorda radioaktiva ämnen inom reaktorinneslutningen. De flesta datorprogram som används för analys av tänkbara olyckor har en bristfällig modellering av betydelsefulla kemiska fenomen. Ett så- dant haverianalysprogram (MAAP) har modifierats och utökats så att även viktiga kemiska reaktioner och deras kinetik kan modelleras. Projektet ingår som en del i det nordiska samarbetet rörande reaktor- säkerhet (6).

6.5 Slutsatser

Vi sammanfattar i detta avsnitt några slutsatser som vi dragit vid ge- nomgången av svensk strålskyddsforskning. Vi har strukturerat sam- manfattningen i enlighet med beskrivningen i kap 6.2 - 6.4.

6.5.1 Övergripande strålskyddsforskning Dosimetri och mätteknik - joniserande strålning

När det gäller att öka tillförlitligheten vid mätning av joniserande strålning är forskningsverksamheten koncentrerad till metoder som ut- nyttjar jonkarnmare för noggrann bestämning av stråldos. Detta gäller i synnerhet för sådana strålfält (av fotoner, elektroner eller protoner) som användes vid strålbehandling men som också är av betydelse för strålskyddsområdet. Sådan forskning bedrivs vid samtliga institutioner för radiofysik och vid SSI. Betydande satsningar görs för att standardisera mätningen av slutna strålkällor för strålbehandling. Utvecklingen av vätskejonkarnmaren och av strålskyddsinstrument baserade på mikrodosirnetriska principer är två intressanta och lovande utvecklingslinjer. Parallellt med detta sker en utveckling av annan mätmetod'ik och kalibreringsverksamhet av betydelse för strålskydd inom sjukvård och miljö (patientdosmätningar, fältgarnmaspektrometri, kalibreringsrum för mätning av radon och dess sönderfallsprodukter etc). Här behövs ökade experimentella och teoretiska insatser och tillgång till standardlaboratorium för bestämning av aktivitet.

Trots att betydande insatser gjorts behöver relationerna mellan exponeringsparametrar och stråldos till individer från såväl extern som intern bestrålning studeras ytterligare. Detta gäller såväl bestrålning vid röntgenundersökningar och extern bestrålning i yrkesverksamhet som allmänhetens exponering för radonets sönderfallsprodukter samt stråldoser till foster från radioaktiva ämnen i kroppen.

Dosimetri och mätteknik - Icke-joniserande strålning

När det gäller forskning som har som mål att öka tillförlitligheten vid mätning av icke-joniserande strålning som lågfrekventa elektriska och magnetiska fält, mikrovågor, UV-ljus, laserljus, ultraljud m.m. är insatserna blygsamma. Det är angeläget att utvecklingen av noggranna mätmetoder för 50 Hz elektriska och magnetiska fält i inomhusmiljöer och på arbetsplatser ges hög prioritet. Detta arbete involverar såväl instrumentutveckling som mätteknik. Vidare behöver det utvecklas fantom för studier av energiabsorption vid exponering för radiofrekvent strålning. I detta sammanhang är det av centralt intresse att, liksom gjorts när det gäller joniserande strålning, utveckla rea- listiska s.k. voxel (volume pixel) fantom baserade på kliniska CT- och MR-bilder. Arbetet med att ta fram parametrar som är relaterade till biologiska effekter i kroppen i syfte att åstadkomma en användbar do- simetri bör intensifieras.

Strålningsbiologi - grundläggande mekanismer Joniserande strålning

Inom detta område har forskningen en lång tradition. Under senare år har antalet forskargrupper inom detta område minskat. Det råder inte någon tvekan om att intresset nu åter fokuseras mot de grundläggande mekanismerna för strålningens biologiska verkan. Det pågår ett antal projekt beträffande strålningseffekter på DNA, celler, vävnader och individer. Olika skydds- och reparationsmekanismer för DNA studeras. Med hjälp av molekylärbiologisk teknik försöker man nu också utröna orsakerna till varierande känslighet för strålning mellan individer, sambandet mellan genmutationer, arvsmassans instabilitet och cancer. I flera projekt järnföres effekterna av joniserande strålning med de som erhålles med andra mutagena agens. Inom detta område har svensk forskning under flera år legat i frontlinjen. Sambandet mellan stråldos och effekt studeras vid olika dosrater såväl i cellkultu- rer som i djurförsök. Inom landet finns goda möjligheter till studier av effekter av hög-LET strålning. Detta är viktigt mot bakgrund av radonproblematiken och de nya rön som gjort beträffande möjligheten att skador av tätjoniserande strålning mariifisteras först efter flera ge- nerationer. För att få en bättre grund för riskuppskattningar inom strål-

skyddsområdet än vad vi har idag behövs en ökad förståelse av de me- kanismer på cell- och molekylnivå som ligger bakom sent uppkomna effekter av joniserande strålning. Ökad kunskap om dessa mekanismer skulle tillsammans med epidemiologiska studier ge oss möjligheter att lösa några av strålskyddets centrala frågeställningar kring uppkomst av cancer, risker vid låga stråldoser och varierande känslighet mellan individer.

Strålningsbiologi - grundläggande mekanismer Icke-joniserande strålning

Flera projekt behandlar UV-ljus som till sin effekt liknar joniserande strålning. Sambandet mellan UV—bestrålning och t.ex. hudcancer är väl känd men de detaljerade mekanismerna för skadans uppkomst krä- ver ytterligare forskning. När det gäller lågfrekventa elektriska och magnetiska fält som enligt epidemiologiska studier misstänks ge en viss överrisk för cancer (bamleukemi nära kraftledningar, tumörer vid yrkesexponering etc) försöker man att kartlägga de hittills okända me- kanismer som skulle kunna förklara de epidemiologiska iakttagelserna. Man studerar också frekvens av kromosomskador, missbildningar och cancerinduktion i djurförsök.

Trots att man inte kan avvisa möjligheten att magnetfält kan induce- ra vissa typer av cancer så är det möjliga antalet cancerfall så litet att det knappast utgör ett strålskyddsproblem i samma klass som UV- strålning eller joniserande strålning.

Epidemiologi

Sverige har goda förutsättningar för epidemiologiska studier och flera internationellt uppmärksammade strålningsepidemiologiska studier har också gjorts här. En serie av studier bygger på exponeringar som skett i diagnostiskt syfte inom sjukvården eller vid strålbehandling. Dessa studier har kunnat genomföras tack vare noggrarm dokumentation av exponeringsförhållanden. För att möjliggöra framtida epidemiologiska studier är det viktigt att registera bl.a. exponeringspararnetrar för andra typer av undersökningar eller behandlingar (röntgen, MR, ultraljud).

Två andra studier rör exponering för radon (hemmiljö respektive arbetsmiljö). När det gäller icke-joniserande strålning bör särskilt den nationella studien kring cancerförekomst bland personer som bott nära kraftledningar respektive utsatts för magnetfält i sin arbetsmiljö nämnas. Till detta kommer en studie kring hälsoeffekter av UV- strålning som ärmu inte avslutats.

Framtida epidemiologiska undersökningar bör i ökad utsträckning kombineras med molekylärbiologiska studier av specifika strålnings- inducerade förändringar i arvsmassan.

Riskforskning m. m.

Den samhällsvetenskapliga forskningen med inriktning på strålskydds- frågor behandlar riskproblematiken i ett vidare perspektiv omfattande riskupplevelser, riskjämförelser och riskkomrnunikation. Forskningen inom detta fält är liten. En utveckling av området kan med fördel ske i samverkan med riskforskning på andra områden.

Juridiska aspekter på strålskyddsfrågor bör också tas upp.

6.5.2 Strålskyddsforskning inom medicinska områden Diagnostik

Forskning kring patient- och personalstrålskydd inom det medicinska området bedrives på flera olika håll i landet, oftast i anknytning till universitetssjukhusens och de radiofysiska institutionerna. Området är komplext bl.a. på grund av den snabba teknologiska utvecklingen, motsättningar mellan kliniska behov och strålskyddshänsyn samt stort intresse från allmänheten.

Resultaten visar på en betydande återstående potential för dos- minskning inom röntgendiagnostiken. Detta är tveklöst det samhälls- område där en strålskyddsinsats ger den största utdelningen i form av sparad stråldos. Man behöver i större utsträckning än i dag studera indikationer för röntgenundersökningar sarnt betydelsen av under- sökningarna för behandlingsresultaten.

Ett grundläggande problem i all röntgendiagnostik och nuklearrne- dicin är att man i dag saknar full förståelse för sambandet mellan pa-

tientdos och bildkvalitet. Detta är ett centralt område som kräver stora framtida forskningsinsatser. Modern teknik ställer nya krav på strål- skyddsforskning. Digital röntgenutrustning kan t.ex. ge mycket högre patientstråldoser än den utrustning som hittills använts.

Den strålskyddsinriktade forskningen kring metoder, som utnyttjar icke-joniserande strålning för patientbunden diagnostik, t.ex. MR och ultraljud har hittills varit mycket begränsade.

Strålbehandling

Forskningen med anknytning till strålbehandling gäller i första hand extern behandling med högenergetisk röntgen- och elektronstrålning. Här studeras framförallt stråldoser till organ (i patienten) som ligger långt bort från själva behandlingsvolymen. Ökad överlevnad vid strålbehandling kräver större satsningar när det gället att skydda frisk vävnad under behandlingen. Iakttagelser beträffande akuta och sena effekter på normalvävnad i samband med strålbehandling är en viktig källa till ny information om strålningseffekter, individuell skillnad i känslighet för strålning etc.

6.5.3 Strålskyddsforskning inom miljöområdet

Den radioekologiska forskningen i Sverige måste för närvarande be- traktas som relativt stark också i ett internationellt perspektiv. Detta är ett resultat av de satsningar som gjordes efter Tjemobylolyckan bl.a. utifrån krav på beredskapen mot kärnenergiolyckor. Denna forskning har också en god geografisk spridning och vi menar att den bör bibe- hållas i nuvarande omfattning. Forskningen har hittills dominerats av fältundersökningar och experiment, medan de teoretiska studierna varit färre. Det behövs en fortsatt uppföljning av effekterna i naturen även vad gäller uppskattningar av stråldoser till utsatta befolknings- grupper. Teoribildningen bör prioriteras högt. Vi menar att det finns anledning till ett närmare samarbete mellan traditionell radioekologi och de biologiskt/ekologiskt inriktade ämnena. Det finns många berö- ringspunkter på miljöområdet mellan strålskyddsforskningen och det miljöforskningsprogram som SNV svarar för. Likheterna är stora när det gäller metoder och koncept. Det är också så att strålskydds- forskningen på många områden varit föregångare till utvecklingen på

miljöforskningsområdet. Detta gäller exempelvis utveckling och tillämpning av modeller för spriding av föroreningar i luft, vatten och mark. Erfarenheter från strålskyddsforskningen har vidare varit till nytta vid utveckling av exponeringsanalyser (dosimetri) och vid riskbedömningar.

En utbyggd forskning kring haveriberedskap, beslutsfattande, konsekvensuppskattningar och informationsspridning är angelägen och även här skulle resultaten av forskning kring strålskyddsområdets speciella frågeställningar kunna bli en modell för andra områden.

Sverige har en internationellt framskjuten roll vad gäller studier av radionuklidtransporten i berggrimden genom det svenska kämavfalls- programmet som hade en tidig start (1976-1977).

Bilagor

Kommittédirektiv W

Dir. 1993z45 Utredning om forskningsverksamheten inom strålskydds- området

Dir. 1993z45

Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-22

Chefen för Miljö— och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att kartlägga forskningsverksamheten inom strålskyddsområdet i landet samt utreda strukturella frågor rörande grundforskningen av betydelse för strålskyddet.

Bakgrund

Statens strålskyddsinstitut (SSI) har enligt sin instruktion ett centralt samordnande ansvar för tillämpad strålskyddsforskning.

I sin anslagsframställning avseende budgetåret 1993/94 och i den särskilda anslagsframställningen för forskningsverksamheten åren 1993/94- 1995/96 har institutet redovisat vissa problem, främst av samordnings- och ekonomisk karaktär, som landets strålskyddsforskning belastas med. För att förbättra förutsättningarna för strålskyddsforskningen i landet har institutet därför, i nämnda anslagsframställningar, anfört skäl för att utvidga sitt eget ansvar för den tillämpande strålskyddsforskningen till att omfatta all strål- skyddsforskning, alltså även den grundläggande forskningen.

Naturvetenskapliga forskningsrådet har också föreslagit att SSI formellt skall ta ett ökat ansvar för den riktade grundforskningen, dvs. sådan grund— läggande forskning som är av betydelse för den mer målinriktade strål- skyddsforskningen (remissvar till Miljödepartementet 14 juni 1991 av- seende SSI:s rapport prioriterade verksamheter).

176

Strålskyddsforskningen har en bred tvärvetenskaplig inriktning och innefattar all forskning som syftar till ett bättre strålskydd. Det kan vara svårt att särskilja tillämpad strålskyddsforskning från grundforskning på området. Vissa skillnader finns dock. Som exempel på rent tillämpad forskning kan nämnas studier av förekomsten av radionuklider i omgivning- en efter Tjemobylolyckan, kartläggning av radonkoncentrationer i bostäder och utveckling av metoder för mätning av aktiviteter, doser och dosindika- torer, t.ex. kromosomstömingar. Exempel på grundforskning kan vara studier av biologiska effekter förorsakade av strålning, studier av upptag av radioaktiva aerosoler i lungan eller studier av vissa ekologiska processer. Man kan således utpeka viss forskning som grundläggande respektive tillämpad men mellan dessa ytterligheter finns en stor gråzon.

Strålskyddsforskningens tvärvetenskapliga karaktär innebär att en rad olika ämnesområden har anknytning till strålskyddsforskningen. I första hand berörs radiofysik, kärnkemi, strå]ningsbiologi/radiobiologi och radio- ekologi och radioepidemiologi. Dessutom har strålskyddsforskningen beröringspunkter med ämnena fysik, geologi, geofysik, byggnadsteknik och hematologi. Inom dessa skilda ämnesområden råder delvis olika förutsättningar för att bedriva forskning, men vissa likartade drag finns. Vid strålskydd och dess tillämpning inom medicinen eftersträvas en optimerad awägning mellan vinst och risk för patient och personal. Strål— skyddsforskningen utgör därför även ett arbetsområde för yrkesmedicinare och hygienikcr.

Enligt SSI finns framför allt inom forskningsområdena radiofysik, radio- ekologi och strålningsbiologi avsevärda ekonomiska svårigheter. Forskning- en inom dessa områden bedrivs endast vid ett fåtal institutioner. Antalet studenter på grund- och forskamivä har varierat under åren men är genom- gående lågt.

Ett problem inom strålskyddsforskningen år att verksamheten är splittrad på många olika discipliner. Det leder till att forskningen bedrivs i alltför små grupper, vilket kan skapa svårigheter att vinna uppmärksamhet för verksamheten, att få förståelse för den inom bredare forsknings- grupperingar och att därmed finna långsiktig finansiering för den.

Det har varit svårt för den strålskyddsanknutna forskningen att locka forskare till området. Enligt vissa bedömare har det sin förklaring just i att det är svart att fa medel för att finansiera forskningen. Naturvetenskapliga forskningsrådet har i endast begränsad omfattning beslutat om stöd till den strålskyddsanknutna forskningen. Forskningsrådet har i flera fall gjort bedömningen att strålskyddsprojekten genom sin tillämpade karaktär inte uppfyller rådets kriterier för att få stöd.

Jag anser att kunskapsutvecklingen inom strålskyddsforskningen är av stor betydelse bl.a. för den förebyggande hälso- och sjukvården. Det gäller exempelvis studier av nedfallet efter Tjemobylolyckan, förekomsten av

3

radon i bostadshus, studier av strålning från bildskärmar, kraftfält samt UV-strålning.

Vidare är det från samhällsekonomisk synpunkt naturligtvis viktigt att strålskyddsforskningen kan bedrivas effektivt.

Uppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag anfört att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att kartlägga forskningsverksamheten inom strål- skyddsområdet. Utredaren bör också diskutera och tydliggöra distinktionen mellan tillämpad, riktad och grundläggande strålskyddsforskning.

Utredaren bör beskriva situationen för strålskyddsforskningen i Sverige och analysera de problem av bl. a. samordnings- och resursmässig karaktär som beskrivits ovan. Utredaren bör vidare redovisa förslag till framtida riktlinjer för strålskyddsforskningen.

Utredaren bör bedöma behovet av insatser för grundläggande forskning. Frågor som rör forskarrekryteringen skall belysas. Förslagen skall finansieras inom SSI:s befintliga resurser för strålskyddsforskning.

Sverige deltar sedan år 1990 aktivt i EG:s strålskyddsforskningsprojekt. Utredaren bör analysera vilka effekter ett medlemsskap i EG skulle få för den svenska strålskyddsforskningen.

Flera myndigheters verksamhet påverkas av de resultat som kommer av strålskyddsforskningen. Det gäller t.ex. Socialstyrelsen och Folkhälso- institutet som arbetar med hälso- och sjukvårdsfrågor samt Statens natur- vårdsverk som arbetar med problematiken kring det uttunnande ozon- skiktet. Utredaren skall beakta berörda myndigheters behov så att strål- skyddsforskningen även i framtiden kan bidra till ett förhöjt strålskydd inom hälso- och sjukvården och till att öka kunskapen om de skadliga effekterna av UVB-strålningen.

Utredaren skall ta i beaktande de förslag och riktlinjer som regeringen presenterat i propositionerna om treårig budgettinansiering för forskning och forskarutbildning (prop. 1992/93:170) samt om löntagarfondsmedel och forskning (prop. 1992/931171). Härvid skall särskilt beaktas de riktlinjer som aktualiserar möjligheten att föra över en del av de fasta anslag till forskning som idag går till vissa institut och myndigheter till en annan finansieringsform som vidgar möjligheterna för nationell konkurrens.

Utredaren skall knyta till sig en referensgrupp med representanter från berörda institutioner och myndigheter för samråd.

Vidare skall för arbetet gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984z5), EG-aspekter i utredningsarbetet (dir. 1988z43) samt att redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 199250).

Utredaren bör redovisa sitt arbete senast den 1 mars 1994.

Jag har samrått med cheferna för Socialdepartementet och Utbildnings- departementet i denna fråga.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag här anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Miljö— och naturresursdepartementet

att tillkalla en särskild utredare, omfattad av kommittéförordningen (19761119), med uppdrag att kartlägga forskningsverksamhet inom strål— skyddsområdet i landet samt att utreda strukturella frågor rörande grund- forskningen av betydelse för strålskyddsområdet,

att besluta om referensgrupp, sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnadema skall till lika delar belasta fjortonde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar och femte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hemställan.

(Miljö— och naturresursdepartementet)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm 1993

UTREDNINGEN (M 1993105) OM FORSKNINGS- 1993-09-01 VERKSAMHETEN INOM STRÅLSKYDDSOMRÄDET

FRÅGEFORMULÄR

Med detta frågeformulär vill utredningen samla in basuppgifter som bedöms som väsentliga för kartläggningen av strålskyddsforskningen i Sverige. För redovisningen i denna enkät används den definition på strålskyddsforskning som ges i utredningens direktiv:

strålskyddsforskningen har en bred tvärvetenskaplig inriktning och innefattar all forskning som syftar till ett bättre strålskydd.

Strålskyddsforskningen kan vara tillämpad (målinriktad) såväl som riktad grundforskning. Enligt direktiven avses med

riktad grundforskning sådan grundläggande forskning som är av betydelse för den mer målinriktade strålskyddsforskningen.

Grundforskning i betydelsen sådan forskning som förekommer inom fysik, kemi, biologi mm och som utgör en grundläggande bas för all tillämpad forskning omfattas inte av denna enkät.

180

Använd gärna nedanstående inramningar för besvarande av de olika frågorna. Alternativt kan sammanställningar som redan finns tillgängliga användas i den utsträckning de är tillämpliga.

]. Om forskningen

1.1 Pågående forskning

I detta avsnitt är utredningen intresserad av att få en kortfattad beskrivning av strålskyddsforskning som bedrivits under det senaste budgetåret (1992/93). Redovisningen bör disponeras efter de forskningsområden/forskargrupper som finns vid institutionen (motsvarande), dvs det kan bli mer än ett enkätsvar från en och samma institution.

En förteckning över de vetenskapliga artiklar som publicerats de senaste sex åren bör lämnas med. Markera de fem mest centrala arbetena.

l 2 Kontakter med andra gr_upper

För att utredningen skall få en bild av forskarrniljön i vid mening ange i punktform de samarbeten som pågår dels med andra svenska forskargrupper, dels med utländska forskargrupper, särskilt grupper i EG-länder. Ange huruvida samarbetet ingår i EGs forskningsprograrn på strålskyddsområdet.

2 Forskningsstöd

2,1 Utredningen har i uppdrag att ge en bild av hur strålskyddsforskningen finansieras, dvs via fakultetsanslag (basanslag), forskningsråd, sektorsorgan, EG och övriga anslag (lokala fonder, industri mm). För att erhålla en uppfattning om utvecklingen och långsiktigheten ber vi Er ange den tid (i år) som anslaget/stödet avser. Helst bör den på separat blad bifogade tabellen utnyttjas, och data redovisas per forskningsområdeforskargrupp (i samstämmighet med punkt 11). Det finns då möjlighet för utredningen att dels redovisa slutsatser institutionsvis, dels exempelvis per forskningsområde.

2.2 Lämna om möjligt också en grov ekonomisk sammanställning för all strålskyddsforskning vid institutionen som helhet för åren 89/90 och 86/87 - summan av resp fakultetsanslag (basanslag), rådsanslag, sektorsanslag, EG och övrigt.

1986/87 1989/90 1992/93

fakultetsanslag

anslag forskningsråd

anslag sektorsorgan EG

övriga anslag

3 Forskarutbildning mm

3.1 Forskarrelgnering

Ge en sammanfattande förteckning äver aktiva forskarstuderande med angivande av datum för antagning, avhandlingens inriktning och planerad tidpunkt för disputation. Ange aktivitetsgrad i procent efter resp namn.

Ange vilka forskarutbildningskurser som anordnats de senaste tre åren (kursnamn, poäng, antal deltagare och om kursen ordnats gemensamt med andra institutioner (eller motsvarande)

3 2 Avhandlingar

Redovisa avhandlingar under den senaste sexårsperioden med angivande av författare, avhandlingens titel samt disputationsår.

Redovisa också licentiatuppsatser (författare, titel, är)

4 Övrigt

4.1 Utredningen är intresserad av att höra synpunkter på definitionen av strålskyddsforskning samt på begreppen tillämpad forskning resp riktad grundforsking på strålskyddsområdet. Vad bör man avse med grundläggande strålskyddsforskning?

4.2 Utredningen är tacksam även för andra kommentarer och synpunkter som rör strålskyddsforskningen än de som efterfrågas i detta formulär.

43 Var vänlig ange tre dagar i oktober/november som är lämpliga för ett besök av representanter för utredningen.

förslag 1: förslag 2: förslag 3:

Frågor om denna enkät kan ställas till

Sören Mattsson tfn 040/33 13 74 Leif Moberg tfn 08/763 1998

Vi tackar för att Ni fyllt i detta frågeformulär. 'Uppgiftema behövs för att ge en så rättvisande bild av strålskyddsforskningen i Sverige som möjligt, och som underlag för kommande förslag.

ST LSKYDDSFORSKNING - EKONOMISK SAMMANSTALLNING FOR 1992/93

FINANSIERINGSK-ÄLLA ANSLAG 92193 (1) ANVÄNDNING AV MEDEL ANDEL RIKTAD PERSONAL 2 UTRUSTNING GRUNDFO 3 AV TOTAL

FAKULTET Grundutbildning Forskarutbildning Övrigt

FORSKNINGSRÅD NFR

MFR FRN TFR

SJFR Cancerfonden

SEKTORSORGAN SSI

AMFO

BFR

NUTEK

OVRIGA Lokala fonder Industriellt stöd 1

[

(1) om anslaget omfattar (12 mån markera med (1), 12-24 män med (2) och >24 män med (3) efter beloppet (2) ange medel till disputerade forskare/odisputerade forskare/övrig personal (ex 500/400/400 tkr) (3) ange uppskattad andel av medlen (uttryckt i %) som utnyttjas för riktad grundforskning

4 strålsk ddsansIa-ens un nskattade andel i % av totala forskninnsanslao en till institutionen

SOU 1994:40 189 Bilaga 2 Tabell utsändningslista för enkäten ordnad i bokstavsordning efter adressat. Numreringen är densarmna som i tabellerna 5.1-5.3 och avsnitt 5.2.4 i kapitel 5. Svaret anger om institu- tionen anser sig bedriva strålskyddsforskning eller ej (—- betyder att man inte svarat).

Fullständig

Nr INSTITUTION UNIVERSITET/ENHET ORT SVAR ___—___JWL 52 ABB Atom VÄSTERÅS -- --

Arbetarskyddsstyrelsen Medicinska enheten SOLNA X 47 Arbetsmiljöinstitutet SOLNA X 47 Arbetsmiljöinstitutet UMEÅ x 44 Avd för arbetsmiljöteknik LTH LUND X Avd för diagnostisk radiologi Hälsouniversitetet LINKÖPING X Avd för diagnostisk radiologi Akademiska sjukhuset UPPSALA X 14 Avd för kärnfysik Fysiska institutionen LUND X Avd för markvetenskap SLU UPPSALA X 21 Avd för naturgeografi Umeå universitet UMEÅ X Avd för odont röntgendiagnostik Odontologiska inst JÖNKÖPING X 5 Avd för radiofysik Hälsouniversitet LINKÖPING X Avd för radiologi Hälsouniversitet LINKÖPING X 3 Avd för sjukhusfysik Karolinska sjukhuset STOCKHOLM X Avd för sjukhusfysik Centrallasarettet UDDEVALLA -- -- 38 Avd för sjukhusfysik Akademiska sjukhuset UPPSALA X 39 Avd för sjukhusfysik Centrallasarettet VÄXJÖ X Cancerepidemiologiska enheten Karolinska sjukhuset STOCKHOLM X Cancerepidemiologiska enheten Allmänna sjukhuset UPPSALA —- -- 40 Centrum för riskforskning Handelshögskolan STOCKHOLM X 41 Centrum för vetenskapsstudier Göteborgs universitet GÖTEBORG X 1 1 Enheten för miljömedicin Karolinska institutet HUDDINGE X 31 Enheten för tillämpad cell- och Umeå universitet UMEÅ X molekylärbiologi Fiskeriverket Sötvattenlaboratoriet DRO'ITNINGHOLM X 48 Försvarets forskningsanstalt SUNDBYBERG X 48 Försvarets forskningsanstalt UMEÅ X Handelshögskolan STOCKHOLM -- -- 29 Hudkliniken Karolinska sjukhuset STOCKHOLM X 42 Inst för allmän och marin mikrobiol. Göteborgs universitet GÖTEBORG X Inst för analytisk och marin kemi CTH GÖTEBORG X Inst för atomfysik LTH LUND X Inst för dermatologi och venereologi Sahlgrenska sjukhuset GÖTEBORG X Inst för diagnostisk radiologi Sahlgrenska sjukhuset GÖTEBORG X 32 Inst för diagnostisk radiologi Huddinge sjukhus HUDDINGE X Inst för diagnostisk radiologi Universitetssjukhuset LUND -- -- 24 Inst för diagnostisk radiologi Karolinska sjukhuset STOCKHOLM X 13 Inst för ekologi och miljövård SLU UPPSALA X Inst för elektrisk mätteknik Lunds universitet LUND -- -- 10 Inst för experimentell onkologi Karolinska institutet STOCKHOLM X 15 Inst för fysiologisk botanik Lunds universitet LUND X

Ja Nej

16 17

18 34 6

30 25

36 28

27 37 33 50 51

49 54 54

forts. tabell

INSTITUTION

Inst för geologi och geovetenskap Inst för geovetenskap Inst för husdjurens utfodring och vård Inst för kemisk apparatteknik Inst för klinisk kemi Inst för klinisk radiologi Inst för kärnkemi Inst för kärnkemi Inst för mikrovågsteknik Inst för miljömedicin

Inst för odontologisk röntgendiagnostik Inst för odontologisk röntgendiagnostik Inst för onkologi Inst för onkologi Inst för oorganisk kemi Inst för radioekologi Inst för radiofysik Inst för radiofysik Inst för radiofysik Inst för radiofysik

Inst för skoglig zooekologi Inst för strålningsbiologi Inst för strålningsvetenskap Inst för tillämp cell- och mol.biologi Inst för yrkesmedicin Limnologiska inst Medicinsk strålningsfysik Meteorologiska inst Odontologiska inst Odontologiska kliniken

Onkologiska inst Onkologiska kliniken Onkologiska kliniken Onkologiska kliniken Onkologiskt centrum

Radiofysikavdelningen Radiologiska avd Radiumhemmet Regionsjukhuset Röntgenavdelningen

Röntgendiagn avd Röntgenkliniken Statens geotekniska institut SMHI Statens livsmedelsverk Statens naturvårdsverk Statens strålskyddsinstitut Studsvik Ecosafe Studsvik Nuclear AB Svensk kämbränslehantering

UNIVERSITET/ENHET

Stockholms universitet Uppsala universitet SLU KTH SLU SLU CTH KTH CTH

Karolinska institutet Tandvårdshögskolan Radiumhemmet Akademiska sjukhuset KTH SLU Sahlgrenska sjukhuset Universitetssjukhuset Malmö allmänna sjukhus Umeå universitet

SLU Stockholms universitet Uppsala universitet Umeå universitet Universitetssjukhuset Uppsala universitet Karolinska institutet Stockholms universitet Göteborgs universitet Tandläkarhögskolan

Sahlgrenska sjukhuset Regionsjukhuset Universitetssjukhuset Malmö allmänna sjukhus Norrlands universitetssjukhus Regionsjukhuset Regionsjukhuset Karolinska sjukhuset

Barnklin, Östra sjukhuset

Malmö allmänna sjukhus Danderyds sjukhus

ORT

STOCKHOLM UPPSALA ALNARP STOCKHOLM UPPSALA UPPSALA GÖTEBORG STOCKHOLM GÖTEBORG STOCKHOLM

HUDDINGE MALMÖ STOCKHOLM UPPSALA STOCKHOLM UPPSALA GÖTEBORG LUND MALMÖ UMEÅ

UMEÅ STOCKHOLM UPPSALA UMEÅ LINKÖPING UPPSALA STOCKHOLM STOCKHOLM GÖTEBORG UMEÅ

GÖTEBORG LINKÖPING LUND MALMÖ UMEÅ

ÖREBRO UMEÅ STOCKHOLM ÖREBRO GÖTEBORG

MALMÖ DANDERYD LINKÖPING NORRKÖPING UPPSALA SOLNA STOCKHOLM NYKÖPING NYKÖPING STOCKHOLM

SVAR

XXI XXX: >4>C

>4>4>C>4 XXNXX XX:

l>€>€>€l

| |

>C

>4 >(le XXI

XX:

XXX

X

>€>C

>4>4

forts. tabell

Nr INSTITUTION UNIVERSITET/ENHET ORT SVAR ___—___]fi—Nei—

Sveriges geologiska undersökning STOCKHOLM -- -- Tumörbiologi Karolinska institutet STOCKHOLM -- -- 55 Vattenfall VÄLLINGBY X Veterinärmedicinsk näringslära SLU UPPSALA X 23 Växtbiologiska inst SLU UPPSALA X 45 Yrkes- och miljömedicinska kliniken Universitetssjukhuset LUND X 46 Yrkes- och miljömedicinska kliniken Regionsjukhuset ÖREBRO X

Vad är strålskyddsforskning? Definition av forskning och utveckling (FoU)

Följande generella definitioner av begreppet forskning och utveckling (FoU) har utvecklats inom OECD och används bl.a. av Statistiska centralbyrån vid redovisning av forskningsstatistik.

Forsknings- och utvecklingsverksamhet definieras som verksamhet på systematisk grundval för att öka fonden av vetande. I FoU inräknas att utnyttja detta vetande för nya användningsområden och att åstadkomma nya eller förbättrade produkter, system eller metoder. Schematiskt kan FoU delas upp i följande tre komponenter.

grundforskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Detta begrepp innefattar både ren grundforskning (eng. pure basic research), där ingen restriktion finns vad gäller forskningens inriktning, och rik- tad grundforskning (oriented basic research) där forskningens inrikt- ning är att lägga en grund som kan tänkas ge en tillämpning.

tillämpad forskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte

utvecklingsarbete: att systematiskt och metodiskt utnyttja forsk- ningsresultat, vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, nya processer och nya system eller väsentliga förbättringar av existerande sådana.

Hur har strålskyddsforskning definierats tidigare?

Strålskyddsforskning som samlande beteckning för forskning som rör skyddet mot strålning blev i Sverige mer allmänt använd under 1960- talet. År 1963 inrättade Kungliga vetenskapsakademien en särskild

Nationalkommitté för strålskyddsforskning som fortfarande är verksam.

Den 1 juli 1976 erhöll Statens strålskyddsinstitut (SSI) formellt an- svaret för den tillämpade strålskyddsforskningen. Ansvaret omfattar både frågeställningar inom kämenergiområdet och inom övriga områden på Strålskyddsområdet. De senare omfattar såväl joniserande strålning som icke-joniserande strålning.

Begreppet strålskyddsforskning diskuterades av Radiobiologiut- redningen. I dess betänkande (Radiobiologisk forskning m.m., Ds U 198116) sägs bl.a. att strålskyddsforskningen är inriktad på att ge kun- skaper om människans Strålningsmiljö och strålningens verkningar. Dessa kunskaper används sedan i utvecklingen av förbättrad metodik och för kontroll och reduktion av människans strålbelastning och de skadliga verkningarna av denna. Strålskyddsforskningens resultat är också underlag för beslut om gränsvärden och skyddsåtgärder. I detta ingår också riskanalyser.

Det Sägs vidare att utgångspunkten för strålskyddsforskningen är ett praktiskt strålskyddsproblem som ska ges en vetenskapligt grundad lösning. 1 en del fall kan detta kräva grundforskningsinsatser. Grundforskningen är i detta fall underordnad ett visst syfte och resul- taten avses få betydelse inom strålskyddet. Man kallar detta riktad grundforskning.

Det konstaterades vidare att strålskyddsforskningen är beroende av att det vid universiteten bedrivs grundforskning av hög klass inom många av naturvetenskapens ämnesområden som matematik, fysik, kemi, biologi och geovetenskaper. Detta gäller kompetens, arbetsme- todik och grundläggande kunskaper. Beroendet av aktiv naturveten- skaplig forskning delar strålskyddsforskningen med många andra till- lärnpade forskningsområden.

Begreppet strålskyddsforskning berörs också av utredningen om kärnkraftberedskapen (Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor, SOU 1989z86). I betänkandet sägs om strålskyddsforskningen, delvis betingat av utredningens uppdrag, att denna forskning är inriktad på att ge kunskaper om strålningsmiljön och strålningens verkningar. Denna kunskap kan bl.a. utnyttjas för att förbättra metodik och kontroll och för att reducera de storskaliga verkningarna av strålning. Strålskyddsforskningen är till sin natur målinriktad men vissa pro- blemställningar kräver insatser även av grundforskningskaraktär. Strålskyddsforskningen är för sin utveckling beroende av den grund—

forskning som sker vid universitet och högskolor inom en rad naturve- tenskapliga ämnesområden.

De definitioner på strålskyddsforskning m.m. som förekommit i andra sammanhang är mer operationella, dvs. de anger områden och frågeställningar som omfattas av strålskyddsforskningen. På samma sätt anges sådana områden som inte tillhör strålskyddsforskningen.

Definition i utredningens direktiv

I direktiven till denna utredning definieras strålskyddsforskning på föl- jande sätt: "strålskyddsforskningen har en bred tvärvetenskaplig in- riktning och innefattar all forskning som syftar till ett bättre strål- skydd".

Den tvärvetenskapliga karaktären innebär att en rad olika ämnes- områden har anknytning till strålskyddsforskningen. I första hand berörs radiofysik, kärnkemi, strålningsbiologi, radioekologi, och ra- dioepidemiologi. Dessutom finns beröringspunkter med fysik, geologi, geofysik, byggnadsteknik och hematologi. Såväl joniserande som icke- joniserande strålning omfattas. Strålskyddsforskningen har vidare kon- taktytor mot icke-tekniskt/naturvetenskapliga ämnen som exempelvis riskforskning.

I direktiven definieras riktad grundforskning som "sådan grundläggande forskning som är av betydelse för den mer målinriktade strålskyddsforskningen"

Definition i enkäten och några synpunkter

För att samla in ett grundmaterial till vår kartläggning av strålskydds- forskningen i landet har vi distribuerat en enkät till forskargrup- per/institutioner som vi på förhand bedömde utföra strålskyddsforsk- ning. Denna enkät behandlas närmare i kapitel 1.3. För enkäten utnytt- jades i huvudsak den definition som används i utredningsdirektiven. Grundforskning i betydelsen sådan forskning som förekommer inom fysik, kemi, biologi m.m. och som utgör en grundläggande bas för all tillämpad naturvetenskaplig forskning omfattades inte av enkäten.

I enkäten inbjöd vi till synpunkter på dessa definitioner. Vi har fått ett flertal synpunkter från vilka man kan urskilja ett mönster enligt följande.

En generell defnition. I några enkätsvar instämde man i den givna definitionen och fann det också naturligt att en generell definition av begreppet strålskyddsforskning även innebär möjlighet till olika tolkningar och ger upphov till diffusa gränsdragningar. I flera enkätsvar har man angivit en alternativ definition med innebörden "all forskning som ökar vår kunskap om strålningens verkningar på männi- ska, djur och miljö och som kan vara av värde för att förbättra strål- skyddet".

De traditionella defmitionema på tillämpad och grundläggande forskning kan väsentligen utnyttjas. Detta innebär då att den grundläg- gande forskningen befinner sig betydligt längre från strålskyddet och frågan om huruvida resultaten kommer att bidra till ett bättre strål- skydd är mer svårbedömd än för den tillämpade forskningen.

I något fall har man även tagit hänsyn till att grundforskning är av mer långsiktig karaktär (flera år). För tillämpad strålskyddsforskning har nämnts att den gärna bör ha en regional spridning och ske exem- pelvis i samverkan med regionala och lokala myndigheter.

En operativ definition. Strålskyddsforskning (tillämpad och grundläggande) definieras i form av konkreta exempel från olika om- råden. Enligt vår uppfattning belyser dessa exempel på ett tydligt sätt strålskyddsforskningens bredd och komplexitet. Samtidigt visar de på hur denna forskning kan uppfattas beroende på forskarens verksam- hetsområde. Ett urval av sådana definitioner är

- strålskyddsforskning är att studera processer inom strålningsbiologi, radioekologi, radiokemi, strålningskemi och radiofysik för såväl joniserande som icke-joniserande strålning där såväl teoretisk som reell och psykologisk inverkan på människor och miljö beaktas - strålskyddsforskning innefattar basala cell- och molekylärbio— logiska effekter av strålning, joniserande såväl som icke- joniserande - strålskyddsforskning innefattar mätteknik och dosimetri för såväl joniserande strålning som icke-joniserande strålning - gnmdläggande strålskyddsforskning är studier av biokemiska och ekologiska processer som styr upptag och fördelning av radioaktiva ämnen i djur, studier av direkta Strålskador på animalieproducerade

djur; tillämpad forskning handlar om möjligheterna att påverka dju- rets upptag och fördelning av aktivitet - Strålskyddsforskning innefattar kartläggning av biologisk effekt, undanröjande av onödiga stråldoser t.ex. optimering av strålbe- handling där tumörkontrollen kan ökas utan motsvarande ökning av antalet Strålskador, samt utveckling av metoder för att förutsäga biologisk effekt

En intressant synpunkt ur enkätsvaren som rör strålskydds- forskningens tvärvetenskapliga karaktär är att strålning och strålnings- effekter kan hänföras till det naturvetenskapliga området, men frågan om skyddi sin grund är samhällelig. Talar man om strålskydd kommer man direkt in på normer, kriterier och bedömningar som fastställs och görs av människor. Studier av hur detta görs utförs av samhällsvetare och bör innefattas i strålskyddsforskning.

Tidigare utredningar som berört strålskyddsforsk- ningen

Från slutet av 1950-talet finansierades strålskyddsforskningen väsentligen av det dåvarande Statens råd för atomforskning (AFR). År 1977 upphörde Atomforskningsrådet och dess uppgifter övertogs av Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR). Den medicinska strålskyddsforskningen kunde erhålla anslag hos MFR och Cancer- fonden. Framförallt under 1960-talet stöddes också viss strålskydds- forskning av SJFR. AMFO gav redan under 1970-talet stöd till projekt rörande effekterna av icke-joniserande strålning. Under 1970—talet (1972-75) bekostades strålskyddsforskning som rörde kärnkraften också via Delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kämsäkforsk).

I samband med förändringar av Statens strålskyddsinstitutets uppgifter och organisation lades den 1 juli 1976 ansvaret för den till— lämpade strålskyddsforskningen på institutet (prop 1975/76:123). Ett viktigt skäl för detta var att sektorsmyndigheten för sin myndighetsut- övning behövde tillgång till vetenskapligt grundade resultat. SSI över- tog därmed ansvaret för strålskyddsforskning relaterad till använd- ningen av kärnenergi från Delegationen för forskning rörande käm- kraftens säkerhets- och miljöfrågor som awecklades. Under en kortare

övergångstid låg ansvaret hos Nämnden för energiproduktions- forskning (NE). Den kämkraftrelaterade forskningen finansierades redan från början via avgifter från ägarna av kärnkraftverken. Storleken på anslaget fastställes årligen av riksdagen. SSI fick 1976 också ansvar för övrig tillämpad strålskyddsforskning inklusive pro- blemställningar som rör icke-joniserande strålning. Denna del av strålskyddsforskningen finansieras via statsanslag. Från 1976 har SSI en rådgivande forskningsnämnd till sin hjälp i bedömningen av de uppdrag som beställes. Nämnden utses av regeringen.

I samband med att SSI fick ansvaret för den tillämpade strål- skyddsforskningen sades emellertid inte något om finansieringen av den mer grundläggande strålskyddsforskningen. Berörda forsknings- råd vid denna tidpunkt var i första hand APR (1977 införlivat med NFR) samt delvis NFR, SJFR och MFR.

Radiobiologiutredningen Utredningens förslag

Radiobiologiutredningen avgav sitt betänkande i juni 1981 (Radiobiologisk forskning m.m., Ds U 1981:6). Utredningen redo- gjorde för pågående forskning uppdelad i grundforskning och tillämpad forskning sarnt gränsområden däremellan. Vidare redovisades finansieringen av forskningen liksom utbildnings- Situationen och rekryteringen av forskarstuderande. Den pågående forskningen i landet ställdes i relation till internationell forskning inom området.

Utredningens förslag syftade till att konsolidera befintliga resurser genom permanentning av vissa tjänster och till att förstärka resurserna för grundforskningen genom omfördelning av medel från tillämpad forskning till grundforskning. Utredningen framhöll att det grund- läggande problemet för strålskyddsforskningen är hur grundforsk- ningen skall kunna förstärkas så att kompetens och kunskaper kan vidmakthållas och utvecklas. Till förslagen hörde mer i detalj bl.a.

- att den personliga professuren (för Lars Ehrenberg) vid strålningbiologiska institutionen, Stockholms universitet, omvand- lades till en permanent professur

- att institutionen för radioekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) borde utgöra centrum för radioekologi med särskild inriktning mot kulturekosystem, och att den vakanta professuren tillsattes

- att det i instruktionen för Statens strålskyddsinstitut gjordes ett tillägg som innebar att institutet även bör uppmärksamma den grundläggande strålskyddsforskningen och också satsa medel på detta område.

Formerna för förslaget om SSI och grundforskningen diskuterades. Det bedömdes vara viktigt att prioriteringen av ansökningar om forskningsbidrag lades utanför SSI. Motiveringen för detta ställnings- tagande var att undvika varje form av sammanblandning av myndig- hetens verksamhet med den obundna forskningen. Ansökningar om bidrag till forskningsprojekt skulle förslagsvis kunna behandlas i nära samarbete med NFR när det gäller den naturvetenskapligt inriktade delen av den grundläggande strålskyddsforskningen.

Utredningen konstaterade vidare att det effektivaste sättet att garantera kapacitet och flexibilitet inom utbildningen är att vidmakt- hålla forskningen inom de undersökta ämnesområdena på en hög nivå. Samarbetet mellan radiofysiker, radioekologer och andra biologer i forskningsprojekt med radioekologisk inriktning borde enligt utred- ningen förbättras.

Resultat av radiobiologiutredningen

Resultaten av radiobiologiutredningens förslag blev mycket få, och särskilt gäller detta förslagen som rörde den grundläggande strål- skyddsforskningen.

Tjänster

När det gäller de två föreslagna professurema följdes utredningens förslag - professuren i strålningsbiologi permanentades och professu- ren i radioekologi tillsattes. Fram till Tjemobylolyckan 1986 har också forskningen vid den radioekologiska institutionen väsentligen behand- lat kulturekosystemen. (Den nuvarande situationen för professuren i

strålningsbiologi vid Stockholms universitet behandlas i kap 2.7.1 och bilaga 5).

Samarbetet NFR-SSI

Utredningens förslag att ändra SSI:s instruktion så att SSI även skulle uppmärksamma den grundläggande strålskyddsforskningen genomför- des inte. Däremot inleddes 1984/85 ett samarbete mellan NFR och SSI som innebar att NFR utifrån sina kriterier delade ut anslag till grund- läggande strålskyddsforskning. Ekonomiskt grundades samarbetet på att SSI erhöll 500 tkr i ökade anslag med hänvisning till bl.a. behovet av stöd till grundläggande strålskyddsforskning. I praktiken kom ytter- ligare medel att tillskjutas av SSI och de uppgick till knappt 1 mkr per år. Samarbetet pågick till 1992/93, men avtrappades successivt under de senaste åren, bl.a. beroende på det samarbete med EU och dess strålskyddsprograrn som inleddes 1990.

Inom samarbetet mellan NFR och SSI definierades aldrig begreppet "grundläggande strålskyddsforskning". Vissa gränsdragningar gjordes dock:

Områden som klart innefattades i grundläggande och/eller allmänt kunskapsuppbyggande forskning var dosimetri, dos-verkansamband, radioekologi, metodik för riskuppskattning och riskjämförelser

Exempel på områden som inte ingick var biologiska strålskadors uppkomst och utveckling samt nuklearteknik för medicinskt och tekniskt bruk.

Utredningen om kämkraftsberedskapen Utredningens förslag

Denna utredning hade i uppdrag att göra en samlad bedömning av kra— ven på beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen. Sambandet med beredskapen mot allvarliga kemiska olyckor var med i bedöm- ningen. I utredningens betänkande (Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor SOU 1989:86) beskrivs hotbilden och lämnas i olika avsnitt dels förslag till åtgärder vid alla slags allvarliga olyckor, dels förslag till åtgärder vid utsläpp av radioaktiva ämnen samt dels en redogö-

reslse för ekonomi m.m.. I huvudavsnittet om förslag till åtgärder vid utsläpp av radioaktiva änmen ingår också ett kapitel om forskning.

I sina sammanfattande bedömningar rörande strålskyddsforsk- ningen föreslog utredningen förstärkningar avseende kompetensen vid ett antal forskrringsinstitutioner, säkerställande av tillgången på kvalificerade mätresurser i landets olika regioner och förbättring av möjligheterna för centrala myndigheter att se till att forskning som gäller kärnkraftberedskapen kommer till stånd. Utredningen föreslog att Strålskyddsinstitutet skulle få i uppdrag att svara för programmets genomförande.

Det Sägs vidare att SSI har det övergripande ansvaret för den målinriktade strålskyddsforskningen, men att SSI däremot inte har nå- got ansvar för grundforskrringen. Enligt utredningen borde SSI inte heller få något sådant ansvar. Detta motiveras av att det är viktigt att grundforskningen bedrivs som obunden forskning vid universitet och högskolor.

Utredningen presenterade ett förhållandevis detaljerat förslag till prioriterade områden för forskningen som omfattade huvudområdena luftspridning av radioaktiva ämnen, studier av radioaktiva ämnens fysikaliska och kemiska form, jordbruksradioekologi, renforskning, skogens radioekologi, studier av sjö- och havsekosystem, samt Studier av radioaktiva ämnen i tätbebyggda områden.

Det framhölls också som viktigt med fortsatt forskning på dosi- metriområdet och saneringsområdet.

Utredningen om kärnkraftberedskapen underströk vikten av att det firms kompetenta forskare och kvalificerad mätutrustning att tillgå i landet i händelse av en olycka som leder till utsläpp av radioaktiva ämnen. Man förordade också en utökad samverkan med ämnesområden utanför det traditionella strålskyddsområdet.

Utredningen ansåg det ytterst angeläget att resurser tillfördes forskningen omedelbart så att en ytterligare nedgång i antalet forskar- studerande inom strålskyddsforskningen kunde förhindras. Totalt fö- reslogs ett årligt tillskott på 8 mkr.

Resultat av förslagen från utredningen om kärnkraftberedskapen vad gäller forskning

Stöd till mätverksamhet

Strålskyddsinstitutet erhöll budgetåret 1991/92 ett engångsanslag på 1,25 mkr för att använda som stöd till kvalificerad mätutrustning inom den svenska beredskapen mot kärnenergiolyckor. Efter samråd med NFR fördelades medlen mellan FOA i Umeå, institutionen för radioekologi i Uppsala samt radiofysikinstitutionema i Lund och Malmö. Medlen användes för komplettering av kvalificerad mät- utrustning.

Kompetensbevarande stöd

Från och med budgetåret 1992/93 erhåller SSI 3 mkr per år i tre år att användas för bibehållande av kompetens inom i första hand radioekologiområdet. Medlen utnyttjas för att bekosta nio doktorandtjänster vid följande institutioner: skoglig zooekologi vid skogshögskolan i Umeå (inriktning skogens radioekologi), FOA i Umeå (skog—stråldos), radioekologi i Uppsala (två tjänster, jordbrukets radioekologi), naturgeografi vid Uppsala universitet (insjöars radioekologi), radiofysikinstitutionen i Lund (två tjänster, kustnära radioekologi och mätteknik), radiofysikinstitutionen i Malmö (stråldoser till befolkningen) samt kärnkemi vid Chalmers i Göteborg (mätteknik särskilt svårmätbara nuklider).

Forskningsmedel till de centrala myndigheterna

Utredningens förslag om ytterligare medel till centrala myndigheter för att användas till forskningsuppdrag har inte genomförts.

Om strålskyddslagstiftningen

För fullständighetens skull vill vi slutligen kort nämna något om lag- stiftningen på strålskyddsområdet. I december 1985 lade utredningen

om översyn av strålskyddslagstiftningen fram Sitt betänkande (Ny strålskyddslag, SOU 198558). Den följdes i februari 1988 av en re- geringsproposition (prop. 1987/88z88). I den nya Strålskyddslagen (SFS 1988:220) som trädde i kraft den 1 juli 1988 sägs att syftet med lagen är att människor, djur, och miljö skall Skyddas mot skadlig verkan av strålning. Lagen gäller såväl joniserande strålning som icke- joniserande strålning. Enligt Strålskyddslagen avses med joniserande strålning gammastrålning, röntgenstrålning, partikelstrålning eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning. Med icke— joniserande strålning avses optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning. Den nya Strålskyddslagen innebär att behövliga skyddsåtgärder mot strålning skall kunna vidtagas med stöd av lagen allt eftersom kunskaperna om strålningens effekter ökar. Statens strålskyddsinstitut är ansvarig myndighet. Förhållandet till annan lagstiftning och samverkan med andra myndig- heter behandlas i regeringens proposition.

Bilaga 4 Erfarenheter av svenskt samarbete med EU inom strålskyddsforskningens område.

Bakgrund

EU har sedan 1960-talet inom ramen för EURATOM-avtalet ett sär- skilt program för strålskyddsforskning inom området joniserande strålning, vilket hittills löpt i 5-års perioder. Programmets målsättning är att samordna europeisk strålskyddsforskning, att främja kunnande och utbildning inom området (t.ex. genom att anordna konferenser och kurser), samt att bidra till kunskapsöverföring mellan de ingående län- derna.

Under pågående period (det tredje ramprogrammet) ingår strål- skyddsforskningen som ett av två delområden inom programmet Nuclear Fission Safety. Programmets namn är något olyckligt, efter- som inte enbart kärntekniskt relaterade frågor behandlas. Enligt upp- gift räknar man inom EU med att programmet Nuclear Fission Safety kommer att finnas kvar inom fjärde ramprogrammet, men att struktu- ren eventuellt kommer att förändras något. Vid sidan av det reguljära programmet har sedan 1991 ett så kallat "Tjemobylprojekt" pågått. Detta är helt inriktat på forskning i anslutning till olyckan i Tjernobyl 1986, och målsättningen har mer och mer kommit att fokuseras mot frågor rörande beredskap mot olyckor, motåtgärder och sanering av områden som kontaminerats av radioaktiva ämnen. Ungefär hälften av anslagna pengar går här till forskare från Ryssland, Ukraina och Vit- ryssland. Från 1993 finns dessutom ytterligare ett projekt (PECO) som går ut på att stödja vissa forskargrupper från länder i Östeuropa utan- för det forna Sovjetunionen.

Sverige ansökte inför perioden 1990 - 1994 om att få delta som associerad medlem, och beviljades detta. På grund av interna ekono- miska förhållanden inom EU kunde kontrakt tecknas endast för perio- den 1990 - 1991. Sverige ansökte 1991 om att på samma sätt få delta

206

under den resterande perioden fram till och med 1994. Denna ansökan har ännu inte (februari 1994) lett till ett nytt avtal. Trots att Sverige inte formellt deltagit efter 1991 har i praktiken det vetenskapliga sam- arbetet kunnat bedrivas nära nog som om vi vore associerade till pro- grammet även under dessa år. Den stora skillnaden rör finansieringssi- tuationen - några pengar har ännu i februari 1994 inte kunnat överfö- ras till de svenska grupperna.

Ett trettiotal svenska grupper sökte medel från EU inför program- mets start 1990. Cirka hälften av dessa fick sina ansökningar bevil- jade. Totalt delades för de två första åren ut cirka 5,5 mkr till de svenska grupperna. Fördelningen beslutas av tjänstemännen inom kommissionen (DG XII/F/6) efter hörande av en rådgivande grupp (CGC 10), sammansatt av delegater från de deltagande länderna. Sve- rige har två representanter i CGC 10, vilka även efter 1991 deltar i gruppens arbete, men nu formellt som observatörer. CGC 10 samman- träder ett par gånger om året för att ta ställning till ansökningar och avrapporteringar. Vid dessa tillfällen kan också nationella experter delta som stöd för de nationella delegaterna. Allmänt kan sägas att man från kommissionens sida tar stor hänsyn till de synpunkter som förs fram från medlemmarna i CGC 10. Diskussionen vid mötena är i de flesta fall mycket öppen.

Programmets innehåll

Forskrringsprogramrnets struktur har varierat något mellan de olika femårsprograrnrnen. Programmet 1990 - 1994 är indelat in på följande sätt:

1. Exponering av människa 1.1 Mätning och tolkning av stråldos 1.2 Radionukliders uppträdande i miljön

II. Strålningens konsekvenser på människa; bedömning, prevention och behandling 11.1 Stokastiska effekter 11.2 Icke stokastiska effekter 11.3 Strålningseffekter på organismer i utveckling

111.Risk och hantering av strålning III.1 Uppskattning av exponering och risk (inkl. radon i bostäder) III.2 Optimering och management i strålskydd

Anslagen har fördelats så att en dryg tredjedel har lagts vardera på områdena I och 11. Den något lägre insatsen inom område 111 beror huvudsakligen på svårigheten att finna goda projektförslag inom detta område. Inom område II har merparten av pengarna gått till delområde 11.1. Inom område I och 111 har däremot fördelningen varit ganska jämn över delområdena.

Anslagen till de svenska grupperna har grovt räknat fördelat sig med 40 % på område I, 20 % på område II och 40 % på område 111. Detta motsvarar intressant nog snarare mer hur SSI lagt ut forsknings- projekt än fördelningen av EUs medel totalt.

Nationell finansiering

Forskningsprogrammet bekostas genom att de deltagande länderna belastas i proportion till sina respektive bruttonationalprodukter vid en given tidpunkt. Sverige bidrog under 1990-1991 med 4,2 % av pro- grammets budget. För perioden 1992 - 1994 är motsvarande siffra knappt 4 % . Kostnaderna för Sverige för hela perioden 1990 - 1994 beräknas bli cirka 19,8 mkr.

Av strålskyddsprograrnrnets totala budget används mellan 15 och 20 procent till administration och utbildningsverksamhet. Resterande andel går tillbaka till forskare i de deltagande länderna. Den relativa återföringen av dessa medel varierar något mellan de olika länderna, dock knappast med mer än omkring 20 procent. Det kan noteras att Sverige för perioden 1990-1991 inte behövde bidra till administration och utbildning, vilket man dock måste göra i det fortsatta arbetet. För perioden 1992-1994 tillämpas dessutom en paragraf som säger att varje forskargrupp från EFTA-länder skall betala 5 000 ECU (] ECU är ungefär 9 kr i mars 1994) av sina projektpengar till EU.

Varken Tjemobylprojektet eller PECO finansieras med forsk- ningsmedel utan i stället med pengar av biståndskaraktär. Sverige har, som land utanför EU, hittills inte belastats med några kostnader för dessa projekt. Den situationen kommer dock att förändras inom fjärde ramprogrammet (se nedan). Det kan också tilläggas att behandlingen i

CGC 10 av dessa projekt skett endast inom en ad hoc grupp med en deltagare från varje land. Styrningen från kommissionens sida har här också varit betydligt hårdare än när det gäller projekt inom det ordi- narie programmet. Tjemobylprojektets totala budget för åren 1993 och 1994 är 7,5 miljoner ECU och för PECO cirka 1,8 miljoner ECU.

Utvärdering av forskningsprogrammet

EU låter regelmässigt utvärdera forskningsprograrnmen med hjälp av internationella expertgrupper. Den senaste utvärderingen har gällt pe- rioden 1987 - 1991. Expertgruppema har uttalat sig om kvaliten på forskningen, om hur programmet har skötts från EU:s sida, samt om hur konsistent programmet är med EU:s policy och principer. Genom- gående har programmet fått positiva utlåtanden.

Positiva erfarenheter av EU:s forskningsprograrn

Den största fördelen med att svenska grupper deltar i EU-prograrnmet ligger i de möjligheter till kontaktskapande och samarbete som drivs fram. De ingående grupperna måste samarbeta med varandra. Alla projekt är flemationella (rent nationella projekt stöds inte med dessa pengar), och koordinationsmöten ingår som en tvingande del i arbetet. Svenska forskare har genom samarbetet fått en helt annan insyn än tidigare i viktiga delar av den europeiska forskningsverksamheten ur strålskyddssynpunkt .

Det förefaller också som om en stor majoritet av de svenska grup- per som deltagit i samarbetet inom EG-prograrnmet uppfattat det som stimulerande, kanske delvis på grund av det tydliga engagemang i forskningen som visas upp från sekretariatet i Bryssel. Grupperna sti- muleras och sporras till arbete, och resultat efterfrågas på ett helt annat sätt än vad som är fallet till exempel när det gäller forsknings- rådsfinansierad forskning i Sverige.

En annan stor fördel, kanske främst då sett från myndighetshåll, är att svensk strålskyddsforskning kunnat jämföras med europeisk, såväl vad gäller kvalitet som inriktning. Det har visat sig att de svenska insatserna står sig gott i internationell konkurrens. Inom vissa områden har Sverige en ställning i främsta ledet. Inriktningen av det svenska

programmet för tillämpad strålskyddsforskning, så som det utformats av SSI under de cirka 15 år ansvaret legat där, stämmer i sina huvud— drag väl överens med EU-programrnet.

Några skillnader finns dock: Inom SSI:s program behandlas strål- skyddsrelaterade frågor rörande avfall från kärntekniska anläggningar, och nedläggning av kärntekniska anläggningar. Inom EU drivs dessa projekt inom det andra av de två delprogrammen inom Nuclear Fission Safety. Sverige är inte associerat till detta delprogram. Strålskydds- forskning rörande icke-joniserande strålning bekostas i viss omfatt- ning inom SSI:s program. Inom EU finns forskningen rörande icke- joniserande forskning inom de traditionella naturvetenskapliga forsk- ningsprograrnmen. Någon direkt strålskyddsforskning är det här knap- past tal om, men observansen på dessa frågor har dock höjts under se- nare år. Biomedicinsk forskning har traditionellt haft en stark, om än avtagande, ställning inom EU:s strålskyddsforskningsprograrn. Denna typ av forskning bedrivs dock endast inom ett relativt begränsat antal EU-länder.

Negativa erfarenheter

Den dominerande negativa aspekten på det hittillsvarande samarbetet är den jämfört med svenska förhållanden ganska omständliga byråkrati som bland annat tar sig uttryck i en myckenhet av formulär och mycket långa handläggningstider. Tiden för även en enkel utbetalning kan vara över ett halvt år vilket är svårt att acceptera. För svenska forskares del har ju de ekonomiska frågorna dessutom varit osedvanligt komplicerade på grund av de långa förhandlingar som föregått svensk associering till forskningsprogrammet.

Den negativa aspekten på det uttalade kravet på samordning mellan de ingående forskargruppema är risken för onödig likriktning av forskningen. På flertalet forskningsområden är detta förmodligen ett ganska akademiskt problem. Ställer man den i relation till EU-pro- grarnmets forskning gentemot de nationella forskningsinsatsema i öv- rigt blir den dock intressant. 1 och med att man inom EU-programmet driver kravet på internationella grupper och samordning av forsk- ningen så blir forskningen i hög grad sameuropeisk, något som också uttalat eftersträvas. Men det betyder att den i hög grad inriktar sig på frågestälhiingar som är mycket gemensamma de olika länderna emel-

lan. Det är alltså inte bara så att nationella frågeställningar inte behandlas, utan också så att de frågeställningar som tas upp delvis for- muleras så att den nationella tillämpningen minskas.

En annan sida av kravet på multinationalitet är att sarnmansättning- en av forskare inom de olika projekten i ganska stor utsträckning kommer att styras av vad man kan kalla politiska, snarare än av rent vetenskapliga, hänsyn. Det är ur EU-synpunkt angeläget att i de flesta projekt kunna engagera även grupper från länder med en svagare ställning inom området, vilket med nödvändighet irmebär att en lång rad med kompetenta forskargrupper blir förbigångna. Till detta kom- mer dessutom att den klassiska motsättningen mellan nord och syd in- om EU gör att man är angelägen att försöka bredda projektgruppema även geografiskt.

Det 4:e ramprogrammet och strålskyddsforskningen

Den framtida strålskyddsforskningen inom EU kommer helt att styras av vad som slutligen läggs fast i det s.k. fjärde ramprogrammet. Detta är ännu inte fastlagt (februari 1994). Vid diskussioner om innehållet har det dock framskymtat att det finns starka krafter som önskar styra in programmet mot fortsatt stora insatser kopplade till följderna av Tjemobylolyckan 1986 i det forna Sovjetunionen, men framförallt mot mer kortsiktigt tillämpbara resultat.

Det finns naturligtvis inga besked att få om vad som skulle ligga bakom denna förändring i inriktningen, men det ligger nära till hands att gissa på ekonomiska orsaker. Programmets finansiering skulle med säkerhet underlättas om mer icke vetenskapliga målsättningar ställdes upp. Vilka skälen än må vara måste man från vetenskaplig synpunkt beklaga om de signaler som hörts blir verklighet. Kortsiktiga mål bör inte i större omfattning än vad som hittills varit fallet styra EU-pro- grammet, som har sin potentiella styrka i frågor av övergripande och oftast långsiktiga frågor. Och den forskning som förläggs till områden i närheten av Tjernobyl ger möjligen vissa fördelar vad gäller möjlig- heter till fältmätningar av några viktiga nuklider, men de praktiska svårigheterna är ofta så stora att det uppväger fördelarna. Därtill kommer den personliga risken för deltagande forskare, ett problem som bör uppmärksammas i högre grad än vad som hittills skett.

Bilaga 5 Historik över strålningsbiologin i Sverige

Radiofysiken hade genom Rolf Sievert fått en stark Ställning i Sverige och han insåg tidigt nödvändigheten av ett samarbete mellan radiologer, radiobiologer och fysiker.

Arne Forssberg påbörjade 1929 sina strålningsbiologiska arbeten. De första studierna handlade om dosratens betydelse för den biologiska effekten. Andra områden av relevans var kliniska försök över syrgasens betydelse för strålkänsligheten hos tumörer liksom studier av strålskyddande ämnen. Allt detta är fortfarande högaktuellt. Senare arbetade Forssberg med mera grundläggande forskning, att försöka klarlägga vad som händer biokemiskt de första sekunderna efter en bestrålning.

Radiobiologin etablerades som självständigt ämne när Forssberg 1958 utnämndes till laborator vid Karolinska institutet. Han erhöll 1963 en personlig professur vid institutet. Arne Forssberg pensio- nerades 1971 och efterträddes året därpå av Bernhard Tribukait. I samband med nybesättningen ändrades benämningen på professuren till medicinsk radiobiologi. Tribukait var tidigare knuten till Statens strålskyddsinstitut och sedan 1967 föreståndare för institutets avdel- ning för strålskyddsmedicin. Hans vetenskapliga arbeten har huvud- sakligen berört fenomen som hör ihop med hur celldelningen påverkas av bestrålning. I samband med Tribukaits pensionering omvandlades professuren i medicinsk radiobiologi till experimentell onkologi. Radiobiologisk forskning kommer emellertid även fortsättningsvis att försigå i samma byggnad om än i reducerad omfattning och nu knuten till medicinsk strålningsfysik vid KI.

I samband med andra värdskriget blev många av de fysiker som arbetade under Sieverts ledning upptagna med försvarsforskning. Detta ledde också till att man efter kriget etablerade en avdelning för strålningsbiologi på Försvarets forskningsanstalt. Orsaken till att radiobiologin fick en egen institution var att Sievert hade gjort upp en

212

lista på biologiskt-medicinska frågor som måste besvaras innan man kunde utvärdera följderna av ett kämvapenkrig. En sak som man inte visste mycket om var frågan om upptag och omsättning av olika radioaktiva ämnen i kroppen. Vilka var egentligen de kritiska radionuklidema? Arne Nelson var institutionens förste chef och han efterträddes i början av 1970-talet av Agnar Nilsson. Denna hade redan tio år tidigare startat sina undersökningar över konsekvenserna av en inkorporering av radioaktivt strontium (Sr-90) i benvävnad, från utvecklingen av den primära Strålskadan till de fullbildade tumörerna.

Agnar Nilsson efterträddes 1976 av Gunnar Walinder vars specialområde var en annan kritisk nuklid, radioaktiv jod, och dess effekter på sköldkörteln. Både Nilsson och Walinder kunde visa hur beroende av sekundära faktorer den cancerframkallande verkan av olika radioaktiva nuklider var. En av de primära uppgifterna för radiobiologema på FOA var att kartlägga riskerna vid exponering för radioaktivt nedfall. Delar av FOA omlokaliserades 1978-79 till Umeå men den del av institutionen som studerade strålningsinducerad cancer stannade kvar i Ursvik. Under 1986 övertogs huvudmannaskapet för denna avdelning av Sveriges lantbruksuniversitetet i Uppsala och verksamheten flyttades dit och avvecklades 1992.

I början på 1950-talet studerade Georg Klein och Laszlo Révész, Karolinska institutet, tillväxtkurvor för tumörceller. Detta intresserade bl.a. Gray och Scott från England som ville tillämpa dessa metoder för att erhålla överlevnadskurvor för bestrålade tumörer. Detta samarbete fortskred under många år och en ny avdelning för radiobiologi, Tumörbiologi 11, etablerades 1969 under Révész ledning. Mari inriktade sig speciellt på olika faktorer som bestämde hur tumör- cellema påverkades av strålning och deras förmåga till återväxt. Bland annat var det viktigt att ta reda på hur man kunde styra dessa förlopp i det praktiska strålbehandlingsarbetet. Man har studerat betydelsen av fraktionerade doser, vad syresättningen betyder och gjort jämförelser mellan naturligt förekommande skyddsämnen i cellen och artificella sådana. I samband med Révész pensionering återbesattes inte professuren.

Redan några få år efter det att man upptäckt den joniserande strålningens förmåga att förändra arvsanlagen insåg man möjligheten att använda detta inom växtförädlingen. 1 Sverige var det Herman Nilsson-Ehle i Lund och Åke Gustafsson i Stockholm som försökte sig på att framställa nya och förbättrade sorter av olika kulturväxter.

Gustafsson intresserade Lars Ehrenberg för att studera de mutagena effekterna av strålning på olika växtslag. Det ökade intresset för strålningens verkan på arvsmassan ledde till att en personlig professur i strålningsbiologi 1962 inrättades vid Stockholms universitet för Ehrenberg. Fram till början av 1970-talet dominerade växtförädlings- intresset. l växtförädlingsarbetet hade man också introducerat mutagena kemikalier och man blev också varse deras förekomst i olika processer i samhället. För att ta ett samlat grepp på de risker för ärftliga skador och cancer som människan utsätts för i vårt samhälle, utvecklades under Ehrenbergs ledning metoder för att bestämma och jämföra risker från strålning och kemikalier. Tanken var att utrycka en kemikalierisk i en strålningsekvivalent enhet och därigenom kunna summera risker och sätta gränser för den totala belastningen från olika cancerframkallande agens. Samtidigt påbörjades också studiet av skador på DNA-nivå och hur dessa reparerades. Denna del av forskningen stöddes genom en forskartjänst på Atomforskningsrådet för Gunnar Ahnström. Denna tjänst övertogs av NFR i och med att AF R lades ner och tjänsten omvandlades till en professur vid rådet. Vid Ehrenbergs pensionering efterträddes han av Ahnström. 1 och med att Ahnström pensioneras 1994 omvandlas professuren i strålnings- biologi till molekylär genomforskning med inriktning mot genomets organisation och reparation. 1 tjänsten ingår (enligt annonseringen för tjänsten) ansvar för utbildningen i strålningsbiologi. Protonacceleratom i Uppsala var under åren 1954-76 basen för en fysikalisk-biologisk forskning med medicinsk inriktning. Där utvecklades tekniken att göra oblodiga operationer med hjälp av en precisionstyrd protonstråle. Man lade också grunden till användningen av positronstrålande radioaktiva spårämnens användning i forskning och medicinsk diagnostik. Börje Larsson utnämndes 1969 till professor i fysikalisk biologi och 1976 påbörjades en modernisering av cyklotronen, ett arbete som avslutades först 1988. Detta nödvändiggjorde en total omläggning av forskningsverksamheten, som fick en inriktning mot mera grundläggande strålningsbiologiska problem, DNA-skador och deras reparation, studier av olika cellaggregat som turnörmodeller m.m. 1 och med att cyklotronen 1989 stod färdig med ökade prestanda är man nu redo för ytterligare en omorientering. Framför allt kan man nu använda tunga joner i biologiska försök. Börje Larsson tillträdde 1990 en professur i Schweiz och för närvarande vikarierar docent Jörgen Carlsson på

professuren. Den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten beslutade att omvandla professuren och risken finns för en minskning av den strålningsbiologiska verksamheten. Det föreligger ett förslag att flytta verksamheten till den medicinska fakulteten och inrätta en professur i medicinsk strålningsvetenskap.

Bilaga 6 Litteratur

Cancer, orsaker, förebyggande m.m. Betänkande av Cancerkommittén. Socialdepartementet, SOU 1984:67

Corporate Plan 1993/94 to 1997/98. National Radiological Protection Board, Storbritannien, Report NRPB-M406

Forskning för kunskap och framsteg. Regeringens prop. 1992/93:170

Forskningsstatistik. Forskning och utveckling inom universitets- och högskolesektom 1989/90. Statistiska Meddelanden U13 SM 9101. Statistiska Centralbyrån, 1991 Forskning i frontlinjen. Regeringens prop. 1992/93:171

Forskningens utrnaningar-En strategi inför 2000-talet. Utbildningsde- partementet, Ds 1992:27

Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningen rörande stats- makternas resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. Utbildningsdepartrnentet SOU 19931102.

Vetenskapsakademiens syn på kunskap och kompetens inför 2000- talet. Utbildningsdepartrnentet, Ds 1993:92

Magnetfält och cancer. Elsäkerhetsverket (1993)

National Academy of Sciences, National Research Council Committee on the Effects of Ionizing Radiation (BEIR IV), Health Risks of Radon and other Intemally Deposited Alpha Emitters. Washington D.C., National Academy Press, 1988

216

National Academy of Sciences, National Research Council Committee on the Effects of Ionizing Radiation (BEIR V), Health Effects of Exposure to Low Levels of Ionizing Radiation. Washington D.C., National Academy Press, 1990

Ny strålskyddslag. Betänkande av utredningen om översyn av strål- skyddslagstiftningen, SOU 1985258

Ny strålskyddslag m.m. Regeringens prop. 1987/88z88

Radiobiologisk forskning m.m. Utbildningsdepartementet, DSU l981:6

Radon 1993. En rapport över läget. Statens strålskyddsinstitut SSI- Rapport 93-10

Research Needs for Radiation Protection, USA. National Commission on Radiological Protection, NCRP Report 17, 1993

Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Betänkande av utred- ningen om kärnkraftsberedskapen. Försvarsdepartementet, SOU 1989:86

Statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation mm. Regeringens prop. 1975/76: 123

Statistisk årsbok '94. Statistiska centralbyrån, 1994

Strålevemforskning. Et strategidokument fra Den nasjonale referanse- gruppen for EU:s forskningsprograrn innenfor strålevem. Norges forskningsråd, 1994

United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation (UNSCEAR). Sources and effects of Ionizing Radiation. United Nations, New York, 1993

Zur Situation der Strahlenforschung in der Bundesrepublik Deutschland, Denkschrift der Strahlenschutzkommission, Tyskland

Bilaga 7 Ordlista och förkortningar

absorberad dos "stråldos", den mängd energi per viktsenhet som en bestrålad kropp tagit upp. Enheten för absorberad dos är gray (Gy). l gray = 1 joule/kg

agens påverkansfaktor, exempelvis strål- ning, kemiskt ämne, smittämne

A1 Arbetsmiljöinstitutet

aktinider benämning på en serie av 15 grund- ämnen med atomnunrren 89-103 som börjar med aktinium. Andra exempel är torium, uran, plutonium, americiurn. Aktinider har endast radioaktiva isotoper.

aktivitet antalet sönderfall per tidsenhet i ett radioaktivt material; anges i enheten becquerel (Bq); 1 becquerel = 1

sönderfall/sekund AMF O Arbetsmiljöfonden artificiell strålning strålning alstrad på konstgjord väg autoradiografi att med fotografisk film detektera

radioaktiva substansers fördelning i ett föremål

berlinerblått

BFR cancerogen

cellcykel

cell-linje

comptonspektrometer

CT, datortomograf

diagnostisk radiologi

DNA

dosimeter dosimetri

dosrat

ett färgärnne som minskar upptaget av radioaktivt cesium

Byggforskningsrådet

cancerframkallande

cellens olika faser, t ex vila, tillväxt och delning

en mängd genetiskt identiska, frarnodlade celler som härstammar från enda cell

instrument som medger mätning av sammansättningen hos starka strål- källor genom att strålningen före analysen får spridas i en tunn spridare

avbildningsteknik med röntgen- strålning där man genom att ta bil- der i många olika projektioner kan rekonstruera fram "snittbilder" med stora möjligheter att avbilda små kontrastskillnader

röntgendiagnostik

molekyl som utgör arvsmassan hos alla levande organismer (deoxiribonukleinsyra)

instrument för mätning av stråldos

mätning av stråldoser

stråldos per tidsenhet

ejfektiv dos

ekvivalent dos

elektrofores

elektromagnetiska fält

"stråldos". För att jämföra stråldoser från olika bestrålningssituationer räknar man normalt ut den hel- kroppsbestrålning som kan för- väntas ge samma risk för allvarlig skada som den aktuella bestrål- ningen av en del av kroppen. För att göra detta behöver man ta hänsyn till olika organs och vävnaders varierande strålkänslighet

"stråldos", där man tagit hänsyn till de olika strålslagens olika biolo- giska verkan. Den absorberade do- sen (gray) multiplicerad med en viktningsfaktor ger den ekvivalenta dosen i Sievert (Sv). 1 Sievert =ljoule/kg

metod att skilja olika molekyler och partiklar från varandra, som bygger på Skillnader i vandringshastighet under inverkan av ett elektriskt fält (se betänkandes omslag)

elektromagnetisk strålning består av tidsvaiierande elektriska och mag- netiska fält och omfattar både joniserande och icke-joniserande strålning. I detta betänkande använ- des beteckningarna elektromag- netiska fält alternativt elektriska och magnetiska fält för att beteckna sådan icke-joniserande elektro- magnetisk strålning som har låg frekvens t.ex. 50 Hz (nätfrekvens) eller frekvenser i kHz-området.

energifluens

epidemiologi

EU

fall-kontroll studie

fantom

FOA

FRN

gener

genom

genotoxisk

IAEA

icke-joniserande strålning

energi per ytenhet

läran om sjukdomars utbredning, orsaker och förlopp i befolkningen

Europeiska unionen

jämförelse mellan en grupp indivi- der som har fått en viss sjukdom och en jämförbar kontrollgrupp i syfte att kartlägga faktorer som kan ha betydelse för sjukdomens uppkomst

modell av hela kroppen, kroppsdel eller organ

Försvarets forskningsanstalt F orskningsrådsnärnnden

arvsanlag som finns i kromoso- merna; generna är uppbyggda av DNA

allt genetiskt material i en cell, in- divid eller att

ett ämne som ger upphov till skador på arvsmassan (genetiska skador)

International Atomic Energy Agen- cy, Internationella atomenergiorga- net

strålning som har för låg energi för att frigöra elektroner från atomer och molekyler

ICNIRP

ICRP

incidens in situ

in vitro

in vivo

IRPA

isotop

joniserande strålning

jonkarnmare

International Commission on Non- Ionizing Radiation Protection

International Commission on Radio- logical Protection, Internationella strålskyddskommissionen

antal fall av en sjukdom på platsen (latin)

utanför den levande organismen (latin: i glas)

i den levande organismen (latin: i det levande)

International Radiation Protection Association

atomer som har samma atomnurn- mer och antal protoner men olika antal neutroner

strålning som har tillräcklig energi för att slita loss elektroner från atomer och molekyler, dvs. kan alstra joner

gas eller vätskefylld strålningsdetek- tor; olika typer av jonkarnmare är centrala referensinstrurnent för strål- ningsdosimetri

kerma

kinetik

kohort

kollektivdos

kromosomer

KVA

LET

longitudinell studie

lymfocyter

sammanlagd rörelseenergi hos lad- dade partiklar som frigjorts per massenhet i ett material som bestrå- lats med t.ex. fotoner; enheten är gray (dosimetriskt begrepp)

(här:) upptag och utsöndring av olika substanser i kroppen

avser en definierad grupp individer för epidemiologiska studier (ursprunglig betydelse: romersk le- gion)

summan av stråldosema till en grupp individer; ofta använder man produkten av antalet personer i en grupp och deras genomsnittliga effektiva dos; enheten är mansievert

bärare av de ärftliga anlagen (generna), en kromosom kan inne- hålla ett par tusen gener Kungliga Vetenskapsakademien

anger den per längdenhet lokalt ab- sorberade energin vid en partikels passage genom ett material (eng. Linear Energy Transfer)

i tiden upprepade mätningar på samma individ eller en grupp av individer

samlingsnamn för en grupp vita blodkroppar

MFR

mikrodosimetri

miljödosekvivalent

MR, MR], MRT

mutation NC]

NCRP

NFR

NKS

NRPB

Medicinska forskningsrådet

mätning av mikroskopisk fördelning av absorberad strålningsenergi

anger ungefär stråldosen till levande vävnad på 1 cm djup; enheten är Sievert

magnetisk resonanstomografi. Av- bildningsmetod som utnyttjar väte- atomkämors egenskap att då de be- finner sig i ett starkt homogent magnetfält återsända pulser av ra- diovågor. Pulsema som detekteras utanför patienten innehåller sådan information om väteförekomst (vattenhalt) och kemisk bindning att detaljerade snittbilder av kroppen kan byggas upp (jämför CT)

förändring i cellens arvsmassa National Cancer Institute (USA)

National Commission on Radiologi- cal Protection (USA)

Naturvetenskapliga forskningsrådet

Nordiska kommittén för kärnsäker- hetsforskning

National Radiological Protection Board (Storbritannien)

nuklearmedicin

NUTEK

OECD

OH-radikal

onkogen

onkolo gi

proportionalräknare

prospektiv studie

radioaktivitet

radioaktivt ämne

den gren av medicinen där man an- vänder radioaktiva spårämnen, frärnst i diagnostiskt syfte

Närings- och teknikutvecklingsver- ket

Organization for Economic Coope- ration and Development, Organisa- tionen för ekonomiskt samarbete och utveckling

kemiskt reaktiv produkt som bildas vid bestrålning av vatten

s.k. cancergen. Arvsanlag för cell- tillväxt som blivit tumörfrarnkal- lande.

tumörlära

gasfylld strålningsdetektor (jämför jonkarnmare) som ger pulser vars storlek är proportionella mot den absorberade energin

en grupp individer följs under en viss tidsperiod för att se vilka sjuk- domar som uppkommer

en egenskap hos ett ämne att sända ut joniserande strålning

ämne som innehåller atomer med

instabila atomkärnor, som genom sönderfall blir stabila. Vid sönder- fallet utsändes joniserande strålning

radiolys

radiotoxicitet

retrospektiv studie SCB SGI

SJFR

SKB SKI

SMHI

SNV

SPEC T

spårbarhet

SS]

strålbehandling

kemisk omvandling i ett material förorsakad av joniserande strålning

farligheten hos ett radioaktivt ämne med hänsyn till dess strålverkan på levande organismer

tillbackablickande studie Statistiska centralbyrån Statens geotekniska institut

Skogs- och jordbrukets forsknings- råd

Svensk kärnbränslehantering AB Statens kärnkraftinspektion

Sveriges meteorologiska och hydro- logiska institut

Statens naturvårdsverk

tomografi (skiktbilder) med gamma— kamera (jämför CT)

ofta använt i samband med kalibre- ringar som kan spåras till ett visst standardlaboratorium

Statens strålskyddsinstitut

radioterapi; omfattar i första hand bestrålning av tumörer med jonise- rande strålning

strålkvalitet

strålning

strålskydd

suppressorgener

teratogen TFR

TL dosimeter

transuraner

tätjoniserande strålning

UNSCEAR

strålningens typ och energi

transport av energi i form av vågor eller partiklar

tekniska och adminstrativa åtgärder för att skydda människor, djur och natur från joniserande och icke-jo- niserande strålning.

arvsanlag som motverkar cancer framkalla skador på embryo/foster Teknikvetenskapliga forskningsrådet

termoluminiscent strålningsdetektor; en liten tablettliknande mätkropp som kan lagra energin från strål- ningen. Efter uppvärmning av mät- kroppen avges energin som synligt ljus vilket registras och analyseras. Utslaget kan omräknas i absorberad dos.

grundämnen med högre atomnum- mer än uran som har nummer 92, exempelvis neptunium, plutonium och americium

strålning med högt LET (jämför LET)

United Nations Scientific Commit- tee on the Effects of Atomic Radia- tion, FN:s vetenskapliga strålnings- kommitté

UV-strålning

WHO

vävnadsekvivalent

liksom synligt ljus en form av elektromagnetisk strålning; indelas vanligen i tre våglängdsområden: UVA (400-315 nm), UVB (315-280 nm), UVC (280-100 nm)

World Health Organization, Världs- hälsoorganisationen

har liknande absorptions- och spridningsegenskaper som mänsklig vävnad för den aktuella strålningen

Kronologisk förteckning

]. Ändrad ansvarsfördelning för den statliga 35. Vår andes stämma — och andras. statistiken. Fi. Kulturpolitik och intemationalisering. Ku. 2. Kommunerna, Landstingen och Europa 36. Miljö och fysisk planering. M. + Bilagedel. C. 37. Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 3. Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. S. 1900-talet i Sverige. UD. 4. Vapenlagen och EG. Ju. 38. Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. UD. 5. Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet 6. Sverige och Europa. En samhällsekonomisk mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. S. konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strälskyddsforslming. M. 7. EU, EES och miljön. M.

8. Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. UD.

9. Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur i framtiden. Ku. 10. Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. UD.

1 1. Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. SB. 12. Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. UD. 13. JIK-metoden, m.m. Fi. 14. Konsumentpolitik i en ny tid. C. 15. På väg. K. 16. Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. M. 17. Års— och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del I och II. Ju.

18. Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. C. 19. Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. UD. 20. Reformerat pensionssystem. S. 21. Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. S. 22. Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. S. 23. Förvalta bostäder. Ju. 24. Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. S. 25. Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. S. 26. Att förebygga alkoholproblem. S. 27. Vård av alkoholmissbrukare. S. 28. Kvinnor och alkohol. S.

29. Barn — Föräldrar — Alkohol. S.

30. Vallagen. Ju. 31. Vissa mervärdeskattefrågor III — Kultur m.m. Fi. 32. Mycket Under Samma Tak. C. 33. Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. Ku. 34. Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. Ku.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. [1 1]

J ustitiedepartementet

Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del 1 och II. Ju. [17] Förvalta bostäder. [23] Vallagen. [30]

Utrikesdepartementet

Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. [10] Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. [19] Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 1900-talet i Sverige. [37] Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. [38]

Socialdepartementet

Mäns föreställningar om kvinnor och chefsskap. [3] Reformerat pensionssystem. [20] Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Kosmader och individeffekter. [21] Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik —— en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28]

Barn - Föräldrar — Alkohol. [29] Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39]

Kommunikationsdepartementet På väg. [15]

Finansdepartementet

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden, m.m. [13]

Vissa mervärdeskattefrågor 111 — Kultur m.m. [31]

Kulturdepartementet

Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur iframtiden. [9] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, mm. [33] Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] Vår andes stämma — och andras.

Kulturpolitik och intemationalisering. [35]

Civildepartementet

Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [14]

Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. [18]

Mycket Under Samma Tak. [32]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]

Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40]