Prop. 1993/94:210

Särskilda konkurrensregler för lantbruket

Regeringens proposition

w w 1 993 / 94 : 2 10 Särskilda konkurrensregler för lantbruket _PfOP- . 1993/94210

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 april -l994

Birgit Fn'ggeba

Mats Odell (N äringsdepartementet)

Sammanfattning av promemorian Särskilda Prop. 1993/94:210 konkurrensregler för lantbruket (Ds 1994:20)

Den nya konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993. Vad avser konkurrenslagens tillämpning på jordbruksområdet redovisade statsmakterna vid antagandet av lagen en positiv syn på samverkan mellan jordbrukare och andra råvaruproducenter. Bedömningen var att sådan samverkan i s.k. primärföreningar i många fall torde omfattas av förbudet i konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete men att denna samverkan sammmantaget hade så positiva effekter att den i allt väsentligt borde kunna kvalificera för undantag enligt lagens bestämmel- ser om detta.

Konkurrensverket har efter en närmare prövning av förhållandena på berörda marknader i en skrivelse till regeringen redovisat sin bedömning att det praktiskt taget inte föreligger några möjligheter att meddela undantag enligt konkurrenslagens bestämmelser för den samverkan som bedrivs mellan enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenter i pri- märföreningama.

För att ge genomslagskraft åt statsmakternas intentioner när konkur- renslagen antogs bör det mot denna bakgrund i lagform göras ett undantag från förbudet i 6 & KL för samverkan mellan jordbruksföretag eller andra liknande råvaruproducenter på lantbrukets område inom en ekonomisk förening.

I promemorian föreslås att det i konkurrenslagen införs särskilda bestämmelser som från förbudet i 6 & KL i allt väsentligt undantar den samverkan som bedrivs inom de ekonomiska föreningar vars medlemmar är företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk, eller är i förhållande till föreningen lokala sammanslutningar av sådana företag. Sådana ekonomiska föreningar brukar benämnas primärföre- ningar.

Förslaget i promemorian omfattar däremot inte - i enlighet med arbets- gruppens uppdrag - sådan s.k. federativ samverkan som är vanligt före- kommande på lantbrukets område och som avser samverkan mellan pri- märföreningar.

Enligt förslaget skall 6 & KL inte gälla för samverkan inom lantbrukets primärföreningar i fråga om avtal som avser produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed sammanhängande verksamhet i fråga om jordbruks-, skogs- eller trädgårdsprodukter eller inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet.

I undantaget görs vissa begränsningar, i huvudsak enligt följande. Förbudet i 6 & KL skall för det första fortsatt vara tillämpligt på avtal som har till syfte eller ger till resultat att medlemmarnas fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras i vissa avseenden.

Vidare skall förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i KL kunna tillämpas på viss form av prissamverkan i försäljningen som är att betrakta som särskilt negativ. Förbudet skall fortsatt gälla för avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som 61

• Sida 62
•  Original

produceras om inte detta fastställande av försäljningspriser är en Prop. 1993/94:210 nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt, utom vad avser Bilaga 1 samverkan om försäljning, eller samverkan i föreningen bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande och fastställandet av försäljningspriser är nödvändiga för att uppnå ett sådant resultat. Från förbudet i 19 & KL mot missbruk av dominerande ställning görs enligt förslaget ej något undantag. En konsekvens av förslaget är att det tydliggörs att konkurrenslagen inte tar sikte på att hindra lantbnrkets primärföreningars existens eller möjlighet att bedriva verksamhet. Förslaget innebär att dessa föreningar i allt väsentligt kan fortsätta att bedriva verksamhet som tidigare.

• Sida 63
•  Original

PROMEMORIANS LAGFÖRSLAG

Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)

dels att 6 & skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 18 a och 18 b 55, samt närmast före 18 a & en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65

Om något annat inte följer av beslut enligt 8 5 eller 15 5 eller av 13 eller 17 5, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkunensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Om något annat inte följer av beslut enligt 8 5 eller 15 & eller av 13, 17 eller 18 b &, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkunensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att 1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller

indirekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handels- bruk har något samband med föremålet för avtalet.

• Sida 64
•  Original

Särskilda bestdmmeLser för jord- Prop. 1993/942210 bruket m.m. Bilaga 2

18 a 5 Med Qg'mågärening avses i denna lag en sådan ekonomisk förening ]. vars medlemmar ärjöretag som bedriver jordbmk, skogsbruk eller trädgårdrverksamhet, eller är i förhållande till föreningen lokala sammanslutningar av sådana före- tag, och 2. som inte har annan förening av detta slag som medlem än sådan lokal sammanslutning. Med iordbruksprodukter avses sådana varor som anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgijier på vissa jordbruksprodukter m.m. Med räd årds rodu er avses sådana varor som anges i bilagan till tulltaxelagen (l987:1068), andra avdelningen kapitel 6 — 8. Med sk_ogsgm_aduk_ter avses sådana vamr som anges i bilagan till tulltaxelagen (l987:1068), nionde avdelningen kapitel 44 och tionde avdelningen kapitel 47 och 48.

18 b & Förbudet i 6 & gäller inte för avtal inom en primärförening som avser samverkan om I . produktion, insamling, föräd- ling eller jörsälining eller därmed sammanhängande verksamhet såsom användandet av gemensam— ma anläggningar, lagring, bered— ning, distribution eller marknads— föring i fråga om jordbruks-, skogs- eller trädgårdsprodukter; eller 2. inköp av vamr eller y'änsterjör sådan verksamhet. Första stycket gäller dock inte avtal som har till syfte eller ger till resultat 64

• Sida 65
•  Original

1. att en medlems fria rörlighet på Prop. 1993/94:210 marknaden förhindras eller för— Bilaga 2 svåras i fråga om valet av avnä- mare eller leverantör eller möjlig- heten att lämna föreningen eller i annat avseende av motsvarande betydelse för medlemmens rörlig- het, eller

2. att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras, om inte

a) detta fastställande av försälj- ningspriser är en nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt, utom vad avser samverkan om försäljning, eller

b) samverkan i föreningen bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåt- skridande, och fastställandet av försäljningspriser är nödvändigt för att uppnå ett sådant resultat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

• Sida 66
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över Närings- Prop. 1993/94:210 departementets promemoria (Ds 1994:20) Särskilda

Remissinstansema

Efter remiss har svar inkommit från Svea Hovrätt, Marknadsdomstolen, Stockholm tingsrätt, Konkurrensverket, Konsumentverket, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Statens livsmedelsverk, Kommerskolle- gium, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Konsumentberedningen, Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, Iänsstyrelsema i Malmöhus, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens, Östergötlands, Vämrlands och Uppsala län, Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet, Sveriges Lantbruksuniver— sitet, Svenska Kommunförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Industriförbund, Sveriges Livsmedelsindustriförbund (SLIM), Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Köttbranschens Riksförbund, Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF) som ansluter sig till Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågors yttrande, Kooperativa förbundet, Kooperativa institutet och Svenska åkeriförbundet.

Låntbrukarnas Riksförbund (LRF) har avgivit gemensamt svar för den samlade lantbrukskooperationen bestående av Arla, Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare (SFO), Grönsaksodlarnas Riksförbund (GRF), Kronägg, Lambrukamas Riksförbund (LRF), Norrbottens läns Skogsägareförening, Mälarskog, Norrskog, Skanek, Skaraborgs Skogsägare, Skogsägareföre— ningen Mellanskog, Skogsägarnas Riksförbund, Skogsägarna Västerbotten (Örnsköldsvik), Skånska Lantmännen, Slakteriförbundet SCAN, Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR), Svenska Mejeriemas Riksförening (SMR), Svensk Husdjursskötsel (SHS), Sveriges Potatisodlares Riksför- bund (SPOR), Sveriges Betodlares Centralförening, Sveriges Stärkelse- producenter, Södra Skogsägarna, Trädgårdsnäringens Riksförbund (T RF) och Vämrlands Skogsägare. Arla har också avgett ett yttrande på egen hand.

Vidare har yttranden inkommit från Svenska Nestlé AB och Svenska Låntägg AB, Nedre Norrlands Sågverksförening som avgivit gemensamt yttrande för SAGAB - Sågverken i övre Norrland AB (Umeå), Nedre

Norrlands Sågverksförening (Östersund), Centrala Sågverksföreningen (Falun) Värmlands Sågverksförening (Karlstad) och SÅBI, (Jönköping),

Mo och Domsjö AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB , Munksjö AB,

Korsnäs AB, Tjänstemännens Centralorgarrisation (TCO), medlemsför- bundet Agrifack (SACO), Svenska lantarbetareförbundet, Skogs- och 66 lantarbetsgivareförbundet.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1993/94:210_ Bilaga 3 Innehållsförteckrung till BILAGA 3

SAMMANSTÄLLNING AV REMISSY I IRANDEN ÖVER NARINGSDEPARTEMENTETS PROMEMORIA (DS 1994:20)

SÄRSKILDA KONKURRENSREGLER FÖR LANTBRUKET

1. Allmänna synpunkter 1.1 Förslaget 1.2 Sammanfattning av remissvaren

2. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

3. Den svenska konkurrensrätten

4. Förhållandet mellan konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar

5. Europeiska Unionen och tillämpningen av konkurrensregler på jordbruksområdet

5.1 EG:s konkurrensreglers tillämpning på jordbruksområdet

6. Iantbrukakooperationen och verksamheten inom jordbruks-, och trädgårds- och skogsnäringen

6.1 Slakteriorganisationen 6.2 Skogsnäringen

7. Behovet av särskilda konkurrensregler för lantbruket . Förslaget 7 7.2.1 Behovet av särskilda regler för lantbruket 7.2.2 Invändningar mot den valda lagstiftningstekniken

• Sida 68
•  Original

_ Bilaga 3

8. Företag som bör omfattas av de föreslagna konkurrensregkerna

8.1 Förslaget 8.2 Remissvaren

8.2.1 Definition av primärföreningar 8.2.2 Vidden av undantaget

8.2.3 Lokala föreningar medlemskap i regionala föreningar 8.2.4 Federativ samverkan

9. Verksamhet som bör omfattas av undantag

9.1 Förslaget 9.2 Remissvaren

10 Begränsningar i undantaget

10.1 Förslaget 10.2 Remissvaren 10.2.1A11mänt 10.2.2Avtal som förhindrar eller försvårar medlemmens rörlighet 10.2.3Avtal som avser fastställande av försäljningspriser 10.2.4Prissamverkan inom skogsnäringen 10.2.51cke-ingripandebesked och undantag enligt 8 & KL

11 Missbruk av en dominerande ställning

11.1 Förslaget 11.2 Remissvaren

12 Kostnader och andra effekter av förslaget 13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

13.1 Förslaget 13.2 Remissvaren

• Sida 69
•  Original

_. Prop. 1993/94:210 1. Allrnanna synpunkter Bilaga 3

1.1 Förslaget

Arbetsgruppen föreslår nya bestämmelser i konkurrenslagen som innebär att förbudet i 6 & samma lag inte blir tillämpligt på viss samverkan i en ekono- misk förening vars medlemmar är företag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet, eller är i förhållande till föreningen lokala sammanslutningar av sådana företag, och som inte har annan förening av detta slag som medlem än sådan lokal sammanslutning. Dessa föreningar benämns på detta område ofta primärföreningar.

1.2 Sammanfattning av remissvaren

Svea Hovrätt har granskat lagförslaget ur språklig och lagteknisk synpunkt. Hovrätten har i huvudsak inget att erinra mot förslaget.

Marknadsdomstolen har ingen erinran mot att undantagsregler av det slag som föreslås i promemorian förs in i konkurrenslagen (KL).

Stockholms tingsrätt - som utgår ifrån att lagförslaget, såsom arbets- gruppen antagit, inte påverkar resursbehovet hos tingsrätten - instämmer i allt väsentligt i arbetsgruppens bedömningar och har ej någon invändning i sak mot de föreslagna ändringarna i konkurrenslagen.

Konkurrensverket förordar en tidsbegränsad särlagstiftning framför en ändring av konkurrenslagen. 'l'rdsbegränsningen skall ses mot bakgrund av de strukturella frågor som rör jordbruket vilka måste övervägas inom ramen för en översyn av jordbrukspolitiken inför ett medlemskap i EU och behovet av att ge jordbrukets primärföreningar klarare spelregler under denna tid.

Konsumentverket har inga invändningar mot arbetsgruppens förslag men vill dock framhålla vikten av att reglerna fortfarande gör det möjligt att ingripa om primärföreningama uppträder på marknaden på ett sådant sätt, t ex genom att utnyttja en dominerande ställning, att det leder till negativa effekter för konsumenterna.

Jordbruksverket och Statskontoret har ingen erinran mot förslaget. Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget.

Riksrevisionsverket (RRV) anser att primärföreningama skall få verka i enlighet med sin särart. Detta är emellertid inte skälig anledning att tillåta primärföreningama i kraft av sitt funktionssätt eliminera konkurrensen på marknaden. Nödvändiga förändringar i primärföreningamas anläggnings- 69 och medlemsstruktur förhindras eller försenas om de inte konkurrerar med

• Sida 70
•  Original

varandra. RRV avstyrker att de föreslagna undantagen till 6 & KL införs. Prop. 1993/94:210 Bilaga 3 Livsmedelsverket har inga synpunkter på förslaget.

Kommerskollegium delar Konkurrensverkets uppfattning att man inte bör göra undantag för en viss näringsgren genom att ändra i den generella konkurrenslagen.

Konsumentberedningen (KoB) instämmer i huvudsak med arbetsgruppens bedömningar och förslag. Jordbrukare och andra råvaruproducenter bör ha möjlighet att samverka i s.k. primärföreningar. Samverkan i primärföre- ningar behöver i sig inte vara något problem. Det är när föreningarna i sina stadgar etc har regler som är konkurrensbegränsande eller blir för stora alternativt samverkar med andra föreningar och får en alltför stor del av marknaden som oönskade effekter uppstår. Ett undantag måste därför åtföljas av snäva ramar för primärföreningarnas agerande och innebära högt ställda krav på föreningarnas uppträdande på marknaden.

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LFE) tillstyrker den föreslagna lagändringen. LES saknar dock i den remitterade promemorian konkreta exempel på vad som kan anses tillåtet eller inte i konkurrenshän- seende. Sådana exempel hade varit värdefulla med hänsyn till önskvärdheten av under rådande förhållanden tydligare lagstiftning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att en särlagstiftning är att föredra framför lagförslaget där två nya paragrafen tillfogas i konkurrenslagen.

Länsstyrelsen i Vämrlands län tillstyrker de föreslagna ändringar- na/tilläggen i konkurrenslagen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker förslaget. Det är av stor betydelse för lantbruksproduktionen i länet att lantbrukskooperationen kan fortsätta att verka. Det är på samma sätt viktigt för skogsbruket att skogsägarföre- ningamas verksamhet kan fortsätta.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner att förslagen är bra och har inget att tillägga. -

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen anser att föreslagna ändringar och tillägg i konkurrenslagen sannolikt löser de problem som annars kunnat uppstå för de enskilda medlemmarna i primärföreningama. Särskilt ett län som Norrbotten med dess stora avstånd och med många små producenter är behovet av samverkan vad gäller transporter och vidareförädling nödvändig.

Enligt Länsstyrelsen i Östergötlands läns mening är det angeläget att den samverkan som f n sker i lantbrukets primärföreningar i allt väsentligt möjliggörs även i fortsättningen. Det är samtidigt viktigt att inte konkurrens- 70 reglerna onödigtvis sätts ur spel . Länsstyrelsen kan därför tillstyrka att

• Sida 71
•  Original

undantagsregler införs i konkurrenslagen för olika former av samverkan Prop. 1993/94:210 genom primärföreningar. . Bilaga 3

Länsstyrelsen i Uppsala län instämmer i arbetsgruppens förslag eftersom det är en anpassning till regelsystemet inom EG/EU.

Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet anser det principiellt viktigt och önskvärt att alla näringar såvitt möjligt skall vara underkastade samma konkurrensregler. Promemorian föreslår särskilda lagregler for lantbruket, tyvärr utan att närmare motivera Konkurrensverkets och Arbetsgruppens uppfattning att lantbrukets speciella behov inte kan tillgodoses inom ramen för de nuvarande bestämmelserna i konkurrenslagen, exempelvis reglerna om individuella undantag och gruppundantag. Fakultetsstyrelsen har dock inget att invända mot utformningen av de föreslagna lagändringama.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet hyser principiellt starka betänkligheter mot denna typ av lagstiftning. Det är en styrka att konkurrenslagen, bortsett från kollektivavtalsområdet, saknar undantag för särskilda branscher eller liknande.

Det måste dock medges att med föreningslagens utformning föreligger särskilda konkurrensrättsliga problem för jordbrukets primärföreningar som kan kräva en speciell lagreglering. Nämnden vill därför inte motsätta sig lagändringen. Enligt nämndens mening bör det emellertid uttryckligen understrykas i det fortsatta lagstiftningsarbetet att det här är en fråga om en ren undantagslösning. Nämnden ser en klar risk för att också olika andra branscher kan komma att framställa propåer om mer eller mindre vittgående legalundantag från konkurrenslagen, särskilt sedan Konkurrensverket avslutat sin nu pågående prövning av olika anmälningar om undantag.

Nämnden tillstyrker utifrån den nu nämnda utgångspunkten att legalundan- taget preciseras och snävas in efter de linjer som föreslagits.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) anser att särskilda konkurrensregler för lantbrukskooperativa företag (inkl. skogsägarkooperationen) är väl motiverade och nödvändiga för att denna näring även fortsättningsvis skall kunna utvecklas på ett för samhället fördelaktigt sätt. Undantagsregler har dock föreslagits för federativ samverkan, för avtal som begränsar med- lemmarnas fria rörlighet på marknaden samt för prissamverkan. Dessa regler finner Sveriges lantbruksuniversitet vara alltför restriktiva och otillräckligt underbyggda. Önskvärt vore vidare att konkurrenslagen tog i beaktande att producentkooperativa företag (inkl. lantbrukskooperativa) kan vara organiserade i andra associationsformer än ekonomisk förening, samt explicit gav tillstånd även till den myckenhet av producentkooperation, som förekommer utanför lantbruket.

Svenska Kommunförbundet har i och för sig ingen anledning att ta ställning till hur ett särskilt undantag för lantbruket i konkurrenslagen skall 71 utformas, men konstaterar att behovet av att redan nu göra lagändringar i

• Sida 72
•  Original

1993 års konkurrenslag beror på att tillräcklig hänsyn inte tagits till Prop. 1993/94:210 kondikten mellan konkurrenslagen och föreningslagen när den nya Bilaga 3 konkurrenslagen skrevs.

Grossistförbundet Svensk Handel avstyrker förslaget i dess nuvarande ut- formning och vill i stället föreslå att undantag beviljas inom ramen för nuvarande konkurrenslag. Detta även om undantagen blir mer begränsade än vad som från lantbrukskooperationens sida bedömts som önskvärt. Det synes rationellt att undantag beviljas genom av regeringen utfärdat grupp- undantag.

Sveriga Köpmannaförbunds grundläggande inställning är att en fri konkurrens på lika villkor främjar effektiviteten i näringslivet och driver utvecklingen framåt. Mot bakgrund av detta anser Förbundet att det är viktigt att det i så stor utsträckning som möjligt ges likartade konkurrens- förutsättningar för företagen. Därför bör även lantbrukets företag i så stor utsträckning som möjligt behandlas som övriga företag på marknaden.

De särskilda regler som nu föreslås för lantbruket grundar sig emellertid på den särställning som statsmakterna sedan lång tid givit lantbruket och dess olika samarbetsformer. Samverkan inom primärföreningar sker dessutom ofta mellan små företag, vilket torde medföra en rationellare verksamhet hos dessa. Det är också en tradition hos svenska företag att organisera sig i olika samarbetsformer. Mot bakgrund av detta invänder Köpmannaförbundet inte mot att samverkan kring den grundläggande verksamheten i lantbrukets primärföreningar ges ett undantag i konkurrenslagen.

Företagarnas RilGorganisation (FR) avstyrker förslaget. FR delar arbets- gruppens uppfattning att konkurrenslagen inte får förhindra jordbrukets s k primärföreningars möjlighet att bedriva verksamhet. FR anser emellertid att ett uttryckligt undantag i konkurrenslagen för en viss företagsform är olämpligt. Ett undantag för primärföreningama bör istället ges genom en tidsbegränsad särlagstiftning i avvaktan på ett eventuellt svenskt medlemskap i den Europeiska Unionen (EU). FR anser vidare att sambandet mellan lagen om ekonomiska föreningar och konkurrenslagen bör genomgå en översyn.

Industriförbundet invänder inte mot att den grundläggande verksamheten i primärföreningama ges ett undantag. Att låta förbudet i 6 KL slå igenom helt skulle uppenbarligen i många fall få orimliga och även samhällsekono- miskt skadliga konsekvenser.

Förbundet vill dock starkt understryka vikten av att undantaget inte tillåts skapa konkurrenssnedvridande förskjutningar av styrkeförhållandena på be- rörda marknader. Förekomsten av verksamhet som skyddas av det särskilda undantaget borde med andra ord skapa en presumtion för att också motsva- rande samverkan mellan primärföreningens kunder eller leverantörer skall ges dispens vid en prövning enligt 8 KL. Detta bör klart framgå av 72 motiven. Alternativt kan de särskilda bestämmelserna kompletteras.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1993/94:210 Svering Livsmedelsindustriförbund (SLIM) har inga invändningar mot Bilaga 3 att ett undantag görs från förbudet i 6 & KL för samverkan mellan jordbruksföretag eller andra liknande råvaruproducenter på lantbrukets område inom en primärförening. I övrigt instämmer Livsmedelsindustriför- bundet i de synpunkter som framförts i Industriförbundets svar.

Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges livsmedeLs- handlarosförbund (SSLF) stödjer förslaget om särskilda konkurrensregler för samverkan i primärföreningar i så motto att det bör vara möjligt för jordbruksföretag och andra råvaruproducenter att samverka i s.k. primär- föreningar när det gäller samordning betr. produktion, insamling, inköp, lagring och försäljning.

Samarbetsorganet anser emellertid att en sådan samverkan bör möjliggöras genom en lagändring så att det blir möjligt att medge gruppundantag. Alternativt bör den föreslagna lagen tidsbegränsas. Enligt Samarbetsorganets uppfattning bör i huvudsak samma förutsättningar gälla för primärföreningar inom jordbruket som för kedjor i detaljhandeln.

Utan att ta ställning i detaljer tillstyrker Kooperativa institutet att kooperativ samverkan i primärföreningar inom jordbruks- m.fl. näringar undantas från förbudet i 6 5 KL. Förslaget sammanfalleri sak med vad som gäller i EU och USA och som enligt Kooperativa institutets mening redan tolkningsvis kan anses gälla enligt nuvarande konkurrenslag. Kooperativa institutet reser dock principiella invändningar mot förslaget samt avvisar uppfattningen att skäl saknas för reglering av även federativ samverkan.

Enligt lantbrukamas Riksförbund (LRF) m.fl framstår det som klart det föreliggande förslaget från arbetsgruppen inte avhjälper konkurrenslagens brister såvitt avser de lantbrukskooperativa företagen. Förslaget kommer inte heller att öka förutsättningama för att skapa en konkurrenskraftig svensk livsmedelsproduktion. I själva verket innebär förslaget ett medvetet steg mot en styrning från konkurrensverket för att försvaga de lantbruks- kooperativa företagen. Att detta också blir till förfång för landets ekonomi är tydligen av underordnat intresse. Förslaget är direkt riktat mot den ekonomiska föreningen som företagsform. Därmed strider det mot den syn på producentkooperation som näringsutskottet och riksdagen givit uttryck för. Förslaget kan inte läggas till grund för lagstiftning.

Köttbranschens Rilsförbund anser att de jordbrukskooperativa företagen har självfallet ett berättigande och naturligtvis måste det föreligga en rätt för enskilda producenter att organisera sig i ekonomiska föreningar. Det är vidare så att dessa föreningar med samma klara rätt som övriga företag, skall ha möjlighet att styra sin verksamhet rationellt och effektivt. Den ändring av & 18 a, som föreslås kan Riksförbundet därför tillstyrka. Köttbranschen redovisar dock närmare vissa problemställningar i anslutning 73 till 5 18 b.

• Sida 74
•  Original

Svemka Iantägg AB tillstyrker förslaget. Samarbete i primärföreningar är Prop. 1993/94:210 väl motiverat som samarbetsform mellan jordbruksföretag. Däremot kan Bilaga 3 samarbete mellan primärföreningar i dominerande federationer, koncerner eller intressebolag orsaka ur konkurrenssynpunkt skadliga konsekvenser. Samverkan mellan olika företag i fråga om ledning kan också orsaka liknande konsekvenser.

Svenska Nestlé AB har inget att invända mot att lantbrukare medges rätt att samverka i sina primärföreningar när det gäller den grundläggande verksam- heten. Förutom EU har åtskilliga andra länder även särregler för lantbruks— näringen i förhållande till gällande konkurrenslagstiftning. Även om enligt EES-avtalet rena jordbruksprodukter inte omfattas innefattar avtalet emellertid sådana förädlade jordbruksprodukter som anges i EES-avtalets protokoll 3 m.m.

Kooperativa Förbundet (KF): Det nu framlagda förslaget till ändringar i konkurrenslagen visar på en sådan konkret brist som KF tidigare påtalat i sitt remissyttrande över förslaget till ny konkurrenslag. Mot den bak- grunden har KF inget att invända mot att lagstiftaren nu rättar till denna ofullkomlighet i konkurrenslagen på det lantbrukskooperativa området.

Nedre Norrlands Sågverksförening m.fl. föreslår att förslaget till ändring av KL endast skall omfatta jordbruket och trädgårdsnäringen, men inte skogsnäringen. Då råvarukostnaden står för den ojämförligt största kostnadsposten för sågverken är det av avgörande betydelse för hela sågverksindustrins utveckling att alla kategorier av sågverk får möjlighet att konkurrera om råvaran på lika villkor.

För den händelse regeringen ändå väljer att inkludera skogsnäringen i lagförslaget, vill Sågverksföreningama framhålla att med tanke på att det rör sig om en dispenslagstiftning som sätter KLs generella förbud åt sidan och ger fritt spelrum för vissa aktiviteter i näringslivet, är det av största vikt att undantagen utformas och tillämpas mycket restriktivt. De begränsningar som föreslås i undantaget är därför av stor betydelse. Detta gäller avtal som förhindrar eller försvårar medlemmars fria rörlighet på marknaden, liksom avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs i primärföreningen på varor som produceras av denna eller av dess med- lemmar.

M0 och Domsjö AB (MoDo) godtar förslaget under en, mycket viktig, förutsättning. lagstiftaren måste uttryckligen anvisa Konkurrenserket en rätt och skyldighet att vid tillämpning av konkurrens lagen beakta effektema av den nu föreslagna lagstiftningen. Konkurrensverket måste således ges en rätt att tillåta samverkan också bland köpare av olika kategorier så länge detta kan anses gagna en elTektiv handel med skogsråvara som i slutledet gynnar konsumenterna av skogsindustrins förädlade produkter.

• Sida 75
•  Original

Stora Kopparbergs Bergslags AB (STORA) konstaterar att särlagstift— Prop. 1993/942210 ningen kommer att omfatta skogsägareföreningar men inte exempelvis Bilaga 3 sågverksföreningar. Konsekvensen av förslaget kan bli att helt olika spelregler kommer att gälla för marknadens parter beroende av företags- form. Förslaget går betydligt längre än som är nödvändigt för primärföre- ningamas existens och möjlighet att bedriva verksamhet. Såvitt Stora kan bedöma överensstämmer förslaget ej heller med motsvarande regler inom EU på jordbruksområde respektive skogsbruksområdet. Några skäl för ett så pass långtgående förslag har ej redovisats av arbetsgruppen.

Om skogsägareföreningama kommer att omfattas av en kommande särlagstiftning är det av största vikt att lagstiftarna klargör att även samverkan mellan skogsbolagen för anskaffande av virke, liksom samverkan inom sågverksföreningama, kan fortsätta och därmed erbjuda en nödvändig funktion och stabilitet på virkesmarknaden.

Från Munksjö ABs sida ser man med mycket stor oro på en situation, där primärföreningama via särbehandling ges en ännu mer dominerande roll. Skulle exempelvis Sydved AB inte kunna fortsatta att vara en motvikt till Skogsägarföreningama, blir dessa helt dominerande på virkesmarknaden. Det är därför av största betydelse att alla berörda parter och konstellationer kan fortsätta att verka som tidigare och på så lika villkor som möjligt, även ur konkurrensrättslig synpunkt.

Om skogsägarföreningama, som det föreslås i promemorian, tillåts verka som tidigare förutsätter Munksjö att motsvarande regler skall gälla för Sydved AB även i framtiden. Konkurrensverket måste således ge rätt att tillåta motsvarande samverkan för övriga köparkategorier för att bibehålla en fungerande virkesmarknad och en sund konkurrens mellan parterna.

Korsnäs AB delar i allt väsentligt den uppfattning som Stora redovisat i sitt remissvar. Korsnäs förutsätter att om lantbrukskooperationens skogsägar- föreningar erhåller ett lagstadgat skydd, även sammanslutningar som utgör deras motparter och som bildats till följd av skogsägarföreningamas ställning på marknaden erhåller ett motsvarande skydd.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) delar i huvudsak pro— memorians bedömningar och kan i väsentliga delar ställa sig bakom dess förslag. Att den inhemska konkurrensen fungerar är särskilt viktigt på livsmedelsmarknaden, eftersom de svenska producenterna skyddas mot pris tryckande import genom ett gränsskydd. "PCO vill peka på att riktade gränsskyddssänkningar sannolikt är det effektivaste medlet att motverka konkurrensbrister på enskilda marknader på livsmedelsområdet.

Agrifack anser att nyttoaspekten i lantbrukets primärföreningars verksamhet nu får lagstadgat skydd i form av undantag för samverkan mellan råvarupro- ducent och ekonomisk förening. Genom den översyn och korrigering av Konkurrenslagen Statens Konkurrensverk initierade har lagen nu erhållit en 75 mer marknadsanpassad form.

• Sida 76
•  Original

Svenska Iantarbetareförbundet har inget att erinra mot det förslag till Prop. 1993/94:210 ändrade regler för konkurrensen inom lantbruket som föreslås av arbets- Bilaga 3 gmppen-

Skogs- och lantarbetsgivareförbundet anser att förslaget är välkommet, men i två avseenden inte tillfredsställande. Medlemmar i ekonomiska föreningar måste ha rätt att få kontinuerlig prisinformation från föreningen för sina produkter. Förslaget innehåller så många oklarheter att berörda parter redan i kommentarerna rekommenderas att begära tolkning via Konkurrensverket. Så bör inte en ny lag vara utformad!

• Sida 77
•  Original

2 Försla till lag om ändring i konkurrenslagen Prop. 1993/94:210 (1993:20 Bilaga 3

Svea Hovrätt: Orden "på ett märkbart sätt" synes av misstag ha utelämnats vid återgivandet av 6 5 på s 4 i promemorian. Uttrycket skall infogas efter "på den svenska marknaden". 'Il'ädgårdsprodukter har felaktigt kommit att stavas med två "5".

länsstyrelsen iJämtlands län: I 6 5 första stycket, näst sista raden, såväl under rubrik ”Nuvarande lydelse" som "Föreslagen lydelse", har orden "på ett märkbart sätt" fallit bort.

• Sida 78
•  Original

3 Den svenska konkurrensrätten Prop. 1993/94:210 Bilaga 3

Konsumentberedningen (KoB) är en kommitté under jordbruksdeparte— mentet och tillsattes 1991 för att tillvarata konsumentintresset inom ramen för den nya livsmedelspolitiken. Detta innebär bl.a. att KoB skall följa och utvärdera reformen ur ett brett konsumentperspektiv. En väl fungerande konkurrens är det viktigaste medlet att hålla tillbaka prisutvecklingen. Detta gäller inte minst inom livsmedelssektom, som från att ha varit en genom- reglerad sektor nu skall anpassa sig till den fria marknadens villkor.

En skärpt konkurrenslagstiftning genom lagen (l99lz921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter och den nya konkurrenslagen (1993:20) spelar härvidlag en avgörande roll. Den tillsyn som Konkurrensverket utövar har också en mycket stor betydelse.

Svenska Kommunförbundet vill i detta sammanhang på nytt väcka frågan om att finna former för att ta hänsyn till den kommunala verksamhetens särart vid tillämpningen av konkurrenslagen. Vi har tidigare berört frågan i vårt remissyttrande I99l-ll-08 över betänkandet "Konkurrens för ökad välfärd" och därefter i vårt yttrande 1992-03-27 över betänkandet "Konkur— rensen inom den kommunala sektom'.

Från principiella utgångspunkter är det viktigt att slå fast att kommunal självstyrelse inte kan ses som något "särintresse". Den kommunala självstyrelsen tillvaratar allmänna intressen på det lokala planet och är grundlagsfäst. Den kommunala självstyrelsen har ett allmänt högre konstitutionellt intresse än konkurrensregleringen som är ett medel och inte ett mål i sig. Detta bör givetvis återverka också på konkurrenslagstiftningen när det gäller kommunal verksamhet.

Efter tillkomsten av 1982 års konkurrenslag och nu gällande konkurrenslag har konfliktpunktema mellan kommunallag och konkurrenslag ökat. I praktiken innebär detta att konkurrensverket kan gå in och göra uttalanden i fråga om kommunernas inre organisation eller lägga synpunkter på verksamhet som primärt bör avgöras efter lokala kommunalpolitiska bedömningar. Från rättsvetenskapligt håll har man också pekat på den inbyggda konflikten mellan konkurrenslag och kommunallag.

Ett grundläggande problem är när kommunerna skall betraktas som företagare i konkurrenslagens mening. En rimlig utgångspunkt borde vara att detta skulle avse de fall då kommunerna driver näringsverksamhet i kommunallagens mening - t.ex. kommunala tratikföretag, energiverk - och ej i andra fall. Lagarna. borde stämma överens för att undvika konflikter och tillämpningsproblem. Enligt vår mening borde konkurrenslagen kunna tillämpas på kommunal verksamhet endast när kommunerna driver näringsverksamhet inom de ramar som kommunallagen anger.

• Sida 79
•  Original

Ett annat problem är att kommunalrättsligt tillåten bidragsgivning till Prop. 1993/94:210 föreningslivet - t.ex. på kultur- och fritidssektom - numera tas upp av Bilaga 3 konkurrensverket från konkurrensrättslig synpunkt, trots att bidrags- givningen är helt legitim från kommunalrättslig synpunkt. Därigenom ger sig konkurrensverket in på kommunalpolitiska bedömningar i konkreta fall.

Det är värt att notera att en motsvarande bidragsgivning från statens sida i form av stöd till idrottsorganisationer eller kulturlivet - t.ex. de statliga teatrarna - inte tagits upp till prövning av Konkurrensverket. Principiellt sett är det ingen skillnad om staten subventionerar priserna på de statliga teatrarna och när en kommun gör det i fråga om sin stadsteater.

Mot den bakgrunden anser vi att konkurrenslagen också bör ses över i fråga om förhållandena till kommunallagen. Det är viktigt att finna former så att hänsyn kan tas till den kommunala sektorns särart vid tillämpningen av konkurrenslagen.

Skogs- och lantarbetsgivarelörbundet: Att konkurrenslagen antagits i sin nuvarande utformning väcker annars farhågor inför framtiden. De flesta torde ha uppfattningen att de som har att ansvara för lagstiftningen måste ha förmåga och vilja att lyssna på synpunkter från berörda parter och att tränga in i konsekvenserna av de förslag som läggs. Den utformning konkurrenslagen fått visar att det brustit i detta avseende. Man kan få in- trycket att Romfördraget gett all inspiration och att lämnade kommentarer och synpunkter inte beaktats alls. Uppenbart är också att den nuvarande konkurrenslagen vittnar om en oroväckande brist på kunskap om kooperatio- nen och dess betydelse.

• Sida 80
•  Original

4 Förhållandet mellan konkurrenslagen och Prop. 1993/94:210 lagen om ekonomiska föreningar Bilaga 3

Svemka Kommunförbundet har i och för sig ingen anledning att ta ställning till hur ett särskilt undantag för lantbruket i konkurrenslagen skall utformas, men konstaterar att behovet av att redan nu göra lagändringar i 1993 års konkurrenslag beror på att tillräcklig hänsyn inte tagits till konflikten mellan konkurrenslagen och föreningslagen när den nya konkurrenslagen skrevs.

Om lagändringar skall göras bör emellertid beaktas att åtskilliga ekonomiska föreningar är verksamma utanför lantbrukskooperationen där det också kan finnas behov av undantagsbestämmelser. Det förekommer att kommunal verksamhet bedrivs i form av ekonomiska föreningar i ett tjugutal fall. Vidare förekommer i stor utsträckning att kommunerna på kommunalrättslig grund ger bidrag till t.ex." föräldrakooperativ och annan kooperativ verksamhet som oftast drivs i form av ekonomiska föreningar.

Förbundet anser därför att förhållandet mellan konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar nu bör ses över från mer allmänna synpunkter. En given utgångspunkt bör därvid vara att konkurrenslagen måste utformas med hänsyn till de speciella förutsättningar som lagen om ekonomiska föreningar ger kooperativ verksamhet. Det vore absurt om lagstiftaren medvetet skulle acceptera lagkontlikter mellan två centrala lagsystem. Konkurrenslagen befinner sig inte i ett rättsligt vakuum utan måste utformas med hänsyn till annan lagstiftning.

SLU: Genom förslagets krav på hur medlemsrelationen ska vara uppbyggd kommer de producentkooperativa företagen inte att kunna fungera på ett sådant sätt som lagen om ekonomiska föreningar garanterar dem. När begreppet medlemskap fömekas, kan producentkooperativt företagande reellt omöjliggöres. Utredningen avslöjar brist på kunskap om förutsättningama för livsmedeISproduktion och kooperativt företagande.

Kooperativa institutet: Enligt vår mening kännetecknas arbetsgruppens/- regeringens diskussion vidare av vissa terminologiska felaktigheter. I promemorian sägs, att företagsformen ekonomisk förening "konstitueras således av viss samverkan. Sådan samverkan kan i någon mening begränsa konkurrensen mellan föreningens medlemmar". Begränsning av med- lemmarnas rörlighet är därför en naturlig och nödvändig följd av kooperativ samverkan, dock ej att likställa med "orörlighet". Även områdesindelningen är en principiellt viktig grund i kooperativt samarbete.

Härefter övergår promemorian till att diskutera oförenligheten mellan konkurrenslagen, som bygger på motsatt utgångspunkt, och lagen om ekonomiska föreningar. Regeringen/arbetsgruppen anför bl a, att "Företagen kan vara rättsligt förpliktade att handla på visst sätt. Konkurrensbegränsande 30

• Sida 81
•  Original

avtal eller avtalsvillkor vilka sålunda inte ger uttryck för den fria parts- Prop. 1993/942210 viljan, utan är en direkt följd av denna, kan således inte angripas med stöd Bilaga 3 av konkurrenslagen".

Enligt vår mening, kan lagen om ekonomiska föreningar och de grund- läggande principerna bakom denna i sig anses som en sådan bakomliggande reglering som förpliktigar en ekonomisk förening eller en grupp av ekonomiska föreningar att handla på visst sätt. Den ekonomiska föreningens själva syfte är ju samverkan eller - i föreningsrättslig mening - "konkur- rensbegränsning", vilken ej behöver vara liktydig med konkurrens- begränsning i konkurrenslagens mening. Stadgarna reglerar medlemmarnas rättigheter och skyldigheter inom det område föreningen/föreningama är verksamma. Det kan därför hävdas att samverkan i en primärförening är en intern marknad vars uppträdande på den "externa marknaden" i konkur- renslagens mening skall bedömas som ett enhetligt och samlat agerande. Mot denna bakgrund "kan den situationen uppkomma att konkurrenslagen inte alls skall tillämpas" gälla även i nu aktuellt hänseende.

Det framstår därför enligt vår mening som klart otillfredsställande, att undantaget från förbudet i 6:e paragrafen konkurrenslagen i härvarande sammanhang och till följd av konkurrenslagens grundläggande utgångs- punkter samt negativa syn på samverkan överhuvud, inte endast framstår som principiellt tvivelaktigt, utan dessutom "inte föranletts av sådana rättsliga aspekter rörande konflikter mellan konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar---. "

KF: KF vill kraftigt betona att KF:s principiella kritik mot konkurrensla- gens konstruktion kvarstår. KF begär därför en samlad översyn av lagen med särskild inriktning på att lösa den konfiikt som föreligger mellan konkurrenslagen å ena sidan och samverkansformer mellan ekonomiska föreningar å andra sidan.

Företagarnas Riksorgan'uation (FR): Sambanden mellan lagen om ekonomiska föreningar och konkurrenslagen bör genomgå en översyn. Ett i konkurrenslagen uttryckligt undantag för en viss verksamhet innebär att lagen förlorar i konformitet. Dessutom kan undantaget ifrågasättas av andra verksamheter som bedrivs genom liknande samverkan.

Lantbrukarnas Rilsförbund (LRF) m.fl.: En grundläggande brist i arbetsgruppens förslag är att detta inte grundas på någon rättslig analys av konflikten mellan konkurrenslagen och föreningslagen.

Genom att den ekonomiska föreningen betraktas som en kartell kommer i teknisk mening all samverkan som har konkurrensaspekter att i princip vara förbjuden. Ett stort antal samverkansprojekt på federationsnivå inom lantbruskooperationen riskerar att behöva avvecklas eller ändras till förfång för bönderna, för svensk export och i slutänden även för konsumenterna.

• Sida 82
•  Original

Föreningarnas möjlighet att agera på marknaden i enlighet med sina syften Prop. 1993/941210 beskärs av förslaget. Den av LRF påtalade koniiikten mellan konkurrens- Bilaga 3 lagen och föreningslagen har arbetsgruppen inte analyserat och än mindre löst.

Den ekonomiska föreningen som företagsform måste respekteras konkur- rensrättsligt och därmed ges samma möjligheter att agera på marknaden som andra företagsformer. Det kan inte ligga i samhällets intresse att direkt motverka en företagsform på marknaden när intresset snarare bör vara att stimulera mångfald.

Den grundsyn som präglar arbetsgruppens förslag kan inte accepteras. Förslaget uppfyller inte lantbrukskooperationens krav på att den ekonomiska föreningen respekteras som företagsform. Det är diskriminerande att statsmakterna lägger sig i företagsintema frågor i en ekonomisk förening när samma frågor eller företeelser i ett aktiebolag inte blir föremål för stats- makternas ingripanden.

LRF erinrar om att det finns tusentals ekonomiska föreningar utanför lantbrukskooperationen som inte omfattas av de föreslagna undantags- bestämmelsema. Hur beaktas de föreningsrättsliga aspekterna i dessa fall vid konkurrensverkets prövning? Experter i arbetsgruppen utreder f n för- hållandet mellan konkurrenslagen och föreningslagen men deras resultat har inte tillåtits påverka förslaget. Remissinstansema har således ej tillgång till denna analys. LRF finner detta anmärkningsvärt.

Utgångspunkten måste vara att konkurrenslagen skall respektera företags- formen ekonomisk förening sådan den kommer till uttryck i föreningslagen. Detta innebär att de specifika förutsättningama för företagsformen måste beaktas. Arbetsgruppens förslag grundas dock på en kartellfixering i synen på företaget ekonomisk förening som det av andra skäl bedömts nödvändigt att ge undantag. Tvingande regler i föreningslagen, som t ex deltagande- kravet och öppenhetsprincipen, beaktas ej vid denna kartellklassiticering. Det krävs undantag för sådant som föreningslagen förutsätter. Härigenom förnekas företagsformen ekonomisk förening. Detta är inte likställighet/likaberättigande av företagsformen gentemot andra företags— former. Det är diskriminering.

En utgångspunkt för undantagsregler i konkurrenslagen på lantbruksområdet måste vidare vara den verklighet i form av differentierade förenings- lösningar/samverkan som på grund av marknadsmässiga och bransch- specifika förutsättningar finns inom lantbrukskooperationen.

Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: Föreningsrörelsen Lantbrukets ekonomiska föreningsrörelse har gamla anor i Sverige. De första före- ningarna började sin verksamhet vid mitten av 1800 talet och strax efter sekelskiftet fanns flertalet av de riksorganisationer etablerade, som fortfarande fungerar som sammanhållande enheter för dagens primärföre- 82 ningar. Verksamheten är följaktligen väl beprövad. Den har varit till stor

• Sida 83
•  Original

nytta, inte bara för utvecklingen inom lantbruket, utan också för folk— Prop. 1993/94:210 hushållningen. Det senare kanske allra mest påtagligt under andra världs- Bilaga 3 kriget. För dagens företagare inom lantbruk, trädgårdsnäring och skog har den ekonomiska föreningsrörelsen fortfarande stor betydelse.

I ändringsförslagets punkt 6 anges grunden för en ekonomisk förening. Redovisningen år dock ofullständig och något missvisande genom att det kanske viktigaste kriteriet för den enskilde medlemmen utelämnats, nämligen: "lika pris för lika prestation".

Få yrken kräver kunskaper inom så många områden som lantbruket. Bland de många ansvarsområdena har flertalet utövare valt att ägna sig åt produktion och verksamhet inom det egna företaget och att lita på trygg- heten i att den ekonomiska föreningen hela tiden presenterar bästa möjliga avräkningspris - utan ständiga förhandlingar. Detta är det kanske viktigaste skälet till att han väljer att vara föreningsmedlem. Som sådan väljer han representanter till fullmäktige och styrelse och kan härigenom påverka företagets inriktning och policy.

En ekonomisk förening i mellansverige har följande tänkvärda devis som riktpunkt "Örebro lantmän ska alltid vara medlemmarnas bästa affärspart- ner". Det ger vad man brukar kalla medlemsnytta och kan uppfyllas, inte i första hand genom höga konsumentpriser, utan genom rationell hantering och minimering av mellanledets andel. Det senare f.ö. också en väsentlig del i den kooperativa modellen.

De rekommendationer till nya system för föreningarnas affärsverksamhet som framförs i kommentarerna på sid 64 får väl anses ligga något vid sidan om uppdraget för lagrådsremissen. Det finns de facto olika system, som passar in i olika situationer, men mycket stora negativa effekter kommer att uppstå, om myndighetsingripanden ska sabotera ett väl etablerat system. Man kan bara hoppas, att det inte är drömmen om Sörgården som hägrar - den modellen duger inte idag!

Svenska lantarbetareförbundet: Både konsument- och lantbrukskoopera- tionen spelar en viktig roll om svaga konsument- och producent intressen. Det är därför viktigt att samhället inte förhindrar kooperativ samverkan.

• Sida 84
•  Original

5 Europeiska Unionen och tillämpnin en. av Prop. 1993/94:210 konkurrensregler på jordbruksomra et r Bilaga3 andra lander -

5.1 EG:s konkurrensreglers tillämpning på jordbruks- området

RRV: En målsättning med jordbrukspolitiken är att Sverige, vid ett inträde i EU, skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri.

En utgångspunkt för RRV är att företagens effektivitet i första hand främjas genom konkurrens. RRV konstaterar att de lantbrukskooperativa primärföre- ningama på många områden och sammantaget på den svenska marknaden har en dominemade ställning och att de inte konkurrerar inbördes. Många av föreningarna har under lång tid också verkat utan nämnvärd yttre konkurrens på den svenska marknaden. Det kan ifrågasättas om de är tillräckligt effektiva för att klara konkunean efter ett inträde i EU.

RRV har till uppgift att verka för att de regler samhället uppställer effektivt bidrager till sina syften. RRV utgår från kravet på att livsmedelsindustrin skall vara stark och konkurrenskraftig vid EU-inträdet. Intern konkurrens mellan primärföreningama ger enligt RRVs mening bäst resultat för konsumenterna och för de svenska bönderna.

Från ett samhällsekonomiskt perspektiv är det frågan om att Sverige vid EU-inträdet bör ha kvar de jordbruk som av naturens förutsättningar eller av annat skäl är särskilt effektiva samt ha kvar de anläggningar som är anpassade till dessa effektiva jordbruks behov.

RRV vill påminna om att EUs regler (EEG nr 26/62) om undantag för avtal mellan jordbrukare ingår utgår från att sådana avtal "heller inte får medföra att konkurrensen elimineras eller att något av de jordbrukspolitiska målen äventyra". Bland de sistnämnda målen ingår också kravet på rimliga livsmedelspriser för konsumenterna.

SLIM: Den gemensamma konkurrenspolitiken gäller även för aktörerna på jordbrukets område i EU. Den gemensamma jordbruksprisregleringen är dock en konkurrensbegränsande åtgärd för en hel näringsgren. För att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken fastställer nämligen EU— kommissionen gemensamma institutionella baspriser på jordbrukets område, gränsskydd, vissa produktionskvoter och exportstöd. Dessa reglerings- åtgärder utgör i första hand restriktioner för jordbrukets omfattning i EU.

Marknadsprisema i EU på jordbrukets område skapas av konkunean mellan de olika aktörerna på de olika marknaderna. EU kan ingripa med

intervention endast om marknadsprisema underskrider fastställda mini- mipriser. I övrigt råder fri prisbildning mellan aktörerna på marknaden som 84 den gemensamma konkurrenspolitiken förutsätter.

• Sida 85
•  Original

LRF: Klausulen i EU-törordningen 26/62 att samverkan inte får innebära Prop. 1993/94:210 förpliktelse att tillämpa ett fastställt pris avser inte förbud t ex mot att en Bilaga 3 "primärförening" sätter "gemensamma försäljningspriser" på produkter som föreningen förädlat efter köp från medlemmarna. Men även andra fall i en "primärförenings" prissättning mot marknaden omfattas av undantaget. Vad förbudet tar sikte på framgår av en rättsritredning som några ledande tyska konkurrensrättsspecialister (Gleiss, Lutz, Hirsch m ti) redan 1970-10-27 gjorde för danska lantbruksorganisationer. Där sägs bl a:

"auch im Rahmen der Ausnahmsvorschrift ist die Preisfestlegung verboten, die die Teilnahmer an der Vereinbarung bzw die durch die Beschliisse gebundenen Wettbewerber datan hindert, ihre Preise selbst festzulegen."

Slutsatsen är att EU-rätten på jordbruks— och trädgårdsområdet awiker från den inställning till prissättning mot marknaden i en ekonomisk förening, som ligger till grund för arbetsgruppens förslag.

LRF vill understryka hur EU-kommissionen hanterar hithörande frågor. Tillämpningen av 26/62 sköts av DG VI enligt jordbrukspolitiska grunder. Endast om DG VI överlämnar ärendet till DG IV sker en konkurrensrättslig bedömning. EU-förordning 26/62 innehåller procedurregler för att garantera att de jordbrukspolitiska intressena tillgodoses.

LRF har inte, trots förfrågningar utomlands, kunnat finna några andra EU-länder där den nationella konkurrenslagen innebär att pri märföreningars fastställande av sina försäljningspriser är förbjudet som grundprincip.

Mot angiven bakgrund är arbetsgruppens förslag i denna del inte jord- brukspolitiskt/skogsbrukspolitiskt motiverat. Tvärtom hämmas härigenom det svenska lantbrukets konkurrensläge visavi Europa i övrigt.

Vad gäller EU (EG) sägs att det inte går att bedöma om förslaget medför onödiga begränsningar i förhållande till EG:s konkurrensregler för företagen. Denna fråga måste, sägs det, bli föremål för vidare över- väganden. Vem skall göra detta och när? Situationen är ju den att stats- makterna redan nu måste se till att primärföreningama inte hindras i sin verksamhet. En rent jordbrukspolitisk bedömning måste här leda till att sådana misstag inte tillåts ske.

Sveriges Iantbrulsuniversitet: De föreslagna lagparagrafema avviker på centrala punkter från motsvarande bestämmelser i utlandet, inklusive EU-ländema och de främsta konkurrentländema. Förvisso kan regelverket ändras vid ett svenskt EU-inträde, men eftersom det krävs tid för nä- ringslivets anpassning, är förutseende och framförhållning nödvändigt.

• Sida 86
•  Original

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet Utomlands är det— Prop. 1993/94:210 inte ovanligt att viktiga branscher - sannolikt delvis som resultat av Bilaga 3 lobbyverksamhet - lyckats uppnå mer eller mindre vittgående undantag från den generella konkurrenslagstiftningens förbudsregler. Tyskland är ett tydligt exempel på detta. Bland i sådant sammanhang aktuella branscher märks, förutom agrarnäringama, ofta transporter av olika slag samt bank- och försäkringsverksamhet.

• Sida 87
•  Original

_6 Lantbrukskoo erationen och verksamheten inom Prop. 1993/94:er jordbruks-, trä gårds- och skogsnäringen Bilaga 3

6.1 Slakteriorganisationen

Köttbranschens Riksförbund: Förbundet har under lång tid varit i nära kontakt med de frågor som berör konkurrensfrågoma på jordbrukets område. Under årens lopp har både medlemsföretag inom Riksförbundet liksom Riksförbundet självt haft anledning hävda behovet av konkurrens- neutralitet inom köttsektom, som ett oeftergivligt krav för att inte de utanför jordbrukskooperationen stående företagen skulle få svårigheter i sin verksamhet. Mot denna bakgrund har vi med stort intresse tagit del av den föreslagna lagstiftningen. Våra kommentarer ansluter sig i sin helhet till erfarenheter från slakt och köttförädling.

Sedan lång tid tillbaka har producenter av slaktdjur organiserat sig i ekonomiska föreningar, s.k. slakteriföreningar. Från att från början ha varit små, lokala sammanslutningar har de under tiden utvecklats till mycket stora företag. Antalet har dramatiskt minskat, och de stora föreningarnas ekonomiska makt har i motsvarande grad ökat gentemot både producenter och konsumenter.

Samtidigt finns i det första ledet, slaktledet, konkurrens från privatägda slakterier. Dessa grundar sin verksamhet på samma uppsamling och förädling som de kooperativa slakteriföreningarna, och det innebär att de enskilda producenterna av slaktdjur har en konkret valmöjlighet. Att garantera denna valfrihet, som i sig utgör överlevnadsvillkoret för en privatägd slakteriindustri, är därför av grundläggande betydelse för en sund utveckling inom slakterisektom.

Till gruppen konsumenter av råvara hör i detta fall även de vidareförädlare, framför allt privatägda styckningsföretag, men även charkuteriföretag, som driver sin verksamhet med från primärföreningama inköpt råvara. Enligt våra beräkningar får t.ex. de privata styckningsföretagen sin råvara med c:a hälften från den kooperativa sektorn och hälften från de privata slakteriföre- tagen. Den privatägda styckningsindustrin är därför mycket sårbar om råvaruleveransema skulle styras bort från dem av olika skäl. Deras möjligheter att utvecklas till livskraftiga företag kräver regler för konkur- rensneutralitet.

6.2 Skogsnäringen

LRF: Arbetsgruppen har uppenbarligen utgått från ett mycket snävt perspektiv. Någon analys av de praktiska konsekvenserna for enskilda skogsbrukares samverkansmöjligheter och/eller konsekvenserna för t ex virkesmarknadens funktion har inte gjorts.

• Sida 88
•  Original

Vissa brister i bakgrundsmaterialet är av sådant slag att de är oförsvarliga. Prop. 1993/94:210 Som exempel kan nämnas avsnitt "10.6 Skogsägareföreningama', som Bilaga 3 uppenbarligen är ett försök att presentera aktörerna och relationerna på den svenska virkesmarknaden. Av någon outgrundlig anledning har arbetsgrup— pen stannat vid att, utöver en kort och allmänt hållen beskrivning av skogsägareföreningama, mycket summariskt presentera de 3 k köpsåg- verken. Här saknas varje beskrivning av massavedsmarknaden och de stora skogsbolagens roll på virkesmarkrraden i stort. Måhända är det hl a denna grunda "analys" av marknaden som misslett arbetsgruppen i dess förslag till inskränkningar i föreningarnas rätt att utforma verksamheten på ett för medlemmarna effektivt sätt.

För skogsägareföreningama är det särskilt viktigt att föreningarna tillåts agera inom de ramar som föreningslagen anger. Detta kan bl a belysas av redovisningen på i promemorian om att skogsägareföreningama andel av den totala skogsarealen är ca 23%. De stora skogsbolagen har närmare 40% av den samlade arealen. Det finns alltså starka aktörer vid sidan av skogsägareföreningama.

Mo och Domsjö AB (MoDo): Som svensk skogsindustri berörs MoDo i hög grad av förslagets bestämmelser beträffande skogsägarföreningama. MoDo beklagar att en för svensk ekonomi och industri mycket betydelsefull fråga behandlas med en brådska som varken tillåter en ordentlig faktainsamling eller en tillfredsställande möjlighet att tolka och analysera förslaget.

I promemorian ges en bild av skogsägarföreningama. Denna bild är inte komplett. Det återstår idag åtta regionala Skogsägarföreningar som tillsammans täcker hela Sveriges yta. Fusioneringen mellan olika föreningar torde inte vara avslutad. Det innebär att de föreningar som blir kvar blir större och mäktigare.

Skogsägarföreningar är å ena sidan producentkooperativa organ med huvud— uppgift att med bästa ekonomiska resultat för sina medlemmar utbjuda och sälja skogsägarens produkt. Samtidigt är skogsägarföreningama en stor ägare av skogsindustrier genom hel- eller delägda cellulosaindustrier och sågverk. Skogsägarföreningama utgör en mycket stark affärs- och för- handlingspart över hela den svenska virkesmarknaden. Föreningarna kan med något undantag beskrivas som stora och kraftfulla företagskonstellatio- ner.

I promemorian anges att Skogsägarrörelsens andel av landets skogsareal motsvarar 23 procent och knappt hälften av privatbrukets areal. Dessa uppgifter är korrekta men kanske mindre betydelsefulla vid övervägande av en ny konkurrenslag.

Den här relevanta marknaden, marknaden för industrivirke, utgör all från skogsägare utbjuden virkesråvara lämpad för framställning av massa, papper 88 och sågade trävaror. Skogsbolagen i Sverige äger ca 24 procent av den

• Sida 89
•  Original

svenska skogsarealen (före Domäns partiella privatisering). Det virke som Prop. 1993/94:210 faller från bolagsskogama utgör råvarubas för den egna industrin. Sådan Bilaga 3 råvara är endast i ringa del föremål för någon handel och kan därför ej hän- föras till någon virkesmarknad.

Den relevanta geografiska marknaden kan bestämmas till ett antal regioner eller till att avse hela landet.

I två ärenden som är föremål för Konkurrensverkets prövning, Industriskog respektive Sydved, har visats att skogsägarföreningars marknadsandel är be- tydande och ofta överstiger 45 %. Andelen varierar beroende på hur den relevanta geografiska marknaden för industrivirke fastställs.

Skogsägarföreningama har positivt bidragit till skogsnäringens utveckling i Sverige. Föreningarna verkar naturligt för att maximera de enskilda skogs- ägarnas intressen, bl a genom sa höga virkespriser som möjligt. Genom fusioner och egen styrka har föreningarna blivit kraftfulla och viktiga aktörer på hela den svenska virkesmarknaden och prisledare för det privata virkesutbudet.

Stora Kopparbergs Bergslags AB (STORA): Bolaget vill fästa Närings- departementets uppmärksamhet på att skogsägareföreningama ej är några små lokala föreningar utan utgörs av åtta betydande regionala ekonomiska föreningar med i många fall mycket stark marknadsställning. Redan det faktum att dessa föreningar blir föremål för gynnsammare särlagstiftning, vilken ej kommer andra intressenter på virkesmarknaden till del, stärker ytterligare föreningarnas marknadsställning.

Den svenska skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste basnäringar och utgör en hörnsten i svensk ekonomi. Skogsindustrin svarar för ca 20 % av Sveriges totala exportvärde, vilket motsvarar 60-70 miljarder kronor. Handelsbalansöverskottet för skogsindustriprodukter uppgår till över 50 miljarder kronor och intar därmed en särställning när det gäller valutaintäk- ter för landet.

Skogsindustrin svarar för ca 15 % av de industrisysselsatta och ca 15 % av den svenska industrins förädlingsvälde.

Av cirka 80 % av Sveriges skogsprodukter exporteras merparten till EU, vilket gör svensk skogsindustri till världens tredje största exportör av såväl massa och papper som sågade trävaror. Det starka exportberoendet har medfört att den svenska skogsindustrin arbetar på en ytterst konkurrensutsatt världsmarknad och därför alltid måste anpassa sig till marknadens krav. Avsättning liksom prissättning av svenska skogsindustriprodukter blir däri- genom starkt beroende av internationella konjunkturer, valutarörelser och utländska konkurrenters kostnadssituation.

Skogsindustrin blir allt mer internationell med hårdnande konkurrens. 89 Konkurrenskraften har därigenom blivit allt viktigare för framgången hos

• Sida 90
•  Original

Bilaga 3

varje skogsindustriföretag. Effektivitet i skogsindustrins samtliga led är en absolut nödvändighet. Detta har blivit än mer påtagligt under senare tid till följd av den långvariga lågkonjunkturen som förorsakat svensk skogsindustri stora förluster. Hela skogsindustrin lider av en global överkapacitet som för lång tid kommer att pressa priser och lönsamhet.

Den hårdnande konkurrensen har tvingat fram omfattande struktur- omvandlingar med kraftigt ökad produktionskapacitet per bruk, samtidigt som små enheter lagt ned. Strukturomvandlingen har också sin grund i ökade miljökrav, men även i en naturlig anpassning till marknadens efterfrågan på nya produkter.

Som exportindustri måste de svenska skogsbolagen hela tiden anpassa sig till de villkor som gäller på den internationella marknaden. Detta gäller även prissättningen på råvaror. Skogsbolagens betalningsförmåga bestäms sålunda ytterst av världsmarknadspriset på deras skogsprodukter, eftersom 80 % av produktionen exporteras. Trots detta har virkesprisema i Sverige tillhört de högsta i världen och har snarast utgjort, i ett internationellt perspektiv, ett hot mot skogsindustrin och dess konkurrenskraft. Och även om prisnivån dämpats något de senaste åren är den fortfarande hög jämfört med förhållandena hos våra konkurrenter. Orsaken till de höga virkesprisema är att den svenska virkesmarknaden, i ett internationellt perspektiv, är utomordentligt fri och marknadsorienterad med en hög ersättningsnivå till skogsägaren.

Ink" mv r m ll k ol Sedan nästan 20 år tillbaka samverkar S'IORA, MoDo och Korsnäs inom

Industriskog AB, som har sin huvudsakliga verksamhet i mellersta Sverige. Motsvarande samarbete sker även i södra Sverige inom Sydved AB som ägs av STORA, MoDo och Munksjö.

Målsättningen med samarbetet är att genom Industriskog respektive Sydved samordna virkesanskaffningens alla led såsom inköp, awerkning, transport och lagerhållning och att därigenom på ett effektivt och rationellt sätt tillgodose det samlade köpvirkesbehovet för bolagens industrier i verksam- hetsområde.

Genom samarbetet uppnås mycket betydande kostnadsbesparingar och samordningsvinster samtidigt som en långsiktig tillgång till råvara, god skogsvård och god Skogshushållning gynnas.

Samarbetet medverkar också till balanserade relationer med andra intressen— ter på virkesmarknaden och främjar därigenom en stabil och aktiv virkesmarknad till gagn för såväl skogsindustrin i stort som den enskilde skogsägaren. En aktiv och stabil virkesmarknad som säkrar tillförseln av virkesråvara till industrin är också en grundförutsättning för dess fortbestånd och för att svensk skogsindustri skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft.

• Sida 91
•  Original

Samverkan inom Industriskog respektive Sydved är anmäld till Konkurrens- Prop. 1993/94:210 verket för erhållande av ickeingripandebesked alternativt undantag. Bilaga 3

D n n vir

De skogsarealer som i Sverige bildar basen för handeln med virkesråvara ägs till 50 % av enskilda privata skogsägare som svarar för ca 63 % av avverkningama av industrivirke. Staten, kommuner, stift m fl äger ca 26 % av den svenska skogsmarksarealen och svarar för ca 14 % av avverk- ningama av industrivirke. Skogsbolagen äger ca 24 % av den svenska skogsmarksarealen. Bolagsskogama är dock i ringa del involverade i handeln med virkesråvara då de i huvudsak utgör råvarubas för egen skogsindustri. Knappt 23 % av av verkningarna av industrivirke kommer från bolagsskogama.

De svenska skogsbolagen är ytterst beroende av en väl fungerande virkesmarknad enär bolagen till stor del är beroende av råvaruleveranser som ej täcks av egna skogar. För STORA motsvarar detta 70 % av dess virkesbehov.

ko " f" nin Enligt lämnat förslag till ny särlagstiftning skall de svenska skogsägareföre- ningama omfattas av förslaget.

De i Sverige verksamma skogsägareföreningama har ett nära samarbete och samordnar sig dessutom med övriga skogsägareföreningar i Sverige genom Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, som i sin tur är en del av LRF-organisationen. Skogsägareföreningama har tillsammans ca 87.000 medlemmar, vilka äger ca 50 % av de privata skogsägamas skogsareal. Idag finns åtta regionala skogsägareföreningar, som svarar för ca 27 % av de totala avverkningama av industrivirke.

Skogsägare föreningar av karaktären Södra Skogsägarna, Mellanskog och Mälarskog är inte enbart att betrakta som primära ekonomiska föreningar. De är i mycket hög grad att betrakta som stora och i vissa avseenden marknads- och prisledande skogsindustriföretag. De har betydande egen och delägd skogsindustri med stor råvaruförbrukning som skall tillgodoses genom föreningens virkesanskaffning. Den egna eller närstående skogsindu- strins råvaruförsörjning är ett viktigt primärt mål för föreningens virkesköp.

Skogsägareföreningama har sålunda två roller. Skogsägareföreningama är dels i första ledet ett producentkooperativt organ med huvuduppgift att på bästa ekonomiska sätt marknadsföra och avyttra skogsägamas produkter, dels i efterföljande led en betydande skogsindustriägare genom hel- eller delägarskap i sågverk och cellulosaindustrier.

Skogsägareföreningama utgör därmed en mycket stark och betydelsefull affärs- och förhandlingspart på marknaden medan de i andra situationer är konkurrenter till övrig skogsindustri. 91

• Sida 92
•  Original

Bland skogsägareföreningama intar Södra Skogsägarna en särställning med Prop. 1993/94:210 sina 29.000 medlemmar. Man är därmed landets största skogsägareförening. Bilaga 3 Södras totala virkesfångst uppgår till närmare 7 miljoner mi fub. Södras omsättning uppgår till mer än 4,5 miljarder kronor. Detta kan jämföras med Sydved som i princip är verksam inom samma geografiska område som Södra, och som omsätter ca 2,5 miljarder kronor och har en virkesvolym om 6 miljoner m” fub.

Av det virke som utbjuds av "småskogsbruket" inom Södras verksamhets- område köper Södra mer än 35 % medan motsvarande siffra för Sydved är mindre än 20 %. Fördelningen mellan Södra och Sydved avseende den virkesråvara som utbjuds av "storskogsbruket" utgör även den ca 35 % respektive 20 %.

Inom Industriskogs verksamhetsområde återfinns skogsägareföreningama Mellanskog och Mälarskog. Av det virke som utbjuds av "småskogsbruket"- inköper dessa skogsägareföreningar ca 45 % medan Industriskog endast köper ca 25 %. Industriskogs andel av det virke som utbjuds av storskogs- bruket uppgår också till ca 25%.

Av ovanstående följer att skogsägareföreningama, särskilt Södra, är mycket starka förhandlingsparter och viktiga konkurrenter på virkesmarknaden. Södra, men även Mälarskog och Mellanskog, har primärt intresse av att anskaffa virkesråvara för att täcka det egna eller närstående skogsindustri- företagens virkesbehov. '

Erfarenheter visar att Södra är den starka parten inom sitt verksamhets- område vad gäller prisbildning på virke. Detta är också naturligt eftersom Södra är det största företaget i södra Sverige med en skogsägarägd industri. Det primära målet för Södra är att via goda virkespriser skydda med- lemmarnas skogsvärde genom att säkra avsättningen till egen industri. Härigenom pressas virkesprisema upp för alla aktörer inom Södras verksamhetsområde men också i övriga Sverige.

Den svenska virkesmarknaden präglas av starka parter och konstellationer på såväl säljar- som köparsidan. Bland dessa aktörer återfinns bl a skogsägareföreningama, sågverksföreningarna och skogsföretagens inköpsbolag.

Munlsjö AB: Bolaget i egenskap-av delägare i Sydved AB, berörs i hög grad av de framtida konkunensförhållandena i Sydsverige. (Sydveds verksamhetsområde). Munksjö AB driver cellulosatillverkning vid Aspa Bruk i Askeruds kommun. Ca 90 % av råvaran till Aspa Bruk anskaffas genom Sydved. Sydveds framtida möjlighet att anskaffa råvara på lika villkor i marknaden, är helt avgörande for Aspa Bruks verksamhet. Den sydsvenska virkesmarknaden präglas sedan många år av en förhållande vis god balans och stabilitet mellan industrins inköpsbolag, Sydved och 92 sågverksindustrins intressebolag samt Skogsägarrörelsen, då framför allt

• Sida 93
•  Original

representerat av Södra skogsägarna, ekonomisk förening. Inom det område Prop. 1993/94:210 Sydved verkar intar Södra Skogsägarna en särställning genom sin domine- Bilaga 3 rande roll, både som köpare och säljare av industriråvara. Marknadsandelen torde uppgå till ca 40 % beroende på vilka sortiment, som inräknas. Denna roll förstärks genom den mycket omfattande industrirörelse bolaget driver inom massa- och sågverksindustrin. Huvuddelen av den köpta/sålda industriråvaran förädlas inom egen industri.

Korsnäs AB har från Stora Kopparberg Bergslags AB (Stora) erhållit kopia av bolagets remissvar till Näringsdepartementet rörande rubricerade departementspromemoria. Promemorians lagförslag föranleder Korsnäs att även redovisa sin inställning till den föreslagna lagstiftningen.

Vi delar i allt väsentligt den uppfattning som Stora redovisat i sitt remiss- svar. Vissa punkter vill vi dock att Näringsdepartementet begrundar ytterligare under lagstiftningsarbetet. '

Generellt synes lagförslaget framtagits under stor tidspress och utan närmare studium av de förhållanden som skiljer skogsbruket från producentkoopera- tionens övriga verksamhet.

Inom vårt verksamhetsområde rådde i slutet av 60-talet och början av 70-talet kaotiska förhållanden på virkesmarknaden. Råvarubristen var mycket akut. Virkesimporten växte. Skogsägareföreningama i området fusionerades till Mellanskog ocn Mälarskog.

Vid denna tid krävde statsmakterna att virkesmarknadens parter vidtog åtgärder i marknadsstabiliserande syfte för att undvika ingrepp i form av regleringar. Ur denna situation utvecklades samarbetet mellan Stora, Korsnäs och Mo och Domsjö AB (MoDo), vilket resulterade i att Industris- kog AB bildades.

Skogsägareföreningama har genom åren utvecklats till stora företag som via egna och delägda skogsindustriföretag (t.ex. Södra) utövar ett betydande intiytande i skogsbruket. Deras roll är i realiteten inte enbart en försälj- ningsorganisation för det privata skogsbruket. Föreningarna är inte minst genom sin storlek, många föreningar har miljardomsättning, en viktig och betydande part i prisbildning för virkesråvaror.

För att möta denna utveckling har övriga intressenter tvingats utveckla samverkansformer, typ Sågverkens råvaruföreningar. Industriskog m ti, som bidragit till att balansera virkesmarknaden och gjort det möjligt att utnyttja stordriftsfördelar i konstellationer av med Skogsägareföreningama jämbördig storlekstyrka. Från allmänhetens synpunkt måste denna utveckling även vara positiv då den medfört ökad konkurrens.

Skogsägareföreningamas ställning inom deras geografiska verksamhetsområ- den får dock inte innebära att de blir dominerande i något avseende. Så är 93 för närvarande inte fallet tack vare det inköpssamarbete som sker bl a inom

• Sida 94
•  Original

Industriskog och det samarbete som de fristående sågverken bedriver inom Prop. 1993/94:210 Centrala Sågverksföreningen, Sammantaget medför dessa konstellationer att Bilaga 3 en jämvikt har uppnåtts på virkesmarknaden. I ett historiskt perSpektiv kan detta sägas vara slutresultatet av mer än 100 års aktiv virkeshandel, där initialt skogsbolagen haft ett dominerande inliytande, vilket dock övergått till att skogsägareföreningama uppnått en minst lika hög grad av inflytande över virkesmarknaden. Under de senaste decennierna har således en stabilisering skett av virkesmarknaden, vilket gynnat hela skogsnäringen genom att virkesanskaffningen för respektive konsument av råvara kunnat optimeras vad gäller awerkning, transport och lagerhållning. Därigenom har den svenska skogsnäringen kunnat bibehålla sin konkurrenskraft internationellt. Det skulle därför vara nationalekonomiskt förödande om en väl fungerande del av den inhemska skogsnäringen slogs sönder på grund av att vissa sammanslutningar tillåts medan andra ej åtnjuter något skydd.

• Sida 95
•  Original

7 Behovet av särskilda konkurrensregler för Prop. 1993/94:210 lantbruket Bilaga 3

7.1 Förslaget

För att få genomslagskraft åt statsmakternas intentioner när konkurrenslagen antogs bör det i lågform anges att förbudet i 6 5 KL mot konkurrens- begränsande samarbete i allt väsentligt inte skall tillämpas beträffande samverkan mellan jordbruksföretag eller andra råvaruproducenter på lantbrukets område inom en ekonomisk förening (primärförening).

7.2 Remissvaren

7,2.1. Behovet av särskilda regler för lantbruket

RRV: Verket anser att primärföreningama skall få verka i enlighet med sin särart. Detta är emellertid inte skälig anledning att tillåta primärföreningama att i kraft av sitt funktionssätt eliminera konkurrensen på marknaden. Nödvändiga förändringar i primärföreningamas anläggnings- och med- lemsstruktur förhindras eller försenas om de inte konkurrerar med varandra. RRV avstyrker att de föreslagna undantagen till 6 & KL införs.

Länsstyrelsen iJämtlands län: Länsstyrelsen delar regeringens bedömning att det behövs särskilda konkurrensregler som i allt väsentligt medger samverkan mellan jordbruksföretag och andra råvaruproducenter inom ekonomiska föreningar på jordbrukets område.

länsstyrelsen i Östergötlands län: Den lagtekniska reglering som föreslås i promemorian är delvis ganska komplicerad med undantagsregler i äera olika led. Reglerna kan dock i huvudsak antas träffa de relevanta områdena. länsstyrelsen, som inte själv kan peka på någon alternativ utformning, tillstyrker därför förslaget även i dessa delar.

Länstyrelsen i Värmlands län: Det är viktigt att lagstiftningen det vill säga konkurrenslagen inte hindrar lantbrukets primärföreningars existens eller möjlighet att bedriva en rationell verksamhet.

Konsumentberedningens (KoB):I Kost perspektiv är det rimligt att ge berörda jordbrukare m.ä. möjlighet att samarbeta i primärföreningar, men det änns skäl att erinra om vissa förhållanden.

Samverkan i primärföreningar behöver i sig inte utgöra ett problem. Det är emellertid främst när dessa primärföreningar blir alltför stora eller samverkar med andra föreningar och får en alltför stor del av marknaden som oönskade effekter uppstår. Det bör därför övervägas att till undantaget koppla en storleksgräns enligt motsvarande kriterier som gäller för dominerande ställning. Detta skulle i praktiken ge en maximal marknads- 95 andel på i storleksordningen 40-45%.

• Sida 96
•  Original

Vrd tidpunkten för den livsmedelspolitiska reformen hade jordbrukskoopera- Prop. 1993/94:210 tionen monopol inom mejeriområdet och var största företagsgrupp och/eller Bilaga 3 . marknadsledare inom praktiskt taget alla andra produktområden.

Utvecklingen under de senaste åren har dessutom inneburit att de jordbruks- kooperativa företagen stärkt sin ställning. Detta har skett genom vertikal och horisontell integration - främst genom företagsköp i Sverige men också utomlands.

Skärpt konkurrenslagstiftning har lett till viss uppbrytning av bransch- gemensamt samarbete på marknaden, men någon verklig konkurrens på marknaden har ännu inte uppstått. Exemplen där två eller flera föreningar konkurrerar på en lokal marknad är få.

KOB har tidigare uppmärksammat att prisutvecklingen i. senare led, förädlingsindustri och handel, inte varit den förväntade mot bakgrund av den jordbrukspolitiska reformen. Priserna har fortsatt att stiga trots att de borde ha sjunkit Utvecklingen tyder på ökade marginaler till följd av ett otillräckligt konkunenstryck på marknaden.

Situationen är som framgår av det föregående inte helt tillfredsställande. Det är därför enligt KoB:s mening av utomordentlig vikt att det fortsättningsvis riktas stor uppmärksamhet mot samarbete inom och mellan primärföreningar samt otillbörligt utnyttjande av marknadsdominans.

KOB vill också erinra om möjligheten att sänka gränsskyddet som ett verksamt medel att skapa tryck på de inhemska livsmedelsproducentema.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU): SLU anser att särskilda konkurrens- regler för lantbrukskooperativa företag (inkl. skogsägarkooperationen) är väl motiverade och nödvändiga för att denna näring även fortsättningsvis skall kunna utvecklas på ett för samhället fördelaktigt sått.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet: Det måste medges att med föreningslagens utformning föreligger särskilda konkurrens- rättsliga problem för jordbrukets primärföreningar som kan kräva en speciell lagreglering. Nämnden vill därför inte motsätta sig lagändringen. Enligt nämndens mening bör det emellertid uttryckligen understrykas i det fortsatta lagstiftningsarbetet att det här är en fråga om en ren undantagslösning. Nämnden ser en klar risk för att också olika andra branscher kan komma att framställa propåer om mer eller mindre vittgående legalundantag från konkurrenslagen, särskilt sedan Konkurrensverket avslutat sin nu pågående prövning av olika anmälningar om undantag.

Grossistförbundet Svensk Handel: Den föreslagna lagändringen kommer att skapa en diskrepans mellan samverkan inom lantbrukskooperationen och den samverkan inom viss detaljhandel som medges enligt gruppundantaget för frivilligt kedjesamarbete inom detaljhandeln resp den samverkan inom 96 övrig näringsverksamhet som kan beviljas genom ett individuellt undantag.

• Sida 97
•  Original

De sistnämnda undantagen är tidsbegränsade medan ändringen i själva Prop. 1993/941210 konkurrenslagen föreslås gälla tills vidare. Bilaga 3

Eftersom nuvarande formella möjligheter för individuellt undantag eller gruppundantag inte står till buds, är enligt Grossistförbundets Svensk Handels mening en lämpligare väg att gruppundantag eller individuella undantag meddelas inom ramen för nuvarande konkurrenslag. Även om sådana undantag blir mer begränsade än vad som från lantbrukskoopera- tionen bedömts önskvärt.

Köpmannaförbundet: De särskilda regler som nu föreslås för lantbruket grundar sig på den särställning som statsmakterna sedan lång tid givit lantbruket och dess olika samarbetsformer. Samverkan inom primärföre- ningar sker dessutom ofta mellan små företag, vilket torde medföra en rationellare verksamhet hos dessa. Det är också en tradition hos svenska företag att organisera sig i olika samarbetsformer. Mot bakgrund av detta invänder Köpmannaförbundet inte mot att samverkan kring den grund- läggande verksamheten i lantbrukets primärföreningar ges ett undantag i konkurrenslagen.

Sveriges Livsmedelsindustriförbund: Verket har inga invändningar mot att ett undantag görs från förbudeti 6 KL för samverkan mellan jordbruksföre- tag eller andra liknande råvaruproducenter på lantbrukets område inom en primärförening. Detta innebär att dessa föreningar i allt väsentligt kan fort- sätta att bedriva verksamhet som tidigare.

Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges livsmedels- handlareförbund (SSLF): Förslaget till särskilda konkurrensregler för jordbruket grundar sig på den särställning statsmakterna sedan lång tid tillbaks givitjordbruket och dess olika samarbetsformer. Enligt vår mening borde jordbruket i ökad omlatming behandlas på samma sätt som nä- ringslivet i övrigt. Förvisso är konkurrensen otillräcklig på många marknader och rimligen bör konkurrenslagen vara generell och lika för hela näringslivet. Genom det förslag som nu remitteras kan dock konstateras att dessa utgångspunkter inte har förankring i förslaget eftersom betydande undantag från konkurrenslagens tillämpning föreslås inom ett område där just konkurrensen är otillräcklig. Det kan vidare också konstateras att lagen därmed inte blir så generell och lika för hela näringslivet som avsetts.

Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor motsätter sig dock inte att särskilda konkurrensregler i nuvarande läge införs, som medger viss samverkan mellan bl.a. jordbruksföretag. En viss samverkan i s.k. primärföreningar som innebär samordning av vissa inköp av förnödenheter, samordnad försäljning av obearbetade produkter, gemensam lagring m.m. kan vara motiverad med hänsyn till företagens storlek, spridning, produk- tionens karaktär etc. En samverkan i dessa delar torde rent av utgöra en fördel med hänsyn till ökad kostnadseffektivitet och därmed tillföra konsu- menten ett mervärde. 97

• Sida 98
•  Original

Industriförbundet: Förbundet invänder inte mot att den grundläggande Prop. 1993/94:210 verksamheten i primärföreningama ges ett undantag. Att låta förbudet i 6 Bilaga 3 KL slå igenom helt skulle uppenbarligen i många fall få orimliga och även samhällsekonomiskt skadliga konsekvenser.

Förbundet vill dock starkt understryka vikten av att undantaget inte tillåts skapa konkurrenssnedvridande förskjutningar av styrkeförhållandena på be- rörda marknader. Förekomsten av verksamhet som skyddas av det särskilda undantaget borde m a o skapa en presumtion för att också motsvarande sam- verkan mellan primärföreningens kunder eller leverantörer skall ges dispens vid en prövning enligt 8 KL. Detta bör klart framgå av motiven. Alter- nativt kan de särskilda bestämmelserna kompletteras.

Företagarnas Rilsorganisation (FR): Med hänsyn till de särskilda förutsättningama som gäller för jordbruksnäringen får det därför i nuläget anses motiverat att samverkan mellan jordbrukare och andra råvarupro- ducenter som sker inom ramen för jordbrukskooperationen även. tillåts i framtiden. FR anser emellertid att ett undantag för primärföreningar inte bör införas i konkurrenslagen utan i en tidsbegränsad särlagstiftning.

Kooperativa institutet: Institutet tillstyrker, utan att ta ställning i detaljer, att kooperativ samverkan i primärföreningar inom jordbruks- m fl näringar undantas från förbudet i 6 konkurrenslagen.

Svenska Lantägg AB: Företaget tillstyrker förslagen. Samarbete inom primärföreningar är väl motiverat som samarbetsform mellan jordbruks- företag.

Svenska Nestlé AB: Bolaget har inget att invända mot att lantbrukare medges rätt att samverka i sina primärföreningar när det gäller den grundläggande verksamheten. Förutom EU har åtskilliga andra länder även särregler för lantbruksnäringen i förhållande till gällande konkurrenslagstift- ning. Även om enligt EES—avtalet rena jordbruksprodukter inte omfattas innefattar avtalet emellertid sådana förädlade jordbruksprodukter som anges i EES-avtalets protokoll 3 mm.

7.2.2 Invändningar mot den valda lagstiftningstekniken

Konkurrensverket: De aktuella bestämmelserna skall enligt förslaget placeras i den nu gällande KL. Konkurrensverket har tidigare i en skrivelse till regeringen (Dnr 1052/93) förordat en särlagstiftning framför en ändring av KL. Starka sakskäl talar enligt verkets mening emot en placering av de föreslagna särreglema i den nya KL, som börjat tillämpas fullt ut den 1 januari 1994.

Verket vill också understryka att KL är generell till sin natur. Den gäller alla företag varmed förstås "fysiska och juridiska personers ekonomiska och kommersiella verksamheter". Det får mot denna bakgrund anses vara 98 olämpligt att i KL införa bestämmelser som endast avser en särskild

• Sida 99
•  Original

företagsform i en viss näringsgren. Regeringen bör i detta lagstiftnings- Prop. 1993/941210 ärende inte bortse från den prejudicerande verkan en sådan lagstiftnings- Bilaga 3 teknik har för krav från andra särintressen. I detta sammanhang förtjänar det att påpekas att det för de speciella konkurrensregler for jordbruket som infördes år 1991 tillskapades en särskild lag; lagen (1991 :921) om förbud mot konkurrensbegränsningar i fråga om jordbruksprodukter, JKL. Vidare bör noteras att de grundläggande konkurrensreglema inom EU, som materiellt tagits över genom KL, inte belastats med särregler för speciella näringar och företagsformer. Inom EU har man valt att reglera konkurrens- frågoma rörande jordbruket i en för ändamålet särskild rådsförordning (EEG) nr 26/62. Det sagda utesluter inte att hänvisning görs i KL till de särskilda regler som skall gälla på jordbrukets område på liknande sätt som

gjorts i Romfördraget.

Den valda placeringen av de nya lagreglema ger deSSutom enligt verkets mening upphov till begreppsförvirring. Genomgående används begreppet undantag i departementets promemoria och de föreslagna paragraferna 18 a och b är också placerade i anslutning till de avsnitt i KL som avser undantag.

Undantagsbegreppet har inom konkurrensrätten en särskild betydelse och till detta begrepp är knutet särskilda rekvisit och rättsverkningar såsom begräns- ningar i tiden m.m. Det är av vikt att införandet av de föreslagna särreg- lema på jordbruksområdet inte leder till missförstånd och oklarheter när det gäller tenninologifrågor. Motivtexten bör därför anpassas till lagtexten i detta avseende. DeSSutom bör reglerna placeras på ett sätt som gör att det klart framgår att de inte innebär ett undantag i konkurrensrättslig mening från förbudet i 6 KL utan att nämnda paragraf över huvud taget inte är tillämplig på vissa samverkansformer bedrivna inom jordbrukets primärföre- ningar, Även detta talar för att de föreslagna reglerna bör intas i en särskild

lag.

Kommerskollegium: Kollegiet anser av flera skäl att en särlagstiftning vore att föredra. Först och främst är det inte omöjligt att undantag för en verksamhet följs av motsvarande krav från andra och därmed risk för uppluckring av konkurrenslagen. Detta kan även inverka menligt på internationella handelsrelationer. Dessutom hör jordbrukets konkurrensför- hållanden till de strukturella frågor som måste övervägas inför ett EU-- medlemskap och som bidrar till att behovet av separat jordbrukslagstiftning måste ses över. En framtida anpassning låter sig lättare göra om man nu väljer särlagstiftning

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Den föreslagna placeringen av 18 a 5 och 18 b 5 under gruppundantagen kan enligt Länsstyrelsen uppfattas som om ytterligare ett gruppundantag införes. Länsstyrelsen anser att de särskilda regler som införes enligt lagförslaget inte kan betraktas som undantag enligt 8 5 eller 17 å i konkurrenslagen. De har istället karaktären av att konkur- rensreglema inte skall tillämpas på viss samverkan i en ekonomisk förening 99

• Sida 100
•  Original

vars medlemmar är företag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller Prop. 1993/94:210 trädgårdsverksamhet i s.k. primärföreningar. Bilaga 3

Enligt Länsstyrelsen vore därför en särlagstiftning på berörda områden att föredra i stället för att som lagsförslaget anger infoga nya paragrafer i befintlig konkurrenslagstiftning. Om lagförslaget går igenom innebär detta att den svenska konkurrenslagstiftningen, med förebild från EG:s konkur- rensregler får särregler som inte innefattas i vare sig EG:s eller EES- avtalets konkurrensregler.

Industriförbundet: Praktiskt sett fungerar förslagets 18 b som ett gruppun- dantag för primärföreningama. Vrd andra gruppundantag gäller dock enligt 18 KL att undantaget i visst fall kan återkallas om avtalet ifråga har följder som är oförenliga med dispensgrundema i & 8. Någon motsvarighet till denna s k ventil föreslås emellertid inte beträffande lantbruksundantaget. Det betyder att samverkan som sker inom ramen för det undantaget inte kan åtkommas även om den skulle vara mycket konkurrensskadlig - annat än om förfarandet också utgör dominansmissbruk. Förbundet menar att det finns skäl som talar för att en sådan ventilregel införs.

I anslutning härtill uppkommer också en lagteknisk fråga. Enligt Förbundets uppfattning bör det övervägas att i själva lagen endast inta en bestämmelse som ger Regeringen befogenhet att utfärda ett gruppundantag. På så sätt uppnås kongruens i regelsystemet och man slipper tynga lagen med specialbestämmelser - det kan ju också uppkomma behov av ytterligare sådana.

Stora Kopparbergs Bergslags AB: Det presenterade förslaget möjliggör ej för Konkurrensverket att ingripa i form av förbud, åläggande eller uppställande av villkor även om samverkan skulle leda till uppenbart skadliga effekter.

Företagarnas Riksorganisation (FR): FR anser att ett uttryckligt undantag i konkurrenslagen för en viss företagsform är olämpligt. Ett undantag för primärföreningama bör istället ges genom en tidsbegränsad särlagstiftning i avvaktan på ett eventuellt svenskt medlemskap i den Europeiska Unionen (EU).

De stora producentföreningar som förekommer inom jordbruksnäringen är en följd av den starka reglering som varit inom jordbrukssektorn.

Konkurrenslagen, som är en anpassning till reglerna inom den Europeiska gemenskapen (EG), har varit i kraft i drygt ett halvt år. Lagen är generellt utformad och skall gälla lika för hela näringslivet. För att uppnå lagtillämp— ning på lika villkor bör undantag från lagen undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Är lagen felaktig bör den ändras generellt, i Sverige och i EG. FR framförde i sitt remissvar på den utredning som ledde fram till nuvarande lagstiftning principiella synpunkter i frågan. 100

• Sida 101
•  Original

För det första bör sambanden mellan lagen om ekonomiska föreningar och Prop. 1993/94:210 konkurrenslagen genomgå en översyn. Ett i konkurrenslagen uttryckligt Bilaga 3 undantag för en viss verksamhet innebär att lagen förlorar i konformitet. Dessutom kan undantaget ifrågasättas av andra verksamheter som bedrivs genom liknande samverkan.

För det andra änns i det i nuläget en osäkerhet hur en eventuell svensk EU-anslutning kommer att påverka jordbrukssektorn. En anslutning kommer förmodligen innebära förändringar i olika avseenden som också påverkar jordbrukets primärföreningar.

Köpmannaförbundet: Den lagtekniska lösningen för undantag bör ske genom att man utformar ett särskilt gruppundantag för lantbruket i stället för att göra det tillägg till konkurrenslagens bestämmelser som regeringen föreslagit. Ett gruppundantag medger en flexibel lagstiftningsteknik, som successivt kan anpassas till nya förhållanden på marknaden. Tekniken med gruppundantag innebär också ett smidigt verktyg för att reglera nya tillkommande områden.

Ett särskilt gruppundantag för lantbruket bör utformas i enlighet med gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln, eftersom det änns likheter mellan de två samverkansformema. Det gäller framför allt möjligheten att genom samverkan ge små företag, med begränsade resurser, en rationellare verksamhet och därigenom bättre konkurrensförutsättningar och möjlighet till överlevnad. I likhet med kedjeundantaget.bör också ett "lantbruksundan- tag" tidsbegränsas för att kunna omprövas då nya förutsättningar är för handen. Man bör i konsekvens med detta också kunna återkalla ett avtal från gruppundantaget om avtalet har följder som är oförenliga med grupp- undantagets syfte. '

Handelns samarbetsorgan i jordbrulsfrågor och Sveriges livsmedels- handlareförbund (SSLF): Samverkan bör göras tillåten genom ett lämpligt utformat gruppundantag. Härigenom skulle även viss jämlikhet kunna uppnås med det undantag som gäller för kedjor i detaljhandeln.

Konkurrensverket har för sin del funnit att lagen inte medger att grupp- undantag meddelas. Detta löser man dock lämpligen genom att i konkur- renslagen skriva in en regel som ger utrymme för ett sådant gruppundantag. Därigenom uppnår man den rättspolitiskt önskvärda signalen att vi här be- handlar en principiellt förbjuden konkurrensbegränsning som det för närvarande änns anledning att medge undantag för. En sådan lösning ger dessutom regeringen större handlingsfrihet när det gäller att anpassa undantaget till förändringar i marknaden, behov av att undanröja oklarheter som kan uppstå samt ger en naturligare grund för den tidsbegränsning som bör införas.

Den ordning som nu föreslås av utredningen innebär t.ex. att för kedjor i detaljhandeln är undantaget tidsbegränsat till tre år. Därefter ska undantaget 101 ånyo prövas. För samverkan i primärföreningar skulle regleringen bli

• Sida 102
•  Original

Bilaga 3

obunden i tiden. Eventuella negativa effekter ur konkurrenssynpunkt blir bl.a. därmed också svårare att åtgärda. Det som nu sagts och vad som inledningsvis anförts om de jordbrukspolitiska utgångspunkterna för föreliggande förslag menar vi sammanfattningsvis utgör ett allvarligt skäl för att det förordade undantaget tidsbegränsas.

Om det, av för oss okända skäl, inte går att lösa frågan genom att skapa förutsättningar för att medge gruppundantag hemställer vi att frågan ändå löses på ett sådant sätt att undantagen för kedjor i detaljhandeln och samverkan i primärföreningar får en ur rättvise- och konkurrensrättslig synpunkt jämförbar lösning. Ett bärande skäl för detta är att åtgärden i båda fallen avser lösa förhållanden för företag som är små och som var för sig kan förutses få problem med överlevnaden om de inte får möjlighet att samverka.

Kooperativa institutet: Lagstiftarens negativa inställning till samarbetet som princip, medför nu att man tvingas till en särlagstiftning till och med för samverkan mellan medlemmarna i en primärförening. Detta förslag styrker enligt vår mening uppfattningen att nuvarande konkurrenslag vilar på bristfällig grund. Arbetsgruppen/regeringen vidgår nu också, att det är "naturligt och oftast nödvändigt" för producenterna att sluta sig samman för sin överlevnad.

Det är enligt vår mening principiellt otillfredsställande att kooperativa aktörer ska tvingas till dispensbedömningar via en särlagstiftning. Denna lagstiftningsmetod torde vara en internationellt sett unik företeelse. Även av detta skäl förutsätter därför Kooperativa institutet att kooperationens konkurrensrättsliga ställning blir föremål för fortsatta överväganden och då inte enbart utifrån jordbrukspolitiska synpunkter (EG—harmonisering m m) utan även i förhållande till föreningsrättsliga principer, internationellt erkända kooperativa principer samt lagen om ekonomiska föreningar.

TCO: Det är viktigt att understryka att samverkan i princip är önskvärd, men att den blir problematisk, när primärföreningama blir så stora att de kan dominera marknaden och på ett monopolliknande sätt styra utbud och

prissättning.

Svenska Iantarbetaneförbundet: Både konsument- och lantbrukskoopera- tionen spelar en viktig roll om svaga konsument- och producent intressen. Det är därför viktigt att samhället inte förhindrar kooperativ samverkan.

Avsikten med arbetsgruppens översyn av konkurrenslagen är att föreslå justeringar av konkurrenslagen, så att viss samverkan skall kunna ske även fortsättningsvis mellan producenter i primärledet. Vi är införstådda med den balansgång mellan olika intressen som genomsyrar problemställningarna. Å ena sidan änns riksdagens beslut om avreglering av den svenska ekonomin i allmänhet och jordbruks- och livsmedelssektom i synnerhet, medan å andra sidan änns lantbrukskooperationens intressen att bevaka sin monopol- liknande ställning inom ramen för en marknadsanpassad ekonomi. Det är

• Sida 103
•  Original

som vi ser det viktigt att lantbrukskooperationen inte ställs utanför en effek- Prop. 1993/94:210 tiv konkurrenskontroll, samtidigt som hänsyn måste tas till nödvändiga Bilaga 3 förutsättningar för den föreningsrörelse som är lantbrukskooperationens grundsten och där konkurrenskontrollen måste ske på likvärdiga villkor, oavsett om produktion och förädling sker via föreningskooperation eller privat ägande och i bolag. Vr vill också understryka vikten av att skapa förutsättningar för en likvärdig internationell konkurrens. I ett eventuellt framtida EU-medlemskap bör konkurrensneutraliteten enligt vår mening ännas inom varje av EU indelad region.

• Sida 104
•  Original

8 Företag som bör omfattas av de föreslagna Prop. 1993/94:210 konkurrensreglema Bilaga 3

8.1 Förslaget

Särskilda konkurrensregler behövs som i allt väsentligt medger samverkan mellan jordbruksföretag och andra råvaruproducenter inom ekonomiska föreningar på lantbrukets område (s.k. primärföreningar).

De särskilda konkurrensreglema skall gälla för företag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet, eller lokala sammanslut- ningar av sådana företag, som samverkar i en primärförening.

8.2 Remissvaren 8.2.1 Definition av primärföreningar

Svea Hovrätt: De begrepp som deänieras i detta lagrum återfinns endast i den följande paragrafen. Hovrätten föreslår att "i denna lag" ersätts med "i 18 b ". En annan möjlighet skulle vara att placera definitionerna tillsammans med lagens övriga deänitioner under rubriken " Inledande bestämmelser", förslagsvis mellan 3 och 4 , och i så fall i en ny 3 a . Den föreslagna 18 b skulle då i stället benämnas 18 a .

Vad som avses med "primärförening" synes tillräckligt tydligt framgå av in- nehållet i punkten 1. Punkten 2 förefaller därför överäödig och är dessutom något svårbegriplig.

Konkurrensverket: Beträffande deänitionen av begreppet primärförening anser verket att denna deänition bör göras snävare. Detta är viktigt eftersom den i promemorian föreslagna deänitionen av en primärförening innebär att den som medlemmar kan ha, förutom jordbruksföretag, även samman- slutningar av jordbruksföretag som i förhållande till föreningen är att betrakta som lokala. Konkurrensverket delar i och för sig uppfattningen att de föreslagna reglerna även bör omfatta samverkan mellan mindre lokala sammanslutningar av jordbrukare. Det är dock av vikt att lagtexten ges en sådan utformning att den inte gör konkurrensbegränsande samverkan möjlig mellan föreningar. Även deänitionen av "lokala sammanslutningar" bör därför förtydligas. Detta kan ske genom att i specialmotiveringen ange exempel på några typiska lokala sammanslutningar. En sådan exempliäering kan på ett bra sätt ge en fingervisning om hur det aktuella begreppet skall tolkas.

RRV: Utredningens förslag till undantag från 65 KL innebär att kravet på konkurrens minskar inom jordbruket område jämfört med den tidigare lagen l991:921. Lagens förbud gällde inte vid påverkan av konkurrensen i "begränsad utsträckning". Om utredningens förslag skall införas måste enligt RRVs mening 18 & justeras så att en övre gräns anges för storleken på 104 primärföreningar som kan undantas från 6 & KL.

• Sida 105
•  Original

Om förslaget till undantag kvarstår utan att en övre gräns för primärföre- Prop. 1993/94:210 ningens storlek anges kan i princip en primärförening bildas för hela den Bilaga 3 svenska marknaden på varje därför lämpligt produktområde. Något som skulle omintetgöra den interna konkurrens som RRV efterlyst i sitt

huvudförslag.

RRV anser i konsekvens med en regel angiven i förarbetena till nämnda lag borde det nu föreslagna undantaget inte gälla primärföreningar som har en marknadsandel som är större än 25 % av den svenska marknaden.

Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor, till vilket Sveriges livsmedelshandlaresförbund ansluter sig (SSLF): Organisationerna stödjer förslaget om särskilda konkurrensregler för samverkan i primärföreningar i så motto att det bör vara möjligt för jordbruksföretag och andra råvarupro- ducenter att samverka i s.k. primärföreningar när det gäller samordning betr. produktion, insamling, inköp, lagring och försäljning.

SLU: På de två ställen där termen "primärförening" förekommer, bör denna utskiftas mot "förening", eller ännu hellre - "producentkooperativt företag".

LRF m.fl.: Förbundet vänder sig mot den konstlade uppdelningen i "pri- märföreningar" och andra föreningar. Härigenom skiktas federationen, upp- enbarligen med syftet att försvåra för medlemmarna att organisera verk- samheten på ett optimalt sätt. Föreningslagen känner icke begreppet primär- förening. Förslagets bestämning av jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter och skogsprodukter är dock godtagbar.

TCO: En brist i förslaget är att en regel saknas i den föreslagna 18a eller l8b om hur stor marknadsandel en primärförening får ha för att omfattas av det nu föreslagna undantaget. Förslaget, som det är formulerat, öppnar enligt TCOs mening möjligheten av en primärförening omfattande hela landet och en mycket stor del av marknaden.

8.2.2 Vidden av undantaget

Marknadsdomstolen: Domstolen noterar att det remitterade förslaget har begränsats till att avse samverkan i ekonomiska föreningar på jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsbrukets områden och att, med den gjorda avgränsningen, områden där motsvarande samverkan kan förekomma, t.ex. inom fiskerinäringen, sålunda inte omfattas av den föreslagna undantags- regeln.

Kommerskollegium: Det föreslagna undantaget borde omfatta jordbruk men inte skogsbruk för att bättre motsvara EES—avtalets täckning.

Konkurrensverket: Enligt promemorian är det påkallat att samma konkur- rensregler skall gälla för föreningarna inom skogsbruket som för jordbruket. Det framgår inte av departementspromemorian vilka överväganden som 105 gjorts med anledning av EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994.

• Sida 106
•  Original

SLU: Lagtexten bör generellt beakta att samverkan mellan jordbrukare och Prop. 1993/94:210 andra råvaruproducenter kan bedrivas i andra associationsformer än Bilaga 3 ekonomisk förening. Det änns i dagsläget vissa lantbrukskooperativa företag, som inte omfattas av den föreslagna lagen. Med de nuvarande formuleringarna änns risk att näringslivets dynamik hämmas, dvs svårig- heter kan uppstå för producentkooperativa företag, som skulle vilja bedriva verksamhet i annan associationsform än ekonomisk förening.

En brist i utredningens förutsättningar är att begreppet producentsamverkan avgränsas till ekonomiska föreningar. Det änns producentkooperation i andra associationsformer. Redan av detta skälet änns anledning att i lagen innefatta också producentkooperation, som bedrives i form av bl a aktie- bolag och handelsbolag.

I en framtid kan det inte uteslutas av vissa producentkooperativa företag skulle vilja bedriva sin verksamhet såsom framför allt aktiebolag (givet hembudsskyldighet för aktierna och andra paragrafer i bolagsordningen, som garanterar att företaget förblir kooperativt). Detta är tänkbart i och med att framtidens hårda konkurrens och starka ekonomiska krav kan göra det svårt för lantbrukskooperationen att behålla den för konkurrensutsatt producent- kooperation mindre lämpade associationsformen ekonomisk förening. Fram till dess att Sverige får en lag, som är utformad specifikt för producent— kooperativ verksamhet, bör således konkurrenslagstiftningen gälla för all producentkooperation oavsett associationsform.

Flera av förslagen innebär att konkurrensförutsättningama för de producent— kooperativa företagen blir systematiskt försämrade i relation till icke-koope- rativa företag och till utländska producenter (oavsett företagsform), dvs det är en diskriminering av svensk kooperation och de småföretagare som utgör dess medlemmar. På grund av lagförslagets krav på svag vertikal samord- ning inom det svenska jordbruket och livsmedelssektom kommer den svenska produktionen att hamna i ett konkurrensmässigt underläge gentemot importvaror och försämra dess konkurrenskraft i ett öppet Europa.

SLU anser det vara diskriminerande att producentkooperationen utanför lant- bruket - köpmanna-, taxi-, åkerikooperationer, Praktikertjänst, m.ä. faller utanför det aktuella lagförslaget och konkurrenslagen. Eftersom lagstift— ningen inte omlattar producentkooperativa företag utanför lantbruket, kom- mer dessa att hämmas, vilket får negativa samhällsekonomiska konsekven- ser. Om det lägges hinder för producentkooperation, kommer småföreta- garnas villkor att försämras.Mot denna bakgrund vore det lämpligt att låta lagen omfatta all producentkooperation.

Om lagstiftningen lägger onödiga hinder för producentkooperationen utanför lantbruket, kommer denna företagsform att hämmas. Detta vore samhälls- ekonomiskt olyckligt, eftersom sådana företag har visat sig vara mycket effektiva. Det änns också hållbara teoretiska skäl för att producentkoo- perativa företag har ett existensberättigande i skilda branscher, nämligen 106 inom den nyinstitutionalistiska ekonomiska teorin. Genom partiell vertikal

• Sida 107
•  Original

Bilaga 3

integration, som kooperativt företagande alltid innebär, kan man åstad- komma god samordning mellan verksamhetsgrenar, som kräver smådrift och som kräver stordrift. Om dessa företag hämmas, blir det helintegrerade storföretag som tar över motsvarande verksamheter, och småföretagarna blir diskriminerade. Småföretagens villkor i Sverige försämras, när de inte har möjlighet att i gemensam form utföra de verksamhetsgrenar, där det änns stordriftsfördelar.

Som jämförelse kan nämnas att tysk producentkooperation utanför lantbruket har en omsättning, som är runt dubbelt så hög som lantbrukskooperationens, och detta trots att lantbrukskooperationen har marknadsandelar, som är nästan i svensk klass. Någon statistik över denna producentkooperations omfattning i Sverige föreligger inte, men uppskattningsvis är dess relativa styrka något mindre här.

Grossistförbundet Svensk Handel: Förbundet ser med oro på de förslag till lagändring som nu presenterats. Även helt fristående icke lantbruksank- nutna företag kan av samma skäl som redovisas i förslaget ha ett lika legitimt behov av att samarbete i former som nu föreslås bli godkända för de lantbrukskooperativa företagen. Om förslaget realiseras går det inte att bortse från riskerna av att icke lantbrukskooperativa företag, t. ex. i förädlingsledet, kommer att missgynnas i förhållande till de lantbruk- skooperativa och att konkurrensen därmed kommer att snedvridas.

Handelns Samarbetsorgan ijordbruksfrågor och Sveriges Livsmedels- handlareförbund (SSLF): I skälen till regeringens förslag redovisas en listning av orsaker till varför samverkan mellan jordbruks-, trädgårds- och skogsbruksföretag uppstått. Med utgångspunkt i denna listning och med hän- visning till att det internationellt sett är "relativt vanligt" att liknande samarbeten undantas från konkurrensregler motiveras även i Sverige ett undantag från gällande konkurrensregler. De särskilda konkurrensreglema avser således de ekonomiska föreningar vars medlemmar är företag som jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk, s.k primärföreningar.

Samarbetsorganet har inget att invända mot att t ex jordbruksföretag samverkar och att sådan samverkan sker i s.k. primärföreningar. Vi vill däremot invända mot flera av de skäl som ligger till grund för regeringens förslag. Att produktionen är biologiskt betingad och väderberoende borde enligt vår syn inte utgöra grund för förslag till undantag i konkurrensbe- stämmelsema. Inte heller det förhållandet att förädlingsverksamhet startats i föreningarna p.g.a. uppvisade brister i marknadens funktion. Det sistnämnda skälet torde huvudsakligen ha historiskt intresse och de först angivna orsakerna är också applicerbara på andra verksamheter för vilka undantag överhuvudtaget inte diskuteras.

Skälen till våra synpunkter i denna del är att vi menar att uppmärksamheten i konkurrensfrågan avskärmas från de verkliga förhållandena. Det är mer den jordbrukspolitiska utgångspunkten som blir avgörande än det verkliga förhållandet, nämligen att förslaget avser företag som på grund av sin ringa

• Sida 108
•  Original

storlek, låga förädlingsgrad, geografiska spridning m.m. för sin existens är Prop. 1993/94:210 beroende av samverkan. - Bilaga 3

Köpmannaförbundet: Det änns skäl att här påpeka att även annan typ av samverkan mellan småföretag, än den här aktuella, bör rymmas inom konkurrenslagens ram t ex den samverkan som förekommer mellan småföretag med monopolliknande ställning såsom AB Tipstjänst, AB Trav och Galopp, Penninglotteriet m.fl.

Kooperativa institutet: Vi vill med skärpa understryka att vi beklagar den teknik som nu valts, att deäniera vissa näringsgrenar, och inte på associationsrättsliga grunder. Såvitt är känt för Kooperativa institutet, förekommer det nu aktuella fallet med samverkande företag/föreningar i primärföreningar endast i de aktuella branscherna. Frågan kan emellertid framdeles komma att aktualiseras även i andra branscher, dels beroende på hur den nu införda deänitionen av primärförening kan komma att tillämpas i andra kooperationer, dels beroende på utvecklingen av den kooperativa sektorn.

KF: Lagförslagets 18a tycks inte helt konsistent. Lagen behandlar jordbruk, skogsbruk och trädgårdsverksamhet. I paragrafen förklaras däremot vad som avses med jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter och skogsprodukter. Det kan inte uteslutas att verksamheterna och produkterna kan omfatta skilda företeelser.

LRF m.fl.: Förbundets principiella inställning är att undantaget skall omfatta alla ekonomiska föreningar och även federationer som kan jämstäl- las med motsvarande koncemförhållanden. Ett absolut krav är att undantaget från 6 & konkurrenslagen skall omfatta samtliga "primärföreningar" inom hela jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket med binäringar (lantbruket). I motiven måste detta tydligt klargöras.

Arla: Förslagets utgångspunkt är att en ekonomisk förening är en kartell mellan företag som i vissa särskilt angivna fall skall undantas från tillämp- ningen av 6 KL. Förslaget respekterar därvid inte den ekonomiska före- ningen som associationsform.

Arla är fullt införstått med att på marknaden, gentemot konsumenter och konkurrenter, skall gälla samma konkurrensvillkor som för övrigt näringsliv som bedrivs i aktiebolagsform. Arla och dess medlemmar kan dock inte acceptera att den fullt legitima verksamhet som bedrivs inom ramen för den ekonomiska föreningen endast får bedrivas "på undantag".

Förslaget har generell betydelse för ekonomiska föreningar och särskilt för de lantbrukskooperativa företagen. Arla ansluter sig därför till det remissvar som lämnas av LRF för den samlade lantbrukskooperationens räkning.

• Sida 109
•  Original

Köttbranschens Riksförbund: De jordbrukskooperativa företagen har Prop. 1993/941210 självfallet ett berättigande och naturligtvis måste det föreligga en rätt för Bilaga 3 enskilda producenter att organisera sig i ekonomiska föreningar. Det är vidare så att dessa föreningar med samma klara rätt som övriga företag, skall ha möjlighet att styra sin verksamhet rationellt och effektivt. Den ändring av 5 18 a, som föreslås kan vi därför tillstyrka.

En förutsättning för att godta rättigheten för enskilda producenter att organisera sig i föreningar, är självfallet att dessa föreningar i sig bedriver en konkurrensneutral verksamhet. Inte minst den strukturförändring som ägt rum mot mycket stora och marknadsdominerande föreningar, som inom sina respektive områden oftast har total marknadsdominans klargör detta. Den omfördelande verksamhet på råvarusidan som Slakteriförbundet tidigare bedrev på råvarusidan har också försvunnit. Varje förening önskar dessutom öka sin egen förädlingsgrad, vilket måste innebära att stora risker änns för att råvaruunderlaget kommer att minska för exempelvis de enskilda styck- ningsföretagen. Många av de frågetecken som tidigt fanns kring denna utveckling äck sin lösning 1982 i den s.k. Samfod-uppgörelsen. Vi vill understryka att Samfod-uppgörelsen av Köttbranschens Riksförbund betraktas som ett av de väsentligaste policydokumenten när det gäller kon- kurrensneutralitet i verkligheten, som ett skydd för de många och små styckningsföretagen. Samfod-överenskommelsens giltighet idag förefaller oss tveksam. Redan det förhållandet att Slakteriförbundets roll dramatiskt förändrats, samtidigt som föreningarna vuxit i styrka och marknadsdominans är ägnat inge oro. Såvitt vi kan förstå änns idag ej heller någon riktigt bra lösning på frågan om hur en sådan överenskommelse skall kunna kontrol- leras. Vi anser därför att de förändringar som föreslås av departementet vad gäller 18 förutsätter att Samfod—överenskommelsen "översättes" till att gälla i den nya situation som inträtt. Det är därför angeläget att Näringsdepar- tementet uppdrar åt Konkurrensverket att i samråd med berörda parter skapa instrument så att andemeningen i Samfod-överenskommelsen kan fullföljas, även inom ramen för av departementet föreslagen lagstiftning.

Sågverksföreningar'na: I sin framställning till regeringen av 1993-11-26 rörande särlagstiftning för viss versamhet inom jordbrukets primärföreningar presenterade Konkurrensverket ett förslag till tidsbegränsad särlag som inte omfattade skogsnäringen. Konkurrensverket framhöll att det inom skogs- näringen i dag inte föreligger förhållanden på marknaden motsvarande de som föranleder ett införande av en särlagstiftning för jordbrukets primär- föreningar.

Syftet med att inkludera skogsnäringen i Arbetsgruppens uppdrag framgår inte, men enligt vår uppfattning änns ingen grund för att tolka detta som att Arbetsgruppen instruerats att inkludera skogsnäringen i sitt förslag, utan endast att självständigt pröva Konkurrensverkets bedömning.

Arbetsgruppen skriver att det är påkallat att samma konkurrensregler gäller för skogsbrukets primärföreningar som för lantbruket i övrigt. Som skäl 109 anges endast att det även i fråga om skogsbruket rör sig om biologisk

• Sida 110
•  Original

produktion, att de enskilda medlemmarna i föreningarna på skogsbrukets Prop. 1993/94:210 område är mindre skogsägare och att dessa också kan vara jordbrukare som Bilaga 3 är medlemmar i en eller äera föreningar på jordbrukets område.

Arbetsgruppen har således inte redovisat någon bedömning av huruvida de faktiska konkunensförhållandena inom skogsnäringen motiverar att denna näring inkluderas i förslaget till undantag från KLs förbud. Enligt vår uppfattning är så inte fallet. Skogsnäringen är inte - och har inte varit - någon reglerad bransch. Den förädlingsverksamhet som äera skogs- ägareföreningar bedriver i form av sågverk har inte uppkommit p g a marknadens bristande funktion, som inom jordbruket. Skälen har i stället varit rent kommersiella. Några beaktansvärda skäl att inkludera skogs— näringen i förslaget existerar enligt vår uppfattning inte.

Vr föreslår mot bakgrund av ovanstående att förslaget till ändring av KL endast skall omfatta jordbruket och trädgårdsnäringen, men inte skogs- näringen.

Stora Kopparbergs Bergslags AB: Det kan konstateras att särlagstiftningen kommer att omfatta skogsägareföreningar men inte exempelvis sågverksföre— ningar. Ej heller i detta avseende har några närmare skäl redovisats. Konsekvensen av förslaget kan bli att helt olika spelregler kommer att gälla för marknadens parter beroende av företagsform. Förslaget går betydligt längre än som är nödvändigt för primärföreningamas existens och möjlighet att bedriva verksamhet. Såvitt vi kan bedöma överensstämmer förslaget ej heller med motsvarande regler inom EU på jordbruksområde respektive skogsbruksområdet. Några skäl för ett så pass långtgående förslag har ej redovisats av arbetsgruppen.

MoDo: De sakliga skäl som angivits i promemorian för att inkludera skogsbruket, dvs skogsägarföreningama, i en särlagstiftning är inte särskilt tunga. Vi har uppfattat situationen så, att det föreligger en klar politisk vilja att låta särlagstiftningen omfatta alla de tre angivna produktrelaterade om- rådena.

Vi vill också uttrycka vår tveksamhet mot att särskilja och särbehandla en företagsform, ekonomisk förening. De aktuella verksamheterna kan mycket väl visa sig vara lämpade att driva i annan juridisk form. Lagstiftaren riskerar här att skapa en styrning vid val av företagsform som kan visa sig vara olämplig.

MoDo godtar dock förslaget under en viktig förutsättning att lagstiftaren ut- tryckligen anvisar Konkurrensverket en rätt och skyldighet att vid tillämp— ningen av konkurrenslagen beakta effekterna av den föreslagna lagstift- ningen. Konkurrensverket måste ges en rätt att tillåta samverkan också bland köpare av olika kategorier så länge detta kan anses gagna en effektiv handel med skogsråvara, som i slutledet gynnar konsumenterna av skogsindustrins förädlade produkter. 110

• Sida 111
•  Original

Munksjö AB: Från Munksjö ABs sida ser vi med mycket stor oro på en Prop. 1993/94:210 situation, där primärföreningama via särbehandling ges en ännu mer Bilaga 3 dominerande roll. Skulle exempelvis Sydved AB inte kunna fortsatta att vara en motvikt till Skogsägarmreningama, blir dessa helt dominerande på virkesmarknaden. Det är därför av största betydelse att alla berörda parter och konstellationer kan fortsätta att verka som tidigare och på så lika villkor som möjligt, även ur konkurrensrättslig synpunkt.

Om skogsägarföreningama, som det föreslås i promemorian, tillåts verka som tidigare förutsätter vi att motsvarande regler skall gälla för Sydved AB även i framtiden. Konkurrensverket måste således ge rätt att tillåta motsvarande samverkan, för övriga köparkategorier för att bibehålla en fungerande virkesmarknad och en sund konkurrens mellan parterna.

Konkurrensverket behandlar för närvarande Industriskogs jämte dess ägares ansökan om att tillstånd skall medges att bedriva det samarbete som Stora, Korsnäs och MoDo bedriver inom Industriskog. Med hänsyn till de uttalanden som förekommer i propositionen till konkurrenslagen har Korsnäs utgått från att nuvarande skogsägareföreningar även i framtiden kommer att kunna verka på motsvarande sätt som i dag, vad gäller prissättning av virkesråvara. Om Skogsägareföreningamas existens garanteras enligt lag uppstår en ny situation såtillvida att de sammanslutningar som bildats som en motvikt till skogsägareföreningama inte har motsvarande skydd som föreningarna har i lagstiftningen. Kan inte Industriskog och dess verksamhet accepteras av Konkurrensverket, innebär det att skogsägareföreningama totalt kommer att dominera marknaden inom Korsnäs verksamhetsområde. Det är därför av yttersta vikt att i lagförslaget även intas bestämmelser om att Konkurrensverket vid prövningen av om avtal strider mot 6 5 konkur- renslagen, särskilt skall beakta om avtalet tillkommit för att motverka det inäytande och den ställning som en primärförening (eller annan association) enligt 18 a 5 har på den relevanta marknaden. För att ytterligare belysa bakgrunden till Skogsägareföreningamas och skogsindustriemas olika sammanslutningar hänvisas bl.a. till tidigare ärenden rörande Industriskog, som handlagts av Näringsfrihetsombudsmannen Dnr 459/86 och 116/87 samt bilagda kopia av anmälan till Konkurrensverket.

Den föreslagna lagstiftningen omfattar endast primärföreningar, vilket synes vara en alltför snäv begränsning. Den borde även omfatta äer associationer än enbart primärföreningar inom lantbrukskooperationen. Det förefaller orimligt att omöjliggöra för medlemmarna att bedriva verksamheten i annan associationsforrn än ekonomisk förening. En dynamisk utveckling av all affärsverksamhet kräver att anpassning ibland måste ske, varvid val av associationsforrn inte bör vara ddiskriminerande med hänsyn till konkur- renslagens bestämmelser.

Sammanfattningsvis förutsätter Korsnäs att om lantbrukskooperationens skogsägareföreningar erhåller ett lagstadgat skydd även sammanslutningar som utgör deras motparter och som bildats till följd av skogsägareföre- 111 ningarnas ställning på marknaden även erhåller ett motsvarande skydd.

• Sida 112
•  Original

Detta kan utformas som att avtal, som träffats för att motverka eller som en Prop. 1993/94:210 följd av en primärförenings ställning på den relevanta marknaden, skall Bilaga 3 tillåtas om det inte uppenbart medför en snedvridning av konkurrensen. Det är för skogsföretag av Korsnäs storlek, med nuvarande internationella konkurrens, nödvändigt att de samverkansfördelar som Korsnäs uppnått genom sin delaktighet i Industriskog kan bibehållas.

Svenska Lantarbetareförbundet: Både konsument- och lantbrukskoope- rationen spelar en viktig roll för att slå vakt om svaga konsument- och pro- ducent intressen. Det är därför viktigt att samhället inte förhindrar kooperativ samverkan.

Svenska Åkeriförbundet (SÅ): Inom åkerinäringen finns en betydande andel producentkooperativa företag, lastbilcentraler, som utgör sammanslut- ningar av företrädesvis mycket små åkerier. I drygt 200 lastbilcentraler samverkar ca 9 000 åkeriföretag. Som regel är lastbilcentralema ekonomiska föreningar, men ombildning till aktiebolag har förekommit i en del fall. Oavsett formen fungerar de som sammanslutningar av fordonsägande små åkerier, i full likhet med en primärförening på lantbrukets och skogsbrukets område, och uppträder på marknaden i konkurrens med andra transport- företag och även med varandra.

SÅ anser, att begreppet primärförening bör innefatta all verksamhet av pro- ducentkooperativ karaktär i småföretagsform. Det är således primär- föreningen/sammanslutningen som skall prövas, inte som nu hela skaran av enskilda samverkande. SA har inte haft framgång i konkurrensverket för detta synsätt.

SA hemställer således, att det föreslagna undantaget på lantbruks- m 11 områden ges en vidare innebörd, så att producentkooperativ småföre- tagarsamverkan generellt inordnas i begreppet primärförening.

8.2.3 Lokala föreningars medlemskap i regionala föreningar

MD: Deänitionen av begreppet primärförening som ges i den föreslagna lagtextens 18 a synes inte ha fått en utformning som överensstämmer med vad som åsyftas. Enligt deänitionen och lagmotiven kan i primärföreningar ingå lokala sammanslutningar som också är primärföreningar. Det anges inte närmare vad som avses med en "lokal sammanslutning", endast att den skall vara lokal i förhållande till föreningen och att detta innebär att sammanslutningen skall ha ett mindre verksamhetsområde än föreningens. I förhållande till en riksorganisation kan då även föreningar med "regional" karaktär bli att anse som lokala sammanslutningar, och riksorganisationen således som en primärförening enligt lagens deänition. Som exempel på detta kan nämnas Scan Väst i förhållande till Sveriges Slakteriförbund och Arla i förhållande till Svenska Mejeriemas Riksförening. För att det föreslagna undantaget skall bli tydligt och begränsat på det sätt som avses bör således lagtexten omformuleras. ' 112

• Sida 113
•  Original

Industriförbundet: Resonemang kring innebörden av begreppet lokala Prop. 1993/94:210 sammanslutningar och det framgår att 18 a 1 p i första hand tar sikte på de Bilaga 3 regionala Lantmännenföreningama. Det enda kriterium som anges är emellertid att sammanslutningen skall ha ett mindre verksamhetsområde än den förening som den är medlem i. Samtidigt kan en lokal sammanslutning i sig utgöra en primärförening. Det bör sålunda tydliggöras att bestämmel- sen endast avser sammanslutningar av klart lokal karaktär och inte öppnar för samverkan mellan större primärföreningar inom ramen för en förening med vidare område än de själva var och en har.

Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor och Sveriges Livsmedels- handlareförbund (SSLF): Vi ställer oss tveksamma till den del i förslaget som anger att även lokala föreningars medlemskap i regionala föreningar bör omfattas av förslaget. När det gäller lokala föreningars medlemskap i regionala föreningar menar vi att undantaget endast bör avse de lokala föreningarna, inte de regionala.

Förekomsten av lokala föreningar torde i sig vara ett tecken på en framgångsrik verksamhet där företagen uppnått den åsyftade samverkan. En ytterligare samverkan torde öka risken för en icke önskvärd konkur- rensbegränsning. Denna typ av samverkan, då en förening ingår i en annan, påminner om s.k. federativ samverkan, vilken inte omfattas av förslaget.

Om man ändå stannar för att även denna verksamhet bör omfattas av ett undantag så blir det än mer angeläget att detta tidsbegränsas och att man väljer den av oss förordade grupppundantagslösningen.

SLU: Förslagets oklarhet Ökar till förvirring, när utredarna söker täcka in lokalföreningarna i den skånska och halländska lantmannakooperationen med hjälp av en egen, hemmagjord begreppsbildning: "i förhållande till föreningen lokala sammanslutningar av sådana företagare". Denna formulering är en av5pegling av historiska och nutida förhållanden, men beaktar inte att det kan ännas variationsmöjligheter inom den producent- kooperativa sektorn.

LRF m.fl.: Undantaget måste omfatta dotterföretag till samtliga "primärför- eningar" inom hela jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket med binäringar (lantbruket). Även detta måste klargöras i motiven. Det är här fråga om en organisatorisk lösning inom föreningens ram. Dotterbolag kan t.ex. förädla av medlemmarna levererade produkter och sälja dessa. Bolagskoncemer räknas ju också så gott som alltid som ekonomiska enheter. För undantagets giltighet får det inte spela någon roll hur företaget delat upp verksamhet mellan moder-och dotterföretag.

Utgående från formuleringarna i förslaget till lagtext tolkar LRF att med en "primärförening" avses också en förening som till medlemmar har enbart i förhållande till föreningen lokala sammanslutningar av företag som driver

• Sida 114
•  Original

jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet. Det behöver alltså inte Prop. 1993/94:210 dessutom som direktmedlemmar ännas enskilda juridiska eller fysiska Bilaga 3 personer som driver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet. Ovanstående bör klargöras i motiven.

8.2.4 Federativ samverkan

MD: I promemorian framhålls att de föreslagna undantagsreglema skall gälla för samverkan i primärföreningar men inte för s.k. federativ samverkan mellan föreningar. Förslaget innebär dock att samverkan mellan primärföreningar kan ske i en regional primärförening och att denna form av samverkan undantas från förbudet i 6 &. Motivuttalandena om innebörden av federativ samverkan förefaller ej entydiga på denna punkt. I pro- . memorian framhålls att de föreslagna undantagsreglema skall gälla för sam- verkan i primärföreningar men inte för s.k. federativ samverkan mellan föreningar. Förslaget innebär dock att samverkan mellan primärföreningar kan ske i en regional primärförening och att denna form av federativ samverkan undantas från förbudet i 6 . Motivuttalandena om innebörden av federativ samverkan förefaller ej entydiga på denna punkt.

Konkrrrrensverket: I anslutning till vad som anförs rörande s.k. federativ samverkan - ett begrepp som f.ö. inte är entydigt - konstaterar verket att promemorians lagförslag, i likhet med vad Konkurrensverket anfört i ovan nämnda skrivelse, inte avses omfatta samverkan mellan primärföreningar, oavsett om sådan samverkan sker mellan två eller flera föreningar och med eller utan medverkan av riksorganisation. Konkurrensverket vill härvid erinra om att Marknadsdomstolen med stöd av den gamla konkurrenslagen (1982:729). förbjudit en ytterligare koncentration i målet Arla/Gefle (MD:s dnr A l/9l). Att nu möjliggöra långtgående samverkan, t.ex i form av joint ventures, genom att inte låta den nu gällande KL, som avses vara kraft- fullare än den tidigare, tillämpas på sådan samverkan vore ytterligt remarkabelt.

Kommerskollegium: Kollegiet änner det svårt att ta ställning till s k federativ samverkan mellan föreningar. l promemorian klargörs inte tillfredsställande vad begreppet står för i en europeisk jämförelse eller vilka regler som på detta område tillämpas i europasamarbetet.anser att det föreslagna undantaget borde omfatta jordbruk men inte skogsbruk för att bättre motsvara EES-avtalets täckning.

RRV: Utredningen visar tydligt att de lantbrukskooperativa primär- föreningarna i en mängd avseenden undviker inbördes konkurrens. Primärföreningama delar upp produktionen på varuslag och försäljningen på områden. Inom sitt eget område försäljer föreningarna t.ex. sina sam- arbetspartners produkter, med äera förfaranden som eliminerar kon- kurrensen och står i strid med 6 & KL.

RRV utgår från kravet på att livsmedelsindustrin skall vara stark och 114 konkurrenskraftig vid EU-inträdet. Intern konkurrens mellan primärföre-

• Sida 115
•  Original

ningarna ger enligt RRV:s mening bäst resultat för konsumenterna och för Prop. 1993/942210 de svenska bönderna. RRV anser att primärföreningama skall få verka i en- Bilaga 3 lighet med sin särart. Detta är emellertid inte skälig anledning att tillåta pri- märföreningama att i kraft av sitt funktionssätt eliminera konkurrensen på marknaden. Nödvändiga förändringar i primärföreningamas anläggnings- och medlemsstruktur förhindras eller försenas om de inte konkurrerar med varandra.

En mängd av de företeelser som kan hävdas ge rätt till undantag från KLs bestämmelser, t ex rationell stordrift eller kostnadsjakt genom samverkan i investeringar ger inte den mer grundläggande effektiviteten som konkur- rensen på en fri marknad kan ge. Då det är önskvärt att stärka livsmedelsin- dustrin konkurrensförmåga inför EU-inträdet återstår att skapa intern konkurrens mellan de på den svenska marknaden dominerande lant- brukskooperativa primärföreningama.

Utredningen behandlar inte sk federativ samverkan mellan primärföreningar Frågan uppges dock beredas inom regeringskansliet. RRV framför som ett huvudförslag och till underlag för regeringskansliets beredning - att det är angeläget att en inbördes konkurrens mellan primärföreningar uppstår i praktiken.

Konkurrensverket bör ges i uppdrag att inför nämnda beredning omgående anvisa metoder för hur en sådan intern konkurrens skall främjas. En metod som RRV kan tillstyrka är att de föreslagna undantagen till KL inte införs. Därigenom kan också de svenska företagsformema behandlas lika i konkurrensrättsligt hänseende.

Konsumentberedningens (KOB): Arbetsgruppen behandlar inte frågan om federativ samverkan utan pekar på att den bereds inom Jordbrulsdeparte- mentet. Emellertid kan utläsas att svensk lagstiftning ifråga om federativ samverkan inte bör göras hårdare än vad som gäller i EG. Detta är enligt KoB alls ingen självklar ståndpunkt eftersom de jordbrukskooperativa företagen i Sverige har en betydligt starkare ställning jämfört med i EU-ländema och dessutom successivt stärker sin ställning. En liten marknad som den svenska innebär dessutom i sig risk för ett lägre konkunenstryck. Det kan vidare tilläggas att EG vid sin tillämpning av jordbruksundantaget varit mycket restriktiv ifråga om federativ samverkan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Om Sverige blir medlem i EU änns det behov av särskilda konkurrensregler som medger viss samverkan mellan jordbruksföretag och andra råvaruproducenter inom primärföreningar. För att vi skall kunna konkurrera på lika villkor krävs då en anpassning till EG:s regler inom detta område. Lagstiftaren bör emellertid i detta sammanhang

avvakta Jordbruksdepartementets beredning angående de konkurrensregler

som gäller för lantbruket inom EU när det gäller den federativa samverkan, så att även dessa förhållanden skall kunna vägas in i det nya lagförslaget. Länsstyrelsen anser det dock klart oförenligt med den svenska konkurrensla- 115 gen om också federativ samverkan kommer att tillåtas.

• Sida 116
•  Original

__ Prop. 1993/94:210 Länsstyrelsen i Ostergötlands län: De förhållanden och konkurrensregler Bilaga 3 som råder i lantbruket inom EU vad avser federativ samverkan har inte vägts in i förslaget. Länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse att denna fråga bereds inom jordbruksdepartementet.

SLU: Undantaget bör gälla för alla producentkooperativa företag, oavsett om dessa utgör föreningar av första grad eller av högre grad. Risken för konkurrensbegränsande effekter kan elimineras genom klausulen om missbruk av dominerande ställning i 19 & konkurrenslagen.

Någon hållbar motivering till att lagförslaget avgränsas till att gälla primärföreningar, dvs föreningar med enskilda såsom medlemmar, ges ej. Här framkommer i stället en oklarhet, bestående i att utredningsgruppen inte skiljer mellan det principiella och det konkreta.

På principiella och teoretiskt hållbara grunder är det ingen skillnad mellan primär- och sekundärföreningar. Det är helt de samma förklaringar till att människor sluter sig samman i den ena typen av förening som den andra. Att det förekommer föreningar på olika nivåer kan förstås med att det i olika typer av verksamheter förekommer skilda grader av stordriftsfördelar och olika typer av transaktionskostnader. Slutsatsen är att föreningar på olika nivåer har lika stort berättigande i en nations näringsliv.

Anledningen till att lagförslaget inte inkluderar sekundärföreningar i undantaget är att utredarna blandar samman dessa med riksorganisationer. Detta är förståeligt mot bakgrund av att de stora sekundärföreningama i Sverige samtidigt är rikstäckande och allomfattande föreningar. Synsättet är felaktigt- sekundärkooperativ och riksorganisationer är olika fenomen. Sekundärkooperativa företag är normalt sett, dvs principiellt och intematio— nellt, inte rikstäckande och alltså ej nationella organisationer. En riks- organisation är i regel inte (internationellt sett) ett kooperativt företag - det blir den först om den driver ekonomisk verksamhet.

Till följd av den tidigare jordbrukspolitiken har det svenska lantbrukets sekundärkooperativa företag samtidigt blivit riksorganisationer, liksom fallet är i vissa andra länder med starkt skyddande jordbrukspolitik. Principiellt och teoretiskt, liksom i länder, där marknadskrafter råder i jordbruket, är emellertid situationen en annan. Där har sekundärkooperativa företag en viktig funktion att fylla, tex i Tyskland och USA:

Flera av de stora tyska lantbrukskooperativa företagen är federationer, dock inte landstäckande. Exempel är MZO (Molkeriezentrale Oldenburg-OsnabriickOstfriesland eG), inom vilken 34 primärföreningar med 19000 mjölkbönder är medlemmar, Siidäeisch Gmbh med 19 föreningar såsom medlemmar, vilka inalles har 41000 lantbrukare i sina medlemskårer, samt Norddeutsche Fleischzentrale AG med 56000 lantbrukare via 108 primärföreningar (den senare har dock nyligen omstruk— 116 turerats).

• Sida 117
•  Original

I USA är "federated cooperative systems" mycket vanliga, särskilt i Prop. 1993/94:210 lantmannasektom. Det är bland dessa som de mycket stora företagen änns, Bilaga 3 tex CENEX, Land O'Lakes, Growmark, Countrymark och Agway, alla med miljarder dollar i omsättning och med ett par hundra tusen bönder

såsom medlemmar i de ingående primärföreningama - och alla i hård konkurrens med varandra och med andra.

Med en lagstiftning som den föreslagna skulle företagskonstruktioner av dessa typer omöjliggöras. Den svenska lantbrukskooperationen skulle få en mindre handlingsrepertoar än utländsk lantbrukskooperation, som i allt större utsträckning kommer att utgöra dess konkurrenter. Likaså skulle svensk lantbrukskooperation bli handikappad gentemot icke-kooperativ industri, eftersom denna har möjlighet att organisera på motsvarande sätt, dvs i koncemstrukturer.

Den föreslagna lagen skulle sålunda hämma utvecklingsmöjlighetema för svenskt lantbruk och svensk livsmedelsindustri. Det är idag inte möjligt att utesluta att ett antal av de lantbrukskooperativa föreningarna skulle vilja bilda federationer av skilda slag, vilka markant avviker från dagens riksorganisationer. Att med denna lagstiftning förhindra en sådan positiv utveckling inom det svenska näringslivet vore oklokt. I stället får utredningens förslag till effekt att primärföreningama får stärkt incitament att fusionera, vilket inte nödvändigtvis är det mest önskvärda sett ur ett sam- hälleligt perspektiv.

I dessa år upplever den s k nyinstitutionalistiska ekonomiska teoribildningen en stark expansion, med bland annat ett äertal Nobelpris i ekonomi på senare tid. En central lärdom inom denna teorimängd är att sättet att organisera verksamheter är avgörande för den ekonomiska utvecklingen. Den föreslagna lagreglema, som förelägger att ett bestämt sätt att organisera företagandet, står i stark motsättning till denna kunskapsmängd - detta gäller även de paragrafer som kommenteras på de följande sidorna.

Sveriges Köpmannaförbund: Undantaget bör begränsas till att avse sam- verkan mellan företag im de lokala primärföreningama, som ju oftast består av småföretag med begränsade resurser. En samverkan mellan primärföreningama torde begränsa konkurrensen i onödig omfattning och bör således inte tillåtas. Detsamma gäller förslaget att låta lokala föreningars medlemskap i regionala föreningar omfattas av ett undantag.

Industriförbundet: I likhet med förslaget anser Förbundet att samverkan mellan primärföreningar (federativ samverkan) inte skall omfattas av det särskilda undantaget.

Sveriges Livsmedelsindustriförbund: Undantaget skall inte omfatta s.k. federativ samverkan som är vanligt förekommande på lantbrukets område och som avser samverkan mellan primärföreningama. Detta innebär att föreningarna i denna del jämställs med t.ex. aktiebolag när det gäller förbud 117 mot kartellsamverkan.

• Sida 118
•  Original

Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor och Sveriges LismedeLs- Bilaga 3 handlans förbund (SSLF): De utgångspunkter som redovisas i avsnittet, betr ett medlemskap i EU och behovet av att därvid bl.a. ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring, anger på ett ensidigt och vinklat sätt förutsättningama för vad som ligger i konsumenternas och skattebetalarnas intresse. Därmed anges också inriktningen på de lagförslag som lämnas i

promemorian.

I avsnittet förs också ett resonemang betr. de svenska konkurrensreglema och hur dessa förhåller sig till EG:s och olika medlemsländers regler. Det anförs i avsnittet att "Om det visar sig att sådan samverkan inom EU-län- dema förekommer i former som inte är förenliga med svensk konkur- renslagstiftning bör övervägas vilka förändringar av konkurrensreglema som kan erfordras". Enligt promemorian bör det således övervägas inte om förändringar krävs utan img, För övrigt förs överhuvudtaget inget resonemang betr. konkurrenssituationen för den händelse Sverige inte skulle bli medlem i EU.

De redovisade utgångspunkterna i avsnittet visar att man väljer att ha ett något annorlunda synsätt på konkurrensfrågoma när det gäller jordbruket än man haft när det gäller näringslivet i övrigt. När det gäller övriga närings- livet gäller konkurrenslagen oavsett om Sverige är EU-medlem eller inte och oavsett hur konkurrensreglema ser ut i de länder med vilka vi bedriver omfattande handel.

Sammanfattningsvis kan sägas att genom de utgångspunkter som valts för analysen av behovet av kompletterande konkurrensbestämmelser för bl.a. jordbruket har man också valt att upprätthålla den särställning jordbruket genom olika skydd och stöd haft ända sedan 1920- och 1930-talen.

Kooperativa institutet: Förslaget innebär, att konkurrensrättsligt lagstöd även fortsättningsvis saknas för kooperativ samverkan mellan företag, samtidigt som samverkan enligt koncemmodellen principiellt tillåts. Som arbetsgruppen emellertid också anfört, kan federativ samverkan anses tillåten genom en e contrario-tillämpning av konkurrenslagen, dvs att den över huvud inte skulle vara tillämplig i all den utsträckning samarbetet grundas på annat lagstöd (t ex lagen om ekonomiska föreningar).

Kooperativa institutet uttryckte i sitt remissyttrande över förslaget till ny konkurrenslag kritik över lagstiftarens osäkra hållning visavi kooperativa samverkansformer. Å ena sidan hävdar regeringen/arbetsgruppen nu, att "Medlemskapet i de ekonomiska föreningarna skall ge sarnordnings- och stordriftsfördelar genom möjlighet till specialisering och förbättrad information samt minskat risktagande". Å andra sidan vilar den nya konkurrenslagen enligt Kooperativa institutets mening på en motsatt utgångs- punkt, nämligen att samarbete mellan företag definitionsvis skulle vara skadligt och ineffektivt för samhällsekonomin och konsumenterna. Koopera- 113 tiv samverkan kräver i princip dispens från lagens förbud ("sammantaget

• Sida 119
•  Original

hade så positiva en'ekter att den, med vissa begränsningar, borde kunna Prop. 1993/94:210 kvalificera för undantag enligt lagens bestämmelse om detta". Bilaga 3

Kooperationen i såväl konsument- som producentkooperativa former uppvisar emellertid många exempel till effektivitetsbefrämjande samarbete. Det är enligt Kooperativa institutets mening inte långsiktigt styrkt, att extrem konkurrens skulle leda till lägre transaktionskostnader än samverkan. Frågan om kooperationens konkurrensrättsliga status måste därför enligt Kooperativa institutets mening bli föremål för fortsatta övervägande, så att den blir klarlagd. I USA, till vars syn och regler regeringen/arbetsgruppen hänvisar, gäller bl a att det är tillåtet för ett kooperativ att genom egen växt och samgående med andra kooperativ uppnå en monopolställning, emedan det sedan är "monopolets" uppträdande som blir föremål för bedömning i det enskilda fallet. Denna syn överensstämmer enligt Kooperativa institutets erfarenhet även med gällande rätt i EU (uttryckt i t ex det 5 k pälsdjurs- målet).

Kooperativa institutet måste därför med kraft awisa uppfattningen, att "i nuläget saknas skäl att i lagfonn undanta sådan verksamhet generellt". Arbetsgruppens motiv - marknadsdominans - är inget skäl enligt vare sig europeisk eller amerikansk konkurrensrätt att inte lösa problemet. Koope— rativa institutet vill därför också framhålla, att de federativa frågor som nu beredes inom regeringskansliet inte får inskränkas till jordbrukspolitikens område och följaktligen uppdraget vidgas och flyttas till förslagsvis civildepartementet med Kooperativa rådet som samordningsansvarig i kooperativa frågor.

Uppdraget bör därvid också omfatta en föreningsrättslig genomgång och be- dömning av de avtalssituationer som åberopas i promemorian. Flertalet av de där angivna exemplen är nämligen fullt tillåtliga och naturliga enligt "kooperationsrätten" (lagen om ekonomiska föreningar med såväl bakom- liggande principer som framförliggande stadgar m ti rättsakter).

LRF m.fl.: Det är en allvarlig brist att arbetsgruppen inte har behandlat federationsfrågan. Frågor som rör den ekonomiska förening som sådan och federationsfrågor måste på detta område behandlas i ett sammanhang, se t ex EU-förordningen 26/62. En federation är en sammanhållen företags- gruppering med funktioner som inom samarbetsområdet är av samma natur som i en aktiebolagsrättslig koncern. Arbetsgruppen har inte tagit hänsyn till dessa aspekter och därmed visat en oförmåga att förstå den ekonomiska föreningens arbetssätt.

För lantbrukskooperationen är det nödvändigt att stärka sig inför en kommande internationell konkurrens. Endast därigenom kan Sverige gå in i EU med en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedels- industri. Även för skogsbruket kan internationell konkurrens påkalla samarbete.

• Sida 120
•  Original

Det federativa samarbete som sker inom lantbrukskooperationen syftar till Prop. 1993/94:210 att uppfylla de mål som änns för den svenska jordbrukspolitiken. Dessa mål Bilaga 3 gäller också i allt väsentligt inom EU. Jordbrukspolitiken har inom EU en överordnad ställning i förhållande till konkurrenspolitiken.

Det är orimligt att kräva att de ekonomiska föreningarna skall behöva rasera uppbyggda rationella strukturer inför ett medlemskap. Särskilt som dessa skulle vara tillåtna vid ett EU—medlemskap t ex enligt EU:s regler eller beroende på att konkurrensen på den relevanta marknaden då ändras.

Det bör understrykas att EU-rätten tillåter konkurrensbegränsande avtal som anses nödvändiga för att målen med den gemensamma jordbrukspolitiken skall uppnås. Dessa mål avser höjd produktivitet, skälig levnadsstandard, stabiliserad marknad, trygg livsmedelsförsörjning och rimliga livsmedels- priser.

Det föreligger i EU-förordningen 26/62 en presumtion för att lantbrukamas och deras föreningars samverkan uppfyller jordbrukspolitikens mål. Detta gäller så länge kommissionen inte fastslagit att konkurrensen utesluts eller jordbrukspolitikens mål Kommissionen har bevisbördan. Om förpliktelse att fastställa ett bestämt pris, se nedan.

Sverige måste tillåta sådant federativt samarbete som stärker jordbruket och livsmedelsindustrin inför EU-medlemskapet. På EU-marknaden agerar mycket stora företag, såväl aktiebolag som kooperativa företag. Det är med dessa som den svenska livsmedelsindustrin skall konkurrera.

Det är uppenbart, men måste tydligen ånyo upprepas, att de ur svenskt perspektiv tämligen stora lantbrukskooperativa företagen, vid en internationell jämförelse framstår som små. Det största svenska lant- brukskooperativa företaget kommer inte ens med bland de tio största i sin bransch i Europa. För Sveriges bönder och svensk livsmedelsindustri är det av yttersta vikt att man på olika sätt kan rusta sig inför den internationella konkurrens som blir följden av ett EU—medlemskap men som också kommer om Sverige väljer att stå utanför EU. För svenska konsumenter, liksom från sysselsättningssynpunkt, är det av vikt att det änns en konkurrenskraftig svensk livsmedelsindustri baserad på svenska råvaror. En garanti för detta är en effektiv och konkurrenskraftig svensk producentkooperativ livsmedels- industri.

LRF utgår ifrån att det inom ramen för konkurrenslagen skapas möjligheter att tillåta federativ samverkan som idag är tillåten inom EU. Lantbruks- kooperativa företag skall inte onödigtvis behöva upphöra med verksamheter som idag bedrivs och som vid ett medlemskap är tillåtna.

Lagtekniskt torde detta enklast kunna ske genom att konkurrensverket, om det änns särskilda skäl, får besluta om undantag från förbudet i 6 KL när det gäller avtal om samverkan mellan företag och organisationer inom 120 jordbrukets och trädgårdsnäringens områden.

• Sida 121
•  Original

Denna möjlighet bör också vidgas till att omfatta skogssektom, som inom Prop. 1993/94:210 äera delsektorer pressas av konkurrens från stora koncerner. Bilaga 3

Svenska Lantägg AB: Samarbete mellan primärföreningar i dominerande federationer, koncerner eller intressebolag orsakar ur konkurrenssynpunkt skadliga konsekvenser.

Svenska Nestlé AB: Det bör klargöras tydligt att det man nu avser medge undantag för endast skall avse samverkan mellan enskilda lantbrukare och klart lokala föreningar och ej samarbetet mellan de olika primärföre- ningama. Det änns ingen anledning varför andra regler än dem som gäller för industrin i övrigt skulle gälla den typen av större primärföreningar eller liknande inom lantbrukskorporationen.

Agrifack: Förbudet mot så kallad federativ samverkan samt möjligheten [för lantbrukare att fritt leverera sin produkter till vem han eller hon vill, måste ses positivt ur lantbrukarföretagets ekonomiska perspektiv.

TCO: Ett undantag från förbud mot samverkan i primärföreningar får inte leda till att konkurrensbegränsande samverkan mellan sådana föreningar också underlättas. I departementspromemorian görs enligt TCOs mening en rimlig awägning i dessa hänseenden.

• Sida 122
•  Original

9 Verksamhet som bör omfattas av undantag Prop. 1993/94:210 Bilaga 3 9.1 Förslaget

I konkurrenslagen införs för vissa företag ett undantag från tillämpningen av förbudet i 6 5 för avtal som avser samverkan om produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed sammanhängande verksamhet i fråga om jordbruks-, skogs- eller trädgårdsprodukter eller inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet.

9.2 Remissvaren

Företagarnas Riksorganisation: Organisationen delar arbetsgruppens uppfattning om undantagets begränsningar. -

Handelns Samarbetsorgan ijordbrulsfrågor och Sveriges livsmedels- handlaresförbund (SSLF): Föreslaget undantag ger även undantag för vidareförädling av produkter. Vi ställer oss tveksamma till om det ska omfattas av undantaget.

Samverkan i primärföreningar bör uppmärksammas särskilt vad gäller sam— verkan betr vidareförädling av produkter dvs vertikal integration. Sam- verkan i primärföreningar kan när det gäller samverkan betr. inköp, lagring, försäljning etc tillföra mervärden till såväl det enskilda producentföretaget som avnämarföretagen. Ju mer utbyggd förädlingen är desto närmare kommer man den punkt då det änns all anledning att upprätthålla konkur— renslagens bestämmelser.

Vi är dock tveksamma till att undantaget även ska omfatta förädling. Primärföreningamas verksamhet innefattar till stor del vidareförädling och produktion av färdiga produkter. Föreningarnas storlek och geografiska utbredning innebär att alla undantag från konkurrensbestämmelsema i sig leder till ökade svårigheter för andra aktörer att etablera konkurrerande verksamhet. Denna effekt är inte nödvändigtvis positiv för de företag man med detta undantag avser skydda, nämligen jordbruksföretagen. Det kan i sammanhanget också framföras att den samverkan som f.n. sker i primär- föreningama och som även framgent ska få ske inte bara har en lagteknisk aspekt utan även en moralisk som i sig kan få återverkningar på hur konkurrensen i verkligheten fungerar.

Vi anser att man i undantaget under alla förhållanden måste sätta gränser för vilken förädlingsverksamhet som skall vara tillåten. Dessa gränser bör avse både graden av förädling och de marknadsandelar en förening kan uppnå på sin "relevanta marknad". Även i detta avseende änns det anledning att göra jämförelser med gruppundantaget för samverkan mellan detaljhandels- företag, där det satts gränser både för formerna av samverkan och för vilka marknadsandelar dessa företag får ha för att undantaget i olika avseenden 122 skall få tillämpas. Parallellt med att riksdagen tar ställning till den

• Sida 123
•  Original

nödvändiga ändringen i konkurrenslagen (som öppnar möjligheten för Prop. 1993/94:210 gruppundantaget) bör regeringen således ta fram underlag för sådana Bilaga 3 avgränsningar. Om undantaget skrivs in direkt i lagen enligt den av

departementet förordade modellen är det fortfarande nödvändigt att sådana avgränsningar görs, vilket i så fall får ske direkt i lagen.

LRF: Utgångspunkten är att det här är fråga om marknadstillträde - i olika former - för medlemmarna l föreningarna och att undantag är motiverat för samtliga verksamheter/samverkansformer i "primärföreningama" som forrnaljuridiskt sett anses konkurrensbegränsande. Den angivna lagtexten i 18 b 5 första stycket, 1 och 2 synes i sak täcka in erforderliga behov, bortsett från vad som nedan anges om gemensamma försäljningspriser.

Svenska Lantägg AB: Samverkan mellan olika företag i fråga om ledning kan också orsaka ur konkurrenssynpunkt skadliga konsekvenser. Det änns anledning att uppmärksamma de stadgar och avtal som förekommer. Dessa bör syfta till att reglera affärsförhållandena på ett adekvat sätt och ej till att låsa parterna prohibitivt. Avtal som syftar till att anpassa produktionens storlek till marknadens behov är motiverade i erfordlig omfattning i en avreglerad marknad.

Nuvarande situation inom äggbranschen kan utgöra exempel på konse- kvenser som uppstår genom politiska ingripanden.

Riksdagen har genom djurskyddslagen fatta beslut som begränsar produk- tionens omfattning. Genom införselavgifter och veterinära importrestrik- tioner begränsas också möjligheterna för import. Restriktionerna för äggproduktionen leder till en bristsituation. Regeringen har beslutat föreslå Riksdagen att genomföra förbud mot den mest effektiva och hygieniska produktionsformen av ägg. Därigenom påtvingas konsumenterna sämre livsmedel till högre priser som efterfrågas bara i begränsad omfattning. Det går tvärt emot Riksdagens livsmedelspolitiska beslut att producenterna endast skall ersättas för efterfrågade varor och tjänster.

I detta läge är det viktigt att producenterna ej är bundna till leveransavtal som innebär längre varaktighet och högre straffsanktioner än vad som är motiverat av de konsekvenser som uppkommer för primärföreningama om producenten vill sälja sina produkter på annat sätt. Likaså är det angeläget att samverkan, mellan de olika företag som har intresse- eller ägargemen- skap, ej utnyttjas för riktade åtgärder såväl vid inköp som försäljning.

• Sida 124
•  Original

10 Begränsningar i undantaget Prop. 1993/94:er Bilaga 3 10.1 Förslaget

Vissa begränsningar görs i undantaget, i huvudsak enligt följande.

Förbudet i 6 5 KL skall fortsatt vara tillämpligt vad avser avtal som för- hindrar eller försvårar medlemmarnas fria rörlighet på marknaden.

Undantag från förbudets tillämplighet görs inte heller för avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras om inte fastställandet av försäljningspriser är en nödvändig följd av före- ningens verksamhet i övrigt, utom vad avser samverkan om försäljning, eger samverkan i föreningen bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, och fastställandet av försäljningspriser är nödvändigt för att uppnå ett sådant resultat.

Från förbudet i 19 & KL görs inget undantag.

10.2 Remissvaren

19,2,1 Allmän;

Sveriges Köpmannaförbund: Det är viktigt att man noga avgränsar den verksamhet som skall undantas och som underlag presenterar en analys av de konkurrensfördelar som samverkan i primärföreningar för med sig.

Konsumentberedningen (KoB): Ett undantag från förbud mot samverkan i primärföreningar måste åtföljas av snäva ramar för dessas uppträdande på marknaden. De av arbetsgruppen föreslagna begränsningarna i undantaget är ett uttryck för ett sådant synsätt. Oklarhet om innebörden av begräns- ningarna i undantaget råder emellertid och kan leda till alltför vida tolkningar från föreningarnas sida.

Företagarnas Rilsorganisation (FR): FR delar arbetsgruppens uppfattning om undantagets begränsningar.

10.2,2 Avtal som förhindrar eller försvårar medlemmens rörlighet

Länsstyrelsen i Värmlands län: Det bör påpelas att undantagen som föreslås i 6 & Konkurrenslagen för lantbrukets primärföreningar inte får innbära att det hindrar eller försvårar för enskilda medlemmar att uppträda på marknaden.

• Sida 125
•  Original

Konsumentberedningens (KOB): Arbetsgruppen pekar på att regler i före- Prop. 1993/94:210 ningarnas stadgar rörande bl.a. inskränkningar i återbetalning av med- Bilaga 3 lemsinsats vid utträde, byte av förening eller till annan köpare motverkar konkurrens. Dessa förhållanden är enligt Kost mening oacceptabla.

SLU: Lagförslagets förbud mot åtgärder, som förhindrar eller försvårar medlemmarnas fria rörlighet på marknaden, begränsar effektiviteten inom de lantbrukskooperativa företagen till en sådan grad att svensk produktion och svensk lantbrukskooperation hotas. Ett krav om att medlemmen dels ska fritt kunna leverera till (köpa från) vem som helst och när som helst, och dels att han enkelt och snabbt ska kunna skifta medlemskap, är i strid med kooperativt företagande och en inskränkning av lagen om ekonomiska föreningar. Det är en diskriminering av producentkooperativa företag.

Förslaget strider mot etablerad teori om näringslivets organisation, härunder dess integration (transaktionskostnadsteori och annan nyinstitutionalistisk teori), i och med att det förskriver att en bestämd integrationsgrad ska gälla, oavsett omständigheterna. Vidare avviker det från det sätt varpå det svenska näringslivet, inklusive livsmedelssektom, f ör närvarande utvecklar sig.

Hur de producentkooperativa företagen ska reglera relationerna mellan medlemmarna och företaget är i stället något som företagen/medlemmama bör ordna själva, alla utifrån sina speciäka förutsättningar. Det innebär att det i vissa fall kan förekomma konkurrens om producentemas leveranser. Ibland kan företagen tillämpa leveransplikt, varvid konkurrensen i stället kommer att stå om medlemskap (icke-medlemskap).

Ett generellt krav om fri rörlighet förekommer inte i de länder, som Sverige vanligtVis jämföres med och som är"/blir de främsta konkurrentländema. dvs svensk produktion diskrimineras. I utlandet är det ofta en konkurrens om medlemskap. Ett framträdande exempel är den framgångsrika danska svinslaktsektom. Där änns överallt leveransplikt - svinuppfödaren förbinder sig att leverera hela sin produktion till den slakteriförening som han är medlem i. Naturligtvis kan han utträda ur föreningen och söka inträde i en annan, varför det i alla fall änns en välfungerande konkurrens. Förhållanden är desamma i mycken annan utländsk lantbrukskooperation, som verkar i en konkurrensutsatt ekonomi.

I en situation, där de lantbrukskooperativa föreningarna inte har kännedom om vilka leveranser de får från lantbrukarna, försvåras planeringen av deras verksamhet. Detta gäller i all synnerhet som de har kvar en mottagnings- plikt, dvs måste ta emot all den produktion som medlemmarnas önskar leverera. Därmed kan föreningen inte veta vilka kvantiteter och vilka kvaliteter man får in. Följden blir att en försämrad effektivitet inträffar i produktion, försäljning och alla anslutande funktioner. Det blir omöjligt att skapa en kostnadseffektiv samordning, när integrationsgraden mellan lantbrukaren och föreningen måste vara så låg som möjligt.

• Sida 126
•  Original

Utredningen berör denna fråga: "Det kan inte heller anses ha någon av- Prop. 1993/94:210 görande betydelse för föreningarnas konkurrenskraft på en öppen europeisk Bilaga 3 marknad att upprätthålla ett generellt undantag för avtal som förhindrar medlemmarnas rörlighet." Detta påstående är emellertid inte underbyggt, och det är i strid mot både teoretisk kunskap och empiriska observationer, såväl internationellt som i Sverige. Hänvisningen till "EG:s tillämpning av konkurrensreglema på jordbruksområdet" i den föregående meningen är också felaktig, vilket visas av observationer av lantbrukskooperationen utanför Sveriges gränser.

Eä'ektivitetsnackdelama till följd av låg integrationsgrad blir desto allvarligare efter hand som konkunenstrycket ökar. När utländska producenter får mera öppet tillträde till den svenska marknaden, får de svenska producenterna ett handikapp, eftersom de utländska företagen själva kan fastlägga en optimal integrationsgrad. Den rättspraxis, som utvecklats i Sverige, har hittills kunnat fungera, eftersom den svenska marknaden ännu inte är helt öppen för utlandskonkurrens. Inom en överskådlig framtid är den emellertid mycket farlig och måste alltså brytas, eftersom den är eä'ektivitetssänkande men även eftersom den försämrar ägarkontrollen och kapitalbildningen i de lantbrukskooperativa företagen. För att få en tillräckligt stark integration mellan medlem och företag krävs ofta leve- ransplikt, vissa begränsningar i utträdesvillkoren samt dessutom ett större eller mindre inslag av leveranskontrakt.

Även den teknologiska/ekonomiska utvecklingen medför att nackdelarna med en påtvingad låg integrationsgrad ökar. I näringslivet i övrigt änns idag en stark tendens mot ökande integration - t ex i verkstadsindustrin. Livsmedelsindustrin kännetecknas av samma bakomliggande faktorer. Det blir allt mera av specialproduktion, t ex grödor och köttdjur för speciäka förädlingsändamål. Specialmarknadema. dvs köparkategorier med bestämda, avvikande krav ökar i betydelse. Produktionsteknologiema utvecklas så att kosmadseäektiviteten erhålles i mycket speciella anläggningar. Allt detta understryker behovet av att olika produktionsprocesser måste kunna samordnas bäst möjligt till varandra. Med andra ord; det änns trans- aktionskostnadsekonomiska fördelar i en stark integration mellan pri- märproducentema och de första förädlingsstegen i produktionskedjan för livsmedel.

Om den svenska lantbrukskooperationen tvingas till att hålla en låg integra- tionsgrad medan konkurrenterna i Sverige liksom i utlandet får själva fastställa sin integrationsgrad, får de svenska kooperativa företagen svårt att hävda sig i konkurrensen. Det änns nämligen sådana ekonomiska-teknolo- giska förhållanden i mycken livsmedelsproduktion att en hög integrations— grad är starkt elfektivitetsskapande. Den starka integrationen är därmed på väg i vilket fall som helst, och frågan är bara vem som kommer att vara huvudman för dessa företag. Om lantbrukarna inte får lov att vara det genom sina kooperativa företag, blir det andra företag, som står för produk- tionen, varvid kåren av självständiga bönder blir hotad. 126

• Sida 127
•  Original

Ett talande exempel är den amerikanska fjäderfäsektom. Kooperationen har Prop. 1993/94:210 av hävden svag ställning, men det änns markanta integrationsfördelar i Bilaga 3 denna produktion. Detta har lett till att 80-85% av produktionen idag ligger hos stora börsnoterade företag. Samma utveckling är på väg i den amerikan- ska fläsksektorn, med idag 10-15% av volymen hos storföretag. Även i Europa ses samma tendens i situationer, där lantbrukskooperation inte har lyckats åstadkomma tillräckligt hög integrationsgrad, t ex i Belgien, där storföretag står för mellan 33 och 3,5% (beroende på typ av produktion)7. Till och med i Sverige kan motsvarande utveckling nu skymtas, i och med att ett par enskilt ägda slakterier i Sydsverige har börjat tillämpa liknande aä'ärsprinciper.

Köpmannaförbundet: För att inte skapa onödiga konkurrensbegränsningar stödjer vi förslaget i promemorian om att en samverkan inte bör få begränsa en medlems fria rörlighet på marknaden.

Industriförbundet: Förbundet stöder förslaget att föreningssamverkan inte skall vara undantagen om den medför bl a att medlemmarnas val av avnämare eller leverantörer inskränks på ett konkurrensförvanskande sätt.

Handelns samarbetsorgan ijordbrulsfrågor och Sveriges Livsmedels- handlam förbund (SSLF) m.fl.: De redovisade avtalstypema bör inte omfattas av undantaget. Enligt vår uppfattning bör man koppla införandet av föreslagen särlagstiftning till ett krav på att föreningarnas stadgar och avtal ovillkorligen ändras så att inga begränsningar betr. t.ex. medlemmars rörlighet änns kvar vid lagens ikraftträdande.

Kooperativa institutet: Det är beklagligt att redan i lag skriva koope- rationen på näsan genom att ge fortsatt tillämpning av förbudet i 6:e paragrafen konkurrenslagen vad avser avtal som förhindrar eller försvårar medlemmarnas fria rörlighet på marknaden (paragraf l8b). Enligt vår upp— fattningen hade förbudet inte utan fortsatta överväganden bort omfatta medlemmarnas rörlighet eftersom denna ar en grundläggande principfråga.

Enligt institutets mening bör emellertid redan nu rörlighetsfrågan kunna få en tillfredsställande principiell lösning om den ersätts av en lydelse i samma lagrum med innebörd att avtalet, förutom uppräknade effekter, även medför att skälig del av vinsten kommer konsumenterna till del.

LRF: Frågan om medlems rörlighet måste även ses ur ett föreningsrättsligt perspektiv då konkurrensfrågan bedöms. Konkurrensen har redan fällt sitt utslag på marknaden genom att föreningen fått de medlemmar den har. I föreningarna gäller fritt in- och utträde.

Medlemskapet i en "primärförening" innebär både rättigheter och skyl- digheter, även mot tredje man. Medlemmarnas frihet ställs mot föreningens behov av viss stabilitet i medlemsunderlag, råvarufångst och i eget kapital. Anläggningarna och verksamheten i föreningen måste ju betalas. För att 127 elfektivt kunna fullgöra sitt ändamål och främja verksamhetens effektivitet

• Sida 128
•  Original

måste föreningen kunna knyta medlemmarna till sig genom stadgebindningar Prop. 1993/94:210 och/eller avtal. Medlemmarna har nämligen rätt att i överensstämmelse med Bilaga 3 likhetsprincipen utnyttja föreningen enligt dess syfte. Att det i många fall är rationellt, inte minst ur konsumentsynpunkt, med en långtgående integration mellan råvaruproduktion och förädling visar de långtgående kontrakts-

bindningar som änns, inte minst utomlands, inom t ex fjäderfä- och ääskproduktionen. Det är orimligt att det producentkooperativa företaget skall få sämre möjligheter till sådan integration än andra företagsformer.

Det är uppenbart att krav på att medlemmar skall få agera fritt på mark- naden svårligen kan kombineras med krav på att en förening inte skall få agera fritt efter marknadsmässiga villkor. Det skall påpekas att på slaktområdet i Danmark, Tyskland och Holland ofta förekommer treårs— kontrakt.

LRF vill vidare med skärpa vända sig mot den begränsning i en ekonomisk förenings handlingsfrihet som ryms i följande citat : "Också skilda erbju- danden, såsom m m som bygger på trohet till föreningen avseende leveranser eller inköp, kan snedvrida konkurrensen på ett sätt som det inte generellt bör medges undantag för." Det är en självklarhet för ett företag att erbjuda trohetspremier och dylikt. Detta är lätt att exempliäera från andra branscher, t ex försäkringsbolag och oljebolag som ger helkundsrabatter.

Det vore förödande om svensk lagstiftning skulle förbjuda sådana aäärs— metoder. Det måste ankomma på medlemmarna att i demokratisk ordning fatta beslut om de prissättningsregler man vill tillämpa i sin förening.

LRF vänder sig bestämt mot utredningens lättsinniga syn på utbetalning av insatsmedel. Föreningarna har inget intresse av att i onödan förlänga utbetalningstiden eller att utnyttja ett sådant förfarande i konkurrens- begränsande syfte. Däremot är det absolut nödvändigt att ha ett rimligt skydd mot ett alltför snabbt utäöde av föreningens egna kapital. Det är nödvändigt med en spärregel som gör det möjligt att fördela utbetalningen över ett antal år.

I promemorian heter det bl a: "Ett sådant hinder kan också föreligga om tiden (för utbetalning av insatser) är längre för den som lämnar föreningen och fortsätter sin verksamhet på egen hand eller genom annan förening än den som helt upphör med sin verksamhet." Ett sådant synsätt är orimligt bl a med utgångspunkt från föreningslagen. De regler som gäller är tillkomna bl a för att skydda kvarvarande medlemmars ekonomiska intressen i före- ningen. Det kan inte vara samhällets uppgift att försvåra för kvarvarande medlemmar att samverka. Därför är det fullt rimligt och i många fall helt nödvändigt att kunna tillämpa olika återbetalningsregler beroende på av vilken anledning utträde sker. Det kan också vara värt att uppmärksamma att ett aktiebolag ej behöver betala tillbaka sitt egna kapital.

För att uppnå stabilitet i föreningens egna kapital och av borgenärshänsyn 123 och därmed från kreditvärdighetssynpunkt, änns i många föreningar ett

• Sida 129
•  Original

behov av en långsammare insatsåterbetalning än föreningslagens dispositiva Prop. 1993/94:210 regel sex månader efter medlems avgång. Föreningsrättsligt änns inga Bilaga 3 begränsningar överhuvudtaget för en förenings möjligheter att fördröja eller förhindra en insatsåterbetalning. Att insatsåterbetalning skall ske på rimliga villkor är en allmän uppfattning inom lantbrukskooperationen.

Den ekonomiska föreningens skyldigheter gentemot kunder, borgenärer och medlemmar enligt ovan måste respekteras konkurrensrättsligt. Detta måste klart komma till uttryck i de nya lagreglema och/eller motiven.

Köttbranschens Riksförbund: Den fria rörligheten på marknaden för i vart fall den privata slaktindustrin är avgörande för att en reell konkur— rensneutralitet skall kunna upprätthållas. Med dagens komplexa uppläggning av lantbruksföretagens verksamhet kan problem uppstå. De flesta föreningar ger i dag en möjlighet för sina medlemmar att under ett friår pröva andra slaktföretag. Tyvärr har vi upprepade gånger erfarit att friåret kringgärdas av många svårigheter. Mycket vanligt är att den medlem som begär friåret, inte kan räkna med att vissa till produktionen knutna tjänster från föreningen då kan utnyttjas. Vi har under 1980 talets början upplevt försöken att förhindra utträde ur en slakteriförening, genom att hindra uttagande av friår genom att neka tillgång till avelsmaterial, nödvändigt för en framgångsrik slaktsvinsproduktion. Många andra hinder kan säkert påräknas i framtiden. Det är mycket viktigt att den konkurrensvårdande myndigheten noggrant kan följa denna utveckling. I annat fall kan den fria rörligheten bli kraftigt urholkad. Vår slutsats är att om den fria rörligheten skall kunna hävdas gentemot en primärförening av dess medlemmar måste den konkurrensöver- vakande myndigheten besitta tillräcklig kompetens om de frågor som kan komma att inskränka rätten till fri rörlighet. Det måste vara Närings- departementets uppgift att se till att detta krav uppfylls.

Svenska Iantägg AB: Samverkan mellan olika företag i fråga om ledning kan också orsaka ur konkurrenssynpunkt skadliga konsekvenser. Det änns anledning att uppmärksamma de stadgar och avtal som förekommer. Dessa bör syfta till att reglera aäärsförhållandena på ett adekvat sätt och ej till att låsa parterna prohibitivt. Avtal som syftar till att anpassa produktionens storlek till marknadens behov är motiverade i erfordlig omfattning i en avreglerad marknad.

Svenska Nestlé AB: Bolaget instämmer givetvis i utredarens förslag innebärande att det ej änns skäl att från tillämpningen av 6 & Konkur- renslagen undantaga sådana avtal som förhindrar eller försvårar med- lemmens fria rörlighet på marknaden. Detta innebär att en medlem fritt skall kunna uppsäga sina kontrakt med sin förening och att välja annan avnämare om han så skulle önska. Ej heller skall undantag kunna ges från förbudet att diskriminera en medlem om han ej levererar hela sin produktion till en förening eller att erbjuda honom särskilda rabatter eller bonus mm som binder upp denne och därmed också snedvrider konkurrensen.

• Sida 130
•  Original

Bilaga 3

Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: Närmast som en ordningsfråga vill vi framhålla att parterna har sina positioner beroende på frivilliga och ömsesidiga kontrakt. Ett medlemsskap innebär i princip att medlemmen levererar sina produkter och att föreningen tar emot dem. Den som inte är beredd att acceptera dessa enkla villkor har självfallet full frihet att stå utanför.

Dock kan det ännas anledning att granska utträdesreglema. I vissa fall kan _ dessa försvåra producentemas rörlighet och möjlighet att byta affärspartner, vilket inte ligger i våra medlemmars intresse. Det måste ännas en viss förståelse för, att en ekonomisk förening inte ska behöva drabbas av en alltför snabb dränering av insatskapital, men risken änns å andra sidan att det i stället blir ägaren av insatspengama, d.v.s. den utträdande medlemmen som kommer i en sämre situation. Därför är det bra att frågan uppmärksammas.

NO:s så kallade friår från 1980 har för övrigt så vitt bekant saknat all praktisk betydelse.

Sågverksföreningarna: När det först gäller avtal som förhindrar eller försvårar medlemmarnas fria rörlighet på marknaden vill vi framhålla att detta är en viktig begränsning i undantagets räckvidd. Vr ansluter oss i den här delen till Arbetsgruppens överväganden, som vi anser är välavvägda.

TCO: Lagen bör inte kunna tillåta Stadgebestämmelser och liknande som hindrar en enskild medlem att agera fritt på marknaden. Leveransplikt eller inköpstvång får inte förekomma, ej heller bestämmelser som onödigtvis försvårar för medlem att lämna föreningen.

Svenska Iantarbetareförbundet: Även om det kan ifrågasättas ur föreningsrättslig synpunkt att göra inskränkningar mot lantbrukskoopera- tionens möjligheter att själv fatta beslut inom föreningsrättsliga ramar, så anser vi att arbetsgruppens förslag att underlätta för den enskilde lant— brukaren vid utträde har en positiv betydelse när det gäller att i en avreglerad marknad skapa incitament för förnyelse. Vi tror samtidigt att det är av stor betydelse att föreningar åläggs ett regionalpolitiskt ansvar att an- sluta producenter inom en viss region, så att dessa inte sätts på undantag till exempel i extrem glesbygd eller av andra orsaker utestängs från en rationell förädlings- eller försäljningsorganisation när det föreligger önskemål om anslutning.

10,2,2 Avtal som avser fastställande av försäljningspriser

Svea Hovrätt: 18 b 5 är svårtillgänglig. Detta gäller i synnerhet punkten 2 i andra stycket. I syfte att göra andra stycket något lättare att förstå föreslår hovrätten att uttrycket "Första stycket gäller dock inte avtal ..." byts ut mot "Förbudet i 6 gäller dock avtal ...".

• Sida 131
•  Original

Marknadsdomtolen: Bestämmelsen i lagförslagets 18 b 5 andra stycket är Prop. 1993/94:210 svårtillgänglig bl.a. därför att undantag görs från undantag i äera led. En Bilaga 3 viss förbättring vad gäller tydlighet skulle åstadkommas genom att inledningen till stycket formulerades om på följande sätt: "Förbudet i 6 skall dock, oavsett vad som sägs i första stycket, gälla avtal som har till syfte eller resultat".

Även formuleringen i 18 b 5 andra stycket punkt 2 a) väcker frågor. Det är tveksamt om en gräns kan dras mellan prissamverkan som är en nödvändig följd av "föreningens verksamhet i övrigt" och prissamverkan som är en följd av samverkan om försäljning. De exempel på denna gränsdragning som lämnas på s. 64-65 är svårförståeliga och ger knappast tillräcklig vägledning. Enligt Marknadsdomstolens mening bör bestämmelsen ytterligare övervägas.

Stockholms tingsrätt: Det centrala stadgandet i ändringsförslaget, 18 b, som utgör ett nytt undantag från 6 konkurrenslagen, i sitt andra stycke innehåller ett "undantag från undantaget" samt att nämnda andra stycke, p. 2 a) och b), i sin tur innefattar undantag i ytterligare ett led. Stadgandet har härigenom fått en rättstekniskt komplicerad konstruktion och blivit ganska svårläst ehuru inte ogenomträngligt. Lokutionema " nödvändig följd" och "nödvändigt" kan komma att föranleda åtskilliga tillämpningssvårig- heter. Som anförs i promemorian måste emellertid den exakta gräns- dragningen i dessa frågor förmodligen "ske i rättstillämpningen genom bedömning av den konkreta situation som är föremål för prövning i varje enskilt fall."

Konkurrensverket: När det gäller prissamverkan inom ramen för en förening har den departementala arbetsgruppen föreslagit att sådan samverkan inte skall omfattas av förbudet i 6 & KL, om samverkan bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande och fastställandet av försäljningspriser är nödvändigt för att uppnå ett sådant resultat. Förbudet i 6 5 KL skall alltså inte vara tillämpligt om föreningens verksamhet har sådana positiva effekter SOm avses i 8 5 KL, första punkten. Enligt verkets mening möjliggör detta prissamverkan i mycket stor utsträckning eftersom den begränsning som ligger i att dessa förbättringar skall komma konsumenten till godo (8 5 andra punkten KL) inte änns med. Det är enligt verkets mening mycket olyckligt om all vinst företagen gör i dessa fall stannar hos företagen själva och inte kommer konsumenten till del i form av t.ex. lägre priser. Det vore av värde att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet klargjordes tydligare hur bestämmelsen skall tillämpas, t.ex vad galler bevisbördan i klago- målsärenden.

SLU: 18 b 5 2 st. p. 2 helt bör utgå. Något bärande argument för att ekonomiska föreningar, vars uppgift är att prisförhandla (förhandlings— kooperation) ska särskiljas från andra producentkooperativa företag anges inte i förslaget. För att förklara förekomsten av dylika föreningar är det 131 nämligen exakt samma teorier som kommer till användning som när man

• Sida 132
•  Original

ska förstå förekomsten av andra kooperativa organisationer. Det är inte Prop. 1993/942210 heller någon skillnad mellan förhandlingskooperativa företag och andra Bilaga 3 producentkooperativa företag vad gäller deras roll för medlemmarna. Det kooperativa företaget fullgör en uppgift för medlemmarnas räkning - en bestämd del i den samlade produktionsprocessen, som den kooperativa organisationen kan ombesörja effektivare än alla de enskilda medlemmarna skulle kunna göra var för sig.

Om denna del är prisförhandlingar eller råvaruinsamling eller vidareför- ädling eller något annat är ovidkommande - alla dessa moment är inneboende delar i en värdekedja. På samma sätt som annan kooperation förekommer förhandlingskooperation därför att den har en rationaliserande roll. Företagen sänker transaktionskostnadema för både köpare och säljare, dels genom att antalet förhandlingar och kontrakt reduceras och dels genom att osäkerheten minskar, vilket är till gagn för båda parter i och med att deras planeringsförmåga förbättras. Poängen bakom förhandlingskoope- rationen är att i marknadssituationer med skev maktbalans stödja den svage parten och skapa ett jämnare maktförhållande, dvs samma tankegång som i så mycken annan lagstiftning. I USA är dylika kooperativa företag (bargaining cooperatives, enligt vedertagen amerikansk terminologi) allmänt förekommande och lär inte vara ifrågasatta.

Därmed är sagt att ett generellt förbud mot förhandlingskooperativt företagande inte kan vara effektivitetsbefrämjande. De idag existerande förhandlingskooperativa organisationerna verkar överlag på marknader, där de som motparter har företag av betydande storlekar. Risken är därför stor att villkoren kommer att fastställas ensidigt av den store parten, och de många småföretagarna blir lidande.

Det är möjligt för de ifrågavarande producenterna att kringgå förbudet, t ex genom att de etablerar en produktionsanläggning för viss vidareförädling av produkterna. Risken är emellertid att detta inte leder till en optimal allokering av samhällsresursema.

Lagförslaget bygger förmodligen på att den tidigare, omfattande jordbruks- politiken i Sverige har drivit fram ett antal rikstäckande, allomfattande för- handlingskooperativa företag. Utredama har så kanske inte förstått att det är skillnad mellan det principiella och det konkreta, dvs det konkreta är alltid ett specialfall av det principiella. Det är troligen fråga om samma typ av misstag som när likhetstecken sätts mellan riksorganisationer och sekundärkooperativa företag.

Slutsatsen av resonemangen ovan ar att det änns ingen anledning att generellt förbjuda förhandlingskooperation. I den mån skadlig verkan uppkommer av dylika företags verksamhet, är det möjligt att angripa detta med paragrafen om missbruk av dominerande ställning i 19 & konkurrens- lagen. 132

• Sida 133
•  Original

Köpmannaförbundet: Det är viktigt att man i ett gruppundantag skapar Prop. 1993/94:210 tydliga och enkla regler. Förbudet mot samverkan om försäljningspriser Bilaga 3 uppfyller inte detta krav genom den föreslagna lydelsen, att prissamverkan tillåts om den är en "nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt" eller om den behövs för att förbättra produktionen eller distributionen eller främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. Denna punkt bör

preciseras ytterligare. '

Industriförbundet: I förslagets 18 b tillåts prissamverkan som är en "nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt" eller som behövs för att förbättra produktion eller distribution eller främja tekniskt/ekonomiskt framåtskridande. Det är dock svårt att bilda sig en uppfattning om vad detta konkret innebär. Vilka samverkanssituationer som skall anses gynnsamma för produktion, distribution etc, men vilka inte täcks av sådan samverkan som följer av verksamheten i övrigt är särskilt oklart. Något exempel på förfaranden av detta slag ges heller inte. Det enda som tydligt sägs om när prissamverkan kan vara tillåten/otillåten är att då föreningen kan organisera en marknadsplats (auktion/börs) istället, skall prissamverkan inte anses som en "nödvändig följd". Det gäller dock att avgöra när ett sådant arrangemang framstår som realistiskt och rimligt ändamålsenligt, en säkert inte alltid lätt uppgift. Detta tyder på att i praktiken blir utrymmet för prissamverkan mycket stort, ett förhållande som det i så fall kan ännas skäl att analysera närmare.

Samtidigt anförs dock att en prissamverkan inte skall få upprätthållas om det ingår företag som är tillräckligt stora för att kunna sätta egna priser. Detta synes dock inte omedelbart ha att göra med vad som följer av föreningens verksamhet. Vidare uppstår frågan hur mindre företag som är medlemmar i samma förening skall behandlas i sammanhanget och för vilka man uppenbarligen avsett att tillåta prissamarbeteSammantaget änner Förbundet att bestämmelsens innebörd på denna punkt behöver klargöras ytterligare.

I förslaget berörs inte sådana avtal inom föreningen som avser eller medför begränsningar av utbudet. Sådana synes, som förslaget är utformat, bli omöjliga eller mycket svåra att komma åt oavsett effektema. Förbundet kan inte se att det här änns anledning att behandla utbudsbegränsningar annorlunda än prissamverkan.

Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges Lismedels- handlareförbund (SSLF): När det gäller prissamverkan i försäljningen anförs att den även fortsättningsvis bör omfattas av förbudet i 6. Det anförs därvid att "Undantag från förbudets tillämpning görs sålunda inte be- träffande avtal som innebär att försäljningspriset fastställts på producerade varor, om inte detta fastställande av försäljningspriset är en nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt ..". Enligt vår uppfattning ger skrivning- arna i denna del utrymme för en vid tolkning av vad som kan över- enskommas betr priser. Med den omfattande integrering och relativt komplicerade struktur som lantbrukskooperationen innebär är det enligt vår 133 uppfattning viktigt att anvisningarna till lagen är enkla och entydiga.

• Sida 134
•  Original

Grossistförbundet Svensk Handel: Särskilt anmärkningsvärt är att de lant- Prop. 1993/94:210 brukskooperativa företagen föreslås få samarbeta om priser i den ut- Bilaga 3 sträckning som anges i förslaget. Undantagsregler för lantbrukskoope— rationen bör inte motivera mer eller mindre generösa undantag från det generella förbudet mot prissamverkan. Sådan prissamverkan bör endast få ske i den utsträckning som nuvarande lagstiftning medger. Som förebild kan tjäna de kriterier för undantag som anges i 8 & Konkurrenslagen.

LRF: De undantag som ges i 18 b andra stycket 2 om gemensamma försäljningspriser är oklara och oacceptabla. Sammanfattningsvis awisas bestämt de begränsningar i rätten att sätta gemensamma försäljningspriser som föreslås i arbetsgruppens förslag. Punkten måste utgå.

LRF anför att den grundsyn på den ekonomiska föreningen som före- tagsform som LRF redovisat och som i annat sammanhang närings- departementet delat samt det förhållandet att ekonomiska föreningar konkurrerar på marknaden med främst aktiebolag, som aldrig möts av liknande lagstiftning, innebär att LRF inte kan godta förslagets generella utgångspunkt och effekter. Detta gäller trots undantagen och deras rent praktiska betydelse. Innebörden av förslaget är för vissa branscher, t ex skogsägareföreningama och förhandlingsorganisationema, se nedan, oacceptabelt.

Förslagets huvudregel innebär att den ekonomiska föreningen totalt sett, inklusive sättandet av försäljningspriset till tredje man, ses som en horisontell kartell mellan medlemmarna och inte som en ekonomisk enhet. Denna kartell anses föreligga även genom flera förädlingsled inom den ekonomiska föreningen ända tills den processade produkten försäljs på marknaden. Härigenom underkänns föreningen som företag på marknaden.

LRF saknar en analys i förslaget av när arbetsgruppen anser att den ekonomiska föreningen konkurrensrättsligt är att se som ett företag och inte som en kartell . Var upphör kartellen och var börjar föreningen som ett företag? Är det fråga om två parallella synsätt där lagstiftaren hela tiden väljer det som passar? Är det fråga om två ekonomiska enheter vid fusion mellan två ekonomiska föreningar?

LRF kan inte underlåta att som jämförelse ställa frågan om det föresvävat lagstiftaren att förbjuda en bolagskoncem som STORA att sätta priser på t.ex. papper.

LRF anser att motiven rörande när prissamverkan anses tillåten är oklara. Teoretiska synsätt utan praktisk förankring präglar formuleringarna. Härigenom skapas utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. Vad är undantaget när en förening dels förädlar varor från medlemmarna och säljer vidare, dels köper sådana varor obearbetade från medlemmar och säljer vidare? Måste här en uppdelning ske av prissättningen utifrån nödvändig- hetskriteriema? 134

• Sida 135
•  Original

Även då det är fråga om enbart obearbetade produkter som säljs av Prop. 1993/941210 föreningen, vilket i stor utsträckning gäller på trädgårdsområdet, upp- Bilaga 3 ' kommer oklarheter med förslaget. Här sägs att änns det andra sätt att sälja- produkterna "som det är praktiskt möjligt att använda sig av där det inte är nödvändigt att tömningen fastställer försäljningsprisema" är prissamverkan inte nödvändig. Vad som är "praktiskt möjligt" kan vara ekonomiskt och konkurrensmässigt omöjligt. Vad menas? Marknadssituationen kan kräva att föreningen fastställer priserna. Synsättet att medlemmarna i samverkan sätter priserna är i praktiken helt främmande. Om föreningen konkurrerar med ett antal bolag måste tömningen få välja samma försäljningssätt som konkurrenterna. Om så ej får ske uppstår diskriminering.

Har en förening av speciella skäl valt t ex auktionsvägen är det vidare fullständigt orimligt att andra föreningar i samma eller liknande situation skulle vara tvingade genom lagstiftning att övergå till samma teknik. Visar sig auktionsvägen vara rationellast kommer marknaden att tvinga fram den lösningen. '

LRF vill erinra om att på marknaden förhandlar köpare och säljare om priset. Försäljningsbegreppet omfattar också många faktorer såsom orientering om marknaden vad avser efterfrågan och utbud, avtal om villkor för leverans, kvalitet, tid, plats och transportsätt m rn.

Många faktorer inverkar således på prisbildningen. Det är felaktigt och olämpligt att lagstiftaren försöker styra marknadsstrukturen på detta sätt. Förslaget är ogenomtänkt och visar på en misstro mot marknadens funktionssätt.

I förslaget anges "Om samverkan i en förening på detta sätt bidrar till förbättrad produktion eller distribution eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande och motsvarande resultat inte kan uppnås annat än om varor säljs till ett och samma pris är försäljningspriser tillåtna." Det torde inte vara svårt att påvisa att de ekonomiska föreningarna uppfyller sådana uppställda positiva villkor.

I förslaget anförda exempel ger dock såvitt avser kopplingen fördel — gemensamt pris - helt otillräcklig vägledning vid bedömningen av undan- taget tillämplighet. Om fördelarna kan nås på annat sätt än genom gemensam prissättning kan denna vara förbjuden. Inget sägs om marknads- eller konkurrenskrav. Reglerna är så oklara att de tvingar fram ansökan om icke-ingripandebesked eller anmälan för undantag, vilket ju undantags— reglema avsett onödiggöra. Vad nu sagts gäller även nödvändighetsrekvisitet i 18b & andra stycket 2 a. Vidare är immunitetsreglema otillräckligt utredda.

Att lönsamheten ökar vid gemensam prissättning anges i förslaget inte vara en nödvändig följd av den övriga verksamheten. Påståendet strider helt mot den kooperativa föreningens principer. Föreningarnas syfte är ju att genom medlemmarnas deltagande främja deras ekonomiska intressen. Den 135 gemensamma satsningen på leveranserna till föreningen kan inte fullföljas

• Sida 136
•  Original

om prissättningen styrs av "praktiskt möjliga" sätt. Det är marknadskraven Prop. 1993/94:210 på företaget ekonomisk förening i konkurrens med andra företag som skall Bilaga 3 avgöra prissättningsfrågan. Förslaget innebär att företagsformen ekonomisk förening diskrimineras gentemot aktiebolaget.

Lantbrukamas Riksförbund (LRF) m.ä konstaterar att jordbrukets förhand- lingsorganisationer — potatisodlamrganisationen, betodlarorganisationen, frö- och oljeväxtodlarorganisationen och konservväxtodlarorganisationen - faller helt utanför det föreslagna undantaget. Detta framgår av arbetsgruppens kommentarer till frågan om gemensamma försäljningspriser. Nämnda organisationer skall i sin helhet likställas med primärföreningar och omfattas av undantaget. Med hänsyn till den inställning konkurrensverket redovisat i sin skrivelse till regeringen i ärendet 1993—11-26 föreligger en betydande risk för att, nämnda organisationer inte erhåller undantag eller sådant endast i begränsad omfattning med åtföljande krav på ändring av verksamheten. Detta kan inte godtas. Arbetsgruppen behandlar över huvud taget inte frågan om förhandlingsorganisationema, dessa omnämns endast. Ingen analys änns av de jordbrukspolitiska konsekvenserna och av följderna för berörda branscher och odlare av arbetsgruppens inställning.

Berörda organisationer består, som framgår av material som överlämnats till arbetsgruppen, av två led, föreningar och av dem ägd förening. Det är fråga om en blandning av ekonomiska och ideella föreningar. Föreningarna köper inte in medlemmarnas produkter för' försäljning utan viss eller vissa föreningar inom branschen har bl a förhandlingsuppgifter gentemot kopparslant.

Samverkan inom nämnda förhandlingsföreningar är nödvändig for att odlarna som är mycket små aktörer på marknaden skall kunna hävda sig mot sina i många fall mycket stora köpare. I ett fall i intar köparen (Socker- bolaget AB) en mönopolställning på marknaden.

LRF vill starkt understryka det jordbrukspolitiska engagemang som staten gjort i flera av de berörda branscherna. Vad härmed avses framgår av till arbetsgruppen överlämnat material.

De nämnda förhandlingsorganisationema fullgör en jordbrukspolitiskt nödvändig uppgift för näringens bedrivande och tillvaratagande av odlamas ekonomiska intressen samt deras möjligheter att hävda sig på marknaden mot olika köpare. Verksamheten är rationell och balanserar i samtliga fall starka köpare. Just mot bakgrund av den jordbrukspolitiska situationen inför ett EU-inträde är det absolut nödvändigt att låta föreningarna fortsätta sin verksamhet i oförändrad form så att näringens intressen kan tillvaratas under stabila former.

Svemka Nestlé AB: Det är oklart vad som menas med att tillåta sådan prissamverkan som är en "nödvändig följd av föreningsverksamhet i övrigt" eller som anses nödvändig för att förbättra produktion eller distribution eller 136 främja teknisk eller ekonomisk framåtskridande. Detta bör preciseras.

• Sida 137
•  Original

Skogs- och Iantarbetsgivareförbundet: Eftersom det inte framgår vare sig Prop. 1993/94:210 av förslaget eller kommentarerna, på vad sätt föreningarnas prisinformation Bilaga 3

för medlemmarnas produkter skulle vara till skada, framstår motiven för att ' förbjuda dem som mycket dunkla. Det måste fastslås. att den nuvarande

ordningen ger stabilitet åt marknaden och skapar en grund för rättvisa mellan producenter. Det är, som var och en förstår, inte realistiskt att alla småproducenter ska underhandla om priset vid varje försäljningstillfälle - liksom vid forna tiders marknader eller torghandel.

Det bör påpekas att likaprisidén under senare år kompletterats med en prestationsbetingad prissättning. Utgångspunkt är föreningens prislista men ' med möjlighet för producenterna att också få nytta av de fördelar de kan erbjuda föreningen genom exempelvis långsiktiga kontrakt, fulla slakt- djurslass, eller hela långtradarleveranser av handelsgödsel etc. Extra hög kvalitet ger också underlag för högre leverantörspris. De medlemmar som ger föreningen bättre kvalitet eller lägre omkostnader får alltså ersättning för detta. Skulle man inte bli överens om villkoren, kan producenten välja en annan affärspartner. Så fungerar systemet idag - till nytta för inblandade parter.

10.2.4 M' mverkan ingm skogsnäringen

SLU: Den föreslagna bestämmelsen 18 b & 2-st. p. 2 skulle i hög grad komma att påverka den svenska skogsnäringen. Genom att skogsägare- föreningama blir försvagade och får en reducerad roll för de enskilda skogsägarna är risken stor att det privata skogsbrukeu ställning i Sverige blir lidande. Skogsägareföreningama har haft en stor betydelse för framväxten av ett rationellt, intensivt och konkurrenskraftigt skogsbruk-hos de enskilda skogsägarna. Föreningarnas insatser, bl a prisförhandlingar, har stor betydelse även för icke anslutna skogsägare. Därjämte består före- ningarnas verksamhet i virkesförmedling, rådgivning och service vad gäller skogsvård, avverkning mm. Verksamheten har inneburit att intensiteten och kvaliteten i skötseln av landets privatägda skogar har ökat till en internatio- nellt sett unik nivå. Vrdare har ett samlat utbud av virkesråvara till skogs- industri och energiproducenter vuxit fram i takt med att efterfrågan ökat. 'I'rll bättre utnyttjande av skogsråvaran har föreningarna också bidragit genom etablering av egen skogsindustri, främst sågverk men i vissa områden även massa- och pappersindustri.

Det är av stor vikt för skogsnäringen att en prisbildning baserad på fri konkurrens kan byggas upp. Ännu saknas dock mekanismer för att kunna handla virke på en marknadsplats, t ex i form av en optionsbörs med tillhörande terminsaäärer. Så länge detta är fallet kan en någorlunda fri marknad uppnås endast genom att jämbördiga förhandlingsorganisationer skapas på virkesmarknaden. Inte heller köparsidan är betjänt av att föra individuella prisförhandlingar med c:a 200 000 skogsägare. Detta går inte att förena varken med ett rationellt skogsbruk eller med en rationell Skogsindustriell produktion, vilka båda kräver en lång planeringshorisont. 137 Transaktionskostnadema blir orimligt höga, helt i enlighet med vad som

• Sida 138
•  Original

ovan sagts generellt om fastställande av försäljningspriser. Skogsägarna bör Prop. 1993/94:210 med andra ord via sina föreningar ges möjligheter att organisera sina Bilaga 3 prisförhandlingar så att de på ett rimligt sätt balanserar köparpartemas

styrkeförhållanden.

LRF: Beträffande Skogsägareföreningamas rätt att fastställa sina försälj- ningspriser skulle arbetsgruppens resonemang kunna tolkas så att en skogsägareförening, som inte har virkesförädling i egen regi, inte skulle ha rätt att fastställa försäljningspriser. Detta skulle få helt orimliga konsekven- ser för föreningens konkurrenskraft. Arbetsgruppen konstaterar att det for en skogsägare som endast bedriver skogsbruk i begränsad omfattning kan vara alltför betungande att själv förhandla om priser och andra villkor med köpare. Det är just detta som är en av grundidéema bakom bildandet av . skogsägareföreningar, vilkas medlemmar i genomsnitt har ca 50 ha skogs- mark. Det vore fullkomligt absurt om en förening med flera tusen medlemmar skulle behöva sortera dessa medlemmar efter storlek och sedan dela in dem, i kategorier - dels en grupp för vilka man kan fastställa ett gemensamt försäljningspris, dels en annan grupp för vilken detta inte skulle vara i överensstämmelse med lagen.

Arbetsgruppens resonemang skulle också kunna leda till att en förening i princip bara får fastställa försäljningspriser för de kvantiteter som förädlas i egen regi. För övrigt virke skulle inte sådant gemensamt försäljningspris få förekomma. Detta visar att lagens bestämmelser på den här punkten skulle få helt orimliga konsekvenser. Föreningarnas huvudkonkurrenter på marknaden har givetvis inga sådana begränsningar för sin verksamhet. Skogsägareföreningama skulle alltså allvarligt diskrimineras jämfört med andra parter på marknaden. Den mycket oklara skrivningen om när en förening får fastställa försäljningspriser riskerar därför att försvaga möjligheterna för enskilda Skogsägare att samverka i skogsägareföreningar. .

Ett exempel på detta är det nybildade bolaget ASSI/Domäns roll som stor säljare av sågtimmer till köpsågverken. Man kommer naturligtvis att utnyttja denna situation för att få bästa möjliga pris för sin råvara. Om då t ex en skogsägareförening skulle vara förhindrad att ta ut bästa möjliga pris uppstår konkurrens på olika villkor. Att så kan bli fallet framgår för övrigt av följande citat från promemorian: "Förbudet i 6 & torde vidare träffa prissamverkan då försäljningen av medlemmarnas varor sker till ett och samma pris genom föreningen utan annan grund än att priserna då kan sättas högre än vad som annars skulle vara fallet." Föreningens ändamål är att nå ett bra virkespris och därigenom ta tillvara medlemmarnas ekonomiska intressen. Om sådan verksamhet skulle vara förbjuden eller kräva dispens är det en klar diskriminering av den ekonomiska föreningen som företags- form.

Ett undantag från 6 & bör gälla fullt ut. Varje inskränkning innebär ett avsteg från principen att olika företagsformer skall ges möjlighet att arbeta på lika villkor. 133

• Sida 139
•  Original

Det måste understrykas att samverkan inom det enskilda skogsbruket har till Prop. 1993/94:210 syfte att, utöver det självklara målet att få skäligt betalt för den skogliga Bilaga 3 råvaran, åstadkomma en rationell virkeshandel vad avser transporter, planering, skapande av likartade tekniska villkor etc. Det innebär att en ekonomisk förening, liksom varje annan aktör på marknaden, måste ha rätt att trää'a överenskommelser om försäljningspriser utan några begränsningar.

Skogsägareföreningama verkar i konkurrens med många aktörer inom landet. Påverkan kommer också i många fall från företag utanför landets gränser. Det måste under sådana förhållanden vara rimligt att enskilda skogsägare får möjlighet att även i fortsättningen samverka på de grunder som regleras i föreningslagen. Det står också vid varje tidpunkt den enskilde skogsägaren fritt att välja att vara med eller att ställa sig utanför.

Sågverlsföreningama: När det gäller avtal som innebär att försäljningspri- ser direkt eller indirekt fastställs noterar vi att Arbetsgruppen föreslår'att sådant fastställande av försäljningspriser skall tillåtas i två situationer. Vi vill särskilt inskärpa vikten av att gränserna för dessa situationer - som ju innebär att konkurrensbegränsningar tillåts preciseras. Vr utvecklar i det följande skälen till detta och föreslår också en delvis annan utformning av lagförslaget än Arbetsgruppen.

Den första situationen då fastställande av försäljningspriser föreslås tillåtas i primärföreningar är när detta är en nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt. Detta gäller annan verksamhet än samverkan om försäljning. Arbetsgruppen nämner att det mest tydliga exemplet på när en prissamverkan är en nödvändig följd av föreningens övriga verksamhet är när föreningen säljer produkter från egen förädlingsindustri.

Inom skogsnäringen finns fiera skogsägareföreningar som driver såväl en ren timmerhandel som en förädlingsverksamhet i form av sågverk. Det faktum att en skogsägareförening samtidigt driver såväl sågverk som timmerhandel bör dock enligt vår uppfattning normalt inte leda till att föreningen kan samverka om priserna i timmerhandeln, även om man gör det i marknadsföringen av sågverksproduktema. Detta kan enligt vår uppfattning inte anses vara en "nödvändig följd" av sågverksverksamheten som uppfyller lagförslagets kriterier.

Vi anser att det är i allra högsta grad angeläget att regeringen i motiven till sitt lagförslag klargör var gränserna går för vilka verksamheter som kan leda till att föreningen tillåts fastställa priserna i den rena timmerhandeln. Om skogsägareföreningama nämligen tillåts motivera prissamverkan i massaveds— och timmerhandeln med sågverkssamverkan, kan dessa föreningar enkelt driva upp priserna på timmer, inklusive värdet av de tillägg som köparna betalar till en nivå som gör det svårt för köpsågverken att få lönsamhet i sin verksamhet, samtidigt som skogsägareföreningama kan låta intäkterna från den gemensamma rundvirkeshandeln i föreningen subventionera det egna sågverket. 139

• Sida 140
•  Original

En annan omständighet som enligt förslaget kan motivera fastställande av Prop. 1993/94:210 försäljningspriser i primärföreningama är när dessa samlar medlemmarnas Bilaga 3 utbud "gentemot större kunder". Någon precisering av vad som täcks av detta begrepp görs inte. Även om detta möjligen kan vara en beaktansvärd situation inom jordbruket, vill vi framhålla att skogsnäringen skiljer sig från ' jordbruket på denna punkt. Inom skogsnäringen finns många köpare bland sågverken som är små och medelstora företag. Dessa kan visserligen vara större än den enskilde skogsägaren, men de är definitivt inga storföretag som kan diktera villkoren gentemot säljarna. Prissamverkan är därför enligt vår uppfattning sällan en nödvändig följd av styrkeförhållandena på sågtimmerrnarknaden.

Vi föreslår därför, beträffande den föreslagna punkten a) i 18 b , 2 st, 2 p. lagförslaget,

- att regeringen tydligare motiverar lagförslaget i den här delen, så att 'det framgår att skilda verksamheter i en primärförening, vilka inte har något objektivt motiverat samband, inte skall kunna anses utgöra en "nödvändig följd" i lagförslagets mening. Denna motivering kunde med fördel förses med exempel från skogsnäringens område, samt

- att regeringen klargör vad som menas med "större företag" i detta sammanhang, dvs vilka styrkeförhållanden som i sig motiverar att före— ningarna tillåts fastställa försäljningspriser.

Den andra situationen då fastställande av försäljningspriser föreslås tillåtas är när samverkan i föreningen bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande och fastställandet av försäljningspriser är nödvändigt för att uppnå ett sådant resultat.

Som exempel på när fastställande av priser kan vara nödvändigt för att organisera en fungerande marknad nämns i förslaget att det för en skogsägare som endast bedriver skogsbruk i begränsad omfattning kan vara alltför betungande att kräva att denne själv skall förhandla om priser och andra villkor med köparsidan.

Vår uppfattning är att många alternativ till säljsamverkan med av skogs- ägareföreningen fastställda priser existerar inom skogsnäringen och att huvudregeln därför borde vara att sådan sälj samverkan inte tillåts.

För det första finns det inget som hindrar att skogsägareföreningama redan i dag utvecklar ett system där dessa verkar som agenter för medlemmarna. Om detta sker på ett sätt som innebär att medlemmen betalar provision till föreningen för dennes arbetsinsats, liksom sker i andra branscher, i stället för att som idag låta köparna betala olika tillägg på en grundprislista, anser vi att en fungerande marknad kan skapas.

• Sida 141
•  Original

För det andra anser vi det vara fullt realistiskt att skogsägareföreningama Prop. 1993/94:210 på sikt kan etablera marknadsplatser såsom en hörs eller auktion där Bilaga 3 medlemmarnas timmerposter kan bjudas ut.

För det tredje vill vi framhålla den mångfald som finns på köparsidanidag på sågtimmermarknaden. Enskilda skogsägare i norra Sverige kan inom en tiomilsradie normalt välja mellan 5-20 olika sågverk som tänkbara köpare. I södra Sverige är motsvarande siffror 20-50. De enskilda sågverken å sin sida har däremot normalt bara en skogsägareförening som säljare av sågtimmer att vända sig till inom samma radie. Om skogsägarna regel- mässigt tillåts prissamverka i sina primärföreningar kommer därför ingen fungerande marknad att kunna upprätthållas.

För det fjärde bör hållas i minnet att skogsägarna alltid kan avvakta med av- verkningen, om man är missnöjda med de priser som erbjuds, tills man tror marknadsförhållandena blivit gynnsammare. Skogsbruket skiljer sig härvid markant från jordbruket, där "awerkning" ofta måste ske vid givna tidpunkter i produktionscykeln.

Sammantaget anser vi att det ovan anförda visar att det normalt alltid finns andra sätt att organisera handeln på inom skogsnäringen, än genom att låta skogsägareföreningama fastställa försäljningspriser. Det är därför olämpligt att i lagförslaget inkludera en möjlighet till sådan samverkan. I de få fall då sådan prissamverkan i skogsägareföreningama kan motiveras av rationali- tetsskäl torde enligt vår uppfattning kriterierna i den generella undan— tagsklausulen i 8 KL vara uppfyllda. De skogsägareföreningar som är i den beskrivna situationen kan ansöka om ett individuellt undantag och den föreslagna särbestämmelsen är då överflödig.

En fördel med att hantera frågan inom ramen för ordinarie undantags- bestämmelse är vidare att de konkurrensvårdande myndigheterna får större möjligheter att kontrollera att prissamverkan i skogsägareföreningama endast förekommer då så verkligen är motiverat.

Vi föreslår därför att punkten b) i 18 b , 2 st, 2 p. lagförslaget utgår, eller i vart fall inte skall gälla för primärföreningar inom skogsnäringen. I den mån de nämnda föreningarna kan påvisa att samverkan om försäljningspriser bör tillåtas p g a att detta leder till en mer rationell handel på marknaden i fråga, bör detta prövas av Konkurrensverket i varje enskilt fall enligt 8 KL.

Departementspromemorian tar inte upp en del av de särskilda prisbildnings- mekanismer som förekommer inom skogsnäringen. Vr syftar dels på systemet med s k köparprovisioner, dvs där skogsägareföreningama låter sågtimmerköparna betala en provision till föreningen som läggs ovanpå det pris som föreningen fastställt i förhållanden till skogsägaren/medlemmen, och dels på bruket av s k virkesår, där skogsägareföreningama fastställer ett garantipris gentemot sina medlemmar vilket gäller hela virkesåret, oavsett variationen i efterfrågan under tidsperioden. Om skogsägareföreningen 141 lyckas höja virkesprisema under året gäller denna höjning retroaktivt från

• Sida 142
•  Original

virkesårets början. Detta system motverkar kraftigt ett marknadsanpassat Prop. 1993/94:210 virkesutbud. Bilaga 3

Vi har i tidigare skrivelser till Konkurrensverket och till Arbetsgruppen be- skrivit de ekonomiska konsekvenserna av denna praxis. Vi hänvisar därför till bilagt material till remissyttrandet (bilaga 2 och 3, kan erhållas från Näringsdepartementet) för en fylligare beskrivning av dessa förhållanden.

Vi hemställer att regeringen måtte beakta de sålunda beskrivna marknads- förhållandena inom skogsnäringen i detta lagstiftningsärende. Det galler dels huruvida skogsnäringen alls skall inkluderas i lagförslaget och dels hur lagförslaget och dess motiv skall utformas med särskilt avseende på skogsnäringen.

Stora Kopparbergs Bergslags AB: Endast vad avser samverkan vid fastställande av försäljningspriser uppställer förslaget vissa förutsättningar för att även sådan samverkan skall anses tillåten. Den föreslagna orda- lydelsen och de motiv och exempel som redovisas av arbetsgruppen är dock så oklara och i viss mån motstridande att det över huvudtaget ej är möjligt all därur framläsa var gränsen går för vad som är tillåtet respektive otillåtet. Några begränsningar vad avser inköpssamverkan innefattande fastställande av gemensamma inköpspriser saknas helt.

MoDo: Virkesmarknaden karaktäriseras idag av viss stabilitet och balans. I mellersta och södra Sverige samverkar ett antal skogsindustrier i ge- mensamma inköpsbolag. Över hela landet samverkar de 5 k oberoende köpsågverken. Därtill kommer ett stort antal olika köpare och säljare i varierande omfattning över landet.

Skogsindustrins samverkan genom Industriskog och Sydved utgör inom respektive område viktiga och nödvändiga balanserande faktorer gentemot skogsägarföreningama. Den komplicerade och känsliga virkesmarknaden riskerar att förlora sin funktionsförmåga om lagstiftaren skapar en icke marknadsbetingad obalans. De enskilt största hoten mot svensk skogsindustri är att virkeskostnadema åter når en nivå som överstiger industrins långsiktiga betalningsförmåga och att den känsliga virkesförsörjningen äventyras. Dessa frågor är av stort national- och "samhällsekonomiskt intresse.

MoDo godtar förslaget under en, mycket viktig, förutsättning. Lagstiftaren måste uttryckligen anvisa Konkurrenserket en rätt och skyldighet att vid till- ämpning av konkurrens lagen beakta elfektema av den nu föreslagna lagstiftningen. Konkurrensverket måste således ges en rätt att tillåta samverkan också bland köpare av olika kategorier så länge detta kan anses gagna en eHektiv handel med skogsråvara som i slutledet gynnar konsumen- tema av skogsindustrins förädlade produkter.

Stora Kopparbergs Bergslags AB: Sverige har idag en väl fungerande 142 virkesmarknad där aktörerna gemensamt genom olika former av samverkan

• Sida 143
•  Original

skapat förutsättningar för en- stabil avsättningsmöjlighet av svenskt virke Prop. 1993/94:210 som samtidigt säkrar tillförseln av virkesråvara till skogsindustrin, vilket är Bilaga 3 en förutsättning för dess fortbestånd. En väl fungerande virkesmarknad utgör också grunden för god ekonomi i skogsbruket och medger samtidigt en långsiktig satsning på god skogsskötsel.

Som framgått ovan spelar virkesmarlmadens samtliga aktörer, såväl skogsägareföreningar som sågverksföreningar och inköpsbolagen en viktigt funktion på virkesmarknaden. Det är därför av största betydelse att alla berörda parter och konstellationer kan fortsätta att verka som tidigare och på så lika villkor som möjligt, även ur konkurrensrättslig synpunkt.

Skulle exempelvis Industriskog och Sydved inte kunna fortsätta att vara en motvikt till skogsägreföreningarna blir dessa helt dominerande på markna- den. Dagens situation präglas av balans. Industriskog respektive Sydved och skogsägareföreningama kan verka samtidigt och därmed upprätthålla en konkurrenssituation där ingen kan anses vara dominerande eller far utrymme för missbruk av sin ställning.

Kan aktörerna på den svenska virkesmarknaden ej fortsätta att fylla den funktion de gör idag är risken mycket stor att vi kommer att återgå till den kaotiska situation som rådde för ca 20 år sedan och som präglades av en betydande virkesbrist och kraftigt fluktuerande priser.

Om skogsägareföreningama kommer att omfattas av en kommande särlagstiftning är det av största vikt att lagstiftarna klargör att även samverkan mellan skogsbolagen för anskaffande av virke, liksom samverkan inom sågverksföreningama, kan fortsätta och därmed erbjuda en nödvändig funktion och stabilitet på virkesmarknaden.

Vi vill slutligen framhålla att den samverkan som idag sker mellan skogsbolagen i de gemensamt ägda inköpsbolagen, mellan enskilda skogsägare inom skogsägareföreningama och mellan de olika köpsågverken inom sågverksföreningama gynnar både produktion, distribution och tekniskt och ekonomiskt framåtskridande för såväl skogsindustrin som skogsbruket och sågverksindustrin.

Munksjö AB: Den sydsvenska virkesmarknaden karaktäriseras av en i dag fungerande, balanserad marknad, även om Skogsägarföreningama har en större dominans än övriga aktörer. Det är därför av största vikt att konkurrenssituationen vid inköp av råvara är neutral och i balans mellan marknadens aktörer.

- En särbehandling av s k primärföreningar i enlighet med förslaget skulle omedelbart kunna leda till en besvärande obalans i marknaden.

- En sund konkurrens om industriråvaran är absolut avgörande för Skogsindustrins möjlighet att konkurrera på kort och lång sikt i ett 143 internationellt perspektiv.

• Sida 144
•  Original

- Vedråvaran utgör den, utan jämförelse, största kostnadsposten vid tillverk- Prop. 1993/94:210 ning av de flesta skogsprodukter. ' Bilaga 3

19,2,5 Ickgingrinandgbäked mh undantag enligt & & KL

Industriförbundet: I förslaget påstås att samverkan som inte kvalificerar för undantag enligt förslagets 18 b har möjlighet att få dispens med stöd av 8 KL. Förbundet menar att detta knappast kan vara korrekt. Hela upp- rinnelsen till lagstiftningsärendet är ju just att undantag enligt 8 & visat sig i stort sett uteslutet för primärföreningama. Vidare utgör kriterierna i 18 b 5 2 st 2p b) delar av 8 ås dispensgrunder. Det är därför svårt att se hur ett förfarande som inte klarar de färre kraven enligt 18 b & sedan skall kunna uppfylla både dessa och dessutom vad som i övrigt fordras vid en pröv— ningen enligt 8 5.

• Sida 145
•  Original

ll Missbruk av en dominerande ställning Prop. 1993/94:210 Bilaga 3 11.1 Förslaget

De särskilda konkurrensreglema för lantbrukets primärföreningar avses gälla endast i förhållande till förbudet i 6 5. Från tillämpningen av förbudet mot - missbruk av en dominerande ställning i 19 & görs inget undantag. Avtal eller förfaranden som utgör ett missbruk av marknadsmakt från en förening med dominerande ställning är alltjämt förbjudet. Också avtal eller för- faranden som rör medlemmarnas handlingsfrihet och som har effekter gentemot tredje man kan utgöra ett sådant dominansmissbruk.

11.2 Remissvaren

Konsumentverket: Verket vill framhålla vikten av att reglerna fortfarande gör det möjligt att ingripa om primärföreningama uppträder på marknaden på ett sådant sätt, t ex genom att utnyttja en dominerande ställning, att det leder till negativa effekter för konsumenterna.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet: Jordbruks— kooperationens starka ställning i Sverige medför att dess olika föreningar i stor utsträckning har en dominerande ställning och att föreningarnas individuella agerande därför kan prövas enligt 19 & konkurrenslagen. Innebörden och betydelsen av denna möjlighet torde med fördel kunna behandlas tydligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Framför allt bör understrykas angelägenheten av att dominansen inte får utnyttjas till åtgärder som direkt eller indirekt försvårar konkurrens för fristående företag, t ex i form av bindningar som försvårar dessas tillgång till inköps— och försälj— ningskanaler, användning av kopplingsförbehåll, användning av dis— kriminerande villkor, hot om bojkott, m.m. Tyvärr ger praxis från den tidigare konkurrenslagen många exempel på att företagen inom jordbruksko— operationen inte dragit sig för att tillämpa dessa slags konkurrensmetoder.

Det kan nämnas att de ifrågavarande föreningarna i vissa fall har en sådan position att de också torde vara att bedöma som dominerande företag enligt konkurrensreglema i EG/EES.

Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Det framförs i skälen till regeringens förslag att de särskilda konkurrensreglema endast avser förhållandet till förbudet i 6 . Inget undantag medges för förbudet mot missbruk av dominerande ställning. Detta bör enligt vår uppfattning särskilt understrykas.

LRF: Hur förhåller sig t ex arbetsgruppens kartellsynsätt till 19 & konkur- renslagen om missbruk av dominerande ställning och diskrimineringsför- budet?

TCO: Någon försvagning av lagreglema mot missbruk av dominerande 145 ställning bör enligt 'ICOs mening inte ske.

• Sida 146
•  Original

12 Kostnader och andra effekter av förslaget Prop. 1993/94.210 Bilaga 3

SLU: Efter en analys av utredningsmpporten kan konstateras att om den

föreslagna lagen antages i oförändrat skick, uppstår allvarliga hot mot det

svenska jordbruket, den svenska livsmedelsindustrin och den svenska producentkooperationen. Om lagförslaget genomföres, kommer dynamiken iden svenska jordbruks- och livsmedelssektom att hämmas, eftersom förbud

lägges mot många organisationsforrner och många handlingsaltemativ, vilka

kan vara värdefulla, särskilt i en framtid.

Problematiken rörande kooperationens roll i konkurrensen är väl utforskad i bl a Tyskland och USA. I båda dessa länder betraktas kooperativa företag såsom värdefulla element i en välfungerande och konkurrensutsatt sam- häIISekonomi. Det är uppfattningar, som har såväl en vetenskaplig bas som en allmän förankring inom näringsliv och förvaltning.

Den svenska konkurrenspolitikens förhållande till producentkooperation av— viker markant från motsvarande rättstillämpning utomlands. Detta åter- kommer i det aktuella lagförslaget. Analysema har svag relevant teoretisk underbyggnad, och visar brist på kunskap om svensk lantbrukskooperation. Jämförelsema med utländsk lantbrukskooperation och anslutande konkur- rensrättsliga bestämmelser är otillräckliga. Utredningens resonemang awiker således såväl från etablerad teori om kooperativt företagande som från allmänt accepterade ståndpunkter i de länder, som Sverige brukar jämföra sig med.

Inte ens det faktum att de svenska lantbrukskooperativa företagen överlag består av föreningar, som har öppet medlemskap och mottagningsplikt, är något som den svenska konkurrenspolitiken beaktar. I andra länder betraktas detta som ett mycket värdefullt bidrag till en väl fungerande konkurrens, eftersom alla volymer, som överhuvudtaget kan tänkas bli producerade, kommer ut på marknaden och pressar prisnivåerna.

Mot denna bakgrund är det förståeligt att utredningens konklusioner blir starkt diskriminerande gentemot det producentkooperativa företagandet i Sverige, specifikt lantbrukskooperationen. Det kan finnas flera skäl till att utredningen har fått denna slagsida:

- Den tidigare svenska jordbrukspolitiken har givit upphov till en lantbruks— kooperation med en mycket dominerande marknadsställning. Även om denna är resultatet av statsmakternas önskemål, är det självfallet tvivelaktigt ur ett konkurrensperspektiv.

- Omställningen inom lantbrukskooperationen i riktning mot marknads- och konkurrensanpassning har ännu inte helt fullföljts, dock att det i dessa år sker omfattande förändringar.

- Den svenska lagstiftningen om kooperativt företagande, Lagen om ekono- 146 miska föreningar, är föga anpassad för producentkooperativa företag, som

• Sida 147
•  Original

verkar i en konkurrenspräglad marknadsekonomi. Den är i hög grad baserad Prop. 1993/94:210 på en otidsenlig ideologi av konsumentkooperativt ursprung, och den är till- Bilaga 3 kommen under en period, då svensk lantbrukskooperation p.g.a. ett stark jordbrukspolitiskt skydd inte hade anledning att agera för en marknads-

orienterad kooperationslagstiftning .

- Utredningsgruppens kunskap om kooperativt företagande synes till stor del byggd på allmänna observationer av svensk lantbrukskooperation, vilken alltså utgör ett kraftigt specialfall, eftersom denna dels har präglats av en stark jordbrukspolitik och dels har organiserat sig i enlighet med den otidsenliga föreningslagen. En del av de vanföreställningar och schablonbil- der rörande kooperativt företagande, har tyvärr fått fotfäste i utrednings- arbetet.

- Möjligtvis kan utredamas uppfattning om kooperation också vara baserad på observationer av svensk konsumentkooperation, vilket i så fall vore synnerligen olyckligt, eftersom dessa båda kooperationsformer på den principiella nivån har mycket begränsade likheter med varandra. Dessutom upplever svensk konsumentkooperation f n sådana ekonomiska och organisatoriska problem att inga som helst förebilder kan hämtas därifrån.

Det kan vidare konkluderas att om den svenska lantbrukskooperationen tvingas att organisera sig enligt lagförslaget, blir dess integrationsgrad mycket lägre än vad som förekommer bland konkurrenter både utomlands och i Sverige. Att dessa konkurrerande företag har en hög integrationsgrad är ingen tillfällighet det innebär att de olika produktionsaktivitetema kan strömlinjeformas till en helhet," som är effektivitetsskapande. Svensk lantbrukskooperation skulle alltså inte få lov att öka sin effektivitet.

Till detta kommer andra negativa effekter. Om integrationsgraden mellan medlem och företag skulle bli mycket låg, kommer företagen att bli lidande ' såväl vad gäller såväl kapitalfunktionen som ledningsfunktionen. Med- lemmarna incitament att förse företagen med egenkapital minskar. Den främsta lösningen på detta problem är att företagen bygger upp en ännu större mängd kollektivt kapital, vilket är olyckligt ur fiera aspekter. Redan idag har svensk lantbrukskooperation en betänkligt hög andel kollektivt kapital, vilket är en följd av dels den tidigare jordbrukspolitiken och dels den förra skattelagstiftningen.

Vidare försämras ägarkontrollen. Medlemmarnas incitament att engagera sig för att leda och styra företagen minskar, om deras koppling till företagen blir endast sporadisk och flyktig. Därmed kommer företagen att fungera sämre för såväl medlemmar som samhället. De kooperativa företagen kommer inte längre att fungera såsom kooperativa, och de kan inte utnyttja de fördelar, som ligger i deras företagsform och som lagen om ekonomiska föreningar avser att ge dem.

Båda dessa förhållanden indikerar att producentkooperationen mister sin 147 prägel och får karaktär av stiftelse, om banden mellan medlemmarna och

• Sida 148
•  Original

företaget försvagas. Detta är omöjligt for ett kooperativt företag och i strid Prop." 1993/94:210 med lagen om ekonomiska föreningar. Med den förslagna lagparagrafen Bilaga 3 förlorar således begreppet medlemskap sin innebörd. När medlemmarna reduceras till att bli endast samhandelspartners, har de inget incitament att engagera sig med vare sig kapital eller styr-lkontrollåtgärder. De rättigheter, som lagen om ekonomiska föreningar ger, tas bort av konkurrenslagen, om de föreslagna reglerna antages.

Ett kooperativt företag ska ägas av medlemmarna, styras av medlemmarna och gagna medlemmarna, vilket allt är omöjligt om medlemmarna ska ha en ren marknadsrelation till sitt kooperativa företag. Erfarenheterna från konsumentkooperationen talar sitt tydliga språk härvidlag; medlemskapet har - idag inget reellt värde. Forskningen är också otvetydig härvidlag: om ett kooperativt företag inte kan arbeta såsom kooperativt, kan det inte överleva.

Sågverksföreningarna: Föreningarna konstaterar att Arbetsgruppen för utredning om konkurrensregler för verksamhet inom lantbrukets primärföre- ningar i sitt förslag till ändring av Konkurrenslagen helt tycks inrikta sig på det skyddsintresse som Arbetsgruppen anser föreligger beträffande lant- brukets primärföreningar. Oavsett vilken inställning man har till detta, för- vånar det oss att det grundläggande konsumentintresset, som bör ligga bakom all konkurrens- och marknadsrättslig lagstiftning, inte uppmärksam- mas.

Vi anser att den föreslagna lagändringen, om den genomförs, innebär en väsentlig förändring av de principer som varit styrande för KLs tillkomst. Genom KL infördes den s k förbudsprincipen i svensk konkurrensrätt, innebärande generella förbud mot konkurrensbegränsande företeelser i nä- ringslivet. Dessa förbud gäller lika för alla företag i alla branscher.

Arbetsgruppens förslag innebär att en bransch" ges en särställning i KL. Risken är uppenbar att detta öppnar möjligheter även för andra branscher att begära en särskilt förmånlig behandling i lagstiftningen. Om regeringen ändå vill slå in på denna väg anser vi att det är av stor vikt att de särskilda överväganden som motiverar detta steg också innefattar en grundlig analys av vad lagändringen innebär för konsumenter och andra avnämare i de berörda branscherna.

Arbetsgruppens redovisning av förslagets effekter för samhällsekonomin är mycket knapphändig. Vi föreslår därför att förslaget kompletteras med en mer utförlig analys av dess effekter för samhällsekonomin, i ovan angivna avseenden.

Stora Kopparbergs Bergslags AB: Det kan konstateras att förslaget framlagts utan några analyser avseende elfektema av sådan särlagstiftning.

• Sida 149
•  Original

13 Ikraftträdande— och övergångsbestämmelser Prop. 1993/94:210 Bilaga 3 13.1 Förslaget

Ändringarna i konkurrenslagen skall träda i kraft den 1 juli 1994 och gälla både avtal som kommer till efter ikraftträdandet och sådana som existerar vid ikraftträdandet.

13.2 Remissvaren

Marknadsdormtolen: Under rubriken Ikraftträdande- och övergångs- bestämmelser berörs frågor om avtal som enligt förslaget undantas från förbudet i 6 5 KL och som under en varit förbjudna/ogiltiga. Härvid sägs bl.a. att den situationen att ett avtal under en tid är förbjudet enligt 6 (och ogiltigt enligt 7 ) och därefter blir tillåtet och till följd därav åter giltigt också kan inträffa enligt KL i dess nuvarande lydelse och i de EG-regler i vilka KL tar sin utgångspunkt. Ogiltigheten så att säga läks genom att avtalet undantas från förbudet. För att så skall ske torde, enligt Mark- nadsdomstolens uppfattning, förutsättas att avtalet har tillämpats av parterna även under den tid det varit ogiltigt. Har avtalet upphört att tillämpas under ogiltighetstiden torde krävas att det förnyas eller att ett nytt avtal träffas. Ett avtal som varit förbjudet torde sålunda inte endast till följd av att det blir tillåtet åter bli giltigt. De aspekter på ogiltigheten som nu har berörts har särskild aktualitet i det föreliggande lagstiftningsärendet och synes vara förtjänta av ytterligare överväganden.

Konkurrensverket: En placering av de tilltänkta särreglema i KL ger vid handen att förslaget i departementets promemoria är tänkt att vara av permanent karaktär. Verket har i sin skrivelse till regeringen framfört ståndpunkten att särreglema på jordbruksområdet borde vara tidsbegränsade. Tidsbegränsningen skall ses mot bakgrund av de strukturella frågor som rör jordbruket vilka måste övervägas inom ramen för en översyn av jord- brukspolitiken inför ett medlemskap i EU och behovet av att ge jordbrukets primärföreningar klarare spelregler under denna tid. Den skall också ses mot bakgrund av att behovet av särskild lagstiftning avseende jordbruket måste ses över vid ett medlemskap i EU.

SLU: De föreslagna lagparagrafema awiker på centrala punkter från mot- svarande bestämmelser i utlandet, inklusive EU-ländema och de främsta konkurrentländema. Förvisso kan regelverket ändras vid ett svenskt EU-inträde, men eftersom det krävs tid för näringslivets anpassning, ar förutseende och framförhållning nödvändigt.

Industriförbundet: Som anförts ovan utgör de föreslagna reglerna i praktiken ett gruppundantag för lantbrukets primärföreningar. I motsats till individuella dispenser och vanliga gruppundantag gäller det dock utan bestämd giltighetstid. Några skäl för denna skillnad anförs inte. Förbundet vill för sin del ifrågasätta om inte också det nu aktuella undantaget borde 149 tidsbegränsas. Med detta menar Förbundet givetvis inte att undantaget

• Sida 150
•  Original

senare skall upphävas, utan endast att det - som i andra fall — kan vara Prop. 1993/94:210 lämpligt att efter en angiven period göra en samlad översyn av reglerna mot Bilaga 3 bakgrund av erfarenhet och utveckling. Vilka förändringar, i inskränkande eller utvidgande riktning, som kan vara påkallade får bedömas då.

lantbrukamas Riksförbund (LRF) m.fl: Man konstaterar att det i arbets- . gruppens förslag har inte införts övergångsregler motsvarande de som finns intagna i konkurrenslagen. För lantbrukets primärföreningar har det förelegat stor osäkerhet beträffande deras rättsliga ställning efter den 1 juli 1993. Ansvaret härför åvilar statsmakterna som alltför Sent vidtagit åtgärder

i syfte att rätta till konkurrenslagens brister. Från statsmakternas sida, däribland näringsministem, har emellertid åtskilliga uttalanden gjorts innebärande att konkurrenslagens syfte inte varit att förbjuda den verksam- het som idag bedrivs inom lantbrukets "primärföreningar". Föreningarna har . därför haft skäl att utgå från att den osäkerhet som gällt slutligt skulle undanröjas genom det nu föreliggande förslaget. LRF måste dock konstatera att statsmakternas utfästelser inte infriats.

Mot denna bakgrund är det alldeles nödvändigt att de föreningar som inte kommer att omfattas av de föreslagna ändringarna ges rimliga möjligheter att åtgärda den verksamhet som bedrivits före den 1 juli 1993 och som existerar den 1 juli 1994. Övergångsbestämmelser måste självklart utformas på ett sådant sätt att berörda föreningar bereds tillfälle att under en period om sex månader från lagändringamas ikraftträdande vidta nödvändiga förändringar av verksamheten, alternativt anmäla förfarandet för undantag hos konkurrensverket. De rättsverkningar som inträder vid överträdelse av konkurrenslagen skall vidare inte kunna aktualiseras förrän sex månader från konkurrensverkets beslut i ärendet.

• Sida 151
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)

dels att 6 5 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 18 a - 18 c 55, samt närmast före 18 a 5 en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydeLs'e Föreslagen lydelse

65

Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 5 eller av 13 eller 17 5, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 & eller av 13, 17 eller 18 c 5, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den Svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att 1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,

4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbmk har något samband med föremålet för avtalet.

• Sida 152
•  Original

Särskilda bestämmelser för jord- Prop. 1993/94:210 bruket m.m. Bilaga 4

18 a %

rad anna_JQMmddeMM avses i denna lag en ekonomisk förening

1. vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårds- verksamhet eller skogsbruk eller är lokala sammanslutningar av såda— na företag, och

2. som inte har annan förening av detta slag som medlem än sådan lokal sammanslutning.

18b$

Med jordbruksprodukter avses i denna lag sådana vamr som anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgifier på vissa jordbrukspro- dukter m.m.

Med ' trädgårdsprodukter avses sådana vamr som anges i bilagan till tulltaxelagen (l987:1068), andra avdelningen kapitel 6 - 8.

Med skogsprodukter avses sådana varor som anges i bilagan till tulltaxelagen (1987:1 068), nionde avdelningen kapitel 44 och tionde avdelningen kapitel 47 och 48.

18 c & Förbudet i 6 & gäller inte för sådana avtal inom en primär lant- bruksförening eller dess dotterföre- tag som avser samverkan mellan föreningens medlemmar om

1. produktion, insamling, föräd- ling, försäljning eller därmed sam- manhängande verksamhet såsom användandet av gemensamma anläggningar, lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i fråga om jordbruks—, trädgårds— 152 eller skogsprodukter, eller

• Sida 153
•  Original

2. inköp av vamr eller tjänster för Prop. 1993/94:210 sådan verksamhet som avses under Bilaga 4 I .

Första stycket gäller dock inte avtal som har till syfte eller ger till resultat

1. att en medlems fria rörlighet på _ marknaden förhindras eller för-

svåras

a) i fråga om valet av avnämare

eller leverantör,

b) ifråga om möjligheten att läm- na föreningen, eller

e) i annat avseende av motsvaran- de betydelse, eller

2. att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna när

a) försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje man, eller

b) föreningen svarar för försälj-' ningen och konkurrensen på mark- naden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig utsträckning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

• Sida 154
•  Original

LAGRÅDET . Prop. 1993/94:210 Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-31

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 1994 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av av hovrättsassessom Jan Stockhaus.

Förslaget föranleder inte något annat yttrande av Lagrådet: än att 18 a & föreslås få följande lydelse:

”Med primär lantbruksförening avses i denna lag en ekonomisk förening vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Om sammanslutningar av sådana företag är medlemmar i föreningen, anses den dock vara primär lantbruksförening endast under förutsättning att sammanslutningama bara utgörs av lokala sammanslutningar av företag med verksamhet av angivet slag.”

• Sida 155
•  Original

Näringsdepartementet Prop. 1993/94:210

Närvarande: statsråden Friggebo, ordförande, och Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel

Föredragande: statsrådet Odell

Regeringen beslutar proposition 1993/94:210 Särskilda konkurrens- regler för lantbruket.

• Sida 156
•  Original

Qotab 46369. Stockholm 1994