Jordbruk och konkurrens

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Oct.

MW

m Statens offentliga utredningar WW 1995:117 w Jordbruksdepartementet

Jordbruk och

konkurrens

- jordbrukets ställning i svensk

och europeisk konkurrensrätt

Betänkande

av Utredningen om konkurrensreglernas

tillämpning jordbruksområdet i ett EU-perspektiv Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

ISBN 91-38-20087-2 NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1995 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Den 23 juni 1994 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, att tillkalla särskild utredare med uppgift en

att utreda frågan konkurrensreglemas tillämpning på jordbruks-

om området i ett EU-perspektiv. Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Jordbruksdepartementet departementsrådet Anders Lundin särskild utredare fr.o.m. som den 1 september 1994. Till sakkunniga förordnades den 4 oktober 1994 professor Erik Nerep och professor Jerker Nilsson. På begäran entledigades Erik Nerep egen den 21 augusti 1995 och ersattes med docenten Nils Wahl. Till experter förordnades den 4 oktober 1994 departementssekreterare Bengt Borgström, byråchef Jan Eliasson, departementssekreterare Yngve Engström, departementsråd Gunnar Holmgren, departementssekreterare Tomas Lindman, byråchef Anders Mallmén och utredningssekreterare Jan-Erik Nyberg. Departemensrådet Gunnar Holmgren entledigades den 12 januari 1995 och i hans ställe förordnades departementssekreterare Ann Lemne. Departementssekreterare Ann Lemne entledigades på egen begäran fr.o.m. den 17 1995. mars Till sekreterare förordnades föredragande Maria Bernhardsson den 31 oktober 1994 och hovrättsassessor Matz Mårtensson den 31 mars 1995. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Jordbruk och konkurrens -jordbrukets ställning i svensk och europeisk konkurrensrätt.

Särskilda yttranden har avgivits Jerker Nilsson och Anders Mallmén. av

Stockholm i oktober 1995

Anders Lundin

Maria Bernhardsson

Matz Mårtensson

Innehåll

Uppdraget 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Direktiven 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Betänkandets disposition 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genomförandet 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Problembeskrivning 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konkurrensens och kooperationens roll i samhällsekonomin

marknadsstruktur och marknadens funktionssätt - — teori och empiri 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Konkurrensens roll i samhällsekonomin 24 . . . . . . . . . . . . 3.2 Kooperationens roll i en marknadsekonomi 29 . . . . . . . . . . 3.2.1 Skäl för bildandet kooperativa organisationer 30 av . . . . . . 3.3 Kooperation för att undvika marknadsmakt 32 . . . . . . . . . . 3.3.1 Monopsoni på råvarumarknaden 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Monopol på insatsvarumarknaden 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kooperation i syfte att reducera transaktionskostnader 36 . . 3.5 Kooperation för att utöva marknadsmakt 40 . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Analysmetod 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Kooperativa företag och möjligheterna att utöva

marknadsmakt 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Effekter av begränsningar den fria rörligheten 47 av . . . . . . 3.7 Empiriska studier översikt 49 - en . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Transaktionskostnader 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Importkonkurrensen vid EU-medlemskap 51 . . . . . . . . . . . 3.7.3 Samband mellan koncentration, inträdeshinder och

konkurrens 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.4 Effektivitetsförluster vid monopolistiskt beteende 54 . . . . . . 3.7.5 Kostnadsineffektivitet i monopolfallet 54 . . . . . . . . . . . . . . 3.7.6 Ekonomisk effektivitet och kooperativa företag 55 . . . . . . .

3.8¶Sammanfattning 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.1 Vad säger den ekonomiska teorin samarbete 57 om . . . . . . 3.8.2 Vad säger empirin om samarbete 58 . . . . . . . . . . . . . . . .

Jordbrukspolitiken i EU och i Sverige 61 . . . . . . . . . . . . .

4.1¶EG:s jordbrukspolitik 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken 61 . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 EG:s jordbrukspolitiska reform år 1992 65 . . . . . . . . . . . . .

4.2¶Den svenska jordbrukspolitiken 66

. . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 1990-års jordbrukspolitiska beslut 66 . . . . . . . . . . . . .

4.2.2¶Anpassning till EG:s jordbrukspolitik 67

. . . . . . . . . . .

EG:s konkurrenslagstiftning 71

. . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1¶Inledning 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Artiklarna 85 och 86 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3¶Konkurrensreglemas tillämpning på jordbruksornrådet 73

5.3.1 Allmänt 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3.2¶EG:s marknadsordningar 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4¶Förordning 2662 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Undantag för samarbete som utgör en integrerad

del nationell marknadsordning 80

av en . . . . . . . . . . . 5.4.2 Undantag för samarbete är nödvändigt för att som uppnå målen i art. 39 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Förfaranden omfattas marknadsordning 82 som av en . . 5.4.4 Förfaranden utanför marknadsordningarna 85 . . . . . . . . 5.4.5 Effekter av art. 2 andra meningen rådsförordning

2662 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.6 Materiellt innehåll i art. 2 andra meningen

rådsförordning 2662 94

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.7 Slutsatser rörande undantagen i rådsförordning 2662 96

Svensk konkurrenslagstiftning och gränsdragnin

mot EG-rätten 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1¶Den svenska konkurrenslagstiftningen 97

. . . . . . . . . . 6.1.1 Allmänt 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.2¶Den tidigare lagstiftningen 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.3¶Nu gällande konkurrenslag 98

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gränsdragningen mellan svensk rätt och EG-rätt 107 . . 6.2.1 Nationella och konkurrensregler 107 gemensamma . . . . 6.2.2 CAP:s marknadsreglering och den svenska

konkurrenslagen 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Branschstruktur och konkurrenslagstiftning inom jordbrukssektorn i Danmark ll7

. . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Allmänt 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Branschstrukturer 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.1¶Mejerisektom 118

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Köttsektom 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.3¶Spannrnålssektom 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3¶Konkurrenslagstiftningen i Danmark 124

. . . . . . . . . . . 7.3.1 Materiella bestämmelser 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.2¶Förslag till konkurrenslag 126

ny . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Samarbete inom jordbrukssektorn 127 . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Praxis 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Branschstruktur och inom

konkurrenslagstiftning

jordbrukssektorn i Frankrike 141

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Allmänt 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Branschstrukturer 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1¶Mejerisektom 144

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Köttsektom 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.3¶Spamimålssektorn 150

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3¶Konkurrenslagstiftningen i Frankrike 152

. . . . . . . . . . 8.3.1 Grundlinjer i den franska konkurrensrätten 152 . . . . . . 8.3.2 Materiella bestämmelser 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.3 Kompetensfördelning mellan Ministre de

chargé

lEc0n0mie och Conseil de 160 concurrence . . . . . . 8.3.4 Samarbete inom jordbrukssektom 161 . . . . . . . . . . . . 8.3.5 Praxis 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Branschstruktur och konkurrenslagstiftning inom

jordbrukssektom i Nederländerna 169 . . . . . . . . . . . . . 9.1 Allmänt 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Branschstrukturer 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.1¶Mejerisektom 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Köttsektom 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.3¶Spannmålssektom 176

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.4 Import och export 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.5¶Spanmålsodlare 177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3¶Konkurrenslagstiftningen i Nederländerna 177

. . . . . . . 9.3.1 Grundlinjer i den nederländska konkurrensrätten 177 . . 9.3.2 Materiella bestämmelser 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.3 Formella bestämmelser 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.4 Förbudet mot horisontella priskarteller 179 . . . . . . . . . 9.3.5 Förbudet mot marknadsuppdelning 182 . . . . . . . . . . . .

9.3.6¶Ny konkurrenslag 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.7¶Associationsrättsliga bestämmelser om kooperativa företag 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.8 Samarbete inom jordbrukssektom 184 . . . . . . . . . . . . 9.3.9 Praxis 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Branschstruktur och konkurrenslagstiftning inom

jordbrukssektom i Tyskland 189

. . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Allmänt 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Branschstrukturer 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.1¶Mejerisektom 190

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Köttsektom 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.3¶Spannmâlssektorn 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3¶Konkurrenslagstiftningen i Tyskland 197

. . . . . . . . . . 10.3.1 Grundlinjer i den tyska konkurrensrätten 197 . . . . . . . . 10.3.2 Materiella bestämmelser 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.3 Möjligheter till undantag från GWB 204 . . . . . . . . . . . 10.3.4 Jordbruket och Marknadsstrukturlagen 208 . . . . . . . . . 10.3.5 Samarbete inom jordbrukssektorn 209 . . . . . . . . . . . .

10.3.6¶Förslag till ändringar jordbruksundantagen 210

av . . . . 10.3.7 Praxis 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Jämförelse mellan nationella konkurrensregler på

jordbruksområdet 213

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Allmänt 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Strukturen i några livsmedelsbranscher i jämförda

länder 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.1 Sverige 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.2 Danmark 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.3 Frankrike 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.4 Nederländerna 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.5 Tyskland 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.6 Slutsatser 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Samverkan inom primärföreningar och federativ

samverkan 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.1 Sverige 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.2 Övriga undersökta länder 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.3 Slutsatser 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Medlemmars fria rörlighet 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4.1 Exklusivitetsklausuler och leveranskontrakt 226 . . . . . . 11.4.2 In- och utträde lantbrukskooperativa företag 229 ur . . . 11.4.3 Slutsatser 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Prissamverkan 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5.1 Sverige 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5.2 Övriga länder 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5.3 Slutsatser 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6 Allmänna slutsatser 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Konkurrensförhâllanden i den svenska livsmedels-

sektorn 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Allmänt den svenska livsmedelssektom 241 om . . . . . 12. l Den svenska livsmedelssektom 241 . . . . . . . . . . . . . .

12.1.2¶Lantbrukskooperationen 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1.3 Lantbrukarnas riksförbund 242 . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Köttbranschen 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.1 Produkter och marknad 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.2 Utrikeshandel 244 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.3 Marknadens aktörer 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.4 Konkurrensförhållanden 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.5 Andelar av produktionen 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2.6¶Etablerings- och importhinder 256

. . . . . . . . . . . . . . . 12.2.7 Samarbetet inom Scangruppen 257 . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.8 EG:s reglering 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.9 Sammanfattning konkurrensförhållanden 261 - . . . . . .

12.3¶Mejeribranschen 262

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.1 Produkter och marknad 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.2 Marknadens aktörer 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.3¶Etablerings och importhinder 267

. . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.4 Samarbete inom mejeriorganisationen 268 . . . . . . . . . . 12.3.5 EG:s reglering 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.6 Sammanfattning konkurrensförhâllanden 273 — . . . . . . 12.4 Sockermarknaden 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.1 Produkter och marknader 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.2 Utrikeshandel 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.3 Marknadens aktörer 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.4 Konkurrens- och marknadsförhållanden 277 . . . . . . . .

12.4.5¶EG:s sockerreglering samt EG:s bedömning den

av

svenska sockerrnarknaden 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Sammanfattande slutsatser 280 . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Slutsatser 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Allmänt 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.2¶Speciella frågeställningar 284

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3 Slutsatser den legala analysen 285 av . . . . . . . . . . . . . l3.3.l Förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik och EG:s

konkurrenspolitik

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.2 Gränsdragning mellan EG-rätt och svensk

konkurrensrätt 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.3 Konkurrensregler och marknadsstruktur en jäm- förelse mellan Sverige och några medlemsländer 289 . . 13.4 Konkurrensförhållanden i den svenska livsmedels-

sektorn 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.5¶Ställningstagande till lämpligheten att ändra

av

18 § i den svenska konkurrenslagen 291 . . . . . . . . . . . l3.5.1 att ändra legalundantaget för sam-

Lämpligheten av arbete inom primärföreningar 292

. . . . . . . . . . . . . . . l3.5.2 Lämpligheten att låta samarbete mellan primärav

föreningar ingå i legalundantaget 293

. . . . . . . . . . . . . 13.5.3 Lämpligheten kravet på medlemmens fria rörlighet av för 294

legalundantaget

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.5.4 Lämpligheten att undanta prissamverkan i legal-

av 296

undantaget

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avslutande 297

13.6 synpunkter

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteraturlista 299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda 307

yttranden

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

l Direktiv 1994:59 och 1994:142 343

Bilaga

. . . . . . . . . . . . 2 Nils Wahl: Rättsutlåtande rörande EG-rättens

Bilaga inverkan på den svenska konkurrenslagens

inom jordbruksomrâdet 353 tillämplighet

. . . . . . . . . 3 Richard Sexton: Analysis and Evaluation of

Bilaga

Competition Policies Affecting Agricultural

Cooperatives

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Olof Bolin: Vad kan spelteorin lära oss om

kooperativ

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Stefan Fölster: Betydelsen koncentration och

Bilaga av

inträdeshinder for konkurrensen inom livsmedels-

sektorn. 445 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1¶Uppdraget

1 1 Direktiven

.

I utredningens direktiv Dir. 1994:59, bil. 1 framhålls att utredaren skall analysera om de svenska konkurrensreglema restriktioner för ger

jordbruks- och trädgårdsnäringen i ett EU-perspektiv. Om utredaren

mot bakgrund den gjorda översynen finner anledning utifrån jordbruksav politiska behov, kan han lämna förslag till förändringar i det svenska regelsystemet. Utredningen skall enligt direktiven analysera förhållandet mellan

EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkur-

rensreglema. Av direktivet framgår att utredaren bör

belysa vilken typ av samarbete EG:s jordbruks- - som gemensamma politik och EG:s konkurrensregler medger nationellt och där det föreligger samhandel,

redovisa vilka konkurrensregler gäller nationellt hos EU:s med- — som lemsstater på jordbruksområdet,

särskilt beakta vilka eventuella konsekvenser EG:s - gemensamma

jordbrukspolitik har haft och har för utformningen och tillämpningen

av EG:s och de enskilda EU-ländemas konkurrensregler,

belysa förhållandet mellan EG:s konkurrensregler, de marknads- ordningar ligger till grund för EG:s jordbrukssom gemensamma politik och de svenska konkurrensreglemas tillämpning på jordbruksoch trädgårdsområdet vid ett EU-medlemsskap.

Det framgår vidare direktiven att utredaren bör belysa vilken av samverkan förekommer i medlemsländerna konkurrenssituationen som samt på berörda marknader. I tilläggsdirektiv Dir. 1994: 142, bil. 1 att utredaren vid fullanges görandet av sitt uppdrag skall beakta konsumenternas intresse av att upprätthålla en väl fungerade konkurrens på den svenska livsmedels-

marknaden. I stället för det producentperspektiv som avspeglas i de ursprungliga direktiven till utredningen, bör utredaren som utgångspunkt ha vikten effektiv konkurrenslagstiftning upprätthålls också av att en inom för EU-medlemskapet. Utredaren bör i detta sammanhang ramen ägna särskild uppmärksamhet konkurrenssituationen mejeri-, slaktoch sockermarknaderna i Sverige. Enligt tilläggsdirektivet bör utredaren koncentrera sig på att skingra den osäkerhet råder rörande förhållandena på EU-marknaden när som det gäller olika former samarbete och regler gäller. Av särskilt av som intresse är därvid att kartläggning görs av vilka samarbetsformer som en tillåts inom EU till följd jordbruksregleringen och förordningen av EEG 2662 och hur dessa regler påverkar tillämpningen av den nr svenska konkurrenslagen.

1.2¶Betänkandets disposition

Utredningen gör i kap. 2 problembeskrivning. EU-medlemskapet ger en förutsättningar och spelregler påverkar konkurrensförutsättnya som ningarna för jordbruket och livsmedelsindustrin. Huvudfrågoma för utredningen och i vilken utsträckning detta bör föranleda ändringär om i den nuvarande konkurrenslagstiftningen. ar I kap. 3 redovisas konkurrensens och kooperationens roll i samhällsekonomin. Vidare presenteras några ekonomiska modeller, som syftar till att identifiera de förutsättningar skall gälla för att en kooperativ som organisations verksamhet från samhällets synpunkt skall betraktas som önskvärd icke önskvärd. resp. I kap. 4 redovisas kortfattat EG:s gemensamma jordbrukspolitik CAP och Sveriges jordbrukspolitik samt de förändringar dessa genomgått under 1990-talet. I kap. 5 redovisas EG:s konkurrenslagstiftning och dess tillämpning på jordbruksomrâdet. I kap. 6 analyseras företrädesfrågorna mellan konkurrensrätten och jordbrukspolitiken samt möjliga konflikter mellan EG-rätt och svensk rätt. Analyserna i kap. 4-6 syftar till att vilket utrymme för avvikelser från EG-rätten som är ange formellt möjligt i en nationell konkurrenslagstiftning. I kap. 7-10 beskrivs konkurrensreglema och marknadsstrukturerna i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. Syftet med dessa länderanalyser är att få ett mått de skillnader som ett svenskt företag möter jämfört med ett företag i några andra medlemsländer. I kap. 11 analyseras skillnaderna i regelsystemen mellan de olika länderna. Denna analys konkurrensreglema är en nödvändig, men av inte tillräcklig, förutsättning för att de villkor som ett företag skall ange

Kapitel 1 13

arbeta under för att kunna sägas behandlad lika företag i andra

vara som medlemsländer.

I kap. 12 analyseras konkurrensförhållandena inom mejeri-, kött- och sockerbranschema i Sverige.

I kap. 13 redovisas utredningens sammanfattning och slutsatser.

1.3¶Genomförande

Utredningen har låtit genomföra en rad undersökningar om konkurrensförhållanden i Sverige, Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland.

På uppdrag av kommittén har Konkurrensverket kartlagt konkurrensförhållanden inom mejeri-, kött- och sockerbranscherna.

I samråd med utredningen har Näringsdepartementet uppdragit docent Nils Wahl, Stockholms universitet att analysera EG-rättens inverkan på den svenska konkurrenslagens tillämplighet inom jordbruksområdet. Resultatet av analysen framgår av bil.

På uppdrag av utredningen har t.f. lektor Douglas Roos, Stockholms universitet utfört en legalanalys av konkurrensreglerna i Tyskland och Frankrike. Motsvarande analys för Danmark och Nederländerna har utförts av sekretariatet.

På uppdrag av utredningen har professor Richard Sexton, University of California, Davis skrivit rapporten Analysis and Evaluation of Competition Policies Affecting Agricultural Cooperatives with special reference to the Swedish Economy, analyserar

som kooperationens roll i en marknadsekonomi, bil.

Professor Olof Bolin, Lantbruksuniversitetet har uppdrag av utredningen skrivit rapporten Vad kan spelteorin lära oss om kooperativ bil.

Fil.Dr. Stefan Fölster, Industriens Utredningsinstitut, har för utredningens räkning skrivit rapporten Betydelsen av koncentration och inträdeshinder för konkurrensen inom livsmedelssektom, bil.5.

Det nederländska konsultföretaget Hendriks van de Klundert Consultancy har biträtt utredningen med underlagsmaterial för att beskriva konkurrensförhållanden i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland.

Utredningens analyser och slutsatser bygger bl.a. dessa rapporter och underlagsmaterial.

Utredaren och sekretariatet har diskuterat ett flertal av de frågeställningar som utredningsdirektiven med företrädare för näringen.

anger

Företrädare för utredningen har haft diskussioner med företrädare för

14 Kapitel 1 SOU 1995:1 17

EG-kommissionen och med medlemsländemas nationella lantbrukskooperativa organisationers samarbetsorganisationer COPACOGECA i Bryssel.

Utredaren och sekretariatet har haft diskussioner med företrädare för jordbruksdepartement, konkurrensmyndigheter och lantbruksorganisationer i Nederländerna och Danmark.

Utredningens sekretariat har besökt konkurrensmyndighetema i Tyskland och Frankrike.

Utredningen har haft diskussioner med utredningen om de kooperativa företagsfonnemas ställning i förhållande till andra företagsformer C 1994:149.

2¶Problembeskrivning

Konkurrens har inte något egenvärde. Värdet ligger i de positiva effekter som uppnås i en väl fungerande konkurrenssituation.

Ekonomisk effektivitet, dynamik och tillväxt i den svenska ekonomin förutsätter att det råder effektiv konkurrens på marknaden. En effektiv konkurrens stärker det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på den internationella marknaden.

Motivet för att upprätthålla konkurrens marknad är att det leder

en till att samhällets resurser utnyttjas på ett effektivt sätt.

En grundläggande utgångspunkt för utredningens arbete

är att en decentraliserad marknadsekonomi är den överlägsna organisationsfonnen för att nå en samhällsekonomiskt effektiv resurshushållning.

För att marknadsmekanismen skall fungera och priserna därigenom spegla den relativa knappheten för de olika resurserna måste det finnas oberoende företag som konkurrerar med varandra.

Konkurrenslagens uppgift är att se till att en effektiv konkurrens fungerande konkurrens finns inom livsmedelssektom, liksom inom övriga sektorer i samhället.

Aktörema i en decentraliserad marknadsekonomi antas ratio-

agera nellt och i syfte att maximera sin nytta eller vinst. Konkurrens är ett centralt argument för att hävda marknadens legitimitet. säljarnas och köpamas strävan efter egennytta kan försvaras med hänvisning till konkurrensen, som ger båda parter alternativ. Utan detta antagande faller inte bara behovet av en fungerande konkurrensrätt utan också tanken med en marknadsekonomi. Under förutsättning att varje aktör agerar rationellt och maximerar sin vinst eller nytta uppkommer kontinuerligt begränsningar i konkurrensen. Det är naturligt att företag i en konkurrenssituation försöker utnyttja stordriftsfördelar i produktion och marknadsföring. Detta kan leda till att företagen får dominerande ställning

en på marknaden. Konkurrensens räckvidd kan också begränsas

genom företagsuppköp och olika former av samarbete. Konkurrensen är ständigt hotad. Därför måste varje marknad ha regler för att bevara konkurrensen och dessa regler måste tillämpas.

Reglerna är ett medel att undanröja och motverka konkurrensbegränsningar som utgör hinder för att en effektiv konkurrens skall råda

16 Kapitel 2 SOU1995:l 17

i fråga om produktion och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. En effektiv konkurrens, som är det mål som man skall eftersträva vid tillämpningen av konkurrenslagen, kan sägas råda på en marknad där antalet säljare inte är för begränsat, de utbjudna produkterna inte är för differentierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering av företag.

Konkurrensen är otillräcklig på många marknader i Sverige. Den svenska livsmedelsindustrin karaktäriseras av att lantbrukskooperationen i de flesta delbranscher har en dominerande ställning. Inte minst gäller detta för den del av industrin som förädlar reglerade jordbruksvaror. Strukturen är till stor del ett resultat av att jordbruksnäringen har varit starkt reglerad. Bristande konkurrens liten och skyddad hemma-

på en marknad är ett stort problem.

Den sektor inom svenskt näringsliv som står inför de största förändringarna i samband med medlemskapet i EU är jordbruket. Sveriges ambition i samband med medlemskapsförhandlingama var en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik CAP fr.o.m. den 1 januari 1995.

EG:s konkurrensrätt blir en del av den nationella rätten. Efter den rättspraxis som utvecklats vad gäller kompetensfördelningen torde det vara accepterat att EG-rätten inte endast skall beaktas fullt ut i medlemsstaternas nationella rätt utan att denna också skall ges företräde framför eventuellt stridande nationella regler.

Genom Sveriges inträde som medlem i EU gäller alltså nya förutsättningar spelregler, som påverkar konkurrensförhållandena för

och nya jordbruket och livsmedelsföretagen i Sverige och som därmed även kan påverka tillämpningen av konkurrenslagen. Marknadsförutsättningarna för jordbruket och livsmedelsföretagen förändras genom att gränserna öppnas för handel. Bedömningarna av hur den svenska livsmedelsmarknaden kommer att påverkas medlemskapet är förenat med en rad

av osäkerheter. En osäkerhet gäller vilken jordbruks- och konkurrenspolitik EU och medlemsländerna kommer att bedriva i framtiden. En annan gäller omvärldsfaktorer som t.ex. den framtida valutautvecklingen. En tredje osäkerhet gäller konsumentens preferenser vad gäller valet mellan livsmedel producerade i Sverige och importerade livsmedel.

Konkurrensförhållandena påverkas också av karaktären hos produkten och produktionsprocessen och av den aktuella organisationen av produktions- och distributionssystemet. Konkurrensförhållandena bestäms därutöver av förekomsten av konkurrenshinder. Utredningen kommer att begränsa analysen till dels de hinder som utgörs av offentliga regleringar, dels de hinder som utgörs av konkurrensbegränsande åtgärder som initierats av företagen eller deras organisationer.

SOUl995:l 17 Kapitel 2 17

Konkurrensen inom livsmedelssektorn påverkas efter EU-medlemskapet av vissa speciella förhållanden. Ett komplext regleringssystem tillämpas inom EU bl.a. för att upprätthålla viss självförsörjningsgrad

en av livsmedel och för att begränsa produktionen. Detta regleringssystem har utformats så att främst jordbruket, också vissa delar

men av livsmedelsindustrin bl.a. skyddas mot prispressande importkonkurrens genom att införselavgifter uttas från länder utanför EU. I praktiken påverkas också stora delar av den övriga livsmedelsindustrin. Marknadens roll som resursfördelare urholkas i samband med sådana omfattande regleringar. Det ligger inte inom för utredningens uppgift att

ramen analysera behovet reformering CAP. Utredningen har, vad gäller

av av det första konkurrenshindret, den begränsade uppgiften att analysera

mer vilka restriktioner CAP lägger tillämpningen EG:s konkurrens-

av lagstiftning och på den svenska konkurrenslagen.

Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen koncentrera sig på att skingra den osäkerhet som råder rörande förhållandena på EU-marknaden när det gäller olika former av samarbete och vilka regler gäller.

som Utredningens arbete kommer därför att fokuseras på analys vilka

en av eventuella begränsningar som EG:s gemensamma jordbrukspolitik, EG:s gemensamma konkurrensrätt och de nationella konkurrenslagstiftningamas tillämpning i medlemsländerna har den svenska konkurrens-

lagens utformning samt dess tillämpning konkurrensbegränsande

åtgärder inom livsmedelsområdet. Enligt utredningsdirektiven skall konsumenternas intresse av att upprätthålla en väl fungerande konkurrens på den svenska livsmedelsmarknaden beaktas i analysen.

Detta innebär att utredningen för det första skall analysera den

om nu gällande tillämpningen av konkurrensreglerna står i överensstämmelse med de krav som EG:s konkurrenslagstiftning och EG:s

gemensamma

jordbrukspolitik medför. Tillämpningen den svenska konkurrenslagen

av kommer att påverkas dels den reglering sker enligt EG:s

av som gemensamma jordbrukspolitik, dels av rådets förordning EEG 2662 om tillämpning av vissa konkurrensregler för produktion och handel

av med jordbruksvaror, lägger fast hur Romfördragets konkur-

som rensregler artiklarna 85 och 86 skall tillämpas jordbruksområdet. Dessa artiklar avser konkurrensbegränsande avtal och andra åtgärder som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Båda artiklarna har direkt effekt i medlemsstaterna och kan alltså tillämpas direkt de

av nationella organen. Det är emellertid endast kommissionen i

som enskilda fall kan medge undantag från tillämpningen de

av gemensamma konkurrensreglerna.

För det andra skall utredningen kartlägga och analysera hur tillämpningen av den svenska konkurrenslagen på livsmedelsområdet förhåller

18 Kapitel 2 SOUl995:117

sig till tillämpningen av de konkurrensregler som gäller nationellt för vissa medlemsstater i EU.

För det tredje skapar analysen av de två nämnda områdena förutsättningar för att från samhällets utgångspunkt bedöma behovet av altemativa utformningar av den svenska konkurrenslagen i ett EU-perspektiv.

Den l juli 1993 trädde den nuvarande konkurrenslagen 1993:20, KL, i kraft. Den nya konkurrenslagen, som innehåller förbud mot konkurrensbegränsande samarbete 6 § och missbruk av dominerande ställning 19 §, är generell och gäller oavsett verksamhetsområde och företagsform.

Rätten till samverkan inom en primärförening mellan företag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring säkerställdes i allt väsentligt ändring i konkurrenslagen, som trädde i kraft den

genom en 1 juli 1994 18 a-c §§.

Varje jordbruksföretag är ett företag i den mening som anges i 3 § KL. Flertalet svenska jordbrukare samverkar i lantbrukskooperativa föreningar, s.k. primärföreningar. De lantbrukskooperativa företagen är ekonomiska föreningar.

Det har ofta hävdats i debatten att konkurrenslagen förbjuder associationsformen ekonomisk förening och att vissa avtal inom ramen för en ekonomisk förening är förbjudna. Detta är felaktigt. Sådant förbud föreligger inte. Utredningen det därför viktigt utgångs-

anser vara att som punkt för den fortsatta framställningen vad konkurrenslagen fak-

ange tiskt säger i berörda delar.

Enligt 6 § KL är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Med avtal jämställs, enligt 3 § tredje stycket KL, beslut av en sammanslut-

företag och samordnande förfaranden. ning av

Ett avtal omfattas förbudet i 6 § KL kan genom beslut av

som av Konkurrensverket undantas från förbudet. För att ett avtal skall undantas från förbudet måste vissa förutsättningar angivna i 8 § KL vara uppfyllda. Företagen måste kunna visa dels att samarbetet bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, dels att konsumenterna får en skälig andel den vinst uppkommer samarbetet. Därutöver gäller

av som genom att samarbetet inte får innehålla konkurrensbegränsningar som går längre än vad är nödvändigt för att uppnå de positiva effekterna. Konkur-

som

får heller inte sättas spel för väsentlig del av de produkter rensen ur en

samarbetet gäller. som

Detta visar klart att den ekonomiska föreningen inte är en förbjuden associationsfonn.

SOU1995: 117 Kapitel 2 19

Mot bakgrund av behovet att enskilda jordbrukare och andra rå-

av varuproducenters samverkan i primärföreningar inom lantbrukets område inte onödigtvis skulle komma i konflikt med konkurrenslagen antogs de nya bestämmelserna 18 a-c KL. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1994.

Bestämmelserna utgör ett legalundantag från förbudet i 6 § KL och innebär att förbudet i nämnda paragraf inte längre är tillämpligt för den grundläggande verksamheten inom lantbrukets primärföreningar med undantag för två särskilda typer av avtal. Det skall understrykas att bestämmelserna i 18 a-c KL inte är förbudsbestämmelser utan bestämmelser som undantar ett flertal samverkansformer återfinns inom

som lantbrukets primärföreningar från att över huvud taget kunna prövas mot förbudet i 6 § KL.

Det faktum att två särskilda avtalstyper i enlighet med 18 § KL

c inte omfattas av legalundantaget innebär inte att de automatiskt är förbjudna enligt 6 § KL. Det enda kan utläsas 18 § KL i detta

som av c avseende är att 6 § KL kan tillämpas på avtal av de två typer

som särskilt omnämns i 18 c § KL.

Sålunda kan 6 § KL tillämpas för avtal inom en primärförening

som har till syfte eller som ger till resultat att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras antingen när det gäller valet

av avnämare eller leverantör eller möjligheten att lämna föreningen eller i annat avseende av motsvarande betydelse. 6 § KL kan också tillämpas när försäljningspriser, direkt eller indirekt, fastställs varor som produceras hos medlemmarna. 6 § KL är således tillämplig dels när försäljningen sker direkt mellan medlemmen och tredje dels när före-

man, ningen svarar för försäljningen. I båda fallen förutsätter tillämpligheten att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i

väsentlig omfattning.

Detta visar klart att berörda typer av avtal inte är förbjudna enligt 18 c § KL.

Lantbrukskooperationen spelar, som framgår tabell 2.1, viktig

av en roll inom livsmedelssektorn.

20 Kapitel 2 SOU l 995 17

Tabell 2.1 Lantbrukskooperationens andel av några jordbruksprodukter, år 1994

Källa: Konkurrensverkets uppskattningar

Utredningen anser att, som utgångspunkt för analysen, en allmän, likformig och strikt tillämpad konkurrenspolitik med så få undantag som möjligt är bra och önskvärd från samhällets synpunkt. En central fråga för utredningen att analysera är vi har väl fungerande kon-

om en kurrenssituation på livsmedelsmarknaden. I en sådan analys är det viktigt att beakta de restriktioner som den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s konkurrensrätt uppställer. Vidare skall utredningen, efter jämförelse mellan den svenska konkurrenslagen och kon-

en kurrenslagama i några andra medlemsländer, bedöma om resultatet av denna jämförelse anledning till ändringar i den svenska kon-

ger kurrenslagen. Enligt direktiven skall utredningen därvid speciellt bedöma

lämpligheten samverkan mellan primärföreningar ett legalt

av att ge undantag från konkurrenslagens tillämpningsområde. Denna bedömning skall göras från ett konkurrensrättsligt perspektiv. Huruvida det i detta sammanhang föreligger konflikt mellan de förutsättningar som före-

en ningslagen för ekonomiska föreningar och de krav som konkur-

anger renslagen ställer för att samverkan skall vara tillåten ligger utanför utredningens uppdrag. Denna fråga analyseras i Utredningen om de kooperativa företagsformemas ställning i förhållande till andra företagsformer Cl994:l49. Vidare kommer utredningen att belysa förutsättningarna för att ändra det nuvarande legalundantaget för samarbete mellan föreningens medlemmar inom primär lantbruksförening eller

en dess dotterbolag enligt 18 § KL. Federativ samverkan som är

a-c konkurrensbegränsande omfattas i dag förbudet i 6 § KL, om krite-

av rierna för detta är uppfyllt. 6 § KL kan också tillämpas för avtal som hindrar medlemmarnas fria rörlighet t.ex. leveransplikt och insatsåterbetalning och innebär vissa former prissamverkan. Av

som av speciell betydelse för dessa bedömningar blir uppfattningen om hur den

Kapitel 2 21

framtida konkurrenssituationen för svenska företag kan komma att förändras som följd av medlemskapet i EU.

Eventuella förslag till ändringar i den nuvarande lagstiftningen bör i största möjliga utsträckning baseras empirisk kunskap. De ekonomiska effekterna av förslag till ändring i den nuvarande konkurrenslagstiftningen kan endast bedömas när rättspraxis, vad gäller tillämpningen den nuvarande konkurrenslagstiftningen, är fastställd. För att

av kunna göra en samhällsekonomisk bedömning erfordras dessutom empirisk kunskap om de ekonomiska konsekvenserna. Om empirisk kunskap saknas och om den ekonomiska teorin inte är entydig i sin konsekvensbeskrivning finns inte underlag för att på saklig grund ta ställning till ett förslag om ändring av den nuvarande konkurrenslagstiftningen. I ett sådant läge förordar utredningen att en försiktighetsprincip tillämpas, dvs. att förändringen inte genomförs, innan det finns ett bättre empiriskt underlag.

Im ;Emm:mazi2$§a§xzmws +3? vâgâåI

.355’ A L ng; .s:1§£ggit-€}§

mgr jsv.§°:s¢.~:;ass :,a§39f2.e:.:+,n

SOU1995:1 17 23

3¶Konkurrensens och

kooperationens

roll i samhällsekonomin marknads-

-

struktur och marknadens funktionssätt

-

teori och empiri

Avsikten med detta kapitel är att översiktligt diskutera konkurrensens och kooperationens roll i samhällsekonomin. Speciellt intresse ägnas att analysera den ekonomiska funktion som ett kooperativt företag utför och att diskutera den effekt som kooperativa organisationer kan ha på marknadens funktionssätt i samband med olika marknadsstrukturer. I slutet av kapitlet redovisas den empiriska kunskap finns rörande

som företagens beteende och marknadens funktionssätt. Syftet är att försöka kartlägga under vilka förutsättningar som ett kooperativt företags verksamhet är samhällsekonomiskt önskvärt resp.under vilka förutsättningar som det finns skäl att tro att ett kooperativt företags verksamhet inte är samhällsekonomiskt önskvärt.

Det skall påpekas att framställningen är teoretisk och bygger på speciella förutsättningar och antaganden. För att kunna bedöma funktionssättet på enskilda marknader erfordras en diskussion av om de gjorda antagandena är uppfyllda. När den underliggande teorin inte ger en klar och entydig vägledning måste bedömningen vila på empirisk grund.

Syftet med det empiriska avsnittet är att kartlägga befintlig

om empirisk kunskap är tillräcklig för att möjliggöra generella ställningstaganden angående de ekonomiska effekterna samarbete. Om redovisning-

av en av det empiriska materialet omöjliggör eller ger begränsade möjligheter till generella ställningstagande återstår det för utredningen att basera sina slutsatser på övervägande teoretiska analyser. I ett sådant perspektiv kommer utredningens bedömningar att utgå ifrån att en allmän, likformig och strikt tillämpad konkurrenspolitik med så få undantag som möjligt är bra och önskvärd från konsumentens och samhällets synpunkt.

24 Kapitel 3 SOU 99521l 17

Utredningen vill inledningsvis notera att i den mån ett kooperativt företags verksamhet inte är samhällsekonomiskt effektivt beror det inte på den kooperativa företagsforrnen som sådan utan mera på andra faktorer t.ex., jordbrukspolitik och marknadsdominans.

som

3.1¶Konkurrensens roll i samhällsekonomin

Motivet för att upprätthålla en effektiv konkurrens en marknad är att den leder till att samhällets resurser utnyttjas på ett effektivt sätt. En grundläggande utgångspunkt för utredningens arbete decen-

är att en traliserad marknadsekonomi är den överlägsna organisationsformen för att nå en samhällsekonomiskt effektiv resurshushållning.

Hela tanken på marknadsprisbildning som informationssystem och sammanhållande mekanism bygger på att priserna avspeglar den relativa knappheten på olika varor och tjänster. Perfekt konkurrens är av det skälet nödvändig förutsättning för att en decentraliserad marknads-

en ekonomi automatiskt skall leda till att samhällets resurser utnyttjas effektivt. Perfekt konkurrens är ett teoretiskt begrepp som utgår från mycket starka förutsättningar bl.a. många varandra oberoende

om av producenter och helt standardiserade produkter. Dessutom förutsätts många varandra oberoende kunder, perfekt information och ett fritt

av marknadstillträde.

Marknadsekonomins styrka ligger i att det är självreglerande mekanismer som fungerar i den och som under vissa förutsättningar leder till att värdet det produceras är det största möjliga, dvs. ett läge har

av som nåtts där ingen kan få det bättre utan att någon annan får det sämre. I detta uttalande ligger bara effektivitetsaspekter. Fördelningsaspekter är inte berörda. Det säger bara att vi nått en så stor produktion som möjligt. Det säger inte någonting att nått maximal välfärd.

om

Det finns två skäl till att staten kan tänkas intervenera i den oreglerade marknadens funktionssätt.

När den genom marknaden uppkomna inkomstfördelningen betraktas

oacceptabel. Denna fråga behandlas inte av utredningen.

som

När marknadsmisslyckanden föreligger.

När de teoretiska förutsättningarna för perfekt konkurrens inte är uppfyllda föreligger s.k. marknadsmisslyckanden. Villkoren för perfekt konkurrens är naturligtvis en idealbild där avvikelser i förhållande till verkligheten är allmänt förekommande. När dessa marknadsmisslyckan-

SOU1995:1 17 Kapitel 3 25

den förekommer kan inte förvänta att prismekanismen skall de man ge signaler som är önskvärda från samhällets synpunkt. När priserna inte avspeglar den relativa knappheten kan det finnas skäl för myndigheterna att ingripa. Marknadsmisslyckanden uppstår dels när marknaden upphov till ger avvikelser från de tekniska antagandena bakom den perfekta konkurrensmodellen, dels när verkligheten avviker från modellens beteendeantaganden. Marknadsmisslyckanden, grundar sig på tekniska avvikelser, som leder på en oreglerad marknad till resursslöseri, kan motivera som en reglering av verksamheten. Det kan t.ex. gälla miljöpåverkan. Att statsmakterna skulle kunna eliminera eller rätta till marknadsbristema betyder emellertid inte att i praktiken alltid gör det. man Det finns många marknader har egenskaper i sig hämmar som som marknadstillträde och potentiell konkurrens. De har egenskaper som innebär avvikelser från de tekniska förutsättningarna bakom den perfekta konkurrensmodellen, dvs. dess förutsättningar beträffande produktionsteknik och varors egenskaper. Bland marknadsmisslyckanden som utgör etableringshinder och därmed är konkurrenshämmande kan nämnas odelbarheter och stordriftsfördelar. I det här fallet finns alltså motiv för en reglering. En sådan ligger emellertid utanför konkurrenspolitikens kompetens och räckvidd. I viss utsträckning kan dessa förhållanden påverkas med annan statlig politik, t.ex. närings- och konsumentpolitik. Konkurrens löser inte problemet eftersom de tekniska förutsättningarna för konkurrens inte föreligger. Andra exempel på att konkurrensutsatt marknad inte leder till en en ur samhällets synpunkt effektiv resurshushållning är vid förekomst av s.k. externa effekter t.ex. miljöföroreningar och kollektiva I detvaror. ta fall är det teknisk förutsättning inte är uppfylld. en annan som Vid sidan om etableringshindren är det framför allt sådana konkurrensbegränsande åtgärder förhindrar eller begränsar priskonkurrensom sen mellan företag eller förstärker de agerandes kontroll över marknaden, som utgör ett allvarligt hot mot den decentraliserade marknadsekonomins verkningsförmåga. Verkligheten avviker i detta fall från mo-

dellens beteendeantaganden.

Marknadsmisslyckanden grundar sig på avvikelser från modelsom lens beteendeantaganden kan uppstå i samband med att marknadsstrukturen ger möjlighet till olika begränsningar i utbudet monopol

av

och karteller. Det är dessa åtgärderförfaranden vanligtvis syftar på när som man man talar konkurrensbegränsande eller marknadsreglerande åtgärom derförfaranden. De syftar till att skapa och utnyttja marknadsmakt och

26 Kapitel 3 SOU1995:l 17

medverkar naturligtvis också till närvaron av marknadsmisslyckanden. Marknaden sägs i dessa fall karaktäriseras av imperfekt konkurrens. Vårt utredningsuppdrag i huvudsak att analysera just sådana konkur-

avser rensbegränsande åtgärder eller förfaranden mellan företag.

Imperfekt konkurrens kan ta många former. Den kan inträffa säljarsidan eller på köparsidan på en marknad. Den kan omfatta ganska många eller några få jämnstora enheter eller den kan bestå av mera komplicerade strukturer med stor eller flera små enheter etc. Vi skall

en inte här gå på diskussion av vilka särskilda verkningar som karak-

en täriserar varje speciell form imperfekt konkurrens. Utredningen vill

av i stället klargöra verkningarna av det som är gemensamt för alla dessa former, nämligen avvikelsen från rent marknadsbestämda priser till följd

att den individuella aktören kan påverka priset. Låt oss titta det av perfekta konkurrensfallet enligt figur 3.1 och jämföra det med monopolfallet enligt figur 3.2.

Figur 3.1 Perfekt konkurrens

Pris

QC Kvantitet

Under perfekt konkurrens blir priset och kvantiteten QC. Under perfekt konkurrens maximeras summan av konsument- och producentöverskott, där konsumentöverskottet är ytan under efterfrågekurvan D och ovanför marknadspriset. Producentöverskottet är ytan ovanför utbudskurvan S och under prislinjen. I figur 3.2 framgår vad som

händer i monopolfallet.

SOU1995: l 17 Kapitel 3 27

Figur 3.2 Monopol

Konsumentöverskottet reduceras i monopolfallet med

PmBEPc, varav PmBAPcblir ett producentöverskott. Det uppkommer alltså inkomst-

en överföring från kvarvarande konsumenter till företagen. Denna inkomst-

överföring kan visserligen inte betraktas nettoförlust för

som en samhället men den kan likañallt värderas negativt fördelnings-

ur synpunkt. Däremot motsvarar triangeln BEC ett resursslöseri dödviktsförlust. Denna yta motsvarar del konsumentöverskottet

en av BAE och en del producentöverskottet AEC under perfekt

av konkurrens. Dessa överskott försvinner i monopolfallet och representerar resultatet av en felaktig resursallokering. Om vi bortser från

vem som har mest nytta PmBAPcså kan vi konstatera att resursslöseriet består

av av BEC. Det är en empirisk fråga att hur stor denna förlust är.

se

Det finns uppfattningar monopolställning eller marknads-

att en dominans på marknaden kan leda till effektivitetsförlust

en annan som innebär att den dominerande aktören inte behöver anstränga sig för

att göra sitt bästa. Detta exemplifieras i figur 3.3.

Figur 3.3 Kostnadsineffektivitet i monopolfallet

;- Ä

Q2 Q1 Kvantitet

Det finns i princip tvâ orsaker till att kostnaderna kan tänkas bli högre

i monopolfallet:

I avsaknad konkurrens vinstmarginalema blir kostnadskon-

av om trollen inte ett prioriterat verksamhetsområde.

Möjligheterna att uppnå monopolvinster kan innebära onödiga ut-

gifter för att bibehålla, förstärka och försvara monopolsituationen.

Bland kostnaderna märks utgifter för produktdifferentiering, upp-

rätthållande överkapacitet och politisk lobbyverksamhet.

av

Det finns två konkurrensbegränsningar i vår marknadsekonomi.

typer av Den första typen har sin grund i offentliga regleringar. Jordbruksregleringen är ett exempel på inskränkningar påverkar livsmedels-

som sektorn. Den andra typen orsakas företagen själva. Hit hör

av konkurrensbegränsande avtal och förfaranden samt förekomst domi-

av nerande företag. När det gäller den offentliga regleringen är utredningens uppgift begränsad till att analysera vilka restriktioner CAP lägger tillämpningen EG:s konkurrenslagstiftning och på den

av svenska konkurrenslagen. Vårt huvudsakliga utredningsuppdrag gäller de konkurrensbegränsningar orsakas av företagen själva.

som

SOU1995:1 17 Kapitel 3 29

3.2 roll

Kooperationens i en

marknadsekonomi

Jordbrukskooperationen är en viktig del livsmedelssektom i många av länder. Det ekonomiska klimatet omgärdar kooperationen som varierar emellertid i betydande utsträckning mellan länderna. Detta gäller framför

allt den syn som staten har på, och den roll har i den staten operativa verksamheten. I många utvecklingsländer är kooperationen integrerad en del av den statliga verksamheten. I dessa fall kan jordbrukaren åläggas

att använda sig av kooperationen i sin verksamhet. I industriländema är däremot deltagandet i kooperationen frivillig och kooperationen konkur-

rerar jämsides med andra organisatoriska former jordbrukarnas om förtroende.

Grundsynen i svensk konkurrenspolitik det skall finnas är att en

allmän, likformig och strikt tillämpad konkurrenspolitik hela fältet

över med så få undantag och avvikelser möjligt. som Huruvida denna principiella inställning skall gälla jordbrukssektorn

beror i stor utsträckning på avvägningen mellan å sidan beena en dömning fördelarna med att tillåta samarbete eller fusioner av mellan företag och å andra sidan bedömning de risker förenade en av som är med den konkurrensbegränsning, samarbetet kan medföra. som

Under vissa förutsättningar har kooperativa företag positiv på-

en verkan på konkurrenssituationen, att motverka redan

genom en befintlig

marknadsmakt, som innebär ett marknadsmisslyckande. Dessutom kan

kooperationen vara konkurrenspådrivare för andra företag.

Å andra sidan finns det

förutsättningar som gör att kooperativa

företag själva kan utöva marknadsmakt och därigenom ha negativ en påverkan konkurrensen. I de fall ett samarbete har både en positiv och en negativ påverkan på konkurrensen gäller det särskilja dessa att effekter.

Det gäller att på något sätt lösa två problem. Det problemet ena är att försöka få företaget att utnyttja sina möjligheter hålla låga att kostnader. Det andra problemet är att hindra företaget från utnyttja att sin marknadsställning till att påverka priset hålla tillbaka genom att utbudet och därmed orsaka allokeringsförluster.

För att förstå kooperationens beteende ekonomisk synpunkt måste ur man först analysera varför kooperationen bildas. Den följande redovisningen bygger bl.a. rapport professor Richard J .Sexton, en som University of California, Davis, har utfört på uppdrag utredningen av bil. 3.

30 Kapitel 3 SOUl995:117

3.2.1 Skäl för bildandet av kooperativa

organisationer

centrala ekonomiska funktion är att underlätta vertikal

Kooperationens

integration‘. Vertikal integration innebär att aktörer i ett led i förädskaffar sig större eller mindre kontroll över tidigare eller

lingskedjan

led. Denna kontroll kan uppnås antingen bindande avtal senare genom med aktörerna i det andra ledet eller ägande i det andra ledet. genom Den vertikala integrationen kan fortsätta över flera led. Låt först konstatera, marknaden fungerar enligt den oss att om perfekta konkurrensmodellen saknas det motiv för att bilda kooperativ, eftersom det är ett välkänt faktum att företag saknar incitament till vertikal integration perfekt konkurrensmarknad. en

Motivet för denna vertikala integration kan vara viljan att undvika den marknadsmakt inköpare råvaror eller säljare av a som av insatsvaror har, reducera de transaktionskostnader kan uppkomma i dessa markb som nadssituationer, uppnå skalfördelar eller

c

d utöva marknadsmakt.

Vertikal integration kan ett sätt att eliminera ett marknadsmissvara lyckande. Ett sätt att integrera vertikalt är att bilda en kooperativ organisation. Det blir därför intressant att veta vad orsakar de marksom nadsmisslyckanden, upphov till kooperationen, varför marksom ger naden inte kan hantera problemet och vilket sätt kooperationen kan förbättra marknadens ñinktionssätt. Marknadsstrukturen de marknader jordbrukare arbetade på vid tillkomsten av kooperativa företag har som ofta indikerat närvaron marknadsmisslyckanden. Nyckelindikatorer av har varit begränsat antal köpare jordbruksprodukter ocheller ett ett av begränsat antal säljare insatsvaror samt specialiserade jordbruksav tillgångar, leder till ett oelastiskt utbud jordbruksprodukter. Ett som av begränsat antal köpare jordbruksprodukter den relevanta markav naden kopplad till oelastisk utbudskurva representerar strukturella en förhållanden främjar monopsonistiskt marknadsbeteende. som Liknande karaktärsdrag kan känneteckna marknaden för insatsvaror och förorsaka att frågan monopolbeteende blir aktuell. om

‘ En användbar definition kooperation är att den representerar horisontell av koodinering för att uppnå ömsesidig vertikal integration. Sexton, 1995b.

SOU1995:l17 Kapitel 3 31

Dessa marknadsstrukturer representerar avvikelser från den perfekta konkurrensmarknaden och de kan resultera i

marknadsmisslyckande.

Vertikal integration är ett sätt att eliminera de marknadsmisslyckanden, som enskilda aktörer skulle möta de agerade på ofullständiga konom kurrensmarknader. Ett utmärkande drag för vertikal integration i kooperativ verksamhet är att det på grund skillnader i skala inte är möjligt för av t.ex. ett enskilt lantbruksföretag att på hand uppnå effektiv produktion egen en i förädlingsledet. Däremot kan sådan vertikal

en integration uppnås

genom att ett antal lantbruksföretag, i egenskap medlemmar, går av samman i horisontell organisation kooperativ förening, vilken en därigenom får tillräckligt stor skala för att med ekonomiskt

försvarligt

resultat integrera vertikalt kooperativt företag. Detta kräver att de har kontrakt med eller ägande i led ett annat av förädlingskedjan. Detta betyder att transaktionerna inom vertikalt ett integrerat systern implicerar långsiktighet och närhet mellan en en parterna. Hur starka dessa relationer är följer hur allvarligt de av pass

integrerade aktörena upplever att marknadsimperfektionen Det finns

är. naturligtvis ett beroendeförhållande mellan å sidan ena hur medlemmarna upplever marknadsimperfektionen och å andra sidan möjligheterna för det kooperativa företagets förmåga att eliminera marknadsmisslyckandet till för medlemmarna. Ju lägre integrationsgrad gagn finansi-

ellt engagemang, borgensâtagande, uppsägningsperiod, period

för utbetalning av det individuella kapitalet vid utträde, mottagningsplikt för företaget, leveransplikt, leveranskontrakt, minimitid för utträde efter inträde medlemmarna söker större osäkerhet är förknippad med det

kooperativa företagets möjlighet att hantera marknadsmisslyckanden. Å

andra sidan finns det risk för att det kooperativa företaget för genom en hög integrationsgrad utnyttjar sin marknadsmakt till förfång för konsumenten. Det är just avvägningen mellan dessa faktorer som skall prövas

från konkurrensrättslig synpunkt.

en I det följande skall vi analysera hur kooperation kan eliminera två av dessa marknadsmisslyckanden. Utredningen vill i det här

sammanhanget

understryka att analysen i avsnitten 3.3-3.4 beskriver de mekanismer som under vissa förutsättningar gör att tillskapandet lantbruksav kooperativa företag fyller samhällsekonomiskt önskvärd roll en genom att eliminera marknadsmisslyckanden. Två fall belyses. Det fallet ena bygger bl.a. antagandet att enskilda bönder på marknaden möter

investorägda monopol-och monopsoniföretag. Genom att samverka i

organiserad form kan uppnå sådan position andra man en att marknadsaktörers marknadsmakt balanseras. Det andra fallet

bygger på an-

32 Kapitel 3 SOU1995:1 17

tagandet att skapandet det kooperativa företaget resulterar i minskade av transaktionskosnader jämfört med en marknadslösning. Tillskapandet det kooperativa företaget kan emellertid, under vissa av förutsättningar, i sig resultera i effekter inte är samhällsekonomiskt som önsvärda. Likaså kan den utveckling, det kooperativa företaget som undergår efter bildandet leda till effekter, inte är samhällsekosom nomiskt önskvärda. Dessa frågor analyseras i avsnitten 3.5-3.6.

3.3 för att undvika

Kooperation

marknadsmakt

analysera hur kooperativ vertikal integration kan skapa förut- Låt oss sättningar för undvika eller reducera marknadsmakt andra akatt som på marknaden har. Ett företag har marknadsmakt när dess beteende törer påverkar det marknadspris, det betalar för insatsvaror monopsonist som eller erhåller vid försäljning sina produkter monopolist. I båda falav len kommer företaget med marknadsmakt att begränsa den ekonomiska aktiviteten i förhållande till vad skulle gälla om företaget var utsatt som för konkurrens dvs. agerade pristagare. Företaget med monopsonisom makt kommer begränsa inköpet insatsvaror och företaget med att av monopolmakt kommer att begränsa försäljningen produkterna. Låt av illustrera dessa två fall. oss

3.3.1 råvarumarknaden

Monopsoni på

Eftersom vi är ute efter att beskriva de incitament för vertikal integration föreligger i förädlingskedja måste vi beskriva förutsättsom en ningarna både vad gäller råvaru- och avsalumarknaden. Låt oss för t.ex. enkelhetens skull illustrera det fall då monopsonisten är inköpare råvarumarknaden medan försäljningen av slutprodukten sker på en perfekt konkurrensmarknad figur 3.4. För att underlätta den grafiska framställningen vidare att den aktuella råvaran dels ingår i en bestämd antas proportion för att producera slutprodukten, dels inte kan substitueras med andra insatsvaror. Dessa, i och för sig rimliga, antaganden gör det möjligt att presentera både råvarumarknaden och slutproduktmarknaden

i ett och samma diagram.

SOLH995Jl7 Kapitel 33

Figur 3.4 Monopsoni

Mqm+c

Pris MCR $m+C

SR

RM R‘ R

Jordbrukamas samlade utbud av råvaran representeras SR,

av som reflekterar stigande marginalkostnader för produktion R. Ytterligare

av kostnader för att producera den slutliga produkten representeras

av som antas vara konstant. Försäljningspriset för slutprodukten är och representerar utfallet på en perfekt konkurrensmarknad.

Om R anskaffas på en perfekt konkurrensmarknad skulle kvantiteten bli RC och det pris jordbrukama erhåller WC.

som

Om däremot köparen av råvaran R är monopsonist kommer denne att inse att marginalkostnaden MCR är högre än priset han betalar. Eftersom monopsonisten definitionsmässigt konfronteras med det totala marknadsutbudet råvaran innebär ytterligare inköp inte bara att han

av får betala för den sist inköpta enheten utan också för de tidigare

mer enheterna som han skulle kunna ha köpt billigare. Monopsonistens optimala inköp R blir MCR + C sker vid mängden RM,

av som där WM WC.

Närvaron av monopsonisten på råvarumarknaden skapar incitament för jordbrukare att integrera runt marknadsmisslyckandet. Detta består i att jordbrukaren betalas med ett belopp, är mindre än värdet

som av den aktuella insatsråvaran i framställningen slutprodukten. Om jord-

av brukama, vars utbud kollektivt representeras SR skulle organisera

av ett kooperativ skulle kooperativets optimala inköp RC, är det-

vara som samma som den perfekta konkurrensmarknaden skulle leda till. Samtidigt skulle man efter att ha betalt marknads- och förädlingskostnaderna C kunna betala sina medlemmar WC. Den totala fördelen för medlem-

skulle då motsvaras ytan WCABWM i figur 3.4. marna av

2 l5-l29l

34 Kapitel 3 SOU1995:1 17

Samarbete mellan jordbrukare i en sådan situation är samhällsekonomiskt motiverat. Jordbrukarna får ett bättre resultat. Även det

om utbud tillkommer från säljare inte har effekt marknaden leder

som en den kollektiva effekten av en utökad produktion från samtliga säljare i motsvarande position till ett lägre pris på avsalumarknaden, vilket är fördelaktigt för konsumenterna. En förutsättning för denna slutsats är bl.a. att kvoteringar och gränsskydd inte påverkar beteendet. Detsamma gäller även fortsättningsvis då vi talar eventuella effekter

om konsumentprisema.

Verkligheten jordbruksmarknaden karaktäriseras, med undantag

vissa lokala och regionala marknader, inte av en ren strukturell av monopsoni. Vanligtvis förekommer i stället ett fåtal köpare. I dessa fall finns ingen allmängiltig modell för hur prisbildningen sker. Resultatet beror i dessa fall hur företagen i förhållande till varandra.

agerar Beteendet kommer i det enskilda fallet att variera mellan ren monopsoni och konkurrens. De flesta ekonomer tror att resultatet ligger någon-

ren

mellan dessa polära beteendeantaganden. Ett W WC utgör i den stans angivna marknadsstrukturen ett incitament för jordbrukare att

i kooperativ och därmed motverka den marknadsmakt man samman möter och följaktligen eliminera ett marknadsmisslyckande.

3.3.2¶Monopol på insatsvarumarknaden

Ovanstående analys är lätt överförbar till marknader, där jordbrukare köper insatsvaror och där säljaren är monopolist. I figur 3.5 anges jordbrukarnas efterfrågan på t.ex. gödselmedel med DX. Marginalkostnaden för säljaren motsvaras av CX som i det här fallet antas vara konstant. På sätt monopsonisten i figur 3.4 möter en

samma som marginalkostnadskurva för att förvärva råvaran R som överstiger jordbrukarnas kollektiva utbudskurva så möter monopolisten i figur 3.5

marginalintäktskurva, MRX som ligger under efterfrågekurvan, en DX.

Monopolisten maximerar vinsten där MRX CX, vilket i figuren blir kvantiteten XM, som säljs till priset PM.

SOUl995:1 17 Kapitel 3 35

Figur 3.5 Monopol

Om jordbrukama integrerar kollektivt för att producera X, skulle de producera XC som säljs till medlemmarna till priset Pc. Den kollektiva vinsten för medlemmarna blir ytan PMABP°. Kooperationen spelar även i detta fall samhällsekonomiskt önskvärd roll. Jordbrukamas produk-

en tionskostnader blir dänned lägre PcPm, vilket kan innebära större produktion och lägre konsumentpriser. Varje skapar potentiella

PPc

Förutsättningar för att marknadens funktionssätt skall förbättras

genom att jordbrukarna organiserar ett inköpskooperativ.

Vi har diskuterat hur strukturen på vissa marknader kan bidra till monopol- eller monopsonibeteenden representerar marknads-

som misslyckanden. Kooperativt ägande kan göra det möjligt för jordbrukare att kringgå den marknadsmakt har sitt i sådana

som ursprung

marknadsmisslyckanden.

I det här sammanhanget skall bara några ytterligare kommentarer göras. Det är möjligt att ett kooperativt företag får kostnader inte

som befintliga företag möter. Vi återkommer till denna fråga i det empiriska avsnittet. Sådana kostnader minskar naturligtvis de fördelar för kooperativet som angetts i ñgurema. Sådana ytterligare kostnader är naturligtvis inte skäl till att förhindra samarbetet. Om samarbetet inte leder till fördelar uppkommer det sannolikt inte heller.

Marknadsmisslyckanden kan också elimineras att in-

genom nya vestorägda konkurrenter kommer marknaden, förutsatt att marknaden är attraktiv att gå in på. Det är alltså inte nödvändigt

med ett

kooperativt ägande för att eliminera marknadsmisslyckandet. Detta förut-

sätter att antagandet om fritt in- och utträde är uppfyllt i praktiken.

36 Kapitel 3 SOU1995:1 17

Det finns emellertid strategiska skillnader mellan förutsättningarna för att ett kooperativt företag ett investorägt företag skall lyckas

resp. etablera sig på marknaden. Det betyder att de båda företagsformema inte är perfekta substitut. Möjligheten för ett investorägt företag att inträda på marknaden minskar alltså inte betydelsen den konkurrensmässiga

av roll kooperativa företag kan spela i denna situation.

som

Det förtjänar också påpekas att det ibland räcker med hotet att bilda

kooperativt företag för att skall nå effekter om det ett man samma som kooperativa företaget faktiskt bildas.

Rena prisförhandlingsorganisationer har i dag inte ett legalundantag

enligt den svenska konkurrenslagstiftningen. Förhandlingslösningar, som enbart rör priset, har inte konkurrenssnedvridande effekter så länge som produktionen sker på konkurrensmässiga villkor och så länge som prisdiskriminering inte förekommer. Försök att nå konkurrenssnedvridande priser prisförhandlingar kommer att undermineras

genom rena

grund den förändring utbudet skulle resultera om det

av av som framförhandlade priset skulle överstiga det som skulle råda under konkurrensmässiga förhållanden.

En nyckelfråga i det här sammanhanget är Sveriges medlemskap

om i EU leder till ett minskat behov att motverka den marknadsmakt

av

vissa företag har på vissa marknader. Eftersom den marknadsmakt som

monopsonist kan ha vid köp jordbruksprodukter eller en som en av monopolist vid försäljning insatsvaror till jordbruket i regel är en

av följd lokalt avgränsade marknader kommer företag från andra EU-

av länder att ha svårt att konkurrera effektivt inom jordbrukssektom även i det fall handelshinder och tullar har reduceratseliminerats. Det finns alltså skäl att även inom för ett EU-medlemskap verka för att

ramen förhindra att marknadsmakt utnyttjas på ett från samhällets synpunkt negativt sätt.

3.4¶Kooperation i syfte att reducera

transaktionskostnader

Förekomsten kooperativ verksamhet kan också förstås utifrån

av möjligheten samarbete minska transaktionskostnader. Risken

att genom för att detta samarbete resulterar i konkurrensbegränsande effekter, som från samhällets synpunkt inte är önskvärda, behandlas i avsnitten 3.5-3.6.

Resursallokering med hjälp marknaden styrs normalt priser.

av av Inom ett företag utförs motsvarande funktion normalt genom beslut från

Kapitel 3 37

företagsledningens sida. Aktiviteten förläggs till ett företag när de

transaktionskostnader uppkommer vid användning prismekasom av nismen överstiger kostnaderna för att organisera aktiviteterna genom kontroll företagsledningen. Företagsstorleken bestäms bl.a. i vilken av av omfattning transaktionerna kan organiseras effektivt internt mer än externt. Denna s.k. transaktionskostnadsanalytiska ansats går tillbaka på arbeten av Ronald H. Coase 1937. Genom att bilda företag elimineras marknadstransaktionen och därmed kostnaderna för att använda prismekanismen. Intemaliseringen brukar i regel förknippad med vara tre fördelar. Man kan uppnå bättre incitamentsstruktur, effektivare en

problemlösning och en bättre informationshantering. En bättre incita-

mentsstruktur uppnås genom att deltagarna inom organisation har en gemensamma mål. Vid marknadstransaktioner har deltagarna däremot ofta motstridiga mål. På marknaden får konfliktslösning ofta genomföras med hjälp av rättslig prövning. Vid integration biläggs eventuella tvister genom företagsledningens beslut. De gemensamma målen resulterar troligen också i mindre behov information. av Transaktionskostnadsfördelarna är störst på marknader involsom verar ett begränsat antal aktörer. Prismekanismen på dessa marknader är svag eller existerar inte vilket leder till omfattande förhandlingar. Transaktionsfördelama med integrering ökar högre grad specificitet av tillgångarna har bland aktörerna. Om investeringarna har hög grad en av specificitet kan företag bli utsatta för ett bedrägligt beteende efter kontraktets upprättande. Ett sådant bedrägligt förfarande orsakas för det första viljan att tillgodogöra sig de kvasiräntor är förenade av som med att de fasta tillgångarna saknar eller har ett lågt altemativvärde. Ett annat skäl är den höga diskonteringsränta vissa aktörer har. Man är som alltså villig att bära kostnaderna den bad-will beteendet skulle av som förorsaka om man kort sikt får stor vinst. Denna typ en av opportunism skulle kunna bemötas att betrakta problemet redan i genom kontraktet. I många fall är det emellertid omöjligt eller avskräckande kostsamt att täcka alla eventualiteter, kan följa affarsupp som av en förbindelse, i ett kontrakt. Det billigaste alternativet kan därför vara att internalisera transaktionen vertikal integration. genom en Två frågor måste besvaras i detta sammanhang. Är de marknadssituationer som jordbrukare möter förenade med höga transaktionskostnader Är bildandet av ett lantbrukskooperativ ett effektivt sätt att minska transaktionskostnadema De strukturella förhållanden kan orsaka att marknadsmakt blir som ett problem i jordbrukssektorn är analoga med de kan förorsaka som att transaktionskostnadema blir höga, dvs. få aktörer, tillgångarnas höga specificitet, fárskvarukaraktär och tidsmässiga inflexibilitet. Mot detta

38 Kapitel 3 SOUl995:117

skall naturligtvis vägas den bad-will dessa företag skulle ådraga sig

som vid ett eventuellt bedrägligt beteende.

Eftersom ett lantbrukskooperativ innebär horisontell koordinering

en

jordbrukare, ett medel att nå vertikal integration, kan man inte av som säga ett kooperativ ersätter marknadstransaktionen. Det är snarare så

att att ett kooperativ harmoniserar marknadstransaktionen genom att undanröja konflikter mellan köpare och säljare. En kooperativ organisation kan i vissa situationer tillgodogöra sig samhällsekonomisk vinst som

en

kan tänkas bli oexploaterad Bolin, 1995. annars

Den främsta fördelen med kooperativ integration är den gemen-

en

incitamentsstrukturen. Ett kooperativ har ingen anledning att samma uppträda sina medlemmar. Å andra sidan är det

opportunt gentemot möjligt att medlemmar kan uppträda opportunistiskt i knapphetssituationer där medlemmen kan få bättre villkor utanför kooperativet.

Det sätt vilket marknadens funktionssätt påverkas av det fall då ett kooperativ leder till kostnadsfördelar är lätt att demonstrera. Lägre transaktionskostnader kommer att minska skillnaden mellan priset till bonden och detaljhandelspriset samt under vissa förutsättningar på sikt sänka detaljhandelspriset och därmed konsumenten. Detta illustre-

gynna ras i figur 3.6.

Figur 3.6 Transaktionskostnader

A SR+C SR+C SR

Jordbrukarnas utbud representeras SR. Kostnaderna för att förädla

av produkter när detta görs investorägda företag är C per enhet som

av resulterar i härledd utbudskurva för slutprodukten är SR+C.

en som Vi antar att förädlingsindustrin säljer R på konkurrensmarknad

en ren

sou1995:1 17 Kapitel 3 39

till detaljhandelspriset P. Detta leder till R att säljs och jordbrukama erhåller priset WP-C. Om transaktionskostnaderna för förädling och försäljning minskar genom att dessa aktiviteter omhändertas kooperativ blir effekten av ett att utbudskurvan förskjuts nedåt. Detta illustreras kurvan

av SR+C‘i

figur 3.6, där CC. Kooperativet optimerar genom att producera vid den punkt där SR+CP. Detta sker vid punkten R som resulterar i priset WP-C till jordbrukaren. Den omedelbara vinsten dessa av minskade transaktionskostnader tillfaller jordbrukama och motsvaras av ytan WABW. Om liknande vinster görs av andra kooperativa företag resulterar detta i att marknadsutbudet förskjuts i sin som tur kan leda till ett lägre detaljhandelspris för konsumenten. Följande slutsatser kan dras vad gäller transaktionskostnader och

deras betydelse för jordbrukskooperationen:

Från teoretisk synpunkt är det motiverat att förvänta vissa att transaktioner utförs mer effektivt inom ett företag än utnyttja genom att marknaden. Det gäller transaktioner involverar litet som ett antal

aktörer och transaktionsspeciñka tillgångar.

De strukturella förutsättningarna råder på marknader som uppströms och nedströms i förhållande till jordbrukssektoms primärproduktion kännetecknas ofta ett fåtal aktörer och specialiserade

av investering-

ar. Detta kan leda till att transaktioner på marknaden är förenade med höga kostnader.

Empiriskt forskning angående de faktorer orsakar som vertikal integration stöder teorin att transaktionskostnader är en viktig för-

klaring till vertikal integration.

Jordbrukskooperationens vertikala integration kan motiveras med några men inte alla de begreppsmässiga fördelar - - av som associeras med integration inom ett företag. Framför allt gäller detta den harmonisering av intressen mellan kooperativet och dess medlemmar samt de inforrnationsfördelar kan förväntas i

som ett kooperativ.

Vertikal integration exploaterar transaktionskostnadsfördelar kan som leda till högre produktion, lägre konsumentpriser och samhällsekonomiska vinster.

40 Kapitel 3 SOU 1995:1 17

3.5 for att utöva marknadsmakt

Kooperation

Föregående avsnitt har visat att det finns starka teoretiska skäl for att ett kooperativ skall spela konkurrenspådrivande roll i samband med en marknadsmisslyckanden. Det empiriska underlaget för att påvisa förde lama med kooperation är emellertid mycket knapphändigt. Samtidigt finns det risk för att jordbrukskooperationen utnyttjar sin marknadsmakt till förfång för konsumenten. I detta avsnitt analyseras denna risk.

3.5.1¶Analysmetod

fundamental betydelse för den följande analysen är begreppen Av residual demand och residual supply. Dessa begrepp illustreras i figur 3.7. Residual demand RDiP för företag i är marknadsefterfrågan DP reducerat med det kollektiva utbud alla andra företag har. som betyder residual demand för monopolist är identisk med Detta att en marknadsefterfrågan. För ett Företag i perfekt konkurrens är residual demand horisontell vid rådande pris. Figur 3 illustrerar marknadsstruktur där företag som konkurrerar en med företag kollektivt har utbudskurva stiger åt höger SiP. en som DP är den totala marknadsefterfrågan.

Figur 3.7 Residual demand för en säljare

Pris i p

DP

den samlade utbudskurvan för samtliga företag med undantag

SiP är

för företag Därmed blir residual demand för företag i

SOU1995:1 17 Kapitel 3 41

RDiDP-SiP. Residual demand är ett mått på företag izs förmåga att påverka priset efter att hänsyn har tagits till konkurrerande företag. Ju flatare residual demand är ju mer elastisk efterfrågan är mindre möjlighet har företaget i att höja priset och därmed utöva marknadsmakt. Utseendet företagets residual demand beror alltså hur konkurrenternas kollektiva utbud ser ut. Om detta utbud exempelvis är oelastiskt grund av kapacitetsbrist blir residual demand ganska oelastisk och skapar därmed förutsättningar för företag i att utöva marknadsmakt och därmed höja priset. Om däremot konkurrenterna har möjlighet och är villiga att expandera produktionen vid höjda priser blir residual demand för företag i elastisk och företag i får därför eller ingen marknadsmakt. svag Denna grundmodell kan utvidgas till att omfatta närvaron interav nationell konkurrens. De flesta bedömare gör den kvalitativa bedömningen att importkonkurrensen kommer att öka följd Sveriges som en av medlemskap i EU. Analysmetoden illustreras i figur 3.8 med hjälp av begreppet excess supply, inkluderas vid beräkningarna residual som av demand. I figur 3.8a illustreras förhållandet i ett exportland. Totala utbudet anges av SP, totala efterfrågan DP. Excess supply, dvs. anges av ESPSP-D(P) framgår av figur 3.8b. I figur 3.80 illustreras excess demand i ett importland.

Figur 3.8 Excess supply och Excess demand

3.8 a 3.8 b 38 c

Excess SP

Excess DP Demand v V Danmark Sverige handel

Låt oss förtydliga mekanismen med hjälp figur 3.9. Antag att det av totala utbudet i Danmark är SP och den totala efterfrågan är DP. Excess supply anges av ESP. Handel också upphov till transakger tionskostnader. Transportkostnader och tullar är de främsta handels-

barriärema och representeras i figuren dvs. konstanta kostnader av per enhet.

Figur 3.9 Närvaro av internationell konkurrens

ESP+T

E30’ Pris

m Q

Antag att tullen minskas. Hur påverkar detta möjligheten för företag i att utöva marknadsmakt I figur 3.10 illustreras effekten på pris och kvantitet för det importerande landets företag

Figur 3.10 Effekter reducerade tullar på marknadsmakten för av

importlandets företag

Pris ES+T t

RBK RDRP

Q3;Q2; är företag izs residual demand i det fall ingen handel förekom-

RDiP

Företagets optimala kombination av pris och kvantitet är Pi‘,Q—,. mer.

SOU1995:1 17 Kapitel 3 43

Om handel introduceras tillkommer det exporterande landets excess supply med tillhörande tullar ES+T. Detta medför att företaget i:s residual demand ändras till RDi2P. Företagets optimala kombination av pris och kvantitet blir Pi2,Qi2.Eliminering tullar innebär att av excess supply skiftar till ES, vilket i sin tur medför att företaget i:s residual demand blir RDi3P med korresponderande kombination pris och av kvantitet Pi3,Qi3. Slutsatsen av denna analys och de förutsättningar den bygger på är alltså att företaget i:s marknadsmakt reduceras vid handel och eliminering av tullar eller andra handelshinder. Konsumenterna vinner på detta. Effekten handel på den marknadsmakt ett företag kan utöva av som beror alltså på två faktorer:

Elasticiteten på företag i:s residual demand vid avsaknad handel, av

Mängden av och elasticiteten på excess supply till det importerande landet när handel förekommer. Flera utfall är möjliga. Å sidan ena kan en hög elasticitet på excess supply eliminera marknadsmakten

för hemmaföretaget Om å andra sidan hemmaföretaget är den mest

effektiva producenten torde det bli fråga exportmöjligsnarare om heter än importkonkurrens. I det fallet resulterar borttagandet senare av importbarriärer inte i några sänkningar priserna. av

Hemmamarknadspriser kan t.o.m. höjas om producenten använder exportmarknaden för att prisdiskriminera. Slutsatsen blir att den effekt som minskade handelshinder får, i huvudsak är beroende vad av som karaktäriserar varje enskild marknad.

3.5.2¶Kooperativa och att

företag möjligheterna

utöva marknadsmakt

Vi kommer i det här avsnittet att koncentrera leverantörskooperaoss tiva företag. När det gäller leverantörskooperativ är det framför allt två faktorer som talar mot att dessa kooperativ skulle utöva marknadsmakt.

Produktionen vid de flesta leverantörskooperativ bestäms den av produktionsnivå som medlemmarna väljer. Det betyder att även om jordbrukare kollektivt har marknadsmakt sitt kooperativ, komgenom mer denna marknadsmakt inte att utövas varje medlem fattar om

44 Kapitel 3 SOU 1995:1 17

beslut produktionen oberoende andra medlemmars beslut. om av Kooperativen säljer i eller förädlingsgrad de volymer som en annan medlemmarna levererar.

Det är ovanligt att ett enda kooperativt företag fullständigt kontrollerar utbudet produkt. Om denna kontrollmöjlighet saknas av en torde eventuella försök att höja priset genom produktionsbegränsningar undermineras free riders kan antas dra fördel av av som begränsningen utan att med att betala kostnaden därför. vara om

Av avgörande betydelse för bedömningen marknadsmakt kan av om komma att utövas blir därför att utvärdera i vilken utsträckning dessa faktorer är tillämpliga. Vad gäller kooperativt företags möjligheter att begränsa utbudet ett består det mest direkta instrumentet i att begränsa medlemmarnas leveranser och att begränsa möjligheterna till medlemskap i föreningen. Sådana åtgärder är i princip inte konkurrenssnedvridande om det finns alternativ till det kooperativ inför begränsningen. Det kan finnas som effektivitetsskäl för att begränsa medlemmars leveranser. Det kan t.ex.

brist på produktionskapacitet eller försök att upprätthålla

vara fråga om viss kvalitetsnivå. Detta betyder att restriktioner mottagningen till en leverantörskooperativ inte priori konstituerar ett försök att utöva ett a marknadsmakt. Däremot tenderar begränsningarna av utbudet, som tillämpas kooperativa organisationer med stark ställning på markav en naden, att bli konkurrenssnedvridande. Ett andra, mindre direkt sätt, att utöva utbudskontroll är att begränsa leveranserna till olika marknadssegment ett strategiskt sätt. Detta

leder till prisdiskriminering. Denna är vinstgivande residual demand

om elasticiteter varierar mellan marknadssegmenten och så länge som marknaderna kan segmenteras så att återförsäljning mellan lågpris- och högprismarknader förhindras. Efterfrågan på oförädlad mjölk är mindre elastisk än efterfrågan på förädlad mjölk. Efterfrågan på färsk frukt och färska grönsaker är mindre elastisk än efterfrågan på motsvarande frysta produkter. Efterfrågan spannmål för humankonsumtion är mindre elastisk än efterfrågan på spannmål för utfordring djur. För produkter av handlas internationellt är residual demand elastisk exportsom mer marknaden än residual demand på hemmamarknaden. En säljare kan kontrollera råvaruutbudet dessa marknader, som kan öka vinsten jämfört med förhållandet konkurrensmarknad en begränsa utbudet och höja priset marknaden med lägre genom att elasticitet och dumpa resten produktionen marknader som har en av elastisk efterfrågan. Säljaren kan detta sätt öka vinsten genom mer

Kapitel 3 45

prisdiskriminering samtidigt som samhället drabbas dödvikts-

av en förlust. Detta framgår av figur 3.11, där produkten Q, t.ex. mjölk, kan säljas två distinkta marknader, K-mjölk och vidareförädlade produkter. Efterfrågan på K-mjölk DFP sluttar nedåt till höger, medan efterfrågan på förädlade produkter DMP är helt elastisk. Vi antar att säljaren under en viss period skall allokera mjölkmängden Q0 mellan marknaderna. Under konkurrensmässiga förhållanden allokeras QFC till K-mjölk och QMQ0 QFC till förädlade produkter till pris PC.

- samma En säljare som kontrollerar volymen Q0 möter marginalintäktskurvan MRFP. Den vinstmaximerande allokeringen innebär att marginalintäkten från de båda marknaderna skall lika. Det betyder att endast

vara QFM allokeras till K-mjölk till ett pris PFM. Resterande mängd mjölk

av går till marknaden för förädlade produkter. Säljaren ökar alltså vid prisdiskriminering sin vinst med PFMABPC. Ytan motsvarar inkomst-

en överföring från K-mjölkskonsumenter till producenten. Konsumenterna förlorar därutöver ytan ABC är dödviktsförlust.

som en

Figur 3.11 Prisdiskriminering

Pris

Dödvikts

förlust PM; -------- -.

PC DMP

MM DpP

Q

QMF QCF Q°

Prisdiskriminering, i det fall det tillämpas ett lantbrukskooperativ,

av kan genomföras utan att medlemmarnas produktion kontrolleras. Många jordbruksmarknader kan segmenteras på basis form färsk

av vs förädlad eller rum inhemsk vs exportmarknad. För att prisdiskriminering skall lyckas måste emellertid enda säljare ha påtaglig

en en kontroll av allokeringen av produkter mellan marknadssegmenten.

Ekonomisk teori definierar ett begränsat antal marknadsförutsättningar där det kooperativa företagets marknadsmakt är oroande. Den empiriska kunskap som finns i USA styrker inte hypotesen att det skulle

46 Kapitel 3 SOU 1995:1 17

finnas någon generell tendens for kooperativ att höja konsumentpriserna. Däremot visar t.ex. empiriska data från USA att det, i sektorer där leverantörskooperativ tillsammans kontrollerar en stor marknadsandel, finns motiv för dessa kooperativ att begränsa konkurrensen genom avtal och börja samarbeta i stället för att konkurrera. Detta faktum kan vara ett tillräckligt skäl till att inte ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbruksföreningar.

De potentiella konkurrenssnedvridande effekterna av samarbete kan studeras med hjälp av residual demand och excess supply i figur 3.12.

Figur 3.12

P

RDip Dp

Q

I figur 3.12 representeras den totala efterfrågan hemmamarknaden av DP. Utbudet med undantag av företag i anges av P. Residual demand för företag i blir därför RDiPDP-Si(P).

Om företag i och j samarbetar innebär det att utbudet från konkurrenterna till företag i och j blir SüP, vilket medför att residual demand för företagen i och j anges av RDb-PDP-Sij(P). Av detta skäl ökar priset till konsumenterna från till Pb.

Frågan har ställts huruvida man bör kunna tillåta federativt samarbete med motiveringen att den ökade internationella konkurrensen som beräknas uppkomma i samband med EU-medlemskapet neutraliserar den eventuella marknadsmakt som ytterligare samarbete skulle leda till. Svaret beror på hur excess supply från exportören till den svenska marknaden ser ut. Om detta utbud är mycket elastiskt vid priser nära den prisnivå som konkurrens skulle ge, försvinner potentialen for att utöva marknadsmakt. Om å andra sidan importkonkurrerande företag, på grund av transportkostnader eller andra importhinder, kan ta ut ett

SOU 995:1 l 17 Kapitel 3 47

högre pris än vad ren konkurrens skulle finns det risk för att

ge, samarbetsavtal kan konkurrenssnedvridande.

vara

Såvida man inte är säker att importkonkurrensen kommer att bli mycket kraftfull och genomträngande de viktigaste marknaderna för jordbruksprodukter finns det utifrån ett teoretiskt perspektiv ingen anledning att ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbruksföreningar. Den sparsamt förekommande empiriska kunskapen stöder ett sådant ställningstagande. I stället bör sammanslagningar och samarbetsavtal utvärderas i det enskilda fallet. Vid sådan utvärdering för-

en av och nackdelar med en sammanslagning eller ökat samarbete är de

samarbetande parternas aktuella marknadsandelar inte det avgörande kriteriet, även om generellt sett samarbete mellan företag med liten kol-

en lektiv marknadsandel med största sannolikhet är harmlöst konkur-

ur renssynpunkt. Däremot blir följande faktorer av betydelse vid sådan

en utvärdering:

Efterfrågeelasticiteten för produkten i fråga.

Utbudselasticiteten för konkurrenter till de avtalsslutande parterna

inkl. exportkonkurrenter, vid priser överstiger den fria konkur-

som rensnivån.

Möjlighet till prisdiskriminering.

3.6¶Effekter av av den fria

begränsningar rörligheten

Motivet för att begränsa den fria rörligheten kan både viljan att

vara effektivisera produktionen och viljan att utöva marknadsmakt. Effektivitetsargumentet kan vanligtvis användas när det gäller kortsiktiga kapacitetsbrister i produktionsanläggningen, kapitalförsörjning eller kvalitetsfrågor. De flesta analyser pekar på att förädlingskostnadema enhet

per är relativt konstanta som en funktion av produktionsvolymen fram till det att produktionen kommer i närheten kapacitetsgränsen, där kost-

av naderna stiger snabbt Sexton, 1995a. Effektivitetsförlustema för ett kooperativ som saknar möjlighet att kontrollera tillförseln råvara kan

av därför stora. Å andra sidan har utförda studier Aghion och

vara av Bolton 1987 och Rasmusen, Ramsayer och Wiley 1991 visat att exklusivitetskontrakt kan användas för att försvåra nytillträde och därför förhindra konkurrens.

48 Kapitel 3 SOUl995:l 17

Medlemmarnas produktion skiljer sig ofta i kvalitet. Det finns olika sätt att hantera sådana kvalitetsfrågor. Ett handlingsalternativ som kan vara motiverat är att det kooperativa företaget specialiserar sig på att marknadsföra en produktion av en viss kvalitet och exkluderar sådana medlemmar som inte uppfyller kvalitetsnormen. Ett investorägt företag har möjlighet att välja att ta emot produktion enbart från de producenter

uppfyller de av företaget satta kvalitetskraven fysiska kriterier som produkten, storlek jordbruket, geografiskt område etc. Att i samband med tillämpningen konkurrenslagstiftningen begränsa ett kooperativs

av valmöjligheter kan stå i motsatsställning till företagsekonomiskt effektiv produktion och kan leda till en konkurrensnackdel för det kooperativa företaget. Exklusiva kontraktsavtal begränsar medlems utträdes-

som en möjligheter effektiva.

kan också vara

Dessa begränsningar medlemmens fria rörlighet vilka i och för sig

av kan konkurrensbefrämjande och effektivitetsmotiverade måste na-

vara turligtvis vägas mot det faktum att avtalen också kan användas för att begränsa eller snedvrida konkurrensen. När ett kooperativ har domi-

en nerande marknadsposition är begränsningar i den fria rörligheten ett direkt sätt att utöva marknadsmakt.

Det är svårt att ta ställning till om det finns skäl att ändra kravet som i konkurrenslagstiftningen ställs på en medlems fria rörlighet på marknaden.

Sexton sammanfattar sina synpunkter den fria rörligheten följande sätt:

Kooperativet bör ha möjlighet att begränsa medlemskap och med-

lemmamas leveranser såvida inte kooperativet producerar en ound-

gänglig eller tjänst som inte finns att tillgå någon annanstans.

vara

Det saknas motiv för att inte låta kooperativet fritt begagna sig av

långsiktiga överenskommelser.

Det torde inte svårt att identifiera när begränsningar av den fria

vara

rörligheten används i konkurrenshämmande syfte. För det första

måste det kooperativa företaget ha dominerande ställning

en marknaden. För det andra bör begränsningarna inte vara långvariga i de fall de inträffar.

En laissez-faire politik kan öppna dörren till ett konkurrenshäm-

mande beteende. En långsiktig och signifikant begränsning av med-

lemsrörligheten i ett marknadsdominerande kooperativt företag bör

kunna vara en indikator på missbruk av dominerande ställning och

SOU1995:1 17 Kapitel 3 49

det bör åligga det dominerande företaget att bevisa motsatsen. Ett

sådant beteende förutsätts kunna bedömas enligt förbudet enligt 19

§ KL mot missbruk av dominerande ställning, även gäller för

som

kooperativa företag.

3.7 studier en översikt

Empiriska -

Svaret på frågan om samverkan t.ex. mellan primärföreningar, skall tillåtas bör i princip baseras på avvägning mellan vad samhället

en vinner resp. förlorar på en sådan samverkan.

De frågeställningar och avvägningar som skall göras kan illustreras med figur 3.13. I figuren återspeglas följande förutsättningar.

Låt oss anta att vi i utgångsläget har en konkurrenssituation med utbudskurvan Sc, som leder till ett jämviktspris och kvantiteten QC. Låt oss vidare anta att ett samarbete mellan primärföreningar utvecklas och att detta leder till tvâ effekter. Utbudskurvan förflyttas neråt höger och reflekterar lägre kostnader på grund av att transaktionskostnadema minskar så att marginalkostnadema ändras till SM. Samtidigt antas den samarbetande organisationen erhålla marknadsmakt så att priset kan höjas till PM. Höjningen av priset leder till ett resursslöseri motsvaras ytan B.

som av Samtidigt medför kostnadsminskningen, representerad av ytan A, en vinst för samhället.

Figur 3.13 Samhällsekonomisk avvägning vid samverkan

A Pris Transfereringar

9 Dödviktsförlust

SC

SM

Utländskkonkurrens

påverkarlägetavMR

Effektivitets- E

Mit

vinster. . ‘ Kvantltet.

I ;

QM‘ Qc

50 Kapitel 3

För att avgöra om samarbetet bör tillåtas bör alltså en avvägning göras mellan ytan B som representerar samhällets resursslöseri, s.k. dödviktsförlust, och ytan A, samhällets vinst. Vidare bör, enligt utredningsdirektiven, effekterna för konsumenterna ingå i bedömningen. Det skulle vara önskvärt om utredningen kunde säga något generellt om följande:

Värdet av ytan A. Hur mycket kan man räkna med att transaktionskostnadema sänks om federativ samverkan tillåts Ytans storlek beror bl.a. var den marginella intäktskurvan ligger. Ytterlighetsfallen blir monopolfallet resp. det perfekta konkurrensfallet.

Utseendet på den marginella intäktskurvan beror bl.a. en kartläggning av konkurrensförhållanden. Därvid blir en bedömning av styrkan av den internationella konkurrens som uppstår i samband med medlemskapet i EU av vikt. Det gäller att empiriskt bestämma elasticiteten de samarbetande företagens residual demand vid avsaknad av handel. Vidare måste mängden av och elasticiteten excess supply till det imponerande landet bestämmas när handel förekommer.

Under vilka förutsättningar innebär en ökad koncentration lägre resp. högre produktions-, distributions- och marknadsföringskostnader.

Värdet av ytan B måste uppskattas. Hur mycket kan man räkna med att samhället förlorar på grund av det monopolbeteende som de samarbetande primärföreningama kan förväntas utöva

Möjligheten att utnyttja tillgängligt empiriskt material för att besvara ovanstående frågor är som framgår av nedanstående redovisning mycket begränsad. Detta gäller i synnerhet empiriska studier som rör

livsmedelssektorn och lantbrukskooperationen.

3.7. 1 Transaktionskostnader

Den empiriska forskningen har mycket lite att tillföra när det gäller effekterna på transaktionskostnadema av vertikal integration. När det gäller effekterna kooperativens transaktionskostnader saknas empiriska data. Däremot har ett antal empiriska studier utförts för att studera vilka faktorer som ger upphov till vertikal integration. Dessa studier syftar till att testa hypotesen att benägenheten att integrera vertikalt

SOU1995:1 17 Kapitel 3 51

påverkas av marknadskoncentration, transaktionsspecifika tillgångar och den osäkerhet som omgärdar själva transaktionen. Resultaten dessa

av empiriska studier stöder ett robust sätt de hypoteser

som genereras från transaktionskostnadsteorin angående vertikal integration. Det skall dock nämnas att det i vissa fall är svårt att effekter trans-

separera av aktionskostnader och effekter marknadsmakt.

av

Starkt koncentrerade marknader kan bidra till att marknadsmakt utövas. På dessa marknader kan därför vertikal integration ett resul-

vara tat både av viljan att utöva marknadsmakt och möjligheterna att minska transaktionskostnadema. Det finns empiriskt stöd för att vertikal integration ökar effektiviteten i produktionen och minskar utbredningen

av marknadsmakt. Det är samtidigt viktigt att poängtera att inte någon

av dessa empiriska studier rör kooperativ. Det skall också understrykas att inte någon studie hittills har försökt uppskatta fördelarna vertikal

av integration i monetära termer.

Graden osäkerhet har befunnits positivt korrelerad med verti-

av vara kal integration Levy 1985, Frank Henderson 1992.

Teorin om opportunistiskt beteende har också undersökts empiriskt. Anderson 1988 fann att gemensamma mål minskar risken för opportunistiskt beteende. Denna iakttagelse speciellt intresse för koopera-

är av tiva företag eftersom en av fördelarna med att bilda t.ex ett lantbrukskooperativ är att få till stånd likvärdiga mål för köpare och säljare.

3.7.2¶Importkonkurrensen vid EU-medlemskap

För den svenska livsmedelsindustrin kommer ett medlemskap i EU att innebära två helt konkurrensförutsättningar för verksamheten jäm-

nya fört med situationen före medlemskapet. Livsmedelsindustrin kan i princip fritt välja mellan att köpa sina råvaror från Sverige eller från andra länder på EU-marknaden. Livsmedelsindustrin kan vidare verka

en internationell marknad när de handelspolitiska begränsningarna upphör vilket ger möjlighet att konkurrera på hela EU-marknaden och

världsmarknaden på villkor, som är likvärdiga med de villkor

som gäller för den övriga livsmedelsindustrin i EU.

På motsvarande sätt kan svenska företag möta en ökad konkurrens om både kunder och leverantörer hemmamarknaden. Bedömningen av den konkurrens som kan komma utifrån måste i stor utsträckning baseras på uppskattning av utbudselasticiteten exportörens excess

av supply. Några sådana skattningar har inte gjorts för livsmedelsindustrin. Däremot är företrädare för industrin eniga i sin uppfattning att konkurrensen utifrån kommer att öka. Samma företrädare har å andra sidan inte

52 Kapitel 3 SOU l 995: 117

kunnat kvantifiera den ökade framtida konkurrensen, vilket gör det omöjligt att besvara frågan om denna är tillräcklig för att motivera ett utökat generellt undantag för samverkan. En avgörande osäkerhetsfaktor i detta sammanhang är naturligtvis den framtida utvecklingen av valutakursen.

3.7.3¶Samband mellan koncentration, inträdeshinder

och konkurrens

Traditionellt har koncentrationen av företag en marknad betraktats som ett avgörande mått graden av konkurrens. Det finns sedan Bain 1951 genomförde sin klassiska studie av sambandet mellan koncentration och konkurrens ett stort antal studier som pekar på att försöken att utöva marknadsmakt har varit mer framgångsrika i högt koncentrerade marknadssektorer. Enligt Bain är koncentrationen av företag positivt korrelerad med lönsamheten i den aktuella industrin. Detta står i överensstämmelse med teorin om oligopol. Resultaten tolkades i allmänhet som en bekräftelse hypotesen att koncentration tenderar att underlätta samarbete i syfte att begränsa konkurrensen. Sambandet mellan koncentration och monopolmakt beror emellertid på en rad speciella antaganden, som inte behöver vara uppfyllda i praktiken.

Demsetz 1973 presenterade en rimlig alternativ tolkning av sambanden. Enligt denna tolkning är koncentrationen en beroende variabel som påverkas av förhållanden på marknaden. Demsetz menar att koncentration kan vara ett uttryck för varierande effektivitet. Det betyder att det kan finnas ett positivt samband mellan koncentration och den genomsnittliga lönsamheten utan att detta orsakats av åtgärder som begränsat konkurrensen. Om ett företag är effektivare än andra företag blir marknaden sannolikt koncentrerad, men priserna blir lägre än de annars skulle varit.

En rad försök har gjorts för att empiriskt skilja de båda tolkningarna åt. Resultaten av dessa ansträngningar har varit blandade, vilket ger anledning tro att båda mekanismema finns närvarande i ekonomin.

Detta innebär att det i praktiken är mycket svårt att avgöra om en hög koncentration eller ett företags dominerande position, är ett konkurrenshinder i sig eller minskar effektiviteten marknaden.

I stället för att enbart se koncentrationsmått har frågan om miss-

dominerande ställning kommit i fokus. Även här finns emellerbruk av tid stora praktiska och teoretiska svårigheter att avgöra om prishöjningar förorsakats av missbruk av dominerande ställning.

SOU 1995: l 17 Kapitel 3 53

Diskussionen senare tid har därför inriktats på att analysera möjligheterna för nyinträde av konkurrenter. En viktig fråga blir då i vilken mån företag som har en dominerande ställning själva kan skapa inträdeshinder. Flera mekanismer har nämnts;

i underprissättning innebär att det dominerande företaget sänker

priset just inom det område där ett nytt företag börjar konkurrera.

Förutsatt att det dominerande företaget har större finansiella

re-

surser än konkurrenten kan nyinträde avvärjas.

ii sunk costs gör att ett befintligt företag kan hota med priskrig på

en nivå som gör inträde olönsamt.

iii vertikala avtal med t.ex. leverantörer.

Bain och hans efterföljare analyserade sambandet mellan koncentration och konkurrens och testade det s.k. struktur beteende funktionssätt

- paradigmet. Koncentrationen ansågs vara det huvudsakliga måttet på strukturen, som bestämmer utfallet i form av vinst.

Kritiken mot dessa studier har, enligt diskussionen ovan, gått ut att koncentrationen är ett dåligt mått monopolkraft. Dessutom kan sambandet tolkas flera sätt. En rad studier har inte kunnat förkastat hypotesen att sambandet mellan koncentration och vinster främst beror på att innovativa, snabbt växande företag är vinstrika och oftare arbetar i mer koncentrerade marknader. I synnerhet visar det sig att företagens individuella marknadsandelar är mer betydelsefulla än branschkoncentrationen. När företagens marknadsandel inkluderas i de empiriska studierna försvinner all effekt av koncentration på vinster. Oftast visar det sig att stora marknadsandelar i samband med höga vinster beror skalekonomier och framgångsrika produkter Chirinco och Fazzari, 1994.

Samtidigt har flera studier lyft fram betydelsen inträdeshinder. Ett

av exempel är Andersen och Rynning 1991. Författarna mäter inträdeshinder ett annat sätt än de mycket enkla approximinationer

man tidigare använt, och finner att inträdeshinder är avgörande för förmågan att bibehålla monopolkraft längre tidsperiod.

över en

I en panelstudie av 88 svenska produktmarknader visar Fölster och Peltzman 1995 bl.a. att koncentration inte behöver ett problem i

vara sig. Mer koncentrerade branscher har tvärtom högre produktivitet och lägre priser jämfört med priser för produkter inom EU än

samma mindre koncentrerade branscher, vilket sannolikt innebär att de branscher där svenska företag har kostnadsfördelar har blivit mer koncentrerade. Samtidigt visas att ett ökat antal företag innebär lägre priser

54 Kapitel 3 SOUl995:1 17

och högre produktivitet. Dessa två resultat tyder på vikten av att skilja mellan koncentration och antal företag. För konkurrenspolitiken kan resultaten innebära att det är viktigare att undanröja inträdeshinder än att bekämpa koncentrationen

3.7.4 Effektivitetsförluster vid monopolistiskt

beteende

En negativ konsekvens av monopolbeteende är att den resulterar i en felaktig resursallokering. Genom att höja priset över marginalkostnadema kan en monopolist minska utbudet, jämfört med en situation då ren konkurrens råder. Vidare används resurser för att tillgodose en lägre värderad efterfrågan och välfärden för konsumenten reduceras. Konsumentöverskottet reduceras alltså på en monopolmarknad. Dödviktsförlusten B, vars yta är en del av konsumentöverskottet på en konkurrensmarknad, övergår emellertid inte till en icke-prisdiskriminerande monopolist. Denna del av konsumentöverskottet representerar den felaktiga resursallokering som är resultatet av att monopolisten begränsar sitt utbud. Eftersom dödviktsförlusten är en kvadratisk funktion av den relativa prisförvrängningen och en lineär funktion av efterfrâgeelasticiteten är det svårt att se att ytan B kan bli särskilt stor. Denna slutsats styrks av empiriska studier av Harberger 1954 och Schmalensee 1988. I Harbergers studie var den genomsnittliga kvadraten den relativa prisförvrängningen 0.036. Scherer Ross 1990 uppskattar att den dödviktsförlust som i USA kan hänföras till felaktig resursallokering

monopolistiskt beteende ligger någonstans mellan 0,5 procent och

g.a.

2 procent av bruttonationalprodukten. Det saknas uppskattningar av hur

stor dödviktsförlusten är inom livsmedelssektom.

Dödviktsförlusten är sannolikt inte den politiskt mest intressanta termen vid monopolbeteende. Av större politiskt intresse torde det faktum vara att vid monopolbeteende den större delen av konsumentöverskottet övergår från konsumenten till producenten.

3.7.5¶Kostnadsineffektivitet i monopolfallet

När monopolbeteendet påverkar priset är välfärdsförlusterna knutna till den förändring av den producerade kvantiteten som det förhöjda priset resulterar

Allvarligare blir konsekvenserna om monopolbeteendet påverkar kostnadssidan. I detta fall drabbas hela produktionen i den monopoli-

SOU1995:l17 Kapitel 3 55

serade industrin. Som tidigare framhållits finns det i princip två orsaker till att kostnaderna kan bli högre i monopolfallet. För det första blir inte kostnadskontrollen ett prioriterat verksamhetsområde konkurrens

om om vinstmarginalerna saknas s.k. X-ineffektivitet. För det andra kan frestelsen av att uppnå monopolvinster innebära att industrin ådrar sig onödiga utgifter för att uppnå, förstärka och försvara monopol-

en situation. Det kan gälla utgifter för produktdifferentiering, överkapacitet och politisk lobbyverksamhet.

Den empiriska kunskapen på området är fragmenterad, pekar i

men samma allmänna riktning. X-ineffektivitet existerar och benägenheten att reducera den är starkare när konkurrensen är stark än när företagen arbetar på skyddade marknader. Däremot saknas empirisk kunskap

om storleken på skillnaderna i relation till monopolmakt. Det torde emellertid stå bortom allt tvivel att storleken på X-ineffektivitet är åtminstone lika stor som de välfärdsförluster som är följd felaktig

en av resursallokering Scherer Ross, 1990. Förekomsten X-ineffek-

av tivitet i svensk livsmedelsindustri .har studerats för slakteri- och mejeriområdet. Hanf och Böckenhoff 1994 och Kühl 1994 fann allvarliga tecken på X-ineffektivitet. Företag bedömdes ovanför

operera den effektiva kostnadskurvan och använde för mycket både arbets-

av kraft och kapital. Strukturen på slakteriindustrin visade att storleken på vissa slakteriföretag var mindre än den optimala storleken. Författarna menar att avsaknaden av både teknisk effektivitet och skaleffektivitet i produktionen orsakades av ett för lågt konkurrenstryck. Den utveckling som skett de senast åren styrker den bedömningen. På slaktsidan har

en kraftig nedskäming av arbetskraften ägt rum trots att produktionen inte minskat. Antalet produktionsenheter har också reducerats vilket blev

möjligt genom sammanslagningar kooperativa företag.

av

När det gäller att empiriskt kartlägga omfattningen den

av samhälleliga välfárdsförlust kan uppkomma på grund att monopol-

som av företag ådrar sig onödiga utgifter blir uppgiften svårare eftersom det är ett faktum att en monopolistisk marknadsstruktur både kan reducera kostnader och leda till ökade kostnader. Detta gäller framför

allt när en hög koncentration främjar eller är nödvändig för att utnyttja skalfördelar. Den empiriska kunskapen skulle göra det möjligt att beräkna

som en nettokostnad saknas emellertid.

3.7.6¶Ekonomisk effektivitet och

kooperativa företag

Vid olika tillfällen har framförts hypotesen att kooperativa företag är mindre effektiva än investorägda företag. Porter och Scully 1978 och

56 Kapitel 3 SOU1995:1 17

Ferrier och Porter 1991 menar att kooperativa företag blir tekniskt ineffektiva grund svårigheterna att kontrollera kooperativets funk-

av tionssätt.

Porter och Scully vidare att kooperativa företag kommer att

menar uppvisa allokeringsineffektivitet. Orsaken anges vara att eftersom medlemmama bara drar fördel av kooperativet under den tid de är medlemmar så kommer kooperativet att underinvestera i långsiktiga tillgångar. Slutligen Scully och Porter att kooperativet ofta kommer

menar att sakna medlemsunderlag för att uppnå den långsiktigt kostnadsminimerande produktionsnivån.

Det finns framgått tidigare emellertid argument pekar på att

som som det kooperativa företaget är mer effektivt än det investorägda företaget. Dessa argument baseras på de kostnadsbesparingar t.ex. transaktionskostnader kan uppnås genom vertikal integration. Om kontrakts-

som opportunism förekommer representerar den en avvikelse från teknisk effektivitet. Denna ineffektivitet elimineras emellertid av kooperativet eftersom kooperativet harmoniserar transaktionerna. Genom att integrera får bättre incitamentsstruktur, en effektivare problemlösning och

man en

bättre informationshantering. en

Detta betyder sammantaget att den underliggande teorin inte ger oss någon klar vägledning när det gäller att besvara frågan om kooperativ

eller mindre effektiva än det investorägda företaget. De empiär mer riska studier genomförts på området är alla förenade med begrepps-

som mässiga problem och mätproblem. l översikt av de empiriska studier

en

genomförts i USA drar Sexton och Iskow 1993 slutsatsen att de som empiriska fakta framkommit inte på ett trovärdigt sätt ger stöd för

som hypotesen att kooperativa företag är mindre effektiva än investorägda företag. Å andra sidan det empiriska underlaget inget stöd för att

ger hävda att kooperativa företag är mer effektiva än investorägda företag.

3.8¶Sammanfattning

Syftet med detta kapitel är att analysera under vilka förutsättningar som ett kooperativt företags verksamhet är samhällsekonomiskt önskvärd respektive under vilka förutsättningar som det finns skäl att tro att ett kooperativt företags verksamhet inte är samhällsekonomiskt önskvärd.

Den ideala situationen hade varit teorin hade givit entydig bild

om en

de effekter kooperativ verksamhet kan leda till. Under sådana av som förutsättningar syftar empirin i huvudsak till att bekräfta och kvantifiera de effekter som teorin förutsäger.

SOU 995:11 17 Kapitel 3 57

1det fall den underliggande teorin inte klar vägledning när det

ger en gäller att besvara de frågor som utredningen behandlar tjänar empirin i första hand uppgiften att försöka vägledning i valet mellan olika

ge

teoretiskt möjliga konsekvensbeskrivningar.

3.8.1¶Vad säger den ekonomiska teorin

om

samarbete

Av avsnitten 3.3-3.4 framgår att det finns starka teoretiska skäl för att bildandet av en kooperativ organisation skall spela en konkurrenspådrivande roll i samband med vissa marknadsmisslyckanden. Det framgår att monopsonistens och monopolistens marknadsmakt kan motverkas med hjälp av en kooperativ organisation. Det empiriska underlaget som skulle kunna påvisa fördelarna är emellertid mycket knapphändigt. Samma förhållanden gäller när möjligheterna att minska transaktionskostnadema utgör motivet för att intemalisera verksamheten, dvs. integrera.

Bolin 1995 anger två andra fall där det kooperativa företaget kan vara samhällsbefrämjande. Det första fallet rör stordriftsfördelar där själva kooperativet går med förlust, men där helheten går med vinst. I detta fall effektiviserar den kooperativa organisationen den befintliga marknaden genom att möjliggöra vinster som annars inte skulle ha exploaterats. Det andra fallet är när en fullständig integration mellan förädlingsföretaget och de underliggande leverantöremakundema inte är ekonomiskt fördelaktigt eller ens möjligt, t.ex. i fallet med många små effektiva familjeföretag.

Samtidigt finns det risk för att jordbrukskooperationen utnyttjar sin marknadsmakt till förfång för konsumenten. Denna fråga analyseras i avsnitten 3.5-3.6.

Ekonomisk teori är inte entydig i fråga om konsekvensbeskrivningen när det gäller samarbete mellan primära lantbruksföreningar. Teorin definierar vissa marknadsförutsättningar där det kooperativa företagets marknadsmakt är oroande. Den empiriska kunskap finns i USA

som styrker inte hypotesen att det skulle finnas någon generell tendens för kooperativ att höja konsumentprisema. Däremot visar empiriska data att det i sektorer, där leverantörskooperativ tillsammans kontrollerar stor

en marknadsandel, finns motiv för dessa kooperativ att begränsa konkurrensen genom avtal och börja samarbeta i stället för att konkurrera. Detta faktum kan vara ett tillräckligt skäl för att inte ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbrukskooperativ.

Frågan har ställts huruvida man bör kunna tillåta samarbete mellan primära lantbruksföreningar med motiveringen att den ökade internatio-

58 Kapitel 3

nella konkurrensen som beräknas uppkomma i samband med EU-medlemskapet neutraliserar den eventuella marknadsmakt som ytterligare samarbete i och för sig skulle leda till. Såvida man inte är säker att importkonkurrensen blir mycket kraftfull och genomträngande på de viktigaste marknaderna för jordbruksprodukter finns det från ett teoretiskt perspektiv ingen anledning att ge ett legalundantag för samarbete mellan primära lantbruksföreningar med hänvisning till en odefinierad ökad internationell konkurrens.

Bestämmelserna i 18 c § KL, om att visst samarbete inom primära lantbruksföreningar inte omfattas av förbudet i 6 § gäller inte avtal som har till syfte eller ger till resultat att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras. Det är svårt att ta ställning till om det finns skäl att ändra på kravet på medlems fria rörlighet för att legalundantaget skall gälla. Teorin är inte entydig på detta område. Begränsningar av medlemmarnas fria rörlighet kan motiveras både med avsikten att effektivisera produktionen och med avsikten att utöva marknadsmakt. Effektivitetsargumentet kan användas t.ex. när det gäller kortsiktiga kapacitetsbrister i produktionsanläggningar. Effektivitetsförlustema för ett kooperativ som saknar möjlighet att kontrollera tillförseln av råvaran i närheten av kapacitetsgränsen kan vara stora. Begränsningar av medlemmarnas fria rörlighet kan alltså vara effektivitetsmotiverade. De måste emellertid vägas mot det faktum att avtalen kan användas för att begränsa eller snedvrida konkurrensen. Sexton gör bedömningen att såvida inte det kooperativa företaget producerar en nödvändig vara som inte finns att tillgå någon annanstans bör det kooperativa företaget ha möjlighet att begränsa medlemskap och medlemmars leveranser. 18 c § KL utrymme för att pröva huruvida avsikten med att begränsa med-

ger lemmens fria rörlighet är att effektivisera produktionen eller att utöva marknadsmakt. Sexton föreslår emellertid att prövningen sker enligt förbudet mot missbruk av dominerande ställning i 19 § KL under förutsättning att 19 § tillämpas effektivt.

3.8.2¶Vad säger empirin om samarbete

Det hade varit önskvärt om utredningen på basis av empirisk kunskap kunde säga något generellt om hur mycket transaktionskostnaderna kan beräknas minska vid olika typer av samarbete. Det vore också av intresse att försöka empiriskt bestämma den internationella konkurrens som kan beräknas uppstå i samband med medlemskapet i EU. Vidare vore det av stort intresse att kartlägga under vilka förutsättningar en ökad koncentration innebär lägre resp. högre produktions-, distributions-

SOU1995:1 17 Kapitel 3 59

och marknadsföringskostnader. För att göra övergripande

en mera sam-

hällsekonomisk bedömning konkurrensbegränsande samarbete, be-

av hövs dessutom en uppskattning den dödviktsförlust och de inkomstav överföringar mellan konsument och producent uppstår vid konkursom rensbegränsande beteende. Den empiriska forskningen är i allmänhet mycket begränsad när det gäller kartläggningen av de nämnda faktorerna. Empiriska studier som rör just livsmedelssektorn och lantbrukskooperationen är i synnerhet begränsade. Detta omdöme gäller effekterna på transaktionskostnaderna vertiav kal integration. Den empiriska kunskap är önskvärd för att kvantisom fiera den ökade framtida internationella konkurrensen på den svenska marknaden saknas också. Det saknas även uppskattningar dödviktsav förluster förorsakade felaktig resursallokering inom livsmedelsav sektorn. När det gäller kostnadsineffektiviteten i samband med monopolen situation är den empiriska kunskapen fragmenterad pekar i men samma allmänna riktning. Kostnadsineffektiviteten existerar och benägenheten att reducera den är starkare när konkurrensen är stark än när företagen arbetar på skyddade marknader. Storleken på kostnadsineffektiviteten är åtminstone lika stor som de välfárdsförluster är följd felaktig som en av resursallokering. Det har vid olika tillfällen framförts uppfattningen att kooperativa företag är mindre effektiva än investorägda företag. De empiriska studierna som genomförts är alla förenade med begreppsmässiga problem och mätproblem. Det empiriska material finns gör det inte möjligt att som ett trovärdigt sätt hävda att det kooperativa företaget skulle vara varken mer eller mindre effektivt än det investorägda företaget. Traditionellt har koncentration av företag på marknad betraktats en som ett avgörande mått på graden konkurrens. Svensk livsmedelsav industri är koncentrerad, vilket skulle tyda att livsmedelssektorn inte uppfyller kraven på effektiv konkurrens. Koncentration kan naturligtvis också vara ett resultat högre effektivitet. Teorin är inte heller i detta av fall entydig. Ett flertal studier har lyft fram den betydelse inträdeshinder har på konkurrensen. För konkurrenspolitiken kan detta enligt utredningen innebära att det är viktigare att undanröja inträdeshinder än att bekämpa koncentrationen.

SOUl995:l 17 61

4 i EU

Jordbrukspolitiken och i Sverige

4.1 EG:s

jordbrukspolitik

4.1 Den

gemensamma jordbrukspolitiken

Den gemensamma jordbrukspolitiken Common Agricultural Policy - CAP utgör en av grundpelama i EG-samarbetet. Av EG:s totala budget har jordbruket under tid tagit i anspråk närmare två senare tredjedelar. Detta förhållande håller på att förändras. För åren 1992 och 1993 beräknas jordbruksutgiftema utgöra 50 %. ca Jordbrukspolitiken var länge det enda politikområde inom EG som drevs gemensamt. Redan i Romfordraget utformades jordbrukspolitiken på ett sätt som förutsatte att medlemsstaterna underordnade sig rådet och kommissionens beslut när det gällde att uppfylla fördragspunktema. När Romfördraget undertecknades de ursprungliga medlemsländerna var sammantaget nettoimportörer av livsmedel och jordbruksråvaror. Författarna till fördraget upprättade den Europeiska Ekonomiska som Gemenskapen medvetna att etablerandet var om av en gemensam

jordbrukspolitik enligt artikel 3d i Romfördraget kunde

visa sig vara svårt att få att stå i överensstämmelse med principen i artikel 3f om att inom Gemenskapen upprätta ordning säkerställer konkuren som att rensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids. I Romfördragets artiklar 38-43 den jordbruksanges gemensamma politikens mål:

a Höja produktiviteten inom jordbruket att främja tekniskt genom framåtskridande, trygga rationell utveckling jordbruksproduken av tionen samt att optimalt utnyttja produktionsfaktorema, särskilt arbetskraften.

b så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen skälig levnadsen standard, särskilt höjning inkomsten capita för dem genom en av per som arbetar i jordbruket.

c Stabilisera marknaderna.

62 Kapitel 4 SOU1995:1l7

d Trygga livsmedelsförsörjningen.

Tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

e

Den jordbrukspolitiken grundar sig på sex principer, varav

gemensamma de första tre principerna återfinns i fördraget.

Princip Den marknaden skall omfatta jordbruk och gemensamma handel med jordbruksvaror artikel 38.1.

Princip Artiklarna i Romfördragets jordbruksavsnitt avdelning II utgör i viss omfattning ett undantag till den allmänna fördragstexten. Enligt artikel 38.2 skall om inte annat föreskrivs i artiklarna 39-46 reglerna för upprättandet av marknaden tillämpas på jordbruksvaror. den gemensamma I artikel 42 att konkurrensreglema skall tillämpas på anges

produktion och handel med jordbruksvaror endast i den

utsträckning rådet bestämmer.

Princip I artikel 38.4 stadgas det att den marknadens gemensamma funktion och utveckling med avseende på jordbruksvaror skall åtföljas att jordbrukspolitik för medav en gemensam lemsstatema utformas.

Den jordbrukspolitiken består en pris- och marknadsgemensamma av reglerande del och struktur- och regionalpolitisk del. Den pris- och en

marknadsreglerande delen är störst betydelse. Strukturpolitiken har

av emellertid kommit att spela allt större roll de senaste åren. en Ytterligare tre principer utvecklades i samband med införandet av pris- och marknadsregleringen år 1962.

Princip 4: The unity of market är bara implicit i artikel 38.1 men är grunden för EG:s gemensamma prispolitik.

Princip Gemenskapspreferens, dvs. att produkter produceras som inom EU skall ha företräde framför importerade produkter. Denna princip framgår indirekt fördraget. Enligt artikel av 44.1 är det tillåtet att tillämpa ett system med minimipriser. Enligt artikel 44.2 får emellertid inte priserna tillämpas på ett sådant sätt att de hindrar utvecklingen av en naturlig prefemellan medlemsstaterna. rens

Kapitel 4 63

Princip Principen finansiering uttrycks i om en gemensam rådsförordning 2562, som etablerar den europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket Fonds européen dorientation et de garantie agricole, FEOGA.

Mellan åren 195 8-1968 genomfördes stegvis den marknagemensamma den. Den första marknadsregleringen infördes år 1962 och de gemensamma priserna har tillämpats sedan år 1968. Den gemensamma marknaden skall upprätthållas att tullar och genom inforselavgifter samt konkurrenssnedvridande subventioner avlägsm.m. nas mellan länderna. En av utgångspunktema i EG:s jordbrukspolitik är att marknaden måste avskärmas från världsmarknadens prisbildning för att de jordbrukspolitiska målen skall kunna uppnås. På denna i princip slutna hemmamarknad skall priserna hållas på sådan nivå jorduppe en att brukarna får en tillfredsställande inkomst och att konsumenterna får tillgång till livsmedel till rimliga priser. Schematiskt kan marknadsregleringamas utformning illustreras med figur 4.1.

Figur 4.1 Schematisk beskrivning EG:s marknadsregleringar

av

Riktpris Transportkostn.o handelsmarginal TT55k°]PFi5

MarlI1adspris

Interventionspris

Importavgiñ Exp°1bid’ag

VM-pris VMPS cif fob

———-—— ——-j Import från EC-marknad Export till världsmarknaden världsmarknaden

Fram till beslutet om reformen av den jordbrukspolitiken gemensamma i juni 1992 har implementeringen den marknaden och av gemensamma gemenskapspreferensen varit uppbyggd kring ett prisstödssystem. Den

64 Kapitel 4 SOUl995:117

marknaden upprätthålls att ett administrativt begemensamma genom stämt riktpris fastställs för standardprodukt på den inhemska marknaen den. Detta riktpris kan sägas vara ett eftersträvat producentpris. Tröskelpriset erhålles att minska riktpriset med handelsmargigenom naler och transportkostnader från importhamn till tänkt förbrukningsen plats för importerade Tröskelpriset således till vilket lägsta varor. anger pris kan komma in EG-marknaden. Tröskelpriset skyddas en vara omvärldens prisnivå ett gränsskydd. Detta skydd mellan mot genom världsmarknadspris och tröskelpris utgörs av en importavgift. Det bör att avgiftsberäkningen alltså baseras ett eftersträvat men noteras sällan uppnått riktpris. Det skisserade gränsskyddssystemet gäller med mindre variationer för övervägande delen produktionen spannmål, socker, mjölk, mejeriav fårkött, fläsk, nötkött, ägg och fjäderfäkött. För oljefröer och

produkter,

proteingrödor samt fodemiedel, med undantag spannmål, saknas av gränsskydd. Odling sådana grödor stöds i stället med direkta bidrag. av På den inhemska marknaden kan EG-kommissionen genom interventionsköp hindra priset att sjunka under interventionspriset, som normalt ligger 10-20 % under riktpriset. Marknadspriset i EG bestäms utbud och efterfrågan inom de av de administrativt fastställda priserna Marknadspriset rör ramar som ger. sig normalt i intervallet mellan riktpriset och interventionspriset. Under år med överskott har marknadspriset tenderat att pressas ner mot

interventionsprisnivån. För att begränsa överproduktion har dessutom

interventionsprissystemet försvagats, vilket medfört att marknadsprisema tidvis har legat under interventionspriset. Marknadsprisema kan såväl mellan EU-ländema variera i betydande utsträckning beroeninom som de på skillnader i marknadssituationen. På fri marknad skall prisskillen naden i princip endast motsvara transport- och hanteringskostnader. används för att utjämna prisskillnader mellan

Exportsubventioner

marknadspriset inom EU och världsmarknadspriset. Eftersom EU:s prisnivå normalt överstiger världsmarknadsnivån innebär det att bidrag utgår till EU:s jordbruksexportörer. Subventionernas storlek sätts dock inte skillnaden i pris mellan dessa två marknader. Å automatiskt som ena hänsyn till marknadsbalansen marknadssituationen inom EU sidan tas och å andra sidan förs en aktiv exportpolitik.

Gemenskapspreferensen upprätthålls att gränsskyddsnivån för

genom många produkter ett överskydd, dvs. gränsskyddet ligger på en rymmer nivå är betydligt över interventions- och marknadsprisema. som Det är framför allt två element i EG:s jordbruksreglering som alltså förklarar skillnaden mellan gränsskyddat pris och marknadspris. Det rör sig dels överskyddet i gränsskyddet, dels den relativt stora påverkan om

SOU1995:l17 Kapitel 4 65

som marknadssituationen har på prisbildningen bl.a. att exportgenom politiken inte automatiskt lyfter ut alla pristryckande överskott från marknaden. Pris- och marknadsregleringama i EG:s jordbrukspolitik kompletteras med många åtgärder som syftar till att förbättra jordbrukets struktur, dess regionalpolitiska effekter eller miljön. Den gemensamma finansieringen av både pris- och marknadsregleringen och strukturåtgärdema sker den särskilda utvecklings- och genom garantifonden FEOGA. Fondens intäkter består bidrag från EG:s av budget vars inkomstkällor utgörs tullar och införselavgifter, 1,4 % av av ländernas momsunderlag, producentavgifter samt BNP-relaterade bidrag från medlemsländerna. l kapitlen 5 och 6 diskuteras marknadsordningamas ställning i konkurrensrättsligt hänseende. Utredningen försöker i dessa kapitel besvara frågan om vilket utrymme, marknadsordningama i sig lämnar för som sådana konkurrensbegränsande avtal, initieras företagen eller som av deras organisationer. I kapitel 12 diskuteras marknadsordningama mera i detalj för nöt- och kalvkött, mjölk och mejeriprodukter samt för socker.

4.1.2 EG:s reform år 1992

jordbrukspolitiska

Resultatet av den förda politiken blev att produktionen ökade. I början av 1970-talet blev EG självförsörjande och något Överskottssenare producent trots att antalet jordbrukare hela tiden minskade. Konsumenterna fick fler att välja mellan i affärerna. Även livsmedelsvaror om priserna steg så sjönk den andel hushållsutgiftema gick till av som livsmedelsinköp. Handeln mellan medlemsländerna ökade. Gemenskapspreferensen förhindrade dock inte att medlemsländerna i EG fortsatte att vara de stora livsmedelsimportörema, främst inte kan av varor som produceras inom Gemenskapen. Den gemensamma jordbrukspolitiken följaktligen framgångsrik var i flera avseenden. Samtidigt blev emellertid kostnaderna och Överskottsproduktionen ett växande problem. Den belastning jordbruket utsom gjorde budgeten, på miljön och på de handelspolitiska relationerna gjorde att rådet i juni 1992 beslutade reform den om en av gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet med reformen är bl.a. att få en bättre balans mellan utbud och

efterfrågan i jordbruksproduktionen och att minska miljöbelastningen

från jordbruket. Både användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel är mindre i Sverige än i övriga EU-länder. Ett de viktigaste av

3 15-1191

66 Kapitel 4

elementen i reformen är att jordbruksstödet delvis omfördelas från ett prisstöd till ett inkomststöd. Sänkningen av stödprisema för spannmål med 29 % skall genomföras under treårsperioden 199394-199596. I syfte att begränsa överskottsproduktionen måste större företag som

— villkor för att erhålla arealbidrag lägga viss del av arealen i träda.

- Jordbrukama kompenseras med arealbidrag för sänkningen av stödpriserna.

Jordbruksreformen innebär således inte att de traditionella instrumenten ijordbrukspolitiken gränsskydd, intervention och exportbidrag

-

avskaffas att de kommer att minska i betydelse. Förskjutningen - men från prisstöd till direktstöd väntas i allmänhet innebära en minskad intensitet i odlingen, ökad konsumtion och minskade överskott.

GATT-överenskommelsen som ingicks den 15 december 1993 innebär på jordbruksområdet sänkning den allmänna stödnivån samt

en av

övergång till ett mer genomskådligt gränsskydd. De avtalsslutande en parterna har gjort åtaganden på fyra områden. Dessa åtaganden skall genomföras under en sexårsperiod från år 1995.

De interna stöden skall sänkas med 20 % i förhållande till ländernas genomsnittliga stödnivå under åren 1986-1988.

Allt gränsskydd omvandlas till fasta tullar som minskas med i genomsnitt 36 % i förhållande till det genomsnittliga gränsskyddet under basperioden 1986-1988. Marknadstillträdet garanteras motsvara minst 3 % sedan ökar till 5 % av den inhemska konsumtionen.

som

Vad gäller exportstöd skall de totala utgifterna för exportstöd minskas med 36 % och den subventionerade exportvolymen minskas med 21 % i förhållande till basperioden 1986-1990. Neddragningen skall göras på varje produktområde.

Uppgörelsen på det Sanitära och fiztosanitdra området innebär att om ett importland har gränsvärden och normer som överensstämmer med sådana sätts av internationella organ kan dessa normer inte ifråga-

som sättas exportören. Sverige ges emellertid fortsatt möjlighet att ställa

av högre krav när det gäller livsmedel, veterinär- och växtskyddsbestämmelser. Sådana krav måste vila på vedertagen vetenskaplig grund och baseras på en konsekvent riskbedömning.

4.2¶Den svenska jordbrukspolitiken

4.2.1 1990 års beslut

jordbrukspolitiska

Regleringen det svenska jordbruket bestod fram till år 1990 av i

av princip två grundelement, gränsskyddet och den interna marknads-

SOUl995:117 Kapitel 4 67

regleringen. Den interna marknadsregleringen innebar att för de

prisreglerade varorna kan sägas att den svenske jordbrukaren var garanterad avsättning för allt producerades till ett förhand som framförhandlat pris. I den utsträckning producerade överskott som man skulle dessa avsättas på världsmarknaden med hjälp exportstöd. av Exportstödet finansierades näringen, konsumenterna och skatteav av betalarna. Utöver prisstödet till jordbruket lämnades fr.o.m år 1989

direktbidrag som utbetalas djur eller arealenhet. Djurbidraget per per tillkom i samband med att i GATT-förhandlingama år 1989 man beslutade sig för att frysa gällande reglerade producentpriser. År 1990 fattade riksdagen beslut grunddragen i om en ny livsmedelspolitik som syftade till marknadsanpassning och avreglering en av jordbruket. Den svenska livsmedelspolitiska reformen genomfördes för tänkt situation där Sverige står utanför EU och där GATTen förhandlingama förutsågs resultera i en liberalisering handeln med av jordbruksvaror. Det nya GATT-avtalet innebär att handeln med jordbruksvaror i viss utsträckning liberaliseras.

Ett syfte med det livsmedelspolitiska beslutet att var genom avreglering och marknadsanpassning uppnå ökad effektivitet och balans i livsmedelsproduktionen. Näringen skulle bantas också göras men mer konkurrenskraftig genom att i högre grad tvingas stå på ben. egna Gränsskyddet skulle enligt beslut bibehållas i avvaktan på samma slutförandet GATT-förhandlingama. 1990 års reform förväntades av medföra att den svenska produktionen på sikt skulle till anpassas en nivå som högst motsvarade det inhemska avsättningsutrymmet och en lönsam export.

Vid samma tidpunkt som det livsmedelspolitiska beslutet trädde i kraft, den 1 juli 1991, ansökte emellertid Sverige medlemskap i EU. om Därigenom förändrades de förutsättningar gällde för 1990 års som beslut. Medlemskapet i EU, de jordbrukspolitiska åtgärder vidtogs som för att anpassa svenskt jordbruk inför ett EU-inträde samt deprecieringen

av kronan har förändrat förutsättningarna för jordbrukssektom. EG:s jordbrukspolitik påminner till sin uppbyggnad den svenska jordom brukspolitiken före 1990 års beslut. EU-medlemskapet har inneburit en återreglering av svenskt jordbruk.

4.2.2 till EG:s

Anpassning jordbrukspolitik

De senaste årens förda jordbrukspolitik har inriktats på att anpassa svenskt jordbruk på ett sådant sätt att Sverige vid integrationen med EU

skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter möjligt. som

68 Kapitel 4 SOU1995:l17

Detta gäller med hänsyn tagen till såväl behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring till konsumenternas och skattesom betalarnas intressen. I det följande redovisas de viktigaste förändringarna i förhållande till 1990 års beslut riksdagen beslutat om i syfte att åstadkomma en som

anpassning till EG:s jordbrukspolitik.

Inlösensystemet för spannmål behölls även för budgetåret 199495. -

För budgetåret 199394 lämnades ett arealbidrag i genomsnitt 700 krha och för budgetåret 199495 lämnades ett arealbidrag på 900 krha.

Under budgetåret 199495 omfattades även oljeväxtema av systemet med inlösenpriser och arealbidrag i stället för ett anbudsförfarande.

Prisregleringsavgiften för handelsgödsel och bekämpningsmedel

avskaffades i december 1992.

Gränsskyddet för proteinfodermedel sänktes med 40 % den l januari - 1993 och avskaffades helt den 1 juli 1993.

Referenspriserna på spannmål sänktes med 9 örekg den 1juli 1993. - För griskött, ägg och fågelkött sänktes referenspriset med 80, 20 resp. 50 örekg.

Exportstöd infördes för förädlade livsmedel baserade svenska råvaror, t.ex. ost och förädlade köttprodukter, under tiden den 1juli 1993-den 31 december 1994.

Direktstödet till mjölkproduktionen sänktes till l 200 krmjölkko budgetåret 199394 och avskaffades helt budgetåret 199495.

För att främja produktutveckling, utveckling av marknadsprognoser, introduktion teknik och insatser för att effektivisera av ny marknadssidan inom svensk trädgårdsnäring avsattes 25 miljoner kr.

Med undantag för eventuella sanitära skyddsbestämmelser kommer inte några handelshinder att finnas på den gemensamma marknaden. Det svenska jordbruket och livsmedelsindustrins konkurrenskraft avgörs av hur väl näringen lyckas sig på EU-marknaden och till den att anpassa prisnivå råder där. I samband med ansökningstillfállet och vid då som

SOU l 995:1 17 Kapitel 4 69

rådande valutakurser bedömdes medlemskapet innebära ökad konkurrens och en press nedåt på de svenska producentprisema jämfört med

en avreglerad svensk intern marknad. Lönsamheten för den enskilde bonden kunde emellertid samtidigt öka eftersom lönsamheten också påverkas

av hur stora direkta stöd lämnas och hur de utformas. Pressen på

som producentprisema bedömdes självklart bli mindre efter deprecieringen hösten 1992.

Medlemskapet i EU innebär återgång till ett reglerat jordbruk.

en Den svenska produktionen kommer i stor utsträckning de

att styras av regler som styr fastställandet och fördelningen den areal blir

av som stödberättigad, de regler som bestämmer arealbidragens storlek, fastställandet och fördelningen mjölkkvoter, sockerkvoter, högsta antal

av stödberättigade nötkreatur och får, fastställande de regioner

av som klassas som missgynnade och därmed blir berättigade till regionala stöd, de regionala stödens storlek samt de särskilda miljöersättningar

som lämnas. Ramarna bestämdes vid medlemskapsförhandlingama. Sverige har emellertid relativt sett stor frihet vid utformningen detaljerade

av tillämpningsregler.

Bedömningar av hur den svenska livsmedelssektom kommer att påverkas av medlemskapet är förenat med rad osäkerheter. En

en osäkerhet gäller vilken jordbruks- och konkurrenspolitik EU kom-

som mer att bedriva i framtiden. En gäller omvärldsfaktorer t.ex.

annan som den framtida valutautvecklingen. En tredje osäkerhet gäller konsumenternas preferenser vad gäller valet mellan livsmedel produceras i

som Sverige jämfört med importerade livsmedel.

SOUl995:l17 71

5 EG:s

konkurrenslagstiftning

Detta kapitel bygger på ett rättsutlåtande avgivet docent Nils Wahl

av den 24 mars 1995 Rättsutlåtande rörande EG-rättens inverkan på den

svenska konkurrenslagens tillämplighet inom jordbruksområdet.

1¶Inledning

Genom Romfördraget har det skapats ett system syftar till att

som förhindra att konkurrensen inom den marknaden hindras,

gemensamma

begränsas eller snedvrids. De grundläggande konkurrensreglema för

företag finns i artiklarna 85 och 86. Reglerna är direkt tillämpliga och har direkt effekt i medlemsstaterna. Endast kommissionen kan i enskilda

fall medge undantag från tillämpningen konkurrensreglema inom

av Gemenskapen.

5.2¶Artiklarna 85 och 86

EG:s konkurrensregler innehåller två grundläggande förbud ett mot

konkurrensbegränsande avtal och ett mot missbruk dominerande

av ställning. Det finns även regler kontroll företagskoncentrationer.

om av

Artiklarna 85 och 86 har följande lydelse i svensk översättning

Utrikesdepartementets handelsavdelning: EG-fördraget år 1992.

Artikel 85

Samtliga avtal mellan företag, beslut företagssammanslutningar

av och samordnade förfaranden, kan påverka handeln mellan medlems-

som stater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den marknaden, är oförenliga

gemensamma med den gemensamma marknaden och förbjudna, särskilt de inne-

som bär att

72 Kapitel 5 SOU l 995 17

inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt

a

eller indirekt fastställs, produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar

b

begränsas eller kontrolleras, marknader eller inköpskällor delas upp,

c

olika villkor tillämpas vid likvärdiga transaktioner med handels-

d

partners, varigenom dessa får konkurrensnackdel, en det ställs villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar e som sig ytterligare förpliktelser varken till sin natur eller enligt som handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Avtal eller beslut är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga. som

Bestämmelserna i punkt 1 f°ar dock förklaras inte tillämpliga på

varje avtal eller avtal mellan företag, grupp av varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar, varje samordnat förfarande eller samordnade förfarangrupp av den, bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen som eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtav varor skridande, samtidigt konsumenterna tillförsäkras en skälig som andel den vinst därigenom uppnås och som inte av som

ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är

a

nödvändiga för att uppnå dessa mål, dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen spel för en b ger ur väsentlig del av varorna i fråga.

Artikel 86

Ett eller flera företags missbruk dominerande ställning den av en marknaden eller inom väsentlig del denna är, i den gemensamma en av mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenlig med den

marknaden och är också förbjudet. gemensamma Sådant missbruk kan särskilt bestå i att:

direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj-

a

ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till

b

nackdel för konsumenterna, tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner gentemot han-

c

delspartners, varigenom dessa får konkurrensnackdel, en

Kapitel 5 73

d ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig

ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt han-

delsbruk har något samband med föremålet med avtalet.

EG-domstolens praxis m. m.

Konkurrensbegränsande avtal som påverkar handeln mellan medlemsstaterna är oförenliga med den gemensamma marknaden och förbjudna. Artikel 85.1 uppställer tre rekvisit för att ett avtal skall förbjudet.

vara Förbudet riktar sig mot avtal mellan minst två företag, beslut

av företagsammanslutningar eller samordnade förfaranden, avtalskriteriet. För att samarbetet skall vara förbjudet fordras att det dels har till syfte eller resultat att konkurrensen inom EG hindras, begränsas eller snedvrids, konkurrensbegränsningskriteriet, dels att det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, samhandelskriteriet.

Av artikel 85.3 följer att förbudet i artikel 85.1 kan förklaras icke tillämpligt om de negativa verkningarna av ett visst samarbete uppvägs i tillräcklig grad av positiva verkningar.

För att ett förfarande skall vara förbjudet enligt artikel 86 fordras dels att det är fråga om missbruk av marknadsdominans, dels att förfarandet kan påverka samhandeln. Något undantag kan inte från

ges artikel 86.

Konkurrensreglema i artiklarna 85 och 86 är allmänt hållna och kompletteras av en omfattande praxis från EG-domstolen samt beslut och tillkännagivanden från kommissionen som har stor betydelse för förståelsen av EG:s konkurrensrätt.

5.3¶Konkurrensreglernas tillämpning på jordbruksområdet

5.3.1 Allmänt

Romfördragets regler rörande jordbruk bygger i huvudsak

på att en gemensam jordbrukspolitik utformas för medlemsstaterna artikel 38. Syftet med jordbruksreglema är att säkerställa en höjd produktivitet, att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, att stabilisera marknaderna, att trygga försörjningen samt att tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser artikel 39.1 a-e. I syfte att uppnå dessa målsättningar har rådet utfärdat flera olika s.k.

gemensamma marknadsordningar.

74 Kapitel 5

I artikel 38.2 stadgas att reglerna upprättandet av den gemenom marknaden gäller även inom jordbruksområdet i den mån något samma annat inte anges i artiklarna 39-46. Artikel 42 i Romfördraget föreskriver att konkurrensreglerna är tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i den utsträckning rådet bestämmer. Artikel 42 anger att jordbrukspolitiken har företräde framför fördragets konkurrensregler och den också den breda diskretion rådet har när det gäller att anger som fastställa räckvidden konkurrensreglemas tilllämpning på jordbruksav området. Genom rådsförordning 12662 har rådet angett formell huvudsom princip att såväl artikel 85 artikel 86 är fullt ut tillämpliga inom som jordbruksområdet. Artikel 2 i rådsförordning 2662 undantar dock visst samarbete inom jordbruksområdet från förbudet i artikel 85.1. Allmänt sett gäller EG:s konkurrensregler för alla de områden som omfattas Romfördraget. Konkurrensreglema utgör en nödvändig del av de liberaliseringar inom olika områden fördraget syftar till. Utan av som konkurrensregler skulle flera olika bestämmelser om inte meningsvara, lösa, starkt försvagade. I förhållande till jordbruksområdet bör dock noteras den särställning jordbruksfrågoma erhållit genom explicit som fördragsreglering. Särställningen innebär enligt EG-domstolen att jordbruksregleringen har företräde framför konkurrensreglerna på sådant sätt rådet besitter ett förhållandevis vidsträckt handlingsutrymme med att avseende på vilket sätt konkurrensen kan förhindras genom reglesom ring jordbruksfrågoma.: Detta innebär att de förvrängningar av konav kurrensen den jordbrukspolitiken leder till, kan strida som gemensamma mot uppfyllandet målsättningen i artikel 3 men att de ändå är av förenliga med EG-rätten eftersom de uppfyller en annan målsättning i artikel nämligen den jordbrukspolitik i artikel 3 e. om en gemensam Det finns dock gränser för rådets kompetens. Ett totalt eliminerande av konkurrensen inte nödvändigt för att uppfylla målsättningarna anses vara med EG-domstolens uttalande i Maizena3 tyder

jordbrukspolitiken.

närmast på motsatsen. Inte heller förefaller helt centrala målsättningar det fria som varuflödet eller icke-diskriminering kunna ifrågasättas med hänvisning till målsättningarna i artikel 39. I kommissionens avgörande i Sugarbeat förklarade nämligen kommissionen att privata arrangemang, som god-

[1962] EGT 3062. 2Mål 13979 Maizena [1980] ECR 3393, grunderna 23-24. 3 Mål 13979 Maizena [1980] ECR 3393, grund 24.

SOUl995:l 17 Kapitel 5 75

känts av de nationella myndigheterna, hindrade det fria varuflödet som och verkade diskriminerande inte på något sätt kunde nödvändiga vara för att uppnå målsättningarna i artikel 39.4

5.3.2 EG:s

marknadsordningar

Målsättningarna i artikel 39 skall uppnås organisation genom gemensam av jordbruksmarknadema. I huvudsak sker denna organisation genom gemensamma marknadsordningar, artikel 40.2. Sådana marknadsordningar täcker i dag merparten de europeiska jordbruksmarknadema. av Eftersom marknadsordningarna syftar till att uppfylla målsättningarna i artikel 39, stadgas uttryckligen att de kan innehålla regleringar priser av samt stöd för produktion och saluföring artikel 40.3. Den m.m., gemensamma ordningen får omfatta alla de åtgärder behövs för --- som att uppnå den målsättning som anges i artikel 39, särskilt prisregleringar, subventioner för såväl produktion marknadsföring olika som av varor, övergångslagring och annan lagring, anordningar för stagemensamma bilisering av import eller export. Den gemensamma ordningen skall begränsas till att fullfölja målsättningen som anges i artikel 39 och skall utesluta varje form diskriav minering mellan producenter eller konsumenter inom Gemenskapen. En eventuell gemensam prispolitik skall grundas på kriterier gemensamma och på enhetliga beräkningsmetoder.

Marknadsordningarna omfattar, i varierande utsträckning,

regler om

införselavgifter, exportbidrag, interventionsförfaranden, kvotsystem,

areal- och djurbidrag m.m. System med kvoteringar och interventionsförfaranden kräver betydande administration. Vissa marknadsordningen ar förutsätter kontroll och administration statliga myndigheter medan av

detta i andra marknadsordningar anförtros producentorganisationer.

Varje medlemsland ges en relativt stor frihet att reglera hur marknadsordningarna skall administreras i land. I Sverige har resp. man valt att

administrera marknadsordningarna offentliga myndigheter vilket

genom gör att producentorganisationer i dagsläget endast förekommer fiskets

område. Konkurrensrättsligt är det dock producentorganisationemas roll

som är mest intressant.

4 Kbesl 9045EEG Sugarbeat [1990] EGT L 3132, grunderna 95-96.

76 Kapitel 5 SOU1995:1 17

Enligt rådsförordning 1360785 angående producentgrupper liksom rådsförordning 103572‘ frukt och grönt och rådsförordning 3759927 fisk är producentorganisation en sammanslutning av proen ducenter ocheller deras organisationer, har till uppgift att företräda som medlemmarnas intressen samt att bidra till uppfyllandet av målsättningarna i artikel 39. De har getts rätt att fastställa villkor för produktion, försäljning Producentorganisationema kan, under vissa m.m. förutsättningar, genomdriva långtgående bindningar av sina resp. medlemmar och i viss utsträckning även andra än medlemmar. Med av stöd dessa marknadsordningar kan producentema som ett föreav agera tag på marknaden. Producentorganisationema, de definieras i rådsförordning som 136078, kan kräva att medlems hela produktion säljs genom organien sationen, och de kan dra tillbaka från marknaden vid prisfall. varor Organisationen f°ar föreskriva att utträde organisationen skall föregås ur tolv månaders uppsägningstid. Organisationen kan, avseende leveav en och tillbakadragande binda inte bara organisationens ranser av varor, medlemmar utan även producenter inte är medlemmar. Förutsättsom ning för detta är att organisationen kan anses vara representativ för producentema i ett visst område. Vissa andra marknadsordningar implicit möjligheter till privata ger konkurrensbegränsningar. T.ex. kan i vissa marknadsordningar det privaträttsliga agerandet nedtonat att endast branschvara mer genom föreningarnas uppgifter nämns. Branschföreningama ges i dessa marknadsordningar inte några konkreta befogenheter för själva administrationen marknadsordningen, utan i stället förutsätts endast deras av existens, varvid särskilda åtgärder kan vidtas av rådet för att uppmuntra till agerande. Producentorganisationer spelar, explicit eller implicit stor roll i en flertalet marknadsordningar. Även nationella myndigheter har ett om vid förordningamas tillkomst medveten om den roll stort ansvar var man nationella producentorganisationer spelar och dessa funktioner har som beaktats i marknadsordningama. Rådsförordning 136078 tillkom i huvudsak mot bakgrund av den

låga organisationsgrad inom producentledet förekom inom vissa

som

5 [1978] EGT L 16623. ° [1972] EGT L 1181, reglerna ändrade och utvidgade genom Rfo 328492 [1983] EGT L 3251.

7 [1992] EGT L 3881.

Kapitel 5 77

delar av Gemenskapen I syfte att förbättra produktionen uppmuntras därför skapandet av producentorganisationer och det även möjlighet

ges för medlemsstaterna att lämna ekonomiska bidrag till dessa organisationer i rådsförordning 136078. Det bör dock observeras att rådsförordning 136078 endast gäller för vissa särskilt angivna produkter inom särskilt angivna områden. Sverige omfattas inte förordningens

av geografiska tillämpningsområde.

Även de begräsningar åläggs producentema producent-

som av föreningar kan dock prövas. Kommissionen förde i Aalsmeer-fallet ett resonemang kring producentgrupper och konstaterade att exklusivitetsklausuler till förmån för producentgrupper inte alltid är till fördel för

ens dess medlemmar. Kommissionen konstaterade att den konkur-

typen av rensbegränsning i regel är till fördel för producentgruppens medlemmar men att restriktionema samtidigt tvingade enskild medlem att fort-

en sätta sälja sina produkter genom producentgruppen även sedan medlemsskapet upphört. I de fall, i det aktuella, producentgruppen har

som avsevärt ekonomiskt inflytande kan den här bindningar leda till

typen av att den enskilde medlemmen inte har något val att sälja till andra än producentgruppen på grund av att alla andra kanaler är blockerade. Ett medlemsskap skulle därmed indirekt bli obligatoriskt. Sådana

grupper grundade på tvång innebär, enligt kommissionen, inte ett legitimt genomförande av målen i artikel 39 i Romfördraget.

Det finns i Sverige, med undantag för fisket tidigare reglerats

som nationellt på ett liknande sätt, inte på något område några producentorganisationer som de definieras i marknadsordningarna.

Det kan även noteras att det i hög utsträckning endast är primärproduktionen som regleras i marknadsordningama.

5.4 2662

Förordning

Rådet har antagit förordning EEG nr 2662 lägger fast hur

som konkurrensreglema skall tillämpas jordbruksområdet. Innebörden

av rådsförordning 2662 är att vissa konkurrensbegränsningar faller utanför artikel 85:5 tillämpningsområde. Reglerna i förordningen har följande lydelse enligt sin svenska översättning.

8 Se t.ex. Usher, J.A., Legal Aspects of Agriculture in the European Community, Oxford 1988, s. 141 9 Kbesl 88491EEG Aalsmeer [1988]EGT L 26227, grund 139.

78 Kapitel 5 SOUl995:117

Artikel 1

När denna förordning träder i kraft skall, inte annat följer av artikel

om 2 nedan, fördragets artiklar 85-90 samt tillämpningsbestämmelserna till dessa tillämpas alla avtal, beslut och förfaranden som avses i fördragets artiklar 85.1 och 86 och som rör produktion av eller handel med sådana produkter som är upptagna i bilaga till fördraget.

Artikel 2

Fördragets artikel 85.1 gäller inte sådana avtal, beslut och förfaranden i föregående artikel och utgör en integrerad del av

som avses som

nationell marknadsorganisationw eller är nödvändiga för att en som förverkliga de mål anges i fördragets artikel 39. I synnerhet gäller

som den inte sådana avtal, beslut och förfaranden mellan lantbrukare, sammanslutningar lantbrukare eller sammanslutningar av sådana samman-

av slutningar tillhörande enda medlemsstat vilka, utan att medföra någon

en skyldighet att hålla samma priser, avser produktion eller försäljning av jordbruksvaror eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling jordbruksvaror, såvida inte kommis-

av sionen finner att konkurrensen sätts ur spel eller att förverkligandet av de mål i fördragets artikel 39 därigenom äventyras

som anges

.

Efter att ha samrått med medlemsstaterna och inhämtat yttranden från de berörda företagen eller företagssammanslutningama samt andra fysiska eller juridiska personer som kommissionen anser det lämpligt att höra, skall kommissionen, med förbehåll för domstolens prövning,

behörig att genom ett beslut som skall offentliggöras avgöra ensam vara vilka avtal, beslut och förfaranden som uppfyller de villkor som anges i punkt

Kommissionen skall träffa sådana avgöranden antingen eget initiativ eller på begäran behörig myndighet i medlemsstat eller

av en en ett företag eller företagssammanslutning som har intresse i saken.

en

Offentliggörandet skall ange parternas namn och huvuddragen i beslutet. Hänsyn skall därvid tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

‘° Marknadsorganisation har samma betydelse som marknadsordning.

SOU1995:l17 Kapitel 5 79

Artikel 3

Om inte annat följer fördragets artikel 46, är dess artikel 91.1

av tillämplig på handel med sådana produkter är upptagna i bilaga

som till fördraget.

2. Med beaktande av fördragets bestämmelser jordbruk, särskilt

om bestämmelserna i artikel 39, skall kommissionen bedöma alla de orsaker som ligger till grund för de förfaranden som har föranlett klagomål, särskilt prisnivån importen av produkter med annat ursprung till marknaden i fråga.

Kommissionen skall på grundval sin bedömning lämna rekom-

av mendationer och medge skyddsåtgärder enligt fördragets artikel 91.1.

Artikel 4

Bestämmelserna i fördragets artiklar 93.1 och 93.3, första meningen, skall vara tillämpliga på stöd till produktion och handel med sådana

av produkter är upptagna i bilaga till fördraget.

som

I artikel 1 slås fast vilka produkter som omfattas undantaget. De

av produkter som finns uppräknade i bilaga till Romfördraget utgörs inte enbart av råvaror utan även av vissa förädlade livsmedel. EG-domstolen och kommissionen har strikt tolkat bilaga enligt dess lydelse. Om inte berörda produkter finns med i bilaga har det inte någon betydelse hur närstående jordbruksprodukter de kan tyckas vara. Förordningens artikel 2.1 första meningen föreskriver således två situationer när samarbete rörande produktion och handel med jordbruksprodukter undantas från förbudsområdet i artikel 85.1. Det första undantaget gäller avtal etc. som utgör en integrerad del av en nationell marknadsordning och det andra undantaget rör konkurrensbegränsningar är nöd-

som vändiga för uppfyllandet av målsättningarna i artikel 39. Det finns ytterligare ett stadgande i första punkten andra meningen kan uppfattas

som antingen som ett självständigt undantag eller som en precisering ett

av eller båda de andra undantagen. I den mån detta stadgande skall

uppfattas endast som en precisering, kan en möjlig innebörd att det

vara

Svensk översättning i SFS 1995:642. 2 Mål 40 etc73 Suiker Unie [1975] ECR 1663, AG Mayras på 2062.

s.

Se t.ex. Kbesl 80234EEG Rennet [1980] EGT L 5119, grunderna 26-27, samt mål C-25092 Gottrup-Klim [1994] [1994] ECR äer, dom 1512 1994, grund 23.

80 Kapitel 5 SOU1995:1l7

skapas presumtion for att förfarandet skall erhålla undantag i den

en mån det omfattas av stadgandet. Kommissionen skulle då ha att visa att konkurrensen elimineras eller att målsättningen i fördragets artikel 39 äventyras for att kunna förbjuda förfarandet. Kommissionen har vid olika tillfällen uttalat delvis skilda meningar och något säkert svar på

det är frågan ett självständigt undantag är inte möjligt att ge vid om om denna tidpunkt. Det bör dock noteras att det for närvarande ligger fyra fall inför EG-domstolen där nationella holländska domstolar begärt förhandsbesked om tolkningen av artikel 2.1 andra meningen.

5.4.1¶Undantag för samarbete utgör integrerad

som en

del av en nationell marknadsordning.

Det första undantaget i artikel 2.1 gäller avtal etc. som utgör en integre-

nationell marknadsordning. En nationell marknadsordning rad del av en kan beskrivas ett organ, statligt eller privat, som står under statlig

som kontroll och som har hand om genomförandet av jordbruksregleringen för ett visst produktslag inom en stat. En sådan nationell marknadsordning måste stå i överensstämmelse dels med målen i artikel 39, dels med EG-rätten i övrigt.

I dag finns, för de flesta jordbruksprodukter, utfärdade rådsforordningar bildandet av gemensamma marknadsordninger inom EU,

om varför undantaget har begränsad praktisk betydelse. Efter det att en

marknadsordning instiftats saknar medlemsstaterna kompegemensam tens för att vidta åtgärder som underminerar eller ger undantag från denna ordning. I den meningen är således EG:s marknadsordningar exklusiva. Gemensamma marknadsordningar har ersatt de nationella marknadsordningarna. Alla marknadsordningar är dock inte exklusiva på så sätt att de utesluter varje nationell åtgärd. I de fall den gemensamma marknadsordningen inte behandlar vissa frågor kan inte nationella åtgärder strida mot denna. Allmänt sett är dock utrymmet för nationella marknadsordningar mycket begränsat.

Inte någonstans i fördraget eller i någon sekundär rättsakt ges någon definition vad nationell marknadsordning är. I målet Charmasson

av en

Mål C-31993 Dijkstra Frico Domo, mål C-39993 Luttikhuis mJL, mål

v C-4094 Roessel, samt mål C-22494 Campina. 5 Mål 8378 Pigs Marketing Board [1978] ECR 2347, 23782 Jongeneel Kaas 1984] ECR 483, samt 21885 Le champion [1986] ECR 3513. 6 T.ex. mål 21885 Le champion [1986] 3513, grund 21.

SOUl995:l17 Kapitel5 81

har emellertid EG-domstolen givit definition. I målet att

en angavs en nationell marknadsordning har samma karaktäristika som en gemensam marknadsordning, dvs. den skall syfta till att uppnå målsättningarna i artikel 39. En nationell marknadsordning utgörs av totalen av de legala instrument som en offentlig myndighet har till sitt förfogande för att reglera en viss marknad. Det saknar betydelse privaträttslig

om en organisation sköter administrationen så länge myndigheten behåller den avgörande kontrollen. Regleringen måste dock ha en viss omfattning och bilda ett system som syftar till att uppfylla målen i artikel 39 för att definieras som en nationell marknadsordning.

Endast i ett fall, New Potatoes, har kommissionen accepterat vissa

konkurrensbegränsningar med uttrycklig hänvisning till att samarbetet

var en integrerad del av en marknadsordning. Potatis tidigare inte

var föremål för någon marknadsordning utan regleringen mark-

gemensam av naden var en nationell fråga. I det prövade fallet hade franska myndigheter reglerat marknaden på så sätt att vissa producentorganisationer gavs rätt att föreskriva vissa begränsningar i produktionen resp. försäljningen av potatis. Franska myndigheter behöll dock den övergripande kontrollen. Avgörande för kommissionens ställningstagande

var dels att reglerna syftade till att uppnå de fem målsättningarna i artikel 39, dels att reglerna inte eliminerade konkurrensen och då i synnerhet inte priskonkurrensen.

Kommissionen har i flera andra fall avslagit begäran om undantag med stöd av artikel 2 rådsförordning 2662 med uttrycklig hänvisning till att det antingen inte förelegat någon nationell marknadsordning utan att det varit fråga om en rent privat konkurrensbegränsning eller att den gemensamma marknadsordningen har uteslutit varje form

av

nationell marknadsordning.

Utredningen gör bedömningen att undantaget för förfaranden

som omfattas av en nationell marknadsordning, i dagens läge, är for-

av hållandevis begränsad praktisk betydelse.

7 Mål 4874 Charmasson [1974] ECR 1383, grunderna 21-26. 3 Kbesl 88109EEG New Potatoes [1988] EGT L 5925. 9 Nu finns Rfo 186894 ang. kvotsystem för potatisstärkelse [1994] EGTL 1974. 2°Se t.ex. Kbesl 88491EEG Aalsmeer [1988] EGT L 26227, grund 137. 2 Se t.ex. Kbesl. 865586EEG Meldoc [1986] EGT L 34850, grund 53.

82 Kapitel 5 SOUl995:117

5.4.2¶Undantag för samarbete är nödvändigt för

som att målen i artikel 39

uppnå

Det andra undantaget gäller avtal nödvändiga för att

etc. som anses uppnå målen för den jordbrukspolitiken. Målen anges i

gemensamma EG-fördragets artikel 39. Samtliga uppräknade mål måste uppfyllas för att undantaget skall tillämpligt. Målen som är resultatet av långa

vara förhandlingar är allmänt uttryckta och delvis motsägelsefulla. Vägningen mellan dessa motsägelsefulla mål politisk fråga där kommissionen,

är en rådet och EG-domstolen är involverade.

Undantaget för samarbete som är nödvändigt för att uppnå målen i artikel 39 kan delas i dels sådana avtal som följer direkt av en marknadsordning, dels sådana avtal som inte följer av en marknadsordning

ändå bedöms nödvändiga för att uppfylla målen i artikel 39. men som

Avtal direkt följer och inte går längre än vad som anges i en

som av marknadsordning faller utanför tillämpningen av EG-fördragets konkurrensregler även avtalet snedvrider konkurrensen. Det som ingår i en

om marknadsordning definitionsmässigt vara nödvändigt för att upp-

anses fylla målen i artikel 39. Marknadsordningama är utformade för att se till att de jordbrukspolitiska målen i EG-fördraget uppfylls. Det centrala är att marknadsordningen sådan ger ett skydd utan att samarbetet

som behöver anmälas till kommissionen. Frågan är dock vilket samarbete

omfattas marknadsordning. Denna fråga kan besvaras först som av en när frågan vad som avses med omfattas har besvarats.

5.4.3 Förfaranden omfattas av en

som

marknadsordning

I tredje stycket ingressen till rådsförordning 2662 anges att konkur-

av rensreglema måste tillämpas på produktionen och handeln med jordbruksprodukter för så vitt inte tillämpningen hämmar genomförandet av de nationella marknadsordningama eller äventyrar målen i artikel 39. Uttalandet indikerar dels att konkurrensreglemas tillämplighet är huvudregeln, dels att ett undantag från huvudregeln måste motiveras av att en tillämpning kan äventyra uppnåendet av målsättningarna med jordbrukspolitiken. Men på vilket sätt kan då tillämpning av ett förbud

en mot konkurrensbegränsande avtal äventyra jordbrukspolitiken På detta ger förordningen inget svar.

Kommissionen har i flera avgöranden haft att ta ställning till överenskommelser mellan företag som dessa hävdat vara nödvändiga för att uppnå målen i artikel 39. Kommissionen har dock i alla dessa fall

SOU1995:1 17 Kapitel 5 83

tillämpat förbudet i artikel 85.1. Betecknande är kommissionens avgörande i Scottish Salmon, där skotska laxodlare ingått ett prisbindningsavtal med norska laxodlare i syfte att stabilisera höja priset på odlad lax. Avtalet ingicks efter det att priserna på odlad lax sänkts väsentligt på grund kraftig överproduktion i Norge. Även lax omfattas

av en om av bilaga till EG-fördraget, dvs. kan dra fördel av undantagen i rådsförordning 2662, fann kommissionen att prisbindningsavtalet inte var nödvändigt för att uppnå målen i artikel 39. Anledningen härtill var dels att komissionen inlett ett anti-dumpningförfarande mot de norska laxodlama, dels att marknadsordningen för fisk rådsförordning 378681 innehåller möjligheter till kompensationsbetalningar till ñskodlare i händelse av inkomstbortfall. Dessa åtgärder skulle båda kunnat ge fördelar från inkomstsynpunkt för de skotska laxodlama varför, enligt kommissionen, privata konkurrensbegränsningar inte bedömdes vara nödvändiga för att uppnå målen i artikel 39.

Inte heller i Aalsmeer fann kommissionen att privata överenskommel-

avseende deltagande i blomsterauktioner var nödvändiga för att ser uppnå målsättningarna i artikel 39.23 Överenskommelsen innebar bl.a. att handlare vid blomsterauktionema endast fick handla genom auktionen, dvs en exklusivitetsförpliktelse till förmån för det kooperativ, som anordnade auktionen. Detta gjorde medlemskap i den producentkooperationen som var verksam vid auktionen praktiskt taget obligatorisk. Exklusivitetsklausulen följde varken av den gemensamma marknadsordningen eller rådsförordning 136078 varför den, av kommissionen, inte ansågs vara nödvändig för att uppnå målen i artikel 39.

Mot bakgrund ovan anförda avgöranden samt flera andra kommis-

av sionsavgöranden och domar från EG-domstolem drar utredningen slutsatsen att ett oeftergivligt krav för att något skall erhålla undantag med hänvisning till att det omfattas av en gemensam marknadsordning är att förfarandet utgör en nödvändig följd av marknadsordningen. Det är inte tillräckligt att ett visst förfarande endast kan sägas följa indirekt eller tolereras av en marknadsordning, utan det krävs att förfarandet som sådant med nödvändighet följer av marknadsordningen. Det är dock inte

22Kbesl 92444EEG Scottish Salmon [1992] EGT L 24637, grund 22. 23Kbesl 88491EEG Aalsmeer [1988] EGT L 26227, grund 137. 2‘ Se t.ex. Kbesl 7866EEG Cauliflowers [1978] EGT L 2123, samt Kbesl 8576EEG Milchfärderungsfonds [1985] EGT L 35735. 25Se t.ex. mål 21287UniIec [1988] ECR 5075.

84 Kapitel 5

alltid så enkelt att göra den åtskillnaden. Som exempel kan nämnas kommissionens avgörande i Sugarbeat.

I marknadsordningen för socker, rådsförordning 17858127, sägs att branschvisa överenskommelser skall överensstämma med de föreskrifter outline provisions som ges ut av rådet. Rådet har gett ut sådana föreskrifter i rådsförordning 20668. Dessa utrymme för konkur-

ger rensbegränsningar just när det gäller branschvisa överenskommelser. I Sugarbeat innebar detta att i stället för att producenter betalade odlama olika priser för de skilda kategorierna av socker A, B resp. C betalades ett genomsnittligt enhetspris för allt socker. Medan de av rådet definierade priserna kan sägas med nödvändighet följa av marknadsordningen för socker är det inte fullt lika självklart avseende den branschvisa överenskommelsen i Sugarbeat. Konkurrensbegränsningen som följde av den branschvisa överenskommelsen kan lika gärna sägas endast tolereras av marknadsordningen. Överenskommelsen i Sugarbeat kan dock

anses utgöra integrerad del av marknadsordningen. Själva begreppet- med

en nödvändighet följa bör därför förstås som ett krav på att konkurrens-

begränsningen skall följa direkt av eller utgöra en integrerad del av en marknadsordning.

Det går inte att generellt tala om vilka konkurrensbegränsningar som konkret följer av marknadsordningama utan detta måste utvärderas i förhållande till resp. marknadsordning och dess tilläggsförordningar. Situationen är i stort sett den samma som frågan om i vilken utsträckning det går att ha nationella marknadsordningar jämsides med gemensamma. Det måste dock vara klart att konkurrensbegränsningar som följer direkt rådsförordning 136078 under alla förhållanden faller

av

under undantaget.

Formellt sett är rådsförordning 136078 av begränsat svenskt intresse eftersom den ökade samordning mellan producenter som förordningen skall säkerställa knappast är något problem i Sverige. Sverige omfattas heller förordningens geografiska område.

inte av

Förordningen kan möjligen vara intressant ur en mer allmän synvinkel. Argumentet för detta är att även om förordningen syftar till att uppnå vissa fördelar i vissa områden så måste det förutsättas att

26Kbesl 9045EEG Sugarbeat [1990] EGT L 3132. 27[1981] EGT L 1774. 28[1968] EGT L 471. 2° Se även Second Report Competition Policy, 76.

on 3° Anslutningsakten, bilaga V, C. Jordbrukets struktur och kompletterande åtgärder prop. 199495:19 Del 3 s. 183.

SOU1995:1 17 Kapitel 5 85

dessa fördelar redan uppnåtts i övriga områden och då sannolikt genom den typ av samarbete som beskrivs i förordningen. Merparten av sådant privat samarbete som nämns i förordningen, för de produktgrupper

som omfattas, borde, vid en sådan tolkning, rimligen vara godkänt även om det förekommer i andra geografiska områden än de som förordningen omfattar. En sådan tolkning innebär dock knappast att icke-medlemmar kan bindas till föreningens beslut och det kan heller inte vara så att statliga stöd är tillåtna. Argumentet skulle kunna stödjas av att det i vissa gemensamma marknadsordningar som inte omfattas av särregleringen i rådsförordning 136078 finns motsvarande regleringar.

Ett alternativt synsätt är att rådsförordning 136078 har tillkommit i huvudsak av sociala skäl och att det kan förutsättas att sådana skäl inte existerar i de områden som inte omfattas av förordningen. En sådan tolkning bygger på att förordningen skall tolkas bokstavligen och att den inte medger några generella utvidgningar av de geografiska områden den omfattar.

Andra mer generella undantag för konkurrensbegränsningar som följer av marknadsordningama kan röra prisintervention, utbudsbegränsningar, leveransbegränsningar m.m. som administreras av sammanslutningar av näringsidkare i resp. bransch.

5.4.4 Förfaranden utanför marknadsordningama

Den andra möjligheten till undantag enligt det andra undantaget gäller samarbete som är nödvändigt för att uppfylla målen i artikel 39. Det framgår explicit av förordningen och av EG-domstolens praxis att samarbetet ifråga måste vara nödvändigt för att uppnå målsättningarna i artikel 39 för att kunna medges undantag. Viss tveksamhet har funnits om alla målen måste vara uppfyllda eller inte. Detta slogs dock fast i fallet Frubo då EG-domstolen konstaterade att då ett avtal endast främjade Stabilisering av marknaderna, en trygg försörjning samt till-

en försäkrade konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser, utan att för den skull även vara nödvändigt för att höja produktiviteten eller tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsnivå, kunde inte undantaget vara tillämpligt. Detta bör betyda att alla målen måste vara uppfyllda. Någon praxis som tyder på något annat finns heller inte.

3 Mål 7174 Frubo v Commissionen [1975] ECR 563, grunderna 24-27.

86 Kapitel 5 SOUl995:1l7

Samtliga fall som prövats av kommissionen med hänvisning till att samarbetet har varit nödvändigt för att uppfylla målen i artikel 39 har avfärdats med motiveringen att restriktionema inte har varit nödvändiga. Företrädesvis har det varit fråga om privata konkurrensbegränsningar som inte omfattats av resp. marknadsordning och som i någon utsträckning stridit mot marknadsordningen.

Kommissionens praxis är inte särskilt omfattande den

men ger en ganska bra bild av vilka typer av konkurrensbegränsningar

som, generellt sett, inte anses vara nödvändiga för att uppfylla målen i artikel 39. En genomgång av dessa avgöranden följer nedan.

Kommissionens avgöranden kan indelas i olika kategorier. En kategori omfattar olika typer av exklusivitetsklausuler och till den hör Aalsmeer, F rubo, Cauliflowers, Rennet och Dansk pelsdyravlerforening. De tre första fallen rörde samtliga produkter i bilaga medan de två sista inte omfattas av bilaga II. En annan kategori av avgöranden behandlar primärt prisstabiliserande åtgärder. Hit räknas Milchf6rderungfonds, Meldoc, Scottish Salmon, och Sugarbeat.

Som tidigare nämnts rörde Aalsmeer, exklusivitetsklausuler i

samband med blomsterauktioner, till förmån för kooperativet. Även Frubo och Cauliflowers gällde exklusivitetsklausuler i samband med auktioner. I Frubo ansågs inte en exklusiv förpliktelse för importörer och grosshandlare att endast sälja frukt genom auktioner såsom villkor för deltagande i dessa nödvändig för att uppnå målen i artikel 39.33 Inte

vara heller bedömdes klausulen vara nödvändig för att uppnå de positiva effekter som auktionsförfarandet onekligen medför varför inte heller undantag enligt artikel 85.3 medgavs. Även i Cauliflowers det fråga

var om exklusivitetsförpliktelser för både producenter och handlare i samband med auktioner. Kommissionen konstaterade i beslutet

att producenternas exklusivitetsförpliktelse var i linje med marknadsordningen förordning 103572 medan handlamas förpliktelse att köpa hela sitt behov vid auktionerna i likhet med Frubo och Aalsmeer inte

var förenlig vare sig med marknadsordningen eller målsättningarna i artikel

32Viss tveksamhet råder om kommissionens undantag i Campina XXIst Report on Competition Policy 83 baserades att Campina uppfyllde förutsättningarna i det första eller andra undantaget. Tveksamheten följer av att det inte finns något formellt beslut, varför det kan ha varit fråga om ett s.k. comfort letter. Om undantaget följde av det andra undantaget vilket vissa senare uttalanden av kommissionen tyder på är det således inte samtliga avgöranden som fått avslag. 33Kbesl 74433EEG Frubo [1974] EGT L 23716. 34Kbesl 7866EEG Cauliflowers [1978] EGT L 2123.

Kapitel 5 87

39. Inte heller medförde den några fördelar ur distributionssynpunkt, varför något undantag enligt 85.3 inte kunde ges.

Varken i Rennet eller Dansk pelsdyravlerforening var det fråga om produkter som omfattas av bilaga II, varför undantag enligt 2662 aldrig var aktuellt. Avgörandena är ändå intressanta eftersom de belyser gränserna för exklusivitetsförpliktelser inom kooperativa företag. I Rennet var det fråga om en exklusiv inköpsförpliktelse ostlöpe och färgämnen för medlemmarna i ett nederländskt kooperativt företag. Det kooperativa företaget svarade för all framställning i Nederländerna

av den aktuella typen av löpe, som var den enda som fick användas vid osttillverkning i landet. Det kooperativa företagets stadgar innehöll dels en bestämmelse om straffavgift för de medlemmar som bröt mot exklusivitetsklausulen, dels en bestämmelse om att medlemmar vid utträde, även frivilligt, ur det kooperativa företaget skulle betala en inte obetydlig avgift beräknad enligt den genomsnittliga inköpsmängden under de senaste fem åren av medlemskapet. Kommissionen fann att klausulema stred mot artikel 85 i EG-fördraget. Beslutet fastställdes i EG-domstolen.

I Dansk pelsdyravlerforening det bl.a. fråga olika exklusivi-

var om tetsförpliktelser. Dansk Pelsdyravlerforening DPF är en kooperativ förening med mer än 5 000 medlemmar och fem landsdelsföreningar. DPF tillhandahöll service av olika slag till sina medlemmar och organiserade bl.a. auktioner för försäljning av skinn. Av föreningens stadgar framgick att medlemmar inte fick agera som ombud vid insamling av skinn för konkurrenter till DPF. För att vara med i en ordning för hjälp vid katastrofer, som innebar att deltagarna fick ersättning för djur som dött eller avlivats till följd av sjukdom, fick deltagarna bl.a. åta sig att inte leverera skinn till andra auktioner än sådana som organiserades av DPF. Motsvarande förutsättning gällde för de uppfödare som ville komma med DPF:s hitlista, som var ett slags inbördes tävlan mellan uppfödare med syfte att uppmuntra förbättrad kvalitet skinnen. Även utbetalning av förskott, s.k. valpförskott, förutsatte att samtliga producerade skinn levererades till auktioner, organiserade av DPF. Kommissionen, vars beslut i dessa delar fastställdes förstainstansrättenf

av konstaterade att dessa klausuler strider mot artikel 85 i EG-fördraget.

35Kbesl 80234EEG Rennet [1980] EGT L 5119. 36Mål 6180 Stremsel Comission [1981] ECR 851.

v 37Kbesl 88587EEG Dansk pelsdyravlerforening [1988] EGT L 31643. 38Mål T-6189 Dansk pelsajzravlerforening v Commission [1992] ECR 1931.

88 Kapitel 5

En jämförelse mellan den exklusiva försäljningsförpliktelsen i Dansk pelsdyreavlerforening och motsvarande förpliktelse i rådsförordning 103572 frukt och grönsaker eller den mer allmänna förpliktelsen i rådsförordning 136078 producentgrupper visar klart att marknadsordningarna ger ett visst skydd för exklusivitetsklausuler inte

som annars är tillåtna. Däremot verkar det inte vara någon större skillnad på hur förfaranden utanför marknadsordningama omfattande produkter inom bilaga bedöms jämfört med hur förfaranden omfattande produkter utanför bilaga bedöms. Inte i något av de anförda avgörandena eller domarna tilläts exklusivitetsklausuler. I ett annat avgörande, Campina, har emellertid kommissionen med stöd av rådsförordning 2662 godkänt en exklusiv leveransförpliktelse under högst två år till förmån för ett kooperativ inte innehade dominerande ställning på marknaden.

som en Till den exklusiva leveransförpliktelsen var även kopplad en begränsning av en medlems utträdesmöjligheter. Att rådsförordning 2662 tillämpades i Campina skulle kunna visa på en mer liberal inställning avseende produkter som omfattas av bilaga II. Värdet avgörandet är

av dock osäkert då det inte förefaller vara ett formellt beslut. Själva konkurrensbegränsningen som sådan var inte heller särskilt kraftig, även om kommissionen ansåg att exklusivitetsförpliktelsen ensam och i kombination med de begränsade utträdesmöjlighetema omfattades av artikel 85.1.

Campina är Nederländernas största kooperativa mejeriföretag. Vid tiden för avgörandet hade företaget i sina stadgar bl.a. bestämmelser om att uppsägning fick ske senast fyra veckor före ett räkenskapsårs utgång. Vidare skulle medlem vid utträdet betala en avgift som motsvarade 10 % av medlems genomsnittliga omsättning i företaget de senaste fem räkenskapsåren. Avgiften motsvarade ca 25 % av den genomsnittlige mjölkproducentens årliga inkomst före skatt. Efter påpekanden från kommissionen ändrade Campina sina stadgar på så sätt att medlemmar kunde gå ur kooperativet med två års varsel, antingen den 1 april, den l september eller vid räkenskapsårets slut, utan att behöva betala någon utträdesavgift. En medlem kunde också gå kooperativet med tre

ur månaders varsel till den 1 april men fick då betala en utträdesavgift motsvarande 4 % av medlemmens genomsnittliga omsättning i Campina under de senaste fem räkenskapsåren.

Ärendet avslutades med ett pressmeddelande där kommissionen konstaterade att undantagsbestämmelsema i förordning 2662, efter det

39XXIst Report Competition Policy 1991, 83, jfr även not 29.

on ovan

SOU1995:l 17 Kapitel 5 89

att ovan nämnda ändringar i Campinas stadgar genomförts, tillämpvar liga. Det förefaller alltså klart att rådsförordning 2662 inte något ger utvecklat skydd för exklusivitetsklausuler. Detta skall dock sättas i relation till färsk praxis från EG-domstolen. I dom från december en 1994, Gottrup-Klim, har EG-domstolen förklarat i viss utsträckatt en ning exklusiv inköpsförpliktelse för medlemmarna kooperation i en inte omfattades av förbudet i artikel 85.1 eftersom förpliktelsen ansågs

nödvändig för att inköpskooperationen över huvud taget skulle fungera.

Då de produkter som var aktuella inte omfattades bilaga är fallet av av mer allmänt intresse, eftersom behovet undantag med stöd av av rådsförordning 2662 minskar i motsvarande utsträckning. Å andra sidan var konkurrensbegränsningen inte heller i detta fall särskilt kraftig. Fallet behandlas vidare nedan. Den andra kategorin, dvs. avgöranden inriktade på prisstabiliserande åtgärder, rör produkter som omfattas bilaga II. I Milchförderungsav fonds var det fråga om gemensam exportfmansiering att genom en

intresseförening bildad av jordbrukskooperationen gav bidrag för

export mjölk till andra medlemsstater. Bidragen ansågs både av vara oförenliga med marknadsordningama och motverka att målen i artikel 39 uppnås. Även i Meldoc det fråga konkurrensbegränsningar var om inom mjölksektom vidtagna i samarbete mellan kooperativa och privata företag. Konkurrensbegränsningarna bestod i kvotsystem, kompensationssystem och konsultationer rörande priser och åtgärder för att hindra import från andra medlemsstater. Kommissionen ansåg varken att begränsningarna omfattades av marknadsordningen eller nödvändiga var för att uppnå målen i artikel 39. Inte heller i de berörda avgöranovan dena i Sugarbeat eller Scottish Salmon fann kommissionen att ett nationellt preferenssystem privata prisöverenskommelser resp. var förenliga med målen i artikel 39. I båda fallen fanns regler i marknadsordningama som i huvudsak syftade till att uppfylla sak de samma som privata åtgärderna.

° Den exklusiva inköpsförpliktelsen modifierades genom att medlemmar fick göra inköp från leverantörer under förutsättning att det inte skedde i en organiserad samverkansfonn. ‘ Mål C-25992 Gottrup-Klim [1994] ECR I-äer, dom 1512 1994, grunderna 35-40. ‘Z Kbesl 8576EEG Milchförderungsfonds [1985] EGT L 3535.

43Kbesl 86596EEG Meldoc [1986] EGT L 34850.

90 Kapitel 5 SOU 1995: 117

Detta leder till slutsatsen att prisstabiliserande åtgärder som sker på privata initiativ inte är tillåtna om de redan i någon form täcks av en marknadsordning. Utrymmet för det andra undantaget i artikel 2 i rådsförordning 2662 blir härigenom tämligen inskränkt.

Undantaget i artikel 2 i rådsförordning 2662 undantar vissa avtal från förbudet i artikel 85.1 men dessa avtal måste uppfylla vissa särskilda kriterier som delvis skiljer sig från de som som krävs för att individuellt undantag skall kunna ges enligt artikel 85.3. Ett undantag

inte bedöms nödvändigt för att uppfylla målen i artikel 39 kan som vara därför mycket väl uppfylla kraven i artikel 85.3. Kommissionen gör regelmässigt prövning enligt 85.3 efter det att rådsförordning 2662

en bedömts inte vara tillämplig. Det är dock så att en konkurrensbegränsning inte bedöms nödvändig för att uppfylla målen

som vara sällan är nödvändig för att uppnå de fördelar som 85.3 syftar till.

5.4.5 Effekter artikel 2 andra meningen,

av

rådsförordning

Det råder, tidigare påpekats, osäkerhet om hur andra meningen av

som artikel rådsförordning 2662, skall tolkas. Antingen är stadgandet ett självständigt undantag eller så är det endast en precisering av undantagen i den första meningen. I vissa fall hävdas att stadgandet inte utgör ett självständigt undantag men att det innebär en viss överflyttning av bevisbördan. Detta skulle innebära att om ett förfarande omfattas av stadgandet skall kommissionen bevisa att förfarandet eliminerar konkur-

medan det i andra fall är parterna skall visa förfarandets rensen som positiva effekter för att få undantag.

Om stadgandet innebär särskild bevisverkan som skapar en

en presumtion för giltighet torde det vara mer långtgående än om det endast rör sig ett självständigt undantag. Det skulle nämligen betyda

om att kommissionen i så fall skulle vara tvungen att agera for att undvika att ett förfarande undantas. Andra meningen skall relateras till stadgandet i artikel 2.2, rådsförordning 2662, enligt vilket kommissionen har exklusiv rätt att förklara vilka förfaranden som erhåller undantag med stöd av artikel 2.1.

EG-domstolen har, nämnts ovan, ännu inte tagit direkt ställning

som till fråganf Det framgår dock av ett antal avgöranden att kommissio-

inställning numera syns vara att stadgandet inte utgör ett självnens

‘4 Se fotnot nr 12.

SOUl995:l17 Kapitel 5 91

ständigt undantag utan endast precisering undantagen i första en av meningen. I tidigare avgöranden prövade kommissionen de ifrågasätta förfarandena mot andra meningen i avgöranden har kommen senare missionen explicit uttalat att enligt dess mening så är den andra meningen endast tillämplig i den mån förfarandet omfattas undanav tagen i första meningen. Det förefaller inte heller kommissom om sionen tillmäter stadgandet någon särskild bevisverkan det utan är parterna som har att bevisa att förfarandet kvalificerar för undantag enligt något av de två möjliga undantagen i första meningen som anges av artikel 2 i rådsförordning 2662, alternativt enligt artikel 85.3. Enligt vissa uppgifter förefaller dock kommissionen i målet Dijkstra Frico Domo ha pläderat för andra meningen vs att utgör ett självständigt undantag. Det kan intresse att notera att den danska vara av regeringen i sitt inlägg i EG-domstolens mål 04094 anslutit sig till denna tolkning, dvs. att andra meningen utgör ett självständigt undantag. Även Nederländerna har anslutit sig till denna tolkning. Att kommissionen har så olika inställning belyser tydligt tolkningsproblemen. Endast innehållet i formella beslut kan dock betraktas uttryck för som dess policy, här kallat kommissionens inställning. På grund av den osäkerhet som tycks råda stadgandets räckvidd om finns det skäl att analysera argumenten för och emot den andra att meningen utgör ett separat undantag eller innebär omfördelning en av bevisbördan. I kommissionens ursprungliga förslag till rådsförordning 2662 fanns inte andra meningen av artikel 2 med, utan den lades till på begäran av Europaparlamentet. Tyska representanter har särskilt påansetts vara drivande vilket även medfört att i tysk doktrin har andra meningen getts en likartad tolkning som 100 § i den tyska konkurrenslagen, dvs. ett långtgående undantag för sådana avtal. Skälen mot att att stadgandet utgör ett eget undantag är förutom anse själva ordalydelsen i och för sig även kan tolkas ett stöd för - som som motsatsen det faktum att om så fallet undantagsmöjlighetema är - vore i det närmaste obegränsade. Om inte stadgandet kopplas till kraven i första meningen nämligen de typer avtal nämns i andra ges av som

45 Se Milchförderungsfonds, grund 21, Meldoc, grund 55, samt Aalsmeer, grund 150, jfr dock även Scottish salmon, grund 22. 4 Punktema 14-16 i kommissionens inlägg.

47Se fotnot 12. nr 4‘ Bellamy Child Rose, V. ed. Common Market Law of Competition, 4 ed., 14-006.

92 Kapitel 5 SOU l 995: l 17

meningen ett i det närmaste fritt spelrum. Vid en sådan tolkning reduceras även betydelsen undantagen i första meningen högst

av väsentligt. Om det möjligt att erhålla undantag med stöd av andra

var meningen utan att påvisa nödvändigheten av detta undantag för att uppnå några jordbrukspolitiska eller konkurrensrättsliga fördelar skulle

meningen visa sig ganska meningslösa. Även den kraven i första vara formella huvudregeln i rådsförordning 2662 om att konkurrensreglema skall gälla även inom jordbruksområdet skulle vid sådan tolkning in-

en skränkas avsevärt. Det skulle kunna hävdas att undantaget i andra meningen endast gäller vissa företag lantbrukare och deras organisa-

detta gäller i praktiken även första meningen då samarbete

tioner men

mellan lantbrukare och de kommer i nästa led, dvs. industri och

som handel, alternativt samarbete mellan enbart aktörer i senare led endast undantagsvis kan nödvändigt för att uppfylla alla målen i

anses vara artikel 39.

Ett skäl för att bestämmelsen skall ha särskild bevisverkan

anses en är att kommissionen, villkoren i andra meningen är uppfyllda, skulle

om

tvungen att finna att konkurrensen elimineras eller att målen i vara artikel 39 äventyras för att kunna förbjuda samarbetet. En sådan tolkning skulle leda till ett alltför stort utrymme för konkurrensbegränsande samarbete. Det finns dock i litteraturen författare med annan uppfattning. En särskild bevisverkan skulle innebära inte bara att kommissio-

tvungen att bevisa märkbar påverkan på samhandeln, utan nen var en dessutom att konkurrensen elimineras, vilket uppenbarligen är ett väsentligt högre krav. Detta utan att avtalspartema behöver visa att samarbetet omfattas marknadsordning eller att samarbetet är nödvändigt för

av en att uppfylla målen i artikel 39 dvs. villkoren i första meningen.

Det kan knappast sägas att de i andra meningen angivna samarbetsformerna skapar särskilt stark presumtion för att målsättningarna i

en artikel 39 främjas, särskilt inte kommissionen för att kunna medge

om undantag måste visa att konkurrensen inte elimineras. Detta styrks av artikel 1 samt punkt 3 i ingressen till rådsförordning 2662, vari det framgår att konkurrensreglema skall gälla om inte tillämpningen äventyrar de jordbrukspolitiska målsättningarna.

Ytterligare ett skäl för att stadgandet sannolikt inte kan innebära en omkastning bevisbördan är kommissionens exklusiva kompetens

av enligt bestämmelserna i artikel 2.2 undantag för de förfaranden

att ge

omfattas artikel 2.1. Om stadgandet innebär presumtion för som av en

49Ottervanger, T.R., Antitrust and Agriculture in the Common Market, 1989 Fordham Corp. L. Inst. B: Hawk ed. 1990 s. 219.

SOUl995:117 Kapitel 5 93

att dessa förfaranden är giltiga, dvs. att de omfattades undantag, av ett skulle detta rimligen innebära att sagda undantag samtidigt kunde åberopas inför nationella domstolar. För att undvika sådana undantag skulle kommissionen skyldig att ta ett beslut undantaget inte vara om att gäller på någon de grunder nämns i andra meningen. I av som ett

konkurrensrättsligt system som EG:s, vilket bygger på förbudsprincipen

vilken i princip även gäller inom jordbruksområdet artikel l rådsförordning 2662, kan detta inte korrekt. Frågeställningen har även vara varit aktuell i de tidigare nämnda målen Dijkstra Frico Domo m.fl. vs Kommissionen har uttalat att nationella domstolar saknar kompetens att tillämpa andra meningen direkt, dvs. undantag, inte kommissioge om nen redan bedömt samverkan. Om EG-domstolen går linje samma som kommissionen såväl med avseende att andra meningen utgör ett eget undantag som nationella domstolars kompetens minskar effekterna av att anse andra meningen utgöra ett eget undantag. Det bör

tilläggas

att kommissionen inte förefaller tillmäta stadgandet någon särskild bevisverkan. I kommissionens nämnda avgörande i Campina, ovan var det fråga om just en kooperations stadgars förenlighet med rådsförordning 2662. I referatet finns ingenting tyder på andra meningen som att skulle ha getts en särskild bevisverkan. Som framgått är det mycket talar för att andra meningen ovan som inte skall tolkas som ett självständigt undantag eller särskild bevisges verkan, utan att den i stället måste kopplas till undantagen i första meningen. Stadgandet utgör i så fall endast exemplifiering vilka en av förfaranden som omfattas första meningen. Emellertid handlägger, av som nämnts ovan, för närvarande EG-domstolen fyra mål med begäran om förhandsbesked bl.a. tolkningen artikel 2.1 andra meningen. om av Som nämnts ovan har kommissionen i ett målen, Dijkstra Frico av vs Domo hävdat att stadgandet skall utgöra ett självständigt undantag. Frågan är komplicerad och domstolen har normalt förhållandevis långa handläggningstider. Det går därför inte att säga när kan förvänta att man beslut meddelas. Generaladvokaten har i sitt yttrande den 12 september 1995 framfört åsikten att andra meningen i artikel 2 inte skall ses som ett självständigt undantag. Man kan räkna med att domstolens utslag kommer att innebära ett klargörande tolkningen bestämmelsen. av av Huruvida utslaget kommer att innebära ett fullständigt klargörande av tolkningen eller om det kommer att återstå oklarheter går inte att bedöma i förväg. Det är också svårt att bedöma vilka effekter utslag ett i den ena eller andra riktningen kommer att medföra. Det finns inte någon anledning för utredningen att föregripa domstolens utslag i denna kontroversiella fråga.

Även i det fall den andra meningen inte innebär något självständigt undantag eller någon särskild bevisverkan, kan ett samarbete som uppfyller kriterierna i andra meningen många gånger undgå den formella anmälningsskyldigheten enligt rådsförordning 1762 med stöd av den förordningens artikel 4.2.1.5 Denna stadgar att avtal, beslut eller förfaranden mellan parter i och samma medlemsstat som inte berör en import eller export, undgår den formella anmälningsskyldigheten i artikel 4.1 rådsförordning 1762. Det bör dessutom noteras att dylika avtal m.m. ofta inte berör samhandeln mellan medlemsstaterna, varför artikel 85.1 inte blir aktuell. På detta sätt blir den automatiska ogiltigheten av konkurrensbegränsande avtal enligt artikel 85.2 begränsad betydelse för just dessa av mer samverkansfonner. Någon förändring bevisbördan för att samarbetet av är förtjänt ett undantag innebär det dock inte. av

5.4.6 Materiellt innehåll i artikel 2 andra meningen,

rådsförordning 2662

Det materiella innehållet i andra meningen är intresse, även om den av inte innebära ett självständigt undantag eller en särskild bevisanses regel, eftersom tolkningen första meningen därigenom kan ges mer av substans. Andra meningen ställer krav på dels vilka samarbetar, dels vad som samarbetet går ut på. Det skall fråga samarbete mellan lantvara om brukare, lantbrukares organisationer eller sammanslutningar av sådana organisationer. Ordalydelsen tyder på att endast lantbrukare omfattas, varvid handlare renodlade branschföreningar skulle falla utanför resp. definitionen. Detta har även bekräftats i kommissionens praxis. Däremot finns det ingenting tyder på att ett visst mått av extern som finansiering skulle frånta lantbrukskooperation dess karaktär av lanten bruksförening. Ett visst stöd för denna ståndpunkt skulle möjligen kunna hämtas rådsförordning 136078 lämnar utrymme för externa ur som intressenter i producentorganisationer under förutsättning att primärproducentema behåller kontrollen över de beslut fattas av produsom centorganisationen. Det skulle alltså inte föreligga något direkt hinder

5° Se t.ex. Sugarbeat, grund 99. 5 Cauliflowers, avsnitt III, Aalsmeer, grund 152, samt Milchförderungsfonds, grund 24. 5’ Artikel 5 Rfo 136078.

SOU1995:l 17 Kapitel 5 95

mot att en lantbruksförening som medlemmar har huvudpersoner vars sakliga näring inte utgörs lantbruk. Samtidigt förefaller det klart av att denna andel inte kan vara hur stor helst. Var gränsen går förefaller som däremot svårt att uttala generellt, i analogi med den mer men ovan omtalade regleringen i rådsförordning 136078 kan möjligen sägas att lantbrukarna måste hålla kontrollen över organisationen.

Om endast primärproducenter, dvs. de verksamma i som är den direkta biologiska produktionen, omfattas eller om även producenter i senare led omfattas förefaller något tveksamt. Kommissionen har inte

gett något klart svar i praxis även det finns indikationer på om att endast primärproducenter omfattas. En sådan tolkning förefaller även mest förenlig med ordalydelsen.

Samarbetet kan förekomma på tre olika nivåer primärproducenter, av Inte någon indikation att det skulle krävas någon särskild ges om associationsfonn för detta samarbete. De för det som argumenterar att

är producentkooperationen gör det utifrån föreställningen

som avses att den andra meningen utgör ett separat undantag. Vid sådan tolkning en kan det finnas anledning att begränsa räckvidden

av undantaget till

skillnad från om det bara rör sig precisering. Utredningen kan om en inte se någon anledning till varför inte olika associationsfonner skulle

omfattas stadgandet. Även det skulle sig av om röra om ett separat undantag minskar knappast skyddsvärdet enbart den grunden att samverkan bedrivs inom t.ex. ett aktiebolag.

Den verksamhet omfattas är produktion och

som försäljning samt nyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter, i ett medlemsland, det finns

utan att någon skyldighet att tillämpa identiska priser. Uppräkningen verkav samheter som omfattas indikerar generellt vilka samverkan mer typer av

som omfattas marknadsordningama eller uppfyller av målsättningarna

i artikel 39 och därmed kan accepteras enligt den första meningen.

53Solberg, S.O., Romtraktatens artikel 85 og samarbeid på Iantbruksog fiskerisektoren, Oslo 1994, 69 s. 54Milchférderungsfonds, grund 25.

5’ T.ex. Ottervanger T.R., a.a. s. 220. ,

96 Kapitel 5 SOU 1995: l 17

5.4.7¶Slutsatser rörande undantagen i rådsförordning

Som framgått ovanstående redovisning råder osäkerhet om hur

av rådsförordning 2662 skall tolkas. Läget kommer sannolikt att bli betydligt klarare då EG-domstolen meddelar beslut i de fyra mål som ligger i domstolen med begäran förhandsbesked om bl.a. tolkningen av

om artikel 2.1 andra meningen.

Undantagen i rådsförordning 2662 har förhållandevis begränsad

en formell betydelse i den meningen att de inte lämnar särskilt stort ut-

för konkurrensbegränsande samarbete utanför resp. gemensam rymme marknadsordning. Det är i stället inom for de olika marknadsord-

ramen ningarna det primära utrymmet for konkurrensbegränsningar finns.

som

Utifrån praktisk synvinkel kan möjligen situationen vara

en mer något annorlunda. Mot bakgrund att jordbrukspolitiken särreglerats

av i EG-fördraget och att det finns förhållandevis lite praxis kommissio-

och domstolens finns det skäl att anta att kommissionen knappast nens högprioriterat övervakningen jordbruksområdet. Flertalet, inte alla

av om de fall bedömts har även initierats tredje genom anmälan

som av man till kommissionen och inte kommissionens egna undersökningar.

genom I de fall kommissionen prövat har bedömningen varit förhållandevis formell, dvs. några analogier till undantag närliggande områden har inte medgivits. Kommissionens bedömningar har också i stort upprätthållits EG-domstolen, i vissa avseenden närmast skärpt bedöm-

av som ningarna.

SOUl995:ll7 97

6¶Svensk

konkurrenslagstiftning och

mot EG-rätten

gränsdragning

6.1¶Den svenska

konkurrenslagstiftningen

6.1.1 Allmänt

Den nya konkurrenslagen 1993:20, KL trädde i kraft den 1 juli 1993 och ersatte därmed den tidigare konkurrenslagen 1982:729 samt lagen 1991 :921 om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga jordbruksom produkter. Effektiv konkurrens är viktig för samhällsekonomin och kongynnar sumenterna genom att kostnader och priser samtidigt sortipressas som ment och valfrihet ökar. Konkurrenstrycket har otillräckligt ansetts vara på många svenska marknader och den nya konkurrenslagen är åtgärd en för att förbättra konkurrensen. Utgångspunkten för konkurrenslagen allmän, likformig och är att en strikt tillämpad konkurrenspolitik med så få undantag möjligt är bra som och önskvärt från samhällets synpunkt. Konkurrenslagen gällde från början fullt ut även på livsmedelsområdet men räckvidden har sedan genom komplettering av lagen begränsats vad gäller lantbrukares samverkan i s.k. primärföreningar.

6.1.2¶Den tidigare

lagstiftningen

Konkurrenslagen 1982:729, som gällde från den l januari 1983 och ersattes av den nya konkurrenslagen 1993:20, hade till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet

genom åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar.

Lagen byggde liksom dess föregångare, Konkurrensbegränsningslagen KBL, 1953:603, i huvudsak på den s.k. missbruksprincipen i förening med straffbelagda förbud mot bruttopriser och anbudskarteller.

Missbruksprincipen innebar att konkurrensmyndigheterna ingrep när det

konstaterats att ett företag agerat konkurrensbegränsande på ett sätt som hade skadlig verkan i ett enskilt fall. Denna skadliga verkan skulle ge-

4 15-1291

98 Kapitel 6 SOU1995:l17

ingripandet undanröjas för framtiden. Med konkurrensbegränsning nom avsågs varje förfarande innebar inskränkning av den fria och

som en ohämmade konkurrensen och med skadlig verkan avsågs att konkurrensbegränsningen uppfyllde vissa kriterier. Ingreppen enligt lagen bestod i förbud mot ett visst förfarande eller åläggande att vidta en viss åtgärd. Förbud eller åläggande kunde förenas med vite.

Konkurrenslagen tillämplig all näringsverksamhet men begrän-

var sades i realiteten samhälleliga särregleringar. På livsmedelsområdet

av undantogs, den interna pris- och marknadsregleringen, reglerings-

genom beroende verksamhet i primärledet samt viss insamling och förädling. Efter avregleringen den 1juni 1991 ökade möjligheten att med konkurrenslagens generalklausul angripa konkurrensbegränsningar livsmedelsområdet. Det bedömdes ändå som nödvändigt, för att garantera att konsumenterna skulle kunna dra nytta av avregleringen, att införa en speciallagstiftning på jordbrukets område. Den 1juli 1991 infördes därför lagen 1991:921 förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om

om jordbruksprodukter. Lagen infördes i samband med att den successiva avvecklingen den interna marknadsregleringen påbörjades. Förbud

av infördes mot marknadsdelning och mot överenskommelser som innebar antingen utjämning priserna på råvaror inom landet eller en ge-

en av mensam finansiering av förluster vid exportförsäljning av råvaror. Därmed förhindrades att den offentliga regleringen ersattes med en reglering i privat regi.

6.1.3¶Nu gällande konkurrenslag

En konkurrenslag l993:20 trädde i kraft den 1 juli 1993. De

ny materiella reglerna i lagen har utformats efter förebild från EG:s och EES-avtalets konkurrensregler. Lagen skall undanröja och motverka hinder för effektiv konkurrens i fråga produktion och handel med

en om av

tjänster och andra nyttigheter. I lagen avses med företag en fysisk varor, eller juridisk driver verksamhet av ekonomisk eller kommer-

person som siell natur.

Lagen innehåller två principiella förbud. Det första i 6 § gäller förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och det andra i 19 § gäller förbud mot missbruk av dominerande ställning.

Kapitel 6 99

Konkurrensbegränsande samarbete

6 § Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13, 17 eller 18 c §§, är avtal mellan företag förbjudna de om har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller de ett om ger sådant resultat. Detta gäller särskilt sådana avtal innebär att som inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, . marknader eller inköpskällor delas upp, olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartners får konkurrensnackdel, eller en det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser varken till sin natur eller som enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Enligt paragrafens första stycke råder huvudregel förbud mot avtal som mellan företag som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden ett märkbart sätt eller som ger ett sådant resultat. Vad som sägs om avtal skall också gälla beslut av en sammanslutning av företag och samordnade förfaranden. Om ett avtal etc. hämmar eller syftar till att hämma konkurrensen är det förbjudet. Det behöver alltså inte utredas i det enskilda fallet om avtalet etc. från allmän synpunkt är skadligt eller inte. Förbudet mot samverkan omfattar dock inte samverkan mindre av betydelse, vilket markeras användningen termen märkbart genom av sätt i 6 Det avgörande för om ett avtal etc. skall påverka konanses kurrensen på ett märkbart sätt är storleken de samarbetande företagen och marknadsandelen för avtalsprodukterna. Samarbete mellan mindre eller medelstora företag där avtalsprodukterna, eller produkter som av konsumenterna uppfattas som likvärdiga och tillverkas eller säljs som av avtalspartema, omfattar en mindre del den relevanta marknaden av omkring 10 % torde normalt sakna betydelse för konkurrensen. Är — — det enbart fråga om mycket små företag företag med en årsomsättning under tio miljoner kronor som samarbetar torde marknadsandelen ~ kunna vara något högre än 10 % utan att samarbetet faller under förbudet. Enligt Konkurrensverkets allmänna råd KKVFS 1993:2 kan

100 Kapitel 6

mycket små företag ha marknadsandel på högst 15 % utan att en märkbarhetskriteriet uppfyllt. Ingår däremot större företag i anses vara samarbetet torde det däremot i allmänhet inte kunna hävdas att konkurinte påverkas ett märkbart sätt, även om avtalsprodukterna rensen omfattar mindre del den relevanta marknaden. en av Ovanstående utgör beskrivning när ett förfarande anses märken av bart konkurrensbegränsande i kvantitativa termer. Det finns även en möjlighet att göra kvalitativ bedömning ett förfarande är konen av om kurrensbegränsande på ett märkbart sätt och därmed omfattas av för-

budet i 6 Det finns flera fall i EG-rätten där EG-domstolen och EG-kommissionen har funnit att artikel 85.1 inte är tillämplig på grund av att den konkurrensbegränsande effekten ett avtal inte är tillräckligt märkbar av i kvalitativt hänseende I dessa fall domstolen och kommissionen synes avvägning mellan olika intressen ha kommit fram till att ett genom en avtal visserligen är konkurrensbegränsande att det från samhällets men synpunkt ändå är önskvärt att det tillåts. Tillämpningen begreppet kvalitativ märkbarhet i EG-rätten får beav tecknas restriktiv. Motsvarande torde gälla för den svenska tillämpsom ningen. I några fall har dock Konkurrensverket bedömt att ett förfarande inte varit märkbart konkurrensbegränsande enligt 6 § på kvalitativa grunder. Dessa beslut rör bl.a. accessoriska begränsningar som ansetts nödvändiga för ett visst, för samhället positivt förfarande, skulle vara att kunna genomföras. Som exempel kan nämnas konkurrensklausuler vid företagsförvärv. Även andra typer samverkan mellan företag har beav dömts på liknande sätt. Enligt 7 § är avtal är förbjudna enligt 6 § ogiltiga. som Ett avtal, beslut eller samordnat förfarande omfattas av förbudet som i 6 § kan beslut Konkurrensverket undantas från förbudet. genom av För att ett avtal etc. skall kunna undantas från förbudet måste samtliga de i paragrafen angivna punkterna för handen. Fördelarna med vara avtalet måste objektivt sett överväga de nackdelar för konkurrensen som avtalet kan innebära. Bestämmelsen i 8 § undantag är i huvudsak inriktad sådan om samverkan mellan mindre och medelstora företag som stärker deras position på marknaden gentemot större företag. Undantag från förbudet i 6 § kan regeringen enligt 17 § ges för av uppfyller förutsättningarna i 8 § gruppundantag. grupper av avtal som

Se Ritter m.fl., EEC Competition Law; A Practioner’s Guide, Kluwer 1991 s. 84 ff., 179

Kapitel 6 101

8 § Konkurrensverket får i det särskilda fallet besluta

om

undantag från förbudet i 6 § för ett avtal

som

bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller

till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

tillförsäkrar konsumenterna skälig andel den vinst

en av

som därigenom uppnås,

bara ålägger de berörda företagen begränsningar är

som

nödvändiga för att uppnå målet i l och,

inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkur-

rensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.

Undantag för lantbrukets primärföreningar

Det betonas i konkurrenslagens förarbeten att det råder särskilda förhållanden på jordbruksområdet. I propositionen prop. 199293:56 Ny konkurrenslagstiftning sägs att det på jordbruksområdet är naturligt och oftast nödvändigt för deras överlevnad att enskilda, mindre jordbrukare och andra liknande primärproducenter sluter sig i primärföre-

samman ningar såvitt avser produktion eller försäljning jordbruksprodukter,

av utnyttjande av gemensamma anläggningar for lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter. Sådan samverkan mellan medlemmarna inom en primärförening bedömdes i många fall omfattad för-

vara av budet i 6 § men sammantaget ha sådana positiva effekter att den borde kunna kvalificera för undantag. Samtidigt framhölls att förhållandet mellan den enskilde jordbrukaren eller råvaruproducenten leveran-

som tör och primärproducenten som köpare inte fick innehålla faktorer

som förhindrar eller försvårar rörligheten för medlemmarna, exempelvis att sälja sina produkter till andra köpare eller att bli medlem i

en annan primärförening. Samarbetet bedömdes inte heller få den karak-

vara av tären att det hindrar eller försvårar utomstående förädlingsverksamhet eller försvårar för jordbrukare eller råvaruproducenter står utanför

som

samarbetet i en primärförening.

Konkurrensverket, som tillämpar konkurrenslagen KL, redovisade i skrivelse till regeringen den 26 november 1993, efter närmare

en en prövning av förhållandena på berörda marknader, sin bedömning enligt nedan.

För meddelande av individuella undantag och gruppundantag krävs att samtliga fyra punkter i 8 § KL är uppfyllda. Det första kravet, att samverkan skall bidra till förbättrandet produktionen, distributionen,

av

102 Kapitel 6 SOU1995:1 17

eller främjandet tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, torde i av allmänhet kunna uppfyllt vad gäller primärföreningar. anses vara Problemet uppstår däremot när samverkan inom jordbrukets primärföreningar bedöms mot den andra och fjärde punkten, dvs. att samverkan tillförsäkrar konsumenten en skälig andel av den vinst som uppnås konkurrensen inte riskerar att sättas spel för väsentlig samt att ur en del de nyttigheter omfattas samverkan. Såväl för meddelande av som av individuella undantag gruppundantag gäller förutsättning av som som en att det finns tillräcklig konkurrens på den relevanta marknaden från andra företag. Utan tillräcklig konkurrens kan konsumenten nämligen inte tillförsäkras skälig andel vinsten. I propositionen till KL en av prop. 199293:56 sägs att företag med dominerande ställning på en marknaden sällan torde kunna uppfylla förutsättningarna för undantag. Endast i undantagsfall kan ett undantag för ett dominerande företag meddelas. Marknadsdominans föreligga vid 50 procents presumeras marknadsandel. Procenttal över 40 procent är också tydlig indikation en dominans. Det skall dock understrykas att möjligheten att bevilja undantag är begränsad redan vid mindre marknadsandel. Inom EGen rätten t.ex. möjligheten att bevilja undantag vara begränsad redan anses vid marknadsandel ca 20 procent. en Det kan konstateras att vissa jordbrukets primärföreningar har av marknadsandelar överstiger den marknadsandel vid vilken marksom nadsdominans föreligga. Därmed skulle ett gruppundantag eller ett anses individuellt undantag med stöd 8 § KL inte kunna meddelas dessa av primärföreningar eftersom den andra och fjärde punkten i nämnda parauppfyllda. Det kan inte heller uteslutas att följden graf inte kan anses blir densamma för de föreningar visserligen inte uppnår en dominesom rande ställning ändå har hög marknadsandel. Som påpekats men som en kan redan marknadsandel på omkring 20 procent begränsa ovan en möjligheterna att meddela undantag. Mot bakgrund ovanstående gjorde Konkurrensverket bedömningen av att det praktiskt taget inte fanns några möjligheter att meddela undantag enligt konkurrenslagens bestämmelser varken när det gällde grupp- undantag regeringen kan meddela eller individuella undantag som som Konkurrensverket har befogenhet att besluta för den samverkan om bedrivs mellan enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenter som i s.k. primärföreningar. Konkurrensverket förordade särlagstiftning, en och lämnade också förslag till sådan, där vissa slag samverkan en av mellan jordbrukare och andra råvaruproducenter inom jordbruket genom inskränkning räckvidden i 6 § KL undantas från förbudet. en av Konkurrensverket redovisade vidare uppfattningen att de strukturella frågor rör jordbruket måste övervägas inom för jordsom ramen en

SOU1995:1 17 Kapitel 6 103

brukspolitisk översyn inför ett medlemsskap i EU under år 1995. Mot denna bakgrund ansåg verket att det skulle vara ytterst olyckligt om jordbruksfrågan under år 1994 skulle hanteras ett sätt inte låg som i linje med nödvändiga jordbrukspolitiska överväganden. En arbetsgrupp tillkallades med uppgift att utreda vilka speciella konkurrensrättsliga regler som krävdes för att enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenters samverkan i föreningar primärföreningar inom lantbrukets område inte onödigtvis skulle komma i konflikt med

konkurrenslagen. Arbetsgruppen överlämnade den 31 januari 1994 departementsprome-

morian Särskilda konkurrensregler för lantbruket Ds 1994:20. I konkurrenslagen infördes, efter att behovet särskilda regler för av jordbrukets primärföreningar konstaterats, således bestämmelserna i 18 a-c §§. 18 c § förklarar att förbudet i 6 § inte skall tillämpligt på viss vara verksamhet inom lantbrukets primärföreningar. Det är således inte fråga om ett undantag utan om en inskränkning i räckvidden 6 De särav skilda bestämmelserna i 18 får betydelse endast i de fall då 6 § a-c är tillämplig i sin lydelse. För att 6 § skall tillämplig krävs vara att avtalet i fråga förvanskar konkurrensen på märkbart sätt.

18 a § Med primär lantbruksförening i denna lag avses en ekonomisk förening vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Om sammanslutningar sådana företag är medlemav

mar i föreningen, anses den dock primär lantbruksförening

vara endast under förutsättning att sammanslutningama bara utgörs av lokala sammanslutningar företag med verksamhet angivet av av slag.

All verksamhet inom lantbrukets primärföreningar faller inte utanför tillämpningen av 6 I 18 a § definieras vad med primärsom avses en förening, dvs. en ekonomisk förening medlemmar är lantbrukare vars eller andra företag bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller som

skogsbruk. Medlem i primärförening kan lokal

även vara en samman-

slutning av sådana företag.

104 Kapitel 6

18 b § Med jordbruksprodukter avses i denna lag sådana varor i bilagan till lagen 1990:615 om avgifter på vissa som anges

jordbruksprodukter m.m.

Med trädgårdsprodukter avses sådana varor som anges i den i tulltaxelagen 1987:1068 intagna tulltaxan 6-8 kap. Med skogsprodukter sådana varor som anges i den i avses tulltaxelagen 1987:1068 intagna tulltaxan 44, 47 och 48 kap.

Vad med jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter och skogssom avses produkter definieras i 18 b

18 § Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal inom en primär c lantbruksförening eller dess dotterföretag samverkan som avser mellan föreningens medlemmar om produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed sammanhängande verksamhet såsom användandet av gemenanläggningar, lagring, beredning, distribution eller marksamma nadsföring i fråga jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter om eller skogsprodukter, eller inköp eller tjänster för sådan verksamhet som av varor avses under Första stycket gäller dock inte avtal har till syfte eller ger som till resultat medlems fria rörlighet marknaden förhindras eller att en försvåras a i fråga valet avnämare eller leverantör, om av b i fråga möjligheten att lämna föreningen, eller om i annat avseende motsvarande betydelse, eller c av att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs varor produceras hos medlemmarna när som a försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje man, eller b föreningen svarar för försäljningen och konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning.

Det är endast de samverkansfonner har ett direkt samband med de som speciella förutsättningar gäller för lantbruksföretag som faller som

SOU1995:1 17 Kapitel 6 105

utanför förbudsområdet i 6 Dessa samverkansformer definieras i 18 c § första stycket.

I 18 c § andra stycket anges två huvudtyper av avtal etc. inte

som undantas från förbudet i 6 § KL. Det är fråga dels avtal

om som begränsar föreningsmedlemmarnas fria rörlighet marknaden, dels avtal som innebär att medlemmarna gemensamt fastställer försäljningspriser de varor som produceras hos medlemmarna.

Alla former avtal hindrar medlemmens fria rörlighet kan

av som omfattas av 6 I I8 c § andra stycket första punkten nämns dock särskilt avtal som hindrar eller försvårar för en medlem att lämna föreningen eller att välja avnämare eller leverantörer. Inte varje begränsning av medlemmens rörlighet marknaden är förbjuden till följd be-

av stämmelsen. Bestämmelsen innebär inte något annat än att 6 § är tillämplig på det avtal inskränker medlemmens rörlighet i

etc. som angivna avseenden. För att avtalet skall vara förbjudet krävs enligt 6 § att avtalet har till syfte eller till resultat att konkurrensen på den

ger svenska marknaden förvanskas ett märkbart sätt.

I 18 c § andra stycket andra punkten behandlas frågor fast-

om ställande av försäljningspriser. Inskränkningen i 6 § räckvidd gäller inte avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna. Av punkten a följer att 6 § KL är tillämplig enligt dess lydelse sådana avtal inom en primär lantbruksförening som avser fastställande av försäljningspriser på varor som produceras hos medlemmarna när försäljning sker direkt från medlemmen till tredje man.

Av punkt b framgår att 6 § är tillämplig även då föreningen svarar för försäljningen. En väsentlig skillnad är emellertid det tilläggskrav för tillämpning av 6 § som uppställs genom angivandet att konkurrensen

av skall hindras, begränsas eller snedvridas i väsentlig omfattning. Detta stadgande ersätter märkbarhetskriteriet i 6 § och innebär att konkurrensen måste påverkas i högre grad än på ett märkbart sätt för att avtalet skall kunna falla under förbudet. Konkurrensen kan i allmänhet inte anses bli förvanskad i väsentlig omfattning genom här avsedd prissamverkan om föreningens marknadsandel på den relevanta marknaden är högst 25 %. Om samverkan tar sikte på att balansera köparmakten hos stora köpare med stark eller dominerande ställning torde föreningarna kunna ha större marknadsandel än 25 % utan att konkurrensen förvanskas i väsentlig omfattning om prissamverkan medverkar till att uppnå marknadsbalans.

Inskränkningen i räckvidden av 6 § omfattar endast verksamhet som bedrivs i associationsformen ekonomisk förening. I prop.199394:210 Särskilda konkurrensregler för jordbruket, anges inte uttryckligen

106 Kapitel 6 SOU1995:l17

motiven för denna begränsning till en viss associationsform. Från rena effektivitetssynpunkter förefaller begränsningen opåkallad. Det finns inte någon teori eller empirisk kunskap som ger stöd för hypotesen att associationsforrnen ekonomisk förening skulle vara mera resp. mindre effektiv än andra associationsfonner.

De skäl som anges i propositionen är uteslutande hänförliga till de behov och särdrag gör sig gällande i jord- och skogsbruket. Att

som bestämmelserna i 18 kom att omfatta endast verksamheter i

a-c ekonomiska föreningar får antas ha sin grund i att de företag, vars verksamhet lagstiftaren uttryckligen ville skydda bedrevs och bedrivs i den ekonomiska föreningens form. Ett ytterligare skäl till att frågan inte korn att beröras i någon större utsträckning kan ha varit att det vid tidpunkten inte på något lämpligt lagtekniskt sätt gick att utforma en bestämmelse

neutral till associationsforrnen, men som samtidigt tillgodosåg som var kravet att endast vissa samverkansfonner omfattades.

Oavsett något eller båda skälen hade någon inverkan på den

om nuvarande utformningen bestämmelserna i 18 a-c har utredningen

av inte funnit något skäl till varför inskränkningen i räckvidden av 6 § inte skall gälla för samarbete mellan lantbruksföretag oavsett vilken associationsforrn dessa väljer att verka

De nuvarande bestämmelserna speglar samarbetet inom lantbrukssektorn det ut för närvarande. Det kan därför sägas att det i dag

som ser knappast föreligger behov ett legalundantag för andra associations-

av former eftersom jordbrukets primärföreningar bedriver sin verksamhet just i formen ekonomisk förening. Enligt utredningen bör emel-

av en lertid lagstiftningen även lämna utrymme för strukturförändringar inom jordbruksnäringen avseende associationsformen. Det kan därför finnas anledning att närmare undersöka i vilken utsträckning som även andra associationsformer än ekonomiska föreningar borde kunna dra fördel

av bestämmelserna i 18 c § KL.

Missbruk av dominerande ställning

Det andra principiella förbudet framgår av 19 § och innebär att missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning den svenska marknaden är förbjudet. I paragrafen ges exempel på förfaranden kan innebära missbruk av en dominerande ställning.

som

Kapitel 6 107

19 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en domine-

rande ställning på den svenska marknaden är förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller

försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till

nackdel för konsumenterna,

tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varige-

nom vissa handelspartners får en konkurrensnackdel, eller

ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten

åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller

enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Konkurrensverket får förklara att ett avtal eller förfarande inte omfattas av något av förbuden i lagen icke-ingripandebesked.

Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden. Om verket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen. På talan av verket får Stockholms tingsrätt besluta att ett företag skall betala särskild avgift konkur-

en rensskadeavgift. Lagen innehåller även bestämmelser om prövning av företagsförvärv.

6.2 mellan svensk rätt och

Gränsdragningen

EG-rätt

Detta avsnitt bygger ett rättsutlåtande avgivet av docent Nils Wahl den 24 mars 1995 rättsutlåtande rörande EG-rättens inverkan den

svenska konkurrenslagens tillämplighet inom jordbruksområdet.

6.2.1¶Nationella och

gemensamma konkurrensregler

Romfördragets konkurrensregler är direkt tillämpliga på konkurrensbegränsningar med effekt på samhandeln mellan medlemsstaterna. Effekter på samhandeln uppstår typiskt då konkurrensbegränsningen avser handel mellan medlemsstaterna. För att samhandelskriteriet skall uppfyllt

vara räcker det dock med att samhandeln påverkas indirekt eller potentiellt. Detta innebär att även avtal mellan enbart svenska företag som rör verk-

108 Kapitel 6

samheten inom Sverige kan påverka samhandeln. Svenska avtal kan exempelvis påverka importmöjlighetema eller möjligheterna för företag från övriga medlemsländer att komma på den svenska marknaden.

Enligt praxis är emellertid Romfördragets konkurrensregler tillämpliga endast då konkurrensen ocheller samhandeln påverkas ett märkbart sätt. Kommissionen har i ett tillkännagivande angett att förbudet i artikel 85 normalt inte omfattar avtal mellan företag med en sammanlagd omsättning högst 300 miljoner och en marknadsandel på

om ecu högst 5 % på en väsentlig del av EU-marknaden.

Den svenska konkurrenslagen är tillämplig konkurrensbegränsningar med verkningar på den svenska marknaden. Detta innebär att den svenska lagen kan tillämpas såväl konkurrensbegränsningar där samhandeln påverkas när samhandeln inte påverkas. Den svenska lagen

som kan även tillämpas på förfaranden som påverkar handeln med länder utanför EUEES, samt i princip konkurrensbegränsande förfaranden enbart företag utanför Sverige konkurrensbegränsningama ger

av om effekter på den svenska marknaden.

Den svenska konkurrenslagen tillämpas parallellt med EG:s konkurrensregler och i den utsträckning samhandeln berörs kan båda rätts-

som systemen bli tillämpliga samtidigt. Det finns heller inte något principiellt hinder mot att ett visst förfarande prövas såväl Europeiska kommis-

av sionen Konkurrensverket. När det gäller kontroll företagskoncen-

som av trationer är dock den svenska konkurrensrätten tillämplig endast på sådana förvärv som understiger EG-reglemas tröskelvärden.

EG-rätten har högre dignitet än nationell rätt. I de fall en konkurrensbegränsning omfattas både EG-rätten och den svenska konkurrens-

av lagen har därför gemenskapsrätten företräde framför svensk konkurrensrätt. Principen EG-rättens företräde innebär att ett förfarande som är

om förbjudet och inte medgetts undantag enligt EG:s regler inte kan tillåtas nationellt. Vidare är nationell rätt i princip fullt ut tillämplig förfaranden inte omfattas förbuden i artiklarna 85 och 86 i EG-fördrag-

som av et. Vad gäller ett förfarande har getts undantag enligt EG-rätten,

som om antingen gruppundantagsförordning eller individuellt, är situa-

genom en tionen betydligt oklarare. Man kan dock utgå från att, så långt avser individuellt medgivna undantag, det endast i undantagsfall är möjligt att upprätthålla förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i den svenska konkurrenslagen.

Den svenska konkurrenslagen bygger på EG:s konkurrensregler. Avsikten är att så långt möjligt uppnå materiell rättslikhet med Romfördragets konkurrensregler. Enligt propositionen prop. 199293:56

21 till konkurrenslagen kan mycken ledning vid tillämpningen av s.

SOU1995:1 17 Kapitel 6 109

konkurrenslagen hämtas från EG-rätten. Detta skrivs dock med vissa förbehåll enligt nedan:

Man måste dock beakta vissa speciella drag i EG-rätten som oftast inte spelar en så framträdande roll i nationella rättsordningar. Det är att EGzs konkurrensregler utgör en del i ett gemenskapssystem syftar

som till att eliminera handelshinder och skapa en enhetlig gemensam marknad där fri konkurrens skall råda. EG-domstolens avgöranden är influerade av de grundläggande principerna och de övergripande målen för Gemenskapen.

Man måste även beakta att tillämpningen av en ny svensk konkurrenslag i vissa fall kan behövas anpassas efter de särskilda förhållanden som gäller i Sverige. Sverige är avlägset beläget från de centrala delarna av Europa och relativt glesbefolkat och förutsättningarna för att driva näringsverksamhet är inte parallella med vad som gäller inom EG.

Vad som sagts ovan innebär att EG-rätten har betydelse för tillämpningen av den svenska konkurrenslagen också vid förfaranden som inte omfattas av förhuden i artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget. Det innebär också att bedömningama enligt svensk konkurrensrätt materiellt sett kan bli annorlunda, även i de fall EG-rätten är tillämplig. I vilken utsträckning svensk rätt tillåts avvika från EG-rätten i de fallen får avgöras med hänsyn till principen om EG-rättens företräde.

6.2.2¶CAP:s marknadsreglering och den svenska konkurrenslagen

Den gemensamma jordbrukspolitiken CAP har företräde framför de gemensamma konkurrensreglema. CAP införlivas olika produktområden genom rådsförordningar som reglerar bildandet av gemensamma marknadsordningar. Dessa utgör mer eller mindre detaljerade jordbruksregleringar. De nationella konkurrensreglema är, som ovan beskrivits, underställda både de gemensamma konkurrensreglema och den gemensamma jordbrukspolitiken.

Avtal som direkt följer av och inte går längre än vad som inryms i en marknadsordning faller utanför tillämpningen av Romfördragets konkurrensregler även om avtalet snedvrider konkurrensen. Marknadsordningarna är utformade för att se till att de jordbrukspolitiska målen i Romfördraget uppfylls. Detta innebär att avtal som går längre än marknadsordningarna mycket sällan kan medges undantag samtidigt som samarbete mellan företag som bedöms vara nödvändigt för att möjliggöra att målen uppfylls inte angrips med konkurrensreglema.

110 Kapitel 6

EG:s marknadsordningar

EG:s marknadsordningar innehåller som tidigare nämnts en rad konkurrensbegränsande regler. Huvudsaken för denna utredning är dock de konkurrensbegränsningar som kommer av företags frivilliga samverkan. Särskilt intressanta är därför de regler i marknadsordningama som rör

producentorganisationer.

Producentorganisationer anförtros uttryckligen uppgifter endast i marknadsordningama för frukt och grönsaker rådsförordning 103 572 och fisk rådsförordning 375992. På ett mer generellt plan ges producentorganisationema en särskild ställning i rådsförordning 136078 angående producentgrupper.

En producentorganisation utgörs av en sammanslutning av producenter ocheller deras organisationerz som har till uppgift att företräda medlemmarnas intressen samt bidra till uppfyllandet av målsättningarna i artikel 39. För att kunna uppfylla målsättningarna i artikel 39 har producentorganisationema getts befogenheter att fastställa villkor för produktion, försäljning m.m. Producentorganisationema kan kräva att en medlems hela produktion säljs genom organisationen samt dra tillbaka varor från marknaden vid prisfall. Organisationen får föreskriva att utträde ur organisationen skall föregås av en tolv månaders uppsägningstid Organisationen kan, avseende leveranser och tillbakadragande

av varor, binda inte bara organisationens medlemmar utan även producenter

inte är medlemmar Förutsättning för detta är att organisationen som kan anses vara representativ för producentema i ett visst område.

I vissa andra marknadsordningar är möjligheterna till privata konkurrensbegränsningar, i syfte att uppfylla målen i artikel 39, mindre explicita. Marknadsordningen för mjölk, rådsförordning 80468, är t.ex. kompletterad med rådsförordning 1421785, vari det vissa möjligheter för

ges privata organisationer att reglera marknaden, avseende inköp m.m. Regleringen innebär att medlemsstaterna, efter tillstånd från rådet, ges möjlighet att bevilja en exklusiv rätt för privata organisationer att handha all upphandling av mjölk i ett visst område. Producentema har således inte rätt att sälja till någon annan om en sådan rättighet har

2 Om nationell rätt tillåter det kan även vissa utomstående intressenter tillåtas medverka i producentorganisationema. 3 Se artikel 6 Rfo 136078, artikel 13 ff Rfo 103572, samt artikel 4 ff Rfo 375992. 4Artikel 15 b Rfo 103572 tillagd Rfo 328483 [1983] EGT L

genom 3251 samt artikel 5 Rfo 375992. 5 [1968] EGT L 14813 [1978] EGT L 17112.

resp.

SOUl995:l17 Kapitel 6 lll

getts. Organisationen har dock i sådant fall även en skyldighet att köpa all mjölk som erbjuds den. Organisationen kan också tillstånd att

ges tillämpa samma priser för all uppköpt mjölk oavsett vad mjölken skall användas till. Förutsättning för att tillstånd skall få ges är att organisationen representerar minst 80 % av producentema och 50 % av produktionen inom området.

I marknadsordningen for socker, rådsförordning 178581 kompletterad med rådsförordning 20668,° möjligheter till s.k. branschvisa

ges överenskommelser, dvs. en form av kollektivavtal. Sådana branschöverenskommelser kan avvika från de avtalsvillkor i huvudsak rörande priser och kvoter som stipuleras i marknadsordningen. Sådana överenskommelser skall ingås mellan en sockertillverkare eller dennes organisation samt en producentorganisation. Båda organisationerna skall vara erkända av medlemsstaten. Utformningen av dessa branschöverenskommelser har belysts i kommissionens avgörande i målet Sugarbeat.

I vissa andra marknadsordningar är det privaträttsliga agerandet mer nedtonat genom att endast branschföreningamas uppgifter nämns. Detta gäller t.ex. i rådsförordning 2759757 griskött, rådsforordning 80568‘ nötkött och rådsförordning 277175° ägg. Branschföreningama

ges i dessa marknadsordningar inte några konkreta befogenheter för själva administrationen av marknadsordningen, utan i stället förutsätts endast deras existens, varvid särskilda åtgärder kan vidtas av rådet for att uppmuntra till agerande.

Producentorganisationer spelar, explicit eller implicit, en stor roll i flertalet marknadsordningar. I den mån organisationer uttryckligen tilldelas arbetsuppgifter omfattas begränsningarna som sådana av marknadsordningama, medan de annars måste prövas mot undantagen i artikel 2 i rådsförordning 2662.

Medlemsländema ges en relativt stor frihet att reglera hur marknadsordningama skall administreras i resp. land. I Sverige har man valt att administrera marknadsordningama genom offentliga myndigheter vilket gör att erkända producentorganisationer i dagsläget endast förekommer

fiskets område.

6[1981] EGT L 1774 [1968] EGT L 471.

resp. 7 [1975] EGT L 2821. 3[1968] EGT L 14824. 9 [1975] EGT L 28249.

112 Kapitel 6

Möjliga konflikter och féretrddesfidgan

Förordning 2662 är inte en konkurrensrättslig reglering utan en jordbrukspolitisk reglering som påverkar tillämpningen av konkurrensrätten. Detta framgår av att endast artiklarna 42 och 43 i Romfördraget anges som legal grund för förordningen i dess ingress. Eventuella skillnader mellan EG-rättens tillämpning och den svenska rätten blir därmed en konflikt mellan EG:s jordbruksreglering och de svenska konkurrensreglerna. Frågan blir därmed i vilken utsträckning som nationella svenska konkurrensregler kan föreskriva andra villkor än vad som gäller enligt rådsförordning 2662.

Förhållandet mellan EG:sjordbruksregler och nationella konkurrensregler präglas EG-rättens exklusivitet. Vid konflikt äger EG:s jord-

av bruksreglering företräde. Detta företräde är dock inte alltid självklart. I det följande behandlas fyra olika situationer där konflikt kan uppstå mellan rättssystemen.

Ett förfarande omfattas av en marknadsordning men strider mot

svensk konkurrensrätt.

Ett förfarande omfattas av rådsförordning 2662 trots att det omfattas av en marknadsordning dvs. det bedöms vara nödvändigt

för att uppfylla målen i artikel 39 samtidigt som det strider mot

svensk konkurrensrätt.

Ett förfarande omfattas vare sig av râdsförordning 2662 eller av en

marknadsordning men det har medgivits undantag enligt artikel 85.3

samtidigt som det strider mot svensk konkurrensrätt.

Ett förfarande omfattas varken av en marknadsordning, av förordning 2662 eller artikel 85.3 men det strider mot svensk konkurrensrätt.

I det första fallet är det uppenbart att EG-rätten har företräde medan det i det andra och tredje fallet är mera osäkert även grundprincipen är

om att EG-rätten har företräde. I det fjärde fallet är det klart att någon konflikt inte kan föreligga och att den svenska konkurrenslagen kan tillämpas obehindrat. Med hänsyn till att endast två situationer i egentlig

° Det bortses i detta sammanhang från den allmänna disskussionen i

mer vilken utsträckning EG-rätten faktiskt har företräde framför all nationell rätt. l Om andra meningen i artikel 2.1 Rfo 2662 utgör ett separat undantag, är frågeställningarna i l och 2 identiska.

Kapitel 6 113

mening är kontroversiella, med avseende vilken rättsordning som skall äga företräde, behandlas dessa något mer utförligt.

När det gäller ett förfarande som omfattas av 2662 trots att det inte omfattas marknadsordning dvs. att det bedöms vara nödvändigt

av en för att uppfylla målen i artikel 39 samtidigt som det strider mot svensk konkurrensrätt är företrädesfrågan mer svårbedömd.

Innebörden förordning 2662 är att EG:s konkurrensregler inte är

av tillämpliga varför det inte kan föreligga någon konflikt mellan den nationella konkurrensrätten och EG:s konkurrensrätt. Det finns inte heller något stöd i förordning 2662 för att den utgör ett skydd mot tillämpningen nationell konkurrensrätt. Den kvarstående frågan blir

av därmed det faktum att en viss privat konkurrensbegränsning bedömts

om

nödvändig för att uppfylla målen i artikel 39 samtidigt innebär att vara det privata agerandet blir en del av EG:s jordbrukspolitik. Om så befinns fallet uppstår konflikt och EG:s jordbrukspolitik har före-

vara en träde. Om det privata agerandet däremot inte bedöms vara en del av jordbrukspolitiken uppstår därför teoretiskt sett ingen konflikt.

Det är dock rimligt att utgå ifrån att något som är nödvändigt för att uppnå målsättningarna i artikel 39 också har betydelse för den gemen-

jordbrukspolitiken och att det därmed har betydelse för uppnåsamma endet fördragets målsättningar. Detta innebär i sin tur en förpliktelse

av för medlemsstaterna att inte vidta några åtgärder som kan äventyra uppnåendet målsättningarna. Utifrån ett sådant resonemang skulle det

av inte möjligt att tillämpa ett svenskt förbud ett förfarande som

vara bedöms nödvändigt för att uppfylla målsättningarna med artikel 39.

vara

Vad gäller ett förfarande som inte omfattas av förordning 2662 men

har medgivits undantag enligt artikel 85.3 och som samtidigt strider som mot svensk konkurrensrätt är frågan i vilken utsträckning som nationell rätt kan avvika från undantaget. Den förhärskande meningen i litteraturen är att så inte är fallet rent generellt att det finns situationer då

men nationell rätt möjligen kan föreskriva strängare villkor. Det finns visst begränsat utrymme för en flexibel inställning, där nationell rätt under vissa omständigheter kan tillåtas föreskriva strängare villkor. Det går dock inte att generellt säga huruvida det går att använda de svenska reglerna på ett strängare sätt utan det krävs analys i det enskilda

en fallet dels undantaget sådant, dels av de svenska reglerna och

av som vad syftet med dessa är.

‘Z Se Wahl, N., Konkurrensförhållanden, Stockholm 1994, s. 279 ff. Saken är för närvarande föremål för EG-domstolens prövning i mål C-26693 Bundeskartellamt v Volkswagen, äea.

114 Kapitel 6 SOU1995:l17

Av uttalanden i förarbetena till konkurrenslagen framgår att ledning för den svenska konkurrenslagens tillämpning bör kunna hämtas från EG-domstolens praxis och även från andra länder tillämpar för-

som budsprincipen prop. 199293:56 s. 21. Naturligtvis måste beakta

man EG-rättens syfte att eliminera handelshinder mellan medlemsstaterna och skapa en enhetlig gemensam marknad med fri konkurrens samtidigt

som tillämpningen av den svenska konkurrenslagstiftningen måste

anpassas till landets särskilda förhållanden.

Konflikter mellan förordning 2662 och den svenska konkurrenslagen

Eventuella konflikter mellan den svenska konkurrenslagen och EG:s konkurrensregler, marknadsordningama och förordning 2662 följer

av förbudet i 6 § KL. Genom legalundantaget i 18 § har räckvidden

c av 6 § minskats och därmed har konfliktmöjlighetema reducerats. Nedan beskrivs de möjliga konflikter som kan föreligga. Huruvida det verkligen föreligger en konflikt kan dock endast fastslås efter prövning i

en det konkreta fallet.

De svenska reglerna undantar endast samverkan inom primär-

en förening, dvs. en ekonomisk förening medlemmar är lantbrukare

vars eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Medlem i primärförening kan lokal

även vara en sammanslutning av sådana företag. Jämfört med EG-rätten är detta en betydligt mer begränsad bestämning av vilka tillåts samverka. I förordning

som 2662 artikel 2.1 andra meningen sägs att bestämmelsen undantag

om i synnerhet gäller för avtal etc. mellan jordbrukare, jordbrukarorganisationer eller sammanslutningar sådana organisationer tillhör

av som samma medlemsstat. Detta undantag är alltså inte begränsat till ekonomiska föreningar. I flera marknadsordningar uttryckligen rätt till samverkan

ges i ytterligare led. För det fall att konflikt uppstår är det primärt fråga

om en konflikt mellan Sveriges konkurrensregler och EG:s jordbruksregler, varvid de senare har företräde.

Inte heller definitionen av vilka produkter som ingår i legal-

resp. undantag är identisk, vilket eventuellt kan leda till konflikt.

Som exempel kan nämnas att det svenska undantaget till skillnad från EG:s undantag omfattar skogsprodukter men inte fiske.

Andra möjliga konflikter kan uppstå med anledning vilka former

av av samverkan som är undantagna från förbudsområdet. I 18 § andra

c stycket att någon friskrivning från tillämpligheten 6 § inte

anges av ges då en medlems fria rörlighet förhindras eller försvåras avseende avnämare eller leverantör, avseende möjligheten att lämna organisatio-

SOUl995:117 Kapitel 6 115

eller i något annat avseende samma betydelse. I flera marknadsnen, av ordningar möjlighet att föreskriva dylika begränsningar vilket kan

ges

upphov till konflikt. I EG-rätten ställs krav att medlemmarna ge generellt inte binds alltför hårt till viss producentorganisation. Det är

en dock möjligt att begränsningar avseende medlems fria rörlighet inte

en

konkurrensbegränsande enligt artikel 85.1 i EG-fördraget, ens anses varvid tillämpning förordning 2662 aldrig kan aktualiseras. Om

en av så är fallet blir det över huvud taget inte fråga konflikt med EG-

om en rätten varför naturligtvis nationell rätt kan tillämpas obehindrat. Denna tanke visst stöd det tidigare nämnda fallet Gottrup-Klim.

ges av

I Gottrup-Klim behandlades olika begränsningar i föreningars fria rörlighet. Fallet rörde dansk inköpsförening i vars stadgar med-

en lemmar förbjöds att tillhöra inköpsförening. Däremot var det

en annan inte förbjudet eller tillsammans med andra göra ett enskilt

att ensam inköp detta skedde annat sätt än ett organiserat kon-

om genom sortium. Om medlem trots förbudet var medlem i en annan inköps-

en förening kunde han uteslutas varvid han under tioårsperiod erhöll

en återbetalning insatt kapital och sin del eventuellt överskott. Han

av av fick däremot inte någon andel av föreningens odeklarerade nettoförmögenhet, dvs. substansvärdet. Villkoren vid uteslutning var likadana

vid frivilligt utträde föreningen. Medlemskapsperioden var som ur begränsad till fem år.

Det är uppenbart att ovanstående stadgar begränsade medlemmarnas fria rörlighet på marknaden. EG-domstolen fann dock, efter analys av de ekonomiska villkoren marknaden, att restriktionema inte var mer omfattande än nödvändigt för att föreningen skulle kunna fungera på avsett sätt. Inte heller fann domstolen att villkoren vid utträde eller den femåriga medlemskapstiden omfattades artikel 85. I detta samman-

av hang anmärktes särskilt att de företag faktiskt uteslutits ur före-

som ningen lyckats få marknadsställning jämförbar med förening-

en egen ens.

Fallet Gottrup-Klim visst stöd för att vissa av de begränsningar

ger

inte undantas med stöd 18 inte ens anses vara konkursom av c rensbegränsande enligt EG-rätten. Detta kan dock inte avgöras abstrakt utan förhållandena på marknad måste analyseras i varje konkret

resp. fall. Den i Gottrup-Klim påtagligt konkurrensbegränsningen,

- svaga —kanske inte heller skulle anses förbjuden enligt 6

3 Mål C-25992 Gottrup-Klim [1994] ECR I-äer, dom 1512 1994.

4 Mål C-25092, grunderna 34-43.

116 Kapitel 6 SOU1995:1 17

I fråga om tillåtligheten av prissamverkan skiljer sig de svenska reglerna från EG-reglerna. Enligt 18 § andra stycket gäller legalc undantaget inte om försäljningspriser faställs direkt eller indirekt på varor som produceras hos medlemmarna, när försäljningen sker direkt mellan medlemmen och tredje eller då föreningen för man svarar försäljningen och konkurrensen begränsas etc. i väsentlig omfattning. Kravet på att konkurrensen skall begränsas i väsentlig omfattning innebär uppenbarligen ett högre krav än endast märkbar påverkan enligt en 6 Enligt prop. 199394:210 s. 49 bör tumregel gälla att som samverkan är tillåten om de samverkande företagen har sammanlagd en marknadsandel om högst 25 %. De svenska reglerna förefaller vara mera långtgående både i förhållande till den samverkan avseende priser som anges i artikel 2 i andra meningen, rådsförordning 2662 och den samverkan som omnämns i vissa marknadsordningar. I de marknadsordningar som förutsätter involvering producentorganisationer saknas av inskränkningar avseende prissamverkan rör levereras till som varor som föreningen så länge det endast är fråga ett genomsnittligt pris för om alla medlemmar. Om konflikt uppstår är det konflikt mellan EG:s en jordbruksregler och nationella konkurrensregler varvid de nationella konkurrensreglema skall företräde. ge Huruvida det föreligger konflikt mellan svensk rätt och EG-rätt en i det enskilda fallet måste avgöras efter individuell prövning varje en av särskilt fall. Det bör även noteras att ett visst samarbete inte om som faller under det svenska legalundantaget erhåller individuellt undantag enligt de svenska reglerna så föreligger det inte längre någon konflikt. I det fall det inte föreligger konflikt mellan EG-rätten och svensk en rätt kan svensk rätt i princip tillämpas obehindrat, så länge inte man kommer i konflikt med lojalitetsbestämmelsen i artikel 5 i Romfördraget. Av artikel 5 framgår bl.a. att medlemsstaterna skall avstå från åtgärder som kan äventyra förverkligandet fördragets mål. Man bör av också beakta uttalandet i förarbetena till konkurrenslagen, enligt vilka ledning bör kunna hämtas från EG-domstolens praxis, även från men andra länder som tillämpar förbudsprincipen prop. 199293:56 21. s. Naturligtvis måste man dock beakta, vilket framgår nämnda förav arbeten s.21, EG-rättens syfte att eliminera handelshinder mellan medlemsstaterna och att skapa en enhetlig marknad med fri gemensam konkurrens samtidigt som tillämpningen den svenska konkurrensav lagstiftningen måste anpassas till landets särskilda förhållanden.

5 Se även Bellamy Child Rose, ed. 14-006, samt v., a.a. Ottervanger, T.R., a.a. s. 220.

SOU1995:1l7 117

7 Branschstruktur och konkurrens-

inom jordbrukssektorn i lagstiftning

Danmark

7.1¶Allmänt

Det danska jordbruket är ryggraden i den danska ekonomin och är en stor exportsektor. Kooperationens marknadsandelar är betydande och koncentrationen är i flera branscher hög med ett fåtal stora företag. Nedanstående tabell visar kooperativa marknadsandelar i olika branscher år 1994.

Avser år 1993. Källa: Danske andelsselskabers årsberetning 1994.

118 Kapitel 7 SOUl995:l17

7.2¶Branschstrukturer

7.2.1¶Mejerisektorn

Företag och struktur

Det fanns år 1993 i Danmark 59 mejerier 23 kooperativa och 36 varav privata. Omkring 95 % mjölkinvägningen sker i kooperativa företag. av MD Foods 66 % samt Klöver Maelk 15 % tillsammans för 81 svarar %. Det största investorägda mejeriet for 3 % invägningen. svarar av Merparten av småmejerierna är osttillverkare. De små mejeriema utsätts för en hård prispress de stora företagen och det pågår strukav en turomvandling på marknaden. Denna omvandling leder till att antalet företag marknaden minskar och att de återstående företagen blir större. I Danmark finns branschorganisation för privata och en gemensam kooperativa mejerier, Danske Mejeriers F zellesorganisation. Så gott som all mjölk förädlas i företag är medlemmar i denna branschorganisasom tion. Medlemmarna har rösträtt i proportion till sin mjölkinvägning. Danske Mejeriers Faellesorganisation administrerar de danska mjölkkvotema.

Samverkansformer

Det finns inte någon federativ organisation i den danska mejerisektom men genom Danske Mejeriers Faallesorganisation inköps gemensamt insatsvaror och export sker gemensamt Andelssmör och Danmaelk. genom MD Foods och Klöver Maelk samarbetar med Konkurrencerådets godkännande, avsnitt 7.3.4. De samarbetar produktion för hemse om mamarknaden i Mejeriernes Produktionsselskab och mjölkdisponeom

ringen i Mejeriernes Meelkedisponeringsselskab. De samarbetar också i

fråga om smör- och ostexport. De kooperativa företagen har mycket stark position på marknaden en for förädlade mejerivaror, vilket framgår nedanstående tabell. av

Kooperativ andel av dansk produktion i procent år 1993.

Källa: DMF år 1994

SOU1995:1 17 Kapitel 7 119

Import och export

Den danska exporten är betydande. Konsumtionsmjölk exporteras dock i mycket liten utsträckning grund höga transportkostnader och

av begränsad hållbarhet. Danmark har relativt höga produktionskostnader i förhållande till konkurrentländerna. Danmark konkurrerar världsmarknaden framför allt med produkter hög kvalitet och med hög

av förädlingsgrad. Även de små specialiserade ysteriema exporterar,

men detta sker genom handelshus.

Ex irlinilld k +im am im irli

r till r ukti n i år 9

a

Källa: DMF år 1994.

Huvuddelen smörexporten, två tredjedelar, och knappt 40 % av 0stav exporten sker till länder inom EU.

Kunder och handel

En stor del mejeriprodukterna säljs genom detaljhandelskedjoma. av Den danska detaljhandeln är koncentrerad till ett antal stora kedjor. De två största kedjorna hade år 1993 tillsammans 54 % av detaljhandelsmarknaden. De mindre kedjorna samarbetar i grupper av kedjor, vilket ökar deras marknadsmakt. Denna koncentration möts, tidigare besom skrivits, starkt koncentrerad mejeriindustri i hög grad tillav en som verkar för export. För dansk mejeriindustri är dock hemmamarknaden viktig eftersom den uppvisar den största lönsamheten. De stora mejeriema är huvudleverantörer till kedjorna men då dessa inte vill alltför beroende leverantör kan även de små mejevara av en rierna intressanta leverantörer. De små mejeriema levererar ofta vara lokalt och kan då få ut ett högre pris för sina specialiserade produkter. Kedjorna ökar även sitt oberoende att använda private brands, genom dvs. varumärken legotillverkas av mejeriföretag. Private egna som

120 Kapitel 7

brands utgörs i huvudsak av import då MD Foods och Klöver Mzelk inte producerar för private brands.

De danska mejeriema försöker öka sin konkurrenskraft att

genom skräddarsy produkter efter kedjornas önskemål och skapa ett mervärde genom teknologi och distribution. Därigenom hoppas kunna skapa

man ett ökat beroende från kedjornas sida.

Inträdesbarriärer

Det kan vara svårt för utländska leverantörer att vinna tillträde till den danska marknaden eftersom mejeriprodukter i stor utsträckning direktdistribueras. Det är svårt för importörer och utländska konkurrenter att bygga upp en lönsam direktdistribution vid sidan de stora danska

av mejeriforetagen. Viss import sker de danska mejeriernas distribu-

genom tionskanaler i form strategiskt samarbete med utländska företag. Den

av danska handeln har inte någon fárskvarudistribution betydelse på

av mejeriområdet.

Den höga koncentrationen i mejeriledet kan även leda till svårigheter för bl.a. utländska konkurrenter att köpa dansk mjölkråvara.

Illjdlkproducenter

Uppsamlingen av mjölk sker inom mejeris upptagningsområde och

resp. mejeriema konkurrerar inte råvara annat än vad gäller stora

om nya leverantörer i gränsområden. De två stora kooperativen konkurrerar inte. Leveransplikt tillämpas liksom mottagningsplikt.

7.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

Griskött är det viktigaste köttslaget i Danmark och motsvarar drygt 80 % av den totala danska köttproduktionen. Kooperativa företag hade år 1994 marknadsandelar på 97 % levererade grisar och 78 %

av av levererade nöt.

Den danska grisköttsindustrin har varit föremål för snabb struktur-

en rationalisering. Fyra kooperativa företag svarade år 1994 för

97 % av den danska produktionen svin och Danish Crown 49,l % samt

av Vestjyske slagterier 31,9 % har tillsammans 81 % den danska

av slakten.

Kapitel 7 121

Samverkansformer

Danske Slagterier är branschorganisation för slakterier och köttförädlingsföretag för griskött i Danmark. Danske Slagterier hade tidigare ett stort antal privata och kooperativa medlemmar men i dag består dess medlemmar enbart av de fyra kooperativa företagen.

Det finns ett stort antal joint ventures på den danska marknaden för griskött. Dessa handhar inköp förnödenheter, slakt,

gemensamma av förädling och export. Tre av de fyra kooperativa slakteriema äger till-

ett federativt kooperativ, Ess-Food, som exporterar styckat sammans griskött. Ess-Food är vidare delägare i Tulip International, som är ett investorägt förädlingsföretag som främst är aktivt exportmarknaden. Den kooperativa ägarandelen i Tulip International är nästan 50 % och de kooperativa företagen överväger i styrelsen.

Det har förts diskussioner att fusionera de kooperativa slakteri-

om företagen till ett enda företag det har hittills stannat vid planer och

men förhandlingar.

Den konkurrens förekommer mellan de kooperativa företagen

som på den danska marknaden utgörs av konkurrens mellan Danish Crown och dess förädlingsforetag i samverkan med övrig kooperation å ena sidan och å andra sidan Vestjyske slagterier har egen förädlings-

som industri. De investorägda företagen självständigt men de är

agerar jämförelsevis i regel lokalt.

små och agerar

Import och export

Danmark är stor nettoexportör svinkött. Uppskattningsvis 70 %

en av

den danska produktionen exporteras medan importen är liten. Av exav porten går 60 % till EU-länder och resterande 40 % till länder utan-

ca för EU.

Export i relation till dansk produktion + import samt import i relation till dan k duktion i r cent år 1 92

r

Produkt Import Export Griskött 3,4 70

Källa: DS år 1993.

Den import griskött som förekommer utgörs i huvudsak av vissa

av specialprodukter från Tyskland. Den danska kvaliteten är grunden för

122 Kapitel 7 SOU1995:l 17

exportfram gångarna varför de danska företagen inte vill importera råvara för produktion av förädlade exportprodukter.

De danska företagen exporterar i huvudsak genom gemensamt ägda dotterbolag. Enligt företrädare för danska företag konkurrerar danska företag med varandra vid export. Enligt företrädare för tyska och nederländska konkurrenter delar danska företag vid export i regi

egen upp marknaden och undviker därigenom att konkurrera med sina dotterbolag.

Kunder och handel

Kunder på den inhemska marknaden är i huvudsak industri- och detaljhandelskedjor. Den stora exportandelen minskar beroendet av hemmamarknaden. Hemmamarknaden är dock mest lönsam varför de danska företagen konkurrerar med priset att leverera till kedjorna. Den ut-

om ländska konkurrens som finns inskränker sig till tyska företag,

som säljer relativt små volymer av vissa specialprodukter.

Inträdesbarriärer

De kooperativa företagens storlek och utvecklade samarbete torde i sig utgöra en försvårande omständighet för nyetablerare och importörer.

Köttproducenter

Konkurrensen om lantbrukarnas leveranser grisar är begränsad

av grund av att de kooperativa företagen har icke bindande överenskom-

en melse om att betala samma priser för samma kvaliteter i hela Danmark. Priset branschorganisationen Danske Slagterier och har hittills

sätts av följts av slakterierna. Konkurrencerådet har under hösten 1995 inlett en prövning av denna överenskommelse. Den gemensamma prissättningen kan i kombination med leveransplikt medföra att konkurrensen om lantbrukarnas ur blir begränsad. I praktiken varierar dock efterlikviden mellan de olika kooperativa företagen och det förekommer i viss utsträckning att producenter går över till ett annat kooperativt företag.

Kapitel 7 123

7.2.3¶Spannmålssektom

Företag och struktur

De kooperativa företagen svarade år 1994 för uppskattningsvis 69 % av spannmålsinsamlingen på den danska spannmålsmarknaden medan investorägda företag svarade för 31 %. Den kooperativa andelen för-

av säljningen av fodermedel var under samma är 52 % och av gödningsmedel 49 %.

Det största företaget är Dansk Landbrugs Grovvareselskab A.m.b.A. DLG med 37 % av den danska spannmålsinsamlingen år 1994, följt av investorägda KFK 25 % och Landsforeningen den lokale andel 24 %. Det fjärde största företaget är Fyens Andels-foderstofforetning A.m.b.A. FAF med blygsamma 4 % av spannmålsinsamlingen. DLG och KFK blir genom fusioner och uppköp allt större på den danska marknaden.

Samverkansformer

DLG och FAF samverkar om import, gemensamma inköp, tillverkning av foder och gödningsmedel samt export av spannmål. De har även, enligt branschföreträdare, ett gentlemens agreement att inte konkurrera

varandras geografiska marknader.

Import och export

Importen av spannmål till Danmark är normalt sett begränsad till några procent. Viss import av vete sker i början av säsongen från sydliga länder. Det förekommer även viss import av vete av hög kvalitet. Huvuddelen av den danska produktionen används som foder i svinuppfödningen 80 % av inhemsk konsumtion.

Omkring en tredjedel av den danska produktionen exporteras. Exporten sker i huvudsak genom internationella handlare eftersom dessa har ett informationsövertag. Stordriftsfördelama i spannmålshandel är betydande. Danmark är en framgångsrik exportör av maltkom.

Spannmålsodlarna

Tre av de större kooperativen DLG, FAF och BAF har, enligt branschföreträdare, ett gentlemens agreement att inte konkurrera om inköpen av

124 Kapitel 7 SOU1995:l17

spannmål. De möter dock konkurrens från det näst största kooperativa företaget Landforeningen och från de investorägda företagen. De mindre företagen saknar importmöjligheter vilket gör dem beroende

mer av inhemsk råvara. Leveransplikt eller mottagningsplikt förekommer inte när det gäller spannmål.

7.3 i Danmark

Konkurrenslagstiftningen

Den danska konkurrenceloven är från år 1989 och trädde i kraft den 1 januari 1990 bekendtgörelse No 370 av den 7 juni 1989. Lagen, som ändrades senast år 1992, administreras av Konkurrencerådet. Rådets avgöranden kan överklagas till Konkurrencaenkenaevnet.

7.3.1 Materiella bestämmelser

Lagen bygger missbruksprincipen och att skapa transparens marknaden i fråga om konkurrensbegränsningar. Transparensprincipen har till syfte att åstadkomma den lättaste och billigaste tänkbara möjligheten för producenter, förhandlare och konsumenter att skaffa sig relevant information om priser, affärsvillkor och andra upplysningar om konkurrensförhållandena. Behovet av att ingripa mot konkurrensbegränsande åtgärder anses bli mindre större transparensen på marknaden är. Principen anses medföra att marknaden själv kommer att förhindra konkurrensbegränsande förhållanden Konkurrencelovsudvalget, Betänkande nr. 1297, Erhvervsministeriet 1995, s. 247 ff.

Lagen innehåller inte några särskilda undantag för jordbruksektom.

Anmälningsskyldighet

Lagens 5 § innehåller en bestämmelse som är ett resultat av att man tillämpar transparensprincipen. Bestämmelsen innebär en skyldighet att till Konkurrencerådet anmäla avtal och åtgärder som medför eller kan komma att medföra dominerande inflytande på marknaden.

Rådet har enligt 6 § möjlighet att bl.a. begära upplysningar, inkl. räkenskapsmaterial, utskrifter av böcker, andra handlingar i affärsverksamhet och uppgifter lagrade elektronisk väg.

Om konkurrensen inte fungerar tillfredsställande, om det av andra skäl krävs för att konkurrensförhållandena skall kunna följas eller för att skapa transparens när det gäller prisförhållanden, kan rådet enligt 7 §

SOU1995:1 17 Kapitel 7 125

bl.a. kräva att ett företag, under en period till två år, lämnar när-

av upp mare upplysningar om priser, vinster, rabatter, bonus, affärsförhållanden samt finansiella och organisatoriska förbindelser

m.m.

Ojfentlighet

Konkurrencerådet har rätt att offentliggöra, med vissa inskränkningar, den typ av uppgifter som rådet har rätt att kräva enligt bestämmel-

i 7 § och resultatet vidtagna undersökningar. Även avtal serna av m.m. som anmälts enligt 5 § blir offentliga. Bestämmelser om inskränkning av offentligheten kring anmälda avtal m.m. finns i lO

Bestämmelserna om offentlighet i konkurrensärenden i Danmark omfattade ursprungligen flera uppgifter än vad som nu är fallet. En omfattande kritik av de ursprungliga bestämmelserna ledde emellertid till att de modifierades.

Åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar

Om rådet finner att det föreligger en konkurrensbegränsning, som på en viss marknad medför eller kan komma att medföra skadeverkningar på konkurrensen och därmed effektiviteten i produktion och omsättning av varor eller tjänster etc. eller begränsningar i näringsfriheten, kan det enligt bestämmelserna i ll § försöka få skadeverkningama att upphöra genom förhandlingar.

Om inte skadeverkningama kan bringas att upphöra vid förhandlingar enligt 11 § kan rådet enligt bestämmelserna i 12 § helt eller delvis förbjuda avtal, åtgärder, bestämmelser och affärsförhållanden.

Om en sådan konkurrensbegränsning som anges i 11 § medför att priser eller vinster klart överstiger vad som skulle kunna nås en marknad med fungerande konkurrens kan rådet, om en sådan effekt inte kan nås på annat sätt, för en period upp till ett år besluta om tak för priser eller vinster eller att priser och vinster skall beräknas på visst sätt.

14 § innehåller konkurrencelovens enda uttryckliga förbud. Bestämmelsen innebär att det är förbjudet för företag att vid vidareförsäljning i efterföljande försäljningsled kräva att ett visst minsta pris sätts varan eller att ett visst påslag priset skall ske. Rådet har möjlighet att ge dispens, vilket skett för försäljning av tobaksvaror, böcker och för tidningar. Några dispenser inom jordbrukssektom har inte givits.

126 Kapitel 7 SOU1995:1 17

Straff m.m.

Bestämmelser om straff finns i 19 och 20 §§.

7.3.2¶Förslag till konkurrenslag

ny

År 1993 tillsattes ett utskott Konkurrencelovsudvalget. Utskottet har i sitt betänkande Konkurrencelovgivningen i Danmark Betänkande 1297, Erhvervsministeriet 1995 lämnat ett förslag till ny konkurrenslag. Utskottet var inte enigt.

Ett syfte med utskottets arbete har varit att undersöka om den danska konkurrenslagstiftningen behöver anpassas till EG:s konkurrensregler. Förslaget innebär en sådan anpassning och bygger på två principer, förbudsprincipen och kontrollprincipen.

Förbudsprincipen kommer i uttryck i förslagets 6 som innehåller ett förbud för företag att ingå avtal som direkt eller indirekt har till syfte eller till effekt att begränsa konkurrensen. Bestämmelsen innehåller sedan uppräkning, till sitt innehåll är identisk med uppräkningen

en som i artikel 85.1 i Romfördraget. Till skillnad mot bestämmelserna i artikel 85.1 är dock uppräkningen uttömmande.

Förbudet omfattar enligt förslagets 7 § inte avtal m.m. mellan företag, sammanlagda årsomsättning inte överstiger en miljard danska

vars kronor, eller sammanlagda marknadsandel inte överstiger 10 %.

vars Betänkandet redogör, s. 322, för en undersökning från år 1994 över omsättningen i 32 kooperativa företag. Av undersökningen framgår att av dessa kooperativ hade två st en omsättning under 250 miljoner DKR,

st omsättning mellan 250 och 500 DKR, sex st en omsättning sex en på mellan 500 miljoner och miljard DKR och 18 st en omsättning på

en

miljard DKR. över en

8 § ger möjligheter att få individuella undantag. Bestämmelserna motsvarar till sitt innehåll i 8-11 i den svenska konkurrenslagen. I 9 § i förslaget finns bestämmelser om gruppundantag.

Förslaget innehåller inte några uttryckliga särbestämmelser förjordbrukssektorn. 4 § innehåller däremot en bestämmelse, som innebär bl.a. att förbudsbestämmelsema i lagen inte omfattar avtal m.m. som har medgivits undantag enligt bestämmelserna i Romfördraget eller som uppfyller förutsättningarna för undantag i en förordning om undantag för vissa typer av avtal m.m. Bestämmelsen innebär bl.a. att avtal m.m. som faller under undantagen i förordning 2662 faller utanför tillämpningen

den danska konkurrenslagen betänkandet 69 ff och s. 397. Frågan av s.

hur omfattande undantagen i förordning 2662 är prövas för närom

SOUl995:1 17 Kapitel 7 127

varande av EG-domstolen. Det går därför inte att nu avgöra omfattningen av undantaget i den föreslagna konkurrenslagen. Den aktuella bestämmelsen innebär, i fråga om samarbete på jordbruksområdet, en direkt koppling till bestämmelserna i förordning 2662. Det innebär att ett samarbete som i och för sig uppfyller förutsättningarna för undantag i förordning 2662 men inte uppfyller samhandels- och märkbarhetskriterierna i artikel 85.1 i Romfördraget formellt sett inte omfattas

av undantagsbestämmelsema i 4 Tanken är emellertid att samarbetet,

om det faller under förbudsbestämmelsema i 6 i normala fall ändå inte skall förbjudas i Danmark. Om det inte faller under bagatellregeln i 7 § kommer förmodligen undantagsbestämmelserna i 8 tillämp-

§ att vara liga.

5 § innehåller en bestämmelse innebär att förbudsbestämmelser-

som na inte omfattar avtal, åtgärder och samordnad praxis inom samma verksamhet eller koncern. Enligt betänkandet, 399, omfattar bestäm-

s. melsen även kooperativa företag. Så länge det är fråga om företagets interna förhållanden, dvs. förhållandet mellan det kooperativa företaget som sådant och dess medlemmar samt förhållandet mellan medlemmarna inbördes kommer dessa frågor att omfattas undantaget. Åtgärderna

av måste emellertid vara begränsade till vad som är nödvändigt för att säkra en tillfredsställande drift av företaget, inbegripet dess förhandlingsstyrka.

Kontrollprincipen kommer till uttryck i förslagets 10 Bestämmelsema i 10 § innebär att konkurrensbegränsande avtal, åtgärder inom företagssammanslutningar och samordnad praxis mellan företag i samma omsättningsled, som inte omfattas av förbudet i 6 skall anmälas till Konkurrencerådet. Uppgifterna kommer inte att vara offentliga.

7.3.3¶Samarbete inom

jordbrukssektom

Den vanligaste formen av samarbete inom lantbruket är andelskooperation. Majoriteten av primärproducentema är organiserade i någon form av kooperativa företag. Det finns inte någon egentlig lagstiftning om andelskooperationer, förutom regler om registrering.

Det görs ingen konkurrensrättslig skillnad mellan samarbete inom primärföreningar och federativt samarbete. Enligt Landbrugsraadet, jfr LRF, görs inte någon sådan åtskillnad eftersom det är fråga hel-

om integrerade system. Konkurrencerådet jämställer däremot samarbete mellan lantbrukare inom kooperativa företag med samarbete mellan sådana företag. En förutsättning är emellertid att det rör sig

om självständiga lantbrukare resp. företag. Konkurrencerådet riktar i dessa

128 Kapitel 7 SOUl995:l17

sammanhang intresse mot samarbete mellan enskilda lantbrukare och de kooperativa företagen. Enligt Konkurrencerådet rör emellertid de stora konkurrensrättsliga frågorna avtal mellan primärföreningar samt avtal mellan primärföreningar och avnämare till dessa.

De kooperativa företagens stadgar innehåller ett antal bestämmelser

rör förhållandet mellan medlemmarna och föreningen. De innehåller som i allmänhet bestämmelser om in- och utträde, leveransplikt och -rätt, medlems för sin del föreningens skulder samt fördelning av

ansvar av överskott och inflytande i beslutande organ. Medlemmarna tar vid leverans á conto-utbetalniitg och därutöver fastställer föreningen

emot en den utdelning i efterhand som är lika för alla medlemmar. I slakteribranschen fastställer Danske Slagterier och i mejeribranschen Mejeriernes Feellesorganisation acontopriser. Såväl slakterierna som mejerierna följer dessa priser, utan att vara förpliktade till det. En del föreningar

möjligheter för medlemmarna att lägga upp personliga konton eller ger driftsfonder. Pengar på dessa konton betalas normalt ut fem till sex år efter det att de tjänats in. Bindningar mellan föreningar och medlemmar i form leveransplikt förekommer inom slakteri- och mejeribransch-

av erna.

Konkurrencerådet accepterar normalt ovan nämnda bindningar. Leveransplikten är knuten till medlemskapet och det förekommer, enligt Konkurrencerådets kännedom, inte självständiga uppsägningsfrister i

sådana förpliktelser. Leveransplikten får dock, enligt Konkurfråga om rencerådet, inte onödigt vittgående och omfatta för många produk-

vara ter. Man följer enligt uppgift EGzs praxis med en bindningstid om maximalt två det inte föreligger exceptionella skäl. Medlemskaps-

år, om tiderna inom mejeri- och slakterisektorerna varierar mellan ett till tre år, med uppägningstid på månader. Det innebär att leveransplikten

en sex kan till tre år. Konkurrencerådet har inte ingripit mot dessa

vara upp bindningar sig oförhindrat att ingripa mot dem om det t.ex.

men anser inkommer klagomål.

Prissamverkan skulle behandlas på samma sätt inom jordbruket som inom vilken bransch helst. Rena priskarteller skulle inte

annan som accepteras och förekommer heller inte, enligt Konkurrencerådet. Ett samarbete mellan primärproducenter försäljning obearbetade pro-

om av dukter genom ett kooperativ skulle, enligt Konkurrencerådet, emellertid inte omedelbart anses som en priskartell. Om samarbetet strider mot konkurrenceloven får alltså prövas från fall till fall.

Vad gäller frågan om barriärer vid medlems utträde ur ett kooperativ, är normal medlemskapstid, nämnts ovan, i vart fall inom

en som slakteri- och mejeribranscherna ett till tre år. Uppsägning skall ske sex månader i förväg. En medlem har inte rätt att vid utträde få ut någon

SOUl995: l 17 Kapitel 7 129

andel av det kooperativa företagets förmögenhet. Medlemmarna ansvarar för kooperativets förpliktelser, i allmänhet till en i förväg bestämd andel och till ett maximalt belopp. I den mån medlemsinsatser förekommer återbetalas dessa. Perioden för återbetalning medlemmarnas kapital

av varierar. Inom slakteribranschen är fem till sex år en vanlig period. Inom andra branscher kan perioden vara upp till tio år.

Den danska kooperationen har anpassat sig till den större marknaden inom EU. Det har skett i form av fusioner samt företagsköp och

samarbetsavtal över gränserna. Det har medfört att samarbetet nått en sådan omfattning att det under de senaste sex till sju åren blivit aktuellt att göra anmälan till kommissionen. Konkurrencerådet ser inte den ökade koncentrationen som ett problem eftersom den inhemska konkurrensen

både från importörer och mellan olika kooperativ i varje bransch är — omfattande.

7.3.4¶Praxis

Nedanstående genomgång gäller avgöranden från Konkurrencerådet under de år konkurrenceloven varit tillämplig, alltså sedan år 1990. Frågan har i allmänhet gällt om de aktuella avtalen varit av sådant slag att det förelegat anmälningsskyldighet till Konkurrencerådet. Det är endast i ett fåtal fall rådet har ingripit och krävt förändringar i eller stoppat de aktuella avtalen.

Avtalen mellan MD Foods och Klöver Maelk

Mejerierna MD Foods MD och Klöver Mzelk Klöver, som båda är kooperativa företag, är de två största mejerierna den danska marknaden. De tog vid tidpunkten för resp. avgörande tillsammans emot ca 80 %, varvid MD svarade för ca 65 % och Klöver för ca 15 %, av den råmjölk som producerades i Danmark. Deras marknadsandel för konsumtionsmjölk var över 80 % och för övriga mejeriprodukter ca 75 %. MD och Klöver har ingått ett antal avtal som behandlas under punkterna A-D nedan.

A. Parterna ingick år 1992 ett avtalskomplex som innefattade bl.a. bildandet av ett bolag för att disponera över den mjölk de båda mejerierna disponerade över M-bolaget. Avtalet innehöll bestämmelser om leveransplikt resp. mottagningsplikt. I bolagets beslutande togs

organ beslut med enkel majoritet medan vissa beslut krävde enhällighet. Man bildade också ett bolag för att samarbeta om produktionen på danska

5 I5-I291

130 Kapitel 7

marknaden P-bolaget. Även detta avtal innehöll bestämmelser

om leverans- resp. mottagningsplikt. I styrelsen togs beslut med enkel majoritet med undantag för vissa beslut för vilka krävdes enhällighet.

Konkurrencerådet konstaterade att avtalskomplexet på kort sikt skulle kunna medföra förbättrad effektivitet. Man konstaterade emellertid att avtalen på en lång rad punkter reglerade parternas handlingsfrihet och fäste sig framför allt vid bestämmelser om utjämning det ekono-

av miska resultatet och om vetorätt i vissa fall.

Konkurrencerådet fann i sitt beslut att parterna avtalskom-

genom plexet utövade eller skulle kunna utöva ett dominerande inflytande på produktionen och omsättningen av mjölk och mjölkprodukter och att

avtalen därmed var anmälningspliktiga. Vid förhandlingar krävde Konkurrencerådet att avtalskomplexet skulle ändras i följande avseenden.

a Bestämmelser om utjämning av det ekonomiska resultatet

av par-

ternas egna dispositioner skulle tas bort.

b Bestämmelserna om vetorätt skulle tas bort.

c Det skulle etableras maximal marknadsmässig transparens kring

avräkning mellan M- och P-bolagen och kring sistnämnda bolags

resursförbrukning.

d Det skulle fastställas rimliga konkurrensrättsliga principer för tredje

mans köp av råmjölk.

Konkurrencerådet förbjöd, efter det att förhandlingarna inte lett till de ändringar myndigheten krävt, hela avtalskomplexet. Beslutet fastställdes av Konkurrenceankenaevnet. MD och Klöver har under år 1994 anmält ett nytt avtalskomplex, i vilket man tillmötesgått de krav Konkur-

som rencerådet framställt. Rådet har dock konstaterat att avtalskomplexet innebär en märkbar begränsning av konkurrensen på den danska mjölkmarknaden och att det därför är anmälningspliktigt enligt konkurrenceloven och följaktligen också offentligt.

B. I samband med att MD och Klöver ingick ovanstående avtalskomplex avtalade de också att MD skulle ombesörja Klövers export

av ost, med vissa undantag. Konkurrencerådet konstaterade att avtalet kunde påverka konkurrensförhållandena i Danmark för övriga ostexportörer. Rådet konstaterade emellertid, mot bakgrund Klövers begrän-

av

1 Dokumentation 1992-4 s. 296 ff.

Kapitel 7 131

sade andel av den aktuella exporten, trots MD:s starka position på marknaden, att det inte förelåg dominans på marknaden och att det följaktligen inte förelåg skyldighet att anmäla avtalet.

C. Parterna ingick, efter det att avtalskomplexet under A ingåtts, ett nytt avtalskomplex som avsåg smör och blandprodukter.

Konkurrencerådet fann att avtalskomplexet i sin helhet var anmälningspliktigt. I motiveringen till avgörandet konstaterade rådet att marknaden kunde begränsas till produktion smör och smörfett med tillsats

av av vegetabiliska fetter. Rådet konstaterade vidare att parterna tillsammans hade över 80 % av produktionen och försäljningen på den aktuella marknaden i Danmark. Man konstaterade även att parterna genom avtalet reglerade denna del av marknaden med exklusivitetsregler, genom att Klöver åtagit sig en exklusiv köpplikt och MD en motsvarande exklusiv leveransplikt. Rådet lade vidare vikt vid att avtalen innehöll bestämmelser om betalning för produktion och fördelning av omkostnader så sätt att produktionen på Klövers anläggningar

en av lades fast och avräknades enligt bestämda regler, som säkrade parternas insyn i varandras förhållanden.

D. MD och Klöver formaliserade samarbetet vad gäller mjölkpulver. Samarbetet skedde i form av tre avtal, varigenom man skapat ett produktionsbolag, Mejeriemes Kondensselskab A.m.b.A. K-prod, och ett försäljningsbolag, MD Foods Ingredients Ingredients. Konkurrencerådet fann att anmälningsplikt förelåg och lade i beslutet vikt vid följande.

Parterna stod för ca 80 % av den samlade danska mjölkmängden och antalet företag som köper, producerar och säljer mjölkpulverprodukter är litet.Av stor betydelse var att det fanns få företag som kan bearbeta mjölk till pulverprodukter, eftersom produktionen varierar under året och mjölk är en fárskvara. Rådet konstaterade också att K-prod var skyddat mot konkurrens från de egna medlemmarna. Beträffande Ingredients konstaterade rådet att det var ett kooperativt företag med samma medlemmar som i K-prod och att det förelåg leveransplikt med motsvarande leveransskyldighet mellan medlemmarna och kooperativet.

Avtal mellan MD Foods och FDB

Under år 1993 ingick MD Foods MD och FDB ett avtalskomplex i samband med FDB:s utträde ur Danmmlk. I och med avtalet löpte ett tidigare, anmälningspliktigt, avtal mellan parterna om Danmzelk ut. Konkurrencerådet konstaterade att anmälningsplikt enligt 5 § förelåg för delar av avtalskomplexet, bl.a. ett samhandelsavtal och ett avtal om

132 Kapitel 7

inrättande ett bonussystem. Rådet konstaterade att MD hade en andel

av på 50-60 % av marknaden för konsumtionsmjölk och specialprodukter och ett omfattande samarbete med Klöver Maelk som hade en marknadsandel 25 %. FDB hade 13 försäljningen i detaljhan-

om ca ca av delsledet av ifrågavarande produkter. Samhandelsavtalet innebar leveransplikt för MD och köpplikt för FDB av nära 100 % av dess förbrukning. Avtalet säkrade också FDB en prioriterad position på så sätt att andra köpare inte skulle få bättre priser eller bättre övriga leveransvillkor. Avtalet gällde till den 30 september 1997, utan rätt till uppsågning.

Rådet förbehöll sig särskilt rätten att göra konkurrensrättslig

en värdering rabattavtalet, eftersom ett sådant avtal skulle kunna ha en

av skadlig inverkan på konkurrensen. Klausulen om rabatter har emellertid inte tillämpats ännu, varför rådet inte haft anledning att ta ställning till frågan. Exklusivitetsklausulen har emellertid modifierats och omfattar

70 % av FDB:s förbrukning. numera ca

Avtal pris på råmjölk mellan Klöver Møelk och Enigheden

om Produktion AS

Ett avtal mellan Klöver Maelk A.m.b.A. och Enigheden Produktion AS

leverans av råmjölk och färdigvaror ansågs anmälningspliktigt enligt om 5 Avtalet löpte under fyra år utan rätt till uppsägning och därefter med ett år i taget med månaders uppsägning. Enligt ett tilläggsavtal

sex skulle priser fastställas årligen.

Avtal mellan MD Foods och Enigheden Produktion AS

MD Foods och Enigheden Produktion AS ingick ett avtal, innehöll

som bestämmelser prisavräkning på de leveranser av råmjölksprodukter

om som Enigheden tar emot från MD. Avtalet, som inte gick att säga upp, innehöll bl.a. också klasul om att MD hade förköpsrätt till Enig-

en heden.

Konkurrencerådet konstaterade att avtalet utövade eller skulle kunna utöva ett dominerande inflytande och att det därför var anmälningspliktigt enligt 5 I sin motivering till beslutet lade rådet vikt vid att avtalet var ingånget mellan landets största och tredje största producent av konsumtionsmjölkprodukter. Rådet konstaterade vidare att avtalet låste

2 Dokumentation 1992-2.

SOU1995:1 17 Kapitel 7 133

fast Enighedens distributionsmöjligheter och att det formellt inte gick att säga upp. Rådet beslutade därför att inkalla parterna till förhandlingar för att få bort konkurrensbegränsande delar ur avtalet, bl.a. klausulen

om att avtalet inte kunde sägas

upp.

MD har numera utnyttjat rätten att köpa Enigheden, varför några modifieringar av avtalet inte längre är aktuella.

Avtal om ekologiska och biodynamiska konsumtionsmjölkprodukter

Konkurrencerådet konstaterade att ett avtal mellan MD, Klöver och Dansk Naturmaelk A.m.b.A. om produktion och distribution ekolo-

av giska och biodynamiska konsumtionsmjölkprodukter inte var anmälningspliktigt. Rådet konstaterade att det inte kunde antas att det vid den aktuella tidpunken 199192 fanns en särskild marknad för dessa produkter och att den försäljningsvolym det rörde sig utgjorde mindre

om

än l % av marknaden för konsumtionsmjölkprodukter.

Andelsslakteriers stadgar

Konkurrencerådet fann att det förelåg skyldighet enligt 5 § att anmäla stadgarna för Danish Crown A.m.b.A., Vestjyske slagterier A.m.b.A., Steff-Houlberg Slagterieme A.m.b.A., Slagteriregion Syd och Thisted- Fjerrislev Andels Slagteri A.m.b.A.

Rådet konstaterade i sitt beslut att svinslakten i Danmark, bortsett från slakt i mindre omfattning vid lokala slakthus, vid ingången år

av 1991 ombesörjdes av sex slaktföretag, varav fem var kooperativa företag. De aktuella slakteriemas stadgar var uppbyggda efter i stort sett samma mönster och innehöll en lång rad bestämmelser förhållandet

om mellan slakterierna och medlemmarna, jfr avsnitt 7.3.3.

Rådet lade i sitt beslut vikt vid strukturen på marknaden med ett fåtal slakterier med likartade stadgar. Man konstaterade också att det förelåg en viss geografisk uppdelning av marknaden, vilket medförde att endast ett fåtal slakterier var aktuella att anlita för den enskilde producenten. Rådet konstaterade vidare att stadgarna innehöll ett antal bindningar som medförde att konkurrensen begränsades. Stadgama innehöll bestämmelser som medverkade till hårdare uppdelning av försäljningskanalema och inskränkte de enskilda producentemas och slakteriemas handlingsfrihet, samtidigt som de skapade hinder för nya slakterier att få tillträde till marknaden. Rådet konstaterade dock avslutningsvis att det skedde

en betydande utveckling av samhandelsvillkoren inom branschen. I denna

134 Kapitel 7 SOU1995:1 17

utveckling ingick avvikelser från de aktuella reglerna i slakteriemas stadgar med mindre restriktiva leveransbestämmelser med kortare bindningstider.

Danske Slagterier

Organisationen Danske Slagterier branschförening för slakteriema.

är en Föreningen sysslar med bl.a. service till slakterierna och fastställer avräkningspriserna för slaktsvin. Föreningens verksamhet var anmäld till konkurrensmyndigheten enligt den tidigare konkurrenslagstiftningen, monopolloven. Konkurrencerådet konstaterade att det förelåg anmälningsskyldighet även enligt 5 § i den konkurrenceloven. Rådet lade

nya vikt vid att föreningens stadgar innehöll en rad bindningar. Bland dessa bindningar återfanns bl.a. skyldighet för medlemmarna att följa alla beslut som styrelsen tagit i samtliga slakteriers och därtill knutna verksamheters intressen samt deras skyldighet att följa organisationens riktlinjer för avräkningspriser på slaktsvin. Organisationen hade även möjlighet att påverka marknadsstrukturen genom bl.a. finansiellt stöd.

Tulip International AS

I oktober 1990 bildades Tulip International AS. Bolaget skulle ägna sig

produktion och försäljning bearbetade produkter av svinkött i form

av av hel- eller halvkonserver och bacon för export. Avtalet om bildandet

bolaget bestod bl.a. av ett ramavtal som innehöll bestämmelser om av bildandet av bolaget och om samarbetet mellan bolaget och de slakterier

direkt eller indirekt var knutna till bolaget. som

Avtalet ingicks mellan Tulip Slagteriema A.m.b.A., Ess-Food samt ett antal investerare. Ess-Food är säljorganisation för svinkött och

en bestod år 1990 av fem slakterier, varav två Slagteriselskabet Wenbo A.m.b.A. och östJYSKE Slagterier fusionerade med Tulip Slagteriema under namnet Danish Crown A.m.b.A. i samband med att Tulip International bildades. Övriga slakterier ingick i Ess-Food var Steff-

som Houlberg A.m.b.A., Royal Dane-Quality AS och Thisted-Fjerritslev Andelsslagteri.

Konkurrencerådet konstaterade i sitt beslut att de deltagande slakteriema tillsammans hade ca 75 % av marknaden för slaktsvin. Rådet fann vidare att avtalet innehöll ett antal bindningar mellan Tulip International och de deltagande slakterierna, bl.a. leverans- och köpplikt 23 av Tulip

Kapitel 7 135

Internationals behov skinkor och 12 behovet bogar. Rådet

av av av fann att det förelåg anmälningsskyldighet enligt 5

Bolaget klagade på beslutet och åberopade bl.a. att bogar och skinkor köptes till marknadspris, och att försäljningen av de aktuella produkterna endast utgjorde 12-13 % de deltagande slakteriemas försäljning

av av farskvarorråvaror. Bolaget anförde vidare att dess köp hos samtliga slakterier endast utgjorde 9-10 % slakteriemas försäljning. Eftersom

av avtalet endast reglerade en del av den samlade produktionen kunde

procentangivelsema reduceras i motsvarande mån.

Konkurrenceankenzevnet fann att avtalet inte anmälningpliktigt

var enligt 5 Som skäl anförde de uppgifter bolaget anfört rele-

man om vanta marknadsandelar och den omständigheten att avtalet i allt väsentligt gällde köp av varor till marknadspris, inte någon parterna

som av hade något särskilt inflytande och inte heller kunde antas ha något inflytande på. Man fann därför att det inte fanns grund för att anta, att avtalet utövade eller skulle kunna utöva ett dominerande inflytande på marknaden för skinka och bog från slakteri. Man fann också att det inte heller i övrigt förelåg några omständigheter talade för att avtalet

som skulle kunna utöva ett sådant inflytande.

Avtalet mellan Danisco och Danske Sukkerroedyrkere

Konkurrencerådet fann i ett beslut år 1993 att branschavtalet mellan Danisco AS DDS och Danske Sukkerroedyrkere anmälnings-

var pliktigt enligt 5 Rådet anförde grund för slutsatsen att avtalet

som hade ett dominerande inflytande på marknaden, att DDS hade ensamrätt till produktion av socker i Danmark medan Danske Sukkerroedyrkere företrädde landets ca 9 000 sockerbetsodlare. Rådet anförde vidare att avtalet innehöll nämnare bestämmelser om odling, leverans, betalning och övriga villkor för sockerbetsproduktionen. Rådet konstaterade också,

i fråga förhållandet till EG:s marknadsordning förordning EEG

om 20668, att förordningen innehöll bestämmelser lägsta priser och

om minsta mängder och satte gränser för vad avtalen mellan odlare och sockertillverkare skulle resp. fick innehålla. Avtalen skulle innehålla bl.a. bestämmelser om leverans bestämda mängder sockerbetor, vill-

av kor för leverans av ytterligare betor samt leveranssätt. Avtalen fick innehålla bestämmelser om bl.a. pristillägg, fördelning kvoter i händelse

av av att odlare inte fyllde sin kvot, val frömaterial och minsta mängd

av socker i betorna. Rådet konstaterade därför att EG-förordningen lämnade utrymme för parterna att träffa avtal ytterligare förhållanden

om av betydelse för sockerbetsodlingen.

136 Kapitel 7 SOUl995:117

Parterna överklagade beslutet. Konkurrenceankenaevnet faställde beslutet och konstaterade, vid samlad bedömning av avtalets innehåll

en jämfört med de offentliga regleringama, att framför allt avtalets bestämmelser extrabetalningar och fördelning kvoter medförde att

om om av det förelåg anmälningsskyldighet.

Konkurrencerådets hänvändelse till Landbrugsministeriet

Konkurrencelovens bestämmelser i 11 § ff om åtgärder för att förhindra skadliga verkningar konkurrensbegränsningar gäller inte för verksam-

av heter är offentligrättsligt reglerade. Konkurrencerådet hemställde

som därför att Landbrugsministeriet, har tillsyn över att branschavtalen

som stämmer överens med innehållet i marknadsordningen, ser till att branschavtalen ändras. Ändringama skulle, förutom att en bestämmelse

innehavares för tidigare ägares förpliktelser, innebära att om ny ansvar odlingskvotema skulle kunna omsättas och att ett förbud för odlare att leverera till andra än DDS tas bort.

Det nuvarande avtalet löper ut i oktober 1995. Landbrugsministeriet har därför ännu inte tagit ställning till frågan om ändringar i avtalet.

Avtal m.m. inom fjäderfäbranschen

Dansk Erhvervsfjerkrae är förening består 80-90 % av landets

en som av slaktkycklingproducenter medan Broiler Breeder Supply AS BBS är ett bolag består samtliga danska fjäderfáslakterier och uppfödare

som av

daggamla kycklingar, se b nedan. av

Dansk Erhvervsf] erkrae klagade till Konkurrencerådet över att fjäderfäslakterierna i BBS endast tog emot daggamla kycklingar som var köpta BBS eller godkända bolaget. Detta skapade problem

genom var av för vissa producenter, ville importera daggamla kycklingar. BBS

som ändrade sina bestämmelser. Konkurrencerådet fann emellertid, vid en genomgång samarbetet inom fjäderfäbranschen, att följande avtal och

av

åtgärder var anmälningpliktiga enligt 5

En handlingsplan för bekämpande av salmonella i fjäderfábranschen.

a

Planen innehöll bestämmelser bl.a. produktion, hantering, trans-

om

port och samtliga led i aveln.

b Samarbetet i Broiler Breeder Supply AS. Samarbetet omfattade

samtliga danska fjäderfäslakterier och uppfödningsanläggningar inom

SOUl995: l 17 Kapitel 7 137

slaktkycklingbranschen och säkrade en koordinering av leveranser av avelsmaterial för kycklingproduktion.

c Foreningen Danish Poultry Export, som omfattade samtliga fjäderfäslakterier och exportanläggningar. Föreningen hade rätt att bestämma priser och mängder för export, vilket emellertid ansågs få verkan även i Danmark.

d F oreningen Dansk Slagtetjerkrae, vars stadgar gav föreningen rätt att utarbeta kvalitetsstandarder och att genomföra säljfrämjande aktiviteter bl.a. genom Danish Poultry Export.

e Ett samarbetsavtal mellan Danpo AS, som är landets största fjäderfáslakteri, och Producentföreningen Danpo af l 974 om leverans av slaktkycklingar ca 60 % av landets slaktkycklingsproduktion. Avtalet innehöll bl.a. leveranplikt av de fjäderfä, som producentföreningen mottog från sina medlemmar, med mottagandeplikt för Danpo AS.

f Stadgarna för Producentföreningen Danpo af 1974, vilka innehöll bestämmelser om medlemmarnas leveransplikt till föreningen och om att styrelsen kunde fastställa regler för produktionen m.m. hos medlemmarna. Stadgarna innehöll också bestämmelser om att medlem-

som utträdde ur föreningen skulle få ut innestående kapital mar under en tid av fem år med början fyra år efter utträdet.

g Producentföreningens nybyggnadskontrakt, vilka ingicks av föreningen i samband med att medlemmarna uppförde nya produktionsbyggnader. Avtalen omfattade 45 % av leveranserna vid den aktu-

ca ella tidpunkten och innehöll bestämmelser om leveransplikt för hela anläggningens produktion kycklingar och löpte under fem år, då

av ett högre pris betalades. Kontrakten innehöll dessutom en täckningsbidragsgaranti.

h Ett handlingsprogram för bekämpande av salmonella i äggproduktionen. För producenterna innebar planen bl.a. att de för att få leverera till äggpackerierna endast fick använda fjäderfä från godkända kläckerier.

138 Kapitel 7

Åggproducentsazrzmanslutningen ÅEGSAM

Konkurrencerådet fann att det förelåg anmälningsplikt enligt 5 § för EGSAMzs stadgar. Rådet beslutade dessutom att man skulle inleda förhandlingar enligt l l § angående stadgarna och en därtill knuten handlingsplan. Överenskommelserna omfattade 90 % invägningen ägg

av av i Danmark och innebar att man vid invägningen tog ut en avgift maximalt 50 örekg. Avgiften som skulle användas till anpassning av äggproduktionen och exportfrämjande åtgärder m.m. innebar att man gemensamt försökte bli av med överproduktion.

Rådet konstaterade att det fanns en viss överproduktion av ägg i Danmark i förhållande till den inhemska konsumtionen. Med en fri import från övriga medlemsländer bestämdes priserna villkoren på den

av gemensamma marknaden. Systemet innebar därför att man fördelade effekterna av överproduktionen mellan producenterna. Det medförde i sin tur att produktionen inte skedde hos de mest effektiva producenterna, vilket principiellt sett innebar skadliga verkningar konkurrensen. Någon förhandling är, enligt uppgift från Konkurrencerådet, för närvarande inte aktuell.

Gddningsprodukter mm.

Konkurrencerådet fann att två långtidsavtal mellan Dansk Landbrugs Grovvareselskab DLG och Kemira Danmark AS om köp av framför allt gödningsmedel samt att en överenskommelse mellan DLG och Fyns Andels-Foderstofforretning FAF och Bornholms Andels Foderforretning BAF var anmälningspliktiga.

DLG hade år 1994 ca 45 % av den danska marknaden för gödningsprodukter och foderfosfor. Avtalen, som löpte till år 2001 utan rätt till uppsägning, med Kemira innebar att DLG åtog sig att köpa cirka hälften av sitt behov av vissa produkter. De innehöll också en mest gynnadklausul, som innebar att DLG tillförsäkrades villkor som inte var sämre än de som dess danska konkurrenter fick av Kemira.

BAF och FAF var D-medlemmar i DLG, vilket bl.a. innebar att de var förpliktade att inte delta i annat organiserat inköpssamarbete för t.ex. gödningsprodukter. Vidare fanns en icke formaliserad överenskommelse, som innebar att FAF:s och BAF:s detaljhandelsförsäljning i allt väsentligt begränsades till Fyn resp. Bornholm medan DLG omvänt inte ägnade sig detaljhandel inom dessa områden.

SOU1995:l 17 Kapitel 7 139

Domar fiån EG-domstolen och första instansrätten med dansk anknytning

De mål med direkt dansk anknytning som avgjorts av första instansrätten resp. EG-domstolen är mål i T-6189 Dansk Pelsdyravlerforening resp. mål C-25992 Göttrup-Klim, jfr avsnitt 5.4.

SOU1995:1l7 141

8 Branschstruktur och konkurrens-

lagstiftning inom jordbrukssektorn i

Frankrike

1 Allmänt

Det går att få en allmän bild av de kooperativa företagens ställning på den franska marknaden dess marknadsandelar olika

genom att se delmarknader. Nedanstående tabell visar kooperativa marknadsandelar i olika branscher år 1993.

Inkl. inte omsättning i dotterbolag

Djur kontrollerade av producentgrupper. 2 Slakt och köttforsäljning inkl. dotterbolag.

Inkl. omsättning i dotterbolag.

Källa: CFCA Confédération Française de cooperation agricole, år 1993

I Frankrike är producentema i relativt hög grad organiserade i s.k.

producentorganisationer som uppfyller de specificerade krav som gäller

för att erhålla olika former stöd. Däremot har inte producentkoopera-

av tionen lika stora marknadsandelar i förädlingsledet som i övriga studerade länder. En stor del av förädlingen sker i delägda aktiebolag som i stor utsträckning finansieras med externt kapital.

144 Kapitel 8

8.2¶Branschstrukturer

8.2.1¶Mejerisektom

Företag och struktur

År 1993 fanns på den franska marknaden 450 mejeriföretag 104

varav 23 % var lantbrukskooperativa och 346 77 % var investorägda. Kooperationen svarade för 33 % av den totala omsättningen. Av de elva största mejeriföretagen var fyra kooperativa. Det största mejeriföretaget är investorägda Besnier S.A. som svarade for 21 % av mjölkinvägningen år 1993 medan det näst största är kooperativa Soodial

som svarade för 11 % av mjölkinvägningen. Det har skett kraftig koncen-

en tration på den franska mejerimarknaden. I dag svarar fyra företag för drygt mjölkinvägningen.

50 % av

Det finns en branschorganisation för investorägda företag, Fédération National des Industriel Laitiére FNIL, och branschorganisation för

en kooperativa företag, Federation National de Cooperatives Laitiére FNCL. Medlemskapet i branschföreningarna är frivilligt. Föreningarna har inte någon kommersiell verksamhet för sina medlemmars räkning. FNIL och FNCL samverkar i ett joint venture, Association de Transformation Laitiêre Française Atla, i huvudsak är ett

som organ för lobbyverksamhet i Bryssel.

Samverkansformer

Det finns ett betydande horisontellt samarbete både inom och mellan de kooperativa och investorägda företagen. Samarbetet består i huvudsak av gemensam produktion, gemensam marknadsföring och gemensamt ägda varumärken. De investorägda företagen samarbetar i huvudsak genom joint ventures.

Det är framför allt medelstora och mindre företag som samverkar för att öka sin konkurrenskraft på marknaden. De största mejeriföretagen agerar mera självständigt.

Utvecklingen går mot att insamling och förädling av mjölk skiljs åt. Den kooperativt drivna insamlingen bibehålls medan förädlingsverksamheten bolagiseras och även andra kooperativa eller investorägda företag tillåts äga aktier.

De två största kooperativa mejeriföretagen Sodiaal och Groupe Laita är båda federationer. Sodiaal sju primärföreningar med

ägs av sammanlagt 18 000 medlemmar. Föreningarna samlar in mjölken medan federationen sköter förädlingen. Sodiaals avnämare är stora franska super- och

SOU1995:l 17 Kapitel 8 145

hypermarkets. Groupe Laita är det åttonde största franska mejeri-

som företaget svarar för knappt 5 % av invägningen och ägs av tre kooperativa primärföreningar. Groupe Laita är delägare i Gervais, det tredje stora varumärket för mjölk. De kooperativa företagen konkurrerar med varandra på produktmarknaderna för förädlade mejeriprodukter.

De olika kooperativen tillämpar en viss geografisk områdesindelning vad gäller insamlingen av mjölkråvara medan förädling och försäljning sker i filialer som är obundna av områdesindelningen. Det har inte framkommit någon information som tyder att konsumentmarknaderna mejerisidan delas geografiskt. En sådan uppdelning torde vara svår

upp att åstadkomma bl.a. på grund att de federativa kooperativen har sina

av medlemmar, och därmed råvaruproducenter, i olika delar Frankrike.

av Kooperativen är bundna att köpa och sälja sina medlemmars produkter medan dotterbolagen köper, förädlar och sälj produkter både från med-

er lemmar i kooperativ och från investorägda företag. Däremot kan de förädlande företagens variera olika regionala marknader.

engagemang Därmed varierar även antalet aktörer och konkurrenstrycket de olika marknaderna.

Produktmarknader och aktörer

Mejerimarknaden kan delas upp i färskvaror yoghurt och desserter, mjölk och ost.

F ärskvaror

Den totala franska produktionen uppgick till ca 1,6 mdr kg och produktionsvärdet till 28,6 mdr kr år 1993. Det största varumärket Danone är investorägt och har marknadsandel 31 %. Näst störst är Yoplait

en

ägs kooperativa Sodiaal med en marknadsandel 18 % medan som av den tredje aktören Chambourcy Nestlé för 14 %. Ytterligare ett

svarar antal investorägda märken har tillsammans ca 25 % av marknaden.

.Mj0‘lk

Den totala franska produktionen uppgick till ca 4 mdr liter och produktionsvärdet till 21 mdr kr år 1993. En stor andel 77 % utgörs

UHT-mjölk. Det största varumärket är kooperativa Candia Sodiaal av med marknadsandel på 24 %. Näst störst är investorägda Lactel

en Besnier med marknadsandel på 10 % medan det tredje största varu-

en

146 Kapitel 8 SOUl995:l 17

märket är investorägda Gervais som är delägt av Danone och som svarar för 4 %. Förutom dessa varumärken finns ett antal detaljistvarumärken och förpackad lågprismjölk som svarar for 65 % av den totala mjölkförsäljningen. Av dessa producerar Candia 9 %, varför dess totala marknadsandel blir 33 %.

Ost

Total fransk produktion uppgick till 1,5 mdr kg och produktionsvärdet till 62 mdr kr år 1992. Den franska ostmarknaden är mycket differentierad och det är svårt att bedöma vilka företag som är starkast. Det finns 32 ostsorter som endast får tillverkas i en region appellation contrölée dorigine vilket ger dem en exklusiv karaktär. Ofta ett

svarar kooperativ i varje region för denna osttillverkning som motsvarar ca 10 % av den totala franska produktionen. Syftet med appellation contrölée dorigine är att garantera kvalitet och ursprung på lokala produkter. Appellation contrölée dorigine är även vanligt avseende vin.

En viktig ostproducent är det investorägda företaget Bongrain som äger många regionala ostproducenter. Bongrain är även majoritetsägare i flera bolag som förädlar mjölk från lokala kooperativa företag. De lokala kooperativa företagen äger resterande aktier i dessa bolag. Bongrain svarar för ca 7 % av Frankrikes totala ostproduktion.

Import och export

Jämsides med de inhemska mej eriema är utländska företag aktiva den franska marknaden.

Export i rolation till fransk produktioo ooh import samt import i relation till fransk produktion i proooot, 1222

Importen spelar en relativt stor roll på den franska marknaden men den är fördelad på många företag varför de franska företagen inte import-

ser företagen som sina allvarligaste konkurrenter. Konkurrenssituationen be-

SOU1995:1 17 Kapitel 8 147

stäms i huvudsak av konkurrenstrycket mellan franska företag och konkurrensen förstärks även av att den köpande grossist- och detaljhandeln är stark.

Företag från Italien, Nederländerna och Tyskland konkurrerar på den franska marknaden. I synnerhet de tyska och nederländska företagen ökar sina marknadsandelar och erbjuder, stark marknadsföring,

genom produkter av hög kvalitet.

Kunder och handel

Handeln är den största köparen mejeriprodukter än 75 % på de

av mer

flesta produktmarknader och har en stark marknadsmakt. Detalj handelskedjorna växer i storlek och därigenom ökar deras förhandlingsstyrka. Enligt uppgift finns det ungefär 40 kedjor varav 7 är mer betydande Atla 1994. De stora mejerierna har direktdistribution medan distributionen i övrigt sker genom grossist.

Inträdesbarriärer

Med undantag appellation contrölée dorigine finns det inte några

av egentliga etableringshinder på den franska marknaden. Genom att det finns möjlighet att distribuera genom grossist utgör inte de stora mejeri-

direktdistribution något allvarligt hinder för import även om direktemas distributionen givetvis utgör ett betydande konkurrensmedel.

Aljdlkproducenter

Det finns alltid flera mejerier att leverera till i varje fransk region vilket

lantbrukarna möjlighet att välja det mejeri de vill skriva kontrakt ger med.

Leveranskontrakt löper generellt på tio år och inkluderar hela lantbrukarens produktion. Denna långa kontraktstid tillämpas i huvudsak i inledningsskedet ett samarbete mellan leverantör och mejeri. Det blir

av allt vanligare med kontrakt som löper på tre till fem år.

148 Kapitel 8 SOU1995:1 17

8.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

År 1994 fanns det den franska köttmarknaden 426 företag varav 300 var investorägda och 126 var kooperativa. De två största företagen i den franska köttbranschen är kooperativa. De sju största slakteriföretagen, varav fem är investorägda och två är kooperativa, för 40 %

svarar ca av den franska marknaden för förädlat kött.

Det har skett en snabb koncentration i slakteribranschen. Antalet slakterier har minskat från 860 till 350 under den senaste 20-årsperioden.

Samverkansformer

På den franska köttmarknaden finns 55 primärkooperativ som är medlemmar i 33 federativa kooperativ. Detta förklaras av att primärkooperativen är medlemmar i flera än ett federativt kooperativ.

Av de nio största kooperativa köttföretagen är fem federativa. Många av de primärföreningar som bygger upp en federation är branschblandade föreningar, dvs. de är verksamma i mer än en bransch. Primärföreningamas uppgift är i första hand att samla ihop medlemmarnas djur och sälja dem vidare till det federativa kooperativet.

Socopa, som är det största kooperativa slakteriföretaget drivs i form av ett aktiebolag och ägs till 55 % av sina medlemmar. Socopa slaktar, förädlar och säljer djur och produkter som levereras av både medlemmar och icke-medlemmar.

Kooperativa företag får normalt ha sin omsättning med

20 % av icke-medlemmar medan en speciell form av kooperativ, Société dlnéret Collectif Agricole SICA, kan ha upp till 50 % av sin omsättning med icke-medlemmar. SICA:s svarar för närmare 40 % av konsumentmarknaden för kött.

Det finns både starkt vertikalt integrerade företag med verksamhet i flera led och företag som bara är verksamma i ett led. Detta får till följd att relativt stora volymer säljs på den öppna marknaden i samtliga led

av produktionskedjan.

Karteller för gemensam export av överproduktion, som orsakas av att produktionen tenderar att gå i cykler, förekommer. Kartellerna är inte tillåtna enligt fransk konkurrensrätt. De anses dock vara lätta att upptäcka och kan bötfallas.

Kapitel 8 149

Produktmarknader och aktörer

Köttmarknaden delas upp i slakt, styckning och vidareförädling.

Slakt

De kooperativa företagen hade år 1993 marknadsandel över 80 %

en avseende slakt av svin och knappt 40 % avseende slakt av nötkreatur.

Totalt sett finns en betydande överkapacitet i slaktledet. Branschföreträdare uppskattar att överkapaciteten ligger 20 %. Den beror delvis på att kapaciteten, grund av kooperativens mottagningsplikt, anpassats till produktionstoppar.

Styckning och vidareförädling

De kooperativa företagen har en betydligt mindre andel av styckning och förädling slakt. Styckning och förädling görs i stor utsträck-

än av ning företag som ägs av handeln. De kooperativa företagens andel av

av marknaden för styckning och förädling låg år 1993 under 40 % totalt sett. Kooperativa företag förädlade drygt 42 % av svinköttet och drygt

nötköttet. 36 % av

Det finns viss nationell preferens när det gäller kött. Ett exempel

en på detta är att vissa franska företag enbart producerar för den italienska marknaden på grund av att italienama föredrar en annan typ av kött än fransmännen.

Import och export

Importen nötkött sker huvudsakligen från Irland och från Neder-

av länderna när det gäller svinkött. Import av fårkött sker huvudsakligen från Storbritannien. Denna import konkurrerar med franskt kött varför de franska köttpriserna inte kan sättas oberoende av dessa länders priser.

Av den franska köttproduktionen exporteras 25 %.

Kunder och handel

Den största inhemska avnämaren utgörs av de stora butikskedjoma. De

enligt Société Française dAssurance favoriser Credit, svarar pour SFAC, år 1994 för drygt 60 % av den franska konsumentmarknaden för

150 Kapitel 8 SOUl995:l17

kött. De sju största kedjorna svarar for merparten inköpen. Det finns

av en betydande priskonkurrens eftersom de distribuerande detaljhandelskedjorna har en ansenlig förhandlingsstyrka. Kontrakten omförhandlas två gånger per år. Ca 16 % av försäljningen av konsumentprodukter sker genom traditionella köttbutiker och 22 % säljs restauranger.

ca genom

Inträdesbarriärer

Det uppges att inträdesbarriärer saknas på den franska köttmarknaden.

Köttproducenter

Förutom ovan beskrivna investorägda och kooperativa företag finns det ca 3 500 boskapshandlare, varav 300-400 importerar eller exporterar.

De lantbrukare som är medlemmar i kooperativ har i enlighet med föreningarnas stadgar leveransplikt och kooperativen har mottagningsplikt. Lantbrukarna har i alla regioner i de flesta fall möjlighet att välja mellan många olika köpare och kontrakten löper i allmänhet

inte på mer än ca tre år. Inledningsvis kan längre kontrakt tillämpas men bindningstider på mer än fem år är sällsynta.

8.2.3¶Spannmålssektom

Företag och struktur

Det finns för närvarande 350 kooperativa företag och 100 investorägda företag som är aktiva i spannmålssektorn. Kooperationen svarar för ca

72 % av de totala spannmålsuppköpen.

Antalet spannmålsforetag har mer än halverats under det senaste decenniet.

De kooperativa företagen är medlemmar i en organisation, F édération Française des Coopératives de collecte dApprovisionnement et de Transformation FF CAT, som bl.a. bevakar marknadens utveckling och

nya regleringar samt allmänt företräder sina medlemmars intressen.

Det finns en motsvarande organisation för inverstorägda företag, Institution National des Appellation Contrölée INAC.

Till skillnad från mejeri- och köttsektorema produceras i allmänhet inte konsumentprodukter av de företag som är verksamma i spannmålsbranschen. Företagen ägnar sig i huvudsak spannmålshandel. Deras verksamhet omfattar ofta oljeväxter, insatsvaror och kvamar.

Samverkansformer

Det största federativa kooperativa företaget är Sigma. Dess medlemmar är huvudsakligen små kooperativ som saknar möjlighet att framgångsrikt sälja spannmål i egen regi. Stora kooperativ sköter sin affärsverksamhet

regi. Medlemmarna i kooperativen har inte leveransplikt. Det i egen finns även ett stort investorägt företag, Soufflet, vars leverantörer är investorägda företag som genom samarbete försöker bli starkare på marknaden.

Trots att det bara finns tre stora kvamföretag i Frankrike har kooperativa företag, sin storlek, relativt bra förhandlingsposi-

tack vare en tion som leverantörer. Det är dock fråga om bulkvaror varför kvalitet och logistik har stor betydelse som konkurrensmedel. Enligt Conseil de

concurrence är den franska spannmålsmarknaden i det närmaste att betrakta som ett transparent oligopol. Samtliga aktörer säkrar sin handel för prisförändringar. Detta tar bort incitamentet till priskonkurrens. Marknaden kännetecknas av ett koncentrerat utbud med få köpare och transparenta transaktioner.

Också i fråga om förnödenheter föreligger en stark koncentration på säljsidan vilket spannmålskooperativen incitament till ökad koncen-

ger tration.

Import och export

Frankrike är nettoexportör och producerar bra kvalitet varför den utländska konkurrensen i huvudsak är potentiell. Kvamföretagen importerar mindre kvantiteter av speciella kvalitéer, t.ex. spannmål med hög proteinhalt som inte kan produceras i Frankrike.

De stora spannmålshandelsföretagen, inkl. Sigma, är multinationella storföretag exporterar över hela världen. Det finns betydande stor-

som driftsfördelar i spannmålshandel, framför allt när det gäller information.

En tredjedel veteproduktionen i Frankrike exporterades säsongen

av

199495 inom EU, en tredjedel exporterades utanför EU och en tredjedel

fördelade sig lika mellan franska kvamar och fodermedelsñrmor. Av den totala spannmålsproduktionen exporterades säsongen 199495 närmare 50 %. Av exporten gick drygt 60 % till övriga EU.

Inträdesbarriärer

Några egentliga inträdesbarriärer finns inte på den franska spannmålsmarknaden. Stordriftsfördelarna i spannmålshandel och handel med för-

152 Kapitel 8 SOU1995:1 17

nödenheter är betydande och de utländska företag är verksamma i

som Frankrike är multinationella företag som i huvudsak är aktiva på världsmarknaden.

Spannmålsodlare

När det gäller uppsamling av spannmål finns det konkurrens både mellan kooperativen och mellan kooperativa och investorägda företag. Det förekommer kontrakt mellan lantbrukare och kooperativa företag men lantbrukarna respekterar enligt uppgift inte dessa. Lantbrukaren säljer till den som erbjuder det bästa priset.

8.3¶Konkurrenslagstiftningen i Frankrike

8.3.1 Grundlinjer i den franska konkurrensrätten

Den rättsakt i Frankrike som reglerar inom vilka ramar företagen skall konkurrera med varandra är Ordonnance 86-1243 I décret 86-

nr. 13092 regleras hur bestämmelserna i Ordonnance 86-1243 skall tilllämpas.

Ordonnance 86-1243 skiljer på olika former konkurrensbegräns-

av ningar dels les pratiques anticoncurrentiellesf dels les pratiques restrictives.‘ Den förstnämnda kategorien konkurrensbegränsningar berör ingåendet av konkurrensbegränsande avtal artikel 7 samt missbruk av en dominerande ställning artikel 8.1 1 resp. en ekonomisk beroendeställning artikel 8.1 3. Den andra kategorien konkurrensbegränsningar berör handlingar av olika slag som t.ex. försäljning av varor eller tjänster förknippade med en bonus artikel 29, kopplingsförbehåll i konsumentförhållanden artikel 30, icke-rättfárdigade leveransförbud, underprissättning artikel 32 eller åläggande av ett minimipris artikel 34. Les pratiques anticoncurrentielles är endast förbjudna under förut-

Ordonnance numéro 86-1243, 1 december 1986, relative â liberté et de

concurrence ändrad genom loi numéro 87-499, 6 juli 1987. Ordonnance 86-1243 upphäver därmed Ordonnance numéro 45-1483, 30juni 1945. 2 Décret numéro 86-1309, 29 december 1986, fixant les conditions dapplication de l0rd0nnance 86-1243 du ler décembre 1986 relative á liberté et de concurrence. 3 Se Ordonnance 86-1243 del III, artikel 7 4 Se Ordonnance 86—1243 del IV, artikel 28

SOUl995:117 Kapitel 8 153

sättning att konkurrensen förvanskas medan les pratiques restrictives alltid är förbjudna, oavsett dess konsekvenser för konkurrenter och övriga aktörer på marknaden.

Vid en bedömning av huruvida artiklarna 7 eller 8 är kränkta, skall Conseil de concurrence upprätta en ekonomisk balansräkning5 för att slå fast det aktuella agerandets för- resp. nackdelar och på grundval

resultatet avgöra de aktuella företagen kränkt konkurrensrätten. av om

Franskt näringsliv har i stor utsträckning präglats av vidsträckta möjligheter för staten att intervenera och därmed begränsa eller utesluta konkurrensen mellan företagen. Det har därför ansetts vara nödvändigt att skapa större utrymme för företagen att konkurrera lika villkor. I Ordonnansen 86-1243 infördes därför principen om fri prissättning artikel 1.1 samt förbudet mot missbruk av en ekonomisk beroendeställ-

ning artikel 8.2.°

8.3.2 Materiella bestämmelser

Den franska konkurrensrätten bygger på principen att den är tillämplig på alla ekonomiska förfaranden inom produktion, distribution eller tjänster artikel 53 Ordonnance 86-1243, vilket omfattar även jordbrukssektorn.

Principen i artikel 1 om fri prissättning har två undantag. Regeringen kan dels prisreglera då vissa samhällssektorer är föremål för konkurrensbegränsningar på grund av ett monopol, på grund av försörjningssvårigheter samt genom lagstiftningsåtgärd eller förordning artikel 1.2, dels kan regeringen temporärt högst 6 månader prisreglera marknader

är utsatta för mycket extrema omständigheter. Om regeringen som intervenerar i den fria konkurrensen enligt andra stycket skall den inhämta Conseil de concurrences åsikt om regleringen i fråga. Enligt tredje stycket skall regeringen vid en intervenering inhämta synpunkter från det nationella konsumentrådet. Varje författning i enlig-

gång en het med andra stycket begränsar principen om fri prissättning reglerar den även under vilka förutsättningar den skall tillämpas. Exempelvis kan en lag skapa möjligheter för vissa myndigheter att reglera priset på vissa produkter eller tjänster. Andra stycket i artikel 1 innebär därmed inte,

5 Le bilan économique. 6 Jfr 6 § Konkurrensläge 1993:20 KL och artikel 85.1 Romfördraget. 7 Jfr 19 § KL och artikel 86 i Romfördraget. 3Le Conseil national de consommation.

154 Kapitel 8 SOUl995:117

i en strikt juridisk bemärkelse, ett undantag från första stycket utan snarare en begränsning av dess räckvidd. Jordbrukssektom är inte föremål för en sådan prisreglerande åtgärd.

Förbud mot konkurrensbegränsande avtal

Artikel 7 Ordonnance 86-1243 stadgar att

samordnade förfaranden, överenskommelser, uttryckliga eller underförstådda avtal och koalitioner är förbjudna de har till syfte eller kan

om få till eflekt att den fiia konkurrensen på marknaden hindras, inskränks eller snedvrids, särskilt i de fall där

möjligheten att etablera sig på marknaden eller andra företags möjligheter att fritt konkurrera på marknaden begränsas;

prissättning genom den fria konkurrensen hindras genom att

en artificiellt hög eller låg prisnivå brukas;

produktionen, utbudet, investeringarna eller det tekniska framåtskridandet begränsas eller kontrolleras;

marknader och inköpskällor delas upp

Artikel 7 anger inte ett direkt sätt vilka ekonomiska enheter är

som föremål för förbudet. Detta har i stället utvecklats i praxis till att gälla

såväl privata och allmänna företag, som företagssammanslutningar och

näringsorganisationer av olika slag. Det saknar betydelse vilken storlek företaget har, om rättssubjektet är aktör marknaden, avtalet är

en om vertikalt eller horisontellt, om avtalet är bilateralt eller multilateralt eller om det gör en vinst. Det avgörande är, som nämnts, att företaget i fråga är delaktig i produktion eller distribution av varor eller tillhandahållande av tjänster. Det innebär att även jordbrukskooperativa företag omfattas

bestämmelserna i artikel 7. av

Liksom artikel 85.1 i Romfördraget, kräver artikel 7 i Ordonnance 86-1243 att de avtalsslutande parterna skall vara av varandra ekonomiskt oberoende enheter. Detta är en princip som Conseil de concur-

9 Icke officiell översättning. 1° Se artikel 53 i Ordonnance 86-1243.

Jfr i detta avseende liknande inställning som EG-domstolen antagit gentemot jordbrukskooperativen, t.ex. mål 6180 Coöperative Stremsel-en Kleurselfabriek mot Kommissionen [1981] ECR 851.

Kapitel 8 155

börjat tillämpa efter det att EG-domstolen slagit fast den. Artikel rence 7 är därmed inte tillämplig på avtal ingås mellan ett moderbolag

som och ett dotterbolag, om moderbolaget utövar nära kontroll över

en dotterbolagets affärsmässiga strategier och avtalet kan

snarare anses vara en intern samordning av olika funktioner än ett konkurrensbegränsande avtal. Det avgörande är om företagen i fråga är självständiga i sina beslut eller om ett företag har möjlighet att bestämma över det andra på grund av att det har en viss ekonomisk makt att göra detta, t.ex. ett

om moderbolag har aktiemajoriteten i ett dotterbolag.

Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal är tillämpligt oavsett avtalets form. Det innebär att artikel 7 kan tillämpas även på samordnade förfaranden och sådana avtal som inte är civilrättsligt bindande mellan parterna. Conseil de concurrence har däremot förklarat att det inte strider mot fransk konkurrensrätt att ett företag har undersökt vilka möjligheter som föreligger att, genom ett samordnat förfarande med ett annat bolag, söka hindra utvecklingen ett tredje bolag. Situationer

av då sammanslutningar av företag bojkottar icke-medlemmar

av sammanslutningen, faller även de inom räckvidden för artikel

Klausuler i kontrakt mellan företag, stadgar att de inte skall

som konkurrera med varandra strider mot artikel 7 liksom då företag artificiellt, genom avtal eller samordnat förfarande, delar marknader. När

upp det gäller frågan om exklusiva distributionssystem är förenliga med artikel så finns det inte några utlåtanden från Conseil de

concurrence som klarlagt rättsläget. På liknande sätt råder det viss osäkerhet om och under vilka specifika förutsättningar selektiva distributionsavtal faller inom räckvidden för artikel I detta hänseende aktualiseras även jordbrukskooperativens möjlighet att använda sig av exklusivitetsklausuler, vilket redogörs för nedan. Det är dock klart återförsäljare

att en som är part i ett selektivt distributionsavtal kan väljas endast kvalitativa grunder som tillämpas objektivt på samma sätt samtliga återförsäljare. Vidare får avtalet inte begränsa försäljningsvolymen kvantitativt. Vissa distributionskanaler får heller inte uteslutas. Conseil de concurrence har inte slagit fast vilka produkter som konkurrensrättsligt godkänts men, förutom de mer luxuösa produkterna, finns det förmodligen även möjligheter för enklare produkter att falla utanför tillämp-

z Conseil de Concurrence i Decision 87—D—25,7 juli 1987, jfr EGdomstolens domar i mål 2271 Beguilin Import [1971] ECR 949 och mål 1574 Centrafarm [1974] ECR 1147. 3 Conseil de Concurrence, 1988 års rapport, sid 10.

Se avsnitt 8.3.5, utlåtande 89-A-l1 om dräneringssektom.

156 Kapitel 8

ningen artikel Det argument som stöder detta är att EG- rätten inte

av gör åtskillnad på produkter av olika slag.

Näringslivsorganisationer som tillvaratar sina medlemmars intressen genom att t.ex. ge ut cirkaprislistor måste uppfylla vissa villkor for att inte kränka artikel Conseil de concurrence har slagit fast att sådana prisrekommendationer inte faller under bestämmelserna i artikel 7 om priserna inhämtats från en marknad där konkurrens råder, om priserna inte kan sättas i samband med någon speciell köpare eller säljare och slutligen om företagen inte direkt eller indirekt tvingas att, på grund av rekommendationen, sin prispolitik efter konkurrentemas.

anpassa

Som nämnts ovan skall konkurrensmyndigheten upprätta en ekonomisk balansräkning för att kunna avgöra om ett förfarande strider mot bestämmelserna i artikel Det innebär att det finns möjligheter att t.ex.

icke-konkurrensklausul, trots dess konkurrensbegränsande karaktär, en är tillåten. Om en sådan klausul utgör en del i ett större avtalssammanhang kan den i enlighet med konkurrensrätten om de positiva

anses vara effekterna väger över de negativa. Exempel på detta är sådana avtal om företagsfusioner och omstruktureringar av företag som innehåller en icke-konkurrensklausul. Sådana avtal granskas som helhet i ljuset av konkurrensrätten och det är viktigt att klausulen inte begränsar konkur-

mer än vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvansrensen värda målet.

Förbud mot missbruk av dominans eller beroendeställning

Artikel 8 Ordonnance 86-1243 stadgar att

det är förbjudet, på villkor, för ett företag, eller en grupp av

samma företag, att missbruka:

dominerande ställning på den inhemska marknaden eller en väsent-

en lig del denna;

av

ekonomisk beroendeställning, i vilken ett kundföretag eller en

en leverantör befinner sig, i förhållande till förstnämnda företag, förutsatt att detta kundföretag eller denna leverantör inte förfogar över någon likvärdig lösning.

Ett sådant missbruk kan särskilt utgöras av säljvägran, tillämpning av kopplingsförbehåll eller diskriminerande avtalsvillkor samt avslutande

5 Beslut från Conseil de concurrence, Décision 88—D—l3, 15.3.1988. Se även 1988 års rapport från Conseil de concurrence, s. 25.

Kapitel 8 157

av etablerade afldrsférhdllanden, som grundas på att handelspartnern vägrar acceptera orättfärdiga aflc’1rsvillkor.‘°

Artikel 8.1 förbjuder missbruk av en dominerande ställning vilket kan jämföras med motsvarande förbud inom EG-rätten och i svensk rätt. Artikel 8.2 innehåller ett förbud mot missbruk ekonomisk bero-

av en endeställning, en nyhet som infördes i och med ikraftträdandet

av Ordonnansen 86-243. Någon motsvarighet finns inte i EG-rätten eller i svensk rätt. Bestämmelsen avser företag inte är dominanta enligt

som artikel 8.1 och bygger på förutsättningen att ett eller flera företag befinner sig i en beroendeställning i förhållande till företaget påstås

som ha missbrukat denna. Bestämmelsen riktar sig mot t.ex. otillbörligt agerande av inköpscentraler. Leverantörer blir naturliga skäl oerhört

av sårbara om deras omsättning är intimt relaterad till affärstransaktioner med samma inköpscentral och bestämmelserna i artikel 8.1 är ofta inte tillämpliga på grund av att företaget inte anses ha dominerande

en ställning i traditionell bemärkelse.

Undantagsmöjligheter för jordbrukssektorn

Artikel 10.1 första punkten innebär att vissa områden, genom lag

en eller ett dekret, kan undantas från tillämpningen artiklarna 7 och

av Artikel 10.1 andra punkten ger möjligheter till undantag från artiklarna 7 och 8 om den konkurrensbegränsande verksamheten skapar möjligheter till ekonomiskt framåtskridande, att konsumenterna skall tillförsäkras en skälig andel av den vinst som uppnås den konkur-

genom rensbegränsande verksamheten, att inte de berörda företagen därigenom kan sätta all konkurrens ur spel och slutligen att det råder proportionalitet mellan den konkurrensbegränsande verksamheten och det eftersträvansvärda målet. Artikel 10.2 ger möjligheter för företagen att erhålla individuella undantag. Denna möjlighet kan jämföras med bestämmelserna i artikel 85.3 i Romfördraget och 8 § KL. Artikel

10.3 ger möjlighet till gruppundantag. Skillnaden mellan fransk rätt och EGrätten i detta avseende är att gruppundantagen enligt fransk rätt inte behöver vara tidsbegränsade.

Som tidigare nämnts har jordbrukskooperativen inte någon särställning i fransk konkurrensrätt och omfattas därmed inte ett legal-

av undantag enligt artikel 10.1. I Frankrike pågår emellertid debatt

en om

6 Icke officiell översättning.

158 Kapitel 8

jordbrukskooperativ skall få ett sådant undantag. Conseil de concurrence har vid tillämpningen av artikel 7 förbjudit en joint ventures mellan två jordbruksbolag i ett beslut om semolinafrön och ett prissamarbete mellan tre ekonomiska föreningar.

Lag 75-600 och dess förhållande till artikel 10

Intressant för tillämpningen av artikel 10 är samarbetet mellan interprofessionella grupper av jordbrukare. Artikel 60-VIII i Ordonnansen 86-1243 innebär att interprofessionellajordbruksorganisationer indirekt kan få undantag från konkurrensrätten. Bestämmelser om detta finns i lag 75-600. Denna lag innehåller bestämmelser interprofessionella

om jordbruksorganisationer och deras särställning inom fransk konkurrensrätt. Professionella organisationer, dvs. branschorganisationer som har till uppgift att t.ex. tillvarata sina medlemmars intressen,2° kan eventuellt få samarbeta inom för interprofessionell organisation om det

ramen en är hänförligt till produktionen, förädlingen eller distributionen av jordbruksprodukter. Varje enskilt avtal skall enligt artikel 1 lag 75-600 godkännas av jordbruks- och ñnansministrarna. Endast en interprofessionell organisation får finnas för varje produkt eller produkter och

grupp av det är endast dessa som kan få undantag enligt lag 75-600.

Avtal interprofessionell organisation kan utsträck-

som ingås inom en as under en begränsad tid om det godkänts av jordbruks- och finansministerierna. Det skall då anses vara tillämpligt på alla medlemmar i den interprofessionella organisationen. En utsträckning innebär att avtalet i fråga erhåller immunitet från konkurrensbestämmelserna i enlighet med artikel 10.1 Ordonnansen 86-1243. Lag 75-600 innebär inte ett direkt automatiskt undantag i dess faktiska bemärkelse, utan skapar

möjligheter till undantag. Om avtalet i fråga inte utsträcks, är det snarare föremål för förbudet i artikel 7 Ordonnansen 86-1243 på samma sätt

vilket annat avtal som helst. En utsträckning kan endast godkännas som

den är i enlighet med EG-rätten den förbättrar kunskapen om samt om

tillgång och efterfrågan på jordbruksprodukter, eller om den förom

Décision 89-D-20. 3 Se avsnitt 8.3.5 décision 90-D-17 bekräftat Paris

senare av appellationsdomstol den 6 december 1990. 9 Loi 75-600 du 10 juillet 1975 publicerad i Journal Officiel 11 juillet., s 7124, relative á l0rganisation interprofessionelle agricole. 2° Se t.ex. Conseil de décision 92-D-30.

concurrence,

Kapitel 159

bättrar bearbetning eller stabiliseringen utbudet eller interprofes-

av om sionella relationer inom relevant marknad Om ett sådant avtal

avses. ingås är det bindande för samtliga medlemmar i den interprofessionella jordbruksorganisationen, även den kan kräva att dess medlemmar

som betalar en medlemsavgift. Avtal mellan interprofessionella organisationer som inte överensstämmer med nämnda krav är ogiltiga enligt lag 75- 600. Det skall framhållas att Conseil de tolkar utsträckta

concurrence avtal som godkänts av finans- och jordbruksministrama mycket strikt. Det har tyvärr inte gått att få fram uppgifter omfattningen det

om av samarbetet som godkänts med stöd av den aktuella lagen.

Les Pratiques restrictives förbuden i Ordonnance 86-1243

-

Artiklarna 28-37 innehåller bestämmelser vissa företeelser är

om som förbjudna, oavsett dess eventuella inverkan på konkurrensen. Någon bedömning enligt artiklarna 7 och 8 skall alltså inte göras.

Artikel 28 innehåller en förpliktelse för näringsidkare att, t.ex.

genom märkning av varor, informera konsumenterna priser och begräns-

om ningar i det kontraktuella ansvaret m.m. Artikel 30 och artikel 36.3 förbjuder kopplingsförbehåll i konsumentförhållanden i näringsförhål-

resp. landen och artikel 31 föreskriver skyldigheten att upprätta faktura i

en företagarnas yrkesmässiga handel. Fakturan kan användas bevis-

som material vid processer underprissättning enligt artikel 32. Enligt

om artikel 33 har återförsäljare rätt att erhålla prislistor, rabattlistor och försäljningsvillkor från tillverkare och grossister. Artikel 35 förbjuder åläggande av minimipris, oavsett detta sker direkt eller indirekt, fak-

om tiskt eller potentiellt. Artikel 36.1 förbjuder diskriminerande handlingar som att näringsidkaren tillämpar olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner varigenom dessa får en konkurrensnackdel medan punkten 2 förbjuder icke objektiv säljvägran gentemot när-

en ingsidkare.

Ekonomisk koncentration: kontrollen företagskoncentrationer

av

Artiklarna 3 8-44 reglerar företagskoncentrationer. Artikel 38 slår fast att varje föreslagen fusion som har potential att påverka konkurrensen,

2‘ Laurent Dupont, Commissaire, Bureau de politique de et

concurrence des Pratiques anticoncurrentielles, Droit de et march agricole,

concurrence s. 21.

160 Kapitel 8

speciellt då den stärker redan existerande dominerande ställning, skall en underställas Conseil de för ett utlåtande och Ministre concurrence chargé de lEcon0mie för beslut. Bestämmelsen är endast tillämplig fusioner, i vilka de deltagande företagen når upp till viss marknadsandel och omsättning. Artikel 39 definierar företagskoncentrationer. Ministre chargé de lEcon0mie kan även initiera ett kontrollförfarande att begära att Conseil de concurrence avger ett utlåtande. I utgenom låtandet skall bedömning ske det ekonomiska framåtskridandet en av om koncentrationen medför balanserar de negativa konkurrenssom upp effekterna. Det beslut Ministre chargé de lEcon0mie fattar skall inte enbart grunda sig på utlåtandet från Conseil de concurrence utan även beakta den sociala dimensionen artikel 42.2. I beslutet kan Ministre chargé de lEcon0mie antingen godkänna fusionen, förelägga företagen att vidta vissa åtgärder eller förbjuda den och därmed tvinga företagen att återgå till den marknadsstruktur var rådande innan fusionen som inleddes.

8.3.3 mellan Ministre chargé de

Kompetensfördelning

lEcon0mie och Conseil de concurrence

Som redan antytts har Conseil de en viktig uppgift i att concurrence konkurrensrättsliga utlåtanden. I artikel 5 i Ordonnansen 86-1243 ge stadgas att Conseil de skall konsulteras i varje lagstiftconcurrence ningsåtgärd berör konkurrensen. Enligt bestämmelserna i andra som stycket skall Conseil de utlåtanden då regeringen concurrence avge så begär också då ett utlåtande är begärt domstolar, branschmen av

organisationer, fackföreningar, konsumentorganisationer samt av intres-

seorganisationer för jordbruk, handel och industri avseende ett specifikt, för dem närliggande, intresse. Conseil de concurrence är även behörig besluta artiklarna 7 och 8 är kränkta och det föreligger möjatt om om lighet till undantag enligt artikel 10. Om myndigheten finner att konkurär begränsad kan den föreskriva böter och meddela förelägganden rensen för berörda företag att upphöra med de konkurrensbegränsande åtgärderinom viss tid eller i enlighet med särskilt utformade villkor. na en Enligt artikel ll Ordonnansen 86-1243 kan Ministre chargé de lEcon0mie underställa Conseil de konkurrensrättsliga concurrence spörsmål är relevanta. Ministern kan intervenera i mål som ligger som hos Conseil de och kan enligt artikel 15 överklaga beslut concurrence Conseil de tagit enligt artikel 12. Ministern har även som concurrence möjlighet att begära att Conseil de beslutar om intericoncurrence mistiska åtgärder l2. Slutligen har Ministre chargé de

artikel

Kapitel 8 161

lEconomie kompetens att övervaka och att verkställa förbud mot företagskoncentrationer, genom att begära ett utlåtande Conseil de

av concurrence enligt artikel 38 och genom att förbjuda koncentrationen i fråga enligt artikel 42.

8.3.4¶Samarbete inom jordbrukssektom

Conseil de concurrence betraktar inte kooperativa företag i sig

som en förbjuden samverkan mellan företagen. Företagen får dock

inte genom kooperativet ingå konkurrensbegränsande avtal med varandra t.ex.

som resulterar i att marknader artificiellt delas upp eller i att de sätter

gemensamma priser. Den bakomliggande tanken Conseil de

som concurrence följer är att kooperativen anses vara en viss företagsform i sig

som är konkurrensbegränsande men vars syfte är att skapa möjligheter att på ett större plan åtnjuta möjligheter som annars inte skulle vara tillgängliga. Kooperativen ses alltså som företag i konkurrensrättens mening. Jordbrukskooperativt samarbete är däremot föremål för en proportionalitetsprincip som innebär att de konkurrensbegränsningar, vilka är resultatet av den kooperativa samarbetsformen, skall nödvändiga

vara för att uppnå målen med kooperativen.

Enligt Conféderation Française de Cooperation Agricole jfr svenska LRF har jordbrukskooperativa företag endast ett problem med konkurrensrätten. Det rör förhållandet mellan de kooperativa företagen och dess medlemmar, bl.a. exklusivitetsklausuler. Enligt Conseil de concurrence står de i strid med Ordonnansen 86-1243 de tolereras

men i en viss utsträckning med anledning av kooperativens speciella struktur och mål. Conseil de concurrence har möjlighet att förbjuda exklusivitetsklausuler med stöd av artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. De tillåts däremot enligt artikel L 522 i Code Rural. Samma exklusivitetsklausul som eventuellt skulle kunna förbjudas av Conseil de concurrence, kan tillåtas av någon av Frankrikes civila domstolar. Enligt Conseil de concurrence är det i sådana fall Ordonnansen 86-1243 har företräde

som till dess att Frankrikes Cour de Cassation har avgjort frågan. Beslut tagna av Conseil de concurrence kan överklagas till appellationsdomstolen i Paris, vars domar i sin tur kan överklagas till Cour de Cassation. I frånvaron ett beslut från Cour de Cassation finns det allt-

av så två system, det civilrättsliga och det konkurrensrättsliga, står i

som strid med varandra i fråga om jordbrukskooperativens exklusivitetsklausuler. Conféderation Française de Cooperation Agricole drar emellertid den slutsatsen av det tidigare nämnda beslutet handels-

om

6 15-1291

162 Kapitel 8 SOUl995:ll7

kooperativ att Cour de Cassation med stor sannolikhet även kommer att förbjuda exklusiv itetsklausuler som upprätthålls av jordbrukskooperativ.

Vad gäller frågan medlemmars fria rörlighet, har de rätt att träda

om

kooperativet då medlemskapskontraktet löpt ut. Medlem skall då erur hålla investerat kapital de har inte rätt att ta del av kooperativets

men uppnådda vinstreserv. Återbetalning sker i de flesta fall under en period

cirka fem år det förekommer återbetalningstider på upp till tio om men år. Ett medlemskap är vanligtvis inte tidsbegränsat utan löper tills vidare med uppsägningstid på i normalfallet sex månader. Det förekommer

en också att uppsägning kan ske till årsskiftet eller budgetårsskiftet.

För närvarande pågår det en diskussion bl.a. i fransk press om jordbrukskooperativ skall erhålla undantag enligt artikel 10.1 Ordonnansen 86-1243. Diskussionen har inte lett till några formella åtgärder. Slutligen kan det tilläggas att jordbrukssektom inte anses vara mer konkurrensbegränsad än andra sektorer. Det enda som egentligen särskiljer jordbruk från andra sektorer är möjligheten för interprofessionella organisationer att i enlighet med lag 75-600 ingå utsträckta avtal som därmed erhåller immunitet från konkurrensrätten enligt artikel 10.1 Ordonnansen 86-1243.

8.3.5¶Praxis

Utlåtande om dräneringssektorn

Målet gällde det statliga stödet samt de skattelättnader m.m. som

om kooperativa företag inom dräneringssektom CUMA åtnjöt stod i strid med konkurrensrätten. De kooperativa företagens marknadsandel uppgick år 1987 till 25 %. För att kooperativa företag skulle få agera på dräneringsmarknaden måste de uppfylla kraven i speciell lag från den

en 27 juni 1972 om dräneringskooperativ nu kodifierat i lantmannalag Code Rural. Conseil de concurrence fann att det fanns tre aspekter i nämnda lag var relevanta: 1 regler om anslutning till koopera-

som tiven; 2 möjligheterna till avvikelse från reglerna om kooperativ exklusivitet och 3 regleringen kring den territoriella kompetensen.

De är tillåtna att ansluta sig till ett kooperativ begrän-

personer som

uppräkningen i artikel L. 522-1 i Code Rural. Den kooperativa sas av exklusiviteten innebär att de kooperativa företagen inte behöver agera för räkning än dess medlemmars. Likväl tillåter artikel L. 522-5

annans att det kooperativa företaget agerar ekonomiskt för icke-medlemmar om verksamheten i fråga inte överstiger 20 % omsättningen och om den

av är avsedd att förbättra avkastningen investeringar. Denna begränsning

sou1995:117 Kapitel 8 163

kan dock ändras. Artikel L. 522-2 slår fast inom vilka geografiska områden de kooperativa företagen får vilket resulterar i

agera, en begränsning av konkurrensen mellan aktörerna på marknaden. I detta speciella fall omfattade de kooperativa företagens verksamhetsområde i allmänhet ett departement, vilket innebär att de inte fick

agera utanför detta område. Konkurrensen var alltså begränsad de legala

av principerna om exklusivitet och geografisk begränsning. Conseil de concurrence konstaterade att vartannat företag inte hör till den

som kooperativa sektorn var ett medelstort bolag stort att konkurrera

nog med CUMA-bolagen.

Conseil de concurrence slog fast, i fråga konkurrensen inom

om dräneringssektom, att de kooperativa företagen har dubbel verkan. De

en var undantagna från konkurrens från andra kooperativ. Emellertid hade också, alltsedan de kooperativa företagen har fått rätt att utföra arbeten för andra än medlemmars räkning, konkurrensen intensifierats på marknaden. Konkurrensen var dock, som ovan angetts, begränsad geografiskt och kvantitativt. Conseil de gjorde inte någon undersök-

concurrence ning om kooperativa företag i sig står i strid med konkurrensreglema.

På grundval av den information tillhandahållits den organisa-

som av tion begärt utlåtandet, slog Conseil de fast de

som concurrence att skattelättnader m.m. som kooperativa företag åtnjöt juridiskt begrän-

var sade samt att det inte stred mot konkurrensrätten. Tvärtom resultatet

var att det till och med förbättrade konkurrensen på marknaden med anledning av att nämnda stöd medförde ett större krav den privata sidan att öka sin produktivitet och förbättra sin konkurrenskraft. Conseil de concurrence slog däremot fast att konkurrensen påverkades de ko-

av operativa företagens särställning, eftersom efterfrågan på dränering från medlemmarna i ett kooperativ endast riktade sig till kooperativa företag och därmed inte var föremål för konkurrens från den privata sidan.

Beslut avseende banansektom

I beslut 90-D-20 förbjöd Conseil de två branschorga-

concurrence nisationer inom banansektom Comité interprofessional bananie med traditionella uppgifter att upprätthålla artificiellt höga priser inom banansektorn och att dela marknader, för att organisationerna därmed inte

upp skulle diskriminera s.k. dollar-bananer. Marknadsuppdelningen och diskrimineringen ansågs strida mot artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. Efter-

22Syndicat National des Entreprises de Drainage.

164 Kapitel 8 SOU 1995:1 17

som Conseil de concurrence inte ansåg att de ovan nämnda konkurrensbegränsningarna kommit konsumenterna till godo, kunde inte heller undantagsbestämmelsema i artikel 10 vara tillämpliga.

Beslut avseende ostfrån Cantal

I beslut 92-D-3O avgjorde Conseil de concurrence inom vilka ramar branschorganisationen för cantalostar, Comité interprofessionel des fromages produit dans departement du Cantal, CIF, kunde reglera dess medlemmars utbud. CIF hade som uppgift att ansvara för kvalitetsnorrner, ge teknisk assistans till yrkesverksamma, bidra till vägledning i mejeriekonomi samt att till myndigheter föreslå åtgärder som kan förbättra produktionen och försäljningen. Till organisationens uppgifter hörde också att godkänna ursprungsbeteckningar, appellation dorigine. För att ostprodukter skall få betecknas som 0st från Cantal, måste den komma från någon av de kommuner som är belägna i département Cantal. Även mjölken måste komma från mjölkproducenter i Cantal. Mjölkproduktionen i Cantal var mycket beroende av ostproduktionen som använde 42 % av den totala mjölkproduktionen.

Som framgått kan avtal godkända interprofessionella organi-

ovan av sationer, som t.ex. CIF, som egentligen faller utanför organisationernas kompetens under vissa förutsättningar godkännas enligt lag 76-600. CIF hade i detta mål genomfört en utbudsbegränsning kvotering samt förordat en uppdelning av produkter mellan företagen, utan att behörig myndighet godkänt detta. De producenter som inte följde kvoteringarna blev straffade CIF och tvingade att endast producera i enlighet med

av kvoteringen. Avtalet i fråga innebar för medlemmarna i CIF bl.a. att de tvingades att följa beslut tagna av CIF mot att företagen fick viss subventionering av mjölkinköpen.

Conseil de concurrence slog fast att eftersom CIF hade befogenhet att bestämma över ursprungsbeteckningen tillhörande Cantalostar, fick CIF inte sätta i verket ett avtal som har konkurrensbegränsande effekter mellan ostproducenterna i Cantal, det inte har undantagits enligt lag

om 75-600. Detta avtal minskade utbudet av Cantalost samtidigt som det hindrade spridningen av produktionen mellan CIF:s medlemmar. Dessutom hindrades jordbrukare att öka sin produktivitet. Avtalet stred därför mot artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. Eftersom CIF inte visat att konkurrensbegränsningarna i fråga var nödvändiga, var artikel 10 inte tillämplig. Genom att CIF straffade sina mest konkurrenskraftiga medlemmar ansåg Conseil de att avtalet inte heller uppfyllde

concurrence målen med EG:s gemensamma jordbrukspolitik.

SOU l 995: l 17 Kapitel 8 165

Beslut avseende olivolja

I beslut 94-D-23 begärde Ministre Chargé de lEconomie att Conseil de

concurrence skulle undersöka rekommenderade priser professio-

av nella organisationer producerade olivolja. Olivolja produceras

som genom att pressa oliver. Denna förädling utförs i olivkvamar. De företag som drev kvarnarna samarbetade främst inom för två

ramen organisationer, SNM och FCC. Den sistnämnda organisationen hade endast olivoljekooperativ som medlemmar. Vidare är olivsektom föremål för EG:s marknadsordning genom förordning EEG 156278, syfte är

vars att upprätthålla en viss produktionsnivå och för att tillförsäkra olivproducentema rättvis andel vinsten. De två organisationerna i fråga

en av antog rekommenderade priser.

I beslutet togs frågan om tillämpligheten av nationell rätt

upp. Conseil de concurrence hänvisade till praxis från EG-domstolen

som slår fast att nationella myndigheter kan tillämpa nationell rätt

om tillämpningen inte är till förfång för den fulla tillämpningen EG-

av rätten. Om åtgärderna varit undantagna enligt förordning EEG 2662 skulle därför nationell rätt inte ha tillämpats. Kommissionen konsulterades i detta mål och konstaterade att undantagen i förordning 2662 inte skulle tillämpas på grund av tre orsaker: l åtgärderna i fråga inte

var del i en nationell marknadsordning eftersom det existerar EG-rättslig

en sådan; 2 åtgärderna i fråga var inte nödvändiga för att uppfylla målen med CAP; 3 artikel 2.1 rådets förordning 2662 exkluderar explicit prissamarbeten från undantagets tillämpning. Conseil de

concurrence fann därför att artikel 7 i Ordonnansen 86-1243 tillämplig och även

var kränkt.

Beslut avseende produktion och marknadsföring kalvkött

av

I beslut 94-D-61 begärde Ministre Chargé de lEconomie att Conseil de

concurrence skulle undersöka marknaderna för produktion och

om marknadsföring av kalvkött var föremål för samordnade förfaranden i strid med artikel 7 i Ordonnansen 86-1243. I detta mål det fråga

var om tre grupper av producenter. Två av sammanslutningama hade, i fråga om uppköp av slaktdjur, uppmuntrat sina medlemmar att minska utbudet av slaktdjur. Trots att effekten priset i praktiken inte större

var av

23Syndicat national des mouliniers och Federation des coopératives oléicoles du midi de France. 24Mål 1468 Walt Wilhelm ECR [1969]

166 Kapitel 8 SOUl995:l 17

vikt, ansåg Conseil de concurrence att detta förfarande stred mot artikel 7 i Ordonnansen 86-1243 eftersom uppmuntran hade ett konkurrensbegränsande syfte. Då förfarandet inte bidrog till ekonomiskt framåtskridande, artikel 10 inte tillämplig.

var

Beslut avseende potatis

I beslut 94-D-54 fann Conseil de concurrence att ett visst agerande

potatisproducenter stod i strid med artikel Frankrike är Europas av tredje största producent potatis. De franska potatisproducentema sam-

av arbetar nationellt i interprofessionell organisation FNSEA, vilken

en har underavdelningar inom de franska departementen FDSEA. Underavdelningarna är sedan i sin tur grupperade i mindre enheter på lokal

nivå professionell potatisproducentorganisation CNIPT. Prissätt-

i en ningen är fri i den bemärkelsen att den skall bestämmas av den fria konkurrensen, det fanns däremot ett system där producentema

men underrättas det genomsnittliga priset. Potatisproducentema ansåg att

om priset för lågt i konsumentledet varför de genom olika former av

var tvång, bojkotter och demonstrationer, fick priset att stiga. Detta

som tvång organiserades av FDSEA och CNIPT ansågs strida mot

som artikel 7 i Ordonnansen 86-1243, eftersom det var en oegentlig pris-

reglering.

Beslut avseende plantskolor och trädgårdsodlare

Beslut 90-D-17 omfattade tre olika former prissamarbeten. Detta fall

av berörde den tidigare konkurrenslagen från år 1945, som år 1986 ersattes

den nuvarande lagen. Conseil de concurrence slog i beslutet fast av att samarbete i form ekonomisk Förening vars medlemmar i och

av en för sig är självständiga och konkurrerande företag, inte är en form av samverkan mellan företag som står i strid med konkurrensrätten. Prissamarbetet mellan de ekonomiska föreningarna däremot föremål

var för förbudet i artikel vilket resulterade i att företagen i fråga bötfälldes grund brott mot konkurrenslagen från år 1945.

av

SOU l 995: l l 7 Kapitel 8 167

Beslut angående handelskooperativ

Cour de Cassation har i ett mål gällande handelskooperativ från den 16 maj 1995 slagit fast, att en exklusiv upphandlingsklausul i ett kooperativt företags stadga stod i strid med konkurrensrätten och därmed var olaglig. Conseil de concurrence hade i ett tidigare skede förbjudit den exklusiva upphandlingsklausulen.

25Cour de Cassation, 1042 pourvoi 93-16.556s, audience

arret no no publique du 16 mai 1995.

SOU1995:1l7 169

9 Branschstruktur och konkurrens-

lagstiftning inom jordbrukssektom i

Nederländerna

9.1¶Allmänt

Den gemensamma marknaden har sedan tillkomsten år 1958 haft

en positiv påverkan den nederländska ekonomin. Detta har i synnerhet gällt jordbruks- och trädgårdssektorema. Den gemensamma marknaden innebar ett återinförande av frihandel mellan EU-ländema, vilket medförde att exporten av jordbruksprodukter ökade. CAP har stimulerat en specialisering av nederländskt jordbruk. Utvecklingen har gynnats

av ändamålsenliga organisationer och den gynnsamma transportsituation som landets geografiska läge ger.

I Nederländerna har jordbruks- och trädgårdskooperativen en stark position. Minst 60 % av lantbrukarnas inkomster erhålls koopera-

genom tiven. Kooperativens andel av marknaden varierar mellan olika sektorer. Under åren 1992-93 var de kooperativa företagens marknadsandelar för insatsmedel foder och gödningsmedel 50 %. Även förädlings-

som ca och marknadsföringskooperativen hade höga marknadsandelar. Ungefär 90 % av bankkreditema erhölls genom bankkooperativen.

170 Kapitel 9 SOU1995:1 17

Nedanstående tabell visar marknadsandelar för kooperativa företag i olika branscher åren 1992—93. Produkt Marknadsandel Förnödenheter

produktion av matpotatis-

Källa: Nationale Coöperatieve Raad voor land- en tuinbouw år 1993

sou1995:1 17 Kapitel 9 171

9.2¶Branschstrukturer

9.2.1¶Mejerisektom

Företag och struktur

På den nederländska marknaden fanns 22 mejeriföretag år 1993. Hälften av dessa vägde 96 % av den nederländska mjölken. Kooperativa företag svarade för 85 % av invägningen. De största investorägda företagen har inte mer än några procent vardera mjölkinvägningen. De tre

av största kooperativa företagen, Campina Melkunie, Coberco och Friesland Dairy Foods FDF, svarade år 1994 tillsammans för 66 %. De flesta företagen köper även mjölkråvara utanför landet, i huvudsak från Tyskland och Belgien även från t.ex. Polen. Campina köper

men ca 10 % och FDF ca 20 % av sin mjölkråvara utanför Nederländerna. Det finns inte någon strikt områdesindelning mejeriema har sina

även om upptagningsområden relativt koncentrerade till olika delar landet.

av

Campina äger mejerier i bl.a. Belgien Comelco och i Tyskland Südmilch. Comelco var innan det köptes ett investorägt familjeföretag. Südmilch har ombildats från kooperativt företag till aktiebolag vari Campina är majoritetsägare 80 % och resterande aktier tyska

ägs av lantbrukare. Båda företagen är aktiva på den nederländska marknaden.

Det sker en fortgående koncentrationsprocess den nederländska mejerimarknaden och antalet företag minskar. Under de senaste två decennierna har antalet mejerier minskat från 84 till 22 företag.

Samverkansformer

Det finns inte några federativa mejerikooperativ på den nederländska mej erimarknaden. Merparten de stora mej eriföretagen har däremot ett

av antal dotterbolag som förädlar mjölk till mejeriprodukter. Konkurrensen mellan de olika företagsgmppema den nederländska mejerimarknaden är betydande. Den samverkan som förekommer i branschorganisationer gäller viss intressebevakning, forskning och utveckling samt kvalitetskontroll.

Import och export

Jämsides med de inhemska mejeriema är mejeriföretag från grannländerna aktiva den nederländska marknaden.

172 Kapitel 9

Export i relation till nederländsk produktion + import samt import i relation till nederländsk produktion i procent. år 1993

Produkt Import Export

mjölk och färskvaror 14,9 5,7 ost 13,1 68,6

Källa: Productschap voor Zuivel år 1994.

Importen kommer nästan uteslutande från EU-länder. Tyskland, Belgien och Frankrike är de största exportörerna till Nederländerna. 80 % av exporten går till länder i EU, varav cirka hälften till Tyskland.

Vid sidan av konsumentvarumarknaden finns även en marknad för kondenserad mjölk. Genom torkning av mjölken minskas transportkostnaden och mjölkråvara kan transporteras långa sträckor för att sedan användas färsk mjölk. I förhållande till nederländsk invägning ut-

som gjorde år 1993 importen och exporten av kondenserad mjölk 2 resp. drygt 7 %.

Kunder och handel

Över 90 % de mejeriprodukter konsumeras köps

av som genom supermarkets. Den nederländska handeln är relativt koncentrerad med ett antal starka kedjor. Albert Heijn är, med en marknadsandel närmare 30 %, den mest betydelsefulla. Det finns därutöver bl.a. fyra andra kedjor med marknadsandelar 7-10 o samt ett antal mindre kedjor. Dessa är riksomfattande och det finns en väl fungerande konkurrens den nederländska detaljhandelsmarknaden. Det finns tyska intressen i den nederländska handeln i form av både ägande och samarbete.

Kedjorna har i regel private labels, dvs. egna varumärken som legotillverkas av mejeriföretag, för konsumtionsmjölk och desserter. De har i allmänhet flera mejerier som leverantörer och de kan därför ändra resp. leverantörs leveransvolym och även byta leverantörer.

Kooperativen kan göra sig attraktiva för handeln genom effektiva direktleveranssystem och daglig tillförsel färskvaror. Direktdistribu-

av tionen är en viktig konkurrensfaktor och de flesta kedjorna saknar egen distribution av mejerivaror. Albert Heijn distribuerar ca 30 % av mejeri-

i egen regi medan resterande volym levereras genom direktvarorna distribution från mejerierna. Mindre mejerier försöker öka sin konkur-

SOU1995:1 17 Kapitel 9 173

renskraft genom att skräddarsy produkter efter kedjomas önskemål key account marketing.

Inträdesbarriärer

Mjölkkvoteringen som sådan utgör en begränsning. Detta gäller i

synnerhet då kvotema sänks. Kvoteringen ger incitament att utanför resp. land för att fylla upp ledig kapacitet. Kvoteringen kan därför öka konkurrensen om mejeriråvara och gränsöverskridande handel i producentledet. Samtidigt ger kontroll över utbudet minskad överskottsproduktion och därmed minskar utbudet av förädlade mejeriprodukter, vilket i sin tur minskar priskonkurrensen i konsumentledet.

Även mejeriemas direktdistribution kan ses som ett etableringshinder i den mån den försvårar nyetablering och importörers möjligheter att ta sig in på marknaden. Den största kedjan, Albert Heijn, distribuerar inte mer än 30 % av sina färska mejerivaror i egen regi. Utländska företag är i allmänhet hänvisade till att organisera egen distribution för att nå ut till butik. Det krävs en relativt hög marknadsandel för att nå lönsamhet i direktdistribution.

Mjdlkproducenten

Det finns inte någon områdesindelning i Nederländerna även de tre

om största kooperativen har sin uppsamlande verksamhet i varsin del av landet. De tre största kooperativen svarar tillsammans för närmare 70 % av mjölkinsamlingen. De konkurrerar med små kooperativa och investorägda mejeriföretag i resp. region och viss konkurrens finns från utländska uppsamlande företag den nederländska marknaden.

Samtliga mejerikooperativa företag har leveransplikt resp. mottagningsplikt. Medlemmarna kan lämna företaget efter en kortare uppsägningstid men i allmänhet får de tillbaka sitt insatskapital först efter fem till sju år. De investorägda företagen arbetar med korta leveranskontrakt.

174 Kapitel 9 SOU l 995:1 17

9.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

Nötslakten och svinslakten uppgår till 1,3 resp. 20 miljoner slaktade djur per år.

De två största svinslakteriema i Nederländerna är kooperativa, CEHAVE-ENCEBE och COVECO. De är jämnstora och svarade åren 1992-93 tillsammans för ca 31 % av den totala nötslakten och 40 % av den totala svinslakten. Enligt branschföreträdare har de kooperativa företagen stora problem med överkapacitet och bristande effektivitet och deras marknadsandelar har minskat kraftigt de senaste åren för att nu ligga på ca 30 % av svinslakten och endast 13 % av nötslakten. Det finns även fyra investorägda företagsgrupper på marknaden med marknadsandelar i storleksordningen 5~8 % och ett antal mindre investorägda företag.

CEHAVE-ENCEBE är resultatet av en fusion mellan ett slakterikooperativt företag och ett spannmålskooperativt företag. Företaget är verksamt både på köttmarknaden och på spannmålsmarknaden. Företaget har även viss verksamhet avseende förnödenheter och spannmålsbaserade konsumentprodukter.

De två kooperativa företagen har inte tidigare samverkat men håller för närvarande på att fusionera med ett av de större investorägda företagen. Det nya kooperativa företaget, DUMECO, kommer att uppnå en marknadsandel på ca 35 % av uppsamlingen av slaktsvin på den nederländska marknaden och blir därigenom störst på marknaden.

Samverkansformer

Det finns inte några federativa kooperativ men alla de större företagen har dotterbolag aktiva inom slakt och förädling. Antalet slakterier har minskat. Det finns betydande överkapacitet i de två kooperativa företagen förorsakad av mottagningsplikt i förening med produktionscykler.

Problemen med överkapacitet har medfört att de nederländska företagen samarbetar om att lägga ner slakterier för att därigenom minska överkapaciteten. Omstruktureringen finansieras kollektivt av näringen genom en strukturfond. Frågan ligger för närvarande hos kommissionen för prövning.

De investorägda företagen samarbetar i varierande utsträckning, i gemensamma bolag, om produktion, marknadsföring, distribution och handel.

SOU1995:1 17 Kapitel 9 175

Import och export

Importen av färskt kött är marginell medan det finns en betydande import av utländska specialiteter vad gäller förädlat kött. Det är dock i huvudsak fråga om nischprodukter varför volymema är små. Det finns även en ganska omfattande import av levande nötkreatur medan importen levande grisar är liten.

av

Export i relation till nedorlgândsk produktion + impog samt impon i relation till nederländsk produktion i procent, 1223

Källa: Productschap Vee en Vlees, år 1994.

Importen av griskött kommer i huvudsak från Belgien, Danmark och Tyskland. Importen av nötkött kommer i huvudsak från Belgien, Frankrike, Irland, Storbritannien och Tyskland. Även exporten, är

som betydande både avseende nöt- och griskött, sker i huvudsak till andra EU-länder.

Kunder och handel

Av det totala utbudet av kött säljs, enligt uppskattningar av branschföreträdare, ca 35 % på den nederländska marknaden medan resterande volym exporteras. De största köparna är supermarkets, specialiserade kötthandlare och grossister. Enligt en undersökning av Landbouw Economisch Instituut LEI år 1986 säljs drygt 30 % av allt producerat nötkött och drygt 20 % av allt svinkött genom dagligvaruhandeln. Av

denna försäljning svarar supermarkets for ca 75 % medan special-

butikerna svarar för ca 25 %. Specialbutikemas andel har minskat sedan dess.

Nederländska konsumenter är inte speciellt bundna vid särskilda varumärken på färskt kött varför konkurrensen i hög grad utgörs av priskonkurrens. Företagen i handelsledet har en betydande köparmakt vilken förstärks av överkapacitet i slaktledet. Överkapaciteten kommer sannolikt att finnas kvar en tid eftersom nedläggningen av ineffektiva

176 Kapitel 9 sou1995:117

företag bromsas att den kooperativa nederländska banken har ekono-

av miska intressen i de kooperativa företagen.

inträdesbarriärer

Enligt uppgift saknas inträdesbarriärer på den nederländska köttmarknaden.

Köttproducenter

Det föreligger inte någon leveransplikt men däremot måste kooperativa företag ta emot de djur deras medlemmar levererar. För svin finns uppsamlingsplatser kontrolleras handlare utanför den kooperativa

som av sfaren. Som nämnts tidigare finns en stor överkapacitet i slaktledet.

9.2.3¶Spannmålssektom

Företag och struktur

Det finns endast en stor spannmålsuppsamlare i Nederländerna, Cebeco Handelsraad, ett federativt kooperativ bestående av 35 primärföreningar. Primärföreningarna som även säljer förnödenheter samlar sina medlemmars spannmål och förädlar en del till foder medan resterande säljs till Cebeco. Cebeco handhar inköp förnödenheter

även gemensamma av på världsmarknaden. Handeln med medlemmarnas spannmål utgör ungefär en tredjedel av Cebecos totala verksamhet. Cebecos verksamhet

omfattar i övrigt förädling och utveckling av nya produkter, vilket sker i 97 dotterbolag. Cebeco innehar majoritet i 77 av dessa.

Cebeco hade år 1994 en marknadsandel av spannmålsinsamlingen på ca 50 %. Det finns två fristående primärkooperativa företag CEHAVE- ENCEBE med ca 7 % och Landbouwbelang med ca 3 % spannmåls-

av insamlingen. Det finns även 40-50 små familjeföretag tillsammans

som har 40 % av insamlingen spannmål. CEHAVE-ENCEBE är ett

av branschblandat kooperativt företag som även är aktivt köttmarknaden.

SOU1995: l 17 Kapitel 9 177

9.2.4¶Import och

export

Importen av spannmål är cirka fyra gånger större än den nederländska produktionen. Av det totala utbudet på den nederländska marknaden år 1994 exporterades 38 %. Det är i huvudsak fråga om reexport.

9.2.5¶Spannmålsodlare

Spannmål är inte någon huvudgröda i Nederländerna. Flertalet jordbrukare odlar spannmål i huvudsak växtföljdsskäl. Den stora import-

av andelen gör att efterfrågan den inhemska spannmålen blir relativt måttlig. De nederländska spannmålsodlama blir därmed beroende

av gemensamma EU-priser och de säljer i regel till samma köpare under lång tid. De mindre spannmålsinsamlama utanför den kooperativa sfären saknar resurser att anpassa sig till skärpta miljökrav och de är

geografiskt mindre gynnsamt belägna, vilket leder till att kooperationens marknadsandelar ökar. Det finns inte någon leveransplikt när det gäller spannmål.

9.3 i Nederländerna

Konkurrenslagstiftningen

9.3.1 i den nederländska konkurrensrätten

Grundlinjer

Den nederländska konkurrenslagen Wet Ekonomische Mededinging WEM är från år 1958 och bygger på missbruksprincipen. Lagen innehåller inga särbestämmelser för jordbrukssektom. Med stöd lagen har

av den nederländska regeringen emellertid under åren 1993 och 1994 utfärdat tre dekret med förbud mot vissa konkurrenshindrande företeelser, bl.a. horisontella priskarteller och karteller om marknadsuppdelning. Sistnämnda dekret knyter an till EG-rätten, bl.a. till förordning 2662. En närmare beskrivning följer längre fram i texten.

9.3.2 Materiella bestämmelser

Inledande bestämmelser

Artikel 1 i WEM definierar en företagare varje fysisk dock inte

som löntagare eller juridisk ägnar sig ekonomisk eller kom-

person, som mersiell verksamhet. Lagen omfattar överenskommelser

och beslut som

178 Kapitel 9 SOUl995:1 17

reglerar konkurrens mellan företagare, oavsett om dessa förfaranden är juridiskt bindande eller Artikel 2 innehåller bestämmelser om skyldighet att till ekonomiministeriet Ministerie van Ekonomische Zaken anmäla bl.a. avtal som gäller konkurrens mellan näringsidkare. Anmälningsskyldigheten omfattar inte bara deltagande företagare utan även andra som deltagit i avtalet eller beslutet som parter eller ombud. Enligt uppgift från ekonomiministeriet har under de senaste åren några beslut eller överenskommelser på jordbruksområdet inte anmälts enligt artikel 2.

Regeringen har enligt artikel 4 möjlighet att ge generella undantag eller individuella dispenser från anmälningsskyldigheten i artikel Enligt artikel 4 är regeringen skyldig att ge dispens från denna anmälningsskyldighet för överenskommelser och beslut som inte påverkar konkur-

i Nederländerna. rensen

Enligt bestämmelserna i artikel 6 ff har regeringen möjlighet att, om det är i enlighet med allmänintresset, förklara vissa överenskommelser

konkurrens mellan näringsidkare bindande för samtliga näringsidkare om inom bransch. Artiklarna 9b-d innehåller bestämmelser om giltig-

en heten intern rättskipning inom en kartell.

av

Förbud mot vertikala priskarteller

Artiklarna 9e-g innehåller bestämmelser förbud mot vertikala pris-

om karteller. Regeringen har möjlighet att, förutom att förbjuda, även ge generella eller individuella undantag. Tidigare har funnits undantag för vissa elektriska produkter, t.ex. kylskåp och köksmaskiner. Dessa undantag upphörde emellertid att gälla den 1 januari 1992. Några godkända vertikala priskarteller inom jordbrukssektorn är inte aktuella.

Generellt förbud mot vissa typer överenskommelser

av Artikel 10 ett bemyndigande för regeringen att meddela generellt

ger förbud mot särskilda typer av överenskommelser konkurrensområdet. Förutom nämnda förbud mot horisontella prisöverenskommelser

ovan och överenskommelser marknadsuppdelning finns sedan år 1994 ett

om förbud mot anbudskarteller. Bestämmelser dispens från förbud enligt

om artikel 10 ges i artikel 12

SOUl995:l 17 Kapitel 9 179

Samordnat förfarande m.m.

Artikel 15 innehåller bestämmelser om förbud mot vissa typer av samordnat förfarande.

Möjligheter att ingripa mot enskilda avtal

m.m. Enligt bestämmelserna i artikel 19 kan regeringen publicera uppgifter om individuella avtal om konkurrensförhållanden strider mot all-

som mänintresset eller deklarera att avtalen strider mot allmänintresset. Det senare medför att avtalen blir ogiltiga. Regeringen kan också, enligt bestämmelserna i artikel 23, suspendera sådana avtal eller delar dem

av under maximalt tre månader. Regeringen har hittills inte vidtagit några åtgärder enligt artikel 19-23 mot avtal inom jordbrukssektom.

m.m.

Missbruk av marknadsmakt

Artikel 24 ger regeringen möjlighet att, om den finner att ett företags marknadsmakt står i strid med allmänintresset, bl.a. publicera information om förhållandena, beordra företagen att leverera till anvisade företag eller personer och ge instruktioner om priser och villkor för leverans av varor eller tjänster.

9.3.3 Formella bestämmelser

l artikel 28 ff finns bestämmelser ett rådgivande De

om organ Commissie ekonomische mededinging. Regeringen är skyldig att, innan den vidtar flertalet av de åtgärder som redovisats ovan, konsultera detta organ.

Enligt bestämmelserna i artikel 33 ff kan beslut tagna med stöd

av WEM överklagas till en appellationsdomstol, där de handläggs vid

en särskild avdelning.

9.3.4 Förbudet mot horisontella

priskarteller

Dekretet trädde i kraft den 1juli 1993‘ och innehåller ett principellt förbud mot horisontella priskarteller.

Staatsblad stb 80.

180 Kapitel 9 SOU 995:l l 17

Karteller i försäljningsledet

Artikel l innehåller en generell bestämmelse om ogiltighet för horisontella priskarteller vid utbjudande försäljning eller leverans av

av varor, varor samt då tjänster utbj uds eller utförs. Undantagsbestämmelser finns i artiklarna 3 och

Inköpskarteller

Artikel 2 innehåller ett motsvarande förbud som finns i artikel men i inköpsledet. Bestämmelsen innebär ett generellt förbud mot inköpskarteller. Undantagna från bestämmelsen är karteller där inte någon av deltagarna normalt har fler än 100 anställda.

Undantag

Artikel 3 innehåller undantag från bestämmelserna i artikel Artikel l gäller inte prisöverenskommelser om gemensam annonsering om varor till gemensamma priser under förutsättning att annonserna riktar sig till den slutlige användaren. Överenskommelsen får inte gälla under än

mer

månad. Artikel 1 tillämpas inte heller prisöverenskommelser melen lan högst åtta företag med en gemensam omsättning på maximalt fem miljoner gulden, när företagen tillhandahåller varor, och en miljon gulden i övriga fall.

Ett undantag som är av intresse för utredningen finns i artikel 41 .d. där man bl.a. gör undantag för överenskommelser m.m. som faller under artikel 2.1 andra meningen i förordning 2662. Undantaget som inte gäller överenskommelser om att tillämpa ett fast pris, avser främst överenskommelser, innebär att medlemmar i ett kooperativt företag

som är förpliktade att sälja till eller köpa från företaget till priser som fastställts av företaget Ett annat exempel överenskommelser som inte omfattas av förbudet är bestämmelser om lägstapriser, som medlemmar i auktionskooperativ är bundna av. Dessa bestämmelser anses inte vara ett åtagande att tillämpa ett visst pris utan anger endast det lägsta pris, till vilket varorna bjuds ut på auktionen. Det medför att den typen av bestämmelser inte faller under förbudet.

I artikel 4 l.e undantas förfaranden som inte har negativ påverkan handeln mellan medlemsstaterna eller inte har märkbar effekt konkur-

Z Se ansvarige ministerns Notes till dekretet, 18.

s.

Kapitel 9 181

rensen och därmed inte faller under förbudet i artikel 85.1 i Romfördraget men som, om det varit fallet, skulle ha undantagits enligt t.ex. förordning 2662. Man undantar också, i artikel 4 1.f, avtal för

m.m. vilka givits dispens enligt bl.a. artikel 85.3 i Romfördraget eller artikel 2.2 i förordning 2662. Dekretet gäller heller inte överenskommelser som uteslutande berör marknader utanför Nederländerna.

Dispenser

Artikel 6 ger möjligheter att få dispens, under förutsättning att sådan

en dispens är i enlighet med allmänintresset. Lagstiftaren har avsett att tillämpningen av bestämmelsen skall vara restriktiv och räknar därför med att flertalet av de mer än 140 horisontella priskarteller som var anmälda vid dekretets tillkomst skulle bli ogiltiga Det har medgivits endast en dispens inom jordbrukssektom. Den till FleuropInter-

gavs flora och gällde distribution av blommor. Av regeringens rapport för

åren 1993-1994 om tillämpningen av konkurrenslagstiftningen framgår

även att man avslagit sex dispensansökningar gällde priser

som mjölkprodukter och buteljerad mjölk.

Möjligheter till prissamarbete

Som framgått ovan är undantaget från förbudet mot horisontella priskarteller, såvitt avser främst avsett för den situationen att medlemmarna i ett kooperativt företag är förpliktade att sälja till eller köpa från företaget till priser som bestäms företaget. Det är

av svårt att säga ett samarbete innebär att medlemmarna säljer

om som obearbetade produkter genom ett kooperativt företag skulle falla under förbudet. I Nederländerna förekommer i praktiken försäljning obear-

av betade produkter endast inom de branscher där man använder sig av auktioner. Som framgått ovan är emellertid en överenskommelse mellan medlemmarna om att inte sälja under ett visst pris inte förbjuden. Det är tillåtet för medlemmar att sälja obearbetade produkter ett

genom kooperativ på annat sätt än genom auktioner så länge vidareförsäljningen ger utrymme för förhandlingar. En vidareförsäljning där priset i nästa led bestämts i förväg skulle däremot kunna falla under förbudet.

3 S 22 i notes, nämnda i not 34.

182 Kapitel 9 SOUl995:117

9.3.5 Förbudet mot

marknadsuppdelning

Dekretet trädde i kraft den l juni 1994‘ och innehåller förbud mot avtal mellan näringsidkare om volymen på det gods eller de tjänster de producerar, säljer eller köper. Vidare finns förbud mot överenskommelser om produktionskapacitet, geografisk uppdelning marknaden och

av fördelning av kunder, leverantörer eller order. Förbuden gäller också gentlemens agreements.

En förutsättning för tillämpning bestämmelserna är att parterna

av fortsätter att bedriva den verksamhet avtalet gäller. Överens-

typ av som kommelser om att helt upphöra med en viss verksamhet omfattas inte

bestämmelsema av

Undantag

Dekretet innehåller undantag för bl.a. förfaranden som faller under artikel 2.1 andra meningen i förordning 2662. I artikel 3.1 avsnitt b undantas, i likhet med bestämmelserna om förbud mot horisontella priskarteller, förfaranden som inte har negativ påverkan på handeln mellan medlemsstaterna eller inte har märkbar effekt konkurrensen och därmed inte faller under förbudet i artikel 85.1 i Romfördraget men som, om så varit fallet, skulle ha undantagits enligt t.ex. förordning 2662. I artikel 3.1 avsnitt f undantas avtal m.m., för vilka givits dispens enligt bl.a. artikel 85.3 i Romfördraget eller artikel 2.2 i förordning 2662. Dekretet gäller heller inte överenskommelser som uteslutande berör marknader utanför Nederländerna.

Artikel 4 innehåller ett undantag för bagatellkarteller. Förbudet mot marknadsuppdelning gäller inte om överenskommelsen ingåtts mellan högst åtta företag. Deras gemensamma omsättning får heller inte överstiga fem miljoner gulden, när de tillhandahåller och miljon

varor, en gulden i övriga fall.

Dispens

Det finns möjligheter enligt bestämmelserna i artikel 6 att få dispens, under förutsättning att en dispens är i enlighet med allmänintresset. Det

Staatsblad Stb 56. 5 Se Notes avsnitt 5.2.

SOU1995:1l7 Kapitel 9 183

finns för närvarande en ansökan som gäller omstrukturering svin-

en av slakterier. Något beslut har ännu inte fattats.

9.3.6¶Ny konkurrenslag

De dekret med förbud mot bl.a. horisontella priskarteller och marknadsuppdelning som tidigare beskrivits har antagits som ett led i

en anpassning till EG:s konkurrensregler. De får betraktas provisorier i

som avvaktan en ny konkurrenslag. En sådan lag är också under utarbetande men kommer inte att träda i kraft förrän om tre till fyra år. Det finns ännu inte något officiellt tillgängligt Förslag. Enligt den information som utredningen har fått från ekonomiministeriet, angående det utkast som finns framtaget, är avsikten att lagen skall medföra bl.a.

a en anpassning till bestämmelserna i artikel 85 i Romfördraget, dvs.

en forbudsprincip med möjlighet till undantag,

b bestämmelser om förbud mot missbruk av dominerande ställning, jfr

artikel 86 i Romfordraget,

c att koncentration över en viss nivå måste godkännas, varvid

bestämmelsen även kommer att gälla jordbruket,

d att reglerna för koncentration också kommer att gälla vid fusioner

och liknande avtal, samt

e att allmänna undantag och förbud konkurrensområdet inom EG-

rätten blir en del av nederländsk rätt.

9.3.7 bestämmelser

Associationsrättsliga om kooperativa företag

Bok två i den nederländska civillagen Burgerlijk Wetboek innehåller associationsrättsliga bestämmelser

6 Redogörelsen bygger på den version som finns publicerad i Companies and other legal person under Netherlands Law and Netherlands Antilles Law, Warendorf and Thomas, Kluger, 1988, med Supplement 1989.

184 Kapitel 9 SOU1995:l17

Artikel 53.1 innehåller en definition av kooperativa företag som är en associationsfonn med särskilda regler. Bestämmelserna i artikel 60 ger en möjlighet att i en tvist mellan medlemmar och kooperativa företag få en civilrättslig domstolsprövning av villkoren. Dessa bestämmelser intresse eftersom de ger en möjlighet för enskilda med-

är av lemmar i kooperativa företag att få en domstolsprövning av medlemsvillkoren. Bestämmelserna har också åberopats i de mål, där nederländska domstolar framställt frågor om tolkningen av artikel 2.1 andra meningen i förordning 2662, som för närvarande ligger för prövning i EG-domstolen. Vid en prövning enligt både konkurrens- och associationsrättsliga regler skulle det mycket väl kunna bli så viss

att en bestämmelse anses tillåten enligt det ena regelverket men vara förbjuden enligt det andra. Man skall dock komma ihåg att en prövning enligt Burgerlijk Wetboek endast kan medföra att en viss bestämmelse eller ett visst villkor jämkas eller möjligen förklaras inte vara tillämplig mot en part. En prövning enligt konkurrenslagstiftningen kan däremot leda till ett förbud mot att över huvud taget tillämpa vissa bestämmelser eller villkor.

9.3.8¶Samarbete inom

jordbrukssektorn

Allmänt

De nederländska kooperativa företagen arbetar inom särskilda geografiska områden, där producentema finns. Någon marknadsuppdelning finns inte enligt uppgift från landets jordbruksministerium och från Nationale Coöperatieve Raad voor land- en tuinbouw N CR. Jordbruksministeriet utesluter emellertid inte att det tidigare förekommit en marknadsuppdelning inom mejerisektom.

De kooperativa företagen anses inom konkurrensrätten inte vara en otillåten samarbetsform. De lantbrukskooperativa företagen har, enligt uppgift från jordbruksministeriet, ändrat karaktär och utvecklats från att utgöra en utvidgning av lantbrukarnas verksamhet till att ha ett mer kommersiellt förhållande till sina medlemmar. Det pågår också, enligt uppgift från Jordbruksministeriet, ett ständigt, än litet, flöde med-

om av lemmar från kooperativa företag till den icke kooperativa sektorn. Det förekommer också i viss utsträckning att medlemmar flyttar från ett kooperativt företag till ett annat. Bindningstiden för medlemmar i kooperativa företag varierar. Vid utträde ur ett kooperativt företag återfår medlemmen sin insats. Återbetalningen sker efter en tidsperiod som kan

SOUl995:1l7 Kapitel 9 185

variera. Inom mejeribranschen är den normalt fem till år. Utträdes-

sex avgifter förekommer.

Produktschappen

Produktschappen, fritt översatt till produktråd, är organisationer

som består av representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Vilka organisationer som skall ingå i de olika produktschappen bestäms av nederländska staten. Deras historia går tillbaka till 1920-talet de

men kom att spela en större roll åren efter andra världskriget. Det finns för närvarande fjorton sådana organisationer, tolv inom den egentliga

varav jordbrukssektom. Det finns produktschappen för bl.a mjölk, nötkreatur och nötkött, potatis, frukt och grönt, fjäderfä och ägg, fisk och fiskprodukter samt för diverse sädesslag.

Produktschappen är vertikala organisationer och omfattar hela kedjan från producenten till konsumenten. De främsta uppgifterna är dels att säkerställa att den aktuella sektorn fungerar på ett sätt är i hela

som nationens intresse, dels att representera arbetsgivamas och arbetstagarnas intressen i den sektor de verkar. Dessa organisationer har självständig

en roll och ägnar sig bl.a. åt frågor strukturen inom den aktuella

om sektorn, kvalitet på produkterna, marknadsföring, marknadsundersökningar, utbildning och arbetsmiljö. Organisationerna har också administrativa uppgifter. Ett exempel på sådana uppgifter är att regeringen har delegerat administration av CAP till produktschappen. Andra

uppgifter som delegerats till dem är utfárdande importcertifikat och in-

av samlande av uppgifter för statistikändamål.

Produktschappen har också vissa möjligheter att fatta beslut som blir bindande för samtliga inblandade inom den aktuella sektorn. Den typen av beslut kräver i allmänhet kvalificerad majoritet och måste godkännas av den ansvarige ministern eller landets Sociala och Ekonomiska Råd SER. Beslut om minimipriser som detaljhandeln skall betala för vissa varor har exempelvis fattats på detta sätt. Tidigare har sådana beslut varit i kraft i fråga om minimipriser mjölk bröd. Dessa överens-

resp. kommelser är numera inte tillåtna, enligt regeringsbeslut den 21 september 1990 resp. den 13 juli 1992.

Auktionssystemet för frukt och grönt

Systemet med auktioner för frukt och grönt har funnits i 100 år. För

ca närvarande pågår emellertid diskussioner om förändringar auktions-

av

186 Kapitel 9 SOU1995:l17

systemet eftersom detaljhandeln vill ha mindre fluktuerande priser. Man diskuterar därför att införa ett system med möjlighet att sälja större partier för leverans under en längre tid.

9.3.9¶Praxis

Nationell praxis

Huruvida det finns någon nederländsk domstolspraxis med relevans för utredningen är oklart. Emellertid har nederländska domstolar begärt förhandsbesked om bl.a. tolkningen av förordning 2662. De enda, för utredningen kända, beslut tagna med stöd av landets konkurrenslag och tidigare nämnda dekret är besluten om upphävande av minimipriser på bröd mjölk samt de avslagna ansökningarna resp. den medgivna

resp. ansökan om dispens från förbudet mot horisontella priskarteller som tidigare nämnts.

Frågan utträdesavgifter för medlemmar i kooperativa företag är,

om som tidigare nämnts, främst associationsrättslig. Sådana avgifter accepteras inom konkurrensrätten. Om de däremot kombineras med andra typer av bindningar, t.ex. leveransförpliktelser, kan de komma i konflikt med konkurrensbestämmelserna. Exklusivitetsklausuler är accepterade i nederländsk konkurrensrätt. Frågan har emellertid inte prövats enligt den nederländska konkurrenslagen under de år den varit i kraft sedan år 1958. Enligt uppgift från jordbruksministeriet har systemet med den typen klausuler dock förändrats och har inte längre lika stor

av betydelse.

Artiklarna 85 och 86 i Romfördraget är inte direkt tillämpliga i nationell nederländsk konkurrensrätt. Av tidigare nämnda dekret om förbud mot horisontella priskarteller och marknadsuppdelning framgår emellertid att förfaranden som faller utanför tillämpningen av artikel 85.1 i Romfördraget eller har medgetts undantag enligt artikel 85.3 faller

som utanför tillämpningen av dekreten. Artikel 85 kan därför sägas vara indirekt tillämplig. Enligt uppgift från ekonomiministeriet anser man generellt att nationell rätt kan tillämpas på förfaranden som inte strider mot artiklel 85 eller 86. Det är dock tveksamt hur stort utrymmet för att tillämpa nationell rätt är eftersom samhandelskriteriet ofta är uppfyllt.

SOU1995:l 17 Kapitel 9 l87

Beslut och domar från kommissionen respektive EG-domstolen med nederländsk anknytning

Det har under årens lopp kommit ett antal beslut och domar med nederländsk anknytning från kommissionen EG-domstolen. Exempel på

resp. sådana domar är domarna i mål 4073 Suiker Unie och 7174 Frubo samt beslut 80234 Rennet och 88491 Aalsmeer, kap. Samtliga

se dessa mål hade föregåtts beslut fattade kommissionen. Som

av av framgår nedan har nederländska domstolar begärt förhandsbesked

om bl.a. tolkningen av förordning 2662.

Förordning 2662

Det är svårt att säga vilken betydelse förordningen har och har haft i Nederländerna.

När det gäller frågan om tolkningen artikel 2.1 andra meningen

av framgår av undantagsbestämmelserna i tidigare nämnda dekret och bifogade Notes att meningen ha självständig betydelse. Den

anses en synpunkten har också framförts i inlagan till EG-domstolen från den nederländska regeringen, som intervenerat i några aktuella mål i EG-domstolen.7

Det ligger för närvarande fyra mål i EG-domstolen

med begäran om förhandsbesked om bl.a. tolkningen av artikel 2.1 andra meningen i förordning 2662. Samtliga mål gäller frågan villkor för utträde

om ur kooperativa företag inom mjölkbranschen.

7 C-3l993 Diijkstra v Frico Domo, C-39993 Oude Luttikuis Coberco,

v C 4094 van Roessel v Campina och C-224 de Bie Campina

v

10 Branschstruktur och konkurrens-

lagstiftning inom jordbrukssektorn i Tyskland

10.1¶Allmänt

Jordbruket bidrar endast marginellt till den tyska ekonomin i

som huvudsak är baserad på industriell produktion. Mer än hälften de

av tyska jordbrukamas inköp och försäljning sker Raiffeisen-

genom

kooperativ.

De 4 536 Raiffeisenkooperativen är medlemmar i 11 regionala föreningar och Deutscher Raiffeisenverband e.V. DRV i Bonn är centralförening. Kooperativen är föremål för lagstadgad revision de regio-

av nala föreningarna. Centralföreningen och de regionala föreningarna

representerar sina medlemmars intressen och råd till kooperativen

ger ifrågor som rör juridik, ekonomi, företagande och utbildning. De koordinerar även public relations. DRV representerar kooperativen gentemot regeringar, parlament, administratörer, andra intressegrupper samt allmänheten.

Deutscher Genossenschafts und Raiffeisenverband e.V. DGRV är en överordnad organisation, som förutom DRV organiserar de tyska

kreditkooperativen och småföretagarkooperativen.

Ökad konkurrens marknaderna för

jordbruksprodukter inom EU,

strukturella förändringar i tyskt jordbruk och konsolidering i tidigare och senare led tvingar de kooperativa företagen att konsolidera sig.

Antalet kooperativ har minskat från ca 24 000 till 4 000 från år 1950 samtidigt som omsättning och antalet medlemmar har ökat.

Utvecklingen går mot ökad effektivitet strukturell koncentra-

genom tion, ökad marknadsorientering, utveckling kommersiella områ-

av nya den på landsbygden och ett ökat internationellt samarbete.

190 Kapitel 10 SOU1995:l17

10.2¶Branschstrukturer

10.2.1¶Mej erisektom

Företag och struktur

Åren 1991-1992 fanns det totalt 680 kooperativa primärforeningar på den tyska marknaden. Dessa svarade för 80 % mjölkinsamlingen i

av Tyskland. Av primärföreningama 169 även verksamma med föräd-

var

mjölk till mejeriprodukter åren 1991-1992. Primärföreningama ling av är regionvis organiserade i nio centralmejerier, vilka förädlar medlemmarnas mjölk till mejerivaror.

Det fanns åren 1991-1992 totalt 315 förädlande mejeriföretag, varav 146 investorägda. Av de tio största förädlande mejeriföretagen åren

var

1991-1992 nio kooperativa. Uppskattningsvis 10 % av före-

var svarar

tagen för 60 % av mjölkinvägningen.

Enligt uppskattningar från Bundeskartellamt är kooperationens marknadsandelar i dag något lägre.

Kooperativ andel 1995 i procent

Samverkans ormer

primär- och centralföreningama ägda förädlande mejerierna köper De av

mjölk uppsamlande mejerier men de har även egen uppsamling.

av Primärföreningama säljer också mjölk till investorägda mejerier. Samarbetet mellan primärforeningama och deras regionala förening är intensivt medan de regionala föreningarna inte samarbetar med varandra.

De investorägda företagen samverkar endast i liten utsträckning med varandra eller med kooperativa företag.

Den tyska mejerimarknaden är föremål för en koncentrationsprocess. Det sker fusioner mellan centralföreningama och mellan primärförening-

samt mellan primär- och centralfdreningama. Detta ger en kompliarna cerad marknadsbild med konkurrens i samtliga led både konsumtionsmarknaden och mjölkrâvarumarknaden. Utvecklingen mot ökad koncentration föranledd ett behov for att motverka den

uppges vara av koncentration finns i handelsledet.

som

SOUl995:ll7 Kapitel 10 191

Import och export

Den tyska mejerimarknaden är mycket differentierad. Stora intemationella aktörer som Campina Melkunie Nederländerna, Danone Frankrike, Parmalat Italien och MD Foods Danmark är aktiva på den tyska marknaden. Dessa företag både köper mjölkråvara och

upp säljer mejeriprodukter på den tyska marknaden.

Den tyska mejerimarknaden har alltid varit importmarknad.

en Tysklands geografiska position omgivet Nederländerna, Danmark,

av Italien, Belgien och Frankrike väl utvecklad importkonkurrens.

ger en I dag är Tyskland även ett exportland.

Andelen import av totalt utbud den tyska marknaden för några mejeriprodukter framgår nedanstående tabell.

av

Import i relation till tysk produktion samt export i relation till tvsk r kion+i ortir tårl 3

Källa: Raiffeisen jahrbuch, år 1993.

År 1993 exporterades drygt 13 % omsättningen

av i den tyska mejerisektorn och det är en expanderande verksamhet. Tyska företag satsar i hög grad på tysktalande köparländer.

Kunder och handel

De största köparna av mejeriprodukter är detaljhandelskedjoma. I

Tyskland hade år 1994 tio kedjor 78 % detaljhandelsmarknaden och

av denna koncentration är fortgående. De största kedjorna är rikstäckande medan de mindre ofta är regionala. De regionala kedjorna ordnar dock ofta sin varuförsörjning kontrakt med de större.

genom

De stora kedjorna har efter hand ökat sin marknadsmakt. Ett exempel på detta är en typ listningssystem är under utveckling. Meje-

av som riema lämnar anbud och betalar avgift för komma på den

en att upp lista varifrån kedjorna välj leverantörer. Kedjorna har centraliserat sina

er

192 Kapitel 10

inköp, vilket gör att de lätt kan byta leverantörer och även köpa av stora internationella företag eller importera i egen regi. Även det ökade bruket

private brands ökar handelns marknadsmakt över producentema. av Private brands är varumärken som ägs av handeln och legotillverkas av industrin.

Inträdesbarriärer

Det finns inte några etableringshinder utöver de gemensamma EUbarriärema. Tillgången till mjölkråvara är inte något problem. Det finns inte någon dominerande aktör och leverantörerna är relativt rörliga. Kontrakten har löptid på till fem år. Det är även möjligt att im-

en upp portera råvara. Färska produkter har i regel en regional eller nationell marknad medan förädlade produkter ost och smör har europeisk

som en marknad. Distributionen sker dels genom de stora mejeriema, dels

grossistdistribution, vilket minskar handelns beroende av mejerigenom

och underlättar nyetablering. ema

Mjölkproducenter

Mejerikooperativen kontrakterar mjölkproducentema på mellan två och

fem år samt i vissa fall ända till tio år. Detta ger en stark kon-

upp kurrens utbudet förstärks att mjölkkvoterna i Tyskland är

om som av regionalt administrerade, vilket gör att det inte går att fritt handla med

dem.

10.2.2 Köttsektom

Företag och struktur

På den tyska köttmarknaden fanns år 1994 totalt 268 EU-registrerade slakterier får exportera över gränserna. Utöver dessa företag fanns

som

270 icke EU-registrerade slakterier och uppskattningsvis 10 000 små

ca

oregistrerade slaktare.

Av slakterierna år 1994 70 % investorägda och 30 % koopera-

var ca tiva. De 177 kooperativa slakterierna säljer hela produktionen till tre federativa företag sköter förädlingen, vilken i huvudsak består av

som styckning. Endast ett fåtal de primära kooperativen förädlar en del av

av köttet själva. Så samtliga stycknings- och förädlingsföretag är

gott som investorägda.

Kapitel 10 193

Den kooperativa andelen av slakten varierar mellan 40 och 60 % i olika regioner. Den kooperativa marknadsandelen styckat kött är

av mellan 40 och 50 %, medan kooperationens andel vidareförädlade

av produkter, enligt den tyska konkurrensmyndigheten Bundeskartellamt, uppgår till ca 10 %.

De investorägda företagen svarar, som en följd av att de har en högre förädlingsgrad, för en betydligt större andel av omsättningen på köttmarknaden än de kooperativa företagen. De investorägda företagens andel av styckning och vidareförädling ökar enligt Bundeskartellamt.

Samverkansformer

De 177 kooperativa köttföretagen är, år 1995, medlemmar i tre federativa föreningar. Primärföreningamas uppgift är i första hand att slakta medlemmarnas djur och sälja dem vidare till det federativa kooperativet som grovstyckar djurkroppama och marknadsför dem. En mindre kvantitet vidareförädlas före försäljning.

Konkurrensen mellan kooperativen och mellan de kooperativa och de investorägda företagen är på slaktdjursmarknaden avsevärd. Det förekommer inte något samarbete mellan de federativa kooperativen. Det förekommer inte heller något samarbete mellan de investorägda företagen och kooperativen eller mellan investorägda företag.

Den hårda konkurrensen beror bl.a. på att det finns en betydande överkapacitet i slaktledet. Överkapaciteten innebär även att producenterna vill vara fria att sälja till den som betalar mest och att de motsätter sig leveransförpliktelser. Överkapaciteten har delvis orsakats att

av nya EU- godkända anläggningar byggts för att medge handel med övriga EUländer. Samtidigt har de gamla anläggningarna fått dispens för fortsatt drift.

Även på säljsidan är konkurrensen betydande, delvis beroende på starka köpare. Strukturen på den tyska köttmarknaden är komplicerad och den uppges av branschföreträdare vara ineffektiv. Den anförda ineffektiviteten konsekvens av den tidigare beskrivna överkapaci-

är en teten och problem med att införliva de tidigare östtyska företagen i den tyska marknadsekonomin. Självförsörjningsgraden är ca 80 %.

Import och export

Den tyska marknaden är i hög grad en internationell marknad med både stor import, i synnerhet av griskött, och export kött, i synnerhet

av

7 l5-l29l

194 Kapitel 10

nötkött. Denna konkurrens medför att de tyska priserna i hög grad blir beroende av priserna i övriga europeiska länder. Särskilt på marknaden för griskött råder en stark priskonkurrens medan differentiering efter kvalitet har större betydelse vad gäller nötkött.

Import i relation till tysk produktion samt export i relation till tysk

Källa: Raiffeisen jahrbuch, år 1993

Östeuropa intressant marknad för de tyska aktörerna eftersom det

är en är stor och näraliggande potentiell marknad. Den politiska osäker-

en heten verkar dock hämmande och handeln är ännu inte fullt utvecklad.

Kunder och handel

Den största inhemska avnämaren för de kooperativa företagen utgörs av de stora förädlingsforetagen och butikskedjorna. De tio största kedjorna

för närmare 80 % detaljhandelsmarknaden. Marknaden karaksvarar av täriseras i hög grad priskonkurrens då de distribuerande detaljhan-

av delskedjoma har en betydande förhandlingsstyrka.

Inträdesbarriärer

Det finns inte några handelshinder, veterinära regler eller transportregler

är restriktiva än de gemensamma EU-reglerna. Inte heller hansom mer delns koncentration har, enligt Bundeskartellamt, utgjort någon inträdesbarriär på marknaden.

SOU1995:l l7 Kapitel 10 195

Köttproducenter

Leveransplikt förekommer inte. Det finns på grund överkapacitet i

av slaktledet en stark efterfrågan djur vilket djurproducentema möj-

ger lighet att välja slakteri.

10.2.3¶Spannmålssektom

Företag och struktur

På den tyska spannmålsmarknaden finns 1 761 kooperativ verksamma med insatsvaror och spannmålshandel. Dessa primärföreningar är organiserade i nio federativa företag.

De kooperativa företagen köpte åren 1994-1995 52 % den

upp av spannmål som odlas i Tyskland. Spannmålsuppsamlare utanför den kooperativa sfáren köpte upp 36 % och resterande 12 % köptes direkt

av kvarnföretagen.

Av vidareförädlingen av spannmål kooperationen för 10 %

svarar ca i huvudsak bestående produktion fodermedel.

av av

Samverkansformer

De regionala federativen är organiserade i ett centralt federativt kooperativ, Deutsche Raiffeisen-Warecentrale GmbH DRWZ.

Det centrala kooperativet koordinerar åtgärder för att skapa balans marknaden och handhar gemensamma inköp och försäljning på nationella och internationella marknader samt export över hela världen.

De regionala federativen köper spannmål sina primärföreningar,

av direkt av lantbrukarna och vid behov spannmålsupphandlare utanför

av kooperativen eller stora internationella företag.

De regionala federativen konkurrerar, enligt branschföreträdare, inte med varandra vad gäller uppsamling av spannmål grund ett

av gentlemens agreement. Stora kvamar och fodermedelsindustrier efterfrågar ett konstant och snabbt utbud spannmål, vilket ställer krav på

av nätverk av lager och annan utrustning i resp. region.

Inom resp. region konkurrerar det regionala federativa kooperativet med investorägda företag, med internationella företag och även i någon mån med sina egna medlemmar om både leverantörer odlare och kunder. Vissa stora och aktiva primärkooperativ kan sig

t.ex. anse vara kapabla att få bättre priser att sköta sin försäljning själva. I regel

genom är inte primärföreningar aktiva i spannmålshandeln de geografiska

196 Kapitel 10 SOUl995:117

marknader där det finns ett federativt kooperativ. På samma sätt har federativen uppsamlande verksamhet endast i de regioner där det saknas lokala uppsamlande kooperativ. Det förekommer inte någon samverkan

inköp förnödenheter mellan de federativa kooperativen. om av

Medlemmarna har inte någon leveransplikt utan kan sälja sin spannmål till vem de vill. Det finns ett stort överskott av lagringskapacitet, vilket ökar konkurrensen om odlamas spannmål. I synnerhet på den östtyska marknaden har konkurrensen drivit upp priserna på spannmål i odlarledet till olönsamma nivåer beroende på överkapacitet i lager i kombination med mycket stora primärproducenter som utgör intressanta handelspartners. Många lantbrukare går även samman för att gemensamt sälja sin spannmål.

Aktörer utanför kooperativen spannmålsmarknaden är uppsamlande företag, förädlande industrier som kvarnar, maltindustrier och foderindustrier, exportföretag och internationella spannmålsföretag.

Import och export

Tyskland är nettoexportör av spannmål. Självförsörjningsgraden är ca

120 %. Exporten är ungefär dubbelt så stor som importen. Drygt en fjärdedel tysk produktion exporteras, tredjedel inom EU och

av varav en två tredjedelar utanför EU. Den inhemska förbrukningen fördelar sig i huvudsak på fodermedel 57 %, humankonsumtion 24 % och industriell användning 13 %. Mindre än en femtedel av den inhemska konsumtionen importeras.

Kunder och handel

Köpama är ofta stora företag som försöker spela ut de federativa kooperativen och primärföreningama mot varandra. De kooperativa företagen säljer även i konkurrens med investorägda tyska och internationella företag. Primärföreningarnas ambition att agera i egen regi på marknaden gör att de federativa kooperativens spannmålsinsamling varierar kraftigt.

Köpama spannmål vänder sig i första hand till säljare i den egna

av regionen eftersom de vill ha jämn försörjning, vilket underlättas av

en att säljaren har lokala lager. De kan köpa spannmål av stora odlare eller odlargrupper, primärkooperativ, federativa kooperativ, investorägda uppsamlande företag, exportföretag eller internationella företag.

Kapitel 10 197

De kooperativa tyska företagens kunder utgörs av kvamar, foderindustrier, stärkelse- och glutenindustrier samt exportföretag.

Den tyska spannmålsmarknaden blir alltmer en frihandelsmarknad på grund av minskande intervention. Det blir allt viktigare att balansera utbud och efterfrågan på marknaden då osäkerheten priset ökar. För

om att minska lantbrukamas prisrisk har en återförsäkringsmarknad skapats i Hannover. Denna fungerar ännu inte optimalt på grund otillräcklig

av anslutning, vilket medfört att stora kvantiteter spannmål säljs vid sidan av återförsäkringsmarknaden.

Spannmâlsodlarna

Vad gäller uppsamling spannmål finns konkurrens både mellan ko-

av operativen och mellan kooperativa och investorägda företag. Det förekommer kontrakt mellan lantbrukare och kooperativa företag lant-

men brukarna respekterar enligt uppgift inte dessa. Lantbrukaren säljer till den som erbjuder det bästa priset.

10.3 i

Konkurrenslagstiftningen Tyskland

10.3.1 i den tyska konkurrensrätten

Grundlinjer

Den tyska konkurrenslagen, Gesetz Wettbewerbsbeschränkungen

gegen GWB, kompletteras av Gesetz gegen unlauteren Wettbewerb

som reglerar olika former av illojal konkurrens. Sistnämnda lag är dock inte av relevans för utredningen. Som konkurrensmyndighet fungerar Bundeskartellamt.

Det generella bakomliggande syftet med GWB är att skydda konkurrensen och låta de fria marknadskrafterna verka, vilket anses vara ett viktigt instrument i den tyska marknadsekonomin. De medel

som används för att uppnå detta mål är förbud mot konkurrensbegränsande avtal, kontroll över marknadsdominanser och fusioner samt förbud mot vissa konkurrensbegränsande och diskriminerande handlingar.

lO.3.2 Materiella bestämmelser

Den tyska konkurrensrätten skiljer sig från EG:s konkurrensrätt och t.ex. amerikansk anti-trusträtt genom den uppdelning görs mellan olika

som

former av konkurrensbegränsande avtal. Som framgår nedan skiljer

man

198 Kapitel 10 SOU1995:1 17

på det aktuella avtalet är horisontellt eller vertikalt. 1 § förbjuder

om horisontella avtal mellan konkurrenter och 15 och 18 förbjuder vertikala sådana. 100 § skapar emellertid möjligheter till undantag för jordbruk från nämnda förbud. Undantagsmöjligheten är föremål för kontroll enligt 104

104 § innebär att Bundeskartellamt i vissa fall där 100 § äger tillämpning kan vidta åtgärder mot företag. Detta gäller i de fall avtal, beslut eller rekommendationer eller de sätt som de genomförs innebär ett missbruk undantag från GWB:s tillämpning. De åtgärder som

av Bundeskartellamt kan vidta är tre slag: 1 de delaktiga företagen kan

av föreläggas att upphöra med den konkurrensbegränsande verksamheten; 2 de delaktiga företagen kan föreläggas att ändra avtalen eller besluten; 3 avtalen eller besluten kan förklaras ogiltiga.

Enligt praxis är det avgörande huruvida det konkurrensbegränsande avtalet bryter mot meningen och målet med undantaget från GWB:s tillämpning. Detta är speciellt fallet när det lilla kvarvarande området av konkurrens inskränks eller elimineras av de jordbrukskooperativ som åtnjuter undantagen i GWB.

Förbud mot horisontella konkurrensbegränsande avtal

1 § GWB stadgar att

1 Avtal mellan företag eller företagssammanslutningar, eller beslut av företagssammanslutningar, vilka har ett gemensamt syfte är ogiltiga i den mån de påverkar, att inskränka konkurrensen, produktionen

genom eller marknadsvillkoren med avseende på handeln med varor eller kommersiella tjänster. Detta tillämpas endast denna lag inte

om

föreskriver annat.

2 Begreppet beslut företagssammanslutningar skall även innefatta

av beslut fattade möten medlemmarna juridisk enhet, om de är

av av av en

företag

Rainer Bechthold, GWB, Kartellgesetz, C.H Beck, München 1993, s. 661ff. 2 Icke officiell översättning.

Kapitel 10 199

l § innebär att karteller vilka faller inom dess räckvidd är ogiltiga och därmed inte kan tillämpas företagen för avtalets verkställighet Det

av finns dock ett antal möjligheter till undantag från l § uttryckta i 2-8 §§. Dessa saknar betydelse för utredningen.

För att 1 § skall tillämpas måste det föreligga ett avtal och avtalet måste ha ingåtts för att uppnå ett gemensamt syfte. Enligt tysk doktrin skall kartellförbudet i l § GWB tillämpas på samtliga avtal är

som avsedda, eller lämpade, att direkt eller indirekt reglera den faktiska eller potentiella konkurrensen mellan de deltagande företagen och

som är av horisontell karaktärf

1 § tillämpas även på s.k. gentlemens agreement5 och avtal

som ingås på grund av ekonomiska påtryckningar. Parallellt agerande före-

av tagen, utan att de är i hemligt samförstånd med varandra, faller utanför 1 § men kan fungera som bevis då Bundeskartellamt bedömer huruvida ett samordnat förfarande enligt 25 § föreligger Horisontella avtal, dvs. avtal mellan företag på ekonomiska nivå, faller inom räckvidden

samma för l Det gör däremot inte vertikala avtal mellan sammanslutningar av företag om inte deras agerande har ett gemensamt syfte.

Traditionella avtal mellan producenter eller leverantörer faller naturligtvis inom räckvidden för 1 vilket också upphand-

gemensamma lingsavtal gör. I HFGE-målet7 slog Bundeskartellamt fast avtal

att ett som reglerar gemensam upphandling är att kartell trots

anse som en frånvaron av en förpliktelse för de avtalsslutande företagen att använda sig av det gemensamma upphandlingssystemet. I ett mål har

senare Bundeskartellamt slagit fast upphandling och revisions-

att gemensam

arbete för företagssammanslutning med nästan 200 livsmedelsgros-

en sister, med varierande storlek på omsättningen, där några Tysklands

av största grossister var medlemmar, stred mot I § GWB.‘

Företagskriteriet i 1 § skall ges en vid tolkning och inkluderar samtliga juridiska och fysiska vilka spelar oberoende roll i det

personer, en ekonomiska systemet. Det är inte nödvändigt att den juridiska eller fysiska personen i vinstgivande syfte. Det innebär att begreppet

agerar

3 Jfr artikel 85.2 i Romfördraget samt 7 § KL. 4 Volker Emmerich, Kartellrecht, Auflage, Verlag C.H Beck, München, 1991, s. 56. 5 Emmerich, Kartellrecht, s. 50 och 52. 6 Emmerch, Kartellrecht, s. 53. 7 WuWE BKartA 1870 och 1963. 8 Selex-Tabnia-met, WuWE BKartA 2119.

200 Kapitel 10 SOU1995:l17

även inkluderar offentliga myndigheter som är engagerade i ekonomiska aktiviteter. En företagssammanslutning inkluderar samtliga former av organiserat samarbete mellan företag.

Det avgörande kriteriet i 1 § är om avtalet genom att inskränka konkurrensen påverkar produktionen eller marknadsvillkoren med avseende handeln med eller kommersiella tjänster. Ett avtal skall,

varor for falla under 1 ha kapaciteten att inskränka konkurrensen Det

att krävs således inte någon påvisbar konkurrensbegränsande effekt utan det är tillräckligt att avtalet har en potential att begränsa eller snedvrida konkurrensen. Avtalet behöver heller inte innehålla någon uttrycklig bestämmelse direkt kränker konkurrensrätten, det räcker med att

som tillämpningen avtalet med nödvändighet innebär en sådan kränk-

av ning.Terminologin används i l § är mycket vid och det är till-

som räckligt avtalet påverkar marknadens konkurrensstruktur negativt,

om

det inskränker produktionen eller om det har en negativ inverkan på om marknaden, antingen horisontellt eller vertikalt. Även påverkan på

en närliggande marknad omfattas bestämmelserna. Ordalydelsen i l §

av inbegriper inte någon kvantitativ begränsning, vilket innebär att t.o.m. avtal med liten verkan faller inom dess räckvidd. Av praxis området framgår de avtalsslutande parterna endast har mindre marknads-

att om andelar eller potentiella kunder enkelt kan erhålla samma produkter

om från företag inte deltar i kartellen, så omfattas inte förfarandet i

som fråga 1 §.’° Bundeskartellamt har i ett tillkännagivande även upplyst

av att den inte skall ingripa mot s.k. bagatellkarteller.

Förbud mot vertikala konkurrensbegränsande avtal

15 § stadgar att

avtal mellan företag avseende eller kommersiella tjänster

varor relaterade till marknader inom denna lags räckvidd, skall ogiltiga

vara

de inskränker avtalsslutande parts frihet att bestämma priser och om en försäljningsvillkor vid ingående kontrakt med tredje part avseende

av de levererade annat gods, eller kommersiella tjänster.

varorna,

9Emmerich, Kartellrecht, s. 59. ° Fertigbeton-målet, WuWE BGH 1458, 1975 och Zementverkaufs-

se stelle-målet WuWE BGH 1367.

Icke officiell översättning.

SOU1995:1 17 Kapitel 10 201

15 § riktar sig, till skillnad mot 1 mot vertikala avtal. Avtal

som faller under 15 § behöver således inte uppfylla kravet på att de avtalsslutande parterna skall ha ett gemensamt syfte. Förbudet i 15 § tillämpas främst på förpliktelsen att efterfölja priser, vilka producenter eller återförsäljare ålägger företag i ett senare led. Bestämmelsen i fråga tillämpas även de situationer då uppköpare tvingar säljarna att inte andra

ge uppköpare bättre priser eller försäljningsvillkor. På sätt 15

samma anses § vara kränkt om en köpare erhåller sämre villkor på grund att denne

av inte följer de prisrekommendationer säljaren bestämt.

som

Det är dock tillåtet för företagen icke-bindande prisrekommen-

att ge dationer för försäljning av märkta varor. Branschförbund får även rekommendera en enhetlig tillämpning generella affärsvillkor, under

av förutsättning att det uttryckligen är angivet att de inte är bindande och att företagen inte blir utsatta för någon form påtryckning för vill-

av korens verkställande.

Förbud mot vissa vertikala exklusiva konkurrensbegränsande distributionsavtal

18 § stadgar att

1 Kartellmyndigheten kan, direkt eller inom viss tid, ogiltigförklara

en avtal mellan företag avseende varor eller kommersiella tjänster och förbjuda införlivningen av nya sådana avtal, i den mån avtalet ifråga ålägger en av parterna

begränsningar att använda de distribuerade andra

varorna, varor eller kommersiella tjänster, eller

begränsningar att förvärva eller sälja andra eller kommersiella

varor tjänster från tredje part, eller

begränsningar avseende försäljning de distribuerade från

av varorna tredje man, eller

en förpliktelse att godta varor eller kommersiella tjänster inte är

som naturligt, eller genom handelsbrulç relaterade till avtalet,

2 38a och 38.2 GWB.

202 Kapitel 10 SOU1995:l17

och under förutsättning att

ett sådant avtal ett väsentligt antal företag är iförhållande till a genom konkurrensen på marknaden på ett liknande sätt bundna av avtalet och orättvist begränsade i deras åtnjutande av den fria konkurrensen, eller

b ett sådant avtal orättvist begränsar möjligheten för andra företag att introduceras på den marknaden, eller

sådana begränsningar innebär att konkurrensen på marknaden för

c

nämnda eller kommersiella tjänster väsentligt försämras.

varor

2 Begreppet orättvist angivet under 1 b skall inte konstrueras på sätt att den inkluderar begränsning vilken inte är väsentlig i

en förhållande till möjligheterna till tillgång och efterfrågan som är

tillgänglig för andra företag.

18 § är liksom 15 § tillämplig på vertikala avtal. Skillnaden mellan 15 och 18 är att den sistnämnda bestämmelsen har ett klart vidare tillämpningsområde avseende begränsningar i vertikala avtal gällande

eller kommersiella tjänster, medan 15 § främst förbjuder begränsvaror ningar i parts fria prissättning eller affärsvillkor. Vidare är begräns-

en ningar enligt 15 § förbjudna från avtalets ingående medan 18 § ger en möjlighet för Bundeskartellamt att förklara avtalet ogiltigt. Avtal som typiskt faller under tillämpligheten för 18 § är exklusiva distributionsavtal, franchiseavtal, selektiva distributionsavtal och avtal med s.k. inlås-

ningsklausuler.

Förbud mot missbruk dominerande ställning och kontrollen av

av en koncentrationer

GWB innehåller ett antal förbud mot missbruk av en dominerande ställning. Den viktigaste bestämmelsen i detta avseende är 22 vilken definierar marknadsdominerande företag och Bundeskartellamt be-

ger fogenhet att förbjuda missbruk samt att förklara avtal, vilka skapar en sådan ställning, ogiltiga. I enlighet med EG-rätten och svensk rätt är det inte förbjudet att inneha en dominerande ställning eller ens en mono-

Icke officiell översättning. 4 Se GWB.

Kapitel 10 203

polistisk ställning. Ett dominerande företag enligt 22 § har inte några konkurrenter eller är inte föremål för någon substantiell konkurrens.

Företag kan anses vara kollektivt dominanta det inte råder någon

om konkurrens dem emellan och kriterierna i 22 § är uppfyllda. I detta

sammanhang kan paralleller dras med de teorier kommissionen och

som Första instansrätten har utvecklat angående principen kollektiv domi-

om nans. Den innebär den minst två tillsammans

att företag kan anses vara dominanta enligt artikel 86 i Romfördraget, varför de inte blir föremål för retroaktivitet och möjligheten till undantag är fallet med

som annars artikel 85-situationer. Oftast är förutsättningen för ett sådant beslut att den relevanta marknaden är oligopolistisk, eftersom sådan marknads

en ekonomiska karaktär lämpar sig för missbruk kollektivt domi-

av en nerande ställning. Principen kollektiv dominans kan intresse

om vara av för denna utredning eftersom jordbrukskooperativen eventuellt

kan anses vara kollektivt dominanta på oligopolistiska marknader de artificiellt

om delat marknader, eller kooperativen ingår federativa prisarrange-

upp om mang utan att ingå ett avtal i konkurrensrättslig mening.

I övrigt definieras dominans på sätt EG-rätten och

samma som svensk rätt, dvs. att definiera den relevanta produktmarknaden

genom och den relevanta geografiska marknaden. Vidare 22.4 § traditionella

ger exempel på missbruk sådan dominerande ställning.

av en

23 och 24 anger under vilka förutsättningar fusion mellan

en företag är förbjuden. Dessa bestämmelser är ett av de få instrument som Bundeskartellamt kan använda sig för att förhindra konkurrens-

av begränsande verksamhet inom jordbrukssektom. Bundeskartellamt har också i ett par fall, se avsnitt 10.3.7, förbjudit fusioner mellan riksjordbrukskooperativ. Om det kan fusion skapar eller förstärker

antas att en en redan existerande dominerande ställning, skall den förbjudas inte

om parterna, dvs. företagen, kan visa att fusionen kommer att leda till förbättrade konkurrensvillkor och att denna förbättring uppväger nackdelarna med den tillkomna eller förstärkta marknadsdominansen.

Joint ventures är även de intressanta eftersom det vanlig federa-

är en tiv samarbetsform mellan kooperativen. En joint venture kan definieras som en integration två självständiga företag där det bolaget står

av nya under gemensam kontroll av de båda moderbolagen och varje moderbolag ger ett väsentligt tillskott till det bolaget. Det bolaget

nya nya

5 Se exempelvis mål T-68 m.fl. Italian Flat Glass, stycke 358.

6 Dvs. 6 § KL, l § GWB och artikel 85.1 i Romfördraget.

Jfr Emmerich, Kartellrecht, 228.

s. s Se Brodley, Joint ventures and anti-trust policy, 95.

s.

204 Kapitel 10 SOU1995:l17

måste självständig enhet i förhållande till moderbolagen och

vara en skapa produktkapacitet. Joint ventures kan ha olika syften och

t.ex. ny karaktärer och enligt tysk rätt kan de därmed falla både under förbudet i 1 § mot konkurrensbegränsande avtal samt under bestämmelserna om fusion i 22-24 §§. Den tyska federala högsta domstolen, och Bundeskartellamt2° gör åtskillnad mellan koncentrativa och kooperativa joint ventures. Denna distinktion kan dock inte anses vara det enda kriteriet

bestämmelserna 1 § eller 22-24 skall användas. Den mildare på om inställning GWB har till fusioner skall endast användas om en joint

som venture är självständig enhet såvitt avser marknadsföring, planering

en och kommersiellt beslutsfattande. Eftersom avtal, vilka strider mot 1 § är förbjudna i sig, i motsats till fusionsbestämmelsema enligt vilka Bundeskartellamt skall avgöra om samarbetet skapar eller förstärker en dominerande ställning, skall Bundeskartellamt genomföra en undersökning både under 1 § och 22-24 om vilka konsekvenser en joint venture kommer att få för konkurrensen. Bundeskartellamt har dock godkänt joint ventures mellan grupper av små- och medelstora företag

syfte är att förstärka dessa företags möjlighet till konkurrens med vars

företagen på den relevanta marknaden. Kooperativa joint de största ventures, och därmed den konkurrensbegränsning som samarbetet innebar, har alltså godkänts för att uppnå konkurrens i ett större perspektiv.

Riksjordbrukskooperativen som faller utanför undantagen för prissamverkan, använder ofta joint ventures for att, trots förbudet, prissamverka horisontellt med andra kooperativ. Joint ventures är lagliga enligt bestämmelserna i 100

10.3.3 till från GWB

Möjligheter undantag

Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal

Undantagen för jordbrukssektorn i 100 § GWB innebär ett automatiskt undantag från 15 och 18 utan formellt förfarande. Detta undantag gäller tillsammans med de undantag gäller för andra sektorer, dvs.

som 2-8 §§. Förbudet mot prissamverkan modifieras dock kraftigt genom

9 T.ex. mål Obergische Asphalt Mischwerke 1.10.1985, KVR 684. 2° T.ex. mål Aral, 18.11.1986, BKartA 584. 2 Angående kablar för telekommunikation. De stora företagen var AEG, Philips, Siemens, SEL och Cabelmatell. Se Pressrelease från Bundeskartellamt 686, 8.8.1986, [1987] ECC 404.

SOUl995:ll7 Kapitel 10 205

Marknadsstrukturlagen, se avsnitt 10.3.4, samt skapandet lagliga joint

av ventures.

99-103 GWB undantar vissa områden från konkurrensrättens tillämpningsområde. Undantagen enligt nämnda artiklar är inte absoluta i den bemärkelsen att de alltid gäller oavsett den konkurrensbegränsande verksamheten. Av bestämmelserna i 104.2 § framgår att avtal faller

som under undantagen i 99-103 står under Bundeskartellamts kontroll. Kontrollen har till syfte att slå fast ett sådant avtal innebär ett

om missbruk av undantagen från GWB eller kränker förpliktelser

som Tyskland förbundits att efterfölja i internationella avtal, t.ex. Romfördraget. Bundeskartellamt har befogenhet att förbjuda avtal

som kränker 104 att instruera parterna att ändra avtalet eller att upphäva det och slutligen att förklara avtalet civilrättsligt ogiltigt.

100 § är ett legalundantag från konkurrensrätten för tyskt jordbruk. Jordbruksprodukter definieras i 100.5 § produkter framställda

som genom att jorden brukas, men också frukt- och grönsaksodling, trädgårdsodling, vinodling, biodling och produkter erhållna fiske

genom räknas som jordbruksprodukter. Vidare skall erhålls

varor som genom förädling eller förändring också anses vara jordbruksprodukter i GWB:s mening om de anges i en federal regeringsförordning med Bundesrats medgivande. Resultatet är att de förstnämnda produkterna alltid omfattas av undantagen i 100 § och att de sistnämnda jordbruksprodukterna i princip också gör det. 100 § slår fast att 1 § inte skall tillämpas avtal eller beslut

av producenter, associationer av producenter, och sammanslutningar

av producenters associationer, de är hänförliga till produktionen eller

om försäljningen av jordbruksprodukter. Likaledes är sådana avtal inte ogiltiga enligt l § om de är hänförliga till användandet

av gemensamma lagerutrymmen för jordbruksprodukter eller gemensamma inrättningar för förädling av jordbruksprodukter. Sådana avtal får emellertid inte innebära en gemensam prissättning eller att konkurrensen sätts spel.

ur På samma sätt undantas beslut av sammanslutningar skogsbruks-

av bolag, om de är hänförliga till produktionen eller till försäljningen

av skogsbruksprodukter, liksom inköpssamverkan mellan kooperativen.

22 detta fallI artikel 85 i Romfördraget. Eftersom EG-rätten har företräde framför nationell rätt är egentligen denna bestämmelse onödig strikt

ur en EG-rättslig synvinkel. Bestämmelsen ökar dock effektiviteten av EG-rätten varför dess existens ändock spelar en viss EG-rättslig roll. 23Rainer Bechthold, GWB, Kartellgesetz, C.H Becksche, München 1993, s. 25, randsiffra 24 100.7 § GWB.

206 Kapitel 10 SOU1995:ll7

Begreppet producent i GWB:s mening är företag som producerar eller erhåller produkter som faller under det generella undantaget i 100.5 Huvudsakligen är det, enligt Bundeskartellamt, primärproducenter och de individuella jordbruksbolagen som avses, associationer av producenter innebär vanligtvis producentgrupper en lokal eller regional nivå, t.ex. primärkooperativen, och sammanslutningar av producenters associationer innebär regelmässigt federativa grupperingar och samarbetsavtal, t.ex. rikskooperativen Hauptgenossenschaften. Sammanslutningar av skogsbolag är enligt definition i 100.7 skogsbolag, skogskooperativ och liknande sammanslutningar vars verksamhet inte går utanför ett jordbruksdistrikt och som är, eller har, etablerats för att gemensamt genomföra åtgärder för förvaltning av skogen.

Enligt 100.1 § sista meningen skall horisontella, icke prisreglerande, avtal mellan rikskooperativ anmälas till Bundeskartellamt. Om konkur-

sätts spel då kooperativen samarbetar enligt 100.1 § kan rensen ur Bundeskartlellamt förbjuda detta med stöd 104 Ännu har inte

av något sådant beslut tagits. I dag förekommer elva godkända karteller mellan rikskooperativ. Av dessa har endast tre tillkommit efter år 1990.

Det skall tilläggas rikskooperativen prissamverkar och l § GWB

att om därmed blir tillämplig, har de emellertid samma möjlighet som andra företag till undantag enligt 5 § GWB.

I praktiken använder rikskooperativen andra sätt att prissamverka. I enlighet med bestämmelserna i 100.1 § kan de ingå ett lagligt samarbete, ett joint venture, inte innefattar några överenskommelser om

som priser. Det bolaget står sedan under dess ägares kontroll och de

nya facto regleras därmed det självständiga joint venturets prisstrategi av de rikskooperativ äger det.

som

Av bestämmelserna i 100.2 § framgår att 15 § inte skall tillämpas om avtalet är hänförligt till sortering, märkning eller förpackningen av

jordbruksprodukter. Avsikten med detta undantag är att jordbrukarna

skall kunna försäkra sig att deras identitet som jordbruksproducent

om förblir oförändrad till dess produkten i fråga när den slutgiltiga användaren. Vidare slår 100.3 § fast att 15 § inte skall tillämpas om primärproducenter eller primärkooperativen binder, juridiskt eller ekonomiskt, köpare säd, vilka är föremål för lag om försäljning av

av säd, att sälja i fråga för ett speciellt angivet pris eller att ålägga

varorna

Z5S.k. rationaliseringskarteller vars syfte är att rationalisera parternas ekonomiska aktiviteter samt att parternas möjligheter till produktivitet väsentligen ökar. 2° Oftast i form av ett Gmbh som är en bolagsforrn där delägarna inte

för bolagets förpliktelser, jfr de svenska aktiebolagen. svarar

Kapitel 10 207

sina köpare vissa förpliktelser hela säljvägen fram till den slutgiltiga användaren. På motsvarande kan djuruppfödare och

sätt samman-

slutningar av djuruppfödare binda köpare av avelsdjur i en flerstegs

uppfödningsprocess att sälja varorna i fråga för ett speciellt angivet pris eller att ålägga sina köpare vissa förpliktelser hela säljvägen fram till den slutgiltiga användaren.

Bestämmelserna i 100.4 § skapar även möjligheter till undantag från 18 Ordalydelsen är i princip densamma föregående stycke i

som 100 nämligen att 18 § inte skall tillämpas på avtal mellan producenter eller associationer av producenter å sidan, och företag eller

ena sammanslutningar av företag å andra sidan, avtalet är hänförligt till

om produktionen, lagerhållningen, förädlingen eller försäljningen jord-

av bruksprodukter.

I detta sammanhang aktualiseras även frågan den fria rörligheten

om för medlemmar i jordbrukskooperativa företag. Medlemmarna har rätt att träda ur jordbrukskooperativa företag efter viss uppsägningstid.

en De har också rätt att fritt välja avnämare eller leverantör kan ingå

men avtal med kooperativet. Ett sådant avtal brukar gälla mellan ett och fem år och innebära att medlemmen efter det att avtalstiden löpt ut fritt kan välja avnämare eller leverantör. Ett exempel är mjölksektom där

ca 60 % av primärproducentema är organiserade i kooperativa företag

men, enligt Bundeskartellamt, mer än 50 % levererar till uppsamlare utanför de kooperativa företagen. Om en medlem träder ett kooperativt före-

ur tag, skall denne ha rätt till sitt investerade kapital. Problem i samband med detta uppträder inte ofta, eftersom medlemmarna oftast inte investerar kapital i företaget.

Slutligen anger stycke 8 i 100 § att GWB inte skall tillämpas det

om explicit anges i någon av följande lagar att konkurrensbegränsningar är tillåtna: lagen om spannmél, lagen socken lagen mjölk och

om om fettämnen samt boskaps- och köttlagen. De offentligrättsliga konkurrensbegränsningar som enligt dessa lagar är tillåtna, eller till och med

27Jämför teorierna bakom möjligheterna till undantag enligt EG-rätten för selektiva distributionsavtal. 2 Publicerad 3.8.1975 i Bundesgesettsblatt Teil s. 1521.

2° Publicerad i Bundesgesettsblatt Teil III, nr 7844-1, senast ändrad

genom artikel 96 nr 25 i lagen den 14.12.1976 Bundesgesettsblatt Teil 3341

s. 3° Publicerad i Bundesgesettsblatt Teil III, nr 7844-1, senast ändrad

genom artikel 95 nr 25 i lagen den 14.12.1976 Bundesgesettsblatt Teil 3341

s. 3 21.3.1977, Bundesgesettsblatt Teil sid 477. Senast ändrad lagen

genom den 11.12.1989 publicerat i Bundesgesettsblatt Teil 2134.

s.

208 Kapitel 10 SOUl995:ll7

är pâbjudna, faller därmed inte inom räckvidden för GWB. Motsvarande gäller konkurrensbegränsningar är tillåtna enligt bestämmelser som

som gäller för EG:s marknadsorganisationer. I praktiken är ovan nämnda lagar inte någon större vikt.

av

EG:s marknadsordningar och de sistnämnda lagarna uttryckt i 100.8 § GWB skapar ett tydligt sätt vidgar undantags-

ett system som möjligheterna uttryckta i styckena l-7. Eftersom Marknadsstrukturlagen,

nämnts begränsar tillämpningen av GWB och EG:s marknadssom ovan, ordningar har ett avgörande inflytande, har emellertid undantagen i 100 § endast begränsad betydelse.

l0.3.4 Jordbruket och Marknadsstrukturlagen

Som tidigare nämnts är GWB till viss del begränsad av den tyska Marknadsstrukturlagen som lyfter bort delar av jordbruket från konkurrensrätten. ll § i Marknadsstrukturlagen exkluderar erkända producentkooperativ från GWB:s tillämpning om beslutet eller avtalet i fråga enligt producentkooperativets stadgar är hänforligt till dess uppgifter. Ett producentkooperativ i Marknadsstrukturlagens mening är

sammanslutning av ägare av jordbruks- eller fiskeföretag som en tillsammans följer målet sin produktion och försäljning till

att anpassa marknadens krav. Förbundsjordbruksministem kan begränsa eller utvidga listan över de produkter som omfattas av denna lag. I bilagan till Marknadstrukturlagen vilka produkter skall omfattas av

anges som lagen, vilket innebär att de kooperativ som producerar bl.a. levande boskap och småfä, kött slaktade djur, mjölkprodukter, ägg i olika

av produktionsstadier, naturlig honung, levande växter och blomstervaruhandeln, diverse grönsaker, spannmål, rotväxter, tobak, ullprodukter och växtprodukter för teknisk användning eller energiproduktion omfattas undantaget i 11 Listan skiljer sig från bilaga i

av Romfördraget och kan, som nämnts ovan, också ändras.

Det är inte tillåtet för producentkooperativen att dess medlemmar också är medlemmar i ett annat kooperativ samt att kooperativet utesluter konkurrens den relevanta marknaden. Dessa bestämmelser är

32BGH WuWE 1548 15501551 BGHZ 72, S. 371 375 Butaris. 33Enligt Bundeskartellamt har de inte använts de senaste tio åren. 3 Anpassung der landwirtschaflichen Erzeugung and die

Gesetz zur Erfordermosse des Marktets Martkstrukturgesetz, Bundesgesettsblatt Teil 2139, 10 oktober 1990.

sou 1995:1 17 Kapitel 10 209

även de föremål för samma övervakning enligt 104 § GWB undan-

som tagen i 100 § GWB, nämligen att Bundeskartellamt kan förelägga kooperativen att upphöra med verksamheten i fråga, kräva att avtalet modifieras eller förbjuda det. Detta sker under förutsättning genomföran-

att det av avtalet, beslutet eller rekommendationen innebär ett missbruk

av undantaget från GWB:s tillämpning, vilket framgår 4 § i Marknads-

av strukturlagen.

Producentkooperativ och rikskooperativ har bildats eller erkänts

som på grund av rättsakter utfärdade EG:s ministerråd eller kommis-

av av sionen, omfattas också, enligt ll § stycket 4 i marknadsstrukturlagen, av de nu nämnda undantagen. En förutsättning är dock att de inte utesluter konkurrensen marknaden. Dessutom skall deras målsätt-

ningar och uppgifter förenliga med Marknadsstrukturlagen.

vara

10.3.5¶Samarbete inom

jordbrukssektom

Enligt Bundeskartellamt råder det inte någon konkurrens mellan de

lantbrukskooperativa företagen. På grund strukturen den tyska

av marknaden upprätthålls ändå möjligheterna till konkurrens inom jordbrukssektorn. I genomsnitt består varje marknad till hälften investor-

av ägda företag och till hälften lantbrukskooperativa företag. Trots den

av inneboende konkurrensbegränsning samarbetet inom jordbruks-

som kooperativ innebär, resulterar marknadsstrukturen i att de ändå

utsätts

för konkurrens från investorägda företag.

Samarbete inom jordbrukssektom är till stora delar undantaget från konkurrenslagstiftningen i Tyskland. Någon analys vilka typer

av av samarbete som är tillåtna eller inte tillåtna är därför inte särskilt meningsfull. Det kan däremot intresse att få klarhet i vilka

vara av typer och vilken omfattning samarbete faktiskt förekommer. Exklusi-

av som vitetsklausuler förekommer i praktiken endast på så sätt att medlemmar skall leverera viss kvantitet däremot inte viss andel

men av produktionen. Ett medlemskap i ett kooperativ kan sägas till budget-

upp ett årsskifte, med en uppsägningstid på mellan tre månader och fem år. Vanligast är två år. Leveranskontrakt förekommer och löper vanligtvis på ett till fem år kan inom mejeribranschen ha löptid på till

men en upp tio år. Det förekommer även kontrakt i inköpskooperativ. Dessa kontrakt löper vanligtvis på ett till fem år. Vid utträde återfår medlem sin insats med en fördröjning månader.

sex

210 Kapitel 10 SOUl995:117

10.3.6¶Förslag till ändringar av jordbruksundantagen

Bundeskartellamt försöker, enligt uppgift, att tillämpa EG:s kon-

egen kurrensregler, när tillfälle eftersom dessa vara mer strikta än

ges, anses begränsningarna i 100 § GWB. Enligt uppgift från Bundeskartellamt finns det inom myndigheten önskemål nedanstående förändringar av

om konkurrenslagstiftnigen.

Undantagen för primärkooperativen uttryckta i ll § Marknadsstrukturlagen bör tas in i 100 § GWB eftersom det ur en rättssystematisk synvinkel är mer logiskt att inskränkningar i konkurrensrättens tillämp-

ningsområde i GWB. Undantagen för primärkooperativen gäller

anges dock inte enligt 104 § GWB samt 4 § Marknadsstrukturlagen om konkurrensen utesluts. Bundeskartellamt föreslår att detta kriterium ändras till undantag inte begränsar konkurrensen i väsentlig omfattning.

som Undantaget för primärkooperativen enligt 100.1 § bör dock finnas kvar

eftersom karteller mellan primärkooperativen, trots att de i regel är men ekonomiskt meningsfulla, märkbart kan begränsa konkurrensen, bör de

föremål för anmälningsprocedur samma sätt som riksvara en kooperativen är det enligt gällande 100.1 § sista meningen. Undan-

nu taget för rikskooperativ enligt bestämmelserna i 100.1 § bör upphävas och i stället inarbetas under de allmänna undantagen i 2-7 §§. Detta är särskilt angeläget eftersom Bundeskartellamt då skulle få möjlighet att hindra kringgâendet förbudet mot prissamverkan mellan riks-

av kooperativ. Av de elva godkända samarbetena mellan rikskooperativ

i dag förekommer, skulle samtliga utom två falla under undantagen som i 2-7 GWB.

10.3.7¶Praxis

Nedanstående avgöranden är de enda fall där Bundeskartellamt ingripit mot åtgärder inom jordbrukssektom. Utredningen tar upp dem för att de visar att Bundeskartellamt använder sig av de befogenheter man har för att ingripa mot konkurrensbegränsande åtgärder inom jordbrukssektom. De därtill bild riksjordbrukskooperativens syften och funktio-

ger en av ner.

Fusionen mellan HaGe Kiel och RHG Hannover

HaGe Kiel och RHG Hannover är båda s.k. Hauptgenossenschaften

rikskooperativ. Ett Hauptgenossenschaften är ett centralt jordbruks-

Kapitel 10 211

kooperativ som är vertikalt integrerat med jordbrukamas

primärkoopera-

tiv, Primärgenossenschaften. I Tyskland finns det 50

ca rikskooperativ

som är organiserade efter produktgrupper och syfte är att fungera vars som återförsäljare, t.ex. genom att samla produktionen för primärkooperativen, och att besörja för att dess medlemmar har råvaror samt

andra driftsvaror. Rikskooperativen har lager- och magasineringsutrym-

men, mekaniska verkstäder, tjänste- och varuproducerande företag samt ett antal filialer. Som redan tidigare nämnts råder inte någon konkurrens mellan dessa jordbrukskooperativ eftersom de artificiellt delat upp marknader. Den inte helt oväsentliga konkurrens uppstår kommer som

från de investorägda jordbruksbolagen, s.k. Landhändler.

Bundeskartellamt förbjöd tilltänkt fusion mellan de båda riksen kooperativen och anförde i huvudsak följande skäl.

Primär- och rikskooperativen måste konkurrensrättslig synvinkel

ur ses som en enhet, eftersom de intimt förbundna bl.a. var genom en långtgående vertikal integration och rikskooperativen faktiskt ägs av primärkooperativen. Resultatet är att det inte råder någon konkurrens mellan kooperativen. Spannmål och oljeväxtfrö de båda kooperavar tivens största inkomstkälla och har traditionellt varit mycket vikt. av stor Man lade därför marknaden för dessa produkter till grund för bedömningen och konstaterade att kooperativen sammantaget hade en dominerande ställning på dessa marknader inom det relevanta geografiska området. Fusionen skulle leda till att det företaget blev det nya näst största kooperativet den tyska jordbruksmarknaden. Detta skulle ha gjort det enklare för de båda kooperativen att begränsa konkurrensen. Vidare skulle det bolaget kunna föra enhetlig

nya en marknadspolicy

över ett mycket stort geografiskt område nästan hela Tyskland norra samt samordna priser med risk för att konkurrenter utanför den kooperativa sfären skulle slås ut. En fusion skulle således förmodligen leda till att det kooperativet ökade sina marknadsandelar. Bundesnya kartellamt konstaterade vidare att det kooperativet skulle ha kunnat nya subventionera försäljning på marknader där konkurrens råder och på så sätt slå ut konkurrenterna utanför kooperativen med medel från försäljning marknader med mindre eller obefintlig konkurrens korssubventionering.

BayWa AGss Övertagande av WLZ Rafleisen AG

BayWa AG BayWa är ett rikskooperativ med uppgift tjäna att som central uppköps- och försörjningsenhet och att samordna primärkooperativens verksamheter. På vissa marknader där primärkooperativen

212 Kapitel 10 SOU1995:ll7

inte agerade uppträdde BayWa som en direkt aktör på marknaden. Produktutbudet täckte i princip hela behovsspektrat jordbruksområdet. BayWa, etablerat i Bayern, höll vid tillfället, år 1991, på att

som var utöka sin verksamhet till att gälla även Thüringen och Sachsen. WLZ Raiffeisen AG WLZ motsvarande rikskooperativ men inom ett

var

geografiskt område. Både BayWa och WLZ självständiga ekoannat var nomiska och juridiska enheter, liksom de primärkooperativ som ägde dem. De båda rikskooperativen enligt sina stadgar förpliktade att ta

var till primärkooperativens intressen. Detta innebär att primär-

vara kooperativen och rikskooperativ hade ett gemensamt ekonomiskt

resp. intresse och ett konkurrensrättsligt perspektiv framstod en enhet.

ur som BayWa:s Övertagande WLZ berörde främst marknaderna för uppköp

av

spannmål samt handeln med gödsel och besprutningsmedel. Bundesav kartellamt förbjöd planer att överta WLZ och anförde i huvudsak

följande skäl.

skulle, efter ett Övertagande WLZ, ha dominerat hela

BayWa av

Sydosttyskland på ifrågavarande marknader. BayWa skulle, ensamt eller

tillsammans med WLZ, bli den största aktören samtliga aktuella marknader. Även möjligheten till korssubventionering, det breda utbudet

tjänster, det försäljningsstationer och möjligheten till av täta nätet av finansiering de kooperativa bankerna var omständigheter som

genom talade emot att godkänna fusionen. Bundeskartellamt anförde vidare att de investorägda företagens förmåga att konkurrera skulle försvagas ytterligare, bl.a. på grund att deras möjligheter till finansiering inte

av

lika goda primärkooperativens. Bundeskartellamt förutsåg även är som

strukturkris på jordbruksområdet med åtföljande försvagning av de en investorägda jordbrukens roll som följd.

l1 Jämförelse mellan nationella

konkurrensregler på jordbruksområdet

1 1.1 Allmänt

Det har inte variit möjligt att hämta fullständig och likvärdig information för alla branscher och länder. Detta begränsar möjligheten för att göra rättvisande jämförelser mellan de olika länderna och att dra slutsatser materialet. Motsvarande gäller infonnationen ländernas

av om regelsystem och deras tillämpning.

Det är i allmänhet mycket svårt att göra jämförelse mellan regel-

en system i olika länder, även bortsett från de svårigheter följer att

som av mängden och typen av information de olika regelsystemen och deras

om tillämpning varierar. Detta gäller inte minst på konkurrensrättens

område. Bedömningen försvåras av att de olika regelverken bygger på olika konkurrensrättsliga principer och att det finns begränsad praxis att

av söka ledning

Sverige tillämpar sedan år 1993 förbudsprincipen. Denna princip ligger till grund för bestämmelserna i artiklarna 85 och 86 i Romfördraget. Principen tillämpas också i flertalet länder är medlemmar

som i EU, bland dem Frankrike och Tyskland. Danmark tillämpar missbruksprincipen, vilken tidigare tillämpades även i Sverige, och transparensprincipen. I Danmark har, framgår avsnitt 7.3.2, emellertid lagts

som av fram ett betänkande med förslag till konkurrenslag, vilken bygger

en ny på förbudsprincipen. Nederländernas konkurrenslagstiftning bygger på

missbruksprincipen men den har under år kompletterats med

senare bestämmelser bygger på förbudsprincipen. Även i Nederländerna

som finns planer på lagstiftning, skall bygga på förbudsprincipen

en ny som och ha EG:s konkurrensregler förebild.

som

De regelverk som bygger på förbudprincipen innehåller i varierande omfattning undantag för samarbete inom jordbrukssektom. Även Nederländerna har vissa undantag för samarbete inom jordbrukssektom. Vid tolkningen av betydelsen av olika nationella undantag är det viktigt att komma ihåg att den omständigheten att det finns ett undantag, eller möjligheter till undantag, för viss samarbetsform inte innebär att

en samarbetet i fråga skulle ha varit förbjudet inte undantaget, eller

om

214 Kapitel 11 SOUl995:l17

möjligheten till undantag, funnits Av den anledningen är det inte riktigt att dra slutsatsen att t.ex. ett avtal som inte omfattas av bestämmelserna i § i den svenska konkurrenslagen KL automatiskt är förbjudet

18 c enligt 6 § KL.

Jämförelsen mellan de svenska konkurrensreglerna jordbruksområdet och motsvarande bestämmelser i andra länder försvåras ytterligare att det ännu inte utvecklats någon svensk praxis. Det kan

av emellertid konstateras att övriga undersökta länder har skiftande praxis. Olikhetema i praxis kan delvis förklaras med att ländernas konkurrensregler bygger skilda principer och undantar samarbete inom jordbrukssektom från konkurrensreglemas tillämpning i varierande omfattning. En annan förklaring till den skiftande praxis som finns är struktu-

på marknad. På en marknad där producenterna inte är organiren resp. serade i kooperativa företag i särskilt stor utsträckning eller där kooperativa företag inte har stora marknadsandelar har det troligtvis heller inte funnits skäl att ingripa mot kooperativt samarbete.

11.2¶Strukturen i livsmedelsbranscher i

några

länder

jämförda

Jämförelsen görs mellan Sverige, Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland, länder med stora olikheter sinsemellan.

Några basfakta:

Neder-

Frankrike Tyskland länderna Danmark invånare milj 57,7 81,7 15,3 5,2 areal km 543 965 356 840 41 160 43 075

l 1993

Euromonitor 1995 siffror för år 1993

Både arealt och befolkningsmässigt är Nederländerna och Danmark små länder i förhållande till Tyskland och Frankrike. Detta kan vara av

Jfr 199394:210 s. 42 och domstolens resonemang i mål T-6189

prop. Dansk Pelscbzravlerforening grund 98

Kapitel 11 215

intresse när t.ex. antalet företag och deras marknadsandelar analyseras. Den nationella lagstiftningen omfattar i Tyskland och Frankrike en marknad helt storlek än den danska, nederländska av en annan och även den svenska. Den svenska marknaden skiljer V sig från marknaderna i de utvalda länderna inte bara grund mindre befolkning, mindre

av befolknings-

täthet, längre avstånd etc. utan även på grund att den är avlägset av mer belägen i förhållande till potentiella konkurrenter. Den svenska marknaden har före medlemskapet i EU år 1995 dessutom varit avskärmad från EU-marknaden gränsskydd. Detta har i kombination med genom den

nationella j ordbruksregleringen gett den svenska lantbrukskooperationen

en stark position på många svenska livsmedelsmarknader. Den svenska lantbrukskooperationens internationella konkurrenskraft har dock blivit

svag. Ett lands konkurrenslagstiftning och praxis påverkas strukturen på av olika marknader. Nedan följer kort strukturen

en sammanfattning av på

marknaderna för mejeriprodukter, kött och spannmål i Sverige, Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. En

utförligare struk-

turbeskrivning finns i kap. 12 för Sverige och i kap. 7-10 för övriga länder.

11.2.1¶Sverige

Mejeri

I Sverige svarar kooperativa företag för nära 100 % invägningen av av mjölk. Den svenska mejerimarknaden är i praktiken geografiskt uppdelad mellan åtta kooperativa mejeriföreningar. Denna

uppdelning gäller dels uppsamlingen mjölkråvara, dels föreningarnas av försäljnings-

områden. Uppdelningen, ursprungligen uppstod resultat som som ett av

den tidigare svenska jordbruksregleringen, har till effekt både

att lantbrukare och avnämare i huvudsak möter mejeri ett marknaden.

Det största företaget har 64 % mjölkinvägningen

av den svenska marknaden.

Det förekommer omfattande samarbeten rörande produktion, distri-

bution och marknadsföring mellan mejeriföreningama. Detta

m.m. samarbete omfattar även varumärken. Samarbetet mellan gemensamma föreningarna innebär bl.a. att olika kooperativa föreningar specialiserar sig på olika produkter, som sedan säljs de samarbetande kooperativa av föreningarna. Detta medför i sin tur att föreningarna kan tillhandahålla

ett brett mejerisortiment utan att direkt konkurrera med varandra. Viss

produktutveckling sker inom resp. förening men i de fall då dessa produkter säljs utanför det området sker det genom de andra mejeri-

egna föreningarna. Detta innebär att de andra mejeriföreningama dels tillförs

produkter utvecklade hos konkurrenterna, dels får en insyn i marknya nadsföring och försäljning produkterna i fråga. Vidare samarbetar

av föreningarna i ett gemensamt ägt bolag, AB Svenska Smör. Sedan det tidigare gemensamt ägda ostföretaget Riksost år 1993 delats upp i tre företag, konkurrerar föreningarna på hårdostmarknaden.

Viss konkurrens från investorägda utländska företag finns på

resp. förädlade mejeriprodukter ost och fruktyoghurt. På dessa produkt-

som områden har de kooperativa svenska mejeriema marknadsandelar som

uppgår till ca 80 %.

Kött

Även inom köttbranschen har kooperativa företag en stark ställning på den svenska marknaden. Fem kooperativa företag svarar för 76 % av slakten, 48 % styckningen och 25 % av charkmarknaden. Två lant-

av brukskooperativa företag för 67 % av slakten. Det finns ett rela-

svarar tivt stort antal mindre investorägda företag vid sidan de kooperativa

av företagen. De investorägda företagen är i mindre utsträckning än de kooperativa föreningarna vertikalt integrerade med verksamhet i flera

led.

Konkurrensförhållandet på den svenska köttmarknaden kännetecknas

slakteriföreningarnas starka ställning samt deras dubbla roll som av huvudleverantör och konkurrent till de investorägda företagen. Det kännetecknas också bristen på konkurrens mellan slakteriförening-

av

I praktiken finns historiskt betingad, geografisk uppdelning ama. en, mellan slakteriföreningama innebär att köttproducentema i princip

som

hänvisade till den förening inom geografiska område de bedriver är vars sin verksamhet eller till investorägda slakterier. Föreningarna säljer inte annat än undantagsvis sina produkter utanför sitt normala verksamhetsområde. Däremot sker försäljning internt till andra föreningar och företag inom den kooperativa företagsgruppen. De lantbrukskooperativa företagen samverkar gemensamma varumärken samt genom en om-

om

fattande specialiserings- och produktionssamverkan. Genom denna sam-

verkan kan utbudet begränsas. Även de praktiska möjligheterna att använda den produktutveckling sker inom föreningen som ett själv-

som ständigt konkurrensmedel begränsas.

SOUl995:117 Kapitel 11 217

Även handelns koncentration och utvecklingen mot rikstäckande ked-

jor med gemensamma priskampanjer och annonsering har bidragit till den ökade koncentration i dag försvårar nyetablering och import. som

Vegetabilier

På den svenska marknaden svarar 13 regionala lantmännenföreningar for 75 % av spannmålsinsamlingen och 77 % foderforsäljningen. Fyra av företag, varav ett är investorägt och tre är kooperativa, för 90 % svarar av spannmålsinsamlingen på den svenska marknaden. De 13 kooperativa primärföreningama samarbetar inom för ramen en riksorganisation i ett stort antal dotterbolag. Marknaden är i praktiken uppdelad i geografiska upptagnings- försäljningsomrâden. Kooperesp. rativa företag har även stora marknadsandelar i fråga andra insatsom varor i jordbruket t.ex. utsäde och gödningsmedel. som Samverkan inom ramen för riksorganisationen omfattar bl.a. inköpssamverkan, produktion av förnödenheter till lantbruket, spannmålshandel och produktion spannmålsbaserade konsumentprodukter. Lantmänav nenforeningama samverkar även i mindre grupperingar vad gäller t.ex. fodertillverkning och produktion av utsäde.

1 1.2.2 Danmark

Mejeri

I Danmark svarar kooperativa företag för 95 % invägningen av av mjölk. Kooperationen har mycket stora marknadsandelar även för förädlade produkter som konsumtionsmjölk, smör och ost. Två kooperativa företag svarar för 81 % av invägningen mjölk. År 1993 fanns på den av danska marknaden 59 mejerier, 23 kooperativa. De små mejevarav var riföretagen producerar i huvudsak ost. Den danska mejeriexporten av produkter är betydande. År 1993 exporterades 75 % det danska av utbudet av ost. Det finns inte någon egentlig federativ struktur på den danska mejerimarknaden. Samarbetet mellan de två största Företagen är omfattande och det är tveksamt det över huvudtaget finns någon egentlig konom kurrens på den danska mejerimarknaden. Dessutom samarbetar alla

mejerier inom ramen för branschorganisation inköp och

en om export.

218 Kapitel 11 SOUl995:117

Kött

Griskött är det viktigaste köttslaget i Danmark och slakten av svin motsvarar 80 % den totala slakten. Den kooperativa andelen av den av danska slakten 97 % svinslakten och 78 % av nötslakten år 1994. var av Fyra kooperativa företag för 96 % av svinslakten och de två svarar största kooperativa företagen för 81 %. Exportandelen motsvarar svarar två tredjedelar av den totala produktionen. Tre kooperativa företag samverkar i gemensamma bolag och konkurmed det fjärde, har 32 % svinslakten. Alla de kooperativa rerar som av företagen har genom en branschorganisation gemensam prissättning gentemot djurproducenter, även efterlikviden varierar. De investorom ägda företagen självständigt, de är små och arbetar på lokala agerar men marknader.

Spannmål

Den kooperativa andelen spannmålsinsamlingen utgör ca 69 % och

av den kooperativa andelen marknaden för insatsvaror utgör ca 50 %. av Fyra företag, ett är investorägt och övriga är kooperativa, svarar varav för 90 % insamlingen av spannmål. av Två kooperativa företag, sammanlagt för 41 % av insamsom svarar lingen, samverkar och tillämpar marknadsdelning de möter konkurmen från övriga företag på den danska marknaden. Omkring en tredjedel rens den danska produktionen spannmål exporteras. av av

1 1.2.3 Frankrike

Mejeri

Den franska mejerimarknaden kännetecknas ett mycket stort antal av företag. År 1993 fanns 450 mejeriföretag, 104 kooperativa. På den varav franska marknaden fyra företag för 50 % av invägningen av svarar ca mjölk. Det största franska företaget är investorägt och svarar för 21 % invägningen. Den kooperativa andelen av invägningen av mjölk uppav går till 50 % och den kooperativa andelen omsättningen av mejeriav produkter på den franska marknaden uppgår till drygt 30 %. Det finns branschförening för investorägda företag och en för en kooperativa företag. Det finns vidare ett betydande horisontellt samarbete både inom och mellan de två kategorierna företag. Mindre och av mellanstora företag samverkar i joint ventures förädling, marknadsom

SOUl995:l17 Kapitel 11 219

föring och distribution medan de största företagen agerar mer självständigt.

Kött

På den franska marknaden för kött finns ett stort antal både kooperativa

och investorägda företag. Den kooperativa andelen

av svinslakten är ca 80 % och av nötslakten är den 40 %. Sju företag, ca varav fem är investorägda och två är kooperativa, för 40 % marknaden för svarar av förädlat kött.

Det finns många företag, både investorägda och kooperativa som

samarbetar på olika sätt i federativa konstruktioner och genom gemensamma bolag. Primärkooperationen är ofta branschblandad och i huvudsak inriktad på uppsamling djur. Det finns ingen dominerande av aktör på den franska köttmarknaden. Av den franska

köttproduktionen expor-

teras ca 25 %.

Spannmål

Det finns ett stort antal företag, är aktiva i den franska som spannmåls-

sektom. Den kooperativa andelen insamlingen

av av spannmål är ca 75 %. Andelen av insamlingen insatsvaror är 60 %. av ca På den franska marknaden finns branschorganisation en För ko-

operativa företag och för investorägda företag. Små en primärkoopera-

tiva företag samverkar i federationer medan

stora primärkooperativa företag agerar självständigt. Även investorägda mindre företag samver-

kar för att uppnå starkare marknadsposition. Frankrike en är nettoexportör av spannmål.

1 1.2.4 Nederländerna

Mejeri

På den nederländska marknaden fanns 22 mejeriföretag år 1993. Den

kooperativa andelen av mjölkinvägningen är 85 %. Elva mejeriföretag

svarar för 96 % av den nederländska invägningen mjölk av och tre

kooperativa företag för 66 %. Den kooperativa marknadsandelen

svarar är stor även för förädlade mejeriprodukter. Det förekommer inte några federationer på den nederländska mejerimarknaden. De kooperativa företagen arbetar med

dotterbolag och de

kooperativa företagsgruppema konkurrerar med varandra. Den samverförekommer gäller forskning, kvalitetskontroll och intressekan som bevakning. Den nederländska mejerimarknaden kännetecknas vidare av betydande ostexport, uppgår till närmare 70 % av utbudet. en som

Kött

Griskött det viktigaste köttslaget i Nederländerna och slakten av svin är drygt 90 % den totala slakten. De kooperativa företagens motsvarar av andel svinslakten är 30 % och andelan av nötslakten är ca 13 %. av ca På den nederländska marknaden för griskött finns ett kooperativt och många mindre investorägda företag. De små företagen företag samarbetar i varierande grad produktion, marknadsföring, distriom bution och handel i bolag. Den nederländska exporten av gemensamma och griskött uppgår till drygt 60 % det totala utbudet. både nöt- av

Spannmål

andelen spannmålsmarknaden uppgår till ca 60 %. Den kooperativa av

Ett federativt uppbyggt kooperativt företag svarar för 50 % av uppsamlingen spannmål på den nederländska marknaden och två mindre av kooperativa företag tillsammans för ca 10 % av uppsamlingen. svarar 40 % samlas ett 50-tal mindre familjeföretag. Den ko-

Övriga upp av

marknadsandelen förnödenheter ligger ca 50 %.

operativa av

Den nederländska spannmålsimporten är mer än fyra gånger större Odling spannmål är alltså inte omfattande i Neder-

än produktionen. av

länderna. En del importen sker direkt förädlande industrier. stor av av

11.2.5¶Tyskland

Mejeri

tyska marknaden består flera regionala marknader. I mejeri- Den av branschen är 680 primärkooperativ medlemmar i nio regionala koopera-

tiv. Den kooperativa andelen mjölkinvägningen är mellan 70 och

av 80 %. 10 % företagen för 60 % invägningen. Merparten av av svarar av den kooperativa förädlingen utförs de regionala kooperativen. Av de av förädlande mejeriföretag fanns åren 1991-1992 var 146 in- 315 som vestorägda.

SOUl995:117 Kapitel 11 221

Dominerande aktörer saknas på den tyska marknaden. Samarbetet inom kooperationen är mycket utvecklat. Primärkooperativen samarbetar i de regionala kooperativen vilka i regel inte samarbetar sinsemellan.

Det förekommer inte någon utvecklad samverkan mellan de investor-

ägda företagen.

Kött

Den tyska marknaden kan indelas i flera regioner. I köttbranschen samverkar 177 primärkooperativ i regionala

tre kooperativ. Den ko-

operativa marknadsandelen är mellan 40 och 60 % av slakt, mellan 40 och 50 % av styckning och 10 % förädlat kött. Merparten av av den

kooperativa förädlingen ligger i de regionala föreningarna.

Det finns ca 400 investorägda slaktföretag på den tyska köttmarknaden.

Dominerande aktörer saknas på köttmarknaden.

Primärkooperativen

samarbetar i de regionala kooperativen men dessa samverkar inte sinsemellan. Inte heller de privata företagen samverkar i någon större ut-

sträckning. De investorägda företagen har högre en förädlingsgrad än de

kooperativa. Den tyska köttmarknaden i är stor utsträckning internationell med betydande import och export.

Spannmål

På den tyska spannmålsmarknaden finns 1 761 primärkooperativ som är organiserade i nio regionala kooperativ. Den kooperativa andelen av insamlingen av spannmål är 52 %. Resterande uppsamling handhas inav vestorägda spannmålshandlare kvarnföretag. Kooperativen resp. svarar vidare för ca 10 % förädlingen spannmål,

av av huvudsakligen i form

av tillverkning av fodermedel. De regionala kooperativen normalt oberoende agerar sett av varandra. Genom ett centralt kooperativ samarbetar dock de regionala kooperativen om vissa inköp, försäljning och gemensamma export. Tyskland är nettoexportör av spannmål.

1 1.2.6 Slutsatser

Generellt sett kan noteras att de kooperativa företagen är mycket starka inom mejerisektom i alla undersökta länder. De kooperativa

företagens

marknadsandelar grisslakten är också relativt av stora.

11 SOU1995:1l7

222 Kapitel

Marknadsstrukturen i Danmark liknar mest den svenska med stora marknadsandelar för kooperativa företag, ett fåtal företag och utvecken dominerande aktör har kontroll över marknaden. Den ling mot att en skillnaden är danskarnas stora exportsektor. stora Nederländerna de lantbrukskooperativa företagens marknadsandel I är samverkan mindre utbredd och konkurrensen starkare. mindre, finns federativ kooperativ struktur med uppdelning på

I Tyskland en

marknader. Marknadsandelama för lantbrukskooperativa före-

regionala

dock mindre på den svenska marknaden. Samverkan mellan de tag är än federativen förekommer inte och det finns konkurrerande in-

regionala

vestorägda företag och konkurrerande import. Frankrike avviker från övriga länder. Samarbetet mellan kooperativa och investorägda företag är utbrett. Förädlingen är i hög grad företag Det finns även betydligt fler företag i de olika sektorerna.

bolagiserad.

Marknadsandelama för kooperativa företag är betydligt mindre än motandelar för kooperativa företag i övri undersökta länder, med svarande ga undantag för marknaden för svinslakt.

11.3 inom och

Samverkan primärföreningar

federativ samverkan

11.3.1¶Sverige

till prop.199293:56 79 f och bestämmelserna i Av förarbeten KL s. KL prop. 1993941210 35 framgår att statsmakterna har 18 a-c §§ s. i positiv på att jordbrukare och andra råvaruproducenter

en grunden syn

i ekonomiska föreningar primärföreningar för att få sluter sig samman avsättning för sina produkter. Denna samverkan har övervägande posieffekter på grund de marknadsförhållanden råder inom jordtiva av som och det mervärde den valda samverkansformen normalt för bruket som

med sig för produktionen.

inskränkningar i tillämpningen förbudet i 6 § KL som infördes De av bestämmelserna i 18 syftade till att i allt väsentligt möjgenom a-c liggöra den verksamhet förekommer i lantbrukets primärföreningar. som framhöll också i förarbetena prop. 1993942210 36 att konkur- Man s. renslagen neutral mellan skilda associationsforrner. Konkurrensbeär samarbete bedöms i förhållande till effekterna marknaden

gränsande

till omständigheterna i det enskilda fallet och inte utifrån med hänsyn den valts för samarbetet. ram som

SOU1995:1I7

Kapitel 11 223

Med federativ samverkan samverkan mellan

avses primärföreningar.

Det är vanligt att sådan samverkan sker ekonomisk

genom en förening

i en riksorganisation. Skälet till inskränkningama

att i tillämpningen

av förbudet i 6 § KL infördes det behov mindre, var som enskilda lantbrukare har att sluta sig i ekonomiska av samman föreningar för att få

avsättning för sina produkter. Detta skäl kan inte anföras i fråga om federativ samverkan mellan primärföreningar. Att federativ samverkan

inte omfattas av inskränkningen innebär inte förbud ett mot samverkansfonnen sådan. Det innebär samarbetet som att kan prövas mot förbudet

i 6 § och eventuellt bli föremål för undantag enligt bestämmelserna i s§.

11.3.2 undersökta länder

Övriga

Danmark

I Danmark gör framgår avsnitt 7.3.3, man, som av inom konkurrens-

rätten inte någon åtskillnad mellan samarbete inom

en primärförening

och federativt samarbete. Enligt företrädare för

lantbruksnäringen Land-

brugsrådet görs inte någon sådan åtskillnad eftersom det rör sig om helintegrerade system. Konkurrencerådet gör en prövning av om det rör

sig om samarbete eller avtal mellan självständiga ekonomiska enheter.

Rådet likställer därför samarbete inom en primärförening och samarbete

mellan sådana föreningar under förutsättning det

att rör sig om själv-

ständiga lantbrukare företag. resp.

Det finns inte någon federativ struktur i någon de branscher av som undersökts i Danmark. Däremot förekommer samarbete

mellan koopera-

tiva företag i varierande omfattning. Detta sker både genom olika

branschorganisationer och direkt mellan

de olika kooperativa företagen.

Frankrike

I Frankrike karaktäriseras samarbetet inom jordbrukssektorn av att det förekommer ett omfattande samarbete

mellan kooperativa företag och

icke kooperativa sådana. Samarbetet kan förekomma i olika former, t.ex.

i joint ventures eller särskilda bolag. Inom mejerioch spannmålssek-

torema finns i resp. bransch organisation för

en kooperativa företag och en för icke kooperativa företag.

Det enda regelverk i Frankrike kan liknas vid särskilda som regler för federativt samarbete är lagstiftningen

om interprofessionella organi-

sationer. Detta samarbete är dock vertikal av natur och omfattar hela

224 Kapitel 11 SOUl995:ll7

branscher. För att konkurrensbegränsande avtal skall bli giltiga skall de

godkännas av finans- och jordbruksministrarna.

Nederländerna

Det har inte framkommit några uppgifter visar på att det föresom kommer federativt samarbete i Nederländerna. Som nämnts i avsnitt 9.3.8 bestämmelserna produktråd produktschappen möjligheter ger om till samarbete. Eftersom produktschappen även omfattar samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare går det dock inte att definiera det som federativt samarbete. Inom dessa organisationers ram kan det emellertid förekomma samarbete skulle kunna kallas federativt. som

Tyskland

I Tyskland förekommer ett omfattande samarbete mellan primärkoopera-

tiv inom olika regionala kooperativ rikskooperativ. Omfattningen av

samarbetet mellan regionala kooperativ varierar mellan olika branscher. Den tyska konkurrenslagstiftningen har särskilda bestämmelser for federativt samarbete endast i fråga prissamarbete, inte är tillåtet om som

mellan rikskooperativ.

l 1.3.3 Slutsatser

Den åtskillnad görs i den svenska konkurrenslagen mellan samsom arbete inom primärföreningar och federativt samarbete har inte någon motsvarighet i de länder studerats. Det bör samtidigt noteras att som bestämmelserna i 18 KL är bestämmelser som inskränker a-c tillämpligheten KL:s förbudsbestämmelser genom att undanta en stor av samarbetet inom lantbrukets primärföreningar. Bestämmelserna del av alltså särbehandling lantbrukssektom. Åtskillnaden innebär en positiv av mellan samarbete inom primärföreningar och federativt samarbete innebär, att federativt samarbete kan prövas enligt som angetts ovan, förbudsbestämmelsema i 6 § och eventuellt bli föremål för undantag i 8 inte att federativt samarbete i sig skulle vara förbjudet enligt KL. Det tyska förbudet mot prissamarbete mellan rikskooperativ är nog det exempel mest påminner den åtskillnad görs i KL melsom om som lan samarbete inom primärföreningar och federativt samarbete. Den

franska lagstiftningen interprofessionella organisationer och den

om nederländska produktschappen kan ses som andra exempel, även om om

SOU1995: 117 Kapitel 11 225

det samarbete som sker inom dessa organisationer inte är begränsat till federativt samarbete mellan kooperativa företag.

En förklaring till skillnaden mellan de svenska konkurrensreglema och motsvarande regler i de undersökta länderna i fråga om federativt samarbete kan vara olikheter i livsmedelmarknadens struktur. Svenska lantbrukskooperativa företag har i allmänhet större marknadsandelar än motsvarande företag i de undersökta länderna, med undantag för sådana företag i Danmark. I Sverige finns också en federativ struktur bland kooperativa företag. En federativ struktur motsvarande den svenska finns endast i Tyskland. I Tyskland har dock de lantbrukskooperativa företagen betydligt mindre marknadsandelar än motsvarande svenska företag, och det rör sig om betydligt större marknader.

Det är intressant att notera att man varken i Danmark, Frankrike eller Nederländerna har avhänt sig möjligheterna att ingripa mot federativt samarbete. I Tyskland finns ett legalt undantag i konkurrenslagstiftningen för samarbete inom jordbrukskooperativ även inom federativa kooperativ. Detta undantag gäller dock inte prissamarbete mellan rikskooperativ. Även samarbete omfattas dessa undantag kan emel-

som av lertid bli föremål for ingripande från konkurrensmyndighetens sida, om samarbetet innebär ett missbruk av undantaget.

11.4¶Medlemmars fria

rörlighet

Det material som redovisas nedan försöker klargöra i vilken mån

producenterna i de jämförda länderna knyts till sina kooperativa företag på ett sätt som medför att deras fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras. Utredningens ambition har också varit att klargöra i vilken mån sådana bindningar tillåts enligt konkurrensreglema i resp. land och hur konkurrensmyndigheter och domstolar i resp. land i praxis har hanterat sådana bindningar.

Det är viktigt att notera att det insamlade materialet inte ger underlag för bedömningar av de kooperativa företagens funktionssätt i de olika länderna. För att göra en fullständig bedömning av hur starkt lantbrukarna i olika länder knyts till kooperativa företag, dvs. vilken grad av integration som förekommer, måste man analysera flera faktorer än de

som utredningen studerat. Detta konstaterande gäller självklart också i fråga om möjligheten att dra slutsatser om vilken grad av bindning som är optimal ur företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv.

Det har alltså inte varit utredningens ambition att utvärdera den kooperativa företagsformens funktionssätt i resp. land utan endast att

8 l5-l29|

226 Kapitel 11 SOUl995:ll7

klarlägga rättsläget inom konkurrensrätten i fråga bindning

om av producenter samt ge en bild av hur berörda marknader ser ut.

Bestämmelserna i 18 c § KL om att visst samarbete inom primärföreningar inte omfattas av förbudet i 6 § KL gäller inte avtal som har till syfte eller som ger till resultat att en medlems fria rörlighet marknaden förhindras eller försvåras. Sådana avtal kan förekomma i kooperativa företags stadgar eller i avtal mellan kooperativa företag och dess medlemmar. Det kan röra sig om olika bindningar i form att

av medlemskapet löper under en viss tid, uppsägningstider för medlemskap, leveranskontrakt med olika löptid, exklusivitetsklausuler leverans- eller inköpsförpliktelser, utträdesavgifter och om restriktioner beträffande återbetalning av medlems kapital. Ett syfte med den här typen av klausuler är att tillförsäkra kooperativen kontinuitet i råvarutillförseln och kapitalförsörjningen. De kan också ha tillkommit i syfte att begränsa konkurrensen.

Innan man gör en jämförelse mellan svenska regler och motsvarande regler i andra länder bör man ha klart för sig att den omständigheten att den här typen av klausuler inte omfattas av bestämmelserna i 18 c § KL endast innebär att de kan komma att prövas enligt 6 § KL med möjlighet till undantag enligt 8 § KL. Det innebär inte att klausulema i sig skulle vara förbjudna.

11.4.1¶Exklusivitetsklausuler och leveranskontrakt

Exklusivitetsklausuler i form av leveransplikter är regel inom mjölkbranschen i samtliga undersökta länder, med undantag för Sverige. Sådana förpliktelser förekommer även inom köttbranschen i Danmark och Frankrike medan de däremot inte förekommer i Nederländerna eller i Tyskland. Leveransplikt förekommer inte inom spannmålsbranschen i något av länderna. Däremot förekommer leveranskontrakt mellan odlare och kooperativa företag i både Frankrike och Tyskland och i mindre utsträckning i Danmark.

Sverige

Som en följd av riksdagens beslut om ny livsmedelspolitik fr.o.m. den 1 juli 1991 samt Konkurrensverkets företrädare Näringsfrihetsombudsmannens NO agerande sedan slutet av 1960-talet har flertalet jordbrukskooperativa föreningar tagit bort kraven på leveransplikt i sina stadgar och ersatt dem med leveranskontrakt prop. 1993942210 44.

s.

SOUl995:l17 Kapitel 11 227

De Föreningar som har kvar leveransplikt i sina stadgar har dock mjukat upp dem. Det finns kvar en indirekt leveransskyldighet i många föreningars stadgar. Dessa stadgar innehåller bestämmelse före-

en som ger ningen möjlighet att utesluta den medlem inte levererat till före-

som ningen under de tre senaste åren. Arlas stadgar denna möjlighet

ger redan efter ett år. I vissa föreningars stadgar att medlem bör

anges leverera all sin produktion till sin förening samtidigt de föreskriver

som att medlemmen har lojalitetsplikt mot föreningen. Huruvida detta medför en juridiskt bindande leveransplikt är tveksamt. Bestämmelser

som ger en Förening möjlighet att utesluta medlem inte levererat till

en som föreningen under viss tid är främst avsedd att säkerställa att före-

en ningen har medlemmar som fortfarande är aktiva inom lantbruket. Det innebär att föreningen har möjlighet att utesluta pensionerade lant-

en brukare. En sådan bestämmelse kan emellertid få konkurrensrättslig betydelse eftersom den kan drabba medlemmar gör uppehåll i leve-

som ranserna till föreningen.

Danmark

I Danmark accepteras den här typen klausuler i praxis under förut-

av sättning att bindningstiden inte är för lång. Konkurrencerådet har uppgett att man normalt accepterar en bindningstid på två år. Inom mejerioch slakteribranscherna löper medlem skapen i kooperativa företag under ett till tre år med en uppsägningstid månader. Inom dessa

sex branscher gäller som regel leveransplikt för medlemmarna. Det innebär att leveransplikten kan gälla upp till tre âr och sex månader. Leveransplikt förekommer inte inom spannmålsbranschen. Leveranskontrakt mellan medlemmar och kooperativa företag förekommer

endast inom spannmålsbranschen och endast i mindre utsträckning. Kontrakten löper normalt högst ett år.

Frankrike

I Frankrike står exklusivitetsklausuler, enligt landets konkurrensmyndighet, i strid med konkurrenslagstiftningen tolereras ändå.

men Klausulema är emellertid tillåtna enligt bestämmelserna koopera-

om tivens struktur i Code rural. Det finns därför konflikt mellan olika

en regelsystem. Som nämnts i avsnitt 8.3.5 har Cour de Cassation nyligen förklarat att en exklusiv upphandlingsklausul står i strid med konkur-

228 Kapitel 11

rensrätten, vilket gör det tveksamt om leveransförpliktelser fortsättningsvis kommer att accepteras konkurrensrättsligt.

I Frankrike förekommer leveranskontrakt inom mejeri- och köttbranschema. Inom mej eribranschen omfattar leveranskontrakten normalt hela produktionen och löper inledningsvis generellt tio år. Det har emellertid blivit vanligare med kontraktstider mellan tre och fem år. Inom köttbranschen är kontraktstiden i flertalet fall tre år. Inledningsvis kan längre perioder förekomma, dock sällan längre än fem år.

Nederländerna

I Nederländerna är den här typen av klausuler i princip accepterade i praxis. Frågan har emellertid inte prövats under den tid den nederländska konkurrenslagen varit i kraft, dvs. sedan år 1958. Leveransförpliktelser är regel inom mejeribranschen men förekommer inte inom övriga undersökta branscher. Leveranskontrakt mellan kooperativa företag och dess medlemmar förekommer inte inom någon av de undersökta branscherna.

Tyskland

I Tyskland blir leveransförpliktelser, på grund av de omfattande undantagen för jordbruket, inte någon fråga för konkurrenslagstiftningen. I praktiken förekommer leveranskontrakt inom mejeri- och spannmålsbranscherna. Inom mej erisektom löper kontrakten normalt på mellan två och fem år. De kan i vissa fall löpa på tio år. Kontrakten omfattar inte hela eller delar av medlems produktion utan omfattar en viss angiven kvantitet.

SOUl995:ll7 Kapitel 11 229

11.4.2 In- och utträde

ur lantbrukskooperativa företag

Sverige

Nedanstående tabell visar medlemmarnas möjlighet att gå lantbruks-

ur kooperativa föreningar i Sverige och återfå insatt kapital.

Period för Återbetalning Period för

uppsägning kapital återbetalning

Mejeri Vid utgången av Insats + ev. Fem år eller vid av-

det räkenskapsår vinstutdelning gång beroende

som inträffar orsaken till avgången.

närmast efter en Arla betalar dock som

uppsägningstid regel insatsen sex

på tre månader. månader efter avgång.

Det förekommer

även en och sex

månader.

Slakteri Som ovan före- Som ovan Fem år eller vid av-

kommer även en gång beroende på

månad. orsaken till avgången.

Två av lantmanna-

Lantmän Som ovan fore- Som ovan föreningarna betalar

kommer även en inte tillbaka medlems-

månad. avgiften om inte med-

lemmen upphört med

sin verksamhet inom

föreningens område.

Som framgår av tabellen kan en medlem träda ut föreningen vid

ur utgången av det räkenskapsår som inträffar närmast efter en uppsägningstid mellan en och sex månader. Det innebär att perioden för uppsägning kan variera mellan en och arton månader. Återbetalning av kapital sker i form av återbetalning av insats och del i eventuell vinst. Återbetalning av kapital sker i regel med femtedel år under fem

en per år efter utträdet eller vid avgång, beroende på orsaken till utträdet. Vissa variationer förekommer dock.

En ekonomisk förening skall vara öppen och medge inträde för nya medlemmar. En förening får enligt 3 kap 1 § lagen 1987:667 eko-

om nomiska föreningar inte vägra någon inträde medlem, det inte

som om finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller orsak.

annan

230 Kapitel 11 SOU1995:1l7

Övriga länder

Nedanstående tabell visar medlemmarnas möjlighet att ur lantbrukskooperativa företag i övriga undersökta länder och att återfå insatt kapital.

Land Period för Återbetalning Period för uppsägning kapital återbetalning

efter avgång

Danmark kött och mejeri ett till insats om fem till tio år tre år, spannmål sex sådan finns mån., med uppsägningstid på normalt sex mån. Frankrike uppsägningstid sex insats + del i upp till tio år mån., i vissa fall fram kollektivt till årsskiftet kapital

Nederlän- varierar. Inom mjölk- insats valfritt dema branschen förekommer två varianter, en längre uppsägningstid upp till två år utan utträdesavgitt, en kortare uppsägningstid tre till sex mån.

Tyskland uppsägning till budget- insats sex mån. årsskifte, med uppsägningstid tre mån till fem år, oftast två år.

I Danmark har frågan om uppsägningstid inte varit föremål för Konkurrencerådets prövning. Inte heller i Frankrike tycks frågan ha prövats av konkurrensmyndigheten. I Nederländerna villkoren för utträde ur

anses ett kooperativ i första hand vara en associationsrättslig fråga. Däremot kan kombinationen av utträdeshinder och t.ex. leveransförpliktelser vara en konkurrensrättslig fråga. Det finns inte någon nationell praxis. Frågan bl.a. utträdeshinder, i form av uppsägningstider och utträdesavgifter, om i nederländska kooperativa företag har emellertid varit föremål för kommissionens prövning. Det ligger också fyra mål i EG-domstolen med begäran från nederländska domstolar förhandsbesked i fråga om

om tolkningen av förordning 2662. I dessa mål är frågan om bl.a. uppsäg-

SOU1995:1 17 Kapitel 11 231

ningstider och utträdesavgifter föremål för prövning. Domstolen har bl.a. att ta ställning till om vissa villkor för utträde ett kooperativt företag

ur strider mot artikel 85.1 i Romfördraget. Bland de utträdesvillkor

som domstolen skall ta ställning till finns i målen bestämmelse

ett av en om att medlemmar kan gå ur det kooperativa företaget efter uppsägnings-

en tid på sex månader mot att de betalar utträdesavgift på 2 % de

en av fem senaste årens avräkning på mjölkleveranser. Som nämnts tidigare har en av EG-domstolens generaladvokater avgett yttrande i dessa mål. Generaladvokaten har kommit fram till att de nämnda villkoren för utträde strider mot artikel 85.1 i Romfördraget och inte faller under undantagen i förordning 2662. EG-domstolen är inte bunden yttran-

av den från generaladvokatema följer ofta sådana yttranden i väsent-

men liga delar.

I Tyskland är frågan om villkoren för uträde kooperativa företag

ur i princip inte föremål för konkurrensrättslig prövning.

en

I vilken utsträckning kooperativa företag är tvungna

att ta emot nya medlemmar är inte helt klarlagt. Tillgängligt material visar koopera-

att tiva företag kan hindra inträde medlemmar inte uppfyller be-

av som stämmelserna i de kooperativa företagens stadgar, inte bestämmel-

om serna har ett klart konkurrensbegränsande syfte eller fåren sådan effekt.

1 1.4.3 Slutsatser

Vid en jämförelse mellan Sverige och övriga undersökta länder de

av

bindningar som förekommer mellan jordbrukskooperativa företag och

dess medlemmar kan man konstatera följande.

Leveranskontrakt och exklusivitetsklausuler i form leveransför-

av pliktelser förekommer i varierande omfattning i de undersökta länderna. Med reservation för vad ovan nämnda rättsfall från Frankrike kan medföra, kan konstateras att dessa klausuler också är accepterade från kon-

kurrensmyndighetemas sida eller att inte ingripit mot dem. I

man Sverige förekommer normalt inte leveransskyldighet i föreningarnas stadgar. Föreningarna använder i stället leveranskontrakt.

De bindningstider för medlemskap förekommer i de svenska

som branscher som undersökts framstår kortare än de förekommer,

som som

och som inte varit föremål för ingripanden från konkurrensmyndigheten,

i Danmark, Nederländerna och i Tyskland. De uppsägningstider

som förekommer i Frankrike är jämförbara med de svenska.

I Frankrike finns en möjlighet att dela ut även medlems andel det

av kollektiva kapitalet. I övrigt framstår möjligheterna för medlem återfå

att insatt kapital jämförbara i Sverige och de undersökta länderna.

som

232 Kapitel 11

Återbetalningstiden efter utträde varierar från sex månader i Tyskland

till tio år i Frankrike. och upp

För fullständig jämförelse i vilken grad medlemmarna binds till

en av de kooperativa företagen krävs en utvärdering av andra faktorer, t.ex. hur stort medlemmarnas finansiella engagemang i Företaget är och vad de beskrivna bindningama betyder för den enskilde medlemmen. En sådan utvärdering är svår att göra generellt och kräver ett betydligt mer omfattande material än vad stått till utredningens förfogande.

som

Lika viktigt formella bindningar är förekomsten av alternativ på

som marknaden. I Frankrike, Nederländerna och i Tyskland finns i regel ett antal alternativ leverantörer kan vända sig till i varje region. Sådana

som alternativ finns inte i utsträckning i Danmark och framför allt

samma inte i Sverige. En viktig iakttagelse är också att man inte i något av de undersökta länderna, med undantag Tyskland, frånhänt sig möjlig-

av heten att ingripa mot exklusivitetsklausuler och bindande av producenter till lantbrukskooperativa företag.

1 1.5 Prissamverkan

Prissamverkan innebär till sin natur ett hämmande av konkurrensen, eftersom priset är det viktigaste medlet när det gäller att konkurrera. Det finns därför anledning särskilt strängt sådant samarbete.

att se

Prissamverkan kan förekomma i olika former. Det kan förekomma i form horisontell prissamverkan, dvs. samverkan mellan företag i

av

försäljnings- eller inköpsled. Det kan också gälla rabatter eller samma andra affärsvillkor. Samverkan mellan konkurrenter eller potentiella konkurrenter kan ske direkt mellan företagen eller t.ex. genom branschorganisationer. En typ av sådan samverkan är vertikala avtal, s.k.

annan bruttoprissättning.

Avtalen behöver inte bindande utan även rekommendationer,

vara s.k. cirkaprislistor, kan som prissamarbete i konkurrensrättslig

anses mening.

11.5.1¶Sverige

Den inskränkning bestämmelserna i 18 c § KL innebär för

som tillämpningen förbuden i 6 § omfattar inte avtal, har till syfte

av som eller till resultat att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs

ger

produceras hos medlem. Som ytterligare förutsättning för

varor som att ett avtal inte skall omfattas bestämmelserna i 18 c § anges att

av

Kapitel 11 233

försäljningen skall ske direkt mellan medlem och tredje eller att man föreningen svarar för försäljningen och att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning. I det fall försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje och man om de samverkande företagen är små kan samverkan, enligt Konkurrensverkets allmänna råd KKVFS 1993:2, ske så länge företagen i fråga har en marknadsandel högst 15 %. I de fall försäljningen sker genom föreningen kan det uppstå sådana positiva effekter att det finns skäl att tillåta en mer långtgående prissamverkan. Det måste emellertid finnas en reell sidokonkurrens förutom det konkurrenstryck kan som uppkomma genom att medlemmarnas fria rörlighet upprätthålls. En tumregel vid bedömningen samverkan bör tillåtas är att de av om samverkande företagen fâr för högst 25 % den relevanta marknaden svara av prop. 199394:2l0 s. 48 Om samverkan tar sikte på att balansera marknadsmakten hos stora köpare med stark eller dominerande ställning marknaden torde prissamverkan inte förvanska konkurrensen i väsentlig omfattning om denna samverkan medverkar till att uppnå marknadsbalans. Det medför att samverkan i dessa fall kan tillåtas även om de samverkande företagens marknadsandel överstiger 25 %. Någon praxis vid tillämpningen ovanstående bestämmelser i konav kurrenslagen har ännu inte utvecklats. Utredningen gör bedömningen att det kommer att röra sig ett fåtal fall där prissamarbete föreom genom ningar som kan föranleda att 6 § blir tillämplig. Även i dessa fall finns möjlighet att begära undantag enligt 8 Bestämmelserna i 18 c § omfattar inte s.k. förhandlingsorganisationer. I den mån dessa skulle falla under förbudet i 6 § finns möjligheter att ansöka om undantag enligt 8 Inte heller beträffande dessa organisationer fmns någon praxis. Det går därför inte att med säkerhet säga i vilken utsträckning den typen samarbete är tillåten eller av

1 1.5.2 länder

Övriga

Danmark

I Danmark finns i den nuvarande konkurrenslagen ett uttryckligt förbud mot vertikala priskarteller. I praxis accepteras heller inte horisontella priskarteller. Som framgår avsnitt 7.3.3 skulle ett samarbete mellan av primärproducenter om försäljning obearbetade produkter ett av genom kooperativt företag inte omedelbart ett förbjudet samarbete. anses som Man kan också se att konkurrensmyndigheten accepterat överenskommelser mellan kooperativa slakteri- mejeriföretag resp. om gemen-

234 Kapitel 11

prissättning i förhållande till leverantörerna. Dessa bestämmelser är sam inte bindande för de inblandade företagen men följs av dessa. Av avsnitt 7.3.4 framgår också att konkurrensmyndigheten accepterat övenskommelser inom fjäderfábranschen om priser och mängder för export. Överenskommelsen ansågs få verkan på den danska marknaden och hamnade därför under konkurrencelovens prövning. I Danmark har ett förslag till dansk konkurrenslag presenterats. ny I den föreslagna lagen finns bestämmelse som motsvarar förbudet en mot konkurrensbegränsande prissamverkan i 6 § i den svenska konkurrenslagen. Det undantag för jordbrukssektom som följer av bestämmeli 4 § i förslaget till dansk konkurrenslag medför att sådant serna ny prissamarbete tillåts enligt förordning 2662 inte skulle kunna ansom gripas med stöd den danska konkurrenslagen. Eftersom omfattningen av undantagen i förordning 2662 inte är helt klarlagd går det i dag inte av att avgöra omfattningen och betydelsen 4 § i nämnda förslag. av

Frankrike

Den franska konkurrenslagstiftningen bygger principen om fri

prissättning och förbud mot konkurrensbegränsande avtal. I praxis har

också visst prissamarbete mellan företag inom jordbrukssektom förbjudits. Det gällde bl.a. rekommenderade priser på olivolja och organiserade demonstrationer för att höja priset på potatis. m.m.

Nederländerna

I Nederländerna finns uttryckliga förbud mot både vertikala och horisontella priskarteller. I den mån horisontellt prissamarbete skulle ha tillåtits enligt EG-rätten, dvs. enligt förordning 2662, är det också tillåtet iNederländerna. Även prissamarbete skulle ha varit tillåtet som enligt förordningen, inte uppfyller samhandelskriteriet eller men som märkbarhetskriteriet, är tillåtet i Nederländerna. Eftersom förordning 2662 inte medger undantag för överenskommelser som medför skyldighet att hålla ett bestämt pris är utrymmet för undantag begränsat till prissamarbete annat slag, t.ex. att medlemmar i ett kooperativt föreav tag är föpliktade att köpa eller leverera till företaget till ett pris som av bestäms företaget. Det är svårt att säga ett samarbete i form av av om medlemmarna säljer obearbetade produkter via ett kooperativt företag att skulle falla under förbudet. l Nederländerna förekommer i praktiken försäljning obearbetade produkter endast inom de branscher där man av

Kapitel 11 235

använder sig av auktioner. Det är inte förbjudet att ha överenskom-

en melse mellan medlemmarna att inte sälja under visst pris vid

om ett auktionen. Det skulle tillåtet för medlemmar sälja obearbetade

vara att produkter genom ett kooperativt företag på annat sätt auk-

än genom

tioner så länge vidareförsäljningen utrymme för förhandlingar. En

ger vidareförsäljning där priset i nästa led bestämts i förväg skulle däremot kunna falla under förbudet.

Som nämnts under 9.3.8, har den nederländska regeringen tidigare

accepterat prisöverenskommelser beträffande bröd och mjölk inom ramen för produktschappen. Dessa överenskommelser har

numera upphört att gälla. Det har inte framkommit att några andra liknande

överenskommelser inom livsmedelssektom för närvarande finns i Nederländerna. I praxis har regeringen också avslagit begäran dispens från

om förbudet mot horisontella prisöverenskommelser i fråga

om prissättning

på bl.a. buteljerad mjölk.

Tyskland

Prissamarbete mellan jordbrukskooperativa företag är i princip tillåtet jordbrukets område i Tyskland. Priskarteller, dvs. överenskommelser

om att inte konkurrera med priset, får emellertid inte träffas mellan rikskooperativ. Detta förbud kan kringgås att rikskooperativen bildar

genom lagliga joint ventures och samarbetar priser dessa.

om genom

l 1.5.3 Slutsatser

Sverige och samtliga undersökta länder, med undantag Tyskland, har

av uttryckliga förbud mot priskarteller påjordbruksområdet

eller accepterar dem inte i praxis. I Danmark har man i praxis accepterat icke bindande överenskommelser mellan kooperativa företag i slakteri- mejeri-

resp. branscherna om att tillämpa priser i förhållande till medlem-

samma marnaleverantörema. Varken i Danmark eller i Nederländerna skulle försäljning av obearbetade produkter ett kooperativt företag

genom direkt anses ett otillåtet samarbete. Frågan är emellertid teoretisk

som när det gäller Nederländerna, eftersom den typen försäljning normalt

av sker via auktioner. Om samarbetet skulle innebära att priserna i nästa

led fastställdes i förväg skulle däremot samarbetet kunna strida

mot ländernas konkurrenslagstiftning. De prisöverenskommelser

inom ramen för produktschappen tidigare förekommit i Nederländerna har

som numera upphört att gälla. I Frankrike har konkurrensmyndigheten ingripit

236 Kapitel 11 SOUl995:l17

vid ett flertal tillfällen mot prissamarbete inom jordbrukssektom. Vid en jämförelse mellan på den typ prissamarbete är tillåtet synen av som enligt den svenska konkurrenslagstiftningen och synen på motsvarande

samarbete i övriga jämförda länder kan utredningen konstatera att man i Tyskland accepterar prissamarbete i större omfattning än vad den svenska konkurrenslagen skulle tillåta. Det är svårare att dra slutsatser

vid jämförelse mellan Sverige och övriga länder. I fråga om en Danmark kompliceras frågan att utredningsförslaget till ny konkurav renslag undantag för samarbete är tillåtet enligt förordning ger som 2662. Det går emellertid inte i dag att konstatera att man i Danmark har

konkurrensrättslig syn på prissamarbete inom jordbrukssektom

en annan har i Sverige. Enligt utredningen skiljer sig inte den franska än man konkurrensrättsliga prissamarbete från den svenska konkurrenssynen lagstiftningens Nederländerna tillåter sådant horisontellt prissamsyn. arbete, undantas enligt förordning 2662, även i de fall samsom handelskriteriet eller märkbarhetskriteriet inte är uppfyllt. I fråga om horisontellt prissamarbete undantas enligt förordning 2662, kan det som därför finnas motsvarande skillnader mellan nederländsk och svensk konkurrensrätt mellan svensk konkurrensrätt och innehållet i som förordning 2662. Det innebär att bestämmelserna i 18 § KL i fråga c horisontell prissamverkan kan långtgående än motsvarande om vara mer bestämmelser i nederländsk konkurrensrätt, jfr avsnitt 6.2.2. I fråga om

vertikal prissamverkan jordbruksområdet skiljer sig nederländsk

konkurrensrätt inte från svensk konkurrensrätt.

1 1.6 Allmänna slutsatser

Det svårt jämföra och att dra någorlunda hållbara generella är att slutsatser innehållet i regelverk i olika länder. Jämförelsen kompliom ytterligare att den svenska konkurrenslagen varit i kraft under ceras av endast något än två år och jordbruksundantagen i lagen varit i kraft mer under endast något än ett år. Någon omfattande praxis har därför mer inte hunnit utvecklas. En ytterligare komplikation är att det i Danmark

finns ett utredningsförslag till konkurrenslag, som den danska regeny ringen inte tagit ställning till. Även Nederländerna har planer ännu lagstiftning. Jämförelsen får alltså ske under dessa reservationer. en ny

Danmark

Danmark har ett regelsystem bygger missbruksprincipen. Det som finns i den nuvarande danska konkurrenslagstiftningen inte några

SOUl995:l17 Kapitel 11 237

särskilda undantag för jordbrukssektom. En del det samarbete

av som accepterats av den danska konkurrensmyndigheten, t.ex. delar

av samarbetet mellan MD Foods och Klöver Maelk, skulle förmodligen inte ha accepterats i Sverige. Det är heller inte säkert att de bindningstider för

medlemskap i mejeri- och slakterikooperativa företag, förekommer

som i Danmark, skulle ha accepterats i utsträckning vid tillämp-

samma en ning av den svenska konkurrenslagen.

Syftet med utredningens förslag till dansk konkurrenslag är att

ny öka effektiviteten i det danska näringslivet att skapa funge-

genom en rande konkurrens. Enligt det danska förslaget sker koppling mellan

en det danska undantaget för samarbete i jorbrukssektom och de undantag som lämnas i EG-rätten. Avsikten är att EG-rätten skall slå igenom fullt ut i den danska konkurrensrätten. Om eventuell dansk konkur-

en ny renslag kommer att leda till att den danska konkurrensmyndigheten ingriper mot samarbete inom jordbrukssektom i större utsträckning än vad som nu sker, går inte att säga i dagsläget. Den tolkning EG-domstolen gör av förordning 2662, i de fyra mål för närvarande ligger i

som domstolen för avgörande, kommer i stor utsträckning att bli avgörande för i vilken omfattning samarbete inom den danska jordbrukssektom kommer att accepteras vid tillämpning den föreslagna lagen. En

en av av domstolens generaladvokater har nyligen lämnat förslag till hur domstolen skall tolka delar förordningen. Följer domstolen general-

av advokatens förslag innebär det att undantaget i förordningen omfattar sådant samarbete som utgör en integrerad del nationell mark-

av en nadsordning och samarbete som är nödvändigt för att uppnå målen i artikel 39 i Romfördraget. Danmark har inte några nationella marknadsordningar. Det innebär att endast samarbete är nödvändigt för att

som uppnå målen i artikel 39 i Romfördraget skulle omfattas undantaget

av i förordningen.

Frankrike

En jämförelse mellan fransk och svensk konkurrensrätt på jordbruksområdet är svår att göra. Det går emellertid att konstatera i

att man praxis hittills accepterat exklusivitetsklausuler inom jordbrukssektom. Hur man fortsättningsvis kommer att bedöma dem i praxis är osäkert. När det gäller annat samarbete inom primärkooperativ än prissamarbete är det möjligt att man i fransk konkurrensrätt har strikt än

en mera syn i svensk konkurrensrätt.

238 Kapitel 11 s0U1995:1 17

Nederländerna

Vid en jämförelse mellan Nederländerna och Sverige kan man konstatera att det finns tre uttryckliga förbud i den nederländska konkurrenslagstiftningen. Dessa förbud gäller vertikala resp. horisontella priskarteller och marknadsuppdelning. Det finns nästan inte någon nationell praxis beträffande tillämpningen av konkurrensreglema inom jordbrukssektorn. De enda nationella avgöranden framkommit är dels be-

som sluten att stoppa överenskommelser inom produktschappen av priset

om på mjölk bröd, dels ansökningar, som avslagits, om dispens från

resp. förbudet mot horisontella prisöverenskommelser. En förklaring till att det nästan inte finns någon nationell praxis kan vara att det saknas dominerande företag marknaden.

Flertalet de fall som rör nederländska kooperativa företag, som är

av eller har varit till prövning kommissionen eller EG-domstolen,

uppe av har framför allt gällt förhållandet mellan kooperativ och dess medlem-

Detta visar att, även om den nederländska konkurrensmyndigheten mar.

att det i första hand är en associationsrättslig fråga så är frågan anser föremål för prövning i domstol. Vilka effekter EG-domstolens framtida utslag i fråga tolkningen förordning 2662 kommer att få för

om av samarbetet inom nederländska jordbrukskooperativa företag går i dag inte att bedöma.

Tyskland

Det går med säkerhet att säga att Tyskland har liberalare konkurrensregler på jordbruksområdet än vad Sverige har. Till detta konstaterande skall fogas att Tyskland har annan marknadsstruktur än vad Sverige

en har. Med undantag för mejerisektom har kooperativa företag en sammanlagd marknadsandel ca 50 %. Detta skall jämföras med Sverige, där kooperativa företag dominerar de aktuella marknaderna. Trots att den tyska konkurrensmyndigheten anser att det inom jordbrukssektom råder balans mellan kooperativa företag och investorägda företag har

från myndighetens sida framfört ett önskemål om ökade möjligman heter att ingripa mot konkurrensbegränsande samarbete inom jordbruksområdet.

Avslutande slutsatser

I detta kapitel har utredningen redovisat vilka problem som är förknippade med internationella jämförelser mellan olika regelsystem. Även

om

heltäckande jämförelse möjlig är det tveksamt eventuella en vore om slutsatser olikheter mellan regelsystemen skulle säga något om

om

Kapitel II 239

lämpligheten av att anpassa det svenska regelverket utifrån konstaterade skillnader mellan det svenska och andra länders regelverk. Utgångspunkten kan vara att de svenska företagen skall ha lika eller likvärdiga konkurrensmässiga villkor som konkurrentländernas företag. Enligt utredningen måste ett ställningstagande till denna lämplighetsfråga bygga på en mer omfattande analys än den ingår i utredningens uppdrag.

som En sådan analys måste bygga på en jämförelse som inkluderar skattelagstiftning, arbetsmarknadspolitik, näringspolitik

m.m.

Utredningen skall enligt direktiven koncentrera sig på att skingra den osäkerhet som råder rörande förhållandena på EU-marknaden när det gäller förekomsten av olika former av samarbete och vilka regler

som gäller.

Vid en övergripande jämförelse mellan de konkurrensregler

som gäller för den svenska livsmedelssektorn och motsvarande regler i de undersökta länderna kan konstateras att de tyska konkurrensreglerna är mindre ingripande än motsvarande svenska regler. Vid jämförelse

en med övriga länder kan konstateras att bestämmelserna i 18 § KL inte

c har någon motsvarighet i dessa länder. Jämförelsen försvåras att det

av inte finns någon uttalad praxis rörande tillämpningen på livsmedelsområdet av KL:s förbudsbestämmelser i 6 § eller undantagsbestämmelser i 8

Det går otvivelaktigt att konstatera att det finns skillnader mellan ländernas regelverk. Motsvarande konstaterande kan göras i fråga

om det samarbete som förekommer, och tillåts förekomma, inom och mellan jordbrukskooperativa företag i de undersökta länderna. Sådana skillnader finns både vid en jämförelse mellan Sverige och de övriga undersökta länderna och mellan dessa länder. De slutsatser kan dras skill-

som om nader mellan Sverige och övriga undersökta länder i fråga samarbete

om och regler kan göras endast i fråga form samarbete. Jäm-

om resp. av förelsen får också begränsas till att ske mellan Sverige och enskilda länder.

Avslutningsvis kan sägas att det inte är möjligt att generellt slå fast

hur den konkurrensrättsliga samverkan inom jordbrukssektom

synen ser ut i de undersökta länderna. Det går därför inte heller att dra några generella slutsatser om i vilken utsträckning den svenska konkurrensrättsliga synen samverkan inom jordbrukssektom skiljer sig från övriga undersökta länders på sådant samarbete.

syn

SOUl995:ll7 241

12 Konkurrensförhållanden i den svenska

livsmedelssektorn

12.1¶Allmänt om den svenska livsmedelssektom

12.1.1¶Den svenska livsmedelssektom

Den svenska livsmedelsmarknaden kännetecknas bl.a. av en stark Företagskoncentration. I flertalet branscher finns aktörer med stora marknadsandelar. Detta gäller dock inte bara livsmedelsindustrin. Än marknaderna fore och efter industriledet har i många fall en hög företagskoncentration.

Konkurrensförhållandena på marknaderna för lantbrukamas produktionsmedel är varierande. Flertalet av de insatsvaror som används i jordbruket är specifika i den bemärkelsen att lantbrukarna är de enda eller i alla fall de största köparna. Det Förekommer även en vertikal integration genom att lantbrukarna äger delar av insatsvaruleden genom sina lantmännenföreningar. Detta gäller t.ex. maskiner, olja, gödselmedel, utsäde och fodermedel.

Det finns vidare starka bindningar mellan råvaruleverantörerna och livsmedelsindustrin i form av lantbrukamas ägande i ekonomiska föreningar. Detta utvecklas nedan.

Konkurrenssituationen i livsmedelsindustrin påverkas även i hög grad av efterföljande led. Inom parti- och detaljhandeln har utvecklingen resulterat i en koncentration till tre stora handelsblock med en betydande intern integration och samordning, vilket inneburit att konkurrenssituationen för företagen inom livsmedelsindustrin successivt förändrats. Det är dock sannolikt fråga om ömsesidig påverkan den ökade koncentra-

tionen inom livsmedelsindustrin har delvis drivit på utvecklingen inom handeln samtidigt som blockbildningen i handeln påverkat livsmedelsindustrins förutsättningar och behov av koncentration för balansens skull.

Under de senare decennierna har partihandelsföretagen successivt tagit över en allt större del av leveranserna från producerande företag till butik. Direktdistributionen från livsmedelsindustrin till detaljhandeln har därmed minskat. I dag är det främst mejeri-, bryggeri- och bagerivaror som till övervägande del direktdistribueras. Samtidigt har de tre handels-

242 Kapitel 12 SOU1995:1l7

blocken kraftigt ökat sitt inflytande över vilka produkter erbjuds

som den svenske konsumenten, inte minst i samband med omfattande extrapriskampanjer och annan bred marknadsföring i bl.a. etermedia.

Den följande beskrivningen som bygger rapport från Kon-

en kurrensverket och diskussioner med företrädare för företag inom de olika branscherna har i enlighet med utredningsdirektiven i huvudsak koncentrerats till en redogörelse för marknadsförhållandena och konkurrenssituationerna inom mejeri-, kött- och sockerbranschema.

12. l

Lantbrukskooperationen

Inom lantbrukskooperationen finns en mängd betydande företag representerade inom främst livsmedels- och skogsområdet. Kooperationen består av 15 branscher med riksorganisationer, vissa har

varav medlemsföreningar, med dotterbolag. Bland riksorganisationerna kan bl.a. nämnas Slakteriförbundet, Svenska Mejeriemas Riksförening, Svenska Lantmännen riksförbund, Skogsägamas Riksförbund och Svensk Husdjursskötsel. Riksorganisationerna ekonomiska och

ägs av i vissa fall ideella föreningar, där producenterna är medlemmar eller av producenterna direkt. Även föreningarna kan ha dotterbolag enskilt, eller bolag tillsammans med andra regionala föreningar eller med riksorganisationen. Föreningarna vidareförädlar och marknadsför lantbrukarnas produkter samt tillhandahåller olika insatsvaror Varje medlem har

m.m. en röst på kretsmötena där fullmäktige till föreningarnas stämmor utses. Stämmorna fastställer resultat- och balansräkning, beslutar vinstut-

om delning, utser styrelse och revisorer, beviljar ansvarsfrihet m.m. Utöver affärsverksamhet har föreningarna till uppgift att bevaka medlemmarnas branschintressen samt svara för rådgivning och information till med-

lemmarna och opinionsbildning utåt.

12. 1.3 Lantbrukamas riksförbund

Lantbrukamas Riksförbund LRF är en intresse- och serviceorganisation för enskilda jord- och skogsbrukare samt för lantbrukskooperationen. LRF har en ekonomisk och en facklig gren. Både de branschvisa riksorganisationerna och föreningarna är medlemmar i den ekonomiska

grenen av LRF. Den fackliga grenen av LRF har lantbrukare som medlemmar och arbetar för att tillvarata medlemmarnas intressen gentemot stat, kommuner, myndigheter m.fl. En lantbrukare kan således vara direktansluten medlem i LRF den fackliga grenen samt även indirekt genom

SOUl995:ll7 Kapitel 12 243

sin ekonomiska förening. Lantbrukaren är oftast medlem i flera ekonomiska föreningar beroende det egna lantbruksforetagets inriktning.

12.2¶Köttbranschen

12.2.1¶Produkter och marknad

Med köttprodukter avses i det följande hela och halva fall, styckat kött och charkuteriprodukter. De produkter för vilka konkurrensförhållandena beskrivs är framför allt kött av nöt och gris, vilka är de i sammanhanget dominerande djurslagen. I övrigt kommer det marknadsförda köttet huvudsakligen från kalv, häst, får och lamm samt fågel. Vilt, framför allt älg, svarar för en icke obetydlig del den svenska köttkonsum-

av tionen utbjuds endast i liten utsträckning handeln.

men av

Vad gäller styckningsmarknaden omfattar denna styckat kött till detaljhandel, grossister, storhushâll och charkindustri. Styckat kött till detaljhandel, grossister och storhushâll konsumentsidan har i princip samma kvalitet och pris, medan kött till charkindustrin är enklare

av kvalitet och har ett lägre pris. Vidare är det styckade köttet till konsumentmarknaden i huvudsak färskt, medan man inom charkindustrin i större utsträckning använder fryst kött.

Charkuteriprodukter indelas vanligen i två blandade och

grupper, oblandade. De blandade charkvaroma består framgår namnet

som av av ett flertal råvaror. Korvar, leverpastej och syltor är exempel blandade charkvaror. Kokt skinka, bacon och kassler är exempel oblandade charkvaror, vilka består av enbart köttrâvara som beretts, t.ex. kokats, rökts eller saltats.

Styckningsledet har en dubbel roll dels som leverantör konsu-

av mentprodukter, dels som råvaruleverantör till annan förädlingsindustri, t.ex. till charkuteritillverkningen. Slaktledet behandlas i sin egenskap

av råvaruleverantör till stycknings- och charkindustrin. Den vertikala integration som förekommer hos marknadsledaren på köttvaruområdet innebär att Slaktledet även får betydelse för konkurrenssituationen i de senare leden.

Enligt statistik från Slakteriförbundet uppgick köttkonsumtionen i Sverige år 1993 till 515 000 ton. Av denna volym utgörs 440 000 ton av gris- och nötkött inkl. kalv. Den totala köttmarknaden har sedan avregleringen år 1991 vuxit med 3 % år t.o.m. år 1993.

ca per

År 1993 producerades 427 000 ton helfall gris och nöt. Härav

ca av utgjordes 290 000 ton av griskött och 137 000 ton nötkött.

av

244 Kapitel 12 SOUl995: l 17

Motsvarande siffror för produktion av styckat kött var 330 000 ton totalt varav griskött utgjordes av 230 000 ton, styckat nötkött 100 000 ton och fågelkött 65 000 ton. Av det styckade köttet gick 124 000 ton griskött och 45 000 ton nötkött till produktion av chark och andra förädlade produkter.

På charksidan tillverkades 137 000 ton blandade charkprodukter och 48 000 ton oblandad chark.

12.2.2¶Utrikeshandel

Enligt statistik från Statens jordbruksverk, för år 1993, uppgick den totala importen av kött till Sverige till 37 200 ton. Härav utgjorde griskött 14 000 ton och nötkött 19 500 ton. Köttimporten i procent av den svenska produktionen var ca 14 % för nötkött och ca 5 % för griskött. Den svenska importen kom främst från Danmark och USA griskött samt Polen och Ungern nötkött. Importen av köttprodukter var således begränsad och skedde huvudsakligen i form av styckade detaljer.

Samma år exporterade Sverige 27 700 ton kött varav 16 500 ton var griskött och 11 100 ton nötkött. Av den inhemska produktionen gick 6 % av grisproduktionen och 8 % av nötproduktionen på export. Sverige exporterade främst till Polen och USA griskött samt USA och Tyskland nötkött.

Sveriges anslutning till EU innebar att gränsskyddet mot EU:s medlemsstater försvann fr.o.m. den 1 januari 1995. En ökning av köttimporten till den svenska marknaden ansågs därför av många som trolig. Det har dock visat sig att importökningen hittills varit relativt liten och bidragande orsaker sägs vara främst konsumenternas preferenser för svenskt kött och den salmonellakontroll som krävs för import av köttvaror, vilken enligt uppgift försvårar import av färskt fläskkött till Sverige. Vidare förklaringar är att de svenska priserna på kött reducerats och på den försvagade svenska kronan. Enligt branschen kan en tendens till ökad import skönjas efter halvårsskiftet år 1995.

Intemhandeln med gris- och nötkött mellan de olika EU-ländema är dock inte obetydlig. Detta framgår av rapporter från Jordbruksverket rapporterna 1992: 18 och 19 i vilka en jämförelse görs mellan nötköttsresp. grisköttssektom i Sverige och EU. De stora exportländerna till andra medlemsländer var år 1989 för nötkött Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Irland, för griskött Nederländerna, Danmark, Belgien och Frankrike.

SOUl995:l17 Kapitel 12 245

12.2.3 Marknadens aktörer

Scangruppen

Den svenska köttmarknaden domineras av föreningarna inom den lantbrukskooperativa slakteriorganisationen, i det följande benämnd Scangruppen. Betraktat som en helhet är Scangruppen omsättningsmässigt en av Sveriges största livsmedelsgrupper och svarade år 1994 För ca 76 % av slakten i landet, ca 48 % av styckningen och ca 30 % av charkvarutillverkningen.

Scangruppen består av Slakteriförbundet Slfb med dotterbolag samt fem regionala slakteriföreningar och deras dotterbolag. Förbundet och föreningarna är ekonomiska föreningar. Slakteriföreningama äger genom insatser Slakteriförbundet som är föreningarnas riksorganisation och har till uppgift att bevaka föreningarnas och deras medlemmars intressen. Slakteriförbundet har också en omfattande egen affärsverksamhet.

Figur 1 Scangruppens organisation. Procenttal anger ägarandelen

61 000 LANTBRUKARE

I l l I I

FARMEK SKANEK SCANKLS SCANNORRL. SCANLULEÅ

snön. snön. euron. EKJFÖR. snön.

[

FarmekAB ScanSydLivsm.

J i

i

SCANHB I

y l

SLAKTERIFORBUNDET INTRESSEFÖRETAG

KONCERNEN

100%

l

SLFBINVESTAB

95% SCANFOOD LARSJÖNSSON 50%

__

100%ABSAMFOD SCANSTORHUSHÅLL 20%

_

100%ELLCOFOODAB SCANsvo LIVSMEDEL 15%

__

100%DUKATLIVSMEDELAB

100%SCANAB

100%KÖTTFORSKNINGS

INSTITUTETAB

246 Kapitel 12 SOU1995:1l7

Slakteriföreningarna

De regionala slakteriföreningama är fem till antalet och

ägs av resp. förenings medlemmar. Det totala medlemsantalet i dessa föreningar

uppgår till ca 61 000 lantbrukare. Föreningarna ägnar sig huvudsakligen slakt och förädling av kött och köttprodukter. De fem föreningarna är Farmek, Skanek, Norrmejerier Scan Luleå, Scan Norrland och Scan KLS. Farmek och Skanek är de två största föreningarna och svarade år 1993 tillsammans för ca 67 % av den totala svenska slakten. De tre övriga föreningarna hade samma år tillsammans mindre än 10 % denna marknad.

Slakteriföreningarna är, till skillnad från flertalet de investorägda

av slakteriema, vertikalt integrerade, vilket innebär att slakteriföreningama direkt eller indirekt bedriver styckning och charkproduktion. Denna verksamhet bedrivs i vissa fall i föreningsägda dotterbolag. Farmek och Skanek bedriver sin stycknings- och charkverksamhet i det gemensamt ägda företaget Scan HB. Farmek är majoritetsägare i Scan HB. Även Slakteriförbundet och Scan KLS har indirekt ägarintressen i Scan HB. Scan KLS bedriver, förutom slaktverksamhet, även styckningsverksamhet inom dotterföretaget Smålandsslakt medan charkverksamheten än så länge är på introduktionsstadiet. Nyligen inregistrerades företaget Smålandschark, en bifirma till Smålandsslakt, som är tänkt att utgöra basen i en vidare integration till ett helintegrerat köttföretag verksamt i samtliga led på köttmarknaden. Scan Norrland och Scan Luleå är båda helintegrerade och verksamma i både styck- och charkledet.

Mellan slakteriföreningama finns i praktiken områdesindelning.

en Leverantörerna av slaktdjur är i praktiken hänvisade till den förening som bedriver verksamhet i samma område som leverantörerna. Föreningarna säljer inte annat än undantagsvis på hand sina produkter

egen utanför sitt verksamhetsområde utan låter sådan försäljning ske

genom Slakteriförbundet. Detta medför även att de privata stycknings- och köttförädlingsföretagen som regel är hänvisade till att köpa sin råvara

av den förening i vars område företaget befinner sig.

Slakteriföreningarna har sinsemellan ett omfattande samarbete. Föreningarna samarbetar genom och med Slakteriförbundet. Detta sker till stor del genom förbundets dotterbolag eller bolag ägs gemensamt

som av föreningarna och förbundet I det följande redogörs för Slakteriförbundets och några av dotterbolagens verksamheter.

Kapitel 12 247

Slakteriförbundet

Slakteriförbundskoncemen omsatte år 1993 ca 5 260 miljoner kronor varav Slakteriförbundet svarade för ca l 810 miljoner kronor. Slakteriförbundet ägs av slakteriföreningarna gemensamt. Farmek och Skanek har störst inflytande i förbundet, vilket bl.a. avspeglar sig i representationen i förbundsstyrelsen. I styrelsen för förbundet ingår förutom VD och arbetstagarrepresentanter sex ledamöter från Farmek, fem från Skanek samt en ledamot från vardera Scan Luleå, Scan Norrland och Scan KLS.

Slakteriförbundet har tidigare haft en funktion som marknadsreglerare genom sin handel med över- och underskott slaktkroppar och styck-

av ade produkter hos föreningarna. Denna marknadsreglerande funktion hos Slakteriförbundet har i stor utsträckning påverkat konkurrensen på marknaden, så till vida att någon konkurrens mellan slakteriföreningama i princip inte har förekommit. Förbundet upphörde dock under år 1991 med sin marknadsreglerande verksamhet och de olika slakteriföreningarna har i större utsträckning än tidigare själva fått ta hand sina

om överskott. Slakteriförbundet köper dock fortfarande helfall från föreningarna och säljer dessa till industrikunder i Norrland och i Stockholmsregionen. Slakteriförbundet har fram t.o.m. år 1993 köpt helfall från föreningarna som man sedan kontraktsstyckat hos Farmek AB och Scan Syd. Förbundets försäljning av det styckade köttet upphörde i december 1993 och försäljningsansvaret har övergått till de två nämnda företagen.

Slakteriförbundet har som nämnts en rad dotterbolag. De producerande dotterbolagen är samlade i Slakteriförbundet Invest AB som består av Samfod, Scanfood, Dukat Livsmedel och Ellco Food. Slakteriförbundet Investkoncernen omsatte år 1994 2 556 miljoner kronor. De icke-producerande dotterbolagen är Köttforskningsinstitutet, Scan International, Scan AB och Scan Fastighetsförvaltning.

Scan HB

Farmek, Skanek, Scan KLS och Slakteriförbundet, sammanförde vid årsskiftet 199495 verksamheterna i Farmek AB och Scan Syd Livsmedel AB Scan Syd, i ett gemensamt ägt handelsbolag Scan HB. Farmek och Skanek bedrev före förvärvet sina förädlingsverksamheter i princip

resp. uteslutande i sina resp. dotterbolag Farmek AB och Scan Syd. I Scan Syd äger Slakteriförbundet och Scan KLS ca 15 % vardera. Scan HB får Fannek AB och Scan Syd som ägare med Farmek AB som majoritetsägare. Scan Norrland, Scan Luleå och Scan KLS har rätt att tillföra

248 Kapitel 12 SOUl995:l 17

förädlingsverksamheter till Scan HB vid årsskiftet 199596 sina resp. eller 199697.

Scan HB bedriver verksamhet avseende styckning och charktillverkning samt produktion av färdiglagad mat, baserad helfall inköpta från slakteriföreningama ett sätt ger dessa högsta möjliga långsiktiga

som betalning. Delar av chark- och färdiglagad matproduktionen, där specialisering krävs, produceras kommersiella villkor för Scan Norrland och Scan Luleå. Scan HB säljer också styckade produkter Norrlandsmarknaden genom Scan Norrland och Scan Luleå.

Scan HB förfogar, genom licensavtal, över flera av de starkaste varumärkena på den svenska dagligvarumarknaden. Förutom Scanmärket förfogar Scan HB över varumärkena Piggham, Utmärkt, Beef, Deli samt Rekord. Genom att Scan HB tillförts enheten för scanvarumärkesaktiviteter inom Scan AB ansvarar företaget för större delen av marknadsföringen av Scanvammärket.

Förutom att vara verksamt som förädlingsbolag ger Scan HB den Scan-märkesservice som tidigare givits övriga Scanföretag genom Slakteriförbundet. Detta har skett genom att fyra enheter inom Slakteriförbundet överförts till Scan HB, nämligen enheten för scanvarumärkesaktiviteter inom Scan AB, enheten för gemensam produktion inom Scan AB, utlandssektionen inom Slakteriförbundet samt verksamheten i Scan Storhushåll AB. Dessa enheter kommer alltså i fortsättningen att genom Scan HB service till och samverka med andra enheter inom Scan-

ge gruppen.

Scan HB:s andel av styckningsproduktionen i Sverige uppgår till drygt 30 %. Scan HB är därmed Sveriges största styckningsföretag. På charkmarknaden beräknas marknadsandelen bli ca 24 % och Scan HB blir därmed det största företaget även på denna marknad.

Scan HB:s position förstärks att Farmek AB:s resp. Scan Syds

av ägare, dvs. Farmek, Skanek och Scan KLS tillsammans kontrollerar ca

den totala tillgången helfallsråvara i Sverige. Scan KLS 72 % av levererar dock inte någon råvara till Scan HB. Tillgången av insatsvaror har stor betydelse för ett företags ställning marknaden. Förutom att Scan HB har säkrat den egna tillgången av råvara har slakteriföreningarna i viss utsträckning möjlighet att kontrollera flödet av och priset

slaktkroppar till Scan HB:s konkurrenter inom styck- och charkindustrin. Investorägda styckningsföretag är således till viss del beroende av sin största konkurrents ägare.

SOU1995:l 17 Kapitel 12 249

Samfod

Samfod är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet Invest AB. Samfod ägnar sig åt styckning och charktillverkning och säljer

sina produkter huvudsakligen till kunder inom detaljhandel, storhushåll och gatukök. Samfod är Sveriges näst största styckningsföretag och har

ca 14 % av styckningsproduktionen. Vissa produkter legotillverkas för Samfods räkning av Scanföretagen Dukat och Scanfood. Till skillnad från övriga företag inom Scangruppen använder Samfod både svenskt och utländskt kött i sin produktion. Huvuddelen produktionen baseras

av dock på svensk råvara.

Samfod har en relativt självständig ställning inom Scangruppen. Samfod producerar allt styckat i regi och har charktillverk-

egen egen ning. Vidare marknadsför och försäljer företaget sina produkter helt i egen regi. Samfod har varumärken och säljkår. Priserna

egna en egen sätts helt självständigt och företaget har grossistdistribution. När

egen det gäller inköp råvaror har Samfod i princip rätt att köpa från

av vem det vill och det har rätt att importera. Med hänsyn till ovanstående skall, enligt Slakteriförbundet, Samfod, trots tillhörigheten till Slakteriförbundet, ses som ett självständigt företag och konkurrent till övriga

en företag inom Scangruppen.

Samfod torde dock inte kunna betraktas som ett i alla avseenden självständigt företag i förhållande till övriga företag inom Scangruppen på grund av den ägar- och intressegemenskap som råder mellan Samfod och Slakteriförbundet. Samfod är helägt av Slakteriförbundets dotterbolag Slakteriförbundet Invest AB. Strategiska beslut föreslås visserligen självständigt av Samfods företagsledning men skall, efter förslag från styrelsen i Samfod, underställas styrelsen i Slakteriförbundet Invest AB för godkännande. Samfod deltar dessutom i den för Scangruppen gemensamma forskningen som sker i Köttforskningsinstitutet AB, ett

av Slakteriförbundet helägt dotterbolag.

Scanfood

Scanfood AB ägs av Slakteriförbundet Invest AB till 95,6 %. Övriga ägare är Skanek med 1,7 %, Farmek med 1,4 %, Scan KLS med 0,7 %, Scan Norrland med 0,5 % och Norrmejerier med 0,2 %. Scanfood omsatte år 1994 ca 631 miljoner kronor.

Scanfood är Scangruppens specialföretag för frysta, konserverade och andra hållbarhetsbehandlade produkter till konsument och storhushåll. Mellan ägarna finns ett konsortialavtal som reglerar verksamheten i bo-

250 Kapitel 12 SOU1995:1 17

laget. Enligt konsortialavtalet skall bolagets verksamhet bestå av produktutveckling, produktion, administration, marknadsföring, distribution och försäljning nämnda produkter.

av ovan

Konsortialavtalet innebär förpliktelse för avtalspartema att satsa

en på marknaden för djupfrysta köttprodukter Scanfood. Scanfood

genom distribuerar de färdiga produkterna till grossistföretag och industrikunder. Deltagarna i samarbetet har dock viss egen verksamhet på produktområdet.

Dukat Livsmedel

Dukat är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet Invest AB och är ett renodlat produktionsbolag för charkuterier och färdiglagad mat. Dukats kunder består i princip uteslutande föreningarna och Slakteri-

av förbundets dotterbolag Samfod och Scanfood. Dukat har således inte

direkt försäljning till storhushåll, grossist- eller detalj handeln någon egen med undantag för ett avtal med KF. Dukat omsatte år 1994 174 miljoner kronor.

Dukat har specialiserat sin produktion och tillverkar huvudsakligen pastej och bacon även andra produkter finns i sortimentet.

men

Ellco Food

Ellco Food är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet Invest AB. Företaget tar hand om slaktbiprodukter och utvecklar och förädlar livsmedelsråvaror blod, styckningsben och fettvävnad. Även special-

av produkter för biotekniska ändamål tillverkas. Ellco omsatte år 1994 267 miljoner kronor.

Scan AB

Inom Scan AB som är ett helägt dotterbolag till Slakteriförbundet samordnas information, producenttjänst och viss gemensam intressebevakning. Kostnader för utförda tjänster debiteras till självkostnadspris till de Scanföretag använder tjänsterna. All tidigare samverkan beträf-

som fande marknadsföring har fr.o.m. år 1995 övergått till Scan HB.

Kapitel 12 251

Köttforskningsinstitutet

Köttforskningsinstitutet är ett Slakteriförbundet helägt dotterbolag

av som är ett utvecklings- och konsultföretag inom livsmedelssektorn med särskild inriktning på köttprodukter. I detta företag sker den för hela Scangruppen gemensamma forskningen.

Fristående företag

Ett drygt tjugotal företag fristående från Scangmppen svarade år 1993 för knappt en fjärdedel slakten. Av dessa är de två största Slakteri-

av produkter i Helsingborg AB och Skövde Slakteri AB.

På styckningsmarknaden svarade omkring 70 investorägda företag för ca 52 % av styckningen år 1993. Bland de investorägda styckningsföretagen märks SLP Lantkött AB, Meat Master AB och Lords.

Störst bland de icke lantbrukskooperativa företagen på charkmarknaden år 1993 KF svarade för 18 %, Sardus 8 % och

var som ca Procordia 6 %. För resterande andel svarade drygt 200 företag, vilka ofta är små och verksamma på lokala marknader.

De flesta av de investorägda företagen är medlemmar i Köttbranschens Riksförbund skall bevaka sina medlemsföretags in-

som tressen både vad avser utvecklingen marknaderna och olika

gentemot myndigheter.

De investorägda företagen har under år ökat integrationen och

senare det är relativt vanligt förekommande, åtminstone bland de större investorägda köttföretagen, att verksamheten spänner över slakt- och styckmarknaden, styck- och charkmarknaden eller samtliga tre delmarknader. Exempel på ett företag har verksamhet på samtliga tre del-

som marknader är Mårtenssons Partiaffár kontrollerar Skövde Slakteri

som AB, Engvall Falk AB styckning och Sohlbergs Nya Charkuteri.

12.2.4¶Konkurrensförhållanden

Struktur

Köttmarknaden delas traditionellt i tre delmarknader beroende på

upp köttets förädlingsgrad nämligen slakt-, stycknings- och charkmarknaden. Slakteriema är leverantörer köttråvara. Kunderna på köttmarknaden

av utgörs av industriföretag, dvs. stycknings- och charkföretag, samt detaljhandel grossister och storhushåll. Helfall utgör råvara vid styckning och säljs företrädesvis till styckningsindustrin, mindre del säljs till

men en

252 Kapitel 12 SOUl995:117

detaljhandelgrossister och även i viss mån till storhushåll. Styckat kött utgör i sin tur råvara till charkindustrin säljs även till detaljhandel men grossister för vidareförsäljning till konsument samt till storhushåll. Det styckade säljs till industriföretagen för ytterligare förädling bekött som står enklare köttvaror, s.k. industriråvara, bl.a. består av småbitar av som från främst gris. Till handel och storhushåll säljs främst kotlett- och biffrader för vidare styckning. De olika verksamhetsgrenama slakt, styckning och charktillverkning kan antingen bedrivas i separata företag eller i olika former av integration. Omfattningen integrationen varierar. De lantbrukskooperativa av slakteriföreningarna är i stor utsträckning vertikalt integrerade och omfattar både slakt, styckning och charktillverkning. Även de investorägda företagen tenderar att öka integrationen och det är relativt vanligt förekommande, åtminstone bland de större investorägda köttföretagen, att verksamheten spänner över slakt- och styckmarknaden, styck- och charkmarknaden eller samtliga tre delmarknader. Nedan följer beskrivning konkurrensen delmarknad en av resp. omfattande Scangruppens och övriga aktörers ställning samt en kortare redogörelse för vad karaktäriserar marknad. som resp.

Konkurrensförhållanden på slaktmarknaden

Föreningarna inom Scangruppen dominerar på den svenska slaktrnarknaden. Av statistik från Slakteriförbundet och Jordbruksverket framgår att Scangruppens totala andel slakten är 76 %, vilket också innebär av ca har andel marknaden för helfall. Andelen är något att gruppen samma större på svin- och fårslakt och något mindre övriga djurslag i jämförelse med de investorägda slakterierna. Farmek och Skanek har 36 31 % den totala slaktmarknaden och är de största aktörerna resp. av denna marknad. En mycket stor andel av slakteriföreningamas helfallsproduktion används internt inom förening och ytterligare en stor andel används resp. inom Scangruppen, dvs. säljs till andra slakteriföreningar, Slakteriförbundet med dotterbolag eller Samfod. Främst går det stora mängder helkroppar till Samfod från Skanek och Farmek samt till Slakteriförbundet från Skanek, Farmek och Scan Norrland. Försäljningen av helfall till Slakteriförbundet säljs sedan vidare till i huvudsak Stockholmsmarknaden. Vidare sker vissa rörelser mellan föreningarna. Samfod köper enligt uppgift 95 % sitt råvarubehov från slakteriföreningama. ca av Av Scangruppens totala mängd producerade helfall säljs ca 40 % den externa marknaden, dvs. till detaljhandelgrossist, storhushåll och

SOU1995:1l7 Kapitel 12 253

industri utanför Scangruppen. Industrin utgör den kunden största externa i fråga om helfall. På slaktmarknaden konkurrerar främst tillgång till djur för man om slakt och försäljning de slaktade djurkroppama, de s.k. helfallen. av Konkurrensen när det gäller tillgången till djur for slakt påverkas i hög grad av slakteriföreningamas kooperativa uppbyggnad. Det flertalet stora lantbrukare är medlemmar i Lantbrukarnas riksförbund LRF i samt en eller flera lantbrukskooperativa föreningar. LRF och de lantbrukskooperativa föreningarna tillvaratar medlemmarnas intressen

näringspoli-

tiskt och på marknaden. Vikten solidaritet gentemot dessa organisaav tioner och därmed till den s.k. bondeägda industrin betonas eftertryckligt. En påverkan av detta slag utgör ett flera medel i konkurrensen av

mellan slakteriföreningama och investorägda slakterier leveranser

om av slaktdjur. Ett ytterligare konkurrensmedel för slakterifcâreningama är den service medlemmarna kan få på mängd områden. Det kan gälla en t.ex. olika former av produktionsinriktad rådgivning och utbildning. Dess-

utom finns en omfattande livdjursfönnedling hos föreningarna.

Föreningarna har också konkurrensfördel möjligheten till en genom transfereringar mellan de olika leden i produktionen. Vinster i förädlingsleden kan användas för att subventionera ett högre avräkningspris till producenten i slaktledet. Att så sker kan inte uteslutas bakgrund mot

av att slakteriföreningama har som huvudsaklig uppgift att sina

ge ägare, dvs. slaktdjursproducenterna, bästa möjliga betalning för djuren. Priset på råvaran sätts alltså inte nödvändigtvis efter marknadsmässiga principer sett från slakteriindustrins synpunkt, vilket skulle ha inneburit att slaktdjursköparen eftersträvat ett så lågt pris möjligt. som De investorägda slakteriemas främsta konkurrensmedel är priset vid sidan av god service och närhet till producenterna. Investorägda slakterier betalar ofta ett högre pris än vad slakteriforeningama för få gör att leverans av djur.

Konkurrensförhållanden styckningsmarknaden

Styckningsmarknaden präglas i hög utsträckning Scangruppens av dubbla roll dels huvudleverantör till konkurrenterna den insom vestorägda sidan, dels som störste konkurrent till dessa kunder. De investorägda företagen köper cirka hälften sin råvara från företag av inom Scangruppen. Detaljhandel grossist och industri köper ungefär lika stora mängder styckat, skilda kvaliteter, medan storhushåll köper men av en mindre mängd. Scangruppens starka ställning i slakt- och styck-

254 Kapitel 12 SOU1995:l 17

ningsledet gör i viss utsträckning kan styra marginaler och att man lönsamhet hos konkurrenterna i slakt- och styckningsleden. Många investorägda företag i förädlingsindustrin är således beroende råvara från slakteriföreningarna. Även i företagsgrupper där av egna investorägda slakterier ingår finns styckningsföretag till stor del som köper sin råvara från slakteriföreningama. Många charkföretag är om inte ett direkt så i vart fall indirekt beroende, genom styckningsföreatt få råvara från slakteriföreningama. Särskilt gäller detta de tagen, av förädlingsföretag helt eller delvis har inriktat sin produktion som svenska råvaror. Det kan sålunda konstateras att tillgången till helfallsråvara är av stor

betydelse för de investorägda svenska styckningsföretagen. Det är

emellertid sannolikt att marknaden för köttråvaror förändras med Sveriges inträde i EU eftersom gränsskyddet mot EU:s medlemsstater avskaffats. Därmed ökar möjligheterna för import köttråvaror till den av svenska marknaden. Omfattningen sådan import är dock osäker och av det är ännu för tidigt att bedöma den framtida utvecklingen i detta avseende. Ett förvärv stor betydelse för situationen på styckningsmarknaden av slutfördes vid årsskiftet 199495 då Farmek och Skanek sammanförde verksamheterna i sina förädlingsbolag i det gemensamt ägda hanresp. delsbolaget Scan HB. Scan HB bedriver verksamhet avseende styckning och charktillverkning produktion färdiglagad mat, baserad på helfall inköpta samt av från slakteriföreningama på ett sätt dessa högsta möjliga långsom ger siktiga betalning. Av föreningarna är det endast Scan Norrland och Scan Luleå säljer charkvaror. som Det kan konstateras att Scan HB är det, med god marginal, största företaget på styckningsmarknaden och beräknas få drygt 31 % av styckningsproduktionen. Samfod är det näst största företaget med andel av en styckningsproduktionen 14 %. Scangruppen, inkl. Samfod, har en ca produktion utgör 48 % den totala produktionen av styckat som ca av kött. Scan HB:s ägare, Farmek och Skanek, kontrollerar tillsammans ca % den totala svenska slakten. Även styckningsmarknaden 67 av förekommer interna varurörelser inom Scangruppen, Dessa är dock inte lika omfattande beträffande helfall. som

Konkurrensförhållanden på charkmarknaden

Föreningarna inom Scangruppen är inte lika starka på charkmarknaden slakt- och styckningsmarknadema men har dock sammantaget som

SOUl995:117 Kapitel 12 255

inkl. Samfod 30 % charkmarknaden med variationer ca av stora mellan

olika produkter oci produktgmpper. Scangruppens starka

ställning på charkmarknaden grundar sig till del på den kan stor att erbjuda ett fullt sortiment och på att den förfogar över varumärket Scan. Dessutom kan

Scangruppen i viss utsträckning påverka prisbildningen eftersom den på

råvaruområdet är huvudleverantör till hela förädlingsindustrin. De investorägda charkforetagens beroende råvara från

av Scangruppen är dock mindre än styckningsforetagens eftersom importerat kött i högre

utsträckning kan användas i charkvarutillverkningen. De investorägda charkforetagen är ofta små och endast verksamma lokala marknader. Det största investorägda företaget på charkmarknaden har knappt 20 %. Scan HB beräknas uppnå ca 24 % charkmarkav naden och skulle därmed utgöra det största företaget.

12.2.5¶Andelar

av produktionen

I tabell l nedan visas, uppdelat på företag inom Scangruppen resp. och

de investorägda företagen, hur stor andel företagen har

av producerade helfall och producerat styckat.

Tabell Andelar i procent år 1993.

Scan KLS 5

S:a investorägda företag 24 52

12 SOUl995:117

256 Kapitel

12.2.6¶Etablerings- och importhinder

köttmarknaden finns det inte några formella etableringshinder med På livsmedelshygieniska krav måste uppfyllas. Etableringsundantag av att svårigheter för företag kan dock, grund de lantbrukskooperanya av höga marknadsandel i råvaruledet, uppstå om tilltiva föreningarnas till råvara blir knapp. Även EG:s regleringssystem med bl.a. gången till visst antal djur kan påverka utbudet. På sikt kan bidrag begränsat råvarubrist korrigeras import från EU:s meddock en sådan genom ökade importkonkurrensen kan dock komma att förlemsstater. Den på flera Ett hinder är den salmonellakontroll som kommer svåras sätt. för importerade köttvaror. I regeringens proposition Sveriges att krävas i Europeiska unionen prop. 199495: 19 sägs bl.a. följanmedlemskap Vid EU:s inre gränser kommer det inte längre att finnas någon de: såvitt gäller handel med övriga medlemsländer. Förhand-

gränskontroll

innebär emellertid att Sverige vid ett medlemskap trots

lingsresultatet

avsaknad gränskontroll kan upprätthålla kravet att importerat kött är av salmonellafritt. Sverige begärde i medlemskapsförhandlingama att alla

kött, köttprodukter och ägg till EG:s anläggningar som exporterar utföra kontroll produkterna med avseende sal- Sverige, skall en av

monella i enlighet med svenska krav. Alla partier skall åtföljas av ett

där salmonellafrihet intygas. Förhandlingsresultatet innebär att dokument bestämmelser skydd för salmonella, omfattar bl.a. be- EG:s om som

och köttprodukter, ett sådant skydd att be-

handlade ägg- anses ge stämmelserna acceptabla for Sverige.--- Färskt kött och fågelkött som är till Sverige skall före avsändandet testas i ursprungsexporteras och åtföljas ett dokument intygar att sådant test anläggningen av som köttet för vidareförädling. Kött kommer utförts eller att är avsett som tillämpar kommissionen godkänt kontrollfrån anläggningar som ett av

för salmonella behöver testas. program endast anläggningar i Sverige, Finland och Norge som tilläm- Det är kontrollprogram for salmonella. För närvarande gäller

par ett godkänt

för salmonellakontroll tar tre dagar i anspråk innan testmetod som en testresultat kan erhållas. Denna tid minskar livslängd märkbart varans gäller färskt kött och i synnerhet fläskkött har en känsligare när det som testmetod där det endast tar ett dygn att få fram resulhållbarhet. En ny

existerar har ännu inte godkänts. tatet men Även nationella smakpreferenser torde spela viktig roll i sammanen flera svenska företag aktivt verkar för att markhanget, i synnerhet som svenska produkter. Det finns dessutom planer hos

nadsföra specifikt

statsmakten företagen i handeln att verka för någon form av såväl som

ursprungsmärkning av kött.

SOU1995:l 17 Kapitel 12

Den koncentration finns den svenska marknaden, främst i som slaktledet, men även i handeln kan också utgöra ett import- och etableringhinder. Ytterligare hinder för importen kan Sveriges vara geografiska läge.

12.2.7¶Samarbetet inom

Scangruppen

Följande beskrivning översiktlig bild de viktigaste företeelserger en av na när det gäller samverkan inom Scangruppen.

Samverkan inom slakteriföreningarna

Enskilda köttproducenter är medlemmar och samverkar i slakteri-

föreningama. Medlemmarnas samverkan i slakteriföreningama omfatär tande och innefattar i princip all verksamhet från inköp förnödenheter av och avelsverksamhet till slakt, förädling, marknadsföring och

försäljning.

Varumärken

Scan är ett varumärke ägs och är registrerat Slakteriförbundet. som av Scanvarumärket tillsammans med varumärkena Piggham, Scan Beef, Scans Magra, Scan Utmärkt, Deli och Rekord används flertal av ett

företag inom Scangruppen. När det gäller djupfrysta används

varor varumärket Scan Djupfryst Scanfood. Avtal varumärkeslicenser föreom ligger mellan förbundet och de företag inom Scangruppen utnyttjar som varumärket. Scanvarumärket används gentemot konsument och storhushåll. Det används för kött, chark, kylda frysta produkter. resp. Organisationen hålls i hög grad dessa samman av gemensamma varumärken vilka även i hög utsträckning gör det svårt att lämna organisationen. Att en förening skulle dra sig samverkan inom

ur Scangruppen

är osannolikt eftersom de därigenom går miste de mycket om stora värden som ligger i varumärkena. Enligt Slakteriförbundets bedömning har föreningarna ingen praktisk möjlighet att köpa märket eller ut att från grunden bygga ett märke tillnärmelsevis kraft. av samma Det gemensamma varumärket används i praktiken sådant ett sätt att föreningarna avstår från att på marknaden på ett sätt skilagera som jer dem från övriga föreningar. Av produktmärkning och produktannon-

sering framgår inte produktionsställe eller vilken förening viss av en produkt tillverkats. Konkurrens mellan föreningarna i form av t.ex. differentierad prissättning i butik motverkas eftersom konsumenterna

9 |5-l29l

258 Kapitel 12 SOU1995:ll7

från två tillverkare inom Även inte kan särskilja produkter gruppen. butikernas intresse att ta produkter från mer än en tillverkare i av elimineras då produkterna inte kan särskiljas. gruppen Scanvarumärket har använts inom Scangruppen i 25 år och utvecklats till det mest kända varumärket i Sverige för kött- och charkprodukter. Företagen inom Scangruppen har dock full frihet att utnyttja alternativa

varumärken. När det gäller marknadsföringen Scanvarumärket och Scangrupav övriga varumärken ligger stor del ansvaret hos enheten för pens en av Scanvarumärkesaktiviteter tidigare sorterat under Scan AB som är som dotterbolag till Slakteriförbundet. Efter den l januari 1995 har dock ett Scan HB övertagit denna enhet och därmed det huvudsakliga ansvaret för marknadsföringen av Scanmärket.

Gemensam produktion charkprodukter av

Inom Scangruppen finns omfattande produktions- och specialiseringsen samverkan avseende charkprodukter. Gemensam produktion var tidisammanfattande benämning denna produktionssamverkan. De gare en företagen Farmek AB, Scan Syd och Dukat Livsmedel tillverkade på tre Slakteriförbundet olika charkprodukter. Avtalen omfattade

uppdrag av

30 % hela Scangruppens totala charkproduktion och ca 8 % av ca av den totala svenska charkmarknaden. Efter bildandet Scan HB har Farmek AB:s och Scan Syds roller av i detta samarbete i sin helhet övertagits Scan HB. Scan HB har nu av legoavtal med Dukat Livsmedel tillverkning vissa produkter. om av Vidare har Scan HB överenskommelser med Scan Norrland och Scan Luleå leverans vissa charkprodukter på samma sätt som tidigare om av

gällde inom gemensam produktion.

Samarbetet inom produktion omfattar gemensam mark-

gemensam

nadsföring under Scanvarumärket. Marknadsaktiviteter riksnivå samordnas medan resp. förening har säljansvaret.

Scanfood

När det gäller frysta köttvaror, konserver m.m. samverkar företagen inom Scangruppen i företaget Scanfood avseende produktion, produktutveckling, administration, marknadsföring och distribution. Pâ djupfrystmarknaden har Scanfood cirka tredjedel försäljningen till en av detaljhandelsmarknaden och är det största företaget denna marknad.

Kapitel 12 259

På storhushâllsmarknaden har Scanfood mellan 15 och 20 %. Att märka är att Samfod har ca 10 % storhushâllsmarknaden. De främsta kon-

av kurrenterna på detaljhandelsmarknaden år 1993 KF, Procordia och

var Svenska Nestlé, vilka tillsammans hade 50 % marknaden. Pro-

ca av cordia och Indra var största konkurrenterna på storhushållssidan med ungefär lika stora marknadsandelar Scanfood.

som

Scanfood distribuerar sina produkter samtliga grossistkanaler.

genom På storhushållssidan fungerar föreningarna grossister.

som

Det uppges att något marknadssamarbete inte förekommer mellan Samfod och Scanfood.

Scan Storhushåll

Scan Storhushåll AB är ett marknadsföringsbolag inom Scangruppen inriktat på storhushâllsmarknaden. Ett konsortialavtal reglerar samverkan i bolaget mellan ägarna är Slakteriförbundet med 20 %, Farmek

som 40 %, Scan Syd Livsmedel AB 25 %, Scan Norrland 10 % och Scan Luleå 5 %.

Bolagets ändamål är att åstadkomma effektivast möjliga marknadsföring av i första hand köttprodukter till storhushâllsmarknaden under varumärket Scan. Bolaget tecknar vidare inköpsavtal för komplettering av föreningarnas sortiment samt svarar för övergripande kontakter med rikstäckande kunder. Parterna för rikssortiment

svarar att ett gemensamt utvecklas och medverkar till rikstäckande marknadsföring detta.

av

Produktutveckling samordnas.

Föreningarna sälj er själva produkterna storhushâllsmarknaden och priser, villkor och volymer fastställs självständigt delägande förening-

av ar och företag.

Den totala andelen på storhushâllsmarknaden för företagen inom Scangruppen var ca 20 % medan de väsentligaste konkurrenterna

var Lithells, Goman KF och Dafgård med marknadsandelar

ungefär motsvarande Scangruppens.

Efter bildandet av Scan HB har den administrativa verksamheten inom Scan Storhushåll övertagits Scan HB.

av

Scangruppens utlandsverksamhet

Sedan tillkomsten av Scan HB är Scangruppens utlandsverksamhet koncentrerad till detta företag. Utlandsverksamheten bedrivs helt kommersiella villkor. Det finns inga avtal tvingar företagen inom Scan-

som

260 Kapitel 12 sou1995;117

att använda den gemensamma utlandsavdelningen utan de är gruppen fria att exportera på det sätt de finner bäst. Det förekommer inte heller någon intern subventionering utan varje förening och företag bär eventuella exportförluster själva. Även investorägda slakterier och styckare erbjuds motsvarande tjänster av utlandsavdelningen.

Hallandsslakt

I företaget Hallandsslakt samverkar Skanek och Farmek på slaktmarknaden. Bolaget arbetar med slaktverksamhet baserad leveranser från både Skanek och Farmek. Denna produktionssamverkan rör enbart

slakt i ett område där konkurrens om slaktkroppar kunde gemensam varit aktuellt mellan resp. förening.

12.2.8 EG:s reglering

Marknadsregleringama bygger tidigare beskrivits på tre grund-

som principer: En marknad med gemensamma priser, gemen-

gemensam skapspreferens samt finansiering jordbrukspolitiken.

en gemensam av

Liksom på övri områden upprätthålls den gemensamma marknaden

ga

att tullar och importavgifter gentemot tredje land tillämpas. genom

Genom åtaganden i GATT minskar dock gemenskapspreferensen.

Nedan följer kort redogörelse för de viktigaste marknadsordning-

en arna avseende nöt- och griskött.

Nöt- och kalvkött

Marknadsregleringen för nöt- och kalvkött gäller för levande djur, färskt, torkat och fryst kött samt diverse styckningsdetaljer. Ett nytt system trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller priser, bidrag och intervention. I det systemet premieras miljöhänsyn.

nya

För nötkött fastställs referenspris riktpris och interventionspris. Referenspriset sätts för tjurar och hänsyn tas till situationen både

vuxna för nötkötts- och mjölkproduktion. Interventionspriset är det pris på vilket de olika stödingripandena baseras. Priset bestäms utifrån vuxna tjurars slaktvikt. Interventionspriset skall minska med 15 % från âr 1993 till år 1995.

EG:s interventionssystem har tillämpats i drygt 20 år. Kraven för att intervention skall utlösas skärptes i och med CAP-reformen och uppköpen kommer att trappas ned fram till år 1997. Uppköpen sker genom

SOU1995:1 17 Kapitel 12 261

ett anbudsförfarande. Interventionsköp kan bara göras för begränsade kvantiteter inte priserna går ned under viss nivå då begränsning-

om en arna upphör att gälla. Förutom intervention kan ett stöd för privat lagring användas för att stabilisera marknaden utan att det påverkar de traditionella marknadskanalerna. Det finns även möjlighet erhålla

att exportbidrag för nötkött.

Inom det reformerade djurbidragssystemet finns flera bidrag.

typer av Handjursbidrag för ett maximerat antal djur hos uppfödare och

ges resp. region. Utslaktningsbidrag i syfte att reducera överproduktion

ges genom att uppmuntra tidig utslaktning av tjurkalvar mjölkras. Bidrag för

av amoch dikor ges till producenter kalvar till köttproduktion.

av

Griskött

Marknadsordningen för griskött omfattar levande djur, dock inte avelsdjur, och kött samt köttprodukter i olika fonner. Varje år fastställer ministerrådet ett referenspris baspris för slaktkroppar. Priset avspeglar den genomsnittliga produktionskostnaden inkl. slaktkostnad. Ursprungligen var det tänkt att nivån skulle sådan att marknadspriset stabili-

vara seras utan att strukturella överskott skapas. Trots att baspriset på griskött sedan länge ligger långt över marknadsprisnivån inom EU har dock intervention inte skett på flera år. Stöd till privat lagring förekommer i begränsad utsträckning. Gränsskydd och exportbidrag förekommer också.

12.2.9 konkurrensförhållanden

Sammanfattning

—

De ovan beskrivna marknadsregleringarna påverkar prisnivåerna och blir därmed även styrande för producerade volymer. Även mejeriregleringen har en viss påverkan genom att mejerikvoternas storlek och därmed antalet mjölkkor påverkar utbudet kött.

av

Det har knutits starka förhoppningar till effekterna Sveriges med-

av lemskap i EU vad gäller konkurrenssituationen den svenska köttmarknaden. Den ökning importen EU-medlemskapet förväntades

av som medföra har dock hittills varit begränsad. Bidragande orsaker till detta är bl.a. konsumenternas preferenser för svenskt kött och den salmonellakontroll krävs för import köttvaror. Försvagningen den

som av av svenska kronan och det faktum att de svenska priserna kött reducerats för att möta den förväntade importkonkurrensen är andra förklaringsfaktorer.Till detta kommer att den svenska marknaden har låg

en

262 Kapitel 12

befolkningstäthet och att den ligger i utkanten av Gemenskapen. Internhandeln med nöt- och griskött mellan de olika EU-ländema är dock inte obetydlig och att förutsäga importkonkurrensens framtida omfattning i Sverige är i dag förenat med stor osäkerhet. Konkurrensfcirhållandena på den svenska köttmarknaden kännetecki dag slakteriföreningamas starka ställning samt deras dubbla roll nas av huvudleverantör och konkurrent till de investorägda företagen. Den som kännetecknas också bristen på konkurrens mellan slakteriföreningav I praktiken finns områdesindelning mellan slakteriföreningama arna. en innebär att köttproducentema i princip är hänvisade till den föresom geografiska område de bedriver sin verksamhet eller till ning inom vars investorägda slakterier. Föreningarna säljer inte annat än undantagsvis sina produkter utanför sitt normala verksamhetsområde. Däremot sker försäljning internt till andra föreningar och företag inom Scangruppen. Vidare kännetecknas köttmarknaden av Scangruppens gemensamma varumärken, Scanmärket är det starkaste. Dagens användning av varav varumärket gör det ofta omöjligt för konsumenten att se vilket företag producerat viss Detta minskar företagens intresse för som en vara. produktdifferentiering. Dessutom underlättar varumärkessamarbetet upprätthållandet av områdesindelningen mellan föreningarna. En ytterligare faktor hindrar konkurrens mellan slakteriföreningsom

är den specialiserings- och produktionssamverkan som sker mellan

arna föreningarna i bl.a. företagen Scanfood och Dukat Livsmedel och genom de tidigare nämnda avtalen produktion. Genom denna om gemensam samverkan kan utbudet begränsas. Föreningamas insatser för att utveckla produkter begränsas också. nya egna Även handelns koncentration och utvecklingen mot rikstäckande kedjor priskampanjer och annonsering har bidragit med gemensamma till den ökade koncentration i dag kan försvåra nyetablering och som import.

12.3¶Mejeribranschen

12.3.1¶Produkter och marknad

Till mejeriprodukter räknas konsumtionsmjölk k-mjölk, grädde, ost, matfett och fruktyoghurt. Begreppet konsumtionsmjölk innefattar dryckesmjölk, filprodukter och naturell yoghurt. Det gemensamma för produkterna på mejerimarknaden är att de utgår från mjölk som vägs in vid

mejerier.

SOU1995:1 17 Kapitel 12 263

lnvägningen av mjölk i Sverige var 3 357 milj. kg år 1994. Det

producerades 1 318 milj. kg k-mjölkprodukter, 82 milj. kg gräddprodukter, 133 milj. kg 0st, 45 milj. kg fruktyoghurt och 74 milj. kg matfett exkl. produktion för export.

Utrikeshandel

Exporten är till stor del beroende den inhemska produktionsbalansen

av och kan därför variera kraftigt mellan olika år. Importen stabil.

är mer De huvudsakliga handelsvaroma utgörs lagringsbara produkter

av som ost, smör och mjölkpulver men även vissa fárskvaror t.ex. frukt-

som yoghurt. Varken export eller import av k-mjölk förekommer i någon nämnvärd utsträckning. På k-mjölksidan kan dock viss ökning

en vara att vänta efter hand som de s.k. UHT-produktema, dvs. produkter med förlängd hållbarhetstid, ökar sina marknadsandelar. Sådana produkter är i dag relativt stora i södra Europa men torde få mycket liten be-

en tydelse på den svenska mejerimarknaden.

Importen av ost år 1994 uppgick till 24,3 milj. kg, vilket utgjorde

ca 15 % av tillförseln till den svenska marknaden. Motsvarande siffror för k-mjölkprodukter var 17 milj. kg och 1 % av tillförseln. Vidare importerades ca 4 milj. kg mjölkpulver. Smör importerades inte. Samma år exporterades ca 7,1 milj. kg ost en dryg tredubbling jämfört med föregående år, ca 10,2 milj. kg smör, ca 6,3 milj. kg mjölkpulver och ca 0,14 milj. kg k-mjölkprodukter.

12.3.2 Marknadens aktörer

Mejeriföreningarna

Nästan all mjölk som produceras inom landet levereras till den lantbrukskooperativa mejeriindustrin. De åtta lantbrukskooperativa mejeriföreningarna är mottagare mjölkråvaran och mjölkleverantörerna är

av som regel medlemmar i mejeriföreningama. Medlemmarna är

genom insatser i proportion till sina mjölkleveranser också ägare till föreningarna. Mej erimarknaden kan i princip sägas vara geografiskt uppdelad på så sätt att varje mjölkleverantör är medlem i viss förening och varje

en kund tillhör ett visst mejeris område. Produktionsinriktningen varierar mellan föreningarna inom Arla tillverkas hela produktsortimentet,

medan t.ex. Gefleortens mejeriförening endast tillverkar konsumtionsmjölk och grädde. Vid sidan av den lantbrukskooperativa mejeriindustrin

264 Kapitel 12

finns endast ett fåtal mindre mejerier, s.k. gårdsmejerier som svarar for

knapp procent av mjölkinvägningen. en

Mejeriföreningama i princip for 100 % marknaden för

svarar av dryckesmjölk, fil, naturell yoghurt, grädde och naturell färskost. På några håll i landet har dock gårdsmejerier med lokal försäljning av bl.a. dryckesmjölk etablerats i mindre omfattning. Beträffande fruktyoghurt har mejeriföreningama 85 % marknaden. Marknaden För hårdost

ca av utgör 80 % den totala försäljningen av ost i Sverige och domi-

ca av

ost producerad mejerifdreningama. På matfettsmarknaden neras av av står mejeriforeningama for så gott 100 % smörforsäljningen. På

som av den totala matfettsmarknaden inkl. även rent vegetabiliska fetter och blandade fetter har mejeriföreningama ca 40 % av marknaden.

Figur Den lantbrukskooperativa organisationen mejerimarknaden

Arla ek för

Sw.nemoun.ABmoss

64.1% MIOGIAB100% 62.4%

Masmar 10056AB

MeFlnkveror100%AB 50.0%

ABmoss

MeFoodsABI 00%

SemperAB10056 JO-Bolaoat-

mangoMogenAB1ooss FmuaroounarHB

RydbergsSallad 10056AB A

50.0%

12.7-. Skånemelener

15.2%

i i v v

7.7% Milko Meierier e7%

‘ . Sv. Mejedemas Riksförening SMR

Meleriindustrlemae 45.7 Norrmejerier 5.asa ABSveneIuSnIdr

förening ABKellikalla100% ‘ 5.5%

NNP—Me|erI 5.5% A A A A A

2.2% Falköpings Mejeri 1.6%

1.9-A Gefleortens Mejeriförenlng Less

0.5% Glsene Mejerflbrenlng om

Kapitel 12 265

Storleken på föreningarna varierar starkt. Av fig. 2 framgår att Arla år 1993 svarade för 64,1 % av den totala mjölkinvägningen i Sverige. Arla hade drygt ll 000 leverantörer. Därefter följde Skånemejerier med 12,7 % av invägningen och 2 000 leverantörer och Milko Mejerier med

ca 7,7 % av invägningen och ca 1 600 leverantörer. Därutöver svarade Norrmejerier för 5,7 %, Nedre Norrlands Producentförening för 5,5 %, Falköpings Mejeri för 2,2 %, Gefleortens Mejeriförening för 1,6 % och Gäsene Mejeriforening for 0,5 % invägningen. Den totala inväg-

av ningen av mjölk 3 360 milj. kg och det totala antalet mjölk-

var ca leverantörer ca 18 500 stycken.

Branschorganisationer

Som nämnts ovan är mejeriföreningama organiserade i Svenska Mejeriernas Riksförening, SMR, föreningarna äger i förhållande till sina

som medlemsinsatser, och Mejerindustriemas Förening. SMR är inriktat på producentnära frågor medan industriföreningen arbetar med industriella frågor. Föreningarna arbetar inom sina områden både med näringspolitisk bevakning, opinionsfrågor och viss branschneutral forskning.

Konkurrensförhållanden

Mejeriföreningama kontrollerar nära 100 % den totala invägningen

av av inhemsk mjölkråvara, vilket givetvis dem synnerligen stark

ger en ställning vid framställning mjölkbaserade produkter.

av

Mejeriföreningarna äger vidare gemensamt Svenska Smör AB. JO-

bolaget ägs av Arla och Skånemejerier. Mejeriorganisationen har

en stark ställning inte bara vad gäller mjölkbaserade produkter utan även

vissa andra produktområden, t.ex. juice.

Mejerimarknaden har sedan många år varit geografisk uppdelad vilket har inneburit att föreningarna inte har konkurrerat varandras

om mjölkleverantörer och inte heller varandras kunder, utom avseende

om 0st. Denna uppdelning tidigare sanktionerad staten. Föreningarna

var av har vidare i stort sett sortiment. Vissa produkter, antingen

samma som framställs eller importeras av en eller ett föreningar, tillförs ofta

par övriga föreningar genom olika former licens- och distributionsavtal.

av

Mejerivaroma kan delas efter olika grunder. En indelningsgrund är produkternas hållbarhet, eftersom hållbarhetsaspekten har betydelse för sättet att distribuera produkterna. Färska mejerivaror, dvs. produkter med en hållbarhet cirka sju dagar, direktdistribueras i regel till

266 Kapitel 12 SOU1995:ll7

kunderna producenterna. Mejerivaror med längre hållbarhetstid, ca av 21 dagar och däröver, distribueras även grossist. Därutöver finns genom hållbarhetsbehandlad mjölk och grädde UHT-produkter med hållen barhet ett par månader. Nedan följer kortfattad genomgång av situationen på olika delen

marknader inom mejerimarknaden.

Konsumtionsmjölk dryckesmjölk, filprodukter och naturell yoghurt och grädde

Dessa produkter direktdistribueras mejcriföreningama till resp. foreav nings kunder. Produktemas karaktär fárskvara samt transportkostav nademas relativt stora andel produktpriset har varit incitament för av direktdistribution. Vid sidan ett bassortiment lätt-, mellan- och av av standardmjölkñl, i regel tillverkas vid varje förening, har det under som år vuxit fram ett sortiment nischprodukter, vilka endast senare av tillverkas förening köps och distribueras även av andra av en men föreningar. Föreningarna legotillverkar vidare särskilda konsumtionsmjölksprodukter till vissa kunder BRA-produkter för ICA:s och Änglamarkspro- —

dukter för konsumentkooperationens räkning.

Marknaden för fruktyoghurt

På marknaden för fruktyoghurt har mejeriföreningama konkurrens både från inhemskt producerade och importerade produkter. Föreningamas marknadsandel beräknas till 85 %. Inom mejeriorganisationen finns ca gemensamt ägda varumärken YoggiBärry och licenstillverkning av utländska produkter Yoplait. Utanför mejeriorganisationen tillverkas fruktyoghurt Van den Bergh. Importerade produkter förmedlas av det av danska företaget MD Foods, finska Valio och av Mejerikompaniet av Foodorama AB.

Marknaden för hårdast

Marknaden för hårdost utgör 80 % av den totala försäljningen av 0st ca i Sverige. Hårdostmarknadén domineras ost producerad av mejeriav föreningama. År 1993 delades det tidigare gemensamt ägda ostforetaget Riksost AB tre enskilda företag, Arla Ost AB, NorrOst AB och upp Skånemejerier, vilka själva för marknadsföring och försäljning nu svarar

SOU1995:1 17 Kapitel 12 267

sin ost. Även Falköping och Gäsene tillverkar idag av ost. Detta har lett till ökad konkurrens mellan mejeriema vad försäljning 0st.

avser av Importen har minskat, exporten ökar kraftigt efter särskilda satsningar

utländska marknader och totalmarknaden har ökat. Den ökade konkurrensen på ostmarknaden har också resulterat i att konsumenterna nu möter ett större ostsortiment.

Matfettsmarknaden

Mejeriföreningamas smör, Bregott och Lätt Lagom, för

svarar ca 40 % av den totala konsumentmarknaden för matfett. Föreningarna behärskar smönnarknaden till nästan 100 %. Den störste konkurrenten är margarintillverkaren Van den Bergh har närmare 50 % den

som av totala konsumentmarknaden för matfett.

12.3.3 och

Etablerings- importhinder

Det finns inte några formella etableringshinder i mejeribranschen från-

sett att livsmedelshygieniska krav måste uppfyllas. Etableringssvårig-

heter kan dock uppstå till följd av de lantbrukskooperativa mejeriemas höga marknadsandel i råvaruledet. De kooperativa mejeriema för

svarar närmare 100 % av invägningen av mjölkråvara. För att nyetablering

som tillverkare skall vara möjlig krävs således tillgång till mjölkråvara från lantbrukare som i dag är medlemmar i kooperativa mejerier. Tillgången till mjölkråvara är speciellt betydelsefull på grund mjölkens korta

av hållbarhet och att den är dyr att transportera i förhållande till sitt värde. Distributionen är därför extremt betydelsefull på mejerimarknaden. EG:s mjölkkvotering förestärker dessa problem.

Mejerisektorns koncentration kan även göra det svårt att komma som leverantör av mejerivaror. Den geografiska uppdelningen mark-

av naden, som ursprungligen uppstod effekt den tidigare svenska

som en av jordbruksregleringen, gör att resp. butik endast har ett mejeri leve-

som rantör av fullt mejerisortiment. Mejeriema har i stort sett 100 %

av marknaden för dryckesmjölk, fil, naturell yoghurt, grädde och färskost och de distribuerar direkt från mejeri till butik. Butikerna är till stor del beroende av service från mejeriet, utgör betydelsefull leverantör.

som en Detta kan medföra att butikerna blir återhållsamma med att ta konkurrerande produkter på de produktsegment där sådana finns.

Även det faktum grossistdistribution färska

att av mejeriprodukter saknas utgör i sig en begränsning för möjligheterna till etablering

resp.

268 Kapitel 12 SOUl995:117

import. Det krävs stora volymer för att få lönsamhet i en direktdistribution vid sidan de nuvarande mejeriernas system. av

12.3.4¶Samarbete inom mejeriorganisationen

Gemensamt ägda företag

Mejeriföreningarna samverkar AB Svenska Smör. Scandmilk AB genom ägs gemensamt samtliga föreningar och SMR medan JO-Bolaget av Fruktprodukter HB ägs till lika delar Arla och Skånemejerier. av

AB Svenska Smör

Det gemensamt ägda produktbolaget AB Svenska Smör sköter tillverkningsplanering, lagring, transport och marknadsföring av matfett från mejeriföreningarna. Arla, Skånemejerier, Milko, Norrmejerier, Gefle- NNP och Falköping är delägare i Svenska Smör. Något skriftligt orten, avtal föreligger inte mellan parterna. Föreningarna samarbetar om varumärkena Svenskt Smör, Lätt Lagom samt Bregott och företagen har specialiserat sig tillverkning någon eller några av produkterna. av Produkterna köps sedan Svenska Smör, för samordav som svarar ning, planering och marknadsföring. Svenska Smör säljer sedan produkterna till företagen för vidare försäljning och distribution. Samarbetet är frivilligt och deltagande företag är inte skyldiga att leverera till Svenska Smör inte heller är skyldigt att köpa deras som matfettsprodukter. Det föreligger, enligt uppgift, varken leveransplikt eller mottagningsplikt någondera sidan och några produktionsbegränsningar finns inte. Tillverkning av produkter under Svenska Smörs varumärken Svenskt Smör och Bregott får dock endast ske efter beställning från Svenska Smör. Arla är dessutom tillverkare av sin ensam patentskyddade produkt Lätt Lagom tillverkas exklusivt för som Svenska Smör. Svenska Smörs inköpspriser är enhetliga medan mejeriföretagen sätter sina priser till handeln självständigt. Någon begränsning de deltagande företagens marknader förekommer inte. av Samarbetet i Svenska Smör tillverkning, marknadsföring och avser försäljning smör och bordsmargarin. Samarbetet inkluderar specialiav sering och varumärken och det gör det möjligt att kontrolgemensamma lera utbudet under dessa varumärken.

SOU1995:ll7 Kapitel 12 269

J0-Bolaget F ruktprodukter HB

Arla och Skånemejerier äger gemensamt JO-Bolaget vilket marknadsför juice- och nektarkoncentrat samt fruktsoppor och krämer. Samarbetet inom JO-Bolaget är främst inriktat på marknadsföring, inköp

och produktion.

JO-Bolagets främsta ändamål är att marknadsföra de i bolagsavtalet nämnda produkterna. Denna syssla åligger JO-Bolaget exklusivt. Produkterna legotillverkas hos delägarna och eventuellt andra t.ex. Milko vilket innebär specialisering uppnår högre rationalitet

att man genom en i produktionen. För produktionen gör bolaget inköp råvaror att

av användas i legotillverkningen.

Handelsbolagsavtalet som reglerar JO-Bolagets verksamhet ålägger parterna begränsningar i fråga om tillverkning, marknadsföring och försäljning.

Scandmilk AB

Bolagets syfte är att rationalisera lagerhållning, lagerhantering och distribution av mjölkpulver på den svenska marknaden. Bolaget ägs före-

av ningarna i förhållande till inbetalda insatser i SMR. Något skriftligt avtal om Scandmilk finns inte, endast ett muntligt. Verksamheten i Scandmilk upphörde den l juli 1995 varefter förening övertog Scandmilks

resp. tidigare verksamhet.

Swedish Dairies International AB

Swedish Dairies, som numera helt ägs Arla, är ett tradingbolag,

av som av bl.a. föreningarna kan få i uppdrag att sälja smör och mjölkpulver till utlandet. Produkten övergår direkt från säljare till köpare mot provision till Swedish Dairies. Det pris den säljande föreningen erhåller är beroende av det pris Swedish Dairies erhåller vid exportaffären.

Licens- och distributionsavtal

Mejeriföreningama har i stort sett samma sortiment. Produkter

som antingen framställs eller importeras eller ett föreningar tillförs

av en par ofta övriga föreningar olika former licens- och distributions-

genom av avtal. I det följande redogörs kortfattat för några de licens- och

av distributionsavtal som finns mellan föreningarna.

Licens- och distributionsavtal Verum Hälsofil och Fjdllfil

- Avtalet mellan Norrmejerier och Arla ger Arla rätt till försäljning och tillverkning Norrmejeriers produkt Verum Hälsofil. Norrmejerier äger

av varumärket Verum Hälsofrl och har patent den i filen ingående bakterien. Arla erhåller genom avtalet rätt att distribuera Norrmejeriers produkt Verum Hälsofil inom det område där Arla upprätthåller egen direktdistribution. Arla har dessutom på vissa villkor rätt att tillverka produkten i regi. Vid tillverkning betalar Arla en royalty.

egen egen Marknadsföringsansvaret delas mellan parterna. Ett i princip likadant avtal är det Arla rätt till försäljning och tillverkning av NNP:s

som ger produkt Fjällfil.

Föreningarnas samarbete avseende ovan nämnda avtal omfattar tillverkning och försäljning. Utbudet kan därmed kontrolleras.

Marknadsföring och distribution Yoggi

- Samtliga mejeriföreningar samverkar avseende produkterna Yoggi och Bärry. Genom ett konsortialavtal i vilket samtliga föreningar är parter har Arla och Milko fått i uppdrag av övriga föreningar att i resp. namn registrera innehav varumärkena Yoggi Arla och Bärry Milko samt

av att för resp. varumärke ombesörja marknadsföring enligt närmare

specifikation i avtalet.

Varje avtalspart har full frihet att tillverka både Yoggi och Bärry

måste vid tillverkning, marknadsföring och försäljning av promen dukterna följa vissa regler finns angivna i en pro-

gemensamma som duktmanual. Det föreligger inte något hinder för resp. part att ta upp tillverkning ocheller marknadsföring konkurrerande produkt förutsatt

av att inte aktuell yoghurt är identisk eller helt likartad med Yoggi eller Bärry. Vidare får parterna inte fritt överlåta eller licensiera ut rättigheter enligt avtalet.

I samband med produktionen förekommer också viss specialiseringssamverkan mellan föreningarna genom att vissa föreningar specialiserar sin tillverkning på vissa smaker och vissa förpackningsstorlekar varpå dessa produkter vidaredistribueras till övriga föreningar.

Distributionsavtal Yoplait

- På fruktyoghurtmarknaden samarbetar några av föreningarna beträffande fruktyoghurten Yoplait. Arla har genom avtal med det franska företaget Sodima International SA erhållit exklusiv licens att inom Sverige till-

SOU1995:1 17 Kapitel 12 271

verka och distribuera mejeriprodukter, främst yoghurt, under det internationellt kända varumärket Yoplait.

Arla har intresse av att aktuella produkter distribueras även utanför Arlas distributionsområde och andra mejeriföreningar har intresse av att distribuera dessa produkter. Arla har därför ingått distributionsavtal med fyra mejerifcireningar; NNP, Skånemejerier, Milko och Norrmejerier.

Distributionsavtalet innebär i korthet att resp. förening har rätt att till återförsäljare distribuera fruktyoghurt under varumärket Yoplait. Denna rätt gäller dock endast inom det område där förening upprätthåller

resp. egen direktdistribution. Området kan när som helst utökas i den utsträckning föreningarna utvidgar den egna direktdistributionen. Avtalet innehåller inga begränsningar avseende föreningarnas rätt att bestämma pris eller andra Försäljningsvillkor vid försäljning till kund. I avtalet finns en konkurrensklausul i viss utsträckning hindrar föreningarna

som att distribuera vissa mejeriprodukter. Viss samverkan skall enligt avtalet ske även när det gäller marknadsföringen.

Avtalen innehåller bl.a. bestämmelser som begränsar möjligheten att marknadsföra produkten i fråga.

Distribution och marknadsföringssamverkan Kesella

- Ett licensavtal mellan Arla och Skånemejerier ger Skånemejerier exklusiv rätt att inom Skåne använda varumärket Kesella för produktion och marknadsföring av sådan färskost som uppfyller de krav som specificeras i licensavtalet. Skånemejerier får vidare inte sälja Kesella utanför Skåne.

12.3.5 EG:s

reglering

Marknadsregleringama bygger som tidigare beskrivits tre grundprinciper: En gemensam marknad med gemensamma priser, gemenskaps-

preferens samt en gemensam finansiering av jordbrukspolitiken.

Liksom på övriga områden upprätthålls den gemensamma marknaden genom att tullar och importavgifter gentemot tredjeland tillämpas. Genom åtaganden i GATT reduceras dock gemenskapspreferensen.

EG har en omfattande reglering av mjölk och mjölkprodukter. Regleringen gäller för bl.a. mjölk, grädde, smör och ost. För mjölk med 3,7 % fetthalt fastställs ett riktpris, dvs. det pris önskar uppnå för

man den mjölk som levereras under året. För bl.a. smör och skummjölks-

272 Kapitel 12 SOU1995:l17

pulver sätts interventionspriser. Meningen är att prisnivån importerade mjölkprodukter skall motsvara riktpriset för mjölk.

För att minska överskottet av mjölk inom unionen infördes år 1984 ett system med produktionskvoter för mjölk. Varje land tilldelades

en produktionskvot som i princip motsvarar invägningen av mjölk under år 1981 med ett tillägg 1 %. För vissa av medlemsländerna och för nytillkomna medlemmar har kvoten fastställts på annat sätt. För Sveriges del resulterade förhandlingarna i en landskvot på 3,303 miljoner ton.

Genom att gradvis minska kvoten har EG sedan kvotsystemet infördes sänkt produktionen med ca 10 %. Kvotsystemet är viktig del

en i mjölkregleringen och överproduktion leder till höga straffavgifter. Uppköparen ansvarar för inbetalning av straffavgift till ansvarig nationell myndighet medan producenten själv betalar eventuell straffavgift på direktförsäljning.

Systemet med mjölkkvoter åsidosätter i hög grad marknadskraftema och innebär ett långtgående ingrepp i den enskilde mjölkproducentens möjlighet att bedriva sin verksamhet. För att bevara så stor flexibilitet som möjligt finns det möjlighet att utjämna enskildas överproduktion genom tillfällig överföring mellan de individuella kvoterna inom ett land. Ett medlemsland behöver endast betala superavgift till

EG om landets totala kvot överskrids. Superavgiften är 115 % av det riktpris som fastställs av ministerrådet och för den enskilde mjölkproducenten ligger den klart högre än avräkningspriset. Utjämning kan ske antingen på uppköparnivå, alltså inom samma mejeri, eller på nationell nivå genom utjämning mellan varje enskild producent. I Sverige administreras mjölkkvotema av Jordbruksverket och det finns möjlighet att handla med kvoterna mellan mjölkproducenter till ett administrativt fastställt pris. Medlemsländerna har även rätt att ha en nationell reserv med kvoter som är tillgängliga för att tillgodose behov som uppstår i samband med nyproduktion eller rationaliseringar. Medlemsländerna får själva bestämma mer detaljerade regler för överlåtelser av kvoter vid försäljning och arrende etc. Avsteg från principen att kvoterna följer marken kan göras för att omstrukturera mjölkproduktionen nationell eller regional nivå eller för att förbättra miljön.

För att upprätthålla priset på smör och skummjölkspulver kan EG stödköpa kvantiteter på marknaden. Sådana uppköp görs endast när priserna sjunkit under viss nivå och verksamheten begränsas för att undvika alltför omfattande uppköp. Stöd lämnas också för användning av skummjölk och skummjölkspulver vid tillverkning av foder. För att under vissa perioder undanhålla ost, kvalitetssmör, grädde och skummjölkspulver från marknaden finns ett stöd för privat lagring. EG tillämpar ett system med bidrag vid export till tredje land. Produkter

SOU1995:l 17 Kapitel 12 273

som finns i interventionslagren säljs anbud, direkt Försäljning

genom eller genom särskilda förfaranden. Det kan t.ex. fråga försälj-

vara om ning till livsmedelsindustrin. Dessutom kan Gemenskapen stödja avsättning av mjölk och vissa mjölkprodukter till skolbarn.

12.3.6 konkurrensförhållanden

Sammanfattning —

Systemet med mjölkkvoter åsidosätter i hög grad marknadskraftema och innebär ett långtgående ingrepp i den enskilde mjölkproducentens möjlighet att bedriva sin verksamhet. Kvoterna sätts på gårdsnivå och det finns möjlighet att handla med dem, till ett administrativt fastställt pris. Resp. mjölkproducent har i dag, med vissa undantag framför allt för stora producenter i gränsområdet mellan två mejeriföreningar, i regel endast ett mejeri att sälja sin mjölk till. Detta gör att det inte finns någon egentlig marknad för böndernas mjölk på motsvarande

sätt som för t.ex. spannmål. För att mjölkproducent skall välja att gå över till

en en nyetablerad konkurrent krävs därför sannolikt att den kan

senare erbjuda ett långsiktigt alternativ eller att det är möjligt för mjölkproducenten att återgå till att leverera till det kooperativa mejeriet.

Tillgången till mjölkråvara är tidigare nämnts mycket betydelse-

som full för möjligheten att etablera mejeriproduktion inom landet. På grund av mejeriprodukternas karaktär fårskvaror med kort hållbarhet och

av höga transportkostnader i förhållande till värdet på produkterna blir distributionen mycket stor betydelse. Import är inte ett realistiskt

av alternativ för de produkter som har mycket kort hållbarhet och

som normalt direktdistribueras t.ex. dryckesmjölk, filprodukter och grädde. För andra produkter som även distribueras grossist förekommer

genom viss import, t.ex. fruktyoghurt och ost.

EU-medlemsskapet har medfört en viss importökning liksom på

men köttsidan har den svenska kronan varit hämmande faktor.

svaga en

När konkurrensförhållandena på mejerimarknaden beskrivs

är en utgångspunkt att mejeriföreningama är separata företag, vilka har att konkurrera på marknaden. Den svenska marknaden är emellertid i praktiken geografiskt uppdelad och det förekommer omfattande samarbeten mellan föreningarna rörande produktion, distribution och marknadsföring m.m. Samarbetet innebär t.ex. en omfattande produktionsspecialisering med försäljning av dessa produkter mellan föreningarna. Detta medför i sin tur att föreningarna kan tillhandahålla ett brett mejerisortiment utan att direkt konkurrera med varandra. Viss produktutveckling sker inom resp. förening men i de fall då dessa produkter skall säljas utanför det egna området sker det genom de andra mejeriföreningama vilket innebär

274 Kapitel 12 SOU1995:1l7

att dessa dels tillförs produkter utvecklade hos konkurrenterna, dels

nya får insyn i marknadsföring och försäljning av produkterna i fråga.

en Vidare samarbetar föreningarna i ovan nämnda gemensamt ägda bolag.

Mejeriföreningamas samverkan och den geografiska uppdelningen av marknaden, som ursprungligen uppstod som en effekt av den tidigare svenska jordbruksregleringen, gör i kombination med handelns koncentration och satsningar på rikstäckande kampanjer och annonsering att det kan svårt att ta sig på den svenska marknaden. Resp. butik har

vara i regel endast leverantör för merparten av sitt mejerisortiment och är

en beroende dennes service, vilket kan minska intresset för att ta in

av enstaka konkurrerande produkter.

12.4¶Sockermarknaden

12.4.1¶Produkter och marknader

De viktigaste produktmarknadema inom sockerbranschen är sockerbetor och socker. Sockerbetor utgör råvara för sockerframställning och odlas uteslutande i södra Sverige, inklusive Gotland och Öland. Socker utgör

separat marknad men ingår också som den dominerande produkten en

den totala marknaden för sötningsmedel. Förutom socker omfattar denna marknad också alternativa sötningsmedel såsom glykos, isoglukos och honung samt högintensiva sötningsmedel såsom Aspartam och Xylitol. De olika sötningsmedlen kan utgöra dels komplement till socker, dels substitut.

Sveriges konsumtion socker uppgår till cirka 350 000 ton socker

av per ar.

Sockermarknaden reglerad fram till 1991 års jordbrukspolitiska

var reform. Regleringen omfattade odlad areal, avräkningspriser till odlama, Sockerbolagets prissättning på strösocker samt ett gränsskydd. Därefter och fram t.o.m. år 1994 den interna sockermarknaden avreglerad.

var Kvar fanns dock gränsskyddet för socker indirekt styrde och satte

som ett tak för de inhemska sockerprisema.

Genom Sveriges medlemskap i EU sockermarknaden åter

är nu reglerad och EG:s reglering på sockermarknaden gäller fullt ut i Sverige fr.o.m. den 1januari 1995. Det finns inte några övergångsregler. Gränsskyddet för socker och glykos producerat inom EU har därmed tagits bort, vilket kan få stor betydelse för förhållandena marknaden. Sverige har fått sockerkvot inom EU som uppgår till 370 000 ton

en vitsocker per år.

SOU1995:ll7 Kapitel 12 275

Grundpriset för sockerbetor är fastställt EU. Förhandlingar de

av om villkor inte fastställs EG sker mellan betodlarna, Sveriges

som av genom Betodlares Centralförening SBC, och Danisco Sugar AB. Danisco Sugar AB har i mars 1995 träffat ett branschavtal med SBC, vilket reglerar villkoren för odling och leverans sockerbetor för tiden t.o.m.

av sockeråret 199798. Danisco Sugar AB är den enda köparen

av sockerbetor och SBC representerar i princip alla Danisco Sugar AB:s leverantörer. Betodlamas och Danisco Sugar AB:s produktion täcker det inhemska behovet av socker och vid kvotuppfyllnad ett visst

ger överskott som kan exporteras.

l2.4.2 Utrikeshandel

I Sverige förekommer en begränsad utrikeshandel med socker. Under år 1994 importerade Danisco Sugar AB 44 000 ton råsocker. Det före-

ca kom ingen export av råsocker.

När det gäller vitsocker uppgick importen år 1994 till 30 000 ton

ca varav ca 29 000 ton importerades av andra aktörer än Danisco Sugar AB. Danisco Sugar AB exporterade 6 000 ton vitsocker.

ca

12.4.3 Marknadens aktörer

Betodlarna och lokalföreningarna

Det finns i dag ca 5 400 betodlare i Sverige. Betodlarna är organiserade i ekonomiska föreningar lokal nivå, s.k. primärforeningar. Det finns

fem lokala betodlarföreningar, Örtofta Betodlareförening, Jordberga

Betodlareförening, Köpinge Betodlareförening, Mörbylånga Betodlareförening och Gotlands Betodlareförening. De lokala föreningarna fungerar som odlarnas lokala förankring gentemot de av Danisco Sugar AB ägda sockerbruken och de handhar huvudsakligen praktiska frågor rörande odling och leveranser av betor. För många odlare är det dessutom viktigt att kunna samverka om inköp och användning specialmaskiner

av tillsammans med andra odlare.

Sockerbetsodling förekommer i de delar landet har naturliga

av som förutsättningar för betodling och befinner sig inom rimligt avstånd

som från något sockerbruk. Betodlingen är huvudsakligen koncentrerad till Skåne eftersom förutsättningarna där är de bästa. I Skåne finns i dag sockerbruk vid Örtofta, Jordberga och Köpingebro samt ett special-

276 Kapitel 12

sockerbruk med raffinaderi i Arlöv. Dessutom finns ett sockerbruk vid Roma Gotland.

Sveriges Betodlares Centralfrirening, SBC

De fem lokalföreningarna är medlemmar i centralföreningen SBC. 12 § i SBC:s stadgar sägs att Föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen vid förhandlingar om pris och övriga villkor för odling och leverans av sockerbetor samt att jämväl i övrigt tillvarataga betodlarnas ekonomiska intressen. SBC:s verksamhet består i huvudsak förhandlingar för odlarnas räkning om försäljnings-

av kontrakt med motparten Danisco Sugar AB. SBC och dess dotterbolag Betodlarnas Service AB idkar även forsknings-, informations- och kontrollverksamhet sammanhängande med odlingen av sockerbetor.

Danisco AS och Danisco Sugar AB

Vid årsskiftet 199293 överläts Sockerbolaget AB Sockerbolaget från Procordia AB till Danisco AS Danmark. Den 3 april 1995 ändrade Sockerbolaget namn till Danisco Sugar AB.

Danisco Sugar AB är sedan länge den enda sockerproducentcn i Sverige och dominerande sockerleverantör till industrimarknaden och konsumentmarknaden. Företaget har en monopolställning som sockerproducent på den svenska sockermarknaden. Danisco Sugar AB har innehaft denna ställning sedan år 1936 när den sista konkurrenten, Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB, förvärvades.

Danisco Sugar ABzs totala årsomsättning, enligt senast fastställda årsbokslut 199394, uppgick till ca 2 300 miljoner kronor, varav 1 200 miljoner kronor avsåg företagets industriförsäljning samt ca 730 miljoner kronor avsåg konsumentprodukter. Huvudprodukten är strösocker. Övriga produktgrupper är sötnings- och sirapslösningar, bitsocker, specialsocker t.ex. tlor, pärl och farin samt olika sirapsprodukter.

Det danska moderbolaget Danisco A S är Danmarks största producent och leverantör socker, ingredienser, produkter och emballage till den

av internationella livsmedelsindustrin. Verksamheten inom sockersektorn i Danmark heter Danisco Sugar. Liksom i Sverige har Danisco Sugar en monopolställning i Danmark producent av socker. Räkenskapsåret

som 199394 omsatte Danisco-koncernen totalt ca 12 800 miljoner DKK.

Kapitel 12 277

Danisco-koncemen har en årlig sockerproduktion totalt ca l 000 000 ton socker i Danmark, Sverige och Tyskland.

12.4.4 Konkurrens- och marknadsförhållanden

Produktionen av sockerbetor

All odling och leverans av sockerbetor sker på kontrakt mellan Danisco Sugar AB som är den enda sockerproducenten i Sverige och enskilda betodlare. Volymen av individuellt kontrakterat socker styrs av storleken

den svenska sockerkvoten som fastställts i anslutningsakten mellan Sverige och EU. Genom kvotsystemet ersätts odlaren med ett högre pris för de kvantiteter som ryms inom kvoten än för sådana kvantiteter som går utöver kvoten. Kvotbetor benämns A- och B-betor, där betpriset utgörs av EU:s minimipris för sockerbetor korrigerat för vissa tillägg och avdrag fastställda genom ovan nämnda branschavtal mellan Danisco Sugar AB och SBC. Minimipriset är lägre för B-betor än för A-betor. För eventuella volymer utöver kvoten C-betor gäller ett pris som i huvudsak bygger på världsmarknadspriset för socker.

Danisco Sugar AB säljer betfröer till de kontrakterade odlarna och erbjuder dem förskott och krediter för att finansiera dessa inköp. Som ovan nämnts har branschavtalet och kontraktsbestämmelsema överenskommits i förhandlingar mellan SBC och Danisco Sugar AB, varvid SBC haft förhandlingsmandat för de enskilda betodlarna.

Mellan Danisco Sugar AB och de enskilda betodlarna ingås varje år ett individuellt avtal med bl.a. branschavtalet med SBC som grund. Kontraktsvillkoren är lika för de enskilda betodlarna. De individuella skillnaderna består i storleken på kontrakterad volym, val av frösort, mängden frö etc. De kommersiella villkoren är lika. Det ställs inte några krav att odlarna måste vara medlemmar i SBC för att få leverera till Danisco Sugar AB. De betodlare som är medlemmar i de lokala betodlarföreningama är bundna av det avtal som sluts mellan SBC och Danisco Sugar AB.

Det föreligger inte några etableringshinder för betodlarna annat än tillgång till lämpliga odlingsförutsättningar, rimligt avstånd till sockerbruk etc. Odlarna är dock beroende av att få teckna kontrakt med Danisco Sugar AB eftersom det inte finns några konkurrerande köpare. Tidigare betodlare har visst företräde till odling enligt branschavtalet.

De enskilda betodlarnas samverkan genom lokalföreningama och SBC, rörande förhandlingar med Danisco Sugar priser och andra

AB om villkor, innebär i princip att konkurrensen dem emellan som leverantörer

278 Kapitel 12

till Danisco Sugar AB elimineras. Den enskilde betodlaren är visserligen i princip fri att avstå från medlemskap i en lokalförening och i stället agera egen hand gentemot Danisco Sugar AB. I praktiken är dock alla Danisco Sugar AB:s leverantörer medlemmar i en till SBC ansluten lokalförening. Medlemmarna i SBC kontrollerar således 100 % av den inhemska produktionen av sockerbetor.

Produktion och försäljning socker

av Danisco Sugar AB:s produktionsvolym styrs numera av storleken den svenska sockerkvoten. Denna har som nämnts bestämts till 370 000 ton i EU-förhandlingama. Den svenska kvoten skall enligt EU:s regler tilldelas Danisco Sugar AB såsom ende producent.

Etableringshindren torde vara betydande på denna marknad. Investeringskostnadema för en ny produktionsanläggning är mycket höga samtidigt stordriftsfördelama är betydande. Betodling förekommer

som endast inom en begränsad del av Sverige, vilket bl.a. följer av de klimatologiska förutsättningarna för att bedriva betodling i Sverige. Vidare begränsas sockerproduktionen av den svenska produktionskvoten. Det är därför inte sannolikt att något annat företag kommer att etablera sockerproduktion i Sverige vid sidan av Danisco Sugar AB.

Ett företag skulle möjligen kunna etablera sig marknaden genom att köpa en befintlig produktionsanläggning. Detta förutsätter att Danisco Sugar AB är villigt att sälja någon av sina anläggningar, vilket inte är troligt. Enligt Danisco Sugar AB finns det ett behov av att lägga ned produktionen vid åtminstone ett av företagets fyra sockerbruk, Roma Sockerbruk på Gotland. Några beslut om nedläggning är emellertid inte tagna.

Den mest realistiska källan till konkurrens den svenska marknaden utgörs därför av import av socker. Genom att det svenska gränsskyddet mot EU avskaffats har importmöjligheten förbättrats och antalet potentiella konkurrenter har ökat.

Beträffande glukosmarknaden kan följande anföras. Fram till hösten 1994 har det funnits två svenska tillverkare glukosmarknaden, Lyckeby Stärkelseförädling AB Lyckeby och Reppe AB, som vardera haft ca 50 % av marknaden. Den 1 oktober 1994 förvärvade dock Lyckebys ägare, Sveriges Stärkelseproducenters förening u.p.a., samtliga aktier i Reppe AB som ändrat ñrmanamn till Lyckeby Reppe AB. Av den totala marknaden för sötningsmedel torde, enligt Danisco Sugar AB, ca 10 % vara utbytbar mellan socker och glukos. Efter Sveriges medlemskap i EU och avskaffandet av gränsskyddet för glukos har utrym-

SOUl995:1 17 Kapitel 12 279

met för importkonkurrens ökat. Danisco Sugar AB har dock alltjämt en dominerande ställning på den totala marknaden för sötningsmedel.

12.4.5¶EG:s sockerreglering samt EG:s bedömning

av

den svenska sockermarknaden

EG:s sockerreglering bygger på garanterade sockerbetspriser samt på att medlemsländerna erhåller vissa produktionskvoter. Sockerproduktionen är indelad i A- och B-kvoter som omfattas av den gemensamma regleringen. A-kvoten var ursprungligen avsedd att ungefär motsvara ett lands inhemska behov men denna princip har efterhand övergetts. B-kvoten är dels en specialiseringskvot, dels en försäkring mot variationer i skördeutfallet. C-socker omfattar allt socker produceras

som utöver A- och B-kvotema. Vid kontraktsodling fördelar sockerproducenten A- och B-kvotema vidare till odlarna. Även C-socker kan kontrakteras.

Även EU-ländemas handel med tredje land är reglerad. Import

av socker är belagd med en rörlig införselavgift och vid export A- och

av B-socker till tredje land tillämpas exportrestitutioner alternativt exportavgifter, beroende av om EG:s interna prisnivå ligger över eller under världsmarknadspriset. I dag rör det sig exportbidrag. C-kvoten får

om inte säljas inom EU utan skall exporteras till tredjeland utan några stödåtgärder.

EG:s sockerreglering bygger på att det föreligger en överkapacitet av sockerproduktion inom EU samtidigt som EU i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken vill värna om att den totala konsumtionen av socker i EU kan täckas av socker producerat inom EU.

EG:s sockerreglering är i allt väsentligt självfmansierad och täcker

omkostnader för t.ex. export av A- och B-kvotssocker genom särskilda produktionsavgifter. Regleringens prissystem bygger att producenternas omkostnader skall täckas av gällande marknadspris, varför sockerproducenten garanteras ett visst lägsta sockerpris, s.k. interventionspris. Regleringen fastställer också odlamas andel av interventionspriset och

så sätt fastställs ett grundpris för sockerbetoma.

EG-kommissionen uttalade sig den svenska sockermarknaden i

om sitt utlåtande om Sverige inför medlemskapsförhandlingama. Kommissionen förutsåg inte några problem vid svensk anpassning till vad

en som gäller inom EG och av denna anledning behövdes det heller inte några särskilda övergångsåtgärder beträffande norrnallagret av socker i Sverige vid inträdet. Däremot har EG-kommissionen beslutat om särskilda övergångsåtgärder beträffande det överlager som kunde finnas hos

280 Kapitel 12 SOU1995:l17

de tillträdande nya EU-ländema. Sverige hade inte något överlager

av socker den 31 december 1994.

Genom införandet sockerregleringen har ett antal tvingande be-

av stämmelser införts i Sverige såsom produktionskvoter, produktionsavgifter, lagringsavgifter och kompensationssystem för lagringskostnader. Det svenska sockerpriset och betpriset har höjts till EG:s prisnivå.

12.5¶Sammanfattande slutsatser

EG:s jordbruksregleringar, CAP, ger ramarna för den svenska lantbruksproduktionen och de innebär i varierande grad ingrepp i den enskilde brukarens möjligheter att fritt kunna välja produktionsinriktning. Regleringarna påverkar verksamheten dels direkt kvot-

genom systemen på socker- och mejeriområdet, dels indirekt genom att påverka utbudet genom administrativt styrda prisnivåer och genom olika former av bidrag.

Även livsmedelsindustrins etableringsmöjligheter påverkas indirekt av regleringen genom kvotsystemen och andra åtgärder som påverkar lantbrukets utbud av olika produkter. Sockermarknaden är i det närmaste totalreglerad och det finns bara ett förädlingsföretag på den svenska marknaden.

Den importökning som EU-medlemskapet förväntades leda till framförallt mejeri- och grisköttsområdet har inte blivit

så stor som förväntat. Det finns ett stort antal förklaringar till att importökningen varit liten. För det första kan det gälla förklaringsfaktorer som kan vara av mer kortsiktig natur som bl.a. försvagningen av den svenska kronan och konsumenternas preferenser. För det andra är det fråga om mer långsiktiga förklaringsfaktorer som t.ex. den svenska marknadens låga befolkningstäthet och geografiska läge. Det är därför förenat med stor osäkerhet att förutsäga den framtida utvecklingen av importen.

Den svenska marknaden kännetecknas av en hög företagskoncentration. Detta gäller inte bara livsmedelsindustrin utan även leverantörsoch handelsleden. Det finns starka bindningar mellan râvaruleverantörer och livsmedelsindustrin i form lantbrukarnas samverkan i ekono-

av miska föreningar. Lantbrukarna samverkar genom bl.a. gemensamma inköp av produktionsmedel och gemensam produktion, lagring och försäljning av lantbruksprodukter. Det finns vidare en utbredd samverkan mellan lantbrukarnas ekonomiska föreningar i riksföreningar, i gemensamägda bolag och genom olika former avtal.

av

Genom en historiskt betingad geografisk marknadsuppdelning begränsas konkurrensen mellan föreningarna avsevärt. Områdesindelningen

SOUl995:ll7 Kapitel 12 281

har sin grund i det tidigare regleringssystemet och att det fortfarande existerar beror i hög grad det utvecklade samarbetet

med gemensamma varumärken och de olika former av avtal karaktäriserar

som mejeri- och köttmarknadema.

De lantbrukskooperativa föreningarna har stora marknadsandelar

flera marknader. Detta gäller framför allt marknaderna för mejerivaror och kött. I mejerisektom dominerar kooperativen helt vad gäller invägning av mjölk och försäljning av färska mejeriprodukter medan det finns viss konkurrens på produkter med längre hållbarhet och högre förädlingsvärde ost och fruktyoghurt. På köttmarknaden är de

som kooperativa marknadsandelama högst i slaktledet medan de minskar med förädlingsgraden.

Att lantbrukskooperationen har så höga marknadsandelar i råvaruleden skapar en möjlighet till kontroll över råvarumarknadema. Detta gör att råvaruproducentemas rörlighet blir viktig. Framför allt mjölkråvarans karaktär av färskvara med höga transportkostnader gör att tillgången till råvara blir central för möjligheterna till nyetablering.

Även handelns koncentration och det faktum butik

att resp. endast har en fullsortimentsleverantör mejeriprodukter kan medföra svårig-

av heter att komma in på den svenska marknaden. I många fall saknas, grund av områdesindelningen, alternativa leverantörer färska mejeri-

av varor. Att distributionen sker direkt från mejeriema till butik ökar beroendet mellan leverantör och butik.

SOUl995:1 17 283

l 3 Slutsatser

13.1¶Allmänt

Konkurrens har inte något egenvärde. Värdet ligger i de positiva effekter som uppnås en marknad med en väl fungerande konkurrens.

I samband med EU-medlemskapet gäller förutsättningar och

nya spelregler som påverkar konkurrensförutsättningarna för jordbruket och livsmedelsindustrin och därmed tillämpningen den svenska konkur-

av renslagen.

Utredningen syftar till att ta fram ett beslutsunderlag skall göra

som det möjligt för statsmakterna att ta ställning till det mot bakgrund

om av EU-medlemskapet finns anledning att i den svenska konkurrenslagstiftningen ändra vad är tillåtna konkurrensbegränsningar i fråga

som om samarbete mellan företag inom livsmedelssektorn. Enligt direktiven skall utredningen som utgångspunkt ha betydelsen att upprätthålla

av en effektiv konkurrens.

För att ett tillfredsställande sätt kunna lämna det efterfrågade beslutsunderlaget erfordras både legal analys och ekonomisk

en en analys.

Den legala analysen syftar till att belysa formella och i den mån det varit möjligt reella skillnader mellan EG:s och Sveriges rättssystem och att identifiera det formellt möjliga utrymmet för avvikelser mellan den svenska konkurrenslagen och EG:s jordbrukspolitik samt EG:s konkurrensregler.

Av avgörande betydelse är om det möjliga utrymmet för konkurrensbegränsningar går att definiera i generella termer eller det endast går

om att definiera efter en prövning i det enskilda fallet. Utredningen har haft ambitionen att undersöka om det finns empiriskt underlag för att beskriva det möjliga utrymmet i generella termer.

För att avgöra om ett formellt möjligt utrymme för avvikelser också är lämpligt erfordras ytterligare analys. Mör att möjliggöra analys

en av lämplighetsfrågan har utredningen bl.a. gjort övergripande jämförelse

en mellan de konkurrensregler gäller för den svenska livsmedels-

som sektorn och motsvarande regler i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. Lämplighetsfrågan kan naturligtvis bedömas från flera

284 Kapitel 13

utgångspunkter. En utgångspunkt kan att de konkurrensrättsliga vara villkoren skall lika för de svenska Företagen och företag i andra vara medlemsländer, för att företagen skall ha konkurrensförutanses samma sättningar. Även detta förefaller ett rimligt ställningstagande är om vara det inte på något sätt ett självklart ställningstagande. Den jämförande analysen konkurrensreglema är nödvändig men inte tillräcklig av en förutsättning för att de villkor som ett företag i Sverige skall arbeta ange under för att kunna sägas behandlad samma sätt som företag i vara andra medlemsländer. Enligt utredningen skall ett ställningstagande till denna likabehandlingsfråga bygga på betydligt omfattande samen mer hällsekonomisk analys än den som ingår i utredningens uppdrag. En sådan analys bör bygga på jämförelse som inkluderar skattelagstiften ning, arbetsmarknadspolitik, nåringspolitik m.m. Enligt direktiven skall utredningen analysera förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik, EG:s konkurrensregler och de svenska konkurrensreglema jordbruksområdet. Detta innebär att utredningen skall analysera dels vilka restriktioner EG:s jordbrukspolitik innebär för tillämpningen EG:s konkurrensregler, dels vilka legala begränsningar av EG:s jordbrukspolitik och särskilda konkurrensbestämmelser innebär för tillämpningen den svenska konkurrenslagen. av

13.2¶Speciella frågeställningar

svenska konkurrenslagen KL innehåller två principiella för- Den nya bud. Det första 6 § gäller förbud mot konkurrensbegränsande avtal mellan företag. Det andra 19 § gäller förbud mot missbruk domiav nerande ställning. Samverkan mellan medlemmarna inom primärförening bedömdes en i förarbetena till KL i många fall omfattad av förbudet i 6 § men vara sammantaget ha sådana positiva effekter att den borde kunna kvalificera för undantag. I KL infördes, efter det att behovet särskilda regler för jordbrukets av primärföreningar konstaterats, bestämmelserna i 18 §§. Skälet till att a-c undanta lantbrukskooperationens primärföreningar från 6 § tillämpningsområde statsmakterna redovisat positiv samverkan var att en syn mellan råvaruproducenter med hänsyn till de särskilda förutsättningar råder på jordbruksområdet samtidigt Konkurrensverket gjorde som som bedömningen att det praktiskt taget inte fanns någon möjlighet att utifrån gällande regler meddela undantag för detta samarbete. Två avtal omfattas inte legalundantaget i 18 a-c §§. Det typer av av dels avtal innebär att medlemmars fria rörlighet marknaden är som

Kapitel 13 285

hindras, dels avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna.

Mot bakgrund av direktiven har utredningen valt att låta analysen omfatta överväganden rörande

möjligheten och lämpligheten att ta bort legalundantaget för

av

primärföreningar,

möjligheten och lämpligheten och formerna för att låta federativt

av

samarbete ingå i legalundantaget t.ex. marknadsdelning,

gemen-

samma märkesvaror, produktionssamverkan m.m.,

möjligheten och lämpligheten att från förbudet i 6 § undanta

av

samarbete inom lantbrukets primärföreningar, medlems

även om en

fria rörlighet hindras eller försvåras leveransplikt, köpplikt, återbetal-

ningstid, exklusivitetsklausuler, rabattsystem och

4. möjligheten och lämpligheten av att från förbudet i 6 § undanta

samarbete inom lantbrukets primärföreningar, försäljnings-

även om

priset direkt eller indirekt fastställs på produceras hos

varor som

medlemmarna.

13.3¶Slutsatser av den

legala analysen

Det övergripande syftet med den legala analysen är att analysera vilka begränsningar som EG-rätten medför för tillämpningen av den svenska konkurrenslagen och i vilken utsträckning svenska företag möter

som en strängare lagstiftning i Sverige än företagen i resp. medlemsland.

I ett första steg redovisas i kap. 5 hur EG:s jordbrukspolitik förhåller

sig till EG:s konkurrenslagstiftning. EG:s jordbrukspolitik har enligt

Romfördraget givits en särställning i förhållande till EG:s konkurrensrätt. Konkurrenslagens tillämplighet på jordbruksomrâdet definieras i rådets förordning 2662. I kap. 5 görs analys räckvidden denna

en av av särställning.

I ett andra steg redovisas i kap. 6 vilka begränsningar den i kap. 5 redovisade EG-rätten har för tillämpningen svensk konkurrensrätt.

av Analysen innehåller två moment. Först beskrivs den svenska konkurrensrätten och det sätt vilket jordbrukssektom särbehandlas i lagstiftningen. Därefter analyseras förhållandet mellan svenska konkurrensregler och EG:s konkurrensregler för att utröna vilka legala begräns-

286 Kapitel 13 SOUl995:ll7

ningar EG:s konkurrensrätt medför för tillämpningen den svenska av konkurrenslagen. I ett tredje steg analyseras i kap. 7-10 konkurrensreglema, rättspraxis och marknadsstrukturema i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. I kap. 11 jämförelse mellan konkurrensreglema görs en livsmedelsområdet i Sverige och i dessa länder. Vid denna jämförelse tas hänsyn till ländernas olika marknadsstrukturer.

13.3.1 Förhållandet mellan EG:s jordbrukspolitik och

EG:s konkurrenspolitik

I Romfördragets artikel 42 anges att fördragets konkurrensregler är tillämpliga på jordbruksområdet endast i den utsträckning som rådet bestämmer. I vilken utsträckning konkurrensreglema skall tillämpas har rådet slagit fast i förordning 2662, som är en jordbrukspolitisk reglering. Innebörden är att EG:s jordbruksregler har företräde framför EG:s konkurrensregler i konfliktsituation. Förordning 2662 har som foren mell huvudregel att konkurrensreglema gäller på jordbruksområdet. Enligt förordning 2662 artikel 2 undantas dock visst samarbete från konkurrensreglemas tillämpningsområde. Det intressanta för utredningen har varit att kartlägga räckvidden detta undantag. av För det första konstateras i kap. 5 att förbudet enligt Romfördragets artikel 85.1 mot konkurrensbegränsande avtal inte är tillämpligt om avtalet utgör integrerad del nationell marknadsordning. Detta en av en undantag är emellertid föga praktiskt intresse eftersom det i dag, i av stort sett, saknas nationella marknadsordningar. För det andra är konkurrensreglema inte tillämpliga avtalet syftar om till att uppfylla samtliga mål som anges för jordbrukspolitken och som beskrivits i kap. Detta undantag kan delas upp i två olika kategorier. Den första kategorin omfattar sådana konkurrensbegränsande åtgärder direkt följer marknadsordning. Sådana avtal är automatiskt som av en undantagna att de definition är nödvändiga för att uppnå genom per målen i Romfördragets artikel 39. Utredningen konstaterar att det inte går att generellt beskriva vilka konkurrensbegränsningar som konkret följer marknadsordningama utan att detta måste utvärderas i det av enskilda fallet och i förhållande till marknadsordning och dess resp. tilläggsförordningar. Utredningen konstaterar att förordning 2662 inte något utvecklat skydd för exklusivitetsklausuler. Dessutom drar ger utredningen slutsatsen att prisstabiliserande åtgärder som sker privata initiativ inte är tillåtna de redan i någon form täcks marknadsom av en ordning.

SOU1995:l 17 Kapitel 13 287

Den andra kategorin omfattar sådana avtal inte direkt följer

som av

en marknadsordning men som uppfyller alla de jordbrukspolitiska målen

enligt artikel 39 i Romfördraget. Inte heller i det här fallet går det att generellt beskriva vilka konkurrensbegränsningar kan undantas

som enligt förordning 2662. Återigen blir det ett avgörande bara kan

som göras i det enskilda fallet.

För det tredje finns det ytterligare ett stadgande i förordning 2662 2:a meningen artikel 2.1 som kan uppfattas antingen ett själv-

som ständigt undantag eller precisering det första ocheller andra

som en av kategorin av konkurrensbegränsningar i det andra undantaget. För närvarande ligger fyra fall inför EG-domstolen där nederländska domstolar har begärt förhandsbesked stadgandet utgör ett undantag eller

om en precisering. En av EG-domstolens generaladvokater har i sitt yttrande, den 12 september år 1995, framfört åsikten att andra meningen i artikel 2 inte skall ett självständigt undantag. Domstolen är

ses som inte bunden av generaladvokatemas yttranden även den ofta följer

om dessa i väsentliga delar. Det finns ingen anledning för utredningen att föregripa domstolens utslag i denna kontroversiella fråga.

Utfallet av denna domstolsprövning kan få effekter på hur samarbete mellan primära lantbruksföreningar skall bedömas. Om EG-domstolen kommer fram till att artikel 2 andra meningen i förordningen 2662 skall tolkas som en självständig bestämmelse öppnar det möjligheter till federativt samarbete utanför de EG:s marknadsordningar

ramar ger.

Förordning 2662 omfattar samarbete som faller under artikel 85.1 i Romfördraget. Det innebär att samhandelskriteriet och märkbarhetskriteriet måste vara uppfyllda. När det gäller samarbete på den nivå

som omfattas av undantaget i 2662 gäller EG-rätten framför nationell rätt. När det gäller samarbete inte uppfyller samhandelskriteriet eller

som märkbarhetskriteriet kan den svenska konkurrenslagen formellt tillämpas obehindrat. Det innebär att ett samarbete det hade varit till-

som, om räckligt omfattande, skulle ha varit tillåtet enligt 2662

skulle kunna vara förbjudet enligt 6 § KL, eftersom samhandelskriteriet eller märkbarhetskriteriet inte är uppfyllt. Det är här fråga möjlig avvikelse mellan

om en svensk konkurrensrätt och EG:s konkurrensrätt. Det är emellertid inte säkert att det blir någon avvikelse, eftersom i förarbetena till

man konkurrenslagen skriver att man i praxis bör kunna hämta mycken ledning från EG-domstolens praxis och även från andra länder

som tillämpar förbudsprincipen. Det kan medföra att man får motsvarande tillämpning som EG-domstolen, åtminstone med stöd undantags-

av bestämmelserna i 8 § KL, när det gäller bedömningen t.ex. federativt

av samarbete. Att inte federativt samarbete omfattas bestämmelserna i

av

18 § KL innebär inte att det automatiskt är förbjudet eller att det c inte skulle kunna tillåtas med stöd undantagsbestämmelsema i 8 av Undantagen i förordningen 2662 har förhållandevis begränsad en formell betydelse i den meningen att de inte lämnar särskilt stort utrymför konkurrensbegränsande samarbete utanför resp. gemensam markme nadsordning. Det är i stället inom för de olika marknadsordningramen det primära utrymmet för konkurrensbegränsningar finns. arna som Utifrån praktisk synvinkel kan möjligen situationen vara en mer något annorlunda. Mot bakgrund att jordbrukspolitiken särreglerats av i Romfördraget och att det finns förhållandevis lite praxis, som utveckkommisionen och EG-domstolen, finns det skäl att anta att komlats av missionen knappast högprioriterat övervakningen av jordbruksområdet. Flertalet fall bedömts har även initierats av tredje man genom som anmälan till kommissionen och inte genom kommissionens egna undersökningar. I de fall kommissionen prövat har bedömningen varit förhållandevis formell, dvs. några analogier till undantag närliggande områden har inte medgivits. Kommissionens bedömningar har också i stort upprätthållits EG-domstolen som i vissa avseenden närmast av skärpt bedömningama.

13.3.2 mellan EG-rätt och svensk

Gränsdragning

konkurrensrätt

I kap. 5 fokuseras analysen på att definiera räckvidden av det jordbrukspolitiska undantaget. Nästa steg är att analysera vilka begränsningar den i kap. 5 redovisade EG-rätten har för tillämpningen av den svenska konkurrenslagen. Detta görs för att klarlägga det finns några konflikter om mellan EG-rätten och den svenska konkurrenslagen. Denna analys görs

i kap. En formell konflikt kan endast uppstå mellan de båda rättssystemen EG-rätten är tillämplig. Om samhandelskriteriet inte är uppfyllt kan om det inte föreligga några konflikter eftersom förutsättning för att konen flikt skulle uppstå är att artikel 85.1 är tillämplig. I dessa situationer är det formellt möjligt att obehindrat tillämpa svensk rätt Lämpligheten . att utnyttja den formella möjligheten är annan fråga, som enligt en utredningen måste bedömas på basis samhällsekonomisk utvärav en dering det enskilda fallet. av I de fall det rör sig konflikt mellan EG:s konkurrensregler och om en svensk konkurrensrätt, har EG-rätten normalt företräde framför svensk konkurrensrätt, Principen EG-rättens företräde innebär att ett förom farande är förbjudet och inte medgetts undantag enligt EG:s regler som

Kapitel 13 289

inte kan tillåtas nationellt. Vidare är nationell rätt i princip fullt ut tillämplig på förfaranden som inte omfattas förbuden i artiklarna 85

av och 86 i Romfördraget. Vad gäller ett förfarande har getts

som om undantag enligt EG-rätten, antingen genom en gruppundantagsförordning eller individuellt, är situationen betydligt oklarare. Man kan dock utgå från att, så länge den involverar individuellt medgivna undantag, det endast i undantagsfall är möjligt att upprätthålla förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i den svenska konkurrenslagen.

13.3.3 och marknadsstruktur

Konkurrensregler en

jämförelse mellan Sverige och några medlemsländer

I utredningens arbete har ingått att analysera dels vilka konkurrensregler som gäller nationellt, dels de sätt på vilka de tillämpas i Danmark, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. För att kunna utföra den

analysen måste lagstiftningen och praxis relateras till den marknadsstruktur i resp. land, som lagstiftningen skall tillämpas på. Utredningen har valt att studera marknadsstrukturen för mjölk- och mejeriprodukter, nöt- och griskött samt spannmål. Denna analys genomförs i kap. 7-11. För Sverige görs i kap. 12 utförlig beskrivning strukturen på mark-

en av naderna för mejeriprodukter, kött och socker.

Analysen visar att det föreligger skillnader mellan länderna dels vad avser lagstiftningens uppbyggnad, innehåll och tillämpning, dels vad avser marknadernas struktur och organisation. Det är därför inte möjligt att dra några generella slutsatser om hur ett företag skulle behandlas i de olika länderna. Det är först i det enskilda fallet kan ett

man se om visst lands konkurrensregler större utrymme för samarbete än ett

ger

annat lands konkurrensregler.

Beskrivningen av marknadsstrukturema i kap. 7-10 visar att karaktären på konkurrensproblemen varierar mellan de olika länderna. De kooperativa företagens marknadsandelar varierar mellan länderna. Förekomsten av s.k. federativ samverkan och graden vertikal inte-

av gration varierar kraftigt. Omfattningen utrikeshandel varierar också,

av vilket påverkar det externa konkurrenstryck ett företag i ett land

som utsätts för. Beskrivningen i kap. 7-10 visar enligt utredningen tydligt på att det finns olika behov att ingripa mot konkurrensbegränsande

av verksamhet.

Även rättssystemen är olika och förekomsten praxis varie-

om av är rande till innehåll och omfattning så har inte något av de studerade länderna, med undantag av Tyskland, avhänt sig möjligheten att pröva s.k. federativ samverkan och restriktioner mot medlemmens fria rörlig-

10 l5-l29l

290 Kapitel 13 SOU1995:1l7

het. Tyskland kan dock ingripa mot samarbete innebär att företaget som missbrukar undantaget. Det går att konstatera att det finns skillnader i fråga om det samförekommer mellan jordbrukskooperativa företag i de underarbete som sökta länderna och i fråga medlemmars fria rörlighet. Det kan konom stateras att de tyska konkurrensreglema är mindre ingripande än motsvarande svenska konkurrensregler. I Tyskland har emellertid landets konkurrensmyndighet framfört ett önskemål om ökade möjligheter att tillämpa landets konkurrensregler på samarbete inom livsmedelsområdet. Materialet emellertid inte underlag för generella bedömningar om ger eventuella skillnader i den konkurrensrättsliga synen på samarbete inom livsmedelssektom i de undersökta länderna jämfört med den svenska på sådant samarbete. synen

13.4¶Konkurrensförhållanden i den svenska

livsmedelssektom

Livsmedelsområdet EG:s jordbruksregleringar CAP utsatt för är genom betydande inskränkningar i normala marknadsmässiga mekanismer, som innebär att konkurrensen begränsas. Det är därför viktigt att privat samarbete, begränsar konkurrensen ytterligare, utsätts för en prövning som så att från samhällets synpunkt oönskade konkurrensbegränsningar inte tillåts. Det har funnits förväntningar att EU-medlemskapet skulle leda om till kraftig importökning på mejeri- och grisköttsområdena och dären med skapa ett starkare konkurrenstryck på den svenska marknaden. Importökningen har dock inte blivit så förväntat. Detta förstor som klaras bl.a. försvagningen den svenska kronan, konsumenternas av av preferenser och att den svenska marknaden har en låg befolkningstäthet och ett geografiskt läge i utkanten av Gemenskapen. Dessa faktorer gör det är förenat med stor osäkerhet att förutsäga den framtida utveckatt lingen av importen. Den svenska marknaden kännetecknas av en hög företagskoncentration. Detta gäller inte bara livsmedelsindustrin utan även leverantörsoch handelsleden. Det finns starka bindningar mellan råvaruleverantörer och livsmedelsindustri lantbrukarnas samverkan i ekonomiska genom föreningar. Genom historiskt betingad geografisk marknadsuppdelen ning begränsas konkurrensen mellan föreningarna avsevärt. Områdesindelningen har sin grund i det tidigare regleringssystemet och att den fortfarande existerar beror i hög grad det utvecklade samarbetet med

SOUl995:l 17 Kapitel 13 291

gemensamma varumärken och olika former avtal karaktäriserar

av som mejeri- och köttmarknadema.

De lantbrukskooperativa Föreningarna har stora andelar flera

av marknader. Marknadsandelama är störst i råvaruleden och minskar i takt

med att förädlingsgraden ökar. Att lantbrukskooperationen har så stora

marknadsandelar i råvaruleden kan försvåra nytillträde. Detta gör att råvaruproducentens rörlighet blir av största vikt för att upprätthålla

en väl fungerande konkurrens. Även handelns koncentration kan medföra svårigheter för nyetablering på den svenska marknaden.

Enligt direktiven skall utredningen utgå från att det från samhällets synpunkt är viktigt att upprätthålla effektiv konkurrens på livsmedels-

en marknaderna för att därigenom tillvarata konsumenternas intressen.

13.5 till att

Ställningstagande lämpligheten av

ändra 18 §

i den svenska konkurrenslagen

Den tidigare analysen har visat att det inte är möjligt att generellt identifiera det formellt möjliga utrymmet för avvikelser mellan den svenska konkurrenslagen och EG:s jordbrukspolitik och EG:s konkurrensregler. Det är inte heller möjligt att generellt fastställa vilka skillnader som föreligger mellan de nationella konkurrenslagama. Det går alltså endast att genom analys i det enskilda fallet det finns

ange om utrymme för att tillämpa nationell lagstiftning i relation till EG-rätten resp. om det finns några skillnader mellan de nationella lagstiftningama.

Eftersom det möjliga utrymmet och möjliga skillnader endast kan definieras i det enskilda fallet kan utredningen från den legala

göra en analysen oberoende prövning av lämpligheten att genomföra de inledningsvis angivna förändringarna i 18 § KL utifrån ett samhällsekonomiskt konkurrensperspektiv. Detta är motiverat eftersom det inte är möjligt att dra några generella slutsatser t.ex. vilka legala begräns-

om ningar EG:s konkurrensrätt medför för tillämpningen den svenska

av konkurrenslagen. Materialet ger inte heller utrymme för några generella

bedömningar av om den konkurrensrättsliga i de undersökta

synen länderna skiljer sig från den svenska på sådant arbete. Hade det

synen varit möjligt att dra generella slutsatser om vilka begränsningar t.ex. EG:s konkurrensrätt innebär för tillämpningen den svenska konkur-

av renslagen skulle detta naturligtvis ha påverkat den ekonomiska analysen så till vida att de generella slutsatserna utgjort restriktioner i analysen.

Syftet med den ekonomiska analysen i kap. 3 är att analysera under vilka förutsättningar som ett kooperativt företags verksamhet är

sam-

292 Kapitel 13 SOUl995:l17

hällsekonomiskt önskvärt resp. under vilka förutsättningar som det finns skäl att tro att ett kooperativt företags verksamhet inte är samhällsekonomiskt önskvärt.

Den ideala situationen hade varit om teorin hade givit en klar och entydig bild av de effekter som kooperativ verksamhet leder till. Under sådana förutsättningar syftar empirin i huvudsak till att bekräfta och kvantifiera de effekter teorin förutsäger.

som

13.5.1 att ändra för

Lämpligheten av legalundantaget samarbete inom primärföreningar

Det är från samhällets sida önskvärt med ökad konkurrens inom de livsmedelsmarknader som tidigare omfattades av den svenska jordbruksprisregleringen och som en följd därav i praktiken är geografiskt uppdelade mellan kooperativa företag. Det finns ett antal instrument som kan användas för att nå målet med ökad konkurrens. Ett radikalt sätt är att ta bort legalundantaget för primärföreningar. Som framgått av kap. 3 finns det emellertid starka teoretiska skäl för att ge primärföreningar ett legalt undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden i 6 § KL. Slutsatsen bygger en rad antaganden som måste vara uppfyllda. För det första måste det finnas konkurrenter marknaden. Ett enda kooperativt företag får inte ett påtagligt sätt kontrollera utbudet produkt marknaden. För det andra förutsätter slutsatsen

av en att det står varje medlem fritt att välja produktionsvolym och i så måtto uppträda perfekt konkurrent på marknaden. Vidare får natur-

som en ligtvis inte prisdiskriminering mellan olika marknader användas. Under dessa förutsättningar har primära lantbruksföreningar bara konkurrensbefrämjande effekter och de bör under dessa förutsättningar omfattas av undantaget i 18 a-c KL.

Som framgått kap. 6 omfattar bestämmelserna i 18 a-c endast

av samarbete inom ekonomiska föreningar. Från effektivitetssynpunkt förefaller begränsningen opåkallad. Det finns inte någon teori eller empirisk kunskap stöd för hypotesen att associationsformen ekonomisk

som ger förening skulle resp. mindre effektiv än andra associations-

vara mera former.

Att medge legalundantag från 6 § relativt långtgående åtgärd.

är en Den nuvarande utformningen av 18 a-c medger undantag för etablerade samverkansformer där effekterna marknaderna är väl kända.

Det kan inte uteslutas att samverkan på lantbruksområdet kan komma att bedrivas ett annorlunda sätt än vad som är fallet i dag, vilket i sin tur kan andra effekter konkurrensen än vad som är fallet med den

ge

Kapitel 13 293

samverkan som är känd. Utredningen saknar underlag för överväganden av detta slag.

Lagstiftaren bör emellertid överväga sådan utvidgning 18 §

en av a om det visar sig att det lantbrukskooperativa samarbetet utvecklas till att omfatta även andra associationsformer än ekonomiska föreningar. Motsvarande gäller om det visar sig att de nuvarande bestämmelserna i 18 a-c §§ framstår som ett hinder mot att samverkan uppstår i andra associationsformer än ekonomisk förening. Utredningen lägger inte något förslag till lagtext i denna del, huvudsakligen med hänsyn till det bristande praktiska behovet och avsaknaden underlag för över-

av väganden av detta slag. Frågan torde kunna belysas ytterligare i den fortsatta beredningen utredningens betänkande.

av

13.5.2 att låta samarbete mellan

Lämpligheten av primärföreningar ingå i legalundantaget

Av kap. 3 framgår att ekonomisk teori inte är entydig i fråga

om konsekvensbeskrivningen av samarbete mellan primära lantbruksföreningar. Ekonomisk teori och empiriska data visar att det i sektorer, där leverantörskooperativ tillsammans kontrollerar en stor marknadsandel, finns både motiv och risk för att dessa kooperativa företag börjar samarbeta i stället för att konkurrera. Enligt utredningen är detta ett tillräckligt skäl för slutsatsen att samarbete mellan primära lantbruksföreningar inte bör ingå i legalundantaget. Samarbete mellan primära lantbruksföreningar bör prövas i det enskilda fallet enligt konkurrenslagen.

Frågan har ställts huruvida bör kunna tillåta t.ex. federativt

man samarbete med motiveringen att den ökade internationella konkurrensen som beräknas uppkomma i samband med EU-medlemskapet kan neutralisera den marknadsmakt som ytterligare samarbete skulle leda till. Svaret beror på hur exportörens utbud ut. Om detta utbud är mycket

ser elastiskt vid priser nära den prisnivå konkurrens skulle för-

som ge, svinner potentialen för att utöva marknadsmakt. Om å andra sidan importkonkurrerande företag på grund exportörens transportkostnader

av eller andra importhinder, kan ta ut ett högre pris än vad konkurrens

ren skulle ge finns det risk för att samarbetsavtal kan vara konkurrenssnedvridande.

294 Kapitel 13

13.5.3¶Lämpligheten av kravet på medlemmens fria

för

rörlighet legalundantaget

Det är inte uppenbart hur man skall ställa sig till kravet på medlemmens fria rörlighet i 18 c § KL. Det framgår av kap. 3 att teorin inte är entydig på detta område. Motivet för att begränsa medlemmarnas fria rörlighet kan vara både att effektivisera produktionen och att försöka

marknadsmakt. Även motivet är att effektivisera produktionen utöva om kan effekten bli att konkurrensen begränsas.

Motivet för att inte låta legalundantaget i 18 c § omfatta avtal som begränsar medlemmarnas fria rörlighet var den starka ställning som lantbrukskooperationen har på många marknader kombinerad med att konkurrensen mellan primärföreningama begränsats avsevärt på grund

den historiskt betingade marknadsuppdelning som praktiskt föreav kommer.

Det finns goda företagsekonomiska skäl för att uppsamlingsområdena

är geografiskt uppdelade. Däremot är det svårt att se att de geografiskt uppdelade försäljningsmarknadema skulle vara motiverade av ekonomiska överväganden baserade på produktions-, transport- eller marknadsföringsförhållandena. Utredningen har inte tagit del av något empiriskt material som skulle styrka att det skulle vara förenat med omotiverade kostnader att sälja utanför dessa geografiskt väldefinierade för-

säljningsområden.

Bindande medlemmar kan betraktas som ett inträdeshinder riktat

av mot potentiella konkurrenter. Bland det empiriska material som utredningen redovisar, finns studier som visar att inträdeshinder har minst lika stor betydelse som marknadsdominans när det gäller att ange orsaker till att vissa marknader inte har en fungerande eller effektiv konkurrens. Detta skulle kunna motivera att man inte undantar primära lantbruksföreningars begränsning av medlemmarnas fria rörlighet från förbudet i 6 § KL.

Problemet som uppstår vid en konkurrensbedömning är naturligtvis att motivet för att begränsa medlemmarnas fria rörlighet kan vara både att effektivisera produktionen och att påverka utbudet. Ett förslag som framförts är att eventuella konkurrensproblem orsakade av denna bindning skulle kunna hanteras med 19 § KL, missbruk av dominerande ställning. De konkurrensbegränsande effekterna av att hindra medlem-

fria rörlighet gör sig, enligt förslaget, framför allt gällande när mens företaget har dominerande ställning. Utredningen har övervägt detta

en förslag förkastat det. Motivet för att övergå från en missbruks-

men lagstiftning till förbudslagstiftning bl.a. önskemålet en skärpt

en var om konkurrenslagstiftning. 1982 års konkurrenslag har kritiserats för att vara

SOU1995:ll7 Kapitel 13 295

för svag, därför att den inte innehållit förbud mot överenskommelser

om marknadsdelning.

Lagtekniskt är 19 § utformad så att den riktar ett förbud mot att dominerande företag vidtar åtgärder är att bedöma missbruk.

som som Stadgandet är absolut och saknar därmed den möjlighet till undantag som ges i 6 § KL. Förbudet i 6 § riktar i princip sig mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Begränsningar producentemas

av fria rörlighet på marknaden kan således omfattas förbudet i 6 § utan

av att samtidigt omfattas förbudet i 19 Det går inte att generellt hävda

av att bindningar som skulle falla utanför förbudet i 19 § inte har konkurrensbegränsande effekter på marknaden.

Mot bakgrund av dels den dominans som lantbrukskooperationen har på den svenska marknaden, dels att 6 och 19 KL syftar till att ingripa mot olika typer av konkurrensbegränsande effekter föreslår utredningen därför att den gällande prövningen förfaranden be-

nu av som gränsar medlemmens fria rörlighet bibehålls. Syftet är att skapa vissa grundförutsättningar för att öka konkurrensen inom och mellan de

geografiskt avgränsade marknadsområdena, har sin grund i det tidigare

som regleringssystemet.

Utredningens förslag motiveras endast önskemålet att öka konkur-

av rensen på marknaden. Huruvida det i detta sammanhang föreligger

en konflikt mellan de förutsättningar föreningslagen för ekono-

som anger miska föreningar och de krav konkurrenslagen ställer för att

som samverkan inom primärföreningar skall tillåten ligger utanför utred-

vara ningens uppdrag. Den frågan analyseras i Utredningen de koopera-

om tiva företagsformemas ställning i förhållande till andra företagsformer C 1994:149.

Mot detta förslag har anförts att det skulle innebära att staten främjar medlemmens illojalitet mot den ekonomiska föreningen. Ett

annat, mer tekniskt, argument som framförts är att kravet medlemmens fria rörlighet leder till en för låg integrationsgrad mellan medlemmarna och det kooperativa företaget, dvs. det kooperativa företaget mindre för-

ges utsättningar att eliminera de marknadsmisslyckanden upphov

som gav till det ursprungliga bildandet av den kooperativa organisationen. Utredningen vill vända argumentet och hävda att de kooperativa företagens starka ställning marknaden kan utgöra risk för att marknadsmiss-

en lyckanden uppstår. Utredningen att kravet på att avvikelser från

menar medlemmens fria rörlighet skall prövas enligt 6 § KL inte kan leda till att dynamiken i den svenska jordbruks- och livsmedelssektom det

av skälet skulle hämmas. Utredningen anser inte heller att sådan pröv-

en ning är så ingripande att den skulle innebära ett hot mot det kooperativa företaget.

296 Kapitel 13 SOUl995:117

Utredningen är väl medveten att kravet på medlemmens fria

om rörlighet inte ensamt behöver leda till en ökad konkurrens. Utredningen gör dock bedömningen att möjligheten till prövning enligt både 6 och 19 KL ger större möjligheter att få till stånd en ökad konkurrens än att försöka nå samma mål med hjälp av enbart 19 § KL, dvs. förbudet mot missbruk av dominerande ställning.

13.5.4¶Lämpligheten av att undanta prissamverkan i

legalundantaget

Prissamverkan är till sin natur konkurrensbegränsande grund av prisets centrala roll som konkurrensmedel. Det finns därför skäl att se särskilt strängt på sådant samarbete. Avgörande för inställningen till olika former av prissamarbete är om samarbetet begränsar prisets roll

självständigt konkurrensmedel. som

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i KL skall enligt nuvarande bestämmelser i 18 § kunna tillämpas för avtal som för det

c första innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på

produceras hos medlem och för det andra att försäljningen varor som sker direkt mellan medlem och tredje man eller att föreningen svarar för försäljningen och konkurrensen marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning.

Utredningen har inte funnit skäl att föreslå ändringar i den nuvarande utformningen i 18 c § av förbuden mot prissamverkan.

Som framgår kap. 3 har under vissa förutsättningar rena prisför-

av handlingsorganisationer inte några konkurrenssnedvridande effekter. Om produktionen äger under konkurrensmässiga förhållanden och om

rum prisdiskriminering inte förekommer kan man inte förhandla sig fram till ett pris är högre än det pris skulle resultera på konkur-

som som en rensutsatt marknad. Om råvaruproducenter genom prisförhandlingar erhåller ett lägre pris än det pris konkurrens skulle resultera kommer

mindre volym att nå marknaden och därmed föranleda höjda priser. en

Enligt utredningen kan rena prisförhandlingsorganisationer ses som

ett effektivt sätt att priser och verkställa transaktioner under

generera förutsättning att förhandlingsorganisationen inte gör något för att kontrollera utbudet. Produktionsbesluten skall fattas strikt av råvaruproducenterna är perfekta konkurrenter.

som

Att hävda att prisförhandlingsorganisation under de förut an-

en ren givna förutsättningarna inte kan utföra denna prisgenererande funktion är likvärdigt med att säga att principen utbud och efterfrågan inte

om fungerar. Att den anpassningsprocess, som ligger till grund för den pris-

SOUl995:117 Kapitel 13 297

genererande funktionen, verkar med viss fördröjning, en är inte något relevant argument. Den konkurrensutsatta marknaden

fungerar på i princip samma sätt. I fallet med prisförhandlingsorganisationer

rena är det lätt att se att kostnaderna minskar för att genomföra transaktionerna. Det är å andra sidan rimligt att fråga sig vad det är som gör att det ibland ser ut den grundläggande prismekanismen inte fungerar. som om Enligt utredningens uppfattning beror det på den omfattande att reglering som jordbruks- och livsmedelssektom är för inte utsatt gör det möjligt för marknadskraftema att fungera effektivt. Det har hävdats att eftersom Sverige har ett kvotsystem så fungerar

inte rena prisförhandlingsorganisationer mekanism

som en för att generera marknadspriser. Detta konstaterande är i och för sig riktigt. Det beror på att kvotsystemet i sig definierar priserna och därmed missgynnar konsumenterna. I ett kvoteringssystem reglerar bort prismekanismen. Om man utbudet fastställs, bestäms också priset avsalumarknaden eftersom konsumenternas efterfrågan är given. I sådant ett läge återstår bara frågan om vem som skall få fördelarna ett sådant, kvoteringar av av bestämt, artificiellt högt pris. I detta fall blir uppgiften för prisförhandlingsorganisationen att medverka när kakan fördelas. Det pris som prisförhandlingsorganisationen förhandlar fram bestämmer inte priset marknaden. Det priset bestäms kvoteringen. av

Enligt utredningen kan förhand]ingsorganisationer effek-

rena vara ett tivt instrument för att marknadspriser. Om förbudet generera i 6 § är tillämpligt på en sådan organisation torde det enligt utredningen vara möjligt att få undantag enligt 8 under förutsättning produktionen att

äger rum under konkurrensmässiga former och prisdiskriminering inte

förekommer. Även det kan om antas att samarbete inom förhandlingsorganisationer i flertalet fall uppfyller dessa krav utredningen menar att bedömningen av om kraven är uppfyllda bör göras från fall till fall. Det finns därför inte skäl att generellt undanta samarbete inom förhandlingsorganisationer från bestämmelserna i 6 § KL.

13.6¶Avslutande

synpunkter

Utredningen har inte haft till uppgift att ta ställning till de konfliktområden som orsakas att de syften föreningslagen konkurav som resp. renslagen har i vissa fall kan motstridiga. vara Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen utgå från det att ur samhällets synvinkel är viktigt att upprätthålla effektiv konkurrens på den en

298 Kapitel 13 SOUl995:1 17

svenska marknaden för att därigenom tillvarata konsumenternas intres-

sen.