SOU 1995:21
Staden på vattnet utan vatten : [scenario och överväganden om påfrestningar i det fredstida samhället] : delbetänkande
Till Statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet
Regeringen bemyndigade den 21 december 1992 (dir. 1993z4) chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda påfrestningar och risker i det fredstida samhället och vissa frågor inom totalförsvarets civila del.
Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Försvarsde- partementet den 12 februari 1993 som ledamöter landshövdingen Eric Krönmark, även ordförande, riksdagsledamöterna Åke Carnerö, Birgit Henriksson, Robert jousma och Göthe Knutson, f.d. riksdags- ledamoten Hans Lindblad, riksdagsledamoten Christer Skoog, f.d. riksdagsledamoten Oswald Söderqvist samt riksdagsledamöterna Rune Thorén, Karin Wegestål och Iréne Vestlund.
Till sakkunniga utsågs den 12 februari 1993 departementsrådet Suzanne Frigren, departementsrådet Marie Hafström och kanslirå— det Äke Sundin samt den 13 april 1993 departementssekreteraren Karin Lindgren. Frigren entledigades den 1 februari 1994. Som sak- kunnig förordnades samma dag departementsrådet Kerstin Kåks.
Som experter förordnades den 12 februari 1993 direktören jane Cederqvist, överdirektören Gunnar Holmgren, numera avdelnings- chefen Björn Sandborgh och generallöjtnanten Gustaf Welin samt den 1 september 1993 kanslirådet Ulf Bjurman, den 1 februari 1994 forskningschefen Roland Nordlund och den 1 april 1994 byråche— fen Ulf Broström. Jane Cederqvist ersattes den 15 april 1993 som expert i utredningen av sektionschefen Birgitta Ågren.
Som sekreterare i utredningen förordnades den 12 februari 1993 avdelningschefen Sven Rune Frid.
Kommittén har antagit namnet Hot- och riskutredningen. Utredningen har i enlighet med sina direktiv utarbetat ett antal scenarion som beskriver påfrestningar och risker i det fredstida sam- hället. Arbetet med scenariona har skett i samverkan med eller ge— nom inhämtande av synpunkter från företrädare för ett antal cen- trala statliga myndigheter, länsstyrelser, landsting, kommuner och andra organ som enligt utredningens bedömning skulle komma att beröras av händelseförloppen.
Utredningen har tidigare i delbetänkandet (SOU 1993:89) Mass- flykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande redovisat det först utarbe— tade scenariot. Även resultaten av arbetet med de övriga scenariona
redovisas i delbetänkanden. Samtliga dessa betänkanden innehåller redogörelser för de tänkta händelseförloppen, huvuddragen i den rättsliga regleringen av de viktigaste verksamheterna som är berörda av händelseförloppen, överväganden om de problem som uppkom- mer för myndigheter, andra organ, företag och enskilda samt förslag till åtgärder som syftar till att eliminera eller minska problemen. Åt- gärderna kan vara förebyggande eller skadebegränsande.
En redogörelse för de allra flesta förslagen som har framkommit i arbetet med scenariona finns också i utredningens huvudbetänkande. I detta betänkande behandlar utredningen även de särskilda frågor som utredningen enligt direktiven och särskilda beslut av regeringen har haft till uppgift att överväga.
Utredningen får härmed överlämna huvudbetänkandet Ett säkra- re samhälle samt delbetänkandena Utan el stannar Sverige, Staden på vattnet utan vatten, Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne, Brist på elektronikkomponenter och Gasmoln lamslår Uppsala. Samt— liga betänkanden är enhälliga.
Arbetet med delbetänkandet Störtflod i Dalälven kommer att slut- föras under våren 1995.
Stockholm den 11 januari 1995
Eric Krönmark
Åke Carnerö Birgit Henriksson Robert ]ousma Göthe Knutson Hans Lindblad Christer Skoog Oswald Söderquist Rune Thorén Karin Wegestål
Iréne Vestlund
/Suen Rune Frid
Sammanfattning
Angreppet
Det är sent en söndagseftermiddag i Stockholm i slutet av februari. Plötsligt inträffar flera kraftiga explosioner inom de tre vattenverk som tillhör Stockholm Vatten AB. En terroristgrupp tar senare på sig ansva- ret för angreppet.
Radio Stockholm meddelar att det kommer att dröja ett tiotal tim- mar innan vattnet börjar ta slut i kranarna hos hushållen. En företrä- dare för Stockholm Vatten vädjar om största möjliga sparsamhet.
Flera av etermedierna har reportrar ute. Uppgifterna som de får är ibland motstridiga. Några hävdar att problemen kommer att vara lösta inom ett par timmar. Andra säger att det tar minst en vecka.
Under kvällen får landstinget besked om att vatten under tryck kom- mer att finnas fram till omkring midnatt. Det kommunala bolaget ska försöka ordna tankleveranser. Sjukhusen uppmanas att försöka få i gång sina egna vattentäkter.
Stockholms stad, landstinget och Länsstyrelsen kallar så småning- om ihop sina lednings— eller krisgrupper, som ska samordna alla åtgär- derna. Konsekvenserna kommer nämligen att bli mycket stora för prak- tiskt taget alla verksamheter i samhället och för alla människor.
Vattenbristen påverkar det mesta
Ingenting är sig likt under veckan som kommer. De flesta daghemmen tar inte emot några barn. Företag som använder mycket vatten kan inte fortsätta. Myndigheterna sätter i gång med att ordna ett nät av hämtningsställen. Stadsveterinären understryker att det vatten som människor kommer över kan vara förorenat. Det får inte användas till dryck och matlagning utan att kokas.
Omkring 20 000 gamla och handikappade, som bor i egna bostä— der men normalt får hjälp av hemtjänsten, kommer inte själva att kunna hämta vatten. Socialtjänsten står inför enorma problem. Sam- ma sak gäller räddningstjänsten och polisen. Åtgärderna kommer att kräva improvisation och flexibilitet men också resurser utifrån.
Sjukhusen komer att bli tvungna att skriva ut de flesta patien- terna. Socialtjänstens chef tycker att hälso- och sjukvården gör det
för lätt för sig. Det får inte bli så att Landstinget vältrar över proble- men på kommunerna.
Den främsta uppgiften för Länsstyrelsen är att samordna det som sker. Det gäller att se till att resurserna — bl.a. tankbilar och vatten- behållare —— blir fördelade mellan de olika kommunerna på ett lämp- ligt sätt. Länsstyrelsen har ambition att styra samhällets åtgärder. Det råder delade meningar mellan staden och Länsstyrelsen om vilka befogenheter Länsstyrelsen har i detta avseende.
Många litar inte på myndigheterna
Under vattenavbrottets tredje dygn närmar sig svårigheterna för de flesta människorna i Stockholm och de drabbade grannkommune- rna en kritisk punkt. Både socialtjänsten och sjukhusen genomför en mycket omfattande utrymning till andra kommuner och landstings- områden.
Problemen fortsätter. Trots att det börjat komma vatten i lednings- nätet ökar påfrestningarna för människorna. Vardagslivet fungerar inte längre. De flesta har förlorat tron på att myndigheterna ska klara krisen.
Efter drygt två månader har hela ledningsnätet spolats och klorerats. Provtagningar visar att vattnet åter är tj änligt. Stockholm Vatten kan efter hand minska kloreringen.
Slutsatser
Utredningen har med stöd av iakttagelserna i scenariot dragit en rad slutsatser och redovisar i betänkandet ett antal förslag till åtgärder. De ska kunna vidtas vid avbrott i vattenförsörjningen och vid andra slag av allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. Det hand- lar om att producenter och förbrukare av stora mängder vatten be- höver förbereda sig på att klara de svårigheter som uppstår. Det gäl— ler att tillfälligt kunna ordna en effektiv försörjning med reservvatten och att ha en beredskap så att produktionen och distributionen efter ett avbrott snabbt kan komma i gång igen. Bevakning ska kunna organiseras vid vattenanläggningar som är utsatta för hot. Bered- skapen för att informationen till allmänheten behöver förbättras. Samma sak gäller beredskapen för utrymning i stor skala.
I flera av de här avseendena går det att använda de förberedelser som samhället har gjort inom räddningstjänsten — alltså inför stora olyckor. Det gäller framför allt den samordnande ledning som be- hövs på lokal och regional nivå och de befogenheter att begära med- verkan från andra myndigheter och enskilda och göra ingepp i an- dras rätt som ledningsorganen ska kunna utnyttja.
Kapitel
Utredningens sju scenarion — en inledning
1.1 Nya risker och ökad säkerhet
Det svenska samhällets utveckling har länge präglats av de tekniska framstegen. Förändringarna i produktion, distribution och adminis- tration har lett till en storskalighet, som ökat specialiseringen och komplexiteten. Nya metoder för framställning och annan hantering av kemiska ämnen med tidigare okända risker har hela tiden föränd- rat hotbilden. De stora tekniska systemen har blivit alltmer inflätade i varandra.
De sociala förändringarna är en annan del av samhällsutvecklingen. Tillväxten av de tätbefolkade områdena har en gång för alla brutit sönder många för tidigare generationer viktiga sammanhang. Det har blivit svårare för var och en att själv bedöma riskerna för det som kan hota liv och egendom. Mycket av detta påverkar också människors eget beteende. Segregering och andra förändringar i sam- hället gör att många människor utsätter sig själva och andra för större risker än tidigare.
Samtidigt har kraven på säkerheten ökat. Utvecklingen har tvingat fram ett bättre skydd mot olika slag av påfrestningar. Tekniken har gjort det möjligt att förbättra detta skydd. Det gäller både de före- byggande åtgärderna och räddningstjänsten, hälso- och sjukvården eller de andra åtgärder som behövs när en allvarlig händelse trots det förebyggande arbetet har inträffat. De flesta människor har ge- nom ökad allmän utbildning och effektivare information om hur var och en kan undvika risker blivit mer säkerhetsmedvetna.
De ökande internationella kontakterna är ett annat dominerande drag i utvecklingen. Vi kan inte avskärma oss från risker som växer fram och de påfrestningar som förekommer i andra länder. Samti- digt har vi emellertid nytta av händelser och erfarenheter i andra länder. Informationssystemen sprider snabbt uppgifter om de olyckor, störningar i samhällsfunktionerna och annat som orsakar skador.
Kunskaperna om förbättringar i skyddet utomlands ökar i många fall säkerheten även i Sverige.
Genom ett samarbete mellan myndigheter, företag och organisa— tioner inom landet och internationellt går det att göra mycket för att förebygga de händelser som åstadkommer stora skador på männis- kor, egendom och miljö och att hindra eller minska följderna av dem.
1.2 Utredningens uppdrag
Hot- och riskutredningen ska enligt sina direktiv (dir. 1993:4) ana- lysera påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt över- väga om beredskapsåtgärderna är tillräckliga. Analysen ska avse ris- ker och påfrestningar som härrör från såväl svenska som utländska förhållanden. Utredningen bör beskriva ett antal scenarion och be— lysa konsekvenserna för samhället. Mot bakgrund av att någon sys— tematisk tvärsektoriell analys och bedömning hittills inte har gjorts bör utredningen därefter pröva om beredskapsåtgärderna på olika områden är tillräckligt samordnade och om erfarenheter från ett område kan utnyttjas i större utsträckning på andra områden.
Störningar i en samhällsfunktion kan få konsekvenser på många områden, framhåller departementschefen i direktiven till utredningen. Exempel på sådana områden är elförsörjningen och telekommuni- kationerna. Även datorberoendet leder till ökad sårbarhet. Den stor— skalighet som eftersträvas i produktion och distribution ökar ris- kerna för enstaka olyckor vid t.ex. tillverkning, lagring och trans— port av farliga ämnen. Sådana olyckor kan få allvarliga konsekven- ser för människor och miljö.
1.3 Utredningens syn på uppdraget
Samhället är utsatt för en lång rad påfrestningar och risker. En del har den karaktären att det är fråga om långsamt framväxande och långvariga skeenden. Andra påfrestningar inträffar plötsligt. Förlop- pet pågår ofta bara en kort tid. Det kan vara fråga om enstaka eller upprepade händelser, som ofta redan från början har en mycket dra- matisk karaktär. Verkningarna av de plötsligt inträffade händelserna kan givetvis vara långvariga.
___—___ Långsamt framväxande skeenden
De långsamt framväxande skeendena kan bestå av — eller resultera i — t.ex.
El Stigande spänningar mellan olika grupper i samhället; Cl Förändringar i normer eller grundläggande värderingar som stri- der mot vårt rättssystem eller vårt sätt att se på problemen; D Växande problem med missbruk av droger och en allmänt sett ökande brottslighet.
De långsamt framväxande skeendena kan vara tendenser som det tar tid att få kunskaper eller grepp om. De uppkommer på olika sätt och har ytligt sett olika karaktär. Om de långsamt framväxande ske- endena får ett ordentligt fäste, kan det dröja länge innan motåtgärde— rna verkar effektivt. De ekonomiska konsekvenserna kan bli så stora att de påverkar den allmänna utvecklingen i samhället.
De långsamt framväxande skeendena riskerar att radikalt påverka förutsättningarna för många människors liv och välfärd. Dessa ske- enden faller trots detta utanför ramen för de överväganden som ska göras när utredningen väljer scenarion. De svårigheter som det kan bli fråga om bör hanteras i andra sammanhang.
Plötsligt inträffade händelser
De påfrestningar och risker som utredningen ska behandla omfattar eller orsakas av händelser som inträffar plötsligt. Det kan vara en eller flera enstaka händelser — stora olyckor eller allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner.
Utredningen har i sina överväganden slagit fast att händelserna som ska kunna omfattas av arbetet med scenariona bör vara orsa- kade av omedelbara omständigheter som t.ex. D Skeenden i naturen, bl.a. kyla, vind, nederbörd och skred; Cl Fel i teknisk utrustning eller i hanteringen av den; Cl Fel i tekniska och administrativa system eller i hanteringen av dem; och D Säkerhetspolitiska kriser som direkt eller indirekt berör Sverige eller sabotage mot verksamheten.
Utredningen har vid valet av ämnesområden också utgått från verk- ningarna av händelserna. Det är enligt utredningens mening natur- ligt att i det här sammanhanget knyta an till de tre begrepp som rädd- ningstjänstlagen (1986z1102) använder. De händelser som bör ingå i scenariona ska med andra ord kunna vara sådana som leder till skador på människor eller egendom eller i miljön.
Utredningen har vidare i sina överväganden om principerna för valet av scenarion utgått från att verkningarna fortplantar sig snabbt
i samhället och breder ut sig över stora geografiska områden. Verk- ningarna är också kännbara under så lång tid att drabbade männis- kor får stora problem eller att egendom och miljö skadas på ett känn- bart sätt. Det behövs många olika slag av skadebegränsande åtgär- der från myndigheters, organisationers och enskildas sida. Genom- förandet fordrar en hög grad av samordning mellan aktörerna.
1.4 Vad är ett scenario?
Ett scenario ska enligt utredningens uppfattning vara ett exempel på ett skeende. Det ska skildra ett av många händelseförlopp som be— döms kunna inträffa. Beskrivningen av bakgrunden och orsakerna till händelserna behöver däremot inte vara grundad på någon be- dömning av vad som sannolikt kommer att hända. Den är inte heller någon prognos för utvecklingen inom scenariots område.
Utredningen vill med sina scenarion framför allt visa hur olika organ i samhället — myndigheter, organisationer och företag — kan tänkas handla med de rättsliga förhållanden och andra förutsätt— ningar som föreligger. Utredningen beskriver i sju rapporter ett antal händelser som får mycket svåra konsekvenser för de flesta berörda. Handlingen resulterar i påfrestningar som i de flesta scenariona lig— ger nära gränsen för vad myndigheter, företag och enskilda sanno- likt skulle kunna klara av utan att det uppstår en kollaps.
Utredningen har i syfte att kunna illustrera belastningar och te- sursbehov i en del av beskrivningarna angett omfattningen av det som sker och de åtgärder som de olika aktörerna vidtar. De siffror som lagts till grund för förloppen är godtyckligt valda. Även andra kvantiteter som beskriver verksamhetens omfattning och inriktning skulle ha fyllt en funktion i scenariona.
Utredningen har vid bedömningen av den tid som fordras för det som sker i händelseförloppen strävat efter så realistiska antaganden som möjligt. Det är möjligt att en del av åtgärderna i verkligheten skulle ta längre tid — eller kortare — än som utredningen beräknat. Sådana skillnader har i allmänhet emellertid inte någon större bety- delse för slutsatserna i utredningens analyser av scenariona.
1.5 Innehållet i utredningens sju scenarion
Utredningen har med tillämpning av de redovisade principerna valt sju olika scenarion för att illustrera de påfrestningar och risker som kan förekomma i det fredstida samhället och som det ankommer på utredningen att behandla.
1.5.1 Massflykt till Sverige av asyl— och hjälpsökande
Det första scenariot omfattar en massflykt av asyl- och hjälpsökande från de baltiska länderna och Ryssland till Sverige.
Beskrivningen och bedömningarna avser tre olika nivåer räknat efter antalet flyktingar som svenska myndigheter får till uppgift att ta hand om. Beskrivningen av de tänkta händelseförloppen, analy- sen av problemen och förslagen till åtgärder som utredningen anser att samhället behöver förbereda för att klara påfrestningarna har redovisats i det delbetänkande (SOU 1993:89) Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande som utredningen tidigare har lagt fram.
1.5.2 Staden på vattnet utan vatten
Utredningen skildrar i det betänkande som här föreligger ett lång- varigt avbrott i vattenförsörjningen inom Stockholms-området. Ut- redningen beskriver följderna av ett avbrott i försörjningen med vat- ten till hushåll, industrier, sjukhus, skolor och andra viktiga grupper av förbrukare i Stockholm och några förortskommuner. Scenariot syftar till att visa hur de lokala och regionala myndigheterna hante- rar problemen — t.ex. vilka ledningsfunktioner som de organiserar, hur försörjningen med reservvatten går till och vilka svårigheter som informationsverksamheten för med sig.
Underlag för scenariot har utarbetats i en arbetsgrupp som bestått av Tore Burtus, Kommunalförbundet Norrvatten, Nils Hiedland och Bengt Landén, Gävle kommun, ]an Hjorth, Stockholm Vatten AB och Håkan Wahren, Livsmedelsverket.
Synpunkter och annat underlag har på utredningens begäran läm- nats av Hendry Andersson, Stockholms läns landsting, Sven Ryd- berg, miljöskyddsförvaltningen i Stockholm, Bertil Enemo, Rikspo- lisstyrelsen, Birgit Fogelström, socialtjänsten i Stockholm, Sven-Erik Carlsson, Stockholms brandförsvar, Hans Biderholt, Socialstyrelsen samt Alf Axlid, Åke Möller, Per Rohlén och Harry Törnkvist, Läns- styrelsen i Stockholms län.
1.5.3 De övriga fem scenariona
Arbetet med de övriga fem scenariona1 har utförts inom arbetsgrup- per med företrädare för utredningens sekretariat och olika myndig- heter och andra organ som är berörda. Som utredningen har fram- hållit är strävan att i scenariona skildra händelseförlopp som ligger
' Titlar och SOU—nr på dessa redogörelser finns på baksidan av betänkandets omslag.
nära gränsen för vad samhället på ett tillfredsställande sätt skulle kunna klara av.
Utan el stannar Sverige
Beskrivningen och analysen omfattar tre olika delscenarion: I det första fallet drabbar en mycket kraftig storm, stark kyla och en om- fattande isbildning så gott som hela distributionsnätet i västra Sverige. Försörjningen med elenergi slås ut i ett område som omfattar i hu- vudsak Göteborgs och Bohus län samt delar av Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län. Ett stort antal känsliga knutpunkter i eldistri- butionen skadas mycket allvarligt och det dröjer flera veckor innan hela området har fått tillbaka försörjningen. Utredningen beskriver mer detaljerat konsekvenserna för befolkningen i Göteborgsområ- det, för industrin i Stenungsund och för jordbruket på en del av Västgötaslätten.
I det andra delscenariot uppstår omfattande skador på storkraft- nätet till följd av sabotage som en internationell terroristgrupp ge- nomför i Sverige. Skadorna hindrar överföringen av el från norra till södra Sverige. Området söder om Dalälven drabbas under veckor av återkommande längre eller kortare avbrott i elförsörjningen. Det tredje delscenariot syftar till att visa konsekvenserna för elförsörj— ningen i stort av en mycket omfattande tillfällig nedgång i kärnkrafts- produktionen.
Alla tre delscenariona ska illustrera de problem som olika slag av elförbrukare ställs inför när de inte får någon elenergi, vilka beslut myndigheterna måste fatta för att minska verkningarna och vilka svårigheter kraftproducenterna har att återställa kapaciteten i ett distributionsnät som råkat ut för mycket omfattande skador.
Arbetet har skett i samverkan med företrädare för bl.a. Svensk Elberedskap och de i scenariot mest berörda kommunerna. Synpunk- ter och annat underlag har utredningen erhållit från elproducenter och eldistributörer, centrala, regionala och lokala myndigheter inom det civila området, Försvarsmakten, landsting samt företag inom olika branscher som normalt förbrukar mycket el.
Brist på elektronikkomponenter
Scenariot visar hur ett långvarigt avbrott i importen av viktiga komponenter som ingår i ADB-användarnas utrustning påverkar han— teringen av bl.a. betalnings- och socialförsäkringssystemen. Ett un- derlag har utarbetats av ÖCB, som haft överläggningar med företrä- dare för producenter av datorutrustning och några användare av stora ADB-system.
Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne Utredningen skildrar de problem för delar av jordbruket i Skåne som sannolikt skulle bli följden vid ett stort nedfall av radioaktiva ämnen över en betydande del av landskapet. Beskrivningen av för- loppet och bedömningen av problemen belyser svårigheterna för i första hand jordbruket — i någon mån även för trädgårdsnäringen och livsmedelsindustrin. Utredningen överväger bl.a. vilka sanerings- åtgärder som fordras.
Underlag för scenariot har utarbetats i en arbetsgrupp som bestått av företrädare för Strålskyddsinstitutet, jordbruksverket, Livsmed- elsverket, Räddningsverket och Länsstyrelsen i Malmöhus län.
Synpunkter och annat underlag har på utredningens begäran läm- nats av företrädare för centrala, regionala och lokala civila myndig- heter, Försvarsmakten, jordbrukets organisationer, livsmedelsindu- strier och olika forskningsinstitutioner.
Gasmoln lamslår Uppsala
Ammoniak strömmar ut från en stumfylld tankvagn som rämnat på Uppsala centralstation. Gasen när i scenariot mycket snabbt stora delar av innerstaden i Uppsala och drabbar framför allt de männis- kor som befinner sig ute på gator och torg. Utredningen skildrar svårigheterna att varna dessa och de problem hälso- och sjukvården möter när den akut ska ta hand om alla som inte hinner sätta sig i säkerhet. Många får mycket svåra skador. Redogörelsen syftar också till att illustrera den oro som händelsen kan skapa hos människor på andra orter där det förekommer transporter eller annan hantering av stor mängder skadliga ämnen.
Arbetet har skett i samverkan med företrädare för bl.a. Försvarets forskningsanstalt, Länsstyrelsen i Uppsala län, räddningstjänsten, hälso- och sjukvården och polisen.
Störtflod i Dalälven
Scenariot ska skildra konsekvenserna av en långvarig och mycket kraftig vårflod i Österdalälvens och Västerdalälvens vattensystem. Översvämningarna orsakar stora skador på bostäder, industrier, jord- bruk och infrastruktur i sammanlagt ett tiotal kommuner inom tre län. En lång rad myndigheter på central, regional och lokal nivå kommer i scenariot att gripa in för att i den akuta fasen rädda män- niskor, egendom och miljö. Det kommer också att framgå vilka åt- gärder som myndigheter, fastighetsägare senare måste vidta för att sanera och så långt möjligt återställa anläggningar och annat som har förstörts av vattenmassorna.
Scenariot utarbetas i samverkan med företrädare för bl.a. länssty- relserna i de berörda länen och Vägverket.
Synpunkter och annat underlag lämnas av kommuner, centrala statliga civila myndigheter, Försvarsmakten, landstingen och Dal- älvens Vattenregleringsföretag. Arbetet med detta scenario kommer att slutföras under våren 1995 .
Kapitel
Vattenforsörjningen i stora drag
2.1 Vattentillgångar och vattenkvalitet
Tillgången på dricksvatten och — och kvaliteten på vattnet — är i Sverige normalt god. Det förekommer men är sällsynt att smitta sprids med dricksvattnet. Höga halter av järn, mangan, nitrat och fluorid kan emellertid orsaka problem. Genom att behandla råvattnet går det att producera ett tjänligt dricksvatten.
Landets tätorter har i de allra flesta fallen allmänna vattenverk. Dessa producerar totalt ca en kubikkilometer dricksvatten per år. Det räcker för att försörja omkring 7,5 miljoner invånare och en rad andra användare — bl.a. sjukhus och industrier. Något mer än hälf— ten av produktionen kommer från ytvatten i sjöar och floder. Det är grunden för storstadsområdenas och många andra tätbefolkade områdens försörjning. Grundvatten i grusåsar och andra vattenrika formationer i jord och berg svarar för den andra hälften av produk- tionen. Genom att infiltrera ytvatten i grusåsar ökar vattenprodu- centerna tillgången på grundvatten och får ett konstgjort grundvatten. Privata vattentäkter — små grävda eller borrade brunnar — förser ca 1,5 miljoner invånare med vatten.
Allmänna vattenanläggningar består av vattentäkt, vattenverk, led- ningsnät, reservoarer och tryckstegringsstationer. Kommunerna äger och driver de allra flesta allmänna vattenanläggningarna i landet. Kommunalt ägda aktiebolag förekommer på flera håll. Några kom- muner har lagt ut driften av anläggningarna på entreprenad till bo- lag utanför den kommunala sfären.
2.2 Renings- och distributionsanläggningar
thatten från sjöar och floder måste renas för att få dricksvatten- kvalitet. Råvattnet passerar till att börja med galler eller sil- anordningar som avskiljer synliga föroreningar, alger och plankton.
I nästa steg tillsätts ett fällningsmedel — som regel aluminiumsulfat. Fällningsmedlet bildar flockar, som binder mikrorganismer, grum- lighet och ämnen som ger vattnet färg, t.ex. humus. Flockarna avsät- ter sig i sedimenteringsbassänger. Vattnet får sedan passera en sand- bädd, som avlägsnar flockrester och annan grumlighet. Vid en del ' anläggningar passerar det ännu en sandbädd, ett s.k. långsamfilter. Om vattnet behöver ytterligare rening, kan vattenverken på lämpligt ställe i reningsprocessen tillsätta även aktivt kol.
Vattnet desinficeras på de flesta håll med hjälp av klor. Kloreringen är en säkerhetsåtgärd, som ska minska halten bakterier och virus i det renade vattnet och samtidigt åstadkomma en desinficeringseffekt ute i ledningsnätet. Den alkalisering som normalt också sker före utpumpningen ska eliminera korrosion på ledningarna.
Grundvatten behöver som regel bara en enkel rening. Det kan vara angeläget att t.ex. minska halten av järn och mangan eller att minska surhetsgraden. Ofta räcker det med en enkel filtrering. Även grundvattnet kan behöva kloreras.
Vattnet behöver vidare sättas under tryck. Det pumpas ut i lednings- nätet, som står i förbindelse med en eller flera högreservoarer. Dessa fungerar som tryckhållande utjämningsmagasin. För distributionen fordras huvudledningar, distributionsledningar och anslutningar till fastigheter (s.k. servisledningar). Ledningsnätet ligger i allmänhet under mark — på frostfritt djup. De allmänna ledningarna uppgår enligt tillgänglig statistik till nära 65 000 km eller 8,6 meter ledning i genomsnitt per person. Figur 2.1 visar schematiskt hur reningen av vattnet går till inom ett vattenverk.
2.3 Författningar som reglerar produktionen och användningen av vatten, m.m.
2.3.1 Skyldighet att ordna vattenanläggningar
Bestämmelser om kommunens skyldighet att ordna med vatten och avlopp för en befintlig eller planerad bebyggelse finns i El Lagen (1970:244) om allmänna vatten— och avloppsanläggningar.
Kommunen ska enligt förarbetena till lagen om allmänna vatten— och avloppsanläggningar (den s.k. va-lagen) se till försörjningen med vatten och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till hälsoskyddet. Syftet ska vara att förebygga sanitära olägenheter som beror antingen på att det är brist på vatten eller på att vattnet har dålig kvalitet.
lNTAGSKAMMARE RÅVATTEN MED SILANORDNING PUMP/&R
FLOCKNINC
Rm /ATTFNVUMPA"
REN MTTENRFHÅt l ARE
TILLSATS AV KALKVAWEN (REGLERÅR l'lLLSATS AV KALKVATTEN AMMONlUMSULFAT pH varann) OCH Kron
Figur 2.1 Rening av vattnet i ett vattenverk
Det finns också i runt tal 500 000 enskilda vattenanläggningar — som regel brunnar — vid bl.a. permanentbostäder, fritidshus och in- dustrier. De är som regel mycket små vattentäkter, men det förekom— mer också stora enskilda anläggningar hos bl.a. mejerier och bryg- gerier. Även jordbruk med många djur kan ha täkter med stor kapa- c1tet.
2.3.2 Skydd för vattenområden
Vatten är en naturresurs. Användningen av det s.k. råvattnet regle- ras i
El Vattenlagen (1983z291); D Naturresurslagen (1987:12); och El Plan- och bygglagen (1987:10). Med stöd av dessa lagar sker en rättslig prövning av vad olika vat- tenområden ska användas till. Domstolar och andra myndigheter gör i det sammanhanget bl.a. en avvägning mellan olika intressen. Enligt bestämmelserna i vattenlagen går det att bilda skyddsområden för vattentäkter. Syftet är att förhindra att täkterna blir förorenade.
Bestämmelser om skydd mot föroreningar i bl.a. vattenområden finns också i D Naturvärdslagen (1964:828); Cl Miljöskyddslagen (1969:397); och El Räddningstjänstlagen (1986:1102). Vid en allvarlig vattenbrist kan länsstyrelsen med stöd av vatten- lagen förelägga en ägare till en privat vattentäkt att avstå det vatten som är oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörj— ningen. Föreläggandet kan förenas med vite.
2.3.3 Skydd för människors hälsa
Allmänna bestämmelser om skydd för människors hälsa finns i El Hälsoskyddslagen (1992:1080). Enligt hälsoskyddslagen ska en bostad ha tillgång till vatten i erfor- derlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamål. Skyddsområden för vattentäkter kan bildas även enligt hälsoskyddslagen.
Vatten till dryck och matlagning är i lagens mening ett livsmedel. Regler om hantering och kontroll av livsmedel finns i El Livsmedelslagen (1971:511).
Livsmedelsverket är central förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrå- gor. Verket har i sin dricksvattenkungörelse (SLVFS 1993z35) angett vilka krav som ska ställas på vatten som bl.a. hushållen ska använda. Det framgår av kungörelsen att vattnet från en allmän anläggning ska vara tjänligt när det när konsumenterna. Vid beredning av dricks- vatten ska sådana metoder användas som — med hänsyn till råvattnets beskaffenhet och risken för förändringar i kvaliteten under distribu- tionen — krävs för att säkerställa att dricksvattnet är tjänligt.
Smittskyddslagen (1988z472) innehåller bestämmelser om skydd mot alla slag av smittsamma sjukdomar som sprids bland männis— kor. Det finns särskilda regler för åtgärder mot s.k. samhällsfarliga sjukdomar och en del andra sjukdomar som liksom de samhälls- farliga är anmälningspliktiga. Till de sjukdomar som kan överföras med dricksvatten hör kolera, hepatit A, polio, salmonellainfektion, amöba, paratyfoidfeber, tyfoidfeber, legionärssjuka och shigellos (s.k. rödsot eller bacillär dysenteri).
Smittskyddslagen reglerar fördelningen av ansvaret för olika slag av smittskyddsåtgärder mellan sjukvårdshuvudmannen, sjukvårds- huvudmannens smittskyddsläkare, den behandlande läkaren och den nämnd inom kommunen som svarar för miljö- och hälsoskydds— verksamheten.
Sjukvårdshuvudmannen svarar för att åtgärder vidtas om ansva- ret enligt smittskyddslagen inte åvilar den behandlande läkaren eller den kommunala nämnden. Det ska hos varje sjukvårdshuvudman finnas en smittskyddsläkare. Denne ska inom landstingsområdet el- ler motsvarande bl.a. planera, organisera och leda smittskyddet, verka för samordning och för att förebyggande åtgärder vidtas, följa smittskyddsläget och biträda andra som är verksamma inom smitt- skyddet.
Den behandlande läkare som upptäcker en samhällsfarlig eller annan anmälningspliktig sjukdom hos en patient ska anmäla fallet till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet (tidigare Statens bakteriologiska laboratorium). Vid en del sjukdomar som ofta sprids med bl.a. livsmedel ska även den kommunala nämnden underrättas.
Kommunen svarar för att smittskyddsåtgärder vidtas mot djur, livsmedel, vattentäkter, avloppsvatten, ventilationsanläggningar och andra objekt som sprider eller är misstänkta för att sprida smitt- samma sjukdomar. Den nämnd inom kommunen som svarar för miljö- och hälsoskyddsverksamheten kan i enskilda fall ge förelägg- anden och förbud som syftar till att hindra spridning av samhälls- farliga sjukdomar.
Smittskyddsläkaren och den kommunala nämnden ska enligt smittskyddslagen samverka med varandra och med myndigheter, behandlande läkare och andra som bedriver verksamhet som har betydelse för smittskyddet.
2.3.4 Skydd mot sabotage
Samhället behöver under fred och i krig skydda anläggningar som är viktiga för totalförsvaret mot bl.a. spioneri, sabotage och angrepp
från terrorister. Bestämmelser om detta finns i
El Lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (den s.k. skyddslagen); och i El Förordningen (1990:1334) om skydd för samhällsviktiga anlägg- ningar.
Överbefälhavaren har med stöd av dessa författningar gett ut Före- skrifter (FFS 1991:1) om skydd för samhällsviktiga anläggningar. Civil- och militärbefälhavarna har gemensamt antagit riktlinjer för klassificering av skyddsobjekt enligt dessa föreskrifter.
Rikspolisstyrelsen har gett ut Föreskrifter och allmänna råd om utbildning, utrustning av skyddsvakter samt bevakning av civila skyddsobjekt (RPSFS 19915).
Byggnader, anläggningar och områden som är viktiga för det ci- vila försvaret — bl.a. vattenverken — blir skyddsobjekt om länsstyrel- sen beslutar det. För byggnader, anläggningar och områden som försvarsmakten huvudsakligen använder fattas besluten av fo-befäl- havaren.
Enligt skyddslagen har obehöriga inte tillträde till ett skyddsobjekt. Det kan bli nödvändigt att bevaka en byggnad, en anläggning eller ett område som ska skyddas. Bevakningen av civila skyddsobjekt får i fred utföras av polismän, väktare eller annan personal som är skydd— vaktsutbildad och godkänd av länsstyrelsen.
Allmänna bestämmelser om försvarsmaktens medverkan i sam- hällets åtgärder vid t.ex. ett omfattande avbrott i vattenförsörjningen finns i D Förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksam— het.
Försvarsmakten får enligt denna förordning ställa personal och ma— teriel till förfogande för "bl.a. transporter av sjuka och skadade. De får också utföra t.ex. transporter, andra arbeten och tjänster, om
dessa kan inordnas som ett led i utbildningen av den militära perso— nalen eller främjar staten eller ett annat samhällsintresse. Användningen av hemvärnet regleras i El Förordningen om hemvärnsmäns medverkan vid bevakning och efterspaning (FFS 1985 :3).
Överbefälhavarens Föreskrifter och allmänna råd om försvarsmakt- ens medverkan i räddningstjänst m.m. (FFS 1987z24) ger ytterligare vägledning om förutsättningarna för att de militära förbanden ska få delta i civil verksamhet.
___—___ 2.3.5 Varning och information
Enligt en bestämmelse i avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB ska Sveriges Radio sända meddelande som är av vikt för allmänhe— ten. Meddelandet ska t.ex. kunna ge råd om hur människor ska bete sig i extraordinära eller oförutsedda situationer. Det kan emellertid också innehålla påminnelser och information i praktiska frågor av betydligt mindre dramatisk karaktär — av den typ som lämnas i Anslagstavlan i TV. Det ska framgå vid sändningen av ett sådant s.k. myndighetsmeddelande att myndigheten svarar för dess innehåll. Sveriges Radio ska se till att meddelandet är lämpligt utformat och att det inte genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.
Signalen ”Viktigt meddelande” på civilförsvarets s.k. tyfonanlägg- ningar underrättar människor om att en olycka har inträffat —- eller att överhängande fara råder — så att de kan söka skydd inomhus, stänga dörrar och fönster och slå av ventilationen. De ska också lyssna på radio eller TV för att få veta vad som har hänt och vad de i fortsättningen bör göra. Signalen och meddelandet utgör tillsam- mans varnings- och informationssystemet ”Viktigt meddelande till allmänheten” (VMA). Räddningsverkets Allmänna råd och kommen— tarer om varnings- och informationssystemet Viktigt meddelande till allmänheten (Meddelande 1989z4) ger närmare vägledning om de åtgärder som räddningstjänsten kan vidta för att varna och infor- mera.
Rätten att inom räddningstjänstens område — alltså vid en olycka — sända ett varningsmeddelande i radio och TV regleras genom en särskild överenskommelse mellan Sveriges Radio AB, Sveriges Tele- vision AB och Räddningsverket (den 13 januari 1993). Det framgår av överenskommelsen att en räddningsledare har rätt att sända ett meddelande som varnar allmänheten. Ett sådant meddelande kan om det behövs gå ut över samtliga programkanaler i radio och TV. En liknande överenskommelse har senare träffats med TV 4 (Nord- isk Television AB). Sveriges Radio har åtagit sig att förmedla medde- landen till Sveriges Televisions kanaler, Text-TV och TV 4.
Kapitel
Händelseförloppet i scenariot
3.1 Angreppet mot vattenverken
Det är en helt vanlig söndagseftermiddag i Stockholm i slutet av fe- bruari. Vädret är vackert med fina skridskoisar. Det är drygt 15 gra- der kallt.
Strax före kl 17.00 inträffar flera kraftiga explosioner inom de båda vattenverken i Norsborg, som tillhör Stockholm Vatten AB — ett helägt kommunalt bolag. De som sköter driften i anläggningarna är oskadda men chockade och underrättar vattenverkets jourhavande ingenjör i bostaden. Han larmar i sin tur SOS Alarm, som ger besked till polisen och räddningstjänsten.
jourhavande ingenjören meddelar också vakthavande arbetsleda- ren i den beredskapsstyrka som finns vid huvudkontoret hos Stock- holm Vatten. Arbetsledaren tar kontakt med jourhavande ingenjö- ren vid huvudkontoret. Även han befinner sig i bostaden. Jourha- vande ingenjören försöker nå vattenverket i Lovö men lyckas inte. Han underrättar i stället ledningen för Stockholm Vatten.
Det framkommer efter en stund att även Lovö-verket har skadats. Polisen och räddningstjänsten är på plats i Norsborg och Lovö ca 20 minuter efter explosionerna. Polisen spärrar av områdena och räddningstjänsten börjar röja upp och ta hand om det vatten som översvämmar byggnaderna. De backventiler som sitter på huvud- ledningarna gör att vattnet från nätet inte kan tryckas tillbaka ut genom de sprängda pumparna och ledningarna. Det är från början fullt klart att någon eller några avsiktligt har velat skada anlägg- ningarna.
SOS Alarm informerar i det här skedet också Länsstyrelsens för- svarsdirektör, som tar kontakt med polisen, räddningstjänsten och Stockholm Vatten för att få mer uppgifter.
Strax efter kl 17.30 meddelar Radio Stockholm i en extra nyhets- sändning att stora skador genom sabotage har skett på de huvud- vattenledningar och pumpar som förser Stockholms stad och nio
grannkommuner med vatten. Vattenverken vid Lovö och Norsborg har genom skadorna skurits av från distributionsnätet. Reservoarer— na är emellertid fyllda till minst hälften och det kommer att dröja 4- 5 timmar innan trycket i ledningsnätet går ned — och ytterligare lika många timmar innan vattnet börjar ta slut i kranarna hos hushåll och andra förbrukare. En företrädare för Stockholm Vatten vädjar om största möjliga sparsamhet och råder hushållen att tappa upp 10-20 liter i badkar, dunkar eller andra kärl som reserv till dryck och matlagning. Riksradion och de olika TV—kanalerna återger med— delandet från Stockholm Radio i extra nyhetssändningar under den närmaste timmen.
De båda vattenverkens reningsutrustning har inte skadats genom angreppet. Kraftförsörjningen fungerar också som den ska.
3.2 Produktionen och förbrukningen av vatten i Stockholmsområdet
Vattenverken vid Norsborg och Lovö förser omkring 680 000 invå- nare i Stockholms stad med vatten från Mälaren. Även ca 320 000 invånare i grannkommunerna Huddinge, Lidingö, Nacka, Tyresö, Salem, Botkyrka, Ekerö, Värmdö och Haninge får vatten från dessa verk. Vattenförbrukningen i hela området är normalt 370 000 m3 per dygn. Omkring en miljon invånare blir genom skadorna på pum— par och ledningar utan vatten.
Förbrukningen hos hushållen är i genomsnitt ca 200 liter per per— son och dygn. Hushållen förbrukar normalt hälften av det vatten som distribueras i området. Det finns i runt tal en halv miljon hus- håll i området.
Vattnet som finns i reservoarerna räcker i allmänhet knappt ett halvt dygn. Botkyrka och Haninge kommuner har egna vattenverk anslutna till Stockholms nät och kan tillsammans producera 17 000 m3 per dygn. Det är inte tillräckligt för ens de allra nödvändigaste behoven i de egna kommunerna.
Kommunalförbundet Norrvatten levererar vatten till 13 kommu— ner norr om Stockholm med totalt nära en halv miljon invånare. Vattnet kommer från Görvälnverket, som ligger i järfälla kommun vid Mälaren. Norrvatten producerar omkring 130 000 rn3 vatten i genomsnitt per dygn.
Figur 2.2 visar i stora drag vilka delar av Stockholmsområdet som de båda vattenproducenterna försörjer med vatten.
Görväln
Stockholm
Huddinge
Botkyrka
Haninge
Figur 2.2 Försörjningen med vatten inom Stockholmsområdet
3.3 Det fortsatta händelseförloppet 3 .3 .] Söndag — första dygnet
Det har gått drygt en timme sedan de första explosionerna inträf- fade. Det finns nu teknisk ledningspersonal på plats inom båda vatten- verken — vid Norsborg och Lovö. Teknikerna konstaterar att ska- dorna är stora på både pump- och reglerutrustningen. Det kommer att ta åtskilliga dagar att få i gång verksamheten igen. Chefen för Stockholm Vatten kommer till huvudkontoret och bildar en lednings- grupp tillsammans med några avdelningschefer. Ledningsgruppen får besked om att nivån i vattenreservoarerna sjunker snabbare än nor- malt.
SOS Alarm håller på att bli blockerad av alla oroliga som ringer 90 000. Genom meddelanden i flera radiokanaler uppmanar larm- personalen allmänheten att inte höra av sig om vattenavbrottet utan att vänta på information i Radio Stockholm. Fem personer på Stock- holm Vatten har fullt upp med att svara på frågor från allmänheten. Många ringer också polisen för att försöka få besked.
Länsstyrelsens försvarsdirektör har samlat några tjänstemän — framför allt sakkunniga på vattenförsörjning och räddningstjänst — hos SOS Alarm. De lyssnar på radiotrafiken och skaffar sig fler upp- gifter från de ansvariga lokala organen. Räddningsinsatsen ute vid vattenverken är snart över. Allt tyder emellertid på att avbrottet i vattenförsörjningen i en stor del av Stockholmsområdet kommer att leda till mycket allvarliga problem för invånarna. Länsstyrelsen av— ser att redan om några timmar samla företrädare för Stockholms stad och de berörda grannkommunerna för att dryfta läget.
Chefen för landstingets försvarsavdelning hör av sig till Stock- holm Vatten för att få veta hur långt avbrottet blir. Om det i morgon bitti inte finns något vatten i ledningarna, blir det nödvändigt att köra vatten i tankar till bl.a. Karolinska sjukhuset och Södersjukhu- set.
Massmedierna
Trycket från massmedierna — både de som arbetar nationellt och de som förmedlar nyheter enbart till invånarna i regionen — ökar hela tiden. Flera lokala radiomedier har reportrar ute och direktsänder hela tiden. Uppgifterna är ibland motstridiga. Några hävdar att pro- blemen kommer att vara lösta inom ett par timmar. Andra säger att det kommer att ta minst en vecka. Den bild som de lokala massmedi- erna ger blir avgörande för stockholmarnas uppfattningar om hur de ska förbereda sig för att klara vattenbristen.
Ledningen för Stockholm Vatten befarar att massmedierna — fram- för allt de lokala etermedierna med sin fortlöpande rapportering —
kan komma att styra både det egna företagets och myndigheternas åtgärder. Stockholm Vatten ordnar av det skälet en presskonferens med början kl 19.30 inne i personalmatsalen på huvudkontoret. Chefen för det kommunala bolaget börjar med att läsa upp följande meddelande:
Genom sabotagen vid 17-tiden har vattenleveranserna tillfälligt avbrutits från Stockholms stads vattenverk i Norsborg och Lovö. Ingen människa är skadad. Invånarna i Stockholms stad samt Hud- dinge, Lidingö, Nacka, Tyresö, Salems och delar av Botkyrka, Ekerö, Värmdö och Haninge kommuner får i vanliga fall vatten från de skadade verken. Alla som bor i dessa kommuner uppmanas att spara på vattnet. Stockholm Vatten rekommenderar de boende att tappa upp högst 10-20 liter vatten i badkar eller t.ex. dunkar för att ha i reserv. Arbetet med att reparera skadorna pågår. Det finns ingen an- ledning till oro.
Som svar på frågor säger VD att vattnet i reservoarerna räcker i ungefär ett halvt dygn, om alla är sparsamma. Norrvatten skulle kunna förse Stockholm och övriga kommuner med upp till 20 % av dygnsbehovet. Överföringarna visar sig emellertid vara skadade och fungerar inte. Det går däremot att hämta vatten i tankar och andra behållare hos kommunerna norr om det område som Stockholm Vat— ten försörjer.
Ledningsgruppen hos Stockholm Vatten kan inte säga när de ska- dade vattenverken kan börja leverera igen. Vem som står bakom sabotagen har den heller ingen uppfattning om. Det är polisens sak att utreda detta. Frågor av det slaget kommer från Rapport — som direktsänder från presskonferensen — och från rikstidningarna och en internationell nyhetsbyrå. Chefen för Stockholm Vatten framhål- ler slutligen på presskonferensen att de lokala medierna bör lyssna på företagets personal och undvika överdrivna och motsägande be- sked till allmänheten.
Arbetet i full gång på många håll
] ourhavande räddningschefen hör av sig till Stockholm Vatten. Han har höjt stabsberedskapen, dvs kallat in förstärkningar till brand- och räddningstjänstens ledningscentral. Han anser att de politiskt ansvariga i Stockholms stad bör underrättas om de åtgärder som är planerade. Stockholm Vatten har inte hunnit göra det och räddnings- chefen åtar sig att kontakta ordföranden i brand- och civilförsvars- nämnden. Ordförande är skolborgarrådet, som har räddningstjänsten inom sin rotel. Länsstyrelsen ser till att SOS Alarm underrättar räddningstjänsten och den politiska ledningen i de andra kommu— nerna i det drabbade området. Ordföranden och vice ordföranden i styrelsen för Stockholm Vatten AB är på tjänsteresa utomlands.
Planeringen av arbetet ute vid vattenverken har kommit i gång. Skadorna är mycket stora. Sprängningarna har orsakat stora hål i väggarna och det är kallt inne i lokalerna. Vid 20-tiden är uppfatt- ningen att enbart uppröjningen kommer att ta flera dygn. Det kom— mer att behövas mycket utrustning, bl.a. ett tiotal stora pumpar an- passade till volymerna i de båda vattenverken. Polisens tekniker är redan i gång med sina undersökningar. De försöker att i de skadade byggnaderna eller utanför hitta rester av sprängmedel eller annan utrustning som förövarna har använt.
Vattennivån i reservoarerna är omkring kl 20.30 betydligt lägre än som brukar vara fallet en söndagskväll. Ledningen för Huddinge sjukhus hör av sig till Stockholm Vatten för att få veta hur länge det kommer att finnas vatten i ledningarna och om det senare går att få vatten i tankar till sjukhuset.
Norrvatten har utom Görvälnverket flera reservvattentäkter som också kan behöva skydd. Chefen för Norrvatten tar kontakt med polisen i Stockholm och frågar hur den ser på läget. Finns det risk för skador på andra liknande anläggningar i regionen? Polisen ute- sluter inte nya angrepp och håller på att placera ut grupper som ska bevaka olika slag av anläggningar. Norrvatten har sedan någon timme förstärkt bemanningen med egen personal. Den kommissarie som chefen för Norrvatten talar med bedömer att polisens ledningsstab också ska kunna avdela några man som svarar för bevakning av norrkommunernas vattenanläggningar.
TV—Aktuellt har i sin ordinarie sändning kl 21.00 ett långt inslag om händelsen. Programledaren beskriver bl.a. systemet för vatten- distributionen i Stockholm. Aktuellt visar också bilder från de ska- dade anläggningarna i Norsborg. Företrädare för Länsstyrelsen, Stockholm Vatten, polisen och fo-befälhavaren kommenterar situa— tionen. Även stadsveterinären och ett antal oroliga människor i sta- den ger sin syn på problemen. Beskeden är desamma som tidigare: Det kommer att ta åtskilliga dagar innan det finns ordentligt med vatten i ledningarna. Det är dags att tappa upp i badkar eller de kärl som finns till hands. Ingen vet ännu något om vilka som har utfört sabotagen och varför det har skett.
Sjukhusen väntar problem
En kvart över nio på kvällen får landstingets försvarsavdelning och Huddinge sjukhus svar från Stockholm Vatten. Vatten under tryck kommer att finnas fram till omkring midnatt. Det kommunala bola- get ska försöka ordna tankleveranser men kan inte lova något. Sjuk— husen uppmanas att försöka få i gång sina egna vattentäkter. Det saknas emellertid pumpar och kopplingar — mycket arbete fordras innan anläggningarna fungerar.
Chefen för landstingets försvarsavdelning kallar i det här läget samman en central krisgrupp som ska samordna Landstingets åt- gärder. I gruppen ingår företrädare för den centrala förvaltningen inom landstinget, hälso- och sjukvårdsnämndens stab och informa- tionsavdelningen — sammanlagt sex personer. Gruppen är fulltalig strax efter midnatt. Den börjar med att lista ett antal frågor som landstinget behöver få svar på, bl.a. dessa: Kan reservvattentäkterna vid Södersjukhuset, Huddinge sjukhus och Nacka sjukhus tas i an- språk med kort varsel.? Går det att pumpa in sjövatten i sjukhusens vattenledningar? Ska sjukhusen börja skriva ut patienter.? Vilken information behöver patienter, anhöriga och personal för att kunna hantera situationen.?
Stadens ledningsorganisation
Ledningsgruppen vid Stockholm Vatten informerar Stockholms stad och de andra kommunerna i det drabbade området om hur den ser på utvecklingen under de närmaste dygnen.
Vid 22-tiden kommer finansborgarrådet och skolborgarrådet till Stockholm Vattens huvudkontor. VD ger en översiktlig beskrivning av läget. En företrädare för polisen framhåller att det är fråga om sabotage och att både högsta polisledningen i landet och försvars- ledningen tidigt har informerats. Säkerhetspolisen försöker klargöra hur det hela har gått till och vilka som står bakom angreppet. Det är viktigt att få veta om det som hänt är början på ett större angrepp eller om det är en begränsad operation. Ännu finns det emellertid inget att redovisa. Det behövs enligt SOS Alarm mycket information framför allt till allmänheten och till sjukhusen.
Redogörelserna visar att konsekvenserna för Stockholms stad kom- mer att bli mycket stora. VD för Stockholm Vatten upprepar att de lokala medierna genom sin intensiva bevakning kan komma att på- verka både myndigheternas och hushållens åtgärder. Staden behöver inrätta en särskild krisgrupp, som beslutar både övergripande och i åtskilliga detaljer. Stockholm Vatten kan inte ta hela ansvaret. Borgar— råden väljer att utnyttja den ledningsorganisation som ska fungera vid krigsfara och i krig och som till största delen består av förvaltnings- chefer eller motsvarande. Katastroforganisationen hör till skol- borgarrådets ansvarsområde men kommer att arbeta under ledning av båda borgarråden.
Länsstyrelsen har vid 23-tiden samlat företrädare för de drabbade kommunerna i Länsstyrelsens lokaler. Stockholm Vatten ger infor— mation om hur bolaget bedömer utvecklingen. Det finns också en del besked om vattenförsörjningsläget i de angränsande kommunerna. Länsstyrelsen har tagit fram uppgifter från krigsplanläggningen om vilka tankbilar och större vattenbehållare som eventuellt kan dispo-
neras och överlämnar detta underlag till Stockholm Vatten. Länssty- relsen uppmanar varje kommun att bilda en krisgrupp som kan ta itu med de svårigheter som lokalt kommer att uppstå.
De flesta i Stockholms stads ledningsgrupp anländer till Stadshu- set strax efter midnatt. Både finansborgarrådet och skolborgarrådet medverkar i den första överläggningen. De begär vid det tillfället att informationen till allmänheten och massmedierna ska samordnas, så att myndigheterna inte går ut med olika besked, att konsekvens- och handlingsplaner ska upprättas och att de fortlöpande får före- dragningar från Stockholm Vatten, brand- och räddningstjänsten, polisen, socialtjänsten, skolan, miljöförvaltningen och gatu- och fas— tighetskontoret. De båda borgarråden avser att alternera som ordfö- rande vid de överläggningar som kommer att äga rum. Några tjäns- temän får i uppdrag att inom en timme utarbeta ett utkast till myndighetsmeddelande, som ska läsas upp i radio och TV.
En kvart före midnatt meddelar företrädare för Huddinge sjuk- hus att sjukhuset är utan vatten. Sjukhusledningen har under kväl- len kallat in personal som ska förbereda utskrivning av patienter i den utsträckning som kan bli nödvändig. Stadens meddelande till allmänheten återges första gången i radiosändningar vid 2-tiden på natten. Det framgår av meddelandet att stockholmarna i fortsätt- ningen måste vara mycket sparsamma med vattnet. Sändningarna avslutas med beskedet att Huddinge sjukhus nu är helt utan vatten.
3.3.2 Måndag — andra dygnet
Arbetena ute vid vattenverken fortsätter under natten. Det finns en- staka tjänstemän kvar i de ledningsgrupper som staden och Stock- holm Vatten var för sig har bildat. Strax efter kl 5.00 på morgonen lämnar Stockholm Vatten i huvudsak denna rapport till stadens ledningsgrupp och till Länsstyrelsen: Cl Det finns fortfarande vatten i markplanet i delar av stadens distri- butionsnät men knappast något tryck 1 ledningarna; Cl Det förekommer rapporter om missfärgat och illaluktande vat- ten; Cl Flera sjukhus är utan vatten och begär leveranser 1 tank; Det är svårt att snabbt reparera de skadade anläggningarna; D D Stockholm Vatten kommer under dagen att ta kontakt med till- verkare och importörer för att så fort som möjligt skaffa pumpar och annan utrustning; D Stockholm Vatten är berett att köra ut vatten i tankar, men den volym som det kan bli fråga om kommer inte att räcka långt.
Problemen växer
Kl 6.00 på morgonen har de flesta stockholmarna och många i grannkommunerna upptäckt att det kommer varken kallt eller varmt vatten ur kranarna. Radiosändningarna under morgonen innehåller intervjuer med företrädare för Stockholm Vatten, miljöförvaltningen, socialtjänsten, skolan, polisen, brand- och räddningstjänsten och några livsmedelsindustrier. Ingenting kommer att vara sig likt under dagen, framgår det. De flesta daghemmen tar inte emot några barn. Skolorna räknar däremot med att fortsätta ungefär som vanligt. Fö- retag som använder mycket vatten — framför allt livsmedelsindustrier av olika slag och restauranger - kommer inte att kunna driva verk- samheten särskilt länge. Svårigheterna med hygienen kommer att ställa till problem även på många andra håll, framgår det av intervjuerna. Landstingets smittskyddsläkare hör till dem som uttalar sig.
Sjukhusen i Stockholm och det drabbade området - ett tiotal landstingsägda och privata sjukhus — är nu utan vatten. Stockholm Vatten levererar vatten i tankar till Huddinge sjukhus. Sjukhuset måste trots detta börja sända hem patienter som är i stånd att klara sig själva. Huddinge sjukhus lämnar också återbud till alla som skulle ha kommit dit för undersökning eller behandling under dagen. Den tekniska personalen vid sjukhuset vet inte om och när den egna vattentäkten kommer att kunna ge vatten. Sjukhuset har inte heller förberett sig för att kunna ta emot det vatten som kommer i tankar. Det är ingen idé att föra in så små mängder i ledningssystemet — det kommer bara att ”försvinna”. Vattnet måste tappas i tankar och andra kärl. Frågan är hur sjukhuset ska fördela detta vatten mellan olika delar av verksamheten. Det finns ingen plan för distributionen och förvirringen är stor.
Stadsveterinären i Stockholm understryker i nyheterna kl 7.00 hos Radio Stockholm att det vatten som människor kommer över kan vara förorenat. Det får inte användas till dryck och matlagning utan att kokas. Han råder den som kan att hämta vatten hos någon av kommunerna norr om Stockholm. TV 4 visar i sin morgonsändning hur folk köar vid en brandpost på Norrmalmstorg, där det fortfa- rande kommer lite vatten ur ledningarna.
Ledningsgruppen i Stadshuset
Vid halv 8-tiden samlas ledningsgruppen i Stadshuset till den första genomgången för dagen. Flera företrädare för Stockholm Vatten re- dogör för läget: Det finns snart inget vatten ens på de allra lägsta punkterna i ledningsnätet. Reparationsarbeten pågår, men det är för tidigt att säga när det går att få i gång någon av de nya pumparna.
Stockholm Vatten har gjort upp en handlingsplan som går ut på att företaget ska Cl Skaffa fram alla tankbilar och behållare som går att uppbringa i Stockholmsområdet; CI Ordna ett lämpligt nät av hämtningsställen; Cl Forcera reparationerna vid i första hand Norsborg, så att led- ningarna b 1r lagade och pump för pump kan sättas i gång; Cl Fortlöpande ge information om sina åtgärder, t.ex. var det går att hämta vatten. Ledningen för brand- och räddningstjänsten framhåller att det går att ta släckvatten från vattendragen i staden och från de omkring 100 krigsbranddammarna. Om det skulle uppstå en större brand kan det bli nödvändigt att använda tankbilar och pumpar även från kommunerna norr om staden. En del byggnader, där myndigheterna för människors säkerhet har krävt sprinklersystem, kommer inte att ha ett tillfredsställande brandskydd och kan behöva stängas om det inte finns något som ersätter. En bedömning av vilka byggnader det är kommer att ske under förmiddagen. Personalen vid civilförsvars- förråden kommer att varskos, så att det snabbt går att få ut motor- sprutor, rörledningar, slang och annat.
Socialdirektören räknar med mycket stora problem i sin verksam- het under de kommande dygnen. Sjukhem, servicehus och grupp- bostäder för handikappade — det finns sammanlagt nära 12 000 plat- ser — kommer inte att få något vatten. Omkring 20 000 gamla och handikappade, som bor i egna bostäder men normalt får hjälp av hemtjänsten, kommer inte själva att kunna hämta vatten. Kylan bi- drar till att de måste få hjälp på något sätt. Endast en del av daghem- men kommer att kunna hålla öppet för de i runt tal 30 000 inskrivna barn som normalt vistas där under dagarna.
Socialtjänsten står med andra ord inför enorma problem. En mycket stor del av de anställda inom socialtjänsten kommer att få andra uppgifter än som de i vanliga fall svarar för. Ledningen för förvalt- ningen har svårt att överblicka problemen och behöver tid för att få ett grepp om de förändringar som måste göras. Åtgärderna kommer att kräva improvisation och flexibilitet men också resurser utifrån.
Sanitära svårigheter
Miljöförvaltningens chef anser det självklart att människor ska koka det vatten som de kommer över och som de avser att använda till dryck eller matlagning. Det är ett sätt att förebygga epidemier. All livsmedelstillverkning — t.ex. i charkuterifabriker och bagerier — kom- mer att få upphöra. De flesta restaurangerna och storköken kommer också att behöva stänga. Färskvaror måste transporteras till Stock-
holm i mycket större utsträckning än vanligt.
Prover måste hela tiden tas på det vatten som finns i distributions- nätet — framför allt när tillförseln ökar igen. Laboratorierna i Stock- holm kan emellertid inte arbeta som de gör i vanliga fall. Analyser kommer att ske på andra håll i landet. Det här drabbar också import- kontrollen inom livsmedelsområdet. De partier med bl.a. utländskt kött som grossisterna vill ta in lagras i fryshusen tills situationen blir normal och undersökningar kan ske på vanligt sätt.
Alla i ledningsgruppen är ense om att toalettfrågan blir allra svå- rast att hantera. De flesta har redan praktisk erfarenhet av detta. Miljöförvaltningen avser att under förmiddagen placera ut de om- kring 500 flyttbara torrtoaletter — s.k. bajamajor — som är avsedda för stora utomhusarrangemang, t.ex. Vattenfestivalen. Förvaltningen ska också utarbeta ett antal råd som gäller toalettbestyren och som den ska sprida till allmänheten via massmedierna.
Miljöförvaltningens chef berättar slutligen att förvaltningen skickat personal till ett sjukhem som plötsligt fått hett grönfärgat vatten i sina kranar. Det visade sig att vattnet kommit från fjärrvärmenätet. Det läckte i värmeväxlaren, som genast fick stängas av. Stockholm Energi har informerat miljöförvaltningen om att detta kan komma att inträffa på flera ställen i staden.
Problem inom hälso- och sjukvården
Landstingets sjukvårdsdirektör framhåller att hälso- och sjukvården redan har mycket stora problem. Södersjukhuset får så lite vatten att det har blivit nödvändigt att stoppa driften i värmecentralen. Rums- temperaturen har bara på ett par timmar sjunkit flera grader. Samti— digt har produktionen av ånga upphört. Den behövs för sterilise- ringen av utrustning och andra processer inne i sjukhuset. Även kylanläggningarna i sjukhusens patologiska avdelningar och i blod- förråden har upphört att fungera. Att kompressorerna för framställ- ning av medicinsk tryckluft inte får tillräckligt med kylvatten även- tyrar åtskilliga funktioner inom två av sjukhusen i det drabbade området.
Sjukvårdsdirektören informerar också om att landstinget har kal- lat in sin medicinska katastrofledning. Den består av stabsläkaren, en jourhavande tjänsteman och några från ledningsläkargruppen. Ledningen vid sjukhusen arbetar febrilt för att kunna hantera situa- tionen. Verksamheten koncentreras till akutmottagningarna, opera- tions-avdelningarna, intensivvården, röntgenavdelningarnas akuta funktioner och förlossningsavdelningarna. Sjukhusen kan under da- gen bli tvungna att skriva ut de flesta patienterna. Socialtjänstens chef protesterar mot detta. Han tycker att sjukvården gör det för lätt för sig och undrar vem som i stället ska ta hand om patienterna. Det
får inte bli så att Landstinget vältrar över problemen på kommu- nerna. Finansborgarrådet säger att han under dagen kommer att ta upp detta med landstingets politiska ledning.
Polisens uppgifter
Biträdande länspolismästaren berättar vid sammanträdet att polisen använder sin ledningsorganisation för särskilda händelser. Det inne- bär att det finns en s.k. kommenderingschef — chefen för ordningsav- delningen — som svarar för ledning i stort. Han har en ledningsstab med olika slag av specialister till sitt förfogande. Beskeden till polis- personalen ute på fältet går som vanligt via länskommunikations- centralen. Ansvarig ute på fältet är en polisinsatschef.
Polisen arbetar intensivt för att klara ut vilka som har utfört sabo- tagen på vattenverken och varför de har gjort det. Frågan är bl.a. om detta är det enda angreppet eller om de som har utfört det avser att slå till även mot andra anläggningar av samma eller av andra slag. Företrädaren för polisen berättar att en av de högre cheferna inorn säkerhetspolisen under dagen har varit i regeringskansliet för att till- sammans med en av de ansvariga inom Försvarsmakten informera den krisgrupp som har bildats med representanter för Statsråds- beredningen, ]ustitiedepartementet, Utrikesdepartementet, Försvars- departementet, Civildepartementet och Miljö- och naturresurs- departementet. Uppgiften för regeringens krisgrupp är att så länge det inte klarats ut vilka som utfört angreppet följa utvecklingen, fram- för allt arbetet inom Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten. Det kan också bli aktuellt för gruppen inom regeringskansliet att tillsammans med de berörda myndigheterna fundera över bevakningen av an- läggningar inom samhällsviktiga funktioner som behöver skyddas och vilka resurser som en sådan verksamhet eventuellt fordrar.
Stort behov av en informationscentral
Staden har avskaffat sin informationsnämnd och den förvaltning som nämnden hade. Det finns av det skälet ingen föredragande i informa- tionsfrågor vid sammanträdet. Ledningsgruppen beslutar efter en intensiv diskussion att inrätta en informationscentral i Stadshuset med personal från Stockholm Vatten, socialtjänsten, miljöförvalt- ningen och brand- och räddningstjänsten. Den ska sortera direkt under de båda borgarråden och ge service till allmänheten och mass— medierna.
Finansborgarrådet avslutar sammanträdet och säger att en press- konferens ska hållas i Stadshuset med början kl 12.00 under ledning av skolborgarrådet. Hon vill till dess ha klara besked om när och var det kommer att finnas vatten att hämta ute i staden. Både TT och
Radio Stockholm har i samtal förklarat att detta är vad som intresse- rar människorna just nu.
Ute på stan — och i vattenverken
Radio Stockholm har från kl 10.00 flera reportrar ute på stan. En av dessa sänder till en början från entrén till Åhléns och konstaterar genast att det är ovanligt mycket folk på gatorna så här dags. Många kommer ut från varuhuset med plastdunkar och hinkar. Inne på husgerådsavdelningen börjar det bli tomt på hyllorna. Bland livs- medlen är färdigblandad juice och mineralvatten så gott som slut. Det har redan också sålts mycket öl och läskedrycker. En småbarns- mamma har vagnen full med mjölk, fil och blöjor. Hon berättar för reportern och en äldre dam i kön framför kassan att vattnet var borta på Kungsklippan redan vid midnatt. Hon hade inte hört några nyheter under hela kvällen och blev minst sagt överraskad när det senare var tomt i kranarna. Den äldre damen är ute för att köpa något drickbart till sin syster, som har bett om hjälp.
En annan reporter från Radio Stockholm hittar flera restauranger i City, som avser att hålla öppet som vanligt under lunchen. Hon går in på ett av ställena och pratar med restaurangägaren. Han kommer att använda engångstallrikar, plastbestick och plastmuggar. Det vat- ten som går åt för matlagning och rengöring i köket har han hämtat i dunkar från Solna.
Ute i de skadade vattenverken pågår uppröjningen hela dagen. Stockholm Vatten vill så fort som möjligt göra de betonggjutningar som fordras. Den första pumpen kommer i morgon förmiddag. Be- sked väntas från andra tillverkare och importörer under eftermidda- gen. Ännu har Stockholm Vatten inte fått klartecken för mer än tre av de omkring tio nya pumpar som behövs för full produktion av vatten.
Länsstyrelsen avser att leda
Många kommuner i Stockholms län är berörda av avbrottet i vatten- försörjningen och landshövdingen kallar representanter för dessa och för polisen, landstinget, fo-befälhavaren, Stockholm Vatten och Norrvatten till en överläggning på Länsstyrelsen kl 10.15. Delta- garna får den information som Stockholm Vatten under morgonen har gett stadens ledningsgrupp. En företrädare för Stockholm Vatten som deltagit i mötet med stadens ledningsgrupp kompletterar med en redogörelse för vad den gruppen har kommit fram till.
Den främsta uppgiften för Länsstyrelsen är att samordna det som sker inom länet. Det gäller att se till att resurserna — bl.a. tankbilar och stora vattenbehållare - blir fördelade mellan de olika kommu-
nerna och sjukhusen på ett lämpligt sätt. Det får inte bli huggsexa på resurserna. Deltagarna börjar också diskutera vilken typ av utrust- ning som de militära förbanden kan bidra med och som det kan vara lämpligt att ta ut ur civilförsvarsförråden. Vattentankarna av gummi och torrtoaletterna hör till det som bör gå att använda. Några tjäns- temän får till uppgift att inom två timmar komma med förslag. Företrädare för Länsstyrelsen anser i diskussionen som följer på redogörelserna att samhällets åtgärder syftar till att begränsa skador på människor och egendom samt i miljön och därför måste kunna betraktas som räddningstjänst. Om så är fallet har Länsstyrelsen möjligheter att ta över ansvaret för verksamheten. Borgarråden de- lar inte den uppfattningen. Det är en uppgift för Stockholm Vatten att se till att vattendistributionen så fort som möjligt kommer i gång igen. Det ankommer på de berörda lokala myndigheterna och andra att i avvaktan på detta — inom ramen för sitt ordinarie ansvar — vidta åtgärder som minskar konsekvenserna för människor av avbrottet. Länsstyrelsen har inte några befogenheter att överta ansvaret för de åtgärder som fordras, anser företrädarna för staden. Landshövdingen gör efter drygt en timmes möte följande samman- fattning: CI Av de tio kommuner som är anslutna till Stockholm Vattens dist-
ribution saknar åtta — med sammanlagt ca 900 000 invånare — helt och hållet vatten i sina nät;
D Det råder brist på vatten i ett 20-tal sjukhus och sjukhem med totalt omkring 10 000 vårdplatser; Kylan ställer till stora problem för försörjningen med reservvatten; Länsstyrelsen har uppmärksammat den påverkan massmedierna kan komma att utöva på det som sker och avser att inrätta en egen informationscentral bl.a. för att samordna beskeden till kom- munerna; Cl Länsst relsen är bl.a. beredd att prioritera mellan olika kommu- ner ocfi mellan kommunerna och Landstinget, om det blir nöd-
vändigt.
DU
Landshövdingen tillägger att Länsstyrelsen har ambition att leda sam- hällets åtgärder i den situation som råder. Det spelar ingen roll om det är räddningstjänst eller inte. Enligt länsstyrelsinstruktionen ska Länsstyrelsen bl.a. främja befolkningens bästa. Det är uppenbart att Länsstyrelsen är skyldig gripa in.
Landshövdingen begär att deltagarna ska tänka på att det fordras samarbete och att de under dagen ska informera Länsstyrelsen om vilka åtgärder de avser att vidta. Länsstyrelsen hjälper gärna kom- munerna och landstinget att skaffa resurser. Försvarsmakten har både personal och utrustning som kan göra en hel del nytta, t.ex. om det blir nödvändigt att ordna med bevakning av ett antal anläggningar i regionen. Landshövdingen framhåller slutligen att han under dagen
ska träffa den krisgrupp som har bildats inom regeringskansliet och som har till uppgift att följa arbetet hos de berörda myndigheterna.
Kontakter — information
Landshövdingen tar kontakt med fo-befälhavaren för att höra mera i detalj om vilken hjälp militära förband kan lämna. Fo-befälhava- ren uppger att det inom Fo 44 finns drygt 3 500 vattentankar i plast som vardera rymmer 25 liter, ett hundratal vattensäckar med plats för samma volym, fem vattenbehållare 1-3 m3 stora som hör till saneringsutrustningen, drygt 650 vattencisterner som vardera rym- mer 250 liter samt två cisterner på 5 m3. Länsstyrelsen eller kommu- nerna kan rekvirera det de behöver från de militära förråden i länet. Fo-staben hjälper gärna också till med att skaffa andra slag av mili- tära resurser, t.ex. från transport- och sjukvårdsförbanden.
Under tiden som överläggningarna hos Länsstyrelsen pågår har informationscentralen i Stadshuset trevande kommit i gång med sitt arbete. Telia håller på att installera ett tjugotal extra anknytningar så att centralen ska kunna klara anstormningen från allmänheten och massmedierna. Problemet är att det fortfarande inte finns mycket konkret att redovisa. Både TT och Radio Stockholm har ständigt en reporter på plats i Stadshuset för att kunna förse sin redaktion med färska upplysningar och kunna intervjua de experter som kommer till ledningsgruppens möten. En del av informationen går också i andra riktningen: Någon ur ledningsgruppen och vid informations- centralen lyssnar hela tiden på sändningarna. Även mycket av det som reportrarna får veta ute på fältet — men som inte kommer fram i programmen — vidarebefordras till ledningsgruppen och informa- tionscentralen. Det framkommer bl.a. att många både i Stockholm och i grannkommunerna inte har kunnat få tag i något vatten. Bara vid några av hämtningsställena fungerar utdelningen av vatten som den ska.
Temat i all utgående information är — var sparsamma med det vat- ten ni kommer över och koka det ni använder till dryck och matlag- ning.
Socialtjänsten börjar efter en intensiv förmiddag att få en bild av läget. De olika socialdistrikten, servicecentralerna, servicehusen och daghemmen har lämnat lägesrapporter. Det visar sig att äldre och mödrar med spädbarn behöver hjälp med vatten. Ledningen för social- tjänsten ger socialdistrikten i uppdrag att sätta i gång de katastrof- grupper som de har planerat för. I varje grupp ingår företrädare för ledningen i socialdistriktet, skolan, polisen, brand- och räddnings- tjänsten, primärvården och den öppna psykiatriska vården. Lednings- gruppen i Stadshuset får rapporter om det besvärliga läget inom social- tjänsten.
Brand- och räddningstjänsten har vid 12-tiden gjort upp en lista på de byggnader där det för människors säkerhet är krav på sprinkler- anläggningar. Ägarna eller innehavarna till lokaler där det i en akut situation kan vara svårt att utrymma blir ålagda olika slag av res- triktioner. Det gäller bl.a. NK-varuhuset, som under de förhållanden som råder inte har ett godtagbart brandskydd. Stora delar av varu- huset måste omedelbart stängas. Samma sak gäller flera av de äldre hotellen. En del av hotellföretagen protesterar. Några överklagar beslutet till Länsstyrelsen.
Stockholm Vatten rapporterar via informationscentralen till de lokala massmedierna att det senast kl 14 på ett 50-tal ställen kom- mer att finnas behållare där det går att hämta vatten. En lista med adresser och en karta faxas ut till radio, TV, TT och de större tid- ningarna. Stockholm Vatten uppmanar allmänheten att hålla ord- ning vid hämtningsställena, vara solidariska och inte kivas om vatt- net.
Presskonferensen i Stadshuset kl 12.00 är välbesökt. Cheferna för olika förvaltningar och för Stockholm Vatten lämnar sina redogö- relser. Efter en stund hettar det till. En reporter vid en kvällstidning anklagar stadens ledningsgrupp för att vilja bagatellisera problemen, lugna människorna och inte driva på med alla de åtgärder som kom- mer att fordras under de kommande mycket besvärliga dygnen. An- dra håller med och stämningen håller på att bli olustig. När kan ni lova att det finns vatten igen.? Hur ska vi under tiden lösa toalett— frågan? Hur går det för de sjuka — särskilt alla äldre.? Hur många kommer att dö innan allt är över? Har ni bevakning vid andra an- läggningar i regionen.? Många frågor blir obesvarade.
Problemen ökar
Timmarna går. Många gamla börjar få det svårt och behöver hjälp. På åtskilliga arbetsplatser går det inte att fortsätta verksamheten. En stor del av de anställda ger sig i väg till anhöriga äldre för att hjälpa dem att skaffa vatten och andra förnödenheter. De flesta stockhol- marna börjar tänka på hur det ska bli under kvällen och natten. Radio Stockholm rapporterar i en nyhetssändning kl 15.00 om långa köer vid hämtningsställena. Trafiken i staden är mycket tät under eftermiddagen. Polisen har svårt att låta tankbilar och andra som behöver komma fram att göra det. Det stockar sig på åtskilliga håll. Många bilister blir irriterade. Åtskilliga trafikolyckor inträffar — i ett fall med flera allvarligt skadade. Det går åt mycket polisperso- nal för att dirigera trafiken på besvärliga ställen. Polispatrullerna får i uppdrag att där det behövs hjälpa tankbilarna att komma fram. Stockholm Vatten uppmanar i ett pressmeddelande människor att inte använda sina toaletter, om det inte finns gott om vatten att spola
med. Avloppssystemet behöver hela tiden en kraftig genomström- ning. Annars blir det stopp. Det kan i efterhand bli mycket svårt att göra någonting åt konsekvenserna av den dåliga avrinningen. Miljö- förvaltningen informerar om var den har placerat ut sina torrtoaletter. Latriner av enklare slag kommer dessutom att göras i ordning i de flesta parkerna. Sellbergs säljer latrinkartonger med plastsäckar från sina sopbilar. Förvaltningen råder dem som kan att bege sig till kom— munerna norr om staden och där söka upp offentliga toaletter eller be att få använda hygienutrymmen hos vänner och bekanta i dessa områden.
Ett antal provisoriska ledningar ska dras från distributionsnätet i Solna till Karolinska sjukhuset. Det innebär att verksamheten vid akutmottagningarna kommer att kunna fortsätta i nästan normal omfattning. Inom de flesta andra sjukhusen är läget på väg att bli ohållbart. De har inte fått i gång sina egna vattentäkter och kan inte heller ta emot så mycket vatten från tankbilar som de skulle behöva. Det är stora problem både med hygienen — inte minst toaletterna — och med matlagningen. Vid Södersjukhuset går värmecentralen bara sporadiskt. Om inget händer inom några timmar måste sjukhusen börja skriva ut även sjuka som inte kan hand om sig själva. Förbere- delser för detta pågår inom Södersjukhuset och Huddinge sjukhus. Frågan är vart de utskrivna ska ta vägen och hur transporterna ska ske. Det finns inte ambulanser för alla som behöver flyttas liggande. En del kan kanske åka hem, där anhöriga tar hand om den. Många kommer emellertid att behöva transporteras till andra sjukhus i och utanför länet.
Ny överläggning på Länsstyrelsen
Strax efter kl 17.00 är det ett nytt möte på Länsstyrelsen. Alla är trötta. Det finns reserver med vatten hos flera företag som har egna vattentäkter, men de är ovilliga att släppa till det de har. Det går ett 30-tal tankbilar i skytteltrafik från tappställena hos Norrvatten och vattenverket i Södertälje. Detta räcker emellertid inte långt. Osämjan är trots Stockholm Vattens vädjanden ibland stor vid hämtnings- ställena. Många vill fylla alla hinkar och andra kärl som de har. Kylan gör sitt till för att det ska bli besvärligt. Vid hämtningsstället på Kungsholms Torg är det ständigt problem med ordningen. Poli- sen ser till att det alltid finns en grupp poliser — ett befäl och fem polismän — på plats för att avstyra bråk. Alla polispatruller som rör sig ute i staden uppmanas att särskilt se vad som händer vid hämt- ningsställena och om det behövs hjälpa till att hålla ordning.
En företrädare för Länsstyrelsen frågar om det inte går att provi- soriskt pumpa in orenat vatten direkt från Mälaren och Norrström i ledningsnätet. Människor måste ju ändå koka det vatten som de
kommer över. Företrädare för Stockholm Vatten säger att bolaget redan har förkastat den lösningen. Sjövattnet innehåller mycket alger och andra föroreningar som det efteråt skulle ta lång tid att få bort ur ledningsnätet. Ingenting hindrar emellertid att invånarna själva hämtar upp vatten i hinkar och efter kokning använder det för olika ändamål, t.ex. tvättning. Överföringen från Norrvatten fungerar igen, men av tekniska skäl ger den bara små kvantiteter. Det innebär att människor kan hämta vatten ur brandposter på i varje fall många lågt belägna ställen. Flera av vattenbehållarna i närheten av dessa brandposter kan efter detta flyttas till platser där de behövs bättre.
Även vattnet från norrkommunerna passerar de förorenade led- ningarna och måste kokas.
Bekymmer på många håll
Dagens Eko kl 17.45 ägnar nästan hela sändningstiden åt vatten- bristen i Stockholm. Programledaren intervjuar en företrädare för regeringen, som säger att regeringen givetvis är bekymrad för att avbrottet i vattenförsörjningen ställer till så mycket problem för så många människor. Regeringen har emellertid fullt förtroende för Läns- styrelsen och för Stockholm och de andra kommunerna som är drab- bade — att de ska klara av de praktiska svårigheter som kommer att uppstå innan allt är normalt igen.
En reporter intervjuar en tvillingmamma som menar att hon an- vänder alldeles för mycket tid för att få tag i det vatten som behövs för sina två små. Reportern träffar på henne i tunnelbanan. Många har dunkar som de har fyllt eller ska fylla i någon av norrkommuner— na. Människor pratar mer än vanligt med varandra. Trots de stora ingrepp i vardagslivet som påfrestningarna utgör är det i allmänhet en god stämning.
Den krisgrupp som har bildats i regeringskansliet följer hela tiden det arbete som polisen och Försvarsmakten lägger ned på att klara ut vilka som har utfört angreppet, framgår det vidare av intervjun. Ännu finns det ingenting som tyder på att fler sprängningar kommer att ske på andra ställen. Alla som svarar för samhällsviktiga anlägg- ningar som skulle kunna angripas bör emellertid organisera någon form av bevakning — det fordras i varje fall en ökad vaksamhet. Om det är nödvändigt med ett beslut av regeringen för att statliga myn- digheter ska bidra med sina personella eller andra resurser, är reger- ingen beredd att fatta beslut om detta.
En reporter i Uppsala har intervjuat en företrädare för miljö- rörelsen, som säger att detta visar vad den alltid hävdat: Det är helt fel med de storskaliga ledningssystemen, som förutsätter att vi smut- sar ned dricksvattnet för att bli kvitt avföringen. En professor i va- teknik förklarar att det inte är något problem med Stockholms an—
läggningar. Stockholm Vatten har garderat sig mot mycket men att helt skydda anläggningarna mot sabotage av det slag som det skett går inte.
Under kvällen får personalen på sjukhemmen, i servicehusen och i hemtjänsten allt större problem i sitt arbete. Många av de boende blir oroliga av förhållandena som råder och det utsätter dem för extra stora påfrestningar. De anhöriga måste hjälpa till. Åtskilliga som i vanliga fall bor hemma flyttas till sjukhem och servicehus i staden eller i andra kommuner utanför det drabbade området. Social- tjänsten tvingas konkurrera med sjukhusen om platserna. Flera av de sjuka blir sämre i samband med förflyttningen. Några som redan är i dålig kondition avlider under transporten. Det här ställer prob- lemen med prioriteringarna på sin spets.
Informationscentralen i Stadshuset stänger vid midnatt efter ett slitsamt första dygn. Personalen har haft få besked att ge. Förhopp- ningen är att det på den punkten ska bli bättre under morgondagen.
3 .3 .3 Tisdagen — tredje dygnet
Arbetena pågår ute vid vattenverken i Norsborg och i Lovö hela natten till tisdagen. Stockholm Vatten får under förmiddagen den först utlovade pumpen och börjar att installera den. Va-verket i Väs- terås bidrar med en som just blivit utbytt. Personalen har emellertid problem med dimensionerna på anslutningarna och arbetet tar tid.
En kritisk punkt
Under vattenavbrottets tredje dygn närmar sig svårigheterna för de flesta människorna i Stockholm och de drabbade grannkommuner- na en kritisk punkt. Bara en liten del av hushållen kan skaffa sig vatten så att de nödtorftigt klarar sig. Livsmedelsbutiker, kiosker och bensinstationer fyller på med mineralvatten, läskedrycker och öl, men dryckesvarorna tar ändå ofta slut. Samma sak gäller den mat som går att tillreda utan vatten. Det är uppenbart att många passar på att hamstra.
Köer bildas hela tiden vid de offentliga toaletterna. De entre- prenörer som staden anlitar har svårt att hinna tömma i den takt som fordras och att allmänt sett hålla rent i toalettutrymmena och kring uppställningsplatserna. Många uträttar för övrigt sina behov lite varstans. En omfattande rengöring kommer att fordras på åtskil- liga offentliga platser.
Många arbetsplatser har upphört att fungera. Toaletterna går inte att använda. Personalrestaurangerna är stängda. Många anställda
måste stanna hemma för att ta hand om sina minderåriga barn eller är kvar hos äldre anhöriga för att hjälpa dem. Föräldrar oroar sig för de yngre skolbarnen, som på många håll driver omkring.
De kommunala förvaltningar som är mest berörda har allt svårare att få överblick och kunna leda sina verksamheter. Hemtjänsten når inte alla gamla som bor i egna bostäder och behöver hjälp. Det gäller både dem som i vanliga fall har hemtjänst och andra. Radio, TV och tidningar beskriver problemen bland de äldre, som är den mest ut- satta gruppen. Socialtjänsten har satt upp en kriscentral, som kan ta emot samtal från alla som behöver hjälp. Förvaltningens egen perso- nal räcker inte till för det mycket omfattande och tidsödande fältar- betet. Det har redan framgått att de anhöriga måste delta. Det verkar genom samtalen som kriscentralen får vara svårt att genom massme- dierna nå alla gamla som behöver information. Många är misstänk- samma och vantolkar beskeden som de får.
Stadsmissionen och Frälsningsarmén är sedan andra dygnet i gång med sina soppkök. Flera frivilligorganisationer har hört av sig till Länsstyrelsen och vill att deras medlemmar ska få hjälpa till. Det blir under tisdagen nödvändigt att organisera frivilligarbetet på ett bättre sätt. Länsstyrelsen uppmanar ledningsgruppen i Stadshuset och de ansvariga i de andra kommunerna att ta hand om den här resursen. Socialdirektören framhåller vid det möte som gruppen har under eftermiddagen att frivilliga från Röda Korset, civilförsvarsföre- ningarna och flera kyrkliga samfund ingår i det nätverk som social— distriktens katastrofgrupper har förberett. Socialdistrikten kommer att avdela områden — ett eller flera kvarter — där grupper av frivilliga får i uppgift att ta kontakt med de äldre och ge dem den service som de behöver.
Utrymning av sjukhus
Södersjukhuset och Huddinge sjukhus får under tisdag förmiddag efter ett intensivt arbete i gång sina egna vattentäkter. Systemen fung- erar men ger små mängder vatten — som mest 5 % av medel- förbrukningen per dygn. Trycket i ledningarna är dåligt. Vattnet tar efter en stund slut och kommer inte fram till alla ställen i sjukhusen. Inget säger att situationen kommer att bli bättre. Många patienter närmar sig gränsen för vad de klarar. Sjukhusen har hittills flyttat ut totalt nära 800 patienter från det drabbade området till andra an- läggningar i länet, framför allt Danderyds, Södertälje och Norrtälje sjukhus. De här förflyttningarna förslår emellertid inte. Stockholms läns landsting går under eftermiddagen ut till grannlandstingen och begär att få placera ett antal patienter även hos dessa. Gensvaret är dåligt. De platser som landstinget får disponera i Uppsala, Västerås, Eskilstuna och Nyköping svarar inte på långt när mot behovet.
Samma begäran riktar landstinget därför nu också till andra sjuk- vårdshuvudmän.
Landstinget börjar samtidigt att planera de transporter som for- dras för att patienterna ska kunna placeras hos de andra landstingen. De militära förbanden i Stockholms närhet har genom fo-befälhava- ren lovat att ställa personal och ett 30-tal fordon med bårar till för- fogande. Fo-befälhavaren har vidare fått besked om att Svea träng- bataljon i Linköping, som disponerar betydligt större resurser, kan medverka. Personal och sjuktransportfordon kan vara på plats i Stockholm under kvällen. Sjukhusen vill att militära förband även ska delta med de helikoptrar som är lämpliga för sjuktransporter. De flesta flyttas under natten över till andra sjukhus.
Problem med bränder
Restaurangerna och storköken runt om i Stockholm och i söder- kommunerna har svårt att hämta tillräckligt med vatten. För de flesta är det ingen idé att fortsätta. De som inte redan gjort det stänger under tisdagen. Avläsningar från måndagens provtagningar på vatt- net i ledningsnätet visar i flera fall att vattnet kan vara otjänligt. Stadsveterinären uppmanar än en gång alla att koka det vatten som ska användas till dryck och matlagning. Han får veta att flera livsmedelsindustrier fortsätter med tillverkningen och förelägger dem att upphöra. Personalen vid företagen anser att de klarar hygienen och är inte glada åt besluten. Några av ägarna överklagar besluten. Stadsveterinären anser det nödvändigt att skicka ut personal som kontrollerar verksamheten vid industrier och restauranger.
De flesta skolorna kan även under tisdagen ta emot elever. Pro- blem uppstår för de klasser där lärarna måste ta hand om egna min- deråriga barn eller anhöriga äldre. Någon skolbespisning förekom- mer inte.
Under eftermiddagen uppstår det flera bränder i staden. Brand— och räddningstjänsten har vatten i sina tankbilar och drar i flera fall slang från egna pumpar vid vattendragen. Egentliga problem upp- står bara vid en stor brand i ett kvarter på Åsögatan. Byggnaderna har en gång varit bryggeri men senare gjorts om till möbelvaruhus, lager och lokaler för olika slag av småindustrier. Sprinkleranlägg- ningen i möbelvaruhuset får inget vatten. Elden sprider sig fort. Det finns en krigsbranddamm med 400 m3 350 meter från brandplatsen. Den tömmer utryckningsstyrkorna på mindre än en timme. Branden är fortfarande inte släckt. Det blir nu nödvändigt att dra slang från Saltsjön. Det är drygt 800 meter dit och en mycket stor höjdskillnad. Flera kommuner norr om staden hjälper till med sina tankbilar. Det tar två dygn att släcka branden. De materiella skadorna blir mycket betydande, beroende på att det hela tiden är ont om vatten. Två brandmän får brännskador.
Militära förband hjälper till
Lidingö och Nacka kommuner är helt avskurna från vattenförsörj- ningen i ledningsnätet. Det finns i båda kommunerna flera stora pri- vata vattentäkter. Ägarna befarar att en överföring av vatten till det kommunala nätet skulle leda till ett avbräck i deras egen verksamhet och vägrar att släppa till de volymer som de förfogar över. Lidingö och Nacka tvingas att skaffa vatten i behållare från andra ställen utanför det drabbade området. Det har genom det löpande sam- rådet i Länsstyrelsens regi framkommit att dessa båda kommuner haft det särskilt svårt att få tag i tankbilar. Länsstyrelsen ordnar i det läget hjälp från militära förband. Genom fo—befälhavarens medver- kan åtar sig I 1 och Lv 3 att fr.o.m. tisdag kväll svara för en del av försörjningen med reservvatten i de båda kommunerna.
Regeringen
Finansborgarrådet träffar under tisdagen en företrädare för reger- ingen. Stockholms ställning som huvudstad gör situationen extra känslig. Utländska massmedier — tidningar, radio och TV — skildrar situationen på ett livfullt sätt. Staden på vattnet utan vatten, lyder en av tidningsrubrikerna i svensk översättning. Att det är fråga om sa— botage är en omständighet som särskilt intresserar de utländska me- dierna.
Sverige kommer om två veckor att vara värd för en stor interna- tionell konferens i UD:s regi. Kommer den att kunna genomföras? Det framgår också att de utländska ambassaderna snarast vill ha eget vatten i tank till sina fastigheter. Samma sak är det med vissa statliga myndigheter som har arbetsuppgifter som är viktiga från säkerhetssynpunkt. Finansborgarrådet bedömer att det knappast vid den tiden kommer att finnas några hinder för konferensen. En del åtgärder kan behöva vidtas innan den börjar. Finansborgarrådet är beredd att medverka till att det sker. Samma sak är det med vattnet som ambassaderna vill ha.
Informationscentralen i Stadshuset har haft mycket att göra hela dagen och ledningsgruppen beslutar att den i fortsättningen ska vara öppen även under natten.
3.3.4 Onsdag - fjärde dygnet
Den första pumpen har kopplats in i Norsborg under natten. Den ger emellertid så små vattenmängder att det knappast märks annat än på de allra lägsta punkterna i ledningsnätet. Det vatten som på en
del håll går att få ur kranarna är sannolikt förorenat. Stockholm Vatten upprepar genom massmedierna att det måste kokas om det ska användas till dryck eller matlagning.
Samhället fungerar inte
Reparationsarbetena fortsätter dygnet runt i både Norsborg och Lovö. Tankbilarna kör hela tiden ut vatten till hämtningsställena, som nu är fler än tidigare. Även onsdagen blir ett mycket besvärligt dygn. Samhället hari många avseenden slutat att fungera. De flesta arbets- platserna är stängda. Även hotellen och restaurangerna har i all- mänhet upphört med sin verksamhet. Sjukhusen tar bara emot pa- tienter med livshotande skador eller sjukdomar. Butiker som inte behöver vatten och kan hålla öppet gör det. Sortimenten i butikerna är emellertid inte de vanliga. På många håll är det ont om drycker.
Ute på slakthusområdet i Enskede är det tyst och stilla sedan flera dagar. Det går inte att stycka kött och fläsk, göra korv eller produ- cera andra livsmedel. Nästan alla livsmedelsföretagen har permitte- rat sin personal. Bryggerierna i Bromma och Vårby klarar en del av produktionen med eget vatten men har inte möjligheter att diska returflaskorna. Verksamheten går på sparlåga.
Många hästar som är stallade inom de av avbrottet berörda kom- munerna flyttas till gårdar utanför området. Några hästägare har emellertid egna brunnar. Andra hämtar vatten i tank från norrkom- munerna och låter djuren stanna kvar. Det gör också Skansen, som behöver mycket vatten både för att göra rent i stallar och burar och för att ge djuren tillräckligt att dricka.
Ledningen för Norrvatten har funnit att polisen inte har samma möjligheter som under de första dygnen att bevaka vattenanlägg— ningarna i norrkommunerna. Kommunalförbundets chef tar kon- takt med fo-staben för att höra om militära förband kan svara för bevakning åtminstone under den tid det tar innan anläggningarna i Norsborg och Lovö är reparerade. Fo-befälhavaren säger att han är beredd att under eftermiddagen organisera en styrka på 100 militära skyddsvakter i avlösningar som Norrvatten kan fördela mellan sina olika skyddsobjekt.
Ledningsgruppen i Stadshuset följer utvecklingen och informerar massmedierna om svårigheterna som uppstår. Miljöförvaltningen får mer och mer att göra inom sitt område. De hygieniska problemen växer efter hand som tiden går och vattenbristen varar. På grund av det klena flödet blir det stopp i avloppsledningarna inne i många av fastigheterna. Toaletterna är fortfarande det stora kruxet. Miljö- förvaltningens information har inte trängt igenom. Många använ- der sina vattentoaletter. De spolar med de begränsade mängder vat— ten som de för tillfället har. Enligt miljöförvaltningen kommer det
här längre fram att orsaka stora svårigheter. Andra lägger avföring i plastpåsar som de kastar i soptunnorna. Lukten är redan ett mycket stort problem i de hus där de boende kastat latrinpåsar och latrin- kartonger i sopnedkasten.
Nya sätt att skaffa vatten
Vattentransporterna är en krävande del av myndigheternas verksam- het. För att minska på körningarna föreslår Stockholm Vatten att vattnet i krigsbranddammarna ska tas i anspråk. Provtagningar som har skett under det senaste året har visat att vattnet i de flesta fallen är tjänligt och kan användas till dryck och matlagning. Brand- och räddningstjänsten motsätter sig emellertid förslaget. Det här vattnet är i den besvärliga situation som råder en viktig släckningsresurs — framför allt i högt belägna områden. Skolborgarrådet — som just nu fungerar som ordförande i ledningsgruppen —- är för tillfället inte beredd att släppa till krigsbranddammarnas vatten för annat än brandsläckning.
Det visar sig under onsdagen att Södersjukhuset, flera företag, res- tauranger och andra har kopplat in egna råvattenpumpar från Norr- ström och Mälaren. Det orenade vattnet går på flera ställen bak- länges in i distributionsnätet. Stockholm Vatten vill få slut på den här olovliga tillförseln och tar upp frågan i ledningsgruppen i Stads- huset. Ledningsgruppen kräver att polisen ska ingripa med stöd av va-lagen för att hindra att orenat vatten kommer ut i det kommu— nala nätet.
De flesta har svårt att komma över lagad mat. Ledningsgruppen i Stadshuset anser att staden måste underlätta försörjningen och tar kontakt med cateringföretagen på Arlanda, som åtar sig att under det närmaste dygnet leverera 50 000 middagsportioner förpackade på ett sådant sätt att de på ett enkelt sätt kan värmas. Maten kom- mer via socialdistrikten att placeras ut i servicehusen där alla som behöver får hämta sina portioner.
Finlandsfärjorna säljer vatten som rederiets personal tappat på plastflaskor. Under onsdagen börjar det också dyka upp ambule- rande vattenförsäljare ute på stan. En del säljer is direkt från lastbils- flak. Stadsveterinären uppmanar åter allmänheten att koka det vat— ten som ska användas till dryck eller matlagning. Det visar sig att ett stort hotell i City som haft öppet hela tiden använder vatten från sin simbassäng för att driva verksamheten.
Svårt att fördela vattnet
Två nya pumpar startas onsdag kväll. Vattenmängden ökar i distri- butionsnätet och det kommer så småningom att finnas vatten i många
villaområden och i bottenvåningen på lågt liggande flerbostadshus. Kommunerna söder om Stockholm får emellertid inte så mycket av vattnet som de anser sig berättigade till. De säger att Stockholm miss- gynnar dem och vill att Länsstyrelsen ska ingripa. Länsstyrelsen har redan aktualiserat frågan vid onsdagens överläggning med företrä- dare för kommunerna, landstinget och de statliga myndigheterna. Finns det några principer för fördelningen av vattnet mellan olika slag av användare, frågar sig många. Landshövdingen upprepar med eftertryck att sjukhusen måste prioriteras och att söderkommunerna ska tillgodoses i samma utsträckning som andra delar av distributions- området. Stockholms stad menar att de tekniska förhållandena är avgörande för hur försörjningen kan styras. Detta är något som Stock- holm Vatten avgör på egen hand. Diskussionen slutar i oenighet. Det vatten som kommer ur kranarna är i stor utsträckning otjänligt. Problemen tornar upp sig i servicehus och sjukhem under vatten- avbrottets fjärde dygn. Många av dem som bor där far illa. Åtskil- liga förstår inte att det inte finns något vatten. Personalens arbete är tungt i vanliga fall. Nu blir det ännu besvärligare. Det har kommit till en punkt när det är nödvändigt att flytta betydligt fler boende till anläggningar även utanför länet. Stora utrymningar påbörjas trots att vattnet i ledningarna kommer att öka. Även socialtjänsten vill ha hjälp. Länsstyrelsen tar nya kontakter med andra kommuner i det egna länet, länsstyrelserna i andra län och med fo-befälhavaren. Det går att få fram både fler platser och ytterligare transportresurser. Sjuktransportförband från Svea trängbataljon medverkar i samma utsträckning som vid evakueringen av sjukhusen ett dygn tidigare.
3.3.5 Torsdag — femte dygnet
Trots att vattenmängden hela tiden stiger i ledningsnätet ökar på- frestningarna för människorna i de drabbade kommunerna. De ut- satta gruppernas svårigheter växer. Vardagslivet fungerar inte längre. Många äldre känner sig ordentligt förvirrade. De flesta håller på att förlora tron på myndigheternas förmåga att klara krisen.
Stockholm Vatten klagar på att människor inte är tillräckligt soli- dariska mot varandra. De som har vatten förbrukar mer än vad de egentligen behöver. Spara mer så klarar vi det här, säger Stockholm Vatten, och går ut med de här råden: D Låt varmvattenberedaren vila sig! Det ärinte nödvändigt att bada och duscha. D Spola toaletten bara varannan gång! Använd begagnat vatten från d1sk eller tvätt!
Cl Diska inte och tvätta er inte under rinnande vatten! Samla upp det använda vattnet och häll det i toaletten!
Cl Låt bli att tvätta kläderna lika ofta som vanligt! Det går att an- vända t.ex. en skjorta flera dagar.
Polisen i Stockholm håller under förmiddagen en presskonferens. Länspolismästaren beskriver översiktligt vilka svårigheter polisen möter i den situation som råder och vilka åtgärder som lednings- organisationen har beslutat om. Stockningarna i trafiken är fortfa- rande ett allvarligt bekymmer. Det fordras mycket planering och di— rigering för att gatorna inte ska bli oframkomliga. Att många män- niskor uppenbarligen är irriterade skapar problem i hemmen och på flera offentliga platser. Alltfler ingripanden sker efter hand som ti- den går. Antalet butiksstölder har ökat de två senaste dygnen. I det kaos som råder håller känslan för lag och ordning på att försvinna, säger länspolismästaren och uppmanar alla att så långt de kan be- vaka sin egendom.
Kritik mot myndigheterna
I ett radioprogram som granskar myndigheternas åtgärder får sta- den och Länsstyrelsen hård kritik för att de inte lyckats få fram mer reservvatten än som varit fallet. En företrädare för landstinget in- stämmer i klagomålen. Finansborgarrådet uttalar sig i Lunchekot och framhåller att myndigheterna gjort vad de kunnat: Vi har visser- ligen en planering för att kunna möta olika krissituationer men har aldrig räknat med en situation av det här ytterst allvarliga slaget. Ingen har tänkt att detta skulle kunna inträffa. Vi kan inte ha en planering för någonting som är så osannolikt som detta. Uttalandet väcker bestörtning hos många inom massmedierna. Det kommente- ras under de följande dagarna på ledarplats och debattsidor i flera tidningar.
Klagomålen från landstinget kommer också fram vid torsdagens överläggning på Länsstyrelsen. Landstinget får i det sammanhanget mycket kritik från olika håll för bristerna i sin egen beredskap. Läns- styrelsen meddelar under mötet att den efter överklagande överväger att upphäva både stadsveterinärens beslut att stänga ett antal livsmedelsföretag och förbuden för hotellen att ta emot fler gäster. Enligt Länsstyrelsen är det tveksamt om handläggningen varit riktig formellt sett. Länsstyrelsen ska inhämta ytterligare underlag i de båda ärendena innan den fattar beslut. Meddelandet frestar ytterligare på relationerna mellan Länsstyrelsen och staden.
Fortsatta sanitära svårigheter
Toalettproblemen ökar dag för dag. Regional-TV visar i ett antal reportage under eftermiddagen att det är smutsigt på många offent- liga platser — inte minst i tunnelbanan. Det finns gott om livsmedels- affärer i staden som är dåligt städade och rengjorda. Stadsveterinären kommenterar uppgifterna och säger bl.a. att de som gör sådana iakt- tagelser ska meddela miljöförvaltningen. Han dementerar också en uppgift som framförts i TV 2, att slamsugningsbilar används för transport av vatten till hämtningsställena. Ryktet har fått många att låta bli använda vattnet.
Brand- och räddningstjänsten stänger under torsdagen ytterligare ett antal lokaler där brandrisken är stor och där det vid ett snabbt förlopp kan bli svårt att begränsa skadorna.
Länsstyrelsen fortsätter att diskutera med staden om hur söder- kommunerna ska få mer vatten men kommer inte någon gång i det fortsatta förloppet att kunna påverka styrningen av vattenleveran- serna. Stadens ledning upprepar att det är en sak för Stockholm Vat- ten att komma överens med sina avtalsparter. Landshövdingen in- formerar regeringen om läget för dagen i det drabbade området och om de problem han ser i möjligheterna för de statliga myndigheterna att påverka förhållandena.
3 .3 .6 Fredag — sjätte dygnet
Under fredag förmiddag kan ytterligare några pumpar startas vid de båda vattenverken. Det börjar ge tryck i nätet. Fortfarande distribu- eras emellertid bara drygt hälften av den normala mängden. Stock- holm Vatten klorerar vattnet kraftigt.
Ledningsgruppen i Stadshuset sammanträder under förmiddagen. Stockholm Vattens företrädare framhåller att det kan ta många veckor innan hela nätet spolats och desinficerats. Enligt miljöförvaltningen måste det fortfarande gå ut information om att människor ska koka vattnet. En politisk veteran från PRO som begärt att få träffa lednings- gruppen kräver att pensionärerna ska få vatten först av alla och att hyran ska justeras med hänsyn till de uteblivna vattenleveranserna. Han anser det vara stadens skyldighet att försörja invånarna med vatten. Finansborgarrådet försäkrar att han ska bevaka pensio- närernas intressen när det så småningom ska klaras ut hur allt ska regleras ekonomiskt.
Alla tänkbara grundvattentäkter används nu i Stockholm och söderkommunerna. En expert från Länsstyrelsen vill begränsa utta- gen. Flera av de stora täkterna kan annars komma att ge saltvatten. Det kan leda till att de så småningom blir förstörda. Hon får inte gehör för sina synpunkter.
Trafiken ut från Stockholm börjar att tätna vid lunchtid. Många lämnar staden för att tillbringa helgen hos släktingar och vänner eller i sina fritidshus. En rundringning som Radio Stockholm gör till ett antal arbetsplatser visar att ungefär 40 % av de anställda är från- varande.
Rykten om smittsamma sjukdomar
Från ett servicehus på Kungsholmen rapporteras att nästan alla gamla under natten har drabbats av blodblandade diarréer. En av sjukskö- terskorna, som tjänstgjort vid ett kolerasjukhus i Sudan på 1970— talet, jämför med förhållandena där. Den tjänsteman inom social- tjänsten som tar emot rapporten missförstår det hela och ryktet om kolera på Kungsholmen sprids blixtsnabbt i Stadshuset. En kvälls- tidning får reda på det och skickar en reporter till servicehuset. Hon tillåts inte komma in, men fotografen tar flera bilder på sjuka äldre människor som bärs ut på bår till ambulanserna som väntar.
Inom socialtjänsten och i landstingets smittskyddsorganisation är det fullt pådrag sedan kvällstidningen kommit ut med en extraupplaga om kolera på Kungsholmen. Det är fullt klart att många gamla på servicehuset fått svåra magsjukdomar, men ingen kan bekräfta att det är just kolera. Radio Stockholm kontrollerar med sin medarbe- tare vid informationscentralen i Stadshuset. Han har i förtroende fått samma uppgift från en tjänsteman nära ledningsgruppen. För säkerhets skull kontrollerar redaktionen på Radio Stockholm med infektionskliniken på Huddinge sjukhus. En läkare där medger att det kommit in sjuka från servicehuset på Kungsholmen. På frågan om det är kolera svarar han svävande: Det vet vi inte, men isolering av patienterna pågår. Radio Stockholm anser sig därmed ha fått be— lägg för att det är kolera och går också ut med nyheten.
Fortsatt bevakning
Polisen har nu en uppfattning om vilka som har utfört angreppet mot vattenverken och räknar med att flera personer ska kunna gri- pas inom det närmaste dygnet. Det är enligt polisen ingen risk för attacker mot andra anläggningar. En viss bevakning förekommer emellertid fortfarande på olika platser i Stockholmsområdet.
3.3.7 Lördag — sjunde dygnet
Lördag eftermiddag finns det gott om vatten i kranarna. Många passar på att tvätta och bada. Sent på kvällen har trycket på grund av detta sjunkit kraftigt i stora delar av staden och i söderkommuner- na.
Smittskyddsläkaren har en händelserik morgon. Vid 8-tiden får han besked om att de brutit ut magsjuka på en flyktingförläggning. Koleralarmet har också lett till att många med oklara symtom på magsjukdomar sökt sig till sjukhusen. All sjukvårdspersonal har inte hunnit få information om att larmet var falskt. För säkerhets skull har personalen antagit att det kunnat vara kolera. Rapporterna om dessa patienter — rubricerade som misstänkta kolerafall — kommer i mängder till smittskyddsläkaren på telefon och fax. Smittskydds- läkaren larmar distriktssköterskorna och de smittskyddsansvariga läkarna inom primärvården i länet.
Under förmiddagen börjar smittläget att klarna. Flera slag av kon— troller har skett inom bl.a. servicehuset. Symtomen hos de sjuka har granskats mycket noga. Landstingets smittskyddsläkare dementerar kl 1 1.00 bestämti flera radiokanaler uppgifterna om kolera på Kungs- holmen. Ryktena beror på en rad missförstånd, säger han. Sannolikt har de gamla fått shigellos eller bacillär dysenteri, som sjukdomen också kallas. Om alla kokar sitt vatten, tvättar händerna och är noga med livsmedelshygienen finns det ingen anledning till oro.
Under eftermiddagen kommer det fram att utbrottet av allt att döma berott på dålig livsmedelshygien i servicehusets kök. Persona- len har sannolikt inte skött handtvätten efter toalettbesöken.
Socialtjänsten och Stadshusets informationscentral har fullt upp även under lördagen med att svara på frågor i telefon och att utar- beta information. Tryckta meddelanden finns till slut på mer än 20 språk.
3.3.8 Andra veckan
Efter en vecka utan vatten har ledningarna blivit förorenade av det mark-, vatten- och avloppsvatten som på en del håll trängt in genom läckor i ledningarna. Stora delar av nätet måste spolas och kloreras. Det är bara början på många veckors arbete.
Stockholm Vatten räknar med att kunna ta hela nätet i drift under måndagen. Den starka kylan har emellertid gjort att vattenledninga- rna som ansluter fastigheterna till distributionsnätet på många stäl- len fryst sönder. När vattentrycket söndag kväll börjar bli normalt inträffar det åtskilliga vattenskador. Vattnet svämmar över i källarna. Översvämningar uppstår också i många hus på grund av att kranar lämnades öppna när det inte fanns vatten i ledningarna.
Det framgår av informationen från Stockholm Vatten att vatten efter hand kommer att finnas i vanlig omfattning, men att det fortfa- rande kan vara förorenat.
Från måndag morgon distribuerar båda verken vatten med nor- mal kapacitet. Flera företag som tvingats upphöra med sin verksam-
het framhåller att de kommer att ställa krav på ersättning från sta- den eller Stockholm Vatten.
På grund av frysta ledningar saknar många fastigheter fortfarande vatten. Stockholms Fastighetsägareförening vill ha klarlagt om det ankommer på Stockholm Vatten eller fastighetsägarna att tina och reparera ledningarna.
Sjukhusen kommer i gång och börjar ta tillbaka de patienter som de tidigare fått skriva ut. Restauranger och storkök börjar att driva sin verksamheti full skala. Frånvaron på en del arbetsplatser är fort- farande hög.
Stockholm Vatten och miljöförvaltningen fortsätter sin omfattande provtagning på vatten från olika delar av distributionsnätet. Dagarna går. Vattendistributionen är kvantitativt i allt väsentligt tillräcklig. Vattnet är emellertid fortfarande otjänligt eller tjänligt med anmärk- ningar i stora delar av nätet. På en del ställen luktar det och smakar illa. Flera människor drabbas av vattenburna sjukdomar.
Regeringen tillsätter en undersökningskommission, som ska klar- göra hur de olika myndigheterna har hanterat den situation som uppstått. Kommissionen ska också föreslå principer för hur kraven på ersättningar både från dem som drabbats ekonomiskt av vatten- avbrottet och från dem som deltagit med resurser för myndigheter- nas hjälpåtgärder ska regleras.
3.3.9 April
I mitten av april — knappt två månader efter angreppet mot vatten- verken — har hela ledningsnätet spolats och klorerats. Provtagningar visar att vattnet åter är tjänligt. Stockholm minskar efter hand på kloreringen.
Kapitel
Problem i olika skeden av händelseförloppet
4.1 Ett system för analys av problemen
Vatten är oumbärligt i människors liv. Många verksamheter behöver vatten för att över huvud taget kunna fungera. Det är svårt att tänka sig att t.ex. ett sjukhus eller en livsmedelsindustri ska klara sig ens en kortare tid utan vatten. För många av behoven är det också krav på god kvalitet. Vattnet ska vara tjänligt. Det gäller bl.a. allt det vatten som brukas till dryck och matlagning. För några slag av industriella processer kan kraven vara ännu större.
Utredningens skildring i scenariot visar att påfrestningarna vid ett långvarigt bortfall av vatten i ledningsnätet blir mycket stora. De flesta människor far illa på ett eller flera sätt. Problemen för myndig- heter, företag och enskilda personer kommer att variera mellan olika skeden i händelseförloppet och mellan olika delar av det drabbade området.
Det är svårt att bedöma om de olika verksamheter som förekom- mer i scenariot i verkligheten skulle komma att fungera på ett så tillfredsställande sätt som framgår av händelseförloppet eller om på- frestningarna blir så allvarliga att samhället nära nog kollapsar. Klart är att ett långvarigt avbrott i vattenförsörjningen får verkningar som i flera avseenden skulle kunna bli betydligt värre än dem som utred- ningen beskriver. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser för omfattningen av de svårigheter som ett scenario av det slag ut— redningen valt ger upphov till.
Utredningen har för sina överväganden i detta kapitel om proble- men som ett bortfall av vattenleveranserna leder till delat in händel- seförloppet i tidsskeden och verksamheten i verksamheter.
De tidsskeden som utredningen valt är följande:
(1) Sprängningen Det som händer i samband med att vattenverken under eftermidda-
gen blir utsatta för sabotage och gör att Stockholm och de övriga kommunerna kommer att vara utan vatten i åtskilliga dygn.
(2) Minskande vatten i ledningarna Förloppet under första kvällen och natten när reservoarerna tappas ur och trycket i ledningsnätet efter hand sjunker.
(3) Inget vatten i ledningarna Tiden som det tar sedan vattnet helt försvunnit i ledningarna till dess Stockholm Vatten kopplat in de första nya pumparna. Utredningen bedömer att denna fas kommer att omfatta tre dygn.
(4) Återkommande vatten i ledningarna Det skede i händelseförloppet som börjar under femte dygnet och karaktäriseras av att det åter börjar finnas vatten i ledningarna — till en början i små mängder.
(5 ) Återställning av vattenförsörjningen
Tiden som det tar innan samhället fungerar normalt igen. Det går upp till en månad från det att trycket i ledningsnätet blivit normalt till dess att föroreningarna i ledningarna är borta.
De åtgärder som myndigheterna vidtar under de olika tidsskedena delar utredningen in i följande nio verksamheter: Cl Skydd mot sabotageåtgärder;
Reparationer;
Försörjning med reservvatten; Försörjning med vatten från vattenledningsnätet; Information till allmänheten; Ordning och säkerhet — räddningstjänst; Social verksamhet och utrymning; Hälso- och sjukvård; och C! Ledning.
DDDDDUD
Matrisen på de följande sidorna innehåller en översikt över de pro- blem som enligt utredningens bedömning kommer att uppstå inom de fem tidsskedena och de nio funktionerna. Texten i de olika ru— torna är för överblickens skull relativt kortfattad. Den nyansering som fordras för utredningens överväganden och förslag följer i av- snittet med kommentarer efter matrisen. Utredningen vill framhålla att slutsatserna både i matrisen och i kommentarerna innehåller syn— punkter även på en del problem som inte har framkommit i skild- ringen av händelseförloppet.
Problem inom olika verksamheter och skeden i vattenscenariot
Verksamhet
Sprängningen (Första eftermiddagen)
T
M'nskende vatten i Iedningeme (Första kvällen och natten)
Inge! venen i ledningarna l2—4 dygnet)
Återkommande vatten i Iedningama (5-7 dygnet) Åre/ställande av vattenlärsän'ningen l2-5 veckan)
Skydd mg; Mmm
2. Hgggrafigngr
Många vattenförsörjnings- anlåggningar -— t.ex. vat— tenverk, pumpstationer och reservoarer — har ett brist- f igt skydd mot intrång och skadegörelse
Vid större anläggningar finns det i allmänhet tek- niska skyddsanordningar
— staket och lås ken emel- lertid forceras och larm kan manipuleras av den som vill åstadkomma skada
Vattenförsörjningssyste- men är så komplexa och geografiskt så utspridda ett det i praktiken inte finns re- surser att bevaka dem med personal
Rening sker i vattenverket och det går att avsiktligt förorena vattnet på många olika ställen i ledningssys- temet
vid har om ytterligare angrepp går det åt mycket personal för bevak-
ning
Hela Iedningsnätet kan i praktiken inte bevakas
Uppröjning i översvämmade och skadade lokaler är tids- ödande
Det går under tiden som uppröjningen pågår inte att i detalj klargöra vilken ut- rustning som skadats och som det är nödvändigt att ersätta
Om det är fråga om en av- siktlig förorening av vattnet i ledningsnätet, kan det vara svårt att hitta platsen för sabotaget
l
Pumpar, rör och ventiler är skräddarsydda för varje en ggning och tillverkarna har i allmänhet inte ut— rustning i lager för de reparationer som fordras
Det finns inte erfarenheter av reparationer i den stora skala som det är fråga om i scenariot
Det finns inte t räck gt med reparatörer som gör det mö gt att snabbt återställa de anslutningar till fastig- heter som fryst igen eller att täta läckor som uppstått
sedan anslutningar fryst sönder
Skede
Verksamhet
Sprängningen (Fä/sta eftermiddagen)
Minskande vatten i ledningarna (Första kvällen och natten)
Inget vatten i Iedningama 12-4 dygnet)
Återkommande vatten )
Iedningama (5- 7 dygne t)
Återställande av vattenförsörjningen (2-5 veckan)
3. Färs "r'nin m reservvatten
Det finns ingen planering
eller andra förberedelser för transporter och distribution av reservvatten i stor skala
Endast ett fåtal stora för— brukare av vatten har egna vattentäkter
Alla förbrukare med egna vattentäkter har inte anord- ningar som gör att de ome- delbart kan få vatten
Behovet av reservvatten
är mycket stort och fordrar ett omfattande distribu- tionssystem med transport- bilar och tankar
Förbrukarna har i allmähet ingen utrustning för att kunna ta emot och förvara reservvatten
lnpumpning av sjövatten
i ledningsnätet orsakar för- oreningar som det tar lång ' att bli av med Distributionen av vatten vid hämtningssta ena blir svår att ordna om det är mycket kallt ute
Centrala eller regionala myndigheter har inte befo- genheter att styra försörj- ningen med reservvatten, t.ex. fördelningen mellan olika kommuner eller mel- lan större enskilda förbru- kare
4. Försörjning med v t n frän Iednin sn "tet
Risken är att många hamst- rar vatten och att åtsk ga på det sättet blir utan
Vattnet tar först slut i högt belägna områden 9 er i de översta planen i hö husen
Förorenat vatten kan lacka in i ledningarna
* '" T
Risken är stor att det nya vattnet är otja
av föroreningar i ledningarna
t på grund
Den ökade klorering som fordras påverkar vattnets smak och lukt — många avstår sannolikt från att an- vända vattnet till matlagning och dryck
Det är svart att tekniskt styra vattenleveranserna t t.ex. sjukhus och andra förbrukare som behöver prio:
riteras
Minskande vatten i Iedningama (Fä/sta kvällen och natten)
Inget vatten i ledningarna l2-4 dygnet)
Sprängningen (Fä/sta eftermiddagen)
Verksamhet
Återkommande vatten i Iedningama (5- 7 dygnet)
Ä terställande av vatten/ärså jningen l2-5 veckan)
5. In! rmation ti/I I/m"n- Många kommuner har heten ingen central ledning av informationsverksamheten
Kraven på informationen ökar efter hand, t.ex. att den ska ges även på andra
språk än svenska Den omfattande informa-
tionsverksamhet som ford- ras är inte förberedd - det har t.ex. inte i förväg utar- betats några myndighets- meddelanden
Ett kommunalt bolag är ingen myndighet och har därför inte rätt att gå ut med myndighetsmedde- landen i radio och TV
De privata radiokanalerna och de flesta privata TV- kanalerna är inte skvl ' a att sända myndighetsmed- delanden
Risken för motstridiga uppgifter är stor när flera myndigheter och andra organ agerar oberoende av varandra
Om massmedierna b Jar ifrågasätta myndigheter— nas åtgärder, minskar t tron t vad samha et kan åstadkomma
Om det bryter ut epide- mier, ökar behovet av m- formation om de åtgärder som människor behöver vidta för att skydda sig
När många upplever att vattenförsörjningen är normal igen är det svårt att nå ut med råd om tex. att vatten till matlagning och dryck ska kokas
_ " _ __ ._ ,, _. _ _T_...___ _
Det kan vara svårt att klargöra vilka som har utfört sprängningarna och om det före gger hot om ytterligare sabotageåtgärder
räddningstlanst
fungerar inte
Trafiken är hela tiden mycket tät och försvårar brådskande transporter
Ordningsproblem uppstår på ställen där människor hämtar vatten och vid de offentliga toaletterna Brandskyddet i byggnader med sp kleranläggningar
Det kan bli svårt att snabbt få fram tillräckligt med vatten till släckning av stora bränder
Verksamhet
Sprängningen (Första eftermiddagen)
Minskande vatten i ledningarna (Första kvällen och natten)
Återkommande vatten i ledningarna (5-7 dygnet)
Inget vatten i Iedningama l2—4 dygnet)
Ä tarstållande av vattenförsörjningen (2-5 veckan)
7. roia/ verksamhet ggh gmmning
Servicehus och sjukhem har inte anordningar för att kunna ta emot reserwatten
Många äldre och handikappade som bor i egna bostä- der och normalt klarar sig själva kan inte skaffa vatten till hygien och matlagning Oron ökar hos många äldre eller handikappade och åt— skilliga far a
Det är svårt att klargöra hur många äldre som behöver tillsyn eller vård
Det finns ingen planering eller andra förberedelser för utrymning av patienter i sjukhemmen — inte hel r av äldre eller handikappade i servicehus och enskilt boende Socialtjänsten är inte dimensionerad för de snabbt ökande hjälpbehoven
Det är svårt att snabbt organisera och leda det arbete som alla fri iga v göra
De flesta daghemmen tar inte emot barn och skolorna är stängda — många av föräldrarna som behövs på sina arbetsplatser kan inte mna hemmen
8. H ”( m.m.
- och
'kv rd
Sjukhusen behöver mycket reservvatten
De sjukhus som förfogar över egna vattentäkter har i en del fall inga anordningar för att kunna få vatten Sjukhusen har inte heller några anordningar för att kunna ta emot större mängder vatten från tankbilar och förvara det
Att utrymma sjukhus är komplicerat och tidsödande
lngen myndighet har befogenheter att i fred ålägga en sjukvårdshuvudman att ta emot patienter från ett an- nat sjukvårdsområde
Bristande hygien eller föroreningar i vattnet kan orsaka epidemier Hälso- och sjukvården har begränsade praktiska erfarenheter av mer omfattande epidemier när det samti igt är brist på vatten
I
Verksamhet
Minskande vatten i Iedningama (Första kvällen och natten)
Sprängningen (Första eftermiddagen)
Ä terkommande va ttan i Iedningama (5- 7 dygne tl
Inget vatten i ledningarna (2—4 dygnet)
Återställande av vattenfårsa'n'ningen (2-5 veckan)
amd
Ledningsarbetet försvåras av att många teleförbindelser är blockerade
Det är svårt att på ett ti— digt stadium avgöra vilken ledningsorganisation —- och vilka slag av ledningsresur- ser — som kommer att be- hövas och att omedelbart komma i gång med ett effek * t ledningsarbete
En rad verksamheter om- fattas av Iedningsarbetet — det kan 9 r att många upp-
ingår i underlaget för led- ningsorganisationens beslut kommer att vara motstridi-
ga
Det är särskilt svårt att be- döma hur I nge avbrottet kommer att vara - det ska- par en tvekan om en räckvidd besluten ska ha och v ken ledningsorgani- sation som behövs
gifter i den information som
Den särs da ledningsorganisation som skapas ' varje kommun fö att åstadkomma samord ' 9 har inget i lag fastställt ansvar eller någon skyldighet att vidta åt- gärder
Ledningsorganisationen har inte heller några befogen- heter att ingripa, t.ex. att ta ut människor med tjänste- pl'kt eller att göra ingrepp i annans rått — den kan inte heller tvinga fram en utrymning
Många verksamheter är involverade och en rad uppgif- ter som ingår i underlaget för ledningsorganisationens beslut kommer att vara motstridiga
Det finns utöver van ga avtal inga befogenheter för en myndighet att överg ande styra fördelningen av det vatten som finns
Det är oklart en av verksamheten i olika kommuner inom att
hur samordningen mellan län ska gå t |
ken roll I nsstyrelsen har ' samordning- n och
Om massmedierna börjar ifrågasätta myndigheternas åtgärder. minskar tilltron till vad samhället kan åstad- komma
4.2 Kommentarer till problemen i matrisen 4.2.1 Skydd mot sabotageåtgärder
Vattenförsörjningssystemen är i allmänhet så stora och geografiskt så utspridda att det i praktiken inte går att bevaka dem på ett effek— tivt sätt. Tekniska skyddsanordningar vid bl.a. vattenverk, reservoarer och pumpstationer kan forceras och larmen går att manipulera. De mycket få anställda som i allmänhet behövs för själva driften av vattenverken kan sannolikt övermannas av dem som vill skada en sådan anläggning. Detta gäller givetvis även många andra slag av verksamheter i samhället. Det finns i praktiken inte resurser att av- dela bevakningspersonal för ett kontinuerligt skydd.
Ett syfte med att i scenariot låta vattenförsörjningen i Stockholm bli utsatt för sabotage är att visa på riskerna med att verksamheten är förhållandevis oskyddad. Ett annat syfte är att skildra konsekven— serna av ett omfattande och relativt långvarigt avbrott. Stockholm Vatten har liksom de flesta vattenproducenter ett tekniskt sett mycket säkert och tillförlitligt produktions— och distributionssystem. San- nolikheten för att ett tekniskt fel ska ödelägga vattenproduktionen i den stora skala som sker i scenariot är liten. Det är inte heller rimligt att utgå från att personalen genom felgrepp eller annan försumlighet kommer att kunna åstadkomma så stora skador som behövs för att ett förhållandevis långvarigt totalavbrott ska uppstå.
De tre vattenverken i Stockholm -— två i Norsborg och ett i Lovö — har tillsammans en kapacitet dubbelt så stor som den normala för- brukningen per dygn. Om ett av verken är ur drift ska en i stort sett normal försörjning med vatten ändå kunna upprätthållas. Problem kan uppstå genom att vattentrycket sjunker i en del områden. Med två vattenverk avstängda ska vattenförsörjningen kunna upprätthållas på en begränsad nivå. De allra flesta förbrukarna kommer att ha vatten. Sannolikt blir emellertid de som bor högt uppe i höghusen tvungna att hämta vatten längre ned i byggnaderna. Enstaka högt belägna områden kommer möjligen att vara helt utan vatten.
Distributionssystemets huvudledningar och distributionsledningar har en sådan uppbyggnad och kapacitet att så gott som alla konsu- menter ska kunna försörjas även vid avstängningar för stora repara- tioner. De som är anslutna till en del av en distributionsledning som ska repareras kan emellertid inte få vatten. För dem ordnas det pro- visoriska tappställen.
Reservoarerna i distributionssystemet ska trygga tillgången med hänsyn till skillnaderna i förbrukningen under dygnet. De ska också vara en reserv om det skulle inträffa rutinbetonade avbrott i vatten- produktionen — på grund av t.ex. en stor läcka eller en avstängning för en stor reparation.
Många vattenförsörjningsanläggningar — t.ex. vattenverk, pump— stationer och reservoarer — har bristfälliga anordningar för skydd mot intrång och skadegörelse. De större anläggningarna är i allmän- het skyddade genom tekniska anordningar. Det är emellertid svårt att hindra den som verkligen vill skada en anläggning att göra det. Angriparna i scenariot lyckas i sitt uppsåt. Det framgår inte av skild- ringen vilka de är och hur spaningen efter dem går till. Utredningen har avstått från att beskriva dessa detaljer. En analys av polisens spaningsverksamhet faller utanför ramen för utredningens uppdrag och skulle i onödan tynga skildringen.
En naturlig åtgärd innan förövarna gripits — eller så länge det inte kan uteslutas att de kommer att slå till igen — är att bevaka andra tänkbara mål. Om det inte finns något uttalat hot kan det vara svårt att få tillräckligt med resurser för en sådan bevakning. Kraven på ett effektivt skydd ökar givetvis ju tydligare angriparna demonstrerar sina avsikter. Det kan i ett läge med ett tydligt hot gå åt mycket bevakningspersonal.
4.2.2 Reparationer
Reparationerna i de olika vattenverken tar i scenariot åtskilliga da- gar. Det är till en början tidsödande och besvärligt att röja upp i de skadade byggnaderna. Lokalerna måste länspumpas. Vattnet kom- mer från de skadade pumparna och ledningarna. Det finns back- ventiler på huvudledningarna och det är inte någon risk att vattnet i ledningsnätet och reservoarerna ska tryckas tillbaka ut genom de skadade ledningarna och pumparna. Det är vidare nödvändigt att ta loss all söndersprängd utrustning och forsla ut den. Samma sak gäl- ler den trasiga betongen.
Att det tar tid att få i gång vattenleveranserna igen beror framför allt på att pumparna och ledningarna i vattenverken tillsammans med alla styrinstrumenten är dimensionerade, konstruerade och till- verkade för de angripna anläggningarna. Pumpar och ledningar i den här storleken är ingen standardutrustning som finns i lager hos tillverkarna. Den första ersättningspumpen kommer från en annan större kommun, som just skulle börja installera den. Ingen av de pumpar som det kommunala bolaget kan få tag i kommer att mon- teras in för permanent bruk i Norsborg och Lovö. De kommer så småningom bytas ut mot ny utrustning med den kapacitet som de skadade vattenverken är planerade för.
Problem blir det slutligen också om det inte finns reparatörer som snabbt kan laga de läckor på ledningarna som uppstår sedan vattnet blivit stående och rören på flera ställen fryst sönder. Dessa skador kommer att drabba de s.k. servisledningarna från distributionsnätet
ute i gatan in till fastigheterna. Det kommer sannolikt också att be— ' hövas reparatörer för att återställa golv och annat efter de vatten— skador har som uppstått i olika slag av byggnader. De som bor eller arbetar där kan ha lämnat kranar öppna och är inte på plats när vattnet kommer tillbaka i ledningarna.
4.2.3 Försörjning med reservvatten
Reservvatten (begreppet nöduatten förekommer också och beteck- nar samma sak) är vatten som hämtas från den reservvattentäkt som ska kunna ersätta huvudvattentäkten och som distribueras på van- ligt sätt genom det allmänna ledningsnätet. Det kan också vara vat- ten som kommer fram till en förbrukare på annat sätt än med hjälp av ledningsnätet. Det innebär att vatten transporteras i tankar — på bil, i järnvägsvagn eller båt — till förbrukarna eller att dessa kan lägga ut ledningar till andra producenter eller har egna vattentäkter som de kan koppla in.
Problemet är att reservvattenförsörjningen som regel ger små kvan- titeter i förhållande till de normala behoven. De flesta stora och små förbrukare inom tätorter eller planlagda områden har sällan egna täkter. Om så är fallet — det kan gälla sjukhus och livsmedelsindustrier — så har de en begränsad kapacitet. Användarna kan inte ta i an- språk de mängder som de behöver för sin normala förbrukning.
Det finns flera exempel — bl.a. två av sjukhusen i Stockholm — på att förbrukare som har egna täkter inte förfogar över några anord— ningar som gör att de omedelbart kan börja ta upp vatten ur dessa. Förbrukarna hindras i själva verket genom avtalen med vatten- producenterna att ha den egna vattentäkten inkopplad. Ett skäl är att vattenproducenten vill ha ensamrätt på leveranserna. Ett annat skäl är att en vattentäkt med dålig vattenkvalitet kan förstöra vatt- net i ledningsnätet inom den allmänna anläggningen.
Om en förbrukare får fram reservvatten — och har utrustning för att få in det i sitt ledningsnät — så räcker flödet i allmänhet inte för att det ska bli något större tryck i systemet. Tillförseln blir ojämn. Det går inte att lita på att det alltid kommer något vatten ur kra— narna. Oavsett hur reservvattnet produceras kan det vara ett pro— blem både att få det till en förbrukare och att distribuera det inom hans anläggning.
Det behövs en väl fungerande organisation för transporterna och distributionen till alla de enskilda användarna — med ett stort antal fordon och kärl av olika slag. Det finns ingen planering för sådana transporter och distribution av vatten — kanske mest beroende på att vattenförsörjningen som regel fungerar utan störningar. Det uppstår
i praktiken sällan några längre avbrott, som ställer problemen på sin spets.
Reservvatten ska vara ua. god kvalitet som möjligt — helst av dricksvattenkvalitet — och kommer sannolikt i de flesta fall från en annan producent än den som har drabbats av avbrottet. I utredning- ens scenario hämtar Stockholm och de drabbade grannkommune- rna det allra mesta i tankar från kommunalförbundet Norrvatten. Sjövatten skulle kunna tillgodose en del av behovet men bör inte tas in i distributionsnätet. Det är så förorenat av bl.a. alger att det san- nolikt skulle ta lång tid att bli av med de föroreningar som stannar i ledningarna. Va-lagen och tillämpningsbestämmelser till plan- och bygglagen gör det möjligt att förbjuda dem som vill ta in sjövatten i ledningarna för dricksvattnet att göra det. Det är emellertid svårt att kontrollera efterlevnaden av sådana bestämmelser.
Det finns vidare en bestämmelse som gör att länsstyrelsen kan förelägga den som har en privat vattentäkt att leverera vatten som behövs för den allmänna vattenförsörjningen. Däremot förekommer det inga regler som gör det möjligt för en regionalt ansvarig myndig— het att fördela leveranserna av reservvatten mellan t.ex. kommuner på ett sådant sätt att samhällsviktiga behov blir tillgodosedda på bekostnad av andra behov.
4.2.4 Försörjning med vatten från ledningsnätet
Nya slag av problem uppkommer i skedet när det åter börjar komma vatten i ledningsnätet. Trycket har varit borta så länge att det läckt in förorenat vatten från den omgivande marken. Det tar tid — fram- för allt beroende på att vattenmängderna till en början är små — innan systemet blivit så genomspolat att kvaliteten på vattnet är så— dan att det kan drickas utan kokning.
Om vattenproducenten snabbt vill minska bakteriehalten, är det nödvändigt att öka kloreringen. Många avstår efter detta sannolikt från att använda vattnet till dryck och matlagning. Ett problem är slutligen att det kan vara svårt rent praktiskt att styra leveranserna, så att t.ex. sjukhus och servicehus får vatten på bekostnad av andra förbrukare, t.ex. hushållen. Den som distribuerar vattnet måste sek— tionera bort stora delar av ledningsnätet. Det är många ventiler som ska stängas — det tar tid bara att få en överblick över vilka åtgärder och personalresurser som fordras.
Det finns i allmänhet ingen planering för hur vattentillförseln ska styras för att resultatet ska svara mot en övergripande avvägning mellan olika intressen. Det finns inte heller några avtal eller någon lagstiftning som reglerar en sådan styrning.
4.2.5 Information till allmänheten
Avgörande för om samhällets åtgärder för att minska verkningarna av vattenavbrottet ska lyckas är att det i ett tidigt skede kan ges en riktig information till allmänheten. Det måste också finnas ett väl fungerande informationsutbyte mellan myndigheter och andra or— gan.
Utredningen är övertygad om att myndigheterna skulle bli tagna på sängen av en störning med ett avbrott i vattenförsörjningen i den stora skala som scenariot beskriver. Det gäller inte minst den viktiga informationsverksamheten. Risken för motstridiga uppgifter är stor, om det inte finns en plan för någon slags samordning av den utåtrik- tade informationen. En samordning innebär inte att alla besked måste lämnas från ett ställe. De flesta myndigheter behöver emellertid i stort få veta vilka besked andra organ ger allmänheten. Det här går kanske att bygga upp när behovet uppstår. Risken är emellertid att det i så fall inte fungerar i det viktiga inledningsskedet. En effektiv samordning försvåras för Stockholms del av att staden har avskaffat sin informationsnämnd och centrala informationsförvaltning.
Andra problem i den inledande fasen när människor behöver mycket information är att det nu finns många radio- och TV-kana- ler. Det går inte att med en gång nå ett stort antal människor genom att sända meddelanden i bara några få kanaler. Även om det säkert ligger i de privata radio- och TV-kanalernas intresse att vid stora olyckor eller allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner vidarebeforda myndigheternas meddelanden är de inte skyldiga att sända dessa. Det har visat sig att staten, när den har skrivit avtal med ägarna till de berörda privata radio- och TV—kanalerna (TV 4 undantagen), har förbisett behovet för olika myndigheter att sända viktigt meddelande. Det finns för övrigt inte — varken hos de de avtals- bundna radio- och TV-företagen eller hos de övriga — någon skyldig- het för att låta statliga, kommunala eller landstingsägda företag gå ut med myndighetsmeddelanden. Samma sak gäller privatägda före— tag som verkställer uppgifter inom ramen för en viktig samhälls- funktion.
Människor vänjer sig efter hand vid verkningarna av avbrottet. Det har blivit en normal företeelse i deras dagliga liv. Med tiden minskar därigenom kraven på utförlighet i informationen. Ansprå- ken på informationen ökar däremot i andra avseenden — t.ex. att meddelandena ska vara omsorgsfullt utformade eller att de ska läm— nas på betydligt fler språk än tidigare.
Erfarenheterna från de allvarliga olyckor eller andra händelser som har inträffat är att massmedierna till en början som nyheter lojalt vidarebefordrar de besked som myndigheterna ger och inte ifråga- sätter myndigheternas åtgärder. Efter en tid — ett par dagar eller mera
___—___ — har informationsverksamheten sannolikt funnit sina former. De primära informationsbehoven är tillgodosedda. Massmediernas repre- sentanter har hunnit att göra iakttagelser och kan bättre än i inled- ningsskedet kritiskt granska vad som händer i myndigheternas verk- samhet. Den här granskningen kan komma att påverka människors tilltro till myndigheterna.
Ett principiellt problem i de senare skedena av händelseförloppet är att många upplever situationen som normal igen och inte längre tar till sig de råd som de i förekommande fall bör göra.
4.2.6 Ordning och säkerhet — räddningstjänst
Inom verksamheten ordning och säkerhet handlar det om att så snabbt som möjligt klara ut vilka som har utfört sabotageåtgärderna och om det föreligger några andra hot. Säkerhetspolisen bedriver fortlö- pande spaning som ska göra det möjligt att förhindra brott av det slag som förekommer i scenariot. De kunskaper som finns hos sä- kerhetspolisen kan göra att de som har skadat anläggningarna rela- tivt tidigt blir identifierade och gripna. Det kan emellertid också ta tid och arbetet kräver i så fall stora polisiära resurser.
Omständigheterna gör, som utredningen skildrar det i scenariot, att trafiksituationen blir besvärlig. Det är mycket människor ute på gator och vägar under i varje fall dagtid. De måste förflytta sig för att kunna skaffa vatten och för att se till anhöriga. Det här leder till ett annat trafikmönster än i vanliga fall. Följden kan bli stockningar som gör det svårt för fordon med angelägna transporter att komma fram. Utryckningsfordon är vana vid sådana svårigheter, men för t.ex. tankbilar och andra lastfordon som ska komma med vatten till hämtningsställen och enskilda storförbrukare blir det värre.
Svårigheterna att få fram vatten kan bli ett stort problem också inom brand- och räddningstjänsten. Små bränder går i allmänhet att klara med det vatten som finns i utryckningstyrkornas egna tank- bilar. Om brandplatsen ligger nära eller i varje fall inte långt ifrån ett vattendrag, går det att ta vatten där. I Stockholm finns det också gott om s.k. krigsbranddammar som kan utnyttjas. Problem uppstår om det som i scenariot är en stor nivåskillnad och även långt mellan brandplatsen och de ställen där brand- och räddningstjänsten tar vatten. Särskilt besvärligt blir det om om behovet av vatten är stort. I alla dessa fall går det åt mycket pumpar och slang eller andra led- ningar.
Vatten behövs slutligen också till de sprinkleranläggningar som en del ägare eller innehavare av byggnader har installerat. Om syftet med sprinkleranläggningen är att rädda människoliv och installatio- nen är ett krav för att byggnaden ska få användas som det är tänkt,
fordras det andra brandskyddsåtgärder. I en del fall går det inte att ersätta sprinklerskyddet med andra tekniska åtgärder. Det kan som utredningen beskriver det i scenariot bli nödvändigt att stänga av byggnader eller delar av dessa.
4.2.7 Socialtjänst
De sociala verksamheten i scenariot syftar framför allt till att lindra svårigheterna för äldre eller handikappade. I Stockholm ligger an- svaret för dessa uppgifter på en särskild förvaltning — socialtjänsten. Omsorgerna gäller till att börja med alla som bor i egna bostäder — både de äldre och handikappade som har hemtjänst och alltså får service från samhället men också många av dem som i vanliga fall klarar sig själva. Socialtjänsten räknar med att sammanlagt 30 000 personer i en situation av det slag som utredningen beskriver sanno- likt inte skulle kunna ta hand om sig själva utan skulle behöva nå- gon form av hjälp.
Svårigheterna blir mycket stora även för alla som bor på sjukhem och i servicehus - sammanlagt ca 20 000 äldre eller handikappade. Varken sjukhemmen eller servicehusen har några anordningar in- stallerade som gör att de snabbt kan ta emot reservvatten.
De äldre är psykiskt och somatiskt en utsatt grupp som inte klarar stora påfrestningar.
4.2.8 Hälso- och sjukvård m.m.
Utredningen har redan tidigare framhållit att sjukhusen behöver mycket vatten om de ska klara av verksamheten. De behöver det som regel också omgående efter ett avbrott. Det har framkommit att flera sjukhus i det område som drabbas av vattenavbrottet har egna vattentäkter — borrade brunnar — men i allmänhet inga anordningar för att kunna ta upp vatten ur dessa. Det skulle sannolikt ta flera dagar att få tillgång till detta reservvatten. Vattnet från de egna täkter- na kommer under alla förhållanden inte att räcka till mer än en liten del av dygnsbehovet. Andelen överstiger genomsnittligt räknat san- nolikt inte 5 %. Det är också ovisst hur länge reservvattnet i sådana täkter håller en god kvalitet.
Mycket talar för att hälso- och sjukvården skulle tvingas att ut- rymma stora delar av sina anläggningar. En utrymning fordrar i många fall att patienterna kan skickas till andra sjukvårdshuvudmän för vård. Detta förutsätter en överenskommelse mellan huvudmännen. För närvarande har ingen myndighet - central eller regional — några befogenheter att i fred ålägga en sjukvårdshuvudman att ta emot patienter från ett annat sjukvårdsområde.
Brist på vatten kan leda till epidemier. Vi har hittills i landet varit förskonade från mer omfattande utbrott av epidemiska sjukdomar. Hälso- och sjukvården har av det skälet begränsade erfarenheter av epidemier i den skala som det skulle kunna bli fråga om. Det kan i inledningsskedet uppstå problem, om den personal som svarar för vården av de sjuka tidigare inte har haft sådana arbetsuppgifter.
Reservvattenförsörjningen fordrar omfattande provtagningar och undersökningar av vattnets kvalitet. Samma sak gäller när vattnet efter ett långvarigt avbrott på nytt börjar komma i ledningarna. Ett problem i det sammanhanget kan vara att vattenlaboratorierna inte får så mycket vatten som de behöver för sin verksamhet.
4.2.9 Ledning
Långvariga avbrott i vattenförsörjningen av det slag som utredningen skildrar i scenariot ställer praktiskt taget hela samhället inför stora problem. Nästan ingenting fungerar helt som det ska. Kraven på åtgärder som de olika samhällsorganen kommer att behöva vidta är mycket stora. Det blir framför allt nödvändigt att samordna det som myndigheter, företag och enskilda gör. Risken är annars stor att många av aktörerna fattar motstridiga beslut och att hushåll och andra vattenförbrukare får motsägelsefulla besked. Bristen på samordning kan också leda till att den personal och materiel som står till förfo- gande inte utnyttjas på bästa möjliga sätt. De avvägningar av hjälpåtgärderna som utredningen syftar på måste ske lokalt i kom- munerna och på den regionala nivån inom län och i områden som omfattar flera län.
Kommunala ledningsgrupper kommer enligt utredningens beskriv- ning i scenariot att bildas på den lokala nivån. Länsstyrelserna strä- var efter att ta något slags grepp om utvecklingen på den regionala nivån. Det förhållande att ingen myndighet har en klart uttalad skyl- dighet att gripa in med samordnande åtgärder — och inte heller befo- genheter att vidta åtgärder som griper in i andra organs normala arbete -— gör det sannolikt svårt att snabbt få i gång en samverkan mellan olika organ i samhället. Risken är att den kommunala katastrofledningens beslut — om de inte är grundade på ett i lag reg- lerat ansvar — kommer att ifrågasättas av andra organ i samhället och av enskilda. Även kommunala organ inom olika verksamhets- områden, inte minst de kommunala företagen, kan komma att hävda sina intressen gentemot den av kommunen organiserade ledningen. Samma sak gäller de åtgärder som länsstyrelserna anser sig behöva vidta inom länen eller andra myndigheter på nivåer ovanför länen.
En central fråga är hur det vatten som ev står till förfogande ska användas på bästa möjliga sätt — vilka förbrukare som ska priorite-
ras. Det senare kan vara ett problem när det finns reservvatten att fördela och i återställningsskedet när vattnet efter ett totalavbrott börjar komma tillbaka.
Om samhället lyckas med alla de åtgärder som myndigheter och andra vidtar i samband med en så omfattande påfrestning som det i scenariot skildrade vattenavbrottet är, beror i hög grad på om det finns en effektiv ledningsorganisation och de personer som svarar för ledning är lämpade och tränade för dessa uppgifter. En myndig— het som svarar för ledning måste ha ett tydligt ansvar och även befo— genheter att vidta de åtgärder som situationen kräver. Ledning kan i det här fallet behöva omfatta både beslut som är styrande för andra myndigheters åtgärder och beslut som utgör ingrepp i enskildas rätt.
Räddningstjänstlagen (1986:1102) ålägger kommunen att vid bl.a. bränder, explosioner, trafikolyckor, ras, skred, översvämningar och utsläpp av skadliga ämnen ingripa för att hindra eller begränsa ska- dor på människor eller egendom eller i miljön. Om det fordras om- fattande insatser i kommunal räddningstjänst, ska länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten 1 de kommuner som är berörda. Även regeringen kan svara för räddningstjänsten eller utse en annan myndighet än en länsstyrelse att göra det. Skyldighet att göra en rädd— ningsinsats föreligger endast om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insat- sen eller omständigheterna i övrigt är påkallat att kommunen eller staten svarar för insatsen. Till omständigheterna i övrigt hör de möj- ligheter som den hotade egendomens ägare har att själv avvärja eller begränsa skadorna. Det kan ske genom någon som han anlitar, t.ex. ett entreprenadföretag eller ett reparationsföretag.
Det råder i utredningens scenario delade meningar bland flera myndigheter som agerar om de åtgärder som vattenavbrottet fordrar är räddningstjänst eller inte. Räddningstjänstlagen är grundad på förslag av Räddningstjänstkommittén, som i sitt slutbetänkande (SOU 1983:77) Effektiv räddningstjänst föreslog att räddningstjänst- begreppet skulle omfatta åtgärder som vidtas vid allvarliga störningar i Viktiga samhällsfunktioner. Departementschefen konstaterade emel- lertid i propositionen (prop. 1985/86:170) att det knappast kan vara lämpligt att de kommunala räddningsorganen ska svara för ingri- panden i alla de fall då någon viktig samhällsfunktion blir störd och skador eller risk för skador kan uppkomma. Vid ett avbrott i el-, vatten- eller värmedistributionen ska enligt departementschefen de som svarar för en nyttighet se till att avbrottet upphör. En annan sak, framhåller departementschefen i propositionen, är att avbrottet kan leda till att det uppstår situationer som kräver ett räddningstjänst- ingripande. Ett sådant ingripande är grundat på räddningstjänstens allmänna skyldighet att hindra och begränsa skador.
Åtgärder i samband med enskilda händelser som är en följd av
vattenavbrottet kommer således att vara räddningstjänst om de upp- fyller räddningstjänstlagens kriterier. En skyldighet att ingripa före- ligger, som utredningen har framhållit, om det med hänsyn till beho- vet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen eller omständigheterna i övrigt är påkallat att kommu- nen eller staten svarar för insatsen. Bedömningen av om räddnings- tjänsten är skyldig att ingripa ska vara flexibel och kunna anpassas till behovet i den aktuella situationen. Mycket av det som kommer att behöva göras kommer mot den bakgrunden sannolikt att vara räddningstjänst.
Alla åtgärder kommer emellertid inte att kunna vidtas inom- räddningstjänstens ram. Förutsättningen är för det första att händel- sen har inträffat eller att det är överhängande fara för att den ska inträffa. Ett behov av åtgärder i de situationer som utredningens överväganden avser kan emellertid uppstå redan innan det är över- hängande fara. Ett annat skäl som talar mot att alla åtgärder ska betraktas som räddningstjänst är att Störningarna i många fall kom- mer att lamslå praktiskt taget hela samhället. Långtgående åtgärder kommer att fordras inom t.ex. hälso- och sjukvården och social- tjänsten. Både landstinget och kommunen vidtar åtgärder som ligger vid sidan om det som kan hänföras till räddningstjänsten. Departe- mentschefens uttalanden i propositionen ger inte något stöd för att de olika behov av åtgärder som utredningen här syftar på skulle kunna tillgodoses med räddningstjänstlagen. Det finns inte heller något stöd för att de avvägningar mellan olika verksamheters behov som kan behöva ske när det är ont om t.ex. nyckelpersonal eller viktig materiel skulle vara räddningstjänst.
Det kommer under alla förhållanden i många situationer att be- dömas som oklart vilket ansvar de kommunala och statliga räddnings- organen har i det här sammanhanget. Samma sak kan gälla de cen- trala förvaltningsmyndigheterna. Oklarheter leder till förseningar eller gör att åtgärder, oavsett det rättsliga stödet, inte vidtas. Bristen på avvägningar mellan behoven inom olika verksamheter och inom olika kommuner leder till att de resurser som står till förfogande i den aktuella situationen inte utnyttjas på det för hela samhällets behov effektivaste sättet. Det kan också leda till att ambitionerna att in- gripa varierar både mellan olika kommuner och mellan olika län.
Om det inte finns en myndighet med ett ansvar som går över verksamhets- och kommungränser, kommer informationsutbytet mel- lan olika myndigheter inte att fungera. Den ena myndigheten vet inte vad den andra gör. Informationen till allmänheten kommer att vara ofullständig och splittrad. Risken för motstridiga uppgifter är stor. Det minskar tilltron till samhällets åtgärder hos människor som behöver hjälp för att klara de svåra påfrestningarna.
Kapitel
En effektivare beredskap — förslag till åtgärder
5 . 1 Inledning
Utredningen har valt att teckna händelseförloppet i scenariot i hu- vudsak som myndigheterna ser det. Det är hela tiden företrädare för samhällets olika organ som bedömer läget, fattar beslut och genom- för åtgärder. Enskilda människor förekommer i händelseförloppet som frivilliga — de vill hjälpa till med att lindra konsekvenserna för andra —- eller ingår i kollektiv som reagerar mot verkningarna i sam- hället av de långvariga avbrotten i vattenförsörjningen.
Det avbrott som utredningen skildrar i scenariot leder till allvar- liga störningar i samhällslivet. Det ligger i sakens natur att männis- kor själva vidtar en rad åtgärder för att minska konsekvenserna för dem själva. Samma sak gäller företagen. En rad myndigheter och and- ra organ måste också agera. Åtgärderna fordrar en samordning mel— lan dessa. Det är av det skälet nödvändigt att samarbetet mellan de olika organen fungerar väl.
Frågor om samordning och samverkan behandlas i avsnitt 5.11, som emellertid innehåller endast en kortfattad redogörelse för utred- ningens överväganden. En utförligare diskussion och en redovisning av förslagen till åtgärder i frågor som avser ledning finns i utred- ningens huvudbetänkande (SOU 1995:19) Ett säkrare samhälle. Detta gäller också en del av de ämnen som utredningen behandlar i de närmast följande avsnitten. Utgångspunkten för samtliga förslag är den diskussion om problemen som utredningen har redovisat i det föregående kapitlet.
5 .2 Skydd mot sabotageåtgärder
En angripare kan genom sabotage slå ut anläggningar som är viktiga för försörjningen med vatten. De flesta kommuner har många vatten- anläggningar, som i de flesta fallen inte kräver någon bemanning
med personal. Det finns inte resurser som gör det möjligt att vid dessa obemannade anläggningar hålla personal enbart för bevak- ning. Tekniska anordningar av olika slag ger ett visst skydd men kan forceras eller manipuleras av den som vill skada en anläggning.
Produktion och distribution av vatten är en mycket viktig funk- tion i samhället. Störningar av det slag som kan bli följden av sabo- tage får stora konsekvenser för många människor. Utredningen an- ser att anläggningar som har betydelse för försörjningen av större grupper av förbrukare bör vara utrustade med effektiva tekniska skyddsanordningar — inhägnader, lås och larm. Inom vattenområdet kan det enligt utredningens mening vara lämpligt att anläggningar som producerar minst 10 000 m3 vatten i genomsnitt per dygn har sådana skyddsanordningar. Det svarar mot vattenförsörjningen för tätorter med 25 000-30 000 invånare. Med anläggningar menar utred- ningen i det här sammanhanget råvattenintag, vattenverk, reservoarer och pumpstationer. ÖCB, Livsmedelsverket och Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen har tillsammans övervägt dessa frågor. Det framgår av deras överväganden att de flesta behoven är tillgodo- sedda men att en hel del fortfarande återstår att göra.
I situationer när det finns hot om sabotage mot vattenförsörjnings- anläggningar fordras det i de flesta fallen också bevakning med per- sonal. En av polisens uppgifter är att svara för det skydd som behövs i ett sådant läge. Bevakningsföretagen kan också delta med personal. Om hotet drar ut på tiden och drabbar många anläggningar, kan både polisen och bevakningsföretagen emellertid få svårt att ge det uthålliga skydd som krävs.
Enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (den s.k. skyddslagen) får militär personal användas för be- vakning av skyddsobjekt. Sådana objekt kan enligt skyddslagen vara militära anläggningar eller områden av olika slag och anläggningar eller områden som används eller är avsedda för bl.a. energiförsörj— ning, vattenförsörjning, radio- och telekommunikationer och trans- porter. Byggnader, anläggningar och områden som är viktiga för verk- samheten inom det civila försvaret blir skyddsobjekt om länsstyrel- sen beslutar det. För byggnader, anläggningar och områden som hu- vudsakligen används för militära ändamål fattas besluten om att de ska vara skyddsobjekt av Försvarsmakten.
Utredningen har i arbetet med några av scenariona funnit att det vid en del militära förband råder en viss tveksamhet om huruvida militära förband i fred får ställa personal till förfogande för bevak- ning av civila skyddsobjekt. Det finns emellertid inga föreskrifter i skyddslagen som hindrar en sådan bevakning. Frågan har inte heller berörts i förarbetena till skyddslagen (prop. 1989/90:54) eller i den till lagen hörande förordningen (1990:1334) om skydd för samhälls- viktiga anläggningar m.m. Någon vägledning ger vidare inte bestäm-
Förslag till åtgärder 75 ___—___— melserna i förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksam/vet.
De grundläggande föreskrifterna om de uppgifter som Försvar- smakten har finns i förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten. Det framgår redan i inledningen att Försvarsmak- ten ska försvara Sverige mot väpnade angrepp. Försvarsmakten ska ha en sådan krigsduglighet och beredskap att den verkar avhållande mot sådana angrepp. Försvarsmakten ska i fred hävda Sveriges terri- toriella integritet samt organisera krigsförband och förbereda förbandens användning för landets försvar. Försvarsmakten ska också kunna ställa en utlandsstyrka till förfogande för fredsbevarande verk- samhet utomlands och kunna delta i utbildning för fredsbevarande verksamhet.
Det kan inte med stöd av instruktionen hävdas att en bevakning av civila skyddsobjekt — när viktiga samhällsfunktioner i fred riske- rar att bli utsatta för allvarliga störningar —- är en uppgift för För- svarsmakten. Bevakningen kan vara det om den är föranledd av ett säkerhetspolitiskt hot. I andra situationer kan Försvarsmaktens med— verkan bli en fråga om vad som är lämpligt med hänsyn till samhäl- lets intresse av att avvärja stora påfrestningar som människor an- nars kommer att drabbas av. Utbildningsnivån hos den militära per- sonal som för tillfället står till förfogande är en omständighet av praktisk karaktär som kan påverka bedömningen.
Försvarsmaktens resurser kan vara en tillgång framför allt i lägen när polisen på grund av situationen som råder inte har möjligheter att bevaka civila skyddsobjekt. Enligt utredningens mening bör det vara tydligt klarlagt att det principiellt sett inte finns några hinder för en sådan användning av den militära personalen. En författnings- bestämmelse skulle undanröja den tvekan som kan förekomma.
Utredningen föreslår att regeringen beslutar om en bestämmelse som klargör att det finns möjligheter att i fred använda militär per- sonal för att skydda även civila anläggningar och områden. Det kan ske t.ex. genom att förordningen om militär medverkan i civil verk- samhet kompletteras med en bestämmelse som anger att Försvars- makten i situationer när det föreligger ett omfattande hot mot an— läggningar som har betydelse för verksamheten inom viktiga civila samhällsfunktioner får ställa personal till förfogande för bevakning av dessa anläggningar.
En bevakning av civila skyddsobjekt enligt utredningens förslag innebär att den militära personalen utövar polisiära befogenheter. Sådana befogenheter har den militära personalen redan nu vid be- vakning av militära skyddsobjekt i fred. Principiellt sett skulle en militär medverkan i bevakningen av civila skyddsobjekt av det skä- let inte vara någonting nytt.
I en diskussion om möjligheterna att anlita militär personal för
bevakning kan det också finnas skäl att överväga vilka civila anlägg- ningar som ska vara skyddsobjekt. Vatten- och elförsörjningsan- läggningar är enligt skyddslagen objekt som ska kunna få skydd. De principer som länsstyrelserna i praktiken grundar valet av sådana objekt på resulterar emellertid inte i att alla sådana anläggningar blir skyddsobjekt. Det kan i den fortsatta behandlingen av dessa frågor visa sig angeläget att se över de principer som myndigheterna tilläm- par så att åtminstone alla viktigare anläggningar inom de tekniska försörjningsystemen — el, vatten, värme och gas — kommer att vara skyddsobjekt i både fred och krig.
För den bevakning med personal som kan fordras bör också ingå en del enklare slag av förberedelser. Det kan i det sammanhanget finnas skäl att överväga om producenterna ska kunna åläggas att bedöma både hur mycket personal som behövs för bevakningen och hur denna personal ska användas. Bedömningarna bör ske i samråd med den polismyndighet och de bevakningsföretag som kan komma att delta i skyddsverksamheten. Om militär personal ska kunna an- vändas vid bevakningen, bör ett samråd ske även med militära för- band. Det får visa sig om det också fordras en viss utbildning. Denna bör i så fall vara gemensam för driftpersonalen hos vatten- producenterna och bevakningspersonalen.
5 .3 Reparationer
Det finns inga erfarenheter av reparationer av vattenförsörjnings- anläggningar i den stora skala som fordras vid omfattande skador på anläggningarna. Det ankommer närmast på vattenproducenterna själva att sätta sig in i vad som skulle kunna krävas i en situation av det slag som utredninngen skildrar i scenariot.
Utredningen föreslår att Livsmedelsverket får i uppdrag atti sam- råd med Svenska Kommunförbundet och Svenska Vatten- och Av- loppsverksföreningen genomföra en studie av problemen vid de om- fattande reparationer som det skulle kunna bli fråga om. Till uppgif- ten hör enligt utredningens mening att överväga hur vattenprodu— centerna ska få en överblick över tillgången på reservutrustning och hur de ska få tillgång till en sådan utrustning. Ett centralt register för vissa slag av materiel skulle kunna göra det möjligt att snabbt er- sätta skadade delar. De åtgärder som utredningen föreslår i det här sammanhanget har betydelse även för beredskapen i krig.
Livsmedelsverket har i sin rapport Säkrare dricksvattenförsörining framhållit att en utredning av vilka resurser som behövs vid dricks- vattenanläggningar för bl.a. reparationer, reservvattenförsörjning och vattenundersökningar kommer att ske i verkets regi. En beskrivning
av beredskapsläget för dricksvattenförsörjningen i storstadslänen kommer också att genomföras av verket.
5.4 Försörjning med reservvatten
Om verksamheter ska kunna fortgå och människor stanna kvar i det område som drabbas av ett långvarigt avbrott i vattenförsörjningen, måste det finnas någon form av försörjning med reservvatten. I ut- redningens scenario är vattenverkets pumpar skadade och distribu- tionen i ledningarna fungerar inte. Vatten måste alltså transporteras till förbrukarna och fördelas mellan dessa på andra sätt än som nor— malt sker. Om huvudvattentäkten är skadad men anordningarna för rening och distribution fungerar, räcker det eventuellt att koppla in den reservvattentäkt som en vattenproducent i allmänhet har. Många vattenproducenter har planerat för en sådan försörjning med reserv- vatten och sannolikt i de flesta fall även förberett inkoppling av re- servvattentäkten.
Utredningen har i scenariot beskrivit de svårigheter som kan upp- stå när det är nödvändigt att hämta vatten hos andra vattenprodu- center, transportera vattnet till det egna området och distribuera det bland förbrukarna. Många användare har inte utrustning för att kunna ta emot och förvara större mängder. Bättre förberedelser skulle innebära att den här formen av reservvattenförsörjning kom igång på ett tidigare stadium än som annars sannolikt skulle bli fallet.
Utredningen föreslår att kommunerna ska vara skyldiga att över— siktligt överväga hur produktion, transport och distribution av reserv- vatten ska gå till. I skyldigheten bör ingå att klargöra var det finns tankar, transportfordon, snabbkopplingsrör och slang som kan an- vändas, var distributionsställena bör ligga och vilken personal som ska utföra arbetet som fordras. En del av den materiel som behövs finns i förråden med materiel för räddningstjänsten i krig (de nuva- rande civilförsvarsförråden). Det kan emellertid bli nödvändigt att för transport och förvaring av vattnet skaffa ett antal tankar. Detta kan ske i samarbete mellan flera kommuner.
En översikt över tillgången på materiel kommer även sedan kom- munerna har tagit över ansvaret för utrustningen i krig att finnas i Räddningsverkets informationshank (RIB).
Utrustning från en stor del av civilförsvarsförråden i södra Sverige användes vid det avbrott i den reguljära vattendistributionen iKarls- hamn som i mitten av januari 1994 blev följden av en tankbilsolycka i närheten av huvudvattentäkten. Erfarenheter från reservvattenför- sörjning i stor skala finns också genom de hjälpinsatser som Rädd— ningsverket under flera år har svarat för i f.d. jugoslavien.
Utredningen föreslår att större förbrukare inom viktiga samhälls-
funktioner — t.ex. sjukhus och livsmedelsindustrier — ska vara skyl- diga att ha utrustning som gör att de kan ta emot vatten som trans- porteras i tankar och förvara det eller ordna egna reservvattentäkter. De förbrukare som har egna vattentäkter ska givetvis ha anordningar som gör att de omedelbart kan få upp vatten ur dessa.
Utredningen anser det naturligt att Livsmedelsverket som stöd för vattenproducenternas överväganden om reservvattenförsörjningen sammanställer erfarenheter och i samråd med andra berörda myn- digheter bedömer vilka förberedelser som det finns skäl att göra. Räddningsverket bör bl.a. överväga om verkets informationsbank ska kompletteras med särskilda uppgifter om den utrustning avsedd för verksamheten i krig som kan disponeras vid stora behov av reserv- vatten.
Utredningen har i samband med redovisningen av problemen i kapitel 4 pekat på att det mellan vattenproducenter och större för- brukare kan finnas avtal som hindrar en rationell användning av de reservvattentäkter som förekommer. Sådana hinder går att undan- röja om förbrukaren — t.ex. ett sjukhus — genom avtal uppdrar åt den som svarar för för distributionen av vattnet får ett ansvar även för driften av reservvattentäkter]. Den som svarar för distributionen ska i sådana fall se till att anordningarna fungerar och att det vid ett avbrott omgående går att få vatten. En annan lösning är som fram— gått att förbrukaren genom avtal får vatten genom leveranser med tankbilar. Tekniskt fordras det i båda fallen reservoarer och pumpar som åstadkommer det tryck och flöde som fordras i ledningarna inom anläggningen. Oavsett hur försörjningen med reservvatten ord- nas är det givetvis angeläget att sjukhus och andra större förbrukare hushållar med det vatten som de förfogar över.
Utredningen har i sitt scenario skildrat de svårigheter som kan uppstå vid fördelningen av reservvattnet inom en region. Situatio- nen kan utvecklas så att det blir nödvändigt att styra användningen av det reservvatten som finns hos vattenproducenter som har sin verksamhet intakt. Det kan gälla produktionen vid allmänna eller vid större enskilda anläggningar. Styrningen kan avse fördelningen både mellan kommuner och mellan större enskilda förbrukare inom viktiga samhällsfunktioner, t.ex. sjukhus. Utredningen anser att det bör finnas befogenheter för en myndighet att påverka fördelningen och återkommer i avsnitt 5.11 till frågor om ledning i bl.a. sådana situationer. En utförligare diskussion och en redogörelse för utred— ningens förslag på den här punkten finns i huvudbetänkandet.
5 .5 Försörjning med vatten i ledningsnätet
När vattnet så småningom börjar komma tillbaka i ledningsnätet kan det som i utredningens scenario dröja innan mängden svarar mot det samlade behovet hos förbrukarna. Det organ som leder sam- hällets alla åtgärder kan i en sådan situation behöva prioritera en del förbrukare. Som beskrivits i händelseförloppet kan det emellertid tekniskt vara svårt att genomföra en styrning av vattenleveranserna. Det kräver i varje fall omfattande förberedelser. Det är till en början nödvändigt att klara ut vilka ledningar som ska vara öppna — och vilka som ska vara stängda — för att flödet ska bli det önskade. Det gäller sedan att praktiskt utföra den reglering som fordras. Det se- nare kan komma att kräva ett mycket omfattande arbete.
Utredningen anser att kommunerna ska ha en förteckning över vilka större förbrukare som det i särskilda situationer kan vara nöd- vändigt att styra leveranserna till och att bedöma hur detta praktiskt ska gå till.
Utredningen föreslår att Livsmedelsverket ska få i uppdrag att i samråd med bl.a. Socialstyrelsen, företrädare för länsstyrelserna och Svenska Kommunförbundet överväga och i allmänna råd redovisa vilka principer som bör gälla för kommunernas prioritering och vilka kostnader den orsakar. Det bör i det här sammanhanget också klar- göras om kommunerna behöver särskilda befogenheter för att ge förtur åt dessa förbrukare. Det kan gälla t.ex. i de fall där kommu- nen uppdragit åt ett kommunalt eller privatägt företag att svara för vattenförsörjningen.
5.6 Information till allmänheten
Ett händelseförlopp av det slag som utredningen tecknat i scenariot kräver en mycket omfattande information till allmänheten. Ett fung- erande utbyte av uppgifter inom och mellan myndigheterna utgör grunden för en bra information till allmänheten. Utformningen av en sådan information måste utgå från människornas behov. Den ska vara enkel, sann och lämnas så tidigt som möjligt. Människor måste få veta hur länge avbrottet beräknas pågå och vilka åtgärder de själva kan vidta för att så långt möjligt klara av svårigheterna. Det är också viktigt att information från olika myndigheter är samordnad och samstämmig, så att myndigheterna inte lämnar ”dubbla budskap”.
De flesta myndigheter och andra organ med uppgifter av de olika slag som det är fråga om i utredningens scenario har någon form av informationsberedskap. Det kan emellertid finnas skäl för de organ som blir berörda att överväga vilka särskilda krav på samordning som ett avbrott i vattenförsörjningen skulle innebära. Det handlar
enligt utredningens mening bl.a. om att klargöra vilka fackkunskaper som det är nödvändigt att de personer har som ska svara för informa- tionsarbetet.
Utredningen föreslår att Styrelsen för psykologiskt försvar får i uppdrag att i samråd med bl.a. Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Räddningsverket, ÖCB, företrädare för länssty- relserna, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet ut— arbeta allmänna råd för informationsverksamheten vid långvariga avbrott i vattenförsörjningen. Det är särskilt viktigt att det i det här
sammanhanget utformas principer för en samverkan i informations- ' verksamheten mellan de organ av olika slag som har uppgifter vid de olika slag störningar som kan inträffa.
Flera myndigheter och andra organ bör tillsammans kunna in- rätta ett antal upplysningscentraler som är gemensamma för dem. Dit ska hushåll och andra kunna vända sig med frågor av olika slag när ett omfattande avbrott i försörjningen med vatten har inträffat. Det skulle sannolikt i många fall vara av värde om det i dessa upp- lysningscentraler fanns företrädare även för t.ex. försäkringsgiva— rna. Upplysningscentralerna har också den fördelen att de avlastar den personal som svarar för ledning av de verksamheter som är be- rörda.
Det bör av råden framgå att myndigheterna och de övriga orga- nen ska förbereda meddelanden som kan lämnas i radio och TV vid ett avbrott i t.ex. vattenförsörjningen. De nya lokala radiostatio- nerna har många lyssnare. Ingen av dessa kanaler är emellertid skyl- diga att sända meddelanden från myndigheter. De flesta kommer sannolikt ändå att göra det. Det är enligt utredningens mening en fördel —- det skapar säkerhet och likformighet i informationssystemet — om skyldigheten att sända meddelanden regleras på samma sätt för samtliga radiokanaler.
Utredningen föreslår att även ägarna till de privatägda radiosta—
tionerna ska vara skyldiga att sända meddelanden som avser verk— ,
samheten i viktiga samhällsfunktioner. Det får övervägas om ett åläg- gande ska ske i lagform eller — som nu är fallet för Sveriges Radio — genom ett åtagande i avtal mellan företaget och staten. Frågan är i alternativet med ett avtal om skyldigheten att sända ska tas upp i ett tillägg till gällande avtal eller om detta ska regleras i samband med att dessa nu löpande avtal inom två-tre år ska ersättas av nya över- enskommelser.
Avtalet mellan Sveriges Radio och staten som reglerar bl.a. skyl- digheten att sända meddelanden från myndigheter avser även TV- kanalerna. En överenskommelse av samma slag har träffats även för sändningarna i TV 4. Några möjligheter att ålägga de satellitbaserade TV—kanalerna att sända svenska myndigheters meddelanden förelig— ger inte.
En stor del av tjänsterna inom viktiga samhällsfunktioner produ- ceras av kommunala och statliga företag — i några fall även på entre- prenad av privatägda företag. Med den utformning som avtalet mel- lan staten och Sveriges Radio har äger dessa bolag inte rätt att få meddelanden i bolagets radio och TV-kanaler vidarebefordrade. San- nolikt skulle en radiokanal som inte är skyldig att sända meddelan- den från sådana företag emellertid göra det. I de situationer med mycket stora påfrestningar som utredningens arbete tar sikte på finns det vidare ett antal kommunala eller statliga myndigheter med an- svar för åtgärder av olika slag. Vilket som helst av dessa organ kan givetvis använda sin egen rätt att sända meddelanden till att lämna besked från de kommunala, statliga eller privatägda företagen till allmänheten. Det finns å andra sidan inga garantier för att det sker. Det kan av det skälet inte uteslutas att ett företag som bedriver verk- samhet inom en viktig samhällsfunktion kan få svårt att nå ut med sitt budskap.
Utredningen föreslår att avtalet mellan staten och Sveriges Radio kompletteras så att även statliga och kommunala företag med upp- gifter inom viktiga samhällsfunktioner - eller privatägda företag som utför samma slag av tjänster på entreprenad — får rätt att i radio och TV lämna meddelanden till allmänheten. Även avtalen med de pri- vatägda radiokanalerna och med TV 4 bör utformas så att dessa blir skyldiga att sända meddelanden från företagen.
Särskilt viktigt med en information till allmänheten är det vid all- varliga epidemier. Riskerna för påfrestningar av det slaget ökar vid ett långvarigt avbrott i vattenförsörjningen. En god information ska bl.a. motverka den ryktesspridning som lätt uppstår i sådana situa- tioner.
Utredningen föreslår att Smittskyddsinstitutet får i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen undersöka hur sjukvårdshuvudmännen har förberett den information som behöver lämnas vid allvarliga epi- demier och att ge de rekommendationer till förbättringar som even- tuellt kan behövas.
Det underlättar om myndigheter och andra organ i förväg — innan ett avbrott i t.ex. elförsörjningen inträffar — har informerat hushåll och andra förbrukare om riskerna för störningar och vilka konse- kvenser dessa störningar kan få. Producenterna och distributörerna av el har utarbetat och spridit information till omkring hälften av elanvändarna i landet om dessa risker och om konsekvenserna av stora störningar. NUTEK och Sveriges Civilförsvarsförbund har i samarbete framställt ett blad med tips om vilka åtgärder enskilda kan vidta om strömmen försvinner. Mer kan sannolikt göras för att i förväg informera förbrukarna. En sådan information bör avse flera slag av allvarliga störningar i olika samhällsfunktioner. Det bör av informationen framgå att människor kan förbereda sig t.ex. genom
att ha batteriradioapparater och batterier till dessa för flera dygns drift. Hushåll och andra förbrukare kan också undvika många pro- blem om de har vatten och enklare baslivsmedel för ett par dygns behov i reserv.
En informationsverksamhet av det slag som utredningen syftar på fordrar ett starkt engagemang och en väl förgrenad organsation på regional och lokal nivå. Det talar för att någon av frivilligorganisa- tionerna inom totalförsvaret - helst någon som redan har ett nära samarbete med kommunerna — ska svara för planering och verkstäl- lighet. Utredningen har vägt olika alternativ mot varandra och kom- ' rnit till att Sveriges Civilförsvarsförbund, som redan har bedrivit olika slag av informationskampanjer bör utveckla sitt arbete med dessa frågor.
Utredningen föreslår att berörda myndigheter kommer överens med Sveriges Civilförsvarsförbund om att förbundet närmare klar- gör vad som behöver göras för att människor ska kunna öka sina kunskaper både om riskerna för allvarliga störningar i viktiga sam- hällsfunktioner och om de åtgärder som de själva kan vidta för att skydda sig. Civilförsvarsförbundet bör sedan också ta på sig uppgif- ten att i samarbete med andra berörda genomföra de informations- åtgärder som visar sig angelägna.
5 .7 Ordning och säkerhet
Ett långvarigt avbrott i vattentillförseln kommer att innebära mycket stora krav på polisen. Som utredningen beskriver i scenariot är ris- ken stor för t.ex. stockningar i trafiken. Det finns inom polisen en ledningsorganisation för s.k. särskilda händelser. Hela polispersonalen i det område som vattenavbrottet drabbar kommer att utnyttjas hårt. Det kommer så småningom att bli nödvändigt med förstärkningar.
Inom länen är det administrativt enkelt att föra över personal från ett polisdistrikt till ett annat eller — om hela länet är ett polisdistrikt — från en ort till en annan. Om överföringen däremot ska ske mellan län blir det mer komplicerat. Systemet för sådana förstärkningar går ut på att länspolismästarna kommer överens. Vem ska bestämma när behoven är stora i flera län samtidigt? Rikspolisstyrelsen får en- ligt instruktionen som gäller gripa in först när behoven inte kan till- godoses genom frivilliga överenskommelser. Den här ordningen kan fördröja överföringen och riskerar att skapa problem som det senare är svårt att lösa.
Utredningen föreslår i huvudbetänkandet att regeringen vid all-- varliga störningar i viktiga samhällsfunktioner ska kunna uppdra åt en myndighet — t.ex. en länsstyrelse eller en civilbefälhavare — att
fördela resurser som behövs i flera län. Regeringen kan givetvis också själv fatta sådana beslut. Detta gäller redan nu vid stora olyckor när insatsen sker enligt räddningstjänstlagen. Den här ordningen gör det möjligt att vid en händelse som fordrar mycket resurser styra an- vändningen även av polisens personal.
5 .8 Räddningstjänst
Utredningen har scenariot beskrivit problemen när räddningstjänsten vid ett bortfall av trycket i vattenledningsnätet har svårt att få till- räckligt med vatten för att släcka bränder. Små bränder går i allmän- het att klara med det vatten som finns i utryckningstyrkornas egna tankbilar. Det går också — om avståndet till brandplatsen inte är allt— för stort och nivåskillnaden inte heller är alltför stor — att pumpa upp vatten i ledningar från sjöar, andra vattendrag eller krigsbrand- dammar.
Om en insats lyckas eller inte beror i den situationen givetvis på hur stor branden är och var det brinner. Särskilt besvärligt blir det om behovet av vatten är stort. I alla dessa fall går det åt mycket pumpar och slang eller andra ledningar. Svårigheterna förvärras om det är sträng kyla. Det underlättar om räddningstjänsten i en kom- mun i förväg har övervägt hur mycket vatten som fordras för tänk- bara stora bränder av olika slag i kommunen och hur den vid ett långvarigt avbrott ska kunna få den volym som fordras.
Ett avbrott i vattentillförseln kan vidare innebära att sprinkler- anläggningarna inte fungerar. Om syftet med installationen är att rädda människoliv och den är ett krav för att byggnaden ska få an- vändas som det är tänkt, fordras det andra brandskyddsåtgärder. I en del fall går det inte att ersätta sprinklerskyddet med andra tek- niska åtgärder. Det kan som utredningen beskriver det i scenariot bli nödvändigt att stänga byggnader eller delar av dessa.
Det ingår i utbildningen för räddningstjänstens personal att lära sig hantera även situationer när det är ont om vatten. Många har praktiska erfarenheter av detta. Det händer då och då i samband med stora bränder — under senare är t.ex. vid branden i SALK:s ten- nishall i Stockholm hösten 1993 — att det inte finns tillräckligt med vatten i ledningsnätet framme vid brandplatsen. Utredningens över- sikt i huvudbetänkandet över stora olyckor från år 1950 och framåt innehåller flera andra exempel. Utredningen räknar med att både Räddningsverket och räddningstjänsten i kommunerna fortlöpande utvecklar både de förebyggande och de skadebegränsande åtgärderna så att räddningstjänsten är förberedd inför sådana situationer som utredningen beskriver.
5 .9 Socialtjänst och utrymning
Äldre och handikappade hör till de mest utsatta grupperna vid ett avbrott i vattentillförseln av det slag som utredningen skildrar i sce- nariot. De som bor på sjukhem eller i servicehus — och de som nor- malt klarar sig själva i sina bostäder eller med hjälp av hemtjänsten — kommer att fara mycket illa när vattnet minskar och så småningom försvinner helt. Det skulle sannolikt underlätta för dem som bor på sjukhem eller i servicehus om det vid dessa anläggningar hade gjorts förberedelser för en viss försörjning med reservvatten.
Verksamheten i barndaghemmen kan inte fortsätta mer än på nå- got eller några ställen. Det drabbar givetvis också de föräldrar med arbete inom verksamheter som fortsätter under avbrottet.
Utredningen föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att i samråd med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet klargöra vilka problem som kan uppstå inom socialtjänsten vid långvariga avbrott i vattenförsörjningen. Det gäller framför allt att kunna hjälpa de äldre och handikappade som vid allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner får svårt att klara sig själva. Det är också angelä- get att ev problem i fördelningen av ansvaret mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården klaras ut, så att inte den ena verksamhe- ten vältrar över problemen på den andra.
Förberedelserna kan gå ut på att de ansvariga ser över reservsyste— men, tänker igenom vilka förbättringar som de kan göra och vidtar åtgärder så att de anställda blir insatta i problemen. Syftet är att de i en akut situation ska kunna agera på ett effektivt sätt. Även det här arbetet måste ske regionalt och lokalt. Resultatet av övervägandena bör ges ut som allmänna råd till kommunerna och landstingen.
Utredningen föreslår vidare att större förbrukare inom viktiga samhällsfunktioner — t.ex. sjukhem och servicehus — ska vara skyl- diga att ha utrustning som gör att de kan ta emot vatten som trans- porteras i tankar och förvara det eller ordna egna reservvattentäkter. De förbrukare som har egna vattentäkter ska givetvis ha pumpar och andra anordningar som gör att de omedelbart kan få upp vatten ur dessa.
För många äldre finns det i besvärliga situationer ingen annan lösning än utrymning. De lokala myndigheterna organiserar i flera av scenariona stora utrymningar av människor till orter som inte har drabbats av de allvarliga påfrestningarna. Detta gäller inte bara äldre, handikappade och barn. Utrymning i stor skala är också en av de åtgärder som kan behöva vidtas inom ramen för räddningstjänsten vid t.ex. en storbrand eller en svår kemikalieolycka. Arbetet kräver mycket arbete både i samband med själva omflyttningen och på mottagningsorterna.
Polisen har fått ansvaret för genomförande av den utrymning som
ingår i räddningstjänsten. Det innebär att polisen gör den planering som behövs och leder verkställigheten. De utrymmande tas emot av de organ som det i förekommande fall är lämpligt att anlita. Ansva- ret är grundat på en överenskommelse den 15 oktober 1992 mellan Räddningsverket, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen. Någon mot- svarighet finns inte för utrymning vid allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner.
Utredningen föreslår att ansvaret för genomförande av utrymning ska framgå av en författning och inte, som för närvarande är fallet, av en överenskommelse mellan tre statliga myndigheter.
Utredningens föreslår vidare att ansvaret ska avse utrymning både vid räddningstjänst och vid allvarliga störningar i viktiga samhälls- funktioner.
5 .10 Hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvården får vid långvariga avbrott i vattentillförseln mycket omfattande arbetsuppgifter som den inte är van vid. Ett av- brott innebär emellertid också att en väsentlig förutsättning för verk- samheten upphör. En samordning behövs mellan den hälso- och sjuk- vård som är en uppgift för landstingen samt den sjukvård i hemmen och på sjukhem som kommunen har ansvaret för.
Socialstyrelsen har ett övergripande ansvar för planering och för- sörjning inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och miljö- och hälsoskydd inför kriser och krig. Till myndighetens uppgifter hör också att få till stånd en planering av hälso- och sjukvårdens insatser vid fredstida katastrofer — framför allt livräddande åtgärder i stor skala ute på en skadeplats eller i ett skadeområde. Den mer detalje- rade planeringen inom hälso- och sjukvården — både av verksamhe- ten i krig eller krigsfara och av katastrofinsatser i fred — sker emeller- tid hos huvudmännen själva. Socialstyrelsen har utarbetat ett under- lag för planeringen som ger en inriktning av verksamheten. För be- redskapen i krig innebär det att Socialstyrelsen för vart och ett av civilområdena beräknar den operationskapacitet och det antal vård— platser som bör finnas i den civila hälso- och sjukvårdens krigsorga- nisation. Civilbefälhavarnas uppgift är att med sjukvårdshuvud- männen komma överens om uppdelningar mellan dessa.
En ökad beredskap för hälso- och sjukvårdens del handlar fram- för allt om att sjukhusen ska förbereda sig för att kunna skaffa reserv- vatten. Utredningen har i avsnitt 5.4 redovisat sina förslag till åtgär- der i dessa frågor.
Även sjukhus kan behöva flytta patienter till andra sjukhus utan- för det av vattenavbrottet drabbade området. Att utrymma sjukhus
är komplicerat och tidsödande. Det sker bara i situationer när det inte finns några andra åtgärder att ta till. Förberedelser för en ut- rymning har i allmänhet skett i den planering av verksamheten som sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att göra. Det är givet att dessa förberedelser kommer att vara till nytta även vid fredstida händelser som fordrar utrymning av sjukhus.
En utrymning av patienter till andra sjukhus förutsätter att det finns en annan sjukvårdshuvudman som tar emot dessa. Detta kom- mer sannolikt i de flesta fallen att ske på frivillig väg. Det finns an— ledning att anta att det alltid går att hitta ett sjukhus i ett annat . sjukvårdsområde där de utrymmande patienterna kan tas om hand. Svårigheter kan uppstå vid särskilt omfattande och långvariga av- brott i vattenförsörjningen. Det kan om allvarliga problem ska und- vikas vara nödvändigt med någon slags reglering som ger en statlig myndighet rätt att fördela patienter mellan olika sjukvårdshuvud- män och sjukvårdsområden.
Utredningen föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att i samråd med Landstingsförbundet och Kommunförbundet klargöra vilka problem som kan uppstå inom hälso- och sjukvården vid långvariga avbrotti vattenförsörjningen. Socialstyrelsen bör också i samråd med Landstingsförbundet och Kommunförbundet bedöma både vilka åtgärder som i förväg kan behöva vidtas och vilka åtgärder som det är angeläget att genomföra när avbrottet har inträffat. En samord- ning bör ske mellan den hälso- och sjukvård som landstingen bedri- ver och den sjukvård som kommunerna numera svarar för och de äldreomsorger som är en del av socialtjänsten. Resultatet av övervä- ganden bör även i det här fallet kunna ges ut som allmänna råd till sjukvårdshuvudmännen och till kommunerna.
5.11 Ledning
En väl fungerande lokal ledningsorganisation är avgörande för om samhället ska kunna vidta de åtgärder som fordras vid allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner — bl.a. vid långvariga avbrott i vattenförsörjningen. En ledningsorganisation som tar itu med de speciella problem som uppstår måste finnas inom varje delverksamhet — t.ex. socialtjänsten, räddningstjänsten, polisen och hos vatten- producenterna själva. De flesta lokala eller regionala organ som sva- rar för verksamhet inom viktiga samhällsfunktioner har sannolikt någon form av beredskapsorganisation som myndigheten kan mo- bilisera vid extraordinära händelser av den typ som utredningen beskriver i scenariot.
Lika viktigt är att det finns en myndighet som har befogenheter
att göra de avvägningar mellan olika verksamhetsområden som kom— mer att behövas när en händelse drabbar med så stor bredd som är fallet vid ett avbrott i vattenförsörjningen. Det kan ske med ledning av de mål som bör gälla för olika verksamheter. Som utredningen tidigare framhållit kan det visa sig angeläget t.ex. att kunna styra leveranserna av det vatten som finns och att samordna socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Scenariona skildrar emellertid den tve- kan som kan finnas om vilket ansvar och vilka befogenheter att leda som de olika myndigheterna har. Tvekan leder som regel till förse- ningar eller att åtgärder över huvud taget inte blir genomförda. Kon- sekvenserna kan i båda fallen bli förödande.
Det är särskilt angeläget att i ett känsligt inledningskede se till att verksamheten kommer i gång. Principen måste vara att alla lokalt eller regionalt ansvariga samordningsorgan i ett område som drab- bas ska ha samma ansvar och befogenheter. Detta är en förutsätt- ning för att de ska kunna agera på ett ensartat sätt, vilket i sin tur kan vara nödvändigt för att de ska ingripa med den kraft som ford- ras. En sådan likformighet gör det lättare att besluta om åtgärder som ska omfatta större områden — flera kommuner eller flera län.
Det system som fordras för ledning av samhällets åtgärder bör vara detsamma oavsett vilket slag av allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner som det är fråga om. Det är lika angeläget att principerna för ledning av dessa åtgärder så mycket som möjligt över- ensstämmer med det som gäller insatser enligt räddningstjänstlagen— alltså vid olyckor när samhället har en skyldighet att ingripa.
Utredningens sju scenarion illustrerar ett antal händelseförlopp av mycket olika slag. Utredningen belyser bl.a. vilka krav på åtgär- der som det finns anledning att ställa — framför allt vilken ledning som fordras. Dessa ledningsfrågor bör enligt utredningens mening övervägas i ett sammanhang t.ex. för de olika verksamhetsområden som scenariona behandlar. Detta sker i utredningens huvudbetän— kande, som innehåller en redogörelse för utredningens samlade syn — vilket ansvar och vilka befogenheter myndigheter eller andra or- gan i kommunen, i länet och på central nivå bör ha.
5 .12 Vattenförsörjningen i krig
Vattenförsörjningen är i krig en mycket utsatt samhällsfunktion. En angripare kan genom sabotage mot t.ex. reservoarer, pumpar och ledningar eller genom att förorena vattnet åstadkomma stor skada. Effekterna blir desamma om det är elavbrott och det saknas bränsle till reservkraftverken. Även direkta krigshandlingar — t.ex. bomban— fall över tätorter — sätter lätt vattenförsörjningen ur spel. Enbart hotet
om att vattnet i ledningarna kan vara förorenat gör situationen be- svärlig för många människor. Ryktesspridning kan vara ett lika ef- fektivt medel som direkta sabotageåtgärder. Ett långvarigt avbrott i vattentillförseln påverkar en rad verksamheter i samhället och för- sämrar på olika sätt förutsättningarna för människor att göra mot- stånd eller att överleva.
Mycket kan göras i syfte att försvåra sabotage mot vattenanlägg- ningarna. Ledningsnätet är emellertid stort och allt går inte att be— vaka. Människor måste i krig eller krigsfara själva vidta åtgärder. De kan använda kärl av olika slag för att hämta och lagra det vatten . som distribueras på annat sätt än i ledningarna. Kunskaperna om hur vattnet ska behandlas för att duga som livsmedel går att sprida genom information som massmedierna förmedlar.
Många av vattenproducenterna har förberett sig för de avbrott som kan uppstå i krig genom att hålla lager med reservdelar, kemi- kalier för rening och utrustning för att kunna producera och distri- buera reservvatten. Det finns i allmänhet reservvattentäkter som kan kopplas in om huvudvattentäkten slås ut. En del av sjukhusen har egna vattentäkter som räcker för de mest nödvändiga behoven. Vattenverkens personal har fått utbildning och deltagit i övningar för att kunna procucera och distribuera även under svåra störningar. Det finns en beredskap även vid de laboratorier som övervakar kva— liteten på vattnet. De förberedelser som producenterna och distributörerna av vat- ten gör för att möta störningar i fred är en viktig del av beredskapen för åtgärderna även i krig.
Statens offentliga utredningar 1995
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet
Pensionsrättigheter och bodelning. [8] Nya konsumentregler. [11]
Försvarsdepartementet
Muskövarvets framtid. [6] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ett säkrare samhälle. [19] Utan el stannar Sverige. [20] Staden på vatten utan vatten. [21] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. [22] Brist på elektronikkomponenter. [23] Gasmoln lamslår Uppsala. [24]
Socialdepartementet
Vårdens svåra val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5] Könshandeln. [15] Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] Homosexuell prostitution. [17]
Finansdepartementet
Grön diesel — miljö— och hälsorisker. [3] Långtidsutredningen 1995. [4]
Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn av skattebrottslagen. [10] Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. [12]
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. [2] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7]
Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. [18]
Näringsdepartementet
Ett renodlat näringsförbud. [1] Ny Elmarknad + Bilagedel. [14]
Statens offentliga utredningar 1995
Kronologisk förteckning
. Ett renodlat näringsförbud. N. . Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. A. . Grön diesel — miljö- och hälsorisker. Fi. . Långtidsutredningen 1995. Fi. . Vårdens svåra val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. S. . Muskövarvets framtid. Fö. . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju.
9. Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. 10. Översyn av skattebrottslagen. Fi. 11. Nya konsumentregler. Ju. 12. Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. Fi. 13. Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. 14. Ny Elmarknad + Bilagedel. N. 15.Könshandeln. S. 16. Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. S. 17. Homosexuell prostitution. S. 18. Konst i offentlig miljö. Ku. 19. Ett säkrare samhälle. Fö. 20. Utan el stannar Sverige. Fö. 21. Staden på vatten utan vatten. Fö. 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 23. Brist på elektronikkomponenter. Fö. 24. Gasmoln lamslår Uppsala. Fö.
kli-kWh)»—
01)le
