SOU 1994:47

Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer

Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 9 september 1993 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att fastställa vilka praktiska åtgärder som behövs för att genomföra riks- dagens beslut (1992/93zUbU 14, rskr. 242) att tvånget för studerande vid landets statliga universitet och högskolor att tillhöra studentkår, nation respektive studentförening för fakultet, det s.k. kårobligatoriet, upphör från och med halvårsskiftet 1995.

Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen sam— ma dag generaldirektören Anitra Steen som utredare och utredaren Nils Harding vid Verket för högskoleservice som sekreterare. Härutöver har Christer Wretborn arbetat i utredningen.

Vi har antagit namnet Kommittén för avveckling av kårobligatoriet, KAK.

Utredningsarbetet har bedrivits i nära kontakt med högskoleledningar och representanter för studenterna. I arbetet har utredningen samrått med den särskilda kommitté (Fi 1988:03) som ser över den nuvarande beskattningen av stiftelser och föreningar.

På uppdrag av KAK har rådmannen Jerry Eriksson, sekreterare i stif- telse— och föreningsskattekommittén, utarbetat en promemoria om be- skattning av kårer och nationer och hovrättsassessorn Catharina Staaf en promemoria om de obligatoriska studerandesammanslutningarnas of- fentligrättsliga ställning.

Vi överlämnar härmed vår rapport (SOU 1993:47) Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer.

Vårt arbete fortsätter enligt direktiven.

Stockholm den 10 mars 1994 Anitra Steen

Christer Wretborn Nils Harding

| Lift-TIMI i" "J | !.

.SE-c lr_'|- lim "

in Miaa—W&W- mtnam ensqebaninblt , :»de minimeras-t oli-mantrat! mt mdmaiqul. t' man Him ' .»

lm MSM i::äii

JTI LH

#1?me ji 5 mb . it”-"nin Hédi-Ful?! i 'mmmmmq ;-_ ' mät tsm sammantaw. WWW. '. __ ." ... w. .+=..:f»:— Magnum n mus-m mm..—amten. . armiåmne. nu”: .f_. '_' ;. äntnhoiamiuaad mail-mod nån ; me:-www . » '- »...."- '» trim 'mmlmm mi MTE! »mer-& um Mmm m -m m mtl-e (man; faim»ma — man; mmwaqw "Im i magnum-mmm! #N'MHMI'WWW |; ”år! matrum-mm n: Milium MMQMWTM Cain "ria inte unfun-str Muammar Mm in armanimmmmmuuäm renaming—uma ärm . . . samm-*i- la annan:! _iil- MTQMQW usch va lawn'nmrw mal WWW #* ' ww: dm rummet.-m tm Wenham—m ,, familia-Titt alma Hmmm-nl amn HN"- å-i: . . , . . . . amten.- ellära! ai"! natrium-i!! mai? H 'I 'i'—"' _. . . . .. - - mtmngmm &? . . . . . mania: egt-allmänna] nus Jiåihjlhall Mano . Wi . . .. (i.ugå'ile'ålnåå | l'C' ...» . ,, . . .;_ - .. . . _ gHEFI-iavmkgnirihivild .” . ' ' P?.» -. . . . . . . . . - . _ . finfin??? dm unlmcgiwmröpäIM—t ä'!» . . . . . . - - . . ..... gd'rmn'åbml sättsqifg'mvö' . W- . . . . . . . ..... unilemnatntp "trauma va lf'V ' . il: .- . anlitad-25319!” .. . .. _ gMIM'ijw ???. -. . ..... guran-album in var] &. Kb in . . . kn-r-hmbutä 'Jä't ämne—neråt tim-r Hr. löt välalmM i." ':'-i. nu .. .. -men—w! %s:» H. temana-.a! . Pit .. . [WWWIMIMMEMM I..”?! | 9 . Piff-"m Juhl _ . gummistmdamrliumu 11:33? ' : . , _ , |

x.» ”timuridiska-a.

Sammanfattning

I avsnitt ] beskrivs KAK:s uppdrag och hur vi arbetat. Rapporten förbe- reder för vårt fortsatta arbete, som innebär att skapa förutsättningar för att de tillgångar som kårer och nationer idag äger och disponerar även efter obligatoriets avveckling skall bli brett tillgängliga för studenterna.

I avsnitt 2 beskrivs föreningsbildningen vid universitet och högskolor, studentsammanslutningarna; verksamhet på det studiesociala området och hur studenthälsovården och motionsidrotten är organiserad. Däref- ter behandlas studentsammanslutningarnas tillgångar i form av student- bostäder, samlingslokaler och övriga tillgångar.

I avsnitt 3 ges tre förutsättningar för våra förslag och våra bedömning- ar.

- att de obligatoriska studentsammanslutningarna är att betrakta som

privaträttsliga subjekt

— att studentsammanslutningarna i och med avskaffandet av obligato- riet i allmänhet kommer att beskattas som allmännyttiga ideella för-

eningar

— att utbildningsbevakning är ett samhällsintresse. I avsnitt 4.1 ges en övergripande bedömning av de följder en avveck- ling av obligatoriet skulle få för exempelvis medlemsutveckling och medlemsavgifter. Med stöd av den uppfattning som representanter för studenterna gett oss, kan vi säga, att en halvering av antalet medlemmar och av medlemsavgiftens storlek sannolikt inte är en för pessimistisk prognos. Samtidigt kan konkurrensen från andra studentföreningar komma att öka. Inflytandet i universitet och högskolor blir inte längre knutet till en obligatorisk organisation utan politiska, fackliga och and- ra intresseföreningar för studenterna kan nu söka representation i uni- versitetens och högskolornas olika beslutsorgan. Denna konkurrens kan medföra en revitalisering av studentkårerna och ett ökat engagemang bland studenterna.

Avsnitt 4.2 ägnas val av studentrepresentation. Enligt direktiven för vår utredning skall valen kunna överklagas. Detta medför att en central reglering av valförfarandet är nödvändig. Vissa krav bör dock gälla oav- sett vilken modell man väljer för genomförandet.

Ett demokratikrav, som garanterar att alla studenter vid universitet och högskolor har rösträtt, oavsett studietakt eller om man läser på pro- gram eller fristående kurser, på universitets— eller högskoleorten eller på distans osv.

Ett representativitetskrav, som innebär att studenternas valda ombud skall ha ett brett stöd hos studenterna, vilket bl.a. innebär att ett högt valdeltagande bör eftersträvas.

Ett stabilitets- och kontinuitetskrav. Obligatoriet ger nu en stabilitet och kontinuitet i studentrepresentationen. Kravet har legat till grund för att vi föreslår att föreningar deltar i valet med listor i stället för rena

SOU 1994: 47 Sammanfattning

personval. Vi förutsätter också att staten är beredd att stödja de student— föreningar som engagerar sig i utbildningsbevakning.

Ett självständighetskrav. Studenternas företrädare måste kunna arbeta på ett självständigt sätt gentemot universitetet eller högskolan. Detta ta- lar för viss reglering av valen och för en schablontilldelning av det stat- liga stödet till föreningarna.

Ett neutralitetskrav, som innebär att valsystemets tekniska utformning inte får gynna en eller flera föreningar och missgynna andra.

I avsnittet redovisar vi också olika modeller för att utse studentrepre- sentanter. Fyra modeller beskrivs.

1. Direkta val, där alla studenter deltar i allmänna direkta val av sina företrädare.

2. Indirekta val, där studenterna väljer ombud till en studentförsam- ling, som i sin tur utser alla studentrepresentanter.

3. Kursmodellen, där studenterna på en kurs, ett program, ett ämne eller en institution utser elektorer till en studentförsamling, som i sin tur utser alla studentrepresentanter.

4. Föreningsmodellen där ansvaret för att se ut representanterna läggs över på en förening eller grupp av samverkande föreningar. Kursmodellen fick inget stöd i remissvaren. Den är dåligt anpassad till dagens flexibla uppbyggnad av den högre utbildningen. Den ingår där- för inte i vårt förslag. För föreningsmodellen anser vi att kravet på re- presentativitet måste sättas så högt som till 70 procent. Det är därför tveksamt om den kan komma att tillämpas. Då den tick stöd av många högskoleledningar har vi beskrivit den i rapporten och lämnat förslag till reglering. Vi föreslår allmänna val och ger först en beskrivning av det som gäller för såväl direkta som indirekta val och sedan vad som gäller speciellt för direkta respektive indirekta val. Därefter beskrivs val- förfarandet vid föreningsmodellen. Som avslutning till avsnittet om val av studentrepresentanter fram— hålls att beslut av universitetets eller högskolans styrelse rörande stu- dentvalen skall kunna överklagas hos Överklagandenämnden för hög- skolan.

I avsnitt 4.3 redovisas de kostnader som vi anser att statsmakterna bör svara för med anledning av avvecklingen av den obligatoriska anslut- ningen till kårer och nationer. Kostnaderna för valen beräknas uppgå till ca 5 miljoner kronor. Enligt våra direktiv skall studentrepresentant- erna ”ges rimliga förutsättningar för att fullgöra uppdragen inom uni- versitet och högskolor”. Kostnaderna för utbildningsbevakningen beräk- nas till 25 miljoner kronor. Medel för val bör beräknas under universi- tetens och högskolornas anslag. Detta gäller också medlen för utbild— ningsbevakningen. För denna bör dock beloppet specificeras. Det är här fråga om två parter (om än med många gemensamma intressen); stu- denterna å ena sidan och universitetet eller högskolan å den andra. Om universitetet eller högskolan inrättar en studentförsamling skall medlen till studentföreningarna lokalt fördelas i förhållande till det antal om- bud i studentförsamlingen som föreningen har. Vid direktval av student- representanter skall medlen fördelas till föreningarna efter det antal or-

SOU 1994: 47 Sammanfattning

dinarie ledamöter som föreningarna har i olika beslutsorgan inom uni— versitetet eller högskolan.

Den nationella nivån tas upp i avsnitt 4.4. För kontinuiteten i den na- tionella utbildningsbevakningen och som ett stöd i den lokala anpass- ningen vid övergången från obligatoriska till fria studentföreningar är det viktigt att den nationella organisationen inte äventyras. Vi föreslår därför att statsmakterna övergångsvis under budgetåren 1995/96 och 1996/97 stöder SFS verksamhet ekonomiskt. Kostnaden beräknas till 2 miljoner kronor per budgetår. På längre sikt bör dock finansieringen av den nationella utbildningsbevakningen grunda sig på avgifter från de frivilliga föreningarna.

I avsnitt 4.5 lämnas förslag som avser studenthälsovården och mo- tionsidrotten. I samband med förändringen av huvudmannaskapet bud- getåret 1992/93 upphörde den förordning som tidigare reglerade stu- denthälsovården. Vi ser det som angeläget att ansvaret och ändamålet för verksamheten regleras i författning och lämnar därför ett sådant för- slag. Vi föreslår vidare att studenthälsovården och motionsidrotten inte- greras och att den del av anslaget till Riksidrottsförbundet som avser studenternas motionsidrott i stället skall beräknas under universitets— och högskoleanslagen - i likhet med medlen för studenthälsovården och enligt samma princip dvs. utifrån antalet studenter vid respektive uni- versitet eller högskola.

Beskattning av kårer och nationer tas upp i avsnitt 4.6. Skattebefriel- sen har sin grund i att anslutningen till kårerna och nationerna är obli- gatorisk. För kårerna och särskilt för nationerna har den varit en förut- sättning för att den studiesociala verksamheten kunnat drivas på nuva- rande nivå. En avveckling av skattebefrielsen kommer för de flesta kårer och nationer att innebära att de beskattas som allmännyttiga ideella för- eningar. För att öka den möjligheten föreslår vi ett tillägg till inkomst- skattelagen där anges att utbildningsbevakning är att betrakta som ett allmännyttigt ändamål. Även med detta tillägg kan det dock bli svårt för en del studentsammanslutningar, t.ex. vissa nationer i Uppsala, att klas- sas som allmännyttiga ideella föreningar.

I avsnittet 4.7 behandlar studentsammanslutningarnas tillgångar. Det är fråga om bostadsfastigheter, samlingslokaler, stipendie— och premie- fonder, likvida medel m.m. Tillgångarna, som sammanlagt uppgår till 2,2 miljarder kronor, har kunnat byggas upp på grund av olika faktorer som är mer eller mindre beroende av obligatoriet, såsom särskilda statli- ga lån, rätten att ta ut avgifter av studenterna, skattebefrielsen, gåvor och donationer och ideellt arbete.

Tillgången till studentbostäder har en central betydelse för universitet- en och högskolorna och naturligtvis för studenterna. Det är därför yt- terst angeläget att finna en lösning på huvudmannaskapsfrågan som ga- ranterar långsiktighet och stabilitet i förvaltningen. Detta arbete måste ske innan obligatoriet avskaffas.

Jämförelser mellan nationernas och kårernas medlemsintäkter och deras kostnader för kårhus och samlingslokaler visar att de kan få det svårt att klara verksamheten ekonomiskt. Störst blir svårigheterna på de

SOU 1994: 47 Sammanfattning

orter som i dag har relativt god tillgång till samlingslokaler. Neddrag- ningar och rationaliseringar kan bli nödvändiga. Det är angeläget att denna rationalisering inleds omedelbart och inte anstår till tiden efter den 1 juli 1995.

Studentsammanslutningarnas premie- och stipendiefonder uppgår till ca 100 miljoner kronor. Det finns skäl för statsmakterna att följa ut- vecklingen och verka för att studenterna oberoende av föreningstillhö- righet skall ha möjlighet att söka bidrag från fonderna. Statsmakterna bör också följa vad som händer med det serviceutbud i form av bok- handlar, restauranger, kaféer m.m. som idag drivs inom ramen för de obligatoriska studentsammanslutningarna.

Kårer och nationer är privaträttsliga subjekt både före och efter obli- gatoriets avveckling. De tillgångar de äger i dag är de också ägare till ef— ter den 1 juli 1995. Inför risken att några kårer eller nationer tvingas upplösa sig är det angeläget att gå igenom deras stadgar. I många fall saknas en upplösningsparagraf. Ur samhällets synpunkt är det angeläget att de tillgångar som dessa kårer besitter kommer alla studenter vid uni- versitetet eller högskolan till del.

I avsnitt 5 ges slutligen förslag till vissa övergångsregler för att valen av studentrepresentanter skall fungera från och med den 1 juli 1995. Här- vid ges nuvarande studentkårer vissa uppgifter.

SOU 1994: 47 Sammanfattning

1. KAK:s uppdrag och arbetsmetod

Bakgrund

Frågan om kårobligatoriet har varit föremål för flera utredningar. Kår- obligatorieutredningen tillkallades i juli 1970 och avgav 1973 sitt be- tänkande Studentsammanslutningamas verksamhet (Utbildningsdeparte— mentet 1973:7—8). År 1973 tillkallades obligatoriekommittén som redo- visade sina överväganden i betänkandet (SOU 1976:14) Kårobligatori- um?. År 1977 tillkallade utbildningsministern obligatorieberedningen som utarbetade underlag för de delar i budgetpropositionen 1978/79:100 bil. 12 som handlade om obligatoriet. I början av 1989 tillsattes 1989 års obligatorieutredning som i slutet av 1990 överlämnade sitt betänkande (SOU 1990:105) Studenten och tvångsanslutningen. Vad händer om obli- gatoriet försvinner? I december 1992 delgavs universiteten, högskolorna och studentkårerna ett beredningsmaterial framtaget inom Utbildnings- departementet av universitetsdirektören Peter Honeth: Avveckling av kårobligatoriet. Detta material låg till grund för en hearing i januari 1992, till vilken bl.a. rektorerna för universiteten och högskolorna var inbjudna. Hearingen har dokumenterats i rapporten Hearing om Resurs- beredningens betänkande (SOU 1993:3) och PM om avvecklingen av kår- obligatoriet (Ds 1993z9).

Under våren 1993 beslutade riksdagen (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93 UbU:14, rskr 363) att kårobligatoriet upphör från och med den 1 juli 1995.

Direktiv

I september 1993 lämnades direktiven för Utredning för att genomföra riksdagens beslut om att avskaffa kårobligatoriet samt nationsobligato- riet (Utbildningsdepartementet, Dir. 1993:106). Direktiven återfinns som bilaga 1 till denna rapport. Vi har antagit namnet kommittén för avveckling av kårobligatoriet, KAK. Till skillnad från tidigare utred- ningar har KAK varit en genomförandeutredning med huvuduppgiften att förbereda genomförandet av riksdagens beslut. Vi har till uppgift att stimulera en utveckling där universitet, högskolor, studentorganisation- er och enskilda studenter engagerar sig i genomförandeprocessen. Arbet- et har koncentrerats till följande punkter.

— redovisa förslag till hur val av studentföreträdare i olika beslutsorgan inom universitet och högskolor skall genomföras och organiseras, — klarlägga resursbehovet för val av studentrepresentanter och tillför- säkra representanterna rimliga förutsättningar för att fullgöra upp- dragen inom universitet och högskolor, — undersöka i vad mån åtgärder kan vidtas som bidrar till att de sam- lingslokaler och studentbostäder m.m. som i dag är tillgängliga för

SOU 1994: 47 Kapitel 1

samtliga studenter skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna även efter en avveckling av obligatoriet,

- klarlägga om de förändringar som skett i huvudmannaskapet för studenthälsovården ställer krav på ytterligare insatser från statsmakt- erna, - redovisa de förslag som innebär utgifter över statsbudgeten eller kräver ställningstagande av riksdagen i så god tid att beslut kan fattas under vårriksdagen 1994.

Arbetsmetod

En utgångspunkt för vårt arbete har varit att det skulle ske i nära kon— takt med de berörda — såväl universitets— och högskoleledningarna som studenterna. Under hösten besökte eller träffade vi representanter för universitets— och högskoleledningarna och för studentkårerna på samt- liga universitets— och högskoleorter samt för nationerna vid Uppsala och Lunds universitet och Akademiska föreningen i Lund. Svenska Akademiska Rektorskonferensen och Nya högskolors rektorskonvent liksom Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, har hållits informerade om utredningens arbete och lämnat synpunkter på det. Enkätresultat, remissvar och den information vi fått i direktkontakt med representant- er för universiteten, högskolorna och studenterna har legat till grund för beskrivningen av verksamheten vid studentkårer och nationer i den— na rapport. Vi har vidare haft kontakt med Sveriges Akademiska Idrottsförbund, SAIF, representanter för Studenthälsan och för de polit- iska ungdomsförbunden. Våra förslag om möjligheten att överklaga be- slut rörande studentvalen har diskuterats med Överklagandenämnden för högskolan. Vi har även haft överläggningar med företrädare för Aka— demiska hus och Stiftelse— och föreningskommittén. Regeringen har löpande hållits underrättad om arbetets fortskridande.

Arbetet startade med att kartlägga nuvarande studentsammanslutning- ars ekonomiska situation. I det syftet sände vi i början av september ut en enkät till samtliga studentkårer, nationer och fakultetsföreningar. Enkäten tar upp frågor rörande - studentbostäder - samlingslokaler/kårlokaler - övriga fastigheter - övriga tillgångar - utgifter för motionsidrott — utgifter för studenthälsovård — utgifter för utbildningsbevakning och kvälitetskontroll — avgifter till studentsammanslutningen m.m. '

Svarsfrekvensen på enkäten var hög. Även i övrigt har studentrepre— sentantema med intresse följt och medverkat i vårt arbete.

I Danmark utses studentrepresentantema på universiteten genom all- männa val. I november 1993 gjorde vi därför ett besök vid Köpenhamns universitet för att närmare studera deras uppläggning av valen. Erfaren-

SOU 1994: 47 Kapitel 1

heterna därifrån har varit av stort värde i arbetet med det förslag till val- system som vi lägger fram i denna rapport.

I november sände vi ut en promemoria om modeller för att utse stu- dentrepresentanter i universitet och högskolor till rektorer, studentkår- er, nationer och SFS. En beskrivning av valmodellerna finns i avsnitt 4.2 och en sammanställning av inkomna remissvar finns i bilaga 2 till denna rapport.

I december 1993 sände vi ut en promemoria om beskattning av stu- dentkårer och nationer till samtliga kårer och nationer, universitet och högskolor, Sveriges Förenade Studentkårer samt kuratorskollegiet i Lund och kuratorskonventet i Uppsala. Promemorian utarbetades på KAK:s uppdrag av rådmannen Jerry Eriksson. Han är sekreterare i Stift— else- och föreningskommittén som ser över reglerna för beskattning av stiftelser och föreningar. Vi ansåg att det var väsentligt att beskriva det relativt komplicerade rättsläge som kan komma att gälla för frivilliga studentsammanslutningar, så att studentkårer och nationer skulle kunna bedöma hur den egna verksamheten förhåller sig till olika beskattnings- regler. Skattefrågan belyses i avsnitten 3.3 och 4.6.

Hovrättsassessorn Catharina Staaf har på uppdrag av KAK analyserat frågan om de obligatoriska studerandesammanslutningarnas rättsliga ställning. Promemorian har legat till grund för avsnittet 3.2.

Det fortsatta arbetet

Föreliggande rapport har två syften. Det ena är att lämna förslag till hur studenternas företrädare i olika universitets- och högskoleorgan skall utses efter det att den obligatoriska anslutningen till studentsammanslut- ning avvecklats. Vi beräknar kostnaderna för att i val utse studenternas företrädare samt det statliga bidrag vi anser studenterna bör erhålla för att kunna genomföra sina uppdrag i universitetens och högskolornas be- slutsorgan på ett tillfredsställande sätt.

Rapportens andra syfte är att förbereda för vårt fortsatta arbete. Den delen av vårt arbete innebär att skapa förutsättningar för att de tillgång- ar som studentkårer och nationer idag äger och disponerar även efter obligatoriets avveckling skall bli brett tillgängliga för studenterna. Rap- porten innehåller en ingående redogörelse för de tillgångar som student- sammanslutningarna förfogar över och en analys av ägandeförhållanden, finansiering, skatteregler m.m. Denna del av rapporten är grunden för vårt fortsatta arbete. Vi kommer att utarbeta en checklista över de sär- skilda omständigheter och svårigheter som kårer och nationer men ock— så universitet och högskolor har att beakta inför avvecklingen. Vi kom- mer att besöka universitet och högskolor för att i direkt diskussion med berörda parter initiera en process som vi hoppas skall stimulera till så- dana lokala lösningar att dagens tillgångar i form av studentbostäder, kårhus och samlingslokaler m.m. så långt möjligt skall komma student- erna till del även i framtiden.

SOU 1994: 47 Kapitel 1

Näää WWW. '- .... ni., "i;

irl. ' . _ J| .: _.Äit.._”|..'1'_g_. " fnul ' ___1. "'$ ""”);" ""'

.mmwpgnp www.-=. |

S:t-' dikar. JWWWLM 1,1 15151 man—Jm; llt-.eb

_ ___ Hmm | Erinnmall a'lmrnlitv rs in'ninvhåaa-rl nä me rt— ,n 19nn5|nrt 'r- .. ...,. '. .. ål.".j ", WEW- '..|JQEIWW"ÄQWW mn'rta'lwmw ”" ai"; |.

"UL: _'-»-1v.|.1.>.3d -|".-. wi u:, ban,-':.» "väninnan-ab

,,”... ...-,,, ___. %& fås-ååh N'- i; avi—' o makadam tent "Fadil ämnad-m'a» '

”nummret... Isac-Han dao ww nattlinne llt; mr.-titan dao immuni,

?” "Wu-tat?! W' 'MHMM station” "ww :Wt Wennmans. ihm wquuvv'mnsmémwms ftw usa-J ams iam—am it 'alla. ' ähww ammar vi "sewn-m

...-.. .. ...imww-i'nnmwnwwm .. -....

_ c ' illa!. 'r'imt i'll: tanig "£ '.' ' WWW

:. _. '.' »1 ,: - under-ls: ft.-'. ..... ' _ *

Aman-t' fru!

digt," ' '

ML: '-:|'|'n Nerium i? ' _ ut, _ ' . &_

"'&' f*n-fr ',".s slitits. ., . ; .- _, - "”W"" " ' J'Ju'fm Huh?"...u-Jr'vhäi'faifh | fit,..."y- __,,,,,_____.,,.__ r.f.:|.._r.—r.1tr; '1, gång?, åå ' 1'|' qt(— '

1. 't 't . | .'.:_t_ t.. nil' ' www 5 ama—$ tum" två "7.” '"d'.- ""'.- äga :El '"'1 1"|'l '|4".'-'|.| 'in'? |" ..'..£1|'.'l'"'r "i"-' .iluit r.....l | .:; & EM * '

"..”. ("EFIT-JIE. '.". "

[limit-väl '....

" 'i'! l.| 3.31?!" i"” 'if" slet. Inhandla ..';|'

"år lthl'Ig-k- _ , . . ('Itfniir'lu ; . "JF -

mp." nd: " "I”"- i:. -'*iä m'a—|. ||

Ht- -...|l'|| (4 , _. Tin-tilt”. l.. .' __ , - mr.-tum a...... ' -— '. '.ttliirux "."—|| ' " ' _ fil-"'$, . .-. ' ÖV- _'g_-' | - ringt-Lu * ft). ' MWÄ'ITFL ""'l 's - .wi-LL' ..' ' ""f,|j-?*"""'""l': . * '5'J3i*.'|5tu£l.ucr.'- .r- ' 'rntan— nr. 1”. "- [ l'n. |'|| .il'; _____;.. 'i _ .-.-,- .a a'. | "" . ”inverkat-t.! :".- m , |. ,. .

.___ .:. _

2. Verksamheten vid studentkårer och nationer

2.1. Förenings— och organisationsstruktur 2.1.1 Universitets— och högskolenivå

Föreningsbildningen bland studenterna är komplex. Det finns en eller flera studentkårer vid varje universitet och högskola. I Lund och Upp- sala finns dessutom nationer. Där det finns flera kårer förekommer i all- mänhet ett nära samarbete mellan kårerna, inte sällan inom etablerade samarbetsorgan. Förekomsten av flera kårer på ett universitet eller på en högskola har oftast flera förklaringar. När tidigare självständiga ut- bildningar med egna studentkårer förts över till universitet eller hög- skolor har studenterna valt att behålla en självständig kår. En grupp stu— denter kan också ha brutit sig ur den gemensamma kåren. Det kan då vara fråga om studenter inom ett särskilt utbildningsområde, som anser sig bättre kunna tillvarata sina utbildningsintressen inom en egen kår, exempelvis teknologi— eller medicinstuderande. På några högskolor med verksamheten förlagd till olika platser, exempelvis Mitthögskolan, är uppdelningen geografiskt betingad. Allmänt kan sägas att kårstrukturen inte är statisk utan förändras genom uppdelningar och sammanslagning- ar.

Den faktiska verksamheten bedrivs ofta i olika föreningar. Linjeför- eningar,"ämnesföreningar, sektionsföreningar, institutionsråd m.m. är knutna till en viss utbildning där grunden för verksamheten är student- ens utbildningstillhörighet. Studenten på en linje, inom en institution eller inom en sektion är via kårmedlemskapet ansluten till föreningen. Föreningens verksamhet finansieras i allmänhet över kårens budget men det förekommer även individuella avgifter till föreningen. Linjeför- eningar, sektionsföreningar m.m. svarar för utbildningsbevakning och kursutvärdering inom sitt område. Men också festverksamhet, spex m.m. kan stå på programmet.

Linje— eller sektionsföreningen kan utse ledamöterna i kårens högsta beslutande organ, kårfullmäktige. Inom andra kårer är föreningarna si- doorganisationer medan inflytandet i kåren kanaliseras på andra vägar exempelvis genom allmänna val eller stormöten.

På en del universitet och högskolor är linjeföreningar och sektions- föreningar frivilliga sammanslutningar. Verksamheten är i stort sett densamma, kanske med en viss tonvikt på festverksamhet, som i de linje— och sektionsföreningar till vilka studenterna är obligatoriskt an- slutna. Vanligtvis tas en mindre avgift ut av medlemmarna. Samarbete kan förekomma mellan kåren och de frivilliga linje— eller sektionsför- eningarna men det kan också föreligga konkurrens dem emellan.

Ofta är även den rent studiesociala verksamheten organiserad i olika föreningar inom de obligatoriska sammanslutningamas hägn. Förening- arna kan vara mer eller mindre löst sammansatta och finansieras såväl

SOU 1994: 47 Kapitel 2

via stöd från kåren som genom egenavgifter. Det är fråga om föreningar för festverksamhet, föreläsningsarrangemang, spex, teater, idrott, kör- sång m.m. Organisatoriskt är kårerna och nationerna numera helt skil- da föreningsbildningar. Nationerna i Lund och Uppsala har egna samar- betsorganisationer, för kuratorerna där gemensamma nationsfrågor be- handlas.

Även på det studiesociala området förekommer föreningsverksamhet vid sidan om de obligatoriska sammanslutningarna. Föreningarna finan- sieras helt genom frivilliga bidrag och medlemsinsatser. Det gäller ex— empelvis för flera idrottsföreningar på högskolorna. Dessa kan också er- hålla statsbidrag. Föreningsbilden kompliceras av att studentkårer eller föreningar inom studentkårerna är engagerade i olika kommersiella ak- tiviteter. Föreningar inom kåren eller kåren själv kan direkt eller indi— rekt genom helägda eller majoritetsägda aktiebolag, via stiftelser m.m. driva olika ekonomiska verksamheter. Det är fråga om restauranger, bokhandlar, fastigheter m.m. Exempelvis äger Lunds studentkår tillsam- mans med övriga kårer i Lund via Akademiska föreningen ett dotterbo- lag med uppgift att äga och förvalta kårhuset. Liknande konstruktioner finns på andra håll.

På universiteten och några av de större högkolorna förekommer par— tibildningar inom ramen för studentkåren. I allmänhet kan partierna placeras in på en höger-vänster—skala, men däremot inte alltid knytas till något riksdagsparti. Flera partier har högskoleförbund som verkar inom studentkårerna men i första hand på de mindre och medelstora högskolorna och fackhögskolorna har den studentfackliga verksamheten distans till partipolitiken.

De fackliga organisationerna har bildat högskoleföreningar bland stu- denterna. Särskilt på utbildningar med klar yrkesinriktning, läkarut- bildning, lårarutbildning m.m., år de fackliga organisationerna sedan länge etablerade. Verksamheten syftar till att informera studenterna om förhållandena i det arbetsliv som väntar efter utbildningen och avser normalt inte frågor som rör utbildningsbevakningen vid universitet och högskolor. Naturligtvis rör det sig även om konkurrens mellan de fack— liga organisationerna om framtida medlemmar. För studenter på utbild- ningar där yrkesinriktningen inte är klart uttalad har de fackliga cen— tralorganisationerna, SACO och TCO, bildat högskoleföreningar med mer allmän inriktning. Syftet är också här att informera om olika ar- betsmarknadsfrågor och förbereda studenterna för arbetslivet.

Det förefaller helt klart att utbildningstillhörighet är ett starkt sam- manhållande element för studenterna. Benägenheten att delta i val, att aktivera sig i ideellt arbete i en studentförening etc. är högst bland stu- denter på homogena, sammanhållna utbildningsprogram. Är utbild- ningen väl strukturerad i fasta utbildningsprogram tycks det vara ett starkt incitament för studenterna att gå samman i föreningar inom sina utbildningsområden. Har däremot studenterna att fritt välja kurser och på egen hand lägga upp sina utbildningsprogram är de mindre benägna att bilda föreningar för utbildningsbevakning. Det är således troligt att det sätt på vilket universiteten och högskolorna organiserar sin utbild-

SOU 1994: 47 Kapitel 2

ning kommer att ha betydelse för hur det framtida föreningslivet bland studenterna utvecklas. Tendensen inom högskoleutbildningen går i rikt- ning från ett linjebundet till ett mer öppet och flexibelt utbildningsut- bud. Det kan innebära att studentengagemanget i utbildningsbevakning— en försvagas.

Om de nuvarande studentsammanslutningarna går tillbaka kan det öppna för andra organisationer och föreningar, exempelvis för de polit- iska partierna. En viss beredskap finns hos partierna, bl.a. har flera par- tier organiserat högskoleförbund. Men det beror naturligtvis även på studenternas intresse för att politisera utbildningsbevakningen. Den nu- varande uppfattningen bland studenterna tycks vara att man vill sköta utbildningsbevakningen utan partipolitiska förtecken.

Det är också oklart om de fackliga organisationerna kommer att enga- gera sig i utbildningsbevakning. De fackliga organisationerna är väl or- ganiserade och har god ekonomi. De har dessutom ett gott utgångsläge framför allt på vissa yrkesinriktade utbildningsprogram. Konkurrensen mellan organisationerna kan driva fram ett mera aktivt deltagande från deras sida inom flera utbildningar.

2.1.2. Nationell nivå

Studenternas intressen på nationell och internationell nivå handläggs av Sveriges Förenade Studentkår, SFS, som är en sammanslutning av loka- la studentkårer — inte av enskilda studenter. Medlemskapet är frivilligt.

SFS har en demokratisk uppbyggnad med stadgar som anger ändamål och beslutsordning. För närvarande är 80 kårer som omfattas av obliga- toriet medlemmar vilket innebär en anslutningsgrad av 90 procent. Medlemskårerna representerar tillsammans ca 85 procent av studenter- na vid landets universitet och högskolor.

SFS har till uppgift att ta till vara studenternas intressen inom områd- en som utbildning, studiesociala förhållanden, arbetsmarknad och inter- nationellt samarbete. SFS företräder studenterna i arbetsgrupper och kommittéer som regeringen tillsätter och som behandlar frågor av be- tydelse för studenterna, i CSN:s styrelse, i olika arbetsgrupper inom myndigheter med uppgifter på studentområdet och är remissinstans för regeringen i frågor som berör studenterna. Det är ingen tvekan om att regering, riksdag och myndigheter har sett SFS som studenternas före- trädare på nationell nivå.

På internationell nivå har SFS koncentrerat insatserna mot Europa och Norden. SFS är medlem och har en central roll i European Student Information Bureau (ESIB) som är en sammanslutning av nationella studentunioner i Europa. ESIB deltar i konferenser, seminarier m.m. på europeisk nivå och är samtalspartner för EU—administrationen i stu- dentfrågor. Även SFS medverkan i Youth Forum tar sikte på samverkan med EU:s utbildningsansvariga.

SFS budget är i det närmaste uteslutande finansierad med medlemsav- gifter. De anslutna kårerna betalar en årlig avgift på 28,50 kronor per

SOU 1994: 47 Kapitel 2

medlemsstudent vilket beräknas ge en inkomst för budgetåret 1993/94 på 4,9 miljoner kronor. Organisationen uppfyller inte kraven för bidrag enligt förordningen om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Den or- ganisatoriska uppbyggnaden med anslutna föreningar i stället för indi- viduellt medlemskap samt det obligatoriska medlemskapet i student- kårer torde vara de huvudsakliga hindren.

2.2. Utbildningsbevakning och studentrepresentation 2.2.1 Studentrepresentation vid universitet och högskolor

Studenternas representation i universitets och högskolors olika besluts- organ är reglerad i högskolelag och högskoleförordning. Den nya för- fattningen för universitet och högskolor (från den 1 juli 1993) minskar den centrala regleringen av universitetens och högskolornas interna or- ganisation. Samtidigt ändras sammansättningen av olika beslutsorgan. Det får betydelse för studenternas representation.

Studenterna har rätt att vara representerade i universitetens och hög- skolornas styrelser och i fakultetsnämnder, där sådana finns. Fakultets— nämnden kan inom sitt vetenskapsområde även svara för grundutbild- ningen. Ett universitet eller en högskola kan emellertid inrätta särskilda organ för grundutbildning. Vid de högskolor som saknar egen fakultets- organisabion är styrelsen skyldig att inrätta sådana. Studenterna har rätt till representation.

Vid varje universitet och högskola skall det Hnnas en nämnd för disci- plinära åtgärder mot studenter. Studenterna har rätt till representation i denna. Studenterna har också rätt till representation i tjänsteförslags— nämnder, som handlägger förslag om tillsättning av tjänst som professor och lektor samt i den valförsamling som föreslår rektor och prorektor. Enligt arbetsmiljölagen (197711160) skall studenterna ges tillfälle att ge- nom skyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället.

Universiteten och högskolorna bestämmer i övrigt om den interna be— slutsorganisationen. Inrättar styrelsen beslutsorgan har studenterna rätt att vara representerade i alla sådana organ som behandlar utbildnings- frågor.

Styrelsen för ett universitet eller en högskola kan besluta om att inrät- ta andra organ för att underlätta det interna arbetet. Det kan gälla frågor som rör universitetets eller högkolans lokaler, biblioteksfrågor, studie- sociala frågor m.m. Sådana organ kan vara beslutande eller rådgivande. Ledamöterna utses av universitetets eller högskolans styrelse. Någon föreskriven rätt för studenterna att ingå finns inte.

Många universitet och högskolor har inrättat institutionsstyrelser, lin— jenämnder, utbildningsnämnder m.m. på grundutbildningsnivå. På uni- versiteten och visa större högskolor betyder det att studenterna i all- mänhet är representerade på tre nivåer dvs. i styrelsen, i fakulteterna och på institutionerna. På högskolor utan fakultetsorganisation återfinns studentrepresentationen normalt på två nivåer. Det är också vanligt att

Kapitel 2

studenterna är representerade i en rad andra organ som inte direkt be- slutar om utbildningsfrågor. Förhållandena varierar mellan olika uni- versitet och högskolor.

När det gäller antalet studentrepresentanter i de organ inom universi- tet och högskolor där studenterna har rätt att vara representerade gäller som huvudregel att flertalet ledamöter skall vara lärare vid lärosätet. Med det förbehållet bestämmer universitetet eller högskolan antalet ledamöter i beslutsorganen.

Undantagna från huvudregeln är universitetets eller högskolans styrel— se, disciplinnämnd och tjänsteförslagsnämnd. Antalet studentrepresen- tanter i universitetens och högskolornas styrelser bestäms för varje uni- versitet och högskola av regeringen. Regeringen har hittills beslutat om studentrepresentation enligt den nya ordningen på ett par högskolor. Studenterna har två representanter i disciplinnämnden och en i varje tjänsteförslagsnämnd. Mandattiden för studentföreträdarna är i båda nämnderna 1 år.

Högskolelagen ger regeringen rätt att föreskriva att studenterna vid universitet och högskolor är skyldiga att tillhöra särskilda studentsam- manslutningar. I förordning (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet har regeringen föreskrivet det s.k. kårobligatoriet. Lagen uppdrar vidare åt regeringen att föreskriva hur studenternas representanter vid universitet och högskolor skall utses. Regeringen har därvid angett att studentkår vid en högskoleenhet utser och entledigar företrädare i de organ vid högskoleenheten i vilka före- trädare för studenterna har rätt att ingå. Kårerna ges här en myndighets— utövande uppgift.

I de styrorgan vid universitet och högskolor i vilka lärarna har rätt att vara företrädda utses representanterna genom val. Enligt högskoleför- ordningen utses ledamöter till styrelsen genom ett valförfarande som ut— arbetas av styrelsen. Valförfarandet kan följaktligen variera mellan olika universitet och högskolor. I valet till fakultetsnämnd är endast de lärare röstberättigade som har vetenskaplig kompetens motsvarande minst doktorsexamen och arbetar minst halvtid på en tjänst med ett förord- nande för minst två år. Till övriga beslutsorgan utses lärarnas företräda— re genom val bland samtliga lärare. Valet sker med slutna valsedlar och vid lika röstetal avgör lotten. Hur valen skall gå till i övrigt regleras inte närmare. Endast när det gäller val till styrelsen måste universitetet eller högskolan utarbeta närmare föreskrifter.

Under åren 1992-1993 hade studenterna i genomsnitt 4 500 represen- tanter i olika styrorgan inom universitet och högskolor. Det innebär ca 2,3 studentrepresentanter per 100 studenter. Det kan jämföras med 1989 års obligatorieutredning (SOU l990:105) som uppskattade studentrepre- sentationen till det dubbla eller 5 representanter per 100 studenter. Ut- redningen ansåg också att relationen studentföreträdare per student var oberoende av det enskilda universitetets eller den enskilda högskolans storlek. Nedanstående tabell redovisar antalet studentrepresentanter per 100 studenter.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Universitet/högskola Antalet studentrepresentanter per hundra studenter

Universiteten 2,8 Mindre och medelstora högskolor 1,8 Fackhögskolor 1,3

Universiteten har ett större antal studentrepresentanter per hundra studenter än de mindre och medelstora högskolorna. Ett undantag är Stockholms universitet med 1,4 studentrepresentanter per 100 student- er. Vid Lunds universitet finns det däremot ca 4 representanter per 100 studenter. Resultatet är inte oväntat. I en stor organisation krävs nor— malt mer formaliserade beslutsvägar än i en mindre. På de mindre hög- skolorna och vid fackhögskolorna underlättas de informella kontakter- na mellan studenterna och högskolan av att högskolorna ofta har cam- puskaraktär. Behovet av formella beslutsorgan kan också av det skälet vara mindre.

Drygt 85 procent av studentrepresentanterna återfinns på institutions- nivå eller i linjenämnder, utbildningsnämnder eller motsvarande. Det är alltså fråga om styrorgan på grundutbildningsnivå dvs. den nivå som universiteten och högskolorna själva enligt den nya författningen har att reglera. Vad som hittills kan utläsas av universitetens och högskolornas ökade självständighet när det gäller den interna organisationen är att styrelserna valt att behålla institutioner och motsvarande med student- representation.

2.2.2. Utbildningsbevakning och kvalitetskontroll

KAK har besökt i princip samtliga universitet och högskolor i landet och kan konstatera att utbildningsbevakning är en huvuduppgift för stu- dentkårerna. Vikten av studentengagemang i utbildningen har bekräftats av universitetens och högskolornas ledningar.

Studentkårerna har normalt en organisatorisk uppbyggnad avpassad för bevakning av utbildningsfrågorna på olika nivåer. Ett ganska typiskt exempel utgör studentkåren vid Lunds universitet.

Lunds universitet har i princip tre beslutsnivåer: institution med in- stitutionsstyrelse eller enbart prefekt, områdes—/fakultetsstyrelse för var och en av de nio områden som universitetet är indelat i samt universi- tetets styrelse. Studentkårens organisation för utbildningsbevakning har en motsvarande organisation.

På varje kurs väljs kursombud. Ett ombud per 15 studenter men all- tid minst två ombud på varje kurs. På en del institutioner väljer kurs— ombuden även ämnesombud. Kursombuden framför studenternas syn- punkter på undervisningen, kurslitteraturen, lärarna m.m. En central uppgift är att genomföra kursutvärdering bland sina kurskamrater och medverka i den kursutvärdering som eventuellt institutionen genomför.

Alla kurs— och ämnesombud samt doktorandombud på en institution utgör institutionsrådet. Rådet väljer studentrepresentanter till institu-

SOU 1994: 47 Kapitel 2

tionsstyrelsen och förbereder studentrepresentanternas medverkan i in- stitutionsstyrelsen. Institutionsråden inom samma ämnesområde utgör studieråd, exempelvis medicinska studierådet och naturvetenskapliga studierådet. Studierådet väljer studentföreträdaren i områdes—lfakultets— styrelsen och styrelsens beredningsorgan.

Studentföreträdama på nästa nivå, styrelsenivån, utses direkt av stu- dentkåren.

Studieråden har en central funktion för utbildningsbevakningen. De svarar för kursutvärdering, utsändning och sammanställning av enkäter m.m. Men också utåtriktad verksamhet som att anordna debattkvällar, studieresor, arbetsmarknadsdagar m.m. ingår i uppgifterna. Råden har genom kåren egna medel till sin verksamhet.

För att stödja kursombuden och Studieråden har Lunds studentkår tre heltidsanställda utbildningsombudsmän; två för grundutbildning och en för doktorander. Vidare svarar kåren för utbildning av kursombud och en övergripande utbildningsbevakning om t.ex. lärarnas pedagogiska kompetens, anslags- och styrsystem etc.

Utbildningsbevakningen genomförs till övervägande del med ideellt arbetande studenter. Lunds studentkår uppger att ca 850 studenter är verksamma med utbildningsbevakning på olika nivåer inom universitet- et. De direkta utgifterna för utbildningsbevakning uppskattar kåren till ca 800 000 kronor år 1992. Då ingår inte värdet av studenternas ideella arbetsinsatser. Det är i praktiken inte möjligt att uppskatta värdet av denna insats.

I stort sett arbetar alla kårer med utbildningsbevakning enligt den här modellen. Det enskilda universitetets eller den enskilda högskolans ut- bildningsprofil och interna organisation återspeglas visserligen i kårens organisation av utbildningsbevakningen men grundstrukturen är den- samma. Kårerna strävar efter att ha ett eller flera ombud på varje kurs och också att koncentrera insatserna på basnivån dvs. institutionsstyrel- ser, linjenämnder eller motsvarande. Som tidigare redovisats är det ock- så på denna nivå som majoriteten av studentrepresentanterna finns.

2.3. Den studiesociala verksamheten

2.3.1. Studentkårema

Många studentsammanslutningar har i KAK:s enkät om studentsam- manslutningarnas ekonomiska situation och vid våra besök på universi- tet och högskolor framhållit sammanslutningamas stora insatser på det studiesociala området. Vi vill därför kortfattat beskriva denna verksam- het. Insatserna bygger på en lång historisk tradition. Även vid dagens universitet och högskolor är den studiesociala miljön viktig för student- erna och påverkar säkert deras val av studieort. För att svenska student- er skall få möjlighet att läsa vid universitet ute i Europa måste utländ- ska studenter inna det attraktivt att studera i Sverige. Sveriges läge och att svenska är ett litet språk gör att Sverige vid sidan av en högklassig ut-

SOU 1994: 47 Kapitel 2

bildning måste ha något extra att erbjuda såsom en attraktiv studiesocial miljö.

I propositionen 1992/93:169 framhåller utbildningsministern att det är viktigt att avvecklingen av kårobligatoriet inte medför en försämring inom det studiesociala området. En förutsättning för att detta inte sker är att de framtida frivilliga studentsammanslutningarna har möjlighet att engagera sig i den studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande obligatoriska sammanslutningar. Universitets— och hög- skoleledningarna har naturligtvis också ett intresse av att studiemiljön i vid bemärkelse blir så bra som möjligt.

Studentkårerna svarar för såväl utbildningsbevakning som studiesocial verksamhet. Inom den senare verksamheten tar man hand om nya stu- denter och utlåndska studenter, förmedlar bostäder och arrangerar fest- er och pubar, ordnar föreläsningsaftnar, spelar teater, ordnar Hlmklub- bar och svarar för kompendieförsäljning, bokhandlar och restauranger m.m. Ambitionsnivån varierar naturligtvis mellan orterna.

Ser man på kårernas utgifter kan man exemplifiera med en kår på en av de mindre högskolorna. De totala utgifterna uppgick till ca 5 miljon- er kronor och fördelades på följande sätt:

— restaurang 45% 2 250 tkr — gemensamma kostnader 26% 1 300 tkr — bokhandel 11% 550 tkr — klubbmästeri 9% 450 tkr — utbildningsutskott 4% 200 tkr — informationsutskottet 4% 200 tkr — idrottsföreningen 1% 50 tkr — studenthälsovården 0,5% 25 tkr

Restaurangen och klubbmästeriet gick med vinst, bokhandeln med förlust, som dock mer än väl täcktes av överskottet på den andra verk- samheten. Idrottsföreningen och studenthälsovården finansierades med kommunala och statliga bidrag samt medlemsavgifter till idrottsför- eningen. Informationsutskottet kunde räkna in annonsintäkter till ett belopp av 50 000 kronor. Kåravgifterna uppgick till 1 250 000 kronor och användes till att finansiera övriga kostnader för informationsutskott- et samt kostnaderna för utbildningsutskottet och merparten av de ge— mensamma kårkostnaderna. Häri ingick kostnader för resor och arvod- en samt kostnader för studenttidning och studentradio. I de gemensam— ma kostnaderna ingick exempelvis 75 000 kronor som årlig avgift till SFS samt vissa lokalkostnader, som dock endast uppgick till 5 000 kro- nor. Härutöver hade klubbmästeriet, restaurangen och bokhandeln lo- kalkostnader på sammanlagt 80 000 kronor.

Det givna exemplet från en liten högskola är naturligtvis inte repre- sentativt för studentkårerna. Kostnaden till studenthälsovården är t.ex. ovanligt låg. Exemplet visar ändå på stora satsningar utanför den rena utbildningsbevakningen och det är något som denna kår har gemensamt med flertalet andra kårer vid universiteten och högskolorna. Olikheter i boksluten — som exempelvis vad som redovisas under gemensamma kostnader, verksamhetsindelningen, detaljeringsgraden och tillämpning av netto— eller bruttoredovisning av kostnaderna — gör att det inte med

SOU 1994: 47 Kapitel 2

hjälp av boksluten går att skaffa sig en helhetsbild över hur kostnaderna fördelas på exempelvis studiesocial verksamhet och annan verksamhet.

2.3.2. Nationerna

Nationerna vid Uppsala och Lunds universitet har en mer begränsad uppgift än studentkårerna; de bedriver en studiesocial verksamhet lik- som studentkårerna, men utbildningsbevakning och studentfacklig verk- samhet ingår inte i deras uppgifter. Nationerna i Uppsala och Lund skil- jer sig från varandra på flera punkter. I det följande beskrivs de därför var för sig.

Uppsala

Studenterna vid Uppsala universitet har möjlighet att undgå avgiften till nationerna och ställa sig utanför nationernas verksamhet genom att an— sluta sig till Skånelandens nation. Man ansluter sig härvid till Skåne— landens nation på livstid. Det är cirka 4 000 studenter som utnyttjat den möjligheten genom åren. Totalt har övriga nationer i Uppsala drygt 24 000 medlemmar. Härav är det 1 700 som enbart är anslutna till na- tionerna och inte tillhör studentkåren. Enligt nationernas bedömning kommer avskaffandet av obligatoriet sannolikt inte att medföra en så drastisk minskning i medlemsantalet för nationerna som för studentkår- en.

Nationerna och nationshusen spelar en viktig roll i Uppsala student- liv. De står öppna för sina medlemmar under en stor del av dygnet och utgör en naturlig träffpunkt för studenter från olika fakulteter. På na- tionerna kan man studera, låna böcker, såväl kurslitteratur som skön— litteratur, läsa tidningar, äta och fika eller bara koppla av. På kvällarna anordnas fester, pubar och danser men också annan verksamhet. Na— tionernas orkestrar, körer och teatergrupper repeterar, Studentspex för- bereds, fotointresserade arbetar i mörkrummet och kulturpersonligheter håller föredrag och diskussionsaftnar.

Nationerna kan också lösa akuta ekonomiska problem för student- erna genom att erbjuda handlån och det finns möjlighet att söka sti- pendier från någon av nationernas fonder. För studenter som har pro- blem av annan art änns en nationskaplan till hands. Nationerna gör en stor insats för att ta hand om recentiorer och utländska studenter och hjälper till med bostäder. Inom nationens ram änns också idrottsför- eningar. Information sprids via nationstidningar och närradio.

Vid sidan av de tillgångar som redovisats i KAK:s enkät har många nationer stora tillgångar i form av inventarier, konst och bibliotek; till- gångar som kräver medel för underhåll. Några nationshus har också ett kulturhistoriskt värde.

Utan ideellt arbete skulle inte någon nation existera. Det är nationens grundidé och ryggrad.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Nationerna i Lund och Akademiska föreningen

Lunds nationer skiljer sig från dem i Uppsala främst genom att det i Lund inte änns specifika nationshus utan nationernas hus är framför allt bostadshus för studenterna och samlingslokalerna ligger ofta i kål— larna till dessa bostadshus. Antalet studenter inklusive doktoranderna vid Lunds universitet är 28 300. Verksamheten sker dock i en betydligt mindre skala än i Uppsala och endast ett par personer är anställda eller arvoderade; verksamheten drivs med ideellt arbete. Nationerna har en- dast 13 procent av studenternas samlingslokaler i Lund.

I Lund änns, förutom nationerna, Akademiska föreningen som dispo- nerar merparten av studenternas samlingslokaler i Lund, framför allt AF—borgen och Sparta. Verksamheten finansieras till stor del genom medlemsavgifter.

Kostnaderna fördelas på följande sätt (1992):

Styrelse, administration 22 % Huset 54 % Radio AF 7 % Studentaftnar, poesifestival 6 % Arkiv, konstsamling 6 % Nöjen, teater, spex, klädkammare 3 % Gemensamt och övrigt 2 %

Akademiska föreningens hus har i olika skepnader varit centrum för studenternas liv under 150 år. Här änns scener, festlokaler, sammanträ— desrum, kontor, arkiv, restaurang, bokhandel, tidningsredaktion m.m. AF disponerar också Sparta där man kan äta, gå på konsert eller ha konferens.

Radio AF är Sveriges största sändarförening och sänder dagligen ny- heter, reportage, intervjuer och musik. På studentaftnarna erbjuds stu- denterna föredrag, uppläsningar, debatter och konserter. Arkivet ligger i källaren till AF—huset och är mer museum än arkiv. Nöjen omfattar AF:s pub-, konsert- och dansverksamhet. AF har en egen teateren- semble som gör en ny uppsättning varje termin och dessutom bjuder på gästspel och föredrag. Lundaspexarna är de mest kända av Lunds tre spexföreningar. Föreställningar ges två gånger om året. Klädkammaren hyr ut gamla spex- och karnevalskläder.

2.4. Studenthälsovård och motionsidrott 2.4.1 Studenthälsovård

De obligatoriska sammanslutningamas huvudmannaskap för studenthäl- sovården upphörde den 1 juli 1992. Riksdagens beslut innebar att de bi- drag som tillförts studentkårerna för studenthälsovården fördelades di— rekt till universiteten och högskolorna. Samtidigt avvecklades den för- ordning (1984:281) om statsbidrag till hälsovård för högskolestuderande som bl.a. angav villkor för bidraget och studenthälsovårdens syfte. I pro- positionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 138) som låg till grund för riks—

SOU 1994: 47 Kapitel 2

dagens beslut anges att respektive universitet eller högskola får ansvar för att medlen på bästa sätt tillgodoser de lokala behoven och att formen för detta bäst avgörs lokalt. Under anslaget Lokala och individuella linj- er samt fristående kurser beräknades 15 826 000 kronor för student- hälsovården budgetåret 1992/93 (exklusive medel avseende studenthälso- vården vid Sveriges lantbruksuniversitet). Medlen fördelades på univer- sitet och högskolor efter antalet årsstudieplatser. Från och med budget- året 1993/94 ingår medlen för studenthälsovården i universitets- och högskoleanslagen utan att beloppen specificeras.

Riksdagens beslut att föra över huvudmannaskapet för studenthälso- vården från studentkårerna till universiteten och högskolorna är ge- nomfört. På vissa orter har universitetet eller högskolan helt tagit över ansvaret för verksamheten. Detta gäller exempelvis Lunds universitet. På andra orter ligger ansvaret för genomförandet kvar på studentkårerna t.ex. vid Göteborgs och Uppsala universitet. På några orter pågår diskus— sioner mellan universitetet eller högskolan och studentkåren om den framtida organisationen. Det är inget som hindrar att studentkårerna på uppdrag av ett universitet eller en högskola även i fortsättningen an- svarar för utförandet av studenthälsovården. Hur studenthälsovården be- drivs är numera en lokal fråga.

Finansieringen av studenthälsovården har tidigare skett med statsbi- drag, bidrag från studentkårerna och patientavgifter. Fortfarande betalar ungefär en äärdedel av kårerna till Studenthälsan men enligt vad som meddelats oss under samtal och överläggningar med företrädare för kår- erna står det helt klart att man i fortsättningen inte ser någon möjlighet att bidra till verksamhetens änansiering.

Verksamheten varierar kraftigt i omfattning och inriktning. Vissa kår- er har en hög ambitionsnivå när det gäller Studenthälsan, vilket åter- speglas i betydande ekonomiska bidrag till verksamheten. Sammanlagt bidrar studentkårerna med närmare 6 miljoner kronor per år till stu- denthälsan. På någon ort finansieras nästan hälften av verksamheten via de obligatoriska avgifterna medan kårerna på andra orter inte lämnar något bidrag.

Då studentkårens bidrag upphör blir det en fråga för universitetet el- ler högskolan om verksamheten kan bibehållas på samma nivå som ti- digare. Universitetet eller högskolan avgör såväl organisation som in- riktning och omfattning på studenthälsovården. Någon generellt gällan- de reglering som anger mål och omfattning för verksamheten änns inte.

I kontakter som KAK haft med representanter för Studenthälsan i bl.a. Uppsala, Lund och Stockholm framhålls det specifika i student- ernas situation. Studenthälsan, med den sakkunskap som byggts upp där, ses som ett viktigt komplement och inte som ett utbytbart alternativ till annan allmän eller enskild öppen hälso- och sjukvård.

I studenthälsovården ingår förebyggande verksamhet samt allmän- medicinsk, psykiatrisk och kurativ verksamhet. Det är endast de stora universitetsorterna som kan ha en fullt utbyggd studenthälsovård. Stu- denthälsovården på en mindre högskoleort förutsätter samarbete med annan hälso- och sjukvård. Problemen är förmodligen ganska likartade

Kapitel 2

även om dimensionerna är olika. Följande beskrivning som hämtats från Studenthälsan i Lund kan därför ge en bild av förhållandena även vid andra universitet och högskolor.

Den förebyggande hälsovården riktas mot studiemiljön, såväl den fys- iska miljön som den psykosociala miljön. Det första omrädet omfattar arbetsställningar, belysning, ventilation, bildskärmar och annan utrust- ning i studiemiljön. Den psykosociala miljön omfattar relationer mellan student och lärare, mellan student och student, samarbete i arbetsgrup— per m.m. Övriga områden som berörs är bl.a. boende, friskvård, droger och alkohol. Som ett exempel på den förebyggande verksamheten kan nämnas ”projekt 6”, ett samarbetsprojekt mellan hudkliniken, infek- tionskliniken, Lunds studentkår, teknologkåren och Studenthälsan i Lund. Projektet grundar sig på kamratundervisning och målgrupps— aktivering och syftar till att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar. En typ av projekt där en nära kontakt med studenterna är en förutsätt- ning för att resultatet skall bli bra.

Den allmänmedicinska vården inriktar sig huvudsakligen mot psyko— somatiska besvär och sjukdomar hos enskilda studenter. De som söker är i allmänhet ganska omedvetna om sambandet mellan de kroppsliga symptomen och bakomliggande psykiska eller sociala problem. Student— hälsans kunskap om studenternas speciella situation och problem är viktig för att man skall komma fram till orsakerna och komma till rätta med dem och inte enbart angripa symptomen. Antalet besök 1992/93 vid den allmänmedicinska mottagningen i Lund var 2 229 varav 1 715 var nybesök. Den gynekologiska mottagningen hade 637 besök varav 12 återbesök.

Den psykiatriska mottagningen vid Studenthälsan i Lund har i verk- samhetsberättelse för budgetåret 1992/93 redovisat varför studenter sökt till mottagningen. Över en tredjedel av diagnoserna var tillfälligt psyko- gent betingade störningar. Andra vanliga diagnoser var personlighets— störning, ångest— och depressionstillstånd. Som vanliga bakgrundsdata kan anges relations— och samlevnadsproblem, studieproblem och fri- görelseproblem. De flesta studenterna sökte sig till mottagningen på eget initiativ. Behandlingen var samtalsterapi, gruppterapi, rådgivning, medi- cinering m.m. Genom att tidigt ta sig an studenter med olika typer av problem har man kunnat motverka sekundära problem i studierna och förebyggt insufficienser senare i livet. Antalet konsultationer 1992/93 vid den psykiatriska mottagningen i Lund var 2 749 varav 350 var nybe- sök och 600 telefonkonsultationer.

Kuratorn är ofta den första instansen som en student vänder sig till då problem uppstår. Vid många mindre högskolor begränsas studenthäl- sovården till att en kurator änns tillgänglig under viss tid. Orsaken till att man vänder sig till kuratorn är ofta möjligheten till samtal med en utomstående sakkunnig person i en för studenten viktig personlig ange- lägenhet, oftast med anknytning till studierna.

SFS har i skrivelse till KAK redovisat sina synpunkter på studenthäl- sovården. SFS anser att verksamheten är nödvändig och förordar lokala stiftelser för driften, där universitet eller högskola och studentorganisa-

SOU 1994: 47 Kapitel 2

tion skall ingå. Man framhåller behovet av direktiv och en särskild för- ordning som anger ett tydligt mål för studenthälsovården. Studenthälso- vårdens hälso— och sjukvårdsdel skall enligt SFS inte vara en form av primärvård utan av förebyggande och socialkurativ karaktär och huvud- sakligen arbeta med studierelaterade hälsoproblem inriktade både mot individen och miljön; hälsoproblem som kan uppstå på grund av den speciella livssituation som studenterna beänner sig i. Studenthälso- vården ses också som en viktig resurs i arbetet med att förbättra student- ernas fysiska och psykosociala arbetsmiljö. SFS förordar vidare ”öron- märkning” av resurserna till studenthälsovården samt att ett centralt samordningsorgan inrättas.

2.4.2. Motionsidrott

Motionsidrott organiserad för studenter förekommer på alla universi— tets- och högskoleorter. Ansvaret för verksamheten vilar i allmänhet på studentkårerna. Många kårer driver motionsidrott i egen regi medan andra har fört samman studenthälsovård och motionsidrott i en gemen— sam organisation. På en del universitet och högskolor ligger ansvaret på fristående idrottsföreningar som i allmänhet samarbetar med student- kåren eller studentkårerna på orten.

Motionsverksamheten äger rum i egna idrottshallar eller i kommu- nalägda hallar. I Göteborg är studentkårerna via sitt samarbetsorgan Göteborgs Förenade Studentkårer ägare till en egen idrottsanläggning. På motsvarande sätt förfogar studentkårerna i Stockholm över en större idrottsanläggning inom Frescatiområdet. Det normala är dock att stu- denterna utnyttjar kommunala idrottsanläggningar på orten.

Motionsidrotten finansieras med individuella avgifter, statliga bidrag och obligatoriska avgifter. Totalt omspänner verksamheten för kårerna ca 17 miljoner kronor. De individuella avgifterna svarar för huvuddelen eller drygt 60 procent, statsbidraget för knappt 30 procent och åter- stoden, drygt 10 procent, kommer från de obligatoriska avgifterna.

Statsbidraget fördelas av Riksidrottsförbundet, RF. För budgetåret 1993/94 uppgår statsbidraget till motionsidrott för studenterna till 5,6 miljoner kronor. Bidraget fastställs av regering och riksdag och över- lämnas till RF, att fördela mellan studentkårerna efter ansökan från SFS. SFS anser att bidraget skall betalas ut till kårerna efter antalet med- lemmar i kåren, medan RF föredrar en mer aktivitetsinriktad fördel- ning. Kårer med stor verksamhet på motionsidrotten får i allmänhet ett högre bidrag än vad en ren per capita—fördelning skulle ge. RF fördelar och betalar ut bidragen till kårer eller sammanslutningar av kårer på de olika universitets- och högskoleorterna.

Ett av RF:s specialförbund, Sveriges Akademiska Idrottsförbund, SAIF, hävdar i en skrivelse (1993—11-22) till RF att en följd av att kår- obligatoriet avskaffas blir att det statliga bidraget för motionsidrott inte längre bör utgå till studentkårer eller lokala sammanslutningar av kårer, då dessa i framtiden inte längre kan anses representera samtliga stu—

SOU 1994: 47 Kapitel 2

denter. SAIF hänvisar till att förbundet redan nu bedriver en omfattan- de verksamhet bland studenter inriktad på motions— och breddidrott som vilar på ett frivilligt studentengagemang och anser mot den bak- grunden att RF i fortsättningen bör fördela bidraget till studenternas motionsidrott via sitt eget specialförbund. Liknande synpunkter har av företrädare för SAIF framförts direkt till KAK.

2.5. Studentsammanslutningarnas ekonomi 2.5.1 Bakgrund

I det följande redovisas kårer och nationers ekonomiska förhållanden. Uppgifterna är inhämtade dels via en enkät som KAK sänt ut till samt- liga kårer och nationer, dels från bokslut som vi begärt in från student- sammanslutningarna. Enkätens syfte är i första hand att kartlägga stu- dentsammanslutningarnas tillgångar i form av bostäder, samlingslokaler m.m. men också att uppskatta studentkårernas insatser och kostnader för utbildningsbevakning. Direktiven anger att vi skall undersöka hur studentsammanslutningarnas tillgångar som bostäder, samlingslokaler m.m. skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna efter obligatoriets avveckling och enkäten har därför koncentrerats mot tillgångarnas om- fattning, änansiering, kostnader, ägandeförhällanden m.m. Enkäten har kompletterats med uppgifter vi erhållit vid personliga besök på i princip samtliga universitet och högskolor.

Enkäten har sänts ut till landets 80 kårer, 4 samarbetsorgan för kårer, fakultetsföreningarna i Stockholm och 26 nationer. Enkäten har besvar- ats av alla större kårer och samtliga nationer. Sammantaget räknar vi med att sammanslutningar representerande närmare 95 procent av stu- denterna vid landets universitet och högskolor har besvarat enkäten. Några kårer har besvarat enkäten anonymt och ingår i den totala sam— manställningen men kan inte redovisas separat. I några fall är tillgångar- na ofullständigt redovisade. Trots dessa brister anser vi att enkätresultat- et ger en god bild av de tillgångar som de obligatoriska studentsamman- slutningarna innehar. Det är ett bra underlag för att behandla konse- kvenserna av kårobligatoriets avveckling när det gäller sådant som till- gång på bostäder och samlingslokaler. I sammanställningen ingår inte de tillgångar som innehas av studentkårerna vid de två beslutade stiftel- sehögskolorna, Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping.

Det har inte varit möjligt att, inom den tidsrymd som vi haft till vårt förfogande, kartlägga sammanslutningamas totala ekonomiska förhål- landen. Situationen är utomordentligt komplicerad med olika bolags— bildningar, stiftelser och föreningar med ibland oklara ägar- och an- svarsförhållanden. Bokföringsrutinerna varierar. Vissa sammanlutningar redovisar väl genomarbetade och innehållsrika resultat— och balansräk- ningar. Andra bokslut, som kan innehålla omsättningar på åtskilliga miljoner kronor, kan vara avfattade på några rader. Det är möjligt att den omfattande skattebefrielsen, som också innebär att sammanslutning-

SOU 1994: 47 Kapitel 2

arna inte behöver redovisa sina ekonomiska förhållanden för skatte- myndigheterna, kan förklara det ibland ganska lättsamma förhållnings— sättet i dessa frågor.

Den viktigaste inkomstkällan är den obligatoriska avgiften. Samman- ställningen av enkätsvaren visar att den totala intäkten från den obliga- toriska avgiften för landets kårer och nationer uppgick till ca 90 miljon- er kronor förra året varav nationerna i Lund och Uppsala svarar för drygt 10 miljoner. Då ingår förutom den obligatoriska avgiften även in- skrivningsavgifter, förseningsavgifter m.m. dvs. sådana avgifter som hör samman med den obligatoriska avgiften.

Hur stor andel av inkomsterna eller omslutningen som den obligator- iska avgiften svarar för går inte avgöra. Det beror bl.a. på hur man skall betrakta inkomster i helägda bolag, separata föreningar inom kårens ram, stiftelser m.m. Det änns kårer där avgiften utgör närmare 90 pro- cent av inkomsterna medan andra kårer redovisar en så omfattande verksamhet att avgiften svarar för mindre än 25 procent av den totala omslutningen. Om man undantar de stiftelseägda bostadsbolagen upp- skattar vi den totala årliga omslutningen för kårer och nationer under ett år till mellan 200 och 300 miljoner kronor, sannolikt närmare det senare beloppet.

Det har inte varit möjligt att redovisa en fullständig bild av samman- slutningamas kostnader. Verksamheten drivs i allmänhet utan vinstkrav med inriktning mot studenternas särskilda behov. Det gäller exempelvis för de bokhandlar, den stencilförsäljning m.m. som kårerna driver för att studenterna skall få tillgång till billig kurslitteratur m.m. Två kost- nadsposter har vi ägnat särskild uppmärksamhet. Den ena gäller stu- dentkårernas kostnader för utbildningsbevakning. Som redovisas i av- snitt 4.3.2 änansieras utbildningsbevakningen huvudsakligen genom in- täkter från den obligatoriska avgiften och studenternas ideella arbete. Den andra gäller den mer komplicerade änansieringen av kostnaderna för drift och underhåll av kårhus och samlingslokaler som vi redovisar och diskuterar i avsnitt 4.7. Av den uppskattade totala inkomsten på närmare 300 miljoner kronor är huvuddelen förbunden med direkta ut- gifter. I princip är det endast den obligatoriska avgiften som ger kårer och nationer ekonomisk rörelsefrihet och möjlighet att finansiera så- dant som utbildningsbevakning och studiesociala insatser.

Vi gör alltså inte anspråk på att redovisa en fullständig bild av sam— manlutningarnas ekonomiska förhållanden. Det hade krävt helt andra resurser och avsevärt mer utredningstid än vad vi haft till vårt förfog- ande. Ändå anser vi att genomgången i det följande ger en rimlig bild av det faktiska läget och tillräckligt underlag för vissa slutsatser. Som vi ti- digare understrukit varierar förhållandena kraftigt mellan olika student- sammanslutningar. För att underlätta analysen strukturerar vi student— sammanslutningarna efter graden av tillgångar på följande sätt: — Studentkårer vid universiteten.

- Nationerna i Lund och Uppsala - Studentkårer vid fackhögskolor. - Kårer vid de mindre och medelstora högskolorna.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

2.5.2. Universitetens studentkårer

Vid de sex universiteten - Göteborg, Linköpings, Lunds, Stockholms, Umeå och Uppsala universitet - änns ett stort antal studentkårer och studentföreningar. Det totala antalet studenter vid dessa universitet är 120 000 vilket motsvarar ca 60 procent av samtliga studenter vid landets universitet och högkolor.

Studentbostäder

Studentbostäder som ägs direkt eller kontrolleras via stiftelser av stu- dentsammanslutningar änns i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala. En mindre stiftelse för studentbostäder i Alnarp ägs av några kårer vid Sveriges lantbruksuniversitet. Vid Linköpings och Umeå universitet har tidigare studentbostadsstiftelser övergått till allmännyttiga bostadsföretag. På dessa orter äger studentkårerna idag varken direkt eller indirekt stu- dentbostäder.

Vid Göteborg universitet har 12 studentkårer bildat ett samarbets- organ Göteborgs Förenande Studentkårer, GFS. GFS är en av stiftarna till Stiftelsen Göteborg Studenthem, SGS, som äger 43 fastigheter med sammanlagt 3 814 lägenheter. Taxeringvärdet är 288 miljoner kronor. Göteborgs kommun svarar för 50 procent av stiftelsekapitalet och GFS för den andra hälften. Här skiljer sig förhållandena i Göteborg från öv- riga universitetsorter där kårerna i allmänhet står för hela stiftelsekapi- talet. I SGS styrelse på 11 ledamöter har kommunen 6 representanter, Göteborg universitet 2 och GFS 3.

Vid Lunds universitet ligger ansvaret för studentbostäderna (ej natio- nernas) på en särskild förening, Akademiska Föreningen, AF, som bil- dats av studentsammanslutningarna vid universitetet. För närvarande in- går sex studentkårer varav de två dominerande är Lunds studentkår och Teknologkåren. I Akademiska Föreningens högsta beslutande organ, överstyrelsen, har Lunds studentkår 51 av 80 platser. Övriga kårer till- sätter huvuddelen av övriga platser. Överstyrelsen beslutar om långsikt- iga mål, byggnadsverksamhetens riktlinjer samt om huvudregler för ut- hyrning för Stiftelsen AF:s bostäder. Stiftelsen har 27 fastigheter med 5 197 lägenheter. Taxeringsvärdet uppges till 288 miljoner kronor. Stu- dentbostadsföretaget var tidigare direkt ägt av AF men 1983 bildades stiftelsen och huvuddelen av AF:s fastighetsbeständ överfördes till stiftel- sen. Några fastigheter har överförts senare.

Studentkårerna vid Stockholms universitet, Lärarhögskolan i Stock- holm, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högkolan, Idrottshög- skolan och de konstnärliga högskolorna har genom sitt samarbetsorgan Stockholms Studenters Centralorganisation, SSCO, ett bestämmande in- flytande över Stiftelsen Stockholms Studentbostäder. SSCO utser samt- liga ledamöter i styrelsen utom kommunrepresentanten. Stiftelsen äger 20 fastigheter i Stockholm och Solna med sammanlagt 6 006 lägenheter. Fastighetstillgångarna taxeras till 436 miljoner kronor.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Stockholms Universitets Studentkår äger dessutom ett mindre antal studentlägenheter i en fastighet i Stockholms innerstad. Taxeringsvärdet är 45 miljoner kronor.

Vid Uppsala universitet har Uppsala Studentkår majoritet i direktion- en (högsta beslutande organ) för Stiftelsen Studentbostaden som äger 17 fastigheter med 6 115 studentlägenheter. I direktionen ingår också före- trädare för kommunen och universitetet. Medlemmar i Farmaceutiska Studentkåren har också tillgång till stiftelsens bostäder utan att vara stiftare. Taxeringsvärdet är 341 miljoner kronor.

Smmanlagt uppgår taxeringvärdet för universitetens studentbostäder till 1 398 miljoner kronor. Antalet lägenheter är 21 163.

Samlingslokaler/kårlokaler

Vid samtliga universitet har studenterna tillgång till samlingslokaler. Ägarbilden är splittrad och i vissa fall komplicerad. Även om kårerna direkt eller indirekt äger sina kårlokaler betalar de i allmänhet hyra för lokalerna. Följande sammanställning ger en översiktlig bild av under vilka villkor kårerna disponerar sina samlingslokaler.

Äger direkt el. Hyr indirekt

Uppsala Uppsala studentkår Ja — Farmaceutiska kåren- Ja

Kårer vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ja

Lund

Lunds studentkår Ja — Teknologkåren — Ja Kårer vid Sveriges Lantbruksuniversitet — Ja

Göteborg Göteborgs Förenade Studentkår — Ja Odontologiska Föreningen Ja —

Stockholm Stockholms Universitets Studentkår — Ja Juridiska fakultetsföreningen Ja —

Umeå Umeå studentkår Ja — Kårer vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ja —

Linköping Linköpings Förenade Studentkårer — Ja

Uppsala studentkår har genom stiftelsen UBBO tillgång till ett kår- hus. I stiftelsens styrelse ingår företrädare för studentkåren, universitet- et, kommunen och vetenskapssamhället. Vid en upplösning av stiftelsen tillfaller tillgångarna Uppsala studentkår. Stiftelsen äger två fastigheter och mark i centrala Uppsala till ett taxerat värde av 4,8 miljoner kron- or. Iånen uppgår idag till 3,3 miljoner kronor. Kåren disponerar 700 m2 i en av stiftelsens fastigheter.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Farmaceutiska Studentkåren vid Uppsala universitet disponerar ett nybyggt kårhus. Stiftelsen Farmis, där studentkåren tillsätter hälften av ledamöterna, hyr kårhuset av Pharmen AB som äger huset. Bakom Pharmen AB står Apotekarsocieteten, Apoteksbolaget och Stiftelsen Farmis. Huset är på 925 m2 och studentkåren erlägger en årlig hyra på 170 000 kronor, vilket motsvarar knappt 30 procent av kårens inkomst- er.

Kårerna vid Sveriges Lantbruksuniversitet har två kårhus i Uppsala. Det ena äg av Vasakronan, hyrs för en symbolisk summa och har ställts i ordning med hjälp av donationer; det andra äg av Veterinärmedicin- ska stiftelsen och kåren betalar för värme och vatten. Marknadsbyrån för det förra skulle röra sig om ca 900 000 kronor. Kårerna har ingen möjlighet att betala en hyra i den storleksordningen. Studenterna i Garpenberg har också tillgång till samlingslokaler.

Studentkårerna vid Lunds universitet äger genom Akademiska För- eningen en kårlokal på 5 800 m2 samlinglokaler och 4 200 m2 kontors— utrymmen. AF har sålt fastigheten till ett helägt bolag, Akademiska För- eningens Fastighets AB, Bolaget vars syfte är att äga och driva fastig- heten har tagit över lån på 4,6 miljoner kronor från AF och för reno- vering m.m. upptagit ett amortering- och räntefritt lån av privata ä- nansiärer på 13,7 miljoner kronor. Taxeringvärdet anges till 11,8 miljo— ner kronor. Fastighetsdriften finansieras med 4,4 miljoner kronor i hyresinkomster och 3,0 miljoner kronor i obligatoriska avgifter. Lunds studentkår betalar 3,0 miljoner kronor i avgifter till AF vilket är ca 30 procent av kårens inkomster. Även teknologkåren bidrar med ett större belopp till AF-huset.

Kårlokaler tillhandahålls även inom studentbostadsbeståndet genom Stiftelsen AF Bostäder. Sammanlagt 8 kårlokaler med ett angivet taxe- ringvärde på 46,9 miljoner kronor och en lånebild som innehåller kvarstående statliga lån på 18,2 miljoner kronor och privata lån på 32,7 miljoner kronor. Lokalerna finansieras med hyresinkomster på 14,8 miljoner kronor.

Teknologkåren vid Lunds universitet förfogar över ett nyinvigt kårhus genom ett samarbetsprojekt mellan kåren och universitetet. Universite- tet hyr huset av Akademiska Hus på 25 år och hyr i sin tur ut det till kåren på samma tid. Fastigheten som omfattar 1 125 in2 har änansierats med 12,7 miljoner kronor i donationer, vilket utgör 20 procent av total- kostnaden för uppförande av fastigheten. Avtalet innebär att om kåren upplöses och det inte änns någon annan förening som kan anses före- träda teknologerna skall kapitalet övergå i en stiftelse som inrättas ge- mensamt av universitetet och Lunds Tekniska Högkola. Kåren erlägger en hyra för lokalerna på drygt 240 000 kronor.

I Alnarp disponerar Agronomkåren (ATEK) tillsammans med två andra kårer vid Sveriges lantbruksuniversitet samlinglokaler hyresfritt. Arean är ca 560 m2.

Vid Göteborgs universitet har Filosofiska Fakulteternas Studentkår, FFS, sålt sitt kårhus till universitet 1993—06—29. Universitet tog över samtliga lån på fastigheten varav ett statlig lån på 3,9 miljoner kronor

SOU 1994: 47 Kapitel 2

och ett lån till SE—banken av vilket återstår 10,3 miljoner kronor efter att SE-banken efterskänkt 2,7 miljoner kronor. FFS hyr numera lokal- erna av universitetet. Några hyreskostnader har inte uppgivits av FFS. Övriga kårer erhåller hyresfritt lokaler av universitetet. Odontologiska föreningen äger dock ett kårhus på 350 m2 med ett bokfört värde av 670 000 kronor. Driften änansieras huvudsakligen via den obligatoriska avgiften.

Stockholms Universitets studentkår har tillgång till fyra samlinglo- kaler i olika fastigheter, huvudsakligen via Akademiska Hus. En mindre del är uthyrd. Den del som kåren ansvarar för och bekostar uppgår till ca 593 m2. Kårens driftskostnader för lokalerna, exklusive hyresintäkter, uppgår till 390 000 kronor. Beloppet motsvarar knappt 4 procent av den årliga medlemsintäkten.

Umeå studentkår äger ett större kårhus på drygt 3 600 m2. Kårhuset är finansierat med statliga lån på 2,9 miljoner kronor, varav 1,9 miljon- er kronor amortering- och räntefritt, samt med privata medel på 5,2 miljoner kronor. Den statliga låneskulden uppgår till 2,8 miljoner kronor. Det bokförda värdet är 3,7 miljoner kronor. Hyresinkomster från bl.a. Byggnadsstyrelsen, universitetet, kåren m.m. täcker driftskost- naderna och tycks även ge ett visst överskott.

Studenterna vid skoghögkolan i Umeå äger ett kårhus. Linköping studentkårer förfogar över ett tämligen nybyggt kårhus som äg av Akademiska Hus. Närmare hälften av fastigheten hyrs av Linköpings Förenade Studentkårer, LiFS, som är ett samarbetsorgan mellan studentkårerna vid universitetet. LiFS hyr i sin tur ut till de 0- lika kårerna, sektionsföreningarna m.m. En del av hyran erläggs via Kårhusfonden som byggts upp genom donationer, insamlingar m.m. Det är en förutsättning för att föreningarna skall ha råd att hyra lokaler i kårhuset. Kårerna bär dock en betydande andel av hyran via de obliga- toriska avgifterna.

För universitetens samlinglokaler uppgår arean totalt till 43 412 m2. Driftskostnaden är 27 miljoner kronor per år.

Övriga tillgångar

Uppsala studentkår äger en sportstuga som är tillgänglig för medlem- marna. Lunds studentkår har ett bestämmande inflytande över stiftelsen Lillsjödal, en skogsfastighet med ett taxeringsvärde på 379 000 kronor.

Genom sitt samarbetsorgan, GFS, äger studentkårerna i Göteborg en motionsanläggning med ett bokfört värde på 7,6 miljoner kronor. An- läggningen omsätter 3,6 miljoner kronor och driften änansieras huvud- sakligen med avgifter. Anläggningen har finansierats med kommunala lån, banklån, donationer och egna medel. Handelshögkolans student- kår äger en sportstuga med ett taxeringsvärde på 341 000 kronor. Stugan har erhållits genom donationer och särskilda fonder.

Stockholms Universitets Studentkår har via en stiftelse tillgång till en motionsanläggning med ett bokfört värde av 6,7 miljoner kronor som ä-

SOU 1994: 47 Kapitel 2

nansierats med banklån och donationer samt en hyresfastighet i centrala Stockholm. Beslut har fattats att sälja denna för 31 miljoner kronor.

Linköping studentkårer äger en herrgård, Ryds herrgård, som an- vänds för olika sociala arrangemang.

I det här sammanhanget är det intressant att bland övriga tillgångar uppmärksamma sammanlutningarnas tillgångar i form stipendie- och premiefonder. Hur fondernas avkastningar skall användas är i allmän- het fastställt av givaren. Ofta är villkoren kopplade till medlemskap i en viss kår eller studentförening. Sammanställningen nedan gör inga an- språk på fullständighet men ger en uppfattning om beloppens storlek. Stipendie— och premiefonder redovisas sammanlagt per universitet och inte per kår. Observera att nationernas stipendie— och premiefonder inte ingår.

Stipendie— och premiefonder Belopp i miljoner kronor

Universitet Uppsala 10,0 Lund 10,5 Göteborg — Stockholm — Umeå 22,6 Linköping — Summa 43,1

Det är alltså fråga om betydande belopp i fonder som kårerna förfogar över. Om fonderna kan dela ut 5 procent av kapitalet varje år motsvarar det stipendier på drygt 2 miljoner kronor.

2.5.3. Nationerna i Lund och Uppsala

Samtliga 13 nationer i Lund och de 13 nationerna i Uppsala äger direkt eller indirekt studentbostäder och samlinglokaler. Även i övrigt har na- tionerna betydande tillgångar. Det gäller i särskilt hög grad nationerna i Uppsala.

Bostadsfastigheter

Sammanställningen nedan redovisar omfattningen på nationernas stu- dentbostadsbestånd i Lund och Uppsala.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Lund Uppsala Antal fastigheter som är

— direkta ägda 13 3 — ägda via stiftelse 9 30 Antal rum totalt 1 356 2 437 Taxeringsvärde 76 milj kr 108 milj kr

Nationerna i Uppsala har ett större bestånd av bostäder än nationerna i Lund. I Lund äger nationerna i större utsträckning sina fastigheter di- rekt medan det normala i Uppsala är att bostäderna äg av nationen närstående stiftelser. Fastigheterna har finansierats genom insamlingar, donationer, banklån men också med statliga lån. Driften änansieras ute- slutande med hyresinkomster. Vissa renoveringar och upprustningar har dock finansierats med insamlingar, gåvor m.m. Bostäderna är avsed- da för respektive nations medlemmar.

Samlingslokaler

Samtliga nationer i Lund och Uppsala uppger att de har egna samling- lokaler. Samtliga dessa fastigheter äg direkt av nationerna i Uppsala medan ägarbilden i Lund är densamma som för respektive bostadsfastig- het. Nationshusen i Uppsala har i allmänhet änasierats utan statliga lån. Insamlingar, donationer, sponsring och egna medel har varit de huvud- sakliga änansieringkällorna. Endast två nationer i Uppsala uppger att de har lån på fastigheterna, till ett sammanlagt belopp av 1,5 miljoner kronor. Renoveringar, ombyggnader m.m. har klarats utan större skuld- sättningar.

I Lund är samlinglokalerna insprängda i bostadsfastigheterna. Fi- nansieringen har därför kunnat ske inom ramen för fastighetsbeståndets finansiering. Det betyder att utöver donationer, insamlingar m.m. har även statliga lån utnyttjats. Fyra nationer uppger att de har kvarstående lån på fastigheterna till ett sammanlagt belopp av 36,1 miljoner kronor varav 13,6 miljoner kronor avser statliga lån.

Enligt gällande skattelagtiftning har varken kårlokalerna eller na— tionshusen i Uppsala åsatts taxeringvärden. Marknadsvärdet är också svårt att bedöma. Nationshusen har byggts enbart för att användas som samlinglokaler.

I Lund är den sammanlagda arean på samlingslokalerna ca 4 900 m2 vilket ger ett genomsnitt på knappt 380 m2 per nation. I Uppsala är motsvarande area nästan 18 500 ut2 vilket ger en genomsnittlig area per nation på ca 1 425 m2. Värderas byggnaderna schablonmässigt till 4 000 kronor per 1112 skulle det totala värdet av nationshusen uppgå till ca 75 miljoner kronor i Uppsala och till 20 miljoner kronor i Lund.

Driften av samlingslokalerna och nationshusen uppges till drygt 580 kronor per m2 i Lund och till 650 kronor per m2 i Uppsala. Den totala driftskostnaden är naturligtvis lägre i Lund än i Uppsala men också ä- nansieringsättet skiljer sig markant som framgår av följande samman- ställning.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Driftskostnaderna för nationernas samlinglokaler i Lund uppgick till 2,9 miljoner kronor och i Uppsala till 15,3 miljoner kronor. Finans- ieringen fördelades procentuellt på följande sätt:

Lund Uppsala Hyresinkomster 83,0 25,7 Obligatoriska avgifter 8,7 36,3 Gåvor, insamlingar m.m. 3,6 5,4 Egna fastigheter — 1,3 Egna medel 4,7 31,3 Summa 100,0 100,0

Nationerna i Lund klarar änansieringen av samlinglokalerna nästan uteslutande genom hyresintäkter, Den obligatoriska avgiften spelar en underordnad roll. För nationerna i Uppsala är läget annorlunda. Hyres— inkomster ger endast 25 procents bidrag till driften medan den obliga- toriska avgiften svarar för 36 procent och egna medel för nästan lika mycket eller 31 procent. Egna medel är i huvudsak det överskott som nationerna erhåller från restaurang- och pubverksamhet.

Nationshusen i Uppsala är en betydande tillgång för studenterna. Samtidigt är drift, underhåll m.m. betungande och ställer stora krav på medlemmarna. Som framgår av sammanställningen ovan är det framför allt två inkomstkällor som svarar för driftskostnaderna; den obligator— iska avgiften och egna medel. Båda påverkas av obligatoriets avveckling. Nationerna kan tvingas sänka avgiften som idag uppgår till mellan 135 och 200 kronor per termin. Ändrad tillämpning av skatteregler kan leda till att inkomsterna från olika slags restaurang— och pubverksamheter kan komma att minska och att vissa skatteutgifter ökar.

För nationerna i Lund är läget inte lika bekymmersamt. Den obliga- toriska avgiften svarar för en liten del av kostnaderna och är för övrigt så pass låg, mellan 45 och 60 kronor per termin, att den inte bör vara ett avgörande hinder för medlemskap efter obligatoriet. Den relativt be- gränsade restaurang— och pubverksamhet som nationerna bedriver torde ha goda möjligheter att även i fortsättningen erhålla en gynnsam skatte- behandling.

Som framgår av följande sammanställning är den ekonomiska omslut- ningen för nationerna i Uppsala betydligt större än för nationerna i Lund.

Omslutning 1 miljoner kronor Total Rest/pub Oblig. avg. Uppsala 72,0 51,6 7,5 Lund 15,0 — 2,0

Omslutningen i Uppsala är närmare fem gånger den i Lund. Restau- rangverksamheten svarar för ca 70 procent av den totala omsättningen i Uppsala, medan det inte varit möjligt att ur befintliga bokslut beräkna motsvarande andel för nationerna i Lund. Det har heller inte varit möj- ligt att beräkna den totala vinsten av restaurangverksamheten i Uppsala men utifrån tillgängligt material kan den uppskattas till mellan 15 och 20 procent av omsättningen dvs. mellan 8 och 10 miljoner kronor.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Det är en betydande restaurang— och pubverksamhet som bedrivs av nationerna i Uppsala och översatt till för branschen gänge nyckeltal motsvarar det en arbetsstyrka på mellan 80 och 100 heltidsanställda. De skattemässiga effekterna efter obligatoriets avveckling beror på efter vil- ket lagrum i skattelagstiftningen som nationerna kommer att beskattas. Om verksamheten i sin helhet kommer att betraktas som allmännyttig och nationerna som ideella föreningar förändras knappast skattesitua- tionen. De behöver inte betala moms och inte heller skatt på vinsten. Kommer däremot restaurang- och pubverksamheten att betraktas som vanlig kommersiell verksamhet blir skattesituationen en annan. Moms skall betalas på försäljningen efter avdrag för ingående moms på olika insatsvaror. Utgår man från att all verksamhet bedrivs av oavlönad per- sonal får man, beräknad på omsättningen ovan, räkna med en årlig net- toinbetalning på ca 2,5 miljoner kronor. Utgår man från att all verk- samhet bedrivs av anställd personal, med samma omsättning som ovan, skulle momsen uppgå till närmare 7,5 miljoner kronor. Därtill kommer skatt på eventuell inkomst.

Övriga tillgångar

En nation i Uppsala äger ytterligare två fastigheter och en nation i Lund är ägare till en skogsfastighet. Nationerna i Uppsala och Lund har pre- mie- och stipendiefonder till ett belopp av 38 miljoner kronor respekti- ve 9,5 miljoner kronor.

2.5.4. Studentkårerna vid fackhögskolorna

Som fackhögkolor i det här sammanhanget räknar vi Karolinska insti- tutet, KI, Kungliga tekniska högkolan, KTH, Högskolan i Luleå, Lärar— högkolan i Stockholm samt Idrottshögskolan. Högkolorna har sam- manlagt ca 25 000 studenter. Studentkåren vid Chalmers tekniska hög- skola ingår inte, då högkolan efter regeringens beslut har fr.o.m. den 1 juli 1994 ombildas till stiftelseägd högskola. Inte heller Handelshögkol- an i Stockholm ingår. De konstnärliga högkolorna har också lämnats utanför, främst därför det inte varit möjligt att få någon information om kårernas ekonomiska situation.

Bostadsfastigheter

Studentkårerna vid KI, KTH, Idrottshögskolan och Lärarhögskolan in- går i samverkansorganet SSCO och har därigenom ett avgörande inflyt- ande över stiftelsen Stockholms studentbostäder. Kårerna har i övrigt inga studentbostäder. Kårerna i Luleå äger varken direkt eller indirekt studentbostäder.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Samlingslokaler/kårlokaler

Samtliga kårer vid fackhögskolorna har tillgång till kårlokaler. Endast Medicinska föreningen vid KI och studentkåren vid KTH äger sina kår- lokaler. Övriga hyr på mer eller mindre gynnsamma villkor.

Studentkåren vid Idrottshögkolan erhåller utan kostnad vissa lokalut- rymmen av högskolan.

Vid KI änns tre studentkårer; Medicinska Föreningen, Odontologiska Föreningen och Sjukgymnasternas studentkår.

Medicinska Föreningens kårlokaler äg av en stiftelse vars styrelse för- eningen tillsätter men med representation även för KI. Lokalen omfattar 2 855 m2 och har finansierats genom donationer och fonder. Lokalen är bokförd till ett värde av 11,3 miljoner kronor. Lokalen är öppen för samtligakårer vid KI. Driften änansieras med hyresinkomster 225 000 kronor och egna medel 265 000 kronor. Enligt föreningens bokföring kan föreningens utgifter för lokalen uppskattas till ca 17 procent av medlemsintäkterna.

Odontologiska Föreningen hyr samlingslokaler av bl.a. Akademiska hus. De totala utgifterna för lokaler uppskattar föreningen till 380 000 kronor som finansieras med kommunala bidrag, 250 000 kronor, hyres— inkomster, 2 000 kronor, och med kåravgifter, 130 000 kronor. För— eningens utgifter för lokalerna motsvarar ca 37 procent av medlemsin- täkterna.

Sjukgymnasternas studentkår disponerar samlinglokaler hyresfritt av KI.

Studentkåren vid KTH äger en betydande kårhusfastighet. Fastigheten omfattar 6 100 m2 och innehåller förutom samlinglokaler på 5 000 in2 även restaurang, bokhandel m.m. Bokhandeln drivs som aktiebolag och äg av kåren. Även restaurangen drivs av kåren. Kårfastigheten har byggts med donationer och gåvor. Vissa ombyggnader har änansierats med statliga lån och banklån. Kvarstående lån uppgår till 12 miljoner kronor varav 10 miljoner kronor är statliga lån och 2 miljoner kronor banklån. Lokalens bokförda värde uppgår till 4 miljoner kronor. Drift- en som beräknas till 4 miljoner kronor om året änansieras till hälften med hyresinkomster och bidrag från KTH samt till hälften med egna medel. Kårens direkta utgifter för lokalen kan uppskattas till knappt 50 procent av den obligatoriska avgiften.

Studentkåren vid Lärarhögskolan i Stockholm disponerar genom hög- skolan kårlokaler. Högkolan hyr av landstinget och ställer utan kostnad lokaler motsvarande 770 in2 till kårens förfogande.

De fyra studentkårerna vid Högskolan i Luleå - Ekonomkåren, Peda- gogkåren, Teknologkåren samt studentkåren vid Musikhögskolan i Piteå — har löst frågan om kårhus inom ramen för sitt samarbetsorgan Luleå Förenade Studentkårer, LuFS. Kåren i Piteå erhåller dock sina 10- kaler utan kostnad av högskolan.

Kårhuset vid Högkolan i Luleå färdigtälldes 1988/89 och ägs av Riksbyggen. Kårhuset hyrs av Riksbyggen via en för ändamålet särskild bildad stiftelse, Stiftelsen Luleå Studentkårer. Stiftelsens kontrakt med

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Riksbyggen sträcker sig till den 31 oktober 1998. I stiftelsen ingår de fy— ra studentkårerna, Högkolan i Luleå, Nordbanken, Sparbanken i Norr- botten och Till-bryggerierna. Stiftelsens tillgångar är 4,5 miljoner kron- or. I kårhuset änns en bokhandel som drivs som ett helägt aktiebolag av teknologkåren.

Årshyran uppgår till 1 460 000 kronor. Kåren, bokhandeln och idrottsföreningen betalar tillsammans en årshyra på drygt 400 000 kron- or. Mellanskillnaden på ca en miljon kronor erlägg av stiftelsen. Den obligatoriska avgiften ger kårerna en sammanlagd inkomst på ca 2,5 miljoner kronor. Studentkårernas utgifter för kårlokalerna, exklusive städning m.m., kan uppskattas till ca 130 000 kronor dvs. ca 5 procent av medlemsavgiften.

För fackhögskolornas samlinglokaler uppgår arean totalt till 11 022 m2. Driftskostnaden är 7 miljoner kronor per år.

Övriga tillgångar

Medicinäka Föreningen vid KI äger en sportstuga taxerad till ca en mil— jon kronor. Den har finasierats med donationer och insamlingar. Studentkåren vid KTH äger en sportstuga bokförd till ett värde av en miljon kronor. Den har änansierats genom donationer, insamlingar m.m. Kårerna vid fackhögkolorna äger stipendie- och premiefonder enligt följande.

Kårer vid Belopp milj.kr KI 4,0 KTH — Luleå 0,1 Lärarhögskolan — Idrottshögskolan -

2.5.5. Studentkårerna vid de mindre och medelstora högskolorna

Vi räknar i det här sammanhanget med 14 mindre och medelstora hög- skolor som tillsammans har 43 000 studenter vilket motsvarar drygt 20 procent av hela studentpopulationen.

Studentbostäder

Endast en studentkår uppger att den äger studentbostäder, studentkåren i Karlstad. Dessa förvaltas av Stiftelsen Studentbostäder som äger en fas- tighet med 74 lägenheter till ett taxeringsvärde av 2,9 miljoner kronor. Studentkåren utser tre av ledamöterna i styrelsen, kommunen tre och högskolan en. Det är studentkåren som beviljar styrelsen ansvarsfrihet. Medlemskap i kåren är ett villkor för att få hyra lägenhet av stiftelsen.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

Samlingslokaler/kårlokaler

På de 14 mindre och medelstora högkolorna är det endast två kårer som uppger att de direkt eller indirekt äger sina samlinglokaler eller kårhus. Övriga hyr sina lokaler av kommunerna, vilket är de vanligaste, eller av privata fastighetsägare. En del kårer har tillgång till kårlokaler både via kommunen och högskolan/Akademiska Hus. Följande sam- manställning visar på vilka villkor kårerna vid de mindre och medelsto— ra högkolorna disponerar sina kårlokaler. När det i sammanställningen står att kåren hyr sina lokaler innefattar det även de fall då lokalerna disponeras utan kostnad.

Kär/er vid Äger Hyr av Hyr av Hyr av högskolan kommun Staten/högsk. enskild Borås Ja Ja Falun/Borlänge Ja Ja Gävle/Sandviken Ja Halmstad Ja Kalmar Ja Karlskrona/Ronneby Ja Karlstad Ja Kristianstad Ja Ja Skövde Ja Trollhättan/Uddevalla Ja Växjö Ja Ja Örebro Ja

Mitthögskolan

— Härnösand Ja Ja — Sundsvall Ja Ja — Östersund Ja Ja

Mälardalens Ja Ja

Två studentkårer uppger att de direkt eller indirekt äger sina kårlo- kaler, nämligen kårerna vid Högkolan i Karlstad och Högkolan i Örebro.

Kåren vid Högkolan i Karlstad har köpt en centralt belägen fastighet av Karlstad kommun för 10 kronor. Enligt köpeavtalet måste kåren av- sätta 150 000 kronor per år för underhåll m.m. Fastigheten har inte åsatts taxeringvärde eller bokfört värde. Driften finansieras genom re- staurang/pubverksamhet som omsätter 5,8 miljoner kronor. Den totala driftskostnaden är okänd. Avkastningkravet uppgår till ca 7 procent av kåravgifterna.

Studentkåren vid Högkolan i Örebro äger ett nybyggt kårhus via en stiftelse, Örebro Kårhusstiftelse. Marken hyrs av staten. Förutom stu- dentkårens tre representanter ingår i stiftelsen högkolan, kommunen och handelskammaren med var sin representant. Kårhuset har finans- ierats med lån från kommunen 15,0 miljoner kronor, insamlingar 0,3 miljoner kronor och sponsorbidrag 5,0 miljoner kronor. Lånet på 15,0 miljoner kronor från kommunen kvarstår. Det bokförda värdet är 15,3 miljoner kronor. Kårhusets area är 874 m2.

Den årliga driftskostnaden för kårhuset är 1 750 000 kronor. Finans- ieringen är följande: '

SOU 1994: 47 Kapitel 2

- 900 000 kronor från kårens helägda restaurang. Omsättning 4,5 mil— joner. — 250 000 kronor obligatoriska avgiften

— fest—lpubverksamhet — hyresinkomster, sponsring m.m.

Kåravgiften svarar för knappt 15 procent av hyreskostnaden. Student- kåren har dock genom den egna restaurangen, pubverksamheten och avgiften att svara för den övervägande delen av hyreskostnaden.

Elva studentkårer (tre kårer vid Mitthögkolan) hyr sina kårlokaler av respektive kommun under varierande villkor. Några av dessa har dessut- om tillgång till lokaler av högkolan. De elva kårerna är kårerna vid högkolorna i Falun/Borlänge, Kalmar, Karlskrona/Ronneby, Kristian- stad (Hässleholm), Skövde, Trollhättan/Uddevalla och Växjö samt vid Mitthögskolan (Härnösand, Sundsvall, Östersund) och Mälardalens hög- skola.

Växjö kommun ställer två större samlinglokaler till studentkårens disposition utan kostnad på sammanlagt närmare 700 m2. Det ena av husen drivs som ett helägt aktiebolag av kåren och används för pub— och festverksamhet. För en mindre lokal i en allmännyttig bostadsfastig- het betalas en mindre hyra. Högkolan tillhandahåller dessutom kon- torslokaler på högskolan utan kostnad.

Vid Högkolan i Falun/Borlänge änns två studentkårer. Kårerna be- talar driften i form av elektricitet, vatten, städning m.m. I Falun har kåren inget avtal med kommunen. I bokföringen anges utgifterna för kårlokalerna till 165 000 kronor vilket sannolikt är utgifter för driften. Beloppet motsvarar ca 50 procent av intäkterna från kåravgiften. I Bor- länge ingår kåren i kårhusstiftelsen som hyr kårlokaler av SIAB. Kom- munen betalar hyran. Kostnaderna för driften är inte kända. Kåren i Falun disponerar dessutom hyresfritt lokaler av högkolan.

Kåren vid Högkolan i Trollhättan/Uddevalla har tillgång till kårhus i Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla. På samtliga platser har respekti- ve kommun ställt lokalerna till kårens disposition utan kostnader för kåren.

Studentkåren i Härnösand har en kårhusförening med obligatoriskt medlemskap för alla kårmedlemmar. Föreningen hyr en fastighet på sammanlagt 675 m2av kommunen. Hyreskostnaden uppgår till en mil- jon kronor varav kommunen betalar 90 procent. Kåren betalar 100 000 kronor vilket motsvarar ca 10 procent av intäkterna för kåravgiften. Dessutom har Akademiska Hus ställt lokaler, 125 m2, för kontor och bokhandel kostnadsfritt till kårens disposition.

Kåren i Sundsvall har bildat ett särskilt Kårhus AB som hyr kårhus av kommunen. Hyreskostnaden är 25 000 kronor per år vilket motsvar- ar knappt 3 procent av intäkterna från kåravgiften. Högkolan upplåter hyresfritt lokaler för kontor, kafé och bokhandel.

Studentkåren vid Högkolan i Skövde hyr kårhus av kommunen. Kommunen tar ingen hyra men kåren svarar för drift och underhåll. Driftskostnaden beräknas till ca 200 000 kronor per år vilket motsvarar knappt 20 procent av intäkterna från kåravgiften. En särskild stiftelse

SOU 1994: 47 Kapitel 2

har bildats för fondering av medel för underhåll m.m. Tillgångarna uppskattas till ca 2 miljoner kronor. Kåren disponerar därutöver kon- torslokaler med en hyra på 330 000 kronor per år. De betalas för när- varande av kommunen.

Studentkåren vid Högkolan i Kalmar hyr samlinglokal av kom- munen på 500 ml. Hyreskostnaden uppges till 450 000 kronor varav kommunen betalar 300 000 kronor och kåren resten genom hyres- inkomster och egna medel. Inredningen har delvis bekostats av privata företag. Högkolan tillhandahåller lokaler för administration utan kost- nad för kåren.

Studentkåren vid Karlskrona/Ronneby har tillgång till två kårhus. Det ena i Ronneby, drygt 400 m2, disponerar kåren hyresfritt av kom- munen. Det andra i Karlskrona, 400 m2, hyr kåren av kommunen. Hyreskostnaden är 200 000 kronor per år, varav kåren erhåller ett hyresbidrag på 100 000 kronor av kommunen. Hyreskostnaden motsvar- ar ca 17 procent av intäkterna från kåravgifterna.

Kåren vid Mälardalens Högkola hyr kårhus av Västerås kommun. Kommunen hyr fastigheten, 630 m2, av privat ägare och betalar års- hyran på 720 000 kronor. Kårens hyra till kommunen är 190 000 kron- or vilket motsvarar ca 5 procent av intäkterna från kåravgifterna. I" Es- kilstuna disponerar kåren hyresfritt lokaler på 300 m2 av kommunen. Högkolan tillhandahåller utan kostnad kontorslokaler till kåren i Västerås och i Eskilstuna.

Kåren vid Högkolan i Kristianstad disponerar sitt kårhus utan kost- nad av högkolan som hyr lokalerna av Akademiska Hus. Kostnaderna för driften uppgår till 100 000 kronor och betalas av högkolan. Den to— tala arean är 140 m2. Kåren disponerar även ett kårhus i Hässleholm som hyrs av kommunen. Högkolan svarar för driften på 60 000 kronor per år.

Även studentkåren vid Högkolan i Gävle/Sandviken erhåller sina 10- kaler huvudsakligen genom Akademiska Hus och högkolan. Kåren dis— ponerar två kårlokaler hyresfritt; den ena på totalt 300 ni2 av Akadem— iska Hus och den andra på ca 250 m2 av högkolan. Kåren hyr vidare en lokal av kommunen för restaurangverksamhet. Hyran för den är 44 000 kronor per år.

Två kårer, vid Högkolan i Borås och Högkolan i Halmstad, hyr av privata fastighetsägare.

Kåren vid Högskolan i Borås hyr ett kårhus på närmare 300 m2 för en årlig hyreskostnad på 220 000 kronor. Kåren får ett bidrag till hyran av kommunen på 140 000 kronor. Resten betalar kåren, vilket motsvar- ar ca 9 procent av intäkterna från kåravgifterna. Högkolan tillhanda- håller utan kostnad kontorslokaler. Kåren planerar nu ett nytt kårhus tillsammans med vissa företag.

Studentkåren i Halmstad hyr kårhus av en privat fastighetsägare. Lo— kalerna är på 1 000 m2 och kåren har kontrakt för halva fastigheten fram till år 2000. För den andra halvan svarar högkolan. Kårens årliga hyra är 700 000 kronor vilket motsvarar 78 procent av intäkterna från kåravgiften.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

För de mindre och medelstora högskolorna uppgår samlinglokaler- nas area totalt till 9 500 m2. Driftskostnaden är 8,5 miljoner kronor per år.

Övriga tillgångar

Flera av kårerna vid de mindre och medelstora högkolorna driver olika verksamheter antingen i egen regi eller i bolagsform. Det är fråga om restauranger, bokhandlar, kaféer, kopieringverksamhet m.m. Verksam— heterna går ut på att tillhandahålla böcker och andra tjänster till låga kostnader för studenterna. Ofta bedrivs verksamheten i starkt subven- tionerade lokaler. Det har inte varit möjligt att skatta den totala omsätt- ningen i verksamheten eller lönsamheten, men totalt omsätter kårerna på dessa områden åtskilliga miljoner kronor.

Kårerna har i övrigt inga tillgångar utöver kontanta medel, repara- tionsfonder m.m. Inga kårer vid de mindre och medelstora högskolorna uppger sig har stipendie- eller premiefonder.

SOU 1994: 47 Kapitel 2

3. Några förutsättningar för KAK:s arbete

3.1. Inledning

Tre frågor är av särskilt intresse för att bedöma hur dagens studentsam- manslutningar kommer att påverkas av obligatoriets avveckling. Den första gäller de obligatoriska studentsammanslutningarnas juridiska ställning. Det har åtminstone tidigare hävdats att de obligatoriska stu— dentsammanslutningarna är att betrakta som offentligrättsliga subjekt, dvs. närmast att jämställa med offentliga myndigheter. Enligt ett nyare synsätt betraktas sammanslutningarna däremot som privaträttsliga sub- jekt med i princip samma juridiska ställning som föreningar i allmän- het. Frågeställningen är av central betydelse för vårt arbete. Om det för- ra synsättet gäller upphör dagens kårer och nationer i realiteten att exi- stera efter den 1 juli 1995. Är däremot de obligatoriska sammanslut- ningarna att betrakta som privaträttsliga subjekt blir deras juridiska ställning opåverkad av obligatoriets avveckling.

En viktig fråga för vårt arbete är hur avvecklingen av obligatoriet kan komma att påverka sammanslutningamas ställning i skattehänseende. Obligatoriska studentsammanslutningar särbehandlas idag i inkomst- skattelagen på ett sätt som vi bedömer inte kan bibehållas när samman- slutningarna förändras till frivilliga föreningar. Vi analyserar de skatte- mässiga konsekvenserna för kårer och nationer av obligatoriets avveck- ling.

Studentsammanslutningarnas verksamhet spänner över ett vitt fält. Samarbetet med lärosätena är mest omfattande när det gäller utbild— ningbevakning. Studentsammanslutningarna är också representerade i beslutsorgan inom universitet och högkolor med inriktning på utbild- ning. På olika sätt bidrar härigenom studenterna till att förbättra och ut- veckla den högre utbildningen. Vi diskuterar i vilken omfattning stu- denternas utbildningbevakning kan anses ha ett samhälleligt intresse och vilket ansvar staten har för att studenterna har tillräckligt goda eko- nomiska förutsättningar för den uppgiften.

3.2. Offentligrättsliga eller privaträttsliga subjekt

Under 1600—talet bildades de första nationerna i Uppsala och Lund för att samla studenter som kom från samma landsdelar. Under mitten av 1800—talet bildades studentkårerna i Uppsala och Lund på initiativ av nationerna. Studentkårerna lär delvis ha haft ett fackligt syfte. De första fakultetsföreningarna tillkom 1844 för att organisera bevakningen av ut- bildningen vid fakulteten. Som en gemensam beteckning används ”stu- derandesammanslutningar" eller ”studentsammanslutningar”. De be- traktades länge som en del av universitetet. Det är 1667 införda obliga-

SOU 1994: 47 Kapitel 3

toriet föreskrevs till en början lokalt men fr.o.m. år 1852 av regeringen i de då för första gången fastställda gemensamma statuterna för de båda universiteten. Med tiden har emellertid även ett privaträttsligt sätt att se på studentsammanslutningarna kommit att utvecklas.

Regeringen får enligt högskolelagen (1992zl434) meddela föreskrifter om skyldighet för studenterna vid universitet och högskolor att tillhöra särskilda studentsammanslutningar. Regeringen har härmed ett be- myndigande att meddela sådana tvingande föreskrifter mot enskilda som måste ha lagstöd. Till styrelsen och andra organ inom universitet och högkolor skall enligt högkolelagen de ledamöter som är representanter för studenterna utses i den ordning regeringen föreskriver. Det anges särskilt att regeringen i sådana föreskrifter får överlämna åt enskilda in- divider eller åt sammanslutningar att utse ledamöter.

I förordningen (1983:18; senast ändrad 1993:815) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet regleras studentsammanslut- ningarna. Här föreskrivs skyldigheten för studerande vid statliga univer- sitet och högkolor att tillhöra sådana sammanslutningar samt rätten att bestämma och ta ut medlemsavgifter. Här anges vidare att sammanslut- ningarna skall ha till ändamål att främja medlemmarnas studier och vad som har sammanhang med dessa. Vidare föreskrivs att en studentsam- manslutning för att bli studentkår måste ansöka om detta och godkän- nas som studentkår av universitets- eller högkolestyrelsen. Denna styr- else skall också fastställa studentkårens stadgar och godkänna vissa stad- geändringar för nation eller studentförening. Universitets— eller hög- skolestyrelsen kan besluta att sammanslutningen skall upphöra att vara studentkår om styrelsen änner att den inte kan fastställa nya bestämmel- ser i stadgarna. För nation och studentförening gäller i sådana fall att styrelsen kan besluta att studenterna inte längre skall vara skyldiga att tillhöra en sådan sammanslutning. Under vissa förutsättningar kan be— slut av studentkår undanröjas av universitets- eller högkolestyrelsen.

I förordningen förskrivs vidare att studentkåren får utse och entlediga företrädare för de studerande i de organ vid universitetet eller högkol— an i vilka företrädare för de studerande har rätt att ingå. Enligt prop. 1992/93:1 med förslag till den nu gällande högkolelagen utgör detta en form av myndighetsutövning.

Att studentsammanslutningarna har till ändamål att främja medlem- marnas studier och därmed sammanhängande frågor, anta stadgar och välja styrelse talar för att de är privaträttsliga föreningar, närmast ideel- la. Samtidigt änns det relativt ingående föreskrifter om bl.a. ändamålet, in— och utträdesrätten, rätten att ta ut avgifter och om att stadgarna i vis- sa avseenden skall fastställas av ett offentligt organ. Detta har lett till att både ett offentligrättsligt och ett privaträttsligt synsätt om studentsam— manslutningarnas ställning kommit till uttryck genom åren.

Enligt 1974 års regeringform finns det inte utrymme för andra of- fentligrättsliga organ än statliga och kommunala, det änns således inget mellanting mellan å ena sidan statliga och kommunala förvaltningmyn- digheter och å andra sidan privaträttsliga subjekt. Efter att regering— formen trätt i kraft har studentsammanslutningarna kommit att jämstäl-

SOU 1994: 47 Kapitel 3

las med subjekt som är organiserade i privaträttslig form men som även skall tillämpa offentligrättsliga föreskrifter. Förvaltninguppgifter som innebär myndighetsutövning får enligt regeringformen inte överlämnas till bolag, förening, samfällighet eller stiftelse annat än med stöd av lag. Denna bestämmelse ansåg tillämplig på studentsammanslutningarnas rätt att utse ledamöter i styrelse eller andra organ inom universitet och högkolor. Ett sådant lagtöd ges nu i högkolelagen.

Först 1974 äck Sverige i regeringformen ett grundlagskydd för för- eningfriheten. Förarbetena till grundlagbestämmelsen om skyddet för den negativa föreningfriheten måste uppfattas som att studentsamman— slutningarna inte ansåg vara offentligrättsliga subjekt som enskilda kan vara knutna till. Även andra förarbeten till lagar och förordningar efter tillkomsten av 1974 års regeringform talar för att studentsammanslut- ningarna betraktats som enskilda rättssubjekt.

Med utgångspunkt i regeringformens offentligrättsliga begreppsbild- ning änns det inga övertygande skäl för att se de obligatoriska student- sammanslutningarna som en del av det allmänna, dvs. som offentlig- rättsliga organ. De bör därför betraktas som tillhörande den enskilda sektorn, även om de på grund av obligatoriet har att tillämpa vissa före- skrifter som ger dem en offentligrättslig karaktär.

3.3. Skattefrågan

Studentkårer och nationer är i betydande omfattning befriade från skatt på inkomst och förmögenhet. I den s.k. katalogen i 7 & 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL), återänns bland ett antal upp- räknade subjekt som är frikallade från skattskyldighet för all annan in- komst än inkomst av näringverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet även ”sådana sammanslutningar av studerande vid rikets uni- versitet och högkolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslut- ningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadga an- kommer på sammanslutningarna”. Enligt andra regler är studentkårer- na och nationerna befriade från skattskyldighet för förmögenhetsskatt, inkomstskatt för en del av sina fastigheter samt fastighetsskatt avseende samma fastigheter. Reglerna för den nuvarande skattebefrielsen hänför sig till 1942 då skattefriheten utvidgades för studentsammanslutningarna med motiveringen att dessa närmast kunde ”likställas med allmänna un- dervisningverk”. Det är alltså obligatoriet och studentsammanslutning- arnas offentligrättsliga karaktär som i första hand är motivet för den be- gränsade skattskyldigheten.

Som vi tidigare redovisat är studentkårer och nationer numera att be- trakta som privaträttsliga subjekt. Avvecklingen av obligatoriet innebär i det avseendet ingen skillnad men innebär att den grund som åberopades för skattebefrielsen 1942 faller bort. En följd av detta blir sannolikt att sammanslutningarna, enligt nuvarande lagtiftning, inte längre kan be- hålla sin status som katalogubjekt utan deras rätt till skattebefrielse

SOU 1994: 47 Kapitel 3

kommer i fortsättningen att prövas enligt de regler som gäller för ideella föreningar i allmänhet. I det följande redovisas i korthet skillnaden mel- lan dagens skatteregler och de skatteregler som kan komma att gälla om kårer och nationer beskattas som ideella föreningar med allmännyttigt ändamål. För en mer utförlig redovisning hänvisas till en av KAK sär- skilt framtagen expertpromemorial.

Enligt huvudregeln är stiftelser, ideella föreningar och andra juridiska personer skattskyldiga för inkomst till statlig inkomstskatt. Skattskyldig— heten gåller i princip all slags inkomst. Under vissa förutsättningar är dock skattskyldigheten begränsad.

Det gäller sådana stiftelser som har ett s.k. kvalificerat allmännyttigt än- damål enlig reglerna i 7 å 6 mom. SIL. För att en stiftelse skall hänföras till denna kategori skall den bl.a. ha till huvudsakligt ändamål att stärka rikets försvar, främja vård och uppfostran av barn, lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning, utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning.

Det gäller de s.k. katalogubjekten, dit således obligatoriska kårer och nationer hör, som beskattas enligt de än mer gynnsamma reglerna i 7 5 4 mom. SIL. Det bör observeras att till katalogubjekten hör inte den studentförening som saknar ställning som obligatorisk förening vid ett universitet eller en högkola.

Och det gäller ideella föreningar som enligt 7 5 5 mom., SIL, uppfyl- ler följande villkor:

- föreningen har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till vissa bestämda personers ekonomiska intressen — främja sådana allmännyt- tiga ändamål som enligt 7 5 6 mom. samma lag leder till skattebe- frielse för stiftelser eller har andra allmännyttiga ändamål såsom re- ligiösa, välgörande,. sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål, — föreningen tillgodoser i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande det allmännyttiga ändamålet, - föreningen använder i tillräcklig omfattning (minst 80 procent räk- nat på fem år) sina löpande inkomster i den ideella verksamheten, - föreningen vägrar inte någon inträde utan särskilda skål med hänsyn till art eller omfattning av föreningens verksamhet eller föreningens syfte. Föreningar som uppfyller dessa villkor kallas allmännyttiga ideella för- eningar. '

De skatteregler som gäller för stiftelser, katalogubjekten och ideella föreningar framgår översiktligt av följande sammanställning. Observera att efter skattereformen skall juridiska personer, t.ex. aktiebolag, skatta all inkomst i inkomstslaget näringverksamhet. Det gäller också för den inkomst som de skattebefriade subjekten skall skatta för, medan den skattebefriade inkomsten skall delas upp efter inkomstslag.

Som framgår av tabellen på nästa sida kan under vissa omständigheter beskattning som allmännyttig ideell förening vara lika fördelaktig som

1 PM 1993—12—21 av rådmannen Jerry Eriksson, sekreterare i stiftelse— och för— eningsskattekommittén, utarbetad på uppdrag av KAK. För slutsatser och be- dömningar svarar KAK.

SOU 1994: 47 Kapitel 3

för katalogubjekten. I vissa avseenden t.o.m. fördelaktigare då katalog— subjekten alltid skall betala moms på inkomst av rörelse medan allmän- nyttiga ideella föreningar under vissa villkor är momsbefriade. Det är emellertid helt klart att en förening som erhåller skattebefrielse enligt reglerna för allmännyttiga ideella föreningar har att uppfylla ett antal speciäka villkor och utsätts för en mera noggrann kontroll av skatte— myndigheterna än katalogubjekten, vars villkor för skattebefrielse är uppfyllda i och med att de finns angivna i katalogen.

Så länge studentkårer och nationer beskattas enligt reglerna i katalog- en krävs inte något annat för skattebefrielse än att de är obligatoriska studentsammanslutningar. För att de skall befrias från skattskyldighet enligt föreningreglerna krävs att de uppfyller ovan angivna villkor när det gäller ändamål, verksamhet, öppenhet och inkomstanvändning. Uppfyller kårer och nationer inte dessa krav kommer de efter obligator- iets avveckling att bli oinskränkt skattskyldiga.

De formella kraven på allmännyttigt ändamål, öppenhet och inkomst- användning kommer sannolikt inte att vålla några svårigheter för stu- dentkårer och nationer. Det som kan komma att ifrågasätta skattebe- frielsen enligt föreningreglerna är verksamhetskravet, dvs. kravet att subjektet i den faktiskt bedrivna verksamheten ”uteslutande eller så gott som uteslutande” skall tillgodose ett allmännyttigt ändamål. De student- föreningar som enbart bedriver utbildningbevakning och viss studieso- cial verksamhet uppfyller utan tvekan kravet. Däremot kan det uppstå problem för de föreningar som bedriver både studiesocial och rent kom- mersiell verksamhet, t.ex. restaurangverksamhet. Man får räkna med att om kårer och nationer inte längre kommer att beskattas som s.k. kata- logubjekt utan att beskattningen kommer att följa de regler som gäller för föreningar, så kommer några av dem att beskattas för en del rörelse- inkomster som de idag är skattefria för. Det kommer emellertid att bli fråga om svåra bedömningar där föreningarnas olika verksamheter får vägas mot varandra.

SOU 1994: 47 Kapitel 3

SOU 1994: 47 Kapitel 3

' nkomst av näringverksamhet Förmögen-

het1

Fastighets- skatt

: vseende

Innehav

Stiftelser — med kvalificerat all- männyttigt ändamål

— övriga Ideella föreningar

— allmännyttiga

Ja/Nej3 Ja/Nej4 Ja/Nej5 .la/Nej6 Ja/Nej2 — övriga Ja Ja Ja Ja

1 Enligt beslut av riksdagen skall förmögenhetsbeskattningen upphöra 2 Undantagna från fastighetsskatt är:

— specialbyggnader

- byggnader, mark och anläggningar som används för viss vård, omsorgsverk-

samhet m.m. — fastigheter som ägs av begränsat skattskyldiga stiftelser och ideella förening- ar samt vissa andra institutioner och används i den ideella verksamheten. För ideella föreningar — men inte för stiftelser och katalogubjekt — avser skattebefrielsen hela inkomsten av fastigheten. 3 Nej, när inkomsten av verksamheten är en sådan med naturlig anknytning till den ideella verksamheten eller sådan inkomst som av hävd änansierat

ideellt arbete, dvs. sådan inkomst för vilken föreningen är frikallad från in- komstskatt 4 Nej, om föreningen äger fastigheten och den till övervägande del använts i föreningens verksamhet. 5 Nej, om inkomst av rörelsen till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller som av hävd utnyttjats som änansieringkälla för ideellt arbete. En verksamhet som bedrivs stadigvarande och under samma former som en normal näringverk- samhet bör inte bli fri från skatt. 5 Om förmögenheten är nedlagd i näringverksamhet hänförlig till rörelse gäl- ler skattefriheten endast om föreningen är befriad från skattskyldighet från in- komst av rörelse. Stiftelser är skattskyldiga för rörelseförmögenhet. 7 Nej, för bl.a. obligatoriska studentsammanslutningar, om sammanslutningen äger fastigheten och den till övervägande del används för verksamheten.

n-. nnan skillnad för studentkårer och nationer, om de beskattas som allmännyttiga föreningar, blir att omfattningen av skattebefrielsen är en annan enligt dessa regler. Idag är kårer och nationer befriade från skattskyldighet från all annan inkomst än fastighetsinkomst. Skattebe- frielsen omfattar således i dag all kapitalinkomst och all rörelseinkomst men för föreningar gäller skattebefrielsen endast rörelseinkomst som har en naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Åtskilligt av den rörelseverksamhet som kårer och nationer bedriver torde kunna bli skattebefriat såsom anknutet eller hävdvunnet men det kommer också att finnas exempel på att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att den kan bli beskattad. Generellt gäller att ju fler likheter som finns mellan en föreningsdriven rörelseverksamhet och de verksamheter som bedrivs av vanliga näringsidkare, desto mer är det som talar för att verksam- heten skall beskattas. .

När det gäller fastighetsinkomst är utgångspunkten idag att både de obligatoriska sammanslutningarna och de ideella föreningarna är skatt— skyldiga för inkomst av fastighet. För studentsammanslutningarna gäller att de är befriade från inkomstskatt från den del av fastigheten som an- vänds i den egna verksamheten men har att betala skatt för en eventu- ellt uthyrd del. För ideella föreningar är läget mer gynnsamt. En för— ening befrias från skatt på fastighetsinkomst om fastigheten till överväg- ande del används i den allmännyttiga verksamheten dvs. även på in- komster som eventuellt kan komma från en del som är uthyrd.

När det gäller mervärdesskatt kommer en övergång till föreningsreg— ler för studentkårer och nationer att innebära att de blir momsbefriade för de inkomstskattefria verksamheterna. Kårer och nationer synes i gäl— lande rätt inte vara momsbefriade för sin omsättning av skattepliktiga varor eller tjänster.

En övergång till föreningregler kommer slutligen att medföra en ut- vidgad uppgiftsskyldighet till taxeringen för studentkårer och nationer. I gällande rätt är de endast skyldiga att deklarera en eventuell skatteplikt- ig fastighetsinkomst. Som föreningar kommer kårer och nationer, ut- över att de är skyldiga att deklarera sina skattepliktiga fastighets— och rö- relseinkomster, att få lämna särskild uppgift rörande sina skattefria in- komster.

3.4. Utbildningsbevakning

1993 års universitets— och högskolereform innehåller bl.a. ett nytt sy- stem för tilldelning av resurser för grundläggande högskoleutbildning. Ett antal regler som styrt universitetens och högkolornas användning av de statliga anslagen har utmönstrats. Universiteten och högskolorna bestämmer själva i större utsträckning hur tillgängliga medel skall an- vändas.

Samtidigt skärps kraven på kvalitetsutveckling och kvalitetskontroll. Fördelningen av resurserna mellan universitet och högskolor skall bl.a.

SOU 1994: 47 Kapitel 3

styras av hur väl det enskilda lärosätet lyckas säkerställa och utveckla kvaliteten i utbildningen. Hur det praktiskt skall gå till redovisas i ut- redningen ”Kvalitet och dynamik” (SOU 1993:3) där en modell utveck— las för att knyta ihop resurstilldelningen till universitet och högskolor med ett mått på kvalitetsutvecklingen vid respektive lärosäte.

Ansvaret för kvaliteten och kvalitetsutvecklingen på universitet och högskolor vilar på lärosätets ledning. Internt inom universitetet eller högskolan kommer kvalitetsbevakningen att ställa krav på ökade insats- er och genomtänkta värderingssystem. Utredningen konstaterar att varje lärosäte åtminstone bör ha: - tydliga beskrivningar av mål för utbildningen; från övergripande mål för hela verksamheten till rimliga detaljerade mål för enskilda kurser — system för information, uppföljning och utvärdering på varje nivå — system som tillvaratar resultaten av uppföljning och utvärdering på olika nivåer och anger vägar för utveckling av kvaliteten i verksam- heten.

Utveckling och kontroll av kvaliteten i grundutbildningen blir således allt viktigare för universiteten och högskolorna. Rimligtvis kommer det att bli nödvändigt att utveckla interna system för att säkerställa och ut— veckla kvaliteten i utbildningen. Det ligger i sakens natur att man här måste engagera alla som är direkt involverade i utbildningsverksam- heten, lärare och studenter, för att lyckas. Verksamheten kommer att bedrivas på olika nivåer inom universitet och högskolor och på samtliga nivåer är studenternas medverkan värdefull.

Detta är inte nytt för universiteten och högskolorna. Sedan länge är studenterna och studentkårerna engagerade i utbildningsbevakning på olika nivåer. I lag och förordning har det slagits fast att studenterna har rätt att delta i universitetens och högskolornas beslut i utbildningsfrågor på olika nivåer. För riksdag och regering har behovet av studentmed- verkan i utbildningsbevakningen således stått klart.

Studenternas rätt till inflytande vid universitet och högskolor är mo- tiverat av deras intresse och behov av att kunna påverka sin utbildning. Studenterna har emellertid ett vidare intresse av att kunna påverka sin totala situation under studietiden. Det kan gälla frågor som universitetet eller högskolan ansvarar för men som inte direkt rör utbildningen t.ex. studenthälsovården. Men det kan också gälla hur kommunen tillgodoser behovet av bostäder, barnomsorg m.m. eller hur det statliga studiemed- let utformas. Alla dessa frågor i vilka studenterna har legitima intressen av att kunna påverka skulle kunna inordnas under begreppet utbild- ningsbevakning eftersom de på ett eller annat sätt har betydelse för stu- dentens möjlighet att genomföra sina studier.

I det material vi har fått in från studentkårerna ger man utbildnings- bevakning en betydligt snävare innebörd. Någon exakt definition före- kommer inte men det är helt klart att den avser kårernas medverkan i olika utbildningsorgan, som institutionsstyrelser, linjenämnder m.m., förbe- redelser inför dessa möten, utbildning av kursombud, kursutvärdering m.m.

SOU 1994: 47 Kapitel 3

Det är också den innebörd vi ger begreppet utbildningsbevakning som SOU 1994: 47 vi ser som en del av den studentfackliga verksamheten vid universitet och högskolor. Det är studenternas aktiva medverkan i olika beslutsor- gan inom högskolan med inriktning på att utveckla och förbättra utbild- ningen som vi menar är utbildningsbevakning. I studenternas utbild— ningsbevakning ingår också att utbilda sig för uppgiften, möjligheten att ta egna initiativ i olika frågor etc. Aktiv och kunnig studentmedverkan i uppföljning, utvärdering m.m. av grundutbildningen är en viktig till- gång för universiteten och högskoloma. Studenterna gör här en sam- hällsinsats vilket är grunden för vårt förslag till statligt stöd till student- ernas utbildningbevakning i det följande.

Kapitel 3

4. KAK:s överväganden och förslag

4.1. Övergripande bedömning

Efter den 1 juli 1995 kommer dagens kårer och nationer, om de fortsät- ter verksamheten, att vara vanliga föreningar med frivilligt medlemskap. Hur föreningsliv och studentengagemang påverkas är osäkert. Obliga- toriet kan sägas ha garanterat studenternas föreningsverksamhet en viss stabilitet och långsiktighet som bl.a. gjort det möjligt att överlämna till studenterna själva att sköta studiesociala frågor vid universiteten och högskolorna. Å andra sidan kan det också hävdas att studenternas enga- gemang och intresse för sina studentsammanslutningar varit svagt just på grund av obligatoriet. Det visas bl.a. i det låga valdeltagandet.

Avgörande för studentsammanslutningarnas ställning efter obliga- toriets avveckling är medlems- och inkomstutvecklingen. I båda avseen- dena finns det anledning till pessimism. Förutsättningarna för en stabil föreningsverksamhet bland studenterna på universitet och högskolor är inte särskilt goda. Studenterna studerar i genomsnitt drygt tre år, vilket innebär att en tredjedel av medlemmarna skall förnyas varje år. Det så- ger sig självt att med en så turbulent medlemskår krävs det extraordinä— ra åtgärder för att kunna upprätthålla en långsiktig och stabil verksam- het. För frivilliga föreningar faller en del av förutsättningarna för en ef- fektiv bevakning av studentintresset vid universiteten och högskolorna. Risken är överhängande att de nuvarande sammanslutningarna tappar medlemmar och förlorar inkomster.

De samtal som KAK har haft med företrädare för studentkårer och nationer visar att man bedömer framtidsutsikterna olika. Bäst möjlig— heter att bibehålla en hög medlemsanslutning anser sig nationerna i Lund och Uppsala ha. I Uppsala betraktar man redan idag medlemskap- et i nationerna som frivilligt genom att studenterna kan välja medlem- skap i Skånelandens nation. En viss nedgång i medlemsutvecklingen förutses likväl och det anses också nödvändigt att de frivilliga förening- arnas medlemsavgifter blir lägre än de obligatoriska. Även kårer inom traditionella och starkt yrkesinriktade utbildningsområden som teknolo- gi, mediEin, farmaci etc. bedömer möjligheterna som goda att attrahera studenterna även i framtiden. En förutsättning är att avgifterna minskar kraftigt. Exempelvis teknologkåren vid KTH bedömer att ett medlemstal på 60 till 70 procent av dagens obligatoriska anslutning kräver att av— giften till den frivilliga teknologföreningen halveras jämfört med dagens obligatoriska avgift. Det betyder att medlemsintäkterna endast blir en tredjedel av dagens intäkter från den obligatoriska avgiften.

För studentkårerna vid övriga högskolor och vid universiteten är i all- mänhet bedömningen den att medlemsutveckling och inkomster kom- mer att minska kraftigt. På några av de mindre och medelstora hög- skolorna ser man något ljusare på läget efter obligatoriets avveckling men inte någon kår, som KAK talat med, bedömer att de kan behålla

Kapitel 4

över hälften av dagens medlemstal. Och även detta medlemstal förutsät- ter att avgifterna till de frivilliga föreningarna blir väsentligt lägre än dagens obligatoriska avgifter.

Det är sannolikt att dagens kårer kommer att utsättas för konkurrens från andra studentföreningar som nu haft svårt att hävda sig på grund av obligatoriet. Inflytandet i universitetet eller högskolan är inte längre knutet till en obligatorisk organisation utan politiska, fackliga eller and- ra intresseföreningar för studenterna kan nu söka representation i uni- versitetens och högskolornas olika beslutsorgan. Det kan innebära att föreningslivet stimuleras och att engagemanget ökar bland studenterna för frågor som rör t.ex.utbildningsbevakning.

Vi gör emellertid den bedömningen att även om avvecklingen av kår- obligatoriet leder till ett ökat engagemang bland studenterna så kommer de frivilliga föreningarnas inkomster från medlemsavgifter att vara vä- sentligt lägre än inkomsterna från den obligatoriska avgiften. För de nu- varande studentkårerna betyder ökad konkurrens också större svårig- heter att behålla medlemmar och inkomster.

Utbildningsbevakning är en viktig fråga för studentkårerna till vilken man avsätter betydande resurser. Kårerna svarar för att kursombud utses och utbildas, att studenternas representanter i olika universitets— och högskoleorgan ges hyggliga arbetsmöjligheter, att utvärderingsprogram kommer i gång etc. men ger framförallt utbildningsbevakningen lång- siktighet och stabilitet. Det är inte troligt att enskilda studenter utan an— knytning till en förening eller organisation kan ge utbildningsbevak- ningen samma tyngd och målmedvetenhet. En aktiv och en i förhållan- de till universitet och högskolor självständig utbildningsbevakning för— utsätter enligt KAK:s mening medverkan från stabila studentorganisa— tioner. Det är också vår uppfattning att kraven på kvalitetskontroll och kvalitetsutveckling i grundutbildningen ställer ökade krav på studenter- nas medverkan i universitetens och högskolornas olika program för uppföljning och utvärdering. Vårt förslag till hur studenternas inflytan- de skall säkerställas utgår från vår uppfattning att ett effektivt Studentin— flytande måste ha sin grund i olika studentföreningar. Vi gör också den bedömningen att de frivilliga föreningarna inte kommer att erhålla till- räckligt med medlemsintäkter för att på ett tillfredsställande sätt kunna företräda studenterna. En effektiv utbildningsbevakning från studenter- nas sida förutsätter att studenternas föreningar erhåller särskilda medel för uppgiften.

Det går inte att bortse från att en förutsättning för den omfattning och bredd som dagens studentkårer kan uppvisa är deras rätt att uttaxera av— gifter av medlemmarna. Även om den obligatoriska avgiften för några kårer och nationer bara utgör en del av de totala inkomsterna är det den som garanterar verksamhetens ekonomiska bas och ger ekonomisk trygghet. All erfarenhet från det folkrörelseanknutna föreningslivet visar hur svårt det är att finansiera en ideell verksamhet med medlemsav- gifter. Att studenterna skulle inta en mer frikostig inställning till sina föreningar än föreningsmedlemmar i allmänhet är inte troligt. Snarare talar studenternas allmänna ekonomiska situation för motsatsen. Erfar-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

enheterna från utländska universitet, exempelvis Köpenhamns univer— sitet, tyder också på att utan obligatorisk anslutning får studentförening- arna dålig medlemsanslutning och svag ekonomi.

Den obligatoriska avgiften ger idag studentsammanslutningarna en sammanlagd intäkt på 90 miljoner kronor per år. En del av avgiften an- vänds för utbildningsbevakning men huvuddelen torde gå till olika stu- diesociala ändamål, främst kårhus och samlingslokaler. Det är naturligt- vis omöjligt att med bestämdhet uttala sig om studenternas betalnings- villighet till de frivilliga studentföreningarna efter obligatoriets avveck- ling. Studenterna själva är, som vi redovisat ovan, ganska pessimistiska. Om hälften av studenterna vid landets universitet och högskolor anslut- er sig till de frivilliga föreningarna och avgiften bara reduceras med hälften, dvs. en årsavgift på i genomsnitt ca 250 kronor, skulle den sam- manlagda intäkten uppgå till drygt 23 miljoner kronor. Det är KAK:s bedömning att beloppet ändå är tilltaget i överkant.

4.2. Val av studentrepresentation 4.2.1 Inledning

Studenterna har enligt gällande författning rätt till representation i cen- trala beslutsorgan vid universitet och högkolor. Avvecklingen av obli— gatoriet innebär i det avseendet ingen förändring. Behovet av goda kon- takter mellan universitetet eller högskolan och studenterna kommer att vara av fortsatt stort värde såväl för det enskilda lärosätet som för stu- denterna. Som vi tidigare påpekat kan universitetens och högskolornas ökade ansvar för att utveckla och kontrollera kvaliteten i grundutbild- ningen komma att skärpa behovet av samverkan med studenterna. Av- vecklingen av kårobligatoriet betyder emellertid att det regelverk som ger dagens studentkårer rätt att utse och entlediga företrädare i universi- tetens och högskolornas beslutsorgan kommer att utmönstras. Förord- ningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet upphävs, enligt riksdagens beslut, den sista juni 1995. Det förutsätter att ett nytt system utarbetas för att utse studenternas företräd- are vid universitet och högskolor.

Direktiven pekar på två, principiellt olika, modeller för att utse stu- dentrepresentanter. Den ena innebär att studenterna i allmänna val an- ordnade av respektive universitet eller högskola väljer sina företrädare. I den andra modellen överlämnas rätten att utse studentrepresentanterna till en eller flera sammanslutningar av studenter. Det är emellertid inte nödvändigt att en och samma modell tillämpas vid samtliga universitet och högskolor. Möjligheten att låta valförfarandet variera mellan läro- sätena bör enligt direktiven prövas.

Två förutsättningar i direktiven är centrala för hur studentföreträdar- na skall utses. För det första skall det vara klart reglerat hur studentföre- trädarna utses och studenterna skall ges möjlighet att överklaga univer- sitetets eller högskolans beslut beträffande studentinflytandet. Det be—

SOU 1994: 47 Kapitel 4

tyder enligt vår uppfattning att huvuddragen i ett valförfarande måste regleras i lag och förordning. För det andra skall studenternas företräd— are utses på ett sådant sätt att det garanterar höga krav på representa- tion. Det ser vi som en prioritering av åtgärder som underlättar och sti- mulerar studenterna att delta i den process i vilken deras företrädare i universitet eller högskolor utses.

Även om det är nödvändigt att i författning reglera hur studenternas företrädare skall utses är vår ambition att valförfarandet skall ha en flexibel utformning med möjlighet till anpassning efter varje universitets och högskolas lokala förutsättningar. De senaste årens utveckling har gett universitet och högskolor en väsentligt ökad frihet att själva bestäm- ma över sin interna organisation. Det vore fel, menar vi, att nu utforma ett valförfaranden som tvingar fram anpassningar i universitetens och högskolornas interna arbetsorganisation. Det vore att återinföra en reg- lering som just avskaffats men med andra förtecken. Det är viktigt att en central reglering inte hindrar en lokal anpassning av valsystemen efter de olika lärosätenas förutsättningar.

I samtal med företrädare för universitetens och högskolornas ledning- ar har i några sammanhang framförts att varje lärosäte bör få avgöra hur studenternas företrädare skall utses. I den överföring av beslutsrätten som ägt rum till universiteten och högskolorna från regering, riksdag och centrala myndigheter finns det ingen anledning, anser man, att göra undantag för hur studentföreträdare i universitet och högskolor utses. Man pekar också på att universiteten och högskolorna har att anordna val av lärarnas representanter till olika beslutsorgan inom lärosätet. Det skulle också stå i överensstämmelse med synsättet att ett universitet eller en högskola är dess lärare och studenter.

Högskoleförordningen gör en klar åtskillnad mellan lärare och stu- denter. I de beslutsorgan där lärare och studenter är representerade är den grundläggande principen att lärarsidan alltid skall inneha flertalet av platserna. Studenterna är alltid i minoritet i förhållande till lärarna. Lärarna är vidare anställda av universitetet eller högskolan. Studenterna är där tillfälligt för att utbilda sig. Ofrånkomligt har lärarna en starkare ställning än studenterna och de har också andra intressen att bevaka. Mot den bakgrunden kan det vara svårt att vinna förtroende bland stu- denterna för en ordning där ett universitet eller en högskola har att be- sluta om hur val'av studenternas representanter skall genomföras. Detta har också framhållits vid samtal med företrädare för studenterna och de- ras sammanslutningar. En central reglering av valförfarandet är nöd- vändig, som direktiven förutsätter, för en förtroendefull samverkan mel- lan studenterna och universitetet eller högskolan i dessa och andra fråg- or.

Det utesluter inte som vi längre fram kommer att föreslå att universi- teten och högskolorna har ansvaret för att val av studenternas företräd- are genomförs på ett korrekt sätt eller att universiteten och högskolorna kan komma överens med studenterna om lokala anpassningar i ett cen— tralt reglerat valförfarande. Regelverket måste emellertid på avgörande punkter vara fastställt av riksdag och regering.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Studenterna har alltid rätt till representation i de organ som beslutar i utbildningsfrågor. Universitetens och högskolornas styrelser kan inrätta andra organ, beslutande eller rådgivande, för exempelvis lokalförsörj- ning, antagning eller internationellt samarbete med representanter för studenterna. Hur representanter skall utses är en fråga för det enskilda universitetet eller den enskilda högskolan. Det hindrar inte att de utses på samma sätt som studentrepresentanterna i de organ i vilka studenter- na har rätt till representation. Den författningsmässiga regleringen av hur studentrepresentanter skall utses bör emellertid endast avse de or— gan i vilka studenterna enligt gällande lag och förordning har rätt till representation.

Som vi tidigare framhållit är studenternas rätt till inflytande i univer- sitet och högskolor knuten till bevakning i utbildningsfrågor. Det ute- sluter inte att studenterna kan vilja påverka andra områden inom uni- versitetet eller högskolan som visserligen kan sägas ligga utanför utbild- ningsområdet men som ändå har betydelse för studenternas möjligheter att genomföra sina studier. Ett exempel är studenthälsovården där an— svaret har övergått från studenterna till universiteten och högskolorna. Det kan ligga i såväl universitetens och högskolornas som studenternas intresse att samarbeta inom detta och andra områden men hur detta samarbete skall organiseras bör vara en lokal fråga. Våra förslag när det gäller hur studenternas inflytande vid universitet och högskolorna skall säkras avser utbildningsbevakning och vad som hör samman med den.

4.2.2. Krav på valmodellerna

När statsmakten tar på sig ansvaret för hur studenternas företrädare vid universitet och högskolor skall utses, krävs det att de regler som ställs upp är klara och tydliga. I det följande diskuterar vi några av de krav som man bör ställa på regelverket och några principiella frågeställning- ar som kraven ger upphov till. Därefter redogör vi för de olika modeller för att utse studentrepresentanter som vi anser bör finnas och därmed författningsregleras samt villkoren för att tillämpa den ena eller andra modellen vid ett lärosäte.

Demokratikravet

Alla studenter vid ett universitet eller en högskola har rösträtt eller är valbara till de organ vid universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rätt till representation. Därav följer inte som en självklarhet vem som faktiskt är röstberättigad och valbar. Med student avses enligt hög- skoleförordningen ”den som är antagen till och bedriver högskoleut- bildning”. Antagningen skall avse kurs eller utbildningsprogram (forsk- arutbildning se nedan). Med ”bedriver” högskoleutbildning bör förstås att personen ifråga verkligen påbörjat den utbildning till vilken han el- ler hon är antagen för att kallas student. I realiteten är det liktydigt med

SOU 1994: 47 Kapitel 4

att studenten skrivit in sig, registrerat sig etc. på utbildningen. För röst- rätt och valbarhet vid ett universitet eller en högskola bör båda kraven vara uppfyllda, dvs. man skall vara aktiv student. Några krav på visst studieresultat eller liknande bör däremot inte ställas.

Definitionen diskvalificerar sannolikt den student som gör tillfälligt avbrott i studierna för att arbeta i en studentkår eller i en nation att del- ta i valen. Det anser vi vore olyckligt. Det bör slås fast att rösträtt och valbarhet tillkommer alla studenter som är inskrivna på en kurs eller ett utbildningsprogram vid ett universitet eller en högskola eller som påbörjat utbildning men gör tillfälligt avbrott för att arbeta i en inom universitetet eller högskolan aktiv studentförening, nation eller motsvar- ande.

Student som är antagen till och bedriver forskarutbildning, dokto- rand, har rösträtt och är valbar på samma villkor som övriga studenter. Det gäller även doktorand som innehar doktorandtjänst. Doktorand- tjänst bör i det här sammanhanget ses som ett studielinansieringssystem utan inverkan på doktorandens ställning som student.

Även assistenter, amanuenser och kliniska assistenter har rösträtt och är valbara som studenter. Tjänst som assistent eller amanuens kan enligt högkoleförordningen inte omfatta mer än högst hälften av full arbetstid och förordnandet kan avse längst ett år. Tjänsterna är avsedda att kom- bineras med utbildning, grundläggande utbildning eller forskarutbild- ning, och det är naturligt att jämställa innehavaren av en sådan tjänst med doktorand som innehar doktorandtjänst.

En student kan också kombinera studier med innehav av lärartjänst vid universitetet eller högskolan. Som lärare har man rätt att ingå i den valgrupp som utser lärarnas företrädare i de olika beslutsorganen. Hög- skoleförordningen anger inga särskilda kvalifikationskrav, exempelvis uttryckt i arbetstid, för att få delta i lärarvalen. Vi föreslår heller inte att studierna måste bedrivas på viss tid, exempelvis heltid, för att ge rösträtt i studentvalen. Möjligheten finns därvid att en person kan ha rösträtt och vara valbar både som student och lärare. En sådan situation bör undvikas. Det bör vara möjligt att i universitetets eller högskolans egna föreskrifter ange villkoren för att delta i lärarvalen. Grundprincipen bör emellertid vara att den som har rösträtt både som lärare och student själv avgör inom vilken valgrupp rösträtten skall utnyttjas.

Frågan har uppkommit om rösträtten skall vara knuten till utbild- ningens längd. Tanken är att studenter som endast följer en kortare kurs inte har intresse av att påverka utbildningen på universitetet eller hög- skolan. Som exempel kan anföras Köpenhamns universitet där rösträtt endast tillkommer studenter som är inskrivna på utbildningsprogram som leder fram till motsvarande minst filosofie kandidatexamen.

Utbildningen vid svenska universitet och högskolor är i stor utsträck- ning organiserad i kurser. Studenten kan antas till en kurs eller ett ut- bildningsprogram. Ett motiv för att organisera utbildningen i kurser är att öka flexibilteten och studentens valfrihet. Det är också en betydande andel av studenterna som har valt denna utbildningsform och de har naturligtvis också ett intresse av att kunna påverka utbildningen. Det

Kapitel 4

torde också både vara principiellt och administrativt svårt att fastställa den minsta kurslängd vid vilken rösträtt skulle inträda. Alla studenter som påbörjat en utbildning vid ett universitet eller en högskola bör såle- des, oavsett utbildningens omfattning, ha rösträtt och vara valbara i stu— dentvalen.

Inte heller bör studentens rösträtt vara beroende av var eller under vilken organisatorisk form studierna bedrivs. Studenter i decentraliserad utbildning, distansutbildning m.m. bör ha rösträtt på samma villkor som övriga studenter vid universitetet eller högkolan. Däremot bör stu- derande i uppdragsutbildning inte kunna rösta eller väljas i studentval- en eftersom de utövar sitt inflytande över utbildningens uppläggning, inriktning etc. på affärsmässiga villkor när utbildningen upphandlas.

Det bör inte ställas upp åldersgräns för rösträtt. En förening vid ett universitet eller en högskola kan ha både student— er och andra som medlemmar. I det fall en studentförening får i upp- drag att utse studentrepresentanter vid ett lärosäte skall vid bedömning av föreningens representativitet endast de medlemmar beaktas som upp- fyller kraven på rösträtt och valbarhet i studentvalen.

Vilka studenter på ett universitet eller en högskola som faktiskt har rösträtt och är valbara framgår av röstlängden. Vi återkommer senare till hur röstlängden skall upprättas, korrigeras etc.

Representativitetskravet

Representativitetskravet innebär att studenternas valda ombud skall ha ett brett stöd hos studenterna, vilket förutsätter att studentvalen skall ge- nomföras på ett sådant sätt att ett högt valdeltagandet stimuleras. Direk- tiven slår fast att framtida val av studentföreträdare måste garantera hö- ga krav på representativitet. Direktiven bör här ses om uttryck för en ambitionsnivå, dvs. att åtgärder som underlättar och främjar ett högt valdeltagande i studentvalen bör tillmätas stor betydelse.

Frågan är då vad som kan anses vara ett tillfredsställande högt valdel- tagande. I studentkårsvalen deltar mellan 10 och 30 procent av student- erna. Genomsnittet för landet torde ligga närmare det lägre värdet än det högre. Vid Köpenhamns universitet där studentrepresentanterna på alla nivåer inom universitetet väljs i direktval deltog drygt 36 procent i det senaste valet. Samtidigt är det väl känt att valdeltagandet i de allmän- na valen till riksdagen och de kommunala församlingarna vida överstig— er vad som är normalt i föreningslivet. Det är följaktligen föga fruktbart att utgå från valdeltagandet i de allmänna valen för att fastställa vad som kan vara en tillfredsställande nivå på valdeltagandet i studentvalen. I stället vill vi peka på åtgärder som bör vidtas för att förutsättningarna för ett högt valdeltagande skall vara så gynnsamma som möjligt.

Viktigast är att de frågor valet gäller upplevs som angelägna av väljar- na och att de uppfattar att deras röst kan påverka utgången av valet. I de samtal vi haft med företrädare för studentkårerna påpekas ofta hur mycket lättare det är att engagera studenterna för olika studiesociala ak-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

tiviteter än i frågor som avser utbildningsbevakning. Det talar för att valdeltagandet även i fortsättningen kan bli lågt i studentvalen även om den möjlighet som nu finns för nya föreningsbildningar att aktivera sig i utbildningbevakningen kan öka engagemanget. Om valen skall upplev- as som meningsfulla är också i stor utsträckning en fråga som avgörs lo- kalt. Det universitet eller den högskola som aktivt stödjer studenternas medverkan i verksamheten och ser samverkan med studenterna som en tillgång för universitetets eller högskolans utveckling kan enligt vår me- ning räkna med ett betydligt högre engagemang från studenternas sida än lärosäten med en mer återhållsam inställning till studentmedverkan.

Det är också väl belagt att själva valförfarandet och organisationen kring valen har stor betydelse för valdeltagandet. Ju mer insatser som görs för att underlätta för väljarna att rösta, desto högre valdeltagande. Vallokalernas tillgänglighet, valkretsindelningar, öppettider, möjlighet till poströstning m.m. har här stor betydelse. Dessa frågor behandlas senare och här skall bara konstateras att möjligheterna att genom olika praktiska åtgärder höja valdeltagandet delvis är en kostnadsfråga. Enbart poströstningen vid Köpenhamns universitet kostar mellan 400 000 och 500 000 kronor.

Studentföreträdamas representativitet är också beroende av mandatpe- riodens längd. Studentgruppen är utomordentlig rörlig och tillbringar i allmänhet endast mellan 2 och 4 år vid universitetet eller högskolan. Svårigheterna att kombinera studierna med åtminstone tyngre förtroen- deuppdrag gör att studenterna inte gärna åtar sig längre uppdrag. Man— datperioder som sträcker sig över mer än ett år är därför mindre lämp- liga även om bl.a. kostnadsskäl kan tala för längre mandatperioder. De höga krav på studentföreträdarnas representativitet som direktiven stäl- ler gör att vi finner det uteslutet med mandatperioder på mer än ett år. Mandatperioder under ett år ger å andra sidan inte ombuden tillräcklig tid att sätta sig in i arbetet. Skillnaden mellan studenternas företrädare och övriga ledamöter i beslutsorganen som i allmänhet är valda eller ut- sedda på tre år skulle också bli alltför stor. Vårt förslag i det följande ut- går från att val av studentföreträdare genomförs en gång varje år och att mandatperioden är ett år.

Kraven på representativitet får en annan betydelse då en förening får i uppdrag att utse studenternas företrädare i ett universitets eller en hög- skolas olika beslutsorgan. Det kanske främsta motivet för att avveckla kårobligatoriet är att det begränsar föreningsfriheten för studenterna. Att i det läget överlåta till en frivillig förening att representera alla stu- denter, medlemmar och icke medlemmar, måste ställa utomordentligt höga krav på föreningens representativitet. Med representativitet i detta sammanhang måste avses andelen av studenterna vid ett universitet eller en högskola som är medlemmar i föreningen. Om en förening, där en- dast en mindre andel av studenterna på universitetet eller högskolan är medlemmar, får i uppdrag att företräda alla studenterna måste det anses mer stötande än dagens situation där de obligatoriska sammanslutning- arna åtminstone i formell mening kan sägas representera alla studenter.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Det angivna motivet för att avveckla kårobligatoriet - att obligatoriet inskränker föreningsfriheten — och direktivens tydliga krav, att ett nytt system för att utse studentrepresentanter vid universitet och högskolor måste garantera höga krav på representativitet, gör att vi är tveksamma till om det överhuvudtaget är möjligt att acceptera att frivilliga förening- ar skall kunna anses representativa för samtliga studenter vid ett univer- sitet eller en högskola. Det har sagts att om olika föreningar bildar ett gemensamt organ för att utse studenternas företrädare skulle de tillsam- mans kunna uppnå en tillfredsställande representativitet. Alldeles bort- sett från de praktiska problemen med nettoräkning av medlemmarna, kontroll av medlemsmatriklar etc. bör de samverkande föreningarna ha utbildningsbevakning som sitt ändamål, dvs. det är tveksamt om man för att uppnå tillfredsställande representativitet skall kunna luta sig mot föreningar utan intresse för utbildningsfrågor.

Hur stor andel av studenterna vid ett universitet eller en högskola skall en förening ha som medlemmar för att den skall anses representa- tiv? Något på förhand givet svar på den frågan finns inte. Ställer man kravet så högt att alla studenter vid ett universitet eller en högskola skall vara medlemmar i föreningen för att det skall anses uppfyllt kommer modellen i praktiken aldrig att kunna tillämpas. Inte ens om olika för- eningar samverkar kommer kravet att uppnås.

Ställer man kravet lägre, exempelvis att mer än hälften av studenterna vid ett universitet eller en högskola skall vara medlemmar i föreningen för att den skall vara representativ för alla studenter, kan kravet tillgo- doses på vissa universitet och högskolor. Ur demokratisk synvinkel kan dock en så låg representationsgrad ifrågasättas. Det betyder att närmare hälften av studenterna på universitetet eller högskolan inte har möjlig- het att påverka utbildningsbevakningen, inte ens om de alla samman- sluter sig i en konkurrerande förening.

Stabilitets- och kontinuitetskravet

De obligatoriska sammanslutningarna uppvisar en betydande stabilitet och långsiktighet i verksamheten trots den rörliga medlemskåren. Vis- serligen har kårerna haft perioder av nedgång med svårigheter att re- krytera kompetenta förtroendevalda och funktionärer men på det hela taget präglas verksamheten av långsiktighet och ansvar.

Vi ser det som en fördel för såväl studenterna som för universiteten och högskolorna orn utbildningsbevakningen även i framtiden präglas av långsiktighet och stabilitet. Det förutsätter att studenternas inflytande även i fortsättningen är knutet till olika föreningar. I de valmodeller som vi i det följande redovisar är en av utgångspunkterna att de skall stimulera föreningar att delta i valen. Ett valsystem med rena personval är mindre lämpligt. Istället föreslår vi att studentvalen genomförs som val mellan olika listor med starkt inslag av personval.

Det är också angeläget att den valmodell, som man på respektive uni- versitet eller högskola väljer, har förutsättningar att tillämpas över en

SOU 1994: 47 Kapitel 4

längre tidsperiod. Tilltron till systemet skulle allvarligt försvagas om by- te av modell uppfattades som inslag i valtaktiska överväganden.

Den stabilitet och kontinuitet som präglar de nuvarande studentkårer- nas verksamhet har sannolikt samband med kårernas goda möjligheter att finansiera verksamheten. Den obligatoriska medlemsanslutningen tillsammans med rättigheten att uttaxera avgifter av samtliga studenter har gett dagens sammanslutningar en stabil ekonomisk bas för verksam- heten. Som redovisa på annat håll är just den obligatoriska avgiften central för sammanslutningamas möjligheter att bedriva en effektiv ut- bildningsbevakning. Andra delar av verksamheten med starkare studie- social inriktning kan finansieras med andra inkomstkällor, medan kår- ernas utgifter för utbildningsbevakning är helt beroende av de obligator- iska avgifterna.

Utöver krympande medlemstal gör i princip samtliga studentkårer den bedömningen att de frivilliga avgifter som studenterna kan komma att vilja betala föreningarna kommer att vara väsentligt lägre än de av- gifter som idag obligatoriskt tas ut av studenterna. De ekonomiska förut- sättningarna för en effektiv utbildningsbevakning kommer drastiskt att försämras. Det är vår uppfattning att stabilitet och kontinuitet i utbild- ningsbevakningen förutsätter att staten är beredd att ekonomiskt stödja de studentföreningar som engagerar sig i utbildningsbevakningen vid universiteten och högskolorna. Vi kommer i det följande att föreslå hur ett sådant system bör utformas och vilka ekonomiska resurser det bör tillföras.

Självständighetskravet

Studenternas företrädare måste utses och kunna arbeta i olika beslutsor- gan på ett i förhållande till universitetet eller högskolan självständigt sätt. Studenterna och universitetet eller högskolan har ett gemensamt intresse av att åstadkomma bra utbildningar och samverkan blir mest ef- fektiv om den sker mellan självständiga parter. Det är därför angeläget, som ovan understrukits, dels att klara regler gäller för hur studenternas företrädare utses i universitet och högskolor, dels att universiteten och högskolorna inte har möjlighet att påverka valförfarandet och annat på ett sådant sätt att det skapar misstro bland studenterna. Det är vidare an- geläget att resurser för utbildningsbevakningen fördelas på ett schablon- mässigt sätt till studenterna och deras föreningar för att undvika miss— tankar om att de är villkorade av universitetet eller högskolan.

Neutralitetskravet

Avvecklingen av kårobligatoriet öppnar för nya studentföreningar inom universitet och högskolor. De tidigare obligatoriska sammanslutningar- na kommer i allmänhet att fortsätta sin verksamhet. Redan genom sina erfarenheter och genom sina tillgångar i form av bostäder, kårlokaler,

SOU 1994: 47 Kapitel 4

kapital, fonder m.m. kommer de att ha betydande fördelar framför nya föreningar. Efter några år kan emellertid konkurrensen leda fram till att nya föreningar dominerar bland studenterna.

Neutralitetskravet innebär att valsystemets tekniska utformning eller resurstilldelningen till studenterna och studentföreningarna inte får gynna en eller flera föreningar och missgynna andra. Även universiteten och högskolorna måste observera kravet på neutralitet i förhållande till olika studentföreningar.

Det har hävdats att val mellan listor leder till en politisering av stu- dentvalen. Det går inte att utesluta att olika partipolitiska eller fackliga grupperingar kommer att aktivera sig i valen. Det är emellertid närmast en oundviklig konsekvens av att studentvalen öppnas för alla typer av grupperingar. Att förbjuda grupper eller föreningar med en viss inrikt- ning eller åskådning från att aktivera sig bland studenterna och delta i valen är inte möjligt. Det kan knappast accepteras att inskränkningar görs i det fria föreningslivet.

4.2.3. Modeller för att utse företrädare för studenterna

Det är alltså vissa villkor och förutsättningar som vi menar att ett system för att utse studentföreträdare vid universitet och högskolor skall upp- fylla. I direktiven för KAK:s arbete påpekas dessutom att systemet skall skapa goda kontakter och god samverkan mellan universiteten och hög- skolorna och dess studenter samt att det skall främja aktiv studentmed- verkan. Det är alltså angeläget att understryka att den modell som skall ersätta de obligatoriska sammanslutningamas rätt att utse studentföre- trädare inte syftar till att minska eller försämra möjligheterna för ett ak- tivt studentengagemang vid universiteten eller högskolorna. Ambition- en, såsom den har kommit till uttryck i regeringens propositioner, i riksdagens beslut och i direktiven för KAK, är snarare att stärka förut- sättningarna för ett aktivt och demokratiskt studentinflytande vid uni- versiteten och högskolorna.

Valpromemorian

Som vi tidigare visat anger direktiven två principiellt olika vägar att utse studenternas företrädare vid universitet och högskolor, nämligen anting- en genom ett valförfarande eller genom att representativa föreningar av studenter utser företrädarna. På grundval av direktivens anvisningar har vi utvecklat några olika modeller för att utse studentföreträdarna. Dessa har redovisats i KAK:s promemoria ”Hur skall studenternas företrädare i högskolan utses efter obligatoriets avveckling?”. Promemorian har sänts ut till samtliga universitet och högskolor samt till alla studentkårer och nationer och till SFS för kommentarer och synpunkter.

I promemorian behandlar vi fyra modeller som bygger på valförfaran- de och en modell där en förening eller flera föreningar får i uppdrag att

SOU 1994: 47 Kapitel 4

utse studenternas företrädare vid universitet och högskolor. Följande fy— ra modeller behandlas.

Modell ]. Direkta val

I denna modell deltar alla studenter i allmänna direkta val av sina före- trädare till alla de organ inom universitetet eller högskolan i vilka stu- denterna har rätt till representation.

Modell 2. Indirekta val

I denna modell deltar samtliga studenter i allmänna val av ombud till en studentförsamling. Församlingen utser alla studentrepresentanter i de organ inom universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rätt till representation.

Modell 3. Kursmodellen

I denna modell utser samtliga studenter på en kurs/program/ämne eller institution ombad till en studentförsamling. Församlingen utser alla studentrepresentanter i de organ inom universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rätt till representation.

Modell 4. Föreningsmodellen

I denna modell ger respektive universitet eller högskola en representativ förening eller flera föreningar i uppdrag att utse studenternas företräd— are i de organ inom universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rätt till representation. Val i föreningarna är interna föreningsangelä- genheter.

Remissopinion

Yttranden på KAK:s promemoria har inkommit från 11 studentkårer inklusive SFS och 12 universitet och högskolor. I 5 fall har universitet eller högskola och studentkår lämnat gemensamt yttrande. Sammanlagt har 28 yttranden inkommit. Samtliga universitets ledningar har inkom- mit med synpunkter liksom de tongivande kårerna vid universiteten. En remissammanställning redovisas i bilaga 2.

De universitet, högskolor och kårer som kommenterat modellerna konstaterar att någon av dem är möjlig att tillämpa på det egna lärosätet. Ingen har lämnat förslag på alternativa modeller. Några vill dock kunna

SOU 1994: 47 Kapitel 4

kombinera de olika modellerna eller använda modellerna parallellt in- om olika delar av universitetet eller högskolan.

Två modeller har tilldragit sig särskilt intresse nämligen modell 2 med indirekta val och modell 4, föreningsmodellen. I princip samtliga studentsammanslutningar som yttrat sig förespråkar att studentrepresen- tanterna utses genom val bland samtliga studenter vid universitetet eller högskolan. De kårer som yttrat sig i frågan anser dock att direkta val en- dast är möjliga på mindre högskolor. Samtliga avvisar modell 3, kurs- modellen, som inte praktiskt möjlig att tillämpa på det egna lärosätet och en del kårer, som nu tillämpar modellen i kårvalen, påpekar att de förändringar som sker i universitetens och högskolornas organisation gör att den inte kan användas i fortsättningen. De kårer som i och för sig kan tänka sig att tillämpa föreningsmodellen instämmer i att kravet på representativitet av demokratiska skäl måste sättas så högt att model- len i praktiken inte går att tillämpa. Sammanfattningsvis kan konstate- ras att studentkårerna ger ett starkt stöd för den indirekta valmodellen med studentförsamling.

De universitets— och högskoleledningar som yttrat sig över promemo- rian förespråkar i allmänhet modell 4, föreningsmodellen. Några anser emellertid att kravet på representativitet utesluter modellen och ser den indirekta valmodellen som det bästa alternativet. Andra menar att krav- et på representativitet inte bör ställas högre än vad som nu gäller för valdeltagandet i kårvalen dvs. mellan 10 och 30 procent för att det skall vara acceptabelt att tillämpa föreningsmodellen. Linköpings universitet anser det möjligt att tillämpa en variant på kursmodellen.

Valen kan vara både direkta och indirekta. Både de kårer och de uni- versitet och högskolor som förespråkar ett valförfarande anser att indi— rekta val till en studentförsamling är det mest lämpliga och framhåller att direkta val endast är tillämpbara på de minsta högskolorna.

Kommentarer till remissopinionen

Vi anser att direktval av studentföreträdarna många gånger kan vara ur demokratisk synvinkel tilltalande och att det åtminstone på vissa mind- re eller medelstora högskolor med ett begränsat antal representanter som skall väljas också kan vara administrativt fördelaktigt. Frågan om studentvalen skall vara direkta eller indirekta bör vara en fråga för det enskilda lärosätet och dess studenter att avgöra.

Däremot är vi tveksamma till möjligheten att studentrepresentanterna utses genom att studenterna på en kurs eller i en klass etc. utser sina fö- reträdare. I de samtal vi haft med företrädare för vissa universitet och högskolor och studentkårer har skälen för en sådant valförfarande varit dels att det tillämpas idag, dels att ett sådant valförfarande tar sin ut- gångspunkt i utbildningssituationen, vilket bör vara den primära grund- en för studenternas inflytande. Med begreppen kurs eller klass etc. för- söker man fånga ett uttryck för en sammanhållen undervisningsgrupp. Någon vedertagen definition finns emellertid inte. Och som framhålls i

SOU 1994: 47 Kapitel 4

flera yttranden förändras nu universitetens och högskolornas interna or- ganisation i riktning mot ett mer flexibelt utbildningsutbud med stora möjligheter för den enskilde studenten att sätta samman sin utbildning efter egna önskemål. Begreppet sammanhållen undervisningsgrupp sak- nar därigenom praktisk mening inom stora delar av den högre utbild- ningen. Det kommer helt enkelt inte att vara möjligt att genomföra en valprocedur baserad på begreppen kurs eller klass etc. Det är också tveksamt att centralt reglera ett valförfarande som ställer vissa krav på universitetens eller högskolornas interna organisation. Det kan leda till att den interna organisationen skulle kunna komma att påverkas av andra hänsyn än vad som år de mest lämpliga för utbildningen, vilket får anses stå i strid med syftet för den avreglering som nyligen genom- förts när det gäller universitetens och högskolornas arbetsorganisation.

Vi finner det således inte meningsfullt att utarbeta ett regelverk för ett valförfarande som i stort sett alla universitet, högskolor och kårer av- visar och som dessutom inte kommer att vara praktiskt tillämpbar i den nya högskoleorganisationen. Vi vill dock påpeka att universitet och hög- skolor, både när det gäller direkta och indirekta val, har möjlighet att organisera valkretsar på ett sådant sätt att studenter i gemensamma ut- bildningar röstar i samma valkrets.

Vi förordar således att studenternas representanter skall utses genom ett valförfarande där samtliga studenter vid universitet och högskolor har rätt och möjlighet att delta. Ett annat förfaringssätt som uppfyller rimliga demokratiska krav och som kan stimulera ett fritt föreningsliv vid universiteten och högskolorna är svårt att finna.

Den grannlaga uppgiften är emellertid att fastställa en rimlig avväg- ning mellan vad som bör regleras i lag och förordning och vad som kan lämnas till det enskilda universitetet eller den enskilda högskolan att be- sluta. Å ena sidan har den centrala reglering som styr universitetens och högskolornas interna organisation och arbetsförhållanden avvecklats. Å andra sidan kräver rättssäkerheten och studenternas förtroende för val- systemen att de är klart och tydligt utformade och att de ger alla stu— denter möjlighet att delta i valen på likvärdiga villkor. Vår strävan är, som vi redovisar i det följande, att utarbeta ett förslag till valsystem som både uppfyller rimliga rättssäkerhetskrav och som är praktiskt hanter— bart med ett minimum av centralt reglerade föreskrifter.

Vi ser alltså direkta eller indirekta val som den långsiktigt enda möj- ligheten att utse studenternas företrädare. Samtidigt har flera universi- tets— och högskoleledningar förespråkat att en eller flera samverkande föreningar av studenter vid universitetet eller högskolan skall kunna ges rätt att utse samtliga studentföreträdare. Det förutsätter att föreningen eller föreningarna tillsammans kan anses vara representativa för stu- denterna vid universitetet eller högskolan. Om en förenings representa- tivitet inte prövas i allmänt val kan den uppskattas genom att mäta hur stor andel av studenterna vid universitetet eller högskolan som är med- lemmar i föreningen. Som vi tidigare angett måste den andelen sättas högt för att en förening skall anses representera samtliga studenter vid universitetet eller högskolan.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Vi anser att minst 70 procent av studenterna vid ett universitet eller en högskola skall vara medlemmar i den förening eller de samverkande föreningar som gör anspråk på att representera samtliga studenter vid lärosätet. Medlemstalen måste därvid nettoräknas dvs. en student som är medlem i flera föreningar räknas bara en gång. Det är vår bedömning att det endast på ett fåtal högskolor kommer att vara möjligt att tillämpa det vi här kallar föreningsmodellen. Eftersom modellen har ett starkt stöd hos flera universitets—. och högskoleledningar redovisar vi en regler- ing av de villkor som måste vara uppfyllda för att ett universitet eller en högskola skall kunna överlämna rätten att utse studentföreträdarna vid universitetet eller högskolan till en eller flera samverkande föreningar av studenter.

4.2.4. Valförfarandet

I det följande redovisar vi hur studenternas företrädare skall utses enligt de två huvudmodeller vi redovisat ovan. Det är fråga om dels allmänna val där studenterna antingen utser sina studentföreträdare direkt eller indirekt via en studentförsamling, dels en modell där rätten att utse stu- dentföreträdarna överlämnats till en förening. Vi inleder med valförfa- randet och beskriver först de uppgifter som är de samma för universi- tetet eller högskolan oavsett om det är fråga om direkta eller indirekta val. Därefter beskrivs särskilt vad som gäller för direkta val respektive indirekta val och avslutningsvis behandlas föreningsmodellen. Genom- gången bygger på att studenterna har rätt att vara representerade på tre nivåer vid universiteten och högskolorna, vilket nu gäller för universitet och högskolor med forskningsorganisation. De tre nivåerna är institu- tionsnivå, fakultetsnivå och styrelsenivå. Av dessa är i stort sett, förutom vissa specialorgan, endast två nivåer reglerade nämligen fakultetsnivån och styrelsenivån. På högskolor utan fakultetsorganisation måste hög- skolan inrätta åtminstone ett beslutsorgan för grundutbildning med studentrepresentation.

Antalet beslutsorgan där studenterna har rätt till representation varie- rar mellan olika universitet och högkolor. Antalet studentrepresen- tanter är beroende av universitetets eller högskolans storlek men också av dess interna organisation. Det kan inte uteslutas att den ökade frihet- en vid universitet och högskolor att själva bestämma om den interna ar- betsorganisationen leder till minskad studentrepresentation. Vi har lik— väl valt att utgå från den arbetsorganisation och det antal studentrepre- sentanter som idag är det normala på de större högskolorna och univer- siteten. Där en annan arbetsorganisation bedöms få betydelse för valför- farandet m.m. kommenteras det särskilt.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Studenternas företrädare utses i val Allmänna uppgifter för universitet och högskolor

Ett universitets eller en högskolas styrelse beslutar om studenternas fö- reträdare skall utses genom val eller av en representativ förening av stu- denter.

Har styrelsen beslutat sig för ett valförfarande har den också att ta ställning till om det skall vara direkta eller indirekta val. Det är emel- lertid fråga om ett ansvar i teknisk mening. Universitetet eller hög- skolan har att se till att val genomförs, att nödvändiga administrativa och ekonomiska resurser för valen anslås, att det centrala regelverket följs m.m. De har däremot inget ansvar för eller inflytande över hur stu— denterna genomför sina valkampanjer, vilka kandidater som nomineras, hur samverkan etableras mellan olika föreningar etc. Det är frågor för studenterna själva och deras föreningar.

Det ligger emellertid i sakens natur att när styrelsen beslutar om val- förfarande m.m. den åsikt som företräds av studentföreträdarna i styrel- sen tillmäts särskild vikt. Att driva igenom en valmodell mot studenter- nas vilja riskerar att komplicera själva genomförandet av valen och att förfarandet utsätts för överklaganden.

De beslut universitetet eller högskolan fattar med anledning av valen kan överklagas till högre instans.

Valnämnd

För att organisera och genomföra valen skall styrelsen tillsätta en val- nämnd. Universitetets eller högskolans styrelse kan besluta att de upp- gifter i samband med valen som enligt gällande regler åvilar styrelsen helt eller delvis kan överlåtas på valnämnden dock inte beslutet att val skall genomföras.

Valnämndens uppgift är att förbereda, planera och genomföra valen. Nämnden beslutar om ändringar i röstlängd, utformning av valsedlar, anordnar rösträknare m.m. Universitetet eller högskolan svarar för att nämnden har tillräckliga kansliresurser, ändamålsenliga lokaler, tillgång till nödvändig utrustning, telefon m.m.

Valnämndens beslutskompetens fastställs således av universitetets eller högskolans styrelse. Flera beslut kan komma att tas under tidspress och det är angeläget att nämndens arbete inger förtroende hos studenterna. Nämnden bör därför bestå av företrädare för universitetet eller hög- skolan och för studenterna. Den bör ha minst fem ledamöter, med för- utom ordföranden lika många företrädare för universitetet eller hög- skolan som för studenterna.

Studentrepresentanterna i valnämnden utses av studenternas före- trädare i universitetets eller högskolans styrelse. Det skulle också vara möjligt att de väljs i föregående val men då nämnden huvudsakligen har praktiska uppgifter är detta enklare förfaringssätt att föredra. Universi-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

tetets eller högskolans företrädare utses av universitets— eller högskole- styrelsen. Även ordföranden bör utses av universitetets eller högskolans styrelse. Risken för att styrelsen väljer en ordförande för valnämnden som saknar studenternas förtroende får bedömas som liten. För att val- nämnden skall kunna fungera effektivt och smidigt måste den ha en så- dan sammansättning att den inger förtroende hos studenterna, vilket na- turligtvis styrelsen har att beakta i sitt val.

Det kan i och för sig finnas skäl att i ett inledande skede till val- nämndens ordförande välja en person utanför högskolevärlden. Riks— skatteverket och dess länsorganisation ansvarar för de allmänna valen till riksdagen och de kommunala församlingarna. Om ordföranden ut- ses på förslag av länsskattemyndigheten i det län där universitetet eller högskolan ligger så kan den erfarenhet och kunskap om hur val orga— niseras och genomförs som finns inom länsskattemyndigheten tillföras studentvalen.

Tid för val

Studentval ska, som framhålls ovan, avhållas en gång per år. De nyvalda representanterna bör tillträda sina poster vid terminsstarten. Det betyder att studentvalen bör äga bör rum mot terminsslutet för att avse en man— datperiod som sträcker sig över de två kommande terminerna. Det kan alltså bli fråga om val antingen på hösten eller på våren. Universitets— eller högskolestyrelsen bör med hänsyn till lokala förutsättningar avgöra när under läsåret valen lämpligast äger rum. Beroende på om valen sker under höstterminen eller under vårterminen bör mandatperioden för de nyvalda studentrepresentanterna börja senast den 1 februari respektive den 1 september. När universitetet eller högskolan väl bestämt sig för under vilken termin valen skall genomföras är beslutet på sätt och vis oåterkalleligt. En ändring innebär att mandatperioden för studentföre- trädarna ändras. Av ekonomiska och praktiska skäl kan endast en fram- flyttning av valdagen bli aktuell. Det bör vara möjligt att flytta fram val- dagen ett halvt år för studentföreträdarna om en enig styrelse gör fram— ställan härom till regeringen.

Senast tre månader innan valet skall styrelsen meddela när val skall äga rum. Om valen äger rum i början av maj bör styrelsen lämna be- sked om valdagarna senast vid utgången av januari månad. Sker valet i december bör valet annonseras senast i början av september.

Kombination listval—personval

Valen genomförs som val mellan olika listor, dvs. inte som rena person- val. Det finns flera skäl för att avvisa rena personval. Studenterna befin— ner sig så kort tid vid universitetet eller högskolan att han eller hon får svårt att vinna sympatier för sitt namn utanför den närmaste utbild— ningskretsen. Om personval tillämpas exempelvis till Uppsala 'universi-

Kapitel 4

tets konsistorium eller till en av universitetets fakultetsnämnder kom- mer den valda studentledamoten sannolikt att stödjas av en liten andel av de röstberättigade. Både svårigheten för en enskild student att driva kampanj för sitt namn och göra sig känd bland sina kamrater talar för detta. Om flera studenter konkurrerar om platserna kan det räcka med ett mycket litet röstunderlag för att väljas. Personval kan också leda till svårigheter att upprätthålla kontinuiteten i utbildningsbevakningen.

I direktval till, framför allt mindre, institutioner och på mycket små högskolor skulle val mellan olika personer kunna vara ett alternativ. Fortfarande kvarstår risken för bristande kontinuitet i utbildningsbevak- ningen. Inte heller bör man, på dessa institutioner och högskolor, för- hindra föreningar att ställa upp i valen vilket innebär att personval och listval förekommer parallellt. Det gör valförfarandet svåröverskådligt och komplicerat.

Som vi tidigare framhållit medför kraven på långsiktighet och konti- nuitet i utbildningsbevakningen att studentinflytandet organiseras i för- eningar. Det är också ett viktigt argument för vår uppfattning att stu- dentvalen skall vara val mellan listor. Det gäller oavsett om studentvalet avser direktval av studentrepresentanter eller om det avser val av repre- sentanter till en studentförsamling.

Vi anser emellertid att det finns skäl att ge personvalet ett större in- slag än vad som normalt är fallet i val mellan olika listor. Studenterna befinner sig en relativt kort period vid universitetet eller högskolan och det kan vara svårt för studenterna att hinna sätta sig in i vad de olika föreningarna har för åsikter i högskolefrågor. Inte minst på basnivån, exempelvis institutionsnivån, kan det för många vara mera intressant att rösta på en viss kamrat än på en lista. Möjligheten att förena listval med personval kommer också att prövas i de allmänna valen.

Vi föreslår att studentvalen genomförs som kombinerade list— och personval. Erfarenheterna är goda från Köpenhamns universitet där en sådan modell tillämpas. Den har dessutom stora likheter med den val- modell som tillämpas i de allmänna danska valen. Erfarenheterna från Danmark ligger också till grund för förslaget om att öka inslaget av per- sonval i de svenska allmänna valen som förts fram i betänkandet "Ökat personval” (SOU 199321). Vid det senaste valet till konsistoriet vid Köpenhamns universitet utnyttjade ca 56 procent av studenterna möjlig— heten att rösta på person. I de allmänna danska valen utnyttjar i genom- snitt 50 procent av de röstande möjligheten att rösta på person.

Vi anser det viktigt att studentvalen kan genomföras på ett enkelt och administrativt okomplicerat sätt. På ett stort universitet kan det vara frå- ga om att varje år tillsätta över 1 000 studentföreträdare. Själva procedu- ren får därför inte vara alltför betungande vilket innebär att man måste acceptera vissa inskränkningar, bl.a. i nomineringsrätten, i förhållande till vad som gäller i samband med de allmänna valen i landet.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Valen genomförs som proportionella val mellan listor. Det antal mandat som tillförs en lista beror på det totala antalet röster listan erhållit. Vi jämför nedan den modell som föreslås av den ovannämnda statliga ut- redningen med den som tillämpas vid Köpenhamns universitet. I båda systemen kan väljaren välja att antingen enbart stödja listan eller att med en markering ange sitt stöd för en viss kandidat på listan. Oavsett om rösten avser enbart listan eller en person på listan tillfaller rösten listan vid mandatfördelningen mellan olika listor. Personvalet är frivil- ligt.

I båda modellerna sker mandatfördelningen mellan olika listor enligt heltalsmetoden. Den är rättvis, enkel och lättförståelig. Den innebär att fördelningen av mandaten mellan olika listor sker i förhållande till ett visst jämförelsetal som beräknas genom att dividera röstetalet med det mandat som tilldelats listan, dvs. med 1, 2, 3, 4 osv. tills röstetalet är de- lat lika många gånger som det änns mandat som kan tänkas tillfalla list- an. Följande exempel belyser metoden där tre studentpartier tänkes täv- la om 4 mandat till en fakultetsnämnd eller i en valkrets som tilldelats 4 platser till en studentförsamling. Jämförelsetalet är understruket.

Lista A Lista B Lista C Antal röster 2 500 1 700 800 Mandat l 2 500 1 700 800 2 1 250 1 700 800 3 1 250 850 800 4 833 850 800

Resultat: lista A får 2 mandat, lista B får 2 mandat medan lista C blir utan.

I nästa steg fördelas mandaten på respektive lista mellan kandidater- na. Därvid beaktas antalet personliga röster som kandidaterna erhållit. Vi anser att den rangordning som är uppgjord på listorna skall vara ut- gångspunkten vid mandatfördelningen och att det inte skall vara möjligt att med endast ett fåtal röster bryta listans rangordning. Det är i över- ensstämmelse med vår grundläggande uppfattning att stödja förenings- bildningen vid universitet och högskolor.

Fördelningen av mandaten mellan kandidaterna kan ske med olika metoder. Personvalskommittén förespråkar en metod som innebär att det personliga röstetalet på en kandidat måste överstiga en viss procent- sats av listans samtliga röster för att kunna bryta listans rangordning. Kommittén konstaterar att det är fråga om ett helt nytt system och att det inte går att ha någon bestämd mening om hur många som kommer att personrösta. Kommittén konstaterar dock att spärren bör ligga i in- tervallet 5-10 procent. Det betyder att en kandidats personliga röstetal måste utgöra mellan 5 och 10 procent av listans totala röstetal för att bryta rangordningen. Avgörande för om detta är lämplig spärrnivå be- stäms av hur stor andel av rösterna som kommer att vara personliga röster och hur effektiv man vill att personröstningen skall vara.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Ett exempel visar hur metoden kan tillämpas. Vi utgår från lista A SOU 1994: 47 ovan. Hälften av rösterna, dvs 1 250 röster antas vara personliga. Röster— na fördelas mellan kandidaterna A-D på följande sätt.

Kandidat Personliga röster A 725 B 200 C 100 D 225

Om vi antar att spärrtalet är 5 procent krävs minst 125 röster för att bryta listans rangordning. Kandidaterna A, B och D har kommit över spärren. Två mandat har tilldelats listan. Kandidaterna A och D väljs, medan B blir förste suppleant. Bland de kandidater som kommit över spärren sker kandidaturvalet enbart på grundval av kandidaternas röste- tal. Därför våljs D istället för B.

Vill man minska inslaget av personval kan spärren sättas högre, exem- pelvis 10 procent av listans röstetal, dvs. i det här fallet 250. Endast A når över spärren. Det andra mandatet tilldelas B, som visserligen har fått färre röster än D, men som står högre upp på listan. Urvalet mellan de kandidater som inte nått upp till spärrtalet sker alltså enligt listans rangordning.

Vid Köpenhamns universitet tillämpas en annan metod. För att bryta listans namnordning krävs att antalet personliga röster överstiger ett visst jämförelsetal. Den kandidat som är så populär att han eller hon får så många egna röster som krävs för ett mandat, dvs. kommer över jäm- förelsetalet, är automatiskt vald. Övriga kandidater som inte får tillräck- ligt med egna röster för att nå upp till jämförelsetalet tillförs listans röst- er i den ordning de är upptagna på listan. Då föreningen redan vid no— mineringstillfället tagit ställning till kandidaternas relativa lämplighet genom rangordningen på listan går liströsterna i första hand till den kandidat som föreningen helst vill se invald, nämligen den som står som nummer ett på listan. Om väljarna huvudsakligen personröstar kommer genomslaget att bli stort på hur mandaten fördelas mellan kandidaterna på listan. Läggs däremot rösterna främst på listan kan det tolkas som att den rangordning som föreningen gjort upp också accepteras av väljarna, dvs. personrösterna får ett mindre genomslag. I det avseendet är model— lerna i princip likvärdiga.

Vid beräkningen av mandatfördelningen enligt köpenhamnsmodellen går man till väga på följande sätt. Röster som tillfallit en lista och kandi- daterna på listan summeras. Ett fördelningstal beräknas för listan ge- nom att dividera den totala röstetalet för listan med det antal mandat listan tilldelats plus ett (1) dvs. med lista A ovan 2+ 1 =3 vilket ger för- delningstalet 2 500/3 = 834 för lista A (fördelningstalet jämnas ut till när- mast högre heltal). Från fördelningstalet tillförs röster till det individu— ella röstetal som person nummer ett på listan har erhållit, så att fördel- ningstalet uppnås. Blir röster över, förs dessa till andra namnet osv. tills fördelningstalet är förbrukat. Den som får flest röster anses vald enligt följande modell.

Kapitel 4

Lista A:s totala röstetal 2 500 fördelas. Av dessa antas som i exemplet ovan att 1 250 röster är personliga och fördelas på fyra kandidater på samma sätt som ovan. Fördelningstalet är 834.

Kandidat Personliga röster Från fördelningstalet A 725 + 109 B 200 + 634 C 100 + 191 D 225 0

Kandidaterna A och B erhåller de två mandat som tilldelats lista A i valet medan kandidat C blir förste suppleant. B får alltså det andra man- datet trots att D har fått flera personröster. ] det här exemplet motsvarar jämförelsetalet 33 procent dvs. det krävs betydligt fler personliga röster för att bryta rangordningen än med de ovan angivna spärrtalen.

För att öka personvalsinslaget kan man tillämpa en s.k. sidoordnad uppställning. Det innebär att listans namn sätts upp utan rangordning, exempelvis i bokstavsordning, och att fördelningen av mandaten sker uteslutande på grundval av personrösterna. En sådan möjlighet ger per- sonvalet stort inflytande. Samtidigt är det viktigt för en seriöst arbetande förening att de personer som väljs till olika uppdrag också har förening- ens förtroende. Ju mer vikt man lägger vid långsiktighet och kontinuitet i arbetet desto viktigare är det att föreningens värderingar får slå igenom i rangordningen av kandidaterna. För en så extremt rörlig våljarpopula- tion som studenterna anser vi det viktigt att valsystemet premierar seri— öst arbetande föreningar. Vi avvisar därför möjligheten till sidoordnade listor i studentvalen.

Vi utgår från att studenternas företrädare vid de flesta universitet och högskolor kommer att utses genom ett indirekt valförfarande via en stu— dentförsamling. Som vi utvecklar senare kommer studentförsamlingen endast att ha till uppgift att utse studenternas företrädare vid universitet- et eller högskolan. När studentföreträdarna väljs i två steg kan det häv- das att personvalsinslaget är av mindre betydelse än när det är fråga om att direkt välja företrädare till olika beslutsorgan vid universitet och högskolor. Enligt direktiven skall vi utarbeta valsystem som säkrar en hög representativitet för de valda företrädarna vilket vi menar säkrast uppnås med ett högt valdeltagande. Risken för ett lågt valdeltagande i studentvalen får dock bedömas som överhängande. Att öka inslaget av personval i studentvalen är en åtgärd bland andra för att stimulera till större engagemang från studenternas sida i valen. Vi anser att den metod som föreslås i personvalskommitténs betänkande (SOU 1993:21) för de allmänna valen i Sverige skall tillämpas även i studentvalen. Spärren för att personrösterna skall påverka mandatfördelningen mellan kandidater- na på en lista anser vi bör sättas lågt. Vi föreslår att det skall vara till- räckligt med att en kandidat skall ha fått mer än 5 procent av listans to— tala röstetal för att bryta listans rangordning.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Kandidatnominering m.m.

Val skall genomföras varje år och det är viktigt att processen inte blir administrativt betungande eller tidsödande. En del förenklingar i förhål- lande till vad som gäller i de allmänna valen till riksdag och kommuna- la församlingar bör därför vara möjligt att acceptera för studentvalen.

För att ställa upp med en lista i valet bör inte krävas mer än att be- teckningen inte redan är upptagen av någon annan lista, att denna inte skapar missförstånd eller kan förväxlas med någon annan beteckning. Några krav på att beteckningen representerar en etablerad förening eller att det uppfyller vissa krav av föreningsnatur skall inte ställas. Det ute- sluter naturligtvis inte att etablerade föreningar deltar under eget namn i valen. Listan eller valsedels namn skall inlämnas till valnämnden som har att godkänna att namnet används i valet. Andra valsedlar än de med av valnämnden godkända beteckningar får inte förekomma. Sådana val- sedlar skall förklaras ogiltiga.

Någon särskild spärr för småpartier bör inte införas. Däremot skall listnamnet biträdas av ett antal röstberättigade studenter för att listan skall få delta i valet. Minst 1 procent eller minst 50 av de röstberättigade studenterna skall skriftligen ha ställt sig bakom listan. Det är bl.a. en förutsättning för att valsedlar med listans namn skall kunna förtryckas.

Av samma skäl är det angeläget att de föreningar eller listnamn som skall medverka i valet i god tid innan valdagen lämnar in sina kandidat- listor till valnämnden. Antalet kandidater på varje lista bör helst vara dubbelt så många som det antal platser valet gäller för att också tillgodo- se behovet av eventuella ersättare under mandatperioden. Till anmälan skall fogas en skriftlig förklaring från varje kandidat att föreningen har tillstånd att anmäla honom eller henne och namnet inte änns med på någon annan lista som riktar sig till samma organ inom universitetet el- ler högskolan.

Några andra kandidater än de som är upptagna på av valnämnden godkända listor får inte delta i valen. Den rätt att fritt nominera kandi- dater som gäller ända fram t.o.m. valdagen i de allmänna valen gäller alltså inte studentvalen. Skälen är främst praktiska bl.a. att underlätta röstsammanräkningen. Samtidigt kan behovet av en fri nomineringsrätt sägas vara mindre då val förekommer varje år, som studentvalen, än då det förflyter längre tid mellan valtillfällena.

Valsedlar

Valen är hemliga och skriftliga. Universitetet eller högskolan svarar för att det änns valsedlar. Endast dessa valsedlar får förekomma. Valsedlar- na kan utformas på olika sätt, lämpligen på samma sätt som i de all- männa valen. Efter varje namn skall det dock ännas plats för en namn- markering. Om namnet inte förkryssas tillfaller rösten listan.

Är det fråga om val på flera nivåer inom universitetet eller högskolan skall det av valsedeln framgå vilket organ, exempelvis institutionsstyrel-

Kapitel 4

se eller fakultetsnämnd, som valet avser. Är det fråga om val till student- församlingen och universitetet eller högskolan är indelad i valkretsar, skall det av valsedeln framgå till vilken valkrets den hänför sig och hur många mandat i studentförsamlingen som kretsen tilldelats.

Röstlångd

Röstlängden har en central funktion i alla val. Vi anser att i Förord- ningen om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor (SFS 1993:1153) skall anges att det studieregister som universitet och högskolor är skyldiga att upprätta också skall kunna ligga till grund för att upprätta röstlängd för studentvalen. Vid samtal KAK haft med före- trädare för LADOK-systemet har det framhållits att det inom ramen för systemet änns goda möjligheter att i god tid innan de första student- valen avhålls utarbeta studieregister som kan tjäna som underlag för röstlängder på universitet och högskolor. Samtidigt påpekar man att det nuvarande antagningssystemet vid universiteten och högskolorna kan karakteriseras som ett rullande antagningssystem dvs. att när röstlängd- en sammanställs änns det studenter som i och för sig är inskrivna vid universitetet eller högkolan men som för tillfället inte registrerats på kurs och alltså inte uppfyller kravet att de skall bedriva studier. Flera kurser har också utbildningen förlagd till olika institutioner vilket kan göra det svårt att fastställa till vilken institutionsstyrelse som studenten har rösträtt.

Röstlängden skall ligga framme för kontroll av studenterna. Den som inte är korrekt upptagen i röstlängden anmäler det till valnämnden som har att besluta i frågan. Studenter som har rösträtt vid flera institutioner bestämmer själva var rösträtten skall utnyttjas. Om universitetet eller högskolan är indelad i valkretsar och en student kan hänföras till flera valkretsar med hänsyn till utbildningen, så bestämmer studenten själv i vilken valkrets han skall rösta. Beslutar inte studenten, avgör valnämnd- en. Röstlängden ligger framme två eller tre veckor, därefter fastställer valnämnden röstlängden. Nämndens beslut går inte att överklaga. Den som inte är upptagen i röstlängden har inte rösträtt.

Poströstning

Val kan genomföras genom poströstning eller genom att studenterna av- ger sin rösträtt i särskilt inrättade vallokaler. Ekonomiska skäl talar för att röstningen endast äger rum i av universitetet eller högskolan iord- ningställda vallokaler. Samtidigt har många universitet och högskolor verksamheten förlagd till olika platser. Flera studerande följer utbild- ningen i decentraliserad form, läser på kvällstid, har utbildningsuppe— håll just när valet pågår m.m., vilket ökar risken för lågt valdeltagande om röstningen endast kan ske i vallokal. I dag använder sig de flesta, och i princip alla större, kårer av poströstning. Direktiven ser också de

SOU 1994: 47 Kapitel 4

valda företrädarnas representativitet som en fråga av central betydelse. Vi anser därför att det skall föreskrivas att i val av studentrepresentanter skall röstningen ske genom poströstning, oavsett om det är fråga om di- rekta eller indirekta val.

Poströstningen bör kunna begränsas till två försändelser. Ett utskick med valsedlar till studenten och ett återskick. Särskilda röstkort, som i de allmänna valen, bör inte förekomma. För att få besked om att man är rätt upptagen i röstlängden får man bege sig till den eller de lokaler där röstlängden änns utlagd. Det bör även vara möjligt att via telefon med valadministrationen få upplysningar om röstlängden.

Information om val, valkampanjer

Studentföreningarna sköter själva sina valkampanjer. Universitetet eller högskolan skall informera om valet på olika sätt, exempelvis på anslags- tavlor, i studenttidningar, lokaltidningar och i informationsblad. Infor- mationen skall innehålla olika tidpunkter som studenterna har att iakt- taga fram till valen, som när och var röstlängden är utlagd, sista dag för kandidatnominering, utskick av valhandlingar, valdagar, när valresultat- et kommer att föreligga etc.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har styrelsen och/eller valnämnden att ta ställning till följande:

1. Under vilken tidsperiod röstlängden kommer att vara utlagd samt sista dagen för att klaga på beslut som styrelsen/valnämnden fattat angå- ende röstlängden. Röstlängden utarbetas av universitet och högskolor på grundval av studentregistret. Beslut angående röstlängden kan inte överklagas.

2. Sista dagen för nominering av kandidatlistor som skall delta i val- en samt uppgift om till vilket organ listorna riktar sig. Kandidatuppställ- ningarna skall vara skriftligt godkända av kandidaterna.

3. Datum när kandidatlistorna skall offentliggöras. Även datum för att klaga på att vissa namn tagits upp eller inte finns med på listorna m.m. anges. Vid samma tidpunkt meddelas till vilka organ som val kommer att ske. Vid direktval behöver inte val förrättas till sådana or— gan där det bara finns en lista och antalet kandidater inte överstiger det antal mandat som valet gäller. Beslut angående nomineringen av kandi- dater och hur listorna är sammanställda kan inte överklagas.

4. Datum när valhandlingarna skickas ut samt meddelande om under vilken period röstningen äger rum.

5. Datum när valet skall offentliggöras och sista dagen för att klaga på universitetets eller högskolans beslut med anledning av valen. Valnämnden och valadministrationen har därefter att ta ställning till en rad praktiska frågor som t.ex.

SOL] 1994: 47 Ka)itel 4

1. Hur skall valet tillkännages? Valinformation om tidpunkter m.m. bör anslås på olika ställen i universitetens och högskolornas lokaler, publiceras i olika studenttidningar m.m.

2. Framtagningen av röstlängd och att se till att den läggs ut på olika platser inom universitetet eller högskolan för att kunna kontrolleras av studenterna. Röstlängden skall innehålla namn och adress på alla stu- denter som har rösträtt samt uppgifter om till vilka organ rösträtten kan utnyttjas. Valnämnden svarar för att ändringar i röstlängden genomförs på ett korrekt sätt.

3. Valkretsindelning kan fastställas av valnämnden eller av universi- tetets eller högskolans styrelse.

4. Valnämnden kontrollerar föreningarnas listor, att de har det stöd i form av namnunderskrifter, gäller för organ på olika nivåer samt att man bara kandiderar på en lista till samma nivå etc.

5. Valnämnden tar fram valsedlar. När det gäller direktval kan stu- denterna delta i val på olika nivåer med olika valsedlar. Valsedlarna skall innehålla listans namn, listans kandidater och för vilket organ den gäller. Endast av valnämnden framtagna valsedlar får användas i valet.

6. Vid val till studentförsamling kan styrelsen eller nämnden besluta om att fördela mandaten i församlingen på olika valkretsar. Nämnden svarar för att det finns valsedlar för de olika kretsarna

7. Valnämnden anordnar rösträkning och ser till att det änns perso- nal för uppgiften.

8. Valnämnden avgör vilka valsedlar som skall förklaras ogiltiga och fattar beslut i tveksamma fall. En valsedel är ogiltig om den: — inte är godkänd av valnämnden - försedd med kännetecken som uppenbarligen satts dit med avsikt - om returkuverten inte innehåller de valsedlar som valnämnden

sänt ut. Om det är oklart vilken kandidat på listan som fått den röstberättiga- des stöd tillfaller rösten listan.

Direktval

I denna modell väljs studenternas företrädare i universitet och högskol- or i allmänna direkta val bland samtliga studenter vid lärosätet. Valen sker samtidigt till alla de organ i vilka studenterna har rätt till represen— tation. Om universitetet eller högskolan så beslutar kan valet även om- fatta val av studentrepresentanter till organ som universitetet eller hög-

skolan inrättat och som man beslutat skall ha representanter för stu- denterna.

Studenterna är på de större universiteten och högskolorna röstberätt- igade till tre olika nivåer samt till ett antal speciella beslutsorgan inom universitetet eller högskolan. Valen sker samtidigt till alla tre nivåerna. Alla studenter vid universitetet eller högskolan röstar om styrelserepre- sentationen och representationen i vissa centrala beslutsorgan. I valen till fakultetsnämnd eller institutionsstyrelse röstar endast de studenter

SOU 1994: 47 Kapitel 4

som har sin utbildning inom fakulteten eller institutionen. Exakt vilket område rösträtten skall omfatta beror på universitetets eller högskolans interna organisation. Principen bör vara att rösträtten utövas inom det område där man bedriver sina studier. Den som har rösträtt vid exem- pelvis olika institutioner eller i olika kategorier bör själv få avgöra var rösträtten skall utnyttjas. Beslutar inte den enskilde själv avgör val— nämnden.

Detsamma skulle också kunna gälla för valbarhet, dvs. en student är bara valbar inom det område där han eller hon bedriver sina egna stu- dier. Samtidigt ligger det i sakens natur att teknologer ställer upp inom sitt fakultetsområde och medicinare inom sitt och att det är närmast att betrakta som en förutsättning för att överhuvudtaget kunna räkna med att bli vald. Några särskilda föreskrifter med det innehållet är således in- te nödvändiga. Inte heller behöver ett listnamn förekomma i valen på alla nivåer. Det bör alltså vara möjligt att ställa upp enbart i exempelvis institutionsvalen. Man får dock bara kandidera på en lista till respektive nivå.

För att underlätta röstningen och stimulera till ett högt valdeltagande bör universitetet eller högskolan indelas i valkretsar. På vissa universitet och högskolor är indelningen tämligen självklar exempelvis efter insti- tution, ämne eller utbildningsprogram. På andra kan det vara mer kom- plicerat. Hur valkretsindelningen skall se ut bör emellertid avgöras lo- kalt, t.ex. av valnämnden, och på ett sådant sätt att det underlättar ett högt valdeltagande. Indelningen bör emellertid beakta att företrädare för studenterna i styrelsen och andra centrala organ så långt möjligt före- träder olika delar av universitetet eller högskolan. Det kan betyda att det krävs mer röster för att väljas till styrelsen i en del av universitetet eller högskolan än vad som är nödvändigt i en annan del.

Endast den som är upptagen i universitetets eller högskolans röst- längd har möjlighet att rösta och är valbar. l röstlängden anges den röst- berättigades namn samt till vilka organ rösträtten kan utnyttjas. Röst- längden skall läggas fram i god tid innan valet och ge studenterna möj— lighet att klaga om de är felaktigt eller inte alls upptagna i längden. Röstlängden bör vara tillgänglig under en viss tid för att därefter på uni- versitets- eller högskolestyrelsens uppdrag fastställas av valnämnden. Be- slutet bör inte kunna överklagas.

De flesta universitets— och högskoleledningar som kommenterat pro- memorian ”Hur skall studenternas företrädare i högskolan utses efter obligatoriets avveckling?” konstaterar att modellen med direkta val av studentrepresentanter bara är tillämplig på de minsta högskolorna. Mo- dellen tillämpas dock med god framgång vid Köpenhamns universitet, som till storlek är jämförbart med de största universiteten här i landet. I det senaste valet, december 1994, deltog drygt 36 procent av de ca 28 000 röstberättigade studenterna. Det bör dock konstateras att vid Köpen- hamns universitet skall totalt ca 80 studentföreträdare utses på olika ni- våer inom universitetet medan vid ett val vid ett universitet av jämför- bar storlek här i landet kan det vara fråga om att utse ca 1 000 student— företrädare. Det är möjligt att mängden representanter vid de större

SOU 1994: 47 Kapitel 4

svenska universiteten gör direktvalsmodellen mindre lämplig och att den i praktiken endast är tillämpar på högskolor där antalet studentre- presentanter understiger 100. Samtidigt är det universitetets eller hög- skolans interna organisation som bestämmer antalet studentföreträdare.

Indirekta val

I modellen med indirekta val väljer samtliga studenter företrädare eller ombud till en representativ församling i fortsättningen kallad student- församling. Universitetets eller högskolans styrelse beslutar om att stu- dentförsamling skall inrättas vid universitetet eller högskolan.

Studentförsamlingens uppgift är att utse studenternas företrädare på alla nivåer i universitetet eller högskolan. Antalet ledamöter bör variera beroende på universitetets eller högskolans storlek. Antalet bör vara så stort att församlingen på ett tillfredsställande sätt representerar alla stu- denter vid universitetet eller högskolan men inte större än att de enskil- da ledamöterna upplever sin närvaro och medverkan i församlingen som meningsfull. Viss vägledning kan hämtas från de nuvarande stu- dentkårernas fullmäktigeförsamlingar som i allmänhet är förhållandevis små församlingar. Exempelvis har Lunds studentkårs högsta beslutande organ 51 ledamöter, medan motsvarande organ för Stockholms universi- tets studentkår och för studentkåren vid Högskolan i Växjö har 41 re- spektive 31 ledamöter. Varken Stockholms universitets studentkår eller Lunds studentkår företräder alla studenter vid respektive lärosäte. Där— emot kommer det bara ännas en studentförsamling vid varje universitet och högskola, vilket talar för att antalet ledamöter bör kunna vara något större än vad som gäller för de högsta beslutande organen i landets stör- re studentkårer.

Ett annat sätt att fastställa antalet ledamöter i församlingen är att utgå från vad som kan anses vara en rimlig representativitet dvs. att utgå från antalet studenter per ledamot i församlingen. För de större kårerna kan varje ledamot i det högsta beslutande organet sägas representera mellan 400 och 600 studenter medan motsvarande antal på de mindre kårerna är mellan 100 och 300. Utgår man från en ledamot på ca 300 studenter innebär det att studentförsamlingen vid Uppsala universitet bör ha drygt 80 ledamöter medan församlingen vid Högskolan i Karlskrona/Ronneby endast får ca 15 ledamöter. Det exakta antalet ledamöter i studentför- samlingen på de olika universiteten och högskolorna bör inte närmare regleras. Det bör endast anges att antalet ledamöter i studentförsamling- en fastställs av universitetets eller högskolans styrelse och att antalet le- damöter med hänsyn till universitetets eller högskolans storlek, struktur m.m. bör uppgå till högst 100.

Studentförsamlingen utser studenternas företrädare i olika beslutsor- gan inom universitet och högskolor. Vid ett större universitet eller hög— skola kan det röra sig om att utse närmare 1 000 representanter på olika nivåer. Arbetet kan bli både komplicerat och tidsödande. Samtidigt bör

SOU 1994: 47 Kapitel 4

studenternas företrädare i de olika organen vara på plats vid läsårets början.

Det är således angeläget att den nyvalda församlingen tillsätts så snart som möjligt. Ett första möte bör äga rum omedelbart efter att valresul- tatet är känt, dvs. innan terminsslutet. Vid detta första möte väljer för- samlingen en valberedning med uppgift att lämna förslag på student- företrädare i olika beslutsorgan.

En central fråga som har samband med studentförsamlingens ställ- ning är på vems initiativ den skall sammankallas och vem som beslutar om församlingens arbetsordning m.m. Sannolikt är det mest ändamåls- enliga att församlingen sammankallas på initiativ av universitetet eller högskolan och att vissa av församlingens centrala funktioner fastställs i förordning. Det markerar också att studentförsamlingen är en del av universitetet eller högskolan.

Församlingen bör utse en ordförande att leda församlingens möten och en valberedning. Blir valberedningens förslag föremål för omröst— ning i församlingen anses den kandidat utsedd som får flest röster. Slu- ten omröstning genomförs på begäran. Mötena är offentliga. Beslut som fattas i studentförsamlingen kan inte överklagas.

Studentförsamlingen bör ha möjlighet att i viss utsträckning forma sin arbetsordning. Exempelvis bör det vara möjligt för församlingen att överlämna rätten att utse studentrepresentanter till en mindre grupp av församlingens ledamöter. Studentförsamlingen bör kunna tillsätta valbe- redningar för delar av universitetet eller högskolan, exempelvis ett fa- kultetsområde, som består av representanter i församlingen som har sin verksamhet inom fakultetsområdet. Ombud som representerar ett viss fakultetsområde bör själva kunna välja företrädare i olika beslutsorgan inom fakultetsområdet efter beslut av församlingen. Valen skall bekräf- tas av församlingen i sin helhet. Däremot är det endast ledamöter av för- samlingen som genom val kan utse studenternas företrädare. Den rätten kan inte delegeras till någon förening eller grupp utanför församlingen.

Församlingen meddelar universitetet eller högskolan resultatet av val- proceduren. Universitetet eller högskolan svarar för att de valda stu- dentföreträdarna får meddelande om resultatet.

Enligt den här modellen har studentförsamlingen enbart till uppgift att utse studentrepresentanter i universitetets eller högskolans beslutsor- gan. Församlingen behöver sammanträda en gång för att utse valbered- ning samt ytterligare en gång för att företa val av studentföreträdare. Därutöver kan församlingen behöva sammankallas för att genomföra fyllnadsval till olika poster.

Församlingen har således inga andra uppgifter än att utse studenter- nas företrädare i olika universitets— och högskoleorgan. Studentfacklig och studiesocial verksamhet i övrigt är inte en angelägenhet för student- församlingen. Den verksamheten får som hittills bedrivas i olika för- eningar eller på annat sätt av studenterna själva.

Om studentförsamlingen också skulle utgöra forum för studentfack- liga och sociala diskussioner bland studenterna är det sannolikt att stu- denternas intresse för valen skulle öka. Församlingarna skulle då på-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

minna om andra politiska sammanslutningar som exempelvis kommun- fullmäktige.

Om studentförsamlingen på det här sättet ges vidgade uppgifter kan den inte längre-, betraktas som en del av universitetet eller högskolan utan måste ha en fristående ställning. Den skulle fortfarande ha kvar den författningsreglerade uppgiften att utse studenternas företrädare men skulle dessutom besluta i en rad olika frågor som rör utbildnings- bevakning och andra fackliga och sociala frågor. Ur samhällets synvink- el änns det ingen anledning att reglera hur studenternas fackliga och so- ciala bevakning skall hanteras i framtiden. Här har ju riksdag och reger- ing redan markerat sin inställning genom att besluta om obligatoriets avveckling. Enligt KAK:s uppfattning bör studentförsamlingen endast ha till uppgift att utse studenternas företrädare vid universitetet eller hög- skolan. Vill studenterna dessutom avhandla frågor av exempelvis allmän studentfacklig karaktär får det ske i annat sammanhang.

Val av ledamöter till studentförsamlingen skall genomföras som kom- binerade listval och personval enligt den modell som redovisats tidigare. Argumentet för listval väger än tyngre när det gäller val av ledamöter till en studentförsamling än när alla studentföreträdare vid universitetet eller högskolan väljs i direkta val. Vid universiteten och de större hög- skolorna skall studentförsamlingen besluta om att utse ett stort antal studentföreträdare i olika beslutsorgan inom universitetet eller hög- skolan. Det säger sig självt att en enskild student i allmänhet inte har den överblick och kunskap om lämpliga kandidater som är nödvändig.

De minsta högskolorna bör kunna utgöra en valkrets. På övriga uni- versitet och högskolor bör en indelning ske i valkretsar av lämplig stor- lek. Platserna i studentförsamlingen bör fördelas på valkretsar efter det antal studenter som kretsen representerar. Kretsindelningen kan följa fakultetsområden eller utbildningsområden. På universitet och hög- skolor med verksamhet förlagd till olika orter kan den vara geografiskt betingad. Om universitets— eller högskolestyrelsen så beslutar, bör val- nämnden avgöra valkretsindelningen.

Mandatfördelningen sker i varje valkrets för sig. I varje valkrets för- delas först mandaten mellan de olika listorna och därefter mellan kandi— daterna i den ordning de är upptagna på listan.

Föreningsmodellen

I föreningsmodellen har universitetets eller högskolans styrelse överläm- nat uppgiften att utse studentrepresentanterna till en eller flera repre- sentativa studentföreningar.

Det är universitetets eller högskolans styrelse som beslutar vilken mo- dell som skall tillämpas för att utse studenternas företrädare i olika or- gan. Som tidigare framhållits bör den åsikt som företräds av studenterna tillmätas särskild vikt. Har styrelsen beslutat att överlämna uppgiften att utse studentföreträdarna till en förening eller en grupp samverkande föreningar har styrelsen i princip avsagt sig allt inflytande över hur stu-

Kapitel 4

denternas företrädare skall utses. Inte heller finns det behov av att till- sätta en särskild valnämnd.

Däremot bör ett beslut om att överlämna rätten att utse studentföre- trädare till en förening eller flera föreningar grunda sig på vissa förut- sättningar beträffande föreningarnas demokratiska status, representativi— tet, uppgifter m.m. Det är rimligt att kraven i det avseendet ställs högre på den förening eller de föreningar som får i uppdrag av universitetets eller högskolans styrelse att utse studentföreträdarna än på de föreningar som medverkar i de allmänna direkta eller indirekta valen.

En förutsättning för att en förening skall erhålla rätt att utse stu- denternas företrädare vid universitetet eller högskolan är att den är de- mokratiskt uppbyggd och har ett demokratiskt arbetssätt. Det skall framgå av föreningens stadgar men också i det praktiska arbetet. Val skall genomföras en gång om året till det högsta beslutande organet och valen skall genomföras på ett sådant sätt att ett högt valdeltagande främ- jas. Universitetets eller högkolans styrelse skall kunna avslå ansökan från en förening om att få utse studentföreträdare med motiveringen att föreningen inte uppfyller grundläggande demokratiska krav. Beslutet skall kunna överklagas. Krav på demokratisk uppbyggnad gäller samtli- ga föreningar i en grupp av samverkande föreningar.

Universitetets eller högskolans styrelse måste också pröva föreningens representativitet. I likhet med de remissinstanser som berört frågan me- nar vi att representativiteten skall bedömas med utgångspunkt från hur stor andel av studenterna vid universitetet eller högskolan som är med- lemmar i föreningen. Medlemsregistret måste vara aktuellt och de med- lemmar som åberopas måste vara vid universitetet eller högskolan in- skrivna studenter vid den tidpunkt som representativiteten bedöms. Om tveksamhet föreligger beträffande det uppgivna medlemsantalet bör uni- versitetet eller högskolan ha möjlighet att kontrollera medlemsregistret och eventuellt stämma av det mot det egna studentregistret.

En möjlighet är att man reglerar möjligheten till att stämma av mot det egna studentregistret i Förordningen (199311153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor. De närmare föreskrifterna måste dock utarbetas under medverkan av Datainspektionen.

I de fall då olika studentföreningar samverkar för att uppnå hög re- presentativitet är det sammanlagda medlemsantalet som skall bedömas. De studenter som är medlemmar i flera föreningar räknas bara en gång, dvs. representativitet i detta fall skall bedömas utifrån en nettoräkning. Även i detta fall kan det ännas anledning för universitetet eller högskol- an att kontrollera registrens aktualitet och att dubbelräkning inte före- kommer eventuellt genom att stämma av mot universitetets eller hög- skolans studentregister.

Frågan om hur stor andel av studenterna som skall vara medlemmar i en förening för att den skall anses representativ för samtliga studenter vid ett universitet eller vid en högskola behandlas i flera remissyttran- den. Ett genomgående drag är att de som förespråkar föreningsmodellen anser att representativitetskravet inte får ställas för högt, medan de som

SOU 1994: 47 Kapitel 4

anser att representanterna bör utses i val menar att representativitets- kravet måste sättas så högt att det i realiteten är omöjligt att uppnå.

Ett viktigt motiv för riksdagens beslut att avveckla kårobligatoriet är att det uppfattas som en inskränkning i föreningsfriheten. Den enskilde själv skall bestämma om han eller hon vill bli företrädd av en förening. En förening kan också bara företräda sina medlemmar. Det betyder att det måste ännas starka skäl för att tillåta en förening att vara bärare av allt studentinflytande vid ett universitet eller en högskola. Ett sådant skäl skulle kunna vara att alla eller nästan alla studenter vid ett lärosäte visar förtroende för föreningen och dess verksamhet genom att ansluta sig till föreningen.

Det är orealistiskt att räkna med att alla eller nästan alla studenter vid ett universitet eller en högskola skall ansluta sig till en förening som har utbildningsbevakning som en av sina viktigaste uppgifter. Många kom- mer att ställa sig utanför därför att medlemsavgiften är för hög; man an- ser sig inte intresserad av verksamheten, man följer en viss kurs och har inte avsikt att fortsätta studera, etc.

Samtidigt förefaller det inte möjligt att acceptera att en förening skall kunna företräda alla studenter vid universitetet eller högskolan om en betydande andel av studenterna valt att stå utanför föreningen. En del studenter kan ha föredragit att ansluta sig till konkurrerande föreningar t.ex. därför att man är missnöjd med hur den av universitetet eller hög- skolan godkända föreningen sköter utbildningsbevakningen. Även för universitetet eller högskolan borde det vara av begränsat värde att sam- verka med en förening som merparten av studenterna väljer att stå utan- för. De praltiska fördelar som talar för att överlåta studentinflytandet till en viss förening vid universitetet eller högskolan borde i det sam- manhanget väga lätt.

Frågan om föreningen eller föreningarnas representativitet är en nyckelfråga när en universitets eller högskolestyrelse beslutat att tilläm- pa vad vi lär kallar föreningsmodellen. Eftersom universitetets eller högskolans tal av modell för att utse studentrepresentanter är av den be- tydelsen att )eslutet måste kunna överklagas av studenterna, måste det i lag eller i författning framgå på vilka grunder föreningsmodellen kan tillämpas vid ett universitet eller en högskola. Vi har tidigare framhållit att vi inte arser att en förening eller en grupp av samverkande förening- ar som representerar mindre än 70 procent av studenterna vid universi- tetet eller l-ögskolan kan erhålla rätten att utse samtliga studentföre- trädare. Det bör i författning anges att den förening eller grupp av sam- verkande föreningar som till universitetets eller högskolans styrelse an— söker om at få utse samtliga studentföreträdare skall ha minst 70 pro- cent av de istudieregistret upptagna studenterna som medlemmar. Med de starka knv på garanterad hög representativitet för studentföreträdar- na i universtet och högskolor som ställs i direktiven, anser vi att en låg- re andel inte kan accepteras.

Det kan tyckas självklart att den förening eller grupp av samverkande föreningar som ansöker om att få utse samtliga studentföreträdare ser utbildningstevakning och vad som hör samman med detta som en

SOU 1994: 47 Kapitel 4

viktig uppgift. Det bör också framgå av föreningens stadgar och verk- samhet. I det fall flera föreningar samverkar för att uppnå tillräcklig re— presentativitet bör kraven gälla samtliga föreningar. Representativitets- kravet kan inte anses uppfyllt om det bland de samverkande föreningar- na ingår studentföreningar som bildats för helt andra syften än utbild- ningsbevakning, exempelvis idrottsföreningar, reseföreningar och teater- föreningar och föreningarnas medverkan endast motiveras av att man vill uppnå tillräcklig representativitet.

Den förening eller den samverkande grupp av föreningar som vill ut— se samtliga studentföreträdare måste ansöka om detta till universitets- eller högskolestyrelsen. Styrelse beslutar efter att ha prövat om förening- en uppfyller kraven på demokrati, representativitet m.m. Modellen för- utsätter att universitetet eller högskolan erhåller möjlighet att ta del av föreningens eller föreningarnas medlemsregister eller motsvarande för att kunna utföra nödvändiga kontroller. Resultatet av prövningen skall offentliggöras.

Fattar universitetet eller högskolan beslut om att en förening eller fle- ra föreningar i samverkan skall ges uppdraget att utse studentföreträdar- na bör beslutet gälla för viss tid, förslagsvis tre år. Styrelsen bör dock kunna återkalla uppdraget om det är uppenbart att de förutsättningar beträffande demokrati, representativitet m.m. som låg till grund för be- slutet inte längre gäller.

Ur ett universitets eller en högskolas synvinkel är föreningsmodellen enkel och billig. Kostnaderna för att genomföra studentvalen överförs på föreningarna. Det ligger dock i universitetets eller högskolans intres- se att valen upplevs som intressanta och viktiga för studenterna. För- eningarna skall kunna erhålla bidrag till valen från universitetet eller högskolan.

Avslutande värdering av modellerna

Direktiven anger att vi skall pröva i vilken utsträckning valförfarandet kan variera mellan universitet och högskolor och pekar på att det an- tingen är fråga om allmänna val anordnande av respektive universitet eller högskola eller om att frivilliga studentsammanslutningar utser studentrepresentanterna i olika organ.

Med direktivens krav på att studentinflytandet skall garantera höga krav på representativitet är det vår slutsats att detta endast kan tillgodo- ses i en modell med allmänna val. Föreningsmodellen faller i praktiken på att ingen förening kan väntas uppfylla representativitetskravet. Det är också klart av remissvaren på vår valpromemoria att studenterna själva är tveksamma till föreningsmodellen.

Det faktum att så många universitets— och högskoleledningar förordar föreningsmodellen gör att vi ändå anser att den bör få möjlighet att prövas i praktiken. Vi föreslår därför att modellen författningsregleras. På vissa fackhögskolor och eventuellt vid de allra minsta högskolorna

SOU 1994: 47 Kapitel 4

kan föreningsbildningen vara så stark att representativitetskravet upp- fylls även efter att obligatoriet avvecklats.

Vi anser således att avvecklingen av kårobligatoriet i princip inte ger utrymme för andra alternativ att utse studenternas företrädare inom universitet och högskolor än genom ett valförfarande. Avvecklingen in- nebär att den privilegierade ställning som kårer och nationer haft vid universitet och högskolor i förhållande till andra föreningar och organi- sationer upphävs. Alla studentföreningar har nu samma förutsättningar att försöka nå inflytande vid universitetet eller högskolan, vilket också var det centrala motivet för riksdagens beslut att avveckla kårobliga- toriet. Det är endast inom ramen för ett valförfarande där alla förening- ar kan delta som detta syfte kan tillgodoses.

Studentrepresentanterna bör antingen väljas i direkta val eller utses av en studentförsamling. På universiteten och många av de större högskol- orna kommer den indirekta valmetoden att vara mest lämplig. Praktiskt taget alla kårer samt de universitets— och högskoleledningar som före- språkar ett valförfarande anser att valen skall avse en studentförsamling med uppdrag att utse studentrepresentanterna vid universitetet eller högskolan. Ett direktval av studentrepresentanterna bedömer man som möjligt endast på de minsta högskolorna. Bl.a. den mängd represen- tanter som skall väljas på universiteten och på de något större högskol- orna anser man begränsar modellens användbarhet.

Vi anser dock att direktval kan vara ett enklare och smidigare alterna— tiv på vissa högskolor. Vi har tidigare visat att andelen studenter som har uppdrag i universitet och högskolor i dag pendlar mellan 1,5 och 4 procent. En högskola med 3 000 studenter kan ha ca 60 studenter med representationsuppdrag. Det kan i ett sådant läge vara både mer demo- kratiskt och mer stimulerande för studenternas föreningsliv vid högskol- an att välja dessa representanter i direkta val än att utse kanske ett 20- tal ombud i en studentförsamling. Man skall inte bortse från att en stu- dentförsamling kan upplevas som en byråkratisk inrättning för för- eningsproffs och att studenterna kan betrakta direktval av representant- erna som ett öppnare och klarare förfaringssätt. På de större universi- teten med ett stort antal representanter är det emellertid svårt att se al- ternativ till den indirekta valmodellen.

De förändringar som skett i studentrepresentationen genom den nya högskolelagen öppnar för att antalet studentrepresentanter vid univer- sitet och högskolor på sikt kan komma att minska. Universitetet eller högskolan bestämmer nu själv den interna organisationen och i stor ut- sträckning också den interna beslutsstrukturen. Ett universitet eller en högskola kan anse sig nå en effektivare beslutsorganisation i utbild- ningsfrågor med ett mindre antal beslutande organ. Antalet studenter som deltar i de beslutande organen kan därmed komma att minska. I ett sådant läge kan direktval av studenternas representanter vara både ur demokratisk och administrativ synvinkel att föredra.

Vi anser således att det finns flera skäl för att inte begränsa valförfar- andet vid universiteten och högskolorna till modellen med studentför- samlingar. Universiteten och högskolorna och studenterna bör ha möj-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

lighet att välja om studenternas representanter skall utses i direkta val eller av en studentförsamling eller av en eller flera representativa för- eningar.

I bilaga 3 redovisas förslag till regelverk för att utse studenternas före- trädare inom universitet och högskolor.

4.2.5 Överklaganden

En viktig utgångspunkt för vårt förslag till central reglering av hur stu- denternas företrädare vid universitet och högskolor skall utses är direk- tivens krav på att studentinflytandet skall innefatta möjlighet för stu- denterna att överklaga beslut fattade av lärosätena. Därmed är det inte möjligt att överlämna till universiteten och högskolorna själva att be- stämma efter vilka regler studenternas företrädare sak utses.

De avgörande besluten om studentvalen fattas av universitetets eller högskolans styrelse eller av valnämnden. Att genomföra val bland samt- liga studenter är en omfattande process som ställer krav på att beslut kan fattas snabbt och smidigt. Val skall emellertid genomföras varje år. Beslut av praktisk och teknisk natur i valprocessen som studenterna upplever som mindre lämpliga änns det möjlighet att korrigera redan inom ett år. Vi anser att beslut som fattas av universitetets eller högskol- ans styrelse eller valnämnden i frågor om valens administrativa och praktiska genomförande så långt möjligt bör beslutas på universitetet el- ler högskolan utan möjlighet att överklaga. Rätten att överklaga ett uni- versitets eller en högskolas beslut i valfrågor bör omfatta övergripande och principiella frågor.

Det bör i författningsregleringen av valförfarandet anges i vilka frågor universitetet eller högskolan eller valnämnden beslutar utan rätt till överklagande. Övriga beslut skall kunna överklagas.

De allmänna valen kan överklagas till en särskild valprövnings— nämnd. Det änns ingen anledning att inrätta någon motsvarande central instans för studentvalen. Studentvalen är en del av högskolesystemet och beslut som berör valen bör avgöras inom högskoleorganisationens ram. Vi anser att beslut som universitets— eller högskolestyrelsen eller val- nämnden träffar i frågor rörande studentvalen skall kunna överklagas till Överklagandenämnden för högskolan. Det är dock inte rimligt att nämnden skall behandla ärenden som inte har stöd hos en större grupp av studenter. För att besvär över beslut av universitets- eller högskole- styrelsen eller valnämnden skall tas upp till prövning av nämnden skall minst 1 procent av de röstberättigade studenterna vid universitetet eller högskolan, dock högst 50, ha tillstyrkt besvärsskrivelsen.

I förslag till författning om hur studentrepresentanter i universitet och högskolor utses genom allmänna val (bilaga 3) föreslår vi följande paragraf.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

235

Beslut av högskolans styrelse i frågor rörande studentvalen kan överklagas hos Överklagandenämnden för högskolan. Överklagandet skall ha inkom- mit till nämnden inom två veckor efter att valresultatet offentliggjorts av valnämnden vid högskolan eller av högskolans styrelse och vara gjort av minst 1 procent eller av minst 50 personer av de röstberättigade i student- valen vid högskolan. Beslut av nämnden får inte överklagas.

4.3 Kostnader 4.3.1 Kostnader för att genomföra valen

Nuvarande system för att utse studentrepresentanter i olika universitets- och högskoleorgan har inte medfört några stora kostnader för universi- teten eller högskolorna. Det är de obligatoriska studentkårerna som haft rätten att utse representanter och som stått för arbetet och kostnaderna. Enligt KAK:s förslag skall universiteten och högskolorna i framtiden an- svara för att val av studentrepresentanter genomförs och svara för kost- naderna för genomförandet av valen.

I det föregående har vi redovisat olika modeller för hur valet av stu- dentrepresentanter kan gå till. Oberoende av vilken valmodell man väl- jer för att genomföra valet skall en valnämnd ännas, en röstlängd tas fram, valsedlar tryckas och information spridas till studenterna. Som vi tidigare framhållit är utbildningens struktur sådan att poströstning är en förutsättning för att få ett rimligt valdeltagande och en acceptabel repre- sentativitet. För hanteringen av valet räknar vi med att någon måste va- ra ansvarig för administrationen av arbetet. För en högskola med 10 000 studenter beräknar vi kostnaderna för valet till ca 260 000 kronor med ungefär följande fördelning på olika poster.

Portokostnader (l utsändning med svarskuvert) 90 000 kr Administratör, utsändningsarbete sammanräkning, valsedlar 110 000 kr Valnämnd, elektorsförsamling 30 000 kr ADB—kostnader, röstlängd 5 000 kr Valinformation 20 000 kr Lokalkostnader m.m. 5 000 kr Summa 260 000 kr

Beräkningen ger vid handen att kostnaden för valet skulle ligga om— kring 26 kronor per student.

Beroende på vilken modell man väljer kan kostnaden för valet variera något. För de två huvudmodeller för val av studentrepresentanter, som vi föreslår — allmänna direktval eller indirekta val via en studentförsam- ling — torde skillnaderna bli marginella.

För Sveriges lantbruksuniversitet och sex högskolor som lokaliserats på olika orter kommer kostnaderna för valet att ligga högre på grund av vissa resekostnader i samband med valet. Vi räknar med ett ”lokaliser-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

ingstillägg” på 20 procent till Sveriges lantbruksuniversitet och 5 pro- cent till de högskolor som lokaliserats på flera orter. Inklusive dessa kostnader skulle den årliga totalkostnaden för valet uppgå till 5 mil- joner kronor.

Universiteten och högskolorna är de som ansvarar för valen och det är också de som bäst klarar avvägningen mellan kostnader för utbild- ningen och kostnader för andra ändamål som bidrar till att de tillgäng- liga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla hög effektivitet i verksam- heten. KAK förordar därför att medel för val av studentrepresentanter beräknas under universitets— och högskoleanslagen i enlighet med våra beräkningar av kostnaderna, men att beloppet inte specificeras i regler— ingsbrev. Om föreningsmodellen tillämpas lämnar universitetet eller högskolan medlen för valet till den eller de representativa studentför- eningarna. Med utgångspunkt i antalet studenter vid universiteten och högskolorna skulle beloppen fördelas på lärosätena enligt tabell i följan- de avsnitt.

4.3.2 Kostnader för utbildningsbevakning

Enligt direktiven för KAK skall studentrepresentanterna ”ges rimliga förutsättningar för att fullgöra uppdragen inom universitet och hög— skolor ”.

Studenternas rätt till inflytande vid universitet och högskolor är moti- verat av deras intresse och behov av att kunna påverka sin utbildning. Det är angeläget att de kan påverka den faktiska utbildningssituationen, delta i utbildningsplanering, medverka i och själva genomföra utvärder- ingar av utbildningar, påverka resursfördelningen mellan olika utbild- ningar, stödja och utveckla pedagogiska program för lärare m.m. Allt detta kan ses som ett led i studenternas utbildningsbevakning.

Samtidigt som utbildningsbevakningen är viktig för studenterna är den också viktig för samhället. Samhället har ett behov av att med olika medel följa upp och kontrollera kvalitetsutvecklingen vid universitet och högskolor. Om studenterna som en i universitet och högskolor självständig grupp medverkar i detta arbeta för att förbättra och kontrol— lera kvaliteten är det rimligt att de ges ekonomiskt stöd för verksam- heten. Studenterna själva har också framhållit utbildningsbevakningen som den viktigaste studentfackliga uppgiften, men samtidigt den uppgift som det är svårast att bekosta med frivilliga medel.

Studenternas inflytande i universitet och högskolor kan också utnytt- jas för att påverka universitetet eller högskolan i alla de frågor som på- verkar studenten under utbildningstiden och dennes möjlighet att ge— nomföra sin utbildning, när det gäller tillgången till bostäder, samlings- lokaler, hälsovård m.m. Även studenternas opinionsbildning kring så— dan frågor är viktig för studenterna. Denna intressebevakning riktar sig inte bara till universitet och högskolor utan likaväl mot samhället i öv- rigt. Studenterna och universitetet eller högskolan har här ett gemen- samt intresse att skapa goda villkor för studenterna. Enligt vår bedöm-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

ning faller denna intressebevakning utanför utbildningsbevakningen. Vi änner inga vägande skäl för att intressebevakningen skall ha särskilt stöd från samhället, medan däremot utbildningsbevakningen bör ha det.

Ett statligt resurstillskott för utbildningsbevakningen bör täcka löner eller arvoden för funktionärer som arbetar med uppgifterna liksom kostnader för återkoppling till studenterna. Ett resurstillskott bör också rymma kostnader för papper och kopiering, för lokalutrymmen och för utbildning av representanter i beslutsorgan.

I obligatorieutredningens betänkande Studenten och tvångsanslut— ningen (SOU l990:105) beräknades statsbidraget för att garantera den studentfackliga verksamheten till ca 35 miljoner kronor budgetåret 1990/91. Detta motsvarar ungefär hälften av de totala medlemsavgifterna till studentkårerna. Utifrån de uppgifter om avgiftsintäkter som vi in— hämtat från studentkårerna skulle detta beräkningssätt budgetåret 1992/93 ge en kostnad på drygt 36 miljoner kronor. I denna senare be— räkning ingår då inte de nya stiftelsehögskolorna.

KAK har i den ekonomiska enkäten särskilt efterfrågat en beräknad kostnad för den del av den studentfackliga verksamheten som avser ut- bildningsbevakningen. Beräknat per student är variationen i kostnaden stor mellan olika studentkårer. Detta hänger delvis samman med svårig- heten att avgränsa denna kostnad från andra kostnader. Villkoren vari- erar också mellan enheterna t.ex. när det gäller geografisk spridning. Genomsnittskostnaden exklusive lokalkostnader kan uppskattas till ca 100 kronor per registrerad student inom grundutbildningen eller forsk- arutbildningen eller till totalt ca 20 miljoner kronor. Vi har särskilt undersökt om det finns grund för en differentiering av det beräknade tillskottet för utbildningsbevakning mellan t.ex stora och små enheter. De individuella variationerna är dock stora inom varje sådan grupp. Vi har därför stannat för att genomsnittskostnaden bör ligga till grund för tilldelningen vid samtliga enheter.

För att utbildningsbevakningen på ett universitet eller en högskola skall kunna fungera och för att verksamheten skall få en viss kontinui- tet krävs bl.a. att kontorslokaler står till studentrepresentanternas förfog- ande. I dag disponerar studentkårerna kontorslokaler om i genomsnitt 52 m2 per tusen studenter. Vi finner det rimligt att staten i det beräkna- de tillskottet för utbildningsbevakning även beräknar medel för erfor- derliga lokalkostnader. Studentkårernas nuvarande kontorslokaler an- vänds inte enbart till utbildningsbevakning. För här aktuella ändamål är det rimligt att räkna med ca 25 m2 per tusental studenter. Vi beräknar driftskostnaden per kvadratmeter till 600 kronor och kapitalkostnaden till 400 kronor. Med 25 m2 per tusental studenter blir kostnaden för studenternas kontorslokaler totalt ca 5 miljoner kronor.

Sammantaget innebär detta att kostnaden för utbildningsbevakningen skulle uppgå till 25 miljoner kronor. Fördelningen på universitet och högskolor framgår av följande tabell, där också antalet registrerade stu- denter för grundutbildning höstterminen 1992 (SCB, Bakgrundsmateri- al om högskolan 1993:13) och antalet aktiva forskarstuderande (Univer- sitet och högskolor 1993, VHS skriftserie 1993:4) angivits.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Att utbildningsbevakningen blir effektiv är naturligtvis angeläget för såväl studenterna som för universiteten och högkolorna. Man kan dock se studenterna och representanterna för universitetet eller högskolan som olika parter, där det är viktigt för studenterna att försvara avsätt- ningar för utbildningsbevakningen även om utbildningsresurserna är knappa. Kanske man kan hävda att utbildningsbevakningen blir än vikt- igare om man tvingas till besparingar på olika utbildningar. För att ga- rantera en nivå som möjliggör en effektiv utbildningsbevakning i syfte att stärka utbildningens kvalitet anser vi att denna nivå måste fastställas vid anvisningen av medel för utbildningen. I regleringsbrevet bör därför under varje universitets och högskolas anslag anges ett belopp som stu- denterna har rätt att utnyttja för finansiering av utbildningsbevakning- en. Om universitetet eller högskolan inrättar en studentförsamling skall medlen till studentföreningarna lokalt fördelas i förhållande till det an- tal ombud i studentförsamlingen som föreningarna har. Vid direktval av studentrepresentanter skall medlen fördelas till föreningarna efter det antal ordinarie ledamöter som föreningarna har i olika organ inom uni- versitetet eller högskolan. Om föreningsmodellen tillämpas skall peng- arna tilldelas den förening eller de föreningar som representerar stu- denterna.

Hur beräknade medel för utbildningsbevakningen fördelas per uni- versitet och högskola framgår av följande tabell, där också kostnaderna för genomförande av val redovisats. Belopp i tusental kronor.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

studenter för val f. utb.bev. Kapitel 4 Uppsala universitet 19 638 507 2 555 Lunds universitet 28 312 732 3 684 Göteborgs universitet 22 719 587 2 956 Stockholms universitet 24 485 633 3 186 Umeå universitet 11 819 305 1 538 Linköpings universitet 12 125 313 1 578 Sveriges lantbruksuniversitet 3 056 95 398 Karolinska institutet 3 811 98 496 Kungl. tekniska högskolan 10 514 272 1 368 Högskolan i Luleå 5 513 142 717 Lärarhögskolan i Stockholm 5 140 133 669 Idrottshögskolan i Stockholm 278 7 36 Högskolan i Borås 2 364 61 308 Högskolan i F alun/Borlänge 2 426 66 316 Högskolan i Gävle/Sandviken 2 713 74 353 Högskolan i Halmstad 1 768 46 230 Högskolan i Kalmar 2 579 67 336 Högskolan i Karlskrona/Ronneby 1 261 35 164 Högskolan i Karlstad 5 625 145 732 Högskolan i Kristianstad 2 336 60 304 Högskolan i Skövde 1 428 37 186 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 1 135 30 148 Högskolan i Växjö 5 351 138 696 Högskolan i Örebro 4 848 125 631 Mitthögskolan 6 122 166 797 Mälardalens högskola 2 870 78 373 Danshögskolan 68 2 9 Dramatiska institutet 307 8 40 Grafiska institutet/IHR 125 3 16 Konstfack 473 12 62 Kungl. konsthögskolan 211 5 27 Kungl. musikhögskolan 614 16 80 Operahögskolan 45 1 6 Teaterhögskolan 42 1 5 Summa 192 121 S 000 25 000

4.4 Den nationella nivån

Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, svarar för bevakningen av stu- denternas intressen på nationell nivå samt för internationella kontakter med andra studentorganisationer. Finansieringen av verksamheten sker nästan uteslutande genom att de anslutna studentkårerna betalar en år- lig medlemsavgift grundad på antalet studenter som är medlemmar i föreningen. Det är enligt vår bedömning angeläget att det finns en ut- bildningsbevakning på nationell nivå. En förutsättning är dock att den- na nationella organisation kan sägas representera landets studenter. Ett sätt att uppnå detta är att lokala studentföreningar ansluter sig till den nationella organisationen och att den finansieras genom avgifter från de

anslutna kårerna. Genom att de lokala föreningarna gör en avvägning mellan behovet av medel för den lokala utbildningsbevakningen och den nationella, visar de att de har ett behov av en nationell stödorgani- sation. Detta år också den modell som SFS och dess medlemskårer före- språkar.

I samband med att obligatoriet avvecklas och studentkårerna blir fria sammanslutningar är det dock sannolikt att dessa föreningar inlednings— vis tvingas prioritera den lokala verksamheten. SFS har under senare år förberett sig för försämrade ekonomiska förutsättningar genom att mins- ka antalet anställda och förtroendevalda från 20 budgetåret 1990/91 till 11 budgetåret 1993/94. Omsättningen låg 1993/94 på 4,9 miljoner kron- or. För kontinuiteten i den nationella utbildningsbevakningen och som ett stöd i den lokala anpassningen vid övergången från obligatoriska till fria studentföreningar är det viktigt att den nationella organisationen inte äventyras på grund av ekonomiska skäl. Vi föreslår därför att stats- makterna övergångsvis under budgetåren 1995/96 och 1996/97 stöder SFS verksamhet ekonomiskt. Liksom stödet till de lokala organisa- tionerna riktas mot de utbildningsbevakande uppgifterna, bör detta stöd i första hand avse utbildningsbevakningen på nationell nivå. Vi beräk- nar kostnaderna för ändamålet till 2 miljoner kronor per budgetår. Detta bör ge studentföreningarna en rimlig tidsutdräkt för att avgöra det långsiktiga behovet av den nationella nivån och ta ställning till dess finansiering.

4.5 Studenthälsovård och motionsidrott Studenthälsovård

Fr.o.m. budgetåret 1992/93 har de obligatoriska studentkårernas huvud- mannaskap för studenthälsovården upphört. I den proposition (prop. 1991/92:100 bil. 9) som låg till grund för riksdagens beslut anges att uni- versitetet eller högskolan och inte studentkåren bör ansvara för att de lokala behoven tillgodoses på bästa sätt samt att man lokalt bäst kan av— göra i vilken form detta skall ske.

Om man ser på hur studenthälsovården byggts upp på olika utbild- ningsorter kan man konstatera att utformningen och ambitionsnivåerna varierar kraftigt. Olikheterna går inte att relatera till att behoven skiftar så starkt men kan vara historiskt betingade. På vissa orter Hnansierar kårerna ungefär hälften av verksamheten, på andra orter tillskjuter inte kårerna några medel. Totalt tillskjuter studentkårerna årligen omkring 6 miljoner kronor till Studenthälsan vilket kan jämföras med de statliga medlen som budgetåret 1992/93 beräknades till 15,8 miljoner kronor. Även universitet och högskolor har tillskjutit ytterligare medel.

Att olika universitet och högskolor tillskjuter olika mycket är en na- turlig konsekvens av ansvarsförändringen. För det statliga bidraget för studenthälsovården finner KAK att den enda rimliga utgångspunkten är

SOU 1994: 47 Kapitel 4

att fördelningen görs schablonmässigt utifrån antalet studenter. Tilldel- ningen kan då ingå som en liten del i studentpengen.

I samband med avvecklingen av kårobligatoriet får man räkna med att kårerna inte längre har möjligheter att bidra ekonomiskt till studenthäl— sovården. Kårerna har i olika grad gett sitt stöd till studenthälsovården även om behoven varit likartade. Med hänsyn till de stora olikheterna mellan olika universitets— och högskoleorter är det inte rimligt att stat- en går in och kompenserar för detta bortfall. Avvägningen mellan detta resursbehov och andra behov görs bäst lokalt. Det ligger i universitetens och högskolornas intresse att skapa en attraktiv studiemiljö för att re- krytera studenter. En väl utbyggd studenthälsovård är en faktor som kan främja rekryteringen och även motverka studieavbrott.

Genom att studenterna numera folkbokförs på studieorten har de till- gång till den kommunala och landstingskommunala servicen på samma sätt som övriga kommuninvånare. Härigenom kan huvuddelen av deras hälso— och sjukvård tillgodoses utanför studenthälsovården. Skälet för att man nu ändå har en studenthälsovård är att det finns särskilda behov av en förebyggande hälsovård för studenterna och av en vård av såväl kroppsliga som själsliga åkommor som mer eller mindre direkt kan hänföras till den unika situation i vilken studenterna befinner sig; tenta— mensstress, ångest, isolering, existentiella problem, sexuellt överförbara sjukdomar osv. Särskilda kunskaper om studenternas miljö— och arbets- förhållanden är ofta en förutsättning för att diagnos och behandlingsme— toder skall bli korrekta.

I samband med förändringen av huvudmannaskapet för studenthälso- vården upphörde förordningen (1984:281) om statsbidrag till hälsovård för högskolestuderande. I regleringsbrev för budgetåret 1992/93 angavs dock - under anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser — såväl ett minsta belopp för studenthälsovården som ändamålet med den; ”Studerandehälsovården som anordnas för studerande vid högskoleenheterna har till ändamål att bevara och förbättra de studer- andes fysiska och psykiska hälsa genom förebyggande åtgärder och ge- nom sociala och kurativa insatser.” Följande år ingick medlen i univer- sitets— och högskoleanslagen. I regleringsbrevet för detta år angavs var- ken belopp eller ändamål. KAK finner det angeläget att så länge medel anvisas för ändamålet också ansvaret tydliggörs. Vi föreslår därför att det i högskoleförordningen förs in en paragraf som anger att universiteten och högskolorna ansvarar för att studenterna har tillgång till en student- hälsovård. I anslutning härtill bör också ändamålet med verksamheten anges. Enligt KAK:s bedömning kan den formulering som fanns i reg- leringsbrevet för budgetåret 1992/93 tjäna som utgångspunkt.

Motionsidrott

Inriktningen på studenthälsovården är förebyggande. Motionsidrotten har därmed en nära anknytning till studenthälsovården. KAK delar den uppfattning som SFS fört fram, nämligen att motionsidrotten bör ses

SOU 1994: 47 Kapitel 4

som en integrerad del i studenthälsovården. Vi föreslår att nuvarande anslag till Riksidrottsförbundet - till den del som svarar mot bidrag till motionsidrott för studenter — fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas under universitetens och högskolornas anslag i likhet med medlen för övrig studenthälsovård och enligt samma princip dvs. utifrån antalet stu- denter. Detta innebär delvis en omfördelning av stödet till motions- idrotten. RF tillämpar nu en tilldelningsprincip som går ut ifrån aktivi- tetsgraden vid olika universitet och högskolor och inte en per capita- tilldelning.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har KAK inte funnit stöd för att ifrågasätta behovet av en särskild studenthälsovård. Vi har heller inte ansett att det ligger i vårt uppdrag att föreslå en generell ökning av det statliga stödet till stu- denthälsan. Vi har konstaterat stora olikheter i ambitionsnivåerna och i det ekonomiska stöd som kårer, universitet och högskolor lämnar till Studenthälsan på olika universitets— och högskoleorter. Vi har vidare sett att olikheterna inte går att relatera till olika behov utan är mer hi- storiskt betingade. Vi finner det därför orimligt att föreslå ett riktat stöd som kompenserar och utjämnar de insatser vissa kårer, universitet och högskolor gett till studenthälsovården. Däremot har vi funnit det ange- läget att fastställa dels universitetens och högskolornas ansvar för stu- denthälsovården och motionsidrotten, som vi vill se som en integrerad del i studenthälsovården, dels ändamålet med studenthälsovården. Vi fö- reslår därför att följande föreskrifter förs in i högskoleförordningen:

51

Högskolorna ansvarar för att studenterna vid högskolorna har tillgång till en studenthälsovård.

52

Studenthälsovården har till ändamål att bevara och förbättra studenternas fysiska och psykiska hälsa genom förebyggande åtgärder, såsom motions- idrott, och genom sociala och kurativa insatser.

Vi föreslår vidare att nuvarande anslag till Riksidrottsförbundet - till den del som svarar mot bidrag till motionsidrott för studenter — fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas under universitetens och högskolornas an- slag i likhet med medlen för övrig studenthälsovård och enligt samma princip dvs. utifrån antalet studenter.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

4.6 Beskattning av kårer och nationer

Redovisningen av beskattningsläget för kårer och nationer i avsnitt 3.3 visar att den långtgående skattebefrielsen för studentsammanslutningar- na är direkt knuten till deras ställning som obligatoriska sammanslut- ningar. I lagen om statlig inkomstskatt uppräknas i den s.k. katalogen, 7 5 4. mom., ett antal skattesubjekt som har erhållit en särskilt gynnad ställning i skattehänseende till vilka bl.a. hör sådana studentsamman- slutningar vid universitet och högskolor i vilka studenterna enligt gäl- lande stadgar är skyldiga att vara medlemmar. Det är att märka att en- dast sådana studentföreningar som har ställning som obligatoriska sam- manslutningar vid ett universitet eller en högskola är skattebefriade en- ligt detta lagrum. Övriga studentföreningar beskattas, beroende på verk- samhet, efter mindre förmånliga regler.

Den långtgående skattebefrielsen har varit en bland andra förutsätt- ningar för att vissa kårer och nationer har kunnat bygga upp och vid— makthålla betydande tillgångar. För en del sammanslutningar är skatte- befrielsen av mindre betydelse därför att verksamheten har en sådan in- riktning och omfattning att den sannolikt är att betrakta som allmännyt— tig och ideell och följaktligen skulle haft en i stort sett likvärdig skattesi- tuation även utan skattebefrielse enligt nuvarande lagrum. De obligator- iska föreningarna har likväl den fördelen att de slipper de ideella för- eningarnas uppgiftslämnarskyldighet till skattemyndigheten och att de inte riskerar att få sin ställning som allmännyttig ideell förening prövad av skattemyndigheten. De obligatoriska föreningarna har jämfört med allmännyttiga ideella föreningar därigenom större frihet att utforma sin verksamhet utan att skattebefrielsen ifrågasätts.

Många sammanslutningar har understrukit för KAK att man lägger stor vikt vid fortsatt skattebefrielse. Det gäller särskilt nationerna i Upp— sala. Särskilt orolig är man för att den restaurangverksamhet man be- driver skall komma att beskattas som inkomst av rörelse och momsbe- läggas. Eftersom terminsavgifterna inte på långt när täcker utgifter för drift och underhåll för nationshusen anses den inkomst nationerna er- håller från restaurangverksamheten, bortsett från att den också anses vara socialt viktig, oundgänglig för nationshusens fortbestånd. Situation- en är likartad för andra kårer i landet.

Vår analys av nationernas ekonomier visar att flera nationer redan idag har en besvärlig ekonomisk situation. Det har även framförts till KAK från nationsföreträdare att det finns nationer i Uppsala som inom den närmaste tiden riskerar att gå i konkurs om inte läget snabbt för- bättras. Ett uttryck för att de ekonomiska åtagandena har blivit alltför omfattande är att några nationer har utnyttjat sin skattebefrielse för avancerad skatteplanering. Länsskattemyndigheten i Uppsala har för KAK som ett exempel redovisat hur en nation aktivt vänt sig till vinst— givande företag och erbjudit sin skattebefrielse för att minska företagets vinstbeskattning. Nationens vinst av affären blev ca 12 miljoner kronor som användes för ombyggnad och reparation av nationshuset. Transak- tionen är i och för sig inte olaglig men kan anses strida mot intentioner-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

na bakom beslutet att bevilja studentsammanslutningarna skattebefriel- se.

Företrädare för nationerna i Uppsala har för KAK framhållit att man ser mycket bekymmersamt på hur skattebefrielsen missbrukats och att man nu vidtagit sådana åtgärder att det inte skall upprepas. Det är ock— så vår bedömning att man både från nationernas och universitetets sida ser allvarligt på det inträffade och att både nationerna och universitetet är medvetna om att man har ett gemensamt intresse av att den här verk- samheten upphör. Samtidigt har nationerna dragits in verksamheten in- te därför att enskilda personer gjort ekonomisk vinning utan därför att de tillgångar nationerna under åren byggt upp drar med sig sådana kost- nader att de vida överskrider vad man med medlemsavgifter och frivil- liga arbetsinsatser har möjlighet att klara av.

Skattebefrielsen för kårer och nationer har sin grund i att det är fråga om sammanslutningar i vilka studenterna är skyldiga att vara medlem— mar. Obligatoriets avveckling innebär att grunden för skattebefrielsen faller. För att kårer och nationer även efter obligatoriets avveckling skall beskattas som katalogsubjekt krävs en lagändring. Eftersom det knappast är rimligt att bevilja alla typer av studentföreningar skattebe- frielse enligt 7 5 4 mom. inkomstskattelagen krävs det en precisering av vilka studentföreningar som skall omfattas av skattebefrielsen. Olika för- slag har framförts till KAK.

Ett förslag går ut på att nationerna för vidare ett kulturarv som tar sig uttryck både i en traditionsmättad verksamhet och i nationshusen. Skat- tebefrielsen borde alltså kunna begränsas enbart till nationerna i Upp- sala medan övriga kårer och nationer beskattas enligt de regler som gäl- ler för andra föreningar och organisationer. Det skulle innebära att na— tionerna i Uppsala räknas upp i den s.k. katalogen. Det kan vara svårt att motivera varför inte också nationerna i Lund skall ingå i katalogen och vad det beträffar Akademiska Föreningen i Lund, som har en verk- samhet som i stort sett överensstämmer med den verksamhet som na- tionerna i Uppsala bedriver. Dessutom kan det upplevas som orimligt att just de universitetsorter som har de största sociala tillgångarna för studenterna skulle gynnas av en särskild skattemässig behandling.

Ett alternativ skulle kunna vara att alla de kårer och nationer som idag är skattebefriade enligt 7 5 4 mom. ges fortsatt skattebefrielse me- dan nya organisationer skattas enligt andra regler. Det skulle dock inne- bära att man via skattelagstiftning konserverade en struktur på student- sammanslutningar som man genom att avveckla obligatoriet har sagt sig vilja bryta. Det skulle hämma den vitalisering av studenternas förenings— liv som har angetts som ett av motiven för obligatoriets avveckling.

Vår bedömning är att de flesta kårer, och kanske också nationer i alla fall i Lund, efter obligatoriets avveckling kommer att kunna betraktas som allmännyttiga ideella föreningar. Som vi tidigare redogort för är den skattemässiga behandlingen av sådana föreningar i stort sett lika gynnsam som för katalogsubjekten. Skillnaden är att lagstiftningen an- ger ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att en förening skall kunna beskattas som allmännyttig ideell förening och att skattemyndig-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

heterna kontinuerligt prövar om villkoren för skattebefrielse uppfylls. För den förening vars verksamhet ligger på gränsen för att klassificeras som allmännyttig och ideell kan det kännas osäkert att inte veta från ett år till ett annat efter vilka regler verksamheten kommer att beskattas. För den övervägande delen av dagens kårer och även för många na— tioner är verksamheten sådan att den bör kunna falla inom ramen för de regler som gäller för de allmännyttiga ideella föreningarna.

Om det på den punkten skulle föreligga tveksamhet anser vi att det bör göras ett förtydligande i inkomstskattelagens 7 5 5 mom. stycke a). I den uppräkning som görs av de föreningssyften som omfattas av lagrum- mets skatteregler bör som allmännyttigt ändamål anges ”utbildningsbe- vakning och vad med det sammanhör för studenter vid landets universitet och högskolor”. Alternativt kan formuleringen föras in under 7 & 6 mom.

En annan möjlighet är att de studentföreningar vars verksamhet har en sådan inriktning och omfattning att skattemyndigheten bedömer att beskattning enligt reglerna för allmännyttiga och ideella föreningar inte är tillämpliga, efter ansökan skall kunna beviljas dispens. Ett sådant för- faringssätt kan sägas strida mot den strävan till förenkling av skattesys- temet som pågår.

Det är naturligtvis också på det sättet att om statsmakterna bedömer att avvecklingen av den generella skattebefrielsen för studentkårer och nationer innebär att värdefull verksamhet kommer att försvinna finns det alltid möjlighet att med direkta bidrag bibehålla verksamheten. Vi har dock bedömt att det inte ligger inom ramen för vårt uppdrag att komma med förslag av den innebörden.

Sammanfattningsvis gör KAK den bedömningen att avvecklingen av skattebefrielsen för de flesta kårer och nationer kommer att innebära att beskattningen sker enligt de regler som gäller för allmännyttiga ideella föreningar. För att säkerställa detta kan det krävas en komplettering i inkomstskattelagen som explicit anger att utbildningsbevakning och vad som hör samman med det är att betrakta som allmännyttig verksamhet. Förändringen innebär mer administrativt arbete för studentföreningarna med bl.a. årlig uppgiftslämnarskyldighet till skattemyndigheten. Vissa kårer och nationer har en sådan inriktning och omfattning på verksam— heten att den inte med säkerhet kommer att kunna bedömas som all- männyttig. För dessa gäller att om inte verksamheten ändras så kommer beskattning att ske enligt de regler som gäller för rörelser i allmänhet.

4.7 Tillgångarna

Sammanställningen i avsnitt 2.5 visar att studentsammanslutningarna äger eller via stiftelser kontrollerar avsevärda tillgångar. Det är fråga om samlingslokaler, bostadsfastigheter, bolag, stipendie— och premiefonder, likvida medel m.m. till betydande belopp, dvs. tillgångar som tillsam- mans kan sägas utgöra studenternas studiesociala miljö. Sammantaget är det en betydande ekonomisk verksamhet som landets studenter be-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

driver. Vi uppskattar omsättningen (exkl. studentbostadsstiftelserna) till närmare 300 miljoner kronor och de ägda eller kontrollerade tillgångar- na till åtminstone 2,2 miljarder kronor.

Hur studenternas tillgångarna fördelar sig mellan universitets- och högskoleorter har historiska förklaringar. Tillgångarnas omfattning har däremot snarare samband med kårers och nationers ställning som obli- gatoriska sammanslutningar. Även möjligheterna att finansiera drift och underhåll av tillgångarna är beroende av obligatoriet. Vi anser att stu- dentsammanslutningarnas tillgångar som bostäder, kårlokaler m.m. har gynnats av några faktorer som alla mer eller mindre är beroende av obligatoriet. De viktigaste är:

— särskilda statliga lån - rätten att ta ut avgift av samtliga studenter - en i det närmast fullständig skattebefrielse — gåvor, donationer m.m. från enskilda och företag -— ideellt arbete.

Lånemöjligheter

Från 1950 har särskilda ränte— och amorteringsfria statliga tilläggslån för att uppföra studentbostäder utgått till studentbostadsföretag. I stu- dentbolagens styrelser har studentsammanslutningarna majoriteten av platserna. Minst en av ledamöterna skall utses av kommunen. Riks- dagen beslöt 1971 att denna särskilda långivning till studentbostäder skulle upphöra under en övergångsperiod om tre år. Beslutet förutsatte att studentbostadsföretagen skulle avvecklas och efter lokala överens- kommelser med respektive kommun uppå i eller ombildas till allmän- nyttiga bostadsföretag, dock med undantag för de bostäder som på grund av donationsbestämmelser eller andra skäl även i fortsättningen kunde komma att förvaltas av studentbostadsföretag. Endast några studentbo- stadsföretag har dock överförts till det allmännyttiga beståndet. Den övervägande delen av studentbostäderna på universitetsorterna ägs och förvaltas av studentbostadsföretag, i allmänhet via stiftelser i vilka stu- dentkårerna har ett bestämmande inflytande. Statens beslut att överlåta ansvaret för produktion och förvaltning av studentbostäder på student- erna själva får anses bl.a. ha grundats på att den obligatoriska anslut- ningen garanterade att studenterna kunde ta ett långsiktigt ansvar för verksamheten.

År 1963 beslöt riksdagen att införa särskilda lån för studentkårslo- kaler. Lånet avvecklades 1983 och då hade lån beviljats ett tjugotal pro- jekt till ett belopp av drygt 31 miljoner kronor. I förordningen (1983:686) om återbetalning av lån för anskaffning av studentkårslokal- er m.m. anges villkoren för låneåterbetalningen. En del av har ännu inte slutamorterats. Kårer och nationer har sannolikt inte beviljats lån från det särskilda stödet för allmänna samlingslokaler eftersom kravet att lokalerna skall vara allmänt tillgängliga inte är uppfyllt.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Utöver dessa särskilda statliga lån och bidrag som utgått till studenter- nas bostäder och samlingslokaler har lån även beviljats studentsamman- slutningarna och dem närstående stiftelser/bolag för produktion av bo- städer inom ramen för de allmänna statliga bostadslånen. Lånen omfat- tar också viss area för samlingslokaler m.m. beräknat i relationen till den producerade bostadsarean. Totalt finns 158 utestående statliga lån till studentbostäder på ett sammanlagt belopp av drygt 130 miljoner kronor.

Län och bidrag för utrustning m.m. av restauranger vid universitet och högskolor har beviljats studentsammanslutningarna. En del av dessa län har ännu inte återbetalats. Förordningen (1989:24) om driftavtal för restaurangverksamhet i studentkårsägda lokaler har upphört att gälla. Universiteten och högkolorna beslutar idag i vilken utsträckning de vill stödja studenternas restauranger.

Rätt att ta ut avgifter

De obligatoriska studentsammanslutningarnas rätt att ta ut avgift av samtliga studenter vid universitet och högskolor är av utomordentlig be- tydelse i sammanhanget. Totalt kan studentkårernas och nationernas sammanlagda avgiftsintäkter beräknas till ca 90 miljoner kronor per år. Intäkterna är viktiga för kårernas möjligheter att upprätthålla kvaliteten i utbildningsbevakningen och för den studentfackliga verksamheten i övrigt. De är i allmänhet en förutsättning för att klara driften av sam- lingslokaler m.m. Denna ”uttaxeringsrätt” är också viktig för bankers och andra kreditinstituts bedömning av sammanslutningamas kredit- värdighet.

Skattebefrielse

Som vi redovisar i avsnitt 4.6 har de obligatoriska studentkårerna och nationerna en mycket fördelaktig skattesituation. De behöver bl.a. inte erlägga skatt på rörelse eller kapital, vilket har underlättat uppbyggnad— en av tillgångarna samt underlättat drift och underhåll av fastigheter och samlingslokaler.

Gåvor och donationer

Studentkårer och nationer har erhållit gåvor och donationer från en- skilda, organisationer m.m. Särskilt gäller detta studentkårerna vid uni- versiteten och vissa fackhögskolor samt vid nationerna i Lund och Upp- sala. En del gåvor och donationer är förbundna med villkor, exempelvis att användas för stipendier, medan andra tillåter en friare användning. Att en gåva eller donation till en studentsammanslutning kommer alla studenter till del har säkerligen ofta varit en förutsättning för givaren el- ler donatorn.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Ytterligare en förklaring till att kårer och nationer lyckats skapa och vidmakthålla betydande tillgångar är att skötsel och drift av fastigheter, samlingslokaler m.m. huvudsakligen sker genom ideellt arbetande stu- denter. Studentkårer och nationer har en omfattande kommersiell verk- samhet som i stor utsträckning sköts av studenter på fritiden. Verksam- heten ger inkomster utan vilka det knappast varit möjligt att klara drift och skötsel av fastigheter och andra tillgångar. Det kan diskuteras i vil- ken utsträckning det ideella arbetet påverkas av obligatoriets avveckling. Det kan dock inte uteslutas att en allmän försvagning - ekonomiskt och medlemsmässigt — av studentsammanslutningarna minskar studenternas benägenhet till ideellt arbete.

Studentkårer och nationer har således genom lag— och förordning en särställning jämfört med andra föreningar. Obligatoriet har skapat en stabilitet i verksamheten som gjort det möjligt för staten att överlämna ett betydande ansvar för den sociala situationen vid landets universitet och högskolor på studentkårer och nationer. För donatorer och andra givare som önskat bidra till den studiesociala miljön vid landets univer- sitet och högskolor har det varit naturligt att kanalisera bidragen via or- ganisationer som man vet företrätt alla studenter och som varit lång- siktigt stabila.

Obligatoriet är alltså en huvudförklaring till att studentkårer och na— tioner idag äger eller kontrollerar betydande kapitaltillgångar. De gynn- samma villkor som i övrigt är förbundna med obligatoriet förklarar också varför det varit möjligt för studenterna att bygga upp och behålla dessa tillgångar. Det finns skäl att påpeka att om studenterna inte själva hade byggt upp och tagit ansvar för dessa tillgångar så hade stat, kom- mun, universitet eller högskola i stället på ett mera aktivt sätt fått an- svara för den studiesocial miljön för studenterna. Då hade tillgångarna varit väsentligt mindre och förutsättningarna för en varierad studiesocial miljö i motsvarande mån sämre. Inte minst erfarenheterna från länder med svagare studentsammanslutningar talar sitt tydliga språk.

Avvecklingen av kårobligatoriet öppnar för ett friare föreningsliv bland studenterna. En student väljer själv om han eller hon vill ansluta sig till en förening. Som framgår ovan påverkas emellertid också en rad andra faktorer av obligatoriets avveckling, i första hand den studiesocia- la miljön för studenterna. KAK skall, enligt direktiven, undersöka hur studentkårernas tillgångar skall kunna bli brett tillgängliga för alla stu- denter även efter obligatoriets avveckling. Det gäller studentbostäder och kårlokaler men också hur stipendier och premier som förutsätter medlemskap i en viss kår eller i en viss nation skall kunna öppnas för alla studenter. Som vi tidigare redovisat är studentsammanslutningarna juridiskt att betrakta som privaträttsliga föreningar såväl före som efter obligatoriets avveckling. Det innebär att studentkårerna och nationerna

SOU 1994: 47 Kapitel 4

själva också efter obligatoriets avveckling har att besluta om sina till- gångar. För att bostäder, kårlokaler m.m. skall bli brett tillgängliga för alla studenter krävs att dagens kårer och nationer samtycker till detta. Vår analys av studentsammanslutningarnas tillgångar utgår från vårt uppdrag att pröva hur studenternas tillgångar skall kunna bli tillgäng- liga för studenterna efter obligatoriets avveckling. Enligt vår enkät är tillgångarna följande:

Studentbostadsfastigheter 1 588 milj kr Samlingslokaler 297 milj kr Övriga fastigheter 92 milj kr Bankmedel mm 151 milj kr Stipendiefond 100 milj kr Summa 2 228 milj kr

Studentbostadsfastigheterna är upptagna till angivna taxeringsvärden. Samlingslokaler och övriga fastigheter till beräknat marknadsvärde.

Beloppet 2,2 miljarder kronor kan sägas vara den förmögenhetsmassa som direkt eller indirekt ägs av studenterna. I beloppet ingår inte kåräg— da bolag och en del andra tillgångar varför det totala marknadsvärdet av sammanslutningamas tillgångar kan vara väsentligt högre. Det bör till- läggas att sammanslutningarna har både kortfristiga och långfristiga skulder. Nettoförmögenheten är således lägre. Tillgångarna motsvarar ett förmögenhetsvärde på ca 12 000 kronor per student men är, som tidig- are redovisats, mycket ojämnt fördelade mellan studentsammanslutning— arna på de olika universiteten och högskolorna.

Tillgångar ägs eller disponeras idag av de obligatoriska studentkårerna och nationerna. De representerar idag alla studenter men kommer efter den 1 juli 1995 endast att kunna representera de studenter som frivilligt anslutit sig till respektive kår/förening eller nation. Hur dessa kårer och nationer kommer att agera under tiden fram till avvecklingen av obliga— toriet och som frivilliga föreningar efter obligatoriets avveckling bestäm— mer i vilken utsträckning tillgångarna kommer studenterna till del i framtiden. Bl.a. de samtal vi haft med företrädare för kårer och nationer tyder på att åtminstone två omständigheter avgör om studenterna kom- mer att ha samma tillgång till studentbostäder, samlingslokaler m.m. ef- ter obligatoriets avveckling som före.

1. Studentsammanslutningarnas ekonomi

2. Studentsammanslutningarnas tillgångar kommer bara att vara till- gängliga för medlemmar. Efter obligatoriets avveckling kommer studentkårer och nationer att verka under i princip samma villkor som gäller för föreningar i allmän- het. Frågor om medlemsrekrytering och medlemsavgifter kommer på ett helt annat sätt i förgrunden än när medlemskap och medlemsavgifter är obligatoriska. Som vi tidigare redovisat kommer medlemsintäkterna i bästa fall att uppgå till en tredjedel av dagens obligatoriska avgifter. Till- gångarna kan i det läget bli en ekonomisk belastning för de frivilliga föreningarna och flera sammanslutningar kan komma att upptäcka att kostymen helt enkelt är för stor under de nya ekonomiska villkoren. Verksamheten måste rationaliseras och tillgångar avyttras. Det kan hel—

SOU 1994: 47 Kapitel 4

ler inte uteslutas att vissa kårer eller nationer inte kan driva verksam- heten vidare. Sammantaget kan det betyda att studenterna på vissa uni- versitets- och högskoleorter kommer att ha ett mindre utbud av stu- dentbostäder, kårhus m.m. än idag.

En annan möjlighet som begränsar tillgången på bostäder, samlingslo- kaler m.m. är att studentkårer och nationer ställer krav på medlemskap för att studenterna skall få utnyttja tillgångarna. Det innebär att kårer och nationer i första hand prioriterar kårens eller nationens fortlevnad och inte ser till det som i dag är huvuduppgiften nämligen studenternas bästa. En sådan utveckling kan inte uteslutas även om tillgångarna skap- ats för att komma alla studenter till del.

Studentbostäder

När det gäller studentbostäder äger eller kontrollerar studentsamman- slutningarna via stiftelser 179 bostadsfastigheter med sammanlagt drygt 25 000 lägenheter. Av dessa är 161 stiftelseägda och 18 direktägda av stu- dentåren eller nationen. De stiftelseägda bostadsfastigheterna svarar för drygt 93 procent av beståndet.

Studentbostadsfastigheter som kontrolleras eller ägs av studentsam- manslutningar änns endast vid universiteten i Göteborg, Lund, Stock— holm och Uppsala, vid Högskolan i Karlstad och vid Sveriges Lantbruksuniversitet. De fyra stora studentbostadsstiftelserna finns vid de fyra största universiteten. Direktägda Studentbostadsfastigheter har endast nationerna i Lund och Uppsala samt Stockholms Universitets Studentkår. Övriga studentbostäder ägs av stiftelser.

Beräknat i antal lägenheter finns det mest studentbostäder i Uppsala, Lund och Stockholm som svarar för nästan 85 procent av beståndet. Na— tionerna i Lund och Uppsala har ett betydande bostadsinnehav. I Lund svarar nationerna för 25 procent av studentbostadsbeståndet. I Uppsala är nationsandelen 29 procent. Se figur 1.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Karlstad 0,4 %

Stockholm 23,8 %

Göteborg & x 15,2 %

Lund 26,4 %

Figur 1 Fördelning på orter av samtliga kårers och nationers lägenheter

Tillgången på bostäder för studenter är en viktig fråga i samband med universitetens och högskolornas rekrytering och för studenternas möj- ligheter att studera utanför hemorten. Det gäller inte minst på de största universitetsorterna där konkurrensen om bostäder, ofta mindre bo- städer, är stark.

Studentkårerna har ett avgörande inflytande över de stora studentbo— stadsstiftelserna i Lund, Stockholm och Uppsala. Inflytandet är inte fullt lika starkt i Göteborg och Karlstad. Samtliga stiftelser ställer dock krav på kårmedlemskap av hyresgästerna. Kårerna och Stiftelserna är däremot inte ekonomiskt beroende av varandra. Bostadsstiftelserna finansierar sin verksamhet uteslutande genom hyresinkomster och har i ekonom- iskt avseende inga relationer med studentkårerna.

Det har från vissa kårer framförts planer på att utnyttja sitt inflytande över studentbostadsmarknaden för att stärka medlemsrekryteringen. Två olika möjligheter har diskuterats. Den ena innebär att medlemskap i kåren är en förutsättning för att få hyra bostad genom studentbostads- stiftelserna. Den andra att medlemmar i kåren skall erbjudas rabatterade hyror. De stiftelseurkunder och stadgar för studentbostadsstiftelser som KAK tagit del av visar att det är studentkårerna som bestämmer efter vilka regler lägenheterna skall hyras ut.

Det finns således i princip inga hinder för att studentkårerna an- vänder sitt inflytande över studentbostadsföretagen för att gynna egna medlemmar. Det kan tyckas strida mot intentionerna bakom den stat— liga långivningen till föreningarna och det kan delvis ses som ett försök att återinföra den obligatoriska kåranslutningen, men vårt utredningsar- bete ger vid handen att det knappast finns möjligheter att ingripa på for- mella grunder. Från universitetens och högskolornas utgångspunkt

SOU 1994: 47 Kapitel 4

finns det emellertid knappast anledning att skilja mellan olika student- ers rätt till studentbostäder. Företrädare för universitets- och högskole- ledningarna har också till KAK framfört den Vikt de fäster vid att till- gången på studentbostäder inte begränsas eller försämras genom obliga- toriets avveckling.

En annan fråga är om kårerna efter obligatoriets avveckling försvagas i en sådan utsträckning att de inte längre på ett kompetent och ansvars- fullt sätt kan utöva sitt inflytande över stiftelserna. Det kan leda till att de antingen själva vill träda tillbaka eller att bostadsföretagens utveck— ling tvingar dem att lämna ifrån sig ansvaret.

Alla studentbostadsbolagen har haft och har i viss utsträckning fort- farande en ansträngd ekonomi. Det är inte självklart att exempelvis kommunen eller staten via något av sina fastighetsbolag vill överta an- svaret för studentbostadsstiftelserna om studentkårerna träder tillbaka. Om studentkårerna lämnar Stiftelserna är det risk för att inriktningen på studenter överges. Det är en utveckling som såväl universiteten och högskolorna som studenterna sannolikt kommer att motsätta sig. För en upplösning eller ändring av stiftelsernas stadgar krävs i allmänhet att be— slutet godkänns av respektive studentkår.

Det finns egentligen ingen anledning att se annorlunda på de student- bostadsfastigheter som ägs eller kontrolleras av nationer. Det förhållan- det att fastigheterna byggts med ett betydligt inslag av donationer och gåvor förändrar inte det principiella resonemanget. Nationerna, liksom kårerna, är föreningar med privaträttslig ställning med samma besluts— kompetens när det gäller egna tillgångar som föreningar i allmänhet. Medlemskapet blir nu frivilligt och även för nationerna kan bostäderna komma att bli ett rekryteringsargument.

Leder obligatoriets avveckling till att inkomsterna sjunker, antalet medlemmar minskar och att bidrag från donatorer, sponsorer m.m. minskar eller uteblir, kan nationernas allmänna ekonomiska läge för- svagas så att förutsättningar inte längre föreligger för en effektiv förvalt- ning av bostäderna. Redan idag änns det nationer som har svårigheter att klara förvaltning och ekonomi och liksom för studentbostadsföretag i övrigt finns det motstånd mot hyreshöjningar. Framför allt för nationer- na i Uppsala har den ekonomiska utvecklingen också nära samband med hur kostnaderna för nationshusen kan täckas i fortsättningen.

Samlingslokaler och kårhus

Vid samtliga universitet och högskolor har studentkårerna tillgång till kårlokaler. När det gäller ägandeförhällanden, kostnader, finansiering m.m. av kårlokalerna är bilden mycket splittrad. Många kårer äger själva sina kårhus, antingen direkt eller via stiftelser. Några hyr förmån— ligt av för ändamålet särskilt bildade stiftelser eller bolag. Andra hyr av kommunen på förmånliga villkor eller av enskilda fastighetsägare på marknadsmässiga villkor. På de mindre och medelstora högskolorna

SOU 1994: 47 Kapitel 4

tillhandahåller ofta högskolorna expeditions- och administrationslo- kaler för kårverksamheten till liten eller ingen kostnad.

Samlingslokaler - ägarförhållanden

Antal Direktägda 30 st Ägda via bolag/stiftelse 9 Hyr på förmånliga villkor 40 Hyr på marknadsmässiga villkor 8

Av de 39 sammanslutningar som direkt eller indirekt äger sina sam— lingslokaler är 26 nationerna i Lund och Uppsala. De samlingslokaler som tillhör nationerna i Lund ligger insprängda i bostadsfastigheter, me- dan nationerna i Uppsala i allmänhet har sina lokaler i fristående fastig- heter, nationshus. Endast två kårer vid de mindre och medelstora hög- skolorna äger direkt eller indirekt sina kårlokaler. Övriga ägs alltså av kårer och nationer vid universiteten och fackhögskolorna i Stockholm.

Kårhusen och samlingslokalerna har normalt inget fastställt taxerings— värde. I allmänhet upptas de heller inte i kårernas och nationernas bok- föring. Vi har med hjälp av nyckeltalsberäkningar från Akademiska Hus och insamlade uppgifter om samlingslokalernas area uppskattat värdet till nedan angivna belopp. Det är naturligtvis fråga om en grov upp- skattning. Flera av kårhusen är unika, gamla och med centrala lägen på universitets— och högskoleorterna. Det skulle krävas en individuell värdering av varje hus för att fastställa ett korrekt marknadsvärde."

Samlingslokaler — uppskattat värde

Nationshus Kårhus Uppskattat värde (ägda) 94 milj kr 203 milj kr Kvarstående lån (ägda) 38 milj kr 106 milj kr

Oavsett om kårerna äger eller disponerar kårhusen och samlingslo- kalerna med hyreskontrakt har man utgifter för driften och ofta också underhåll. Vi har i enkäten frågat efter driftskostnaderna för lokalerna. I diagrammet redovisas den totala bruttokostnaden för drift och under- håll av kårhus och samlingslokaler. Kostnaden jämförs med intäkten från den obligatoriska avgiften för att ge en uppskattning av kårhusens och samlingslokalernas ekonomiska belastning på sammanslutningarna. Figur 2 bygger på uppgifter från vår enkät och på egna beräkningar.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

SOU 1994: 47 Kapitel 4

& Årlig avgiftsintäkt, mkr

Uppskattad driftskostnad, mkr

Univ Nat L Fack ; MMH

Nat U

Figur 2 Årlig avgiftsintäkt i jämförelse med driftskostnaderna för samlingslo- kaler

För nationerna i Uppsala och Lund är driftskostnaderna för kårlokal- erna större än intäkterna från kåravgifterna. Intäkterna från den obliga- toriska avgiften är inte tillräckliga för att klara utgifterna från nations- husen. Av figur 2 framgår varför restaurang- och pubverksamheten har en så stor ekonomisk betydelse för studentsammanslutningarna, inte minst för nationerna i Uppsala.

Kårer och nationer kan inte betala driftskostnaderna uteslutande ge- nom den obligatoriska avgiften. De flesta har också andra intäkter till driften.

I enkäten har vi frågat hur driften av kårhus och samlingslokaler fi- nansieras. Figur 3 visar hur nationerna i Lund och Uppsala flnansierar sina nationshus jämfört med genomsnittet för samtliga kårlokaler. I figur 3 betecknar egna medel huvudsakligen inkomster från restaurang— och pubverksamhet. Posten övrigt innehåller ränteintäkter, donationer, gåvor m.m.

90% 80% 70% 60% 50% 40%

SOU 1994: 47 Kapitel 4

. Uppsala, nationerna

D Lund, nationerna

Totalt, kårer och

30% 20%

10% , 0% i . _W

nationer

avgifter Övrigt

Hyres- inkomster Obl

Egna medel

Figur 3 Finansiering av driftskostnader

Både för kårerna och nationerna i Lund ger hyresinkomster störst bi— drag till driften. I genomsnitt för samtliga kårer och nationer svarar hy— resintäkterna för 58 procent av kostnaderna. Det handlar här om hyres— inkomster från kårägda restauranger och bokhandlar, hyresinkomster från externa hyresgäster m.m. En del av hyresinkomsterna kommer från andra studentföreningar, linjeföreningar, sektionsföreningar m.m. som ofta utnyttjar kårlokalerna till en av kårerna subventionerad hyra. Den andel av kostnaderna som bärs av den obligatoriska avgiften är i realitet- en högre än 23 procent som är genomsnittet för samtliga kårer. Egna medel, huvudsakligen inkomster från restaurangverksamhet, svarar för ca 19 procent.

Av figur 3 framgår att nationerna i Uppsala finansierar sina nations- hus på ett för övriga sammanslutningar avvikande sätt. Hyresinkomster- na svarar för en väsentligt lägre andel av kostnaderna än för övriga sam- manslutningar. I stället väger den obligatoriska avgiften och intäkter från i huvudsak restaurang- och pubverksamhet tyngre. Av den totala kostnaden för driften av nationshusen på 15 miljoner kronor svarar de två senare posterna för 10 miljoner kronor. Nationshusen i Uppsala kostar i drift i genomsnitt varje medlem närmare 650 kronor per år.

Det kan jämföras med nationerna i Lund där kostnaden för samlings— lokalerna totalt uppgår till strax under 3 miljoner kronor eller ca 100 kronor per medlem. Nationerna i Lund är inte lika beroende av intäkt- er från den obligatoriska avgiften eller av de nuvarande i skattereglerna som nationerna i Uppsala.

Studenterna på de mindre och medelstora högskolorna hyr i allmän- het sina kårhus och samlingslokaler. Det behöver i och för sig inte in-

nebära att kårerna har högre kostnader för sina lokaler eftersom många kommuner tillhandahåller samlingslokaler på förmånliga villkor. Klart är emellertid att tillgången på kårlokaler är väsentligt bättre på universi- tetsorterna. Medan studenterna vid universiteten i genomsnitt har 0,6 m2 samlingslokaler per student har de mindre och medelstora hög- skolorna endast 0,2 m2 per student. Vid Uppsala universitet har varje student ca 1,0 m2 samlingslokaler till sitt förfogande, dvs. ungefär 5 gånger mera utrymme än studenterna vid de små och medelstora hög— skolorna. Naturligtvis är detta en stor del av förklaringen till att kår- lokalerna är en betydligt tyngre utgiftspost för kårer och nationer vid universiteten och vissa fackhögskolor än för kårerna vid de små och medelstora högskolorna.

Studenternas egna uppgifter och de beräkningar vi utfört med stöd av nyckeltal från Akademiska Hus tyder på att den totala driftskostnaden, exklusive kapitalkostnaden, för kårhus och samlingslokaler uppgår till ca 60 miljoner kronor om året. Vi uppskattar att driftskostnaderna net- to, dvs. efter avdrag för hyresinkomster och inkomster från restaurang— och pubverksamhet m.m., för kårer och nationer i genomsnitt uppgår till ca 25 procent av den obligatoriska avgiften. Totalt innebär det en driftskostnad netto på mellan 20 och 25 miljoner kronor dvs. ungefär motsvarande de medlemsintäkter som vi bedömer som rimligt att räkna med för kårer och nationer efter obligatoriets avveckling. Om alla öv- riga inkomster som går till driften av kårhus förblir oförändrade skulle det i genomsnitt vara möjligt att klarar finansieringen av kårhusen även efter obligatoriets avveckling. Det förutsätter att hela medlemsavgiften går till kårhus och samlingslokaler.

Det är emellertid inte rimligt att räkna med att övriga hyresintäkter blir oförändrade efter obligatoriets avveckling. En väsentlig del av de hyresinkomster erläggs av andra studentföreningar som subventioneras av kårerna. Restaurangverksamheten kan, om den har för stor omfatt- ning, bli beskattad som rörelse.

Ofta är just tillgången till kårhus och samlingslokaler en förutsättning för en aktiv kårverksamhet och en god studiemiljö. Det är därför natur- ligt att studenterna prioriterat tillgången på bra lokaler och varit bered- da att avsätta en stor andel av sina inkomster för detta ändamål. Även för universiteten och högskolorna är det önskvärt att studenterna har bra samlingslokaler som en del i en god studiesocial miljö.

Tillgången till goda samlingslokaler för studenterna ligger således även i universitetens och högskolornas intresse och de borde därför, har det framhållits, bidra till finansieringen av lokalerna. De har knappast möjlighet att direkt subventionera samlingslokalerna annat än i mycket marginell omfattning. Bidragen måste utgå från att kåren eller nationen tillhandahåller universiteten eller högskolan tjänster av olika slag. Uni- versiteten och högskolorna kan etablerar sig som hyresgäster i kårhusen vilket redan nu sker på flera håll. Det kan förbättra möjligheterna för studentkårerna att behålla kårhusen men minskar samtidigt det utrym— me som studenterna kan disponera. Universitet eller högskolan kan också betala kårer och nationer för den service man ger studenterna

SOU 1994: 47 Kapitel 4

t.ex. som mottagare av nybörjare och utländska studenter eller för att man tillhandahåller, läsesalar, biblioteksservice m.m., men några större ekonomiska insatser kan det. inte bli fråga om.

En annan möjlighet är att privata intressenters bidrag till kårhusen ökar. Flera kårhus har byggts med ekonomiskt stöd från privata givare, företag och enskilda, och i en del fall har givarna avsatt medel till drift- en i särskilda fonder. Bidragen till dessa särskilda fonder kan komma att öka men det är tveksamt om givarna kommer att vilja överta mer eller mindre hela det ekonomiska ansvaret för kårhusen. Samarbetet har en gång inletts med studentkårerna under förutsättning att alla studenter var medlemmar och att de också var beredda att ta en väsentlig del av det ekonomiska ansvaret för fastigheterna. Om förutsättningarna nu ändras kan det inte uteslutas att motivet för företag och andra privata intressenter att stödja studenterna minskar.

I Lund diskuteras andra möjligheter. Eftersom en avsevärd del av driftkostnaderna för den s.k. AF-borgen täcks av Lunds Studentkår med intäkterna från den obligatoriska avgiften inser man att obligatoriets av- veckling äventyrar möjligheterna att bibehålla huset som Studenthus. En grupp har tillsatts för att överväga olika möjligheter att behålla AF— borgen som kårhus. Bl.a. diskuteras krav på medlemskap i AF för att få tillgång till studentbostäder. De medlemsavgifter man härigenom erhål— ler skulle, anser man, kunna täcka intäktsbortfallet från de obligatoriska avgifterna. Ett annat alternativ är att öka utnyttjandegraden, dvs. minska utrymmena för studenterna och öka den kommersiella användningen av huset. Bl.a. studentkårerna vid Linköping universitet ställs inför lik- nande problem. Där finansieras också en väsentlig del av driftskost- naderna för kårhuset genom den obligatoriska avgiften.

Tillgången på samlinglokaler vid de mindre och medelstora hög- skolorna är i huvudsak beroende av kommunernas inställning till att stödja de frivilliga studentföreningar som kan komma att finnas efter obligatoriets avveckling. Även om många kårer har att betala för drift och ett visst underhåll av kårlokalerna finns det nästan alltid en kom- munal subventionering i de kårhus som kommunerna tillhandahåller.

Kommunernas villighet att stödja studentlivet i framtiden är sannolikt beroende på hur föreningslivet bland studenterna utvecklas efter obliga— toriets avveckling. Kommer de frivilliga föreningarna att vara hyggligt representativa för studenterna och har de möjlighet att ta ansvar för kår- hus och andra samlinglokaler som kommunerna tillhandahåller, finns det ingen anledning för kommunerna att minska sina insatser. Det är naturligtvis viktigt för kommunerna att det egna universitetet eller den egna högkolan utvecklas väl och att den har goda möjligheter att rekry- tera studerande. En bra studiesocial miljö är ett viktigt rekryteringargu- ment.

Men den motsatta utvecklingen är också möjlig. De frivilliga för- eningarna får låg medlemsanslutning och en svag ekonomi, dvs. dåliga förutsättningar för att ansvara för kårlokaler m.m. I det läget kan det för kommunerna vara omöjligt att tillhandahålla kårlokaler för studenterna särskilt om det innebär att kommunerna måste ta på sig ett större eko-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

nomiskt ansvar för drift och underhåll. Avgörande är här förmodligen kommunernas bedömning av föreningarnas ansvar och kompetens samt i vilken utsträckning kårhusen blir en tillgång för alla studenter på uni- versiteten och högkolorna. En frivillig studentsammanslutning kan få svårigheter att klara även starkt subventionerade driftskostnader med risk att underhåll m.m, eftersätts. Om kritik kan riktas mot skötseln av kårlokalerna kan det inte minst opinionsmässigt bli svårt för en kom- mun att fortsätta att subventionera studenternas samlingslokaler.

Om inte externa medel tillförs kårhus och samlinglokaler måste kår- erna och nationerna finna andra intäktskällor. Uthyrning, försäljning av tillgångar m.m. kan ge vissa bidrag. En annan möjlighet som diskuteras är att kräva medlemskap i föreningen eller nationen för att studenterna skall få tillträde till samlingslokalerna, alternativt att erbjuda medlem- marna rabatter till olika evenemang. Krav på medlemskap kan emeller- tid vara en tveeggad åtgärd. Det kan lika gärna stöta bort studenterna som uppmuntra till medlemskap, särskilt om olika föreningar och na- tioner konkurrerar om studenterna.

Flera kårer och nationer räknar med att kunna öka intäkterna från restaurang- och pubverksamheten. För nationerna i Uppsala är intäkter från restaurang- och pubverksamheten redan idag en förutsättning för finansieringen av nationshusen. Verksamheten omsätter närmare 50 miljoner kronor och svarar för ca 70 procent av nationernas totala om- sättning. Vinsten kan uppskattas till mellan 8 och 10 miljoner kronor. Nationsföreträdare räknar med att restaurang— och pubverksamheten kommer att få ökad betydelse för nationshusens finansiering efter obli- gatoriets avveckling. Om intäkterna minskar från restaurang och pub- verksamheten, exempelvis genom ändrade skatteregler, kommer flera nationer att få svårt att behålla nationshusen.

För nationerna i Lund är frågan om samlingslokalernas framtid mindre beroende av inkomster från restaurang— och pubverksamhet. Samlinglokalerna är här i första hand beroende av hur nationernas bo- stadstillgångar kommer att hanteras efter obligatoriets avveckling.

För de flesta kårer är emellertid den obligatoriska avgiften av central betydelse för finansieringen av kårhus och samlinglokaler. Avgiften be- talar idag ca 25 miljoner av driftskostnaderna och det är i första hand den del av intäkten som man måste hitta ersättning för om studenterna skall ha tillgång till kårhus och samlinglokaler i samma utsträckning efter obligatoriets avveckling som idag.

Premie- och stipendiefonder

Studentkårerna har under årens lopp blivit ansvariga för betydande be- lopp i premie- och stipendiefonder. Totalt uppgår de olika fonderna till minst 100 miljoner kronor. Fondernas syfte är att stödja studenternas studier i allmänhet, inom ett visst område, från en viss trakt etc. Ge— nomgående krävs dock att stipendiaten ärmedlem i en viss kår eller av

SOU 1994: 47 Kapitel 4

en viss nation. Man kan uppskatta de årliga utbetalningarna från fond- erna till minst 5 miljoner kronor.

Givarens eller donatorns avsikt har varit att stödja studenter vid ett visst lärosäte, men genom obligatoriet har det funnits en representativ studentkår som det varit lämpligt att utnyttja som förvaltare av de fond- erade medlen. Därmed har man också som givare varit införstådd med att stipendiet är öppet för alla studenter.

Övriga tillgångar

Kårerna äger helt eller delvis olika bolag som tillhandahåller ett ser- viceutbud riktat mot studenterna. Det är fråga om bokhandlar, restau- ranger, kaféer m.m. Det har inte varit möjligt att få en heltäckande bild av denna verksamhet som i stor utsträckning har tillkommit för att till- handahålla studenterna olika tjänster till låga priser. Den verksamhet som drivs direkt i studentkårernas egen regi har fördel av det gynnsam- ma skatteläget för studentsammanslutningarna men också av ideella ar- betsinsatser av studenterna och kan därigenom hålla en konkurrens- kraftig prisnivå. Andra versamheter drivs i bolagform och har då inte sällan fördel av låga eller inga lokalkostnader och låga krav på lönsam— het. Generellt sett tycks dock sådana här verksamheter klara sig eko- nomiskt utan direkta bidrag via de obligatoriska avgifterna. Det är emel- lertid osäkert i vilken utsträckning kårerna efter obligatoriets avveckling kommer att ha möjlighet att bedriva verksamheten vidare. Också denna fråga finns det anledning att uppmärksamma ytterligare då det är fråga om stora värden, många anställda och ofta viktiga funktioner för stu- denterna.

Upplösning av en kår eller nation

I avsnitt 3.2 konstateras att kårer och nationer är privaträttsliga subjekt både innan och efter obligatoriets avveckling. De tillgångar de äger idag är de också ägare till efter den 1 juli 1995. Hur föreningarna hanterar sina tillgångar bestämmer de själva. Det finns ingen legal möjlighet att exempelvis förhindra att en förening avyttrar sina tillgångar och för- brukar medlen så länge det sker inom ramen för föreningens stadgar och medlemmarnas godkännande.

De flesta kårerna och nationerna har utförliga stadgar. I allmänhet saknas dock regler för organisationens upplösning och vad som i ett så- dant läge skall ske med tillgångarna. Det finns till och med vissa för— eningar och nationer vars stadgar anger att verksamheten inte kan upp— lösas.

Flera av sammanlutningarna har skulder, bl.a. på sina kårhus. Minsk- ande inkomster kan leda till att föreningen inte klarar sina åtaganden. En konkurs i en förening innebär emellertid inte att de enskilda med-

SOU 1994: 47 Kapitel 4

lemmar eller styrelsen blir betalningsansvarig. Det blir endast aktuellt om konkursen föregåtts av oegentligheter. Styrelses ledamöter kan dock bli betalningsansvariga om man underlåtit att betala in eventuell preli— minär skatt eller moms. Om en ideell förening försätts i konkurs anses föreningen upplöst om överskott saknas, då konkursen är avslutad.

De föreningar som har upplösningsparagrafer har olika formuleringar av hur tillgångarna skall hanteras. Flertalet anger att tillgångarna skall komma studenterna till del på något sätt även i framtiden genom att ex- empelvis föras till en stiftelse. Andra anger att universitetet eller hög- skolan skall förvalta tillgångarna i avvaktan på att en ny kår bildats. Det finns även stadgar som anger att tillgångarna skall delas upp mellan medlemmarna vid en eventuell upplösning av kåren.

I de fall upplösningsparagraf saknas kan föreningens högsta beslutan- de organ — stämma, fullmäktige, representantskap etc. — med absolut majoritet besluta om föreningens likvidation. Eftersom det inte finns någon lag om ideella föreningar saknas föreskrifter om tvånglikvida- tion. Tillgångarna skall realiseras för att betala föreningens eventuella skulder. Återstoden kan medlemmarna besluta om att fördela sig emel— lan.

Slutsatser

Vår bedömning av hur studentsammanslutningarnas tillgångar skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna efter obligatoriets avveckling utgår från vår tidigare slutsats att studentkårer och nationer är att be— trakta som privaträttsliga subjekt. De har samma ansvar för sina till— gångar och skulder som andra privaträttsliga föreningar och organisa- tioner. Om bostäder, kårhus m.m. skall bli tillgängliga för alla studenter efter obligatoriets avveckling är således en fråga för den enskilda kåren eller nationen.

Bilden är dock något mer komplicerad. Studentkårer och nationer fö- reträder idag alla studenter och har att hantera sin verksamhet och sina tillgångar för alla studenters bästa. Det vore enligt vår uppfattning ett allvarligt avsteg från grundläggande demokratiska principer om de stu- dentföreträdare som valts för att företräda samtliga studenters intressen istället arbetar för att säkerställa att den kår eller nation man tillhör skall ha så goda villkor som möjligt efter den 1 juli 1995. Man skulle då sätta studentsammanslutningens intresse över medlemmarnas intresse och det är tveksamt om ett sådant agerande ryms inom studentföreträd- arnas mandat. Vi anser att studentsammanslutningarna tiden fram till obligatoriets avveckling bör inrikta sig på att försöka trygga att student- erna även i framtiden har bred tillgång till bostäder och samlings- lokaler.

När det gäller studentbostäderna anser vi att det är nödvändigt att stu— dera förutsättningarna för att minska studenternas ansvar för studentbo— stadsstiftelserna. Studentbostäderna betingar ett avsevärt kapital och ut- gör en så viktig tillgång för studenterna och för universiteten och hög—

SOU 1994: 47 Kapitel 4

skolorna att det är ytterst angeläget att finna en lösning på frågan om vem som skall ha det avgörande inflytandet över Stiftelserna och som kan garantera långiktighet och stabilitet i förvaltningen. Det mesta talar för att kårerna efter obligatoriets avveckling inte kommer att besitta den styrka och kompetens som uppgiften kräver.

Vi anser det lika angeläget att ingående analysera och klarlägga na- tionernas möjligheter att efter obligatoriets avveckling fortsätta att äga och förvalta Studentbostadsfastigheter som när det gäller kårerna. Det behöver inte betyda att ägandeformerna förändras. Det är emellertid an- geläget att förutsättningarna för en effektiv förvaltning av student- bostadsbeståndet klarläggs och säkerställs.

När det gäller kårhus och samlinglokaler är vår bedömning att det inte kommer att vara möjligt att behålla nuvarande kapacitet. Nedskär- ningar kommer att bli nödvändig på flera universitet och högkolor. Det kan till och med bli fråga om att avyttra kårhus och samlingslo- kaler. På andra håll kan sammanslagningar, gemensam förvaltning m.m. skapa förutsättningar för ett mer rationellt och effektivt utnyttjande av tillgångarna. Behovet av förändringar varierar mellan universiteten och högkolorna men man måste utgå från att de största neddragningarna kommer att aktualiseras där tillgångarna idag är störst. En effekt av obli- gatoriets avveckling blir att tillgången på lokaler för studenterna kom- mer att bli mera jämnt fördelad mellan de olika universiteten och hög- skolorna.

Vi anser att det är viktigt att studenterna även i framtiden har tillgång till en god studiesocial miljö när det gäller sådant som bostäder, sam- lingslokaler m.m. Vi inser samtidigt att det inte är möjligt för student- sammanslutningarna själva att lösa alla de problem som avvecklingen medför. Det är därför nödvändigt att alla berörda intressen — universitet och högskolor, studentsammanslutningarna, berörda kommuner samt de privata företag som idag ekonomiskt stödjer studenterna — samverkar kring dessa frågor. Vi ser det som en fortsättning på KAK:s uppdrag att initiera och stimulera en sådan samverkan och att komma med förslag på lämpliga lösningar.

Detta arbete bör ske innan obligatoriet avskaffats. Avvaktar man tills senare är risken stor att sammanslutningamas ekonomi har försämrats så mycket att beslut måste fattas under stor brådska. Det kan försvåra en planerad och genomtänkt anpassning av verksamheten.

En sådan anpassning bör kunna utgå från att studenterna prioriterar tillgången av kårhus och samlinglokaler. Det kommer ställa krav på samverkan mellan sammanslutningarna och förmåga att samlas kring program som kan innebär rationaliseringar, sammanslagningar, avytt- ringar m.m. av verksamheter som under lång tid varit centrala för stu- dentlivet vid universitetet eller högskolan. På många håll kan resultatet upplevas som smärtsamt men obligatoriets avveckling är en så genom- gripande förändring för studentlivet att det vid några universitetet och högkolor måste leda till stora förändringar och omställningar för stu- dentsammanslutningarna.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

Det finns skäl att särskilt uppmärksamma utvecklingen för de stu— dentkårer som träffat långsiktiga hyreskontrakt med privata hyresvärdar. Kontrakten har tecknats under vissa bestämda förutsättningar beträffan- de kårernas inkomstförhållanden som nu förändrats till följd av riks- dagens beslut. Utgångpunkten måste vara att kårerna försöker omför- handla kontrakten antingen för att få lägre hyreskostnader eller för att helt lämna lokalen.

Vi utgår från att studentkårerna själva kommer ta initiativet till att de regler för stipendietilldelning som förutsätter medlemskap i en viss kår eller nation ändras. Det finns dock skäl att följa utvecklingen. Om änd- ringar inte genomförs bör staten ta initiativ till att så sker. Det bör inte uppfattas som ett ingrepp i en privat förening angelägenheter utan en åtgärd för att trygga de ursprungliga avsikterna bakom en donation eller gåva.

Det kan inte uteslutas att vissa kårer och även nationer får svårt att fortsätta sin verksamhet. Vad som i ett sådant läge händer med förening- arnas tillgångar bestäms av innehållet i stadgarna. Som redovisats finns det här olika möjligheter. En del kårer och nationer har förutsatt ett så— dant läge och föreskrivit i stadgarna hur tillgångarna skall hanteras för att även i fortsättningen utgöra nyttigheter för studenterna. Andra anger att tillgångarna skall skiftas mellan medlemmarna och andra har över huvud taget inga anvisningar vilket i realiteten torde innebära att de kan skiftas mellan de medlemmar som är kvar i föreningen.

Det kan naturligtvis inte heller uteslutas att en sammanslutning be— stämmer sig för att avyttra tillgångar för att förbruka medlen kortsiktigt.

Vi har prövat om det i sådana fall där studentsammanslutningarnas tillgångar riskerar att förbrukas på ett sätt som strider mot studenternas långiktiga intressen skulle vara möjligt att förhindra detta genom någon form av juridiskt ingripande. Vår slutsats är emellertid att föreningarnas ställning som privaträttsliga subjekt inte gör ett sådant ingripande möj—

ligt.

SOU 1994: 47 Kapitel 4

5. Övergångsregler

Tvånget att tillhöra en studentförening upphör den 1 juli 1995. Det be- tyder att val enligt ny ordning bör genomföras senast under våren 1995 för att studenternas representanter skall kunna tillträda sina uppdrag in— för höstterminen 1995. Valförberedelser m.m. måste påbörjas tidigt vår- en 1995 eller redan under hösten 1994. Planeringstiden blir kort.

För att ge bättre tid till planering inför valen för både universitet och högkolor och studenterna bör särskilda övergångsregler övervägas. Så- dana regler skulle kunna innebära att nuvarande studentkårer får utse studenternas representanter vid universitet och högskolor även för läs- året 1995/96. Val enligt en ny förordning kan då äga rum våren 1996 och avse representationen i universitet och högkolor läsåret 1996/97.

Studenterna bör ha rätt att delta i ett universitets eller en högskolas beslut om valmodell. Inför det första valet bör de nuvarande student- kårerna genom sina företrädare i universitets— och högskolestyrelserna kunna företräda studenterna i denna fråga.

Valnämnden har en central funktion i valmodellerna. I nämnden måste ingå företrädare för studenterna vid universitetet eller högkolan. Inför det första valet bör de nuvarande studentkårerna svara för att utse studentrepresentanterna i valnämnden. Denna och övriga övergångsreg- ler kan sägas ge kårerna ett försteg framför andra föreningar som avser att delta i valen. Det förefaller dock som om det är den mest praktiska lösningen att nyordningen genomförs i samverkan mellan universitet el- ler högskola och nuvarande studentkårer.

SOU 1994: 47 Kapitel 5

Kommittédirektiv

Dir. 1993:106

Utredning för att genomföra riksdagens beslut om att avskaffa kårobliga- toriet samt nationsobligatoriet

Dir. l993:106 Beslut vid regeringsammanträde 1993—09—09.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.

Mitt förslag

Med anledning av riksdagens beslut (1992/93zUbU14, rskr 242) att tvånget för studerande vid landets statliga universitet och högkolor att tillhöra studentkår, nation respektive studentförening för fakultet, det s.k. kårobligatoriet, upphör från och med halvårsskiftet 1995 föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för att fastställa vilka praktiska åtgärder som behövs för att genomföra riksdagens beslut.

Bakgrund

Frågan om det obligatoriska medlemskapet i studentkår, nation och stu- dentförening för fakultet har tidigare utretts vid flera tillfällen. Bak- grunden har varit en vitt spridd uppfattning att det utifrån grundläggan— de demokratiska principer är felaktigt med ett obligatoriskt medlemskap i sammanslutningar av detta slag.

Genom beslut den 23 februari 1989 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningdepartementet att tillkalla en särskild utredning med uppdrag att utreda kårobligatoriet m.m. Med stöd av bemyndigandet ut- såg professor Nils Stjernquist till särskild utredare. Utredningen, som antog namnet 1989 års obligatorieutredning överlämnade i november 1990 betänkandet (SOU 1990:105) Studenten och tvånganslutningen. Som direktiv för betänkandet gällde att utreda konsekvenserna av ett av- skaffande av kårobligatoriet.

SOU 1994: 47 Bilaga 1

Universiteten, högkolorna och studentkårerna delgavs i december 1992 ett beredningsmaterial framtaget inom Utbildningdepartementet. Riksdagen beslutade under våren (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93 UbU:14, rskr. 363) att kårobligatoriet upphör från och med den 1 juli 1995. Beslutet fattades på basis av material huvudsakligen från ovan nämnda utredningar.

Uppdraget

Utredaren skall ha som huvuduppgift att förbereda genomförandet av riksdagens beslut. Detta innebär att stimulera en utveckling där univer— sitet, högkolor, studentorganisationer och enskilda studenter engagerar sig i genomförandeprocessen. Stöd och initiering till lokal genomföran- deprocess är inte minst viktig i sammanhanget. Det förutsätter att utred- aren kontinuerligt överlägger med företrädare för universitet, högkolor samt olika studentföreningar och organisationer. Vidare skall utredaren klarlägga vilka ytterligare beslut av regeringen och riksdagen som kan krävas för det praktiska genomförandet.

Goda kontakter mellan universitetet eller högskolan och dess stu- denter och en aktiv studentmedverkan i beslutsorgan på olika nivåer in- om universitet och högskolor är av värde både för lärosätena och för studenterna. Det är viktigt att dessa förutsättningar säkras och att före- trädarna har bredast möjliga förankring hos studenterna. Det är vidare av betydelse för studenterna att nå en hög tillgänglighet till såväl den studiesociala verksamheten som till samlingslokaler, bostäder m.m., så- dant som studentkårer och nationer i dag har ansvaret för.

Mot denna bakgrund bör utredaren koncentrera arbetet på följande punkter.

l. Redovisa förslag till hur val av studentföreträdare i olika beslutsor- gan inom universitet och högskolor skall genomföras och organiseras. Det är viktigt att klara regler utarbetas vad gäller formerna för alternativ studentrepresentation vid universiteten och högskolorna. Studentin- flytandet skall innefatta möjlighet till överklagande av beslut fattade av lärosätena. En framtida lösning måste garantera höga krav på represen— tativitet. Utredaren bör arbeta med utgångpunkt från olika alternativ och pröva i vilken utsträckning valförfarandet kan variera mellan uni— versitet och högskolor. Det rör sig antingen om allmänna val anordnan- de av resp. universitet och högskola eller om att frivilliga studentsam- manslutningar utser studentrepresentanter i olika organ. Utredaren skall klarlägga resursbehovet för att i de olika alternativen organisera valen av studentrepresentanter och tillförsäkra representanterna rimliga förutsättningar för att fullgöra uppdragen inom universitet och hög- skolor.

2. Undersöka i vad mån åtgärder kan vidtas som bidrar till att de samlinglokaler och studentbostäder m.m. som i dag är tillgängliga för samtliga studenter skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna även efter en avveckling av obligatoriet. Utredaren bör också klarlägga om de

SOU 1994: 47 Bilaga I

förändringar som skett i huvudmannaskapet för studenthälsovården stäl- ler krav på ytterligare insatser från statsmakterna.

Utredaren skall också samråda med den särskilda kommitté (Fi 1988:03) som ser över den nuvarande beskattningen av stiftelser och för- eningar.

Utredaren skall löpande hålla regeringen underrättad om arbetets fortskridande.

Arbetet skall vara avslutat före halvårsskiftet 1994. Förslag som inne- bär utgifter över statsbudgeten eller kräver ställningstagande av riks- dagen skall redovisas i så god tid att beslut kan fattas under vårriksdagen 1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119)- med uppdrag att utreda formerna för att praktiskt avveckla kårobligatoriet.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ät utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall be- lasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut .

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

SOU 1994: 47 Bilaga 1

Sammanställning av universitets, högskolors och kårers synpunkter på KAK:s valpromemoria

För att stimulera till debatt och för att få synpunkter för det fortsatta ar- betet utarbetade KAK under hösten 1993 en promemoria med rubriken, ”Hur skall studenternas företrädare i högskolan utses efter obligatoriets avveckling?” här kallad valpromemorian. Denna tillställdes samtliga universitet, högskolor, studentkårer, nationer samt SFS och erbjöd sam- tidigt den som så önskade att inkomma med synpunkter till KAK före den 15 december. Skriftliga kommentarer har inkommit från 11 stu— dentkårer och 12 universitet eller högskolor. I 5 fall har universitet och högskolor lämnat in gemensamt yttrande med studentkår eller student- kårer vid universitetet eller högskolan. Sammanlagt har 28 yttranden in- kommit.

I valpromemorian redovisas tre alternativa modeller för att utse stu- dentrepresentanter vid universitet och högskolor. Den första innebär allmänna Studentval där studenterna antingen i direkta val utser sina re- presentanter i universitetets eller högskolans olika organ eller i indi- rekta val utser ledamöter till en representativ församling, elektorsför- samling eller studentförsamling, som i sin tur har att utse studenternas företrädare i universitetet eller högskolan. I den andra modellen utser studenterna på varje kurs/ämne/program ledamöter till en elektorsför- samling som utser studenternas företrädare i universitetet eller högskol- an. I den tredje modellen överlämnas rätten att utse studentföreträdarna i universitetet eller högskolan till en eller flera representativa föreningar av studenter. I valpromemorian behandlas vidare vissa allmänna krav som bör ställas på ett system för att utse studentrepresentanter, behovet av reglering, valtekniska frågor samt vissa övergångsregler.

Samtliga yttranden kommenterar de olika modellerna för att utse stu- denternas företrädare i universitet och högskolor. I flera fall lämnas för- ord för den ena eller andra modellen. Dessutom föreligger synpunkter på andra delar av valpromemorian och det framförs även åsikter av övergripande natur på KAK:s arbete. På det hela taget har promemorian tagits emot väl. Såväl universitet och högskolor som studentkårer ut- trycker uppskattning över att på detta sätt ha fått möjlighet till dialog med KAK.

I det följande redovisas tämligen utförligt de inkomna synpunkterna från kårer, universitet och högskolor.

Avvecklingen av obligatoriet

Sveriges Förenande Studentkårer, SFS, upprepar sin negativa inställning till att kårobligatoriet avvecklas och framhåller att en rättvisande hel- hetsbild av obligatoriets avveckling kräver att KAK analyserar ”vilka

SOU 1994: 47 Bilaga 2

konsekvenser för utbildningskvaliteten som avvecklingen medför”. Kri- tik mot avvecklingen redovisas också från Uppsala Studentkår, Hög- skolan i Borås m.fl. SFS och Ekonomkåren vid Högskolan i Luleå på- pekar att KAK inte uppmärksammat den rätt till inflytande som arbets- miljölagstiftningen ger studenterna och den representation som stu- denterna har i CSN:s lokala studiemedelsnämnder. SFS understryker att studenternas rätt till inflytande i studenthälsovården måste tillförsäkras i en reglering.

Lunds universitet understryker att ambitionen måste vara att kårobli- gatoriet avskaffas ”på ett sådant sätt att det inte blir fråga om försäm— ringar i för de studerande väsentliga avseenden”. Detta förutsätter, me- nar universitetet, att ansvaret för avvecklingen ligger lokalt.

Utbildningsbevakning

Lunds Studentkår, SFS, Blekinge Studentkår och Högskolan i Karls- krona/Ronneby m.fl. anser att valpromemorians definition av utbild- ningsbevakning är för snäv. Utbildningsbevakning kan inte, menar man, begränsas till utbildningsfrågor utan dit hör också frågor som rör studie- sociala förhållanden. SFS anser att förutom studenthälsovård måste i en vidare definition av begreppet inräknas motionsidrott, restaurangverk- samhet, att stödja bostadslösa nybörjare m.m. Kår och högskoleledning vid KTH uttrycker i ett gemensamt yttrande att förutom rena utbild- ningsfrågor måste studentfackligt arbete omfatta studiesociala frågor som studiemedel, studiemiljö, studenthälsovård och studentbostäder och un- derstryker att dessa frågor blir allt viktigare för universitet och hög- skolor i framtiden. Uppsala universitet påpekar att med avvecklingen av obligatoriet fortsätter den utveckling som påbörjats nämligen att ”an- svaret för de s.k. studentservicefunktioner som i svensk tradition stu- denterna själva byggt upp och svarat för övergår på universitetet”. Bland andra understryker också Högskolan i Borås den betydelse som studie- sociala frågor har för högskolans utveckling. Lunds Studentkår framhål- ler att studenternas rätt till representation i andra organ än utbildnings— organ måste garanteras i förordning. Liknande synpunkter framförs från Studentkåren i Växjö som också vill ha besked om hur studenter i or— gan utanför högskolan skall utses.

Krav på valsystemet, rösträtt och valbarhet

I valpromemorian formuleras vissa krav på ett system för att utse stu- dentföreträdare vid universitet och högskolor. Dessa tillstyrks i allmän— het, i flera fall med kommentarer. I ett gemensamt yttrande framhåller Göteborgs universitet och kårerna vid universitetet (alla utom en kår står bakom yttrandet) att endast vid universitetet registrerade studenter skall ha rösträtt och vara valbara. Uppsala universitet menar att valpro- memorian underskattar svårigheten med att definiera vilka studenter

Bilaga 2

som har rösträtt och att upprätta röstlängd. Universitetet anser att enda möjligheten att upprätta en röstlängd är att åstadkomma en exakt for- mulering med hjälp av begrepp hämtade ur aktuella regelverk och före— slår som exempel på deHnition ”den som registrerats som närvarande för att aktuell termin delta i undervisning eller prov i grundutbildning eller forskarutbildning eller som beviljats studentpengsgrundande stu- dieuppehåll för studier vid utländskt universitet eller som beviljats stu- dieuppehåll för s.k. studentfackligt arbete”.

SFS, Studentkåren i Gävle/Sandviken och Idrottshögskolan anser det oklart var rösträtt och valbarhet skall utnyttjas av studenter som är an- tagna till en högskola men har studierna förlagda till en annan hög- skola. Studentkåren i Gävle/Sandviken exemplifierar med lantmäteristu- derande som antagits till KTH men har två år av utbildningen förlagd till Gävle/Sandviken och ställer frågan var dessa studenters inflytande i högskolan skall komma till uttryck. Högskolans i Borås anser att röst- rätt och valbarhet bara skall tillkomma de studenter som läser längre ut- bildningar och menar att erfarenheterna visar att ”deltidsstuderande inte visar något påtagligt intresse för högskolans och utbildningens orga- nisation”. Umeå universitetet påpekar att studerande på annan ort mås- te få reella möjligheter att medverka i proceduren att utse studentföre- trädare i universitetet. Lunds Studentkår framhåller att det är självklart att rösträtt skall vara oberoende av ålder, studietakt, bostadsort m.m.

Uppsala universitet ifrågasätter rösträtt och valbarhet till fakultets- nämnder för de studenter vid andra högskolor som tillhör fakulteternas verksamhetsområden och menar att högskolornas fakultetsanknytning avser forskning och inte forskarutbildning (där ingen antagning sker vid högskolor som inte har egen fakultet) eller grundutbildning. Berörda studentkårer har heller inte funnit skäl att utnyttja den rätt de har enligt högskolelagen, 2 kap. 5 5, och universitetet anser därför att ”representa- tivitetskravet endast bör avse studenter vid det egna universitetet och att den berörda paragrafen i högskolelagen bör utformas i enlighet här— med”.

Flera tar upp frågan om doktorandernas ställning. Uppsala Student— kår m.fl. anser att doktorander i det här sammanhanget skall betraktas som studenter medan Centrala doktorandrådet vid Lunds universitet fö- reslår att i de organ inom universitetet i vilka studenterna har rätt till representation platserna delas upp mellan doktorander och studenter på grundutbildningsnivå och att val sker i varje kategori för sig. Uppsala universitet menar att innehavare av doktorandtjänst ”definitionsmäs— sigt” är både student och anställd. Göteborgs universitets ledning och kårer påpekar att i de fall en person både studerar och har anställning vid universitetet denne får välja i vilken kategori rösträtt och valbarhet skall utnyttjas. SFS efterlyser en diskussion om var doktorander med doktorandtjänst har rösträtt och efterfrågar en definition på hur studie- aktiv en student måste vara för att betecknas som student.

SOU 1994: 47 Bilaga 2

Mandatperioder

I ett gemensamt yttrande från kåren och Högskolan i Karlskrona/Ron— neby sägs det vara en självklarhet med val varje år med tanke på den hö- ga omsättningen av studenter. Flertalet tycks dela den uppfattningen. Lärarhögskolan i Stockholm menar emellertid, att vid högskolor där studenterna i allmänhet studerar minst tre är bör längre mandatperiod- er vara möjliga eventuellt två eller kanske tre år. Lärarhögskolan anser vidare att frågan om mandatperiodens längd för studentrepresentanterna bl.a. är en kostnadsfråga och bör avgöras lokalt.

Neutralitetskravet

SFS anser att neutralitetskravet, dvs. att ingen student eller förening av studenter får ges företräde framför andra studenter eller organisationer bör regleras i författning. SFS menar att exempelvis politiska partiers ungdoms- och studentavdelningar genom att de finansieras av partistöd har ett försprång vilket, enligt SFS, inte är ”konkurrensneutralt”.

Valmodeller

Några andra valmodeller än de som redovisas i valpromemorian har in- te föreslagits även om flera synpunkter inkommit på modifieringar och lokala anpassningar. Det finns en viss skillnad i inställning mellan uni- versitetens och högskolornas företrädare å ena sidan och studenterna å den andra om det mest lämpliga sättet att utse studentrepresentanter. Universitetens och högskolornas företrädare föredrar i allmänhet att en eller flera föreningar av studenter får i uppdrag att utse studentrepresen— tanterna medan en betydande majoritet av studenternas egna samman- slutningar förespråkar ett allmänt valförfarande. Av de 9 kårer som har synpunkter på hur studenternas företrädare vid universitet och hög- skolor skall utses förespråkar 7 ett valförfarande, vanligtvis en modell med indirekta val till en elektorsförsamling. Uppsala studentkår för- ordar en modell där en förening utser studentföreträdarna, vilket också Ekonomkåren vid Högskolan i Luleå stödjer. Av de 10 högskoleledning- ar som kommenterar valmodellerna förespråkar 7 att en eller flera för— eningar av studenter får i uppdrag att utse studentföreträdarna. Umeå universitet samt Högskolan i Karlstad anser att ett indirekt valsystem är att föredra medan Linköpings universitet förespråkar att studenterna på olika kurser utser ledamöter till en elektorsförsamling. I de fem fall där kår och universitet eller högskola inkommit med gemensamma syn- punkter är det endast vid KTH som man förordar att en förening utser samtliga studentföreträdare.

Umeå universitet, Lunds Studentkår, Karlstads Studentkår och Hög— skolan i Karlstad, Farmaceutiska Studentkåren i Uppsala, Stockholms Universitets Studentkår, SFS m.fl. anser att studenternas representanter

SOU 1994: 47 Bilaga 2

skall väljas i val, i allmänhet indirekta val till en elektorsförsamling. SOU 1994: 47 Uppsala universitet menar att en modell med direktval bara kan före- komma på institutionsnivån, basnivån, där den redan idag tillämpas och fungerar väl, men vill av ”praktiska skäl klart och tydligt avråda från di- rektval av företrädare på 'högre' nivåer”. Flera kårer påpekar att direkt- val bara kan förekomma på de minsta högskolorna. Exempelvis menar kåren vid Högskolan i Växjö att i direktvalsmodellen riskerar de valda representanterna att förlora kontakten med sina väljare och bli ”löst hängande”. SFS ställer frågan hur problemet med fyllnadsval skall han- teras och hur eventuella bidrag för utbildningsbevakning skall fördelas. Liknande synpunkter framförs från Lunds Studentkår. Ingen kår, inget universitet och ingen högskola anser att direkta val av representanter till alla nivåer är lämpligt på det egna universitetet eller på den egna hög- skolan.

Indirekta val till en representativ församling ger studentinflytandet större kontinuitet och stabilitet än om representanterna utses i direkta val framhåller bl.a. Stockholms Universitets Studentkår. Flera som före- språkar ett valförfarande gör det med hänvisning till att alternativet att en förening får i uppdrag att utse studentföreträdare i universitetet eller högskolan skulle vara odemokratiskt. Synpunkter av detta slag framförs bl.a. av SFS och Umeå universitet.

Uppsala universitet anser att den modell, där studentföreningar utser representanterna vid universitetet, står i bäst ”samklang med universi- tetets grundläggande inställning, som är att obligatoriet bör bibehållas”. Enligt universitet är det emellertid osäkert om det går att åstadkomma en föreningsbildning som i ”rimlig mening kommer att kunna anses re- presentativ för huvuddelen av universitetets studenter” och menar att det för universitetet mest praktiska är ett valförfarande till en elektors- församling. Uppsala universitet vill diskutera den mest lämpliga model— len eller de lämpligaste modellerna med företrädare för studenterna. De konstaterar att universitetets ståndpunkt är att ett indirekt valförfarande är den bästa lösningen för organ över institutionsnivån om studentopi— nionen avvisar att föreningar utser representanterna. Universitetet fram— håller att modellen ”lämpligen förberedes noga under det nuvarande sy- stemets sista verksamhetsår”.

Umeå universitet anser att elektorsförsamlingen blir ett statligt be- slutsorgan vars ändamål och kompetens måste anges. Lunds universitet menar att en reglering av valförfarandet kan leda till att ”det skapas stu- dentförsamlingar eller andra organ som i praktiken fungerar som dag- ens kårer och som är obligatoriska i den meningen att de antas företräda samtliga studerande”. Lunds universitet anser att elektorsförsamlingen torde vara att betrakta ”som en del av högskolan och omfattas häri- genom av olika offentligrättsliga regler”, medan församlingarna själva i vissa fall kan ”antas vilja agera som om de vore självständiga rättssubjekt motsvarande dagens kårer”. SFS framför liknande åsikter och ställer frågan om elektorsförsamlingen har arbetsgivaransvar, kan uttala åsikter i olika frågor, ta emot frivilliga bidrag m.m.

Bilaga 2

De flesta som kommenterar den valmodell som utgår från kurs/linje etc. avvisar den som inte praktiskt genomförbar. Visserligen säger flera kårer och högskolor att det är den modell man nu tillämpar men att den pågående förändringen i utbildningens organisation gör den olämp- lig. Exempelvis framhåller Studentkåren i Gävle/Sandviken att det skett en ”omstrukturering” av högskolan som gjort det omöjligt att fortsätta med modellen. Linköpings universitetet kan tänka sig att tillämpa en variant på modellen där studenterna inom en ”basenhet (till exempel ett program) väljer företrädare i en valförsamling (till exempel vid en fakultet). Valförsamlingen utser de elektorer som skall ingå i den repre- sentativa församlingen”. Liknande synpunkter framförs av Uppsala uni- versitet.

Högskolan i Luleå, Idrottshögskolan, Stockholms universitet, Lunds universitet, Högskolan i Borås, Danshögskolan, Uppsala Studentkår, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla samt ledning och kår vid KTH för- ordar en modell där en eller flera föreningar av studenter får i uppdrag att utse studenternas företrädare i olika universitets- eller högskole- organ. Högskolan i Luleå anser att det ”är den modell som är något så- när resurseffektiv” och understryker att det nuvarande systemet funger- ar väl. Stockholms universitet vill pröva en modell som bygger på att ”olika ämnesföreningar (motsv.) utser studenternas representanter” och påpekar att ämnesföreningarna vuxit sig starka under senare år. I stort sett samtliga svarande berör representativitetskravet varvid flertalet anser det för högt ställt. Stockholms universitet menar att frågan om represen- tativitet är viktig men att det ”inte är rimligt att ställa högre krav på denna i en ny modell än vad som ställts hittills”. Det krav KAK ställer anses orealistiskt. Att representativitetskravet är för högt framhåller ock- så Idrottshögskolan som ser en risk för ”blockering av det arbete som engagerade studenter är beredda att lägga ner i högskolans planering m.m.” och föreslår att KAK ytterligare bearbetar frågan. Lunds universi- tet anser att en lämplig utgångspunkt för representativitetskravet, som skall mätas som andelen av studenterna som är medlemmar i förening- en eller föreningarna, är valdeltagandet ”i dagens kärva], dvs. 15—20 pro- cent” och att i valet mellan olika valmodeller är det viktigare att den modell används som ”kan förväntas ge det största antalet studerande som aktivt i någon form står bakom de valda studerandeföreträdarna”. Representativitet bör inte, fortsätter universitetet, uttryckas som ett absolut krav på andel av de studerande som står bakom de frivilliga för- eningarna, utan ”en jämförelse med vad som skulle kunna förväntas i någon av de alternativa modellerna”. Uppsala universitet menar att in— vändningen att medlemskap i en förening inte får ge större inflytande än som tillkommer den som står utanför motsägs bl.a. av ”den rådande ordningen på arbetsmarknaden, där detta förhållande sedan länge är all- mänt accepterat”. Bl.a. Studentkåren i Växjö och Farmaceutiska Stu- dentkåren anser att valpromemorians representativitetskrav är för lågt ställt.

Många av de instanser som avvisar modellen med föreningar som ut- ser studenternas företrädare vid universitet och högskolor åberopar re-

SOU 1994: 47 Bilaga 2

presentativitetskravet. Umeå universitet pekar också på svårigheterna att bedöma en förenings eller flera föreningars representativitet. Frågan ställs på sin spets enligt universitetet om en valprocedur överklagas med motiveringen att föreningen eller föreningarna inte är representativa för studenterna. För att avgöra detta måste föreningarnas medlemsmatriklar eller medlemsregister kontrolleras men, framhåller universitetet, det är ”tveksamt om en myndighet har rätt att begära sådana uppgifter om le- damotskap i en förening”. Uppsala universitet anser att problemet går att lösa genom en samkörning mellan universitetets register och student- kårernas/nationernas medlemsregister. Det kräver dock, påpekar univer— sitetet, Datainspektionens tillstånd och hemställer att KAK under sitt ar- bete ”samråder med Datainspektionen om förutsättningarna för sådana samkörningar”. SFS framhåller att det inte ställs samma hårda krav på ”politisk och religiös neutralitet som för dagens kårer”.

Ledning och kår vid KTH liksom Danshögskolan anser att högskolan bör kunna överlämna till en representativ förening att genomföra valen bland studenterna. KTH framhåller att valen skall genomföras enligt regler fastlagda av högskolan. Kravet på föreningens representativitet bör inte ställas högre än 50 procent. Danshögskolan framhåller att re— presentativitetskravet bör vara högt men samtidigt får det inte vara ”ett avgörande krav för Danshögskolans del”.

I ett gemensamt yttrande från flertalet kårer och ledningen vid Göte- borgs universitet föreslås att val sker på varje institution och övriga or- gan på samma nivå. Till nämnder och organ på fakultetsnivå utses stu- dentföreträdarna av en elektorsförsamling vars elektorer till 2/3 består av studenter valda vid institutionsvalen och 1/3 utses av studentkårerna. Universitetet ansvarar för att valen genomförs men kan uppdra åt en studentkår att administrera valen efter av universitetet fastställda regler och mot viss ersättning. Handelshögskolans i Göteborg Studentkår, som inkommit med eget yttrande, anser att studenter registrerade vid institu- tioner anslutna till Handelshögskolans fakultetsnämnd varje år väljer elektorer till en representativ församling som har att utse studentföre- trädare på olika nivåer inorn Handelshögskolan. Representanter till uni- versitetsnivån bör också utses genom en elektorsförsamling där platser- na fördelas mellan kårerna i förhållande till kårernas antal studerande vid Göteborgs universitet. Även icke kåranslutna studenter bör repre— senteras i förhållande till denna grupps storlek.

Valförfarandet och kostnaderna

Flera kårer, universitet och högskolor har tagit upp valförfarandet och kostnaderna för att genomföra valen. Förslaget att universitetet eller högskolan är valförrättare och att genomförandet av valen överläts till en särskild valnämnd bestående av företrädare för universitetet eller högskolan och studenterna stöds av Lunds Studentkår, Stockholms Uni- versitets Studentkår och Farmaceutiska Studentkåren. Även Umeå Stu- dentkår förordar att valen arrangeras av universitetet. Ingen kår avvisar

SOU 1994: 47 Bilaga 2

förslaget. Stockholms universitet, Danshögskolan m.fl. menar att för— eningen eller föreningarna själva skall kunna förrätta valen. KTH vill att valen skall kunna genomföras av en förening enligt de regler som högskolan lagt fast. Liknande synpunkter framför flertalet av student- kårerna samt ledningen vid Göteborgs universitet.

Utbildningsbevakning

Uppsala universitet anser att när det gäller studenternas utbildningsbe- vakning, som bl.a. utövas genom de representanter som de har rätt att utse i olika organ, måste studenterna själva utforma en för ändamålet lämplig organisation. Universitetets roll bör begränsas till två områden, ”som också bör förordningsregleras: kontroll av legitimitet och service”. Kontroll av legitimitet innebär att säkerställa att de studenter som tar plats i beslutande organ har utsetts på ett sådant sätt att de direkt eller indirekt kan anses företräda studenterna inom respektive organs an— svarsområde. Service betyder här att universitetet ekonomiskt eller orga- nisatoriskt ges ett åtagande att stödja studenterna när det gäller ”deras procedur för att utse sina företrädare och till dem vidareföra sådana re- surser som statsmakterna anslagit för utbildningsbevakning”. De fram- tida studentföreningarna måste stå fria från centrala regleringar och själv bestämma sin arbetsorganisation skriver Lunds Studentkår.

Poströstning

Möjligheten till poströstning behandlas endast av kårer. Bl.a. Stock- holms Universitets Studentkår, Lunds Studentkår samt SFS understryk— er att poströstning är en förutsättning för att representativitetskravet och demokratikravet skall vara uppfyllt och erinrar om att poströstning är ett normalt inslag i de flesta kårval. Umeå universitet påpekar att en stor del av de studerande i grundutbildningen är bosatt på annan ort än Umeå och det är önskvärt att även dessa har möjlighet att delta när det gäller att utse studentrepresentanter.

Valkretsindelning

Några kårer, universitet och högskolor tar upp frågan om valkretsindel- ning. Exempelvis framhåller Stockholms Universitets Studentkår att möjligheten till valkretsindelning bör finnas, men att det är en lokal fråga hur valkretsarna skall utformas. Linköping universitet delar upp- fattningen att valkretsindelningen bör kunna fastställas av en valnämnd med representanter för universitetet och studenterna. Farmaceutiska Studentkåren understryker att en representant inom en valkrets också måste vara student inom valkretsen.

SOU 1994: 47 Bilaga 2

Lunds Studentkår är tveksam till att rösträtten enbart knyts till att stu- denten är registrerad vid universitetet och vill också ha en koppling till medlemskap i någon av studentföreningarna. Enligt studentkåren bör rösträtt i valen av studentrepresentanter vara ”förbunden med medlem- skap i någon av dessa studentföreningar”. För att ställa upp i valet bör ett visst antal studenter stödja föreningens kandidatur. Umeå Studentkår förespråkar listval. Stockholms Universitets Studentkår menar däremot att systemet måste göra det möjligt för enskilda personer att ställa upp i valen. Högskolan i Borås anser att listval endast undantagsvis bör kom- ma i fråga.

Kostnader

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla föreslår att KAK överväger hur data- tekniken kan användas för att underlätta valförfarandet på högskolorna. Flera kårer och högskolor behandlar frågan om kostnaderna för val och utbildningsbevakning. Kårerna understryker att staten måste svara för kostnaderna för valen och studenternas utbildningsbevakning. I stort sett samtliga kårer som behandlar frågan markerar klart den vikt man fäster vid att medlen för utbildningsbevakning inte skapar ett beroende- förhållande mellan universitetet eller högskolan och studenterna. Stock— holms Universitets Studentkår anser att medel för utbildningsbevak— ning, valförrättande och administration av representanter bör tillföras elektorsförsamlingen och att riktmärket bör vara det belopp som stu- dentkåren idag lägger ned på dessa uppgifter, dvs. mer än två miljoner kronor per år. Lunds Studentkår understryker att bidrag till studenterna måste gå direkt från staten till studentorganisationerna eller öronmärkta via universitetet eller högskolan. Liknande åsikter framförs från Farma- ceutiska kåren. Att staten änansierar utbildningsbevakningen är, menar SFS, ”ett av kriterierna för att staten skall kunna ta bort kårobliga- toriet”. Uppsala Studentkår anser att medel måste garanteras för att inte studenternas inflytande ”skall bli en ren chimär” och förutsätter att re— surser motsvarande dagens nivå på verksamheten och utbildningsbevak- ningen tillförs studenterna. Centrala doktorandrådet i Lund pekar på behovet av resurser för den särskilda service som doktoranderna kräver.

Uppsala Studentkår pekar på att de statliga medlen för utbildningsbe- vakning m.m. måste täcka kostnaderna för ett ”rikssamarbete mellan studenterna och ett centralt placerat kansli”. Uppsala universitetet anser att KAK i det fortsatta arbete bör ta upp frågan om hur ”studentintres- sena skall kunna komma till tals på riksplanet”. SFS framhåller att det finns en önskan bland landets studentkårer att SFS verksamhet kan fort- sätta efter obligatoriets avveckling. SFS sysslar enbart med studiebevak— ning och SFS menar att det är rimligt att SFS budget täcks med statliga medel. Under en övergångsperiod, åren 1995/96 och 1996/97, bör bi-

SOU 1994: 47 Bilaga 2

draget utgå direkt till SFS för att därefter kanaliseras via medlemsför- eningarna.

Stockholms Universitet anser att studenternas engagemang i utbild- ningsfrågor måste stödjas med vissa ekonomiska resurser. Sveriges lantbruksuniversitet, Lärarhögskolan i Stockholm och Högskolan i Luleå pekar på de extra kostnader ett valförfarande innebär. Högskolan i Luleå räknar med att Studentval varje år kostar för högskolans del motsvarande en halvtidstjänst om året och säger sig inte kunna ”inse att detta ligger i linje med den pågående effektiviseringen av statsförvalt- ningen”. Lantbruksuniversitetet efterfrågar en ekonomisk analys av de olika valmodellerna och ”önskar ytterligare utredande av resursbehovet för de olika modellerna”.

Reglering av valsystem

De kårer som kommenterar frågan om reglering av valsystemen konsta- terar i allmänhet ett behov av en central reglering men med stor frihet till lokal anpassning. Stockholms Universitets Studentkår understryker vikten av att ”detaljerna avgörs lokalt mellan studenter och högskolan”. ”Behovet av en täckande reglering, lag och förordning, är stort”, skriver Uppsala Studentkår, och fortsätter ”studenterna måste ha möjligheten att överklaga de beslut som rör studeranderepresentationens utform- ning”. Högskolan i Karlskrona/Ronneby och Blekinge Studentkår anser det viktigt att förfarandet att utse representanter regleras i författning. Medicinska föreningen vid KI understryker att studentrepresentationens oberoende från högskolan måste garanteras.

Stockholms universitet framhåller att största möjliga ”lokala frihet bör gälla även på detta område och att det som regleras begränsas till ett minimum”. Linköpings universitet menar att de i författningen tillåtna valmodellerna inte får göras alltför snäva och det bör vara möjligt att ”variera modellen mellan olika delar av universitetet”. Högskolan i Borås framhåller att ”en ny författningsreglering bör tillåta olika lös- ningar utifrån lokala förutsättningar” och anser vidare att eventuella klaganden bara skall tas upp till behandling om ett visst antal studenter står bakom. Uppsala universitet framhåller möjligheten att kombinera olika valmodeller, lokal utformning m.m. och konstaterar att ”avväg- ningen mellan rättssäkerhetskravet och den flexibilitet som fordras för att tillgodose alla krav i en så mångskiftande värld som det svenska hög- skoleväsendet måste också /.../ göra utformningen av en blivande författ— ningstext till en föga avundsvärd uppgift”.

Övergångsregler Studentkårerna i Lund och Uppsala, Farmaceutiska kåren och SFS till-

styrker förslaget om övergångsregler. Uppsala universitet tillstyrker att nuvarande studentkårer för en första period får utse studentrepresen-

SOU 1994: 47 Bilaga 2

tanterna. Studentkåren och Högskolan i Gävle/Sandviken anser däremot SOU 1994: 47 att avvecklingen bör genomföras utan övergångsregler. Bilaga 2

Förslag till regelverk för att utse studentrepresentanter vid universitet och högskolor

Vi föreslår i det följande huvuddragen i två olika regelverk för att utse studenternas företrädare i universitet och högskolor. Det ena avser en reglering av ett valförfarande och det andra en reglering av villkoren för att överlämna rätten att utse studenternas företrädare i universitetet eller högskolan till en representativ förening (föreningar). Regleringen bör inte sträcka sig längre än att den ger universiteten och högskolorna ut- rymme att genom egna föreskrifter anpassa valförfarandet efter de olika lokala förutsättningar som föreligger. Regelverken beskrivs var för sig.

Valf'örfarande — direkta eller indirekta val

Utgångspunkten är att riksdagen i lag bemyndigar regeringen att före- skriva hur studenternas företrädare i universitet och högskolor skall ut- ses. Regeringen har beslutat att studenternas företrädare skall utses ge- nom val bland samtliga studenter på ett universitet eller en högskola. Studenterna kan antingen utse sina företrädare i ett direkt val eller välja ombud till en studentförsamling som utser samtliga studentföreträdrare.

Förslag till författning om hur studentrepresentanter i universitet och högskolor utses genom allmänna, direkta eller indirekta val

1 5 Denna förordning avser universitet och högskolor för vilka staten är huv vudman.

En förteckning över universitet och högskolor med statligt huvud- mannaskap finns i högskoleförordningen (1993:100), bilaga 1. Den om- fattar såväl universitet och högskolor under Utbildningsdepartementets ansvarsområde som Sveriges lantbruksuniversitet, som ligger inom Jord- bruksdepartementets ansvarsområde. Förordningen avses gälla från och med den 1 juli 1995. Då är Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping stiftelseägda och kommer därför inte att omfattas av förord— ningen.

2 5 Med högskolor avses i fortsättningen både universitet och högskolor.

SOU 1994: 47 Bilaga 3

3 5 Styrelsen för en högskola beslutar om val bland högskolans studenter för att utse studentföreträdarna i de organ i högskolan i vilka studenterna har rätt till representation. Val skall hållas en gång varje år och avse den man- datperiod som omfattar följande två terminer.

I författningen slås fast att det är högskolans styrelse som beslutar om val av studentföreträdare i de organ i högskolan i vilka studenterna har rätt till representation. Det är högskolans styrelse som har ansvaret för att studenternas företrädare utses. Högskolan kan sägas vara valförrät- tare. Om styrelsen så beslutar kan valen även omfatta studentföreträdare i av högskolan särskilt inrättade organ.

Val skall hållas en gång om året och förläggas till slutet av en termin. Högskolan bestämmer om valen skall ske på höst- eller vårterminen. Studentrepresentanternas mandatperiod är ett år och skall alltså omfatta de två terminer som följer direkt efter valterminen.

4 & Högskolans styrelse beslutar om studentrepresentanterna i högskolan skall utses i allmänna direkta val eller av en studentförsamling.

Beslutar högskolan att en studentförsamling skall utse studentrepresen— tanterna skall en sådan inrättas i högskolan och styrelsen beslutar om val av ombud till församlingen bland studenterna i högskolan.

Val av studentrepresentanter skall kunna ske på två olika sätt. För högskolor som har att utse ett mindre antal studentföreträdare bör dessa kunna väljas i allmänna val bland studenterna på högskolan. Vid hög- skolor med ett stort antal studentrepresentanter kan det vara lämpligt att valen sker i två steg. I ett första steg väljer i studenterna på högskolan i ett allmänt val ombud till en studentförsamling. Studentförsamlingen utser samtliga studentföreträdare i högskolan. Högskolans styrelse be- slutar om studentföreträdarna skall utses i allmänna val eller av en stu- dentförsamling. Det ligger i sakens natur att den åsikt som företräds av studentrepresentanterna i styrelsen tillmäts särskild vikt.

5 & Högskolans styrelse skall tillsätta en valnämnd för att planera, organisera och genomföra valen.

Högskolans styrelse beslutar om nämndens uppgifter och kan på nämnd- en överföra ansvaret för de uppgifter som enligt denna författning styrelsen har ansvaret för och som avser genomförandet av valen.

Nämnden skall förutom ordföranden bestå av minst fyra ledamöter var- av hälften utses på förslag av studenternas företrädare i styrelsen. Samman- sättningen gäller även i de fall styrelsen beslutar om att inrätta flera val- nämnder.

Högskolans styrelse ansvarar för att valnämnden har tillräckliga admi- nistrativa och personella resurser för sitt arbete.

Högskolans styrelse skall tillsätta en valnämnd. Styrelsen beslutar om nämndens uppgifter vad avser genomförandet av valen. Förutom ord- föranden skall nämnden ha minst fyra ledamöter varav hälften alltid ut- ses på förslag av studentföreträdarna i styrelsen. Studentrepresentanter- na i valnämnden skulle också kunna utses i direktval eller av student— församlingen. Tiden mellan val och när nästa valnämnd skall börja ar- beta är över ett halvt år. Det Hnns en risk att de studenter som valts inte står till förfogande ett halvt år senare. Valnämnden skall huvudsakligen syssla med praktiska frågor vilket också gör det mindre motiverat att ut- se ledamöterna i val. Om högskolestyrelsen inrättat en studentförsam- ling skulle den kunna sammankallas vid ett senare tillfälle för att utse ledamöterna i valnämnden. Det förefaller vara en onödig omväg.

6 & Styrelsen/valnämnden meddelar när valet skall äga rum, under vilka tider röstlängden är framlagd, när kandidatnomineringen skall vara avslutad, när valsedlar kommer att sändas ut och sista dagen för att klaga på röst- längd, kandidatnominering och valsedlar. Informationen skall anslås på anslagstavlor och spridas på annat lämpligt sätt.

Styrelsens/valnämndens beslut angående röstlängd, kandidatnominering och valsedlar kan inte överklagas. Avgöranden i dessa frågor måste träffas minst en månad (30 dagar) innan valet skall avhållas.

Valet föregås av ett antal viktiga tidpunkter. De exakta tidpunkterna för att framlägga röstlängder, perioden för kandidatnominering, faststäl— lande av valsedlar m.m. bör bestämmas lokalt. Den som är missnöjd med röstlängden eller med att de felaktigt anmälts som kandidater vän- der sig till valnämnden för rättelse. Sista dagen för att klaga bör anges. Därefter beslutar nämnden. Dess beslut kan inte överklagas. I förord- ningen bör endast slås fast att röstlängd och valsedlar med kandidatupp- ställningar skall föreligga senast en månad eller 30 dagar före det valet skall avhållas. Det är viktigt att högskolan avsätter resurser för olika slag av information om valet, exempelvis genom studenternas egna tidning- ar.

7 & Har högskolan beslutat att inrätta studentförsamling kan styrelsen eller val- nämnden besluta om valkretsindelning. Antalet ombud som valet gäller i varje valkrets skall stå i direkt relation till antalet röstberättigade i val- kretsen.

SOU 1994: 47 Bilaga 3

8 & Valet genomförs som val mellan listor.

Varje lista skall ha en av valnämnden godkänd beteckning. Beteckning- en, som kan avse en sammanslutning, förening eller grupp av väljare, regi- streras och godkänns av valnämnden. För att godkännas skall beteckningen inte vara registrerad av en annan förening eller grupp av studenter, inte skapa missförstånd eller kunna förväxlas. För att en beteckning skall regi- streras av valnämnden och få deltaga i valet skall den skriftligt biträdas av minst 1 procent eller minst 50 av de i valet röstberättigade till den nivå valet avser eller av de röstberättigade i en valkrets. En röstberättigad kan bara biträda en beteckning eller lista i valet till en viss nivå eller i en viss valkrets.

Beslut om vilka listor som får deltaga eller inte får deltaga i valet skall offentliggöras av valnämnden senast en månad före valet. Beslutet kan inte överklagas.

Valen skall i likhet med de allmänna valen genomföras som val mel— lan listor. Varje lista måste ha en beteckning. Det skall dock inte krävas att det bakom listan står en etablerad förening, utan vilken beteckning som helst kan registeras under förutsättning att den inte förorsakar missförstånd eller kan förväxlas. Endast de listor som inlämnats för regi— strering och godkänts av valnämnden får deltaga i valet. Det betyder också att all nominering av kandidater till valet upphör efter nämndens beslut om vilka listor som får deltaga. Samtliga beteckningar som ställer upp i valet har rätt att få valsedlar upptryckta och utsända till samtliga röstberättigade. Det är därför rimligt att försäkra sig om att avsikten med valdeltagandet är seriöst vilket motiverar att varje lista som ställer upp kan redovisa ett visst stöd bland de röstberättigade. Är det fråga om direktval och listan avser val till exempelvis en institutionsstyrelse eller fakultetsnämnd avser kravet på lägsta antal röstberättigade studenterna inom institutionen eller fakultetsnämndens område. Är det fråga om studentförsamling och valkretsindelning tillämpas gäller kravet val- kretsen. Efter att valnämnden beslutat om vilka listor som får delta eller inte får delta i valet skall beslutet inte gå att överklaga. Det är viktigt att nämndens offentliggörande av vilka listor som får delta i valet klart an— ges och att det därefter löper en viss tid för att klaga på nämndens beslut innan listorna definitivt fastställs. Valnämndens beslut i detta avseende skall inte kunna överklagas.

9 5 Varje lista som avser att deltaga i valen skall i rangordning uppställa minst det dubbla antalet kandidater som valet gäller. Listan skall biträdas av en förklaring där varje kandidat på listan skriftligt godkänt att dennes namn är uppsatt på listan. Ingen får kandidera på mer än en lista till den nivå el- ler i den valkrets som valet gäller.

Invändningar mot kandidatnomineringen riktas till valnämnden. Val- nämndens beslut kan inte överklagas.

SOU 1994: 47 Bilaga 3

En lista kan rikta sig till olika nivåer inom högskolan eller, om det är fråga om val till en studentförsamling, till olika valkretsar (se 5 19). Ett kandidatnamn kan bara förekomma på en lista i val till en viss nivå. Det innebär att en person bara kan kandidera på en lista på institutions- nivån, fakultetsnivån eller styrelsenivän. Däremot kan samma person kandidera på listor som riktar sig till olika nivåer. Detsamma gäller val till studentförsamlingen. En person kan bara kandidera som ombud till församlingen i en valkrets. Kandidaterna skall ställas upp i rangordning och varje lista skall ha det dubbla antalet kandidater som valet gäller, för att listan själv skall klara att fylla på med suppleanter. Det är viktigt att de kandidater som förs upp på olika listor har godkänt att de an- mälts. Efter att valnämnden slagit fast vilka listor som skall deltaga i val- en upphör all kandidatnominering. Det betyder att valsedlar som inte godkänts av valnämnden är ogiltiga.

10 å Högskolan har ansvaret för att röstlängd upprättas. Samtliga röstberättiga- de i studentvalet skall vara upptagna i röstlängden. Röstberättigade är: I . Alla studenter som är antagna till utbildning vid högskolan och bedriv- er utbildning. Det skall framgå av studieregistret (SFS I993:1 153) vilka studenter som är antagna och bedriver utbildning vid högskolan.

2. Student som efter tillstånd av högskolans styrelse gör tillfälligt uppehåll i studierna för att arbeta studentförening eller nation

3. Student som efter tillstånd av högskolan gör tillfälligt uppehåll för stu- dier utomlands

4. Student som är antagen till och bedriver forskarutbildning

5. Assistenter, amanuenser och kliniska assistenter. Student som parallellt med studierna innehar tjänst som lärare vid hög- skolan och som har rösträtt både som lärare och student väljer själv var rösträtten skall användas. Samtliga röstberättigade är också valbara i studentvalen. Rösträtten kan bara utnyttjas i val vid den högskola där studenten är an- tagen och bedriver sina studier, dvs. i den högskola i vars studieregister studenten är upptagen. Rösträtten kan bara utnyttjas till de organ eller i den valkrets inom högskolan inom vilka den röstberättigade bedriver sin utbildning.

Doktorander med doktorandtjänst röstar som student. Den student som innehar exempelvis timarvoderad lärartjänst och som enligt hög- skolans egna föreskrifter kan rösta som lärare bestämmer själv var röst- rätten skall användas. Om studenten inte fattar beslut var rösträtten skall utnyttjas beslutar valnämnden. Ett sådant beslut går inte att över- klaga. Det förhållandet att rösträtten bara kan utnyttjas vid den högskola där man är inskriven och bedriver sina studier innebär att studenter vid högskolor utan egen fakultetsorganisation och som ingår i en fakultets- organisation vid ett universitet eller annan högskola inte har rösträtten till fakultetsnämnden vid detta universitet eller denna högskola. Rösträt-

SOU 1994: 47 Bilaga 3

ten kan bara utnyttjas inom område i vilket studenten bedriver sin ut- bildning. Det betyder att i ett direktval har alla studenter rösträtt när det gäller representanter i högskolans styrelse, disciplinnämnd m.m. om det bara finns ett sådant organ för hela högskolan, medan rösträtt till fakul- tetsnämnd eller en institutionsstyrelse endast tillkommer de studenter som har sin utbildning inom fakultetsområdet respektive institutionen. Är det fråga om val av ombud till en studentförsamling och högskolan är indelad i valkretsar (se 5 19) har man rösträtt inom den valkrets som valnämnden/högskolan beslutar.

11 & Röstlängden skall finnas tillgänglig för kontroll av studenterna under en period av minst två veckor. Röstlängden skall uppta namn och adress för varje röstberättigad i studentvalen samt ange i vilka val eller i vilken val— krets rösträtten gäller. Ändringar i röstlängden beslutas av valnämnden. En vecka efter att röstlängden dragits in beslutar valnämnden om röstlängden. Endast de som då är upptagna i röstlängden har rösträtt vid de kommande valen. Valnämndens beslut kan inte överklagas.

Röstlängden är ett centralt dokument i valen. Om direktval tillämpas och valet gäller organ på olika nivåer inom högskolan skall det anges i röstlängden till vilken institution, fakultetsnämnd etc. rösträtten får an— vändas. Det är viktigt att röstlängden snabbt kan fastställas. Försenas röstlängden försenas valet. Därför kan det inte accepteras att röstlängden kan göras till föremål för överklaganden.

12 & Röstningen i valen är hemlig och skriftlig. Valen skall genomföras med poströstning. Valnämnden svarar för att det finns valsedlar och valkuvert. Senast två kalenderveckor innan sista dagen för poströstningen skall samt- liga röstberättigade ha erhållit valsedlar, valkuvert och anvisningar om tid- er och förfarandet vid röstningen.

Valen genomförs med poströstning. Röstning i vallokal behöver inte förekomma. Ambitionen att nå så högt valdeltagande som möjligt talar för poströstning. Om röstning tillåts både på posten och i vallokal med— för det ökad administration och komplicerar rösträkningen. Endast val— sedlar som valnämnden godkänt kan användas i valet. Andra valsedlar förklaras ogiltiga.

13 5 Varje valsedel skall innehålla en av valnämnden godkänd beteckning, en i rangordning uppställd kandidatlista samt uppgift om vilket organ i hög- skolan valsedeln avser. Dessutom skall på valsedeln framgå att den röstan-

SOU 1994: 47 Bilaga 3

de har möjlighet att lämna sin röst antingen på valsedeln i sin helhet eller som personröst på en viss kandidat.

Valen skall genomföras som listval med möjlighet till frivilligt person- val. Invid varje kandidat på valsedeln skall finnas ett utrymme att göra en markering för den kandidat som den röstande vill stödja. Om en kandidat på listan inte är markerad tillfaller rösten listan.

14 5 Om det till ett organ inom högskolan uppställts en lista och det inte finns några konkurrerande listor behöver val inte genomföras. Kandidaterna är då invalda i den ordning de är upptagna på listan.

Om det exempelvis till en institutionsstyrelse bara finns en lista an— mäld finns det ingen anledning att genomföra valen. Eftersom kandidat- erna på listan är rangordnade besätter de mandaten i den ordning de är uppsatta på listan. Detsamma gäller vid val till en studentförsamling. Är det bara en lista i en valkrets behöver val inte genomföras. Kandidaterna kommer in i den ordning de är uppsatta på listan.

15 & Valnämnden beslutar om en valsedel är giltig. En valsedel är ogiltig:

- om den inte är godkänd av valnämnden — om den är försedd med kännetecken som uppenbarligen satts dit med avsikt.

Om det är oklart vilken kandidat som den röstberättigade stödjer, exem- pelvis genom markering av två namn, tillfaller rösten listan. Har röst avgiv- its på både lista och person skall rösten betraktas som personröst.

Valnämnden skall spara samtliga valsedlar, giltiga och ogiltiga, till dess att tiden för valets överklagande löpt ut.

Endast de valsedlar med kandidatuppställning som godkänts av val- nämnd kan förekomma i valen. Alla andra valsedlar är ogiltiga.

16 & Valen genomförs som proportionella val mellan listor. Vid direktval till högskolans olika organ fördelas mandaten mellan olika listor proportio- nellt på grundval av valresultatet. Listans valresultat är summan av de röst- er som tilldelats listan eller en person på listan. Det röstetal som tillfallit listan delas med I, 2, 3, 4 osv. tills varje listas röstetal är delat så många gånger som det antal mandat som kan tänkas tillfalla listan. Mandaten till- delas, ett efter ett annat, den lista som efter varje delning uppvisar det hög- sta kvottalet eller jämförelsetalet. Vid lika jämförelsetal avgör lotten.

SOU 1994: 47 Bilaga 3

Mandatfördelningen sker mellan listor enligt den s.k. heltalsmetoden. Vid direktval sker fördelningen av platserna i ett visst organ mellan list- or som deltagit i valet till detta organ. När valen gäller ombud till en studentförsamling och högskolan är indelad i valkretsar sker mandatför- delningen i varje valkrets. Utjämningsmandat förekommer inte.

17 5 Fördelning av mandaten mellan kandidaterna på en lista bestäms av listans rangordning av kandidaterna.

Den som står först på listan tilldelas det första mandatet, nummer två det andra mandatet osv. tills de mandat som tillfallit listan är fördelade. Kan- didater som ej tilldelats mandat går in som suppleanter i den ordning de är upptagna på listan. En kandidat vars personliga röstetal motsvarar minst fem (5) procent av listans röstetal, summa Iiströster och personröster, erhål- ler ett personligt röstetal. Samtliga kandidater med personligt röstetal skall först tilldelas mandat, ett efter ett annat, i förhållande till det personliga röstetalets storlek. Den med högst personligt röstetal tar det första mandat- et, den med näst störst det andra osv. Vid lika röstetal avgör lotten.

Återstår mandat att fördela efter det att samtliga kandidater med person- ligt röstetal erhållit mandat fördelas återstoden av mandaten efter den ord- ning kandidaterna är upptagna på listan.

Principen innebär att alla kandidater på en lista som har fått minst fem procent av listans totala röstetal erhåller ett personligt röstetal. Samtliga kandidater med personligt röstetal bildar en egen första rang- ordning vid mandatfördelningen. Endast om listan har tilldelats fler mandat än antalet kandidater på listan som erhållit personliga röstetal övergår mandatfördelningen till listans rangordning. Principen är den- samma vid fördelning av suppleantplatser.

18 5 Valnämnden ansvarar för att valets sammanräkning och publicering av val- resultatet. Samtliga kandidater som erhållit en plats i ett högskoleorgan el- ler i studentförsamlingen skall ges besked om detta. Alla handlingar som berör valet, valsedlar, protokoll m.m. skall valnämnden förvara till dess tidsfristen för att överklaga valet har gått ut.

19 & Beslutar högskolans styrelse om val till studentförsamling skall styrelsen be- sluta om församlingens storlek. Antalet ombud skall anpassas efter antalet röstberättigade vid högskolan, men skall aldrig överstiga ett hundra.

Studentförsamlingens maximala storlek bör något överstiga antalet ombud i de största studentkårernas fullmäktige eftersom endast en stu- dentförsamling skall inrättas per högskola.

Bilaga 3

20 & Omedelbart efter att valresultatet är offentliggjort kallas de nyvalda om- buden till ett första möte i studentförsamlingen av högskolans styrelse. Vid detta möte utser studentförsamlingen inom sig en ordföranden och tillsätter en eller flera valberedningar. Beslut tas om nästa möte för val av student- företrädare i högskolan. Rösträtt i studentförsamlingen tillkommer samtliga valda ombud eller, vid förfall för ordinarie ombud, ersättare. Beslut sker genom omröstning. Vid lika röstetal avgör lotten. Val förrättas om så be- gärs med slutna valsedlar.

21 & Studentförsamlingen får besluta att val av studentföreträdare i visst eller vissa organ skall förrättas av viss grupp av ombud.

22 & Studentförsamling beslutar om tid för sammanträde och arbetsordning. Församlingen kan också sammanträda på initiativ av högskolans styrelse. Över församlingens möten skall föras protokoll som anger de studentrepre- sentanter församlingen utsett, övriga beslut samt närvarande ombud. För- samlingens sammanträden är offentliga. Församlingens beslut kan inte överklagas.

Högskolans styrelse skall lämna församlingen det biträde den behöver.

23 5 Beslut av högskolans styrelse i frågor rörande studentvalen kan överklagas hos Överklagandenämnden för högskolan. Överklagandet skall ha inkom- mit till nämnden inom två veckor efter att valresultatet offentliggjorts av valnämnden vid högskolan eller av högskolans styrelse och vara gjort av minst 1 procent eller av minst 50 personer av de röstberättigade i student- valen vid högskolan. Beslut av nämnden får inte överklagas.

Föreningsmodellen

Utgångspunkten är att i 2 5 ovan anges att högskolan beslutar om stu- dentrepresentanterna skall utses i allmänna direkta val, av en student— församling eller av en förening av studenter.

Förslag till författning om hur studentrepresentanter utses i högskolan - föreningsmodellen

1 5 .

Högskolans styrelse kan efter ansökan från en förening av studenter vid högskolan besluta att föreningen skall utse studenternas företrädare i hög- skolans samtliga beslutsorgan med studentrepresentation.

SOU 1994: 47 Bilaga 3

Vad som i denna författning sägs om förening gäller också för samverk- ande föreningar.

2 5 Till en ansökan som avses i I 5 skall föreningen foga sina stadgar och de övriga handlingar som sammanslutningen åberopar i ärendet.

3 5 För beslut enligt 1 6 skall styrelsen pröva att föreningens stadgar uppfyller grundläggande demokratiska krav, att föreningen kan anses representativ för samtliga studenter vid högskolan samt att den har utbildningsbevakning som ett av sina ändamål.

Kravet på representativitet kan inte anses uppfyllt om föreningen inte har som medlemmar minst 70 procent av de studenter vid högskolan som skul- le ha varit röstberättigade om val hade genomförts.

Kravet på demokratisk uppbyggnad får bestämmas utifrån föreningens stadgar och föreningens allmänna uppträdande inom högskolan. Är det tveksamt om föreningen uppfyller de krav som normalt ställs på demo- kratisk uppbyggnad, arbetsmetoder m.m. inom folkrörelseföreningar bör ansökan inte tillstyrkas. Är föreningen inte nöjd med beslutet får frågan prövas i högre instans. Representativitetskravet är absolut. För- eningens ansökan skall därför innehålla uppgifter som klargör om krav— et är uppfyllt eller inte. I tveksamma fall bör en samkörning företas mellan högskolans studieregister och föreningens medlemsregiSter. I det fall flera föreningar i samverkan ansöker om att få utse studentföreträd- arna i högskolan skall det av ansökan klart framgå att medlemmarna bara är räknade en gång, dvs. de medlemstal som åberopas skall vara nettoräknade.

4 5 Beslut enligt 1 5 får lämnas för tid av högst tre år.

Det är rimligt att om en förening får utse samtliga representanter i högskolans beslutsorgan att den rätten inte bara omfattar ett år. Den prövning som sker av föreningen är ganska omfattande. Endast om det är uppenbart att föreningen inte längre uppfyller de krav som ställts från styrelsen bör en ändring komma tillstånd tidigare.

SOU 1994: 47 Bilaga 3

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

OXUIJ—b) N

coq

10.

11.

12.

.,

13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.

20. 21.

. Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Fi. . Kommunerna. Landstingen och Europa + Bilagedel. C. . Mäns föreställningar om kvinnor och Chefskap. S. . Vapenlagen och EG. Ju. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. . Sverige och Europa. En samhällsekonomisk

konsekvensanalys. Fi.

. EU, EES och miljön. M. . Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli. respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. UD. . Fömyelse och kontinuitet — om konst och kultur i framtiden. Ku.

Anslutning till EU —'Förslag till övergripande lagstiftning. UD. Om kriget kommit... Förberedelser for mottagande av militärt bistånd 1949-1969 — Bilagedel. SB. Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. UD. JIK—metoden. m.m. Fi. Konsumentpolitik i en ny tid. C. På väg. K. Skoterköming påjordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. Nl. Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del I och 11. Ju.

Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. C. Rena roller i biståndet - styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndstörvaltning. UD. Reformerat pensionssystem. S.

Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. S.

. Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. S. . Förvalta bostäder. Ju. . Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. S. . Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. S. . Att förebygga alkoholproblem. S. , Vård av alkoholmissbrukare. S. . Kvinnor och alkohol. S.

. Barn — Föräldrar — Alkohol. S.

. Vallagen. Ju. . Vissa mervärdeskattefrågor lll — Kultur m.m. Fi. . Mycket Under Samma Tak. C. . Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. Ku. . Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. Ku.

Lu U|

40. . Ledighetslagstiftningen — en översyn. A. 42. 43. 44. 45. 46.

47.

. Vår andes stämma — och andras.

Kulturpolitik och intemationalisering. Ku.

6. Miljö och fysisk planering. M. . Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 1900-talet i Sverige. UD.

. Kvinnor, barn och arbete i Sverige l850-I993. UD. . Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. S. Långsiktig strålskyddstbrskning. M.

Staten och trossamfunden. C. Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse för den privata tjänstesektorn. Fi. Folkbokföringsuppgittema i samhället. Fi. Grunden för livslångt lärande. U. Sambandet mellan samhällsekonomi. transfereringar och socialbidrag. S. Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. U.

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. [l ]]

Justitiedepartementet

Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del 1 och 11. Ju. [17] Förvalta bostäder. [23] Vallagen. [30]

Utrikesdepa rtementet

Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. [10] Suveränitet och demokrati

+ bilagedel med expertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet -— styming och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. [19] Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 1900-talet iSverige. [37] Kvinnor. barn och arbete i Sverige 1850-1993. [38]

Socialdepartementet

Mäns föreställningar om kvinnor och chefsskap. [3] Reforrnerat pensionssystem. [20] Refonnerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individcffekter. [21] Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22]

Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27]

Kvinnor och alkohol. [28]

Barn — Föräldrar — Alkohol. [29]

Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag. [46]

Kommunikationsdepartementet Pa x äg. [15]

Finansdepa rtementet

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden, m.m. [13]

Vissa mervärdeskattefrågor lll — Kultur m.m. [31] Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse

för den privata tjänstesektorn. [43] Folkbokföringsuppgiftema i samhället. [44]

Utbildningsdepartementet

Gmnden för livslångt lärande. [45] Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. [47]

Kulturdepartementet

Fömyelse och kontinuitet — om konst och kultur i framtiden. [9]

Vandelns betydelse i medborgarskapsarenden. m.m. [33] Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] Vår andes stämma — och andras. Kulturpolitik och intemationalisering. [35]

Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstifmingen — en översyn [41]

Civildepartementet

Kommunerna. Landstingen och Europa.

+ Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [14] Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. [18] Mycket Under Samma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]

Skoterköming påjordbruks— och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40]

| ||. |. |_- T" '?W' Allen-fum' m—W'Wåå'u- HUF-t' "1']H_

_ |, , ""| , T.]-,-.| | | '..”1” ,,]t- ". '.; 111 |',1_|| ltt' inmlw'f'lfilihi'l] |;1']1]L'|U|1||||.r,'|l1,_],125151-111155-

”,,,, u]]].n' ' ”,,,, ' ,,,-, 111.111" 1|114 |. ]""'1,g%fljm]13v , dlmwmqqqtanuhi'm'1|-'.]"]']'I.i'1ll1rll '|"_,I'_"" | "" ' . - - | | m'— att era »|— ". '-'|

|||] l

..|.|.. .... :'- '

1 |_'||JJ_1TI|1TJL,11 "ll—[ "”] "' 1.1: " "I" 1" *II'1'I ”* I ' ;.1'1'? |r]nw|anr|"4;l—|'.w' "" "I |. i' .' ],..--..|..rt»i.|;,1---'|u—|:.>i|" . tt' |'|'-11f1-:C] ]1111RHL'111513- 51151" "" ”"” _..r. |...,,.....|.. -..':: - -: "..l - H'. Lyn-nl; :"11- e:?” "11'1 '1'"' FI,], ]- tål-11511”; .,WIÄWA "1],1,u|'-]I ,._-|,,*,,| '. ,.

.|]I ., ,'i'. uimamalqmwwni1ihlgp| -'t|- |,I"l|1|1 anslag.—511159 i'w ') |.I '.'111 ]-||=||l_g|n 11.11

£m1]diilili]'|11jitilll_'nr'r.1|",""| ”[i: .:'ln,|rn||_|,||| kommun |_-|"'. '#'-"|. _.

',".iist], 'ta], gwm.|w]1iv "' * mr '

.||| Fair.,— main-.nu. . 113,71 _1'1'. .. Fi:-fu ] ”'qlq', ' nr.]llr- ”.*?-1! "_ ]. '|'."'J.' i'ltl' L']|"u.',':'lti"'1'1'?i*| ”[i,dll'r' " ||'.." Mm: rä rt _l.|]gl1:-. Hyr-Tn .|- - '1'11' "fil,, ' - ”Walle,. "','l| ,,,r|||'||'15' '.l'|' ' .r " ]prt'ua'tigfn]: ]]], |. 1||J]J".*tltllllcltf't'i | ' th'll ?— ]F'Il'tlll-Ilf "_| "111 * Hunt-uma _ gu'ieuii'ti "” ["| & ]- , ' ] 1||.||t|uvh-r|11 hugg—l ; M1=]ull|i'l]"£.[ | j]$w,l| " , '].|'. , '”'I J.,-]" _, .]. ;] ,äämauiln 1 ]Wh'hl i'll'l'l'1' _]3, |" ., , . 1]—]][]4ngll ,, ,,

||.11...| |-'.;||..='; "-]1,','1.T",, [111111||]]19-h,l"u.r| H], ..'.'1. . _ ||||=]L-t||"i||||1titr,||i||"i;Hå?)|||—|].J,_l,g11£il'.'

.] "]].”U] ',.uti'll u]u|p]|.|U|Q'| |,|'|| 1.1! i"?! * '.|l då]'uf_|]iu]a.dlt|]1hgvull där? lift—';]: låg,] wir 'i' MGM-u |-.'1'J|h]|'

f," ."i.."'| . .,

3)?.|t1.|t|31'|h£]6£lmal;] QWN'WOU +|| , , m'a 31111. !” —>é=n|rt_|,i'g1||tr':-]_tinit vinn t granarna ?,]L'. [Nr—331.315 ,,', ' [W 11211" ':'II i!” . -» ' -' ' ' Wm.-111115 ' '

I , ' ,l' . '#. . 'i': .' '," ,',., .'| ' ,,,_'"' Inlåilfmwm gang.-'. Nänänä,] i'll—ih]: ,.. '='] , ,. I. .| ||, | ,.,';'.. ,!' '] T " "

|| [|| Inll "'-| . -'.”. "I-_| ||' .